Energiberedskap för kristid

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

.J

DHSUW

i

:Höxim

g 333g? i

x

Statens offentliga utredningar

WW 1975:61

Handelsdepartementet

Energiberedskap

för kristid

Bilagor

Energiberedskapsutredningen

Stockholm 1975

Omslag Roland Klang ISBN 91-38-02534-S Göteborgs Offsettryckeri AB Stockholm 1975

Innehåll

i olika länder under oljekrisen 1973/74 11 Bilaga 1. Krisåtgärder . 11 l. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 11 2. Norge 13 3. Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 4. Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 14 5. Västtyskland 14 6. Belgien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 7. Luxemburg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 16 8. Nederländerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 9. Schweiz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 10. Frankrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 11. Italien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 19 12. Österrike , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 20 13. Storbritannien staterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 14. Förenta

2. Energiberedskap iandra länder . . . . . . . . . . . . . . . . . 25 Bilaga . 25 1. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2. Danmark . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

2.1 Lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 25

2.2 under krisen 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . 26 Åtgärder 2.3 Beredskapsorganisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 . 32 3. Norge . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.1 Krisen 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32

3.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 34 Planeringsläge 3.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 Övriga frågor . 35 4. Finland . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35 4.1 Lagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 4.2 Krisorganisation Drivmedel och transporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 36 4.3 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 4.4 Försörjningsplanering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 37 4.5 Eldningsolja . 39 4.6 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 5. Schweiz . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 5.1 Lagstiftning Motorbränslen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 5.2

5.3 Eldningsolja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 45 5.4 Försörjningsinformation och priser . . . . . . . . . . . . . . 45 5.5 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 6. Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 6.1 Organisation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 47 6.2 Lagstiftning och planering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 48 6.3 Förbrukningsregleringar under krisen 1973/74 . . . . . . 6.4 Krisinformation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.5 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.6 Oljeprodukter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.7 Drivmedelsransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.8 Kol . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 6.9 Gas . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

6.10 Transportreglering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7. Förenta staterna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.1 Lagstiftning och målsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.2 Allokeringssystemet i stort . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.3 Ansvarsfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 7.4 Drivmedelsransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 8. Nederländerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.1 Bensin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.2 Eldningsolja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.3 Elkraft m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 8.4 Prismekanismen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9. Österrike . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

9.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.2 Drivmedel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.3 Eldningsolja . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 9.4 Elkraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 10. Japan . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga 3. inverkan av sänkta hastighetsgränser på landets totala bensinförbrukning samt transportstatistik för beredskapsplane- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ringen 69 l. Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 1.1 Hastighetsbegränsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 69 1.2 Transportstatistik för beredskapsplaneringen . . . . . . . . 71 2. Inverkan av sänkta hastzghetsgränser på landets totala bensin-

förbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74

2.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 2.2 Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 74 2.3 Målsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 2.4 Material och metoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 75 2.5 Resultat . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 81 2.6 Diskussion och känslighetsanalys av resultat . . . . . . . . 82 3. Utveckling av transportstatistik för beredskapsåtgärder inom

området väg- och gatutrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 84 3.1 Utredningsuppdraget

T

till utredningsuppdraget . . . . . . . . . 85 3.2 Allmän bakgrund för arbetet med föreliggande rapport 86 3.3 Förutsättningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 87 3.4 Behov av transportstatistik . . . . . . . . . . . . . . . . . 93 3.5 Befintlig och planerad statistik

. . . . . . . . . . . . . . . . . 94 3.6 Möjliga undersökningsmetoder Är behovsinventeringen i avsnitt 3.4 tillräcklig för att 3.7 95 motivera en omgående studie av persontransportarbetet? arbete 96 , 3.8 Förslag till fortsatt

Underbilagor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 119 Bilaga 4. Effekter av helgtrafikförbud 119 Uppdraget 119 Sammanfattning 120 Rapportens uppläggning 120 Allmän bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

?°.°°.\9*$^:“$^*5\t

v9/ . . . . . . . . 122 .. Tidigare erfarenheter av helgtrafikförbud iSverige . i andra länder . . . . . . . . . . 123 Erfarenheter av helgtrafikförbud och genomförande 125 Utredningsuppdragets uppläggning 126 Underlagsmaterial för beräkningarna 128 Dispens från helgtrafikförbud i landet samt besparingseffekter av 0. Det totala trafikarbetet I - överslagsmässigt . . . . . . 129 helgtrafikförbud enligt alternativ II - 11. av helgtrafikförbud enligt alternativ Besparirzgseffekter 134 differentierad beräkningsgång - sammanfattning 142 12. Spareffekter och hushåll . . . . . . . . . . . . . . . 145 13. Konsekvenser för näringsliv

5. Administration, metoder och kostnader för värme- Bilaga . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 149 taxering av byggnader och energibehov . . . . . 149 1. Kalkylmetoder för byggnaders effekt-

2. Beskrivning och kostnadsberäkning av administrativt system

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 för värmetaxering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 151 2.1 Bakgrund av det administrativa 151 2.2 Allmän karakteristik systemet

2.3 och indelning av det administrativa syste- Uppläggning 152 met . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 154 2.4 Tidâtgång . . . . . . .. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 156 2.5 Kostnader . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 157 2.6 A jourhållning av bränsleregister 160 3. kvotransonering - värmetaxering . . . . . . . . . . . Jämförelse 160 4. Sammanfattning

Underbilagor - och Bilaga 6. Ransonering av tappvarmvatten förutsättningar 231 möjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 1. Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 1.1 inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 231 1.2 Översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.3 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 239 2. Sveriges energiförsörjning övrig- sektorn

2.1 lnledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 Sveriges energiförsörjning är 1970-1985 . . . . . . . . . . 2.3 Energiförbrukningen inom sektorn övrig- fördelad på byggnadskategorier år 1972 och 1985 . . . . . . . . . . . . 2.4 Energiförbrukning inom sektorn övrig- fördelad pá uppvärmningsform är 1972 och 1985 . . . . . . . . . . . . 243 Vattenförbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 3.1 inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 245 3.2 Kallvattenförbrukning är 1970 och prognos för de närmaste decennierna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 246 3.3 Utredningar storlek angående och utveckling för specifik kallvattenförbrukning (liter per person och dygn) 247 3.4 Specifik för hushållsändamål Vattenförbrukning fördelad på användningsområde . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3.5 VAV-föreningens analys av vattenförbrukningens storlek och fördelning samt prognos fram till är 1985 . . . . . . . 251 Tappvatten . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 4.1 lnledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 4.2 Sammanställning över mätningar avseende energiförbrukning (medelenergiförbrukning) för tappvarmvattenberedning i bostadshus . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 255 4.3 Specifik tappvarmvattenförbrukning . . . . . . . . . . . . . 259 4.4 Energiförbrukning för tappvarmvattenberedning . . . . . 260 4.5 Sammanfattning av energiförbrukning för tappvattenvärmning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 4.6 variation Tappvarmvattenförbrukningens som funktion av tid . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263 4.7 Tappvarmvattnets andel av Sveriges totala energiförbrukning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 267 Begränsning av tappvarmvattenförbrukningen - förutsättningar och möjligheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 5.2 Sätt och anordningar för central tappvarmvattenberedning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 268 5.3 Sätt och anordningar för lokal tappvarmvattenberedning. 272 5.4 Cirkulation av tappvarmvatten m. m. . . . . . . . . . . . . . 772 5.5 Mätning av tappvarmvattenförbrukning . . . . . . . . . . . 276 5.6 Tidsstyrning av tappvarmvatten . . . . . . . . . . . . . . . . 282 5.7 Vattenbesparande teknik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 5.8 Produktions- och omvandlingsenheter för uppvärmning fördelade på byggnadskategorier . . . . . . . . . . . . . . . . 288 5.9 Medicinska, hygienska och juridiska synpunkter på och konsekvenser av en varmvattenransonering . . . . . . . . . 289 Ransonering av varmvatten erfarenheter och förslag . . . . . 291 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 6.2 Begränsning av varmvattenförbrukningen under och efter andra världskriget . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 291 6.3 Planer för varmvattenransonering 1973/74, erfarenheter

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 294 »i från energikrisen

av varmvattenförbrukning i ett 6.4 Förslag till begränsning 297 krisläge w förutsättningar, metoder och förberedelser

mellan ransonering av varmvatten och övrig 6.5 Samordning . . . . . . . . . . . . . . . . 301 ransonering inom energiområdet

3 Underbilagor . . . . . . . . . 313 som förbrukningsregulator Bilaga 7. Prismekanismen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 l. Inledning och sammanfattning

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 317 2. Motorbränslen 317 2.1 Prishöjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

321 Ã 2.2 Ransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 T 2.3 Gruppransonering överlåtbarhet . . . . . . . . . . . 329 2.4 Ransoneringskupongernas . . . . . . . . . . . . . . . . . 335 2.5 lnkomstfördelningsproblemen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 338 2.6 Övriga faktorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 3. Olja för fastighetsuppvärmning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 339 3.1 Prishöjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 348 3.2 Ransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 4. Elektricitet m. m.

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 349 4.1 Prishöjning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 350 4.2 Ransonering inom industrin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 5. Energiransonering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 5.1 Den teoretiska bakgrunden studie . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 357 5.2 En skiss till empirisk

Annex 1973-74 . . . . . . . . . . 371 Bilaga 8. Informationen under Oljekrisen 372 l. Sammanfattande genomgång . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 372 l.l före årsskiftet 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . . Oljekrisen . . . . . . . . . . . . . 372 1.2 Allmänhetens reaktioneri december . . . . . . . . . . . . . . 374 1.3 Oljekrisen efter årsskiftet 1973/74 . . . . . . . . . . . . . . 375 1.4 Allmänhetens reaktioner i februari

377 1.5 Pressopinionens roll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 378 1.6 Brister i informationen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.7 Allmänhetens reaktioner på informationen under oljekri-

380 sen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . för myndigheterna . . . . 382 1.8 Informationen och förtroendet

1.9 av vissa centrala data med interdependent Bedömning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 384 system i pressen . . . . . . . 388 1.10 Granskning av oljekrisinformationen

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 394 1.11 Nya uppgifter 395 2. Inledande anmärkning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

. . . . . . . . . . . . . . . . 399 3. Allmänt om undersökningsmaterialet . . . 401 4 Översiktlig redovisning av pressens utbud under oljekrisen

under olika tidsperioder . . . . . . . 401 4.1 Utbudets fördelning mellan olika ämnesområden . . . . . 404 4.2 Utbudets fördelning utbudsfördelning under olika tids- 4.3 .Ämnesområdenas . 406 perioder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

5. av olika Genomsnittstidningens behandling ämnen . . . . . . . . 409 5.1 Olje/energitillgángen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 409 5.2 Oljekrisens följder för Sveriges ekonomi, sysselsättning m. m. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 411 5.3 Det frivilliga sparandet i Sverige . . . . . . . . . . . . . . . . 415 5.4 Ransoneringsátgärderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 417 5.5 Diskussion och debatt kring ransoneringsåtgärderna 422 6. Redaktionella skillnader ipressutbudet . . . . . . . . . . . . . . . 426 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 426 6.2 Utbudets variation - effekt av redaktionella linjer eller faktisk händelseutveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 427 6.3 Exempel på likheter mellan de 13 tidningarna . . . . . . . 427 6.4 Variansanalys . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 431 6.5 Sammanfattande kommentar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 438 7. Olika informatörer och parter i pressutbudet om oljekrisen 439 Underbilagor Bilaga 9. Energifrågor till svenska folket. Utvärdering av energisparkampanjen 1974/1975 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 485 l. Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 485 2. av sparandet Mätningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 486 3. Sparkampanjen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 489 4. Sparandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 491 5. Individuella skillnaderisparandet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 495 6. Inställning till ransoneringsåtgärder m. m. . . . . . . . . . . . . . 497 Underbilagor Bilaga 10. Beredskap för information och sparkampan/er vid energikriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . Förord . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1. Informationsberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.2 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar/bränslenämnden 1.3 Transportnämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

1.4 Statens elransoneringsnämnd/Centrala

Driftledningen 1.5 Länsstyrelserna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 1.6 Informationsåtgärder under krisen 1973/74 . . . . . . . . 1.7 Organisation av informationsberedskap . . . . . . . . . . . 1.8 Förslag till informationsberedskap . . . . . . . . . . . . . . 2. Kampan/beredskap . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.1 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.2 ÖEF:s sparkampanj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.3 CDL:s sparkampanj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.4 Bränslenämndens kampanj . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.5 Behovet av kampanjberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.6 Effekter av sparkampanjer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.7 Förslag till kampanjberedskap . . . . . . . . . . . . . . . . .

Bilaga l l. Hearing med ol/eföretagen iSverige . . . . . . . . . . . . . l. Inledning

l SOL 1975:61

1974 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 564 2. Ilearing den 30 oktober . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 577 3. Kompletterande frågor

. . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 Bilaga 12. Organisation för energikriser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 1. Utgångspunkter för arbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 595 1.1 Problemet teoretiska . . . . . . . . . . 595 1.2 Vára viktigaste utgångspunkter om vårt arbetssätt . . . . . . . . . . . . . . 600 1.3 Några noteringar och krisförloppsanalys . . . . . . . . . . . . . 600 2. Probleminventering 2.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 600 Inledning 2.2 av händelser under krisen 602 Kronologisk beskrivning 2.3 Vad hade hänt om krisen fortsatt? . . . . . . . . . . . . . . 611 2.4 Några problem under krisen 1973/74. Från krisorganens utvärderingsrapporter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 613 2.5 i och utanför organisationen under kri- Problemlösning sen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 619 2.6 Sammanfattning av analyser av krisförloppet . . . . . . . . 621 3. händelserna i cnergiregleringens historia . . . . . . 623 De viktigaste 4. Arbetsskisscr . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 625 för problemdiagnos 4.1 ,Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 625 4.2 Arbetsskisser för problemdiagnos . . . . . . . . . . . . . . . 627 5. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 631 Problemdiagnos 5.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 631 Inledning 5.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 631 Sju grundproblem 6. . . . . . . . . . . . . . . 640 Grundprinciper för organisationsförslaget 6.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 640 6.2 Sammanfattning av grundprinciper . . . . . . . . . . . . . . 640 samband mellan problemdiagnos och 6.3 Några preliminär . . . . . . . . . . . . . . . . 642 preliminära krav/grundprinciper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 643 7. Förslag till ny organisation 7.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . 643 Inledning 7.2 till . . . . . . . . . . . . . . . 643 Principförslag ny organisation 7.3 till formalisering av principförslaget . . . . . . . . 648 Förslag 7.4 om den regionala organisationen 65 I Några noteringar 7.5 Några noteringar om utvecklingsarbete och utvecklings- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 653 förmága 7.6 Sammanfattning: De viktigaste organisationsföränd- . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 656 ringarna 8. och styrformer i energikriser . . . . . . . . . . . . . . . . 656 Styrning 8.1 sett som ett system av styrimpulser . . . . . . . 657 Styrning, 8.2 exempel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 658 Några hypotetiska 9. Om zltvecklingen av den föreslagna matrisorganisatio-nen 661 9.1 mellan beredskapsorganisation, strukturför- Samspelet ändrande och totala samhället . . . . . . . . . 661 organisation 9.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . 662 Om organisationsutvecklingen

i tätort under kristid 667 Bilaga 13. Privatbilism och kollektivtrafik 667 I. Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 675 2.1 och syfte Bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 675 2.2 Metodik och uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 676 2.3 Uppföljning av TNzs undersökning av drivmedelsransonw ringens effekter på kollektivtrafiken . . . . . . . . . . . . . 676 Täturtstrafikens omfattning och struktur . . . . . . . . . . . . . . 679 3.1 Definitioner och avgränsning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 679 3.2 Beräkningsmetodik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 681 3.3 Trafikalstring . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . 681 3.4 Färdmedelsfördelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 684 3.5 Trafikstandard och resvanor . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 685 3.6 Trafikarbete . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 688 Mål och medel för ransoneringsåtgärder . . . . . . . . . . . . . . . 691 4.1 Tätortstrafikens andel av drivmedelsförbrukningen . . . . 691 4.2 Tätortstrafikens relativa energiförbrukning . . . . . . . . . 694 4.3 Ransoneringsåtgärder riktade mot tätortstrafiken . . . . . 695 4.4 Ransoneringsâtgärdernas effekter och effektivitet . . . . 699 Kollektivtrafikens kapacitet och utnyttjande . . . . . . . . . . . 702 5.1 Kapacitet och utnyttjande normalt . . . . . . . . . . . . . . 702 5.2 Möjligheterna att öka utnyttjandet genom förskjutna arbetstider . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 705 5.3 Möjligheter att öka utbudet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 708 5.4 Kapacitetsproblem vid begränsad biltrafik . . . . . . . . . 710 lVIö/liga beredskapsåtgärder för kollektivtrafiken . . . . . . . . . 714 6.1 Beredskapsplaner för förskjutna arbetstideri 714 tätort . . . 6.2 Beredskapsreserver av vagnar . . . . . . . . . . . . . . . . . . 717 6.3 Vagnreserver förjärnvägstrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . 719 6.4 Beredskapsplaner för trafikförsörjning i landsort . . . . . 721 6.5 Statistik för kollektivtrafik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 721 Underbilagor

ll

olika länder under

Bilaga l Krisátgärderi

oljekrisen 1973/74

l inledning

Under oljekrisen hösten och vintern 1973/74 ägde en intensiv rapportefrån de svenska utlandsmyndigheterna. Denna bilaga bygger ring rum uppgifter avseende i första hand uteslutande på sådana inrapporterade

regleringsåtgärder. land månadsvis för olika åtgärder. Under varje För varje redogörs månad är redovisningen kronologisk utgående från rapporteringsdag. Redovisningen görs i kortfattad telegramstil. För att få ett grepp om de

olika åtgärderna i sitt krissammanhang ges följande hållpunkter:

6 oktober krigsutbrott [8 oktober OAPEC beslutar om 5 % produktionsnedskärning per månad 5 november OAPEC beslutar om en 25 % nedskärning OAPEC beslutar om 5 % produktionsnedskärning från 9 december januari 1974 25 december OAPEC beslutar om 10 % produktionshöjning.

2 Norge

November

som bl. a. inriktar sig på en sänkning av rumstemperaturen, Sparkampan/ och dubbelfönster samt begränsning av användande av tätningslister Avtal med oljebolagen om nedskärningar i deras leveranser luftningar. med 10 %. och alla veckoslut från Bensinstationerna stänger alla dagar kl. 19-05 kl. 19 till måndag kl. 05. Sedel- och myntautomaterna stängda. fredag i lösa dunkar med undantag för försäljning till Försäljning förb_iudes maskiner och verktyg ijord- och skogsbruk som normalt köper drivmedel av varje slag förbjudes. Leveranserna av i kannor eller fat. Motortävlingar eldningsolja till zzppvzirnzrzirzg skall skäras ned med 25 %. Vissa anläggnedskurna med endast lO %. Leverantörerna av ningar far leveranserna om sina leveranser till eldningsol_ia skall kunna åläggas att lämna uppgifter myndigheterna.

12 Krisâtgärder under oljekrisen 1973/74

December

Vägledning lämnas till föreskrifter om begränsning av leveranser och förbrukning av olja och bensin. Föreskrifter om förbud mot körning med registrerade motorfordon under två veckoslut. Drivmedel till transponsektorn reduceras med 20 %. Kupongsystem förbereds. Körförbud för privat bilkörning två veckoslut. Undantag för vissa grupper. industrins oljeförbrukning skall skäras ned med 25 %. Beredskapsavdelningen inom handelsdepartementet förstärks. Träförädlingsindustrin kan köpa el till oljeekvivalent pris. Genom att övergå till elektrokokare kan träförädlingsindustrin spara olja. Helgkörförbudet återupptas veckoslutet 5-7 januari 1974. Bensinstationerna få hållas öppna under och jul- nyårshelgerna. Statliga och kommunala kontor och institutioner samt andra delar av arbetslivet ombeds hålla stängt under jul- och nyårshelgerna. Allmänheten ombeds begränsa bilåkningen. Handelsdepartementet att få inrätta begär en avdelning speciellt för att arbeta med försörjningsläget. Oljebolagen görs informationsskyldiga beträffande införsel och behållning av olja. Norska bensinransoneringen blir i väsentliga delar identisk med det svenska systemet. Rarzsoneringskorterz får 12 rubriker. På kortet anges inte hur stor kvantitet bilisten erhåller på varje nummerrubrik eller för hur lång tid korten gäller. Fordonen indelas i två grupper. Den första erhåller utan anmälan de drivmedel den behöver. Den andra kan efter ansökan erhålla extratilldelning utöver standardransonen.

Januari

Helgkörförbudet utsträcks till att gälla ytterligare en helg. Bensinransoneringen börjar den 25 januari och gäller sex veckor framåt. Körförbud under veckosluten fram till den 25 januari. Olika standardkvoter för olika trafikantgrupper. De lokala försörjningsnämnderna har förstärkts för att klara ansökningar om dispenser. Bestämmelser lämnas om drivmedelstilldelning för svenska nzutorfbrdon. Anvisningar lämnas rörande distributionen av ransoneringskort. Föreskrifter om bensinoch dieseloljeransonering. Ett tillfälligt oljeförsörjningsdirektorat upprättas. Huvuduppgifter: ›- sätta ransonerings- och fördelningsförordningar för drivmedel och

oljeprodukter i verket - förhandla om ev. köp av oljeprodukter i utlandet - samarbeta med de internationella oljebolagen och de större förbrukar-

na inom landet - samarbeta med och lämna instruktioner till lokala myndigheter.

Bensinransoneringen uppskjuts. Körförbud under två veckoslut. Bensinstationer inom en zon av 75 km från svenska gränsen förbjuds leverera bensin och dieselolja till svenskregistrerade motorfordon. Dispens kan erhållas hos de kommunala försörjningsnämnderna.

under oljekrisen 1973/74 13 Krisârgärder

3 Danmark

November med danska raffinaderier och Hastighersbegränsning. Överenskommelse tillhandahålla högst 99-oktanig bensin. importörer av bensin att endast Uppmaning till allmänheten att spara energi. för utförsel av råolja, toppad råolja, bensin, Krav på exportlicerzs till länder utanför EG. mineralterpentin, fotogen samt brännoljor (03-24) fr. o. m. den 25 Förbud mot privat bilkörning på söndagar leveranser av eldningsolja till november. Nedskärning av oljebolagens 75 % av normalkvantiteterna. om hastighetsbegränsning. Kungörelse om söndagskörför- Kungörelse undantagna. Kungörelse om leveranser av eldningsbud. Vissa kategorier olja m. m. avsedd för uppvärmning (högst 75 % av normalförbrukningen). om förbud mot användning av el för ljus- och reklamskyltar Kungörelse av kontorslokaler utom arbetstid samt samt fasadbelysning, belysning och belysning av byggnader, statyer, trädgårdsanläggoffentlig privat ningar och juldekorationer. danska kommunstyrelser rörande förbudet mot Cirkulär till samtliga bilkörning på söndagar. ske direkt i motorfordons resp. fartygs fasta Tankning får endast tankar.

December av oljeleveranserna till industri- och transport- Kungörelse om minskning företag. Leveranserna till industrin begränsas till 75 % av normalkonsumtionen, till transportföretagen till 80 % av normalförbrukningen.

Januari

omfattar utländska fordon även på inresedagen. Söndagskörförbudet

4 Finland 5

November

Ebcportkontroll av oljeprodukter. till Anmodan att spara energi genom att bl. a. sänka rumstemperaturen

20°-2l°C samt sänka motorfordonens hastighet.

December

Förbud mot uppvärmning av hus till högre temp. än 20°C för bostadsoch kontorsrum, l8°C för butiker och industriutrymmen och l6°C för av bilgarage. Förbud mot användlagerlokaler. Förbud mot uppvärmning av värmeapparater utöver fastighetens normala eldningssystem. ning

14 Krisâtgärder under aljekrisen 1973/74

Minskning av effekten av maskinell till hälften luftkonditionering utom vid kortvarigt toppbehov. Stopp för luftkonditionering i konlors- och fabriksutrymmen, när verksamheten avbrytes för mer än sex timmar i sträck. Förbud mot luftfuktning i anslutning till fastighetens ventilationssystem, om sådan ej är nödvändig för verksamheten. Förbud mot användning av uppvärmt vatten i enskilda simbassänger. Förbud mot smältning av snö och is med uppvärmt vatten. Förbud mot uppvärmning av bilar med elvärmare om temperaturen är över wlOo C. Förbud mot skyltfänsterbelysning under andra tider än öppethållningstider. Förbud mot reklam; och liknande. Förbud fasadbelysning mot belysning av motorvägar. Förbud mot bil-, motorcykel- och mopedtzivlirzgar samt sportflygning.

Februari

Beslutet att införa begränsningar av bensinförsäljning i gränstrakterna upphävt. Kampanj för enskilt energisparande på områdena elkraft uppvärmning, och trafik.

5 Västtyskland

November

Söndagskörningsförbud. Hastzghetsbegränsning. Licens för utförsel av råolja och mineraloljeprodukter utom smörjoljor. Uppmaning till distributörerna att endast leverera eldningsolja till 30 % av fastigheterna: tankkapacitet.

December

Hushållens oljeleverantörer uppmanas begränsa leveranserna till 75 % av normalförbrukningen. Nytt systern för körförbud under helgerna baserat på fordonens registreringsnummer. Varannan helg förbjuds fordon slutsiffra medjämn i registreringsnumret att köra och varannan fordon med udda helg slutsiffra.

Januari

Inget helgkärförbud under januari eller februari.

6 Belgien

November

Tilldelning av oljeprodukter till olika kategorier av distributörer: regel-

under 1973/74 15

Krisärgärder oljekrisen

kunder 50%, distributörer som tidigare bundna 75%, oregelbundna direktimporterade 45 %. 80% tilldelning av 1972 års Hastighetsbegränsning. Uppvärmning: konsumtion samt maximal temperatur på 20°C i offentliga byggnader. rekvisition av oljeprodukter, förbud att un- Förordningar angående från distribution, bestämmelser vid uthyrning av dandra oljeprodukter tankar för lagring av oljeprodukter samt hastighetsbegränsningar. Förbud mot biltrafik från söndagar 03.00 till måndagar 03.00. Förord-

ning ang. söndagskörförbud. Exportlicensgivningssystem. Leveranserna av fuel oil till industrin begränsas till 90 % av konsum-

tionen förra året vid samma tid. Enskilda konsumenter Bestämmelser om rekvisition av oljeprodukter.

erhåller 80 % av normal förbrukning (jämförelse görs med konsumtionen och 90 % av fuel residual. vid samma tid förra året) av distillats Kategori l får 100 % Undantag för vissa prioriterade konsumentgrupper. av “distillats”, kategori 2 får 95 av normal förbrukning för kontroll och begränsning av distribution Tillämpningsföreskrifter till enskilda konsumenter och distributörer. Tillämpav oljeprodukter om söndagskörförbud. Bilar med utningsföreskrifter till förordningen ländska som körs av personer ej bosatta i Belgien, får nummerplåtar, framföras utan något hinder. och annan kommersiell belysning Belysning i skyltfönster, ljusreklam förbjuds fasadbelysning av förbjuds mellan kl. 22 och kl. 08. Vidare och all belysning av monument 0. dyl. liksom ej nödvändig byggnader upplysning av kontor.

December

av bensin i reservtankar eller andra behållare förbjuds. Försäljning lnskränkningar i elkonsumtionen. Söndagskörförbud.

Januari

Försäljning i reservtankar tillåts ivissa fall. Företag Hastighetsbegränsning. som använder skall registreras. Bensinstationer m. fl. försäljpropangas och alla veckoslut från ningsställen skall hållas stängda alla helger 0-24

kl. 20 lördag till kl. 06 måndag.

Februari

liksom förbudet att Den prioriterade fördelningen av oljan bibehålls, i lösa behållare. Beslutet att stänga bensinstationerna vissa tider tanka förbudet mot kommersiell belysning och samt söndagskörförbudet, sänkningen av spänningen på elnätet hävs.

16 Krisârgärder under 1973/74

oljekrisen

Luxemburg

November

Bensinstationerna stängs varje helg från lördag kl. l5 till söndag kl. 22. Uppmaning att spara energi. Förordningar utfärdas angående stängning av bensinstationerna under helgerna, förbud mot tankning i reservdunkar_ Ändringar i förordning om bensinstationernas öppettider (stängda på nätterna 20-05 och på helgerna från fredag kl. 20 till måndag kl. 05). Söndagskörförbud.

December

Söndagskörförbud

Januari

Exportkontroll av oljeprodukter, bensinstationernas öppettider begränsade, förbud mot tankning i separata behållare, hastighetsbegränsningar, kontroll av fordon registrerade i gränsområdena vid in- och utresa för att hindra att mer drivmedel förs ut än som förts in.

8 Nederländerna

Oktober

Särskilt tillstånd från Nederländerna för export av viktigare oljeprodukter. Körförbud söndagen den 4 november (OO-24). Överenskommelse med oljebolagen om frivillig begränsning av leveranserna av eldningsolja med i medeltal lO %.

November

Söndagskörförbud även följande söndagar. Vissa kategorier är undantagna från körförbudet. Vägbelysningen kommer att släckas helt under körförbudet och dämpas på övriga tider. Riksbyrån för ol/eprodukrer återupprättas för att förbereda en ev. ransonering. Exporttillstândstvång även för export av råolja och råoljor av bituminöst mineral. För att förbereda bensinransonering kommer blanketter att utsändas till bil- och motorcykelägare. Söndagskörförbudet utökas med tre timmar.

under oljekrisen 1973/74 17

Krisâtgärder

skall även Tillståndstvånget för export av olja och vissa oljeprodukter omfatta Belgien och Luxemburg.

December bilar och fr. 0. m. januari 1974. Bensinransonering för motorcyklar att minska leveranserna till bensinstationerna Oljebolagen har uppmanars med 20 %. Oljebolagen uppmanas ge bensinmacksföreståndarna följande

riktlinjer: i fordonets ordinarie tank och ingen försäljning av endast påfyllning reservdunkar o. dyl. - försäljningen maximeras till 20 liter per fordon och gång A bensinstationerna stängs kl. 20 utom vid motorvägar.

med vilket de Bilägare som betalat vägskatt erhåller ett fullmaktsbevis kan hämta ett stamkort. De mot uppvisande av legitimation på posten kan sedan mot uppvisande av stamkort egentliga bensinkupongerna Fullmaktsbevisen är försedda med kodbokstähämtas på posten ijanuari. differentierad tilldelning baserad på fordonens ver för att möjliggöra olika vikt. är Bilister kommer att tilldelas 15 liter bensin per vecka. Tilldelningen lika för alla bilar oavsett storlek. Extratilldelning kan ges till dem som är av bilen i arbetet, men ingen extratilldelning för resor till och beroende från arbetet. Dieseldrivna bilar är ej berörda. Bensinkupongerna är giltiga upphör i i sex månader. Tillåtet sälja kupongerna. Söndagskörförbudet samband med införandet av ransoneringen. får åtta liter bensin per vecka, fraktbilar 15 eller 25 liter Motorcyklar beroende Personbilar får 18 liter. Ansökan om extratilldelning på vikt. skall innehålla uppgift om årlig körsträcka med intyg från företagsledare privatbiliststräckan l3 000 km/år avdragits, el. dyl. Sedan genomsnittliga erhålles extra tilldelning avsedd att täcka 75 % av återstående uppgiven körsträcka. Brandkår, ambulans, taxi och offentlig trafik får obegränsad tilldelning. Vissa grupper kan få extratilldelning.

Januari för båtar i inlandstrafik. Bensintilldelning till ut- Ransoneringssystem ländska bilar i Nederländerna. Varje bilist tilldelas 20 liter/vecka. Ransoneringssystemet förenklas så att utlänningar med utlandsregistrerade bilar får tanka 30 liter bensin eller 36 liter LPG per gång vid 40 Föraren skall, för att svartabensinstationer belägna vid huvudvägarna. börshandel skall förhindras, lämna vissa uppgifter på en blankett. en period. För tiden 4-24 februari Drivmedelsransonering ytterligare blir standardtilldelningen 60 liter för personbilar, 40 liter för motorcyklar, 100 liter för lastbilar och 24 liter för mopeder. Hastighetsbegräns- Förbudet för oljebolagen att leverera bensin till bensinstationerna ning.

18 Krisâtgärder under 1973/74

ol/ekrisen

utan samtidig inleverering av bensinkuponger utsträcks till den l 1 februari 1974. Drivmedelsransoneringen upphör fr. o. m. den 4 februari.

9 Schweiz

November

Uppmaning till befolkningen att reducera rumstemperaturen till 20° C, kontrollera och ställa in oljebrännarna, minska varmvattenförbrukningen, åka kollektivt. Hastighetsbegränsning. Begränsning vid försäljning av flytande motorbränsle. Motorbränsle tappas endast i tankar, som är inbyggda i fordonet. Kvotering av olje- och bensinleveranserna, tills vidare 75 % beträffande olja och 80 % beträffande bensin. Söndagskörförbud tre söndagar. Föreskrifter om inomhustemperaturen för förbundsförvaltningen och dess egna företag.

December

Utländska motorfordon får endast föras in i Schweiz om fordonets inbyggda tank är fylld med flytande bränsle till minst 2/3.

IO Frankrike

November

Exportlicensiering fortfarande automatisk när det gäller EG-länderna medan export till tredje land är föremål för skärpt övervakning. Rekommendation om frivillig hastighetsbegränsning pa motorvägar, begränsning av körning i städer. Förbud mot bensinköp i lösa dunkar.

December

Hastighetsbegränsning. Alla biltävlingar inställs. skall

TV-programmen sluta kl. 23 utom lördagar och söndagar. inskränkning iflygtrafikfrekvensen. Förbud mot skyltning i butiker, belysning av offentliga monument och av byggnader och kontor kl. 22-07, utom lördagar och helgdagar. Instruktioner till administrationen om minskning av värme- och elförbrukningen i offentliga lokaler samt inskränkningar i användandet av den statliga bilparken. Delegation för energifrågor bildas.

Mars

Eldning i bostadsfastigheter får med vissa geografiska undantag inte ske mellan 15 april och 15 oktober.

under oljekrisen 1973/74 19

Krisâtgärder

ll Italien

Oktober

för viktigare (eldningsolja, kero- Exporttillstånd erfordras oljeprodukter sen).

November

rörande utförsel av bensin och brännolja såväl till EG-län- Exportkontroll der som andra länder. Förbud mot bilkörning 00-24 på söndagar och helgdagar (omfattar och privata motorbåtar). Undantag för vissa även motorcyklar, mopeder Bensinstationerna stängda från kl. 12 lördagar och dagar före grupper. till kl. 00 följande helgfria dag. Hastighetsbegränsning. TV-prohelgdagar och teatrar kl. 23. grammet slut kl. 22.45. Stängning av biografer en timme än vanligt och senast kl. 19. Stängning av affärer tidigare av restauranter och barer kl. 24. Uppmaning till kommunerna Stängning Direktiv till kommunerna att spara på den att spara pa ljusskyltning. Det statliga elkraftbolaget sänker spänningen offentliga belysningen. inom den offentliga administrationen mellan kl. 21 och 07. Arbetstiden till övertidsarbete till senast 17.30. Värmen sänks i inskränks 8-14, kontorslokalerna. Bensinkonsumtionen för statens bilar reduceras. omfattar även segelbåtar med hjälpmotor och flyg- Helgkörförbudet och skyltfönster skall ning med privat- och turistplan. Ljusskyltning släckas senast kl. 21. Biografer och teatrar tillåts ha öppet lika länge som barer och restauranter. Undantag från helgkörförbudet.

Januari

med rabatterade för utländska bilturister upp- Systemet bensinkuponger hör. Samtidigt höjs avgiften på motorvägarna.

Mars

Bilar och motorcyklar med jämn resp. ojämn slutsiffra i registrerings- Utländska bilar och motorcyklar är numret får köra varannan söndag. inte underkastade med körning varannan söndag. För italienska systemet totalförbud varannan söndag. Utländska turistflygturistflygplarz gäller plan är inte underkastade några restriktioner.

12 Österrike

November

i alla statsförvaltningen till- Hastighetsbegränsning. Rumstemperaturen sänks till 20° C. Delstatliga och kommunala förvalthörande byggnader ningar uppmanas följa detta exempel.

20 Krisâtgärder under 1973/74

oljekrisen

Oktanhalten för superbensin sänks från 98 till 97, utan att blyhalten höjs. Alla bensinstationer kommer att hållas stängda på söndagarna.

December

Lagstiftning rörande kontroll av försäljningen av oljeprodukter m.m. Lagändring som berör handelsministeriets möjligheter att via förordningar kontrollera handeln med olja 0. dyl. under en dag per vecka. Varje bilägare skall själv välja Körförbud vilken dag. Samtliga skolor får extra lov 11- 16 februari.

13 Storbritannien

November

Särskild lagstiftning för att kontrollera distributionen. Tillförseln av alla väsentliga oljeprodukter skärs ner med 10 % ijämförelse med motsvarande period det föregående året. Allmänheten uppmanas att iaktta hastighetsbegränsning med högst 50 miles/timme och skära ned antalet bilresor under veckoslut. En särskild lag förhindrande inköp av bensin i dunkar avses införas.

Bensinkuponger kommer att utlämnas fr. o. m. den 29 november till 12 december på postkontoren. Vissa kategorier kan efter ansökan få extra tilldelning utöver grundransonen. Vid tilldelningen kommer hänsyn att tas till fordonets storlek.

Exportkontroll infördes 25 oktober. Förordning avseende utnyttjande av elektricitet för uppvärmnings- och reklamändamâl.

December

Hastighetsbegränsning på 50 miles/timme införs på alla vägar. Affärs- och

kontorslokaler får endast uppvärmas till ca 17° C. Gatubelysningen skärs ned med 50 %. Belysningen i kontors- och affärslokaler skärs ned.

Flygbolagens tilldelning av fiygbränsle skärs ned med 17%. Vissa undantag medges. Arbetstiden i industri och näringsliv begränsas till femdagarsvecka fram till årsskiftet, efter till nyår tredagarsvecka. Industrier med behov av elkraft för kontinuerlig drift av anläggningar undantas från bestämmelserna men får förbrukningen nedskuren till 65 % av normalkonsumtiønen.

Undantag medges livsviktiga industrier och serviceorgan, livsmedelsbutiker, restauranter samt sport- och nöjeslokaler. TV-sändningen skall avslutas 22.30. Allmänheten uppmanas till sparsam/tet. Den hittills fria försäljningen av oljeprodukter från brittiska raffinaderier till medlemsländerna inom EG stoppas. Särskild licens krävs för varje last som lämnar Storbritannien. Exportlicens kommer att krävas även för flytande petroleumgas.

under oljekrisen 1973/74 21 Krisåtgärder

Januari Fuel and Electricity (Control) Act 1973. Ett särskilt energidepartement bildas. Det tar över alla frågor rörande kol, el, gas, olja och atomenergi som legat pa handels- och industridepartementet.

Februari för i avseende exporrlicens olja och oljeprodukter Nya bestämmelser kvantiteter understigande 100 ton. Öppen generell licens.

14 Förenta staterna

September Övergång till använ- Övergång från kuleldning till oljeeldning förbjuds. dande av eldningsoljor med lägre svavelhalt uppskjuts.

Oktober m. m. Exportkontroll. Industrin upp- Tvångsallokering av eldningsoljor manas antaga ett energy management program.

November folket. Han tillkännager att President Nixon talar till amerikanska - industrier som använder kol inte får gå över till olja - mindre mängd bränsle allokeras till flygindustrin och andra lokaler kommer - tillgången pá eldningsoljor för hem, kontor att minska med 15 % A lägre inomhustemperatur mäste hållas - alla regeringsbilar får köra högst 50 miles/tim - lokala myndigheter uppmanas vidtaga lämpliga åtgärder. där presidenten får befogen- Senaten antager en energikrislagstifining, affärers och het att skära ner reklam- och utomhusbelysning, begränsa föreskriva maximitemperaturer i affärer och konskolors öppethållande, tor samt genomföra transportkontrollplaner. Nixon föreslår följande åtgärder: mot av mera ändring av inriktningen av produktionen produktion eldningsolja att hålla från kl. 09.00

- uppmaning berzsinstarionerna

till stängt lördagar till kl. 24.00 söndagar - till 50 miles/timme när ”emergency energy act hastighetsbegränsning antagits till passagerarflyget - ytterligare 15 % nedskärning av flygbränsle - och utomhusprydnadsbelysning för inskränkningar i reklambelysrzing hemmen när energilagen antagits

22 Krisâtgärder under

oljekrisen 1973/74

reducering av tilldelningen av eldningsol/a med 10 0/0 för industrier, 15 % för hem och 25 % för kommersiell användning.

Bestämmelser meddelas rörande tvångsallokering av bränslen. Uppmaning till s/öfartsnäringen att rationalisera sina seglingar.

Besparingsplan redovisas för jlygbränsle. Rederierna har minskat fartygens fart till 20 knop och lägre. Förbud mot användande av allokerad råolja och petroleumprodukter utanför USA. Petroleum Emergency Allocation Act Vissa antagen. delstater genomför

hastighetsbegränsning. Sparkampanjer. Oljebolagen

har i en annonseringskampanj föreslagit besparingsâtgärder. Hemleveranserna av eldningsolja har satts till beräknad konsumtion av olja för en inomhustemperatur av 68° Fahrenheit. av bränslen Allokeringen avser även internationella transporter t. ex. till flygbolag.

December

Federal energy office bildas. Nya bränsleallokeringsbestämmelser för luftfarten och sjöfarten.

Frivillig nedskärning av belysningen iaffärer, fabriker, kontor. Förslag redovisas att eliminera belysning på motorvägar utom i korsningar och avfarter. Nedskärningar i användandet av tjänstebilar för administrationen.

i federala byggnader skall under arbetsdagar inte översti- Temperaturen

ga 68° Fahrenheit och under icke-arbetsdagar 55° Fahrenheit. På sommaren får luftkonditioneringen ej sättas lägre än 78° Fahrenheit.

All petroleumexport läggs under ett licenssystem. Allmänheten uppmanas begränsa användandet av elkaminer. Vissa luftföroreningsstandards höjs. Uppmaning till husägare att släcka alla lampor under icke-arbetstid med undantag för belysning av säkerhetsskäl.

Allmänheten uppmanas att

- sätta ner termostaterna till 68°, till 60°

ytterligare eller 55° på nätterna och vid bortovaro -

stänga av all prydnadsutomhusbelysning

- använda enbart 10 gallons bensin per vecka

- ansluta sig till en ”carpool”

- sänka farten

- ta ut 2 körfria dagar

- minska belysningen på arbetet

- minska värmen.

Bensinstationerna ombeds begränsa försäljningen till 10 gallons per kund.

Alla flygbolag skall få 95 (72 av de bränslemängder de använde 1972.

Inrikes flygbolag och taxiflyg erhåller 100 % av 1972 års förbrukning. Kuponger för ransonering skall tryckas. Man planerar en tilldelning på 32-35 gallons per månad för varje bilförare över 18 år.

under 1973/74 23 Krisâlgärder oljekrisen

Januari

får l00 % av dess nuvarande bränslebehov. Passagerarfar- Handelsflottan

tyg får 100 % av basperioden. Bestämmelser meddelas rörande export av petroleum och petroleum-

belysning av motorvägar. produkter. Förslag redovisas till minskad även för motorbensin. Partiköpare Tvingande allokeringsbestämmelser tilldelas 100 % av nuvarande behov för

nödfallstrafik (ambulanser o. dyl.)

jordbruksproduktion

PWNT*

transporttjänster

energiproduktion.

Allokeringen avser Övriga köpare får 100 % av 1972 års konsumtion. motorbensin, mellandestillat, flygbränsle, råolja, propangas, butangas, råvaror, smörjolja, nafta och andra raffineraeldningsoljor, petrokemiska

de produkter. ransoneringsplanen har varje Förslag till bensinransonering. Enligt 18 år rätt att erhålla ransoneringskuponger. Den mängd förare som fyllt i bostadsorten, tillgången bensin som erhålls beror på befolkningstätheten och den bensin som totalt finns trafikmedel mängd på kollektiva

tillgänglig. erhåller förbrukare bensin enligt ovan Under ransonering prioriterade får ansöka om tillstånd att bestämmelser. Körkortsinnehavare angivna vilka utdelas vid särskilda distributionsplaterhålla ransoneringskuponger, ser. Varje kupong berättigar till inköp av viss mängd bensin. Kupongerna,

som beräknas kosta tre dollar att lösa ut, erhålls fyra gånger om året och behovet Varje månadskupong är giltig 60 dagar. täcker för tre månader.

Kupongerna får överlåtas.

Februari

Fakta Ändringar meddelas i det tvingande bränsleallokeringsprogrammet.

presenteras om daylighr saving time. meddelas rörande exportlicensiering av petroleumpro- Bestämmelser 1974. Förbud meddelas mot diskriminering dukter under första kvartalet tendensen vid försäljning av bensin. Tillkommet pá grund av den ökande

att enbart sälja till tidigare kunder. Allt fler delstater tillämpar systemet att sälja bensin på jämna dagar till slutar med jämn siffra och tvärtom. fordon vars registreringsnummer för hur mycket de tillämpar också maximigräns Många bensinstationer

fyller.

Mars

eller Oljebolag, som genom egen produktion Petroleunzallokeringcn. som fastställts för dem, import haft större lager än den allokeringskvot de fastställda kvoterna och har måst sälja till bolag, vars lager ej uppnått

24 Krisâtgärder under

oljekrisen 1973/74

då till ett lägre pris än vad de själva fått betala för den importerade oljan. Bolagen har därför försökt komma så nära sin allokeringskvot som möjligt och alltså skurit ner importen. Förslag redovisas till allokering av flygbränsle. Internationella flygbolag skall få tillgång till inhemskt amerikanskt flygbränsle, om de inte kan få sina behov täckta från frihamnslager.

April

Förslag redovisas att internationella flygbolag får tillgång till inhemskt bränsle om ”bonded fuel” (frihamnslager) inte är tillgängligt till priser jämförbara med inhemskt bränsle.

Ma/

Federal Energy Administration (FEA). Uppgifter: bl. a. bränsleallokerings- och priskontrollprogram, insamling av energidata, för planering Project lndependence samt energibesparingsåtgärder. Lagen om FEA giltig t. 0. m. den 30 juni 1976.

i 25

2 i andra länder

Bilaga Energiberedskap

l Inledning

EBU skall enligt utredningsdirektiven göra de internationellajämförelser erfarenheterna utomlands av som kan anses motiverade samt studera

redovisats vilka försörjningskrisen 1973/74. l bilaga l har kronologiskt

under oljekrisen. Kapitel 6 i som vidtogs i en rad länder åtgärder huvuddel innehåller en redogörelse för den energiberedskap betänkandets

som fanns i olika länder inför oljekrisen. internationellt material, dels ställt EBU har, för att erhålla erforderligt utomlands, dels som besvarats via vissa svenska beskickningar frågor har tillsammans med en besökt en del länder. EBU:s huvudsekreterare

områdena drivmedel (TN), allmän bränslereglerepresentant för vartdera

kraftverk) besökt berörda ring (ÖEF) och elkraft (Vattenfall/Älvkarleby

Oslo, Helsingfors. Bern, myndigheter och ministerier i Köpenhamn,

I det följande skall redovisas utdrag ur reserap- London och Washington.

porter samt skrivelser från utlandsmyndigheter.

2 Danmark

2.1 Lagstiftning

man vissa ransoneringsâtgärder i Dan- Under Suezkrisen 1956/57 vidtog

varuförsörjningslag. Denna fullmaktslagmark med stöd av en särskild

från försörjningsproblem till följd av krig. Under sexdastiftning utgick för situationer då garskriget 1967 fann man behov av särskild lagstiftning förhållanden. Därför skapavarubrist uppstått till följd av internationella

foranstaltninger (given den 6 des en ny lag, Lov om forsyningsmaessige

juni 1968). med stor fullmakt för regeringen att vidtaga Lagen är en ramlag

och användning då det till följd av internationella atgärder för fördelning eller är risk för brist på nödvändiga varor. Handelsförhållanden uppstått från ett folketingsutskott. Om detta ej ministern skall ha godkännande

inhämtas i efterhand, så snart möjligt. Lagen medhinnes kan tillstånd administration och infordrande av upprättande av erforderlig medger kan ske till kommunerna. överträdelse nödvändiga uppgifter. Delegering

26 Ene/;giberedskap i andra länder

av utfärdade bestämmelser kan straffas med böter eller fängelse upp till två är. Mot bakgrund av erfarenheterna från vintern 1973/74 har man för avsikt att göra sådant tillägg till lagen att prisutjämning (elearing) kan ske. Under krisen upprätthölls inget prisstopp i Danmark varför olika leverantörer med skilda importpriser debiterade sina kunder olika priser. Vissa förhandlingar fördes under krisen med oljebranschen om frivillig clearing. Lagen ger ej fullmakt för ransonering under försörjningsstörningar till följd av inhemska händelser.

2.2 Å tgárder under krisen 19 73/ 74

2.2.1 Exportkontroll

Pâ ett tidigt skede infördes exportlieensiering. Pâ så sätt kunde handelsministcriets licenskontor följa exportutvecklingen dag för dag. Denna exportkontroll består fortfarande (våren 1975).

Sparkampanj

Man startade en energisparkampanj pâ ett tidigt stadium. Ett särskilt energisparutvalg inrättades under handelsministeriet. Kampanjen finansierades på följande sätt:

staten 1,7 milj. kr. elverken 1,0 milj. kr. oljebranschen 1,0 milj. kr.

Kampanjen bedrevs genom annonsering i tidningar, spots i TV och trailers i radio. Denna sparkampanj återupptogs under vintern 1974/75.

Hastighetsbegränsning

Den 7 november 1973 fattades beslut om hastighetsbegränsning frân den 11 samma månad. Restriktionerna infördes med stöd av 1968 års fullmaktslag på så sätt att man föreskrev att motorbränsle inte fär användas i motorfordon för körning i hastigheter som överskrider följande gränser”:

l. utanför tätbebyggt område 80 km/tim 2. inom tätbebyggt område 60 km/tim 3. på motorvägar med tillfartsvägar 80 km/tim.

Gränserna var maxvärden. I vissa områden gällde redan tidigare lägre hastighetsgränser. överträdelser kunde bestraffas med böter eller fängelse i två år. På förfrågan vilka spareffekter man kalkylerat med uppgavs att nagra sådana direkta beräkningar aldrig gjorts. Men i stort hade man förväntat sig en spareffekr på minst 10 70. De som överträdde hastighetsgränserna

i andra länder 27

Energiberedskap

Man informerade ocksa från början om att fick relativt kraftiga påföljder. överträdelser skulle beivras kraftigt.

2.2.4 Helgkörförbud

den l9 november 1973 bestämmelser om Handelsministeriet utfärdade 03.00 till 24.00. Motorbränsle fick inte söndagskörförbud för tiden för viss körning under denna tid. Man undantog generellt användas följande grupper: a. motorfordon för yrkestrafik, vägande minst 2.000 kg b. räddningsfordon, ambulanser c. fordon hos brandväsendet, polisen. bilinspektionen, vägsällskapen, tullen, offentliga myndigheter, det statliga väg- och trafikväsendet d. reparationsverksamheten vid el-, gasa vatten- och värmeverken e. posta telegraf- och telefonväsendet f. hyrbilar och minibussar. Man förutsatte för undantagna grupper att ev. körning var yrkesmässig fordon fick köra på eller ägde rum i tjänsten. Utlandsregistreradc inresedagen. Körtillstånd ansökan. av de kommunala myndigheterna gavs, efter av motorfordonets registreringsbevis. Följande dispensgenom stämpling grunder angavs i kungörelsen: som inte i övrigt kan identifieras som a. Generellt dispenserat fordon undantaget b. Läkare, veterinär, barnmorska, hemsjuksköterska bostad och arbetsplats då kollektiva c. Körning mer än 5 km mellan trafikmedel saknas mellan bostad och arbetsplats då kollektiva transportmedel d. Körning förlänger restiden. dock finns men där deras utnyttjande orimligt minst 60 min. e. Transport av skrymmande gods i förvärvssyfte.

Kommunen genom märke som fästes synligt på insidan av gav tillstånd märket vid färd. Pa märket antecknades: rutan. Motorcykel medförde

a. Registreringsnummer b. Grund (§) för dispens c. Kommunens stämpel och underskrift. in till handelsministeriet som Ansökningarna skickades av kommunen kontroll. Polisen antecknade vid sina förvarade dem för erforderlig data för att i efterhand kunna kontrollera kontroller tillståndsmärkets dokument att färden varit tillåten. Kontrollen mot liandelsministeriets var begränsad. också för följande transporter: Enligt kungörelsen gällde körförbudet

a. privatflyg b. icke yrkesmässig sjöfart c. motortävlingar på särskilda banor.

28 Ene/giberedskap i andra länder

Handelsministeriets verkställande organ blev nu således Danmarks 75 kommuner. Dessa skötte helt tillståndsgivningen. Sökanden hade ingen besvärsrätt till högre myndighet. För att få en någorlunda likformig

handläggning upprättade ministeriet ett samordningsorgan med kommunförbundet och Köpenhamns stad. Där klarlades vissa gemensamma problem. Genom utsändning av protokoll från dessa möten (3-4 st.) informerades alla kommuner. Dessutom gav handelsministeriet, på begäran av kommunerna, ut ett särskilt cirkulär med närmare anvisningar för kommunernas handläggning av dispensärenden,

Under Suezkrisen 1956/57 hade polismyndigheterna hand om tillståndsgivningen. Redan vid krisen 1967 meddelade dock polisen att den inte längre hade resurser att klara ett sådant arbete. Från kommunalt håll

har man då klart att angett ransoneringsverksamheten bör vara en kommunal angelägenhet. Därför är kommunerna numera ransoneringsorgan under handelsministeriet.

överträdelser bestraffades med böter eller fängelse i högst två år. De som bestraffades under krisen fick mycket höga böter. Den hårda bestraffningen hade myndigheterna i prohibitivt syfte meddelat allmänheten i förväg.

Antalet dispenser uppgick till 40 000-50 000 under tiden den 19 november 1973-13 februari 1974. Söndagen den 23 december var trafik tillåten.

På förfrågan om någon tidsmässig utökning av körförbudet övervägts, sade man att frågan diskuterats. Om krisen fortsatt hade denna fråga blivit allt mer aktuell. Man var också medveten om att en utökning till lördagen skulle innebära större problem. Andra tillvägagångssätt ansågs möjliga t. ex. fri körning varannat veckoslut.

lnte heller för söndagskörförbudet hade man i förväg kalkylerat spareffekten. Man ansåg nu i efterhand att olika åtgärder under krisen, inklusive prishöjningarna, medfört en total reduktion på ca 15 %. Hälften av denna, dvs. ca 7-8 %, kunde möjligen hänföras till söndagskörför-

budet. l Danmark finns f. n. ca 1,2 milj. personbilar.

Inledningsvis fick utlandsregisrrerade fordon färdas fritt på inresedagen om denna dag var en söndag. En del bensinstationer hade då också öppet. Efter införandet av kortransonering i Sverige den 8 januari 1974

utsträcktes söndagskörförbudet också till utländska fordon, fr. 0. m. den 19 januari. Detta för att bl. a. hindra svenska bilister från att under söndagarna fara över till Danmark för att tanka fullt. Under veckans övriga dagar kunde dock sådan gränstrafik äga rum. Från dansk sida sammanfattade man sina erfarenheter på följande sätt.

. Snabb åtgärd

. Kräver ej alltför omfattande administration

khbbükä*

. Svår att använda under längre tid

. God psykologisk effekt, som stöd åt en sparkampanj

. Hygglig spareffekt (7-8 % under vintern 1973/74).

i andra länder 29

Energiberedskap

2.2.5 Andra åtgärder på drivmedelsområdet

den 19 november 1974 förbud mot försälj- Handelsministeriet utfärdade

annat än direkt i fordons eller fartygs fasta tank. ning av motorbränsle man att vissa problem uppstått avseende t. ex. Från dansk sida framhöll Förbudet var avsett att förhindra hamstmotorredskap, cementblandare.

sida att hamstringen inte varit omfattande. ring. Man ansåg från dansk ett kortsystem. Av totala antalet Man hade inga planer på att utarbeta en stor del endast sporadiskt. För att i ett fordon i landet används

få någon spareffekt måste man i så fall ge en kortransoneringssystem kostnaderna bedömes inte liten grundranson. De administrativa ytterst

uppväga vinsten av en drivmedelsbesparing.

2.2.6 Elkraft

den 19 november 1973 kungörelse om Handelsministeriet utfärdade

av elförbrukningen. Följande användningsområden förbjöds. begränsning

a. Ljusskyltar, fasadbelysning och reklambelysning

under icke arbetstid av kontor, butiker och utställningslokab. Belysning än om säkerhetsskäl påkallar det t. ex. ler, inkl. skyltfönster, annat

apotek, banker, guldsmedsaffärer av typ fasadbelysning, julbelysc. Offentlig och privat utomhusbelysning

ning.

av offentliga platser, gator och vägar skulle kommunerna Belysning begränsa så långt möjligt med hänsyn till m. fl. efter samråd med polisen

skäl. trafik- och andra säkerhetsmässiga rådet sände den 23 november ut ett meddelan- Det kriminalpreventiva till samtliga polismästare där de, efter samråd med handelsministeriet, kräva viss säkerhetsbelysning bl. a. uraffärer, vissa branscher uppgavs fotoaffärer, pälsaffärer, apotek, mattaffärer. juvelerare, tobaksaffärer, 1974 ut närmare anvisningar till Handelsministeriet gav i januari

kungörelsen ang. begränsad elförbrukning.

Från dansk sida menade man att de generella användningsrestriktionereffekt som stöd åt den då pågående na haft betydande psykologisk fortsatte under hela den tid som sparkampanjen. Energisparkampanjen

restriktionerna varade.

hade varit svåra att kontrollera. Polisen hade haft vissa Restriktionerna Handelsministeriet försökte så problem bl. a. avseende ökat antal inbrott. av bestämmelserna i landet. långt möjligt harmonisera tillämpningen

hade också sänkts med en spareffekt på ca 2 (7). Nätspänningen med elleverantörerna men befunnits Bortkoppling hade diskuterats Man hade inga omöjlig att tillämpa på grund av de svåra konsekvenserna.

med överuttagningsavgift. planer på kvotering

2.2.7 Eldningsolja för bostadsuppvärmning

den 19 november 1973 bestämmelser om Handelsministeriet införde

av tunn och tjock eldningsolja, fotogen och gasol till rumsuppkvotering

30 Energiberedskap i andra länder

värmning. Leverantören fick bara leverera dessa varor om han antingen kände till kundens tidigare årsförbrukning, som för t. ex. graddagskunder eller fasta kunder, eller fick dokumenterat tidigare Leverans förbrukning. fick då ske till 75 % av beräknad Mellanled kvoteranurmalförbrttkning. des efter samma princip. Leverantören bestämde sedan tid för och storlek

dock max olja för tvä månaders förbrukning. på leveransen, Leverans fick inte ske till den som redan hade lager för mer än en månads förbrukning. Den leverantör som saknade olja (för mer än en månad) till sina kunder skulle vända sig till Ol/ebransclzens fördelningscentral. Det skulle enligt kungörelsen åvila Oljebranscherzs Faellesrepresentation att upprätta denna central. Handelsministern bildade också en särskild nämnd på tre personer att utöva tillsyn över centralen. Nämnden skulle handlägga besvär i kvoteringsärenden, dvs. besvär över fördelningscentralens beslut.

Nämndens kunde ställningstaganden inte överklagas. Nämnden fick ett sekretariat till sitt förfogande. Eftersom oljebranschen själv hela tiden pakallat restriktioner av olika slag, varit pâdrivare, gick samarbetet bra. Branschen skötte kvotering och fördelning utan större problem. Endast ett fåtal ärenden gick vidare till nämnden. Hos nämnden prövades besvären med ytterlig restriktivitet. Fördelningscentralen hade som mest 22 personer anställda. Dessa ställdes till förfogande av olika oljebolag. Centralen fick totalt under perioden 26/11-9/2 ta emot l6 497 ansökningar avseende l6l 788 m3 oljeprodukter. Som centralens chef utnämndes en just pensionerad oljebolagsdirektör. Oljepriserna var i stort fria i Danmark. Därför fick konsumenterna betala olika pris på sin olja. Fördelningscentralen godkände dock inte omföring av sådana kunder som sökte billigare leverantör. Handelsministeriet överlät ät branschen att själv avgöra begreppet normal förbrukning. Leverantörerna utgick ifrån de graddagsuppgifter man hade. Nytillkomna konsumenter slussades via fördelningscentralen. I mitten av januari undantogs direktimporterande förbrukare från kvoteringen i fall vissa villkor var uppfyllda. l slutet av februari höjdes kvoten till 90 7a. Restriktionerna hävdes helt den ll mars 1974.

Eldningsolja för produktion och transporter

Handelsministeriet utfärdade den 27 november 1973 bestämmelser om kvotering av oljeprodukter till produktions- och transportändamål. Kvoten sattes till följande:

75 /0 av normalförbrukningen för produktionsändamål samt 80 % av normalförbrukningen för transportändamål.

Nödlidande kunder hänvisades till fördelningscentralen. Oljenáimnden fick i uppdrag att handlägga dispenser från kvotbestämmelserna. Nämnden utökades därför med sju personer. Nämndens beslut kunde inte överklagas. Vid samtal mellan ministeriet och företrädare för industrin hade man varit ense om att tillgripa generella restriktioner, dvs. inte prioritera mellan olika branscher.

Energiberedskap i andra länder 31

om att en fortsatt Man uppgav från dansk sida att man varit medveten av försörjningsläget hade krävt mer individuell prövning. försämring hade utövat med synnerlig restriktivi- Handelsministeriet dispensrätten fick intet utöver kvoten. Eftersom tet. Den kollektiva trafikapparaten beträffande mellandestillat (dieselolja/eldningsolja l) bristen var störst hårdare än den personbilspark som drabbades således kollektivtrafiken

drevs med bensin. hade man vissa problem med att dieseloljan tog slut På dieselområdet

på vissa bensinstationer. bestod av tio personer. Nämnden hade ett sekretariat Oljenämnden med maximalt 16 personer. Drygt 100 dispensärenden prövades. Dispens

meddelades för viss tid eller tills vidare. 1974 upphävdes kvoteringen till Genom en kungörelse den 26 februari

industrin och transportväsendet.

2.2.9 Vissa andra frågor

Man hade haft problem med kvoteringen till fjärrvärmever- Fjärrvärme. hetvatten i första hand drabbat ken eftersom reducering i utgående abonnenter. Man hade inte kunnat lösa denna fråga. Något avlägsna för värme från fjärrvärmeverk hade ej övervägts. ransoneringssystem använder lättbensin som råvara. Stadsgas. “xasverket i Köpenhamn stadsgasverk utgår från gasol. Gasoltillförseln hade ett tag Övriga mindre varit besvärlig. Man hade dock ej funderat på något ransoneringssystem

för gas. direkt tilldelningssystem för Värmetaxering. Något behovsanpassat hade ej övervägts. Man förlitade sig på branschens egna eldningsolja möjligheter att kvotera efter historisk förbrukning och graddagsuppgifter. Varmvanen. Några myndighetsrestriktioner hade ej meddelats. Fastig-

hade i vissa fall inom 75 %-ramen frivilligt” reglerat varmvatthetsägarna varmvattenstopp var vanliga under vintern 1973/74. net. Tillfälliga Ministeriet hade ej sysslat med denna fråga. sina bunkerönskemål tillgodosedda. Däremot Bunkers. Sjöfarten fick hade man infört vissa restriktioner för flygbränsle.

2.3 Beredskapsorganisation

finns viss beredskapsorganisation planlagd. Denna organi- För krigsfallet sation bedömes som oanvändbar för fredskriser.

För fredskriser finns i stort bara

- ha ndelsministeriet - kommunerna.

från krisen 1973/74 bedöms inte föranleda några Erfarenheterna organisatoriska insatser.

32 i andra

Energiberedskap länder

3 Norge

3.1 Krisen 1973/74

Eldningsolja

Inledningsvis kom man överens med oljebolagen om frivillig kvotering.

Bolagen pressade på om myndighetsbeslutade restriktioner. Allmänt menade man att man inte varit förberedd för den här typen av fredskriser.

Beredskapsplaneringen på energiområdet hade varit inriktad

mot krigssituationer. Man hade under krisen verkat för att industrin i möjligaste mån skulle

gå över till elkraft eftersom man hade överskott på elkraft. Avsikten hade varit att i första hand värna om produktion och sysselsättning. Man försökte behandla större mer individuellt företag genom industriförbundet.

Under krisen utnyttjades flitigt den oljeindustrikommitté som fanns sedan tidigare. Dessutom inrättades en speciell koordineringsgrupp mellan departementen. För tilldelningen till industrin upprätthöll industridepartementet kontakt med industriförbundet. Tilldelningen blev i genomsnitt 90 %. För kvotransoneringen var man hänvisad till oljeföretagens försäljningsstatistik. På grund av den milda vintern var behovet av extratilldelning begränsat. För Nordnorge gällde generellt 100 % tilldelning. l övrigt gavs inga anvisningar om extratilldelning. Man antog att fylkesforsyningsnämnderna klarade detta.

Eldningsoljeransoneringen byggde på allmänna anvisningar. Man trod-

de sig inte ha administrativ kapacitet att klara ett renodlat ransoneringssystem (t. ex. licenssystem). De största, industriella förbrukarna behandlades i ett ”udvalg (industridepartementet och industriförbundet). Man ansåg att oljehandeln klarat sina krisuppgifter bra. Då man saknar

mindre, oberoende oljeföretag (independents) som köper olja på spotmarknaden, uppstod inget behov av fördelningscentral för nödlidande kunder. När det gällde uppvärmning betonades betydelsen av en samstämmighet i regleringsâtgärderna för eldningsolja och elkraft. Kontroll. Man hade inte kontrollerat oljeföretagens verkställighet av kvotföreskrifterna. Kontrollfrågorna utreds. Värmetaxering. Man var på norsk sida medveten om problemen att använda historiska förbrukningsuppgifter då konsumtionen ofta pâverkas av regleringar, sparkampanjer etc. i denna Utvecklingsarbete planeras fråga. Varmvatten. Reglering av varmvattnet övervägdes aldrig. Man hade ej funderat på tekniska, hygieniska o. dyl. problem. P7ärrvärme. Förekommer i ringa omfattning. Har ej upplevts som problem. Speciella planer saknas. Stadsgas. Förekommer i ringa omfattning. Speciella beredskapsplaner saknas.

Energiberedskap i andra länder 33

inom den norska handelsflottan är nästan Bunkring. Förbrukningen dubbelt så stor som Norges hela inlandsförbrukning. Flertalet fartyg går mellan utrikes hamnar och är starkt beroende av icke-diskriminerande avseende bunkers. Eftersom man hade långa kontrakt klarade behandling Oljeförbrukningen minskades genom man sig bra under krisen 1973/74. reducerad fartygshastighet.

3.1.2 Drivmedel och transporter

Det ransoneringssystem som fanns hösten 1973 var avsett för krigssituaoch kunde därför inte användas. Nya kort fick tryckas. ADB-körtioner Sista kortet var ute den 10 januari ningar gjordes i motorfordonsregistret. 1974. skulle ge riktlinjer för extratilldel- Oljeförsörjningsdirektoratet Genom snabbt förbättrad försörjningssituation kunde ransoneningen. hävas den 30 januari 1974. ringsbeslutet innehöll en mängd inaktuella Ett problem var att fordonsregistret fordon skulle få inköpskuponger för färd uppgifter. Utlandsregistrerade till bestämmelseorten. Tankningsrestriktioner infördes för svenska bilar

vid gränsen. för krig och beredskap kräver mycket Organisation. Organisationen arbetskraft. Detta förutsätter en beredskapsmässig arbetskraftdirigering. Kollektivtrafiken. Kollektivtrafikens drivmedelsbehov hade prioriterats. Man kanske vid drivmedelsbrist behöver utvidga deras verksamhet tidtabeller. Under krisen 1973/74 efter av myndigheterna godkända diskuterades vissa omläggningar i linjetrafiksystemet för att uppnå opti- För att skapa ökat utrymme senarelades malt utnyttjande per körning. skrotningar och reparationer. Kristyp. I Norge hade man livligt diskuterat om regeringen verkligen haft fullmakt att utnyttja ransoneringslagen. Fullmakten gäller bara vid Man hade från regeringen hänvisat till att störningarna krig och krigsfara. i Mellanöstern. Stortinget har under uppstått genom krigshandlingar som medger lagens tillämpning också i våren 1975 godkänt en lagändring

fredskriser. finns ca 1,4 milj. fordon. Krigsplaneringen Fordonsantal. I Norge endast ca 140 000 fordon. Därför var man tvungen att snabbt omfattar

skapa ett fredsransoneringssystem. kvote- Helgkörförbudet. Den totala besparingen genom helgkörförbud, etc. uppskattas till 15 %. Antalet dispenser ring, bensinstationsstängning hade från ansett det möjligt att handlägga alla

var stort. Man början

centralt men man tvangs till decentralisering. Man ansåg det dispenser under en längre period. Man vara svårt att upprätthålla helgkörförbud kan efter en tid tvingas övergå till varannanhelgförbud. Övervägdes aldrig eftersom tillåten hastighet Hastighetsbegränsning. normalt är låg. hade varit liten. Man hade Bensinstationssrängningar. Spareffekten hade däremot upplevt det som ett stöd hoppats på ca 5 %. Bensinhandeln i sin strävan att hålla tillbaka försäljningen. Stationernas bilserviceavdel-

ningar hade fått hålla öppet. Man var på norsk sida tveksam till åtgärdens

34 Energiberedskap i andra länder

användbarhet i framtiden. Man såg den mer som ett stöd inom ramen för ett allmänt drivmedelssparande. Hamstring. Man hade inte upplevt någon påtaglig hamstring. Hamstringen motverkades också genom förbud mot tankning i lös dunk (vissa undantag). Kontroll. En översyn av kontrollorganisationen pågår. Som kontrollorgan tänker man sig utnyttja Statens Pristilsyn (fältorgan till Prisdirektoratet). Egenkvoter. Företag hade under krisen möjlighet att själva utfärda körtillstånd för skiftesarbetare. Man hade också övervägt att låta företagen själva ställa ut inköpskort (egenkvoter) till anställda. Frågan hann dock aldrig drivas till slutligt avgörande. Kortransonering. Erfarenheterna från krisen 1973/74 gör att man i framtiden i det längsta kommer att försöka undvika en kortransonering. Man hade dock inte några goda alternativ att presentera som medger motsvarande kontroll av försörjningsläget. bedrivs Utvecklingsarbetet med syfte att få ett ransoneringssystem och en organisation som är användbar i såväl fredskriser som krig.

3.1.3 Elkraft

Det finns en speciell lag som medger ransonering vid elbrist till följd av inrikes händelser (t. ex. torrår). Elverken har då fullmakt att begränsa sina leveranser. Lokal begränsning genom periodisk bortkoppling har förekommit. Numera är de lokala näten ihopkopplade till ett riksnät som medger utjämning vid lokal brist.

Konsumtionsbegränsningar på elområdet är f. n. föremål för studium i

särskild utredning. I dag finns inga allmänna beredskapsplaner klara. Man har inte övervägt systemet med överuttagningsavgift. Systemet försvåras av att man övergått från kvartalsavläsningar till årsavläsningar. Man har i Norge av miljöskäl hållit tillbaka utbyggnaden av vattenkraften. Vidare har man ännu inte kunnat enas om en framtida satsning på kärnkraften. Detta kan betyda akut elbrist 1977/78, en brist som bedöms kunna innebära behov av permanent ransonering. F. n. kontrolleras storförbrukarna genom att måste stortinget godkänna utbyggnad av energikrävande industri.

3.2 Planeringsláge

Inom handelsdepartementets beredskapsavdelning har ett åtgärdsschema utarbetats som bl. a. visar förväntad spareffekt av olika åtgärder. Departementet samarbetar med Direktoratet för civil beredskap som står för informations- och sparkampanjberedskapen. Som rådgivande organ har man ett koordineringsudvalg där man t. ex. diskuterar hur en drivmedelsransonering skall organiseras i krig och kris. Man är medveten om att handelsdepartementets beredskapsavdelning inte har kapacitet att klara krisuppgifter. Den typ av oljeförsörjningsdirektorat som skapades under krisen anser man inte vara lämpligt att ha

i andra länder 35

SOU l975z6l Energiberedskap

för civil i framtiden. l stället synes man vilja bygga på Direktoratet som har regionala och lokala kontaktmän i sin organisation. beredskap att varje fackdepartement i krisen bevarar sitt fackan- Huvudprincipen, svar, skall fortsätta att gälla. för civil beredskap förbereder krisinformationen isamar- Direktoratet Där har under februari 1975 bete med Statens informationstjänst.

fárdigställts en beredskapsplan på informationsområdet. en särskilt utsedd informationsl varje fylke finns i krigsorganisationen

ansvarig.

3.3 Övriga fnigor

var ej överlåtbara. De var knutna till Överlåtelse. Ransoneringsbevisen

bilens registreringsnummer. Man överväger att införa avgift för att om möjligt Ansökningsavgifter. nedbringa antalet ansökningar om extratilldelning.

Turister. Under krisen 1973/74 hade man tänkt sig en turistranson

dock högst en kvantitet som medgav färd till och från bestämmelseorten, motsvarande standardransonen.

4 Finland

4.1 Lagstiftning

krisen 1973/74 hade De åtgärder som den finska regeringen vidtog under av befolkningens utkomst och sitt stöd i lagen från år 1970 om tryggande landets näringsliv under undantagsförhållanden. Av denna lags § l fram-

går följande:

som hotar riket eller pågående eller avslutat krig, ”Har krigsfara eller krig mellan främmande makter eller ock till verkningarna krigsfara annan särskild händelse utom riket (vår kurs.) med dem jämförlig föranlett fara för befolkningens utkomst, det oundgängliga uppenbar eller landets ekonomiska försvarsberedskap, må näringslivets fortbestånd för viss tid, dock högst ett år i sänder, genom förordning stadgas, att Sedan riksdagen beslutat, att stadgandena i denna lag kan tillämpas. till avvärjande av ovan förordningen icke skall upphävas, äger statsrådet att förordna om vidtagande av i denna lag nämnd fara befogenhet avsedda åtgärder.

vida befogenheter att övervaka t. ex. export, Lagen ger regeringen och distribution av varor. import, kreditgivning, produktion Genom en förordning den 18 december 1973 sattes lagens 8 §, 1 mom. och fasta bränslen, med undan- 4 punkt i tillämpning avseende flytande och fjärrvärme. 8 § 1 mom. 4 pkt. lyder: tag av ved, samt elektricitet

och distribution ”Statsrådet må övervaka och reglementera produktion

av varor genom att föreskriva,

vissa varor får saluhållas, utbjudas mot vederlag, överlåtas, 4) att

36 i andra länder

Energiberedskap

anskaffas, mottagas, transporteras eller användas endast på det sätt och på de villkor statsrådet bestämmer.

4.2 K risorganisation

Det huvudsakliga ansvaret för energiförsörjningen under kristid vilar på den högsta ledningen i landet, i första hand handels- och industriministeriet. förbereds Kristidsförsörjningen av försvarsekonomiska planeringsnämnden som .sorterar under ministeriet. Nämnden har till uppgift att bl. a. utröna de riksomfattande totalbehoven samt göra planer över den erforderliga produktionen och upplagringen liksom också genomföra regleringar i en krissituation.

Energiförsörjningen skall i en krissituation ledas av handels- och industriministeriet, där bränsleförsörjningen underordnas en riksbränslechef och elproduktionen och eldistributionen en rikskraftchef. Den under bränslechefen lydande organisationen skall ha till uppgift att beträffande alla bränslen ansvara för

anskaffning, upplagring, transport och leverans samt koordinering av regleringar.

De dirigerande leden i organisationen skall bestå av en i kristid inrättad förvaltning på ministerial-, regional- och lokalnivå. Exekutivleden skall utgöras av bränslebolagen och deras personal, materiel, upplag och distributionsstationer, av industrins träanskaffningsenheter osv. Organisationer som existerar redan i fredstid skall således användas i kristid. Stommen till den kraftförsärjningsorganisation som skall bära ansvaret för elförsörjningen- och distributionen i kristid skall utgöras av de kraftbolag som har samma funktion redan i fredstid och vilkas ledare då

enligt behov skall få befogenheter att verka som myndigheter.

4.3 Drivmedel och transporter

Hastighetsbegränsning. Trafikministeriet beslöt den 18 december 1973 att införa generell till hastighetsbegränsning 80 km/tim. De finska erfarenheterna från hastighetsbegränsningen är goda. Efterlevnaden bedömdes som god och bonuseffekten genom nedgång i antalet olyckor ansågs betydande. Viss spareffekt anser man möjlig att uppnå. Kortransonering. Man har ett förberett system som i stort liknar det svenska. Man hade dock vid krisen 1973/74 ännu inte kommit så långt att systemet var omedelbart tillgängligt. Man avser utnyttja det centrala bilregistret för automatisk utsändning av standardkort. Standardkorten utgörs av stora kupongark med 14 perforerade kuponger per ark, där varje kupong har bilens registreringsnummer noterat. Överlåtelse av ransoneringsbevis tillåts ej. Man särbehandlar den yrkesmässiga biltrafiken. Taxi avses t. ex. få sex gånger mer än normal standardranson.

Energiberedskap i andra länder 37

Polisen som prövar ansökan om extra tilldelning. är den myndighet saknar terminaler knutna till bilregistret, Flertalet polismyndigheter varför behovskorten måste utfärdas manuellt. Endast 13 av 263 polis-

Utfärdande myndighet förtecknar distrikt anges ha terminalanknytning. innehåller inga uppgifter om dem som erhåller extra tilldelning. Bilregistret tidigare körsträcka varför det är omöjligt med den typ av tilldelningsbesom CBR i Sverige kan genomföra med hjälp av lagrade räkning

kilometerskatteuppgifter. anses under fredskris alltför Helgtrafikförbud. Denna typ av krisåtgärd bilisterna. Om krisen blivit så allvarlig att påfrestande för de finska hårdare ingrepp krävts, synes kortransonering ha legat närmare till hands.

Ansökningsavgifter. Man har ännu inte övervägt några ansökningsavgifram. Man var dock medveten om ter inom kortransoneringssystemets med anstormning av ansökningar om extratilldelning. problemet I Finland är det förbjudet att ta med betalande passagera- Samåkning. för skogsarbetargäng. Man hade ej övervägt ändringari re, med undantag för att värna om den kollektiva trafiken. dessa regler som tillkommit Priset som regulator. Tanken att dämpa bensinförbrukningen genom hade dock ansetts justeringar av priset hade väckts under krisen. Metoden som politiskt svår att använda. Under kortransoneringen i Sverige ökade antalet svens- Gränsproblem. ka bilar vid gränsen som tankade fullt. För att bemästra detta problem

för startade man tryckning av speciella inköpskuponger på 20 liter bilister. hann dock aldrig användas innan Sverige svenska Kupongerna

slopade sin kortransonering.

4.4 Försörjrzirzgsplanering

i Finland länder Oljemarknaden skiljer sig åt från den i andra nordiska att endast två bolag svarar för all import, ett bolag som sköter genom från Sovjet, ett annat som står för annan import. råoljeimporten Persiska Importen av råolja fördelar sig med 70 % på Sovjet och 30 % på viken. Dessutom tar man en del specialprodukter från Norge, England

och Holland. Vid krisens (hösten 1973) var beredskapslagren väl fyllda inledning som de alltid är inför den stundande bränslesäsongen med fartygshindran-

de isar. l slutet av december räknade Neste Oy med en total nedgång i

nedgången blev 250 000 ton oljeimporten på 650 000 ton. Den faktiska l det värsta alternativet, dvs. i råolja och 100 000 ton tjock eldningsolja. princip totalt importstopp, hade alla lager varit tomma under april 1974.

4. 5 Eldningsolja

En egentlig kan föregås av frivillig Krissystem som planerats. reglering av inhemska bränsle- och bränslebesparing samt ett ökat utnyttjande

energitillgângar. de bränslen och En reglering inleds vanligen genom att man beslagtar med undantag av försvarets och statens Smörjmedel som finns i landet,

38 Energiberedskap i andra länder

egna lager samt mindre privatlager som är avsedda för eget bruk. Till beslut om beslagtagande skall ansluta sig en anmälningsskyldighet rörande bränslen och Smörjmedel samt bestämmelser om deras användning och överlåtelse. Bränslereglering sker genom kvotering till olika konsumentgrupper varvid man tar hänsyn till möjligheten att använda alternativa bränslen. Kvoterna tilldelas för vissa tidsperioder t. ex. månadsvis. Kvottagaren, dvs. den riksomfattande eller annan kristidsorganisation motsvarande enhet, fördelar rätten till av kvoten användning vidare bland dem som hör till dess organisation. Den riksomfattande bränsleorganisationen tar hand om kvotfördelningen till de olika konsumentgrupper och privata konsumenter som ligger utanför riksorganisationerna. Viktigast bland de sektorer som bränsleorganisationen själv skall ta hand om är uppvärmningen av fastigheter. Reglering av bränsleförbrukningen kan, beroende på krisens art, hänföra sig

- direkt till bränslen och Smörjmedel w till användningen av fordon och apparater samt till den industriella

verksamhetsnivån, eller - till båda ovannämnda.

Såväl bränslehandeln som de olika bränsleförkonsumentgruppernas brukning övervakas av den riksomfattande bränsleorganisationen genom de förbruknings- och lagringsanmälningar som den tar emot från andra myndigheter, bränslebolagen och konsumenterna, genom de returnerade köptillstånden- och kupongerna samt genom egen besiktningsverksamhet. På grund av erfarenheterna från krisen 1973/74 har det uppdragits åt den försvarsekonomiska planeringsnämnden att revidera regleringssystemen på energiområdet särskilt avseende åtgärdernas praktiska genomförande. Oljebranschen. Oljeföretagen började frivilligt kvotera redan i november 1973. Man flyttade ipraktiken över problemen till återförsäljarledet. Man skar ned leveranserna med 10 %jämfört med 1973 års inköpssiffror. Om krisen förvärrats hade man under januari och februari 1974 varit att börja skära ned än hårdare. Då hade stora svårigheter skapats tvungen för oljeföretagen. Man anser sig endast klara en egen kvotering på 15-20 %. Företagen vill i framtiden inte ta på sig ett direkt ransoneringsansvar, dvs. man anser att en myndighetsdirigerad reglering behövs. Myndigheterna planerade aldrig för någon förbrukningsreglering bränslesäsongen 1973/74. Man anser det dock vara nödvändigt att i framtida kriser stödja oljeföretagen med myndighetsdirektiv. Användningsrestriktioner. Man hade svårt att kontrollera utfärdade restriktioner under krisen 1973/74. De enda som hörde sig för om dispens var sportflyget och anordnare av motortävlingar. Man framhöll från finsk sida att restriktionerna, som på pappret kunde uppfattas såsom hårda, mycket var att betrakta som stöd åt den frivilliga kvoteringen. Industrin. Man har ej närmare funderat över de problem som uppstår

Energiberedskap i andra länder 39

vid fördelning av begränsade energiresurser till industrin i ett läge då

skall hållas uppe så långt som möjligt. Hittills produktionen och exporten har man koncentrerat sig på kortvariga kriser och ser dessa fördelningsfrå-

gor mer som problem på längre sikt. krisen hade man haft vissa problem med Bunkers. Under 1973/74 i Finland. Man införde den restriktionen att främspekulationsbunkring

mande fartyg endast fick bunkers till nästa anlöpningshamn.

4.6 Elkrafr

att energikrisen 1973/74 i första hand var För elsidans del konstaterades eftersom elkraftbalansen var helt en oljekris och inte en elförsörjningskris resurser. Beträffande fossila bränslen hade betryggande med tillgängliga värmekraftstationerna erforderliga kvantiteter för hela produktionssä-

elproduktion. Då emellersongen. Kollager fanns t. ex. för 15 månaders del av den marginella elkonsumtionen produceras med olja tid stor Finlands totala elproduktion baseras f. n. till endast 35 á 40 % på vatten, - att genom resten kommer från olja och kol ansågs det angeläget för att därmed kunna begränsa restriktioner minska elförbrukningen Restriktionerna fick som följd att läget för elsidans del oljebehovet. och icke en energibristsituation. utvecklade sig till en effektbristsituation som infördes genom Statsrådets beslut i december De tvângsåtgärder och i vissa fall förbud mot 1973 innebar för elsidans del inskränkningar ändamål. berörde användning av elkraft för specificerade Åtgärderna som restriktionerna i Sverige under ungefär samma användningsområden beträffande reklambelysning och samma period, dvs. inskränkningar samt förbud mot eluppvärmning av garage, mot användning vägbelysning samt extra elradiatorer. Omfattningen totalt av motor- och kupévärmare var dock något mindre än för de svenska sett av dessa restriktioner allmänt tvingande föreskrifter beträffande åtgärderna. Däremot gällde samt användning av luftkonditioneringsmaximala inomhustemperaturer

och luftbefuktningsanläggningar. beslut innebar att handels- och industriministeriet utgjorde Statsrådets gentemot de den enda myndigheten och det enda ransoneringsorganet organisation existerade inte. Ej slutliga förbrukarna. Någon regional eller deras intresseorganisationer inkopplade i heller var elleverantörerna myndigheregleringsâtgärderna på annat sätt än att de vidarebefordrade tillsammans med viss egen rådgivning till sina abonnentens föreskrifter kunde från restriktionerna men någon ter. Ministeriet medge undantag vid överträdelse föreskrevs besvärsinstans föreföll inte påtänkt. Påföljd till lag om bestraffning av brott mot vissa fullmaktslagenom hänvisning om överträdelse synes inte ha förekommit. gar men någon anmälan för kvotransonering av elkraft var man Någon mer påtaglig planering man i början av januari 1974 fick inte inställd på att behöva göra förrän från Sverige till Finland förvarning om att den fasta kraftleveransen komma kvotransoneringen i Sverige. skulle att påverkas av den planerade därför diskutera olika utformningar av ett kvotransonerings- Man började

40 Energiberedskap i andra länder

system men hade inte hunnit så långt när Sverige gav besked att kvotransonering icke längre vore aktuell. De diskussioner som fördes pekade dock på ett system med kvotering

i första hand på tidigare förbrukningsvärden grundad och sannolikt med form någon av överförbrukningsavgift. Man var allmänt inställd på ett

system med differentierade ransoneringsgrader för skilda grupper av industriförbrukare med olika betydelse för landets handelsbalans. Som alternativ diskuterades också ett system med självreglering genom styrd

prisrelation mellan elkraft och olja varvid en fastställd produktionsvolym hos varje företag eller grupp av företag skulle vara utgångspunkt.

Något färdigt kvotransoneringssystem kom

aldrig att utformas och ytterligare planering efter energikrisen synes heller inte ha skett. Anled-

ningen verkar närmast vara uppfattningen att behovet att begränsa elkonsumtionen är en fråga om kostnader för oljebaserad elproduktion. Det bör i sammanhanget noteras att om någon form av kvotransonering av el skulle införas måste organisationen härför också innehålla regionala

organ som då torde komma att byggas upp med elleverantörerna som Man har sådana planer för ett krigsläge men för fredstida kriser basorgan. har denna organisation för närvarande inte tagits l anspråk. De ovan angivna restriktionerna gällde till utgången av maj 1974 och har därefter i två omgångar ersatts av rekommendationer om energibe-

sparingsåtgärder av vilka de senast utfärdade har permanent giltighet”; detta under hänvisning till det ökade underskottet i handelsbalansen.

Effekten av de tvångsmässiga och frivilliga konsumtionsbegränsande

har på elsidan blivit att förbrukningen åtgärderna under 1974 var ungefär lika stor som under 1973 medan konsumtionen åren 1970-1973 ökade

med i genomsnitt 10 %/år.

Förbrukningsutvecklingen från 1973 till 1974

är dock olika mellan skilda konsumtionsgrupper. Sålunda har industrin ökat med 2 % medan hushåll och servicenäringar minskat ungefär lika mycket. Något försök till hur uppskattning de tvångsmässiga resp. var för sig inverkat på resultatet har inte gjorts. frivilliga åtgärderna

5 Schweiz

Lagstiftning

Den schweiziska regeringens åtgärder under krisen 1973/74 grundades på en fullmaktslag från 1955 (Bundesgesetzes von 30 september 1955 über die wirtschaftliche Kriegsvorsorge). Lagen är dock ämnad för händelser som avser krig eller krigsfara. Detta medförde att den rättsliga basen för

regeringens handlande var bräcklig. om Vetskapen detta gjorde den schweiziska regeringen obenägen att vidtaga mer vittgående åtgärder. Mot bakgrund av dessa erfarenheter förbereder man nu en ny lag. Det kan dock ta ett par, tre år innan en sådan lag är färdig och har godkänts.

Vid behov kan speciella krislagar antagas. Denna procedur beräknas ta

upp till 6-»7 veckor. Utkast till speciallagar finns klara.

Energiberedskap i andra länder 41

5.2 Mufarbrzirzslerz

Kvotering. Kvotering i handelsledet ansågs vara den snabbaste åtgärd man i händelse av försörjningskris. Den 21 november 1973 kan vidtaga utfärdades bestämmelse om kvotering under perioden den l januari-den 28 februari 1974. Leveranser till återförsäljare etc. (bensinstationer) fick endast ske upp till 80 % av vad som levererats under motsvarande period år (referensperioden). l bestämmelserna medgavs dock oljeföregående företagen rätt att ge extra tilldelning vid behov för följande angelägna ändamål:

-- offentliga ändamål

nyttctrafik för art säkra landets försörjning med livsviktiga förnödenheter - för att upprätthålla produktionen inom industrin.

skulle föra särskild bok över sina extratilldelningar. De Oljefjretagen att inom ramen för gällande kvoter likformigt var också förpliktade fördela drivmedel till återförsäljarna. Kriegs-lndustrie- und -Arbeits-Amt att stödja och ordna med avtal om utjämning mellan hade bemyndigande för att säkerställa försörjning och en rättvis importörer på så sätt fördelning. Bensinstationerna fick fördela sin kvot till kunderna på egen hand De hade rätt att neka tankning om bensinunder ransoneringsperioden. av tankkapaciteten. Om oljeföretamätaren visade på minst en tredjedel utöver sina kvoter fick överskottet fördelas på visst gen importerade angivet sätt såsom förskott på senare tilldelningar. Myndigheterna hade möjlighet att begära in uppgifter om import, och förbrukning. Vidare kunde t. ex. bensinstationerna lager, försäljning en inventering av sina drivmedelsförråd liksom att åläggas att genomföra och utgående leveranser. De också löpande rapportera sina ingående alla sina böcker etc. för kontroll av vederbörande måste även upplåta myndighet. Det âlåg Folkförsörjningsdepartementet (Eidg. Volkswirtschaftsdeparkunde dock överlåta sina tement) att handha kvoteringen. Departementet i första hand Kriegs-lndustrie- und -Arbeits-Amt befogenheter på (sektionen för Treib- und Brennstoffe). Det senare organet fick rätt att eventuella Dessutom kunde, om det befanns nödutfärda anvisningar. kantoner och försörjningsorganisationer anlitas vid genomföranvändigi, det. Ansvaret för att en reducering genomfördes ålåg ytterst bensinstationsförestândarna. De ansågs ha försökt uppnå detta mål genom bl. a.

stängning nattetid »- stängning under helgerna v endast försäljning till kända kunder.

Man ansåg att fordonsägarna i stort fått den mängd drivmedel de hade behövt. Vissa stationer, t. ex. inledningsvis de vid gränsen. hade haft problem att klara all försörjning. Myndigheterna hade ej utövat kontroll

42 Energiberedskap i andra länder

över kvoteringsbestämmelsernas efterlevnad. Man kunde därför inte ange effektiv sparvinst genom kvoteringsåtgärden. Man menade att denna typ av ransonering endast kan tillämpas under en kortare period. Trycket på bensinstationspersonalen blir för stort. Under krisen 1973/74 var åtgärden mer ägnad att stärka sparmoralen än att direkt dra ned konsumtionen. Hastiglzetsbegränsning. Bestämmelser om hastighetsbegränsning utfärdades den l4 november 1973 med stöd av 1955 års fullmaktslag. Maxhastigheten sattes till 100 km per timme på såväl motorvägar som på andra vägar. Angivna lägre hastighetsgränser skulle naturligtvis gälla. De nya hastighetsgränserna angavs ej med skyltar. De kantonala myndigheterna skulle ta bort eller täcka över skyltar visande maxhastigheter över 100 km. Erforderliga hastighetskontroller genomfördes på kantonal nivå. Justitie- och polisdepartementet fick ge ut erforderliga anvisningar. Beslutet trädde i kraft redan den 17 november. Man behöll hastighetsbegränsningen fram till mars månad 1974 i avvaktan på att ett lagförslag om permanent skulle hastighetsbegränsning kunna arbetas fram. Under perioden av hastighetsbegränsning rapporterades endast något hundratal överträdelser. De böter som utdömdes var höga. Detta förhållande upplyste man om redan från början. På förfrågan framhölls från schweizisk sida att man inte hade gjort några förkalkyler av förväntad spareffekt. Enligt vissa källor skulle besparingen maximalt per fordon (sannolikt Autobahn) varit 10-15 %. Någon total spareffekt kunde man inte uppge. _ Helgkörförbzzd. Regeringen utfärdade bestämmelser om helgkörförbud den 21 november 1973. Förbudet gällde all trafik till lands, sjöss och i luften med fordon etc. som drevs med flytande bränsle. Körförbudet sträckte sig fr. o. m. kl. 03.00 söndag t. o. m. kl. 03.00 måndag.

Helgkörförbudet gällde även för utlandsregistrerade fordon. Generellt undanragna var följande instanser och transportändamål: . postverket, telegraf- och telefonverket, för vissa väsentliga ändamål . yrkesmässig trafik (enligt tidtabell) med bil, båt eller flyg . taxibilar inom begränsat område och körning av hotellgäster

EOQOUCG

. hjälp vid katastrofer, transport av sjuka o. dyl. . transport av invalider . resor till och från arbetet. Vidare gällde förbudet inte för körning i tjänsten avseende vissa allmännyttiga ändamål. Förbudet gällde vidare inte för följande flygningar: a. yrkesmässig flygtrafik b. som hjälp vid katastrofer, olycksfall, transport av sjuka etc. c. för polisiära ändamål d. icke yrkesmässig luftfart med i utlandet registrerade flygplan.

Energiberedskap i andra länder 43

med fordon tillhöriga den Vidare undantogs nödvändiga tjänsteresor mellanstatliga organisationer, delegationer i anslutdiplomatiska kåren, ning till dessa organisationer samt konsulat. Folkhushållningsdepartementet hade fullmakt att meddela ytterligare undantag. l vissa trängande fall kunde kantonerna beträffande biltrafik och luftfartsverket ge dispens luftfart. För armén förutsattes militärdepartementet meddela beträffande erforderliga anvisningar. beträffande bil- och sjötrafiken ålades kantonerna. De Verkställigheten skulle göra erforderliga kontroller av trafiken. I övrigt ansvarade folkhusav luftfarten handhades av trafikhållningsdepartementet. Regleringen och energiförsörjningsdepartementet, med hjälp av luftfartsverket. Bestämmelserna trädde i kraft den 25 november. På fråga angående spareffekt svarade man att inga förkalkyler gjorts om förväntad reduktion i drivmedelsförbrukningen. Man antog att den totala reduktionen var mindre än l0 %. Man hade diskuterat en utvidgning av förbudet till att också gälla Det hade dock ansetts svårt att genomföra eftersom många lördagarna. Dessutom hade man att schweizare arbetar eller går i skola på lördagarna. delar av samhället, i första hand den känsliga väga in effekter på olika turistindustrin. Ett söndagskörförbud under högsäsong på Vintersportorter bedömdes som ytterst komplicerat. Kantonerna hade att ta hand om eventuella ansökningar om dispenser. Antalet sådana ansökningar var få och kunde lätt behandlas. Överträdel-

serna var få och beivrades med höga böter. med körtillstånd utmärktes inte med speciella märken. Vid Bilar eventuell poliskontroll fick de visa att de antingen var generellt undantagna eller fått särskild dispens. Man räknade även med en viss automatisk kontroll genom allmänhetens eget överinseende. uppseendeväckande stor. Det Medborgarnas lojalitet ansågs ha varit kunde ha berott på den korta regleringsperioden. Under söndagarna utnyttjades nu andra fordonstyper t. ex. häst och vagn. Man beslöt den 16 november 1973 att med Försäljningsrestriktioner. verkan från den 17 november förbjuda försäljning av drivmedel i annat än fordons fasta tank. var drivmedel till rörliga maskiner, t. ex. Undantagna byggnadsmaskiner, och till bilar i avlägsna områden. fanns inga speciella restrik- Utlandsregistrerade fordon. Inledningsvis beträffande fordon. l slutet av november 1973 tioner utlandsregistrerade trafik för av märktes dock en livlig över gränsen till Schweiz inköp drivmedel. För att råda bot på denna gränshandel utfärdade regeringen en bestämmelse om att alla utlandsregistrerade fordon den 7 december vid gränspassage måste ha bensintanken fylld till minst 2/3. Tullförvaltningen kunde i nödfall medge undantag. Denna restriktion drabbade särskilt de bensinstationer som hade i sin kundkrets. Det hade dock visat sig möjligt att gränstrafikanter med bensinmätaren för att få den att visa för hög tankfyllmanipulera att nad. De bilar som passerat gränsen hade sedan lika stora möjligheter som inhemska fordon. Kvoteringen i handelsledet kunde köpa drivmedel dock verka diskriminerande för tillfälligt passerande turister.

44 Energiberedskap i andra länder

Helgkörförbudet gällde såväl för inom landet som utom landet registrerade fordon. Detta angavs speciellt i regeringsbeslutet. Man var medveten om svårigheten att unilateralt vidtaga trafikregleringar och andra åtgärder mot av ett alltmer bakgrund integrerat trafiksystem. Man hade därför haft kontakter med EG i Bryssel. Eftersom man inte ens inom EG kunnat enas, hade denna koordinering mellan Schweiz och grannländerna uteblivit. Man var införstådd med betydelsen av internationellt samarbete på detta område. Kortrazzsorzering. Före krisen fanns vissa förberedelser gjorda inför en kortransonering av drivmedel. Förberedelserna gällde dock ett läge med krig eller krigsfara. Man har inte heller några direkta erfarenheter av denna typ av kortransonering från andra världskriget. Man har nu startat utvecklingen av ett kortsystem. Det är uppbyggt på en ADB-bearbetning kantonvis. De kantoner som inte har sina fordon inlagda i ett dataregister får hantera kort och ansökningar manuellt. Via de kantonala myndigheterna tillställs alla fordonsägare ett standardkort. På detta anges fordonsägarens namn, registreringsnummer etc. samt tilldelad kvantitet för ransoneringsperioden. Perioden förutsätts vara 2--3 månader. De inköp som görs antecknas sedan på kortet och vidimeras med bensinstationens Kilometerräknarens stämpel. siffror anges. Vidare förs en förteckning hos varje bensinstation där köpen bekräftas av fordonsägaren. Dessa förteckningar utgör sedan den verifikation stationen behöver för förnyade leveranser från sin leverantör. Förteckningen är så konstruerad att den kan behandlas med ADB. Den fordonsägare som inte anser tilldelad ranson tillräcklig kan fylla i en ansökan om mer drivmedel. Ena hälften av standardkortet utgörs av detta formulär. De uppgifter som begärs är begränsade. Man räknar med att få in 100 000-tals ansökningar om extra drivmedel. Dessa ansökningar har man för avsikt att behandla utan individuell prövning. Sådan prövning anses kräva alltför omfattande personalresurser. Administrationen skulle inte klara ett sådant arbete. Därför avser man att ge extratilldelning efter en ADB-beräknad schablon till olika förbrukarkatcgorier. Någon form av kuponger förekommer således inte utan i stället anteckningar på ett inköpskontrollkort (Bezugskontrollkarte). Det innebär ett visst arbete på bensinstationerna. Man är medveten om de svårigheter som detta kan innebära för den stora mängd utländsk arbetskraft som finns på stationerna. Särskilda inspektörer skall resa runt och kontrollera bensinstationerna. Vissa viktigare områden skulle behandlas centralt såsom t. ex. viss yrkestrafik, jordbruket. Kantonerna skulle inte ges nâgra särskilda kvoter. Kantonerna skulle redovisa sina ransoneringsâtgärder till central instans för kontroll. Jordbrukets fordon avsågs behandlas mer individuellt. Formulär fanns utarbetade för inhämtning av uppgifter om âkerareal, gröda etc. Man hade också för avsikt att vid tilldelning beakta olika åkermarkers lutning (dalsluttningar, alpängar etc.).

Energiberedskap i andra länder 45

5.3 Eldningsolja

21 november 1973 utfärdat bestämmelser om Regeringen hade den under den 26 november 1973» den 31 mars 1974. kvotering perioden till procent i förhållande till Tilldelningen fick uppgå högst följande under motsvarande år: leveranserna period föregående

-v återleverantörer 80 %

- tunn eldningsolja för bostadsuppvärmning och andra ändamål 75 70

» för industrin och elkraftsproduktio- -- medeltjock tjock eldningsolja

nen 75 % 90 %. - flytande gas för värmeproduktion

beträffande Extratilldelning fick ges på det sätt som tidigare angivits

motorbränslen. Även i övrigt gällde motsvarande regler. sida menade man att åtgärden i viss mån varit utan Från schweizisk verkan eftersom dels flertalet förbrukare har stora egna tankutrymmen,

1973. Vissa villaägare dels en stor upplagring ägt rum under sommaren som räcker två eldningssäsonger. Ett mindre antal förbrukare har tankar att klara sin försörjning. Ingen med små egna tankar hade vissa problem Det innebär t. ex. att också de förbrukare var generellt undantagen. ambassaderna i Bern tvangs rätta sig efter kvotsystemets utländska

tilldelningar. av att Kvoteringen ombesörjdes av oljehandeln själv. Någon kontroll utfärdade kvoteringsföreskrifter verkställdes handeln verkligen följde Man vet därför inte heller vilken reduktion som verkligen uppnådaldrig. för och jämkning synes inte ha des. Några speciella regler dispens

utarbetats. särskilt med prövning av ansök- Industriprioritering. Något system har inte övervägts. Under krisen 1973/74 ningar av olja till industrin över hela industriområdet. Man var gällde kvoteringen (75 %) generellt kris kunde kräva en dock införstådd med att en längre och allvarligare Man ansåg att beredskapslagren skulle ge mer differentierad tilldelning.

tillräckligt med tid för sådana förberedelser.

5.4 Försörjningsinfbmzatian och priser

hade rutinmässigt givit månadsrapporter. Myndigheterna Oljeföretagen få fram för att bättre kunna följa försörjningsförsökte veckorapporter till internationella bolag eller lägets utveckling. Varken dotterföretag kunde Svånationella oljehandlare prestera några försörjningsprognoser. var att få uppgift om vilka kvantiteter som var på väg vart ”on righeten the high seas”. Efter krisen visade det sig att Schweiz inte åsamkats någon nedgång i

Detta berodde oberoende oljehandlare på importen. på det stora antalet Dessa köpte dyra laster på Rotterdammarknaden och höll på marknaden. krävde följaktligen att få ta så sätt importen uppe. De mindre företagen

ut de högre priserna vid sin försäljning. Regeringen gick med på denna av den inhemska prisnivån för att trygga försörjningen. Något höjning

46 Energiberedskap i andra länder

system med prisclearing hade inte övervägts. Man uteslöt dock inte en sådan utväg vid en framtida kris.

5.5 51mm

Elförsöijningen i Schweiz baseras f. n. till ca 70 % på vattenkraft (normalt vattenår). Resten produceras i oljekraftverk eller kärnkraftverk (f. n. 3 st i drift på tillsammans ca l 000 MW, ca 8 TWh/år). All utbyggnadsvärd vattenkraft anses vara utbyggd. Man har velat undvika oljekraftverk och har därför satsat på kärnkraft för den vidare utbyggnaden. Kärnkraftprogrammet har emellertid mött starkt motstånd från olika miljögrupper och har därför blivit starkt försenat (3 á 4 år). Schweiz har även ett ganska stort utbyte av elkraft med grannländerna. Detta varierar utbyte med de hydrologiska förhållandena i Schweiz och grannländerna. Exporten har under de senaste vinterhalvåren - det är vinterhalvåret, som är dimensionerande -- varierat mellan 2 och 4 % av totalförbrukningen. importen har varierat mellan l och 13 %. På grund av de stora förseningarna i utbyggnadsprogrammet för kärnkraft förutser man nu risk för elbrist ända fram t. o. m. 1980/81, då den sista av de tre nu under byggnad varande kärnkraftstationerna beräknas komma i drift. Bristen beräknas under ogynnsamma omständigheter kunna uppgå till ca 20 %.

Åtgärder med anledning av risken för elbrist

Under vintern 1973/74 förutsåg man att det kunde bli elbrist p. g. a. brist på olja och otillräcklig kärnkraftkapacitet. Genom att vintern blev mild och oljerestriktionerna inte så hårda som befarats, kunde man emellertid klara sig med endast restriktioner reklamangående och skyltfönsterbelysning. Någon kvotransonering behövde aldrig tillgripas. Ransonering, restriktioner samt som yttersta nödfallsåtgärd bortkoppling hade emellertid förberetts av de schweiziska elverkens förening, ”Verband schweizerischen Elektrizitätswerke”. Inför vintern 1974/75 ansågs risken för elbrist vara så stor, att det ansågs nödvändigt att förbereda tvångsmässiga för konsumtionsåtgärder begränsning. Risk för elbrist ansågs föreligga t. o. m. 1980/81. Bristen beräknades kunna bli ända upp till 20 %. Förbundsrädet framlade ett förslag till elransoneringslag, som antogs av Bundesversammlung den 13 december 1974.

Elransoneringskommirtén och dess nuvarande synpunkter

Med anledning av elransoneringslagen har förbundsrådet tillsatt en kommitté, som skall utforma de åtgärder, som erfordras för att praktiskt kunna tillämpa elransoneringslagen. Kommittén ledes av Amt für Energiewirtschaft” och har dessutom företrädare för elkonsumenter, företag och elverk.

Energiberedskap i andra länder 47

Kommittén kommer troligtvis att istort sett använda sig av det förslag, som tidigare utarbetats av Verband schweizerischer Elektrizitätswerke”. innebär i korthet att man räknar med restriktioner, kvotranso- Förslaget -nering och n som yttersta nödfallsåtgärd bortkoppling.

När det gäller kvotransonering lämnades följande synpunkter på trolig

utformning (våren 1975). Troligtvis alla konsumenter. Man vill gärna att även de Omfattning. minsta skall få känna av inskränkningarna. Beräknas års värden. Det anses omöjligt att Basvärden. på föregående göra schabloner. Man anser detta vara Avläsningar. Troligtvis genom resp. elverk. möjligt, även l gång/mån. (Man har normalt endast en avläsning per år.) studier över detta har man dock ej gjort. Man har även Några närmare av abonnenterna i kombination med stickvarit inne på självavläsning

provskontroll genom elverken. Överuttagning. Kontrolleras genom avläsningar och stickprovskontroll.

Överuttagningsavgift har hittills ej varit på förslag. Överuttagning bli bestraffad avstängning och plombering av vissa förutsättes genom av tillsägelse. Överuttagning, som fortsätelapparater. Möjligen föregången och ev. avkoppling av apparater, kan bestraffas med ter trots påpekande böter (upp till 40 000 SFr). förutsättes ske Administration av konsumtionsbegränsande åtgärder ”Amt für Energiewirtschaft” på central nivå samt i övrigt genom genom Dessa har genom elransoneringslagen fått myndighets resp. eldistributör. få stora industriabonnenter förutsättes bli ransonerade status. Några

genom ”Energiewirtschaftsamt”.

Frivilligt sparande

förutses samt intensiv information om Vissa åtgärder för sparpropaganda ev. restriktioner och ransoneringar. Kommittén skall vara färdig med sitt förslag så att dessa skall kunna fr. o. m. vinterhalvåret 1975/76. Det betyder att kommitténs tillämpas skall vara klar senast ioktober 1975. rapport

6 Storbritannien

6.1 Organisation

Före 1973/74 handlades energifrågorna inom Department energikrisen of Trade Under energifrågorna till and Industry. krisperiodenavskildes ett särskilt departement, Department of Energy (DOE), under ledning av

en ansvarig energiminister. Cabinet Contingencies Unit (CCU) möts ca två gånger per månad under av Home Secretary, CCU är kabinettets samordordförandeskap ningsgrupp för krisplanering. Där går man igenom t. ex. alla de erfarenheter man gjorde under energikrisen 1973/74.

48 Energiberedskap i andra länder

DOE är organiserad efter energislag. Varje energislagsenhet ansvarar också för krisplanering. Dessa enheter upprätthåller en nära och fortlöpande kontakt med berörda Councils och Boards t. ex. National Coal Board. För samordning och ledning av krisplanering och krisverkställighet finns en särskild Emergency Unit (EPU). EPU sorterar Planning direkt under ministern och dep. secretary. Vid kris leds verksamheten från EPU via en operationsgrupp. Denna grupp har ett förberett Room Operation till sitt förfogande inom DOE. Där finns alla tänkbara kommunikationsmedel färdiga och uppkopplade. Denna operationsgrupp håller kontakt med löpande övriga berörda departement för koordinering av regeringens krisåtgärder. håller Gruppen också kontakt med de regionala kontoren. Inom DOE finns också förberett och i beredskap ett frågerum för information till allmänheten. DOE har inga egna regionala kontor varför man i en kris måste utnyttja industridepartementets regionskontor. Så gjorde man 1973/74. l framtiden anser man kunna sig endast få disponera 50% av dessa regionskontors personalresurser. Därför måste man planera för förstärkning i händelse av kris. De regionala kontoren skall handlägga förfrågningar och ansökningar från enskilda och personer företag efter de anvisningar DOE meddelar. Dep. Secretary i DOE sammanträder regelbundet för diskussion om krisfrågor med chefen för EPU, enhetscheferna och representanter för energiproducenterna. Elenheten har nästan dagliga sammanträden med representanter för EPU, andra departement osv.

6.2 Lagstifhzirzg och planering

Man framhöll att en energikris sätt drabbar på ett eller annat varje medborgare. Åtgärder vidtas som kan trygga vitala, nationella intressen. Den övergripande prioriteringen görs inom regeringen. utfär- Regeringen dar kungörelser, ger bemyndiganden och anger force-majeur. Allmänt finns Emergency Laws Act 1964. En Declaration of Emergency utfärdas och fastställes av parlamentet. Under krisen 1973/74 utfärdades en särskild lag Fuel and Electricity Control Act 1973. Denna lag ger stor möjlighet till kontroll av produktion, lagring och användning av energi. Lagen ger också möjlighet till krisförberedelser och den * efterkrisreglering som kan behövas. Regeringen kan t. ex. kontrollera priser och ge anvisningar om lagring. DOE eftersträvar största möjliga flexibilitet i sin planering. Man gör i förväg upp olika slag av prioriteringslistor, dvs. hur en fördelning och reglering skall verkställas. Dessa planer diskuteras fortlöpande med energiproducenter, handels- och industriorganisationer etc. Inom DOE finns en ständig krisberedskap.

6.3 under krisen 19

Förbrukningrreglering 73/ 74

Enligt en kungörelse den ll december 1973 fick vissa lokaler inte uppvärmas över l7,25°C (= 63°F).

Energiberedskap i andra länder 49

Vid överträdelse låg bevisbördan på den som överträtt kungörelsens bestämmelser. Han skulle visa att alla ansträngningar gjorts för att följa reglerna. En kungörelse trädde i kraft den l3 december 1973 som förbjöd av elkraft för reklam, belysning utomhus för användandet skyltning, etc. Generellt undantaget var rekreationsändamål, underhållning, sport t. ex. reklam i radio, TV och på film, belysning av trafikskyltar, hos sjukhus, polis, brandstationer etc. Vidare var telefonkiosker, skyltar järnvägen helt undantagen. En annan trädde i kraft den 31 december 1973 som kungörelse användandet av elkraft i lokaler för industriellt eller kommersiellt förbjöd ändamål (utom affärer) eller för byggnation etc. annat än under tre dagar i veckan (måndag »onsdag resp. torsdagwlördag). Vilka dagar som medgav och verksamhet berodde område lokalen var elanvändning på i vilket Landet är indelat i 18 elområden. Hälften av dessa medgav belägen. inom industrin måndag-onsdag, hälften under torsdag-elanvändning lördag. Varje berörd industri etc. måste alltså förvissa sig om inom vilket efter elområde lokalerna var belägna och därefter anpassa verksamheten denna tidsindelning. För industrier räknades kungörelsens dagar från kl. 06.00 till kl. 06.00. För andra ändamål räknades dagarna från midnatt. Affärer ett annat schema. Dessa fick endast använda elkraft följde eller på eftermiddagen beroende på i vilket antingen på förmiddagen elområde lokalerna var belägna. Öppethållandetiderna växlade var sjunde dag. Under tidsreglerade dagar gällde följande öppethållandetider; O9.30«l2.3O eller 14.30-17.00. Samtliga affärer som tidigare medgivits och söndagar fick även nu hålla öppet dessa öppethållande på lördagar dagar. En lång undantagslista fogades till kungörelsen.

6.4 K risinf0rmatic›n

Dessutom finns en Varje departement har en egen informationsenhet. som har den tekniska informasärskild Central Office of Information och förmedlar presskontakter etc. tionsapparaten

dels dels information som

I ett krisläge är det explanation förmedlas från Det förra avser förklarande behöver departementet. det senare sådan som skapar lojalitet och upplysningar, upplysning medverkan från allmänhetens sida. Man angav tre målgrupper som primära för DOEzs informationsenhet:

a. Parlamentet b. Allmänheten (direkt) c. Press, radio och TV.

lnom svarade en särskild ”junior minister” för kontakterna regeringen med parlamentsledamöterna. DOE annonserade om olika regleringsåtgären TV-kampanj om energisparande. Inom DOE finns der och genomförde ett som betjänar allmänheten med råd och speciellt inquiry-room

50 Energiberedskap i andra länder

upplysningar. Rummet är i ständig med ett stort antal beredskap telefoner installerade. Man hade upplevt det som ett problem att få allmänheten att första och acceptera regeringens ändrades krisâtgärder. Författningarna ofta vilket förde med sig informationssvårigheter; omedelbart verkande åtgärder måste inom informationsenheten tolkas och översättas till begripligt språk för allmänheten. Varje dag hade krisplanerarna koordineringsmöten inom DOE då även representanter för andra departement deltog. Man erhöll också starkt stöd från t. ex. Electricity Council. Det är meningen att de regionala kontoren i framtida kriser skall ha egna informationsenheter.

6.5 Iflkrafr

Under krisen 1973/74 vidtogs istort följande åtgärder:

a. Man medgav Electricity Boards rätt att inte behöva fullgöra kontrakterade elleveranser b. Förbud mot användning av el för reklam, viss Utomhusbelysning och viss lokaluppvärmning c. Ett fåtal storförbrukare reglerades individuellt ned till 65 70. Resten fick bara använda elkraft tre i veckan. Generella dagar undantag meddelades.

Ransoneringsplaner finns förberedda för en rad olika krissituationer. De faktorer som bestämmer vilka åtgärder som skall vidtas är bl. a. -- krisens art -- tid på året vlager hos kraftproducenterna.

Brister upp till 10% avser man möta med spänningssärzknirzg och frekvensjusteringar tillsammans med lämpliga kraftnedskärningar. En allvarligare kris bedöms dock kräva mer omfattande åtgärder. Inledningsvis tänker man sig utfärda vissa användningsrestriktioner avseende el för reklam, viss utomhusbelysning, lokaluppvärmning. Dessa åtgärder anses dock inte medföra någon påtaglig konsumtionsiuedgång utan är mer att se som stöd i ett allmänt elsparande. Om krisen bedöms bli långvarig måste andra åtgärder vidtas. Vilka metoder som då väljs beror på om det gäller

a. kapacitetsbrist, t. ex. på grund av fysisk skada ikraftproduktionsledet eller en strejk i detta led eller b. bränslebrist, t. ex. minskad tillgång på olja och kol.

Kapacitetsbrist. Kapacitetsbristen innebär större försörjningsosäkerhet än bränslebristen och är också svårare att kontrollera. För att säkerställa att inte efterfrågan utbudet överstiger måste den nödvändiga konsumtionsminskningen uppnås genom begränsning i det antal dagar som industrin får utnyttja elkraft, förstärkt med roterande bortkoppling. Bränslebrist. Det finns starka legala invändningar mot författningsen-

Energiberedskap i andra länder 51

förbud avseende av el i hushållen på grund av liga användningen att verkställa sådana förbud och oviljan att kontrollera i svårigheten enskilda bostäder. DOE sade sig ännu ej funnit någon annan regleringsmetod avseende hushållen än roterande bortkoppling. Under krisen 1972 utförde elindustrin ett system med selektiv, Plan C). Denna plan möjliggjorde fortsatta roterande bortkoppling (Rota leveranser till vissa känsliga abonnenter. Planen är dock helt beroende på medverkan från elindustrins tekniska personal och kan inte användas mer som än en begränsad tid på grund av det stora arbete med kopplingar drabbar teknikerkåren. Vid en något längre kris tänker man sig en som inte medger hänsynstagande till enskilda, känsliga ”Solderplan” abonnenter. På grund av de vittgående konsekvenserna ansåg DOE vara den sista åtgärden före systemets sammanbrott. bortkopplingen att bördan att begränsa konsumtionen i Detta betyder, enligt DOE, framtiden kommer att falla på industri och handel, bortsett från frivilligt

sparande inom hushållssektorn. Reduktionsplanen för industrin och handeln utgår, som tidigare, från i anviindningstiden genom t. ex. tredagarsvecka. På Nordbegränsningar irland man dock ett kvoteringssystem under krisen 1973/74. tillämpade Då ett sådant system medger större flexibilitet finns ett tryck på DOE att också för England planera ett kvotsystem. Inom DOE utgår man därför från att i en framtida kris i första hand kvotera elkraften för att, om så senare bort och föreskriva bedöms nödvändigt, i ett skede koppla tidsbegränsnizzg. Kvotsystem skall i så fall endast användas för industrier kommersiella abonnenter. Vid kvotberäkningen utgår man och större från historiska förbrukningsuppgifter, senaste månaden eller senaste Abonnenter med elförbrukning planerar man kvartalet. säsongmässig under motsvarande föregående år. kvotera efter förbrukningen period undanta från kvoteringen de abonnenter Man säger sig avse generellt från tredagarsveckan 1973/74. Man strävar dock efter att som undantogs i kvotsystemet undanta ett mindre antal. De storkonsumenter som har en månadsförbrukning överstigande (ca 3 000 eller 28% av totala elförbrukningen) skall 300000 kWh anmodas att veckovis rapportera sitt verkliga eluttag. Area Electricity Boards skall meddela varje abonnent hans tilldelning och efter varje månad meddela jämförelsen mellan tilldelning och uttag. kvoterade abonnenter skall anmodas att i lokalerna klart Alla andra tilldelad förbrukad kvantitet. Speciella kontrollanter annonsera resp. skall bevaka att detta görs. har inom elindustrin upp beredskapsplaner som t. ex. Man gjort kartlägger särskilt känsliga abonnenter i händelse av kapacitetsbrist. bortkoppling var en mycket svårad- På fråga sade man att roterande ministrerad Det krävs ett stort antal tekniker. Man ansåg ca 3 åtgärd. Sedan får man en anpassning av veckor vara maximal regleringstid. till det roterande schemat. Hushållsarbetet omorganiseras förbrukningen och förbrukningen förs över till nya tider. I framtiden ansåg man sig alltså inte kunna koppla bort på den låga att många känsliga abonnenter inte nivå man gjorde 1972. Det betyder

52 Energiberedskap i andra länder

kan klaras. Mot denna har en del abonnenter bakgrund skaffat sig reservkraftaggregat. F. n. pågår en landsomfattande inventering av alla dessa aggregat. Inom hushållssektorn hade man således svårt att finna andra effektiva sparmetoder. Erfarenheterna från krisen 1973/74 ansåg man visa på en låg spareffekt inom hushållssektorn. Trots att man 1973/74 införde tredagarsvecka inom industri och handel så blev totala nettospareffekten bara 2 %. De engelska siffrorna tyder på närmast en konsumtionsökning inom hushållssektorn. Den kan naturligtvis till viss del bero på att man genom begränsad arbetsvecka förde över konsumtion från produktionssidan till hushållssidan (mer hemmavaro = större elförbrukning i hushållet). Under krisen 1972 knöt man till den roterande arbetstidsbegränsningar bortkopplingen. Under krisen 1973/74 avstod man från bortkoppling och hoppades uppnå effekt genom tredagarsveckan. Inom DOE ansåg man att också begränsad arbetsvecka är en väl drastisk åtgärd för att uppnå elbesparing. Man inriktar sig i stället på kvotering. Den totala kvotkrets man f. n. planerar för omfattar ca 1% milj. abonnenter. Ett som iakttagits problem är de störningar av basvärden som följer med täta och regleringar sparkampanjer. Som alternativ överväger man day-restrictions, då abonnenterna själva får välja vilka dagar som besparing skall ske. Kvoteringssystemet ansåg man medföra en rad administrativa problem. Man tänker sig ca 250 kontrollanter eller l kontrollant på 10000 abonnenter. Det ansågs svårt att få fram sådana bevis för överträdelser så att det kunde leda till åtal. Man har inte funderat på system med tilldelning plus avgift för överuttag. Enda möjlighet man f. n. har är att väcka åtal och utdöma böter, standardböter om 400 pund eller 3 månaders fängelse. På Nordirland hade man haft 900 bötesfall och ca 300 ärenden rörande besvär över tilldelad kvot. DOE ansåg att man inte i längden kan avstå från att reglera elförbrukningen i hushållssektorn eftersom denna sektor svarar för ca hälften av totala konsumtionen. Man hade däremot inte ännu funnit ett administrativt acceptabelt system för av hushållen. kvotering Det föreföll vara nästan oöverstigliga problem med snabbavläsning etc. Frågan är dock föremål för studier inom DOE.

6.6 Oljeprodukter

Under krisen infördes 1973/74 ett kvoteringssystem. Leverantörerna fick endast leverera vissa varor till konsumenter och återförsäljare upp till 90 % av leveranserna under motsvarande år. period föregående Naphtaförsäljningen kontrollerades genom administrativa åtgärder genom oljeföretagen, större förbrukare (gasverk och petrokemisk industri), industridepartementet, OIEC och DOE. Ett besvärssystem sattes upp med hjälp av industridepartementets regionkontor.

Energiberedskap i andra länder 53

behandlades i särskild ordning Leveranserna till elkraftproducenterna mellan departementet, Generating Authorigenom direkta förhandlingar ties och OIEC. Tilldelningen blev beroende av bl. a. befintliga kollager. konsumenter såsom sjukhus, postverket, avtalade Med större offentliga man om egna kontrollprocedurer. Oljeföretagen befriades då, dock ej formellt, från kravet att skära ned leveranserna till dessa konsumenter. Bensinstationerna fick, som andra återförsäljare, nedskuren tilldelning. Däremot rådde vid försäljning från besinstationen inga restriktioner förutom ett förbud mot försäljning i lös dunk. en tendens att vara överpessimistiska i Oljeföretagen ansågs ha haft På grund av den osäkerhet som råder om sina försörjningsprognoser. framtiden finns en benägenhet att fastställa tilldelningar för bara korta t. ex. en månad. Detta problem både för perioder ansågs medföra och konsument. lnom DOE ansåg man därför att det vore oljeföretag för längre perioder, t. ex. ett kvartal, och sedan ta bättre att ge tilldelning risken att kanske behöva korrigera under perioden. Man ansåg att återförsäljarna var mycket känsliga för nedskärningar man borde åt att säkerställa en varför ägna särskild uppmärksamhet rättvis fördelning mellan olika återförsäljare. När tillgången allmänt blir knapp drabbas den mindre distributören, som förlitar särskilt hårt, liksom hans kunder. sig på spotmarknaden, Under vintern 1973/74 införde man därför ett system för ömsesidig dvs. de större Oljeföretagen hjälpte de mindre, oberoende företahjälp, blev denna brandkårsutryckning för att bistå gen. l krisens inledning nödlidande kunder en av de mest angelägna och krävande arbetsuppgifsom bildades inom OIEC. terna för den Emergency Operating Group från vilka oberoende oljeföretag kunde få Senare skapades oljepooler olja. DOE framhöll att man under krisen 1973/74 gjort upp planer för en med kartlagd prioritering av olika sektorer. längre tids ransonering

6.7 Drivmedelsraizsorzerirzg

är i stort desamma som gällde Nu gällande planer för bensinransonering 1973. De består av tre steg:

l. utfärdzmde av basranson 2. utfärdande av enhetliga affärsransoner (1 och 2 via postkontoren) prövar ansökningar om extratilldel- 3. de regionala petroleumkontoren ning som utdelas med kuponger via postkontoren.

1973. Det Utsändningen av bas- och affärskuponger gick friktionsfritt bilar var tvungna att enda problemet var att de som hade ett flertal för varje bil för sig. I framtiden avser man klara ansöka om affärsranson detta med en ny blankett för flerbilsansökningar. om att indelningen i ett baslnom DOE sade man sig vara övertygad Extratilldelningssteget bedömdes som mest och ett affärssteg var lämplig. kritiskt. Detta sista steg i planeringen fick man aldrig testa under krisen.

54 Energiberedskap i andra länder

Man fruktar att det blir svårt för de regionala kontoren att snabbt och effektivt handlägga den mängd ansökningar som kan förväntas. Man anser att en stor del av dessa ansökningar kommer att gälla resor till och från arbetet. Därför tar man f. n. in uppgifter om denna typ av bilresor för att man skall kunna ge blocktilldelningar (egenkvotcr) till vissa större företag baserade på en enkel formel som beaktar geografiskt läge och arbetsstyrkans storlek. Fördelningen av drivmedel mellan de anställda blir sedan en fråga för företagsledning och fackföreningar. lnom DOE hoppades man att denna planering som avsevärt skulle avlasta regionskontoren, skulle vara klar inom den närmaste tiden. De kuponger som sändes ut 1973 har aldrig återkallats. Man har anmodat bilägarna att spara dem för eventuella framtida behov. Men med tiden blir det allt svårare att utgå från dessa kuponger på grund av förlust etc. Man har därför startat nytryckning av nya (ändrade) kuponger. Snart kan därför 1973 års kuponger förklaras ogiltiga. De nya kupongerna blir i form av ark (kort) i stället för som hittills kupongböcker. Detta ger större flexibilitet. Det skall ge möjlighet att ge alla bilar antingen lika stor kvantitet eller en differentierad ranson som istort medger samma körsträcka. Grupperingen av bilarna efter motorstyrka har reducerats från fyra till tre grupper. Då krisen startade hösten 1973 höll man på att revidera systemet. Basransonsböcker sändes ut till totalt 15,6 miljoner fordonsägare och ytterligare 4,1 miljoner affärskuponger utfärdades. Kupongerna var från 1950-talet och var utan värdeangivelser. .För affärsranson krävdes ansökan. Vissa undantag fanns. sa t. ex. fick läkarna två baskupongböcker. De tyngre bilarna följde ett särskilt schema. De regionala petroleumkontoren började byggas upp. Ca l 400 personer hann man engagera. Den 1 april 1974 lade man ned dessa kontor. DOE har ingen möjlighet att dela ut alla kort via ADB eftersom det inte finns något centralt bilregister. Alla bilar dock nya registreras centraltvarför man t. v. får ha både manuell och datorbaserad behandling. Hittills har man beräknat basranson efter en given körsträcka. Det föreföll som man numer inom DOE riktar in sig på lika stor kvantitet för alla personbilar. De kollektiva transportsystemen i England klarar ej en massiv övergång från arbetsresor med bil. Privatbilar till och från arbetet måste användas också ien krissituation.

6.8 Kol

Elkraftproduktionen bygger till 60 % pa kol. Därför är man känslig för störningar i kolförsörjningen. Tidigare försörjningskriser har huvudsakligen berott på strejker i kolgruvorna. DOE riktar in sina åtgärder på att dels stimulera lageruppbyggnad inom industrin, dels förbereda fördelningssystem. Storförbrukarna får kol direkt från gruvorna. De drabbas omgående

Energiberedskap i andra länder 55

vid gruvstopp och är hänvisade till egna lager och de mindre reservlager Kolhandlarnas kommer- NCB har samt möjligen viss egen direktimport. Mindre förbrukare, t. ex. mejerier och sjuksiella lager kan disponeras. från kolhandlare. Handelslagren kan disponeras för hus, köper vanligen prioriterade förbrukare. verkade regeringen genom NCB som Under gruvarbetarstrejkerna förbrukare och handlare. Man lät kolkontrollerade alla lager utanför och flexibelt kontrolhandlarnas handelskammare pä egen hand frivilligt lera tillgangarna. NCB fördelade kol inom industrin efter en av regeringen fastställd av hushållskol till prioriteringslista. NCB begränsade också försäljningen kvantiteter och sedan efter lista av regeringen angivna prioriterade fastställd av socialdepartementet. träffades en kriskommitté inom DOE med Ca två ganger i veckan från NCB, kolhandelskamrarna och CBl (för industriförrepresentanter möten hölls med olika departement och andra brukarna). Separata handlades av industriberörda organ. Förfrågningar pä det lokala planet departementets regionskontor som fick hjälp av NCB”s Marketing Depart- Inom Room för service till allmänment. DOE fanns ett speciellt Duty heten. NCB lämnade DOE dagliga rapporter.

6.9 (las

har utvecklats starkt, under senare är, i takt med Gasledningssystemet F. n. kommer tre ledningar fran upptäckten av naturgas i Nordsjön. Nordsjön (kanalen) och en är under byggnad (Frigg). till naturgas. Den Gasproduktionen har gått från kol, över lättbensin har starkt minskat. Det betyder minskad lokala gasverksproduktionen känslighet för störningar i kol- och oljetillförseln. med kompressorer. Eftersom Gassystemet är ett högtryckssystem är stor om vintern låter man under sommarhalvåret lagra konsumtionen i stora tankar vid ledningarnas slut (nedkylt, under tryck). upp naturgas för att möta belastningar under kalla På så sätt har man gasreserv

vinterdagar. Man beredskapsplanerar för tre olika slag av kriser:

l. Fysisk skada på ledningssystemet 2. Arbetskraftstörningar, t. ex. strejker

3. Fel i datakontrollsystemen.

För ökad säkerhet finns på vissa ställen dubbla Dubbla ledningar.

ledningssystem. är lokala kan man utjämna effektfallet Utjämning. Om störningarna är knutna till ett sammanhängande system. genom att ledningarna efterfragan inte Överefzerfrâgaiz. Det gäller att se till att potentiell utbud. en kall vinterdag maste kunna överstiger potentiellt Belastningen kan föra in luft isystemet med risk klaras. Ett tryckfall genom överuttag Vid risk för överbelastning planerar man följande. för explosioner.

56 Energiberedskap i andra länder

a. Storförbrukare (industrier) rings upp och anmodas att frivilligt stoppa sin förbrukning. b. Stöd i författning för restriktioner. c. I TV, radio m. m. anmodas om omedelbar förbrukningsreduktion. Polisen engageras att via bilhögtalare. anmoda allmänheten att stänga av sin gasutrustning. d. Vid ett längre avbrott finns särskilda kungörelser i beredskap som differentierar användningen. Så långt har man dock ännu aldrig kommit. Vid prioriteringen på fältet måste man förlita sig på gasindustrin.

6. l 0

Transportreglering

Samåkning. Under krisen 1973/74 tilläts bilförare ta betalt vid samåk- Detta tillstånd ning. har nu löpt ut. Dep. of Environment överväger denna fråga i ett längre perspektiv. Tillståndet togs bort i december 1974 eftersom det var en krisåtgärd. Man fick aldrig annonsera om samåkning eller regelbundet ta betalt. Under krisen kände få bilägare till att de fick ta betalt. Trafikrestriktioner. Hittills har trafikrestriktioner övervägts av miljöskäl. Nu kommer också energisparandet in som ett led. Man har bl. a. studerat:

l. Fiskala åtgärder t. ex. vägskatter. Ansågs verka på lång sikt. 2. Körlicenser, t. ex. tillstånd för körningar i städer. 3. Parkeringsrestriktioner i städerna.

Förskjutna arbetstider. Under krisen 1973/74 (liksom också tidigare) diskuterades möjligheten att sprida arbetstiderna för att lätta trycket på kollektivtrafiken. Bussar och tåg i London har ingen reservkapacitet beträffande vagnar. Personalen kan ökas med maximalt l0 %. Någon organiserad tidsförskjutning trodde man ej på. Arbets- och trafikmönstret är alltför i London komplicerat för att medge detta. Däremot kunde man tänka sig frivillig peak-spreading”. Hastighetsbegränsnirzg. En gräns på 70 miles/h (114 km/tim) gäller generellt sedan lång tid tillbaka. Under hösten 1973 sänktes hastigheten för att spara bensin till 50 miles/h. Till en början god följsamhet, men kontrollproblemen var svåra. Åtgärden fick mest en psykologisk verkan. Efter ca sex veckor av nedsatt hastighet började medelhastigheten öka. Man tog därför bort gränsen först på motorvägar, sedan i maj 1974 på hela vägnätet. Under 1973/74 övervägdes vid några tillfällen att häva hastighetsrestriktionerna till följd av dålig följsamhet. Man svarade på förfrågan att medelhastigheten beräknats ha minskat med 5 miles/h (8 km/tim) vilket skulle motsvara 50 milj. gallons per år i sparat drivmedel. Ingen sparkalkyl gjordes inför beslutet om hastighetsbegränsning hösten 1973. Beslutet var politiskt. Helgkörförbud. Övervägdes i inledningsskedet men visade sig vara

Energiberedskap i andra länder 57

politiskt omöjligt. Man ville inte störa kyrkobesöken genom söndagskörförbud.

7 Förenta staterna

7.l Lagstiftning och målsättning en kris sker fördelningen av råolja, tjocka eldningsoljor och vissa Under (inhemskt producerade eller importerade) färdiga petroleumprodukter under kris, the Emergency Allocation med stöd av lagen om fördelning Act of 1973, som trädde i kraft den 27 november 1973. på området avser en rättvis fördelning av tillgängligt Lagstiftningen bränsle för samtliga regioner och ekonomiska sektorer och är tillämplig främst i oljehandelsledet. Den övergripande målsättningen har varit att i första hand skydda och välfärd samt att upprätthålla samhällsbefolkningens hälsa, säkerhet och försvar. Vidare att bevara en ekonomiskt sund och service, jordbruk minska verkningar av ekonomiska konkurrenskraftig petroleumindustri, samt att fördela raffinadestörningar råoljan på så sätt att de inhemska rierna kan producera med full kapacitet.

7.2 A[lokeringsprogramnzer i stort

All allokering av råolja sker genom direkta, offentliggjorda anvisningar. Kvotering sker till varje oljehandlare, delstat och region beräknat på 1972 av allokerade bränslen kan ske års leveranser. En regional omfördelning via raffinaderier och importörer uppgående till högst 5 % av tilldelningen extrema väderleksför att justera obalanser uppkomna p. g. a. exempelvis förhållanden, ovanliga säsongsvariationer o. dyl. Grundläggande för allokeringsprogrammet i stort är att

0 äterförsäI/are-köpare-förhållandet är ”fryst” till rådande förhållanden den l december 1973 som får sin tilldelning baserad 0 olika kategorier av köpare har fastställts behov eller på en procentsats av sina inköp Linder antingen på aktuellt basperioden (kvotransonering med basperiod kalenderåret 1972) för att i första hand säkerställa 0 ett prioriteringssystem har fastställts och därefter ge proporförsvarets och jordbrukssektorns tilldelningar tionella tilldelningar till övriga sektorer 0 man använder fördelningskvot för att kvantifiera i hur stor begreppet utsträckning återförsäljarnas tilldelning kan täcka deras leveransåtaganden gentemot ”övriga” sektorer, samt att styra leveranser till samtliga kategorier av köpare 0 man har s. k. lagringsprogram för att möta tillskapat delstatliga behoven vid akuta eller krisartade situationer. Sådan beredskapslagring har inrättats på delstatsnivå för lagring av propan, mellandestillat, motorbensin och tjocka oljor (exkl. bunker och oljor för allmänna nyttigheter) under ledning av delstatliga energibyråer.

58 Energiberedskap i andra länder

sou 1975:61

7.3 Ansvarsfördelrzirzg

Även om ransoneringslagen för petroleumprodukter stadgar att råolja, tjockoljor och färdigprodukter skall fördelas så att vissa övergripande mal uppnås, finns det väsentliga skillnader mellan de olika delprogrammen. Skillnaderna inbegriper både programmens inom industritillämplighet sektorn och övrigsektorn och hur de administreras. Det finns tre organisationsnivåer vad beträffar administration av programmen: 0 FEA :s nationella huvudkvarter O FEA :s regionkontor 0 FEA:s delstatsbyrâer, uppdelade på a) Federala-delstatliga förbindelsebyrâer b) Delstatliga energibyraer.

FEA :s nationella ansvarsområde

På det nationella planet är FEA policyskapande organ för regionalkontoren i frågor rörande ansökningsförfarande, efterlevnad, och prövningar utredningar, samt administratör och tillstândgivare för följande delprogram:

Râolja samt kontroll av förädling Butan och naturbensin Flygbränslen (endast för civil- och privatflyg) Tjockoljor (endast för allmänna nyttigheter) Lättbensin, gasbensin. Vidare fastställer FEA:s huvudkvarter för procenttalet lagren inom respektive delstat samt tilldelningsnivåer inom de olika prioriteringsgrupperna. Det ingår också i FEA:s ansvarsområde på det nationella planet att styra omfördelningen mellan delstaterna samt bevaka industrisektorns omfördelning av bränslen mellan delstaterna vid justeringar av regionala obalanser uppkomna p. g. a. extrema väderleksförhållanden, säsongsvarizitioner o. dyl. Dessutom medverkar FEA:s huvudkvarter vid samordningen mellan delstatsbyrâer, regionkontor och industrisektorn när det gäller beräkningar av den nationella, regionala och delstatliga lagernivån för samtliga bränslen. Vidare sprider man information om bränsleinventeringar och försörjningsplaner, beviljar interimstillstând i avvaktan pa slutgiltig behandling av nationella program, samt granskar besvär i ärenden som beslutats inom ramen för de delprogram som administreras av FEA pa det nationella planet.

171134 :s regionala ansvarsomrade

Pa det regionala planet handlägger FEA ansökningar och besvärsärenden samt administrerar följande delprogram:

Energiberedskap i andra länder 59

Mellandestillat Motorbensin (utom för offentlig konsumtion) Tjockoljor Flygbränslen (utom för civilflyg) Propan (utom för viss multi-regional användning).

Vidare interimstillständ i väntan på slutgiltig beviljar regionkontoren i efterlevnadsfragor. Man behandling av ansökningar samt ger direktiv kontroll och utredningar samt verkställer ocksa granskning, tillämpning, mellan FEAts huvudkvarter och delstatsfungerar som samordningsorgan

byråerna.

FEA :s (le/statliga ansvarsområde

har FEA till uppgift att Inom de federaIa-delstatliga förbindelsebyråerna mellan FEA :s huvudkvarter, regionkontor och underlätta samordningen samt att övervaka aktiviteterna delstatliga myndighetsrepresentanter, delstaten område och lämna råd och inom på ullokeringsprogrammets anvisningar angående de federala programmen. De delstazliga energibyråerna är ansvariga för kvotering av delstatslagren Vidare fungerar man som rådgivare åt FEAzs i kris- och nödsituationer. och huvudkvarter vad avser problem inom delstaten, inberegionkontor som sammanhänger med delstatens kvotering av lagren gripet problem under en kris.

7.4 Drivmedelsransonering

Den amerikanska administrationen är framförallt inriktad på att vid en bensinkonsumtionen genom generellt verkande ny kris söka nedbringa innebär att man i det längsta kommer att undvika att åtgärder. Detta Eftersom bensinkonsumtionen i dag tillgripa en regelrätt ransonering. uppemot 45 % av den totala amerikanska oljekonsumtionen representerar har det bedömts som en angelägenhet av största vikt att redan i dagsläget Längsiktiga generellt verkande åtsöka nedbringa bensinförbrukningen. och uppmuntran och gärder såsom samåkning, hastighetsbegränsningar stöd ät den kollektiva trafiken sammanfaller därför med motsvarande Att utrymmet därmed i viss mån minskar för spontana krislösningar. är man medveten om. Man är därför i färd med att nu lägga krisätgärder sista handen vid ett kortransoneringssystem. Administrationens slutliga väntas under senváren 1975 (en rapport om 3 000 sidor förelag förslag klar ijuni 1975). Huvudprinciperna i systemet är följande. Dieselolja ransone- Endast bensin är föremål för ransoneringsåtgärder. kommer man ifran problemet med drivmedelstilldelning ras ej. Därmed till huvudparten av nyttotrafiken (lastbilar, bussar, tåg). En standardranson utdelas för varje ransoneringsperiod at varje körkortsinnehavare. Detta kan man göra eftersom så gott som varje vuxen har körkort samtidigt som man undviker att de manga medborgare

60 Energiberedskap i andra länder

amerikanska hem som disponerar två eller fler bilar får en orimligt stor grundtilldelning. Standardransonens kuponger är fritt överlåtbara. Avsikten därmed är att den som icke har bruk för sina kuponger kan sälja dem till den som behöver dem bättre. Man räknar med att ett marknadspris som balanserar behov och tillgång relativt snart skall skapas. (Systemet premierar från ekonomisk synpunkt icke-bilägare). Eftersom det finns många människor som har bil men också behov av större ranson än vad standardtilldelningen medger samtidigt som deras ekonomi dock icke medger dem att köpa kuponger på fria marknaden mäste ett system för ansökningar av extratilldelning skapas. Man arbetar därför med dels att åt vissa kategorier, t. ex. handikappade, tilldela generella extraransoner och dels att för arbetspendlare få fram normer för prövning av extraansökningar. Dessa normer skulle kunna konkretiseras i en formel i vilka vissa basvärden såsom den sökandes inkomst, antal personer i hushållet, avstånd till arbetsplatsen och genomsnittlig körsträcka per vecka totalt för hushållet skulle kunna multipliceras med en viss av regeringen fastställd minskningsprocent. Fördelen med en sådan formel skulle vara att man skulle på ett relativt enkelt sätt kunna

uppnå en

relativt likartad handläggning av extraansökningar. Stor vikt läggs slutligen vid utformningen av kontrollsystemet. Som tidigare sagts är det emellertid de generellt verkande åtgärderna man lägger huvudvikten vid. I första hand söker man uppnå ett bättre utnyttjande av personbilsparken. Man har därvid funnit att det inte hjälper att enbart vädja till bilisternas lojalitet -- man måste också skapa vissa incitament för att uppmuntra till samåkning. Bland atgärder som nu prövas är att ge sådana bilar i vilka det finns tre eller fler personer rätt att använda den på amerikanska ofta motorvägar förekommande express- (buss)filen. l Washington har taxiförarna systematiserat samåkning på sådant sätt att man alltid stannar då någon önskar taxi och om vederbörande skall åt ungefär samma håll som den passagerare man redan transporterar, får den nytillkommande följa med. Vissa större företag har också organiserat samåkning med hjälp av datorer för sina anställda. Detta har i sin tur resulterat i tillkomsten av nya busslinjer. Samåkningstanken anses därför inte utgöra något hot mot kollektivtrafiken. Av den i juni 1975 publicerade rapporten framgår bl. a. att ett ransoneringssystem kan byggas upp på ca 90 dagar till en kostnad av ca 400 miljoner dollar. Att därefter vidmakthålla ransoneringen skulle årligen kosta ca 2 miljarder dollar och kräva ca 93 000 anställda. Övriga åtgärder, som praktiserades i USA under oljeembargot, ställer man sig numera tveksam till. De kallas gemensamt för ”rationing by inconvenience” och anses både orättvisa och i allmänhet föga effektiva. Till denna grupp hör t. ex. bensinstationsstängningar, förbud mot tankning av annat än viss bestämd kvantitet och körförbud under vissa veckodagar.

Energiberedskap i andra länder 61

8 Nederländerna

8.1 Bensin av Man har förberett åtgärder som medger en differentierad försörjning ett stort antal konsumenter med erforderliga kvantiteter på ett lämpligt och snabbt sätt. Man eftersträvar största möjliga automatik. Man lägger stor vikt vid en tidig tillgång till uppgifter om normalkonsumtionen. måste vara aktuella och tillförlitliga. Vid tilldelning Dessa uppgifter skiljer man mellan -- basranson per fordon, differentierad beroende på typ, samt v tilläggsranson beroende på redovisat behov.

För att räkna ut basransonen krävs aktuella data om fordonens normala förbrukning. När det gäller tilläggsransonen behöver man uppgiftill besparing och ter om konsumtion, angelägenhetsgrad, möjligheten till substitution. För tilläggsransonen till vissa speciella möjligheten (yrkestrafikanter) överväger man f. n. tvâ alternativ: grupper vid ransoneringens inleda. att uppgifterna lämnas på ansökningsblankett ning b. att uppgifterna lämnas fortlöpande t. ex. fyra gånger om året.

Det senare alternativet bedöms vara att föredra men anses innebära stora kostnader. Man skulle lägga upp omfattande register som tvingas man inte vet om man kommer att få användning av. Man undersöker dock om ransoneringssyftet kan kombineras med andra syften. Det första bedöms medföra en enorm datamängd i inledningen av en alternativet kris med små kontrollmöjligheter.

Vid en försörjningskris uppger man följande handlingsmöjligheter:

A Frivilliga atgärder hastighetsbegränsning 5 70 -- självreglerad körning - mer selektiv körning - restriktivare 10 % körning poolning e flexibla arbetstider

B Tvingande åtgärder l 7--20% reglering -- hastighetsbegränsning 4- trafikförbud r bensinstationsstängning - kvotering i handelsledet 2 ransonering (föreskriven besparing) w allmän nedskärning - tilldelning prioriterad 3 licenssystem (maximal besparing)

Målsättningen uppges vara att värna om samhällsnyttiga transporter. Olika in t. ex. polisen, byrån för ekonomisk kontrollorgan kopplas undersökning, den statliga trafikinspektionen.

62 Energiberedskap i andra länder

Ransaøzeriizg planeras genomföras genom att man erhåller licenser eller kuponger i små valörer vid ett stort antal postkontor över hela landet. Under oljekrisen 1973/74 infördes till 100 hastighetsbegränsning km/tim under krisens slutskede. Denna begränsning kvarstår. Man överväger inga ytterligare begränsningar i en ny kris. Trafikförbud anses vara ett användbart alternativ i en kris. Inledningsvis inskränkes förbudet till söndag kl. 03-03 för att vid behov utvidgas till lördagar kl. l5---03. Allmänt trafikförbud kan föregås av förbud som utgår från jämn/udda veckodag och jämn/udda slutsiffra i registreringsnumret. Däremot övervägs inga räjongbegränsningar. Stängning av bensinstationer, kortare öppethållande etc., bedöms vara användbara metoder. Vidare avser man uppmuntra samåkning och re› kommendera förskjutna arbetstider. För utländska bilar övervägs tvâ tillvägagångssätt:

samma tilldelning (eller restriktioner) som för holländare särbehandling.

Under oljekrisen 1973/74 upphörde i praktiken all försäljning i gränsområdena till följd av fri försäljning igrannländerna. För framtiden anses därför en koordinering vara nödvändig. Genom information måste man fä krisâtgärderna hos accepterade allmänheten. All publicering måste komma från en central punkt. lnformationsutbudet mäste koordineras och balanseras. Under oljekrisen 1973/74 erfor man att inte var helt åtgärderna koordinerade. Denna fråga studeras därför särskilt. Man undersöker möjligheterna till förbättrade kontakter inom hela ransoneringsmaskineriet. Kommunikationskanalerna mäste vara åtskilda vad beträffar:

- allmän information « konsultation politisk -information inom ransoneringsmaskineriet ut till de verkställande organen.

Den allmänna informationen måste vara fullständig och klar. Om man vidtagit alla förberedelser anges igångsättningstiden till minst sju veckor. För att undvika en anhopning av tilläggsansökningar i inledningsskedet skulle standardransonen kunna vara ganska rundligt Sedan tilltagen. skulle man under den första kunna ransoneringsperioden handlägga ansökningar för den andra perioden. Man skulle också kunna låta den första perioden vara under en längre tid. Ansökningarna om tilläggsranson delas in i dels fortlöpande behov, dels tillfälliga behov. De fortlöpande behoven avser man behandla med ADB. Ansökningsformulären måste finnas tillgängliga i stort antal på många platser. Under oljekrisen erfor man att formulären och kontrollrutinerna var ofullständiga. Förbättringar övervägs f. n. En rätt avvägd standardranson anses kräva noggranna undersökningar.

i andra länder 63

Energiberedskap

Tidigare skedde Tilldelningen för affärsresor planeras ske via företagen. För arbetsresor krävs tilldelning detta i företag med fler än 500 anställda. inte kan nyttjas. Härvid tar man när den kollektiva trafikapparaten hänsyn till restid, avstånd, byten etc. bedöms ekonomiska och sociala Vid prövning av tilläggsansökningar motiv samt välfärdsmotiv. Fordon utan registreringsnummer måste ikrisens inledning registreras, regler måste utarbetas för t. ex. vissa typer av motorcyklar. Speciella och bilar. Godstrafiken erhåller leasingbilar, försåilda begagnade nya samt standardtillägg och extraranson efter automatiskt en standardranson ansökan.

8.2 Eldningsolja

hann inte få så stora erfarenheter av konsum- Den holländska regeringen avseende under oljekrisen 1973/74. Det tionsbegränsningar eldningsolja blev ganska kortvarig och att kraftverken och berodde pa att oljebristen vissa industrier slutade använda eldningsolja och i stället ställde om till andra energislag t. ex. naturgas. Omkring 95 % av all elkraft kan produceras med annan energi än olja. Särskilda regleringsåtgärder såsom kvotering eller licensiering infördes aldrig. Inte heller behövde man reglera varmvatl Nederländerna uppvärms i huvudsak tappvattnet tenförbrtxkningen. antingen direkt eller indirekt med naturgas. Förbrukningen av elkraft och naturgas reducerades genom frivilliga Regeringen genomförde bl. a. en energisparkampanj. Man uppåtgärder. manade t. ex. hushållen att hålla en inomhustemperatur inte överstigande

20°C. Om man inte kan få ned förbrukningen tillräckligt mycket i kraftverk och industrier kommer man att tvingas till tvångsvisa nedskärningar.

8.3 Ella-af! m. m.

för elkraft och natur- Man överväger att uppnå konsumtionsbegränsning väg. Bland tvångsvisa åtgärder nämns gas på frivillig - förbud mot viss reklam- och skyltfönsterbelysning samt s; minskad gatubelysning.

8.4 Prismekaziisnzen

Regeringen övervägde aldrig under krisen 1973/74 konsumtionsdämpning ökade på grund av de sociala problem som kan uppstå. genom priser Under kristid bedöms priset automatiskt höjas av marknadskrafterna. Därför i stället en prisreglering som utgick från faktiska tillämpades kostnadsökningar för oljeföretagen.

64 Energiberedskap i andra länder

9 Österrike

9.1 Inledning

Någon samlad genomgång av erfarenheterna av energikrisen synes ej ha gjorts och på förfrågan kunde inte handelsministeriet ange någon offentlig utredning i frågan. Ej heller synes branschorganisationer eller andra organisationer ha utfört nägra studier rörande energiförsörjningsberedskapen. Vissa studier bedrivs inom handelsministeriet inom ramen för den s. k. Energieplan 1975. Under energikrisen reglerades i Österrike energikonsumtionen i första hand genom frivilliga åtgärder i samverkan mellan myndigheter, näringslivsorganisationer och företagen. För oljeförsörjningen bildades en informell samrådsgrupp ”Zentralstelle der Mineralölversorgung med deltagare från i första hand handelsministeriet, oljeindustrien och oljehandeln. Detta frivilliga samarbete uppges ha fungerat bra och handelsministeriet denna form av uppger sig föredra reglering framför en formell reglering som aldrig skulle kunna bli lika flexibel. Efterlevnaden av myndigheternas rekommendationer uppges ha varit mycket god utom i konsumentledet där hamstring förekom i relativt stor utsträckning. Det bör dock noteras att ett informellt samarbete av detta slag mellan myndigheter och näringsliv är relativt lätt att genomföra i Österrike dels på grund av det faktum att oljeindustrin helt domineras av det helstatliga oljebolaget ÖMV, dels av det förhållandet att i Österrike näringslivets organisationer traditionellt haft ett nära samarbete med regeringen. Under energikrisen vidtagna sparåtgärder genomfördes inom ramen för den s. k. Rohstofflenkungsgesetz från 1951 vilken för detta ändamål omarbetades i november 1973. Starkare än några besparingsâtgärder har dock de starka prisstegringarna påverkat konsumtionen. Österrike ansågs länge ha haft relativt låga inhemska oljepriset och ända till dess mervärdeskatten 1973 infördes var bensinpriset snarast sjunkande. F. n. är priserna för bensin, dieselolja och lätt eldningsolja reglerade. Denna reglering uppges ha haft gynnsamma effekter och förhindrat snabba prisfluktuationer.

9.2 Drivmedel

Bensinransonering förbereddes i Österrike under energikrisen och sedan dess finns ett utkast till förordning färdigt och ransoneringskuponger är tryckta. En ransonering skulle enligt uppgift från handelsministeriet kunna sättas ikraft inom en mycket kort tid. l november 1973 genomfördes en allmän hastighetsbegränsning till 80 km/tim för vanlig väg och 100 km/tim för motorväg i hela Österrike. Detta beräknades medföra en besparing av drivmedel om ca 10 %. (F. n. gäller 100 km på vanlig väg och 130 på motorväg). Under tiden 14 januari-l juli 1974 infördes körförbud för privatbilar under en valfri veckodag. Genom denna åtgärd beräknades drivmedelsförbrukningen

Energiberedskap i andra länder 65

kunna minskas med ca 4,5 %. Redan efter några veckor suspenderades dock förordningen och sedan dess giltighetstid löpt ut har den ej rörande begränsningar i stadstrafiförlängts. Förslag räjongbegränsning, ken i Österrike. och organiserad samåkning uppges ej ha övervägts i handelsledet uppges genomföras inom ett ransone-

Kvoteringar kunna

ringssystem men har ännu ej förberetts. Utländska motorfordon skulle i händelse av en ny energikris behandlas sätt som österrikiska och erhålla ransoneringskuponger vid pä samma gränspassagerna. Under energikrisen förbjöds allt sportflyg då all flygbensin importeras. Då krisen inträffade under vintern var någon inskränkning i bruket av fritidsbatar ej aktuell.

9.3 Eldningsolja

från handelsministeriet är en ransonering av eldningsolja Enligt uppgift i finansministeriet, den s. k. förberedd. En ny lag är under utarbetande Lagerförderungsgesetz som bl. a. skall reglera importörernas skyldighet att hålla beredskapslager, enligt uppgift i enlighet med det system som tillämpas i Schweiz. Utfärdande av importlicens för olja skulle endast ges åt som kunde bevisa sin förmåga att hålla föreskrivna importörer En särskild statlig kredit i storleksordningen 2 miljarder oljelager. skulle underlätta för importörerna att uppfylla dessa skyldigheschilling ter. På detta sätt skulle Österrike åtminstone till en del uppfylla den av [EA uppsatta normen om en beredskapslagring motsvarande 90 dagars

oljeförbrukning. Under sänktes temperaturen i offentliga byggnader till energikrisen 20°. Några inskränkningar i förbrukningen av varmvatten övervägdes aldrig. Som en följd av energikrisen väntas de österrikiska byggnadsnormerna beträffande bl. a. värmeisolering komma att ändras och byggnadsministeriet uppges vara i färd med att utarbeta nya normer.

9.4 Elkraf? Österrike ej något omedelbart behov av Under energikrisen upplevde för att trygga elektricitetsförsörjningen. Österrikes elproduksparätgärder tion till 72 % i vattenkraft- 1974 på totalt 28,8 Mrd kWh framställdes verk, 10 % i brunkoleldade kraftverk och endast l l respektive 6,4 % i gas - respektive oljeeldade kraftverk. Oljekraftverkens andel sjönk från 12 % 1973 till 6,4% 1974. Den totala elkraftförbrukningen steg 1974 med härrörande från 3,9 70 jämfört med 7,9 % 1973. Elkraftframställningen kraftverk nära nog halverades medan den från andra termiska oljeeldade källor och vattenkraft ökade totalt 10 %. kan endast till mindre del förklaras med de Den låga ökningstakten som en följd av energikrisen. Mer frivilliga sparåtgärder som genomfördes av tillväxtbortfallet, dvs. över 2 % av årsförbrukningen anses än hälften vara en följd av den milda vintern. Varje grad som temperaturen

66 Eheqybereakkap i anava händer

&

överstiger medeltemperaturen anses medföra en elektricitetbesparing av ca l miljon kWh per dag. Under energikrisen genomfördes inga obligatoriska besparingsâtgärder för elförbrukningen. En rekommendation om minskning av Ijusreklam utställdes dock och åtföljdes. Regeringen har möjlighet i att ett läge av i kraft energiknapphet av den s. k. Lastverteilungsgesetz stänga elförsörjningen till särskilt energikrävande industrier. Denna lag behövdes dock aldrig tillämpas.

10 Japan

l fråga om drivmedel förekom förutom allmänna uppmaningar till återhållsamhet främst bensinstationsstängning under sön- och helgdagar. Därtill infördes taxistationer och förbud för taxibilar att kryssa omkring utan passagerare. Som riktmärke för företag och myndigheter gällde en begränsning av utnyttjandet av tjänstebilar med 30 %. Beträffande eldningsol/a rekommenderades i vissa fall sänkta inomhustemperaturer (under 20° t. ex. i myndigheternas lokaler). Det bör dock noteras att användningen av eldningsolja inte på samma sätt som i Sverige är utbredd. Den vanligaste formen för uppvärmning av bostäder är alltjämt fotogenkaminer. För hushållsfotogen rådde prisstopp. Av Japans elproduktion produceras nära 80 % i termiska huvudsakligen oljeeldade kraftverk. Åtgärder avseende elkraft får därför också en oljebesparingseffekt. Som följd av oljekrisen infördes riktlinjer för såväl olje- som elbesparing (dels generella sådana för storförbrukare, dels sådana av mer specifik art såsom inskränkningar i varuhusens öppethållande, släckta neonskyltar, avkortad sändningstid för TV, minskad användning av hissar, minskad inomhusbelysning). lnom styrelsen för energi och råvaror upplyser man pä förfrågan att bestämmelsernas efterlevnad var god. Endast i några få fall behövde storförbrukare erinras om vikten av att följa direktiven. Däremot säger man att det visat sig svårt, ja i stor utsträckning omöjligt, att göra en värdering av resultatet. Endast för den besparing som skedde inom den offentliga sektorn har det varit möjligt att få fram underlag. Här sägs besparingseffekten ha uppgått till 13 %. Att motsvarande uppgifter inte erhålls från den privata sektorn (dit även de 9 stora regionala elproducenterna hör) sägs bl. a. bero på att oljekrisen så relativt snabbt ansågs vara övervunnen, i vart fall ifråga om möjligheter att erhålla nödvändiga kvantiteter. Därför infördes inte de mest tvingande och företareglerna gens rapporteringsskyldighet liksom kontrollen från myndigheternas sida förblev endast av stickprovskaraktär. Sammanfattningsvis kan således konstateras att det vid oljekrisens utbrott utfärdades allmänna rekommendationer om energi- och oljebesparing. Sedan lagstiftningsåtgärder vidtagits fick dessa rekommendationer tvingande karaktär, varvid den främsta påföljden angavs vara att den som inte iakttog föreskrifterna riskerade att offentligt utpekas av myn-

Energiberedskap i andra länder 67

Detta kan synas vara en måttlig aktion, som i Japan i själva dighcterna. verket är att anse som en mycket allvarlig påföljd. Lagen om oljeförsörjning och efterfrågenormalisering innehåller dock också hot om fängelsestraff och böter vid brott mot dess regler. Sedan krissituationen upphört har myndigheterna inriktat sig på ett program för långsiktig energibesparing.

Bilaga 3 Inverkan av sänkta hastighetsgränser

totala bensinförbrukning på landets

samt för bered-

transportstatistik

skapsplaneringen

Av statens Vdg- ach trafikinstitut

l Sznmnanfattning

1 .l Hastighetsbegrárzsning Statens väg- och trafikinstitut (VTI) har på uppdrag av energiberedskaps- (EBU) studerat sambandet mellan alternativa (lägre) hastigutredningen och landets totala bensinförbrukning. hetsgränser på landsbygdsvägnätet Målet för undersökningen är att prognostisera den totala minskningen av bensinförbrukningen som följer av sänkta hastighetsgränser på landsbygdsvägar, dels för ett helt år, dels för delperioder av året. Beräkningen har utförts för följande sänkningar av nuvarande hastighetsgränser:

l. från llO till 90 km/tim, 2. från 110 till 90 och 90 till 70 km/tim 3. från 110 och 90 till 70 km/tim

Beräkningen har erfordratiföljande information.

- Fördelningen av trafikarbetet på hastighetsgränser - Fördelningen av trafikarbetet på hastigheter före sänkningen av hastighetsgränsen av v- Fördelningen av trafikarbetet på hastigheter efter sänkningen hastighetsgränsen w- Samband mellan hastigheter och genomsnittlig bensinförbrukning -e Trafikarbetets variation över året. av restriktivare framgår av tabell 1.1 och Effekten hastighetsgränser vid sänkta hastighetsgränser är 1.2. Den procentuella bensinbesparingen beräknad totala bensinförbrukning under 1973 som uppgick på landets till 4,2 miljoner m3. Om förändringen i stället räknas på det aktuella bensinförbrukning blir den procentuella bränslebesparingen 3,5 vägnätets gånger större.

70 inverkan av sänkta hastighet . . . sgränser

.

mmm_ M38 vmmv 22. E3

tmwmm_za@wml_zlttt_mmv_

Ewan..:;t-›ww_:.--.åmmi

mwom ommw

nä? 8%

å:

mi: vmwm SG 53m

ommm_

.

t

wmom moov än. så

.MEN womv_ 3%_

:i

omvm 25 08: mZb_ Wwâ_

å:

a?

. - z.

t

III

28_ vmv_m 5.2

ä:

än_

a

;

Som

Vårxåj..

:om 88

052._ :m: :som

.

mmWiltmwz.

t

28 t!?

vmmv_ m2:

å: å? ä?

al. I

t t: ;Än

_mêxaå vvm_ 28

_,_ 3

§2_

?S

m...

00mm_

tls!?

,away

å:

...omcmawmuoawzmuz

.Eon i

á

=om=_=v_=.5..ma=_w

.§=em2åu=â=

E30. S2 03m

m8: §52

ä: S:

_aEBZ

å

aäsmü.

ma m6 m; v.m

ovcåaä: mwvo

§2 ämm 23 ti...

28_ 503_

Såå...

.. å

E›

_sååå_

ämEEEwm \::2|i!

mmm_ §8 vmmv

tatlmilê.

28 1%

ev

Am.:

Se:

a: a:

s

.mxmE

vaEmE

SEO

wzimmmonovámä_

a .

v? .om i

_å-ooo_ _mEEoZ

_:Eo_rå._\._

i

_uEEmE

vm

:Eine _xEñâE

m:

8_

_xEEcE

rtilaiil,

:E5:

z

EES:

t

miänmonimcom

.

mctanmoncäcomlmrumüwwm

t---

EEE_ EEE_ EEE_ EEE_ EEE_

-. EEE_ :u: EEE_ ._00 EEEv_

IÅiÄÃIeII:

_._

om E om

.. r E

073 o??

oTo:

a ..

i!

?§2 2.8

00:0: 31.9_

:aaah o: o: Emm? I o: om .

av sänkta hastighersgränser. . . 71 inverkan

som uppnås genom införande av Storleken på de bensinbesparingar bestäms dels av den efterlevnad man lyckas restriktivare hastighetsgränser under vilken åtgärden sätts in. Man vet uppnå. dels av den tidsperiod emellertid att efterlevnaden kan påverkas genom olika åtgärder såsom m. m. Maximal efterlevnad effektivare hastighetskontroll, propaganda motivera förarna att antas bli uppnådd genom att med ett flertal åtgärder

hålla givna hastighetsgränser.

1.2 Transpurtstatistik för beredskapsplaneringen

Uppdraget

utreda beredskapsfrägor för hela energi- EBU skall enligt givna direktiv del av EBUzs arbete gäller möjligheten att minska området. En viktig På ett tidigt stadium kunde utredningen biltrafikens bränsleförbrukning. inte har den omfattning och konstatera. att nuvarande transportstatistik inom det innehåll, som krävs för en mer ambitiös beredskapsplanering Från utredningens sida bedömdes det som området väg- och gatutrafik. att närmare analysera behovet av en utökad transportstatistik angeläget samt föreslå ett handlingsprogram i syfte att erhålla en bättre statistikbas beredskapsplaneringen. VTI fick i uppdrag att till gagn för den framtida för det fortsatta arbetet. Programmet skulle redovisa föreslå ett program i samband med planering och dels behovet av en utökad transportstatistik rörande dels en av beredskapsåtgärder väg- och gatutrafik, uppföljning skulle slutföras inom för det fortsatta handlandet. Uppdraget plan mycket snäva tidsramar.

Beredskapsplaneringeøzs behov av transportstatistik

EBU har upprättat en förteckning över olika regleringsåtgärder (hastigetc), vilka är tänkbara för hetsbegränsning, ransonering, helgkörförbud fordonens bränsleförbrukning. Med utgångspunkt i att snabbt minska inventerat behovet av statistik i denna förteckning har VTI systematiskt samband med att man dels skall beräkna spareffekten av en viss åtgärd

dels skall kunna kontrollera huruvida en genom- (åtgärd-»effekt-analys), förd åtgärd verkligen leder till förväntad spareffekt (uppföljningsstudier).

Beliovsinventeringen gav vid handen. att samtliga studerade regleringskräver uppgift om transportarbetet för beräkning av ätgärdens åtgärder w förväntade spareffekt. I första hand erfordras data om personresor

v ärendetyp, tät0rt/landsmätt som personkm uppdelade på färdmedel, samt möjlighet till alternativt transportsätt. Denbygd, vardag/veckoslut benämns resvanestatistik. Dessutom är det na typ av statistik vanligen om biltransportarbetet (fordonskm) med en nödvändigt med uppgifter som ovan. Som exempel skulle likartad uppdelning på hur denna statistik av beredskapsplanerande myndigheter därest den ha kunnat utnyttjas Man kunde ha beräknat hur stor trafik som funnits, kan nämnas följande. från till andra färdmedel -- i första hand kan överföras personbil kollektiva transportmedel - och därigenom fått underlag för att skatta

72 inverkan av sänkta . .

hasrighetsgränser.

minskningen i drivmedelsförbrukningen, dels för hela landet, dels för skilda regioner. Vidare har man haft ett mycket värdefullt underlag vid bedömning av hur mycket trafikarbete man skulle kunna eliminera (onödiga” resor) i skilda situationer utan att äventyra viktiga samhällsfunktioner. Ett annat väsentligt statistikbehov avser fordonshastigheter på gator och vägar. Denna information skulle i första hand användas för att följa upp ändringar i bilförarnas hastighetsbeteende till följd av sänkta

hastighetsgränser. Även andra åtgärder -r t. ex. ransonering och ökat v torde bensinpris medföra ändrat hastighetsbeteende med åtföljande inverkan på drivmedelsförbrukningen.

Exempel pá behov av transportstatistik för andra ända/nal

En fullständig kartläggning av det totala behovet av transportstatistik i andra sammanhang än beredskapsplanering är en tidskrävande arbetsuppgift och ingår inte i VTI :s uppdrag. Förjämförelsens skull redovisas dock i avsnitt 3.4.2 några exempel på planeringsv och beslutssituationer hos olika myndigheter, där en mer fyllig transportstatistik skulle vara av värde. Såvitt vi kunnat finna, så skulle data rörande persontransportarbetet med samma uppdelning som i föregående avsnitt ge ett väsentligt förbättrat beslutsunderlag. Det föreligger således ett gemensamt önskemål från flera håll om att utöka den befintliga samfärdselstatistiken med mer detaljerade data rörande persontransportarbetet.

Samordning med andra aktiviteter

Behovet av en förbättrad transportstatistik har på senare tid påtalats från flera håll. För att samordna och i möjligaste mån tillgodose framförda önskemål har kommunikationsdepartementet initierat olika utredningar. Sålunda pågår via transportforskningsdelegationen en inventering av behovet av transportstatistik i forskningssammanhang. Avsikten är sedan att utvidga behovsinventeringen till att omfatta avnämare av samtliga statistik. Departementet har tagit upp denna senare fråga till diskussion med statistiska centralbyrån (SCB). Vidare bör det nämnas. att SCB genomför undersökningar rörande varutransporter på vägar med lastbilar samt långväga personbilsresor. De erfarenheter som finns från dessa undersökningar urvalsstorlek, intervjuteknik etc. - utgör en viktig grund för kommande resvaneundersökningar. Arbetsprogrammet har utformats med hänsyn till ovanstående och förslaget skall således uppfattas som en del i ett större sammanhang förenlig med intentioner hos andra intressenter.

Kostnadsuppskattningar

För att få en uppfattning om möjliga undersökningsmetoder och erforderliga kostnader kontaktade VTI SCB på ett tidigt stadium. I underbilaga 5 redovisar SCB några synpunkter på en riksomfattande undersökning rörande “trafikstruktur och energi. För att få en grov uppfattning om

inverkan av sänkta hastighersgränser. . . 73

kostnadskraven för resvaneundersökningar anges kostnader för några större undersökningar, vilka kan betraktas som jämförbara med den aktuella frågeställningen. Övriga kostnader har uppskattats av VTI. Det bör påpekas, att angivna kostnader är ungefärliga.

förslag till arbetsprogrant

Enligt institutets bedömning föreligger det starka skäl att snarast insamla uppgifter om persontransportarbetet (resvaneundersökningar) i enlighet med det föregående för att täcka beredskapsplaneringens behov av statistikunderlag. Denna statistik skulle även vara av värde för andra ändamål. l princip borde man först ha inventerat det totala behovet av transportstatistik hos skilda myndigheter och andra organ innan man föreslar en utvidgning av nuvarande statistikproduktion. Erfarenheten tyder dock på att en sådan fullständig behovsinventering skulle kräva en längre utredningstid. I detta läge - som bl. a. präglas av kravet på att snabbt få ett bättre underlag för beredskapsplanering ›- torde det vara att tillgodose ett uppenbart statistikbehov. Härtill kommer att lämpligt en sådan utvidgning av transportstatistiken inte kan försvåra eller hindra kommande förslag till ändringar rörande den totala transportstatistiken. Mot bakgrund av ovanstående föreslår VTI nedanstående plan (tidsåtgång plus kostnader).

Planera resvane-

Genmlláörasrkes erso

undersökningar vêneu I mn ar 6 lå

1 59år

0,1 -O,2 mkr 3_5 mkr

Planera hastighets- Genomföra hastigundersökningar hetsundersökll: 6 mån ningar 0,1 mkr 1,5 år 0,4-0,6 mkr

-l Samordning med pågående utvecklingsarbete i syfte att fördjupa och utvidga inventeringen av behovet i Framtida m; av transportstatistik, nytt arbetsprogram. |-- statistik- 1-2 år I produktion 0,4-0,6 mkr J

74 inverkan av sänkta haszighetsgränser. . .

A ktiviteter

l Under år l planeras och under år 2 genomföres en undersökning rörande persontransportarbetet. Statistik insamlas beträffande det totala persontransportarbetet i Sverige uppdelat i första hand på färdmedel, ärendetyp, region samt tätort/landsbygd. Vidare måste en uppdelning ske med avseende på tiden (årstid samt vardag och veckoslut). Planeringsarbetet under år l omfattar bl. a. preciseringar rörande aktuella undersökningsvariabler, av arbetet detaljplanering under år 2 jämte kostnadskalkyler. Il Under år l planeras och under år 2 påbörjas hastighetsmätningar i olika punkter på gatu- och vägnätet. Om möjligt sker en uppdelning pä fordonsslag och i tiden (under året, under veckan). I tillämpliga delar gäller kommentarerna under l. lll Under år l och 2 utreds det totala behovet av transportstatistik. Dessutom utarbetas alternativa förslag till med statistikinhämtning tillhörande kostnader.

Därest resurser avsättes för att täcka det påtalade statistikbehovet, så bör dessa tillföras de organ, som redan har ett ansvar på detta område, nämligen kommunikationsdepartementet och SCB. Lämpligen bildas en särskild som utför arbetsgrupp, det egentliga arbetet under ledning av en referensgrupp. I denna senare grupp bör ingå företrädare från kommunikationsdepartementet, SCB samt avnämarsidan.

2 Inverkan av sänkta

hastighetsgränser på landets totala

bensinförbrukning

2.1 Inledning

För att bättre kunna bedöma effekterna av olika åtgärder vid en eventuell kommande krissituation, har EBU VTI givit i uppdrag att studera sambandet mellan alternativa (lägre) hastighetsgränser på landsbygdsvägnätet och landets totala bensinförbrukning.

2.2 Bakgrund

Under ol_iekrisen vintern 1973/74 vidtogs i flera länder åtgärder för att minska den totala bensin- och oljeförbrukningen. Exempel på sådana åtgärder inom transportområdet var drivmedelsransoncring, hastighetsbegränsning och förbud mot biltrafik under helgperioder. l december 1973 genomförde VTI, på uppdrag av transportnämnden, en approximativ beräkning av hur sänkta hastighetsgränser på landsbygdsvägar skulle påverka den totala (PM bensinförbrukningen 1973-12-06). Beräkningen utfördes för ett helt år och för följande av sänkningar nuvarande hastighetsgränser:

l. från l lO till 90 km/tim 2. från l 10 till 90 och 90 till 70 km/tim 3. från l 10 och 90 till 70 km/tim.

inverkan av sänkta hasrighersgränser. . . 75

2.3 Malsdttning Målet för undersökningen är att prognostisera den totala minskningen av bensinförbrukningen som följer av sänkta hastighetsgränser på landsbygdsvägar, dels för ett helt år, dels för delperioder av året.

2.4 .il/Iaterial och nzetader Beräkningen av minskningen i bränsleförbrukning vid sänkta hastighetsgränser erfordrar följande information.

1. Fördelningen av trafikarbetet på hastighetsgränser. 2. Fördelningen av trafikarbetet på hastigheter före sänkningen av hastighetsgränsen. av trafikarbetet sänkningen av 3. Fördelningen på hastigheter efter hastighetsgränsen. 4. Samband mellan hastigheter och genomsnittlig bensinförbrukning. 5. Trafikarbetets variation över året. Osäkerheten var relativt stor vid tidigare beräkning (PM 1973-12-06) och har i nuvarande studie minskats då det gäller punkterna 1 och 4 ovan. Fördelningen av trafikarbetet på hastigheter före och efter sänk- (punkt 2 och 3) har dock inte kunnat förbättras ning av hastighetsgränser i någon nämnvärd grad. Följande avgränsningar har införts

1. Dieseldrivna fordon har uteslutits ur analysen då de endast i mycket av sänkta hastighetsgränser. Lastbilar har redan liten grad är påverkade tidigare hastighetsrestriktionen 70 km/tim. Dieselpersonbilar, vanligen förekommande som taxibilar, förekommer mest i tätortstrafiken. Dessutom utgör dieselpersonbilarna en mycket liten andel av personbilsbeståndet (3,1 % år 1973). av rådande till lägre än 70 km/tim har 2. En sänkning hastighetsgränser inte studerats då många personbilar har en högre bränsleförbrukning under denna gräns.

2.4.1 Personbilstrañkarbetets fördelning pá hastighctsgränser av trafikarbetet på olika vägkategorier, för år 1973, har Skattningar erhållits fran Vägverkets vägdatabank. Detta trafikarbete, mätt i axelparär det sammanlagda person- och lastbilstrafikarbetet. Lastbilskilometer, trafikarbetet, mätt i fordonskilometer utgör enligt flera källor (se 2 och trafikarbetet. Då exempelvis 3) ca 12 % av det sammanlagda lastbilar enligt (4) i genomsnitt har 3,83 axlar per fordon utgör personbilstrafikarbetet, uttryckt i axelparkilometer, 81,5 % av det totala trafikarbetet. Tabell 2.1 visar hur personbilstrafikarbetet fördelar sig på vägar för motorväg resp. ej motorväg. Tabellen med olika hastighetsgränser gäller de vägar där vägverket är väghållare. Endast vägar med hastighetshar medtagits eftersom en sänkning under denna gränser över 70 km/tim gräns skulle ge en mycket liten bränsle-besparing.

76 inverkan av sänkla hasrighetsgränser. . . SJOU 1975:61

Tabell 2.1 Personbilstrañkarbetet mätt i fordonskilometer, för olikai vägtyper ar 1973, pä de vägar där vägverket är väghållare. Vagtyp Karakteristik Trafikarbete (milj fkml l Motorvägar 110 km/tim 1909 90 km/tim 166 2 Belagrl bredd 212 m 110 km/tim 818 Belagd bredd 12 m ll0 km/tim 623 4 Samtliga vägar med hastighetsgräns 90 km/tim (ej motorväg) 10456

2.4.2 Trañkarbetets fördelning på hastigheter före och efter sänkning av hastighetsgränser

Någon undersökning med den direkta ;målsättningen att uppskatta hur trafikarbetet fördelar sig på hastigheter vid olika har hastighetsgränser inte utförts i Sverige. Under åren l968wl969 dock VTl genomförde samtidiga hastighetsmätningar på slumpmässigt utvalda platser med hastighetsgränserna 90 och ll0 km/tim. På vissa av 110-platserna sänktes sedermera gränsen till 90 km/tim varefter nya hastighetsmätningar utfördes. Vidare utförde VTl under åren 1971 ›- 1972 en undersökning av 70-gränsens effekt på hastigheter. Resultaten från dessa och många andra studier har sammanfattats i modeller som beskriver hur personbilars hastigheter pá tváfältiga vägar beror av vägens standard, trafiken och hastighetsgränsen. Modellerna har i denna PM använts för att ansätta ”sannolika” hastighetsfördelningar för vägtyperna 2, 3 och 4 (tvåfältiga vägar) vid hastighetsgränserna ll0, 90 och 70 km/tim. För vägtyp 1 (motorvägar) har ett mycket begränsat empiriskt underlag från 3 platser 1970 utnyttjats då det gäller ll0 km/tim. Storleken av den hastighetssänkning som 90 resp. 70 km/tim åstadkommer har uppskattats med hjälp av de nämnda modellerna för tvåfältiga vägar. De antagna hastighetsfördelningarna för de fyra vägtyperna är redovisade i underbilaga l. Som framgår av denna så leder en sänkning av hastighetsgränsen från l 10 till 90 km/tim till en säkningjv medianhastigheten med 5›--8 km/tim enligt tidigare erfarenheter. Vidare leder en sänkning från 90 till 70 km/tim till en sänkning av medianhastigheten med 8- ll km/tim. Det är dock fullt att möjligt en sänkning av hastighetsgränsen vid en eventuell krissituation, där målet är att spara bensin, upplevs som mer meningsfull för trafikanterna än tidigare hastighetsgränser, vilket skulle leda till en bättre efterlevnad. Därför har även en hastighetsfördelning som anses representera maximalt möjlig efterlevnad” tagits med. l denna fördelning har för 70 kni/tim

i stort sett

antagits samma goda efterlevnad som efter högertrafikomläggningen. För hastighetsgränsen 90 km/tim har den maximalt möjliga efterlevnaden” uppskattats genom att studera samband mellan efterlevnad och hastighetsgräns.

inverkan av sänkta hasrighersgränser. . . 77 Tabell 2.2 Lastbilars transportarbete 1973.

Källa: ( l).

2.4.3 Trañkarbetets säsongvariationer Trafikarbetet betydligt under året. Tabell 2.2 visar på våra vägar varierar för lastbilar fördelar sig på kvartal. Med undantag av hur transportarbetet 3:e kvartalet som har något lägre transportarbete p. g. a. semesterperioden är det relativt konstant under året. En svensk utredning har visat att lastbilstrafikarbetet minskar ca S0 % under semestermånaden juli (2). Tabell 2.3 beskriver variationen i trafikarbete under året på det vägnät för vilket är väghållare. Den första kolumnen anger det totala vägverket trafikarbetets (lastbils- och personbilstrafikarbetets) fördelning på månader år 1973. Kolumn 2 och 3 redovisar det totala och procentuella månad. för månad samma år. Materialet är hämtat personbilstrafikarbetet från Vägverkets trafikräkningar. Personbilstrafikarbetet är ca 2 gånger större under sommarmånaderna än under vintermånaderna. Detta innebär att effekten av en restriktivare blir olika stor vid olika tidpunkter under året. Den hastighetsbegränsning således under sommarmånaderna. Effekten är största effekten uppnås direkt proportionell mot det utförda personbilstrafikarbetet.

Tabell 2.3 Trafikarbetets fördelning på månader för år 1973. Värdena avser det vägnät, där vägverket är väghållare.

Maj

Aug 2600 2119 8,7 Sept

Källa: Vägverkets trafikräkningar.

78 inverkan av sänkta hasrighetsgränser. . . Tabell 2.4 Leveranser av motorbensin i 1000 m3 månadsvis 1972 och 1973 för hela landet.

Källa: Svenska petroleum institutet.

Bensinförbrukningens säsongvariation

Tabell 2.4 beskriver hur bensinleveranserna till försäljningsställen fördelar sig på månader för åren 1972 och 1973. Då energikrisen vintern 1973v74 har påverkat 1973 års försäljningssiffror ger statistiken för 1972 ett säkrare mått på säsongvariationer i bensinförbrukning. Det är troligt att tätortstrafikarbetet, med undantag av semestermånaden juli, då det snarare minskar, förhåller sig relativt konstant under âret. l)en ökade bensinkonsumtionen under sommarhalvåret förbrukas således L teslutande på landsbygdsvägnätet. Enligt (5) uträttas ca 50 % av totala trafikarbetet i tätort. Med hjälp av dessa antaganden och andra uppgifter har variationen i bensinförbrukningen på landsbygdsvägnätet beräknats för är 1972 och 1973. Resultaten framgår av tabell 2.5.

Tabell 2.5 Bensinförbrukningen på landsbygdsvägnätet i 1000 m3 månadsvis 1972 och 1973.

1964 100.00 2123 100,00 100,00

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 79

för två av varandra oberoende skatt- Tabellerna 2.3 och 2.5 redogör av trafikarbetets årsvariation. Den första är gjord med hjälp av ningar trafikräkningar och bygger på information som varit mycket Vägverkets kostnadskrävande att samla in. Den andra skattningen är gjord med hjälp som sammanställts av Svenska petroleum av bensinförsäljningsstatistik har lägre precision än den första institutet. Den sista av skattningarna beror har en viss hamstringsvilket förmodligen på att bensinförsäljarna väntas öka och inköpsförsiktighet när benägenhet när bensinpriserna väntas sjunka. P. g. a. bensinmackarnas begränsade lagringskapapriserna Precisionen har därför kunnat citet blir denna effekt relativt kortsiktig. med glidande medelvärden. I figur förbättras betydligt genom utjämning 2.1 har de två skattningarna jämförts genom att plotta deras fördelning

mot varandra.

sett väl samlade runt 45o-linjen vilket visar att

Punkterna ligger i stort Avvikande är skattningsmetotlcrna har god överensstämmelse. punkter i slutet november och december vilka ligger högt p. g. a. hamstringsvâgen den använda utjämningsmeav 1973 samt juli som ligger för lågt p. g. a. todcn.

Bensinförbrukning Å månadsandel i %

12 __ Ju.li

10 -

. Dec Nov 0 o g - O O

6 _ o l I l 1 i |X 12 14 I-igur 2.1 Jämförelse m: 6 8 10 trafikarbere och bensin- Trafikarbete förbrukning på landsmånadsandel i % lrvgdsvágrzäret I 9 73.

80 inverkan av sänkta . .

haslighetsgränser.

l

Bränsleförbrukning “O km/Um l/mil

1,4 - 90 km/tim

70 km/tim 1,2 -

1,0 -

0,8 -

0,6 -

. . . . . . 800 1000 k g 1200 1400 1600 1800 _ Tganstevikt

lIllIlIlIllVlVlVl

Viktklass Figur 2.2 Samband mellan henxinförbrzzkning och r/änstevikr vid olika hastigheter.

2.4.5 Samband mellan

bränsleförbrukning och hastighet

En personbils bränsleförbrukning beror huvudsakligen pá dess färdhastighet och tjänstevikt. Figur 2.2 visar samband mellan bränsleförbrukning och tjänstevikt vid olika hastigheter för 26 av våra vanligaste bilar. Diagrammet är konstruerat med hjälp av resultat från olika biltester (6 och 7). Vid de studerade hastigheterna 70, 90 och 110 erhölls starka samband (samtliga med korrelationer större än 0.70) mellan bilars bränsleförbrukning och tjänstevikt. De tre hastighetslinjernas lutning avviker inte signifikant från varandra varför dessa har parallellanpassats. Parallelliteten mellan hastighetslinjerna innebär att lätta bilar får en procentuellt större minskning av bränsleförbrukningen vid en sänkning av

hastigheten än tunga bilar. Det är därför nödvändigt att ta hänsyn till

tjänsteviktsfördelningen i det svenska personbilsbestândet vid en analys av bränsleförbrukningens beroende av hastighetsgränser. Vidare måste hänsyn tas till hur trafikarbetet fördelar sig på olika tjänsteviktsklasser. Figur 2.3 visar sambandet mellan bränsleförbrukning och hastighet för en genomsnittlig svensk personbil år 1973.

inverkan av sänkta hastighersgränser. . . 81

1,3 -4 Medelbränsleförbr. (I/mil) för personbilar

1,2 -

0,9 -

0,8 -

0,7 -

Figur 2.3 Samband mel- 0-6 l I I I I I I ;j lan bensinförbrukrzing eo 70 80 90 100 110 120 och lustig/let för en genomsnittlig svensk Hastighet (km/tim) personbil år 1 9 73.

Underbilaga 2 redovisar beräkning av bensinförbrukning per mil för personbilar vid olika hastighetsgränser och efterlevnadsgrader för vägtyperna l»4. Vid beräkningarna har hastigheten, vid varje hastighetsgräns och efterlevnadsgrad, indelats i 5 klasser var och en innehållande 20 % av trafikarbetet. Medelhastigheten inom klasserna l-S har avlästs i underbilaga 1 genom att gå in vid 10, 30, 50, 70 resp. 90 percentilen och avläsa motsvarande hastighet. Den mot dessa hastigheter svarande bränsleförbrukningen fås sedan från figur 2.3. Resultaten av olika hastighetsrestriktioner för ”normal” och ”maximal” efterlevnad är sammanställda i underbilaga 3.

2.5 Resultat Tabell 2.6 Bensinbesparing vid olika sänkningar av nuvarande hastighetsgränser. Atgärd Bränslcbesparing Fran-Till 1000-ta1 m3/år 7a av totala bensinförbrukningen Normal Maximal Normal Maximal 110 » 90 km/tim 24 46 0,5 1,1 110 -› 90 km/tim 90 -› 70 km/tim 78 164 1,8 3,9 110 » 70 km/tim 90 _-› 70 km/tim 103 189 2,4 4,5

82 inverkan av sänkta hastighetsgränser. . .

Effekten av restriktivare hastighetsgränser framgår av tabell 2.6. Den procentuella bensinbesparingen vid sänkta hastighetsgränser är beräknad på landets totala bensinförbrukning under 1973 som uppgick till 4,2 miljoner m3. Om förändringen i stället räknas på det aktuella vågnätets bensinförbrukning blir den procentuella bränslebesparingen 3,5 gånger större. De i tabell 2.6 redovisade siffrorna är beräknade med utgångspunkt i 1973 års trafikarbetsskattningar och avser ett helt år. Enligt tabell 2.3 varierar trafikarbetet starkt under året. Storleken på den bensinbesparing som uppnås med sänkta hastighetsgränser beror därför av den tidsperiod under vilken sätts in. Tabell åtgärden 2.7 anger den bensinbesparing som uppnås med sänkta hastighetsgränser vid normal och maximal efterlevnad fördelad på årets månader. Fördelningen har skett med hjälp av 1973 års trafikarbetsskattningar.

2.6 Diskussion och känslighetsanalys av resultat Den efterlevnadsgrad som uppnås vid en sänkning av hastighetsgränserna i samband med en eventuell energikris är inte möjlig att prognostisera med någon större noggrannhet. Man vet emellertid att den kan påverkas med en rad olika åtgärder såsom effektiv hastighetskontroll. bötesbeloppets storlek vid överskridande av hastighetsgräns, omfattande information och uppmaning i massmedia, restriktiv bensintilldelning m. m. Övrig i beräkningarna använd information trafikarbetets fördelning på hastighetsgränser under nuvarande förhållanden, genomsnittlig bensinförbrukning vid olika hastighetsgränser samt trafikarbetets säsongvariation - har kunnat bestämmas med god precision jämfört med bedömningen av hastighetsefterlevnaden. Storleken av de bensinbesparingar som kan göras genom införande av restriktivare hastighetsgränser bestäms till stor del av den efterlevnad man lyckas uppnå. Vid en kombination av olika åtgärder föreligger det svårigheter dels att beräkna den förväntade totala besparingseffekten till följd av flera gemensamt insatta åtgärder, dels att i efterhand hänföra en konstaterad minskning i bränsleförbrukningen till enskilda åtgärder. Som framgår av avsnitt 2.4.2 så förutsätter antagandet om ”maximal” efterlevnad att åtgärden ”sänkta hastighetsgränser” kompletteras med andra åtgärder. t. ex. intensiv propaganda och övervakning. Maximal efterlevnad antas bli uppnådd genom att med ett flertal åtgärder motivera förarna att hålla givna hastighetsgränser. Den bensinbesparing som fås vid maximal efterlevnad skall således inte tolkas som en effekt enbart av restriktivare hastighetsgränser, utan som en kombinationseffekt av i framtiden sänkta hastighetsgränser och andra åtgärder. För att stå bättre rustad då det gäller att bedöma olika âtgärders effekt på bensinförbrukningen vore det önskvärt att mätningar av bl. a. hastigheter kunde utföras vid en eventuell kommande krissituation. En förutsättning för att sådana mätningar skall bli meningsfulla är dock att referensdata insamlas innan en ny kris kommer. Ett förslag till ett system l för insamling av referensdata, bl. a. hastigheter, redovisas i avsnitt 3.

SOU 1975 :61 inverkan av sänkla hasti hetsgränser. . . 83

22 §3 22. SS

S8_

å.: än

m8_ SS SS _oâ

âz §8_ Så_

...än 83 2:_

3%_ _Sv_

WS_

§0

SS SS §5

_nå_ M32

Gå :am

§3 2:_

03m_

VS.. m__ SS_ EE_

vwzm

S8

28_ 23_ anta

S.:

:3

03m :om S8

E2 SS_ SN: :som

än ?S

§9: 2.:_

å? S?

§2

vä_ 28 2.8

§2_ 82_

S: =a

:oøcfmøumâmzøu:

22 03m

wow:

SE

_33_

å: så_

m_

ämm E9. ...äs

28_ :a:

m_

at??

_e_

E›

M38 22 :om

_áznå Se.:

Am.: SM_ ä?

c E;

vasa.:

.ä

_§co_._,›._.r._ _§52_ _neäâ _§52_ _means_ _sssc _E52_

wcznmwoaäacom 55.5_ .to 55.5_ .se 55.5_

WN S om S S S

? 1 f 7 1

:aaah cämå

om S o: o: o:

84 inverkan av sänkta hasrighersgränser. . . SOU I975:61

Vid en eventuell kommande krissituation införes sannolikt någon form av bensinransonering. En bensinransonering leder till att många bilister försöker dryga ut sin tilldelning genom att köra sakta samtidigt som bilister med tillräcklig fortsätter att köra bensintilldelning som tidigare. Hur en sådan ökad variation i hastigheter mellan fordon påverkar trafiksäkerheten är det svårt att uttala Genom att sig om. kombinera bensinransonering med sänkta hastighetsgränser uppnår man samtidigt en jämnare hastighetsfördelning. Tidigare undersökningar vid institutet har visat att sänkta hastighetsgränser leder till en avsevärd minskning i olyckskvoten (dvs. antal olyckor per fordonskilometer och år). Vid en sänkning av hastighctsgränsen frán 90 till 70 km/tim erhölls en minskning i olyckskvoten av storleksordningen 25 %. En nackdel med sänkta hastighetsgränser är att restiderna blir förlängda. Storleken av den sannolika för de olika alternatirestidsförlängningen ven av sänkta kan direkt beräknas hastighetsgränser med hjälp av de antagna hastighetsfördelningarna i underbilaga l.

3 Utveckling av transportstatistik för beredskapsátgärder

inom området väg- och gatutrafik

3. 1 Utredningsuppdraget

På ett tidigt stadium kunde EBU konstatera, att nuvarande transportstatistik inte har den omfattning och det innehåll, som krävs för en mer ambitiös beredskapsplanering inom området Med väg- och gatutrafik. tanke på att EBUzs arbete skulle vara slutfört och redovisat till sommaren 1975 stod det helt klart, att det inte var möjligt att insamla önskad transportstatistik inom tillgängliga tidsramar. Från utredningens sida bedömdes det som angeläget att ta initiativ för att avhjälpa bristen på relevant transportstatistik till gagn för den framtida beredskapsplaneringen inom vägtransportområdet. l slutet av är 1974 uppdrogs åt VTI att utreda behovet av en utökad i samband med beredtransportstatistik skapsplanering inom området väg- och gatutrafik. l arbetet skulle institutet så långt som möjligt uppmärksamma följande frågor.

0 Vilken information (data) saknas i befintlig statistik? för Motivering att insamla dessa nya transportdata. O Finns det andra intressenter än beredskapsplanerande i myndigheter. första hand transportnämnden (TN), beträffande en utvidgad transportstatistik? 0 Diskutera möjliga metoder för att erhålla aktuell statistik samt kostnaderna härför. 0 Förslag till fortsatt utredningsarbete samt formerna för detta.

Som redan framhållits har tidsmarginalerna varit snäva, och av den anledningen bestämdes det, att institutets insatser skulle ha karaktär av ett programarbete w dvs. redovisa argumenten för en utökad transportstatistik samt föreslå ett program för ett fortsatt utredningsarbete.

inverkan av sänkta hastighersgränser. . . 85

3.2 A ilman bakgrund till utredningsuppdraget

liBU skall enligt givna direktiv utreda beredskapsfrågor för hela energiomradet. Som framgått av det föregående kontaktade utredningen institutet för att efterhöra, huruvida VTI -A med utgångspunkt i det institutet företräder v- kunde medverka ansvars- och kompetensomräde till en förbättrad beredskapsplanering. l samråd med EBU formulerades såsom framgått av avsnitt 3.1. Av naturliga skäl har malet för uppdraget sambandet transporterenergi i institutet begränsat sig till att diskutera de delar, som rör väg- och gatutrafik. inom sektorn samfärdsel och transporter” utlânergiförbrukningen gjorde i luörjan av 1970-talet cirka 17 % av landets totala energikonsumtion. l absoluta tal svarar detta mot ca 6 milj. ton olja för år 1972 (8). På inte är intressant därför att den manga hall framhålls att transportsektorn förbrukar en relativt liten del av landets energi. Dessa förhållanden kan eventuellt tolkas att det är ointressant och ovidkommande pä det sättet, att ägna större uppmärksamhet åt denna del av beredskapsplaneringen. Detta är ett felaktigt synsätt. För det första utmärks samfärdselsektorn jämfört tried övriga sektorer av att energiåtgången så gott som uteslutande baseras pa petroleumprodukter. Händelserna under vintern 1973/74 visade faran av att vara bunden till en enda energiform. Med tanke på transporternas betydelse i samhällslivet är det angeläget att skapa ett gott underlag n bl. a. relevant transportstatistik v- för beredskapsplaneringen. För det andra är det missvisande att diskutera energiförbrukningen enbart En förändring av bränsleförbrukningen med en i proeenttal. med procent eller delar av procent innebär i absoluta tal besparingsvinster stora värden. Lin förutseende beredskapsplanering skall i princip bl. a. leda till att vilka att tillgripa i olika man i förväg prövat åtgärder. som är lämpliga ldealt sett bör man ha tillgång till ett ”batteri” av krissituationer. konsekvenser -- såväl åtgärder samt kännedom om respektive åtgärds effekter] Ur detta batteri skulle man w beroende primära som sekundära på den yttre situationen välja den åtgärd. som bedöms ge önskad effekt med ett minimum av negativa följdverkningar. Verkligheten ligger dock langt fran detta idealtillständ. Man har nog en ganska klar uppfattning om vilka och kombinationer av åtgärder, som är mååjliga att atgärder för att minska energiförbrukningen inom transportsektorn. Därvidtaga emot vet man förhållandevis litet om respektive åtgärds reella spareffekt. Ofta är det dessutom svårt att överblicka huruvida en åtgärd kan medföra icke önskade sekundära effekter.

1 Med prinzär effekt menas i fortsättningen effekten pä energiförbrukningen inom av en viss åtgärd. Med sekundär effekt ntenas andra - ofta icke transportsektorn önskvärda v- följdverkningar av en viss åtgärd. lixempel: åtgärden sänkta ltastighetsgranser pa landshygdsvägar kan tillgripas för att minska bilars bränsleförbrukning - primär effekt. Som exempel på sekundära effekter för denna atgard kan bl. a. nämnas ökad restid samt minskat antal trafikolyckor. l detta fall är de sekundära effekterna saväl negativa som positiva.

86 inverkan av sänkta . .

hastignetsgränser.

För EBUzs del har det alltså varit angeläget att initiera utredningar. vilka skulle och kvantifiera analysera såväl den primära effekten som sekundära effekter av viss åtgärd inom området samfärdsel och transporter. Tyvärr har det ofta visat sig svårt, för att inte säga omöjligt, att kvantifiera konsekvenserna av olika åtgärder. Orsaken härtill är till stor del bristen på relevant transportstatistik. Diskussionerna mellan VTI och EBU år 1974 visade sålunda, att nuvarande kunskaper och information om och från väg- och gatutrafikcn har allvarliga brister. För det fzirsta bör det framhållas, att avsaknaden av referensdata försvårar (omöjliggör) de delar av beredskapsplaneringen där man genom åtgärds-effekt-analyser i förväg försöker fastställa lämpligheten av olika tänkbara åtgärder. För det andra finns det för närvarande inte något system, som snabbt och effektivt följer upp och kontrollerar huruvida insatta åtgärder verkligen fár avsedda effekter. Som exempel på detta kan nämnas, att beträffande åtgärden sänkning av hastighetsgränser för motorfordon” så finns det inte någon plan (system) för hastighetsmätningar, med vars hjälp man kan fastslä om en skärpning av hastighetsgränserna leder till motsvarande sänkning av fordonens faktiska hastigheter. Liknande situation har vi då det gäller uppföljning av effekten av åtgärder, som syftar till minskad individuell trafik, ökad samåkning, minskad fritidstrafik etc. Man kan vidare konstatera, att det i stor utsträckning saknas referensdata för uppföljningsstudier, dvs. uppgifter om förhållandena under “normala” tillstånd. Utan tillgång till dylika referensdata är det omöjligt att ange utvecklingen före och efter en insatt åtgärd och sålunda avgöra, om man uppnår önskade effekter --- t. ex. sänkt hastighetsnivå.

3.3 Förutsättningar för arbetet med föreliggande rapport

Som framgått av avsnitt 3.1 har institutet sett det som sin uppgift att i denna rapport redovisa skälen för en utökning och fördjupning av den befintliga transportstatistiken samt föreslå ett handlingsprogram för att detta skall kunna förverkligas. Under arbetets gång har det framförts många synpunkter och tankegångar, som på olika sätt styrt programarbetet. Vidare finns det flera faktorer och förhållanden som inverkat på det slutliga programförslaget. Avsikten med detta kapitel är att närmare redovisa de faktorer, synpunkter och överväganden vilka påverkat utredningsarbetet. Behov av transportstatisrik. Självfallet måste det föreligga vägande skäl för att man skall utöka och fördjupa nuvarande transportstatistik. l avsnitt 3.4 redovisas behovet av dylik statistik i olika planeringssituationer. l första hand sker en genomgång av data för beredskapsplanering under det att övriga konsumenter behandlas mer översiktligt. Att inventera behovet av transportstatistik är ett intrikat och besvärligt problem. Främsta skälet härtill torde ligga i att konsumenterna har svart att precisera sina krav. Alla är i princip eniga om att man t. ex. skall beräkna besparingseffekten av en viss åtgärd. Tyvärr är det mycket få som sysslat med åtgärds- effekt-analyser i dessa sammanhang. Man är således osäker på hur beräkningarna skall genomföras. Beräkningsmodel-

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 87

len :naste vara känd för att man skall kunna ange behovet av statistiska data. Det räcker dock inte med att enbart ange vilken eller vilka storheter man önskar data om. Det erfordras dessutom uppgift om önskad precision, täckningsgrad och periodicitet. Mot av ovanstående samt med hänsyn till den knappa bakgrund har VTI kontaktat endast ett fåtal presumtiva statistik- Litredningstiden konsumenter för att i denna omgång få ett grepp om var de allvarligaste finns. En omfattande och mer penetrerande genomgång av bristerna behovssidan får anstå till en kommande etapp. lin naturlig fas i detta arbete har varit att Befintlig transportstatistik. undersöka omfattningen av och innehållet i nuvarande statistikproduktion. Avsnitt 3.5 innehåller en redogörelse för detta. En jämförelse statistik ger besked om erforderliga insatser. mellan önskad och tillgänglig än EBU - till framtida samfinansiering. Andra intressenter möjligheter vet man att insamlandet av statistik ofta drar stora Av erfarenhet kostnader. Särskild uppmärksamhet måste således ägnas ät möjligheterna till en framtida samfinansiering genom en kontakt med presumtiva intressenter. Generella och/eller speciella undersökningar. Förslaget till arbetsproom möjliga ekonomiska ramar. gram [naste bl. a. bygga på överväganden lürmotlligen skulle en fullständig inventering av behovet av transportstatistik - därest man accepterade framförda önskemål ›- leda till orealistiska krav. l-“ör att hålla kostnaderna på en rimlig nivå kan det vara kraven och söka urskilja de variabler lämpligt att angelägenhetsgradera som efterfrågas av flera konsumenter och som bedöms ha hög prioritet. bör vidare vara sådan, att man i möjligaste mån skall Uppläggningen underlätta insamlandet av mer specialinriktad statistik, exempelvis genom en påbyggnad pá en generell undersökning.

3.4 Behov av transportstatistik Avsnittet 3.4.1 nedan innehåller en genomgång av behovet av transportstatistik i samband med planering, genomförande och uppföljning av olika beredskapsåtgärder rörande väg- och gatutrafik. För jämförelsens skull och för att undersöka om det eventuellt finns ett liknande statistikbehov inom andra områden har vi kontaktat några myndigheter och diskuterat hithörande frågor. Resultatet av detta senare arbete redovisas i avsnitt 3.4.2. Vi vill understryka att värt uppdrag gällt behov och att redovisningen i avsnitt 3.4.2 endast beredskapsplaneringens har ambitionen att åskådliggöra några planerings- och beslutssituationer, där det egentligen krävs en fylligare statistik än vad som f. n. finns.

3.4.1 Beredskapsplaneringens behov av transportstatistik

l vart aktuella fall innebär - enkelt uttryckt -- beredskapsplanering, att man förbereder olika atgärder. som kan insättas snabbt för att minska bränsleförbrukningen vid väg- och gatutransporter. EBU har angivit nedanstaenilc regleringsatgärtler av intresse för svenska förhållanden.

88 inverkan av sänkta . .

hasrighersgränser.

Tänkbara regleringsatgärder: Kortransonering Hastighelsbegränsningar Helgtrafikförbud Annan typ av dagtrafikförbud, t. ex. valfri dag Räjongbegränsningar Begränsningar i stadstrafiken Annan typ av trafikreglering

Bensinstationsstängningar Organiserad samåkning (car-pooling) Kvoteringar i handelsledet.

Frågan om vilken besparingseffekt man kan erhålla med hjälp av varje enskild regleringsátgärd eller kombination av åtgärder är av stor betydelse i detta sammanhang. För att besvara denna fraga erfordras s. k. åtgärds» effektanalyser. dvs. beräkning av den förväntade besparingseffekteii till följd av olika insatta atgärder. Det är även betydelsefullt att överväga möjligheten till andra w ofta icke önskvärda konsekvenser. (Jämför fotnot under avsnitt 3.2.) En annan viktig fråga gäller uppföljning av huruvida vidtagna åtgärder verkligen ger förväntad spareffekt. Nedan lämnas ett par exempel pa frågeställningar, som vi behandlat tillsammans med transportnämnden (TN) och EBU. Avsikten med många regleringsåtgärtler är antingen att minska (eliminera) ”onödiga” resor eller att överföra dessa och andra restyper från bil till kollektiva transportmedel och därigenom uppnå minskad energiátgang totalt sett. En av svårigheterna är att definiera innebörden av uttrycket ”onödiga resor” samt utforma åtgärden så att den riktar sig enbart mot dessa resor. Säkerligen bör man allt efter krislägets art ha en flytande definition på begreppet resor. onödiga Förmodligen anser de flesta att exempelvis vissa typer av fritidsresor är onödiga Linder ett mera skärpt krisläge än under mer normala förhållanden. Ett annat exempel pa onödiga resor kan gälla bilresor bostad-arbete där vederbörande har tillgång till kollektivt färdmedelsalternativ. l alla dessa sammanhang skulle uppgifter om persontransportarbetet uppdelat på färdmedel. ändamål, möjlighet till annat färdmedel w vara en god grund för olika beslut. Diskussionerna under vintern 1973/74 utmärktes i hög grad av ett tyckande i avsaknad av relevant basstatistik. Med hjälp av tabellerna 3.1 och 3.2 skall vi konkretisera hur dessa diskussioner skall ha haft större stadga om transportstatistiken varit fylligare. Tabellerna 3.1 och 3.2 är hämtade från en undersökning, som SCB utfört pa uppdrag av VTI (10). Enligt tabell 3.1 skulle 88 % av l arbetsresorna kunna ske med kollektivt färdmedel Region l. Malmö, Gö- i region 1. Enligt teborg, Stockholm. tabell 3.2 svarade kollektiva färdmedel för 44 % av arbetsresorna i region Region 2. Övriga kommu- l. Dessa två siffervärden ger en uppfattning om hur stort persontransner större än 30 000 inv. portarbete man skulle kunna överföra från bil till buss eller tunnelbana Region 3. Kommuner med mindre än 30 000 utan att äventyra sysselsättningen. Självfallet tillkommer andra problem. inv. Kan den kollektiva trafikapparaten ta emot så många nya resenärer? Kan

inverkan av sänkta hasrighersgränser. . . 89

så att den ”slår enbart mot man verkligen utforma en regleringsátgärd

ifrägaivarantle resor?

av transportstatistik kan anföras Som ytterligare exempel pái behovet Litgår från att varje bilägare skall följande. Åtgärden kortransonering en standardranson. varefter en behovsprövniimg sker rörande tilldelas extra av bränsle. litt av de stora problemen är att bestämma tilldelning storlek. Ur administrativ synvinkel vore det bäst om standardransonens tilldelas samma standardranson. Ur rättvisesynpunkt är varje bil kunde detta ei bra. eftersom behovet av bränsle torde vara mindre för de flesta i ett storstadsområde med korta resavstánd och ett utvecklat bilägare kollektivt transportsystem jämfört med bilägare i glesbygdsomrâden. till resvanestatistik med en lämplig underindelning bör vara av Tillgang stort värde vid överväganden om standardransonens storlek samt om bör differentieras med avseende pa region. Tabell 3.3 standardransonen (10). Tabellen är är ocksa Iiáimtad fran nyssnäninda speeialundersökning för att direkt till ovanstående diskussion inte tillrättalagd ge ett underlag storlek. Tabellen skall i stället uppfattas som en om standardrzinsonens konkretiott av den statistik vi efterfrågar.

Tabell 3.1 Antal resor till arbetet efter möjlighet att resa kollektivt i region 1-3: urval. Källa: Procentuell fördelning. Tabellen mycket osäker pá grund av för litet (10).

l-ärdsätt Anu Region regioner 1 7 3

88 68 25 51 Kollektivt färdsätt möjligt

Tabell 3.2 Antal resor till arbetet efter färdsätt och region. Procentuell fördelning. Tabellen mycket osäker på grund av för litet urval. Källa: (10).

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 91 sou 1975:51

och överväganden som Det föregående är exempel på diskussioner skett för att klargöra behovet av transportstatistik. Med utgångspunkt i förteckningen över olika regleringsåtgärder har VTI sökt att systematiskt behovet. För detta ändamål har vi utarbetat en analysanalysera redovisas mall, som applicerats på varje åtgärd. Atgärds-effekt-analysen 4. Sammanfattningsvis kan man konstatera, att den efterfråi underbilaga gade statistiken kan grupperas enligt följande

Resvanestatistik Trafikarbete (eg. en del i en fullständig resvaneundersökning)

Fordonshastighet

Behovet av resvancstaristik är gemensamt för flera åtgärder. Huvudvariabeln dvs. transportarbetet. l de flesta fall krävs en är personkilometer, pa tärdmedel och ärcndetyp. Vid kommande undersökningar uppdelning att gruppera efter är det bl. a. mycket viktigt persontransportarbetet till eller ”inte till alternativa transportsätt. Kännedom tillgang tillgång om detta är nödvändigt för att man skall kunna göra realistiska bedömav t. ex. hur stor andel av resorna som kan överföras från bil till ningar kollektivt färdmetlel. Man kan tänka sig en mer detaljerad och noggrann indelning av persontransportarbetet, men det är tvivelaktigt om nyttan av

dylik tilläggsinformation motsvarar kostnaderna. Många gånger är osäkerså stor, att slutresultatet inte heten i övriga beräkningsförutsättningar av en ökad precision och detaljeringsgrad i transportstatistiken. påverkas -A - Trafikarbetct uttryckt som fordonskilometer bör uppdelas på fordonsslag, region och hastighetsklass. En uppdelning i tiden - förslagsvis manad för manad -- är också önskvärd. Under förutsättning att man bilresorna efter ”bilresa som förare respektive bilresa som registrerar vid resvaneundersökningar, så är det enkelt att beräkna

passagerare

trafikarbetet ur dessa uppgifter. Trafikarhetsdata är således en del i en

fullständig resvaneundersökning. för person- och lastbilar unl-urdorzslzastiglzer Hastighetsfördelningar der olika arstider samt på olika väg- och gatutyper. Denna information krävs för bestämning av trafikarbetets fördelning på hastighetsklasser. Vidare skall dessa data användas för att följa upp ändringar i bilförarnas till av sänkta hastighetsgränser. Även andra ltastighetsbeteendc följd atgärder - t. ex. ransonering och ökat bensinpris -- torde medföra ändrat med åtföljande inverkan på_ drivmedelsförbrukningen. hastighetsbetecntle

3.4.2 Behov av transportstatistik i andra sammanhang än beredskaps-

planering

Med hjälp av nagra exempel illustreras behovet av transportdata vid olika

myndigheter. Valet av exempel skedde med tanke på att spegla bredden i informationsbehovet. Det maste understrykas kraftigt, att nedanstående endast är cn exemplijiering av olika behovssituarioner samt redogörelse ofullständig vad beträffar myndighetens totala statistikbehov. därigenom Pa basis av dagens statistikproduktion har vägverket utveck- Vägverket. och beslutsrutiner. (iivetvis finns det brister i dessa rutiner. lat planerings-

92 inverkan av sänkta . .

hasrighersgränser.

vilket delvis kan hänföras till i den ofullkoniliglieter underliggande statistiken. Överläggningarna med vägverkets representanter gällde huvudsakligen den nytta man skulle ha av utökad transportstatistik, därest den existerade. Som exempel på olika önskemål kan nämnas följande: bättre kunskaper om lastbilsandelar pa landsbygdens vägnät, lastbilars transportarbete regionvis och på olika vägkategorier, utvecklingstendenser för samtliga färdmedel. För upprättande av trafikprognoser krävs en mer fördjupad strukturering av dagens persontransporter än vad befintlig statistik kan erbjuda. Statens väg- och trafikinstitut. l samband med uppdragsforskningen har institutet vid flera tillfällen en utökad efterlyst transportstatistik. Trafiksäkerhetsforskningen skulle säledes vara betjänt av uppgifter om det totala persontransportarbetets uppdelning på färdmedel. Till dags dato har det endast varit att relatera möjligt biltrafikolyckorna till motsvarande trafikarbete. En liknande analys för oskyddade trafikanter skulle vara av stort värde. För att följa trafiksäkerhetslägets variation i rummet och tiden vore det av stort värde med motsvarande uppgifter om trafikarbetets variationer. Den trafiktekniska skulle ha stor forskningen nytta av återkommande mätningar rörande exempelvis hastighetsflödessamband.

Offentliga utredningar. Vi bedömer att det vore värdefullt även för offentliga utredningar med en mer strukturerad och detaljerad statistik i fraga om personresor än vad nuvarande transportstatistik kan erbjuda.

3.4.3 Sammanfattning

Med utgångspunkt i de av EBU krävs angivna regleringsâtgärderna följande statistik för att den framtida skall ha ett beredskapsplaneringen fullgott trnderlag.

Undersökningsvariabel Anmärkning (ich exemplil =

l. Personresa, med uppgift om O längd kilometer 0 färdgnçdcl Bil (som förare eller passagerare), hllSS. järnväg, llyg, cykel ete. .ärcndctyp liostad-zirbetsresa, inkopsresa, fritidsresa etc. 0 rcgion Resor inom och mellaui regioner. ifatnrdlandshygd. O tidpunkt Arstid, vardag/veckoslut. 0 tillgång m; Uppgift om den restidsförlängning som alternativt blir en följd av att ;invända det altertänjmcdgl nativa fardmetllet (ex.vis upphöra aka bil och i stället aka buss). 2. I-ortlonshastigliet Uppdelat pä arstid, fordonsslag, vägkategori.

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 93

3.5 Befintlig och planerad statistik

3.5.1 Befintlig statistik

För att fa ett bättre grepp om innehållet i den nuvarande statistikprodukrörande trafik och transporter har institutet genomfört en inventionen Det bör betonas, att inventeringen är relativt ytlig p. g. a. den tering. utredningstiden, men den torde dock ge en god bild av transportknappa statistiken. inventeringen gäller i första hand riksomfattande och periodvis aterkommande statistik rörande energi och transporter. Kontakt har med SCB och kommunikationsverken för att utröna omfattningen tagits i Vi har också tagit del av och innehållet dagens transportstatistik. Sahlberg/Engströms arbete (9). Statistik över och godstransporter anges i form av antal bilar, persontidtabeller för bussar och liknande storheter. Denna tågvagnar, tåg, antal form av transportstatistik, som ger upplysning om transportapparatens

kapacitet, är relativt väl tillgodosedd. kan också avges i form av transporterad mängd, t. ex. Transportstatistik antal antal tonvaror och antal kilometer som tillryggalägges. personresor, Denna senare är ett uttryck för transportbehovet. Här må statistiktyp särskilt nämnas SCB:s undersökningar av varutransporter på vägar med lastbilar Insamlade uppgifter används för tra- (UVAV-undersökningen). fik- och och länsnivå. Vidare genomför SCB transportplanering på riksen enkät rörande långväga personbilresor (reslängd 2 50 km) i syfte att av dessa resors start- och målpunkter samt olika belysa fördelningen ärendetyper. Denna senare studie är ett led i den regionala trafikplane-

Tabell 3.4 Översikt över transportstatistik (riksomfattande och periodisk! återkommande) för olika transportgrenar - faktiska transporter

Järnväg Sjöfart Flyg Väg

SJ :s statistik över SCB:s statistik Luftfartsverkets SCB:s statistik över över varutralik tlygplatsstatistik på fartyg och chartcrstatistik a) godstransportcr a) belastning på med lastbil vissa sträckor (gods- och persontratik) b) antal resande Flygbolagens b) långväga perstatistik sonbilsrcsor och mängd gods (längre än 50 kan” mellan olika orter”

VV:s statistik över a) personbilars årliga körlängd b) trañkräkningar (llöden och transportarbete på olika vägavsnitt)

a U nder utveckling.

94 inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . SOL 1975:61

ringen. Erfarenheterna från dessa två undersökningar bör var enligt uppfattning vara en värdefull plattform vid planeringen av den i avsnitt 3.8 föreslagna resvaneundersökningen. I tabell 3.4 lämnas en översikt över riksomfattande och periodiskt återkommande transportstatistik. Det bör också nämnas, att många konsultfirmor och transportbolag tar fram statistiska uppgifter, som i och för sig är av stort intresse för att belysa sambandet transporter-energi, men dessa data är ofta starkt begränsade i rummet och tiden. Vidare är det svårt att sammanföra och jämföra dessa data, eftersom undersökningsmetodiken växlar från undersökning till undersökning. Som kommer att framgå av avsnitt 3.8 föreslås en mer omfattande inventering av statistikbehovet. Vid detta tillfälle bör man i en delutredning studera nyttan av denna typ av statistik. Jämföres innehållet i befintlig transportstatistik med de krav som beredskapsplaneringen uppställer, så kan vi konstatera att nuvarande statistik inte är tillräckligt strukturerad. Främst saknas om uppgift persontransportarbetet uppdelat på färdmedel, ärendetyp, tillgång till alternativt färdmedel, dvs. en statistik som brukar benämnas resvanestatistik.

3.5.2 Samordning med pågående utvecklingsarbete

Behovet av en förbättrad transportstatistik har på senare tid pätalats från flera håll (8 och 9). l syfte att förbättra transportstatistiken bedrivs inom kommunikationsdepartementet - i samordning med olika intressenter -ett utvecklingsarbete, som hittills bl. a. lett till utveckling av statistik över varutransporter på väg (UVAV). Vidare har initierats ett utvecklingsarbete avseende statistik över långväga personbilsresor. Dessutom har inom ramen för transportforskningsdelegationens verksamhet en inventering av behovet av transportstatistik i forskningssammanhang påbörjats. Arbetsprogrammet i avsnitt 3.8 har utformats med hänsyn till ovanstående och förslaget till handlingsplan skall således uppfattas som en del i ett större sammanhang förenligt med intentioner hos andra intressenter.

3.5.3 Sammanfattning

Den befintliga beskriver transportstatistiken i första hand transportapparatens kapacitet och utnyttjningsgrad. På viktiga punkter saknas en riksomfattande statistik beträffande transportbehover uttryckt i termer, som redovisas i avsnitt 3.4 och som är nödvändiga för planering och uppföljning av beredskapsåtgärder. Förmodligen skulle man kunna dra nytta av de specialutredningar, som utföres av konsultföretag och transportbolag under förutsättning att man kan samordna deras statistikproduktion.

3.6 Möjliga undersökningsmetoder

Redan i ett inledande skede av programarbetet kändes det nödvändigt att penetrera olika metoder för att insamla den statistik, som efterfrågades

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 95

Det krävdes längre utredningstid för att vid beliovsinventeringen. ingen konstatera, att vissa variabler framstod som särskilt angelägna - nämligen och fordonshastigheter. VTl kontaktade SCB och persontransportarbete fil.lic. Olle Sjöström, Stockholms universitet, för en snabbutredning och om möjligt kostnadsskattangående möjliga undersökningsmetoder ningar. Persontransportarbete. I bifogade PM (underbilaga 5) har SCB lämnat undersökning rörande trafiknågra synpunkter på en riksomfattande struktur och energi”. l promemorian har man inriktat sig på tre frågor

kan innebära 0 att exemplifiera vad olika urvalsstorlekar 0 för- och nackdelar med olika insamlingsmetoder O exempel på kostnader vid olika insamlingsmetoder.

bl. a. att en ökad uppdelning av materialet Av promemorian framgår snabbt leder till stora urval och därmed stora vid redovisningen mycket kostnader. tre undersökningsmetoder är aktuella: besöksin- Följande tervjuer, telefonintervjuer, postenkät. Av naturliga skäl har det inte varit möjligt att genomföra någon kostnadskalkyl. Däremot anges kostnaderna vilka kan betraktas som jämförbara med för några större undersökningar, denna frågeställning. Beroende på urvalsstorlek och statistikens innehåll, så kan man räkna med kostnader på 3--- 5 miljoner kronor. En relativt stor insats är nödvändig för att skapa Systemuppbyggnad. statistiska När man väl fått uppgifter om det efterfrågade underlaget. i absoluta tal, så torde den informationen äga persontransportarbetet aktualitet under flera år. Det mest optimala synes vara att bygga upp ett återkommande vart system med periodiskt undersökningar (gissningsvis femte år) för att skatta variablernas absoluta värden. Under mellanligganmindre och undersökningar för att skatta de är genomförs billigare i aktuella storheter. Sålunda kan eventuellt enkla frekvensförändringar studier valda ställen vara tillräckligt för att skatta förändpå strategiskt ringar i exempelvis fritidsresornas transportarbete. Underbilaga 6 redovisar en möjlig uppläggning av Fordonshastigheter. hastighetsmätningar på landsbygdens vägnät.

i avsnitt 3.4 tillräcklig för att motivera en 3.7 Är behovsinventerirzgen

omgående studie av personrransportarbetet?

Innehållet i avsnitt 3.4 och 3.5 visar, att nuvarande statistik är otillräcklig för en adekvat Behovsanalysen i som underlag beredskapsplanering. som erfordras för avsnitt 3.4 påvisade vilken ytterligare transportstatistik detta relativt speciella ändamål. Nu infinner sig följande fråga. Är det rationellt att påbörja en statistikproduktion för att tillgodose beredskapsplaneringens behov utan att ha klarlagt det totala behovet av transportstatistik? Enligt vår uppfattning bör man beakta följande synpunkter innan denna fråga besvaras. fall skall vi åskådliggöra vad en Tidsfaktorn. Med hjälp av ett konkret behovsinventering bör innefatta. Vägverkets nuvarande system för trafikav ett omfattande utredningsarbete - mer än 3 år -, räkningar föregicks

96 inverkan av sänkta hasrighersgränser. . .

där behovsanalysen var ett viktigt moment. Största svårigheten lag i att få de presumtiva statistikkonsumenterna att frångå allmänna uttalanden och istället definiera sitt behov i operativa termer beträffande undersökningsvariabler, precisionskrav, periodicitet och täckningsgrad. Ofta förelåg konkurrerande uppfattningar. En inventering av behovet av transportstatistik, vilken gör anspråk på att vara fullständig och måste adekvat, ta lång tid. Dels är antalet intressenter mycket stort (statliga och kommunala myndigheter på olika nivåer, forskningsorgan etc.), dels måste det föreligga en stor variation i fråga om statistikens innehåll och inriktning. Exemplet i föregaende stycke gällde en relativt väl avgränsad delfråga hos en myndighet, men trots detta blev behovsinventeringen tidsödande. Det främsta skälet till att avnämarsidan har svårt att precisera sitt statistikbehov torde vara, att man börjar ifrågasätta gällande planerings- och beslutsrutiner, och detta innebär i sin tur att man är osäker om vilka statistiska basdata man egentligen behöver. Nytta kontra kostnad. I princip måste man alltid göra en avvägning mellan nytta och kostnader - i detta fall kostnaden för statistikinsamlandet mot värdet av att ha tillgång till denna statistik. Redogörelsen i avsnitt 3.4 klarlade beredskapsplaneringens statistikbehov. Huruvida denna brist motiverar en insats eller ej är ett ställningstagande som får göras av ansvariga instanser. Vi vill endast framhålla att den efterfrågade statistiken (persontransportarbete + trafikarbete) har många användningsområden utanför den egentliga beredskapsplaneringen. Vår uppgift har varit att analysera beredskapsplaneringens statistikbehov, men det är var bedömning att det finns ett stort behov inom andra områden av just denna statistik. (Jämför avsnitt 3.4.2.) Slutsats. Enligt vår uppfattning är det mer rationellt att omgående påbörja en statistikproduktion beträffande personresor och trafikarbete för att täcka ett uppenbart statistikbehov än att inta en avvaktande attityd och kräva en fullständig inventering av transportsektorns totala statistikbehov.

3.8 Förslag till fortsatt arbete

I detta avsnitt presenteras ett programförslag för det fortsatta arbetet. Förslaget syftar till att tillgodose beredskapsplaneringens statistikbehov. Enligt vår bedömning föreligger ett liknande behov för andra ändamål -trafik- och vägplanering, forskning etc. Det synes vara mest angeläget att erhålla fylligare statistik rörande persontransportarbetet. Detta är ett gemensamt önskemål från alla tillfrågade. Uppgifter om trafikens hastighet på gator och vägar är också en betydelsefull information. inventeringen i avsnitt 3.4 är mycket knapphändig vad gäller statistikbehovet hos konsumenter utöver TN. l princip skulle man behöva kartlägga samtliga presumtiva statistikkonsumenters behov av transportdata för att kunna finna en optimal avvägning mellan skilda önskemål. En sådan utredning skulle ta lång tid. Såvitt vi kunnat finna är det mer rationellt att påbörja insamlandet av sådan statistik, där efterfrågan är

inverkan av sänkta hastighelsgränser. . . 97

helt och där man inte låser möjligheterna till en framtida uppenbar Parallellt med detta sker en fullständig och fördjupad påbyggnad. utredning av den totala efterfrågan. Med hjälp av denna senare utredning samt med ledning av erfarenheterna från resvane- och hastighetsundersökningen upprättas ett nytt arbetsprogram för den framtida statistikproav transportstatistiken i duktionen. Vi tror på en successiv utvidgning stället för en ”totallösning”. l det följande anges de aktiviteter som skall genomföras.

Aktiviteter

l Under ar l planeras och under år 2 genomföras en undersökning rörande Statistik insamlas beträffande det persontransportarbetet. totala i Sverige uppdelat i första hand på persontransportarbetet färdmedel, ärendetyp, region samt tätort/landsbygd. Vidare måste en ske med avseende på tiden (årstid samt vardag och uppdelning veckoslut). Planeringsarbetet under år l omfattar bl. a. preciseringar rörande aktuella undersökningsvariabler, detaljplanering av arbetet under ar 2 jämte kostnadskalkyler. II Under är 1 planeras och under år 2 påbörjas hastighetsmätningari olika punkter på gatu- och vägnätet. Om möjligt sker en uppdelning på fordonsslag och i tiden (under året, under veckan). I tillämpliga delar gäller kommentarerna under l. Ill Under är l och 2 utreds det totala behovet av transportstatistik. Dessutom utarbetas alternativa förslag till statistikinhämtning med tillhörande kostnader.

Planera resvane- Genomföra resvaneundersökningar undersökningar 1 . 6 mån 1,5 år 0,1 -0,2 mkr 3-5 mk.-

Pianera hastig- Genomföra hastighetsundersökningar hetsundersökningar 6 mån 1,5 år 0,1 mkr 0,4-O,6 mkr

Samordning med pågående utvecklingsarbete i syfte : att fördjupa och utvidga inventeringen av behovet Framtida av transportstatistik. Nytt arbetsprogram. i?” statistikm; 1-2 år | produktion O,4#0,6 mkr -J

98 inverkan av sänkta . .

hasrighersgränser.

Kostnader. kostnader Angivna är en mycket grov bedömning.

Aktivitet År l År 2 l 0,1 -O,2 Mkr 3-5 Mkr Il 0,1 Mkr Mkr 0,4-0,6 HI 0,2--›0,3 Mkr Mkr O,2-O,3 Organisation. Under förutsättning att resurser avsätts för att få till stånd en utvidgad transportstatistik enligt det föregående, så bör dessa resurser tillföras de organ, som redan har ett ansvar på detta område, nämligen kommunikationsdepartementet och SCB. Lämpligen bildas en särskild som utför arbetsgrupp, det egentliga arbetet under ledning av en referensgrupp. 1 denna senare grupp bör ingå företrädare från kommunikationsdepartementet, SCB och några statistikkonsumenter.

Referenser

. Bilismen i Sverige, Sveriges Bilindustrioch Bilgrossistförening, 1973, Stockholm. . Carlsson, G., Öberg, G. Hastighetsuppföljning av 70-gränser under sommarhalvåret 1971, 1972, Stockholm. . Statens Vägverk. Angelägenhetsbedömning av Vägprojekt, Preliminär version, DA 121, 1974, Stockholm. Ziegler, J. Nattrafikens sammansättning på vissa huvudvägar, Statens Vägverk, 1974, Stockholm. Bergstrand, B. Personbilars ärliga körlängd. Regionsvis under 1972/ 73, Statens Vägverk, TÖ 122, 1974, Stockholm. Teknik för alla, Årg 34, 1974, Stockholm. Teknikens värld, Årg 52, 1974, Stockholm.

Energiprognosutredningen. ”Energi 198542000” SOU ]974:64--65.

Mats Engström, Bengt Sahlberg. Energi och transporter. Behovsinventering av samhällsvetenskaplig forskning, 1974.11.15. 10. Per-Olof Roosmark, Anders Brodin, Statens Väg- och Trafikinstitut. Statistik över resor - delredovisning”. Publiceras hösten 1975.

inverkan av sänkta hasrighersgränser. . . 99

1:1 Trafikarbetets fördelning vid Underbilaga på hastigheter olika hastighetsgränser för vágtyp 1

Kumulativ % av traflkarbete

70N 70M 90M 90N 1 1 ON

95 -

9b-

80« 70 s0 50+ 40 - 30-

N betecknar dé sannolika fördelningarna vid olika hastighetsgränser och M de fördelningar som ansetts representera maximalt möjlig efterlevnad.

50 6b 70 80. 9b 160 rio 120 iåo Hastigheti

km/tim

100 inverkan av sänkta hasrignersgränser. . .

Underbilaga 1:2 Trafikarlüetets fördelning på hastigheter vid olika hastighetsgränscr för vagtyp 2

Kumulativ % av trafikarbetet

7OM 7ON 90M 90N HON 95 - 90 80 70- 60* 50- 40 - 30- 20 10 I 5 l

N betecknar de sannolika fördelningarna vid olika hastighetsgränser och M de fördelningar somansetts representera maximalt möjlig efterlevnad.

v

50 60 70 80 90 100 110 1:50 13T0 Håátighet

ikm/tim

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . .

1:3 Trafikurbetets fördelning på hastigheter vid Underbilziga olika hastighetsgränser för rdgLrp .f

Kumulativ % av trafikarbete

70M 70N 90M 90 N 110N 95 l 90 i 80* 70* . 60 50 “ 40 - 30* 20 10* 5..

N betecknar de sannolika fördelningarna vid olika hastighetsgränser och M de fördelningar som ansetts representera maximait möjlig eftenevnad.

50 6|0 7b 80 9b 160 1.10 1.20 11.30 Hastighet

i km/tim

102 inverkan av sänkta lzastighersgränser. . .

Undcrbilzlga 1:4 Trafikarbetets fördelning på hastigheter vid

olika

hustighetsgränser för rägLrp 4

Kumulativ % av trafikarbete

7OM 70N 90N 95« 90- 80- 70 - 60- 50* 40- 30 20 10-

N betecknar de sannolika fördelningarna vid olika hastighetsgränser och M den fördelning som ansetts representera maximalt möjlig efterlevnad.

v . . v .

50 60 70 80 90 160 110 1 150 Hastighet

i km/tim

inverkan av sänkta hasrighetsgränser. . . 103

Undcrbilaga 2

Beräkning av genomsnittlig bensinförbrukning/mil vid olika hastighetsgränser och grader av efterlevnad

(N = normal och M = maximal efterlevnad) för det svenska personbilsbeståndet

Trafik- Hast. Hastiglietsgräns 0. efterlevnad Bränsleförbrukning Viig- Hastigtyp hcts- arbete klass V l10N V 90N V 90M V 7ON V 70M B l10N B 90N B 90M B 7ON B 70M gram. lnnj_ (km kni/lim

1 909 1 78,5 74,5 67,5 60,0 0,77 0,74 0,70 0,67 1 110 2 87,0 77,5 67,0 0,86 0,82 0,76 0,70 93,0

818 1 73.5 70,0 66,5 65,0 59,0 0,74 0,72 0,70 0,69 0,66 2 110 2 85,5 81,0 76,0 74,0 66,0 0,81 0,78 0,75 0,74 0,70 3 94,0 88,0 82,5 80,0 71,0 0,87 0,83 0,79 0,77 0,72 4 103,5 95,5 89,0 86,0 76,0 0,96 0,88 0,83 0,81 0,75 5 114,5 106,0 98,5 95,0 83,0 1,07 0,97 0,91 0,88 0,79 Mcdelförbrukning 0,89 0,84 0,80 0,78 0,73 3 110 623 1 72,0 68,0 65,0 63,0 59,0 0,73 0,71 0,69 0,68 0,66 2 83,0 78,0 74,0 71,5 65,5 0,79 0,76 0,74 0,72 0,70 3 90,0 85,0 80,5 77,0 70,0 0,84 0,81 0,78 0,76 0,72 4 97,5 92,0 86,5 83,0 74,5 0,90 0,85 0,82 0,80 0,74 5 108.5 101,5 95,5 91,0 81,0 1,00 0,93 0,88 0,85 0,78 Medelförbrukning 0,85 0,81 0,78 0,76 0,72 10 456 1 69,0 64,5 59,0 0,71 0,69 0,66 4 90

Underbilaga 3

Procentuell och total minskning av bränsleförbrukningen vid en sänkning av hastighetsgränsen på samtliga

l 10 km/tim vägar till 90 km/tim

Väg- Trafik- l-“öre sänkning Efter sänkning Minskning i bränsleförbrukningen

l i w b -t› 1% av Sveriges 1 miljoner liter

;km Hastig- Bränsle- Hastig- Bränsleförbrukning

hets- förbrukn. hets- milj. liter totala bränsle-

gräns förbr. gräns milj. liter

Normal Maximal Normal Maximal Normal Maximal

110 90 171.810 154,629 0,40 0,81 17,181 34,362 1 1909 188,991 -- - « - 4 - 1 166 90 14,940 90 818 110 72.802 90 68,712 65,440 0,09 0,17 4,090 7,362 2 110 90 50,463 48,594 0,05 0,10 2,429 4,361 3 623 52,955 - - - - 4 - 4 10 456 90 867,848 90

0,54 1,08 23,700 46.085 Tutul minskning i bränsleförbrukning

104 inverkan av sänkta hasrighersgränser. . .

Procentucll och total minskning av bränsleförbrukningen vid en sänkning av hastighetsgränsen på samtliga 110 och 90-vägar till 90 resp. 70 km/tim

Väg- Trafik- Före sänkning Efter sänkning Minskning i bränsleförbrukningen t yp b te f km Hastig- Brâinsle- Hastig- Bränsleförbrukning 17? av Sveriges lmiljoncr liter hets- förbrukn. hetsmilj. liter totala bränslegräns milj. liter gräns förbr.

Normal Maximal Normal Maximal Normal Maximal

1 1909 110 188.991 90 171,810 154,629 0,40 0.81 17,181 34,362

Procentuell och total minskning av bränsleförbrukningen vid en sänkning av hastighetsgränsen pâ samtliga 110 och 90-vägar till 70 km/tim

Väg- Trafik- Före sänkning lifter sänkning t Minskning i bränsleförbrukningen w b t*

?km Hastig- Bränsle- Hastig- Bränsleförbrukning 1% av Sveriges l nriljuncr liter

hets- förbrukn. hets- milj. liter totala bränslegräns milj. liter gräns förbrukning

Normal Maximal Normal Maximal Normal Maximal

l 1909 110 188,991 70

planering uppföljning av beredskapsátgärder inom omradet

väg- och gatutrafik

Bakgrund

På uppdrag av EBU har VTI studerat ett antal åtgärder tänkta att sättas in i olika krissituationer för att minska bränsleförbrukningen. För att beräkna spareffekten av dessa regleringsåtgärder krävs viss information. Det stod tidigt klart att inom väg- och gatutrafikområdet var bristen stor

på denna information. I denna underbilaga redovisas en analys av vilka variabler som behövs för att avhjälpa denna brist. Detta behov jämförs sedan med redan befintlig statistik för att få fram det verkliga behovet av

ny statistik.

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 105

Syfte och metod

är att ge ett första förslag på vilka variabler som skall ingå i Syftet statistiken med i de åtgärder, som är aktuella för att utgångspunkt minska Variablerna skall uppfylla tre syften: ge energiförbrukningen. att beräkna spareffekt, belysa andra effekter av intresse och ge möjlighet möjlighet att följa upp om och hur länge åtgärden har avsedd effekt. utarbetades en analysmall som För att systematisera behovsanalysen uppbyggnad framgår av applicerades på varje åtgärd. Analysmallens tablåerna i denna underbilaga. Beträffande rubriken ”Beräkningsmodell” l princip krävs kännedom om i analysmallen krävs några kommentarer. för att man skall kunna ange behovet av själva beräkningsförfarandet l de flesta fall kan man nog diskutera hur själva transportstatistik. Med ledning av egen erfarenhet och beräkningarna skall genomföras. samt samtalen med transportnämnden samt andra presumtiva kunskap intressenter har vi bedömt det troliga beräkningsförfarandet och därmed Det är dock på sin plats att göra en kraftig reservation statistikbehovet. för att man inte funnit den optimala beräkningsmodellen. Detta

förhållande torde dock inte utgöra någon risk för att vi missat någon väsentlig statistikvariabel. Till sist vill vi påpeka att uppföljningsvariablerna inte behöver vara desamma som de variabler, som används för att förväntade Det är mycket tänkprediktera regleringsåtgärdens spareffekt. bart att det finns andra ”indirekta” variabler, som snabbt och till låg

kostnad avspeglar âtgärdens spareffekt.

Resultat

Nedan lämnas en sammanfattning av analysen i tablåerna. Det bör måste hållas aktuell, eftersom påpekas, att transportstatistiken ständigt inte är statisk. Tvärtom inträffar många händelser, som transportsektorn resvanor och förarnas hastighetsanspråk. Dessa förhållanden påverkar innebär i sin tur att beräkningsförutsättningarna kan komma att ändras

vad gäller skattningarna av förväntad spareffekt. Samtliga regleringsâtgärder har en gemensam nämnare i det att man vill pä olika sätt. Vissa åtgärder inriktar sig påverka persontransportarbetet av trafikarbetet till energisnålare färdmedel under det på en omfördelning ”onöatt andra åtgärder avses minska trafikarbetet genom att eliminera resor. För de flesta åtgärder gäller en kombination av dessa diga” avsikter. Åtgärden ””hastighetsbegränsning” skiljer sig från de övriga. Dess avsikt är främst att omfördela trafikarbetet till hastigheter som kräver mil. typer av färdmedel är mindre energi per Uppdelning på fler för att belysa andra -- sekundära -v konsekvenser av åtgärden. nödvändig Den primära undersökningsvariabeln avser personresor. Varje personresa studeras med avseende på

106 inverkan av sänkta

hásrighersgränser. . .

Parameter Exempel

Ö Längd Kilonieter Ö l-åirdmedel Bil (som förare eller passagerare) 9 lvuss,järnväg. llyg, cykel ete. Ärendetyp BUStLl(l*rüll)CISl'CSd, inköpsresa, fritidsresa ett. O Region Resor inom oeh mellan regioner

tätort/landsbygd Ö Tidpunkt Arstid, vardag/veckoslut Ö Tillgang till al- Alt. fåirtlinetlel (t. ex. buss) innebär ternativt färdinetlt-l en restidsförliingning med x minuter

Utöver ovanstående erfordras om uppgifter trafikens (olika fordonsslag) hastighet under olika årstider på olika väg- och gatukategorier för beräkning av effekten av åtgärden sänkta hastighetsgränser”.

Kortransoneri ng

A vsikt

Avsikten är att dels så långt som överföra viss del möjligt av bilars transportarbete till annat färdmedel, dels reducera det transportarbete som kan betecknas Vilka onödigt. resor som är ”onödiga” bestämmes efter hur stor spareffekt man önskar uppnå. Kortransonering innebär att varje fordon tilldelas en standardranson.

Ytterligare drivmedel erhalles efter behovsprövning. Starkt förenklat kan man åskådliggöra avsikten med åtgärden i nedan-

stående figurer. Den ena figuren visar vad man skulle vilja uppnå principiellt. Den andra figuren visar verkan av den kombinerade effekten

av standard- och behovsransoner. kvadrat Varje representerar det totalt

efterfrågade transportarbetet. Tomma fält markerar resor, som inte kommer till utförande insättandet genom av kortransonering.

Nödvändiga Onödiga . Nödvändiga resor Onödiga resor resor resor

Alternativt

färdmedel till Alternativt g

fárdmedel tvII bil finns bil finns

f

Alternativt Alternativt 5 färdmedel färd medel finns inte ,› finns inte

Resor som möjliggörs Kortransoneringen skall Å genom standardransonen säkerställa dessa resor Resor som möjliggörs

E

genom behovsransonen

inverkan av sänkta hasrighersgränser. . . 107

Beräkningsm udell

Standardransonens storlek är en funktion av transportarbete per vecka i olika efter ärendetyp och möjlighet till annat färdregioner Lippdelat Man medel och arstid. Den region som har största behovet är normgivare. kan överväga en differentierad standardranson m. a. p. tätort/landsbygd, region. Eftersom transportbehovet är olika under året krävs säsongsuppdelning. Ärendetypen anger hur nödvändig resan är. Extratilldelning av bränsle sker efter behovsprövning. Som underlag för detta krävs uppgifter om transportarbetet uppdelat efter ärendetyp och möjlighet till annat färdmedel.

Transportstatisrik Antal fordon fördelade efter per vecka (månad) i olika transportarbete regioner. Vidare erfordras en uppdelning på ärendetyp. samt möjlighet (tillgång) till alternativt färdmedel.

Uppföljningsvariabler Samma som ovan. Antal beviljade ansökningar om extra ranson av drivmedel jämte uppgift om extratilldelningens storlek.

Hastighetsbegränsning

Avsikt Lägre hastighetsgräns (måttlig sänkning) leder till lägre fordonshastighet och därmed mindre bränsleåtgång. Drastisk sänkning av hastighetsgränsen leder också till restid vilket gör de långa resorna och vissa längre mindre attraktiva med bil. Därmed minskar transportarbetet. ärendetyper

Beräkningsm Odell av totala före och efter åtgärdens insät- Beräkning bränsleförbrukningen tande kräver följande uppgifter. hastighetsklasser. Vidare är a) Transportarbetets fördelning på skilda det önskvärt med en uppdelning på personbilar och övriga bilar, transvariation månad för månad samt en uppdelning på landsportarbetets Vidare om efterlevnadsgrad, dvs. en fördelbygd-tätort. krävs uppgift ning över bilförarnas anpassning till gällande hastighetsgränser. sänkta hastighetsgränser krävs dessutom kännedom Övervägs drastiskt tid i veckan, möjlighet till om transportarbetets fördelning på ärendetyp, alternativt färdmedel och längd. b) Samband mellan fordonshastighet och bränsleförbrukning.

108 inverkan av sänkta hastighetsgränser. . .

Transportstatistik Antal fordonskm per månad, uppdelat på fordonsslag, hastighetsklass och landsbygd tätort. Transportarhetet fördelat efter ärendetyp, tid i veckan, andra möjliga färdmedel samt längd.

Uppföl/ningsvariabler Samma som ovan. Punkthastighet för skilda fordonsslag.

Räjoitgbegränsning

A vsikt Avsikten är att minska biltransportarbetet genom att styra över de långa resorna (interregionala resor) till kollektiva färdmedel. Detta kan göras pa olika sätt: a) bilen får enbart köra inom sin kommun b) bilen får enbart köra inom sitt län c) bilen får enbart tankas på en egen vald mack.

B vräkn i ngsm Odell a) och b) Spareffekten beräknas med hjälp av bilars transportarbete uppdelat efter inom län/kommun resp. utom län/kommun och ärende-

c) För att beräkna spareffekten i detta fall krävs transportarbete uppdelat efter resans längd och ärendetyp.

Transportstatistik fransportarbete inom och utom aktuell region (län/kommun) uppdelat på ärendetyp. Transportarbete fördelat efter resans längd och ärendetyp.

Uppföljningsvariabler Transportarbete uppdelat efter färdmedel (kollektivt bil).

Organiserad samåkning

Avsikr Minska trafikarbetet genom att stimulera samåkning för i första hand regelbundna resor. Närmast avses bostads - arbetsresor.

inverkan av sänkta hasrighetsgränser. . . 109

Beräkningsmodell beräknas med hjälp av uppgifter om transportarbetet Spareffekten fördelat färdmedel samt möjlighet att samåka. För bilresor pa ärendetyp, är det viktigt att veta om personen färdas i egenskap av förare eller Eventuellt krävs även indelning efter möjlighet att åka passagerare. kollektivt, beroende på hur åtgärden utformas.

Transparrstatistik fördelat efter färdmedel, ärendetyp, möjlighet att sam- Transportarbete aka och ev. möjlighet att åka kollektivt.

Uppfö [fn ingsrariabel Transportarbete för arbetsresor efter färdmedel.

av personbilsresor i tiden Begränsning

Avsikt Minska transportarbetet. Detta kan åstadkommas genom att ta bort en del ”onödiga” resor och överflytta en del till annat färdmedel. Åtgärden kan utformas på olika sätt. Som exempel kan nämnas: a) Jämnt registreringsnummer kör på jämnt datum och udda på udda datum. b) Helgtrafikförbud. Dispens för vissa typer av transporter.

Beräkningsznodell för bil, förare fördelat efter Spareffckten bestämmes av transportarbete ärendetyp, möjligt alternativt färdmedel och tid i veckan.

Transportstarisrik Trafikarbete fördelat efter ärendetyp och möjligt alternativt färdmedel och tid i veckan.

Uppföljningsvariabel Transportarbete efter färdmedel och ärendetyp.

Bensinstationsstängning

A vsikt Minska trafikarbetet. Detta gör man genom att stänga bensinstationerna nätter. Därigenom tas dels vissa ”spontana” resor bort på helger och/eller (tanken nästan tom), dels tas en del långa resor under helger och/eller nätter bort.

110 inverkan av sänkta haslighetsgränser. . .

Beräkn ingsm odell Spareffekten beräknas med hjälp av transportarbete fördelat efter tid på dygnet, tid i veckan, samt andel ärendetyp av ärendetypen som är spontan med lite bensin i tanken. Därjämte krävs efter fördelning resornas längd under helgen.

Transportstatistik Transportarbete fördelat efter tid på dygnet och tid i veckan och ärendetyp. fördelat Transportarbete efter resans längd under helger.

Uppföljningsvariabler a) Kontroll av att bensinförsäljning ej sker på förbjudna tider. b) Transportarbete uppdelat efter glesbygd - tätort.

Max kvantitet vid tankning(automatmackar

spärras) Avsikt Minska och omfördela transportarbetet för bil genom att minska bilens servicegrad. Åtgärden bör kombineras med förbud att tanka i lösa dunkar.

Beräkningsmodell Spareffekten beräknas med hjälp av transportarbete uppdelat på ärendetyp (anger hur nödvändig resan är), möjligt alternativt färdmedel och region.

Transportstatistik Transportarbete uppdelat på ärendetyp, möjligt alternativt färdmedel och region.

Uppföl/ningsvariabler a) Efterlevnadsgrad. b) Transportarbete efter färdmedel och tätort glesbygd.

inverkan av sänkta hasrighetsgränser. . . lll

Underbilaga 5 PM av 1975-03-11 från SCB om en undersökning av energi och trafikstruktur

Statens väg- och trafikinstitut har vid ett Sammanträffande med representanter för utredningsinstitutet bett om underlag för sin planering av en stor löpande undersökning om energi och trafikstruktur. Någon fullstänav vad SCB :s medverkan i ett sådant projekt skulle dig förplanering innebära redovisas ej här. Detta PM inriktar sig på tre saker l. att exemplifiera vad olika urvalsstorlekar kan innebära 2. för- och nackdelar med olika insamlingsmetoder och 3. exempel på kostnader vid olika insamlingsmetoder.

l Krav pá urvalsstorlek Sambandet mellan kraven på precision och urvalsstorlek kan illustreras med med utgångspunkt i tabell l.l.b i Statistik över några exempel resor. Denna tabell bifogas här med siffrorna omräknade i absoluta tal.

Krav I Krav på att restyp och region skall utgöra redovisningsgrupp. Denna indelning innebär att man är intresserad av att kunna studera t. ex. (redovisnings)gruppen inköpsresor inom region x. Inom denna grupp vill man då kunna uttala sig om olika egenskaper, t. ex. inköpsresornas längd, med en viss grad av säkerhet (obs. ej fördelat på olika färdsätt, då gäller redovisningsgrupper enligt krav ll nedan), om det är fler kvinnor än män som gör inköpsresor etc. Om man tittar på tabell l.l.b (i absoluta frekvenser) ser man att alla 8 redovisningsgrupperna (restyperna) där utom yrkesmässig trafik” uppnår omkring 100 observationer. Med 100 observationer erhålles en skattning med en (maximal) osäkerhet om il0 %, vilket innebär, att, om man får ett skattat värde av 50 % för en egenskap inom redovisningsgruppen, det verkliga värdet bör med 95 % sannolikhet ligga mellan 40 och 60 %. Detta är i många sammanhang en acceptabel nivå. Bruttourvalet i den exemplifierade undersökningen - Statistik över resor -- var ca l 200 personer. Om man ställer krav om 100 observationer per redovisningsgrupp och det accepteras att gruppen ”yrkesmässig trafik” blir för liten att redovisas erfordras: 5 x l 200 = 6 000 personer vid 5 geografiska regioner 25 x l 200 = 30 000 personer vid 25 geografiska regioner (t. ex. län, men det kommer ändå att bli för få observationer i de mindre länen utan särskild stratifiering). Om man anser att förhållandet mellan årstiderna varierar så mycket att man måste hålla dem isär, fordras lika många observationer per årstid. Om man ej har det kravet kan data från olika delar av året slås samman och betraktas som årsgenomsnitt.

112 inverkan av sänkta hastighersgränser. . .

Krav lI Krav att restyp-färdsätt-region

på skall utgöra redovisningsgrupp. Denna

indelning innebär att man är intresserad av att kunna studera t. ex. (redovisnings)gruppen inköpsresor för personer som gjort detta med kollektivt färdmedel inom region x. Inom denna grupp vill man då kunna uttala sig om olika egenskaper, de kollektiva inköpsresornas längd med en viss grad av säkerhet, om det är fler män än kvinnor som gör inköpsresor med kollektiva färdmedel etc. Alla 64 celler (utom marginalerna) i tabell l.l.b med denna utgör definition en redovisningsgrupp. l omkring en tredjedel av cellerna är observationerna omkring 20 eller fler. Det innebär att man för en skattning av en egenskap i en grupp med 20 observationer har en (maximal) osäkerhet om i22 %. Detta kanske är otillräckligt ur precisionssynpunkt och antalet observationer är för litet även ur statistiskmetodologisk synpunkt. Det verkar rimligare att man ställer krav om 100 observationer (osäkerhet i 10 %) även här. a. Man kan först nöja sig med att detta uppfylls för den tredjedel av cellerna som hade flest observationer i tabell l.1 .b (minst 20 obs.). Det innebär att övriga celler antingen lämnas åt sidan i analysen eller får slås samman till större enheter. Med dessa förutsättningar erfordras: 5 x 5 x 1 200 = 30 000 personer vid 5 geografiska regioner. Om man önskar särredovisa per årstid fordras lika många observationer per årstid. b. Man kan öka ambitionen och kräva att man får säker skattning för upp till åtminstone 30 celler i tabell l.l.b. (Om man helt bortser från de totalt mycket lågfrekventa färdsätten ”mc” och övrigt de 30 utgör av totalt 48 celler i tabellen.) l tabellen finns det 30 celler som har mer än 12 observationer. Kravet på 100 observationer ivarje redovisningsgrupp (cell) kvarstår. Då erfordras: 5 x 8 x l 200 = 48 000 personer vid 5 geografiska regioner. Samma resonemang om årstid gäller förstås. Det finns givetvis en oerhörd mängd tänkbara kombinationer för uppdelning av materialet, men varje ytterligare uppdelning av materialet fördubblar, tredubblar, fyrdubblar etc. mycket snabbt det önskvärda urvalet. Observera att detta endast gäller vid samtidig uppdelning av olika variabler. En sakbedömning måste göras i vilken mån sådan samtidig uppdelning är nödvändig (om en eller flera variabler verkligen behöver konstanthållas för att studera en annan variabel).

2 Val av insamlingsmetod Det finns huvudsakligen tre sätt att samla in information som kan bli aktuella, besöksintervjuer, telefonintervjuer samt postenkät. Besöksintervjuer. Omfattning 30-60 minuters längd. Fördelar: ger möjlighet till att samla in mycket information, det går troligen att klara av fler fält av energiområdet än enbart transportsektorn. Man kan ställa

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 113

svarsalternativ med hjälp av svarsganska komplicerade frågor (många som kräver visuella medel (t. ex. titta på karta eller skiss kort), frågor måste alltid tillgripas av rent fysiska skäl när etc.). Besöksintervju informationsmängden är större än att den kan insamlas på 20-25 minuter. Möjlighet att ställa attitydfrågor. Nackdelar: det mest kostsamma insamlingssättet, datainsamlingen kan dra ut tiden nackdel om man har något som måste mätas i på (en förhållande till ett fixt datum), troligen högre bortfall (osäkert om detta är en effekt av besöksformen eller intervjutidens längd). Omfattning 5-20 minuters längd. Telefanintervju. Fördelar: snabb datainsamling, möjlighet ställa attitydfrågor. Nackdelar: måste hållas relativt kort, ej gärna över 20 minuter som måste vara enkla och kunna klaras av utan alla genomsnitt. Frågorna visuella eller stöd som svarskort etc. hjälpmedel Enkät. Varierande längd, bortfallet troligen stigande med stigande längd och svårighetsgrad. Fördelar: den mest ekonomiska formen per person räknat, bra för vissa av frågor där ip behöver tillfälle att fundera över svaren. typer Nackdelar: frågorna blir mer ofullständigt besvarade, man har mindre kontroll över om ip uppfattat frågornas innebörd. När det gäller attitydfinns kontroll över vem som påverkat ips svar. Olika frågor ingen påverkan genom att en del av materialet fylls i av ip själv, en annan del följs upp genom intervjuer av loko. Om enkäten är lång och svår minskar den ekonomiska fördelen då kanske 50-70 % av materialet måste följas med telefon eller t. o. m. besöksintervjuer. En ganska utsträckt upp insamlingsperiod behövs med tid för påminnelser och intervjuuppföljning. Problemet med mätfel och andra systematiska fel hänger något samman med valet av insamlingsmetod, men i stort är det sådana problem som måste lösas på andra sätt, ex. särskilda metodstudier.

3 Exempel på kostnader vid olika insamlingsmetoder

Någon särskild kalkyl efter preciserade förutsättningar har ej gjorts upp för en undersökning om energi och trafikstruktur. I stället redovisas de faktiska kostnaderna för dels den stora trafikundersökningen (TU-7l) i dels två stora löpande undersökningar, den ena baserad på Stockholm, besöksintervjuer, Undersökningen om levnadsförhållandena i samhället (ULF) och den andra baserad på telefonintervjuer, Partisympatiundersök- (PSU). Dessutom redovisas kalkylkostnader för en stor enkätningen undersökning av engångskaraktär. TU-71: SCB :s totala kostnader för den stora trafikundersökningen - års penningvärde. l detta 1971 blev drygt 2 miljoner kr. i 1971/72 ingick provundersökning, allmän planering och ledning, datainsamling, kontroller och tabellkörningar. I huvudundersökningen ingick ca 5 300 hushåll i nettourvalet i Storstockholmsområdet. Alla personer i åldern 13-74 år i hushållet skulle intervjuas. Genom koncentrationen till Stockholmsområdet torde kostnaderna för resor ha blivit avsevärt lägre än

114 inverkan av sänkta hastighersgränser. . . .

vid en undersökning i hela landet. Å andra sidan måste p. g. a. den korta tiden för fältarbetet en stor del av arbetet utföras av inresta lokalombud, varför kostnaderna för traktamente blev avsevärda. Den kalkylerade intervjutiden för varje hushåll var 75 minuter. ULF: Besöksintervju, ca 60 minuters intervjutid, för 12 000 kalkylerad personer i urvalet (efter justering i uppläggningen blir troligen verkliga urvalet i år 13 500 personer). Datainsamlingen sprids över fyra perioder under året. Undersökningen avses göras av denna omfattning varje år i

framtiden. Här angiven kostnad avser det ännu ej avslutade första

undersökningsåret 1974/75 (prognos). ULF har föregåtts av flera års planering och provundersökningar. Den övergripande planeringen etc. utföres av huvudmannen för projektet I/HU inom SCB och avser åtminstone delvis arbetsmoment som statens trafikinstitut kan tänkas ansvara för vid en stor trafikundersökning. Den insamlade informationsmängden är 7-10 gånger större än i PSU. Bifogade intervjuformulär ger också en uppfattning om informationsmängden. PSU: Telefonintervju, drygt 5 minuters normalt 2 underintervjutid, sökningar om året med 9000 i varje urval panelansats (varje person intervjuas tre gånger i följd). Den är i funktion sedan 1972, och har på insamlingssidan kommit in i arbetsbesparande rutiner. Flera års metodarbete med olika prov föregick undersökningen, men utvecklingsarbetet tar alltjämt, som ses i tablån nedan, en avsevärd kapacitet i anspråk. Bifogade formulär och regelbunden rapport om ger en uppfattning informationsmängden. Enkätundersökning: En justering av en helt teoretisk kalkyl för en engångsundersökning som gjorde i vintras för ett annat projekt. Den angivna kostnaden förutsätter en smärre provundersökning och utvecklingsarbeten. Mera omfattande sådana förutsätter tillskott av ytterligare medel eller att uppdragsgivaren svarar för detta. Den insamlade informationsmängden kan uppskattas till 2--4 gånger större än i PSU per person.

Kostnader TU-7l ULl* PSU Enkät, i tusen kr besök, besök, telefon. urval urval urval urval 13 000 5 300 13 000 18 000 hushåll hushåll hushåll hushåll

För led ning, insamling, bearbetning, granskning, kodning, tabellframställning 2 050 2 565 422 764” För övergripande planering, analys, särskilda metodstudier ? 733 350 ?

”innefattande telefonuppföljning för 30% av urvalet. För ULF och PSU avser kostnaden ett särskilt år.

inverkan av sänkta hastighetsgränser. . . 115

Tabell l.l.b Antal resor efter restyp och färdsätt per vardag i region l-3. Absoluta tal

Färdsätt Restyp

Arbete Tjänste Skola Inköp Service Rekrea› Yrkes- Övrigt Alla tion mässig restrafik typer

Kollcktivt 150 8 47 24 8 29 1 40 275 91 21 83 29 112 20 74 Bil, förare Bil, passa- 71 13 13 33 17 74 1 19 gerare Motorcykel 0 0 0 0 1 0 0 0 16 0 7 0 1 0 0 2 Moped 95 3 17 24 8 29 O 6 Cykel fots 174 9 28 131 37 157 4 47

Till

0 9 0 0 0 8 2 2 Övrigt Summa Antal resor iurvalet 792 134 134 297 96 413 28 189 2045

6 Skiss av i ett infosystem för bl. a.

Underbilaga plan hastighetsmätningar uppgjord av fi1.1ic. Olle Sjöström

Ett infosystem för att följa dels trafikarbetets förändringar, dels förändringar av hastigheter och deras fördelning i tiden kan erhållas genom ett och avsnittsurval. Omfattande hela landet eller en region. fast punkt- Detta innebär ett antal urvalsenheter (beroende på noggrannhetskraven) där en urvalsenhet har följande uppbyggnad:

° P5 P3 P4

I l l l l l l l l 1- vâgltexE75l

b c

urvalsenhet = vägsträcknihg a, b, c vägavsnitt bestämda av korsningar p fast punkt för antalsräkning för p1-p5 exempel på rörliga punkter hastighetsmätningar

l den första P räknas kontinuerligt antalet fordon med punkten trafikräknare, helst med fordonsdifferentiering. Räknatimregistrerande ren ligger alltså fast stationerad i punkten P. I ett urval i tiden (t. ex. en eller flera veckor per år) sker hastighetsmätningar med tillgänglig apparatur inom urvalsenheten på så vis att hastighetsmätaren flyttas mellan punkterna pi (under veckan) enligt ett slumpmässigt schema.

116 inverkan av sänkta . . hasrighetsgränser.

Orsakerna till en sådan geografiskt rörlig mätning är att hastighetsfördelningen kan variera starkt mellan punkter inom ett avsnitt och att informationsvinsterna torde klart kompensera flyttningskostnaderna. (Detta gäller inte antalsräkningarna för att skatta det totala trafikarbetet.) En översiktlig karakteristik över ett sådant fast urval blir:

Region (t ex hela landet eller ett antal län)

urvalsenhet = väg- 11 sträckning

l. I regionen sker med utnyttjande av statens vägverks vägdatabank en indelning av hela regionens vägnät i urvalsenheter.

h) Ett urval av sådana vägsträckningar sker (se figur

2) med utnyttjande av tillgänglig hjälpinformation (bl. a. trafikflöden). Därvid utnyttjas stratifiering och urval med olika sannolikheter. 3.1 Inom varje urvalsenhet sker urval av den fasta P för punkten utplacering av den fasta antalsräknaren. 3.2

För hastighetsmätningar sker ett urval av en eller flera grupper av

rörliga punkter pg. Därvid kan VTI :s simuleringsmodell utnyttjas på ett effektivt sätt. 4. Ett urval av en eller flera observationsveckor för hastighetsmätningai sker för varje urvalsenhet = vägsträckning, så att observationsveckorna för hela regionsurvalet blir jämt fördelade över âret. 5. Inom varje observationsvecka och urvalsenhet sker ett urval i tiden inom veckan för hastighetsmätningar i de rörliga punkterna pi.

Det administrativa resultatet innebär att ett antal mätpatruller (bil, räkneapparatur och personal) arbetar kontinuerligt under hela året genom resor mellan urvalsenheter och arbetar inom varje urvalsenhet under varje vecka. Denna typ av fördelning av urvalet i tid och rum bedöms vara den effektivaste plantypen.

Hur denna plantyp får sin exakta utformning är avhängigt av fortsatt arbete med bl. a. följande frågor:

A. Målprogram Vilka storheter är av betydelse att skatta? T. ex. trafikarbete och dess fördelning på hastighetsklasser. Förändringar mellan tidsperioder (månad, kvartal, år) för dessa storheter.

,Ål

. . 117 › inverkan av sänkta hastighersgränser.

i Vilka noggrannhetskrav ställs på olika skattningar? Vilken beredskap för andra tänkbara målsättningar bör byggas in?

B. Resurser Tillgång på olika slag av mätinstrument (fordonsräknare, hastighetsmätare etc.) Personaltillgäng och administrativa resurser.

C. Metodstudier Räkneapparaturens kvalitativa egenskaper. Förutsättningar för den statistiska planen (hjälpinformation, ramfrågor, kostnadsfunktioner m. m.).

av ett av ovan skisserade slag bör ske Utvecklingen infosystem successivt med exempelvis början i en mindre region och ett mindre erfarenheter för planering i omfattande urval, vilket skulle ge värdefulla större skala. Samordning med andra utvecklingsarbeten (t. ex. projektet tester och utvecklingsarbete avseende Simulering av landsvägstrafik, räkneapparattlr) är väsentligt.

Bilaga 4 Effekter av helgtrafikförbud

Av docenten Mats-G. Engström, docenten Bengt Sahlberg

samt filosofie kandidaten Bu Strand

l Uppdraget

rapport har utarbetats på uppdrag av Energiberedskapsut- Föreliggande avser ”att studera effekter/konsekvenser av redningen, EBU. Uppdraget Arbetet har bedrivits i nära kontakt med EBU:s helgtrafikförbud”. sekretariat. Kontakt under arbetets gång har också hållits med transportoch statens (VTI) samt andra nämnden (TN) väg- och trafikinstitut

berörda institutioner. av ett helgtrafikförbud enligt l uppdraget ingår att belysa spareffekter 4 ä ena sidan ett maximialternaliv - från fredag kväll till måndag morgon

alternativa t. ex. endast söndagar eller och å andra sidan perioder varannan Effektanalyserna görs med beaktande av säsongmässiga helg. och variationer. för olika trafikantgrupper

geografiska Konsekvenser

konsekvenser för sektorer utanför belyses. Vidare uppmärksammas

trafiksektorn.

2 Sammanfattning

inom transportsektorn baseras i stort sett helt på Energiförbrukningen svarar för ca hälften av förbrukningen, lastbil och buss olja. Personbilen

för omkring l/S. Under dominerar fritidsresandet trafikbilden. Det svarar för helger med personbilar. Det är också främst drygt 3/4 av den totala helgtrafiken ett (lördage söndag) kommer alt fritidsresorna som helgtrafikförbud drabba då övriga typer av resor antingen får dispens eller flyttas över till

vardagar alternativt kollektiva transportmedel. (söndagsförbud) i Erfarenheter under senare år av helgtrafikförbud utlandet visar att förbudet ger en besparing på 7el0 % av veckoförbruk- 1 Norge hade under kri› De beräkningar som gjorts i föreliggande arbete pekar mot att sen 1973/74 helgtralik-

ningen]

i Sverige vid normal- förbud under ett antal ett helgtrafikförbud (fredag kväll» måndag morgon) ett helger. l-orbuslet straekte av storleksordningen 16- 17 %. Enbart helg skulle ge en besparing sig fran lördag kl, 15.00 på 9- -10 70. Spareffekten torde till mandag 02.00. 1 insöndagsförbud uppskattas ge en besparing varar. ledningsskedet av serien dock sjunka ju fler helger förbudet med helgforhtul erhölls som uppnås via andra åtgärder såsom frivillig sparkam- De besparingar en besparing med eu bensinstationsstängningar etc. reducerar 15 /r. Bespnringseffekten panj, hastighetsbegränsning, avtog sedan. effekten av ett helgtrafikförbud.

120 Ejfekrer av he/grrqfik/örbzzd

Vissa ringverkningar på övriga samhällssektorer blir sannolikt följden av ett körförbud. Så t. ex. kan vissa delar av handeln samt hotell- och restaurangnäringarna på kortare sikt få vidkännas sjunkande efterfrågan. På sikt sker sannolikt

längre en viss anpassning till den nya situationen.

Ökad efterfrågan på kollektiva samt ett minskande transporter antal trafikolyckor är andra mer påtagliga konsekvenser av ett helgtrafikförbud. Avslutningsvis skall behovet av utökade och fördjupade kunskaper om skilda trafikantgruppers resebeteende starkt betonas.

3 Rapportens uppläggning

Inledningsvis tecknas (avsnitt 4) en allmän bakgrund av olje- och drivmedelsförbrukningen i landet. Fördelningen på olika kategorier förbrukare och olika typer av resor återges översiktligt. l korthet redogörs därefter (avsnitt 5 och 6) för tidigare erfarenheter av helgtrafikförbud i Sverige, 1947-1948 och 1956. Några erfarenheter av helgtrafikförbud i andra länder från energikrisen 1973/74 återges vidare. Avsnitten 7 och 8 behandlar hur arbetet med föreliggande rapport genomförts och på vilka undersökningar och material som beräkningarna grundar sig. l avsnitt 9 diskuteras generellt vilka grupper som bör erhålla dispens. Den detaljerade och tekniska behandlingen av dispensproblemen diskuteras i huvudbetänkandet. Avsnitten 10 och ll redovisar hur beräkningar av den potentiella besparingseffekten av ett helgtrafikförbud kan och har genomföras genomförts i detta fall. Spareffekten redovisas i avsnitt 12. översiktligt tas här vidare upp vilka effekter som åtgärder av annat slag får på resultatet av ett helgtrafikförbud.

Avslutningsvis (avsnitt 13) diskuteras några konsekvenser för hushåll

och näringsliv av ett helgtrafikförbud.

4 Allmän bakgrund

Transportsektorns förbrukningsandel av den totala energiátgången i landet beräknas i början av 1970-talet uppgå till drygt 16 (b. 1 siffran 16 % ingår endast den energidel som åtgår för driften av transportmedlen. Inräknas även den energi som krävs för att producera transportmedlen (bilar. bussar, tåg etc.) uppgår samfärdselns andel av totala energiförbrukningen till uppskattningsvis 25 %. l den fortsatta framställningen hänförs alla sifferuppgifter för sektorn eller delar av den till energiâtgången för driften. Tillväxten i den totala energiförbrukningen i landet under 60-talet uppgick till 55 %. Transportsektorn hade därvid den lägsta ökningen av de tre huvudsektorer som brukar förbrukarkategorierna översiktligt

Effekter av helgtra/ikförbztd 121

redovisas i. De tvä andra, industri samt övrigsektorn (i den senare utgör den helt dominerande förbrukarkategorin) svarar fastighetsuppvärnming vardera för dryga 40 ”o av den totala energibalansttn. Energiförbrukningen inom transportsektorn är till helt övervägande del pa olja som energikälla. Endast ungefär 3e-4 Ä av sektorns grundad iir baserad på elkraitl För den förbrukningen svarar i energiatgang huvudsak järnvägen samt till en mindre del tunnelbana och spårväg. Fördelningen av sektorns oljeförbrukning (för drift) på skilda transportmedel är i runda tal följande:

Personbilar m. m. ca 50 70 Lastbilar. bussar m. m. ca 30 /r Sjöfart ca 20 Vr Flyg ca 10 ”/c

Huvuddelen av personbilarnas och lastbilarnas/bussarnas transporter sker över kortväga avstånd. Det kan som exempel nämnas att ca 95 70 av alla bilresor sker inom avståndsintervallet upp till 50 km. Medeltransportför lastbilsgods har beräknats till knappt 40 km. Som en längden jämförelse visas personresornas fördelning på olika färdmedel och för olika avståndszoner i figur l. Av personbilsresorna beräknas 50 72 utgöra arbetsresor medan ca 25 Z, är hänförligzi till s. k. serviceresor. Resterande 25 4/0 uppskattas vara fritidsresor. inom närtrafik (under 100 km) ombcsörjes f. n. Godstransportarbetet till 95 J/r. av biltransporter. Transporter av jord, sand och grus svarar för 57 70 av totalvolymen med ett medelavstånd på endast 15 km. På de längre sträckorna (över 200 km) svarar järnvägen för 87 % av transportar- l _ _ ,. ._ Produktionen av elkralt betet (Jfr även “gm 2) iir i sin tur till en del ha- Uppskuttningsvis tre fjärdedelar av alla vuxna svenskar tillhör hushåll sei-ud pa olja.

Flyg |0°/o

Järnvägar

S pårvögar, buss

figur l. Procentuell fördelning av antalet personrcsor pa olika ai/.rtarzdsintervall. Bandbredden anger resp. transportmedcls procentucl/a andel. 10 20 1.0 100 200 400 KM (Kalla: SOU 1974:75.) 0

122 Effekter av helgtra/?lçförbitd SOL 1975:61

Marknadsqndel 100 °/.

50 Järnväg

Lostbü

1 1 20 50 100 200 300 400 500 700 900 -

Figur 2. Godsvolymeizs

gsrgjrzlgâf:ázgyårfâsách

som äger eller disponerar bil. Detta innebär att en betydligt mindre andel intervall (1970). svenskar i praktiken hartillgang till bil vid alla tidpunkter, då bilen kan __ vara upptagen av övriga hushallsmedlentmar. Antalet bilhushall varierar (Ka”aSOU1974:75) regionalt. l storstadsregionerna är antalet bilar per hushåll lägre än för exempelvis glesbygden i Syd- och Mellansverige. l Stockholmsregionen och i Norrlands glesbygder Lttnyttjas bilen mer för arbetsresor än i riket för övrigt. Invånare i mindre orter använder bilen relativt sett i mindre utsträckning för arbetsresor. Vid serviceresor utnyttjas bilen mer i glesbygden och särskilt Norrlands glesbygd än i Stockholm och övriga storstäder. Andelen fritidsresor med bil slutligen iir något högre i storstäderna än i glesbygden.

S Tidigare erfarenheter av helgtrztfikförlöutl i Sverige

Efter andra har helgtrafikförbud världskriget i oljebesparande syfte tillgripits i Sverige vid två tillfällen. Första gängen utfärdades 31/10 1947 ett förbud mot körning av lastbilar. personbilar och motorcyklar pá sönoch helgdagar. Förbudet varade till 1948. Det andra tillfället april inträffade i samband med Suezkrisen 1956- 1957. Fr. o. m. 17 november 1956 infördes ett söndagstrafikförbud som gällde i princip till mitten av april år 1957. men som i praktiken upphörde den 9 februari. Körtillständ lämnades under jul- och nyarshelgerna. Nagon närmare utvärdering av effekterna av dessa körförbud för olika kategorier förbrukare och för olika regioner i landet har inte genomförts. Däremot konstaterades att besparingen i relation till den totala bensinförbrukningen vid första tillfället 1947 48 i inledningsskedet uppgick till närmare 30 J/á. Detta bedömdes icke som dä målet för tillräckligt

Effekter av heIgrrq/ilçförbud 123

bcspziringsäigiirden var avsevärt högre. Senare skärptes restriktionerna på bensinförbrukningen genom andra atgärder för att uppnå större besparingseffekt. Vid söndagstrafikförbudet under Suezkrisen uppställdes som mål att en ZS-procentig minskning av drivmedelsförbrukningen. Den uppnå verkliga besparingen uppskattas ha varit av storleksordningen 15 %. Under energikrisen 1973/74 gjordes bedömningar i november/december 1973 av de besparingseffekter som skilda åtgärder förväntades ge. Bl. a. bedömde TN ”att spareffekten av helgtrafikförhud under vintertid skulle ha blivit ansag man att ett sådant förbud skulle slå låg. Vidare orättvist och leda till cn mängd dispensansökningar i synnerhet i glesbygdslåinen”. Förhållandena främst 1947M48 men även 1956 var så påtagligt annorlunda än vad situationen är i dag ifråga om biltäthet, bosättningsmönster och olika typer av trafikalstring att jämförelser saknar egentligt värde utöver konstaterandet att samhället och dess trafikmönster radikalt förändrats. De relativt stora besparingar som Lippnåddes vid de tidigare tidpunkterna hänger i första hand samman med att bilen på den tiden utnyttjades mer för fritidsändamal och väsentligt mindre för resor till och från arbetet, inköpsresor in. m.

6 Erfarenheter av helgtrzifikförbutl i andra länder

Mer eller mindre omfattande helgtrafikförbud tillgreps i flera länder under den senaste krisen 1973/74. bl. a. i Danmark, Norge, Västtyskland, Nederländerna. Belgien. Schweiz och Italien. l Danmark radde endast söndagstrafikförbud Linder tiden 03.00 till

24.00. En rad olika fordonskategoriei hade generell dispens. Det gällde

a. motorfordon för yrkestrafik, vägande minst 2.000 kg b. räddningsfordon. ambulanser c. fordon hos brandvâisendei. polisen. tullen m. fl. offentliga myndigheter d. fordon för reparaiionsverksamhei vid el-. gas-. vatten- och värmeverk e. fordon hos pt)$1-. lclcgraf- och telcfonväsentlct f. hyrbilar och minibussar. Antalet ytterligare dispenser uppgick till mellan 40.000 och 50.000. Danmarks bilbestand var vid tillfället ca 1.3 milj. personbilar. Någon närmare utvärdering av besparingseffekterna har inte vidtagits. Man uppskattar att möjligen 7 X frå. av en total besparingseffekt på ca 15 /., kan hänföras till söndagsirafikförhudet. Under december 1973 och januari 1974 utfärdades iNorge helgtrafikförbud (mellan lördag kl. 15.00 till mandag kl. 03.00) som berörde fem Körförbudei Lippskaiiailes pa förhand ge en besparing på 8-15 Ya _ 4 helger. 1 Dessa kategorier iir l fick nödvändiga kollektiva transportmedel, taxi Dispens fran körförhudet _ stort desamma äveni ___ __ _ A _ 4 _ N och en rad andra transporter. lor annan nödvändig individuell korning andra hmm-Hon, tjlläm. (t. ex. vid skiftarbete) i glesbygden. som Pädk* hclt-Uflfildöfbutlgavs ocksa dispens. Befolkningen

124 Effekter av helgrrq/i/çförbud

är särskilt utsatta i sådana lägen, fick dispens i större omfattning. Den sammanlagda besparingseffekten av frivilligt sparande, begränsningar av bensinstationsöppethällande och helgtrafikförbtrd under den aktuella krisperioden beräknades till ca 13 /c. I Norge uppgår förbrukningen av drivmedel för transporter till ca 20 75, av totala energibalansen. (Motsvarande värde för Sverige är drygt lo 7a.) Vid Transportökonomisk institutt i Norge har förhållandevis omfattan› de försök till utvärdering av de olika åtgärder som vidtogs i besparingssyfte genomförts. Det skall emellertid sägas att av beräkningarna exempelvis helgtrafikförbudets effekter baseras på trafikräkningzir pa riksvägar samt stickprovsundersökningar, ofta begränsade till särskilda områden. Kollektivtrafiken palades inga restriktioner. Buss- och järnvägskapaciteten ökades i en del fall under helgtrafikförbuden för att möta den ökade efterfrågan. Med dessa uppgifter som bakgrund kan följande resultat

återges

Trafiken på lördagarna under helgtrafikförbudet? gick ned med ca 50 0/2. Omräknat till nedgång per vecka innebär detta en minskning med ca 4,5 % i förhållande till förväntad normal veckotrafik. På söndagar, då förbudet gällde hela dagen, var motsvarande trafikminskning ca 85 Pâ veckobasis räknat blev nedgången ll %. Den sammanlagda effekten av körförbud lördag och söndag blev således drygt 15 (70. Hänsyn har vid beräkning av denna spareffekt inte till tagits överföring av trafik till andra dagar. l syfte att klarlägga om körförbudet medförde extra körningar strax före och efter helgtrafikförbudet undersöktes trafiken från fredag 14.00 till lördag 15.00 och måndag 02.00-10.00. Vid fyra av de fem helgtrafikförbuden var trafiken före körförbudets början något mindre än normalt. Tiden efter förbudet var trafiken 25-35 47/ större än normalt. Den frivilliga sparkampanjen, stängning av bensinstationer under helger och helgtrafikförbud vid fem tillfällen gav en besparing under månaderna november med ll %, december 16 % och januari ll %. Dä besparingen inom transportsektorn var av samma storleksordningi november, då inget körförbud förelåg, som ijanuari då helgtrafikförbud varit i kraft vid tre helger (förutom två helger i december) framstår inte åtgärden helgtrafikförbud vid var och varannan helg efter en tid som särskilt effektiv. Överföring av transporter till tillåtna helger eller till vardagar i kombination med ett frivilligt sparande synes i detta fall ha l För en närmare redogjort helgtrafikförbudet i stort sett verkningslöst utom möjligen under de görelse hänvisas till: Virktvå första helgerna i december. ningen av cnergikrisen Som en effekt av körförbuden de fem helgerna under dec. 1973 och 19737-74 pa persontransportsektorcn. Transport- jan. 1974 erhölls en uppgång av trafikutveckliitgen på linje- och ökonomisk institutt. tidtabellsbundna bussar3 med ungefär 6 respektive knappt 9 %. (Vcninga. P.. Rafn, R.) Nov. 1974. För järnväg och flyg går det inte att skilja ut vad enbart helgtrafikförbudet 2 Förbudet gällde fran innebar för trafikutvecklingen. Generellt kan sägas att för lördag kl. l5.00. järnvägen registrerades ökningar av trafikarbetet under november med ca 3 lzxkl. Oslo. Bergen och 8 under december med 9 °/ och ijantxari 1974 med 16 f/o. Trafikut- Trondheim. vecklingen på tåg hade tidigare fluktuerat nagot kring ett status quo-läge.

Effekter av helgrrq/ik/örbtzd 125

Flygets passagerarantal steg i november 1973 med 8 %, minskade knappt 2 i? i december samt ökade med 6 % ijanuari 1974 ijämförelse med motsvarande månader året före. Ökningen under hela 1973 jämfört med 1972 var ungefär 6 %. Under 1974 noterades ingen ökning alls. När det gäller erfarenheterna från övriga länder skall helt kort återges rörande Nederländerna, Schweiz och Västtyskland. nagra uppgifter i Nederländerna bedömdes medföra en reduk- Söndagstrafikförbudet tion av drivmedelsförbrukningen med ungefär 10 %. Någon närmare utvärdering av besparingseffekterna synes inte ha företagits. Samma har uppskattats för söndagstrafikförbudet i Schweiz. besparingseffekt För Västtysklands vidkommande beräknas att söndagsförbudet medförde med ca 7 L/c. Det kan i sammanhanget också nämnas att en inbesparing i landet, till 100/80 km/tim. gav ungefär 5 % hastighetsbegränsningarna samt att till frivilligt sparande beräknas ha minskat uppmaningarna konsumtionen med ca 3 9/0. Vid en ny försörjningskris av liknande storleksordning som 1973/74 övervägs i Västtyskland att istället för ett söndagsförbud som gäller för bilar låta halva fordonsparken få körtillstånd varannan samtliga söndag. Sista siffran i registreringsnumret e jämnt eller ojämnt nummer - som har körtillstånd. avgör vilken halva av bilbeståndet Besparingseffekten beräknas med ett sådant system bli av storleksordningen 4-r4,5 %. Genom att förlänga förbudstiden till att omfatta även del av lördag kan större besparing uppnås. Österrike en annan variant av trafikförbud. Under en viss tillämpade period infördes körförbud för privatbilar under valfri veckodag. Åtgärden beräknades minska drivmedelsförbrukningen med cirka 4,5 %.

7 Utredningsuppdragets uppläggning och genomförande

Arbetet genomföres efter två huvudlinjer (se figur 3) varav den ena består i att utifrân en beräkning av det totala trafikarbetet i landet per tidsperiod (vecka eller månad) belysa hur stor del av trafikarbetet som normalt sker under helger. När detta helgtrafikarbete har bestämts är också den maximala (teoretiska) besparingspotentialen angiven. Från detta maximivärde räknas det trafikarbete som måste ske och det som bör tillåtas (dispensfordon) samt det trafikarbete som överflyttas till andra dagar. Vidare skall en reduktion ske för den ökade drivmedelsförbrukningen inom den kollektiva trafikapparaten. På så vis erhålles ett nettobesparingsvärde. Det andra beräkningssättet har en mer analytisk inriktning. Betraktelsen göres utifrån ärendet med bilresan samt målen för helgtrafiken. De områden som berörs är följande:

a) arbetsresor b) fordon i arbete c) resor till fritidshus d) hushållens inköpsresor

126 Effekter av helgtrq/ik/örbud

sot 197551

A _| Antal .. ,, Total

Lfordon

Medelkorstracka Helg förbrukn_

/ \ /Omfördä I av trafik l \till andra \

gaga/r,

Befolkn Summa

a Sysselsatm. l

Sen/me B” ___ ärende_ förbrukn A /L \ etc I \ a // l Anpassn . över i Alt. n \tiden ,

l \ a , z

Faktiskt / \ b antal “ “ “4 resor Dispens ) \ / \\\_ //

Figur 3. Principskiss e) besöksresor till sjukhus visande de två olika alterf) övriga rekreationsresor m. m. nativ som Iuir använts för a ”normalt”

beräkna Genom att beräkna trafikarbetet för dessa delgrupper erhålles en

helgtrafzkarbete samt _ _ uppfattning om det normala trafikarbetet under helger. Med antaganden bespan-ngsmö/-ü-ghetw_ om det trafikarbete som kan överflyttas till andra dagar eller till kollektiva fordon transportmedel, mängden med dispens etc. erhålles på samma sätt som ovan en bedömning av inbesparingspotentialen vid ett

helgtrafikförbud. l diskussionen om besparingspotentialen kommer att tas, så hänsyn långt det är möjligt, till variationen mellan olika kategorier av bilresor, regionala variationer, skillnader mellan tätorter och glesbygd samt säsongvariationer.

8 Underlagsmaterial för beräkningarna

Det skall först konstateras att det statistiska underlaget för beräkningarna av helgtrafikarbetet måste bygga pá en sammanställning från en hel rad olika material. Dessa är normalt baserade på stickprov och urval. vilket gör resultaten något osäkra. Vidare saknas i det närmaste helt uppgifter gällande reslängder, färdmedelsval och resfrekvenser för stora grupper, varför skattningar måste tillgripas. De i huvudsak främsta källorna varur statistiska och data, tendenser indikationer har hämtats är följande.

A rbetsresor

Oregelbundna och obekväma arbetstider (Arbetarskyddsfonden l94.) Statistik från SCB.

i

l

”mal

Effekter av helgrrq/ik/örbud l27

Resor till fritidshus undersökningar i anslutning till den fysiska Bostadsdepartementets Hallén: Avståndet primärbostad -- fritidshus. riksplanen.

Besöksresor till sjukhus Material och uppgifter från landsting och socialstyrelsen.

Hushållens inkápsresor Uppgifter fran Handelns Utredningsinstitut. Statens pris- och kartellnämnd. (Affärstidsnämnden).

Militärresor Uppgifter fran försvarets civilförvaltning.

Övriga rekrealionsresor

Fritid - Friluftsliv, SNV 1974:20. Statistik från Svenska Turistföreningen. Statens kulturråd. Kyrkornas lnformationscentral. Sveriges Hotell- och Restaurangförbund. Specialförbund inom Riksidrottsförbundet. När det gäller frekvenser, resemönster m. m. för de olika kategorierna bilresenärer utnyttjas följande material och undersökningar:

Regional trafikplanering (från länsstyrelserna). Statens vägverks undersökningar (bl. a. DA 106, Tö 122). TU 1971 Trafikundersökningar i Stockholmsregionen; Resultatrapport nr l: Vardagsresandet; Resultatrapport nr 2: Hushållens tid, sysslor och Stockholms läns landsting, Trafiknämnden. förflyttningar. Bilismen i samhället. Bilismen i Sverige 1974. Undersökningar genomförda av Näringslivets Trafikdelegation. Utredningar från kommunikationsdepartementet. Drivmedelsransoneringen januari 1974. Effekter Transportnämnden, på kollektivtrafiken. SCB - pendlingsstatistik. Vidare skilda specialundersökningar, som oftast berör mindre utnyttjas områden eller har genomförts för särskilda ändamål. Kompletterande uppgifter har muntligen erhållits från en rad myndigheter, intresseorganisationer och företag.

128 Effekter av he/gtrqfikförbtrd

9 Dispens från helgtrafikförbtld

Ett helgtrafikförbud medför skilda konsekvenser för olika grupper resande. l de fall alternativa innebär transportmöjligheter föreligger körförbud av naturliga skäl ett mindre än då sådana alternativ problem saknas. Den diskussion kring dispens från körförbud som föres nedan tar främst fasta på skilda resandegruppers att ersätta bilen med möjligheter annat transportmedel. Specialfordon av typen ambulans, invalidbil, brand- och polisfordon etc. kan inte ersättas av andra transportmedel och förutsättes därför få generell dispens. Större delen av alla godstransporter (ca 95 Lo) sker med lastbil på avstånd under lOO km och kan inte föras över till annat transportmedel annat än i enstaka fall. Dessa transporter utgör en integrerad del i produktionssystemet varför ett körförbud för lastbilar skulle kunna få långtgående konsekvenser för produktion och sysselsättning. Lastbilsandelen av lielgtrafiken är dock mycket liten. Sannolikt kommer, vid ett helgtrafikförbud, stora delar av dessa godstransporter att, i den mån det är praktiskt möjligt, föras över till andra dagar och nätter varför besparingseffekten torde bli starkt begränsad. Generell dispens synes således rimlig för denna kategori fordon, bl. a. mot bakgrund av den bristande kunskapen om ringverkningar inom andra sektorer och den begränsade effekten om besparing. ifråga Här utgås ifrån att generell dispens även ges till kollektiva färdmedel. Den stora gruppen helgresenärer utgörs av privatbilisterna. Dispens för denna kategori får i huvudsak bedömas efter resärende, tidpunkt för resa samt ressträcka. Är resan nödvändig och saknas alternativ till privatbilen måste dispens övervägas. Antalet specialfall kan bli stort. Här skall endast ett par grova skattningar göras rörande grupper av resor och resenärer som kan bli föremål för diskussion när det gäller dispens. De flesta lokala resor kan genomföras om till tillgång kollektiva färdmedel finns. l de fall personbilen utnyttjas för varutransporter kan den vara svår att ersätta med annat färdmedel. Normalt torde emellertid dessa transporter kunna överflyttas till vardagar, till andra transportörer, eller helt utebli under en kortare period. På regional och mcllanregional nivå torde likaledes kollektiva färdmedel, då de finns tillgängliga, i de flesta fall kunna ersätta personbilen. Även här kan dock varutransporter med personbilen i vissa fall vara svårare att byta ut till kollektiva färdmedel t. ex. för servicepersonal med instrument, verktyg etc., försäljare med kollektioner av olika slag m. fl. Dessa resor är dock av begränsad omfattning under helger. De grupper som kommer att påverkas mest torde vara de som saknar alternativ till personbilen beroende på personernas eller besökspunkternas lokalisering (glesbygd-perifert) och på den tidpunkt vid vilken resan skall genomföras. Helt allmänt kan sägas att de grupper som behöver resa vid tidpunkter då kollektiva färdmedel inte kan utnyttjas är av begränsad omfattning. Denna kategori resenärer får behandlas från fall till fall. En större grupp som sannolikt måste betraktas från en mer generell utgångspunkt är glesbygdskategorin, för vilken kollektiva färdmedel

m;

av heIgIrq/ik/örbud 129 Effekter

ofta saknas. En grov skattning visar att det kan röra sig om 5 till 7 % av som faller inom denna grupp. Här torde ett

befolkningen beredskaps-

med av typ Vilhelminaprojektet dvs. en system beställningstrafik kombination av buss, taxi och ”inhyrda privatbilar” kunna utgöra en i för den egna bilen. Detta förutsätter då många fall tillräcklig ersättning av systemet är väl förberedd i de områden där det kan att organisationen bli aktuellt. Det skall således betjäna främst perifert boende personer.

När det gäller att ta sig till perifert belägna anläggningar typ fjällhotell, fritidshus, rekreationsområden samt vissa stormarknader bör det likaledes vara möjligt att arrangera tillfälliga kollektiva transporter. Vid speciella helger, lov och liknande med en stor andel mellanregionala resor är det att den kollektiva transportapparaten inte kan absorbera den troligt transporter som uppstår vid ett helgtrafikförefterfrågan på kollektiva bud. Dessa helger är dock få och normalbeläggningen per personbil hög, vilket skulle tala för att man undviker helgtrafikförbud vid dessa

bestämda tillfällen. En resandegrupp som sannolikt blir aktuell när det gäller dispens är arbetsresor under helger. Gruppen svarar totalt för mellan 4 och 5 % av den ”normala” helgtrafiken med personbil. En del av dessa resor torde emellertid av skilda skäl falla bort under förbudshelger. (Jfr vidare

nedan.) Grovt räknat skulle vid normalhelg dispens behöva ges till grupper av resenärer/fordon som i dagsläget svarar för mellan 5 och 10 % av drivmedelsförbrukningen. Vid ett helgtrafikförbud, med de konsekvenser ett sådant troligen får på olika verksamheters öppethållandetider etc. och därigenom på det totala serviceutbudet, kommer dispenserna sannolikt inte att utnyttjas i full utsträckning.

Det totala trafikarbetet i landet samt besparingseffekter av

enligt alternativ 1 - överslagsmässigt helgtrafikförbtld

Med i beräkningar av det totala trafikarbetet med utgångspunkt inventeras den energibesparingspotential som ett personbilar i landet helgtrafikförbud av olika omfattning rymmer. i landet 1973 med personbil Det totala persontransportarbetet har beräknats till ca 62 miljarder. I antal fordonskm uttryckt i personkm

motsvarar detta drygt 35 miljardenl Den beräknade årliga drivmedelsför-

m3 . brukningen för personbilar uppgår till ca 3,2 miljoner av trafikarbetet framgår av tabell l. Genom- Den länsvisa fördelningen län - ca l 250 snittligt utnyttjas personbilarna minst per år i Blekinge körsträckan ca l 540 mil redovisas för mil. Den genomsnittligt längsta 1 Antalet personbilari i Jämtland. samt storstadslänen Stockholm bilparken Övriga Norrlandslän landet uppgick i slutet av och Bohus därefter det mest omfattande 1973 till drygt 2,5 miljooch Göteborg uppvisar ner. Den genomsnittliga trafikarbetet per bil räknat. körsträckan för landets och inriktning varierar något under året. Från Bilresornas omfattning bilister uppgår till ungekan konstateras att trafikarbetets omfattning och fär l 425 mil per år. tidigare undersökningar

130 Ejfekter av helgtrqfikförbud

ärendeinriktning för vår- och höstsäsongerna ofta är förhållandevis jämförbara och kan betraktas som normalsäsonger”. Däremot är exempelvis

maj- och särskilt julisäsongens bilresor förskjutna mot en större andel

fritidsresorl

Tabell 1. Den länsvisa fördelningen av trafikarbetet uttryckt i fordonskm för personbilar samt den genomsnittliga körlängden 1972/73.

a Källa: Statens vägverk TÖ 122.

Resorna är i allmänhet längre under Då är också sommarsäsongen. fritidsbetonade bilresor och semesterresor längre. Tätortsbundna, kortväga, resor däremot uppvisar liten spridning mellan olika säsonger. Det kan i det sammanhanget vara värt att åter nämna att ungefär 95 % av samtliga bilresor understiger 50 km. Skillnaden mellan vardagsresor och söndagsresor är bl. a. den att söndagsresandet, som inbegriper flera fritidsresor, uppvisar större andel längre resor än vardagsresandet. 70-80 % av bilresorna som sker på söndagar utgörs av fritidsresor. Vardagsresandet domineras av resor till och från arbetet. Beläggningsgraden i personbilarna är något högre vid resor med anknytning till fritid, således under helger och semestrar. Mot bakgrund av ovanstående information skall en kalkyl över 1 Statens vägverk: Resdrivmedelsförbrukningen på veckobasis genomföras och en bedömning av mönstrets säsongmässiga sparmöjligheter vid ett helgtrafikförbud göras. variationer. DA 106. Den genomsnittliga körsträckan uppgår till 27 mil/vecka eller 3,8 mil

av heIgrraji/çförbud 131

Effekter

skulle det innebära 7,6 mil. per dag. För två dagar, lördag och söndag, Körsträckans längd är enligt undersökningar av statens vägverk 5-15 Här antas i ett alternativ att körsträckan är % längre på helgdagar.

10 % längre under helgerf vilket innebär ungefär 8,4 mil per helg. I ett

andra alternativ, som skulle motsvara exempelvis förhållanden under sommarmånaderna, antas körsträckan vara 20 % längre eller ungefär 9 mil

per helg. Det trafikarbete som maximalt skulle kunna inbesparas vid körförbud fredag kväll - måndag morgon för respektive alternativ uppgår till 210 fordonskm eller 31 % resp. 225 miljoner fordonskm eller 33 % miljoner av totala trafikarbetet under en vecka. Från denna teoretiska besparingseffekt skall frånräknas ett antal poster.

Behovet av dispens

Här har uppskattats att generell dispens behöver lämnas till 60 000 bilar. Till den kategorin hör bl. a.

a) räddningsfordon, ambulanser m. fl.

b) polis- och brandväsendet (offentliga myndigheter) c) reparationsvagnar vid el-, gas- och vattenverk

d) post och tele e) taxi.

Det finns skäl att anta att vissa grupper tillhörande kategorin ovan under är stillastående eller kör kortare sträckor än helger antingen samt att andra kör längre sträckor. l brist på exakta genomsnittet om verkliga förhållanden, antas tills vidare att de längre uppgifter körsträckorna överväger något, varför ett högre genomsnittsvärde (50 % högre) för denna kategori används i de fortsatta beräkningarna. alternativ l reduceras den ”maximala” besparingseffekten med Enligt 8 miljoner och enligt alternativ 2 med 9 miljoner fordonskm. Särskild för 350 000 fordon. Denna dispens kan tänkas bli nödvändig består huvudsakligen av två grupper. Den ena är de mera perifert kategori bosatta vilka praktiskt sett inte har några möjligheter att glesbygdsborna, kollektiva De svarar för närmare 150 000 av den utnyttja transportmedel. nämnda summan. Den andra består av en förhållandevis stor gruppen människor. Dessa beräknas svara för närmare mängd helgdagsarbetande

200 000 av de resterande inom gruppen? I totalsiffran 350 000 ingår

dessutom vissa speciella grupper som erhåller dispens. bosatta bör få möjligheter att använda bilen Att perifert glesbygdsbor 1 I och för sig ingår en krav. Likaså kan hävdas att helgdagsarbetande inte torde vara ett rimligt liten del av den längre skall drabbas värre än vardagsarbetande och att de från rättvisesynpunkt körsträckan i genom- Villkoren till dessa snittsvärdet, men den är bör få utnyttja bilen till arbetsresor. för dispenserna så obetydlig att man kan kan däremot utformning så att stora grupper självfallet ges en restriktiv bortse från detta. inget ”onödigt” bilresande tillåtes. _ 2 den Dispens för dem som Med i ett antagande om att genomsnittliga utgångspunkt arbetar såväl lördag som körsträckan för dessa grupper i en förbudssituation blir något kortare än söndag anges här som en normalt, samt att antalet söndagsarbetande är färre än lördagsarbetande, dispens.

132 Effekrer av helgtrahkförbud

erhålles ett trafikarbete på ungefär 18 miljoner fordonskm som skall dras från den maximala besparingspotentialen. Om inte helgdagsarbetande får dispens i den utsträckning som här har antagits blir besparingseffekten självfallet större. Beviljas endast J00 000 av denna kategori dispens, bör en ytterligare förbrukningsminskning motsvarande ca 5 miljoner fordonskm bli resultatet.

Överflyttning av trafikarbete

Ytterligare en faktor som starkt påverkar besparingseffekten är möjligheterna att äverflytta en del ärenden (bilresor) från till helgdagar vardagar. På grund av bl. a. tidsrestriktioner torde det inte vara möjligt att flytta över allt biltrafikarbete som sker under ”normalhelger” (lördag-söndag) till vardagar eller helgdagar innan körförbudet träder i kraft. Vid bedömning av överllyttningseffekten torde tidsaspekten vara väsentlig, dvs. hänsyn måste tas till hur lång tid (antal helger) helgtrafikförbudet pågår. Överföringen torde bli större ju längre förbudet varar och därmed blir spareffekten allt mindre. Överföringen till andra dagar eller tider kan ske främst om ifråga serviceresor, besöksresor och vissa kortare rekreationsresor. Arbetsresor och längre rekreationsresor är svårare att förlägga till annan tidpunkt. Genom att göra s. k. kedjeresor, arbete-service-besök etc. på vardagar kan besparingseffekten öka något. När det gäller överflyttningseffekter utgås ifrån två alternativ för att belysa konsekvenserna av olika antaganden. l det ena fallet förutsättes att 25% av det ”normala” helgtrafikarbetet (exkl. dispenser) kan föras över till vardagar och i det andra fallet 50 %. Det senare kan vara relevant under sommarsäsongen. Här betyder sannolikt längden på körförbudet vid varje helg relativt mycket. lnträder förbudet exempelvis först kl. 20.00 på fredag kväll hinner en hel del fritidsresor avvecklas före den kritiska tidpunkten. Det faktum att så stor del av de sysselsatta i landet arbetar lördag och/eller söndag (600 000 personer), innebär dessutom att dessa. vid ett helgtrafikförbud, har större möjligheter att förlägga fritidsresor till arbetsfria vardagar. Till ovan diskuterade grupper av faktorer som minskar besparingsmöjligheterna kommer en rad smärre effekter som verkar åt båda hållen. Det gäller exempelvis ökad drivmedelsförbrukning för kollektivtrafiken, minskad sysselsättningsgrad inom olika servicegrenar och därmed minskat resbehov etc. Men om man bortser från dessa torde den sammanlagda spareffekten spänna mellan 13 och 22 %, med antagna minimialternativ och maximialternativ. En rimlig riktpunkt torde vara att en genomsnittlig besparing på 16-17 % kan uppnås de första helgerna vid ett körförbud från fredag kväll till måndag morgon. Då personbilarnas andel av totala drivmedelsförbrukningen i landet uppgår till ca 50 %, utgör ovan framräknade besparingsvärden således ca 8,5 % av totala drivmedelsförbrukningen. Av den totala oljeförbrukningen i landet motsvarar detta ca 1,5 %.

Effekter av helgtrafikförbud 133

Av det hittills förda resonemanget framgår att av avgörande betydelse för besparingseffekten är hur mycket trafikarbete som flyttas över till vardagar samt helger innan ett helgtrafikförbud inträder och hur mycket trafikarbete som uppskjutes. Än en gång bör dock betonas att spareffekten avtar ju längre tid (antal helger) helgtrafikförbud tillämpas.

varannan helg Helgtrafikförbztd för halva fordonsparken Det tidigare nämnda i Västtyskland övervägda systemet med söndagstrafikförbud för halva fordonsparken varannan helg, beräknades ge drygt hälften av ett totalförbud. Mot bakgrund av tidigare diskussion rörande att in sina bilresor till körtillåtna helger samt möjligheterna planera att låna bilar mellan släktingar och vänner möjligheterna tillfälligt beräknas i Sverige reduceras till 4-5 %. Därtill besparingseffekten kommer att vissa hushåll med tillgång till två bilar med olika slutsiffror inte drabbas i samma utsträckning, varför besparingsmöjligheterna ytterligare kan minska.

Söndagstrafikförbud Om ett helgtrafikförbud inskränkes till att gälla endast söndagar påverkas främst fritidsresorna. Å andra sidan kan en del av fritidsresandet då

genomföras på lördagar, varför besparingseffekten reducerasd

I detta fall påverkar rådande säsong i hög grad sparresultatet. Sommartid torde spareffekten relativt sett bli högre än under t. ex. hösttid och tidig vår. Mot bakgrund av ovanstående torde besparingseffekten ”normalt vid ett söndagsförbud kunna uppskattas till ungefär 9-10 %. Räknat på den totala drivmedelsförbrukningen motsvarar detta ungefär 4,5-5 % eller ca 3/4 procent av totala oljeförbrukningen.

Helgtrafikförbud varannan helg varannan ge hälften så stor Ett helgtrafikförbud helg kan inte förväntas som ett körförbud varje helg under en viss tidsperiod. besparing att överföra bilresorna till körtillåtna helger gör att Möjligheterna besparingseffekten torde reduceras till knappt en tredjedel av den effekt 1 Av hglgtruñkgn (exkr av körför- arbetmsofoch fordoni som erhålles vid körförbud varje helg. En sådan utformning budet innebär den första tiden således en minskning av personbilarnas

5-6 %. Detta motsvarar om- 65%

drivmedelskonsumtion i storleksordningen lördagar och Ca på % av den totala drivmedelsförbrukningen. (Jfr avsnitt 6.) söndagar. kring 2,5-3

134 Efekter av helgrrafikförbud

l l Besparingseffekter av helgtrafikförbud enligt alternativ [l - differentierad beräkningsgäng

Som komplement till de mera översiktliga beräkningarna i föregående avsnitt har med utgångspunkt i en uppdelning av det normala” helgtrafikarbetet efter typ av ärenden (jfr figur 3) som föranleder bilresan beräkningar genomförts av den besparing som kan erhållas vid ett med hänsyn tagen till dispenser och överflyttning helgtrafikförbud av trafikarbete dels till kollektiva transportmedel och dels till andra dagar. Arbetsgången innebär i princip att objekten-målen för helgtrafiken kartlägges till omfattning och fördelning. Därefter bestämmes, med stöd av genomförda studier och undersökningar, antal resor, resfrekvenser och ressträckor för de olika kategorier resenärer som berörs. I de fall uppgifter saknas har skattningar och antaganden (alternativa) tillgripits. I nästa steg göres en bedömning av vilka och hur stora grupper som inte antas bli berörda av ett helgtrafikförbud. För den återstående delen beräknas det helgtrafikarbete och därmed den mängd drivmedel som kan inbesparas vid ett förbud.

Arbetsresor under helger

Cirka 600 000 personer arbetar lördag och/eller söndagl Någon regional

fördelning av de sysselsatta finns ej utan dessa har här fördelats länsvis ungefär efter befolkningsunderlaget i respektive län dock med övervikt för storstadslänen. Vidare har antagits för olika län att förhållandet mellan dem som utnyttjar kollektiva färdmedel och dem som brukarprivata bilar för helgarbetsresor varierar mellan 30 och 70%. Lägre andelar bilresor gäller för storstadsregioner samt högre för glesbygdsregioner. Avståndet bostad arbetsplats har antagits variera mellan 2 och 4 mil t. o. r. för dem som utnyttjar bilen med de något längre sträckorna relaterade till storstadslänen. En total summering för riket som helhet visar att helgarbetsresorna svarar för ca 408 miljoner fordonskm. Antalet fordonskm för lördagsarbetare beräknas till 246 miljoner. Motsvarande trafikarbete för söndagar blir drygt 162 miljoner fordonskm. Det kan antas att den säsongmässiga variationen är tämligen liten, med undantag av industrisemestertiden. För en normalhelg under året skulle trafikarbetet således uppgå till drygt 6 miljoner (lördag) respektive drygt 4 miljoner (söndag) eller sammanlagt 10,2 miljoner fordonskm. Då denna antas få grupp dispens räknas inte med någon inbesparing här.

Fordon i arbete

Till gruppen fordon i arbete hör olika 1 kategorier räddningsfordon, Enligt en av statistiska polisbilar, taxibilar mfl. som har bedömts få generell dispens. Den centralbyrån. SCB, gegruppen antas i den nom förd undersökning tidigare gjorda grova bedömningen utföra ett på uppdrag av Arbetar- trafikarbete uppgående till 8-9 fordonskm under miljoner en helg. skyddsfonden. Utifrån en mera differentierad beräkningsgång erhålles ett trafikarbete

Effekter av helgrrafikförbud 135

SOU 1975:6l

som motsvarar knappt 8 miljoner fordonskm per helg. Därvid har hänsyn till att exempelvis taxibilar kör 5 á 6 gånger längre per år än tagits genomsnittsbilisten, att polisens bilar kör 3 á 4 gånger längre etc. Dock om körsträckor m. m. för vissa grupper som saknas närmare uppgifter därför har fått skattats. för fordon i arbete är inte Några inskränkningar aktuella.

Inköpsresor Över helger

kombineras i många fall med andra aktiviteter. Helglnköpsresorna inköpen kan ibland äga rum i samband med bilresor som kan hänföras till och besöksresor. l vilken omfattning detta sker är det rörliga friluftslivet Vid ett eventuellt kommer med all svårt att uppskatta. helgtrafikförbud sannolikhet en omfördelning av inköpen till vardagar i stor utsträckning att det inbesparade trafikarbetet inte torde bli av någon ske, varför nämnvärd omfattning. Material från distributionskommittén, handelsdepartementet, pekar mot att har en andel av ungefär 4% av det totala inköpsresorna bilåkandet. Räknat per år skulle det innebära ca 1,44 miljarder fordonskm och vecka närmare 28 miljoner fordonskm. Med per i att och i viss mån söndagsresorna vid utgångspunkt lördagsresorna än under vardagar samt att lördagsinköpen är inköp är betydligt längre erhålles ett trafikarbete för en ”normalhelg på drygt 14 fler till antalet miljoner fordonskm. att För den typen av resor antas för de slutliga besparingskalkylerna 25% av trafikarbetet faller bort. Resterande inköpsresor måste

genomföras och flyttas därmed över till andra veckodagar.

Resor mellan primärbostad och fritidshus

1.1.1970 fanns i riket ca 425 000 fritidshus. Enligt fastighetstaxeringen med den fysiska riksplaneringen en Civildepartementet gjorde i samband studie av avståndsrelationer primärbostad - fritidshus, uppdelat på fem

avståndsklasser. Utifrån detta material har följande antaganden gjorts (jfr

tabell 2). Den grupp som har sitt fritidshus inom 50 km från primärbostaden 1 Gruppen som Sådan är som har men m; antalet, val-för besöker fritidshuset 30 gånger per år över helger; gruppen per år om

fritidshuset på 50-100 km avstånd åker 20 gånger till fritidshuset andra antaganden)

200-300

över helger; gruppen 100-200 km åker 15 gånger och gruppen gäiâsâlâkáârtlâkââgêiäñr

besöker gruppen med mer än 300 km till för den hä, kategorin km åker 10 gånger. Slutligen Obetydligtfritidshuset detta endast i samband med två helger per år.1

136 Effekter av heIgIraJV/ç/örbud

sou 1975:61

Tabell 2. Den relativa fördelningen av avstånd bostad - fritidshus för fritidshusägare i olika län.

Län Avståndsklasser i km Absolum antalet fritidshus- -50 50-100 100-200 200-300 300ägare

Klassmitterna i varje klass har använts för det genomsnittliga avståndet och multiplicerats med två för fram- och återresa. l den sista öppna klassen har avståndet 1000 km fram och åter De generellt antagits. länsvisa variationerna beträffande den relativa andelen inom varje avståndsklass är stor. En summering för riket på helår ger totalt 1,01 miljarder fordonskm för till fritidshus. helgbesök Ett genomsnittsvärde per helg torde då röra sig om ca 20,2 miljoner fordonskm. De årstidsvisa variationerna är självfallet stora. mycket Ett rimligt antagande bör vara att 75 % av totala antalet fordonskm är förlagt till sommarhalvåret. En genomsnittlig vår-, sommar- eller tidig hösthelg ger då ett värde på ca 30,3 miljoner fordonskm medan en helg under andra delar av året ger 10,1 miljoner fordonskm. Av det trafikarbete som hänförs till denna torde kategori pga. tidsrestriktioner så mycket som 60-90 % falla bort vid ett helgtrafikförbud. Den relativa inbesparingen under vinterhalvåret torde sannolikt vara hög och under sommarhalvåret Som något lägre. ett genomsnitt räknas med 75 % inbesparing.

av 137

Effekter helgrrqfi/çförbud

Besäksresor till sjukhus

Antalet vårdplatser i landet uppgår till drygt 136 000. l genomsnitt vårdas 12 patienter per vårdplats och år. Detta motsvarar 1,6 miljoner

patienter per år. l avsaknad av uppgifter om besöksfrekvens (bilresor) och reslängder på alternativa antaganden. Ett alternativ innebär bygger beräkningarna att 5 bilresor och som ett andra i genomsnitt per patient äger rum alternativ används 10 bilresor. 20 respektive 40 När det gäller bilresornas längd antages två alternativ, om fördelningen av besöken mellan och km t. 0. r. Uppgifter vardagar helgdagar saknas. Här antas att hälften av bilresorna sker på helgerna

(lördag-söndag). och antaganden kommer det Mot bakgrund av ovanstående uppgifter trafikarbetet under helger att motsvara 1,5-3 nedlagda på besöksresor miljoner fordonskm per vecka. I de fall endast 25 % av bilresebesöken kan överföras till vardagar vid oförändrade besökstider, innebär detta en besparing i trafikarbetet på fordonskm. Här överföres sannolikt en stor del av l,1-v2,3 miljoner helgresandet till kollektiva färdmedel. Det torde vara rimligt att anta att besöken och därmed bilresorna är

något färre sommartid än under övriga tider på året beroende på färre

patienter.

Hotell- och restaurangbesök

som skulle drabbas förhållandevis kraftigt vid ett En av de sektorer är hotell- och restaurangbranschen. l andra länder ägnas helgtrafikförbud vid överväganden om eventuellt den sektorn betydande uppmärksamhet Det är sysselsättningsaspekten som är den helt avgöranhelgtrafikförbud. de frågan i sammanhanget. finns i riket ca 12 000 rumsenheter på hotell, och man Sammantaget har en genomsnittlig beläggning på 60 % räknat per år. Det torde vara för lördag-söndag. Här har realistiskt att anta ett lägre beläggningsvärde räknats med 40 %. Antas dessutom att 75 % kommer i egen bil erhålles eller 3 600 fordon. Dessa fordon uppskattas i 3 600 belagda rumsenheter genomsnitt färdas 200 kilometer per helg, vilket ger 720 000 fordonskilo-

meter räknat per helg]

omsätter cirka 3,5 miljarder kronor per år. Restau- Restaurangerna av utskänkningstillstånd omsätter 2,5 miljarder ranger med någon form Antas för det första att den senare gruppen är mest attraktiv över kronor. totalt sett inom gruppen ej helger och för det andra att omsättningen (färre men r veckodag

varierar nämnvärt med restauranger harnhelgöppet Uppgifter Om kör_

omsatter da mer an under vardagarna) fas en medelomsattning per helg sträckor Saknas också för 15 miljoner kronor. Antas vidare att 1/3 av omsättningen denna grupp, men då på närmare

gruppm är_ “Ale” Pâvefkas

spenderar ca 100 kronor på ligger på bilburna gäster, att man per fordon _ __ resultatet l ringa omfatt- _ _ , och slutligen att varje fordon i genomsnitt fardas 25 mat och dryck ning av alternativa anta_ kilometer t. o. r. för ett restaurangbesök erhålles ett totalt trafikarbete på ganden.

138 Effekter av helgtrafikförbud

1,25 miljoner fordonskm per helg. Dessa båda grupper skulle alltså per helg svara för ett totalt trafikarbete på närmare 2,0 miljoner fordonskm. För dessa kategorier torde det vara rimligt att räkna med att så mycket som 80 % eller mer faller bort i inledningsskedet vid ett helgtrafikförbud. I kalkylen räknas med att cirka 20 ”o förs över till andra dagar. Det är återigen tidsrestriktionerna som begränsar omfördelningsmöjligheterna.

Kulturevenemang Konsert- och teaterbesök m. m. Antalet konsert- och teaterbesök m. m. uppgår enligt uppgift till närmare 4 miljoner per år i början av 70-talet. Då en rad evenemang inte ingår i det statistiska material som utnyttjats torde den verkliga besöksfrekvensen vara betydligt högre. Ofta är den kulturella aktiviteten mer omfattande över helger. l det fall hälften av besöken sker vid helg ger detta cirka 40.000 besök per helg. Vid hälften av dessa antas man utnyttja bil med en medelbeläggning av två personer per bil. Vid en medelkörsträcka t. o. r. på 20 km ger detta ett trafikarbete av storleksordningen 200 000 fordonskm per helg.

Kyrkobesök Antalet kyrkobesök per söndag uppgår till ca 200 000. Uppgifter om förflyttningssätt och förflyttningssträcka saknas i det närmaste helt. En skattning är att 10 % av kyrkobesöken sker genom bilresa. När det gäller körlängden antas två värden, 6 km t. o. r. respektive 10 km t. 0. r. Ovanstående beräkningar ger som resultat ett trafikarbete av 120 000 fordonskm respektive 200 000 fordonskm per helg.

Besök vid idrottsevenemang Publiksiffrorna har med utgångspunkt i statistik gällande de större lagsporterna i landet skattats till ungefär 5 miljoner per år. Med antaganden om att ca 20 % av förflyttningar sker med bil och den genomsnittliga sträckan för dessa uppgår till 40 km t. o. r. erhålles ett trafikarbete per helg, framför allt söndag, som till närmare uppgår 600 000 fordonskm. Hänsyn har därvid också tagits till att en förhållandevis stor del av idrottsevenemangen sker på vardagar.

Militärresor Det antal personer i militärtjänst som berörs beräknas till ca uppgå 50 000. Sannolikt kan i detta fall en stor del av trafikarbetet avvecklas före exempelvis kl. 18.00 fredagar och efter kl. 06.00 på måndag morgon. Enligt uppgift från militära myndigheter beräknas mindre än 10 % av

Effekter av heIgtra/ikförbud 139

de inkallade företa hemresor med egen bil. I de fall de flesta av dessa hinner avveckla bilresan innan förbudet inträder blir uppskattningsvis endast l 000 personer (bilar) i verkligheten berörda. Körstråckan för dessa kan antas vara relativt lång och i 120 km t. o. r. Härvid skulle trafikarbetet för dessa genomsnitt uppgå till uppgå till 120 000 fordonskm. När det gäller bilresor till kulturevenemang, militärresor m. m. torde det inte vara möjligt att föra över mer än högst 25 % till andra dagar. är ju också avhängig av hur utbudet av aktiviteter Omfördelningen tidsmässigt omorganiseras.

Övriga rekreationsresor m. m.

Den helt dominerade delen av trafikarbetet under en helg kan hänföras till olika former av rekreationsresor och besöksresor. Det är därför otillfredsställande att så litet faktaunderlag föreligger om dessa kategorier som måst göras kan vara tvivelaktiga. Rena resor. De generaliseringar har också i stor utsträckning fått tillgripas. Beräkningarna bör skattningar därför betraktas som approximativa. De undersökningar som föreligger om våra vanor i samband med det friluftslivet är dels populationsmässigt mycket små och dels rörliga företrädesvis lokalt områdesbundna. Intervjuundersökningar har gjorts avseende besök i Delsjöreservatet och Härskogsområdet i Göteborg. Liknande undersökningar finns också från Malingsbo-Kloten sydväst om Fagersta och Hemlingby i Gävle. Vidare kan nämnas en intervjuundersöki Stockning om fritidsvanor i Uppsala samt trafikundersökningarna holmsregionen som redovisats iTU-rapporterna. till släkt och vänner vet man mycket litet När det gäller besöksresor om omfattningen i absoluta tal och om ressträckor. Det torde dock vara klart att de längre besöksresorna företas, och ofta endast kan ske, under helger, medan de kortare resorna också kan klaras av på vardagskvällar. Aktivitetsfältet och målen för resorna är olika under sommar- och vinterhalvår, men det synes svårt med nuvarande kunskaper om resbeteenden att exakt uppskatta skillnaderna i trafikarbetet mellan sommaroch vinterhalvår. trafikarbete av De antaganden som gjorts utgår från ett genomsnittligt trots att varierande och 50 km per helgdag och fordon, ärendeinriktning varierande ärendesammansâttning föreligger. Beräkningarna bygger vidare på att ungefär 1,5 miljoner bilar är i rörelse per helg för rekreationsändamål. Med dessa antaganden som grund erhålls ett totalt trafikarbete inom övrig rekreation m. m. på 150 miljoner fordonskm räknat per gruppen helg. Den typ av resor som det här gäller rymmer många umbärliga bilresor, åtminstone sett på kortare sikt. Det är också dessa bilresor som ett förbud främst inriktas mot. Tidsrestriktioner gör att endast en begränsad del av resorna kan flyttas över till andra dagar. Den inbesparing i trafikarbetet som är möjlig torde inte oväsentligt

140 Effekter av helgrrq/i/ç/örbud

variera mellan sommar- och vinterhalvår. En utgångspunkt för beräkningarna är att inbesparingen uppgår till 50% under sommarhalvårel och 70% under vinterhalvåret. I stort ger detta en genomsnittlig besparing på 60 %. De antaganden som här gjorts för skilda resekategorier om hur mycket trafikarbete som flyttas över till andra dagar innebär att det trafikarbete som normalt sker under veckodagarna kommer att öka med drygt

10,2

20,2

150.0 2,2 2,0 1,2

Figur 4. Fördelningen av trafikarberet på huvudkategorier under en normalhelg (fredag kvällmårzdag morgon) i nril/oner fbrdonskilometer och procent.

Abs. %

Resor till hotell och restaurang 2,0 1,0 Resor till kulturevenemang, militärresor m. m. 1,2 0,6 Övriga rekreationsresor m. m. 150,0 72,0 Summa 208,2 100,0

Effekter av heIgtrq/ikförbud 141

15 %. Vidare skall de värden som räknats med inte betraktas vara gällande för en enskild vecka, utan ses som medeltal för en något längre period. av totala trafikarbetet under en normal- I figur 4 visas fördelningen helg på huvudkategorier av bilresornas ärendeindelning.

Utländska bilister

Antalet utländska bilar som besöker Sverige beräknas uppgå till drygt 2,3 miljoner per år. Omräknat per vecka erhålles ett genomsnitt på ca 45 000 bilar. Dock råder stora säsongsmässiga variationer. Den största delen av besöken per år räknat, närmare 50 %, äger rum under sommarmånaderna och gäller i hög grad semesterresor. 30 %, av inresandet från utlandet avser En stor del, eller i genomsnitt lokal Lika stor andel utgör de direkta semesterresorna. gränstrafik. Resterande bilresor karakteriseras som tjänsteresor. besökare. Generellt sett bör helgtrafikförbudet gälla även för utländska dock kunna räkna med att den helt övervägande delen av Man torde denna kategori kan avveckla resandet på vardagar. För den restgrupp, och i någon mån lokal gränstrafik under i som avser tjänsteresenärer bör en relativt välvillig inställning till första hand “normalsäsonger”, kunna intas. Det torde, frånsett säsongmässiga dispensansökningar variationer, inte röra sig om mer än något tusental bilar. Den genomsnittliga körsträckan för dessa kan antas uppgå till 15 mil per helg vilket medför ett trafikarbete motsvarande 150 000-300 000 fordonskm. Detta betyder en drivmedelsåtgång på 15-30 m3 per helg. Utgår man från att ungefär hälften av denna mängd faller på Sverige erhålles en förbrukning för denna kategori på 8-15 m3 per helg. Med den möjlighet att avveckla trafikarbetet på andra dagar som bör för dessa bilister problemet mindre föreligga och som antagits gäller storlek och mer bestämmelsernas utformning och tillämpförbrukningens ning.

Motorcyklar och mopeder

Antalet motorcyklar i landet uppgår till närmare 70 000. Den genomkörsträckan för dessa har beräknats till 750 mil per år. snittliga Förbrukningen per mil kan bedömas vara av storleksordningen 0,4 l som De säsongsmässiga variationerna i trafikarbetet för denna ett genomsnitt. kategori är stora. Under vinterhalvåret står t. ex. drygt hälften av samtliga motorcyklar undanställda. 520 miljoner fordonskm. Det Trafikarbetet per år uppgår till knappt motsvarar trafikarbete. Motorcyklarnas bensin- 1,5 % av personbilismens förbrukning utgör drygt 20 000 m3 per år. Jämfört med personbilarna motsvarar det 0,6 % av deras förbrukning. 1 För en utförligare Omräknas motorcyklarnas trafikarbete till ett medeltal per vecka diskussion om denna erhålles 10 miljoner fordonskm. Motorcyklisternas körsträckor bör också kategori hänvisas till be- 25 %, tänkandets huvuddel. vara något längre under helger (lördag-söndag), uppskattningsvis

142 Effekter av helgtrqfilç/örbud

varvid ett trafikarbete på ungefär 3,5 miljoner fordonskm erhålles för en helg. Det skulle motsvaras av en förbrukning på 140 m3. Observeras bör att dessa värden varierar kraftigt mellan sommar- och vinterhalvår. Ett rimligt antagande torde vara att förbrukningen är minst 50 % högre under somrarna och motsvarande lägre under vinterhalvåret. Mopederna i landet uppgår till drygt 425 000. Närmare uppgifter om körsträckor saknas men har av branschfolk bedömts mellan ligga 400 och 500 mil per år. Förbrukningen kan beräknas vara 0,2-0,25 l/mili genomsnitt. Trafikarbetet skulle med dessa uppgifter som grund belöpa sig på drygt 2 miljarder fordonskm per år om maximivärdet på körsträckan accepteras. Förbrukningen blir därmed ca 53 000 m3 per år.

Det utgör drygt 1,5 % av personbilarnas drivmedelsförbrukning

Även för denna kategori råder stora variationer i fordonsutnyttjandet mellan sommar- och vinterhalvår. Drivmedelsförbrukningen för ovan behandlade kategorier fordon är, sett i relation till totala drivmedelsförbrukningen i landet, helt marginell. Det rör sig sammantaget för motorcyklar och mopeder om ungefär l %. l förhållande till personbilismen är värdet 2%. De stora variationerna mellan sommar- och vinterhalvår bör dock observeras.

12 -

Spareffekter sammanfattning

Det normala helgtrafikarbetet det mer differentierade enligt beräkningssättet, alternativ II, blir vid summering av trafikarbetet för de skilda kategorier bilresor som här, urskilts, 208 miljoner fordonskm. (Jfr. figur 4.) l de överslagsmässiga beräkningarna, alternativ I, erhölls värden på helgtrafikarbetet som låg mellan 210 och 225 miljoner. Det bör än en gång sägas att i beräkningarna enligt alternativ Il i övervägande antal fall rena antaganden och bedömningar fått göras där faktaunderlag f. n. saknas. Den kategori bilresor som under helger svarar för det avgjort största trafikarbetet är olika former av fritidsresor. För den är kategorin osäkerheten störst i beräkningarna, samtidigt som den är avgörande för resultatet i sin helhet. Besparingseffekten vid ett helgtrafikförbud är i mycket hög grad beroende av i vilken utsträckning man avstår från att över flytta bilresorna till vardagar. Fritidsresorna som utgör den största gruppen är ofta svåra att flytta över på grund av tidsrestriktioner. Med samma antaganden som tidigare om vilka grupper som kar tänkas få dispens och hur stor del av övrigt trafikarbete som kan flyttas iver till vardagar eller kollektiva färdmedel erhålles i stort de värlen på potentiella besparingseffekter som redovisats tidigare. Det innebär för en

1 Minimivärdena ger en helg (fredag kväll-måndag morgon) l6-l7 % av personöilarnas

förbrukning på normala eller ca 8-9 veckoförbrukning % av totala drivmedelsfârbruk- 34 000 m3 per år eller ca Räknat l % av personbilarnas ningen i landet. på den totala oljeförbrukningen motsvarar detta konsumtion. ungefär 1,5 %. Besparingen för olika resärenden redovisas i figur 5.

Effekrer av he/gtrq/ilç/örbud 143

Figur 5. Fördelningen av det inbesparade trafikarbetet under en normalhelg (fredag kväll -måndag morgon) i miljoner fordonskilometer och procent.

Abs. % Arbetsresor 0,0 0,0 Fordon i arbete 0,0 0,0 e 3,2

Resor till hotell och restaurang 1,6 1,4 Resor till kulturevenemang, militärresor m. m. 0,9 0,8 Övriga rekreationsresor m. m. 90,0 79,8 Summa 113,0 100,0

Enbart ett söndagsförbud torde normalt kunna ge en besparingseffekt på ungefär 9-10 %. Det motsvarar ca 5 % av den totala drivmedelsförbrukningen. Rekreationsresornas antal har sin topp under sommaren. Man torde kunna räkna med att besparingseffekten av ett helgtrafikförbud är något större under sommarhalvåret, särskilt under försommaren och eftersommaren. Möjligheterna att under de stora semesterperioderna, juni-juli, förlägga resorna till andra veckodagar är däremot stora, varför drivme-

delsminskningen då av ett helgtrafikförbud, trots stor total trafikvolym,

ändock inte avviker särskilt mycket från det normala. För sommarhalvåret kan det uppskattningsvis röra sig om 3-4 % procentenheter högre besparingseffekt lördag och söndag eller ungefär l9-20% räknat per vecka. Erfarenheterna från genomförda helgtrafikförbud av olika omfattning i Sverige (tidigare) och utlandet (1973/74) samt resultaten av beräkningar-

144 Effekter av helgtrajilçförbud

% Söndagstrafikförbud

Danmark Norge Holland Schweiz Västtysk- Sverige 1973/74 1973/74 1973/74 1973/74 land beräkn. i upp- beräk- beräk- upp- 197 3/74 förelig. skattat nat nat skattat upp- utredn. skattat

Varierande utformning

%

Norge Sverige Sverige Sverige Sverige 1973/74 fred. kv.- sönd. fred. kv. varannan lörd. kl. månd. morg. (1 :a hel- månd. morg. helg 15-2400 (1 :a hel- gerna) (efter fred. kv.sönd_ gerna) beräkn. i 4:e helg) månd. morg. beräkn.1 beräkn. i förelig. upp- beräknat förelig. utredn. skattat utredn.

Tidigare erfarenheter i Sverige %

1 0

Figur 6. Exempel på besparingseffekter av helgtrafikförbud vid skilda tillfällen och av Sverige Sverige olika omfattning i Sverige 1047-48 1056 och utlandet. (% bespa- sondag Sondag “ng per vec a) k . 1Hänsyn ei tagen till överföring av trafik till andra dagar.

Effekter av helgrrafik/örbud 145

na i denna rapport redovisas sammanfattningsvis i figur 6. Avslutningsvis bör betonas att beräkningarna avser nuläget dvs. mitten av 70-talet. samhällsförändringar i framtiden kan bli av den arten att effekter av ett eventuellt framtida helgtrafikförbud markant kan avvika Kortare arbetsvecka eller kortare ökat från dagens situation. arbetsdagar, bilinnehav, ökad dubbelbosättning, förbättrad kollektiv transportapparat, ökade energipriser etc. kan leda till väsentligt förändrade grundförutsättningar när det gäller efterfrågan på transporter och resor samt resbeteende. Konsekvenserna i samband med begränsningsåtgärder, såsom helgtrafikförbud, blir då också väsentligt annorlunda jämfört med dagens förhållanden.

Åtgärder av annat slag som påverkar besparingseffekterna vid

helgtrafikförbud I krissituationer har den vanligaste gången för att minska omfattningen av oljeförbrukningen varit en stegvis skärpning av besparingsåtgärderna. Det naturliga första steget har varit en frivillig sparkampanj där transportsektorn ingår tillsammans med alla andra sektorer i aktionen. Besparingseffekten av en sådan åtgärd är beroende av en rad skilda faktorer men bedöms vanligtvis kunna ge en inbesparing av drivmedelskonsumtionen på uppåt 5 %. (Jfr dock de norska erfarenheterna under senaste oljekrisen 1973/74.) Ett andra steg som brukar tillgripas är införande av generellt verkande hastighetsbegränsningar för exempelvis motorvägar och övriga landsvägar. En sådan åtgärd beräknas kunna ge en minskning av konsumtionen upp till ca 5 %. I Sverige där redan ett omfattande hastighetsbegränsningssystern införts torde effekten av en ”rimlig” hastighetsbegränsning bli

endast ett par procentl

som l det andra steget brukar också en mängd andra åtgärder tillgripas t. ex. stängning av bensinstationer vissa tider, begränsningar vid tankning, förbud mot att tanka ilösa dunkar etc. En av något skarpare grad utgör ett helgtrafikförbud. reglering varierar med längden av körförbudet. Därtill är Spareffekten självfallet sikt beroende av antalet helger som körförbudet spareffekten på tillämpas. När man i den successiva upptrappningen av regleringsåtgärder får man räkna med att en del av kommer till helgtrafikförbud redan är intecknat genom tidigare påbjuden bespabesparingsutrymmet och exempelvis hastighetsbegränsning, varför nettoeffekten ringskampanj blir något lägre än förväntat. Den kan uppskattas till storleksordningen 11-13 %.

13 Konsekvenser för näringsliv och hushåll

.. . . . .. .. 1Jf. VTI: b| av olika for att

effelzmavshalsâiggâåtrgbe_

Effekten på skilda sektorer av samhallshvet atgarder minska trafikarbetet och därmed drivmedelsförbrukningen har knappast gränsningar.

146 Effekter av helgtrafikförbud

alls varit föremål för närmare studier. Detta gäller också effekter av ett eventuellt helgtrafikförbud. Det torde emellertid stå klart att direkta och indirekta sysselsättningseffekter skulle erhållas inom flera sektorer som en konsekvens av ett helgtrafikförbud. När skilda åtgärder övervägs för att i en krissituation nedbringa oljeförbrukningen och i detta fall särskilt drivmedelsförbrukningen är ambitionen att i största möjliga mån begränsa skadeverkningarna på det normala samhällslivet. l det sammanhanget strävan att hålla utgör sysselsättningen och därmed produktionen uppe ett primärt mål. Av sysselsättningsskäl har därför i de tidigare beräkningarna antagits att lastbilstransporterna (gods- och varutransporter) får generell dispens från helgtrafikförbud. Därtill kommer att för den besparingsmöjligheterna kategorin är relativt små. Enligt undersökningar av statens vägverk uppgick andelen lastbilsfordon i söndagstrafiken till endast ca l %. Med utgångspunkten att gods- och varutransporter inte skall beröras av ett helgtrafikförbud torde inte industrin och vissa andra delar av näringslivet drabbas direkt. Däremot är det troligt att efter en tid en del indirekta effekter ger sig till känna. Som exempel på områden som mera direkt drabbas kan nämnas handeln, såsom varuhus och stormarknader med extern lokalisering, hotell- och restaurangbranschen (särskilt i perifera lägen) samt olika kulturella (i vid mening) evenemang som är förlagda företrädesvis till helger. Generellt torde man kunna säga att verksamheter som ihög grad är beroende av att kunder och besökare färdas dit med bil är mer utsatta än verksamheter som kan nås med kollektiva fárdmedel. På mycket kort sikt torde följdverkningarna på produktionen av en nedgång i aktiviteten inom ovan nämnda verksamheter i stort vara begränsade. På något längre sikt blir situationen allvarligare, men sannolikt erhålls också effekter som verkar i mildrande riktning. Man anpassar sig till förbudet och flyttar över en del av helgdagsresorna (lördagsresorna) till vardagar, t. ex. inköpsresor. Därmed drabbas inte produktionen så starkt som annars skulle bli fallet. Samtidigt bör dock en viss nedgång inom exempelvis restaurangbranschen leda till minskad efterfrågan av vissa produkter som kan få återverkningar på produktionens omfattning. Vidare är det inte otänkbart att bilbranschen i form av verkstads- och serviceanläggningar drabbas samt eventuellt också bilförsäljningen och därmed bilproduktionen. Frånsett att en del myndigheter får ökade och andra minskade arbetsuppgifter i förhållande till det normala i och med att helgtrafikförbud införes, torde, så långt man kan se, inga negativa konsekvenser för den offentliga sektorn uppkomma. Vid enbart söndagsförbud kommer de direkta och indirekta effekterna på övriga sektorer i samhället att bli avsevärt mindre. l första hand torde hotell- och restaurangbranschen samt olika kulturella drabbas evenemang mest. Vid ett helgtrafikförbud är det naturligt att räkna med en ökad kollektiv trafik. Därmed behövs förstärkta insatser i på kollektivsidan form av transportmedel och personal. De ökade insatser som behövs kan

av heIgrrq/?kförbud 147 Effekter

dock förväntas vara av mindre omfattning än vad som i förstone synes

sannolikt. Det finns normalt en buffert, en viss överkapacitet, som gör att

ett tillskott i trafiken på 20-30 % kan klaras av” utan behov av större

resursinsatser. Detta visar nyligen genomförda undersökninganl

kommer ett eventuellt i ett krisläge att Självfallet helgtrafikförbud förorsaka en del problem för hushållen. Inköpsvanor måste läggas om och

förändras. Möjligheterna att umgås med inriktningen på fritidsaktiviteter släkt och vänner minskar liksom möjligheterna att besöka anhöriga på 1 Nelldal: Drivmedelssjukhus. som förväntas är en ransoneringen. januari En påtagligt positiv följd av ett helgtrafikförbud 1974. Effekter på kollektrafikolyckor. En betydande del (ca 1/3) av trafikolyc- tivtrafiken. Transportnedgång i antalet normalt under helger. nämnden dec. 1974. korna inträffar

5 metoder och kostnader Bilaga Administration,

för värmetaxering av byggnader

Av te kn. lic. UlfRengholt

l för effekt- och energibehov Kalkylmetod byggnaders

skall kunna måste det finnas en För att en värmetaxering genomföras beräkningsmetod för beräkning av byggnaders värmeeffektbehov (dvs. max effekt behov för uppvärmning, ventilation o. d., t. ex. i kW) samt (dvs. årlig förbrukning av energi, t. ex. i kWh/år, m3 värmeenergibehov förutsatts att den kalkylmetod som utarbetats olja/âr). Det har tidigare - för ekonogemensamt av byggnadsstyrelsen (KBS) Överstyrelsen miskt försvar (ÖEF) kan användas för det ändamålet. En sammanav metoden anges i underbilaga l. l samma bilaga anges även fattning KBS-ÖEF:s till bränsleförbrukningsuppgifter (blanketter) avsedda förslag att sändas ut till fastighetsägarna som underlag för deras uppgiftslämnande. För att utröna om kalkylmetoden besitter erforderlig tillförlitlighet har i denna företagits en statistisk analys som baserats på utredning resultatet från en av KBS-ÖEF utförd stickprovsundersökning. Analysens resultat anges i underbilaga 2. Med de förutsättningar och antaganden 2 kan antalet klagomål vid olika klagogränser som anges i underbilaga bli vad som anges i tabell 1.1. Med klagogräns avses det förhållande mellan enligt metoden beräknat energibehov och verkligt (deklarerat) under vilket klagomål uppstår. Det förutsätts att fastighetsenergibehov klagar om hans fastighet beräknas till högre värde än det ägaren inte verkliga.

Tabell 1.1 Antalet klagomål vid olika klagogränser. Procent

Det är svårt att avgöra vilket klagokriterium som bör tillämpas. Med rätt stor säkerhet kan man anta att den fastighetsägare som får sin värmetaxerad till mindre än 80 % av det av honom deklarerade byggnad

150 Administration, metoder och kostnader. . .

energibehovet kommer att överklaga. Om detta också vid gäller 90 7o-gränsen är inte helt säkert. 90 %-gränsen kommer här att accepteras som ett relevant klagokriterium. Det medför att ca 20 70 av antalet småhusobjekt och ca 30% av antalet flerfamiljshusobjekt beräknas överklaga. Med hänsyn till andra felkällor än de i underbilaga 2 angivna bör dessa värden ökas något. l fortsättningen antas därför att 30 % av totala antalet kommer fastighetsobjekt att överklaga en värmetaxering utförd enligt KBS-ÖEF:s metod. Det innebär att 450 000 överklaganden beräknas uppstå efter den första beräkningsomgången. KBS-ÖEF:s kalkylmetod är en förenklad metod. Den är inte avsedd att tillämpas för mer komplicerade byggnader. Värmetaxering bör i sådana fall genomföras med hjälp av värmeteknisk expertis och mer noggranna men också mer komplicerade beräkningsmetoder, t. ex. Brown * lsfält

(Institutionen för uppvärmnings-, Utförda ventilationsteknik, KTH). tester och signifikansberäkningarna enligt underbilaga 2 visar att KBS-ÖEF-metoden med knapp marginal kan ge den tillförlitlighet somi detta sammanhang bör krävas. Eftersom metoden av ekonomiska skäl måste kunna tillämpas av personal som inte har värmeteknisk specialutbildning får noggrannheten inte drivas så långt att resultatet blir en

komplicerad och svårhanterlig beräkningsmetod. Kravet på noggrant beräkningsunderlag kan inte heller drivas alltför Metoden bör långt. kunna godtas som ett för underlag en värmetaxering trots att den beräknas ge upphov till många Metoden överklaganden. måste dock kompletteras och bearbetas ytterligare innan den kan tillämpas. Bl. a. bör bättre anpassning till databehandling ske. Uppgifterna beträffande förbrukning av tappvarmvatten bör relateras till antalet i fastigheten skrivna personer och inte till byggnadsyta annat än i vissa fall. Den i kalkylmetoden modellen angivna för beräkning av energiförbrukning för tappvarmvatten kan inte anses helt acceptabel. Den bör därför omarbetas (se underbilaga 3). En ytterligare översyn bör även göras av blanketterna för värmeför-

brukningsuppgifter. Det är av utomordentlig vikt att blanketter som återsänds ifyllda av fastighetsägarna är korrekta och så att tydliga uppgifterna kan överföras till hålkort med minsta fel. Erfarenmöjliga heter visar att det i enkäter av den storleksordning det här rör sig om lönar sig att vidta ytterst noggranna förberedelser och försök innan utformningen av blanketter fastställs. De aktuella blanketterna bör kunna förenklas ytterligare och göras mer Som kan stansvänliga. exempel nämnas

0 löpnummer, fastighetsbeteckning, m. m. bör förtryckas på varje blankett 0 inledande nollor i kolumner och andra fyllnadssymboler kan förorsaka stansfel och de behöver från datateknisk inte vara synpunkt med. En nolla kan t. ex. lätt tolkas som en sexa när det är bråttom. Skrivfälten för manuell ifyllnad bör vara mer spatiösa O Stansinstruktion bör utarbetas med blanketten så at: stanssamtidigt ordning och hierarkiförhållanden beaktas vid blankettkonstruktionen.

Administration, metoder och kostnader. . . 151

underbilaga 1 bör därför godtas endast som Blankettförslagen enligt bör överarbetas innan den fastställs och riktlinje. Blankettutformningen område. Erforderlig bearbetning bör provas på försök i ett avgränsat kunna göras inom den projektgrupp som leder en cv. värmetaxering.

och kostnadsberäkning av administrativt system 2 Beskrivning för värmetaxering

2.1 Bakgrund

att kunna beräkna kostnaderna för en värmetaxering av landets För fastigheter och byggnader måste först den administrativa gången analyseåtminstone i huvuddrag. För ras och ett administrativt system specificeras det ändamålet har den nuvarande registreringen av data för byggnader se underbilaga 3. Olika utvägar har analyseoch fastigheter undersökts, har därvid behandlats, se underbilaga 5. rats. Även ransoneringsprinciper Resultatet av denna analys har lett fram till det administrativa system

som skisseras i det följande.

2.2 Allmän karakteristik av det administrativa systemet

Det administrativa system som har valts och konstruerats för insamling

och bearbetning av uppgifter för värmetaxering bygger på att fastigheten ansvarig person. Systemet förutsätter är bas och fastighetsägaren juridiskt att bearbetning kan ske på tre nivåer, nämligen central nivå (stat), och individnivå På central nivå utförs kommunnivå (fastighetsägare). och all datorbearbetning, listning osv. av system- och programarbete På kommunnivå sker huvudsakligen rådgivning till insamlade uppgifter. av överklagade preliminärbeslut. På fastighetsägare samt behandling som utsänds för att erhålla grunddata för individnivå besvaras de enkäter Även bedömning av preliminärbeslut samt ev. resp. fastighet (byggnad). överklaganden utförs av fastighetsägaren (individen).

kan genomföras underiledning av en

Det antas vidare att projektet

central projektgrupp med storleksordningen 6-8 man som ges erforder-

Det saknar på detta stadium betydelse om projektliga befogenheter. ställning eller om den inordnas under statlig gruppen ges självständig nämnd eller myndighet. en sakansvarig person och en dataansvarig. I projektgruppen ingår huvuddelen av det centrala arbetet med Projektgruppen ombesörjer och programmering i den mån detta inte redan finns systemutformning databehandling och databeräkning, utsändande av preliminärutfört, beslut, listor etc. På kommunnivå erfordras ett antal tjänstemän som handlägger gransk-

ning och övrigt arbete ifråga om överklagade preliminärbeslut. storlek beror helt på antalet överklagade beslut. Med Personalstyrkans de antaganden som redovisas i annat avsnitt, dvs. ca 450 000 överklaganen arbetsmängd på 60 manår. Detta arbete den, beräknas approximativt

152 Administration, metoder och kostnader. . .

kan utföras med fast anställd eller med extra personal. Oavsett vilket måste man räkna med att viss utbildning av några för varje kommun ansvariga personer måste ske. Det kan på goda grunder antas att vissa objekt blir så besvärliga att bedöma att det erfordras speciell värmeteknisk för ändamålet. expertis Med hänsyn till byggnadsnämndernas arbetsbelastning bör man inte räkna med att någon större insats kan ske från det hållet. Det torde vara mer realistiskt att utnyttja Skorstensfejarmästarförbundet och det kommunala sotningsväsendet. Med vissa förstärkningar och efter viss utbildning bör skorstensfejarmästarna vara väl skickade att biträda vid handläggningen av värmetaxeringsfrågor. Alternativt kan givetvis särskilda tekniker och konsulter deltidsanställas vid kommunerna. På individnivå förutsätts det att utsända enkäter har sådan utformning att resp. fastighetsägare själv kan ta fram erforderliga uppgifter och fylla i blanketter. Kommunen skall behöva biträda endast med viss rådgivning. Vissa fastigheter kan vara mycket stora och kan ha ett komplicerat byggnadsbestånd. Det förutsätts då att fastighetsägaren via egen organisation (bostadsbolag o. d.) eller via anlitad expertis utan debitering härför kan åstadkomma och sända in önskade uppgifter.

2.3 Upplâggning och indelning av det administrativa systemet

Mom. I

Det administrativa startar systemet med att ett bränsleregister (värmetaxeringsregister) upprättas. Grunden härför erhålls från riksskatteverkets länsvis uppdelade fastighetsband (se underbilaga 4). Ur riksskatteverkets fastighetsband väljs de fastigheter som skall vilket är värmetaxeras, huvudparten. Urvalsbandet som körs med koordinatregister från centralnämnden för fastighetsdata (CFD). Därigenom får man fastigheterna benämnda och registrerade enl. CFD:s moderna koordinatmetod (se underbilaga 4) vilket är av betydelse för kommande â jour-hållning av bränsleregister. Att endast ca hälften av landets fastigheter hittills (1975) registrerats enligt koordinatmetoden har i detta sammanhang ingen större betydelse eftersom fortlöpande arbete sker. Bränsleregistret uppdateras efter varje behandlingsomgång. Bränsleregistret utgör värmetaxeringens referensbas och resultatbas. Det innehåller följande uppgifter. 0 Fastighetsbeteckning (koordinatreg.) 0 Samtliga uppgifter om byggnadens tekniska utformning och kvalitet

enligt enkätens fordringar (se underbilaga l) 0 Tidigare bränsleförbrukning (3-års period) 0 Fastställd eller föreslagen bränsletilldelning O Ärendets status i fråga om överklagande etc. 0 Datum för enkät.

Mom. [I

På basis av bränsleregistret framställs maskinellt förtryckta enkätblanketter med information och frågor till fastighetsägarna. Enkäten utsänds

Administration, metoder och kostnader. . . 153

med datorpost. l kostnadsberäkningen upptas två kostnadsalternativ i beroende på om tjänstebrev utan synlig kostnad får utnyttjas.

Mom. [Il Fastighetsägaren besvarar enkäten och återsänder uppgifterna till centrala Har svar inte kommit in i tid utsänds datorutskrivna projektgruppen. påminnelser. I vissa fall utsänds även begäran om komplettering, även det med datorpost. Enligt den analys som utförts i annat avsnitt antas här att ca 10 70 av antalet fastighetsägare måste påminnas om svar och att ungefär lika många svarar ofullständigt och måste komplettera sina svar.

Mom. 1 V I systemets fjärde moment sker den egentliga behandlingen av besvarade enkäter. Svarsuppgifterna stansas på hålkort. Bränsleförbrukningsuppgift beräknas med hjälp av fastställd kalkylmetod, se underbilaga l. För de byggnader som är så komplicerade att standardmetoden inte kan användas görs i stället genom centrala projektledningens försorg en specialbehandling, t. ex. med Brown-Isfälts metod. Specialberäkningen kräver extra insatser av värmeteknisk expertis. Här räknas med att ca 4 % av antalet fastigheter fordrar sådan specialbehandling. Beräkningsresultaten stansas tillsammans med fastighetsbeteckningen på hålkort med vars hjälp datorutskrivna preliminärbeslut utsänds till fastighetsägarna. Samtidigt utarbetas kvittenslistor avsedda för anteckningar om varje ärendes (fastighets) aktuella status i behandlingsgången.

Mom. V I nästa moment granskar fastighetsägare det preliminärbeslut som utsänts. Om han inte är nöjd överklagas beslutet. Preliminärbeslut som inte överklagats fastställs och registreras i bränsleregistret. Meddelande utsänds med datorpost till fastighetsägaren. Överregistreras, uppdelas länsvis och översänds tillklagade preliminärbeslut sammans med länsuppdelade kvittenslistor till resp. länsstyrelse (kommun) för handläggning. Behandlingsgången övergår därigenom från den centrala nivån till kommunnivå. Enligt vad som anges i annat avsnitt räknas här med att ca 30% av antalet fastighetsägare kommer att överklaga preliminärbeslutet.

Mom. VI överklagade preliminärbeslut granskas och behandlas på kommunnivå med ledning av fastighetsägarnas uppgifter och med stöd av erforderlig värmeteknisk expertis (skorstensfejarmästare, byggnadsnämnder, konsulter etc.). Om så bedöms nödvändigt tas direkt kontakt med fastighetsägaren. Nytt förslag om tilldelning upprättas och meddelas centrala projektgruppen, varefter systemets fjärde moment med enkätbehandling

154 Administration, metoder och kostnader. . .

åter tillämpas. Fastighetsägaren som i en andra och tredje omgång inte förklarar sig nöjd med beslutet överförs till restlista. Denna restlista bör behandlas av en särskild bränsleransoneringsnämnd för att cj överklagbar tilldelning skall kunna fastställas. Det torde vara en fråga som inte hör hemma i detta sammanhang att avgöra hur en sådan nämnd skall sammansättas och placeras (centralt eller kommunvis). För att frågan inte skall glömmas bort tas i kostnadsberäkningen endast upp en klumpsumma utan närmare motivering.

Mom. VII

Bränsleregistret uppdateras efter överklaganden och restlistebeslut införs. Värmetaxeringens första omgång är därmed genomförd. Centrala projektgruppen kan inställa sitt arbete eller överföras i erforderliga delar till å jour-hållningsskedet. Bränsleregistret bör infogas i löpande rutin så att uppgifterna blir åtkomliga via dataterminaler.

2.4 Tidátgáng Tidåtgången för att genomföra en värmetaxering enligt det skisserade systemet beror självfallet på hur stora resurser som sätts in. Men det är inte den enda bestämmande faktorn. Slutresultatets reliabilitet, dvs. den noggrannhet som beräknade förbrukningsvärden har i förhållande till verkliga värden, betyder också mycket. En tredje tidsbestämmande faktor utgör överklagandeintensiteten, dvs. hur omfattande Överklagningsskede som accepteras. Uppskattningen av tidåtgång har här gjorts för två olika fall. Normalfallet representerar en någorlunda optimal fördelning mellan resursinsatser och kostnader. Normalfallet ger den tidåtgång som beräknas bli erforderlig om man med normala förberedelser och utan speciell forcering skall genomföra värmetaxering till de kostnader som räknats fram i underbilaga 6. Forceringsfallet representerar en ej optimal fördelning med ökade resursinsatser och kostnader för att pressa tidätgången till det minimum som kan förväntas vara realistiskt om krisläge under fredstid påräknas. Beräkningar över normalfallet och forceringsfallet återges i diagram i fig. 2.1 med hänvisning till den momentindelning som använts i föregående avsnitt. Normalfallet erfordrar en tid av ca 2 a°r för att resultera i ett fullständigt bränsleregister från det att den centrala projektgruppen börjar sitt arbete. lforceringsfallet bör denna tid kunna minskas till ca 10 mån. Om det får förutsättas att vissa delar av förberedelsearbetet, närmast visst systemarbete och blankettframställning, kan göras separat och läggas vilande till beslut om igångsättning kan tidsåtgången möjligen pressas ytterligare till ca 8 mån. Kortare tid än 8 månader är knappast realistiskt att räkna med. Ytterligare forcering går ut över taxeringens noggrannhet i sådan omfattning att taxeringen mister sitt värde. Forceringsfallet beräknas öka kostnaderna med ca 2,5 milj. kr. dvs. med 15 till 20 % av

Administration, metoder och kostnader. . . 155 totalkostnaden. Härav faller ca 0,3 milj. kr på systemarbete, 1,5 milj. kr på central och kommunal granskning och O,6v0,8 milj. kr på dyrare datortid.

Förberedelser, program-systemarbete, mom l-ll el Utbildning av handläggare på kommunnivå m-á--l Enkäter utsänds, mom ll l--- Enkäter besvaras, mom Ill En Enkäter behandlas, mom IV

a Prel beslut utsänds, granskas, mom

V li--eriöverklaganden, mom VI |,;.._RestIist0r, nämnd, mom VII 0 6 12 18 24 Tid i månader Fall 1. Normalfall. Resurser och kostnader enligt underbilaga 6.

44 1.2.4 Utbildning av handläggare p--| Enkäter utsänds, mom ll Enkäter besvaras, mom Ill p-_-| Enkäter behandlas, mom lV l-u--l Prel beslut utsänds, granskas, mom V

l-á--l Restlistor, nämnd, mom VII

O 3 6 9 1.2 Tid i måmade Hgur 2:1 Diagram över Fall 2. Forceringsfall. Ökade resurser och kostnader. beTäknüd Tidåtgång-

156 Administration, metoder och kostnader. . .

2.5 Kostnader (se även underbilaga 6 j

2.5.1 Sannolika kostnader

Kostnadsberäkningen baserar sig på den systemuppläggning som anges i föregående avsnitt. Det förutsätts att normalfallet ifråga om tidsåtgång gäller (ca 2 år), att befintliga metoder för värmeförbrukningsberäkning, dvs. KBS-ÖEF-metoden enligt underbilaga 1 och i viss mån Brown-lsfälts metod, får utnyttjas utan särskilda hyreskostnader, att pålägg för centrala administrationskostnader inom anknutna myndigheter inte behöver göras, att datortid får köpas till billigaste kostnad, dvs. att överskottstid till marginalkostnader får utnyttjas där sådan tid finns tillgänglig och att inkoppling på byggnadsnämndens eller andra institutioners rutiner inte behöver ske i beräkningsskedet. Med tidigare angiven momentuppdelning av systemaktiviteterna blir kostnadsbilden följande.

A. Kostnader före centrala projektgruppens arbetsstart Milj. kr Delsumma

B. Centrala projektgruppens systemarbere på central nivå Mom. l Grunddata från riksskatteverket 0,05 Mom. Il Lltskrift, utsändande 1:a enkät alt 1 brevporto 2,30 alt 2 tjänstebrev 1,0 Mom. lll Fastighetsägare besvarar enkät Mom. lV Granskning och behandling alt 1 brevporto 8,50 alt 2 tjänstebrev 6,60 Mom. V Fastighetsägare granskar prel. beslut Mom. Vll

Uppdatering, restlistor, beslutsnämnder _l,0

Central projektgrupp, löner 1,6 Oförutsedda kostnader (10 %) 1,0 Delsumma alt l (brevp.) 14,45 Delsumma alt 2 (tjänsteb.) 11,25 i C. Systemarbete på kommunnivå Mom. Vl Granskning, bearbetning av överklagade prel. beslut 3,6 Utbildning, information ca 400 personer 3 dagar per person samt allmänna

kostnader 0,9

oförutsedda kostnader (10 %) 0,5 Delsumma 5,0 Total kostnad alt. 1 (brevporto) 19,45 alt. 2 (tjänstebrev) 16,25

För en mer detaljerad uppdelning och analys av kostnader se underbilaga 6. Om dessa kostnader slås ut per fastighet blir resultatet att varje fastighet i genomsnitt belastas med ca 13 kr i alt. l (brevportokostnader) eller ca 11 kr i alt. 2 (tjänstebrev). Dessa kostnader fördelar sig så att på central (stat) faller kr per fastighet (7,5 i alt. 2) och på

loförutsedda kostnader nivå 9,5

ändrade i förhållande tm kommunnivå ca 3,5 kr per fastighet. underbilaga 6. Om forceringsfallet skulle behöva tillämpas för att minska systemets

g

Administration, metoder och kostnader. . . 157

från normalfallets ca 2 år till 8 ä 10 månader beräknas genomloppstid kostnaderna öka med totalt ca 2,5 milj. (systemarbete 0,3, central och kommunal granskning 1,5 och datortid 0,7 milj.). De ökade kostnaderna betingas sålunda av ökade resursinsatser framför allt på personalsidan.

2.5.2 Känslighetsanalys Det ligger i sakens natur att en kostnadsberäkning av denna preliminära natur är osäker. Flera uppgifter av betydelse för slutresultatet är och måste vara grundade på rena antaganden. Det är därför viktigt att göra en enkel känslighetsanalys för att få ett grepp om vad resultatet skulle bli om de viktigare faktorerna antar andra värden än de antagna. En sådan känslighetsanalys görs här för de fem faktorer som bedömts mest känsliga. För den mer detaljerade analysen se underbilaga 6. K l. Om antalet överklaganden ökar från 30 % till 50 % av antalet fastigheter Kostnadsökning: 3,0 milj. kr K 2. Om antalet ofullständiga svar uppgår till 30 % i stället för antagna 10 % av antalet fastigheter Kostnadsökning: 3,3 milj. kr K 3. Om antalet ärenden som kräver speciell behandling ökar från antagna 4 % till 10 % av antalet fastigheter Kostnadsökning: Min. 2,8 milj. kr (ännu högre belopp är tänkbart) K4. Om granskningen av ärenden på central och kommunal nivå tar 50 % längre tid än beräknat Kostnadsökning: 3,4 milj. kr K 5. Om centrala projektgruppens kapacitet måste ökas med 50 % Kostnadsökning: 0,8 milj. kr fall K l t. 0. m. K S inträffar ökar även Om något av ovan definierade Normalfallet (2 år) är dock konstruerat med systemets genomloppstid. sådana marginaler att något av fallen K l-K 5 inte påtagligt behöver öka tiden. 8 mån. torde dock inte utan ytterligare resurs- Forceringsfallets och kostnadsökningar kunna innehållas i en sådan situation. Att flera av fallen K l-K 5 samtidigt inträffar är inte sannolikt. Det mest ogynnsamma (men också mest osannolika) skulle vara att fallen K l t. o. m. inträffar. Det medför en kostnadsökning för K 4 samtidigt projektet på ca 12 milj. kr dvs. en totalkostnad på ca 30 milj. kr (20 kr/fastighet).

2.6 Ä jour-hållning av bránsleregister

2.6.1 Förutsättningar Ett bränsleregister av den typ som skisserats i föregående avsnitt får inte register om det skall kunna fylla sitt ändamål. Av det göras till ett statiskt totala antalet objekt (dvs. taxerade fastigheter), här approximativt antaget till 1,5 milj., beräknas i storleksordningen 100 000 per år bli

158 Administration. metoder och kostnader. . .

utsatta för sådana registrerade eller anmälda förändringar som påverkar bränsleförbrukningen. Därutöver torde minst lika många objekt genomgå förändringar som inte anmäls men som förändrar bränsleförbrukningen, i regel till mindre värde. Antalet nytillkommande byggnader uppgår till ca 80 000 per år. Även om en del av dessa placeras inom befintliga fastigheter måste de inrangeras i bränsleregistret. Antalet objekt som förändras eller tillkommer beräknas därför uppgå till i storleksordningen 200 000 per år. Under en femårsperiod beräknas därför minst en tredjedel av bränsleregistret bli inaktuellt. Bränsleregistret måste därför á jour-hållas. För å jour-hållningen är två principer tänkbara, nämligen periodisk uppdelning eller å jour-hållning i löpande rutin. Periodisk uppdatering innebär att en ny systemgenomgång görs med jämna intervall på i princip samma sätt som vid förstagångstaxering men med en något förenklad systemuppbyggnad. lntervallängden bör vara mellan tre och fem år. Mellan uppdateringstillfällena vilar registret. Den periodiska uppdateringen medför många nackdelar. Bränsleregistret är aldrig helt aktuellt och kräver därför extra insatser om det tas i bruk vid kristillfällen. Kostnaderna för uppdatering är relativt stora. Ä [our-hållning i löpande rutin är en mer attraktiv lösning, som skulle göra det möjligt att hålla registret ständigt aktuellt. Om kostnaderna för en sådan a jour-hållning skall kunna hållas inom rimliga gränser måste man dock förutsätta att löpande rutiner inte görs separat för bränsleregistret. Rutinerna bör inordnas i större system där bränsleregistret och de uppgifter de baseras på utgör en organisk del. Flera sådana möjligheter är i princip tänkbara. Bränsleregistret kan t. ex. anknytas till länsstyrelsernas dataregister för fastighetstaxering och folkbokföring (se underbilaga 4). I det fallet utökas fastighetsbandets uppgifter med uppgift om fastställd normalbränsleförbrukning. Förändringar i byggnadsutnyttjande, tillkommande fastigheter eller byggnader etc. kan inrapporteras från byggnadsnämnderna med stöd av uppgifter i beviljade byggnadslov. För sådan inrapportering föreligger f. n. ingen användbar rutin men en sådan bör kunna åstadkommas t. ex. i samband med den förändring av länsstyrelsernas datatekniska utrustning och system som aviserats till i slutet av 1970-talet. En mer praktisk lösning förefaller emellertid centralnämndens för fastighetsdata (CFD) påtänkta rutiner kunna erbjuda. CFD har hittills arbetat med att bygga upp ett informationssystem för fastighetsredovisning och inskrivningsverksamhet (fastighetsdatasystemet). Data över byggnader har hittills inte redovisats men i CFDzs utvecklingsplaner ingår att utvidga fastighetsdatasystemet till att omfatta byggnadsdata. Närmare uppgifter härom anges i underbilaga 4. Byggnadsdata avses därvid bli upplagda i ett särskilt basregister (databas) i databanken. Databasen dubbelförs med fastighetsregistret i avseende på gemensamt betydelsefulla uppgifter, t. ex. fastighetsbeteckning, läns-, kommun- och församlingstillhörighet etc. Fastighetsdatabanken med fastighetsdatabas och byggnadsdatabas förutsätts vara baserad

Administration, metoder och kostnader. . . 159

på ett terminalsystcm med bildskärmar. A jour-föringen beräknas ske över byggnadshandlingar med byggnadsnämnderna som huvudsakligen Eftersom vissa objekt (t. ex. lantbrukets ekonoansvariga uppgiftsorgan. och vissa byggherrar (stat och landsting) är befriade från mibyggnader) skyldighet att söka byggnadslov kräver detta system att man åtminstone inför skyldighet att anmäla icke byggnadslovspliktig byggnad till byggnadsnämnden för att byggnadsdatabasen skall bli fullständig. Bränslebör utan kunna inordnas och å jour-föras i den registret svårighet planerade byggnadsdatabasen. l stort sett bör därvid redan nu planerade rutiner kunna användas med endast smärre förändringar beträffande omfattning och utformning av skyldigheten att förse byggnadsnämnderna med uppgifter i samband med byggnadslovsansökan. Den planerade byggnadsdatabasen förefaller därför vara den naturliga platsen för ett bränsleregister av den typ som skisseras idenna utredning. Det är emellertid oklart i vilken omfattning och med vilken takt kommer att genomföras. Det kan inte uteslutas att en byggnadsdatabasen med erforderlig omfattning kommer till stånd först byggnadsdatabas efter så lång tid att bränsleregistret blivit inaktuellt. Om man av tids- eller andra skäl inte anser det realistiskt att å jour-hålla ett bränsleregister att inordna det i en planerad byggnadsdatabas torde den bästa genom lösningen vara att utnyttja länsstyrelsernas fastighetstaxeringsdata och utöka fastighetsbandens uppgifter med normalförbrukningsuppgiften. Å jour-hållningen kan även då ske genom att byggnadsnämnderna rapporterar beviljade byggnadslov och anmälda byggnadsföretag. Å jour-hållmåste dock i detta fall bli mer sporadisk och osäker. Rutiniseningen ringen av uppgiftsrapporteringen torde medföra vissa problem, dock olösbara. Den hårda belastningen på länsstyrelsernas dataingalunda avdelningar, både personellt och maskinellt, bidrar också till att länsstyrelsernas inte är någon invändningsfri plats för ett fastighetsband bränsleregister.

2.6.2 Kostnader för äjour-hâllning Om å jour-hållningen av ett bränsleregister baseras på att registret inordnas i ett större registersystem med rutiner för insamling och avgivande av blir kostnaden för â jour-hållningen av bränsleregistret en del av uppgifter det större kostnad dvs. en marginell kostnad. Det är i sådant systemets fall inte möjligt att beräkna â jour-hållningskostnaden för bränsleregistret utan att känna till kostnadsbilden för hela det informationssystem varav utgör en del. l detta fall innebär det att kostnadsbilden bränsleregistret för länsdatasystemet eller CFD:s planerade byggnadsdatabas måste vara åtminstone approximativt definierad. Det är en fråga som går utanför ramen för denna utredning. Kostnaden för a jour-hållning av bränsleregistret kan därför inte anges annat än med ett närmevärde inringat mellan ett övre och ett undre gränsvärde. Det övre gränsvärdet anges av kostnaden för âjour-föring med periodisk uppdatering. Antas ett intervall av tre år mellan varje uppdateringstillfälle och en systemkostnad på ca 75 % av kostnaden för förstagångstaxeringen

160 Administration, metoder och kostnader. . .

beräknas â jour-hållningskostnaden till ca 3 kr per fastighet och år. Den undre gränsen anges av marginalkostnaden för ett i ett bränsleregister stort informationssystem. Den kostnaden torde belöpa sig till något mellan en tiondel och en hundradel av ovan nämnda kostnad.

3 Jämförelse -

kvotransonering värmetaxering

Alternativet med kvotransonering, dvs. tilldelning av viss procent av tidigare förbrukning, har tillämpats ifråga om bränsletilldelning för byggnadsuppvärmning. Metoden förefaller administrativt enkel och den administreras av de bränsleförsäljande företagen huvudsakligen. Metoden medför emellertid orättvisor därigenom att de förbrukare som tidigare varit sparsamma har avsevärt svårare att minska mycket sin förbrukning än vad ”slösarna” har. Det har i underbilaga 2 visats att spridningen kring förbrukningsmedelvärden är förhållandevis stor och att antalet ”sparare” och även antalet slösare därför är stort. Detta skärper kvotransoneringens orättvisor. Ytterligare skärpning torde åstadkommas av de numer höga bränslepriserna som ökar antalet förbrukare som sänker sin förbrukning redan under normalförhållanden ned till mycket låga värden. Skall en renodlad kvotransonering överhuvudtaget kunna motiveras måste det uppenbarligen ske med argumentet att kvotransoneringen har stora administrativa fördelar, att den är enkel och och att den billig snabbt kan genomföras. Eftersom en kvotransonering administreras inom privata företag är det svårt att få ett grepp om de verkliga kostnaderna. De informationer som står till buds tyder kostnaden för en på att kvotransonering inte avsevärt understiger vad som har räknats fram för värmetaxeringsalternativet. Om det antas att fastighetsägaren debiteras den verkliga kostnaden både vid kvotransonering och vid värmetaxering kan det antas att skillnaden mellan de båda alternativen kostnadsfrån synpunkt är praktiskt betydelselös för fastighetsägaren. Rättvisesynpunkterna kan därför få fälla utslaget och de talar till värmetaxeringens förmån. Reservation måste dock göras för det fall att en ransonering måste insättas så snabbt att godtagbart noggrann inte värmetaxering hinner genomföras.

4 Sammanfattning

Den årliga förbrukningen av energi för att ventilera och bereda värma, varmvatten i byggnader varierar starkt även vad beträffar lika byggnader. Det har genom mätningar konstaterats att inom energiförbrukningen grupper av storleks- och konstruktionsmässigt identiska byggnader (småhus) kan variera mellan 1 och 3 å 4. Det innebär att den som förbrukat

mest utnyttjat 3 till 4 ggr. så mycket år som den som

energi per förbrukat minst. Skillnaderna kan delvis förklaras av faktorer som olika familjestorlek, familjesammansättning o. d. men torde väsentligen förklaras av olikheter i sättet att bruka byggnaden, att välja temperaturnivå,

Administration, metoder och kostnader. . . 161

luftväxling 0. d. Möjligheterna att i ett krisläge reducera energiförbrukningen är därför mycket olika. I vissa byggnader kan energiförbrukningen reduceras utan svårighet. l andra byggnader kan det möta stort hinder att åstadkomma även mindre reduktion. En bränsleransonering utförd som s. k. kvotransonering, dvs. tilldelning av viss andel (kvot) av tidigare förbrukning, kommer därför att upplevas som mycket orättvis. En mer rättvis åstadkomms till viss andel ransonering genom att skära ned förbrukningen av byggnadens beräknade behov (ev. medelvärde för grupper av byggnader). Detta kräver värmetaxering. Därvid åsätts varje byggnad ett normalförbrukningsvärde som beräknas på lika förutsättningar och med hänsyn och personantal. En ransonering batill resp. byggnads storlek, utförande seras på att tilldelning till viss del av normalförbrukningsvärdet medges. Värmetaxering måste på ett eller annat sätt genomföras under samhällets översyn. För det ändamålet måste någon form av administrativt system tillskapas, som anvisar rutiner för förstagångstaxering och för å jour-hållningen av beräknade och fastställda normalförbrukningsvärden. Efter undersökning av flera olika alternativ för utformningen av ett sådant system föreslås här följande metod. För ändamålet bildas en central projektgrupp med sex personer. Projektgruppen svarar för att ett basregister (bränsleregister) med samtliga aktuella fastigheter bildas, för att enkäter till varje fastighetsägare utsänds och återtas, för att inhämtade uppgifter granskas och behandlas och preliminärbeslut beträffande normalförbrukning framställs och tillsänds fastighetsägarna. Överklaganden av preliminärbeslut behandlas på kommunnivá med hjälp av för ändamålet temporärt tillsatta tjänstemän. Granskning och behandling av överklaganden beräknas erfordra en sammanlagd av ca 120 personer i deltidstjänst under sex personalstyrka månader. För att fastställa normalförbrukningsvärde i de fall fastighetsde beslut som framtagits efter överklagande tillsätts ägare inte accepterar en central nämnd eller ev. flera lokala nämnder för värmetaxering, vilkas beslut skall gälla. Bränsleregistret förutsätts kunna utvecklas på basis av länsdatakontorens fastighetstaxeringsregister (fastighetsband). För beräkningen av varje enskilds energibehov förutsätts det att en standardiserad beräkbyggnads ningsmetod kan utarbetas på grundval av KBS-ÖEF:s kalkylmetod. Ä jour-hållning av bränsleregistret föreslås ske i första hand genom att inordnas i den av CFD förutsedda byggnadsdatabasen, i bränsleregistret andra hand genom att det inordnas ilänsdatakontorens fastighetsband. I båda fallen erfordras smärre förändringar i byggnadsnämndernas rapporteringsskyldighet och i kraven på utförande av de byggnadslovshandlingar som insänds till byggnadsnämnd för granskning och beviljande. Förstagångstaxering enligt det skisserade systemet har kostnadsberäknats till ca 20 milj. kr (ca 17 milj. om tjänstebrev får utnyttjas) dvs. ca 13 (l l) kr per fastighet. För att genomföra en värmetaxering över hela landet erfodras en tid av ca två år. Om förberedelser görs i förväg och reservinsatsen ökas är det möjligt att pressa tidsåtgången till ca 8 månader.

ll

162 Administration, metoder och kostnader. . .

Underbilaga l Kalkylmetod för beräkning av byggnaders värmeenergibehov enligt byggnadsstyrelsen--över-

styrelsen för ekonomiskt försvar samt

förslag

till blanketter för

värmeförbrukningsuppgifter

enligt samma källa

Anvisningar till blankett för Villafastighet m. fl.

A Allmänt

Denna blankett används om fastigheten är försedd med byggnad(er) inrättad(e) till bostad åt en eller två familjer. Blanketten används också i fråga om byggnad(er) av angivet slag uppförd(a) på mark, innehavd med tomträtt eller annan nyttjanderätt (byggnad på ofri grund). En ifylld blankett lämnas för varje enhet som behöver bränslelicens. I regel är detta en för varje fastighet. Uppgiften skall inges till kristidsnämnden i den kommun där fastigheten är belägen. Blanketten är samordnad med motsvarande blankett för allmän fastighetstaxering. Finns kopia till hands från den senast ifyllda taxeringsblanketten underlättas därför ifyllandet av denna blankett.

B Förklaring till notangivelserna

l Personnummer anges av fysisk person och registreringsnummer av juridisk person. Numret återfinns på skattekortet till den debctsedel på preliminär skatt, som utfärdats i hemortskommunen. Person- eller registreringsnumret är där angivet som debetsedelnummer. Uppge alla siffror i debetsedelnumret utom de två första (länskoden). Juridisk person har i regel fått särskild underrättelse från länsstyrelse eller lokal skattemyndighet om sitt registreringsnummer. 2 Med fritidshus avses dels byggnad uppförd för fritidsändamål, dels byggnad som tidigare utnyttjats som permanentbostad men som numera varaktigt används för fritidsändamål; dock ej byggnad som endast delvis utnyttjas för fritidsändamål och där någon bor stadigvarande. 3 Speciella förhållanden som påverkar värmeförbrukningen. Här anges om byggnaden är utförd på ett ur värmeförbrukningssynpunkt ovanligt sätt och som ej beaktas i övriga lämnade uppgifter på denna blankett. Det kan t. ex. vara onormal rumshöjd, ovanliga vägg- och fönsterkonstruktioner, speciella installationer för rörelse eller liknande. Varje sådant förhållande beskrivs så att en bedömning av värmeförbrukningen kan göras. För tvättinrättning anges t. ex. att varmvatten åtgår för visst antal kg tvätt per år, för cafeteria e. d. normalt gästantal

VÃRMEFÖ RB RUKNINGSUPPGIFT V

Datum Antal bilagor

(inkl ytterligare ifyllda blanketter av m fl denna typ och Villafastighet till bostad för en eller två familjer: se anvisningar) typ H) (fastighet med byggnad(er) inrätrad(e) eller faåtighetsgrehg-iåterbeteckning (hemmanhtadsággtomt) Fastighetsnummer Jordregister-

1. Fastigberens _ beteckning Gatuadress eller i orten gängse benämning

ä Församling l Kommun

Län Stadsdel o d

Efternamn och allafförnamn; tilltalsnamnet understrykea IYrke/Titel

2.Ägare Hmnabokatav

Bostadaadrcsu gääegnumüå -du _nr

(ene, där, medlik- _ __ , | Telefombostaden(ävm riktnummer) stalld innehavare) Reglstrenngsnummer 1 Postnummeroch ortnamn Telefom arbeüet(livm mktmrrr)

Ji. Användning Fastigheten är bebyggd med 2

n n

kedjehus fritidshus

j enfamiljsvilla/grwü_ tVâfamiIiSViIla/or “radhus

rörelse? Dia I: Nej

3. 1 Är utrymme i någon av byggnaderna avpassat för speciell

art Om Ia. Ange vilka utrymmen och verksamhetens

4. Speciella förhållanden som påverkar värmeförbrukningen. Se anvisningar pkt 3.

Ifylls ej

5. Uppgifter om byggnadsbeståndct m m (Ciäller endast uppvärmd:1_hyggnader)

Antal liygg- Yttermått Rjmgna- Lägen- Byggads. “NSU/P Norb°°d°5 mas “et” dens ytchets- .u Radhus mal

Byåânadms år pinga bredd på yta sten trä water-fal å

zar- g å å Form inom ** ** ken elle?” å g 5 å hus 54 31 lätt- L? .S å :i L :å emp E å be- i g å __ _ u! vn 2 2 r anvandm-g n *mig o * L B m m Markera :ed x * :k C 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12_ 13 14 15 16 17

ä

Om del exakta ártalet ej är känt anges under vilken av nedanstående tidsperioder byggnaden ursprungligen uppfördes:

1=1965-1969 3=1955-1959 5= 1945-1949 7=1930-1939 2:1960-1964 9=1öre 1920 4=1950-1954 6 :1940-1944 6= 1920-1929

*M l denna kolumn anges siffra för den husform som bäst svarar mot fig l - 8 nedan

1 | 2 I 3 I 4 I s I s I 7 I a En våning ulan En våning med En våning ulnn En våning med *rva våningar utan Två ^ , med Tvá “ y.. Tvá ^ , med källare och man kallare men utan kallare men med kallare och all. källare ochman källare men ulnn ulan källare kallare och all. inredd vind inredd vind inredd vind inredd vind eller inredd vind inredd vind men med inredd vind eller sulerrängvåning inredd vind sulenängvanäng

u) a)

b) \\\

lr, x\\ lf

I?

71 / / / /

Vinkelbyggnad och byggnad. som består av byggnadskroppar vilka ligger förskjutna i förhållande till varandra. skall om möjligt hänföras till någon av de angivna hnstyperna.

Beskrivning av byggnad. som ej kan hänföras till någon av ovanstående husiyper. lämnas här nedan. (Gärna genom skiss)

Tonade fält ifylls ej!

6. Installation för värme. ventilation och varmvatten Byggnad nr Byg gn a d nr

1 2|3 [Majs 1[2|3|4|5[G

Markera med x Markera med x Ventilation Uppvärmning

Fast uppvärmning saknas Byggnaden har ej fläkt för ventilation

Endast köksfläkt Öppen spis. kakelugn_ kamin e. d_

Centralvärme med egen panna Fläktutsugning från alla rum

Centralvärme Komplett venrilationsanläggning med till- och frånlufr för fasta bränslen (kol. koks. ved) Centralvärme Komplett ventilationsanlâggning automatisk eldning. olja med anordning för värmeåtervinning

Centralvärme automatisk eldning. stadsgas Varmvattenberedning

Centralvärme Bad och kök automatisk eldning. gasol

Dusch och kök Fjärrvärme Endast tappstallen Elvärme (bad eller dusch finns ej)

(Ientralvärme Varmvattenberedare * ansluten till centralvarme från panna i annan byggnad

4 Gasvarmvattenberedare

Elvarmvattenberedare

fastighersnummer eller adress

n* Är den byggnad som lämnar värme belägen på annan fastighet anges 4 på sid 1. och ägarens namn och adress under punkt

7. Använt bränsle eller energislag de tre senaste åren Värme från annan fastighet ü

Eldningsår [ÖtJa 1 Stenkol Koks Antracit Elvärme Annaut_

Ju1ij“ni brämale

m3 hl/ton 3 8 kWh/MWhB

hi/ton 8-hl/ton

1970/71 ..!.9.7..1/.7.?. 1972/73 Annan tidsperiod

8. Bränsle- eller energileverantör senaste eldningsåret Tarm Aärésé

9. Användbart reservbränsle (Ange t ex ved, träflis etc)

10. Installerad oljecisternvolym 3 m 11. Underskrift Fastighetsägarens namnteckning

[j För denna fastighet har även blankett H inlämnatss

Administration, metoder och kostnader.. . 167

ventilations- eller varmvattensbehov per vecka och år, för fabrik speciellt

och antalet drifttimmar per vecka etc. fås från industri e. d. eller om värme Här anges även om värme till eller från annan fastighet. l sådana fall anges den andra levereras adress och fastighetsnummer samt ägarens namn, adress och fastighetens telefonnummer. 4 Här anges bostad, garage, bastu, verkstad, lager etc. För verkstads-, reservlagerbyggnader och liknande anges även slaget, t. ex. bilverkstad,

delslager etc. Komplettering kan göras längst ned på sid. 2.

5 Uppgiften avser permanent boende. inräknas ej sockelutsprång och andra 6 I byggnadens yta på marken från fasadlivet. Vidbyggda garage o. d. inräknas ej mindre awikelser

heller. yta minskad med ytan 7 Som lägenhetsyta anges våningsplanets(ens) bärande innerväggar, skorstensstock 0. d. Beträffande för ytterväggar, dessutom med ytan för garage, källarlöst hus minskas våningsytan

och tvättstuga. Källarvåning ingår således ej. pannrum kommer sålunda normalt att motsvara ytan av alla för Lägenhetsytan avsedda rum (inkl. garderober) jämte kök, kokvrå, bostadsändamål

badrum och hallar ovan mark.

8 Stryk ej tillämplig måttenhet. används än som är upptaget i 9 Här anges om annat bränsleslag

tabellen. Ange även måttenhet (sort). normalt används för Er bokföring kan den 10 Om annan tidsperiod under denna period. anges här jämte förbrukningen

till blankett industrifastigheter m. fi. Anvisningar för hj/YES, k0nt0rs-,

A Allmänt

blankett används om fastigheten är bebyggd med uppvärmd(a) Denna som inte är hänförlig(a) till småhus och som huvudsakligen byggnad(er) åt mer än två familjer eller till kontor, affär och/eller används till bostad används också för hotell, restaulager i samband därmed. Blanketten vissa industrifastigheter 0. d. ranger, teatrar, biografer, skolor, sjukhem Den används även för byggnader av angivna slag uppförda på mark

innehavd med tomträtt eller annan nyttjanderätt (byggnader på ofri

grund). med motsvarande blankett för allmän fastig- Blanketten är samordnad Finns till hands från den senast ifyllda taxeringshetstaxering. kopia blanketten underlättas därför ifyllandet av denna blankett.

B Förklaring till notangivelserna

och registreringsnummer av l Personnummer anges av fysisk person Numret återfinns på skattekortet till den debetsedel på juridisk person. skatt som utfärdats i hemortskommunen. Person- och registrepreliminär är där angivet som debetsedelnummer. Uppge alla siffrori ringsnumret

1 (4)

VÄRMEFÖ RB RUKNINGSUPPGIF I H

Datum Antal bilagor

(inkl ytterligare ifyllda blanketter EV denna.typ och H res-, kontors-. :Industrifastigheter m fl typ V) Jordregiater- eller fastighetsregisterbeteckning (heman,stadsaga,toltl Fastighøiauumer 1. fastighetens

beteckning m m i” Gåtfuadi-eafaenes i”arteirgangáeaiuanammg'

Kommun Fdraauling

Län Stadsdel o d

__ Efter-nun och alla. förnamn; tilltalanannet underatrykea [Yrke/Titel 2.Agnre (ulteldür- Hassidøuraas “ntkøuuauussv

med lik_ Emir-h*- rödJr -mån -dag -nr

stäud inne_ [Teleforybbstaden (även

H35

havare) . Postnunnei* och ottnann f:lg1efot\twlfbe'têy(äåen Registreringsnummer 1

3. Användning Fastigheten används för

annat ändamål.

-1 bostäder kontor [-1 r-Inämligen:

4 . Värmecen- 4- 1 Innehåller

fastigheten_varmecentraN I 11a H Nej

tral. egen OmIa på nâgåmt

eller gemen-

4.2 Är även byggnader på andra fastigheter anslutna till värmecentralen? D Ja [:]Nej

sam Om Ja på fraga 4.2 Ange fastighetsnummer eller adress

_ samt

fastighetsägarens namn, adress och telefonnummer

i

logg; ssggma vagmgrs;sgrrngr;ggrppgirç

lämnas för sådan fastighet. 4-2-1 Här anges dock sammanlagd, ansluten 2 lägenhetsyta (utöver den egna fastighetens) .. m

4- 3 Är byggnademerna) ansluten(na) till värmecentra-J belägen på annan fastighet? ma mm;

4.4 Om Ja på fråga 4.3, ange fastighetsnummer eller adressför hus i vilket värmecentralen är belägen

. samt

fastighetsägarens namn, adress och telefonnummer

Tabellen fortsätter å motstsid

Züppgifter om byggnadsbeståndet m m (Gäller endast uppvärmda byggnader)

* ** neter Antal Bygg; ägnads-

Yttermått, Antal Bygg- Total Hus- längd bredd höjd inred- na- material Byggnadens bo- nads- lägen- typ da vån dens sten

trä

ovan yta åätå: ende_ år hetsyta mark hel-On 2 på 4 nr m L B H ,arken läka? nedx användning 3 4 5 6 7 8 9 10 11 1 2

*Om det exakta årtalet ej är kant anges (genom antecknande av någon av siffrorna 1-9) under vilken av nedanstående tidsperioder byggnaden ursprungligen uppfördes 1 = 1965-1969 3 = 19554959 5 = 1945-1949 7 = 1930-1939 9 = före 1920

2 = 1960-1964 4 = 1950-1954 6 = 19404944 8 = 1920-1929

:t: :t: 1 tabellens kol. 6 anges siffra för hustyp enligt figur 1-4 nedan. l kol 7 anges måtten L, B och H för hustyp 1.

Typ 2 Gavelhus Typ 3 Mellanhus

MJJaT/5«°:.Tvx:g_\_.\

a.. med måttsatt Typ 5 - annan hustyp som beskrivs här nedan, gärna kan ..._› __ _ . skiss i plan och fasader. (Är utrymmet här nedan otillräckligt .I ...I tillägg göras på särskild bilaga.)

Typ 4 Hörnhus

r J ).\§.\Å-“V'"m$

\“:"E"H

[fylls cj lägçL-nluvlvruuruHlrul||in_|_ fylls ej q; l c

g * n ö 7

a 3 ?li 5= om

å* gså 3

i »äåâêmw

§3»

* n f; M

Hr

L . . 8 * W .. .

Eåhhwv

E

å ° mig; .å-»ê å

3:5 i 9J.:J_§__*:r2___ r..__ 3 53§5 heter 11

W * lhkeranedx W* St 3k* st st st st x-rrarlera J16 171511290 2.2; 24125 as 27 2a 29 30 31 32 13 34 35 35

h h 43 46 47 =|=Centralvärme med (ange siffra i 50 51 75h _ tabellen) 1 = olja 42 49 2 = kol. koks. ved e d 3 = fjärrvärme 44 45 52 53 4 r elvärme 5 = gasvärme

å=* Olika typer av ventilationssystem

ms TypF Typn - I TypFT-Å

Ip S Typ F Typ FT-1 Typ FT--Ã jälvdragssystem och radia- Fläktstyrd frånluft och System med väx-mdtilluft Avancerad kontorsventilawvärme radiatorvärme och fläkstyrda flöden för tion med återluft eller till- och frånluft av typ anordning för värmeåtersom är vanlig för bostadshus vinning (värmeväxlare mellan frân- och tilluft) Typ FT-2

Avancerad kcntorsventilation utan möjlighet till återluftföring eller värmeåtervinning

irskilda upplysningar om byggnaderna (Är utrymmet här nedan otillräckligt kan tillägg göras på särskild bilaga)

S. Speciella förhållanden sçmv påverkar värmeförbrukningen 5 Är utrymmet här nedan otillräckligt kan tillägg göras på särskild bilaga

Värme från annan fastighet

7. Använt bränsle eller energislag de tre senaste åren H

Ved Gasol Stadsgas Elvärme 1

Koks Antracit ênnatl

g§§2F:j

Eldn.-år Olga 1 Olja 3-4 Olja 5 Stenkol 10 rans e M

. . . . ma ton1° h1° 1000 ma kWh/MWh

°“11°““m3 m3 m3 h1/ton1° ht/ton1° hl/ton1°

1970/71

1971/72

1972/73

Annan tidsperiod

° 53 53 53“ 53 53 §3 53 53 53 53 53 53m

8. Bränsle- eller energileverantör senaste eldningsåret Namn

Adress

9. Användbart reservbränsle (Ange t ex ved, träflis etc)

10. Installerad nljecisternvolym

3 m ,.._.

11. Underskrift ______r ____›___________:____ Fast ighe tsâgarens namnteckning

172 Administration, metoder och kostnader. . .

debetsedelnumret utom de två första (länskoden). Juridisk person har i regel fått särskild underrättelse från länsstyrelse eller lokal skattemyndighet om sitt registreringsnummer. 2 Uppgiften avser permanent boende. För större hus kan ungefärligt antal uppges. - 3 Med lägenhetsyta ytbegreppet får ej förväxlas med fördelningsyta (fdy) eller - förstås den centralt bränsledebiteringsyta” uppvärmda golvyta inom en lägenhet, som innesluts av ytterväggarnas och de lägenhetsskiljande väggarnas innersidor. I lägenhetsytan inräknas sålunda även den yta, som upptas av mellanväggar, garderober, skåp, bänkar o. d. De olika lägenheternas sammanlagda yta utgör fastighetens lägenhetsyta. Däri inräknas alltså inte gemensamma utrymmen såsom förstugor, trappuppgångar samt obebodda vinds- och källarutrymmen. Begreppet lägenhetsyta används för såväl bostadslägenhet som affär och andra lokaler, som är fullt uppvärmda. Däremot ingår ej garage eller liknande utrymmen som ej behöver full rumstemperatur. 4 l byggnadens yta på marken inräknas ej sockelutsprång och andra mindre avvikelser från fasadlivet. l fråga om bostadsbyggnader inräknas ej heller vidbyggda garage o. d. 5 Är byggnaderna utrustade med olika värmesystem, skilda panncentraler, panncentraler för olika bränslen e. d. anges detta under Särskilda upplysningar om byggnaderna”. 6 Med värmecentral avses pannanläggning (pannrum) för egen eldning eller mottagningscentral med mätare för fjärrvärme. 7 Med gemensamt badrum menas ett eller flera badrum som är avsedda för lägenheter som saknar eget badrum. 8 Om lägenheterna har särskild utrustning som kan påverka värmeförbrukningen, exempelvis diskmaskin, tvättmaskin, spisfläkt e. d. anges typ och omfattning under Särskilda upplysningar om byggnader. 9 Här anges om byggnaden är utförd på ett ur värmeförbrukningssynpunkt ovanligt sätt och som ej beaktas i övriga lämnade uppgifter på blanketten. Det kan t. ex. vara onormal rumshöjd, ovanliga vägg- och fönsterkonstruktioner, speciella installationer för exempelvis tvättinrättning, restaurangkök, fabrik etc. Varje sådant förhållande beskrivs så att en bedömning av värmeförbrukningen kan göras. För tvättinrättning anges t. ex. att varmvatten åtgår för visst antal kg per år, för restaurang normalt gästantal per vecka och år och typ av restaurang, för fabrik speciellt ventilations- och varmvattenbehov och antal drifttimmar per vecka etc.

10 Stryk ej tillämplig måttenhet. ll Här anges om annat bränsleslag används än som är upptaget i tabellen. Ange även måttenhet (sort). 12 Om annan tidsperiod normalt används för Er bokföring kan den anges härjämte förbrukningen under denna period.

Administration, metoder och kostnader. . . 173 sou 1975:61

Bränslenämndens PM 1974-06-20 med instruktioner för värmebehovs-

beräkning

Allmänt av uppgifter enligt blankett V och H. Denna instruktion avser bearbetning fördelar sig på tre huvudposter nämli- En byggnads värmeenergibehov gen l. Värme som vandrar ut genom väggar, fönster och tak (transmission). 2. Värme som lämnar byggnaden med ventilationsluft. 3. Värme för varmvatten till bad, disk, tvätt, städning m. m. (tappvarm-

vatten). l och 2 är direkt beroende av utomhustemperaturen till Behoven skillnad mot behov 3 som är tämligen lika under hela året. Det förekommer även andra värmebehov. Dessa kommer att specialbehandlas i den mån de ej kan försummas. ur förbrukningsstatistik från olika Behoven l, 2 och 3 har framtagits hus över hela landet och man har på den vägen fastställt ett normalbehov lägenhetsyta i ett ”normalhus för varje slag av behov. per kvadratmeter Det är många faktorer som påverkar dessa behov och det är omöjligt dem alla i ett ransoneringssystem som skall vara att ta hänsyn till För att få bort de största orättvisorna har vi tagit hänsyn till hanterbart. de viktigaste faktorerna nämligen

Geografiskt läge Väggmaterial Husets form och storlek

Ventilationsstandard Varmvattenstandard Värmekällans egenskaper

Den som närmare vill ta del av hur denna kalkylmetod är uppbyggd hänvisas till vår uppsats ”Energiförbrukning i byggnader”. I tabell l anges de normala årliga värmebehoven per m2 lägenhetsyta olika eller kommunblock. Som framgår av tabellen för landets A-regioner normalbehoven för olika väggmaterial (transmission) och för anges ventilation. Normalbehoven för varmvatten, som är lika över hela landet, framgår av tabell 2. De olika normalbehoven skall multipliceras med husets lägenhetsyta vissa koefficienter för husform, tabell 3, (formfaktor) och samt med tabell 4. Man får då s. k. nettobehov. Dessa nettoventilationsstandard, omräknas till bränsle med hjälp av koefficienter för behov kan sedan värmekällans tabell 5, och det avsedda bränslets värmevärde, egenskaper, tabell 6. Man får som resultat det årliga bränslebehovet fördelat på de olika poster som nämndes i början. Värmebehov l och 2 är som nämnts beroende av utomhusenligt post Söker man dessa behov för kortare tid än ett år exempelvis temperaturen.

174 Administration, metoder och kostnader. . .

för viss kalendermånad blir detta som lätt inses ej alltid en tolftedel av årsbehovet. I tabell 7 anges den procentuella av årsvärmefördelningen behovet på årets olika månader för det s. k. normalåret. Normalårstemperaturerna är framtagna ur meteorologisk statistik över utetemperaturens ändringar för varje dag under en 30-årsperiod. Ur värmeförbrukningssynpunkt har villabyggnader jämfört med andra hus ganska skild karaktär. Därför har två blanketter en framtagits, särskild villablankett och en för hus som är större. l regel kan samma blankett användas för samtliga hus på en fastighet (med fastighet menas tomt, hemman eller äga som är bebyggd med ett eller flera hus). Förekommer både villa och större hus på samma fastighet måste dock minst en blankett av vartdera slaget lämnas in. För småhus har en uppdelning gjorts i fyra storleksklasser, nämligen

hus mindre än 90 m2, hus mellan 90 och 150 m2 och hus mellan 150 och

250 m2 och hus större än 250 m2. Sådana hus åsätts ett grundvärmebehov som är beroende av husets byggnadssätt, förekomst av källare m. m. enligt tabell 2, 8, 9 och 10. Vissa värden i dessa tabeller skall multipliceras med lägenhetsyta och normalbehov enligt tabell l. Blanketterna V och H har två skilda numreringssystem, nämligen ett för punkter som de olika redovisas uppgifterna under (ex. punkt lFastighetsbeteckning m. m.) och ett för kolumner och beräkningspositioner. Kolumnerna återfinns i tabellen under punkt 5 (ex. kolumn 2, Byggnadens användning). Beräkningspositionerna återfinns i de skrafferade rutorna och utgör en fortsättning på kolumnnumreringen.

Beräkningsgång

Blankett H

Punkt på blanketten

3. Används ett hus för både kontor och bostäder görs beräkningen för det dominerande ändamålet. l gränsfall väljs det som ger största förbrukningen. 3. Finns uppgift om användning för annat ändamål än bostad och kontor och detta avsevärt kan påverka beräkningsresultatet lämnas blanketten till myndighetens värmetekniker för bearbetning. 4. Finns uppgifter ifyllda här bör blanketten för den andra fastighetsägaren behandlas samtidigt.

5. Värmebehov typ 1

l kol. 14 införs ortens normalförbrukning för transmission enligt tabell 1 med ledning av uppgifter om byggnadsmaterial från kol. 10 eller 11. I kol. 13 införs koefficient från tabell 3 B för hustyp 2-4

Administration, metoder och kostnader. . . 175

med ledning av uppgift om lägcnhetsytan i kol. 5. l kol. 12 införs formfaktorn för hus av typ l. Formfaktorn är förhållandet -Q- där O = den kalla omslutovan mark och V = volymen ovan mark uttryckt i ningsytan m2 resp. m3. Omslutningsytan är summan av ytterväggsytan, fönsteryta och takyta. Finns ouppvärmd vind, räknas vindsbjälklaget som takyta. Brandmurar som ligger an mot värmda hus ingår ej. Ett hus av typ l med måtten B, L och H meter enligt har alltså omslutningsytan O = 2(B+L) x H+B x L och figuren volymen V = B x L x H. Formfaktorn blir således

_O_ = 2[B+L!XH+B XL

V BxLxH 9- tas koefficienten från Med ledning av uppgiften på tabell 3 A och förs in i kol. 13. För varje byggnad multipliceras lägenhetsytan i kol. 5 med normalvärdet kol. 14 och koefficienten i kol. 13. Resultatet förs ut i kol. 15. Den erhållan produkten divideras med l 000 (3 sista nollorna stryks, sorten blir gigakalorier per år Gcal/ år).

Värmebehov typ 2 l kol. 25 införs ortens normalförbrukning för ventilation från utförs med lägenhetsytan i kol. 5. tabell l. Multiplikation Resultat från varje hus divideras med 1 000 och införs i kol. 26. Med ledning av uppgiften i kol. 24 införs koefficient för ventilationsstandard från tabell 4 i kol. 27. Värdet i kol. 26 multipliceras med denna koefficient och förs ut i kol. 28. Kol. 26 och kol. 28 summeras var för sig och värmebehov typ 2 förs ut i (förekommande fall) i två poster, pos. nr 43 och 46.

Värmebehov typ 3 Med ledning av uppgifterna från punkt 3 på blanketten och i kol. 35 från kol. 21, 29, 30 eller 31 införs förbrukningstalet från tabell 2. Detta förbrukningstal multipliceras med lägenhetsytan i kol. 5. Resultatet divideras med 1 000 och förs ut i kol. 36 som nedadderas till pos. 48.

Sammanställning av beräknade värmebehov och omräkning till bränsle Redovisningen av de framräknade resultaten görs i den energienhet som förbrukaren använder och som är uppgiven under punkt 7 på blanketten. fördelas på normal årlig förbrukning för Energimängden väggtransmission (typ l) och grundventilation (del av typ 2),

176 Administration, metoder och kostnader. . .

tilläggsventilation (del av typ 2), varmvatten (typ 3) samt speciella behov. Färdigräkningen görs enligt följande. Finns andra fastigheter anslutna till värmecentralen införes deras sammanlagda lägenhetsyta från 4.2.1 under kol. 5 och till centralen ansluten yta summeras till pos. 37. Koefficienten för värmekällans egenskaper tages ur tabell 5 med ledning av det bränsleslag som angivits i punkt 7 och förs in i pos. 38. Antal måttenheter per Gcal för det använda bränslet tas från sista kol. i tab. 6 och förs in i pos. 39. 38 och 39 multipliceras och produkten antecknas i 40 som gäller för använt bränsle och måttenhet vilket antecknas i pos. 41. Pos. 42 förs över till kol. 26 och adderas med summan i pos. 43 och förs ned i pos. 44. Var och en av pos. 44, 46, 48 och 50 multipliceras med värdet i pos. 40 varvid erhålles pos. 45 normal årlig bränslemängd för grundventilation och väggtransmission pos. 47 normal årlig bränslemängd för tilläggsventilation pos. 49 normal årlig bränslemängd för varmvatten pos. 51 normal årlig bränslemängd för speciella behov l pos. 52 införs summan av pos. 45, 47, 49 och 51. Under denna punkt skall om så erfordras krismyndighetens värmetekniker ange en post i Gcal nettoförbrukning per år med ledning av lämnade och ev. kompletterade uppgifter (pos. 50). (införs även under 5.) I pos. 53 inskrivs i vederbörande ruta medelvärdet av de uppgivna årsförbrukningarna (= summan av de tre årens förbrukning dividerad med 3).

Blankett V Punkt på blanketten 3. Finns uppgifter om verksamhet som nämnvärt kan påverka värmeförbrukningen lämnas blanketten till myndighetens värmetekniker för bearbetning. Under denna punkt skall om så erfordras krismyndighetens värmetekniker ange en post i Gcal nettoförbrukning per år. Här ingår även ev. merförbrukning som kan framgå av punkt 3.

Värmebehov typ 1 I kol. 18 ifylls ortens för transmission normalförbrukning enligt tabell l med ledning av uppgift om byggnadsmateriali kol. 10 och ll. I kol. 19 införes koefficient för hustyp med ledning av uppgifter i kol. 12-16 och tabell 8.

Administration, metoder och kostnader. . . 177

För varje byggnad multipliceras lägenhetsytan i kol. 9 med normalvärdet i kol. 18 och koefficienten i kol. 19. Den erhållna produkten divideras med l 000 och resultatet förs ut i kol. 20. För hus med källare görs ett tillägg med 0,5»2 Gcal enligt tabell 10. Anteckning härom kan lämpligen göras bland figurerna.

Värmebehov typ 2 I kol. 21 införes halva värdet av ortens normalförbrukning för ventilation (= 0,5 x värdet i tabell 1). Detta multipliceras med lägenhetsytan i kol. 9, divideras med 1 000 och resultatet förs ut i kol. 22.

Värmebehov typ 3 Med ledning av uppgift om antal familjer i kol. 3 införs i kol. 23 värdet 5,5 Gcal för en familj och 11,0 för två familjer.

Sammanställning av beräknade värmebehov och omräkning till bränsle Värmebehov typ 1 och 2 i kol. 20 och 22 slås ihop till en post och förs ut i pos 24. l denna ruta sammanförs kol. 20 och 22 för alla byggnader som skall utnyttja samma licens. (orsaken kan vara gemensam pannanläggning, gemensamt värmeförsörjningsansvar etc.). Koefficient för värmekällans egenskaper tas ur tabell 5 och förs in i pos. 25. (Jämför motsvarande operation för blankett H.) Antal måttenheter per Gcal för det använda bränslet tas från sista kol. i tab. 6 och förs in i pos. 26. 25 och 26 multipliceras och produkten antecknas i pos. 27 som gäller för använt bränsle och dess måttenhet vilket antecknas i pos. 28. I pos. 29 antecknas sammanlagt varmvattenbehov enligt kol. 23 för byggnader som skall ha gemensam licens. (Jämför motsvarande för behov typ l och 2.) ev. tillkommande behov från l pos. 30 antecknas slutligen punkt 4. med värdet Var och en av pos. 24, 29 och 30 multipliceras i pos. 27 varvid erhålles 31 (= 27 x 24) = normal årlig bränslemängd för pos. väggtransmission och ventilation (del av typ 1 och del av typ 2) pos. 32 (= 27 x 29) = d:o för varmvatten (typ 3) pos. 33 (= 27 x 30) = d:o för speciella behov pos. 31-33 adderas och förs ut vid pos. 34. I pos. 35 införs medelvärdet av de uppgivna årsförbrukningarna från punkt 7 (= summan av de tre årens förbrukning divideras med 3).

178 Administration, metoder och kostnader. . .

Tabellförteckning

l. Normalbehov per m2 ly regionalt 2. Normalbehov per m2 ly för varmvatten 3. Koefficient för formfaktor och hustyp 4. Koefficient för ventilationsstandard 5. Pannverkningsgrad 6. Värmevärden 7. Värmebehovets fördelning på årets månader 8. En- och tvåfamiljshus transmissionskoefficient 9. En- och tvåfamiljshus koefficient för ventilation 10. Småhustillägg för källare ll. Kommentarer

Tabell 1 Normal värmeförbrukning. Mcal per m2 lägenhetsyta och år

. _... .. x

m...,.,.v..._.,...-,...-,

Administration, metoder och kostnader. . . 179

42 Karlstad

55 Mora

57 Bollnäs/Söderhamn - Söderhamn 60 85 62 - Bollnäs, Ovanåker 63 90 65 58 Hudiksvall/Ljusdal › Hudiksvall, Nordanstig 65 87 64 - Ljusdal 70 94 67 59 Sundsvall

66 Lycksele - Lycksele, Åsele, Norsjö 74 102 70 . Övriga 77 105 72 67 Piteå

68 Luleå/Boden-

69 Haparanda/Kalix 70 Kiruna/Gällivare 85 115 73

180 Administration, metoder och kostnader. . .

Tabell 2 Värmebehov typ 3

Normalbehov för varmvatten i flerfamiljshus och kontorshus Mcal per m2 lägcnhetsyta och år

Bostad med bad och kök 70 Bostad med dusch och kök 50 Bostad med varmvatten i tvättställ och kök eller enbart i kök 40 Mindre flerfamiljshus med gemensamt badrum samt varmvatten i kök och ev. tvättställ 60 Kontorshus 20

Normalbehov för varmvatten ismåhus (1 - och Z-famiüshus) Hus med varmvattenanläggning och utrustade med anordningar för bad och/eller tvätt Per familj och år 5500 Mcal

Tabell 3 Koefficienter för transmissionsvärmebehovet (Värmebehov typ l) vid hus av olika typ och form

Tabell 3 A Hus med uträknad formfaktor

0,20 0,25 0,30 0,35 0,40 0,45 0,50 0,55 0,60 V

Koeff. 0,67 0,83 1,00 1,17 1,33 1,50 1,67 1,83 2,00

Tabell 3 B Hus utan tillgänglig formfaktor

Hustyp Lägenhetsyta m2

300 600 1 000 2 000 3 000 300 5 000 600 1 000 2 000 3 000 5 000

Fristående 1,75 1,51 1,30 1,06 0,90 0,79 0,68 Gavelhus 1,52 1,33 1,14 0,92 0,82 0,72 0,64

Mfntmh” 1,28 1,18 1,02 0,86 0,76

Hornhus 0,68 0,63

Tabell 4 Ventilationsstandard. Koefficienten för ventilation anger värmebehov utöver vad som är normalt för självdragssystem

Typbe- Benämning Koeffiteckning cient

S Självdragssystem och radiatorvärme 0,0 F Fläktstyrd frånluft och radiatorvärme 0,3 FT-1 System med värmd tilluft och fläktstyrda flöden för till- och frånluft av typ som är vanlig för bostadshus 0,5 FT-2 Avancerad kontorsventilation utan möjlighet till återluftföring eller värmeåtervinning 1,5 FT-Å Avancerad kontorsventilation med återluft eller anordningar för värmeåtervinning (värmeväxlare mellan från- och tilluft) 0,2

Administration, metoder och kostnader.. . 181

Tabell 5 Koefficienter för olika värmekällor. Sammanlagd lägenhets- eller rumsyta (ly) som är ansluten till varje panncentral För oljecld ning gäller:

Oavsett storleken gäller:

Tabell 6 Varmeinnehåll för olika bränslen. (l Gcal = 1 000 Mcal = 1 000 000 kcal) Bränsle Måttenhet Gcal per Antal måttenhe-

Tabell 7 Graddagstalets fördelning på årets månader för olika orter

% Jan Feb Mar Apr Maj Jun Jul Aug Sep Okt Nov Dec Normalår

1931-1960

Jokkmokk 15,1 11,6 9,0 6,2 0,7 0,0 0,6 5,3 9,1 12,0 14,4 5 930 16,0 Luleå 10,1 6,5 0,7 0,0 0,0 4,6 8,6 11,2 13,9 5 260 15,9 14,6 13,9 6,6 1,0 0,0 0,0 5,1 8,5 11,1 13,9 4 810 Östersund 16,3 14,0 13,6 9,9

17,3 15,8 15,4 16,8 15,3 15,0 10,3 4,6 0,0 0,0 0,0 3,1 8,8 11,8 14,3 3 640 Jönköping 15,9 11,0 1,8 0,0 0,0 0,0 1,3 8,1 12,3 15,3 3 120 Göteborg 18,0 16,3 Malmö 18,0 16,4 16,0 10,9 2,0 0,0 0,0 0,0 0,7 8,5 12,1 15,4 3 020

182 Administration, metoder och kostnader. . . Tabell 8 En- och tvafamiljshus. Transmissionsvärmebehovets variation med hustyp och Iägenhetsyta. Koefficient för normalbehov typ l Hustyp enl. Lágenhetsyta m7 Figur på

1,20 M = Radhus mellandel -G = Radhus gaveldel Ingen bokstav = Fristående hus eller kedjehus

Tabell 9 En- och tvåfamiljshus. Ventilationsvärmebehov (typ 2) Koefficient för normalbehov typ 2 enl. tab. 1 är genomgående 0,5 för enoch tvåfamiljshus och 0,7 för flerfamiljshus med lägenhetsytan mindre än 600 m2.

Tabell 10 Småhus. Tillägg till värmebehov typ l och 2 för källare i Gcal per år Hustyp enligt Husstorlek i m2 lägenhetsyta figur på

ll Kommentarer

Jämförs tabell 3 B och tabell 8 för hus i storleksordning 300 m2 finner man att 3 B ger högre värde. Detta förklaras av att normalt är fönsterytan större för flerfamiljshus (ca 30 % av fasadarean) jämfört med motsvaran- 1 de en- och tvåfamiljshus (ca 15 %).

l

Samma förhållande gäller för ventilation (tabell 4 och 9). Ett fler-

i

familjshus har större luftväxling än ett en- eller tvåfamiljshus med samma

lägenhetsyta, därför att det förra normalt innehåller fler kök, toaletter q

och badrum etc. För tappvarmvatten blir förhållandet detsamma (tabell 2). Flerfamiljshuset har normalt större boendetäthet (= mindre antal m2 ly per person).

Administration, metoder och kostnader. . . 183 sou 197551

2 Statistisk analys av KBs-öEFzs kalkylmetod.

Underbilaga

Beräkning av spridning och förväntade

klagomål

för medelavvikelsen

2.1 Beräkning av referensvärden (litteraturvárden)

ifråga om energibehovet för småhus och flerfamiljshus

För att beräkna medelavvikelsen för beräknade cnergibehovsvärden enligt måste vissa referensvärden vara kända. Det KBS-ÖEF:s kalkylmetod medelavvikelsen för det enskilda hushållet (oh) och medelgäller främst Medelavvikelsen för

avvikelsen för panncentrals årsverkningsgrad (op).

sammansätts av dessa. Genom att jämföra det totala energibehovet (atot) av KBS:s undersökning av förhållandet mätningar av otot med resultatet mellan beräknad och deklarerad energiförbrukning kan medelavvikelsen beräknas med hjälp av reglerna för sammanför kalkylmetoden (aber) sättning av stokastiska variabler. Medelavvikelsen för det enskilda hushållet delas upp på en medelaven medelavvikelse för vikelse för varmvattnets energibehov (ovarmv), energibehov Medelavvikelsen för panncentrals

uppvärmningens (Guppy).

byggnader. Även för fjärrverkningsgrad är givetvis 0 för eluppvärmda i realiteten inte är värmda byggnader antas op lika med 0, trots att detta

helt sant. medelavvikelser förekommer: Sammanfattningsvis gäller att följande

0 varmv hushållet:

{varmvatten

för det enskilda 0h uppvärmning O uppv för panncentrals verkningsgrad: op

PWP!

för kalkylmetoden: aber för energibehovet totalt: otot

över energibehovens medelawikelser l tabell 2.1 anges de uppgifter som har kunnat återfinnas i svensk litteratur. I fråga om småhus har man väl samstämmiga värden. Förutsättningarna för de försök på vilka erhållit omfattning ger grundad anledning anta uppgifterna baseras och försökens är situationen sämre. att resultaten är relevanta. I fråga om flerfamiljshus mellan olika försök och mellan olika Där föreligger ingen samstämmighet Det måste vid bedömning av medelavvikelsen för undersökares resultat. observeras, att energibehoven för jämförflerfamiljshusens energibehov bara flerfamiljshus under antagna förutsättningar skall uppvisa avsevärt småhus. När antalet till en och lägre variationer än i fråga om jämförbara anslutna ökar utjämnas nämligen variasamma värmecentral lägenheter mellan de enskilda lägenheterna (hushållen). Redan vid ett antal tionerna

184 Administration, metoder och kostnader. . .

om 50-75 anslutna lägenheter kan man statistiskt sett förvänta sig att

erhålla samma energibehov för varje uppmätt värmecentral. Så är emeller-

tid inte fallet enligt tabell 2.1. Winsnes (VVS nr 3 1974) undersökte l0 st fjärrvärmda kollektiv bestående av konstruktionsoch storleksmässigt identiska flerfamiljshus med 80 lägenheter i varje hus. Hans undersökningar gav en medelavvikelse på ca 0,07 för kollektiven (10 st). Teoretiskt skulle detta innebära att medelavvikelsen för resp. lägenhets (hushålls) energibehov ligger över 0,5. Detta är alltför för att vara högt realistiskt i jämförelse med det väl belagda resultatet för småhusens del (O,l3-0,l 5). Det är därför troligt att de 10 kollektiven inte var statistiskt jämförbara, dvs. att det förelegat systematiska skillnader i hushållens sammansättning, levnadsvanor etc. O. Larsons undersökningar (Byggforskningsinstitutet) beträffande flerfamiljshus med 40-120 lägenheter per byggnad har gett en medelavvikelse på 0,18. I denna ingår även hänsyn till panncentralens verknings-

grad. Om medelavvikelsen för den senare skulle sättas så högt som till op = 0,15 blir energibehovets medelavvikelse 0h = 0,1 och det enskilda

hushållets medelavvikelse som i föregående fall större än 0,5. Även beträffande O. Larsons måste därför undersökningar antas att systematiska olikheter mellan kollektiven förelegat. Undersökningarna beträffande flerfamiljshus ger därför otillfredsställande vägledning för att bestämma ett realistiskt värde på medelavvikelsen för energibehovet.

2.2 Beräkning av medelavvikelser för värden från KBS-ÖEF :s stickprovs-

undersökning

l tabell 2.2 anges de medelavvikelser som kunnat beräknas ur uppgifter som hämtats från KBS-ÖEF:s stickprovsundersökning av förhållandet mellan beräknad och deklarerad i olika energiförbrukning byggnader. Beräkningarna har grundats på diagrammen i bränslenämndens rapport av den 1974-06-24 (Dnr 482). Det resultat som beträffande medelavvikelsens storlek kan utläsas ur tabell 2.2 är motsägelsefullt. Det ger heller ingen god överensstämmelse med de resultat som anges i tabell 2.1. Vid en närmare analys visar det sig att förutsättningarna för KBS-ÖEF:s undersökning inte är tillräckligt väl definierade för att undersökningsresultaten skall en korrekt medge utvärdering av medelavvikelser. Värden enligt tabell 2.2 måste därför användas med stor försiktighet. De borde läggas till grund för kvalificerade gissningar snarare än regelrätta beräkningar. Så t. ex. föreligger inga storlekssamband för värdena el.2-el.4, vilket borde varit fallet vid korrekt resultat. Ett annat frågetecken utgör de fjärrvärmda objekten, som har så stor medelavvikelse att man inte kan utesluta mätfel. Fler exempel på finns men det sagda får räcka som exempel på att tabell 2.2 motsägelser bör användas endast som ledning.

Administration, metoder och kostnader. . . 185

2.3 Beräkning av medelavvikelsen för KBS-öEFss kalkylmetod

filter sammanställning av medelavvikelserna enligt tabell 2.1 och 2.2 kan medelavvikelsen för kalkylmetoden räknas fram. Med hänsyn till osäkerhet och motsägelser i tabellernas värden grundas denna beräkning på att endast vissa, någorlunda samstämmiga värden utnyttjas. De värden som efter en grundlig analys och bedömning vaskats fram ur tabell 2.1 och 2.2 2.3. Där anges även kalkylmetodens beräknade medelanges i tabell avvikelse. Tabell 2.3 fordrar några kommentarer. Medelavvikelsen för det enskilda hushållet i småhus har antagits till 2.1 får anses rätt väl belagt. Medelavvikelsen för 0,13, vilket enligt avsnitt en ciljeeldad panncentral i småhus har antagits till 0,12. Detta värde är mindre säkert. Det baseras delvis på rena antaganden och delvis på resultatet från tidigare, delvis opublicerade, undersökningar av småhusverkningsgrad. Värdet 0,12 är troligen ganska riktigt. Det pannors innebär att om medelvärdet för årsverkningsgraden antas till 65 % ligger 38 % av totala antalet oljeeldade småhus inom intervallet 57 %-73 %. Ca 30 % av antalet småhus skulle ha en verkningsgrad högre än 73 % och 30% en verkningsgrad oh=0,l3 och lägre än 57 %. Med antagandet småhus op = 0,12 blir den totala medelavvikelsen för oljeeldade otot = 0,18. KBS:s undersökningar ger i detta fall en medelavvikelse på skulle innebära att kalkylmetodens medelavvikelse är 0,19. 0,26 vilket Eftersom KBS:s undersökningar gett medelavvikelsen 0,26 även för elvärmda småhus skulle kalkylmetoden ifråga om elvärmda småhus ge en medelavvikelse på 0,22. Det finns inga skäl att anta att det föreligger större att beräkna energibehov för elvärmda småhus än för svårigheter Denna skillnad betraktas därför inte som signifikant. Den oljeeldade. hänförs till mätfel. För att inte överskatta svårigheterna att rätt beräkna energibehovet för småhus bör även värdet 0,19 anses något högt. De fortsatta beräkningarna kommer att baseras på antagandet att kalkylmeraden för småhus ger en medelavvikelse på 0,16 (obe, = 0,16). l fråga om flerfamiljshus är det svårare att åstadkomma en riktig av medelavvikelsen Som tidigare nämnts ger tabell 2.2 en beräkning medelavvikelse för det enskilda hushållet (oh) på över 0,5. Det är alltför högt för att vinna tilltro. Det finns skäl att anta att det enskilda hushållet i flerfamiljshus på grund av sämre sparbenägenhet, på grund av svårigheter att erhålla en riktig värmefördelning mellan olika lägenheter osv. har större medelavvikelser än hushåll i småhus. Därför antas för flerdvs. en dubbelt så stor medelavvikelse som för familjshus oh =0,25, hushåll i småhus. För en byggnad med 10 lägenheter blir medelavvikelsen för byggnadens energibehov ca 0,1 och för byggnader med flera hundra lägenheter är medelavvikelsen för energibehovet så liten att man borde kunna försumma den. Detta förutsätter dock slumpmässig lägenhetsfördelning. Som tidigare påpekats är det uppenbart att man ien stor del av flerfamiljshusen har ett mer eller mindre systematiskt urval av personer med avseende på levnadsvanor, familjestorlek etc. Detta gör det än svårare att erhålla generella, någorlunda sanna värden för flerfamiljshus. oh = 0,25 får i brist på erforderligt underlag godtas som en kvalificerad

186 Administration, metoder och kostnader. . .

gissning. För panncentraler antas samma värde som för

(op=0,l2)

småhus. (Medelvärdet för panncentralernas är dock årsverkningsgrad något större än för smähusen.) För fjärrvärmda hus antas = 0. Den

ap

enligt KBS-ÖEF uppmätta medelavvikelsen ligger mellan 0,15 och 0,30. De angivna värdena resulterar i en medelavvikelse för kalkylmetoden mellan 0,1 och 0,24. Värdet 0,1 är uppenbart för lågt och 0,24 torde vara för högt. De fortsatta beräkningarna baseras på antagandet att kalkylmetoden för flerfamiljshus ger en medelavvikelse på Obgr = 0,22. Beräkningsmetoden är därmed analyserad.

2.4 Fárvántat antal klagomål

Antalet förväntade klagomål vid tillämpning av KBS-ÖEF :s kalkylmetod låter sig därmed beräknas. Nu vet man inte säkert vilket klagokriterium som bör tillämpas. Det torde kunna antas att den fastighetsägare som får sin byggnad värmetaxerad till mindre än 80 % av det av honom deklarerade behovet med säkerhet kommer att begära rättelse. Att sak samma gäller även vid 90% är inte givet. Det antas dock i denna utredning att 90 %-gränsen är relevant dvs. att fastighetsägarna ej klagar om de taxeras till mer än 90 % av deklarerat behov. Att man inte klagar om taxeringen ger högre värde än det deklarerade får tas för givet. Det måste påpekas att man inte under några omständigheter kommer att kunna undvika att vissa fastighetsägare övertaxeras och några undertaxeras. Om emellertid 90 %-gränsen accepteras blir resultatet att ca 20 % av antalet småhusägare kommer att begära ändring och ca 30 % av ägarna till flerfamiljshus, se tabell 2.4.

Tabell 2.1 Sammanställning av medelvärden och medelavvikelser enligt litteraturuppgifter

Objekt Medelvärde Medelav- Anmärkning kWh/mz el% vikelse a Småhus: elvärmda al Lika konstruktion och yta a1.1 107 st, (Munter 1973) - 0,15 a1.2 300 st (Lundström) 180 0,13 31,200 kWh/år KAal.3 55 hus (Winsnes) 0,17 värde mer repr. än yta a2 Varierande konstruktion och yta a2.l (Munter) 1 pl. med källare 290-300 a2.2 (Munter) 1 pl. utan källare 200-220

b Småhus oljevârmda bl Winsnes 20 st 0,24

c FIerfamil/shus cl Fjärrvärmda c1.1 10 hus å 80 lgh. - 0,07 (Winsnes) C2 Oljeeldade centraler c2.1 O. Larson 40-120 lgh. 34,5 l/m7 år 0,18

Administration, metoder och kostnader. . . 187

Tabell 2.2 Sammanställning av medelvärde och medelavvikelse för KBS-undersökningen 197 3. Variabel är kvoten mellan beräknad och deklarerad energiförbrukning Medel- Med elav- Objekt värde vikelse

d Småhus dl Oljeeld ning, hela landet 201 objekt 1,03 0,26 d2 Oljeeld ning zongruppvis

d3 lvilvärmda 24 objekt dekl. förbrukning

e Flerfamil/“shus oljeeldade centraler el Kapacitet _ e1.1 Oljeeldn. hela landet alla storlekar 174 objekt 0,99 0,20 140 objekt 1,12 0,29 e1.2 600»2 000 m2 1gh.yta per central 108 objekt hela landet 1,06 0,16 el.3 599 m2 lgh.yta per central 27 objekt, hela landet 1,13 0,30 e1.4 2 000 m2 lgh.yta per central, osäkert [LO] [0,1] e2 Zongruppvis

g F IerfamiI/shus fiärrvärmda gl hela landet 50 objekt 0,92 0,24

188 Administration, metoder och kostnader. . .

Tabell 2.3 Antagna värden över medelawikelser samt därur beräknad medelavvikelse för KBS-ÖEF:s kalkylmetod

Antagen medelavvikelse för Uppmätt Medelavmedelav- vikelse Enskilt Panncen- Totalt f. vikelse fö, kalkyl_ hushåll tral byggnad enl_ Kgs_ memd verkn. öElx g-ad

1 2 3 4 5

Småhus elvärmda 0,13 0 0,13 0,26 0,22 oljevärmda 0,13 0,12 0,18 0,26 0,19

Flerfanziljshus oljeuppvärmning enskilt hushåll 0,25 byggnad med 10 lgh. 0,10 0,12 0,16 0,30 0,24 20 lgh. 0,06 0,12 0,14 0,16 0,10 50 lgh. 0,05 0,12 0,13 100 lgh. 0,03 0,12 0,12 500 lgh. 0,01 0,12 0,12 ljärruppvärmning

Tabell 2.4 Antal klagomål vid olika klagogräns

Gräns för klagan i Antal klagomål i procent procent av verkligt energibehov Småhus Flerfamhus

The, = 0,16 Tber = 0,22

80 14 18 85 17 23 90 21 29 95 27 34 100 50 50

Anm. Klagogräns: Det förhållande mellan beräknat och verkligt (deklarerat) energibehov under vilket klagomål uppstår.

Administration, metoder och kostnader. . . 189

3 energiförbrukning för varmvatten- Underbilaga Exempel på i bostäder och tänkbara besparings-

beredning alternativ

3.1 Allmänt

Som för bedömning av kalkylmetodens värden i fråga om underlag för varmvattenberedning lämnas här en redogöresle energiförbrukning med exempel på förbrukningssiffror och besparingsmöjligheter.

3.2 F örbrukarkarakteristik

Hushållens förbrukning av vatten utgör med sina ca 55 % av den kommunala vattenförbrukningen en betydande post i vattenbalansen. Hushållsförbrukningen är trots detta inte särskilt väl studerad. Tillgängfrån och prognoser inom Sverige har liga uppgifter undersökningar insamlats och återges i huvudsak och i starkt koncentrerad form itabell

3.1. Dessa värden bör inte utan vidare läggas till grund för en uppskatti här föreliggande fall. Litteraturuppgifterna ning av förbrukningsvärden är inte helt samstämmiga och de synes framför allt inte vara grundade på helt jämförbara förutsättningar. För att få underlag för en nödvändig av litteraturvärdena skall här i korthet de viktigaste förbrukjustering faktorerna behandlas. Ser man till årsförbrukningen och ningspåverkande bortser från variationer mellan veckor och månader inom ett år är dessa

faktorer huvudsakligen följande:

a) hushållets storlek, dvs. antal personer i hushållet b) hushâllets placering, dvs. småhus eller flerfamiljshus utrustning (bad, diskmaskin o. d.) c) hushållets utrüstningens utformning främst beträffande beredning d) den tekniska och tappning av varmvatten.

Hushållets storlek, dvs. antal personer per lägenhet (och deras vanor) påverkar vattenförbrukningen i hög grad. Grovt räknat brukar det antagas av både kall- och varmvatten är proportionell mot att förbrukningen antalet och följaktligen brukar förbrukningen mätas i liter per personer Detta är dock inte korrekt person och dygn eller m3 per person och år. små eller stora hushåll eftersom brist resp. förekomst av stora för mycket där förekommer. Man måste därför acceptera att sammanlagringseffekter räknat är större i varmvatten- och kallvattenförbrukningen per person än i flerpersonershushåll. I brist på säkert underlag enpersonshushåll

190 Administration, metoder och kostnader. . .

antas i fortsättningen att enpersonshushållet har ca 50% större förbrukning per person än flerpersonershushåll. För två till fem personers hushåll antas att förbrukningen är proportionell mot antalet personer. De förbrukningsvärden per person som används i denna utredning är inga egentliga konstanter. De varierar avsevärt från individ till individ beroende på levnadsvanor, ålder m. m. Förbrukningsvärdena ska därför ses som medelvärden gällande ett större antal personer inom resp. lägenhetstyp (småhus resp. flerfamiljshus). De individuella variationerna från dessa medelvärden behandlas i underbilaga 2 med hjälp av statistisk analys. Småhus eller fierfamiljshus är en annan faktor som i rätt hög grad påverkar vattenförbrukningen. I småhus är förbrukningen per person avsevärt lägre än i flerfamiljshus, något som bekräftas av i stort alla undersökningar som företagits i denna sak. Detta förhållande tillskrivs det faktum att småhus är utrustade med anordningar för mätning av både vatten- och energiförbrukningen i varje hus. De debiteras efter faktisk förbrukning och har därför ett sparincitament som i regel saknas i flerfamiljshus med kollektiv debitering. Detta bestyrks av de mätningar L. Dirke gjort i flerfamiljshuslägenheter med och utan mätning, tabell 3.2. Det visar sig enligt dessa undersökningar att efter det att mätning införts och förbrukningen av vatten sålunda till gjorts en påverkbar kostnad för hyresgästerna sjönk med ca 50 % för vattenförbrukningen varmvatten och med ca 25 % för kallvatten. Av Dirkes undersökning vågar man dra den allmänna slutsatsen att det är förekomsten av mätning som är avgörande för vattenförbrukningens storlek per person räknat och ej frågan om småhus resp. flerfamiljshus. Förbrukningen i flerfamiljshus med mätning ligger på approximativt samma nivå som förbrukningen i småhus. Det bör dock observeras att man vissa år kan få högre kallvattenförbrukning i småhus p. g. a. trädgårdsbevattning och att denna förbrukning för detta ändamål kan förrycka jämförelserna mellan småhus och flerfamiljshus. Hushållen utrustning och den tekniska utrustningens är utformning också faktorer som påverkar vattenförbrukningen. Det torde emellertid vara ogörligt att vid beräkning av medelvärden i detta sammanhang ta hänsyn till de variationer som kan hänföras t. ex. till förekomst av diskmaskin, flera bad- eller duschutrymmen osv. Detta måste hänföras till slumpmässiga individuella variationer. Resonemanget om förbrukningspåverkande faktorer leder till följande. Förbrukningen av kall- och varmvatten bör uttryckas som en stokastisk variabel (approximativt kan man anta att förbrukningen är normalfördelad). Medelvärdet beräknas som specifik 4 förbrukning per person och differentieras endast med hänsyn till om förbrukningen är i utsatt för mätning eller ej (småhus resp. flerfamiljshus). Övriga faktorer som påverkar förbrukningen betraktas som slumpmässiga och de representeras därför i den valda sannolikhetsfördelningens (normalfördelningens) avvikelsemått. Undantag utgör enpersonshushåll, varvid förbrukningen per person

regelmässigt måste antas vara högre än i flerpersonershushåll.

Medelvärdet (normalvärdet) behandlas i nästa avsnitt.

Administration, metoder och kostnader. . . 191

3.3 Medelvárden förbrukningen av kall- och varmvatten i hushåll för

I tabell 3.1 har (som tidigare nämnts) sammanställts förbrukningsvärden hämtade från svenska undersökningar och prognoser. Systematiserar man man att förbrukningen i början av 1970-talet dessa uppgifter något finner

200 och 230 m3/pers0n/år för flerfamiljshus och mellan

bör ligga mellan 120 och 160 i småhus Ökningstakten under 1960-talet

m3/person/år

anges till ca 15 % per 10 år. I tabell 3.3 anges hushållsförbrukningens karaktär, dvs. fördelningen wc osv. enligt uppgifter från Tekn. Tidskr. 1964 och Byggforskpå disk, ningsinstitutet 241965. Av dessa värden kan man med grova antaganden räkna fram att ca 30 % av den totala förbrukningen utgörs av varmvatten. Denna siffra stämmer väl med vad som angetts i andra sammanhang. I tabell 3.4 har med ledning av uppgifterna i föregående tabell den beräknade medelförbrukningen i småhus och flersammanställts med till fem per hushåll enligt tre alternativ. I familjshus upp personer tre fallen för fullständighetens skull både kall- och varmalla anges men det är varmvattenförbrukningen och därav fölvattenförbrukning, jande energiförbrukning som är det väsentliga.

Alt. I. Normfallet

Detta alternativ svarar mot nuvarande medelförbrukning utan speciella för vare sig beträffande den tekniska utrustningens åtgärder besparing eller beträffande brukandet. Detta alternativ är normalutformning Det bör dock observeras att betydande avvikelser från alternativet. medelvärdet förekommer.

Alt. 11. Sparfallet

Detta alternativ svarar mot medelförbrukningen när brukarna frivilligt så mycket som kan anses möjligt utan att komfort och hygien sparar Detta alternativ bör vara tillämpbart i ett påverkas i någon påtaglig grad. där man med hjälp av allmän information över samtliga masskrisläge media uppmanar allmänheten att på frivillighetens väg spara energi under Det är däremot troligt att en medelförbrukning en krisperiod. knappast detta kan uppnås kontinuerligt inuvarande bostadsenligt sparalternativ bestånd utan tekniska förändringar.

Alt. 111. Fri rans. fallet

Detta alternativ svarar mot den medelförbrukning som kan tänkas uppstå i ett allvarligt krisläge där allmänheten uppmanas vidta alla åtgärder för att energi. Alternativ lll förutsätter liksom alt. Il besparing på spara frivillig grund. En som under de värden som svarar mot alt. lll förbrukning ligger måste anses innebära stora och praktiska olägenheter och i hygieniska t. ex. beträffande hushåll med barn, sjuka, åldringar o. d. vissa fall risker,

192 Administration, metoder och kostnader. . .

Möjligheterna att på frivillig väg komma till lägre världen än alt. lll bedöms därför som mycket små. Tvångsmässiga åtgärder måste till. Tabell 3.5 (specifik förbrukning av varm- och kallvatten) må få tala för sig själv. Dessa uppgifter är baserade på en grundlig analys och utvärdering av litteraturuppgifter (tabell 2.1-2.4), praktiska erfarenheter och förfrågningar. Osäkerheten är självfallet ändå stor och många divergerande synpunkter kan läggas på dem. Generellt sett bör man observera att flerfamiljshusen i dagens läge har större än småhusen besparingspotential av skäl som tidigare anförts (omätt kontra mätt förbrukning). Skillnaden i förbrukning antas utbalanserad redan i alt. II och sålunda även i alt. III. Den specifika förbrukningen antas alltså vara lika i småhus och flerfamiljshus beträffande alt. ll och alt. lll. Någon grundläggande skillnad i det personliga behovet av varmvatten föreligger ju inte mellan hushåll i småhus resp. flerfamiljshus. Det kan visserligen ifrågasättas om besparingspropaganda o. d. kan göras så effektiv redan i alt. Il så att denna tillsammans med den allmänna lojaliteten uppväger frånvaron av mätning och förbrukningsberoende debitering. Man kan spekulera över detta. Möjligen är alt. ll beträffande flerfamiljshus något optimistiskt. Eftersom varmvattenförbrukningen relateras till person och ej till lägenhet är det som tidigare påpekats inte rätt att räkna denna förbrukning per lägenhet. I förenklande syfte gör man ändå på det sättet i de flesta utredningar. Det har därför sitt intresse att studera vilka fel man därigenom kan begå. I befintlig bebyggelse (1972 års värden) uppgår för riket i sin helhet det genomsnittliga antalet personer per lägenhet till ca 2,6 i fråga om småhus och till ca 2,4 ifråga om flerfamiljshus (se tabell 3.6). För den statistiska medellägenheten” uppgår därför enligt föregående uppgifter i normalfallet energiförbrukningen för varmvatten till 2,7 MWh/år ifråga om småhus och till 3,5 MWh/år ifråga om lägenhet i flerfamiljshus, se tabell 3.7. Förbrukningen enligt besparingsalternativen (alt. II och alt. III) uppgår till 1,9 MWh/år för småhus och till ca 1,6 MWh/år för lägenhet i flerfamiljshus. Dessa värden är lägre än vad som brukar antagas, vilket torde förklaras av att man i regel räknar med större antal personer per lägenhet. Det vanligaste torde vara att man räknar med fyra personer per lägenhet, vilket kan vara sant för nytillkommande bebyggelse i genomsnitt men ej för befintlig bebyggelse. Räknar man med fyra personer per lägenhet får man till resultat att energiförbrukningeni normalfallet skulle uppgå till 4,1 MWh/år för småhus och 5,8 MWh/år för lägenhet i flerfamiljshus. I besparingsalternativ blir värdet ca 2,9 MWh/år och i alt. III ca 2,4 MWh/år.

3.4 Återutnyttjning av energi i varmvatten

Viss del av energin i varmvatten för förbrukning kan återvinnas och det är därför inte rätt att betrakta varmvattenenergin i sin helhet som förlorad. Det varmvatten som utnyttjas för bad-dusch, för disk o. d. kan i ett krisläge magasineras i diskho, badkar, kokas bort osv. under så lång tid (upp till en ä två timmar) att en del av energin avlämnas som värme till

Administration, metoder och kostnader. . . 193

rumsluften. kan det antas att ca 50% av Enligt föregående uppgifter varmvattenmängden förbrukas för sådant ändamål att en värmeåtervin- Det möjliga temperaturfallet antas till 14° ning på detta sätt är möjlig.

(37°-23°). Om man vidare antar att återvunnen energi kan utnyttjas

under åtta av årets tolv månader (67 %) får man till resultat att grovt räknat 8 % av energin i varmvatten kan återvinnas på detta enkla sätt, dvs. 80, 60 resp. 55 kWh/person/år i alt. I, alt. II resp. alt. III. viss del av varmvattenenergin torde återvinnas vid spill- Ytterligare vattnets genom byggnaden. Denna återvinning värderas inte här transport i ovannämnda siffror. Det kan utan den får ingå som säkerhetsmarginal att den värme som återvinns från avkylning och ytterligare påpekas av vatten samtidigt medför en för värmekomfort gynnsam avdunstning av rumsluftens Skall ett sådant värmetillskott rätt ökning fuktighet. förutsätter det dock effektiva regleranordningar i värmekunna utnyttjas något som inte är alltför vanligt i befintlig äldre bebyggelse. systemet, Möjligheten bör emellertid uppmärksammas.

3.5 Jämförelse mellan energiförbrukningen för varmvatten resp. hushållsel

för varmvattenberedning resp. hushållsel har jäm- Energiförbrukningen förts i tabell 3.8. Därvid har beträffande varmvattenförbrukning använts de värden som räknats fram i föregående avsnitt. Beträffande elförbrukningen har använts något justerade värden från EPU-utredningen. Möjlig

besparing i hushållet på frivillig grund har enligt CDL:s och SEF:s rapport Ransaren Il” uppskattats till 10 %. Tabellen visar att man i det läge som svarar mot tidigare angivna alt. II, påkallas i en krissituation, kan dvs. då ett aktivt frivilligt energisparande för hushållsel är större än energiförpåräkna att energiförbrukningen för varmvattenberedning. Siffrorna är givetvis osäkra. Vill brukningen torde man man inte låta sig invaggas i någon falsk noggrannhetskänsla ändå anta att för dessa båda ändamål är våga energiförbrukningen lika. Vid bedömning av detta förhållande måste man dock approximativt ta hänsyn till att en betydande del av hushållselförbrukningen övergår till att byggnaden är utrustad med effektiva värme, som under förutsättning temperaturregleringsanordningar kan nyttiggöras. l bästa fall bör uppemot 75 % av hushållselenergin kunna nyttiggöras på detta sätt. Motsvarande siffra för varmvatten torde under normala förhållanden vara liten. vad som tidigare anförts bör man dock i ett mycket Enligt kunna 10 % av varmvattenenergin för besparingsläge utnyttja uppemot

rumsuppvärmning. ovan oavsett om man räknar med 2,5 eller 4 slutsatserna gäller i personer per lägenhet.

194 Administration, metoder och kostnader. . .

Tabell 3.1 Sammanställning av litteratur-uppgifter ang. kall- och varmvattenförbrukning i bostäder

Vattenför- Energi för A nm. brukning varmvatten

Totalt Varmv. MWh/år kWh/m? år

1. SOU 1965:8 Flerfamiljshus 1960 190 Flerfamiljshus prognos 80 250 Småhus 1960 115 Småhus prognos 1980 175 2. Dirke, Göteborg 1960 Flerfamhus utan mät. 204 54 Flerfamhus med mät. 136 26 3. Byggforskn. 24:196S Flerfamhus 163 4. Tekn. Tidskr. 1964 Flerfamhus 1960 165 5. Munther VVS 121974 Småhus 1972 5,5 50 6. SOU 1974:47 F1erfam.hus 5,4 70 7. SOU 1974:76 Flerfam.hus 1972 230 70 4 300+ p=antaI 700 boende (p-3)

Anm: Värden utan parentes är värden från resp. källa. Värden inom parentes har beräknats från källvärden med följande omvandlingstal: varmvattenförbrukning = 0,3 x tot.förbrukn. varmvattenenergi = 55 kWh/m .

Tabell 3.2 Kall- och varmvattenförbrukningens i flerfamiljshus när förändring mätning införs enl. Dirke (VVS 1964)

Vatten- Före Efter Förändring förbrukning mätning mätning i %

Kall- + varmvatten 2041/pd 136 l/pd - 33

Slutsatser i anslutning till tabell 3.2 0 Minskningen i varmvattenförbrukning ca 2 ggr så stor som minskningen i kallvattenförbrukning. ° Varmvattenandelen minskar från 27 % till 19 % dvs. till ca 70 % av värdet före mätningens införande. 0 Förbrukningen efter det att mätning införts för lägenheter itlerfamiljshus ligger approximativt på samma nivå som förbrukningen i småhus.

Administration, metoder och kostnader. . . 195 Tabell 3.3 Sammanställning av litteraturuppgifter ang. hushållsvattenförbrukningens karaktäri procent

Anm: Om förbrukningen för WC och för matlagning antas bestå enbart av kallvatten och övrig förbrukning av en blandning av kall- och varmvatten (50 % av var) ger ovannämnda värden till resultat att varmvattnets andel av totalförbrukningen är 30 å 35 %.

Tabell 3.4 Vatten- och energiförbrukning för varmvattenberedning i bostäder med upp till fem personer per lägenhet (Enligt spec. förbrukning i tabell 2.1)

Småhus F lerfamiljshus lgh = lägenhet antal pers. per lgh. antal pers. per lgh. 1= liter d = dygn l 2 3 4 5 1 2 3 4 5

Alt 1 : Normfall Varmvatten 70 100 150 200 250 90 140 210 280 350 l/lgh. d. Kallvattcn 150 240 360 480 600 200 300 450 600 750 l/lgh. d. Kall- + varmvatten 220 340 510 680 850 290 440 660 880 1 100 l/lgh. d. Energi 1,4 2,1 3,2 4,2 5,3 1,8 2,9 4,4 5,9 7,4 MWh/lgh. år

Alt 11. Sparfall Varmvatten 50 70 105 140 175 45 70 105 140 175 l/lgh. d. Kallvatten 130 200 300 400 500 175 260 390 520 650 l/lgh. d. Kall- + varmvatten 180 270 405 540 675 220 330 495 660 825 l/lgh. d. Energi 1,0 1,4 2,2 3,0 3,8 1,0 1,5 2,2 3,0 3,8 MWh/lgh. år

Alt III: Fri rans. fall Varmvatten 40 60 90 120 150 40 60 90 120 150 l/lgh. d. Kallvatten 130 200 300 400 500 260 240 360 480 600 l/lgh. d. Kall- + varmvatten 170 260 390 520 650 200 300 450 600 750 l/lgh. d. Energi 0,85 1,3 1,9 2,5 3,2 0,85 1,3 1,9 2,5 3,2 MWh/lgh. år

Alt 1: Normfall: Svarar mot genomsnittsförbrukningen inom ett större antal lägenheter utan speciella besparingskrav eller -åtgärd er. Alt Il: Sparfall: Svarar mot genomsnittsförbrukningen vid en frivillig besparing ned till den gräns där komforten allvarligt börjar påverkas. Alt III: Fri rans.: Svarar mot genomsnittsförbrukningen vid största tänkbara frivilliga besparing.

196 Administration, metoder och kostnader. . .

Tabell 3.5 specifik förbrukning av varm- och kallvatten samt besparing enl. två alternativ. Dessa värden är grundade på litteraturvården enligt tabell 2.1 och utgör förutsättningar för de fortsatta beräkningarna

Småhus Flerfamhus l = liter d = dygn pers. = person 1. specifik förbrukn. 1a: 1 pers./lgh.

l/pers. d. 2a: flera pers/lgh.

l/pers. d. 2. Besparing Alt. II: Sparfall Varmvatten - 30 % - 60 % Siffrorna anger reduk- Kallvatten - 10 % - 15 % tion i förhållande till Varm- + kallvatten - 20 % - 25 % spec. förbrukn. enl. Alt. Il: Fri rans.fall om . , __ Varmvatten _ 40 % var»

Tabell 3.6 Antal lägenheter 1972-1985 1972 1985 Sort Folkmängd 8, l 5 8,60 M 1. Småhus

2. Flerfam.hus

3. Summa

Anm: Produktion: Småhus 35 000 per år Flerfamiljshus 35 000 per år Rivning: Småhus 10 000 per år Flerfamiljshus 10 000 per år Nettoproduktion: Småhus 25 000 per år Flerfamiljshus 25 000 per år Detta alternativ innebär något lägre ökningstakt än EPU antagit.

Administration, metoder och kostnader. . . 197

Tabell 3.7 Vatten- och energiförbrukning för varmvatten i Statistiska medellägenheten 1972 resp. Normallägenheten 1972

l. Statistiska medellägenheten (1972) Småhus (2,6 pers.) Alt. l 2,8 MWh/år Alt. ll 1,8 MWh/år Alt. lll 1,7 MWh/år Flerfamiljshuslägenhet Alt. 1 3,5 MWh/år (2,4 pers/lgh.) _ Alt. ll 1,9 MWh/år Alt. lll 1,7 MWh/år

2. Normallägenheten (1972) Småhus (4 pers.) Alt. I 4,2 MWh/år Alt. Il 3,0 MWh/år Alt. III 2,5 MWh/år Flerfamiljshuslägenhet Alt. l 5,9 MWh/år (4 pers./ lgh.) Alt. ll 3,0 MWh/år Alt. III 2,5 MWh/år

Tabell 3.8 Jämförelse mellan energiförbrukningen för varmvatten resp. hushållsel (MWh/år)

Varmvatten El

Normal Spar Normal Spar alt. l alt. ll

Småhus 2,6 pers. 2,8 1,8 3,2 2,9 4 pers. 4,2 3,0 3,6 3,2

Flerfamiljshus 2,4 pers/lgh. 3,5 1,9 2,7 2,4 4 peta/lgh. 5,9 3,0 3,0 2,7

198 Administration, metoder och kostnader. . . SOL 1975:61

Underbilaga 4 Registrering av data för och fastigheter

-

byggnader nuläge och utveckling

4.1 Fastighetsregister

För närvarande registreras fastigheter i de s. k. fastighetsregisrren. De är av två typer. Enligt 1908 års jordregisterförordning förs på landsbygden jordregister och i staden stadsregister enligt 1917 års lag om fastighetsbildning i stad. Jordregistret, för vilket överlantmätaren är registerförare förs manuellt. Det innehåller ett s. k. upplägg för varje hemman eller jordeboksenhet. På detta redovisas först den fastighet för vilken upplägget är inrättat och därefter de fastigheter som kan ha bildats genom delning eller andra åtgärder. Fastigheterna betecknas med namn och nummer. Stadsregistret består av tomtbok för stadens tomter samt stadsägobok innehållande övriga fastigheter. Dessutom förs tre olika bihang, bihang A (tomtbildningslängd), bihang B (samfälld mark) samt bihang C (vägar, gator m. m.). Vid domsaga resp. rådhusrätt förs av inskrivningsdomaren s. k. fastighetsbok. I den redovisas beslut angående lagfart och annan s. k. inskrivning (inteckningar, servitut m. m.). 1968 beslutade riksdagen att en central databank med all fastighetsinformation som berör registrering av fastigheter skulle genomföras. För att genomföra reformen, vari även ingår att införa ett enhetligt beteckningssystem för fastigheterna i jord- (uppdelningen och stadsregister försvinner alltså i princip), inrättades en särskild Centralmyndighet, nämnden för fastighetsdata, CFD, med ansvar för uppläggningen av det nya fastighetsregistret. Samtidigt föreslogs i SOU 1969:9 (ADB inom inskrivningsväsendet), att förandet av fastighetsböckerna samordnas med det föreslagna centrala fastighetsregistret. Vid CFD pågår nu ett försök omfattande större delen av Uppsala län. Försöket avser att pröva ett terminalbaserat system för fastighetsregistrering. Hela fastighetsregistret finns vid en central dataanläggning och vid lantmäterikontor och stadsingenjörskontor finns bildskärmsterminaler. Alla registerändringar sker i försöket att man via terminalen genom a jour-för det centrala registret. Vill man ha upplysningar från registret man inom några få sekunder få upp den önskade informationen på bildskärmen. Vill man ha en avskrift av registerinnehållet kan man genom att trycka på en knapp få en printerutskrift omgående. Längre utdrag kan

Administration, metoder och kostnader. . . 199 SOU l97S:6l

till centralanläggningen där de effektueras under beställas via terminalen natten och sänds per post. Kungl. Mlajzt har beslutat att även inskrivningsreformen bör prövas under försö ket i Uppsala län. Vid domsagan och rådshusrätten i Uppsala

finns motsvarande terminalanläggningar. För att inte obehörig påverkan skall kunna ske finns omfattande säkerhetssystem av registerinnehållet inbyggda i rutinerna. l Uppsala-försöket ingår följande data:

Fastighetens beteckning Ägarens namn och adress Ägarens personnummer/registreringsnummer Fastighetens ursprung Samfällighet Servitut - Anteckning om lagfarter

lnteckningar Ev. förbud (byggnads-, utfartsförbud etc.)

Fastighetens centralpunktskoordinater Ev. byggnadskoordinater.

Det är meningen att man i försöksdriften skall kunna söka en fastighet

på dess nuvarande och tidigare beteckningar, på ägarens namn och adress, samt på fastighetens adress. på ägarens person- eller registreringsnummer

4.2 Länsdatakontoren

datakontor. En annan form av fastighetsregister förs vid Iänsstyrelsernas Dessa tjänar främst fastighetstaxering och folkbokföring. är av två slag. Dels finns ett Länsdatakontorens fastighetsregister som kallas fastighetsband (FB). Detta innehåller alla länets huvudregister och stadsregister (s. k. huvudfastigheter). Dessfastigheter enligt jordutom tas upp som särskilda redovisningsenheter sådana objekt (delfastigsamt heter) som byggnader på ofri grund, ideell andel av samägd fastighet som åsatts separat taxeringsvärde eller av annan anledning fastighetsandel särskilt. Dessutom innehåller fastighetsbandet s. k. fiktiva bör redovisas som används inom folkbokfastigheter som utgörs av fastighetsnummer i de fall då verkliga fastighetsbeteckningar saknas (t. ex. vid föringen redovisning av personer utan känd hemvist). enbart huvudfastigheter och är en reducerad Det andra registret upptar version av FB. Det kallas reducerat fastighetsband (FRB). observera att fastighet inte är identiskt i de Man bör begreppet officiella (jord- och stadsregister) och i fastighetsfastighetsregistren datakontor. l fastighetsregistreringen existebanden vid länsstyrelsernas Dessa kan där emellertid vara rar i princip enbart huvudfastigheter. dvs. ha en fysisk belägenhet skild uppdelade i olika fastighetsområden, Här beaktas även samfälligheter och andra specialformer av från varandra. man från fastigheten som fastigheter. l fastighetstaxeringsbanden utgår för folkbokföringen, dvs. huvudfastighet utan hänregistreringsobjekt

200 Administration, metoder och kostnader. . .

synstagande till fastighetsområde. Man redovisar även de s. k. delfastigheterna dvs. bl. a. byggnader på ofri grund. Dessa finns ej redovisade i fastighetsregistreringen men kommer i det nya systemet med som byggnadspunkt för vilken det finns koordinater. Som tidigare nämnts är fastighetsnumret som finns upptaget i banden ett femsiffrigt löpnummer inom församling som kan ändras vid fyra tillfällen om året. Serien innehåller luckor för att ändringar ej ska behöva vidtas alltför ofta. l avsnitt 4.5 återfinns en sammanställning av innehållet i fastighetsbandet.

4.3 Exempel på nuvarande rapporterings- och registreringsmtiner

Fastighetsbanden vid länsstyrelserna utgör underlag för fastighetstaxering och folkbokföring m. m. och innehåller bl. a. data om taxeringsenheternas huvudbyggnader, t. ex. uppgifter om storlek, ålder, standard och användning. Avisering görs av lokal skattemyndighet och uppgifterna inhämtas i samband med allmän särskild Även fastighetstaxering. uppgifter från t. ex. byggnadsnämnd, lantbruksnämnd och fastighetsregisterförare ingår i fastighetsbanden. Byggnadsnämnden har enligt 139 § 1 mom tredje stycket taxeringsförordningen (l956:633 senaste lydelse 1971 :399) skyldighet att kvartalsvis rapportera art och omfattning av beviljade byggnadslov till lokal skattemyndighet. Rapportering sker även till statistiska centralbyrån (SCB) och länsarbetsnämnd. Byggnadslov krävs för nybyggnadsföretag och därmed jämställda åtgärder i hela riket. Kravet gäller ej för de areella näringarnas ekonomibyggnader inom områden med endast utomplansbestämmelser. Kronans och landstingens byggnader är generellt undantagna från byggnadslovsprövning. Vid byggnadslovsprövning inhämtas relativt detaljerade uppgifter om byggnadsföretaget framförallt i tekniskt avseende. Uppgifterna insamlas via ansökningshandlingar och vid besiktningar. Byggnadsnämnd har huvudansvar för byggnadslovsprövning men även andra organ t. ex. hälsovårdsnämnd berörs. I flera kommuner används filmhålkort vid arkivering av byggnadslovshandlingar. Kommunala förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder inhämtar byggnadsdata i samband med statlig bostadslånegivning. På grundval av de uppgifter som erhålls från byggnadsnämnder, förmedlingsorgan och länsbostadsnämnder producerar SCB bostadsbyggnadsstatistik (års- och månadsvis) samt en mer detaljerad årlig låneobjektsstatistik. Vidare redovisar SCB kvartalsvis statistik över byggnadsinventeringar och påbörjade byggnadsobjekt. Uppgifterna lämnas av länsarbetsnämnderna och av byggherrar genom länsarbetsnämndernas försorg. Vid folk- och bostadsräkning som i likhet (FoB), med allmän fastighetstaxering sker vart femte år, inhämtas data om och byggnader lägenheter. l lantbrukets företagsregister registreras vissa data omjordbruksfastig-

Administration, metoder och kostnader. . . 201

heternas byggnader. Uppgifterna inhämtas bl. a. från lantbruksnämnderna. inom riksantikvarieämbetet och den regionala kulturminnesvården sker inventeringar av kulturhistoriskt värdefulla byggnader. har senast 1970 genomfört räkning av landets Lantmäteristyrelsen fritidshus. registrerar data om statens byggnader medan civil- Byggnadsstyrelsen och Överstyrelsen för ekonomiskt försvar inventerar försvarsstyrelsen byggnader av betydelse för försvarsändamål. och banker insamlar ett omfattande informations- Försäkringsbolag material om byggnader liksom bostadsförvaltande organ och byggnadsindustrin.

4.4 Utvecklingen inom centralnämnden för fastighetsdata

CFD:s är att utveckla ett informationssystem med i primära uppgift första hand data om fastigheter som f. n. finns i jord- och stadsregister och tomträttsböckerr Därutöver skall CFD bl. a. samt i fastighetsundersöka att komplettera informationssystemet med andmöjligheterna ra fastighets- och markanknutna data av betydelse för statliga och andra förvaltande och planerande verksamhet. Bland de objekt myndigheters som härvid är av intresse märks byggnader. Inom CFD bedrevs fram till 1969 ett omfattande utredningsarbete beträffande informationssystemets komplettering med byggnadsdata. Arbetet resulterade i en promemoria ”Byggnadsredovisning Del l Insamling av nybyggnadsdata m. m.” (Ju 1969:32), vilken remissbehandlades. i samband med 1968 års fastighetstaxeringskommittéers arbete Redan diskuterades möjligheterna att i fastighetsregistreringen uppta data även över byggnader. I och med riksdagens beslut om koordinatregistrering av rikets fastigheter med lägesredovisning av bl. a. byggnader togs det första steget i en och med CFDrs tillkomst intensifierades det generell byggnadsredovisning som utmynnade i promemorian Ju 1969:32. utredningsarbete skulle inrättas i Utredningen föreslog bl. a. att en byggnadsdatabas till det nya fastighetsregistret och att nybyggnadsdata omanslutning börja insamlas med hjälp av särskild blankett i anslutning gående skulle av byggnadslov. Utredningsarbetet var avsett att fortsätta till behandling om insamling av data om befintlig bebyggelse och med bl. a. frågor närmare utformning. Målsättningen var att få till byggnadsdatabasens att kunna användas vid 1975 stånd en fungerande byggnadsredovisning års allmänna fastighetstaxering. resurser inskränktes det fortsatta arbetet till en På grund av bristande av remissvaren (1970-09-1 1), viss verksamhet i samarbesammanställning kommun och Svenska kommunförbundet för att te med Stockholms dataomfattning i redovisningen samt vissa närmare klargöra lämplig arbeten i samband med slutförande av försöksverksamheten avseende källor och metoder för datainsamling. Den i promemorian föreslagna blanketten testades i Lund genom Lunds tekniska högskolas försorg.

202 Administration, metoder och kostnader. . .

(Institutionen för byggnadsfunktionslära. l För- Arbetsrapport 1971.) slaget till s. k. byggnadsaktsammandrag återges i annex l till denna underbilaga. I övrigt har efter 1970 frågan om byggnadsredovisning endast sporadiskt behandlats inom CFD, då främst i samband med uppläggningen av arbetet med koordinatregistrering. l de första fem länen som koordinatregistrerades bedrevs särskild byggnadsinventering för att komplettera det kartmaterial, som ligger till grund för koordinatregistreringen, med sådan bebyggelse som tillkommit efter kartans tryckning. Denna relativt kostsamma skedde inventering bl. a. mot av målsättningen bakgrund att ett byggnadsregister skulle inordnas i det riksomfattande informationssystemet redan från början. Efter det att inventeringen avbrutits upprättades till metoder förslag för fortsatt och komplettering inventering av på kartor ej redovisade byggnader samt å jour-hållning av byggnadskoordinater (PM 1972-08-14). l förslaget ingick att kommunerna skulle överta det direkta inventeringsarbetet vilket Kommunförbundet motsatte sig med till dels hänvisning det merarbete som skulle uppstå för den kommunala så rapporteringen länge ej denna samordnas för olika statliga avnämare, dels till e_i avslutade utredningar om innehållet i registerkartverk m. m. Koordinatregistreringen har fortsatt utan uppdatering av befintligt kartunderlag och är nu avslutad i AB-, C-, R-, T-, X- och BD-län. F. n. pågår registrering i D-, M- och U-län. CFD har i olika under sammanhang senare tid, i remissyttranden, verksamhetsplaner m. m., aviserat sin avsikt att fortsätta utredningsarbetet beträffande byggnadsredovisning.

4.5 Förteckning över innehållet i länsdatakontorens fastighetsband

Normalpost (posttyp 2)

Redovisad uppgift Beteck- Max antal Anmärkning ning tecken

ldentitetsnummer [DNR 11 Områdeskod øKøD 4 Kod för administrativt område Kommun KøM 2 Församling FGRS 2 Fastighetsnummer FANR 7 Huvudnummer HNR 5 Delnummer DLNR 2 Posttyp PTYP 1 Sammanföringskod/ SAMF/ 4 Gemensam sifferkod på högst 4 siffror har Hänvisningsnummer HANV åsatts samtaxerade redovisningsenheter. 0000 anger att redovisningscnheter har mer än en ägare. Fastighetskod FKøD 2 Kod Avser Artkod ART 1 2 Jordbruksfastighet 1 Annan fastighet 4 Fiktiv fastighet

Administration, metoder och kostnader . . . 203

Redovisad uppgift Beteck- Max antal Anmärkning ning tecken

Skattepliktskod SKP l 1 skattepliktig fastighet (även byggnad på ofri grund) med taxeringsvärde åsatt vid 1970 års allm fastighetstaxering. 2-5 Som ovan, men taxeringen har åsatts vid särskild fastighetstaxering 197 lw 1974 6 Skattefri fastighet 7 Skattefri försvars- eller kommunikationsfastighet 8 Byggnad på ofri grund med värde under 5 000 kr 9 Fastighet med taxeringsvärde under 100 kr (fr. o. m. 1973 l 000 kr) Uppbördsdistrikt DIST 2 Valdistrikt VALD 2 BKøD l 0 Okänt om fastigheten är bebyggd Bebyggelsekod 1 Obebyggd fastighet eller fastighet varå finns byggnad tillhörig annan än markens ägare 2 Bebyggd fastighet med samme ägare till mark och byggnad 3 Bebyggd fastighet, marken innehas med tomträtt 4 Byggnad på ofri grund BYGAR 2 Byggår TKøD 2 00 F astighetstyp okänd Typkod Villa- och Övriga småhusfastigheter 10 Ej känd ll Tomt för permanentbostad 12 Tomt för fritidsändamål 13 Enfamiljsvilla 14 Tvåfamiljsvilla 15 Rad- och kedjehus 16 Fritidshus 17 Småhusfastighet inrättad till bostad för fler än två familjer 18 Annan småhusfastighet

Hyres- och affärsfastigheter 20 Ej känd 21 Tomt för hyres- och/eller affärsfastighet 22 Fastighet, bebyggd med annat _ bostadshus än småhus med reglerad hyressättning 23 Fastighet, bebyggd med annat bostadshus än småhus utan reglerad hyresättning 24 Fastighet, bebyggd med kombinerat hus med reglerad hyressättning 25 Fastighet, bebyggd med kombinerat hus utan reglerad hyressättning 26 Fastighet, bebyggd med kontors- och/ eller affärsfastighet med reglerad hyressättning 27 Fastighet, bebyggd med kontorsoch/eller affärshus utan reglerad hyressättning

204 Administration, metoder och kostnader. . .

Redovisad uppgift Beteck- Max antal Anmärkning ning tecken

Industrifastigheter m. fl. 30 Alla typer Exploateringsfastiglteter 40 Alla typer Kod Hustyp (gäller Villafastighet) Hustyp HTYP 1 0 Hustyp ej känd eller husets lägenhetsyta överstiger 200 kvm 1 En våning utan källare och utan inredd vind 2 En våning med källare men utan inredd vind 3 En våning utan källare men med inredd vind 4 En våning med källare och alt. inredd vind eller suterrängvåning 5 Två våningar utan källare och utan inredd vind 6 Två våningar med källare men utan inredd vind 7 Två våningar utan källare men med inredd vind 8 Två våningar med källare och alt. inredd vind eller suterrängvåning 9 Hustypen ej hänförlig till typerna 1-8 Storleksklass STQ) 1 Anger storleksklass för huvudbyggnad (gäller Villafastighet) Kod Lägenhetsyta kvm 0 Mindre än 40, större än 200 eller ej känd l 40- 55 2 56- 70 3 7 1- 85 4 86- 100 5 10 1- 120 6 12 1- 140 7 14 1- 160 8 161 - 180 9 18 1-200 Åldersklass ALK 1 Anger byggnadsår eller byggnads- ALKK 1 period för huvudbyggnad (ev omeller tillbyggnadsår) . Villafastighet Kod Byggnadsperiod 1965 och senare 1960-64 1955-59 1950-54

GNOOO-IOUI-üsbälüü-

1945-49 1940-44 1930-39 1920-29 före 1920 ej känd

sou 1975:51 Administration, metoder och kostnader . . . 205

Redovisad uppgift Beteck- Max antal Anmärkning ning tecken

Hyres- och affärsfastigheter Kod Byggnads- Ber. återst. period livslängd 1 1965 och senare 2 1960-64 3 1955-59 4 1950-54 5 1945-49 6 1940-44 71 1930-39 mer än 15 år 72 1930-39 5-15 år 73 1930-39 mindre än 5 år 81 1920-29 mer än 15 år 82 1920-29 5-15 år 83 1920-29 mindre än 5 år 91 före 1920 mer än 15 år 92 före 1920 5-15 år 93 före 1920 mindre än 5 år 0 ej känd

Industrifastigheter Kod Byggnadsperiod 1 1950 och senare 2 1930-49 3 före 1930 0 ej känd Standardklass Villa STAVI 1 Anger huvudbyggnadens standard Kod Standard 0 Ej känd l-2 Omodern (cv finns vid 2) 3 Normal för 30-ta1shus 4 Normal för 40-ta1shus 5 Normal för SO-talshus 6 Normal för 60-ta1shus 7 Hög standard 8 Mycket hög standard 9 Extremt hög standard Lägenhet STALA 1 Kod Följande bekvämligheter skall finnas (genomsnittligt) 0 Underlag för klassificering saknas l Va och/eller av saknas 2 Va + av 3 Va + av + cv 4 Va + av + wc 5 Va + av + cv + wc 6 Va+av+cv+wc+bad (Va = vatten, av = avlopp, cv = centralvärme) Ägarekod AGKøD 1 Kod Ägarekategori 0 Ägare okänd 1 Staten 2 Borgerlig kommun 3 Kyrkan 4 Fysisk person 5 Dödsbo 6 Svenskt aktiebolag

206 Administration, metoder och kostnader . . .

Redovisad uppgift Beteck- Max antal Anmärkning ning tecken

7 Bostadsrättsförening 8 Annan juridisk person än som avses under koderna 1-3, 5-7 Person-/registre- FBNE/ ll ringsnummer RGNR Postnummer PANR 5 Fastighetens totala areal AREA 10 i kvm Taxeringsvärde; jordbruks- TAXJ VA 7 Samtliga belopp angivna i hundrafastighet tal kronor Jordbruksvärde JøVA 7 Åkervärde AKVA 6 Skogsbruksvärde SKBVA 7 Skogsmarksvärde SKOVA 7 Värde av övrig mark øMVA 4 Värde av särskild tillgång SATVA 6 Vattenfallsvärde VATJVA 5 Exploateringsvärde EXVA 6 Taxeringsvärde; annan fastighet TAXAVA 7 Gemensamt fält TAXJVA Markvärde MARVA 7 Gemensamt fält J øVA Vattenfallsvärde VATAVA 6 Gemensamt fält AKVA Byggnad svärde BYGVA 7 Gemensamt fält SKBVA Maskinvärde MASKVA 7 Gemensamt fält SKøVA Anteckning ANT l Kod Avser l Hänvisning till notering i fastighetslängdens anteckningskolumn Beslutande instans PNKR l 1 Taxering fastställd av länsskatterätt, kammarrätt eller regeringsrätt Taxeringsavi TAVI 1 l Beställning av taxeringsavi Anmaning ERl l l Beställning av anmaning Ägoslagsfördelning i ha Avser jordbruksfastighet Åker AHAA 4 Tomt och trädgård AHAT 2 Ängs- och betesmark AHAB 3 skogsmark AHAS 6 Övrig mark AHAøM 6 Uppgifter om skog Avser jordbruksfastighet Omkostnad sklass øM K L 3 Kronor øMK 2 Andel ANDK l Godhetsklass GøKL 2 Kbm skog/ha och grovskogsprocent Barrskog TO-metod KHABL 3 Tl-TZ-metod KHAB 3 Grovskogsprocent PRøB 2 Ordinär lövskog KHAL 3 Grovskogsprocent PROL 2 Ädel lövskog KHAAL 3 Grovskogsprocent PR®AL 2 Antal byggnader ANTBY 4 Avser annan fastighet Huvudbyggnader HUBY 2 Sekundärbyggnader SEBY 2 Hyra, kr/kvm l genomsnitt HYRA 4 Kod HYRAC 1

Administration, metoder och kostnader . . . 207

Redovisad uppgift Beteck- Max antal Anmärkning ning tecken

För bostäder HYBø 3 Kod A vser Kod HYBOC l 0 Uppskattad hyra har redovisats l Faktisk hyra har redovisats Bostadsyta, kvm BYT 6 antal lägenheter AN LA 12 Avser hyres- och affársfastigheter l rum och kök LAETT 2 2 rum och kök LATVA 2 3 rum och kök LATRE 2 4 rum och kök LAFYR 2 5 rum och kök LAFEM 2 mer än 5 rum och kök LASEX 2 Lokalyta, kvm Avser hyres- och affärsfastigheter Totalt LYT 6 Kontor LYTKD 5 Butiker LYTBU 5 Byggnadsrätt, kvm Bottenvåningsyta BRBVY 6 Total våningsyta BRTVY 6 Kod Avser Kod BRAC l 0 Byggnadsrätten har ej varit utgångspunkt för värdering av marken l Byggnadsrätten har varit utgångspunkt för värderingen Ansökan om lagfart LFANS 1 l Beviljad 2 Vilande 3 Fullföljd och beviljad 4 Avslagen Förvärvsdag FVTID 6 Köpesumma KSUM 9 Kod KSUMC 1 1 Köpesumman avser hel taxeringsenhet 2 Köpesumman avser i posten redovisad redovisningsenhet 3 Köpesumman avser annat än taxerings- eller redovisningsenheten l-ANG 2 Kod A vser Fångeskod 01-12 Frivilliga köp 13-14 Annat köp 15-25 Övriga fång Tätortskod TOC 2 man- AGBø 6 Införs tidigast fr. o. m. 1974 Fastighetsägarens talsskrivningsort Län LANA 2 Kommun KøMA 2 Församling FøRA 2 Koordinater KQRD 16 Användes ej f. n. X-koordinat XKORD 7 Y-koordinat YKøRD 7 D-koordinat DKORD 2 Jämförelsekod JKøD l Användes ej f. n. Felkod FEL 2 Användes ej f. n. Fastighetens beteckning BET 32 Specifikationstext SPEC 32 Fastighetens ägare Namn NAMN 40 Utdelningsadress BADR 27 Postanstalt PANST 13

208 Administration, metoder och kostnader. . .

Annex 1 till underbilaga 4. Exempel på utformning av s. k. byggnadsaktsammandrag

BYGGNADSAKTSSAMMANDRAG - SID 1

IDENTI- Fastighetsbeteckning 4 Al- Bygg FIKATION År Nr

I l i i i i i i i Adress Åtgärd Nybyggnad D 1 Län Kommun Tillbyggnad D 2 Ombyggnad i] 3 Församling Ändrad användning E] 4 Kontorisering [j 5 Byggherre Rivning E] 6 Annan åtgärd Ei

FÖR BN Byggnadslov behandlat Datum Anmälan till BN vid Datum Besiktning Datum Bvggnadsnämnd Start Grundbottenbesiktning A Utförd schakt/sprängning Lägesbesiktning B Utförd grundläggning Stombesiktning C Utförd stomme Slutbesiktning Hälsovårdsnämnd Slut 75 % av ytan klar

ÅTGÅRD, Bvggnads- Aktnummer Byggnads- Tidsbegr. AKT och åtgärd År Nr år bylov FUNKTIONSDATA BYGGNADS- Hustvp ÅR i i i i i i i i i i i i Enfamilishus [[1

Radhus/Kedjehus Ei 2

i l i i i i I l l l I i I Tvåfamilishus E] 3

Flerfamilishus Ei 4

I iiiiiii ii iii Annathus EJ

Gemensamhetsanläggning

i | i i i i i i i i i | i Helaobiektetutgör

gemensamhetsanl D 1

i i i i i i i i i i i i i Delavobiektet utgör E]

gemensamhetsanl Ei 2 BYGGNADS- Användningskod DELAR Byggnadsdel nr 01 02 03 enligt SNI i J i i Obiektets Typ i I l totalvta l I i i I Totalytans prooentuella X-koordinatm l l I I l l i l för i l I l

Y-koordinatm

I l l I I i i I I I i | i i isostad

Plushöjd för ök enxrépiandm

l I i I i l l i I i i l i I isuuk

Antal våningsplan under mark

i i i i | i i i iKontor

Antal suterräng-

iskola

våningsplan i i | i i i i i Antal våningsplan ovanmark

i i i | i i i | iSjukvårdslokal

Antal inredda Offentlig halvplan

i i i | i i i | ilokalövrigt

Antal inredningsbara

halvplan

i i i i i i i i ilndustri

Antalvindsplan i i i i i i i i iLager/Förråd

Våningshöiddm I i i i i i l l l i J i i I iGarage

_â/_wadsvtakvm i I I I l l i i l i i i i l i i I [skyddsrum

_ Antal garage-

iolatser

vâningsvtakvm I i l I i l i i i I l i i I I ii l Motsvarande yta Antal skyddsunder mark kvm

i i i | i i | i i i i | i i i i i i i rumsplatser

LÄGEN- Total Antal Lägenheter fördelade efter storlek Antal HETER lägenhetsvta lägenheter l+r 1+rks1+rkv lrk 2rk Ark 5rk 6rk 7+rk 3rk rumsenheter

iiiiiiiiiiiiiliiiiiiiiiiiliiiiiii

Administration, metoder och kostnader. . . 209

BYGGNADSAKTSSAMMANDRAG- SID 2 ALLMÄNT Bygg J - Produktionssystem Bärandeelement D 1 Förtillverkat D D 1 Ytterväggar D 1 Friliggande Platsbyggt D D 2 lnnerväggar D D 2 Vidbyggdtillbyggnad 2 - Byggnadstyp Pelare D D 3 påsammafastighet D Vidbyggdtill byggnad Objektet demonterbart D 1 Lokalindelning 3 Flexibelplanlösning D 1 påannanfastighet D GRUND Grundförhållanden Undergrund Grundläggning ____ l D 1 Plattor, sulor D D-D 1 Lösajordarter D D D Lera,mjäla,mo D D 2 Fyllning D D D 2 Helbottenplatta D D D 2 Fyllning D D D D 3 Sand,grus D D D 3 KompensationsgrundlD D D 3 Mo,sand,grus D D Morän D D 4 Morän D D D 4 Grundpelare,plintar D D D 4 D 5 D D D 5 Pâlning D D D 5 Berg D D D Berg MATERIAL Ytterväggarovanmark Grundunder- År Nr Ytterväggarundermark Betong D I Trä D 1 sökning I l l I | I Lättbetong D 2 Betong D 2 Bjälklag Käll Mell Vind Lättklinker D 3 Lättbetong D 3 Trä D D D 1 Tegel D 4 Tegel D 4 Stål D D D 2 Annat material D Annat material D Lättbetong D D D 3 Takbeklädnad Betong D D D 4 Utvändigväggbeklädnad Trä D 1 Papp D 1 Värmeisolering Asbetscement D 2 Asbetsoement D 2 K-värden undermark ovanmark Plast D 3 Plast D 3 förytor 1 | | | | i Plåt D 4 Plåt D 4 Hissar Tegel D 5 Tegel D 5 Antal Kapacitet Lättbetong D s Skiffer D e hissar | 1 Antal pers | Betong,natursten D 7 Betong D 7 Energi Annat material D Annat material D Elektricitet VVSoch Vatten Avlopp Huvudsäkringamp | | l ENERGI Ledningsaknas D 1 Ledningsaknas D 1 Sommarledning D 2 Avloppsdike,infiltration D 2 Spänning I l l J l Hydroforledning D 3 Septisktank,trekammarbr D 3 Gas Privatnätanslutning D 4 Privatnätanslutning D 4 Diameterstamledningcrn I I Kommunalnätanslutning D 5 Kommunalnätanslutning D 5 Fastavfall Multrum D 1 Diameterserviscm | | Diameterstamledncm I | I Förbränning D 2 l Täkt på f-u-j Avloppuystem Borttransport D 3 Grävdbrunn D 1 Kombineratsystem D 1 Borradbrunn D 2 Separatsystem D 2 Sopmängdkbm/dygn | I Duplikatsystem D 3 Ventilation Borrdiupm Avloppstyp Styrd till- och frånlult D 1 | l l Hushållsavlopp D 1 Styrdfrânluft D 2 lndustriavlopp 2 Siälvdragssystem D 3 Kapacitetlit/h | | | | D Uppvärmning Bränsleförrâd Bränsleförråd,ntaterial Uppvärmningsaknas 1 Inomhustanhfristäende D 1 Betong D 1 D Cv,ved,kol, koks D . 2 lnomhustank,kringbyggd D 2 Plåt D 2 Cv,oIja D 3 Utomhustank,fristående D 3 Plast D 3 Cv,gas D 4 Utomhustank,nergrävd D 4 Pannautomatik Elvärme D 5 Annat förråd D Ei automatiskeldning D 1 Fjärrvärme D 6 Halvautomatiskeldning D 2 Helautomatiskeldning D 3 Vår Rymd kbm | I | l Vatten D 1 Luft D 2 Installationsår | | 1 | Rökkamlsareakvcm | | | 1 ÖVRIGT Byggherre Statligt stöd Ägare Staten D 1 Inget statligt stöd D 1 Staten D 1 Kommun,landsting D 2 Län,småhus,bebosavsök D 2 Kommun,landsting D 2 Allmännyttigt bostadsföretag D 3 Lån, småhus,bebosejav sök D 3 Allmännyttigt bostadsföretag D 3 BostadsrättsfÖreningHSB,RBD 4 Lån, flerfamiljshus D 4 Bostadwättsförening,HSB,RBD 4 Annanbostadsrättsförening D 5 Förbättringslåntill nybyggn D 5 Annanbostadsrättsförening D 5 Annanbyggherre D 6 Annat statligt stöd D Annanägare D 6 P Rivnings 4 ål Produktionstyp Stadsplamförslagtill stpl D I Nybyggnadav bostadshus D 1 Styckebygge D 1 Byggnadsplan,förslagtbpl D 2 Nybyggnadavannat hus D 2 Gruppbygge: Utomplansbestämmelser D 3 Anläggningavgatanâg D 3 En byggherre D 2 Avstyckningsplan D 4 Annananläggning D 4 Flerabyggherrar D 3 Ej planlagtområde D 5 Okändorsak D G

210 Administration, metoder och kostnader. . .

Underbilaga 5 Metoder för energiransonering samt referensmått för byggnaders energiförbrukning

5.1 Metoder för energiransonering Det visas i underbilaga att medelawikelsen för energiförbrukning för hushåll i småhus med rätt stor säkerhet kan anges till ca 0,14. Det innebär att energiförbrukningen med 95 % sannolikhet ligger mellan 0,86 M och 1,14 M, där M =energiförbrukningens medelvärde. Om det för översikts skull antages att M = 25 MWh/år, som svarar mot ett enplanskällarlöst hus med ca 120 m2 lägenhetsyta, borde energiförbrukningeni det fallet med 95 % säkerhet ligga mellan 21,5 MWh/år och 28,5 MWh/år. (Se även figur 5.1). Högsta förekommande förbrukning (ca 1,5 M) är ca tre gånger så stor som lägsta förekommande (ca 0,5 M). Med medelvärdet 25 MWh/år innebär detta att det skiljer 25 MWh/år mellan slösaren och spararen. Vid bedömning av dessa värden måste man hålla i minnet att i medelavvikelsen medtas förutom levnadsvanornas inverkan även inverkan av familjesammansättning och familjestorlek. En hög resp låg energiförbrukning får därför inte helt hänföras till dålig resp. god energihushållning. Det är sannolikt att slösama med en förbrukning av 1,5 M ofta representeras av stora familjer med småbarn. Inte ens med extrem sparvilja kan dessa familjer komma ned till det lägsta värdet 0,5 M. Exemplen ger emellertid en antydan om en lämplig besparingsprincip, nämligen principen om nedskärning till viss max andel av ett gruppmedelvärde eller till viss andel av objektivt beräknat behov. Om t. ex. högre förbrukning än medelvärdet inte accepterades och samtliga hushåll i en given population med förbrukning över medelvärdet skar ned sin förbrukning till medelvärdet skulle en besparing av ca 7 % erhållas räknat på populationens totala förbrukning. Om en förbrukning på högst 0,9 M tilläts skulle den totala besparingen uppgå till ca 18 % osv. Ovannämnda värden gäller eluppvärmda hus och där ingår således ej de variationer som åstadkoms av panncentralens varierande verkningsgrad. Gäller det oljeuppvärmda småhus måste även den mot panncentralens årsverkningsgrad svarande medelawikelsen räknas in. Medelawikelsen blir då ca 0,17 i stället för 0,14. Variationsbredden mellan slösare och sparare” växer med ca 30 %.

Administration, metoder och kostnader. . . 211

Det hittills sagda gäller småhus av det skälet att man ifråga om dessa har mer omfattande och tillförlitligt underlag än i fråga om flerfamiljshus. Att mer söka analysera flerfamiljshus på samma sätt blir avsevärt Medelavvikelsen för det enskilda hushållet är större i flerkomplicerat. familjshus än i småhus. Enligt underbilaga gäller oh = 0,25. De enskilda hushållens avvikelser från medelvärdet skulle alltså bli större för flerfamiljshus än för småhus. Variationer ienergibehovet för enskilda lägenheter i flerfamiljshus kan ofta bero på faktorer som inte direkt påverkas av hushållsmedlemmarna, t. ex. värmefördelningsproblem mellan olika lägenheter osv. Man vågar därför inte anta att den högre medelavvikelsen innebär att flerfamiljshus har större sparpotential än småhus. Som slutsats av detta avsnitt gäller att en värmetaxering med fastställande av objektivt beräknade energibehov och med gruppmedelvärden bör erbjuda en principiellt sett framsom stöd och justeringsunderlag komlig väg.

5.2 Referensmâtt för byggnaders energiförbrukning Det referensmått som väljs för energibehovet i byggnader är avgörande för möjligheten att rätt uppskatta energibehovets storlek.

Medelvärde för större antal byggnader MWh/år 1 plan méd källare

40 “ 2 plan med källare

tplan utan kallare 35 _

2 plan med 30 r källare

25 -

Figur 5.1 Exempel på . . . . x . . medelvärden för energi- 20 . . . . . 150 200 förbrukningen i olika 100 typer av småhus (enligt Lägenhetsyta i m2 Munther).

212 Administration, metoder och kostnader.. .

För byggnadens totala energibehov är det tre olika mått som brukar komma till användning, nämligen lägenhetsyta, volym och k.A-värde. Lägenhetsytan är det mått som oftast förekommer. Det är lätt att få fram. Det utgör debiteringsgrund för hyra, taxering osv. Många utrymmen är ej inräknade, speciellt i fråga om småhus. Lägenhetsytan säger inte mycket om energibehovet (se underbilaga). Det är olämpligt som referensmått. Uppvärmd volym, ibland möjligt att ersätta med brutto invändig golvyta, är ett något bättre referensmått, men också något svårare att ange. Även uppvärmd volym är dock ett ganska osäkert mått. Det influeras starkt av bl. a. byggnadens form, fönsterandel, våningsantal. Det är dock som referensmått säkrare än lägenhetsyta. kA-värde, dvs. summan av produkten värmegenomstal och värmegenomgångsyta. Signifikansen hos denna variabel har undersökts av Lindström-Lundström, VVS 1974. De har funnit att denna i statiska termer är dubbelt så bra som lägenhetsyta när det gäller småhus. k.A-vårdet kunde i deras material (3 200 hus) förklara 49 % av totala avvikelsernas kvadratsumma mot endast 20 % för variabeln lägenhetsyta. Av de tekniska variabler som i detta sammanhang kan betraktas som åtkomliga synes därför k.A-värdet vara den mest signifikanta. Detta värde är dock inte explicit angivet i offentliga handlingar angående respektive byggnad. Det måste beräknas för varje byggnad (eller grupp av byggnader i de fall identiskt lika byggnader föreligger). Med hänsyn till praktiska realiteter kan man därför på kort sikt inte använda andra referensmått än uppvärmd volym (uppvärmd bruttoyta) i första hand och lägenhetsyta i andra hand trots de stora felkällor som därmed införs.

Administration, metoder och kostnader. . . 213

Underbilaga6 Kostnadsberäkning

6.1 Gro vflöde (sammandrag)

Siffror inom flödessymboler avser process, som finns i processbeskriv-

ningen. Bokstäver inom flödessymboler avser in- eller utdata, som finns i in- och utdatabeskrivning. Romersk siffra är momentangivelse. In- och utgångar till vänster är interna, och till höger externa.

Inhämtande avgrunddatafrånRSV A: Fastighetsregister lör helariket 1: Urvalavfastighetersamtbandkonvertering B: Bränsleregister iör helariket (grundregisteri dettaskede)

Utskriftochutsändande avförstaenkäter B: Bränsleregisler för helariket

2: Utskrifterav(örstasidanuenkäterna

C: Enkäter,somkompletteras medytterligarebilagor,kuverteras ochutsändes till fastighetsägare

m c, M, N, Från|v Fastighetsägare besvarar enkäter C: Enkäter M: Påminnelser omobesvarade enkäter N: Begäran om kompletteringavenkäter

3: Fastighetsägare kompletterarochsvarar

D: Besvarade enkäter

Till IV

214 Administration, metoder och kostnader. . .

|V Dfrånlll Behandling avbesvarade enkäter, Pfrån VI överklaganden mm.Utskrift enkater,påminnelser, beslutm m. E frånV Uppdatering bransleregister

: Besvarade enkaler : Besvarade beslutsunderlag frånkommuner : Överklaganden : Nyaochandnfastigh;från byggnadsnämnd

: Stansningsvarskort (enkäterm m) : Stansningunderlagskort (överklaganden) : Stansningandringskort (nyafast,rn m)

Svarskort Underlagskort Åndringskort

: Bränsleregister

: Bearbetning avuppgifter Berakning avtilldelning Utskrifterochuppdatering

: Beslutom ll||de|nlng : Beslutsunderlag : Enkäter : Påminnelse omenkater : Begäran om kompletteringav enkäter : Kvittenslistor;arkiveras

C,M,N till Ill Lli|IV|

: Beslutomtilldelningtill tastighetsagare

: Fastighetsägare granskarbeslutomtilldelningochantingen nöjd(Kl elleröverklagar

: Evöverklagande

E till IV LfrånIV

: Beslutsunderlag till kommun

: Kommunen(sotarmastaren) vttrar sig

: Besvarat beslutsunderlag

PtilIIV

Administration, metoder och kostnader. . . 215 sou 197551

6.2 System-/processfläde

|_ Inhämtande avgrunddatafrån RSV Fastighetsregisler helariket

.. Urvalavfastigheter Bandkonvertering

Bränsleregister helariket

Till ll Kostnad:ca50000:- kr.

216 Administration, metoder och kostnader. . .

II. Utskrifterochutsändande avförstaenkäter. Från | B Bränsleregister2

Utskriftavenkäter ti fastighetsägre C Enkäter

Till Ill Kostnad:ak. 1 ca2 275 000:all. 2 ca 1000 000:-

Administration, metoder och kostnader. . . 217

lll. Fastighetsämre besvarar enkäter

F75 H FrånlV FrånIV FrånIV

G

M N Påminn .. .. Bagaren om . Enkater om kommmumg enkäter

3 Fastighetsáçre kontrollerarochsvarar

D ! Svarpåenkäter,påminnelser, begäran om komplettering

Till IV

Kostnad;Ingen

218 Administration, metoder och kostnader. . . sou 1975:61

IV. Behandling avbesvarade enkater,överklaganden ochtillkommandeellerandrade fastigheter.Utskriftavnyaenkäter,beslut,påminnelser, kompletteringar, begäran, beslutsunderlag ochkvittenslistor.Uppdatering avbränsleregister.

Frånlll FrånV FrånBN Frånll FrånVI FrånIV

E F Besvaradeenkä- __ tereller overkh_ NVa/amj besmts_ fastighegande e underlag

5 s

513mm Stansn. Stansn,

H | B Sw” Under; And;. kort KO Iagskort Branslereg

Bearbetning avuppgiHeLBeräkning avtilldelning.Utskriftero uppdatering,Felkontroll

xl il la

C

Beslut Beslutsom under- Enkäter m-ansmeg tilldeln lag

x

rm v Till Vl Till lll Till lv

åx)

M N O

Påminn. Begäran . om om enkät komplettering

8 Till lll Till lll

Arkiveringav kvittenslistor

Kostnad:alt. l ca8 470000:alt. 2 ca6 557500:-

Administration, metoder och kostnader. . . 219

V. Fastighetsägare granskartilldelningsbeslut FrånIV

K Beslutomtilldelning

9 Fastighetsägare granskar ochev.Överklagar Nöid Ej nöjd,överklagar 10 y 5

i

SP Spararbeslut Överklagande ingenmeråtgärd

Till lV Kostnad:ingen

220 Administration, metoder och kostnader. . .

VLGranskningoch svarpåbeslutsunderlag vid överklagande.Skerpå kommunnivá

L Beslutsunderlag

10 Granskning avsotarmästare etc. Utlåtandepåbeslutsunderlag

P Besvarat beslutsunderlag

Till lV Kostnad:3.588.000:-

Administration, metoder och kostnader. . . 221

6.3 Processbeskrivningar Romerska siffror är momentangivelse. Arabiska siffror är processangivelse.

l. Inhämtande av grunddata från RS V. 1. RSV framställer program, för urval av de fastigheter BT anger i sin kravspecifikation. Outputbandet ges även av BT specificerat utseende.

Il. Utskrift och utsändande av första enkäter. 2. Ur bandet från RSV hämtas fastighetsägarens namn och adress jämte åtminstone fastighetsbeteckning. Om kravanalysen visar att det är nödvändigt med ytterligare uppgifter måste försändelsen gå som brev vilket fördyrar utsändandet (om inte tjänstebrev kan användas), men troligen gör antalet fel i moment IV mindre. Första sidan i försändelsen är alltså datautskriven, och maskinkuverteras tillsammans med ytterligare inlagor, varefter det utsändes till fastighetsägaren.

III. Fastighetsägare besvarar enkäter. 3. Fastighetsägaren har att med hjälp av oljekvitton m. m. söka fram begärda uppgifter och svara. Fastighetsägaren får själv bekosta svarskuvert och porto.

IV. Behandling av besvarade enkäter, överklaganden m. m. Utskrift enkäter, påminnelser, beslut om tilldelning m. m. Uppdatering bränsleregister. 4. Stansning svarskort. Underlag här är besvarade enkäter och beslutsunderlag. P. g. a. uppgifternas omfattning kan man räkna med två 80 pos. hålkort per enkätsvar. 5. Stansning underlagskort. Detta stansas från ingivna överklaganden. Dessa underlagskort avses resultera i ett beslutsunderlag, som är stansvänligt, och som sändes för komplettering till resp. kommun. Ett kort per ärende. 6. Stansning ändringskort. Här stansas uppgifter från byggnadsnämnder om nya fastigheter resp. ändringar på befintliga fastigheter. Ett kort per ärende (möjligen kan kravanalysen visa behov av två). 7. Huvudbearbetning i dator. Vid inläsning av svarskort skrivs beslut om tilldelning ut; vid inläsning av underlagskort skrivs beslutsunderlag ut och vid inläsning av ändringskort skrivs enkät ut. Om fastighetsägaren inte besvarat enkäten skrivs påminnelse ut, och har han besvarat den så ofullständigt att beräkning av tilldelning inte kan ske så skrivs begäran om komplettering av enkätsvaret. I samtliga fall utarbetas kvittenslista, som visar status för resp. ärende, så att fastighetsägaren kan få besked om ärendet vid förfrågan.

222 Administration, metoder och kostnader. . .

9° Kvittenslistorna arkiveras. Fastighetsägaren jämför given tilldelning med sin tidigare förbrukning. Om fastighetsägaren är nöjd med tilldelningen gör han inget annat än sparar och vid behov uppvisar beslutet. Om tilldelningen däremot förefaller för liten kan fastighetsägaren överklaga.

Vl. Granskning och svar på beslutsunderlag vid överklagande. Sker på kommunnivå. 10. Då kommunerna får beslutsunderlag för yttrande till går detta sakkunniga (normalt skorstensfejarmästare och/eller byggnadsinspektör) för yttrande. Om kommunen är av den storleksordning att särskild person finns för av dessa ärenden handläggning administreras det genom denne, annars får dessa ärenden genom kommunens försorg delegeras till annan Denna lämplig person. person har, sedan yttrande inkommit, att komplettera beslutsunderlaget med ev. ytterligare upplysningar. Ärendet går sedan för formellt beslut till den myndighet som har sakansvaret. Efter beslut och datorbearbetning får sedan fastighetsägaren ett nytt tilldelningsbeslut, som kan överklagas endast i högre instans.

6.4 In- och utdatabeskrivning

Romerska siffror är momentangivelse. Bokstäver är in- eller utdata.

l. Inhämtande av grunddata från RS V. A. Länsvis uppdelat fastighetsregister som finns för hela riket hos RSV:s serviceavdelning. Innehåller bl. a. - namn Fastighetsägares - adress Fastighetsägares - Fastighetsbeteckning - Bebyggelsekod - Byggnadsår - Hystyp - Storleksklass - Standardklass - m. m. Kommun, Urval av de fastigheter, som finns i A. Detta s. k. bränsleregister är själva basen för det systemförslag som här skissats och innehåller alla de uppgifter om resp. fastighet som inhämtas av eller lämnas till fastighetsägaren. Bränsleregistret uppdateras efter varje bearbetning enl. mom. IV. med nya omändrade fastigheter, samt med markering för överklagande, påminnelse mt m. för att hålla aktuell status på ärenden under behandling. Utöver de uppgifter som finns i A innehåller det bl. a. följande uppgifter: - Byggnadsmaterial

Administration, metoder och kostnader. . . 223

- Ytor - Form på byggnaden - för centralvärmt vatten Tappställen - Typ av ventilation - Bränsleslag - Tidigare bränsleförbrukning - bränsletilldelning Föreslagen - Fastställd bränsletilldelning - K-värde (isolering) - Ãrendestatus - Datum för utsändande av enkät, m. m.

Il. Utskrift och utsändande av första enkäter. B. Bränsleregister. Se l:B. C. Enkäter. Dessa utgöres av en datorutskriven blankett följd av ytterligare fem blanketter med frågor och information till fastighetsägaren. Samtliga dessa blanketter samt tillhörande kuvert måste framställas i en kvalitet som tillåter maskinkuvertering. Den datorutskrivna förstasidan innehåller namn och adress till fastighetsägaren, samt fastighetsbeteckn. på den fastighet som avses. Vidare finns uppgift om hustyp och byggnadsår samt kommun i vilken fastigheten är belägen (om senare kravanalys visar behov av andra uppgifter på enkäten, tillkommer eller avgår motsvarande information).

Ill. Fastighetsägare besvarar enkäter. C. Enkät. Se Ilzc. D. Besvarad enkät (m0tsv.). Fastighetsägaren besvarar enkäten och sänder genom egen försorg in den till myndigheten. M. Påminnelse om enkäter. I de fall fastighetsägaren inte besvarat enkäten skickas datorutskriven påminnelse ut, varefter fastighetsägaren har att snarast insända ifylld enkät. Datapostförsändelse. N. Begäran om komplettering. Om insänt enkätsvar (D) är så ofullständigt att det inte går att beräkna bränsletilldelningen, sändes datorutskriven kompletteringsbegäran ut, där endast de saknade uppgifterna skall fyllas i. Datapostförsändelse.

IV. Behandling av besvarade enkäter, överklaganden, tillkommande eller ändrade fastigheter. Utskrift av nya enkäter, beslut, påminnelser, begäran om komplettering, beslutsunderlag och kvittenslistor. Uppdatering av bränsleregister. B. Bränsleregister. Se l:B. D. Besvarad enkät. Se Ill:D. E. Överklaganden. Då fastighetsägare inte godtar beslut om bränsletilldelning, kan han överklaga. För att underlätta handläggningen

224 Administration, metoder och kostnader. . .

av överklagandet stansas ett underlagskort som resulterar i utskrift av beslutsunderlag (L). Nya eller ändrade fastigheter. För fortsatt uppdatering av bränsleregistret och enkäter för nya fastigheter måste uppgifter om nya eller ändrade fastigheter inhämtas. Dessa kan utan större svårigheter inhämtas från byggnadsnämnderna, och omfattningen av uppgifterna blir huvudsakligen i enlighet med I:A, dock med tillägg av en del uppgifter som vid utsändande av första enkäter (II) där inhämtades från fastighetsägaren. Svarskort. Det stansade resultatet av besvarade enkäter m. m. Måste innehålla styrkod, som talar om att det är ett svarskort samt om det är hel enkät eller komplettering av enkät. Vidare innehåller den fastighetsbeteckning och svarsuppgifter. Jämför blankettförslag värmeförbrukningsuppgift samt innehåller enl. l:B, som i fas lll-IV inhämtas till bränsleregistret. Två kort per fastighet. Underlagskort. Stansas efter ingivande av överklagande. Resulterar i utskrift av beslutsunderlag (L). Innehåller som styrkod, anger att det är ett underlagskort samt fastighetsbeteckning. Ändringskort. Stansas efter inkomna blanketter enl. F. Innehåller styrkod, som anger att det är ändring eller nybyggnad samt uppgifter enl. vad som angivits under F. Beslut om tilldelning. Utsändes till fastighetsägare, sedan denne besvarat enkät. Innehåller uppgift om hur mycket bränsle fastighetsägaren får köpa. Hur mycket av den tilldelade kvantiteten som utnyttjas kan regleras genom att rutor el. dyl. på tilldelningskortet rives av och lämnas till leverantören i samband med köp av bränsle. Datapost. Beslutsunderlag. Kommer ut efter inläsning av underlagskort. Sorterat kommunvis, för att kunna sändas till resp. kommun för yttrande. Innehåller alla fakta som registrerats om fastigheten samt har plats för anteckning om beslut m. m. i stansvänlig form. Påminnelse om enkät. Se IlI:M.

9.2.5 Begäran om komplettering. Se llI:N. Kvittenslista. Utskrift i klartext av aktuell status för olika ärenden. Sorteras i kommunordning. Användes som referens när fastighetsägare ringer eller skriver och frågar om sitt bränsleärende. Utskrives på vanligt liggande A 4-papper med ca 20 ärenden per sida. Besvarade beslutsunderlag. Innehåller anteckning om beslut. Svarskort stansas efter detta. Se även L, ovan.

V. Fastighetsägare granskar tilldelningsbeslut. E. Överklagande från fastighetsägare. Fri form. Måste dock innehålla korrekt för fastighetsbeteckning att ärendet skall kunna behandlas. Beslut om tilldelning. Se IV:K.

sou 1975:61 Administration, metoder och kostnader. . . 225

V1. Granskning och svar på beslutsunderlag vid överklagande. Sker på kommunnivå. L. Beslutsunderlag. Se IV L. P. Besvarat beslutsunderlag. Se IV P.

6. 5 Kostnadsberákningar Följande beräkningar bygger på uppgifter från både statliga och privata firmor. I förekommande fall har hänsyn tagits till kvantitetsrabatter och andra rabatter. Priserna för datortid baserar sig på användning av ledig tid i statens militära Burroughs-datorer, vilka har bedömts vara mest ekonomiska. Priser för offiineutskrifter kommer från en större servicebyrå, som har Burroughs-kompatibel utrustning. Angivna portokostnader avser nivån efter höjning våren 1975 med avdrag för kvantitets- och prestationsrabatt. Mervärdeskatt är ej inräknad i priserna. Alla beräkningar avser endast befintliga fastigheter (ca 1,5 miljoner), och kommande löpande uppdateringar är ej kostnadsberäknade. Romerska siffror är momentangivelse.

I. Inhämtande av grunddata från RS V. Angiven kostnad är ett paketpris” från RSV med marginal och innefattar programframställning, tester och produktionsbearbetning. Total kostnad: ca 50 000 kr.

II. Utskrift och utsändande av första enkäter. Pappers- och tryckkostnader för 1,5 milj. ex. (kr)

Anm. Om man dessutom vill ha Hera ex. i beredskap-av enkäterna, stiger givetvis kostnaderna i motsvarande mån.

III. Fastighetsägare besvarar enkäter. Under förutsättning att fastighetsägare själv svarar för kuvert och porto vid svar på enkät antas detta moment utan kostnad som syns. Total kostnad: ingen. 15

226 Administration, metoder och kostnader. . .

IV. Behandling av besvarade enkäter och överklaganden. Utskrift av beslut om tilldelning, påminnelser o. d. Uppdatering av bränsleregister. Beräkningarna bygger på följande förutsättningar a) 30 % av 1,5 milj. fastigheter överklagas, l0 % svarar ofullständigt och 10% måste påminnas, och 4% av fastigheterna är så komplicerade att de kräver Specialbehandling, b) kontroll utförs som datakontroll med felutskrift och manuell granskning c) billig överkapacitet för datorkörning kan utnyttjas.

Stansning (utan k0ntr0llstansning):

Granskning och kontroll - System-programvara (ingår i projektgruppkostn.) Felprogram med utskrift av fel, datorbearbetn. 300.000 Manuell granskning 10 % av 1,5 milj. svar 21 manår 1.650.000 Specialbehandling av kompl. fast. (4 %), manuell 20 manår 1.600.000 Deltotal 3.550.000

Beräkning av värmebehov Program-systemvara 70.000 Datorbearbetning (billig maskin) 500.000 Specialberäkning av komplicerade fastigheter t. ex. enl. Brown-Isfâlt. Datorbearbetn. 200.000 Deltotal 770.000

Pappers- och tryckkostnader Beslut om tilldelning 1,95 milj. ex. 0:25 kr/st. 487.500 Beslutsunderlag 0,45 milj. ex. 0:20 kr/st. 90.000 Påminnelse 0,15 milj. ex. 0:20 kr/st. 30.000 Begäran om komplettering 0,15 milj. ex. 0:20 kr/st. 30.000 Kvittenslistor 0,15 milj. ex. 0:02 kr/st. 3.000 Extrablanketter 1,5 milj. ex. 0:10 kr/st. 150.000 Deltotal 790.500

Administration, metoder och kostnader. . . 227 - System-programvara ingår i kostn. för projektgrupp

V. Fastighetsägare granskar tilldelningsbeslut Om fastighetsägaren ej godtar beslutet och överklagar svarar denne själv för kuvert- och portokostnader jämte andra ev. kostnader för intyg etc. Total kostnad: ingen

VI. Granskning och svar sker på beslutsunderlag vid överklagande. Sker på kommunnivå. På grund av ökad arbetsbelastning vid en så stor mängd ärenden (ca 450.000), som här kan förutses kan hjälppersonal behövas för ca hälften av Sveriges kommuner; för den andra hälften blir antalet ärenden så litet, att dessa nog kan behandlas av ordinarie personal. För ca 70 kommuner behövs en halvtidstjänst under sex månader: 70 x 6 x 2.600 kr 1.092.000 För ca 60 kommuner behövs en heltidstjänst under sex månader: 60 x 6 x 5.200 kr 1.872.000 För ca 10 kommuner behövs två heltidstjänster under sex månader: 10 x 6 x 10.400 kr 624.000 Total kostnad: ca 3.588.000 Utöver momentkostnaderna tillkommer följande personalkostnader under minst 1,5 år (2.700 tim.) En projektledare, sakansvarig 120 kr/tim. 324.000 Två assistenter 70 kr/tim. 378.000 En projektledare, dataansvarig 120 kr/tim. 324.000 Två assistenter 90 kr/tim. 486.000 Total kostnad ca 1.512.000 Dessutom tillkommer testkostnader, informationskostnader, ev. lokalkostnader, kostnader för förbrukningsmateriel och ev. oförutsedda kostnader oförutsedda kostnader antages till 1.000.000

228 Administration, metoder och kostnader. . .

Summering Total kostnad inkl. projektpersonal Alt. l (brevporton) ca 11:30 kr/fast. 17,0 müj. kr Alt. 2 (tjänstebrev) ca 9:10 kr/fast. 13,7 milj. kr Felräkningsmarginal i ca 1:00 kr/fast. il ,5 milj. kr Innan en mer detaljerad kravanalys är gjord är osäkerhetsfaktorerna så pass stora - särskilt beträffande personalkostnaderna - att man måste räkna med en så stor felräkningsmarginal som i 1:00 kr per fastighet. De kostnader, som redovisas under resp. moment får ses som minimikostnader. Även de personalkostnader som redovisas efter mom. VI för projektledare och assistenter, är att se som minimikostnader och bygger på att arbetet bedrivs i en särskild projektgrupp med en klart definierad saksida och dito datasida; med hjälp av konsulter.

Slu tord

Beräkningen av kostnaderna baserar sig på den lösning som här skissats. Efter genomförd kravanalys kan kraven och därmed kostnaderna komma att förändras åt ettdera hållet. I moment IV har hålkort angivits som medium för registrering av inkommande svar. Givetvis kan magnetbandsinkodning användas i stället, varvid kostnaderna troligen kan pressas något, men vissa andra fördelar förloras i stället.

Observandum Vid jämförelse mellan uppgifterna i denna underbilaga och sammanfattningen i avsnitt 2.5 observeras att i sammanfattningen harinförts vissa tillkommande kostnadsposter (beslutsnämnden o. dyl.) varför slutsumman blir högre än enligt denna underbilaga.

6.6 Känslighetsanaljts 1. Ökning av antalet överklaganden från 30 % till 50 % Stansning + 0,27 milj. kr Central granskning + 0,20 milj. kr Kommunal granskning + 2,40 milj. kr Dator bearbetning + 0,11 milj. kr Summa + 2,97 milj. kr

2. Ökning av antalet ofullständiga svar från 10 % till 30 %

Granskning + 3,3 milj. kr

Administration, metoder och kostnader. . . 229 3. Ökning av specialbehandlade ärenden från 4 % till 10 % Granskning + 2,4 milj. kr Dator bearbetning + 0,4 milj. kr Summa + 2,8 milj. kr 4. Ökning av granskningstiden med 50 % Central granskning +1,6 milj. kr Kommunal granskning +1,8 milj. kr Summa + 3,2 milj. kr 5. Ökning av central projektgrupp med 50 % Ökad kapacitet + 0,8 milj. kr

Bilaga 6 Ransonering av tappvarmvatten

- och

förutsättningar möjligheter

Av civilingenjören Nils-Einar Wahlgren och

civilingenjören Stefan Sundesten

l Sammanfattning och slutsatser

1.1 Inledning Föreliggande rapport Ransonering av tappvarmvatten - förutsättningar och möjligheter har utarbetats av civilingenjör Stefan Sandesten och civilingenjör Nils-Einar Wahlgren på uppdrag av Energiberedskapsutredningen (EBU) enligt direktiv av 1974-10-29 med bilaga. Utredningsmännen har som stöd för arbetet haft en referensgrupp bestående av:

Walter Sköldefors, EBU (ordförande) Sören Nordström, Byggnadsstyrelsen Nils Lundmark, ÖEF Rolf Stålebrant, Kommunförbundet P-A. Waern, ÖEF Utredningsarbetet har pågått under hösten 1974 och våren 1975.

1.2 Översikt Uppgifter om tappvarmvattnets andel och betydelse för Sveriges energiförsörjning liksom dess fördelning på olika förbrukarkategorier är högst varierande. I de första kapitlen av rapporten, 2. ”Sveriges energiför- - 3. Vattenförbrukning och 4. ”Tappvarmsörjning övrig-sektorn, vatten”, har därför sammanställts tillgängliga uppgifter som möjliggör en bedömning av energibehovet för tappvarmvattenberedning. Sammanställningen, som baseras på litteraturuppgifter, utgör en bakgrundsbeskrivning för de följande kapitlen. l kapitel 5. ”Begränsning av tappvarmvattenförbrukningen, förutsättningar och möjligheter behandlas i huvudsak tekniska frågor för tappvarmvattensystem t. ex. sätt och anordningar för tappvarmvattenberedav förbrukning, tidsstyrning samt vattenbesparande teknik. ning, mätning Som bakgrund till utredningens förslag för varmvattenransonering redovisas inledningsvis i kapitel 6. Ransonering av varmvatten - erfarenheter och förslag” tidigare varmvattenransoneringar samt förberedelser för ransonering 1973/74. Förslag angående varmvattenransonering behandlar tekniska, ekonomiska och administrativa frågor men också

232 Ransonering av tappvarmvatten

samordning med övrig ransonering. Slutligen diskuteras undantag från en eventuell varmvattenransonering motiverade av hygieniska eller medicinska skäl.

1.3 Sammanfattning - Kap. 2. Sveriges energiförsörjning övrig-sektorn Energiförbrukning för uppvärmning, tappvarmvattenberedning samt drift av byggnader svarar för ca 40% av den totala energiförbrukningen i landet. Ca 85 % av denna del avser bränslen medan resterande 15 % omfattar elenergiförbmkning. Ungefär åav bruttoenergiförbrukningen inom sektorn faller på bostäder och å på övriga lokaler. Uppvärmning och varmvattenberedning sker till övervägande del i oljeeldade pannanläggningar. Ca å av antalet lägenheter försörjdes år 1972 vad avser energi för uppvärmning från små eller medelstora oljeeldade pannor eller panncentraler. Genom åtgärder som vidtas för nyproduktionen kan fram till år 1985 storleksordningen l0*20% av energiförbrukningen detta år påverkas. Energibesparande åtgärder och förberedelser för ransonering bör således inriktas mot existerande byggnader om åtgärderna skall få effekt totalt sett på kort eller meddellång sikt.

Kap. 3. Vattenförbrukning Praktiskt taget utan undantag mäts regelbundet kallvattenförbrukningen i fastigheter som underlag för debitering av kommunala vatten- och avloppsavgifter. Varmvattenförbrukningen däremot mäts ytterst sällan. Ett sätt att bestämma Varmvattenförbrukningen kan därför vara att analysera kallvattenförbrukningens storlek, fördelning och utveckling. Med utgångspunkt huvudsakligen i Svenska vatten- och avloppsverksföreningens statistik och pågående prognosarbete kan den specifika vattenförbrukningen för hushållsändamål anges till storleksordningen 210-220 liter per person och dygn (1/p.d.) som genomsnitt för landet. Ökningen de närmaste decennierna förväntas bli av storleksordningen 10 l/p.d. Den specifika förbrukningen för bostäder i flerfamiljshus har befunnits vara ca 20% högre än i småhus. Den högre specifika förbrukningen i flerfamiljshus jämfört med småhus motiveras i huvudsak av skillnader i debiteringssätt (debitering baserad på kollektiv resp. individuell mätning av Vattenförbrukning). Ungefär 40 % av vattenförbrukningen går till funktioner där enbart kallvatten används. Utgående från att kall- och varmvatten för Övriga funktioner i stort blandas i lika proportioner kan följande överslagsmässiga tabell för specifik tappvarmvattenförbrukning redovisas. För bad och dusch 30 l/p.d., disk 20 l/p.d., tvätt 10 l/p.d. och övrigt 10 l/p.d. dvs. totalt storleksordningen 70 l/p.d. eller 30 % av kallvattenförbrukningen.

Ransonering av tappvarmvatten 233

Kap. 4. Tappvarmvatten Den genomsnittliga energiförbrukningen för tappvarmvattenberedning i bostäder kan belysas med utgångspunkt i mätningar och vissa schablonberäkningar. En sammanställning över utförda mätningar i Sverige visar en betydande spridning vad avser energiförbrukning för tappvattenvärmning. Flertalet mätningar är dessutom utförda för mer än tio år sedan. På grundval av mätresultat samt jämförelser med schablonberäk-

ningar antas följande värden för (nettoknergiförbrukning för tappvarm-

vattenberedning: - i småhus 4 000 kWh per lägenhet och år lägenheter - lägenheter i flerfamiljshus 3 800 kWh per lägenhet och år w övriga lokaler samlad redovisning över genomsnittlig årlig varmvattenförbrukning saknas. Det bör betonas att förbrukningsvärden för bostäder är genomsnittsvärden och att mycket stora individuella skillnader föreligger. varierar under dygnet, veckan samt Tappvarmvattenförbrukningen under året. Exempel på tappvarmvattenförbrukningens variation redovisas. Energiförbrukning för uppvärmning liksom energiförbrukning för varmvatten varierar under året. Mätningar i Tensta och Bollnäs ger vid handen att varmvattenförbrukningens andel av totala energiförbrukningen för uppvärmning var ca 20 % under den kallaste perioden under året och ca 50% under sommaren. Medelvärde under året ca (jan-mars) 30 %. I absoluta tal är såväl värmebehov för uppvärmning som för tappvarmvattenberedning högst under vintermånadema. Maximal förbrukning per månad vintertid är ca 120 % av medelförbrukning; minimal förbrukning sommartid är ca 50 % av medelförbrukningen, enligt en av byggnadsstyrelsen gjord utvärdering av energiförbrukning för tappvarmvattenberedning. Med utgångspunkt i ovan angivna värden för energiförbrukning för kan överslagsmässigt tappvarmvattnets roll i tappvarmvattenberedning energiförsörjning belysas. För sektorn ”övriga” lokaler har inga Sveriges relevanta genomsnittliga uppgifter stått att finna. Här ansätts tappvarm-

Tabell l.l Tappvarmvattnets andel av landets energiförsörjning Tappvarmvatten år 1972 Nettoenergi- Bruttoenergi- Andel av Andel av förbrukning förbrukning sektorn total för-

234 Ransønering av tappvarmvatten

vattenandelen till 10% av totala energiförbrukningen, vilket värde inte torde innebära en underskattning av varmvattenförbrukningens storlek. Tillämpas dessa värden på energiprognosutredningens (SOU 1974:64) underlag vad gäller antal bostäder, lokalvolymer och verkningsgrader erhålls tabell 1.1. 10 % reducering av varmvattenförbrukningen innebär således storleksordningen 1,5 % besparing inom övrig-sektorn och ca 0,6 % för den totala energiförbrukningen. Det måste med skärpa framhållas att beräkningen som baseras på en genomsnittlig varmvattenförbrukning multiplicerad med ett totalt lägenhetsbestånd ger en total nettoenergiförbrukning som är mycket osäker. Därtill kommer osäkerhet ifråga om antagna genomsnittliga verkningsgrader vid omvandling från netto- till bruttoenergi.

Kap. 5. Begränsning av varmvattenförbrukningen, förutsättningar och möjligheter Uppvärmning eller beredning av tappvarmvatten kan ske centralt eller lokalt och på ett flertal olika sätt. Varje sätt karaktäriserar i sin tur tappningsbetingelserna dvs. möjligheterna till upprepade störttappningar under perioder av högbelastning utan att tappvarmvattnets temperatur sjunker under en viss önskad och förutbestämd temperatur. Vanliga sätt att bereda varmvatten är genom direkt gaslåga, elvärmepatron, cirkulerande varmvatten eller hetvatten samt tillförsel av ånga. Varmvattenberedare kan indelas i två grundtyper: Varmvattenberedare med ackumuleringsförmåga, och Varmvattenberedare utan eller med ringa ackumuleringsförmåga. Beroende på om ackumuleringsförmågan hänförs till primärsidan, dvs. det cirkulerande het- eller varmvattnet eller till ett i beredaren ackumulerat magasin av varmt tappvarmvatten kan Varmvattenberedare indelas i: genomströmningsberedare och förrådsberedare. Uppbyggnad av och egenskaper hos olika typer av Varmvattenberedare behandlas. Det har inte varit möjligt att fastställa den fördelning på olika sätt att bereda tappvarmvatten som idag råder i Sverige. Det har dock kunnat konstateras att det fortfarande finns ett inte försumbart inslag av typer förrådsberedare samt att det finns ett inte oansenligt antal beredare för lokal tappvarmvattenberedning. Cirkulation av varmvatten, ledningssystemens uppbyggnad, placering av avstängningsanordningar samt principkopplingar för inblandning av kallvatten behandlas. Frågan om kollektiv eller individuell mätning av energi har diskuterats under och efter energikrisen 1973/74. På basis av tillgängliga litteraturuppgifter kan följande slutsatser förefalla rimliga. Jämfört med förbrukning vid kollektiv mätning erhålls vid individuell mätning följande besparingar:

hushållselförbrukning: storleksordningen 20 %

Ransonering av tappvarmvatten 235

värmeförbrukning: + varmvatten) storleksordningen 25 % (uppvärmning 10-20 % enbart uppvärmning: storleksordningen enbart varmvatten: storleksordningen 30-50 % total Vattenförbrukning: storleksordningen 30 %

Det bör observeras att ovanstående värden är skattade medelvärden och att mycket betydande spridning föreligger i materialet. En reduktion till storleksordningen hälften av besparingsmöjligheterna vid individuell varmvattenmätning kan anses vara rimlig för att bedöma kvarstående efter flera års drift. Individuell mätning av varmbesparing vatten skulle då medföra en besparing av storleksordningen 20 %. En brist i materialet skillnader mellan individuell och angående kollektiv är att underlaget i flertalet fall är tio år gammalt eller mätning äldre. Olika av mätare för tappvarmvattensystem samt kostnader för typer mätning behandlas. Sammanfattningsvis anförs att det inte är möjligt att rekommendera individuell som instrument för en varmvattentappvarmvattenmätning annat än på lång sikt. En grundförutsättning för en sådan ransonering rekommendation är dock att man först bedömer värdet av varmvattenmätning som ett energiekonomiskt instrument och då också tar hänsyn till i form av tekniska, ekonomiska, administrativa och komplexiteten sociala hinder och konsekvenser. Den enda form av mätning som synes möjlig att genomföra snabbt ligger snarast i att mäta den varmvattenvolym eller den varmvattenvärmemängd som tas ut från en Varmvattenberedare. En sådan mätning innebär inte individuell mätning annat än i undantagsfall men ger en möjlighet att fördela och följa upp förbrukningen av tappvarmvatten per Varmvattenberedare. behandlas. Enheter för cen- Tidsstyrning av rappvarmvattentilldelning tral varmvattenberedning med tillhörande ledningsanslutningar kan förses med sådana ventiler och ledningsarrangemang att det går att stänga av varmvattentillförseln under vissa tidsperioder, principkopplingar för denredovisas. Under av avstängning skall varmna ”kriskoppljng” perioder vattensystemet tillföras kallt vatten dvs. trycksättas med kallt vatten. bör installeras så att omställning sker automatiskt och Anordningarna ett tidur behöver ställas om. Tiduret installeras i låst så att enbart utrymme. Olika former av vattenbesparande teknik behandlas. Införande av en teknik i stor skala, som syftar till allmän energi- och tar betydande tid i anspråk och måste föregås av en vattenbesparing system- och apparatanalys och kräver ivissa fall ett omtänkannoggrann de. Installation av tryckreduceringsdon - i de fall trycket i det allmänna är alltför -› och strålsamlare - för luftinvattenledningssystemet högt blandare - kan dock blandning i tvättställs-, disklåds- och övriga genomföras på kort sikt. av medicinska konsekvenser av en varm- Erfarenheter och hygieniska

236 Ransonering av rappvarmvatten

vattenransonering är relativt få och går tillbaka till andra världskriget. Sedan dess har kraven på bekvämlighet ökat och få personer har vana att leva utan centralt levererat varmvatten. De för medborgarna dominerande problemen blir därför det obekväma i att värma vatten respektive använda kallvatten för persontvätt, textiltvätt och matlagning. Vissa angivna patientkategorier torde av medicinska skäl ha behov av större varmvatten mängd än vad som inte utan svårighet kan värmas lokalt på t. ex. spis. Följande befolkningsgrupper erfordrar varmvatten men detta kan tillgodoses genom egen (lokal)uppvärmning även om vissa problem uppstår: spädbarn, äldre med rörelsehinder, personer med hudskador m. fl. där kosmetiska skäl talar mot besök i offentliga bad. Speciellt behov av varmvatten - motiverade av hygieniska skäl föreligger för följande verksamheter inrymda i bostads- och affärsfastigheter: sjukvårdsinrättningar, livsmedelslokaler och restauranger, mindre bad, rak- och frisersalonger m. fl. De hyresavtal som slutes mellan hyresgäst och hyresvärd följer oftast ett mellan parterna på hyresmarknaden avtalat typkontrakt, som inrymmer en passus om att hyrevärden skall tillhandahålla värme och varmvatten. Det måste förutsättas att bindningen till dessa klausuler respektive övrig rättsverkan av hyresavtalet vad avser varmvatten vid en varmvattenransonering kan hävas genom särskild lagstiftning.

- erfarenheter och förslag Kap. 6. Ransonering av varmvatten Erfarenheter från och metoder för begränsning av varmvattenförbrukningen under 1940-talet redovisas i Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget”, SOU 1952:50, utarbetad av Karl Åmark. av varmvatten skedde Ransonering genom avstängning. Varmvatten var normalt tillgängligt två dagar per vecka, förutom för vissa typer av verksamheter som sjukhus, restauranger m. fl. som undandrogs ransonering. Ol/ekrisen 1973/74 föranledde att planer för ransonering av värme utarbetades. Tilldelningsprincipen var 75 % av normal förbrukning. Av bränslenämndens rapport framgår att nämnden liksom hyresgästoch fastighetsägarorganisationerna vid årsskiftet 1973/74 konstaterade, att en nedskärning av oljeförbrukningen med 25 % under årets kallaste period inte var möjlig att uppnå utan en betydande av inskränkning varmvattenförbrukningen. Som alternativ till allmänt förbud för varmvattenberedning diskuterades om en tillräcklig uppnås överens-

besparingkunde frivilligt genom

kommelser mellan fastighetsägare och hyresgäster. Partsorganisationema - med till ansåg hänsyn konstruktionen av gällande hyresavtal juridiska hinder föreligga för sådana ingripanden utan statsmakternas stöd i form av konkreta beslut. Nämnden beslöt därför 1974 att 2/1 eldningsolja och Övrig energi under februari endast skulle få användas för varmvattenberedning under sammanlagt 14 dagar. Genom att utvecklingen blev betydligt gynnsammare än beräknat kunde förbudet för varmvattenberedning hävas den 16 jan. 1974 dvs. innan

Ransonering av Iappvarmvatten 237

förbudet hunnit börja tillämpas. Någon utvärdering av tappvarmvattnets andel av energibesparingen under 1973/74 har inte kunnat göras på basis av tillgängliga utredningar (BNs och sERNzs rapporter). Det finns inte skäl att anta att den frivilliga besparingen av varmvatten vintern 1973/74 skulle underskrida beräknade besparingar för elenergioch fjärrvärmeleveranser. En besparing för varmvatten på minst 10 % för hela förefaller vara ett rimligt antagande. Under den mest perioden kritiska perioden 4 januari-februari 1974 - torde dock besparingen ha varit avsevärt större. Ett visst underlag för bedömning av varmvattenbesparing i flerfamiljshus kan erhållas genom de studier avseende energiförbrukning i byggnader som under energikrisen med stöd från statens råd för pågick byggnadsforskning. Beträffande varmvatten redovisas för två mätobjekt (Bollnäs-Tensta) kortvariga besparingar för varmvatten på ca 40 %. förefaller vara beroende av att lokal sparpropaganda Besparingarna initierades. lägre besparingar erhölls under mindre kritiska Väsentligt 1973/74. I mars 1974 torde förbrukningen av lägen under energikrisen varmvatten i stort sett ha gått tillbaka till dvs. uppnått samma nivå som före krisen. Sparkampanjer bör utnyttjas i första hand i ett krisläge för Sveriges Metoden kan tillämpas för all energiförbrukning, är lätt energiförsörjning. att administrera och förhållandevis billig. Oavsett omfattning och förväntad varaktighet för en begränsning av energikonsumtion är sparlämpliga och bör bedrivas även parallellt med andra hårdare kampanjer restriktioner. bör inte begränsas till varmvattenhushållning utan bör Sparkampanjer omfatta all värmeförsörjning i byggnaderna. Besparingspotentialen uppskattas till 10 % vid en mjukare” kampanj och 20 % vid hårdare Ytterligare 10 % besparing bedöms propaganda. inte vara orimlig vid överhängande risk för mer drastiska åtgärder som avstängning av varmvattnet. Som förberedelse för ett allvarligare krisläge - då Sparkampanjer inte bedöms vara tillräckliga - bör installeras anordningar för tidsstyming av varmvattentilldelningen. Kriskoppling i anslutning till Varmvattenberedare är den metod som rekommenderas. Metoden innebär avstängning av varmvattnet och samtidigt trycksättning av rörsystemet genom tillförsel av kallvatten. kan installeras i flertalet anläggningar med Kriskoppling central varmvattenberedning. Installationen är normalt enkel att utföra och innebär inte att några krav på säkerhet behöver eftersättas. Kriskoppmedger inte att selektiv tilldelning av varmvatten till vissa lokaler ling eller förbrukare anslutna till en central Varmvattenberedare eller undercentral möjliggöres. Extra tilldelning av varmvatten får göras på annat sätt - i första hand genom att tillåta lokal varmvattenberedning t. ex. på spis. Om och industrifastigheter inte medräknas kan anfritidsfastigheter talet beredare aktuella för kriskoppling uppskattas till 50 000 enheter. Kostnad bedöms vara av storleksordningen l 200-1 500 per kriskoppling

238 Ransonerlng av rappvarmvarren SOU l975:61

kr. Totalt för landet beräknas kostnaderna uppgå till storleksordningen 60-75 Mkr. Föreskrifter och anvisningar för installation av kriskoppling kan utfärdas av statens planverk för nyproduktion och ombyggnad och av annan myndighet för existerande byggnader. Erforderlig tid för att installera kriskoppling i existerande fastigheter kan uppskattas till minst två år från det föreskrift meddelats och anvisningar utfärdats. Detta innebär att tidsstyming av varmvattnet vid en kris som inträffar före eldningssäsongen 1977/78 i många anläggningar måste ske genom avstängning av varmvattnet utan att rörsystemet trycksätts med kallvatten. För dessa anläggningar föreslås centralt utfärdade anvisningar. Installation av varm vattenmätare för totalförbrukning rekommenderas för central för att skapa ett instrument varmvattenberedning att separera energiförbrukning för varmvattenberedning från energiförbrukning för uppvärmning. Härigenom fås möjlighet att följa upp effekter av vidtagna åtgärder. Mätning av total varmvattenförbrukning i kombination med kriskoppling ger möjlighet till en flexibel_ och kontrollerad varmvattenförsörjning i ett krisläge. Kostnader och genomförandetid för totalvarmvattenmätning bedöms vara av samma storleksordning som för installation av kriskoppling. Finansiering av kriskoppling och eventuella totalvarmvattenmätare föreslås ske genom fastighetsförvaltningarna. Beträffande samordning mellan ransonering av varmvatten och övrig ransonering inom uppvärmningssektorn framhålls att en utgångspunkt för ransonering bör vara att tilldelning av energi görs gemensamt för uppvärmning och varmvatten - förutsatt att man önskar kunna kontrollera att bestämmelserna efterlevs. av energi för byggnads- Ransonering uppvärmning förutsätter en samordnad styrning av detaljdistribution för el, olja, gas, fjärrvärme och övriga bränslen. Tilldelning av energi för uppvärmning och varmvatten bör ske till enheter där förbrukningen kan mätas och bör därför samordnas till pannanläggning, värmecentral, undercentral eller motsvarande produktions- eller omvandlingsenhet för värmeenergi. En följd av ovan angivna principer för tilldelning är att brukarna av anläggningar med lokal varmvattenberedning (flertalet enfamiljshus, fritidshus och andra mindre byggnader) i realiteten fritt kan välja hur tilldelningen skall fördelas mellan och uppvärmvarmvattenberedning ning. Erfarenheterna från varmvattenransonering under 1940-talet anger att sänkt värmestandard bör prioriteras före en avstängning av varmvattnet. Det finns inte skäl att idag revidera denna bedömning. En energibesparing för uppvärmning av storleksordningen 25 % bedöms vara möjlig, för varmvattnet har en besparing enligt ovan på 25 % bedömts vara möjlig på frivillig väg i ett krisläge. Tillsammans ger detta ett gränsvärde för tilldelning av energi på ca 75 % av (beräknad) normalförbrukning utan att drastiska åtgärder tillgrips. Vid en reduktion av energiförbrukningen med mer än 25 % måste i normalfallet mer drastiska åtgärder och tvångsåtgärder vidtas genom

Ransonering av rappvarmvatten 239 SOU [975261

av värme till biutrymmen, avstängning av värme i vissa rum avstängning samt periodvis avstängning av varmvattnet. Generella siffror för besparing genom avstängning av varmvattnet kan inte redovisas på basis av tillgänglig litteratur. Undantag från varmvattenransonering föreslås för de fall där medicinska eller skäl så motiverar. Frågeställningen belyses i hygieniska kapitel 5. Undantagen kan hänföras dels till personer, dels till verksamheoch det föreslås att socialstyrelsen svarar för detaljutformning av ter, regler.

-

2 Sveriges energiförsörjning övrig-sektorn

2.1 Inledning

behandlas i Energibehovet för tappvarmvattenberedning knapphändigt det omfattande utredningsmaterial som redovisats under och efter energikrisen 1973/74. med följande avsnitt är främst att redovisa fördelning, storlek Syftet och utvecklingstendenser för den del av Sveriges energiförbrukning som ej omfattas av industri och samfärdsel, den s. k. övrig-sektorn. Om energibehovet för varmvattenberedning beräknas som en procentuell inom övrig-sektorn kan andel av energiförbrukningen för olika sektorer bild erhållas storlek och en grov för tappvarmvattenförbrukningens Redovisningen baseras till stor del på Energiprognosutredfördelning. ningens betänkande, SOU 1974:64. Underlaget för EPU:s prognoser är för övrig-sektorn i vissa avseenden bristfälligt varför den följande redovisningen endast ger en uppfattning om storleksordningar.

2.2 Sveriges energiförsörjning âr 1 9 70-1985

Energiprognosutredningen, EPU, fördelar den totala energikonsumtionen på tre huvudområden: industri, samfárdsel och övrigt. Till övrig-sektorn hänförs som inte redovisas under industri och all energiförbrukning samfärdsel. Detta innebär att övrig-sektorn omfattar energiförbrukning för bostads- och lokaluppvärmning (inkl. varmvattenförbrukning), hushållsdrift, handel, gatu- och vägbelysning, bank- och försäkringsverksamskolor, fritidshus m. m. EPU redovisar het, offentliga myndigheter,

bruttoförbrukning i konsumtionsledet

intressanta som redovisas De i dagens situation utvecklingsalternativ, av EPU, benämns alt. 3 och alt. 4. Båda alternativen baseras på en konsumtionsutveckling medan alt. 3 utgår från fortsatt långsammare kärnkraftutbyggnad och alt. 4 utgår från ingen ytterligare kärnkraft. redovisas följande tabell I EPU, SOU 1974:64, kap. 9 energibalanser” 2.1 och 2.2. 1 El räknas dock med att år 1970 svarade övrig-sektorn för Av föreliggande tabeller

áf/Ãkülââsâçüâlzlkåâg?

framgår

ca 40 % av energiförbrukningen totalt. Förbrukningen inom övrig-sektorn och distributionsför_

till luster. fördelas 15 % på elenergi och ca 85 % på bränslen. Elvärmens andel är

240 Ransonering av Iappvarmvatten Tabell 2.1 EPU, alt. 3: Långsammare konsumtionsutveckling, fortsatt kärnkraftutbyggnad

ca 10 % av elförbrukningen inom övrig-sektorn. Prognoserna fram till 1985 anger en ökningstakt i total energiförbrukning av 2,3-2,4 % per år och för övrig-sektorn 0,8 % per år (alt. 3) eller 1,1 % per år (alt. 4). Den lägre ökningstakten inom övrig-sektorn innebär att dess andel av den totala energikonsumtionen 1985 förväntas minska

och uppgå till storleksordningen

Regeringen har i samband med remissbehandlingen av SOU 1974:64 begärt att ett antal statliga myndigheter och verk skall behandla ytterligare ett alternativ. Detta alternativ innebär att ökningstakten för den totala energiförbrukningen begränsas till 2 % per år fram till år 1985, dvs. en reduktion med ca 0,4 % per år jämfört med EPUzs lägsta alternativ. Remissinstanserna har vid behandlingen av regeringens begäran - och de därav föranledda skrivelserna från olika statsdepartement 1974-09-30 utgått från en reduktion av 0,4 % per år. l stort har remissinstanserna sagt att ett genomförande av regeringens alternativ inte är orealistiskt. En ökning av (brutto)energiförbrukningen

Tabell 2.2 EPU, alt. 4: Långsammare konsumtionsutveckling, ingen ytterligare kärnkraft

1970 1985 Ändring i % per år 197 0- 1 985

Ransonering av tappvarmvatren 241 Tabell 2.3 Övrig-sektorns energiförbrukning år 1972

för övrig-sektorn på ca 0,4-0,5% fram till 1985 kan således för närvarande betraktas som ett minimialternativ.

2.3 Energiförbrukningen inom övrig-sektom fördelad på byggnadskategorier är 1 9 72 och 1 985 Enligt EPU fördelas övrig-sektorns energiförbrukning 1972 enligt tabell 2.3 (SOU 1974:64 kap. 6 konsumtionsprognoseW). Bostäder och övriga lokaler svarar, enligt EPU, tillsammans för ca 98 % av sektorns energiförbrukning, fritidshus ca 1,5 %. Med utgångspunkt i det underlag EPU redovisar kan bruttoenergiförbrukningen år 1972 för bostäder och övriga lokaler i stort fördelas enligt tabell 2.4. Därtill kommer enligt Energiprogramkommitténs expertbilaga D, SOU 1974:76, ca 30 TWh för lokalkomfort inom industrins lokaler. l brist på underlag som styrker eller vederlägger denna uppgift behandlas inte i detta sammanhang industrins lokaler. Redovisningen i tabell 2.4 ger en uppfattning om inom vilka kategorier

Tabell 2.4 Bruttoenergiförbrukning år 1972 fördelad på byggnadskategorier Byggnadskategori Bruttoenergi- Procentuell fördelning förbrukning TWh

E 100 2 100 16

242 Ransønering av rappvarmvatten

Tabell 2.5 Bruttoenergiförbrukningens storlek och fördelning på byggnadskategorier för övrig-sektorn år 1985

Byggnadskategon Brutto- Procentuell Procentuell andel energiför- fördelning energiförbrukning brukning i nybebyggelse TWh (1972-85) i för- (medel av hållande till total alt. l och 2) energiförbrukning år 1985 inom resp. byggnadskategori

Bostäder (skattade värden? 112 100 varav småhus -1972 39 35 36 1973-1985 22 20 varav flerfamhus -1972 36 32 29

12 1973-1985 4 5

varav samfärdsel, post, tele -72 6 8 16

10 1973-1985 l 1,5 varav sjukvård, socialvård -72 14 20 7 1973»1985 1 1,5 varav militära lokaler -72 3 4 0 1973-1985 0 0 4 Fördelat efter antal lägenheter. b lngen rivningsverksamhet förutsätts.

av det befintliga byggnadsbeståndet som energibesparande åtgärder primärt bör vidtas om största besparingseffekt totalt sett skall erhållas. I tabell 2.5 redovisas bruttoenergiförbrukningens fördelning år 1985 enligt EPU alternativ l och 2 (ingen begränsning av energikonsumtionen). På basis av EPUs underlag har procentuell fördelning samt nyproduktionens andel (1972-85) av energiförbrukningen inom resp. sektor beräknats. Tabell 2.5 anger att storleksordningen åav energiförbrukningen för bostäder år 1985 hänförs till lägenheter producerade 1972-85. Motsvarande värden för övriga lokaler är av storleksordningen 10 %. Detta innebär att den år 1972 existerande bebyggelsens standard och drift i hög grad bestämmer energikonsumtionen även år 1985. Det bör - förutom reservation EPUtidigare angivna angående materialets tillförlitlighet - noteras att flera remissinstanser starkt ifrågasatt EPUs rivningsfaktorer m. m. för bostäder. En andel på ca 20 % torde för bostäder vara mer trolig än EPUs ca 30 % räknat på nyproduktionens andel av energiförbrukningen för bostäder år 1985.

Ransonering av tappvarmvatten 243

2.4 Energiförbrukning inom övrig-sektorn fördelad pá uppvärmnings-

form år 1972 och 1985

På basis av EPUs värden har energiprogramkommittén, EPK, iexpertbilaga D, SOU 1974:76, redovisat fördelningen år 1972 och en antagen fördelning år 1985 av olika uppvärmningsformer för bostäder. Av tabell 2.6 framgår att år 1972 var ca 85 % av antalet lägenheter i småhus försedda med egen oljepanna och för flerfamiljshus var ca åav antalet lägenheter försedda med egen oljepanna. Enligt EPU förväntas till år 1985 en betydande övergång till nyproduktion och anslutning av befintliga byggnader till antingen fjärrvärme (alt. 4) eller övergång till elvärme (alt. 3). Oljans andel förväntas år 1985 för alt. 4 vara ca 35 % av antalet lägenheter i småhus och ca 30% av antalet lägenheter i flerfamiljshus. Motsvarande värden för alt. 3 är 27 resp. 30 %. Rimligheten i dessa värden har ifrågasätts av remissinstanserna. Med utgångspunkt i EPU:s antaganden om verkningsgraderna enligt tabell 2.7 kan bruttoenergiförbrukningen för bostäder enligt EPUs alt. 3 och 4 beräknas enligt tabell 2.8 Tabell 2.6 Antagen fördelning av lägenheter på uppvärmningsform. Totalsiffror enligt EPU År Alter- Totalt Med Med Med Lägenhet nativ fjärr- olje- ölvärme panna Värme Milj. Milj. Milj. Mill.

altern. l småhus 1973-1985 0,59 0,32 0,10 0,17 Totalt . 1,65 0,33 0,58 0,74 I flerfamhus 1972 1,46 0,93 0,50 0,03 l flerfamhus 1973-1985 0,59 0,44 0,10 0,05

a Motsvarande EPU, alt. 4. b Motsvarande EPU, alt. 3. Tabell 2.7 Verkningsgradera för olika uppvännningsformer (i procent)

4 Verkningsgraderna är härvid angivna för leveranspunkten för olja resp. el.

244 Ransonering av tappvarmvanen

Tabell 2.8 Beräknad bruttoenergiförbrukning för bostäder år 1972 och är 1985 för dels tjärrvärmealternativ, dels elalternativ. Lägenhetsfördelning och verkningsgrader enligt EPU År Alter- Lägenhet i Antal Netto Brutto nativ lägen- total- totalheter förbruk- förbrukning ning Milj. TWh TWh

1972 Nuv. Småhus, fjärrvärme 0,01 0,3 0,4 Småhus, oljepanna 1,16 31,2 53,8 Småhus, el 0,20 5,4 5,4 Flerfamhus, fjärrvärme 0,60 10,5 12,4 Flerfamhus, oljepanna 1,27 22,2 34,2 Flerfamhus, el 0,03 0,5 0,5 Totalt 70,1 106,7

1985 Fjärrv. Småhus, fjärrvärme 0,33 6,2 7,3 EPU alt. 4 Småhus, oljepanna 0,58 13,9 21,3 Småhus, el 0,74 17,4 17,4 Flerfamhus, fjärrvärme 1,37 20,1 23,6 F1erfam.hus, oljepanna 0,60 9,1 13,0 Flerfam.hus, el 0,08 1,1 1,1 Totalt 67,8 83,7

1985 EI, Småhus, fjärrvärme 0,20 3,8 4,5 EPU all. 3 Småhus, oljepanna 0,45 11,1 17,1 Småhus, el . 1,00 22,7 22,7 F1erfam.hus, fjärrvärme 1,22 18,2 21,4 FlerfanLhus, oljepanna 0,60 9,0 12,9 Flerfam.hus, el 0,23 3,0 3,0 Totalt 67,8 81,6

För övriga lokaler anger EPU följande (tabell 2.9) värden för år 1972 och 1985. Även i detta fall antar EPU omställningar och anslutning av oljeanläggningar till el eller fjärrvärme vars realism har ifrågasätts av remissinstanserna.

2. 5 Varm Vattenförbrukning enligt energiu tredningarna EPU och EPK

Varmvattenförbrukningens storlek behandlas ej i detalj i vare sig energiprogramkommitténs eller energiprognosutredningens betänkande. l bilaga till EPU, SOU 1974:65, kan varmvattenförbrukningen framräknas till ca åav bruttoenergiförbrukningen dvs. ca 33 TWh år 1972.

Tabell 2.9 Energiförbrukning övriga lokaler år 1972 och 1985 (enligt EPU)

1985 1972 Alt. 3 Alt. 4

Ransonering av tappvarmvanen 245

EPUs beräkningar avseende möjlig energibesparing genom reducerad varmvattenförbrukning torde baseras på detta värde. l EPK expertbilaga D, SOU 1974:76, antas Varmvattenförbrukningen år 1972 vara ca 4 000 kWh per lägenhet och år i flerfamiljshus och ca 5 000 kWh per lägenhet och år i småhus. Vad gäller övriga lokaler redovisas inga data för Varmvattenförbrukningen.

3 Vattenförbrukning

3.1 Inledning I följande avsnitt redovisas uppgifter om total (kalnvattenförbrukning samt fördelning av förbrukningen på olika sektorer och användningsområden. Avsikten är främst att ge underlag för en bedömning av varmvattenförbrukningens storlek. Kallvattenförbrukningen iolika fastigheter mäts regelbundet och utgör underlag för debitering av kommunala vatten- och avloppsavgifter. Varmvattenförbrukningen däremot mäts ytterst sällan. Ett sätt att bestämma Varmvattenförbrukningen kan därför vara att analysera kallvattenförbrukningens storlek, fördelning och utveckling.

Vattenförbrukning miljarder m3/år 10

s

2 A ,

f

Figur 3.1

ä! . ningen i Sverige 19 0- Vattenfágbrukfr* 2000.

:ask Källor: Rahm (1973), 1930 40 50 so 70 80 90 2000 anonym (1974), vvs nr År 12, 1974.

246 Ransonering av tappvarmvatten

3.2 Kallvartenförbrukning år 1 970 och prognos för de närmaste decennierna.

Den totala Vattenförbrukning i Sverige åren 1930-2000 redovisas i figur 3.1

Vattenförbrukningen domineras av industrins vattenbehov som i huvudsak tillgodoses genom egna vattentäkter. En mindre del av den totala vattenförsörjningen sker genom kommunala VA-verk. De statistiska uppgifterna från kommunernas VA-verk ger underlag för en fördelning på följande användningsområden: hushållsförbrukning (förbrukning i fastigheter för i huvudsak s. k. hushållsvatten) - industrier (förbrukning av vatten för i huvudsak industriella ändamål) w allmän Vattenförbrukning (gatuspolning, parkanläggningar, VA-verkens egen förbrukning samt vattenförluster till följd av läckage).

Den procentuella fördelningen av Vattenförbrukning för dessa använd- 1 Hushållsförbrukning ningsområden redovisas i figur 3.2. omfattar förutom ren hushållsförbrukning i bo- Enligt figur 3.2 har den procentuella fördelningen i stort varit städer även vattenför- oförändrad mellan åren 1960-72. är: Fördelningen brukning för butiker, affärslokaler, kontor, Hushållsförbrukning 55 %1 skolor, offentliga byggna- Industri 18 % der m. m. En fördelning av vattenförbrukningen Allmän förbrukning 27 % på dessa byggnadskatego- varav vattenverkets egen förbmkning rier är inte möjlig att göra samt förluster (l 5 %) på basis av tillgängliga uppgifter. Summa 100 %

Procentuell Vattenförbrukning 75

Hushåll 7 “*n--u4 *h. / 50

A+V+F .__ 25 j__» \ Figur 3. 2 Procentuell vat-

___.øv-u-§..--%-._o

tenförbrukning i Sverige Industri för olika ändamål. A = allmänna behov, V = verkets anläggningar, F = förluster. I I Källa: VVS nr 12, 1974. 1960 1965 1970 År

Ransonering av rappvarmvatten 247

3.3 Utredningar angáende storlek och utveckling för specifik kallvatten-

förbrukning (liter per person och dygn) Den vattenförbrukningens utveckling 1960«72 redovisas i specifika tabell 3.1.

Tabell 3.1 Kommunal Vattenförbrukning för olika ändamål 1960-72 (Larsson & Svensson, 1974). År Statistikens Total för- Total spe- Hushålls- Industri- A + V omfattning brukning ciñk för- förbrukning förbrukning + F0 Antal pers. brukning

4 Allmänna behov m. m. verkets anläggning, förluster. b Avser antal kyrkoskrivna inom verksamhetsområdet. C 55 % hushållsförbrukning, 19 % industriförbrukning. Antagen fördelning Källa: VVS nr 12, 1974.

Den totala specifika vattenförbrukningen har varit ca 400 l/p.d. under senare år varav hushållsförbrukningen svarat för storleksordningen 210

1/p.d.1 l/p.d. = liter per person och dygn.

Angivna värden baseras på Vatten- och Avloppsverksföreningens (VAV) statistik som omfattar merparten av landets hushåll. Mätningar av Vattenförbrukning för hushållsändamål har även utförts i samband med byggforskningsprojekt. lnstallationsbranschutredningen, SOU 1974:47, har på basis av bl. a. byggforskningens mätningar angivit specifika år 1970 för hushållsändamål till 190 l/p.d. för vattenförbrukningen 1 Överslagsvärden för flerfamiljshus och 115 l/p.d. för enfamiljshus. genomsnittlig specifik och behand- Vattenförbrukning för Storlek utveckling av den specifika vattenförbrukningen olika ändamål samt varialades i utredningen om Skånes och Hallands Vattenförsörjning, SOU tioner av förbrukning 1965:8 - sammanfattande prognos enligt figur 3.3 och 3.4. under dygnet redovisas i år VVS-Handboken 1974. Enligt SOU 1965:8 skulle den specifika hushållsvattenförbrukningen Vidare anges överslags- 197 0 vara värden för Vattenförbrukning inom bebyggelseomca 220 l/p.d. för bostäder i flerfamiljshus råden med olika folktätca 150 l/p.d. för bostäder i småhus. het samt överslagsvärden för industriell vattenför- Utvecklingstrenden svarar mot en ökning av ca 2 l/p.d. och år. brukning, se understorlek 1967-72 Hultman 4 bilaga 1. På basis av vattenförbrukningens anger

248 Ransonering av rappvarmvatten

I/pd 500

- \\ Us g

(am\\\$ FW Z _. us 200 7

ammsh

EM

/ 100 Figur 3. 3 Prognos över framtida vattenbehov för hushållsändamål. 0 Källa: SOU 1965:8. 1960 1970 1980 1990 2000 År

3.5 - en för den figur prognos specifika vattenförbrukningen. Om värdena för åren 1969-70 utelämnas erhålls en trendkurva som innebär en ökning av total specifik Vattenförbrukning på ca 2 l/p.d. och år och en ökning av specifik förbrukning för hushåll på ca 1 l/p.d. och år. Om denna trend fortsätter kommer den specifika förbrukningen att bli ca 220-2401/p.d. år 2000.

|/pd 500

/

9/

/1

?fw

100 Figur 3.4 Prognos över framtida vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål. 0 Kalla: SOU 1965:8. 1960 1970 1980 1990 2000/B.:

Ransonering av tappvarmvatten 249

Vattenförbrukning l/P d 400 . (o) (o) 2 pr år

lp_-_;

.N

Totalt

uråêj;

300 -

wH/p-d-prår ma, 200 . Hushåll

___.__t_o›/“4.nø:»-Ã-\7;F

100l (o) m Industri Figur 3.5 Ökning av specifik Lvattenförbrukning.

1930 1935 Källa: vvs nr 12, 1974.

Hushållsförbrukning I/person o dygn 350 \ x*

300- 4?”

x* A Altll i- 250 -

200 -

1001 Altll

50- Hgur 3. 6 Prognos för kaII- och varmvattenför-

QIO 2000 brukningen i hushåll,

1940 50 År 1/person och dygn.

250 Ransonering av tappvarmvatten

Vattenförbrukning per person I/dygn Figur 3. 7 Hushållsfärbrukningen isvenska bostäder 1 93 0-2000. 300 A medelvärde för övre kvartil, B medelvärde av 200 samtliga städer, C medelvärde får undre

2000 År

Utveckling av specifik hushållsvattenförbrukning anges även av Holmberg, figur 3.6, som bedömer förbrukningen till ca 250 l/p.d. redan år 1985. Förbrukningen bedöms dock istort kunna bli oförändrad fram till år 2000 förutsatt att kraftfulla sätts in. vattenbesparande åtgärder Utvecklingen svarar mot en ökningstakt på ca 4-5 1/p.d. och år. En prognos för specifika vattenförbrukningen för hushållsändamål

redovisas även av enligt

Quraishi figur 3.7.

Tabell 3.2 Delkomponenter för Vattenförbrukning inom hushåll

Quraishi (1963) Sharp (1967) Anonym (1972) Sverige Sverige SÖ SÖ Ty sk- Tysk- England England land land (1960) (2000) (1967) (2000) (1969) (2000)

Delkomponent, enhet: l/p.d. Mat och dryck 10,2 15,1 4,6 4,6 4,0 2,5 Bad/dusch, hygien 55,3 99,9 45,5 59,2 38,3 98,0 Tvätt och rengöring 20,1 30,3 13,7 22,8 20,4 18,0 Disk + avfallskvam 20,1 35,2 10,4 18,2 6,4 11,6 Toalettspolning 50,0 59,8 50,1 63,7 36,8 59,0 Biltvätt - - - 2,3 1,6 2,6 - Bevattning 15,1 4,6 27,3 5,0 5,0 Övrigt 9,1 15,1 - - 7,0 7,0 Summa 164,8 270,5 128,9 198,1 119,5 203,7

Delkom ponent, enhet: % av tot. vattenförbrukn. Mat och dryck 6,2 5,6 3,5 2,3 3,4 1,2 Bad/dusch, hygien 32,6 36,9 34,4 29,5 30,9 48,1 Tvätt och rengöring 12,2 11,2 10,4 11,4 17,4 8,9 Disk + avfallskvarn 12,2 13,0 10,4 9,1 5,4 5,7

6,0 3,4 Summa (avrundat) 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 Källa: VVS nr 12, 1974.

Ransonering av tappvarmvatten 251

3.4 Specifik vattenförbrukning för hushállsändamál fördelad på användningsomráde Hultman redovisar delkomponenter för Vattenförbrukning inom hushåll enligt tabell 3.2. Vattenförbrukning för toalettspolning resp. bad/dusch, hygien svarar för storleksordningen *gvardera av vattenförbrukningen. Prognoserna anger betydande ökningar av vattenförbrukningen för bad/dusch, hygien för disk och för tvätt och rengörning vilket även innebär en ökning av varmvattenförbrukningen. halva vattenförbrukningen avser funktioner där storleksordningen enbart kallvatten används.

3.5 VA V-föreningens analys av vattenförbrukningens storlek och fördel-

ning samt prognos fram till år 1985

Som av avsnitt 3.3 och 3.4 är det vanskligt att bedöma framgår storlek, fördelning och framtida utveckling. VAVvattenförbrukningens studerar f. n. dessa frågor med stöd från statens råd för föreningen byggnadsforskning. Följande redogörelse baseras på ett diskussionsunderredovisade vid ett symposium 1975-02-03. lag som VAV-föreningen

Fördelning av specifik Vattenförbrukning i hushåll med hög standard

Vattenförbrukningens fördelning inom ett hushåll med hög sanitär standard har av VAV-föreningen antagits enligt följande tabell 3.3.

Kollektiv eller individuell matning

Kollektiv mätning av Vattenförbrukning är vanlig inom flerfamiljshus medan individuell mätning oftast förekommer i småhus.

Tabell 3.3 Fördelning av spec. hushållsvattenförbrukning Funktion Spec. för- Beräkningsgrund brukning 1/p.d.

Bad och 50 l bad/vecka a 175 1 dusch 3 dusch/vecka å 601 WC 40 Ca 4,5 spolningar/dag med en spolmängd på ca 9 l Disk 50 Ett normalhushåll antas diska 20 min/dag med en vattenåtgång på ca 120 1 vid ett medelantal boende på 2,47 Textiltvätt 30 Antag 3 kg maskintvätt/vecka med en vattenåtgång på 40 1/kg tvätt samt 100 l/v till småtvätt Övrigt 50 därav Mat och dryck, personlig hygien, städning, be- 10 pga droppande vattning, biltvätt m m kranar

252 Ransonering av Iappvarmvalten

Ö - Ö 2 ne m va e» E 2

meters

O

0 001 0 005 0-01 0-1 0-5 1 5 10 50 100 500 1000 1500 2000 0-05 lZlInnaccurate Continuous lllHllDiscontinuous vattenflöde m3/h Starting range service range service range

Figur 3.8 Mätområden för olika typer av vattenmâtare Den högre förbrukningen i flerfamiljshus kan förklaras av: Källa “later

lntemfltpnal ,_. . Lägre medelantal boende

per hushåll i flerfamiljshus än i småhus supply association, Generalgeportgq/olym 1_ 2.1 flerfamiljshus med kollektiv mätning av alla gör sammanlagringen 3511111961 (Sid-Zöm- småflöden till de olika lägenheterna att vattenmätaren visar korrekt utslag medan i småhusen med individuell mätning ett flöde på 5e20 l/h kan passera omätt, se figur 3.8. En skillnad på ca 10 l/p.d. kan motiveras av detta förhållande enligt VAV. 3. Kollektiv debitering i vissa hushåll kan medföra en ökad användning av vatten.

En skillnad på ca 40 l/p.d. mellan områden med en- respektive flerfamiljshus har påvisats i Helsingborg. Om denna skillnad är relevant även på riksnivå erhålles en förbrukning på ca 185 l/p.d. i småhus och ca 225 l/p.d. i flerfamiljshus (med en medelförbrukning på 2101/p.d. och en lägenhetsfördelning av ca 40 % i småhus och 60 70 i flerfamiljshus).

Specifik - Vattenförbrukning utrustningsstandard

VA V-föreningen har på basis av uppgifter från folk- och bostadsräkningarna studerat sambandet mellan utrustningsstandard för bostäder i tätorter och specifik (hushå1ls)vattenförbrukning. Tätorterna omfattade år 1970 ca 80 % av landets befolkning. Utvecklingen beträffande bostadsstandard belyses i tabell 3.4. För de olika åren har täckningsgraden beräknats tabell 3.5. enligt Täckningsgrad definieras som andel av lägenheterna med vattenledning som även har wc resp. bad eller dusch_

Tabell 3.4 Bostadsstandard 1945-70 för lägenheter i tätorter, procent av lägenhetsbeståndet

Källa: Statistisk årsbok.

Ransonering av rappvarmvatten 253 Tabell 3.5 Täckningsgrad för wc resp. bad eller dusch för lägenheter i tätorter med vattenledning 1945-70, procent av lägenhetsbeståndet

Tabell 3.6 Ökning i spec. Vattenförbrukning l/p.d. på grund av ökad täckningsgrad

Eftersom VA-statistiken hänföres till antal anslutna abonnenter kan ökningar i spec. förbrukning motiveras av den högre täckningsgraden (se tabell 3.6). När alla tätortslägenheter har wc och bad/dusch fås enligt tabellen en ökning för wc och 8 l/p.d. för bad/dusch, totalt ca ytterligare på 2 l/p.d. 101/p.d. En viss del av denna ökning torde redan ha tagits i anspråk.

Utveckling för spec. (hushâllsjvattenförbrukning Vattenförbrukning hänförs ofta i statistiska sammanställningar till Spec. antal invånare inom förbrukningsområdet. För att få jämförbarhet mellan uppgifterna måste korrigering göras till förbrukning per ansluten person. År 1945 var i landets tätorter andelen lägenheter med VA-installation ca 82 % och år 1960 ca 97 %. Med rätlinjig interpolation och med om samma medelantal boende per lägenhet med resp. utan antagande vattenledning erhålles korrigerade uppgifter enligt tabell 3.7. Underlag för tabellvärdena omfattar de 150 största orterna år 1969 med ca 4,7 milj. anslutna dvs. ca 75 % av ansluten folkmängd. Den specifika vattenförbrukningen har inte ökat märkbart mellan åren

Tabell 3.7 Korrigerade uppgifter avseende spec. hushållsvattenförbrukningen för lägenheter i tätorter med VA-anslutning

254 Ransonering av tappvarmvarten

1944 och l960 utöver den ökning som kan förklaras av höjd bostadsstandard och kortare arbetstid. Mellan åren 1960 och 1965 kan en ökad förbrukning märkas, men efter år 1965 blir förbrukningen åter konstant. Efter år 1960 har de större orterna, enligt statistiken, ökat sin hushållsförbrukning mer än vad som kan förklaras av höjd bostadsstandard och eventuellt arbetstidsförkortning. I synnerhet gäller detta Stockholm som under senare år har haft en Vattenförbrukning som är avsevärt högre än den som uppgivits för t. ex. Göteborg och Malmö. Om hushållsförbrukningen i Stockholm justeras till en rimligare nivå, säg 225 l/p.d., sjunker riksmedelvärdet till ca 217 l/p.d. år 1969, mot tidigare 221 l/p.d. Med medelvärdet 210 l/p.d. för samtliga tätorter och 217 l/p.d. i de större orterna (med mer än 10000 p) fås ca 190 l/p.d. i de mindre orterna. Uppgifter ger vid handen att totala förbrukningen under år 1974 har minskat med 5 å lO % (energikrisen), men det är för tidigt att ange andel av minskningen. Under de närmaste decennierna antas en ytterligare ökning på ca 10 l/p.d., varav ca 5 l/p.d. härrör från höjd bostadsstandard. Sammanfattningsvis anger VAV-föreningens förstudie att vattenförbrukningen för hushållsändamål i framtiden inte torde bli så hög som tidigare prognoser visat. Sannolikt bör man inte räkna med mer än 220 l/p.d. som medelvärde för rikets tätorter.

3.6 Sammanfattning Specifika vattenförbrukningen för hushållsändamål antas vara av storleksordningen 2l0-22O l/p.d. som genomsnitt för riket. Ökning de närmaste decennierna förväntas bli av storleksordningen 10 l/p.d. Den specifika förbrukningen för bostäder i flerfamiljshus antas vara ca 20 % högre än i småhus. Den högre specifika förbrukningen i flerfamiljshus jämfört med småhus motiveras i huvudsak av skillnader på debiteringssätt (debitering baserad på kollektiv resp. individuell mätning av Vattenförbrukning). Följande fördelning av specifika vattenförbrukningen kan antas för överslagsberäkningar

Bad och dusch 501/p.d. WC 40 l/p.d. Disk 50 l/p.d. Tvätt 301/p.d. Övrigt 50 l/p.d. Totalt 2201/p.d.

storleksordningen 40 % av denna förbrukning avser funktioner där enbart kallvatten används. Antas att kall-varm-vatten för övriga funktioner blandas i relationer mellan 40 och 60 % kan följande överslagsmässiga tabell för spec. varmvattenförbrukning redovisas

Ransonering av tappvarmvatten 255

Bad och dusch 301/p.d. Disk 20 l/p.d. Tvätt 10 l/p.d. Övrigt 10 l/p.d. Dvs. totalt storleksordningen 701/p.d. eller 30 % av kallvattenförbrukningen.

4 Tappvarmvatten

4.1 Inledning Som framgår av kapitel 3 är det möjligt att med tillgänglig statistik erhålla ett acceptabelt underlag för bedömning av utveckling av specifik (total) Vattenförbrukning för hushållsändamål. Uppgifter erhålls i huvudsak från Vatten- och avloppsverksföreningens statistik, som årligen insamlas och redovisas. Då det gäller att bedöma den andel av den specifika vattenförbrukningen som används för tappvarmvatten ihushåll är dock underlaget bristfälligt. Under 1940- och 1950-talen gjordes driftkostnadsanalyser för bostäder genom bl. a. bostadsstyrelsens försorg. Dessa analyser inkluderade också varmvattenförbrukning. Regelbunden mätning av varmvattenförbrukning i bostäder förekommer sedan 1950talet ytterst sporadiskt inom bostadsförvaltningarna. Detta gäller för såväl kollektiv som individuell varmvattenmätning. Avsikten med följande avsnitt är att söka bedöma varmvattenförbrukningens storlek och betydelse dels som specifik varmvattenförbrukningi l/p.d., dels som energiförbrukning för tappvarmvattenberedning, dels som andel av Sveriges energiförbrukning. Slutligen behandlas tappvarmvattenförbrukningens variation över tiden. Framställningen omfattar bostäder - främst i flerfamiljshus - som bedömts vara av primärt lägenheter intresse.

4.2 Sammanställning över mätningar avseende energiförbrukning (medelenergiförbrukning) för tappvarmvattenberedning i bostadshus

Översikt Redovisning baseras på uppgifter lämnade av Olov Larsson, statens institut för byggnadsforskning, som underlag för energiprogramkommittens arbete.

Kommentar till tabell 4.1 (enligt Olov Larsson, SlB) Socialstyrelsens klausul från 1940 bygger på inhämtad statistik från 74 lgh. Enligt klausulen förbrukas 6, 4 och 3 hl koks per år och eldstad (rumsenhet), beroende på om lägenheten är utrustad med bad, dusch eller enbart andra tappställen. Varje rum och varje kök räknas som en rumsenhet. I tabellen har förbrukningen omräknats till Mcal/dygn.

256 Ransonering av rappvarmvarten

Tabell 4.1 Sammanställning av ur olika källor framräknade energimedelvärden för tappvarmvatten i flerfamiljshus

Källa Antal Boende Energimedelvärde Anm. under- täthet Mcal/dygn sökta medeltal lgh st/ lgh Per Per Per Per m2 st lgh person rums- lghenhet yta

1940 Socialstyrelsens klausul - - - - 10,6 3,1 3,4 rumsenh per lgh 1942 Hyresråd. Klausul l

4,3 1944 Bränslekommissionen

195 7 SNB särtryck 1

(ur volymmätning) VVS febr 1957 1957 SNB Rapport 36

1959 Hyresråd. Klausul lll - - - - - 3,7 Ant 20 m2/rumsenh 1961 SlB Särtryck 321961 VVS Inkl. tvättstugor

1963 SlB VVS 13/1963 lnf.blad 6:1963 536 3,1 11,5 3,7 3,4 - (ur volymmätning) AB Skand. Elverk 5 st 4 9,8 2,5 - 0,08 4 rum + kök = 98 Byggforskningen kedje uppv. ek0n.utr. Ä SlB lnf.b1ad 11/67 hus Summa 121 Sv. 1-Llv.för. Bollnäs Handlingar 1967 nr 6 (eluppvärmning) SlB 48 3,2 13,9 4,3 - - Råslätt Internrapport 171:12:3 (eluppvärmning) 1969 1971 BSC 10.1

Ransonering av tappvarmvatren 257

Källa Antal Boende linergimedelvärdc Anm. under- täthet Mcal/dygn sökta medeltal lgh st/lgh Per Per Per Per m2 xt lgh person ru ms- lghenhet yta

Utvecklingsproj. Normaltappställe nr 0082-1970 medelvärde 5,0 st/lgh

värme) 69 m? /lgh a Medellägenhetsyta = 58 m2 (totalt). b Årsmedelvärden 64 resp. 59, 74 Mcal. C BS = Byggnadsstyrelsen.

Vidare har valts 3,4 rumsenheter per lgh enligt 1960 års bostadsräkning. Från 1942 anger hyresrådets klausul I värden, som i huvudsak framkom ur socialstyrelsens klausul om antal rumsenheter sättes till 3 i

1gh över 40 m2, 2 ilgh mellan 26 och 40 m2 och 1,3 i lgh under 26 m2. 1

tabellen har omräkning skett till Mcal/dygn. En utredning är utförd av bränslekommissionen 1943-44 och bygger på statistik över bränsleförbrukningen för 198 fastigheter med 33 500 lgh och 37 700 personer. Volymmätning av tappvarmvattnet utfördes i 17 fastigheter med 4 858 personer. Förbrukningen var i medeltal 601 tappvarmvatten per person och dygn med variationer mellan 39 och 130 liter. Förbrukningen av tappvarmvatten bedömdes vara ovanligt hög på grund av att varmvattenförbud rått under de föregående åren. SNB-zs utredning 1957 (särtryck I 1957 och VVS febr. 1957) omfattar lgh med och utan separat mätning av tappvarmvattnet samt med och utan central tvätt. 1 den s. k. Blackebergsundersökningen, som utfördes av SNB och som redovisats i rapport 3621957, baseras värdena på provningar utförda med värmemängdsmätare. klausul III avser fjärrvärmda bostadshus. Enligt klausulen Hyresrådets 66 Mcal per år och m2 lghyta i lägenheter med bad. åtgår normalt En utredning som redovisats i SIB:s särtryck nr 321961 utfördes av Byggforskningen under tiden maj 1959-april 1960. Uppmätta värmemängder anges i tabellen för lägenheter med och utan varmvattenmätare. I samband med omprövning av tidigare tillämpade formler för beräk- Vattenförbrukning utförde Byggforskningen en underning av maximal sökning av ett stort antal bostadslägenheter som redovisats i Informationsblad nr 6/1963. 17

258 Ransonering av tappvarmvatten

Under tiden nov. 1965-dec. 1966 genomförde AB Skandinaviska Elverk i samarbete med Byggforskningen mätningar i ett elvärmt ked_jehusområde i Bollnäs. Vissa resultat från undersökningen har redovisats i Byggforskningens informationsblad ll:l967 samt i Svenska Elvärmeföreningens handlingar 1967 nr 6. l fem kedjehus där energiförbrukningen för varmvatten uppmättes separat erhölls ett medelvärde av 4 100 kWh/år (3 526 Mcal/år). Minimivärdet var 2 450 kWh/år och max. värdet 5 500 kWh/år. Antalet boendei de aktuella kedjehusen varierade från 2 vuxna och l barn till 2 vuxna och 3 barn. Byggforskningen har isamarbete med Vattenfall, Fera, Bergman & Co, Hugo Theorells lng. byrå samt Sven Tyrén AB under tiden 1968-69 utfört en undersökning av effekt- och energiförbrukningen i elvärmda flerfamiljshus inom stadsdelen Råslätt söder om Jönköping. Mätning av tappvarmvatten har utförts i de tre först uppförda husen. (48, 70 resp. 105 lgh). Energiförbrukningen per år uppmättes till 5 400, 4 400 resp. 5 600 kWh/lgh. Medelvärdet är 5 000 kWh/lgh och år (4 300 Mcal/lgh och år). Inom byggnadsstyrelsen har en utredning gjorts av energibehovet för tappvarmvatten i bostadshus (utvecklingsprojekt 0082-1970). Projektet utgör en bearbetning av uppgifter från en undersökning av effektbehoven som utförts av Energiverken i Göteborg. Energimängderna har framräknats med hjälp av dator. Årsprov har utförts i flerfamiljshus utan varmvattenmätning. I övrigt omfattar undersökningarna kortare tidsperioder. Det anges i utredningen att betydande besparing erhålles genom varmvattenmätning i varje lägenhet. Mätningar i småhus har varit få men synes ge belägg för att energiförbrukningen för tappvarmvatten i dessa överskrider motsvarande förbrukning i flerfamiljshus. Samarbetsgruppen för byggnaders energiförsörjning startade 1972 energimätningar i flerfamiljshus. Ett mäthus ligger i Bollnäs och är elvärmt, det andra ligger i Tensta utanför Stockholm och försörjs med

fjärrvärme från Hässelby kraftvärmeverk. I Bollnäs var energiförbruk-

ningen för varmvattenuppvärmning under det första mätåret 3 680 kWh per lgh (3 164 Mcal/lgh). Motsvarande energibehov för mäthuset i Tensta var 4 132 kWh per lgh (3 554 Mcal/lgh och år).

Övriga uppgifter angående tappvarmvattenförbrukning

För denna utredning har uppgifter angående tappvarmvattenförbrukning för bostäder i flerfamiljshus erhållits genom HSB och Riksbyggen enligt tabell 4.2. Som framgår av redovisningen enligt tabell 4.1 och 4.2 är det vanskligt att ange genomsnittliga värden på energiförbrukning för tappvarmvatten i bostäder. Utvärdering av mätningarna och jämförelser dem emellan underlättas inte av att en rad olika förbrukningstal förekommer i underlaget t. ex. energiförbrukning per boende, per rumsenhet, per

Ransonering av tappvarmvarten 259

Tabell 4.2 Objekt Byggnadsår Antal lgh Lgh.yta Varmvatten- Anm. totalt m2 förbrukning m3/lgh, år

vattenförbr.

lägenhet, per m2 lägenhetsyta eller varmvattenförbrukning i m3 per lägenhet, i liter per person och dygn m. fl. enheter.

4.3 Specifik tappvarmvattenförbrukning Det är rimligt att anta att den specifika tappvarmvattenförbrukningen (l/p.d.) är på visst sätt direkt relaterad till den specifika totala vattenförbrukningen i bostäder. Underlag för bedömning av denna andel erhålls i litteraturen bl. a. från undersökningar där skillnader i förbrukning mellan kollektiv och individuell mätning studerats, tabell 4.3. Ett antagande om en specifik varmvattenförbrukning som genomsnittligt uppgår till ca 30% av den totala specifika vattenförbrukningen förefaller inte orimligt. Detta antagande motsvarar också de schablonvärden som brukar användas. Räknat på det värde för specifik vattenförbrukning som angivits i kap. 3 skulle detta innebära i genomsnitt ca 701 varmvatten per person och dygn. Prognoser för specifik total Vattenförbrukning anger en måttlig ökning eller eventuellt nolltillväxt. Uppgifter om tappvarmvattnets andel av denna förbrukning saknas. Holmberg (VVS nr 12, 1974) anger att tappvarmvattenandelen kan förväntas öka från nuvarande 30 till 50 % år 2000. Detta skulle innebära en tappvarmvattenförbrukning av storleks-

Tabell 4.3 Referens Total vatten- Varmvatten- Andel % Anm. förbrukning förbrukning varmvatten

SNB 64 m3/p.år 25 m3/p.år 39 med tvättn. 1:l957 54 m3/p.år 15 m3/p.år 28 51 m3/p.år 22 m3/p.år 42 med tvättn. 46 m3/p.år 14 m3/p.år 31 SNB 49,1 m3/p.år 9,4 ma/P-ål 20 3:l961 73,5 m3/p.år 19,4 m3/p.år 26 SIB 2001/p.d. 561/p.d. 28 1963:6 187 l/p.d. 641/p.d. 34 Riksbyggen N 667 1/lgh.d. ^ 222 1/lgh.d 33

260 Ransonering av tappvarmvatten

kWh/lgh år 6000:

f

Råslättsmätningar 1969-70 5000

f Råslätts-

mätningar 1968-69 Tensta- Figur 4.1 Ärligt energi- mätningar behov för tappvarm- 1971-72 4000 04 vatten (i kWh per lägenhet och år) som ñmktion av antalet boende per O Bollnäslägenhet enligt mätresul- mätningar 1971-72 tat från Bollnäs, Tensta och Råslätt utanför Jönköping 3000_ 2 3 4 Källa: Teknisk Tidskrift Pers/ lgh nr 7, 1974.

ordning 1001/p.d. vid seklets slut. Underlag som styrker denna uppgift saknas dock varför det i detta sammanhang antas en fortsatt oförändrad tappvarmvattenandel.

4.4 Energiförbrukning för tappvarmvattenberedning

En rad undersökningar har utförts angående maximal tappvarmvattenförbrukning och maximal energiförbrukning för tappvarmvattenvärmning vid olika varaktighet för och sammanlagring av belastningar. Underlagi form av resultat från mätningar av årlig energiförbrukning och vattenförbrukning för tappvarmvatten är dock bristfälligt. I det följande redovisas några olika sätt att överslagsmässigt bestämma årligt energibehov för tappvattenvärmning. I Dirkes undersökningar från 1960 - se tabell 4.1 - anges för 248 lgh 3,06 Mcal/p.d. vid 3,26 p/lgh dvs. ca 4 300 kWh/lgh, år och för 75 lgh 2,83 Mcal/p.d. vid 3,43 p/lgh dvs. ca 4 100 kWh/lgh, år. Värdena omfattar bostäder i flerfamiljshus. I rapport från Byggforskningen 2921970 anges att energibehovet för tappvarmvatten kan beräknas ur formeln 4 300 + 700 (p-3) kW/lgh, år där p = antal boende per lägenhet vilket överslagsmässigt motsvarar N 55

kWh/m* ly, år.

Formeln gäller för flerfamiljshus och uppges vara representativ för byggnader projekterade i slutet av 60-talet. Enligt folk- och bostadsräkningen 1970 bodde i genomsnitt 3,0 personer per hushåll i småhus och

2,3 personer per hushåll i övriga bostäder. Tillämpas värdet 2,3 pers. per

lgh i flerfamiljshus erhålls enligt formeln ovan N 3 800 kWh/lgh och år

Ransonering av tappvarmvatten 261

vilket motsvarar ca l 650 kWh/pers, år. Energiprogramkommitténs expertbilaga D (SOU 1974:76) anger för lägenheter i flerfamiljshus ca 4 000 kWh/år, lgh. Enligt av byggnadsstyrelsen gjorda utvärderingar av varmvattenmäti Göteborgsområdet i slutet av 60-talet ningar för över l 600 lägenheter var energiförbrukningen för tappvatten ca l 650 kWh/pers, år eller ca S 100 kWh/lgh, år vid en boendetäthet på ca 3,1 pers/lgh. Mätningar utförda i flerfamiljshus i Bollnäs och Tensta 1971-73, från byggforskningen R1 Ozl974, gav följande resultat: Rapport

Tensta 4 130 kWh/lgh, år motsvarande ca 60 kWh/mz , ly, år.

redovisas tillsammans med mätningar från Bollnäs-Tensta-mätningarna Råslätt (Jönköping) utförda under 60-talet i figur 4.1. Linjen i figur 4.1 svarar ungefär mot varmvattenförbrukningen l 600 p kWh/lgh, år där p är antal pers/lgh. På basis av den sammanfattning av varmvattenmätningar som redovisats av SIB - tabell 4.1 - kan det vara rimligt att ansätta ett värde på motsvarar l 500-1 700 kWh/pers, år. 3,5-4,0 Mcal/dygn, pers, vilket Spridningen i mätvärdena är dock betydande. Vid en genomsnittlig boendetäthet för lägenheter i flerfamiljshus på att ansätta ett värde för energibehov för 2,3 pers/lgh synes det rimligt mellan 3 600 och 4000 kWh/lgh, år - säg tappvarmvattenberedning 3 800 kWh/lgh, år eller ca l 700 kWh/pers, år. Beträffande energibehov för tappvarmvatten i småhus är underlaget mer bristfälligt än för lägenheter i flerfamiljshus. Detta beroende på att av småhusen försörjs med värme från egen oljepanna, där merparten för varmvattenförbrukningen ytterst sällan redovisas. Som energibehov angivits i kap. 3 är totala specifika vattenförbrukningen för småhus lägre än för bostäder i flerfamiljshus. En förklaring till detta kan vara att baserad mätning normalt tillämpas för småhus debitering på individuell medan bostäder i flerfamiljshus debiteras efter schabloner baserade på kollektiv mätning av förbrukningen. Räknat med specifik energiförbrukning för tappvarmvatten i småhus förefaller det rimligt att anta lägre eller högst lika förbrukning som i flerfamiljshus. Genomsnittligt bor 3,0 pers i småhus. formeln: 4300-700 (p-3) erhålls per lägenhet Tillämpas formeln 1 600 - p ger ca 4 800 kWh/lgh, år. 4 300 kWh/lgh, år, medan Antas att individuell mätning av energiförbrukning - som är normalfallet för småhus - innebär en reduktion med storleksordningen 10-20 % så erhålls 3 500-4400 år. En ansats på ca 4 000 kWh/lgh, åri kWh/lgh, för i småhus förefaller vara försvarbar. Detta genomsnitt lägenheter innebär något högre (N 5 %) energiförbrukning för tappvarmvattenberedmed lägenheter i flerfamiljshus vilket styrks av ning i småhus jämfört bl. a. BS:s utvärdering av utförda mätningar. Ibland tillämpas schabloner för beräkning av tappvarmvattenförbrukandel av totala energiförbrukningen för lägenheter. För flerningens ca 20 %. familjshus anges ofta denna andel till ca 30 % och för småhus Andelen för bostäder i flerfamiljshus stämmer relativt väl med de siffror som uppgivits av större bostadsförvaltningar som HSB och Riksbyggen. Värdet 20 % för småhus är mer osäkert.

Temperature OC

E

30 E A â _ _ ______ _ _ _ Figur 4.2 The variation in U __O________ temperature in relation 0 A to the different periods O O o of the day 06.00- 09.00, g O C 09. 00#13.00, 13.00- 20 - 17.00, 1 7.00-22.00.

Källa: Rapport 241968 från Byggforskningen.

10 -

O I I I I I I i M Tu W Th F Sa Su Weekday Kitchens

Temperature OC

30 - O O D A O

1.0 *

0 1 | | | I I e M Tu w Th F Sa Su Weekday

Bathrooms

Temperature °C A

30 - O El

8 Q Q . Symbols

O 6.00- 9.00 20 o 9.00-13.00 . A 13.00-17.00

El 17.00-22.00

10 _ Average value per day

Average value per week

1 v v M Tu W Th F Sa Su Weekday

Kitchens + bathrooms combined

Ransonering av tappvarmvatten 263

Tillämpas dessa schabloner för EPU:s och EPK:s medellägenheter för småhus och flerfamiljshus 1972 erhålls följande för lägenheter:

småhus ca 4 500 kWh/år för tappvarmvattenberedning flerfam.hus ca 4 300 kWh/år för tappvarmvattenberedning. Dessa värden ligger ca 10 % högre än motsvarande värden redovisade ovan. En tänkbar förklaring härtill kan vara att EPK:s värden även omfattar energiförbrukning för gemensamma lokaler. En annan schablon som används vid överslagsberäkningar är att utgör ca 30 % av totala vattenförbrukningen i varmvattenförbrukningen hushåll. Tillämpat på värden angivna ikap. 3 för specifik total vattenförskulle detta innebära att i genomsnitt blandas kall- och brukning varmvatten i lika delar vid Enligt VAV-statistiken är tappställena. ingående kallvattentemperatur 5-l0°C. Temperaturstegring för tappvarmvatten torde normalt vara 40-50°C. Det blandade vattnets temperatur (i avloppsledningen) kan då antas vara i genomsnitt 25-30°C. Veterligen har systematiska mätningar av avloppsvattnets temperatur endast under senare tid (Rapport från studerats av Byggforskningen Byggforskningen 24:1 968), se figur 4.2. Mätningarna är av alltför begränsad omfattning för att slutsatser skall kunna dras i stort - det kan dock noteras att resultaten inte motsäger schablonberäkningen enligt ovan. Ansätts en temperaturstegring för varmvattnet på ca 45°C och 30 % varmvattenandel av totala vattenförbrukningen erhålls för

- i flerfamiljshus år lägenheter ca l 400 kWh/p, år eller 3 200 kWh/lgh, - i småhus l 200 kWh/p, år eller 3 000 kWh/lgh, år. lägenheter Schablonberäkningen ger storleksordningen l0 % lägre värdenjämfört med motsvarande värden redovisade ovan.

4.5 Sammanfattning av energiförbrukning för tappvattenvärmning

På grundval av redovisning ovan antas följande värden för energiförbrukning för tappvattenvärmning. - i småhus 4 000 kWh/lgh, år lägenheter - i flerfamiljshus 3 800 kWh/lgh, år lägenheter - lokaler - samlad redovisning över genomsnittlig årlig varmövriga vattenförbrukning saknas. Det bör betonas att förbrukningsvärdena för bostäder är genomsnittsvärden och att mycket stora individuella skillnader föreligger.

4.6 Tappvarmvattenförbrukningens variation som funktion av tid

Ur ransoneringssynpunkt kan det vara av intresse att känna till hur varierar under dygnet, under en vecka tappvarmvattenförbrukningen samt under året. Baserat på mätningar (enligt Rapport från Byggforskningen, R57:l973) redovisas följande exempel på lappvarmvattenförbrukningens fördelning under dygnet i bostäder i flerfamiljshus, figur 4.3.

264 Ransonering av tappvarmvatten

Medeleffekt under halvtimma 50 kW Fredagsdygn

40-

20 “

O Grundeffekt Figur 4.3 Värmebehov för tappvarmvatten under dygn med stor förbruk- 01 2 3 4 5 6 7 8 9101112131415161718192021222324 ning. lllätresultat fnin 16 lägenheter. Tid under dygnet timmar

Medeleffekt under Söndagsdygn halvtimma 50 kW

10 _ggndeffekt Figur 4.4 Vârmebehov för tappvarmvatten under dygn med stor förbruk- 0 12 3 4 5 7 8 9101112131415161718192021222324 ning. Mätresultat från 16 lägenheter. Tid under dygnet timmar Tappningseffekt 400- kW 48 lägenheter

300 -

200 -

100 -

Figur 4.5 Tappvarmvatten - effekt under badperiod. 0 r . . . . . a 16.30 17.00 18.00 19.00 20.00 Tid under dygnet, timmar

& Ransonenng avtappvannvanen 265

Tappningseffekt 400 kw 147 lägenheter

å f f 300

Hifi

. .. . . _ ,__ “wii

O u x v . . F gm 4 6 T”””“”“ , _ 17,00 18.00 19.00 20.00 21.00 ten - effekt under bad- Tid under dygnet, timmar period.

HNhh9h Undre gränskurva anger medelvärde 6 . Övre gränskurva anger medelvärde plus standardavvikelse.

5 a

2,0 timmar 4 _

3 ..

1,0 timmar 2 - 93??--'--0:oca:-so:oc-›:;-;-2øc-:-:›:»:-%.<

1 .4

Figur 4. 7 Värmebelzov får tappvarmvatten under 1 0.5,1.0,1.5 och 2.0 tim- 0 50 10° 15° mar vid max. belastning som funktion av an tal Antal lägenheter lägenheter_

266 Ransønering av tappvarmvatren

kWh/dyg ° gh 2 = re - 25 lägenheter 9 = se - 95 3=26-35 10= 96-105 4=36--45 11=106-115 5=46-55 12=1l6-125 6=56-65 13=126-135 7=66-75 14=136-145 8=76-85 15=146-155

x5 X3

x2 X3 x5 x1 5 xs X5 x3 x3 x15

nsxrs

10 “5 X3

xâö *i ”f 8 7 15x15 x1O

X2 4 x8 X3

xäx-låM X1OX1O x13

10 * 7 x 8 x 3 x131o

*5 X8 X7 ”(13

xx8 x5 X5 x5

X8 x4

;§1 X8 X8 8 X 7 X7

X8 xlä

X5

x5x5 x6x6

”5 xs X5

§35 X 5x5 X5

X3 X7

X8

X5 x15

X5

l I Y I I I I 1 I I Jan Feb Mars April Maj Juni Juli Aug Sept Okt Nov Dec

Figur 4.8 Största dygns› behovet av värme för tappvarmvatten under veckan som funktion av Tappvarmvattenförbrukningens fördelning under året, exempel årsdag. Enligt en av byggnadsstyrelsen gjord utvärdering av energiförbrukning för tappvattenvärmning kan följande exempel på årsfördelning redovisas, figur 4.9 Maximal förbrukning per månad vintertid är ca 120% av medelför-

brukningen; minimal förbrukning sommartid är ca 50 % av medelförbruk-

ningen.

Varmvattenförbrukningens andel av totala energiförbrukningen under året för uppvärmning m. m.

Såväl energiförbrukning för uppvärmning som för energiförbrukning tappvarmvattenberedning varierar under året. Mätningar i Tensta och Bollnäs gcr vid handen att varmvattenförbrukningens andel av totala energiförbrukningen för uppvärmning var ca 20 % under den kallaste perioden under året (jam-mars) och ca 50 % under

sommaren. Medelvärde under året ca 30 %. I absoluta tal är såväl värmebehov för uppvärmning som för tappvarm-

vattenberedning högst under vintermånaderna

Ransonering av tappvarmvatten 267

Mcal/boende och månad 1507

50- Figur 4. 9 Tappvarmvat- , , , . , . tenförbrukningens fördelf m a m ju juli aug s okt nov dec ningunderåret. j

4.7 Tappvarmvattnets andel av Sveriges totala energiförbrukning

För bostäder baseras kalkylen på en genomsnittlig energiförbrukning av ca 3 800 kWh/lgh, år i flerfamiljshus och ca 4 000 kWh/lgh, år ismåhus enligt avsnitt 4.5. För sektorn övriga lokaler har inga relevanta genomsnittliga uppgifter stått att finna. Här ansätts tappvarmvattenandelen till 10% av totala energiförbrukningen. Detta värde torde inte innebära en underskattning av varmvattenförbrukningens storlek. Tillämpas dessa värden på energiprognosutredningens (SOU 1974:64)

Tabell 4.4 Tappvarmvattnets andel av landets energiförbrukning Tappvarmvatten år 1972 Nettb- Brutto- Andel av Andel av energiför- energiför- sektorn total förbrukning brukning övrig brukning

268 Ransonering av tappvarmvatten

underlag vad gäller antal bostäder, lokalvolym och verkningsgrader erhålls tabell 4.4. Varje l0 %-ig reducering av varmvattenförbrukningen innebär således storleksordningen 1,5 % besparing inom övrig-sektorn och ca 0,6 % för den totala energiförbrukningen. Det måste med skärpa framhållas att beräkningen som baseras på en genomsnittlig varmvattenförbrukning multiplicerad med ett totalt lägenhetsbestånd i småhus respektive flerfamiljshus samt en genomsnittlig

energiförbrukning i kWh/ma byggnadsvolym för övriga lokaler ger en

total nettoenergiförbrukning som är mycket osäker. Därtill kommer osäkerhet i antagna genomsnittliga verkningsgrader vid omvandling från netto- till bruttoenergi. Värden enligt tabell 4.4 innebär en bruttoenergiförbrukning för tappvarmvatten som ligger ca 30% under de värden som kan härledas ur energiprognosutredningens betänkande. Motsvarande jämförelse med uppgifter redovisade i energiprogramkommitténs expertbilaga del D visar att värden enligt tabell 4.4 ligger ca 15 % lägre.

5 Begränsning av tappvarmvattenförbrukningen, förutsättningar och möjligheter

5.1 Inledning l följande avsnitt behandlas främst tekniska förutsättningar för och möjligheter till att begränsa varmvattenförbrukningen under en ransoneringsperiod. De åtgärder som behandlas är individuell varmvattenmätning, tidsstyrning (avstängning) av varmvattentillförseln samt olika former av vattenbesparande teknik. Inledningsvis ges - som bakgrund till den följande framställningen en redovisning av varmvattensystemets tekniska uppbyggnad och funktion. Slutligen diskuteras vissa medicinska, hygieniska och juridiska aspekter som kan aktualiseras i samband med en varmvattenransonering.

5.2 Sätt och anordningar för central tappvarmvartenberedning Uppvärmning eller beredning av tappvarmvatten kan ske på ett flertal olika sätt. Varje sätt karaktäriserar i sin tur tappningsbetingelserna dvs. möjligheterna till upprepade störttappningar under perioder av högbelastning utan att tappvarmvattnets temperatur sjunker under en viss önskad och förutbestämd temperatur. Vanliga sätt att bereda varmvatten är genom direkt gaslåga, elvärmepatron, cirkulerande varmvatten eller hetvatten samt tillförsel av ånga. Anordning där tappvarmvatten beredes kallas vanligen Varmvattenberedare.

Ransonering av tappvarmvarren 269

Varmvattenberedare kan indelas i två grundtyper:

- Varmvattenberedare med ackumuleringsförmåga - Varmvattenberedare utan eller med ringa ackumuleringsförmåga.

Varmvattenberedare med ringa ackumuleringsförmåga benämns också buffertberedare. Beroende hänförs till primärsidan, dvs. på om ackumuleringsförmågan det cirkulerande het- och varmvattnet eller till ett i beredaren ackumulekan Varmvattenberedare indelas i: rat magasin av varmt tappvarmvatten

- Genomströmningsberedare - Förrådsberedare.

Genomströmningsberedaren kännetecknas av att den saknar ackumule- Tappvarmvattnet beredes succesringsförmåga på tappvarmvattensidan. sivt vid genomströmning dvs. när tappning sker. Ackumuleringen ligger eller i ett sekundärt vattenmagasin i varmvattenberedaren, på primärsidan s. k. sekundär ackumulering. 5.1 visar principen för en Varmvattenberedare med ackumu- Figur leringsförmåga på primärsidan. Förrådsberedaren kännetecknas av att ackumuleringsförmägan ligger på så sätt att beredaren vid full laddning rymmer på tappvarmvattensidan en till viss temperatur uppvärmd tappvarmvattenvolym. 5.2 visar principen för en Varmvattenberedare med ackumule- Figur ringsförmåga på tappvarmvattensidan. förråds- och genomströmningsberedare förekommer Grundtyperna också i kombinationer av dessa och kallas då kombinationsberedare. Central varmvattenberedning i hyreshus introducerades på 1930-talet och den då tillämpade tekniken var att installera stora ackumulerande

Tappvarmvatten 7

ñåc-

g % å ›

Z , Vattenmagasin med hetvatten

Pa å Då primärsidan

panncentra e er Pfimafsflan \

Z fjärrvärmeverk ä Z S J Figur 5.1 Varmvattenbe- Kanvatten redare med ackumuleringsförmåga på primärsidan. Genomsrrömningsberedare.

270 Ransonering av tappvarmvarten

Tappvarmvatten J

g

á › f *e- Vattenrnagasin med tappvarmj vatten Cirkulerande hetvatten ø p primärsidan fr n å

f

panncentral eller fjärrvärmeverk \ ?› Kallvatten Figur 5.2 Varmvattenbe- á å _ redare med ackumuleringsförmåga pd tappvarmvattensidan. För-

rådsberedare. L)

Varmvattenberedare i utförande som förrådsberedare. Varmvattenberedaren laddades upp under låglasttid, oftast nätter, för att under belastningstoppar kunna ge jämnaste möjliga tappvarmvattentemperatur. Efter kriget gick utvecklingen mot installation av Varmvattenberedare med jämförelsevis mindre ackumuleringsförmåga och av typ genomströmningsberedare. Detta gäller för såväl flerfamiljshus som småhus. Oljeeldade villapannor är normalt utförda för tappvarmvattenberedning i genomströmningsberedare medan större anläggningar - där krav ställs på jämn temperatur, exempelvis sjukhus - normalt är utrustade med förrådsbei redare. Det har inte varit möjligt att fastställa den fördelning av olika sätt att bereda tappvarmvatten på, som idag råder i Sverige. Dock har det kunnat konstateras att det fortfarande finns ett icke försumbart inslag av typen förrådsberedare även om antalet nyinstallationer av denna typ under senare år varit obetydlig. I samband med att fjärrvärmetekniken under 1950-talet fick sitt genombrott skedde också en förändring i sättet att bereda tappvarmvatten. Vid anslutning till ett fjärrvärmesystem sker varmvattenberedningen centralt för det eller de anslutna husen i en s. k. abonnent- eller undercentral. Abonnentcentralen mottager primärvärme från en produktionsanläggning och värmeöverföringen sker genom cirkulerande hetvatten via ett kulvertsystem. I början av fjärrvärmeteknikens utveckling kopplade man undercentralerna med tillhörande Varmvattenberedare sätt som vid en på samma konventionell panncentral och varmvattenberedaren anslöts direkt till primärsystemet, dvs. det cirkulerande hetvattnet. Numera anslutes varmvattenberedaren såväl direkt som indirekt och den kopplas parallellt eller i serie med övriga delar av systemet. Varmvattenberedaren byggs också in i den s. k. värmeomformaren. Tappvarmvatten beredes i abonnentcentralen i värmeomformare, som

SOL 1975:61 Ransonering av rappvarmvarren 271

Hetvatten från panncentral eller fjärrvärmeverk

i_ Z V5m°Vä*|a° j

“åxä Cirkulerande hetvatten

z för torkning ä Tu- .-1

( nu i Värmeväxlare för ___ (å slutlig uppvärmning ?i › av tappvarmvatten

f

ä Blandningsventil §- -i

.z

for varmvatten för radiatorer

i å?-

;u- -I å Värmeväxlare för ______ á ä* förvärmning av › kallvatten f å å E

i

Kallvatten Hetvatten retur _ till panncentral Figur 5-3 Väfmeomeller fiärrvärme- formare vid fjärrvârmeanverk slutning.

är en anordning bestående av flera värmeväxlare med tillhörande kringutrustning som ventiler och automatik. En värmeomformare kan vara platsbyggd eller levereras som en prefabricerad enhet. De till värmeomformaren hörande värmeväxlarna användes till att bereda hetvatten för torkar, varmvatten för radiatorer och ventilationsaggregat samt till att bereda tappvarmvatten. I ett vanligt utförande finns i en värmeomformare 4 olika värmeväxlare varav 2 stycken användes för beredning av tappvarmvatten, en för förvärmning av kallvatten och en för slutlig uppvärmning av tappvarmvattnet. De i en värmeomformare ingående värmeväxlarna kan kopplas på strömningsmässigt skilda sätt och detta ger omformaren olika egenskaper. De vanliga principkopplingarna kallas 2-stegs- och 3-stegsk0ppling. Ett flertal olika konstruktioner och fabrikat av värmeomformare förekommer på marknaden. Värmeväxlarna är oftast av typ tubvärmeväxlare eller typ plattvärmeväxlare. En värmeomformare har normalt en

272 Ransonering av tappvarmvatten

viss ackumuleringsförmåga, som dock i huvudsak ligger på primärsidan. Ackumuleringsförmågan är dock ringa jämförd med de förrådsberedare som i stor omfattning installerades på l950-talet. Den vanliga värmeomformaren torde närmast kunna betecknas som en form av kombinationsberedare. I visst utförande av värmeomformare är det möjligt att låna värme från radiatorkretsen och på så sätt öka det maximala uttaget av tappvarmvatten under perioder av intensiva störttappningar. Figur 5.3 visar principen för varmvattenberedning vid fjärrvärmeanslutning.

5.3 Sätt och anordningar för lokal tappvarmvattenberedning Det torde i Sverige finnas ett icke oansenligt antal Varmvattenberedare för lokal tappvarmvattenberedning. I huvudsak är de försedda med elvärmepatron eller gaseldade. Det har inte varit möjligt att uppskatta antalet eller att göra någon uppdelning på antal beredare av ackumulerande eller icke ackumulerande typ. I huvudsak förekommer lokal varmvattenberedning i anslutning till äldre bebyggelse och finns i lägenheter, i centrala tvättstugor samt hos yrkesutövare av olika slag (småindustri). En- och tvåfamiljsfastigheter samt fritidshus är i viss utsträckning utrustade med lokal varmvattenberedning. I samband med ev. ransonering av tappvarmvatten föreligger alltid risk att den tekniska möjligheten att bereda varmvatten på el- eller gasspis utnyttjas. En sådan möjlighet kan vara nödvändig för vissa befolkningsgrupper, och tillstånd kan då ges efter särskild prövning (dispensförfarande).

5.4 Cirkulation av tappvarmvatten m. m.

Varmvattencirkulation Ett problem i samband med central tappvarmvattenberedning och stora förgrenade rörsystem för tappvarmvatten utgör avkylningen på det i rörsystemet stillastående vattnet under icke tappningsperioder. För att motverka sådan avkylning utformas rörsystemet för tappvarmvatten för pumpcirkulation. Cirkulationen gör att tappvarmvattnet bibehålles på avsedd temperaturnivå och medför att onödig tappning för att få varmt - som i sig själv är föga energikrävande vatten inte sker. Cirkulationen utförs så att det grövre rörsystemet alltid innehåller tappvarmvatten av önskad temperatur. Beroende på det eller de till varmvattenberedaren anslutna husens typ (låg- eller höghus) cirkuleras varmvatten i de horisontella ledningssträckorna och/eller de vertikala ledningssträckorna (stammarna). I figur 5.4 visas principen för cirkulation av tappvarmvatten.

Ransonering av tappvarmvatten 273

Cirkulationsledning

Tappvarmvatteg

.-3- Ä-

Å- Å- 3-1

4 v

r;- Ä- 0-3- . . 4 Cirkulationspump Kallvatten Pñncipe för

- cirkulerande hetvatten Fiigur 524

“Vhlhmo” “V appmrm från panncentral eller fjärrvärmeverk vatten.

274 Ransonering av rappvarmvatren

Ledningssystem Ledningssystemet för tappvarmvattendistribution kan byggas upp på flera olika sätt. Vanligt är att man fördelar vattnet i antingen källarvåning eller vindsvåning. Det förekommer också s. k. ringledningssystem, som möjliggör matning från två håll. En annan men ovanlig variant utgör system där rörledningarna för tappvarmvatten och uppvärmning kombinerats till ett gemensamt ledningssystem.

Inblandning av kallvatten En under senare år införd föreskrift i va-byggnorm anger att temperaturen hos tappvarmvatten från badkars-, dusch-, disklåds-, tvättställs- och bidêuttag skall begränsas till maximalt 65°C. Detta förhållande ökar kraven på temperaturreglering av tappvarmvatten. Ett stort antal anläggningar är därför idag försedda med anordningar för att genom inblandning av kallvatten konstanthålla och begränsa utgående tappvarmvattentemperatur till maximalt tillåtna 65°C. Undantagna från tidigare nämnd bestämmelse är t. ex. disk- och tvättmaskiner av olika slag, som antingen försörjes med tappvarmvatten av högre temperatur (ej blandat vatten) eller förses med elektriska eftervärmningsanordningar som höjer temperaturen, om de försörjes med blandat 65-gradigt vatten. Ett flertal olika principkopplingar för inblandning av kallvatten förekommer. Det finns också reglerutrustning av alla på marknaden förekommande fabrikat för automatisk inblandning av kallvatten. I det stora flertalet moderna anläggningar torde det finnas möjligheter att välja önskad temperatur på utgående blandat tappvarmvatten inom ett ganska stort intervall. En sådan omställning är enkel och sker manuellt. Vissa regulatorer kan också anslutas till ett system för fjärrinställning. I figur 5.5 visas en principkoppling för inblandning av kallvatten där huvudutrustningen består av en motorventil och en reglercentral. Ett annat vanligt utförande är att blandningsanordningen är utformad som en termostatisk blandningsventil. I en sådan anordning är det inte möjligt att ställa om temperaturen på det utgående blandade tappvarmvattnet. En ändring av temperaturen förutsätter nämligen utbyte av termostatkropp i blandningsventilen och detta kan inte ske som en rutinmässig åtgärd, som kan utföras vid en godtyckligt vald tidpunkt. Figur 5.6 visar en principkoppling för inblandning av kallvatten där huvudutrustningen består av en termostatisk blandningsventil.

Avstängningar I normalfallet är avstängning av varje stamledning möjlig. Vidare kan ofta vissa delar av fördelningsnät och kopplingsledningar avstängas. En avstängning lägenhetsvis eller lokalvis torde endast undantagsvis vara möjlig.

Ransonering av tappvarmvatten 275

Givare tappvarmvatten

[Blandat

-x

r--(

Hett tappvarmvatten L... ___ __ ___ _ I T: T ___

JF

Ãñeglercentral

ik“e'a“de - Cirkulerande tapp- V armvatte _ ztvatten från varmvatten bereda” mncentral ler fjärrirmeverk irkulationspump

Backventil

n 4--1 . 4 1

r

*-Kallvatten

VEHINTÖI

Figur 5.5 Principkoppling för inblandning av kallvatten.

ndat ta ppvarmvatten

:Bla

nja-u:-

Hett tappvarmvatten

l

+

_Termostatisk / blandningsventil

_Cirkulerande tappvarmvatten

hetvatten från Värrnevåxlafe 70 panncentral . . eller fjärr- varmvatten Corkulatnonspump Värmeverk

Backventil

In J?! , i) ft J»

: X-Kallvatten

Ventilrör

Figur 5.6 Principkoppling för inblandning av kallvatten.

276 Ransanering av tappvarmvatten

:i

aiww

a

Mrrrraaaa

Figur 5. 7 Exempel på , J... olika sätt att anordna avu Alternativ 1 Alternativ 2 stängning. (Normalfall)

5.5 Mätning av tappvarmvattenförbrukning

Erfarenheter och förekomst av individuell tappvarmvattenmátning

Intresset för individuell var särskilt stort tappvarmvattenförbrukning strax efter krigsslutet. Detta återspeglades bl. a. i då gällande lånekungörelse för statliga bostadslån, som i form av tilläggslån en medgav höjning av låneunderlaget för individuella värme- och varmvattenmätare. Under perioden 1959-1965 premierade således lånekungörelsen installation av sådana mätare. Som mest omfattade 200 000 mätning drygt lägenheter utrustade för såväl individuell värme- som tappvarmvattenmätning. Regeln om belåning för installation av värme- och varmvattenmätare slopades i lånekungörelsen fr. 0. m. den l januari 1964, bl. a. som en följd av ifrågasatt tillförlitlighet hos vissa typer av mätare men man ansåg också allmänt från förvaltningshåll, att individuell inte kunde mätning försvaras av ekonomiska skäl. Man hade funnit, att kostnaderna för installation av mätare, underhåll av mätare samt avläsning var större än de vinster som uppstod till följd av minskad vid varmvattenförbrukning individuell mätning och debitering. Frågan om kollektiv eller individuell mätning av energi har diskuterats under och efter Detta energikrisen 1973/74. har även gällt mätning av tappvarmvatten. Kollektiv eller individuell mätning har sammanfattande behandlats

Ransonering av rappvarmvatten 277

dels i SOU 1974:47 Installationssektorn kap. 6, dels i SOU 1974:64 Energi 1985-2000 (EPU) bilaga 7 dels i samband med BFR/STU energikonferens (se tekniska meddelanden nr 32, 1974 Anders Hedlund, lnst. för uppvärmnings- och ventilationsteknik, KTH) dels av Svenska Elverksföreningens handlingar nr 2, 1973 Sandblom, L.U., Elförbrukning vid kollektivleveranser av el. De tre förstnämnda utredningarna sammanfattar resultat och erfarenheter från mätningar utförda år 1960 och tidigare. En omfattande sammanställning redovisas i EPU, bilaga 7. Underlag för EPU:s har studerats för denna utredning liksom även redovisning övrig litteratur inom området (se litteraturförteckningen). Under 1950-talet genomfördes en del studier av besparingseffekterna vid individuell mätning. Statens nämnd för byggnadsforskning, SNB, publicerade ett antal rapporter: Prov med fördelningsmätare för värme- och SNB Rapport 36/1957 varmvatten SNB Särtryck Varm- och kallvattenförbrukning i bostäder l/l957 SNB Särtryck 3/1961 Varmvattenförbrukning i lägenheter med och utan varmvattenmätare. De resultat som framkom vid mätningar grundades på jämförelser mellan hyreslägenheter med och utan individuell mätning, och som angesi nämnda rapporter tydde studierna på att avsevärda besparingseffekter kunde uppnås. Som bästa siffror anges 53 % genomsnittlig besparing för varmvattenförbrukningen, 51 % för varmvattenvärmemängden. Det bör uppmärksammas, att dessa besparingseffekter bedömdes före- 1950-talet och det kan därför inte utan vidare antas att ligga under samma besparingseffekt kvarstår idag. Individuell mätning av värme- och varmvattenförbrukning har alltsedan mitten av 1950-talet haft en klart vikande tendens. Från en topp omfattande drygt 200 000 lägenheter förekommer nu mätning i ca I många fall finns dock de ursprungligen installerade 125 000 lägenheter. mätarna fortfarande kvar. På basis av de tidigare angivna sammanfattande utredningarna kan slutsatser förefalla rimliga. Jämfört med förbrukning vid kollekföljande tiv mätning erhålls vid individuell mätning följande besparingar: hushållselförbrukning storleksordningen 20 % + varmvatten) storleksordningen 25 % (uppvärmning enbart uppvärmning storleksordningen 10-20 % enbart varmvatten storleksordningen 30-50 % total Vattenförbrukning storleksordningen 30 %

Det bör observeras att ovanstående värden är skattade medelvärden och att mycket betydande spridning föreligger i materialet. Förutom individuella olikheter redovisas även skillnader i besparing vid olika förvaltningsformer. Dirke, Statens råd för byggnadsforskning särtryck

278 Ransonering av tappvarmvatten

311961, anger t. ex. att för hyreslägenheter erhölls ca 10% större besparingjämfört med bostadsrättslägenheter. Besparingen i varmvattenförbrukning är anmärkningsvärt hög jämfört med övriga värden. De låga värdena för besparing vid mätning av enbart uppvärmning bör behandlas med viss försiktighet för bostäder i flerfamiljshus med tanke på de betydande värmevinster som kan erhållas i en lägenhet om rumstemperaturen är ett par grader lägre än i angränsande lägenheter. l de fall individuell mätning förekommer mättes tidigare ofta både energi för uppvärmning och energi för varmvatten. Den sammanräknade besparingen (25 %) kan därmed möjligen anses vara mer representativ än besparingen för enbart mätning av varmvatten eller enbart av mätning energi för uppvärmning. Från dessa utgångspunkter skulle en sammanfattande bedömning kunna formuleras. Individuell mätning medför jämfört med kollektiv mätning en besparing av storleksordningen 20-30 %. Besparingen kan förklaras av att individuell mätning ger ett sparincitament och en allmän medvetenhet om betydelsen av god hushållning. Det är dock tvivelaktigt om besparingen kan förklaras genom att brukare gör rent ekonomiska överväganden, eftersom den enskilda brukaren inte förmodas ha - och ofta inte heller enkelt kan skaffa sig - en klar bild av förbrukningens storlek och kostnaderna härför. Mätningar och undersökningar som redovisats är genomförda på sådant sätt att det inte går att bedöma om besparingen är av bestående art. Studierna har genomförts som jämförande studier av objekt med resp. utan individuell mätning, men mätperioden är i flertalet fall väsentligt kortare än ett år. Vissa reservationer angående den kvarstående besparingen efter flera års drift har också redovisats i Elverksföreningens studie. En reduktion med storleksordningen 50 % av ovan angivna besparingseffekter vid individuell varmvattenmätning kan därför motiveras. möjligen En brist i underlaget angående skillnader mellan individuell och kollektiv mätning är att materialet i flertalet fall är 10 år gammalt eller äldre. Vidare har avsevärda standardökningar vad gäller frekvensen varmvattenförbrukande apparater i ”normallägenheteñ” skett under det senaste årtiondet. En betydande del av befolkningen torde inte under 1940- och l950-taIen ha haft levnads- och boendevanor anpassade till en i stort sett obegränsad varmvattentillgång. Det kan dock ifrågasättas om detta innebär att den procentuella besparingen genom individuell mätning därmed skulle varit större under 1950-talet jämfört med vad som kan förväntas idag. Utgår man från att ökningen ispecifik genomsnittlig varmvattenförbrukning till stora delar kan förklaras av att den genomstandarden snittliga mätt i varmvattenförbrukande apparater - ökat finns det knappast skäl att anta att besparingspotentialen genom individuell mätning skulle vara lägre idag än på 1950-talet. Ovan refererade mätningar av Dirke omfattade t. ex. lägenheter med en utrustningsstandard som i stort motsvarar dagens förhållanden. Detta är dock ett antagande som bör styrkas genom nya mätningar av varmvattenförbrukning. I detta sammanhang bör även betydelsen av olika former för

av tappvarmvatten 279 Ransonering

av individuellt uppmätta förbrukningsvärden studeras. debitering ett sju år har bostadsstyrelsen från 1974 Efter uppehåll på cirka för installation av utfärdat anvisningar, som möjliggör statlig belåning

individuella varmvattenmätare.

Mätare för tappvarmvattenmátning

De anordningar som använts för mätning av tappvarmvattenförbrukningen har varit av typen volym- eller flödesmätare och avdunstningsmätare. är den mekaniska i utförande med Den mest använda volymmätaren och rullsifferverk. I visst utförande kan en sådan mätare också vinghjul förses med kontaktverk som möjliggör överförande av volymmätarens

till ett integreringsverk. Det finns också tekniska möjligheter visareutslag flera mätare till ett summeringsverk samt att anordna att ansluta fjärravläsning av mätare. av mätare som för värme- och varmvattenmätning Den andra typen är av avdunstningstyp. Denna mätare anses inte varit den vanligaste ställda och användes därför närmast uppfylla krav på mätnoggrannhet Den möjliggör således en fördelning av en känd som fördelningsmätare. För närvarande installeras inte totalförbrukning på de olika förbrukarna. mätare nämnvärd i Sverige, medan de sådana i någon omfattning däremot installeras i stor omfattning i Västeuropa. att ha en definitiv uppfattning om vilken typ av Det är inte möjligt eller avdunstningsmätaren, som mätare, den mekaniska volymmätaren för i stor skala eftersom detta blir kan rekommenderas användning krav på mätnoggrannhet, admiberoende av typ av installationssystem, skillnader iinstallationskostnader för de nistrativa system för debitering,

olika typerna osv. för de två typerna skiljer sig och under vissa Mätnoggrannheten förutsättningar är volymmätaren klart överlägsen. Avdunstningsmätaren och torde under vissa förutsättningar kunna ge godtagär dock billigare bar mätnoggrannhet. av mätare som exempelvis induktiva mätare och stryp- Övriga typer flänsmätning saknar intresse i detta sammanhang.

Installation av mätanordningar

för installation och användning av mätanordningar för En förutsättning snabbt och tappvarmvattenmätning är givetvis att mätare kan installeras kostnader samt att hanteringskostnaderna i form av till överkomliga underhåll, avläsning och debitering kan hållas låga men också fylla ställda

krav på enkelhet och rättvisa. är mycket stort och mätning förut- Antalet tappvarmvattenförbrukare utrustas med mätanordningar men givetvis också sätter att varje lägenhet kontor, bibliotek, läkar- och tandläkaremottagningar butiker, apotek, osv. Det är framförallt det stora antalet konsumenter som gör problemet

som det blir utomordentligt omständligt att finna

komplext, samtidigt samt att genomföra installationerlämpliga platser för mätarinstallationer na.

280 Ransønering av tappvarmvatten

Problemet förstärks genom att man i många fall bedömningsmässigt av flera mätare för varje lägenhet. Detta beror på tvingas till installation att normalt försörjes köket från en stam och badrummet från en annan. Stam är en grövre vertikal för i detta rörledning fall tillförsel av tappvarmvatten. Förändringar i detta avseende kan inte förväntas även om individuella mätare installeras i stor skala - eftersom bostadsfunktion och kostnader för tappvarmvattensystemet knappast motiverar ändringar som gör det möjligt att erhålla en mätare per lägenhet. Även för äldre lägenheter torde normalt två varmvattenmätare erfordras. För nyproduktionen bör det inte medföra några speciella svårigheter att installera varmvattenmätare ilägenheterna eller förbereda för installation genom att utrymmes- och placeringsfrågorna beaktas under projekteringsskedet. (Centralt utfärdade anvisningar torde erfordras.) Det hör till undantagsfallen att det går lätt att installera mätanordningar i lägenheter där sådana inte redan finns. Framförallt blir det ofta svårt att installera mätare så att de blir bekvämt avläsbara. Det står därför utan vidare klart att det inte är möjligt att enkelt och snabbt genomföra mätarinstallationer för registrering av tappvarmvattenförbrukning ens i landets bestånd av hyreslägenheter än mindre i andra lokaltyper som förekommer i flerfamiljshus, centrumbebyggelse av servicekaraktär, kontorshus, industribyggnader osv. En förutsättning för mätarinstallationer är givetvis också att installerade mätare är rättvisande och att de relativt enkelt kan kontrolleras av någon opartisk instans. Detta får särskild betydelse om mätning kopplas till ekonomiska och/eller juridiska villkor i någon form. Den för ändamålet lämpligaste är sannolikt mätartypen volymmätaren av mekanisk typ. Det finns tekniska att utrusta möjligheter en volymmätare med anordningar så att det utgående tappvarmvattnets temperatur också avkännes kontinuerligt och att över ett integreringsverk få den förbrukade varmvatten-värmemängden registrerad. (En volymmätare anger enbart den vattenvolym som passerar mätaren och registrerar inte variationer i temperaturen.) Det är också möjligt att fjärravläsa såväl volym- som värmemängdsmätare för tappvarmvattenmätning men detta ökar givetvis komplexiteten. En rättvisande volymmätare för mätning av tappvarmvattenförbrukning förutsätter konstant tappvarmvattentemperatur och särskild hänsyn vid installationen så att stabilaste möjliga strömningsförlopp råder kring anslutningsledningarna. Konstant tappvarmvattentemperatur kan fås genom installation av olika utrustning för konstanthållning av temperaturen hos blandat tappvarmvatten. Temperaturen i ett stort rörsystem för tappvarmvatten kan hållas fri från nedkylningseffekten genom anordnande av cirkulation. Installation av mätanordningar för individuell tappvarmvattenförbrukning är en svår och omfattande frågeställning med vittgående konsekvenser. Särskild hänsyn måste tas till för framtiden lämplig typ av mätare så att framtida fjärravläsning som möjliggöres samtidigt de installerade mätarna skall vara enkla att installera och en bekväm medge och

Ransonering av tappvarmvatten 281

lättförståelig avläsning. För äldre bebyggelse kan installation av varmvattenmätare i lägenheterna medföra betydande kostnader - främst genom brist på utrymme och bristande åtkomlighet för tappvarmvattensystemet. Bedömningar som redovisats av Riksbyggen antyder att kostnaderna för att installera varmvattenmätare i bostäder inom det befintliga beståndet blir orimligt höga. Däremot är det i många fall fullt möjligt att till rimlig kostnad installera central (för fastigheten gemensam) varmvattenmätare. Syftet med denna mätare är då närmast att följa upp varmvattenförbrukningens utveckling ej att få underlag för debitering. Det är inte möjligt att rekommendera individuell tappvarmvattenmätning som instrument för en varmvattenransonering annat än på lång sikt. En grundförutsättning för en sådan rekommendation är dock att man först bedömer värdet av varmvattenmätning som ett energiekonomiskt instrument och då också tar hänsyn till komplexiteten i form av tekniska, ekonomiska, administrativa och sociala hinder och konsekvenser.

Kostnader för tappvarmvattennzätning Erfarenheter från mätning, registrering och debitering finns i stor omfatt-

ning hos eldistributörer, va-, gas- och fjärrvärmeverk runt om ilandet.

Under senare år har kostnaderna för denna verksamhet ökat kraftigt och man har därför på olika sätt sökt rationalisera verksamheten. Man strävar efter att vid ny- och ombyggnader få alla mätare placerade iett centralt beläget rum, man samordnar avläsningen och debitering av de olika nyttigheterna el, vatten, gas och fjärrvärme till en administrativ enhet och man söker överföra registerfunktion och debitering på dator. En betydande svårighet ligger därvid i att hålla registret aktuellt pga. flyttningar, mätarfel och mätarbyten. Man söker också utveckla tekniken med fjärravläsning. De erfarenheter och bedömningar som gjorts i anslutning till mätning av el, gas och fjärrvärme i kommunal regi tyder på att det föreligger ett allmänt önskemål om att införa fjärravläsning men att detta inte idag kan arrangeras till rimlig kostnad. l en tätortsbebyggelse kan en avläsare svara för avläsning av ca 9 000 mätare per år och avläsningskostnaden uppgår till storleksordningen 7-8 kr/mätare/år. Kostnader för registerhållning och administration ligger i storleksordningen 4 kr/mätare/år. Totalkostnaden för avläsning ligger således i storleksordningen 11-12 kr/mätare/år. En förutsättning för denna kostnadsnivå är att avläsningarna ordnas rullande, dvs. någorlunda jämnt fördelade över året. I fall av ransonering med bestämda ransoneringsperioder och därav följande tvång på bestämda avläsningstidpunkter fås stora toppar för avläsnings- och registreringsfunktioner, ett förhållande som leder till att angivna kostnader givetvis inte kan innehållas. Enligt uppgifter från företag som idag är engagerade med värmemängdsmätning uppgår kostnaden för avläsning per lägenhet och år till:

282 Ransonering av tappvarmvatten

Fast avgift 7150 lgh/år Avläsningsavgift (kvartalsavläsning) 27:- lgh/år inkl. debitering Kostnaderna för avläsning kan således variera starkt beroende på möjligheterna att samordna avläsningsrutiner, tätortsbebyggelse eller spridd bebyggelse, register- och debiteringsfunktion. Till nu nämnda kostnader kommer också kostnader för kontinuerligt underhåll av installerade mätare samt kostnader för byte av felaktiga mätare. I de fall man har stora krav på avläsningsnoggrannhet är det vanligt att volymmätaren renoveras vart 5:e år. Detta sker t. ex. för värmemängdsmätning i anslutning till fjärrvärmeleverans. Kravet på mätnoggrannhet har Ökat i och med de kraftigt stegrade oljepriserna. Kostnaden för installation av en enkel volymmätare ligger i storleksordningen 300 kr. I ogynnsamma fall kan den stiga till 400 kr. För de fall då flera mätare måste installeras per lägenhet stiger kostnaden i direkt proportion till det ökade antalet mätare. Om den genomsnittliga kostnaden med två mätare per lägenhet antages ligga kring 600 kr skulle totalkostnaden för landets alla lägenheter i flerfamiljshus till uppgå storleksordningen l 000 Mkr. Installation av avdunstningsmätare innebär lägre kostnader. Kostnaden bedöms sjunka i storleksordningen 50-60 kr/lgh jämfört med tidigare angivna värden. Även om alla eller ett stort antal lägenheter kunde utrustas med mätare för individuell registrering av förbrukningen kvarstår ändå ett mycket stort administrativt problem med avläsning och hållande av aktuellt register men också tid för att installera mätare och införa nödvändiga rutiner. Den enda form av mätning som synes möjlig att genomföra snabbt ligger snarast i att mäta den varmvattenvolym eller den varmvattenvärmemängd som tas ut från en varmvattenberedare. Då är dock att märka, att en sådan mätning inte innebär individuell mätning annat äni undantagsfall. Ett sådant system är betydligt enklare att genomföra rent tekniskt och kräver avsevärt mindre administrativa rutiner. Det skulle ge en möjlighet att fördela nyttigheten tappvarmvatten per varmvattenberedare men tar givetvis inte hänsyn till principen individuell rättvisa i det kollektiv som är anslutet till varje Varmvattenberedare och kan inte förhindra individuellt missbruk eller individuellt negligerande av rekommenderade sparåtgärder. l fall av ransonering förutsätter det också att varje enhet Varmvattenberedare enligt någon administrativ rutin tilldelas en viss mängd varmvatten per tidsenhet eller en viss varmvatten-värmemängd per tidsenhet beroende på om mätningen avser varmvattenvolymen eller varmvatten-värmemängden.

5.6 T idsstyrning av tappvarmvatten Tidigare sätt att ransonera varmvatten har varit att stänga varmvattentillförseln under en längre tid. Det synes lämpligt att som mål för ett sådant

Ransonering av tappvarmvarten 283

sätt idag söka införa systemet som ett automatiskt system, som snabbt kan sättas i eller ur funktion. De metoder som är enkla och synes möjliga att snabbt genomföra innebär en tidsstyrning av praktiskt av tappvarmvatten. Olika möjligheter finns att den tekniska tilldelningen lösningen som väljs i det enskilda fallet blir beroende av hur den befintliga varmvatteninstallationen är utformad. Principen är att varje Varmvattenberedare enbart levererar tappvarmvatten under vissa tider och andra tider icke är möjlig. I det enklaste fallet kan att tappning under man för hand stänga en ventil i varmvattenledningen och på så sätt åstadkomma en tidsstyrd tilldelning. Det är å andra sidan en relativt enkel teknisk åtgärd att vid varje Varmvattenberedare installera ett tidur och en avstängningsventil som automatiskt öppnas och stängs över tiduret. De invändningar som kan riktas mot nämnda system ligger i att tappventiler i varmvattensystemet kan öppnas under tider av avstängning och kvarlåmnas öppna. Detta innebär risker för översvämningar när varmvatten senare automatiskt levereras. Om översvämning inte orsakas ändå bidraga till okontrollerad av kan öppna tappventiler förbrukning varmvatten. Ett sätt att förhindra följder enligt ovan är att utrusta installationer med ventiler och automatik som förutom att det vid vissa tider automatiskt också automatiskt tillför varmvattenstänger varmvattentillförseln systemet kallvatten. Varmvattensystemet kan på så sätt aldrig tömmas. Med hänsyn till det mycket stora antalet möjligheter som föreligger att installera en sådan anordning kan man inte entydigt ange kostnaderna för en installation. I det enklaste fallet krävs en automatisk avstängningsventil, ett tidur och installation av dessa. I ett mer komplicerat utförande krävs ett tidur och flera (minst 2) avstängningsventiler samt en förbigångsledning. I de fall anläggningen är utrustad med en reglerutrustning för konstanthållkan det i vissa fall vara möjligt att ning av tappvarmvattnets temperatur komplettera en sådan installation med en anordning som över ett tidur automatiskt möjliggör sänkning av temperaturen under vissa bestämda perioder. Det torde också vara möjligt att med hjälp av s., k. rundstyrning påverka en regulator för omställning av utgående tappvarmvattentemperatur eller stängning och öppning av ventiler för tappvarmvatten. Genom införande av en ”kriskoppling” i anslutning till alla Varmvattenberedare införande av rundstyrning kan man områdesvis eller för en hel respektive stad styra varmvattentillförseln. I figur 5.8 visas olika principer för stängning av varmvattentillförseln utan att rörsystemet tömmes

Ett system enligt tidigare medger icke individuell rättvisa men skapar

att tämligen enkelt åstadkomma tidsstyrning av varmvattenmöjligheter tilldelning. Systemet kan inte anses lämpligt för småhus. Vid av installationer där hårt vatten förekommer kan vissa typer avstängning leda till snabb igensättning av varmvattenberedarenheten. Enklast kan beskrivna åtgärder uttryckas enligt följande:

284 Ransonering av tappvarmvarten

Cirkulationspump tappvarmvatten

Hett tappvarmvatten [Blandat

|ermo§tati§k /_ blandningsventil

_Cirkulerande tappvarmbatten hetvatten från Värrneväxlapanncentral eller fjärr- re för vär meverk varmvatten Cirkulationspump \ Backventil n? â Kallvatten Ventilrör

Blandat ta varmvatten eller kallvatten

Tidur

Blandat F__..;I.___.._1 I

tappvarmvatten-\ r

Termostatisk blandningsventil Växelventil Hett tappvarmvatten

L-Kallvatten

:utzj-_r-c

Cirkulerande Cirkulerande varmvatten hetvanen från Värmeväxlapanncentral re för eller fjärr- varmvatten värmeverk Qrkg gyong- PUmD

l 4 F| 4 { J

r\\ Kallvatten f:

LJ

Figur 5. 8 Kriskopplingsvarianter,

Ransonering av tappvarmvatten 285

Varje enhet för varmvattenberedning med tillhörande ledningsanslutningar skall förses med sådana ventiler och ledningsarrangemang att det går att stänga av varmvattentillförseln under vissa tidsperioder. Under perioder av avstängning skall varmvattensystemet tillföras kallt vatten dvs. trycksättas med kallt vatten. Man kan förutsätta att anordningarna installeras så att omställning sker automatiskt och så att enbart ett tidur behöver ställas om samt att tiduret installeras i låst utrymme. Kostnaderna för en sådan installation bedömes genomsnittligt ligga i storleksordningen l 200-1 500 kr och antalet Varmvattenberedare som

skulle beröras uppskattas till 50 000 stycken Totalkostnaden för att

installera systemet inom landet uppgår således till storleksordningen 60-75 Mkr. Systemet kan införas i nybyggnader genom att föreskrifter inarbetasi Svensk Byggnorm och för existerande byggnader genom annan lagstiftmng.

5.7 Vattenbesparande teknik

Åtgärder pâ kortare sikt

Det är inte ovanligt att trycket i allmänna vattenledningssystem är så högt att man i vissa hus får ett onödigt stort vattenflöde när en tappkran öppnas. Detta leder till hög Vattenförbrukning av såväl kall- som varmvatten. Hög förbrukning av varmvatten leder dessutom till större energiförbrukning. Ett sätt att sänka ett alltför högt vattentryck är att installera en central för varje hus. Ett alternativ är att installera en tryckreduceringsventil flödesregulator vid varje tappställe. Installation av termostatblandare vid tappställen innebär sannolikt en viss energibesparing på tappvarmvattensidan. Termostatblandare anses ge lägre vattenåtgång än vanliga för hand inställbara blandare genom att de senare möjligen förbrukar mer vatten vid inställning av önskad blandningstemperatur. Det är dock inte känt av vilken storleksordning en sådan besparingseffekt blir. Några större jämförande undersökningar av i likvärdiga installationer med och utan tappvarmvattenförbrukning termostatblandare har dock veterligen aldrig gjorts eller publicerats. Kostnaderna för installation av termostatblandare anses så höga att de inte i detta sammanhang kan motiveras i större omfattning. Övergång till dusch i stället för karbad anses allmänt ge en betydande vatten- och energibesparande effekt. Systematiska mätningar som styrker att detta antagande är korrekt saknas dock. Det är genom mätningar dokumenterat att montering av anordningar typ strålsamlare, som möjliggör luftinblandning i den från en blandare kommande vattenstrålen har en vattenbesparande effekt av storleksordningen 10-20 %. Sådan anordning är främst aktuell för tvättställsoch disklådsblandare. ur kan också möjligen vara en 18e avsnitt5.8. Värmeåtervinning tappvarmvatten

286 Ransonering av tappvarmvatren

Termostatblandare Flödesre ulator (konstant vanenmäng

JLE

Blandat tappvarmvatten Termostatisk blandningsventil Hett ta ppvarmvatten

___.o-H

Cirkulerande hetvatten från \ n panncentral eller fjärr- Yämevek Cirkulationspump Backventil

?O--u-C

beredare

\- uppvärmt vatten +20°C Avlopp +20-30°c J

_\4

á -u 4 11.:; J , J

f \ a»

?äfâåoc

ø S z å H ä 4 i.. -qi

\_- Ventilrör Kallvatten 5°C j Vär meväxlare

_ FEL.

Vatten mätarf Tryckreduceringsventil

(alternativ)

Figur 5. 9 Tänkbara vattenbesparande åtgärder på kortare sikt.

Ransonering av tappvarmvatten 287

betydelse. Det åtgärd som på något längre sikt kan få energiekonomisk förutsätter dock en uppdelning av avloppssystemet så att avloppsvatten från wc skiljs från avloppsvatten från tvättställ, duschar, badkar och disklådor. Utgående varmt avloppsvatten får passera en värmeväxlare där ingående kallvatten förvärmese Den slutliga uppvärmningen av tappvarmvattnet sker i en Varmvattenberedare. Ett energi- och vattenbesparande system skulle således på kortare sikt - dvs. inom ett par års tid - kunna utrustas med

Värmeväxlare där utgående varmt avloppsvatten för- (eventuellt) värmer inkommande kallvatten i de fall trycket i det allmänna vatten- Tryckreduceringsventil ledningssystemet är alltför högt i anslutning till blandare Flödesregulator Termostatblandare för att minska vattenåtgången Strålsamlare för luftinblandning i tvättställs-, disklåds- och övriga blandare.

Figur 5.9 visar i princip ett sådant system. av en teknik i stor skala som syftar till Det är givet att införande allmän energi- och vattenbesparing tar betydande tid i anspråk och måste system- och apparatanalys och i vissa fall kräver föregås av en noggrann ett omtänkande. som tryckreducering och installation av strålsamlare för Vissa åtgärder luftinblandning kan dock genomföras på kort sikt.

Åtgärder pâ läng sikt

En rad förslag till energi- och/eller vattenbesparande åtgärder har diskuterats under och efter energikrisen 1973/74. En del av dessa förslag torde ha förutsättningar för att på längre sikt ( 5 år) utvecklas till kommersiellt tillgängliga system och produkter som kan få betydelse för energiförtjäna att nämnas hushållningen. Några av dessa kan i sammanhanget - Värmeåtervinning från avloppsvatten genom förångningsprocesser (principförslag redovisat av prof. F. Peterson, KTH, vid kongressen Clima 2000, Milano, mars 1975). - Nya typer av värmeväxlare. - Samordnad värmeåtervinning för flera fastigheter. - redovisade förslag till ökat solvärmeutnyttjande i Solvärmesystem, mot system för varmvattenberedning - i första Sverige siktar primärt hand för småhus och fritidshus. - Värmeåtervinning ur frånluftsventilationssystem bl. a. med värmepump för förvärmning av tappvarmvatten.

En systematisk genomgång och utvärdering av ny teknik på längre sikt för vattenbesparing borde vara av intresse även ur energi- och/eller ransoneringssynpunkt.

288 Ransonering av tappvarmvalten

5.8 Produktions- och omvandlingsenheter för uppvärmning fördelade på byggnadskategorier (Källa: Olov Larsson. Meddelande från Statens institut för byggnadsforskning. Demonstrationsprojekt inom VVS-sektorn 1975:1”.)

Ur energibesparings- och/eller ransoneringssynpunkt är det av intresse att studera antalet enheter (fastigheter) där produktion eller omvandling av energi sker för uppvärmningsändamål. En sådan analys ger visst underlag för att bedöma omfattningen av ovan redovisade åtgärder kriskoppling m. m. - ianslutning till Varmvattenberedare. En sammanställning av redovisningsenheter från riksskatteverket av 1973 års fastighetstaxering ger följande fördelning (tabell 5.1) av byggnader inom olika användningsområden. Vad gäller fritidshus sker uppvärmning med och el, olja Övriga bränslen. Fördelningen mellan olika uppvärmningsformer år inte känd men man kan anta att antalet produktions- och omvandlingsenheter för uppvärmning i stort är samma som antalet dvs ca redovisningsenheter, 450 000 enheter. - i brist på statistiskt För industrifastigheter görs - samma underlag antagande som för fritidshus. 1 stort erhålls således ca 100 000 produktions- och omvandlingsenheter för uppvärmning. Antalet lägenheter i flerfamiljshus utgör ca l 850 000. Av dessa är 30 % anslutna till fjärrvärmesystem och ca 3 % uppvärms med el eller andra bränsleslag. Resterande del, 67 % eller ca 1 250 000 lgh, får sin uppvärmningsenergi från mindre eller medelstora oljeeldade panncentraler. Motsvarande antal flerfamiljshus utgör ca 75000 varav ca 45 000 eller omkring 60% har egna panncentraler, medan ca resten, 30 000 hus, är anslutna till ca 3 000 kvarters- och områdescentraler. Det totala byggnadsbeståndet av småhus (exkl. fritidshus) ca utgör 1 050 000 medan antalet lägenheter utgör ca 1 350 000. Om man för småhusen frånräknar dem som är eluppvärmda och det relativa fåtal som hittills är anslutna till fjärrvärme (sammanlagt ca 15 %) återstår ca 900 000 enheter eller l 150 000 lgh som huvudsakligen med uppvärms olja, dels från egna villapannor, dels från mindre panncentraler inom ett villaområde. Ett mindre antal uppvärms med gas, ved etc. Antalet småhus med egen oljeeldad panna kan uppskattas till ca 625 000 st. Antalet mindre och medelstora panncentraler för villaområden utgör ca 9 000 st. På basis av ovanstående kan tabellerna 5.2 och 5.3 redovisas.

Tabell 5.1 Byggnadskategorier

Kategori Antal redovisningsenheter

Hyres- och affársfastigheter

Ransonering av rappvarmvatten 289

Tabell 5.2 Bostadsuppvärmning med olja (exkl. fjärrvärme), antal egna panncentraler och områdescentraler

Bostadstyp Antal tax. Antal lgh Antal pannccntraler enheter ca ca Egna Kvarters- (en för områdesvarje centraler enhet)

Herfamiljshus 75 000 l 250 000 45 000 3 000 (små och (medelstora medelstora centraler) centraler) En- och tvåfamiljsvillor Rad- och kedjehus 900 000 l 150 000 625 000 9 000 Övriga villor och (småhus) (villa- (små- och småhus pannor) medelstora centraler) Summa ca l milj. ca 2,4 milj. ca 0,7 milj. ca 0,012 milj.

Tabell 5.3 Bostadsuppvärmning med el, fjärrvärme, övriga bränslen (skattade värden), antal anläggningar Bostadstyp Antal tax. Antal lgh Fjärr- ELen- Övriga enheter värme heter bränsleenheter enheter 1,2 flerfamiljshus 37 000 600 000 33 000 4 000 Småhus 158 000 200 000 ca 60 000 ca 100 000 Summa ca 0,2 milj. ca 0,8 milj. ca 0,1 milj. ca 0,1 milj.

För bostads- och lokalsektorn kan man således uppskatta antalet enheter för värmeproduktion/omvandling till storleksordningen 900 000 st., varav ca 70 % avser små oljeeldade villapannor. Antalet gemensamma centraler (olja, el, fjärrvärme) kan skattas till storleksordningen 50 000 stycken.

5.9 Medicinska, hygieniska och juridiska synpunkter på och konsekvenser av en varmvattenransonering

Medicinska och hygieniska synpunkter

Erfarenheter av dessa frågor är relativt få och går tillbaka till andra världskriget. Sedan dess har kraven på bekvämlighet ökat och få personer har vana att leva utan centralt levererat varmvatten. De för medborgarna dominerande problemen blir därför det obekväma i att värma vatten respektive använda kallvatten för persontvätt, textiltvätt och matlagning. Varmvatten är önskvärt för att underlätta att smuts löses och spolas bort. Moderna tvättmedel torde dock vara mera lättlösliga i kallt vatten

290 Ransonering av tappvarmvatten

än traditionell tvål och såpa. En del av rengöringseffekten förloras sannolikt om man ej kan använda varmt vatten. I vissa fall är vidare varmvatten nödvändigt vid hudbehandling och persontvätt.

Medicinska problem Följande patientkategorier torde ha behov av större mängder varmvatten än vad som inte utan svårighet kan värmas lokalt på t. ex. spis: - diabetiker (bl. a. med hänsyn till risk för hudinfektion) psoriasispatienter (bl. a. för att lösa krustor) - (bl. a. för att mjuka upp hud och lösa sårskorpor) liggsårspatienter - rörelsehindrade (som har behov av att kunna duscha eller bada och som ej kan hantera större mängder uppvärmt vatten) - (för av område runt ileostomipatienter hudrengöring öppning på bukväggen) - inkontinenta patienter (sådana som ej kan hålla urin och/eller avföring och som därför erfordrar varmvatten för tvätt och personlig rengöring) patienter med tillfälliga hudinfektioner och brännskador (stort behov både för rengöring och för träning i varmvattenbad).

Förteckningen kan behöva utvidgas med fall där kombinationer av skador eller särskilda problem föreligger. Följande befolkningsgrupper erfordrar varmvatten men detta kan tillfredsställas genom egen (lokal) uppvärmning även om vissa problem uppstår: - Spädbarn - Äldre med rörelsehinder - Personer med hudskador m. fl. där kosmetiska skäl talar mot besök i offentliga bad.

Hygieniska problem Varmvatten är av betydelse för att förhindra infektioner. Främst borttages smuts och därigenom blir det ej något substrat” för smittämnen att föröka sig i. Detta gäller både hudvård och materialvård (tvätt- och städning). Inom hushåll är det alltså viktigt att ha tillgång till varmvatten men kontinuerlig tillförsel måste dock anses vara relaterad till bekvämlighet snarare än hygieniskt nödvändigt. Speciellt behov av varmvatten föreligger för följande verksamheter inrymda i bostads- och affärsfastigheter: sjukvårdsinrättningar, livsmedelslokaler och restauranger, mindre bad, rak- och frisersalonger m. fl. För verksamheter med egen varmvattenberedning och tillförsel är problemen lättare att tekniskt lösa. Vid en eventuell ransonering bör följande verksamheter ur hygienisk synpunkt prioriteras: - Sjukvård - bad Offentliga

Ransonering av tappvarmvatten 291

- Livsmedelsindustrier och distributionsenheter - Restauranger - med starkt smutsande verksamhet Företag t. ex. renhållningsverk, värmecentraler, metallindustrier m. fl. där arbetshygien kan åberopas som skäl för noggrann rengöring.

Sammanfattningsvis föreligger det medicinska och hygieniska skäl för kontinuerlig varmvattentillförsel i vissa fall. Distributions- och kontrollsvårigheter vid eventuell ransonering gör dock att det måste noga övervägas om ett ransoneringssystem ger effekt. Frivillig begränsning borde ha god möjlighet att ge resultat av mätbar storhet.

Juridiska synpunkter De hyresavtal som slutes mellan hyresgäst och hyresvärd följer oftast ett mellan parterna på hyresmarknaden avtalat typkontrakt, som inrymmer en passus om att hyresvärden skall tillhandahålla värme och varmvatten. Hänvisning sker antingen till statens hyresråds klausul eller till socialstyrelsens klausul. Det måste förutsättas att bindningen till dessa klausuler respektive övrig rättsverkan av hyresavtalet vad avser varmvatten vid en varmvattenransonering kan hävas genom särskild lagstiftning.

6 Ransonering av varmvatten - erfarenheter och förslag

6.1 Inledning I följande avsnitt behandlas erfarenheter från varmvattenransoneringen under 1940-talet samt erfarenheter från energikrisen 1973/74. Förslag till ransonering av varmvatten behandlar kriskoppling för anläggningar med central varmvattenförbrukning för att möjliggöra uppföljning av förbrukningsutvecklingen. Tid och kostnader för åtgärderna diskuteras. Slutligen redovisas synpunkter på samordning mellan varmvattenransonering och övrig ransonering inom energiområdet. Gränsen för möjlig besparing av energi för varmvattenberedning och uppvärmning diskuteras med utgångspunkt i att drastiska tvångsåtgärder i det längsta skall kunna undvikas. En tilldelning på ca 75 % av normalförbrukningen anses utgöra en sådan gräns.

6.2 Begränsning av varmvattenfárbrukningen under och efter andra

världskriget Erfarenheter från och metoder för begränsning av varmvattenförbrukningen under 1940-talet redovisas i ”Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget” SOU 1952:50 utarbetad av Karl Åmark. I denna utredning anges

292 Ransonering av tappvarmvarten

att genom kungörelse den 25/5 1940 stadgades förbud från den 3/3 s. å. att i vidare mån än som i kungörelsen angavs använda central anläggning för beredning av varmvatten. Förbudet avsåg användning av dylik anläggning inom byggnad, avsedd för bostads-, butiks- eller kontorsändamål, dock med åtskilliga viktiga undantag. Av förbudet drabbades bl. a. ej byggnader som huvudsakligen användes t. ex. till sjukhus, bad- eller tvättinrättning, restaurang eller industriell verksamhet. l övrigt kunde undantag i särskilda fall medges av kristidsnämnden i orten enligt av IK meddelade anvisningar. Det sålunda stadgade förbudet förnyades genom en kungörelse den - 13/9 1940, vari förordnades att - med nyssnämnda undantag varmvatten från central beredningsanläggning fick tillhandahållas endast i den utsträckning och under de villkor, som av BK eller å dess vägnar bestämdes. Med stöd härav förordnade kommissionen, att varmvatten från nämnda tidpunkt tills vidare fick tillhandahållas två dagar i varje vecka eller, därest tillfredsställande varmvattenförsörjning därigenom icke uppnåddes, fyra dagar varannan vecka. Undantagsföreskrifter meddelades för sjukhus, restauranger m. fl. byggnader, och även i vissa andra fall fick varmvatten användas i större omfattning än här angivits. Dessa bestämmelser ersattes från årsskiftet 1940/41 av nya föreskrifter, som i stort sett begränsade rätten att utan särskilt tillstånd från central anläggning erhålla varmvatten till dels sådana fall, där anläggningen betjänade blott ett hushåll, dels fall där varmvattenanläggningen ej kunde avstängas annat än i samband med värmeanläggningen eller där vattnet värmdes med elektrisk energi eller gas, dock beträffande gasuppvärmning endast i fall där sådan förekommit före den l/l 1941. Varmvattenförbudet lättades under två dagar före påskhelgen. Dessutom medgavs fr. 0. m. den 26/5, att varmvatten fick tillhandahållas inom fastighet, där såsom bränsle vid varmvattenberedningen uteslutande användes från fastigheten härrörande sopor och avfall. Det av allmänna bränslebesparingsskäl förestavade principiellt gällande förbudet mot central varmvattenberedning kvarstod under hela kristiden ända till hösten 1949, fastän i tillämpningen undantag medgåvos i växlande omfattning. Under bränsleåren 1941/42 och 1942/43 voro undantagen mycket begränsade. Tillgång till varmvatten medgavs då blott under några dagar i sänder, särskilt kring de större helgerna, sammanlagt resp. 16 och 8 dagar. Tillståndet att tillhandahålla varmvatten inom fastighet, där såsom bränsle för varmvattenberedningen uteslutande användes från fastigheten härrörande sopor och avfall gällde blott under vissa begränsade perioder. På hösten 1943 inträdde en ny situation. BK fann sig då föranlåten att fr. o, m. den l oktober tills vidare helt frigiva varmvattenförbrukningen. Bränslesituationen var då fortfarande så allvarlig, att varmvattnets frigivande icke skulle ha ifrågasätts, därest icke andra synpunkter måst beaktas. Kommissionens beslut får därför ses som ett försök att awäga hushållsförbrukningen av olika slags bränslen efter den förhandenvarande tillgången på dessa. Gasförbrukningen i hushållen hade under de gångna krisåren avsevärt stegrats, delvis som följd av att varmvatten icke kunnat tillhandahållas annat än under begränsade perioder. Nu hade importen av gasverkskol så starkt nedgått, att en minskning av gasförbrukningen framstod som ofrånkomlig. Att nå en sådan minskning genom införande av gasransonering syntes om möjligt böra undvikas. Samtidigt fanns relativt god tillgång på ved och torv. BK inskärpte, att den fortsatta friheten att tillhandahålla varmvatten var beroende av allmänhetens medverkan till en rationell gashushållning. Bl. a. rekommenderades, att varmvattnet utnyttjades icke blott vid tvätt och diskning utan även i matlagningen.

SOU 1975:6] Ransonering av tappvarmvatten 293

Då försöket med fri varmvattentillgång syntes ha slagit väl ut, medgav BK att denna fick fortfara oavbrutet till utgången av april 1944. Det visade sig vid en företagen undersökning, att det fria varmvattnet medfört en icke obetydlig gasbesparing. Sålunda hade gasverket i Stockholm den tid då varmvattenförbud varit rådande förbrukat ca 4 000 ton kol mera i månaden än under den tid då så ej varit fallet. Å andra sidan hade den fria varmvattentillgången i Stockholm visat sig medföra en ökad vedförbrukning om ca 60 000 m3 i månaden, motsvarande 60 fullastade järnvägsvagnar om dagen. Vid övervägande av hur under bränsleåret 1944/45 skulle förfaras ställdes BK på nytt inför alternativet av ett ökat tärande på de knappa gaskollagren eller en ökad vedförbrukning i storstäderna. Kommissionen ansåg fortfarande viktigare att spara på gasverkskol än att söka undgå den belastning av den hårt ansträngda transportapparaten, som ökade vedtransporter medförde. Varmvattnet frigavs alltså ånyo den l oktober 1944 och förblev fritt ända till utgången av februari 1945. Därefter trädde förbudet åter i kraft med undantag tills vidare endast för en fyradagarsperiod i slutet av mars. Motiveringen för varmvattenfriheten bortföll med den kort därefter igångsatta gasransoneringen. Den bättre tillgången på eldningsolja i slutet av 1945 gav anledning till att varmvatten från mitten av november d. å. fick tillhandahållas inom fastigheter, där vid varmvattenberedningen eldningsolja användes som bränsle. För andra fastigheter medgavs varmvattenberedning under tiden 17/12 l945u7/l 1946. Under åren 1946, 1947 och första halvåret 1948 rådde växlande förhållanden med delvis olika frihetsperioder vid oljeeldning och vid användning av fast bränsle, varvid inverkade den skärpta förbrukningsregleringen i fråga om eldningsolja. Allmän varmvattenfrihet rådde under tiden 1/10 1946-15/2 1947 samt under viss del av mars och vid eldning med fast bränsle under april 1948. [november 1947 medgav BK, att varmvatten fick tillhandahållas i hyresfastighet, där minst 75 % av köken till lägenheterna saknade annan kokmöjlighet än elspis. Denna lättnad, vilken ingick som ett led i systemet för begränsning av förbrukningen av elektrisk kraft, indrogs dock beträffande oljeeldade fastigheter fr. o. m. den l februari och beträffande andra fastigheter fr. o. m. den 1 maj 1948. En viss bränslemängd ställdes till förfogande för varmvattenberedning under uppvärmningssäsongen 1948/49. På grundval av de utställda inköpshandlingarna för ändamålet kunde fastställas, att nämnda kvantitet räckte till 75 dagars varmvatten. Det bestämdes efter överläggning med representanter dels för husmödrarna, dels för fastighetsägare, fastighetsskötare och hyresgästorganisationer, att varmvattenförbrukningen skulle fördelas på fyradagarsperioder ungefär varannan vecka. Under år 1949 lättades restriktionerna iolika etapper. De kvarstående inskränkningarna upphävdes helt i september 1949. Enligt en inom BK verkställd beräkning kunde den bränslebesparing, som skett på grund av varmvattenförbuden under de sammanlagt 39 månader, varunder dylikt förbud tillämpats alltsedan år 1940, anses motsvara en bränslekvantitet av ca 800000 ton koks. Därvid måste emellertid beaktas, att gasförbrukningen till följd av ökad användning av gas för varmvattenberedning under de tider då förbuden bestått utan samtidig gasransonering varit avsevärt större än normalt, vilket medfört ökad åtgång av stenkol.”

Ovan nämnda överläggningar med representanter för husmödrar, fastighetsägare, fastighetsskötare och hyresgästorganisationer ägde bl. a. rum inom den av statens bränslekommission den 4 juli 1951 tillsatta varm-

294 Ransonering av rappvarmvalren

vattenkommittén. I kommitténs yttrande anges bl. a. att 1,5 milj. eller ca 20 % av landets invånare hade tillgång till varmvatten från centralanläggning. Varmvattenförbrukningen i hyreshus beräknades till i genomsnitt 60 liter/p.d. Kommittén uppskattade att kostnaden för merförbrukning av gas eller el vid varmvattenförbud motsvarade en kostnad för beredning av 7-8 l/p.d., dvs. 10- l 5 % av normalvattenförbrukningen. Kommittén förordade att värmestandarden i bostäder sänks före att varmvattenförbud införs. Vidare diskuterades möjligheterna att låta fastighetsägare och hyresgäster själva bestämma om användning av fastigheternas bränsletilldelning. Kommittén ställde sig tveksam till sådana frivilliga överenskommelser och pekade bl. a. på vissa formella problem, som uppsägning av gällande hyreskontrakt. Kommittén ansåg att slöseri med varmvatten förekom och rekommenderade en brett upplagd sparsamhetskampanj. Beträffande lämplig temperatur för varmvatten ansåg kommittén att temperaturen bör hållas så hög som möjligt och inte under 70°C i beredaren. Beträffande ett partiellt varmvattenförbud ansåg kommittén att perioderna för att tillhandahålla varmvatten inte borde göras kortare än en vecka, vilket kan tolkas så att kommittén jämfört med tidigare praxis - 2 dagar per vecka eller 4 dagar per 14 dagar - rekommenderar längre avstängningsperioder. I det rikhaltiga materialet som publicerades under 1940-talet angående hushållning och ransonering med bränsle för uppvärmning av lokaler och bostäder behandlades varmvattenfrågan knapphändigt. Småskrifter, informationsmaterial m. m. behandlar främst rationell eldning med inhemska bränslen, åtgärder för bättre isolering av och täthet hos byggnader samt brukaråtgärder. (Studerad litteratur enligt litteraturförteckning.) Kursmaterial m. m. för värmebesparing i byggnader utarbetades under 1940- och l950-talen bl. a. genom ingenjörsföreningar som Svenska Teknologföreningen och Svenska Värme- och Sanitetstekniska Föreningen. Ur detta material skall här som exempel anges förslag till varmvattenbesparing redovisat av Axel Pettersson vid en kurs 1952. Exemplet torde vara representativt för de åtgärder som diskuterades under 1950-talet. Följande åtgärdsförslag redovisas: - rationell skötsel av panna - och isolering av Varmvattenberedare riktig dimensionering - av rörnät isolering - av varmvattencirkulation nattetid) tidsstyrning (avstängning insättning av strypning vid tappställen - blandning till lämplig varmvattentemperatur - av förbrukat varmvatten mätning - dusch i stället för bad.

6.3 Planer för varmvattenransonering 1 973/ 74, erfarenheter frán

energikrisen Som bakgrund hänvisas till kalendarium över aktiviteter i samband med oljekrisen 1973/74 som återges i underbilaga l till bilagan 8.

Ransonering av tappvarmvarten 295 _

I en PM utarbetad av energiberedskapsutredningcns sekretariat redovisas följande:

Under energikrisen 1973/74 fick storförbrukare (ca 1 700) som förbrukar minst 350 m3 eo 3-5 per år sin olja direkt av bränslenämnden (BN) genom licenser (inköpstillstånd, lagringstillstånd, användningstillstånd). I denna grupp ingick större industrier, kraftproducenter, kommunala värmeproducenter samt ett fåtal andra storkonsumenter. Dessa kategorier fick för den första ransoneringsperioden 8/l«28/2 1974 en tilldelning motsvarande 90 % av förbrukningen under samma period föregående år. Övriga förbrukare (villor, flerfamiljshus, kontorshus, kommunala anläggningar, småindustrier etc.) fick olja efter ett kvotsystem. Antal objekt i denna grupp uppskattas till över 1,5 miljoner. Kvotsystemet innebär att förbrukare hos sin oljeleverantör får köpa eldningsolja motsvarande en viss procent av vad de köpt under en tidigare referensperiod. Som referensperiod valdes l/7 1972-30/6 1973. Leveransterminen inför bränslesäsongen 1973/74 räknades fr. o. m. l/5 1973. Tilldelningsprincipen var 75 % av normal förbrukning. Av BN: rapport framgår (s. 20) att nämnden liksom hyresgäst- och fastighetsorganisationerna vid årsskiftet 1973/74 konstaterade, att en nedskärning av oljeförbrukningen med 25 % under årets kallaste period inte var möjlig att uppnå utan en betydande inskränkning av varmvattenförbrukningen. En sådan inskränkning bedömdes visserligen leda till en viss ökad elförbrukning för uppvärmning av vatten på elspis (och därmed indirekt en oljeförbrukning) men denna ökning bedömdes bli avsevärt mindre än den direkta oljebesparingen genom varmvatteninskränkning. Som alternativ till allmänt förbud för varmvattenberedning diskuterades om en tillräcklig besparing kunde uppnås frivilligt genom överenskommelser mellan fastighetsägare och hyresgäster. Även om partsorganisationerna inte höll detta för helt uteslutet ansåg de med hänsyn till konstruktionen hinder för av gällande hyresavtal juridiska föreligga sådana ingripanden utan statsmakternas stöd i form av konkreta beslut. Nämnden beslöt därför 2/1 1974 att - inom ramen för den medgivna fram till - under februari endast leveranskvantiteten 28/2 eldningsolja skulle få användas för varmvattenberedning under sammanlagt 14 dagar. I BN-s meddelande (197421) anges att flytande bränsle samt stadsgas och värme från fjärrvärmeverk eller motsvarande anläggning under februari 1974 skulle få användas för uppvärmning av tappvatten för bostäder och kontor under högst 14 dygn. I fråga om enfamiljshus där bostadsuppvärmning och varmvattenberedning handhas av innehavaren skulle dock ankomma på denne att efter eget bedömande åstadkomma motsvarande hushållning. BN kunde medge dispens. Det angavs vidare att under tid då varmt tappvatten inte kunde tillhandahållas fick stadsgas för uppvärmning av vatten för bad eller liknande ändamål med motsvarande varmvattenåtgång endast ske där vattnet normalt värmdes på detta sätt. Förhandlingar togs upp med representanter för partsorganisationerna om frivilliga överenskommelser rörande varmvattenstoppets detaljutformning, dvs. vilka perioder eller dagar stoppet skulle gälla. Genom att utvecklades gynnsammare än beräknat och samtidigt en försörjningsläget lång period med stort värmeöverskott minskade oljeåtgången för uppvärmning kunde förbudet att använda eldningsolja för varmvattenberedning upphävas 16 januari 1974, dvs. innan förbudet hunnit börja tillämpas.”

Någan utvärdering av tappvarmvattnets andel av energibesparingen under 1973/74 har inte kunnat göras på basis av tillgängliga utredningar (BN:s och SERN:s rapporter). Det finns inte skäl att anta att en sådan

296 Ransonering av tappvarmvarten

sammanfattande utvärdering skall vara möjlig att göra eftersom varmvattenförbrukningen sällan kan separeras från övrig energiförbrukningi byggnader. Vissa erfarenheter kan dock möjligen dras på basis av de besparingar som konstaterades för el- och övrig energi. Beträffande begränsning av elkonsumtionen redovisas i rapport Ransaren II, 1974-10-11, att vintern 1969/70 uppnåddes en total nedskärning av elkonsumtionen med 7 %, varav ca 5 % tillskrevs det frivilliga sparandet. Motsvarande värden för vintern 1973/74 var 12 % respektive 9 %. För fjärrvärmeleveranser 1973/74 har besparingar av storleksordningen 10-20 % uppgivits. En samlad redovisning saknas och det saknas vidare underlag för att beräkna effekten av frivilligt sparande eller kvarstående besparingseffekter. Det finns inte skäl att anta att den frivilliga besparingen av varmvatten vintern 1973/74 skulle underskrida angivna värden - en besparing på minst 10% för hela perioden förefaller vara ett rimligt Under den mest kritiska antagande. perioden januari-februari 1974 torde besparingen ha varit avsevärt större. En besparing av storleksordningen 20-30 % torde inte vara helt orimlig. Ett visst - men synnerligen begränsat underlag för bedömning av varmvattenbesparing i flerfamiljshus kan erháillas genom de studier avseende energiförbrukning i byggnader som pågick under energikrisen med stöd från statens råd för byggnadsforskning. Den preliminära för rapporten projektet (Energibesparing en undersökning i tvi» flerfamiljshus jan. 1975 av Samarbetsgruppen för byggnaders energiförsörjning) redovisar följande beträffande varmvatten i de två mätobjekten i Bollnäs och Tensta.

Företagna åtgärder i Tenstaprojektet Förutom allmän sparkampanj, elrestriktioner och oljeransonering genomfördes en information om varmvattensparande. I början av december 1973 delades i mäthuset ut information om hur man genom olika disksätt kan spara varmvatten och därmed energi. Informationen, som utarbetats av konsumentverket framgår av underbilaga 2.

Företagna åtgärder i Bollnäs-projektet Förutom allmän sparkampanj, elransonering och oljeransonering vidtogs följande åtgärder: 0 Sänkning av Varmvattentemperaturen. 0 Varmvattentemperaturen sänktes under en vecka till 30°C i syfte att studera hur detta påverkade energiåtgången för varmvatten. O Information om varmvattensparande. 0 Samma information om varmvattensparande som delades ut i Tensta delades ut i Bollnäs.

Ransonering av tappvarmvatten 297

hnergibesparing beträffande tappvarrtzvatten i Bollnäs-Tensta

för 1 den preliminära rapporten återges dygnsenergiåtgången per lägenhet varmvatten i Tensta och Bollnäs under september-maj 1971/72 och Dessa värden har summerats i 7-dygnsperioder. Antalet perio- 1973/74. der har begränsats dels av tillgängliga värden under de båda säsongerna, dels av att datumbundna helger ej får påverka perioderna. Följande slutsatser dras:

för varmvatten och maj 1971/72 var Energiâtgången på hösten i oktober lika i Tensta och Bollnäs. 1 Tensta ökade varmvattenförbrukningen under vintern, men i Bollnäs har man hållit förbrukningen nästan kraftigt konstant. Om man jämför 1973/74 med 1971/72, så finner man att varmvattenbesparingen i Tensta 1973/74 är mycket stor. Den börjar redan ibörjan av december och är under december och januari ca 40 70 för att under februari minska till ca 30% och i mars till ca 20 Därefter är besparingen obetydlig. Besparingen stämmer väl med besparingskampanav november och början av december w både den allmänna jerna i slutet och den speciella informationen iTensta och Bollnäs. De sparkampanjen allmänna besparingsincitamenten försvann i mars, vilket även visas av energiåtgången. l Bollnäs utdelades inte informationen om varmvattenbesparande förrän den 16 januari på kvällen vid ett informationsmöte, där diskning man samtidigt informerade om den kommande veckans varmvattentill 30°C och utbad sig om hyresgästernas medtempcratursänkning verkan. Sänkningen av varmvattentemperaturen ägde rum från 12.00 den 18 till 12.00 den 25 januari. Av mätningarna framgår att besparingen före cietta varit obetydlig. Den allmänna sparkampanjen hade uppenverkan. Under veckan med temperatursänkning blev barligen ingen 28 %. Efter denna vecka hade man under några veckor en besparingen bestående Besparingseffekten försvann i mars besparing på ca 15%. månad. Man kan misstänka att man fick en ökad hushållselförbrukning Under den aktuella veckan var den 62,2 kWh mot genom vattenvärmning. 61,9 veckan före och 61,2 kWh per lägenhet veckan efter temperatursänkningen. Enligt Söderhamns Hälsinge-Kuriren den 26 januari ansåg de att det var acceptabelt med 30-gradigt varmav tidningen intervjuade vatten. Visserligen hade varmvattnet allför låg temperatur för bad, men visste det gick bra att duscha. Man måste hålla i minnet att hyresgästerna att det endast rörde sig om ett experiment, begränsat till en vecka. kan man dra den slutsatsen att de förändrade vanorna innebar Möjligen en besparing på ca 15 %.

- 6.4 Förslag till begränsning av varmvattenförbrukning i ett krisläge

förutsättningar, metoder och förberedelser

Sparkampanjer

l första hand bör sparkampanjer utnyttjas i ett krisläge för Sveriges Metoden kan tillämpas för all energiförbrukning, är lätt energiförsörjning. att administrera och förhållandevis billig. Oavsett omfattning och förväntad varaktighet för en begränsning av energikonsumtion är sparlämpliga och bör även bedrivas parallellt med andra hårdare kampanjer restriktioner. Metodiken för sparpropaganda är i stort någorlunda ut-

298 Ransonering av tappvarmvatren

provad men erfarenheter från propaganda för varmvattenbcsparing är bristfälliga. Sparkampanjer bör inte begränsas till varmvattenhushållning utan bör även omfatta hela värmeförsörjningen i byggnaderna. Besparingspotentialen uppskattas till 10 % vid en mjukare kampanj och 20% vid hårdare propaganda. Ytterligare 10% bedöms besparing inte vara orimlig vid överhängande risk för mer drastiska åtgärder som avstängning av varmvattnet. Den lägsta besparingen - 10 % - bör kunna uppnås med måttlig propaganda i ett reellt krisläge baserat på tidigare erfarenheter. Besparingen 20-30% svarar i stort mot vad som kan uppnås vid individuell mätning av varmvattenförbrukning - en reduktion som inte förefaller orimlig i ett reellt och allvarligt krisläge. Av skäl som ytterligare utvecklas i följande avsnitt bör sparkampanjer tillmätas stor vikt för varmvattenbesparing. Möjligheterna att separera varmvattnet från övrig energiförbrukning samt att följa upp varmvattenförbrukningens utveckling är nämligen bristfälliga idag. Som förberedelser för sparkampanjer för begränsning av varmvattenförbrukning kan självklart anges att informationsmaterial utarbetas och distributionsvägar via massmedia planeras. Därutöver kan förberedelser för distribution av hjälpmedel för varmvattenbesparing göras. Täcklock för avlopp i disklådor m. m. kan bli aktuella. I de hårdare besparingsalternativen som kan förväntas få längre varaktighet bör varmvattenbesparande teknik för varmvattenberedning införas. Främst rekommenderas tryckreduceringsdon som kan inmonteras i samband med underhållsarbete, ompackning av sanitetsarmatur m. m. Vid central varmvattenberedning är det väsentligt att varmvattenförbrukningens utveckling i ett allvarligt krisläge kan följas En upp. möjlighet till en sådan uppföljning är att montera vattenmätare för ingående kallvatten till Varmvattenberedare. Installation av sådana mätare kan lämpligen utföras i samband med montering av ”kriskoppling” - se följande avsnitt.

Tidsstyming (avstängning) Som nästa steg efter sparkampanjer rekommenderas i ett krisläge tidsstyrning av varmvattenförbrukningen dvs. periodvis avstängning av varmvattnet. En sådan avstängning kan ske centralt i anslutning till varmvattenberedaren eller genom avstängning av vissa grupper av tappställen (stammar, fördelningsledningar) eller genom avstängning (plombering) av enstaka tappställen. Möjligheterna till selektiv av avstängning delar av ett rörsystem skiftar från anläggning till anläggning främst vad avser avstängningsmöjligheter för stammar och fördelningsledningar. Vidare skiftar rörsystemens uppbyggnad på så sätt att generella möjligheter att ha vissa angivna typer av rum eller lokaler med försörjda varmvatten medan andra är avstängda inte kan anges. En princip vid tidsstyrning av varmvattenförsörjning bör vara att

Ransonering av tappvarmvatten 299

av varmvatten efter en avstängningsperiod skall oavsiktlig tappning förhindras dels för att motverka onödig varmvattenförbrukning, dels för att minska riskerna för översvämning. De möjligheter som föreligger är då av tappställen och/eller central avstängning avstängning (plombering) genom s. k. kriskoppling. av tappställen är en administrativt betungande och tids- Plombering krävande Metoden tillämpades under och efter andra världsprocess. en plombering av tappställen torde kriget. Svårigheterna att genomföra vara betydligt större nu än tidigare främst beroende på en alltmer centraliserad drift och förvaltning av fastigheterna. Metoden medger inte heller flexibel tilldelning av varmvatten efter försörjningsläget. Avstäng- - sannolikt betydligt längre tid w torde ningsperioder på minst en vecka erfordras för att metoden skall kunna praktiskt tillämpas. i anslutning till Varmvattenberedare är den metod som Kriskoppling rekommenderas för tidsstyrning av Varmvattenförbrukningen. Metoden av Varmvattnet och samtidig omställning av kallinnebär bortkoppling via rörsystemet för varmvatten. Kriskoppling kan instal- Vattenförsörjning leras i flertalet anläggningar med central Varmvattenberedning. Installationen är i flertalet fall enkel att utföra och innebär inte att några krav på säkerhet behöver eftersättas. Perioder av forcerad varmvattentappning efter en avstängningsperiod medför inga tekniska eller (störttappning) Kriskopplingen innebär att en selektiv säkerhetsmässiga komplikationer. av varmvatten till vissa lokaler eller förbrukare anslutna till en tilldelning Varmvattenberedare eller undercentral inte är möjlig. Tilldelning av varmvatten får göras på annat sätt - i första hand genom att möjliggöra

varmvattenvärmning på spis (dispensförfarande). bör installeras i alla anläggningar med central varmvatten- Kriskoppling som ej av medicinska eller hygieniska skäl undandras ransoneberedning, dessutom en- och tvåfamiljsfastigheter, fritidsfastigheter ring. Undandras och industrifastigheter, framgår av de överslagsmässiga beräkningar av data från fastighetstaxeringen som redovisas i kapitel 5 att antalet aktuella för kriskoppling kan uppskattas till 50 000 fastigheter enheter. Varje enhet kan ha flera Varmvattenberedare, undercentraler eller motsvarande. Underlag saknas för att bedöma antalet beredare per taxeringsenhet. I detta sammanhang antas att det erfordras 1,2 kriskopp- Kostnaden för installation (material, montage) kan lingar per enhet. förväntas variera kraftigt från anläggning till anläggning och uppskattasi

detta sammanhang till l 200-1 500 kr. l första hand berörs lägenheteri och fördelat erhålles en kostnad för installaflerfamiljshus per lägenhet tion i enklaste utförande av storleksordningen 100 kr. av kriskoppling Enklaste utförande för kriskoppling innebär manuell manövrering. Koppkan även utföras med motorventil och tidsstyrning Via tidur eller lingen central eventuellt utformad som rundstyrning dvs. en områdesvis styrning eller stadsdelsvis successiv in- och urkoppling av varmfjärrmanövrerad Finansiering av kriskoppling föreslås ske genom Vattenförsörjningen. Möjligheten att inarbeta installation av krisfastighetsförvaltningarna. koppling i bostadslånekungörelsen bör dock beaktas. av kriskoppling kan inarbetas i föreskrifter som Krav på installation

300 Ransonering av

rappvarmvatren

utges av statens planverk. Föreskrifterna äger tillämpning på tillkommande bebyggelse och vid ombyggnad som kräver byggnadslov. För att föreskrift om kriskoppling skall gälla i samband med ombyggnad erfordras att villkoren för byggnadslov utvidgas för värmeanläggningar. Vad gäller övriga existerande byggnader saknar statens för närplanverk varande möjlighet att föreskriva installation av kriskoppling. statsmakterna har möjlighet att föreskriva installation av kriskoppling vid anläggningar med central varmvattenberedning på annat sätt. Som jämförelse kan anföras dåvarande föreskrift om instalkommerskollegii lation av överfyllnadsskydd för oljetankar. för Kontrollmöjligheterna värmeanläggningar är dock sämre jämfört med oljecisterner i och med att regelbunden besiktning eller service inte föreskrivs för värmeinstallationer. Det bör ankomma på statens att utarbeta planverk närmare anvisningar om godtagbart utförande för kriskoppling. En tänkbar väg för att få kriskoppling utförd iexisterande bebyggelse kan även vara att knyta bättre villkor för extra tilldelning av energi via ransonering till att kriskoppling finns installerad och att total varmvattenförbrukning uppmätes så att förbrukningssiffror kan dokumenteras. Information om kriskoppling och villkor vid ransonering skulle kunna samordnas med distribution av blanketter för värmetaxering av fastigheter. Erforderlig tid för att installera kriskoppling i befintliga fastigheter kan uppskattas till minst två år från det anvisningar utfärdats och föreskrift meddelats. Detta innebär att tidsstyrning av varmvatten vid en kris som inträffar före eldningssäsongen 1977/78 i många anläggningar får ske genom avstängning av varmvattnet utan att rörsystemet med kalltrycksätts vatten. För dessa anläggningar erfordras centralt utfärdade av anvisningar den typ som utarbetades vid förberedelserna för varmvattenransonering 1973/74.

Mätning av varmvatten Individuell mätning av varmvattenförbrukning förekommer idag i drygt 100 000 lägenheter dvs. storleksordningen 5 % av totala antalet lägenheter i flerfamiljshus. Som redovisatsi kapitel 5 är individuell varmvattenmätning förknippad med tekniska, administrativa, sociala och andra problem. För existerande bebyggelse är dessutom individuell varmvattenmätning diskutabel av ekonomiska och praktiska skäl. Möjligheterna till och kostnaderna för individuell varierar avsevärt från varmvattenmätning fastighet till fastighet. I många fall torde problem uppstå med placering och utrymme vid installation av varmvattenmätare. För tillkommande bebyggelse kan man dock relativt enkelt förbereda för individuell varmvattenmätning genom att vid projekteringen lämna plats för mätare och rördragningar. Ur ransoneringssynpunkt bedöms frågan om införande av individuell varmvattenmätning kunna få betydelse först på lång sikt. Det bör observeras att i avsnitt 6.4 (sparkampanjer) redovisade värden för

Ransonering av tappvarmvatren 301

besparingsmöjligheter utgår från att individuell varmvattenmätning inte utvecklas för tillämpning i stor skala. Som redovisats tidigare mäts idag endast undantagsvis total varmvattenförbrukning i fastigheter. Existerande anläggningar bör i många fall relativt enkelt kunna förses med mätare för total varmvattenförbrukning. Mätaren kan placeras på ingående kallvattenledning till varmvattenberedaren för att undvika problemet med mätning av cirkulerande varmvatten. Enkla och relativt tillförlitliga mätare registrerar således varmvattenförbrukningen. För att mäta energiförbrukningen för varmvatten erfordras en värmemängdsmätare (integrerad flödes- och temperaturmätare). Installation av varmvattenmätare för totalförbrukning rekommenderas - främst vid central varmvattenberedning - för att skapa ett instrument att separera energiförbrukning för varmvattenberedning från energiförbrukning för uppvärmning samt för att fastighetsförvaltningar och hyresgäster skall beredas möjlighet att följa upp effekter av vidtagna åtgärder under en ransoneringsperiod. Mätning av total varmvattenförbrukningi kombination med kriskoppling ger möjlighet till en flexibel och kontrollerad varmvattenförsörjning i ett krisläget Kostnader och genomförandetid för totalvarmvattenmätning bedöms vara av samma storleksordning som för installation av kriskoppling(ca 2 år). Installation av övriga i kapitel 5.5 nämnda varianter av vattenbesparande tekniska anordningar bedöms inte vara aktuella ur ransoneringssynpunkt.

6.5 Samordning mellan ransonering av varmvatten och övrig ransonering inom energiområdet Ransonering för byggnadsuppvärmning och varmvatten förbrukning Energiförbrukning för varmvattenberedning kan endast undantagsvis säras från energiförbrukning för uppvärmning av byggnader. Genomförs de åtgärder som föreslagits i avsnitt 6.4 kommer dock i framtiden energi för central varmvattenberedning att kunna registreras. för ransonering bör därför för närvarande vara tilldel- Utgångspunkter och varmvatten gemensamt, förutsatt att ning av energi för uppvärmning man önskar kunna kontrollera att bestämmelserna efterlevs. Ransonering av energi för byggnadsuppvärmning förutsätter en samordnad styrning av detaljdistribution för el, olja, gas, fjärrvärme och övriga bränslen (ved, ev. ev. avfall, Tilldelning av energi för uppvärmning och koks, sopor). varmvatten bör ske till enheter där förbrukningen kan mätas. Om en sådan tilldelning primärt inte kan inordnas i ett administrativt system bör regler utarbetas för hur tilldelningen samordnas till en mätpunkt. En tilldelning exempelvis baserad på värmetaxering torde komma varje fastighet till del och ett system bör då finnas som samordnar tilldelningen till eller omvandlingsenhet då fastigheterna har värmeproduktionsgemensam värmecentral.

302 Ransonering av tappvarmvatten

Ransoneringsbestämmelserna kan i och för sig uttryckas som en tilldelning av energi dels för varmvatten, dels för uppvärmning. En sådan fördelning kan normalt inte kontrolleras men kan måhända motiveras från psykologiska utgångspunkter. Ett ytterligare motiv för fördelning av tilldelning uppdelad på varmvatten och uppvärmning kan vara att de fastighetsförvaltningar som installerar mätare för totalvarmvattenförbrukning i ett krisläge får underlag för att prioritera mellan olika energibesparande åtgärder och kan bestämma när tidsstyrning av varmvattenförbrukning skall påbörjas. Det primära syftet med mätare för total varmvattenförbrukning är att ge både förvaltning och hyresgäster information om försörjningsläget så att avstängning av varmvattnet i det längsta kan undvikas. Tilldelning av energi för uppvärmning och varmvattenberedning bör som nämnts samordnas till pannanläggning, värmecentral, undercentral eller motsvarande produktions- eller omvandlingsenhet för värmeenergi. Tilldelningen kan baseras på tidigare förbrukning (kvotransonering) eller på en beräknad normalenergiförbrukning (värmetaxering). Varmvattenransonering kan inordnas i båda dessa system. Beträffande värmetaxering kan påpekas att förbrukningsvärdena för varmvatten om möjligt bör hänföras till normalantal boende i stället för till m2 bostadsyta. Som följd av principerna för tilldelning och förslag enligt avsnitt 6.4 kommer brukarna i anläggningar med lokal (flervarmvattenberedning talet enfamiljshus, fritidshus och andra mindre byggnader) i realiteten att fritt välja hur tilldelningen skall fördelas mellan varmvattenberedning och uppvärmning. Samma förhållande gäller för fastigheter med central varmvattenberedning till en viss gräns. Om tilldelningen ligger under denna gräns eller om förbrukningsutvecklingen ligger över tilldelningen erfordras central avstängning periodvis av varmvattnet och en bestämd fördelning mellan energi för uppvärmning och varmvattenberedning, om ransoneringsvillkoren uttryckts som en bestämd tilldelning för varmvattenberedningr

Prioriteringar och gränser för ransonering inom uppvärmning och varmvattenberedning Erfarenheterna från varmvattenransonering under 40-talet anger att sänkt värmestandard bör prioriteras före en avstängning av varmvattnet. Det finns inte skäl att idag revidera denna bedömning om man utgår från tillgängliga rekommendationer.

Om lägsta godtagbara värmestandard är 18°C dagtid och l6°C nattetid

för bostäder, är besparingspotentialen på uppvärmningssidan betydande. En genomsnittlig sänkning av rumstemperaturen från dagens situation med 3 a 4°C torde vara möjlig i ett krisläge. Detta förutsätter dock att värmesystemen är inreglerade så att en jämn temperaturfördelning råder i byggnaden. Stora brister vad avser inreglering av värmesystem synes föreligga på basis av utförda studier. Inreglering av värmesystem bör därför initieras eventuellt med stimulans genom statliga energisparlån eller bidrag. En sänkning av rumstemperaturen enligt ovan ger en

Ransonering av rappvarmvatten 303

energibesparing för uppvärmning av storleksordningen 20 %. Vidare bör det vara möjligt att begränsa ventilationen i ett krisläge genom mindre fönstervädring, tätning, reglering av spjäll m. m. Besparingsmöjligheterna varierar kraftigt från byggnad till byggnad och är även svåra att bedöma med hänsyn till åtgärder som vidtagits efter energikrisen 1973/74. En reduktion av storleksordning 20% bedöms dock vara genomsnittlig möjlig i ett krisläge vilket motsvarar storleksordningen 5 % av energin för uppvärmning. Totalt skulle således en energibesparing för uppvärmning av storleksordningen 25 % vara möjlig. För varmvattnet har en besparing på 25 % enligt avsnitt 6.4 bedömts vara möjlig på frivillig väg i ett krisläge. Tillsammans ger detta ett gränsvärde för tilldelning av energi på ca 75 % av (beräknad) normalförbrukning utan att drastiska åtgärder behöver tillgripas, Värdet 25 % besparing för varmvatten generellt kan vara högt räknat för framförallt lokal varmvattenberedning dvs. i huvudsak enfamiljshusen. Å andra sidan torde besparingspotentialen på uppvärmningssidan vara större inom småhussektorn främst genom möjligheterna att väsentligt reducera rumstemperaturen i biutrymmen som källare, garage m. m. Fördelningen på besparingsmöjligheter för transmission, ventilation och varmvatten kan variera avsevärt mellan olika byggnader. Denna fördelning är även årstidsberoende. Exempelvis är varmvattenförbrukningens andel av den totala energiförbrukningen normalt lägst under de kallaste månaderna även om varmvattenförbrukningen absolut sett är är varmvattenförhögst under denna tid. Vid längre ransoneringsperioder brukningens årstidsvariation av vikt att känna till för att kunna bedöma Mätning och registrering av total varmvattenförbesparingseffekterna. brukning under minst ett års tid är därför väsentlig vid central varmvattenberedning. Vid en reduktion av energiförbrukningen med mer än storleksordningen 25 % måste i normalfallet mer drastiska åtgärder vidtas som avstängning av värme till biutrymmen, avstängning av värme i vissa rum samt avstängning av varmvattnet. Generella siffror för besparing periodvis genom avstängning av varmvattnet kan inte redovisas på basis av tillgänglig litteratur. Under perioder som varmvattenförbrukning är möjlig kan en intensiv tappning förväntas. Vidare kan man inte bortse från risken att solidariteten och sparviljan mattas väsentligt om man trots ett intensivt ändå drabbas av avstängning av varmvattnet. Lämpliga intervall sparande för av varmvattnet bör främst styras av brukarnas och avstängning fastighetsförvaltningarnas möjligheter att följa upp förbrukningsutvecklingen. Erfarenheter från varmvattenransoneringen under 1940-talet ger vid handen att man föredrog längre perioder (4 dagar) med varmvattentilldellängre avstängningsperioder (lO dagar) framför kortare ning och därmed perioder.

304 Ransonering av rappvarmvarren

Undantag frán varmvattenransonering

Vissa verksamheter och vissa personer bör av hygieniska eller medicinska skäl undandras en varmvattenransonering. l avsnitt 5.9 anges de verksamheter som av nämnda skäl bör tilldelas energi för normal varmvattenförbrukning som sjukhus, arbetsplatser med smutsande verksamhet, allmänna badinrättningar m. m. Undantagen vad gäller verksamheter motsvarar dem i 1940-talets varmvattenransonering. Personer som av medicinska skäl behöver normal varmvattentilldelning kan med det tidsstyrningssystem som föreslagits ovan inte få denna service. Problemet är i första hand aktuellt för familjer med spädbarn, äldre med rörelsehinder, personer med vissa hudsjukdomar samt vissa andra sjukdomar och som vistas i sina bostäder. Generell dispens bör ges för de i avsnitt 5.5 angivna kategorierna för att värma vatten på spis. För personer med de redovisade sjukdomarna erhålls tilldelning mot att uppvisa läkarintyg. Då tilldelningen understiger 75 % av normalförbrukningen eller då avstängning av varmvattnet av andra skäl aktualiseras måste flyttning till sjuk- eller vårdhem av vissa personer övervägas från fall till fall.

Referenser

(Sortering: bokstavsordning efter författare, därefter anonyma i bokstavsordning efter utgivare.) Abrahamsson, T., Norin, F.: Varm- och kallvattenförbrukning i sjukhus. VVS nr 12, 1970. Adamson, B., Olin, J.: Statistiska bearbetningar i anslutning till rapport nr 36 har utgetts som intern rapport från byggnadsvärmeutskottet vid Statens nämnd för byggnadsforskning. Adamson, B.: Kalorimätares noggrannhet. Statens nämnd för byggnadsforskning, särtryck lO:l957. Adamson, B., Sundberg, B.: Varm- och kallvattenförbrukningi bostäder. VVS nr 2, 1957. Alvendal, R., Weström, A.: Maximal Vattenförbrukning i bostadsfastigheter. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1963: 6. Arnkvaern, A.: Varmt Vann. Asemann, K., Wirth, H.: Der Wasserverbrauch Frankfurter Privathaushalte in Gegenwart und Zukunft. GWF-Wasser/Abwasser. hl (1972) 113. Bauer, M.: Wasserbedarf bis zum Jahre 2000. Umweltschutz. Information des Bundesinnenministeriums vom 17.11.1972. Behrens, H.: Die Wärmezählung bsw Wärmemessung für Zentralheizungen. Haustechnische Rundschau, vol. 46 (1941). Berlit, D.: Betriebsergebnisse des Heizungsblocks am Loreleiring ins besonders unter Berücksichrigung der Wohnungswärmemessung. Gesundheits-lngenieur, v01. 59 (1936). Bildmark, K.: Byggnadselementens uppskattade ekonomiska varaktighet och tidsintervaller för underhåll. Statens råd för byggnadsforskning. Särtryck 621962.

Ransonering av tappvarmvatten 305

Cederholm, J.: Synpunkter på mätning av energikonsumtionen i flerfamiljshusens lägenheter mot bakgrund av lånebestämmelser, boendeekonomi och energihushållning. Arbets-PM. Bostadsstyrelsen 1973-11- 30. Cederholm, J.: PM angående varmvattenmätning. Redigerad PM. Bostadsstyrelsen 1973-11-30. Cederholm, J.: Driftekonomiskt investeringsutrymme vid energibesparande åtgärder. Arbets-PM. Bostadsstyrelsen 1974-03-19. Csermak, B.: Ermittlung des zukünftigen Wasserbedarfs. GWF-Wasser/ Abwasser. H ll, 1973, p 114. Degen, A.: Die Wärmemengenmessung in Warmwasser- und Dampfnetzen mittels Wolumenzähler und die dabei auftretenden Messfehler. Gesundheits-Ingenieur 65, Dez 1942. Dirke, L.: Varmvattenförbrukning i lägenheter med och utan varmvattenmätare. VVS nr 11 och 12, 1960. - Dirke, L.: Projektering av hetvattencentraler några synpunkter. VVS nr 5, 1966. Dirke, L., Edvinson, E., Löfstrand, E.: Effektbehov för tappvarmvatteni bostadshus - Mätningar från 2 900 lägenheter i Göteborg. 1974-01-10 Kungl. Byggnadsstyrelsen, utv.pr0j. 0082-1970. Dittrich, A., Linneberger, B., Wegener, W.: Theorien zur Bedarfsermittlung und Verfahren zur Leistungskennzeichnung von Brauchwasser-Erwärmern. Heizung-Lüftung-Haustechnik Nr 2 und 3/1972. Eneborg, I.: Stora eller små värmecentraler. Statens nämnd för byggnadsforskning, handling nr 34. Eneborg, I.: Värmecentraler för småhusområden. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1962:42. Fornäs, H.: Varmvattenbehov och varmvattenberedning i bostadshus. VVS nr 5, 1959. Hagen, H.: Varmeforbruk i boliger. Norges Byggforskningsinstitutt, rapport nr 6 1953. Hanke, S. H., Boland, J. J: Water Requirements or Water Demands. Journal AWWA, nov. 1971. Hedlund, Anders: Några tekniska synpunkter på användandet av värmeflödesmätare. Tekniska Meddelanden, KTH, nr 32, 1974. Holmberg, J.: Elförbrukning i bostäder. VVS nr 9, 1974. Holmberg, J.: Vatten är energi. Elinstallatören nr 4, 1975. Hultman, B.: Vårt behov av vatten. VAV-föreningen och KTH. VVS nr 12, 1974. Håål, S.: Redogörelse för mätningar i Råslätt. Opublicerad stencil. Håål, S.: Uppvärmningssystem för flerfamiljshus. VVS nr 8, 1968. Larsson, M., Svensson, H.: Hushållsförbrukning. Diskussionsunderlag till symposium 197 5-02-03. VAV-föreningen, Stockholm. Larsson, O.: Driftsekonomi vid medelstora oljeeldade värmeanläggningar. Statens institut för byggnadsforskning. Rapport 97. Larsson, O.: Driftsekonomi vid medelstora oljeeldade värmeanläggningar. Årsverkningsgrader. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1962:49. Larsson, O.: Medelstora oljeeldade värmeanläggningar. Storleks- och ålderfördelningens inverkan på rökgasförluster m m. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1962:68. Larsson, O.: Oljeförbrukning i medelstora bostadshus. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1963:15. Larsson, O.: Panneffekten i oljeeldade värmeanläggningar. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1965:6. Larsson, O.: Energibehov och pannbelastning under olika årstider. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1965:32.

306 Ransonering av tappvarmvatten

Larsson, O.: Dimensionering och uppdelning av panneffekt. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1965:36. Larsson, Olov: Tappvarmvatten i bostadshus. Sammanställning av tillgängliga uppgifter över energiförbrukning. PM 1974-05-07. Statens institut för byggnadsforskning. Larsson, Olov: Demonstrationsverksamhet inom VVS-sektorn. Meddelande från Statens institut för byggnadsforskning, l:l975. Lindskoug, N.-E.: Elvärmefrågor 3:e utg. 1969. Mandorff, S.: Värmeförbrukning i skolor. Statens institut för byggnadsforskning. Rapport 33. Mandorff, S.: Reglering av framledningstemperatur vid radiatorsystem. Statens institut för byggnadsforskning. Informationsblad 1962:50. Mansa, J. L.: Värmemätning, tekniska och ekonomiska synpunkter. VVS nr 12, 1951. Olsson, S.: Kompendium isanitetsteknik 1974. Inst. för uppvärmningsoch ventilationsteknik, KTH, Stockholm. Ovesen, K.: Centraliserede og decentraliserede varmvandsforsyningsanlaeg. Varme nr 2, 1959. Köpenhamn. Posselt, O. G.: Värmefördelningsmätare. VVS nr 9, 1952. Quraishi, G.: Vattenförbrukningen i Sverige. Teknisk tidskrift h l6, 1964. Reijner, E., Adamson, B.: Prov med fördelningsmätare för värme och varmvatten. Statens nämnd för byggnadsforskning, rapport 36, 1956. Rydberg, J.: Några förbränningstekniska synpunkter på vedeldning. VVS nr 7, 1938. Rydberg, J.: Eldning med ersättningsbränsle. VVS nr 2, 1940. Rydberg, J.: Proveldning med oljeskiffer i kokspanna. VVS nr 5, 1940. Rydberg, J.: Vedeldning i kokspannor. VVS nr lO, 1940. Rydberg, J.: Försök med murad förugn för vedeldning. VVS nr l, 1941. Rydberg, J.: Dragregulatorer. VVS nr 4, 1942 och VVS nr 4, 1938. Rydberg, J.: Fyr- och flamtemperaturens inflytande på förbränningsresultat vid vedpannor. VVS nr 6, 1942. Rydberg, J.: Prov med eldningsinsatser i kokspannor. VVS nr 8, 1942 och VVS nr 12, 1942. Rydberg, J.: Dimensionering av anläggningar för varmvattenberedning. VVS nr 5, 1946. Rydberg, J., Lublin, S.: Låg rumstemperatur, tvivelaktig ur besparingssynpunkt. VVS nr 2, 1954. Rydberg, J.: Kompendium i uppvärmnings- och ventilationsteknik. Inst. för uppvärmnings- och ventilationsteknik, KTH, Stockholm. Sjöstedt, S.: Värmemätare, en kort översikt. VVS nr l, 1952. Sjöstedt, S.: Åtgärder för att stimulera till minskad värme- och varmvattenförbrukning i kollektivt uppvärmda bostadshus. Svenska Värmeoch Sanitetstekniska Föreningen, förhandlingar 1953. Stålebrant, R.: Elektrisk tappvattenvärmning för elvärmda flerfamiljshus. VVS nr 6, 1972. Svensson, Gösta: Dygnsbehovet av tappvarmvatten. Rapport från byggforskningen, R57:l973. Svensson, G.: Varmvattentappningar i flerfamiljshus. AB CTC, PM 1975- 01-16. Telander, N.: Dragbehovet vid vedeldade värmecentraler. VVS nr ll, 1937. Tullander, V., Olsson, E., Karlgren, L., Ahl, T.: Hushållsavloppsvatten l-5. Byggforskningen informerar 1967:19-23. Åmark, K.: Kristidspolitik och kristidshushållning i Sverige under och efter andra världskriget, del I och II. SOU 1952:50, Idun, Stockholm 1952.

Ransonering av tappvarmvatten 307

Östman, A.: Tappvattenbesparande åtgärder i bostadshus. Rapport för anslag 720489-3. Statens råd för byggnadsforskning. Byggnadsenergigruppen: Energibesparande åtgärder för uppvärmning, ventilation och varmvatten. Rapport från byggforskningen, Rl0:1974. Bostadsstyrelsen: PM 1967-12-04 ang. vv-mätning (enkät hos bostadsförvaltningar).

Tjäna på att spara värme. Broschyr utgiven av Bostadsdepartementet i

samarbete med Bostadsstyrelsen, Statens institut för byggnadsforskning och statens planverk. Bostadsdepartementet 1974-12-20 samt tillhörande remissvar (14 st). Yttranden ang. undersökning av möjligheterna till energibesparing. Bränslenämndens rapport 1974. Bilaga 6. Underlag för metod för bestämning av en byggnads normala värmebehov. Rapport från CDLs och SEFs kommitté. Ransaren II, okt. 1974. Metoder .för konsumtionsbegränsning vid elkraftbrist. Samarbetsgruppen för byggnaders energiförsörjning: Byggnaders energiförsörjning. Rapport från byggforskningen R9:1970. Samarbetsgruppen för byggnaders energiförsörjning. Energibesparing en undersökning i två flerfamiljshus: Preliminär rapport, feb. 1975. Statens råd för byggnadsforskning. Yttrande avgivet av den av Statens bränslekommission den 4 juli 1951 tillsatta varmvattenkommittén. Stockholm 21 aug. 1951 (ej publicerad). Statens elransoneringsnämnd 1973. (Prel.) rapport del I. Stockholm, okt. 1974. Statens industriverk, SIFU-enheten (1974). Värt att veta om ekonomisk uppvärmning. Svenska Bostäder. Botkyrkautredningen 1967. Opublicerad utredning. Kurs i värmebesparingsteknik för byggnader 22-24 sept. 1952 arrangerad av Svenska Teknologföreningen och Svenska Värme- och Sanitetstekniska Föreningen. Sveriges Officiella Statistik, SCB, Stockholm 1974. Folk- och bostadsräkningen 1970. Del 9: Lägenheter, hushåll och familjer i hela riket, länen m. m. SABO-företagen och bränslekrisen. VVS nr 2, 1975. Skånes och Hallands Vattenförsörjning. SOU 1965:8. Betänkande från installationsbranschutredningen. Installationssektorn. SOU 1974:47, SOU 1974:48 (bilagor). Energi 1985-2000. Betänkande från energiprognosutredningen. SOU 1974:64, SOU 1974:65, bilagor. Yttranden ang. EPU. SOU 1974:64-65. Energiforskning. Betänkande från energiprogramkommittén. SOU 1974:72, SOU 1974:73-76, expertbilagor A-D. Tekniska meddelanden av Statens bränslekommission. Nr 16, 1952 Elda med torv Nr 16, 1952 Varm bostad med mindre bränsle Nr 12, 1941 Tag vara på värmen Nr 11, 1941 Se om Ert hus Nr 10, 1941 Veden. .. Nr 5, 1940 Elda ekonomiskt Nr 6, 1941 Råd ang. eldning med blandning av stenkol, ved, träkol och koks i värmeledningspannor. Värmepannor och deras förbränningsekonomi. Teknisk Tidskrift 1943, häfte 44. VVS-Handboken 1963. VVS-Tekniska Föreningen, Stockholm. Energiförsörjning i hyreshus. Estraddiskussion vid VVS-Tekniska Föreningens årsmöte i oktober 1968. VVS nr 10 och 11, 1968. Tabeller och diagram 1974. VVS-Tekniska Föreningen, Stockholm. VVS-Handboken.

308 Ransonering av tappvarmvatten

l Allmän -

Underbilaga vattenanläggning Vattenförbrukning

enligt VVS-Handboken 1974

1. Allmänt om vattenförbmkning

l., Folktätheten anges i ”personer per hektar, p/ha. 2, Specifik Vattenförbrukning är den för en viss ort utmärkande vattenförbrukningen per person och tidsenhet och anges vanligeni liter per person och dygn”, 1/(p-d). Den specifika vattenförbrukningen omfattar all förbrukning, således även industrins förbrukning - vattenkrävande industrier - och erhålls att undantagna genom totalförbrukning divideras med antalet invånare och dygn.

2. Överslagsvärden för specifik Vattenförbrukning

Man kan räkna med att den specifika vattenförbrukningen i framtiden, när bebyggelsen blivit fullständigt moderniserad, kommer att uppgå till: 400-600 l/(p-d) i större tätorter, 300-500 l/(p-d) i mindre tätorter, högst 400 l/(p-d) i små samhällen med en folkmängd av 50-500 p.

3. Överslagsvärden för maximal Vattenförbrukning

Den största resp. minsta dygnsförbrukningen erhålls genom att multiplicera medeldygnsförbrukningen med maximi- resp. minimidygnsfaktorn, som för: större tätorter kan uppskattas till 1,8- l ,2 maximidygnsfaktor 0,5-0,9 minimidygnsfaktor mindre tätorter kan uppskattas till 2,0 maximidygnsfaktor 0,5 minimidygnsfaktor Den största timförbrukningen erhålls genom att medelförbrukningen under maximidygn multipliceras med maximitimfaktorn. Denna liggeri större tätorter mellan 1,4 och 1,7 men kan inom mindre orter uppgå till mellan 2,0 och 2,5. För ett normalt industriområde med blandad industriell verksamhet kan man räkna med en spillvattenavrinning av mellan l och 3 l/(s - ha). Om man inte genom direkta undersökningar kan få begrepp om den framtida vattenförbrukningen inom ett industriområde, kan man välja det av följande värden, som ger den högsta siffran: 225 l per arbetsdag om 8 timmar och anställd arbetare eller 2 l/(s - ha) (medelförbrukning) och 3 l/(s ha) (maximiförbrukning).

Ransonering av tappvarmvatten 309

4. Överslagsvärden för vattenförbrukningen inom bebyggelseomráden

med olika folktäthet Medelvattenf ör- Folktäthet Vattenförbrukningens intensitet ° brukning l/(p d) p/ha l/(s ha) Minimi- Medel- Maximi- Maximidygn dygn dygn timma

Minimidygnsfaktor = 0,7 Maximitimfaktor = 1,6

Medelvattenförbruk- Folktäthet Vattenförbrukningens intensitet ning l/p d) p/ha l/(s ha) Minimi- Medel- Maximi- Maximidygn dygn dygn timma

Minimidygnsfaktor = 0,5 Maximitimfaktor = 2,2

5. Överslagsvärden för folktäthet vid olika slag av bebyggelse

Bebyggelsområde Folktäthet p/ha Hyreshus

Småhus

Villor Små tomter 30- 50 Stora tomter 20- 40

310 Ransonering av tappvarmvatten

6. Overslagsvárden för industriell Vattenförbrukning

Typ av industri och Vattenförbrukning produktion m3/produktlons- Produktions- m3 per enhet enhet anställd och arbetsdag Livsmedel

Läder och textil Sko 5 l 000 par skor 0,02 Blekning 50- 100 ton vara - Färgning 20-50 ton vara 1,5 Läder 40-60 ton skinn 2 Uppspinning 20-70 g ton ull 1,5

Tvätteri Maskintvätt 5 ton tvätt 2,5

Trä och papper Cellulosa 200-400 ton cellulosa 100 Papper 125 -1 000 ton papper 25 Kemisk Glas 3-28 ton glas 0,2 Gummi 100-150 ton färdigfabrikat 1- 2 500 ton buna - Konstgummi Syror och salter 50 ton klor 20-60 Tvättmedel 25 ton vara 1,2

Byggnad Takpapp och asfalt 1-2 1 000 m7 takpapp 1,2 Stål

Ransonering av tappvarmvatten 311

rätt - Underbilaga 2 Diska spara energi

Disk i rinnande vatten tar en liter olja

Det finns åtminstone tre sätt att handdiska på. Nu när det är oljebrist bör man välja det sätt som kräver minst energi:

1. Diskning och sköljning i

i

rinnande varmt vatten. UPP ti” 1501518 40gradigt vatten Alt- 1 (= ett bad) motsvarar ca en liter eldningsolja.

2. Diskningi upptappat v

vatten och sköljning 4 _ _ _ \ En halv liter olja. i rinnande varmt vatten. Alt. 2

3. Diskning och sköljning i

m

Två decmter olja_ upptappat vatten. Alt. 3

(Alternativet att .rkölja i rinnande kallvatten är likvärdigt med 3. både med hänsyn till diskresultat och energiåtgång. Emellertid går det åt mer vatten - och till en normallägenhet kostar lika vattenförbrukningen mycket som uppvärmningen.) Om landets 3,5 miljoner hushåll varje dag diskade i upptappat vatteni stället för rinnande, så skulle vi kunna spara så mycket som en miljon ton olja om året. Den svenska oljeimporten var 1972 ca 30 miljoner ton.

Gör så här vid disken: - Grovrengör de kraftigt smutsade artiklarna under rinnande kallt vatten. Stapla dem på diskbänken. - vatten i diskhon och sköljhon. (Den bifogade Tappa upp lagom varmt är tillräckligt stor för att sluta till sköljhons Tätty”-gummiplattan bottensil.) « Sätt till diskmedel - även i sköljvattnet. Det tag gärna en droppe underlättar avrinningen och gör att disken torkar fortare.

312 Ransonering av tappvarmvatten

- Diska, skölj och sätt upp i torkställ. Arbeta alltid i en följd - från vänster till höger eller tvärt om.

Det är inte ohygieniskt Diskning i upptappat vatten ger i de flesta fall bättre resultat än disk under rinnande vatten, som inte tillåter lagom dosering med diskmedel. Vid stordisk byt vatten en eller flera gånger. Det spar ändå mycket energi jämfört med disk under rinnande vatten.

Lât aldrig varmvatten rinna - Tänk på att stänga av varmvattenkranen medan ni gör ren bord och bänkar i köket. - När man duschar bör man stänga av vattnet medan man tvålar in sig. - minskar Lägre vattentemperatur energiförbrukningen.

sou 1975:61 313

Bilaga 7 Prismekanismen som förbruknings-

regulator

Av civilekonom Mats Persson

l Inledning och sammanfattning

Om efterfrågan på en vara är större än utbudet måste något slag av anpassning komma till stånd. En sådan anpassning kan vara mer eller mindre smärtsam och mer eller mindre önskvärd för samhället. De två huvudalternativ som står till buds för att åstadkomma balans mellan utbud och efterfrågan är prishöjning och ransonering. Vilket av de två alternativen som är att föredra beror på vilka ekonomisk-politiska mål samhället har och vilka medel som står till förfogande. Vid en jämförelse mellan de två förbrukningsregulatorerna måste man kartlägga dels deras välfärdsekonomiska effekter, dvs. deras effekter på den totala realinkomsten i ekonomin, dels deras effekter på fördelningen av denna realinkomst. I föreliggande arbete har jag undersökt de två alternativen prishöjning och ransonering som medel att komma till rätta med en tänkt brist på energivaror. Härvidlag har studien tre allvarliga begränsningar: A. Den förutsätter att storleken av den önskvärda nedskärningen av energiförbrukningen inom olika användningsområden är given. Således förutsätter jag att bensinförbrukningen ska skäras ned med 15 %, förbrukningen av eldningsolja med 25 %, elförbrukningen med lO % och näringslivets oljeförbrukning med 15 %. Dessa siffror är de som var aktuella vintern 1973/74, och jag diskuterar således inte frågan om huruvida denna fördelning mellan energins olika användningsområden verkligen är den bästa tänkbara. En studie av denna fråga skulle, med de analysinstrument som står till nationalekonomins förfogande, visserligen bli svår och omfattande, men dock i princip fullt möjlig att genomföra. B. Studien har ett kortsiktigt perspektiv. Energibristen antages vara av kortsiktig natur, varför jag inte tar hänsyn till de anpassningsmekanismer och strukturella förändringar inom det ekonomiska livet som kan bli aktuella vid en bestående minskning av energitillförseln. Sveriges eventuella omvandling till ett lågenergisamhälle, frågan om och flera andra - utbyggnad av kärnkraften nog så intressanta problem kommer alltså inte att tas upp i dessa sammanhang. C. Den tid jag haft till mitt förfogande har inte medgett några egna empiriska undersökningar. Med nödvändighet har arbetet därför be-

314 Prismekanismen som _förbrukningsregulator

gränsat sig till att analysera problemets principiella och teoretiska aspekter. Dessutom är tidigare insamlade data - om de över huvud taget existerar mycket ofullständiga och osäkra, varför de beräkningar jag gjort på basis av dessa snarast får ses som räkneexempel, syftande till att illustrera ett principiellt resonemang, än som ett användbart beslutsunderlag för berörda myndigheter.

Med dessa förenklingar i botten kan studien sammanfattas enligt följande: Det enklaste sättet för myndigheterna att komma till rätta med en tillfällig brist på energivaror är att inte göra någonting alls. Då kommer, tack vare lagen om tillgång och efterfrågan, energipriset att pressas upp till en sådan nivå att den efterfrågade kvantiteten blir lika med den tillgängliga. Detta får två effekter: För det första kommer energiproducenternas försäljningsintäkter att öka; eftersom energiförbrukarna är relativt okänsliga för prisförändringar krävs en kraftig prishöjning för att efterfrågan ska minska nämnvärt, och producenternas (eller försäljarnas) vinster kommer således att öka med betydande belopp. Konsumenterna, som nu förbrukar en mindre kvantitet än tidigare, och dessutom betalar ett högre pris, åsamkas en välfärdsförlust som kan beräknas empiriskt. För det andra fördelas genom detta förfarande den knappa energin till de konsumenter som är villiga att betala mest för den. Denna fördelningsprincip är den gängse principen i en marknadsekonomi, och den är inte helt odiskutabel; det är inte självklart att varorna alltid bör fördelas till just de personer som kan betala mest för dem. Ett annat alternativ står till buds om man inte skulle anse den inkomstomfördelning från konsumenter till producenter, som alternativet ovan innebär, önskvärd. Detta går ut på att samhället hindrar producenterna från att höja energipriserna. För att efterfrågan ska bringas i nivå med det knappa utbudet belastas i stället energivarorna med en kraftigt höjd energiskatt, så att priset i konsumentledet (dvs. producentpris plus skatt) blir lika med det pris som skulle ha uppstått om de fria marknadskrafterna fått råda. l detta fall kan producenterna inte dra någon fördel av den uppkomna bristsituationen; vinsten av prishöjningen tillfaller i stället samhället i form av ökade skatteintäkter. För konsumenternas del blir dock effekten densamma som i det första fallet - en minskad konsumtion till ett högre pris, och därigenom en ansenlig välfärdsförlust. De två varianterna av prishöjningsalternativet innebär alltså dels att den knappa varan fördelas ienlighet med konsumenternas betalningsvilja och -förmåga, dels att inkomster omfördelas mellan konsumenter och producenter (den första varianten) eller mellan konsumenter och samhälle (den andra varianten). I diskussionerna om prishöjningsalternativet har dessa effekter ofta kritiserats ur fördelningspolitiska synvinklar. Man har frågat sig om en inkomstomfördelning från konsumenterna till producenterna verkligen är berättigad. Samma argument gäller det fall då prishöjningen tas ut i form av en ökad energiskatt; även om en ökning av

Prismekanismen som _lörbrukningsregularor 315

samhällets intäkter verkligen vore önskvärd är det inte självklart att denna ökning ska finansieras av energikonsumenterna i stället för av alla skattebetalare. Vidare kan man anse att den fördelning av konsumtionen som skulle bli följden av att den knappa varan fördelades på detta sätt inte är önskvärd. Detta argument är särskilt tillämpligt på livsmedelssituationen i krig; om balans mellan tillgång och efterfrågan skulle åstadkommas genom en (förmodligen mycket kraftig) höjning av livsmedelspriset skulle - med rådande sneda inkomstfördelning - somliga människor inte ha råd att köpa några livsmedel alls. Om således den knappa varan är mycket väsentlçg - för att inte säga livsviktig - för konsumenterna innebär en kraftig prishöjning att de grupper som har de lägsta inkomsterna kan komma att drabbas hårdare än de mer välbärgade. Om däremot varan är mindre viktig blir problemet mer komplicerat; man kan då inte säga att någon viss inkomstkategori generellt gynnas eller missgynnas mer än någon annan. De som fortsätter att konsumera varan till det högre priset får ju betala detta högre pris för den, och det faktum att vissa människor accepterar en sådan utgiftsökning innebär ingalunda att dessa gynnas mer än de människor som inte accepterar den. Om man finner prishöjningsalternativets effekter oacceptabla kan man åstadkomma balans mellan (den knappa) tillgången och efterfrågan genom att ransonera varan ifråga. Detta innebär att samhället inför en ny typ av valuta, nämligen ransoneringskuponger, som krävs vid köp av den knappa varan. Ett sådant arrangemang ger myndigheterna en viss kontroll över konsumtionens fördelning; medan konsumtionen iprishöjningsalternativet fördelades i enlighet med konsumenternas betalningsvilja och -förmåga skulle den i ransoneringsalternativet dessutom fördelas i enlighet med människornas kupongtilldelning. Och eftersom myndigheterna kontrollerar fördelningen av kupongerna skulle således en ransonering ge samhället ett visst utrymme att bedriva fördelningspolitik. För konsumenternas del medför en ransonering tre slags kostnader:

l. Eftersom den totala förbrukningen måste nedbringas är det ofrånkomligt att konsumenternas välfärd minskar. Denna välfärdsförlust är av samma slag som i prishöjningsfallet ovan; eftersom konsumenterna dock förbrukar en mindre kvantitet utan att behöva betala ett högre pri: blir välfärdsförlusten mindre än för prishöjningsalternativet. Storleken på denna kostnad kan beräknas empiriskt. 2. Kostnader för ransoneringsadministration. 3. Kostnader i form av förlorad valfrihet. Man kan visa att införandet av en extra ”valuta”, ransoneringskuponger, stör det ekonomiska systemezs funktioner på ett sätt som innebär en reell kostnad för somliga konsumenter. Detta gäller främst de konsumenter som har mycket stort behov, respektive mycket litet behov, av den knappa varan. Att genom ransonering avstänga den förra gruppen (som värderar energivarorna extremt högt) från att konsumera ytterligare energi, samtidigt som man gör det möjligt för den senare gruppen (som inte värderar energivarorna särskilt högt) att konsumera en relativt stor kvantitet, innebär ett slöseri med samhällsekonomiska resurser.

316 Prismekanismen som /örbrukningsregulator

En variant av ransoneringsalternativet medför en ökad valfrihet för konsumenterna, så att den tredje kostnadsposten ovan kan elimineras. Denna variant innebär att ransoneringsbevisen görs överlåtbara, dvs. att man skapar en marknad för kuponger. Ett sådant system skulle innebära en samhällsekonomisk vinst såtillvida att den skulle göra det möjligt för personer med låg värdering av sin varutilldelning att göra den tillgänglig för personer som bättre behöver den. Bägge parter skulle tjäna på detta: kupongköparen skulle få tillgång till den större kvantitet energivaror han önskar, och säljaren skulle få pengar som han värderar högre än den kvantitet energivaror han just avstått från. Alldenstund ett system med överlåtbara kuponger inte medför en annorlunda inkomstfördelning än den som skulle uppstå vid ett system med vanlig, strikt ransonering kan man således konstatera att det förra systemet samhällsekonomiskt sett är överlägset det senare. Det existerar således fyra metoder att komma till rätta med ett efterfrågeöverskott: prishöjning, prishöjning via skatt, strikt ransonering och ransonering med överlåtbara kupunger. I denna studie har jag valt att presentera teorin för dessa förbrukningsregulatoreri avsnitt 2. I samma avsnitt tillämpar jag sedan de teoretiska resonemangen på en hypotetisk brist på motorbränslen och belyser iett antal räkneexempel de samhälleliga kostnader de olika alternativen skulle medföra. De grundläggande resonemang som presenterats i avsnitt 2 används sedan även i avsnitten 3 och 4 för att studera effekterna av en brist på eldningsolja resp. elektricitet. Här kompliceras förhållandena av institutionella och tekniska faktorer. Vad gäller eldningsoljan medför ju en ökad boendekostnad, p. g. a. höjt oljepris, ett ökat bostadstillägg. Vid en beräkning av prishöjningens välfärdseffekter måste man således ta hänsyn till detta, och jag har i avsnitt 3 utfört en del beräkningar av de slutliga välfärdseffekterna för olika inkomstgrupper och boendekategorier. Vad gäller elektriciteten lägger distributionssystemets tekniska utformning hinder i vägen för en regelrätt ransonering, och jag presenterar i avsnitt 4 den ekonomiska teorin för en kvotransonering med överuttagningsavgifter. Slutligen diskuterar jag, i avsnitt 5, en viktig fråga som egentligen förtjänar en utförligare analys, nämligen den om energin som produktionsfaktor inom näringslivet. Man kan här använda samma typ av resonemang som i de tidigare avsnitten; de förbrukningsregulatorer som står till buds är prishöjning, prishöjning via skatt, strikt ransonering och konvertibel ransonering. Man kan för vart och ett av dessa alternativ beräkna de inkomstomfördelningar som sker mellan företagen och energiproducenterna, resp. mellan företagen och myndigheterna, och man kan vidare beräkna de effekter som uppstår på näringslivets produktion. Det visar sig då att företagens produktion, dvs. Sveriges bruttonationalprodukt, blir störst om de två prishöjningsvarianterna (eller konvertibel ransonering) tillämpas, medan en strikt ransonering i regel medför en lägre BNP. Å andra sidan kan den strikta ransoneringen utformas så att sysselsättningen inom landet blir högre än den skulle bli om de andra tre alternativen tillämpades, och alldenstund en hög

SOU l975z6l Prismekanismen som _förbrukningsregulator 317

sysselsättning och en hög BNP bägge är viktiga mål för den ekonomiska politiken kan man inte generellt säga att en viss förbrukningsregulator är överlägsen de andra. För att belysa de två huvudalternativens verkningar har jag genomfört en enkel s. k. input-outputstudie, som numeriskt visar effekterna på bruttonationalprodukt och sysselsättning vid en prishöjning resp. en strikt ransonering. Till sist kan nämnas att jag, för att vinna överskådlighet, stundtals bortsett från vissa mindre frågor av teoretisk art. I de fall så skett harjag bedömt dessa frågor sakna nämnvärd betydelse för såväl problemets principiella natur som dess praktiska relevans. Trots detta har texten nödvändigtvis ibland blivit något teknisk, varför jag rekommenderar de läsare som inte behärskar den (i och för sig ganska enkla) nationalekonomiska analysapparat som här kommer till användning att först läsa Appendix I. Där ges en kortfattad redogörelse för principerna hos de analysmetoder jag använt mig av.

2 Motorbränslen

I detta avsnitt jämföres prishöjning och ransonering som medel att komma till rätta med en brist på motorbränsle. Avsnittet är ganska långt, vilket beror på att jag har valt att här presentera den teori för ransoneringar som jag sedan använder mig av även i följande avsnitt. Diskussionen om olja för fastighetsuppvärmning, om el, stadsgas och fjärrvärme samt om olja för industriellt bruk bygger i stor utsträckning på de principer för vilka jag redogör i detta första avsnitt.

2.1 Prishöjning

Vid förberedelserna för bensinransoneringen vintern 1973/74 uppställdes sparmålet 15 procents minskning av den för årstiden normala förbruk-

ningen För att beräkna hur stor prishöjning som skulle erfordras för att

1 Se Transportnämnden åstadkomma en minskning av efterfrågan av denna storleksordning (1974), sid 52. behöver man uppgifter om efterfrågans priselasticitet, dvs. det tal som 7 På lång sikt hinner man säger hur många procents förändring i efterfrågan som orsakas av en t. ex. köpa nya, bensinsnålare bilar. procents förändring av priset. Priselasticiteten är i princip möjlig att 3 Jfr. Fletcher (1974). skatta empiriskt, men de skattningar som hittills gjorts i Sverige är mycket osäkra. Saken kompliceras av att elasticiteten antar olika värden 4 Denna siffra bygger på antagandet att den

på kort och lång siktz samt att det kan vara svårt att ta vederbörlig

s. k. bågelasticiteten är hänsyn till psykologiska faktorer, påverkan från sparkampanjer o. dyl., -0,2 i det aktuella när man vill skatta den rena några bedömares intervallet. Om vi i stället prispåverkan. Enligt använder oss av s. k. skattningar skulle dock efterfrågans priselasticitet ligga i närheten av -O,2, iso-elastiska efterfrågedvs. en enprocentig höjning av bensinpriset skulle minska den efterfrå- kurvor skulle detta

gade kvantiteten med 0,2 procent? Om vårt sparmål är en minskning av innebära att en 15-pr0-

centig förbrukningsefterfrågan med 15 % skulle detta således kräva en prishöjning på 75 %.4 minskning kräver en Detta skulle innebära att bensinhandelns försäljningsintäkter skulle öka 125-procentig prishöjmed ca 50 %, eller l 300 miljoner kronor per år för Sveriges del. ning.

318 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

Man kan fråga sig om en sådan inkomstomfördelning från konsumenter till producenter är nödvändig. Om världsmarknadspriserna på olja redan har stigit i motsvarande grad har svenskarna bara att välja mellan att ac-

cepterainkomstomfördelningen och att bli utan bensin. Om dock oljebris- a

ten har uppstått utan att marknadskrafterna helt slagit igenom på den

l

internationella marknaden skulle den för marknadsjämvikt erforderliga prishöjningen kunna tas ut i Sverige, och det finns då inget som hindrar att vinsten, i stället för att tillfalla bensinhandeln, tas ut av samhället i form av en kraftigt höjd bensinskattz Ett sådant system har den fördelen att det medger finansiering av sådana statliga beredskapsåtgärder som kan vara aktuella i en krissituation. Pengarna kan även återföras till konsumenterna på ett sådant sätt att de som drabbats av prishöjningen kompenseras för detta. Det torde vara administrativt omöjligt att åstadkomma en fullständig kompensation i synnerhet som återföringen måste vara av klumpsummekaraktär - men i viss mån existerar redan i dag rutiner för kompensation vad gäller eldningsolja. Även om det för den enskilde konsumenten kanske känns mer tillfredsställande att betala det högre priset till samhället i stället för till oljebolagen, ter sig, rent ekonomiskt, de två alternativen likvärdiga. Antag att konsumenten har budgetlinjen BB i figur 1 och att han således konsumerar i punkten A:

Kr

I I I | I Figur I. I Bl X2 *1 Bensin 1 Detta kan bero på att t. ex. producentländema skär ner leveranserna utan att i motsvarande mån utnyttja sin monopolställning till att höja priserna. Under vintern 1973/74 nådde således inte oljepriset - trots de höjningar som ägde rum - någon marknadsmässig jämviktsnivå. 2 Prissystemet har två huvudsakliga funktioner: För det första ska det ge information till konsumenterna, vilka på basis av denna information kan fatta beslut för en optimal konsumtion. För det andra ska det ge information till producenterna; dessa, som förutsätts sträva efter en maximal vinst, väljer att producera de mest lönsamma varorna. Genom att en prishöjning skulle göra bensinproduktionen mer lönsam skulle produktiva resurser lockas till denna sektor och utbudet skulle öka, vilket vore samhällsekonomiskt önskvärt. Om emellertid prishöjningen inte kommer producenterna till godo, utan i stället tillfaller staten i form av en skatt, lockas de inte att öka produktionen. Myndigheternas intervention har således stört prissystemets funktion som informationsmedium. I detta sammanhang förutsätter jag att bensinbristen är av så kortvarig natur att dylika störningar saknar betydelse; jag antar alltså att myndigheterna kan lägga punktskatter på energivarorna utan att detta nämnvärt påverkar resursallokeringen inom ekonomin.

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 319

Om det nu uppstår brist på bensin, så att konsumtionen måste skäras ner till x; kan detta åstadkommas genom en prishöjning som ändrar budgetlinjen m1 1313:

Figur 2. X2 Bensin

Som synes väljer individen då punkt C, vilken ligger på en lägre indifferenskurva, dvs. en lägre nyttonivå. För att se vad individen värderar denna försämring till, uttryckt i kronor, lägger vi in linjen DD i diagrammet. Denna linje har samma lutning som BB och tangerar den ursprungliga (högre) indifferenskurvan.

Figur 3.

Bensin *z

Linjen illustrerar följaktligen hur stor inkomst individen skulle behöva för att, givet det höjda bensinpriset, uppnå samma nyttonivå som i utgångsläget. Som synes skulle inkomsten behöva höjas med ett belopp 1 Betr. mätning av konmotsvarande sträckan BD. Detta är alltså den välfärdsförlust, uttryckt i sumentöverskottet på kronor och ören, som individen åsamkats på grund av bensinprishöjdetta sätt, se Mishan

ningen (1968), sid 195-202.

320 Prismekanismen som _förbrukningsregulator

I princip skulle man kunna mäta denna välfärdsförlust; i praktiken är det dock givetvis omöjligt att kartlägga alla människors indifferenskurvesystem. Vi kan dock bilda oss en uppfattning om storleken på den sammanlagda välfärdsminskningen för alla människor genom att illustrera prishöjningen på ett annorlunda sätt. I figur 4 har en persons efterfrågekurva ritas in; p] anger det ursprungliga priset och X1 den ursprungligen efterfrågade kvantiteten. Konsumentöverskottet motsvaras av ytan av triangeln p, JM. Pris

J

L P2___ l | M P1 I l l 7 Effer-frögod Figur 4, xz x, . kvantitet

Om nu konsumtionen måste nedbringas till x, innebär detta att priset måste höjas till pg. Konsumentöverskottet minskar då med ett belopp motsvarande ytan av fyrhörningen plpg LM. Detta är den välfärdsminskning som individen åsamkas. Nu känner vi inte alla individuella efterfrågekurvor, men eftersom vi har en del information om samhällets totala efterfrågan (som alltså är lika med summan av de individuella efterfrågekurvorna) kan vi beräkna samhällets totala välfärdsminskning (som således är summan av de individuella välfärdsförlusterna). Ytan T av fyrhörningen plpg LM i fig. 4 kan räknas ut genom formelnl nz-v 1-n T= ° +1 1 2e n

Ytan K; av triangeln i figuren ovan är lika med 2 q dp dq 1

Kl = ådirdq = qp 12 - n2V›

dq°p *J q e 1 Basen i Kl förhåller sig till basen i Kg som n : (l-n). dvs. Kg :s yta är 2 EST

2 in

(2

+

l)-ni-e-v-

större än K; :s yta. Den totala ytan blir då

:i

Prismekanismen som .förbrukningsregulator 321

där n betecknar den procentuella nedskärningen av den kvantitativa efterfrågan, e står för varans priselasticitet och v mäter värdet av varans konsumtion före prishöjningen. Med utgångspunkt i en tänkt konsumtionsminskning på 15 %, en skattning av den totala efterfrågans priselasticitet på -O,2 samt det faktum att värdet av bensinkonsumtionen uppgår till 2670 miljoner kr. per år] kan den totala välfärdsförlusten av en höjning av bensinpriset beräknas till approximativt l 850 miljoner kr. En annan jämförelse kan göras om vi dividerar bägge leden i ekvationen ovan med totalkonsumtionens värde före prishöjningen (och bortser från sparandet). Vi får då ett uttryck för A P, dvs. den ökning av konsumentprisindex som välfärdsmässigt skulle motsvara den aktuella

bensinprishöjningenz

2 mail_

2-1“+1)

2 ° e - V n

Hushållens totala konsumtion uppgår till ca 105 690 miljoner kr., varför man med hjälp av våra tidigare siffror kan beräkna A P till ungefär 1,8 %. Detta innebär att en prishöjning på bensin, syftande till en 15-procentig konsumtionsminskning, skulle förorsaka konsumenterna en lika stor välfärdsförlust som en l,8-procentig ökning av konsumentprisindex skulle göra.

2.2 Ransonering Om man inte accepterar prishöjning som ett sätt att minska förbrukningen utan i stället väljer att införa ransonering innebär detta egentligen bara att man ersätter (eller kompletterar) ett prissystem med ett annat. Som visats i ett par numera klassiska arbeten om den ekonomiska teorin

för ransoneringar3 kan man betrakta ransoneringskupongerna som ett

slags valuta” med samma principiella egenskaper som pengar. Den teorin för konsumentbeteende gängse och den analysapparat som för studier av detta beteende utarbetats är lika tillämpbar i en vanlig, oreglerad ekonomi som i en ekonomi med ransonering. Den enda skillnaden är att vi i det förra fallet bara har en valuta (pengar), medan vi i det senare har tvâ (pengar och ransoneringskuponger). l konsekvens härmed har vi i ransoneringsfallet även två uppsättningar priser, en uppsättning som talar om hur många kronor och ören konsumenten måste betala för att få en enhet av varan, och en uppsättning priser som talar om hur många kuponger han måste betala. En tilltalande egenskap hos ett system med ransoneringar är att fördelningen av ”kupongvalutan mellan människorna är underställd lstagistiska centmsamhällets kontroll. Till skillnad från fördelningen av ”penningvalutan, bYYå (1973): tabell N 5dvs. den vanliga inkomstfördelningen, som ofta är svår att påverka, kan 3 Jfr Kaldor (1941) och lätt fördelas i enlighet med samhällets preferenser. Införan-

zêfggsirlfelgizxfégåtgg*

kupongerna

det av ransonering i en bristsituation kan alltså verka i jämlikhetsskapanproportion?” höjning av de riktning. Det är i huvudsak dessa tankar som legat bakom ransone- samtliga priser. ringarna under de två världskrigen; man har velat förhindra att priserna på 3 Samuelson (1948) och viktiga basvaror pressas upp till en sådan nivå att bara de rika skulle Graaf(1948).

322 Prismekanismen som förbrukningsregulazor SOU l975:6l

kunna konsumera dem. Den fördelningspolitiska handlingsfrihet som ett system med ransoneringar skänker myndigheterna har dock en kostnadssida; införandet av ransonering minskar den totala välfärden i ekonomin på tre sätt: För det första innebär ju ransoneringen att konsumtionen med nödvändighet minskar. Detta medför en förlust av konsumentöverskott av samma slag som i prishöjningsalternativet. För det andra förorsakar själva ransoneringsarbetet rent administrativa kostnader. För det tredje medför regleringen en förlust för konsumenterna i form av minskad valfrihet. Om bensinpriset höjdes skulle man kunna konsumera lika mycket bensin som förut - om man är beredd att betala vad det kostar. Vid en ransonering är detta omöjligt. Även om den totala bensinkonsumtionen är densamma i de två fallen innebär ransoneringsfallet en välfärdsförlust för konsumenterna i form av minskad valfrihet. I princip skulle man kunna skatta värdet av denna kostnad genom att fråga konsumenterna hur mycket de kräver för att föredra en ransonering (med åtföljande

förlust av valfrihet) framför en prishöjning Observera att den första

kostnaden är av samma slag som vid prishöjning. De tvâ senare kostnaderna är ransoneringens merkostnader jämfört med prishöjningsalternativet. För att noggrannare analysera välfärdseffekterna kan man använda sig av indifferenskurvetekniken. Antag att en individ har totalinkomsten 0B som han kan fördela mellan konsumtion av bensin och konsumtion av andra varor i enlighet med budgetlinjen BB figur 5:

Kr

1 För att de två alternati- B ven ska vara helt jämförbara krävs dessutom att Q. prishöjningen ska åtföljas av en subvention motsvarande ransoneringens subventionsmoment. Det A finns även andra, enklare sätt att beräkna kostnaden för den förlorade valfriheten. B __ 0 i Bensin Figur 5 7 Åtminstone i ransoneringens initialskede är en likformig tilldelning, s. k. standardranson, det mest Han väljer då den kombination av bensin och ”övrigt” som svarar mot aktuella alternativet. A. Om nu bensinen punkten ransonerades, så att varje konsument kan

3 Förutsatt att ransone- köpa högst i? liter? skulle konsumenten konfronteras med en ny

ringen är effektiv. Det budgetrestriktion, linjen BQSZ. Det är tydligt att den högsta indifferenskan ju ñnnas konsumen-

ter som förbrukar så lite kurva som här kan nås ligger lägre än den ursprungliga?

För att värdera den välfärdsförlust individen åsamkas genom att han bensin att en ransonering inte skulle påverka dem. tvingas ner till en lägre nyttonivå kan vi lägga in en hjälplinje ER i

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 323

diagrammet (figur 6). Denna linje har samma lutning som BB, och den hypotetiska budgetrestriktion som bildas av ER och i tangerar den ursprungliga (högre) indifferenskurvan.

Kr

XI Bensin Figur 6-

Linjen motsvarar den inkomst individen skulle behöva för att, efter införandet av ransonering, uppnå samma nyttonivå som tidigare. Ransoneringen skulle således vara likvärdig med en realinkomstminskning motsvarande sträckan BE (= QR). Denna välfärdsförlust är alltså den första av de kostnader som räknats upp tidigare. Liksom i fallet med prishöjning kan kostnaden även

illustreras med en efterfrågekurval Lät p, vara det ursprungliga bensin-

priset och x, den ursprungligen förbrukade kvantiteten. Konsumentöverskottet är således lika med ytan av triangel pl JM.

Pris 4

- P2-*-

H Figur 7. O XI x , Kva niifet

Antag nu att kvantiteten måste medbringas till i. Om priset tilläts stiga skulle ett nytt jämviktspris etableras vid pg. I stället antar vi att myndigheterna låser fast priset vid p, och fördelar efterfrågeöverskottet genom ransonering. Detta innebär att konsumenterna betalar ett belopp motsvarande ytan Op1NY medan deras totala betalningsvilja är OJLSE. Konsumentöverskottet är nu lika med p,JLN, dvs. införandet av ranso- 1 Jfr. ñg. 4.

324 Prismekanismen som .förbrukningsregularør

neringen har minskat konsumentöverskottet med ett belopp motsvarande den streckade ytan NLM. På samma sätt som tidigare kan ytan beräknas enligt formeln n2°v Kl: 2°e

Den totala, samhälleliga kostnaden är lika med summan av alla individuella kostnader och kan beräknas med utgångspunkt i våra kunskaper om den aggregerade efterfrågan på bensin. För det svenska fallet med 15 % nedskärning av konsumtionen, en priselasticitet på -0,2 samt det faktum att bensinens konsumtionsvärde uppgår till 2 670 miljoner kr. av en total privat konsumtion på 105 690 miljoner kr., blir således förlusten i konsumentöverskott lika med 150 miljoner kr., eller motsvarande en 0,15-procentig ökning av konsumentprisindex. För att riktigt kunna jämföra ransonerings- och prishöjningsalternativen kan man rita in respektive budgetlinje i samma indifferenskurvesystem (beteckningarna är desamma som i figurerna 3 och 6):

Kr

Q u:

I: Ill I! B D B Figur 8. X| Bensin

Om bensinpriset höjs så att individens förbrukning pressas ner till i har han, för de pengar han då får över, råd att konsumera övriga varor till ett värde av yl kr. Han uppnår då nyttonivån Im. Om i stället bensinen ransonerades till kvantiteten i och det tidigare, låga priset bibehölls 1 Se förklaringen av beteckningama tidigare i skulle han få mer pengar (yg) över för att köpa andra varor. Konsumentexten. ten skulle då uppnå den något högre nyttonivån I. Man kan således säga

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 325

att en ransonering innebär ett visst mått av subvention för konsumenternas del; myndigheterna garanterar att priset hålls nere på en nivå som är lägre än den som svarar mot marknadsjämvikt. Värdet av denna subvention är lika med avståndet ED i figur 8. Dessa principer kan även illustreras med hjälp av figurerna 4 och 7. Om konsumtionen måste nedbringas p.g. a. en tillfällig bensinbrist är det ofrånkomligt att konsumenterna åsamkas en välfärdsförslust. Hur stor denna förlust blir beror på vilken förbrukningsregulator samhället väljer; om bensinpriset höjs blir konsumenternas välfärdsförlust lika med ytan av fyrhörningen plp; LM, medan den om bensinen i stället ransoneras blir lika med ytan NLM. Om en bristsituation uppkommer kan således de åtföljande välfärdseffekterna delas upp i två delar: För det första har vi den reala välfärdsminskningen, NLM. Denna kan vi inte undvika - om 1 Att i detta tredje fall varutillgången minskar måste nödvändigtvis välfärden minska. För det tala om en ”subvention andra har vi beloppet som motsvaras av ytan pl p; LN. Vad gäller detta kan kanske vara något oegentligt, eftersom har vi en viss handlingsfrihet; myndigheterna kan välja vilken samhällsingen fysisk överföring av grupp som ska komma i åtnjutande av beloppet. Om man väljer en pengar till konsumenterprishöjning som förbrukningsregulator tillfaller beloppet producenterna. na äger rum. Eftersom dock ordet subvention Om man i stället väljer en prishöjning via ökad bensinskatt tillfaller brukar användas i litterabeloppet samhället. Slutligen, om varan ransoneras blir det konsumen- turen har jag här valt att

terna som kommer i åtnjutande av beloppet] bibehålla uttrycket.

Ur bensinkonsumenternas synvinkel innebär subventionen att ransone- 2 Jfr. dock diskussionen ofta är att föredra.: Sett från samhället som helhet är tidigare om välfärdsförringsalternativet lusten p. g. a. minskad saken inte helt entydig; någon måste ju betala subventionen, och det blir valfrihet. antingen producenterna (i det fall alternativet till ransonering vore en 3 Jfr. Friedmans (1973) direkt prishöjning) eller skattebetalarna (i det fall alternativet vore en diskussioner av önskvärdprishöjning genom ökad energiskatt). Storleken på den totala subven- heten av en subvention. tionen, dvs. den aggregerade ytan motsvarande plpg LN i figur 7, kan 4 Transportnämnden beräknas till l 700 miljoner kronor, och den fråga man måste ta ställning (1974), Sid 7 och 27. till gäller vem som har bäst användning för dessa pengar - samhället eller 5 Man bör hålla i bilisterna.3 minnet att figurerna hittills avsett genom- Ovan har diskuterats den första av de tre kostnader som en ransonering snittliga” konsumenter, åsamkar samhällsekonomin. Den andra kostnadsposten kan behandlas dvs. sådana för vilka mer kortfattat; de sammanlagda utgifterna för administration av bensin- prishöj ningen nedbringat förbrukningen till exakt ransoneringen vintern 1973/74 låter sig svårligen beräknas, men de den för ransonering merkostnader för transportnämnden och för länsstyrelserna som direkt aktuella kvantiteten (dvs kan knytas till ransoneringen uppgick till ca 27 miljoner kr.4 Till denna X2 = X). l verkligheten är siffra det givetvis en stor bör då läggas kommunernas kostnader (som inte finns redovisade) spridning på konsumensamt värdet av den tid konsumenterna lagt ner på att hantera kupongerterna vad gäller smak och na, skriva ansökningar och överklaganden m. m. inkomster, så att de vid prishöjning inte alls Den tredje av ransoneringens samhällsekonomiska kostnader beror på konsumerar samma minskad valfrihet för konsumenterna. Trots det moment av subvention kvantiteter som de skulle som ligger i ransoneringen är det möjligt att en del konsumenter värderar ort vid ransonering. Dock blir den sammanbensin så högt att de skulle föredra en mycket stor prishöjning framför lagda konsumtionen i en ransonering. För en sådan konsument skulle t. ex. indifferenskurve- samhället lika stor i de systemet kunna se ut så härs : två fallen.

326 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

Kr

.i i Figur 9_ Bensin

Denna person värderar uppenbarligen bensin så högt att han skulle föredra prishöjning framför ransonering. Även om detta är ett extremfall är det uppenbart att olika konsumenters marginella värdering av bensin kan divergera. För de två personerna i figur 10 a och 10 b är det således uppenbart att deras värderingar av ytterligare en liter bensin - illustrera- de av lutningen hos deras indifferenskurvor i respektive jämviktspunkt är olika.

Kr Kr I

1 Exakt var priset på bensinen kommer att sättas beror på parternas re» Bg lativa förhandlingsstyrka. Om a hade en oproportio- Ro (lb nerligt god förhandlingsposition skulle han kunna sätta priset lika med bzs marginella värdering av bensinen. A skulle då ta hem hela vinsten av transaktionen. Även det omvända fallet x är tänkbart. Man bör dock i i Figur 10a_ Bensin FigurJOb Bensin observera att införandet av valmöjligheter kan I detta fall är det uppenbart att individen a värderar en marginell liter öka bägge parternas bensin högre än individen b gör. Om konsumenterna hade frihet att eller bara den ene par-

tens nytta, men att genomföra transaktioner skulle a kunna köpa en liter bensin från b och

ingen kan få det sämre. - mitt emellan de två till denne betala ett pris som låg - till exempel Alla individer har ju kvar möjligheten att tacka nej parternas marginella värderingar. En sådan affär skulle gagna dem bägge; till transaktionen, dvs. a skulle få mera bensin utan att behöva betala så mycket som han anser stanna kvar i punkten Q, av den att den är värd, och b skulle få mer pengar ( än hans värdering om de skulle anse det eruppoffrade bensinen) till att köpa andra varor. Detta skulle göra det bjudna priset vara för oförmånligt. möjligt för bägge parter att nå en högre indifferenskurva Eftersom ett

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 327

villkor för optimal allokering mellan konsumenterna är att deras marginella substitutionskvoter mellan varorna är lika stora, är det uppenbart att den minskande valfrihet som ransoneringen innebär hindrar samhället från att uppnå en maximal välfärd. Konsumenterna skulle således föredra en prishöjning, förutsatt att de samtidigt fick en inkomstökning som var lika stor som den subvention en ransonering skulle innebära. Ett sådant system skulle bevara fördelarna hos de två alternativen utan att betungas av deras nackdelar; prismekanismen garanterar konsumenternas valfrihet, medan samhället, som kontrollerar utbetalningen av subventionerna, har fria händer att bedriva fördelningspolitik. Det behöver väl dock knappast påpekas att ett sådant arrangemang inte kan genomföras i praktiken. Man kan omöjligen kartlägga alla enskilda individers preferenssystem, vilket ju är nödvändigt om man ska kunna räkna ut de aktuella subventionsbeloppen. Däremot kan det vara möjligt att få en uppfattning om preferenssystemet hos vissa relevanta (och förhoppningsvis homogena) samhälls-

gruppen*

Ett ransoneringssystem med möjligheter för konsumenterna att överoch att ansöka om extra ransoner syftar till att klaga tilldelningen överbrygga dessa problem. Konsumenterna saknar då visserligen möjlighet att bensin fritt, men myndigheterna kan ändå genom ett köpa behovsanpassat licenssystem åstadkomma en utjämning av de marginella substitutionskvoterna. Utjämningen är dock inte lika fullständig som den som skulle åstadkommas om konsumenterna hade full valfrihet; licenssystemet har huvudsakligen två svagheter: l. Det är osymmetriskt såtillvida att det visserligen kan ge extra bensin åt konsumenterna med stort behov (= hög marginell värdering), men det kan inte ta bensin från de konsumenter som värderar den lågt. Om individerna i stället hade möjlighet att fritt välja sin konsumtion på marknaden skulle personer med låg värdering av bensinen kunna göra sin bensin tillgänglig för dem som behöver den bättre. 2. Systemet med tilldelning av extraransoner skulle visserligen kunna komma till rätta med de allra värsta skillnaderna i behov, men det är administrativt omöjligt att helt utjämna alla personers marginella substitutionskvoter. Dessutom blir de administrativa kostnaderna för kontroll och uppföljning av ansökningar större, ju större utjämning man syftar till.

23 Gruppmnsoneñng Se under avsnitt 2.5. En ransoneringsmetod som spelat en viss roll i debatten, och som jag för 2 Jfr Neisser (1943 och Rmschild 0945)

fullständighetens skull vill nämna, är gruppransoneringz En sådan ranso-

3 nering kan användas då brist råder på flera varor och den syftar till att Varje kila?? Vara här öka konsumenternas valfrihet därmed den samhällsekonomiska

:läsa t-:auñrtlrâfêistitzân-

(och . . . . . .. . .. .. , P s effektiviteten). Principen innebar att man, 1 stallet for att ransonera varje nor, och ett kupongpris, vara separat, inför en gemensam kupongvaluta, för vilken alla de knappa Säger måmga

v -- - - .. m? en eter av en gemen- Zl”

varorna far kopas fortfarande fordelar

fritt. Eftersomimyndjigheterna sammakupongvalutan

kupongerna och satter kupongpriserna kan de fortfarande bedriva som krävs för inköp.

328 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

fördelningspolitik samtidigt som de har kontroll över att efterfrågan inte överstiger tillgången. Systemet innebär en välfärdsvinst jämfört med strikt ransonering, eftersom konsumenterna nu har valfrihet mellan de ransonerade varorna, men välfärdsvinsten begränsas givetvis av att konsumenterna inte har full valfrihet mellan ransonerade och icke-ransonerade varor. Antag att vi har två varor, x och y, för vilka två konsumenters preferenssystem har ritats upp ifigurerna ll a och 11 b. Konsumenterna uppnår då, vid givna budgetrestriktioner, jämvikt i respektive punkter A.

Ver-o g Vara g

Bo Bb

\

Åu

82. 8B x

7 i Var-o x i Vara x Figur 11 a. Figur 11 b. Antag nu att varorna måste ransoneras så att den sammanlagda kvantiteten inte överstiger 2 i resp. 2 57. Vid en strikt ransonering med likformig tilldelning skulle konsumenterna hamna i punkterna Q. Om man i stället, vid sidan av varornas penningpriser, satte priser på varorna i termer av kuponger och lät konsumenterna fritt köpa varorna till dessa dubbla priser (inom ramen för sina tilldelningar av kuponger) skulle möjligheterna till köp illustreras av kupongbudgetlinjen SS i figur 12.1 1 Vid en likformig fördelning av kupongvaluta s; u ligger kupongbudgetlinjerna på samma höjd för bägge konsumenterna. Bo Bb 2 Egentligen harjag vid ovanstående resonemang s S bortsett från en viktig omständighet; eftersom punkterna T ligger under får A O penningbudgetlinjen Ju T0 konsumenterna pengar över. Dessa pengar kan _ Ab y u individerna använda till Q0 ab köp av andra, oransonera- då 7b de varor, vilket komplicerar analysen på ett sätt s Bâ s Bi: som gör det svårt att il- it, i Figur 12 a_ x i xt, x Figur 12 b_ lustrera en teoretiskt kor« rekt modell med ett två- Som synes möjliggör detta arrangemang att individerna kan konsumera dimensionellt diagram. Se

vidare McManus (1954- i punkterna Ta resp. Tb, dvs. de kan uppnå högre nyttonivåer än de skulle

55). ha kunnat vid strikt ransonering? Samtidigt har kupongpriserna (lut-

Prismekanismen som /örbrukningsregulator 329

är lika med den ningen på linjen SS) satts så att den totala konsumtionen

totala tillgången, dvs. xg + xg = 2x och yå + yg = 237.

I detta kunde vi välja mellan strikt ransonering, dvs. en exempel ekonomi med tre valutor för vara x och kuponger för (pengar, kuponger vara y) och gruppransonering, dvs. ett system med två valutor (pengar och kuponger för varorna x och y). Generellt kan man säga att den ekonomiska välfärden blir större ju färre valutor som används i ekonomin. dvs. ju större grupper ransoneringsmyndigheterna tillåter. Dessutom är välfärdsvinsten av att minska antalet valutor till det minimum som

krävs för att uppnå samhällets fördelningspolitiska mål större, ju större skillnaderna är mellan konsumenternas marginella substitutionskvoter i Om man således vet att det råder stora skillnader i utgångsläget. konsumtionsvanor mellan olika konsumentgrupper, vad avser ett antal finns det stora välfärdsvinster att hämta var för sig ransonerade varor, att till en enda med en enda genom slå ihop dessa varor grupp Samtidigt blir dock myndigheternas administrativa uppkupongvaluta. gifter mer krävande; vid en gruppransonering måste de ju bestämma vilka ska gälla för de olika varorna. priser, uttryckta i kuponger, som kan bestämmas antingen med utgångspunkt i kon- Kupongpriserna sumtionssidan eller med utgångspunkt i produktionsförhållandena. Den första principen använder man sig av när tillgången på de knappa varorna l miljon m3 är helt fix, t. ex. i det fall Sverige skulle ha exakt m3 eldningsolja att tillgå. Dessa varors kupongbensin och 5 miljoner efterfrågan på vardera delmarknaden är priser sätts då så att den totala lika med tillgången. Den andra principen användes om produktionsförhållandena för energivaror i regel importförhållandena) tillåter en (eller viss substitution mellan varorna. Antag t. ex. att vi har tillgång till endast en kvantitet men att vi inom ramen för denna begränsad energivaror, kan mellan, låt säga, 2 miljoner m3 bensin och 8 begränsning välja Vi kan också välja någon kombination därmiljoner m3 eldningsolja. emellan så att vi, för varje liter bensin vi uppoffrar, kan få fyra liter i stället l så fall bör eldningsoljans och bensinens kupongeldningsolja 1 Exemplet vore kanske priser sättas så att de förhåller sig som l :4. mer realistiskt om det avsåg inom landet producerade varor i stället för importerade; i produktionen kan sådana substitu- 2.4 Ransoneringskupongemas överlâtbarhet tionsmöjligheter existera, men det är förmodligen Som framhållits ovan spelar konsumenternas valfrihet en roll för storle- ovanligt att importkontrakt är utformade så att ken av välfärdseffekterna hos en ransonering. Vid tidigare ransoneringar de medger fritt val mellan har man begränsat valfriheten genom att göra ransoneringsbevisen strängt olika varukombinationer. men denna praxis har ofta kritiserats? Huvudargumentet har Dessutom förutsätter repersonliga, då varit att ett förbud mot handel med kuponger innebär en samhällelig sonemanget en relativt långvarig ransonering. På kostnad (i form av minskad valfrihet) utan att några motsvarande kort sikt är givetvis profördelar kan vinnas. Med andra ord skulle en fri duktionssystemets substifördelningspolitiska medföra att åtminstone finge det tutionsmöjljgheter myckhandel med kuponger några människor et begränsade. bättre utan att några andra skulle få det sämre. Vad innebär detta i termer av de modeller som tidigare presenterats? 2 Se t. ex. Mäler (1973). argument

330 Prismekanismen som

_förbrukningsregularor

Om vi utgår från de principiella resonemangen i avsnitt 2.2 ovan innebär en ransonering att konsumenten konfronteras med en budgetbegränsning motsvarande linjen BQX i figur 13. Konsumentens i inkomst, pengar räknat, är alltså 0B, och hans tilldelning av bensin är Oi. Om det för inköp av en liter bensin krävs en kupong har således konsumenten fått 0)? stycken kuponger.

Kr

8 Figur 13. I Benán

Om myndigheterna nu skulle ge tillstånd till en fri kupongmarknad skulle detta innebära tre saker: l. Ekonomin återgår till ett system med endast en valuta: pengar. 2. Antag att det på marknaden etableras ett pris på kuponger som är lika med 17. Då har varje konsuments inkomst, mätt i den enda valutan, ökat med 1r - Oi kronor. 3. Bensinpriset, som tidigare var P kronor/liter - uttryckt genom lutningen på penningbudgetlinjen BB - har ökat till (P + 77) kronor/ liter.

Förändringarna medför att konsumenten ställs inför en ny penning-

budgetlinje, zz i figur 14.

D Air Figur 14. XI Benán

Prismekanismen som förbrukningsregulator 331

i detta fall av möjligheten att Som synes använder sig konsumenten kuponger (utöver de 03? han redan tidigare har) för att köpa ytterligare på så sätt få mer bensin; han kan då nå punkten U, som ligger på en högre indifferenskurva. En annan konsument skulle kanske ha andra preferentycka att han hade större nytta av (P + n) kronor än av en ser; han kunde bensin. han att sälja en del av sina kuponger och liter Således väljer som ligger till uppnår en högre indifferenskurva genom att välja en punkt vänster om Q (figur 15).

Bensin “SW 15.

för att Konsumenten i figur 14 begagnade sig av den ökade valfriheten köpa mer bensin, medan konsumenten i figur 15 i stället köpte mindre. Om 17, sätts korrekt kommer summan av alla priset på kuponger, konsumenters efterfrågade kvantiteter att bli lika med den tillgängliga kvantiteten. Om rr sätts till en för låg nivå kommer, p. g. a. att den bensinkvantiteten då är större än den tillgängliga, 11 att efterfrågade sätts för högt i utgångsläget kommer lagen om pressas upp; om 1r däremot att orsaka att priset på kupongema sjunker. Vid tillgång och efterfrågan jämvikt ligger n på en sådan nivå att konsumenterna i genomsnitt exakt kvantiteten. Situationen för en sådan efterfrågar den tillgängliga ”genomsnittskonsument” illustreras i figur 16:

Bensin Figur 16,

332 Prismekanismen som

förbrukningsregulator

Vad innebär nu ett system med fri kupongförsäljning för inkomstfördelningen? Ett argument mot att använda endast en valuta -- pengar -› har varit att detta skulle gynna de rika, eftersom dessa har råd att betala det högre priset och således inte behöver drabbas av bristsituationen. Utan att föregripa diskussionen om fördelningsproblemen i avsnitt 2.5 kan man observera att de nya budgetlinjerna ZZ i figurerna 14716 går genom respektive punkter Q. Om fri handel med kuponger skulle tillåtas kan fortfarande varje konsument välja att varken köpa eller sälja några - han kan konsumera exakt samma varukvantiteter kuponger som han gjorde innan kuponghandeln blev tillåten. Myndigheterna har således fortfarande kontroll över inkomstfördelningen; den subvention, som ransoneringar alltid innebär, kan fortfarande fördelas mellan människori enlighet med samhällets preferenser. Skillnaden mellan ett ”strikt” och ett fritt ransoneringssystem är att subventionen i det senare fallet har karaktären av ett kontantbidrag. Om nu en individ - trots att han kan konsumera exakt samma varukombination som tidigare W frivilligt säljer en del av sin kupongtilldelning, gör han så därför att han värderar de pengar han får för sina kuponger högre än han värderar den bensin han skulle kunna fål. Den ökade valfriheten gör det alltså för möjligt konsumenten att öka sin nytta genom att välja en vara han föredrar -›- - som pengar samtidigt han gör sin ursprungliga tilldelning av den andra varan - bensin - tillgänglig för dem som värderar denna

högrez.

Det argument mot fri kupongförsäljning som säger att en sådan skulle gynna de rika och missgynnar de fattiga är alltså i detta felaktigt sammanhang. De som köper ytterligare kuponger får betala för dem, och dessa pengar tillfaller givetvis den som säljer kupongerna. Dessutom skulle ingen sälja sina kuponger om han inte erbjöds ett så högt pris att han skulle värdera pengarna högre än bensinen. I figur 17 a är priset på kuponger så lågt att konsumenten väljer att köpa så många extra kuponger att han kan konsumera i punkt U3. 1 figur 17 b, däremot, är priset så högt att samme konsument i stället säljer en del av sina kuponger; han föredrar då punkten Ub. Figur 17 c, slutligen, visar det pris vid vilket konsumenten är exakt nöjd med sin ursprungliga tilldelning och således varken köper eller säljer några kuponger. Vidare finns de undersökningar det, enligt som gjorts, inga entydiga samband mellan inkomst och bilåkning, eller ens mellan inkomst och bilinnehav, varför man knappast på förhand kan säga att köparna skulle

1 Förmodligen kommer priset på kuponger att ligga ganska högt. Hur högt är dock svårt att säga utan ingående empiriska studier; den priselasticitet jag använt mig av inledningsvis är inte helt relevant i detta sammanhang eftersom även konsumenternas inkomster ändrats. Om vi dock skulle använda den som en acceptabel approximation finner vi att jämviktspriset på kuponger skulle vara ungefär 75 % av priset på bensinen, så att det totala bensinpriset (P + 77 enligt beteckningarna i anslutning till tig. 14) stigit med 75 %. 7 Samtidigt minskar förmodligen ransoneringens administrativa kostnader. Det är rimligt att anta att myndigheterna skulle få in färre ansökningar om extratilldelning om extra kuponger funnes till salu på marknaden.

Prismekanismen som _förbrukningsregularor 333

ZP Bensin Bensin x Bensin Figur 1 7 a, Figur I 7 b. Figur 1 7 c_

vara rikare än säljarna .

Vi har alltså sett att en fri kupongmarknad innebär välfärdsvinster. Dessa vinster beror på att ett system med flera valutor förorsakar hörn” på budgetrestriktionen och att konsumenterna vid dessa hörn kan uppvisa olika lutningar på indifferenskurvorna, dvs. olika marginella substitutionskvoter. Sålunda är allokeringen av varorna mellan de tre konsumenterna i figurerna 18 a, b och c uppenbarligen inte optimal: Om man genom att tillåta handel med kupongema standardiserar ekonomin till att omfatta endast en valuta blir budgetrestriktionen en rät

Kr Kr Kr

l

Bensin Bensin Bensçü Figur 18 a. Figur 18 b. Figur 18 c. 1 En del av diskussionerna om varuransonering i Storbritannien under 2:a världskriget kretsade kring detta problem. Där framfördes bl. a. synpunkten att en fri kupongförsäljning snarast skulle öka jämlikheten, eftersom de människor som var alltför fattiga för att kunna utnyttja sina ransoner till fullo i så fall skulle kunna sälja en del av sina överblivna kuponger och därigenom få pengar till att utnyttja de återstående. Se vidare Tobin (1952), sid 542, och de referenser som ges där.

334 Prismekanismen som

_förbrukningsregularor

linje, vilket medför att konsumenternas marginella substitutionskvoter blir lika stora ijämviktspunkterna U:

Kr Kr

Uo

BensTn Bensin Bensin

Figur 19 a. Figur 19 b_ Figur 19 C.

I princip kan storleken på välfärdsvinsterna beräknas genom att man frågar konsumenterna hur mycket de skulle vara villiga att betala för rätten att fritt köpa och sälja kuponger till marknadspris. Summan av dessa värderingar skulle då ange värdet av den vinst samhället skulle göra genom att öka valfriheten. Det faktum att värdet av realinkomsten i ekonomin kan öka utan att någon människa åsamkas skada] innebär dock inte att vinsterna fördelas likformigt. Som framgår av figurerna 19 tjänar konsumenterna a och c på att handel med kuponger blir tillåten, medan konsument b blir kvar på sin tidigare nyttonivå. De som tjänar mest på den ökade valfriheten är alltså, som väntat, extremgrupperna (dvs. de grupper som värderar bensinen extremt högt resp. extremt lågt) medan genomsnittskonsumentema gör helt obetydliga vinster.

1 Egentligen är det endast om följande villkor är uppfyllda som tillåtandet av fria kupongmarknader medför att åtminstone någon kan få det bättre utan att någon annan tar det sämre: (l) Alla priser är konstanta. (2) Det totala utbudet av varor är konstant. (3) Ransoneringen är effektiv för varje konsument, dvs. det får inte förekomma några outnyttjade kuponger. Anledningen till att förutsättning (3) är nödvändig är följande: Antag att det, i en ekonomi där kuponghandel inte är tillåten, finns konsumenter som har överskott på kuponger. Om nu försäljning av kuponger blev tillåten skulle dessa outnyttjade kuponger säljas till personer som har användning för dem. Med konstant utbud av varor (antagande 2) måste det faktum att tidigare outnyttjade kuponger dyker upp på marknaden reducera somliga konsumenters möjligheter att köpa bensin. Antingen måste då bensinpriset eller bensinens kupongpris (dvs. det antal kuponger som krävs för att man ska få köpa en liter bensin) höjas; i bägge fallen bringas åter efterfrågan i nivå med utbudet. Följaktligen kommer en del konsumenter inte att kunna köpa samma varukombination som tidigare och det är troligt att detta är till nackdel för åtminstone några av dem.

Prismekanismen som _förbrukningsregularor 335

Slutligen kan nämnas ett praktiskt problem med fria kupongmarknader. Om köpen och försäljningarna ska ske genom oorganiserade kommer resultatet för den enskilda individen uppgörelser på tumanhand att bero på hans egen förhandlingsstyrka och val av förhandlingspartner. - dvs. den totala Dessutom kommer marknaden att fungera ineffektivt blir mindre - om enskilda individer kan realinkomstförbättringen pris. En mer perfekt marknad skulle t. ex. kunna påverka kupongernas etableras med hjälp av bensinstationernal. Dessutom skulle man kunna undvika häftiga och icke önskvärda fluktuationeri priset för kupongerna i början, administrativt bestäms till en nivå genom att detta, åtminstone

som ligger så nära ett skattat jämviktspris som möjligtz.

2.5 Inkomstfördelningsproblemen

I jämförelsen mellan prishöjnings- och ransoneringsalternativen spelar fördelningseffekterna en central roll. Som jag tidigare visat ger en ransonering principiella möjligheter för myndigheterna att, genom fördelningen av ransoneringens subventionsmoment, påverka inkomstfördelningen i enlighet med sina önskemål. I praktiken är dock en mer avancerad fördelningspolitik svårgenomförbar, och det faktum att en av bensin är det mest aktuella alternativet även vid likformig tilldelning eventuella framtida bensinransoneringar tyder på att myndigheternas ambitioner att med dessa medel bedriva fördelningspolitik bland bilister-

na är ganska blygsamma3. Således kommer jag i det följande enbart att

vid en likformig utan söka kartlägga fördelningseffekterna ransonering, att ta ställning till om dessa effekter är att .se som uttryck för samhällets eller inte, samt i någon mån diskutera hur effekternas preferenser magnitud kan minskas. Dessa frågor kan lämpligen behandlas i två steg, där man i det första steget undersöker fördelningen mellan konsumenterna (betraktade som en grupp) och andra grupper, t. ex. producenter och skattebetalare. Därefter kan man studera hur fördelningen sker inom

konsumentgruppen. Som ovan innebär som medel att påpekats prishöjningsalternativet åstadkomma en 15-procentig förbrukningsminskning att producenternas försäljningsintäkter kommer att öka med ca l 300 miljoner kronor per 1 Detta föreslås av Ysantill förmån inte anses der (1974), sid. 26. år. Om en sådan omfördelning producenternas önskvärd kan samma förbrukningsminskning i stället åstadkommas 7 En metod för skattde l 300 miljonerna kommer då att tillfalla ning av jämviktspriset genom en höjd energiskatt; på kuponger finns hos samhället. I bägge fallen har dock konsumenterna drabbats av en direkt Malmquist (1948), Eftersom dessa nu köper en mindre kvantitet för ett kapitel 2. kostnadsökning. välfärdsförlust större än större totalbelopp blir värdet av konsumenternas 3 Betr. kvotransonering, l 300 miljoner den blir i själva verket l 800 miljoner kronor (jfr. se avsnitt 3.2. kronor;

336 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

beräkningarna i avsnitt 2.1. Detta beror på att ökningen i konsumenternas utgifter är lika med skillnaden mellan ytorna Op, Li och

OplMxl i figur 20 medan minskningen i konsumenternas välfärd är lika

med ytan p, p; LMZ.

Pris

L P2

p. M

* e

“scâixrzâ

Om i stället en ransonering infördes skulle detta innebära att samhället avstod från den möjliga ökningen av skatteintäkterna på l 300 miljoner kronor, samtidigt som konsumenterna slipper undan med en välfärdsminskning på ”bara” 150 miljoner kronor (ytan NLM i figur 20). Inkomstomfördelningen mellan gruppen av konsumenter å ena sidan och andra grupper å andra sidan blir alltså mindre vid ransonering än vid prishöjning. I och för sig vore det givetvis möjligt att åstadkomma samma fördelningseffekter med en prishöjning; åtminstone teoretiskt skulle konsumenterna, samtidigt som bensinpriset (eller skatten) höjdes, kunna erhålla en kontant subvention som gjorde det möjligt för dem att uppnå samma nyttonivå som de skulle nått vid en eventuell ransonering.

Eftersom denna subvention skulle vara olika för olika konsumentera är

den omöjlig att beräkna i praktiken. Däremot skulle man kunna kombinera prishöjningen med en annan, mindre raffinerad subventionsmetod. l stället för att ge konsumenterna en penningsumma som skulle göra det möjligt för dem att uppnå samma nyttonivâ som vid en hypotetisk ransonering ger man dem i stället en summa som gör det möjligt för dem att köpa samma varukombination som de skulle ha köpt vid en ransonering. Detta är praktiskt genomförbart och har dessutom klara välfärdsfördelar framför en strikt ransonering. I själva verket är ett sådant

1 l själva verket blir även producentemas välfärdsökning större; på samma sätt som vi beräknade konsumentöverskottet borde vi, för att få en rättvisande bild, ta hänsyn till motsvarande begrepp på producentsidan, det s. k. producentöverskottet. En beräkning av förändringen i producentöverskottet är dock vansklig att göra utan tillgång till goda data. I detta sammanhang har jag antagit att förändringen sammanfaller med förändringen i intäkterna, analogt med den vertikala utbudskurva som förutsätts i den kortsiktiga analysen. 2 Beteckningarna är desamma som i figur 4. 3 Detta beror på deras personliga referenser; eftersom somliga konsumenter föredrar prishöjning framför ransonering - se figur 9 - skulle subventionen bli negativ för deras del.

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 337

kombinerat prishöjnings- och subventionssystem ekvivalent med en ransonering med fri kuponghandel. Detta för oss in på den andra sidan av fördelningsfrågorna, nämligen hur välfärden fördelas inom gruppen av konsumenter. I diskussionen ovan har konsumenterna betraktats som en (homogen) grupp, och det är tydligt att en sådan grupp skulle föredra ransonering framför prishöjning. Eftersom människorna i verkligheten har olika smak är det dock självklart att olika individer skulle drabbas olika hårt av olika medel att

reglera bensinförbrukningem. Att fullständigt kartlägga dessa effekter är

otänkbart; det skulle innebära att man intervjuade varje människa och frågade henne om hennes värdering av att hamna på olika indifferenskurvor etc. En sådan undersökning är givetvis omöjlig att genomföra i praktiken. Eftersom ett beslutsunderlag för samhällets val av förbrukningsregulator dock är nödvändigt skulle man kunna genomföra en enklare, om än inte särskilt fullständig, empirisk studie. Denna skulle gå ut på att man delade in befolkningen i något tiotal grupper på basis av relevanta variabler (t. ex. olika ålders-, inkomst- och yrkesgrupper, glesbygdsbor-tätortsbor, män-kvinnor etc.), Dessa grupper antages sedan vara ”tillräckligt” homogena för att resultatet ska bli meningsfullt, varpå man genom en omfattande stickprovsundersökning kartlägger vad som är gruppmedlemmarnas preferenser. Därigenom kan man mäta sträckorna BE och BD i figur 8 för var och en av grupperna. En sådan undersökning skulle, i bästa fall, ge viss information om fördelningen av välfärden mellan dessa grupper. I avsaknad av sådan information måste man inskränka sig till helt principiella, och tämligen självklara, uttalanden om fördelningseffekterna. Personer som i vanliga fall inte konsumerar någon bensin alls drabbas varken av ransonering eller av prishöjning; personer som konsumerar en mycket liten kvantitet drabbas hårdare av prishöjning än av ransonering; personer med små substitutionsmöjligheter (t. ex. glesbygdsbor utan tillgång till kollektiva transportmedel) drabbas hårt av både prishöjning och ransonering; och slutligen, personer med obefintliga substitutionsmöjligheter och mycket hög värdering av bensin (t. ex. sådana som är helt beroende av bilen för sitt arbete) drabbas förmodligen hårdare av ransonering än av prishöjning. I ransoneringsorganisationens uppgifter ingår att om möjligt mildra dessa effekter. I praktiken kan dock endast de allra värsta problemen avhjälpas - bland exemplen ovan är det ju främst den sista kategorin som kan räkna med behovsprövad extratilldelning. I och för sig skulle en liknande organisation kunna byggas upp även för prishöjningsalternativet - de som på objektiva grunder bedöms ha drabbats oacceptabelt hårt av höjningarna skulle kunna få ett kontantbidrag som kompensation - men ett sådant

arrangemang har (åtminstone vad gäller bensin?) knappast varit aktuellt.

Slutligen kan nämnas att det finns en fördelningsaspekt som i vissa fall talar för ett strikt ransoneringssystem och mot all användning av prismekanismen, även vad gäller kupongmarknaden. Samhället kan ha 1 Jämför “Hudsons vissa bestämda fördelningspolitiska målsättningar, inte med avseende på (1943) kritik av Reder kan 0942) nyttonzvåer utan med avseende på specifika varor. I en krigssituation man tex. av humanitära skäl anse att alla, oavsett inkomst, ska 2 Jfr. avsnitt 3.1.

338 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

konsumera vissa födoämnen. Likaledes kan man av kulturpolitiska skäl anse att alla ska få utbildning, eller av sociala skäl underkänna prissystemet vid fördelning av bostäder. I dessa fall, ochi fall av liknande betydelse, är en strikt ransonering tillämplig.

2.6 Övriga faktorer

I detta avsnitt behandlar jag några frågor som inte riktigt inrymts under föregående rubriker, men som ändå är nog så relevanta i studiet av ransoneringskonstens teori och praktik. Ett första problem rör konsumtionens tidsanpassning. En ransonering

kan ju skära ned konsumtionen med ögonblicklig verkanl, medan en

prishöjning kanske slår igenom först efter någon tid. Dessutom är det tänkbart att effekten avtar efter ytterligare någon tid, när konsumenterna vant sig vid den nya prisnivån. Svenska studier av detta problem saknas, och de få utländska studier som finns är inte entydiga. Eftersom frågan om tidsanpassningen är av central betydelse i valet mellan förbrukningsregulatorer bör frågan belysas; en undersökning av den omfattning som i så fall krävs ligger dock utanför ramarna för min studie. Ett annat problem gäller hur ransoneringen påverkar resursallokeringen i samhället. Genom subventionsmomentet får konsumenterna mer pengar att spendera på icke-ransonerade varor, vilket tenderar att höja priserna på dessa. Jämfört med en oreglerad marknad kan vi alltså vid ransonering få ett högre pris på icke-ransonerade varor och ett lägre pris på ransonerade varor. Eftersom priserna ger företagen information om konsumenternas preferenser och eftersom prissystemet i detta fall snedvridits, kan ransoneringen på sikt störa allokeringen av samhällets produktiva resurser. I min analys av välfärdseffekterna i avsnitt 2.2 ovan har jag bortsett från detta problem genom att anta att bensinbristen är så kortvarig att resursallokeringen inom produktionssystemet inte påverkas. 1 Med vissa undantag. Se För det tredje kan nämnas att ransoneringar inte bara påverkar avsnitt 4.2 nedan. utan att de dessutom kan ha ett direkt priserna, inflytande på 2 konsumenternas efterfrågefunktioner. Denna påverkan kan vara av skilda Nämligen den s. k. kompenserade priselasti- slag; dels kan man visa att om en vara ransoneras så minskar detta citeten.

konsumenternas priskänslighetz vad avser andra varor, dels kan själva det

3 För en kort samman- faktum att bensinen ransoneras den extra attraktiv göra i somliga fattning av dessa indirek- konsumenters ögon (bensinefterfrågan skulle således tendera att öka). ta effekter, se Ysander (1974). Se även Rot- Beträffande dessa subtila mekanismer kan inte mycket sägas utan schild (1945), Samuelson ingående undersökningar, och knappast ens dåa. (1948), Baumol (1949) Ytterligare en sak som berörs av ransonering är individernas incitament och Hothakker-Tobin (195 l). att arbeta. En strikt ransonering innebär att konsumenterna inte kan köpa mer än en viss kvantitet av den ransonerade om en individ arbetar 4 Denna effekt är för- varan; för att kunna köpa varor minskar hans incitament alldenstund en modligen helt negligerbar vad gäller en vara med så ransonering hindrar honom att köpa vissa av de önskade varorna4. liten andel av hushålls- Även en prishöjning påverkar incitamenten, eftersom individen efter budgeten som bensin. prishöjningen måste arbeta mer, för att kunna köpa varan, än han gjorde Frågan är dock av visst principiellt intresse. tidigare. Man kan då fråga: Antag att en viss konsumtionsnedskärning

SOU 1975:6! Prismekanismen som _förbrukningsregulator 339

måste ske och att detta kan åstadkommas via prishöjning eller via ransonering. Under vilket av de två alternativen har individerna störst incitament att arbeta? Man kan visa att under tämligen generella förutsättningar kommer en prishöjning att locka människorna till mer arbete än en ransonering.

3 Olja för fastighetsuppvärmning

Den teoretiska modell jag presenterat i avsnitt 2 ovan är så generell att den kan tillämpas även på problemen i följande avsnitt. Presentationen kan därför bli ganska kortfattad, och jag kommer i huvudsak att diskutera några frågor där tekniska eller institutionella faktorer gör att den allmänna teorin inte är tillämpbar.

3.1 Prishöjning Inte heller för eldningsolja finns några goda skattningar av priselasticiteten. Förmodligen är sådana skattningar svåra att göra; ett flertal faktorer inverkar på och komplicerar statistiska studier av oljans priskänslighet. Ett sådant problem gäller det faktum att oljan i betydande utsträckning lagras hos förbrukarna. Hur reagerar en fastighetsägare inför en prishöjning om han vid höjningstillfället har olja kvar i tanken? Kommer det höjda priset att påverka förbrukningen av den tidigare, till ett lågt pris, inköpta oljan eller kommer han att minska förbrukningen först när tanken tömts och han köpt ny, dyrare olja? Ett annat problem rör eldningsoljans små substitutionsmöjligheter på kort sikt och stora substitutionsmöjligheter på längre sikt. Om man vill köra bil är bensin nära nog nödvändig, men om man vill värma upp sin fastighet kan man, åtminstone på längre sikt, ersätta oljepannan med elektricitet eller Med hänsyn till att problemet med efterfrågans tidsgasuppvärmning. anpassning förefaller speciellt viktigt vad gäller eldningsolja är således en utförlig undersökning nödvändig. Därmed är vi inne på ett annat problem som rör de studier av priselasticiteten som gjorts, nämligen om de avser en partiell analys av ett energislag eller om de avser ett energislags i en situation där det råder allmän energibrist. I det senare priskänslighet fallet är substitutionsmöjligheterna, och därmed priskänsligheten, mindre. Med dessa komplikationer i minnet får vi nöja oss med de siffror som finns med en kvalificerad gissning skulle man kunna tillgängliga; uppskatta den i detta sammanhang relevanta priselasticiteten till ca

-0,lO2, vilket innebär att en 10-procentig höjning av oljepriset skulle 1 Se Tobin (1952).

leda till en l-procentig förbrukningsminskning. Om man vill åstadkomma 7 Jfr. Fletcher, sid 300. en 25-procentig förbrukningsminskning, vilket var målsättningen vintern 3 Bränslenämnden (1974), att priset i sid. 19.

1973/743, måste alltså så höga skatter läggas på eldningsoljan

340 Prismekanismen som _lörbrukningsregularor

konsumentledet höjs med 250 procentl. Detta skulle innebära att

skatteintäkterna (eller oljebolagens försäljningsintäkter, om myndigheterna skulle föredra att vinsterna av prishöjningen tillfaller dessa) skulle öka med ungefär 3 900 miljoner kronorz. Minskningen av konsumentöverskottet, dvs. värderingen av konsumenternas välfärdsförlust, skulle uppgå till ca 5 250 miljoner kronor, vilket motsvarar en S-procentig ökning av konsumentprisindex. Som synes blir välfärdseffekterna av en helt annan storleksordning när vi rör oss med viktiga varor, med låg priskänslighet och stor andel i budgeten, än när vi beräknade motsvarande siffror för bensinen. Inkomstfördelningsproblemen kan principiellt analyseras på samma sätt som för bensinen, dvs. genom att man mäter sträckor motsvarande BE och BD i figur 8. Till skillnad från fallet med en prisökning på bensinen finns det emellertid för eldningsoljan vissa kompensationsmekanismer som man måste ta hänsyn till vid bedömningen av inkomstfördelningseffekterna. För att någorlunda korrekt kunna bedöma dessa kompensationsmekanismer har jag gjort fyra alternativa antaganden om konsumenternas beteende:

l) Priselasticiteten är lika stor, -0,l0, för boende i såväl småhus som flerfamiljshus. Dessutom upplevs bostadstillägget som en klumpsumma utan samband med den verkliga oljeförbrukningen. 2) Priselasticiteten är -0,22 för boende i småhus och noll för boende i flerfamiljshus. Bostadstillägget upplevs som en klumpsumma. 3) Bostadstilläggen upplevs av boende i flerfamiljshus som en rabatt på boendekostnaderna. Detta kan då visas implicera att eldningsoljans priselasticitet (förutsatt att den är lika stor för alla konsumenter) är lika med -0,l2. 4) Bostadstilläggen upplevs av boende i flerfamiljshus som en rabatt på boendekostnaderna. Denna konsumentkategori har en priselasticitet som är lika med noll, medan villaägarnas priselasticitet är -O,22.

Nedan ges närmare motiveringar för dessa alternativa antaganden samt redogörs för de välfärdsförluster de implicerar för olika boendekategorier.

l. Vi antar att alla konsumenter (= hushåll) har en priselasticitet på -0,1 med avseende på eldningsolja. Om oljepriset höjs med 250%

1 Priskänsligheten beror bl. a. på varans relativa andel av hushållsbudgeten. Vid höjda priser ökar eldningsoljans andel av de totala konsumtionsutgifterna, varför det är rimligt att anta att även priskänsligheten ökar. Vid de höga priser som råder efter prishöjningar på flera hundra procent har därför priselasticiteten troligen helt andra värden än den hade i utgångsläget. Så länge vi inte känner dessa värden får vi nöja oss med siffran -0,l0 och hela tiden hålla i minnet att mina beräkningar tjänar som illustrationsmaterial till ett principresonemang snarare än att vara avsedda som slutgiltiga, numeriska data. 2 Värdet av hushållens totala förbrukning av flytande bränsle för bostadsuppvärmning uppgick 1972 till ca 2 400 mkr. enligt Statistiska Centralbyrån (1973).

Prismekanismen som .förbrukningsregulator 341

Tabell lzBorstadstillägg för familjer utan barna.

lnkomstklass Genomsnittlig Total bidragsök- Total bidragsökbidragsökning ning för en ökning ning för en ökning per kronas ök- av villaägarnas av hyresgästernas ning i boende- boendekostnad med boendekostnad med

a Medeltalen är ovägda, vilket i viss mån minskar deras användbarhet. Man kan väga dem, eller disaggregera siffrorna ytterligare och ta hänsyn till hyresnivå, antal barn m. ll. relevanta variabler. Detta gäller även de följande tabellerna. Siffrorna avser bostadstilläggen i Stor-Stockholm vintern 1974; nya tabeller gäller fr. 0. m. 1.1.1975. b För villor beräknas bostadstillägget inte m. h. t. den faktiska boendekostnaden, utan en schablonmässig boendekostnad beräknas via bl. a. oljepriserna. Villaägarnas bostadstillägg är således oberoende av om dessa skär ner energiförbrukningen eller inte. Den i tabell 1 angivna totala bidragsökningen för villaägare har sålunda grundats på en schablonmässig ökning i boendekostnaden med 5 500 kronor. Cl resonemanget bortser jag från det faktum att en kraftig oljeprishöjning i sig själv kan medföra en förändring ibestämmelserna för bostadstilläggen. Denna fråga diskuterades i själva verket intensivt i samband med prisökningarna 1973-1974.

kommer värdet av konsumtionen för varje hushåll som bor i hyreshus, vilket uppgår till ungefär 900 kronorz , att öka till 2 400

kronor._Detta

innebär, i enlighet med den principiella modell som presenterats tidigare, en årlig välfärdsförlust på i genomsnitt 1 950 kronor för dessa hushåll. Vad gäller familjer som bor i småhus saknas tillförlitlig statistik, men om vi antar att värdet av den årliga oljeförbrukningen uppgår till

1 Jag genomför i detta avsnitt analysen ,huvudsakligen i termer av kronor per hushåll, medan jag i avsnittet om bensinen talade om de totala kostnaderna, utgifterna etc. Bensinförbrukningen varierar ju kraftigt mellan olika hushåll, medan utgifterna för fastighetsuppvärmning torde vara av ungefar samma storleksordning for alla familjer. Sålunda är det mer rimligt att använda per capita-termer eller per hushåll-termer i det senare fallet än i det förra. 31 bostadsstyrelsens ännu ej publicerade driftskostnadsundersökning visas att oljeförbrukningen uppgår till ca 35 liter per m lägenhetsyta och år, vilket motsvarar ungefär 13:50 kronor/mz och år. Vi kan vidare räkna med att en genomsnittslågenhet idag har en yta på 67 m2.

342 Prismekanismen som förbrukningsregulator

Tabell 2: Bostadstillägg för barnfamiljer

lnkomstklass Genomsnittlig Total bidragsökning Total bidragsökning bidragsökning för en ökning av för en ökning av per kronas ök- villaägarnas boen- hyresgästernas boenning i boende- dekostnad med dekostnad med

Enligt opublicerade 57 000 0,01 55 15 uppgifter från SCB:s 57 000 0,00 0 0 Småhusundersökning 1972 (se Statistiska Cen-

tralbyrån (1974) ), upp-

gick bränslekostnaderna för småhus 1972 till 973

kr. per år. Konsument- 2 200 kronor kan välfärdsförlusten beräknas till ca 4 800 prisindex för eldningsolja per hushåll

är idag (1972 = 100) lika kronor och utgiftsökningen till ungefär 3 600 kronor. Om vi nu antar att med 220, och den således motsvarar en den med l 500 resp. 3 600 kronor ökade bränslekostnaden framräknade siffran har vid kontakter med berör- ökning av den totala boendekostnaden med, grovt räknat, samma belopp

da organisationer be har åtminstone vissa av hushållen rätt att få ut ett ökat bostadstillägg som

dömts som någorlunda för kostnadsökningen. Bostadstilläggget innebär att varje kompensation rimlig. Jfr. även OECD kronas ökning i boendekostnaden kompenseras med nedanstående (1974).

2 belopp, uppdelade på inkomstklasser: Pga. avsaknaden av data beräk-

Med hjälp av dessa siffror kan värdet av välfärdsförlusternaz,

är vi tvungna att anta att oljeförbrukningen är lika nade netto, uppskattas till vad som följer av tabell 3.

stor för alla inom samma 2.1 [exemplen i tabellerna 1-3 har vi antagit att de personer som bori boendekategori, oberoenhyreshus har en lika stor priskänslighet som de personer som bor i villor. de av antal barn och inkomst. Detta är kanske inte ett helt realistiskt antagande; eftersom konsumtions-

3 Denna siffra fås från kostnaderna för varje enskild hyresgäst slås ut på alla som bori huset

det faktum att det vägda kommer kanske inte alla hushåll att känna samma kostnadsansvar som

genomsnittet av de tvâ om de själva finge stå för hela beloppet. Om vi antar ett ytterlighetsfall

kategoriernas priselasticidär priselasticiteten för boende i flerfamiljshus är lika med noll, medan teter ska vara lika med -0,l0. den för boende i enfamiljshus således blir lika med omkring -0,223 kan

Prismekanismen som _förbrukningsregulatør 343 Tabell 3: Genomsnittliga välfárdsförluster”, kronor per hushåll Kategori Välfärdsförlust, netto, Välfäxdsförlust, netto, /inkomstklass för boende i småhus för boende i flerfamiljshus Familjer utan barn,

Barnfamiljer

a Nettoförlusten är lika med 1 950 resp. 4 800 kronor minus kompensationema enl. tabellerna 1 och 2.

vi, på samma sätt som tidigare, beräkna välfärdsförlustema av en 250-procentig prishöjning. Dessa blir för villaägarna 3 860 kronor/hushåll och för hyresgästerna 2 250 kronor/hushåll (= kostnadsökningen). Vi kan då ställa upp motsvarigheten till tabell 3 för antagandet om att

i l i 344 Prismekanismen som förbrukningsregulator l i l l Tabell 4: Genomsnittliga välfárdsförluster, kronor per hushåll

Kategori Välfärdsförlust, netto, Välfärdsförlust, netto, /inkomstklass för boende i småhus för boende i flerfamiljshus

Familjer utan barn

Barnfamiljer

1 I och för sig finns det 37 000 l 990 l 490 inom nationalekonomin en utvecklad teori för 39 000 2 320 l 620

41 000 2 595 1 730 dessa problem, nämligen 43 000 2 925 1 870 teorin för s. k. kollektiva 44 000 3 145 1 960 varor. Eftersom vi hittills 45 000 3 260 1 980 tvingats använda så 47 000 3 371 2 050 många dåliga skattningar 48 000 3 475 2 090 och ofullständiga an- 49 000 3 475 2 090 taganden ñnns det ingen 51 000 3 585 2 140 anledning att ge beräk- 53 000 3 650 2 160

ningarna en falsk preci- 56 000 3 750 2 210 sion genom att använda 57 000 3 805 2 230 en rafñnerad teoretisk 57000 3860 2250 modell.

1 Ett annat skäl till att

anta att oljekonsumtionen för uppvärmning av

hyreshus är okänslig för

prisökningar har att göra 2 hyresgästernas priskänslighet är noll] (tabell 4). med de juridiska oklar-

heter som råder beträf- 3. Under punkterna 1 och 2 ovan har vi antagit dels at alla

fande hyresvärdarnas rätt konsumenter har en lika stor priselasticitet, -0,10, dels att faniljema att sänka temperaturen i som bor i hyreshus har en priselasticitet som är lika med noll (ch att fastigheterna under en viss miniminivâ. familjerna i villa har en priselasticitet lika med -0,22. I bägge fallen ;

.

s.u.

E Prismekanismen som _förbrukningsregulator 345

i

Tabell 5: Faktiskt pris, familjer utan barn Tabell 6: Faktiskt pris, barnfamiljer

I

“ Eftersom villaägarnas kompensation beräknas schablonmässigt, oberoende av deras förbrukning, får kompensationen karaktären av en klumpsumma. Villaägarna för en extra liter upplever detta som om de finge betala det fulla försäljningspriset Hyresgästerna, däremot, behöver bara betala försäljningspriset minus den olja. ökning av bostadstillägget som den extra kostnaden förorsakar.

vi dock att kompensationen, det höjda bostadsbidraget, inte antog konsumenternas beteende. I verkligheten kan förhållandet vara påverkade mer Antag, för enkelhetens skull, att kompensationen är komplicerat. 100 % av kostnadsökningen. Om konsumenten vore rationell skulle han förmodligen inte, inför en 250-procentig prishöjning, skära ner konsumtionen det minsta; han skulle i stället bibehålla sin tidigare konsumtionsom att det höjda bostadsbidraget skulle täcka hela nivå i trygg förvissning kostnadsökningen. I så fall skulle prishöjningen inte ge några som helst

346 Prismekanismen som

_förbrukningsregulator

Tabell 7: Genomsnittliga välfárdseffekter för familjer utan barn, kronor per hushåll

Kategori Faktisk prishöjning Konsumtions- Välfardsförlust, /inkomstklass på marginell förbruk- minskning netto ning om försäljnings- (Priselastici- i kronor priset höjs med 250 % tet = -0,12) i % i %

Boende i enfamiI/shus

Boende i flerfamiljshus

incitament till energibesparing. I verkligheten är kompensationen inte

100 %, utan varierar för olika inkomstklasser, som framgår av tabellerna

l och 2 ovan. En prishöjning på 250 % innebär enligt detta synsätt att 1 Detta antagande är i priset de facto höjs med olika procentsatser för olika förbrukarkategooch för sig oriktigt, men i avsaknad av data och i rier.

väntan på en utförlig För att sedan kunna räkna ut välfärdsförlusterna för de olika empirisk undersökning av måste vi känna kategorierna deras respektive priselasticiteter. frågan är vi tvungna att acceptera denna f ör- Vi antar att såväl totalkonsumtionen som elasticiteten för varje

enkling för att kunna kategori är lika storl och kan, genom att vi vet att den aggregerade slutföra resonemangen. priselasticiteten är -0,l0, beräkna den faktiska priselasticiteten med 2 0,82 är ett ovägt av ekvationen? hjälp genomsnitt av talen i = andra kolumnen, tabell 5 0,82 e -0,10 och 6. vilket ger e ä -0,12

Prismekanismen som .förbrukningsregulator 347 Tabell 8: Genomsnittliga välfárdseffekter För barnfamiljer, kronor per hushåll

Boende i flerfamiljshus

348 Prismekanismen som förbrukningsregularor

Med hjälp av denna siffra plus tabellerna 5 och 6 kan vi nu beräkna hur mycket varje kategori kommer att minska sin konsumtion om försäljningspriset höjs med 250 procent. Vi kan dessutom, på samma sätt som tidigare, beräkna vilka välfärdseffekter dessa nedskärningar implicerar (tabell 7 och 8). 4. För fullständighetens skull kan man tänka sig ett fjärde angreppssätt, nämligen ett där man antar att konsumenterna reagerar inför kostnadshöjningar + kompensationer på samma sätt som i 3. ovan, men att värmen i hyreshus har karaktären av en kollektiv vara ienlighet med punkt 2. ovan. Detta medför, som tidigare visats, att villaägarnas priselasticitet är lika med -0,22. Vi får i själva verket samma fördelning av välfärdseffekterna som i tabell 4. Ovan har getts fyra beräkningar av fördelningseffekterna, grundande sig på fyra olika antaganden om verkligheten. Vilket av antagandena som är det korrekta kan bara avgöras genom empiriska studier, vilka dessutom (förhoppningsvis) ger möjligheter till mer exakta och tillförlitliga beräkningar. Vidare kan man genom sådana studier komma till rätta med alla de förenklingarjag tvingats göra för att kunna hålla mina beräkningar inom hanterbara ramar och på en översiktlig nivå; jag har t. ex. bortsett från den inverkan utformningen av hyreskontraktens bränsleklausulerl kan ha på incitamenten att spara energi, vilket förmodligen utgör en allvarlig felkälla - en felkälla som svårligen kan avlägsnas utan ingående specialstudier.

3.2 Ransonering Beträffande ransoneringsalternativet finns det, till skillnad från prishöj-

ningsalternativet, inga invecklade kompensationsmekanismer eller kom-

plicerade datasammanställningar; vi får således hålla oss till den rena teorin. Denna är densamma som för bensinen, och alla principresonemang i avsnitt 2. är därför tillämpliga på eldningsoljan. Den totala årliga välfärdsförlusten för konsumenterna blir, om en ZS-procentig förbrukningsminskning åstadkommes genom ransonering, lika med 750 miljoner

kronorz, att jämföras med välfärdsförlusten för en prishöjning, som var

5 250 miljoner kronor; värdet av ransoneringens subventionsmoment är således 4 500 miljoner. En välfärdsminskning på 750 miljoner motsvarar en höjning av konsumentprisindex med ungefär 0,07%. Till denna kostnad för förlust av konsumentöverskott kommer sedan kostnaderna för ransoneringsadministration plus kostnaden för minskad valfrihet, varav den senare kan elimineras genom att man tillåter fri handel med kuponger. Genom sin kontroll över subventionerna har myndigheterna möjligheter att bedriva fördelningspolitik. Vad gäller bensinen används dessa möjligheter till att åstadkomma en jämn fördelning av konsumtionen Den likformiga 1 Se bilaga 7 till Energi genom likformig tilldelning. tilldelningen gynnar somliga - dem som konsumerar - 1985-2000 (1974), Sid. vanligtvis mycket små kvantiteter och 214. missgynnar andra. Hårdast drabbas personer med en i vanliga fall hög 2 300 kr. per hushåll. konsumtion och med små substitutionsmöjligheter. Genom att i stället

Prismekanismen som _förbrukningsregularor 349

införa kvotransonering kommer alla konsumenter att drabbas; fördelningen av subventionsmomentet sker i förhållande till tidigare förbrukning, vilket bör minska skillnaden i välfärdsförlust mellan olika förbrukare. Likformig ransonering innebär ett steg mot jämlikhet så till vida som den åstadkommer en jämn fördelning av förbrukningen, medan kvotransonering verkar jämlikhetsskapande genom att den åstadkommer en jämn fördelning av välfärdsförlusterna. Bägge målen kan naturligtvis vara eftersträs/ansvärda; deras effekter på den samhällsekonomiska effektiviteten är likvärdiga, varför valet mellan dem är av rent fördelningspolitisk natur.

4 Elektricitet m. m.

Liksom i tidigare avsnitt kommer jag här endast att diskutera hushållens energikonsumtion. Elektriciteten används dessutom som produktions-

faktor inom industrinl, och för fullständighetens skull bör även denna

förbrukning studeras. Det är emellertid svårt att genomföra en sådan studie utan tillgång till goda data; ett principiellt resonemang för energianvändningen inom näringslivet presenteras i avsnitt 5.1, medan en empirisk studie (dock endast avseende oljeförbrukning) skisseras i avsnitt 1 Hushållens konsumtion 5.2. uppgår till ca 39 % och industrins förbrukning till ca 58 % av den totala elförbrukningen. Resten, 4.1 Prishöjning ca 3 %, används inom samfárdseln. Källa: Ener- Till skillnad från de andra energislagen finns det en del uppgifter om gi 1985-2000 (1974).

elkonsumtionens priskänslighetz. De studier som gjorts har dock inte 2 Jfr. Axelsson (1974)

uppvisat helt entydiga resultat, varför vi även här måste använda oss av en och Törnqvist (1974).

kvalificerad gissning på, säg, -O,l03 vad gäller hushållens förbrukning på 3 Jfr. Fletcher (1974),

sid 300. kort sikt. Beträffande stadsgas saknas utförligare studier, men p.g.a. likheter med elektriciteten i distributionssystemet (se avsnitt 4.2 nedan) 4 Konsumtionen av gas är och för ändå så liten, ca 60 miljohar jag valt att behandla dessa två energislag i ett sammanhang ner kronor att jämföras enkelhetens skull antagit att deras priselasticiteter är lika stora4. med elkonsumtionens För en priselasticitet på -0,l0 och ett värde på totalkonsumtionen l 480 miljoner kronor, välfärdsför- att ett eventuellt oriktigt lika med ca 1 550 miljoner kronor kan värdet av den totala värde på den förras prislusten beräknas för olika nedskärningsgrader. 1973/74 bedömdes beelasticitet väger ytterst gränsningsbehovet till ca 10 %5 vilket skulle implicera en välfärdsförlust lätt i sammanräkningen. l andra termer skulle detta motsvara Källa: SCB (1973). på omkring 1 470 miljoner kronor. en ökning i konsumentprisindex på knappt 1,5 %. 5 Ransaren II (1974), sid ll. En elprishöjning som syftar till en snabb förbrukningsminskning är 5 Man kan beräkna att emellertid svårgenomförbar; visserligen har inte konsumenterna några arbetsvolymen för en nämnvärda lager, som fallet är med eldningsoljan, men på grund av sådan extra avläsning av distributionssystemets utformning uppstår svårigheter och förseningar. landets samtliga elmätare För att eldistributörerna ska veta vilken kvantitet som köpts till vilket uppgår till ca 50 000 arbetsdagar. För en dispris måste alla elmätare avläsas omedelbart före prishöjningen, vilket är kussion av dessa problem,

en nära nog omöjlig uppgiftö. se Ransaren II (1974).

350 Prismekanismen som

_förbrukningsregulator

Detsamma gäller för stadsgas och fjärrvärme. Liknande problem uppstår vilken förbrukningsregulator man än använder, och några implikationer av detta diskuteras i nästa avsnitt.

4.2 Rans0nering

Samma faktorer som gör en prishöjning svårgenomförbar gör en regelrätt ransonering praktiskt taget ogenomförbar - man kan ju inte avstänga de konsumenter som Överskridit sina kvoter om man inte genomför en extra mätaravläsning, och även om man skulle företaga en sådan avläsning skulle själva avstängningen vara kostsam och besvärlig att genomföra. För att slippa problemet med avstängning har man i stället ett planerat system med överuttagningsavgifter för de förbrukare som överskrider sina tilldelningar. Ett sådant system innebär ingen regelrätt ransonering, eftersom konsumenten kan förbruka så mycket han önskar - bara han är beredd att betala. Det är i stället en speciell variant av prismekanismen, där konsumtionen består av en subventionerad och en icke-subventi0nerad del. Om vi återgår till våra gamla indifferenskurvor kan saken illustreras som följer: Antag att en konsument har budgetlinjen BB och det i figur 21 uppritade indifferenssystemet:

I I |

l

| Figur 21. 9 x* Elektricitef å å

Genom att myndigheterna ger honom x och sätter ett tilldelningen högt överuttagningspris enligt prislinjen VV - kommer konsumenten att välja att konsumera i punkten W. Om överuttagningsavgiften - dvs. lutningen VV - sätts kommer på linjen riktigt summan av den efterfrågade kvantiteten x* för alla konsumenter att bli lika med den totala tillgången. Värderingen av välfärdsförlusterna kan ske på samma sätt som tidigare. Om konsumenten - förutsatt i figur 21 skulle välja mellan en ransonering att en sådan är tekniskt genomförbar och ett system med Överuttagningsavgifter skulle han välja det förra alternativet. Detta alternativs välfärd överstiger det senare alternativets med ett belopp motsvarande sträckan BF i figur 22:

Prismekanismen som _förbrukningsregulazor 351

sQu 197551

x›---------

x: i Elektricitef Figur 22.

större attraktivitet (från konsumentens syn- Ransoneringsalternativets sett) ligger i dess större subventionsmoment. I bägge fallen punkt elektricitet; i fallet med en ransonering är konsumerar han I = x*enheter kvantitet till det ursprungliga, låga priset, men i hela denna tillgänglig fallet med överuttagningsavgifter kan han bara köpa i till detta pris. För att lätt mäta välfärdseffekterna kan man även i detta fall använda konsumentöverskott, illustrerat som en yta under sig av begreppet efterfrågekurvan. Om det ursprungliga priset motsvaras av p, i figur 23 och konsumtionen, p. g. a. en uppkommen bristsituation, måste nedbringskulle då vara as till i skulle priset kunna höjas till P2. Välfärdsförlusten i stället skulle lika med ytan av fyrhörningen plpz LM. Om samhället bli lika med ransonera varan till det tidigare priset skulle välfärdsförlusten NLM och subventionens värde lika med p, p; LN. ytan av triangeln

Pris

J

L

pz___H

G/N

M P1

K o i i x, Efterfrågan Figur 23.

352 Prismekanismen som

_förbrukningsregularor

Kr Pris

El Efterfrågan Figur 24 a. Figur 24 b.

KF Pris

El Efter-frågan Figur 25 a. Figur 25 b.

Om man nu av olika skäl avstår från dessa två metoder och i stället ”ransoneraf” varan till kvantiteten i med en överuttagningsavgift motsvarande p; på all förbrukning däröver skulle utbudskurvan motsvara linjen p1GHL. Välfärdsförlusten skulle i så fall bli lika med ytan av fyrhörningen HLMG och värdet av subventionsmomentet lika med ytan

p, pzHGl . Som synes är det senare mindre än den vanliga ransoneringens

1 Liksom i tidigare avsnitt antarjag att subven- subventionsmoment. tionens storlek inte på- Figur 23 beskriver situationen för en genomsnittskonsument. Andra verkar det pris som svarar individer har andra preferenser och skulle kanske inte vilja betala någon mot jämvikt på marknaden, dvs. jag antar att överuttagningsavgift. Indifferenskurvesystem och efterfrågekurva för ett

efterfrågekurvans läge par sådana konsumenter visas i figur 24 re-sp. 25.

inte påverkas nämnvärt Kostnaderna för ett system med överuttagningsavgifter består av tre av vilken förbrukningsregulator man använder. poster: administrationskostnader, kostnader p. g. a. ineffektiv allokering Om man studerar indiffe- och kostnader p. g. a. minskat konsumentöverskott. Kostnaderna som renskurvediagrammen hänförs till den ineffektiva allokeringen beror på att budgetrestriktionen noggrant finner man att har hörn; detta medför, som jag nämnt att konsumenternas ett sådant antagande inte ovan, är helt självklart. marginella substitutionskvoter kan vara olika, vilket leder till välfärdsför- ,. ..

anamma...

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 353

luster. Eftersom linjen VV har en negativ lutning och inte (som i fallet är lodrät, blir dock variationsområdet” för de med vanlig ransonering) marginella substitutionskvoterna mindre. Värdet av välfärdsförlusterna p. g. a. minskat konsumentöverskott kan,

för en kvotbaserad tilldelning] , beräknas enligt formeln

k är kvotens där n, v och e har samma betydelse som i avsnitt 2.1 och där storlek (motsv. sträckan p, G genom sträckan plM i figur 23). Vi ser att om k = O reduceras formeln till den som gäller för prishöjningar (avsnitt = l-n blir ekvivalent med formeln för vanliga ranso- 2.1) medan den om k neringar (avsnitt 2.2).

5 Energiransonering inom industrin

För närvarande av energin som produktionsfaktor. Då pågår flera studier min avsikt med detta arbete inte är att ta upp konkurrensen med dessa, betydligt mer ambitiösa och avancerade, undersökningar ska jag begränsa till några kortfattade principresonemang och till ett översiktligt mig utkast till en empirisk studie.

5.1 Den teoretiska bakgrunden kan studeras på samma sätt som Ekonomins produktionssamband konsumtionen. Liksom man i det senare fallet talar om individernas substitutionskvoter mellan olika konsumtionsvaror kan man i marginella det förra fallet studera substitutionskvoter mellan företagens marginella val av olika produktionsfaktorer, och på samma sätt som konsumenternas varukombination bestäms av deras budgetrestriktion bestäms företagens val av faktorkombination av deras budgetrestriktion. När vi emellertid vi ska tillämpa uppstår en del ska välja vilken förbrukningsregulator vad samhällets mål är här mer problem gäller produktionssektorn; mångfasetterade och svårformulerade än vad gäller konsumtionssektorn. För det första har vi de mål som är gemensamma för de två sektorerna: en maximal mätt i värdet av de producerade varorna, och en välfärd, önskvärd av denna välfärd mellan konsumenterna. Effekterna fördelning av en energiransonering på dessa områden kan mätas på samma sätt som i dvs. med av indifferenskurvor och konsumtionsavsnitten ovan, hjälp konsumentöverskott. - vid För det andra måste vi ta hänsyn till sysselsättningsmålen av den tillgängliga energin mellan olika branscher måste vi ta allokeringen hos de människor hänsyn till, förutom konsumenternas välfärd, välfärden 1 Liksom vid vanlig ransom är sysselsatta i de olika branscherna. sonering kan tilldelningen fått en extra dimension vara likformig eller kvot- För det tredje har inkomstfördelningsmålet baserad, beroende på att samhället har att fördela den eftertraktade energin mellan genom samhällets fördelningspoolika företag. Kan man tala om en önskvärd inkomst- (eller vinst-) litiska målsättningar.

354 Prismekanismen som

_förbrukningsregularor

fördelning mellan olika företag resp. olika företagsägare? Även om man kan tänka sig välspecificerade sådana målsättningar kompliceras saken av att det första och det andra problemkomplexet ovan är sammanvävda med detta tredje. Det är således svårt att korrekt bedöma välfärdseffekterna av en ransonering av produktionsfaktorer. I det följande kommer jag att begränsa mig till en komparativ-statisk analys, dvs. jag kommer att diskutera hur en energibrist kan tänkas påverka vissa specifika variabler, som BNP, sysselsättning o. dyl., utan att försöka värdera några välfärdseffekter. Antag att ett företag som arbetar under ren konkurrens använder sig av två produktionsfaktorer, energi och arbetskraftl. Om vill företaget maximera sin vinst, vilket vi förutsätter, innebär detta att företaget förbrukar exakt så många enheter av sina produktionsfaktorer att den extra kostnaden för att köpa in ytterligare en enhet av någon faktor är lika med den ökning av vinsten som denna extra faktor skulle åstadkomma. Man kan säga att om företaget befinner så är sig i jämvikt priset på energi lika med priset på den vara som företaget producerar,

multiplicerat med energins marginalprodukt2. Samtidigt är arbetslönen,

dvs. priset på arbetskraft, lika med priset på den producerade varan multiplicerat med arbetskraftens marginalprodukt. Detta kan uttryckas i ekvationsform:

där p är priset på den producerade varan, fe är energins marginalprodukt, f] är arbetskraftens marginalprodukt, r är priset på energi och w är arbetslönen. Dessa förhållanden bygger att fritt kan på antagandet företaget förbruka så stora kvantiteter produktionsfaktorer som krävs för att vinsten ska maximeras. Om energin skulle ransoneras skulle sambandet ovan upphävas; företaget skulle få för små kvantiteter energi för att dess marginalproduktivitet, multiplicerad med varupriset, skulle bli lika med dess pris. l stället skulle följande relationer gälla: 1 Man kan i och för sig göra det mer realistiska p.fe=r+7r antagandet att företaget använder fler produk- p-fz=w tionsfaktorer. Det påverkar inte de principiella där 71 är ett tal större än noll. Uttrycket (r + 77) kan vi betrakta som resultaten, men det gör företagets ”skuggpris på energi, dvs. det pris företaget skulle vara berett resonemangen mer svåratt betala för ytterligare en enhet energi. Om samhället valt att överskådliga. åstadkomma den önskade förbrukningsminskningen av 7 En produktionsfaktors genom en höjning marginalprodukt definie- energipriset skulle man således ha höjt priset med ett belopp motsvarande rad som den ökning i 11. Eftersom priset vid ransonering är oförändrat, r, kan vi betrakta TTsom totalproduktionen som ransoneringens subventionsmoment för en marginell enhet energi. skulle uppstå om man satte in ytterligare en För att ytterligare understryka parallellerna mellan produktionsteorin enhet av faktorn. och den konsumtionsteori som presenterats i tidigare avsnitt kan man

Prismekanismen som _förbrukningsregularør 355

använda motsvarighet till konsumenternas indifferenssig av företagens kurvor, de s. k. isokvanternal. En isokvant är en kurva som visar olika vilka medger samma kvantitet av kombinationer av produktionsfaktorer, varan. Om ett företag t. ex. tillverkar bilar, och den producerade 10 bilar kan åstadkommas med endera av kombinatiototalproduktionen + 100 arbetstimmar), (20 energienheter + 80 nerna (10 energienheter + 20 arbetstimmar) ligger dessa arbetstimmar) och (80 energienheter en isokvant (nämligen den isokvant som svarar mot punkter på 10 bilar) i diagrammet nedan. Dessutom har produktionskvantiteten för andra produktionsvolymer, ritats ut: några andra isokvanter,

Arbetskraft Il zoo-

50-

- libilur

no bilar

Sbilor ° I I | l l l I I I l 0 50 non Energi Figur 26.

Företaget söker maximera sin vinst genom att dels välja den mest dels välja den mest lönsamma kombinalönsamma produktionsvolymen, Det senare åstadkommes genom att tionen av produktionsfaktorerna. välja den faktorkombination som svarar mot den punkt där isokvanten l En me, utförlig, men ändå

tangerar budgetlinjen, dvs. den linje vars lutning speglar produktions- lättillgänglig, pre-

förhöll

:gçâåfârâätçrlâiirrms

faktorernas relativa priser. Om energipriset och arbetslönen sig till varandra på budgetlinjen BB i figur E_ Mansfiekj (1970), kap_ på ett sätt som svarar mot lutningen A. 5-8- 27 skulle företaget således välja faktorkombinationen

Arbetskraft

Ä Figur 27. 0 Energi

356 Prismekanismen som _förbrukningsregulator

Antag nu att energin ransonerades, så att endast fick företaget förbruka E enheter energi. Den optimala faktorkombination skulle då vara Qi figur 28:

Arbetskraft

Q

A

I) I

0 Figur 28. ê Enerm

Vi ser då att energiransoneringen haft tre effekter: l. Produktionsvolymen har minskat; isokvanten I ligger lägre än den ursprungliga isokvanten. Den välfärdsförlust som detta innebär kan mätas i termer av minskat konsumentöverskott på samma sätt som i tidigare avsnitt. 2. Företagets vinst har minskat. Eftersom företaget, om det vore fritt från restriktioner, skulle välja punkten A men vid ransonering tvingas till punkten Q, måste den senare svara mot en lägre vinst än den förral. 3. Företagets användning av arbetskraft har ändrats. Som figuren ritats medför ransoneringen att mer arbetskraft dvs. ransoneanvänds, ringen har tvingat företagen att substituera energi med arbetskraft. I verkligheten kan det dock vara svårt att åstadkomma en sådan substitution; eftersom produktionsmetoderna sällan kan ändras över en natt kan den p. g a. energiransonering nedskurna produktionen mycket väl innebä- l 1 Detta gäller under ra en minskad y sysselsättning, åtminstone i förutsättning att alla på kort sikt. Ett isokvantsystem l i priser i ekonomin hålls för ett sådant företag, där produktionsfaktorerna inte är substituerbara, oförändrade. utan i stället fungerar som komplement, visas i figur 29.

Arbe+skraft

___ Figur 251 m; Energi

Prismekanismen som .förbrukningsregulator 357

studier fallet, dvs. Empiriska tyder på att detta är det mer realistiska att en energiransonering skulle innebära en sysselsättningsminskning på

kort sikt. Ovanstående resonemang hänför sig till ett enda företag. För att kunna bedöma för hela samhället måste vi studera effekterna på verkningarna vinsten och sysselsättningen. Det den aggregerade produktionsvolymen, första vi då måste notera är att priset på den producerade varan ökar.

Ovan antog vi att det enskilda företaget inte kunde påverka varupriset,

men om energin ransoneras för en hel bransch kan man visa att företagen

inom branschen kan kompensera sig genom att höja varuprisetl. Detta

ger upphov till två komplikationer. För det första är det svårt att säga hur ändras i det enskilda det sysselsättningen och produktionen företaget; kan inducera företaget att ta fram andra, tidigare höjda varupriset olönsamma produktionsmetoder, så att sysselsättningen och produktioär fallet - det får nen kan öka. Om så verkligen är en empirisk fråga räcka med att konstatera att det finns såväl en tendens att minska tillsammans med energiförbrukningen, som en effekt i sysselsättningen motsatt i produktpriset som följer av en riktning p. g. a. den ökning Den andra komplikationen rör antalet företag; det energiransonering. att träda in på marknaden, varför den höjda priset kan locka nya företag totala kan öka även om den minskat inom varje enskilt sysselsättningen

företagz. Oavsett dessa problem kan man visa att den totala produktio-

nen minskar vid införandet av energiransonering, och även om man inte om effekterna sysselsättningen är kan säga något a priori på den totala det troligt att även denna går nerå. en i jämförelse med en Vad gäller prishöjning på energivaror subventionsmomentet en avgörande roll. Vid ren ransonering spelar konkurrens är företagens vinster lika med noll. Om nu en energibrist mötas skulle åsamkas förluster skulle med prishöjningar många företag om däremot energin ransonerades till och tvingas lägga ner verksamheten; För att de två det tidigare priset skulle företagens läge bli mindre prekärt. alternativen skulle bli likvärdiga från samhällets synpunkt skulle prishöjbehöva kompletteras med en subvention av storleken 1! - e, där e 1 Se Puu (1974), sid. 5. ningen

energiförbrukning? Är det någon skillnad mellan alternati- 7 Detta förutsätter att de

är företagens Eftersom prishöjningen nya företagen verkligen ven vad gäller värdet av den totala produktionen? i och med att får någon tilldelning av implicerar en bättre allokering av produktionsfaktorerna energi. Vid kvotransone-

substitutionskvoter blir lika stora skulle detta

företagens marginella ring, där tilldelningen är innebära en tendens mot större produktion än ransoneringsal- proportionell mot föregåalternativ subventionsmo- ende periods förbrukternativet. Eftersom emellertid det senare alternativets ning, skulle ju deras tilllönsammare, dvs. medför att antalet verksamma ment gör produktionen delning bli noll. motverkas denna tendens, och det företag blir större än i det förra fallet, 3 Se vidare Puu (1974), är omöjligt att säga något bestämt om de slutliga effekterna. Sid. 9-12. 4 Observera dock att subventionen, trots att 5.2 En skiss till empirisk studie mot den är proportionell tekniska förhållanden har e, för att få åsyftad verl avsaknad av perfekt kunskap om företagens kan måste uppfattas som den av nobelpristagaren Wassily Leontief utvecklade input-outputmeto- om den vore av klumpanvändbar vid studier av hur produktionssystemet summekaraktär. den visat sig ytterst

358 Prismekanismen som

_förbrukningsregulator

reagerar inför olika störningarl. Denna metod

bygger på ett antal djärva förenklingar av verkligheten, men det har ofta visat sig att felaktigheterna tenderar att ta ut varandra i aggregatet, så att modellens förutsägelser visar god överensstämmelse med verkligheten. Leontiefs modell svarar mot ett isokvantsystem av samma typ som i figur 29 ovan, och kan därför sägas spegla näringslivets produktionsförhållanden på kort sikt. 1 samband med bristen på energivaror vintern 1973/74 användes input-outputmetoden av statens industriverk för en studie av produktionssyste-

mets känslighet inför en minskad energitillförselz och ungefär samtidigt

gjorde finansdepartementet en undersökning av konsekvenserna av en brist på energivaror inom ramen för departementets långtidsutrednings-

modell, som också den bygger på input-outputmetoden3. Dessa två

Tabell 9: Effekter på sysselsättningen vid ransonering resp. prishöjning av olja.

Varugrupp Sysselsättning vid en nedskärning av oljetill- (sektor) förseln med 15 % (i % av läget utan oljebrist).

Ransonering Prishöjning Prishöjning enligt Indu- alternativ A alternativ B striverket 1974, sid. 40

23 reparationer 1 En enkel presentation 95,1 94,8 94,8

24 el, gas, vatten 92,4 96,8 93,3 av input-output-modellen 25 byggnads 96,4 91,3 87,6 finns i Bengt Höglund: 26 handel

och den 98,9 98,7 98,8 Input-output 27 restaurant, hotell 99,5 99,5 99,5 strukturella interdepen- 28 samfårdsel

92,7 92,5 92,5 densen, 1U1, Stockholm

Finansdepartementet 34 övr. privata tjänster 99,7 99,9 99,9 (1974). , .

AAJKAcg_-.

me...

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 359

av den knappa oljan, och deras studier förutsatte en ransonering hur energin bör fördelas mellan huvudsakliga syfte var att undersöka ska olika branscher för att den sammanlagda sysselsättningsminskningen

som möjligt. Problemet har man löst med hjälp av s. k. bli så obetydlig de resultat som härvid erhållits linjär programmering. För att jämföra i stället för att ransonera med ett alternativ där man höjer energipriset modell] och uppställt ett nytt energin, har jag utgått från industriverkets Med av detta har jag studerat effekterna på linjärt program. hjälp om energin, som ju är fallet vid en prishöjning, produktionssystemet industriverfördelas till de företag som är villiga att betala mest för den. (l kets program har ju energin i stället fördelats till de företag som bidrar

dvs. är mest arbetsintensiva.) Härvidlag harjag mest till sysselsättningen, utfört beräkningarna enligt två olika alternativ, som bägge är lika rimliga

av i det första fallet

som approximationer verklighetenz. Jag har

A) fördelat oljan- till de branscher där den är mest lönsam, dvs. (alternativ medför den största vinstökningen. Dessa där ytterligare en liter olja

beräkningar är avsedda att spegla vad som händer vid en oljeprisökning; att betala mest för den knappa oljan går ju då till de företag som är villiga den. I det andra fallet (alternativ B) har jag i stället fördelat oljan så att

värdet maximeras. Även detta är ett sätt att av bruttonationalprodukten av en prishöjning, man kan visa att i en perfekt söka spegla effekterna med till perfekt statistik) är en fungerande ekonomi (och tillgång och en maximerad bruttonationalprodukt likmaximerad företagsvinst Även om de två beräkningsmetoderna i teorin ska ge exakt värdiga. resultat är detta inte fallet i praktiken; de resultat jag likadana givetvis

erhållit redovisasi tabell 9. Som synes förefaller de två metoderna för beräkning av prishöjnings-

för de flesta branscher överenseffekterna vara tämligen likvärdiga; för ekonomin som stämmer kolumnerna (3) och (4). Vad gäller effekterna till helhet kan man beräkna den aggregerade sysselsättningsminskningen om fördelas genom ransonering enligt industriverkets 4,4% energin modell. Om energipriset i stället höjs kan sysselsättningsminskningen alternativ B och uppskattas till ca 5,5 % om beräkningarna görs enligt görs enligt alternativ A. obetydligt mindre, 5,45 %, om beräkningarna u _ om

llarlläåädelgsftâgeffâäeøåfl

Slutligen kan man beräkna effekterna på bruttonationalprodukten;

en av oljetillförseln möts med ransonering ñnansdeputementets 15-procentig nedskärning modell minskar BNP med 5,0 %. Om man i stället modeller, se Finansdeparenligt industriverkets A

åâ?ât°t(1974)-^PP°

oljepriset blir nedgången i BNP mindre: 4,6 % enligt alternativ höjer och 4,2 % enligt alterntiv B. När samhället ska välja förbrukningsregula-

(som talar till 2.? meäteknåfsk r.ed°

tor måste man således väga (bl. a.) dessa BNP-effekter gorelse for beraknlngama mot (som talar till finns i Appendix ll prishöjningens förmån) sysselsättningseffekterna nedan. ransoneringens förmån).

360 Prismekanismen som _förbrukningsregulator

Appendix I Konsumtionsteorins grunder

l Redogörelse för indifferenskurvetekniken1

För att kunna avgöra hur samhället bör påverka individernas möjligheter att konsumera olika varor är det nödvändigt att veta vilken av de alternativa möjligheterna som upplevs som bäst av konsumenterna. För att studera denna fråga använder man sig inom nationalekonomin av s. k. indifferenskurvor, som är hjälpmedel för att illustrera individernas val av olika konsumtionsalternativ. Denna analysmetod bygger på ett par grundläggande antaganden: Den förutsätter att konsumenterna verkligen har preferenser, dvs. att de föredrar vissa konsumtionsalternativ framför andra. Den förutsätter också att dessa preferenser är stabila och rationella (i någon mening). Tekniken med indifferenskurvor är egentligen bara en grafisk metod att illustrera principerna i ett matematiskt problem; individerna antages sträva efter att maximera sin välfärd (som i detta sammanhang förutsätts vara en funktion av de kvantiteter varor individen konsumerar) under det villkoret att de totala utgifterna (inköpta varukvantiteter multipliceradc med respektive priser) inte får överstiga den tillgängliga inkomsten. Detta kan illustreras grafiskt på följande sätt. Antag att vi (för enkelhetens skull) ska studera en ekonomi med bara två varor, äpplen och päron, och att vi vill undersöka hur en viss individ skulle välja mellan dessa två varor. Vi kan då utgå från en kombination av äpplen och päron (t. ex. två äpplen och fyra päron) och fråga personen vilka andra kombinationer som han skulle uppleva som exakt lika bra och attraktiva som denna första kombination. Antag att individen lika tycker mycket om kombinationen ett äpple och sju päron som kombinationen två äpplen och fyra_ päron. Vi kan intervjua honom vidare och kartlägga vilka ytterligare 1 För en utförligare redokombinationer han är indifferent mellan. görelse, se t. ex. H. A. Om han t. ex. säger att kombinationerna (l äpple + 7 päron), (2 John Green: Consumer äpplen + 4 päron), (4 äpplen + 2 päron) och (7 äpplen + 1 päron) alla ger Theory (i serien Penguin Modern Economics), lika stor tillfredsställelse kan vi rita in dessa kombinationer i ett diagram London 1971. och sammanbinda dem med en kurva, en indifferenskurva:

Äpplen

5-. __ Å

° i i l l I l l I l Figur a. 0 5 Päron

Prismekanismen som ,förbrukningsregulator 361

Kurvan visar (approximativt) de varukombinationer mellan vilka konsumenten är indifferent, dvs. de kombinationer som han tycker är lika bra. Om konsumenten förfogade över en kombination motsvarande punkten A skulle han kunna byta bort två äpplen mot två päron och ändå befinna sig på samma indifferenskurva, dvs. han skulle inte tycka att han fått det vare sig bättre eller sämre. Om han inte kunde finna någon att göra ett sådant byte med, skulle han i stället kunna tänka sig att byta bort ett päron mot tre äpplen; även då skulle han tycka att han hade det lika bra som förut. Man kan säga att indifferenskurvans lutning speglar individens marginella värdering av den ena varan, uttryckt i termer av den andra. Man kan således betraka indifferenskurvan som en utbytexkurva; kurvans lutning visar hur många enheter av den ena varan individen är villig att avstå från för att erhålla ytterligare en enhet av den andra varan. Att kurvan är konvex mot origo speglar det faktum att en människas inarginella värdering av en viss vara i regel avtar ju större kvantitet hon förut har av den. Det tionde äpplet man äter smakar knappast lika gott som något av de nio första. Vid härledningen av indifferenskurvan i fig. a utgick vi från en viss varukombination och tog reda på vilka andra kombinationer som gav individen lika stor tillfredsställelse som denna. Vi kan nu utgå från en helt annan kombination, t. ex. ett äpple plus ett päron, eller tio äpplen och tjugofem päron. På så sätt kan man kartlägga ett helt system av kurvor, var och en angivande varukombinationer mellan vilka konsumenten är indifferent. För dessa kurvor gäller att individen alltid föredrar att befinna sig på en högre kurva än på en lägre; den högre kurvan svarar mot en större kvantitet varor, vilket antages ge konsumenten större tillfredsställelse. I den gängse konsumtionsteorin antages konsumenten välja att köpa en sådan varukombination att hans nytta maximerasl. Detta val bestäms av varornas priser och konsumenternas inkomster. Om en individ har 20 kr. l l detta sammanhang att köpa äpplen och päron för, och om ett äpple kostar 50 öre och ett bortses från att vissa päron kostar 80 öre, kan han antingen köpa 40 äpplen eller 25 päron. varor, t. ex. narkotika, Han kan också välja någon kombination däremellan, t. ex. 8 äpplen + 20 ibland konsumeras på ett vid de sådant sätt att man knappäron eller 32 äpplen + 5 päron. Konsumentens valmöjligheter past kan säga att konsugivna priserna och den givna inkomsten kan illustreras med en budgetlin/e mentens nytta maxime- (den heldragna linjen) i figur b: ras.

Äpplen

Figur b.

362 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

Om inkomsten vore högre, t. ex. 30 kr., skulle budgetlinjen ligga högre upp (den streckade linjen i fig. b). Om i stället priserna vore annorlunda, så att ett äpple kostade 1:30 kr. och ett päron kostade 1 kr., skulle budgetlinjen se ut i enlighet med den prickade linjen ovan. Budgetlinjen anger vilka kombinationer av varorna som konsumenten kan köpa, och på samma sätt som lutningen på indifferenskurvan anger hur många päron konsumenten skulle vilja offra för att få ytterligare ett äpple, anger lutningen på budgetlinjen hur många päron han måste offra för att få ytterligare ett äpple. Man kan nu rita in individens indifferenskurvesystem och budgetlinje i samma diagram:

Äpplen

B

Å

a U Figur c. Päron

Individen kan välja vilken varukombination som helst längs budgetlinjen BBC Han väljer, eftersom han strävar efter att uppnå en så hög indifferenskurva som möjligt, den varukombination som svarar mot punkten A; ingen annan kombination medger en högre indifferenskurva, dvs. en högre nyttonivå, än denna. Om nu priserna hade varit annorlunda, så att den relevanta budgetlinjen motsvarats av BC i figur d, hade konsumenten i stället valt den varukombination som svarar mot punkten Q:

Figur d.

Prismekanismen som ,förbrukningsregulator 363

Den indifferensnivå konsumenten kan nå vid de priser som svarar mot linjen BC är lägre än den som han skulle ha nått om priserna svarat mot BB; konsumenten skulle ha föredragit de tidigare priserna. Ja, om priserna varit oförändrade (i enlighet med BB) skulle personen i fråga föredra en viss inkomstminskning framför en prishöjning. Vi kan nu värdera den välfärdsförlust som individen åsamkas genom prisförändringen. Hjälplinjen DD har samma lutning som BC, dvs. prisrelationen är densamma. Emellertid ligger den på en högre nivå, dvs. svarar mot en högre inkomst än BC. I själva verket talar linjen DD om hur mycket högre inkomst individen skulle behöva för att han, efter en prishöjning, ska kunna stanna kvar på den ursprungliga, högre indifferenskurvan. Den skillnad i inkomst som svarar mot skillnaden mellan budgetlinjerna BB och DD är således den kompensation som konsumenten skulle behöva för att inte få det sämre ställt efter prishöjningen; vi kan betrakta detta kompensationsbelopp som en samhällsekonomisk kostnad för prishöjningen. Vi har hittills använt bara två varor, äpplen och päron, i resonemangen. Eftersom indifferenskurvetekniken kräver en koordinataxel för varje vara kan en mer realistisk modell, med många varor, bli svår att illustrera. Man kan förfara på två sätt: l. Man kan överge den grafiska metoden och i stället lösa problemet på matematisk väg; nationalekonomin förfogar i så fall över flera användbara analysmetoder. Dessa ställer dock stora krav på läsarnas matematiska kunskaper, och vad man vinner i stringens förlorar man lika snabbt i överskådlighet. 2. Man kan reducera verkligheten till 2-varu-fallet genom att välja ut en speciell vara och föra samman alla övriga i en klump, som sedan behandlas som en enda vara. Ett sådant förfarande har vissa teoretiska svagheter som man dock i praktiken kan bortse från. Analysens principer kvarstår i alla fall oförändrade. I detta arbete har jag valt den senaste metoden; jag genomför således analysen i termer av de två varorna energi och övriga varor”, varvid den senare mäts i enheten kronorl. Detta innebär en del fördelar. Sålunda kan man, om den vertikala axeln i figur d. ovan avses mäta ”övriga varor, dvs. pengar, tolka sträckan 0B som det totala värdet av individens inkomst, och sträckan BD som det antal kronor han skulle vara beredd att avstå från (den inkomstminskning han skulle acceptera) för att få köpa varorna till det ursprungliga priset. Med denna metod kan man alltså få fram siffror, i kronor och Ören, på den skada (resp. nytta) konsumenterna anser sig lida vid förändringar i varupriserna, införandet av ransoneringar o. dyl.

2 Begreppet konsumen töversko tt Ur de system med indifferenskurvor och budgetlinjer som redogjorts för 1 För en matematisk ovan kan man härleda individernas efterfrågekurvor, dvs. de kvantiteter framställning av teorin i varor som skulle efterfrågas vid olika priser. Antag att en person skulle avsnitt 2, se Samuelson köpa en enhet energi om energipriset vore 7 kr., ytterligare en enhet om (1948) och Graaf (1948).

364 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

Pris

3 Marknadspris

l 2 3 5 6 7

.4

Figur e_ Effer-frogod kvantitet, kWh

priset vore 6 kr., ytterligare en om priset vore 5 kr. osv. Hans efterfrågefunktion kan illustreras med ett diagram enligt figur e. Om priset på marknaden nu vore 3 kr. skulle personen i fråga konsumera 5 enheter energi, och för dem skulle han betala sammanlagt 15 kr. Hur mycket skulle han maximalt vara villig att betala? För den första enheten skulle han vara beredd att betala 7 kr., för den andra 6 kr., för den tredje 5 kr., för den fjärde 4 kr. och för den femte 3 kr., dvs. sammanlagt 25 kr. Eftersom han betalat bara 15 kr. för ett antal Det teoretiskt relevanta varor som han värderar till 25 kr. kan man säga att han ”tjänat” lO kr. på begreppet är här egentli- affären. Dessa 10 kronor är det konsumentöverskott han kommer i gen den s. k. Hicksianska åtnjutande av. Konsumentöverskottet är således ett mått på den välfärd eller kompenserade efterfrågekurvan, men för som skapas utöver den som konsumenterna verkligen betalar för, och praktiska ändamål brukar begreppet används t. ex. i utlandet vid av den totala, beräkning man nöja sig med att samhällsekonomiska lönsamheten hos kollektiva transportmedel. mäta den “vanliga” kur-

van. Man kan tänka sig en efterfrågekurva och en utbudskurva enligt fig. f:

Pris

B

Utbud C A

E flerfrågan ° Figur j, o tvqnn+e+ Efterfrågan och utbud är lika stora för priset OA, vilket motsvarar kvantiteten OD. Konsumentens utgift är då lika med ytan av rektangeln OACD, men hans totala betalningsvilja (eller ”nytta”, om man så vill) är lika med ytan av fyrhörningen OECD. Konsumentöverskottet motsvarar således ytan av triangeln ABC, en yta som det iregel är möjligt att mäta empiriskt.

Prismekanismen som _förbrukningsregulator 365

Konsumentöverskottet, mätt på detta sätt som en triangelyta, hänger nära samman med resonemangen kring indifferenskurvediagrammet i figur d. Den förändring i triangelytan i figur f som skulle uppstå om priset förändrades är i själva verket lika med den kompenserande förändring av inkomsten som skulle krävas (enligt tidigare resonemang) för att individen skulle kunna stanna kvar på sin ursprungliga indifferensmva.

3 En optimal allokering mellan konsumenterna

Som jag visade ovan kan indifferenskurvans lutning tolkas som konsumentens marginella värdering av den ena varan, uttryckt i termer av den andra varan; dvs. han värderar t. ex. ytterligare två päron lika högt som ett äpple. Man säger då att hans marginellt: substitutionskvot mellan äpplen och päron är lika med två. En annan konsument kan tycka att ytterligare ett äpple är värt bara 1/3 päron; hans marginella substitutionskvot är då lika med l/3. Nu finns en ekonomisk regel som säger att om välfärden i ett samhälle ska maximeras, så ska varorna fördelas mellan konsumenterna på ett sådant sätt att alla individers marginella substitutionskvoter är lika storal. Att det verkligen förhåller sig så kan inses genom ett enkelt resonemang: Antag att vi har två konsumenter, A och B, samt två varor, energi och ”övrigt”. Om nu A har en marginell substitutionskvot mellan energi och ”övrigt” som är lika med 4, innebär detta att han värderar en marginell enhet av energi till 4 kr., dvs. att han är beredd att köpa (och sälja) energi till priset 4 kr. Antag nu att individ B har en marginell substitutionskvot som är lika med 2. I så fall kan allokeringen mellan de två individerna förbättras genom att A, som värderar energi högre än B, får en ytterligare tilldelning av energi på Bzs bekostnad. Samtidigt får B, som värderar ”övrigt” högre, relativt sett, en ytterligare tilldelning av Observera att regeln ”övrigt” på Azs bekostnad. Detta kan tillgå så att A köper energi av B för gäller givet en viss inkomstfördelning. Frågan exempelvis 3 kr./enhet. En sådan affär skulle bägge parter tjäna på; A om hur den totala köpdärför att han behöver betala bara 3 kr. för en vara som han värderat till kraften bör fördelas 4 kr., och B därför att han får 3 kr. för en vara som han värderar till bara besvaras inte med denna analysmetod, utan måste 2 kr. lösas på annat sätt. (Se Man kan nu visa att på en väl fungerande marknad, dvs. på en marknad diskussionen av inkomstmed ovanstående är möjliga och fördelningsproblemen i där köp och försäljningar i enlighet avsn. 2.5.) I detta avsnitt tillåtna, tenderar allokeringen av varor att bli optimal. Som jag visat i diskuteras enbart hur avsnittet om indifferenskurvor ovan kommer varje konsument att välja varorna bör allokeras den inom ramen för den den punkt på budgetlinjen som tangerar högsta möjliga förhandenvarande fördelindifferenskurvan. För konsument A innebär detta att han väljer punkt P ningen av den totala i figur g: köpkraften.

366 Prismekanismen som _förbrukningsregularor

Kr

Figur g, Energi

Konsument B, med en annan budgetlinje och en annan uppsättning indifferenskurvor, väljer däremot punkten Q:

Kr-

Figur h. Energi

Observera att de två individernas budgetlinjer har samma lutning. Detta är naturligt; på en väl fungerande marknad konfronteras samtliga konsumenter rimligen med samma priser. Eftersom de högsta uppnåeliga indifferenskurvorna tangerar budgetlinjerna (i jämviktspunkterna P resp. Q) innebär detta att bägge konsumenternas indifferenskurvor har samma lutning i jämviktspunkterna. Tidigare har nämnts att indifferenskurvornas lutning kan tolkas som respektive konsuments marginella substitutionskvot mellan varorna. Detta innebär att i punkterna P och Q ovan är de marginella substitutionskvoterna lika stora för bägge individerna. Vi ser alltså att om konsumenterna bereds möjlighet att fritt köpa och sälja sina varor (dvs. fritt röra sig längs sina

respektive budgetlinjer) får vi en optimal allokering av konsumtionen

mellan konsumenterna. Vid en sådan allokering kan inte längre någon omfördelning ske så att någon får det bättre utan att någon annan får det samre.

Prismekanlsmen som _förbrukningsregularor 367

Appendix II Redogörelse för input-output-studien

Industriverket löste i sin studie LP-problemet

max BX

under bivillkor

(I-A) X-Y= O Y?

Yg

Y Yt X i CX Kl

där beteckningarna har följande betydelse:

arbetsinsats per producerad enhet produktionen i de olika branscherna slutleveranserna Il varuinputkoefficienter

zi|5m<0><><w

= enhet oljeåtgång per producerad = golv för slutleveranserna = tak för slutleveranserna = kapacitetstak = tillgänglig oljekvantitet

och där B, X, Y, C, Yt, och i är vektorer, A är en matris och M är en

Yg,

skalärl. För att studera effekterna om energin i stället fördelades till de branscher som är villiga att betala mest för den, dvs. vars marginella förändring av vinsten vid en enhets förändring av energitilldelningen är störst, har jag tvingats att göra några förenklingar: l. Jag har antagit att vinsten per producerad enhet är konstant, och jag har härvidlag använt mig av koefficientema iSCB (1972), tabell 6a, rad 50. Detta driftsöverskott inkluderar visserligen avskrivningar, och utgör således ingen riktig vinst, men det är rimligt att antaga att företagen på kort sikt, med givna, fixa anläggningar, maximerar driftsöverskottet snarare än vinsten. 2. Jag har antagit att oljebristen är av en så kortvarig natur att inga företag läggs ner. Några hänsyn till de problem som diskuterats i avsnitt 5.1 har således inte tagits. 3. Då de olika branschernas efterfrågefunktioner är okända har jag helt enkelt valt att ta industriverkets bivillkor ovan som approximationer av de begränsningar företagen konfronteras med i verkligheten. Realismen hos dessa bivillkor kan givetvis diskuteras, men man bör hålla i minnet att min studie i huvudsak är avsedd som en enkel skiss eller ett 1 Koefficienterna har, med vissa modifikationer, räkneexempel o _ _ __ tagits från Statistiska Jag har saledes 1 alternativ A lost LP-problemet Centralbyrån (1972), max 7r X tabell 6a.

368 Prismekanismen som _lörbrukningsregulator

under samma bivillkor som ovan, där 1! = vinst per producerad enhet (en vektor). En viktig svaghet hos denna ansats är att koefficienterna 71, som de står i input-outputtabellen, i stor utsträckning har karaktären av en sorts restpost, och att de har föga att göra med företagens verkliga vinst (eller driftsöverskott) av marginell produktion. Ett sätt att undslippa dessa koefficienter vore att tillämpa en allmän-jämviktssyn och anta att de priser som för tillfället råder på marknaderna år jämviktspriser. En allokering av produktionsfaktorerna på ett sådant sätt att värdet av nettoproduktionen maximeras är då ekvivalent med vinstmaximering under perfekt konkurrens. Även i detta fall har jag tvingats antaga att

konsumtionsvarornas priser inte förändras av en oljeprishöjningl eller av

förändringar i de olika branschernas nettoproduktion. I alternativ B har

jag således löst LP-problemetz

max p Y under samma bivillkor som tidigare.

Referenser

Axelsson B: Study of Price Elasticity ofElectricity at the Request of the Swedish State Power Board, Ingenjörsfirman Bergman & C0, Stockholm 1974 (stencil) Baumol, W. J.: Relaying the Foundations”, Economica, årg. 16, 1949 Bergman, L., o. Bergström, C.: Energianvändning och energipolitik, Ekonomiska Forskningsinstitutet vid Handelshögskolan i Stockholm, Stockholm 1974 (stencil) Bränslenämnden:Bränslenämndens utvärderingsrapport, Stockholm 1974 (stencil) Energi 1985-2000, SOU 1974:64. Bilagor 1974:65 Finansdepartementet, sekretariatet för ekonomisk planering: Produktionens energiberoende på kort sikt, intern PM 1974-01-28 Fletcher, J.: ”Energins priselasticitet”. Bilaga 10 till Energi 1985-2000 SOU 1974:65 Friedman,M.: The Inequity of Gas Rationing”, Newsweek, 10 december 1973 Graaf, J. de V.: Rothbarth°s Virtual Price System and the Slutsky Equation, Review of Economic Studies, Vol. 15, No. 38, 1948 Green, J.: Consumer theory, London 1971 Haraldson: W. C.: A Note on Welfare Economics and Rationing”, Quarterly Journal ofEconomics, Vol. 58, November 1943 Höglund, B.: Input-output och den strukturella interdependensen, 1 Det har visats att de Stockholm 1958 prisförändringar som Kaldor, N.: ”Rationing and the Cost of Living Index”, Review of skulle uppstå är så små Economic Studies, Vol. 8, No. 3, 1941 att de förmodligen inte Malmqvist, S.: A statistical analysis of the demand for Iiquor in Sweden, nämnvärt påverkar resultatet. Se Bergman och Uppsala 1948 Bergström (1974). Mansfield, E.: Microeconomics, Theory and Applications, New York 1970 2 Eftersom de använda McManus, M.: ”The Geometry of Point Rationing”, Review of Economic input-output-tabellerna är beräknade i värdeter- Studies, Vol. 22, No. l, 1954-55 mer blir prisvektorn p en Mishan, E. J.: ”A Survey of Welfare Economics, 1939-1959, i vektor av enbart ettor. American Economic Association och Royal Economic Society:

Prismekanismen som /örbrukningsregulator 369

Surveys ofEconomic Theory, volume I, London 1968 Mäler, K-G.: ”Kuponger till salu”, Dagens Nyheter, 3 januari 1974 Neisser, H. P.: Theoretical Aspects of Rationing, Quarterly Journal of Economics, Vol. 57, May, 1943 - OECD:paper D1E/E/EN/73.204 part 3, Paris 1974 (stencil) Puu, T.: ”Various Studies on Input Rationing and on the Theory of the Firm”, rapport nr. 9 i skriftserien Studier i nationalekonomi vid Umeå Universitet, Umeå 1974 (stencil) Ransaren II: Metoder för konsumtionsbegränsning vid elkraftbrist, CDL och Svenska Elverksföreningen, Stockholm 1974 (stencil) Reder, M. W.: Welfare Economics and Rationing”, Quarterly Journal of Economics, V01. 57, November 1942 Rotschild, K. W.: Rationing and the Consumer, Oxford Economic Papers, No. 7, March, 1945 Samuelson, P. A.: Foundations of Economic Analysis, kapitel VI. Cambridge, Mass., 1948 de Scitovsky, T.: The Political Economy of Consumers” Rationing”, Review ofEconomic Statistics, Vol. 24, August, 1942 Statens industriverk:Energiransoneringiindustrin, SIND PM 1974:1 Statistiska Centralbyrån: Input-outputtabellen för Sverige 1968, SM N 1972:44 Statistiska Centralbyrån: Konsumtion 1950-1972, bilaga till SM N 1973:88 Statistiska Centralbyrån: Teknisk rapport avseende småhusundersökningen 1972. Stockholm 1974 (stencil) Tobin, J.: ”A Survey of the Theory of Rationing, Econometrica, Vol. 20, No. 4, 1952 Tobin, J. och Houthakker, H. S.: ”The Effects of Rationing on Demand Elasticities, Review ofEconomic Studies, Vol. 18, No. 3, 1951 Transportnämnden: Drivmedelsransoneringen januari 1974, Stockholm 1974 Törnqvist, U.: Om priselasticitet för energi, rapport nr 15 i företagsekonomiska institutionens vid Göteborgs Universitet rapportserie. Göteborg 1974 (stencil) Ysander, B-C.: ”Ransoneringskonstens ABC, Ekonomisk debatt, nr. 1 1974

Bilaga 8 Informationen under oljekrisen

1973-74

Av Torsten Österman, Anders Wikman och Roger Bernow

Inledning

Under december 1973 och februari 1974 genomförde F.S.I. isamarbete med avdelningen för Publik- och Programforskning vid Sveriges Radio (S R/PUB) en panelundersökning (per intervju och enkät) på ett riksurval om ca 800 svenska medborgare. Undersökningen utgör en omfattande belysning av allmänhetens reaktioner under krisen - totalt svarade 85 % av urvalet på närmare 450 olika frågor. Studien genomfördes med stöd av anslag från Överstyrelsen från ekonomiskt försvar (ÖEF): beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt Dagens Eko. En översiktlig delrapport, ”Svenskarna och oljekrisen”, publicerades i maj 1974. Rapporten blev uppmärksammad av såväl pressen som berörda myndigheter och kom bl. a. att bifogas i sin helhet till transportnämndens (TN) utvärderingsrapport. l augusti 1974 beslöt Energiberedskapsutredningen (EBU) vid handelsdepartementet samt beredskapsnämnden att, som en uppföljning av vissa undersökningsresultat, anslå medel till F.S.I:s studie av pressen som informationsförmedlare under krisperioden. De båda undersökningarna kompletterar varandra och ger tillsammans ett mycket omfattande och unikt studiematerial av opinionsbildning och relationen massmedia-allmänhet. Den samlade datamängden är fortfarande inte helt utnyttjad och endast begränsade delar av arbetet på den har publicerats. I den rapport som här lämnas redovisas främst resultaten från granskningen av pressen under perioden 15 november 1973 till den 15 mars 1974. En samlad bild av de båda undersökningarna bör dock vara av värde för läsaren. Vi har därför gjort en sammanfattande genomgång av de undersökningsresultat som framlagts på olika håll. I denna sammanfattande genomgång återfinns också en del speciella kommentarer kring resultaten. En genomläsning av detta avsnitt bör ge läsaren fördelar i både tid och termer av sammanhang.

372 Informationen under oljekrisen 1973-74

l Sammanfattande genomgång

1.1 Oljekrisen före årsskiftet 1973/74

Den 17 oktober 1973 meddelade de oljeproducerande arabländerna att produktionen av olja skulle skäras ned med 5 % (av produktionen i september 1973) varje månad. Som ytterligare skärpning av OAPEC:s påtryckningar i samband med mellerstaöstemkonflikten, kom den 4 november budet om en första nedskärning med 25% (räknat på produktionen i september månad) som utgångspunkt för den tidigare meddelade femprocentiga produktionsminskningen per månad. Den svenska allmänheten kunde framemot slutet av november ta del av en stigande ström av illavarslande nyheter från utlandet. De sista veckorna i december hade Sveriges situation hamnat i centrum för intresset i nyhetsströmmen om en hotande akut energikris. Aktiviteten hos massmedia, myndigheter och organisationer landet runt förlänade ett starkt väsentlighetstryck kring försörjningsfrågan. Strax förejul presenterade regeringen sitt krispaket, bränslenämnden (BN) trädde i funktion (17 dec.), riksomfattande kampanjer för frivilligt sparande var i full gång (CDL/SERN och ÖEF) och statsministern höll tal i svensk television (19 dec.) med maningar om nationell samling inför kommande prövningar. Under samma period planerade F.S.I. en panelundersökning per intervju och enkät på den svenska allmänheten, kombinerad med en granskning av massmediautbudet. Den första mätningen genomfördes någon vecka före jul i samarbete med gruppen för informationsstudier vid Sveriges Radios avdelning för Publik- och Programforskning (SR/PUB) och med ekonomiskt stöd från Dagens Eko.

1.2 Allmänhetens reaktioner i december Den svenska allmänheten visade sig ha aktiverats i mycket hög grad. De olika nyhetsmedia, dagstidningarna, radio och TV, hade vart och ett för sig ett auditorium på mellan 42 och 44 % av rikets befolkning i åldrarna 15-70 år som uppgav att de dagligen särskilt letat sig fram efter nyheter och information om oljekrisen. 54% diskuterade dagligen eller flera gånger dagligen situationen kring oljebristen på sina arbetsplatser och 56% förde lika frekventa diskussioner i kretsen av familjen och dess vänner och bekanta. Svensken följde situationens utveckling med intensivt intresse. Svaren på många frågor antyder också en aktivering av intressen för frågeställningar i ett vidgat perspektiv som ”den framtida energiförsörjningen, ”hushållningen med jordens tillgångar och liknande. Situationen upplevdes som dramatisk - 84 % ansåg att den var allvarlig, mycket allvarlig eller direkt krisartad. Om bristsituationen skulle fortsätta i 3 månader framåt, befarade 95 % att både arbetslöshet och höjda priser skulle bli följden. Att försörjningsbristen skulle fortsätta så länge, trodde närmare 70 % (se underbilaga 5, tabell l). Tidsuppfattningarna fördelade sig över alternativen:

Informationen under oljekrisen 1973-74 373 Krisen löser sig:

Om försörjningsbristen skulle fortgå i 3 månader så befarar 79 % att landet och befolkningen i dess helhet” skulle få vidkännas ganska till mycket stora påfrestningar. På frågan vad man väntar sig för påfrestningar för sin egen och sina närmastes del, blir motsvarande procentsiffra 39 %. Oron tycks alltså röra sig på en vidare nivå än kring den egna personen. Den allmänna uppfattningen om situationens allvar,(se ovan) förefaller inte heller att hänga ihop med farhågor främst för att man själv eller ens närmaste skall drabbas. Farhågorna för landet och befolkningen i dess isamband helhet” står däremot med allvarlighetsuppfattningen. Många 77 % - menar bl. a. att påfrestningarna troligen kommer att ta sig uttryck i ”lidande för vissa grupper i samhället som drabbas hårdare än vi andra. Över huvud taget förefaller det mestadels vara fråga om bredare än den egna situationen och det omedelbara nuet som har perspektiv aktualiserats för svensken i gemen. Detta mönster liksom lägesbedömningar, attityder och beteenden hos gemene man tycks dessutom skära olika på ett mycket likartat sätt och ger igenom befolkningsgrupper intryck av en allmän uppslutning som nått ut till och omfattas gemensamt av alla. Redan vid tiden strax före jul deltog således 80 % av befolkningen i det frivilliga energisparandet, 14 % uppger att de inte har sparat beroende på att de inte känner till några besparingsåtgärder som de själva kan genomföra eller på andra orsaker. Förklaringarna eller faktorerna bakom det omfattande sparandet kan i viss blygsam utsträckning sökas i olika attityder och beteendevanor, men tycks framför allt kunna spåras i det totala väsentlighetstryck och de ständiga påminnelser som skapats av den samlade samhällsaktiviteten kring oljekrisen. De skillnader som kunde konstateras mellan olika medborgares sparaktivitet förklaras främst av skillnader i tillgång på spartillfällen. Kvinnor spar mer på elsidan och har oftast hand om hushållets spis, disk- och tvättmaskiner m. fl. hushållsapparater, medan män spar mer på personbilsåkandet etc. Vissa tecken tyder på att den politiska tilliten (generella attityder till politiker och landets styrelsesätt, mätt med ett antal frågor som tidigare

1 i Storstock- Sammanlagt 4 mätningar (med identiska frågor) på befolkningen holmsområdet under perioden september 1971-februari 1974, uppenbarar en kraftig ökning i december och har i februari -74 i det närmaste återgått till den tidigare nivån. Uttrycket vissa tecken tyder på . . .” ovan, står alltså för hypotesen att dessa förändringar i någon mån har motsvarigheter på andra håll i landet.

374 Informationen under oljekrisen 1973-74

använts av F.S.I.) ökade under det heta skedet strax före jul, för att någon tid senare (se nedan) åter gå tillbaka. Den samlade bilden av svenskens aktivering och gemensamma uppslutning kring den befarade krissituationen lämnar oss ett ganska starkt intryck i december.

1.3 Oljekrisen efter årsskiftet 1 9 73/ 74

Den 2 januari infördes vissa restriktioner vid användningen av elkraft och den 8 januari trädde ransoneringen av drivmedel i kraft. Ungefär samtidigt började läget ljusna, såsom det avspeglades i strömmen av nyheter, debatt och annan information. Tillförseln av olja till landet sades vara större än beräknat och kvantiteter fanns att köpa, man pekade på den mycket milda vintern, och utvecklingen antydde att de arabiska produktionsrestriktionerna skulle komma att lätta inom en snar framtid. Bilden var dock allt annat än entydig och myndigheterna såg sig tvingade att agera med utgångspunkt i de stora osäkerheterna i situationen. Den 2 januari fattade BN beslut om varmvattenransonering i februari. Beslutet möttes av kraftig kritik, såväl bland allmänheten som i pressen. BN fann det lämpligt att, med hänsyn till den milda vintern, häva sitt tidigare beslut den 16 januari, dvs. innan ransoneringen skulle börjat. Drivmedelsransoneringen var emellertid redan igång och från detta skede började den gemensamma uppslutningen luckras upp och meningarna gå isär, både vad beträffar lägets allvarlighet och myndigheternas åtgärder. Drivmedelsransoneringen blev föremål för en livlig debatt med myndigheternas agerande i centrum för meningsskiljaktligheterna. Landets största dagstidning, kvällstidningen Expressen, drev en hårt kritisk redaktionell linje gentemot regering och myndigheter och menade bl. a. att oljekrisen var en bluff som dragits igång av oljebolagens ekonomiska intressen. Även om pressen företedde skilda meningar härvidlag, så var utvecklingen mot en alltmer kritisk inställning till drivmedelsransoneringen i stort sett gemensam. BN:s ordförande menade senare att om man tagit ställning fjorton dagar senare än vad som blev fallet (18 dec.) så hade man sannolikt inte beslutat om en drivmedelsransonering, utan väntat och sett tiden an. De suddiga konturerna av en förändring mot det bättre blev nu snabbt tydligare. Den 16 januari upphäver statens elransoneringsnämnd (SERN) sitt tidigare beslut om en kommande kvotransonering av ell, och den 29 januari meddelar BN att drivmedelsransoneringen upphör från och med följande dag. Den av BN beslutade kvotransoneringen av eldningsolja pågår emellertid fortfarande och försörjningssituationen kan ännu inte betraktas som normal. BN följer därför också upp den avslutade drivmedelsran- 1 Det under senare delen av januari samt februari successivt förbättrade försörjningsläget medförde att SERN gradvis kunde lätta på elrestriktionerna under nämnda tid, för att slutligen upphäva samtliga från den 7 mars.

Informationen under oljekrisen 1973-74 375

soneringen med en kampanj för frivilligt sparande. Med ekonomiskt stöd från ÖEF och beredskapsnämnden, går F.S.l. och SR/PUB ut med en andra mätning i mitten av februari. Urvalet från december (ca 400 personer) tillfrågades ännu en gång och kompletterades med ett nytt urval av ytterligare 400 personer för att gardera mot eventuella paneleffekterl . Svarsfrekvensen blev sammanlagt 85 %. Siffran är tillfredsställande inte minst mot bakgrund av de omfattande enkätoch intervjufrågor urvalspersonerna hade att besvara - totalt närmare 450 frågor/person.

l.4 Allmänhetens reaktioner i februari

Allmänhetens kunskaper om landets energiförsörjning, användningen av energi, oljebristens verkningar, de olika krismyndigheterna m. m., visade en obetydlig ökning i februari. De skillnader i kunskapsnivå som i december kunde registreras mellan olika befolkningsgrupper (med avseende på utbildningsnivå, föreningsmedlemskap, tätortsgrad m. m.) hade suddats ut och var mycket jämnt fördelade i februari. Några påståenden som urvalspersonerna fick besvara med ja”, nej eller ”vet ej, kan dock ge exempel på att kunskapsnivån rent allmänt var hög redan i december?

Till vilka av nedanstående ändamål använder man olja? Rätt svar i december -7 3, %

(bl. a. . . . .): framställning av elkraft 94 beståndsdel i plast 88 Den privata bilkömingen förbrukar mer av vår olja än vad industrin gör (fel) 67 Sverige hör till de länder som är minst beroende av olja (fel) 82 Vattenkraften ä: numera helt utbyggd i Sverige (fel) 85 Jordens tillgångar på kol och koks är i det närmaste uttömda (fel) 75 0Pl5C är ett slags förening för de oljeproducerande länderna (rätt) 80 Tilldelningen av extrabensin har skötts av länsstyrelsen (rätt) 96 Under bensinransoneringen minskade antalet trafikolyckor jämfört med förra året under samma tid (rätt) 95 Bränslenämnden är ett internationellt organ som bestämmer priset på råolja (fel) 81

1 Felkällor som uppstår vid upprepade mätningar. Ett vanligt exempel kan hämtas från undersökningar av kampanjeffekter. Den första mätningen kan t. ex. göra urvalspersonerna mer uppmärksamma på kampanjen och gör att de följaktligen uppvisar för höga siffror vid en andra mätning. 2 Andelen direkt felaktiga svar ligger i de flesta fall nära noll. Procenten icke-rätta svar utgörs alltså huvudsakligen av ”vet ej-svar. Kunskapsfrågorna och påståendena ställdes per telefonintervju där betänktetiden är begränsad. Rätt svar innehåller alltså främst de fall där urvalspersonen ganska omedelbart och säkert känt till rätta svaret. Exemplen ovan tillhör de frågor som fått största andelen “rätt svar. Totalt ställdes 25 kunskapsfrågor.

376 Informationen under oljekrisen 1973-74

Det mesta av dessa kunskaper inhämtades under det heta skedet i december då allmänheten var starkt engagerad och oroad för den akuta energiförsörjningen. Sedan dess hade dock situationen förändrats. 53 % betecknade situationen som direkt allvarlig i december, medan endast ll % gjorde en likadan bedömning i februari. Farhågorna hade visat sig överdrivna i många avseenden. l februari menade knappt 9% att de personligen utsatts för ganska till mycket stora påfrestningar med anledning av oljebristen, medan 40% faktiskt förutspått sådana påfrestningar. På samma sätt hade 79 % befarat stora påfrestningar för landet och befolkningen i dess helhet om bristen skulle fortsätta -i februari menade endast 29 % att så verkligen blivit fallet (se underbilaga 5, tabell 4 och 5). Bland olika alternativ (12 fasta samt en öppen fråga, se tabell 6, underbilaga 5) utpekas höjda priser som mer eller mindre påfrestande av 89 %. Siffran saknar motsvarighet bland de övriga alternativen och oljebristen tycks i övrigt mestadels ha passerat utan större påfrestningar. Minst påfrestande har osäkerheten kring sysselsättningsfrågan varit - 94% kan inte ange några påfrestningar i det sammanhanget (hot om arbetstidsförkortning, permitteringar etc.) Det stora utbudet i massmedia och från myndighetshåll med pessimistiska redogörelser för faktiska eller väntade arbetstids- eller produktionsinskränkningar gav en delvis annorlunda bild än vad som framgår av denna siffra. Trots rapporter om genomförda permitteringar eller varsel om osäkerhet inom olika branscher, tycks nästan varje svensk ha funnit anledning att känna sig trygg för egen del. Endast 2 % av befolkningen menar att de drabbats av större påfrestningar. 4 % uppger att de i viss mån besvärats av osäkerhet eller inskränkningar i arbetet. Flertalet svenskar förefaller alltså ha genomlevt oljebristen utan större besvär, men samtidigt kan vi ändå konstatera att det funnits skillnaderi utsatthet när vi ser närmare på olika delgrupper i befolkningen - alla har inte haft samma förutsättningar som flertalet. Så t. ex. var en del befolkningsgrupper mer utsatta än andra för de ransoneringsåtgärder som genomfördes. T. ex. anser sig villaägare ha blivit påförda större inskränkningar än övriga bl. a. i användningen av varmvatten, hushållsmaskiner, bil och haft större besvär med kollektivtrafiken. Familjer med små barn har besvärats mer av brist på varmvatten. Landsbygdsbefolkningen har drabbats hårdare av inskränkningar i bilanvändningen, svårigheter med kollektivtrafiken och som följd härav bl. a. även fått minska sitt umgänge med vänner och bekanta. Många

exempel på skillnader av den här typen kan iakttagasl .

Överlag accepteras dock de olika ransoneringsåtgärderna, även om t. ex. den sänkta gatu/vägbelysningen möter viss tveksamhet (se underl Vi kan t. ex. jämföra ovannämnda påfrestningar i arbetet för genomsnittssvensken och för,den bilberoende svensken. 2 % av normalbefolkningen uppger att de utsatts för inskränkningar i arbetet (se ovan) medan motsvarande siffra för dem som åker 1500-2500 mil/år är 8,3 % och 14,3 % för dem som åker mer än 2500 mil/år. Svenskens inskränkningar i arbetet förefaller alltså till stor del ha varit knutna till inskränkningar i bilanvändningen. Jfr Transportnämndens delrapport ”Drivmedelsransoneringen januari 1974 - effekter på företag”, Sth. 1975.

Informationen under oljekrisen 1973-74 377

bilaga 5, tab. 7). Ett undantag är dock bensinransoneringen, där meningarna går starkt isär. 39 % är ganska till mycket starkt kritiska, 23 % är tveksamma till åtgärden och endast 38 % uppfattar åtgärden som befogad (se underbilaga 5, tabell 8 samt tabell 9 om extratilldelningen). De som använder sin bil minst och sannolikt till en större del i form av nöjes/fritidsåkning är mindre kritiska, medan de som haft störst behov av bilen är starkt kritiska (se underbilaga 5, tabell 10). Detta mönster visade sig f. ö. redan vid decembermätningen. Decembersiffrorna antyder också att ett förbud mot privatbilism under söndagar vintertid, troligen skulle mött en mer positiv attityd och inte slagit lika ojämnt på beroendet av bil (underbilaga 5, tabell ll och 12). Bensinransoneringen kom främst i rangordningen bland frågor som diskuterades av gemene man (se underbilaga 5, tabell 13). Endast en minoritet på mindre än 5 % stod helt utanför bensinransoneringsdebatten. Mest diskuterades bensinransoneringen bland läsare av kvällstidningen Expressen (20% högre intensitet än genomsnittet svenskar). - Som nämnts ovan drev tidningen en kritisk linje mot myndigheternas särskilt regeringens - roll i sammanhanget. Regeringens roll diskuterades också bland 60 % av Expressens läsare, jämfört med ungefär en fjärdedel av övriga allmänheten. Men även oljebolagens agerande diskuterades mycket bland Expressenläsare. Det allmänna intrycket är att tidningen rent allmänt åstadkommit en större diskussionsintensitet bland sina läsare. Mot bakgrund av undersökningsresultaten ter det sig mycket sannolikt att den också direkt påverkat läsarnas åsikter och ställningstaganden. Expressenläsningen slår igenom på läsekretsens åsikter även sedan vi tagit vederbörlig hänsyn till sidoeffekter av partipolitiska sympatier och en rad andra bakgrundsvariabler. Ju oftare man läser Expressen, desto mer kritisk till bensinransoneringen och regeringens agerande.

1.5 Pressopinionens roll När det gäller åsiktspåverkan av den här typen kan man rent generellt förmoda att effekterna ofta är större än vad man kan registrera med dagens mätinstrument. Ett sådant antagande är rimligt även i detta fall. Tidningen stimulerar naturligtvis till diskussioner som når utanför läsekretsen och för på så sätt ut sina idéer även till andra tidningsläsarekretsar. Samtidigt står dessa idéer inte oemotsagda. l diskussionerna gemene man emellan konfronteras idéinflytelser från en rad olika källor, där åsikter från såväl andra tidningar som från egna erfarenheter ingår. Nettoeffekten av de idéer som på detta sätt konfronteras och vrids och vänds mot varandra är också en fråga om idéernas egen inneboende styrka. Att försöka arbeta sig fram till preciserade utsagor om detta nätverk av inflytelser är en vansklig uppgift. Vad vi kan slå fast är endast att Expressens - liksom i viss mån andra tidningars - redaktionella linjer

378 Informationen under oljekrisen 1973-74

tillsammans med de egna erfarenheterna har varit av betydelse för opinionsförändringarna. Hur stort detta inflytande kan ha varit, är en fråga vi skall återkomma till senare. Expressens roll i sammanhanget är intressant. Oavsett vilken värdering man vill vidlägga tidningens agerande positiv eller negativ e- så är det uppenbart att skriverierna måste ha inneburit vissa påfrestningar på myndigheterna. För en effektiv handläggning av en akut försörjningsbrist är det av utomordentligt värde (för myndigheternas del) med en enhetlig uppslutning från pressens sida. Det är inte bara kampanjer för frivilligt sparande som är ömtåliga för opinionen. Även de direkta ransoneringsåtgärderna kan få sina förutsättningar skadade. Åtgärderna är ofta anpassade till en situation med en solidariskt medverkande allmänhet. Spricker den förutsättningen, måste den ersättas av ett omfattande kontrollsystem som kan bli både dyrt och ineffektivt. Massmedias uppslutning kan alltså bli en delikat fråga vid en förlängd krissituation, där kanske flera viktiga pressorgan ifrågasätter såväl åtgärderna som motiven bakom dem (oljekrisen är en bluff). En tänkbar situation av denna typ representerar därför ett av de problem man behöver överväga inför en eventuellt kommande krissituation. En del erfarenheter från den genomgångna oljebristen kan vara av värde vid dessa överväganden. Vad vi konstaterat ovan är att Expressens kritiska hållning till myndigheterna och bensinransoneringen har haft en negativ effekt på opinionen för de senares del. Däremot finner vi inget belägg för att denna opinion står i något orsaksförhållande till (minskat) deltagande i det frivilliga energisparandet. Förklaringen kan vara att ett sådant samband behöver längre tid på sig för att etableras. De kritiska ifrågasättandena kring oljebrist och myndigheter kanske var så centrerade kring bensinransoneringsfrågan att övriga perspektiv förblev relativt opåverkade under den korta tiden från kritikens uppkomst till det att oljebristen (och frivilliga sparandet) började avblåsas. I undersökningsmaterialet finns en serie svaga samband som bildar ett mönster där attityderna (förtroendet för myndigheter, inställning till ransoneringsåtgärder o. likn.)i december helt saknar anknytning till spardeltagandet vid samma tidpunkt, men där en sådan anknytning börjar framträda i februari. Är hypotesen riktig, skulle denna anknytning ha växt sig starkare efter hand om läget hade bestått någon ytterligare tid.

1.6 Brister i informationen

Vissa effekter av kritiken mot myndigheterna och deras åtgärder visar sig alltså redan efter ganska kort tid, även om den inte är särskilt utbreddz.

lBland de egna erfarenheterna ingår också sådant som t. ex. hänt någon i bekantskapskretsen. Lägg märke till att det många gånger kan vara fråga om uppgifter i andra eller tredje hand och alltså närmast av rykteskaraktär. l texten ovan får ”egna erfarenheter naturligtvis inte tolkas som att vi därmed menar objektiva sanningar. 2 Den helt övervägande merparten av utbudet var neutralt. Detta gäller även för Expressens presentation av de mest kontroversiella ämnesområdena. Resten balanserar mestadels väl mellan positiva och negativa inslag.

Informationen under oljekrisen 1973-74 379

Vi kan också göra en del rimliga förmodanden om vad som skulle hänt under en längre tid och med mer utbredd kritik eller tveksamhet gentemot myndigheternas agerande. Man kan inte räkna med att komma tillrätta med problem av den här typen genom att försöka sig på korrigeringar i den ström av nyheter, debatt och annan information som går från massmedia till allmänheten. Ett sådant sätt som diskuterats på olika håll är att bibringa allmänheten ”rätt” information via betald annonsplats i pressen. Om syftet är att komma tillrätta med temporära eller osystematiska fel i massmediautbudet _ sakfel som förvirrar, missuppfattningar, upprepade förenklingar beroende på okunnighet osv. - så kan man troligen nå en viss framgång genom denna kanal. Den är också oundgänglig när åtgärder och bestämmelser skall offentliggöras i en samlad och enhetlig form. Om ”felen” har mer stabila och systematiska drag e i form av redaktionella linjer, växande kritik och ifrågasättanden inom bestämda ämnesområden eller liknande drag - som är gemensamma för alla eller unika för vissa tidningar, blir situationen emellertid en helt annan. Slarvig och okunnig journalistik kan förekomma i stor utsträckning även i en sådan situation, men då i ett helt sammanhang vars udd är riktad mot (eller åtminstone träffar) ett särskilt mål. Mängder av negativa skriverier kan inte slås ut av enstaka annonser. Redan när det rör sig om högst obetydliga insatser annonsvägen, blir kostnaderna mycket höga (se bl. a. ”Inledande anmärkning). I den mån som annonsinnehållet står i motsättning till tidningens (tidningarnas) övriga innehåll och om annonsinformationen inte är tillräckligt klargörande och riktig för att berörda tidningsredaktion skall samtycka, så lär annonsen knappast stå oemotsagd. Uppfylles inte dessa villkor, så torde oddsen inte tala för annonsören om debatten skall drivas på motdebattörens egna sidor. Uppfylls de däremot, blir annonsvägen sannolikt istället överflödig. Som villkoren för annonsering ser ut för närvarande* är detta alltså en klumpig och mycket dyrbar väg. Det är också svårt att tänka sig andra sätt att genomföra korrigeringar om ”felen” ligger placerade i ledet massmedia-allmänhet. Om ”felen har sina rötter i en subjektivt vinklad journalistik, i återgivandet av en faktisk händelseutveckling eller en blandning av bådadera, så har man således mycket begränsade möjligheter att åstadkomma några större tillrättalägganden. En del av bristerna i informationen från massmedia kan dock vara rotade i ledet av information till massmedia. Nyhetsförmedlarnas egna informationskällor kan själva ha haft otillräcklig information, källinformationen kan vara osammanhängande eller motsägande p. g. a. bristande källornas resurser att föra ut information står inte i samordning, proportion till mängden förfrågningar osv.

1 Syftas här bl. a. på det s. k. heltäckningskravet, dvs. en annons införes inte i ett urval av (t. ex. de upplagemässigt största) dagstidningarna, utan skall införas i landets samtliga dagstidningar.

380 Informationen under oljekrisen 1973-74

Sådana allmänna brister i informationen till massmedia slår igenom i ledet från massmedia, bl. a. beroende på att det saknas fackfolk inom media som själva har tillräckligt med kunskaper (inom ett så pass ovanligt och övergripande ämnesområde som det här aktuella) för att kompensera bristerna (t. ex. genom att genomskåda skenbara motsägelser, snabbt hitta de rätta källorna för kompletterande uppgifter etc.). Både nyhetsfolk och allmänhet kommer således att känna av eventuella brister i informationsflödet till massmedia. Luckor med fylls spekulationer och rykten. Brist på stringent information i ömtåliga sammanhang kan t. o. m. riskera att tolkas som avsiktliga försök att dölja något. Misstänksamhet ges mer eller mindre fritt spelrum och lösryckta påståenden av skiftande slag bygger så småningom upp föreställningar som i frånvaro av fakta kan bli starkt vinklade åt ena eller andra hållet. Det är svårt att få fram absoluta kriterier för en bedömning av den totala informationsbilden under krisperioden. Går vi till den svenska allmänheten, finner vi emellertid att många var kritiska till den information som fanns att tillgå.

1.7 Allmänhetens reaktioner pa” informationen under oljekrisen

41% av befolkningen angav i februari att de generellt uppfattat informationen som mer förvirrande än klargörande. 16% Knappt uppfattade informationen som till största delen klargörande” eller bättre (se underbilaga 5, tabell 14). Svaren på de kunskapsfrågor vi ställt tyder inte på dålig information när det gäller punktvisa fakta merparten av befolkningen tycks ha inhämtat just dessa uppgifter ganska väl. Även om informationen har nått fram, så kan det emellertid ha funnits brister av mer generell karaktär. Följande brister har förekommit i hög utsträckning (ur tabell 15, underbilaga 5):

% a) Många osanna uppgifter anser 53 b) Uppgifterna varit motstridiga anser 79 c) Vissa fakta har undanhållits allmänheten anser 62 d) För mycket överdrifter anser 71 e) Informationen osammanhängande och splittrad anser 64 f) Situationen har varit så komplicerad att inte ens experterna haft sammanhanget klart för sig anser 65

Procentsiffrorna ovan speglar uppfattningarna i allmänhet, dvs. både bland dem som varit mycket kritiska och bland dem som varit tämligen nöjda med informationen. Men vi kan också få en uppfattning om hur bristerna a-f ovan är relaterade till den mer generella informationsfrågan (dvs. frågan om informationen rent allmänt varit förvirrande). Sambandsberäkningar pekar på att den generella kritiken främst tycks vara ett

uttryck för sådana brister som nämns i alternativ (e) ovan (rxy = 0,36) och därnäst dem som nämns i alternativ (b) ovan (rxy = 0,27).

Informationen under oljekrisen 1973-74 381

Även om det finns en hel del fler brister och annat i åtanke bakom kritiken av informationen, är det ändå en smula besticden generella

kande att just dessa två utmärker sig i mängden? . Det får oss att tänka på

brister i samordningen av informationen3. Den generella kritiken av informationen kan också sättas isamband med de ”informatörer” (se tabell 16, underbilaga 5) som varit aktuella under krisen. De sambandsmönster som framträder, antyder att det först och främst är myndigheternas informationsansvar man har i åtanke

= 0,46), i andra hand televisionens (rxy = 0,39) och i tredje hand (rxy pressens (rxy = 0,28), undantaget Expressen (för vilken ett sådant

samband saknas). Slutligen kan vijämföra svaren på frågorna i tabell 15 och 16 för att se vilka informationsbrister som förknippas med de olika informatörerna. I detta sambandsmönster (se tabell 17, underbilaga 5) framträder myndigheter och Sveriges Radio som främst medverkande till den dåliga informationen, sett med allmänhetens ögon. Det finns en svag tendens till att se myndigheterna som mest belastade med brister av typ osanningar och undanhållanden (alternativ a och c), medan radio/TV får något större värden på motstridigheter och brist på sammanhang (alternativ b och e). Tendensen slumpmarginalerna men liknande mönster ligger väl innanför uppträder på många andra håll i materialet. Benägenheten att uppfatta osanningar och undanhållanden av fakta, står t. ex. främst i samband med

diskussioner om regeringens roll i oljekrisen (rxy = 0,29) och uppfattningen att myndigheterna själva har orsakat krisen (rxy = 0,24)4.

l associerar till då han/hon Föreställningar som urvalspersonen tillfálligt/impulsivt fyller i enkäten. Partipolitiska sympatier och andra attityder har också vissa samband med kritiken av informationen. De samband vi kunnat konstatera är dock alltför svaga för att inverka på sammanhanget här. 2 Produktmomentkorrelationskoefficienten (rx ) för övriga alternativ ovan ligger samlade kring 0,20. Samtliga samband är signifikanta. 3 om av information är till stor del ett organisatoriskt Frågan samordning problem. Men samordningsfrågan rymmer också en hel del som berör informationen till massmedia och allmänhet. Samordningen mellan myndigheternas utgående information har haft sina brister. lnformatörer på olika nivåer har ibland lämnat förefallit vara, motstridande. uppgifter som varit, eller beroende på missförstånd Dessa irritationsmoment kan minskas genom att ansvaret för olika informationsområden klarare fördelas. En sådan fördelning bör också kunna komma pressen till del, t. ex. i form av hänvisningar till rätt institutioner, personer och telefon. En fullständig avgränsning av ansvarsfördelningen är förstås knappast tänkbar. Bl. a. därför kan det också vara av värde att informationsenheten på varje myndighet hålls underrättad när information lämnas ut via andra kanaler inom institutionen (jfr SERN:s/CDL:s erfarenheter från elsparandet 1970 och 1974). Tanken på en central informationsenhet ligger här också nära till hands. En sådan skulle ge bättre förutsättningar att korrigera felaktigheter och missförstånd som (särskilt i inledningsskedet) måste inträffa. 4 som Sambanden är svaga men signifikanta och intressanta genom att samband regel saknas i andra sammanhang än de som rör regering och myndigheter. Diskussioner och ifrågasättanden av andra parter visar t. ex. inga samband med uppfattningarna om att osanningar och undanhållanden av fakta förekommit.

382 Informationen under oljekrisen 1973-74

1.8 Informationen och förtroendet för myndigheterna

Uppfattningarna bland allmänheten ger oss inga absoluta kriterier för en bedömning av de faktiska informationsbristerna eller varifrån de härrör. Om vi inte vill förmoda att svaren på våra frågor om informationen är helt slentrianmässiga och lösgrundade (för urvalspersonernas-del), så bör svaren likväl vara av intresse. Ser vi igenom tabellerna, finner vi att åtminstone kring 70% av befolkningen uppger sig ha vissa bestämda åsikter om informationen under oljekrisen. Åsikterna är dessutom intressanta av andra skäl. Det visar sig att de står i samband med graden av förtroende för myndigheterna och deras

agerande under oljekrisen (rxy = 0,40 mellan förtroendet och den

generella kritiken av informationen). Sambandet mellan kritiken av myndigheternas information och förtroendet för desamma är mycket

påtagligt (rxy = 0,60).

Detta förtroende sjönk märkbart från december till februari (se t. ex. tabell 18, underbilaga 5). I Svenskarna och oljekrisen”, delrapport l, kunde vi också konstatera att allmänhetens reaktioner på informationen under krisperioden är klart anknutna till just själva denna förändring i riktning mot försämrat förtroende. De som inte varit direkt kritiska till informationen har inte följt med i den allmänna trenden mot minskat förtroende? medan däremot de som reagerat kritiskt på informationsbrister, företer en stark av försämring förtroendet. Partipolitiska sympatier och andra av tidigare värderingar slag har inte svarat för förändringarna i förtroendet. till det Inställningen socialdemokratiska partiet förefaller däremot ha verkat bromsande på förtroendeförsämringen för dem med starka socialdemokratiska sympatier. Vilka informationsområden som eventuellt företett brister väsentliga är, som nämnts, svårt att avgöra utifrån detta material. Däremot har vi vissa möjligheter att besvara frågan vilka informationsområden som varit väsentliga i det avseendet att de svarar för variationerna i förtroendet. Den information som innehållit olika bestämmelser och direktiv i samband med ransoneringsåtgärder, skulle vi grovt kunna kalla för ”teknisk information, och den som innehållit uppgifter med överblick över krisens bakgrund och allmänna m. m. kan utveckling, oljetillgången betraktas som övergripande eller bakgrundsinformation3.

llu mer bristfällig man uppfattat informationen vara, desto mer benägen att misstro regering och ansvariga myndigheter. Det bör noteras att det här är fråga om förtroendet för politikernas agerande ijust själva krissituationen och inte den mer allmänna politiska tilliten som omnämnts i samband med allmänhetens reaktioner under det ”heta” inledningsskedet i december, några sidor tidigare. 2 Bland dessa (”okritiska) har både andelen med lågt förtroende och med högt förtroende minskat medan endast andelen tveksamma ökat. Dvs. antalet ställningstaganden i förtroendefrågan har minskat. 3 De två typerna blandar sig ofta i samma utbud, som t. ex. då ransoneringsåtgärder motiveras i en kortfattad lägesbedömning. Den tekniska informationen är dock enklare att distribuera och befinner sig ofta inom en bestämd myndighets ansvarsområde, medan den övergripande många gånger är svårhanterlig redan när det gäller att få fram entydiga basfakta. Bakgrundsinformationen är dessutom relevant för samtliga myndigheter utan att fördenskull ansvaret för den kan sägas åvila någon bestämd institution.

Informationen under ol/ekrisen 1973-74 383

Med hänsyn till informationskritikens tydliga samband med förtroendet skulle vi kanske snarast hålla för troligt att det är den övergripande som är den mest väsentliga. Om det brister i bakgrundsinformationen motiven till olika åtgärder (t. ex. drivmedelsransoneringen när uppgifterna om tillgången på bensin är motstridiga) och andra beslut, riskerar man kanske en del av förtroendet för samma åtgärder. Ser vi här närmare på våra informationsbristfrågor finner vi att samtliga (se uppställningen alternativ a-f ovan) kan vara giltiga för såväl teknisk som övergripande information och samtliga har också samband med förtroendet. Osanningar, undanhållanden av fakta, samt överdrifter (alternativen a, c och d ovan) förefaller dock mer rimliga som brister inom bakgrundsinformationen än inom den tekniska informationen. Som nämnts, tenderar också just dessa alternativ att (i förhållande till övriga brister) öka sina sambandsvärden just med förtroendefrågorna, ifrågasättandet av och diskussioner om myndigheternas roll i krisen (50 % av åtgärder befolkningen ansåg i februari att de svenska myndigheterna själva i viss eller stor utsträckning orsakat försörjningsbristen, 28 % var tveksamma och endast 22 % att så inte var fallet). Jämförelsen mellan teknisk och övergripande information utgör inte något antingen/eller-förhållande. Fungerar inte den tekniska informationen får detta omedelbara negativa effekter, medan brister i bakgrundsinformationen inte behöver medföra problem förrän på längre sikt. Vi återkommer senare till brister inom båda typer av information. Den övergripande informationen intresserar oss här främst med hänsyn till förtroendefrågan. Lägesbeskrivningar och liknande övergripande information ger en viktig bakgrund till myndigheternas agerande för både massmedia och allmänhet. Ransoneringsåtgärder riskerar att möta invändningar och missnöje om bakgrunden och därmed motiveringen till dem tillåts bli och oklar motstridiga uppgifter m. m. Kritiken av suddig genom drivmedelsransoneringen skedde just genom ifrågasättanden av bakgrunden - hur var egentligen försörjningsläget för drivmedel, fanns det i själva verket inte gott om bensin? osv. Det är således väsentligt att man ger en bakgrund till åtgärderna, inte bara vid den tidpunkt då de beslutas, utan också sedan de väl. börjat

genomföras .

Ansvarsfördelningen vad gäller den övergripande informationen är inte lika klar som för den tekniska informationen. I utvärderingsrapporterna från de olika liksom vid våra intervjuer med krismyndigheterna, företrädarna för dessa, har inte heller framgått något större intresse för

1 Så t. ex. gav den information som fanns att tillgå i nyhetsrapporter och lägesbeskrivningar i december en annan bakgrund åt beslutet om ransonering av flytande drivmedel än då ransoneringen startat och pågått en tid. Information från många andra källor än myndigheterna gav en mer splittrad och delvis ljusare bild av försörjningsläget. Det var också i detta senare sammanhang som kritiken och missnöjet kom in i bilden. Många gånger baserades det på direkt felaktiga uppgifter och missförstånd beroende på okunnighet.

384 Informationen under oljekrisen 1973-74

den förstnämnda. De problem man haft störst besvär med har främst gällt den tekniska informationen medan bakgrundsinformationen anses ligga mer eller mindre utanför det egna ansvarsområdet . Lösningen av problemen med den tekniska informationen tör inte stöta på några oöverstigliga svårigheter. Bristerna kan i de flesta fall föras tillbaka på den starka tidspressen och alltför begränsade ekonomiska och personella resurser. Problemen med den tekniska informationen penetreras i utvärderingsrapporter och på annat håll och önskemål och förslag framförs. Den övergripande informationen har blivit föremål för väsentligt mindre uppmärksamhet och kan komma att bli ett mer svårlöst problem vid en eventuellt kommande kris av liknande slag. Problem med den övergripande informationen har aktualitet inte minst för de slag av systematiska fel i massmedias rapportering som omtalats tidigare under ”Brister i informationen”. Problem med den tekniska informationen torde däremot främst medföra den typ av osystematiska, temporära fel som nämns på samma ställe. Frågan om den övergripande informationen inrymmer organisatoriska och politiska aspekter som

ligger utanför ramen för denna rapportz. Här har vi endast möjlighet att

påpeka problemets betydelse, inte minst med tanke på dess eventuella betydelse för förtroendefrågan.

1.9 Bedömning av vissa centrala data med interdependent system

Vi skall här stanna inför redovisningen av data från enkäten. Många av de enkla samband och procentsiffror som redovisats har tagits fram efter utförliga kontroller och långt vidare analyser än vad som framgår av texten. Syftet med dessa bearbetningar har varit att se till att väsentliga data och slutsatser kommit med så långt möjligt i den komprimerade redovisningen, att undvika data som kan vara bemängda med mätfel eller på annat sätt vara missvisande indikatorer osv. Vi har inte velat belasta presentationen med komplicerade analyser och alltför många stickspår. Sambandsrelationer och procentsiffror har därför ofta redovisats separat i olika sammanhang som enkla indikatorer. Tagna tillsammans bildar de emellertid sammanhang där inflytelser från den ena faktorn till den andra interveneras av andra faktorer i ett nätverk av relationer som inte framgår för läsaren. Som ett slags sammanfattning av undersökningsmaterialet på den svenska allmänheten har vi här nedan ställt upp en systematisk modell för

lKonstaterandet av detta förhållande skall inte ses som en anmärkning mot respektive myndighet. Förhållandet är dels i överensstämmelse med den ansvarsfördelning som faktiskt kan sägas ha rått och dels skulle en sådan övergripande informationsverksamhet överskridit de redan för den tekniska informationen otillräckliga resurserna. SERN/CDL är delvis ett undantag i sammanhanget bl. a. beroende på sina stora möjligheter att relativt snabbt kunna ge en total bild av försörjningsläget på elsidan. Dessa möjligheter begagnade man sig också väl av. 7 Tanken på en central informationsenhet ligger även här nära till hands. Jfr not under ”Allmänhetens reaktioner på informationen under oljekrisen”.

Informationen under ol/ekrisen 1973-74 385

analys av ett sådant nätverk. Modellen innehåller några av de viktigare variabler som sovrats fram ut en stor mängd data. Vi antar att variablema (som läsaren känner igen från den tidigare redovisningen) utövar inflytande på varandra och studerar hur detta inflytande i så fall exakt tar sig ut. Detta låter sig göra ipreciserade matematiska termer. Analysen är teoretiskt och matematiskt komplicerad, varför vi förlagt redovisningen av tillvägagångssättet vid lösningen i separat underbilaga (nr 6) för den mer metodologiskt kvalificerade läsaren. Modellen syftar till att förklara den individuella variationen. Detta syfte är allt annat än unikt, utan är gemensamt för praktiskt taget all samhällsvetenskaplig analys och statistik. Just i detta fall ger begränsningen emellertid särskild anledning till ett par påpekanden. Olikheterna mellan individer i förtroendet vid tidpunkt två (februari) försöker vi i modellen föra tillbaka på (”förklara med) olikheter i de andra variablema, t. ex. olika erfarenheter och attityder till bensinransonering och myndighetsinformation. Inte minst bör förtroendet nr 2 kunna föras tillbaka på det förtroende som fanns vid tidpunkt l. Lyckas vi således förklara en stor del av variationen i förtroende vid tidpunkt 2 med hjälp av dessa variabler, betyder detta emellertid inte att vi förklarat förändringen av förtroendet från december till februari. Detta inses lätt matematisktl. Uppkomsten av en förtroendeförändring har t. ex. inget att göra med förtroendet vid tidpunkt l eller med partipolitiska

sympatierz. Det andra påpekandet gäller måttet på massmediaexponeringa. Läs-

ning av olika dagstidningar har fått olika värden beroende på hur kritisk respektive tidning varit mot myndigheterna och deras åtgärder under krisperioden. Massmediamåttet ger en grov spegel av effekterna av dessa olikheter. Som läsaren skall finna senare i rapporten, betedde sig emellertid tidningarna mycket lika. Den myndighetskritik som varit gemensam för tidningarna kan vi inte beräkna effekten av här. Måttet ger endast besked om huruvida de små olikheter som ändå fanns ger mätbara effekter i form av motsvarande olikheter mellan läsarnas egen kritiska inställning till myndigheterna. Individernas kritik av myndigheterna (förtroende 2) kan alltså endast till en liten del väntas bli förklarad av massmediaexponeringen. Även om all kritik härörde från denna exponering, skulle detta inte ge utslag här, eftersom större delen av exponeringens negativa effekter är mycket likartad från tidning till tidning. Det inflytande från massmediaexponeringen som modellen kan återspegla, är alltså endast en mycket liten del av de verkliga inflytandet från massmedia. 1 Som ett enkelt exempel kan vi tänka oss att alla individer har flyttat sig exakt två skalsteg nedåt på en ändlös förtroendeskala från tillfälle 1 till tillfälle 2. Förtroende nr 1 kommer i detta fall att förklara 100 % av den individuella variationen men O % av förändringen. 2 l ett sådant sammanhang spelar dessa främst rollen av betingelser lör förändringen. Sådana kan i modellen inte förutsättas beaktade utan betydande omarbetningar av variablema och deras relationer. 3 Massmediaexponeringsmâttet innehåller endast läsning av dagspress. Radio/TV ingår alltså ej. 25

386 Informationen under oljekrisen 1973-74

Värdena i figur 1.1 anger styrkan av de direkta inflytandena i den riktning som respektive pil visar. Det visar sig att det varierande förtroendet ifebruari kan förklaras till 64,5 % av de andra variabler som ingår i modellen. Detta motsvarar ett totalt samband = Siffran

på rxy 0,80. är mycket hög och en stor del av

den återstående oförklarade” variationen kan förmodas bestå av allmänt Externa faktorer utanfor modellen

Externa faktorer Fortroende $3'"5"_9 utanfor modellen for myndig- till myndngheterna i Te5'f°“3' december “me” .S96 (X2) (X4)

Förtroende for myndig- Partisy mpatier heterna i fabruari (X0) (X1)

Massmedia- Inställning till bensinexponering ransoneringen (X3) (X5)

Figur 1.1 Direkta innytanden_ Externa faktorer utanfor modellen

slumpmässiga mätfel. Varje värde på direktinflytande i figur 1.1 motsvarar det inflytande (från respektive variabel) som kvarstår sedan vi hållit kontroll för inflytande från alla andra variabler. Vi ser av värdena i figur 1.1 att förtroendet för myndigheterna i december, inställningen till socialdemokratiska partiet, till bensinransoneringen och myndigheternas information allesammans är variabler som svarar för starka direktinflytanden på förtroendevariationen i februari. Inställningen till bensinransoneringen (X5) och myndighetsinformationen (X4 ), som kan förmodas vara orsaker bakom förtroendeminskningen, ger alltså ett klart utslag på den individuella förtroendevariationen i februari. Båda dessa variabler (X4 och X5) representerar attityder som uppstått i tiden mellan december och februari. Attityderna (X4 och X5) kan endast i blygsam utsträckning hänföras till partisympatier, tidigare

Informationen under oljekrisen 1973-74 387

förtroende eller massmediaexponering. Totalt kan dessa tre variabler endast förklara 29,05 % av variationen i inställning till myndighetsinformationen (X4) och 18,56 % av variationen i inställning till bensinsransoneringen (X5 ). Detta betyder att 7l % av variationen i X4 och 81 % i X5 kommer ifrån andra faktorer än redaktionella skillnader i massmediainnehåll och tidigare attityder. Särdrag i egna och bekantas erfarenheter tillsammans med diskussioner och funderingar i bekantskapskretsen hör sannolikt till de faktorer utanför modellen som således svarar för ett samband på till myndighetsinformationen och 0,84 med inställningen 0,90 med inställningen till bensinransoneringen. De redaktionella särdragen via massmediaexponeringen ger som synes inget större förklaringsbidrag till förtroendet i februari och knappast heller till uppfattningarna om myndighetsinformation eller bensinransonering. Vi bör dock hålla i minnet de stora reservationer som ovan vidlagts vårt sätt att mäta denna exponering. Dessutom är modellen konstruerad så att alla de egenskaper som normalt utmärker tidningarna och deras läsare inte tillåts slå igenom i modellen inflytelser beroende på (tidningarnas och läsarnas) skilda partisympatier och andra tänkbara attityder med relevans för februariförtroendet som hänger ihop med massmediaexponeringen ingår alltså inte här. Modellen redovisar alltså enbart det inflytande som kommer av skillnader i tidningarnas innehåll den påverkan som kan vara anknuten till just under krisen och utesluter dem på annat sätt. Till detta innehåll hör förstås nyheter och synpunkter på bensinransonering (X5) och myndighetsinformation (X4). Massmediaexponeringen ger också signifikanta utslag på både X4 och X5 . Beräknar vi det totala inflytande som massmediamåttet uppmäter dels direkt och dels via X4 -Xs , finner vi faktiskt ett signifikant utslag (O,l3) även på förtroendet i februari.

Slutligen kan alltså sammanfattas: Bland drygt 500 variabler (i form av enkla svarsskalor eller sammansatta index) visar sig 4 stycken ha de mest hållbara sambanden med allmänhetens förtroende för myndigheterna i februari. Samtliga dessa 4 -

inställningen till socialdemokratiska partiet förtroendet för myndigheterna i december upplevelsen av myndigheternas information inställning till bensinransoneringen - visar en närmare kunna förklara över 60% av all sig vid analys individuell variation i allmänhetens förtroende för myndigheterna i februari. Inställningen till myndigheternas information och bensinransoneringen, som tillsammans utgör drygt 27 % av denna förklarade varians,

388 Informationen under ol/“ekrisen 1973-74

härör sannolikt till stor del från erfarenheter och diskussioner bland vänner och bekanta. Resultaten anger också att redaktionella skillnader i

massmedias

rapportering av skeendet under oljekrisen har haft betydelse för inställningen i dessa frågor. Den fulla omfattningen av inflytandet från informationen (objektiv eller subjektiv) i massmedia kan av flera skäl antas nå vida utöver vad som antyds i dessa resultat. Det som här sagts har provats i ett flertal modeller med interdependenta system och visar vid dessa prövningar i stort sett oförändrade resultat.

1.10 Granskning av oljekrisinformationen i pressen l. 10.1 Inledning l det föregående har vi slarvat med termen massmedias effekter” på ett konventionellt opreciserat sätt. Om vi med massmedias effekter menar all information som förekommer i massmedia så är det helt klart att ”effekten” i termer av opinionspåverkan i flertalet fall är närmast fullständig. För många ämnesområden där vi är intresserade av opinionsbildningen gäller ju att all information praktiskt taget uteslutande kommer just via massmediakanaler. Det kan inte råda någon tvekan om massmedias opinionspåverkan. Ofta syftas emellertid på det sätt på vilket information återgivits. Rör det sig t. ex. om ett uttalande från en politiker som återges i media, skulle vi kanske snarast säga att politikern fungerat som opinionsbildare. Först om det potentiellt opinionspåverkande uttalandet t. ex. omarbetas till en annan innehållsprofil eller placeras i ett sammanhang där det får en annan betydelse än vad politikern tänkt sig brukar vi börja tala om massmedias effekter i konventionell mening. Vi skönjer här två teoretiska idealfall i ett passivt registrerande och ett ”aktivt” bearbetande mediuml. Det kommer alltid att vara svårt att avgöra till vilken del nyhetsmedias innehåll är resultatet av ett aktivt sovrande/bearbetande eller ett passivt registrerande. Massmedia både styrs av och styr nyhetsströmmen. Politikern befinner sig alltså i en situation där han å ena sidan som opinionsbildare drar stor fördel av massmedias omfattande och snabba kommunikation med allmänheten och å andra sidan är mer eller mindre utlämnad åt ogynnsamma växlingar i nyhetsvärderingen, omarbetningar eller andra bias som kan drabba hans budskap. Detta ger också en beskrivning av ansvariga myndigheters situation inför den hastigt påkomna Behovet av att nå ut energiförsörjningskrisen. till allmänheten med information om den om ovanliga situationen, åtgärder och med uppmaningar om frivilligt energisparande m. m. kunde

tillfredsställas endast via massmedias kanaler. Innehållet i dessa kanaler

skulle ha en avgörande betydelse för situationens Som vi utveckling. minns från tidigare, var allmänheten också mycket mottaglig för nyheter och information rörande oljebristen - massmediautbudet sögs upp av ett 1 För definition och diskussion av dessa begrepp, se Almama - en studie i opinionsbildning. F.S.I., Stockholm 1972, sid. 44-47.

Informationen under oljekrisen 1973-74 389

intensivt intresse i auditoriet. Hur kom då informationen att gestalta sig i den ström av nyheter, debatt och annan information som distribuerades av massmedia? För att försöka få en belysning av detta, beslöt EBU vid handelsdepartementet tillsammans med beredskapsnämnden att anslå medel för FSl:s studie av pressen under krisperioden. Utbudet i landets 8 största dagstidningar samt 5 lokaltidningar har i denna studie utsatts för en mycket omfattande innehållsanalys, vars resultat återges mer i detalj senare i rapporten. Analysen syftar bl. a. till att belysa systematiska linjer i pressens rapportering av olika ämnesområden som rör oljekrisen. I korttidsperspektivet 15/11 1973-15/3 1974 (undersökningsperioden) kommer detta att lämna oss antydningar om i vilken mån tidningarna tolkat företeelser och händelseutveckling på ett sätt som får deras information att avvika från varandra och från myndigheternas. Tolkningsavvikelser, sakfel och liknande av helt tillfällig och osystematisk karaktär ligger däremot inte i fokus för analysens intresse. Innebörden i dessa avgränsningar diskuteras närmare på annat håll i rapporten (se Inledande anmärkning”). Här skall vi nu försöka ge en sammanfattad bild av vissa resultat från granskningen av pressutbudet.

l.10.2 Pressens bevakning av oljekrisen som helhet Ser vi på den samlade mängden utbud inom olika områden av oljekrisen, får vi en bild av pressens värdering av oljekrisen som nyhetshåndelse. Den största ansamlingen nyheter, debatt och annan information rörande oljekrisen, finns under veckorna strax före och strax efter årsskiftet 1973/74. Artikelmängden visar en markerad uppgång från början av november fram till denna tid och en lika markerad nedgång strax efter. överensstämmelsen mellan tidningarnas nyhetsvärdering är mycket påtaglig. Jämför vi de olika tidningarna med varandra, finner vi att utbudets variationer till 75 % exakt överensstämmer mellan 2 genomsnittliga tidningar. Genomsnittstidningen innehöll 10-15 artiklar om dagen under december och januari och vittnar således om ett stort intresse för försörjningsfrågan. Detta intresse uppfyller en första förutsättning för att en mer detaljerad information inom olika områden av ämnet också skall tillägnas nyhetsvärde och således beredas plats i tidningarnas pressmaterial.

1.10.3 Bevakningen av olika ämnesområden rörande oljekrisen Som delvis berörts tidigare, uppmärksammades de annalkande energiförsörjningsproblemen i svensk press genom en ström av nyheter från utlandet. Dessa nyheter ger krisens bakgrund; OPEC:s och 0APEC:s agerande, verkningar och åtgärder i andra länder, bland oljebolagen m. m. (Nyheter om konflikten i Mellersta Östern omfattas av granskningen endast om de direkt berör något om oljetillgången eller annat om energiförsörjningen.)

390 Informationen under oljekrisen 1973-74

Just kring början av december har dessa nyheter och annan bakgrundsinformation en höjdpunkt. Information om världens energiförsörjning, Sveriges beroende av olika energitillgångar, deras användning och förekomst, alternativa energikällor, framtida energiförsörjningen osv. blir i en genomsnittlig dagstidning (av de 13) föremål för utförlig behandling i närmare 2 artiklar om dagen under de första 14 dagarna i december. Från början av december och 2-3 veckor framåt ägnar genomsnittstidningen ungefär en artikel om dagen åt information om de svenska myndigheter och institutioner som är aktuella i samband med försörjningsbristen. Man redovisar hur viss myndighet/institution är uppbyggd, dess funktion och ansvarsområde osv. I början är det främst ÖEF m. fl. som är föremål för intresset, medan uppmärksamheten efter hand flyttas över till de krismyndigheter och tillsatta nämnder som handlade och beslutade om ransoneringsåtgärder m. m. Den största rubriken under perioden som helhet fick de olika ransoneringsâtgärder och föreskrifter som beslutades. Den sammanlagda rapporteringen av dessa svarar för närmare tredjedelen av det totala utbudet om oljekrisen. Merparten utgörs av rent informerande text. Detta gäller även för t. ex. rapporteringen av drivmedelsransoneringen, som var ett av de hetaste debattämnena under perioden. Drivmedelsransoneringen tilldrog sig också det utan jämförelse största intresset, följt av SERN:s olika åtgärder och beslut. Genomsnittstidningen införde drygt 120 artiklarl med information om drivmedelsransoneringen, närmare 70 artiklar 1 om elransoneringen, jämfört med mindre än 30 artiklarl om kvotransoneringen av eldningsolja. De två huvudämnen som följer efter ransoneringsåtgärder i storleksordning är redogörelser för Sveriges ekonomi, sysselsättning och liknande samt det frivilliga energisparandet i Sverige (där en icke oansenlig del består av annonser om elsparande från SERN/CDL, privata företag och branschorganisationer). Informationen om oljetillgången var naturligtvis viktig. Genomsnittstidningen ägnade 130 artiklar åt att direkt behandla detta enskilda ämne. Jämför vi bevakningen av de olika ämnesområdena finner vi att den varierar i omfattning på ett mycket likartat sätt från ämne till ämne och även från del till del inom respektive ämne. Sambanden är mycket höga och visar att nyhetsvärderingen av de enskilda företeelserna och händelserna utan större åtskillnad följer den allmänna nyhetsvärderingen av oljekrisen som helhet. Liksom ovan kan vi även här konstatera att tidningarna beter sig mycket lika. Det stora nyhetsvärdet krävde att saker och ting följdes upp på olika sätt. Att man sökte sig fram till kompletterande information, till material som gav bakgrunder och belysningar ur olika vinklar. Att man grovt talat maximalt utnyttjade det nyhetsstoff som fanns att tillgå . . . Denna

1 Artiklar delvis missvisande benämning. l siffran ingår nämligen också annonser från ansvariga myndigheter, 6 annonser om elransoneringsföreskrifter, 5 om drivmedelsransoneringar och 3 om kvotransoneringen av eldningsolja.

Informationen under oljekrisen 1973-74 391

strävan ledde fram till en många gånger utförlig och grundlig beskrivning av skeendet och dess bakgrund. Det är också flertalet inblandade eniga om. Men det ledde också stundtals till att spekulationer och rena då ingen eller endast oklar information fanns felaktigheter publicerades ur nyhetsmaterialet om att tillgå. Exempel på detta kan bl. a. framdragas vissa ransoneringsåtgärder . . . Över huvud taget tycks nyheter med olika av anknytning till krisen haft lättare att finna vägen in i typer tidningarna. Vi finner t. ex. stort utrymme åt information och perspektiv som före krisen endast eller knappast alls förekommit i sporadiskt media . . .” Det höga nyhetsvärdet bör ha inneburit fördelar för myndigheterna när det gällde att snabbt få ut information med stor räckvidd. Man fann information som att tidningen själv många gånger sökte upp och tryckte själv skulle haft svårigheter att sammanställal. Nyhetsmyndigheterna värdet orde att man kunde räkna med att få ut en hel del information via det redaktionella materialet istället för via kostsamma annonser. Det hände ibland att t. o. m. kommunikationen mellan myndigheter kom att gå via massmedia före andra kanalerl . Å andra sidan kan man inte räkna med att bli beredd plats i det redaktionella materialet då nyhetsvärdet inte längre motiverar det. Vi kan hämta ett exempel i det frivilliga energisparandet. Utbudet om detta exakt den allmänna nyhetsvärderingens växlingar - det följer tämligen utgör samma oförändrade andel (drygt 10 %, annonserna borträknade) av totala oljekrisutbudet under periodens förlopp. Det betyder att det skrevs relativt mycket om energisparandet just då tidningarna var som mest fyllda av oljekrisnyheter (genomsnittstidningen berörde sparandet i l 1/2-3 artiklar/dag). Detta kunde CDL dra stor nytta av under kampanjen för elsparande en del av budskapet kunde nå allmänheten via den redaktionella vägen istället för via den begränsade och kostsamma annonsvägeni. I ett senare skede hade nyhetsvärdet sjunkit tillbaka och bjöd därmed inte längre fritt fram i det redaktionella materialet. BN gjorde således helt andra erfarenheter än CDL då man, efter det att drivmedelsransoneringen avslutats, försökte driva en kampanj för sparsamhet också vid bilratten. Vid denna tidpunkt det totala utbudet om oljekrisen

utgjorde

i en genomsnittlig tidning som högst 2 artiklar om dagen - det var inte längre möjligt att räkna med nyhetsvärde åt pressreleaser m. m. som producerades om sparkampanjen. Även annonseringen var f, ö. sparsam, varför kampanjen passerade ganska oförmärkt. 1 således bli ett intervjuer med infor- Av naturliga skäl kan nyhetsvärderingen besvärligt mationsavdelningarna på hinder för information och budskap från myndigheterna då man p. g. a. ÖEF, TN, SERN, CDL, bristande resurser är förhindrad att gå vägen via betald annonsplats. Felet utvärderingsrapporter - så från centrala myndighe ligger mindre hos nyhetsvärderingen än i de bristande resurserna ter och länsstyrelser. t. ex. var BN:s budget alltför snålt tilltagen på denna punkt. De bristande resurserna kunde stundtals göra sig 7 Se ”Elsparandet på informationssidan 1973/74, rapport frân påminda även i situationer med högt nyhetsvärde. Efterfrågan på nyheter CDL :s elsparkansli, Sthlm och information skapade ibland ett tryck som myndigheterna inte 1974, (sid. 13).

392 Informationen under oljekrisen 1973-74

klarade av. Telefoner blockerades och personalen var otillräcklig. När efterfrågan på information inte blev mättad, kunde det hända att tidningarna fyllde luckorna med missvisande uppgifter och spekulationer.

l.l0.4 Nyhetsvärdering på tre nivåer Beskrivningen här ovan om pressens bevakning av oljekrisen kan också ses som en beskrivning av nyhetsvärderingens spel på tre nivåer. Nivå 1 handlar om nyhetsvärderingens prioriteringar av olika huvud› ämnen, vilka inte har annan anknytning till varandra än möjligen att de konkurrerar om samma utrymme i tidningsspalterna. Ju vidare vi definierar dessa områden (=ju högre nivå), desto mindre får anknytning de till varandra; t. ex. brott, idrott, mode, ekonomi osv. Pressens intresse för oljekrisen som helhet skulle kunna ses som en nyhetsvärdering på nivå l » dvs. prioriteringen i förhållande till annat nyhetsmaterial som konkurrerar om samma utrymme. Nivå 2 är en lägre nivå, där ämnena har en klarare anknytning till varandra. Pressens bevakning av de olika ämnesområdena (energitillgång, ransoneringsåtgärder, följdverkningar) inom oljekrisen ger exempel på hur nyhetsvärderingen har arbetat på denna nivå. De olika ämnesområdena utgör olika andelar av totala utbudet om oljekrisen. Balansen mellan dem ger oss upplysningar om den bild pressen givit oljekrisen. På motsvarande sätt kan vi på nivå l säga att balansen mellan oljekrisen och andra huvudämnen ger ett slags ögonblicksbild av samhället i pressens version. På båda dessa nivåer har vi ovan kunnat konstatera stora likheter i informationsbilden från tidning till tidning. Detta antyder att händelseförloppet, så som det speglats i tidningarnas informationskällor, har haft en stor påtaglighet och entydighet som slagit igenom i de olika tidningarnas utbud. Utrymmet för skilda tolkningar kan antas ha varit litet i förhållande till påtagligheterna i händelseutvecklingen. Detta belyses i mer preciserade termer på annat håll i rapporten (se ”Redaktionella skillnader i pressutbudet” senare i rapporten).

Nivå 3 Vi kan inte dra riktigt samma slutsatser på nivå 3. På denna nivå granskar vi förhållandet mellan nyheter som starkt anknyter till varandra, nämligen balansen mellan positiva och negativa nyheter om oljetillgången, mellan utbud som vittnar om negativ kritik respektive utbud som vittnar om en positiv inställning till ransoneringsåtgärder osv. Jämfört med nivå l och 2, finner vi att överensstämmelsen mellan tidningarna är sämre på vissa punkter. Detta gäller framför allt pressens rapportering av drivmedelsransonerirzgen. Bensinransoneringens nödvändighet blev föremål för debatt i pressen och det är just i frågan om hur befogad eller obefogad den var, som utbudet speglar olika uppfattningar. (Skiljaktigheterna gäller således

sou 1975:61 Informationen under oljekrisen 1973-74 393

inte hur genomförandet sköttes, extratilldelningen m. m. I detta avseende är överensstämmelsen mer påtaglig.) Vid vår granskning av utbudets variationer från tidning till tidning och från tidpunkt till tidpunkt, kan vi konstatera vissa systematiska skillnader mellan tidningarna. Dessa skiljelinjer är större än inom något annat ämnesområde på nivå 3 under krisen. Samtidigt är de ändå inte stora - till en mer kritisk inställning mot påfallande utvecklingen beslutet är till större delen gemensam. Även beslutet om ransonering av varmvatten blev föremål för en debatt i pressen. Samtliga tidningar var klart kritiska mot beslutet, men balansen varierar ändå en smula olika från tidning till tidning och en närmare analys antyder vissa systematiska skillnader. För dessa två ämnesområden kan vi inte på samma sätt som vid nivå l och 2 ovan skönja tecken på en entydig omvärld som slagit igenom i pressutbudet. [stället skulle vi snarast förmoda att här har funnits jämförelsevis gott om utrymme för skilda tolkningar. En betydande mängd slumpvariation i utbudet tyder dessutom på att det funnits mycket av osäkerhet i dessa tolkningar. Linjerna i utbudet, liksom den alltmer kritiska inställningen till myndigheternas beslut, låter oss dessutom förmoda att den information som lämnats från myndighetshåll, har stått i strid med och delvis slagits ut av information från andra källor. Detta behöver inte betyda att dessa andra källor lämnat en kvantitativt eller kvalitativt tillfredsställande information r det kan bl. a. också vara fråga om bristande aktivitet från myndighetskällorna. Pressens behandling av SERN:s/CDL:s åtgärder och beslut ger en helt annan bild. Utbudsbalansen för och emot t. ex. kvotransoneringen av el varierar i klart samband med händelseutvecklingen i tiden och företer en påtaglig överensstämmelse mellan alla tidningar. Pressens samstämmighet här hör till de mer påtagliga exemplen i materialet. Vi kan också ana ett bättre genomslag för myndighetsinformationeni samband med elransonering. Inställningen till kvotransoneringen så som den speglas i olika nyheter försköts i negativ riktning efter hand, men vi kan här spåra inflytandet av information från SERN/CDL själva. Lägesförbättringen gjorde så småningom en kvotransonering mindre sannolik. En särskild granskning av den direkta kritik som pressen riktade mot myndigheternas information, visar också att det just i samband med elransoneringen förekom förhållandevis få anmärkningar mot denna. En sådan kritik var däremot mer frekvent när det gällde drivmedelsransoneringen och framför allt varmvattenransoneringen. Den alltmer kritiska inställningen till sistnämnda ransoneringsbeslut med kritik står också i samband av regering och myndigheter något som inte gäller behandlingen av SERN:s beslut. Kanske har en bättre bakgrundsinformation här spelat roll. Det var också förhållandevis lättare att skaffa fram en överblick över försörjningssituationen på elsidan -jämfört med för BN:s vidkommande.

394 Informationen under oljekrisen 1973-74

sou 197551

Om vi med bakgrundsinformation i samband med ransoneringsåtgärder, menar uppgifter om försörjningsläget, kan vi belysa en del av hur denna bakgrund tett sig i pressen. Informationen om oljetillgängen har företett ett mycket entydigt och klart mönster i pressen. Inget ämne har speglats så lika iutbudet från tidning till tidning. Här finns alltså särskilt god grund för tolkningen att en entydig händelseutveckllng (så som den förmedlats via tidningarnas olika informationskällor) har slagit igenom i pressutbudet. Balansen positiva/negativa nyheter om oljetillgången dock i förskjuts riktning mot en allt ljusare försörjningsbild på ett sätt som kan få motiven bakom ransoneringsåtgärder att te sig oklara. Vi finner att just strax innan drivmedelsransoneringen trädde i kraft, har förhållandet mellan den ständigt stigande strömmen positiva nyheter om oljetillgången och den sinande negativa nyhetsströmmen definitivt växlat över till att peka mot en god försörjningssituation. Balansen mellan pessimistiska/optimistiska bedömningar av oljebristens följdverkningar för Sveriges ekonomi, sysselsättning, varutillgång m. m. företer ett liknande mönster. mot en ljusare bild Utvecklingen startar redan i början av december. är mycket Balansförskjutningen tydlig, med visst undantag för utbudet rörande priser och prisutveckling, där pessimismen är mer stabil. Ställer man denna ljusnande bild i relation till de samtidigt vidtagna ransoneringsåtgärderna (drivmedelsransoneringen), kan bilden ge sken av att vara motstridig och förvirrande. Denna bild bör kunna ses som en del av förklaringen till den kritiska till vissa ransoneringsåtgärder inställningen och som en uppmaning till myndigheterna att komma med klargörande information om t. ex. drivmedelsransoneringens bakgrund (situationens/informationens osäkerheter, svårigheterna att snabbt ändra omfattande beslut etc.) - en bakgrund som för press och allmänhet inte tedde sig lika klar i januari som i december då beslutet fattades.

1.11 Nya uppgifter Sedan denna rapport färdigställts har framkommit vissa nya uppgifter som är av intresse i sammanhanget. Vi vill därför presentera dessa som ett enkelt tillägg här. När vi tidigare redovisade den svenska allmänhetens reaktioner under oljekrisen berördes bl. a. informationsfrågan relativt utförligt. Det fanns bland allmänheten en kritisk inställning mot den information som gavs under perioden och det var främst mot myndigheterna som denna kritik riktades. Resultaten från våra mätningar om gav bl. a. en del upplysningar vilka brister som åsyftades, men vi hade vissa svårigheter att bestämt avgöra vilken typ av information som låg i centrum för kritiken. Utifrån vissa allmänna intryck av den totala datamängden kunde vi endast betona vår uppfattning om vikten av en god övergripande bakgrundsinformation. Från en del håll har dock hävdats att informationen om olika föreskrifter och andra klargöranden av mer praktisk/teknisk natur sannolikt varit det avgörande för allmänhetens kritik.

Informationen under oljekrisen 1973-74 395

1 mars 1975 går vi ut med ytterligare en mätning, där frågan får en Urvalet rikets befolkning i åldrarna delvis ny belysning. representerar 13-70 år och består av 409 personer. Det betyder att en procentsiffra på 50 % får en tillförlitlighet på ca i5 % och en siffra på 20 % får ca :Z % Ju lägre eller högre procentsiffran är än 50 %, desto tillförlitlighet. avvikelsen i absoluta Svarsfrekvensen i mindre den sannolika procent. undersökningen blev 92 %. Två enkla frågor ställdes: vintern så annonserade myndigheterna och ”Under oljebristen 73/74 om de olika ransoneringsåtgärderna gick på olika sätt ut med information m. m. . . .

som Vad anser Ni om den information som Vad anser Ni om den information lämnades om ransoneringsåtgärder lämnades om tillgången på olja (hur som berörde Er? stor bristen var m. m.)“

13 % Mycket bra 4 % Mycket bra 15

%:34%

Bra

40%l71%

Bra Ganska bra 18 % Ganska bra 15 % Tveksam, vet ej, Tveksam, vet ej, 17 % minns ej 24 % minns ej 9 % Ganska dålig 22 % Ganska dålig

2%l12% 8%l42%

Dålig Dålig l % Mycket dålig 12 % Mycket dålig

att de tillbakablickande frågorna är ställda nästan Man bör notera ett år i efterhand. skall dock också observeras att relativt exakt Samtidigt ”tveksam, vej ej, ”minns ej”, få har begagnat sig av svarsalternativen som reservation -- det bör ingalunda röra sig om nonsenssvar. En klar majoritet (71 %) är direkt nöjd med den tekniska/praktiska informationen, men tveksam eller kritisk (66 %) mot den mer övergri- 42 % är direkt kritiska mot den senare typen av pande informationen. information. Siffran kan jämföras med de 41 % som vintern 1974 uppgav

sig vara kritiska till informationen i allmänhet. Med alla reservationer i åtanke förefaller det således som om upplevda har utgjort en brister just i den övergripande bakgrundsinformationen kritiska reaktioner under viktig orsak till allmänhetens på informationen därav i form av ett minskat förtroende för oljekrisen och följderna och myndigheter, så som det beskrivits här i den föregående regering texten i rapporten.

2 Inledande anmärkning

i massmedia var mycket stort. Allmänhetens intresse för oljekrisnyheter Veckorna före jul vintern 1973/74 satte närmare hälften varje dag eller nästan varje dag på radion - lika många satte på TV-n, lika många letade

efter artiklar i tidningarna -just med tanke på oljekrisen. var massmediernas eget nyhetsintresse mycket stort. De Samtidigt som normalt arbetar inom ämnesområden som här blev avdelningar aktuella gavs betydande personella förstärkningar. Samtidigt gav man en utförlig bevakning åt ämnesområden som tidigare knappast alls följts med något nyhetsintresse. Massmediaapparaten aktiverades med avseende på

396 Informationen under oljekrisen 1973-74

oljekrisbevakningen. Förloppet kan illustreras med ett uttalande från ÖEF. Informationsavdelningen på ÖEF hade tidigare beklagat sig över det bristande intresse man mött från massmediernas sida. Nu fick man vidkännas en nyhetsrusning som ledde till konstaterande av helt otillräckliga telefonmässiga och personella resurser. (Uttalanden om en motsvarande brist på resurser inför nyhetsrusningen går igen också hos andra krismyndigheter.) Totalt sett hade tidningarna i genomsnitt mellan 10 och l5 artiklar om dagen om oljekrisen under det hetaste skedet veckorna före och efter nyåret, vilket naturligtvis motsvarar en väldig kvantitet textmaterial. Det uppdrivna nyhetsflödet kunde ge upphov till en del egendomliga situationer. Man kunde t. ex. hamna i den situationen att massmedierna gav myndigheter information om deras egna ransoneringsåtgärder i stället för tvärtom. skriver Transportnämnden (TN) i sin utvärderingsrapport: ”De flesta länsstyrelser har framhållit att de inte haft tillgång till centrala myndigheters cirkulär och meddelanden innan de i presenterades massmedia. Därmed försattes länsstyrelserna i en egendomlig situation gentemot allmänheten som i propåer hänvisade till uppgifter i pressen. Länsstyrelserna kom därvid ibland i den belägenheten att de var hänvisade att hämta information från massmedia i stället för tvärtom. Naturligtvis är det endast en liten del av omvärlden som den enskilde har direkta personliga erfarenheter av eller lär känna via vänners och bekantas erfarenheter. För informationen om omvärlden i övrigt är han hänvisad främst till massmedia press, radio, TV. Massmedia dominerar sammanhanget främst genom effektiviteten i nyhetsspridningen. Världens fyra hörn binds samman med telefoner, teleprintrar, telex, satelliter och allt i övrigt av vad den moderna kommunikationsteknologin kan erbjuda. På det lokala/nationella planet är kommunikationsmöjligheterna de samma eller än större. Redaktionsrum binds till redaktionsrum, observatörer binds till aktörer inom ett tvärsnitt av det svenska samhället. Samtidigt är kontinuerlig kontakt etablerad med befolkningens flertal genom regelbundna, närmast dagliga, läs-, lyssnar- och tittarvanor. Systemets möjligheter till en snabb och omfattande nyhetsförmedling är uppenbara. De förhållanden som ger massmedia en dominerande roll vid normal nyhetsförmedling måste anses vara av än större betydelse vid stora nyhetshändelser. Befolkningen ägnar vid dessa tillfällen än större intresse åt massmedias utbud. Snabbheten och effektiviteten i det massmediabaserade nyhetsflödet blir än mer framträdande. finns i den Samtidigt organisatoriska flexibiliteten förutsättningar för en avsevärd förstärkning av bevakningen. Möjligheten finns för en omfattande av omdisponering kraft och resurser till den aktuella frågans belysning. Oljekrisen utgjorde inte något undantag från denna regel. Krismyndigheternas relation till denna väldiga informationsapparat var naturligtvis från fler synpunkter problematisk. På ÖEF, den centrala myndigheten för det ekonomiska försvaret, var planeringen främst inriktad på hur problemen skulle angripas vid en ren krigssituation. Enligt

under oljekrisen 1973-74 397

Informationen

planerna överflyttas journalister från massmedierna och krigsplaceras vid de statliga krismyndigheterna. Man låter dem där inom ramen för den statliga organisationen svara för myndighetsinformationen. I den situation som nu utvecklades fanns journalisterna kvar på sina ordinarie arbetsplatser. De stora informationsmässiga resurserna stod fortfarande att finna på massmediasidan, inte på myndighetssidan. Merparten av den information kring oljekrisen som fördes ut till allmänheten via tidningar, radio och TV blev sålunda resultatet av massmedias egna informationssökande aktiviteter och styrdes av massmedias egna uppfattningar om nyhetsintressets riktningar. Myndigheternas förutsättningar att påverka förloppet koncentrerades till två vågar, dels gav man allmänheten direktinformation i form av annonser, TV-trailers och liknande, dels utnyttjade man genom presskonferenser, pressreleaser massmediernas eget intresse för myndighetsinformationen. Den första av dessa vägar utnyttjades till en del av samtliga krismyndigheter. Men det säger sig självt att bl. a. kostnaderna satte mycket snäva gränser för hur mycket som kunde föras ut på detta sätt. Att genom annonser nå ut till allmänheten med e_ns tillnärmelsevis lika information som det redaktionella materialet torde vara helt mycken uteslutet. Annonsmaterialet utgjorde också endast en bråkdel av den information från myndigheterna som stod att finna i t. ex. pressen. Det stora intresset måste sålunda riktas mot det redaktionella hur behandlats i detsamma och materialet, myndighetsinformationen huruvida det redaktionella materialet i övrigt var kongruent med finns här både för en fullödig myndighetsinformationen. Möjligheten_ redovisning som kan betraktas som problemfri ur krismyndigheternas synvinkel och för en redovisning där de redaktionella bedömningarna ställs i direkt motsats till myndigheternas bedömningar. Från kan grovt särskiljas två typer av myndigheternas synpunkt störningar.

l Osystematiska störningar Slarvig och okunnig journalistik kan åstadkomma sakfel och missvisande uppgifter av mer tillfällig karaktär. När nyhetsintresset riktas mot nya ämnesområden är antagligen risken som störst för sådana fel - kanske särskilt när det nya ämnet dessutom inrymmer en dramatisk och händelseutveckling. Blir ämnet som behandlas föremål mångfasetterad för en återkommande rapportering rättas troligen felen till efter hand (eller utvecklas till systematiska störningar av den typ som nämns nedan). Förblir informationen av mer tillfällig karaktär, åstadkoms bestående fel som kan vara mer eller mindre allvarliga. Om det t. ex. rör sig om information om ransoneringsåtgärder eller andra föreskrifter kan störningarna få allvarliga effekter. Vid sådana tillfällen anser man sig oftast inte heller ha råd att ta risken för sådana fel, utan myndigheterna föredrar att gå ut med direktinformation, dvs. annonser, tryckta masskorsband eller liknande. Förekomsten av denna typ av osystematiska störningar under olje-

398 Informationen under oljekrisen 1973-74

krisen kan kartläggas endast genom jämförelser mellan t. ex. innehålleti sådan myndighetsinformation som dokumenterats (t. ex. pressreleaser och liknande) och återgivandet av just denna information i tidningarna under en längre period. Ett fåtal sådana uppföljningar skulle medföra ett omfattande studium och ändå ge en ofullständig bild av störningsfelens förekomst w än mindre sammanhanget kring dem. Föreliggande studie kommer inte att i någon nämnvärd utsträckning belysa denna typ av informationsstörningar.

2 Systematiska störningar som följd av redaktionella linjer

eller en faktisk händelseutveckling

Den andra typen av fel skulle vi kunna kalla för systematiska störningar. (När vi i det följande använder ordet störningar förutsätter vi att läsaren inlägger i begreppet störningar av den informationsbild som ansvariga myndigheter eftersträvar.) Massmedia kan förmedla en informationsbild som är kritisk eller på annat sätt går emot myndigheterna och deras information. Vinklade beskrivningar utifrån redaktionella linjer kan ge en innehållsprofil åt händelseutvecklingen och lägesbeskrivningen som rimmar illa med eller går stick i stäv emot den bild av verkligheten som myndigheterna anser vara riktig. En sådan redaktionell linje blir en profil i tidningens utbud som inte är tillfällig eller beror av enkla temporära sakfel eller liknande. Detta hindrar naturligtvis inte att sakfel eller ändå misstolkningar förekommer. Fel av denna typ kanske i stället blir mer beständiga/ systematiska om de överensstämmer. De redaktionella linjernas betydelse för är dock tidningsinnehållet många gånger begränsade - särskilt i nyhetsmässigt laddade situationer. Vid sådana situationer tycks innehållet först och främst bestämmas av den faktiska händelsutvecklingen så som den representeras av nyhetskällorna. Myndigheterna kan försätta sig i en ogynnsam situation i förhållande till dessa källor genom att lämna otillräcklig eller bristfällig information. De kan sålunda själva ge möjlighet för andra källor med motstridig information att dominera. Låg aktivitet och bristande utförlighet kan vidare störa myndighetsinformationen även bortsett ifrån övriga källors aktivitet. Den kan lämna fältet öppet för spekulationer och felaktigheter i artiklar som annars skulle ge en mer korrekt information. Även bortsett från redaktionella linjer kvarstår alltså möjligheten till en systematisk avvikelse från myndigheternas informationsbild. Under oljekrisen var myndigheterna en av de viktigaste nyhetskällorna, men var ändå bara en av många anlitade källor. Naturligvis är det hela informationsmängden i dessa källor som ger utgångspunkten för pressens utbud. Helt klart finns det utrymme för systematiska avvikelser.

Vissa förutsättningar för analysen Om den systematiskt awikande informationsbilden kan hänföras till skilda redaktionella linjer, så har vi goda möjligheter att belysa detta.

Informationen under oüekrisen 1973-74 399

såtillvida som de undersökta tidningarna inte valt exakt samma redaktionella linje, bör vi nämligen kunna konstatera systematiska avvikelser mellan dem och göra vissa iakttagelser därifrån. Om det är en mycket påtaglig och konkret händelseutveckling som slår igenom och speglas i pressens utbud, så kommer de olika tidningarna att likna varandra i hög grad. Detta kommer vi också att kunna beskriva. l samma utsträckning som händelseutvecklingen (representerad via de olika nyhetskällorna) tappar i entydighet och genomslagskraft, lämnar den också utrymme över till skilda tolkningar. Om dessa tolkningar inte är helt slumpartade och varierar från dag till dag för varje tidning (vilket kommer att framgå), kan vi liksom ovan mäta den systematik som finns gömd i avvikelser från tidning till tidning.

3 Allmänt om undersökningsmaterialet

l det följande kommer främst pressens behandling av oljekrisen att diskuteras. 13 tidningar under perioden 15 november 1973 till 15 mars 1974 ger ett utgångsmaterial på ca 10 000 ”oljekrisartiklar”. Till tidningsmaterialet kommer dessutom en sammanställning av det skriftliga informationsmaterial som utgått från de statliga krismyndigheterna och vidare ett antal intervjuer med representanter för aktuella nämnder och andra myndigheter. Som ett led i resonemanget ingår också vissa jämförelser mellan dessa data och våra enkätmätningar på den svenska allmänheten i december och februari samma vinter. Av de 13 tidningar som här kommer att behandlas är 8 att hänföra till storstads- eller rikspress, dvs. landets upplagemässigt största tidningar.

Tidning Upplaga Pol. färg Förk. Expressen 600 000 Liberal Exp Aftonbladet 480 000 Soc.dem. AB Dagens Nyheter 450 000 0ber.lib. DN

Göteborgs-Posten 290 000 Liberal GP

Svenska Dagbladet 150 000 Moderat SvD Sydsvenska Dagbladet 120 000 Ober.lib. SDS Kvällsposten 114 000 Ober.lib. KVP Arbetet 106 000 Soc.dem. Arb

Urvalet är inte ägnat att representera svensk dagspress, men genom tidningarnas stora upplagor täcker de större delen av det tidningsläsande svenska folket. Granskningen av dem bör alltså ge en någorlunda representativ bild av allmänhetens pressinformation under oljekrisen. De mindre lokaltidningarna kan likväl ha en del särdrag av visst 1 Enligt enkätmätningen intresse. Utlands- och riksnyheter redigeras sällan lika omsorgsfullt som i -på svenska folket (15-70 större press, lokala nyheter får en mer framträdande plats etc. år) i februari 1974 läste till en ingående studie av sådana särdrag då 60-70 % någon av de Naturligtvis finns inte möjlighet 3 kvällstidningarna. 30här. Några exemplifieringar har ändå bedömts vara av intresse. Vi har 40 % läste någon av de 5 därför valt att granska lokalpressen i två län som representerar ett antal morgontidningarna.

400 Informationen under oljekrisen 1973-74

relativt skilda egenskaper under oljekrisen. Länen skiljer sig såväl i allmänt avseenden som vad berör w strukturgeografiska oljekrisen drivmedelsransoneringen och informationssituationen m. m. Vi skall inte gå närmare in på detta här. Följande tidningar valdes ut:

Nerikes Allehanda 62 000 Liberal NA Örebro-Kuriren 12 000 S0c.dem. ÖK Västerbottens-Kuriren 42 000 l-risinnad VK Norra Västerbotten 28 000 Folkpart. NV Västerbottens Folkblad 16 000 S0c.dem. VF

Som framgår av namnen tillhör de två förstnämnda tidningarna Örebro-området och de tre övriga Västerbottens län. De enskilda artiklarna i dessa tidningar har utgjort de primära

innehållsenheterna i analysenl. Varje artikel har sålunda granskats med

avseende på ett antal ämneskoder och kodkategorier. Kodkategoriernas totala antal utgör 233 st. Naturligtvis har enbart ett mindre antal av dessa varit aktuella i varje enskilt sammanhang, för varje enskild ”oljekrisartikel. Inte desto mindre har kodningsarbetet blivit mycket omfattande. Ämneskoderna kan sammanföras under följande huvudrubriker.

Ol/etillången för Material om den aktuella olje- eller energisituationen; Sveriges vidkommande produktion, lagertillgångar, införsel, förhandlingar, inköp, sparandets effekt etc. Bedömningar av den relativa energitillgången. Oljekrisens följder för Material som rör oljekrisens följder för företag och Sverige industri, sysselsättningen, priser, tillgång på varor m. m. Bedömningar av utvecklingen. Svenska myndigheternas Redovisande material rörande myndigheternas verkverksamhet samhet, hur viss myndighet/institution är uppbyggd och fungerar, tillsättande av kommittéer och nämnder, vidtagna åtgärder (dock ej ransoneringsåtgärder), m. m. Det _frivilliga sparandet Material om energisparandet: uppmaningar och råd i Sverige m. m. Ransoneringsâtgärder i Neutralt redovisande information om de olika ranso- Sverige neringsâtgärderna. Diskussion och argument för och emot åtgärderna, myndigheternas handläggning av dem m. m. Utlandsnyh eter Materialet här innehåller bl. a. kodkategorier motsvarande huvudrubrikema för Sveriges vidkommande ovan. Energiförsörjningen t Material om energisituationen i stort såväl nationellt stort som internationellt, innefattande information om olika energiformer, alternativ till dagens dito. Diskussioner på temat överflödskonsumtion kontra jordens resurser etc. ln formationskállor Kodmarkeringar för uppgiftslämnare som företes i viss artikel; personliga uttalanden eller på annat sätt från regering, krismyndighet m. fl. Parter Markeras här i termer av positivt-neutralt-negativt vilka personer/institutioner som figurerat i texten och hur. Kodkategorier för regering och departement, lokala myndigheter, statliga krismyndigheter, oljebolag, före tag, organisationer, allmänheten m. fl.

1 För en närmare diskussion kring valet av innehållsenheter hänvisas till Almarna - En studie i opinionsbildning, FSI, Stockholm 1972.

Informationen under oljekrisen 1973-74 401

svårigheterna att exakt avgränsa de enskilda ämneskoderna och kodkategorierna har naturligtvis varierat från fall till fall. I vissa sammanhang har vi tvingats ge omfattande kodanvisningar. I andra sammanhang har kodningen kommit att te sig ganska oproblematisk. Avgränsningen av begreppet information om oljetillgången/försörjningsläget kan tas som exempel på de mer problematiska. l begreppet har vi låtit ingå en hel klass av företeelser: gynnsamma/ogynnsamma framtidsutsikter för landets energiförsörjning som följd av producentländernas oljeproduktion och förhandlingsrundor, gynnsamma/ogynnsamma utsikter som följd av tendenser i importstatistiken, som följd av extra oljeinköp, fyllda eller dåligt fyllda oljelager, dålig resp. ”bra” väderlek, bra eller dåligt energisparresultat osv. Det säger sig självt att exempellistor och begreppsdefinitioner i fall som dessa måste bli omfattande, samtidigt som en betydande andel av den totala undersökningstiden måste läggas just på utarbetandet av desamma. Trots detta är det inte bara möjligt utan också troligt att denna innehållsanalys, liksom varje annan, kan förbättras i detta avseende. Det är mycket svårt att komma ifrån en viss osäkerhet på vissa punkter i kodarnas arbete. För att minimera möjligheten för sådana eventuella fel att systematiskt inverka på våra resultat har materialet fördelats efter ett på förhand uppgjort fördelningsförfarande. Helt kort kan vi säga att varje enskild kodare genom detta givits en och samma sannolikhet att koda vart och ett av de ca l 500 tidningsnummer som ingått i undersökningen. Systematiska tendenser hos enskilda kodare har sålunda mycket begränsade möjligheter att systematiskt kunna inverka på de relationer och sambandsresultat som redovisas i undersökningen. Kodarfelet har överförts till ett osystematiskt mätfel, som enbart kan göra resultaten mindre zydliga, men inte förändra dem i någon annan riktning. Samtliga ämneskoder och kodkategorier framgår av stansunderlaget i underbilaga 4. Via detta har materialet sedan överförts för maskinell databearbetning.

4 Översiktlig redovisning av pressens utbud under oljekrisen

4.1 Utbudets fördelning under olika tidsperioder Den största ansamlingen artiklar som rör oljekrisen finns under veckorna strax före och strax efter årsskiftet. Vi har en markerad uppgång i artikelmängden fram till ungefär denna tid och en lika markerad nedgång strax efter. Naturligtvis finns det mer skrivet i de större tidningarna, men de enskilda tidningarna tenderar alla att följa ungefär samma utvecklingsmönster. överensstämmelsen är i och för sig inte oväntad. Men den är mycket påtaglig och det är intressant. Diagrammet i figur 4.1 visar utvecklingsmönstret dels för hela tidningsmängden, dels för de 4 socialdemokratiska och de 9 borgerliga

402 Informationen under oljekrisen 1973-74

tidningarnal. Bland de senare inryms något fler stora tidningar. Detta

förklarar deras genomgående högre nivå.

Antalet artiklar om oljekrisen per tidning och dag. l genomsnitt för alla tidningar, för borgerliga och för socialdemokratiska tidningar. Antalet artiklar per tidning och dag

Figur 4.1 Antalet artiklar om oljekrisen per tidning och dag. I genomsnitt för alla tidningar, för borgerliga och för 0110 0124

o_ 731.115 11129 1213 1227 0207

socialdemokratiska tid- 1128 1212 1226 740109 0123 0206 0315 ningar. Tidsperiod

Variationen i oljekrisutbudets storlek är alltså mycket likartad från tidning till tidning. Bakom denna överensstämmelse anar vi likheteri bedömningen av händelseförloppets skiftande nyhetsvärde. Men likheterna i utbudsstorlekens förändringar visar sig ha paralleller som går djupare ned i materialet än så. Således anar vi stora likheter i nyhetsvårderingar och andra bedömningar även av skilda aspekter i skeendets ständigt skiftande detaljer: lägesbeskrivningar, av vissa nyhetstyper, sättet att

prioritering

redovisa dem, speglingen av vissa debattämnen osv. överensstämmelsen är påfallande för merparten av de kodkategorier vi använt oss av. Vi skall komma till en redovisning av hela detta mönster senare i texten. Tillsvidare tjänar detta konstaterande endast som anledning till att vi i den följande framställningen för enkelhets skull redovisat kurvor och tendenser för samtliga tidningar sammanslagna. Det mesta materialet finns alltså under tiden strax före jul och en bit in i januari månad. Samtidigt finns de flesta typer av nyhetsstoff representerade, liksom bakgrundsinformation, råd och anvisningar, debatt och diskussioner osv. I själva verket tycks det mesta var koncentrerat till just dessa veckor. Intresset för krisen kulminerar och leder till en

1 Matematiskt kan motsvarande kurvor för varje enskild tidning ställas samman två och två. Vi kan beräkna hur stor andel av variationen i varje möjligt par som är gemensam. Det visar sig att 3/4 av variansen för ett genomsnittligt par har en helt exakt överensstämmelse.

Informationen under oljekrisen 1973-74 403

formlig explosion av skriverier. Detta framgår av figurerna i den följande framställningen. Vi kan också matematiskt beräkna koncentrationens styrka. Vi kan t. ex. beräkna sambanden mellan den totala utbudsmängdens tidstrend och trenderna för de enskilda koderna. Sambandsmåttet (produktmomentkorrelationskoefficienten) går från -1 (exakt negativ relation) till +1 (exakt överensstämmelse), och värdet noll betyder förstås att ett samband helt saknas. Det visar sig att utbudsstorleken har ett samband med 30% av koderna som är över 0,9. 59% är över 0,8 och 76% överstiger 0,7. Anledningen till denna ansamling av tidningsstoff kan naturligtvis sökas i själva händelsen. Perioden innehöll många både dramatiska och viktiga nyheter. Men detta är säkert inte hela förklaringen. Genom den påtagliga närhet som krisen under dessa veckor fick för svenska folket, trissades nyhetsvärdet upp. Det höga nyhetsvärdet ledde till att nyhetsstoff kring krisen gavs utrymme på förstasidor och löpsedlar. Men också att ett mycket stort utrymme gavs åt krisen inne i tidningarna. Det stora nyhetsvärdet krävde att saker och ting följdes upp på olika sätt. Att man sökte sig fram till kompletterande information, till material som gav bakgrunder och belysningar ur olika vinklar. Att man grovt talat maximalt utnyttjade det nyhetsstoff som fanns att tillgå. Denna strävan ledde fram till en många gånger utförlig och grundlig beskrivning av skeendet och dess bakgrund. Detta är också flertalet inblandade eniga om. Men det ledde också stundtals till att spekulationer och rena felaktigheter publicerades då ingen eller endast oklar information fanns att tillgå. Exempel på detta kan bl. a. framdragas ur nyhetsmaterialet om vissa ransoneringsåtgärder. Över huvud taget tycks nyheter med olika typer av anknytningar till krisen haft lättare att finna vägen in i tidningarna. Vi finner t. ex. stort utrymme för information och perspektiv som före krisen endast sporadiskt eller knappast alls förekommit i media - t. ex. information om energifrågor, alternativa energikällor, resursbristen, jordens begränsade naturtillgångar osv. Den vikt och det intresse man förknippade med frågan gjorde det också helt naturligt att man utförligt följde upp och redovisade sparuppmaningar, sparråd och resultat kring energisparandet. Krismyndigheternas sparkampanjer och tidningarnas egen aktivitet härvidlag kompletterade varandra mycket väl under denna period. Tidningsartiklarna förstärkte den effekt som sparannonserna kan ha haft. Situationen blev så småningom annorlunda. Senare kampanjer följdes inte upp på samma sätt. Det minskade nyhetsintresset återspeglades i ett minskat intresse för sparkampanjerna. Paralellt med dessa tendenser i tidningsmaterialet kan vi bland befolkningen i stort finna ett ökat intresse för energifrågor och framtidsfrågor, en ökad oro, ett ökat energisparande m. m. Våra mätningar på den svenska allmänheten vid jul och i slutet av februari ansluter sig väl till de tendenser vi beskrivit ovan. J ulmätningen pekar på en stark oro hos gemene man och uppslutning kring politiker och regering inför

404 Informationen under oljekrisen 1973-74

krisen. Diskussioner kring läget förekom flera gånger dagligen hemma och på arbetsplatserna, intresset för informationen och nyheter avspeglades i goda kunskaper om situationen, det frivilliga sparandet av energi var mycket omfattande osv. Intresset för dessa frågor var i februari betydligt avsvalnat. I februari kunde vi också observera ett minskat förtroende för myndigheterna, en tveksamhet mot de åtgärder som vidtagits och mot den information som givits. De tendenser hos tidningarna som beskrivs här, ger totalmaterialets struktur i grova drag. Det är uppenbart att vid en närmare granskning av de enskilda beståndsdelarna i detta utbud - och debattnyhetstyper ämnen - så framträder vissa skillnader och egenheter i figurerna. Alla kurvor förändras inte helt parallellt. En genomgång av resultaten, framför allt med andra redovisningsmetoder, ger dessutom närmare belägg för olika perspektivförskjutningar som ägt rum. I det följande skall vi börja med att ge en översikt av en del huvudrubriker och olika nyhetstyper som figurerat i pressen under krisperioden.

4.2 Utbudets fördelning mellan olika ämnesområden

Tidningarna företer som nämnts stora likheter i utbudet och vi skall därför redovisa de olika koderna för tidningarna sammanslagna. Figur 4.2 visar det totala utbudets fördelning på de 7 huvudrubriker som beskrivits i inledningen. Som väntat kan konstateras att skriverierna kring ransoneringsåtgärderna har utgjort ett stort intresseområde. Minst markeringar registrerar rubriken svenska myndigheters verksamhet”. Detta är dock inte så anmärkningsvärt som det kanske kan förefalla. En stor del av myndigheternas verksamhet utgörs av ransoneringsåtgärder och dessa har

hänförts endast under ransoneringsrubriken. Dessutom har kodinstruk-

tionen varit restriktiv markeringar har endast gjorts för klara fall av strikt redovisande och relativt utförlig information kring myndigheters verksamhet, uppbyggnad och funktioner. Varje rubrik har kodats i tre klasser. Den har fått markeringen (3) om artikeln ifråga helt är uppbyggd endast på berörda rubrik. Naturligtvis finns det gott om fall där två eller tre rubriker samtidigt passar in på en given artikel. Det kan t. ex. röra sig om en artikel som i samband med nyheter om oljetillgång och energiläge, pekar på konsekvenser som detta har för viss sysselsättning och industri i Sverige. Kanske görs också en jämförelse med nyheter om motsvarande situation utomlands. Kodrubriker som på detta sätt tillsammans bildar en sammanhängande artikel har markerats med (2). Slutligen förekommer det naturligtvis att en kodbrubrik berörs i artikeln endast genom ett hastigt omnämnande - den är ingen byggsten i artikeln utan kanske rentav snarast ett sidospår i sammanhanget. Denna typ av förekomst har markerats med (l). Självfallet kommer det till ett visst mått av godtycklighet i den exakta avgränsningen av vad som skall vara (l), (2) eller (3). Precisionen bör dock vara tillräcklig för att indelningen skall kunna vara av intresse i vissa

Informationen under oljekrisen 1973-74 405

Antal artiklar i genomsnitt per tidning

Ransoneringsåtgärder i Sverige

25° 25 %

Oljekrisens följder för Sveriges ekonomi, sysselsättning m m 200 Det frivilliga sparandet inom Sverige 26 á O Utlandsn ;heter 23 % 150- . Olietillgângen

- 31 % 30 % 1 00 _ i Svenska myndigheters verksamhet 50 - 36 % Figur 4.2 13 dagstidning- . ars utbud om oljekrisen under perioden 15 november 1973 till 15 _ mars 1974, fördelat på 7 o - innehållskategorier.

avseenden. I figur 4.2 står den nedre delen av varje stapel för andelen (3)-markeringar, den mellersta för andelen (2)-markeringar och den översta delen av varje stapel för andelen (U-markeringar. Störst andel (3)-markeringar har rubrikerna utlandsnyheter och det frivilliga sparandet i Sverige. Det finns en näraliggande förklaring för bådade:a. Utlandsnyheter” om oljekrisen bör merendels ha hamnat bland övriga utlandsnyheter i tidningens utrikesavdelning. Utlandsrubriker blandar sig således inte naturligen med de övriga kodrubrikerna vilka är av inrikestyp och därför företrädesvis ligger under annan

redaktionsavdelningl . ”Det frivilliga sparandet” å sin sida har en stor del

av sina markeringar att söka bland annonser som gavs ut såväl från myndigheter och CDL som från frivilligt engagerade företag, branschorganisationer m. fl. Annonser med uppmaningar och råd att spara energi blandar sig naturligtvis inte heller så lätt med andra rubriker. I övrigt är andelama (l), (2) och (3) för respektive rubrik knappast anmärkningsvärda. Vi kommer senare att ha användning för de tre klasserna i sambard med vissa bearbetningar och återkommer därför till dem i annat sammanhang. 1 Dagstdningarna har ofta haft en referensgrupp, bestående av journalister från flera avdelningar, som haft till uppgift att bevaka oljekrisen. Naturligtvis suddar en sådan irtegrering inte ut gränserna mellan olika avdelningar - de inverkar fortfarande på rmterialet.

406 Informationen under oljekrisen 1973-74

4.3 Ämnesområdenas utbudsfördelning under olika tidsperioder De olika huvudrubrikerna ansluter väl till sig rätt den huvudsakliga tidstrend i materialet som tidigare berörts. De förekommer m. a. 0. mest under perioden strax före jul till strax efter årsskiftet 73/74. Som framgår av figur 4.3 så finns ändå plats över för en hel del variation mellan de olika kodkategorierna. Diagrammet redovisar utbudet för de sju rubrikerna i olika perioder under tiden 15 november 1973 till 15 mars 1974. Observera att de första sex perioderna är indelade i fjortondagarsintervall, medan den sjunde omspänner ett intervall på 37 dagar. Anledningen är att hela denna sista period bjuder på ett jämförelsevis blygsamt dagligt utbud. Utifrån kan utbudet diagrammet för varje rubrik (per tidning och dag) utläsas ganska exakt under olika tidpunkter. Det lämnas därför som referens att eventuellt slå upp vid den fortsatta läsningen av texten. Figur 4.4 ger en enklare överblick över den allmänna beskrivning vi ger här. Cirklarna står för mitten och slutet början, av undersökningsperioden och deras yta står i proportion till utbudsstorleken under respektive tidsrymd. Utlandsnyheter dominerar informationen om en kommande energikris

just i det inledande skedetl, men fick också vidkännas den största

minskningen i procent under mittenperioden då materialet kring ransoneringsåtgärdema intog den avgjort främsta platsen. Under de sista veckorna i december är dock behandlingen av krisens följder för ekonomi och sysselsättning inom landet framträmycket dande. Materialet sjunker sen snabbt undan till förmån för informationen och debatten kring ransoneringsåtgärderna. Bakom dessa skilda - utbudsmaximum för utlandsutbudstoppar materialet, för materialet kring krisens följder inom landet och till sist för ransoneringsinformationen och - anar vi en ransoneringsdebatten perspektivförskjutning efter hand. Innehållet kom uppenbarligen så småningom att beröra mera näraliggande företeelser för läsarna, medan det allmänna bakgrundsmaterialet ställdes i skymundan. Intresseförskjutningen kan vara en följd av nyhetsvärderingsmässiga prioriteringar, men kan naturligtvis också vara en spegling av den allmänna händelseutvecklingen.

1 Rubriken utlandsmaterial innehåller inte nyheter om kriget iMellersta Östern. Material av denna typ ingår endast om ”oljekrismaterial” om oljekrisförsörjningen är direkt omtalad i samma artikel. Detta förekommer förvånansvärt sällan. Artiklar om konflikten innehåller material just om konflikten isig, medan material rörande oljeförsörj ningen normalt utgör separata artiklar.

lnformarionen under oljekrisen 1973-74 407

Antal artiklar per dag för en genomsnittlig tidning

5,0- 4,8- 4,6- 4,4- - 4,2 4,0- 3,8- - 3,6 3,4- 3,2- 3,0- - 2,8 2,6- 2,4- 2,2-

Figur 4.3 13 dagstidningars utbud om oljekrisen under perioden 15 november 1973 till 15

0124- 0207- mm1974- Utbudetför-

731115-1129- 1213- 1227- 0110- J näs 1212 12ze 740109 0123 0206 0335 Tidsperiod av perioden.

408 Informationen under oljekrisen 1973-74

Utlandsnyheter

Ransoneringsåtgärder Energiförsörjningen i stort

Perioden: 731115-731212 (C2 7 oliekrisartiklar perdag och tidning)

t

Frivilliga sparandet

Ekonomiskaföljdverkningar Myndigheternas verksamhet _/

Utlandsnyheter

Ransoneringsåtgärder

Energilörsörjningev i stort Perioden: 731213-740123 (ca 11 oljekrisartiklar perdagoch tidning) Oljetillgângen Frivilliga sparandet

Figur 4.4 Utbudet om oljekrisen fördelat på 7 huvudsakliga innehålls-

kategorier under 3 ske- Ekonomiskafölidverkningar den av undersöknings- Myndigheternas /

perioden. Pracentuella verksamhet antalet kodmarkeringar för varje huvudkategori i Utlandsnyheter förhållande till antalet markeringar för samtliga huvudkategorier vid Ransoneringsrespektive skede. åtgärder Energiförsöriningen 13 9;, i stort

Perioden: 740124-7401315 (ca 3,5 olie- 12 96 krisartiklar F““9a perdagoch Olietillgången sparandet tidning)

Myndigheternas E konomiskaföljdverkningar verksamhet

Informationen under oljekrisen 1973-74 409

5 Genomsnittstidningens behandling av olika ämnen

5.1 Olje/energitillgângen

Intresset och beskrivningen av själva tillgången och efterfrågan på energi är en nyckelfaktor i utbudet om oljekrisen. Förändringar i försörjningssituationen eller åsikterna därom speglas på flera sätt i pressens behandling av andra ämnesområden. Till rubriken har förts sådant som berör den relativa tillgången på energi för svenskt vidkommande. Energitillgången kan naturligtvis inte bara försämras/förbättras genom minskad/ökad produktion eller införsel utan också genom att efterfrågan har ökat/minskat t. ex. genom att det totala energisparandet inom landet har nått små/stora framgångar. l en mycket stor del av pressmaterialet förekommer det att energitillgången får ett kort omnämnande med endast några 0rd eller någon mening i artiklar om något annat ämne än oljekrisen. Vid kodningen har dessa korta omnämnanden uteslutits. Ett krav är alltså att det klart måste framgå att artikeln ifråga intresserar sig för just själva försörjningssituationen - annars skulle kodmarkeringarna lätt snedvrida den bild som det bearbetade materialet ger av utbudet om energitillgången i Sverige. Figur 5.1 illustrerar hur utbudet fördelade sig över de huvudsakliga innehållskategorierna. Som framgår har lägesbeskrivningen, som diskuteras i samband med det frivilliga sparandets resultat, kommit att utgöra en betydande del av utbudsmängden.

Antal artiklar 50 -

40.

Energi- 30- Övrigt sparandet inom Sverige (läget r La ger av 20- olia, gas

§,,°,,';;-*å9 m m inom Förhand.

Sverige lingar Införsel av ena Inköp av Arab- 10 _ (hamn_ bestämda länderkvantirapporte, nas prom m) m duktw Figur 5.1 Ämnen som figurerat i artiklar om Oj ol/etillgången i Sverige.

Energisparandet som lägesindikator fick en utförlig och, som framgår av det komprimerade diagrammet i figur 5.2, ganska jämn rapportering under hela undersökningsperioden. De tre minst förekommande kodkate-

410 Informationen under oljekrisen 1973-74

gorierna i figur 5.1 har likartade tidstrender och har därför slagits samman till en kurva i diagrammet i figur 5.2.

Antal artiklar per tidning och dag i genomsnitt 1,6 «

1,4

Figur 5.2 Ä›nnen som figurerat i artiklar om ol/etillgången i Sverige. _Antal artiklar per dag och tidning i genomsnitt under olika delar av 731 1129- 1213- 0124-

11:175- 0110-

perioden 15/1 1 19 73a 1128 1252 1227 740109 0123 0206 0315 15/3 19 74. Tidsperiod

Kodmarkeringen under denna rubrik har klassificerats med avseende på om artikelinnehållet ger en jämförelsevis positiv/ljusare eller negativ/ mörkare bild av försörjningssituationen. Stapeldiagrammet i figur 5.3 illustrerar andelen material om energitillgången som gav en positiv, neutral resp. negativ bild. Som framgår väger andelen negativa nyheter knappt tyngre än andelen positiva nyheter.

Negativt Neutralt Positivt (33 %l (42 %l (25 %l Figur 5.3 Information om tillgången på ol/a för svenskt vidkommande -andel av materialet som uttalar sig positivt, neutralt eller negativt om oljetillgången.

Bilden blir emellertid en smula förändrad om vi ser på förändringen i tiden. Diagrammet i figur 5.4 beskriver tidsutvecklingen för procentandelen negativa, neutrala och positiva nyheter. Andelen negativa nyheter minskar stadigt under hela perioden till förmån för övrigt material.

Informationen under oljekrisen 1973-74 411

Bilden tidningarna ger ter sig alltmer ljus, för att vid årsskiftet definitivt peka mot bättre tider. Detta sker alltså ungefär samtidigt som myndigheterna fattar beslut om vissa ganska omfattande ransoneringsåtgärder. Vi återkommer längre fram i texten till hur detta kan ha inverkat på behandlingen av sagda åtgärder.

% 100- 90-

80 - 70- 60 50- 40

30 - Figur 5.4 Information 20 om Sveriges tillgång på olja. Procent av utbudet 10 som innehåller negativ, 0124- 0207- positiv och neutral in- 731115- 1129- 1213- 1227- 0110formation under olika 1128 1212 1226 740109 0123 0206_ 0315 delar av undersöknings- Tidsperiod perioden.

På flera ställen i rapporten framhålles den allmänt sett stora överensstämmelsen mellan de 13 tidningarnas oljekrisbevakning. Just när det gäller beskrivningen av energiläget är denna överensstämmelse som mest påtaglig. Detta ger tyngd bakom antagandet att utbudet här verkligen är en indikator på en faktiskt lägesförändring. Under alla omständigheter kan inte den beskrivna lägesförändringen ses som resultatet av någon medveten kampanj, då den går att iaktta i tidningar som skulle sakna intresse av att driva en sådan kampanj. Mönstret framgår bl. a. i underbilaga 7, tabell 2.

5.2 Oljekrisens följder för Sveriges ekonomi, sysselsättning m. m.

Allvaret i försörjningsläget underströks många gånger av nyheter om

följder för landets ekonomi och sysselsättning m. m. Sådana nyheter var en lägesindikator som följdes upp med stor vaksamhet av pressen. Figur 5.5 illustrerar hur detta pressmaterial fördelade sig på olika ämneskategorier. Som synes var det nyheter om konsekvenser och prognoser rörande företag/industri och prismarknad som tilldrog sig största uppmärksamheten. Diagrammen i figurerna 5.6-5.l0 beskriver hur utbudet inom de olika ämneskategorierna fördelade sig i tiden.

412 Informationen under oljekrisen 1973-74

Antal artiklar per tidning i genomsnitt 100 -

90-

70-

50 Utveckling inom före- _tag°°h Priser och industri pmm_ 504 veckling

40-

30-

Allmänt om ekonomin i Sverige Syssel_ 20sättning och arbets- Tillgången marknad på varor (ej ener- 10 - givaror) Figur 5.5 Oljekrisens föl/der för Sveriges ekonomi, sysselsättning m. m.

Utbudet om priser och prisutveckling tenderar att öka hela tiden, undantaget den sista perioden, då f. ö. allt utbud rörande oljekrisen slackade av mot nollpunkten. De övriga kurvorna visar istället upp ett relativt enhetligt mönster i det avseendet att utbudstoppen ligger före jul och härefter börjar slacka av på en gång. Som noterats på annat håll i rapporten var företag/industri en påfallande anlitad informationskälla i inledningsskedet av krisen. Representanter för företag och branschorganisationer frekventerade tidningsspalterna med uttalanden och bedömningar av skilda slag. En kort tid senare tynade denna typ av nyhetsström av i stadig takt. Vid kodningen har vi försökt skilja på sådant artikelmaterial som innehållit dåliga nyheter och sådant som antydde en ljusning i läget. Cirkeldiagrammen illustrerar andelen nyheter av förhållandevis ljusnan-

Informationen under oljekrisen 1973-74 413

de och mörknande typ. Som följer av sakens natur utgör de dåliga nyheterna den avgjort större andelen av materialet. Likväl finns också en del nyheter som talar för ett ljusnande läge. Vi bör här ställa en reflektion kring nyhetsvärderingens roll i sammanhanget. Det förefaller inte osannolikt att dåliga nyheter i sig värderas högre än sådana som talar om att saker och ting dess bättre går sin gilla gång. Detta gör att vi sannolikt bör fästa mindre avseende vid de absoluta andelarna positiva/negativa nyheter. I stället kan vi fästa uppmärksamheten på tidsutvecklingen i balansen mellan positiva/negativa nyheter. Mönstret är intressant. Redan före jul börjar flertalet kurvor peka mot ljusare tider och går sedan mer eller mindre stadigt uppåt (se diagrammet). Mönstret är detsamma och skall sannolikt tolkas på samma sätt som den tidigare redovisade energilägesbeskrivningen.

Antal artiklar per tidning och dag i genomsnitt

1,0

0,8 (1) 0 6 o_4 Figur 5.6 Utbud som behandlar priser och prisuto,2 (2) _ veckling (I) och som be- 0207 handlar tillgången på

731115- 1129- 1213- 1227- 0110- 0124- _ mo, (2) unde, Duka

1128 1212 1226 740109 0123 0206 031 s perioder av oliekrisen. Tidsperiod Antal artiklar per tidning och dag i genomsnitt 2,01 1,8

1,6- 1,4- _

1,2

1,0-

0,8 1

°6 Figur 5. 7 Utbud som be- (1) (2) handlar situationen inom 0 4 . företag och industri (1j, (3) som behandlar sysselsätt- 0 2 _ ningen (2) och som be- 731115- 1129- 1213- 1227- 0110- 0124-- 0207- handlar ekonomin rent

1128 1212 1226 740109 0123 0206 031 s “Wim” (3) W116 Om”

perioder. Tidsperiod

414 Informationen under oljekrisen 1973-74 sou 197551

Sysselsättning och arbetsmarknad

Varken ljust eller mörkt

Priseroch prisutveckling

Tillgångenpåvaror Varken Iiust eller mörkt

n

Utvecklingeninom företagoch industri

Varkenljust eller mörkt

Figur 5.8 och 5.9 Utbudet om oljekrisens följder för Sveriges ekonomi, sysselsättning m. m.

Informationen under oljekrisen 1973-74 415

5 - max positiv balans 3.3

l