Installationssektorn

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

nuäuati

.

_ Betänkande av installationsbranschutredningen i

Bhagor

m

H

Statens offentliga utredningar

1974:48

Industridepartementet

Installationssektorn

Bilagor

Installationsbranschutredningen Stockholm 1974

ISBN 91-38-01991-4 Göteborg Offmttyckui AB,Stockholm 74.

Innehåll

I Rör- och elinstallationsföretagen . . . . . . . . . . . . . . . . 13 Bilaga 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 13 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 14 2 Organisationer 3 Historisk . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 utveckling 3.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 17 Inledning 3.2 Rörinstallationsföretagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 18 3.3 Elinstallationsföretagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 21 3.4 Rör- och elinstallationsföretagens utveckling i Malmö- Lundregionen 1961-1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 24 3.5 Expansionsmönster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 4 Företagsstrukturen 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 4.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 Inledning 4.2 Branschernas totala omfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 32 4.3 Branschstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33 4.4 Entreprenadformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 40 5 Finansiell struktur och lönsamhet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 41 5.2 Finansiell struktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 43 5.3 Vinstsituation . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 46 5.4 Historisk utveckling för rörföretagen i Stockholmsområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 49 6 Löneförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . , . . . . . . . . . . . .. 52 6.1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 52 Inledning 6.2 Arbetare . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 53 6.3 ,Tjänstemän . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 6.4 Löneformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 56 6.5 Ackordsmätning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 59 Arbetarnas sysselsättningsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 7.1 Arbetsmarknad . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 7.2 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 60 Åldersfördelning 7.3 och arbetslöshet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 61 Sysselsättning 8 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 64 Integrerade företag 8.1 Motiv för och erfarenheter av integration . . . . . . . . . . . . 64 B l:A-B 1:1 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 70 Bilagetabeller

Appendix 1:1 Källmaterial till avsnittet om företagsstrukturen 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 Appendix 1:2 Sysselsättning i rör- och elinstallationsverksamheten samt i byggnadsindustrin enligt FOB 1950, 1960, 1965 och 1970 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 35

Bilaga2 Struktur- och konkurrensförhållanden på marknaderna för rör- och elinstallationsvaror . . . . . . . . . . . . . . . . . . 89 l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 39 2 Tillförsel av material för rörinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . 90 2.1 SFK-undersökningen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 92 2.2 Företagsstrukturen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 93 2.3 sysselsättningen i företag som tillverkar material för rörinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 96 2.4 De största företagens betydelse . . . . . . . . . . . . . . . . . . 97 2.5 Medelstora och mindre materialtillverkande företag . . . . . 2.6 Utrikeshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 100 2.7 Struktur- och konkurrensförhållanden för enskilda varu- 101 grupper . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2.8 Investeringar och kostnader för FoU-arbete bland tillver- 106 kare av material för rörinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . 2.9 Försäljningsvägar för material för rörinstallationer samt 114 marknadsföring och prissystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 Tillförsel av material för elinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . . 116 3.1 Marknaden för kabel och ledning för elinstallationer år 120 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Appendix 2:1 Marknadsdata för vissa rörinstallationsvaror år 1971. 123

Appendix 2:2 Marknadsstrukturen i producentledet för elmateriel 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 133 1.1 Utredningens bakgrund . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 1.2 Undersökningens uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 133 2 Företagsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 135 2.1 Företagens omsättning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 135 2.2 Arbetskraft . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 137 2.3 Integrationsförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 142 2.4 Investeringar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 143 2.5 Forsknings- och utvecklingskostnader . . . . . . . . . . . . . . 145 3 Utrikeshandel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 149 3.1 Import . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 149 3.2 Export . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 150 4 Konkurrensförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 153 4.1 Förläggningsmateriel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 153 4.2 Installationsmateriel . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 156 4.3 Elradiatorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 157 4.4 Ljusarmaturer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 158

Distribution . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.1 Försäljningsvägar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 159 5.2 Marknadsföring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 163 5.3 lnformationsåterföring . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 167 5.4 Priser och rabatter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 169 Marknadsdata för 1971 . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

Appendix 2:3 Handelshinder vid utrikeshandel med mjuka stålrör och plaströr för ws-installationer 1973 - . › . . . - - 177

Bilaga 3 Övriga installationssektorer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 181 2 Oljeeldningsanläggningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 182 2.1 Branschstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 182 2.2 Upphandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 2.3 Bestämmelser och standard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 183 3 Kylanläggningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 183 3.1 Branschstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 184 3.2 Upphandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 3.3 Bestämmelser och standard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 186 4 Svagströmsanläggningar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 186 4.1 Branschstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 187 4.2 Upphandling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 4.3 Bestämmelser och standard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 188 5 Hissar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 189 5.1 Branschstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 189 5.2 Bestämmelser och standard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 191 6 Vvs-isolering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 192

Bilaga 4 Rör- och elgrosshandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 1.1 Studiens uppläggning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 1.2 Utredningsmaterial . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 195 2 Grosshandelns funktionssätt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 196 2.1 Handelns funktioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 196 2.2 Grossisternas uppgifter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 197 2.3 Rör- och elgrosshandelns funktionssätt . . . . . . . . . . . . . 198 3 Allmän utveckling inom grosshandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . 199 4 Företagsstruktur och ägareförhållanden . . . . . . . . . . . . . . . . 201 4.1 Koncentration . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 201 4.2 Storföretagen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 202 4.3 Lokalisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 5 Sortiments- och kundstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 5.1 Rörgrosshandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 205 5.2 Elgrosshandeln . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 210 6 Försäljnings- och distributionsvägar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 6.1 Rörinstallationssektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 211 6.2 Elinstallationssektorn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 213

7 Order-, pris- och kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l4 7.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l4 7.2 Orderstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 2l5 7.3 Prisstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 217 7.4 Kostnadsstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 220

Bilaga 5 Program- och projekteringsarbete för vvs- och elinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 2 Arbetssätt, företagsformer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 227 3 Branschstruktur . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 229 4 Upphandling av konsulttjänster . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 237 5 Teknisk utveckling och erfarenhetsåterföring . . . . . . . . . . . . . 238 6 Sammanfattning och utvecklingstendenser . . . . . . . . . . . . . . 240

Appendix 5:1 Tabeller . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 241

Bilaga 6 Vad kostar installationerna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 249 2 Historisk utveckling . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 250 3 Installationskostnadernas andel för olika projekttyper . . . . . . . 255 4 Presentation av kalkylprojektet, kv Rosengården, Helsingborg . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 256 5 Bedömning av industrialiseringsinsatser . . . . . . . . . . . . . . . . 260 6 Installationskostnader vid olika standard och hustyp . . . . . . . . 262 7 andel av hyran . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 263

lnstallationernas

8 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 266

Appendix 6:1 Kostnadsandelar för vvs- och elinstallationer enligt olika utredningar. Flerfamiljshus . . . . . . . . . . . . 269 Appendix 6:2 Installationskostnader för vårdbyggnader . . . . . . . 273 Appendix 6:3 lnstallationskostnadernas andel av byggnadskostnaden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 275 Appendix 6:4 Kostnader för installationer, Rosengården. Basaltemativet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 277 Appendix 6:5 Produktionskostnadernas fördelning för kvarteret Rosengården, hus 1-6. Basalternativet. . . . . . . . . 279 Appendix 6:6 Hyreskalkyl, Rosengården. Basalternativet . . . . . . 281 Appendix 6:7 Årskostnader för installationer, Rosengården. Basalternativet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 283

Bilaga 7 Den tekniska utvecklingen inom vvs-området. Utarbetad av civ ing Allan Wallin . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 285 l Komponenter och system inom vvs-området . . . . . . . . . . . . . 286 1.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 286 1.2 Rörsystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 288 1.3 Luftbehandlingssystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 295 1.4 Styrsystem . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 300

SOU |974:48

Speciella komponenter och system . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 3 F örtillverkning av rörenheter, vägg- och volymelement . . . . . . 303 3.1 Förtillverkade rörenheter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 303 3.2 Förtillverkade vägg- och volymelement . . . . . . . . . . . . . 306 Nya system inom uppvärmningsområdet . . . . . . . . . . . . . . . . 308

\1O\UI-8

Arbetsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 310 Sammanfattning och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 31 l

Bilaga 8 Den tekniska utvecklingen inom elinstallationsområdet. Utarbetad av ingenjör Arne Carlsson . . . . . . . . . . . . . . 313 1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 2 Material, komponenter (apparater), system . . . . . . . . . . . . . . 313 2.1 Material . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 313 2.2 Enkla komponenter (apparater) . . . . . . . . . . . . . . . . . . 315 2.3 Komplexa komponenter . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 318 2.4 System för belysning, värme och kraft . . . . . . . . . . . . . . 319 2.5 Svagströmsanläggningar för telekommunikation, manövrering och signalering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 324 3 Arbetsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .. 325 3.1 Montage i fabrik . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325 3.2 Montage på byggplatsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 325 3.3 Tidsåtgång för montage av el vid olika system och arbetsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 326 3.4 Utveckling av nya maskiner och verktyg för installationsarbetet . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 326 4 Samordning mellan el- och byggsektor . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 4.1 Förseningar i byggprocessen orsakade av elinstallationsarbetet vid olika system och arbetsmetoder . . . . . . . . . . . 327 4.2 Störningar i byggnadens funktion genom elinstallationer med olika system och arbetsmetoder . . . . . . . . . . . . . . . 327 4.3 Möjlig utveckling av bygganpassade ledningsssystem för el . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 327 4.4 Samordning på konstruktionsstadiet . . . . . . . . . . . . . . . 328 4.5 Samordning på byggnadsplatsen . . . . . . . . . . . . . . . . . . 328 5 Service och underhåll . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 329

Bilaga 9 Förtillverkade installationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 331 l Förtillverkade rörinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 33] 2 lnstallationsväggar . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 332 3 Lätta volymelement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 334 4 Tunga volymelement . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 335 5 Förtillverkade installationer i monteringshus . . . . . . . . . . . . . 335 6 Användningen av lätta badrumselement i Finland . . . . . . . . . . 340 7 Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . ..

Bilaga 10 Internationell översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 l Sammanfattning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 1.l Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 343 1.2 Bygginstallationer i olika länder - gemensamma 343 drag . . . . 1.3 Jämförande översikt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 344 2 Värme-, ventilations- och sanitetsinstallationer i viktigare europeiska länder . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 2.1 De nordiska länderna . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 353 2.2 Tyskland, Schweiz och Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . 357 3 Elinstallationer i viktigare länder europeiska . . . . . . . . . . . . . 361 3.1 De nordiska länderna (Danmark, Norge, Finland) . . . . . . . 361 3.2 Tyskland och Storbritannien . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 364 4 Vvs- och elinstallationer i byggnader i Frankrike . . . . . . . . . . 367 4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 4.2 Byggprocessen . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 367 4.3 Värme-, ventilations- och sanitetsinstallationer . . . . . . . . . 369 4.4 Branschen elinstallationer i byggnader . . . . . . . . . . . . . . 375 4.5 Plan Construction och annat utvecklingsarbete . . . . . . . . 377 4.6 Avslutning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 381 5 Installationer i byggandet i USA och Kanada . . . . . . . . . . . . . 383 5.1 Vvs-installationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 383 5.2 Elinstallationer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 384

Bilaga 11 Normer inom ws-området och elinstallationsområdet . . 385 Del l Vvs-området . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 385 l Allmänt. Definitioner . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 385 2 Lagar o d . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 38 5 3 Bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 386 3.1 Statens planverks bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . 386 3.2 Statens industriverks bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . 390 3.3 Arbetarskyddsstyrelsens bestämmelser . . . . . . . . . . . . . 391 3.4 Bestämmelser om slutna expansionskärl . . . . . . . . . . . . . 393 3.5 Bestämmelser på eldstadsområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . 394 3.6 Internationellt samarbete beträffande bestämmelser . . . . . 394 4 Övriga normer . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 395 4.1 Låneregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 395 4.2 Branschanknutna tekniska regler . . . . . . . . . . . . . . . . . 396 4.3 Upphandlingsregler . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 397 4.4 Standard . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 398 4.5 ER-nämnden . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 399 5 Normtillämpning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 399 Del 2 Elinstallationsområdet . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 l Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 2 Ellagstiftning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 402 3 Myndigheters bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 403 4 Provning. . . . . . . . . . . . 404 5 Elleverantörernas bestämmelser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 405

SOU l974z48

6 Standardisering . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 406 7 Övriga normer inom elinstallationsområdet . . . . . . . . . . . . . . 409 8 Tillämpning, kontroll och tillsyn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 409 9 Utvecklingstendenser och slutsatser . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 411

SOU l974z48

Förkortningar

Allmän material- och arbetsbeskrivning BFR Statens Råd för Byggnadsforskning BFU Byggfackens utredningsavdelning BIU Byggindustrialiseringsutredningen Bos Bostadsstyrelsen BPA Byggproduktion AB BS Byggnadsstyrelsen BSAB Byggandets Samordning AB BST Byggstandardiseringen CB Certification Body, internationellt organ för samordning av provning av elmaterial CEE International Commission for the Ruling and Checking of Electrical Equipment CEN Comité Européen de Normalisation CENELEC Comité Européen de Coordination des Normes (på elområdet) CIB Conseil International de Bâtiment. Internationellt samarbetsorgan för byggnadsforskning CTH Chalmers Tekniska Högskola EA Elektriska Arbetsgivareföreningen ECE Economic Commission for Europe (UN) E10 Elektriska lnstallatörsorganisationen ER-nämnden Nämnden för egenskapsredovisning inom byggfacket FOB Statistiska centralbyråns folk- och bostadsräkning GLSM Gruppen Luftteknik inom Sveriges Mekanförbund lBU lnstallationsbranschutredningen IEC International Electrotechnical Commission INSTA Internordisk Standardisering ISO International Organization for Standardization IVA lngenjörsvetenskapsakademien KAS Kungl Arbetarskyddsstyrelsen KK Kommerskollegium KTH Kungl Tekniska Högskolan i Stockholm LTH Lunds Tekniska Högskola MNC Metallnormcentralen NSS Nordiska kommittén för samordning av elektriska säkerhetsfrågor

SOU l974z48

NVS AB Nordiska Värme Sana R Rörfirmornas Riksförbund RAF Rörledningsfirmornas arbetsgivareförbund SCB-studien SCB:s specialbearbetning av statistiken över byggnads- och byggkonsultverksamheten avseende rör- och elinstallationsföretag samt vvs- och elkonsulter SEF Sveriges elgrossisters förening SEK Svenska elektriska kommissionen SEN Svenska elektrotekniska normer. Standard utarbetad av SEK SEMKO Svenska elektriska materielkontrollanstalten SlB Statens Institut för Byggnadsforskning SIS Sveriges standardiseringskommission SKIF Svenska konsulterande ingenjörers förening SKTF Svenska kommunal-tekniska föreningen SK VS Svenska konsulterande vvs-ingenjörers förening SMS Sveriges Mekanförbunds standardcentral SP Statens provningsanstalt SPK-under- De två utredningar Statens pris- och kartellnämnd (SPK) sökningen utfört på utredningens uppdrag: Marknadsstrukturen i producentledet för ws-material och Marknadsstrukturen i producentledet för elmaterial. SPRl Sjukvårdens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut VA Vatten och avlopp VAV Svenska vatten- och avloppsverksföreningen VVS Värme, ventilation och sanitet. l vvs-sektorn räknas således ventilationsbranschen in. Värme- och sanitetsinstallationer utförs av rörbranschen.

SOU l974z48

Bilaga l Rör- och elinstallationsföretagen

l Inledning

I installationsbranschutredningens direktiv framhålls som en viktig uppgift att kartlägga branschens struktur. Denna uppgift har i stor utsträckning styrt uppläggningen av denna bilaga som till stora delar består av en statistisk redovisning av olika branschförhållanden. Vid belysningen av den historiska utvecklingen har huvudintresset lagts vid dels totalutvecklingen och dels koncentrationsutvecklingen på lokal och landsomfattande nivå. För att belysa koncentrationsutvecklingen har särskilda utredningar måst göras. Inom utredningen har således storföretagens utveckling studerats. För att skapa en uppfattning om den lokala utvecklingen har på utredningens uppdrag en särskild studie av strukturutvecklingen inom Malmö-Lundområdet utförts. Dessa utredningar ger förutom en bild av koncentrationsutvecklingen även en uppfattning om mönstret i och faktorerna bakom strukturutvecklingen. Utredningen har för rör- och elinstallationsföretagen låtit statistiska centralbyrån (SCB) göra en specialbearbetning på grundval av ett utvidgat underlag av uppgifter till byggproduktionsstatistiken (SCB-studien). Det insamlade materialet har legat till grund för en konventionell strukturbeskrivning med inriktning på såväl totalvärden för produktion, produktionsinriktning och sysselsättning som dess fördelning på olika storleksklasser. Det har också varit möjligt att i någon mån belysa kostnadsstrukturen samt produktionen per arbetartimme vid olika r projekttyper. För en belysning av företagens finansiella förhållanden har utredningen huvudsakligen använt specialredovisningar av SCB :s finansstatistik för företag. Det har medgett en traditionell finansierings- och lönsamhetsanalys där hänsyn kunnat tas till dolda reserver och deras förändring. Särskilda utredningar som utförts för rörföretag i Stockholm har dessutom möjliggjort vissa studier av historisk utveckling, lönsamhetsspridning samt hur vinstvärdena påverkas av att företagsledare ofta tar ut vinster i form av lön i stället för att redovisa vinst. Löneförhållandena har bedömts som speciellt intressanta från utvecklingssynpunkt. Dels har relationerna mellan lönerna i installationsledet och den egentliga industrin betydelse för fördelningen av produktionsinsatserna på byggnadsplats och stationär industri. Dels är löne-

l 4 Bilaga l

formerna, som nyligen undergått stora förändringar i båda branscherna, av betydelse när det gäller företagens incitament till effektivisering av produktionsmetoderna och materialindustrins möjligheter att utveckla och lansera monteringsfärdiga installationsenheter. Det har även varit möjligt att närmare belysa arbetarnas åldersstruktur och sysselsättningsförhållanden, delvis på grundval av specialbearbetningar inom Byggfackens utredningsinstitut av dess sysselsättningsstatistik. Materialet medger bl a en ytterligare belysning av olika

projekttypers betydelse för installationsbranscherna och jämförelser

mellan produktionsinriktningen inom dessa och övrig byggnadsindustri. Dessutom ges underlag för en bedömning av arbetsmarknadens struktur och funktionssätt. Slutligen har förekomsten och erfarenheterna av företagsintegration studerats, vilket är av speciellt intresse mot bakgrund av byggnadsbranschens samordningsproblem.

2 Organisationer

I detta avsnitt görs en översikt över arbetsuppgifterna för de organisationer som helt eller till stor del sysslar med rör- och elinstallationsföretagens problem. Uppgifter om antalet anställda i organisationerna samt antalet medlemmar framgår av tabell B l :1. Arbetsgivarna är organiserade i Rörledningsfirmornas Arbetsgivarorganisation (RAF) och Elektriska Arbetsgivarföreningen (EA). Medan RAF endast representerar installationsföretag inom rör-, isolerings- och kylbranscherna ingår bland EA :s medlemmar förutom installationsföretag även kraftverksföretag och elgrossister. Rörarbetarna är organiserade inom Byggnadsarbetareförbundets rörgrupp som även omfattar isolerare samt kyl- och oljeanläggningsmontörer. Elektrikerna har ett eget fackförbund, Svenska Elektrikerförbundet. Medlemmarna är installationselektriker av olika slag samt linjearbetare och driftspersonal i privata kraftverk. 1972 sammanslogs de två branschföreningarna Rörledningsfirmornas Riksorganisation (RR) och Rörfirmornas Landsförbund (RL) till Rörfirmornas Riksförbund (R). Samma år ingick Ol/eeldningsfirmornas Riksförbund (OR) i R. R samarbetar nära med Isoleringsfirmornas Förening (IF). Branschföreningen Elektriska Installatörsorganisationen (E10) samarbetar nära med EA. De har gemensamt kansli. Arbetsgivare- och branschorganisationernas arbetsuppgifter är likartade inom de två installationsfacken. Arbetsgivarförbunden handhar främst avtals- och ackordsförhandlingar. Dessutom är man engagerad i arbetarskyddsfrågor (bla via Stiftelsen Bygghälsan) och lärlingsutbildningen. Läromedel av olika slag framställs. Såväl RAF som EA är engagerade i arbetsledarutbildning. Ackordsfrågorna tog under år l970 stor tid i anspråk i samband med införandet av nya ackordssystem (se avsnitt 6.4). RAF har en egen rationaliseringsavdelning för bl a arbetsstudier medan

Bilaga ll5

motsvarande organ på elsidan är Stiftelsen Elrationalisering som finansieras huvudsakligen av EA. På rörsidan har arbetsgivare- och arbetarparterna varsin regionalt uppbyggd organisation för mätning av ackordsarbeten. På elsidan kontrolleras och prissätts arbetarnas mätningar av Elektrikerförbundets lokala ombudsmän, medan EA:s ombudsmän ej har löpande kontakt med dessa frågor (se avsnitt 6.5). Arbetsgivar- och branschorganisationerna arbetar för att få fram och förbättra administrativa hjälpmedel i form av bl a branschkontoplaner, kravrutiner och dataservice för löne- och redovisningsrutiner. Rörsidans organisationer bildade 1970 ett särskilt bolag för utveckling av datarutiner och redovisningssystem, Rördata AB sedermera Installationsdata

Tabell B 1:1. Antal anställda och anslutna i rör- och elinstallationsbranschernas organisationer.

Kansli Anslutna Anställda Centralt Lokalt Arbetare Tjänste- Företag män

Byggruzdsarbetare förb undets rötgrupp 4 88* 17 170 - - (1970) *exkl administrativ personal inkl 77 mät- 15 442 - därav rörmontörer ningsmän isolerare 1 387 - - 15 3 - kylmontörer 188 - e oljeanläggningsmontörer RAF(1970) inkl lärlingsnämnder 17 ca 65* 13 845 3 488 552 *i regionala mätningskontor, varav

Installationsdata (fd Rördata) 26 115* 24 574 Sv Elektrikerförbundet (1970) *därav 50 ombuds-

grossister m fl kraftverk 4 632 2 538 136 1:10 (1971) 16 300 17971) - .Stiftelsen Elratiorzalisering (1971) 10_ i Orebro V VS- Tekniska föreningen (197 3) 12° 3 600 personliga medlemmar VVS-Information (1973) 2 1 700 medlemsföretag

3 lnkl 150 filialer i större företag. b lnkl ca 100 filialer i större företag. c lnkl tidskriften VVS.

l6 Bilaga 1 sou l974z48

AB. 1973 inträdde EA och EIO som aktieägare så att därmed utvecklingsarbetet kan samordnas. Prissättningsfrågor är en viktig del av Rzs och EIO:s verksamhet. Det gäller dels grossisternas pris- och rabattsystem vid försäljning till entreprenörerna och dels entreprenörernas egen prissättning. Båda organisationerna har utarbetat debiteringsnormer för mindre arbeten och reparationsarbeten och utger materialprislistor avsedda att tillämpas vid direktförsäljning och reparationer. R har utvecklat ett komplett kalkylsystem som tillämpas allmänt i rörbranschen. Bl a ingår beräkningar av lämpliga pålägg som successivt justeras. Systemet är upplagt så att stora pålägg görs på arbete och små på material. EIO har utfärdat allmänna riktlinjer för kalkylering i handboksform och i början av 1970-talet har ett gemensamt kalkylsystem utarbetats. En stor del av verksamheten utgöres av service till företagen i form av bl a juridisk, ekonomisk och teknisk rådgivning. Båda organisationerna bedriver omfattande informations- och kursverksamhet i dessa frågor. R och EIO utger varsin tidskrift, VVS-Forum respektive Elinstallatören. Dessutom verkar organisationerna som remissorgan samt deltar i olika kommittéer och samarbetsorgan, tex AMA-arbetet, utformandet av nya kontraktsbestämmelser, byggstandardiseringsfrågor m m. R bedriver även visst utvecklingsarbete med bidrag från BFR. Så har man utvecklat ett system för organisation och prissättning inom reparationsområdet som 1972 tillämpades eller höll på att införas i ett 35-tal företag. 1970 påbörjades det s k SUND-projektet med syfte att få fram riktlinjer för systematiserat underhållsarbete inom rörsektorn. Vidare är man engagerad i utveckling av verktyg och arbetsmetoder i samarbete med ett privat företag. Vissa handböcker, tex Handbok i oljeeldning, har getts ut. R har också deltagit i utvecklingen av sk fältverkstäder. En för EIO speciell verksamhet är den s k nyetableringsnämnden som drivs i samarbete med Sveriges Elgrossisters Förening. Den har till syfte att granska om nyetablerade företag har behörighet och entreprenörsrätt

g

samt tillräcklig ekonomisk stabilitet, vilket är ett villkor för att de skall erhålla entreprenörsrabatter hos grossisterna. VVS-Tekniska Föreningen. Föreningens syfte är att verka för främjande av vvs-tekniken och tekniken inom andra grenar av installationssektorn. Den hade år 1971 3 600 personliga medlemmar som represen- l terar samtliga branschled. Föreningen bedriver föredragsverksamhet ä

huvudsakligen i vvs-tekniska frågor genom regelbundna lokalträffar i 16 i

orter i landet, dit även andra intresserade än föreningsmedlemmar inbjuds. l samband med årsmötena anordnas dessutom normalt en serie föredrag och diskussioner. i Föreningen verkar som remissorgan samt deltar i utvecklingsarbete och utredningar i olika sammanhang. Så har utarbetandet av VVS AMA letts och samordnats genom föreningens kansli. I en utbildningsutredning som drivs i samarbete med Skolöverstyrelsen och Statens Råd för Byggnadsforskning studeras den vvs-tekniska utbildningen med syfte att få fram förslag för framförallt ingenjörs- och teknikerutbildningen. Utredningen

Bilaga I 17

blev klar 1974. Föreningen planerar ett fördjupat engagemang i utbildningsfrågor, bl a rörande fortbildning och sammanställning av nya tekniska rön. Föreningen är representerad i statens planverks tekniska råd, Byggstandardiseringen och dess radiatorkommitté, SMS, BSAB m fl organ. Ökade insatser inom bestämmelse- och standardiseringsområdet planeras. Föredragsverksamheten samt den mer omfattande utredningsverksamheten finansieras delvis av byggforskningsmedel. Föreningen ger ut tidskriften VVS som huvudsakligen är inriktad på ws-tekniska frågor. Dessutom arrangeras den vart tredje år återkommande vvs-mässan. VVS-Information. Organisationen, som har ca l 700 medlemsföretag bland rörinstallatörer, rörgrossister och tillverkare av rörmaterial, är ett gemensamt PR-organ för branschen. Man sysslar med olika slag av information, konsumentupplysning och därtill hörande utredningar.

3 Historisk utveckling

3.1 Inledning Från historisk synpunkt är det av störst intresse att studera de aktuella branschernas totala utveckling samt förändringar i branschstrukturen vad beträffar företagens storleksfördelning, personalsammansättning och kostnadsstruktur. Det har påståtts att inom båda branscherna en

betydande koncentration pågår och att antalet medelstora företag skulle

minska bl a på grund av att dessa ej kan bära de administrativa kostnaderna och ej har råd att skaffa tillräckligt kvalificerad personal. Småföretag däremot skulle ha större möjlighet att överleva, dels genom inriktning på reparationsmarknaden som ej kräver så kvalificerad administration och teknik och genom personliga insatser utöver normal arbetstid från ägaren och hans familj. På grundval av tillgängligt statistiskt material kan endast rörbranschen ges en någorlunda fyllig beskrivning i berörda avseenden på grundval avi industristatistiken publicerade uppgifter för företag med mer än fyra 1 Därefter finns endast anställda. De s k rörledningsverkstäderna ingick nämligen i denna statistik uppgifter om företagens källa är fackföreningarnas statistik över storleksfördelning i proto m 1967. En ytterligare duktionsstatistiken för antalet fackföreningsanslutna arbetare. Då båda branscherna har en hög byggnads- och anlägganslutningsgrad ger dessa uppgifter en god överblick över branschernas ningsverksamheten som Dessutom avser företag med mer än totala utveckling. har vissa uppgifter från SCB:s folk- och 1 anställd. Denna statibostadsräkningar (FOB) kunnat utnyttjas. stikserie som även omfat- För att ytterligare belysa främst koncentrationsutvecklingen och tar elinstallationsföretag personalsammansättning har två specialstudier utförts. I den första, som påbörjades f örsöksvis 1963 för att från 1965 belyser koncentrationsutvecklingen på riksnivå, har utvecklingen av antal publiceras i SCB :s statianställda och omsättning i företag som 1970 hade mer än 100 anställda stikserier. På grund av studerats ändrade definitioner av arbetare för åren 1960, 1965, 1970 och 1972. Uppgifterna har företagsstorlek har uppinsamlats genom kontakter med de aktuella företagen. Vid definitionen av gifterna ej kunnat använföretag har koncerner och företag med gemensam ägare sammanslagits till das för belysning av den ett företag. historiska utvecklingen.

18 Bilaga 1

I den andra studien har strukturen i de aktuella branscherna på lokalnivå i Malmö-Lundområdet åren 1961, 1965 och 1970 detaljstuderats. Dessutom har utvecklingen för varje företag följts varvid det varit möjligt att belysa nedläggningar, etableringar och fusioner. Slutligen har man studerat bakgrunden till företagens varierande utveckling.

3.2 Rörinstallationsföretagen Total utveckling redovisas dels enligt på FOB grundade beräkningar och dels enligt anslutningen till Byggnadsarbetareförbundets rörgrupp (tabell B 1:2). Enligt FOB-beräkningarna ökade sysselsättningen mellan 1950 och 1970 med 16,5 %. Det är en lägre ökningstakt än i hela byggnadsindustrin och andelen sysselsatta i rörinstallationsverksamhet sjönk från 9,3 % till 8,0 %. Enligt fackföreningsstatistiken sjönk antalet rörmontörer något mellan 1960 och 1970 vilket dock ej bekräftas av FOB-uppgifterna, vilket kan förklaras av en ökad anställning av övriga yrkeskategorier i rörinstallationsföretag. Enligt båda källorna nåddes en sysselsättningstopp i mitten av 1960-talet. Antalet isolerare ökade kraftigt vilket bekräftas av här ej redovisade FOB-uppgifter. I tabell B 1:3 redovisas uppgifter om antal företag, anställda m m åren 1950-1967 enligt industristatistiken. Dessutom redovisas motsvarande uppgifter för 1970 enligt SCB-studien. Uppgifterna avser i samtliga fall företag med mer än 4 anställda. SCB:s uppgifter är dock ej jämförbara med industristatistikens uppgifter. Bl a ingick betydligt fler företag 1970, däribland BPA med 1 848 anställda. Troligen har man i industristatistiken ej vinnlagt sig om att få med nytillkomna företag. Enligt såväl industristatistiken som FOB ökade antalet anställda 1950- 1965 med drygt 20 %. Industristatistiken bekräftar att antalet anställda i branschen stagnerat under 1960-talet. Tabe1lB1:2. Arbetare och sysselsatta i rörinstallationsverksamhet enligt beräkningar grundade på FOB samt yrkesverksamma arbetare inom Byggnadsarbetareförbundets rörgrupp.

1950 1960 1965 1970 1972

Folk och bostadsräkningarna Rörinstallation Arbetare 17 637 18 529 20 000 18 776 sysselsatta 22 805 25 049 27 674 26 571 Byggnadsarbetarförbundets rörgrupp

Totalt inkl icke yrkesverksamma 17 845 19 234 18 618 17 926

3 Se appendix 1:2. b Fördelningen skattad med hjälp av uppgifter för 1962.

Andelen tjänstemän har successivt stigit, från 15,8 % 1950 till 21,2 % 1967. 1970 års siffror från SCB är något lägre, 20,9 %. På grund av de skilda populationerna kan dock ej slutsatsen dras att andelen de facto sjunkit. Så har de SAF-anslutna företagens tjänstemannaandel successivt stigit under 1960-talet, från 17,5% år 1960 till 20,0% år 1970. De byggnadsföretag som är anslutna till Byggförbundet visar under samma period en mycket kraftig ökning, från 12,5 % till 19,2 %. De har alltså under l960-talet kommit ifatt rörföretagen. Ökningen för rörföretagen enligt industristatistiken består till stor del av en ökning av andelen arbets-

befäl som svarar för 2,3 % av den totala ökningen på 5,4 %. Den tekniska

driftpersonalen och kategorin övrig personal ökade med 1,5 % vardera. Man kan alltså dra slutsatsen att ökade arbetsledningsinsatser tagit den största andelen medan den tekniska ledningen och administrationen visar mer blygsamma ökningar. Ökningen av andelen tjänstemän har också lett till ökningar i deras löneandel från 5,7 % 1952 till 8,6 % 1967. Arbetarnas löneandel har däremot varit oförändrad, 25,4%. Värdena avser utbetald lön. Man kan av de anförda värdena dra slutsatsen att

materialkostnadernas andel sjunkit, särskilt mot bakgrund av att de

stegrade sociala kostnaderna ej inräknats i löneandelarna. De större företagens utveckling 1960-1972. I tabell B 1:4 redovisasi sammanfattad form uppgifter om antalet anställda och omsättning, 1960, 1965, 1970 och 1972 för de 14 företag och koncerner som 1970 hade mer än 100 anställda arbetare. Uppgifter för enstaka företag redovisas i

Tabell B 1:3. Rörinstallationsföretag. Antal arbetsställen, anställda, andel tjänstemän och löneandelar i företag med mer än 4 anställda.

År Arbets- An- Andel därav Löneandelar ställen ställda tjänste- _ män före- tek- ar- övriga Tjans› Arbetags- nisk bets- temän tare ledare drifts- befäl oövr pers chefpers

lndustristatistiken - - - - - - 1950 627 12712 15,8 1952 614 12 573 16,0 2,7 3,1 2,8 7,3 5,7 25,4 1960 664 14 834 17,8 2,6 3,4 3,8 8,0 6,8 25,3 1965 571 15 604 19,8 2,7 4,1 4,4 8,6 7,2 23,8 1967 569 15 147 21,2 2,7 4,6 5,1 8,8 8,6 25,4 SCB-undersökningen för lBU 1970 738 19 465 20,9 3,2 9,9 7,8 6,7 22,5

Källor: 1952-1967 SOS Industri. Avser arbetsställenn N u Q g_

1970 SCB:s specialbearbetning av produktionsstatistiken. Vardena ar e] ;amforbara med dem för tidigare år.

20 Bilaga I SOU l974z48

Tabell B 1:4. Rörinstallationsföretag med mer än 100 arbetare 19703. Tjänstemän. arbetare och omsättning inom företagens rörinstallationsverksamhet 1960, 1965, 1970 och 1972.

Arbetare Tjänste- Anställda Andel Omsättman tjänste- ning män

De 4 storföretagena 1960 2 606 670 3 276 20,3b 1965 398 3 718 1068 4 786 22,7b 782 1970 5 118 1532 6 650 24,01) 1972 783 4 466 1 167 5 633 19,8b 10 medelstora företag

31960 och 1965 inklusive de företag som genom fusioner bildade de fyra företagen, men exklusive företag som senare inköpts bla i samband med betalningsinställelse. blixklBPA. Se även Bilagetabell B l:A.

bilagetabell B l:A. Där redovisas även uppgifter för Naumburg & C0 som övertogs av Calor-Celsius 1968. Företagen Calor-Celsius AB, BPA, AB Nordiska Värme-Sana (NVS) och Björklund & Vedin AB räknades år 1970 till branschens storföretag. Björklund & Vedin övertogs dock i slutet av 1970 av Calor-Celsius i samband med betalningsinställelse. BPA är huvudsakligen inriktat på husbyggande medan övriga kan betecknas som allroundföretag i rörbranschen dock med en avsevärd satsning på industriinstallationer och montage. Samtliga verkade 1970 i hela landet. Antalet anställda i gruppen ökade mellan 1960 och 1970 med drygt 100 % till 6 650. Fram till 1972 skedde sedan en kraftig minskning till 5 633, beroende främst på att för Calor-Celsius övertagandet av Björklund & Vedin ej innebar någon ökning av antalet anställda men även på minskat antal tjänstemän i gruppen. Tjänstemannaandelen (exklusive BPA) ökade från 20,3 % till 24,0 % år 1970 och låg därmed konstant ca 3 % högre än enligt industristatistiken. Andelen sjönk därefter till 19,8 % år 1972. De övriga 10 större företagen hade mellan drygt 100 och 400 anställda. Antalet anställda ökade med 170 % till 2 374 år 1970 för att fram till 1972 minska med 140 personer. Sex av företagen kan karakteriseras som allroundföretag av vilka endast Nils B Nilsson-gruppen och Armerad Betongs röravdelning expanderat. Fyra av allroundföretagen är belägna i Stockholm, där de har sin huvudsakliga verksamhet, nämligen Nils B Nilsson-gruppens företag, AB Beskow & Co, AB Installatör och Rörlednings AB Montör. Nils B Nilsson-gruppen inköpte år 1971 AB Installatör, varefter denna företagsgrupp är landets i storleksordning fjärde. Armerad Betongs röravdelning verkar i hela landet

Bilaga [

med undantag för övre Norrland, medan Värmelednings AB Radiator arbetar-i Mellansverige. De övriga fyra företagen i gruppen, AB Rörsystem, Solna, Industrirör i Sölvesborg AB, AB Infjärdens Värme, Piteå och Vanadis Entreprenad AB, Stockholm, arbetar över hela eller stora delar av landet. Tre av företagen sysslar enbart med industriinstallationer och etablerades under 1960-talet, medan Infjärdens Värme även arbetar inom andra sektorer. Dessa fyra företag har expanderat mycket snabbt Tjänstemannaandelen för de tio företagen var under hela 1960-talet mycket lika den för samtliga företag med mer än 4 anställda. Totalt sett ökade antalet anställda i de 14 stora och medelstora företagen (exklusive & med 120 % till 9 062 år 1970. Detta innebär en avsevärd ökning av koncentrationen i branschen. Genom den kraftiga minskningen i antalet anställda bland storföretagen fram till 1972 skedde sedan en viss minskning av koncentrationen. Med ledning av uppgifterna om antal årsarbetare år 1970 i tabell B 1:9 och utvecklingen av antalet fackföreningsanslutna yrkesverksamma rörmontörer kan företagens andel av arbetarna beräknas ha utvecklats på följande sätt (%):

1960 1965 1970 1972

De 4 storföretagen 14 19 29 27 10 medelstora företag 4 6 11 11 Summa 18 25 40 38

Det bör påpekas att koncentrationsutvecklingen i själva verket varit snabbare än vad som framgår av de anförda sifferuppgifterna, beroende på att i 1960 och 1965 års siffror de sedermera fusionerade företagen i CC (Calor & Sjögren, Anderssons Värme och Celsius-bolagen), NVS (Nordiska Värme och Sana) samt BPA (SVESAB och byggfackföretagens vvs-avdelningar) sammanslagits, se bilagetabell B l:A.

3.3 Elinstallationsföretagen

Total utveckling redovisas dels enligt på FOB grundade beräkningar, dels enligt Elektrikerförbundets medlemsstatistik (se tabell B 1:5). Övriga 15,, nmdelsto, koncern, historiska uppgifter saknas. Enligt FOB-beräkningarna ökade sysselsätt- NaumbUfg3LC0 med ÖOt- *eb°“3› 1953 “V ningen mellan 1950 och 1970 med 47,5 %. Nästan hela ökningen skedde 9V°“°g5 .. , _ __ _ Calor-Celsisus efter betalunder 1960-talet. Oknmgen har varit snabbare an 1 hela byggnadsningsinstänelsaxoncerindustrin varför andelen sysselsatta i elinstallationsverksamheten ökade nensS0m196S hade 635 anstallda, arbetade huvudfrån 7,2 % tm 7,8 %_ ,_ ,_ _ _ _ sakligen med industriin- De storre foretagens utveckling 1960-1970. I tabell B 1:6 red0v1sas1 Stauationer_ Det torde före_ sammanfattad form uppgifter om antalet anställda och omsättningen ligga ett samband mellan 1960, 1970 och 1972 för de 16 företag och koncerner som 1970 nedläâgningen av Naumbufâ 1965, .. .. . . ,. & Co och de ovanstående hade mer an 100 anstallda arbetare. Uppgifterna om enskilda foretag industriinstallationsföreframgår av bilagetabell B 1:B. Endast två av företagen är verkligt stora, tagens snabba expansion.

22 Bilaga I

Tabell B 1:5. Arbetare och sysselsatta i elinstallationsverksamhet beräkenligt ningar grundade på FOB samt yrkesverksamma installationselektriker inom Svenska Elektrikerförbundet 1957-1970.

1950 1957 1960 1965 1970 1972

Folk och bostadsräkningarna Elinstallation Arbetare 13 506 13 383 16 055 19 653 sysselsatta 17 545 19 299 23 346 25 876 Elektrikerförbundet Installation

359 Hiss, KONE-ASEA- Graham 37411 Summa yrkesverksamma ca 13 750 17 583 19 344 19 018

3 Appendix 1:2.

bÖvergick 1965 till svenska Metallindustriarbetareförbundet.

nämligen ASEA:s och BPAzs installationsavdelningar, som båda verkar över hela landet. AEG brukar dock räknas in bland storföretagen. Aseas installationsavdelning ökade antalet anställda kraftigt i början av 1960-talet. Detta skedde i samband med att Elektro-Skandias och Elektro-Mekanos installationsverksamhet sammanslogs med ASEA:s. Summan av- de ingående företagens anställda ökade emellertid endast obetydligt mellan 1960 och 1970, eller med 13 %. Detta är en lägre ökning än för det totala antalet installationselektriker under samma period, 47 % enligt FOB. Fram till 1972 minskade antalet anställda med 14 %. ASEA verkar över hela landet med tyngdpunkten lagd på mer komplicerade nyinstallationer och liten verksamhet på bostadssektorn. BPA ökade sin verksamhet mycket kraftigt. Antalet anställda ökade från ca 300 till l 470 år 1970, dvs nära en femdubbling för att sedan stagnera fram till 1972. En stor del av företagets verksamhet avser nyinstallation inom bostadssektorn inom hela landet, men man arbetar även med andra typer av nybyggnad. AEG:s verksamhet inom installations- och anläggningssektorn har mer än tredubblats mellan 1960 och 1970 till 630 anställda för att fram till 1972 öka med ytterligare 13 %. Omsättningen inom enbart installationsverksamheten 1970 uppgick till 43 mkr. AEG har verksamhet över hela landet, till stor del avseende mer komplicerade projekt än bostäder. Rörföretaget Calor-Celsius engagerade sig 1969 och 1970 i elinstallationsbranschen genom att köpa allroundföretagen Elektro-Ek i Malmö och Elektro-Elit i Göteborg. Företagen har senare integrerats i Calor- Celsius filialer. För att studera de medelstora företagens utveckling under 1960-talet har de två av Calor-Celsius köpta företagen inräknats i denna kategori som således består av 13 företag. De flesta av dessa kan betecknas som

sou 1974:48 Bilaga I 23

Tabell B 1:6. Elinstallationsföretag med mer än 100 arbetare 1970. Tjänstemän, arbetare och omsättning inom företagens elinstallationsverksamhet 1960, 1965, 1970 och 1972.

Arbetare Tjänste- Anställda Tjänste- Omsättmän manna- ning 7 andel i ASEA, Västerås 1960 ASEA 576 97 673 18,9

Hektro-Skandias o Elektro-Mekanos installationsverksamhet sammanslogs med ASEA:s verksamhet i början av 1960-talet. Verksamhet i hela landet.

BPA, Stockholm 252 ca 50a ca 300 - 1960 10,5 419 ca 853 ca 500 - 28,5 1965 1970 1218 252 1470 17,1 130,8 1972 1 208 256 1 464 17,5 154,6

För 1960 o 1965 ingår samtliga byggfackföretagens elavdelningar. Verksamhet i hela landet.

Värdena avser såväl installations- som anläggningsverksamheten. 1970 var omsättningen inom installationsverksamheten 43 milj kr. Verksamhet i hela landet.

13 medelstora företag

a Samma andel som 1970.

bSe även bilagetabell B 1:3.

allroundföretag med regional verksamhet på olika håll i landet. Elektromontage i Sandviken är dock till stor del inriktat på industriinstallationer och service. Siemens, som arbetar över hela landet, sysslar huvudsakligen med mer komplexa anläggningar. Alla företag utom ett expanderade sin verksamhet under sextiotalet, de flesta mycket kraftigt. Totalt ökade antalet anställda med 250 % till 3 574 år 1970. År 1972 var antalet i stort sett oförändrat. Tjänstemanna-

24 Bilaga 1

andelen steg från 19,2 % 1960 till 22,8 % 1965 för att därefter sjunka till 19,9 % år 1970 och 18,8 % år 1972. Enligt tabell B 1:13 var nivån normal för branschen med bortseende från de minsta och största företagen som har lägre andelar. Med ledning av uppgifterna i tabell B 1:9 om antalet arbetare 1970 och utvecklingen av antalet yrkesverksamma installationselektriker har företagens andelar av arbetarna beräknats enligt följande (%).

1960 1965 1970 1972 ASEA (1960 inkl Elektro-

Summa (inkl AEG) 16 21 32 32

De större företagen har fördubblat andelen från 16 % år 1960 till 32 % år 1970. Andelen förblev oförändrad fram till 1972. Nästan hela ökningen inträffade under andra hälften av 1960-talet. Hela effekten av koncentrationsutvecklingen framgår dock ej, då hänsyn tagits till sammanslagningen inom ASEA-gruppen och BPA på samma sätt som för

rörföretagen.

3.4 Rör- och elinstallationsföretagens utveckling i lllalmö-Lundregionen 1 961 - 1 970

För att ge en mer detaljerad bild av utvecklingsförloppet i företagsstrukturens förändring på lokal nivå har företagsutvecklingen inom

Malmö-Lund-regionen 1961-1970 detaljstuderats Utredningens mål-

sättning var att spåra samtliga företag i branscherna de aktuella åren och i sammanfattande form beskriva varje enskilt företags utveckling. Av praktiska skäl valdes som storleksmått antal arbetare. Vidare syftade utredningen till att undersöka bakgrunden till den varierande utvecklingen hos olika företag, speciellt då krympande och expanderande företag. 1 Rörinstallationsbranschen. Antalet företag efter storleksklass och antalet Utredningen har utförts av Lennart Dackö och arbetare i dessa redovisas ifigur B 1:1 och tabell B 1:7. Det totala antalet Claes Göran J arebrant på arbetare ökade med 28 % 1961-1965 och minskade 1965-1970 med 7 %. uppdrag av utredningen som en del av ett exa- Antalet företag steg kraftigt eller med 26 företag till 109. Ökningen mensarbete i företagseko- förklaras främst av den mycket kraftiga ökningen i den minsta nomi vid Lunds Universtorleksklassen som ökade med 23 företag. Samtidigt minskade antalet i sitet. Valet av Malmö- Lund-regionen och start- klassen 10-19 arbetare från 11 till 8. Antalet arbetare i denna klass året 1961 motiverades av minskade även kraftigt, från 178 till 96. Företagens medelstorlek sjönk från att genom den av SPK 16 arbetare till 12. utförda undersökningen Det ensamma storföretaget (AB Sana) ökade sitt arbetarantal mellan av byggnadsmarknaden (Pris- och kartellfrågor nr 1961 och 1965 genom fusion med ett företag i vardera av klasserna 3-4 1968) vissa uppgif- 10-19 och 20-49. med mindre än 10 anställda ökade Företagen ter om de aktuella brankontinuerligt antalet arbetare från 121 till 156 medan de medelstora, scherna förelåg för 1961 och 1965. 20-99 arbetare, ökade kraftigt mellan 1961 och 1965 för att därefter

Bilaga 1 25

Antal företag Antal arbetare 7°

41 41

61 70

65 7° 20- 200- 61

65 70 70 65 61 65 1 e m 665 s 100- 70 70

I

55 70

61|7°

I I 115._ 1111 | _

0-1 2-9 10-19 20-49 50-99100-499 0-1 2-9 10-19 2049 50-99100-499 Storleksklass Storleksklass Antal arbetare Antal arbetare

FigurB 1:1. Antal rörinstallationsföretag och antal arbetare efter storleksklass i ltlalmö-Lund-regionen 1961 , 1965 och 1970

Tabell B l:7. Antal rörinstallationsföretag och antal arbetare efter storlcksklass i Malmö-Lund-rcgionen l96l, 1965 och 1970.

Storlcks- Antal företag Antal arbetare kl. u..

A23. 1961 1965 1970 1961 1965 1970

arbetare

(nior-Celsius (inkl f d Björklund & Vedin). Johan Sjöström.

EBPA, NVS.

26 Bilaga 1 sou 1974:48

UFSPVUUQWQ Stofiek Ursprunglig storlek Ål 0-1 arbetare 2-4 arbetare 102,3 12 I 1 14 1 3 12 1 1 1970

l

58// /1

\ /, \

9 / I

Å/ \\ / 0-1 2-4 5-9 0-1 2-4 5-9 10-19 Storleksklass, antal arbetare

Ursprunglig storlek Ursprunglig storlek År 5-9 arbetare 19 arbetare och däröver 1 3 l 5 1 1 1 ! 1 | 1970

\ / / 2-4 5-9 10-19 10-19 20-49 50-99 100-199 200- Storleksklass, antal arbetare

Ursprunglig storlek År 10-19 arbetare 1 A ... 1970

l

X 7/

\ // 19 1 6 l 0-1 2-4 5-9 10-19 20-49 50-99 100-199 200-499 Storleksklass, antal arbetare Anm Siffrorna i diagrammen avser antal företag med samma storleksutveckling.

Figur B 1:2. Rörinstallationsföretagens storleksu tveckling i MaImö-Lundømrådet 1 961 - I 9 70.

sou 1974:48 Bilaga 1 27

Antal företag Antal arbetare

20- s: 200.

70 61 5165 6570 GI 7° G5 e: 5570 e, 10 100

8155 70 70 ss e: 61 70

l

S165

l r I l°57° I l

0-1 2-9 10-19 20-49 50-99100-499 0-1 2-9 10-19 20-49 56-9910041?)

Storleksklass Storleksklass Antal arbetare Antal arbetare

Figur B 1:3. Antal elinstallationsfäretag och antal arbetare efter storleksklass i Malmö-Lundregionen 1961, 1965 och 1970.

Tabell B 1:8. Antal elinstallationsföretag och antal arbetare efter storleksklass i Malmö-Lund-regionen 1961, 1965 och 1970.

Storleks- Antal företag Antal arbetare kl

A331 1961 1965 1970 1961 1965 1970

arbetare

200-499 Summa 92 94 106 778 938 1 097

3 A EG, BPA, Elektro-Ek, Hallberg & C0, Siemens. b ASEA, Elektro-Sandberg.

28 Bilaga I SO U7 l 9741:48

minska något. Utvecklingen innebar en ökning av koncentrationen mellan 1961 och 1965 medan den mellan 1965 och 1970 var i stort oförändrad. Utveckligen för de enskilda företagen illustreras i figur B 1:2. Varje vertikal linje betecknar ett eller flera företag med likartad utveckling. Med en punkt markeras företagsetableringar respektive nedläggningar. Det mest betecknande är den stora omsättningen av företag i klassen O-l anställda. Av de 29 företagen i klassen 1961 nedlades sammanlagt 17 före 1970, varav 9 före 1965. 1961-1965 startades 16 nya, varav 5 nedlades 1965-1970. 1965-1970 startades slutligen 23 nya företag. I själva verket torde omsättningen ha varit ännu större, då företag som både nedlagts och startats under en period ej registrerats. I övriga storleksklasser är nedläggningar mycket ovanliga, endast två har konstaterats. förekommer däremot Etableringar rätt ofta, sammanlagt skedde 1961-1970 9 etableringar i klassen 2-4 och 5 i övriga klasser. I figuren kan även företagens storleksutveckling följas. I den minsta klassen växte under 1961-70 endast 5 företag. Tillväxten var obetydlig och nådde som högst klassen 10-19 för ett företag. Betydligt fler företag lades ned än tillväxte. 1 klassen 2-4 var det fler företag som minskadei storlek än som ökade, 10 jämfört med 5. Förhållandena var likartade i övriga klasser. Betecknande är att den enda större tillväxten skett genom fusion, genom den förut nämnda sammanslagningen. Även en fusion i klassen 10-19 under perioden 1965-70 ledde till tillväxt. Det är av intresse att notera att tre av de fyra största företagen i regionen är filialkontor till de tre storföretagen i branschen, nämligen Nordiska Värme-Sana (200-499), BPA (50-99) och Calor-Celsius (50-99). Det senare företagets inköp av Björklund & Vedin markeras av fusionen i storleksklassen 50-99. Det fjärde stora företaget är Skånska Cementgjuteriets dotterbolag, AB Johan Sjöström (50-99). Elinstallationsbranschen. Antal företag och arbetare efter storleksklass redovisas i figur B 1:3 och tabell B 1:8. Arbetarantalet ökade successivt från 778 år 1961 till l 097 år 1970 eller med 40 %. Antalet företag steg måttligt eller med 14 st till 106. Ökningen skedde framförallt i de två minsta storleksklasserna som svarar för en ökning med 13 företag. Även de största klasserna (50-99, 100-199) ökade nämligen från tre till sju företag. Antalet arbetare i de två största klasserna ökade även mycket kraftigt, från 248 till 644. Ökningen skedde på bekostnad av framförallt klassen 20-49 men även 10-19. Sammanlagt minskade arbetarantalet där från 365 till 273. För de mindre företagen skedde en svag ökning. Det kan alltså konstateras att inte bara hela ökningen i arbetarantalet i området, 319, utan även en del arbetare från de medelstora företagen hamnade i de största storleksklasserna. Denna utveckling innebar en relativt stark och successiv ökning av koncentrationen i branschen. Utvecklingen för de enskilda företagen illustreras i figur B 1:4. Få företagsnedläggningar förekom och dessa var tämligen jämnt fördelade över storleksklasserna. Av totalt ll nedläggningar skedde 7 i de minsta klasserna.

Bilaga I 29

Ursprunglig storlek Ursprunglig storlek Å; 0-1 arbetare 2-4 arbetare 12 1 5101 2 1970

24111\

/1/1141/

l

l

S

Ö/ \ 1965

1961 y Klass k ll

0-1 2-4 5-9 Arbetare 0-1 2-4 5-9 10-19 Storleksklass, antal arbetare

Ursprunglig storlek UVSPTU 719119 storlek 5-9 arbetare 10-19 arbetare Å, 1 4 2 1 1 1 3 2 1 1 1970

/1

l

1965 I I I 2 l 1

/

y

\ / Å 1961 2-4 5.9 10-19 20- 49 2-4 5-9 10-19 20-49 Storleksklass, antal arbetare

Ursprunglig storlek Ursprunglig storlek 20-49 arbetare 50-99 och 100-199 arbetare Å, 1 1 2 1 1 1 970 /

1 /

1961 \ l

10-19 20- 49 50-99 10-19 20-49 50-99 100-199 Storleksklass, antal arbetare

Anm Siffrorna i diagrammen avser antal företag med samma storleksutveckling.

Figur B 1:4. Elinstallationsföretagens storleksutveckling i MaImö-Lundområdct I96l«1970.

30 Bilaga I

Av totalt 27 nyetableringar skedde 17 iklassen 0-1 arbetare och 6 i klassen 2-4. Samtliga företag som etablerades under 1961- 1970 levde kvar 1970. En betydande tendens till företagstillväxt kan konstateras i de minsta och största klasserna. I de två minsta klasserna ökade 18 företag i storlek medan sju lades ned och endast ett minskade i storlek. I klassen 20-49 ökade fyra företag medan inget minskade eller lades ned. I de större klasserna skedde en ökning och en minskning samt en ökning genom fusion. I klasserna 5-9 och 10-19 skedde något fler minskningar och nedläggningar än ökningar, 10 mot 6. Som tidigare konstaterats ökade antalet arbetare i de två största klasserna kraftigt. Av de sju företagen där 1970, hade samtliga utom en expanderat under perioden. Bland företagen återfinns filialer till de på riksplanet största företagen. ASEA, BPA och AEG liksom några av de expanderande företagen med mer än 100 arbetare, nämligen Elektro-Ek (som köptes av Calor-Celsius 1969), Hallberg & Co och Siemens. Växande och krympande företag. Ett av syftena med Malmö-Lundundersökningen var att studera bakgrunden till de olika företagens storleksutveckling. Sex företag - växande och krympande - utvaldes i respektive bransch. Däribland ingick endast lokala företag. Genom intervjuer och studier av årsredovisningar undersöktes sådana faktorer som målsättning vad beträffar vinst och expansion, produktionsinriktning, företagsorganisation och företagsledningens utbildning, anbudspolicy, konkurrensmedel samt likviditet m m. Man kunde ej finna några skillnader i berörda avseenden mellan expansiva och tillbakagående företag. Undersökningen var naturligtvis även för begränsad för att mer långtgående slutsatser över huvud taget skulle kunna dras. Trots svårigheten att generalisera ansåg man sig kunna dra vissa slutsatser. De företag som expanderat hade ej någon målsättning att expandera. Det allmänna intrycket var att företagens målsättning i de flesta fall var att upprätthålla den uppnådda storleken. Expansion var åtminstone delvis en följd av att man närmast av lönsamhetsskäl gett sig in på mera komplicerade projekt såsom sjukhus, industrier osv. Expansionen blev sedan en följd av den allmänna expansionen inom dessa sektorer. En annan orsak var att dessa arbeten var så stora att man måste anställa flera montörer för vissa projekt. Då företagen sedan ville behålla den nya storleken och ej gärna minskade antalet anställda sökte man hålla styrkan sysselsatt, ibland med mindre lönsamma a_rbeten. En viktig syntes vara att hålla kontakt med företagsledarfunktion så att man vid den oftast tillämpade selektiva anbudsinuppdragsgivare fordran blev En begränsande faktor för företagstillväxten inbjuden. för små företag, syntes vara att arbetsledare och kontorspersonal speciellt måste anställas när man överskred ca 5 respektive ca 10 montörer. När man överskred detta antal måste man å andra sidan expandera snabbt för att behålla lönsamheten. Åtminstone mindre företag syntes ofta ovilliga att expandera på grund av att ägaren då ej längre skulle ha full kontroll över företaget. Yngre företag syntes ha en större expansionslusta,

Bilaga I 31

åtminstone inom elinstallationsbranschen. Dessa syntes söka sig fram till en lämplig storlek medan äldre företag som nått en optimal avvägning mellan arbetsledare och administrativ personal samt arbetare sökte behålla den uppnådda storleken och var mer benägna att minska än att öka i storlek.

3. 5 Expansionsmönszer Företag inom byggnadsbranschen kan expandera såväl lokalt som regionalt. Lokal expansion kan ske genom ökad verksamhet inom företaget, dels genom ökad anbudsaktivitet inom traditionella grenar och dels genom att man går in på nya. Man kan även expandera lokalt genom företagsköp. Regional expansion kan likaledes ske på olika sätt. Man kan börja lämna anbud utanför lokaliseringsorten och eventuellt etablera filialer på orter där man fått arbeten. En annan väg är att köpa företagi andra orter. Slutligen finns möjligheter till expansion såväl lokalt som regionalt genom att man går in i andra branscher. Någon studie över vilka expansionsvägar som använts har ej gjorts. Uppenbart är dock att alla de angivna vägarna utnyttjats. Några exempel kan nämnas. Rörinstallationsföretaget Calor-Celsius har till största delen expanderat genom företagsköp på nya orter. Under slutet av 1960-talet började man även expandera lokalt genom inköp av elinstallationsföretag. Man har uppgivit att detta är enda vägen för lokal expansion. Ytterligare köp av rörföretag i orter där man tidigare är etablerad leder ej till att man kan Öka verksamheten med mer än en del av det köpta företagets omsättning. Piteå-företaget Infjärdens Värme har expanderat genom att lämna anbud på arbeten i stora delar av landet. På vissa platser har man därefter öppnat filialer. BPA:s expansion inom rör- och elområdet kan karaktäriseras som en lokal expansion inom andra områden än det traditionella byggområdet samt lokal expansion inom etablerade branscher och inom dessa satsning på nya projekttyper. Företagsköp har endast skett i ringa utsträckning. _ De expansiva medelstora elinstallationsföretagen har till stor del utvecklat etablerade lokala avdelningar men även köpt företag, främst på nya orter i regionen. Det är uppenbart att den stora mängden av små och medelstora företag ej har någon expansionsvilja utan betraktar det som naturligt att verka inom relativt givna ramar på den lokala marknaden. En del företag råkar därvid expandera i samband med anbud på stora projekt. De flesta har en expansionspolicy liksom vissa medelstora. Ett storföretagen undantag i storföretagsgruppen är ASEA, som genom sin redan riksomfattande verksamhet anser sig ha uppnått en med hänsyn till företagets övriga verksamhet lämplig storlek.

32 Bilaga 1

4 Företagsstrukturen 1970

4.1 Inledning Vid redogörelsen för installationsföretagens struktur har utredningen varit hänvisad till de möjligheter som SCB:s produktionsstatistik för byggnadshantverksföretag erbjuder. Utredningen har ej tagit del av uppgifter om de enskilda företagen och har alltså ej heller kunnat kontrollera statistikens riktighet. För några av de större företagen har dock insamling skett direkt avutredningen. En närmare redogörelse för undersökningsmetodiken, urval och urvalskompletteringar samt precision lämnas i Appendix 1:1. Här skall endast påpekas att företag med mer än 50 anställda totalundersökts medan för de mindre kategorierna ett urval på 12,5 % och 25% tillämpats. Det har ej varit möjligt att närmare beräkna uppgifternas precision. Enligt vissa försöksvisa beräkningar synes dock de slumpmässiga felen innebära att totalvärdena för tex hela produktionen med 95 % sannolikhet ligger i intervallet i 4 % från de redovisade. Motsvarande precision i delgrupperna under 50 anställda är ungefär i 14 %. Delvärden, tex installation i bostäder, har lägre precision. En stor del av de redovisade värdena avser emellertid kvoten av olika slag, tex produktion per anställd. För dessa värden torde precisionen ofta vara högre, beroende på relativt liten variation i dessa värden mellan företag i en viss storleksklass. Till de slumpmässiga felen måste läggas ett helt okänt systematiskt fel, beroende på ett omfattande bortfall, främst bland de minsta företagen, maximalt 26 %. Detta bortfall har man dock sökt bemästra genom att på grundval av tillgängliga uppgifter om det aktuella respektive likartade företag konstruera de olika värdena.

4.2 Branschernas totala omfattning Uppskattade värden för rör- och elinstallationsbranschernas totala omfattning redovisas i tabell 1:9. Det totala antalet företag är ungefär detsamma i båda branscherna, ca 2 250 respektive 2100 i rör- och elbranscherna. Detsamma gäller den totala sysselsättningen, som uppgår till ca 23 600 respektive 24 200. Rörbranschen har betydligt större omsättning i installationsverksamheten, ca 2 400 milj kr mot ca 1 775 milj kr för elbranschen. Uppgifterna om arbetarantalet grundas på uppgifter om antalet arbetade timmar enligt SCB:s undersökning. Årsarbetstiden har antagits vara 1840 timmar. En osäkerhet ligger i att antalet lärlingar av någon anledning uppenbart underskattats i de uppgifter som lämnats av företagen till SCB. Efter kontroll hos några företag har antagits att de inräknats bland yrkesarbetare. Enligt en i Appendix 1:2 redovisad beräkning på grundval av FOB var sysselsättningen betydligt högre i de två branscherna, 26 571 respektive 25 876. l båda fallen föreligger en skillnad i antalet företagare på l 000 personer. Utredningen inkluderar endast i företagsregistret noterade företag och i sysselsättningen har

sou 1974:48 Bilaga l 33

Tabell B 1:9. Rör- och elinstallationsbranscherna. Totala antalet företag, årsarbetare, anställda, sysselsatta och omsättning 1970.

Företag Årsarbetare Anställda Sysselsatta Omsättning i installationsverksamhet milj kr

Rör Rena rör-installationsföretag med minst två anställdaa (SCB-studien) l 361 16 648 20 787 21 4505 2 153 Blandade företags vvs-verksamhet

Enmansföretag Summa 2 250 17 800 22 119 23 600 2 360 EI Rena clinstallationsföretag med minst två anställdaa (SCB-studien) l 528 18 446 22 441 22 995f l 676 Blandade företags elverksamhet

3 lnkl BPA:s, Armerad Betongs och Calor-Celsius rörinstallationsavdelningar respektive ASE A ts, AEG rs, Siemens, BPA :soch Calor-Celsius elinstallationsavdelningar. b lnkl 662 ägare till icke-aktiebolag. C 100 000 kr per arbetare och ägare. d SCB:s företagsregister 1969. e 90 000 kr pcr arbetare och ägare. f lnkl 564 ägare till icke-aktiebolag.

inräknats en ägare till varje icke-aktiebolag. De på FOB baserade beräkningarna visar även l 700 fler anställda i rörinstallationsverksamheten och 800 fler för elinstallationsverksamhet. Differensen beror huvudsakligen på att SCB-undersökningen avser samtliga arbetare och ej enbart yrkesarbetarna samt att antal årsarbetare beräknats. FOB avser samtliga anställa yrkesarbetare. Utredningen baserar sig på de i tabell B l :9 redovisade värdena. BPA:s, Armerad Betongs, ASEA:s, Calor-Celsius m fl storföretags röroch elinstallationsavdelningar har något oegentligt inräknats i kategorierna rena” rör- och elinstallationsföretag med mer än en anställd. För de ”rena” företagen med mer än en anställd, som svarar för 91 % respektive 94 % av branschomsättningen, har genom SCB mer detaljerade uppgifter insamlats. Redogörelsen avser i det följande, om ej annat sägs, endast dessa företag.

4.3 Branschstruktur Antal företag och omsättning. Karaktäristiskt är att det övervägande antalet företag i rör- och elinstallationsbranscherna är mycket små, se tabell B 1:10. 90 % respektive 86 % av företagen har mindre än 20 anställda, varav ungefär hälften endast 2-4 anställda. Företag med mind-

34 1 Bilaga

Tabell B 1:10. Rör- och elinstallationsföretag. Antal företag och omsättning 1970 efter storleksklass. Storleksklass, antal anställda Summa 2-4 5 - 19 20 -99 100-499 500-

Rör Antal företag 639 583 123 12 4 1 361 mkr 201 499 451 249 751 2 151 Omsättning” El 654 659 197 14 4 1 528 Antal företag Omsättning mkr 181 438 450 214 394 l 677 Rör % Antal företag 46,9 42,8 9,0 1,0 0,3 100,0 Omsättninga 9,3 23,2 21,0 11,6 34,9 100,0 EI % Antal företag 42,8 43,1 12,9 0,9 0,3 100,0 Omsättning 10,7 26,1 26,8 12,8 23,6 100,0

a lnhemsk byggnadsverksamhet, dvs exklusive utlandsverksamhet, tillverkning, varuhandel och konsultverksamhet m m. Se även Bilagetabellerna B 1:C och B l:D

re än 20 anställda svarar för ca 1/3 av branschomsättningen. När det gäller fördelningen på övriga storleksklasser skiljer sig branscherna. De fyra stora inom rörbranschen svarade nämligen för ca l/3 av företagen omsättningen i hela branschen medan motsvarande värde för elbranschen var drygt l/5. Där hade i stället de medelstora företagen en större andel. Detta överensstämmer med konstaterandet i avsnitt 3 att de medelstora elföretagen varit mer expansiva än motsvarande rörföretag.

Av företagen med mer än 500 anställda fanns inom rörbranschen tre

företag, som markant skilde sig från övriga vad beträffar storlek, nämligen Calor-Celsius med ca 2 500 anställda och Nordiska Värme-Sana och BPA med vardera ca l 800. Det fjärde storföretaget, Björklund & Vedin med ca 600 anställda, övertogs i slutet av 1970 av Calor-Celsius. lnom elbranschen dominerar ASEA» och BPA med vadera ca 1 500 anställda. De övriga två företagen i gruppen över 500 anställda är AEG och Elektro-Montage i Sandviken med drygt 600 respektive drygt 500 anställda. Anställda. Antalet anställda i rör- och elinstallationsföretagen med minst 2 anställda, 20 800 respektive 22 400 fördelar sig i stort sett som omsättningen. Närmare uppgifter redovisas i bilagetabell B 1:C och B 1:D. Omsättning per arbetare och tjänstemannaandelen diskuteras nedan. Produktionsinriktning. Den dominerande delen av installationsverksamheten i båda branscherna enligt SCB-studien avser nybyggnad samt reparationer och underhåll på hus, som svarar för tillsammans 92 å 93 % av omsättningen, medan anläggningar såsom kraftverk, reningsverk samt väg- och brobyggen svarar för ca 7 %, se figur B 1:5. Fördelningen inom husbyggnadssektorn är dock olika. Elföretagen har något högre andel reparationer 22 % mot 19 % för rörbranschen. lnom nybyggnadsverk-

Bilaga 1 35

20 - Anläggningar

Reparationer 0 l

underhåll

anställda företag Figur B 1:5. Rör- och elinstallatiorzsföretagens produktionsinriktning efter storlek 1970. Källor: SCB-studien. Se även bilagetabell B lzF och B 1G.

36 Bilaga 1 sou 1974:48

samheten svarar bostadssektom för en avsevärt större del för rörföretagen, 45 % mot endast 34 % för elföretagen. För dessa svarar kategorin övriga byggnader för en större andel än bostadssektorn, nämligen 37 % mot 29 % för rörföretagen. Andelen underhålls- och reparationsarbete sjunker kraftigt med stigande företagsstorlek. Detta kompenseras främst av en ökad verksamhet inom kategorin övriga byggnader. Inom rörbranschen visar företagen i storleken 50-500 anställda de lägsta andelarna inom bostadssektorn, 34 â 40 % och de minsta företagen den största andelen, 56 % (se bilagetabell B l:F). Inom elbranschen ligger andelen för de flesta storleksgrupperna mycket nära 38%, med avsevärt lägre andelar för grupperna 100-199 och 500 med 20 % respektive 25 % (se bilagetabell B l:G). Det ofta framförda påståendet att medelstora företag skulle vara speciellt inriktade på bostadssektorn styrks alltså inte av de här redovisade uppgifterna. Det bör noteras att den relativt höga andelen i den största storleksklassen förklaras av att BPA till övervägande del arbetar inom bostadssektorn. Däremot bekräftas det att småföretagen har den största andelen reparationsverksamhet. Varuhandel, tillverkning och konsultverksamhet. lnstallationsföretagen bedriver även i viss utsträckning annan verksamhet än installationsverksamhet. Elföretagen driver en omfattande varuhandel. 467 företag, dvs 30 % av totalantalet, bedriver varuhandel till ett värde av 154 milj kr. I rörbranschen däremot är försäljningen obetydlig och uppgår till endast 24 milj kr. Tillverkningsverksamheten, som dock ej omfattar BPA:s och Calor- Celsius prefabriceringsverksamhet, är skäligen obetydlig, 26 mkr respektive 40 mkr, liksom konsultverksamheten, vars värde är 4 mkr respektive Fl ll mkr. Företag med landsomfattande verksamhet. I tabell B 1:1 l visas i vilken utsträckning företagen verkar i l, 2-3 respektive 3 eller flera regioner.

«b;§Li7/sHx›a-n..\4r4

Regionerna är Mälarlänen, östra, södra respektive västra Götaland, södra skogslänen samt mellersta och norra Norrland.

Tabell B 1:11. Rör- och elinstallationsföretag 1970. Antal företag med verksamhet i l, 2-3 och mer än 3 regioner.

Storleksklass 2-49 50-99 100- 200- 500- Summa o» 499 499 _umu .. ,. Rör 1 region l 275 25 6 l - l 307 - 2-3 regioner 37 9 l l 48 fler än 3 regioner - - l 2 4 7 El g l region 1 479 28 6 2 - l 515 i - 2-3 regioner l 2 2 2 7 .f fler än 3 regioner - - l l 4 6

Källa: SCB-studien.

Bilaga I 37

Endast 55 respektive 13 av rör- och elföretagen verkar i mer än en region, varav en del företag naturligtvis helt enkelt av den anledningen att de är lokaliserade nära en regiongräns. Anmärkningsvärt många fler rörföretag än elföretag och framförallt relativt små sådana, synes verka över ett större geografiskt område. Precisionen i de angivna uppgifterna är dock låg för gruppen 2-49 anställda. Omsättning per arbetartimme. Omsättningen per arbetartimme är högst i rörbranschen, ca 70 kr mot ca 50 kr i elbranschen och stiger i rörbranschen kontinuerligt med företagets storlek från 60 kr till 80 kr se bilagetabell B l:E. lnom elbranschen däremot synes den vara oberoende av företagsstorlek och varierar osystematiskt mellan 45 och 55 kr. Detta är något förvånande, då man väntar sig en stigande tendens beroende på högre materialkostnadsandel i nyproduktion än vid reparationer. En förklaring kan vara att små elinstallationsföretag till stor del arbetar med enfamiljshus där, till skillnad från flerfamiljshus, spisar, kylskåp m m ofta köps av installatören. Genom att sammanställa uppgifterna om fördelningen på projekttyper av omsättningen (enligt SCB-studien) respektive de organiserade arbetarna (enligt Byggnadsfackens Utredningsavdelnings sysselsättningsundersökningar, se B 1:28) är det att en närmare

tabell möjligt skapa

uppfattning om omsättningen per montörtimme för olika projekttyper, se tabell 13 1:12! De i tabell B 1:12 angivna värdena för omsättning per montörtimme har beräknats på grundval av omsättning per montör på byggplats varvid årsarbetstiden antagits vara l 840 timmar. De sålunda beräknade totalvärdena ligger avsevärt högre än enligt SCB-studien, beroende bl a på att arbetare ej sysselsatta i BFU:s här använda på byggplats ej ingår sysselsättningssiffror. Det framgår klart att omsättningen per montörtimme är avsevärt högre än reparations- och underhållsarbete. I rörbranschen är vid nybyggnad den l 15 kr respektive 42 kr och i elbranschen 88 kr contra 34 kr. 1 Uppgifterna måste Andelen tjänstemän är högre i rörbranschen än i dock tolkas med stor Tjünstemannaandel. förklaras främst försiktighet. Sysselsättelbranschen, 20 % mot 18 %, se tabell B 1:13. Skillnaden ningssiffrorna avser den av den mycket låga andelen för de största elföretagen. l båda branscherna organiserade, på byggredovisar den minsta klassen av naturliga skäl lägre tjänstemannaandelar plats sysselsatta arbetskraften i medeltal under Tabell B 1:12. Rör- och elinstallationsbranschcrna. Omsättning per montörtimme en dag i vardera februari efter projekttyp 1970. och augusti 1969 och 1970. Oorganiserade arkr betare och arbetare på Omsättning/timme, verkstad och förråd, el chaufförer m fl ingår ej. rör Omsättningssiffroma Nybyggnad 115 88 avser företagens totala Reparationer och underhåll 42 34 omsättning 1970, varför Anläggningar 133 80 tidsperioderna ej är iden- Totalt 87 65 tiska. Vidare baseras såväl sysselsättnings- som om- Omsättning: SCB-studien sättningssiffrorna på av Sysselsättningsundcrsökningama i varandra oberoende Sysselsättning: Byggfackens utredningsavdelning. februari och augusti 1969 och 1970. slu mpmässiga urval.

38 Bilaga l

Tabell B 1:13. Rör- och elinstallationsföretag 1970. Antal tjänstemän av olika kategorier efter storleksklass.

Storleksklass (anställda) 2-4 5-19 20-99 100- 500- Summa 499

Rör Tjänstemannaandel 11,7 19,9 20,8 17,5 22,2 20,1 därav företagsledare, teknisk personal och arbetsledare 6,9 12,3 12,2 10,7 15,2 12,6 övriga tjänstemän 4,8 7,6 8,6 6,8 7,5 7,5 E1 Tjänstemannaandel 12,8 21 ,3 19,6 19,1 12,1 17,8 därav företagsledare, teknisk personal och arbetsledare 8 , 12,2 10,2 10,7 9,0 10,4

övriga tjänstemän 3 \D\O 9,4 3 1

Källor: SCB-studien se även bilagetab B 1C och B 12D.

än övriga kategorier. De stora företagen inom elbranschen skiljer sig markant från övriga genom den låga andelen övrig personal, endast 3,2 %. Det är framförallt ASEA och AEG men även BPA (såväl på rör- som elsidan) som redovisar låga andelan För såväl ASEA, AEG och BPA utgör installationerna endast en mindre del av verksamheten, vilket naturligtvis ger goda förutsättningar för rationaliseringsåtgärder just på den administrativa sidan. För de flesta övriga kategorierna redovisar elföretagen en något högre andel administrativ personal än rörföretagen, vilket torde kunna förklaras av att ca l/3 av elinstallationsföretagen har butiksförsäljning. Butikspersonalen ingår ej, men den totala administrativa personalen torde ofta ha redovisats under installationsverksamheten. Skillnaderna i andel teknisk personal etc är störst bland storföretagen, 15 % inom rörbranschen mot endast 9 % i elbranschen. Förklaringen torde vara dels att speciellt Calor-Celsius och Nordiska Värme-Sana i stor omfattning ägnar sig åt komplicerade industrianläggningar såsom kraftverk och raffinaderier, som kräver stora teknikerinsatser. Företagen i storleksgruppen bedriver även en viss teknisk utvecklingsverksamhet, t ex 1 Vid direktkontakt med Asea har man bekräftat vad beträffar prefabricering och installationssystem. l klasserna under 20 att man gjort och gör anställda är andelarna teknisk personal etc mycket lika för att i storleken stora ansträngningar att 20-199 anställda minska den ad ministra- ligga 2 å 3 % högre bland rörförctagen, troligen tiva personalen genom beroende på en mer omfattande arbetsledning. överföring av rutiner, bl a Kostnadsstruktur. SCB-studien redovisar uppgifter om företagens utkalkylering, till databebetalda löner. Den alldeles övervägande delen av övriga kostnader avser handling och genom andra kontorsrationalise- material. l lönekostnadsandelen som redovisas i tabell B 1:14 har sociala ringsåtgärder. De låga kostnader, 21,3 % för tjänstemän och 12,4 % för arbetare, tillagts. värdena för AEG kan Lönekostnadsandelarna är avsevärt högre i elbranschen än i rörbranschen, åtminstone delvis sammanhänga med företagets 42,6% mot 33,5 %, vilket sammanhänger främst med lägre materialsvårigheter att urskilja kostnader i elbranschen. Detta avspeglas som nämnts i den lägre den del av administraomsättningen per arbetartimme. tionen, som är hänförlig till installationsverksam- I båda branscherna redovisas en mycket låg löneandel i den minsta heten. vilket storleksklassen, beror på att ersättning till ägande företagsledare ej

Bilaga l 39 Tabell B 1:14. Rör- och elinstallationsföretagen. Lönekostnadsandelar 1970 (%). Storleksklass (anställda) 2-4 5-19 20-99 100- 500- Summa 499 Rör

El

Anm: Exklusive ersättning till företagsägare i icke-aktiebolag, inklusive sociala kostnader, 21,3 % för tjänstemän och 12,4 % för arbetare. Källor: SCB-studien se även bilagetabell B 1:E.

inräknats i lönekostnaderna. Detta kan även i någon mån ha påverkat värdena i klassen 5-9 anställda. Vid studium av de mer detaljerade värdena i Bilagetabell B l:E framgår att för rörföretagen andelen i övrigt är mycket stabil, dock med något lägre värden för företag över 200 anställda, 33 % mot ca 36 %. Bland elföretagen har företagen i storleken 50-199 anställda de högsta värdena, ca 50 %, sammanhängande främst med höga andelar arbetarlöner. Med ledning av uppgifterna om lönekostnaderna och finansstatistikens om bruttovinster (se avsnitt 5) har i tabell B 1:15 den uppgifter ungefärliga kostnadsbilden för hela rör- och elinstallationsbranschen konstruerats.

Tabell B 1:15. Hela rör- och elinstallationsbranschen 1970. Beräknad kostnadssammansättning. Milj kr.

Rör E1 Mkr % Mkr %

2 360 100 1 775 100 Omsättning Löner inkl sociala kostnader 761 32 734 41 därav tjänstemän 189 8 155 9 arbetare 572 24 579 33 Ersättning till företagsägare i icke aktiebolag 44 2 40 2 l 484 63 966 55 Övrigt därav administrations- o försäljnings kostnader m m ca 43 ca 4 frakter, verktyg m m ca 23 ca 2 material, underentrcca 57 ca 49 prenader m m Rörelseöverskott 71 3 36 2

3 Uppskattning grundad nå Gentele. Lönsamhetsutvcckling för Stockholms Rörentreprenörers Förening, maj 1970, Stencil (tabell B 1:13 och B 1:14 avseende förhållandena i 20 Stockholmsföretag 1968).

40 Bilaga l sou 1974:48

Uppgifterna för blandade företag och företag med 0-l anställda har beräknats på grundval av arbetarlöner i medeltal respektive i kategorin 2-4 anställda och med antagandet att företagsägarna i småföretagen och i icke-aktiebolagen tjänar 30 000 kr per år. Lönesummorna i de två branscherna är tämligen ca 761 mkr lika, respektive 731 mkr. Däremot är materialkostnaderna avsevärt mycket högre i rörbranschen, ca 1 350 mkr mot 860 mkr. Likaså skiljer sig materialkostnadsandelarna som är ca 57 % respektive ca 49 %. Förädlingsvärdet, som här beräknats som summan av löner och rörelseöverskott är ca 875 mkr respektive ca 810 mkr.

4.4 Entreprenadformer

Vid nyproduktion kan installationsföretagen som uppträda antingen sidoentreprenörer vid delad upphandling eller som underentreprenörer vid general- och totalentreprenad. Underhålls- och reparationsarbeten torde till övervägande del upphandlas direkt av beställaren, varvid relationen mellan parterna blir densamma som vid sidoentreprenad. I tabell B 1:16 redovisas nyproduktionens beräknade fördelning på sidooch underentreprenad. För såväl rör- som elföretag i storleken 2-500 anställda omfattar sidoentreprenaden ca 2/3 och underentreprenaden l/3 av omsättningen med en tendens att mindre företag har lägre andel underentreprenader. Underentreprenad är avsevärt mycket vanligare bland storföretagen, 78 % respektive 50%. BPA, som ingår i storföretagsgruppen har redovisat extremt stor andel underentreprenad, vilket med att en sammanhänger

Tabell B 1:16. Rör- och elinstallationsföretag. Omfattningen av under- och sidoentreprenad vid nyproduktion 1970.

Anställda Summa 200-500 500- Mkr % Mkr % Mkr ”n

Rör

914 100 394 100 1 309 D0

Företagen har redovisat Irela byggnadsverksamhetens fördelning på sidoertreprenad (värdet av direkt till byggherre utställda fakturor) och underentruprenad (värdet av till företag med byggnadsverksamhet utställda fakturor). l tabclen har antagits att underhåll och reparation helt avser sidocntreprenad och har dragts från den posten. l tabellen redovisas alltså total sidoentreprcnad minus underhåll och reparation respektive total underentreprenad. Källa: SCB-studien.

Bilaga l 41

stor del av rör- och elavdelningarna sysslar med projekt där BPA är huvudentreprenör. Även i de övriga stora rörföretagen är underentreprenaden vanligast och tar ca 70% av omsättningen. De övriga stora elföretagen har däremot en fördelning som väl överensstämmer med den övriga elbranschens. Totalt sett är alltså underentreprenaden vanligare i rörbranschen, även med bortseende från BPA med dess speciella förhållanden.

5 Finansiell struktur och lönsamhet

5.1 Inledning Tre källor har kunnat utnyttjas för av rör- och elinstallationsföre-

studien

sCBzs finansstatistik samt två utredningar om

tagens ekonomi, nämligen rörinstallationsföretag i Stockholm. SCB insamlat och bearbetar uppgifter från aktiebolagens årsredovisningar. l samband därmed tas även in uppgifter om bl a företagens dolda reserver och dess förändringar. finns redovisade storleksgruppvis för de aktuella branscherna Uppgifterna på särskilda branschlistor som utredningen fått utnyttja. Insamlingen beträffande installationsföretagen skedde första gången 1968 varför detta material ej kunnat användas för en historisk överblick. Här har 1970 och i viss utsträckning 1971 års uppgifter utnyttjats. Uppgifter har inhämtats från ett slumpvis urval av aktiebolag i olika storleksgrupper enligt nedan:

Endast ett 20-tal företag med mindre än 20 anställda ingår i urvalet, varför värdena för dessa är behäftade med en avsevärd osäkerhet. Vissa företag ingår ej heller bland installationsföretagen, nämligen BPA, Armerad Betong, ASEA, Siemens och AEG, som redovisas inom andra branscher samt Björklund & Vedin. Aktiebolagen i respektive branscher svarar för 95 respektive 86 % av det totala antalet anställda om dessa företag frånräknas. Statistiken ger, med ovan angivna reservationer, möjligheter till en traditionell räkenskapsanalys, speciellt som man kan ta hänsyn till inverkan av de dolda reserverna och deras förändring. Materialet lider dock av den bristen att vinstsiffrorna, trots justering för ändringar av dolda reserver, kan bli missvisande. För de oftast små aktiebolag det här är fråga om är det nämligen vanligt att ägaren-företagsledaren justerar sitt löneuttag efter vinstens storlek. Det är mer lönsamt för honom att ta ut vinsten i form av direkt lön än som utdelning, vilken först måste beskattas. En annan brist är att dolda reserver i anläggningar och maskiner ej kunnat beräknas och att bokföringsmässiga och ej

42 Bilaga l

kalkylmässiga avskrivningar ingår i resultatredovisningen. Detta spelar dock en liten roll i de aktuella branscherna med dess små anläggningsoch maskininvesteringar. Vinstuppgifter är naturligtvis av störst intresse. Sådana har också beräknats och diskuterats med branschrepresentanter, revisorer och grossister. De beräknade vinsterna visar stora och oregelbundna variationer mellan storleksgrupperna. Vid en senare jämförelse med 1971 års vinster framkom förändringar som delvis gick stick i stäv mot den allmänna uppfattningen. Vid de nämnda diskussionerna framhölls även att de av företagen till SCB lämnade uppgifterna ofta är otillförlitliga. Man menade också att uppgifterna om dold reserv ofta är överdrivna och att uppgifterna om reservförändringar mera är ett resultat av variationer i ofullständiga och kanske felaktiga värderingsprinciper. Det har till och med framförts (från grossisthåll) att en uppvärdering av lagret ibland används för att dölja ett dåligt faktiskt resultat. Av ovan framförda anledningar redovisas ej uppgifterna så detaljerat som planerat. En redovisning av totaluppgifter samt en särredovisning för företag med mer än 200 anställda har ändock ansetts motiverad. Speciellt de senare företagen borde förväntas ha en tillfredsställande redovisning. Deras balansstruktur skiljer sig också i vissa avseenden markant från övriga företags. l tabell B 1:17 redovisas antalet aktiebolag samt antal anställda och omsättning för SCB-materialet. Företagen med mer än 200 anställda representerar 32 % respektive 9 % av omsättningen.

Tabell B 1:17. Aktiebolag i rör- och elinstallationsbranschen 1970. Antal företag, antal anställda och omsättning.

Rör El 200 anst. Totalt 200 anst. Totalt

Stockholms Rörentreprenörers förening har år 1970 genom revisor H Gentele låtit göra en historisk studie över 22 medlemsföretags utveckling under åren 1962-1968. Härvid har lagerreserverna och dess förändringar framtagits och företagsledarnas löneuttag justerats så att de motsvarar normal företagsledarlön. Analysen medger dessutom en historisk beskrivning. l en trebetygsuppsats i företagsekonomi vid Stockholms universitet vårterminen 1972 har revisorerna P Mårding och B Ryman studerat utvecklingen för i stort sett samma Stockholmsföretag för åren 1965- 1969 varvid förutom att lagerreserver och företagsledarlönerna justerats även vissa andra förfiningar av analysen gjorts. Undersökningen medger bla en beskrivning av lönsamhetens spridning samt storleken av de övernormala företagsledarlönerna.

sou [974248 Bilaga I 43

S.2 Finansiell struktur Balansräkningarnas omslutning och procentuella fördelning 1970 redo- B l:H och B l:I. Enjämförelse med visas i figur B 1:6 samt i bilagetabellerna l971 visar en i stora drag oförändrad struktur varför detta års värden ej redovisas. Värdena har-i några avseenden justerats och omdisponeratsi förhållande till de principer som gäller för företagens egen redovisning. Där upptas som en aktiv post nedlagda kostnader i pågående arbeten och som en passiv post fakturerat belopp för pågående arbeten. Dessa poster som normalt är ungefär lika stora upptar i medeltal ca 40 % respektive 20 % av den med hänsyn till dolda reserver justerade balansomslutningen för rör- och elföretagen. Värdena redovisas i ovan nämnda bilagetabeller. Det har emellertid ansetts riktigare att i analyssammanhang endast redovisa saldot mellan dessa poster. Detta saldo, som i allmänhet hamnar på aktivsidan, avser alltså utfört arbete som ännu ej fakturerats och kan ses som en lagerpost (varor i arbete). De pågående arbetena och varulagret har vidare redovisats till sina verkliga värden vilket medför att på passivsidan de dolda reserverna redovisats som obeskattat eget kapital. Dit har även de normalt redovisade garantiriskreserverna förts då det ej varit möjligt att beräkna de verkliga garantikostnadernas storlek. Det brukar framhävas att byggnadsföretag och då även installationsföretag arbetar med mycket litet eget kapital. Med det här anlagda synsättet på balansomslutningens definition och med hänsyn till de obeskattade dolda reserverna år det dock knappast i genomsnitt uppseendeväckande lågt, åtminstone inte i rörbranschen där det utgör 30 % av balansomslutningen. l elbranschen är andelen lägre, 22 %. Det obeskattade egna kapitalet, dvs de dolda reserverna är i båda branscherna mer än dubbelt så stort som det redovisade och beskattade. I rörbranschen stiger andelen eget kapital successivt med företagsstorlek upp till gruppen 100-199 anställda från 25 % till 39 % främst genom att de dolda reserverna ökar. De sex företagen med mer än 200 anställda har dock avsevärt mycket lägre andel, 25 %. Elföretagen visar närmast en motsatt tendens. Med undantag för en mycket hög andel eget kapital, 39 %, bland de sju företagen i gruppen 100-199 anställda, sjunker andelen successivt från 26 % till 17 %, framförallt genom sjunkande andel beskattat eget kapital. Den långfristiga lånefinansieringen uppgår till 18 % respektive ll % för _rör- och elföretagen. De största företagen i båda branscherna har avsevärt högre andelar än övriga, 31 respektive 23 %, vilket alltså kompenserar deras relativt låga egna kapital. Den totala långfristiga finansieringen är alltså bäst bland rörföretagen där den svarar för 49 % av balansomslutningen mot 33 % för elföretagen. l båda branscherna är den bäst i de två största storleksgrupperna. lnom rörbranschen svarar de korta skulderna i medeltal för halva finansieringen och bland elföretagen för 2/3. Eftersom den långa finansieringen är högst för de största företagen är även den kortfristiga finansieringen minst. På aktivsidan upptar de korta fordringarna den dominerande platsen, ca 45 % i båda branscherna. Variationerna är små mellan storleksgrupperna. Andelen kassa, bank och värdepapper, som i båda branscherna

44 Bilaga I

EJ_

Aktiva 200- Summa Passiva 200- Summa

Kassa, bank, värdepapper

Kortfristiga skulder

- 70

Korta ford- -

ringar 1\ \ \\ i

-- = 40

massa: s u er Lgqgrww

Nedlagda kost- _ nader i pågående 30 \\ “ ,z arbete \\\ _ Övriga omsätt- / \\\ * 20 ningstillgångar

eget apital Obesäattat

_ 10 Anläggnings- - x” Beskattat tillgångar eget kapital

§1 . . % Aktiva 200- Summa Passiva 200- Summ r- - 1(1) F* [-

Kassa, bank, värdepapper _

_, i Kortfristiga skulder _

- 70

Korta fordringar _ 60

_ 50 Förskott på ej utförda \ arbeten _- \\\ __ 40 Material o \ \ N varulager _ 30 Nedlagda kost-

nader i pågående Lkårlåffisliga s U el

arbete _ /ø 20 \§:\ Övriga omsätt- \ obeskauat \

ningstillgångar eget kapita, _ 10

Aa99"95' Beskattat /x *9å93 eget kapital

FigurB 1:6. Aktiebolag inom rör- och elinstallationsbranschema 1970. Bzlønsomslutningens procentuellt: sammansättning.

Varulager och nedlagda kostnader i pågående arbete har uppräknats med dolda reserver. Rcserverna redovisas som obeskattat eget kapital. Nedlagda koitnader i pågående arbete har kvittats mot fakturera! belopp i pågående arbeten.

sou l974z48 Bilaga I 45

sjunker med stigande företagsstorlek är något högre bland elföretagen, 17 % mot 13 %. Även material och varulagren är högre bland elföretagen, 21 % mot 17 %. Dessa förhållanden får troligen ses mot bakgrund av den relativt omfattande varuhandeln i elbranschen. Inom rörbranschen är lagren, med undantag av den låga andelen för de största företagen, ll %, oberoende av företagsstorlek medan de för elföretagen sjunker med stigande storlek från 30 % till ca 15 %. Anläggningstillgångarna är _, betydligt mycket större i rörbranschen, 17 % mot 10% bland elföretagen. sammansättningen har ej studerats men de består till viss del av i affärsfastigheter. I båda branscherna Ökar andelen med företagsstorlek. Elbranschens låga andel eget kapital får ses mot bakgrund av den låga andelen anläggningstillgångar som i båda branscherna utgör ungefär hälften av det egna kapitalet. l tabell B 1:18 har sammanställts sådana mått på företagens likviditet och Soliditet som traditionellt brukar användas. Motsvarande värden för hela byggnadsindustrin har även beräknats. Likviditet. Kassalikviditeten beräknas som kvoten mellan i täljaren kassa, bank och värdepapper samt korta fordringar och inämnaren de kortfristiga skulderna inklusive förskott på ej utfört arbete. Kvoten multipliceras med 100. Kassalikviditeten är ett mått på företagens förmåga att motstå kortfristiga betalningsansträngningar med utnyttjande av de mest likvida tillgångarna. Normalt anses att de likvida tillgångarna bör vara minst lika stora som de korta skulderna och kassalikviditeten alltså 100. Härvid förutsätts att de korta fordringarna och korta skulderna är lika långa. Vid beräkning av balanslikviditeten inräknas även varulagret och ej fakturerade kostnader för pågående arbeten i täljaren. Den sistnämnda posten betraktas alltså som varor i arbete. Balanslikviditeten anger förmågan att motstå betalningspåfrestningar även med utnyttjande av varulagret, varvid tillgångarna anses behöva vara dubbelt så stora som skulderna och balanslikviditeten alltså 200. Vid definitionen av de korta skulderna kan man tänkas inräkna skatteskulden i den dolda varulagerreserven vid beräkningen av balanslikviditeten. Detta skulle motiveras av att om varulagret realiseras den dolda reserven måste tas fram till beskattning. Då det emellertid är frågan om ett mått på den kortfristiga likviditeten har detta ej ansetts motiverat speciellt som skattereglerna är så utformade att den aktuella skatten ej behöver erlägges även om reserven upplöses vid ett enstaka bokslut.

.Kassa- och balanslikviditeten är vi medeltal lägre Vi rör- och speciellt i

elbranschen än i hela byggnadsindustrin. Medan värdena stiger med företagsstorleken i byggnadsbranschen är variationerna i installationsbranscherna osystematiska och i allmänhet små. Balanslikviditeten är där avsevärt lägre än vad som brukar anses erforderligt, 161 i rörbranschen och 135 i elbranschen. Det måste påpekas att tolkningen av balanslikviditeten för den aktuella typen av företag är vansklig, sammanhängande med de stora posterna ”nedlagda kostnader i pågående arbeten respektive ”fakturerat belopp i pågående arbeten. Soliditeten mäts som relationer eget kapital och

mellan

46 Bilaga l

Tabell B 1:18. Aktiebolag i hela byggnadsindustrin samt rör- och elinstallationsbranscherna. Likviditets- och soliditetstal för 1970.

Totalt 200 anställda bygg rör el bygg rör el

Likviditet Kassalikviditet 144 123 98 166 141 104 Balanslikviditet 222 161 135 246 173 133 Soliditet läget kapital/anläggningstillgångar 171 176 239 213 109 87 läget kapital/ totalt kapital 19 30 22 19 25 18

Källa: SCB.

anläggningstillgångar, där det anses att det egna kapitalet bör vara större än anläggningstillgångarna och kvoten således större än 100. Såväl byggnads- som installationsföretagen uppfyller väl detta krav när hänsyn tas till de obeskattade reserverna. Soliditetskvoten är 176 för rörföretagen och 239 för elföretagen. Relationstalen är avsevärt högre än 100i alla storleksklasser utom den största. Anmärkningsvärt är att i hela byggnadsindustrin Soliditeten stiger med företagsstorleken medan de största installationsföretagen har de lägsta värdena, avsevärt lägre än i

mw._u.-.n;

byggnadsindustrin. De små installationsföretagen har däremot avsevärt högre värden än byggnadsindustrin. Ett annat soliditetsmått avser det egna kapitalets andel av det totala kapitalet. Som redan konstaterats är de dolda reserverna mer än dubbelt så stora som det redovisade egna kapitalet vilket också gäller i hela byggnadsindustrin (3,6 ggr högre). Detta innebär att andelen eget kapital stiger till så mycket som 30 % i rörbranschen och 22 % i elbranschen, vilket är högre än i hela byggnadsindustrin.

5.3 Vinstsituation l tabell B 1:19 redovisas rör- och elföretagens sammanlagda vinst- och förlusträkning för 1970 och 1971 samt för storleksgruppen 200 anställda år 1970. Rörelseöverskottet har korrigerats så att alla vinstdispositioner återförts. Korrigering för eventuella ”övernormala” företagsledarlöner har dock ej kunnat göras. Vid beräkning av rörelsevinsten dras kundförluster och avskrivningar av. Den disponibla vinsten före skatt framkommer efter justering för det i allmänhet negativa räntenettot och de oftast positiva extraordinära posterna, främst realisationsvinster. Genom olika typer av fondavsättningar reduceras den beskattningsbara vinsten. Efter avdrag för skatt framkommer slutligen den redovisade nettovinsten. Det är inte möjligt att med någon säkerhet uttala sig om lönsamheten i branscherna på grundval av de redovisade värdena. Bortsett från vinstregleringsmöjligheten via företagsledarlön mm varierar nämligen

SOU [974148 Bilaga I 47 Tabell B 1:19. Vinstdispositionen för aktiebolag inom rör- och elinstallationsbranschema för 1970 och 1971. Mllj kr.

Räntor 0 utdelningar Intäkter 6,2 2,6 7,2 4,8 0,9 4,6

Konccrnbidrag

Extraordinära poster

Vinstdispositioner - -0,5 - - 1,4 investeringsfond -0,1 -0,7 -3,8 - -3,0 -5,5 -0,6 -9,6 garantiriskreserv varulagerreserv -8,7 -3,0 -0,4 -1,4 -0,2 -5,4 -

Källa: SCB.

vinsttalen mellan storleksgrupperna år 1970 på ett högst oregelbundet sätt liksom mellan år 1970 och 1971. Det fortsatta resonemanget måste därför tas mera som en diskussion av möjligheten att över huvud taget dra några slutsatser. En jämförelse mellan 1970 och 1971 på grundval av tabell B 1:19 visar för 1970 ett i det närmaste dubbelt så högt överskott på rörelsen för rörföretagen som för elföretagen. 1971 ligger de på ungefär samma nivå, 49 respektive 44 mkr. Rörföretagen minskade med drygt 10 % och elföretagen ökade med 50 %. Rörföretagens rörelseöverskott belastades 1971 med mycket större avskrivningar än 1970, vilket ledde till att rörelsevinsten, som är utgångspunkt för vinstberäkningarna, visar helt omvända relationer de två åren. 1970 var den dubbelt så stor för rörföretagen som för elföretagen och 1971 510 % större för elföre-

48 Bilaga I sou 1974:48

tagen. Samtidigt sjönk dess nivå för rörföretagen med en tredjedel och steg för elföretagen till det dubbla. Vid beräkning av vinst på eget kapital dras vidare räntenettot av från rörelsevinsten. Det negativa räntenettot var 1971 för rörföretagen mer än dubbelt så stort som 1970 medan det för elföretagen förblev i stort sett oförändrat. Rörelsevinsten efter räntenetto som 1970 var nästan dubbelt så stort för rörföretagen blev därmed 1971 fyra gånger större för elföretagen. Slutsatsen blir att man först efter studier av material för en längre tidsperiod kan bedöma den normala storleken av de olika vinstposterna och därmed vinstläget. Vissa jämförelser har gjorts med byggnadsindustrin i sin helhet som för 1970 visar högre vinster för installationsbranscherna enligt samtliga använda mått Då år 1970 anses ha varit ett osedvanligt dåligt år är det ej heller möjligt att med någon säkerhet göra sådana jämförelser på annat än en längre tidsserie. I tabell B 1:20 redovisas rörelsevinsten i relation till det totala

kapitalet.: Den tidigare relaterade vinstutvecklingen avspeglar sig i en

sänkning för rörföretagen från 3,4 % till 2,1 % och en ökning för 2 I totala kapitalet ingå-n, elföretagen från 2,5 % till 4,6 %. Det faktum att för elföretagen vinsten endast nettot mellan på- stigit i alla storleksklasser utom i den minsta och för rörföretagen sjunkit gåmde för att de redovisade värdena

awet? “hfakw” i alla klasser utom de två minsta talar

l pågaende

;sättåelopp

avspeglar den faktiska utvecklingen och att alltså lönsamheten skulle ha

3 Urvalet för de minsta ökat för elföretagen och minskat för rörföretagen? Vid samtal med

för elbranschen har man dock betvivlat att en ökning kan

:âñâlâlâiáâaâlslixarâgåksâ

representanter medan för rörbranschen bekräftat utveck-

variationer kançâ stog; ha inträffat, representanter

verkan. lingen i rörbranschen. Personer med inblick i båda branscherna anser å andra sidan att elföretag generellt sett är lönsamma än rörföretag,

:eâiftlisjgiräâzågâtstfxg mirldre

vilket överensstämmer med 1970 års resultat. nus räntenetto/eget kapital var de två åren: 1970 1971 70 %

Rörelsevinst/omsättning rör 1,7 1,0 el 1,2 2,3 Rörclsevinst minus räntenetto/ eget kapital (inkl hela dolda reserven) rör 9,0 2,8 el 9,7 18,8

| Bygg Rör lil

Rörclsevinst/omsättning (%) 0,9 1,7 1.2 /totalt kapital (%) 1.3 3.4 2,5 Rörelsevinst minus räntenetto/ eget kapital (%) 6,3 9,0 9,7 För byggnadsföretagen sjönk vinsten kraftigt med företagsstorlek medan installationsföretagen visade oregelbundna variationer.

sou 1974:48 Bilaga I 49

Tabell B 1:20. Aktiebolag inom rör- och elinstallationsbranschema. Rörelsevinst/ totalt kapital 1970 och 1971 (%).

Storleksklass (anställda) 2-9 10-19 20-49 50-99 100- 200 Totalt 199 Rör . g 1970 0,0 0,9 5,7 4,4 3,2 3,2 3,4 ? 1971 3,7 9,0 2,8 0,1 _3,3 1,8 2,1 EI ; 1970 3,9 1,5 1,0 2,2 7,9 1,3 2,5 1971 1,5 5,2 5,5 4,1 8,5 4,1 4,6

i

i Källa: SCB.

5.4 Historisk utveckling för rörföretagen i Stockholmsområdet Det har varit möjligt att skapa en viss uppfattning om den historiska finansiella utvecklingen för rörföretagen genom två undersökningar som utförts av Gentele respektive Mårding och Ryman för Stockholms Rörentreprenörers Förening. Genteles undersökning avser åren 1961- 1968 och Mårding och Rymans åren 1965-1969. Båda undersökningarna avser ett 20-tal företag i Stockholmsområdet och företagen torde istort sett vara identiska i de två studierna. De undersökta företagen hade 1968 en omsättning på ca 200 mkr och ca I 500 anställda, dvs i medeltal ca 75 per företag. l undersökningarna har beräknats bl a olika likviditets- och lönsamhetsmått. De använda definitionerna skiljer sig såväl mellan undersökningarna som mellan dem och de i denna utredning tillämpade. För att få jämförbara resultat har de två Stockholmsstudiernas resultat omräknats så att de i görligaste mån blir jämförbara med de tidigare tillämpade. Detta har varit möjligt för de nedan redovisade likviditetsmåtten samt för vissa av vinstvärdena. Definitionen av totalt och eget kapital enligt Gentele har dock ej kunnat omräknas. I den redovisade serien över vinst/totalt kapital för 1962-1968 ingår således hela den redovisade balansomslutningen i kapitalbegreppet. Definitionen av eget kapital enligt Gentele skiljer sig så mycket från det av oss tillämpade att serien över vinst/eget kapital ej redovisats. I Stockho]msundersökningarna har vid vinstberäkningen förutom reservändringar även övernormala uttag av företagsledarlöner betraktats som en vinstdisposition och sålunda inräknats i vinsten. Det framkomna vinstresultatet är alltså så långt möjligt riktigt. Resultatet redovisas i figur B l :7. 1965 års värden har påverkats av ändrade värderingsregler och har därför endast markerats med (x). I figuren har även värden från de tidigare redovidade SCB-uppgifterna prickats in. De avser storleksklassen 50-199 anställda. Medelstorleken för dessa 43 företag överensstämmer väl med Stockholmsundersökningarnas. Likviditeten har förbättrats successivt fram till 1967-68 för att sedan

Li kviditet

50 Bilaga l 200- Balanslikviditet

Os-uno

Kassalikviditet

O o”.

100- o

Lönsamhet

%

Vinst/omsättning “ s

s.-.am_..xgm._..._...z_.um.nan..._nmm.mww..x.

Exkl fakturera! belopp Inkl fakturerat belopp i pågående arbete

fäste-eine \

3 x (X) Vinst/totalt kapital \\ ba. 4 - O

...salu

/

O...

.O 0 I I I l l I I I I “b

;nnsammmámáwgxømvzánbuøzáun

(x) 40 .

i

30- \\ \ Vinst/eget kapital 20- -\\ \.

1 0-

O.,

O.. O I I | l l I V 1961 63 65 66 67 68 69 70 71 62 64

Figur B 1:7. Finansiella Hans Gentele. Utredning för Sthlms Rörentreprenörers Förening. stencil, :a förhållanden iett 20-tal Sthlm maj 1970. Stockholmsföretag. o finansieringsanalys av vvs-företag å ... _ _u_ P Mårding, B Ryman. En räntabilitets- u i Sthlmsområdet. Sthlms Universitet, företagsek inst VT 1972

InIIIII-I- SCB (50-199 anställda)

(x) ej jämförbara värden, se avsnitt 5.4

sou 1974:48 Bilaga 1 51

försämrats. En jämförelse med SCB-värdena för 1970 och 1971 visar en Stabilisering på den lägre nivån, ca 100, för kassalikviditeten och 140 för balanslikviditeten. Lönsamheten var för Stockholmsföretagen jämn och i förhållande till senare år hög under 1960-talet fram till 1968. Rörelsevinst/omsättning låg på nivån 4 %, vinsten/totalt kapital kring 8 % och vinsten/eget kapital A på nivån 25 %. z Mellan 1968 och 1969 skedde en kraftig nedgång. Trots de reservationer som gjorts kring SCB-materialets vinstsiffror (som i figur 7 avser storleksgruppen 50-199 anställda) passar de in i mönstret både vad avser , storleksordning och utvecklingstendens. Man kan av jämförelsen möjligen våga dra den slutsatsen att vinstnedgången fortsatt under 1970 och 1971 så att de aktuella företagen det senare året redovisar förlust. övernormal företagsledarlön. För att närmare belysa storleken av utdelningen i form av övernormal företagsledarlön har i tabell 21 den övernormala företagsledarlönens andel av rörelsevinst och normal företagsledarlön samt eget kapital enligt Mårding och Rymans undersökning sammanställts. Den normala företagsledarlönen har beräknats så att det antagits att den motsvarar den i Stockholmsundersökningen för olika år angivna normallönen i storleksklassen 42-55 montörer, vilken år 1969 var 102 000 kr/år. Det övernormala löneuttaget var 1965 och 1966 nära dubbelt så stort som senare år, ca 2 mkr mot ca 1 mkr. Huruvida det höga uttaget 1965 och 1966 var en följd av den höga vinsten 1965, som troligen framkom genom de tidigare nämnda ändringarna i vissa värderingsregler, eller om de avspeglar det normala uttaget under förra delen av 1960-talet kan ej utrönas. Det övernormala löneuttagets andel av vinsten var i medeltal 15 %, vilket indikerar att de vinstsiffror som framkommit genom SCB-studien är i ungefär motsvarande grad för låga. Detta påverkar dock i

Tabell B 1:21. Den övernormala firetagsledarlönens andel av rörelsevinst, normal företagsledarlön och eget kapital. 1965 1966 1967 1968 1969

Rörelsevinst, mkr 11,5 9,3 7,5 11,8 6,9 Uppskattad normal företagsledarlön, mkr 1,6 1,7 1,8 2,0 1,9 Eget kapital, mkr 22,8 25,6 29,3 32,8 35,2 Vinstdispositioncr (inkl koncernbidrag), mkr 8,6 5,2 5,3 6,7 3,2 därav övernormal företagsledarlön, mkr 2,0 1,8 1,1 1,1 1,0 Övernormal företagsledarlön/ rörelsevinst, % 17 19 15 9 14 Övernormal företagslcdarlön/ normal företagsledarlön, % 125 106 61 55 53 Övernormal företagsledarlön/ eget kapital 8,8 7,0 3,8 3,4 2,8

Källa: Mårding, Ryman.

52 Bilaga I sou 1974:43

ringa grad den gjorda jämförelsen, i synnerhet som uttaget kan antas ha minskat med sjunkande lönsamhet. Genom de extra löneuttagen har företagsledarna kunnat höja sin lön till mer än det dubbla mot normalt under 1965 och 1966 och med drygt 50% under 1967-1969. Vid bedömningen av detta uttag måste man dock ha i minnet att i de aktuella typerna av företag aktieutdelning är ovanlig. Betraktas det övernormala löneuttaget som utdelning kan konstateras att under 1965 och 1966 i medeltal 8 % av det egna kapitalet uttogs medan andelen senare år sjunkit från 3,8 % till 2,8 %. Lönsamhetens spridning. Som tidigare framhållits varierar lönsamheten naturligtvis mellan företagen. Så t ex anger Mårding och Ryman att 1969 sju av nitton företag gick med förlust. Man har även beräknat medianer och kvartiler för vinst/totalt kapital (där den totala balansomslutningen inräknats i kapitalet). Dessa värden för 1965, 1968 och 1969 redovisas nedan.

Det övre kvartilvärdet har varit förvånansvärt stabilt under hela perioden liksom medianen och nedre kvartilen fram till år 1968. År 1969 undergick dock de senare en drastisk försämring. Tyvärr framgår det inte om det är samma företag som år från år ligger på en viss nivå eller om vinsterna varierar kraftigt från år till år.

6 Löneförhållanden

6.1 Inledning På grundval av SCB-undersökningen är det möjligt att belysa löneskillnader mellan olika storleksklasser av företag, såväl för arbetare som tjänstemän. Då löneläget inom byggnadsindustrin åtminstone för arbetare är avsevärt högre än inom övrig industri, är det av speciellt intresse att belysa dessa skillnader. Bl a torde det höga löneläget inom byggnadsindustrin vara en viktig faktor vid bedömningen av möjligheterna at: i ökad utsträckning förtillverka byggnadsdelar i den stationära industrin. SAFstatistiken ger möjligheter till sådana jämförelser för arbetarlönerna. Statistiken omfattar dock endast SAF-anslutna företag som i allmänhet

;omge-

är större än medeltalet. BPA med dess byggnads-, vvs- och elavdclningar ingår ej heller i statistiken. Det har ej varit möjligt att närmare belysa tjänstemannalönerra inom ws- och elinstallationsbranschema. Vissa jämförelser mellan :gentlig industri och byggnadsindustri kan dock göras på grundval ai SCB:s tjänstemannastatistik.

Bilaga I 53

En viktig faktor från bl a utvecklingssynpunkt är de löneformer som tillämpas för arbetarna. l rör- och elinstallationsbranscherna har raka ackord traditionellt tillämpats. Detta systern har utsatts för avsevärd kritik, både från fackförenings- och företagshåll. Systemet har frarnstått som orättvist och utvecklingshämmande. I båda branscherna reviderades lönesystemen i slutet av 1960-talet och bakgrunden till och möjliga effekter av de nya systemen ägnas därför ett särskilt avsnitt.

6.2 Arbetare

Enligt SCB-undersökningen var lönen per arbetad timme år 1970 i medeltal högre i rör- än i elbranschen, 15.65 kr mot 14.70 kr. (Tabell B 1:22 och bilagetabell B 1:E). Lönerna varierar i båda branscherna med företagsstorleken. Inom rörbranschen stiger de från 14 kr till 17 kr ochi elbranschen från ca 13 kr till 16.65 kr. Den viktigaste förklaringen till dessa skillnader är troligen den med företagsstorleken sjunkande andelen av lägre betalt underhålls- och reparationsarbete (figur B 1:5). En bidragande förklaring kan vara att lönerna i speciellt Stockholmsområdet är högre än i övriga landet och att samtidigt de företag som verkar där äri medeltal större. SAF-statistiken ger en annan bild av relationerna mellan lönerna i röroch elinstallationsbranschen. l SAF-företagen var medellönema högre bland elinstallationsföretagen år 1970. 15.84 kr mot 15.37 kr bland

rörföretagem

l tabell B 1:23 redovisas timlöner för vuxna män iolika branscher och 1 Förklaringen torde 1970 enligt SAF:s statistik. Löneskillnaderna mellan industri- ligga i de olika popularegioner tionerna och den awikanarbetare och samtliga kategorier av arbetare i byggnadsverksamheten de fördelningen mellan gäller främst ackordslönerna. Ackordsprocenten enligt SAF-statistiken är nybyggnads- och reparationsarbete mellan de även högre i byggnadsverksamheten, ca 68 % för alla kategorier mot 58 % oftast större företag som för industriarbetarna. Då de ej anslutna företagen inom byggnadsbraningår i SAF respektive de schen huvudsakligen är småföretag som till stor del sysslar med mindre som inte ingår. tidlöneersatt reparationsarbete torde den skillnaden dock i realiteten ej Reparationsarbete betalas oftast med tidlön, vilken vara så stor som 10 %. är avsevärt lägre än ackordslönen. De små elfö- Tabell B 1:22. Rör- och elinstallationsföretag 1970. Arbetar- och tjänstemannalöner. retagen har betydligt högre andel reparationsarbete än motsvarande Storlcksklass 2-4 5-19 20-99 100- 500- Summa rörföretag, knappt 40 % 499 mot drygt 30 %. BPA, som huvudsakligen arbe- Arbetare (utbetald lön tar inom bostadssektorn, per arbetad timme) med dess höga löner, Rör 14.00 15.00 15.00 16.20 16.95 15.65 ingår ej heller i SAF. BPA El 13.90 13.00 14.50 15.75 16.65 14.70 har en relativt större verksamhet inom rörsek- Tjänstemän (utbetald torn än inom elsektorn. lön pcr år) Samtidigt arbetar en Rör 23 500 31 700 38 500 41600 38 200 36 200 större andel av BPA:s läl 27 700 28 000 33 900 32 500 36 500 31600 rörarbetare än elektriker Källa: SCB med bostadsinstalla- Se även Bilagctabell B l:E. tioner.

54 Bilaga 1 sou 1974:48

Tabell B 1:23. Lön per arbetad timme för vuxna män i olika industribranscher 1970. Dag- och tvåskiftsarbete. Kr och relativa tal.

Hela landet Stockholm Göteborg Region Ba

Ackordslön Egentlig industri 12,74 100 14,57 100 14,13 100 12,45 100 Byggnadsverksamhet 17,41 137 21.23 146 18,58 131 16,25 131 därav rörledningsfirmor 16,99 133 20,22 139 16,52 117 15,88 123 elinstallation 17,91 141 20,20 139 18,07 128 138 17,17 Tidlön Egentlig industri 11,32 100 12,92 100 12,60 100 11,05 100 Byggnadsverksamhet därav därav rörledningsfirmor 11,89 105 12,37 96 12,19 97 11,70 106 elinstallation 11,57 102 12,27 95 12,22 97 103 11,33 3 Region B omfattar landet i övrigt med undantag av några mindre områden i region A, där Stockholm och Göteborg svarar för ca 90 % av arbetsvolymen. Källa: SAF Arbetarlöner år 1970.

Ackordsförtjänsterna i hela byggnadsbranschen ligger i medeltal 37 % högre än i industrin? Elektrikernas löner ligger högre än genomsnitt i hela byggnadsbranschen medan rörarbetarna ligger lägre. Byggnadsarbetarnas ackordsförtjänster är relativt högst i Stockholmsområdet där de i medeltal_ ligger 46 % högre än i industrin medan skillnaden i övriga landet är 31 %. Även rörarbetarnas löner i Stockholm är relativt högst, 39 %. Inom elbranschen däremot är de regionala löneskillnaderna

betydligt mindre än i den övriga byggnadsbranschen. Endast i Göteborg

avviker det relativa läget från landet i övrigt och är avsevärt lägre. Rörarbetarna, som totalt har lägre ackordsförtjänster än elektrikerna, når i Stockholm samma nivå som dessa för att i övriga landet och då speciellt iGöteborg ligga på en avsevärt lägre nivå. Tidlönerna inom de olika behandlade branscherna skiljer sig obetydligt, speciellt om hänsyn tas till industrins helgdagsersättning, som svarar för ca 3 % av lönesumman. l Stockholms- och Göteborgsomrâdena ligger rörarbetare och elektriker till och med lägre än industriarbetarna. Löneskillnaderna mellan egentliga byggnadsföretag och egentlig industri har utjämnats något under 1960-talet liksom mellan egentlig byggnadsverksamhet och installationsverksamhet vilket framgår av tabell B 1:24.

TabellB1:24. Arbetarlönemas utveckling 1960-1970 inom egentlig industri, 1 _ byggnadsindustri samt iörledningsñrmor och elinstallationsföretag. Hänsyn har då ej tagits till industriarbetarnas 1960 1970 1970 (l960=l00) helglön som motsvarar ca 3

%_aV lm?- _ Ackord Medel- Ackord Medel- Ackord Medel-

2 Vid en diskussion av för_ för_ för_ möjüghetema att pre tjänst tjänst tjänst fabricera komponenter är en jämförelse med verk- Egentlig industri 5.95 5.63 12.74 12.15 214 216 stadsindustrins löner .. Byggnadsindustriförbundet 9.76 7.99

çör

17.53 15.81 180 198

induitrm fa

Rörledningsñrmor 8.09 6.93 16.99 15.37 210 222 hela 35 öre, Elinstallation 8.96 7 .42 17.91 15.84 200 213 timme.

SOU l974z48 Bilaga I 55

Inom byggnads- och installationsverksamheten har även tidlönerna avsevärt mer än ackordsförtjänsterna, vilket avspeglas i att medelstigit förtjänsterna stigit mer än ackorden. Som nämnts anses det att lönerna, åtminstone inom installationsär inom än för

i

facken, .högre bostadsbyggandet övriga projekttyper. I Dessa skillnader kan ej beläggas men väl belysas för rörarbetare på i grundval av en studie utförd inom RAF avseende timlönerna för helårsarbetande rörarbetare inom RAP-företag 1967, se figur B 1:8. Som synes är lönespridningen, speciellt för ackordsarbete, högst avsevärd.

% 13

12- Reparationsarbetare (10.97 kr/tim)

11-

10--

9.. Samtliga arbetare (1264 kr/tim)

3- I I .- I : 7 I . Ackordsarbetare(13.06 kr/tim)

j i

I : 6- - [ n I .- I _ I 5 : n I 4_ : a I

3-* , | .I - 0 2- - \ \

v. \°0.

1-

Nå.-

0 “ I l 1 I I | I I I | 1 | I I 6 7 8 9 10 1 1 12 13 14 15 16 17 18 19 Kronor/tim Källa: RAF. Rörarbetare i RAP-företagen, Stockholm 1969.

rörarbetare. Hela riket FigurB 1:8. Spridning av timförtjänst för heldrsarbetande 1967.

56 Bilaga l SOlU 1974:48

Hälften av ackordsarbetarna hade en lön som med mer än 13 ”7/0 avvek uppåt eller nedåt från medianlönen. Motsvarande värde för reparationsarbetarna var 10,7 %. Arbetare inom bostadssektorn återfinns troligen inom den övre hälften av löneskalan.

6.3 Uânstemän

Tjänstemannalönerna var år 1970 i medeltal högst i rörbranschen, 36 200 kr/år mot 31600 i elbranschen, se tabell B 1:22. Förklaringen torde främst ligga i den högre andelen teknisk personal och arbetsledare. Medellönema i bådadera branscherna stiger med företagsstorleken, troligen sammanhängande med högre andel personal med högre utbildning och mer kvalificerade uppgifter. Enligt SCB:s arbetsmarknadsstatistik var tjänstemannalönerna inom såväl byggnadsindustrin som egentlig industri ca 40 500 kr/år, vilket alltså är avsevärt mycket högre än i installationsbranscherna. Lönespridningen bland tjänstemän är stor och torde främst variera med yrkesgrupp, utbildning och ålder. Det har ej varit möjligt att ta hänsyn till dessa förhållanden vid jämförelsen mellan lönerna i installationsbranscherna och byggnadsindustrin. En jämförelse med hänsyn till dessa förhållanden på grundval av SCB:s arbetsmarknadsstatistik har däremot gjorts mellan byggnadsindustrin och egentlig industri. På grundval av denna jämförelse kan den slutsatsen dras att inom byggnadsindustrin teknisk personal i ledande ställning och med självständigt arbete samt verkmästare med likartad ålder och utbildning iallmänhet har 5-15 % högre löner än i egentlig industri. För övriga kategorier finns skillnaderi samma storleksordning i båda riktningarna. De påvisade skillnaderna är i förhållande till skillnaderna i ackordslöner tämligen små och oenhetliga. Det finns ingen anledning att tro att tjänstemannalönerna i rör- och elinstallationsbranscherna skulle avvika påtagligt från byggnadsindustrin. Då medellönerna är lägre kan man misstänka att lönerna med hänsyn till de ovan nämnda faktorerna är lägre.

6.4 Löneformer Inom såväl rör- som elinstallationsbranscherna har man för landet gemensamma, centralt överenskomna ackordslöneavtal, som för båda branscherna t o m 1970 avsett raka ackord. Grunden för dessa avtal lades omkring år 1920. Framförallt bland företagare och materialproducenter men även inom fackföreningarna har sedan länge rått missnöje med de gällande ackorden. De existerande priserna baserades på för länge sedan gjorda beräkningar och med då gällande arbetsmetoder och material. I och med den tekniska utvecklingen justerades priserna och nya priser tillkom. Dessa förändringar baserades dock inte alltid på mätningar utan hade ofta karaktären

SOU l974z48 Bilaga 1 57

av kompensationsprissättning. Detta innebär tex att ett pris som framstod som för lågt kompenserades med ett högt pris för något annat. I samband med att nya material framkom förenklades vissa arbeten avsevärt. I många fall gjordes inte motsvarande nedjusteringar av ackorden. Slutresultatet blev en ojämn lista, som inom båda branscherna bl a innebar att arbeten vid bostadsbyggande kom att bli relativt högt betalda. Ojämnheten framstod kanske främst från fackföreningssynpunkt som otillfredsställande. Man fann det även otillfredsställande att lönerna kunde variera mycket beroende på arbetsgivarens bättre eller sämre planering och andra omständigheter utanför arbetarnas kontroll. Ojämnheten innebar även att företagen ofta tvingades ge ersättningar utöver avtalen för sådana arbeten, främst av komplex natur, som gav dålig ackordsersättning. Företagare och framförallt materialproducenter ogillade även systemet, kanske främst av andra orsaker. Vid introduktion av nya mer lättmonterade produkter och mer komplexa, installationsfärdiga komponenter var det svårt att få full kompensation i ackorden för de möjliga tidsbesparingarna. Ackordssystemet ansågs därför vara hindrande för den tekniska utvecklingen. Många installationsföretag ansåg systemet även ha den nackdelen att de hade svårt att påverka lönsamhetssituationen genom bättre planering och bättre service till arbetarna för att minska tidåtgången. En mycket liten del av förtjänsten kom företagen till del. Ovanstående nackdel hängde även samman med att de arbetsförhållanden i ovan nämnda avseenden under vilka ackorden skulle gälla ej var närmare specificerade. Först vid arbetsförhållanden som avsevärt avvek från de normala ansågs det vara möjligt att justera ackordspriserna. De förhandlingar som krävdes för sådana justeringar var dessutom tidsödande. I)et bör även framhållas att många ansåg att det existerande systemet var bra. Vissa arbetare hade möjlighet att komma upp i mycket höga förtjänster, speciellt om de hade arbete inom bostadssektorn. Många företag fann det fasta systemet fördelaktigt, då det förenklade kalkylarbetet och minskade företagets risker. Detta trygghetsmoment ansågs av många viktigare än möjligheten att genom bättre planering etc påverka lönsamheten. inom både rör- och elinstallationsbranschen ledde de påtalade nackdelarna till att arbetsmarknadens parter i slutet av 1950-talet på allvar började revidera ackordsformerna. Arbetet fick dock olika inriktning inom de två branscherna. Inom rörbranschen gjordes under 1960-talet successiva tidsstudier av delar av listan med åtföljande successiva justeringar i syfte att få mer 1 Parterna synes vara ense om att den fasta rättvisande priser. Samtidigt skedde inom begränsade geografiska områdelen i framtiden skall den prov med blandackord. Detta system genomfördes sedan i hela höjas. Denna policy arbebranschen från 1971. Detta fick en sådan utformning att vid medelför- tar man för övrigt efter inom hela byggnadsomtjänst och medelprestation ungefär halva lönen utgjordes av timersättning rådet. Olika former av

(fast del) och hälften ackordsersättning (rörlig del). Genom detta

blandackord tillämpas system ansåg man sig uppnå att såväl företagare som arbetare fick även inom and ra fack.

58 Bilaga I SOU l974z48

jämbördiga incitament till prestationsökningar. Vid bättre arbetsplanering osv sjunker företagens lönekostnader per enhet genom att tidlönen per enhet sjunker. Samtidigt stiger arbetarnas timförtjänst liksom vid högre egen arbetsintensitet. Löneskillnaderna mellan arbetare på grund av olika arbetsintensitet och olika arbetsförhållanden blir även mindre än vid rakt ackord, vilket innebär en löneutjämning utöver den som kan åstadkommas genom bättre avvägda ackordpriser. De successiva revideringama av ackordspriserna fortsatte 1971 för det stora omrâdet sanitära apparater och armatur samt värmare. Dessutom gjordes justeringar i rörmomentet. Därvid tillämpades nya principer för ackordssättningen. I stället för att som tidigare bestämma priser för färdiga installationsdelar på plats bestämdes priser för arbetsmoment. Så t ex bestäms priset för tvättställ med armatur på plats av sådana faktorer som antal fästpunkter för tvättstället, tvättställets vikt samt det antal kopplingar som krävs för armaturen. Leverantörernas ansvar för färdiga komponenters funktion fastslogs även. De nya principerna synes viktiga inte minst för materialindustrins arbete med att utveckla mer installationsvänliga komponeneter. Man kan direkt ur prislistan utläsa hur stora besparingar som kan göras genom att t ex antalet kopplingar ändras. Parterna synes vara inställda på att även vid de fortsatta revideringama av ackordspriserna tillämpa de nya principerna. Inom elinstallationsbranschen skedde ackordsrevisionen i ett slag genom överenskommelse om helt ny ackordsprislista från 1971 (den s k SUA-listan). Bakom den nya listan ligger ett 10-årigt utredningsarbete i samarbete mellan Elektrikerförbundet och Stiftelsen Elrationalisering i Örebro, som drivs av arbetsgivarparten. Syftet var främst att få fram rätt avvägda ackordspriser. Priserna utformades efter samma principer som ovan skildrats, dvs efter antalet arbetsmoment av olika slag samt efter vikt och ger givetvis likartade incitament till introduktion av mer lättmonterat material. Listan anses ge företagen motiv till rationaliseringsåtgärder genom att de arbetsbetingelser under vilka listans priser skall gälla har specificerats. Specificeringen gäller såväl förhållandena vid varje arbetsoperation som sådana allmänna betingelser som arbetsledning, ritningar och beskrivningar, materialförsörjning och arbetsplatsförhållanden. Om de allmänna betingelserna avviker från de angivna, kan parterna kräva att ackorden justeras och överenskommelse härom kan träffas genom förhandlingar. Vid förhandlingarna får man då utgå från att utöver verktiden tillkommer 67 % fördelningstid vid angivna arbetsbetingelser. Det har tagit viss tid innan sådana förhandlingar påfordrats men våren 1973 har ett fåtal överenskommelser om ackordsjusteringar träffats. Det nya avtalet innebär även den förändringen att blandackord skall tillämpas vid arbeten med en kortare beräknad arbetstid än 85 timmar.

sou 1974:48 Bilaga 1 59

6.5 Ackordsmätning För att ackordslönerna skall kunna beräknas behöver arbetet mätas enligt ackordsprislistornas enheter. Dessa mätningar är olika organiserade inom rör- och elbranscherna. lnom rörinstallationsbranschen har Byggnadsarbetareförbundet och RAP-företagen varsin regional organisation med mätningsmän, totalt 77 respektive 48 st. Vid mätningarna deltar en mätningsman från varje sida. E För mätningen betalar arbetarna 3-4 % av ackordssumman och arbets-

l

givarna 7 % av den rörliga delen. l970 mättes arbeten med en total ackordslönesumma relateras till den

i

på 170 milj kr. Om totalkostnaden r delen i ackordet (som motiverar mätningen) vilken är ungefär rörliga 50 % av totallönen vid ackordsarbete, uppgår kostnaden till ca 14 %. I När ackordsdelen samtidigt som kravet sjunker stiger kostnadsandelen på noggrannhet sjunker. Mot bakgrund av att den rörliga lönedelen troligen kommer att sänkas i framtiden överväger parterna, än så länge var för sig, hur verksamheten skall kunna rationaliseras. En lösning som diskuteras är att endast en, helst opartisk person sköter mätningarna. En ytterligare rationalisering vore att mäta på ritningar eller andra handlingar. En förenkling av ackordsprislistan skulle naturligtvis ge bättre förutsättningar för en sådan lösning. En förenkling synes naturlig när den rörliga delen minskar. I elinstallationsbranschen görs mätningen av arbetsmängden av arbetarna själva på grundval av materialåtgången. Ersättningen härför är inräknad i ackorden med ca 2 %. Mätningarna kontrolleras och prissätts av fackföreningen innan de går till arbetsgivarna. För fackföreningens arbete betalar arbetarna 2,5-4 % av överskottet, som i medeltal ligger på drygt 100%. Den totala kostnaden relaterad till totala ackordslönen, uppgår alltså till i medeltal 3 å 4 %. Det finns arbetsgivare som är missnöjda med att mätningen inom elinstallationsbranschen sker på grundval av materialåtgången. Förutom att man funnit att arbetarna gärna anger större mängder än de verkligen använder menar man att de ibland ökar förtjänsterna genom att slösa med eller kasta bort material. Till och med stulen material kan bli ackordssatt. En mätning av utfört arbete (planerat eller konstaterat) skulle naturligtvis ge incitament till viss materialbesparing. Svårigheten är att ledningarna oftast är svårmätta bl a genom att de gjuts in. Arbetsgivarnas fördel att själva delta i mätningsarbetet (så som på rörsidan) måste naturligtvis vägas mot kostnaderna. Mot bakgrund av att man redan nu har möjligheter att med någorlunda noggrannhet kontrollmäta utfört arbete synes den nuvarande mätorganisationen relativt rationell. Mätningsarbetet skulle dock kunna rationaliseras om parterna kunde komma överens om att göra mätningar på ritningar och beskrivningar. Schablonregler för tillägg för spill, oförutsedda arbeten m m måste då överenskommas. Införande av blandackord och en förenkling av ackordsprislistan skulle ge bättre förutsättningar för en sådan lösning.

60 Bilaga 1

7 Arbetarnas sysselsättningsförhållanden

Utöver tidigare nämnda uppgifter har det ej varit möjligt att närmare studera tjänstemännens sysselsättningsförhållanden. Däremot är det möjligt att skapa en uppfattning om vissa karakteristiska och viktiga drag i främst rörarbetar- och elektrikerkårernas struktur och arbetsmarknad. Det är därvid naturligt att jämföra med förhållandena ihela byggnadsarbetarkåren.

7.1 Arbetsmarknad Av FOB 1970 framgår att byggnadsarbetare i viss utsträckning, ca 10 %, arbetar utanför byggnadsindustrin. Tabell B 1:25 visar att ungefär samma förhållande råder för rörarbetare-och isoleringsmontörer av vilka 84 %

arbetade i byggnadsindustrin år 1970. Elektrikerna har sin största

arbetsmarknad utanför byggnadsindustrin som endast sysselsätter 45 % av dem. Uppgifterna avser samtliga med rör-, isolerings- och elmontörsutbildning, alltså även företagare och tjänstemän.

Tabell B 1:25. Antal rör, isolerings- och elmontörer totalt och inom byggnadsindustrin år l970.

Totalt Byggn ind % Rörarbetare 23 770 19 871 84 lsoleringsmontörer 1 902 l 603 84 Installationselektriker m fl 48 729 21 843 45

Källa: I-OB 1970.

7. 2 Åldersfördelning

Från arbetsmarknadssynpunkt är åldersfördelningen av stort intresse. Hög medelålder indikerar rekryteringsproblem vid expansion och sysselsättningsproblem vid stagnation. Medianåldern och åldersfördelningen enligt BFU:s (Byggnadsfackens utredningsavdelning) sysselsättningsundersökning i augusti 1970 för samtliga organiserade byggnadsarbetare samt rörarbetare och elektriker redovisas i tabell B 1:26. Rörarbetarna och speciellt elektrikerna har en avsevärt lägre medianålder än samtliga byggnadsarbetare. Den är 31 år för elektrikerna, 37 år för rörarbetarna och 42 är för samtliga. Relationerna är likartade vid fördelning efter nybyggnad och reparation. Vid studium av åldersfördelningen framgår att 32-42 % av arbetarna i samtliga kategorier är medelålders, dvs i åldern 35-54 år. De stora skillnaderna finns bland yngre och äldre arbetare. Så mycket som 61 % av elektrikerna är under 35 år mot ca 40 72 för de övriga kategorierna. Likaså är mycket få elektriker äldre, endist 7 %. Även bland rörarbetarna finns en relativt låg andel äldre arbetskraft, 16 % mot 27 % för samtliga.

sou 1974:48 Bilaga l 61 Tabell B 1:26. De yrkesverksamma byggnadsarbetarnas, rörarbetarnas och elektrikernas åldersfördelning och medianålder 1970. Åldersfördelning % Medianålder Husbyggnadssektorn Ålder -34 35-54 55- Samtliga Nybyggnad Reparation . Samtliga byggnads

Källa: Bl*U:s syssclsättningsundersökning 18.8 1970.

Elektrikernas åldersfördelning torde främst kunna förklaras av den allmänna expansionen inom elinstallationsbranschen under 1960-talet och den stora arbetsmarknaden utanför byggnadssektorn. Genom expansionen har skett en kraftig tillförsel av nyutbildade unga arbetare som vida överstigit bortfallet genom pensionering. Åtskilliga äldre elektriker torde dessutom övergå till övrig industri eller få anställning som driftselektriker vid sådana mera komplicerade anläggningar de varit med om att installera. En ytterligare faktor, som även kan bidra till förklaringen av rörarbetarnas låga medianålder, är att åtskilliga montörer så småningom startar egna rörelser. Rörarbetarnas förhållandevis gynnsamma åldersstruktur är i övrigt mera svårförklarlig. Branschen har under 1960-talet stagnerat och arbetsmarknaden utanför byggnadssektorn är ej speciellt stor. En möjlig förklaring är dock att nyrekryteringen, trots stagnationen varit stor beroende på en tidigare brist. Detta skulle i så fall ha kompenserats av en motsvarande avgång av äldre och/eller outbildad arbetskraft.

7.3 Sysselsättning och arbetslöshet BFU har för utredningens räkning gjort en specialbearbetning av sysselsättningsundersökningarna i februari och augusti 1969 och 1970. Dessa undersökningar, som baseras på ett slumpmässigt urval om 9% avser förhållandena en viss dag i respektive månad. Ett relativt stort systematiskt fel kan föreligga då bortfallet uppgår till i genomsnitt ca 20 %. Genom att de här redovisade beräkningarna avser fyra räkningstillfällen torde det slumpmässiga felet vara ganska obetydligt. Å andra sidan blir värdena ej fullt kongruenta med övriga statistiska uppgifter som i de flesta fall avser 1970. Målarna har särredovisats då deras sysselsättning visar vissa särpräglade drag. Den totala sysselsättningen redovisas i tabell B 1:27. Av det totala antalet organiserade rörarbetare och elektriker arbetade knappt 75 % inom husbyggnadssektorn, medan övriga byggnadsarbetare (exkl målare) till avsevärt lägre del, 62 %, arbetar där. Orsaken är främst den relativt stora sysselsättningen inom anläggningssektorn, drygt 10 % mot 4 â 5 % bland rörarbetare och elektriker och, framförallt, den avsevärt mycket

62 Bilaga l

högre arbetslösheten 7,5 % mot endast ca 1% bland rörarbetare och elektriker. Det kan konstateras att arbetarna inom installationssektorn har för byggnadsfacket osedvanligt god anställningstrygghet. Den avspeglas också i att inte ens under de vikande byggnadskonjunkturerna 1970-1972 någon större ökning av arbetslösheten inträffade. En bidragande orsak är att de i stor utsträckning är mer eller mindre fast anställda vid sina företag men även att de, som senare kommer att framgå, i osedvanligt hög utsträckning arbetar inom reparations- och underhållssektorn. Det anses möjligt för företagen att balansera nedgång i sysselsättningen inom nybyggandet med verksamhet inom denna sektor. Anmärkningsvärt är även att genom arbetslöshet och tillfällig frånvaro av olika slag så stor del som 18 % av samtliga arbetare ej är sysselsatta. För rörarbetarna och elektrikerna är dock andelen något lägre, 13% respektive 15 %. 1 tabell B 1:28 redovisas sysselsättningsfördelningen inom husbyggnadssektorn. Endast 59 % respektive 55 % av rörarbetare och elektriker inom husbyggnadssektorn sysselsätts med nybyggnad mot så mycket som 75 % av kategorin övriga byggnadsarbetare. Målarna arbetar dock iännu mindre utsträckning där. endast 44 %. Inom byggnadssektorn är rörarbetarna, liksom målare och övriga arbetare mer beroende av utvecklingen inom bostadssektorn och främst flerfamiljshusproduktion än elektrikerna. 57 % av rörarbetarna inom nybyggnad arbetar där mot 47 % för elektrikerna. Bland övriga projekttyper har elektrikerna förhållandevis höga andelar för kontor, förvaltningsbyggnader och skolor m m (inkl sjukhus).

Tabell B 1:27. De organiserade byggnadsarbetarnas sysselsättning 1969 och 1970.

Rör- Elek- Målare Övriga Summa arbetare triker Totalt antal 17148 18 274 19 918 126 222 181562

Utanför byggnads- o anläggningssektorn 1,1 0,8 0,8 2,1 1,7 Verkstad, förråd, chaufförer, maskinförare, ej angivet område 7,7 7,1 2,

Arbetslösa 1 3 0,6 5 mm

Tillfällig frånvaro (militärtjänst, semester, tillfällig sjukdom o frånvaro) 11,5 14,1 12,4 11,6 12,0 Summa 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0

Källa: Bl-U. Enligt sysselsättningsundersökningarna i februari och augusti 1969 och 1970.

Bilaga 1 63

H n

w.w

w.mH H.mH H.oH

m.v

.än m.om m.mm

m H

...SH

o.ooH

w.mm

.a Nå

mHv mwv m2 Sw oem H8 m8 mmH vmH Hon mmH. vvH :v vmm HHm

mwHHHEmm

058 81:

w H H w H w w H. m m m H

mm mm

mHH

EN

...SH

m.vm

a. o.ooH H5 .ommH

wmH mom m; Sw m: SN S... mä mwv mmm omH www m2 mvm mmH omm

03mm

:oo

§50

w m w w v m m m H m H m: mH Hm mH

.onmH . . mømH

o.ooH

o.om

odoH

v

:oo

_Hwøwå

memH

En

o.ooH

:oo

.x mi.

ucäøoaå

_ååpâ_

omm

S

En ån å.. än än Huv vmm o: omm H5 mHm wmm mmH

oäHmE

SS HSN m w H m

mH

ovaHomEawHo

m. os.: o.ooH

u:.uwcisñtoucnzwicsmmgmä

o.ooH

w.vv Q2

.ovcuøonä

.s

.HoVHHbuHoHmH

ä

EN omo mä m8 ä: Sw mmm mmm m: m2 mHH mmm mmv mvm

ä: å: m H H m H H mH

FHoUHumwvnHHMwbHmEH

.w

odoH

.e .m .a .m .o

m8

od.:

m H

Hwzcm

Nam w.ov

H sk. os.:

ou

onâopzüoø

.møiaoäåüwicvøaa

mm

oow v? mmH So o? vmm vmH vHm mom mmm mov omH

EmH

.å H8

E53 mH ä: m H m H H H

:omâåawâomâm

:än :M95

møoxoøwmvwøüsø

.åxå .såå

maEoEoV_ msszoäov_

:o .H5

cäâmåaHHaxwH

.wmHH

s

awâgwäiåaom

o E o

:a:

.Hovwcmwzâmuumswxi

En:

Houacääzaäus

?En

o E o E

ägøaeeå; masmmHHEåHoHn_

m

...åêwmaaaz gwåcahäux åsEoH

Hasan; mscmem

Sänk

äâsm

så

.oHoHm

9=:

:aaah :SoH .såå .Ewrä §85

64 Bilaga l

Det kan för övrigt konstateras att fördelningen av rörarlbetarnas sysselsättning inom byggnadssektorn mycket nära följer den fiör kategorin övriga byggnadsarbetare. Förhållandena inom reparationssektorn är likartade. Bostadsisektorn har mindre betydelse för elektrikerna, 29 %, mot 42 % för rörzarbetare och 39 % för övriga. För båda installationsfacken spelar industriisektorn stor roll och svarar för ca 30% mot 20% för övriga. Affärslhus och förvaltningsbyggnader spelar relativt liten roll för rörarbetarna, 16 % mot 29 % för elektriker och 24 % för övriga. Av den ovanstående redogörelsen framgår alltså att från sysselsättningssynpunkt utvecklingen inom reparations- och underhållssektorrn är av mycket stor betydelse för arbetarna inom installationsfacken, liksom för målare. Samtidigt kan konstateras att eftersom endast ca 20 % av installationsföretagens omsättning avser reparations- och undeirhållsar-

lbeten, den ej från företagens synpunkt har fullt lika stor betydelse. Man

kan dock anta att sektorn från företagssynpunkt på flera sätt hair större betydelse än omsättningssiffrorna visar. Dels erbjuder den möjligheter till utjämning av fluktuationerna i nybyggandet och underlättar därmed verksamhets- och personalplaneringen. Dels används, åtminstone bland rörföretagen, ett sådant kalkylförfarande att pålägget för tjänstemannapersonal, vinst m m läggs på arbetarlönerna. Fluktuationer i sysselsättningen får därmed stora återverkningar på företagens lönsamhet och kanske främst möjligheterna att behålla tjänstemannapersonal.

..

8 Integrerade företag

_âaøkørüswtágår

Tre olika typer av integrerade företag kan urskiljas, nämligen installationsföretag, byggnadsentreprenadföretag och allmännyttiga egenregibyggande företag. I tabell B 1:29 redovisas uppgifter om de större integrerade företagen. Ytterligare ett antal små integrerade installationsföretag och några byggnadsföretag med visst samarbete med gemensamt ägda rörföretag finns. Endast integration med rör- och elinstallationsverksamhet har tagits med. De storleksmässigt helt dominerande integrerade företagen är installa-

tionsföretaget Calor-Celsius och byggnadsföretaget BPA. De övriga stora

byggnadsföretagens och allmännyttiga företagens rör- och elavdelningar är små liksom de integrerade installationsföretagen.

8.1 Motiv för och erfarenheter av integration

Installationsföretag. I fyra av de sju integrerade installationsföretagen skedde integrationen 1969-1971 och i ett fall 1961. Det var rörföretag som skaffade sig elavdelningar. I de övriga fallen är integrationen av gammalt datum. Två motiv för integration dominerar, nämligen el- 1 Redogörelsen baserad värmens frammarsch och behovet av en integrerad serviceverksamhet. på företagsintervjuer, se även artiklar i VVS-Fo- En gemensam erfarenhet är positiva kundreaktioner på servicesidan. rum nr 8,1972. Man har även fått nya kunder. Även på nybyggnadssektorn anser man det

sou 1974:48 Bilaga l 65

Tabell B 1:29. Integrerade företag.

lnstallationsföretag Arbetare 1971 Integration

totalt rör el år med

AB Installationsfirman SEL, Sthlm 150 60 90 1925 rör AB Ahlberg & Bengtsson, Landskrona 33 25 8 1920- el talet Calor-Celsius AB, Sthlm 2 280 1 865 415 1969 el E 60 40 20 1971 el Wolraths Rör-el AB, Uppsala g El och VVS-Center i Ljusdal AB, Ljusdal 28 15 13 1969 el 35 30 5 1969 el I Högbergs Rör & El i Borås AB, Borås I Hans Andersson Rör och El AB, Karlskoga 6 3 3 1961 el

Byggnadsföretag Arbetare 1970 Integra- Organisation år tionsform totalt rör

BPA 14 000 1 463 1 218 success- Avdelning sivt fr 1923 AB Skånska Cementgjuteriet (SCG) 14 000 803 30h 1964 Dotterbolag 3 300 162 - 1966 Avdelning AB Armerad Betong Byggnads AB Hallström & Nisses 850 80° 505 1948/ Dotterbolag 1960 720 60° 1967 Gemensam Byggnads AB L E. Lundberg ägare

Egenregibyggande allmännyttiga Arbetare 1971 Integra- Bestånd Produktion Övrigt företag m? tion år lägenheter 71/72 71 / 72 ”mt m el lägenheter milj kr

Med egen installationsverksamher Göteborgs stads bostads AB, Göteborg (projektering bygg, ws, el, målning, träclg) 439 45 39 1960/51 20 000 1 770/1 190 6/41 AB Göteborgshem, Göteborg (bvmz. wsl 120 18 - 1964 33 600 l 000/750 5/0 Stiftelsen Haningebostäder, Haninge (projektering bygg, vvs, el, målning) 114 8 7 1955/67 2 400 380/290 3/3 Utan egen installationsverksamhet 9 st 1 141 - - 60 800 2 470/2 560

a AB Johan Sjöström, Malmö. b Stenbergs Elektriska AB, Malmö. ° Sundsvalls Värme & Sanitet AB, Sundsvall. d 151 AB Pollux, Sundsvall. e Knut Johanssons Rörlednings AB, Norrköping.

vara en viss fördel för byggherrar och huvudentreprenörer att ha en gemensam kontakt. Det är dock långt ifrån det normala att man får såväl rör- som elentreprenaden, beroende på att de upphandlas separat och ofta är tidsmässigt förskjutna. Fördelarna vid nybyggnad är heller

66 Bilaga ›I SOU l974z48

inte så påtagliga som vid servicearbeten. Bla måste byggherrar och huvudentreprenörer ha separata tekniska kontakter med rör- respektive elavdelningarna. Dessa kontakter sköts ofta av olika beställarrepresentanter. Samordningen mellan rör- och elarbetena på byggplats anses inte vara ett stort problem; i stället betonas beroendet av byggnadsentreprenörens planering. På den administrativa sidan anser man sig ha uppnått vissa fördelar. De mindre företagen har ej behövt utöka sin administrativa personal. Calor-Celsius försöker rationalisera byggplatsarbetet genom att sammanföra tidskrivning m m till arbetsledningen för antingen rör eller el. Ett företag har en gemensam ordercentral för servicearbeten och gemensam central för radiodirigering av servicebilar. I några fall har man i viss utsträckning kunnat samordna transport av material och personal till byggnadsplatsen. En ytterligare fördel anses vara att de båda avdelningarna drar kunder till varandra. En elkund blir uppmärksammad på företagets röravdelning och vice versa. Integrationen har också inneburit problem för de tidigare rena rörföretagen. Flera av företagen menar att elavdelningarna är för små, vilket innebär att man ej kunnat få tillräckligt förmånliga materialpriser. Elgrossisterna anses också till en början ha varit något avvisande. Auktoritetsproblem har uppstått och det anses av flera att en stark gemensam ledning och gemensam administration är nödvändig. De flesta nyintegrerade företag anser även att lönsamheten på elsidan är sämre än på rörsidan. Bland annat anses kalkylprinciperna felaktiga. I elbranschen räknar man i stor utsträckning pålägg på summa av material och arbete till skillnad från rörbranschen där arbetskostnaden är påläggsbas. Det senare anses riktigare. När det gäller den framtida inriktningen synes de flesta företag anse att servicesidan är mest utvecklingsbar. Det anses önskvärt att speciella servicemontörer utbildas så att en rörmontör kan ta hand om enklare elservice och vice versa. Speciellt Calor-Celsius är inne på denna tanke, men man menar att det är fråga om en utveckling på lång sikt. Byggnadsföretag. Bland byggnadsföretag med egen installationsverksamhet intar BPA en särställning. Företaget, som hittills till stor del arbetat inom bostadssektor-n, har sedan länge i regionerna, förutom byggnadsavdelningar, en rad specialavdelningar, bl a rör och el. Centralt finns helt integrerade projekterings- och kalkylavdelningar. Den nuvarande organisationen tillkom 1968 genom sammanslagning och omorganisation av de regionala byggfackföretagen med bl a det BPA-ägda rörföretaget SVESAB. Företaget har sedan början av 1960-talet bedrivit ett systematiskt utvecklingsarbete både vad beträffar system, projektering och byggande. Man anser att integrationen till stor del varit en förutsättning för de gjorda insatserna och för de uppnådda resultaten. På rörsidan har man nu kommit fram till en ”andra generationens systemlösning. Den första avsåg förtillverkade rördelar tillverkade vid den centrala verkstaden i Gävle. Sådana delar skall i framtiden främst

Bilaga l 67

användas vid rörarbeten åt utomstående och för avsalu samt för avloppsinstallationer. De numera tillämpade metoderna för vatten och värmeinstallationer i av BPA projekterade hus bygger på principen mjuka rör” i tomrör. Grundprincipen är att de mjuka rören dras i spirorör som ingjuts i stommen. Rören är utbytbara. Denna teknik tillämpades först för vertikala stammar men börjar nu användas även för källar- och kulvertledningar. Utvecklingen-har inneburit att de ingående komponenterna måst nyutvecklas. Detta har skett i samarbete med en rad industriföretag och med stöd från BFR. Inom elsidan har utvecklingsarbetet varit av begränsad omfattning. Man har bl a deltagit i utvecklingen av ellistsystem, dock utan att de kommit att utnyttjas i någon större utsträckning. Genom att en stor del av projekteringen bedrivs i egen regi, ofta i samarbete med Riksbyggen och allmännyttiga företag, anser man sig nå många fördelar. Ett kontinuerligt samarbete och teknisk diskussion uppstår. Inom företaget har interna standards utarbetats och det är lätt såväl att få dem kontinuerligt tillämpade som att introducera nyheter av olika slag. I byggplatsarbetet är den främsta integrationsfördelen att man sedan 1968 kunnat tillämpa gemensamhetsackord baserat på produktionstekniskt underlag. Elektrikerna ingår dock sällan. Även om systemet mötte visst introduktionsmostånd anses det nu av alla parter vara mycket fördelaktigt, speciellt vid större objekt. Speciellt anser man i företaget att inlärningseffekterna blir mer långtgående genom att inte bara inlärningi varje fack kommer till stånd utan också i samarbetet mellan dem. Man söker behålla samma arbetslag från projekt till projekt vilket naturligtvis underlättar samarbetet, särskilt som man ofta arbetar med inom företaget . projekterade typhus och över huvud taget, genom den egna företagsstandarden, eftersträvar samma lösningar från fall till fall av olika byggnadstekniska frågor. Integrationen har även medfört vissa stordriftsproblem som kan karaktäriseras som byråkratisering och för långt gående specialisering. Detta söker man motverka genom att fördela lönsamhetsansvar i första hand till regionkontoren och i andra hand till dess underavdelningar. Genom internutbildning och genom att låta befattningshavarna byta arbetsuppgifter på alla nivåer söker man motverka specialiseringstendenserna. På servicesidan har inom regionerna självständiga serviceavdelningar organiserats. På grund av den ojämna arbetsbelastningen har det dock ej varit möjligt att utnyttja enbart avdelningens egna arbetare. Rör- och elarbetare ingår över huvud taget ej i serviceavdelningarna utan rekryteras vid behov från regionkontoret. Övriga byggnadsföretag. Den primära orsaken till att de övriga aktuella byggnadsföretagen skaffat egna installationsföretag eller avdelningar har varit behovet av inblick i installationsbranschernas funktionssätt vad avser prisbildning och teknik. Inom SCG, Hallström & Nisses och L E Lundberg är man mån om att installationsföretagen skall fungera självständigt. De har inga egna

68 Bilaga I

projekteringsresurser. Underentreprenader upphandlas normalt i konkurrens. Hallström & Nisses anser det vara en nackdel att dotterbolagen ibland måste utnyttjas av sysselsättningsskäl även om man får lägre priser på annat håll. Även om det primära målet var att skapa ekonomisk och teknisk inblick har samarbete och visst utvecklingsarbete kommit till stånd. De egna installationsföretagen utnyttjas oftast vid egenregiprojekt och vid general- och totalentreprenader. SCG har egna rör- och elprojektörer, år 1970 25 respektive 15, däremot ej Hallström & Nisses och L E Lundberg. När andra företag än dotterbolagen engagerats kan inom Hallström & Nisses dotterbolagens installationstekniker delta i byggnadskontrollen och över huvud taget ha en rådgivande funktion. I SCG svarar moderbolagets installationstekniker för motsvarande uppgifter. Gemensamt utvecklingsarbete och mer kontinuerligt samarbete förekommer, speciellt vid totalentreprenadobjekt och egenregiproduktion, där installationsföretagens och projekteringsavdelningarnas tekniker medverkat vid utvecklingen av byggsystem och hustyper och ofta svarat för installationsarbetena. Speciellt inom SCG har installationssystem utvecklats för egna typhus. K I Armerad Betong har samarbetet i viss mån drivits längre. Vid egen regi och totalentreprenader görs projekteringen i samarbete med röravdelningens projekteringsavdelning som består av ca 10 personer (inkl kalkylatorer). Företaget har även en eltekniker. Man lägger stor vikt vid att studera alternativa lösningar från ekonomisk synpunkt. Vid egen regi och totalentreprenadbyggandet och ofta vid generalentreprenader utnyttjas den egna röravdelningen. Man söker på olika sätt samordna bygg och ws. Bl a satsar man på att planera och samordna hela materialilödet till byggplatsen, bl a för att få en jämnare sysselsättning på vvs-sidan. Genom att ws-sidan fått större inflytande anser man att totalresultatet påverkats positivt. Man har även en verkstad i Örebro för förtillverkning av rördelar med ca 6 anställda. Det kan också nämnas att de av AB Industrivärden ägda byggnadsrespektive rörinstallationsföretagen John Matson Byggnads AB och Carl Hanssons Rör AB de senaste åren inlett ett visst samarbete, framförallt vid total och generalentreprenader. Carl Hansson Rör AB hade år 1973 ett hundratal anställda och arbetar i Stockholmsområdet.

Allmännyttiga egenregibyggande företag. Tre av de sammanlagt 12

allmännyttiga egenregibyggarna hade 1971 egna installationsavdelningar, varav ett enbart röravdelning. De två största är Göteborgs Stads Bostads AB och AB Göteborgshem. De tre integrerade företagen svarade för mer än hälften av den allmännyttiga egenregiproduktionen, år 1›97l 3 150 lägenheter av totalt 5 620, men sysselsatte mindre än en tredjedel av byggnadsarbetarna, 508 av l 649. Detta sammanhänger med att mani stor utsträckning bygger med element. De två Göteborgsföretagen utnyttjar således för en stor del av egenregiproduktionen element från egna fabriker. Den högsta förädlingsgraden har Bostadsbolaget som utnyttjar fabrikstillverkade badrums- och köksenheter förutom plana element, medan AB

Bilaga I 69

Göteborgshem endast använder plana element. Stiftelsen Haningebostäder bygger en del av sin produktion med köpta element. En väsentlig förutsättning för egenregiverksamheten och speciellt för installationsverksamheten anses vara att man kan hålla en kontinuerlig, säker produktion som bör uppgå till minst 400-500 lägenheter per år. Detta, tillsammans med möjligheterna att balansera nyproduktionen med reparationer i det egna fastighetsbeståndet, var avgörande då man kompletterade byggavdelningarna med installationsavdelningar. För

Göteborgshem spelade även förväntningar om rationell elementhuspro-

duktion en stor roll. Företagen använder främst de egna installationsavdelningarna vid elementbygge, medan man vid konventionellt byggandei större eller mindre utsträckning upphandlar installationsentreprenader. Man strävar efter att hålla jämn sysselsättning för de egna avdelningarna i elementproduktionen och låta entreprenadmarknaden svara för den övre varierande delen. Genom att produktionen sker i egen regi anser man sig kunna minska byggnadskontrollen. Kostnadsmässigt anses de egna avdelningarna ligga på samma nivå som entreprenadföretagen vid hård konkurrens på byggmarknaden. Vid överkonjunktur däremot anser man sig kunna hålla en lägre och jämnare kostnadsnivå. Detta sammanhänger bla med att man har en stabil arbetarstam. De två Göteborgsföretagen använder var och en en enhetlig installationsteknisk lösning i all sin elementproduktion. Då samma montörer kontinuerligt arbetar med samma system har man kunnat rationalisera produktionen, vilket bla avspeglar sig i att man har mycket flacka l inkörningskurvor för varje nytt projekt. Göteborgshem tillämpar gemen- Egentligen Göteborgssamhetsackord mellan och rör och bostäder. Göteborgshem bygg Bostadsbolaget planerar att skapades genom fusion av införa det. Båda företagen har som målsättning att alla byggnadsarbetare tre företag, varav Göteskall kunna uppträda som allroundmontörer för det egna systembyggan- borgsbostäder ägde elementfabriken. det.

70 Bilaga I

9. Bilagetabeller B l:1A_B 1:1

Tabell B 1:A. Rörinstallationsföretag med mer än 100 arbetare 1970. Tjänstemän, arbetare och omsattning inom företagens rörinstallationsverksamhet 1960, 11965och 1970.

Arbetare Tjänstemän Anställda Omsättning

(klor-Celsius A B, Stockholm (vvs) 1960 AB Calor & Sjögren, Solna Anderssons Värme AB, Umeå samt Celsius-företagen som

Verksamhet i hela landet Naumburg & C0, Stockholm (Koncernen) 1960 451 139 590 1965 516 170 686 Köptes 1968 av Calor-Celsius Björklund & Vedin AB, Stockholm

Köptes i slutet av 1970 av Calor-Celsius. Verksamhet i hela landet.

BPA, Stockholm (vvs)

För 1960 o 1965 ingår samtliga byggfackföretags ws-avdelningar samt SVESAB. Verksamhet i hela landet. AB Nordiska Värme-Sena, Göteborg

Företaget bildades 1963 genom sammanslagning av Nordiska Värme och SANA. Verksamhet i hela landet. AB Rörsystenr, Solna 1960

1965 9B 1% 103

1970 356 46 402 1972

Bilaga I 71

Arbetare Tjänstemän Anställda Omsättning

Rörlednings AB Nils B Nilssongruppen, Stockholm i 1960 148 24 172 10,1 l 1965 252 41 293 22,9 i rL 197 0 291 84 375 50,0 197 2 423 113 536 72,2 9 företag inkl lnstallatör som köptes 1971. Verksamhet huvudsakligen i Stockholmsområdet. AB lnstallatör, Stockholm

Verksamhet i Stockholm, Göteborg 0 Borlänge. Köptes av AB Nils B Nilsson 1971. Vanadis Entreprenad AB, Stockholm 1960

Företaget startades 1962. Verksamhet främst i Norrland. AB lnfiärdens Värme, Piteå

Verksamhet i stora delar av landet. Värmelednings AB Radiatør, Örebro

Verksamhet i Mellansverige Industrirör i Sölvesborg AB, Sölvesborg 1960 1965

1970 103 113

1972 158 186 Verksamhet i Syd- 0 Mellansverige AB Armerad Betongs vvsavdelning 1960 1965

Företagets vvs-avdelning sturtades 1966. Verksamhet främst i Stockholms, Malmö- 0 Örebroområdet.

72 Bilaga l

Arbetare Tjänstemän Anställda Omsättning AB Beskow & Co, Stockholm

Verksamhet i Stockholm Rörlednings AB Montör, Stockholm

Verksamhet i Stockholm Källa: Företagen

Tabell B l:B. Elinstallationsföretag med mer än 100 arbetare 1970. Tjänstemän, arbetare och omsättning inom företagens elinstallationsverksamhet 1960, 1965 och 1970. Arbetare Tjänstemän Anställda Omsättning Mkr A SEA, Västerås

Elektro-Skandias o Elektro- Mekanos installationsverksamhet sammanslogs med AsEAzs verksamhet i början av 1960talet. Verksamhet i hela landet.

BPA, Stockholm

För 1960 o 1965 ingår samtliga byggfaekföretags elavdelningar. Verksamhet i hela landet. AEG, Stockholm

Värdena avser såväl installations- som anläggningsverksamheten. 1970 var omsättningen inom installationsverksamheten 43 milj kr. Verksamhet i hela landet.

sou 1974:48 Bilaga I 73 Arbetare Tjänstemän Anställda Omsättning Elektro-Montage AB, Sandviken

Verksamhet i Bergslagsområdet. Calor- Celsius, Stockholm

Calor-Celsius köpte 1969 Elektro- Ek (majoritetsintresse) och 1970 Elektro-Elit. Verksamhet i Stockholms-, Göteborgs- och Malmöregionerna. AB Vanadis Elektriska, Stockholm

Verksamhet huvudsakligen i Mellansverige inkl Stockholms- och Göteborgsregionerna. A Lövgrens El AB, Stockholm

Inkl sex dotterbolag. Verksamhet istockholmsområdet. Närkes Elektriska AB, Örebro (koncernen)

Inkl två dotterbolag. Verksamhet i Örebro, Karlstad, Västerås 0 Lindesberg. AB Hallberg & Co, Hälsingborg

Verksamhet i sydvästra Skåne. Ela/o-företagen, Oskarshamn

lnkl tio dotterbolag. Även rörinstallation (obetydlig verksamhet) samt elgrosshandel. Verksamhet i sydöstra Sverige.

74 Bilaga 1 SOU l974z48

Arbetare Tjänstemän Anställda Omsättning installations AB NEA, Alingsås (koncernen)

Inkl 12 dotterbolag. Verksamhet i södra Svealand 0 norra Götaland.

Elektro Sandberg AB, Malmö

Verksamhet i Skåne. Siemens AB, Stockholm

Verksamhet i hela landet. Sigfrid A ndersson Elektriska Affär i Linköping A B, Linköping

Verksamhet huvudsakligen i Linköpingso mrådet. Emil Lundgrens Elektriska AB, Göteborg

Verksamhet iGöteborg Järnh & Heilbarn Elektriska AB, Stockholm

Inkl två dotterbolag, Verksamhet i Stockholmsområdet. Källa: Företagen

Bilaga l 75

5% än o: så 03

_ nä_ v om: 0.1:

wEE=m

5 2 S 8 8

8 8

.man

ouancâm

3 m6

»Soma

S_

SEO

›a

Gm m2 e.: mä m8 NNw oNo s: 0.2 3

os.:

aEE=m

os.: 22

å..

os.:

:måoäzmw

H v

2 2 om

.v95

Ioow

»ES

mmvIooN

äm=_:_ov.5..

_åoaäoooä

3-2

.uoiomouax

S50 a

as

3 S.

mmN Noa

...mm å_ 8a N00 ;w N.NH NÅN QN_ Nä

.aøuouwuzoêucu

›u N a N

ugmaøza wHN voN

313 Q2 :w S. än S... m: _m_ w: 08 S: den QN_ S

E33

N N

:oo m

Magnum..

acäuczum.

man

_8:

_anamma_

dä_

m

om_ ä vN 2 mom v_ ma d.: QS G5? m? H m8 ®.h ä: 3 m4»

.TN H _ H m

mcixowbä:

måna

”sågas

wâåøuâotsäuøctøm

-onä

uuoäaxuxuum

c

.o=z=a=zo.

:oo

.ocoEm

:E: .Sa

Anuzmzzuv

asså

AE _

MEEoUuOu

_uøoâon

E

:ozäoooå

:oo

...oesvmom

ä: 5

oäøoamaxyuøu

cmEozømq. oääøzwøum

__3022_

:wåoeøámb

0.333380* _oâäoäum_

.oäwnaêm :massan:

cmêö..

.ounEoE

.Un

m5_

32:a_

_

9228 äExo. mura» øwnâ

:owâoöm

m

êzêozoa :oåcoooå

xmExS unika

sEEzm

09:: .§5 .ämm

:aaah nêEsm whwU

3:2 ååu _022 av...?

m

76 Bilaga I

o: omm m8

E.:

ä»

asså

:m

ma.:

.å _ v m_ E 8 Nm

å:

m

mv

ousäsm

com

m.

SEO

m.” SM m: 3

?så

8 nu

ä 8 ä

:mêoñcwa

än :a mä mov ?o s... än .am S.. ma. m.: 3

0.03 os.:

E:

asså

H m a . m: E Nm

_occu

.E8

18m

äwiåovup_ mäaoom

åuåcouøun

03x09

:oiowøaax

om

.Sic

N mm

mom 3

3:3

m3 0.0_ än m: än m; än nä.

...om Q2

S: _ S:

m m v

.acueååäxo

.än

nvårmiwmzm

u

ä

Sn m8 En h: o:

Sic_

S: å.. o: E_ S_ S: må 5.2 d:

vasa_

m m v

:oo

matta..

uaämâzw_ .ååcâåou

mmm .än S.. min

.ucxmå

m

dä_ om

E

omm am

o.. 3

v8 ma.. S. å... vi å ma_ å

.TN _ _ .

.un==n5_o=..›_m2oe

:...923 micxomaå:

ussouxw_

.anus

m2o5um=o_.a__.2m:__m

teäxaxüa

:E: :oo

Ba

asså

AE _

_scomaoa

wssuuxw_

E

32.900...

o

.comâvmum

:E

sêåsw.:

_aiäoa

emu=maaavmmsvaxozoem

cmsoacw: oäåaâqm Nääs,...

o§øo_mws8..5.. ounvoäwüøuøm

äsaäwø

52:8

hoäbxo?

d:

»S88 v.25? ansåg awFö

:owâøucu

amiå

.aeuavmøm

m

:uaäouoå

ons... xåxo_ _män_

mEEzm

.SEN

:aaah asså

åå u.

:§2 23:. 22m.. _åå .ännu

Bilaga I 77

040_

v00_

0._

00.0_ o...? owe_ o...?

0.0 _.0

_m_ 00_ w.mm 0.wm QS m.:

00m 2.0 00_ 000

NEEBM

m _ 0m _m

.»EE_0ä.on_u\w=_=:mmEo

00.0_ 0m.0m 00.0_ 00.00.

m.0 0.0

06m 0.mm mä 0.mm 0,3 0.0m

5. 00m v0m 00m

:com mm 0m

00vI 00.0_ 0_.0_. ams: 96m

0.0 0.0 0.0 0.0

0.mm w.0m o.: ...S

mv_ 000 v: o.:

00m 0m ä

»E8

_osm_ 00.0_ 00.00 00.0_ 00,0..

0.0 0.0

0.0m 0.0_ m.0m ...om 0.__ ...om

00_I00_

m0_ 000 00_ 00_

mv 0m

.ämääaocâ

.00m

own_ 00.00 2.2 00.3»

m.0 3 _o

0.0_ nå m.mm 0.00 m.m_ 05m

m_m 00_ _m_ 00?

wm mm .00v

m»

.uozåamxuoâøacwwzn

0.__ 0.0m 0.0_ .än 05..._ 0_.v0 0.0_ nä. _.__ _.mm ma.: 00.3.

.vasa

0mm 00m 0mm 00m

0vI0m mm mm

wu_ono_b_n.ob_o_

2.2 00._0 0_..m_ 013.

m.0

0.m_ m.: 0§m 0.0_ 0.mv t: w._m

E” 00_ 00m 000

3050:.: 0_|0_

å 0m

_ å

om: 0100 00.m_ 0_.mm Ȋmm

E §0

m.0_ En ...R m.0_ m.:

39:3

å”

_mm 000 m: 00m

0|w mm 0m

ouiaonä

.0m0_

se...? 200.20

00.m

004._ 00.5.

Wm

0ñm0

m.0 m...

...mm En H0_ ñ0m a.: _

_0m 00m _m_ o.:

_35

v|m mm R

m.3oa0._m:c2«__8m=__o

äzaänn:

b_ b_

2:0 2:0

.s 5._

o m0 b_ b_

.Eâbtoâvucwån -Esütøåvacwgn

_auauâs

o» b_ 00 b_

oEE_tm_on._a\w:_::mmEO oEE_.ä..opä\w=_=:mmEO

...om

.äâavmøm

_uovucäov_ _bvuauob_

:ozâmounøuoaå

m.

:wsoaâu 5050:23

s_ m.

_ousauâuoxäå _oucaøêsogåø_

.må

b_

åEåmcmmtzâwå 9Sun..u\:0_E_._. aaEoäømmåsâmå o_8o^_ä\=0_E_._.

as

m_

mâxwxozoaw

.se

2208 0:30.15 2308 0232:5

åEosc_ xwiosc_

.§02

s..

:aaah

å. s.. å m

...å 25% G 25%

78 Bilaga I SOU l974z48

mmvloom

Nm

now

mä

S3 ...av 12 mä ä.: WN:

mogna.:

.E0095

Snow

mmm

3 3

m5 nä. »du 0.3 m.: må 0.3 ...om .än Q2

§3 38 §2 0.03

WE.

:oo

U_

EE

.uonbåomoua

2:2

ma_

w:_=_ov.:.w_

man

cá

mäm Qom m.: e.: Q3 Q5 0.5 vä §3 vä_

§2 §2 063

E.. Nä

min 32

mzocøzxøøoi

dum_

ma«o.©._w:o_««__w«m:_.5z

öcoüwäaøu _ocozwämo_

eâaêuv

.EEE

aouåwwäg :...233 uovâwmâ

...oäsunmom

:oo :oo

ä?

.mä

vucwmznzz

.ovana uoumamom _ovwumow .gumman

vucwmääz

m

:mfovz:

amsääi

:mfovcb

mmsääzoem ämicwmwiø.

awi›0 uüäo §50 .§55

.ouucwgm _ouucwäm

.§5

i

:.23 :SoH

:aaah

.s

.så

Bilaga l 79

âvsøou

mans.:

m6 m6

Q2 5.3 Q2 NGM 0.3 m.: 52 Sw m6_ E3 m.:

N63 060_

N.: E: S»

4:802_ âuom

:oo

_s_

Qñ“QQ°“”“

EE

m.: En 92 d:

§2 ...än §3 man_ 3:

gümhlhv-*OOW ChhmmNv-cu-c

.-4

...onbuxoqoua

313 38

m..

m.__.__2:a.

man

mcocozxsuøi

dä_

wâououmcozu=aäc__m

Aâääuv uocotaämo. .öcosaämou

aovämmâ ...avsäga Buuzmmå 328mm?

...ozåvmom

:oo :oo

.U2

äuümom .Såsom .övwäom .ovwäom

Uuøwmääz vuøwmääz

m

umTSD

wêügozoa äwicwmmäø.

§20

.âmiammm_c

.§55 såå

.üvwcmgm :msuoäå .ouaømäm

:Sch

t..

:mnövøb

:SOF

:aaah 523m

m»

.53

80 Bilaga I sou 1974:48 Tabell B l:H. Aktiebolag inom rörinstallationsbranschen 1970. Balansomslutningen och dess sammansättning. Milj kr. Storleksklass (antal anställda) 2-9 10-19 20-49 50-99 100-199 200- Summa Balansomslutning 101,3 87,6 258,8 263,7 121,9 600,9 1 434,1 Aktiva

Nedlagda kostnader i pågående arbete 5,3 20,6 76,8 127,1 60,1 267,0 557,0 Övriga omsättningstill-

Spärrkonto Anläggningstillgångar 8,9 8,1 24,0 25,2 11,2 79,2 156,8 Passiva Kortfristiga skulder 56,0 41,6 105,9 81,2 28,3 154,2 467,1 Fakturerat belopp i på-

- reserv i material- och

Källa: SCB. Tabell B 1:1. Aktiebolag inom elinstallationsbranschen 1970. Balansomslutningen och dess sammansättning. Milj kr. Storleksklass (antal anställda) 2-9 10-19 20-49 50-99 100-199 200- Summa Balansomslutning 119,7 141,4 141,8 225,7 79,7 122,9 831,2 Aktiva

Nedlagda kostnader i pågående arbete 4,3 14,1 34,7 69,2 34,2 41,3 197,8 Övriga anställningstill- - - 1,6 71,4 1,1 0,3 74,4 gångar

Passiva Kortfristiga skulder 74,4 94,0 81,4 125,4 22,5 41,4 439,1 Fakturerat belopp i på-

Investeringsfond Obeskattat eget kapital 19,3 15,8 16,6 21,1 13,3 12,4 98,4 - reserv i pågående arbete 0,3 0,1 3,2 3,5 8,4 5,2 20,8 - reserv i material- och

Källa: SCB.

sou 1974:48 Bilaga l 81

1:1 Källmaterial till

avsnittet

om

Appendix

företagsstrukturen

SCB publicerar sedan 1965 uppgifter om husbyggnads, anläggnings- och byggnadshantverksföretagen (företagsundersökningar sedan 1963) och sedan 1968 uppgifter om byggkonsultföretag. Syftet är främst att kartlägga omfattningen av den totala byggnads- och byggkonsultverksamheten i landet vad avser produktionsvärde, sysselsättning, löner samt produktionens fördelning regionalt, på projekttyper och företagsstorlekar. Statistiken begränsas dock till företag med minst 2 anställda.

Kompletteringar och urval För rör- och elinstallationsföretag publiceras endast uppgifter om antal företag och anställda efter företagsstorlek och för rör- och elkonsulter uppgifter om antal företag. Uppgifterna avser ”rena företag. Blandade företag i olika kategorier redovisas i en särskild grupp t o m årgång 1969. För byggnadsföretagen gäller fr o m 1970 klassificering efter antal anställda enligt mestkriterium. Dessa uppgifter erhålles från CFR - SCB:s centrala företagsregister. Då möjligheterna att specialbearbeta blanketterna för installationsföretagen undersöktes visade det sig nödvändigt att göra vissa kompletteringar. l. l statistiken för byggnadshantverksföretag, speciellt el och rör, ingår ej vissa företag, nämligen BPA:s rör- och elavdelningar och Armerad Betongs röravdelning samt ASEA:s och Siemens installationsavdelningar. Företagen räknas som byggnads- respektive industri- och handelsföretag. Särskilda uppgifter infordras för dessa företag. 2. Företag inom koncerner där aktierna ägs av en person och i vissa fall dotterbolag redovisas som separata företag. Då det ansågs önskvärt med ett vitt företagsbegrepp krävdes sammanslagningar. Detta skedde för följande koncerner; Installations AB NEA med 10 dotterbolag, Närkes Elektriska AB med 2 dotterbolag, AB Storviks Eltjänst med l dotterbolag, Lövgrens Elektriska AB med 5 dotterbolag, Jährn & Heilborn med 2 dotterbolag, Calor-Celsius elinstallationsverksamhet med 2 dotterbolag samt Nils B Nilsson-gruppens företag. l ett par fall fanns dock ej uppgifter om små dotterbolag emedan för de aktuella storleksgrupperna undersökningen baseras på urval. Elajo-gruppens företag har ej alls kunnat sammanslås. 3. Blankettens uppgifter om produktionens fördelning på projekt-

82 Bilaga I

typer och regioner avsåg endast sidoentreprenad och egenregiverksamheten och ei underentreprenader. För att totalproduktionens fördelning skulle kunna belysas krävdes en kompletterande enkätundersökning för de företag som redovisat underentreprenader. 4. För företag med mindre än 50 anställda tillämpades urvalsundersökning. Urvalet är draget bland samtliga bygghantverksföretag så att totalskattningarna för samtliga sådana företag optimeras. Därigenom blir urvalet för rör- och elinstallationsföretag litet och precisionen låg. Det enda sättet att höja precisionen till rimlig kostnad visade sig vara att komplettera det ordinarie urvalet för de aktuella grupperna med SCB:s s k tilläggsurval som avsåg företag med 2-19 anställda. För företagen i denna grupp utnyttjas normalt endast vissa strukturuppgifter från företagsregistret. Högre precision kunde ha nåtts genom ett separat urval ur företagsregistret, men detta förfarande skulle ha blivit orimligt dyrt, då samordning med SCB:s normala statistikinsamling ej skulle ha kunnat ske. Urvalet för SCB:s undersökningar av byggnadshantverksföretag drogs ur 1967 års företagsregister för hela denna population. Kompletteringar för 1968 och 1969 nytillkomna företag har gjorts. Urvalsfraktionen för installationsföretagen kan därför avvika från den totala. Om emellertid det ursprungliga urvalet läggs samman med tilläggsurvalet fås de urvalsfraktioner som redovisas nedan tillsammans med uppgifterna om bortfallet för installationsföretagen.

100,0

Bortfallet avser företag för vilka inga som helst uppgifter kunnat insamlas trots två brevpåminnelser och tvâ telefonpåminnelser. För tilläggsurvalet har inte uppgiftslämnarplikt gällt. För en del företag har endast vissa uppgifter kunnat insamlas. De felande uppgifterna har då uppskattats på grundval av uppgifter från företag som i övrigt har liknande karakteristika som det aktuella. En liknande teknik har använts för det ovan redovisade bortfallet varvid företagsregistrets uppgifter om antal anställda samt eventuellt föreliggande uppgifter från tidigare års undersökningar legat till grund för uppskattningarna. Insamlingen av uppgifterna om produktionens fördelning på projekttyper och regionalt skedde genom en särskild enkät till de företag som redovisat underentreprenader. Bortfallet i denna undersökning i procent av det totala antalet företag i hela undersökningen var följande.

Bilaga I 83

För de företag som ej svarat antogs att underentreprenaderna hade samma fördelning på projekttyper och regionalt som sidoentreprenader och egenregiverksamheten. För konsultföretagen var urvalsramen tekniska konsulter i företagsregistret. De som i SCB:s urval i denna population angavs vara installationskonsulter används som urval av populationen installationskonsulter. Företag med mer än 50 anställda totalundersöktes. Vissa kompletteringar blev nödvändiga. l. För att få acceptabel precision på uppgifterna för de minsta (2-19 anställda) företagen utökades urvalet för dessa med 50 %. 2. De totalundersökta ( 50 anställda) företag som angivit att de var både rör- och elkonsulter eller hade annan konsultverksamhet utöver rör och el tillfrågades särskilt om rör- och elkonstruktionsarbetets omfattning. Sammanlagt berörde denna komplettering 15 företag. Det sammanlagda urvalet för rör- och elkonsultföretagen var följande:

Storlek Urval, % Bortfall, % antal sysselsatta

Korrigeringar av de bortfallna företagen har skett som för installationsföretagen.

Precision Genom det ovan angivna urvalsförfarandet för installationsföretagen har det ej varit möjligt att mer exakt beräkna det slumpmässiga felets inverkan på precisionen. Vissa överslagsmässiga beräkningar inom SCB tyder dock på att spridningen i skattningarna för sådana värden som produktion, antal anställda mfl i olika storleksgrupper under 50 anställda ligger i storleksordningen 7 % och för totalvärdena i storleksordningen 2%. Detta betyder att de verkliga värdena med 95% sannolikhet ligger i intervallet i 14 % respektive i 4 % av de redovisade.

84 Bilaga 1

För delvärden, tex bostadsbyggande och antal företagsledare är precisionen sämre. En stor del av de redovisade värdena avser emellertid olika kvoter, t ex lön per arbetartimme och andel tjänstemän. Precisionen för dessa skattningar är avsevärt större än de ovan redovisade, beroende på den relativt låga variationen mellan företag av dessa förhållanden. Till den ovan redovisade osäkerheten måste även läggas det systematiska fel av helt okänd storlek som kan ha uppkommit genom bortfallet. För konsultföretagen har på liknande sätt medelfelet för skattningarna på produktionsvärdet och löner beräknats. Det understiger 5 %. Skattningen av antalet företag får dock ett större medelfel, ca 10 %.

SOL 1974:48 Bilaga I 85

1:2 i rör- och elinstalla-

Appendix Sysselsättning

tionsverksamheten samt i

byggnadsindustrin enligt

FOB 1950, 1960, 1965 och 1970

Syftet med den här redovisade genomgången av FOBzsl redovisning av

sysselsättningen i rör- och elinstallationsverksamheten har varit att studera hur den utvecklats i förhållande till sysselsättningen i byggnadsindustrin samt att stämma av utredningens egna beräkningar. Utvecklingen kan följas i näringsgrenar på yrkesställning (se tabell l). Rör- och elinstallationsverksamheten har något växlande beteckningar, men innebörden torde vara tämligen oförändrad. Klassificeringen sker efter arbetsställenas huvudsakliga näringsgrenstillhörighet. Det är därför att rör- och elmontörer ibyggnadsföretag, t ex BPA, hänförts till möjligt annan näringsgren. Genom uppföljning av redovisningen av yrkena rörarbetare och installationselektriker som från 1960 redovisas efter yrkesställning och näringsgren kan en viss kontroll göras, som dock kompliceras av att i redovisningen av yrkesställning arbetare och tjänstemän sammanslagits till kategorin anställda fr o m 1970 (se tabell 2).

Tabell l. Sysselsättning efter näringsgren och yrkesställning.

Näringsgren Yrkesställning Totalt Företagare Anställda Tjänstemän Arbetare

FOB 1950

FOB 1960

FOB 1965 Rörledningsverkstäder 3 053 24 621 27 674 Elektrisk installationsentreprenad 2 222 21 124 23 346 Byggnadsindustri 32 593 38 261 240 872 311 726 FOB 1970 Värme-, vatten- och sani-

räkningen, SCB.

86 Bilaga 1 sou 1974:48

Tabell 2. Rörarbetare och installationselektriker efter yrkesställning och näringsgren.

Yrke Yrkesställning Näringsgren Totalt

Företagare Anställda Byggnads- Övriga industri Tjanste- Arbetare män

FOB 1960 Rörarbetare 2 021 - 20 934 18 399 4 556 22 955 lnstallationselektriker 2 403 169 39 539 15 265 26 846 42 111 FOB 1965 Rörarbetare 2 080 60 22 071 20 744 3 464 24 211 lnstallationselektrilcer 2 502 302 44 894 18 452 29 246 47 698 FOB 1970 Rörarbetare 2 345 21 425 19 871 3 899 23 770 Installationselektriker 2 386 46 343 21 843 26 886 48 729

Den relativa sysselsättningen i rör- och elinstallationsverksamheten har enligt Tabell l utvecklats på följande sätt (%).

sysselsättningen enligt FOB 1970 är högre än utredningens beräkningar i bilaga l, tabell B 1:9. Rörinstallation Elinstallation

Antalet företagare skiljer sig enligt de två beräkningarna. Rörinstallation Elinstallation

Det är även möjligt att jämföra antal rörarbetare och installationselektriker enligt tabell 2 med utredningens beräkningar i tabell B 1:9. Om man antar att samtliga rörarbetare och installationselektriker enligt tabell 2 som är företagare och tjänstemän arbetar i byggnadsindustrin och att antalet sådana tjänstemän var oförändrat mellan 1965 och 1970 kan arbetarantalet beräknas till:

Bilaga 1 87

Till dessa värden bör läggas antalet övriga arbetare, 7,5 % respektive 2,6 % enligt, tabell B l:C och tabell B 1:D (exkl lärlingar och praktikanter). Följande jämförelse över antalet arbetare kan då göras.

Även enligt denna beräkning ger FOB ett något högre värde för antalet arbetare år 1970. Differensen i antal företagare beror på att utredningen utnyttjat SCB:s företagsregister över antal företag i olika branscher. Skillnaden i antal arbetare är väntad och beror på att utredningen utgått från antal arbetade timmar och beräknat antal årsarbetare vilket bör ge ett lägre värde än när man som FOB studerar sysselsättning och yrke.

2 Struktur- och konkurrensförhållanden

Bilaga på marknaderna för rör- och elinstal-

lationsvaror

l Inledning

I denna bilaga behandlas struktur- och konkurrensförhållandena på marknaden för det material som används i rör- och elinstallationer i byggnader. Varorna tillverkas i företag tillhörande verkstadsindustrin, elektroteknisk industri samt jord- och stenindustri. Utöver branschstrukturen behandlas export och import, arbetskraftens sammansättning samt tillverkningsföretagens sortiment, FoU-verksamhet och marknadsföring. Följande varugrupper ingår i redogörelsen för rörinstallationer. - rör för tappvatten, avlopp och värme - armatur och kopplingar för vvs-ändamål - badkar och diskbänkar sanitetsapparater, sanitetsporslin, värmeapparater t ex pannor, radiatorer och oljebrännare pumpar « för vvs-ändamål styrutrustning expansionskärl w för vvs-ändamål isolering och för elinstallationer: - och kabel ledning förläggningsmaterial - installationsmaterial uppvärmnings- och belysningsvaror. I en branschstudie utgår man vanligen från en tillverkningsteknik eller ett produktområde och studerar branschens struktur och konkurrensförhållanden. Industrin för rör- och elinstallationsmaterial utgör inte en avgränsad industribransch. Produktion av ifrågavarande varor sker i flera industribranscher, främst i olika delbranscher inom verkstadsindustrin. Branschens heterogena karaktär har minskat möjligheterna att utnyttja officiell statistik och att görajämförelser med industristrukturen i övrigt. Eftersom IBU endast skall behandla installationer i byggnader, har varor som används i distributionsnät för vatten, värme och elkraft eller som huvudsakligen används i produktionsanläggningar i industrin tagits med. Förtillverkade installationer ingår i Bilaga 9. En del av de varor som tagits med används inte bara av rör- och elinstallationsföretagen

90 Bilaga 2

utan även av ventilationsföretag, oljeeldningsinstallatörer och isoleringsföretag. Redogörelsen grundar sig huvudsakligen på två undersökningar utförda av statens pris- och kartellnämnd (SPK) på utredningens uppdrag, nämligen Marknadsstrukturen i producentledet för vvs-material 1971 samt Marknadsstrukturen i producentledet för elmaterial 1971” (dnr B 1:9/72). Med benämningen SPK-undersökningarna menas i fort.sättningen endast dessa två undersökningar. Vissa tabeller ur den förstnämnda undersökningen samt hela den sistnämnda återges i appendix 2:1 och 2:2. Det ovannämnda materialet har kompletterats med uppgifter inhämtade vid intervjuer med branschrepresentanter samt med uppgifter ur officiell statistik och tidigare SPK-undersökningar, bl a ”Försäljningssystem inom byggnadsbranschen” (1972), Marknaden för sanitetsporslin och badkar (1972) samt ”Byggnadsmaterialbranschen (1970). På elsidan har SPK-utredningen Pris- och konkurrensförhållanden på marknaden för isolerade kablar och ledningar för elektriska ändamål (1970) kommit till användning_ SFK-undersökningarna baserar sig på en skriftlig enkät till de företag som man ansett vara de viktigaste producenterna och importörerna av ifrågavarande varor. Det är därför sannolikt att redovisade siffror innebär en underskattning, eftersom vissa mindre tillverkare inte har kommit med. För importen har det varit ännu svårare att uppnå tillfredsställande täckning. Vissa mindre betydelsefulla varugrupper ingår inte, t ex kompletteringsvaror av typen skruv och lim och förbrukningsmaterial av typen glödlampor. Å andra sidan förekommer dubbelräkningar eftersom underleveranser i vissa fall kan ha räknats två gånger. Tillsammans medför dessa effekter att branschens totala produktion troligen underskattats i denna redogörelse. Saluvärdena som anges är i de tillverkande företagens försäljningspriser. Försäljningsvärdet för de varor grossisterna importerar själva har dock angivits inklusive grossistmarginalen, dvs i en något högre prisnivå. I de fall värdena för import hämtats från officiell statistik blir nivån lägre eftersom importörens inköpspris gäller. Det har inte varit möjligt att i alla fall justera värdena så att dessa skillnader eliminerats.

2. Tillförsel av material för rörinstallationer 1 l SFK-undersökningen År 1971 tillverkade 103 företag material för rörinstallationer. Antalet används begreppet vvs-

material i betydelsen ma- tillverkare var enligt Holmz ca 190 år 1952. Från 1971 till december

terial för rörinstallatio- fusioner eller 1973 har antalet minskat med åtminstone 6 genom ner. I denna bilaga benedläggningar. Det totala produktionsvärdet för de aktuella varugrupperhandlas bcgreppen inte som synonymer. Med vvs na var 1971 1 590 milj kr varav 540 milj kr exporterades. Importen var menas här värme, ventila- samma år ca 240 milj kr och den totala tillförseln 1290 milj kr. tion och sanitet. av tabell B 2:1 där 2 Holm, Per. Värme- och Fördelningen på varugrupper framgår produktion, sanitetsbranschen. Studie export och import sammanfattats. utförd på uppdrag av som huvudsakligen bestod Av produktionen avsåg 18 % rör. Importen, byggnadsmaterialutredningen. SOU 1955:49. av stålrör och plaströr samt motsvarande rördelar, var större än exporten. Armatur, vattenlås m m svarade för 13 % av produktionen. Importen av

sou |974:4s Bilaga 2 91

kopplingar och sanitetsarmatur var betydande. Den grupp där sanitetsporslin, badkar och rostfritt stål ingår, svarade för 18 % av produktionen. Exportandelen var hela 35 %. Gruppen värmeprodukter svarade för 32 % av produktionsvärdet. Även där var exportandelen hög. Importen var obetydlig. De övriga grupperna är pumpar, styrutrustning och isolering. Tillsammans svarar de för 18 % av saluvärdet. Pumptillverkningen var t starkt exportinriktad. Den ovannämnda SPK-undersökningen, har här kompletterats varför de redovisade uppgifterna kan betraktas som totaluppgifter för respektive delbransch, om ej annat anges. I appendix 2:1 återges i tabellform marknadsdata för år 1971 för vissa varugrupper hämtade direkt ur SPK-undersökningen.

Tabell B 2:1 Produktion och Utrikeshandel med material för rörinstallationer 1971. Milj kr. inhemsk Export Expor- Import Tillförsel Antal produk- tens an- tilltion del av verproduk- kare tionen i %

1. Rör 285,7 68,1 24 96,1 313,7 14 kopparrör samt rör och rördelar av stål och aducerjäm 190,7 63,3 33 60,7 188,1 6 rör och rördelar av gjutjäm för inomhusavlopp 19,0 0,1 0 3,3 22,2 3 tryckrör, avloppsrör och rördelar av plast 76,0 4,7 6 32,1 103,4 6 2. Armatur, vattenlås

vattenlås, gjutjäm och plast 4,2 0,0 0 0,3 4,5 5 golvbrunnar, gjutjäm och plast 8,6 0,0 0 0,4 9,0 4 3. Sanitetsapparater och diskbänkar 294,1 108,6 35 32,8 218,3 13 diskbänkar och apparater för fast installation av rostfritt

varav tvättställ och bidéer (44,7) (12,9) (29) 2 klosettskålar (85,9) (38,2) (45) 2 övrigt (1,9) (0,5) (26) 2

92 Bilaga 2 sou 1974:48

lnhemsk Export Expor- Import Tillförsel Antal produk- tens an- tilltion del av verproduk- kare tionen i %

4. Värmeprodukter 507,3 197,0 39 15,4 325,7 37 värmeled ningspannor för husbyggnadsända-

5. Pumpar för vvs-ändamål 165,0 100,0 61 20,0 85,0 9 6. Styrutrustning för vvs-ändamål 79,0 31,5 40 28,7 76,2 4 7. Vvs-isolering 45,0 5,0 l 1 - 40,0 2 Total 1 590,4 537,4 34 237,8 1 290,8 103 a På denna punkt redovisar SOS Industri en tillverkning av diskbänkar på 94,0 Mkr och en export på 48,8 Mkr. b Enligt sos Industri och sos Utrikeshandel. C lmportörens försäljningsvärde vid försäljning till grossist underskattas kraftigt i utrikeshandelsstatistiken. l sammanställningen har därför detta korrigerats. Enligt SO_SUtrikeshandel var importen av sanitetsporslin totalt 14,8 Mkr. Källor: SFK-undersökningen, SOS Industri, IBU.

2.1 SPK -undersökningen

l SFK-undersökningen ingår 81 tillverkningsföretag och 22 importerande företag. Av importörerna var 11 st rörgrossistföretag. Den behandlar följande 14 varugrupper.

Rör - samt rör och rördelar kopparrör av stål och aducerjärn - rör och rördelar av gjutjärn för inomhusavlopp - och rördelar tryckrör, avloppsrör (inkl markavlopp) av plast

Sanitet - teknisk armatur; ventiler och kopplingar ä ventiler sanitetsarmatur; blandare, och kopplingar - vattenlås för sanitetsapparater; gjutjärn och plast golvbrunnar; gjutjärn och plast - diskbänkar och sanitetsarmatur för fast installation rostfritt;

Värme värmeledningspannor elpannor;vil1apannor och övriga - värmeväxlare - Varmvattenberedare

Bilaga 2 93

- oljebrännare av villatyp och övriga - för vvs-ändamål. styrutrustning För att få en fullständig bild av tillverkningen av rörinstallationsmaterial har uppgifter om varugrupperna sanitetsporslin, badkar, radiatorer, pumpar och ws-isolering lagts till i den fortsatta redogörelsen. Kompletteringar har gjorts med bl a produktionsvärden och sysselsättning. För de tillagda varugrupperna har inte alla de i SPK-undersökningen studerade variablerna kunnat belysas. l några sammanhang har därför framställningen begränsats till SPK-undersökningens varugrupper. l så fall har det klart angivits. I SPK :s produktionsvärde för pannor ingår vissa ång- och hetvattenpannor för större centraler. Produktionen av dessa ingår inte i redogörelsen eller i huvudtabellen B 2:1. Bland de större företagen ingår hela Gustavsbergs verksamhet i SPK-undersökningen medan endast diskbänkstillverkningen av Ifö AB:s verksamhet ingår. 1 den av SPK utförda enkäten har 81 företag tillfrågats dels om tillverkningen av ovannämnda varugrupper dels om vvs-materialtillverkning över huvud taget. Den tillverkning av vvs-material i denna vidare bemärkelse som SPK redovisar innehåller delar av de varugrupper som ingår i kompletteringarna. Ur SPK-undersökningen kan alltså hämtas uppgifter dels om de undersökta varugrupperna, dels om de undersökta 81 företagens totala ws-materialtillverkning. Tabell B 2:2 visar saluvärdet för de delar av materialtillverkningen som behandlas i SPK-undersökningen.

Tabell B 2:2 Tillverkning av material för rörinstallationer 1971. Milj kr. Milj kr Antal företag

SPK-undersökningens företag, ws-varor totalt l 550 81 SPK-undersökningens företag, de av SPK undersökta varugrupperna 1 250 81 exklusive ång- och hetvattcnpannor för industrier och värmeverk l 100 81 Total tillverkning av material för rörinstallationer enligt utredningens beräkning 1 590 103

2.2 Företagsstrukturen Av de 103 företag som 1971 tillverkade material för rörinstallationer hade 12 stycken en sammanlagd omsättning överstigande 100 milj kr, dvs inklusive eventuell verksamhet vid sidan av den här aktuella produktionen. Tabell B 2:3 visar hur de av SPK undersökta 81 företagen fördelar sig på storleksklasser efter omsättning. Den låga genomsnittliga andelen rörinstallationsmaterial i företagens försäljning beror främst på att de två omsättningsmässigt största företagen, Gränges Essem AB och Uddeholm AB, båda har liten andel. Ca 40 av de totalt 103 företagen tillverkade enbart material för värme- och sanitetsinstallationer. Sedan 1952 har antalet tillverkningsenheter för produktion av material

94 Bilaga 2

Tabell B 23 Vänne- och sanitetsmaterialförsäljningens andel av totalomsättningen för företagen i SPK-undersökningen Företagens totalomsättning, milj kr -4,9 5,0- 10,0- 20,0- 100- Totalt 9,9 19,9 99,9 Summa rörinstallationsförsäljning, milj kr 44,9 64,5 62,3 621,5 750,3 1 543,5 Antal företag 28 13 lO 20 10 81 lnstallationsmaterialens andel av totalomsättningen, % 76 73 51 72 20 32 Källa: SPK-undersökningen

för värme- och sanitetsinstallationer minskat kraftigt. I tabell B2:4 jämförs antalet tillverkande företag inom vissa varugrupper 1952 och 1971. På de områden där det 1952 fanns flera tiotal tillverkare har antalet sjunkit kraftigt. Där det redan 1952 fanns bara ett fåtal tillverkare är läget i stort sett oförändrat 1971. Speciellt när det gäller gjutna produkter (pannor, rördelar, armatur) har antalet tillverkare minskat starkt. Strukturförändringarna under åren 1971-1973 präglas av att efterfrågan på den inhemska marknaden har vikit för pannor, oljebrännare, pumpar och radiatorer. Förutom den allmänt stagnerande byggnadsaktiviteten, har den ökade användningen av elvärme i småhus och fjärrvärme i större byggnader inverkat dämpande. Minst två oljebrännartillverkande företag har lagts ned och en av de största tillverkarna, Bentoneverken i Ljungby, har köpts av Parca-Norrahammar AB. Av radiatortillverkarna har en köpts upp och tvâ lagts ned. Inom flertalet varugrupper dominerade 1971 ett fåtal tillverkare vilket framgår av tabell B 2:5. Sedan 1971 har koncentrationen ytterligare ökat. Fusioner har skett bla inom tillverkningen av plaströr, pannor och radiatorer. De tre största företagens andel torde i genomsnitt ligga på ca

Tabell B 271 Antal tillverkare av rörinstallationsmaterial för vissa varugrupper 1952 och 1971.

1552 1971

Pannor

Normalavloppsrör och rördelar av giutjärn 22 4 Armatur 78 28 Sanitetsporslin tvättställ 2 2 klosettskålar Badkar 4 2

Källor: 1952 enligt Holm, 1971 enligt SFK-undersökningen.

sou 1974:48 Bilaga 2 95

Tabell B25 De tre största tillverkarnas andel av den inhemska produktionen, antalet tillverkare samt importens andel av tillförseln 1971.

Andel av Antal Importsvenska pro- tillver- andel i duktionen kare tillförför de tre totalt seln, % största, % l 1 samt rör och rördelar av stål 74 6 32 ” Kopparrör 100 2 27 varav kopparrör

Tryckrör, avloppsrör och rördelar av plast

Sanitetsarmatur, 100 3 4 Badkar 100 2 27 Sanitetsporslin

Värm eledningspannor 100 3 10 Elpannor

Oljebrännarc Radiatorer 70 10 0 Ca90 9 23 Pumpar för ws-ändamål 90h 4 38 Utrustning för styrning och övervakning (ws) 100 2 0 Isolering för vvs-ändamål 3 Avser av sekretesskäl de 6 största tillverkningsföretagen. b Avser de 2 största företagen. Källor: SFK-undersökningen, IBU.

80 %. Denna grad av koncentration är inte ovanlig i svensk verkstadsindustri, särskilt om man som här gör en mycket detaljerad varugruppsindelning. De konkurrensbegränsande effekterna av koncentrationen motverkas av att det på flertalet varuområden finns en åtminstone potentiell importkonkurrens. För värmeprodukter och rostfria produkter finns det dock knappast utländska tillverkare som skulle kunna konkurrera på allvar på den svenska marknaden, möjligen utgör finska pannor ett undantag. Pannmarknaden påverkas dock av den starka substitutionskonkurrensen från elvärme och fjärrvärme. Flertalet företag som tillverkar material för rörinstallationer har ett arbetsställe. Av de fjorton rörtillverkande företagen hade elva företag ett arbetsställe, medan ett företag hade två arbetsställen och två företag hade tre arbetsställen. Inom värmesektorn hade fyra företag av totalt 37 mer än ett arbetsställe, dock högst fyra. Två företag hade dessutom vardera två arbetsställen utomlands. De 103 företagen torde 1971 ha haft ca 115 arbetsställen. Lokaliseringen av de företag som tillverkar material för rörinstallationer har inte undersökts systematiskt. Det står dock klart att storstäderna spelar liten roll för lokaliseringen av denna industri. Vidare finns flera exempel på tillverkningsenheter som svarar för en stor del av sysselsätt-

96 Bilaga 2

ningen på lokaliseringsorten. På rörområdet gäller detta bl a Wirsbo Bruk i Virsbo och AB Järnförädling i Hälleforsnäs. På sanitetsområdet kan bl a nämnas Ifö AB:s anläggningar i Bromölla och Gustavsbergs Fabriker i Gustavsberg. På pannområdet är Norrahammar, där Parca-Norrahammar har sin huvudanläggning, ett typiskt exempel på en enföretagsort.

2.3 Sysselsáttningen i företag som tillverkar material för rörinstallationer Totalt beräknas 11 600 personer år 1971 ha varit sysselsatta med tillverkning av material för rörinstallationer i byggnader. Detta innebär en viss underskattning eftersom endast en del av underleverantörsföretagen ingår. Av skäl som redovisas i avsnitt 2.5 beräknas underleverantörsföretagen sysselsätta 5 å 10% av de totalt sysselsatta i dessa branscher. Fördelningen av sysselsättningen på varugrupper framgår av tabell B 2:6. Uppgifterna i tabell B 2:6 bör behandlas med försiktighet eftersom de i viss utsträckning grundar sig på skattningar. De företag som tillverkar rör och rördelar av plast och stål samt kopparrör hade 1971 totalt ca 28 400 anställda. Av dessa sysselsattes dock endast 1800 med produktion av varor som ingår i värme- och sanitetsinstallationer. För rör- och rördelstillverkarna låg sålunda det genomsnittliga antalet anställda på ca 2 000 per företag varav i genomsnitt 130 inom det här aktuella området. Totalt 45 företag var verksamma med tillverkning av armatur, rostfritt, vattenlås och golvbrunnar. Av dessa företag hade vart fjärde mer än 200 anställda, medan nära hälften av företagen hade mindre än 50 anställda. Företagen sysselsatte sammanlagt ca 18 000 anställda, varav uppskattningsvis 2 900 arbetade med rörinstallationsmaterial. Inom huvudgruppen värme enligt SPK-undersökningen, arbetade 30 företag varav nio företag hade mer än 200 anställda. En tredjedel av företagen hade mindre än 50 anställda. Sammanlagt sysselsatte dessa 30 företag ca 9 800 anställda, varav 4 550 inom undersökta varugrupper. Det genomsnittliga antalet anställda var 327 per företag, varav l50 inom detta område. I tabell B 2:7 har SPK-undersökningens företag fördelats efter antalet anställda som sysslar med tillverkning av vvs-material över huvud taget. Småföretagen inklusive småavdelningar i storföretag spelar liten roll för sysselsättningen. Differenserna i andelen arbetare är inte anmärkningsvärda annat än för storleksgruppen 501-1000 anställda där andelen arbetare är låg.

Tabell 2:6 Totalt antal sysselsatta med tillverkning av material för rörinstallationer

Totalt 11 600 varav rör och rördelar 1 800 saniteta 4 500 värme 4 300 övrigt ca 1 000 3 Här ingår armatur, vattenlås, sanitetsporslin, badkar samt rostfritt. Källa.” IBU.

sou 1974:48 Bilaga 2 97

Tabell B 2:7 Fördelning på storleksklasser av antalet anställda respektive arbetare som arbetar med tillverkning av ws-material. SFK-undersökningens företag och branschdefinition Storleksklasser, antal anställda per företag -20 21- 51- 101- 501- 1001- Totalt 50 100 500 1000

Antal anställda inom resp storleksklass 177 444 724 3 046 3 270 4 138 ll 799 Procentuell fördelning l 4 6 26 28 35 100 Därav antal arbetare inom resp storleksklass 140 347 550 2 120 l 983 2 926 8 066 Andel arbetare 79 78 76 70 61 71 68 Antal företag inom resp storleksklass 16 17 14 21 6 7 81 Källa: SPK-undersökningen

2.4 De största företagens betydelse Fyra företag, AB Gustavsbergs Fabriker, Coronaverken AB, Ifö AB och AB Parca-Norrahammar, tillverkar ett omfattande sortiment av material för rörinstallationer. AB Gustavsbergs Fabriker är utan jämförelse det största tillverkningsföretaget och sortimentet omfattar både värme- och sanitetssidan. CTC-gruppen, Vårgårda Armaturfabrik och Växjö Rostfritt inom Corona-koncernen tillverkade pannor, värmeväxlare och varmvattenberedare samt armatur. Coronaverken och AB Gustavsbergs Fabriker äger dessutom tillsammans AB Perfecta-Silenta som tillverkar pumpar och oljebrännare. Ifö AB inom Euroc-koncernen tillverkar huvudsakligen sanitetsprodukter men har 1973 utvidgat sitt sortiment mot värme och klimatsidan. Tillsammans med Stenberg-Flygt AB, som tillverkar pumpar, svarar de nämnda företagen för närvarande för ca 60% av tillverkningen av rörinstallationsmaterial i landet. I tabell B 2:8 ges en översikt av sortiment och ägandeförhållanden. Se även figur 2:1 i kap 2. På varuområdena rör, armatur och reglerutrustning arbetar också andra storföretag. Som exempel kan nämnas att Uddeholm AB och företag tillhörande Gränges-koncernen är betydande tillverkare av stålrör, kopparrör och plaströr. De två dotterföretagen till Incentive, A H Andersson AB och Tour Agenturer AB har båda en omfattande försäljning av armatur. Den armatur Tour Agenturer AB säljer tillverkas av A H Andersson AB men konstrueras av Tour Agenturer AB. På området utrustning för styrning och övervakning arbetar Tour Agenturer AB och Billman- Regulator AB. Nedan följer en detaljerad genomgång av de största tillverkningsföretagens produktionsinriktning. AB Gustavsbergs Fabriker är helägt dotterbolag till Kooperativa Förbundet (KF) och ingår i dess industrisektor. Gustavsberg tillverkar följande rörinstallationsvaror. - Sanitetsporslin och badkar. För sanitetsporslin var Gustavsbergs andel av den svenska marknaden i början av 1970-talet ca 50% och för

98 Bilaga 2 SOU l974r48

Tabell B 2z8 De mest betydande tillverkarna av rörinstallationsmaterial

Företag Sortiment 1973 Försäljn Ägandeförhål- Anm 1971 av [anden 1973 rörinstallationsvaror Milj kr

AB Gustavsbergs Sanitetsporslin 286 Dotterföretag till Äger tillsammans Fabriker badkar Kooperativa För- med Coronaverdiskbänkar m m bundet ken Perfectaplaströr Silenta AB, som gjutjärnsrör tillverkar pum- Marknadsför även par, oljebrännarc villapannor värmeväxlare varrnvattenberedare pumpar armatur radiatorer AB Coronaverken, Pannor 258 Börsnoterat Växjö Rostfritt CTC-gruppen, värmeväxlare Kooperativa För- sålt 1973 Vårgårda Ar- varmvattenbe- bundet äger ll % maturfabrik, redare Växjö Rostfritt oljebrännare armatur specialrostfritt Ifö AB Sanitetsporslin 150 Dotterföretag till 1973 förvärvades badkar Euroc AB panntillverkaren diskbänkar Hill & C0 AB sanitetsarmatur vattenlås våtväggar värmepannor AB Parca-Norra- Pannor 125 AB Svenska Jämhammar värmeväxlare (1973) vägsverkstäderna Varmvattenbe- 40 %, Husqvarna redare AB 40 %, AB Gustavsbergs Fabriker 20 % Stenberg-Flygt Pumpar ca 150 Dotterföretag till Hög exportandcl AB ITT

badkar ca 60 %. 1970 svarade Gustavsberg för ca l/3 av exporten av sanitetsporslin. Badkarsexporten är ringa. Tillverkningen sker i Gustavsberg. - Diskbänkar. Gustavsberg, med tillverkning i Mölntorp, är en av de sex största tillverkarna av diskbänkar och sanitetsapparater av rostfritt stål för fast installation.

- Plaströr. Av totalmarknaden år 1971 för rör för vvs-ändamål av plast

svarade Gustavsbergs och Tarketts plaströrsfabriker för 50 á 60%. 1972 förvärvade Gustavsberg Tarkett ABs tillverkning av plaströr. Gustavsberg tillverkar numera plaströr i Fristad och Ronneby. Den svenska tillverkningen av PVC-rör för ws-ändamål är nästan helt koncentrerad till Gustavsbergs Fabriker. - fabrik i Oxelösund och AB Åkers Gjutjärnsrör. Gustavsbergs Stycke-

Bilaga 2 99

bruk är de enda svenska tillverkarna av gjutjärnsrör. - Pannor. Gustavsbergs tillverkning av pannor avsåg 1971 villapannor, som tillverkades i Reftele samt pannor för flerfamiljshus och större för husbyggnadsändamål som tillverkades i Gustavsberg. Tillpannor verkningen överlåts 1972 till Parca-Norrahammar. Gustavsberg marknadsför även i fortsättningen villavärme samt en särskild radiatortyp på den svenska marknaden. Den tillverkas av fristående radiatorfabrik. Till KF:s industrisektor hör också gummifabriken Gislaved AB som bl a i liten omfattning tillverkar gummirör för ws-ändamål. KF är vidare hälftendelägare i AB Perfecta-Silenta som tillverkar oljebrännare och värmeledningspumpar som marknadsförs av Gustavsberg och CTC. Perfecta-Silentas omsättning år 1971 var ca 22 milj kr. KF äger ll % av aktierna i Corona-verken AB. Gustavsberg äger vidare 35 % av aktiernai rörgrossistföretaget AB Fosselius & Alpen och 20 % av aktierna i Parca-Norrahammar AB. 8 % av aktierna i grossistföretaget Ahlsell & Ågren AB ägs av ett dotterföretag till KF, AB Superco. Två mindre rörgrossister, GG Arecos samt Park & Co, är helägda dotterföretag till KF. Drygt 80 % av Gustavsbergs omsättning 1971 på 344 milj kr eller 286 milj kr var vvs-material. Av den svenska tillverkningen av rörinstallationsmaterial torde AB Gustavsbergs Fabriker svara för nästan 20%. Andelen av tillförseln på den svenska marknaden är dock högre eftersom tillverkningen inom Gustavsberg synes vara mindre exportinriktad än för övriga storföretag. CTC-gruppen inom Coronaverken genomgick under 1973 en omorganisation. Under året såldes Växjö rostfritt AB med tillverkning av bla sjukhusutrustningar och Wascator-gruppen med tillverkning av tvättmaskiner till Electrolux AB. Under 1973 har AB Egnahemspannan övertagits. Det sistnämnda företaget torde ha haft en årsomsättning av storleksordningen 6 â 7 milj kr. 1971 var CTC-gruppens försäljning av pannor, värmeväxlare och Varmvattenberedare 202 milj kr varav 130 milj kr utomlands. Utlandsförsäljningen avser både export och tillverkning vid utländska enheter. CTC-gruppen har tillverkningsenheter i Ljungby, Ronneby och Arvika samt en fabrik i Västtyskland och en i Norge. Vårgårda Armaturfabrik hade en omsättning på 33 milj kr 1971 som avsåg tillverkning av armatur. l dessa siffror ingår en del av det år 1971 förvärvade företaget Thermiaverken som tillverkade Varmvattenberedare och sanitetsarmatur. Växjö rostfritt AB hade 1971 en omsättning på 23 milj kr. Totalt var Coronaverkens tillverkning av ws-material 269 milj kr år 1971 inklusive halva omsättningen för Perfecta-Silenta. Ifö AB, Bromölla, inom Euroc-koncernen tillverkar följande produkter. - Sanitetsporslin. lfö AB svarar för 20-25 % av den svenska marknaden för sanitetsporslin. Värme & Sanitets AB Ido, som i Sverige monterar och försäljer den finska Wärtsilä-koncernens sanitetsporslin av märket Arabia, har likaså 20-25 % av marknaden. Värme & Sanitets AB Ido ägs till 2/3 av Ifö AB. Ifö AB är betydligt mer exportinriktat än

100 Bilaga 2

Gustavsberg och svarade för 2/3 av den svenska exporten av sanitetsporslin i början av 70-talet. Exporten av sanitetsporslin har sedan dess utvecklats snabbt och fördelningen kan vara en annan 1973. Sanitetsporslin tillverkas i Bromölla. - Badkar. I början av 1970-talet var Ifö AB:s marknadsandel för badkar ca 35 %. - Diskbänkar. Ifö AB producerar diskbänkar av rostfritt stål i Mörrum. 1972 övertog bolaget Motala Verkstads tillverkning av standarddiskbänkar. Sedermera har denna produktion överförts till enheten i Mörrum och till ett holländskt dotterföretag där slutbearbetning av vissa diskbänkstyper sker. - Pannföretaget Hill & Co i Kalmar köptes år 1973 Värmepannor. -Installationsväggar. l Bromölla tillverkas en installationsvägg, ISOväggen. Se bilaga 9. - Sanitetsarmatur. Armaturfabriken Trio AB i Lönsboda, som är ett dotterföretag till Ifö AB, tillverkar sanitetsarmatur. - Vattenlås och golvbrunnar av plast tillverkas vid Ifö AB :s dotterföretag AB Konstharts i Simrishamn. Under 1973 har Ifö AB:s moderföretag AB Euroc genom förvärv ökat sitt aktieinnehav i grossistföretaget Ahlsell & Ågren AB från 6 till 30% av aktierna. Hösten 1973 har Nordzent Teknik AB som marknadsför undertak och luftbehandlingsanläggningar inköpts. I december 1973 förvärvades AB Hill & Co som svarar för 10-15 % av panntillverkningen i landet. Ifös omsättning var 1971 217 milj kr och hela Euroc-koncernens 1 178 milj kr. År 1972 var motsvarande siffror 269 milj kr respektive l 335 milj kr. Bland Eurocs övriga dotterföretag kan nämnas Cementa AB och AB Elementhus som tillverkar cement respektive monteringsfärdiga trähus. Paren-Norrahammar AB tillverkar villapannor, medelstora pannor och stora pannor samt elvarmvattenberedare och har tillverkning i Norrahammar, Reftele och Gävle. I Kisa tillverkas värmeväxlare. 1972 förvärvades Gustavsbergs panntillverkning. AB Gustavsbergs Fabriker äger 20 % av aktierna i Parca-Norrahammar, övriga ägare är AB Svenska Järnvägsverkstäderna och Husqvarna AB med 40 % vardera. Under 1973 har Bentoneverken AB, en av Sveriges största tillverkare av oljebrännare, De köpts. två största tillverkarna av pannor i Sverige, CTC AB och AB Parca-Norrahammar, skiljer sig så att CTC huvudsakligen arbetat med villapannor och värmeväxlare för villor medan Parca-Norrahammar i något större utsträckning arbetat på medelstora och större pannor. Parca-Norrahammar är landets enda tillverkare av gjutna pannor. Omsättningen beräknas 1973 bli 125 milj kr.

2.5 Medelstora och mindre materialtillverkande företag De 20 företag i SPK-undersökningen som 1971 hade en omsättning på mellan 20,0 och 99,9 milj kr svarar för ca 40% av försäljningen av rörinstallationsmaterial. De minsta företagen, till antalet 50 st, svarade för ca 10%. Ett relativt sett betydande antal småföretag finns på

sou 1974:48 Bilaga 2 101

armaturområdet. De största företagen dominerar men för teknisk armatur finns totalt 21 tillverkare varav de 15 minsta svarar för 15 % av marknaden. Tolv svenska företag tillverkar sanitetsarmatur. Av dessa svarade de sex största för 88 % av produktionen. Småföretag sysslar även med tillverkning av villapannor och radiatorer. Underleverantörsföretag. 1 undersökningen behandlas huvudsakligen sådana företag som tillverkar och säljer slutprodukter. Uppgifter om har inte kunnat erhållas. Enligt SPK-undersökningen hade förädlingsvärde de färdiga produkter de undersökta företagen köpt från underleverantörer ett värde på minst 90 milj kr. Av de redovisade inköpen avsåg 4/5 värmekomponenter varav en stor del importerades. Enligt metallmanu-

fakturutredningen är andelen underleveranser i delbranschen annan

byggnadsmetallvaruindustri, där flera av de här aktuella varugrupperna ingår, 4 % av saluvärdet jämfört med 12 % i hela metallmanufakturindustrin. Det förefaller därför knappast troligt att någon betydande del av tillverkningen av material för rörinstallationer sker inom sådana företag, företrädesvis småföretag, som är underleverantörer. Många av de mindre och medelstora företagen som ingår i SPK-undersökningen säljer dock en del av sin tillverkning av färdiga produkter till andra tillverkare av ws-varor. Bl a säljer armaturtillverkare direkt till företag som tillverkar sanitetsporslin, badkar och diskbänkar.

2.6 Utrikeshandel 2.6.1 Import Av tillförseln av material för rörinstallationer var år 1971 ca 18 % import. Fördelningen på varugrupper framgår av tabell B 2:5. Andelen importerade varor i rörgrossisternas omsättning var 1970 ca 15 %. Detta är låga tal om man jämför med övriga nordiska länder. Importen avser huvudsakligen rör, sanitetsgods, armatur, kontrollutrustning samt pumpar. 2/3 av importen kommer från Västtyskland, Finland och Danmark. Före andra världskriget importerades största delen av det svenska behovet av sanitetsporslin och badkar. Importens andel av den svenska förbrukningen av vissa varor 1952 och 1971 framgår av tabell B2:9.

Tabell B 2:9 Importens andel av den svenska förbrukningen av vissa varugrupper 1952 och 1971. lmportandel, % Förekomst av kartell 1952 1952 1971

Pannor

ja

Sanitetsporslin tvättställ 16 23 nej __ l och

kloscttskålar 20 22 nej Jarn- metallmanu-

faktunndustrm under Badka, 18 4 nej 70-talet. SOU 1973:29,

Källa: 1952 enligt Holm, 1971 se tabell B 2:1. Bilagor SOU 1973130.

102 Bilaga 2

Importens betydelse har minskat för badkar medan sanitetsporslin har fått en svagt ökad importandel. Detta beror delvis på att legotillverkning tillfälligt var förlagd till Storbritannien i början av l970-talet. Beträffande armatur anges i Holm inga värden men det sägs att icke oväsentliga kvantiteter importeras och exporteras. Läget torde alltså ha varit detsamma som 1971. I SFK-undersökningen ingår 22 importerande företag. Det torde dock finnas avsevärt många fler. Elva rörgrossister svarar för import av de undersökta varugrupperna på 86 milj kr, medan övriga elva importörer svarade för en import på 73 milj kr. Härtill kommer tio tillverkares import på ca 19 milj kr. Den import som går via gruppen övriga importörer vidareförsäljs i stor utsträckning genom rörgrossisterna. Av det undersökta varuområdet försåldes 4/5 av övriga företags import vidare till rörgrossisterna. Även en viss del av tillverkarnas import vidareförsäljs till rörgrossisterna, varför omkring 90 % av den undersökta importvolymen passerar grossistledet. Av rörgrossisternas import på ca 86 milj kr utgjordes den helt övervägande delen av rör och rördelar. Bland importörer utanför rörgrossisterna finns ett betydande företag på rörområdet, Dickson & Sjöstedt K/B, som tillsammans med rörgrossisterna svarade för mer än 90% av importen av rör och rördelar. Ett företag, Armatur-Jonsson AB, svarade för en mycket stor del av importen avseende teknisk armatur för vvs-ändamål. AB Söderberg & Haak och AB Odelberg & Olson dominerade enligt SPK-undersökningen grossistimporten. Därnäst var Ahlsell & Ågren AB, Fosselius & Alpen AB samt Bröderna Edstrand AB de största importörerna. Dessa fem företag svarade tillsammans för mer än 90% av grossisternas sammanlagda import av de undersökta varugrupperna. Dessa uppgifter som endast avser varugrupperna i SPK-undersökningen är troligen giltiga för hela importen av rörinstallationsmaterial. När det gäller handelshinder kan man konstatera att importföretagen endast i liten utsträckning upplever speciella problem som försvårar importen. Bland de faktorer som framkommit i SFK-undersökningen dominerar skilda normer och standard samt tullar. Dessutom nämns fraktkostnaderna och prisnivån som försvårande omständigheter för import.

2.6.2 Export Under 1960-talet har en omfattande export av rörinstallationsvaror byggts upp. Tabell B 2:10 visar den kraftiga ökningen i exportandelen för bl a pannor och sanitetsporslin. Exporten 1952 gick nästan uteslutande till de nordiska länderna. Den stora badkarsexporten 1952 berodde på överkapacitet. Exportens omfattning och relativa betydelse 1971 varierade mycket kraftigt mellan olika varugrupper. I tabell B 2:11 visas exporten av rörinstallationsmaterial 1971 och exportandelen av produktionen. Tabellen bygger på tabell B2:l. Exportandelen var totalt 34% för hela varuområdet vilket är en internationellt sett hög siffra. Särskilt höga

sou 1974:48 Bilaga 2 103

Tabell B 2:10 Exportandel av produktion av rörinstallationsmaterial 1952 och 1971. Uppgifterna för 1952 räknade i ton, för 1971 i milj kr.

1952 1971 % %

Pannor 1 smidda eller svetsade 30 43 Radiatorer 0 19

i

1 Normalavloppsrör och rördelar av gjutjäm 0 l Armatur liten 13 Sanitetsporslin

a Inkl bidéer. Källa: 1952 enligt Holm, 1971 se tabell B 2:1.

exportandelar förekommer för diskbänkar, klosettskålar och på hela värmeområdet. På pumpområdet dominerar Flygt-koncernen exporten. För vissa varor har utvecklingen av exporten beräknats i löpande priser sedan 1965. Exportökningen var som synes snabb 1965-1970. 1971 inträffade en nedgång för vissa produkter men 1972 uppnåddes åter en kraftig ökning. Den snabba exportökning som ägde rum under 1972 tycks ha fortsatt även 1973. Den kraftiga nedgången på pannsidan

Tabell B 2:1 1 Export av rörinstallationsmaterial 1971. Varugrupp Export Export- Expertens procentuella 1971 andel av ökningstakt i löpande Milj kr prod priser, % per år *ä 1971 % 1965- 1970- 1971- 1970 1971 1972

Sanitetsapparatur och diskbänkar 108,6 35

varav pannor för husbyggnadsändamål 97,0 43 9 12 -29 värmeväxlare 22,8 45 Varmvattenberedare 22,3 32 40,5 53 10 - 14 -8 oljebrännare radiatorer 14,4 19 18 14 43 Pumpar för ws-ändamål 100,0 61 Styrutrustning för vvs-ändamål 31,5 40 Isolering för vvs-ändamål 5,0 11 Totalt 537,4 34

3 Enbart diskbänkar_ Källa: SFK-undersökningen och SOS Industri.

104 Bilaga 2

sammanhänger med förhållandena på den tyska marknaden. 3/4 av de exporterande företagen i SPK-undersökningen avser att öka exporten. Speciellt uttalade är där värmeföretagens planer. Exportförsäljningen domineras enligt SPK-undersökningen av ett begränsat antal företag. Av den där angivna exporten, 359,6 milj kr, svarade de sex största för närmare 210 milj kr. Dessa sex företag var Billman- Regulator AB, AB CTC, AB Gustavsbergs Fabriker, AB Järnförädling, Parca-Norrahammar AB och Wirsbo Bruk AB. Företagen var samtidigt bland de tio största materialtillverkarna i undersökningen. Företag med betydande export som inte ingick i undersökningen var Stenberg-Flygt AB, Ifö AB och Aga Plåtförädling AB. Exportandelarna för de företag i SPK-undersökningen som redovisade export varierade inom ett mycket stort intervall, från mindre än en procent upp till omkring 3/4 av den sammanlagda försäljningen. Mer än 1/3 av de exporterande företagen hade exportandelar på högst 10 % och mer än hälften av exportföretagen hade exportandelar på högst 20 %. De fem företag som hade en exportandel över 50 % svarade för 46 % av exporten. En stor del av den svenska exporten av material för rörinstallationer går till de nordiska länderna och Västtyskland. Tillsammans svarar dessa länder för knappa 60 % av de viktigaste delarna av exporten enligt tabell B 2:12. Uppgifterna i tabellen bygger på SPK-undersökningen, men har kompletterats. Dock saknas vissa varugrupper, främst pumpar. Å andra sidan ingår ång- och hetvattenpannor för större värmecentraler, vilka normalt inte har inräknats i denna redogörelse. Rörexporten var 1971 av storleksordningen 70 milj kr, sanitetsvaruexporten som inkluderar armatur ca 120 milj kr samt värmeprodukter knappa 250 milj kr. Som framgår av tabell B 2:12 går omkring 30% av exporten av rör och rördelar till Norge. Övriga större köpare är Danmark och Storbritannien. Exporten inom huvudgruppen rör avser främst kopparrör samt rör och rördelar av stål. Större mottagarländer inom huvudgruppen sanitet är Danmark, Norge och Västtyskland. Utöver sanitetsporslin utgjordes sanitetsvaruexporten av teknisk armatur och rostfritt. Exporten av Tabell B 2:12 Exporten av material för rörinstallationer fördelad på länder, %. Land Rör Sanitet Värme De tre huvudgrupperna tillsammans

Källor: SFK-undersökningen och SOS Utrikeshandel.

SOU l974z48

värmematerial består till hälften av värmeledningspannor, främst villapannor. Värmepannor exporteras i stor utsträckning till Västtyskland och Schweiz, men en icke obetydlig del exporteras till Östeuropa. Dessutom exporteras värmeväxlare, främst till Tyskland och Norge, och varmvattenberedare till Tyskland, Finland och Norge. Styrutrustning för vvsändamål exporteras i betydande omfattning, i första hand till Tyskland och Frankrike samt de nordiska grannländerna. De av SPK undersökta företagen har tillfrågats om vilka faktorer som avsevärt försvårar utrikeshandel med respektive varugrupp. l frågeformuläret har särskilt angivits två exempel på handelshinder, nämligen skilda normer och standard samt höga tullar. Svaren bör uppfattas som en provkarta på hur tillverkarna upplever aktuella eller potentiella hinder för export av de aktuella varorna. Inom huvudgruppen rör uppger ett av de 8 exportföretagen att några handelshinder ej föreligger. Till de faktorer som de övriga företagen ofta nämner hör tullar vid export utanför EFTA samt skilda normer och standard. Ett par företag anser också att transportkostnaderna försvårar exporten. För varugrupperna armatur och rostfritt har hälften av företagen inte uppgivit några handelshinder vid exportförsäljning, varav några ej hade exportförsäljning 1971. Bland de handelshinder som redovisats är tullar samt skilda normer och standard vanligast förekommande. Härutöver framhålls att svenska produkter många gånger genom sin höga kvalitet ligger på en för hög prisnivå i förhållande till andra länder där kraven på produkterna är lägre. Andra företag har enbart angivit prisnivån utan betoning av kvalitetsskillnader. Vidare nämns fraktkostnadernas betydelse av ett par företag. Exportörer av pannor, värmeväxlare, Varmvattenberedare och oljebrännare uppger som regel att handelshinder förekommer vid exportförsäljning. Framförallt angavs tullar inom EG-området, skilda normer och standard samt provningsbestämmelser som försvårande omständigheter vid export. Flera företag angav också prisnivån på utländska marknader eller det höga kostnadsläget för den egna produktionen som besvärande. Av de exporterande företagen i SPK-undersökningen uppgav 20 stycken, dvs närmare 40 %, att man tillverkar särskilda exportserier. Exportserier förekommer i relativt hög grad inom rörsektorn. Två armaturtillverkare har speciella exportserier, liksom de tre största exportörerna av rostfritt. Det är vanligt att de exporterande företagen har särskilda exportserier för värmepannor, Varmvattenberedare och oljebrännare. Förekomsten av särskilda exportserier torde ha sin förklaring i de skilda normer, standard och provningsbestämmelser som råder i olika länder. Exportmarknadsföringen sköttes dels genom dotterbolag, egna representanter eller generalagenter, dels på annat sätt, exempelvis genom svensk exportör. Av de 52 exporterande företagen i undersökningen använde sig 29 st, med en sammanlagd export på 160 milj kr, av en enda exportmarknadsföringskanal, medan övriga företag använde olika marknadsföringskanaler på olika marknader. För de 29 företagen som endast använde en typ av marknadsföringskanal för hela sin export gick mer än

106 Bilaga 2

90 % genom dotterbolag och generalagenter. Totalt fördelade sig exportmarknadsföringen på följande kanaler: 17 företag hade ett eller flera dotterbolag som skötte exportmarknadsföringen, 16 företag hade egna representanter, 34 företag anlitade generalagenter på exportmarknaderna och 12 företag ordnade exportmarknadsföringen på annat sätt. I appendix 2:3 beskrivs Wirsbo Bruks exportmarknadsföring av mjuka rör.

2.7 Struktur- och konkurrensförhâllanden för enskilda varugrupper Detta avsnitt baserar sig på SPK-undersökningen, officiell statistik samt intervjuer i branschen. En sammanställning av produktion och utrikeshandel med de aktuella varorna återfinns i tabell B 2:1 För att ta tillvara gemensamma intressen har drygt 20-talet företag bildat VVS-Fabrikanternas Råd. Syftet är att arbeta för en utveckling av branschen ivid mening. Vidare skall rådet diskutera distributionsfrågor, frågor om teknisk utveckling och exportfrågor. Inom Sveriges Mekanförbund arbetar fyra branschgrupper som omfattar delar av rörinstallationsmaterialtillverkningen nämligen Armaturgruppen, Pumpgruppen, Gruppen Varmvattenberedare och Gruppen Värmepannor. En mindre branschförening är Sveriges förenade oljefabrikanters förening.

2.7.1 Rör

Rör och rördelar för vvs-ändamål tillverkas av stål, koppar, plast, gjutjärn och aducerat gjutgods. Ända till för några år sedan användes enbart styva rör av stål, koppar och gjutjärn. Under 1960-talet har i allt större utsträckning mjuka rör kommit till användning. Till en början användes uteslutande mjuka kopparrör, normalt försedda med en mantel av plast. Senare har man börjat utnyttja mjuka stålrör. Dessa är normalt elförzinkade för att motstå korrosion och försedda med skyddsmantel av plast. Idag utnyttjar man också rör av förnätad polyetenplast (PEX) eller gummi för vatten- och värmeledningsändamål. Plaströr används i Övrigt inom ws-området för avloppsledningar i byggnader samt för vattenoch avloppsledningar i mark. På rörområdet finns endast några få tillverkare av varje rörtyp. Konkurrensen från utländska tillverkare, bl a de stora kontinentala rörverken, är påtaglig liksom substitutionskonkurrensen. Kopparrör samt rör och rördelar av stål. Kopparrör tillverkas dels hårda, raka, dels mjuka, i ring, med eller utan plastmantel. Kopparrör tillverkas i landet av två företag Gusums Bruk AB samt Gränges Essem, av vilka Gränges Essem tillverkar både hårda och mjukar rör. De raka hårda rören dominerade 1971 försäljningen på den svenska marknaden. som uppgick till ca 85 milj kr. Tillverkningen i landet var ca 85 mzlj kr. Export- och importandelen låg mellan 25 och 30 % av tillverkningen resp tillförseln. Den helt övervägande delen av den inhemska produktion som avsattes inom landet gick till husbyggnadssektorn. Kopparrören används

för såväl vatten- som värmeledningar. Kopparrördelar har hänförts till teknisk armatur. av stålrör för ws-ändamål är helt koncentrerad till Tillverkningen AB Wirsbo Bruk och Uddeholm AB. Tillverkningen omfattar rör av typen SMS 326, bl a för kallvattenledningar samt tuber av typ SMS 1786 och 1886 för bl a värmeledningar, samt tunnväggiga, ofta mjuka, stålrör med eller utan plastmantel för värmeledningar. I SPK-undersökningen ingår bara de dimensioner och typer som används vid installationer i byggnader. Tillverkningsvärdet var drygt 50 milj kr. Försäljningsvårdet på den svenska marknaden uppgick 1971 till ca 68 milj kr, varav importen svarade för inemot hälften. Rördelar av stål och aducerat gjutgods, tubkrökar och flänsar för kallvatten och värmeledningar tillverkades av till ett värde av drygt 50 milj kr. AB Järnförädling, som är fyra företag ensam svensk tillverkare av aducerade rördelar, dominerade. Övriga tillverkare är Wirsbo Bruk AB, Uddeholm AB och AB Karl Josefsson & Söner. Försäljningen på den svenska marknaden uppgick 1971 till ca 35 milj kr varav en mindre del importerades. Exporten var betydande och uppgick till ca 40 % av tillverkarnas sammanlagda försäljning. avloppsrör (inkl markavlopp) och rördelar av plast. AB Tryckrör, Fabriker var 1971 den största plaströrstillverkaren i landet Gustavsbergs och svarade samma år för omkring 40 % av den svenska plaströrsmarknaden som totalt uppskattas till ca 150 milj kr. Av denna försäljningsvolym avsåg drygt 100 milj kr rör för installationsändamål, övriga rör användes till vattendistribution, kulvertledningar etc och har grövre dimensioner än vvs-rören. Av rör och rördelar för installationsändamål var den svenska tillverkningen 76 milj kr, importen 32 milj kr. Den näst största plaströrstillverkaren efter Gustavsberg var 1971 Tarkett AB med fabrik i Ronnebyhamn. Dessa två företag samt AB Wifa-Verken svarade för hela den svenska tillverkningen av PVC-rör. Genom Gustavsbergs Fabrikers förvärv av Tarketts plaströrsfabrik 1972 stärktes ytterligare företagets ställning Bland övriga tillverkare av rör och på den svenska plaströrsmarknaden. rördelar av plast återfinns Gränges Essem och Wirsbo Bruk som utvecklat rör av förnätad polyetenplast (PEX) samt AB Polyrör och AB Wifa- Verken. Gustavsberg och Tarkett svarade sammanlagt för 50 å 60 % av försäljningen av plaströr och rördelar av plast för rörinstallationer 1971. Importen svarade för 31% medan exporten var av liten omfattning. Detta innebär att Gustavsbergs andel av den svenska tillverkningen av plaströr, av de här nämnda slagen, efter förvärvet av Tarketts produktion var ca 80 %. Mer än 60 % av försäljningen i landet avsåg PVC-rör, medan PEl-l-, PEX- samt ABS-rör sammanlagt svarade för en relativt liten del av marknaden. Den större delen av återstående 40 % avsåg rördelar. Plaströr har på senare år snabbt ersatt giutjärnsrör. Sedan 1971 har tillverkningen av framförallt PEX-rör ökat starkt. En stor del av dessa rör exporteras. Gustavsbergs dominans på PVC-plaströr kvarstår men PVC-rörens betydelse på hela plaströrsmarknaden har minskat något. Även om tillkomsten av rörtillverkande företag synes osannolik får man räkna med ett ökande importtryck bl a från Finland.

108 Bilaga 2

De företag som tillverkar rör och rördelar av plast för vvs-ändamål äri flertalet fall medlemmar i Sveriges Plastförbund. Rör och rördelar av gjutjärn för inomhusavlopp. Normalavloppsrör av gjutjärn tillverkas av två företag, AB Åkers Styckebruk och AB Gustavsbergs Fabriker. Sistnämnda företag är, som tidigare nämnts, den i särklass störste plaströrstillverkaren i landet och är därigenom tillverkare av de två konkurrerande typerna av avloppsrör, gjutjärn och plast. Utrikeshandeln med normalavloppsrör är obetydlig. Rördelar av gjutjärn tillverkades 1971 av AB M Lundgrens Gjuteri och AB Aug Hanssons Gjuteri. Fr 0 m januari 1972 övertog emellertid M Lundgrens Gjuteri rördelstillverkningen från Aug Hanssons Gjuteri. Totalmarknaden för varugruppen uppgick 1971 enligt SPK-undersökningen till 22 milj kr varav en mindre del avser rördelar. Även om gjutjärnsrören kommer att ha viss marknad även i fortsättningen, bla på grund av bättre ljudegenskaper torde det inom några år finnas utrymme för bara en tillverkningsenhet i landet.

2.7.2 Armatur och kopplingar Armaturtillverkarna är genomsnittligt små företag men tillverkningen domineras av ett fåtal stora. Armatur: teknisk armatur för vvs-ändamål; ventiler och kopplingar. De 21 tillverkarna av teknisk armatur hade år 1971 en försäljning på 132 milj kr av teknisk armatur för vvs-ändamål. Mer än 3/4 var ventiler och återstoden kopplingar inklusive kopparrördelar. Importen svarade för drygt l/4 av marknadstillförseln, medan exportandelen uppgick till 20 %. Den största armaturtillverkaren är A H Andersson & Co AB och den näst största Tour Agenturer AB, båda ingående ilncentive-gruppen. En viss dubbelräkning är sannolik eftersom A H Andersson & Co AB har vissa leveranser till Tour Agenturer AB. Den därnäst största tillverkaren av teknisk armatur är AB Vårgårda Armaturfabrik, som tillhör Coronaverken. De sex största företagen har en sammanlagd marknadsandel på nära 60 %. Återstående 15 tillverkare svarar för 15 % av marknaden. Armatur: sanitetsarmatur; blandare, ventiler och kopplingar. Tolv svenska armaturtillverkare tillverkade sanitetsarmatur till ett värde av 70 milj kr 1971. En mindre del härav exporterades. Den inhemska produktionen svarade för 90 % av marknadstillförseln, återstoden importerades. Av de inhemska tillverkarnas totala försäljning utgjorde 6l milj kr blandare och ventiler medan 9 milj kr avsåg kopplingar. Av de tolv företag som tillverkade sanitetsarmatur, var fem företag även producenter av teknisk armatur. Endast ett företag, AB Vårgårda Armaturfabrik, var bland de sex största tillverkarna av såväl teknisk armatur som sanitetsarmatur. Sanitetsarmatur användes så gott som uteslutande för husbyggnadsändamål. De tre största sanitetsarmaturtillverkarna, F M Mattsson AB, AB Vårgårda Armaturfabrik och Mora Armaturfabrik AB, hade 1971 en sammanlagd marknadsandel på 71 % och de ser största företagen 82%. Övriga sex tillverkare svarade sammanlagt för 8 % av försäljningen. Resten, 10 %, importerades. Produktionen säljs till en del

direkt till tillverkare av sanitetsporslin och badkar som monterar armaturen. Vattenlås för sanitetsapparater av g/utjärn och plast. Vattenlås och golvbrunnar är relativt enkla komponenter i det Sanitära rörsystemet. Den svenska tillverkningen 1971 hade ett värde av 4,2 milj kr och produkterna tillverkades av ett fåtal företag. Plast har mer och mer konkurrerat ut gjutjärn men den sistnämnda typen övervägde dock 1971 . Vattenlås av gjutjäm tillverkades 1971 av fyra företag, nämligen Ebbes Bruk AB, Kockums Jernverk AB, AB M Lundgrens Gjuteri och Skeppshults Gjuteri AB. Exporten var av mycket liten betydelse. Utöver de undersökta slagen av Vattenlås förekommer också vattenlås av förkromad mässing, varför den redovisade marknadsbilden är ofullständig. Golvbrunnar av gjutjärn och plast. Golvbrunnar av gjutjärn tillverkades 1971 av tre undersökta företag, AB M Lundgrens Gjuteri, Skeppshults Gjuteri AB och AB Sjöbo Bruk av vilka de sistnämnda även tillverkade plastgolvbrunnar. AB Konstharts tillverkade enbart golvbrunnar av plast. Utrikeshandeln var obetydlig och den svenska tillverkningen var knappt 9 milj kr. Den övervägande delen utgjordes av gjutjärnsgolvbrunnar.

2.7.3 Sanitetsporslin, badkar och rostfria produkter

sanitetsporslin. Sanitetsporslin tillverkas inom landet av Ifö AB och AB Gustavsbergs Fabriker. Tillverkningens saluvärde var år 1971 enligt statistiska centralbyråns statistik 132,5 milj kr. Av detta avsåg 65 % klosettskålar och resterande 35 % huvudsakligen tvättställ och bidéer. De två företagens försäljning torde ha varit ungefär lika stor, möjligen var Gustavsbergs något större än lfös. Importen avser dels import från Finland av sanitetsporslin av märket Arabia, dels import från Holland och Storbritannien. Importen från Finland säljs av Värme & Sanitets AB Ido som till 2/3 ägs av Euroc-koncernen. Ido har en sammansättningsfabrik i Norrtälje. Importen från Holland sker genom vvs-importföretaget Lagerstedt & Krantz AB som representerar den betydande holländska tillverkaren Sfinx. Importen anses vara accepterad av de svenska tillverkarna så länge marknadsandelen är liten. Av försäljningen på den svenska marknaden svarar Gustavsberg för ca 50 % samt Ifö och Ido vardera för 20-30 %. Importen från Holland motsvarar endast ca 5 % av försäljningen på den svenska marknaden. Enligt den officiella statistiken förekom 1971 även viss import från Storbritannien. Denna bestod till stor del av delar som gick in i den svenska produktionen. I mindre omfattning importerades dock sanitetsporslin och badkar från Storbritannien och Västtyskland. Exporten av sanitetsporslin var betydande. Ifö svarade 1970 för ca 2/3 av exporten och Gustavsberg för resten. Badkar. Badkar av plåt tillverkades år 1971 av Gustavsberg och Ifö. Tillverkningsvärdet var 35 milj kr. En obetydlig kvantitet gjutna badkar tillverkades av Ankarsrums Bruk inom Electrolux-koncernen. Gustavsbergs andel av försäljningen på den svenska marknaden anses ha varit

l lO Bilaga 2

knappt 2/3. Import från Italien och Västtyskland motsvarar mindre än 5 % av försäljningen. Ca 15 % av den svenska tillverkningen exporterades 1971 huvudsakligen till de nordiska länderna, Storbritannien och Schweiz. Diskbänkar och sanitetsapparater för fast installation av rostfritt stål. Tillverkningen av rostfria diskbänkar och sanitetsapparater för fast installation uppgick 1971 till 127 milj kr. Härav exporterades för 52 milj kr. De största tillverkarna av rostfritt var Ifö Stålpressnings AB, AB Gustavsbergs Fabriker, Växjö Rostfritt AB och AB Motala Verkstad. Standarddiskbänkar exporteras sedan många år i stor utsträckning. Från 1970 till 1973 har även exporten av andra rostfria sanitetsprodukter ökat snabbt. Av de totalt elva tillverkarna av rostfritt svarade de sex största för 88 % av tillverkningen. Standarddiskbänkar tillverkades år 1971 av Ifö Stålpressnings AB, AB Gustavsbergs Fabriker, AB Motala Verkstad samt Ramnäs Bruk-divisionen inom Bulten-Kanthal AB. AB Motala Verkstad hade den mest omfattande tillverkningen 1971 och överlät diskbänkstillverkningen till lfö Stålpressnings AB i april 1972. Försäljningen av standarddiskbänkar på den svenska marknaden uppgick 1971 till ca 32 milj kr medan exporten uppgick till knappt 42 milj kr.

2.7.4 värmeprodukter Värmeledningspannor: villapannor, pannor för flerfamiljshus samt stora värmeverk 0 d. Värmeledningspannor inklusipannor för värmecentraler, ve hetvattenpannor för husbyggnadsändamål tillverkades 1971 av 14 företag i landet till ett värde av 226 milj kr varav försäljningen på den svenska marknaden var ca 129 milj kr. Härtill kom import på drygt 4 milj kr. Exporten uppgick till 97 milj kr vilket alltså motsvarar en exportandel av tillverkningen på 43 %. Inkluderas tillverkningen av större ångpannor och hetvattenpannor för bl a industribruk blir försäljningen 372 milj kr. Den största panntillverkaren som ingår i SPK-undersökningen är AB Svenska Maskinverken. Företaget har dock helt inriktat sin verksamhet på större hetvatten- och ångpannor, huvudsakligen för kraftvärmeverk, industrier och fartyg. Endast en mycket liten del avser centraler för av husbyggnader. De därnäst största är AB CTC och uppvärmning ?area-Norrahammar AB. Parca-Norrahammar är den enda svenska tillverkaren av gjutna pannor. Strukturrationaliseringen bland tillverkare av värmeprodukter har varit snabb på senare år. Som nämntsi annat sammanhang beror det dels på nedgången i bostadsbyggandet, dels på den snabba övergången till fjärrvärme och elvärme. Flera av de företag som tillverkar pannor har tagit upp tillverkning av värmeväxlare och Varmvattenberedare. I slutet av 1973 torde CTC och Parca-Norrahammar svara för över 75 % av tillverkningen inom landet. Koncentrationen är nu av pannor för husbyggnadsändamål så hög att ytterligare fusioner knappast väntas. Försäljningen av värmepannor för husbyggnadsändamål i Sverige domineras av Parca-Norrahammar som stärkt sin ställning genom att 1972

Bilaga 2 lll

överta AB Gustavsbergs Fabrikers tillverkning av villapannor mm i Reftele och stora pannor i Gustavsberg. AB Gustavsbergs Fabriker marknadsför dock även i fortsättningen villapannor. Det andra storföretaget på den svenska marknaden är AB CTC som 1971 hade en betydligt större utlandsförsäljning än Parca-Norrahammar. De därnäst största företagen var l97l AB Hill & C0, Osby-Pannan AB samt Maskinaffären Generator AB. Ovannämnda fem företag hade 1971 en sammanlagd inhemsk försäljning av värmeledningspannor för husbyggnadsändamål på 110 milj kr, vilket utgör ca 83 % av den sammanlagda försäljningen. I december 1973 gick Euroc AB in på pannmarknaden genom att förvärva Hill & Co AB. Företaget ingår nu i Ifö-divisionen. AB Hill & C0 var 1973 den tredje i storlek av tillverkarna av pannor för husbyggnadsändamål. Företaget, som 1973 ändrade namn från Exoverken AB, begärdes i oktober 1973 i konkurs. Det kan nämnas att Euroc AB förvärvade företaget i konkurrens med Parca-Norrahammar AB. Parca-Norrahammar bjöd ett högre pris men Euroc lämnade, i ansökan om lokaliseringslån, större garantier för att sysselsättningen skulle upprätthållas vilket fällde utslaget. Elva av de 14 panntillverkarna hade villapannor i sitt sortiment, tillverkningsvärdet var 138 milj kr. Försäljningen av villapannor på den svenska marknaden uppgick 1971 till närmare 59 milj kr medan exportförsäljningen låg på 79 milj kr. Exportandelen var ca 57 %. Någon import av villapannor förekom inte 1971. Den i särklass största tillverkaren av villapannor var AB CTC som, trots att endast en mindre del säljs i Sverige, även hade en dominerande ställning på den svenska marknaden för villapannor. 1973 köpte AB CTC Egnahemspannan AB med en försäljning på 6 â 7 milj kr per år. Den därnäst största tillverkaren av villapannor var ?area-Norrahammar AB varefter följde AB l-lill & C0. Dessa tre företag svarar tillsammans för över 70 % av försäljningen av villapannor i landet. De sex största villapanntillverkarna hade en sammanlagd marknadsandel av ca 88 %. Pannor för flerfamiljshus tillverkades 1971 av sju företag för ca 35 milj kr, varav sex samtidigt tillverkade villapannor. Försäljningen på den svenska marknaden uppgick till knappt 25 milj kr varav en mindre del importerats. Parca-Norrahammar AB svarade ensamt för större delen av denna marknad och täckte tillsammans med AB Gustavsbergs Fabriker och AB Hill & Co 90 % av marknaden. Exporten uppgick till ll milj kr. Större pannor för husbyggnadsändamål tillverkades 1971 av sex företag för ca 55 milj kr. Försäljningen på den svenska marknaden uppgick till ca 48 milj kr och på exportmarknaden till ca 7 milj kr. Importen var liten. De största tillverkarna var Maskinaffären Generator AB, Osby-Pannan AB och AB Gustavsbergs Fabriker. Elpannor, villapannor och övriga. Tillverkningen av elpannor i landet var 1971 7 milj kr. Importen var l milj kr. Någon export förekom inte. Den största tillverkaren av elpannor är AB Zander & Ingeström. Övriga två tillverkare är Parca-Norrahammar AB samt AB CTC vilka främst är inriktade på villaelpannor medan AB Zander & Ingeström tillverkar elpannor för industriändamål.

l l 2 Bilaga 2

Värmeväxlare. De tre ovannämnda tillverkarna av elpannor är samtidigt de tre största producenterna av värmeväxlare. Av deras totala tillverkning av värmeväxlare år 1971 på 42 milj kr avsattes 20 milj kr på den svenska marknaden och 22 milj kr på export. Övriga fyra tillverkare sålde värmeväxlare till ett värde av drygt 8 milj kr, nästan uteslutande på den svenska marknaden. Någon import av värmeväxlare förekom ej. Försäljningen på den svenska marknaden uppgick 1971 till 28 milj kr. Härav utgjorde 10 milj kr kompletta enheter med automatik etc, medan återstoden utgjordes av enbart Värmeväxlarenheter. Exportförsäljningen avsåg också enbart Värmeväxlarenheter. Varmvattenberedare. De åtta tillverkarna av Varmvattenberedare hade ett sammanlagt försäljningsvärde 1971 på 69 milj kr varav 22 milj kr på export. Importen var obetydlig. Företag som enbart tillverkar mindre Varmvattenberedare, exempelvis för fritidsbostäder, har ej ingått i företagsurvalet. De flesta företagen tillverkade både elvarmvattenberedare och Varmvattenberedare av konventionell typ, avsedda för anslutning till panna. Av försäljningen på den svenska marknaden avsåg mer än l/3 Varmvattenberedare av konventionell typ medan motsvarande andel för exporten var 3/4. De största tillverkarna var AB Thermia-Verken inom CTC-gruppen som huvudsakligen tillverkade Varmvattenberedare av konventionell typ samt Nibe-Verken AB som till största delen tillverkade elvarmvattenberedare. Det tredje företaget i storleksordning var AB CTC. Thermia-Verken införlivades i CTC-gruppen år 1971. Dessa tre, samt Parca-Norrahammar AB, svarade för drygt 80 % av den svenska försäljningen och för praktiskt taget hela exportförsäljningen. Oljebrännare. l ingår åtta tillverkare av oljebrän-

_SPK-undersökningen nare med ett tillverkningsvärde 1971 på 77 milj kr. Den totala försäljningen

av oljebrännare på den svenska marknaden uppgick 1971 till 43 milj kr medan exportförsäljningen uppgick till ca 40 milj kr. Oljebrännare importerades för 7 milj kr. Sju företag tillverkade brännare för Villapannor medan fyra företag tillverkade Övriga brännare. Villabrännare svarade för 40 % av den inhemska försäljningen och för över 55 % av exporten. De tre största tillverkarna av oljebrännare, AB Bentoneverken, B Palm & C0 AB och Perfecta-Silenta AB, svarade sammanlagt för 2/3 av försäljningen i landet och för 3/4 av exporten. De två största panntillverkama har numera även oljebrännartillverkning. CTC AB äger hälften av Perfecta-Silenta AB. ?area-Norrahammar förvärvade 1973 Bentoneverken AB. Radiatorer. 1971 tillverkades radiatorer till ett värde av 77 milj kr. var 14 milj kr. Försäljningen av radiatorer inom landet har Exporten minskat sedan mitten av 60-talet räknat i yta. Exporten har ökat kraftigt de senaste åren och 1971 var exportandelen 19 %. Importen var obetydlig. Radiatorer tillverkades 1971 av 10 företag, 1961 var antalet radiatortillverkare 15. Den största tillverkaren är Aga Plåtförädling AB som också torde svara för huvuddelen av exporten. Under 1972 och 1973 har två företag lagts ned och ett förvärvats av Aga Plåtförädling AB. I Radiatorindustrins Fabrikantgrupp samarbetar flertalet radiatortillverka-

sou 1974:48 Bilaga 2 l 13

re och utarbetar bl a gemensamma cirkaprislistor för den svenska marknaden.

2.7.5 Pumpar för vvs-ändamål Pumpar för ws-ändamål inkluderar värmeledningspumpar (huvudsakligen cirkulationspumpar), avloppspumpar, tryckstegringspumpar, djupbrunnspumpar, pumpautomater, vattenringpumpar samt fjärrvärmepumpar. I Sverige tillverkas pumpar av detta slag huvudsakligen av nio företag men fyra dominerar: Stenberg-Flygt AB, Perfecta-Silenta AB (dessa pumpar marknadsförs av AB Gustavsbergs Fabriker), Vadstena/Göta Pump AB och Foke Pump AB (tidigare Odell & Ekberg AB). Fjärrvärmepumpar tillverkas även av Zander & Ingeström och Sonessons Pump AB. Flygts har den största marknadsandelen. Utöver de nämnda sex finns tre mindre tillverkningsföretag. Under 60-talet har antalet pumptillverkande företag totalt minskat till hälften. Vid början av 1960-talet tillverkades pumpar för vvs-ändamål av 14 företag. Hittills under 1970-talet har ingen förändring skett. Den totala tillverkningen i landet av pumpar för vvs-ändamål hade 1971 ett värde på ca 165 milj kr. Försäljningen iSverige kan uppskattas. till ca 85 milj kr. Någon volymökning har knappast inträffat sedan dess, priserna har dock stigit 5 â 8 % per år 1971-1973. Importen torde ha varit högst 20 milj kr 1971 och tillförseln från inhemska företag ca 65 milj kr. Importen avsåg huvudsakligen fjärrvärmepumpar och avloppspumpar men även en del små värmeledningspumpar, tryckstegringspumpar samt pumpautomater. Exporten av avloppspumpar var ca 100 milj kr 1971. Den har ökat sedan dess. l övrigt var exporten liten. Av de dominerande pumptillverkarna är endast Perfecta-Silenta ägarmässigt anknutet till företag som gör andra installationskomponenter. Företaget ägs av CTC och Gustavsberg. Vadstena/Göta Pump AB ägs av norska intressenter som inte tillverkar pumpar eller ws-material, Flygts ägs av ITT och Foke är ett familjeföretag.

2.7.6 Utrustning för styrning och övervakning av vvs-anläggningar

Styrsystem installeras för att pannor, brännare, pumpar, ventilationsanläggningar m m skall fungera riktigt. Styrutrustning innehåller oftast en stor mängd komponenter med mekanisk, elektromekanisk, elektronisk, pneumatisk eller hydraulisk funktion. Kombinationer förekommer oftai den för reglering erforderliga kedjan givare, reglerfunktionsenhet och styrdon. För att underlätta driften och övervakningen speciellt av stora och komplicerade objekt har man numera utvecklat utrustningar för central styrning där övervakning, manövrering etc kan skötas från ett enda eller några få ställen i byggnaden. I SFK-undersökningen ingår fyra svenska tillverkare av styrutmstning för ws-ändamål. De hade en sammanlagd försäljning av Styrutrustning 1971 på omkring 80 milj kr, varav ungefär 40 % på export. Importen var betydande och uppgick 1971 till omkring 30 milj kr. De två stora svenska

l 14 Bilaga 2

tillverkare som ingår i undersökningen är Billman-Regulator AB och Tour Agenturer AB. Dessa två företag svarade också för en viss import. Övriga importörer är Kontroll-Automatik Fabriks AB, Satchwell Regulatorer AB och Honeywell AB. Billman-Regulator är till 97 % ägt av Euroclimate AB, Satchwell Regulator ingår i General Electric Company, England.

Honeywell är helägt dotterbolag till Honeywell lnc, USA. För komplice- i

rade anläggningar utför tillverkaren ofta installationen med egna montörer. De tre största företagen på den svenska marknaden är Billman-Regulator AB, Tour Agenturer AB och Honeywell AB. De svarar tillsammans för ca 90 % av marknaden och har ungefär lika stor marknadsandel var. Ett antal småföretag av mindre betydelse har inte tagits med i SPK-undersökningen. Beträffande övriga två tillverkare säljer Armaturfabriken Trio AB hela sin produktion av styrutrustning, radiatortermostatventiler, till Aga Plåtförädling AB. TTM-Produkter AB sysslade 1967 enbart med montering av en egen konstruktion inom ventilationsområdet. Vissa system för övervakning och kontroll som inte ingår här betraktas som svagströmsinstallationer.

2.7.7 Material för isolering av vvs-anläggningar Isolering av rörledningar för vatten och ventilationskanaler sker främst för att uppnå värmeisolering, ljudisolering och skydd mot spridning av brand. För detta ändamål används mineralull i mattor och skivor samt i form av rörskålar där mineralullens form anpassats till rörens. Mineralullen täcks oftast med ett tunt plastskikt kallat plastplåt. För värmeisolering används dessutom cellplast i viss utsträckning. Material för isolering av ws-anläggningar i byggnader såldes i Sverige år 1971 till ett värde av ca 40 milj kr. Exporten uppgick till ca 5 milj kr och importen var obetydlig. Sedan 1971 har exporten ökat starkt. Två företag tillverkade dessa varor, Rockwool AB och Gullfiber AB. I båda fallen kommer tekniken från utländska licensgivare eller liknande. Rockwools marknadsandel på denna del av isoleringsmarknaden är minst 75%. Båda företagen äger stora entreprenadföretag. Se Bilaga 3.

2.8 Investeringar och kostnader för FoU-arbete bland tillverkare av material för rörinstallationer I detta avsnitt redovisas några uppgifter som är hämtade direkt ur SPK-undersökningen. Detta innebär att hela branschen inte ingår. De undersökta 81 materialtillverkarnas sammanlagda investeringar i byggnader och maskiner under tvåårsperioden 1970-71 uppgick till 576 milj kr. Härav avsåg 16 % investeringar inom ws-materialsektorn. Två företag svarade för 38 % av investeringarna inom denna sektor och ytterligare sju företag för 35 % tillsammans. 17 företag uppger att man under 1970-71 ej gjorde några investeringar alls i byggnader och maskiner för tillverkning av vvs-material.

Bilaga 2 115

De undersökta 81 företagens sammanlagda kostnader för forskning och utveckling (F0 U) under 1971 uppgick enligt SPK-undersökningen till 51 milj kr varav 23 milj kr avsåg ws-materialsektorn. Med FoU har i denna undersökning avsetts verksamhet för att få fram nya produkter eller avsevärda förbättringar av redan befintliga. Till FoU har i detta sammanhang ej hänförts verksamhet som bedrivs för att förbättra produktionstekniken eller för att åstadkomma smärre modellförändringar etc. Det ligger i sakens natur att uppgifterna om FoU-kostnader måste tolkas med viss försiktighet då någon exakt avgränsning mot andra närliggande aktiviteter ej låter sig göra. Detta gäller inte minst uppskattningarna av den andel av forskningen som avser ws-ändamål. I tabell B 2:13 redovisas FoU-kostnadernas fördelning totalt och för ws-ändamål. En femtedel av företagen redovisade inga FoU-kostnader över huvud taget. Spridningen för de redovisade värdena var dock mycket stor både absolut och sett i relation till företagens omsättning. När det gäller kostnader för forsknings- och utvecklingsarbete inom vvs-området uppgick den sammanlagda kostnaden till 23 milj kr varav sju företag svarade för närmare 2/3. Ungefär 2/3 av företagen hade FoUkostnader inom området på högst 100 000 kr. Tabell B 2:13 Företag med tillverkning av rörinstallationsmaterial fördelade efter storleken av totala FoU-kostnader och FoU-kostnader för vvs-sektorn samt FoUkostnademas storlek för företagen i respektive intervall. Antal FoU-kostnader (tkr) Totalt företag] antal tkr 0-100 101-200 201-500 501-1 0001001- före. tag/tkr

Totalt

antal 41a 9 14 3 14 81 tkr 640 1 490 4 790 2 010 42 055 50 985 Vvs antal 52h 10 9 3 7 81 tkr 1 185 1670 3 235 2 210 14 528 22 828 a Därav 20 företag som ej haft några FoU-kostnader. b Därav 22 företag som ej haft några FoU-kostnader inom ws-området. Källa: SPK-undersökningen

Som tidigare påpekats redovisas i SPK-undersökningen inte hela tillverkningen av ws-material för de undersökta företagen. Nedanstående tabell B 2:14 visar FoU-kostnadernas procentuella andel av omsättningen för de varugrupper SPK-undersökningen särskilt behandlar.

Tabell B 2:14 FoU›kostnader FoU-kostnader i pro-

Källa: SPK-undersökningen

l 16 Bilaga 2

På grund av materialets osäkerhet får procenttalen betraktas som

storleksordningar. Den högre FoU-kostnadsandelen av omsättningen på värmeområdet stämmer väl överens med uppfattningen att värme- och klimatfrågorna inom installationsområdet är de tekniskt mest komplicerade. Kostnaderna för FoU-arbeten, för den svenska industrin i genomsnitt, torde ligga på 1,5 % av omsättningen. I ovanstående redovisning ingår inte FoU-kostnaderna vid tillverkning av sanitetsporslin, badkar, radiatorer, pumpar, isolering m m, eftersom dessa varugrupper inte ingår i SPK-undersökningen. För hela rörinstallationsmaterialtillverkningen i landet kan kostnaderna för FoU-arbeten bedömas ha uppgått till 26 milj kr år 1971 eller 1,6 % av produktionens saluvärde.

2.9 FörsäI/ningsvägar för material för rörinstallationer samt marknadsföring och prissystem SFK-undersökningen har kartlagt försäljningsvägarna, marknadsföringen och prissystemen för en del av tillverkningen av vvs-material. Här redovisas dessa uppgifter. l avsnitt 2.1 ovan visas omfattningen av den del av hela tillverkningen av rörinstallationsmaterial som ingår i SPK-undersökningen.

2.9.1 Försäljningsvägar Försäljningen till rörgrossisterna av SPK-undersökningens varugrupper uppgick till 551 milj kr vilket motsvarade 62% av producenternas svenska försäljning, vilket även framgår av tabell B 2:15. Om man emellertid exkluderar sådana ång- och hetvattenpannor som huvudsakligen går till industrier, kraftverk och kommuner, går 3/4 av försäljningen genom rörgrossister.

Tabell B 2:15 Försäljningsvägar på den svenska marknaden 1971 för viss material till rörinstallationer.

Köpare Huvudgrupp Rör Armatur, Värme Summa rostfritt m m mkr % mkr % mkr % mkr %

ligen installationsverksamhet - - 2 1 9,6 9,6 Byggmaterialindustri 2,5 1 7,5 3 4,8 1 14,8 2 Övrig industri 2,9 2 13,5 5 51,3 12 67,7 8 Byggherrar - 3,5 1 7 4 30,0 33,5 Övriga 1,5 1 12,2 5 119,8 28 133,5 14

Summa 213,2 100 251,0 100 427,7 100 891,9 100

Källa: SPK-undersökningen

Bilaga 2 117

Inom huvudgruppen rör dominerar försäljningen genom rörgrossisterna helt med 03.95 % av försäljningen. I övrigt såldes vissa kvantiteter rör främst till installatörer, byggmaterialindustrin och övrig industri. För m m var rörgrossisternas ställning också mycket stark armatur, rostfritt till dessa. För dessa varor spelade dock då 4/5 av försäljningen gick övriga grossister en viss roll, liksom försäljning till försäljning genom Till gruppen övrig industri gick omkring 5 % av byggmaterialindustrin. försäljningen och av ungefär samma omfattning var försäljningen till gruppen övriga. Inom värmeområdet svarade rörgrossisterna för ungefär försäljning. Exklusive ång- och hetvatten- 1/3 av tillverkningsföretagens för industriellt bruk går ungefär hälften av försäljningen till pannor Sammanlagt var den näst största avnämaren gruppen rörgrossisterna. övriga, där kommuner, kraftverk etc utgör största delen och försäljningen avser ång- och hetvattenpannor. Industrin var den därnäst största köparkategorin följd av installatörer och byggherrar. som ej ingår i SPK-undersökningen, sanitets- Två viktiga varugrupper porslin och badkar, säljs till allra största delen genom rörgrossisterna. Likaså har undersökningen ej heller omfattat radiatorer, vilka också till allra största delen säljs genom rörgrossisterna. Om dessa varugrupper inkluderas andel av materialförsäljningen beräknas kan rörgrossisternas till omkring 80 %. Som tidigare redovisats svarar grossisterna dessutom för hälften av importen av de undersökta varugrupperna samt fungerar som återförsäljare för merparten av övriga importföretags försäljning. Detta bekräftar rörgrossisternas dominerande betydelse för materialför-

säljningen i landet. l tabell av vissa B 2:16 visas exempel på den andel av försäljningen som gick genom grossister 1971. Hela försäljningen av rör varugrupper och rördelar av giutjärn för inomhusavlopp gick genom rörgrossisterna. Däremot såldes endast 15 % av varugruppen styrutrustning genom rörgrossisterna medan mer än hälften av försäljningen inom denna varugrupp direkt till installationsföretag. Beträffande varugruppen värmeledgick

för vissa Tabell B 2:16 Försäljning 1971 till rörgrossisterna av inhemsk produktion varugrupper

Huvudgrupper respektive varugrupper % Sanitet Värme % Rör

Teknisk armatur Värmelcdnings- Kopparrör samt rör 96 Sanitetsarmatur pannora 63 och rördelar av stål Vattenlås för sani- l-Ilpannor 45 Tryckrör, avlopps- Värmeväxlare rör och rördelar av tctsapparater 93 Golvbrunnar Varmvattenberedare plast Rostfritt Oljebrännare 70 Rör och rördelar av Styrutrustning för gjutjärn för inom- 100 vvs-anläggningar 15 husavlopp 95 81 503 Totalt för industriellt “Avser försäljning exklusive ångpannor samt hetvattenpannor bruk Källa: SFK-undersökningen

l 18 Bilaga 2

ningspannor svarar grossisterna för omkring 63 % av försäljningen exklusive ång- och hetvattenpannor för industriellt bruk.

2.9.2 Marknadsföring

I SFK-undersökningen har vissa uppgifter om de tillverkade företagens marknadsföring redovisats. Bl a har företagen om tillfrågats de egna insatsernas omfattning och till vilka grupper man huvudsakligen vänder sig. Flera slag av samarbete i marknadsföringsfrågor förekommer. Organisationen VVS-lnformation har bildats av grossister, installatörer och flertalet materialtillverkare. Syftet med VVS-Information är att allmänt verka för att vidga marknaden för vvs-installationer, samt att ta fram allmänna underlag för branschens marknadsbedömningar. I Fabrikantgruppen Rör, Värme och Sanitet ingår 7 tillverkare av vvs-varor. Syftet med gruppen är att samordna vissa delar av marknadsföringen bla kontakterna med konsulter och installatörer. Företaget Vvs-marketing i Norrköping har åtagit sig bl a marknadsföringsansvaret för några materialtillverkare. AB Gustavsbergs Fabriker marknadsför inte bara sina egna produkter utan även varor som kompletterar sortimentet. I vissa fall har de utvecklats inom Gustavsberg. Hösten 1973 har ett försäljningssamarbete mellan Värme & Sanitets AB IDO och Mora Armaturfabrik annonserats. Elva av de fjorton företagen som ingår i huvudgruppen rör i SPKundersökningen handhar själva marknadsföringen av sina produkter. Tre företag har helt eller till allra största delen överlåtit marknadsföringen till rörgrossisterna. I övrigt deltog rörgrossisterna endast i liten utsträckning i marknadsföringsarbetet. För armatur, rostfritt, golvbrunnar och vattenlås handhas marknadsföringen av tillverkarna huvudsakligen och rörgrossisterna gemensamt. Åtta företag av totalt 44 har lagt hela marknadsföringsansvaret på rörgrossisterna medan tre företag uppger att rörgrossisterna ej medverkar i marknadsföringen alls. Det förekommer även att marknadsföringen handhas av andra före_tag inom den egna koncernen och att tillverkaren överlåtit försäljning och marknadsföring till en importör. När det gäller värmesektorn handhar 20 företag av de totalt 30 som ingår i SPK-undersökningen helt eller till största delen marknadsföringen själva. Ytterligare fem företag har i stor utsträckning själva hand om marknadsbearbetningen men då parallellt med rörgrossisterna eller andra företag. Endast ett företag har lagt hela marknadsbearbetningen på rörgrossisterna. Tre företag har helt eller till största delen överlåtit marknadsbearbetningen och i två fall även försäljningen till speciella företag. Inom huvudgruppen rör inriktade sig de tre företag som överlåtit marknadsföringsansvaret till grossisterna enbart på att bearbeta dessa. I övrigt inriktade sig flertalet tillverkare på såväl byggherrar och byggentreprenörer som konsulter och installatörer. En viss övervikt för konsulterna kan dock konstateras. En tillverkare av plaströr inriktade sig huvudsakligen på att marknadsbearbeta kommuner vilket med att sammanhänger vissa plaströrstyper används i det kommunala ledningsnätet. Även på

Bilaga 2 119 SOU |974248

sanitetsområdet var marknadsbearbetningen inriktad på alla ovannämnda Marknadsbearbetningen inom värmesektorn inrikparter i byggprocessen. tades främst på installatörer men också i stor utsträckning på konsulter. Två företag inom värmeområdet uppgav att marknadsbearbetningsinsatserna i första hand riktades mot byggherrar. Inom huvudgruppen rör hade de 14 undersökta företagen sammanlagt som skötte den svenska marknadsbearbetningen av ett 80-tal anställda berörda varugrupper, dvs i genomsnitt sex personer per företag. De flesta närmare bestämt tio företag, var representerade endast på tillverkarna, Marknadsbearbetningen bland tillverkare av armatur, tillverkningsorten. och vattenlås sköttes av sammanlagt ett IOO-tal rostfritt, golvbrunnar anställda fördelade på 44 företag, dvs drygt två personer per företag. mellan tillverkarna var dock mycket ojämn. Av de under- Fördelningen sökta 44 företagen hade 2/3 högst en person som skötte marknadsbearsmåföretagen inom betningen. Dessa företag representerade samtidigt denna huvudgrupp. Övriga företag hade i genomsnitt sex personer per företag för marknadsbearbetning. Tjugofyra företag var representerade på endast en ort, medan övriga företag var representerade på ett mycket ca 300 varierande antal platser. Inom värmesektorn sysslade sammanlagt anställda med marknadsbearbetning av de berörda varugrupperna, vilket motsvarar tio personer per företag. Den övervägande delen av företagen hade mer än en anställd för marknadsbearbetning och ungefär 1/3 av mer än tio anställda för marknadsbearbetning. Tolv företag företagen fanns representerade på enbart en ort medan 16 företag fanns representerade på 3 orter eller flera. Önskemål förbättringar etc kommer om produktutformning, funktion, till tillverkarnas kännedom på flera olika sätt varav två vanliga vägar är direkt från installatörer respektive via rörgrossister. Av rörtillverkarna att informationsåterföringen sker enbart via rörgrossisuppger ett företag terna medan tre företag till stor del erhåller information via rörgrossisterna. Större delen av företagen uppger att man endast i liten utsträckning via grossisterna. Sex eller inte alls får återföring av produktinformation får större delen av informationen direkt från installationsföretaföretag i stor utsträckning får informationen från annat gen medan fem företag håll. Inom värme uppger 60 % av företagen att man till huvudgruppen stor del eller till största delen får information från installatörerna. Rörgrossisterna uppges i l/4 av fallen vara de som till stor del eller till största delen svarar för informationsåterföringen.

2.9.3 Pris- och rabattsystem

Tillverkarna av rör och rördelar tillämpar i allmänhet listpriser (bruttopriser). Vid försäljning till rörgrossisterna tillämpas vanligen grundrabatter och kvantitetsrabatter samt bonus. Ett par företag uppger att det dessutom lämnas hemlig eller extra bonus vid försäljning till rörgrossisterna. Några företag tillämpar dock nettopriser med eller utan bonus. Av de undersökta företagen inom huvudgruppen rör uppger sex att priserna fastställs av företaget ensamt. Tre företag uppger att prissättningen sker i

120 Bilaga 2

SO U 1974:48

samråd med andra tillverkare medan tre företag sätter priserna i samråd med rörgrossisterna. Rabatterna fastställs på samma sätt. Bland tillverkarna av armatur, rostfritt, golvbrunnar och vattenlås 15 av totalt uppger 44 att man enbart tillämpar nettoprislistor med eller utan bonus vid försäljning till rörgrossister. Några företag tillämpar dels nettopriser, dels listpriser, medan 17 företag enbart tillämpar listpriser (bruttopriser) från vilka avgår grundrabatt, kvantitetsrabatt och bonus i varierande omfattning. Två företag har enbart cirkaprislista till ledning för återförsäljarnas prissättning. Bland de företag som tillämpar listpriser eller cirkapriser vid försäljning till rörgrossister dominerar grundrabatter som lämnas av 19 företag och kvantitetsrabatter som lämnas av 16 företag. Nio företag tillämpade öppen bonus medan sju företag som ej tillämpade öppen bonus använde hemlig eller extra bonus. Några företag tillämpade hemliga eller extra rabatter. Sju tillverkare inom huvudgruppen sanitet uppger att priserna sätts i samråd med övriga tillverkare medan huvuddelen av företagen sätter priserna själva. Endast två företag uppger att rabatterna sätts i samråd med andra medan tillverkare, huvuddelen uppger att rabatterna fastställs av företaget ensamt. Inom värmesektorn dominerar bruket av listpriser från vilka olika rabatter avgår vid försäljning till framförallt rörgrossister. Fyra tillverkare tillämpar nettopriser vid försäljning till grossist. De flesta företagen tillämpade grundrabatt vid försäljning till rörgrossist men mer än hälften tillämpade också kvantitetsrabatt. Hälften av företagen lämnade i kombination med grundrabatt kvantitetsrabatt och/eller även bonus till grossis-

terna. Endast i ett par fall uppges att man lämnar eller extra

hemlig bonus medan hemlig eller extra rabatt lämnas av en tillverkare. Inom värmesektorn tillverkare uppger flertalet att man självständigt fastställer pris och rabattvillkor. Ett företag uppger dock att priserna sätts i samråd med rörgrossister och ett företag att priserna sätts i samråd med branschorganisationen. Om ett företag uppger att priser sätts i samråd torde andra företag ha avstått från att lämna uppgift om det. När det gäller rabatterna uppger ett företag att dessa fastställs i samråd med andra tillverkare av varugruppen. Tre företag uppger att rabatterna fastställs i samråd med rörgrossisterna medan två företag sätter rabatterna i samråd med branschorganisationen. De företag som uppgivit att samråd sker i pris- och rabattfrågor och ytterligare tillfrågats på denna punkt framhåller att samarbetet ej är av formell eller bindande karaktär och alltså ej utgörs av några överenskommelser om vilka priser och rabatter som skall gälla. Samrådet uppges ske på helt informella grunder som ett led i de normala branschkontakterna. Vidare framhåller man att endast en begränsad del av försäljningen sker till listpriser eller motsvarande medan för en stor del av försäljningen priserna görs upp från fall till fall.

3. Tillförsel av material för elinstallationer

År 1971 tillverkades material för elinstallationer i byggnader för ca 420 milj kr (inkl kabel och ledning) av ett femtiotal företag. Tillförseln

Tabell B 2:17 Tillverkning, import och export av elinstallationsmaterial 1971.

Varugrupp Försäljning av inhemsk produktion Totalt På Export- FÖF551111 Till- Antal export andel På SVenSkäIförsel produmarkn av center import Mkr Mkr % Mkr Mk.

l-“örläggningsmatcrial

Installationsmaterial Strömställare,

293,1 29,5 10 102,5 366,1 45 3 Gruppen omfattar huvudsakligen strömställare, stickproppar, uttag och Säkringsmaterial. b Gruppen omfattar ljusarmatur för fast montering inomhus. Miljöljusarmatur ingår inte. Källa: SFK-undersökningen.

fördelar sig på huvudgrupper och varugrupper enligt tabell B 2:17. Till den där redovisade tillförseln på 366 milj kr kommer kabel och ledning. Förbrukningen år 1971 av kabel och ledning för installationsändamål har uppskattats till 135 milj kr. Importen har uppskattats till 15 milj kr och exporten av de aktuella kabeltyperna till 5 milj kr. SFK-undersökningen ”Marknadsstrukturen i producentledet för elmaterial 1971 omfattar hela det aktuella varuområdet utom kabel och ledning. Det har därför inte ansetts erforderligt att här närmare analysera den delen av tillverkningen utan därvidlag hänvisas till SFK-undersökningen som i sin helhet bifogas denna bilaga som appendix 2:2.

Tabell B 2:18 Koncentrationen inom tillverkningen av elinstallationsmaterial 1971.. De 3 största till- Antal till- lmportandel verkarnas andel verkare av tillförseln av prod % %

Förläggningsrnaterial

Installationsmaterial

Kabel och ledning för installationsändannál 85 4 11 Källa: SFK-undersökningen och ilBU.

122 Bilaga 2

För att få beskrivningarna av rör- och elinstallationsvaruproduktionen likartade redovisas i tabell B 2:18 koncentrationen i tillverkningen av elinstallationsmaterial år 1971. lmportandelen är hög för vissa varugrupper och obetydlig för andra. Den svenska tillverkningen är koncentrerad till ett fåtal företag utom beträffande rör och dosor och ljusarmaturer.

3.1 Marknaden för kabel och ledning för elinstallationer a°r 19 71

Av en total tillverkning av kabel och ledning år 1971 på över 800 milj kr anses att 125 milj kr avsåg kabel och ledning för installation i byggnader. Uppskattningsvis 300 anställda arbetade 1971 med tillverkning av kabel och ledning för installationsändamål. Tillverkningen av kabel och ledning för elektriska ändamål var starkt koncentrerad år 1971. De två största tillverkarna som tillverkar installationsledning, ASEA och LM Ericsson, ägde tillsammans AB Bjurhagens Fabriker, den tredje tillverkaren i storleksordning. Det fjärde företaget, [KO Kabelfabrik AB, ägs av ITT. Marknadsföringen och distributionen av kabel och ledning för installationsändamål sker enbart genom elgrossisternas försorg. Den vertikala integrationen i branschen går ner i grossistledet, ITT äger grossistföretagen Joel Olssons El AB och Bröderna Engströms El AB. ASEA äger ASEA-Skandia AB. LM Ericssom äger tillsammans med ASEA och Elektriska AB AEG, Selga-Sievert AB där numera även grossistverksamheten vid Elektriska AB AEG ingår. Utrikeshandeln med kabel avser huvudsakligen kraftkabel. Kabel och ledning för installationsändamål är svår att sälja utanför tillverkningslandet på grund av skilda säkerhetsbestämmelser i flertalet länder. Importen till Sverige är dock inte obetydlig, drygt 10 % avtillförseln, medan exporten ej överstiger 5 % av den inhemska produktionen. Kostnaderna för FoU 1971 för de här behandlade slagen av kabel och ledning har inte gått att få exakta uppgifter om. De har uppskattats till 1 milj kr.

sou 1974:48 Bilaga 2 123

Appendix 2:1 Marknadsdata för vissa rörinstalla-

tionsvaror år 1971

l detta appendix återges data ur SFK-undersökningen ”Marknadsstrukturen i producentledet för vvs-material 1971. Som framgår av avsnitt 2.1 ingår endast vissa delar av tillverkningen av rörinstallationsmaterial i SPK-undersökningen. Begränsningarna gäller även för tabellerna i detta appendix.

Tabell B 2:A Kopparrör samt rör och rördelar av stål, 1. Totalt 6 tillverkare och 12 importörer

2. Dc 6 tillverkarna var: 3. De 6 största importörerna var: AB Karl Josefsson & Söner Bröderna Edstrand AB AB Järnförädling Dickson & Sjöstedt KB Gränges Essem AB Fosselius & Alpen AB Gusum Bruk AB AB Odelberg & Olson Uddeholm AB RP Rörprodukter AB Wirsbo Bruk AB Söderberg & Haak AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa varav de Summa tilltill- 3 största impor- 3 största verkare och verkare törer importörer 1- örsäljning av varugruppen 190,7 140,9 (totalt i företagen) (2 691,3) (l 482,7) Försäljning på den svenska marknaden 127,4 97,0 61,0 47,7 188,1 Export 63,3 44,0 0,2 0,0 63,5 Antal anställda för varugruppen l 063 776 (totalt i företagen) (23 067) (10 286) FoU-kostnader för varugruppen 1,1 0,4

5. Utrikeshandel. Milj kr

Exportscrier förekom för kopparrör och exporten beräknades av företagen öka eller vara oförändrad;

124 Bilaga 2

sou 1974:48

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

Rörgrossister MD Andra grossister [nstallationsföre tag

Pø-ONOOGCN

Byggmaterialindustri Annan industri Byggherrar Övriga Summa 100

TabellB 2:B Tryckrör, avloppsrör (inkl markavlopp) och rördelar av plast för ws-ändamål 1. Totalt 6 tillverkare och 7 importörer

2. De 6 tillverkarna var: 3. De 6 största importörerna var: Gränges Essem Plast AB Ahlsell & Ågren AB AB Gustavsbergs Fabriker Fosselius & Alpen AB AB Polyrör AB Odelberg & Olson Tarkett AB Söderberg & Haak AB AB Wifa-Verken Tarkett AB Wirsbo Bruks AB AB Wifa›Verken

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Tillverkare lm portörer Summa tillverkare och importörer

Försäljning av varugruppen 71,6 104,0 (totalt i företagen) (509,8) Försäljning på den svenska

S. Utrikeshandel. Milj kr

Särskilda exportserier förekom i ett par fall. litt par exportörer planerade ökning.

. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

Rörgrossister ND A ndra grossister

OOOwåOw

lnstallationsföretag Byggmaterialindustri Annan industri Byggherrar Övriga Summa

Bilaga 2 [25

Tabell B 2:C Rör och rördelar av gjutjärn för inomhusavlopp l. Totalt 3 tillverkare och 6 importörer

2. De 3 tillverkarna var: 3. De 6 importörerna var: AB Gustavsbergs Fabriker G G Arecos AB AB M Lundgrens Gjuteri l-osselius & Alpen AB AB Åkers Styckebruk AB Odelberg & Olson Rör AB Gohlin & C0 AB Åkers Styckebruk Ahlsell & Ågren AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Tillverkare importörer Summa tillverkare och importörer

l-örsäljning av varugruppen 19,0 3,3 22,3 (totalt i företagen) (413,8) Försäljning på den svenska marknaden 18,9 3,3 22,2 Export 0,1 0,1

5. Utrikeshandel. Milj kr

6. Den svenska produktionen såldes till 100 % över rörgrossisterna.

Tabell B 2:D Teknisk armatur för vvs-ändamål; ventiler och kopplingar. l. Totalt 21 tillverkare och 9 importörer

2. De 6 största tillverkarna var: 3. De 6 största importörerna var: A H Andersson & C0 AB Armaturjonsson AB AB Holmgrens Armaturfabrik Beulco Armatur AB AB Markaryds Metallarmatur l-osselius & Alpen AB lrlrik Sörbergs Armaturfabrik AB Georg Fischer AB Tour Agenturer AB lsipo AB AB Vårgårda Armaturfabrik Tour Agenturer AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa varav de Summa tilltill- 6 största impor- 3 största verkare och verkare törer importörer

Försäljning av varugruppen 131,8 106,4 36,7 5,1 168,5 (totalt i företagen) (1 585,3) Försäljning på den svenska marknaden 105,9 84,0 36,6 5,0 142,5 Export 25,9 22,4 0,2 0,2 26,0 Antal anställda för varugruppen (totalt i företagen) (ll 367) FoU-kostnader för varugruppen 1,6 1,5

126 Bilaga 2 SOL 1974:48 5. Utrikeshandel. Milj kr Västtyskland

Övriga Summa 25 ,9 36 ,6 Två tillverkare hade särskilda exportserier och exporten väntades allmänt öka.

, l-örsäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion. %

Rörgrossister 7 Andra grossister lnstallationsföretag

COGUÅD-UIO

Byggmaterialindustri Annan industri Byggherrar Övriga Summa 100

Tabell B 2:15 Sanitetsarmatur; blandare, ventiler och kopplingar, 1971. 1. Totalt 12 tillverkare 8 importörer

och

2. De 6 största tillverkarna var: 3. De 6 största importörcrna var: F M Mattsson AB Ahlsell & Ågren AB Mora Armaturfabrik AB G G Arecos AB AB Mora Kranar Fosselius & Alpen AB Thermia Armatur AB John Fredrik AB Armatu rfabriken Trio AB R P Rörprodukter AB Vårgårda Armaturfabrik AB Söderberg 8:. Haak AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa varav de Summa tilltill- 3 största impor- 3 största verkare och verkare törer importörer

Försäljning av varugruppen 69,17 54,7 7,5 5,4 77,3 (totalt i företagen) (155,2) Försäljning på den svenska marknaden 68,5 53,6 7,5 5,4 76,0 Export 1,3 1,1 0,0 0,0 1,3 Antal anställda för varugruppen 810 624 (totalt i företagen) (1 640) (770) FoU-kostnader för varugruppen

sou 1974:48 Bilaga 2 127 5. Utrikeshandel. Milj kr

Ett av de fyra exportföretagen hade särskilda exportserier. Tre företag avsåg att börja exportera och de fyra redan etablerade avsåg att öka exporten.

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion. %

Rörgrossister 8 Andra grossister lnstallationsf öre tag

woooaxcw-

Byggm atcrialind ustri Annan industri Byggherrar Övriga Summa 100

Tabell B 2:F Värmeledningspannor 1. Totalt 14 tillverkare och 3 importörer

2. De 6 största tillverkarna var: 3. De tre importörerna var: AB CTC Kymmene försäljnings AB Exoverken AB (numera Hill & Co AB) Navire Värmeprod AB AB Gustavsbergs Fabriker Söderberg & Haak AB Maskinaffáren Generator AB Parca-Norrahammar AB AB Svenska Maskinverken

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa Summa tillverkare till- 6 största impor- och importörer verkare törer

Försäljning av varugruppen 372,0 336,9 4,3 376,3 (totalt i företagen) (958,9) (868,9) Försäljning på den svenska marknaden 262,7 232,7 4,3 267,0 Export 109,3 104,1 109,3 Antal anställda för varugruppen (totalt i företagen) (5 498) (5 166) FoU-kostnader för varugruppen 4,2 3,9 l uppgifterna ingår tillverkning av pannor för industrier och större centraler.

5. Utrikeshandel. Milj kr

128 Bilaga 2 sou 1974:48

Danmark Norge Jugoslavien italien

oo-u-oöiøtnun

Österrike Storbritannien Finland 4,3 Frankrike

Övriga ?nu

Summa 109,2 4,3 Av de elva företag som importerade värmepannor hade 6 särskilda exportserier. Experten förväntades öka allmänt.

. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

Egen installationsverksamhet

3 Främst ångpannor etc till fartyg och kommunala myndigheter.

Tabell B 2:G Värmeväxlare 1. Totalt 7 tillverkare och inga importörer 2. De 6 största tillverkarna var: 3. inga importföretag redovisas AB CTC AB Gustavsbergs Fabriker ?area-Norrahammar AB AB Svenska Maskinverken AB Thermia-Verken AB Zander & lngeström . Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa tillverkare varav de 3 största Försäljning av varugruppen 50,8 42,2

5. Utrikeshandel. Milj kr Export

Bilaga 2 129 sou 1974:48

De två största exportörerna hade exportserier. De tre största tillverkarna avsåg att öka exporten, två företag planerade att starta export. 6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

l Egen installation

Summa a Främst värmeverk.

Tabell B 2:H Varmvattenberedare l. Totalt 8 tillverkare och l importör

2. De 6 största tillverkarna var: 3. Namnet på importföretaget redovisas ej. AB CTC Exo-Verken AB (numera Hill & Co AB) Nike-Verken AB ?area-Norrahammar AB AB Thermia-Verken Örebro Värmeindustri AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Tillverkare lmportörer Summa

69,1 v 0,7 69,8 Försäljning av varugruppen (totalt i företagen) (773,3) 46,8 0,7 47,5 Försäljning på den svenska marknaden 22,3 22,3 Export Antal anställda för varugruppen 366 (totalt i företagen) (6 427) FoU-kostnader för varugruppen . 1,1

5. Utrikeshandel. Milj kr Export Import

Västtyskland Finland Norge Holland Belgien Frankrike Danmark Italien Österrike Övriga Summa

130 Bilaga 2 SOUI974:48 Fyra av de fem exportörema hade särskilda exportserier. Exportfiretagen väntade ökad export. . Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion. %

Annan industri Byggherrar Övriga Summa

Tabell B 2:1 Oljebrännare l. Totalt 8 tillverkare och ingen redovisad importör

2. De 6 största tillverkarna var: 3. lnga importörer redovisas men bl a for storre brannare AB Bentone verken H Blomstedt AB finns det nagra fa. Ing F:a Callidus AB Perfecta Silenta AB (CTC-Gustavsberg) B Palm & C0 AB AB Tulifaverken

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr

5. Utrikeshandel. Milj kr

Export

Danmark

Finland Lä:

Väst ty skland Norge Holland

:NPCI-*F-*hllübábâxlüw \OO\\l›-LAL›J\OOIQG

Storbritannien Frankrike Irland Österrike Italien Schweiz Övriga Summa 40,5 Fyra företag hade exportserier och exporten förväntades öka för flertalet företag.

Bilaga 2 131 sou 1974:48

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion. %

Rörgrossister ON Andra grossister lnstallationsföretag Egen installation

OOCJION©O®

Byggm aterialind ustri Annan industri Byggherrar Övriga in; Summa ›- O O

vvs-ändamål Tabell B 2:1 Utrustning för styrning och övervakning för

l. Totalt 4 tillverkare och 6 importörer

2. Tillverkarna var: 3. lmportörerna var: Trio AB Billman-Regulator AB Armaturfabriken (endast termostatventiler) Honeywell AB AB Kontroll-Automatik AB TTM-produkter Billman-Regulator AB Satchwell Regulator AB Tour Agenturer AB Söderberg & Haak AB Tour Agenturer AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr

Till- lmpor- varav de Summa tillverkare verkare törer 3 största och importörer

Försäljning av varu- 79,0 22,9 109,3 gruppen (totalt i företagen) (133 ,2) Försäljning på den svenska marknaden 47,5 Export 3 1,5 Antal anställda för varugruppen (totalt i företagen) (l 135) FoU-kostnader för varugruppen 4,2

5. Utrikeshandel. Milj kr Export

Västtyskland 5 ,9 Frankrike 4 ,7 Finland

soiob

Norge Danmark A ustralien

bdl-li-lbdl-ii-ib-dh)b)

Storbritannien u Holland

IQQOKQWOOOO

Österrike va Belgien u USA .. italien Övriga

Summa D) P57* n-Ix)

132 Bilaga 2 sou 1974:48

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

Rörgrossister 15 Andra grossister Installationsföretag Egen installation Byggmaterialindustri Annan industri Byggherrar Övriga Summa

Bilaga 2 133

producent-

2:2 Marknadsstrukturen i

Appendix

ledet för elmateriel 1971

Utarbetad av Statens Pris- och Kartellnämnd l 1973. Dnr 1:9/72.

l Inledning

1.1 Utredningens bakgrund Kungl Majzt har tillsatt en utredning, installationsbranschutredningen (IBU), som har till uppgift att kartlägga och analysera el- och VVS-installationssektorns struktur och funktionssätt. Utredningen som omfattar såväl tillverkning, distribution och installation begränsas till husbyggnadssektorn. Utredningens syfte är bl a att kartlägga eventuella hinder för en bättre fungerande installationssektor och föreslå vägar för att undanröja sådana hinder. Bl a skall möjligheterna till en ökad förtillverkning och utnyttjande av systemlösningar studeras, liksom möjligheterna för en ökad export. För att kunna analysera utvecklingsmöjligheter inom installationsbranschen har det varit nödvändigt att utgå från ett underlag som belyser materieltillverkningens och utrikeshandelns omfattning och struktur. Installationsbranschutredningens intrcsseområde har därvid i stora stycken sammanfallit med SPK:s normala undersökningsverksamhet varför det överenskommits att nämnden skulle genomföra en sådan utredning som kunde ge svar på de aktuella frågorna. avser förhållandena l97l och uppgifterna har in-

Undersökningen

hämtats genom enkät under hösten 1972. Uppgifter har inhämtats från de olika självständiga företagen eller enheterna inom koncerner med mångsidig verksamhet inom el-området. I underbilaga l redovisas ett koncentrat av marknadsdata avseende 1971 för var och en av de undersökta varugrupperna.

1.2 Undersökningens uppläggning 1.2.1 Produkturval Urvalet av produkter har skett i samråd med IBU och har begränsats till sådana produkter vilkas huvudsakliga användningsområde är byggnader. lnom ramen för denna målsättning har produkturvalet inriktats på sådana produkter och produktgrupper som allmänt används vid elinstallationer.

1 sammanfattningen ingår ej här.

134 Bilaga 2

Undersökningen är inom denna ram en totalundersökning men med ett undantag. Med hänsyn till att nämnden relativt nyligen (1970) gjort en undersökning rörande på marknaden för

konkurrensförhållandekna

elektriska kablar och ledningar har denna sektor inte närmare undersökts i föreliggande undersökning. Det slutliga produkturvalet framgår av nedanstående uppställning

Huvudgrupp Omfattar produkterna F örläggnings materiel Installationsrör Dosor Ellister Ledningsstegar F ästmateriel Installationsmateriel Uttag Strömbrytare Stickproppar Säkringar Centraler Mätartavlor Elradiatorer Ljusarmaturer Lysrörarmatur Glödljusarmatur

1.2.2 Företagsurval

Målsättningen har varit att täcka in en så stor del som möjligt av den inhemska produktionen och importen av de aktuella produkterna avsedda för installation i hus. Sammanlagt har 45 producenter och 21 importörer undersökts. Vad gäller importörer har den avgränsningen gjorts att endast sådana företag som själva importerar har medtagits. Förmedlande företag har således inte undersökts. De undersökta företagen fördelar sig på olika huvudgrupper enligt följande.

Bilaga 2 [35

2 F öretagsstruktur

2.1 Företagens omsättning De undersökta företagens sammanlagda totalomsättning uppgick till 3 394 mkr 1971, varav elmateriel svarade för 22 procent eller 762 mkr. Med företag avses i föreliggande undersökning en eller flera produktionsanläggningar som bildar en juridisk enhet. Äganderättsförhållandena inte företagsbegreppet. Ett fåtal storföretag med omfattande påverkar intressen inom andra verksamhetsområden än elområdet väger tungt i detta sammanhang varför det genomsnittliga företaget i föreliggande undersökning i avsevärt större grad än vad som framgår av ovanstående uppgifter är verksamma inom elområdet. Omkring 2/3 av företagen hade 1971 en lägre totalomsättning än 10 mkr. Ungefär l/4 av företagen hade en totalomsättning som översteg 20 mkr. Därav var det 6 företag som hade en totalomsättning över 100 mkr. De undersökta företagens storleksfördelning redovisas nedan i tabell 1. Den genomsnittliga totalomsättningen för de undersökta producenterna var 1971 ca 75 mkr. Detta värde påverkas emellertid kraftigt av det fåtal mycket stora företag som ingår i undersökningen. De 6 största företagens totalomsättning svarade för drygt 85 procent av de undersökta företagens sammanlagda totalomsättning. Bortser man från de 6 största företagen sjunker den genomsnittliga totalomsättningen till ca ll mkr företag, vilket ger en bättre bild av företagsstrukturen hos de per undersökta företagen. Den genomsnittliga omsättningen för producenter än 10 mkr - av antalet med lägre totalomsättning 67 procent företag var 3.7 mkr. De 6, totalt sett, största företagen hade inte en motsvarande andel av elmaterielförsäljningen, vilket beror på att det endast var två av dessa företag som hade ett mer omfattande engagemang inom elområdet. Dessa två företag svarade för omkring 55 procent av de undersökta företagens sammanlagda elmaterielförsäljning. De övriga 4 företagen hade i förhållande till sin totala verksamhet - en mer marginell verksamhet som - AB Gustavsbergs Fabriker och elmaterielproducenter. Två av företagen AB Iföverken - är huvudsakligen sysselsatta inom VVS-området, ett

Tabell l De undersökta företagens sammanlagda totalomsättning fördelad på storleksklasser efter totalomsättning samt antalet företag och deras genomsnittliga totalomsättning inom respektive storleksklass 1971

Totalt Omsättningsklasser mkr -4.9 5.0- 10.0- 9.9 19.9

Summa totalomsättning 43.7 63.9 . 2 946.0 3 393-5 inom resp klass mkr l 2 87 100 Procentuell andel 21 9 6 45 Antal företag 47 20 13 100 Procentuell andel Genomsnittlig total- 2.1 7.1 . 491.0 75.4 omsättning mkr

136 Bilaga 2

Tabell 2 De undersökta företagens sammanlagda elmaterielförsäljning fördelad på storleksklasser efter totalomsättning samt antal företag och deras genomsnittliga elmaterielförsäljning inom respektive storleksklass 1971

Omsättningsklasser mkr Totalt -4.9 5.0- 10.0- 9.9 19.9

Summa elmaterielförsäljning inom resp

Genomsnittliga elmaterielförsäljning 1.6 5.0 . 76.2 16.9 Genomsnittliga elmaterielandel % 77 71 62 16 22

företag sysslar huvudsakligen med annan verksamhet inom elsektorn « Siemens AB - och ett företag producerar a huvudsakligen golvmaterial Tarkett AB. Det sistnämnda - såväl för företagets produktion av plaströr vvs- som för el-ändamål övertogs under 1972 av Gustavsbergs Fabriker. Försäljningen av elmateriel bland de undersökta producenterna uppvisar en koncentration till två företag - ASEA och Sieverts Kabelverk som tillsammans svarar för omkring 55 procent av den sammanlagda elmaterielförsäljningen. Till skillnad från de övriga undersökta företagen är dessa två företag verksamma huvudsakligen inom andra delar av elområdet än vad som berörs av föreliggande undersökning. Den del av företagens verksamhet som berörs är omsättningsmässigt mycket liten i, förhållande till den totala. I förhållande till övriga undersökta företag vilkas verksamhet i mycket stor utsträckning ligger inom ramen för föreliggande undersökning utgör således de 6 största företagen en särpräglad grupp inte enbart beroende på sin storlek utan också vad gäller anknytningen till de produktområden som behandlas här. Som framgår av tabell 2 hade företagen en genomsnittlig elmaterielförsäljning på ca 17 mkr. Variationen kring genomsnittet är stor. I den lägsta omsättningsklassen - mindre än 5 mkr - var den genomsnittliga elmaterielförsäljningen 1.6 mkr medan den i den högsta var 76 mkr. Om man bortser från förhållandena inom den högsta omsättningsklassen - blir den genomsnittliga som starkt påverkas av framför allt två företag elmaterielförsäljningen för resterande företag ca 8 mkr eller 68 procent av totalomsättningen. _ Elmaterielförsäljningens andel av företagens totala försäljning sjunker med stigande totalomsättning. En markerad gräns går mellan de 6 största företagen och de övriga av skäl som nämnts ovan. Omkring hälften av de företag som hade en lägre totalomsättning än 10 mkr sysslade enbart med produktion av elmateriel medan endast 20 procent av de företag som hade en totalomsättning över 10 mkr uteslutande tillverkade elmateriel. Sammanlagt var det omkring 45 procent av de undersökta företagen som

Tabell 3 Producenter fördelade efter elmaterielförsäljningens andel av total försäljning

Elmaterielförsäljningens andel av Totalt den totala försäljningen i procent

Därav 20 företag 100 procent

enbart var verksamma inom elmaterielområdet. Merparten av dessa var mindre företag. För drygt hälften av de undersökta företagen utgjorde av elmateriel mer än 75 procent av företagets totala försäljningen försäljning. Av producenternas försäljning av elmateriel, 762 mkr, svarade de i föreliggande undersökning behandlade produkterna för 38 procent eller 294 mkr. Som framgår av tabell4 bidraget olika materiel i väsentligt olika utsträckning till det sammanlagda försäljningsvärdet av undersökta produkter. Försäljningen av ljusarmaturer svarade för drygt hälften eller omkring 170 mkr. Totalt har 16 producenter av ljusarmaturer undersökts - ll mkr - var betydligt större än och deras genomsnittliga försäljning vad som är fallet för producenter av andra materiel. Den lägsta genomsnittliga försäljningen återfinns bland de 16 producenterna av rör och dosor som tillsammans bidrog med ungefär 8 procent av den sammansom lagda försäljningen. De genomsnittliga försäljningsvärden per företag kan beräknas ur tabell 4 är vad det gäller framför allt ljusarmaturer och centraler och mätartavlor behäftad med en relativt stor spridning. Företagen exporterade i genomsnitt ca 10 procent av sin produktion. Ljusarmaturindustrin bidraget med omkring 65 procent av det sammanlagda exportvärdet. Den genomsnittliga exportandelen för ljusarmaturindustrin är också något högre än för de flesta andra materiel exklusive fästmateriel där exporten utgjorde 37 procent av företagens försäljning. Importen uppgick till 103 mkr och fördelar sig i stort sett lika på strömställare, uttag m fl, elradiatorer och ljusarmaturer. Imgrupperna har relativt sett störst betydelse för de två förstnämnda varuporten grupperna. I båda fallen utgör försäljningsvärdet av importerade produkter ca 70 procent av den totala försäljningen på den svenska marknaden hos de undersökta företagen.

2.2 Arbetskraft

De undersökta producenterna hade 1971 sammanlagt omkring 31 300 anställda varav 64 procent var arbetare. Sysselsättning med anknytning till elområdet hade totalt omkring 6 800 anställda, varav 68 procent arbetare. Antalet anställda inom elområdet utgjorde således ca 22 totala antal vilket är något mindre än procent av företagens anställda, elmaterielförsälningens andel av företagens totala försäljning som var 25

[38 Bilaga 2

?.22 -..v03 .EEE

v.

mém ...S f: man man

E28 nä_ me: §3

.EH §8

-tomas _oucw om

5:a.:

mm

209:_

m.

.oa.=:m_:§

Fnmämm

man

nxâoâ

o

:m må

ma.:

.m å

.Eiouaêmmaüxmø

.SE

-tomxm

oâxoøuo_

_ouå e» 2

:oo amma_

ä

ma.:

u

toaxo

:ouxzuoun

»om

usäEämanmwäå

ma 5=.: nä me..

xmêozi .ännoäxozm

.SMEG

mäøoä

conuøxäE

w .

ämm WS ma: møm

32 98m

.mEuoEoE

§2

å 2

...i UF:

unouatønê_

.oäåumêoaum

wizøwwkom

än..

:S8 å.: §2

:oc ha

:oüiømuzâ:

øoäxuoz.:

:Sch

uaauñämsn_

.E

E

uoäarzsmå

.âäømâømøa

ma.:

.aäauEo äzåEo

saxcøuovâg

.Smou

:oo

Nmämäzsumrw=wmnxxmk .m...§e=%=o.:uNNåm5

amsâiøuog .oåwseozm

5..

_unaäasmn_

trassâaxu

:oo

aoanzuo

v

åeawuå

asså :onmzuo

..._2953

“om ägna

:aaah

_ u

I Bilaga 2 139

Tabell 5 Antalet anställda totalt, inom elmaterielområdet samt inom de varuområden som utredningen berör för 1971

Totalt ant Totalt ant Därav Procenföretag anställda arbetare tuell andel arbetare

Hela företag 45 31 274 19 974 64 lnom elmaterielomrâdet 45 6 772 4 587 68 lnom särskilt undersökta delar av elområdet:

* Ett företag säljer enbart legotillverkat materiel

procent. Den totala arbetskraften som var sysselsatt med de produkter som föreliggande undersökning behandlar uppskattades av företagen till omkring 2 500, dvs 37 procent. Andelen arbetare för de undersökta varugrupperna var något högre än för företagens totala verksamhet och deras verksamhet inom elområdet, nämligen 74 procent. Som framgår av tabell 5 varierar andelen arbetare mellan olika varugrupper. Elradiatorindustrin har relativt sett störst antal arbetare medan ljusarmaturindustrin har den lägsta andelen. De undersökta företagen varierar avsevärt i storlek och ett fåtal större företag svarar för en mycket stor del av antalet anställda. Bland de undersökta finns företagen 8 storföretag med storföretag avses här företag med fler än 500 anställda - vilka svarade för drygt 90 procent av den totala arbetskraften. Som nämnts tidigare är 6 av dessa storföretag företag med en mycket omfattande verksamhet utanför det område som föreliggande undersökning behandlar. Samtliga 6 företag har en omsättning som överstiger 100 mkr, vilket är en extremt hög omsättningssiffra

Tabell6 Fördelning på storleksklasser av totalantalet anställda och arbetare samt antalet företag inom varje storleksklass 1971

Storleksklasscr antal anställda per företag Totalt -20 21- 51- 101- 501- 1000- 50 100 500 l 000

Antal anställda inom respektive storleksklass 145 291 396 1 825 l 774 26 843 31 274 Proccntucll fördelning 0 1 1 6 6 86 100 Därav antal arbetare inom respektive storleksklass 115 223 315 1 303 1 217 16 801 19 974 Procentuell fördelning 1 1 2 6 6 84 100 Antal företag inom respektive storlek sklass 13 10 5 9

Procentuell fördelning 29 22 ll 20 åh) r-n (§3 100

140 Bilaga 2 SOU [974248

jämfört med de övriga företagen, och samtliga hade mer än 1000 anställda. För att ge en bild av strukturen bland de undersökta företagen är det därför nödvändigt att dessa 6 företag är möjliga att urskilja från övriga företag. Tabell 6 redovisar de undersökta företagen fördelade på storleksklasser efter totalt antal anställda. Som framgår av tabellen svarade de 6 största företagen för 86 procent av det totala antalet anställda. Främst är det ASEA som väger tungt med sammanlagt omkring 18 000 anställda. Bortser man således från de 6 största hade de undersökta företagen företagen i genomsnitt 114 anställda totalt, varav 81 arbetare (71 procent). Men även då hänsyn tagits till de 6 största företagen kvarstår en avsevärd storleksvariation, vilket påverkar genomsnittet och bilden av de undersökta företagens storleksstruktur. Som framgår av tabell 6 är det mer än hälften av företagen som hade färre än 50 anställda totalt. Medianföretaget hade, om man bortser från de 6 största företagen, totalt 33 anställda. Arbetarnas andel av den totala arbetskraften sjunker med stigande företagsstorlek. Särskilt markant är detta vid en jämförelse mellan de 6 största företagen och övriga företag. För företag med högst 100 anställda utgjorde arbetare 78 procent av antalet anställda medan de för de 6 största företagen utgjorde 63 procent. Betraktar man sedan situationen inom elområdet - tabell 7 - finner man att de 6 största företagens dominans är mindre. De svarade för 86 procent av det totala antalet anställda men för 58 procent av antalet anställda inom elområdet. Detta hänger som tidigare nämnts samman med, att 4 av de 6 företagen hade en i förhållande till deras totala verksamhet marginell verksamhet inom elområdet. Det är egentligen endast två företag - ASEA och Sieverts Kabelverk - som hade ett större intresse inom elområdet och dessa två företag svarade också för större delen av de 6 största företagens arbetskraft inom elområdet. Storföretagen, dvs företag med fler än 500 anställda, svarade för 70 procent av det totala antalet anställda inom elområdet. med färre Företag än 50 anställda, vilka utgjorde ungefär hälften av de undersökta före-

Tabell 7 Fördelning på storleksklasser av antalet anställda och arbetare inom elområdet samt antal företag inom varje klass 1971

Storlcksklasscr antal anställda per företag Totalt

-20 21- 51- 101- 501- 50 100 500 1000

Antal anställda inom respektive storleksklass 4 299 Procentuell fördelning 4 Därav antal arbetare inom respektive storleksklass Procentuell fördelning Antal företag inom respektive storleksklass Procentuell fördelning

Tabell 8 Företag fördelade efter andelen arbetare av totalt antal anställda inom elområdet och det totala antalet anställda per företag inom elområdet 1971

Andcl arbetare Totalt antal anställda inom elområdet Totalt av totalt antal

* [ätt företag säljer uteslutande legotillverkade produkter

tagen, svarade endast för 5 procent av antalet anställda. I tabell 7 har företagen fördelats mot bakgrund av deras totala storlek. Med hänsyn till att företagen kan ha en mer eller mindre omfattande verksamhet utanför elområdet kan företagsstrukturen också betraktas enbart mot bakgrund av företagens storlek inom elområdet. Den mest väsentliga förändringen blir då att antalet företag med färre än 50 anställda ökar kraftigt, från ungefär hälften till 2/3 av antalet undersökta företag. Storföretagens dominans kvarstår relativt oförändrad. l genomsnitt utgjorde andelen arbetare 68 procent av det totala antalet anställda inom elområdet. För företagens totala verksamhet var andelen något lägre, 64 procent. Liksom för företagens totala verksamhet sjunker den genomsnittliga andelen arbetare med stigande företagsstorlek. lnom gruppen företag med färre än 100 anställda var andelen arbetare 79 procent och för de 6 största företagen 64 procent. En markant gräns går mellan de 6 största företagen och övriga företag. Variationen kring de genomsnittliga värdena är emellertid stor som framgår av tabell 8 där företagen fördelats dels efter antalet anställda inom elmaterielområdet, dels efter andelen arbetare inom elområdet. Framför allt är det variationen bland de mindre företagen som är framträdande. Produktionen av förläggningsmateriel sysselsätter lägst antal anställda per företag. Sammanlagt redovisade företagen inom denna grupp 317 anställda totalt, varav 247 arbetare. l genomsnitt gör detta totalt 15 anställda per företag, varav 12 arbetare. Den genomsnittliga försäljningen av förläggningsmateriel uppgick till 2,5 mkr. Inom gruppen installationsmateriel var det sammanlagda antalet anställda 540, vilket ger ett genomsnitt på 54 anställda per företag, varav 40 arbetare. Den genomsnittliga försäljningen per företag inom denna grupp var 5.6 mkr. Produktionen av elradiatorer sysselsatte sammanlagt 180 personer, varav 146 arbetare. I genomsnitt gör detta totalt 36 anställda per företag, varav 29 arbetare. Försäljningen per företag uppgick till 3.0 mkr. Omkring hälften av antalet anställda personer som berörs av de

142 Bilaga 2

produkter som föreliggande undersökning behandlar återfinns inom ljusarmaturindustrin. Sammanlagt redovisade ljusarmaturproducenterna l 456 anställda, varav 1 052 arbetare. Genomsnittet var totalt 90 anställda, varav 66 arbetare. Den genomsnittliga försäljningen per företag var 10.6 mkr.

2.3 Integrationsförhâllanden

Omkring 60 procent av företagen var helt fristående utan någon koncerntillhörighet. De företag som tillhörde någon koncern var i allmänhet större företag och och oftast dominerade de utbudet av en viss vara. Företag med koncerntillhörighet svarade för 86 procent av den sammanlagda elmaterilförsäljningen hos de undersökta företagen. De koncerner som i första hand är av intresse är ASEA och Telefon AB LM Ericsson som inom elomrâdet i första hand har ett dominerande inflytande över produktionen av kablar och ledningar. Vissa kabelproducerande företag är helägda, vissa är delägda. Kabeloch ledningsproduktionen utgör en mycket väsentlig del av den totala elmaterielproduktionen. I elinstallationer utgör ledningar den helt dominerande, enskilda kostnadsposten. Utanför ASEA- och LM-företagen finns egentligen enbart ett kabelproducerande företag av någon betydelse, nämligen ITT-ägda IKO Kabelfabrik. Förutom de kabel- och ledningsproducerande dotterbolagen ingår i ASEA-koncernen två av landets ledande ljusarmaturproducenter - AB Järnkonst och Cebe AB - som tillsammans svarar för drygt 40 procent av utbudet av teknisk ljusarmatur. Till ASEA-koncernen hör också AB Cewe-Selfa som är den helt dominerande leverantören av kapslad materiel, m m uttag, strömställare för industriellt bruk. Till LM-koncernen hör AB Thorsman & C0 som producerar fästmateriel. Företaget är praktiskt ensam: om att taget producera ellister. Den del av ASEA- respektive LM-koncernerna som berör elinstallationsmateriel kan sålunda åskådliggöras på följande sätt.

L M

/ASEA Ericsson\

AB Järnkonst Liljeholmens Sieverts Thorsman & Co Kabelverk

Kabelfabrik\ /

Cebe AB Bjurhagens

Fabriker

Cewe-Selfa P A Boréns Fabriks AB

Förutom intressena i den elmaterielproducerande industrin har de båda koncernerna betydande intressen i partihandelsledet. Elgrosshandeln har under senare år uppvisat en mycket stark koncentrationsutveckling. Från att för några år sedan ha omfattat ett trettiotal företag finns det i dag 13 fristående anslutna till elgrossister, SEG. Utmärkande för utvecklingen har varit koncentrationen av parti-

Bilaga 2 143

handeln tre producentgrupper: LM, ASEA och ITT. Upprinnelsen kring till denna utveckling var ITT :s inträde på marknaden genom uppköpet av IKO Kabelfabrik och två större grossister: AB Bröderna Engström och Joel Olssons Elektriska AB. Grossistföretagen är nu sammanslagna till ett Bröderna Engström & Joel Olssons Elektriska AB. företag: LM och ASEA bildade relativt raskt ett nytt partihandelsföretag, Svenska Elgrossist AB Selga, som köpte 8 medelstora grossistföretag. Sieverts Kabelverks grossiströrelse överfördes också till Selga. Från och med hösten 1972 har AEG gått in som delägare i Selga och AEG:s elgrossiströrelse förts över till Selga. Siemens och är de enda större grossister som från Skoogs ägandesynpunkt är helt oberoende av gruppbildningarna kring LM, ASEA och ITT. Därutöver finns det ett tiotal mindre grossistföretag. Bland de undersökta företagen finns förutom de redan nämnda ett antal storföretag. Fabriker i första hand VVS-produkter bla Gustavsbergs producerar Som en mindre del av plaströrsproduktionen tillverkar man plaströr. också plaströr för indragning av ledning. Under 1971 fanns två större inhemska tillverkare; Gustavsbergs Fabriker och Tarkett med ungefär lika stor försäljning. Under l972 köpte Gustavsberg Tarketts plaströrsproduktion och är därmed dominerande på marknaden. Marknaden för installationsrör är emellertid relativt liten trots att Gustavsberg blivit dubbelt så stor inom denna marknad. Till KF hör också AB Lumalampan som förutom produktion av framför allt har produktion av teknisk ljusarmatur. Företaget glödlampor tillhör de större i landet. Iföverken som också huvudsakligen producerar VVS-materiel har en mindre inom elmaterielområdet av dels glödljusarmatur, dels produktion säkringsmateriel. På den senare marknaden har företaget en dominerande ställning. Ett grossistföretag, Siemens, har en egen produktion i Sverige av teknisk ljusarmatur.

2.4 In vesteringar

Under perioden 1970-1971 gjorde de undersökta företagen investeringar för sammanlagt ca 282 mkr, varav ca 78 mkr utgjorde investeringar inom elmaterielområdet. gjorde 34 företag investeringar som Sammanlagt varierade mellan 10 tkr och drygt 100 milj kr. Investeringarna inom elmaterielområdet varierade mellan 5 tkr och 40 tkr för sammanlagt 30 företag. är i stor omfattning koncentrerade till ett fåtal stora Investeringarna företag. Ser man till företagens totala verksamhet var det 4 företag vilkas investeringar skiljde sig markant istorlek från övriga företags investeringsvarade dessa 4 företag för omkring 80 procent av de ar. Sammanlagt undersökta investeringar. De 4 företagen hör till företagens sammanlagda de omsättningsmässigt största företagen i undersökningsmaterialet.

144 Bilaga 2

Tabell9 sammanlagda inom elmaterielområdet fördelat investeringar efter företagens försäljning av elmatericl och deras investeringari mkr

Investeringar Försäljning av elmateriel mkr Totalt inom elmaterielområdet -0.9 1.0- 5.0- 10.0- 1970-71 mkr 4.9 9.9 19.9

-0.09 68 338 406 0.l0-0.49_ 300 730 1 050 400 2 480 0.50-0.99 850 810 l 660 1.00-4.99 3 200 3 616 3 600 6 400 16 816 5.00- 7 000 49 500 56 500 Totalt 368 4 268 4 666 11 850 7 210 49 500 77 862

Investeringarna inom elmaterielområdet är i något mindre grad koncentrerade till ett fåtal företag även om större delen av de undersökta företagens investeringar inom elmaterielområdet fördelar sig på ett relativt litet antal företag. Till skillnad från företagens totala verksamhet är det inom elområdet endast ett företag som på ett markant sätt skiljer sig från övriga företag vad gäller investeringarnas storlek. De fem största företagen vad gäller försäljning av elmateriel svarade för drygt 70 procent av de totala investeringarna inom elmaterielområdet (se tabell 9) och de 10 största företagen svarade för knappt 90 procent. Om man bortser från de företag vilkas under 1970-1971 investeringar markant avvek från övriga företags blir den genomsnittliga totala investeringssumman för de undersökta företagen 1.6 mkr. Görs omkring motsvarande reducering inom elmaterielområdet - ett avvikande företag - blir den genomsnittliga investeringssumman 1.2 mkr.

Investeringssumman är i allmänhet högre hos företag med större omsättning inom elmaterielområdet. Hälften av de företag som redovisat investeringar under 1970-1971 omsatte mindre än 5 mkr inom elområdet. Deras investeringar var oftast mindre än 0.5 mkr. Bland resterande företag - som omsatte mer än 5 mkr inom elområdet - var

investeringssumman under 1970-1971 i allmänhet högre än 0.5 mkr (se tabell 10). Omkring 70 procent av som hade en större företagen elmaterielförsäljning än 5 mkr hade gjort investeringar som var större än 0.5 mkr under perioden.

Tabell 10 Företag som under 1970-1971 gjort investeringar fördelade efter försäljning av elmateriel och investeringarnas storlek

Investeringar Försäljning av elmateriel mkr Totalt inom elmaterlelområdet -0.9 1.0- 5.0- 10.0- 20.0- 100- 1970-1971 4.9 9.9 19.9 99.9 mkr

-0.09 0.10-0.49 0.50-0.99 l.00-4.99 5.00- Totalt

Bilaga 2 145

som inte alls redovisat investeringar under perioden är De företag nästan uteslutande mindre företag med en genomsnittlig försäljning av elmateriel på 1.2 mkr.

2.5 Forsknings- och utvecklingskostnader

och utvecklingsarbete (FoU) avses i föreliggande under- Med forskningssådant arbete som syftar till att åstadkomma väsentliga förändsökning eller utveckling av nya produkter. Smärre ringar i existerande produkter i fråga om färg, dimension etc hör enligt denna modellförändringar definition inte till forsknings- och utvecklingskostnader. De undersökta har lämnat uppgift om storleken av de kostnader man lägger företagen och utvecklingsarbete enligt ovanstående definition. ned på forskningsär ofta skattade och det är inte möjligt att ange med vilken Uppgifterna precision som dessa skattningar gjorts. De undersökta företagen hade en sammanlagd kostnad för FoU-verksamhet som uppgick till omkring 105 mkr. Företagens sammanlagda var 3 394 mkr. De undersökta företagen lade således i omsättning av sin omsättning Inom genomsnitt ned 3 procent på FoU-verksamhet. elmaterielområdet var de sammanlagda FoU-kostnaderna ca 17 mkr, vilket av företagens av utgjorde 2 procent sammanlagda försäljning elrnateriel. FoU-kostnadernas absoluta storlek varierar kraftigt mellan företagen med avseende på deras totala omsättning. Som framgår av tabell ll var det 29 av 45 företag som överhuvudtaget hade någon FoU-verksamhet. De som hade FoU-verksamhet var så gott som uteslutande de större företagen. Samtliga företag vilkas totalomsättning var högre än 10 mkr hade FoU-verksamhet medan knappt hälften av resterande företag hade sådan verksamhet. Som framgår av tabell 12 bidrager de stora företagen med en mycket stor del av de totala FoU-kostnaderna hos de undersökta företagen. De 20 mkr svarade 12 företag som hade en totalomsättning överstigande för nära 103 av totalt 105 mkr i FoU-kostnader. Av dessa sammanlagt

verksamhet Tabell ll sammanlagd FoU-kostnad för företagens totala verksamhet, inom elområdet och verksamhet inom de särskilt undersökta varugrupperna

Antal före- Sammanlagd FoU-kostnaders FoU-kostnad andel av förtag med FoUverksamhet säljningen inom respektive område %

Totalt 3,l Elområdet 2 ,2 Särskild undersökta varugrupper: Förläggningsmateriel lnstallationsmateriel lâlradiatorer Ljusarmaturer

146 Bilaga 2

Tabell 12 Företagens totala FoU-kostnader fördelade på företagsstorlek efter totalomsättning i mkr Storleksklasser totalomsättning per Totalt företag -4.9 . 10.0- 20.0- . 19.9 Summa FoU-kostnad per

anställda - och de hade en sammanlagd FoU-kostnad på omkring 102 mkr. Situationen är ungefär densamma om man enbart betraktar företagens verksamhet inom elområdet. De större företagen har emellertid en något mindre andel av FoU-kostnaderna inom elområdet än för den totala verksamheten, vilket hänger samman med att några av de större företagen hade ett relativt litet engagemang inom elområdet. Deras andel är dock fortfarande helt dominerande och de svarar för omkring 90 procent av FoU-kostnaderna inom elområdet (se tabell 13). Så när som på ett företag hade samtliga de som för sin totala verksamhet bedrev FOU-verksamhet också sådan verksamhet inom elområdet. Något påtagligt samband mellan företagsstorlek och FoU-kostnadernas relativa storlek föreligger inte på annat sätt än att de större företagen i högre grad bedriver FoU-verksamhet än de mindre företagen. Storleksmässigt jämförbara företag lägger ned högst varierande andel av sin omsättning på FoU-verksamhet (se tabell 14). l medeltal utgjorde FoU-kostnaderna för de företag som överhuvudtaget hade någon FoUverksamhet ungefär 3 procent av totalomsättningen. Den genomsnittliga relativa FoU-kostnaden påverkas emellertid starkt av ett företag - ASEA - som lägger ned betydligt mer pengar på forsknings- och utvecklingsverksamhet än de övriga företagen. relativa FoU- Medianföretagets kostnad var 1,2 procent. Som framgår av tabell 14 är företagen med hög relativ FoU-kostnad relativt jämnt fördelad över storleksklasserna. Tabell 13 Företagens sammanlagda FoU-kostnad inom elområdet fördelad efter företagsstorlek inom elområdct

Företagsstorlek omsättning elmatericl Totalt per företag mkr -4.9 5.0- 10.0- 20.0- 9.9 19.9

Summa FoU-kostnader inom respektive storleks-

Tabell 14 Producenter fördelade efter FoU-kostnadernas andel av företagens totalomsättning och företagsstorlek Relativ FoU-kostnad % Företagsstorlek total omsättning per Total företag i mkr -4.9 5.0- 10.0- 20.0- 9.9 19.9

-0,49 0,50-0,99 1,00- 1 ,49 l,50-1,99 2,00- Totalt 1 3 29

de undersökta sammanlagda FoU-kostnader inom el- Av företagens - l7 mkr - föll 20 eller 3.1 mkr på de i området drygt procent särskilt undersökta varugrupperna. De olika föreliggande undersökning till den sammanlagda FoU-kostnaden var inte varugruppernas bidrag mot varugrupps bidrag till den sammanlagda proportionella respektive av undersökta varugrupper. Varugrupperna installationsförsäljningen materiel och elradiatorer bidrog i större utsträckning till de sammanlagda än till den sammanlagda försäljningen. Särskilt markant FoU-kostnaderna var detta för elradiatorer. Förläggningsmateriel och ljusarmaturer bidrog med en lägre procentuell andel av FoU-kostnaderna än av den samman-

lagda försäljningen. kostnaden för FoU-arbete bland producenter som Den genomsnittliga hade sådan verksamhet var inom varugruppen: överhuvudtaget

förläggningsmateriel 30 tkr installationsmateriel 140 tkr elradiatorer 100 tkr ljusarmaturer 150 tkr

att variationerna dessa medelvärden är stora och Generellt gäller kring som nämnts föreligger inget påtagligt samband mellan storleken tidigare av ett försäljning och mängden nedlagda kostnader på FOU-verkföretags samhet. var det 12 företag som hade Bland producenter av förläggningsmateriel kostnaderna till 400 tkr. Nära FoU-verksamhet. Sammanlagt uppgick av dessa faller av ledningsstegar. Detta är hälften på 3 producenter väsentligt mycket mer än deras andel av försäljningen av förläggningssom till 25 Producenter av rör och dosor materiel uppgick procent. svarade för omkring hälften av varugruppens sammanlagda försäljning men bidrog endast med 1/4 till de sammanlagda FoU-kostnaderna. FoU-arbetet är i huvudsak koncentrerat till två av de tolv företagen. De svarade för närmare hälften av de sammanlagda FoU-kostnaderna inom varugruppen. De övriga tio företagen lägger således ned i genomsnitt 20 tkr på forskning och utvecklingsarbete. Producenter av installationsmateriel lade ned sammanlagt 700 tkr på FoU-arbete. Fem av de tio undersökta företagen hade FoU-verksamhet.

148 Bilaga 2

Inom gruppen varierade FoU-kostnaden mellan 30 och 350 per företag tkr. Två av de fem företagen svarade för 80 procent av gruppens sammmanlagda FoU-kostnader, vilket i genomsnitt är ungefär 300 tkr per företag. De tre övriga företagen hade i genomsnitt 40 tkr i FoU-kostnader per företag. Varugruppen kan delas upp i två skilda undergrupper, bestående dels av producenter av huvudsakligen strömställare, uttag och stickproppar, dels av producenter av mätartavlor och centraler. Koncentrationen är hög inom båda dessa undergrupper. De tre största företagen svarade för mellan 85 och 95 procent av den sammanlagda försäljningen inom respektive undergrupp. FoU-verksamheten är i något större utsträckning koncentrerad till de tre största företagen inom respektive undergrupp. Samtliga producenter av elradiatorer hade FoU-verksamhet. Sammanlagt uppgick kostnaderna till omkring 500 tkr, vilket gör omkring 100 tkr per företag. De hade också i förhållande till sin försäljning en relativt hög genomsnittlig FoU-kostnad, 3 procent. FoU-kostnadernas storlek per företag varierade mellan 20 och 300 tkr. Två företag svarade för 70 procent av de sammanlagda FoU-kostnaderna och hade en genomsnittlig kostnad för FoU på omkring 175 tkr. Övriga företag lade igenomsnitt ned 30 tkr på FoU-arbete per företag. Det var huvudsakligen de större producenterna av ljusarmaturer som hade FoU-verksamhet. I undersökningen ingår 16 producenter och av dessa hade 10 företag FoU-verksamhet till en sammanlagd kcstnad av l 500 tkr. Kostnaderna per företag varierade mellan 10 och 350 tkr. Variationerna mellan företagen vad gäller FoU-kostnadernas absoluta storlek var inte lika stor inom denna grupp som inom övriga grupper. Av de 10 företagen hade 6 företag FoU-kostnader som låg mellan 150 och 200 tkr per företag. De relativa FoU-kostnaderna varierade dock betydligt och låg mellan 0,2 och 3,0 procent. Inget samband finrs mellan relativ FoU-kostnad och omsättningsstorlek. De tre största producenterna av ljusarmaturer svarade för 3C procent av de sammanlagda FoU-kostnaderna inom gruppen och de sex största företagen för drygt 60 procent. De tre respektive sex största lönetagen bidrog i lägre grad till de sammanlagda FoU-kostnaderna än tilll den sammanlagda försäljningen av varugruppen. De tre största lönetagen svarade för 60 procent och de sex största för 85 procent av den sammanlagda försäljningen. Samarbete vad gäller forsknings- och utvecklingsverksamhet föirekom inte bland företagen. Två producenter av ljusarmaturer - Cebc A.B och AB Taiba - bedrev forsknings- och utvecklingsarbete tillsamnams med Svenska Fläktfabriken Bahco. respektive I båda fallen gäller sanairbetet särskilda sektorer inom ljusarmaturområdet.

Bilaga 2 149

3 Utrikeshandel

3.1 Import

1971 till 103 mkr. De Försäljningen av importerade produkter uppgick inhemska försäljning på den svenska marknaden uppgick producenternas är inte direkt jämförbara till under samma tid till 264 mkr. Uppgifterna till ungefär 60 procent är mätt i följd av att importens försäljningsvärde andel av den sammanlagda tillförseln till partihandelspriser. Importens den svenska marknaden kan uppskattas till drygt 20 procent om hänsyn

tas till detta. sker dels genom grossister, dels genom agenter, dels genom Importen (se tabell 15). Av importens sammanlagda försäljningsvärde producenter Antalet företag var svarar grossisterna för ca 60 procent. importerande dessa var 9 och 12 andra företag. Importen är 21. Av grossister till de större Som tidigare nämnts svarar ett koncentrerad grossisterna. stora för praktiskt taget all partifåtal mycket grossistföretag De största importörerna är ASEA-Skandia, AEG, handelsförsäljning. Siemens och Selga. Den resterande delen av importen går huvudsakligen via agent. Im-

är totalt sett ringa. Med agenter avses här

porten genom producenter Förmedlande företag har endast sådana som själva svarar för importen. inte medtagits i föreliggande undersökning. installationsmateriel, elradiatorer och Importen avser huvudsakligen försäljningsvärde är ungefär lika stort inom ljusarmaturer. Importens dessa tre huvudgrupper. Relativt sett har dock importen störst betydelse inom elradiatormarknaden och därnäst inom installationsmateriel-

marknaden. De inhemska producenternas försäljning av elradiatorer på den svenska till 14 mkr, vilket kan jämföras med marknaden uppgick omkring 32 mkr. Som framgår av tabell 15 är det importens försäljningsvärde endast som importerar elradiatorer. Importen av installationsgrossister materiel avser endast sådana produkter som uttag, stickproppar och strömställare. Importens försäljningsvärde av dessa varor är 35 mkr, vilket är något större än den inhemska industrins försäljning på den svenska Till skillnad från elradiatormarknaden sker importen till stor marknaden.

fördelat på huvudgrupp och grossister Tabell 15 importens försäljningsvärde respektive övriga företag Grossister Övriga Totalt Huvudgrupp Antal Antal mkr Antal

Förläggnings- . . 3.7 materiel Installationsmateriel lilradiatorer Ljusarmaturer Totalt

150 Bilaga 2

Tabell l6 Importen länderfördelad på olika huvudgrupper Ursprungsland Förlägg- Installa- Elradia- Ljusarma- Totalt

tavlor förekommer inte. Importen av ljusarmaturer är i värde lika stor som för ungefär elradiatorer och installationsmateriel, 32 mkr. Relativt sett är den emellertid av mindre betydelse. De inhemska producenternas försäljning på den svenska marknaden uppgick 1971 till 150 mkr. av Importen ljusarmaturer sker till större delen genom andra företag än grossister. Som framgår av tabell 15 är grossisterna till skillnad från övriga företag inte specialiserade på av särskild import någon varugrupp. Samtliga importerande grossister är tex representerade inom inhuvudgruppen stallationsmateriel. De två dominerande ursprungsländerna för importen är Norge och Västtyskland. Importen från Norge svarar för ungefär hälften av den totala importen av aktuella varorna. svarar för ca Västtyskland 30 procent av den totala importen. Importen från Norge består till övervägande del av elradiatorer. En betydande del av importtillförseln av strömställare och liknande materiel kommer också från Norge. Den västtyska består till importen stor del av strömställare och liknande varor men även av ljusarmaturer. Importens länderfördelning för olika materielgrupper redovisas i tabell 16. Inom övrig-gruppen märks framför allt Österrike, Holland och USA. Till denna grupp har också förts den import som inte länderfördelats av uppgiftslämnaren.

3.2 Export

Företagens exportverksamhet har enbart undersökts med avseenie på de särskilt utvalda elmateriel som föreliggande undersökning behandlar. l förhållande till den sammanlagda av dessa varor var exförsäljningen porten liten. Den uppgick till totalt 29 mkr, vilket motsvarar l0procent av de undersökta företagens av de aktuella sammanlagda försäljning varorna. Ungefär hälften av de undersökta - 22 av 45 - hade företagen exportverksamhet om än ofta i blygsam omfattning. Bland exportföretagen återfinns i första hand de större företagen. Exportföretagen skiljde sig från icke-exporterande företag genorr att de i större utsträckning var verksamma inom andra områden än elomridet. De företag som inte hade någon exportverksamhet var till skilhad från exportföretagen i allmänhet koncentrerade till elområdet. Deras genom-

sou [974248 Bilaga 2 151

Tabell 17 Total försäljning och exportförsälj ning fördelad efter varugrupp Total försäljning av Exportförsäljning av Varugrupp Varugruppen varugruppen mkr % mkr % % 52.7 18 .1 28 15 Förläggningsmateriel

Ljusarmaturer Totalt 293.1 100 2 .4 100 10

av elmateriel var i genomsnitt avsevärt lägre än snittliga försäljning Flertalet icke-exporterande företag hade en elmaterielexportföretagens. försäljning som var mindre än 5 mkr medan endast ett fåtal exportföretag hade en lägre elmaterielförsäljning än 5 mkr. Expertens omfattning varierade mellan olika varugrupper som framgår av tabell 17. Ljusarmaturindustrin bidrog med ungefär 60 procent av det totala exportvärdet. Särskilt låg var exportverksamheten bland producenterna av installationsmateriel och inom denna grupp framför allt bland av mätartavlor och centraler vilket hänger samman med att producenter tekniska handelshinder har ett stort inflytande på handeln mellan olika länder. av förläggningsmateriel var relativt sett något högre än Exporten genomsnittet för hela undersökningsmaterielet. Mer än hälften av gruppens totala export - 8 mkr - utgörs av fästmateriel av olika slag. Ungefär

l /3 av de undersökta företagens försäljning av fästmateriel exporterades.

Väsentligen är det ett företag som står för denna export, nämligen Thorsman & C0. Därutöver förekom export huvudsakligen av ledningsoch installationsrör. De mest betydande exportföretagen var stegar Tarkett som producerade installationsrör, Thorsman & Co som tillverkade fästmateriel och AB Wikstrand & Berg som tillverkade ledningsstegar. Exporten av elradiatorer, drygt l mkr, utgjorde l5 procent av de inhemska producenternas totala försäljning av elradiatorer. Tre av de fem producenterna hade exportverksamhet. Ett av företagen hade en avsevärt större än de övriga företagen och svarade för en betydande del av export branschens totala exportvärde. Den volymmässigt dominerande delen av exporten svarade ljusarmaturindustrin för. Av sammanlagt 16 undersökta företag hade ll företag exportverksamhet. Samtliga större företag hade export. Exportvärdet per varierade mellan 50 och 9 000 tkr och exportens andel av företag försäljning varierade mellan 2 och 34 procent. De tre största företagens - Elektriska och Järnkonst inhemska producenterna Cebe, Fagerhults var också de största exportföretagen. De svarade tillsammans för omkring 3/4 av den sammanlagda exporten av ljusarmaturer. av de undersökta varugrupperna går framför allt till de Exporten nordiska länderna som svarade för knappt 50 procent av de undersökta företagens export. Exportens fördelning på olika mottagarländer framgår av tabell 18.

152 Bilaga 2

Tabell 18 Exporten länderfördelad Land Export % Danmark . 22 Finland . 14 Norge . 10 England och Irland . 8 Tyskland . 6 Frankrike . 5 Övriga . 35 Totalt . 100

Större mottagarländer inom gruppen övriga är Belgien, Sydafrika och Holland. I denna grupp ingår också en större exportvolym som inte har länderfördelats av de undersökta företagen. Den rangordning av mottagarländer som anges i tabell 18 för hela undersökningsmaterialet gäller i stort sett också individuella varugrupper. De nordiska länderna är genomgående de mest väsentliga handelsparterna. Exporten till övriga länder skiftar betydelse beroende på varugrupp. Sålunda avser

däremot/i

exporten till Frankrike nästan uteslutande ljusarmaturer. Belgien och

Sydafrika köper mycket strömställare, uttag m m. Länderspridningen är

störst vid försäljning av ljusarmaturer. Försäljningen av elradiatorer sker nästan uteslutande till de nordiska länderna, framför allt till Finland. Särskilda exportserier förekom hos 10 företag, varav 4 tillverkade förläggningsmateriel, 2 elradiatorer och 4 ljusarmaturer. Förekomsten av särskilda exportserier hänger bl a samman med att normer och standard varierar mellan olika länder. Detta förhållande gäller generellt men är speciellt påtagligt inom elområdet beroende på den omfattande reglering, t ex i form av funktionskrav, som myndigheter byggt upp kring det mesta som har med elektrisk ström att göra. Skilda normer och standard nämndes också av de flesta av de undersökta företagen, oavsett produktionsinriktning, som det mest väsentliga hindret för handel mellan olika länder med elmateriel. Ett par företag nämnde också höga transportkostnader och högt kostnadsläge som påtagliga problem vid export. Ett generellt problem vid export till vissa delar av Västeuropa är tullarna. Det är emellertid svårt att utvärdera den handelshindrande betydelsen av skilda normer och standard med hänsyn till att förekomsten av sådana hinder torde ha högst olika effekt på olika företag och produkter. Skilda normers och standards inverkan på exportbenägenheten kan krappast i allmänhet renodlas utan måste kopplas samman med sådana faktorer som företagens produktionsteknik, företagens kapacitetsutnyttjance, prisnivån på andra marknader och de på marknaden befintliga företagens resurser och effektivitet. Ett speciellt problem i samband med prisnivån på andra marknader är valutarörelser som avsevärt kan förändra förutsättningarna för handeln. Det kan noteras att - med några få undantag de uncersökta företagen inte i detta sammanhang har nämnt bristande prodiktions-

Bilaga 2 153

Tabell 19 Exportvärdet i mkr fördelat på olika marknadsföringskanaler Varugrupp Marknadsföringskanal Dotter- Egna repre- General- Annan bolag sentanter agenter kanal Förläggningsmateriel mkr 5.2 0.1 1.7 . 8.1 lnstallationsmateriel

“ Två företag med en sammanlag export på 4.1 mkr har inte uppgivit marknadsföringskanal. eller marknadsföringskapacitet eller finansiella faktorer som några påtagliga hinder för handeln med andra länder. Exporten marknadsförs huvudsakligen genom dels egna dotterbolag eller i tillämpliga fall koncernbolag, dels generalagenter, se tabell 19. Knappt hälften av det exportvärde som fördelats på olika marknadsföringskunder föll på dotterbolag eller koncernföretag. Något mindre kanaliserades genom generalagenter. En och samma producent kan därvid utnyttja olika kanaler i olika länder. l huvudsak är det förläggningsmateriel och ljusarmaturer som säljs via producenternas egna dotterföretag eller koncernföretag. Resterande del av exporten - ca 15 procent - utgörs antingen av direktkontakter med förbrukarna eller direktförsäljning genom grossister.

4 Konkurrensförhållanden

4.1 Förläggningsmateriel 4. l .l Allmänt Gruppen förläggningsmateriel är heterogent sammansatt varför det inte är möjligt att direkt diskutera konkurrenssituationen vare sig mellan produkter eller företag innan produkterna sorterats efter funktion. Det gemensamma för produkterna inom gruppen är att de ingår som interna, ofta anonyma, komponenter i strömförsörjningsanläggningen. inom gruppen ryms huvudsakligen följande materiel: dosor, rör för indragning av ledningar, fästmateriel av olika slag, ledningsstegar och ellistsystem. Det senare ingår normalt inte parallellt med övriga materiel i en elinstallation utan representerar ett alternativt sätt att förlägga ledning och bygga upp ett strömförsörjningssystem.

4.1.2 Rör och dosor Den sammanlagda försäljningen av rör och dosor uppgick l97l till omkring 25 mkr varav 2 mkr utgjorde export. Importen uppgick också

154 Bilaga 2

till ca 2 mkr. Produktionen fördelade sig i stort sett lika på de två huvudgrupperna. Rör för indragning av ledning görs nästan uteslutande av plast utom för särskilda användningsområden. Plaströren har genom ett betydligt lägre pris konkurrerat ut andra typer av rör. De största plaströrstillverkarna 1971 var Gustavsbergs Fabriker och Tarkett som tillsammans svarade för en mycket stor del av marknaden. Tarketts plaströrsanläggning köptes 1972 av Gustavsbergs Fabriker. Plaströr för indragning av ledning har en relativt sidoordnad ställningi Gustavsbergs totala produktion av plaströr. Den stora produktionsvolymen ligger på plaströr för VVS-ändamål. Den totala marknadsvolymen är också relativt opåverkbar genom att efterfrågan i stor utsträckning bestäms av nybyggnadsverksamheten. Ett konkurrerande system för förläggning av ledningar, t ex ellistsystem, utgör därmed den enda reella konkurrensfaktorn på produktsidan. Produktionen av plaströr sker i högt automatiserade anläggningar med goda möjligheter att utnyttja stordriftsfördelar. Potentiell konkurrens i form av nyetablering eller import försvåras av de absoluta kostnadsfördelar som föreligger för befintliga företag genom effektivt utnyttjande av anläggningarna. Konkurrensen mellan företagen på marknaden är direkt beroende av anläggningarnas storlek och anläggningarnas belägenhet i förhållande till marknaden. Produktens fysiska egenskaper, användningsområden och produktionsteknik gör priset till det främsta konkurrensmedlet. I undersökningsmaterialet ingår 6 producenter av dosor. Deras sammanlagda försäljning uppgick till drygt 10 mkr. De tre största företagen - AB Borås Elprodukter, AB Gårö Elektriska Armaturfabrik och Kulltorps Elektriska AB - svarade för ca 80 procent av försäljningen. På marknaden finns dosor av två principiellt skilda typer. Skillnaden mellan de två typerna består väsentligen i hur konstruktören löst problemet med dosans anpassning till ett stort antal olika användningssituationer. Ursprungligen konstruerades dosor med fasta uttag för ledningarna. Beroende på användningsområde uppstod krav på ett mycket omfattande sortiment eftersom varje dosa hade sin specifika tillämpning. Därefter utvecklades en modernare dosvariant som hade fördelen av att vara flexibel. Samma dosa kunde anpassas till många olika användningssituationer. Produktion av den äldre typen av dosa ligger helt på ett företag, AB Eljo Plastindustri. Konkurrenssituationen mellan den äldre dosvarianten och den yngre kan enligt en företrädare för branschen i korthet sägas vara att fördelen med den äldre dosan är att den av installatörerna betraktas som lättmonterad samt att den kan göras i vattentätt utförande. Nackdelen är det omfångsrika sortimentet, vilket framför allt upplevts av grossisterna. Den moderna dosvarianten kräver inte samma lagerhållning. Den reella konkurrenssituationen betiingas i sista hand av hur dessa för- och nackdelar upplevs av varuväljarna o»ch hur de värderas i förhållande till priset. inom den ram som bestäims av prioritering av den äldre dosmodellen har således Eljo Plastindustri inga egentliga konkurrenter.

Importkonkurrensen är relativt liten och någon nyetablering har inte skett i större skala. Mindre svenska producenter har inte lyckats få fotfäste på marknaden.

4.1.3 Ledningsstegar I undersökningsmaterialet ingår 4 producenter av ledningsstegar som tillsammans hade en försäljning på den svenska marknaden som uppgick till ca 12 mkr. Import förekommer inte men däremot en viss export framför allt till övriga nordiska länder. Handeln med ledningsstegar försvåras bla av höga fraktkostnader till följd av att materialet är skrymmande. Det största företaget är Wikstrand & Berg som svarade för mer än hälften av den inhemska försäljningen. De tre övriga företagen är ungefär lika stora. Konkurrensen mellan de olika producenternas produkter utspelar sigi stor utsträckning på idéplanet genom att de olika produktsystemen skiljer sig från varandra i flera avseenden. Den reella konkurrenssituationen mellan företagen är svår att överblicka genom att de olika produkterna erbjuder olika lösningar på ett visst problem. En väsentlig faktor i detta sammanhang är systemets totala anläggningskostnad både absolut och i förhållande till andra variabler såsom lättheten att montera, servicebarheten m m. Fabrikanternas marknadsföring riktar sig i stor utsträckning till de föreskrivande leden.

4.1.4 Fästmateriel Den dominerande producenten av fästmateriel är Thorsman & Co som svarade för en betydande del av företagens sammanlagda försäljning på den svenska marknaden, som var 9 mkr 1971. Exporten av de produkter som ryms under beteckningen fästmateriel är relativt betydande i förhållande till den totala produktionen. Dominerande exportföretag är Thorsman & Co. En viss import förekommer. Till fästmateriel har också räknats ellistsystem som är ett till den gängse förläggningsmetoden för ledningar konkurrerande förläggningssystem. Ellistsystemet skiljer sig från konventionell förläggning genom att det är utanpåliggande varvid rummets listsystem utnyttjats för ledningsdragning. Ellistsystem består av ett stort antal komponenter, vilket är nödvändigt för att göra systemet användbart i olika situationer. Förväntningarna på ellistsystemens framtid var relativt höga när de lanserades på marknaden. Ett flertal företag har också under senare år försökt slå sig in på marknaden. Det enda företag som kan sägas ha lyckats är Thorsman & Co som var först på marknaden och i dag är praktiskt taget ensamma på marknaden. Företaget har under senare år köpt HSB :s listsystem.

156 Bilaga 2

4.2 Installationsmateriel 4.2.1 Centraler och mätartavlor l föreliggande undersökning har intresset koncenterats till produkter som huvudsakligen används för husbyggnadsändamål. De sex undersökta företagens försäljning inom detta område uppgick l971 till omkring 39 mkr. Exporten var obetydlig och någon import förekom inte bland de importföretag som undersökts. Den främsta anledningen till att handel över gränserna inte förekommer i så stor omfattning är att produkterna måste anpassas exakt till strömförsörjningssystemets speciella egenheter. Detta gör att särskilda exportserier blir nödvändiga. Två av de undersökta företagen - ASEA och Eldon AB - har även produktionen av produkter som huvudsakligen används för industriella ändamål. Utanför de undersökta företagen finns dessutom en inhemsk tillverkare « Cewe-Selfa AB - som nästan uteslutande producerar varor för industriellt bruk. Företaget är dotterbolag till ASEA. Produktionen är koncentrerad till tre - Eldon och Gårö Elektriska Armaturfabrik - som företag ASEA, tillsammans svarade för 95 procent av de undersökta producenternas försäljning inom varuområdet. Den största leverantören är Eldon som svarade för mer än hälften av tillförseln till marknaden. Eldon och ASEA marknadsför två olika produktsystem, varför konkurrensen mellan företagen i viss utsträckning har karaktär av idéförsäljning. Enligt uppgift från fabrikanthåll är emellertid utbudet av produkter inom detta område, trots skilda systemlösningar, att betrakta som homogent. Ett väsentligt konkurrensmedel är valet av distributionskanal. Generellt gäller att produkterna till övervägande delen distribueras genom grossister. ASEA:s försäljning har till skillnad från Eldons en viss selektiv prägel genom att man enbart marknadsför sina varor genom koncernföretaget ASEA-Skandia som har marknadsföringsansvaret. Av efterfrågeskäl säljs dock även Eldons produkter genom ASEA-Skandia. Vid bedömningen av konkurrenssituationen mellan företagen blir därvid konkurrenskraften hos grossisterna av väsentlig betydelse liksom installatörernas inköpsbeteende. Normalt upphandlas materielen i ett installationsprojekt från samma grossist. Konkurrensen på marknaden kan annars sägas ha ökat sedan mitten av 60-talet då ASEA utvidgade sitt produktionsprogram till att omfatta även fördelningssystem för husbyggnadsändamål. De huvudsakliga skälen till denna utvidgning var att man genom förekomsten av gemensamma komponenter kunde utnyttja stordriftsfördelar i komponenttillverkningen som gjorde det lönsamt med en utvidgning. Tillverkningen är en blandning av sammansättning och komponenttillverkning. Konkurrensen mellan företagen påverkas också av efterfrågemarknadens struktur och dess utvecklingspotential. Generellt kan man som inom andra delar av byggnadsmaterialproducerande industri skilja mellan å ena sidan nybyggnadsmarknaden och å andra sidan saneringsmarknaden. Marknadsvolymen inom nybyggnadsmarknaden kan inte genom något enskilt initiativ påverkas i någon nämnvärd utsträckning. En

stor del av marknadsvolymen är därvid bunden till utvecklingen av nybyggnationen. Saneringsmarknaden innehåller ett visst mått av okänd volymtillväxt. En förutsättning är emellertid att saneringarna görs så grundligt att även elsystemet byggs om. För närvarande tycks förutsättningarna för en sådan marknadsexpansion inte föreligga.

4.2.2 Övriga installationsmateriel

Inom denna sektor ryms framför allt strömbrytare, vägguttag, stickproppar och säkringsmateriel. De undersökta företagens försäljning uppgick till ca 17 mkr och avsåg huvudsakligen varor avsedda för husbyggnadsändamål. Generellt gäller för dessa varor att importkonkurrensen är betydande. De undersökta importföretagen har. en sammanlagd försäljning av importerade produkter på ca 35 mkr, dvs mer än dubbelt så mycket som den inhemska tillverkningen. Importen kommer i första hand från Västtyskland men även Norge har en betydande export av installationsmateriel till Sverige. Konkurrenssituationen på den svenska marknaden är i stor utsträckning beroende av importen. Importens inflytande över den inhemska marknadsbilden varierar emellertid mellan olika produkter beroende bl a på tillverkningsteknik där utnyttjande av stordriftsfördelar skapar avgörande prisfördelar för stora utländska företag med överlägsen kapacitet. Detta gäller framför allt strömbrytare och stickproppar för vilka den inhemska prisnivån är mycket beroende av importföretagens prissättning. - Bland producenterna är det endast ett företag - Eljo Plastindustri som har ett mer betydande inflytande på den inhemska marknaden. Företaget producerar huvudsakligen vägguttag men har också en viss produktion av annan installationsmateriel. Produkterna distribueras nästan uteslutande genom grossister. Ungefär hälften av importen går direkt genom grossist medan den andra hälften importeras av andra företag men till stor del distribueras genom grossister.

4.3 Elradiatorer De fem undersökta producenterna hade 1971 en sammanlagd försäljning på 15 mkr, varav l mkr utgjorde export. Tre av de undersökta svarade för drygt 80 procent av utbudet från inhemska producenterna producenter. Importen är betydande och försäljningsvärdet av importera- 1971 till 32 mkr. Importerande är enbart de produkter uppgick företag elgrossister och varorna importeras enbart från Norge. Importverksam- - ASEA-Skandia heten var 1971 koncentrerad till tre elgrossister AEG, och Siemens - vilka tillsammans svarade för omkring 80 procent av importen. Ett större grossistföretag - AB Selga - hade ingen import av elradiatorer. Försäljningen av elradiatorer domineras således av elgrossisterna. De inhemska fabrikanterna säljer drygt hälften av sin produktion genom elgrossisterna. Härvidlag skiljer sig de olika fabrikanterna åt

158 Bilaga 2

i genom att ett par huvudsakligen säljer genom grossist medan de övrigai stor utsträckning säljer direkt till förbrukare. Den inhemska industrin är relativt vilket nyetablerad, torde vara en av förklaringarna till varför importen är så dominerande. Den bild av marknadspositionerna mellan inhemsk och utländsk industri som ges av försäljningssiffrorna för 1971 torde därför inte konspegla det rätta kurrensförhållandet. Enligt utsagor från den inhemska industrin ämnar man expandera, vilket dels kan ske genom en ökad total marknadsvolym, dels genom ökad marknadsandel. I förhållande till de utländska konkurrenterna har den inhemska industrin bl a fördelen av att i regel ligga närmare marknaden. Enligt uppgift har transportkostnaderna en icke oväsentlig betydelse i konkurrensen. Med hänsyn till den koncentration som ägt rum inom elgrossistledet under senare år med ett kraftigt minskat antal företag spelar grossisten en betydelsefull roll när det gäller

konkurrensbeteendet på marknaden. Grossisterna marknadsför som tidi-

gare nämnts huvudsakligen ett fabrikat och många av grossisterna är representanter för utländska företag. Konkurrensen mellan producenterna - såväl inhemska som utländska - kommer därvid också att utvidgas till en konkurrens om och med distributionskanaler.

4.4 Ljusarnwturer

De undersökta företagens försäljning av ljusarmaturer 1971 till uppgick ca 170 mkr varav ca 150 mkr avsattes på den inhemska marknaden. lmportens försäljningsvärde uppgick till ca 30 mkr. Enligt de uppskattningar som de undersökta företagen gjort utgjorde den del av försäljningen på den svenska marknaden som användes för husbyggnadsändamål ca 130 mkr. Enligt importörerna var motsvarande andel för importen ca 20 mkr. De inhemska producenterna svarade sålunda för ca 80 procent av den totala tillförseln till den svenska marknaden. De största företagens bidrag till försäljningen är relativt markerad. De tre största producenterna Cebe, Fagerhults Elektriska och Järnkonst svarade för knappt hälften av tillförseln. De sex största producenterna svarade för 70 knappt procent av tillförseln. Utbudet av ljusarmaturer för inhemsk industri är således i hög grad koncentrerad till ett fåtal stora företag: de sex största producenterna svarade för mer än 80 procent av den totala inhemska produktionen. lnom definierade användningsområden är skillnaden mellan olika företags produkter inte särskilt stor. Med hänsyn till att utbudet av ljusarmaturer beroende på användningsområde varierar mellan enkla, standardiserade varianter till mer komplext uppbyggda produkter varierar också olikheten mellan jämförbara produkter från olika företag. Förutsättningen för differentiering är större för de mer avancerade produkterna än för de enklare. I konkurrensen mellan företagen utnyttjas dels formgivning, dels den tekniska produktutformningen. Existerande skillnader mellan olika fabrikat blir verkliga först då de uppfattas somvverkliga av de som bestämmer

Bilaga 2 159

över varuvalet, dvs byggherrar, konsulter och installatörer. Formgivning är därvid en svårbedömbar konkurrensfaktor medan den tekniska utformningen är direkt mätbar. Beroende på teknisk utformning kan exempelvis och driftkostnader varieras. I samband ljusarmaturens verkningsgrad därmed torde också anläggningskostnaden variera. Tekniska skillnader kan vara avgörande för produktval i de fall köparens krav inte är ensidigt inriktade på att minimera anläggningskostnaden utan också tar hänsyn till framtida driftskostnader, hållbarhet, lättheten att utföra service på armaturen och armaturens belysningstekniska prestanda. Försäljning av ljusarmaturer kräver således teknisk information, vilken kan utnyttjas i varierande utsträckning som konkurrensmedel av företagen. Marknadsföringen inriktas i stor utsträckning på de föreskrivande leden med syftet att få sina egna produkter inskrivna i programhandlingarna. Förutom den rena produktkonkurrensen kan behovet av teknisk information olika långtgående serviceåtaganden utvecklas till ett genom konkurrensbeteende som mer utnyttjar företagens speciella kunnande och kvalitet än skillnader i produkter. Producent upprättar tex egna avdelningar som bistår potentiella kunder med utformningen av belysningsanläggningen efter givna krav. Som nämnts tidigare kan producenterna delas upp i två grupper med väsentligt olika distributionssätt. Den ena gruppen säljer huvudsakligen medan den andra gruppen huwdsakligen inriktar sig på genom grossister till olika kundkategorier. Valet av försäljningskanal direktförsäljning konkurrensmedel inom denna bransch. utgör således ett aktivt som förekommer mellan måste ses Den priskonkurrens producenterna av den existerande och hur mot bakgrund produktdifferentieringen som har fastpriskontrakt torde denna uppfattas av varuväljarna. Köpare vara mer benägna än andra att sträva efter en minimering av anläggningsoch kommer således att utgöra ett avgörande konkostnaden priset kurrensmedel. Då priset sätts i relation till driftskostnader och verkningsgrad hos armaturen torde priset som konkurrensmedel minska i betydelse. Priskonkurrensen mellan företagen skall också ses mot bakgrund av marknadens uppdelning i dels nybyggnadsförsäljning, dels annan försäljdär projektstorlekar ofta ning. Vid försäljning till nybyggnadsmarknaden är betydande sker försäljningen genom anbud. Med ökande projektstorlek ökar kraven på leveranskapacitet, vilket i princip gynnar stora företag. De stora företagen har i allmänhet en lägre andel av sina anställda sysselsatta i direkt produktion.

5 Distribution

5.1 Försäljningsvägar Grossisterna svarade genomgående för en mycket stor del av distributionen av de produkter som undersökts (se tabell 20). l genomsnitt svarade grossisterna för 63 procent av de inhemska producenternas Grossisternas roll varierar dock försäljning på den svenska marknaden.

160 Bilaga 2 SOU I974:48

Tabell 20 inhemska producenters fördelad efter och försäljning kundkategori varugrupp

Kundkategori Varugrupp Totalt

Förlägg- lnstalla- Ljusarmanings- tions- turer materiel materiel mkr % mkr % mkr % mkr %

l-Ilgrossist 39.7 89 51.4 93 . 67.7 45 166.4 63 Annan grossist 1.0 2 0.6 l . 0.4 2.0 l lsllinstallatör 2.7 6 0.2 . 36.5 24 41.7 16 Egen installationsverksamhet 0.5 0.5 1.0 Byggmaterialindustri 0.3 0,3 Annan industri 0.8 2 1.6 3 1.1 8 4.2 3 7.7 3 liyggherre 0.2 1.6 12 16.1 ll 17.9 7 Ovriga 0.3 l 1.3 2 0.8 5 24.8 17 27.2 10 Totalt 44.7 100 55.6 100 l 3.6 100 1.50.5100 264.3100

mellan olika typer av materiel. 90 procent Omkring av försäljningen av förläggningsmateriel gick genom grossist medan endast 45 procent av försäljningen av ljusarmaturer gick genom grossist. Mest betydelsefulla direktköpande kundkategori var installatörer till vilka 16 procent av producenternas försäljning gick. lnstallatörerna har största betydelse som direktköpande kategori för av elradiatorer producenter och ljusarmaturer. Omkring l/4 av ljusarmaturindustrins direkt till försäljning gick installatörer. Bland övriga direktköpande kunder märks industri, byggherrar och elverken. I allmänhet uppvisar producenter av en viss vara samma distributionsmönster. Ett undantag utgör emellertid ljusarmaturproducenterna. Bland dessa kan man urskilja två helt skilda sätt att sälja sina varor. Ungefär hälften av företagen med en sammanlagd försäljning på den svenska marknaden på ca 80 mkr säljer huvudsakligen genom grossister. Omkring 80 procent av dessa företags försäljning går via grossist. Den andra hälften som tillsammans säljer för omkring 70 mkr ljusarmaturer utnyttjar praktiskt taget inte alls grossister. Endast 3 procent av dessa företags försäljning kanaliseras genom grossist. Ungefär hälften av den senare gruppens försäljning går direkt till installatörer och resten fördelar sig på industri, byggherrar och övriga direktköpande kunder. Bland övriga kunder finns framför allt köparna av utomhusarmaturer, tex elverken. Detta innebär att försäljningen av inomhusarmaturer som enligt producenterna kan uppskattas till omkring 130 mkr i något större utsträckning än vad som anges ovan säljs genom grossister. Framför allt gäller detta den grupp producenter som huvudsakligen säljer sina varor genom grossist eftersom landets största producent av utomhusarmaturer ingår i denna grupp. Som framgått av avsnittet som behandlade importen av elmateriel intar

Tabell21 Skattning av marknadsvolymen i partihandelsledet. Antagen grossistmarginal 20 procent Totalt Huvudgrupper

Förlägg- Installa- Elradia- Ljusarmations- torer turer ningsmateriel materiel mkr % mkr % mkr % mkr %

Försäljning genom grossist 53.0 91 93.4 89 . 105.9 S3 293.9 72

Direktförsäljning från producent eller im- 5.5 9 11.1 11 5.9 12 93.9 47 116.4 28 portör Totalt 58.5 100 104.5 100 47.5 100 199.8 100 410.3 100

en mycket betydelsefull roll även som importörer. Förutom grossisterna sin distribuerar grossisterna även andra importörers egen direktimport varor marknaden. Ser man sålunda till den sammanlagda på den svenska den svenska marknaden ökar grossistens roll som försäljningen på svarar grossisterna för ca 75 procent försäljningskanal. Uppskattningsvis av distributionen men vissa variationer föreligger mellan olika varu- I tabell 21 redovisas en skattning av den sammanlagda markgrupper. för olika mätt i partihandelsledet. För att få nadsvolymen varugrupper ekvivalenta försäljningssiffror har producenternas försäljning genom grosmed till en skattad marginal på 20 procent. På sist räknats upp hänsyn samma sätt har försäljningen genom grossist från andra importörer än Den korrigerade marknadsvolymen avser grossisterna själva räknats upp. att mäta till avnämare och vilken roll grossisten spelar i försäljningen distributionen. l jämförelse med den inhemska produktionens fördelning på olika visar tabell 21 avnämarnas inköpskällor och och försäljningskanaler fördelning mellan dessa. Situationen för förläggningsinköpsvolymens är densamma som tidigare, dvs grossisten svarar och installationsmateriel av distributionen. Grossisternas roll som distribuför omkring 90 procent törer av framför allt elradiatorer ökar. Omkring 90 procent av försäljtill avnämare faller Detta hänger samman dels ningsvärdet på grossisten. med att importen av dessa varor är stor, dels att det enbart är grossister Grossisterna saluför normalt endast en begränsad del av som importerar. det sortiment som finns. fullt utstyrd selektiv försäljning kan man Någon tala om men i jämförelse med grossistens normala verksamhet knappast är försäljningen av elradiatorer mer selektivt präglad. Det kan således konstateras att grossisten intar en mycket dominerande roll vid distributionen av elmateriel. Det kan därför vara skäl att något

beskriva orsakerna till detta. En av de grundläggande förutsättningarna för att partihandel skall såväl geografiskt som tidsmässigt i uppstå är att efterfrågan är uppdelad relativt och relativt små enheter. De materiel som behandlasi många

ll

162 Bilaga 2 SOU l974:48

föreliggande undersökning används huvudsakligen för installation i byggnader. Den mest betydande köparkategorin blir därvid elinstallationsföretag. En undersökning genomförd av SPK och som avser förhållandena 1970 visar följande om företagsstrukturen inom installatörsledet. Antalet installatörsföretag med mer än 2 anställda uppgick 1970 till drygt l 500. Produktionsvärdet uppgick till ungefär l 700 mkr. Omkring 2/3 av antalet installatörsföretag har färre än l0 anställda. Deras andel av det totala produktionsvärdet var 1970 ungefär l/5. Det fanns sammanlagt 48 företag med fler än 50 anställda och deras andel av produktionsvärdet var drygt 40 procent. Företag med fler än S00 anställda, 4 st, svarade för drygt 1/5 av den sammanlagda produktionen 1970. Huvuddelen av elinstallatörerna är lokalt verksamma. Större installatörer med verksamhet över hela landet är ASEA, AEG och Siemens. Ett byggföretag, BPA, tillhör de största installatörerna i landet med fler än l 000 anställda montörer. En annan grundförutsättning för grossistdistribution, nämligen ett brett sortiment, föreligger också. Sortimentet omfattar ett mycket stort antal artiklar och varje producent svarar endast för en mindre del av det totala sortimentet. Produkterna är i allmänhet standardiserade eller på annat sätt likvärdiga. De olika produkterna står i ett komplementärt beroendeförhållande till varandra genom att installatörernas efterfrågani allmänhet avser ett fullständigt installationsprojekt. Någon lagerhållning hos installatörerna förekommer inte i någon större utsträckning. Både för installatör och producent är det därför med förknippat betydande fördelar att sortimentet i sin helhet finns samlat hos på en plats: grossisten. Genom närvaron av ett mellanled som är lagerförande utjämnas också efterfrågevariationerna, vilket är betydelsefullt för en jämn produktion. Förutom att grossisten har såväl lager- som distributionsfunktion har de också en annan mycket betydelsefulla roll, nämligen som kreditgivare. Det torde inte vara ovanligt att grossisten installatören att hjälper finansiera sin verksamhet genom olika former av finansiellt tex stöd, borgensåtaganden. Förekomsten av ett stort antal köpare genererar också rätt betydande kostnader för övervakning m m. Grossistens finansiella funktion kan också ses som ett konkurrensmedel mot direktdistribution. Producenterna saluför i allmänhet sina varor genom flera grossister. Ett skäl till detta är att producenten önskar täcka in så stor del av marknaden som möjligt. Här avses då icke enbart en geografisk täckning utan också en maximering av täckningsgraden vad gäller antalet köpare, framför allt installatörer. Största möjliga marknadsexponering synes vara en genomgående policy hos producenterna. Olika grossister täcker in olika delar av installationsmarknaden, vilket kan vara en specifik företagspolicy hos en grossist men vilket med hänsyn till fabrikantens önskemål om största möjliga exponeringsgrad inte är gynnsam. Koncerntillhörighet spelar mindre roll vid valet av -distributörskanal Producenter tillhörande ASEA-koncernen saluför dock i regel en relativt stor del av sina varor genom ASEA-Skandia. Inom ledningsområdet föreligger t ex en överens-

Bilaga 2 163

kommelse mellan ASEA-Skandia och Liljeholmens Kabelfabrik att ASEA-Skandia skall täcka större delen av sitt behov av kablar och ledningar genom inköp från Liljeholmen. Elgrossisterna har en något varierande kundinriktning vilket kan påverka varuströmmens fördelning på olika grossister. Mindre och mellanstora grossister betjänar nästan uteslutande installatörssektorn medan de större grossisterna är mindre beroende av installatörerna. Från branschåll har det nämnts att installatöremas andel av de större grossisternas försäljning varierar mellan 40 och 60 procent. Inom installationssortimentet

föreligger dock inte större sortimentsskillnader utan grossisterna kon-

kurrerar med i stort sett lika sortiment. Stmkturrationaliseringen inom elgrossistledet har gått mycket snabbt under de senaste åren. I huvudsak har detta emellertid enbart inneburit ett överförande av äganderätten till ett färre antal företag. Antalet försäljningskontor har visserligen minskat men detta torde till största delen bero på att vid företagssammanslagningar viss dubbeletablering uppstått inom vissa orter. Dessa försäljningskontor har då normalt sammanslagits till ett kontor. Den genomsnittliga storleken på filialerna torde därför ha ökat och man kan förmoda att dessa sammanslagningar ur distributionssynvinkel inte inneburit någon nackdel för producenterna.

5.2 Marknadsföring Företagens resurser för marknadsföring har inte närmare undersökts. En indikation på de resurser ett företag kan mobilisera för marknadsföring av sina produkter utgör dels antalet försäljningskontor, dels antalet tjänstemän som är anställda för att handha marknadsföringen av en viss produkt. Tabell 22 redovisar antalet försäljningskontor hos de undersökta företagen (inklusive huvudkontoret). Det framgår att företagen i allmänhet oavsett varugrupp endast har ett försäljningskontor. Generellt gäller att antalet försäljningskontor varierar med företagets storlek. Producenter av ljusarmaturer skiljer sig dock från de övriga därigenom att något mer än hälften av företagen har fler än ett försäljningskontor. Behovet av och möjligheterna till egen marknadsbearbetning är större för denna varugrupp än för övriga, vilket hänger samman med att producenternas möjlighet att i något avseende ge sitt sortiment en särprägel är större än för andra varugrupper. Detta framgår bl a av distributionsförhållandena inom varugruppen som karaktäriserades av två väsentligen olika sätt att se på marknadsföringen av dessa varor. En grupp företag sålde huvudsakligen genom grossister medan en annan grupp företag praktiskt taget inte alls sålde genom grossister utan direkt till förbrukare genom en egen försäljningsorganisation. Tabell 23 redovisar företagens personalresurser för marknadsbearbetning av en viss varugrupp. De lägsta resurserna återfinns bland producenterna av förläggningsmateriel och installationsmateriel. Omkring 3/4 av producenterna av förläggningsmateriel uppger sig ha högst en anställd

164 Bilaga 2 SOU l974:48

Tabell 22 Producenter efter antal försäljningskontor och varugrupp

Antal forsälj- Varugrupp ningskontor Förläggnings- Installations- Elradiatorer Ljusarmaturer materiel materiel

18 7 1 1 1 1 1

Bortfall l Totalt antal företag 21 10 16

tjänsteman vars uppgift det är att arbeta med av marknadsföringen varugruppen. Inom dessa varugrupper förekommer emellertid också ett fåtal företag med avsevärt mycket större resurser för av marknadsföring företagets produkter än genomsnittet i varugruppen. Dessa är Eldon, Thorsman & C0 samt Wikstrand & Berg. Företagen intar en marknadsledande position inom sina respektive områden. Producenter av ljusarmaturer har de genomsnittligt största resurserna för marknadsföring. Som tidigare nämnts är också möjligheterna att genomföra en framgångsrik marknadsföring på egen hand särskilt gynnsamma inom denna sektor genom att de olika fabrikanternas produkter visserligen är att betrakta som likvärdiga i många avseenden men där det ändå ges utrymme att variera sådana faktorer som kvalitet, design och service. Elgrossisternas del i marknadsföringen av elmateriel består huvudsakligen av distribution och lagerhållning. Normalt deltar man inte i någon nämnvärd utsträckning i enskilda fabrikanters marknadsbearbetning. Ett Tabell 23 Producenternas marknadsföringsresurser Antal anställda Varugrupp Förläggnings- Installations- Elradiatorer Ljusarmaturer materiel materiel

2 10 5 1

Owxlâth-ÄDJRQI-“C

l

10 Bortfall Totalt antal företag

Bilaga 2 165

undantag utgör iviss mån ASEA-Skandia som för vissa koncernprodukter har marknadsföringsansvaret. av fabrikanternas egen marknadsbearbetning varierar Omfattningen som mellan olika företag. Generellt såväl mellan de olika varugrupperna är mindre omfattande gäller att fabrikantens egen marknadsbearbetning för förläggnings- och installationsmateriel än för elradiatorer och ljusarmaturer. Detta förhållande får ses mot bakgrund av de förstnämndas standardvaror. Produkterna distribueras karaktär av massproducerade också i mycket hög grad genom grossister. Inköpssituationen för köparen dvs han är väl bekant med produkten och är av ren återköpskaraktär, föranleder i allmänhet ingen närmare förundersökning själva produktvalet av de alternativ som marknaden erbjuder. Undantag förekommer emellertid framför allt inom gruppen förläggningsmateriel som är relativt heterogent sammansatt. De producenter som till stor del själva sköter sin marknadesbearbetning saluför ofta mer komplexa produkter. Detta gäller s k ellistsystem och ledningsstegssystem. l princip skiljer sig de olika fabrikanternas produktprogram från varandra på ett sådant sätt att egen marknadsbearbetning är möjlig. För både ellistsystem och ledningsstegar

tex produktidén i första

inriktas marknadsbearbetningen på att sälja hand. av elradiatorer och ljusarmaturer svarar Omkring 2/3 av producenterna delen av den marknadsbearbetning som utförs. Jämfört själva för större av förläggnings- och installationsmateriel distribueras med producenter dessa också i mindre utsträckning genom grossist. Särskilt gäller detta ljusarmaturer där elinstallatörerna är en betydelsefull direktköpande är inte i samma utsträckning som annan kundkategori. Ljusarmaturer elmateriel kan betecknas som ett överlagt en lagervara. lnköpssituationen återköp genom att varje projekt i princip kräver sin belysningstekniska har här möjlighet att genom sina lösning. Ljusarmaturproducenten - ljustekniska egenkonkurrensparametrar pris, kvalitet, produkternas skaper, servicenivå m m - på ett tidigt stadium i upphandlingen påverka materialvalet i önskad riktning. Även om ljusarmaturer ingår i den totala av en elinstallation kräver inköpet ett mått av överupphandlingen vägande som inte är fallet för större delen av projektet. I allmänhet råder identitet mellan begreppen köpare och varuväljare. är detta emellertid inte givet. Förutom den som lnom byggnadsbranschen av varorna finns det flera andra som kan ha slutligen gör inköpen detta val. För elinstallationsmarknaden har följande fyra kategopåverkat rier betraktats som påverkare i valet av varor: byggherre, byggnadsentreprenör, elkonsult och elinstallatör. Samtliga som på ett eller annat sätt är involverade i varuvalet utgör målgrupper för fabrikanternas marknadsbearbetning. I föreliggande undersökning har ingen exakt mätning gjorts av den totala marknadsföringsinsatsens fördelning på olika målgrupper. Som nämnts ovan begränsas beskrivningen till den normala installations- Fabrikanterna har för varje målgrupp angivit ivilken omfattmarknaden. riktas till denna målgrupp. Resultatet redoning marknadsbearbetningen visas i tabell 24.

l66 Bilaga 2

Tabell24 Procentuell fördelning av producenter med avseende på marknadsbearbetningens inriktning för målgrupper

1 Ett företag har inte lämnat uppgifter och ett företags marknadsföring sköts helt av moderbolaget.

Bland producenter av förläggningsmateriel är marknadsbearbetningsaktiviteten i allmänhet relativt låg. ingen av de målgrupper som redovisas bearbetas i särskilt stor utsträckning. Utöver de namngivna målgrupperna riktar sig vissa fabrikanters i första hand till marknadsbearbetning grossisterna. Enstaka företag bearbetar också industrier och varuhus. Föreläggningsmateriel är en relativt heterogent sammansatt Markgrupp. nadsförutsättningarna varierar också mellan olika typer av förläggningsmateriel och därmed också behovet av Bland marknadsbearbetning. producenter av rör och dosor är marknadsbearbetningen genomgående låg. Det rör sig om standardiserade som produkter är likvärdiga från funktionssynpunkt. Detsamma gäller olika typer av fästmateriel. Situationen är annorlunda för ellistsystem och ledningsstegar. Marknadsbearbetningen är mer omfattande och spridd över alla målgrupper. Elinstallatörer och elkonsulter utgör de huvudsakliga målgrupperna för producenter av installationsmateriel. Vissa producenter som huvudsakli-

Bilaga 2 167

gen producerar produkter avsedda för industrin inriktar sig till större delen på denna köparkategori. Ett par företag bearbetar enbart elgrossisterna. Producenter av elradiatorer riktar sin marknadsbearbetning i ungefär lika hög grad mot byggentreprenörer, elkonsulter och elinstallatörer. De är de enda producenterna i detta materiel som ägnar byggentreprenörerna intresse. Två fabrikanter bearbetar också grossister medan något särskilt en fabrikant riktar sitt intresse mot småhusfabrikanter. Ljusarmaturfabrikanterna bearbetar i första hand elkonsulterna. Hälften av de intervjuade fabrikanterna uppger att marknadsbearbetningen till största delen inriktas på elkonsulter. Därefter kommer framför allt elinstallatörer. Det är relativt vanligt bland de intervjuade fabrikanterna att marknadsbearbetningen är utspridd till samtliga målgrupper. Till skillnad från fabrikanter i detta materiel utgör byggherren en övriga betydelsefull målgrupp inom ljusarmaturindustrin. Ett par företag inriktar sig enbart på elgrossisterna och ett par företag bearbetar förutom de namngivna målgrupperna olika typer av storförbrukare.

5.3 Informationsâterföring Företagen behöver i varierande utsträckning och med varierande syften information om hur marknaden reagerar på företagens aktiviteter. Ett av producenternas intressen år därvid att tillgodogöra sig de erfarenheter som förbrukarna av företagets produkter besitter. Det kan gälla produkbehov av förbättringar m m. Information av tens utformning, funktion, det här slaget kan inhämtas direkt från förbrukare av företagets egna då direkta försäljningskontakter förekommer. Ett annat representanter sätt är att med jämna mellanrum genomföra särskilda undersökningar inom detta område. Ett tredje sätt är att utnyttja indirekt information l föreliggande undersökning har intresset koncentrerats genom grossister. kring installatörernas och el-grossisternas roll i detta avseende och i vilken utsträckning som de utnyttjas som informationskällor av fabrikanten. Informationsåterföringen från förbrukare till producent kan gå olika vägar för olika typer av produkter, vilket innebär att ett och samma företag kan utnyttja helt skilda metoder för att skaffa sig den erforderliga informationen beroende på vilken produkttyp man betraktar. l tabell 25, som redovisar i vilken utsträckning de två nämnda kategorierna utnyttjas som informationskällor av producenterna, har ett företag och en produkttyp betraktats som en enhet, vilket innebär att det totala antalet företag som redovisas i tabellen överstiger det verkliga antalet intervjuade företag beroende på att ett visst antal företag ingår i undersökningen som producenter av flera olika typer av materiel. utnyttjar varken installatörer eller Omkring 1/4 av antalet producenter mindre antal el-grossister i särskilt stor omfattning. Ett företag - inte installatörer och omkring 7 procent utnyttjar överhuvudtaget grossister för detta ändamål. Antalet företag som huvudsakligen utnyttjar den ena av dessa två informationskällor är ungefär lika stort för båda

168 Bilaga 2 SOL l974z48

Tabell 25 installatörer och grossister som informationskällor för producenter Omfattning av Omfattning av grossist som informationskälla Totalt lnstallatör som informatiohskäua Inte alls l stor om- Till största eller i liten fattning delen eller enomfattning bart Antal företag Antal företag Antal företag lnte alls eller i liten omfattning 14 11 30 l stor omfattning 9 l 14 Till största delen eller enbart 9 ll Totalt 32 ll 12 55

kategorierna. Det kan således konstateras att installatörer och el-grossister totalt sett utnyttjas i ungefär lika stor omfattning som informationskällor. För enskilda företag och produktslag kan dock endera kategorin vara mer betydelsefull än den andra. Omkring l /3 av producenterna av förläggningsmateriel utnyttjar inte alls installatörer och omkring l /4 utnyttjar inte alls grossister som informationskälla. De som inte alls utnyttjar grossisterna får sin information nästan uteslutande från installatörerna medan de företag som inte alls utnyttjar installatörerna i varierande omfattning får sin information från grossisterna. Antalet företag som uteslutande får sin information från grossister är litet. Båda informationskällorna utnyttjas av något mindre än hälften av producenterna. Någon särskild preferens föreligger i detta fall inte utan ungefär lika stor andel av producenterna utnyttjar den ena kategorin i något större omfattning än den andra. Producenter av förläggningsmateriel utnyttjar inte i någon större utsträckning information från andra än installatörer och grossister. För producenter av installationsmateriel utgör grossisterna den huvudsakliga informationskällan. Omkring hälften av företagen utnyttjar inte alls installatörerna och omkring 70 procent av företagen får sin information till stor del från grossisterna. Producenter av elradiatorer utnyttjar såväl installatörer som grossister. Någon särskild preferens föreligger inte. Återföringen av information från förbrukare till fabrikant inom ljusarmatursektorn sker till stor del genom direktkontakter mellan installatör och fabrikant. Informationen genom grossister bedöms som relativt ringa av fabrikanterna. Ungefär 85 procent uppger att man inte alls eller endast i liten utsträckning får sin information från grossister. Ungefär 60 procent utnyttjar överhuvudtaget inte grossisterna som informationskälla. Något mindre än hälften av de intervjuade producenterna uppgav att information i stor utsträckning inhämtas från andra källor. Elkonsulter och arkitekter spelar en viss roll liksom direktkontakter med andra köpare än installatörer. Ett av företagen genomförde egna narknadsundersökningar för att skaffa sig erfarenheter om sin proáikt från förbrukarna. Sammanfattningsvis gäller således att grossisterna har stor ietydelse

SOU l974z48 169

som källa för information bland producenter av förläggnings- och installationsmateriel medan man inom ljusarmaturindustrin endast utnyttjar grossisterna i ringa utsträckning. Informationen går där direkt från förbrukare till fabrikant vare det rör sig om installatörer eller andra förbrukare.

5.4 Priser och rabatter De undersökta företagen tillämpade prissystem av högst varierande utformning. Bland de undersökta företagen förekommer i princip hela skalan från rena nettopriser till listpriser med rikliga rabattmöjligheter. Variationerna är således stora men en viss samstämmighet kan ändå skönjas mellan fabrikanter av likartade varor. Likheten sträcker sig emellertid i allmänhet endast till utformningen av prissystemet. Ytterst få företag har uppgett att man samarbetar med andra företag inom branschen i prissättningsfrågor. utan någon form av rabattgivning förekom framför allt Nettopriser bland producenter av installationsrör, dosor och fästmateriel. De flesta av de undersökta företagen inom dessa områden uppgav att man enbart använde nettopriser. En mindre del av företagen tillämpade listpriser på vilka man lämnade rabatter. Prissättningen avser försäljningen till grossister genom vilka all försäljning av rör och dosor går och omkring 80 procent av fästmaterielen. En viss försäljning genom andra grossister, t ex rör-grossister, förekommer och prissättningen bygger där föresträdesvis på listpriser plus rabatter. Ledningsstegar säljs huvudsakligen genom grossister men även andra kundkategorier förekommer, i första hand installatörer. Vid försäljning till grossister tillämpades listpriser på vilka företagen lämnade olika former av rabatter. Utformningen av rabattsystemen var inte enhetliga. Vid försäljning till installatörer förekom olika prissystem såväl rena som listpriser plus rabatter. Den formella prissättningen kan nettopriser dock frångås vid större projekt, tex statliga upphandlingar, då försäljningen sker genom offertgivning. Vid försäljning av installationsmateriel, som till omkring 90 procent kanaliseras genom grossister, tillämpade de flesta producenter listpriser på vilka olika typer av rabatter lämnades. Ett företag - ASEA - säljer av sin produktion genom koncernföretaget ASEA-Skandia och merparten prissättningen har en särskild utformning. _ Producenterna av elradiatorer tillämpade listpriser på vilka man lämnade en grundrabatt plus en bonus. Därutöver förekom hos en del företag även andra rabattformer. Nettopriser offererades av en del företag vid stora projekt och försäljning direkt till byggnadsentreprenörer. av ljusarmaturfabrikanterna tillämpade någon form av Merparten listprissystem med rabatter vid försäljning till grossist. De företag som huvudsakligen säljer genom installatörer tillämpade också listpriser på vilka rabatter lämnades. Rabattsystemen varierade men genomgående lämnade producenterna en kvantitetsrabatt. Någon form av grundrabatt lämnades också av många.

[70 Bilaga 2 SOL 1974:48

6 Marknadsdata för 1971

Tabell 27 Rör och dosor

l. Totalt 16 tillverkare och 6 importörer

2. De 6 största tillverkarna var: 3. De 6 importörerna var: AB Borås Elprodukter Elektriska AB Abeta Davinyl Fabriks AB Elektriska AB AEG AB Gustavsbergs Fabriker AB Asea-Skandia AB Gårö Elektriska Armaturfabrik AB Bröderna Engström Kulltorps Elektriska AB AB Dirak AB Tarkett Mellansvenska [ilektriska AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr.

Summa varav de Summa im- varav de Sunma tilltill- 3 största portörer 3 största verkare verkare och importörer

Försäljning av varugruppen 24.9 12.3 . . 26.7 (totalt i företagen) (662.9) (S502) Försäljning på den svenska marknaden 23. l 10.6 Export 1. 8 1.7 Antal anställda för varugruppen 112 37 (totalt i företagen) (S 516) (4 28 l) FoU-kostnader för varugruppen 0.1

5. Utrikeshandel. Milj kr

Export Import

Norge . 0

Ett av de fyra exporterande företagen hade särskilda exportserier. Företag som 1971 exporterade planerade att öka exporten. Därutöver hade två företag planer på att börja exportera.

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion Elgrossister 100 %

Tabell 28 Ledningsstegar med tillbehör

l. Totalt 4 tillverkare och inget importföretag

2. De 4 tillverkarna var: 3. [nga importörer AB liljo Plastindustri Sieverts Kabelverk AB Verkstads AB Gujo AB Wikstrand & Berg

Bilaga 2 171 4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa tillverkare Försäljning av varugruppen 13.6 (totalt i företagen) (247.9)

S. Utrikeshandel. Milj kr Export

Summa 1.2 Ett företag har särskilda exportserier. 6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden % Elgrossister 76 lnstallationsföretag,

Summa 100

Tabell 29 Fästmaterial inkl ellister l. Totalt 6 tillverkare och 3 importörer

2. De 6 tillverkarna var: AB Arot 3. De 3 importörerna var: Eldon AB Elektriska AB Abeta lisskå Metall AB AB Asca-Skandia Gifa Pressindustri Herbert Lcmbke AB Swerro-Verken AB AB Thorsman & Co

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa im- Summa tilltill- 3 största portörer verkare verkare och importörer

14.2 . 16.0 Försäljning av varugruppen (totalt i företagen) (8l.9) Försäljning på den svenska marknaden 9.0 . . 10.8 l-lxport 5.2 . Antal anställda för varugruppen 133 (totalt i företagen) (1 007) FoU-kostnader för varugruppen 0.1

172 Bilaga 2 5. Utrikeshandel. Milj kr Export Import

Summa 5.2

Särskilda förekom exportserier hos 2 företag, 3 företag planerade att öka exporten.

6. F örsäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

Elgrossister 79 Andra grossister ll lnstallationsföretag, direkt Annan industri Övriga Summa 100

Tabell 30 Strömställare, uttag m m

l. Totalt 6 tillverkare och 14 importörer

2. De 6 tillverkarna var: 3. De 6 största importörcrna var: Eldon AB AB Asea-Skandia AB Eljo Plastindustri AB Elagenturer Gårö Elektriska Armaturfabrik AB Renil AB lnstallationsmateriel AB Selga AB Lumalampan Skand Solenoid AB Skand Solenoid AB AB Karl H Ström

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa im- varav de Summa tilltill- 3 största portörer 3 största Ierkare verkare ›ch im- :ortörer

Försäljning av varugruppen 16.7 (totalt i företagen) (18 l .7) Försäljning på den svenska marknaden 16.5 Export 0.2 Antal anställda för varugruppen 144 (totalt i företagen) (2 098) FoU-kostnader För varugruppen 0.3

SOU l974I48 2 5. Utrikeshandel. Milj kr Export Import

6. Försäljningsvägar pâ den svenska marknaden för inhemsk produktion , %

Elgrossister 97 Andra grossister 3 Summa 100

Tabell 31 Centraler och mätartavlor

l. Totalt 6 tillverkare och inga importörer 2. De 6 tillverkarna var: 3. Inga importörer Asea Eldon AB Gårö Elektriska AB AB Holmstrands Plåtindustri Kåce AB Belysningsarmatur AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa till- varav de verkare 3 största

Försäljning av varugruppen 39.0 37.0 (totalt i företagen) (l 834.4) (l 823.3)

5. Experten gick till Norge och Danmark. 6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion %

Summa 100

174 Bilaga 2

Tabell 32 Elradiatorer

1. Totalt 5 tillverkare och 6 importörer

2. De 5 tillverkarna var: 3. De 6 importörerna var: Eldon AB AB Asea-Skandia Elektriska AB Ergo AB Bröderna Engström Elektro Standard AB Elektriska AB AEG J ärnkonst AB Mellansvenska El AB Roshamn Industri AB Siemens AB Skoogs Elektriska AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa Summa im- varav de Summa tilltill- portörer 3 största verkare verkare och importörer

Försäljning av varugruppen 14.8 . . 46.7 (totalt i företagen) (l 37.9) Försäljning på den svenska marknaden 13.5 . . 45.4 Export 1.3 Antal anställda för varugruppen 180 (totalt i företagen) (l 425) FoU-kostnader för varugruppen 0.5

5. Utrikeshandel. Milj kr lmport

Finland Österrike . Norge 3 l .9 Övriga Summa . 31.9

Ett av företagen hade en särskild exportserie. De tre tillverkare som hade export planerade att öka den, de övriga två planerade att starta export.

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden för inhemsk produktion %

Elgrossister 57 lnstallationsföretag,

Summa 100

Bilaga 2 175

Tabell 33 Ljusarmatur för fast montering

1. Totalt 16 tillverkare och 12 importörer

2. De 6 största tillverkarna var: 3. De 6 största importörerna var: Cebe AB AB Asea-Skandia Elektriska AB Exaktor Elektriska AB AEG Fagerhults Elektriska AB Glamox Elektro AB J ärnkonst AB Ljusgruppen AB Lumalampan AB AB Karl H Ström AB Taiba Svenska Thorn AB

4. Tillverkning och försäljning. Milj kr Summa varav de Summa im- varav de Summa till till- 6 största portörer 3 största verkare verkare och importörer

Försäljning av varu- 169,9 142,0 202.2 gruppen (totalt i företagen) (902.3) (236,3) Försäljning på den svenska marknaden 150.1 125.8 Export 19.7 16.2 Antal anställda för varugruppen l 445 1 201 (totalt i företagen) (5 017) (l 514) FoU-kostnader för varugruppen 1.5 0.9

S. Utrikeshandel. Milj kr

Export Import

Dan mark . 0.1 Norge . 2.5 Finland . 2.6 Västtyskland . 1 1.8

Ej länderfördelat 5.8 5.9 Summa 19.7 32.3 Särskilda exportserier förekom hos fyra företag. Åtta av de nio exporterande företagen planerade att öka exporten.

6. Försäljningsvägar på den svenska marknaden av inhemsk produktion % Elgrossister 45 lnstallationsföretag,

Summa 100

sou l974z48 Bilaga 2 177

2:3 Handelshinder vid utrikeshandel

Appendix med mjuka stålrör och plaströr

för vvs-installationer 1973

l många sammanhang har framhållits att de icke tariffära handelshindren för material för rörinstallationer är besvärande. I installationsbranschutredningens kartläggning av utrikeshandel med material för rör- och elinstallationer har framkommit att handelshindren på värmeområdet inte synes alltför besvärande. På sanitetsområdet finns omfattande bestämmelser i olika länder som försvårar handeln. För enskilda komponenter går hindren dock relativt lätt att överbrygga. På elinstallationsområdet är handelshindren för materialet stora. För att konkretisera diskussionen om handelshinder beskrivs i detta appendix de svårigheter som varit förenade med försäljning utomlands av Wirsbo Bruks Aktiebolags mjuka stålrör, Wirsbo-Flex, för värmeinstallationer och förnätade polyetenrör, Wirsbo-PEX, för vatten- och värmeinstallationer.

Mjuka stålrör - Wirsbo-Flex

Mjuka stålrör används endast för värmeinstallationer. Risken för korrosion etc och metallen gör att de inte är särskilt lämpliga för tappvatten. Wirsbo säljer rören i 14 europeiska länder och i Japan. Försäljningen uppgår för närvarande till 5 000 â 6 000 ton per år och man räknar med att ca 15 % av alla värmeinstallationer med vattenburen värme i Europa görs med dessa rör. Man har inte haft några större problem med bestämmelser eftersom värmesidan sällan regleras i bestämmelser. I England har dock National Coal Board och National Gas Board en omfattande finansiering av värmeinstallationer. I samband med finansieringen av installationerna provar man ingående material och eftersom en annan tillverkare av mjuka stålrör tidigare misslyckats att hålla hög och jämn kvalitet har de mjuka stålrören där fått en dålig start. En mycket liten försäljning har Wirsbo dock. Försäljningen ute i Europa går genom egna dotterföretag eller agenter och liknande. Dessa har återförsäljare som ofta är lokala grossister på

värmesidan. Utomlands är grossistfunktionen ofta delad på en värme-

grossist och en sanitetsgrossist. Dessutom är grossisterna ofta regionala. På kontinenten är också grossisterna mera märkesvarubetonade än i Sverige. I sex av länderna i Europa där man säljer produkterna går de

178 Bilaga 2 SOU l974z48

genom samma kanaler som Tour Agenturer AB använder för sin. exportverksamhet. Det anses vara en viss fördel att ha ett sådant = samarbete, sortimenten kompletterar varandra. Marknaden bearbetas av 3 grossisterna men agenterna har också viss projektbevakning. l de nordiska l länderna levereras de mjuka stålrören via grossisterna. Marknadsbearbetningen sker dock via andra företag som är speciella. l Sverige utförs marknadsbearbetningen i samarbete med Värme & Sanitets AB IDO. I Frankrike har man haft problem med stålrören. Flera myndigheter skall bearbetas och försäkringsbolagen ställer särskilda krav. Industrin arbetar även med klassningssällskap som skall prova och kontrollera produkterna. i I något land har lönesystemen vållat problem, tex i Finland. I USA anses det omöjligt att sälja produkter som ändrar förutsättningarna för ackordssättningen. l östländerna har man tex i USSR deltagit i teknisk-vetenskapliga samarbetet och därigenom fått kontakter med byggministerierna som kan leda till licensavtal och fabriksbygge. De byråkratiska hindren är dock stora.

Mjuka plaströr - Wirsbo-PEX

Wirsbo Bruks AB har varit föregångare när det gäller att utveckla mjuka stålrör för värmeinstallationer. PVC-rör används för tappvattenledningar i mark. Plaströr för värme- och tappvatteninstallationer är annars sällsynt på marknaden. Ett exempel är det av Wirsbo utvecklade och marknadsförda Wirsbo-PEX, ett rör av förnätad polyeten, som är relativt böjligt. Det är i Sverige godkänt för varm- och kallvatteninstallationer. Huvudsakliga användningsområdet har i awaktan på godkännande för tappvatten varit värmeanläggningar. En av utgångspunkterna för utvecklingsarbetet var att få fram ett rör för tappvatten, vilket inte i tidigare ingått företagets sortiment. Wirsbo Bruks Aktiebolag förvärvade under 1969 licensen att tillverka och i Skandinavien marknadsföra rör av s k förnätad en polyeten enligt process som uppfunnits av en tysk uppfinnare, Thomas Engel. Företaget var, i motsats till övriga licenstagare, exempelvis Pirelli i ltalien, Dunlop i England, Mitsubishi i Japan och Pont-â-Mousson i Frankrike, helt inriktat på att utveckla metoden och produkten till ett allrör för både värme- och sanitetsinstallationer. Efter att ha skaffat maskiner och utvecklat tillverkningsteknik för rören började man förbereda för ett godkännande för varm- och kallvatteninstallationer hos planverket. Efter många och omfattande diskussioner beträffande vilken typ och omfattning av prover rören skulle undergå fastställdes att provprogrammet skulle handhas av byggforskningsinstitutets laboratorium i Studsvik. Programmet planerades ta sex månader. Provningen avsåg framförallt kopplingssystemen. Under provprogrammets gång beslöt Byggforskningen att förlänga detta och provtiden kom sammanlagt att omfatta över ett år. Vid institutionen för vid KTH polymerteknik provades materialets temperaturbeständighet.

SOU l974z48 Bilaga 2 179

Efter provernas avslutande tog det sedan flera månader innan sammanfattning och utvärdering gjorts. Härefter ansökte företaget omedelbart om godkännande hos statens planverk. Där ansågs att med hänsyn till ärendets vikt godkännandefrågan skulle diskuteras i den nordiska kommitté, som skapats för sådana ändamål. Efter ytterligare ett antal månader blev röret godkänt för användning i tappvarmvatteninstallationer under en tid av tills vidare två år. Detta godkännande gäller endast Sverige. I de övriga skandinaviska länderna finns ingen motsvarighet till statens utan där skall röret godkännas av lokala vattenverk exempelvis i planverk och Oslo. Dessa anses vara tongivande för de övriga. _ Helsingfors att samarbetet i den nordiska kommittén skulle Företaget hade hoppats åstadkomma ett gemensamt godkännande för de skandinaviska länderna. Företaget har senare förvärvat licensrätten även för Västtyskland, och Portugal. Dessa länders organ för Schweiz, Österrike, Spanien till sanitetsinstallationer inte godkännande av nya material accepterar svenska som underlag för beslut utan det kommer att ta provresultat år med nya betydande provningskostnader före ett ytterligare några eventuellt godkännande. Wirsbo-PEX-rören marknadsförs i Sverige av företagets egen organisation i samarbete med Värme & Sanitets AB IDO, som svarar för informationen till konsulter, rörledningsentreprenörer och större bostads- Försäljning, lagerhållning och distribution sker uteslutande geföretag. nom vvs-grossisterna. I de övriga skandinaviska länderna har man agenter som sköter marknadsbearbetningen. Försäljning, lagerhållning och distribution sker även här uteslutande genom grossister. I Tyskland har man ett helägt dotterbolag som bedriver tillverkning marknadsföringen handhas av ett dotterbolag till Tour Agenturer

medan

AB. Detta bearbetar byggnads- och företag, Thermo-Apparatebau, installationsföretagen direkt med 35 st egna försäljare. Distributionen sker till ca 50 % över återförsäljare, som ofta är grossister, och för övrigt direkt till installationsföretag och byggnadsföretag. Under tiden till dess att godkännande för varm- och kallvatteninstallationer beviljas säljs Wirsbo-PEX-rören i Tyskland uteslutande för golwärmeinstallationer. Godkännande utfärdas av Deutscher Verband der Gas- und Wasserfachmänner. utförs av en särskild provningsanstalt efter normer Provningen utarbetade av Deutsche Normen Ausschuss, DNA. Godkännandet gälleri hela landet. I Schweiz äger företaget ett försäljningsbolag som har det operativa ansvaret för marknadsföringen av såväl mjuka stålrör, Wirsbo-Flex, som de nya Wirsbo-PEX-rören på samtliga europeiska marknader där någon av dessa produkter är etablerad. De arbetar genom ett nät av auktoriserade av samma typ som i Tyskland, dvs större specialföretag som återförsäljare företräder även andra komponenter inom centralvärme- eller sanitetssystemet. I Schweiz och Österrike undersöks för närvarande vilka krav myndigheterna ställer på Wirsbo-PEX-röret för tappvatteninstallationer.

180 Bilaga 2 SOU l974z48

Slu tsa mer Komponenter för värmeanläggningar, i detta fall mjuka stålrör, möter inga större icke tariffära handelshinder. Den mest intressanta marknaden för Sveriges del är Västtyskland, Österrike och Schweiz. Frankrike och Storbritannien synes ha vissa hinder. På sanitetsområdet är hindren avsevärda. Provningen och godkännandet i Sverige tog flera år i anspråk för plaströren. Detta kan dock till stor del anses bero på att ifrågavarande produkt var helt ny. I enlighet med diskussionerna inom NKB i anslutning till va-byggnormen borde rimligen ett svenskt godkännande utan diskussioner kunna accepteras av övriga nordiska länder. Så var uppenbarligen icke fallet. För EG-ländernas del är situationen oklar och enhetliga principer gäller inte. I Västtyskland är det tydligen lättast att komma in både på sanitets- och på värmeområdet. Övriga länder har avsevärda hinder och besvärliga, ofta lokala godkännanden att ta hänsyn till. Ur företagets synvinkel skulle det vara fördelaktigt med en europeisk samordning så att prover utförda i ett land enligt en överenskommen kravspecifikation kan ligga till grund för godkännanden i övriga länder. I denna redogörelse behandlas inte de tariffära handelshindren men som exempel kan nämnas att i Italien och Portugal har man pålagor av olika slag som är rätt omfattande. I Italien är de 27 % av importvärdet. I Portugal skyddas plastindustrin.

3 installationssektorer

Bilaga Övriga

l Inledning

i l denna bilaga har beskrivningar av följande installationssektorer sammanförts. Ventilationssektorn beskrivs i kapitel l. - Oljeeldningsanläggningar - Kylanläggningar -- Svagströmsanläggningar Hissar -›- Vvs-isolering Syftet har varit att ungefärligen bedöma sektorernas omfattning och att belysa struktur, teknisk utveckling, normarbete samt arbetskraftsförhållanden. Redogörelsen avser läget år 1972. Beskrivningen grundar sig huvudsakligen på intervjuer med branschrepresentanter. Detta har medfört att flertalet uppgifter som lämnas får karakteriseras som bedömningar. Tillförlitlig statistik på området saknasi stor utsträckning. Sammanställningen får också genom denna arbetsmetod en subjektiv karaktär. Installation inom här behandlade områden utförs även i varierande utsträckning av rörinstallationsföretag (oljeeldningsanläggningar, isolering), ventilationsföretag (kyla, isolering) och elinstallationsföretag (svagströmsanläggningar, hissar). Det har alltså ej varit möjligt att renodla sektorernas verksamhet. Detsamma gäller i än större utsträckning för reglersektorn. Reglerutrustning ingår i de flesta installationer. Det har endast varit möjligt att få fram uppgifter om tillverkning av och utrikeshandel med reglerutrustning för vvs-ändamål, som redovisas i bilaga 2. De installationssystem som här behandlas är ofta tekniskt komplicerade jämfört med el- och rörinstallationer både när det gäller apparater och montagesätt. Ofta krävs specialkunskaper för igångsättning och intrimning. Detta har medfört att vertikal integration är vanlig och grossistverksamheten obetydlig. Företagen arbetar ofta som underentreprenörer till andra installationsföretag. De är ofta flexibla och kan arbeta över stora geografiska områden. Även små företag kan åta sig relativt stora projekt. Konkurrensförutsättningarna torde därför vara goda. I några fall har det också påpekats att begränsad anbudsinfordran minskar konkurrensförutsättningarna avsevärt.

182 Bilaga 3

I flera av sektorerna är antalet småföretag stort. Nyetableringar och nedläggningar är vanliga. De minsta företagen får betraktas som ganska instabila. I många fall finns ett stort behov av utbildning i ekonomi och planering.

Oljeeldningsanläggningar

2.1 Branschstruktur

Montering av olje- och gasbrännare på pannor utförs till stor del av specialiserade företag. Vid nyinstallation av villapannor och mindre fastighetspannor är brännaren ofta monterad vid leveransen. på pannan Dessutom utför rörinstallationsföretag av brännare. Båda montering kategorierna av företag har serviceverksamhet. Gasbrännare installeras endast i begränsad omfattning. Materialtillförsel. Tillverkningen av oljebrännare tas upp i bilaga 2 avsnitt 2.7.4. Installation. Flertalet av de specialiserade oljeinstallationsfirmoma var medlemmar i branschorganisationen Riksförbund Oljeeldningsfirmornas (OR) som den 1.7 1972 gick in i Rörfirmornas Riksförbund (R). Inom R bevakas frågor beträffande installationer av eldningsanordningar av en särskild kommitté, OGE-gruppen. I OR fanns ett hundratal specialfirmor organiserade. Dessutom anses ca hälften av de l S00 rörfirmorna i R även syssla med oljebrännarinstallationer. Därutöver finns ett antal mycket små företag, enmansföretag, som utför montagearbete som underentreprenör till de större oljeinstallatörsfirmorna samt service. Totalomsättningen för installation av brännare beräknas 150 uppgå till â 200 milj kr per år varav service 50 milj kr. På fem år har den minskat med ca 50 mili kr. Nedgången beror på övergången till el- och fjärrvärme. De fyra största företagen (Tycho Roberg AB, Göteborg, Petrocraft AB, Göteborg, Svenska Nu-Way AB, Älvsjö och AB Pegasus med dotterföretag i Stockholm) har en riksomfattande verksamhet och en sammanlagd omsättning av storleksordningen 25 milj kr. Resten fördelar sig på ett 50-tal specialiserade lokala med företag en genomsnittlig omsättning på ca l milj kr per år, rörinstallationsföretag och mycket små företag med ingen eller enstaka anställda. I branschen räknar man med att omsättningen per montör är ca 150 000 kronor per år. Vid installation av större brännare är materialkostnaden 55-60 %. Av den totala kostnaden för pannan kan kostnaden för brännarem med kringutrustning uppgå till 50 %. Leverans av oljetank ingår mera sällani installatörens åtagande. Service. Servicekontrakt, ofta genom är mumera oljeleverantören, för skötsel vanligt av små oljeeldningsanläggningar. För större .anläggningar handhas servicen av de stora installationsföretagen eller av förvaltarens egna personal. Vid servicearbeten utgör materialkostnaden ca 35 %.

SOU [974148

Arbetskraft. Ca 1300 montörer arbetar med installation av oljeoch service. Antalet tekniker och administrativ personal är brännare Montörema tillhör rörgrupp. 1970 okänt. Byggnadsarbetareförbundets var 188 oljeeldningsmontörer anslutna. En stor del torde vara registrerade som rörmontörer. Montörerna är ofta från början rörarbetare. Timför-

tjänsten ligger något under rör- och elmontörernas.

2.2 Upphandling

Här beskrivs endast de entreprenadformer som gäller för större anläggningar. Oljeinstallatören arbetar oftast som underleverantör till pannleverantören som i sin tur i allmänhet är underleverantör till rörinstallatören. av oljebrännare förekommer dock. lnstallatören Direktupphandling och tar ansvaret för brännarens funktion och prestanda och levererar svarar därför även för igångsättning och intrimning. Vissa av de större - - ut på lokala företagen ingenjörsfirmor lägger montagearbetet fristående Andra åter har egna montörer och ibland småföretag. som tar hela ansvaret för en installation. Oljeeldningsinåterförsäljare stallatören levererar den automatik som behövs för att styra brännaren. Flertalet oljebrännarfabrikat passar till de olika pannoma. Utvecklingen har inneburit att panntillverkningen koncentrerats och antalet potentiella kunder för oljeinstallationsföretagen blivit litet. De som finns kvar har fått ökad ekonomisk styrka.

2.3 Bestämmelser och standard

kommerskollegium och planverket svarar i sam- Arbetarskyddsstyrelsen, råd med statens brandinspektion för typgodkännandeverksamhet inom eldstadsområdet, där olje- och gasbrännare ingår. Statens provningsanstalt utför provningarna och en förteckning över gällande tygpgodkännanden På mindre anläggningar kan man få godkännande för ges ut av planverket. brännare I vissa fall godkänns brännare som är enheten plus panna. utomlands utan föregående provning här i landet. Normer för godkända och svavelutsläpp utfärdas av naturvårdsverket. För mindre stoftutsläpp brännare finns viss gemensam nordisk Standardisering. Installationsföretag måste ha en montör med viss begränsad elinstallatörsbehörighet.

3 Kylanläggningar

l olika tillverkningsprocesser och för lagring av livsmedel m m har sedan länge omfattande kylutrustningar byggts, på senare år även i luftkonditioneringsanläggningar i varuhus, kontor etc. Huvuddelen av en anläggning är kylkompressorn med kondensor, ventiler, automatik etc. Kylan överförs till Leverans av material samt det som skall kylas via kylbatterier. utförs Tre av installation av specialiserade företag, kylfirmor. typer projekt förekommer. lndustrikyla avser större lagringsanläggningar, berg-

184 Bilaga 3

rum och kylning i samband med tillverkningsprocesser i industrin. Med

kommersiell kyla menas storkökskylrum, kylrum i sjukhus och i

butiker. Komfortkyla används för att reglera klimatet i byggnader oftast genom kylning av luft i luftkonditioneringsanläggningar. Ävei andra varianter förekommer, tex kylda tak och kylbatterier i olika nm som förses med köldmedium från en central kompressor. För instalationsbranschutredningen är komfortkyla den del som är av störst ntresse. Dessutom finns en marin sektor som inte tas upp här. En ny tillämpning som på senare tid vunnit viss spridning i Sxerige är värmepumpanläggningar. Med tidigare energipriser har de do:k inte ansetts vara lönsamma annat än i speciella fall för tex varuhuL Återvinning av värme från kylkondensorer bör dock kunna få vidgad illämpning.

3.1 Branschstruktur

Materialtillförsel. Den mest komplicerade delen i en kylanläggning är kylkompressorn. I Sverige tillverkas kylkompressorer endast rv Stal Refrigeration AB i Norrköping. I Danmark finns tre betydande tillwerkare, Danfoss, Sabroe och Gramkyl. Dessutom förekommer på den svenska marknaden en rad amerikanska, engelska, västtyska och japanska närken. Företagen har ofta verksamhet över hela världen och även på andra områden. och kondensorer tillverkas Förångare av flera svenska företag bl a AB Svenska Fläktfabriken, AB Asarums Industrier och AB Kjlovent. Ventiler och reglerutrustning tillverkas bl a av Stal Refrigeraticn m fl. Import förekommer. Ofta levereras kylaggregaten till en sammanbyggdz enhet. Särskilt vanligt är detta vid komfortkylanläggningar. Bransrhen får betraktas som ingenjörsbetonad och det krävs en omfattande iisats av forsknings- och utvecklingsarbete för att få fram nya produkter. Kraven på teknisk dokumentation är som nämnts också stora. Statistiska centralbyrån redovisar tillverkning och utrikeshaidel av vissa komponenter till kylanläggningar i en post (stat nr 84 lS 800). Definitionen är för vid, i siffrorna ingår en del produkter som inte ingår i kylinstallationer. Av nedanstående tabell framgår tillförseln under 1960talet. Den har ökat kraftigt.

Kylapparater, kylmaskiner m m. Milj kr. 1960 1965 1970 1971 1972

Produktion 36,5 5 2,2 75 ,7 83,4

Exportens länderfördelning synes variera kraftigt mellan åren. 1970 och 1971 var exporten störst till Frankrike och Filippinerna med vardera ca 20 % i medeltal samt England, Norge och Danmark med ca 10%. Ca hälften av importen kommer från USA. Försäljningen i Sverige av material för komfortanläggningar anses vara av storleksordningen 15 milj kr per år.

Bilaga 3 185

Utöver kylaggregat ingår i en kylinstallation kylbatterier, ledningar m m. l komfortanläggningar svarar ventilationsföretaget oftast för kylbatterierna. Aggregaten säljs av Stal Refrigeration AB och importörer, som ofta har återförsäljare. Utan undantag säljs kylkompressorer och kompletta aggregat inklusive installationer, igångkörning och intrimning. Stal Refrigeration AB samt några importörer har byggt upp en egen installationsverksamhet som täcker hela landet. De mindre komponenterna köps av installatören från någon av de 6 å 7 speciella kylgrossisterna. Dessa för ett, delvis importerat, sortiment värme- och kylprodukter. Som exempel kan nämnas AB Sandblom & Stohne, Industrial Products AB, AB Kylma och AB Triator. Kylanläggningar fordrar armatur, särskilda rörkvaliteter etc. Detta gör att de varorna inte ingår i vanliga rörgrossisters sortiment. Installation. Totalt torde omsättningen i hela kylinstallationsbranschen ligga på 150-200 milj kr per år. Möjligen ingår då endast en del av reparations- och underhållsarbetena. Antalet montörer uppskattas till ca l 000. Hela kylinstallationsmarknaden i landet växer med 15 % per år. Komfortkylan är den del som expanderar snabbast. Det största kylinstallationsföretaget ilandet är Stal Refrigeration AB med 200 montörer och en försäljning på 55 milj kr 1972. Stal Refrigeration AB sysslar mest med industrikyla och kommersiell kyla. Ca fem stora företag utför alla typer av kylinstallationer. Därutöver finns 20»30 företag som utför kommersiell kyla och komfortkyla. Antalet små företag med en eller två personer sysselsatta bedöms uppgå till 400 â 500. Dessa företag levererar större kylmöbler och utför reparationer och underhåll. 28 av de större företagen är organiserade i Svenska Kylfirmors Förening. Teknikerna inom kylområdet är med i Svenska Kyltekniska Föreningen som är en ren teknikerförening. Av kostnaderna för en kylanläggning beräknas 20 % vara arbetskostnader vid installationen. När sammanbyggda aggregat används är installationskostnaden ibland lägre. Av materialkostnaden avser hälften kompressorn. Kostnadsandelen för kylfunktionen i en komfortventilationsanläggning i modulkontor uppskattas till 20 %. Service. Samtliga kylfirmor driver serviceverksamhet. De mindre företagen är i hög grad inriktade på service. Former av kontraktsservice förekommer. Servicebehovet är stort för kylanläggningar bl a beroende på den omfattande automatiken i anläggningarna. Arbetskraft. De ca 1 000 montörerna är i förekommande fall anslutna till Byggnadsarbetareförbundets rörgrupp. Anslutningsgraden är låg. Kylinstallationsfirmorna i RAF har 436 montörer. Yrkesutbildningen sker inom företagen, vid Lidingö yrkesskola samt vid omskolningskurser ordnade av AMS på fyra platser. Kylmontören måste bl a ha viss utbildning i elteknik. Kylfirmorna arbetar på att höja kvaliteten på yrkesutbildningen. Vidareutbildningen inom företagen är betydelsefull. Lönen för kylmontörer ligger ett par kronor under rörmontörernas nivå. Blandackord och särskilt månadslön är vanligt. l det månadslönesystem som tillämpas av Stal Refrigeration AB är den fasta delen 80-85 %.

l86 Bilaga 3 SOU l974:48

För gymnasieingenjörer finns ingen särskild utbildning i kylteknik. Flertalet av teknikerna i branschen har vvs- eller maskinteknisk utbildning. På KTH finns en särskild institution för mekanisk värmeteori och kylteknik vid sektion M. Flertalet av civilingenjörerna i kylbranschen är kyltekniker.

3.2 Upphandling

Komfortkyla säljs oftast via ventilationsföretaget och industrikyla alltid direkt till beställaren. Kommersiell till beställaren kyla säljs ofta direkt men ganska ofta är kylfirman underentreprenör till ett rörinstallations- Marknaden företag. i Sverige betecknas som hård med livlig konkurrens i alla delar. Återförsäljare konkurrerar ibland med huvudleverantörer om samma leverans. Importören respektive tillverkaren av kylaggregatet tar i praktiken det tekniska ansvaret för anläggningarna vare sig de säljs och installeras genom den egna organisationen eller genom återförsäljare. Genom samarbete mellan BSAB och Svenska Kylfirmors har förening kyl-AMA utarbetats.

3.3 Bestämmelser och standard

Arbetarskyddsstyrelsen har utfärdat en norm för år kylanläggningar 1965. Normen tangerar samt och tryckkärlsnormen pann- rörsvetsnormerna. erfordras Dispenser dock ofta, särskilt för importerade aggregat. Svenska Kyltekniska Föreningen har vid flera tillfällen sökt anslag för att utarbeta en ny norm och har erhållit nyligen bidrag till förberedelsearbete. Tillämpningen av normen kontrolleras av besiktningsmän. Ett trettiotal personer, ofta

konsulter, plus Ångpanneföreningen

har besiktningsrätt för kylanläggningar. De aggregat som importeras färdigmonterade måste uppfylla de svenska elsäkerhetsbestämmelserna. Standardiseringen i branschen är till stora delar internationell. Man har branschspecifika måttserier och krav på materialkvaliteten i rör och ventiler. Kylaggregat kräver en ganska omfattande teknisk dokumentation som dock inte är Standardiserad internationellt.

Svagströmsanläggningar

Med svagströmsanläggningar förstås i det följande anläggningar för telekommunikation (telefon, radio, TV) samt anläggningar för signalering, manövrering, reglering och mätning. Den spänning som används är högst 60 V. brukar Svagströmssystemen delas in i övervakningssystem (larm samt driftsövervakning av komplicerade byggnader), tidssystem, signalsystem och telefonsystem. Därtill kommer automatik och TV-antenner samt intern-TV. De senare delarna utförs inte alltid av elektriker. Televerkets nät och apparater ingår ej i denna redogörelse.

Bilaga 3 187

4.1 Branschstruktur Materialtillförsel. Svagströmsanläggningar är ihög grad konstruerade som som helheter. Ofta måste funktionen system som måste kunna offereras garanteras gentemot köparen vilket betyder att säljaren måste ta ansvaret för och installation. Svagströmsinstallationer kräver mer projektering detaljprojektering och mer arbetsberedning än starkströmsinstallationer vilket också ställer högre krav på installationsföretaget. I de fall då flera systemtyper skall kombineras utarbetas programmen för anläggningarna av elkonsulter, ofta efter kontakt med någon materialleverantör. Det förekommer att visst märke föreskrivs. Vid installation i en befintlig byggnad gör leverantören/installationsföretaget som regel projekteringen på egen hand. Marknadsföringen inriktar sig dels på konsulterna dels på beställare, brukare. Det största företaget på området är LM Ericsson Telemateriel AB (LMS). LMS marknadsför ett brett sortiment av egna system, som även Komponenterna tillverkas vid moderbolagets fabriker. exporteras. Asea-Skandia AB marknadsför ett program inom Elgrossistföretaget svagströmsområdet varav största delen under eget varumärke. Komponenterna tillverkas av underleverantörer eller importeras. Andra märken är Elektriska AB AEG (tillsammans med dotterbolaget SATT), Securitas Alarm AB, ITT, Stentor, Ringström, Siemens, Gylling & Co, Automatisk Brandalarm m fl. För varje slag av system finns högst tio märken. Med undantag av Asea-Skandia har elgrossisterna endast ett begränsat sortiment av material för svagströmsinstallationer, huvudsakligen ledning och f örläggningsmaterial. Installation. Av för de drygt 20 000 montörerna i arbetsvolymen elinstallationsbranschen är 8 ä 10% installationer av svagströmsanlägg- Största delen av arbetet utförs av montörer som arbetar växelvis ningar. med stark- och svagströmsinstallationer. Bland de större företagen kan nämnas LM Ericsson Telemateriel AB (LMS) med ca 500 montörer varav ca 150 Servicetekniker som endast sysslar med underhålls- och reparationsarbeten, Securitas Alarm AB med något under 100 montörer samt Aseas installationsavdelning med ca 50 specialiserade montörer. Inom de största elinstallationsföretagen ligger ca 10 % av arbetsvolymen på svagströmssidan. Dessutom finns specialföretag, ofta ett slags återförsäljare, som endast utför svagströmsinstallationer, Flera materialtillverkande företag, agenter och importörer, har egna montörer främst för att bistå elinstallatören vid komplicerade anläggningar. En stor del av verksamheten avser sjukhus och kontorshus. Om- och tillbyggnad av existerande anläggningar och nyanläggning av system i utgör en stor del av verksamheten. Service utförs befintliga byggnader ofta av leverantören. Arbetskraft. Flertalet montörer är anslutna till Elektrikerförbundet.

Av förbundets medlemmar är knappt 800 registrerade som specialiserade

svagströmsmontörer. Installation av styrutrustningar till processanläggningar utförs ibland av montörer från andra förbund. och avtalsmässigt betraktas alla medlemmar i Elektriker- Organisations-

l 88 Bilaga 3

förbundet som en grupp. Vissa arbeten för svagströmsinstallationer är prissatta i en särskild svagströmslista. Den är en förhandlingslista av samma typ som den gamla starkströmslistan. Vissa arbeten t ex rördragning är bara prissatta i starkströmslistan. En omarbetning av svagströmslistan till tidsstuderad lista är påbörjad. När hela elinstallationen utförs av ett företag händer det att samma ackordslag gör både starkströms- och svagströmsinstallationen. Ackordsräkningen blir då gemensam. Löneläget för svagströmsarbeten anses ligga 10% under starkströmsinstallationsarbeten mest beroende på liten volym rör- och ledningsdragning. Efterfrågan på montörer har länge varit stor. De som nu arbetar i branschen har elmontörsutbildning. Från och med våren 1973 utexamineras telemontörer och telereparatörer på särskilda linjer i gymnasiet. De större företagen har internutbildning av nyanställda montörer.

4.2 Upphandling

Svagströmsanläggningar marknadsförs som system med varumärke. Apparater av olika slag svarar för den största delen av materialkostnaden. På grund av anläggningarnas komplexitet och märkesmedvetenheten tar leverantören ofta ansvaret för anläggningens funktion. Om installationen och ledningsdragningen görs av en elinstallatör bistår materialleverantören ofta med arbetsledning, tekniskt underlag och hjälp med inkoppling och intrimning. Materialleverantören bistår ofta installatören med anbudsräkning för svagströmsinstallationen. Entreprenadformerna varierar. Enkla svagströmsinstallationer vid nybyggnad ingår oftast i elentreprenaden. Vid mer komplicerade anläggningar uppträder specialföretagen och tillverkarnas ofta installationsavdelningar som underentreprenörer. Ibland delas upphandlingen. Vid ombyggnad eller inbyggnad av ett nytt svagströmssystem i en befintlig byggnad är svagströmsinstallatören ofta den ende entreprenören. Elinstallatörer arbetar vanligen inte på denna marknad. I vissa fall kan olika former av totalentreprenad eller funktionsupphandling användas. Det finns exempel på att leverantören vid avancerade styrutrustningar för klimatanläggningar utvecklar system i samarbete med huvudentreprenören.

4.3 Bestämmelser och standard

För svagströmsanläggningar gäller särskilda säkerhetsbestämmelser

utfärdade av statens industriverk. Bestämmelserna avser anläggningar för en spänning på högst 60 V och innebär framförallt vissa regler för avsäkring av ledningar på grund av de ibland höga strömstyrkorna. Svenska Försäkringsbolagens Riksförbund utarbetat regler för automatiska brand- och inbrottslarmanläggningar. 5 å 6 företag, däribland de största, har rätt att utföra sådana anläggningar. Ledningar, säkringar och komponenter till radio- och TV-antenner samt överfyllnadsskydd för oljetankar är standardiserade. Av övriga

Bilaga 3 189

komponenter är endast en infällningsdosa standardiserad. Vid SEK pågår arbete på telesignalledningar, lågspänningssäkringar samt telesignaldosor och telesignallådor. De apparater som används har utvecklats snabbt under senare år. Halvledare används i stor utsträckning och sammankopplingen sker mer och mer med på fabrik monteradejackar.

5 Hissar

5.1 Branschstruktur Materialtillförsel och installation. Installation och försäljning av material till linhissar och hydraulhissar i Sverige utförs av två kategorier av företag. Mellan fem och tio företag marknadsför hissar under eget varumärke. De konstruerar och tillverkar vissa komponenter och monterar hissarna. Ett 20-tal mindre företag monterar hissar och köper samtliga komponenter. Dessa mindre företag sysslar i övrigt med service och ombyggnader. Småföretagen arbetar huvudsakligen med bostadshissar. För mera komplicerade anläggningar finns högst fem tänkbara leverantörer. De större företagen är medlemmar i hissektionen i gruppen närtransportdon i Sveriges Mekanförbund. Följande företag ingår där: Bildeve i Stockholm AB, Kalea AB, Göteborg, AB Kone-Asea-Graham, Magnussons Hiss AB, Stockholm, Otis Hiss AB, Schlieren AB, Siemens AB och Svenska Tepper-Hissar AB. Kone-Asea-Graham har under 1972 köpt Kalea AB. Det största företaget är Kone-Asea-Graham. Företaget marknadsför både lin- och hydraulhissar och har drygt 50 procents marknadsandel. Företaget har ingen egen tillverkning av komponenter här i landet utan importerar huvuddelen av komponenterna från moderföretaget i Finland. Inköp sker även från svenska underleverantörer. Bildeve tillverkar och installerar endast hydraulhissar. Svenska Tepper-Hissar AB importerar vissa komponenter men tillverkar huvuddelen i egen verkstad. Otis, Schlieren och Siemens är utländska märken som är representerade i Sverige genom dotterföretag. De använda maskinerierna och andra komponenter är tillverkade av moderföretaget. Flertalet av de hisskorgar och dörrar som. installeras här i landet tillverkas av ett fåtal svenska specialföretag. Den totala omsättningen 1972 för hissar och rulltrappor uppskattas till 150 milj kr varav nybyggnad 80 milj kr. De ovannämnda företagen uppskattas ha en totalomsättning på 120 milj kr varav nybyggnad 70 milj kr. Uppskattningsvis installerades år 1972 ca l 500 linhissar iSverige. Av detta antal bedöms 70 % vara bostadshissar. Till detta kommer ca 600 hydraulhissar för tunga transporter och i låga byggnader. Totala antalet installerade linhisser är sjunkande. Antalet rulltrappor som installeras varje år varierar mellan 40 och 80. I SCB :s uppgifter om industriproduktion och utrikeshandel redovisas

190 Bilaga 3 en post benämnd person- och varuhissar (stat nr 84 22 600). Uppgifterna avser troligen komponenter till stor del. Följande tablå visar att produktionen i Sverige stigit relativt sakta. Person- och varuhissar. Milj kr. 1960 1965 1970 1971

Exporten går bla till USA (ca 30%) och Västtyskland (ca 20%). Importen kommer främst från Finland (ca 50 %) och Schweiz (ca 20 %). Flertalet stora utländska komponenttillverkare är representerade i Sverige genom dotterbolag eller agenter. Försäljningen genom agenter går huvudsakligen till de mindre lokala hissföretagen. Särskilda grossistföretag för hissmaterial finns ej. Hissleverantören offererar alltid en komplett anläggning och monterar hissen med egna montörer. I regel levereras komponenter som monteras ihop på byggplatsen, varvid korgar och dörrar levereras av svenska specialföretag. Leverantören svarar också för igångsättning och intrimning. Utrymmet för hissen bestäms av byggnadskonstruktören. Vissa standardutrymmen finns men används inte alltid. Utformningen av hissmaskineriet etc avgörs ej av konsulten. Montagekostnaden ligger kring 25 % av entreprenadsumman vid nybyggen. Service. Samtliga storföretag har serviceverksamhet varav några i hela landet. De lokala småföretagen är huvudsakligen serviceföretag. Större elinstallationsföretag utför ibland skötsel av hissar. Hissägaren och serviceföretaget har som regel ett kontrakt för skötseln och vissa enkla underhållsarbeten. Större arbeten och omfattande reparationer utförs av serviceföretaget enligt prislista. I vissa fall marknadsför serviceföretagen en fullständig förvaltning av hissen, då ingår även större reparationer. Detta mera omfattande Serviceåtagande har inte vunnit större spridning i Sverige. I USA och på kontinenten är det dock en vanlig form för skötsel av hissar. Priserna för servicekontrakten höjs varje år enligt index. Inom Mekanförbundet pågår ett arbete på att få fram enhetliga kontraktsformer för service. Arbetskraft. Antalet montörer som sysslar med nymontage av hissar uppgår till högst 500. Arbetsvolymen för service torde vara av samma storleksordning. Antalet tjänstemän, tekniker m fl, är okänt. Hissmontörer är anslutna till Elektrikerförbundet (354 anslutna hissmontörer) eller Metallindustriarbetareförbundet. De till Elektrikerförbundet anslutna montörerna arbetar efter ett gemensamt ackordssystem med förhandlingspriser och raka ackord, medan övriga har företagsegna lönesystem. Utbildningen av montörer sker inom företagen. Dessutom finns en korrespondenskurs. I montagearbetet och i servicearbetet ingår ganska mycket arbete med uppbyggnad av det elektriska manöver- och

Bilaga 3 191

säkerhetssystemet. Vissa kunskaper på elområdet krävs därför. Timförtjänsten för montörerna ligger något under elmontörernas timförtjänst.

5.2 Bestämmelser och standard Säkerhetsbestämmelser för hissar utfärdas av arbetarskyddsstyrelsen i samarbete med statens planverk och statens industriverk. Hissbestämmelser som direkt berör byggnaden meddelas av planverket isamråd med arbetarskyddsstyrelsen och ingår i SBN. För närvarande gäller 1939 års kungörelse angående anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar. Förslag till ny kungörelse har lämnats i ett utredningsbetänkande avgivet i oktober 1972: Säkerhetsbestämmelser för hissar, rulltrappor m m (DS C 1972:3). För att få anlägga hiss krävs byggnadslov. En av arbetarskyddsstyrelsen godkänd hissbesiktningsman skall efter besiktning godkänna hissen för användning och besiktigar sedan hissen en gång per år. Byggnadsnämnderna har överinseende för vissa hissar, huvudsakligen i bostäder och yrkesinspektionen för hissar i varuhus, sjukhus etc. Rulltrappor och vissa specialhissar omfattas inte av den nu gällande kungörelsen utan bestämmelserna där anges i lokala föreskrifter. Det ovan nämnda utredningsförslaget innebär dels att säkerhetsbestämmelserna för samtliga hissar, rulltrappor och andra lyftanordningar regleras i samma kungörelse, dels att byggnadsnämnderna får huvudansvaret för kontrollen. Samarbetet mellan byggnadsnämnderna, besiktningsmännen och yrkesinspektörerna förutses öka. Nya säkerhetsnormer för linhissar har utarbetats av en grupp inom SEK. Delar av denna SEK-norm utgör SBN:s hissavsnitt. Dessa normer väntas inom kort bli godkända och utfärdade av arbetarskyddsstyrelsen. IVA:s kran- och hisskommision är också verksam på området. Speciella bestämmelser för hydraulhissar förbereds på det internationella planet. Det internationella samarbetet drivs inom en expertgrupp knuten till ILO. Gruppens rekommendationer bearbetas av det europeiska samarbetsorganet CEN i en speciell grupp för linhissar. Inom Norden finns en särskild samarbetskommitté inom Nordiska gruppen för lyftdon, NGL, som samordnar de nordiska Synpunkterna inför arbetet i CEN. Nyligen har internationellt utfärdats rekommendationer för bestämmelser beträffande linhissar. Säkerhetsbestämmelserna för hissar i Europa varierar mellan länderna. De nordiska kraven på hissdörrens brandsäkerhet är högre än i andra länder. Typgodkännande förekommer i Sverige i viss utsträckning genom arbetarskyddsstyrelsen. Hissbesiktningsmännen är egna företagare. För byggnadsnämndshissarna har varje besiktningsman ett distrikt och arbetar efter taxa. De hissar där yrkesinspektionen är övermyndighet för besiktningsverksamheten får besiktigas av vilken godkänd besiktningsman som helst. Kostnaderna för besiktningen av hissar bestrids av fastighetsägaren. I Sverige har byggstandardiseringen utarbetat måttstandard för hiss-

192 Bilaga 3

korgar. Den internationella standard för mått som är under utarbetande kommer inte att bli anpassad till den internationella l byggmåttserien. Sverige är även dörrar och maskinrum standardiserade. Större svenska upphandlare av hissar har egen standard (t ex HSB) som dock är anpassad till den officiella standarden.

6 Vvs-isolering

Det i samband med ws-installationer förekommande isoleringsarbetet utförs i stor utsträckning av specialiserade Enkla rörisoisoleringsföretag. leringar, som döljs i byggnadskonstruktionen, utförs dock vanligen av rörföretag. Ventilationskanaler i bostadshus isoleras normalt av ventilationsföretag. l övrigt är isoleringsfirmornas insatser inom ventilationssektorn beroende på konjunkturläget, så att ventilationsfirmoma vid låg arbetsbelastning själva utför isoleringarna. Enligt SAF :s matrikel fanns 1970 56 SAF-anslutna isoleringsföretag med l 656 anställda, varav 1 338 arbetare. Dessutom finns i ej anslutna företag ca 300 arbetare, varför den totala sysselsättningen kan beräknas till ca 2 000 personer. Den totala omsättningen beräknas 1970 ha uppgått till ca 175 milj kr. Endast ca 60 milj kr därav avser dock ws-isolering som sysselsätter ca hälften av arbetarna. Resten avser bl a isolering av fasader och tak, cisterner, processanläggningar samt fartygsisolering. Branschen har under 1960-talet ökat snabbt, vilket avspeglas i att antalet fackföreningsanslutna, isolerare ökat från 872 år yrkesverksamma 1960 till 1 387 år 1970. Antalet anställda i SAF-företag ökade från 962 till 1 656. Antalet SAF-företag ökade även från 50 till 60. Största antalet företag är små och lokalt verksamma. I slutet av 1960-talet ökade dock koncentrationen avsevärt genom att landets två tillverkare av isoleringsmaterial, Rockwool och Gullfiber, köpte upp företag och skapade två storföretag, lsenta med 424 anställda 1970 och Nordisol med 190 anställda. Dessa två företag som har landsomfattande verksamhet svarar alltså för nära 1/3 av sysselsättningen. Bakgrunden till branschens snabba expansion är den allmänna ökningen av byggnadsverksamheten parad med den ökade användningen av lätta fasad- och takkonstruktioner, där isoleringsfirmorna i ökande utsträckning uppträtt som specialentreprenörer. Vissa företag åtar sig numera även hela takkonstruktioner. Inom ws-området har ökningen varit speciellt stor inom sektorer med stora ventilationsanläggningar såsom sjukhus samt affärs- och kontors-

hus. Mineralull används i ökande usträckning som brandisolering i

ventilationskanaler. Rörföretag har även i stor utsträckning awecklat de egna isoleringsavdelningarna. Av de två materialtillverkarna svarar Rockwool för 80-85 % av mark naden för teknisk isoleringsmaterial som huvudsakligen avser rörisolering. Materialtillverkarna håller identiska priser men olika dimensioner och förpackningsenheter. Bl a av denna anledning är köptroheten bland

Bilaga 3 193

isoleringsföretagen stor då dessa är tvungna att hålla stora egna lager. Tillverkarna konkurrerar främst genom kreditvillkor och service. Produktionen av vvs-isoleringsmaterial var 1971 ca 45 milj kr, varav export 5 milj kr. Importen är obetydlig. Materialtillverkningen belyses även i bilaga 2. Distributionen sker direkt från tillverkarna till isoleringsfirmornas lager eller direkt till byggplats i relativt stora poster. Totalt en liten roll inom ws-sektom. Produksett spelar branschen tionsvärdet 60 milj kr motsvarar endast ca 2,7 % av det totala nyproduktionsvärdet i nybyggnadssektorn, ca 2 200 milj kr (inkl ventilation). Dock kan i vissa projekttyper kostnadsandelen vara betydande vilket av följande sammanställning från ett isoleringsföretag av isoleframgår ringsentreprenadens andel av rörentreprenaden:

3 vån flerfamiljshus 5-10 % (lägre för höga hus) Affárshus och industrier 10-15 % Fjärrvärmeledningar 20-30%

Branschen anses ej ha kunnat rationalisera i nämnvärd utsträckning. På senare år har dock effektiviteten höjts genom användning av mer material (rörskålar m m), framförallt genom sådana där prefabricerat rör för kulvertar tillverkas nu efterbehandling ej krävs. Färdigisolerade bl a av Gränges-Essem. Genom den stora mängden byggskador på rören dock att lönsamheten är tveksam. Den krävs så mycket efterlagning traditionella med filtmatta har även den fördelen framför isoleringen rörskålar att man kan arbeta med betydligt mindre sortiment. En möjlig rationalisering är att slopa isolering av rörböjar och anslut- Den lilla värmeförlusten är lägre än de relativt höga kostnader för ningar. isoleringen av dessa delar.

SOU l974z48

Bilaga 4 Rör- och elgrosshandeln

1 Inledning

1.1 Studiens uppläggning Distributionen av rör- och elinstallationsmaterial sker till stor del från fabrikanter via grossist till installatörer. Material för ventilationsanläggningar, hissar och specialanläggningar tillhandahålls däremot i stor utsträckning direkt av producenterna som ofta även uppträder som installatörer. Vid behandlingen av installationsvaromas distribution har det därför ansetts berättigat att i detta sammanhang enbart studera rör- och elgrosshandeln. Efter en inledande redovisning för grosshandelns funktionssätt och den allmänna utvecklingen i grossistledet görs en sedvanlig strukturundersökning avseende bl a företagsstorlekar, lokalisering och ågareförhållanden. Då grossisterna även levererar till andra än installatörer och för andra ändamål än husbyggnad och ej deltar i distributionen av allt installationsmaterial studeras även dess kund- och sortimentsstruktur samt distributionsvägar för varutyper.

olika

Det problem som bland grossister-na kanske upplevs som det svåraste är den stora andelen små order med tillhörande höga relativa kostnader, samt det därmed sammanhängande prissättningsproblemet. Dessa frågor ägnas ett särskilt avsnitt samtidigt med en redogörelse för grossistledets kostnader och pålägg.

1.2 Utredningsmaterial

Rörinstallationssektorns, och speciellt rörgrosshandelns, struktur kring 1949 har utförligt behandlats av Holm. Holm koncentrerade sin studie distributionen av rörinstallationsvaror. Utredningen innehåller kring åtskilliga stmkturdata för hela branschen. Beträffande rörgrosshandeln har även bla kund-, order- och kostnadsstrukturen samt leveranssätt studerats. Studien av distributionsvågama ledde till vissa rekommendationer. Bl a påvisades att order till grosshandeln ofta var illa planerade med bl a en stor andel små order vilket ledde till onödigt höga kostnader både för grossister och installatörer. Det konstaterades även att den fysiska distributionen av de flesta varor var hårt bunden till vissa kanaler, 1 Källor se sid 225.

196 Bilaga 4 sou 1974:48

oftast via grossist- och installatörslager. Då andra inköps- och framförallt distributionssätt ofta kunde tänkas vara rationella rekommenderades branschen att i gemensamma utredningar studera de mest gynnsamma distributionssätten. Vidare rekommenderades grosshandeln att i ökad omfattning differentiera sina priser efter faktiska kostnader. I samband med ökad frihet att välja leveransväg borde detta leda till lägre totala distributionskostnader. Grosshandeln hade 1949, förutom i Gävle, ej några lager i Norrland. Holm rekommenderade att lagerfilialer borde lokaliseras dit. Handelns utredningsinstitut (HUI) gjorde 1968--1969 på uppdrag av Rörgrossistföreningen en utredning som skulle ligga till grund för diskussioner om ett nytt prissystem i branschen. Studien innehåller uppgifter om bl a företagsstruktur samt order-, kund- och kostnadsstruktur samt leveranssätt. Genom dessa två utredningar finns ett någorlunda material för fylligt beskrivning av rörgrosshandeln. Det har kompletterats med intervjuer med företrädare för såväl grossist- som producent- och installatörsledet. Det har varit betydligt svårare att få fram material om elgrosshandeln. Historiska data saknas så gott som helt. Endast översiktliga aktuella strukturdata finns. Det har därför varit nödvändigt att göra en enkät om frågor om kundstruktur och leveranssätt samt vissa kostnadsdata. Dessutom har kostnadsstrukturen studerats i detalj för några företag. Slutligen har representanter för främst elgrosshandeln intervjuats.

2 Grosshandelns funktionssätt

2.1 Handelns funktioner

Då i ett industrialiserat samhälle produktionen är skild från konsumtionen krävs distribution (handel) för att dem överbrygga klyftan emellan. Varudistributionens funktioner brukar delas upp på följande sätt: l. Transportfunktionen som innebär att övervinna avståndet mellan producent och avnämare. .Lagringsfunktionen behövs för att reducera avståndet i tid mellan produktion och förbrukning då varorna ej efterfrågas iexakt den takt som de produceras. .FörsäI/ningsfunktionen som består i att upplysa köparna om varornas existens och att tillhandahålla dem men också i att förmedla

köparnas

synpunkter på och attityder till varorna till producenten (erfarenhetsåterföringen). .Finansfunkti0nen, dvs kreditgivning och därmed riskförknippat tagande. I många branscher har särskilda handelsorgan utvecklats för att svara för distributionsfunktionerna varvid man brukar skilja mellan partihandlKällorsesid 225_ lare eller grossister som utför partihandel till icke-konsu- (försäljning

Bilaga 4 197

menter) och detaljister som utför detaljhandel (försäljning till konsumenter). I de här studerade branscherna utgör installationsföretagen till detaljisterna. Det bör dock betonas att de olika motsvarigheten funktionerna kan utföras av producenter (t ex transport och lagerhållkonsumenter (t ex del av transportarbetet, lagerhållning) och av ning), icke handelsföretag (t ex olika transportföretag, banker genom kreditgivning). Likaså kan parti- och detaljhandel utföras av andra än respektive och detaljister. Så tex kan fabrikanter sälja direkt till detalgrossister jister eller till konsumenter. Förutom de ovan nämnda distributionsfunktionerna är det speciellt som ligger bakom uppkomsten av ett särskilt två ytterligare funktioner grossistled nämligen: 5. Fördelningsfunktionen. Denna avser det förbilligande som kan ske vid från producenten till distributionen av en vara genom att leveranserna kan ske i stora fraktbilliga poster medan sedan distrigrossistlagret butionen därifrån till detaljisten sker i små poster där fraktkostnaden Dessa behöver då endast en mindre del av är högre. transporteras sträckan. 6. Sortimentsfunktionen. Varje förbrukare kräver varor från en rad olika producenter. Genom att grossister sammanför varor från olika producenter inom en viss bransch” kan förbrukaren få sitt behov tillfredsställt i stället för att behöva genom endast en (eller ett fåtal) kontakter kontakta varje producent. Den totala kontaktverksamheten nedbringas radikalt. ökar transaktionsstorlekarna såväl därigenom Samtidigt som mellan mellan producent och grossist (jfr fördelningsfunktionen) grossist och detaljist genom att flera varor kan samlastas.

2.2 Grossisternas uppgifter

Bakom de funktioner som uppfylls av grossisten och som kan omfatta eller en del av de i föregående avsnitt nämnda ligger ett antal samtliga arbetsmoment av olika slag.

som omfattar kontakter med producenterna och val l. Inköpsarbetet mellan varor liksom orientering till producenterna om utbjudna efterfrågans utveckling. . Tilltransporter som omfattar transporter från producent till grossistlager. Ombesörjs ofta av producenten. . Orderupptagning från avnämarna. . Orderrutinen omfattande hela pappersrutinen isamband med försälj-

ningen. som vanligen riktar sig mot avnämaren om vilken .Kreditgivning ofta har avsevärt bättre kännedom och därmed bättre grossisten än producenten. Den kan även riktas mot övervakningsmöjligheter snabbare än som erhålls från producenten dels genom betalning avnämarna dels genom förskottsbetalningar. innebärande en avlastning av producenternas kostnader . Lagerhållning för denna uppgift.

198 Bilaga 4

7. Expedition. Utplockning från lagret och färdigställande av utleveransen. 8. Uttransport. Transport till avnämarna. 9. Marknadsstudium. Studier av efterfrågans inriktning och utveckling. Överföring av användarnas synpunkter till producenterna. 10. Marknadsbearbetning. Kan ske med olika medel vanligen i producentvarubranscher genom besök av konsulenter och säljingenjörer, distribution av kataloger m m.

2.3 Rör- och elgrosshandelns funktionssátt Den främsta orsaken till rör- och elgrosshandelns starka ställning är den rationalisering av sortiments- och fördelningsfunktionen som kan åstadkommas. Sortimentet av installationsmaterial har uppskattats till följande ant al artiklar :I

l lokallager lagerförs främst det i regionen normalt efterfrågade sortimentet. Dessutom finns mindre frekventa artiklar antingen i centrallager eller utspridda på lokala lager. Katalogsortimentet är avsevärt större och omfattar större delen av de varor som kan anskaffas från företagens leverantörer. Det totala branschsortimentet åter är betydligt större eftersom företagen ej alltid säljer alla fabrikanters produkter i en viss varugrupp. Därtill kommer reservdelar av olika slag. Det är knappast möjligt att göra någon tillförlitlig uppskattning av branschsortimentet. Det totala antalet tillverkare i Sverige av rör- respektive elinstallationsmaterial är ca 100 respektive ca 50. Därtill skall läggas ett antal utländska företag med export till Sverige. Inom de flesta produktområdena är dock antalet tillverkare litet. Antalet grossistkunder, huvudsakligen installatörer, uppgår till över 2 500 i respektive bransch. Antalet lager och 1 byggplatser till vilka materialet normalt levereras är betydligt större. Uppskattningen är Genom att installatörerna kan vända sig till grossister för inköp högst ungefärlig. Definitionen av vad som anses minskas den totala kontaktverksamheten radikalt. Likaså kan transvara en separat artikel gör rationaliseras porterna genom transport från producent till grossistlager i det svårt att uppskatta stora poster och genom korta transporter av små poster till installatörer antalet artiklar i hela branschens sortiment. och byggplatser. l dessa transporter sammanförs tlera varor från varje För vissa varor är olika kund och flera kunder betjänas vid varje transport. fabrikat helt synonyma medan det för andra Transportfunktionen har fördelats mellan producenter och grossister finns skillnader som är på så sätt att de förra levererar fritt grossistlager och de senare fritt oväsentliga vid nyinstalla- installatör finns dock. Vid direktleverans

respektive byggplats. Undantag

tion men väsentliga vid debiteras ibland frakten separat men ombesörjs oftast av producenten. utbyte. Åter andra är delar i system vilket gör Ibland hämtar installatören varor vid grossistlager utan att detta påverkar dem oanvändbara tillsamprissättningen. Inom ws-grosshandeln gällde till början av 1972 att frakt mans med andra fabrikat debiterades utanför de orter där grossistlager fanns. som fyller samma funktion. Lagringsfunktionen ombesörjs till stor del av grossisterna. Detta gäller

SOU [974148 Bilaga 4 199

även till en del varor som ofta direktlevereras. För varor som specialtillverkas behövs av naturliga skäl inga lager. Producenternas lager hålls nere i största möjliga utsträckning och torde till stor del endast under uppbyggnad och vissa infrekventa artiklar. bestå av leveransposter installatörerna eftersträvar ofta att hålla nere de egna lagren så mycket som möjligt, särskilt på byggplats. Dock måste man hålla vissa lager med hänsyn till reparationsverksamhet och eventuell butiksförspeciellt säljning. är oftast så fördelad att producenterna svarar Försäljningsfunktionen för marknadsföringsâtgärder såsom reklam, mässor, permanenta utställoch kundbesök medan orderupptagningen sköts av grossisterna. ningar riktas inte enbart mot installatörer utan i lika stor Marknadsföringen mot andra beslutsfattare främst konsulter, men även utsträckning och Vissa elgrossister marknadsför byggherrar byggnadsentreprenörer. speciellt vita varor, och sköter så även marknadsegna märkesvaror, Detsamma kan även gälla när grossisterna uppträder som föringen. Ibland sker samarbete mellan producent och grossist. agenter. Producenterna får synpunkter framförallt vid kundbesök och genom reklamationer. Ibland har producenterna egna service- och reparationsav- Ofta görs reklamationerna till delningar som får åtgärda reklamationer. grossist som då vidareförmedlar dem till producenten. Det är naturligt sin centrala i varuatt grossisterna genom ställning kedjan får omfattande erfarenheter av de olika producenternas produkter och möjligheter att jämföra dem. Dessa erfarenheter torde också ofta komma såväl producenter som kunder till del. Vid samtal med representanter för grossistledet har man ofta framfört att man upplever detta som Det händer också att grossisterna tar en viktig del av verksamheten. initiativ till nya produkter och ny utformning av existerande. I samband med introduktionen av nya produkter söker man värdera dessa framförallt för att bedöma om de har fördelar framför redan existerande. Vid kontakterna med installatörer torde grossisterna ofta uppträda som

rådgivare. Finansfunktionen visavi installatörerna ombesörjs av grossisterna. Frågan hur kreditfunktionen fungerar mellan producenter och grossister få krediter i har ej studerats. Vanligen torde grossisterna som, åtminstone är kortare än de egna krediterna till leverantörer. Möjligen praktiken, förekommer även förskottsbetalningar till producenter och stöd vid

investeringar.

3 Allmän utveckling inom grosshandeln

svensk en stark koncentration och tillväxt. Inom grosshandel pågår Koncentrationen är kanske mest markerad inom handeln med konsumentvaror inklusive livsmedel där tre starka block utvecklats, nämligen Konsum, ICA och ASK. Dessutom har varuhuskedjorna egna grossistär starkt lierade med detaljhandeln, funktioner. Dessa grossiströrelser

200 Bilaga 4

vilket i sin tur innebär ett starkt inflytande över producentledet. De varor som ej accepteras av grosshandeln för försäljning inom detaljhandeln kan

svårligen marknadsföras. Vidare sker en centralisering genom byggandet av stora centrallager för hela landet eller stora regioner. Även inom branscher där producenter sålt direkt vanligen till detaljister bildas organisationer med grosshandelsfunktioner. Det är vanligt att

detaljhandlare går samman för att göra gemensamma Målet är ofta inköp. dels att förbilliga inköps- och distributionsarbetet, dels att genom större inköp kunna utverka bättre priser, men även att påverka producenterna när det gäller sortiment och produktutveckling. Exempel på sådana organisationer är färghandelns Färgsam, radiohandelns Samex och byggvaruhandelns lnterpares och Svegros. Inom rör-, el- och jämbranscherna har traditionellt existerat från

installationsföretagen i huvudsak fristående E1- och

grosshandelsföretag. järngrossisterna har en stor del av sina kunder utanför byggnadsindustrin. Byggmaterialhandeln som säljer byggnadsvaror med undantag av dels rör-, el- och jämvaror dels tunga och skymmande varor såsom cement, tegel och snickerier, har traditionellt ej haft något grosshandelsled. Där har dock under 1960-talet på olika vågar utvecklats mer eller mindre utpräglade grossistföretag. Det största var år 1971 det detaljistägda Interpares med ett 40-tal delägare. Tyngdpunkten ligger på gemensamma inköp och gemensam som marknadföring. Svegros ägs av mindre byggmaterialhandlare och materialindustrin genom de regionala s k Byggmagrupperna har en likartad målsättning. Beijer Byggmaterial med bl a KF och staten genom LKAB som delägare hade år 1970 ca 35 filialer och är, genom den största delägaren Beijerinvest, nära lierad med byggmaterialindustrin. Av intresse i detta sammanhang är även dels att speciella byggvaruhus med brett sortiment bildats och dels att vissa

Tabell B 4:1. Utvecklingen av rör- och clgrosshandelns, byggnadsmaterielhandelns och den totala grosshandelns omsättning liksom BNP: och investeringarnas förändring i löpande priser åren [96 l -72.

Förändring, % per år 1970 Mdr kr 1961-70 1970-1971 1971-1972

Bruttonationalprodukt (markn.priser)3 9 , 9,0 170,2 Investeringar i (inkl rep och underhålDi* 9, , 11,8 31,5

Grosshandel totaltb (identiska företag) 9, ,3 27,8d

Byggnadsmaterial!? s, ,2 5,1d

därav vvs-materialc 6, ,4 1,44 elmaterialc 8 › 3 a 1,361

Källor: a SCB Nationalräkenskaper. b SOU 1971:14 1970 års långtidsutredning, bil 3 s 11. 1970 och senare HUI. C HUI, Svenska Rörgrossistföreningen, SEG. __ d Till skillnad från värdena i SOU 1971:14 avses här enbart partihandelsomsattningen inom respektive branschområde. l SOU 1971:14 ingår även detaljhandelsomsättning, egen produktion och partiförsåljning av varor inom andra

branschen

sou 1974:48 Bilaga 4 201

Tabell B 4:2. Rörgrossistföretagens fördelning på storleksklasser och omsättningens fördelning, 1951, 1957, 1963 och 1970.

Omsättningsklass Antal företag Klassomsättning i % av totalomsättning Milj kr 1951 1957 1963 1970 1951 1957 1963 1970

U-°F-IQNDE›JIQÖ

50-100 49,1 23,4 l00 resp 100-200 (1970) 385 5 1 2

i

75,3 200-400 (1970) 400 (1970) Summa ›--Ok 100,0 100,0 100,0 100,0 Totalomsättning (Mkr) 341 344 654 l 389 Källor: 1951, 1957 och 1963 SOU 1968:6 s 141. 1970 Rörgrossistföreningen. I 1970 års värden har de två jämnstora KF-företagen AB Park & Co och GG-Arecos AB räknats som ett företag i storleksklassen 50-100 mkr. Det är ej känt om så är fallet även tidigare år. Mellan 1963 och 1970 inträdde två medelstora företag i föreningen varför värdena för dessa år ej är fullt jämförbara.

varuhus startat byggvaruavdelningar. De är där till stor del inriktade på reparationsmarknaden, villa- och fritidshusmarknaden samt gör det själv-byggare TabellB 4:1 visar rör- och elgrosshandelns samt hela byggmaterialhandelns utveckling mot bakgrund av utvecklingen av den totala grosshandeln samt bruttonationalprodukten och byggnadsverksamheten. Medan de fyra sistnämnda utvecklats med ca 9 % per år 1961-1970 visar elgrosshandeln en något lägre utvecklingstakt, 8,6 % per år och rörgrosshandeln en avsevärt lägre, 6,8 % per år. Den svaga utvecklingen 1970- 1972 inom elgrosshandeln är mot bakgrund av rörgrosshandelns snabbare utveckling svårförklarlig. Möjligen beror den på en relativt svag efterfrågan från sektorer utanför installationsbranschen, liksom leveranser för bl a reningsanläggningar kan ha bidragit till rörgrosshandelns gynnsamma utveckling. Då de angivna värdena avser löpande priser och lämpliga prisindex saknas kan man dock ej uttala sig om volymutvecklingen.

4 Företagsstruktur och ägareförhållanden

4.1 Koncentration Rör- och elgrosshandeln var 1970 omsättningsmässigt ungefär lika stora med en totalomsättning på l 389 mkr respektive l 287 mkr för de till respektive branschorganisation, Svenska Rörgrossistföreningen VVS och Sveriges Elgrossisters Förening (SEG) anslutna företagen. Företag utanför respektive organisation svarar enligt uppgift för små andelar av grossistförsäljningen. Branscherna skiljer sig avsevärt vad avser utveckling, struktur och

202 Bilaga 4

Tabell B 4:3. Elgrossistföretagens fördelning på storleksklasser och omsättningens fördelning 1957, 1963 och 1970 (för 1970 utan och med hänsyn till sammanslagningarna 1968 och 1969).

Omsättningsklass Antal företag Klassomsättning i% av totalomsättning Milj kr 1957 1963 1970 1957 1963 1970 före efter före efter sammanslagning sammanslagning

100-200

200- |70, lean i86,6

Summa 100,0 100,0 100,0 Omsättning (Mkr) 385 721 l 287 l 287

Källor: 1957 enligt SOU 1968:6 s 140. 1963 och 1970 enligt uppgifter från Sv. Elgrossisters förening (SEG). Uppgifterna avser i samtliga fall medlemmarna i SEG. 1963 och 1970 har ett företag med enbart försäljning av egen produktion frånräknats och ett företag lagts till i förhållande till uppgifterna i SOU 1968:6.

ägareförhållanden. Företagens och omsättningens fördelning på storleksklasser redovisas i tabell B 4:2 och B 4:3. Inom rörbranschen har en fortlöpande minskning av antalet företag skett, främst sammanslagningar med de största företagen. Inom elgrosshandeln var antalet företag i stort sett oförändrat fram till slutet av 1960-talet, då i ett slag hela branschstrukturen förändrades genom två fusioner omfattande ett 10-tal företag. Koncentrationen är störst bland rörföretagen. Två företag med omsättning över 100 mkr svarade redan 1963 för 62 % av omsättningen. 1970 hade två medelstora rörgrossister tillkommit i branschföreningsstatistiken. Fyra företag med mer än 100 mkr i omsättning svarade då för 75 % av omsättningen varav de två storföretagen ca 60 %. F rånräknas de nytillkomna företagen i statistiken har de två storföretagen troligen ökat sin andel till upp emot 70 %. Inom elbranschen svarade 1963 tre företag med större omsättning än 50 mkr för 62 % av omsättningen. 1970 svarade fyra elgrossister med omsättning över 100 mkr för 64% om hänsyn ej tas till fusionerna. Genom dessa kom 87 % av omsättningen att koncentreras till fem företag med en omsättning över 100 milj kr. 1972 skedde ytterligare fusioner i båda branscherna, vilket skildras nedan.

4.2 Storföretagen l Närmare uppgifter saknas. Genom fusion med Rörbranschens största företag är Ahlsell & Ågren AB med 35 â 40 % av Söderberg & Haaks rör- omsättningen år 1970 följt av Fosselius & Alpen AB i storleksordningen grossiströrelse 1972 öka- 20-25 %. Båda är landsomfattande mångfilialföretag. Medelstora inom de företagets andel 5 á 10 %. rörbranschen var 1970 AB & Olsson, Söderberg & Haak AB samt

Bilaga 4 203

AB, även de med filialer på olika håll i landet. Övriga RP-Rörprodukter företag är huvudsakligen lokalt inriktade. Ahlsell & Ågren har under 1950- och 1960-talen bl a genom företagssammanslagningar utvecklats till en stor koncern inom grossistbranschen stål och metaller, industriråvaror samt med försäljning av rörartiklar, Man äger också ett tillverknings- och ett installaspeditionsverksamhet. inom ventilationsbranschen, AB Frödéns Verkstäder och tionsföretag AR-Ventilation AB. Omsättningen var 1970/71 1 105 milj kr och antalet största delen av minskningen av anställda 2 110. Företaget står bakom antalet sedan 1951. Sålunda inköptes under åren 1951rörgrossister 1960 fem rörgrossistföretag och 1963-1969 sju. med 626 anställda Fosselius & Alpen är ett renodlat rörgrossistföretag detta har köpt ett par mindre grossister och 1970. Även företag dessutom lager. Liksom Ahlsell & i några fall övertagit nedlagda företags har företaget i samband med företagsköp ofta bildat nya filialer. Ågren År 1972 skedde en ytterligare koncentration ibranschen när Söderberg & Haaks sammanslogs med Fosselius & Alpen. Detta rörgrossiströrelse skedde i samband med att Söderberg & Haak köpte aktier i Fosselius & - Alpens huvudintressent. ett samband mellan Gustavsbergs Fabriker och Ägarmässigt föreligger KF äger två mindre GG Arecos vissa grossistföretag. rörgrossistföretag, och AB Park & Co iGöteborg och har ägarintressen i de AB i Stockholm två största. Detta tillkom eller förstärktes kring 1969 då ägarintresse Fabriker köpte 35 % av aktierna i Fosselius & Alpen och Gustavsbergs AB Superco, ökade aktieinnehavet i Ahlsell & KF, genom dotterbolaget som

Ågren till ca 8 % av aktiekapitalet. 1973 blev Burco-koncernen,

ägt 6 %, den dominerande ägaren Ahlsell & Ågren med 30 % av tidigare med viss rörmaterialproduktion har 5 aktierna. Husqvarna Vapenfabrik %. Samtliga värden gäller slutet av 1973. 65 % av aktiekapitalet (före 1969 hela) i Fosselius & Alpen ägs av ett danskt Brödrene Dahl Holding A/S som även driver ett av de företag. största rörgrossistföretagen irespektive Danmark och Norge. Som nämnts 1972. Övriga rörgrossister är rena köpte Söderberg & Haak en aktiepost

familjeföretag. Elgrosshandelns största företag är AB Asea-Skandia med ca en tredjedel av branschomsättningen 1970. Övriga större företag var före fusionerna Elektriska Siemens AB och Sieverts Kabelverk. Medel- AB AEG, stora var Olssons El AB, Bröderna Engströms El AB och

företag Joel

El AB. Dessa företag hade ett mer eller mindre omfattande Skoogs filialnät eller några medan övriga företag i huvudsak hade lokal anknytning filialer. Bland finns omfattande ägarsamband med elgrossistföretagen tillverknings- och installationsföretag. av de största nämligen Asea-Skandia och Ett par elgrossisterna, företag. Dessa Siemens, ägs av eller är delar av elmaterialproducerande har även en omfattande installationsverksamhet liksom AEG. Trots av elekanknytningen till det tyska AEG och den egna produktionen 1 Uppgifter om omsätttriska artiklar var sambandet mellan AEG:s grosshandelsverksamhet och ningen på vvs-området Produktionen omfattar som redovisas ej av företagen. dessa rörelser obetydlig. ej sådana artiklar

204 Bilaga 4 sou 1974:48

säljs genom grosshandeln. Även för Asea-Skandia och Siemens gäller att moder- och systerbolagens endast omfatinstallationsmaterialproduktion tar en del av grosshandelssortimentet. Fram till 1968 var majoriteten av de övriga företagen fristående familjeföretag. Under 1968 och 1969 skedde dock en omfattande omstrukturering. Denna synes ha initierats av det amerikanska företaget ITT, som efter att ha köpt [KO Kabelfabrik AB iGrimsås, övertog två medelstora grossister, Bröderna Engström El AB och Joel Olssons El AB. Genom denna koncernbildning kom det av LM Ericsson ägda Sieverts Kabelverk att bli den ende större kabelfabrikanten i Sverige utan direkt anknytning till grosshandelsledet. Detta torde ha varit bakgrunden till bildandet av Selgagruppen med till en början LM Ericsson och ASEA som huvudintressenter. Övriga intressenter var åtta mindre grossistföretag. 1972 skedde en fortsatt koncentration genom att AEG:s grossistverksamhet sammanslogs med Selgas. AEG övertog 40% av Selga-aktierna. Genom sannanslagningar har således en stor del av grossistbranschen anknytning till olika kabelfabrikanter. Detta gäller Asea-Skandia (Liljeholmens Kabelverk), Selga-gruppen (Sieverts Kabelverk), ITT-gruppen (lKO Kabelfabrik) samt Abeta och Unelko (se nedan). Fig B 4:1 visar sambandet mellan svenska kabelfabrikanter och grossister. I vissa av företagen i branschen finns ett utländskt inflytande. Siemens ägs av det tyska företaget med samma namn. Två av de mindre företagen, Abeta och Unelko, ägs av danska kabelfabrikanter. Slutligen har det tyska företaget AEG inflytande i Elektriska AB AEG, både genom tekniskt samarbete och genom att tyska AEG äger 25 % av aktierna. Det dominerande ägarinflytandet har dock sju svenska industriföretag med 49 % av rösträtten. Övriga företag förutom Asea-Skandia är familjeföretag.

l

Modononug ASEA LM EricssonAB

1 | åälggzhq L

Liljeholmen Sieverts Kabelverket IKO Kabelkabelfabrik AB Kabelfabrik Älvsjö fabrik

AB Bjurhagens fabriker

PA Borens AB

24% 34% 40% i . . LM Ericsson Bröderna Grossister Assa-Skandia AB Selgguppen Eng» Tuemmm AB snön E AB [ Figur B 4:1. Horisontell och vertikal integration på marknaden för elledningar och elkabel

Bilaga 4 205

4.3 Lokalisering Rörgrosshandelns lokalisering framgår av tabell B 4:4 (Rörgrossistföreningens medlemmar). De 15 grossisterna hade 1971 sammanlagt 53 lager i 20 städer och dessutom 2 försäljningskontor. Grosshandeln är traditionellt koncentrerad till storstäder och större importhamnar vilket avspeglas i att nästan samtliga företag med mer än lokal verksamhet har sina huvudkontor i Stockholm. Ett medelstort företag har huvudkontor i Göteborg. De tre storstäderna, och speciellt Göteborg, hade ett flertal grossistlager, från 9 till 4. Även i vissa andra städer, nämligen Helsingborg, Örebro, Karlstad, Sundsvall och Umeå fanns 3 lager eller flera. Endast 8 av de 20 storstäderna hade enbart ett grossistlager. Genom fusionen mellan Fosselius & Alpen och Söderberg & Haak försvann endast 3 lager, alla i storstäderna som har många lager. Vid en jämförelse med förhållandena 1950, (Holm s 56) framgår att en avsevärd etablering, framförallt i Norrland, företagits sedan dess. 1950 var det nordligaste grossistlagret beläget i Gävle. l Sundsvall fanns två försäljningskontor. l97l fanns 10 lager och 2 försäljningskontor. Äveni övriga Sverige har lager etablerats på nya orter. Antalet grossistlager i storstäderna synes å andra sidan ha minskat från sammanlagt 34 till 19 (inkl specialgrossister). Jämförelsen ger dock en för stor nedgång då 1950 års värden avser samtliga grossistföretag och 1970 års enbart medlemmar i Rörgrossistföreningen. E lgrosxisternas lokalisering framgår av tabell B 4 :5 . Före fusionerna inom Selga och ITT-grupperna hade 25 företag 82 lager i 20 orter. l var och en av de tre storstäderna fanns 12 lager. I 14 av de 17 landsortsstädema fanns mer än ett lager varav 7 i Sundsvall, 6 i Örebro och 4 i Norrköping. Genom bildandet av Selga- och ITT-grupperna i slutet av 1960-talet och 1972 kom en strukturrationalisering att ske så att respektive grupps dubbeletablering på vissa orter bortföll. Sammanlagt har 14 lager försvunnit, främst i storstäderna och på orter med flera elgrossistföretag. Antalet företag minskade med 10.

5 Sortiments- och kundstruktur

5.1 Rörgrosshandeln Rörgrosshandelns sortiment har studerats av Holm och HUI. En jämförelse av de två undersökningarna har gjorts i tabell B 4:6. HUI redovisar ej värdena för de två storföretagen som svarar för 3/4 av omsättningen för de undersökta företagen. Fördelningen sägs dock likna de mindre företagens. Holm (s 72) kunde endast redovisa en detaljerad sammanställning för 11 mindre och medelstora företag samt en ungefärlig fördelning för majoriteten av företag. 1969 svarade rör, sanitetsvaror samt pannor och radiatorer m m för vardera ca 20% av omsättningen. Bland övrigt material dominerade åtminstone bland de medelstora företagen posterna övrigt värmematerial (oljecisterner, oljebrännare och automatik) samt maskindrivna

206 Bilaga 4

.v.93 23

“man

§5

-§82 ma..

?En

32:3_

-mån usa

-§55

-..såå

as

vån

çåøå m2

a» 0.725 _ .xåm

_Eâäoz 228

.w

?ESaC .någon muonuovwm

»såå

Ȋn

:oo

&

åâoâ

.w

_

maauâom

aaaoaoz

.v.00 »kan

:§05

-än 2a

uåovmäuoum

Eåoaå

.a=_§__§o_

.gosa _E2_

uøâagm

A e

v?

än.:

:mustang

äâäâoüsø

m4. m m m m m :oo

:oâo :S20

m m

än... än... E8

5a?

uoäoxøwiqmâmkom

com?

a. á

Fauna. »Scapa Emma. wåoaâ

m

uousoåizm

a. a.

.se .m .w

-âcoäzuoåzm .aoåâoåoomw kossøoêowwä Jouâwmouüsooam

»sauce

.mäoåtøåzm

:m: moms_

m .u w ä w :oo

Sms

wseoumm

q

S388» =8E 3282.5 »søzüå uoêmmoü mzmoâom

u

:oxå

u

:åns såå §5. §50 3.2

u u u n

m & m ma. N i n_ q C

SOU l974z48 Bilaga 4 207

.såå maa

A a_ m GV

.ovEoz maa

q

“...288 -asså män

.waioucu

Eøeäâøuüo

uomtoå _

-28 us.. A a_ a_

3550:52

aøaoømømaoam

202m :so: I

.miuåüñnâñøaâäø-Em

m

.Sao

ansågs.. måmbøwøm

...m

a

.wav

3820 NH

ämm_

:omnzuwuåom

m

susuawâmø. uauouwamv

O..

aåoøouøu Azøwuaouä

a. E

:aaah møoêoñ G53 .80 .suga §25.

03 mm .i

208 Bilaga 4

-..030 95m 4

§34

mos:

-muczm =§ q

.Ãoxm

m2

vauioz 233

»M

mmm S00

wäom

sågnåz..

EOGDW

vzaägm 8905 3G

:ccåuøu

q q .ä w

CV Ad AC

m kom.:

:oo 50m Ez..

ouaecoae

...Eobmmcm

áå Sao 95a

uoucoäwâsamøumm

.i

I

uoäoxvzâ:

ä

.ne

S00

hona_

:onmavuåow

m

u_u=uu_m.ø8

S.: .unna

nåocovs.. uiovwue

um

?owâuuøu

0...» ^m

._25 mnoEåm näs .måäo

u u u

så :så

A

»e mm .i I m u.. v

sou I974:48 Bilaga 4 209

Tabell B 4:6. Rörgrossistemas sortimentsstruktur, (%).

19693 194913 Varugrupp Omsättningsklass Milj kr/år under 12 12-30 över 30 de två stor- mindre 0 majoriteföretagen medelstora ten av företag företag

5 4 ll Antal företag

Sanitetsvaror (badkar, porslin, rostfritt, vattenlås och konsoler, sani» tetsarmatur) 26 25 7,7 Pannor 10 12 15,0 Radiatorer, Varmvattenberedare,

4791133111..

expansionskärl 7 10 10,8

Övrigt 24 25 därav övrigt värmematcrial (oljecisterner, oljebrännare, automatik) Maskindrivna pumpar Handpumpar Va-material Kopparrör Annat Summa 100 100 100 100,0

aHUl. Enkät till samtliga medlemmar i Rörgrossistföreningen år 1969. b Holm s 72 f. Enkätresultat för ll mindre och medelstora företag respektive uppskattning av förhållandet hos majoriteten av företag på grundval av enkät till samtliga företag,

pumpar med vardera knappt 10 %. Vid en jämförelse med fördelningarna 1949 framgår att posten övrigt ökat kraftigt, från ca 15 % till ca 25 %. Framförallt torde här posten övrigt värmematerial ha bidragit genom övergången från ved och kokseldning till oljeeldning. Även gruppen sanitetsvaror har ökat, från ca 8 % för mindre och medelstora företag och 10 å 15 % för majoriteten till 20 ä 26 %. Denna ökning är dock troligen i realiteten något mindre beroende dels på att gruppen sanitetsvaror 1969 men ej 1949 omfattade vattenlås, konsoler och sanitetsarmatur och dels på att de större företagen 1949 synes ha haft en högre andel än för majoriteten av företag (Holm tabell 33 kol II). Den grupp som framförallt minskat är smidda rör och rördelar. Plaströren som ju över huvud taget ej förekom 1949 har dessutom till avsevärd del trängt undan framförallt gjutna rör. Även kundstrukturen har studerats av såväl HUI som Holm på samma sätt som sortimentsstrukturen, tabell B 4:7. 1969 dominerade rörentreprenörer med 80 ä 90 % av leveransvärdet, dock med lägre andel för speciellt de minsta företagen. Andelen leveranser till övriga kundkategorier varierar kraftigt bland de mindre och medelstora företagen. En del av dem synes ha specialiserat sig på leveranser till andra kundkategorier än rörentreprenörer.

210 Bilaga 4 sou 1974:48

Tabell B 4:7. Rör- och elgrossistemas kundstruktur, (%).

Rörgrossister Elgrossister 197°° 19693 1949b Omsättningsklass Milj kr/år under 12 12-30 över 30 de två stor- samt- de fem stora fem s 4 företagen liga företagen företa

Statliga och kommunala myndigheter 6 3 4 10 â 20 4 5 40 Byggmästare 2 1 2 5 3 Övriga (iärnhandel, varuhus, byggnadsmaterialhandel, specialaffarer m m) 11 s 3 10d 14 Summa 100 100 100 100 100 100 100 3 HUI. Enkät till samtliga medlemmar i Rörgrossistföreningen. b Holm s 74. Resultat på grundval av enkät till samtliga företag. ° december 1971. Företagsenkät d Enbart järnhandel.

Vid en jämförelse med förhållandena 1949 framgår att rörentreprenörernas dominans bland kunderna har förstärkts. Detta synes ha skett på bekostnad av leveranser till kategorin övriga, främst järnhandeln. Järnhandelns minskade andel sammanhänger med att den tidigare var en viktig mellanhand vid leveranser till installatörer, speciellt i Norrland, som 1949 praktiskt taget saknade grosshandelslager. 1969 hade de stora företagen den största andelen leveranser till installatörer. 1949 var förhållandet det motsatta (Holm tabell 35). Orsaken kan vara att vissa av de mindre företagen mött storföretagens konkurrens med en specialisering på vissa varuslag och kundkategorier.

5.2 Elgrosshandeln

Elgrossisternas sortiment redovisas i tabell B 4:8. Ingen grupp är särskilt dominerande. De största, bl a vita varor, svarar för vardera 13-17 % av omsättningen. Vita varor levereras till största delen av de tre företag som marknadsför egna märkesvaror, nämligen Asea-Skandia, AEG och Siemens. För dessa företag utgör de vita varorna mellan en fjärdedel och en femtedel av omsättningen. Knappast hälften av leveranserna går till elinstallatörer och lika mycket till olika återförsäljare såsom varuhus, järnhandlare och specialaffärer. Endast en liten del går till övriga kundkategorier. Kundstrukturen 1970 för de fem stora grossisterna redovisas i tabell B 4:7. De svarar för 87 % av branschomsättningen. Den dominerande kundkategorin är installatörer, som svarar för 45 % av leveranserna följd av industrin med 21 % och övriga med 14 %. Leveransema i

Bilaga 4 21 l Tabell B 4:8. Elgrossisternas sortimentsstruktur, 1970. Grupp Milj kr % Kraft- och styrkablar 181 Ledningar 2 l 3 Installationsmaterial, kabelmuffar, -skåp,

Motorskyddsbrytare, kontaktorer, startapparater 39 Ljusarmatur, strålkastare, lamphållare, glas, rörstolpar och fundament 134 Vita varor, övr hushållsartiklar m m 185 Övrigt (glödlampor, lysrör, motorer, elmätare, instrument m m) 160 13,2 Summa l 210 100,0

Källor: SEG marknadsstatistik 1970 samt uppskattning för vita varor på grundval av förctagsenkät. Ett antal mindre företag med en omsättning på 77 mkr ingår ej i statistiken. Gruppen Övrigt är en restpost.

gruppen övriga består till hälften av vita varor. I gruppen ingår främst olika återförsäljare såsom varuhus, järnhandlare och specialhandlare. De mindre och medelstora företagen har högre andel leveranser till installatörer, ca 60 % för fem företag.

6 Försäljnings- och distributionsvägar

Försäljningen av rör- och elvaror sker i varierande utsträckning via grossist. De varor som säljs direkt av fabrikant levereras också direkt. Av grossistförsäljningen går en del via grossistlager och en del levereras direkt.

6. 1 Rörinstallationssektorn l tabell B 4:9 redovisas grossisternas andel av den svenska försäljningen av rörinstallationsvaror för husbyggnadsändamål 1971 enligt SPK-studien. Grossisterna dominerar marknaden och svarar för drygt 80 % av totalförsäljningen. Det är endast styr- och övervakningsutrustning som till stor del säljs direkt av tillverkarna, främst till installatörer (56 %). Grossisterna har en relativt låg andel av värmemarknaden, 72 %. Värmeväxlare säljs i stor utsträckning direkt till kommunala värmeverk, medan större pannor ofta säljs direkt till byggherrar. Oljebrännare säljs i viss utsträckning till installatörer (9 %) och också för andra ändamål än husuppvärmning. Försäljningen utanför grossistledet av sanitetsartiklar avser till stor del dels försäljning av armatur mm för montering på sanitetspjäser vid fabrik, dels teknisk armatur för annat än husbyggnadsändamål.

2 l 2 Bilaga 4 Tabell B 4:9. Rörgrossisternas andel av försäljningen i Sverige av rörimstallationsvaror” 1971. Producenters försäljningsvärde, importörers inköpsvärde. Försäljning 1971 Mkr l 251

Tryckrör, avloppsrör 0 rördelar av plast Rör 0 rördelar av utjärn för inomhusavlopp

Saniret Sanitetsporslin Badkar Teknisk armatur: ventiler 0 kopplingar Sanitetsarmatur, blandare, ventiler 0 kopplingar Vattenlås för sanitetsapparater, gjutjärn 0 plast Golvbrunnar av gjutjärn o plast Rostfritt; diskbänkar 0 sanitetsapparater för fast installation

Värme

Källa: SFK-studien. “För sanitetsporslin, badkar och radiatorer har uppgifter hämtats från SOS Utrikeshandel. b Enligt branschrepresentanter.

Holm (kap 10) gjorde en liknande undersökning för 1950. Grossisternas roll var då i stort sett densamma som 1971. Enligt HUl fördelade sig leveranserna på lager och direktleveranser enligt tabellB 4:10. 2/3 av leveranserna gick via lager. Inom rörgrossi handeln förekommer förutom lager och direktleveranser även s k transitleveranser. Dessa innebär att olika leveranser för en viss expedition sammanförs vid grossistlagret för direkt expedition. De omfattar 5 å 10 % av de större grossisternas leveranser. Transitleveranserna torde till stor del ha inräknats i direktleveranserna i HUl-studien. De förekommer främst hos de större företagen vilket kan ha bidragit till dessas högre andel direktleveranser. Holm redovisar för 1949 att 67 % av leveransvärdet för samtliga rörgrossister avsåg lagerleveranser och att de större företagen hade en

sou 1974:48 Bilaga 4 2 l 3

Tabell B 4:10. Leveransernas fördelning på lager- och direktleveranser-inom röroch elgrosshandeln . Antal företag Lagerleveranser Direktleveranser % %

Rörgrosshandelrz I 969” De tvä storföretagen 65 35 Övriga

Iflgrosshandeln 19704 De fem storföretagen 5 69 31 Fem mindre och medelstora företag 5 85 15

a HUI. Värdena baseras på en intervjuundersökning hösten 1969 med samtliga medlemmar av Svenska Rörgrossistföreningen VVS. b Holm. Enkät till 31 företag varav 25 svarat. C Företagsenkät december 1971.

andel än de mindre. Förhållandena skulle ha varit desamma 1938. lägre Leveransstrukturen enligt HUI-undersökningen överensstämmer väl med den 1949. Den skulle alltså i detta avseende ha varit i stort sett oförändrad under de senaste 30 åren. Liksom 1950 var det 1970 främst varor såsom större och s k heltjocka muffrör som leveretyngre pannor rades direkt från fabrik även om de sålts av grossist.

6.2 Elinstallationssektorn

andel av distributionen marknaden för de i Elgrossisternas på svenska SPK-studien undersökta varorna redovisas i tabell B 4:11. Det är en av den totala försäljningen (inkl import) till grossistpriser av uppskattning respektive varugrupper. De undersökta varorna svarar endast för ca l/3 av den totala grossist- Grossisterna dominerar försäljningen av förläggnings- och försäljningen. installationsmaterial samt elradiatorer där de svarar för ca 90 %. De har en omfattande av elradiatorer. Av den svenska tillverkningen av import elradiatorer (ca 16 mkr till grossistpris) säljs 43 % till andra än grossist, främst installatörer och byggherrar. Ungefär halva antalet ljusarmaturtillverkare, som svarar för ca hälften av den svenska försäljningen, säljer enbart direkt, främst till installatörer men även till praktiskt taget och andra. De övriga tillverkarnas produktion liksom importen byggherrar säljs till övervägande del via grossist. SPK har i en studie avseende marknaden för ledningar och kabel 1966 och 1967 även studerat distributionssättet. Totalt såldes 50 % av kablar och ledningar över grossist. Grövre kabel såldes övervägande direkt samt klenare kabel och ledning (som används bla för husbyggnadsändamål) övervägande genom grossist.

214 Bilaga 4 SOU [974248

Tabell B 4:1 l. Skattning av marknadsvolymen för vissa elvaror l97l samt grossistens andel. Antagen grossistmarginal 20 %.

Försäljning

1971 mkr Förläggningsmaterial (rör, dosor, ledningsstegar, fästmaterial) 59 Installationsmaterial (strömställare, uttag m m, centraler o mätartavlor) Elradiatorer 48 Ljusarmaturer Summa Källa: SFK-studien.

Elgrossisterna svarar endast för en liten del, ca 30 %, av vitvaruförsäljningen. Den slutsatsen kan dras att elgrossisterna har en motsvarande stark ställning som rörgrossisterna för renodlat installationsmaterial. Elgrossisterna arbetar i betydligt större utsträckning än rörgrossisterna även på andra marknader, där deras ställning ej är lika stark. Ca 70 % av elgrosshandelns leveranser sker över lager. De små företagen redovisar liksom för rörbranschen avsevärt högre andelar, 85 %, än de stora (tabell B 4:11). Endast vissa uppgifter om leveransvägar för enstaka varugrupper föreligger. Dessa inhämtades i samband med företagsenkäten. De i tabell B 4:12 redovisade varugrupperna valdes utifrån en förmodan att dess leveransvägar skulle avvika avsevärt från genomsnittet. Endast kraftoch styrkabel med relativt låg andel lagerleveranser och vita varor med hög andel skiljer sig dock nämnvärt.

7 Order-, pris- och kostnadsstruktur

7.1 Inledning Genom Holms och HUI:s utredningar om rörgrosshandelns och prisrabattsystem finns ett relativt rikhaltigt material om rörbranschens

Tabell B 4:12. Distributionsvägar för vissa elvaror som sålts av grossist 1970 .

Källa: Företagsenkät december 1971. 10 företag som svarar för 96 % av branschomsättningen.

Bilaga 4 215

0rder-, pris- och kostnadsstruktur. För elgrosshandeln finns endast vissa grundläggande värden som dock kompletterats genom en skriftlig enkät och intervjuer hösten 1971.

7.2 Orderstruktur lnom såväl rör- som elgrossistbranscherna dominerade småexpeditionerna vilket framgår av figur B 4:2 A samt tabell B 4213. Vid en jämförelse för rörbranschen mellan förhållandena 1969/70 och 1949/50 och mellan röroch elbranschen 1969/70 (figur B 4:2 A) framgår att expeditionsstrukturen var mycket likartad. De olika undersökningarna visar att 80 % av expeditionerna svarar för 20 ä 25 % av värdet medan de 20% större expeditionerna svarar för 75 á 80 % av värdet. Vid en jämförelse mellan den absoluta expeditionsstorleken framstår dock rörgrossistbranschen 1969/70 i en gynnsammare dager än elgrossistbranschen (figur B 4:2 B). Sålunda svarade inom rörbranschen expeditioner under l 000 kr för 23 % av värdet medan de inom elbranschen svarade för 35 %. l figur B 4:2 B har även förhållandena inom rörbranschen 1949/50 redovisats. En jämförelse med värdena för 1969/70 är naturligtvis, beroende på de olika prislägena, ej adekvat. l HUI-undersökningen studerades även för de två företagen i figur B 4:2 expeditionernas fördelning separat för lager, transit och direktleveranser. Även om fördelningen var mer gynnsam för de senare typerna av expeditioner, visar de en förvånande hög andel småexpeditioner. För direktexpeditioner, som hade den gynnsammaste strukturen, svarade de 80 % minsta expeditionerna för ca 25 % av värdet. Expeditionerna vari medeltal större, vilket avspeglas i att expeditionerna under 1000 kr endast svarade för 14,5 % av värdet mot 28 % för lagerexpeditionerna. Som kommer att framgå av den senare redogörelsen är den stora andelen småorder en källa till bekymmer för grossisterna och man söker

1 De olika undersökningar som legat till grund för jämförelserna i figur B 4:2 och tabell B 4:13 är varken fullt representativa eller fullt jämförbara. Man har på ett någorlunda enkelt sätt sökt få en bild av förhållandena i respektive bransch. l samtliga fall har expeditionema, ej att förväxla med order eller fakturor, studerats. Troligen är orderstrukturen betydligt gynnsammare än expeditionsstrukturen. Stora order delas ofta upp i smärre expeditioner. Å andra sidan sammanförs ibland flera småorder till en expedition. Holms undersökning (Holm s 192) avser ett företag = arbetsställe i en storstadsregion som vad beträffar storlek, omsättning, andel lagerleveranser, sortimentsstruktur och andel försäljning till rörinstallatörer tämligen väl motsvarar förhållandena i branschen i medeltal. För månaden maj 1949 och 1950 har var femte expedition studerats. HUlzs undersökning avser ett stort och medelstort företag = arbetsställen belägna i två storstadsregioner och med likartade konkurrenssituationer. Ingenting sägs om företagens representativitet. Endast expeditioner till rörentreprenörer, (som var den helt dominerande kategorin) med övervägande rörmaterial har medtagits. Ett stickprovsurval om tillsammans ca l500 ordersedlar under tiden 1.3 1969-1.3 l970 har studerats. De två företagens expeditionsfördelningar har vägts samman med respektive företags omsättning som vikter. SEGJS undersökning avser åtta medlemsföretag där expeditionerna under november 1969 och maj l970 studerats. lnga närmare uppgifter om förfarandet har redovisats.

216 Bilaga 4

Två rörgrossister 1969/70 (HUl)

En typisk rörgrossist 1949/50 (Holm) Ett antal eI-grossister 1969/70 (SEG)

Expeditioner % k

Expeditionsstorlek, kr Figur B 4:2. Expeditionsslrztktur inom rör- respektive elgrosshandelrz 1949/50 och 1969/70 respektive 1 969/70

Bilaga 4 2 l 7

Tabell B 4:13. Rör- och elgrosshamlelns expeditionsstruktur. Expeditionsstruktur hos en stor och en medelstor rörgrossist mars l969-februari 1970. (HUl) kr Andel expeditioner % Omsättning % Expeditionsvärde (kumulativa värden) (kumulativa värden)

Expeditionsstruktur hos 8 elgrossister november 1969 och maj 1970. (SEG)

Expeditionsstruktur hos en typisk rörgrossist maj 1949 och 1950. (Holm)

49 41 3 0- 50- 99 57 7 499 89 37 100- 500- 999 95 53 l 000- 100 100

framförallt att påverka struktureni efter medel, genom prissättningen,

gynnsam riktning. Som framgår av figur B 4:2 A har detta för rörgrossis-

under 1960-1970. ternas del ej lyckats 20-årsperioden

7.3 Prisstruktur

som finns för respektive bransch inom såväl rör- elgrossistbranscherna rabattrekommendationer som tillämpas av de företag som gemensamma i Svenska Rörgrossistföreningen VVS respektive Sveriges elgrossisingår

ters förening (SEG). Före 1952 tillämpade rörgrossisterna ingen prisdifferen- Rörgrossister. efter storlek. Däremot fick vissa kundkategorier tiering expeditionernas i allmänhet var relativt stora köpare förmånligare priser. Då dessa statliga och komi Rörledningsfirmornas Riksorganisation, (medlemmar och torde de dock ha haft genomsnittligt munala verk jämhandlare) incitament till stora köp fanns dock större order än övriga köpare. Något efter expedioch 1953 infördes successivt en prisdifferentiering ej. 1952 badkar och armatur tionsstorlek för rör och rördelar, sanitetsporslin,

2 18 Bilaga 4 SOU l974z48

vilket senare kom att omfatta varor. var den ytterligare Bakgrunden ogynnsamma orderstruktur som redovisats i föregående avsnitt Rörgrossisterna tillämpar för närvarande ett av Svenska Rörgrossistföreningen utarbetat prissystem för sk differentierat material som

omfattar ca 65 % av omsättningen. Det differentierade materialet är

sådant som normalt ingår i alla grossisters lager såsom rör, rördelar, sanitetsvaror och de flesta armaturer m m. Prissystemet är ej bindande men torde följas väl. Följande komponenter ingår: 1. Grundpris 2. Grundrabatt 3. Prestationsrabatt Därutöver tillämpar de enskilda grossisterna extra rabatter i varierande omfattning för större order. Årsbonus förekommer endast i undantagsfall. För alla order tillämpas dröjsmålsränta vid betalning senare än efter en månad. Grundpriser och grundrabatter för differentierat material publiceras i en av Rörgrossistföreningen utgiven katalog. För övrigt material är prissättningen fri, men de enskilda grossisterna ofta tillämpar ett likartat system som dethär beskrivna. Grundpriser för varje artikel ändras relativt sällan, rörligheten ligger främst igrundrabatterna. Först om exempelvis inköpspriset skulle stiga så högt, att grundrabatten inte räcker till, kan det bli aktuellt att räkna om grundpriserna. Grundrabatter. Rabatterna tillämpas för i stort sett alla kundkategorier, dock ej privatpersoner. Den genomsnittliga rabatten uppgick 1970 till 25-30 %. Grundrabatterna sätts ofta lika (i %) för artiklar inom en viss varugrupp, men det finns också exempel på att olika modeller av en vara (t ex en värmepanna) kan ha mycket starkt varierande grundrabatter. Grundrabatterna användes bla som ett instrument att korrigera för pris- och kostnadshöjningar. Om exempelvis en leverantör höjer sina priser med 10 %, justeras vanligen grundrabatterna på motsvarande sätt. Det pålägg som kvarstår efter avdrag för grundrabatt fastställs med hänsyn främst till varornas frekvens och hanteringskostnader. Prestationsrabatter. Dessa utgår efter expeditionens storlek räknat efter grundpris. Orderna klassificeras i fem s k prisgrupper:

Prisgrupp Orderst orlek Rabatt, %

l- 400 0 401-1200 6 1201-3 000 10 3 001-5 000 13 över 5000 [5

Extra rabatter. Medlemmarna i Rörgrossistföreningen extra tillämpar rabatter endast i prisgrupp 5. För order av denna storlek är alltså prissättningen fri. Upphandlingen sker här ofta genom anbud och särskilt för större installationsprojekt. * Holms s I2l-l27, förhandlingar, För att den överens- 269-271. komna extra rabatten skall gälla krävs dock att varje expedition över-

Bilaga 4 2 l 9

stiger 5 000 kr. För mindre expeditioner tillämpas alltså alltid den överenskomna prestationsrabatten. Extrarabatterna kan variera mellan olika kunder för samma slags order och återspeglar i viss mån olikheter i prestationer skilda kunder emellan. En kund kan ge en stor order, som dock är starkt splittrad på en mängd olika varuvarianter och därför blir relativt dyr att expediera. En annan kund beställer en mera samlad order som kan föranleda en extra rabatt. Också andra omständigheter såsom kreditrisken kan påverka rabattens storlek. Kreditrisken är naturligtvis större vid större leveranser, t ex till en installatörs lager och kan motverka grossisternas vilja att ge kostnadsmässigt motiverade större rabatter i sådana fall. Leveransema sker fraktfritt inom hela landet (fr o m 1972). Det överenskomna prissystemet tillämpas oavsett leveranssått. Detta innebär att de för grossisterna billigare direkt- och transitleveranserna kan medföra lägre kundpriser först om de uppgår till mer än 5 000 kr. Dessutom debiteras i princip frakt för dessa leveranser, dock ej om den aktuella artikeln normalt ingår i grossistens lagersortiment. Även andra undantag förekommer. Enligt vad som framkom i föregående avsnitt svarar expeditioner under 5 000 kr för ca 97 % av antalet expeditioner och ca 60 % av värdet. Om man antar att 65 % av dessa avser differentierat material skulle det överenskomna prissystemet täcka drygt 60 % av antalet expeditioner och ca 40 % av värdet. Det använda prissystemet anses ha flera brister. De höga och varierande grundrabatterna gör det svårt att utläsa verkliga priser ur kataloger. Det är vanligt att man manipulerar med prestationsrabatterna t ex så att flera små expeditioner rabattmässigt hanteras som en större. Prisdifferensieringen anses inte vara tillräckligt kostnadsanpassad. blgr0ssisrema tillämpade före l juni 1971 en prisdifferentiering efter det köpande företagets storlek och i stort sett samma medelpålägg för alla varor. Med utgångspunkt i gemensamma listpriser tillämpades därvid rabatter som varierade efter företagsstorlek. Härvid erhöll företag med mer än 51 montörer för olika material 8--14 % lägre nettopriser än företag med l-3 montörer. Mindre rabatter gavs till företag i mellanstorlek. Åren 1959-69 tillämpades ett likartat system dock med mindre prisdifferentiering, ca 6 %.2 Dessutom förekom to m 1970 rabattrekommendationer för kommunala och statliga verk, elverk och industrier. Detta system som för övrigt något påminner om det som tillämpades inom rörbranschen före 1953, gav naturligtvis inget incitament till stora inköp. Från l juni l97l infördes ett nytt system för största delen av sortimentet som radikalt bryter med det gamla. Nettopriser som ej tar hänsyn till kundernas storlek infördes. Dessa utarbetades gemensamt för branschen med hänsyn till hanteringskostnaderna för olika varor. Vid utarbetandet av de nya nettopriserna eftersträvade man en oförändrad 1 SEG. Väglcdande rekommendation 27.10 genomsnittlig prisnivå. För de mest frekventa varorna, ca 600 st av det 1969. totala sortimentets ca 10 000, som svarar för ca 70 % av grossistföre- 2 Sl-ZG Ledningsrekomtagens omsättning, differentierades nettopriserna för obrutna förpack- mendationcr 1.10 1959.

220 Bilaga 4

ningar i tre och ibland fyra steg. Beroende på antal förpackningar av viss vara i varje leverans tillämpas därvid rabatter på 10 % för steg 3 och 14 % för steg 4. Dessutom finns en prislista med något högre priser som tillämpas vid bl a brutna förpackningar och vid leveranser till strö- och småkunder. Vid expeditioner under 100 kr tillkommer en expeditionsavgift på 30 kr. l samband med införandet av det nya systemet slopades kassarabatten. Vid betalning mer än 30 dagar efter fakturadatum tillämpas i stället dröjsmålsränta. Leveranserna sker fraktfritt. Prissystemet gäller oavsett leveranssätt. Nettopriser, rabattsatser och övriga villkor är gemensamma för alla företag inom SEG. Å andra sidan är de ej bindande. Systemet följs troligen tämligen väl vid smärre order och för mindre kunder. Vid större order, tex för visst byggnadsprojekt, tillämpas däremot ibland anbudsoch förhandlingsförfaranden. Dessutom tillämpas årsbonus efter individuella förhandlingar.

7.4 K ostnadsstruktur Såväl i Holms som i HUl:s undersökningar har rörgrosshandelns kostnader studerats. Uppgifter om elgrossisternas kostnader har dessutom insamlats av utredningen genom studier av några företags räkenskaper. Kostnader kan fördelas på olika sätt. Intressant är här dels att studera kostnadernas fördelning på kostnadsställe och kostnadsslag och dels på kostnadsbärare. l det förra fallet ges främst underlag för en diskussion av kostnadernas totala storlek och fördelning samt mekanisering och rationalisering och i det senare fallet för en diskussion av relationen mellan kostnader och priser. Den förra typen av beräkningar kan lätt utföras om man har tillgång till företagets bokföring medan det senare ofta medför avsevärda såväl teoretiska som praktiska svårigheter. Kostnaderna fördelade efter kostnadsslag och kostnadsställe. Kostnadsstudier med fördelning efter kostnadsslag och kostnadsställe har för rörgrossisterna utförts av Holm avseende 1949 och HUI avseende 1969. HUI-studien baseras på studier av bokföringen hos två företag, ett stort och ett medelstort. Holm har studerat bokföringen hos ett företag med en ekonomisk struktur i stort sett lika medianföretaget, dock med något större andel direktförsäljning och mindre andel försäljning till installatörer. För elgrossistcrna har data avseende 1970 inhämtats av utredningen för några stora och medelstora företag på en särskild blankett ochi samarbete med företagens ekonomiavdelningar. På grund av företagens varierande bokföringsprinciper och svårigheten att entydigt definiera vissa kostnadsposter är uppgifterna för elgrossisterna endast ungefärliga. Kostnadsstrukturen varierar också mellan företagen. Kostnadsfördelningen för rör- och elgrossister redovisas i tabell B 4:14, där uppgifterna så långt möjligt gjorts jämförbara. De direkta kostnaderna (p l-3) uppgår till 9 % för rörgrossisterna och 13,6 % för elgrossisterna. Elgrossisternas kostnader är praktiskt taget genomgående högre

SOU l974z48 Bilaga 4 221

men med speciellt stora avvikelser för försäljningsomkostnaderna uppgår till endast 0,6%). Detta avspeglar en (inköpsomkostnaderna större försäljningsinsats hos elgrossisterna, speciellt i samband med

marknadsföringen av egna märkesvaror i vitvarusektorn men troligen även

i övrigt. Även kostnaderna för kontor och administration är högre, avseende posten Övrigt som dock för elgrossisternas del kommit speciellt fram som en restpost. Lagerkostnaderna är likartade i de två branscherna. Grossistverksamheten belastas även av en rad kalkylmässiga kostnader. Sådana uppgifter har insamlats för elgrossisterna i samband med kostnadsstudien. Totalt uppgår de till 3,5 % med tyngdpunkten på räntekostnaden för utestående fordringar (efter avräkning för krediter från leverantörer) och lager. Motsvarande uppgifter saknas för rörgrossisterna, men ett större företag har beräknat räntekostnaden för lager till 1,4 %. Övriga poster torde vara av samma storleksordning som för elgrossisterna. Lönekostnaderna totalt är även högre för elgrossisterna, 8,4 % jämfört med 6,1 % för rörgrossisterna inklusive resor och traktamenten. Det totala (bruttovinsten) för elgrossisterna redovisades i pålägget samband med företagsenkäten. Det är 16,8 % (10 företag, vägt medelmed variationer mellan 14 och 20 %. Denna totalsiffra överensvärde) stämmer väl med de i tabell B 4:14 redovisade kostnaderna. För tämligen finns endast för ett företag som uppgivit rörgrossisterna uppgifter till 12% vilket även det överensstämmer någorlunda med pålägget kostnaderna. Holm har vid studier av en rörgrossist 1949 kommit fram till (s 217) en omkostnad av 9,9 % inklusive faktiska räntor på lånat och 4 % ränta Jämförelser förblivit tämlipå eget kapital. tyder på att omkostnaderna gen oförändrade för rörgrossisterna. Då det av Holm studerade företaget hade relativt direktförsäljning bör kostnaderna 1949 för hög andel samtliga företag ha legat högre än 9,9 %. Samtidigt har räntan stigit sedan 1949 vilket motiverar något högre kostnader 1970. Holm har även fördelat kostnadsslagen på kostnadsställen (s 216). En blir här än mer vansklig då indelningsgrunderna varierar. Efter jämförelse det att justeringar i möjligaste mån gjorts visar Holms undersökning

följande fördelning (inkl ränt0r).

Försäljning och inköp Kontor och administration (inkl kontorslokaler) Lager (inkl transporter)

oförändrad Även fördelningen på kostnadsställen synes alltså tämligen genom åren. löneandelen (inkl resor och Slutligen kan en jämförelse göras mellan traktamenten) 1969 och 1949. Den uppgick till 68,4 % 1969 och ca 63 % 1949 (exkl räntor). Här synes således en mindre stegring ha inträffat, l Det har antagits att kontorslokalerna 1949 vilket skulle tyda på att grossistföretagen ej haft möjlighet att kompensvarade för 1/3 av totala sera lönestegringarna mer kapitalintensiv verksamhet. Däremot lokalkostnader och räntegenom hålla de totala omkostnaderna oförändrade. kostnader. synes man ju ha kunnat

222 Bilaga4

sou 1974:48 i

Om man vidare studerar personalkostnadernas andel av de olika kostnadsställenas kostnadsslag får man följande bild:

1969 1949

Försäljning, inköp, kontor och administration 69 % 47 %

Lager (inkl transporter) 68 % 56 %

Med hänsyn till att räntekostnaderna ingåri 1949 års totalkostnad skiljer sig värdena för lagerkostnadernas löneandel ej anmärkningsvärt. Det synes i stället som om lönekostnadernas andel har stigit för försäljning, inköp och administration. Skillnaden för inköp och försälj-

Tabell B 4:14. Rör- och elgrossister. Kostnadsslagens fördelning på kostnadsställen.

Kostnad sställe Omkostnader i procent av Kostnadsfördelning % Kostnad sslag total försäljning

Rör El

l. Försäljning och inköp Personalkostnader (inkl resor och traktamenten) Porto, telefon Reklam, ävor Övrigt

2. Kontor och administration Personalkostnader Lokal, försäkringar Styrelse, personbil, föreningsavgifter Kontorsmaterial, underhåll Avskrivningar Övrigt

3. Lager Personalkostnader Lokal, försäkringar Transport, emballage Material Avskrivningar Övrigt

Summa direkta kostnader

Kalkylmässiga kostnader Kund förluster Räntor på utestående fordringar (netto) Räntor på varulager lnkurans

Summa Lönekostnaden (inkl sociala kostnader) 6,15

3 lnkl löner. lnkl resor och traktamenten. Källor: Rörgrossister. HUl. Två företag avseende 1969. Elgrossister. Data insamlade av utredningen hos några grossister avseende 1970. Lönekostnader enl företagsenkäten (10 företag vägda medeltal).

Bilaga 4

ning synes störst. Den var 1949 45% när räntor och och inköpsförsäljningsverksamhetens ränte- och lokalkostnader ingick i totalkostnaden och 86 % 1969, där dessa poster ej ingick i totalen. Detta skulle betyda att det varit möjligt att i högre grad införa mekaniska hjälpmedel i lagerhanteringen än för kontorsverksamheten samt att försäljningsansträngningarna nu är större. Kostnaderna fördelade efter kostnadsbärare. HUI-studiens syfte var att ligga till grund för ett nytt prissystem inom rörgrøssistbranschen. Man har därför sökt fördela kostnaderna på order av olika storlek och sammansättning och därvid tillämpat det sk cost-plussystemet som innebär att varje order skall bära sina egna kostnader. Det hittills tillämpade prissystemet anses inte vara tillräckligt differentierat vilket för grossisterna innebär direkta förluster på småorden I HUl-studien studerades tidsåtgången för ett antal order i de två företagen. Därefter fördelas kostnadsslagen i tabell 4:14 (exkl räntekostnader) på kostnadsbärare varvid följande kostnadsfördelning framkom:

Expeditionsberoende? dvs kostnad per expedition 18%

2 l HUl-studien används termen expeditionsoberoende, vilket synes oegentligt då kostnad per expedition avses.

I ett första alternativ, alternativ A, hänfördes sedan de ofördelade kostnaderna till expeditionsvärdeberoende. I ett andra alternativ, alternativ B, fördelades de ofördelade kostnaderna med en tredjedel på var och en av de övriga tre kostnadsbärarna. Det var då möjligt att beräkna enhetskostnadstal varvid för alternativ A även beräknades separata värden för lager, transit och direktexpeditioner, tabell B 4:15. Det bör observeras att ränte- och inkuranskostnader ej fördelats. Dessa torde till stor del vara värdeberoende. De olika enhetskostnaderna enligt alternativ A är för direktleveranser mellan 50 % och 60 % av dem för lagerleveranser medan transitleveranserna intar en mellanställning. Enligt alternativ B stiger framförallt de

Kostnad Alternativ A Alternativ B

Lager- Transit- Direkt- Totalt Totalt expedi- expedi- expedition tion tion

Per expedition (kr) 14,21 11,90 8,84 14,25 24,30

Per expcditionsrad (kr) 4,38 3,30 2,23 4,20 6,43 l Ett par partsrepresen- % av expeditionsvärde (70) 6,01 4,74 3,28 5,17 2,83 tanter har uppgivit att man gör förluster i pris- Källa. HUI. grupp 1 och 2 och förtjänster i prisgrupp 3 och Vid alternativ A har ofördelade kostnader 4 medan konkurrensen hänförts till kostnad per om order i prisgrupp 5 expeditionsvärde och vid alternativ B har de fördelats lika på kostnadsgör att man där ej kan bärarna. överblicka vinstläget.

224 Bilaga 4 Tabell B 4:16. Kostnadsbelastningen för olika typer av expeditioner. Alternativ A. Expeditionsfonn Expeditions- Antal expe- Kostnader i värde kronor ditionsrader % av expeditionsvärde

Källa: HUl.

expeditionsberoende kostnaderna (med 70%) medan de expeditionsvärdeberoende kostnaderna sjunker. Enligt cost-plussystemet varierar kostnaderna för olika ordertyper kraftigt, vilket framgår av tabell B 4:16. Små expeditioner och order med många orderrader drar mycket stora kostnader, enligt tabell B 4:16 ända upp till 80 % för en 50 kr expedition med 5 orderrader. Däremot är stora direktexpeditioner billiga. Så t ex är kostnaden för en 10 000 kr direktexpedition med 5 rader endast 3,7 % av expeditionsvärdet. Som tidigare nämnts kostar enligt HUI-studien en direktexpedition mellan 50% och 60% av en lagerexpedition. Det är här möjligt att jämföra med Holms studie (s 217) som beräknat att kostnaderna 1949 för en lagerleverans var 12,9 % och för en direktleverans 5,6 % för det undersökta företaget. Direktleveransernas kostnad var alltså 43 % ?iv den för lagerleverans vilket är en lägre relativ kostnad än enligt HUI-studien. Detta förklaras dock, åtminstone delvis, av att räntekostnaderna ingick. Dessa belastar främst lagerleveranser. Beräkningsmetodiken är emellertid även här olika vilket gör jämförelsen vansklig. Vid en jämförelse mellan de kostnader som redovisas i tabell B 4:16 och den tillämpade prisdifferentieringen som innebär att man vid t ex en 5 000 kr order får 15 % lägre pris än vid en order under 400 kr framgår att småorder med många rader (många olika materialslag) måste vara

direkt förlustbringande Å andra sidan kan en höjning av priserna för

1 kan tex Antag att pålägget för 5000 kr Följande resonemang tillämpas. lagerleverans är i den storleksordning som redovisas i tabell 14, säg 8 %. För en order under 400 kr är då pålägget enligt det tillämpade prisdifferentieringssystemet 15 % högre eller 23 %. För 200 kr ordern med endast en rad uppstår då vinst men när ordervärdet sjunker eller radantalet stiger över 5 uppstår förlust. För 50 kr orderna blir de mycket stora relativt sett. Vid redovisade beräkningar har de fasta kostnaderna (39 %) fördelats. Om man i stället tillämpar ett bidragsresonemang är det uppenbart att även relativt små expeditioner kan ge ett bidrag till täckande av de fasta kostnaderna.

Bilaga 4 225

småorderna inte innebära några radikala prissänkningar för stora order då de svarar för en så ringa andel av värdet. De låga kostnaderna för direktleveranser, även av måttlig storlek, är även intressant. Rörgrossisternas pålägg varierar inte enbart efter orderstorlek utan även efter leveranssätt, dock först vid order över 5 000 kr. En rörgrossist har redovisat att pålägget i medeltal vid direktleverans är ca en tredjedel av pålägget för lagerleveranser. Konkurrensen vid högre ordervärden innebär troligen att priset differentieras, bl a med hänsyn till hur expeditionerna skall fördelas. Troligen är priserna för större order därför redan nu tämligen väl differentierade efter den faktiska kostnads- _ strukturen. Det är alltså grossistpålägg i storleksordningen 3 á 5 % man skall ha i åtanke när man diskuterar det berättigade i rörgrossisternas insats vid större leveranser direkt från fabrik. Vid stora lagerleveranser skulle de aktuella påläggen vid motsvarande resonemang uppgå till storleksordningen 6 â 10 %. En studie av elgrosrhandelns, lönsamhet för olika orderstorlekar genomfördes av HUI 1964-651 Den visar att order under ca 110 kr ger negativt täckningsbidrag. Fördelas de fasta kostnaderna, som i studien av rörgrosshandeln, blir lönsamhetsgränsen avsevärt högre. Sådana beräkningar genomfördes dock ej. Vid samtal med branschrepresentanter har framkommit att problematiken fortfarande är densamma, dvs de små expeditionerna är direkt förlustbringande. Det radikala draget att förutom det nya rabattsystemet införa en expeditionsavgift på 30 kr för expeditioner under 100 kr får ses som ett försök att; i ett slag få bukt med problemet.

Källor

Grosshandelns utredningsinstitut. Orderkostnader och orderlönsamhet inom elgrosshandeln. 1965. Stencil. Handelns utredningsinstitut. Rörgrossistbranschens pris- och rabattsystem. Del l 1969, del ll 1970. Stenciler. Ländell, Hans. Studier i företagslokalisering. Del ll. Lokalisering och lokaliseringsförändring inom svensk grosshandel. F orskningsrapport från Kulturgeografiska Institutionen vid Uppsala universitet Nr 26. Uppsala 1971. Stencil. Sannesson, Sven. Konsumentvarudistribution. Stockholm 1970. Sveriges Elgrossisters Förening Ledningsrekommendationer 1.10 1969. Vägledande rekommendationer. 27.10 1969. Stenciler. Värme- och sanitetsbranschen. Utredningen utförd på uppdrag av byggnadsmaterialutredningen av fil lic Per Holm. SOU 1955:49. Koncentrationsutredningen V. Strukturutveckling och konkurrens inom handeln. SOU 1968:6. 1970 års långtidsutredning. Bilaga 3. Varuhandeln fram till 1975. SOU 1971:14. SPK. Pris- och konkurrensförhållanden på marknaden för isolerade kablar och ledningar för elektriska ändamål. Stencil. 1970. SPK. Marknadsstrukturen i producentledet för ws-material 1971. Stencil. 1973. SPK. Marknadsstrukturen i producentledet för elmaterial 1971. Stencil. 197 3. 1 Orderkostnader och orderlönsamhet inom elgrosshandeln, HUl juni 1965 (stencil).

Bilaga 5 Program- och projekteringsarbete för

vvs- och elinstallationer

l Inledning

Sedan lång tid har byggkonsulten betraktats som rådgivare med förtroendeuppdrag från byggherren. Så länge projekten var föga komplicerade räckte det med en enda rådgivare, oftast arkitekten. Även den som byggde huset, byggmästaren, arbetade då ofta på förtroendeuppdrag. Numera krävs en rad specialister både vid projekteringen och vid uppförandet av byggnaden. Detta har bla medfört att byggherren fått allt svårare att överblicka och värdera konstruktionerna. I många projekt anlitas numera arkitekt, byggnadskonstruktör, vvs- och elkonstruktörer samt en specialist på grundförhållanden. I vissa fall anlitas även inrednings- och trädgårdsarkitekter, akustik- och belysningsspecialister m fl. I denna bilaga beskrivs först vvs- och elkonsultföretagens arbetssätt, sedan följer en redogörelse för branschstrukturen. Sist behandlas upphandling och utvecklingsarbete. Statens pris- och kartellnämnd (SPK) utförde 1964-1966, på uppdrag av näringsfrihetsombudsmannen, en utredning om arkitekt- och byggkonsultbranschernal Undersökningen avsåg dels branschens struktur, dels byggkonsulternas intäkter och kostnader. Den sistnämnda delen avsåg närmast att klarlägga i vilken mån bindande kalkylnormer och fasta taxor låser priserna på en hög nivå. De synpunkter och uppgifter om arbetssätt etc som presenteras i denna bilaga grundar sig på intervjuer med ett antal i branschen verksamma personer. Beskrivningen av företagsstrukturen avser både rena konsultföretag och de till byggherreorgan, främst HSB:s Riksförbund och Riksbyggen, anknutna projekteringsavdelningarna. Beteckningen konsultföretag används i fortsättningen både för att beteckna de fristående företagen och de byggherreanknutna.

2 Arbetssätt, företagsformer

1 Byggkonsultbranschens Vvs- och elkonsulter i byggprocessen. Program- och projekteringsarbetet struktur, Pris- och kartellför vvs- och utförs till största delen av fristående frågor 1966:4 och Byggelanläggningar konsulternas intäkter och konsulter. På bostadsområdet utförs dock en stor del av projekteringskostnader, Pris- och karavdelningar knutna till byggherreorganisationer, främst HSB:s Riksför- tellfrågor 1967 25.

228 Bilaga 5

bund och Riksbyggen. En del av projekteringsarbetet utförs av entreprenadföretag bl a i samband med totalentreprenad eller byggande i egen regi. Ventilationsföretag har också projekteringsverksamhet. Installationskonsulterna kommer in i projekteringsarbetet efter kontakt med en arkitekt eller direkt med en byggherre. De helintegrerade företagens vvsoch elavdelningar får den största delen av uppdragen internt. Programarbetet leds av byggherren, av en speciellt anlitad konsult eller av en arkitekt. Vid komplicerade projekt anlitar byggherren en vvskonsult redan i programarbetet. Endast i vissa fall kommer en elspecialist in under detta utredningsskede. I så fall gäller det specialutredningar av belysning i samband med val av ventilationssystem eller liknande. De för installationerna viktiga besluten om utrymmen för och placering av stråk och schakt fattas dock i detta skede. I det följande skedet då förslagshandlingar och huvudhandlingar (kalkylhandlingar) tas fram deltar vvs-konstruktören i beslut om val av system. Även fördelningen av utrymmen i stråk och schakt beslutas. Senast i detta skede görs valet av stomkonstruktion och val av klimatanläggning. De ekonomiska konsekvenserna av olika alternativ utreds. Vid utarbetandet av bygghandlingar medverkar vvs- och elprojektörer liksom specialister. För vvs-anläggningen upprättar konsulten mängdförteckningen utom vad beträffar rör, kanaler och isolering. För elanläggningen utför konsulten iallmänhet inte mängdberäkningen. Den utförs av entreprenören i samband med anbudsräkningen. I vissa fall ansvarar konsulten för att mängdberäkningen är riktig. Konsulter arbetar på uppdrag av entreprenör bl a vid tidig upphandling. I så fall ställs ofta låga krav på handlingarnas detaljeringsgrad. Under byggskedet anlitar byggherren som regel en byggnadskontrollant och ofta en ws-kontrollant. Något mera sällan anlitas en elkontrollant. Flera större byggherrar har egen kontrollantorganisation, i annat fall anlitas konsulter för ändamålet. Flertalet konsultföretag åtar sig att utarbeta drifts- och skötselinstruktioner för färdiga anläggningar. l flertalet projekt engageras en rad specialister i program- och projekteringsskedet, vid komplicerade projekt ett tiotal i olika samarbetsformer. En, åtminstone tidigare, mycket vanlig form är att samtliga konsulter engageras av byggherren direkt, som då svarar för samordningen av deras arbete. Numera ges dock oftast en av konsulterna, arkitekten eller byggnadskonstruktören, i uppdrag att leda konsulternas arbete. I andra fall kan byggherren upphandla av ett konsulttjänsterna helintegrerat företag eller av en fast eller för tillfället etablerad konsultgrupp. I dessa fall tas ansvaret för samordningen av konsulternas arbete av en ledare, vanligen arkitekten. Samarbete mellan konsulter så att man köper färdiga lösningar av andra förekommer ej. Vvs- och elkonsultföretagens organisation. Flertalet vvs- och elkonsultföretag har sektioner för olika specialiteter. Detta gäller även de byggherreanknutna projekteringsavdelningarna. Denna organisation har främst till ändamål att hålla samman specialisterna i kompetenshöjande syfte. I projekteringsarbetet bildas i allmänhet en grupp där en projektledare samlar de behövliga specialisterna kring sig. Ett mindre

Bilaga 5 229

företag som inte kan samla alla specialister inom företaget specialiserar på vissa projekttyper. Trots detta erfordras i många sig mer eller mindre fall en betydande upplärning för varje projekt. finns speciella avdel- I de integrerade installationskonsultföretagen ningar för vvs respektive el. Inom dessa avdelningar finns ibland speciella sektioner för skolor, sjukhus, kontor, industribyggen etc. Anläggningssidan, främst VA, är ofta samlad i speciella avdelningar. Elavdelningen kan ställa sina resurser till förfogande även för anläggningsprojekt i de fall avdelning inte har egen kompetens på området. De större respektive installationskonsultföretagen är uppbyggda med filialer. Dessa organiseras som små eller medelstora konsultföretag och handlägger förekommande av specialister från andra projekt på egen hand, ofta med komplettering delar av företaget. Ledningen för fackavdelningarna är dock ofta centraliserade liksom vissa specialistfunktioner. Inom företaget brukar en omfattande teknisk samverkan och en cirkulation av man organisera personal. En central funktion brukar vara att bevaka nya normer etc. Ett konsultföretags möjligheter att inom företaget genom avskrivningar eller avsättningar skapa obeskattade reserver är små. Det år därför vanligt att konsultföretag söker skapa en reserv i pågående arbeten.

3 Branschstruktur

Hela byggkonsultbranschen hade 1970 ett produktionsvärde på l 587 kr och 24 608 anställda i företag med två anställda och däröver. milj Därav föll 330 milj kr och 5 000 anställda på vvs- och elprojektering. Siffermaterialet i detta avsnitt härrör, vad beträffar uppgifterna från 1962 och 1964, från SPK:s ovannämnda byggkonsultundersökning. Undersökningen var en totalundersökning av samtliga byggkonsultföretag, men de i regel stora, integrerade projekteringsavdelningarna hos vissa större inte. Uppgifterna för 1970 är hämtade från den byggherrar ingick av byggproduktionsstatistiken som statistiska centralspecialbearbetning på utredningens uppdrag. En redogörelse för urvalsmetoder byrån utfört lämnas i appendix 1:1 till bilaga 1. Där framgår bla att och presision deluppgifter, särskilt för mindre företag, kan vara osäkra. Totaluppskattningarna däremot är relativt tillförlitliga. De företagsbegrepp som användes i 1970 års material är dels rena vvsrespektive elkonsultföretag, dvs sådana företag som bara utför vvs- eller dels blandade företag. Blandade företag kan elinstallationsprojektering, utföra enbart vvs- respektive elprojektering eller vvs- och antingen i kombination med annan byggnadsprojektering, tex elprojektering statiska beräkningar eller geoteknik. Den projekteringskapacitet som finns hos entreprenadföretag och tillverkare ingår inte. I materialet ingår projekteringsavdelningar och liknande. De betraktas byggherreanknutna som konsultföretag. Som exempel kan nämnas att HSB:s Riksförbund i Stockholm, Svenska Riksbyggens projekteringsavdelning, KFAI AB och K-Konsult ingår som blandade konsultföretag. Endast företag med minst två årsanställda ingår. En jämförelse med företagsregistrets uppgifter om

230 Bilaga 5

Tabell B 5:1. Antal personer sysselsatta med byggnads- och anläggningsprojektering 1962, 1964 och 1970 i konsultföretag och byggherreanknutna projekteringskontor.

1962 1964 1970

Antal företag 1 450 l 570 1 700 varav företag med enbart wseller elprojektering 289 309 300 Totala antalet sysselsatta 14 000 18 000 25 500 varav i företag med enbart ws- eller elprojektering 2 082 2 689 4 000

Källa: SCB och SPK:s konsultundersöknlng.

byggkonsulter visar att de allra minsta företagen spelar liten roll för branschens kapacitet. 1969 hade de uppskattningsvis 3-4 % av antalet årsanställda. Historisk utveckling. Antalet företag som arbetar med enbart vvs- och elprojektering ökade obetydligt från 1962 till 1970. Däremot fördubblades antalet sysselsatta. Uppgifterna för 1962 och 1964 har ökats med en uppskattning av antalet företag och anställda för byggherreanknutna projekteringskontor. Dessa ingick inte i SPK:s undersökning. Uppgifterna för 1970 har ökats med det uppskattade antalet företag och anställda för med företag mindre än två anställda. Även om uppgifterna måste anses som ungefärliga, står det helt klart att en stark ökning av antalet i sysselsatta program- och projekteringsarbete totalt sett har skett mellan 1962 och 1970. Antalet sysselsatta i rena vvs- och har ökat elkonsultföretag snabbare. Flertalet konsultfack, däribland installationskonsulterna, erfar sedan 1968 en vikande efterfrågan. Flertalet nu verksamma installationskonsultföretag har vuxit upp under de senaste femton åren. Intill 1968 var efterfrågan stabil och ökande. Sedan dess har antalet anställda vvs-projektörer minskat kraftigt. På elsidan har nedgången varit mindre drastisk. Enligt en av svenska konsultföreningen utförd har vvsundersökning konsulterna varit den mest utsatta delbranschen av samtliga byggkonsulter. Inom företagen i svenska konsultföreningen har antalet anställda i detta fack minskat med ca 20 % från början av år 1971 till i maj 1973. Inom elfacket uppskattas nedgången till drygt 10%. Enligt en enkätundersökning utförd av installationsbranschutredningen i oktober 1973 har antalet sysselsatta med vvs-projektering i rena och blandade konsultföretag med mer än 50 anställda 1970 minskat med 25 % mellan 1970 och 1973. För elprojektering var motsvarande nedgång knappt 10 %. 1 dessa företag arbetade i oktober 1973 ca l 150 personer på vvs-sidan jämfört med l 550 år 1970. På elsidan hade företagen l 233 anställda år 1970 och l 120 i oktober 1973. Anledningarna till den vikande efterfrågan är flera. Viktigast är att ökningstakten för investeringar i byggnader och anläggningar har minskat. Problem med funktionen hos existerande anläggningar har fött en strävan till förenklingar som kräver mindre konsultinsats. Vidare har en

Bilaga 5 231 sou 1974:48

som hittills utförts av konsultföretag tagits över av del av det arbete Materialtillverkande företag utbyggherreorgan och byggledarföretag. till ett givet varuprogram. Prefabriformar standardlösningar avpassade används alltmer. Installatörs- och cerade system och komponenter utför i samband med former av totalmonteringsföretag projektering Den starka tillväxten hos entreprenad och upphandling på funktionskrav. och hos de integrerade har inneburit en de stora konsultföretagen Man har kunnat utnyttja de tekniska och administrativa effektivisering. stordriftsfördelarna. var under 1960-talet i stort sett oförändrat. Genom- Antalet företag ökade alltså. Företag med mer än 100 snittsstorleken på företagen ökade sin andel av totala antalet anställda från ca 34 % till årsanställda 41 % under samma tid. Det finns endast få uppgifter om utvecklingen Av totalantalet 1964 hade 72% före 1962-64. byggkonsultföretag var det likaledes 72 % startats 1950 och senare. För ws-konsultföretag 76 %. Huvuddelen av företagen är alltså unga. och för elkonsultföretag visar också att antalet fusioner och dotterbolags- SFK-undersökningen etableringar har ökat starkt mellan 1960 och 1964. Med den traditionellt är det anmärkningsvärt att stora nyetablering man har i denna bransch antalet oförändrat 1964-70. Detta tyder på att företag legat relativt måste ha varit avsevärd. Utöver nedläggningar måste fusionerna avgången ha varit talrika. l vilken mån de blandade företagens vvs- och elavdelrelativt Vid intervjuerna har det ningar vuxit sett går inte att överblicka. att dessa avdelningar eller minskat sedan dock framkommit stagnerat 1967-68. Filialbildningen var snabb under 60-talets sista år. Detta gäller dels vissa blandade dels de allra största rena vvs- och elkonsultföretagen, konsultföretag, t ex K-Konsult. Företagsstruktur 1970. Av företag med enbart vvs-projekteringsarbete av totalt 164 fler än femtio anställda, två företag hade över hade ll anställda. På elsidan hade 9 av totalt 107 över 50 anställda etthundra framgår av och 4 över 100. Antalet företag i respektive storleksgrupper

tabell B 5:2.

Tabell B 5:2. Antal företag i storleksklasser 1970.

Storleksklass, antal anställda 2-9 lO-l9 20-49 S0-99 100-199 200-499 500

Vvs-konsulter 115 24 14 lilkonsulter 83 12 3 Blandade med enbart vvs och el 2

Källa: SCB.

Av de rena vvs-konsulterna svarade företag med mer än 50 anställda för 42 % av antalet anställda och för 44 % av produktionsvärdet. Företag med mer än S0 anställda kan i dessa branscher betecknas som storföretag. Beträffande rena elkonsulter hade storföretagen 50 % av antalet anställda

232 Bilaga 5

sou 1974:48

Tabell B 5:3. Produktionsvärde 1970. Milj kr.

Storleksklass, antal anställda

2-9 10-19 20-49 50-499

Vvs-konsulter 37,0 17,1 27,2 63,5

Vvs-projektering i blandade företaga 1,7b 6,99 19,5

Summa 38,7 51,2 83,0

Elkonsulter 19,5 14,2 60,4 Elprojektering i blandade företaga 0,95 3,55 8,6 Summa 20,4 17,7 69,0 Totalsumma 59,1 68,9 152,0

3 För dessa företag avser storleksklassen hela företaget. b Uppskattning. Källa: SCB.

och 64 % av produktionsvärdet. De blandade företagens verksamhet inom ws- och elprojektering har kartlagts genom att de som totalt hade mer än 50 årsanställda år 1970 har specialundersökts. Omfattningen av de minsta blandade företagens verksamhet på vvs- och elområdet har uppskattats. l tabell B 5:3 görs på basis av tabell B 5:A i appendix 5:1 en uppskattning av fördelningen av den totala vvs- och elprojekteringen på rena respektive blandade konsultföretag.

Tabell 85:4. Antal anställda 1970.

Storleksklass, antal anställda

2-9 10-19 20-49 50-499

Rena ws-konsulter 638 283 400 955 Vvs-projektering iblan-

l-llprojektering i blan-

42,6

a För dessa företag avser storleksklassen hela företaget. b Uppskattning. Källa: SCB.

SOU [974148 Bilaga 5 233

Att storföretagen svarade för den dominerande delen av arbetsvolymen, särskilt inom elinstallationsarbetet visar även sammanställningen i tabell B 5:4 över antalet anställda. Utöver dessa drygt 5 000 sysselsatta torde ett antal personer vid kommunala myndigheter, större byggnadsföretag och andra entreprenadföretag ägna sig åt projektering av vvs- och elinstallationer. Totalt torde antalet sysselsatta knappast överstiga 100. De allra minsta företagen, deltidsarbetande etc, ingår inte. Även om de är många och spelar en stor roll för flexibiliteten på marknaden, torde den totala resursinsatsen inte vara stor, något eller möjligen några hundratal årsanställda. Ventilationsföretagens projekteringsresurser anges ha bestått av 70 helårsarbetande år 1970. Dessutom sysslade 880 personer med försäljningsverksamhet. Det är svårt att bedöma i vilken utsträckning deras arbete avsåg projektering. Jämföres ovanstående med den procentuella fördelningen av antalet anställda i samtliga byggkonsultföretag med mer än 2 anställda i tabell B 5:5, fås att ca 55 % av de anställda arbetade istorföretag 1970, bådei byggkonsultföretag över huvud taget och i installationsfacken. Flertalet byggkonsultföretag är blandade och arbetar inom flera fack. Enbart ett fåtal har dock vvs- eller elprojektering. De minsta blandade företagen synes nästan inte alls syssla med vvs- eller elprojektering. De större integrerade företagen är dels de, sedan länge etablerade, stora byggkonsultföretagen som arbetar med industribyggen, vatten- och avlopps- samt annat anläggningsbyggande, dels de stora bostadsbyggherrarnas projekteringskontor. De förstnämnda har endast lite vvs- och elprojektering för husbyggande, de senare relativt mycket sådan projektering. Antalet anställda per företag var 1970 i medeltal 14 både för rena vvsrespektive elkonsultföretag. Vvs- respektive elkonsultföretagen med över femtio anställda hade 88 respektive 103 anställda i genomsnitt. Hos integrerade företag med över 50 anställda sysselsatte vvs- och elavdelningarna tillsammans 7l personer i genomsnitt per företag. Uppdragsgivare. lnstallationskonsultföretagens uppdragsgivare var i huvudsak byggherrar. Uppdragen därifrån motsvarade 1970 80-85 % av produktionsvärdet, se tabell B 5:B i appendix 5:1. Uppdrag åt byggnadsföretag utfördes huvudsakligen av de mindre företagen. På vvs-sidan var uppdragen för andra byggkonsulter relativt betydande. l intervjuerna har å andra sidan framhållits att underkonsultförhållanden är minst lika

Tabell B 5:5. Byggkonsultförctag, antal anställda i storleksklasser l970.

Storleksklasser, antal anställda 2-9 10-49 50-499 500 Summa Byggkonsulter, totalt antal anställda 4 841 6 125 5 029 8 613 24 608 % 19,7 24,9 20,4 35,0 100

Källa: SCB.

234 Bilaga 5 SOU l974z48

vanliga beträffande elprojektering. En förklaring kan vara att de allra minsta företagen och ”extraknäckarna täcker behovet av underkonsultarbete på elsidan. Pro/ekttyper. Vvs-projekteringen av bostadshus dominerades av de blandade företagen, se tabellerna B 5:C och B 5:D i appendix 5:1. Huvuddelen torde ha utförts av byggherreanknutna projekteringsavdelningar. Stora rena konsultföretag sysslade mest med skolor och sjukhus samt med anläggningar. Projektering av industribyggnader var relativt jämnt fördelad över storleksgrupperna. För andra byggnader, kontorshus, affärshus, hotell etc, hade blandade konsultföretag störst andel. Beträffande sjukhusbyggandet torde kapaciteten att sätta in stora resurser på ett enda projekt spela stor roll. Storföretagen inte uppvisar någon tendens att vara betydelsefulla på de största marknaderna, dvs i storstadsområdena. Möjligen hade storföretagen stor andel i västra Götaland. Storföretagens andel av projekteringsarbetet låg också klart över genomsnittet i övre Norrland. Elprojekteringen av bostadshus dominerades av de minsta företagen och de stora blandade byggherreanknutna se tabellerna företagen B 5:E och B 5:F iappendix 5:1. De minsta företagens aktivitet var jämnt spridd över projekttyperna med undantag för anläggningar som hade en liten andel. De mellanstora företagen projekterade skolor huvudsakligen och sjukhus samt andra byggnader, tex affärs- och kontorshus, hotell etc. Eftersom storföretag med endast över elprojektering väger tungt huvud taget i detta fack, dominerade de flertalet utom projekttyper bostadsprojektering. Projektering av skolor, sjukhus m m utfördes mest av rena elkonsulter. Den regionala fördelningen av projekteringsinsatsema visar att de små och medelstora företagens aktivitet var omfattande i storstadsområdena, medan storföretagen och i ännu de högre grad blandade i större utsträckning företagen än övriga arbetade på projekt i Norrland. Utlandsuppdragen svarade l970 för 3,7 % av produktionsvärdet på vvs-sidan. De utförs av både medelstora och stora företag. På elsidan var utlandsuppdragen 3,5% av produktionsvärdet och utfördes bara av storföretag. Flertalet av de större företagen hade utlandsverksamhet. Den har ofta bestått av punktinsatser i underutvecklade länder i samband med biståndsprogram och projekteringsarbete i samband med utbyggnad av svenska industrianläggningar utomlands. Verksamheten på kontinenten och i USA har varit obetydlig. Några projekt har förekommit iösteuropa. Personalsammansättning. Inom konsultföretagen finns olika personalkategorier. Till den tekniska personalen räknas, enligt befattningsnomenklaturen, konstruktionschefer och -ledare, förste konstruktörer och konstruktörer samt ritare. Projektledare hämtas ur kategorierna konstruktionsledare och förste konstruktörer. De som inte har högskoleutbildning har ofta börjat som ritare. Till dessa kommer administrativ personal och företagsledare. Många storföretag har egna resurser för kalkylering. Högre befattningshavare i många av de mera betydande installationskonsultföretagen är medlemmar i Svenska konsulterande ingenjörers

Bilaga 5 235

förening (SKIF) grundad 1910 och/eller i Svenska konsulterande ws-ingenjörers förening (SKVS) grundad 1940. I dessa föreningar antas som medlemmar endast kvalificerade personer med lång konsulterfarenhet. I SKIF är högskoleutbildning enligt stadgarna villkor för medlemskap. Svenska Konsultföreningen och SKVS företagsförening arbetar med branschfrågor och arbetsgivarfrågor. Medlemmar i den sistnämnda föreningen är de företag i vilka SKIF- respektive SKVS-ledamöter är verksamma. Dessa företag sysselsätter ca 7 000 personer varav ca l 500 inom vvs- och elfacken. De fyra ovannämnda föreningarna är nära knutna till varandra och har gemensamt kansli. Fro m 1975 skall SKVS företagsförening upphöra och helt integreras med Svenska Konsultföreningen. Flertalet tekniker inom vvs-sektorn är medlemmar i VVS Tekniska Föreningen. Föreningen har totalt 3 800 medlemmar. Inom elområdet finns allmänna föreningar av typen Stor-Stockholms elförening (SSEF) med medlemmar som arbetar inom industri, handel och eldistribution. För rena vvs- och elkonsultföretag låg andelen administrativ personal år 1970 på ca 14 %. De blandade företagen hade ca ll % administrativ personal. Uppgifterna torde inte ge underlag för en diskussion av stordriftsfördelar etc. Vissa småföretagsgruppers höga andel kan bero på dålig kvalitet på uppgifterna. Se tabell B 5:H i appendix 5:1. Storföretagens löner per anställd var högre än för mindre och medelstora företag. Detta beror i första hand på att storföretagen i högre

grad är lokaliserade till storstadsområdena och har mer kvalificerad

personal. Detta torde gälla trots att flera av de största är mångfilialföretag. Den tekniska personalens löner var högre i vvs-konsultföretag än i elkonsultföretag. Lönen för den administrativa personalen låg på samma nivå i installationsfacket som för byggkonsultverksamheten totalt. Vad beträffar den tekniska personalen låg lönen i installationsfacken något under genomsnittet för byggkonsulter. Omsättningen per anställd låg högt för de blandade företagen. Detta beror huvudsakligen på att i omsättningen ingick arbeten som utförts av underkonsulter i större utsträckning än för de rena vvs- och elföretagen. De delar av uppdragen som lagts ut ingår då i det blandade företagets fakturering. Den tekniska personalens utbildning. Flertalet av teknikerna i vvs- och elkonsultledet har ingenjörsutbildning. Det är vanligast med examen från tekniskt institut eller tekniskt gymnasium. Utbildningen inom de tekniska gymnasierna har legat på en högre nivå än institutsutbildningen. Utbildningsfrågorna belyses närmare i kapitel 9. Utöver den tekniska grundutbildningen förekommer det ofta att projektörerna har montörspraktik. Detta är särskilt vanligt på elsidan. Svenska Konsultföreningen har lämnat uppgift om vilken utbildning de tekniker har som arbetar inom vvs- och elfacken i föreningens medlemsföretag. Uppgifterna avser de totalt 4 700 teknikerna i konsultföreningens företag i augusti 1971. De företag som är med i konsultföreningen är större än övriga vvs- och elkonsultföretag. Därför torde andelen högskoleutbildade tekniker i dessa

236 Bilaga 5 sou l974z48

Tabell B 5:6. Den tekniska personalens grundutbildning inom företag i Svenska Konsultföreningen 197 l.

lilfacket Vvs-facket Summa ws Andra bygg- Totalt hela Övriga och el konsulter fören An- % An- % Antal % Antal % An- % Antal % tal tal tal

Tekn gymnasium, tekn institut och tekn fackskola 384 95,3 686 1070 94,3 2405 3927 80,5 79,3 83,7 Tekn högskola 19 4,7 46 65 5,7 583 19,5 20,7 766 16,3 Summa 403 100,0 732 1135 100,0 2988 100,0 100,0 4693 100,0

Källa: Svenska Konsultföreningen.

företag ligga över genomsnittet. Utbildningsnivån i installationskonsultföretagen har även kartlagts genom en enkät utförd av utredningen. Enkäten, som gordes i oktober_ 1973, riktade sig till de konsultföretag som hade mer än 50 anställda 1970 och som arbetade med vvs- och elprojektering. Tabell B 5:7 visar att av de i dessa företag i oktober 1973 totalt 2 375 anställda var l 985 tekniker. Av de anställda på ws-området med teknisk utbildning hade 8,6 % högskoleutbildning, 20,2 % hade examen från tekniskt gymnasium och resterande 71,2 % var utbildade vid tekniskt institut och liknande. På elsidan var 5,5 % civilingenjörer, 44,2 % hade examen från tekniskt läroverk och 50,3 % examen från tekniskt institut och liknande. Skillnaderna mellan utredningens och konsultföreningens uppgifter om utbildningsnivån beror huvudsakligen på skillnader i företagsurval. En ökning av andelen civilingenjörer har uppkommit genom att minskningen i antalet sysselsatta tekniker så gott som enbart gällt ingenjörer utbildade vid tekniska gymnasier och institut. Eftersom tekniken inom ws- och elanläggningsområdet utvecklas snabbt är vidareutbildningsbehovet stort. En rad former för vidareutbildning finns. Konsultföretagen stöder i allmänhet vidareutbildning. Stödet kan variera från möjlighet att få tjänstledigt utan lön till full ersättning Tabell B 5:7. Vvs- och elprojckterande personal efter utbildningsnivå l973.

Avser vissa större företag Totalt % Vvs El Antal % Antal % Totalt antal sysselsatta med vvs- och elprojektering l 985 998 100,0 varav högskoleutbildade 140 55 5,5 med examen från tekn gynmasium, tekn institut och liknande l 845

Bilaga 5 237

både för utbildningen och den använda tiden. 1 vissa fall finns givetvis möjligheter att debitera kurser direkt på visst uppdrag.

4 Upphandling av konsulttjänster

Upphandlingsfrågorna och arvodena inom installations- Arvodesfrågor. facken reglerades åren 1956-1966 huvudsakligen enligt de normer som antogs av vissa föreningar 1956, nämligen Svenska Teknologföreningen, Svenska Arkitektföreningen, Svenska Elektroingenjörers förening, Svenska Arkitekters Riksförbund (SAR), Svenska Väg- och Vattenbyggares Riksförbund, VVS Tekniska Föreningen, Svenska konsulterande ws-ingenjörers förening (SKVS) och Svenska konsulterande ingenjörers förening (SKIF). Normerna innebar en överenskommelse mellan ett antal teknikerföreningar att gentemot beställarna tillämpa vissa gemensamma normer och regler vid upphandling och arvodesbestämning. År 1966 fastställdes nya allmänna bestämmelser för konsultuppdrag inom arkitekt- och ingenjörsverksamhet (ABK 66) som ersättning för arvodesnormerna. ABK är en överenskommelse mellan beställarsidan och konsultsidan. Parter är: vissa statliga myndigheter, Svenska Landstingsförbundet, Svenska Stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges industriförbund, Svenska Byggnadsentreprenörföreningen samt byggherreföreningen från beställaresidan och SKIF, SAR, SKVS samt svenska ångpanneföreningarnas centralorganisation från konsultsidan. Förutom arvodesfrågor reglerar ABK ansvarsfrågor, betalningsfrågor och upphovsrätt, dvs flertalet aspekter som behöver beaktas i samband med upphandling av konsultjänster. Vid projektering av vvs- och elinstallationer används så gott som alltid ABK-systemets regler för upphandlingen enligt självkostnadsprincipen eller till fast pris. Fasta priser kan enligt ABK tillämpas när uppdraget går att klart definiera och när lösningarna är fastlagda. Bl a i samband med den ökade användningen av tidig upphandling och totalentreprenad har formerna för arvodesberäkning förändrats. Programarbetet respektive det fortsatta projekteringsarbetet utförs åt olika uppdragsgivare och med olika former för arvodesbestämningen. Konkurrensen om uppdrag och priskonkurrensen på utarbetandet av kalkylhandlingar och bygghandlingar har ökat. I totalentreprenadsammanhang förekommer det att installationskonsulterna tar tävlingsrisk. Konsulten utarbetat då ett förslag som han får betalt för ifall totalentreprenaden antas. Samma konsult får då också göra detaljprojekteringen. Ett problem i samband med arvodesbestämningen är sambandet mellan arvodesform och kvalitet på handlingar och lösningar. Många konsulter framhåller att man vid arbete mot fast pris lägger ner mindre tid på att utföra handlingar och konstruktioner på ett byggnads- och produktionsvänligt sätt samt på att nå de mest ekonomiska lösningarna. En aspekt är att beställaren genom fastprisförfarande har fjärmat sig från förtroendeformen för uppdraget och infört ett motsatsförhållande mellan konsult och beställare. Konsulten skulle då endast arbeta för sitt eget bästa, dvs

238 Bilaga 5 sou l974z48 3

göra arbetet så enkelt som möjligt. På längre sikt bör dock ett sådant _ arbetssätt vara förödande för det konsultföretag som vill hålla sig kvar på marknaden i ett läge med strukturellt minskad efterfrågan. Ansvarsfrâgor. Ett antal faktorer gör det svårt att värdera en installationskonsults arbetsinsats och klart visa att en anläggnings bristande funktion beror på fel i konstruktionen. Installationer i en byggnad är tekniskt komplicerade och funktionen beror ibland lika mycket på byggnaden i övrigt som på installationerna. Byggherren har också svårt att precisera kraven i funktionstermer. Allmänt gäller att en anläggning skall vara utformad så att den fyller de krav som specificerasi lagar och förordningar, normer och bestämmelser. Ansvaret för detta faller på konstruktören och entreprenören och efterlevnaden kontrolleras bl a genom att myndigheterna granskar handlingar. Respektive behörig installatör och ansvarig arbetsledare svarar för att installationsarbetet utförs enligt gällande bestämmelser. En anläggning skall också vara så projekterad att den motsvarar beställarens krav på prestation och ekonomi. Ansvaret för detta faller på konstruktören. Ifall kraven inte uppfylls och entreprenören inte felat skall beställaren vända sig till konstruktören för rättelse. Enligt ABK 66 är konsulten i princip ansvarig för skada som vållas beställaren eller tredje man genom fel eller försummelse av konsulten vid uppdragets fullgörande. Under det senaste årtiondet har en rad anläggningar projekterats och byggts, som sedan inte ansetts fungera tillfredsställande. Byggherrarna har därför skärpt sina krav på ansvarstagande från projektörens sida. Beställaren måste då i vissa fall vara beredd att utveckla sin förmåga att “ precisera vad konsulten skall göra och vilken funktion anläggningen skall fylla. Ett vidgat ansvarstagande från konsultföretagens sida kräver att de får större ekonomiska resurser än många nu har. Upphandling på förtroendebasis av konsulttjänster kommer även i fortsättningen att f betyda mycket. Huvudsakligen kommer det då att gälla de första .g skedena, framförallt programarbetet, och kvalificerad teknisk rådgivning. Detaljprojekteringen upphandlas redan nu oftast efter anbudskonkurrens.

5 Teknisk utveckling och erfarenhetsáterföring

Konstruktionsarbetet för vvs- och elanläggningar spelar stor roll för den tekniska utvecklingen inom området. Man kan peka på sådant som

konsultföretagens resurser för utvecklings- och utredningsuppdrag, sats- ,i

ningar och försök med nya tekniska lösningar, utredningar i samband . med systemval av olika slag, ny teknik i projekteringsarbetet samt inhämtande och bearbetning av erfarenheter från byggnads- och driftsskedena. Bara ett fåtal av de allra största konsultföretagen har särskild utvecklingsavdelning eller utvecklingsfunktion. I stället avsätter man vissa resurser i samband med projektarbetet till utvecklingsarbete. Flertalet av de stora ws-konsultföretagen och vvs-projekteringsavdelningarna hos byggherrarna har haft projekt som finansierats av byggforskningsanslag. i

Bilaga 5 239

Som exempel på eget utvecklingsarbete kan nämnas de mer eller mindre utvecklade projekteringsanvisningar som HSB:s Riksförbund och Svenska Riksbyggens projekteringsavdelning och andra byggherreanknutna projekteringsföretag har utarbetat. Med hänsyn till erfarenheter från driften sker en fortlöpande omarbetning. I samband med programarbetet på ett projekt utförs ofta utredningar av olika slag. Utredningsuppdrag av detta slag innebär en höjning av företagets kompetens. Vissa större konstruktionsföretag har som målsättning att alltid ha en viss andel uppdrag med karaktär av utredningar just för att få en fortlöpande höjning av den tekniska kompetensen. Representanter för konsultledet deltar i installationssektorns gemensamma utvecklingsarbete. Som exempel nämns standardiseringsarbete, arbete med utformning av normer och bestämmelser och gemensamt arbete på att förenkla handlingar m m. Konsulter utför ofta besiktningar och kontroll under byggskedet och vid dess avslutning. Detta innebär en fortlöpande kontakt med den del av byggbranschen som svarar för byggskedet. Besiktnings- och kontrollverksamheten är dock ofta organiserad som en särskild enhet inom företaget eller i ett dotterföretag. Anledningen till uppdelningen är att vissa byggherrar gärna vill att kontrollanten är fristående från den som projekterar. Det är också vanligt att kontrollanten eller besiktningsmannen hämtas från ett annat konsultföretag än det som har gjort konstruktionen. Det sistnämnda kräver ökad upplärning men medför vissa fördelar genom erfarenhetsutbytet mellan olika konsultföretag. Konsulterna har även kontakter med andra led och andra konsulter. Man har fortlöpande kontakter med materialtillverkare och dessa gör stora ansträngningar att marknadsföra sina produkter hos konsulterna. Några ingående kontakter med grossistledet för att inhämta erfarenheter har inte redovisats. Flertalet konsultföretag har några etablerade kontakter med installationsledet. Kontakter med andra konsulter för utbyte av tekniska erfarenheter förekommer sällan. Uppdrag att upprätta skötselinstruktioner ger även en hel del erfarenheter. I några få fall åtar sig konsulter skötsel och underhåll av komplicerade ws-anläggningar. Ytterligare en viktig väg för erfarenhetsåterföring är de reklamationer som alltid förekommer. Vissa företag har systematiserat erfarenhetsåterföringen och skapat en särskild funktion inom företaget för dokumentation och spridning av erfarenheter. Inom branschen har ett förslag om gemensam ”erfarenhetsbank” länge diskuterats. Några stora bostadsbyggherrar har egen projekteringsverksamhet och ibland egenregi-produktion. Tillsammans med förvaltningen av stora bostadsbestånd ger detta goda möjligheter att ta tillvara erfarenheter. En utveckling som något minskar förutsättningarna för konsulterna att få en vidgad erfarenhetsåterföring och därigenom en större betydelse för utvecklingsarbetet inom sektorn är att de nya tekniska lösningarna i allt större utsträckning utvecklas av materialtillverkare. I och med att system och komponenter blir mer integrerade och komplexa och antalet varianter med olika data växer, blir tillverkarnas initiativ till tekniska förändringar tongivande. Det kommer troligen att bli betydligt mindre utrymme för konsulterna att utforma anläggningar efter detaljerade önskemål.

Bilaga 5 sou 1974:48 i

6 Sammanfattning och utvecklingstendenser

Marknadsstruktur. Efterfrågan på installationskonsulternas tjänster expanderade starkt under 50- och 60-talen. Sedan slutet av 60-talet har den “ minskat kraftigt. Antalet anställda fördubblades mellan 1960 och 1970 till ca 5 000. Antalet företag var oförändrat, omkring 300, vilket innebär att företagsstorleken ökat. Eftersom projekteringsarbetet för en byggnad inte behöver utföras på samma ort som byggnadsarbetet, kan projekteringsfunktionen koncentreras till storstadsområden, där den största delen av marknaden finns. Flertalet instalIationskonsultföretag arbetar på projekt belägna i skilda delar av landet. Ett komplicerat projekt kräver relativt sett betydligt större projekteringsinsats jämfört med ett enkelt projekt. Skillnaden är betydligt större än awikelserna i installationsentreprenörens insats. Den största delen av installationskonsulternas insatser avser komplicerade byggnader och anläggningar. Konsultledets problem i installationssektorn är inte något bostadsbyggnadsproblem. Efterfrågeutveckling. Under senare år har efterfrågan på konsulttjänster i installationsbranschen minskat, dels till följd av nedgången i ökningstakten för byggandet, dels på grund av strukturella förändringar. Den strukturförändring i efterfrågan som sker innebär att vissa delar av det traditionella projekteringsarbetet tenderar att falla bort. Tillverkarna har utvecklat kompletta komponenter och system. Installationsföretagen har, främst i samband med nya upphandlingsformer, åtagit sig att utföra en del av projekteringsarbetet och sänkt kraven på detaljerade handlingar. Ny teknik i projekteringsarbetet och ett ökat tillvaratagande av stordrifts- J* fördelar torde ha medfört en produktivitetsökning under senare år. Ä V Många konsultföretag anpassar sig till den nya situationen genom att inrikta sig på kvalificerad teknisk rådgivning. Arbetsvolymen minskar då men arbetet kräver högre teknisk kompetens. Stordrift. En ökad användning av ADB i projekteringsarbetet för . beräkningar och dokumentation innebär vissa stordriftsfördelar. När rutinkonstruktioner och i viss mån utformning av komponenter faller j bort i projekteringsarbetet ökar kraven på konsultens kvalifikationer. På samma gång växer behovet av erfarenhetsmaterial och teknisk dokumeni tation. Även i detta insamlings- och bevakningsarbete finns stordriftsfördelar. I och med att installationerna blir mer och mer komplicerade krävs att ett ökat antal specialister anlitas. Stora företag kan ha lättare att _ genomföra en effektiv samordning. Stora konsultföretag har lättare att uppnå jämn sysselsättning. Byggherrarna vill i ökad utsträckning upp- j handla Om då inte skall på funktionskrav. konsultföretagen få en underordnad ställning gentemot andra led måste de ta ett vidgat ansvar.

f

å För att kunna göra detta måste företagen ha ekonomiska resurser och möjligheter till riskspridning. Dessa stordriftsfördelar ger förutsättningar . “ för en integration av hela installationsprojekteringen inom ett företag. Dessutom sker efter hand en allt starkare teknisk integration av ws och el _t. i de komponenter som utvecklas. Vid projektering av klimatanläggningar måste ett flertal fack samordnas för att god funktion skall uppnås.

sou 1974:48 Bilaga 5 241

Appendix 5:1 Tabeller

Källa för samtliga tabeller i appendixen är statistiska centralbyråns specialbearbetning av byggproduktionsstatistiken 1970; utförd på utredningens uppdrag.

Tabell B 5:A. Antal företag och anställda bland ws- och elkonsultföretag, 1970. Storleksklass, anstal årsanställda 2-9 10-19 20-49 50-499 Rena ws-konsulter

Rena elkonsulter

Blandade företag med ws och/ eller el och annan konsultverksamhet antal företag produktionsvärde milj kr antal anställda omsättning/anställd tkr varav ws-projekteringa produktionsvärde milj kr antal anställda omsättning/anställd tkr i % av totala produktionsvärdet varav elprojektering produktionsvärde milj kr antal anställda omsättning/anställd tkr i % av totala produktionsvärdet

Summa antal företag produktionsvärde milj kr antal anställda omsättning/anställd tkr

242 Bilaga .5 sou 1974:48

Storleksklass, anstal årsanställda A 2-9 10--19 20-49 50-499 Summa

varav enbart ws-pr0kekteringa produktionsvärde milj kr 83,0 antal anställda l 139 omsättning/anställd tkr 72,3 varav enbart elprojekteringa produktionsvärde milj kr 69,0 antal anställda l 010 omsättning/anställd tkr 68,3

“Avser fakturering till byggherre, för egen räkning och till byggnadsföretag. Normalt ca 90 % av totala faktureringen.

Tabell B 5:B. Produktionsvärdets fördelning på uppdragsgivare. 1970. Milj kr

Rena vvs-konsulter

Uppdragsgivare Storleksklass, antal anställda Summa 10-49 50

Arbete åt byggherrar och för egen räkning åt andra byggkonsulter åt byggnadsföretag i utlandet övrigt

Rena elkonsulter

Uppdragsgivare Storleksklass, antal anställda Summa

Arbete åt byggherrar och för egen räkning åt andra byggkonsulter åt byggnadsföretag i utlandet övrigt

Bilaga 5 243

Tabell B S:C. Vvs-projekteringens fördelning på projektkategorier, 1970. Avser arbeten för byggherrar, för egen räkning och för företag med byggnadsverksamhet.

mun.

Projektkategori Rena ws-konsulter Vvs-projek- Summa tering inom Storleksklass, antal anställda blandade företag

Procentuell fördelning

Projektkategori Rena ws-konsulter Vvs-projek- Summa tering inom Storleksklass, antal anställda blandade företag

TabellBszD. Regional fördelning av vvs-projektering, 1970. Avser arbeten för byggherrar, för egen räkning och för företag med byggnadsverksamhena

Mmkn

Rena vvs-konsulter Vvs-projek- Summa tering inom Storleksklass, antal anställda blandade företag

244 Bilaga 5 sou l974z48

Procentuell fördelning

Rena ws-konsulter Vvs-pr0jek- Summa “ då? tering inom Storleksklass, antal anställda blandade företag

3 För delar av rena ws-konsulter ingår inte arbeten för företag med byggnadsverksamhet.

Tabell B5:E Elprojekteringens fördelning på projektkategorier, 1970. Avser arbeten för byggherrar, för egen räkning och för företag med byggnadsverksamhet.

Milj kr.

Rena elkonsulter Elprojek- Summa i? tering inom Storlcksklass, antal anställda blandade företag 2-9 10-49 50 50 anst

Planarbeten m m Anläggningar m m 6,5

Summa 52,1

Procentuell fördelning

Rena elkonsulter Elprojek- Summa › ä tering inom Storleksklass, antal anställda blandade L företag

sou |974:43 Bilaga 5 245

Tabell B 5:F Regional fördelning av elprojekteringen, 1970. Avser arbeten för byggherrar, för egen räkning och för företag med byggnadsverksamhetê

Milj kr.

Rena elkonsulter Elprojek- *ö* tering inom Storleksklass, antal anställda blandade

Procentuell fördelning

Rena elkonsulter Elprojektering inom Storleksklass, antal anställda blandade företag

Summa 100 3 För delar av rena elkonsulter ingår inte arbeten för företag med byggnadsverksamhet.

Tabell B 5:G. Geografisk spridning av vvs- och elprojektcringsverksamheten 1970. Rena vvs-konsulter

246 Bilaga 5

Rena elkonsulter Antal företag med verksamhet i Storleksklass, antal anställda 2-9 10-49 50- 1 region 47 ll 2-3 regioner 18 l mer än 3 regioner 11 3

Blandade företag (med ws- och/eller elprojektering m m) Antal företag med verksamhet i Storleksklass, antal anställda 2-9 10-49 50- 500* 1000- 499 999

a Regionerna är: Mälarlänen, Östra Götaland, Södra Götaland, Västra Götaland, Södra Skogslänen, Mellersta Norrland, Övre Norrland.

Tabell B 5 :H. i ws- och elkonsultföretag, 1970.

Personalfördelning

Rena vvs-konsultföretag Storleksklass, antal anställda

varav adm personal, % 100 26,2 41 14,4 137 15,2 273 17,7 Vvs och/eller el samt Storleksklass, antal anställda annan konsultverksamhet

3 Avser den totala personalen. b Projekteringspersonal.

sou 1974:48 Bilaga 5 247

Tabell B 5:1. Löner inom ws- och elkonsultföretag, 1970. Rena vvs-konsultföretag Milj kr resp fkr Storleksklass, antal anställda 2-9 10-49 50 Summa

Löner till proj personal varav tekn pers summa varav tekn pers per anst varav adm pers summa varav adm pers per anst

Rena elkonsultföretag Milj kr resp Tkr Storleksklass, antal anställda 2-9 10-49 50 Summa (50- 499)

Blandade företag (med vvs eller elprojektering m m) Milj kr resp. Tkr Storleksklass, antal anställda 2-9 10-49 50-499 500

SOU l974z48

Bilaga 6 Vad kostar installationerna

l Inledning

Det är från många olika synpunkter av intresse att veta vad installationerna kostar. Några mer ingående utredningar om denna fråga finns ej. Ett vanligt påstående är att installationernas andel av byggnadskostnaderna är stor och stigande samt att dess andel av husens årskostnad är än högre. [bland framförs vissa värden. l ett ofta citerat uttalande från 1960 hävdar Jakobsson att installationernas andel av byggkostnaderna för bostadshus i Stockholm stigit från 20% 1930 till 28% 1960. Skånska Cementgjuteriet och Svenska Riksbyggen har 1973 hävdat att andelen 1970 stigit till 37 %. Chalmers Tekniska Högskola hävdade 19712 att i moderna bostadsbyggnader enbart rörinstallationerna svarar för 25-30 % av såväl anläggnings- som årskostnaderna. Än större är kostnaderna för kontorsoch affärsbyggnader och i synnerhet för sjukhus. Liknande värden framförs av KTH3 som menar att ”Rörbranschen blir i många fall ekonomiskt bestämmande för inemot en tredjedel av årskostnaden (hyran) för en byggnad. Slutligen sägs i direktiven till denna utredning att för flerfamiljshus installationerna svarar för 20-30% av totala byggnadskostnaderna samt att för sjukhus och vissa kontorsbyggnader motsvarande värden kan överstiga 40 %. För att man över huvud taget skall kunna diskutera uppgifter av detta slag måste man definiera dels vad som innefattas i installationskostnaderna och dels till vilken total kostnad de relateras. Som senare kommer att visas kan man med olika beräkningssätt komma till att installationskostnadernas andel för ett visst projekt varierar mellan 16% och 31 %. 1 Se Appendix 6:1. Uppgifter om installationskostnadernas andel kan användas för olika 2 CTH, sektionen för vägoch vattenbyggnad, petita syften. De för utredningen viktigaste är följande. för budgetåret 1972/73 s Historisk utveckling. En serie över installationskostnadernas utveckling 9. kan i och för sig ha olika syften. Emellertid går det inte att utan 3 John Rydberg, PM omfattande få fram serier för visst angående ingenjörsutbildundersökningar entydiga lämpade ningen inom fackomrâdet ändamål. Man får nöja sig med att ge en allmän översikt över värme-, ventilations- och utvecklingen varvid huvudvikten måste läggas vid att få entydiga värden. sanitetsteknik i Sverige. KTH, Institutionen för Det har visat sig möjligt att få fram användbara historiska värden för uppvärmnings- och ventiflerfamiljshus och sjukhus varvid det eftersträvats att relatera kostnaden lationsteknik, stencil för samtliga installationer till byggnadskostnaden (inkl grundläggning, 12.10 1970.

250 Bilaga 6

finplanering och byggherreomkostnader). Avsevärda problem vid jämförelserna uppstår dock. Bedömning av installationsbranschernas andel av den totala byggnadsproduktionen. Då installationskostnaderna varierar för olika byggnadstyper måste man ange såväl totalkostnader som installationskostnader för dessa om en bedömning skall göras. Totalkostnaden bör omfatta hela byggnadsindustrins produktionsbidrag, dvs inkludera såväl grundläggnings-, finplanerings- som byggherrekostnader. Installationskostnaderna bör innefatta de delar som ingår i respektive branschs åtaganden. Värdena kan även utnyttjas för prognoser om respektive branschs framtida utveckling. Möjligheterna att få fram ovan angivna värden varierar. Någorlunda representativa värden har kunnat beräknas för flerfamiljshus, gruppbyggda småhus, saneringsprojekt, skolor, sjukhus, byggnader för högre undervisning, statliga förvaltningsbyggnader m m samt för kontorshus. Bedömning av industrialiseringsinsatser. En industrialisering torde ha den största effekten om den sätts in på de mest arbetsintensiva delarna av installationerna. För att få underlag för bl a sådana bedömanden har ett flerfamiljshusprojekt, kalkylprojektet, detaljstuderats avseende arbetsoch materialåtgång varvid en indelning efter basinstallationer, rördragningar samt lägenhetsinstallationer gjorts för rör-, ventilations- och elinstallationer. Bedömning av installationskostnadernas variationer vid olika installationsstandard och husutformning. Även för detta syfte har möjligheterna varit begränsade. Det har varit möjligt att variera standarden och utformningen i kalkylprojektet varvid en tämligen detaljerad bild av byggnadskostnadernas variationer kunnat erhållas. För övriga byggnadstyper måste analysen begränsas till ett studium av kostnadsvariationerna för olika hus av viss kategori och med varierande installationsstandard. Installationskostnadernas andel av hyran. Vid byggnadsekonomiska kalkyler uppehåller man sig oftast vid investeringskostnaderna. Av större intresse är emellertid att studera årskostnader och, från utredningens synpunkt, installationskostnadernas andel därav. Oftast hävdas att dess årskostnadsandelar är högre än investeringsandelen. För att få underlag för en sådan diskussion har för kalkylprojektet installationernas andel av årskostnaden beräknats vid olika installationsstandard och projektutformning.

2 Historisk utveckling

Analysen av installationskostnadernas historiska utveckling måste av praktiska skäl begränsas till flerfamiljshus och sjukhus. Vid en analys av kostnadsutvecklingen kan man vilja belysa olika frågeställningar varav följande kan nämnas. Kostnadsutvecklingen för installationer i förhållande till totala byggnadskostnadernas utveckling vid given standard. Denna jämförelse innebär en jämförelse mellan faktorprisindexens (byggnadskostnadsindexens)

SOU l974z48 Bilaga 6 251

utveckling varvid den viktiga begränsningen måste göras att indexen avser oförändrad teknik. SCB:s byggnadskostnadsindex för flerfamiljshus av sten med basåret 1950 (faktorprisindex) visar följande utveckling till januari 1974.

Enligt denna index skulle alltså kostnaderna för elinstallationerna ha stigit långsammare än för rörinstallationer och totalkostnader. Det är dock viktigt att ha i minnet att denna index visar kostnadsutvecklingen för ett hus av den typ som var vanlig före 1950 och som uppförs med oförändrad teknik. Byggandets rationalisering och ändringen i hustyper och husens tekniska utförande påverkar alltså ej indexserierna. Installationskortnadernas andel av byggnadskostnaderna i respektive års faktiska produktion. En sådan serie påverkas bl a av installationernas relativa prisutveckling, installationsstandardens utveckling, utvecklingen av övrig standard samt förändringen av andelen hus med olika standard. Man måste vara uppmärksam på att en stigande installationsstandard ej behöver medföra stigande kostnadsandelar. Det kräver att man satsar relativt mer på höjd installationsstandard än på annan standard. En ökning av andelen hus med låg installationsstandard kan innebära en sänkning, trots att standarden ökar i alla hustyper och vice versa. Flerfamilishus. Flerfamiljshusens standard har successivt ökat imånga avseenden. Förutom höjd installationsstandard har såväl rumsytor som antal rum per lägenhet ökat. Så steg enligt låneobjektstatistiken medellägenhetsytan från 1954/55 till 1972 från 57 m2 till 66 m2 med en 1 Därtill kan läggas att topp på 75 m2 i mitten av 1960-talet. Standardökningen har även avsett byggherreomkostnadema inredning, bil- och lekplatser m m. och främst ränte- och l en tvärsnittsanalys för 1966 avseende hela riket har Westman? kreditivkostnaderna st_igit vilket sänker installatiokonstaterat ett starkt samband mellan lägenhetsyta och installationsnernas andel av totalkoststandard i lägenheten. Westmans studier tyder på att en ökning med naden. ytterligare en installationsenhet (badkar, tvättställ, toalett, dusch, tvätt- 2 Westman, Maj Britt. av ca 10 m2 (s 48). Utrustning i flerfamiljsho, torkskåp m m) sammanhänger _med en ytökning hus. Byggforskningen Om dessa tvärsnittsdata enligt följande sammanställning även skulle gälla Rapport R 821971. i tiden skulle en ökad lägenhetsstandard knappast medföra någon ökning 3 Om medelkostnaden av installationskostnadernas andel.3 per m2 lägenhetsyta är l 000 kr och marginal- 3rk kostnaden 500 kr innebär en ytökning med 10 m2 per lägenhet en kostnadsyta m2 ökning med S 000 kr. antal installations- Vid en installationskostenheter nadsandel på 17 % måste samtidigt installations- 4rk kostnaderna stiga med mer än 0,17 x 5 000 kr = yta m2 100- 110- 850 kr för att installa- 109 119 tionskostnadsandelen antal installations- skall stiga. Installationsenheter kostar i allmänenheter 6,4 6,6 7,9 het mindre än så.

252 Bilaga 6

Liknande resultat redovisas av Salaj? En bearbetning av hans analys av =

orsakerna till de stigande kostnaderna per lägenhet åren 1953-1963 visar att av den totala standardökningen endast 13,3 % avsåg installationer. Den största andelen, 67 %, avsåg ökad lägenhetsyta. Övriga poster avsåg miljöstandard (9 %), parkeringsplatser och övrig utrustning i lägenheter och hus. I tabell B 6:1 redovisas uppgifter från olika år för installationernas kostnadsandelar. Bortsett från Jakobssons värden, för vilka hustypen är okänd, avser samtliga uppgifter, utom 1959 års, S-vånings lamellhus med källare. Det är okänt vad som ingår i Jakobssons installationskostnader, liksom till vilket byggnadskostnadsbegrepp de relateras. Det har antagits att samtliga installationer ingår (troligen även panncentral eller motsvarande) liksom att relationskostnaden avser enbart huset exklusive byggherrekostnader. Installationskostnaderna har relaterats till olika definitioner av byggnadskostnaden varför uppgifterna endast är jämförbara i respektive kolumn. De bäst kända värdena är de i kolumn 1 och 2 redovisade. Omfattningen av vad som ingår i installationskostnaderna varieras något. Diskbänkar ingår ej. 1939 samt 1951-52 ingår ej tvättstugeutrustning. Panncentral eller kostnad för fjärrvärmeanslutning ingår i samtliga fall utom för 1951-1952, dock med en viss osäkerhet för 1963-1966. Anslutningsavgift för el ingår för 1968-1970. Hiss ingår ej i kolumn (1) och (2). De insamlade uppgifterna avser även olika orter. Då byggnadskostnaderna varierar mera i landet än installationskostnaderna och är högre i bl a Stockholm och Göteborg kan ej uppgifter från ett år och en ort utan vidare jämföras med uppgifter från ett annat år och en annan ort. I tabell B 6:1 har denna inverkan så långt möjligt eliminerats. Ytterligare uppgifter om de olika undersökningarna redovisas i Appendix 6:1. En jämförelse av serierna i kolumn (l) och (3) visar helt olika tendens. Enligt kolumn (l) där installationskostnaderna relateras till hela byggnadskostnaden visar andelen närmast en sjunkande tendens, från 20% 1949 till 16,7 % 1968-1970. Enligt kolumn (3) har andelen stigit från 6 % 1900 till 25 % 1950 och 37 % 1970. För denna serie, som beräknats av Jakobsson för åren 1900, 1930, 1950 och 1960 och senare byggts på av bl a Skånska Cementgjuteriet och Svenska Riksbyggen för 1970, har det ej varit möjligt att utröna beräkningssätt. Serien har ofta figurerat i fackpressen och torde vara en av de viktigaste orsakerna till den allmänna uppfattningen att installationskostnadernas andel stigit kraftigt och kontinuerligt. Detta motsägs dock helt av uppgifterna i kolumn (1) som alla är noggrant verifierade om än hämtade från olika källor. Vid en bedömning av utvecklingen bör största avseende fästas vid HSB-värdena från 1949 och Bostadsstyrelsens från 1963-1970. Kostnadsdelen synes ha sjunkit något, från ca 20 % till 16 å 17 %. Uppgifterna från 1951-1952 och 1959 motsäger ej att detta är en riktig 1 Salaj, Branko, Bostadsnivå med hänsyn till att panncentral och tvättstuga ej ingår i värdena för produktionens prisutveckling. lndustriens Ut- 1951-1952. redningsinstitut, 1968. Såväl HSB:s som Bostadsstyrelsens material avser enbart trevåningshus.

Bilaga 6 253

_xä

miåmzbzomzäzwä

.ozozwgn

SuaEmoxEo

§63

_Eww

aw mo

5 m 12 mmm

_så_

måuoamwâw_

.wmmäcaam

wisäsazowøäxmå

aabcuoacun

a.

ozmsixm

å

Jims.. .MaE AS _ö_ o

§m›sm=_=§u=m

.v.35

-moucmwä Exov

G63

å

?EOS

:å

om

_ou= _§53_

EE 3 06m e.: s_ .E2 o.: 3_

__53_ mås_ ...W015 “Hama

ozäummo..

;oo

.mzzmäênuamzm

_xomøä

?emâaøäm

_

om

m

.wacouä

.um 2=_

N oømxw ›uä› ›m

_Eånøummwäuøwäøcocsu

Sic

32200 _väg_ .ica

:ao

.zgosåoä

_xomøä

.D08

Esiooem

_naiv_

.uouucoanoäzorw

m cm om

:oo

_ouñwuøä

.E

äävcävuåmou_

Eäåøâm 58.38%

:os:

532x005

.ansa

A.

oswwozw

_aøäâaäm

. ä:

.

Ex»

_coøzåvaumøañv

22._ som

nu??

:oo

mibmzvcügmv

m a»

:aåøäâv

A88 så

_aosnoäc _aowâoåc ?eapoäâ eeaaøäâ

.annu .E

ma_:o:ø:u__8m=_

.D09

.de

nä.: E_

Nm|_mm_ 8:82 0732

.ns

_0358_

oem_ om.: mmm_ mä_ omm_ 82

xåøomn

S.: E.: o..

_oäwømmiøxwuum

_nc :E

om

:apso

m

:E3

åvcommø.

A

:aaah 2:3_ .min 3 n n v 26:5»

254 Bilaga 6 _:-.

Andelen höga hus är nu större än 1949. I dessa hus finns hiss. Likaså är i mekanisk ventilation nödvändig i högre hus, men förekommer ej alltid i lägre. Enligt Bostadsstyrelsens för 1968-1970 “ undersökning uppgår ventilationskostnaden till 1,2 % vilket väl torde motsvara genomsnittet för alla hus. Kostnader för hiss ingår ej. Med hänsyn till att ca en tredjedel av alla lägenheter byggs i hus med hiss (32 % år 1966) och att hisskostnaden uppgår till 3 å 5 % av byggnadskostnaden i sådana hus (låga värden för loftgångshus) kan installationskostnadernas andel av byggnadskostnaderna för flerfamiljshus år 1970 uppskattas till 18 %. Kostnadsandelen har varit i stort sett oförändrad under efterkrigstiden med en ökning av ventilations- och hisskostnader och en sänkning troligen främst för kostnadsandelen för värmeanläggning. Sjukhus. SPRI insamlat och redovisar projektvis sedan 1950-talet uppgifter om kostnaderna för de flesta sjukhusprojekten. Redovisningen sker årsvis vartefter de efterkalkylerade kostnaderna redovisas till SPRI. Kostnaderna, bla för byggherren och olika installationer, redovisas separat. i Uppgifterna, som av utredningen har sorterats efter byggstartår (period), redovisasi Appendix 6:2. Sjukhusbyggandet har en från installationskostnadssynpunkt varie- .g rande sammansättning. För att belysa utvecklingen för olika kategorier har i tabell B 6:2 gjorts en sammanställning över utvecklingen från andra hälften av 1950-talet till andra hälften av 1960-talet för följande tre kategorier: 1. Kliniker, läkarstationer och medicinska i serviceavdelningar (lasaretts- n avdelningar) såsom laboratorier, röntgen-, operations- och obduktionsavdelningar inkl hela lasarett. 2. Hem och vårdavdelningar för långvarigt sjuka (kronikerhem) och vårdhem. 3. Mentalsjukhus. Andelen specialinstallationer har sjunkit för samtliga kategorier. Enligt SPRI beror detta till stor del på att dessa i stigande utsträckning redovisas under övriga installationskostnader. För kliniker m m, som är den största gruppen, har kostnadsandelen (inklusive specialinstallationer) stigit obetydligt med ca 1% till drygt i 30%. Uppgifterna i Appendix 6:2, tabell2 indikerar att en kraftig stegring skedde under l950-talet. Hem och vårdavdelningar m m visar en relativt kraftig ökning eller från ca 25 % till 30 % samtidigt som byggandet av sådana anläggningar ökat kraftigt. Under andra hälften av 1960-talet svarade de enligt SPRI-materialet för ungefär samma volym som kliniker m m. För mentalsjukhusen slutligen, som svarar för en mindre del av sjukhusbyggandet, ökade andelen från ca 25 % till ca 27 %. De skillnader beträffande installationskostnadsandelar för de undersökta kategorierna som fanns under 1950-talet har alltså i stor utsträck- I ning utjämnats. Ett genomgående drag för alla kategorier är att kostnaderna för elinstallationer ökat relativt kraftigt och att andelen

sou 1974:48 Bilaga 6 255 Tabell B 6:2. lnstallationskostnadernas andel av byggnadskostnaderna för olika sjukhuskategorier påbörjade under andra hälften 1950-talet respektive andra hälften av l960-talet. Kliniker, medicinska Hem och vårdavdelningar Mentalsjukhus serviceavdelningar, för långvarigt sjuka lasarett m m Andra hälften av Andra hälften av Andra hälften av 50-talet 60-talet 50-talet 60-talet 50-talet 60-talet Värme och sanitet 11,0 10,9

hsn

14,9

Källa: SPRl .

specialinstallationer, av tidigare nämnda skäl, minskat. Vvs-kostnaderna har ökat (om än inte i samma takt som elkostnaderna) medan hisskostnaderna sjunkit eller för hem och vårdhem ökat obetydligt. Kostnaderna för värme och sanitet var under slutet av 1960-talet högst för hem och vårdavdelningar, ca 15 % mot 11 % för övriga medan ventilationskostnaderna var de samma för alla kategorier, 5 â 6 %. Även elkostnaderna låg för alla kategorier på ungefär samma nivå, 8 å 9 %. Hisskostnaderna liksom kostnaderna för specialinstallationer är högst för kliniker m m, drygt 3 % respektive 1 % och lägst för mentalsjukhus. Det har ej varit möjligt att studera installationskostnadsandelarnas utveckling för andra projekttyper än bostäder och sjukhus. Den allmänna uppfattningen är att andelarna stigit, kanske framförallt för kontorshus, främst på grund av ökad klimatstandard (ventilationsanläggningar). Nuder och Johansson (1970 s 101 f) har studerat utvecklingen för kontorshus i Stockholm under åren 1955-1965 och konstaterat att ws-kostnadens andel stigit från ca 8,5 % i slutet av 1950-talet till ca 12 % i mitten av 1960-talet. Man kunde även konstatera att projekt med kylning och med förberedd kylning av luften var ”något dyrare än för andra projekt. Medianvärdena var dock desamma, 8,5 %.

3 Installationskostnadernas andel för olika projekttyper

Efter en genomgång av olika undersökningar och statistiska källor har aktuella värden för installationskostnadsandelar kunnat beräknas för ett antal projekttyper. Resultatet redovisas i tabell B 6:3. I de flesta fall avses

3 256 Bilaga 6 sou 1974:48 i

om källor i vägda medeltal. Uppgifter och beräkningsprinciper redovisas i Appendix 6:3. Målsättningen har varit att beräkna andelar av byggnads- T kostnaden, som inkluderar grundläggning, grovplanering och byggherreomkostnader men exkluderar markkostnader. För att möjliggöra beräkningar av andelar av kostnaden för enbart hus vore det önskvärt att kunna särredovisa övriga angivna delar av byggnadskostnaden. Detta har dock endast varit möjligt för byggherreomkostnaderna som särredovisas. De uppgår i allmänhet till 10-20% av byggnadskostnaderna. Installationskostnadsandelarna utan hänsyn till byggherrekostnader är i motsvarande grad högre än här redovisat. De flesta kostnadsandelarna avser projekt som uppförts under andra hälften av 1960-talet och början av 1970-talet. Uppgifterna om kontorshus avser dock perioden 1955-1965. Den högsta installationskostnadsandelen för nybyggnad redovisas för sjukhus, i medeltal 30%, med små variationer för olika kategorier. Ombyggnadsprojekt har höga andelar såväl för sjukhus, 38 %, som för bostäder, 27 %. Höga andelar redovisas även för Byggnadsstyrelsens produktion av , byggnader för högre undervisning och forskning, 25 %, vilket främst sammanhänger med förekomsten av laboratorier av olika slag. Byggnadsstyrelsens förvaltningsbyggnader har en andel av 22 % medan för de flesta l övriga projekttyperna kostnadsandelen ligger mellan 15 och 20 %. Skillnaden mellan förvaltningsbyggnader och kontorshus, 22 % respektive 15,5 % är anmärkningsvärd, särskilt med hänsyn till förvaltningsbyggnadernas höga byggherrekostnader. Flera orsaker finns. Installations- i standarden kan ha ökat. En förklaring är även att kontorshusen är byggda j enbart i Stockholms centrum med dess höga grundläggningskostnader och höga byggnadsentreprenadkostnader. Vissa kontorshus har haft specialanläggningar som egna kraftverk och högspänningsanläggningar. Dessa kostnader har ej räknats med, vilket man dock gjort för förvaltningsbyggnaderna.

4 Presentation av kalkylprojektet, kv Rosengården,

Helsingborg

I samarbete med BPArs och Svenska Riksbyggens låne-, byggnads-, wsoch elavdelningar har kostnaderna för ett flerfamiljshusprojekt, kv Rosengården, hus 1-6 i Helsingborg detaljstuderats. Kostnadsläget avser år 1971. Målsättningen var att finna ett projekt som är normalt beträffande produktionskostnad, utformning, lägenhetssammansättning, medellägenhetsyta, standard och storlek, vilket i och för sig krävde en omfattande genomgång. På ett sent stadium av beräkningsarbetet upptäcktes dock att kostnaden för värme- och sanitetsentreprenaden, (vsentreprenaden) var osedvanligt hög. Detta förhållande som kommenteras ytterligare längre fram, försvårar i vissa fall analyserna.

Bilaga 6 257

-§00

am -§3 äwEa å

...onbmvncwmxn amma: å

3:0 5:03

o

.öm

.ââmczm xuâm E05

.maå

Awcroägmc:

å=o :oss .x

:oo

Hoaoüwzáamnrø»

oEum uozzmm

w=_=wm.u.:.:=.m

:oo

.ouuonmäm -äoxEo

Hova: mm.

.aovuåmoxobozwän aäânz wåzxmkomum u=n=u< Locmnm

?§13

2=:

.män

å_ å_

ars:

ä_

.mcäoäuaz

cuvaåmoxmvncmmi_

com wa

aEE=m

.å H22 m

“zonen

.ä

E22

_ovEw

.ootcom

:ananas

.E0

målauuåmoxmcocazuamc.

?Gård

uoE

umimäzm_ EOCRBNXXQ

:ømøxwmvåâå

uâcmüoe

så:

vanan??

o

:aaaezas

.uonogzmäxä

uaâäa

318x823 vunna??

:u

vacwwää:

»Ecâñoucz

uåäâê

.öuucmmzammøäzuñnm

väv...?

o

øzmâwäâaøwåmmâm

mö

Amssmwâawxrm

Eowgumømâuoøam

3:6

vucmwäêo

.asåzwäanoâ

:oo

umcmmzênz

nznøâêawu2m

anamma??

m

auäânaaø

2=_ 23

Gaza??

o

;E812

.naiv

;uwwtám äâzâ .öåâüm ;Eos 35:0;

Um -E0

:aaah 3.3.0 E0: Sno: .som

258 Bilaga 6

aEEzm _Sve_ :oss

._2025 .Mumin äwE: å.

.

_Sms_ å WN m.”

_ocoâzzsmczm

o

Visum .maå E05

-__:ø nosa_ .x

_o=o_ä=mä=_.m›

m. w

oE_w :oo 32:3 a.

-oäucwåm .äogEo

_äs_

m

å oc_ un_ 5a

aåäånw_ Møåcxwkomüm v=n=u< -sauna

13:8_ .

.män

_åEz

uêEam .aczoxwuan

.mäzuämmz

.å

_xoaoä

__0358_

__25_

.av

å:

áobuou_

å

.05

äêoxäw_

:oo

.msnøäö

d...

.»=_a:=u=om=§å.

»Eäzäuâh

mâmxzønøua

52.254.

:z

..._28

.åaaayzza

.E2518

._

E352_

Eatoäuonuabmøvc_

.coubênâcoå

waêmwmiuêzbaoo

.uutmxwnøb

om

m...

m

.ännu

:man:

uaåáäzøk

vas_

:Bofoä

:oåk

_å_

:så muöâaw 3.353

_âåüä . u n o u u .

Bilaga 6 259

Basalternativets utformning. Projektet, som ingår i ett större område, består av sex S-vånings lamellhus med källare. Det innehåller 114 lägenheter med en medellägenhetsyta av 68,8 m2 (vilket exakt motsvarar genomsnittet för 1970 enligt låneunderlagsgruppens statistik) och följande lägenhetssammansättning. (Den procentuella fördelningen 1969 enligt låneunderlagsstatistiken redovisas inom parentes.)

st % %

- - (12) 12 10.5 (8) 30 26,3 (32) 60 52,6 (39) 1 Vid beräkningarna har 12 10,5 (9) - - sedvanliga kalkylmetoder (l) använts, varvid man ut- 114 100,0 100 gått från ett traditionellt utförande. De faktiska kostnaderna kan awika Lägenheterna har större antal rum än i genomsnitt för riket. från de här redovisade, l rk-lägenheterna har 150 l kyl, övriga 360 l kyl-svalskåp. 4 framförallt beroende på i rk-lägenheterna har förutom badrum extra toalett. Husen är via under- vilken omfattning precentraler i två av husen anslutna till fabricerade rördelar anfjärrvärme. Två tvättstugor med vardera bl a två tvättmaskiner och torkrum finns i vardera ett hus. Husen vänts. Kalkylerna är de som legat till grund för har frånluftsventilation. de antagna installations- Som underlag för en bedömning av effekten av alternativa utformningar entreprenaderna. har dessutom ett alternativ med hög standard och ett där projektet om- 3 Vid fördelningen av formats till två 9-våningshus studerats. Dessa alternativ diskuteras närmare i ränte- och kreditivkostföljande avsnitt. naderna har antagits att ledningar inmonterats fortlöpande under bygg- Kostnader. Relationen mellan produktionskostnad och pantvärde nadstiden medan lägen- (överkostnader) är 100,5 vilket väl motsvarar medeltalet för exploate- hetsinstallationerna monterats under de två ringsprojekt i hela landet 1970, 100,8. sista byggmånaderna. Installationskostnaderna redovisas i detalj i Appendix 6:4. En fördel- Marken har belastats för ning på kostnadsslagen material, arbete och omkostnader har gjorts för hela byggtiden. Vissa konsult- och administravarje delpost och dess andelar har beräknats? tionskostnader har I Appendix 6:5 redovisas projektets produktionskostnad samt kost- kunnat relateras direkt nadsandelar beräknade på olika sätt. l kolumn l visas en traditionell till grundläggning respektive ñnplanering medan kostnadsuppdelning. I kolumn 7 har byggherreomkostnader och moms övriga delar fördelats i fördelats på de olika kostnadsbärarna? Som tidigare antytts kan till kostnaderproportion installationskostnadsandelar beräknas på många olika sätt. Sådana beräk- na. Momsen har fördelats 8-ll. Andelarna varierar med 6,38 % på grundläggningar har gjorts i kolumn 2-6 respektive ning, finplanering och mellan 21 % och 31 %. Om man med installationskostnader menar endast hus samt med 2,34 % på kostnaden för installationsentreprenad som relateras till produktions- konsult och administraatt tionskostnader. Övriga kostnaden blir resultatet en kostnadsandel på 16 %.3 Nödvändigheten poster har fördelats proklart definiera beräkningsprincipen vid angivandet av kostnadsandelen till kostnaportionellt framgår med all tydlighet! derna. 3 Anslutningsavgifterna för fjärrvärme och el, samt kostnaderna för diskbänkar, tvättstugeutrustning, kylskåp och spisar som ingår i byggnadsentreprenaden har härvid ej räknats in.

260 Bilaga 6

lnstallationskostnadsandelarna för kalkylprojektet är osedvanligt höga. Detta gäller främst vs-entreprenaden. En jämförelse med Bostadsstyrelsens undersökning av 30 flerfamiljshusprojekt (1971) kan göras för summan av vs-entreprenad (inklusive moms) och anslutningsavgift. Som framgår av nedanstående tablå är skillnaderna avsevärda.

Andel av kr/m? ly byggnadskostnad

Skillnaden i kostnadsandelar är högst, beroende på att kalkylprojektet är uppfört i Skåne med de relativt lägsta byggnadsentreprenadkostnaderna. l det aktuella fallet var dessa även osedvanligt låga för Skåne- ,p förhållanden. Skillnaden i kr/mz ly kan endast delvis förklaras av att kostnaden för värmeväxlare, som normalt bekostas av fjärrvärmeverket, ingår i entreprenaden samt av att ledningsdragningarna är osedvanligt långa, många och komplicerade. Någon närmare analys av orsakerna har ej kunnat utföras.

5 Bedömning av industrialiseringsinsatser

i lndustrialiseringsinsatser bör i första hand sättas in på de mest arbetskrävande delarna av installationerna. Kostnadsuppdelningen i Appendix 6:4 har utformats för att ge ett underlag för denna bedömning. Resull tatet sammanfattas i tabell B 6:4 där installationernas material- och arbetskostnader samt omkostnader fördelats på olika installationsdelar. Vs-installationerna, (exklusive anslutningsavgift för fjärrvärme) svarade för knappt 2/3 av de totala installationskostnaderna, ventilation för 6 % och el för 28 %. Material- och arbetskostnaden följer i stort sett samma fördelning, medan vs svarar för en något högre del av omkostnaderna, 73 %, beroende på högre relativa omkostnader.

För samtliga typer av installationer är ledningarna den mest arbetskräv- _N

ande delen. Även omkostnaderna är högst för ledningar.” Sålunda svarar arbetet med ledningar för 65 % av arbetskostnaderna för vs, 89 % för ventilation och 81 % för el. Den relativt höga andelen av arbetskostnader för lägenhetsinstallationer för vs, 33 %, sammanhänger med att kostnaderna för röranslutningar har räknats till respektive lägenhetsinstallation. 1 Beroende på den höga Arbetskostnaden för vs-ledningar fördelar sig med knappt 30 procent-

kostnaden för vs-entre- enheter vardera i källare .x

på ledningar respektive hus och 7 procentenprenaden är denna andel heter på kulvertledningar. osedvanligt hög. 7 I samtliga kalkyler an- Materialkostnaderna har en helt annan fördelning än arbetskostnadervänds betydligt högre na. Tyngdpunkten ligger på basinstallationer (undercentraler, aggregat pålägg för arbete än maoch elcentral) och lägenhetsinstallationer. Speciellt för el svarar lägenterial, för vs t ex 52 % för arbete och 6 % för mate- hetsinstallationerna för den dominerande delen, 68 % för material mot rial, vilket avspeglar det endast 9 % av arbetskostnaden. faktum att det är arbetet Det kan alltså konstateras att ledningsdragningen svarar för den och ej materialet som skall administreras. dominerande delen av arbetskostnaden för installationer. lndustrialise- f,

Bilaga 6 261 Tabell B 6:4. Fördelningen av kostnaderna för material och arbete samt omkostnader för olika slag av installationer, Rosengården. Basalternativet,%.

Ledningar i källare (30,0) (28,6) 09.0) (29,4) i hus (11,1) (293) (253) 08,0) kulvertar (2,9) (6,8) (5,9) (4,3) Lägenhetsinstallationer 42,1 32,6 34,7 38,6 Tvättstugeinstallationer 3,4 1,1 2,3 1,0 0,9 Övrigt Ventilation

Aggregat Trummor 0 armatur El Central Ledningar Lägenhetsinstallationer

Stolpbelysning

Ovrigt Su mma 100,0

ringssträvandena bör alltså främst inriktas på dessa. Härvid bör uppmärksammas att vs-ledningar i källare kan svara för lika stor arbetskostnad som ledningar i hus. en minskning av Effekterna av industrialisering begränsas ej till arbetskostnadema. lndustrialisering kräver en standardisering. Då en stor hänför och indel av projekteringskostnaderna sig till dimensionering placering av ledningar torde även minskningar av projekteringskostsom naderna på lång sikt kunna uppnås genom den engångsprojektering Standardisering innebär. Ledningarna svarar även för den största delen av installationernas kostnader för räntor under byggnadstiden genom att de monteras successivt under byggnadstiden. Kan man genom industrialisering och Standardisering uppnå att ledningar kan byggas in senare under och under ett minimum av kollision med byggnadsbyggnadstiden arbetena kan besparingar göras, kanske inte minst genom ytterligare kortare totala byggtider. Kostnadsfördelningen för vs och el har även studerats för ett alternativ slutsatserna rubbas inte. Huvuddelen av med hög standard (se nedan). ökningen faller på lägenhetsinstallationer med låg andel arbetskostnad. Sålunda svarade arbetskostnaden för 21 % respektive 15 % av kostnadsökningen för vs och elinstallationer vid alternativet med hög standard.

262 Bilaga 6

SOU l974r48

6 Installationskostnader vid olika standard och hustyp

Som underlag för en bedömning av installationskostnadernas variation vid olika standard och husutformning har, förutom för basalternativet, kostnaderna för ytterligare två utföranden studerats. I båda fallen har antagits att lägenhetsfördelning, lägenhetsstorlekar och planlösningar i stort kunnat bibehållas. I ett högstandardaltefnativ har lägenheterna givits en hög standard för sanitär och utrustning köksutrustning. Ventilationen antas ske med förvärmd tilluft och frånluft. I9-våningsalternativet bibehålls basalternativets standard men hissar tillkommer. Detta alternativ har utformats så att de sex 3-våningshusen bildat två 9-våningshus genom att ställas på varandra varvid varje hus får källare med undercentral och tvättstuga. De olika alternativens standard redovisas i tabell B 6:5 och byggnadskostnaderna och dess fördelning i tabell B 6:6. De redovisade kostnaderna inkluderar ej markkostnad.

De två alternativen är i och för sig något verklighetsfrämmande. Det är ej möjligt att placera in högstandardalternativets ökade vs-utrustning i existerande badrum. Lägenheter med så hög standard har normalt även större ytor. Trapphusen är något för små för att hissar skall kunna tänkas placeras in i 9-våningsalternativet. Trots dessa brister har det använda förfarandet bedömts bättre än att studera kostnaderna för olika, faktiskt utförda projekt. Förutom svårigheten att få fram lämpliga projekt och det avsevärda merarbetet skulle jämförelserna ha störts av ovidkommande faktorer såsom awikande byggnadsteknisk olika utformning, kostnadsläge och geografisk belägenhet, varierande kalkylmetoder m m. Medan skillnaden i installationskostnad mellan de olika alternativen kunnat beräknas på ett tillfredsställande sätt har dock skillnaderna i byggnadsentreprenörens kostnader måst uppskattas Då huvudschablonmässigt. intresset är att beräkna installationskostnadsandelar är sådana fel dock av underordnad betydelse.

l basalternativet svarar installationerna för av kostnaderna. 22,6% Såväl standardhöjningen som övergången till höghus medför en ökning av

Tabell B 6:5. Rosengården. Standard vid de olika beräkningsalternativen.

Basaltemativet Hög standard

Vs l-3 rk Badrum 1-4 rk Badrum med tvättho och uttag för tvättmaskin 4 rk Extra toalett med 2 rk Avskild toalett i badrum med tvättställ extra tvättställ 3 rk Extra toalett med tvättställ. Bidé 4 rk Extra toalett med tvättställ och dusch. Bidé Ventilation Frånluft Till- och frånluft. Spiskåpa l rk 150 l kyl l-4 rk 3601 kyl-sval 2-4 rk 360 l kyl-sval 2-4 rk 170 l frys. Torkskåp med egen fläkt Alternativet med 2 st 9-våningshus har samma standard som basalternativet. 6 hissar tillkommer.

sou 1974:48 Bilaga 6 263

Tabell B6:6. Byggnadskostnader för kvarteret Rosengården. Alternativa utformningar.

Basalternativet Hög standard 9-våningshus

l000kr% 1000kr % l000kr%

Byggnadskostnad därav 5 699 81,0 6 147 81,5 5 585 80,9 Grundläggn 0 grov- 274 2 74 180 planering l-inplanering 0 bil- 280 280 28 0 platser Husen därav 5 145 5 593 5 125 Installationer därav 1 588 1 986 l 828 Vs (930) (l 055) (850) Anslutning fjärrvärme (160) (160) (160) Ventilation (84) (237) (84) El (402) (5 22) (392) - - (3 30) Hissar Anslutning el (12) (12) (12) 3 557 3 607 3 297 Övrig byggkostnad Byggherreomkostnader därav 971 I 003 959 36 36 36 Lagfart 0 inteckningar Ränte- o kreditivkostnader 420 434 413 260 264 258 Byggstart-inflyttning lnflyttn-utanordn av

denna andel med knappt 4 procentenheter till 26,3 % respektive 26,5 %. standard ventilationskostnaden mest såväl absolut som Vid hög stiger relativt medan vid höghusalternativet den tillkommande hisskostnaden om till en del motverkas av sänkta kostnader för framförallt 4,8,% vs-ledningar. ökar vid hög standard med 7 % och sänks vid Byggnadskostnaderna med 2 %. Det senare värdet är dock osäkert. höghusalternativet Som visats i avsnitt 2 sammanhänger ökad lägenhetsstandard med ökade Höjningen vid högstandardalternativet kan därför ej lägenhetsytor. intäkt för att standard i praktiken medför höjda installatas till höjd tionskostnadsandelar.

7 Installationernas andel av hyran

Ofta hävdas att installationerna svarar för en större andel av hyran än av Denna fråga har studerats på basalternainvesteringskostnaderna.

tivet. beräknas uppgå till 84.50 kr/m2. Därtill kommer kostnader-

Hyran

na för lägenheternas elförbrukning 3.50 kr/mz ly (Appendix 6:6).

Årskostnaderna för installationerna redovisas i Appendix 6:7 fördelade efter kostnadsställen och kostnadsslag.

264 Bilaga 6

Årskostnader kan beräknas på olika framförallt sätt, beträffande kapitalkostnader och avskrivningsbehov. ° Kapitalkostnaderna har beräknats enligt paritetslånesystemets villkor. Eftersom kapitalkostnaderna , skall stiga i takt med inflationen och baseras på en låg ränta, kan den använda metoden liknas vid en realräntekalkyl, dvs räntan med avdrag för

inflationstakten ligger till grund för beberäkningen. Avskrivningarna _ räknas i procent av De avsatta anskaffningsvärdena. medlen plus upplupen ränta bör i stort täcka de genom inflationen stigande återanskaffningskostnaderna. _ Husets antas livslängd vara ca 60 år. Avskrivningskalkylen täcker dock endast den första hälften av perioden. Efter 30 år skulle avskrivningsbehovet sjunka. Behov av ersättning av icke avskrivna delar kan dock uppstå därefter, liksom behov att sänka hyran av husets ålder. på grund Det torde vara orealistiskt att göra avskrivningsplaner med längre utsträckning än som här angetts. Återanskaffningar efter en så lång period

kräver också mycket små årliga avsättningar.

Vid beräkningarna har kapitalkostnader, skatt och försäkring fördelats

i proportion till de fördelade produktionskostnaderna (Appendix 6:5). Periodiskt underhåll har beräknats på grundval av gängse avskrivnings-

tider. installationernas kostnader för underhåll löpande och skötsel är

naturligtvis svårberäknade men svarar för relativt små andelar. De har

beräknats i samråd med Svenska Riksbyggens förvaltningsavdelning (Intendent Baltzar Hansson). Kostnaderna för vatten värme, och el baseras på allmänt accepterade erfarenhetsvärden. Tvättstugekostnaderna har beräknats på grundval av utredningar inom Svenska Riksbyggen, där

det antas att 100 av de l 14 lägenheterna utnyttjar tvättstugan och tvättar

300 kg tvätt per år.

I tabell B 6:7 redovisas installationernas andel av produktionskostnaderna (byggherrekostnader och moms har fördelats) och hyra. Ihyreskalkylen har i ena fallet kostnader för vatten värme, och el exkluderats från installationskostnaden och i andra fallet inkluderats. I det förra fallet blir hyresandelen lägre än produktionskostnadsandelen, 22 % contra 25 %, och i det senare högre, 37 %.2

Bakom påståendena om installationernas höga hyresandel ligger tydligen föreställningen att hela kostnaderna för värme, vatten och el bör

inräknas i installationernas 1 Det första antagandet årskostnad. Detta är emellertid tveksamt.

kan vara något för högt Uppvärmningskostnaden sammanhänger förutom med värmeanläggoch det senare möjligen ningens effektivitet med de boendes krav på innetemperatur och luftomför lågt. sättning, byggnadens värmeisolering och täthet samt väderförhållanden. 2 Vs-kostnaden är i det Varm- och samt elförbrukningen beror aktuella projektet osed- kallvattenåtgången främst på de

vanligt hög varför såväl boendes vanor och standardkrav. En annan sak är att vid en viss

produktionskostnads- standardnivå främst beträffande inneklimatet, kostnaderna och framförsom årskostnadsandelarallt effektiviteten kan påverkas na normalt är lägre än här genom en väl genomtänkt integration av

redovisats. En stor uppvärmning, ventilation och belysning, byggnadsutformning och att del av de onormala anläggningarnas skötsel och utformning påverkar energi- och vattenförkostnaderna ligger på brukningen. Detta faktum kan dock inte på ett sätt tas till ledningar. Då dessa har meningsfullt låga årskostnader skulle intäkt för att påstå att här diskuterade samtliga kostnader är hänförliga under normala förhållantill installationerna. den produktionskost- Angelägenheten av att spara på energi och vatten kan

nadsandelen sänkas mer ej heller motiveras av installationskostnadernas storlek utan bör närmast

än årskostnadsandelen. ses som ett separat problem där många olika åtgärder kan ge effekt.

Bilaga 6 265

Tabell B 6:7. Kostnadsandelar för installationer, Rosengården, basalternativet, Kostnadsläge l971. % Andel av Produktions Årskostnad Inkl el, vatkostnada exl el, vat- ten, värmec ten, värmeb

3 Procent av produktionskostnad, där byggherreomkostnader och moms fördelats. b Procent av totalhyra exklusive lägenheternas elförbrukning. C Procent av totalhyra inklusive lägenheternas elförbrukning. d Inkl el för drift av tläktar.

Resultatet att installationerna svarar mot en lägre andel av hyran än av kan synas överraskande. För att närmare belysa produktionskostnaden frågan har i tabell B 6:8 installationernas andel av olika hyresposter studerats. Andelen av den dominerande posten, kapitalkostnader samt skatt och försäkring, som svarar för nära 2/3 av hyran, är densamma som för produktionskostnaden. Höga andelar redovisas för underhåll som svarar för 13 % av hyran. För administration och fastighetsskötsel samt sophämtning och städning som svarar för ca l1_% är installationskostnaden obetydlig eller noll. Värme, vatten och elkostnaden slutligen (16,4 % av hyran inklusive hushållsel) kan antingen inkluderas eller exkluderas. Effekten på årshyran av högstandardalternativet har beräknats översiktligt. Härvid har ej de ökade lägenhetskostnaderna för elektricitet inräknats men däremot de ökade uppvärmningskostnaderna vid FT-

system. Årskostnaden ökar med ca 7,60 kr/mz ly varav för installationer

Tabell B 6:8. lnstallationernas andel av vissa hyresposter. Kostnadsläge l971.

Hy respost Hy resandela Andel av respektive hyrespost

Venti- El Totalt lation l Kostnaden för perio- Kapitalkostnad, skatt, försäkring 62,8 24,9 diskt underhåll 8 kr/mz Administration, fastighetsskötsel 5,9 _ 5,4 anses av Riksbyggen för sophämtning och städning 5,4 , . .O låg. 8 kr har dock använts Löpande underhåll 3,5 54,1 då detta värde bl a anges Periodiskt underhåll (avsättning) 9,5 40,2 av Hy resgästföreningen Värme, vatten, el 12,9(16,4)b och ofta används vid hyrcskalkyler. Höjs 3 Exklusive el i lägenheter. värdet till 9 kr sänks b Inklusive el i lägenheter. installationskostnads- C El för drift av fläktar. andelen till ca 36 %.

266 Bilaga 6

7,20 kr/mz ly . Årskostnadsandelen exklusive värme, vatten och el stiger

från 21,8 % till ca 28 %. Installationskostnadens andel av produktionskostnaden, beräknad i relation till den fördelade produktionskostnaden, stiger samtidigt från 24,9 % till ca 29 %. Inte heller vid den här antagna höga standarden kommer alltså installationskostnadernas andel av hyran att överstiga produktionskostnadsandelen. Vid de större ytor och högre standard i övrigt som förekommer vid den antagna installationsstandarden och vid mer normala vs-kostnader skulle såväl produktions- som årskostnadsandelarna vara lägre än här angivet. Det är dock inte troligt att de två relationstalen under några förhållanden skulle skilja sig mer avsevärt för bostäder.

8 Sammanfattning och slutsatser

De uppgifter om installationernas kostnadsandelar som i olika sammanhand framförts är överdrivna, åtminstone om de skall tolkas som medeltal för vissa projekttyper och om man avser installationskostnadernas andel av byggnadsinvesteringarna som inkluderar byggherreomkostnader samt kostnader för grundläggning och finplanering. Kostnadsandelarna varierar mellan 15 och 30 % med de högsta värdena för sjukhus samt byggnader för högre undervisning och forskning. I de flesta övriga projekttyperna ligger andelarna i intervallet 18-22 %. En annan sak är att man kan finna enstaka byggnader med stor andel installationer. Med hjälp av en snäv avgränsning av definitionen på byggnadskostnad och genom att inräkna så mycket som möjligt i installationerna kan man även nå höga värden. Ombyggnadsprojekt har genomgående högre andel installationskostnad än nybyggnad. Det finns ej belägg för att kostnadsandelarna i flerfamiljshus stigit under efterkrigstiden, vilket ofta hävdats. Detta sammanhänger med att parallellt med en stigande installationsstandard har även standarden i andra avseenden ökat, framförallt genom ökad yta per lägenhet. Kostnadsdelen för flerfamiljshus synes närmast ha sjunkit något under efterkrigstiden, från ca 20 % till ca l8 %. Däremot har det kunnat visas att ani delarna stigit för sjukhus och kontor.

l Årskostnadsökningen har följande sammansättning.

Kapitalkostnader, skatt försäkring 30 600 (lnst 27 600) Värme (l,5O/m2 ly enl Sv Riksbyggen) 11 500 Periodiskt underhåll Vs (i huvudsak 30 års avskr tid) 3 400 Ventilation (fördubbling mot enbart fränluft, spiskåpor 30 år) l 800 lil (i huvudsak 15 års avskr tid) 13 000 Löpande underhåll Vs 0,25 kr/mz ly l 900 Ventilation (fördubbling) 700 lil 0,25 kr/m? ly l 900 Summa 59 600

Bilaga 6 267

Det har anförts att installationernas andel av årskostnaden är högre än andelen av investeringskostnaden. Det konstateras att detta för flerfamiljshus gäller endast under förutsättning att fastighetens och lägenheternas kostnader för värme, varmvatten, kallvatten och elektricitet inräknas, vilket synes vara föga motiverat. I annat fall är kostnadsandelarna ungefär lika stora. Industrialisering på byggplatserna av installationer bör inriktas på de mest arbetsintensiva delarna. Vid detaljstudium av ett flerfamiljsprojekt visas att dessa är ledningar och kanaler. Av intresse är härvid att vs-ledningar i källare svarar för en avsevärd del av den totala arbetskostnaden för vs-ledningar. Förhållandet torde vara likartat för andra projekttyper.

sou I974:48 Bilaga 6 269

6:1 Kostnadsandelar för vvs- och

Appendix elinstallationer enligt olika

utredningar. Flerfamiljshus

1. Jacobsson Mejse: Guldkornet 511960 Ort: Stockholm År: 1900, 1930, 1950, 1960 Husutformning okänd.

Byggnadskostnadens omfattning: troligen enbart hus och exkl byggherreomkostnad. 1900 1930 1950 1960

installationer troligen inkl 20 _ 25 28 spisar 0 kylskåp (%)

och byggnadskostnader. SIB 2. Danielsson H, Jacobsson M: Byggnadssätt Meddelande ll, 1948. Ort: Stockholm År: 1939 3 vån lamellhus, troligen med källare och eget pannrum. Lägenhetsfördelnlng okänd. Ly/lgh för 2 rk 52 m” Bad, kyl, gasspis i alla lgh.

omfattning: enbart hus, exkl byggherreomkostnad. Byggnadskostnadens Hus 1 Hus 2

3. HSB Kostnadsstatistik. HSB bokförde to m 1949 systematiskt kostnadsuppgifter för byggnadsprojekten, bl a för ws- och elentreprenader samt för spisar, kylskåp och tvättstugeutrustning för huvuddelen av HSB:s projekt. Kostnaderna

270 Bilaga 6

för ett antal projekt med 3 vån lamellhus och källare samt eget pannrum y färdigställda 1949 har studerats. Kostnaderna för kylskåp och spisar ingick ej i installationsentreprenaderna men redovisas separat. Badkar och diskbänkar ingick ej heller och kostnadsuppgifter saknas. För badkar har en schablonberäkning gjorts.

Ovägda medeltal Stockholm Svealand o Götaland exkl Stockholms 0 Göteborgsområdem Antal projekt 3 20 Antal lägenheter i medeltal 254 63

Summa % 18,95 19,96

4. Trestadshusen. Kungl Bostadsstyrelsens skrifter 20:1955. År: 1951-52 I vardera Stockholm, Göteborg och Malmö uppfördes och kostnadsstuderades tre st 3 vån lamellhus med källare. Ett hus typiskt för va: och en . av orterna byggdes i varje ort. Exkl värmecentral och tvättstuga. Självdragsventilation. Bad, kyl i samtliga lägenheter. i Byggnadskostnadens omfattning: enbart hus, inkl byggherreomkostnader.

Medeltal Stockholm Göteborg Malmö

Källa: Trestadshusen TAB 12, 13 a.

5. Byggnadsindustrins rationaliseringsproblem. Byggfackens lndustriutredning, Stockholm 1962. Kostnaderna för tre flerfamiljshusprojekt, byggda i huvudsak under 1959, detaljstuderades.

sou 1974:48 Bilaga 6 271

och varje projekt egen panncentral med 3 Varje hus har egen tvättstuga Ventilation genom variatoranläggning och fläktventilation. pannor.

Svalan Lärkan Gladan Projekt Luleå Luleå Uppsala

4 vån 2 st 8 vån 3 st 7 vån Hustyp

Lgh med extra wc-rum Hiss nej ja ja

Byggnadskostnadernas omfattning: Hus, grundläggning, grovplanering, För Gladan exklusive extra ordinarie grundläggbyggherrekostnader. ningskostnader.

Kostnadsandelar % Svalan

Vvs Rörarbetare 1,6 Vvs-material (troligen exkl diskbänkar) Entreprenörens omkostnader Summa El Elektriker lsllmaterial Kylskåp, spisar, tvättstugeutrustning Entreprenörens omkostnader Summa Hiss Hissmontörer Material Summa Totalt 14,6

för Svalan kan troligen till en del förklaras av Den lägre vvs-kostnaden den större medellägenhetsytan och att kostnaderna för ventilationsanläggningen blir billigare för lägre hus. 6. Skånska Cementgiuteriet angav i annonser under våren 1973 (bl a i DN 5.3 1973) under rubriken Sanningen om din hyra att kostnaderna för vatten, avlopp och el ”idag” uppgår till 37 % av hela byggkostnaden mot 28 % 1960. Svenska Riksbyggen uppger samma siffror i skriften ”Fakta i bostadsfrågan 1972.” Värdena anges avse installationernas andel av byggnadskostnaderna (dvs ej enbart vatten, avlopp och el). Trots telefon- och brevkontakter med företagen har beräkningssätl eller källa ej kunnat erhållas. Det förefaller dock att vara en extrapolering av J acobssons värden (se punkt l). I samma annons respektive skrift anges även följande värden: SCG: Målning vvs, elinstallation l6 % av kapitalkostnaden, vilket måste

272 Bilaga 6 SOU l974z48

tolkas som motsvarande andel av hela projektets produktionskostnad inkl mark m m.

Svenska Riksbyggen:

% av byggnadskostnaderna Hissar m m 0,5 Vvs-installationer inkl tvättstugeutrustning 11,4 Elinstallationer inkl spisar och kylskåp 5,3 17,2

Som källa anges Bostadsstyrelsens petita 1972. Inget av företagen kommenterar de avsevärda skillnaderna mellan uppgifterna.

7-8. Bostadsstyrelsens undersökningar avseende flerfamiljshus. 7. Byggkostnad och bostadslån. Stencil 1970. 8. Kostnadsuppföljning av 30 projekt med flerfamiljshus. Stencil juni 1972.

Undersökning 7. Byggkostnada 8. Kostnadsuppföljning Ort Hela landet År 1963-66

byggherreomk, moms Kostnadsandelar inkl moms Vvs inkl panncentral resp anslutningsavg för fjärrvärme,

a Kostnadsuppgifterna har räknats från Kostnadsuppföljning Bilaga 4.

sou l974z48 Bilaga 6 273

Appendix 6:2 Installationskostnader för

vårdbyggnader

Källa: Bearbetningar av SPRI Byggkostnadsuppgifter.

Tabell l. lnstallationskostnadsandelar för sjukhusprojekt.

Antal Medel- Total Andel av total byggkostnad (exkl övriga kostnader) % projekt Startår/ bygg- . _ kostnad Installation Special-

bygg_ ikrvoden

stamu ° -- _ rämte anlägg- - Summa Värmeo Venti- El

Efêtkllçågt_

admini_ strama sanitet lation nader)

Tabell 2. lnstallationskostnadsandelar för kliniker, läkarstationer (sjukstugor), medicinska serviceavdclningar såsom laboratorier, röntgen-, operations- och obduktionsavdelningar.

Antal Medel- Total Andel av total byggkostnad (exkl övriga kostnader) % projekt startår/ bygg- _ _ kostnad Arvoden Installation Specialbygg_

274 Bilaga 6 sou l974r48 l

Tabell 3. 1nstallationskostnadsandelar för hem och vårdavdelningar för långvarigt sjuka (kronikerhem) och vårdhem.

Antal Medel- Total Andel av total byggkostnad (exkl övriga kostnader) % jekt startår/ pm by

bygg_ koåtgnad Arvoden Installation

Startår -° . jämte Summa

gzikåggt_

admgni. Värmeo Venti- El stratjva sanitet lation nader)

Tabell 4. Installationskostnadsandelar för mentalsjukhus.

Antal Medel- Total Andel av total byggkostnad (exkl övriga kostnader) % projekt startår/ bygg- _ bygg_ kostnad Arvoden Installation Specxalstartâr - jämte anlägg- -

Sákáåá_

admjni_ Summa Värmeo Venti- El strama sanitet lation nader)

sou |974:48 Bilaga 6 275

6:3 lnstallationskostnademas andel av

Appendix

byggnadskostnaden

Källor till tabell B 6:3.

Bostäder Erbacke, P O: Kostnadsuppföljning av 30 projekt med Flerfamiljshus. flerfamiljshus. Bostadsstyrelsen stencil juni 1972. Hus byggda 1968-70. utan hiss. Uppgifterna insamlade för Bo- Huvudsakligen 3-våningshus stadsstyrelsens s k revisionsverksamhet. Gruppbyggda småhus. Byggkostnader och bostadslån. Bostadsstyrelsen stencil 1970. Hus byggda 1963-65. Uppgifterna insamlade för Bostadsstyrelsens s k revisionsverksamhet. Saneringsproiekt. Bjerking, S E: Ombyggnad. Studier av genomförda moderniseringar. Byggforskningen Rapport R 32:l97l. Arbetena utförda 1967-71. Vvs-kostnaden för flerfamiljshus och saneringsprojekt omfattar även eventuell anslutningsavgift för fjärrvärme. För småhusen är redovisningen av eventuell fjärrvärmeanslutning osäker. I elkostnaden ingår spisar och kylskåp samt för saneringsprojekt tvättstugeutrustning. För övriga ingår den senare i ws.

Skolor Jansson, Patrik: Återföring av skolbyggnadskostnader. Statens Institut för Byggnadsforskning, arbetshandling Ea 2:1969 stencil. Kostnadsberäkutförda 1967-69 och inlämnade från kommuner till skolöverningar styrelsen i samband med ansökan om statsbidrag för skolbyggnader.

Sjukhus SPRI:s rapporter. Byggnadskostnadsuppgifter. Uppgifter om efterkalkyler.

Byggnadsstyrelsens produktion Produkt- och resursdata utgivna november 1971. Kostnadsberäkningar (förkalkyler) utförda l 965-71.

276 Bilaga 6

Kontorshus Nuder, A, Johansson, B: Kontorshus i Stockholm. Byggforskningen rapport R 16:l970. Avser 50 kontorshus i Stockholm varav 40 som fått byggnadslov 1954-65, uppförts av privata byggherrar och som avsetts för uthyrning och 10 uppförda av offentliga byggherrar. Samtliga hus har fardigställts mellan 1955 och 1965. Undersökningen visar att ws-kostnadens andel har stigit från ca 8,5 %i slutet av 50-talet till ca 12 % i mitten av 60-talet, främst beroende på höjd ventilationsstandard. Elkostnaderna däremot har en oförändrad niva.

Diverse projekt

Kostnadsredovisningar som erhållits vid kontakter med konsulter, kommunala myndigheter m fl.

sou 1974:48 Bilaga 6 277

6:4 Kostnader för installationer,

Appendix

Rosengärden, basalternativet.

Kostnader Material Arbete inkl Omkost- Totalt sociala nader kostnader Vs 556 200 224 200 149 800 930 200 Undercenrraler 53 000 2 500 4 500 60 000 ledningar 244 400 144 800 90 800 481 300 Källarledningar

Ledningar i hus

Vc-stolar inkl armatur 0 anslutninga 33 000 6 500 5 400 44 900 Badkar inkl armatur o anslutning 67 000 15 000 ll 800 93 800 Handf at inkl armatur o anslutning 23 200 10 450 6 800 40 450 Diskbänkar inkl armatur 0 anslutning Vvs ll 000 12 600 7 200 30 800 Bygg 21 700 2 500 2 600 26 800 Radiatorer inkl armatur 0 anslutning 78 000 26 000 18 200 122 200

Tvättstugeinstallationer

Torkanordning 2 600 - 160 2 760 Centrifug 2 300 - 140 2 440 Mangel Övrig utrustning 2 400 750 530 3 680

Övrigt (radiatorer i

trapphus 0 källare ev

278 Bilaga 6

_

Kostnader Arbete inkl Omkost- Ornkost-

13,5 Stolpbelysning inkl

-7,0 Armaturer, kont uttag, lgh mätare m m 33 890 9 265 6 640 49 800 13,3 Övrigt (armaturer i trapphus o källare svagström m m) 27 400 7 650 5 390 40 440 13,3 3 Under resp installation inräknas även kostnaden för sådan ledningsdragning som sker i samband med installationer.

sou l974:48 Bilaga 6 279

6:5 Produktionskostnadernas

Appendix

fördelning för kvarteret Rosengården, hus 1-6. Basalternativet

280 Bilaga 6 SOU l974z48 n

S..

.§_m=+ -ämmic

0.:...?

_o

å» .EMG o es C

.mina

-u.:=0+ »Samma

mmm

main:

o o» C w

ämâåâu oâmåaxm

må

#82 Q2: w

u=u3=oooam

:Sch

8.8 s.: ?öv

3. 3»

Q8

I..

nä nä. ...i ...S wow

s A8 0.03 h

o

.E0

wEEovuou

u

-xøvoum uucäox -üxwwawøm uuaäox

mmm am G2 a:

mEOE

må

Go: so: §3

nä. 5. Sw

§8: auto

m.

At m. c H v

C

5._ u

-§_u=+

u

-åmwic

An.: 3.8

0:5? :a:

e.:

.o

...bmw m.: m8

§63 0.03

å» o s GV .v

.uozasiozumum

.Eooüoz vuSøS_ mEoS+

man

a??

G.: 8.5 6.8 1% m:

0.2: Cáö

:á

5 GV m

.ein o

-v:EO+ »samma

En G5 3.5 Q8 men

.nina

AGS

o...

min.:

v6 3. mä WN m6

män ?ha

.w S...

060_

e

2=_ s A3 :å: w

3352:8 ozmzixm

502.308...

näs_

avgång: azoåcoooum

:Sch

.Eu

b_

.annan näsa*

wEEovuw..

.anor .

änuwn

COUNämEEUM

:såoü

5%

øwcüoxmcosxscowm

ämicxooaa_

åogâxzü

å..

»satsa

EE.

maåouøåmøxâczxavøä

uoaoamzäb:

o .o o

uøåoxwâp

SM_

zzzcavtøämmxm nuuoøatfsuäca_

:umoxêooauøcuwzm

âumv

uo=o:u=8m:_

o

:oaêzns

:n:

msa§a=

o

uuñmoxüäm :mmwsaao w=_uo=n_m:_m

583m E222

.aozsmcom

å E.

:Sa: “anamma

m

.oäê

i

:.82 »E0 m »E02 :Sch

sou [974248 Bilaga 6 281

6:6 Hyreskalkyl Rosengârden. Appendix

Basalternativet.

Fastighets- Boende förvaltning

El, lägenhetere Tvättstuga* Vatten El

Underhåll

Löpandel 23 500

Periodisktm 62 800 663 400 27 500 690 900 2 2 84,50/m /ly 3,50/m ly

Kalkylen har gjorts i samarbete med intendent Baltzar Hansson, Svenska och kontrollerats mot uppgifter från Svenska Bostä- Riksbyggen der och Hyresgästernas Riksförbunds underhållsutredning 1969.

a 0,051 x 7 606 000. b 5,50/m2 ly = 43 000 därav varmvuttenuppvärmning 40 % = 17 000, värme 24 000 och vatten till torkaggregat 2 000. C 4 m3 â1kr/m21y. d 6 kWh/m? ly á 10 öre (exkl tvättmaskinen och ventilation). *f 35 kWh/m? ly á 10 öre. 1 100 lgh 300 kg tvätt/lgh. g Kommunalskatt 23 kr, taxeringsvärde 75 % av produktionskostnaden (0,02 x 0,23 x 0,75 x 7 606 000).

h 0,35 kr/m? ly.

l 1,50 mz/ly. .I 3 kr/Inz ly. k 5 kr/m? ly. l 3 kr/ m2 ly. m 8 kr/ m2 ly.

Bilaga 6 283

6:7 Årskostnader för installationer,

Appendix

Rosengården. Basalternativet

1. Fördelning på kostnadsställen Vs-installationer inkl anslutningsavgift Kapitalkostnader 5,1 % (1 126 000 + 166 000) Skatt och försäkring

Underhåll Periodiskt (avskrivningar på investeringskostnader + moms) Undercentraler 30 år (64 000) VC, badkar, handfat 30 år (190 000) Armatur till diskbänkar 30 år (17 000) Tvättstugeutrustning 15 år (23 000)

Löpande 1 kr/m2 ly

Uppvärmning Vattenvärmning Vatten Tvättstuga Vatten El Torkning, hetvattenaggregat 9 500 Skötsel 20 öre/m ly 1 400

Summa 172 800 Ventilation 5,1 % av 102 000 5 200 Kapitalkostnad Skatt och försäkring 400

Underhåll Periodiskt 1 100 Aggregat 30 år (33 000) 1 000 Löpande 0,l5/m ly

51 2 kWh mz/ly l 500

Skötsel 10 öre m7/ly 700

Summa 9 900

lälinstallation 5,1 % (485 000 + 13 000) 25 400 Kapitalkostnad Skatt och försäkring 2 000 Underhåll Periodiskt Elcentral 30 år (15 000) Kylskåp, spisar 15 år (150 000) Armaturer etc i lgh 30 år (52 000) Övrigt 30 år (42 000) Löpande 0,50/m? ly

284 Bilagaá sou 1974:48 L

El Gemensam 4 kWh/m? ly á 10 öre 3 200 l lägenheter 35 kWh/m? ly ä 10 öre 27 500

Summa 75 600 Totalt 258 300

2. Fördelning på kostnadsslag Kapitalkosmader Vs Ventilation Elinstallation Skatt 0 försäkring Vs Ventilation El

Löpande underhåll Vs Ventilation Elinstallation Periodiskt underhåll Vs Ventilation Elinstallation Skötsel Vs Ventilation E1 Vs (tvättmaskiner) Ventilation Huset Lägenheter Vatten Lägenheter Kallvatten Vattenvärmning Tvättstuga Kallvatten

Uppvärmning Hus o lägenheter Torkaggregat 26 000 Summa 258 300

Bilaga 7 285

- inom

Bilaga 7 Den tekniska utvecklingen

vvs-området

Utarbetad av civilingenjör Allan Wallin

Vvs-installationerna i en byggnad är avsedda att skapa ett acceptabelt inomhusklimat och att tillfredsställa vissa Sanitära behov. Detta åstadkommes med ett antal olika system, t ex värmesystem, luftbehandlingskan vara skilda åt, men vara system, varmvattensystem. Systemen beroende av varandra. Värmesystemet värmer luft i luftbehandlingsoch vatten i varmvattensystemet. Systemen skall vidare fungera systemet tillsammans för att tillfredsställa önskade krav. Uppvärmning av rum kan t ex ske genom att radiatorerna i värmesystemet avger värme och genom att värmd luft tillförs. En byggnad består av ett antal väl definierade och lätt avgränsbara tex trapphus, brandceller. Vvsenheter, väggar, bjälklag, källarplan, installationerna däremot har en helt annan principiell uppbyggnad. Ofta i en central enhet och en konsumtion iett antal sker det en produktion fördelade över hela byggnaden. Från centralenheten platsutrustningar, går ett vitt förgrenat ledningsnät genom praktiskt taget hela byggnaden till platsutrustningarna. De olika systemen kräver utrymme i byggnaden. och kanaler måste passera bjälklag och väggar. De olika Rörledningar är vidare i större eller mindre omfattning beroende av systemen För att installationerna skall fungera på avsett sätt måste byggnaden. vara samordnad med installationerna. Är väggisoleringen av byggnaden utförd kommer temperaturen i det rummet att bli för ett rum bristfälligt fönster och dörrar tillräcklig täthet kan luftbehandlingslåg. Har inte systemets funktion äventyras av läckluft. i samband med vvs-installationerna samman- Många av problemen dels med de olika systemen och deras funktion, dels med hänger mellan systemen och byggnaden. Mycket av den tekniska samordningen inom vvs-området är också inriktad på att avhjälpa dessa utvecklingen problem. Utvecklingen sker på många sätt. Det är en fråga om utveckling av dels material, komponenter och system, dels tekniska lösningar, arbetsmetoder o d. De olika formerna av teknisk utveckling griper in i varandra på ett komplicerat sätt. I denna redogörelse beskrivs och diskuteras utvecklingen de senaste 5 â 10 åren. Huvudsakligen skildras läget 1972. I redogörelsen för rörsystem, luftbehandlingssystem och styrsystem har komponenter, sammansatta och behandlats var för sig. Vissa system och komponenter system

286 Bilaga 7

komponenter har behandlats särskilt. Uppgifterna i denna redogörelse har hämtats från branschlitteratur och från diskussioner med i branschen f verksamma personer. Källor har som regel ej särskilt angivits.

1 Komponenter och system inom vvs-området

1.1 Allmänt Definitioner. Vvs-installationerna består av ett antal system. Dessa kan normalt uppdelas i ett antal delsystem med egna funktioner. Ett luftbehandlingssystem kan t ex indelas i tilluftsystem och frånluftsystem. Denna indelning kan drivas olika långt. En värmepanneinstallation t ex kan indelas i olje- och förbränningssystem, pannenhet, rökgassystem med skorsten samt värmevattensystem. Olje- och förbränningssystemet kan vidare indelas i systemet för oljeförvaring, systemet för oljedistribution och systemet för förbränning. Beroende på storleken av systemet och dess principiella uppbyggnad kan man vid denna uppdelning i mindre delar komma så långt att det betraktade delsystemet utgörs av en enda sammansatt komponent. Går man ytterligare ett steg i uppdelning kan man säga att vvs-installationerna är sammansatta av ett antal komponenter, varor med varierande grad av komplexitet. Ett rör är exempel på en produkt som används i en ws-installation utan någon förädlingsgrad utöver den det erhållit vid tillverkningen på fabrik. Med hjälp av ett antal arbetsmoment på byggplatsen kapning, fogning, upphängning - och vissa varor upphängningsdon, fogmaterial - erhålls en rörledning m en systemdel. Vissa arbetsmoment kan flyttas till en fältverkstad eller en central verkstad. Rörledningar kan komma till arbetsplatsen som förtillverkade enheter. En ventil är ett annat exempel på produkt som används i en vvs-installation utan att undergå någon bearbetning på arbetsplatsen. Här är det dock fråga om en relativt komplicerad komponent med speciell funktion. Ventilen har hög förädlingsgrad, men inget av arbetsmomenten som krävs för dess framställning kan lämpligen flyttas från tillverkarens verkstad. Många av dessa komponenter kan byggas samman med andra komponenter redan hos tillverkarna och bildar då mer eller mindre komplicerade funktions- eller leveransenheter. Ventiler förses tex ofta vid tillverkningen med påbyggda ställdon, avsedda för automatisk manövrering av-ventilerna. Industrialisering av vvs-branschen innebär i princip att tillverkning, montering m m flyttas från själva byggplatsen till en plats där arbetet utförs industriellt med tillhjälp av rationella maskiner och under industriella former. Detta i sin tur medför att man vid industrialiseringsprocessen framställer mer eller mindre sammansatta produkter. Det vore därför fördelaktigt att i denna redogörelse kunna göra en strikt uppdelning av produkterna med utgångspunkt i system, systemdelar, sammansatta komponenter och varor. Detta är dock svårt eftersom gränsen mellan systemdelar och sammansatta komponenter samt mellan

Bilaga 7 287

sammansatta komponenter och enkla komponenter är svår att dra. Övergången mellan grupperna är flytande och varierar från en typ av utrustning till en annan. Därtill kommer de sammansatta komponenter, där vvs-utrustningen endast utgör en del, tex installationsväggar och volymelement. för den tekniska utvecklingen inom ws-området Redogörelsen kommer trots detta att följa denna indelning även om den av praktiska skäl tas i omvänd ordning och inleds med utvecklingen på komponentsidan. Efter ett allmänt avsnitt med denna indelningsgrund kommer och styrsystem. Även redogörelser för rörsystem, luftbehandlingssystem i komponenter, sammansatta komponenter och där följs indelningen och komponenter samt förtillverkade rörensystem. Speciella system heter, vägg- och volymelement behandlas under separata rubriker. Komponenter. En del varor inom vvs-branschen har använts i praktiskt skick sedan lång tid tillbaka. De vanliga stålrören och taget oförändrat är exempel på sådana produkter. De flesta varorna har giutjärnsrören emellertid undergått en kontinuerlig utveckling. Komponenternas eller förbättras. De blir mindre, lättare och prestanda verkningsgrad enklare att montera och ansluta. Drift och underhåll underlättas. har till stor del skett hos tillverkarna. Detta är Utvecklingsarbetet naturligt med tanke på att dessa bäst känner till produktens egenskaper, tillverkningsmetoder, materialegenskaper o d. Det finns dock en viss risk att man vid detta utvecklingsarbete inte tillräckligt beaktar att i den totala kostnaden för komponenten ingår kostnader för montering, drift, underhåll samt avskrivning. Komponentens livslängd har stor betydelse. Dessutom kan andra parters arbete och kostnader komma att påverkas. l-lelt nya komponenter eller komponenter med nya konstruktionselement är relativt sällsynta. Några exempel kommer att behandlas under avsnitten om de olika systemen. Oavsett om utvecklingen sker genom att befintliga komponenter förbättras eller nya tillkommer, så innebär detta att antalet varianter ökar. De äldre produkterna har en tendens att leva kvar och det finns många områden där rikedomen på varianter är besvärande. Skälet till att äldre modeller bibehålls kan vara att de behövs för reparations- och underhållsarbete eller att de nya varianterna helt enkelt inte har slagkraft armatur och sanitetsarmatur har en nog att slå ut de äldre. För teknisk verkställts inom VVS-Tekniska Föreningen med syfte att utredning undersöka om det finns möjligheter att på det ena eller andra sättet åstadkomma en variantbegränsning. Denna utredning kunde dock inte komma fram till förslag, trots alla medverkandes och några konkreta uppgiftlämnares försäkran om betydelsen av en variantbegränsning. Leveranr- och funktionsenheter. Det finns idag en tydlig tendens till att allt fler produkter sammansätts av ett antal olika komponenter redan hos tillverkarna. Härigenom vinner man åtskilliga fördelar. Genom att föra över vissa arbetsmoment från byggplatsen till verkstaden kan större delen av monteringsarbetet bedrivas under verkstadsmässiga former. Arbetet inskränker sig till att man placerar enheten på på byggplatsen avsedd ansluter den till aktuella system. Risken för plats och därefter

288 Bilaga 7

felkopplingar är eliminerad. Det går snabbt att montera och ansluta på arbetsplatsen. De ingående komponenterna är anpassade för varandra och ofta provade med avseende på funktion och utförande. Dessutom tillkommer att lönerna normalt är lägre vid tillverkning i verkstad än vid monteringsarbete på byggplatsen, vilket i princip medverkar till en kostnadssänkning. Ett av de äldsta exemplen på sammansatta produkter är tvättställen, som sedan 50-talets början har levererats med påmonterad blandare. Idag levereras kompletta leverans- och funktionsenheter i mycket stor utsträckning. Med hänsyn till komponenternas storlek begränsas utvecklingen ofta av att enheterna måste kunna transporteras och hanteras. Alla sammansatta komponenter som på ena eller andra sättet skall fungera tillsammans behöver dock inte alltid levereras och monteras som en enda enhet. Det finns exempel på paketleveranser där utrustningen av praktiska skäl inte kan föras samman, men där de olika komponenterna utgör en funktionsenhet. Som exempel kan nämnas vissa expansions- och säkerhetssystem för värmeinstallationer samt mängd till-

en produkter

i hörande styrutrustningssidan. Det är som ovan antytts möjligheten att kunna och transportera hantera enheterna som begränsar storleken. Därigenom har man kommit så långt att man i en eller ett fåtal leveransenheter kan leverera praktiskt taget ett helt system. Priserna på de olika leverans- eller funktionsenheterna beror på kapacitet, storlek o d. Kostnaden för transport på byggplatsen, montering på avsedd plats och anslutning till olika system kan beräknas. Även kostnaden för material och arbete för de delar av ws-installationen som ersätts av leverans- eller funktionsenheten kan beräknas. Däremot visar , . det sig i de flesta fall mycket svårt att få reda på hur mycket billigare eller dyrare byggnadsarbetena och andra arbeten blir. Det gör att det är praktiskt taget omöjligt att få fram jämförbara kostnader för platsbyggda och fabrikstillverkade enheter. Kostnadsjämförelsen kan dessutom försvåras av att den fabrikstillverkade enheten eventuellt inte har exakt samma prestanda eller funktion som den platsbyggda. Vissa av fördelarna med fabrikstillverkade enheter är för övrigt svåra att omsätta i pengar, tex frånvaro av felkopplingar, bättre kvalitet och snabbare arbete på byggplatsen.

1.2 Rörsystem Rörledningarna förbinder olika delar av ws-installationerna. De kommer därvid att passera eller löpa parallellt med väggar och bjälklag. Med hänsyn till i huvudsak estetiska synpunkter var det till för några år sedan vanligt att rörledningarna förlades dolda i slitsar eller ingjutna. Att montera rörledningarna dolda medför dock avsevärda komplikationer. Under uppförandeskedet inträffar samordningsproblem i och med att byggnads- och installationsarbetet måste ske samtidigt. Vid reparationer måste byggnadens ytskikt genombrytas och väggar eller bjälklag bilas upp.

Bilaga 7 289

Med hänsyn till detta är det därför naturligt att man i allt större utsträckning lägger rörledningarna friliggande eller åtkomliga. Rören är synliga, men detta accepteras. Detta gäller inte enbart vid yttervägg värmestammar utan också va-ledningar och för övrigt också förlagda ventilationskanaler. I sjukhus och andra offentliga lokaler ligger ofta installationerna fullt synliga i tak och korridorer och liknande utrymmen. undertak och får billigare och enklare installationer, som Man slopar dessutom är enkla att underhålla och reparera. är utformad så att det skall bli betydligt enklare och Va-byggnormen att förlägga vattenledningarna friliggande eller åtkomliga. Detta billigare har inneburit att man idag oftast förlägger rörledningar för vatten åtkomliga. I installationsväggar och i samband med förtillverkning kan rörledatt rör eller skarvar är åtkomliga utan ningar kläs in under förutsättning att byggnadens ytskikt förstörs vid en inspektion eller reparation. En annan metod är att förlägga rörledningarna i tomrör, som är och väggar. Det kräver att man har mjuka rör. ingjutna i bjälklag Tomrören består av ingjutna rör av spiralfalsad stålplåt. Rörledningarna består av mjuka stålrör eller kopparrör eller av gummi- eller plaströr, som skjuts in i tomrören och kopplas till olika apparater i luckförsedda ursparingar i väggarna. Vid ett läckage rinner vatten i de lutande tomrören till en grop i källaren, som innehåller alla till huset inkommande rörledningar. Gropen är försedd med golvbrunn. För avloppsrörledningar är inte kraven så stränga, att rören inte kan ingjutas. I de byggnader där man idag använder tomrörsmetoden gjuts avloppsrören in i väggarna. Till för några år sedan var alla rör styva och av stål, koppar gjutjärn, betong o d. Vid riktningsförändringar måste rören bockas eller förses med en rördel som normalt krävde två fogar. Under senare tid har man i allt större utsträckning börjat använda mjuka rör för vattenled- Till en början användes uteslutande mjuka kopparrör som ningar. normalt var försedda med en mantel av plast. Senare har man börjat även mjuka stålrör. Dessa är normalt elförzinkade för att motstå utnyttja korrosion och ofta försedda med skyddsmantel av plast. Idag utnyttjar man också rör av förnätad polyetenplast (PEX) eller gummi. De som användes vid de första värmeinstallationerna har dock gummirör visat sig vara mindre lämpliga för dessa installationer. Gummirören är täta mot vatten, men däremot inte mot luft. Syre diffunderade därför in till värmevattnet och medförde att radiatorerna mycket snabbt rostade sönder. Genom att utnyttja dessa mjuka rör kunde en helt ny monteringsteknik användas. l början lades rören i spår i bjälklaget eller göts in i överbetong. l och med att rören levereras i rullar behöver de endast fogas till stamledningen eller ett fördelningsdon och till platsutrustningen, t ex radiatorn. Senare har man i allt större utsträckning börjat förlägga de mjuka rören i lister eller slitsar utefter väggarna eller i tomrör. Detta innebär att rörledningarna och platsutrustningen på våningsplanen kan monteras utan att byggnadsarbetena störs. Tiden för monteringen är

290 Bilaga 7

kort. Normalt kan värmevatten till vattenradiatorerna kopplas in tidigt, ; vilket är en stor fördel. När styva rör användes, förlades stamledningarna till värmesystemet utefter ytterväggarna, där radiatorerna är placerade. Vid mjuka rör förläggs stamledningar centralt i byggnaden. Från speciella fördelningsdon leds vatten fram till de olika förbrukningsställena. Plast är en gemensam benämning på en hel grupp av nya material. Plast används som material i rör, isolerings- och ytbeklädnadsvaror samt olika komponenter, såsom golv- och väggbrunnar, cisterner o d. De normalt använda plaströren är lättare än metallrören för motsvarande arbetsområden. De har glatt yta, vilket ger lågt strömningsmotstånd och minskar risken för avlagringar. En del av plaströren är böjliga. Fogningstekniken är annorlunda än den som gäller för metallrören. Den är normalt inte komplicerad, men det krävs att man noggrant följer anvisningar gällande renhet, limtyp, temperatur o d för att resultatet skall bli det avsedda. Plastmaterialen är resistenta mot många kemikalier. Många av plaströren är känsliga för yttre påverkan och höga eller låga temperaturer. De flesta har en hög längdutvidgningskoefficient, vilket måste beaktas vid konstruktionen och monteringen av rörledningen. Speciell hänsyn måste tas till deras brännbarhet. Plaströren har vidare lägre ljuddämpning än metallrören. I början beaktades inte alltid dessa egenskaper, även om materialdata var kända eventuellt med undantag för hur egenskaperna kunde ändras efter lång tids användning i olika omgivningar. Man utnyttjade i stort sett samma konstruktionsprinciper och monteringsmetoder som för rörledningar av metall innan man lärt sig den teknik och speciella de begränsningar som gäller. Ett speciellt problem i samband med plaströrs användning var och är kopplingarna och deras funktion och beständighet. De olika plastmaterialen kräver ofta speciella typer eller varianter av kopplingar. Här pågår fortfarande ett utvecklingsarbete. Idag är dock kunskapen om plaströren och deras användning bättre och de förekommer i stor utsträckning. De används i huvudsak för rörledningar i va-installationer, hittills mest för avloppsrörledningar. Vidare förekommer plast som material i va-rörledningar i mark och som skyddsrör i kulvertledningar. Under senare tid har man även fått fram plastmaterial som kan bli användbara även för varmt vatten. Skummad plast har dålig värmeledningsförmåga och utnyttjas därför som isolervara. Vissa plastmaterial tål emellertid inte allt för höga temperaturer. Plastisolering används för rörledningar och kulvertledningar samt komponenter. Plastfolier, plastplåt, plastband och plasttejp används som ytbeklädnad på isolering. Under senare tid har plast även använts som material i cisterner beroende på dess goda korrosionsbeständighet. Det finns expansionskärl utförda av ren termoplast. Oljecisterner kan utföras endera av plastbelagt stål eller armerad härdplast. Plast används vidare i en mängd olika varor, t ex golv- och väggbrunnar och som material för konstruktionsdetaljer i produkter av andra material. En bild av utvecklingen kan fås av nedanstående tabell som visar den

sou 1974:48 Bilaga 7 291

årliga produktionen hos en tillverkare av rör av PVC under åren l966-197 l. Siffrorna anger index för produktionen i ton/år.

1966 1967 1968 1969 1970 1971

Produktion av PVC-rör (lndex 1969=100) 19 57 81 100 83 80

Innan plaströren kom använde man nästan uteslutande gjutjärn i avloppsrör inomhus. Idag är plast det vanligaste materialet. Man beräknar att plasterna PEH och PVC samt gjutjärn har följande procentuella fördelning:

PEH 20 % PVC 50 % Gjutjärn 30 % 100 70 Rör av gjutjärn har bättre bullerdämpning än rör av plast. Gjutjärnsrören har därigenom fått förnyad aktualitet. I många fall har man börjat använda kända material för - sett från vvs-teknisk - ändamål. synpunkt nya Som exempel kan nämnas de mjuka kopparrören och stålrören. Genom lämpligt materialval och lämplig värmebehandling erhålls rör som kan levereras i ring och är enkla att böja, i vissa fall utan verktyg. Ett annat känt material som kommit till användning inom vvsbranschen är det rostfria stålet. Det används i vissa rörledningar, vattenvärmare och värmeväxlare. Man utnyttjar här det dyrare materialets goda korrosionsegenskaper och kan välja tunnare gods. Värmesystem. I och med att de mjuka rören började användasi värmesystemen har man i stor utsträckning börjat utnyttja ettrörssystem. Det innebär att värmevattnet passerar fler än en radiator i serie i de olika kretsarna. Vid normala tvårörssystem passerar värmevattnet parallellt genom radiatorerna och framledningstemperaturen är konstant till alla radiatorerna, som är dimensionerade för samma temperaturfall på värmevattnet. I ettrörssystemen kommer de i strömningsriktningen senare placerade radiatorerna att få lägre framledningstemperatur. Ettrörssystemen är normalt något mer komplicerade att beräkna än tvårörssystemen. Injusteringen måste ske med större noggrannhet. Men ettrörssystemen är enklare till sin uppbyggnad och enligt vissa uppgifter billigare. De används för det mesta vid elementbyggande och även vid platsbygge. Helt nya komponenter eller komponenter med nya konstruktionselement är som ovan påpekats under det allmänna avsnittet relativt

sällsynta. Ett exempel, som kan nämnas, är Bahcos SOZ-skrubber. De

flesta komponenterna har dock kontinuerligt utvecklats i större eller mindre omfattning. Tidigare fanns tex värmepannor av stålplåt eller i gjutet utförande. Större pannor försågs ofta med rökgasfläktar. För att öka värmeöverföringen försågs vissa typer med en konvektionsdel av

292 Bilaga 7 SOU l974:48

tuber genom vilka rökgasen passerar, tornpannor. Numera har man börjat utnyttja övertryckseldade pannor. Dessa har ofta cirkulär eldstad och en -.: konvektionsdel bestående av runt eldstaden placerade rör eller spalter genom vilka de heta rökgaserna passerar. Det är brännarens fläkt som ger övertrycket i eldstaden och trycker ut rökgaserna genom skorstenen.

Övertryckseldning ger principiellt bättre förbränning i och med att man mm,-

på ett enklare sätt kan kontrollera förbränningsförloppet. De tidigare pannorna uppfyllde normernas krav om att de enkelt skulle kunna arrangeras för eldning med fast bränsle. För de cirkulära, övertryckseldade pannorna måste man bygga en relativt utrymmes- : krävande förugn och förse dem med rökgasfläkt för att det skall vara möjligt att elda med fast bränsle. Detta krav kan endast med svårighet uppfyllas i många av de pannrum som byggs idag. För 20 år sedan tävlade man om att få ner rökgastemperaturen till

omkring l60°C, detta för att få så god verkningsgrad som möjligt. Idag

accepteras högre temperatur, 200-230°C. Man får därvid något sämre verkningsgrad. Förbränningsförloppet blir dock mindre känsligt och risken för korrosion och sotbildning mindre. Nedan följer en sammanställning över vissa data för olika panntyper, dels från 1955, dels från 1970.

Tabell B 7:1. Jämförelse av utveckling av pannor 1955-1970. Pannorna har följande beteckningar: S Självdragspanna av lådtyp. HEL Panna med rökgasñäkt (högeffektpanna). Utrymme för fläkt är inte inräknad. Ö Övertryckseldad panna med cirkulär eldstad. HET Tornpanna, övertryckseldad eller försedd med rökgasfläkt. Vanligen är brännare placerade på toppen.