Värme- och sanitetsbranschen : en ekonomisk strukturanalys med särskild hänsyn till distributionsproblemen

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1955:49 Socialdepartementet

VÄRME- OCH SANITETS BRANSCHEN En ekonomisk strukturanalys med särskild hänsyn till distributionsproblemen PÅ BYGGNADSMATERIALUTREDNINGENS UPPDRAG U T F Ö R D AV PER

HOLM

Stockholm

»tätens offentliga utredningar Kronologisk

i. Lag om jorbrukskasserörelsen m. m. Kihlström i6o s. J o . 2. Stöd åt denaindre och medelstora skeppsfarten. Idun. a8os. H . 3 o. 4. Nordisa post- och teletaxor. Idun. 37 s. U . 5. Prissättninga på jordbruksprodukter. Bilaga 1. Marcus. 101 s. Jo. 6. Vattenvårda. Haeggström. 133 s. J o . 7. Det mindreordbrukets möjligheter att uppnå bättre lönsamhet. Berlingia Boktryckeriet, Lund. 40a s. J o . 8. Tvätt. KihLröm. 368 s. S. 9. Frågan om a tsinlösen av stamaktierna i LKAB. Marcus. 181 s. Fl. 10. Vidlyftiga ittegångar. Norstedt. 72 s. J u . 11. Psykologisk itbildning och forskning. Idun. 324 s. E . 12. Rationalise ng av sjukhusdriften. Kihlström. 283 s. I. 13. Utlandstraiaktionerna och den svenska ekonomin. Av B. M e telius. Idun 245 s. F i . 14. Yrkesskoloras handelsundervisning m. m. Marcus. 489 s. E . 15. Detaljdistriutörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distribuon av elektrisk kraft. Kopparbergs och Gävleborgs län. Kihlstim. 47 s. K. 16. Pris och pmation i handeln. Idun. 478 s. H . 17- Sekretessen id förundersökning i brottmål. Kihlström. 92 s. I. 18. Undersöknigar rörande små avloppsreningsanläggningar. Victor Pettrson. 105 s. I. 19. Administravt rättsskydd. Kihlström. 104 s. J u . 20. Det döva bmeti språk- och talutveckling. Idun. 88 s., 2 pl. E . 21. Tekniska sklutbildningen. Idun. 592 s. E . 22. Detaljdistriutörerna samt deras råkraftkostnader och priser vid distributiorav elektrisk kraft. Västernorrlands, Jämtlands och Västerbottes län. Kihlström. 60 s. K. 23. Busslinjeutidningen. 2. Betänkande rörande översyn av vissa bestämmelsr i 1940 års förordning angående yrkesmässig automobiltrahkn. m. jämte förslag till lag angående företag, som driva yrkesiässig trafik med omnibus. Katalog och Tidskriftstryck. 142 ;K. 24. Ny bagerilz. Arbetstidsutredningens betänkande. 6. Beckman. 98 s. S.

förteckning

25. Finanspolitikens ekonomiska teori. Av B. Hansen. Almqvist & Wiksell, Uppsala. 403 s. FL 26. Flygfotogrammetrisk verksamhet. Gummesson. 216 s., 5 kartor. Jo. 27. Förslag till ny förordning om erkända arbetslöshetskassor m. m. Norstedt. 264 s. S . 28. Samlingslokaler. Beckman. 190 s., 14 s. pl. S. 29. Samhället och barnfamiljerna. Idun. 294 s. S . 30. Tjänstebostäder. Idun. 266 s. C . 31. Skolväsendets lokala och regionala ledning samt lärartillsättningen. Kihlström. 582 s., 3 kartor. E . 32. Allmän pensionsförsäkring. Norstedt. V I I I , 476 s. H . 33. Nordiska vägtrafikbestämmelser m. m. Idun. 155 s., 3 s. pl. U . 34. Arbetskraftsbehovet inom offentlig verksamhet. Idun. 266 s. S . 35. Hyresregleringens avveckling m. m. Gummesson. 165 s. J u . 36. Lag angående jordfästning och gravsättning m. m. Idun. 32 s. Ju. 37. Utredningshem. Beckman. 126 s. S . 38. Tobakshandelsregleringen. Katalog och Tidskriftstryck. 194 s. Fl. 39. Statsstöd för samlingslokaler. Idun. 128 s. S . 40. Räjongplanens fullföljande. Kihlström. 112 s. J u . 41. Arbetarskyddsstyrelsen och yrkesinspektionen. Kihlström. 172 s. S . 42. Luftfartslag. Norstedt. 238 s. J u . 43. O m riksbankens sedelutgivningsrätt och därmed sammanhängande penningpolitiska frågor. Idun. 160 s. F l . 44. Betänkande med förslag till läkemedelsförordning. Victor Petterson. 496 s. I. 45. Konkurrens och priser. Marcus. 219 s. H. 46. Besittningsskydd för hyresgäst. Idun. 21 s. J u . 47. Kyrkomötets grundlagsenliga befogenheter m. m. Kihlström. 322 s. E . 48. Nya skatteskalor. Idun. 130 s. FL 49. Värme- och sanitetsbranschen. Av P. Holm. Victor Petterson. 344 s. S .

A n m . O m sä:kild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm. Bokstäverna med fetstil utgöra begynnelsebokstäverna till det departement, under lket utredningen avgivits, t. ex. E. = ecklesiastikdepartementet, J o . = jordbruksdepartementet.

STATENS O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1955:49 Socialdepartementet

VÄRME- OCH SANITETS BRANSCHEN En ekonomisk strukturanalys med särskild hänsyn till distributionsproblemen PÅ

BYGGNADSMATERIALUTREDNINGENS UPPDRAG UTFÖRD AV PER

HOLM

VICTOR PETTERSONS BOKINDUSTRI AKTIEBOLAG STOCKHOLM 1955

Innehållsförteckning

Skrivelse till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Socialdepartementet Skrivelse till Byggnadsmaterialutredningen

7 9

K a p . i. Undersökningens omfattning och inriktning

11 K a p . 2. V ä r m e - och sanitetsbranschen — en översikt Antal företag och produktionsvärde VVS-installationer i bostadshus. — N å g r a kostnadsuppgifter Vilka varuslag ingår i en VVS-installation?

18 18 22 23

K a p . 3. Branschstrukturen — Produktionen Marknadsstrukturen — en översikt Radiatorer Stålrör och stålrördelar Gjutna rör och rördelar Aducerade rördelar Värmepannor Gjutna värmepannor Smidda värmepannor Antalet tillverkade gjutna och smidda pannor Badkar Sanitetsporslin Armatur

28 28 31 35 38 41 42 44 44 45 45 48 49

Kap. 4. Branschstrukturen — Grosshandeln Inledning Antal företag, antal anställda och omsättning Lokalisering och m a r k n a d Företagens ålder Antal anställda och omsättning åren 1938—1950 Omsättningen per anställd inom de olika företagen 1948—1950 Lagerförsäljningen Säsongvariationer inom försäljningen Importen Sortiment Kundstrukturen Antal kunder, leverantörer och expeditioner

52 52 53 55 58 59 65 66 69 7° 7° 73 75

4 N å g r a sammanfattande synpunkter Konkurrensbegränsande avtal

76 80

K a p . 5. ;

Branschstrukturen — Installatörerna Inledning Organisationer Antal produktionsenheter, antal anställda och produktionsvärde Lager Konkurrensbegränsande avtal

81 81 82 82 87 88

K a p . 6. Integration och företagskontakter inom VVS-branschen Större företag eller organisationer med intressen i VVS-branschen Integration mellan företag inom VVS-branschen Företagskontakter inom VVS-branschen Vertikala konkurrensbegränsande avtal

> 90 91 93 94 94

K a p . 7. Avsättningsmarknadens omfattning och struktur Den a l l m ä n n a marknadsutvecklingen Avsättningsmarknadens omfattning och geografiska fördelning Den framtida efterfrågan p å branschens produkter — några siffror

95 95 98 1 101

K a p . 8. Priser och prispolitik 1938—1954 Prismaterialet Prisutvecklingen 1938—1954, en översikt Prisutvecklingen för olika varuslag Radiatorer Värmepannor Stålrör Aducerade rördelar Gjutna rör Sanitetsporslin Badkar Grossisternas inköps- och försäljningspriser Priser till olika konsumentgrupper Avslutande synpunkter K a p . 9. Distributionsvägar och distributionskostnader — en teoretisk analys Problemet Distributiva funktioner i olika distributionsled S a m b a n d e t mellan kostnader och distribuerad varukvantitet Försäljning respektive inköp Lagring Hantering N å g r a slutsatser rörande inköps- och lagerkostnader Transporter Distributionskostnader vid olika distributionsvägar — några modellexempel Inledande synpunkter

J

J

1 IO

Q7 7 1 108 r JJ 3 I l H x lI 5 l I 1 x 1

II6 l l

l 7 II 9 I2 ° ll

l

1 I2

x

J 2

5 °

1 128 J J

I28

I 3° 1 *32 l l 2 3 r x 37 x I 4° x ! 2 4 J J 45 1 149 J x 49

5 F ö r u t s ä t t n i n g a r n a för kalkylerna K o s t n a d e r n a vid olika distributionsvägar E n översikt av kalkylresultatet Samtliga funktioner — en jämförelse K o s t n a d e r n a för olika distributionsled Detaljanalys för olika funktioner Avslutande synpunkter

152 157 157 162 163 165 170

K a p . 10. Distributionsvägar — Leveransernas storlek och sammansättning — E n empirisk analys 173 A n v ä n d a distributionsvägar — en översikt 173 Distributionsvägen över grossist 174. Distributionsvägarna via installatör till byggnadsplatsen 177 Leveransvägar och leveransernas struktur vid ett bostadsbygge 180 Rörgrosshandeln; ordernas storlek och sammansättning — resultat från en stickprovsundersökning IQ2 Expeditionernas storlek 193 Expeditionernas sammansättning av varor och artiklar 197 M a r k n a d s a r g u m e n t för val av distributionsvägar 201 Försäljning över grossist 201 Leveransvägar 203 Distributionsvägarnas bundenhet 207 K a p . 11. Distributionskostnader 209 Kostnadsanalysens omfattning 209 Prestationsbegreppet vid distributionskostnadsanalyser 210 Grossisternas kostnader 212 Ett grossistföretags kostnader — ett exempel 212 Kostnadsbegreppet 213 Kostnader och omsättning 213 Kostnadsslag 214 Kostnaderna fördelade p å funktioner 215 Omsättning, bruttointäkt, kostnader och rörelseresultat — några synpunkter p å grossistföretagens ekonomi under åren 1937—1951 217 Bruttointäkt, kostnader och bruttoöverskott 217 Omsättning samt vissa redovisade kostnader åren 1950 och 1951 222 Det ekonomiska resultatet inom rörgrosshandeln åren 1937—1950 226 Sammanfattande synpunkter 232 Expeditionernas storlek och grossistföretagets kostnader 232 Fabrikantens distributionskostnader — ett exempel 234 Försäljningskostnader 235 Kostnader för lager, expedition och transporter 237 Fabrikantens totala distributionskostnader 238 Installatörernas distributionskostnader 239 Distributionskostnaderna totalt inom olika led och för olika distributiva funktioner . . 241 K a p . 12. Transportkostnader samt lokalisering av produktionsenheter och lager Allmänna synpunkter M a r k n a d och transportkostnader för radiatorer 1938 och 1948 Undersökningens uppläggning och omfattning

244 244 245 245

6 Fabrikernas läge och storlek 1938 och 1948 245 Avsättningsmarknaden 1948 245 Fabrikernas avsättningsområden 247 Varifrån tar olika landsdelar sina radiatorer? 247 Transportkostnader och marknadsuppdelning. Kalkylmetod 249 Alternativ för marknadsuppdelning och produktionsvolym 250 Transportkostnaderna enligt de tre alternativen 253 Transportkostnader samt lokalisering av ett varierande antal produktionsenheter under olika förutsättningar rörande avsättningsmarknadens storlek 254 K a p . 13. Synpunkter och rekommendationer 263 K a n distributionskostnaderna sänkas? 263 Distributionsproblem, som utredningen aktualiserat 264 Oekonomisk orderstruktur 264 Installatörernas planering bristfällig 265 Prispolitiken hos fabrikanter och grossister: otillräcklig prisdifferentiering 265 Distributionsvägarnas b u n d e n h e t 266 Lagrens lokalisering och utrustning 266 Standardisering — förpackningar 267 Rekommendationer 267 Undersökningar av kostnaderna i olika led 268 Ny prispolitik — prisdifferentiering och ökad frihet att välja leveransväg 269 Lagren: lokalisering — storlek — utrustning 272 Standardisering — enhetsförpackningar 274 Installatörernas planering — V a d betyder rationaliseringen av byggnadsplatsen för rationaliseringen av distributionen 275 Är samköp en utväg att minska materialkostnaderna? 276 Övriga problem, som aktualiserats av utredningen 278 Marginaler och vinster inom rörgrosshandeln 278 De m å n g a små installationsföretagen 279 Säsongutjämningen 280 Installatörernas kalkyleringsprinciper 280 Utvecklingstendenser — Avslutande a n m ä r k n i n g a r 281 Bilagor: Bilaga till kapitel 1 Förteckning över varugrupper och varuslag kapitel 4 Frågeformulär för grosshandeln med värme- och sanitetsartiklar. . kapitel 7 Beräkning av bostadsbeståndets utrustningsstandard 1950 kapitel 8 Prisuppgifter för olika varuslag. Tabeller kapitel 9 Distributionskostnadskalkyler. Tabeller kapitel 10 K o d för gruppering av varuslag kapitel 10 Detaljredovisning av leveranser till ett bostadsbygge. Tabell B 10/2 kapitel 11 Procentuell fördelning av kostnaderna p å kostnadsställen kapitel 12 Radiatorkonventionens leveranser. Tabell B 12/1

285 290 298 299 317 329 330 333 334

Tabellförteckning

335 Förklaring av i tabellerna a n v ä n d a tecken

339 Bildförteckning

34°

Litteraturförteckning

/

Till Herr Statsrådet och Chefen för Kungl.

Socialdepartementet

Byggnadsmaterialutredningen får härmed till Herr Statsrådet överlämna en av fil. lic. Per Holm för utredningens räkning utförd undersökning rörande värme- och sanitetsbranschens ekonomiska struktur med särskild hänsyn till distributionsproblemen. Undersökningen överlämnades i preliminärt skick till utredningen redan hösten 1953 och låg till grund för ett antal diskussioner samma år mellan utredningen och representanter för branschens grossister och installatörer samt för rörarbetarna och vissa byggherrar. Utredningen erinrar om att på dess hemställan monopolutredningsbyrån inom kommerskollegium har undersökt förekomsten av konkurrensbegränsande samverkan inom branschen och publicerat följande redogörelser: Radiatorkonventionen (Kartellregistret 1951:7—8), Diskbänksfabrikantföreningen (Kartellregistret 1953: 5—6) och Svenska Rörgrossistföreningen (Näringsfrihetsfrågor 1955: 4). Utredningens eget ställningstagande till förhållandena inom värme- och sanitetsbranschen med ledning av Holms och monopolutredningsbyråns undersökningar skulle ha redovisats i det av utredningen planerade slutbetänkandet. Så kommer emellertid icke att ske, enär utredningen under år 1954 erhöll departementschefens föreläggande att icke upptaga de därmed förbundna arbetsuppgifterna. Mot utredningens beslut att av anfört skäl icke fullfölja sina arbetsuppgifter har ledamoten herr Persson reserverat sig. Herr Persson har ansett, att utredningen hade bort göra framställning till departementschefen om att erhålla tillräckliga medel för utredningsuppdragets slutförande. Stockholm den 13 december 1955. R I C H A R D

S T E R N E R

LAUR FRANZON

HJALMAR OLSON

IVAR OLSSON

SET PERSSON

ERIK WIHLBORG

B. W. ÅKERMAN

/ Just Gustavsson

i

9 Till Byggnadsmaterialutredningen

Byggnadsmaterialutredningen har uppdragit åt mig att undersöka produktion och distribution av de byggnadsmaterial, som användes vid installationer av vatten-, värme- och sanitetsanläggningar i byggnader. Efter slutfört arbete får j a g h ä r m e d överlämna föreliggande redogörelse. Arbetet, som utförts på deltid, har varit oväntat tidskrävande. U n d e r arbetets gång har emellertid utredningsresultaten fortlöpande delgivits byggnadsmaterialutredningen i form av muntliga föredragningar och skriftliga promemorior. Olika delavsnitt, exempelvis den i kapitel 4 redovisade undersökningen av rörgrosshandeln, h a r även under hand delgivits representanter för berörda grenar av branschen. Insamlingen av materialet var i huvudsak avslutat 1952, varefter en redogörelse u t a r b e tades och överlämnades till byggnadsmaterialutredningen i stencil i oktober 1953. Utredningsresultaten diskuterades av byggnadsmaterialutredningen vid s a m m a n träden i december 1953 med olika representanter för branschen. I den nu tryckta redogörelsen har, där så u t a n större omarbetningar kunnat ske, officiella statistiska data publicerade efter 1953 medtagits. Kapitel 13 har överarbetats med ledning av de synpunkter som framkom vid o v a n n ä m n d a sammanträde inför utredningen. I övrigt har i 1953 års redogörelse endast företagits en språklig överarbetning av texten. I samråd med byggnadsmaterialutredningen har utredningens tyngdpunkt förlagts till distributionsproblemen. H ä r a v följer att en likformig och fullständig kartläggning av hela det problemkomplex som berör produktion, distribution och installation av de studerade byggnadsmaterialen icke utförts. Detta hade dessutom varit en för stor arbetsuppgift för en m a n . Den genomförda begränsningen av undersökningen kan naturligtvis diskuteras. Syftet har emellertid varit att på några punkter utöver allm ä n n a synpunkter nå fram till ett sakmaterial, som kan ligga till grund för konkreta rationaliseringsåtgärder. Enligt givna direktiv har det emellertid icke varit min u p p gift att framlägga några konkreta förslag. D e n n a uppgift åligger byggnadsmaterialutredningen. De synpunkter som framföres i kapitel 13 har emellertid icke s a m m a objektiva karaktär som j a g hoppas präglar framställningen i övriga kapitel. J a g h a r ansett det lämpligt att där som underlag för utredningens ställningstagande framlägga några personliga värderingar och rekommendationer. Trots detta kanske det för många läsare kan synas som om de praktiska förslag, vari utredningen u t m y n n a r , är alltför allmänna och fåtaliga. Det bör d å erinras om att det största värdet av en utredning av detta slag ligger i de synpunkter och impulser den kan ge den stora g r u p p intresserade fackmän, som dagligen brottas med branschens rationaliseringsproblem.

io

De kan ha en helt a n n a n uppfattning än utredningsmannen om h u r problemen bör lösas. M e n om utredningen ger dessa av löpande arbete hårt trängda m ä n tillfälle till överblick, eftertanke och omprövning, nås sannolikt på kort tid större insatser och större förändringar än någon statlig utredning skulle kunna åstadkomma under åratals arbete. Det är min förhoppning att min utredning i denna mening skall ge fruktbara resultat. Vid utarbetandet av utredningen h a r j a g haft ett fortlöpande samarbete med kommerskollegii monopolutredningsbyrå. På byggnadsmaterialutredningens u p p d r a g har monopolutredningsbyrån undersökt konkurrensbegränsande samverkan inom VVS-branschen. J a g har därför avsiktligt underlåtit att mer ingående beröra dessa problem. E n utredning av denna karaktär kan icke utföras utan medhjälpare. J a g tackar ordföranden i byggnadsmaterialutredningens arbetsutskott ingenjör Hjalmar Olson för det sätt på vilket han entusiasmerat mig för arbetsuppgiften. H a n h a r visat en ovanlig förståelse för att en undersökning av denna karaktär alltid måste ta lång tid — enligt effektiva industrimäns uppfattning säkerligen en otroligt lång tid. Ett stort antal chefer och tjänstemän i olika branschföretag h a r varit vänliga att lämna uppgifter till utredningen och ställa dyrbar tid till utredningsmannens förfogande. J a g är dem alla stort tack skyldig för deras tålamod och tillmötesgående. Särskilt vill j a g här n ä m n a direktör L. E. Fosselius, direktör Sven Sjölander, ingenjör E. Wiberg och direktör Per Östberg, vilka samtliga vid flera sammanträden visat stort tålamod inför mina närgångna frågor. Civilekonomen Bertil Björk har varit mig behjälplig med insamling och bearbetning av materialet och en ovärderlig sparringpartner vid otaliga diskussioner om distributionsekonomi. Till slut tackar j a g alla de medarbetare, som under de gångna åren hjälpt mig med statistiska bearbetningar, manuskript och korrektur och därvid särskilt fru Bibbi Berg för hennes ambition och aldrig sviktande intresse. Stockholm i september 1955 PER

HOLM

11 FÖRSTA KAPITLET

Undersökningens omfattning och inriktning

Husbyggnadsindustrien kan betraktas som en sammansättningsindustri för en rad hel- och halvfabrikat tillverkade av ett stort antal industriföretag som sinsemellan har mycket olika karaktär. 1 Kostnaderna för ett husbygge kan sammanföras i tre grupper: materialkostnader, arbetslöner och övriga kostnader. I den sista posten ingår då bl. a. utgifter för administration (huvudsakligen löner), ränta under byggnadstiden och arkitektarvoden. Materialkostnadernas andel av de totala byggnadskostnaderna varierar givetvis från fall till fall och från tidpunkt till tidpunkt beroende på hustyp, byggnadssätt och priserna på produktionsfaktorerna. 2 Som exempel kan nämnas, att i ett bostadshus av traditionell typ fördelade sig byggnadskostnaderna år 1954 på följande sätt: 3 Byggnadskostnad i % Material 50 Arbetslöner 30 Övriga kostnader (administration, räntor, arkitektarvoden etc.) 20 Totalt

100 Åtgärder i syfte att sänka byggnads- och därmed bostadskostnaderna bör uppenbarligen inriktas både på att sänka kostnaderna för det egentliga byggnadsarbetet och att sänka priserna på den av byggnadsindustrien använda materialen. Byggnadsmaterialutredningens uppdrag berör det sistnämnda problemet. Arbetsuppgiften är 1 Begreppet byggnadsindustri omfattar traditionellt såväl anläggnings- som husbyggnadsarbete. Anläggningsarbeten (t. ex. vägar, kraftverk och hamnar) faller praktiskt taget helt utanför ramen för detta arbete. Ett gränsfall utgör vatten- och avloppsanläggningar utomhus. Material för dessa produceras och försäljes i viss utsträckning av företag som ingår i denna undersökning. 2 Tengvik har, per den 1/1 1948, beräknat materialandelen för bostadsstyrelsens dåvarande åtta indexhus på lika många orter. För respektive hus var materialkostnadernas procentuella andel av byggnadskostnaderna 43, 50, 49, 51, 49, 49, 52 och 49 %. (Se Tengvik: Den svenska byggnadsmaterialmarknaden, SOU 1951: 35, s. 18, tabell 101, s. 19, tabell 102, samt textens. 15—19, där närmare uppgifter lämnas om husens karaktär.) Jämför även Bertil Sundberg: Bostädernas byggnadssätt och kostnader 1910—1953. Kungl. Bostadsstyrelsen 1953 (stencil). Sundberg redovisar relativt utförliga uppgifter för olika publicerade index i fråga om såväl husens konstruktion och kvalitet som använda vikter (s. 22—24). Han anger för 1/1 1950 följande siffror för materialkostnadernas relativa andel av byggnadskostnaderna enligt olika index (s. 25). Flerfamiljshus av sten: A. 65,5, B. 54,5. G. 54,5, D. 54,5; Enfamiljs trähus: E. 65,0, F. 62,5, G. 52,5, H. 62,0, I. 60,5. Härvid är C. ett index sammanvägt av de åtta hus som redovisats separat av Tengvik. Procenttalens storlek beror bl. a. på hur pass fullständigt "övriga kostnader" redovisats. I textens tablå har bland dessa inräknats även byggherrens kostnader. 3 Enligt uppgifter från bostadsstyrelsen 1955. Siffrorna är beräknade med ledning av styrelsens byggnadskostnadsindex som avser ett stenhus av genomsnittlig standard uppfört 1950—1951.

mycket omfattande och differentierad. Materialsidan består således av flera h u n d r a produkter tillverkade inom industrigrenar med så olika produktionsteknik som j ä r n verken, verkstadsindustrien, jord- och stenindustrien, träindustrien, pappersindustrien och kemisk-tekniska industrien. Byggnadskostnaderna är beroende av effektiviteten hos företagen inom varje sådan industriell sektor och hos de handels- och installationsföretag som samarbetar med industriföretagen vid varornas distribution till byggnadsplatsen. Den föreliggande undersökningen skall begränsas till att studera produktion, distribution och installation av de material som användes för vatten-, värme- och sanitetsanläggningar i husbyggnader. 1 I bostadshus svarar dessa installationer normalt för 12 å 18 % av de totala byggnadskostnaderna. 2 Motsvarande materialkostnader utgör mindre än io % av byggnadskostnaderna. Sänktes materialpriserna till hälften, skulle således vid i övrigt oförändrade förutsättningar de totala byggnadskostnaderna icke sjunka med mer än 5 % och bostadskostnaderna eller hyrorna endast med ett p a r procent. Men det årliga produktionsvärdet av utförda installationer var år 1954 över 700 miljoner kronor och värdet av använd material utgjorde nära 500 miljoner kronor. 3 U r nationalekonomisk synpunkt skulle därför varje procents sänkning av materialpriserna betyda att produktionsresurser motsvarande ett årligt produktionsvärde av omkring 5 miljoner kronor friställdes. 4 Det har varit förenat med vissa svårigheter att fastställa både vilka varor och vilka företag som skall anses tillhöra VVS-branschen. Enligt den allmänna definition som givits ovan skall undersökningen omfatta de varor5 som användes vid installation av 1 För enkelhetens skull används i det följande förkortningen VVS-branschen ("vatten, värme och sanitet") som gemensam beteckning för de företag som producerar, distribuerar och installerar ifrågavarande material. VVS används även i betydelsen ventilation, värme och sanitet. 2 Se kapitel 2. 3 Se kapitel 2. 4 Förutsatt att prissänkningen var ett resultat av effektivare produktion eller distribution. I annat fall innebar den en motsvarande inkomstöverflyttning från producenter till konsumenter. 5 Vid klassificeringen av de studerade varorna måste praktiska synpunkter bli avgörande. Två grunder för klassificeringen synes lämpliga i detta sammanhang, å ena sidan likheten eller likvärdigheten ur konsumtionssynpunkt och å andra sidan enhetligheten ur tillverkningssynpunkt. I bägge dessa avseenden torde det endast vara i undantagsfall som varorna kan indelas i klart avgränsade grupper. Praktiska synpunkter — såsom tillgänglig statistik, praxis i form av enhetliga benämningar i kataloger och uppslagsverk — har i undersökningen fått avgöra grupperingen. Detta betyder i regel, att både konsumtionssynpunkter och tillverkningssynpunkter, ehuru i olika grad, legat till grund för uppdelningen. Följande grupper och beteckningar har använts i undersökningen. 1. Varuslag (material) är en relativt grov indelning huvudsakligen efter användningssätt, t. ex. i tvättställ, w . c , sanitetsarmatur, vattenarmatur, gasarmatur etc. 2. Varor. Här uppdelas varje varuslag huvudsakligen efter tillverkningsteknik, t. ex. badkar i gjutna badkar och badkar av pressad plåt, gjutna rör i muffrör och normalrör, sanitetsarmatur i tvättställskranar, badkarsblandare etc. 3. Artiklar, slutligen, är en undergrupp till varor. En artikel är varje enhet av en vara som skiljer sig från andra enheter av samma vara i fråga om storlek, utseende eller kvalitet och som därför lagerföres eller prissättes för sig. 4. Varugrupp. I vissa sammanhang kan det vara lämpligt att sammanföra flera varor huvudsakligen efter tillverkningssätt och använd råvara. I stället för varuslag användes i så fall beteckningen varugrupp. Sanitetsporslin är t. ex. en varugrupp bestående av varorna tvättställ, w.c, urinaler etc. De här använda begreppen överensstämmer i stort med dem som använts av F. Kristensson i Studier i svenska textila industriers struktur, Uppsala 1946 s. 30—31, samt 51. Kristensson skiljer mellan varugrupp, varuslag och vara.

isvatten, v ä r m e och sanitet i bostadshus och de företag1 som producerar, distribuerar och installerar dessa varor. Företagarsidans allmänna struktur skall detaljanalyseras i kapitlen 2—5. Den består av följande grupper: Installationer av VVS-anläggningar utföres i regel av självständiga företag, rörinstallatörer (vanligtvis kallas dessa rörledningsfirmor eller rörledningsentreprenörer). Distributionen av VVS-material sker i stor utsträckning genom fristående grosshandelsföretag. Den huvudsakliga grosshandeln sker genom en på branschvarorna specialiserad rörgrosshandel. I viss omfattning tjänstgör ävenjärnhandeln som återförsäljare. Den köper då i regel sina varor från grossister och säljer dem till mindre installatörer. J ä r n h a n d e l n s betydelse som distributör redovisas, men i övrigt har dess verksamhet icke särskilt undersökts. Producenter av VVS-varor återfinns inom så olika industrigrupper som järnverk, verkstadsindustri och porslinsindustri. I många fall är VVS-produkterna endast en detalj i ett stort och differentierat tillverkningsprogram. Endast en mindre del av marknadens behov importeras. Till branschen räknas ofta även en grupp konsulterande ingenjörer, som utarbetar ritningar och program till de anläggningar, som utförs av installatörerna. Denna grupp ingår icke i denna utredning. I övrigt h a r avgränsningen av undersökningen skett på följande sätt: Utgångspunkt för utredningen har varit en förteckning över varor, som ingått i en VVS-installation i ett bostadshus. 2 Av dessa varor har ett antal ur ekonomisk synpunkt betydelsefulla specificerats och betecknats som huvudvaruslag. Produktion och distribution av dessa huvudvaruslag har studerats mer i detalj. För några varuslag har det varit tveksamt om de skulle medtagas i undersökningen eller ej. Detta gäller exempelvis varuslagen diskbänkar, spisar och kylskåp. Alla tre varuslagen säljs genom rörgrosshandeln och delvis genom rörinstallatörer, men det är endast gasspisar som installeras av rörinstallatörer. Spisar och kylskåp har icke särredovisats i undersökningen. Diskbänkar har icke medtagits bland huvudvaruslagen men återfinns i tabeller som berör samtliga varuslag. 3 Ventilations- och kylanläggningar utföres ofta av VVS-installatörer. Varuslag för sådana anläggningar har emellertid icke särredovisats i undersökningen. Material för vatten- och avloppsanläggningar utomhus tillverkas av företag, som även tillverkar rena VVS-artiklar, de säljes av VVS-grosshandeln men de köpes och installeras i regel icke av rörinstallatörer utan av kommuner eller entreprenörfirmor, som annars icke sysslar med V V S . Med hänsyn till den betydelse som produktionen och distributionen av s. k. heltjocka muffrör har för företag tillhörande branschen h a r vissa uppgifter rörande detta varuslag insamlats. 1 I denna utredning avses med företag, juridiskt självständiga enheter och med produktionsenheter självständiga produktionsplatser (arbetsställen). Jämför begreppet företag hos Dahmén: Svensk industriell företagarverksamhet, band I s. 180. Uppsala 1950. 2 En förteckning över varor som tillhör VVS-branschen fördelade på varugrupper och varuslag redovisas i bilaga 1. 3 Se not 1 sid. 11.

i4

Studeras branschen utifrån företagarsidan uppstår liknande gränsdragningsproblem. Som nämnts omfattar undersökningen företag i tre led, producenter, distributörer och installatörer. I de flesta fall producerar, distribuerar och installerar företagen även andra varor än de o v a n n ä m n d a VVS-varorna. N ä r de individuella företagen utgör undersökningsobjekt kan undersökningen därför icke alltid skarpt avgränsas till att gälla huvudvarorna eller en angiven grupp VVS-varor. Den totala v a r u g r u p p som berörs växlar mellan de olika branschleden och även mellan de olika företagen. På samma sätt uppstår svårigheter, när m a n med ledning av det heterogena sortimentet av varor skall bestämma, vilka företag, som skall anses tillhöra branschen och ingå i undersökningen. Skall varje företag som under en period producerat, sålt eller installerat en VVS-vara räknas till branschen? O m icke, hur skall gränsdragningen ske? För samtliga tre branschled har av praktiska skäl möjligheterna att få statistiska uppgifter fått avgöra, vilka företag, som sorterats in under branschbegreppet. Urvalsprincipen redovisas i varje enskilt fall.1 Undersökningen lämnar först en översiktlig redogörelse för VVS-branschens ekonomiska struktur, priserna på olika varuslag, företagsstrukturen inom produktion, distribution och installation, samt avsättningsmarknadens storlek och sammansättning. R e d a n denna uppgift har varit vidlyftig och svår då officiella statistiska u p p gifter om de n ä m n d a strukturkomponenterna antingen helt saknas eller är mycket ofullständiga. En huvudsakligen extensiv beskrivning av branschstrukturen har emellertid e t t begränsat värde som underlag för en bedömning av strukturens betydelse för priser, kostnader och effektivitet. När bristen på kunskaper om viktiga marknadsfaktorer är så stor som i detta fall bör emellertid redan en översiktlig sammanställning kunma ge ett indirekt bidrag till rationaliseringsarbetet genom att de ökade kunskaperna minskar riskerna för misstag vid planeringen av produktion och distribution. Skall en undersökning av denna typ kunna ge ett mera direkt bidrag till rationaliseringsarbetet inom branschen måste den dock kompletteras med intensivanalyse:r, som belyser hur olika strukturfaktorer påverkar priserna via kostnader och vinste:r. Av olika skäl har det i detta fall visat sig lämpligt att koncentrera intensivanalysen p å distributionsproblemen. Sakligt motiveras detta av att distributionskostnaderna — vilket är ett av de väsentliga undersökningsresultaten — i genomsnitt u p p g å r till i r u n t tal en tredjedel av varuslagens pris på byggnadsplatsen. Att VVS-branschems varuslag sammanförts till en grupp beror dessutom främst på deras gemensamma amvändningsområde; de installeras i byggnader av en speciell företagargrupp, rörimstallatörerna, och distribueras till dessa huvudsakligen genom en specialiserad sorttimentsgrosshandel, rörgrosshandeln. Distributionsproblemen lämpar sig därför viäl för en specialundersökning. Studier av de tekniskt mycket olika industribranscherma skulle däremot bli arbetskrävande och svåra att genomföra. Den utförda distributionsundersökningen är exempel p å en "vertikal strukturumdersökning", dvs. den analyserar distributionsproblem inom samtliga led från fabrrikant till konsument. Metodproblemen i samband med en sådan "strukturundersölk1

Se beträffande producenter kapitel 3, grosshandel kapitel 4 och installatörer kapitel 5.

15 n i n g " skall diskuteras mer utförligt i ett senare kapitel. Endast några för uppläggningen av undersökningen viktigare synpunkter skall dras fram i detta sammanhang. En undersökning av denna typ utgår från en kartläggning av branschstrukturen genom statistisk registrering och mätning av olika "strukturkomponenter". 1 Vilka strukturkomponenter som registreras beror på strukturanalysens syfte; de strukturproblem som skall analyseras kan variera. En väsentlig uppgift för strukturanalysen kan vara att söka klargöra om och eventuellt hur de nationalekonomiska kostnaderna för distributionen varierar, när m a n varierar strukturen, exempelvis företagens antal, storlek och lokalisering eller de distributiva funktionernas fördelning på olika distributionsled. För att kunna genomföra en sådan analys, måste man veta, hur distributionskostnaderna varierar med storleken av olika strukturkomponenter. Det kan exempelvis gälla att studera, hur distributionskostnaderna varierar med den per gång distribuerade (köpta, sålda, hanterade, lagrade eller transporterade) kvantiteten, eller hur distributionskostnaderna varierar, när en vara distribueras olika vägar, eller n ä r den distribueras av olika slags företag. N ä r strukturproblemet angripes på detta sätt kan det visa sig lämpligt, att som en första approximation bortse från de bindningar i "strukturen" som marknadsmekanismen och a n d r a institutionella förhållanden medför. I stället förutsattes full rörlighet i den meningen att m a n i ett visst ögonblick har obegränsade möjligheter att förändra strukturen, exempelvis genom att minska antalet produktionsenheter till hälften, att slopa all lagerhållning hos grossister eller alternativt hos installatörer. Förutsättningarna för en "strukturrationalisering" av den undersökta branschen kan då anges genom teoretiska modeller som visar kostnaderna för olika alternativa "strukturer". En sådan förenkling av problemet kan vara ändamålsenligt för att teoretiskt studera vissa tänkbara samband av betydelse ur struktursynpunkt. De erhållna resultaten kan emellertid icke användas för praktiska slutsatser förrän den statiska och atomistiska analysen kompletterats med en mer realistisk och dynamisk teori samt med direkt p å konkreta problem inriktade empiriska studier. För att undvika missförstånd bör kanske också påpekas, att strukturundersökningen såsom den här fattats i och för sig icke behöver beröra den använda tekniken vid produktion och distribution eller för att tala i nationalekonomiska termer; de tekniska koefficienterna betraktas som givna. 2 Det som varieras är i stället de utvalda strukturkomponenterna. Vid varje kombination av strukturkomponenter kan m a n förutsätta, att den ur teknisk synpunkt mest gynnsamma kombinationen av produktionsfaktorer använts. Byggnadsmaterialdistributionen synes särskilt väl lämpad för en analys efter de linjer som här skisserats. Vid studier av distributionen av konsumtionsvaror kompliceras kostnadsanalyserna i regel av svårigheterna att m ä t a och värdera dels den service som lämnas konsumenterna av detaljhandlarna och dels de prestationer som 1 Begreppet komponenter har införts av Folke Kristensson: a. a. s. 30. Exempel på strukturkomponenter är företag, företagsstorlek, lagerstorlek, per gång distribuerad kvantitet etc. 2 Detta behöver naturligtvis inte hindra att man genom strukturekonomiska studier kan spåra upp skillnader i kostnader mellan olika företag som beror på skillnader i teknik.

i6 utföres av konsumenterna. Dessa svårigheter föreligger icke i s a m m a omfattning vid byggnadsmaterialdistribution. Installatören av VVS-material fungerar både som detaljhandlare och "konsument". H a n skall ta betalt för sitt distributionsarbete, är intresserad av att göra det så billigt som möjligt och kan beräkna vad distributionsarbetet kostar. Även den service som lämnas av materialleverantörerna kan bedömas rent ekonomiskt. Strukturanalysens uppgift blir således att klarlägga sådana orsakssammanhang som är för komplicerade för att kunna uppfattas av den som endast har kontakt med en begränsad del av marknaden. I VVS-branschen är det lätt att finna exempel p å problem av denna typ. En rationaliseringsåtgärds effekt på byggnadskostnaden kan exempelvis många gånger bedömas först sedan de kostnadssammanhang, som råder mellan olika led av produktions- och distributionsprocessen, klarlagts. En ökning av distributionskostnaderna i ett led kan medföra en minskning i ett annat led och totalresultatet blir beroende av storleken av kostnadsförändringarna. Stort utrymme har därför ägnats analyser av de totala distributionskostnadernas storlek och variationer vid olika distributionsvägar (kapitel 9—12). Det råder emellertid även ett viktigt samband mellan produktions-, distributionsoch installationskostnader. I byggnadsverksamheten är det lätt att finna fall då en ökning av produktionskostnaden medför en sänkning av distributions- eller installationskostnaden och vice versa. En minskning av antalet producerade rördelstyper kan således minska både produktions- och distributionskostnaden men öka kostnaden vid installationen genom att tvinga till användningen av grövre och dyrare rör än som annars skulle ha behövts. Genom att överföra ett arbetsmoment t. ex. ett montagearbete från byggnadsplatserna till en fabrik ökar produktions- och kanske även distributionskostnaderna men minskar installationskostnaderna. O m sådana förändringar mellan arbetsuppgifterna i olika led är samhällsekonomiskt motiverade beror på kostnadsrelationerna i varje speciellt fall. Även om en ä n d r a d arbetsfördelning skulle vara ekonomiskt fördelaktig så uppstår det i praktiken m å n g a gånger svårigheter att genomföra rationaliseringsåtgärder som är till fördel för ett led men till nackdel för ett annat. Möjligheterna till anpassning bör emellertid ökas om sammanhangen mellan kostnaderna för olika leds prestationer kan kartläggas. En del problem av denna typ skall tas u p p till behandling. Undersökningen ger ingen sammanfattande beskrivning och analys av de karteller, som existerat inom branschen. I den redogörelse för branschstrukturen, som lämnas 1 kapiden 3—5, redovisas emellertid uppgifter om förekomsten av konkurrensbegränsande samarbete mellan företagen. På hemställan av byggnadsmaterialutredningen h a r monopolutredningsbyrån dessutom verkställt en rad specialundersökningar inom värme- och sanitetsbranschen. Undersökningar rörande radiatorkonventionen, diskbänksfabrikantföreningen samt samarbetet mellan företag inom rörgrosshandeln har publicerats. 1 På samtliga fält har kontakt upprätthållits mellan monopolutredningsbyrån och författaren, så att dubbelarbete undvikits, samtidigt som resultaten 1 Se Kartellregistret 1951 nr 7—8 (radiatorkonventionen), 1953 nr 5—6 (diskbänksfabrikantföreningen) och Näringsfrihetsfrågor 1955 nr 4 (Svenska rör grossistföreningen).

i? från de olika undersökningarna k u n n a t ömsesidigt utnyttjas till en fördjupning av framställningen. Undersökningen berör ett mycket stort problemkomplex. Det har icke varit möjligt att ingående analysera alla berörda problem. V a d som redovisas är främst ett urval av fakta samt ett försök att belysa olika för distributionen relevanta kostnadssammanhang. Avsikten är att ställa problem under debatt, att klarlägga ekonomiskt relevanta sammanhang, icke att presentera färdiga lösningar på praktiska problem.

i8

ANDRA KAPITLET

Värme- och sanitetsbranschen — en översikt 1

Antal företag och produktionsvärde Värdet av under år 1950 utförda installationer för "vatten, värme, sanitet och gas" i husbyggnader kan uppskattas till i runt tal 480 milj. kronor. 2 År 1953 var motsvarande siffra omkring 640 milj. och 1954 sannolikt över 700 milj. kronor. 3 Siffrorna inkluderar såväl nybyggnader som underhålls- och reparationsarbeten. I tabell 1 och bild 1 redovisas ett försök till en approximativ fördelning av *953 års beräknade produktionsvärde på installationer i byggnader för olika ändamål. 4 Av branschens totala produktionsvärde var detta år ca 400 miljoner eller drygt 60 % installationsarbeten i bostadshus. De nybyggda husens installationer svarade dock endast för ca 40 % av det totala produktionsvärdet. Installationerna i byggnader för industri och handel var av ungefär samma storleksordning som installationerna i offentliga byggnader — skolor, sjukhus, förvaltningsbyggnader m. m. — eller vardera icke fullt 15 % av totala värdet. Gruppen övriga byggnader — som omfattar ekonomibyggnader för jordbruket, garage och andra byggnader för kommunikationsväsendet samt militära byggnader — h a r uppskattats svara för återstående 10 % av produktionsvärdet. Siffrorna för de tre sista grupperna är dock så grovt uppskattade, att man icke kan säga något bestämt om de skillnader i installationsvärden, som anges i tabellen, är reella.

1 I detta kapitel anförda siffror är i huvudsak hämtade från kapitlen 3—5, som mer i detalj beskriver företagsstrukturen inom produktion, distribution och installation. Samtidigt bör påpekas att många siffror är resultatet av grova och vågade uppskattningar. De anföres därför att avsikten med framställningen här är att ge en allmän överblick av vissa väsentliga faktorers storleksordning och relativa betydelse. Redovisningen av kunskapsunderlag och kalkylteknik gör det möjligt att bedöma graden av approximation i varje enskilt fall. 2

Enligt 1951 års företagsräkning, se i övrigt s. 31.

3 Beräknat under förutsättning att värdet av VVS-installationerna åren 1950—1954 förändrat sig proportionellt med värdet av bruttoinvesteringarna i byggnader och anläggningar för grupperna bostäder, jordbruk m. m., eg. industri, handel, förvaltning, sjukvård, skolor, enligt konjunkturinstitutets rapporter. För dessa grupper har erhållits följande index för åren 1950—1953: ' 9 5 ° ~ I00 > 1951 ss 117, 1952 = 130, 1953 = 1 3 3 . För 1954 har index antagits bli = 150. Meddelanden från konjunkturinstitutet serie B 13—B 16 samt A 21 och A 25. 4 Det måste starkt understrykas att uppdelningen bygger på mycket grova uppskattningar och att tabellen närmast bör betraktas som ett räkneexempel. För de tre sista grupperna är uppdelningen särskilt godtycklig.

19 Bild i . Värdet av VVS-installationer i byggnader för olika verksamheter dr 1953 (uppskattade siffror) Milj. kr. 400

80 300

60 200

40 100 20

Bostäder

Skolor, Industri sjukhus etc. och handel

Övr. verksamhet.

Bostäder; ombyggnader och underhåll Bostäder; nybyggnader

Tabell

Värdet av VVS-installationer i byggnader för olika verksamheter år 1953. Uppskattade siffror.x

Värdet av VVS-installationer milj. kr 400 250 150 90 85 65

Nybyggnader Ombyggnader och underhåll Industri och handel Övrig verksamhet Summa

% 63 40 2

3 4 *3 J

x Fördelningen på olika områden är beräknad med utgångspunkt från totala värdet av investeringar i byggnader och anläggningar inom olika områden år 1953. Meddelanden från konjunkturinstitutet, serie A 25 samt B 16. Detta bruttovärde har i några fall reducerats till att avse byggnader med VVS-installationer (netto). Följande brutto- resp. nettovärden för investeringarna har använts (1 milj. kronor): bostäder 2 560, därav nybyggnader 1 808, ombyggnader 752, offentliga byggnader 736, industri, brutto 762, netto 571, handel 124, jordbruk e t c , brutto 507, netto 400, övrigt, netto 300. Värdet av VVS-installationer i % av totala byggnadsvärdet har antagits vara: för bostäder, nybyggnader 1 4 % , ombyggnader 2 0 % , för offentliga byggnader (skolor, sjukhus m. m.) 12 % för industri och handel 12 %, för jordbruk, skogsbruk och fiske 10 %, samt för övrigt 8 %. '

20 Tabellen fäster emellertid särskilt uppmärksamheten på den relativt begränsade betydelse, som produktionen av nya bostäder har för branschen. Reparationer av gamla anläggningar och installationer i hus, som tidigare saknat VVS-anläggningar, torde svara för 30 a 40 % av branschens totala produktionsvärde; det bräckliga sifferunderlaget gör det omöjligt att komma fram till någon säkrare uppskattning. Det redovisade produktionsvärdet av under ett år utförda installationer kan betraktas som en summa av produktiva insatser under flera produktionsled; insatser av materialproducenter, distributörer och installatörer. 1 Tabell 2 ger en första överblick av denna produktionskedja; antal företag, antal sysselsatta och respektive företagsgruppers produktionsvärden. Uppgifterna avser omväxlande åren 1950 och 1951 för vilka siffror föreligger eller kan beräknas. N ä r branschstrukturen, så som här skett, analyseras vertikalt, framträder tydligt olikheten i de olika ledens allmänna struktur och ekonomiska betydelse. Antalet företag och företagens storlek är starkt varierande. M o t ca 2 800 installatörer står icke fullt 300 materialproducenter och ett 40-tal grossistföretag. 2 Av de omkring 2 800 installationsföretagen är den överväldigande majoriteten små företag med mindre än 10 anställda. R ä k n a t efter antalet anställda är grossistföretagen genomsnittligt väsentligt större företag än installatörerna. Det finns ett 30-tal grossistföretag som huvudsakligen handlar med VVS-artiklar. Genom sitt begränsade antal utgör de en överblickbar enhet och genom sina kontakter bakåt mot produktionen och framåt mot konsumtionen ger de forskaren en naturlig utgångspunkt, från vilken h a n kan angripa distributionsproblemet i dess helhet. Importen av "färdigvaror" spelar numera icke någon större roll för branschen i dess helhet. Dess betydelse har minskat genom att den svenska produktionen starkt utbyggdes under krigsårens avspärrning. Tabell 2 redovisar även ett försök att ange respektive produktionsleds "förädlingsvärde". 3 Det visar sig, att av det totala produktionsvärdet svarade installatörern a genom sin egen insats för uppskattningsvis 1/3, materialproducenterna bidrog med ytterligare 1/3, medan återstoden var ersättning dels till grossisterna med icke fullt 1/9 av produktionsvärdet och dels till de leverantörer av råvaror och halvfabrikat längst bak i produktionskedjan, som icke beröres av denna undersökning, med drygt 2/9 av produktionsvärdet. Dessa siffror får icke tas för precist de syftar endast till att ge en ungefärlig "ansvarsfördelning", när det gäller att bedöma möjligheterna att via priser och kostnader för olika produktiva insatser påverka storleken av slutposten 480 miljoner. 1 Produktionskedjan följes i denna utredning icke längre bakåt än till producenterna av de slutprodukter, som användes vid installationerna. Leverantörer av halvfabrikat och råvaror till materialproducenterna behandlas icke. 2 I tabellen saknas en för branschen icke oväsentlig grupp distributörer, nämligen järnhandlarna. Dessa företag köper i huvudsak de produkter, som de säljer till VVS-installatörer, genom VVS-grosshandeln. Som skall redovisas i det följande utgjorde järnhandlarnas inköp från VVS-grossisterna år 1950 drygt 10 % av dessas omsättning eller drygt 30 milj. kronor. För järnhandlarnas övriga kontakter med producenter och installatörer saknas helt siffror och de har därför uteslutits ur tabellen. 3 Med förädlingsvärde avses här omsättningen minus värdet av inköpta varor eller råvaror och kraft. Jämför tabell 2, not 2, 4 och 7.

21 Slutligen h a r i sista kolumnen angivits v ä r d e t av inneliggande varulager 1950 hos installatörer och grosshandlare. T y v ä r r h a r det varit praktiskt omöjligt a t t ens approximativt u p p s k a t t a motsvarande post hos producenterna. D e t intressanta är, a t t vid d e n n a tidpunkt var varulagren större hos installatörerna ä n hos grossisterna. T o t a l t utgjorde alltså dessa lager ungefär 1/3 av hela årsbehovet av varor. T a g e n som helhet p å detta sätt framträder branschens heterogena k a r a k t ä r . D e n följande undersökningen skall söka klarlägga h u r samspelet mellan dessa heterogena delar fungerar, n ä r det gäller att distribuera branschens alla artiklar från mångfalden av fabriker u t till de tusentals byggnadsplatserna.

Tabell 2. Installation,

distribution och produktion av VVS-artiklar. Antal företag och antal

anställda 1950—1951 samt produktionsvärde och lager 1950. 1950—1951 Antal Produktionsområde

Installation: Installatörer 1 Av installatörer använd VVS material Distribution: Grosshandel* Materialproduktion : Svenska företag Utländska företag

företag

sysselsatta

2 820

20 900

1950 Värde i milj. kronor Produktion därav "förädlingstotalt värde"

ca 5300

2 250

Lager milj. kronor

i6o

•275

'140

483 3

!

I950

20 Källa: Uppgifter i kap. 3, 4 och 5. 1 Enligt 1951 års företagsräkning. Beträffande förädlingsvärdet 160 milj. kronor se not 2. Jämför även kapitel 5, s. 83. Lagervärdet skulle enl. företagsräkningen anges till återanskaffningspris eller om så ej kunde ske till inköpspris. 2 Förädlingsvärdet antages vara 1 /3 av 480. 3 Materialandelen antages vara 2/3 av produktionsvärdet. 4 Grosshandelns siffror enligt kapitel 4, tabellerna 18 och 30. Enligt tabell 30 var lagrets värde år 1949 45,6 milj. Med hänsyn till att där alla företag icke var representerade har siffran här avrundats till 50 milj. Förädlingsvärdet har beräknats vara ca 12 % av omsättningen, vilket är relativt lågt. Jämför kapitel 11. Lagren är värderade till inköpspris. 5 Antalet producenter av huvudvaror var enligt kapitel 3, tabell 6, 187. Antalet producenter av övriga varor kan icke exakt anges. Uppskattningsvis och med rimlig avgränsning av varuförteckningen kan de beräknas uppgå till ett 1 oo-tal. 6 Värdet av levererad material uppskattad sålunda: Grosshandelns import beräknad med ledning av kapitel 4, tabell 32. Total import uppskattad till ca 40 milj. 325 — 40 milj. ger 285 milj. för av grosshandeln sålda svenska varor. Dras grosshandelns "marginal" 12 % ifrån, erhålles inköpsvärdet 250 milj. En del produkter säljes av fabrikanterna direkt till installatörerna. Enligt kapitel 11 kan denna del uppskattas till ca 10 %. 250 + 25 ger 275 milj. som avrundad siffra för svenska materialproducenternas produktionsvärde av VVS-varor. En del av grossisternas VVS-varor går dessutom icke till installatörer utan till andra köpare såsom kommuner och industrier. Värdet av denna försäljning kan med ledning av kapitel 4, tabell 36, uppskattas till ca 10 % av grossisternas omsättning. 7 Förädlingsvärdet för berörda industrier har uppskattats vara i genomsnitt 50 %.

22 VVS-installationer i bostadshus. — Några kostnadsuppgifter För att ge en uppfattning om storleken av kostnaderna för en VVS-installation i ett bostadshus i relation till de totala byggnadskostnaderna redovisas i det följ a n d e några siffror, som är h ä m t a d e från bostadsstyrelsens s. k. "indexhus". 1 De anförda uppgifterna är alltså icke representativa genomsnitt u t a n endast exempel, som anger storleksordningen av relationstalen för den hustyp, som använts för indexberäkningen. I detta sammanhang är det icke behövligt med någon större precision i sifferuppgifterna. 2 Tabell 3 visar, att för indexhusen i Stockholm, Göteborg och M a l m ö varierade kostnaderna för VVS-installationen, räknat i procent av den totala byggnadskostnaden, mellan 13,2 och 14,0 %. Uppdelas kostnaderna för installationen p å huvudposterna materialkostnader, arbetslöner, administration (inklusive vinst), finner m a n att materialkostnaderna utgör omkring 65 % av de totala kostnaderna för installationen, arbetslönerna knappt 20 % och administrationen 15 %.

Tabell 3. Kostnader för VVS-installation i procent av total byggnadskostnad. Indexhusen i Stockholm, Göteborg och Malmö iQ48Ji Kostnader för VVS-installationer 1 i % av total byggnadskostnad

Kostnadsslag

Material Arbetslön Administration och vinst Summa

Stockholm

Göteborg

Malmö

8,2 2,6 2,4

9,1 2,7 2,2

9=2 2,6

13,2

14,0

i3»5

i,7

Kostnaderna för VVS-installationen fördelade på kostnadsslag i % Material Arbetslön Summa

62 20 18

19 16

19 13

1 För uppläggningen av ett byggnadskostnadsindex insamlade bostadsstyrelsen åren 1947—1948 detaljerade uppgifter rörande byggnadskostnaderna för ett antal flerfamiljshus uppförda åren 1945— 1947 på nio olika orter. Dessa hus kallas i denna utredning bostadsstyrelsens indexhus eller indexhusen. 2 Att spridningen i relationstal av här anförd typ måste bli relativt betydande ligger i sakens natur. Siffrorna varierar icke endast mellan olika slags hus och anläggningar av olika standard utan även från dag till dag beroende på prisförskjutningar och förändringar i byggnadstekniken. 3 Byggnadskostnaderna innefattar samtliga kostnader för uppförande av resp. hus inkl. allmänna omkostnader och administration men exkl. tomtkostnad. Indexhusen är flerfamiljshus av följande storlek: Stockholm våningsyta 837 m 2 , 12 lägenheter, medelyta 56 m 2 Göteborg våningsyta 1 080 m 2 , 18 lägenheter, medelyta 48 m 2 Malmö våningsyta 1 648 m 2 , 23 lägenheter, medelyta 54,7 m 2

23 Kostnadsuppdelningen på dessa tre grupper har då skett enligt en traditionell metod, så att materialkostnaderna innefattar kostnaderna för använda varor enligt uppgifterna i entreprenaden. D e n n a kostnad är i regel lika med installatörens inköpspris med tillägg för eventuella fraktkostnader och med uteslutande av eventuell bonus. Arbetslönerna utgör löner till arbetare på byggnadsplatsen beräknade enligt gällande avtal och inkluderande övertids-, semester- och olycksfallsersättningar. I administrationsposten ingår i första hand alla kostnader för den tekniska och ekonomiska arbetsledningen. Av betydelse för den fortsatta diskussionen är därför, att i administrationskostnaderna har inräknats icke bara alla kostnader för inköp av material u t a n även de kontorskostnader och arbetslöner som krävts för att sköta lagring och transporter av använda varor. Även i posten arbetslöner ingår kostnader, som enligt vårt betraktelsesätt närmast är att hänföra till distributionskostnader, exempelvis arbetslönerna för den materialhantering, som erfordrats på byggnadsplatsen innan installationsarbetet påbörjats. Det är ett svårlöst praktiskt-statistiskt problem att för installatören skilja ut samtliga de delkostnader, som tillsammans utgör distributionskostnaderna. 1 Vid en distributionskostnadsanalys, som skall omfatta alla led i distributionskedjan, är det dock nödvändigt att så långt det är möjligt lösa detta problem.

Vilka varuslag ingår i en WS-installation? Tabell 4 ger en uppfattning om vilka varuslag som ingår i en VVS-installation i ett bostadshus. Uppgifterna är h ä m t a d e från indexhuset i M a l m ö . Detta inrymde totalt 24 lägenheter, varav 23 bostadslägenheter. Tabellen redovisar dessutom h u r många artiklar och enheter av varje varugrupp som användes vid denna installation. 2 Till installationen användes 504 olika artiklar om sammanlagt ca 5 700 enheter. 3 Totalt kostade den räknat i priserna per den 1/7 1947 3 8 0 0 5 kronor eller 1 590 kronor per lägenhet. I 1954 års priser blir motsvarande siffror ca 53 000 och 2 200 kronor. Varorna har sammanförts till 19 varugrupper. Den varugrupp, som har den största frekvensen artiklar och enheter, är "rördelar". Av smidda och aducerade rördelar förbrukades exempelvis 200 olika artiklar och totalt nära 3 000 enheter. Även armaturen bestod av ett stort antal små enheter, totalt 115 artiklar och över 1 300 enheter. Förteckningen över de ingående varugrupperna ger en uppfattning om, h u r pass differentierad den bakomliggande produktionssidan måste vara. U p p d e l ningen på varugrupper har approximativt gjorts så, att varje varugrupp motsvaras av fabriker med enhetlig produktionsteknik. 4 1 En preciserad definition av vad som skall förstås med distributionskostnader lämnas i kapitel 9 s. 128. 2 För definition av artikel se kap. 1 s. 12. 3 Det är alltid svårt att utröna, om den för ett bygge i efterhand redovisade materialåtgången exakt motsvarar, vad som faktiskt förbrukats på byggnadsplatsen. Indexhusets materialspecifikation är mycket detaljerad, men den har inte kunnat i detalj kontrolleras. 4 Jämför nedan kapitel 3.

24 S

1\

w

m <N m N •« co •* CO <N

—. co e< m,co CO T J - t O torn N H tO

Ä-sj

o

M

m mco o

to M m

Ci X^ C i H.

«

>->

TJ»

.5

£

PH

-«

C et

>

-o

&

C

_C

coco co en cf o> co oS

-2 ^2

r f T? »T eT

~ r^ d co"

C o .22

a

r^ in cT

c ed H

co m into « r~-io •* in cr ^

TJ« w

COCO

r~to

• * Oi

co o> a

CD CO *« CO "•"

m

o mto o m t^ OHO m r^co ->

i 3

cti

^ bo C

••Si

B

So

•*£ CO <N CO

co « o T J * " ^ CO to »« co

o, OH

• ^

•H O (N o>

M

CO

<M

tO N t l + m -rhco co - TJ. -

m i n co co w N a a

CO ^ f " ^ t^co M O

ed C

3 b bo b

d

=o

-US

B

rt TJ hr bo C c G co co

M

co

G

co co co co

n

ui n

IQ

EQ

to

U

fl :»0g

:ttj

CO

Si

i "a a t~» Ci

i-

CO

(N

«

to

CT) CM

c2

a

3 -G M

.^ . TJ . O " TJ . G

bo 3

txj

ej

-fl Q

S, cö

>

Si

O

V M C OJ * J

g U

O. 3 cti

C -C

sa

c

S

v et C oj

ej

T J3

"(3

d TJ

"5 "O ctS

g

^ (Q > "

"ti -fl v3

'C

g tö> cP3 •3 § fl - d TVj ti £ V

£>

n

M

-O

V Si ti br 3 ~ fl b D ^

bo G C v

£

"o

Si OJ

TI bo C :CtS

£

SJ

^1 c -3 OJ fS •^ o

1—i Q

>^

>- e* co rj< into t^-co o o o o o o o o

IN C<

<N

>

c < M

25 Det är tydligen ett relativt komplicerat distributionsproblem att förse en byggnadsplats med de varor, som skall användas i en VVS-anläggning. Av de 19 olika varugrupperna skall det levereras ett stort antal artiklar och av varje artikel ett begränsat antal enheter. Varorna förbrukas dessutom under en relativt lång tidsperiod. Den totala byggnadstiden för ett husbygge av denna storleksordning är normalt 9—12 månader, och VVS-installationen pågår i olika moment under större delen av byggnadstiden. Först dras vatten fram till byggnadsplatsen. N ä r stommen är rest, dras rörledningar och sedan följer successivt värmeinstallation och n ä r huset börjar bli färdigt sanitetsinstallation och eventuell installation av gas. Det är naturligt, att vid detta arbete stora anspråk måste ställas p å distributionsapparaten. Exakt det material som behövs måste vid varje tidpunkt finnas på byggnadsplatsen, annars uppstår dyrbara förseningar. Distributionsproblemet kompliceras av svårigheterna att för vissa varor, exempelvis rördelar och armatur, i förväg exakt beräkna vilka kvantiteter som vid en viss tidpunkt erfordras p å byggnadsplatsen. Ritningar och byggnadskonstruktioner ändras ofta under arbetets gång, vilket medför ändringar av installationerna och ändrat materialbehov. En rationell distribution kan icke

Tabell 5. Materialkostnaderna för V V S-installationer, procentuellt fördelade på varuslag. Bostadshus i Malmö och Karlskoga. Kostnader i % Nr

01 02 03 04 05—06

09 11 12

13 14 15. 20 16 3—19, 22 21 21 23

Varuslag (varugrupp)

Radiatorer Värmepannor Varmvattenberedare Stålrör Stålrördelar och aducerade rördelar Tubkrökar och flänsar Aducerade rördelar 1 Kopparrör och -delar Kopparrör Kopparrördelar Gjutna rör och -delar Normalrör Normalrördelar Cementvaror Sanitetsgjutgods Sanitetsporslin Tvättställ W.c Badkar Rostfritt Armatur (inkl. instrument) Pumpar Isoleringsmaterial m. m Div. gjuteri- och verkstadsprodukter Stokeraggregat Ventilationsmaterial

, ,

Summa 1

Här ingår ev. en mindre del stålrördelar.

26 Bild 2. Olika varuslags andel av materialkostnaden för en VVS-installation i ett bostadshus IQ52 11.5 11.2

Pannor

9.6 Radiatorer Armatur inkl. instrument

9.2 7.6

Stålrör

7.6 Badkar

IVA

Sanitetsporslin Gjutna normalrör Gjutna normalrördelar Stål- o. aduc. rördelar

4.5 Rostfritt Siokeraggregat Varmvattenberedare Kopparrör och -delar

\

a»

4"9.7

Pumpar Sanitetsgjutgods Diverse produkter 10

k-

30 H40 40

100 %

Specialundersökta huvudvaror

—>Wl) ->U— Övriga -*j varor som berörs av undersökningen 1) Produktion och distribution av rostfria diskbänkar har undersökts av monopolutredningsbyrån

åstadkommas u t a n en rationell planering av byggnadsarbetet och ett intimt samarbete mellan installatörer och byggnadsmaterialleverantörer. De olika varuslagens andel av de totala materialkostnaderna vid en VVS-installation varierar givetvis från hus till hus och från tidpunkt till tidpunkt. För indexhuset gäller särskilt att på grund av materialbrist användes icke kopparrör och -delar i normal omfattning. I tabell 5 har därför de relativa materialkostnaderna i indexhuset jämförts med motsvarande kostnader för ett något större bostadshus i Karlskoga, uppfört 1952. 1 Installationen i sistnämnda hus skiljer sig från Malmöhusets bland a n n a t genom att vid den använts kopparrör i normal omfattning och genom att den inkluderar ett stokeraggregat och ventilationsmaterial. Procenttalen i tabell 5 ger alltså uttryck för de variationsmöjligheter som vidlåder relativtal av denna typ. Det framgår dock av tabellen, att om varuslagen ordnas efter sin ekonomiska betydelse så " t o p p a r " samma sju varuslag bägge listorna, ehuru i något olika inbördes ordning, nämligen radiatorer (11 a 12 % ) , pannor (10 ä 11 % ) , stålrör (9 a 10 % ) , 1 Materialleveranserna till sistnämnda hus har studerats i en särskild undersökning, som redovisas i kapitel 10. Här har alltså alla redovisade leveransbesked genomgåtts, men trots detta kan materialet vara inkorrekt genom felaktig rapportering.

27 a r m a t u r (10 a 13 % ) , badkar (8 å 10 % ) , sanitetsporslin (8 a 9 %) och rostfritt (7 a 8 % ) . (Av anförda skäl blir procenttalen för Karlskoga-huset i regel lägre än för Malmö-huset.) Den inbördes ordningen mellan olika varor framgår tydligare av bild 2. För Karlskoga-huset har varorna där indelats i tre grupper, dels de huvudvaror, för vilka särskilda uppgifter om produktion och priser redovisas i det följande, dels rostfria artiklar, som på byggnadsmaterialutredningens u p p d r a g specialstuderats av monopolutredningsbyrån och dels övriga branschvaror. Sistnämnda varor ingår i utredningens totalstudier av distribution och installation. Av den totala materialkostnaden täcker huvudvarorna i Karlskoga-huset 66 % och i Malmö-huset 78 %. Inräknas de rostfria diskbänkarna, blir motsvarande tal 73 % och 86 %.

28 TREDJE KAPITLET

Branschstrukturen — Produktionen

Marknadsstrukturen — en översikt Som nämnts tillverkas de varor som användes vid VVS-installationer av företag tillhörande olika industrigrupper. Produkterna kommer från järnverk, mekaniska verkstäder, gjuterier och porslinsfabriker. Vanligtvis har produktionsföretagen en differentierad tillverkning men det förekommer att en eller flera VVS-varor är den enda eller den helt dominerande tillverkningen för ett företag eller vid en produktionsenhet (radiatorer, gjutna rör, värmepannor, badkar). Heterogeniteten motiverar att beskrivningen av branschstrukturen begränsas till ett fåtal fakta av betydelse för distribution och marknadsprisbildning. För huvudvarorna 1 redovisas således svensk produktion, import, export samt tillgång inom landet under åren jgg8—19542. För den svenska produktionen anges vidare antalet producenter, produktionsenheternas lokalisering samt vissa uppgifter om produktionsenheternas storlek. Tekniska och ekonomiska problem som berör de enskilda företagen utelämnas däremot. Dessutom anges vissa data om standardisering, produktsspecialisering samt konkurrensbegränsande samarbete. En sammanfattande översikt av marknadsläget för huvudvarorna år 1952 redovisas i tabell 6. Tabellsiffrorna är hämtade från den följande redovisningen för varje varuslag. Siffrorna ger vid handen att denna del av byggnadsmaterialmarknaden till övervägande del försörj es genom produktionen vid svenska fabriker. Importens relativa betydelse nämnda år för de olika var uslagen kan sammanfattas sålunda: (Procenttalen anger importens andel av den beräknade tillförseln till den svenska marknaden.) Ingen eller obetydlig import: (o—5 %) radiatorer, gjutna och smidda pannor, mindre kompletteringsimport: (6—20 %) stålrördelar, aducerade rördelar, gjutna normalavloppsrör och -delar, badkar, sanitetsporslin, armatur, betydande import: (21 %—) stålrör, gjutna heltjocka muffrör och -delar. Importen har minskat i betydelse sedan förkrigsåren. I fråga om badkar och sanitetsporslin var landet under 1930-talet nästan helt beroende av importen men hade 1952 tillräcklig produktionskapacitet för att tillgodose den svenska mark1

Jämför kap. 2 s. 26. Vid utarbetandet av detta avsnitt fanns fullständiga uppgifter endast t. o. m. 1952. Under sättningen har vissa uppgifter för senare år blivit tillgängliga. De har i så fall införts i respektive tabeller, men den allmänna branschbeskrivningen baserar sig på förhållandena t. o. m. 1952. 2

29 Tabell 6. Sammanfattande översikt för olika huvudvaror 1952. Produktion, export och import i 1 ooo-tal ton, kr, st. Antal produktionsenheter.

Huvudvaror

Radiatorer Stålrör Stålrördelar G j u t n a r ö r och - d e l a r 1 . . Heltjocka muffrör . . . . Heltjocka muffrördelar Normalavloppsrör . . . Normalavl oppsrördelar Aducerade rördelar . . . . Värmepannor: gjutna . . smidda . Badkar Sanitetsporslin Tvättställ W.c Armatur

Enhet Produktion i 1 ooo- för sv. för extot. tal markn. port ton ton ton ton ton ton ton ton ton ton kr st. ton st. st. ton

22,6 3!>o 3,o* 11,0* 2,0" 14,0* 6,0*

3,o 14,2 23,9 40,0 5,9 i35>o 120,0

o* o* o*

0,7 0,4 20,0 1,1 20,0 25,0

22,6 3 J >o 3>o* 33>o* 11,0 !* 2,0'* 14,0** 6,0* 3,7 2 14,6 2 23,9 60,0 7>o 155.0 145.0 14.3

Import

24,0 0,5* 24,0* 21,0* 1,0* 1,0* 1,0* 0,6 0,3 3.0 1.3 25.0 30,0

I m p . anTillförsel Ant. till sv. del av till p r o d . förseln markn. enheter i% 22,6 55.0 3,5* 57,o* 32,0* 3,0* 15,0* J

7,o* 3,6 4,5

23,9 43,o 7,2 160,0 150,0

44 14* 42* 66* 33* 7* 14* 16 2 7 18 16 20

20 3 3 1

7 2 22 1 15 25 4 2 2 2 78

nådens efterfrågan. Även för stålrör och gjutna rör h a r självförsörjningsgraden ökat. Utvecklingen sedan förkrigsåren kommer att belysas mer ingående i det följande. Förhållandena 1952 som registrerats i tabellen och som i stort sett varit d e s a m m a fram till 1955 kan sammanfattas sålunda: I den första gruppen h a r företagen arbetat praktiskt taget oberoende av utländsk konkurrens. I den mellersta gruppen, med vad som rubricerats som mindre kompletteringsimport, h a r situationen för de olika varorna icke varit helt likartad; importens betydelse för de svenska företagens pris- och produktionspolitik h a r varierat. Allm ä n t kan sägas att de svenska företagen har haft ett avgörande inflytande p å marknaden. Importmöjligheterna h a r dock begränsat rörelsefriheten. I m p o r t e n tenderar att öka så snart den svenska marknaden ger möjligheter härtill genom att antingen de svenska företagens priser ligger högre än de utländska eller de svenska fabrikernas kapacitet är otillräcklig i förhållande till efterfrågan. Som exempel kan nämnas att efter 1948 har importpriserna vid flera tillfällen för några av v a r o r n a sannolikt verkat pristryckande. Det gäller exempelvis badkar, sanitetsporslin och gjutna normalrör. Detta skall n ä r m a r e belysas i kapitel 8. Importen h a r vidare haft betydelse för företagens distributionspolitik. I den sista gruppen har importen varit så stor att de svenska företagen haft begränsade möjligheter till självständig prispolitik. Även h ä r h a r sannolikt importen inverkat på distributionspolitiken. Det kan anmärkas att under en stor del av perioden 1938—1952 neutraliserade 1 2

För dessa v a r o r avser uppgifterna ett g e n o m s n i t t för å r e n 1950—1952. A n t a l e t tillverkade g j u t n a och s m i d d a p a n n o r å r 1948 v a r 26 000 resp. 14 900.

30 statliga krisregleringar av olika slag, framför allt priskontroll, mer eller m i n d r e betydelsen av de marknadsfaktorer som diskuterats. N ä m n v ä r d export har förekommit i fråga om badkar, sanitetsporslin och stålrör. U r exportsynpunkt är framför allt m a r k n a d e n i de nordiska g r a n n l ä n d e r n a av intresse. I de fall där den svenska tillverkningen varit tillräckligt stor för export har de kvantitativa regleringarna begränsat exportmöjligheterna till dessa länder. 1 Den svenska produktionen av flertalet varor bedrives av ett begränsat antal företag och vid ett begränsat antal produktionsenheter. Detta framgår av följande tablå: Antal svenska tillverkare

Varugrupp/vara

i heltjocka muffrör, aducerade rördelar 2 normalavloppsrör, sanitetsporslin 3—5 stålrör, stålrördelar, b a d k a r 6—25 radiatorer, normalrördelar, gjutna pannor, smidda pannor 26— armatur För samtliga varor i den näst sista gruppen är det ett mindre antal (2—5) stora fabriker som svarar för 2/3 eller m e r av tillverkningen inom landet och därmed utövar ett bestämmande inflytande p å produktions- och prispolitik. H ä r finns dock flera småföretag än i de tidigare grupperna och de ger m a r k n a d e n en något annan karaktär. För radiatorer och gjutna pannor h a r starka karteller minskat betydelsen ur marknadssynpunkt av att antalet producenter varit relativt stort. Genom att för varje varuslag sammanställa uppgifterna o m importens relativa storlek och antalet svenska tillverkare med uppgifter om konkurrensbegränsande avtal, kan m a n ge en mer generell karakteristik av marknadsläget på produktionssidan. Följande uppställning är ett sådant försök till schematisering: 2 Marknadsstruktur (1950—1953)

I Utan konkurrens av betydelse och avtalsbundna a) ensamföretag — begränsad import b) stark kartell — ingen import I I Med konkurrens av betydelse A. Delvis avtalsbundna a) oligopol — avsevärd import b) oligopol — begränsad import c) oligopol — obetydlig import B. Ej avtalsbundna a) ensamföretag — betydande import b) duopol — begränsad import c) oligopol — begränsad import d) oligopol — obetydlig import 1

Varuslag

aducerade rördelar 3 radiatorer

stålrör och -delar normalavloppsrördelar gjutna pannor, a r m a t u r hel tjocka muffrör sanitetsporslin, normalrör heltjocka muffrördelar, badkar smidda p a n n o r

I några fall, bl. a. inom radiatorbranschen, har svenska företag uppfört fabriker utomlands. Avtalsbundenhet bestämd genom av monopolutredningsbyråns registrerade och den 1 /6 1953 gällande avtal. 3 Marknadsläget för aducerade rördelar förändrades under 1954 genom tillkomsten av en ny svensk fabrik. (Se nedan sidan 42.) 2

5i I fråga om de konkurrensbegränsande avtal som beröres av tablån hänvisas till de följande redogörelserna för varje varugrupp och till en av monopolutredningsbyrån utarbetad översikt.1 Det framgår av uppställningen att för de flesta varugrupperna har de avtal som funnits haft begränsad betydelse därför att de icke täckt hela eller ens större delen av marknaden. För stålrör har påpekats importens stora omfattning, för de gjutna pannorna har det dels funnits företag utanför kartellen, dels förelegat en påtaglig substitutionskonkurrens med tillverkare av smidda pannor, för normalrördelar och armatur har antalet tillverkare utanför kartellen varit betydande. Härtill kommer att samarbetet inom ramen för dessa avtal icke haft samma fasta karaktär som inom exempelvis radiatorkonventionen. Den i tablån under II återgivna marknadsstrukturen kan sammanfattande bäst karakteriseras som delmarknader pendlande mellan duopol (två företagare) och oligopol (ett fåtal företagare). Importens variationer kan åstadkomma svängningar i marknadssituationen och detta måste som redan antytts de svenska producenterna ta hänsyn till. Så kan exempelvis de svenska tillverkarna av sanitetsporslin respektive av gjutna normalrör vid vissa tillfällen agera utifrån förutsättningen att de bara har en konkurrent, medan de i andra fall även måste ta hänsyn till importörerna. Som kommer att framgå av den följande redogörelsen är marknadsstrukturen på produktionssidan en viktig faktor när det gäller att klarlägga vissa speciella drag i såväl prisutvecklingen som framför allt distributionsstrukturen för de nämnda varorna. Den ökade självförsörjningsgraden under 1940-talet berodde delvis på att det tillkom nya produktionsenheter. Redan före krigsutbrottet hade AB Gustavsbergs Fabriker och AB Iföverken börjat tillverka sanitetsporslin men under krigsårens avspärrning expanderade produktionen snabbt. Vidare startades under slutet av kriget och de första efterkrigsåren stora fabriker för tillverkning av gjutna rör och badkar. För samtliga varor har produktionen visat sig vara konkurrenskraftig även sedan importregleringarna undanröjts. Även i fråga om tillverkning av vissa gjuterioch verkstadsvaror, såsom radiatorer, värmepannor, gjutna rördelar och armatur förekom en begränsad nybildning och avgång av produktionsenheter under 1940talet. Statliga regleringar och initiativ hade viss betydelse för företagsbildningen under krigsåren.

Radiatorer2 Materialbeskrivning. För uppvärmning av byggnader med varmvattensystem användes kamflänsrör och radiatorer. De förstnämnda användes endast i fabriker, garage, källare och liknande lokaler, där värmarens utseende är av mindre bety1 PM angående konkurrensbegränsningar inom byggnadsmaterialbranschen, utarbetad inom monopolutredningsbyrån (stencil maj 1953, ej tryckt) s. 29—39. Det kan anmärkas att bland de varugrupper som icke med tagits i detta kapitels översikt fanns den 1/6 1953 avtal i kraft för bl. a. kopparrör och sanitetsgjutgods. 2 För en utförlig redogörelse av radiatorindustriens struktur hänvisas till Kartellregistret 1951 nr

delse. Radiatorer tillverkas av gjutjärn eller av plåt. Plåtradiatorer började tillverkas i större skala under 1920-talet. Gjutna radiatorer användes numera endast i speciella fall, t. ex. för ångvärmeledningar. Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Landet försörj es helt genom inhemsk tillverkning. Endast obetydliga kvantiteter importeras och exporteras. Produktionsvolym 1938—1953 framgår av tabell 7. 1939 tillverkades över 26000 ton radiatorer. Under krigsåren låg produktionsvolymen väsentligt lägre. 1946—1949 utgjorde produktionen i medeltal 21 500 ton och 1950—1952 23000 ton. Produktionen 1946—1951 var otillräcklig i förhållande till byggnadsföretagens efterfrågan. Knapphet på plåt och tidvis svårigheter att få erforderlig arbetskraft hindrade enligt fabrikanterna den produktionsökning, som skulle varit nödvändig för att tillgodose den löpande efterfrågan. Som framgår av tabellen är tillverkning och förbrukning av gjutjärnsradiatorer numera begränsad till något 1 oo-tal ton årligen. 1954 års produktion av radiatorer, 27000 ton, motsvarar ett salutillverkningsvärde av drygt 38 miljoner kronor.

Tabell 7. Förbrukning och tillverkning av radiatorer 1938—1954. Ton och värde {tillgång inom landet = svensk tillverkning + import — export). Gjutjärnsradiatorer

Plåtradiatorer År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 I951 1952 1953 3 1954

_ Tillgång inom landet ton 1

18833 25 977 8738 10 211 13 987 14 273 i 6 459 13 774 22 731 21 9 5 ° 21 093 20315 23 423 23400 22 578 22 695 26 750

Svensk tillverkning ton 1

värde2 1 000 kr

18970 26 150 8 955 10235 14075 14300 16485 13780 22 735 21 962 21 044 20 490 23 3 ° o 23 400 22578 22695 26750

15 767 i 8 959 8940 n 718 15 787 16 367 18857 15 979 26675 24 690 24249 25 799 31 069 34 672 35 575 35 585 38 237

Tillgång inom landet ton 1

507 561 427 337 3°3 266 234 154 104 162 124 137 98 247 241 98

Svensk tillverkning ton 1

värde2 1 000 kr

454 512 426 336 303 267 234 155 53 35 26 28 35 193 75 40

224 235 240 182 238 210 180 152 56 41 40 43 58 190 80 57

T o t a l tillgång inom landet ton

I9 340 26538 9 l65 10548 14290 14 539 16693 13 928 22835 22 112 21 217 20452 23 521 23647 22 819 22793

Källor: 7—8 s. 164 åren 1938—1948. Fr. o. m. 1949 äro siffrorna hämtade ur Kartellregistret 1951 Industri nr 505 och 303. 2 Industri nr 505 = plåtradiatorer och nr 303 = radiatorer av gjutgods. Med värde avses här salutillverkningsvärde dvs. "de saluförda produkternas försäljningsvärde fritt banvagn, fartyg eller bd e t c , med frånräkning av rabatter men med inräkning av emballerings- och andra försäljningskostnader samt kostnad för transport med egna transportmedel. Accis, omsättningsskatt eller liknande avgifter är, då annat ej särskilt angives, ej medräknade i värdet." 1

3 Prel. siffror.

33 Bild 3. Radiatorer: Producenter ig52

diatorkonventionen

Medlemmar i Radiatorkonventionen AB Plåtförädling, Hälsingborg (fr. o. m. ! 955 c n sammansättningsfabrik, AB Norrlands Radiatorfabrik i Långsele) F. Ecks Fabriker AB, Nacka Sv. AB Gasaccumulator, Lidingö Hjo Mek. Verkst. o. Elv., Hjo (fr. o. m. 1952 filial i Älvsbyn) AB Hedemora Verkst., Hedemora AB Lidköpings Värmeledn.-Ind., Järpås AB Ankarsrums Bruk, Ankarsrum 1

Luth & Roséns El. AB, Eskilstuna (tillverkningen nedlagd 1955. Företaget har utträtt ur Radiatorkonventionen) AB Götaverken, Göteborg AB Bruzaholms Bruk, Bruzaholm Övriga företag1 AB Örebro Radiatorfabrik, Örebro AB Fellingsbro Verkst., Fellingsbro AB Thermia-Verken, Arvika Lenhovda Radiatorfabriks AB, Lenhovda Plåtradiator AB, Skänninge AB Kollin o. Ström, Borlänge Plåtslagerif. Bröd. Mejyr, Flen Radiatorfabr. Expando, Rättvik

Fr. o. m. 1955 även AB Värmeprodukter, Norrköping.

34 Produktionsenheter. Lokalisering. År 1952 var det 19 företag, som tillverkade radiatorer vid lika m å n g a produktionsenheter. Företagen redovisas å bild 3. Mellan 1938 och 1953 h a r ett företag startats och fyra nedlagts. 1952 var tio av fabrikerna, bland d e m de största, anslutna till den s. k. radiatorkonventionen. D e 18 företag som fanns 1948 redovisas i tabell 8 fördelade efter företagens storlek, varvid skilts mellan företag tillhörande radiatorkonventionen och övriga företag. 1 Åtta av företagen tillverkade mindre än 500 ton. Ett företag, AB Plåtförädling i Hälsingborg, var väsentligt större än övriga företag och svarade ensamt för mellan 25 å 30 % av den totala produktionen i landet. De därnäst största fyra företagen tillverkade tillsammans 35 å 40 % av totalproduktionen. Motsvarande siffra för radiatorkonventionens samtliga medlemmar var 87 %. Som framgår av bild 3 är de flesta radiatorfabrikerna belägna i södra och mellersta Sverige. Den sydligaste och samtidigt största fabriken är AB Plåtförädling i Hälsingborg. N ä r denna utredning påbörjades saknades helt fabriker i Norrland, som huvudsakligen försörjdes med radiatorer av de mellansvenska fabrikerna. 2 E n specialundersökning rörande distributionen av radiatorer från de olika fabrikerna h a r utförts och redovisas delvis i kapitel 12. Standardisering. År 1944 beslöt radiatorkonventionen efter förhandlingar med branschföreningar bland konsumenterna att slopa omkring 40 olika typer och storlekar av radiatorer. Tillverkningen begränsades till 12 s. k. standardtyper med enhetliga beteckningar. Radiatorerna tillverkades dessutom i olika höjder. Radiatorer med en höjd av 59 cm omfattade enligt på 1940-talet utförda undersökningar n ä r a 60 % av samtliga radiatorer, och de två vanligaste typerna tillsammans över 50 % av tillverkningen. 3

Tabell 8. Tillverkare av radiatorer fördelade efter tillverkningens storlek IQ48. Tillverkning i ton

Radiatorkonventionen

Outsiders

18 300

2 700

Summa

Under 100 . 100— 500 500—1 000 1 000—2 000 ö v e r 2 000 Totalt Tillverkning totalt i ton Tillverkning totalt i % Per företag: ton

1 800

34°

2i 000 100 1 200

Källa: Kartellregistret (1951) nr 7—8 s. 165. Se även kap. 12 s. 246. 2 Sedermera har tagits ett par initiativ för att tillverka radiatorer i Norrland. Sålunda öppnade Hjo Mek. Verkstad våren 1952 en sammansättningsfabrik i Älvsbyn. 3 Se Kartellregistret a. a. s. 170—171. 1

35 Konkurrensbegränsande avtal. Som nämnts samarbetar de största företagen (10 st.) i radiatorkonventionen (se Kartellregistret n r 12). Konventionens konkurrensbegränsande åtgärder har efter framställning från byggnadsmaterialutredningen undersökts av kommerskollegii monopolutredningsbyrå. 1 N u m e r a är konventionens uppgifter begränsade till att fastställa gemensamma pris- och försäljningsvillkor.

Stålrör och stålrördelar Materialbeskrivning. De rör av smidesjärn, s. k. stålrör, som användes vid V V S installationer, är av olika utförande beroende på vad de skall användas till. 2 M a n skiljer sålunda bl. a. mellan gängade rör och tuber. Av de förstnämnda kan h ä r n ä m n a s fem typer och av de sistnämnda två. Beteckningar och användningsområden framgår av följande tablå: Svensk standardbeteckning

Utförande

Användes till

Gängade rör: S M S 326 — nr 1001 svarta 3 gasledningar S M S 326 — nr 1002 gröna S M S 326 — nr 1004 galvaniserade vattenledningar S M S 326 — nr 1007 b r u n a (rödbruna) värmeledningar S M S 327 — nr 1011 röda ångledningar 0gängade rör: dimensionerade för standardrörgängning: S M S 329 —• nr 1021 ogängade högtrycksanläggningar Tuber: S M S 330 —• nr 1426 (kvalitetsbestämmelser) ångpanne- och högtrycksanläggningar S M S 331 — nr 1421 värmeledningstuber för lågtrycksanläggningar (handelstuber) Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. I tabell o har industri- och handelsstatistikens siffror för stålrör och -delar redovisats för de v a r u n u m m e r som är mest aktuella i detta sammanhang. Redovisningen klarlägger att för d ä r u p p t a g n a rörtyper var den totala svenska produktionen väsentligt högre i början av 1950-talet än den var de sista förkrigsåren. I m p o r t och export var något högre än förkrigsåren. N ä m n d a siffror kan kompletteras med uppgifterna i tabell 10 över försörjningen åren 1944, 1946 och 1950—1953 med de vanligaste typerna av stålrör som användes i VVS-branschen. 1

Se Kartellregistret a. a. Med hänsyn till vid tillverkningen använd teknik skiljer man mellan två slags rör, rör med söm (svetsade rör) och sömlösa rör. Rör med söm tillverkas av band eller plåtstrimlor som svetsas ihop. Vid tillverkningen av sömlösa rör utgår man från med hål försedda rörämnen, som bearbetas i rörvalsverk. De i WS-branschen använda rören benämnes varmvalsade eller helvalsade eller heldragna rör. Sömlösa och svetsade rör tillverkas även genom kallvalsning eller kalldragning. Dessa rör är dock av högre kvalitet och användes ej vid vanliga värmeinstallationer. 3 Svarta = vällda eller gassvetsade, gröna = elektriskt svetsade och glödgade (normaliserade). 2

36 o i t o M CM t o o -> CM co CD CD i ^ « CM IO o coco CM •* m c o c o t o o O H M co r~ • * o t o co coto co •* M co CDto «-" CO Tt<C0 « COtO tO CD CDtO CM r ^ CD

Mi

• * c o * m m mto o o -• o co m rt< oo*a c

I

<A i

+4

ä

5 <a •ca bo—<

m CM •>*« a> o •-> en CD • * i n r-^to CM m I^ iO — f"~ • * •"t'lO iO CM CDtO r» o <"COCO N C O I ^ M O IN CM tO CM t o m •* c?) co o m c o CM <& o co in CM co •*•

to

si K ca •a > c»o M

i~» r ^ t o

3 Gi

..

S v

C O C I M C I - C I C I N

" ^ > — l

M i- m c o i o m o M H HI -^co i n CDto co co co in co O) o CM co coco i r n n o o « co CM t o 1

:0

s a cs ; 3

mto

O

into

a, w

CD T}>CO o i m o i * CDCO •*• «-• r^-co co r-»

•*co in CD r ^ « co CD cnto , in o i " t ^ i ^ . - < co co m CM t o o O

ex co co coco IN m c o

• * m CDCO «

ca

to > g w m " "^ m c

CDCO t o CD

en -• CM •- coco O J O - * m t ^ o o i n co CDto N « N M « M N . i » M M M C o c ( m n M m

- a co to .r, U

io m *

N TJ> o

COCM >->

co •* co •- CM Tfco t o - * c o en coco r-» m t-» « i-~ •*•

o co «

M

„

TJ-COCO<NCOCOINT}<

II

M

„

„

„

„

M

M coco CM CM

3 CM CMCO in en co o t o t o

t o Tt<co c o c o * m

V

ÄH

i3

•CO -*CD"" iT) * M O O C D r ^ i n - <M • o co m " t o -*co m r ^ t o CM •*• « o co t o t--to co CD o m coco m c o t o CD

1/3

>

•*

0 I~~ <s co • * CDCO r-^to CDtO CD o o t o t o r ^ t o r ^ t o r ^ c o CD CD >-• >-• CM CO CO

CO

W 9

rj« TJ« m " CM <M CM "> <*• • * T J -

-a cu O-, 3

S o

•9

T}<

THO

Tj»

CM

m co CD m t o co

• t o m c o cMcoco c o « m in a • * TJ<M • tO •-" CD m t O M J O l O N TJ<CO CM t ^

-13

t o -"t1 coco • * coco t o o co •* m CM co >-< co CM co -*co CD t-^to o o r-~to r^ H

M

«

C( M M M

"

$ )s

to o t o CM r ^ t o M r^

W

« co « m co >- r^-co co o m t o -> <M OI c o o I~~CM !-• « t o t o « i n c o o t o co >-> CD m t o t o CM TJ" •* o m t o m o

"X3

•*

o m « •*• m co m CM t o TJ< CM CM CM co co ^ t o •* r ^ coco r». « o <> I S. I^CDO j «

m O t^ - to cnto t o t o c o t o cnt^meocM co w ^ ^ i o mto m mto r^co ^ 1 Vj. o co CM «-* r^ CD co CD

t ^ CO CM CDCO •<f CM COCO t O COCO C O T f t N

<^

. M £2

°^« t; o ca

CM co o o CD «

t ^ CM t o o t ^ t o t o m t o C O C O ^ ^ D m-'CDr}-r^OtOOCD(MTt<

O co r^ - co t o ot coto CM r^ CM J O N - CM °^ r^ t ^ c o m m co •* coto co o " ^ ^ ^ »^ r ^ t~» H m * m c o o CM coco o CD r^ K m c o m o - t o M N m N t o r ^ M M « t o co t o t o t o r~-to t ^ r - c o co 2 ^ J^ M Ji. « m « co t o o to m coto to co co co co • *

S OT bO

3 u 3 X3 !-. g J 2 -C . ^ O iS :0 O

II I I

9-S eu

£

^ 3 3 _S -0 -O :i co C D O «-> CM c o - * m t o r~-co a i o « « co • * •-3 c c ° c o c o - ^ - ^ T f - ^ ^ - ^ ^ ^ ^ - ^ m m m m m OCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCDCD

s:

.

S V 3 7 T3

-<j< m m r~-to t o I ^ - C D O CM CM c o r ^ c D

ca J3

-3 S

CM :aj CM t o

T3 • * J 3

co r^-to m e» TJ< r^-co t o t o •* CD i ^ c o <x _, r^. « co coco co •* in CD en CD co t o c o >- CD -• •* r^co I O N i n a i t ^ - O ) en •* CD IM « -tfto m <M CD -*co « •«

Cd

l nr i 8 Röi mnen 7 anc iffror.

»-H

—i en « co r^ CM en c o t o

coTt<r^Tj<cor^-

CM t O

co ,, • * m

O ' t ' t O CD CM CM •*" COtO CDtO « O t"~ O <N tO t o r ^ t o r~-to i^r^Tt<T}«r}>T}>cM CM i ^ - m o ~ CM o i t o co o o o co o t ^ t o t o r ^ o CD m c o t o « co co CD t ^ «

-

in

tJ J, TJ ca ca c > oo ca

37 Tabell 10. Leveranserna av de vanligaste typerna av stålrör från svenska och utländska verk.1 Ton, rör

Summa

År

1944 1946 1950 1951 1952 1953

svenska

utländska

31 000 27 000 34 000 31 000 31 000 34 000

25 000 10 000 23 000 31 000 24 000 24 000

56 000 37 000 57000 62 000 55000 58 000

Källa: Näringsfrihetsfrågor 1955 nr 4 bil. 1 s. 37.

D e n svenska m a r k n a d e n skulle konsumera 55000 a 60000 ton av dessa stålrör per år, v a r a v icke fullt hälften täckes genom import. Stålrören importerades före kriget framför allt från Tyskland, men åren 1945— 1950 skedde importen huvudsakligen från England, Nederländerna, Belgien, Frankrike och Tjeckoslovakien. U n d e r 1950-talet har Västtyskland ånyo blivit en stor leverantör. G e n o m utbyggnader av produktionskapaciteten torde de svenska rörverken 1954 h a haft tillräcklig kapacitet för att kunna tillgodose branschens behov av stålrör. För stålrördelar finns inga officiella uppgifter över produktionsvolymen redovisade. Enligt uppgifter från industrikommissionen uppgick förbrukningen av stålrördelar och flänsar åren 1945—1947 till mellan 3000 och 4 0 0 0 ton årligen. Förbrukningen torde ha varit av s a m m a storleksordning även åren 1950—1953. Större delen av behovet tillgodoses genom inhemsk tillverkning. Produktionsenheter. Lokalisering. Stålrör och -delar produceras av Sandvikens J e r n verks AB, Uddeholms AB i Storfors, AB Wirsbo Bruk samt fr. o. m . 1954 Fagersta Bruks AB (se bild 4). Fagersta och Wirsbo tillverkar svetsade rör, m e d a n Sandviken och U d d e h o l m tillverkar sömlösa rör. Wirsbo har framför allt koncentrerat sig på tillverkning av rördelar och galvaniserade rör. Stålrördelar tillverkas i viss omfattning även i Sandviken och U d d e h o l m . De två sistnämnda företagen dominerade den svenska produktionen under hela 1940-talet. Standardisering. Som nämnts finns för stålrör och rörnansar svensk standard. 2 D e redovisas under grupp 621. 6 rörledningar, rör, tillbehör till ledningar samt m e d nummerbeteckningen S M S . Konkurrens begränsande avtal. Sandvikens Jernverk och Uddeholms AB har avtalat, att gemensamt diskutera och överenskomma om prissättningen p å varmvalsade stålrör m. m . (Kartellregistret nr 189). Samarbetet utgör en fortsättning p å tidigare samarbete inom den i och m e d krigsutbrottet upplösta internationella rörkartellen. Jämför även de n u m e r a upplösta avtalen i Kartellregistret nr 186—188. 1 Avser rör och tuber enligt SMS—326 B, SMS—327 B, SMS—331 G i dimensioner t. o. m. 191 m m y. d. (på senare år t. o. m. 216 mm). 2 Sveriges Standardiseringskommission (SIS) och dess anslutna organisationer utger tre former av standardpublikationer: svensk standard, rekommendationer och handböcker. Det finns möjligheter att abonnera på dessa publikationer.

3»

Gjutna rör och rördelar Materialbeskrivning. Gjutna rör användes dels för avloppsledningar inom byggnader, normalrör, dels för vatten- och avloppsledningar utomhus, heltjocka muffrör. Rören tillverkades tidigare genom gjutning i sandformar. Denna metod, som fortfarande användes vid tillverkning av gjutna rördelar, har numera i regel övergivits till förmån för en maskinell tillverkning genom s. k. centrifugalgjutning. Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Före andra världskriget var den svenska produktionen av gjutna rör av ringa omfattning och landets behov tillgodosågs huvudsakligen genom import. Tabell II redovisar produktionen och utrikeshandeln av gjutna rör och rördelar åren 1938—1952 enligt den officiella statistiken6. Åren 1938 och 1939 var den totala tillgången inom landet 40 000 respektive 65 000 ton. Importen minskade under krigsåren medan den svenska produktionen från och med 1942 låg över förkrigsnivån. Två nya fabriker för tillverkning av gjutna rör uppfördes under 1940-talet. 1948 var den svenska produktionen uppe Tabell 11. Rör och rördelar, gjutna. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet i938—I954År

Produktion1

Export2

Import2

Tillgång inom landet

ton

1 000 kr

ton

1 000 kr

ton

1 000 kr

ton

1 000 kr

4827 6275 3718 3 3i8 7 170 8740 '3 435 13 612 18 630 17 872 30927 35 930 41 740

» 953 2589 2049 1 770 4271 5 677 9 179 9 931 13 773 12 929 19615 24561 27372

57 58 99 37 12 50 5 68 175 52 89 202 73 242 156 520 3" 192 295 35 109 86

40 024 65 140

30 400 34650 !5 995 40 157 40615 60 477 49 962 57692

9 403 13 352 8 100 6 495 9241 11 622 15 475 10755 21 484 21 415 32 097 30391 33 588

7187 27 379 8641 20 250 10 721 20099 4 33 175

7 507 10 821 6 150 4762 4982 5 995 6301 892 7886 8 538 12571 6 032 5 553 978 13 082 2805 8674 5 352 10 426 53IO 16666 9 293

99 102 203

12 142 34698 15402 1952 ... 22 219 18802 1953 • •• 25072 4 3 48 4i8 i954 ••

35296 58967 28 210 21 012 20 002 21 718 21 217 2463 21 745 22 803 29 661 14 214 15064 1 354 32 125 3617 16 764 6 202 19980 6788 30837 12 091

44092 37468 3 1 789 28 131 38 349 31 815 91 146

20 113 29664 17 004 25410 20 852 25 374 58 939

1938 ... 1939 ••• 1940 ... 1941 ... 1942 ... 1943 ••• 1944 ... 1945 ••• 1946 ... 1947 ••• 1948 . . . 1949 ... 1950 ... I95I •••

65 27 58 2 80 218 60

in 182 92 374 175

847 377 290 433 45 87 "3

3i 725 24265 27 H 5

Källor: Industri nr 304 = rör och rördelar ej s. n. Fr. o. m. 1951 är 304:1 = heltjocka muffrör och -delar (övre siffran) och 304:2 = andra gjutna rör och -delar (undre siffran). 2 Handel 1342, 1343 = rör och rördelar, icke bearbetade, med en inv. diameter av 145 mm eller däröver (nr 1342); mindre än 145 mm (1343). Fr. o. m. 1950 är 1342:1 och 1343:1 = heltjocka muffror > r e s p . < 145 mm (i. d.) (övre siffran) 1342:2 och 1343:2 = andra slag (undre siffran). 3 Prel. siffror. 4 Totalt för 304:1 och 304:2. 6 I denna statistik torde ingå vissa rör som icke användes i byggnads- och anläggningsarbeten. 1

39 Bild 4 Rör: Producenter 1954

\

Stålrör o c h -delar Uddeholms AB, Storfors Sandvikens Jernverks AB Wirsbo AB Fagersta Bruk AB (fr. o. m. 1954)

Aducerade rördelar AB Järnförädling, Hälleforsnäs AB Gustavsbergs Fabriker, Västervik (fr. o. m. 1954)

Q

Stilrör och -delar

9 Rör och -delar av aduceral gjutgodt

f

Hell|ocka muffrör

A

Helt|ocka muffrördelar

j|

Normalrör

B

Normalrördelar

Heltjocka muffrör AB Centrifugalrör, Oxelösund Heltjocka muffrördelar Ankarsrums Skåne AB, Sjöbo AB Forsviks Bruk, Forsvik Maskin- & Gjuteri AB, Kalmar Mölltorps Gjuteri Friberg & Johansson, Moll torp Rörverken i Göteborg AB, Göteborg AB Säffle Gjuteri & Mek. Verkstad, Säffle

Normalavloppsrör AB Centrifugalrör, Oxlösund Aug. Hanssons Gjuteri, Halmstad AB Åkers Styckebruk, Åkers Styckebruk

Normalavloppsrördelar Ankarsrums Skåne AB, Sjöbo AB Eksjöverken, Eksjö Aug. Hanssons Gjuteri, Halmstad AB M. Lundgrens Gjuteri, Halmstad Maskin- & Gjuteri AB, Kalmar AB Pump-Separators Gjuterier, Katrineholm

40 i 31 000 ton och var för första gången sedan 1938 större än importen som dock u p p gick till nära 30 000 ton. M e d a n den svenska produktionen u n d e r åren 1949 och 1950 fortsatte att öka gick importen tillbaka. Detta berodde bl. a. på ett visst stöd från myndigheterna åt den svenska produktionen. 1 Den fria importen 1951 medförde tillsammans med en rekordnotering för den svenska produktionen att tillgången inom landet uppgick till över 80 000 ton, en kvantitet som låg avsevärt över det löpande behovet. Värdet av de n ä m n d a totala kvantiteterna av gjutna rör och rördelar åren 1950 och 1951 utgjorde 33 respektive 50 milj. kronor. Den svenska produktionen 1952 var 38 000 ton och produktionsvärdet 29 milj. kronor. Det är icke möjligt att med ledning av dessa siffror redovisa exakta siffror för den svenska marknadens försörjning med rör av olika slag. I följande tablå göres emellertid ett försök att approximativt beräkna den genomsnittliga produktionen, importen och tillgången inom landet av olika slags rör under perioden 1950—1952. 2 Den totala tillgången på gjutna rör och rördelar var enligt tabell 11 dessa år ca 66 000 ton. Häri ingår emellertid sannolikt även rör som icke användes inom VVS-branschen. Såväl i fråga om muffrör som normalrör h a r produktion och import varierat ganska kraftigt mellan enskilda år. Efter 1952 har importen av normalrördelar ökat betydligt. Ton Vara

Heltjocka muffrör . . . Heltjocka muffrördelar Normalrör Normalrördelar övrigt

Produktion

Importöverskott

Tillgång

11 000 2 000 14 000 6 000 9 000

21 0 0 0 1 000 1 000 1 000

32 000 3 000 15 000 7 000 9 000

42 000

24 000

66 000

Produktionsenheter. Lokaliseringar. Normalrör tillverkas i Sverige huvudsakligen av AB Centrifugalrör och AB Åkers Styckebruk. Bägge fabrikerna är belägna i Sörmland. AB Centrifugalrör tillverkar dessutom heltjocka muffrör (se bild 4). Produktionen av gjutna normalrördelar och muffrördelar h a r bedrivits av ett tjugotal gjuterier. 3 Bland dessa kan nämnas Ankarsrums Skåne AB, Sjöbo, Centralgjuteriet, Göteborg, Forsviks Bruk, Forsvik, AB Aug. Hanssons Gjuteri, Halmstad, samt AB Pump-Separator, Katrineholm. Åren 1948—1951 hade dessutom Norrbottens Järnverk en stor tillverkning av normalrördelar, som emellertid nedlades 1952. 1

Jämför kap. 8 s. 118. Tablån bygger, förutom på tabell 11, på uppgifter från monopolutredningsbyrån. 3 I industristatistiken redovisas sålunda — utöver de här ovan nämnda företagen — som tillverkare av muffrördelar (304: 1) 7 företag varav 6 nämnvärda återges å kartan och som tillverkare av normalrördelar (304:2) 22 företag varav 16 "nämnvärda". Av de sistnämnda har enl. uppgift 4 numera (1954) icke någon tillverkning. Återstående 12 företag redovisas å kartan. Med nämnvärda företag menas här och i det följande företag som för den redovisade varan hade ett produktionsvärde av minst 50 000 kronor år 1952. 2

4i Standardisering. För normalrör och -delar finnes av Svenska Kommunaltekniska Föreningen fastställda normalier. De svenska företagen tillverkar även standardrör för normal våningshöjd. För muffrör och muffrördelar (för gas- och vattenledningar) finns svensk standard (se g r u p p 621. 6 S M S nr 405—428 samt nr 430). Konkurrensbegränsande avtal. N ä r under kriget industrikommissionen stimulerade några företag att ta u p p tillverkning av normalrördelar bildade de tre största av de ovan n ä m n d a företagen j ä m t e AB Ankarsrums Bruk och N o r r a h a m m a r s Bruk, där tillverkningen sedermera nedlagts, den s. k. Normalrördelskonventionen (Kartellregistret nr 54). Konventionen finns kvar men prisöverenskommelsen har satts ur funktion. För normalrör och för heltjocka muffrör finns inga registrerade avtal. Tabell 12. Aducerade rördelar m. m. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet I

94*—i954-

År

1941... 1942... 1943... 1944... 1945... 1946... 1947... 1948... 1949-•• 1950... I95I-•• 1952... 1953-•• 3 i954---

Produktion1

Import2

Export2

Tillgång inom landet

ton

1 000 kr

ton

1 000 kr

ton

i 000 kr

ton

1 774 2 731 3079 2851 2715 3 327 3 245 3 446 3643 4050 4 438 3687 3223 3 947

3 5i8 5698 7 347 7230 6758 8321 8174 9 245 9 752 10867 !4 5 7 8 13 " 3 10 625 11 940

200 250 146 146 5 50 258 198 116 996 951 559 436 921

429 615 372 364 9 122 653 532 330 2508 2740 1 981 1 426 3 120

778 782 532 528 406 863 388 760 793 728 1 088 700 849 1 935

1 805 1 828 1 404 1 646 1 118 2430 1 178 2652 2805 2570 4 342 2686 2874 5 371

1 196 2 199 2 693 2469 2 3H 2 5H 3 115 2884 2 966 4318 4301 3 546 2 810 2 933

i 000 kr 2 142 4 485 6 3i5 5 948 5649 6013 7649 7 125 7 277 10 805 12976 12 408 9 177 9689

Källor, 1 Industri nr 290 = Rör och rördelar av ad. gjutgods (inkl. gängade). 2 Handel nr 1566: 1, 1568: 1, 1570: 1, rördelar av smidbart gjutgods. 3 Prel. siffror.

Aducerade rör delar Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. I tabell 12 redovisas den officiella statistikens siffror över produktion och utrikeshandel med rör och rördelar av aducerat (smidbart) gjutgods. 1 Landets behov kan tillgodoses genom inhemsk tillverkning. Den högsta produktionssiffran under åren 1941—1952 nåddes år 1951 med 4 4 0 0 ton rördelar till ett värde av 14,6 milj. kronor. Produktionen detta år torde h a överstigit det löpande behovet. Det är överraskande att den redovisade produktionen under åren 1946 och 1947 med dess höga byggnadsverksamhet ligger avsevärt under produktionen åren 1950—-1952. 1 AB Järnförädling, som fram till 1954 varit den enda svenska tillverkaren, har av sekretesskäl icke ansett sig kunna lämna ut sina siffror Huruvida i industri- och handelsstatistikens uppgifter ingår andra rördelar än de som användes i VVS-branschen har icke kunnat klarläggas.

42 Produktionsenheter. Lokalisering. Fram till 1953 fanns endast en svensk tillverkare av aducerade rördelar, AB Järnförädling, Hälleforsnäs (se bild 4). Fr. o. m. 1954 har även AB Gustavsbergs Fabriker börjat tillverka rördelar i Västervik. Standardisering. Svensk standard finns omfattande 48 typer (se grupp 621.6 SMS nr 431—478). Konkurrensbegränsande avtal. AB Järnförädling har ett registrerat avtal med den internationella organisationen International Malleable Tube Fittings Association (IMATUFIA), Kartellregistret nr 190.1 Enligt bestämmelserna för denna kartell skall minimipriserna på aducerade rördelar och rörfiänsar för den svenska marknaden fastställas av IMATUFIA:s svenska medlemmar, dvs. för närvarande AB Järnförädling, varvid dock skall iakttagas att priserna i stort sett håller sig i överensstämmelse med grannländernas.

Värmepannor Materialbeskrivning. Ur tillverkningssynpunkt skiljer man mellan gjutna och smidda värmepannor. Pannorna kan utföras för att eldas med olika bränslen som koks, kol, olja, ved eller avfall. För villor och småhus användes såväl smidda som gjutna pannor s. k. villapannor. För medelstora hus (med pannor upp till ca 20 m2 eldyta) är det vanligare med gjutna pannor. Vid pannanläggningar för större bostadshus eller panncentraler för en grupp bostadshus användes i regel smidda pannor. Dessa stora pannor tillverkas efter beställning. För varje anläggning konstrueras därför den panna, som bäst passar föreliggande behov.

Tabell 13. Gjutna värmepannor. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet 1938—1954 Produktion1

Export2

Import2

År ton

1 000 kr

ton

J 1 000 kr

ton

1 1 000 kr

1 180 655 1 365 349 1938... 8469 15034 1 806 10 265 875 18688 394 1 356 1939-•• 229 142 384 9658 287 6510 1940... 6 540 164 141 8 160 100 300 1941... 198 195 280 189 9815 1942... 11 573 IOI 52 10 157 149 12 589 1943... 57 16 27 1944... 11 452 20 31 12 754 36 7 1945... 56 9 800 6 10237 108 176 152 1946... 17 173 209 17 990 540 65 in 1947... 7" 17963 17 597 232 1948... 758 "9 833 18 431 17 955 300 1949... 259 43 14 821 49 14278 1 021 60 1950... 935 67 17 017 17033 771 168 759 154 16 266 21 454 I951--405 599 14562 307 299 23 242 1952••• 448 643 507 499 28034 15 598 1953-•• 608 1 019 1 230 1 238 3 16 156 29833 i954... Källor: 1 Industri nr 305 = värme- eller lågtryckspannor. 2 Handel nr 1351 = värme- eller lågtryckspannor samt delar därtill. 3 Prel. siffror. 1 Detta avtal har upphävts den 30.4.1954.

Tillgång inom landet ton

J 1 000 kr

14849 18238 9 56i 8319

8163 9 784 6423 6 604 9824 10 201 11 437 9 751 17 197 18392

11 658 12686 12747 10 207 18 091 18243 18669 14 611 16079 15675 14456 15649 17 786

i8 957 14 021 16 142 20837 22 950

27883 1 30044

43 Bild 5. Värmepannor: Producenter ig52

Företag, som redovisat produktion till Kommerskollegium, industristatistiken /552 1 Värmepannor, gjutna (Statistiskt nr 305. Värme- eller lågtryckspannor) Totalt 15 företag, därav följande 10 med produktionsvärde av minst 50 000 kr. >--•?

Medlemmar i pannkonventionen AB Bruzaholms Bruk, Bruzaholm Norrahammars bruk, Norrahammar AB Klafreströms Bruk, Klavreström AB Norrhults Gjuteri, Norrhult AB Götaverken, Göteborg AB Skoglund & Olson, Gävle Övriga Prestoverken i Motala AB, Motala AB Fagerfors Gjuteri & Mek. Verkstad, Fagerfors AB Svenska Strebelverken, Västervik (numera Gustavsbergs Fabriker) Askersundsverken AB, Askersund

Värmepannor, ej gjutna (Statistiskt nr 506, värmeledningspannor ej gjutjärns.) Totalt 25 företag, därav följande 17 med produktionsvärde av minst 50 000 kr. AB Gustavsbergs Fabriker, Gustavsberg AB Nyköpingsverken, Nyköping (Tillverkningen numera nedlagd) Häfla Bruks AB, Hävla AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Linköping AB Vatten & Ånga, Sävsjö Skogsfors Bruks AB, Reftele (fr. o. m. 1954 AB Gustavsbergs Fabriker, Reftele) AB CTC, verkstaden i Ljungby Exoverken AB, Kalmar Storebro Bruks AB, Storebro AB Vattenvärmare-Kompaniet, Osby S. J . Skoghs Verkstäder, Örebro 1

(medlemmar I pannkonventlon) (ftvrtfa)

AB Gustavsbergs Fabriker, avd.Värmeledn.pannor, Västerås (Tillverkningen numera övertagen av G. Hammarqvist, Plåtslageri) AB Bröderna Rylander, Falun Swendsén & Wikström AB, Gävle Nya AB Luleå Varv & Verkstäder, Luleå F. Nilson & C:o Mek. Verkstad, Boden Albin Petterssons Mek. Verkstad, KalixNyborg

1 förteckningen nämnda förändringar har beaktats vid ritningen av kartan.

44 GJUTNA VÄRMEPANNOR Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Sveriges försörjning med gjutna värmepannor sker nästan helt genom inhemsk tillverkning. Av tabell 13 framgår att förkrigsåren 1938 och 1939 motsvarade import och export vardera omkring 10 % av den beräknade förbrukningen inom landet. U n d e r efterkrigsåren har utrikeshandeln varit av väsentligt mindre betydelse. R ä k n a t i ton — en måttenhet, som ehuru föga adekvat användes i den officiella statistiken — var tillgången på gjutna pannor inom landet åren 1950—1952 ca 15 000 ton per år, vilket är något lägre än år 1939 och åren 1946—1948 då motsvarande siffror var omkring 18000 ton. Tillverkningsvärdet år 1953 var 28 milj. kronor för 15 600 ton. 1 Produktionsenheter. Lokalisering. Antalet företag som tillverkar gjutna värmepannor h a r varierat något under efterkrigstiden. 1952 var 15 företag redovisade i industristatistiken, varav tio med ett produktionsvärde över 50 000 kronor återfinns k bild 5. D e företag som ä r medlemmar i pannkonventionen har svarat för ca 3/4 av den totala produktionen av gjutna pannor. 2 De två största företagen är Götaverken och N o r r a h a m m a r . E n b a r t deras tillverkning har utgjort omkring hälften av samtliga företags. 3 Bland företag utanför pannkonventionen kan nämnas AB Gustavsbergs Fabriker som till 1953 bedrev tillverkning vid AB Strebelverken i Västervik. Gustavsbergs andel av marknaden under efterkrigsåren var 10 å 15 % . D e företag som tillverkar gjutna pannor är till stor del koncentrerade till småländska brukssamhällen. Den nordligaste tillverkaren finns i Gävle. Standardisering. Svensk standard finns ej. Konkurrensbegränsande avtal. De sex ovan angivna företagen samarbetar som nämnts {pannkonventionen (Kartellregistret nr 14). SMIDDA VÄRMEPANNOR Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Den svenska tillverkningen är tillräcklig för landets behov. Någon export av betydelse förekommer inte. Statistiska uppgifter över produktionen av smidda p a n n o r särredovisas i industristatistiken sedan 1941, men endast i form av salutillverkningsvärde. Siffror för åren 1941 — 1954 redovisas i tabell 14. År 1952 var tillverkningsvärdet 24 miljoner. Tas hänsyn till prisförändringar synes produktionsvolymen ha varit av ungefär samma storleksordning åren 1946—1953. Produktionsenheter. Lokalisering. I bild 5 redovisas tillverkare av smidda pannor. Enligt industristatistiken fanns 1952 totalt 25 tillverkare. Av 17 n ä m n v ä r d a återges 16 st. å bild 5. Av fabrikerna torde de tre största C T C , Gustavsbergs fabriker och Svenska J ä r n vägsverkstäderna tillsammans ha svarat för 60 å 70 % av tillverkningen (1950). L o kaliseringen är i hög grad koncentrerad till mellansverige. 1

Räknas med en vikt av 125 å 150 kg per m2 eldyta motsvarar 16 000 ton ca 115 000 m2 eldyta. Monopolutredningsbyråns PM. Industrikommissionen. 3 Se not 1.

45 I i4'

Smit ida värmepannor. Salutillv erkningsvärde iQ4i— -1954. Milj. k

Ar

Värde milj. kr

År

4,7 8,i 6,5 8,9 ",5 !947

Värde milj. kr 23,1 21 8

20,9 21,2

i954 Källa: 1 Industri nr 506 = värmeledningspannor (ej gjutjärns-). 2 Prel. siffror.

23,8 26,3 23,9 24,1 3!>o

Standardisering. Svensk standard finns ej. Konkurrensbegränsande avtal. Någon samverkan mellan tillverkarna h a r icke registrerats. ANTALET TILLVERKADE GJUTNA OCH SMIDDA PANNOR Enligt uppgifter från industrikommissionen var antalet tillverkade pannor i Sverige 1947—1948 totalt ca 4 4 0 0 0 , varav ca 15000 smidda p a n n o r och 29000 gjutna pannor. 1 Det är av intresse att jämföra denna uppgift med uppgifter över antalet uppförda husbyggnader. Enligt den officiella statistiken utgjorde antalet uppförda byggnader i samtliga orter ca 17 000 åren 1946 och 1947, varav icke fullt 13 000 var bostadshus. O m statistiken skulle omfatta hela riket hade siffran över antalet byggnader sannolikt blivit icke oväsentligt högre än 20000. Åren 1950— 1953 varierade totala antalet uppförda bostadshus i hela riket mellan 12800 och 9 500 samt antalet en- och tvåfamiljshus mellan 10 700 och 7 400. 2 Dessa siffror har angivits närmast för att visa att även för värmepannor synes den årliga nyproduktionen av bostäder svara för knappt hälften av den totala efterfrågan.

Badkar Materialbeskrivning. T v å slag av badkar finns på den svenska marknaden, gjutna badkar och badkar av pressad plåt. 3 K a r e n emaljeras och levereras antingen som inmurningsbadkar eller som fristående badkar. Badkar av pressad plåt började tillverkas i Sverige i slutet på 1940-talet. Badkaren erhålles genom pressning av ett enda plåtstycke. Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Det finns endast ofullständiga statistiska uppgifter om produktion av och utrikeshandel med badkar. Tabell 15 redovisar siffror baserade på uppgifter från olika källor. Den svenska produktions1 Totala antalet tillverkade pannor åren 1943—1948 enligt industrikommissionens statistik. År 1943 1944 1945 ig46 I947 Antal pannor 22 700 28 000 24 700 42 000 43 700 2 Statistisk Årsbok 1954 tab. 219. 3 Under andra världskriget tillverkades dessutom bl. a. badkar av konststen.

46 kapaciteten ökade avsevärt år 1948 då Gustavsbergs fabriker började tillverka b a d k a r av pressad plåt. Åren 1938 och 1939 importerades uppskattningsvis 25 000 resp. 44 000 b a d k a r . År 1944 h a r den svenska produktionen uppskattats till 20 000 och importen till 22 000 badkar. Tillförseln till m a r k n a d e n skulle alltså h a varit ca 42 000 b a d k a r . Åren 1950—1952 var tillgången på badkar så stor att tidvis betydande lager u p p stod. D e n genomsnittliga tillförseln till marknaden dessa år var omkring 55 000 kar. Tabell 15. Badkar. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet

1938—1953.

Gjutna badkar

A n t a l b a d k a r , totalt

Import

År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 195° I951 1952 1953

Produktion

Import

Export

ioo* 100" ioo* ioo"

20 000 16 000 37 000 30 0 0 0 40 0 0 0 * 51 0 0 0 * 55 0 0 0 * 70 0 0 0 * 60 0 0 0 * 70 0 0 0 *

25 0 0 0 * 44 0 0 0 * 10 0 0 0 * 3 000* 7 000* 16 000* 22 0 0 0 * 1 000* 4 000* 27 0 0 0 * 25 000* 9 000* 9 000* 18 0 0 0 * 3 000* 7 000*

2 000* 7 000* 22 000* 20 000* 12 0 0 0 *

Tillgång inom landet

Kvantitet ton

Värde 1 000 k r

(2 646)

(1 9!0> (3389 (908) 33' 839 2 293 3058 188 650 5832 4 016 1 328 1 029 2 447 497 961

(4 589)

42 0 0 0 * 17 0 0 0 * 41 0 0 0 * 57 0 0 0 * 65 0 0 0 * 58 0 0 0 * 57 0 0 0 * 66 0 0 0 * 43 000* 65 000 *

(1 078) 292 682 1 579 2 152 140 360 2 712 2 461 1 001 890 1874 337 689

Källa: U r H a n d e l h a r i m p o r t e n 1938—1940 u p p s k a t t a t s m e d l e d n i n g av i m p o r t e n i ton u n d e r n r 1348. F r å n 1941 särredovisas i m p o r t e n av b a d k a r i ton u n d e r 1348. A n t a l e t b a d k a r h a r forutsatts v a r a 10 p e r ton. E x p o r t e n s a m t p r o d u k t i o n e n 1944— 1953 h a r u p p s k a t t a t s m e d ledning av u p p g i l t e r från i n d u s t r i k o m m i s s i o n e n och enskilda företag. Siffrorna för d e n svenska p r o d u k t i o n e n å r e n 1 9 4 9 — 1953 t o r d e h a e n felmarginal av storleksordningen 5 000 b a d k a r .

Produktionsenheter. Lokalisering. Gjutna badkar tillverkas av två fabriker, AB A n karsrums Bruk och AB M . Lundgrens Gjuteri, Halmstad. Badkar av plåt tillverkas av AB Gustavsbergs Fabriker i Gustavsberg och Svenska Stålpressnings AB, Olofström. Se bild 6. Produktionsvolymen har under de senaste åren varit 25 000 a 30 000 gjutna kar och 40 000 a 50 000 plåtbadkar. Tillverkningskapaciteten ligger icke oväsentligt högre. Standardisering. Ankarsrum tillverkar elva storlekar av helgjutna kar, varav fem inmurningsbadkar, fyra koniska och två sittbadkar. Gustavsberg tillverkar endast en storlek, ett 1 600 m m långt kar. Olofström tillverkar två storlekar 1 500 m m och 1 600 m m . Svensk standard finns, omfattande en typ av kar, grupp 69 SIS nr 6 0 0 0 12.

Konkurrens begränsande avtal finns ej.

47 Bild 6. Badkar och sanitetsporslin: Producenter ig$4

Badkar: gjutna

Sanitetsporslin

AB Ankarsrums Bruk AB M. Lundgrens Gjuteri, Halmstad

AB Gustavsbergs Fabriker AB Iföverken, Bromölla

Badkar: plåt AB Gustavsbergs Fabriker Svenska Stålpressning AB, Olofström

48 SanitetspoTslin Materialbeskrivning. De mest b e t y d a n d e produkterna inom denna v a r u g r u p p är w.c. och tvättställ. N u m e r a tillverkas endast s. k. tättsintrat sanitetsporslin. Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Före kriget var ca 80 % av det sanitetsporslin som användes i Sverige importerat. Det finns n u m e r a två svenska företag som tillverkar sanitetsporslin, AB Gustavsbergs Fabriker och AB Iföverken. Dessa företag har efterhand k u n n a t tillgodose en allt större del av förbrukningen i landet. Detta framgår av tabell 16. U n d e r åren 1949—1952 har importen utgjort 10 a 20 % av produktionen. 1950 och 1951 var exporten större än importen. Totala förbrukningen av sanitetsporslin utgjorde 1953— ! 954 8 °°° å 9 ° ° ° tonSaluvärdet av den svenska produktionen var 1954 över 26 milj. kronor. Före kriget var de främsta importländerna Finland, Tyskland, Nederländerna, Storbritannien och Tjeckoslovakien. Efter kriget h a r importen huvudsakligen skett från Finland och Nederländerna. De n ä m n d a siffrorna kan för de b å d a h u v u d v a r o r n a w.c. och tvättställ omräknas att gälla antalet producerade, resp. importerade enheter. Härvid erhålles att antalet producerade tvättställ 1952 uppgick till 150 000 å 160 000 och antalet w . c stolar till 140000 a 150000. I m p o r t och export var av storleksordningen 30 000 å 40 000 för bägge produkterna. Produktionsenheter. Lokalisering. D e två svenska fabrikerna är belägna i Gustavsberg och Bromölla (Iföverken). Se bild 6. Tabell 16. Sanitetsporslin. Produktion, utrikeshandel och tillgång inom landet

Tillgång inom landet

Export2

Import2

Produktion1 År ton 1938 1939 1940

752 908 1 068

1941 1942 1943 1944 1945 1946

1 132 2324 2 913 2894

1947 1948 1949 195° I95I 1952 1953 3 1954

3 793 4016 4 976 5871 5 335 6 014 6 200 6 970

7863 8505

ton

1 000 kr

22 22

4636 1 963 1 708 3 i°8 3 783 3 730 4 423 4893 6658

2 810 4047 1 801 2051

1 000 kr

ton

1 000 kr

ton

1 000 kr

2 539 3 738 907 622 822 916 859 845 971 1 702 1 438 1 106

2 256 2 998 781 516 892 1 128 1 050

20 10 12 46 38 46 23 215

55 347

1 071 1 042 1 609

4H7 5 539 5219 7 744 8892 11 770 14 024 11 595 13 730 18384 22 424 23 598 26 402

858 1 040 1 324 1 287 1 791

959 1 259 2 600 2 322 1 615 1 216 1 893 2 698 2 441 3 142

1938—1954.

74 84 81

326 985 1 308 1 112 1 051 1 546

834 2307

3 785 3 346 3 300

4 553

7 211 6 115 5887 5 932 7 182 8099 8750

4 955 6586 6 214 8356 9 958 14 321 16 074 12376 12 639 16492 21 776 22 739 24 99 1

Källor: 1 Industri nr 775 = porslin för sanitära ändamål. 2 Handel nr 1287. (Enl. tulltaxeringspraxis importeras allt sanitetsporslin under nr 1287 såsom "fajans". Under 1287 importeras också en del annan fajans men i förhållande till sanitetsporslinet i mycket ringa kvantiteter.) 3 Prel. siffror.

49 Standardisering. Svensk standard finns för vissa artiklar (grupp 69 SIS nr 56 52 01 —03 tvättställ, nr 56 58 01 w.c.-stolar). Tillverkningen omfattar en mångfald typer utöver de standardiserade. Konkurrensbegränsande avtal finns ej.

Armatur Materialbeskrivning. Armatur av olika slag användes vid värme-, vatten-, gas- och sanitetsinstallationer. Denna armatur kan med hänsyn till råmaterial och tillverkningsmetod indelas i armatur huvudsakligen av järn respektive av annan metall. Den sistnämnda gruppen kan indelas i metallarmatur utan speciell ytbehandling (t. ex. skjutventiler, stoppventiler, radiatorventiler) och metallarmatur med speciell ytbehandling (t. ex. förkromade eller förnicklade tvättställsventiler, bländare för tvättställ, badkar eller disklådor). Den sistnämnda gruppen brukar även kallas .yamtefoarmatur och de två förstnämnda teknisk armatur. Huvuddelen av den armatur som användes vid VVS-anläggningar är metallarmatur. Produktion. Utrikeshandel. Tillgång inom landet. Den svenska produktionen är tillräckligt stor för att täcka den svenska marknadens behov. Icke oväsentliga kvantiteter armatur importeras och exporteras dock. I tabell ij har relevanta nummer från industri- och handelsstatistiken redovisats. Härunder redovisas även armatur som användes för andra ändamål än för VVS-installationer (t. ex. i industrier, fartyg e t c ) . Enligt dessa siffror tillverkades i Sverige 1952 ca 9000 ton armatur av järn och stål med ett värde av 31 milj. och 5 000 ton av annan metall med ett värde av 53 milj. kronor. Tabell iy. Produktion av armatur åren 1938—1953' Produktion ;iv armatur1

År

Huvudsakligen av järn och stål ton

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950 1951 1952

.... •••• .... .... .... .... •••• •••• .... .... .... .... .... •••• ....

1953 ••••

3050 4270 4 530 4440 3615 5 470 7 307 7 600 7900 7 7IO 7 915 9 200 8645

1 000 kr

4501 7 171 7 579 6 121 5052 9186 11 608

16738 18 815 20344 25 732 30698 27 263

Totalt

Huvudsakligen av annan metall ton

2325 2825 3050 3300 2865 4700 6 048 6280 6086 5209 5 940 5°9° 4770

1 000 kr

13 177 16 222 18842 20059 17 766 28568 36 010 40 410 35 477 35606 57858 53259 47031

ton

1 000 kr

6 020 7 355 2 5866 5 375 7095

7 58o 7 740 6 480 10 170 13 355 13880 13986 12 919 13855 14290

13 415

19 284 22 695 2 17 951 17678 23 393 26 421 26 180 22818 37 754 47618 57 148 54292 55 950 83590 83 957 74 294

Källor: Industri nr 227 resp. nr 228. 2 Inkl. smörjapparater (inkl. -kannor och -koppar). Posten är av mindre betydelse (1941 var således prod, av smörjapparater 57 ton med ett värde av 175 100: — ) . 1

5° Produktionsenheter. Lokalisering. Enligt Industrikalendern 1955 var antalet svenska tillverkare av n å g r a olika slag av a r m a t u r följande: sanitetsarmatur slussventiler av j ä r n slussventiler av övriga metaller vattenarmatur ventiler, backflottörgasreduceringssäkerhetsvatten-

15 9 13 17 23 13 15 13 12 17

Det finns emellertid ett stort antal småföretag som inte står upptagna^r Industrikalendern. År 1952 redovisade sålunda 76 företag till industristatistiken att de tillverkade a r m a t u r av " a n n a n metall än j ä r n och stål" (nr 228) vid 78 arbetsställen. H u r u v i d a alla dessa tillverkade sådan a r m a t u r som ingår i en VVS-installation har icke k u n n a t kontrolleras. 59 av dessa företag tillverkade för mer än 50 000 kronor vid 61 arbetsställen. Av de 61 arbetsställena var 9 st. förlagda till Gnosjö, 6 st. till M o r a och 4 st. till Kungsör. Lokaliseringen i övrigt framgår av bild 7. De största tillverkarna av a r m a t u r är följande (siffra inom parentes anger antalet anställda) :x AB Nordiska Armaturfabrikerna (1 380) med fabriker i Linköping, Lund, Kungsör, Solna 2 , Åtvidaberg 2 , AB Färe Armaturfabrik, Sibbhult (486), AB V å r g å r d a Armaturfabrik, V å r g å r d a (191), AB Köpings Armaturfabrik, Köping (183), AB A. H . Andersson & C.:o, Ljung (153), AB F. M . Mattsson, M o r a (119), AB Mora A r m a turfabrik, M o r a (105) samt AB Armaturfabriken Svea, Kungsör (90). Standardisering. För en stor del av den a r m a t u r som användes i VVS-branschen finns Svensk standard. (Se grupp 621. 6 under rubrikerna: a r m a t u r allmänt, värmea r m a t u r , vatten- och ångarmatur, gasarmatur samt sanitetsarmatur.) Konkurrens begränsande avtal. Enligt stadgarna för Svenska Armaturfabrikantföreningen (11 st. m e d l e m m a r 1948) som antogs 30/1 1933 (Kartellregistret nr 233) skall föreningen fastställa priser och försäljningsvillkor för medlemmarna. Prisöverenskommelserna inom föreningen —- m e d l e m m a r n a äga icke rätt att utan föreningens medgivande sänka de priser de tillämpade vid tidpunkten för inträdet i föreningen — torde numera sakna aktualitet (1954). 3 Som tidigare framhållits finns flera tillverkare utanför föreningen.

1 Enl. Sv. Arbetsgivareföreningens Kalender (1953). Samtliga fabriker utom AB Mora Armaturfabrik, Mora, tillhör Svenska Armaturfabrikantföreningen. Enligt uppgift utgick AB Färe Armaturfabrik ur föreningen 1951. 2 Ej medtagen på kartan. 3 Monopolutredningsbyrån anfört PM.

5i

Armatur Företag som redovisat produktion till Kommerskollegium, industristatistiken 1952. (Statistiskt nr 22J och 228.)

Bild 7. Armatur: Producenter ig§2

Totalt 76 företag, därav följande 59 med produktionsvärde av minst 50 000 kr. Medlemmar i Svenska Armaturfabrikantföreningen AB Nordiska Armaturfabrikerna fabriker i Linköping, Lund, Kungsör AB Färe Armaturfabrik, Sibbhult 1 AB Vårgårda Armaturfabrik, Vårgårda AB Köpings Armaturfabrik, Köping A. H. Andersson & C:o AB, Ljung AB F. M. Mattsson, Mora AB Armaturfabriken Svea, Kungsör Armaturfabriken Svecia AB, Norrtälje AB Malmö Armaturfabrik, Lomma Erik Sörberg, Armaturfabrik, Kungsör Övriga Ingeniörsfirman Fliesberg AB, Spånga Allmänna Brandredskapsaffären AB, Stockholm Hässelby Mekaniska AB, Hässelby Villastad AB Ramo, Stockholm Armaturfabriken Trio AB, Hägersten F. Wennerström Gjuteri & Metallfabrik, Stockholm Åström & Co Metallfabrik, Stockholm Werkless Elektromek. Verkst., M. Heinrichs, Johanneshov Verkstad AB Durgo, Hagalund Helmer Sjökvist, Eskilstuna Edeverken E. Dingel, Söderköping J . A. Svenssons Metallfabrik AB, Jönköping Bröderna Walfridson Metallfabrik, Nässjö Mattssons Metall AB, Anderstorp AB Bergvalla Metallfabrik, Gnosjö Gnosjö Armaturfabrik, Bröd. Hyltén Gnosjö Järn- & Metallfabrik, A. Bolander Gnosjö Metallindustri, Johansson & Nilsson AB Gårö El. Armaturfabrik, Gnosjö A. Holmgrens Metallfabrik, Gnosjö Rudolf Holmgrens Metallfabrik, Gnosjö J . E. Hylténs Metallvarufabrik, Gnosjö Metallfabriken Stacke AB, Edvin Stacke Järn- & Metallindustri Bröderna Forsberg & Persson, Bredaryd Holsby Installationsmetallfabrik, Eric Gleisner, Holsbybrunn AB Bröderna Hammarströms Gjuteri, Klavreström AB C T C, verkstaden i Ljungby AB Broby Armaturfabrik, Broby E. Sandberg Metallindustri, Åstorp Landskrona Kirurgiska Sliperi & Metallvarufabrik, E. & H. Jönsson, Landskrona G. Berggrens Metallvarufabrik, Tygelsjö AB Ljungmans Verkstäder, Malmö AB Ohio, Halmstad C. M. Hammar, Göteborg AB Marinarmatur, Göteborg

= Medlemmar I Svenska Armaturfobrikantförenlngen 1 övriga

AB Alingsås Armaturfabrik, Alingsås Ljungs Gjuteri & Verkstads AB, Borås Herrljunga Metallfabrik AB, Herrljunga Metallverken Nilsson & C:o, Floby Arvika Metallfabrik, Harry Nilsson, Arvika Örebro Metallfabrik, Gunnar Andersson, Ramnäs Bruks AB, Järnverket, Ramnäs A. G. Johanssons Metallfabrik AB, Västerås Bogårdhs Värme- & Sanitetsfirma, Th. Bogårdh, Kungsör AB Moraindustri, Mora AB Mora-Kranar, Mora Bröderna Ström, Mora Mora Armaturfabrik AB, Östnor, Mora Mora Metall, Ivar Lindgren, Mora 1 Enligt uppgift är Färe Armaturfabrik numera icke längre medlem av föreningen.

52 FJÄRDE KAPITLET

Branschstrukturen — Grosshandeln

Inledning En grosshandel med uppgift att förse byggnadsindustrien med installationsmaterial för vatten-, värme-, gas- och avloppsanläggningar uppstod redan i slutet av 1800-talet.1 Denna grosshandels utveckling har nära följt byggnadsverksamhetens starka expansion. Då efter hand en allt större del av uppförda byggnader försetts med VVS-installationer har försäljningsvolymen sannolikt t. o. m. stigit snabbare än volymen av den totala husbyggnadsverksamheten.2 Rörgrosshandeln var ursprungligen övervägande inriktad på försäljning av importerade varor, men efterhand som den svenska tillverkningen av VVS-artiklar utvidgats, har importens andel av grossisternas försäljning minskat. De flesta svenska tillverkarna i denna bransch distribuerar nämligen sina produkter över grossisterna. I början av 1950-talet distribuerades sålunda omkring 90 % av de varor som användes vid VVS-installationer via grossistföretag.3 Grosshandelsföretagens stora betydelse för distributionen motiverar en relativt utförlig beskrivning och analys av branschstrukturen. Officiella statistiska uppgifter om grossistföretagens verksamhet saknas emellertid.4 Den följande redogörelsen baseras på material, som 1951 insamlats från branschens företag genom särskilt frågeformulär.5 Vid planeringen av undersökningen framstod det som önskvärt att för vissa faktorer av strukturell betydelse få uppgifter för en så lång tidsperiod att det blev möjligt att studera deras anpassning till de skiftande konjunkturlägen som rått under 1

Se nedan avsnitt s. 58 samt Svensk Handel s. 337. Exempelvis redovisas för Stockholm följande siffror för antalet lägenheter med centralvärme resp. med bad och duschrum: (i % av samtliga lägenheter resp. år) 1915 1930 1935 1945 med bad- eller duschrum 9,2 34,3 .. 60,7 med centralvärme 10,8 .. 60,7 75,1 Statistisk Årsbok för Stockholm 1953, tab. 106 s. 97 och tab. 109 s. 98. Siffrorna enligt bostadsräkningarna. De avser förhållandena vid slutet av resp. år. Ingen hänsyn har tagits till områdesregleringar. I fråga om bad- eller duschrum avser siffrorna åren 1915 och 1930 antalet bad- eller duschrum per 100 lägenheter. 3 Jämför nedan kap. n där även orsakerna till valet av olika distributionsvägar behandlas. 4 Här bortses från de uppgifter som de företag, vilka är aktiebolag enligt aktiebolagslagen lämnar till Kungl. Patent- och Registreringsverket. Se även de uppgifter som redovisats i Svensk Handel för de företag, som 1946 var medlemmar i Svenska Rörföreningen u. p. a., a. a. s. 338. 5 Undersökningen utfördes i samråd med Svenska Rörgrossistföreningen och Industriens Utredningsinstitut. 2

53 krigs- och efterkrigsåren. Om möjligt borde även ur struktursynpunkt väsentliga kostnadsuppgifter redovisas. Utförda förarbeten visade emellertid att om man önskade en relativt fullständig redovisning från de flesta av branschens företag, var det nödvändigt att begränsa formulärets omfång — bl. a. i fråga om historiska data — och att utesluta alla kostnadsuppgifter.1 önskemålen att få studera vissa strukturella faktorers variationer under en tidsperiod kunde tillgodoses i följande omfattning: För antal anställda och totalt försäljningsvärde skulle redovisningen omfatta samtliga år perioden 1938—1950. För andra faktorer såsom företagens import, omsättningens fördelning på lagerleveranser och direktleveranser begärdes uppgifter endast för åren 1938, 1944, 1946 och 1949. Dessa år utvaldes så att de representerade olika konjunkturlägen. 1938 var ett högkonjunkturår för byggnadsverksamheten, men icke präglat av speciella krigsförhållanden som 1939. Även 1946 var ett utpräglat högkonjunkturår, med den — vid sidan av 1947 — sannolikt största byggnadsverksamhet som fram till 1950 förekommit i landet. 1944 var ett utpräglat krigsår med varuknapphet, omfattande priskontroll och en från 1940—1941 års bottennivå relativt snabbt expanderande byggnadsvolym. 1949 till sist kännetecknades av en väsentligt lägre byggnadsvolym än 1946 och, med de flesta import- och exportmarknaderna åter öppna, en relativt god varutillgång. Beträffande lagrets genomsnittliga storlek erhölls uppgifter endast för åren 1944, 1946 och 1949, och för sortimentets sammansättning, kundstrukturen och antal expeditioner endast för 1949. I de följande kapitlen skall den här lämnade allmänna bilden av branschen kompletteras med resultat från specialundersökningar, vilka belyser sådana faktorer som orderstruktur, kostnader och vinster.

Antal företag, antal anställda och omsättning Frågeformuläret utsändes till 33 företag, tillhörande Svenska Rörgrossistföreningen, samt 14 företag, som icke var medlemmar av nämnda förening, men enligt olika uppgifter handlade med branschens artiklar.2 Av sistnämnda företag 1 För att klarlägga företagens möjligheter att redovisa olika fakta gjordes förundersökningar på två svenska företag. Dessutom företogs en studieresa till England för att ta del av de erfarenheter en statlig engelsk kommitté gjort vid en undersökning av den engelska byggnadsmaterialhandeln. (The Distribution of building materials and components. Report of the Committee of enquiry appointed by the Minister of Works. London 1948. Se även P. Holm: Distributionen av byggnadsmaterial i England. Rapport från ett studiebesök 1950, stencil.) Slutligen diskuterades ett förslag till frågeformulär med olika representanter för grosshandelsföretagen. Formulärets slutgiltiga utseende framgår av bilaga 4. 2 Formuläret utsändes till företagen i juni 1951. De sista formulären inkom i början av oktober och den statistiska bearbetningen påbörjades den 15 oktober 1951. Urvalet av de nämnda 14 företagen skedde med ledning av Sveriges Handelskalender. (Del III Svenskt Inköpsregister 1949.) Under rubriken Rör och rördelar urplockades de företag, som icke var medlemmar av Svenska Rörgrossistföreningen och icke var försäljningsbolag för något industriföretag. Den erhållna listan kollades muntligen med ett par grossister. Härefter återstod de 14 företag som omnämnes i texten. Det urval av företag som erhållits på detta sätt innebär att endast sådana grossistföretag som säljer "rör och rördelar" betecknats som VVS-grossister. Det förekommer att vissa varor, som tillhör VVS-branschen (enl. varuförteckningen i bilaga till kap. 2) säljes genom andra grossister än de som här kallats VVS-

54 svarade 7, att de icke längre eller endast i speciella fall sålde rörartiklar. Det återstod alltså 40 företag vilka kunde betecknas som VVS-grossister. Till grosshandeln har vidare icke räknats j ä r n h a n d l a r e . Dessa köper emellertid huvudsakligen VVS-varor från grossisterna och köpen har registrerats i undersökningen (se n e d a n s. 73). Tabell 18. Rör grosshandeln. Antal anställda och omsättning i milj. kronor /050 i samtliga grossistföretag samt i de företag som deltagit i undersökningen.1 Antal företag Totalt

Därav som svarat

Enbart VVS

6 VVS + järn 0. balk . . .

8 5

Företagets typ

32 Antal anställda

Omsättn. milj. kr

I företag som svarat

I företag som svarat

Svarspro- Totalt cent

89 75

1 800 314*

1 712

134*

279 69*

2248*

2 060*

Svarspro- Totalt cent

Svarsprocent

25*

16*

94 88 64

325*

296*

9i

95 89

1 tabell 18 redovisas dels för branschens samtliga 40 företag, dels för de företag, som deltagit i undersökningen, antal anställda samt omsättningen i milj. kronor I95 0 - 2 Företagen h a r härvid fördelats p å tre grupper med hänsyn till om försäljningen omfattar endast branschartiklar (rör-, värme- och sanitetsartiklar), branschartiklar j ä m t e maskinförnödenheter eller branschartiklar tillsammans med järnvaror. Det utsända formuläret h a r besvarats av 32 företag eller 80 % av samtliga. De företag som besvarat frågeformuläret h a r emellertid 92 % av samtliga anställda i branschen och svarar för praktiskt taget lika stor andel av branschens omsättning. Av tabellen framgår vidare, att representativiteten är bäst för de renodlade rör-, värme- och sanitetsgrossisterna. I denna grupp saknas endast 3 av 27 företag och räknat efter såväl antalet anställda som i förhållande till omsättningen blir representativiteten ca 95 %. Den sämsta svarsprocenten (40) redovisar de företag, som samtidigt är j ä r n - och balkgrossister. D e torde h a haft svårt att särredovisa flera av de begärda uppgifterna. Någon större skillnad i svarsprocent föreligger icke mellan företag belägna p å olika orter eller mellan företag av olika storlek. D e flesta företagen har besvarat formuläret tillfredsställande. Det är dock endast ca 2/3 av företagen som besvarat samtliga uppställda frågor fullständigt. I fråga o m grossister och ingår i denna undersökning. För huvudvarorna är emellertid denna försäljning obetydlig. En kontroll på detta har erhållits genom de uppgifter som insamlats från fabrikanterna — huvudsakligen muntliga — rörande distributionsvägar och som redovisas i kap. I I . 1

Hänsyn har inte tagits till att några företag även säljer andra varor än de som användes vid VVSinstallationer. 2 Antalet anställda skulle vara genomsnittliga antalet anställda. Med omsättning avses här och i det följande nettofakturavärdet, varmed menas det åsatta försäljningspriset minskat med alla rabatter utom kassarabatt och årsbonus. (Jfr bilaga 4.)

55 de viktiga frågorna rörande lagerförsäljningens storlek, sortimentets sammansättning och kundstrukturen saknas m å n g a uppgifter eller redovisas endast ofullständiga uppgifter. Representativiteten av undersökningsresultaten på dessa punkter framgår av det följande. År 1950 kan m a n beräkna att grosshandeln med rör-, värme- och sanitetsartiklar sysselsatte över 2 200 personer och omsatte varor för över 300 milj. kronor (jämför tabell 18). Branschens "förädlingsvärde" år 1950 kan beräknas uppgå till mellan 30 och 40 milj. kronor. 1 I det följande skall för de företag, som l ä m n a t mer utförliga uppgifter, lämnas en detaljerad redovisning över företagens storlek fördelade efter antalet anställda. Sammanfattningsvis ger emellertid följande tablå en uppfattning om h u r branschens samtliga företag fördelar sig efter antalet anställda. 2 Företag med antal anställda

Antal företag

Omsättning milj. kr

Omsättning /o

1 —19 20—49

100—

4 7

96 36 181

100 Summa

4 9

Lokalisering och marknad Grossistföretagens lokalisering framgår av tabell ig och bild 8. Härvid har filialer förts till den ort, där de är lokaliserade, och tabellen redovisar alltså antalet "distributionsenheter". Det visar sig, att 14 enheter var förlagda till Stockholm. Dessa företag hade 1 051 sysselsatta vilket betydde att icke mindre än 46 % av grossistverksamheten var lokaliserad till huvudstaden. Som jämförelse kan nämnas, att mellan en fjärdedel och en femtedel av landets bostadsproduktion 1949 skedde inom StörStockholm. I Göteborg och M a l m ö fanns 11 respektive 9 företagsenheter, och tillsammans svarade de tre storstäderna för 85 % av branschens anställda. I södra och mellersta Sverige fanns 14 mindre och medelstora företag (inklusive filialer till större företag) spridda på de största städerna, m e n Norrland var praktiskt taget helt utan grossisthandel. Undantaget utgjordes av en medelstor lagerfilial i Gävle och två mindre filialer utan lager i Sundsvall. N ä r m a n bedömer lokaliseringen får m a n hålla i minnet att koncentrationen till storstäderna delvis är historiskt betingad, bl. a. var tidigare och som skall redovisas i det följande ännu i slutet på 1930-talet importen av väsentligt större betydelse än för närvarande. x Å r 1954 torde omsättningen ha uppgått till 450 å 500 milj. kronor och förädlingsvärdet till 45 å 55 milj. kronor. 2 Hänsyn har icke tagits ti!l att några företag även säljer andra varor än de som användes vid VVSinstallationen.

56 Bild 8. Grosshandelsföretagens lokalisering ig50

Huvudkontor med lager

Filialer med lager

100 onsidlldo

100 anställda

filialer utan Icqer 100 anslälldo

Om man undantar Stockholms- och Göteborgsföretagen, är grossistföretagens avsättningsmarknad i stort sett begränsad till landsdel, där företaget eller filialen är belägen. Stockholmsföretagen säljer emellertid i de flesta fall även på Norrland och på sydöstra Sverige ner till Småland. En del Göteborgsföretag säljer över hela Mellansverige och Sydsverige och i några fall ganska långt upp i Norrland.

57 Tabell ig. Grossistföretagens lokalisering. Antal anställda på olika orter 1950.1 Antal distributionsenheter 2

Städer

Stockholm Göteborg Malmö Norrköping Hälsingborg Örebro Kalmar Karlstad Sundsvall Gävle

H 11

9 2

3 4 2 2 2 1 1

Summa

5i

Antal anställda Summa

033 586 289 53 63 5i 73 47 0

27 26 2 248

Därav vid filialer med lager

utan lager

15 74 12

27 143

För år 1949 har 31 distributionsenheter (21 huvudkontor plus 10 filialer) u p p givit vilken andel av den totala försäljningen, som försäljningen till kunder på " h e m orten" utgjorde. Som hemort har härvid räknats det samhälle, där företagets lager är beläget, samt det område däromkring, som dagligen betjänas av företagets bilar. Det h a r synts vara av intresse att söka klarlägga, om det finns någon skillnad mellan omfattningen av den lokalt b u n d n a avsättningen dels med hänsyn till företagens lokalisering, dels med hänsyn till företagens storlek. Det begränsade materialet h a r i tabell 20 fördelats efter distributionsenheternas hemort, Stockholm, Göteborg, M a l m ö och "landsorten". Att d ö m a av detta material ökar h e m m a m a r k n a d e n s betydelse för företagets avsättning med ortens storlek. Av Stockholmsenheternas försäljning sker i genomsnitt 37 % till kunder på hemorten m e d a n motsvarande siffra för landsorten är 16 %. Fördelas enheterna efter storlek, finner m a n att för de allra minsta företagen är spridningen av procentsiffran för "försäljning p å h e m o r t e n " relativt stor. Detta beror främst p å att de mindre landsortsföretagen avsätter en relativt liten del av sin försäljning på hemorten, m e d a n de mindre Stockholmsföretagen i högre grad koncentrerat sin försäljning till vissa köpargrupper inom storstaden. För sju enheter m e d mer än 50 anställda är försäljningen p å hemorten endast i ett fall mer än 40 % av totala omsättningen.

1 Redovisningen omfattar samtliga i tab. 18 redovisade företag. För de 32 företag som besvarat formuläret är i förekommande fall filialer särredovisade. För övriga 8 företag har antalet anställda i vissa fall fått uppskattas, och för dem saknas även uppgifter om eventuella filialers lokalisering och storlek. 2 Uttrycket används här som synonym till ordet produktionsenheter ( = arbetsställen för produktionsföretagen). I vissa fall har dock icke filialer utan lager räknats som självständig distributionsenhet.

58 Tabell 20. Grossistföretagens försäljning på "hemorten'''1 i procent av totala omsättningen ig4g. Antal distributionsenheter med —- % av försäljningen på hemorten

Hemort/storlek

20—39

40—60

S:a

6 8

0—19 Distributionsenheternas hemort Stockholm Göteborg

37 23 28 16

5 7

9 15

2 Summa

% hemortsförsäljning. Medeltal per företag

Distributionsenheternas storlek. Antal anställda I

IQ

50—99 Summa

3i

Företagens ålder Formuläret innehöll även en fråga om det år då företagen började handla med rörartiklar. 2 Av tabell 21 framgår, att åtta företag som ingår i undersökningen h a r börjat sin verksamhet före år 1900 och sex företag mellan 1900 och 1920. 3 I början på 1920-talet var företagsbildningen livlig, och icke mindre än tio av företagen tillkom under perioden 1920—1929. Endast två företag härstammar däremot från 1930-, och lika m å n g a från 1940-talet. Tabell 21. Grossistföretagens ålder. År då företaget började verksamheten

Antal företag 8 4 2 10 2 2

3 Summa

1 "Hemorten" har definierats som förläggningsorten jämte det område däromkring, som företaget regelbundet (dagligen )kontaktar med egna bilar. 2 Definitionen innebär att för företag som ombildats eller sammanslagits med andra förelag har det äldsta företagets startår angivits. 3 De åtta äldsta företagen har angivit att företaget började sin nuvarande verksamhet följande år: 1861, 1874, 1877, 1878, 1879, 1880, 1881 och 1890.

59 Antal anställda och omsättning åren 1938—1950 I tabell 22 har grossistföretagen fördelats på storleksgrupper efter antalet anställda år 1950. Redovisningen omfattar de 30 företag som besvarat formuläret på denna punkt.1 Tabell 22. Grossistföretagen fördelade efter antalet anställda ig^o. Antal i undersökningen ingående Storleksgrupp

Antal anställda 1950

1 2

1— 19 2 0 — 34

3 4 5

35— 49 5°— 99

Företag (juridiska enheter)

100—349

Summa

2 Självständiga

Filialer med lager

utan lager

S:a

enheter

4 9 6 5 6

7 5 5 2

13 företag eller något mindre än hälften av samtliga har mindre än 35 anställda medan 6 företag har mer än 100 anställda. Med anledning av officiella uppgifter kan tabell 22 approximativt kompletteras med de 11 företag, som utöver ovannämnda 30 företag ingår i tabell i8. B De flesta av dessa 11 företag bedriver emellertid utom grosshandel med rörartiklar även annan verksamhet och antalet sysselsatta i rörbranschen har därför här liksom i tabell 18 endast kunnat grovt uppskattas. Sannolikt har emellertid endast ett av dessa företag fler än 34 anställda inom rörbranschen. De mindre företagen •—- mätt efter antalet anställda — är således något underrepresenterade i undersökningen. I tabell 22 redovisas dessutom åtta filialer, varav sex med lager. Två av dessa hade mellan 20 och 34 anställda. Delas de företag som har filialer med lager upp, så att filialen och företaget i övrigt betraktas som självständiga distributionsenheter, förskjutes företagens storleksgruppering så som kolumnen ytterst till höger i tabell 22 anger. I det följande skall i flera fall redovisningen baseras på vad som här kallats distributionsenheter.

1 Motsvarar dock 29 företag enligt tab. 18 enär en filial som efter 1950 utbrutits från moderföretaget och blivit ett juridiskt självständigt företag här särredovisats som sådant. 2 Häri ingår även ett företag som först efter 1950 blivit självständigt företag men har uteslutits två företag, som ej angivit uppgifter om antalet anställda. 3 Totalt tio filialer, varav en filial ej är särredovisad och en, som nämnts under 1. är räknad som juridisk enhet. 4 I denna ingår alltså utöver de 30 juridiska enheterna sex filialer med lager, för vilka ett stort antal självständiga uppgifter redovisats. 5 3 av de 11 företagen har besvarat vissa frågor i formuläret, men har på grund av ofullständiga uppgifter helt uteslutits från bearbetningen.

6o Tabell 23. Antal anställda 1938—igjo för olika grupper av grossistföretag. År

1938 . . . . 1939 • • • • 1940 I94I 1942 . . . . 1943 . . . . 1944 • • • • 1945 • • • • 1946 . . . . !947 • • • • 1948 . . . . 1949 1950

20 " g e n o m gående" företag

1 062 958 964 1 049 1 094 1 172 1 217 1 295 1 375 1 402 1 429 1490

6 företag med uppgifter fr. 0. m . 1944

4 företag med uppgifter för J 95°

_ — — — — —

_ — — — — — — — — — — —

130 140 158 166 182 189 208

I n d e x 20 "genomgåend e " företag 1938 = 100

Summa

Index 6 företag 1944 = 100

— — — — —

1 302 1 357 M53

i 541 1 584 1 618 1 893

" 3 102 102 i n 116

— — — — —

125 129 138 146

100 108 122 128 140

149 152 158

H5 160

Tjugo företag har lämnat fullständiga uppgifter rörande antalet anställda och omsättning hela perioden 1938—1950.1 Från och med 1944 tillkommer sex företag, som lämnat fullständiga uppgifter för åren 1944—1950. Återstående fyra företag har endast lämnat uppgifter för 1950 eller lämnat en ofullständig serie bakåt i tiden. Antalet anställda och omsättning för dessa tre grupper av företag kan läsas ut ur tabellerna 23 och 24. Det där representerade materialet är anmärkningsvärt. Antalet anställda, som år 1938 var 941 personer i de 20 "genomgående företagen" sjönk endast obetydligt under krigskrisen 1940—1941 och har därefter stigit kontinuerligt år från år upp till 1 490 anställda 1950. I företag som redovisas från och med 1944 Tabell 24. Omsättning 1938—ig50 för grupper av grossistföretag i 1 000 kronor. O m s ä t t n i n g i 1 000 k r År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 J 949 1950

.... .... .... •••• ....

1950 S:a

1 2

.... •••• .... .... .... •••• ••••

20 företag

77 252 102 471 58044 68813 95006 99 339 116 968 112 974 145 371 189 924 204 817 188 726 209 462

6 företag

Index

4 företag

20 företag 1938 = 100

I n d e x i 1950 års priser 2 6 företag 1944 = 100 20 företag | 6 företag

— — — — —

15083 15640 21 9 ! 3 26275 29 325 25 398 30034

— — — — — — — — — — —

35 075

133 75 89 123 129 I51 146 188 246 265 244 271

274 571

Dessa kallas i det följande för "genomgående företag". Enl. det prisindex för VVS-varor, som redovisas i kap. 8, s. 109.

— — — — —

100 104 145 174 194 168 !99

239 108 121 149 148 171 159 205 258 276 249 271

— — — — — " 3 " 3 158 183 202 171 199

6i ökar antalet anställda under efterkrigsåren ännu snabbare än i de genomgående företagen. Detta beror framför allt på att det inom denna grupp finns ett p a r nystartade företag. Förändringarna av antalet anställda hos de individuella företagen redovisas i bild g. Företagen h a r h ä r indelats i tre grupper efter antalet anställda 1938. 1. Företag m e d högst 19 anställda. 2. Företag m e d 20—49 anställda. 3. Företag med fler än 50 anställda. För de minsta företagen h a r utvecklingen varit olikartad. Ett p a r företag h a r mycket starkt ökat antalet anställda. Även i mellangruppen är spridningen stor. Dock gäller att minskningen i sysselsättningen mellan 1939 och 1940—1941 var obetydlig för samtliga företag. I den största gruppen är utvecklingen enhetlig så när som för ett enda företag. Mellan 1939 och 1940 skedde en viss sysselsättningsminsk-

C r u p p 1 Forelog »om 1933 hode högll 19 anställde

19S0

_/^_J //^^-^-^—Z—

.

/ A^

/^*^

^ C ^ .

80 1938

G r u p p 2 Forelag tom 1913 hodt 20—49 ontldllda

.

y

i

T

r , . ,

..T-*""*^

1950 G r u p p } Forelag tom 1938 hade flera drt 50 onttdllda

43 Gruppens samtliga företag.

1950 Bild 9. Antal anställda i grosshandelsföretag av olika storlek 1938—1950. Index 1938=100

62 ning dock icke u n d e r 1938 års nivå. Från och med 1942 stiger antalet sysselsatta n ä r a nog oavbrutet fram till 1950. Av tabell 24 framgår att omsättningen icke förändrat sig på samma sätt som antalet anställda. För de 20 genomgående företagen steg således omsättningen mellan 1938 och 1939 med icke mindre än 33 % ; ökningen berodde delvis p å lagringsköp inför krigsutbrottet och delvis på ökad byggnadsverksamhet. Tillbakagången 1940 var emellertid kraftig, omsättningen var detta år trots prisstegringar endast 3/4 av värdet 1938. F r å n 1941 ökar omsättningen m e n relativt sakta, 1944 passeras 1939 års värde men sedan går det fortare och 1948 är värdet nästan precis det dubbla mot 1939. Omsättningssiffrorna har i tabellens högra del korrigerats för inträffade prisstegringar 1 och den där angivna indexserien — omsättningen i 1950 års priser kan alltså sägas ge en uppfattning om förändringarna i försäljningsvolymen under den studerade perioden. M e d reservation för det approximativa i beräkningsmetoden — prismaterialet är osäkert och ofullständigt och varusortimentet h a r förutsatts vara detsamma under hela perioden — erhålles följande bild: Försäljningsvolymen för de 20 företagen var 1940—1941 endast 60 å 70 % av volymen 1938. Å r e n 1942—1945 var den fortfarande avsevärt lägre ä n förkrigsåren. År 1946 passerades emellertid 1938 års nivå och åren 1947—1950 h a r försäljningsvolymen för dessa företag legat omkring 10 % högre ä n 1939. Tabell 25. Grossistföretagens omsättning per anställd i 1 000 kronor. Å_

För 20 genomgående företag

1938—1950.

6 företag 1944—1950

.rvj.

1938 ... 1939 1940 1941 '942 1943 1944 1945 1946 J 947 1948 J 949 1950 ....

i löpande priser

i 1950 års priser

82 96 61 7i 91 9i

148 173 88 96

100 IIO

105 "3

112 IOI 122

138 146 132 141

H5 15a J 35 141

i löpande priser

i 1950 års priser

— — — — —

— — — — —

139 158 161 134 144

152 166 167 137 144

I tabell 25 redovisas omsättningen per anställd åren 1938—1950 för de undersökta företagen, dels n ä r omsättningen räknats i respektive års priser, dels när omsättningen omräknats till 1950 års priser (försäljningsvolymen). R ä k n a t i 1950 års priser var omsättningen per anställd för de 20 företagen 148 000 1 Vid omräkningen av omsättningen i 1950 års priser har använts ett av författaren specialkonstruerat index för byggnadsmaterial inom värme- och sanitetsbranschen. Se kap. 8 tab. 52.

63 Bild i o . Antal anställda, försäljningsvolym, försäljningsvolym per anställd och bostadsbyggandet 1938—1950. Index 1938=100

20 företag: antal anställda — —" — . 20 företag: försäljningsvolym •

* 20 företag: försäljningsvolym per anställd Bostadsbyggandet. Antal färdigställda lägenheter i hela riket.

kronor 1938 och 173 000 kronor 1939. D e n senare siffran hade fram till 1950 icke uppnåtts något år och 1938 års siffror hade endast överskridits ett år 1948, då siffran var 152 000 kronor. Krigsåren och efterkrigsåren i övrigt låg omsättningsvolymen per anställd icke oväsentligt lägre än åren före kriget. D e n redovisade utvecklingen är anmärkningsvärd och den framträder tydligare i de indexserier som återges i tabell 26 och bild 10. D ä r jämföres för de "genomg å e n d e " företagen indexserier över antal anställda, försäljningsvolym, omsättning per anställd och bostadsbyggandet ( = antalet färdigställda lägenheter) åren 1938 —*95° ( i 9 3 8 = 100).

64 Förändringarna i försäljningsvolymen har i stort sett följt bostadsbyggandets utveckling. Nedgången i bostadsbyggandet under kriget var dock kraftigare än nedgången i företagens försäljning, och försäljningsvolymen åren 1947—1950 har legat högre i förhållande till bostadsbyggandet än under förkrigstiden.1 Mera egenartad och svårare att förklara är utvecklingen av kurvan för omsättning per anställd. Innebörden av detta mått skall strax närmare kommenteras. Index för omsättningen per anställd i 1950 års priser var således under krigsåren avsevärt lägre än under förkrigsåren. Om 1938 sättes lika med 100 var index 68 år 1945. Härefter följde en stegring i samband med den starka försäljningsökningen I 9 4 6—1948, men index har aldrig nått i närheten av siffran för 1939 och endast ett år (1948) varit obetydligt högre än 1938. Förklaringen är att döma av detta material att söka på sysselsättningssidan. Den oavbrutna och starka ökningen av antalet anställda har särskilt under krigsåren icke motsvarats av en lika stor ökning av försäljningsvolymen. Tabell 26. Antal anställda, försäljningsvolym, försäljningsvolym per anställd och bostadsbyggandet 1938—T95°- 20 genomgående företag. Index 1938 = 100. Försäljningsvolym = omsättningen resp. år i 1950 års priser. Bostadsbyggandet = antalet färdigställda lägenheter i hela riket (ur tabell 46).

År 1938 1939 1940 I941 1942 "943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950

...

Antal anställda

Försäljn.-volym

113 102 102

133 60

ni 116 125 129 138 146 149 152 158

Försäljningsvolym per anställd

Bostadsbyggande

100 118

59 66

49 32

83 82

95 88 114

76 68

55 74 84

143 153 138 150

7i

83 98 103

9i

95 IIO

92 108 108 90

82 Det är ofta påtalat, att de anställda i ett handelsföretag utgör en relativt fast kostnad för företagen i den meningen, att vid en minskning i försäljningsvolymen som bedömes vara relativt kortvarig antalet anställda minskar mindre eller i långsammare takt än försäljningen. Den relativt obetydliga minskningen av antalet anställda mellan 1939 och 1940—1941 torde förklaras av det säregna marknadsläget. Företagen kunde förutsätta, att byggnadskrisen var tillfällig. Inkallelser till militärtjänst desorganiserade arbetet och minskade arbetseffektiviteten. De gjorde det 1 Det sistnämnda ter sig naturligt med hänsyn till dels att annan byggnadsverksamhet än bostadsbyggande trots byggnadsregleringen varit omfattande under efterkrigsåren, dels att bostadsbyggandet här mätts genom antal lägenheter. Då den genomsnittliga lägenhetsstorleken har stigit under efterkrigsåren underskattas således den faktiska byggnadsvolymen om man försöker mäta volymen genom antalet lägenheter.

«5 även svårt att avskeda sådan personal som var obehövlig. (Det är möjligt att inkallelserna medfört att företagen redovisat fler anställda de första krigsåren än vad som faktiskt motsvarade utförda arbetsdagar.) M e n detta förklarar inte varför sysselsättningen inom grosshandeln kontinuerligt stiger från och med 1943, trots att försäljningsvolymen alltjämt ligger väsentligt under förkrigsårens. H ä r skulle möjligen kunna påstås, att varuknappheten och regleringarna skapade sådana svårigheter för handeln, att ett ökat personalbehov uppstått i förhållande till förkrigsnivån. Det förefaller emellertid icke sannolikt, att personalbehovet i någon större utsträckning skulle påverkats av dessa förhållanden — en slutsats som även stödes av den utveckling som ägde r u m åren 1947—1950. U n d e r dessa år hade regleringarna i stort sett upphört och varubristen till huvudsaklig del försvunnit — i den m å n den fanns kvar bör den snarast ha medfört att försäljningsarbetet underlättades. Trots att försäljningsvolymen 1949 och 1950 ligger avsevärt lägre än 1947 och 1948, fortsätter personalökningen.

Omsättningen per anställd inom de olika för etagen 1948— igjo D e siffror som anförts över omsättningen per anställd (benämnes i det följande O/A) har varit ett genomsnitt för ett stort antal företag. I tabell 27 redovisas O/A åren 1948—1950 för 29 (31) företag. Härvid visar det sig att spridningen i fördelningen är anmärkningsvärt stor. År 1950 understeg omsättningen per anställd för ett företag 100 000 kronor medan den för två företag uppgick till nära 200 000 kronor. " M e d i a n företaget" har en omsättning av 139 000 kronor per anställd. För 50 % av företagen låg omsättningen mellan 122 000 kronor (undre kvartilen) och 158 000 kronor (övre kvartilen). År 1948 var värdena för O/A något högre och 1949 något lägre än 1950 men spridningen i serierna var även dessa år stor. Det är tydligt att vi vid jämförelse mellan antalet anställda och omsättningen stött på ett problem, som ofta tagits u p p i de senare årens diskussion om distribuTabell 27. Grossistföretagens omsättning per anställd (i ig$o ig^o. 1 000 kronor. O m s ä t t n i n g p e r anställd 1 000 kr 1950 års priser

års priser) åren 1948—

A n t a l företag I950

a

"9

"5 132

137 156 175

0—99 100—119 120—139 140—159 160—179 180—199 Summa U n d r e kvartil Median Ö v r e kvartil 1

Exkl. två företag m e d O / A 143 resp. 170. 2 Exkl. ett företag m e d O / A 165. 5

139 155

H7

66 tionen: H a r utvecklingen inneburit att distributionsföretagen successivt tagit i anspråk mer arbetskraft för att utföra en given prestation? H a r inte "effektiviteten" minskat inom grosshandeln sedan förkrigstiden? Är de stora skillnaderna i O/A mellan olika företag uttryck för motsvarande skillnader i "effektivitet"? Olikheter mellan olika företag i fråga om O/A eller mellan ett företags O / A vid olika tidpunkter kan givetvis icke utan vidare tas som ett m å t t på olikheter i företagens "effektivitet". För att detta skall kunna ske måste företagens prestation vid jämförelsetidpunkterna vara densamma. Att med god säkerhet m ä t a "prestationen" i grossistföretag (eller över huvud taget handelsföretag) är utomordentligt svårt; en något utförligare diskussion om detta problem skall föras i samband med analysen av grossisternas kostnader (kapitel I I ) . Som där klarlägges kan m a n skilja mellan den prestation som hänför sig till den s. a. s. "fysiska varuförmedlingen" och den som hänför sig till försäljningsarbetet. Volymen varor utgör ett mycket approximativt m å t t endast på den förstnämnda typen av prestation. Bland de faktorer som vid given försäljningsvolym (såsom den här mätts = omsättning i givet penningvärde) kan påverka den fysiska prestationen och d ä r m e d O/A märkes andelen varor som tas över grossistens lager respektive endast säljes via grossisten, expeditionernas storlek samt varusortimentets sammansättning. I vilken utsträckning här anförda siffror över O / A skall tolkas som en förändring av "effektiviteten" inom rörgrosshandeln kan således inte bedömas förrän det arbete grosshandelsföretagen utfört ytterligare belysts. I det följande skall göras ett försök att klarlägga om VVS-grosshandelns prestationer förändrats under den diskuterade perioden — t. ex. genom att grosshandeln övertagit distributionsfunktioner från fabrikanter och installatörer. Härefter skall framställningen avslutningsvis återkomma till i detta avsnitt anförda siffror för O/A.

Lagerförsäljningen För åren 1938, 1944, 1946 och 1949 begärdes att företagen skulle redovisa hur stor del av omsättningen respektive år, som föll på varor levererade från eget lager och hur stor del som föll på varor vilka såldes av företaget men levererades från fabrikanten direkt till köparen. Särskilt för 1938 är de redovisade uppgifterna alltför ofullständiga för att m a n skall få en mer exakt bild över utvecklingen av lagerförsäljningen sedan 1938. Endast 14 företag redovisar uppgifter för hela perioden, och av dessa är uppgifterna för sju företag grundade på uppskattningar. För senare år är redovisningen fullständigare, och för år 1949 har 25 företag l ä m n a t uppgifter, dvs. samtliga företag så när som på 6. I tabell 28 har företagen fördelats med hänsyn till den procentuella andel av försäljningen, som skett över lager respektive år. År 1949 levererade de 25 företagen i genomsnitt drygt 2/3 av sina varor över lager. Spridningen var emellertid relativt betydande. För 8 företag var procenttalet mindre än 64, och för 4 företag större än 85. Variationerna mellan de olika åren har såvitt m a n kan d ö m a av detta material varit måttliga. För 14 företag som redovisat uppgifter för samtliga de utvalda åren har procenttalen räknat som genomsnitt varierat mellan 69—72 %.

67 Tabell 28. Grossistföretagens försäljning över lager i procent av företagens totala försäljning olika år. Samtliga företag som redovisat resp. år

Försäljning över lager i %

1944 K<\

55—64 65—74 75—84 85—

7 6 7 4

8 4 8 3

7 4 6 4

25 67

24 66

23 66

Summa Medeltal %

"Genomgående företag" '938—1949 : J 1946 '944 949

3 6

3 4

14 70

5 4 3

14 72

Variationerna i lagerprocenten kan ses som ett uttryck för företagens skilda funktioner ur distributionssynpunkt. Det finns skäl antaga, att de mindre landsortsföretagen skulle ha större andel lagerförsäljning än riksgrossisterna. Vidare bör importen spela en viss roll. Företag med relativt stor importhandel bör redovisa högre lagerprocent än i övrigt likvärdiga företag. Olikheter i lagerprocent kan vidare sammanhänga med sortimentets sammansättning. Av huvudvaruslagen är det främst radiatorer, pannor och pumpar, som av samtliga grossister regelbundet säljes för leverans direkt från fabrik. Till sist kan olikheter i lagerförsäljningen sammanhänga med olikheter i kundstrukturen. Försök har gjorts att finna ett samband mellan lagerprocenten och dessa faktorer, men något sådant har icke kunnat utläsas ur materialet. I tabell 2g har företagen fördelats efter lagerförsäljning och företagens storlek (antalet anställda) år 1949. Det visar sig, att av 11 företag med minst 75 % av Tabell 2g. Grossistföretagen fördelade efter försäljningen över lager i procent och antal anställda 1949% av för- Samtliga administrativa säljning Därav företag över lager enheter som svarat

Företag 1 med 1—34

8 8 8 4

7 6 7 4

2 I

35—44 45—54 55—64 65—74 75—84 85Summa

11 Medeltal

7i,7

7 r ,3

3 4 77,8

35—49 50—99 antal anställda

1 1 2

1 1 2

100—

3 2

(

4 (72,5)

4 (7i,2)

5 (65,2) 1

Exkl. ett företag med lagerprocent 65—74, som ej redovisat totala antalet anställda 1949. 2 Exkl. företaget i gruppen 35—44, som på grund av speciella förhållanden har en från övriga företag avvikande siffra för lagerförsäljningen. 3 Om under not 1 och 2 angivna företag frånräknas blir medeltalet för de återstående 23 företagen 73,o %.

68 försäljningen över lager hade 9 företag mindre ä n 50 anställda. De 5 största företagen med över 100 anställda hade en lagerförsäljning, som varierade mellan 55 och 74 %. I gruppen med mer än 75 % lagerförsäljning återfinns dessutom samtliga företag, som utom VVS-artiklar säljer maskinförnödenheter (6 företag). Något tillförlitligt material som belyser förändringarna i lagerförsäljningens storlek under hela perioden 1938—1950 finns som framgick av tabell 28 icke. För företag som redovisat siffror från och med 1938 hade icke några större eller enhetliga förändringar inträffat i lagerhållningens relativa betydelse mellan 1938 och 1949. Den oenhetliga utvecklingstendensen framgår av följande tablå. 1949 i jämförelse med 1938

Antal företag

Lagerprocenten: Minskat mer än 2 % . . . . Oförändrat: ± 2 % ö k a t mer än 2 %

3 6 5

Av de företag för vilka lagerprocenten minskat är emellertid endast ett företag ekonomiskt helt fristående från a n d r a företag i branschen och det är oklart, om för de övriga två företagen minskningen bara inneburit en förskjutning i lagerförsäljningen från ett företag till ett annat. För de 5 företag, som ökat sin lagerförsäljning är ökningen påtaglig endast i 3 fall. I 2 fall h a r hela ökningen skett mellan 1946 och 1949. För åren 1946 och 1949 har 24 företag redovisat lagerförändringar. H ä r kan m a n spåra en svag tendens till ökad andel lagerförsäljning 1949 i förhållande till 1946. Redovisningen har emellertid klarlagt, att lagerförsäljningen för samtliga företag så n ä r som på ett är den dominerande distributionsvägen. Det förefaller, som om för branschen i sin helhet lagerförsäljningen skulle svarat för ungefär samma andel av totalförsäljningen 1949 som 1938. Materialets brister gör det emellertid omöjligt att uttala sig med större säkerhet. 1 Uppgifter om genomsnittligt lager värderat till inköpspris h a r redovisats av 25 företag för åren 1944, 1946 och 1949 samt för ytterligare 2 företag för år 1949. 21 av de 25 företagen har förutom uppgifter o m lagrets storlek även redovisat hur stor del av försäljningen som resp. år skedde över eget lager. Som framgår av tabell jo var totala värdet av samtliga 27 företags genomsnittliga lager år 1949 n ä r a 46 milj. kronor. För de 21 genomgående företagen var motsvarande siffra 38,2 milj. kronor. Relateras sistnämnda siffra till försäljningsvärdet över lager, erhålles ett m å t t på lagrens omsättningshastighet. 8 Det visar sig, att räknat för branschen i sin helhet omsattes lagret 3,8 gånger år 1944, 4,4 gånger år 1946 och 3,4 gånger år

1 8

Denna slutsats har muntligt bekräftats av flera företagsledare inom grosshandeln.

Omsättningshastigheten har här beräknats som värdet av försäljningen över lager, dividerat med lagrets värde. Det bör observeras att försäljningsvärdet icke redovisats till inköpspris.

GO 1949. Variationerna i lagrets omsättningshastighet har således varit överraskande små, samtidigt som den totala omsättningshastigheten är relativt låg.1 Tabell go. Grossistföretagen: Genomsnittligt lager till inköpspris samt lagrets omsättningshastighet IQ44, 1Q46 och 1949.

Samtliga företag, som redovisat resp. år Antal företag Lagrets värde till inköpspris, milj. kr . . . . Genomgående företag, som redovisat resp. år Antal företag Lagrets värde till inköpspris, milj. kr Värdet av försäljn. över lager, milj. kr . .. Lagret omsattes antal gånger

25 21,6

26,1

45,6

21 19,6 74, 1

22,4 97,5 4*4

38,2 129,8 3,4

3,8

1949 Säsongvariationer inom försäljningen Genom den utjämning av byggnadssäsongen som ägt rum under senare delen av 1940-talet har även säsongvariationerna i försäljningen av byggnadsmaterial begränsats. Av tabell g1 framgår, att höstmånaderna augusti—november ännu 1949 var de bästa försäljningsmånaderna och att mindre toppar även förekom på våren. Variationerna är dock alltjämt förvånansvärt stora. Genomsnittligt ligger försäljningen under augusti—september 16 % över årsgenomsnittet och i januari 11 % under. Tabell 31. Grossistföretagen: Försäljningens månatliga variationer 1949. Index. Årsmedeltal = 100. Storleksgrupp. Antal anställda Totalt

-34

Antal företag

13 Januari .. . Februari . . Mars April Maj Juni Juli . . . . . . . Augusti . . . September . Oktober . . . November . December .

90 Årsmedeltal

100 105

96 101

9i 80 116 113 108 105

86 99 87 102 90

87 111 132 113 112 92

35—99

92 103 105

95 99 87 83 "3 114 112 106 92

Antalet färdigställda lägenheter

5 86 103 107 100 102

95 77 "9 107 103 102

86 91 91

58 86 58 79 165 142 107 137

1 Enligt "Svensk Grosshandel" skulle för de där undersökta 14 företagen lagren ha omsatts 6 gånger år 1938 och 7 gånger år 1946. Det i denna undersökning redovisade materialet är större och bör vara mer representativt.

7o

Importen Under förkrigsåren var rörgrosshandeln i stor utsträckning inriktad på import. Under det andra världskriget utbyggdes den inhemska produktionen på ett flertal områden samtidigt som importen delvis försvårades, då branschens varor i huvudsak importerades från Mellaneuropa. I Svensk Grosshandel har angivits, att förkrigsimporten för rörgrosshandeln uppgick till 20—30 % av de totala inköpen men 1946 hade sjunkit till ca 5 % av totalinköpen.1 Importens andel av totala omsättningen enligt denna undersökning framgår av tabell 32. Tabell 32. Grossistföretagen: Importens procentuella andel av omsättningen olika år. Antal företag Import i % avomsättningen

Samtliga som redovisat 1949

0 1— 9 10—19 20—29

30—39 40—49 50—

"Genomgående" 1938—1949

n

10 2 1

1 Summa Medeltal %

20 13

15 8

2 1 1 1 2

2 1 1

(35)

(12)

(13)

(13)

Endast sju företag har redovisat importen år 1938. För dessa företag utgjorde importvarorna år 1938 icke mindre än 35 % av totala omsättningen. Åren 1944, 1946 och 1949 var importandelen för samma företag i medeltal 12 å 13 %. Av samtliga 20 företag som redovisat uppgifter för 1949 hade endast ett företag högre importandel än 30 %, medan år 1938 fyra företag av sju hade högre importandel än 30 %. De varor som importerats är främst rör och rördelar samt i mindre utsträckning badkar och sanitetsporslin. För branschen totalt är den redovisade importandelen sannolikt för låg på grund av att en del import sker genom fristående företag, som icke ingått i denna undersökning och som i sin tur levererar varor till grossisterna.

Sortiment Uppgifter om försäljningens fördelning på olika varuslag begärdes endast för år 1949. Härvid indelades sortimentet med hänsyn till, dels varor tillhörande värmeoch sanitetsbranschen, dels varor utanför värme- och sanitetsbranschen. Inom den förstnämnda huvudgruppen begärdes specialuppgifter för följande undergrupper: Rör, Värme, Sanitet, Armatur, Övrigt. . För varje sådan undergrupp skulle företagen dessutom om möjligt redovisa enA. a.

337-

7* skilda varugrupper och varor. Redovisningen av de enskilda varorna borde avse "hela" artiklar, medan däremot försäljningen av kompletteringsartiklar eller reservdelar helst borde redovisas under gruppen "övrigt". Hur företagen besvarat frågan om sortiment framgår av nedanstående tablå. Svarat med

Antal företag

Detaljsiffror för varor Ovan nämnda huvudgrupper Ofullständiga sortimentsuppgifter

*3 3 x 4 Summa

32 Grupperas företagen först med hänsyn till försäljningens inriktning på värmeoch sanitetsartiklar, befinns det, att endast ett fåtal företag i någon betydande utsträckning handlar med andra varor. I nedanstående tablå har antalet företag grupperats efter den procentuella andel, som försäljningen av andra artiklar än VVS-artiklar utgör av totala omsättningen. Omsättningen för andra artiklar än WS-artiklar i % av totala omsättningen o

Antal företag

i—g io—24 25—

9 4 Summa

30 Av 30 företag, som redovisat exakta eller uppskattade siffror på denna punkt, är det således endast fyra som har mer än 25 % främmande varor. Hälften av företagen är rena "rörgrossister". När företagen fördelat sin försäljning på formulärets huvudgrupper, har det sannolikt trots försöken att precisera vilka varor som skulle föras till resp. grupper icke kunnat förhindras att olika företag i en del fall redovisat samma vara på olika huvudgrupper. Tabell 23 redovisar sortimentets sammansättning för 21 företag av de 25, som redovisat försäljningens fördelning å huvudgrupper. Företagen har härvid indelats i tre grupper med sinsemellan något olika karaktär ur sortimentssynpunkt. Till grupp I har förts sju företag, för vilka rörförsäljningen är mera dominerande än för de andra företagen och som även har relativt stor del av omsättningen i gruppen "övriga artiklar". Till grupp II har förts tio företag, där rörartiklarna intager en betydande men icke fullt så dominerande roll inom försäljningen men där värmeoch sanitetsartiklarna spelar större roll än i grupp I. Grupp III slutligen består av 1 Två företag har dock lämnat uppgifter om försäljning av värme- och sanitetsvaror resp. av övriga varor.

72 Tabell 33. Sortimentets sammansättning för grupper av grossistföretag. Försäljningsvärden i procent av totala omsättningen. ig4g. Sortimentsgrupp

Varuslag Rör Sanitet Armatur övriga varuslag tillhörande värme och sanitet Summa Antal företas: Företagens storlek: —34 100—

I

II

III

22 17

9 9

3 37 8

9 j

5 4

fyra företag, för vilka försäljningen av värmeartiklar dominerar över rörförsäljningen. De fyra företag, som redovisat a n v ä n d b a r a siffror för försäljningens fördelning på huvudvaruslag men trots detta icke medtagits i tabell 33, har en mera speciell sortimentsinriktning på ettdera av här n ä m n d a varuslag. De faller därför utanför r a m e n för de här preciserade, relativt homogena grupperna. I n o m varje g r u p p är dock spridningen kring de för gruppen angivna procenttalen relativt stor. O m för ett företag stor avvikelse från genomsnittet förekommer i fråga om något varuslag ansluter sig i regel siffrorna p å a n d r a punkter relativt väl till den genomsnittliga fördelningen inom varje grupp. Tabell 33 visar emellertid, att för majoriteten av företag utgör rörartiklarna omkring 40 % av den totala omsättningen, värmeartiklarna omkring 20 %, sanitetsartiklarna 10 a 15 %, armaturartiklarna k n a p p t 10 % och övriga artiklar — en stor g r u p p utgöres här av pumpar, hydroforer osv. — omkring 15 %. M e r detaljerade uppgifter rörande försäljningens fördelning på varor har lämnats av 12 företag. De flesta av dessa företag är mindre eller medelstora företag — det är således endast ett av företagen, som h a r mer än 50 anställda. Elimineras detta företag, återstår en relativt homogen g r u p p av företag. Tabell 34 redovisar de olika varuslagens andel av den totala omsättningen för dessa företag. Som synes av siffrorna för huvudgrupperna, ligger genomsnittet för dessa företags sortiment mellan genomsnitten för g r u p p I och I I , ehuru även företag från g r u p p I I I ingår i materialet. O m de enskilda varorna grupperas på det sätt som h ä r gjorts, blir räknat efter omsättningen stålrören den dominerande artikeln. D e svarar ensamma för 22 % av omsättningen. Ingen a n n a n vara kommer över 10 % . D e n med hänsyn till omsättningen näst efter stålrören mest betydelsefulla varan är för dessa företag gjutna pannor med 9,1 % av totala omsättningen. För radiatorer, smidda och aducerade rördelar samt gruppen normalrör och normalrördelar ligger motsvarande procenttal mellan 7 och 8 %.

73 Kundstrukturen Rörinstallatörerna utgör grossisternas största kund, men en icke oväsentlig försäljning sker även till järnhandlare, stat och kommun, industrier och a n d r a konsumenter. I tabell 35 har de 22 företag, som redovisat sin kundstruktur grupperats med hänsyn till den andel av försäljningen, som sker till rörinstallatörer. Företagen h a r dessutom fördelats efter storlek. Fyra företag, samtliga med mindre än 50 anställda, är praktiskt taget helt inriktade på att sälja till rörinstallatörer. För ytterligare 11 företag är installatörerna den absolut dominerande kundgruppen; deras köp utgör mellan 66 och 85 % av företagens totala försäljning. Så följer till sist sju företag, för vilka försäljningen till andra kundgrupper än installatörerna uppgår till minst 1/3 av den totala försäljningen. I tabell 36 har för de grupper av företag, som ingår i tabell 35, de olika kundgruppernas genomsnittliga andel av omsättningen år 1949 redovisats. I gruppen "övriga" ingår övriga grossister, kooperativa företag samt enskilda byggnadsföretagare eller personer. I bild 11 ges en sammanfattning av h u r varorna fördelar sig på import och inhemsk produktion, på vilka varuslag, på leverans över grossistens lager respektive leverans direkt installatör samt fördelning på olika kundgrupper för försäljningen. Tabell 34. Omsättningensfördelning på varor, 11 grossistföretag 1949. Varor

% av total omsättning

Rör Stålrör Rördelar, smidda och aduc Normalrör och -delar Övriga gjutna rör och -delar Övriga rörartiklar

38,9

Värme Radiatorer Pannor, gjutna Pannor, smidda Varmvattenberedare Spisar

25,8 7,9 9, 1 5,6

Sanitet Badkar Tvättställ W.c

7,7 2,5 i,5 3,7

Armatur Värmearmatur Vattenarmatur Gas m. m

11,2

21,8

7,3 7,o i,3

2,9

o,3

5,6 4,5 1,1

16,2

Övrigt Summa värme och sanitet

100,0

74 Tabell 35. Grossistföretagen fördelade efter den andel av försäljningen, som sker till rörinstallatörer 1Q 4g.

Grupp

A .... B .... G .... D .... E ....

% av total försäljn. till rörinstallatörer

Därav företag med Antal företag

J

51—99

35—50

100—

antal anställda 1949 2

—55 56—65 66—75 76-85 86-99

Summa

—34

5 5 6 4

1 2

4 2

1 1

'

Medeltal

Tabell 36. Kundfördelning i procent av omsättningen för olika grupper av grossistföretag IQ4Q. % av omsättningen i medeltal för grupp B Installatörer Järnhandlare Stat och kommun Industrier Övriga

Samtliga 1

4 8 4

6 3 4 5

5 G

6 14

Antal företag

E

60 l 5 7 9 9

49 Summa

D

4 6

1 Dessa siffror skiljer sig något från motsvarande siffror i bild 11, som baserats på uppgifter endast från 20 företag.

Tabell 37. Grossistföretagen fördelade efter antalet kunder IQ4Q. Antal kunder 1

Antal företag

100—

400— 700—

699 899

4 3 7

QOO

1 IQQ

1 6 0 0 — 3 000

4 21

1 Klassgränserna har icke gjorts lika stora utan anpassats efter materialet.

75 Bild 11. Schema över rör grosshandelns omsättning procentuellt fördelad på grupper av leverantörer, varuslag, distributionsvägar och kunder iQ4g

Import Sm. rör

13%

och delar Rörart. 29% 39% Gj. rör och delar 10%

Försälj n.

Installatörer

över lager 70%

73%

Radiat. 8%

Svensk

Värmeartiklar

Pannor

26%

15%

prod.

bffiizid

87% Badkar o. sanltetsporslin

Järnhandl.

8%

11 %

|

Armatur

Stat och kommun

i '

i '

8%

i

1 Övr. 4 %

I

l

11%

Direkt Installatör

«% Industrier

30% ö v r . art. 16%

Antal kunder, leverantörer och expeditioner I den tabell, där företagen skulle l ä m n a uppgifter om kundfördelningen, efterfrågades även antalet kunder, antalet leverantörer samt antalet expeditioner. Som expeditioner kunde då anges antalet fakturor eller antalet " o r d e r " . I fråga om antalet leverantörer skulle även angivas h u r många som var svenska. De uppgifter, som lämnats på denna punkt, har visat sig vara av begränsat värde. Särskilt u p p gifterna om expeditioner kan variera icke b a r a med hänsyn till om företaget använt fakturor eller order u t a n även därför att det har varit svårt att göra någon exakt räkning och den bedömning, som i flera fall företagits, kan vara mer eller mindre säker. Trots dessa brister ger emellertid siffrorna en uppfattning om storleksordningen av de efterfrågade faktorerna. Uppgifter om antalet kunder har lämnats av 21 företag. Antalet kunder varierar mycket kraftigt från endast drygt ett h u n d r a t a l för ett företag u p p till mellan 2 000 och 3 000 kunder för de allra största företagen. Sammanföres företagen i några grova klasser, erhålles tabell 37. D e stora variationerna synes huvudsakligen sammanhänga med företagens storlek. Sammanställer m a n uppgifter om antalet "expeditioner" med uppgifter om antalet kunder och beräknar antalet expeditioner per kund, finner m a n , att denna siffra varierar väsentligt mellan olika företag.

76 Tabell 38. Grossistföretagen fördelade efter antal expeditioner {fakturor eller order) per kund 1949Expeditioner per kund

Antal företag 6 7 5

1— 2^ 2 6 — 50

5 1 — 75

76—100 101—•

21 För 12 företag varierar antalet fakturor (order) per kund mellan 26 och 75 och för ytterligare sex företag är det m i n d r e än 25 expeditioner per kund. Spridningen i tabell 38 är så stor, att det finnes anledning tro att redovisningen i flera fall icke är korrekt, eller att samma princip icke använts vid redovisningen och t. o. m. att i vissa fall uppskattningar gjorts som varit felaktiga. I Svensk Grosshandels undersökning av rörgrosshandeln angives antalet fakturor per kund till 30 st. (aritmetiskt medium) respektive 26 st. (median). Enligt vår undersökning ligger medianen mellan 40 och 43 fakturor per kund och aritmetiska mediet icke oväsentligt högre eller vid 50 fakturor. I m å n g a fall torde antalet expeditioner sannolikt ha varit väsentligt större än vad som här angivits. Stickprov på några medelstora firmor har visat att fakturorna i regel är väsentligt färre än antalet order eller antalet expeditioner. Tabell 3g redovisar antalet leverantörer i olika företag ställda i relation till antalet kunder. V a r t och ett av de 20 företagen h a r ett mycket stort antal leverantörer. Extremvärdena är 77 leverantörer för ett företag och 800 leverantörer för ett a n n a t företag. För 12 företag ligger antalet leverantörer mellan 77 och 400, för 6 företag mellan 401 och 600. Även på d e n n a punkt är det tydligt, att begreppet leverantör tolkats olika av olika företag. E n del företag torde ha lämnat uppgift om de firmor som faktiskt utfört leveranser till företaget (vilket frågan avsett) medan a n d r a h a r redovisat alla företag i sina leveransregister. Tabell 3g. Grossistföretagen fördelade efter antalet leverantörer och kunder Antal kunder

Antal leverantörer —699 77—200 201—400 4.01—600 60i—800

700—999

1 000—

2 1

1 i

ig4g. Summa 6 6 6

1 20

Några sammanfattande synpunkter Avslutningsvis kan det vara skäl att återvända till de siffror över omsättningen per anställd (O/A) vilka redovisades i tabellerna 25—27.

77 I vilken utsträckning kan redogörelsen för företagsstrukturen i fråga om sortimentets sammansättning, lagerförsäljningens storlek och kundstrukturen bidraga till att förklara variationerna i O/A mellan olika år och mellan olika företag? Kan man spåra något samband mellan företagsstorlek och O/A? I fråga om sortimentet har tyvärr uppgifter endast kunnat redovisas för ett år, 1949, och även för detta relativt ofullständigt. Finns det några skäl antaga att sortimentet för denna bransch — i betydelsen försäljningens sammansättning på olika varuslag — skulle undergått någon större förändring under perioden? Inriktningen på material för installationer av värme- och sanitetsanläggningar talar emot detta. Vad gäller sortimentets djup, dvs. antalet artiklar och typer inom varje vara så kännetecknades utvecklingen under 1940-talet i flera fall av att antalet artiklar som en följd av krigsårens varubrist eller rationaliserings- och standardiseringsåtgärder i många fall minskade. Detta gäller bland annat varor som radiatorer, sanitetsporslin och rördelar. Till frågan om sortimentets betydelse för variationerna i O/A mellan olika företag skall framställningen återkomma. Materialet har vidare visat att av allt att döma har några större förskjutningar i direktförsäljning och lagerförsäljning icke ägt rum mellan 1944 och 1949. En viss konjunkturell variation har förekommit så att försäljningen över lager varit något mindre under högkonjunkturåret 1946 än under lågkonjunkturåren. Det knapphändiga materialet antyder vidare att försäljningen över lager 1938 snarast skulle varit högre än under 1940-talet. Detta torde i så fall sammanhänga med att importens andel av den totala försäljningen under 1940-talet varit icke oväsentligt lägre än under förkrigsåren. Man kan utgå ifrån att distribution av en given varukvantitet över lager kräver större arbetsinsats än direktdistribution och alltså under i övrigt lika omständigheter medför en lägre omsättning per anställd än direktförsäljning. Gäller detta, skulle de antydda förändringarna i lagerförsäljningen snarast ha lett till en relativ minskning av antalet anställda och en ökning av O/A, i stället för den minskning som faktiskt skett.

Tabell 40. Grossistföretagen för delade efter andelen lagerförsäljning och omsättning per anställd !949Omsättning per anställd 1 000 kr

1 Antal företag. Försäljning över lager i % 35—54

55—64

5—74

75—84

2 2 1

2 2 2 1

— 99 100—119

2 2

120—139 140—159 160—179

3 1

Summa Medeltal

7 Därav S:a

851 1

75—

5 6 8 4

1 1

—74

24 135

4 5

13 141

1 Exkl. ett företag, som ej redovisat antalet anställda 1949. Detta företag hade 6 5 — 7 4 % lagerförsäljning och omsättningen per anställd låg 1950 mellan 140 000—159 000 kronor.

78 I tabell 40 redovisas för år 1949 sambandet mellan O/A och andelen av försäljningen som skett över lager. För dessa grossistföretag kan icke spåras någon minskning av O/A när lagerprocenten ökar. Spridningen i tabellen är påtaglig. Den skillnad, som framträder i de två kolumnerna längst till höger, är icke säkerställd. I tabell 41 har O/A slutligen kombinerats med företagens storlek mätt genom antalet anställda.1 Ej heller i detta fall har något påvisbart samband kunnat erhållas. Tabell 41. Grossistföretagen: Omsättning per anställd i 1 000 kronor rgjo. Omsättning 1 000 kr per anställd — qq 100—119 120—13g 140—159 160—I7q 180—199

6 8 9 5 Summa

Medeltal

Antal företag

Därav för företag med följande antal anställda 10—19 1 1

35—49

3 4

1 2 1 1 1

50—99

100—

3 1 2

1 1

3i

(129)

(134)

(150)

(145)

(138)

(136)

(139)

(146)

(140)

(146)

121 Median

20—34

140 158

Det anmärkningsvärda är i detta fall att den stora spridning mellan företagen, som framträdde i tabell 40, i stort sett finns kvar inom de olika storleksgrupperna. Materialet är tyvärr för litet och för dåligt för att man genom en finare statistisk bearbetning i form av partialkorrelation skulle kunna fastställa i vilken grad en eller flera av de faktorer, som här diskuterats, inverkat på siffran för omsättningen per anställd för olika företag. I bild 12 har emellertid de 19 företag, för vilka uppgifter finns om O/A lagerprocent, sortimentsstruktur och storlek, klassificerats enligt de nämnda faktorerna. Bilden antyder att det föreligger ett om än svagt negativt samband mellan lagerprocent och omsättning per anställd.2 Företag, som tillhör sortimentsgrupp II (se tabell 33) och som huvudsakligen består av medelstora och större företag, visar en tydligare tendens till samband mellan lagerprocent och omsättning per anställd än de minsta företagen, som i regel tillhör sortimentsgrupp I. Det är dock frapperande vilken hög siffra för O/A som vissa av småföretagen utvisar. Detta trots att de redovisar hög siffra för försäljningen över lager och har en kundstruktur som kan förutsättas medföra relativt stort arbete. 1 Statistiskt skulle det vara korrektare att kombinera anställda och omsättning, men det mera lätttolkade sambandet OjA till A har dock ansetts kunna användas i denna grova analys. 2 För 17 företag som ingår i diagrammet har korrelationen mellan omsättning per anställd och omsättningen över lager beräknats. Trots den stora spridningen hos fördelningen blev korrelationskoefficienten r = 0,84 + 0,07. Det lilla materialet gör dock att resultatet av beräkningen måste tolkas med stor försiktighet. Två av de minsta företagen uteslöts vid denna beräkning, ett tillhörde sortimentsgrupp I och ett tillhörde sortimentsgrupp III, därför att deras verksamhet av allt att döma präglats av alltför speciella förhållanden.

79 Bild 12. Grosshandelsföretag, fördelade efter "lagerprocent" och omsättning per anställd 194g. Omsättning per anställd I 1000 kr.

180-

160 Efel

150 140 130 120 110 100

90 Försäljning över lager I %

(48)

Sortimentsgrupp I •

1—34 anställda

° 3 5 — 9 9 anställda

Sortimentsgrupp II •

Sortimentsgrupp III

1—34 anställda

A 1—34 anställda

O35—99 anställda

&35—99 onställda

100— anställda

Företagare har vid intervjuer som förklaring till det ökade personalbehovet bl. a. angivit de ökade krav på försäljningsarbetet i form av service och teknisk information som uppstått under 1940-talet, de vidgade kontakterna med myndigheterna under krigsåren och efterkrigsåren, kraven på en effektivare redovisning och kontorsorganisation samt en allmän normalisering och förkortning av arbetstiden. Installatörer har i sin tur uppgivit, att de icke ansett att grosshandelns genomsnittsprestation gentemot installatörerna varit större i slutet av 1940-talet än tidigare. Det framlagda materialet har visat att det föreligger mycket stora variationer mellan olika företag i fråga om omsättningen per anställd. Skillnaderna kan inte bestämt förklaras genom en hänvisning till olikheter i sådana faktorer som företagsstorlek, andel av försäljningen som sker över lager eller sortimentsstruktur. Materialet har även visat att det mellan 1938—1939 och 1948—1950 sannolikt skett en större ökning av antalet sysselsatta i grosshandelsföretagen än som varit motiverat med hänsyn till förändringar i försäljningsvolymen. Detta har medfört att omsättningen per anställd — räknat i samma penningvärde resp. år — varit lägre under efterkrigsåren än före kriget. Denna utveckling har inte kunnat förklaras med hänvisning till förändringar i någon av de faktorer vilkas effekt på omsättningen per anställd diskuterats i föregående stycke.

8o

Konkurrensbegransande avtal I n o m rörbranschens grossistled har tidigare organiserad samverkan förekommit i stor utsträckning. Monopolutredningsbyrån h a r på byggnadsmaterialutredningens u p p d r a g utarbetat en särskild redogörelse härom. 1 Det fanns fram till 1948 fyra föreningar inom grossistledet som var registreringspliktiga enligt monopolövervakningslagen. Svenska Rörkonventionen (nr 52) handlade prisöverenskommelser om smidda rör och tuber och Föreningen Svenska Rörgrossister (nr 55) prisöverenskommelser om smidda och aducerade rördelar. U n d e r kriget införde dessa föreningar även kvotering av medlemmarnas inköp av avtalsbundna rörartiklar. I samförstånd med Statens Industrikommission och i huvudsakligt syfte att medverka vid den importreglering som framtvingades av kriget bildades 1940 Svenska Rörföreningen upa (nr 46) för smidda rör och tuber samt Normalrörföreningen upa (nr 53) för normalrör och normalrördelar. Som nämnts upplöstes samtliga dessa föreningar i slutet av 1948. Den då bildade intresseorganisationen, Svenska Rörgrossistföreningen, har icke några konkurrensbegränsande uppgifter. Den har emellertid som skall beskrivas i kapitel 13 medverkat vid de avtal om kvantitetsrabatter vid inköp av VVS-varor som under 1950-talet slutits med installatörer och järnhandlare.

1 Näringsfrihetsfrågor 1955:4.

8i

FEMTE KAPITLET

Branschstrukturen — Installatörerna

Inledning Installationer av vatten-, värme- och sanitetsanläggningar utföres i regel av specialföretag, s. k. rörledningsfirmor. Endast i undantagsfall har en byggnadsföretagare en egen organisation för arbeten av detta slag. I begränsad omfattning utföres smärre reparations- och underhållsarbeten för bostads- och industrianläggningar av maskinister, portvakter etc. Rörledningsfirmorna installerar icke bara rör-, värme- och sanitetsanläggningar utan handhar ofta även installation av ventilationsmaterial, tvättutrustning m. m. Det förekommer, att olika företag inom branschen specialiserat sig på olika arbetsuppgifter, så att vissa företag huvudsakligen ägnar sig åt installationer i bostadshus, medan andra koncentrerar sig på anläggningar för industrier, handelsföretag och sjukhus. Företagen skiljer sig även åt genom att en del företag åtager sig såväl projektering som kalkylering och installering av en anläggning, medan andra företag endast installerar färdigplanerade anläggningar. Projektering och viss kalkylering utföres i sistnämnda fall av byggnadsföretagaren eller olika självständiga ingenjörsbyråer. Ur distributionssynpunkt är alltså installatörerna — och icke byggmästarna — att betrakta som "förbrukare" av de olika varorna. Det är dessa firmor som inköper erforderligt material. De har i regel egna lager och bestämmer genom sin inköpspolitik, om materialet skall distribueras direkt till byggnadsplatsen eller till det egna lagret. De har ansvaret för de kostnader, som uppstår i samband med materialets inköp och hantering på arbetsplatsen. Installatörerna köper i regel sina varor från grossister, men i begränsad utsträckning köper de även direkt från fabrikanter.1 Det förekommer att större firmor har egen import. När det gäller smärre arbeten, som utföres av maskinister, portvakter och egnahemsbyggare, tillhandahålles erforderligt material många gånger av järnhandlare. Rörledningsfirmornas dominerande ställning som konsumenter motiverar att undersökningen av konsumentsidan begränsas i huvudsak till denna grupp. 2

1 2

Se kap. 11.

Då det i det följande talas om rörledningsinstallatörer avses således i regel de rörledningsfirmor, som bedriver installationsarbete som kommersiell verksamhet. Dessa kallas ofta även rörledningsentreprenörer. 6

82 Organisationer Inom rörledningsbranschen finns två stora organisationer. Den största, Rörledningsfirmornas Riksorganisation ( R R ) , h a r sitt säte i Stockholm och räknar som medlemmar de flesta medelstora och större företagen i städerna. Den andra organisationen, Rörledningsfirmornas Landsortsförbund (RL), har sitt huvudkontor i Norrköping och omfattar huvudsakligen installatörer i mindre städer och samhällen. De bägge organisationernas storlek och arbetsuppgifter skall belysas i olika sammanhang i det följande. Dessutom finns ett betydande antal företag helt utanför organisationerna. Bland dessa kan särskilt nämnas Fackföreningarnas produktionsföretag. Av övriga icke organiserade företag består de flesta bara av ett par man.

Antal produktionsenheter, antal anställda och produktionsvärde Tabell 42 ger en uppfattning om antalet företag, antalet produktionsenheter samt antal anställda arbetare inom rörledningsbranschen. Totalt fanns år 1951 ca 2 600 företag, som tillsammans hade 2 800 produktionsenheter på olika platser. Företagen sysselsatte ca 17000 arbetare (exkl. tjänstemän). Tabell 42. Rörinstallatörer, antal företag, produktionsenheter samt arbetare, Organisation

Antal produktionsenheter

Antal företag (juridiska enheter)

Antal arbetare

% RR = Rörledningsfirmornas riksorganisation1 RL = Rörledningsfirmornas landsortsförbund 2 Övriga Totalt Genomsnittl. antal arbetare per produktionsenhet: RR RL

368 'i 815"

67 3

2 820

"2628

igji.

/o

« 433

* 6 300*

8 38

i 7 000

16 4

Källor: RR:s matrikel per den 9/5 1951. 2 RL:s medlemsförteckning 1951. 3 Enligt 1951 års företagsräkning. Gruppen övriga har erhållits som en restpost. Antalet i telefonkatalogens yrkesregister upptagna rörinstallatörer var både 1951 och 1954 ca 2 200. I gruppen övriga ingår s. k. kooperativa installationsföretag (fackföreningarnas olika företag). Enligt uppgift från Svenska Riksbyggen fanns 1954 10 sådana företag med 14 produktionsenheter. Antalet anställda var 709 varav 621 arbetare. 4 Uppskattat med ledning av företagsräkningen. Enligt uppgift från Byggnadsfackens utredningsavdelning har antalet medlemmar i Svenska Byggnadsarbetareförbundets röravdelning varit: (per den 1/1 resp. år) 1949 — 13 195, 1950 — 13 329, 1951 — 15 300, 1952 — 16 000, 1953—1954 ca 16 000. Siffrorna är delvis byggda på uppskattningar. Genom att för 1951 dra antalet arbetare i RR. och RL från 17000 erhålles antalet arbetare i gruppen "övriga". 1

För att få en fullständig bild av branschen skall siffrorna i tabell 42 komoletteras med uppgifter över sysselsatta tjänstemän och totalt produktionsvärde. Ofullstän-

83 diga uppgifter om dessa faktorer finns i den officiella statistiken. 1 Sammanställes dessa uppgifter erhålles följande approximativa totalsiffror för I 9 5 i . a År 1951

Företag, antal Anställda: Arbetare, antal Förvaltningspersonal, 3 antal Totalt

x 7 000

4 000 21 000

Produktionsvärde, milj. kr Lagervärde, milj. kr.

2 800

560 ry

Antalet tjänstemän skulle enligt denna uppskattning vara ca 4 000. Produktionsvärdet 560 milj. kronor inkluderar alltså icke sådana ändrings- och reparationsarbeten, som utföres av andra än rörledningsfirmornas personal. Värdet av sistnämnda arbete torde icke uppgå till 50 milj. kronor. Totala produktionsvärdet 1951 för installationer av VVS-material skulle således bli u p p emot 600 milj. kronor. U n d e r åren fram till 1954 torde produktionsvärdet ha stigit ganska kraftigt. Sistn ä m n d a år kan det beräknas ha varit över 700 miljoner kronor. Volymen av utförda arbeten låg av allt att döma på ungefär s a m m a nivå 1953 som 1950. Mellan 1953 och 1954 torde produktionsvolymen ha ökat med ca 10 % . Av tabell 42 framgår även att över hälften av de redovisade företagen icke tillhör någon av organisationerna R R eller R L , m e n dessa fristående företag är, med ett p a r u n d a n t a g , genomgående mycket små. I regel består de, som nämnts, endast av en m a n j ä m t e en eller två medhjälpare. Rörledningsfirmornas Riksorganisation svarar således bara för 20 % av produktionsenheterna men sysselsätter drygt 50 % av branschens arbetare. En del av företagen i denna organisation bedriver verksamhet på flera orter, dvs. h a r flera " p r o duktionsenheter". Det genomsnittliga antalet arbetare per produktionsenhet är 16. Rörledningsfirmornas Landsortsförbund som har 13 % av antalet redovisade produktionsenheter har bara 8 % av samtliga arbetare anställda i anslutna företag. Antalet arbetare per produktionsenhet är fyra. Rörledningsfirmornas Riksförbund ställer vissa krav på företagen för att de skall k u n n a vinna inträde i organisationen. I företagsledningen skall bl. a. finnas en branschkunnig person, som har ett s. k. "mästarbrev". 5 Tabellsiffrorna visar att organisationen och dess bestämmelser icke hindrat en omfattande nyetablering i branschen. 1

Se tab. 45. Siffrorna har en felmarginal, som dock inte torde röra sig om mer än högst 1 ooo-talet anställda och ca 10 % på produktionsvärdet. 3 Uppskattat med ledning av tabell 45 och företagsräkningen. * Se s. 21 och 87. 5 Se Kungl. Maj:ts kungörelse angående mästarbrev för hantverksutövare. SFS 1940 nr 873 och 1951 nr 675. Mästarbrev utdelas av Sveriges Hantverks- och Småindustriorganisation. Kommerskollegium fastställer de villkor, som utöver författningens bestämmelser skall gälla för utdelandet av mästarbrev. 8

84 För Rörledningsfirmornas Riksförbund och Rörledningsfirmornas Landsortsförbund finns uppgifter rörande antalet anställda arbetare vid varje produktionsenhet. Tabell 43 redovisar produktionsenheterna inom den förstnämnda organisationen, fördelade på olika storleksgrupper år 1951. N ä r a 50 % av produktionsenheterna hade mindre än tio arbetare, och endast 0,7 % (fyra stycken) mer än 100 arbetare. Tabell 4.3. Antalet produktionsenheter iföretag tillhörande Rörledningsfirmornas Riksorganisation fördelade efter antalet anställda. iQ5i. Totalt Produktionsenheter med antal arbetare

antal produktionsenheter

1— 5 6 — 10 1 1 — 15 1 6 — 20 2 1 — 25 2 6 — «jo 5 1 — 75 76—100 101—125 126—

0/ /o

antal arbetare

112 159 108

19,8

28,2 19.1

56 38 64

9,9 6,7 "»3

1 272 1 404 1 008

18 1

3,2 0,9 0,2

3 564

5 Summa

Därav filialer

874 2 184 1 159 430

% 3,6 13,8 15,2 10,9 9,5 23,7 12,6

4,7

o,5

"3 443

4,8

100,0

100,0

antal produktionsenheter

antal arbetare

30 20 10 4 13 2 1

474 192

1,2 117

' 577

Källa: RR:s matrikel per den 9/5 1951.

I Rörledningsfirmornas Landsortsförbund fanns 17 företag med mer än 10 anställda arbetare år 1949. 1 Av de icke organiserade företagen hade samtliga av fackföreningarnas produktionsföretag fler än 10 arbetare 1954. ö v r i g a produktionsenheter torde praktiskt taget samtliga ha haft mindre än 10 arbetare 1951. S a m m a n ställes dessa i fråga om tidpunkten något skiljaktiga uppgifter erhålles följande approximativa fördelning av installationsföretagen på storleksgrupper. 2 Produktionsenheter

Arbetare

Produktionsenheter med antal arbetare

Antal

%

Antal

/o

—10 11—20 21—50 51—

2491 184 "5 30

89 6 4

50 16

8360 2 670 3 450 2470

2 820

17 000

100 Summa

14 Det framgår att nära 90 % av branschens produktionsenheter h a r mindre än tio arbetare. Dessa sysselsätter hälften av branschens arbetare. Endast 1 % av samt1

Uppgifter om företagsstorleken saknas i 1951 års RL-katalog. Härvid har fördelningen av RL:s företag 1949 använts för att beräkna motsvarande fördelning 1951. De kooperativa företagens fördelning 1954 har använts oförändrad, övriga icke organiserade företag har förutsatts ha färre än tio anställda. 2

85 liga enheter hade mer ä n 50 arbetare, men antalet arbetare i dessa "storföretag" utgör omkring 15 % av samtliga. O m m a n i stället för produktionsenheter utgår från företagen ökar de stora enheterna i antal och betydelse. Av R R : s företag hade 33 stycken över 50 anställda. Av dessa hade fyra stycken över 200 arbetare — och det största exakt 400 arbetare. Härtill kommer bland de s. k. kooperativa företagen Svesab med 190 arbetare samt Fackföreningarnas byggnadsproduktion, som om de 9 ortsföretagen betraktas som en enhet hade 431 arbetare. Det är emellertid u p p e n b a r t att småföretagens ekonomiska betydelse både i egenskap av materialkonsumenter och producenter av installationer icke får underskattas. I tabell 44 har antalet företagsenheter och antalet sysselsatta inom de två organisationerna Rörledningsfirmornas Riksorganisation och Rörledningsfirmornas Landsortsförbund redovisats länsvis. Som framgår av tabellen är antalet arbetare per företagsenhet störst i Stockholm. Genomsnittsföretaget h a r där 40 anställda arbeTabell 44. Företag tillhörande Rörledningsfirmornas Riksförbund (RR) och Rörledningsfirmornas Landsortsförbund (RL) fördelade länsvis. Antal produktionsenheter och antal arbetare 1951. RR antal proantal duktions arbetare enheter

Län

Malmöhus Kristianstads Blekinge Hallands Kronobergs Kalmar Gotlands

63 26 10

16 10

15 4 23 25

Jönköpings Östergötlands Skaraborgs Älvsborgs Göteborgs och Bohus Värmlands Örebro Södermanlands Stockholms stad Stockholms län Upplands Västmanlands Kopparbergs Gävleborgs Jämtlands Västernorrlands Västerbottens Norrbottens

25 48 25 16 25 52 29

Källa: Organisationernas kataloger.

348 920

13 9 16 12 IO

13 7 12

16 11

14 19 14 16

38 10

806 350

19 19 9 14 16

Därav: Göteborg Malmö . .

231 157 187 103 201 28 271 408 222

252 331 ! 105 243 227 307 309 260 132 288 226 257

12 21

Totalt

849 RL arbetare per prod. enhet

!3 40 8 19 15 16 14 15 21

14 12

antal proantal duktionsarbetare enheter 80 107 40 37 50 32 96 55

24 32 12 11

»5 9 24 14 26

67 3i 18 116 94 37

7 6

29 27 94 36 46 46 29 62

>5 8

4 26 21

21 10

14 14 7 15 368

arbetare per prod.enhet

86 tare. Även i Göteborg och Malmö ligger den genomsnittliga företagsstorleken högre än genomsnittet för hela riket. Inom RL varierar den genomsnittliga företagsstorleken för de olika länen obetydligt. Genomsnittsföretagen har tre eller fyra arbetare. Tabell 45 redovisar industristatistikens siffror för rörledningsinstallatörernas verksamhet åren 1938—1951. Siffrorna omfattar endast en del av branschens företag — särskilt för åren 1946—1951. Då endast företag med mer än 5 arbetare med tagits i statistiken är redovisningen ofullständig. Tabellen ger emellertid en ungefärlig uppfattning om variationerna i verksamhetens omfattning år från år och om förvaltningspersonalens storlek i förhållande till arbetarantalet. Som synes har antalet produktionsenheter varierat icke oväsentligt mellan olika år. Vid omläggningen av redovisningen 1946 synes drygt ett 100-tal tidigare redovisade produktionsenheter ha "fallit" bort. Den totala personalstyrkan har varierat med variationerna i bostadsbyggandet. Den redovisade förvaltningspersonalen har dock förändrats mindre än arbetarantalet. Under byggnadskrisen 1940—1942 redovisas sålunda ett nära nog lika stort antal förvaltningstjänstemän som högkonjunkturåren 1938 och 1939. Därefter ökade förvaltningstjänstemännens antal kontinuerligt fram till 1949—1951, då det varit drygt 2 ooo.1 Arbetarantalet därTabell 45. Rörinstallatörer. Antal arbetsställen, personal samt tillverkningsvärde för rörledningsverkstäder. Personal

Arbetare Salutillv.- per förvaltn.värde tjänstemilj. kr man

År

Antal produktionsenheter

Förvaltnings

Arbetare

Totalt

1938... 1939-•• 1940... 1941... 1942... 1943... 1944... 1945...

757 782 721 685 714 730 741 762

1 315 1 384 1 323 1 306 « 347 1 406 1 486 1 620

10 169 11 127 7 713 7 036 7 957 8 in 8 599 9290

11 484 12511 9°36 8342 9 304 9517 10 085 10 910

148 173 108 103 142 161 179 189

21946... 1947... 1948... 1949... 1950... I951--1952-•• 1953-••

642 664 660 641 627 627 614 596

« 774 1 977 2 020 2015 2 012 2035 2 009 2 006

10 280 11 587 11 624 10799 10 700 10 820 10564 10 115

12054 13564 13644 12 814 12 712 12855 12573 12 121

238 302 315 298 306 364 403 400

Index (1939 = 100) för bostadsprod.

antal anställda i rörledn.branschen

8 8 6 5 6 6 6 6

91 100 44 29 50 67 76 84

92 100 72 67 74 76 81 87

6 6 6 5 5 5 5 5

98 98 81 70 74 67 76 88

100 112 "3 106 106 107 100 97

Källa: Industri, tab. i. 1 I förvaltningspersonalen ingår icke ägarna i de fall där företaget är aktiebolag. Enligt manuskripttabellen i Kommerskollegium var år 1948 antalet sådana ägare 480. För att få totala antalet sysselsatta i dessa företag, bör således siffran över förvaltningspersonal och arbetare ökas med detta antal. 2 Fr. o. m. 1946 ändrade redovisningsprinciper, varigenom bl. a. företag med mindre än 5 anställda icke redovisas.

87 emot sjunker kraftigt mellan 193g och 1942 (minskningen är nära 30 % ) , stiger därefter snabbt, men når ett maximum 1947—1948 något över förkrigsårets nivå. Nedgången mellan 1948 och 1949 torde kunna hänföras till minskningen i arbetsvolymen dessa år. Med hänsyn till materialets bristfällighet är det dock svårt att dra några slutsatser ur här anförda siffror.

Lager Rörinstallatörerna har praktiskt taget alltid egna lager. Lagrens storlek och sammansättning varierar icke bara med konjunkturläget utan även med hänsyn till avståndet mellan installatörens lager och närmaste grossistlager. Som nämnts var enligt företags räkningen värdet av samtliga lager i installationsledet 57 milj. kronor den 31/12 1950.* Denna uppgift kan kompletteras med uppgifterna i nedanstående tablå, som redovisar lagrens storlek hos några installationsföretag på olika orter åren 1949—1951.2 L a g e r v o l y m 1949—1951 i kronor per anställd arbetare

i procent av prod, värde

i. Större företag å grossistort 2 000 å 3 000 2. Medelstort företag å grossistort . 4000 å 4500 3. Litet företag ej å grossistort 3 .... 4 500 a 5 000 4. Litet företag ej å grossistort . . . . 6000 å 8000 5. Litet företag ej å grossistort 4 .... 7 000 å 8 000

6 a 7 8 a 11 18 15 å 18 14

Lagrets storlek har dels angivits i kronor per anställd arbetare, dels i procent av produktionsvärdet. Som är att vänta skiljer sig lagervärdena för företag å grossistort väsendigt från värdena för företag belägna utanför ort med grossistlager. Göres med ledning av ovannämnda siffror en approximativ kalkyl över den totala lagervolymen hos installatörerna under åren 1949—1951, finner man, att den för företag tillhörande RR kan ha varit av storleksordningen 40 å 50 milj. kronor5 fördelad på mellan 500 och 600 lagerenheter. Värdet av det genomsnittliga lagrets storlek för varje produktionsenhet motsvarande ett företag med 16 anställda arbetare skulle ligga vid ca 100 000 kronor. Man kan förutsätta, att lagerhållningen hos de mindre företag, som icke är organiserade i RR, sannolikt är mindre än den som redovisas i tabellen. Som jämförelse erinras om att enligt kapitel 4 uppgick lagerhållningen hos 27 1 Lagervärdet skulle beräknas i återanskaffningspris eller om så ej kunde ske till inköpspris. Den angivna siffran skulle alltså motsvara lagrets värde för 2 820 företag med 20 900 sysselsatta och ett produktionsvärde 1950 av 483 milj. kronor och 1951 ca 560 milj. kronor. 2 Uppgifterna har erhållits vid muntliga intervjuer, som i övrigt redovisas i kapitel 10 s. 178. 3 4 avser 1949. avser 1950. s Ett genomsnittslager motsvarande 4 000 kronor per arbetare ger 37 milj. kronor och 6 000 kronor per arbetare 55 milj. kronor.

88 grossistföretag år 1949 till 46 milj. kronor. Siffrans storleksordning belyses också av att enligt i kapitel 2 redovisade siffror, kan materialkostnaderna för ett installationsarbete i genomsnitt uppskattas till ca 2/3 av den totala kostnaden. Räknas med ett produktionsvärde av ca 480 milj. kronor för samtliga installatörer, bör motsvarande värde för a n v ä n d material vara ca 300 milj. kronor. Detta skulle motsvara en lageromsättningshastighet hos installatörerna av ca 5 gånger per år, vilket i sin tur är ungefär samma omsättningstakt som den genomsnittliga för grossisterna enligt kapitel 4, tabell 30. Enligt dessa uppgifter har installatörernas lager varit anmärkningsvärt stora. De intervjuade företagarna har även ansett, att deras egen lagerhållning varit onödigt stor. 1 Samtidigt underströks, att det varit nödvändigt för företagen att under det ä n d a fram till 1948 r å d a n d e bristläget försöka att skaffa sig så mycket varor, som de över huvud taget kunde k o m m a över, för att kunna fullgöra åtagna arbetsuppgifter. Företagare har även framhållit, att svårigheterna att exakt beräkna materialkonsumtionen på en anläggning gör det nödvändigt med ett relativt stort lager för att kunna göra kompletteringsleveranser omgående. Av s a m m a skäl varierar lagerhållningen kraftigt i storlek mellan företag belägna på orter med grossistlager, där grossisterna utför daglig service och företag belägna på orter, som ligger långt från grossistlager och kanske även från större välsorterade järnaffärer. Även om lagren hos installatörerna är välorganiserade och välskötta, måste hanterings- och lagringskostnaderna bli betydande. Lagerlokalerna är i allmänhet primitiva. En del av lagerarbetet torde visserligen k u n n a utföras billigt av företagets arbetarpersonal u n d e r dödtider i arbetet, men då lagren i regel är för små för tekniska hjälpmedel och även för rationell planering av lagerarbetet, torde icke desto mindre hanteringskostnaderna vara betydande. Icke i något undersökt fall har installatörens lager haft direkt anknytning till järnvägsspår. Slutligen m å framhållas, att behovet av lager för installatörerna blir beroende av vilken distributionsväg som installatören väljer, respektive av ekonomiska skäl tvingas att välja för olika slags arbeten. Detta är i sin tur beroende på grossistlagrens lokalisering och grossistens service samt icke minst grossistens prispolitik. Problemet skall behandlas utförligt i kapitlen 9 och 10.

Konkurrensbegränsande avtal Rörledningsfirmornas Riksorganisation är topporganisation för ett antal lokala kretsar och avdelningar med egna styrelser. R R : s bestämmelser är registrerade i kartellregistret (nr 42). I kartellregistret är 1 Under 1952 och 1953 minskade installatörernas lagerhållning. Prissänkningar inträffade på en rad produkter och ledde till en lagerminskning. Huruvida denna främst konjunkturbetonade lagerminskning skall bli bestående, är ännu för tidigt att yttra sig om.

89 vidare registrerade tre lokala sammanslutningar av installatörer (nr 193, 197 och 203). Ytterligare tolv sammanslutningar som varit registrerade i kartellregistret har upplösts. Inom föreningarna tillämpades gemensamma omkostnads- och vinstpålägg, vilka i de flesta fall var identiska med av RR utarbetade normalkalkyler. I några fall fungerade föreningarna som anbudskarteller vilka med hjälp av skyddsprissättning fördelade anbudsobjekten mellan medlemmarna efter vissa bestämda regler.1 1 Enligt lagen om motverkande av konkurrensbegränsning inom näringslivet, som trädde i kraft 1954, f^1" överenskommelse om samverkan mellan företagare innan någon giver anbud icke ske utan tillstånd av näringsfrihetsrådet (§ 3).

9o

SJÄTTE

KAPITLET

Integration och företagskontakter inom VVS-branschen

Med integration menas i detta sammanhang, att företag inom VVS-branschen har samma ägare. Vertikal integration säges föreligga när företag inom ett branschled äger företag inom ett annat branschled, exempelvis när ett industriföretag äger ett grossistföretag eller när ett installationsföretag äger ett grossistföretag. Horisontell integration föreligger när företag inom samma branschled har samma ägare, exempelvis när ett industriföretag äger flera radiatorfabriker. VVS-branschen uppvisar talrika exempel på båda slagen av integration. Med företagskontakter menas i det följande de kontakter, som föreligger mellan företag inom VVS-branschen på grund av att i företagens styrelser delvis ingår samma personer. Det finns naturligtvis m å n g a skäl till att en person samtidigt är styrelseledamot i flera företag. Det kan exempelvis bero på att vederbörande person är aktieägare i båda företagen och därigenom h a r valts till styrelseledamot i båda bolagen, men det kan också bero på att han företräder ett a n n a t bolag eller privata personer med intressen i b å d a företagen. Ytterligare en anledning kan vara, att vederbörande äger tekniska, administrativa eller ekonomiska kunskaper, som ansetts vara så värdefulla, att h a n knutits till flera företag. Betydelsen av dessa företagskontakter för företagens pris- och produktionspolitik kan givetvis variera. Nyetableringssakkunniga har i sin diskussion av orsakerna till konkurrensbegränsning i första hand behandlat de fall, där tillverkare behärskar större delen av marknaden, antingen i ett företag eller i flera samtidigt ägda företag. "Samma slag av konkurrensbegränsning (som monopolfallet, vår anmärkning) föreligger emellertid också när en grupp företag, som äro i finansiellt hänseende förenade med varandra och faktiskt i åtminstone viss utsträckning, uppträda såsom en enhet — i varje fall såtillvida, att konkurrensen mellan dem är begränsad — intar en motsvarande ställning på marknaden. Detta kan t. ex. gälla om företag, som ingå i samma koncern, t. ex. i egenskap av modereller dotterbolag, eller två dotterbolag, tillhörande samma ägare." 1 Nyetableringssakkunniga har även pekat p å möjligheten att personkontakter mellan företag kan vara konkurrensbegränsande i de fall, då företagen uppträder på samma marknad. "Skulle t. ex. två bolag inom samma bransch båda ha gemensam kreditgivare och delvis gemensamma styrelseledamöter, kan det ofta te sig rimligt att betrakta dem såsom ingående i en gemensam grupp av här angivet slag."2 1 2

SOU 1951: 27 s. 520. a. a. s. 521.

9i

En tredje form av samverkan mellan olika företag är de kartellavtal, som registreras av monopolutredningsbyrån. Dessa har redovisats i kapitlen 3—5. Den redogörelse för förekommande integration och företagskontakter inom VVSbranschen, som lämnas i det följande får endast uppfattas som en relativt omfattande exemplifiering. Någon fullständig genomgång av alla förekommande integrationer eller kontakter har inte kunnat utföras. Underlaget för beskrivningen utgör företagens publicerade årsberättelser samt Svensk Industrikalender (1953). Därur har dels registrerats företagsinnehav av aktier i andra bolag, dels enskilda personers styrelseuppdrag i olika bolag. Förhållanden eller personkontakter mellan företag, som inte drivs som aktiebolag, har inte kunnat registreras. I bild 13 redovisas, för de företag som studerats, integration och personkontakter. Därvid har i vertikal led skilts mellan följande grupper: å ena sidan företag utanför VVS-branschen, men med intressen i branschen, och å andra sidan företag, som arbetar inom VVS-branschen, vilka i sin tur uppdelats i producenter, grossister och installatörer.

Större företag eller organisationer med intressen i VVS-branschen En av de mest betydande "koncernerna" inom VVS-branschen är numera Kooperativa Förbundet, som dels äger AB Gustavsbergs fabriker, dels grossistföretag i Stockholm och Göteborg. AB Gustavsbergs fabriker driver tillverkning i Gustavsberg, Västervik (t. o. m. 1952 under namnet Svenska Strebelverken) och i Reftele. Vidare säljer Gustavsberg produktionen av gjutna rör från AB Gentrifugalrör som äges av Mälardalens Tegelbruk (där KF är huvudintressent) och Svenska Riksbyggen. De av Kooperativa Förbundet ägda grossistföretagen är AB Park & Co i Göteborg och Sanitetsfirman GG i Stockholm. Under en kort tid var dessutom Gustavsberg huvuddelägare i ett stort installationsföretag, men detta engagement har numera avvecklats. Svenska AB Gasaccumulator eller som det i dagligt tal kallas AGA, är ett av den svenska verkstadsindustriens största företag med tillverkning av AGA-fyrar, radioapparater m. m. Det har också betydande produktion inom VVS-branschen genom tillverkning av radiatorer, dels i AGA:s verkstäder på Lidingön, dels i dotterbolaget AB Plåtförädling och dels slutligen i AB Eck's fabriker, som äges av radiatorkonventionen där AGA är huvudintressent. Förutom Eck's fabriker äger Radiatorkonventionen även AB Forsviks Bruk, som bl. a. tillverkar rördelar. AGA är också intressent i branschens största grossistföretag, AB Ahlsell-Rylander. En annan verkstadsindustri med intressen i VVS-branschen är Husqvarna Vapenfabriks AB, som i Norrahammar (AB Norrahammars Bruk) tillverkar pannor och sanitetsgjutgods och som är anslutet till pannkonventionen. Företaget var dessutom tidigare medlem av radiatorkonventionen men Norrahammars tillverkning av radiatorer är numera nedlagd. Husqvarna är dock fortfarande representerad i den av konventionen ägda Eck's fabriker. Husqvarna har också intressen i två företag i gros-

sistledet, nämligen dels i dotterbolaget AB Tage Johansson i Göteborg och dels i AB Ahlsell-Rylander. Iföverken tillhör samma koncern som Skånska Gement AB. Iföverken var ett av de stora företag, som 1947 förvärvade grossistfirman AB Rylander-Asplund och är n u m e r a sedan Ahlsell-Rylander förvärvat detta bolag intressent i AhlsellRylander. Sveriges största verkstadsföretag, Allmänna Svenska Elektriska AB (ASEA) är genom dotterbolaget AB L u t h & Rosén, som tillverkar plåtradiatorer, engagerat i VVS-branschen. Slutligen kan nämnas att ytterligare ett storföretag, AB Separator, genom två 1 Enligt uppgift har numera AB Askania förvärvats av AB Ahlsell-Rylander. Tillverkning av radiatorer hos Luth & Rosén har enligt uppgift nedlagts 1955. AB Axel Hedberg har upphört med sin verksamhet 1955.

93 Bild 13. Exempel på integration och företagskontakter inom VVS-branschen 19531

Nordtsko Armafurfabr.

W.ck

Wfrsbo Bruk

JWndqirisl 4 ScMtI

r S«nsko ROrfOrsdl|rv AB

Söderberg & Hook

_3"

Calor Sjogn

dotterbolag har VVS-produkter i sitt tillverkningsprogram. Bolagen är AB PumpSeparators Gjuterier i Katrineholm, som tillverkar rördelar, och Svenska Stålpressnings AB i Olofström med tillverkning av plåtbadkar och rostfria diskbänkar.

Integration mellan företag inom VVS-branschen Ett företag med betydande tillverkning av VVS-artiklar är Ankarsrums Bruk, som tillverkar gjutna badkar och sanitetsgjutgods i Ankarsrum och gjutna rördelar vid dotterföretaget Ankarsrum-Skåne AB i Sjöbo. AB Svenska Järnvägsverkstäderna i Linköping, som är en av de stora tillverkarna av smidda pannor, äger mekaniska verkstadsföretaget AB Svendsén & Vickström i Gävle, som också tillverkar pannor. Flera grossistföretag är integrerade bakåt i branschen. Sålunda äger AB Askania i Stockholm Fellingsbro Verkstäder, som tillverkar radiatorer. Grossistfirman AB

94 Hill & Co i K a l m a r äger det likaledes i K a l m a r belägna Exoverken, som tillverkar pannor. Slutligen äger göteborgsgrossisten AB Sjöberg & Bengtsson V å r g å r d a A r m a turfabrik, som tillverkar VVS-armatur. Slutligen finns några fall, då större installationsföretag är integrerade bakåt i grossist- och fabrikantleden. AB Sanitet med lager i Stockholm, är ett grosshandelsföretag som äges av 20 installationsföretag. Rörinstallationsfirman Duberg i Ö r e b r o äger AB Örebro Radiatorfabrik, som tillverkar plåtradiatorer. I grossistledet finns två betydande koncernbildningar. Ahlsell-Rylander bildades 1952; tidigare fanns tre företag nämligen AB Ahlsell-Bernström och Rylander & Asplund, båda i Stockholm, samt det senares dotterföretag i Norrköping AB H o l m & Karlström. Ahlsell-Bernström förvärvade Rylander & Asplund, varefter ett nytt bolag bildades, nämligen Ahlsell-Rylander, som n u m e r a driver den rörelse, som tidigare var uppdelad på de tre företagen. Branschens andra koncernbildning utgöres av ett företag i Stockholm, AB Nordiska Rör, och ett i Göteborg, Fosselius och Alpen. Det sistnämnda företaget är en sammanslagning av AB Fosselius och AB Alpen. Dessa två företag tillhör en nordisk företagsgrupp i branschen, Bröderna Dahl, med företag i Danmark, Norge och Finland.

Företagskontakter inom VVS-branschen Förutom de kontakter mellan företag, för vilka ovan redogjorts, kan vissa personkontakter härledas ur uppgifter om företagens styrelseledamöter. Sålunda finns sådana personkontakter mellan Uddeholms AB — som är engagerat i branschen genom sin rörtillverkning i Storfors — och Iföverken. År 1947 när dåvarande grossistfirman Rylander och Asplund inköptes av fyra industriföretag var Uddeholms AB ett av dessa. De övriga var Iföverken, AGA och N o r r a h a m m a r , vilka fortfarande behållit sitt intresse i det senare bildade AB Ahlsell-Rylander, m e d a n U d d e h o l m inte längre är engagerat i grossistledet. I Ahlsell-Rylander är förutom de tre n ä m n d a industrierna också Ankarsrum representerat. Personkontakter finns också mellan H u s q v a r n a och Fagersta. Som tillverkare av rör har Fagersta intresse i branschen, men också som leverantör av råvaror till Husqvarna.

Vertikala konkurrensbegränsande avtal Redogörelserna för fabrikanter, grossister och installatörer har innehållit upplysningar om s. k. horisontella avtal dvs. avtal mellan företagare inom samma led. Tidigare fanns även en del s. k. vertikala avtal, dvs. avtal mellan fabrikanter och grossister, j ä r n h a n d l a r e eller installatörer och mellan grossister och j ä r n h a n d l a r e och installatörer registrerade i Kartellregistret (nr 47—49, 186—188, 191). Dessa innehöll främst överenskommelser om mest gynnad ställning i rabatthänseende och förbindelser att uteslutande köpa varor hos viss grossist eller fabrikant. Sedan 1948 är samtliga dessa avtal upphävda.

95 SJUNDE KAPITLET

Avsättningsmarknadens omfattning och struktur

Siffrorna i kapitel 2 visade, att av den totala konsumtionen VVS-material i landet förbrukades omkring 2/3 vid installationsarbeten i bostadshus. Av denna förbrukning kom i sin tur omkring 2/3 — eller 40 % av totalkonsumtionen — på installationer i nybyggda hus. Det finns ganska detaljerade statistiska uppgifter om antalet nybyggda bostadslägenheter på olika platser, och det är därför möjligt att n ä r m a r e kartlägga denna del av avsättningsmarknaden för VVS-produkter ur geografisk synpunkt. Ombyggnads- och reparationsverksamhetens omfattning och geografiska fördelning är svårare att statistiskt registrera. Genom att sammanställa uppgifter från bostadsräkningen 1945 med den löpande officiella statistikens på denna punkt sparsamma u p p gifter kan m a n dock erhålla en relativt fyllig bild även av denna avsättningsmarknad. M a r k n a d e n för a n d r a VVS-installationer är det icke möjligt att få något grepp om med hjälp av officiell statistik. 1 Det råder dock ett visst samband mellan lokaliseringen av bostadsbyggandet och lokaliseringen av en rad andra byggnader, exempelvis skolor, vilket betyder att resultaten från marknadsstudierna för bostadsbyggandet kan anses tillämpliga på en större del av marknaden. Som framgick av siffror i kapitel 4 har även rörgrosshandelns försäljning av V V S material under 1940-talet relativt väl följt variationerna i nyproduktionen av bostäder, även om det i vissa marknadslägen uppstått karakteristiska avvikelser.

Den allmänna marknadsutvecklingen I tabell 46 redovisas omfattningen av bostadsbyggandet åren 1938—-1954. Siffrorna avser antalet inflyttningsfärdiga, nybyggda lägenheter respektive år. Styrkan i de konjunkturella variationerna i bostadsproduktionens omfattning under den studerade perioden framträder naket i sifferserien. Krigsårens sammanbrott kan återföras på den fria marknadens reaktioner inför en tillfällig minskning i efterfrågan samtidigt med ökade produktionskostnader. D å siffrorna i tabell 46 avser antalet färdigställda lägenheter respektive år återger de icke fullt korrekt den faktiska byggnadsverksamhetens variationer i tiden. M e r anmärkningsvärd än de första krigsårens starka begränsning av bostadsproduktionen är den minskning med icke mindre än 28 %, som framtvingades mellan 1 Vissa data om denna byggnadsverksamhets omfattning i olika län och på olika platser kan dock erhållas via byggnadstillståndsstatistiken.

96 Tabell 46. Bostadsproduktionen — antal lägenheter åren 1938—1954. Därav i

Ar

Hela riket

1938 .... '939 1940 '94 1 1942 1943 1944 1945 1946 J 947 1948 !949 1950 !95i 1952 !953 • l i954

53 500 59000 26 000 17 000 29500 39 500 45 000 49 500 58 000 58 000 48 000

Därav i

1945 års tätorter

eg. landsbygden

42500 48 500 20 000 12 500 24 000 34 500 39 500 43 000

10 500 6 000 4 500 5 500 5 000 5500 6 500

4i 551 43 935 39 784 44 736 51 9 " 58211

städer

köpingar

38500 32 000 30 000 28 109 30 100 27 601 33000 36413 40275

3 000 3 500 3 000 3249 3 282 3001 3 167 4 399 4 454

eg. landskommuner

11 0 0 0

16 500 22 500 15 000 10 193 10 553 9 182

8569 " 099 13484

Källa: Sociala Meddelanden 1954: 11. Siffrorna grundar sig för åren 1938—1948 delvis på beräkningar utförda inom bostadsstyrelsen. "Uppgifterna avser i huvudsak nybyggnader. I viss utsträckning ingår emellertid även genom ombyggnad tillkomna lägenheter. Till följd av källmaterialets beskaffenhet måste särskilt uppgifterna om bostadsproduktionen i egentliga landskommuner åren 1946—1948 anses som icke fullt säkra." För åren 1949—1953 avser statistiken endast inflyttningsfärdiga nybygg1

O* 1

i"»

nåder. Sid. 699. 1 Sociala Meddelanden 1955:8.

åren 1947 och 1949 genom en skärpt byggnadsreglering. 1 F r å n 1949 till 1951 följer en period m e d en i stort sett stabiliserad byggnadsverksamhet. Härefter sker en ny ökning u p p till de första efterkrigsårens relativt höga nivå. U r de produktions- och distributionsekonomiska synpunkter, som dominerar denna framställning, blir det följande faser i konjunkturförloppet på bostadsbyggn a d s m a r k a d e n och den därav bestämda delen av byggnadsmaterialmarknaden, vilka framstår som väsentliga. Period. 1. 1938—1939- Typisk högkonjunktur med inslag av viss "krigslagring". 2 - *939—1942. Kraftigt minskad efterfrågan samtidigt med skärpt varuknapphet till följd av avspärrningen. Stigande kostnader för materialproducenterna medför tendenser till prisstegringar, som utlöses när mot slutet av perioden efterfrågan ökar. Betydande lager finns hos grossister och installatörer. 3 a. 1942—1946. Expansionsperiod. Prisstopp. Begränsade importmöjligheter. Skärpt utbyggnad av inhemsk materialproduktion. Mot slutet av perioden begynnande varuknapphet på flera områden, b. 1946—1947- Utpräglad högkonjunktur med varubrist och säljarens marknad. Trots priskontrollen starka prisspänningar främst från den ånyo öppnade importmarknaden. Delvis "svart" prisbildning. 1 Under hela mellankrigsperioden 1918—1939 med dess fria marknad inträffade endast en gång en lika stark produktionsminskning, nämligen mellan åren 1930 och 1933 då bostadsproduktionen i stadssamhällena minskade med drygt 30 %. Uppgifter om bostadsbyggandet på landsbygden saknas för dessa år.

97 4- 1947—I952- Den reglerade byggnadsverksamhetens minskning åstadkommer stark konjunkturdämpning. Varubristen upphör. Lagerökning hos installatörer och grossister tillika med ökad utländsk konkurrens skärper avsättningssvårigheterna för vissa materialproducenter. Bilden av detta marknadsförlopp skall i det följande priskapitlet nyanseras och fördjupas. För a n n a n nybyggnadsverksamhet än bostadsbyggandet torde den allmänna konjunkturutvecklingen i stort sett ha varit densamma som för bostadsbyggandet. Av tillgängliga siffror att d ö m a var dock produktionstoppen högkonjunkturåren 1946 och 1947 icke lika markerad inom denna produktionssektor, dels därför att expansionen dessa år icke var lika stark som inom bostadsbyggandet, dels därför att åren 1948 och 1949 minskningen av den reglerade byggnadsverksamheten för exempelvis skolor och sjukhus icke var lika kraftig som för bostadsbyggandet. Kanske ä n n u väsentligare för en bedömning av förändringarna i den totala VVS-produktionen är, att underhålls- och reparationsverksamheten för bostäder av allt att döma under åren 1947—1950 varierade på ett a n n a t sätt än som anges av siffrorna över antalet nybyggda lägenheter. Statistiken över underhålls- och reparationsverksamheten är emellertid alltför ofullständig för att kunna ge underlag för några säkra påståenden härom. Enligt den officiella statistiken skulle antalet lägenheter vilka genom ombyggnad utrustats med moderna bekvämligheter ha varit följande. 1 Antalet lägenheter

Totalt ändrade lägenheter Därav: installation av avlopp installation av centralvärme installation av enskilt w.c installation av b a d r u m

'951

'952

'953

7 274 3 955 4 156 3 426 2223

6 725 3 867 3 730 3 399 2254

6 632 4 252 3 791 3 510 2160

5 723 3 867 2 686 3 098 2190

Flera skäl finns för att antaga att den faktiska ombyggnadsverksamheten varit väsentligt större än som här redovisats. Statistiken över försäljningen av olika material stöder detta antagande. Försäljningen av produkter som w.c. och badkar antyder exempelvis, att under efterkrigsåren antalet äldre lägenheter som försetts med dessa bekvämligheter årligen torde ha uppgått till ett femsiffrigt tal. Även redovisade kostnader för utförande av gemensamma vatten- och/eller avloppsledningar p å landsbygden pekar mot en högre siffra för lägenheter med sådana installationer än h ä r för enbart avlopp registrerade 3 900. Sammanställer m a n olika indikatorer på utvecklingen av reparationsverksamheten åren 1946—1950, såsom exempelvis konsumtionen av olika material, och förändringarna i antalet byggnadsarbetare respektive år, står det fullt klart, att underhålls- och reparationsverksamheten åren 1947—1950 icke minskade i takt med nybyggnadsverksamheten — om den över huvud taget minskade. Det förbättrade 1

7 Sociala Meddelanden 1954: 11 s. 710.

98 realekonomiska läget på landsbygden — där en sträng byggnadskontroll var svår att upprätthålla — torde vid slutet av 1940-talet ha höjt ombyggnadsvolymen d ä r väsentligt över förkrigsnivån. Även i stadssamhällenas icke hyresreglerade delar a v bostadsbeståndet torde reparationsverksamheten ha varit i stort sett oförändrad åren 1946—1949. Den kraftiga nedskärningen i den reglerade byggnadsverksamheten mellan 1947 och 1949 motsvarades alltså icke av en lika kraftig nedgång i den totala byggnadsverksamheten. 1 U r distributionssynpunkt har den minskning av byggnadsverksamhetens säsongvariationer som skedde under 1940-talet via byggnadsregleringen varit betydelsefull. Alltjämt sker emellertid en viss koncentration av materialdistributionen till installatörerna under höstmånaderna. 2 För fabrikanterna har emellertid variationerna i avsättningen vid några tillfällen varit större än som motsvarats av variationerna i själva byggnadsverksamheten, emedan lagerhållningen hos installatörer och grosshandlare varierat på ett a n n a t sätt än denna. Sådana förstärkta svängningar i grossisternas efterfrågan gjorde sig särskilt gällande under 1948 i samband med den kraftiga minskningen av det reglerade bostadsbyggandet, vidare under hösten 1951 i samband med de prisstegringar som blev en följd av Koreakriget, och vid årsskiftet 1951/52 då konjunktursvängningen skapade en tendens till lagerminskning.

Avsättningsmarknadens omfattning och geografiska fördelning Den avsättningsmarknad som installationsarbetet i bostadshus utgör kan alltså uppdelas på följande grupper: a) konsumtionen vid nybyggda bostadslägenheter b) konsumtionen vid modernisering av befintligt lägenhetsbestånd som saknar VVS-installationer c) utbyten och reparationer av produkter i lägenheter som har VVS-installationer. Omfattningen av den årliga efterfrågan från grupp a) kan approximativt beräknas med ledning av i tabell 46 angivna siffror.3 För en bedömning av efterfrågans storlek under b) och c) kan m a n sammanställa vissa uppgifter med ledning av m a terial från 1945 års bostadsräkning. I tabell 47 redovisas för Stockholm, Göteborg, M a l m ö samt för olika ortsgrupper, antalet bostadslägenheter utan installationer av centralvärme, b a d r u m , w . c , vatten och avlopp år 1945. Tabellen visar tydligt att graden av modernisering var störst i de större städerna och minst på den egentliga landsbygden. Sedan 1945 har såsom nyss beskrivits pågått en omfattande upprustningsverksamhet. I tabell 4.8 redovisas ett försök att för hela riket beräkna antalet lägenheter med och u t a n moderna bekvämligheter år 1951. 1 Jämför exempelvis uppgifterna över grossistföretagens omsättning åren 1946—1947 med utvecklingen av bostadsbyggandet i kapitel 4 bild 10. 2 Jämför kapitel 4, tabell 31. är 3 Lägenheternas storlek och produktionen av olika hustyper har förändrats under perioden. Detta ett väsentligt skäl till att efterfrågan varierat på ett annat sätt än tabellens produktionssiffror. Jämför även i kapitlen 2 och 10 redovisade siffror över konsumtionen per lägenhet av olika varor.

W3

in m in i o tS « M M Cl

co co ei o ^ o ^ q r £ i-T ocT c? o" i~» r-~ COtO t o CO CT) O l t D

Tf

^p - ^ QJ ±6 o ^

CO CO Cl cfi i n « ID CO CO

i - CM r j - c o ~m q CO ef r-^co" CM t o t o o i co co co o^ci^co

m co 00

äg o ii

N n o cT co co

i n ot i -

CD

co

i^

CDCC t o

u P-i^o »; o >

"3

13 1

l-l

"3 J^ i l

o^

(8 -g Xi V o bo O :ni

pM

<& c ii c<j

s

o c

n

Th Tf CM CO Is» CO « -*co m t o «

> •"

3 Si

. 3 43 . C 2 bo

:rt -—-

>s o^ w

r~

i- t o

M IN - * t o

co •*

co

CO •"+• O N OCO Tf N O " M O lO» T}< i n o ^ c o ej) o N C D co N * m o « Cl w t o CO CT) 01 rt< r-~

m CO CO Cl co

CO 0»

vp o~~-

o^uo t o o" co i n « CO CO

CO Cl •*" C l CO^o Tf CM CO • * O « r t < * r h Tf m t ^ f O , O t O •-i <N i ^ m c o CD co Tji I-I CDCO i n t o i n

!s d ccj

m o CO t ^ TJH CO CO t^co m « « n «

^9

ro q q

a

Cl i-i Cl • * d tO m coco •*hto r-» o t o co

S <u

J3 C 0 bo

ei I-I

"f *

I ^ M N C D

co

o i • * r~ c i t o en o

_,

-*i

M

* *Cl

o CO o m

in

•*! co

I O L O ^ O

in

i-, i-, r^ co

«

>

C3

•3 Q

S 3 •ti c<5

M C t>

o

B H

--O

o^

rj-i CO Cl Tt-co t o

co » q q> o j • * r > to" i-T co co cfi m c o t o t ^ t^CO CO O l N

m> co" co

m o o i - •*• r~ er O O C l O CT) o o m Tf r-« oi T}" T}< i - + • * r^ CTICO o •*• inmr~-coin>-in _ _ „ n t^t£)

N

CO CM m co p»

o

i- f -

* m o

• * «

o

O

CO CO M co

N O I D C l -d-CO • * co Th Tf m c o i ^ m

OD co

+ m o o -*co oeo m to •* o • * co CM

t D C l O CO CO >- (£> 1 0 * 1 0 0 ) 0 CON M i o * o oeo * N N C O » COCOlO 00 CO * Cl I-I CO TT M m UO) M

r« o r-CO •*

t-m i^to CO (N c co m •« cooic

o i r f m c o o et c c o ^ a o o e o oi o CM co m c o t o r~ co r-- m m t o • * •. co i - o <N r^ • * c <N (X « (N I-I r^ >CN

co o co o CO

N

I ^ M

••a

> te c Q

GJ

C

ci 1 - C oj 3 u ii 3 :rf j g

COM

!« —

CM <~

*

I-I

- • c '•

>' > C >' C > Ö > c

*a ;

C O, (X 3 H bo

• •

S :

o

T3 o o o o o V o o o o o _, o o o o o ^0 o o o m « >, h fl O COM , 0 *. 2 4J >-• M <L *-i 1 1 3 T . O O O O O r t 1 " >

Jå bo

° o

3-e E O i i — i i o o o o ci c c/

> B

s. Ö g l S "

. .£

^ 5

ccS £ :c3

c O "

lOO

Tabell

48. Antal lägenheter i hela riket den 1/1 igjifördelade Antal lägenheter Totalt bad vatten och avlopp . . . . bad vatten och avlopp . . . .

2 3 4 0 OOO 1 2 5 0 OOO 1 0 2 0 OOO 6 8 0 OOO 1 670 000 1 0 9 0 OOO 1 3 2 0 OOO 1 6 6 0 OOO 6 7 0 OOO

med hänsyn till utrustning. /o

53 44 29 7i 47 56 7i 29

Källa: Bostäder och hushåll 1945 samt framskrivning baserad på bostadsstyrelsens årliga statistik. 1

Av drygt 2,3 milj. lägenheter år 1951 saknade enligt denna uppskattning omkring 1,1 milj. lägenheter centralvärme, och 1,7 milj. lägenheter eget b a d r u m . E n så elementär nyttighet som avlopp saknades i nära 0,7 milj. lägenheter. De flesta av dessa ur utrustningssynpunkt undermåliga bostäder var belägna på landsbygden. Det är av intresse att mer i detalj än vad som skett i tabell 47 söka kartlägga den geografiska fördelningen av de bostäder som saknar VVS-installationer och därigenom utgör en latent efterfrågereserv. I detta syfte har en särskild bearbetning utförts. För samtliga större tätorter respektive landsbygdskommuner inom 92 tidningsspridningsområden h a r registrerats omfattningen 1950 av det bostadsbestånd, som är utrustat med, respektive saknar olika slag av VVS-installationer, såsom badrum, vatten och avlopp samt w.c. 2 Källmaterialet för kartläggningen har utgjorts av uppgifterna i 1945 års bostadsräkning. D ä r redovisades uppgifter över bostadsbeståndets lokala fördelning och lägenheternas utrustningsstandard har sedan med hjälp av statistiken över nybyggda lägenheter och deras utrustningsstandard framskrivits till 1951. Vid registreringen av nyproduktionen 1946—1950 har använts bostadsstyrelsens statistik över antalet inflyttningsfärdiga lägenheter. Tabellerna 4g och jo ger en översikt länsvis respektive regionsvis av resultatet 3 . Regionerna redovisas i bild 14. Praktiskt taget alla nybyggda lägenheter förses med centralvärme, vatten och avlopp samt w.c. D e flesta lägenheter förses numera även med b a d r u m . År 1950 var således nära 90 % av antalet nybyggda lägenheter försedda med eget b a d r u m . Bara för några årtionden sedan var emellertid dessa utrustningsdetaljer långt ifrån vanliga i större delen av bostadsbeståndet. I Stockholm var ännu år 1915 endast 11 % av totalt 100 000 lägenheter försedda med centralvärme och 9 % med badr u m . I samband med ombyggnader och reparationer har emellertid det äldre bostadsbeståndet successivt försetts med värme- och sanitetsinstallationer. Att det 1

Framskrivningen redovisas i detalj i bilaga 7. För regionindelningen se Affärsekonomi nr 13 1948 och nr 14 1949. 3 Primärmaterialet finns grupperat så att man för varje region även kan särredovisa alla större tätorter. 2

finns ett mycket stort upprustningsbehov inom det äldre bostadsbeståndet framgår emellertid av de anförda siffrorna.

Den framtida efterfrågan på branschens produkter — några siffror Den framtida konsumtionen av VVS-produkter kommer i hög grad att bero på hur snabbt det omoderna bostadsbeståndet upprustas och i vilken takt redan installerade anläggningar utbytes. I tabell 48 redovisade siffror kan användas för att i några räkneexempel precisera tänkbara alternativ för den framtida konsumtionens storlek inom dessa två sektorer av avsättningsmarknaden. Först skall det omoderna bostadsbeståndets upprustning behandlas. Centralvärme: Av de 1,1 milj. lägenheter som 1951 saknade centralvärme kommer under de följande tio eller tjugo åren en del att rivas, en del att förbli omoderna och en del att moderniseras. Antag att ca 10 000 lägenheter per år av dessa rives — en siffra som ligger avsevärt över den nuvarande rivningsfrekvensen. O m av de kvarstående lägenheterna ca 75 % förses med centralvärme under en period av 10 reTabell 49. Antalet lägenheter och folkmängd iji 1951 samt bostadsproduktion fördelade på län.

1946—1950

Antal lägenheter Bostadsbestånd den 1/1 1951 Län

Därav Totalt

246 422 47 307 48423 79 967 48852 87 721 53 562 Göteborgs och Bohus . . 202 310 106 238 79 151 115 200 78 246 Stockholms stad och län 389 435 53 970 78419 84725 90526 77 492 94 488 4i 679 9i 451 66 904 59 249 17294 Totalt] 2 339031

utan ev

utan badrum

110 270 29623 31 089 55 573 33 754 48 560 27 767 75 7IO 48 954 41 659 60 205 40 014 go 666 27 926 37 047 42 198 55013 48 500 55 175 27051 54 847 34051 27 728 11 413 | 1 114 793

175686 37 68i 38 903 65677 40 981 65 573 42 799 132 410 81 687 64 392 82 931 58853 185 333 36701 54 708 61 392 73 146 62 350 77284 34 655 75 653 57 107 49 035 14 114 1 669 051

Produktion 1946—1950

24420 5 362 3 5i8 6 072 3 991 9 385 4 739 25204 11 530 5665 12653 8 322 57 162 5 702 11 585 9 758 6833 7 326 8748 2430 7 359 4 56i 6465 877 249 667

Folkmängd 1/1 I951

583 008 258 895 145 909 236 762 157 751 271 9°5 163 363 557 238 358 506 248 567 347 996 214254 1 103 868 154 791 203 803 247 990 280 149 267 019 284 993 144 137 283 620 231 740 241 602 59 054 7 046 920

Källa: . , 1945 års bostadsräkning (särskild bearbetning). Bostadsstyrelsens produktionsstatistik. Folkmängden ur Statistisk årsbok 1951 tabell 9.

102 Tabell jo. Antalet lägenheter iji ig51 fördelade på regioner. Antal lägenheter Totalt

Utan ev

129 640 7 713 12 417 33 441 30 128 28 229 29 332 15 320 6908 3 491 18 794 26768 32 681

5i 485 3 3i6 5 323 10367 17859 19 071 18789 8919 4232 2 224 12 116 17 304 22 090 3 280 15 132 10389 4770 25912 7786 15420 6 459 3 971 2 116 55 554 15504 11 273 5 547 5241 5270 18 169 4320 8011 16643 15053 5 787 23 212 3030 4 167 5805 26 761 5 336 9 770 6 118 8445 8715 3 212

4467 20 360 16 022 6 561 37677 11 090 30309 11 098 8238 4172 166 754 29 002 25 375 " 439 7961 7411 46 762 8098 14619 34 144 24910 8551 45018

5 476 6301 11 078 52 468 11 701 18095 11 526 17 761 14 772 5183 1

Antal lägenheter Utan badrum 84029 5 210 9 374 23 140 26 222 23217 23 990 11 807 5 774 2852 15583 21 075 25 801 3 770 17328 13307 5 488 31 528 9 444 23483 9 307 6738 3313 103 668 22493 19 172 9064 7 120 6 469 34829 6 547 11 429 23 900 19 352 6 933 30918 3 946 5 330 8 04.5 38585 9 262 15694 9448 12 966 12 512 4 505

Reg.nr

Totalt

5855 4 224 9 266 60 172 " 355 5 490 13239 49833 6310 10 028 5041 7 151 30 141 14292 26996 7 160 368 936 11 618 7 997 43 991 11 851 10 877 35 130 9585 15 333 24813 14 399 7 971 29 439 46419 9898 16 187 16398 5 798 37 519 21 232 41 679 15269 I743I 36 220 31 003 10533 40509 7888 17294

49 50 5« 52 53 54 55 56 57 58 59 60 61 62 63 64 65 66 67 68 69 70 7i 72 73 74 75 76 77 78 79 80 81 82 83 84 85 86 87 88 89 90 9i 92 Totalt

339 031

Utan ev

Utan badrum

3858 4 744 1 976 3 399 5406 7694 37 742 48 953 6 101 8588 4512 3 779 8330 3668 24265 35 106 4046 5 208 6235 8246 3 763 4 455 4320 5 319 12950 21 733 8 292 10939 15207 20857 3852 5 373 77827 169 775 7085 8873 4896 6 459 21 770 28908 6940 8980 7056 8038 22 711 13 335 6 561 4 593 11 177 8 375 15 312 19 436 10243 12 616 4 765 6409 17446 23 810 23 135 36568 8 6309 199 13 769 10 397 13867 11 597 3889 4908 30 060 23 589 17878 12386 27 051 34 655 10288 13 " 9 8584 14 596 17895 30388 16 382 26759 5 392 9 293 32643 17 712 7059 4 398 14 114 11 413 I 1 114 793 I 1 669051

Regionerna överensstämmer med 92 tidningsspridningsområden. Jämför not 1 å s. 100.

io3 Bild 14. Indelningen i de regioner (tidningsspridningsområden) för vilka antalet lägenheter igji redovisas i tabell §0

„L

W 5 ! K i 72 < 63 J 67

Ji2< K (ii! • zknt 30 \J~ M ; # 1 M '19 '

> 1 Malmö 2 Trelleborg 3 Landskrona 4 Hälsingborg 5 Ängelholm 6 Ystad 7 Kristianstad 8 Hässleholm 9 Hörby 10 Sölvesborg 11 Karlshamn 12 Karlskrona 13 Kalmar 14 Borgholm 15 Oskarshamn 16 Västervik 17 Vimmerby 18 Växjö 19 Ljungby 20 Halmstad 21 Falkenberg 22 Varberg 23 Kungsbacka 24 Göteborg 25 Uddevalla 26 Vänersborg 27 Alingsås 28 Bengtsfors 29 Strömstad 30 Borås 31 Ulricehamn

32 Värnamo 33 Jönköping 34 Eksjö 35 Vetlanda 36 Linköping 37 Tranås 38 Vadstena 39 Motala 40 Norrköping 41 Söderköping 42 Lidköping 43 Skara 44 Falköping 45 Skövde 46 Mariestad 47 Tidaholm 48 Åmål 49 Säffle 50 Arvika 51 Karlstad 52 Kristinehamn 53 Filipstad 54 Karlskoga 55 Örebro 56 Nora 57 Lindesberg 58 Askersund 59 Arboga 60 Eskilstuna 61 Katrineholm 62 Nyköping

63 Strängnäs 64 Stockholm 65 Norrtälje 66 Osthammar 67 Uppsala 68 Sala 69 Enköping 70 Västerås 71 Köping 72 Fagersta 73 Borlänge 74 Mora 75 Hedemora 76 Falun 77 Gävle 78 Söderhamn 79 Bollnäs 80 Hudiksvall 81 Ljusdal 82 Sundsvall 83 Härnösand 84 Östersund 85 Sollefteå 86 Örnsköldsvik 87 Umeå 88 Skellefteå 89 Piteå 90 Luleå 91 Haparanda 92 Visby

io4 spektive 20 år erhålles följande antal installationer (lägenheter) för modernisering: a) om uppgiften genomföres på 10 år ca 75 000 lägenheter per år b) om uppgiften genomföres p å 20 år, ca 35 000 lägenheter per år. Siffrorna är höga och ligger även i fall b) u p p e n b a r t över den nuvarande frekvensen för installationer i befintliga fastigheter. Exemplet visar emellertid vilken stor efterfrågereserv som finns i det gamla bostadsbeståndet. Vatten och avlopp. I ett statligt betänkande om vatten-och avloppsfrågan 1951 räknade m a n med att de flesta bostäder på den egentliga landsbygden skulle förses med vatten och avlopp inom en 20-årsperiod. Detta skulle enligt de sakkunnigas mening mö Jliggöra en ökning av nuvarande ombyggnadstakt från 8 000 å 10 000 lägenheter om året u p p till 16 000 å 17 000 lägenheter. Totalt skulle detta betyda investeringar under 20-årsperioden i s. k. gemensamma va-anläggningar för 1,5 miljarder kr. 1 Enhgt tabell 48 saknade vid början av 1951 omkring 670 000 lägenheter vatten och avlopp. U n d e r samma förutsättningar rörande rivnings- och ombyggnadsfrekvens som för lägenheter utan centralvärme, skulle antalet nya installationer av va bli: 2 a) om uppgiften genomföres på 10 år ca 50 000 lägenheter per år b) om uppgiften genomföres på 20 år ca 25 000 lägenheter per år. W.c. M a n kan utgå ifrån att en ökning av va-anläggningarna på landsbygden i den takt som här föreslagits skulle medföra en liknande ökning av antalet w.c.-installationer. År 1951 torde omkring 1,3 milj. lägenheter ha saknat w.c. M e d s a m m a förutsättningar rörande rivnings- och ombyggnadsfrekvens som för centralvärme och va-anläggningar erhålles följande siffror för antalet w.c.-installationer: a) om uppgiften genomföres på 10 år ca 90 000 lägenheter per år b) om uppgiften genomföres på 20 år ca 40 000 lägenheter per år. U n d e r åren 1950—1952 torde motsvarande efterfrågan ha varit 10 000 a 2 0 0 0 0 lägenheter. Badrum. För b a d r u m är det svårare än för övriga mer " n ö d v ä n d i g a " utrustningsdetaljer att välja räkneexempel som skulle kunna sägas exemplifiera tänkbara utvecklingsmöjligheter. Det stora antalet lägenheter utan bad, 1,7 miljoner, antyder emellertid ett stort upprustningsbehov. M e d ledning av de i kapitel 3 redovisade konsumtionsuppgifterna kan m a n uppskatta att i början på 1950-talet h a r omkring 5 000 b a d k a r per år använts för modernisering av äldre lägenheter. 3 Det inses att denna siffra efter hand som bostäderna allmänt förses med ev, va, w.c. kan komma att öka högst avsevärt. O m 20 000 b a d r u m inreddes per år, skulle det efter 20 år dock finnas kvar fler lägenheter utan b a d r u m än det antal lägenheter som 1951 var utan centralvärme. 1 Vatten- och avloppsfrågan, SOU 1951:26 s. 150—151. Siffrorna avser lägenheter som försetts med s. k. "gemensamma vatten- och avloppsanläggningar". En del av dessa har tidigare haft enskilda va-anläggningar. 2 1 vilken utsträckning tekniska och finansiella resurser för en upprustning av denna omfattning kan komma att föreligga beröres icke här. 3 Jfr kapitel 3 tab. 15. Här redovisas en total konsumtion 1950—1952 av ca 55 000 badkar. Nyproduktionen av bostäder torde ha konsumerat ca 40 000 kar samma tid. Återstoden skall fördelas på övriga nybyggen (sjukhus, hotell etc), utbyten av gamla kar samt installationer i äldre byggnader, som tidigare saknat badrum.

io5 Till det upprustningsbehov som här beräknats får vid en totalkalkyl av den framtida efterfrågan på olika produkter läggas efterfrågan på grund av utbyten av redan befintliga anläggningar. Härvid måste hänsyn tagas till dels att antalet befintliga anläggningar successivt ökas, dels att såsom framhållits installationer av w.c. och b a d r u m började bli mera allmänna i bostäderna först en bit in på 1900-talet. Livslängden på de äldre VVS-anläggningarna är svår att uppskatta men torde röra sig om ca 20 å 30 år. 1 Detta betyder att reparations- och underhållsbehovet successivt kommer att stiga och stiga snabbt under 1950- och 1960-talen, allt eftersom den relativt stora stocken av installationer från 1920- och 1930-talen börjar bli ersättningsmogen. Ett exempel kan antyda vilken strukturförskjutning som under 1950-talet äger r u m i fråga om åldersfördelningen på bostadsbeståndets VVS-anläggningar. Tabell 5 / . Antalet lägenheter med bad- och duschrum i Stockholm

igi§—1945-

A n t a l l ä g e n h e t e r m e d b a d - och d u s c h r u m 2 Tidsperiod

Bestånd vid periodens slut

Tillskott

8 900 10 500 18 300 50 000 82 300 140 500 172 500

1 600 7 800 31 700 32 300 3 2g IOO 32 OOO

1946—1950

P e r 100 l ä g e n h e t e r

10 16

34 47 61 65

Källa: Statistisk Årsbok f. Stockholms stad 1950, s. 105.

Tabell 5 / anger således för Stockholms stad hur antalet bad- eller duschrum förändrades mellan åren 1915 och 1945. Femårsperioden 1916—1920 ökade detta antal med endast 1 600 men från och med 1926 har ökningen varit ca 30 000 per femårsperiod. Skulle dessa installationer ha en livslängd på 25 ä 30 år så skulle det uppstå ett mycket kraftigt stegrat ersättningsbehov u n d e r 1950-talet. I Stockhom skulle ersättningsbehovet ungefär tiodubblas i förhållande till tidigare år, så som följande siffror utvisar. Ersättningsbehov, antal lägenheter Period

Totalt

Per år

2 000 8 000 32 000 32 000

400 1 600 6 400 6 400

1 K. Bildmark (Byggmästaren nr 23/1948) redogör i en artikel "Hur länge lever huset?" för en undersökning av byggelementens varaktighet som företages på uppdrag av Statens kommitté för byggnadsforskning. Livslängden på värmeledningsmaterial anges där till 15 å 25 år. För rör anges en livslängd på ca 30 år. Sedan detta skrevs har undersökningen i sin helhet publicerats: Underhållskostnader för hyresfastigheter i Stockholm. Stockholm 1954. 2 Siffrorna avser beståndet enl. bostadsräkningarna vid slutet av resp. år. T. o. m. 1935 redovisas antalet bad- och duschrum men år 1945 och 1950 lägenheter med bad- eller duschrum. 3 Per femårsperiod lika med hälften av totala tillskottet 58 200.

io6 Som jämförelse kan nämnas att under senare år antalet lägenheter i nybyggda hus i Stockholm utgjort 6 ooo a 7 000 per år. För hela landets bostadsbestånd kan siffrorna i tabell 48 användas för beräkningar av antalet utbyten av olika produkter vid befintliga anläggningar. O m genomsnittsåldern på 1951 års anläggningar sätts till antingen 20 eller 30 år kommer ersättningsbehovet räknat i lägenheter att uppgå till:

Utrustning

W.c Bad

Antal "sanerade lägenheter" per år vid en livslängd av 20 år

30 år

80 000 60 000 50 000 30 000

50 000 40 000 35000 20 000

Kombineras beräkningar av den typ, som här givits exempel på, med antaganden rörande omfattningen av den framtida nyproduktionen av bostäder, så erhålles siffermässiga uttryck för bostadsmarknadens framtida efterfrågan på olika V V S produkter.

107 ÅTTONDE

KAPITLET

Priser och prispolitik 1938—1954

Prismaterialet N ä r m a n skall statistiskt registrera priser för varuslagen inom VVS-branschen, stöter m a n på en rad praktiska svårigheter. Vilket pris är det, som skall anges? För exempelvis tvättställ kan priset variera icke b a r a mellan tvättställ av olika storlek, utseende och kvaliteter utan även med leveransorten, leveranssättet, leveransens storlek samt för samma tvättställ och s a m m a leverans mellan köpare av olika slag — som grossister, installatörer, statliga och kommunala verk etc. 1 För den följande analysen vore det önskvärt att för varje varuslag ha tillgång till kontinuerliga uppgifter rörande a) producentens, distributörens och installatörens priser för representativa artiklar av varje varuslag b) prisdifferentieringar till olika kundgrupper c) övriga försäljningsvillkor. Ett fullständigt material rörande dessa förhållanden h a r icke varit möjligt att insamla. Officiella prisuppgifter på de flesta av de undersökta varorna saknas. Detta kapitel bygger för tiden fram till 1952 på material insamlat från myndigheter, branschorganisationer och enskilda företag. Härefter har prisutvecklingen endast studerats med hjälp av ett prisindex, som utarbetats av Rörledningsfirmornas Riksorganisation. 2 Prismaterialet redovisas relativt fylligt i bilaga 4.* H ä r n ä m n t material avser alltså i någon form mer allmänt noterade priser. D e t 1

H. Dickson har i "Byggnadskostnader och Byggnadsmaterialmarknader" berört problemet att mäta priser för byggnadsmaterial, vilka som varuslag är mer enhetliga än de här behandlade. Statens kommitté för byggnadsforskning. Meddelanden nr 4 1946 s. 28. 2 Av myndigheter har uppgifter erhållits från priskontrollnämnden, monopolutredningsbyrån och bostadsstyrelsen. PKN har icke för de varor som nämnden kontrollerat, kunnat ge en fullständig prisserie för den period varorna varit under kontroll. Från PKN har dock erhållits ett antal prisuppgifter för varor, som varit priskontrollerade och där nämnden medverkat till prisförändringar. För några varuslag, som produceras av företag tillhörande karteller, har fortlöpande prisstatistik förts av kartellorganen. Sådan statistik har i några fall kunnat användas. Sedan 1950 följer Rörledningsfirmornas Riksorganisation priserna på olika material i branschen genom ett internt index, som registrerar inträffade prisförändringar. Detta material har använts för att belysa prisutvecklingen 1951 —1954. Även för varuslag, som produceras av företag, vilka icke samarbetar i prisfrågor, finns i flera fall av producenterna fastställt bruttopris eller "högstpris", och med hjälp av prislistor kan man få en ungefärlig bild av prisutvecklingen för dessa varor. Även i vissa andra fall har producenternas prislistor erhållits och använts. Slutligen har i en del fall producenter, grossister och installatörer lämnat prisuppgifter vid muntliga intervjuer. 3

Härutöver finns ett antal ej tryckta prisuppgifter.

io8 har givetvis förekommit att de officiella priserna frångåtts och särskilda prisavtal träffats mellan köpare och säljare. Uppgifter o m vilka priser som faktiskt betalats skulle endast k u n n a t erhållas genom en statistisk bearbetning av fakturorna hos köpare eller säljare. Även ett på detta sätt kartlagt pris kan emellertid vara missvisande. Säljaren kan t. ex. bevilja en kund, som köper ett större sortiment varor, en särskild rabatt, som frånräknas totala fakturabeloppet vid en viss tidpunkt eller fakturabeloppen under en viss period. 1 D e officiella uppgifter som här nämnts har i några fall kunnat kompletteras genom uppgifter från fabrikanter, grossister och installatörer om icke officiella prisförändringar — i enstaka fall kontrollerade genom prisuppgifter insamlade direkt från fakturor hos fabrikanter och grossister. Prismaterialet kan för några varuslag synas föga representativt, då det kanske endast redovisas prisuppgifter för en eller ett p a r artiklar från en eller ett p a r företagare. N ä r det gäller kapitalvaror av d e n n a typ och prisbildningen försiggår p å en oligopolistisk marknad, kan emellertid prisutveckling och prisrörlighet ofta väl beskrivas genom uppgifter för en representativ produkt.

Prisutvecklingen 1938—1954, en översikt Tabell 52 samt bild 15 redovisar prisutvecklingen för olika VVS-material åren 1938—1954. D e här registrerade prisuppgifterna avser genomgående rörinstallatörernas registrerade inköpspriser (i fall där differentierad prissättning förekommit, priserna till installatörer tillhörande Rörledningsfirmornas Riksorganisation. 2 R ä k n a t efter värde svarar de i tabell 52 registrerade varorna för ca 70 % av VVS-varorna i ett bostadshus. Framställningen skall främst u p p m ä r k s a m m a de drag i prisutvecklingen, som sammanhänger med företagens prispolitik i relation till förändringar i marknadsläget. Mer detaljerade prisuppgifter föreligger för följande material: 3 Radiatorer V ä r m e p a n n o r : smidda villapannor, gjutna medelstora p a n n o r Stålrör Aducerade rördelar Gjutna rör: normalrör, heltjocka muffrör Sanitetsporslin Badkar 1 Prisbestämningar blir således svåra, när grosshandeln ger rabatter, som har karaktär av prisreduktioner på hela det sålda sortimentet och man icke vet vilket pris som kalkylerats för varje enskild vara. Detsamma gäller när en fabrikant eller en grossist ger en köpare en fast årsbonus. 2 I bilaga 8 redovisas separat de absoluta pristal, på vilka indextalen beräknats. Dessa tabeller innehåller även för några varuslag uppgifter om priserna till andra köpare än installatörerna, i första hand fabrikantens priser till grossisten samt beräkningar av grossistens marginal. Bristerna i prismaterialet framgår dels av tabellerna dels av de följande kommentarerna. Priserna till andra köpare än rörinstallatörer skall behandlas i ett följande avsnitt. 3 För varmvattenberedare och armatur redovisas endast indextal och för rostfria diskbänkar se KarteJlregistret nr 5—6 1953.

ort

ft

ii

importerat tackjärn1

log

•

| ft

•

• • O l O en c o o m c o o * M c n i - . O O i-i c o c o t o t o <N OCO

COM

• •

in mco co o

• •

ti c i c 2 t» JZ ^ § * 35 "3 :Ö <" 3

•

ftG3 v - :o O \n "O <N Oi _ u! U W> U T) u c u rt O „ G J -

v

« •* « t o t-» o

« o

o o o

o

o

o

o

o

o

o

•

•

•

W •- O CÖ _LT3

P4 :rt et _c *"" U « S mcö « t f

w

rM

H

w

.5 =0

1| O

•

c o m « t o o» **• o t o c o c o o i ^ r ^ c o O O o o <- •-• c o TJ« •*• m c o <N i *

• -

r-» r-- m o t o t o CO c o

o

?! O « I co i-^ « t i co g ^3 co~_J o o f1! a „ PQ « .§ c "To

o I D N o

-

o

mto

o

<N t o -*ico

a ^s w 4? et O « v „ .

^ s

m « o t o r^ o

c c? <3 l< 3 S .S U

o c o co c o c o w « - t o ' t ' t O N (N o o o o o o o o o m m c o c o

« o

<

:

Cr> CO OCO CO O o c o in m t o o o O O

i- o o O

O

C

aii-icoto O

O

O

O

«

o

oco

N

~

I

Sanitetsporslin Aduce- Gjutna rade normalrördelar rör

<o

ov

m«*

O

i g u PQ » : ° „

„*0 H » -* „ ö i ; " .9 o i i j o " * i 3 co C H „ 03 et JO S co

* * *

1 ^ - * O O O O o O O O O O O O O I M - * r^- j ^ r-» t ^ o o o o o o o o o e i c o c o c o

.to

•

• to

•

•

oco

M O I O

mto

to

to

co«

m CM

• o o c o t o t o t o i ^ r » r ^ c o « •-• o _ _ „ _ _ , _ , _ , , - , _ i _ , < \ i e < i N

o>

. .

.

.

.

.

.

o O O O O O O O O ^ C O t^to o O O O O O O O O t N T ^ C O C O

.

K <N

c o c o r o o o <N o ) * t o t o c o o> O « o -

TfN N « M «

« i n « IN o m m o i o i o

i~^ •*•

. .

.

.

. . . .

o o o o

rt o PS **

fe S

o o o o <- c o c o o o o o o o o

m M in m ^ i n c o c o

" ^ ^ ^

rt

m ci hr

g CO ^ |3 u fcO g .3 rt <^ -fe G ft ^"T3 „ C o <—'— u rt c£ j j i i ^ 13 :p J2 rh :rt u 3 J 3 J ^ C* " ft :rt rt °rt o , i -"- Ji ^ :rt J c o „ et ^ '-• • 3 G IN^ pq -^ > ftgma u ^ : g t; 5 — "o o

8 ftpq ^ o c - o,

Smidda villapannor

Varmvattenberedare

•*,

o t o in m in in m t o o c o co w O CT>C7>a>CT>C7>C7>a>'-< CM 0) C*

K, s

coto — r» o o N * M N m t o t o t ^ ^ o * ifco o c o t o t o CO c o o O O O O O I - I N C *

O ft C] '-. i d i-i

C C t. u " rt 5 T3 i "P « 4 j CJ) C( •? ^"rt T3 rt 3 w ^ ifl 3 c C j3 B -^ > »oj O 3 >j •rt ,OJ -g **3 C ID rt ^ , , OB<J > -Q <S to M bo O „ ^ 'hn ft ft c ^ - c o S ^ T J „ ft I u 3 I 3 :«J 2 Pq O g c «J *J .23 fe - - - i O ^ et to „ 0 0 rt

•" bo C/3 *—

3 C

^

»rt

••O K"

fl c

fe . *—5 GJ CO 3 3 h O ^ ^ •«! 1-, co > ° ° Tt- cö S <N

« >

m 01

a ^ °^ 5.

o c o °s « Tf ft ^ O -w co -i u CO „ . S O ^O- J-

fl--

el

pq "^

o 5 w o

C — oj W> W g o o

H

BB

6 50

. o ^ i i " ti

O N

TJ<CO

m • * • * m t o t o o co i n « o o o o o o o o i - i t N -*co m

J>. «

r-^to o

O

o

o m

rfXi O1*"!

JH

' •*+« ^*

-• O I ' ef i o <^ 2 3 'rt1 oT § oj rt

u fe g u to

^£>

g rt a 2 " 22 | g1 ,S fl y - ^ 13 - fl H3 t ; JO •.-* g mif) . «o fe .2,"rt .g x> O t i tm « 2 d « t rt O o-)CO «et * i- _*3 B ? ^ „ M F !^ m (- rv TJ 53 ° '

a co -o a -a

fl; A! OJ . - . :rt 3 "O j o pq rt rt Ua l l - H bp^Q u 3 O o „ i3 rt S _, 35 P-1 •js ** rt

-^

rt co O to u (N

*° fe G O

u

•<

: « h *rs

CO O O i"* <N CO • * m t o t-~co O o o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

o

« o

o» c o - * o

o

o

o

«« rt b •" « ^KHPi; ,o T)JS£

S

ft „ m

w

>

in m.Z3 et ej) >-i

> « ft

no Bild 15. Priset till installatörer pa olika VVS-produkt åren ig%8—ig$4Index ig42= 100

Gjutna normalrör

Gjutna pannor

*» Radiatorer Totalt Stålrör Aducerade rördelar Varmvattenberedare Sanitetsfjorslin Armatur Smidda villapannor

I n n a n prisutvecklingen för de olika varuslagen kommenteras, skall med ledning av redogörelsen i kapitel 7 beskrivas h u r marknadsförhållandena förändrades mellan åren 1938 och 1953. Härvid följes den periodindelning, som skisserades i kapitel 7, varvid dock åren 1942—1947 behandlas som en period. Redogörelsen föres fram till 1953. 1. ig$8—ig3g. U n d e r förkrigsåren rådde en livlig efterfrågan, som skapar goda försäljningsmöjligheter men icke någon utpräglad knapphet på något material. För de flesta varor ledde rustningarna och krigshotet redan dessa år till en viss åtstramning av m a r k n a d e n registrerad i ökad lagring och mindre prishöjningar. 2. ig3g—ig42- Dessa år präglades å ena sidan av starkt reducerad byggnadsverksamhet och därav följande avsättningssvårigheter, å a n d r a sidan av genomgående starka prishöjningar som en följd av krigsförhållandena. Prishöjningarna satte in med olika styrka och vid olika tidpunkter för olika artiklar. Prisstoppet hösten 1942

anteciperades dock av de flesta företagarna, så att priserna genomgående var anpassade till det höjda kostnadsläget. Sannolikt medförde byggnadsverksamhetens ringa omfattning och därav följande försämrade avsättningsmöjligheter att företagare och distributörer iakttog en viss försiktighet vid genomförandet av prishöjningar. 3. 1942—1947- I och med prisstoppets införande inträdde ett nytt marknadsläge. För svenska varor var prisnivån i stort sett oförändrad hela perioden. Samtidigt steg byggnadsverksamhetens omfattning successivt och i snabb takt till rekordnivån 1946—1947. Bortfallet av importvaror j ä m t e den ökade byggnadsverksamheten medförde en successivt skärpt k n a p p h e t på branschens alla varuslag. Särskilt mot slutet av perioden uppstod för vissa varuslag så stor varubrist att extra ansträngningar fick göras för att p å de i kriget desorganiserade utländska m a r k n a d e r n a söka erhålla erforderlig material. D e prishöjningar som blev följden härav fick slå igenom på den svenska marknaden. Vid sidan av dessa inom ramen för priskontrollen godkända prisökningar ledde marknadsläget 1946 och 1947 sannolikt till en rad i officiellt prismaterial icke registrerbara prisökningar såväl i grossist- som detaljistledet. Storleken av dessa prisökningar kan icke statistiskt mätas. De torde huvudsakligen ha bestått i att bonus och andra liknande förmåner föll bort. 4 a. 1947—1950. Den första statliga budgeten för begränsning av byggnads- och anläggningsverksamheten, som framlades i 1947 års statsverksproposition, förebådade en kraftig nedskärning av den totala byggnadsverksamheten. Denna fick dock icke någon märkbar effekt i fråga om påbörjade byggnadsarbeten förrän mot slutet av år 1947, och takten i exempelvis antalet färdigställda bostadshus minskade påtagligt först under år 1948. Åtstramningen p å byggnadsmarknaden förändrade mycket snabbt läget p å materialmarknaderna. På n ä r a nog samtliga varor sjönk efterfrågan under det utbud som motsvarade den löpande inhemska produktionen. Enda u n d a n tag utgjorde radiatorbranschen d ä r bristläget varit starkast. Dock framstår det som egenartat att för denna sektor jämvikt inte kunde uppnås under 1948. För samtliga varor utom radiatorer uppstod genom efterfrågeminskningen ökad tillgång som fyllde lagren. I vissa fall blev lagerökningen betydande, så att lagren hos samtliga led — fabrikanter, grossister och installatörer — blev ovanligt stora. Marknadsläget förändrades mycket snabbt och svängningarna i konjunkturvågen fördjupades när efterfrågeminskningen fortplantats från den löpande byggnadsverksamheten över installatörer och grossister ner till fabrikanterna. Det intressanta marknadsförloppet kan förklaras sålunda. U n d e r 1946 och 1947 hade installatörerna fått varor i underkant i förhållande till de löpande behoven. Dubbelbeställningar var regel. Ett stort antal arbeten pågick samtidigt utan att dock kunna bedrivas kontinuerligt och fortlöpande. N ä r nybyggnadsverksamheten minskade, minskade inte efterfrågan omedelbart, pågående arbeten måste kompletteras och slutföras. Härefter skedde — kanske delvis motvilligt — en viss lagerhållning i detaljistledet, som påtvingades varor genom beställningar eller köpavtal, som var svåra att annullera. Till slut bröt efterfrågan plötsligt s a m m a n och pressades mot nollpunkten. Återhämtningen gick långsamt. Lagren skulle först avvecklas, konsu-

meriterna spekulerade i prissänkningar, när de såg fabrikanternas välfyllda lager. Läget för fabrikanterna började lätta våren 1949. U n d e r 1949 steg byggnadsverksamheten med 5 å 10 % i förhållande till 1948. F r å n efterfrågesidan var marknadsläget härefter i stort sett stabilt fram till hösten 1950. 4 b . 1950—1952. Som en följd av Koreakrigets utbrott inträffade under senare hälften av 1950 starka prisstegringar p å råvaror, bl. a. j ä r n . Detta ledde i sin tur till prisstegringar på samtliga VVS-produkter. Prisstegringen stöttades u p p av den lönestegring, som "engångsinflationen" förde med sig. Prisstegringen kulminerade vid årsskiftet 1951—1952. U n d e r 1952 och kring årsskiftet 1952—1953 skedde vissa prissänkningar. Den starka byggnadskostnadsstegringen medförde samtidigt förskjutningar i efterfrågans storlek och inriktning. E h u r u den löpande nybyggnadsverksamheten icke avsevärt förändrades till sin volym, minskade underhålls- och reparationsverksamheten i sådan omfattning, att på vissa områden en icke oväsentlig efterfrågeminskning inträdde. Nybyggnadsverksamheten 1951 var den lägsta noterade sedan 1943. Åren 1952—1954 skedde en fortlöpande ökning av efterfrågen p å byggnadsmaterial, men u t b u d e t synes i stort sett ha hållit takt med den ökade efterfrågan och någon påtaglig bristsituation uppstod icke. Tabell 5 3 , som uppgjorts med ledning av tabell 52 gör det möjligt att för varje varuslag studera de relativa prisförändringarna under de n ä m n d a perioderna. V a r u slagen har grupperats med hänsyn till marknadens karaktär på utbudssidan. Härvid har skilts mellan varuslag med avtalsbundna priser och varuslag för vilka prisavtal icke förekommer. För varuslag i sistnämnda gruppen varor har det rått konkurrens mellan tillverkarna. De avtalsbundna varuslagen har i sin tur indelats i 2 grupper. Till den första har förts aducerade rördelar och radiatorer, där tillverkaren haft en monopolistisk ställning på marknaden. Till den andra gruppen h a r förts varuslag, där det visserligen förekommit konkurrensbegränsande samarbete mellan svenska tillverkare, men där det trots detta rått relativt stark konkurrens, antingen med utländska tillverkare (stålrör) eller med tillverkare av substitutions varor (gjutna pannor). Skillnaden i prisutvecklingen under de olika perioderna framträder markerat i tabellen: 1 stark och överraskande likformig prisstegring 1939—1942, stabiliserade priser under prisstoppsperioden 1942—1947, utom för varuslagen smidda och gjutna rör, där prisutvecklingen påverkats av importprisstegringar, samt måttligt stigande priser mellan 1947 och 1950. En mer förfinad analys skall visa att det även u p p träder tendenser till prissänkningar för några varor u n d e r de två sistnämnda perioderna. O m priset för samtliga registrerade VVS-varor 1942 sättes lika med 100 så blir indexsiffran för år 1952 enligt tabell 52 174. U n d e r s a m m a tid hade motsvarande index för arbetslöner stigit till 228 och för priset på importerat tackjärn till 287. Prisstegningen på VVS-produkter var något större än den genomsnittliga prissteg1 Det måste starkt varnas för att jämföra prisutvecklingen på olika varuslag i syfte att dra några slutsatser om skillnader i prispolitik, vinster eller effektivitet hos de företag, som tillverkat och sålt respektive varuslag.

u3 Tabell 5 3 . Prisförändringar för olika varuslag under olika perioder

iQ3g—1952.

Prisökning i % Per år

Totalt under perioden

1939— 1942— 1939— 1942— 1947— 1950— 1939— 1942— 1947— 1 9 5 0 1942 1942 1950 1952 1950 1947 195 2 !952 1947 !95 2 A. Avtalsbundna a) utan internationell el. inhemsk konkurrens av betydelse: Radiatorer . . . . Aducerade rördelar b) med konkurrens av betydelse: Gjutna pannor Stålrör, galv

43 B. Ej avtalsbundna och med betydande konkurrens Smidda pannor . . Gjutna normalrör. Sanitetsporslin . . . Badkar Timlön Tackjärn 1

121 236

28 122

- 5 65

- 1 -25

0 2 0

24 17 14 23 16 10

-1

17 13 18 11 22

6 -4

a) 68

103 169 196

74 128

a) 395 a) 187 b) 207 b) 78

43 69 49 30 72

!5

18 -12

35 43 46 a) 135 b) 44

13 0

6 3 6 8

0 1 12 Tunnplåt 3 35 Källa: Tabell 52. 1 a ) I 939~~ I 947 importerat tackjärn, b) 1947—1952 gjutjärnsskrot fritt Oxelösund.

-8

b) 22 1

ringen på konsumtionsvaror; levnadskostnadsindex för 1952 blir 140, o m 1942 sätts lika med 100.

Prisutvecklingen för olika varuslag Någon systematisk analys av sambandet mellan priser och kostnader under undersökningsperioden har icke utförts. En sådan undersökning har ansetts vara alltför omfattande med hänsyn till det stora antalet sinsemellan olikartade industriföretag, som producerar VVS-varor, och med hänsyn till undersökningens inriktning. 1 För radiatorbranschen föreligger vissa uppgifter om lönsamhet och kostnader genom monopolutredningsbyråns utredning och radiatorkonventionens yttrande över denna. För några varuslag skall sambandet mellan priser och kostnader belysas genom en jämförelse med prisutvecklingen på vid produktionen a n v ä n d a produktionsfaktorer såsom råvaror och arbetslöner. För rörgrosshandeln skall dessu t o m vissa uppgifter om vinster och kostnader redovisas i ett följande avsnitt (kapitel 11). 1 Härtill kommer att för flera varuslag skulle en undersökning av företagens lönsamhet icke ge möjlighet till några slutsatser om relationen pris—kostnader, då tillverkningen omfattar flera produkter.

i i 4

RADIATORER För detta varuslag steg priset med 47 % mellan 193g och 1942. Då radiatorpriserna 1939, som framgår av tabell 52, låg lägre än 1938 var prisökningen från sistn ä m n d a år lägre eller 35 %. Åren 1943—1948 låg radiatorpriserna praktiskt taget stilla liksom priserna på den plåt som användes vid tillverkningen. 1949 beviljade priskontrollnämnden konventionen en prishöjning. Prisstegringen mellan 1947 och 1950 var ca 16 %. Brist på radiatorer rådde ä n d a fram till 1950. Prisutvecklingen från 1950 har påverkats av att radiatorfabrikerna i viss utsträckning varit tvingade att använda utländsk radiatorplåt som varit dyrare än den svenska. Beträffande räntabiliteten inom radiatorindustrien h a r monopolutredningsbyrån gjort vissa beräkningar. I sitt yttrande över d e n n a utredning har radiatorkonventionen presenterat mer fullständiga undersökningar av lönsamheten inom branschen åren 1941, 1950 och 1951. Monopolutredningsbyråns undersökningar visar att räntabiliteten å det egna kapitalet under 1930-talet av allt att döma var hög o m m a n bortser från krisåren 1932—1934. U n d e r 1940-talet har räntabiliteten varit lägre. Tabell 54 återger siffror rörande kostnader och lönsamhet inom radiatorindustrien Tabell 54. Kostnader och lönsamhet inom radiatorindustrin igjo

och

1950 (företag med ca 80 % av totalomsättn.) Intäkt: 1 000 kronor Kostnader m. m. Råvaror och tillbehör Dir. arbetslön Svetsgas och övriga tillverkningskostnader Frakter och kassarabatter

i8 545 5i»4 12,7 3,4 4,7

igjr.

I95I (företag med ca 2/3 av totalomsättn.) I5 903

Summa rörliga

72,2

53,3 13,7 3,5 4,6 75,i

Summa

">5 5>o 3,5 20,0

5,4 3,6 19,0

5>o

3,2 2,7

100,0

100,0

Div. fasta tillverkningskostnader , Försäljn., kontorskostnader m. m. Avskrivningar 1

Bruttoöverskott a) 4 % ränta å hela det investerade kapitalet b) övrigt Summa Totalt (== nettointäkt) Investerat kapital: 2 1 000 kronor . Resultat (före skatter och räntor) do i % av inv. kapital

5,9 13 066 i 573 12,0

12 770 1 000

7,8

Källa : Radiatorkonventionens yttrande över av kommerskollegii monopolutredningsbyrå verkställd undersökning. 1 2

Detta inkluderar alla kostnader för räntor. Se not 3 s. 115.

ii5 åren 1950—1951, som redovisats i radiatorkonventionens yttrande. De kostnader, som i undersökningen klassificerats som rörliga, utgjorde ca 7 5 % åren 1950—1951. 1 I undersökningen har räntekostnader a 4 % å totala investerade kapitalet beräknats och redovisats som kostnad. Posten h a r i tablån särredovisats som en delpost av vad som kallats bruttoöverskott. 2 Det investerade kapitalet 3 omsattes ca 1,5 gånger under dessa år. Avkastningen på det investerade kapitalet (före skatter och räntor) var 12 % år 1950 och 7,8 % år 1951. Materialet omfattar åtta företag år 1950 och sex företag år 1951. Mellan företagen råder b å d a åren en anmärkningsvärt stor spridning i fråga om rörelseresultatet. Rörelseresultatet (totalt försäljningsvärde — totala kostnader), angivet i % av totalt försäljningsvärde, varierar således på följande sätt: Resultat i % för företag Å

r

A 6

i95° + > 1951 ..

E 6

B 6

6 F

C 8

+ > 4 + >3 + 5 > .. —0,4 + 5 , 0

D

+4>6 + 2 , 2 + 0 , 7 —1,6

G

H

Samtliga

+ 0 , 4 —2,9 4-o,6 —2,5

+5,0 +2,7

Det är givetvis omöjligt att utan tillgång till mer detaljerade uppgifter avgöra, om redovisade skillnader mellan de olika företagen motsvarar olikheter i produktionskostnader, som skulle kunnat reduceras genom en strukturrationalisering. VÄRMEPANNOR För gjutna och smidda pannor är det av intresse att studera sambandet mellan prisutveckling och marknadsförhållanden. Importkonkurrens saknas. För gjutna p a n n o r bestämde en stark kartell prispolitiken fram till slutet av 1940-talet. Tillverkningen av smidda pannor har skett vid ett stort antal sinsemellan konkurrerande fabriker. Kartellens betydelse ur prissynpunkt begränsades emellertid påtagligt av att gjutna värmepannor i betydande utsträckning är substituerbara med smidda. Att registrera prisutvecklingen för värmepannor är svårt då det finns pannor av m å n g a storlekar, utseende och kvalitet och få panntyper varit helt oförändrade under perioden. I tabellbilagan redovisas priser för några mindre och medelstora gjutna panntyper, samt mindre smidda pannor för enfamiljshus — villapannor. För större pannanläggningar användes i regel smidda pannor, som levereras efter a n b u d i varje särskilt fall. Priser för sådana p a n n o r har därför icke kunnat registreras. D e registrerade prisindexen (tabellerna 52 och 53) visar, att de smidda villapannorna sjönk i pris mellan 1942 och 1950. Prisökningen under 1951 och 1952 var över 30 %. För de gjutna medelstora pannorna var prisökningen 25 % mellan 1942 och 1950. Fyra prishöjningar företogs av pannkonventionens företag fram till 1951. Prishöjningarna under 1951—1952 skedde successivt (sex gånger) och medförde att priset i mitten 1 Radiatorkonventionens yttrande över av kommerskollegii monopolutredningsbyrå verkställd undersökning angående konkurrensbegrän sande samverkan inom radiatorbranschen. Uppsala 1952, s. 38. 2 I övrigt har skatter och extraordinära kostnader icke medtagits. Se a. a. s. 36—37. 3 Med investerat kapital avses: investering i förråd och lager, maskiner och inventarier samt fastigheter. Maskiner, inventarier och fastigheter har därvid beräknats till återanskaffningsvärdet med avdrag för normal avskrivning.

n6 av 1952 låg drygt 50 % över nivån vid början av 1950. 1 I vad m å n förändringar företagits i pannornas utförande som förändrat produktionskostnaderna och som därför varit av betydelse för prispolitiken har icke kunnat avgöras. STÅLRÖR Priserna på stålrör var 1952 n ä r a tre gånger priserna 1939. Mellan 1939 och 1942 var prisstegringen 47 % eller densamma som för radiatorer. D e n registrerade ganska betydande prisstegringen mellan 1942—1947 hänför sig nästan helt till periodens senare del (jfr tabell B 8/12 bil. 48). Tendenser till prissänkningar u p p trädde i samband med den ökade importen och stabiliseringen av m a r k n a d e n 1948—1949. Härefter kommer den starka prisökningen 1950—1951, som kulminerade i oktober 1951. Prissänkningen under 1952—1953 var betydande. N ä r m a n bedömer prisutvecklingen, måste m a n ta hänsyn icke bara till de speciella marknadsförhållanden som r å t t under den diskuterade perioden, u t a n framför allt till de prisreglerande ingreppen. Priserna på stålrör och -rördelar har varit priskontrollerade sedan 1942. Som tidigare visats (s. 36—37) importerade Sverige före kriget betydande kvantiteter stålrör. U n d e r krigsåren reglerades import, produktion och handel med rör av staten via industrikommissionen och priserna av priskontrollnämnden. Regleringarna utfördes i samråd med rörgrossisternas organisationer dvs. tidigare Svenska Rörföreningen samt sedermera Svenska Rörgrossistföreningen. U n d e r större delen av den tid priskontrollen existerat h a r de svenska rörverkens priser legat under importpriserna, med u n d a n t a g för priserna på de rör som importerades från England. Det var därför önskvärt att åstadkomma en utjämning av priserna på importerade och svenska rör. För detta ä n d a m å l poolades priserna via en särskild poolningskassa. År 1947 inrättades en clearingkassa som handhades av statens reservförrådsnämnd. 2 Kassan fungerade dels så att de svenska rörverken, sedan de av P K N fått tillstånd att höja sina utdebiteringspriser inbetalade skillnaden mellan de tidigare och de nya priserna till clearingkassan, dels så att kassan till importörer utbetalade skillnaden mellan det eventuellt högre importpriset och gällande avräkningspris. 3 Härvid gällde, att importpris u p p till en viss gräns erhöll full täckning från clearingkassan m e d a n importpriser över en viss gräns endast fick halv ersättning för de belopp varmed priset översköt den bestämda gränsen för full ersättning. I m p o r t som skedde direkt av förbrukare såsom statliga verk, industrier, varv, byggmästare och rörinstallatörer ingick icke i den statliga clearingen. Den statliga clearingen upphörde den 1 september 1949. Prissättningen på stålrör baseras p å en s. k. svensk standardprislista som använts i över 30 år och leder sitt ursprung från tyska standardprislistor. På bruttopriserna i standardprislistan utgår procentuella tillägg och avdrag. Vid prisändringar ändras 1

Den genomsnittliga prishöjningen mellan 1950—1952 var som framgår av tabell 53 något lägre. Bestämmelserna för clearingkassan återfinnes i meddelande från statens priskontrollnämnd nr 875 den 20 mars 1947 och nr 1050—1051 den 6 juli 1948. 3 Om importpriset var lägre än avräkningspriset skulle skillnaden inbetalas till kassan. 2

ii7 endast dessa procentsatser och m a n behöver då icke trycka ny katalog. D e priser som h ä r registrerats genom indextal är alltså priserna till rörinstallatörer och utgör ett genomsnittspris för importerade och svenska rör. Prisbildningen var under hela perioden relativt b u n d e n genom avtal mellan grossisterna eller mellan statliga myndigheter och grossister. Efter det att relativt fria priser rått under 1937 bands således priserna av rörgrossisterna under 1938. U n d e r 1939 tillämpades ånyo fria priser men med fasta grundrabatter som utgångspunkt. Vid ombildningen av Svenska Rörföreningen år 1940 bands ånyo priserna per den n / 1 2 1939. 1 Härefter kom den nyss relaterade poolningen mellan svenska och importerade rör under kriget. De priser och rabatter som fastställdes av P K N fungerade i praktiken som minimipris. Den 1/9 1949 infördes av priskontrollnämnden godkända högstpriser, som kunde ge utrymme åt individuella rabattsänkningar. Från och med denna tidpunkt torde det förelegat en relativt fri prisbildning inom ramen för enhetliga högstpriser. Som framgår av tabellbilagan har samtidigt priserna varit rörliga i den meningen att prisändringar varit relativt vanliga. 1939 ändrades grossisternas priser sju gånger och under krigsåren skedde årligen två å tre prisändringar. ADUCERADE RÖRDELAR Ensam svensk tillverkare av aducerade rördelar under den behandlade perioden var AB Järnförädling. Priset för detta varuslag låg oförändrat från 1942 fram till I950. a Prisutvecklingen är anmärkningsvärd med hänsyn till att råvarukostnaden tar en relativt stor andel av tillverkningskostnaderna för detta varuslag och med hänsyn till den fortlöpande prisstegringen på råvaran. 3 Jämför t. ex. med prisutvecklingen på de gjutna och smidda rören. Från 1950 till 1952 steg dock priset på rördelarna med 43 % vilket var mer än prisstegringen på gjutna rör. GJUTNA RÖR Prisutvecklingen för de gjutna normalrören och de heltjocka muffrören har, trots att varorna ur tillverkningssynpunkt är relativt likartade, varit mycket olika. Normalrör. De pristal för normalrör, som redovisas i tabellerna 52 och 53 visar, att dessa rör mellan 1939 och 1952 steg mer i pris än övriga varuslag. Detta berodde framför allt på att priserna icke som för de a n d r a varuslagen låg relativt fasta under krigsåren 1942 till 1945. Trots prisstoppet skedde således enligt detta prismaterial en prisökning med 65 % under dessa år. Sannolikt sammanhängde detta med att en ökad svensk produktion måste stimuleras för att klara vår försörjning sedan importen praktiskt taget upphört. Fr. o. m. 1948 h a r den svenska produktionen i stort sett varit tillräcklig för landets behov och de två största svenska tillverkarna bestämt 1 Grossisternas prispolitik har skildrats i monopolutredningsbyråns 1955 publicerade utredning om Svenska Rörgrossistföreningen (se s. 80 not 1). 2 Prisuppgifter för tiden före 1942 saknas. 3 Företaget har anmärkt att det oförändrade priset huvudsakligen beror på den fortskridande rationaliseringen och den utländska konkurrensen.

n8 priserna på m a r k n a d e n . Mellan 1948 och 1950 var priserna oförändrade. 1 9 5 1 — 1952 skedde prisökningar successivt. Pristoppen nåddes i juli 1952 varefter en mindre prissänkning inträffade mot slutet av året. Prisökningen till följd av Koreakriget var mindre än för de hel tjocka muffrören och stålrören. Prisaktiviteten v a r dock väsentligt mindre än för stålrör och för heltjocka muffrör. U n d e r 1951 och 1952 företogs omkring ett halvt dussin officiella prisändringar. Gjutna heltjocka muffrör. Som tidigare nämnts skedde Sveriges försörjning med dessa rör åren 1938—1947 praktiskt taget helt genom import. Priserna bestämdes av importpriserna samt av grossisternas prispolitik, respektive av priskontrollnämnden. 1 I nedanstående tablå redovisas förändringar i kilopriset på importerade rör enligt handelsstatistiken 1938—1952. 2 Detta är ett bristfälligt material men ger en uppfattning om tendensen i prisutvecklingen. 3 År

1938 1939 I940 I941 1942 1943 1944 1945

öre/kg

i9>9 15.6 19.7 20,4 22,3 24,9 27,2 36,7

Index 1942 = 100

År

89 J

1947 1948 '949

88 91 100 112 122

1950 I95I 1952

Öre/kg

Index 1942 = 100

35,3 35>o 37,7

158 157 169 178

39,6 a)

b)

36,1 40,1 51,0

82,0 78,9 93,i

173 189 058

U n d e r de första efterkrigsåren rådde brist på heltjocka muffrör, trots stark ansvällning av importen. 1948 kom, som nämnts, rör tillverkade vid en svensk fabrik u t i m a r k n a d e n och importpriserna var därför icke längre ensamma avgörande för marknadspriset. För att begränsa importen föreskrev industrikommissionen att vid försäljning av större poster en viss del alltid skulle utgöras av svenska rör. 4 De svenska priserna kunde därför i viss utsträckning sättas oberoende av priserna på importerade rör. U n d e r 1949 förbättrades försörjningsläget samtidigt som importpriserna låg icke oväsentligt under det svenska företagets priser. Härigenom framstod "inmalningstvånget" enbart som ett prisstöd åt den svenska tillverkaren. Regleringen av1 Under 1930-talet synes importen ha varit reglerad genom internationella överenskommelser. De utländska exportörerna bestämde genom ett centralorgan, Gussrohrverband i Köln, vilka svenska företag som fick importera och fastställde försäljningskvoter och priser. Fyra större svenska rörgrossister hade importrätt. 2 Handel stat. nr 1342. Fr. o. m. 1950 redovisas under a) 1342: 1 heltjocka muffrör, minst 145 mm och under b) 1342: 2 andra rör, minst 145 mm. 1342: 1 utgjorde detta år 95 % av importkvantiteten. Indexsiffran 1950—1952 är dock räknad på hela 1342. 3 Kilopriset varierar således beroende på rörets dimensioner och längd, större rör har lägre kilopris än mindre. Importstatistiken upptar dessutom andra slags rör än "heltjocka", vilket kan ha påverkat genomsnittspriset olika under olika år. 4 Enligt avtal mellan tillverkaren, AB Centrifugalrör, industrikommissionen och vederbörande importörer, skulle vid försäljning i poster över 10 ton först 60 %, sedan 50 % av den sålda kvantiteten vara svenska rör. Avtalet upphörde vid årsskiftet 1949—1950. Detta avtal var i sin tur en direkt följd av att den svenska tillverkningen startats efter förhandlingar med staten, representerad av industrikommissionen och statens reservförrådsnämnd. Särskilda avtal upprättades således (1944, 1946 och 1947), varvid kronan förband sig att t. o. m. 1948 garantera avsättningen av en viss kvantitet rör. Avsikten härmed var att ur beredskapssynpunkt säkerställa landets behov av avloppsrör och vattenledningsrör.

ii9 vecklades därför vid årsskiftet 1949—1950. En av orsakerna till prisdifferensen mellan de svenska och utländska rören angavs av den svenska tillverkaren vara de höga råvarukostnader som han varit tvungen att betala. 1 Från och med 1950 har emellertid priserna på de heltjocka rören bestämts av importpriserna. Inga prislistor tryckes. Varje fabrik har sitt eget pris. Det har således funnits engelska, franska, västtyska och polska priser. Priserna 1950—1953 har över huvud taget varit mycket rörliga och köpen har i regel skett efter anbud, varför priserna har varierat från plats till plats och från tid till annan. Importpriserna har legat lågt även jämfört med priserna i exportländerna. Detta var särskilt fallet under 1951 och 1952. U n d e r 1952 sålde enligt uppgift flera länder — dock icke England — r ö r till priser som låg lägre än hemmamarknadspriserna. På de importerade rören var prisstegringen mellan 1950 och 1952 enligt tablån å s . 118 av storleksordningen 50 %. — Stegringen i konsumentpriserna synes dock ha varit icke oväsentligt mindre till följd av den förut n ä m n d a konkurrensen mellan importörerna och den svenska tillverkaren. Vid bedömning av de senaste årens prisutveckling och särskilt av importpriserna måste även beaktas, att de utländska rörverken haft ett stort intresse av att återvinna sin förkrigsmarknad genom att söka slå ut den svenska fabriken och att detta stimulerat dem att hålla låga priser. Så länge flera länders rörverk konkurrerar på den svenska marknaden och importen är fri, föreligger dessa möjligheter till " l å g a " priser. SANITETSPORSLIN För sanitetsporslin var prisstegringen 1939—1942 i stort sett densamma som för övriga varor. R e d a n före krigsutbrottet hade som tidigare nämnts de två svenska fabrikerna för sanitetsporslin börjat en omfattande rationalisering och utbyggnad. De svenska producenterna anpassade sina priser i stort sett efter de tidigare för importvarorna gällande priserna. 2 Priserna kunde sedan hållas oförändrade ända fram till 1950; till en del sannolikt på grund av de valda priserna i utgångsläget, men främst därför att kostnadsstegringen på vissa produktionsfaktorer, råvaror, löner, transporter e t c , kunde neutraliseras genom en ökad produktionsvolym och genom fortsatt rationalisering inom nybyggda anläggningar. Produktionen ökade således i stort sett i takt med efterfrågans ökning (jämför kapitel 3). Ett visst knapphetsläge rådde ända fram till 1948, men detta medförde icke någon aktivitet på prisfronten. Företagen företog icke några prisändringar och priskontrollnämnden behövde icke ingripa. N ä r under efterkrigsåren importen ånyo ökade — dock utan att ta mer än 10 a 20 % av marknaden — anpassades importörernas priser efter de svenska företagens. Det mindre produktionsöverskott som uppstod 1948 och den produktionskapacitet som friställdes genom byggnadsverksamhetens minskning tvingade de svenska företagen att söka exportera 1 Handeln med tackjärn var reglerad och priserna på det fria järnet mycket olika på olika marknader och i olika länder. 2 Åren 1940—1942 var dock marknaden så desorganiserad att något enhetligt importpris knappast kan påvisas.

och verkade pressande på prisnivån. Tendenser till prissänkningar uppträdde. 1 En officiell prissänkning på 2 % vidtogs sålunda hösten 1949. Prishöjningen 1950—1951 genomfördes i två etapper och slutpriset 1951 låg drygt 30 % över priset vid början av 1950. Mellan december 1951 och j a n u a r i 1953 skedde inga prisändringar. De senaste åren har importkonkurrensen även om den varit kvantitativt begränsad, påverkat de svenska företagens prispolitik. Prispolitiken synes, inom r a m e n för de tekniska förutsättningar som förelegat, ha förts i överensstämmelse med gängse teorier för företagens handlande vid oligopol. Antalet prisförändringar har varit mycket få, tre stycken åren 1944—1953. Fabrikernas prisändringar har skett i stort sett synonymt. Den "köparnas m a r k n a d " som uppstod efter 1948 mötte producenterna med kvalitetskonkurrens. Fabrikerna ökade antalet tillverkade typer och började 1952 sälja färgat porslin. BADKAR Även för detta varuslag är sambandet mellan marknadsstruktur och prisutveckling intressant. Marknadsstrukturen har starkt förändrats under 15-årsperioden från 1938 till 1953. U n d e r förkrigsåren dominerade importen av badkar, och de kar som såldes var av gjutjärn. U n d e r krigsårens avspärrning och bristsituation expanderade den svenska produktionen, men ä n d a fram till 1947—1948 var importen så stor, att den starkt påverkade den allmänna prisutvecklingen. Som framgår av pristalen och bild 15 steg priserna på badkar successivt fram till 1944. Prisstegringen 1939—-1942 på importerade kar var ca 70 %, 2 och 1943 var priset nästan det dubbla mot 1938. Till följd av den ökade svenska produktionen av gjutna kar, som var billigare än de importerade, sjönk det vägda prisindextalet något mellan 1944 och 1945, men när byggnadsverksamheten expanderade 1946—1947, måste gjutna kar importeras till höga priser och en ny pristopp erhölls. På grund av prisstoppet var priserna på de svenska karen oförändrade hela perioden 1942—1947. Totalsiffrorna kan alltså uppdelas på följande delsiffror, index 1942 = 100: 945

!946

^47

!948

115 100

109 100

146 100

175 100

1939 J942

1943 1944

importerade svenska

100 100

118 100

Samtliga 3

100 Svenska kar i % av samtliga (25)

75 J

J

!95°

J951 1952

133 100

112 100

100 98

116 116

120 120

90 Prisökningen 1946—1947 i totala indexserien kan alltså helt tillskrivas den akuta bristsituationen till följd av den höga byggnadsverksamheten och de höga importpriserna. D å importpriserna är baserade på handelsstatistiken är de osäkra; det kan dessutom tänkas, att konsumenten trots priskontrollen ibland fick betala ännu högre 1

Framför allt genom att grossisterna i motsats till vad som gällt tidigare avstod från en del av sin ersättning och underskred "riktpriser". 2 Beräkningen baserad på importpriserna. 3 Vägt medeltal.

pris. F r å n och med 1948 förändrades marknadsläget och prissituationen. Byggnadsverksamhetens minskning och tillkomsten av två inhemska fabriker, som tillverkade badkar av pressad plåt, varav den ena hade mycket stor kapacitet, betydde, att det uppstod en köparens m a r k n a d . Överpriserna för de importerade karen försvann. Det vägda prisindexet sjunker till 1945 års nivå och ligger oförändrat fram till 1950, då avsättningssvårigheter medför en viss sänkning av priserna på svenska kar. Den svenska produktionen hade alltså — med priskontrollens medverkan — medfört att priserna på badkar 1950 var desamma som 1942, trots de stegrade priserna på gjutj ä r n respektive plåt och trots de ökade lönerna. Prisförändringen 1950 till 1953 har även varit måttlig. De svenska gjutna karen höjdes i två etapper i början av 1951 med totalt 21 % . Plåtbadkaren följde efter men slutade 1952 något under de gjutna. I början p å 1953 sänktes priserna till 14 % resp. 10 % över 1950 års nivå. Även denna prisstegring var lägre än på något av de andra i tabellen redovisade varuslagen och det betyder att badkarspriserna 1953 i förhållande till priserna 1942 var lägre än priserna på övriga VVS-varor. Karakteristiskt för prispolitiken på en m a r k n a d med få företagare är, att varje företagare vet att om han företar en prisändring, så leder detta omedelbart till motåtgärder från konkurrenterna. Den enskilde företagaren saknar alltså i stort sett möjlighet att ta kunder från konkurrenterna genom en självständig prispolitik. Konkurrensen tar därför gärna formen av kvalitets- eller servicekonkurrens. Detta har i hög grad gällt marknaden för badkar fr. o. m. 1948. N ä r tillverkningen av plåtbadkar startades i stor skala 1948, hade produktionen standardiserats till endast en typ av kar med en genomsnittslängd av 1 600 m m . Priserna på detta kar anpassades efter priserna på de svenska gjutna karen. Det gällde att först slå u t importen. Fabrikanterna av gjutna kar har av tillgängliga uppgifter att döma icke gett sig in på någon priskonkurrens i syfte att söka hindra de nya konkurrenterna att intränga på marknaden. Den största fabrikanten av gjutna kar, Ankarsrum, tryckte i stället i reklamen på sin stora produktdifferentiering; som nämnts tillverkade fabriken kar i elva storlekar. Gustavsberg mötte denna konkurrens genom att i stället för typdifferentiering emaljera sitt standardkar i olika färger. Samtidigt genomfördes en prisdifferentiering så att priset på de färgade karen höjdes med 10 %.

Grossisternas inköps- och försäljningspriser Som framgick av redogörelsen i kapitel 4 säljes alla varuslag inom VVS-branschen av grossister. Distributionsvägarna skall utförligt beskrivas i ett följande kapitel. 1 De stora förändringar i marknadsstrukturen, som ägt r u m mellan 1939 och 1953 — nybildade och upplösta karteller, priskontroll, importregleringar, varubrist och varuöverfiöd —• har medverkat till att förändra grossisternas inflytande på priserna. M e n stabiliteten i utvecklingen har just med hänsyn till de stora miljöförändringarna varit överraskande stor. För samtliga de varuslag, som tillverkades av svenska företag, fanns 1939—1950 1

Kap. 10. Kostnaderna för olika distributionsvägar behandlas i kap. 11.

av fabrikanterna fastställda prislistor, som angav dels katalogpris, dels de priser (rabatter), som skulle utgå till grossister och olika köparegrupper. För flera varuslag har grossisterna varit b u n d n a av att vid försäljningen tillämpa de priser, som fabrikanterna fastställt; dvs. dessa priser har varit formella bruttopriser. Detta har gällt varuslag som tillverkats av företag tillhörande radiatorkonventionen (radiatorer), pannkonventionen (gjutna pannor), normalrördelskonventionen (normalrördelar), sanitetsgodskonventionen (sanitetsgjutgods) samt I M A T U F I A (aducerade rördelar). 1 Dessa varuslag torde ha omfattat ca 25 % av försäljningen av VVS-produkter. De företag, som icke tillhörde dessa konventioner men tillverkade något av de berörda varuslagen, h a r i stort sett tillämpat samma villkor som konventionerna (t. ex. tillverkare av gjutna pannor, som icke tillhört konventionen). För stålrör och stålrördelar har som tidigare skildrats svenska och utländska rörverk konkurrerat på marknaden. Vid krigsutbrottet förekom samarbete i prisfrågor mellan de svenska rörverken och rörgrossisterna samt i fråga om utländska rör mellan rörgrossisterna inbördes. Kartellorganens inflytande på marknadspolitik och prisbildning förstärktes genom de nya organisationer, som i samråd med industrikommissionen skapades 1940. Genom kartellerna blev prissättningen i grossistledet bunden. För övriga produkter av svenska tillverkare — smidda pannor, normalrör, heltjocka muffrör, sanitetsporslin, badkar samt a r m a t u r — h a r grossisternas prisbildning icke varit formellt bunden på samma sätt. Fabrikanterna har emellertid även för dessa artiklar utfärdat prislistor som angivit priser för konsument eller olika konsumentgrupper, men grossisterna har icke varit b u n d n a att hålla dessa priser, som alltså närmast haft karaktär av högstpriser. 2 U n d e r åren 1942—1948 med varubrist och priskontroll blev emellertid skillnaden mellan varugrupper med avtalsbundna "bruttopriser" och icke avtalsbundna "högstpriser" i praktiken obetydlig. Priskontrollnämnden fastställde grossistens utförsäljningspriser och grossisten saknade anledning att underskrida dessa högstpriser. U n d e r dessa år förekom att kunder, som köpte stora partier, fick mindre prisreduktioner och detta var vanligare för varor inom den fria sektorn än för varor inom den bundna. Sådana prisreduktioner var emellertid enligt uppgifter från branschmän över huvud taget sällsynta. F r å n och med 1948 då varubristen släpper blir läget för grossistens del något förändrat. U n d e r 1947 hade vidare kommerskollegii monopolutredningsbyrå börjat publicera en rad avtal rörande konkurrensbegränsande överenskommelser inom VVS-branschen. Som en följd härav upphävdes en rad av dessa avtal under de följ a n d e åren. 3 1

Kartellregistret nr: 12, 14, 54, 2, 190. I vilken utsträckning rörgrossisterna genom sina organisationer bedrivit gemensam prispolitik i fråga om ett eller flera av dessa varuslag diskuteras i monopolutredningsbyråns ovan nämnda rapport om samarbetet inom grossistledet. 3 Rörgrossisternas äldre sammanslutningar ombildades 1948 till en ny organisation "Svenska Rörgrossistföreningen", vars stadgar icke innehöll några konkurrensbegränsande bestämmelser. 2

123 Rörligheten i grossisternas prispolitik blir nu större. Detta tar sig mest uttryck i att extrarabatter på den fria sektorns produkter blir vanligare och framför allt i att anbudsförfarandet till installatörer, som köper för en större anläggning, får ökad betydelse. I den vikande marknaden 1948—1949 ökar konkurrensen mellan grossisterna, som i viss utsträckning ger efter på sina marginaler. 1 Som skall visas i kapitel 10, är det relativt vanligt, att en installatör köper varuslag till en större installation från flera grossister. U n d e r 1951 sker en ny åtstramning av marknaden i samband med Koreakriget. Samtidigt med de starka prisstegringar, som registrerats i föregående avsnitt, avvecklades en del av de inofficiella prisreduktionerna och grossistens ställning förbättrades av allt att döma något. För bedömning av grossisternas prispolitik och förändringarna i grossisternas marginaler (ersättning) åren 1938—1950 hänvisas läsaren till den redogörelse för rörelseresultaten inom rörgrosshandeln dessa år, som lämnas i kapitel 11. Vid en sådan bedömning bör även hänsyn tagas till att under en period av stigande priser och samtidig varubrist, har en lagerförande grosshandel möjligheter att vid sidan av de så att säga officiella ersättningarna göra vinster på prisstegringarna. Motsatsen gäller givetvis under perioder av prisfall. Som tidigare visats, har mellan 1946 och 1953 prisstegringar varit vanliga; endast under ett par korta perioder efter 1948 h a r några smärre prisfall på enstaka varuslag inträffat. Fabrikanternas och — i tillämpliga fall — priskontrollnämndens riktlinjer för grossisternas försäljningspriser innehöll fram till 1950 icke några andra bestämmelser om differentierad prissättning än den begränsade uppdelning på kundkategorier, som fanns vid försäljning av vissa varuslag och som skall refereras i det följande. U n d a n t a g utgjorde även ett företag, som differentierat sin ersättning till grossisten så att denne fick större ersättning för lagerleveranser än för leveranser som gick direkt från fabrik till slutliga köparen. I vilken omfattning fabrikanterna lämnat grossisterna prisreduktioner i form av bonus har icke kunnat utrönas. I tabell 55 ges exempel på storleken av grossisternas "marginaler" för ett antal varor åren 1950—1951. Ytterligare vissa data finns i tabellbilagan. Vissa synpunkter p å grossisternas ersättning skall redovisas i kapitlen 11 och 13.2 U n d e r åren 1939—1942 h a r att döma av det sparsamma material, som insamlats, grossistmarginalerna icke utvecklats oförmånligt i förhållande till förändringarna i den viktigaste kostnadsposten, "lönenivån". I överensstämmelse med tradition inom handeln förefaller marginalerna ha bibehållits vid i stort sett samma procentuella andel av försäljningspriset som tidigare. Den relativt starka prisstegringen bör därför i och för sig ha varit tillräcklig för att rörelseresultatet icke skulle h a försämrats; att så trots allt blev fallet berodde sannolikt främst på den minskade omsättningen. 3 1

Samtal med branschrepresentanter. Jämför även kap. 13. S. 217 och 269. 3 Jämför t. ex. uppgifterna i kap. 4 s. 59.

124 Tabell 55. Exempel på priser till olika köpare och grossistens marginaiför 0

olika varuslag

r

i95 — 95iInköpspris k r o n o r

Varuslag

KatalogEnhet pris Datum kronor

för grossister v i d försäljn. till kundgrupp1 A

Radiatorer2 Pannor, gjutna. Pannkonventionens större p a n n o r , 5 sekt. Pannor, smidda (villa-) (1,6 m 2 ) Varmv.-beredare, galv. ( m i n d r e )

m2

st.

24.50 1951 1 704.— juli-51

st.

1 180.— 13/8-51

st.

2/11-50

15-33

Badkar: gjutna ,, plåt-

för k u n d g r u p p

B

A

15.61 16.76

16.40 3

kronor

pålägg i % till kundgrupp1

B

A resp. B

B

A

16.70 17-93

1.07 3

1 3 6 3 - — 1 4 4 2 . — 1 4 6 5 . — 1 550-— 102.— 3 3 1 704.— 1 584-1 020.— I IS I . — 101.—

5 6

Stålrör, 1/4" galv. . . . Stålrör, 1/8—1/4", s v a r t a svetsade Stålrör, t u b e r n r 70 A d u c e r a d e rördelar, 3 / 4 " r a k a , galv. G j u t n a rör, n o r m a l r ö r / m 2 muff. 4 " Sanitetsporslin: tvättställ „ w.c.

3 Grossistens m a r g i n a l 1

108.99 108.99

1.09 1.17 108.—

19,0 8,3

1.10 18/7-51 1.10 18/7-51

i-59 1.06

1.69 I.IS

1.85 1.24

i-95 1.30

0.26 0.18

0.26 0.18

m st.

4.27 18/7-51 3 - — 12/3-51

5-23 1.47

5-55

6.—

0.77 0.30

pipa

10.15 1951

9-76

st.

3 0 . — nov.-5i

23.66 24.90 8 "5-52 6 121.60 136.— 5 127.— 6 I34-— 6

st.

128.— nov.-51

st. st.

168.— ! 9 5 i 179-— I95I

28.43 28.43 1 35-42 135-42 151-— !49-— I49-—

7,5 9,9

20.76 9.08

129.75 118.07

ng.—

m m

7>o

4-77 3-53 19-90 13.82 15 — 22.— 15 —

i5,4

4 I6,I

i3,9 20,4 ",7

20,2 14,2 17,2 11,4 11,0 17,0 11,1

Källa: Bilaga 8 samt uppgifter från företag. 1 Där prisdifferentiering till olika kundgrupper förekommit har detta markerats genom att prisuppgifter lämnats både i kolumn A och B. För några varuslag där priset differentierats till tre kundgrupper har priset till "grupp C" även angivits i kolumn B. Vilka kunder som förts till grupp A resp. B varierar något för olika varuslag. Där indelning i två kundgrupper förekommit har i regel större installatörer (tillhörande RR) samt eventuellt andra storköpare förts till grupp A medan övriga köpare förts till grupp B. För några varuslag har den sistnämnda gruppen delats varvid exempelvis stat och kommun, järnhandlare samt medelstora köpare förts till grupp B och övriga mindre köpare till grupp C. 2 Priserna är beräknade på genomsnittligt bruttopris (katalogpris) enl. Kartellreg. a. a. s. 219. Konsumenternas inköpspris angivna exkl. bonus. Grossistens marginal i % , genomsnitt enligt Kartellregistret. 3 Kundgrupp C. 4 Pålägget beräknat på B. 5 Vid leverans till grossists lager. 6 Vid leverans direkt konsument. F r å n och med 1942 höll P K N under en lång period för flera varor marginalen i kronor och ören oförändrad. Detta gällde t. ex. stålrör och stålrördelar, för vilka marginalen

ändrades först

1950. De absoluta m a r g i n a l e r n a höjdes

sålunda

vid

slutet av 1950 med i förhållande till pris- och lönestegringar blygsamma 6 % . Lik-

125 nande utveckling visar marginalerna för aducerade rördelar och normalrör. Även för b a d k a r och sanitetsporslin var marginalerna i kronor och ören formellt oförändrade hela perioden 1942—-1950. Då för vissa varuslag prisbildningen i konsumentledet var friare än för de avtalsbundna varuslagen, inträffade mindre förändringar i marginalens storlek, framför allt så att konkurrensen, när varubristen upphörde 1948, pressade grossisternas marginal i absoluta tal. Att grossisternas rörelseresultat trots detta var relativt tillfredsställande berodde — utom på ett relativt gott utgångsläge — sannolikt på den förmånliga utvecklingen av försäljningsvolymen och deras möjligheter att dra fördel av de successiva prisstegringarna vid leveranser från eget lager.

Priser till olika konsumentgrupper Tabell 55 redovisar även några uppgifter om hur priset på olika varuslag varierat vid försäljning till olika konsumentgrupper. En mer differentierad officiell kundklassindelning har under 1940-talet funnits för de kartellprisbundna varuslagen radiatorer och gjutna pannor. Kundklassindelningen och de olika klassernas relativa betydelse för avsättningen åren 1938 och 1948 framgår av tabellbilagan. I övrigt h a r det vanligaste varit, att kunderna indelats i två grupper, "förmånsberättigade" och "övriga kunder". Till den första gruppen h a r i regel förts rörinstallatörer tillhörande Rörledningsfirmornas Riksorganisation, statliga och kommunala verk och inrättningar samt övriga större köpare, t. ex. industrier. I samtliga fall har kundklassuppdelningen varit bestämd eller förordats av fabrikanterna. U n d e r priskontrollens tid synes åtminstone fram till 1950 n ä m n d e n icke ha ingripit mot de vid tidpunkten för prisstoppet existerande kundklasserna. Vid bedömningen av "prisdifferentieringen" till olika kundgrupper bör följande beaktas. Rörinstallatörerna har en viss särställning som köpare; de kan i viss utsträckning jämställas med detaljhandlare vid distribution av konsumtionsvaror. De h a r som tidigare nämnts egna lager och de "säljer" i viss utsträckning varan till de uppdragsgivare för vilka de utför installationer. Installatörernas lokala lager h a r framstått som nödvändiga komplement till grossisternas centrallager. Det har både för fabrikanter och grossister framstått som naturligt att ge installatörerna en särskild rabatt, som bl. a. skulle ge installatören möjlighet att täcka sina kostnader för inköp, materialhantering och lagring. För installatörerna har prisbildningen varit oenhetlig på grund av att de största och inflytelserikaste varit sammanslutna till en branschorganisation, som sökt stärka sin ställning genom att för medlemsföretagens räkning förhandla om förmånsrabatter. R R har alltså i vissa situationer närmast uppträtt som ett förhandlande inköpsorgan. D e n n a organisation kräver dessutom viss yrkeskunskap och ekonomisk soliditet av sina medlemmar. Detta har sannolikt i en del fall underlättat för dem a t t förhandla sig till förmånliga priser. Producenter har uppgivit, att de ansett det

12Ö

riktigt, att den fackman som skulle sköta en installation också gjorde inköpen av d e erforderliga varorna. Härigenom skulle antalet felrekvisitioner, kompletteringsrekvisitioner och reklamationer minska. O m sålunda en förmånsrabatt till d e större installatörerna i och för sig icke framstår som orimlig, måste dess begränsning till företag tillhörande en viss organisation anses olämplig. Att j ä r n h a n d l a r n a för vissa varuslag fått ett särskilt inköpspris förklaras av att j ä r n h a n d l a r n a lagerför varan och i övrigt fungerar som detaljhandlare. J ä r n h a n d larna säljer j u till mindre installationsfirmor men framför allt till särskilda konsumentgrupper såsom fastighetsbolag och villaägare. De övriga prisdifferentieringar som förekommit är för inköp, som gjorts av statliga verk och inrättningar, större industrier eller storföretag inom byggnadsbranschen (t. ex. HSB genom "Allt för byggnadsfacket"), eller trädgårdsmästare (gjutna värmepannor för växthus). O m m a n u n d a n t a r konventionsartiklarna, p a n n o r och radiatorer, så torde priserna vid köp från grossist av sådana större konsumenter, som velat och haft möjligheter att gå förbi installatören, ha bestämts genom avtal från fall till fall. Detsamma har skett när sådana konsumenter har försökt köpa varor direkt från fabrikant. Prisförmånerna vid dessa köp torde dock endast i undantagsfall ha varit lika stora som de prisförmåner vilka normalt lämnats installatörer tillhörande R R . U n d e r varubristens tider torde vidare även större konsumenter sällan h a kunnat köpa ett varuslag direkt från fabrik. En ökad rörlighet såväl i fråga om distributionsvägar som i fråga om prisdifferentiering har skett under 1950-talet. 1 N ä r mindre installatörer utanför R R placerats i en mindre gynnad ställning ur prissynpunkt, har detta sannolikt i många fall icke kunnat motiveras med att dessa kunder företagsekonomiskt sett genomgående var " d y r a r e " än R R - k u n d e r n a . Å a n d r a sidan är det icke osannolikt, att vid en rent kostnadsmässigt motiverad prisdifferentiering — t. ex. efter leveransernas storlek och sammansättning — så skulle större differenser uppstått mellan olika installatörers inköpspriser än de skillnader som existerat på grund av förmånsrabatterna. Utredningar hos ett par grossistföretag 1949 och 1950 visade att orderstrukturen varit irrationell. Undersökningsresultaten skall redovisas i kapitel 10. Den oekonomiska orderstrukturen har de senaste åren uppmärksammats av grossistföretagen. Svenska Rörgrossistföreningen genomförde därför under 1952 en differentierad prissättning på stålrör och stålrördelar varvid priserna differentierades efter orderstorlek. Den utvidgades under 1953 att gälla även vissa a n d r a produkter. J ä m f ö r kapitel 13.

Avslutande synpunkter För samtliga här berörda produkter har de engagerade företagens prispolitik givetvis starkt påverkats av att avsättningsmöjligheterna dels är beroende av "förenad efterfrågan", dels av att tillverkarna av varje enskilt varuslag har relativt liten möjlighet att genom prispolitiska åtgärder påverka avsättningens omfattning, i reali1

Distributionsvägarnas bundenhet diskuteras i kap. 10, prisdifferentieringen i kap 13.

127 tetcn byggnadsverksamhetens omfattning. Det kan ifrågasättas, om en fabrikant över huvud taget kan kalkylera utifrån föreställningen, att efterfrågan på hans varor är elastisk för prisförändringar inom de gränser, som från hans synpunkt är aktuella. Företagarna bör med andra ord vara mindre priskänsliga än exempelvis de företagare, som tillverkar traditionella konsumtionsvaror. I alla händelser måste den statliga regleringen av bostadsproduktionen i förening med den allmänna bristsituationen under åren 1942—1950 givit företagarna en föreställning om att totala efterfrågan varit oelastisk för prisförändringar på deras individuella varor. Som nämnts har det endast varit korta perioder, 1948—1949 och 1952—1953, som relationen mellan utbud och efterfrågan varit sådan, att prispolitiska åtgärder i syfte att öka efterfrågan kunnat bli aktuella. Trots den starka lagerökningen på många håll medförde den första perioden inga större prissänkningar. Vissa överpriser från boomen 1946—1947 föll bort och den ökade konkurrensen mellan grossisterna ledde till att de pressade sina priser på vissa varor under en kortare period. Producenternas priser låg i stort sett fasta. Även om den för de olika varuslagen gemensamma marknadssituationen lett till vissa gemensamma drag i den prispolitiska aktiviteten, har den naturligtvis inte hindrat att det uppstått vissa skillnader i företagens handlande, när det gäller varuslag, för vilka förhållandena på utbudssidan skiljer sig åt. De " h ö g a " priser som under 1930-talet sannolikt förekom på vissa varor både i fabrikant- och grossistledet synes i stort sett ha eliminerats under krigsårens och efterkrigsårens priskontroll.

128 NIONDE

KAPITLET

Distributionsvägar och distributionskostnader — en teoretisk analys

Problemet Det distributionsproblem som skall analyseras kan förenklat beskrivas sålunda. En rörinstallatör h a r under en tidsperiod ett flertal byggnadsplatser. På varje plats behövs ett stort sortiment av varor som tillverkas av ett antal fabriker. I n stallatören kan nu välja mellan att köpa alla de varor han behöver hos en rörgrossist och att köpa varje vara direkt från varje fabrikant. 1 I bägge fallen kan h a n antingen göra inköpen för varje byggnadsplats för sig och begära att få varorna distribuerade direkt till byggnadsplatsen, eller också köpa vad h a n behöver för flera byggnadsplatser på en gång, men måste då i regel själv lagra de varor han erhåller. Grossisten i sin tur kan variera sin inköpspolitik på liknande sätt. H a n kan direkt vidarebefordra de order h a n får från installatörerna till fabrikanten och låta dessa ombesörja transporten av varan direkt till varje installatör eller varje byggnadsplats. Eller han kan köpa och lagerföra så stora kvantiteter av varje fabrikants vara att h a n själv kan distribuera färdiga sortiment till den plats installatören anger. Ett flertal kombinationer och variationer av dessa alternativ förekommer i praktiken. Men m a n kan nu fråga: Vilket sätt att distribuera en given kvantitet varor från producent till konsument är det ur samhällsekonomisk synpunkt fördelaktigaste under vissa givna tekniska och institutionella förutsättningar? Den frågan skall vi söka besvara i detta kapitel. Problemet skall angripas genom en analys av vissa förenklade och schematiserade typfall. Typfallen har utformats med utgångspunkt från de konkreta förhållanden som råder vid distribution av byggnadsmaterial för värme- och sanitetsanläggningar. Resonemanget är emellertid tills vidare hypotetiskt, dvs. det bygger på en rad antaganden, vilkas överensstämmelse med verkligheten icke närmare diskuteras. Avsikten med analysen är att klarlägga arten av de samband som logiskt måste råda mellan de studerade faktorerna under de valda givna förutsättningarna. De valda förutsättningarnas och de genomförda resonemangens grad av realism, användbarhet vid förklaringen av verkligheten samt värde som underlag för förslag till rationalisering av distributionen, skall behandlas i ett följande avsnitt. Distributionen har tidigare definierats såsom den verksamhet, som erfordras för

1 Här bortses från att valet i praktiken kan vara bundet. De faktiska möjligheterna att välja väg redovisas i kapitel 10.

att överflytta en vara från fabrik till — i detta fall — byggnadsplats och äganderätten från producent till konsument. 1 Gränsdragningen mellan distribution och fabrikation respektive mellan distribution och konsumtion måste alltid bli konventionell. Den får bestämmas från fall till fall beroende på vilket problem som skall analyseras och de möjligheter som föreligger statistiskt att särredovisa olika funktioner och kostnader. H ä r studeras distributionen av vissa byggnadsmaterial. Produkterna distribueras till byggnadsplatsen, där de "konsumeras", dvs. i detta fall installeras. Byggnadsplatsen bör därför utgöra slutledet i distributionsanalysen. I den m å n produkten lagras på byggnadsplatsen, bör analysen även omfatta inhanteringen på detta lager, samt kostnaderna för lagerhållningen. Uthantering från detta lager och transporten u p p i bygget räknas däremot icke till distribution utan till installation. Rörinstallatörens distributiva funktion motsvarar för våra varor i stort sett detaljistens funktion vid distributionen av konsumtionsvaror; verksamheten omfattar inköp, lagring både centralt och på byggnadsplatsen samt transport av varan. Installatörens "försäljning" av varan räknas däremot icke till distribution. 2 I den m å n varan passerar grossist eller a n n a n mellanhand kommer all befattning som mellanhanden tar med varan att inräknas i distributionen: inköp och försäljning, lagring, transport och administration. För producenten blir gränsdragningen svårare. Även för denne är det dock lämpligt att försäljning, lagring och transport inräknas i distributionen. Likaså de administrativa funktioner, som direkt sammanhänger med dessa verksamheter, debitering, fakturering osv. Till distribution räknas med andra ord sådana funktioner, för vilka kostnaderna vid given omsättning och given produktion under en tidsperiod är beroende av antalet köp, leveranser, samt leveransernas storlek och sammansättning. Gränsdragningen i övrigt mellan tillverkning och distribution skall icke här preciseras. Denna fråga skall behandlas på a n n a n plats. 3 1 Med producent jämställes importör. Med konsument förstås i detta sammanhang installatör, byggherre eller den som över huvud taget slutgiltigt står som mottagare av varan på byggnadsplatsen. Jämför den följande diskussionen av distributionskostnaderna. 2 Härför talar icke bara att vid installatörens "försäljning" av en "installation" (till entreprenad) varorna endast utgör en obestämbar del av försäljningsarbetet utan även att köpets kvantitet i dessa fall praktiskt taget alltid är bestämd. Genom denna gränsdragning blir termen "distribution" även entydigt bestämd när en byggmästare samtidigt är köpare och installatör av ett material. 3 I den teoretiska ekonomin är det vanligt att skilja mellan produktionskostnader och försäljningskostnader, men motiveringen för gränsdragningen varierar. I pristeorin har försäljningskostnader definierats som "costs incurred in order to alter the position or shape of the demand curve for a product" (Chamberlin The theory of monopolistic competition. Harward University Press 1933, s. 117, jämför även s. 123). Enligt denna definition blir ett flertal kostnader, som vi här räknat till distributionskostnader, inräknade i produktionskostnaderna, såsom kostnaderna för "transportation, handling, storing and delivering, all of which add utilities to the good, i.e. make it more capable of satisfying wants" (a. a., s. 123). Stigler ifrågasätter (The theory of Price, s. 251) det berättigade ur pristeoretisk synpunkt att skilja mellan produktions- och försäljningskostnader. Det skall icke förnekas att det finns fall där en uppdelning icke är nödvändig. När det gäller att analysera och förklara olikheter i priser och prisutveckling mellan olika varor är emellertid en distinktion i regel nödvändig; framför allt är det olika faktorer som påverkar kostnadernas höjd inom produktions- och distributionsledet. Törnqvist har i olika sammanhang sökt precisera vad som bör inräknas i distributionen. Se t. ex. den mångordiga definitionen av "distributionskostnader" i Varudistributionens struktur och kostnader (Stockholm 1946 s. 11), som i stort sett överensstämmer med den ovan givna. Fabrikantens lagerkostnader är där icke särskilt nämnda, däremot inräknas varuförluster "dels genom fysisk förstörelse och svinn, dels genom avmodernisering" bland distributionskostnaderna.

igo

Distributiva funktioner i olika distributionsled Den avgränsning av distributionen, som gjordes i föregående avsnitt, får utgöra utgångspunkten för en analys av motsvarande distributionskostnader. Innebörden av begreppet "distributionskostnad" problematiseras icke här. Det förutsattes att den period för vilken kostnaderna kalkyleras är bestämd, att ersättningen till produktionsfaktorerna är bestämd och att även övriga med preciseringen av kostnadsbegreppet sammanhängande problem är tillfredsställande lösta. 1 Kostnaderna skall studeras, dels totalt för hela distributionskedjan, dels för varje "distributionsled", dels slutligen för olika distributiva funktioner inom varje distributionsled. De i detta fall aktuella distributionskostnaderna kan för varje distributionsled lämpligen fördelas på de funktioner och kostnadsslag, som angives i tablån s. 131 och i bild 16. Uppdelningen i tablå och bild vill i första hand fästa uppmärksamheten på att s a m m a distributiva funktion kan förekomma inom olika, ibland t. o. m. inom samtliga distributionsled. Vid distributionen av en given kvantitet varor på en given m a r k n a d kommer distributionskostnadernas fördelning på olika distributionsled och på olika distributiva funktioner inom varje led att variera beroende på vilken väg som varan distribueras. Kostnaderna för lagerhållning av en vara hos fabrikanten är exempelvis beroende av om varan lagerhålles hos grossisten eller distribueras direkt till installaBild 16. Distributionskostnader: uppdelning på olika funktioner inom olika distributionsled Grossist

Installatör

Byggnadsplats

Hantering (inkl. lastning och lossning) ty/WWm H 2 S J 2 H I I I I I I I I 111

1 Försäl|nings- och Inköpskostnader Lagerkostnader Transportkostnader (undervägskostnader)

Jämför nedan s. 209 samt Kling-Wadstein, Industriföretagets Ekonomi. Stockholm 1952, s. 68, Stigler a. a., s. 102, och J . M. Clark, Studies in the Economics of Overhead Costs, Chicago 1937» s- 35—69-

i3i t ö r e r n a . G r o s s i s t e n s k o s t n a d e r för l a g e r h å l l n i n g b l i r i sin t u r b e r o e n d e a v o m i n s t a l l a t ö r e n t a r v a r a n ö v e r l a g e r eller får d e n d i s t r i b u e r a d d i r e k t till d e olika a r b e t s p l a t serna. Uppdelning bution

av k o s t n a d e r

inom olika distributionsled

av v ä r m e - o c h s a n i t e t s t e k n i s k a

A. Fabrikantens kostnader i. Försäljningskostnader a) Kontaktkostnader b) Reklam- och liknande försäljningskostnader c) Övriga kostnader 2. Lagringskostnader a) Hanteringskostnader b) Kostnader för byggnader och anläggningar c) Varukostnader (räntor, svinn etc.) d) ö v r i g a kostnader 3. Transportkostnader a) Terminalkostnader (hanteringskostnader) b) Undervägskostnader B. Grossistens kostnader 1. Inköps- och försäljningskostnader a) Kontaktkostnader aa) Inköp ab) Försäljning b) Reklam och liknande försäljningskostnader c) Övriga kostnader 2. Lagringskostnader a) Hanteringskostnader b) Kostnader för byggnader och anläggningar c) Varukostnader (räntor, svinn etc.) d) Övriga kostnader 3. Transportkostnader a) Terminalkostnader (hanteringskostnader) b) Undervägskostnader C. Installatörens kostnader 1. Inköpskostnader a) Kontaktkostnader b) ö v r i g a kostnader 2. Lagringskostnader a) Hanteringskostnader b) Kostnader för byggnader och anläggningar c) Varukostnader (räntor, svinn etc.) d) Övriga kostnader 3. Transportkostnader a) Terminalkostnader b) Undervägskostnader 4. Kostnader pä byggnadsplatsen a) Hanteringskostnader b) Lagringskostnader c) Övriga kostnader

material

vid

distri-

132 Sambandet mellan kostnader och distribuerad varukvantitet I n n a n kostnaderna vid olika distributionsvägar behandlas skall inledningsvis klargöras h u r distributionskostnaderna varierar vid utförandet av de olika distributiva funktioner som angivits i tablån. Härvid har liksom i bild 16 varuhanteringen utbrutits till en självständig funktion. a) Försäljning respektive inköp b) lagring (lokal-, räntekostnader) c) hantering d) transport I samtliga fall förutsattes tekniken given. Kostnaderna mates per distribuerad enhet av varje vara (artikel) vid en bestämd distributiv transaktion (på s a m m a sätt som produktionskostnad respektive pris relateras till varje enskild enhet av varje artikel). 1 Analysen är t. v. statisk, dvs. den studerar kostnaden för de distributiva funktionerna i en viss situation. Förhållandena kan anses motsvara en kalkyl för en bestämd period inom ett företag, som är fullständigt integrerat från producent- till konsumentled. I första h a n d studeras hur kostnaderna förändras när följande faktorer förändras: a) den distribuerade kvantiteten av en given artikel b) den distribuerade artikelns (enhetens) vikt, volym och värde. Analysen sker i överensstämmelse med den schematiska metod, som användes i nationalekonomiska textböcker vid presentation av sambandet mellan kostnader och produktionsvolym i ett industriföretag — dvs. i form av kurvor, som anger olika kostnadssamband, vilka gäller under vissa förenklade förutsättningar. Exemplen väljes så, att de anknyter till förhållandena inom VVS-branschen, men kan icke direkt hänföras till konkret studerade fall. I följande avsnitt ges för varje funktion en allmän redogörelse för de diskuterade kostnadssambanden — kostnadskurvans form och läge. Redogörelsen är elementär; läsare, som endast vill följa framställningens huvudlinjer, kan direkt anknyta till det sammanfattande resonemanget i inledningen till avsnittet om distributionskostnader vid olika distributionsvägar (sidan 149). FÖRSÄLJNING RESPEKTIVE INKÖP Finns ingen konkurrens och är de varor som efterfrågas respektive utbjudes redan k ä n d a av konsumenten reduceras försäljnings- och inköpskostnaden till kostnaden för den kontakt som erfordras för att registrera köparens rekvisition — kontaktkostnaden. 2 Bild iy (och tabell 9.1, se bilaga) visar ett exempel på h u r kontaktkostnaderna varierar i ett enkelt fall. T r e artiklar a, b och c med olika vikt och volym försäljes, dels var för sig (varuköp) dels på en gång (sortimentsköp). Vid individuell försäljning av artiklarna a, b och c ökar försäljningskostnaderna icke alls, eller endast obe1 2

I detta sammanhang intresserar främst den genomsnittliga och inte den marginella kostnaden. Även vid monopolfallet närmar sig försäljningskostnaderna de rena kontaktkostnaderna.

133 tydligt, när antalet försålda enheter ökar (heldragna kurvan). Kostnaden är under angivna förutsättningar densamma för de olika artiklarna dvs. kurvans utseende är oberoende av varje artikels volym och vikt. Är varan känd blir totalkostnaden för en försäljning i huvudsak beroende av kostnaden för att ta kontakten t. ex. skriftväxlingen, telefonkontakten eller den personliga kontakten. Kontaktens längd ökar icke (eller endast obetydligt) när antalet försålda enheter ökar. N ä r vid en kontakt flera artiklar skall säljas (sortimentsköp) så ökar kontakttiden och därmed kontaktkostnaden. I bild 17 har detta markerats genom att kostnadskurvorna för sortimentsköpen (a -f- b) respektive (a + b + c) ligger högre än kurvan för varuköp av antingen a, b eller c. ö k n i n g e n av kontaktkostnaden bör i detta fall bli relativt liten i förhållande till själva kostnaden för kontakten (antalet rader på ordersedeln ökar med 1 resp. 2 e t c ) . Kostnaden för att samtidigt sälja 1 st. a + l st. b -f- 1 st. c blir således i regel endast obetydligt högre än att sälja 1 st. av varje särskild vara och enhetskostnaden blir därför endast omkring 1/3 av kostnaden för att köpa varje vara för sig. I vårt exempel blir kostnadskurvans läge i första hand bestämt av kostnaden för att ta kontakten och kontaktens längd. Till kontaktkostnaden kan även räknas sälarens ofrånkomliga kostnader för administrativt arbete med att registrera, fakturera och bokföra köpet, samt kostnaderna för köparens motsvarande aktiviteter. Kurvans läge förskjutes u p p å t men kurvans form förblir i stort sett oförändrad. Det ligger i sakens natur att kontakten köpare—säljare medför kostnader hos bägge parter, men icke ens i de här relaterade förenklade fallen blir deras kostnader lika stora. Den som tar kontakten får en merkostnad. O m exempelvis en rörinstallatör ringer u p p en grossist för att beställa en vara kommer merkostnaden på honom, om grossisten ringer u p p installatören faller merkostnaden på honom. Det anförda gäller alltså under förutsättning att konkurrens saknas vid "försäljningen". Även i det speciella marknadsläge som brukar betecknas som " r e n " konkurrens blir försäljningskostnaderna endast kontaktkostnader av här diskuterad art. Ren konkurrens förutsätter en standardiserad produkt och ett stort antal tillverkare, två faktorer, som gör reklam i vidsträckt mening överflödig. 1 Släpper vi förutsättningen om fullständig varukunskap men behåller förutsättningen "ingen konkurrens" så kommer vi in på gränsområdet till de kostnader som brukar hänföras till "försäljningskostnader". 2 Även om det inte föreligger konkurrens kan det finnas behov av varuupplysning mellan olika led i distributionskedjan såsom förmedling från tillverkare till konsument av uppgifter om olika varuslags tekniska egenskaper. Vid introducerandet av nya varor (artiklar) med nya egenskaper på marknaden blir en sådan "information" nödvändig. Kostnaden för detta är en 1 "Selling costs are very naturally passed over in competitive theory, since they are at odds with the assumption pure competition; they seem, likewise, to have no place in monopolistic theory, since there is apparantly no upon whom the monopolist, in possession of the entire marked could encroach." Chamberlin a. a. s. 126—127. 2 Enligt Chamberlins ovan citerade definition uppstår inga försäljningskostnader under förutsättning att "wants are given (i. e., 'held constant') and that buyers have perfect knowledge. . . " ( a. a. s. 117). Han inräknar med andra ord tidigare i detta avsnitt diskuterade kostnader i produktionskostnaden.

l

34 Totalt:

Kostnad 10 -,

—

._ a + b + c

8 -

6 -

2 -

40 SO Antal enheter

Vara a eller b eller c ("varuköp") Varorna a + b —

Varorna a -f- b -\- c (Enhetskostnadskurvan för [a -|- b] har ej utritats.)

Bild 17. Försäljning resp. inköp: Kontaktkostnadernas variation med såld (köpt) kvantitet, totalt och per enhet

distributionskostnad, som kan inordnas under begreppet "kontaktkostnad". J u mer komplicerad en framställd produkt är, j u snabbare den tekniska utvecklingen sker och j u större antal konsumenter till vilka produkterna skall distribueras desto större kostnader för denna tekniska information. G å r vi till sist ifrån förutsättningen "ingen konkurrens" och betraktar en m a r k n a d där konkurrens förekommer mellan olika företag och d ä r produkterna icke är likvärdiga, uppstår kostnader för åtgärder som syftar till att påverka efterfrågan på produkter av visst slag dvs. egentliga, försäljningskostnader enligt traditionell ekonomisk teori. I de exempel som anges i bild 17 — som illustrerar alternativa "kontaktkostnad e r " — skulle sådana egentliga försäljningskostnader medföra att kostnadskurvorna försköts u p p å t . Förändringen kan bli olika stor för olika varor. Kurvans form kan förändras. Det kan finnas ökat köpmotstånd när m a n försöker öka den sålda resp. köpta kvantiteten. Dvs. kostnaderna kommer att stiga n ä r kvantiteten ökar. Storleken av de egentliga försäljningskostnaderna bestämmes alltså, dels av den allmänna karaktären av den marknad som föreligger både på utbuds- och efterfrågesidan, dels av det individuella företagets och den individuella varans relation till denna mark-

*35 nad. Försäljningskostnaderna liksom kontaktkostnaderna påverkas även av avståndet mellan köpare och säljare. Sammanfattningsvis kan fastslås följande. Kostnaderna för samtliga n ä m n d a "försäljningsfunktioner" är oberoende av varans vikt och volym. Den tekniska informationskostnaden blir högre för tekniskt komplicerade än för enkla produkter. O m v ä n t blir den tekniska informationskostnaden lägre när artiklarna inom ett område är standardiserade och typiserade än när det finns en mångfald variationer i utförandet. Resterande egentliga försäljningskostnader beror på graden av faktisk eller latent konkurrens på marknaden. En analys av inköps- och försäljningskostnader för en given kvantitet varor under en given tidsperiod bör således om möjligt klarlägga: a) antalet kontakter och vid varje kontakt försåld (inköpt) kvantitet (eller försäljningsvärdet av inköpt kvantitet) b) kontakternas karaktär: orderupptagning, behövlig "teknisk" information med hänsyn till varans karaktär och köparens varukunskap c) erforderlig " r e k l a m " eller andra försäljningsfrämjande åtgärder, som sammanhänger med marknadsläget och avser att påverka efterfrågans storlek och inriktning. När det finns ett stort antal köpare som var för sig efterfrågar ett stort antal varor tillverkade av flera producenter (vid olika företag), så kan under vissa förutsättningar det erforderliga antalet kontakter och därmed eventuellt även kostnaderna för "försäljningen" nedbringas genom införandet av en mellanhand. Tabell j6.

Exempel på hur antalet kontakter varierar när antalet fabrikanter (F), mellanhänder (G) och konsumenter (K) varierar. Antal kontakter när antalet konsumenter är

Antal fabrikanter

mellanhänder

0 1 2

60 23 26 29

300 103 106 109 115

30 13 16 19 25 3i 50 15

3 5 7 5

IO

8 11

14 20

—

35 41 100

500 105

0 1 2

25 15

3 5 7

35 45

0 1 2

50 15 25

3 5 7

35 55 —

30 40 60 80

0 1 2

45 65

30 50 70

30 40 50 70 90 400 40 60 80

—

24O

3 5 7

—

100 20

25 30

T IO

35 45 55

115 125 135

200 I OOO I IO 120

130 150 170 2 OOO I20

l6o

/

5F + 20K

Bild 18. Antalet kontakter vid direkt köp och vid köp via mellanhand under olika förutsättningar

1 0 1

r 2

1 3

1 4

i 5

1 6

1 7

8 Antal mellanhänder 1 1r—» 9 10

3F+10K= 3 Fabrikanter, 10 Konsumenter etc.

Tabell 56 och bild 18 ger några exempel på h u r antalet kontakter varierar i några olika fall. Antag att fabrikerna F i , F2, F3 . . . Fn tillverkar varorna 1, 2t 3 n som förbrukas av konsumenterna K i , K 2 , K 3 . . . K n . Varje konsumenK kan direkt kontakta varje enskild fabrikant eller han kan köpa sitt behov av samtliga fabrikers varor hos en " m e l l a n h a n d " . Finns det fem fabriker, som alla säljer sina varor till 100 konsumenter, blir antalet kontakter vid direktköp — varje konsument kontaktar varje fabrikant — 500. Införandet av en mellanhand, som kan samla alla konsumenternas köp till en beställning hos varje fabrikant, minskar det erforderliga antalet kontakter till 105. Exemplen i tabell och bild förutsätter att varje konsument köper hela det aktuella sortimentet av varor vid en kontakt med mellanhanden och att mellanhanden köper samtliga konsumenters behov av en viss vara vid en kontakt med vederbörande fabrikant. Endast under denna förutsättning varierar antalet kontakter p å det sätt som anges i bilden. 1 1

Det i bild 18 och tabell 56 återgivna sambandet kan även återges i följande enkla formler. Antag att vi har ny fabrikanter, ng grossister och nk konsumenter och att varje konsument köper en kvantitet av varje vara t gånger om året. Vid direktköp (n = o) blir antalet kontakter per år (MD) följande: M

D sst'nf'Rk (J) Om köpen sker genom mellanhänder, ändras formeln. Antag att varje konsument t gånger om året hos en mellanhand samtidigt köper hela det sortiment de n* fabrikerna tillverkar och att mellanhänderna t gånger om året hos varje fabrikant köper samtliga konsumenters varubehov. Då blir antalet kontakter MG = t(nk + ng • nf) (2) Härav följer, att om n = 1 är MD > MQ för alla värden på nk och nf större än "2.

*37 I praktiken inträffar det naturligtvis sällan att konsumenten köper alla varor på en gång hos grossisten och grossisten alla varor på en gång hos fabrikanten. Minskningen av antalet kontakter genom införandet av en mellanhand blir därför i regel mindre än som förutsatts i våra exempel. Det förekommer sannolikt fall då mellanhanden ökar antalet kontakter. Skall m a n bedöma hur kontaktkostnaderna förändras genom införandet av en mellanhand, ger emellertid enbart uppgifter om antalet kontakter icke någon säker ledning. Kontaktkostnaderna är icke direkt proportionella mot antalet kontakter. Som nämnts blir sortimentskontakterna dyrare än kontakterna för köp av en vara — varuköp. Kostnaderna för kontakt kan öka när den vid kontakten köpta eller sålda kvantiteten ökar. Vid införandet av en mellanhand minskar därför kontaktkostnaderna alltid relativt sett mindre än antalet kontakter. Avgörande för det ekonomiska resultatet blir hur kontaktkostnaderna varierar när den köpta (respektive sålda) kvantiteten varierar, dvs. utseendet i det konkreta fallet av de kostnadskurvor, som illustrerades i bild 17. Problemet om hur kostnaderna förändras vid olika distributionsvägar skall illustreras med sifferexempel i ett följande avsnitt. Härtill kommer, att om en mellanhand så som förutsatts vid beräkningen av min i m u m för antalet kontakter skall kunna köpa samtliga konsumenters behov av varje fabrikant och därefter leverera fullt sortiment till konsumenterna, så måste han i praktiken även ta h a n d om leveranserna av varorna till var och en av konsumenterna. H a n får då kostnader för expedition, lagerhållning, hantering och eventuellt transport. 1 Problemet blir om kostnaderna för att utföra dessa funktioner kan täckas genom vinster på a n d r a håll i distributionskedjan. LAGRING För att smidigt kunna anpassa produktion och konsumtion till v a r a n d r a kan det bli nödvändigt att vid ett eller flera tillfällen under distributionsprocessen lagra en vara under kortare eller längre tidsperiod. Lagring kan ske hos såväl producent som grossist och installatör. För några fall då lagring erfordras skall diskuteras, var lagring bör ske och i vilken omfattning lagring är ekonomiskt lönande. Samtidigt skall vissa för lagring karakteristiska kostnadssamband analyseras. Ekonomiskt kan lagring bli lönande i två olika fall: 2 A) med hänsyn till produktionskostnaderna B) med hänsyn till distributionskostnaderna. Fall A. Antag att efterfrågan varierar periodiskt (t. ex. säsongvariation). O m kostnaderna per producerad enhet vid kontinuerlig produktion blir lägre än när produktionen varierar i takt med efterfrågan, lönar sig kontinuerlig produktion och lagring 1

En minskning av antalet kontakter och kontaktkostnaden kan erhållas utan att något behov av lagerhållning behöver uppstå, exempelvis genom att grossisten kan samla upp sortimentsorder från ett antal konsumenter samtidigt och därefter till varje fabrikant vidarebefordra samtliga konsumentorder. Den sistnämnda sortimentskontakten blir dyrare än om kontakten hade avsett samma kvantitet till en kund. 2 Observera dock vad som sägs nedan om företagsekonomiskt motiverad lagring för att öka intäkterna.

i38 så länge skillnaden i alternativens produktionskostnader är större än lagringskostnaden. 1 Ett enkelt exempel kan klargöra det ekonomiska problemet. Antag att under en tidsperiod på fyra månader efterfrågas totalt 4 000 enheter av en produkt. Efterfrågan varierar som i alternativ 1 i tablån nedan. Produktionskostnaderna förutsattes sjunka vid ökad produktion. De sjunker dock mer när produktionen ökar från 900 till 1 000 än från 1 000 till 1 100. I alternativ 2 förutsattes att produktionen hålles konstant. Alternativ 1, varierad produktion Alternativ 2, konstant produktion TidsEfterfråProd, kost- Total Prod, kostTotal ProdukLager vid period gan antal Produknad per prod. nad per prod. tion antal tion antal periodens (månad) enheter enhet enhet kostnad kostnad enheter enheter slut kr kr kr kr 1 2

3 4 Summa

9:50 9:50

9 900 10450 10450

I OOO I OOO I OOO I OOO

10: 00 10: 00 10: 00 10: 00

10 OOO 10 0 0 0 10 0 0 0 10 0 0 0

+ 100 + 200 + 100 ± 0

10: 18

40 700

4 OOO

10: 00

40 000

—

900 900 1 100 1 100

900 900 1 100 1 100

11: 00 11: 00

4 OOO

4 OOO

9 90°

Enligt förutsättningarna blir produktionskostnaderna 700 kronor lägre i alternativ 2. I stället måste i detta fall tillgripas lagring. Den genomsnittliga lagringstiden per enhet blir två månader för en lagervolym av 200 enheter. Så länge lagringskostnaden per enhet är mindre än kr 3: 50 så lönar sig alternativ 2. Fall B. Lagring kan sänka distributionskostnaderna genom att den gör det möjligt att köpa (sälja) och transportera i större partier än vid distribution utan lager och därmed minskar kostnaderna per distribuerad enhet för dessa funktioner. D å lagring alltid medför kostnader, blir lagring samhällsekonomiskt motiverad endast när besparingen blir större än lagerkostnaden. Utöver dessa skäl för lagerhållning tillkommer de skäl, som sammanhänger med tvånget att tillräckligt snabbt kunna tillgodose tillfälliga variationer i efterfrågan, och med behovet att kunna ge konsumenterna tillfälle till att u t a n större besvär se p å produkter av olika standard och kvalitet osv. Vidare kan lagring i vissa marknadslägen vara företagsekonomiskt motiverad genom att den ger möjligheter att ta ut högre priser. Från alla dessa i praktiken viktiga skäl till lagring bortses i detta samm a n h a n g , de har främst en företagsekonomisk motivering; lagringen ökar de samhällsekonomiska kostnaderna men framstår som företagsekonomiskt lönande genom att den ökar företagets intäkter mer än kostnaderna. Kostnaderna för lagerhållning skall här beröras med hänsyn till några variabler som är av betydelse för jämförelser mellan olika distributionsvägar. Det förutsattes tills vidare att endast en vara med given vikt och volym skall lagras. Vid analysen fördelas lagerkostnaderna schematiskt p å : a) lokalkostnader och b) ränta för varulagret. a) Lokalkostnader. Kostnaderna för en lagerlokal av given standard står i regel i direkt relation till lokalernas storlek och lokalbehovet bestämmes i sin tur av det utrymme, 1 Här har förutsatts att produktionen kan varieras. I andra fall, exempelvis inom jordbruket, varierar produktionen periodiskt och framtvingar lagring eller periodisk konsumtion.

i.S9 Kostnad

Kostnad

totalt

Z£Z per enhet Lagrad kvantitet

Bild 19. Lagring 1. Lokalkostnadernas variation med den lagrade kvantiteten när lagerlokalens storlek kan varieras

per enhet Lagrad kvantitet

Bild 20. Lagring 2. Lokalkostnadernas variation med den lagrade kvantiteten i en lokal av given storlek

som erfordras för den maximala kvantitet som måste lagerföras vid vissa tidpunkter. Lokalkostnaden torde räknat för byggnader och med för detta resonemang rimlig approximation kunna antagas växa proportionellt med eller icke fullt i samma takt som lagerutrymmet ökar (enligt kurvorna Lj eller L a i bild ig). Detta betyder att lokalkostnaden per lagrad enhet är konstant eller sjunker något när lagerlokalens storlek ökar. 1 För varor av samma ömtålighetsgrad varierar behovet av lokalutrymme med varans volym (när vissa gränser passeras även med varornas vikt; tunga varor kan icke lagras till samma höjd som lättare varor osv.). Lokalkostnaden är oberoende av varans värde. O m sex tvättställ till ett sammanlagt värde av 120 kronor tar samma u t r y m m e som sex badkar värda 900 kronor, blir varornas lokalkostnader desamma. I och med att en lagerbyggnad uppförts, blir lokalkostnaden en på relativt lång sikt i stort sett konstant kostnad. I bild 20 anges hur kostnaden varierar när varukvantiteten varierar i en lagerlokal av given storlek, men lagringstiden är konstant (L 3 ). De varianta kostnaderna är begränsade (i bilden förutsattes totalkostnaderna endast öka med ca 10 % om lagret är fullt utnyttjat jämfört med om det utnyttjas endast till 1/10). Lokalkostnaderna per lagrad enhet sjunker därför mycket snabbt vid ett ökat lagerutnyttjande. 1 Det har i detta sammanhang icke ansetts nödvändigt att söka precisera hur kostnaden per m 2 lageryta varierar för lagerbyggnader av olika storlek och standard. För bostadshus finns utredningar som berör detta problem. Se t. ex. SOU 1947: 26.

140 Kostnad JK

R,

totalt

R2

R, Ri R.

per enhet

> Lagrad kvantitet

Bild 2 1 . Lagring 3. Räntekostnadernas variation med den lagrade kvantiteten vid olika förutsättningar rörande ränta och lagringstid b) Räntekostnader. Räntekostnaderna för ett varulager varierar med värdet av den lagrade produkten, lagringstiden och räntefoten. I bild 21 återges tre exempel på räntekostnadernas variationer. Lagringskostnaden för en given kvantitet är proportionell mot lagringstiden. R i och R2 representerar lagerkostnaden för samma vara antingen när räntefoten är 5 % och lagringstiden är vid R i 1/2 år och vid R2 1/4 år, eller när lagringstiden är densamma t. ex. 1/2 år och räntefoten sjunker från 5 % ( R i ) till 2,5 % (R2). Linjerna kan också illustrera räntekostnaderna för två varor med samma lagringstid vid samma räntefot men där den ena varans värde (R2) är hälften av den andra varans ( R i ) . O m för en vara som lagras den genomsnittliga lagringstiden växer samtidigt med att den lagrade kvantiteten växer, växer totalkostnaderna icke rätlinjigt utan accellererat så som illustreras av kurvan R 3 . HANTERING Bortses till en början från problemet att utnyttja personal och mekaniska hjälpmedel kontinuerligt kan hanteringskostnaderna under förutsättning av given teknik vid ett visst tillfälle anses bestämda av a) den hanterade varans vikt per enhet b) den hanterade varans volym per enhet c) antalet hanterade enheter.

i4i Oberoende av om hantering sker manuellt eller mekaniskt blir kurvan för h a n teringskostnadens variationer med hanterad kvantitet av den typ som illustreras i bild 22.1 I n o m den gräns som bestämmes av "hanteringskapaciteten" hos den person, truck eller a n n a n maskin som skall hantera sjunker kostnaden per hanterad enhet starkt när antalet hanterade enheter ökar — den konstanta kostnaden för att utföra hanteringen utgör inom denna gräns i regel en betydande del av hanteringskostnaden. Överskrides kapacitetsgränsen — t. ex. om en truck måste göra en ny " h ä m t n i n g s t u r " — ökar enhetskostnaden med ett språng för att därefter på nytt sjunka tills hanteringskapaciteten blir fullt utnyttjad. Hanteringskostnaderna är starkt korrelerade med hanteringsenhetens vikt och volym. N ä r vikten och volymen per hanteringsenhet ökar, ökar även hanteringskostnaden: kurvan förskjutes uppåt. Så länge m a n rör sig inom " h a n t e r a r e n s " volym- och viktkapacitet varierar kostnaden främst med den tid hanteringsarbetet tar. Det kan t. ex. kosta lika mycket att " h a n t e r a " en rördel som ett tvättställ eller en p u m p trots stora variationer i vikt och volym för de olika artiklarna. 2

Kostnad

totalt

per enhet Antal enheter

Bild 22. Hantering. Kostnadernas variation med den hanterade kvantiteten

1 Kurvans läge och utseende för olika varuslag och inom olika kvantitetsgränser varierar säkerligen mer än läget och utseendet på motsvarande kurva för kontaktkostnader. 2 Ur företagsekonomisk synpunkt blir hanteringskostnaderna mycket beroende av möjligheterna att kunna kontinuerligt utnyttja den personal och de maskinella hjälpmedel som erfordras för hanteringen. Detta är i sin tur i hög grad beroende på efterfrågans periodicitet. Konstant efterfrågan minskar hanteringskostnaderna, och variationer i efterfrågan ökar dem.

142 Sambandet mellan den hanterade viktsmängden och antalet hanterade enheter innebär, att om samma viktsmängd av två varor hanteras, blir hanteringen dyrare för den vara, som h a r flesta antalet hanterade enheter. O m en rördel väger 0,5 kg och ett w.c. 50 kg, blir det dyrare att hantera 100 rördelar än ett w.c. O m emellertid rördelarna sammanföres till en förpackning om 100 enheter, kan kostnaderna bli desamma för hanteringen av rördelarna som för hanteringen av ett w.c. Kostnaderna för själva förpackningen i jämförelse med vinsten i hanteringskostnader anger gränsen för när förpackning är lönande. Förpackningens storlek bestämmes i sin tur av konsumtionens storlek och periodicitet. Inom VVS-branschen är förpackningsfrågan främst ett problem för rördelar och armatur. Inom såväl grossistlager som installatörlager lagrades a r m a t u r och rördelar ännu 1954 huvudsakligen i lösa enheter i särskilda fack för varje artikel. Detta medförde betydande lager- och hanteringskostnader. 1 Varorna inom VVS-branschen — ett rör, en värmepanna, ett tvättställ, en rördel — är mycket varierande när det gäller den hanterade enhetens vikt och volym. D å det inte råder något bestämt samband mellan olika varors vikt och volym å den ena sidan och varornas pris å den a n d r a sidan, så måste också hanteringskostnadernas relativa storlek i förhållande till priset bli mycket olika. NÅGRA SLUTSATSER RÖRANDE INKÖPS- OCH LAGERKOSTNADER O m en distributör säljer en viss kvantitet av en vara från eget lager varje år, så uppstår alltid frågan hur ofta och därmed hur stora kvantiteter h a n skall köpa till lagret för att summan av inköpskostnader (kontakt och hantering) och lagringskostnader (lokal och varuränta) skall bli minsta möjliga. Köper han stora partier relativt sällan får han relativt låga inköpskostnader men relativt höga lagringskostnader och vice versa om han köper mindre partier relativt ofta. För några typfall skall i det följande effekten av tänkbara variationer i inköps- och lagringspolitik illustreras. Exempel 1. Problemet är i detta fall: hur varierar de totala kostnaderna för inköp och lagring (K), n ä r den under en tidsperiod (t. ex. ett år) försålda kvantiteten är konstant, men lagrets storlek (och därmed lagringstiden) samt antalet inköp varierar. Förändringarna i kostnaderna för de olika funktionerna redovisas i bild 23 (se även tabell 9.2 i bilagan). Exemplet avser två varor, som h a r samma volym och vikt per lagerenhet men den ena varan (B) h a r ett 10 gånger så högt inköpspris per enhet som den a n d r a varan (A). N ä r lagrets storlek växer, växer såväl lokal- som räntekostnader liniärt och eftersom antalet omsatta enheter är konstant, gäller detta även kostnaderna per såld enhet. N ä r lagret växer, minskar emellertid antalet erforderliga inköp och den in1 Hittills torde det varit vanligt att problemet om förpackning eller ej huvudsakligen bestämts med hänsyn till fabrikantens kostnader. I företag, som varit integrerade med distributionsledet, t. ex. cementindustrien, förefaller förpackningsfrågan ha ägnats större intresse än i helt självständiga fabriksföretag. Under de senaste åren har ökat intresse ägnats förpackningsfrågan och vissa företag levererar nu rördelar förpackade. Jämför kapitel 13.

14S Kostnad

Totalt B Lokal och ranta B

30-

26-

22Lokal och ränta A 18-

14-

10-

10O

.200

8O0 Lagrets storlek (antal enheter)

Bild 23. Lager: Exempel i. Kostnaderna för inköp {kontakt, hantering) och lagring {lokal, ränta), när den över lager per år försålda kvantiteten är konstant men lagrets storlek varierar. Två varor, A och B, med samma volym och vikt per enhet, men B:s värde per enhet är 10 ggr A:s. 1 000 enheter säljas per år. Kurvorna representerar både totalkostnader och enhetskostnader köpta kvantiteten blir större per gång. Därför minskar inköpskostnaden totalt och per enhet, när lagret växer. 1 Omsättningshastigheten på lagret sjunker och lagringstiden ökar. Förändringarna i totalkostnaden K kan illustreras med en konkav kurva, vilken har ett minimum, som för vara A i vårt räkneexempel ligger vid 200 enheter. Ett lager, som rymmer ca 200 enheter blir alltså ur dessa speciella synpunkter ekonomiskt mest fördelaktigt. Ö k a r priset per enhet av den sålda varan, stiger räntekostnaden, övriga kostnader blir oförändrade och m i n i m u m på totalkostnadskurvan förskjutes åt vänster (kurvorna B). Minskar lokal- och räntekostnaden — t. ex. för varor som är billigare per enhet eller mindre skrymmande — förskjutes kurvans minimum åt höger. O m inköpskostnaden faller mindre brant, så förskjutes också kurvans minimum åt höger osv. Exempel 2. H ä r skall visas hur de totala kostnaderna för inköp och lagring förändras, när det finns en lagerbyggnad av given storlek men den per år försålda kvantiteten varierar. I och med att en lagerbyggnad uppförts är lokalkostnaden given. Bild 24 (tabell 9.3 bilagan) visar hur kostnaderna för lokal, ränta och inköp varierar för vara A under följande förutsättningar. Lagrets storlek är konstant = 500 enheter. Den under ett år försålda kvantiteten ökar successivt. Det innebär att omsättningshastigheten successivt växer och att lagringstiden i motsvarande grad minskar. Räntekostnaden för varulagret blir härigenom totalt sett konstant och kostnaden per enhet för såväl lokal som ränta fallande. Antal inköp växer samtidigt med den ökade omsättningshastigheten men kvantiteten per inköp blir i detta fall 1 Här har förutsatts att kostnaden per inköp är konstant, vilket kan vara realistiskt för kontaktkostnaden men sannolikt är föga realistiskt för hanteringskostnaden. Om man inkluderar hanteringskostnaden i inköp och förutsätter att denna ökar vid ökat antal per gång hanterade enheter, så skulle kurvan för inköp icke falla så brant som i bild 23.

144 Totalkostnader Kostnad 20 T

S:a Inköp, lokal och ränta

Kostnader per försåld enhet Kostnad 40"

18-1

36-

32Lokal och ränta

28-

24-

10-

20-

8-

16H Inköp

6-

0 S:a Inköp, lokal och rönta *** —— lokal och ränta

3 000 Antalet för-

sålda enheter per år

Inköp

3 000 Antalet försålda enheter per år

Bild 24. Lager: Exempel 2. Kostnaderna för inköp {kontakt, hantering) och lagring (lokal, ränta), när lagerlokalens storlek och den till lagret per gång inköpta kvantiteten är konstant men den per år från lagret sålda kvantiteten varierar. Lagervolym = joo enheter

oförändrad. I enlighet med tidigare antaganden förutsattes att inköpskostnaden är direkt proportionell med antalet inköp. Kostnaderna per enhet för inköp blir då konstant för de olika alternativa försäljningsvolymerna, medan summan av lokaloch räntekostnaderna sjunker med växande försäljningsvolym liksom totalkostnaderna. Vid de kostnadsrelationer som förutsattes i tabell 9.3 i bilagan blir för ett företag, som omsätter sitt lager sex gånger om året, kostnaderna per enhet sålunda 6,4 % av inköpspriset, medan kostnaderna för ett företag, som omsätter sitt lager endast två gånger om året, 15,8 % av inköpspriset. (Siffrorna är givetvis endast exempel, som antyder relationen för kostnaderna under angivna förutsättningar.) För vara B förskjutes räntekostnaden och därmed totalkostnadskurvan uppåt. I övrigt får kurvorna samma utseende. Exempel 3. Kombineras exemplen 1 och 2 kan vi illustrera, hur den totala kostnaden förändras när dels lagrets storlek (den till lagret inköpta kvantiteten), dels den totalt per år sålda kvantiteten förändras (bild 25). De heldragna kurvorna i bild 25 motsvarar för olika försäljningsvolymer totalkostnadskurvor av den typ som illustrerades i bild 23. Sammanbindes minimipunkterna, erhålles en kurva, som anger den förmånligaste lagerstorleken vid varierande försäljningsvolymer. U n d e r angivna förutsättningar kommer totalkostnaden per enhet successivt att sjunka, om vid växande omsättning lagrets storlek och därmed lagerbyggnaden och inköpen på ett lämpligt sätt kan anpassas till den ökade omsättningen. Antag exempelvis att en distributör har ett lager som rymmer 200 enheter, så utgör enligt bild 25 hans inköps- och lagerkostnader i o å n kronor per enhet. O m hans omsättning ökar till det dubbla, sjunker kostnaderna till 7 å 8 kronor. R e d a n vid

145 nad

1000 enheter

22 20 18 16 2000 enh.

14 12 10 8 6 4 2

T

I

I

I

I

I

I

I

I

I

20C

1000 Kvantitet (lagreis storlek) Lagerkostnaderna vid angivet antal försålda enheter. Den storlek på lagret som för olika omsatta kvantiteter ger den minsta totala lagerkostnaden.

Bild 25. Lager: Exempel 3. Kostnaderna för lagring (lokal, ränta, inköp och inhantering) när såväl försäljningsvolymen som lagrets storlek varierar

denna ökning i omsättningen skulle det löna sig att något öka lagrets storlek. Fortsätter distributörens omsättning att öka till 5 000 enheter, fortsätter visserligen kostnaderna att sjunka även om distributören har kvar sitt lilla lager på 200 enheter, men h a n skulle nu vinna avsevärt på att ungefär fördubbla sitt lagerutrymme. TRANSPORTER M e d transportkostnader förstås vanligen dels lastnings- och lossningskostnader ("terminalkostnader") och dels kostnaderna för själva transporten ("undervägskostn a d e r " ) . Lastnings- och lossningskostnader kan jämställas med hanteringskostnader och skall icke h ä r bli föremål för ytterligare kommentarer. 1 1 Som framgår av det följande ingår i transportbolagens transporttaxor i regel icke kostnaderna för lastning och lossning. Där så är fallet, t. ex. i fråga om järnvägstransporter av styckegods, fordras regelbundet en extra lastning eller lossning av varan i samband med överantvardandet av godset åt transportbolaget. Ur vår synpunkt kan därför taxorna vid styckegods och vagnslastgods jämställas (och betraktas som undervägskostnader).

146 Bild 26. Exempel på frakttaxor

1952.

Kr/100 kg

Fraktgod:tariff 6A ,

/V

5.00 Kr/100 kg

'

7A 9A

Minst 2,5 ton Minst 5 ton

-

/

//

3001.00 100 1

T

1 700 km

26:1. Frakttaxor för bil.

100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 Km

26: II. Järnväg: Kostnader för olika varuslag (taxor) vid fraktgods. 6 A = badkar, tvättställ, 7 A = smidda pannor, 9 A = radiatorer, gjutna pannor, rör.

U r transportekonomisk synpunkt är valet av traflkmedel och den transporttaxa som tillämpas betydelsefullt. Transportbolagens officiella transporttaxor kan ge en uppfattning om h u r kostnaderna för transporter varierar med olika i detta sammanhang relevanta faktorer, nämligen: a) den transporterade varans vikt b) den transporterade varans karaktär (volym, bräcklighet, värde) c) transportlängden d) transporttiden Transporttaxorna för de olika transportmedlen järnväg, bil och båt är i olika grad utformade med hänsyn till variationer i de n ä m n d a faktorerna. De följande kommentarerna baserar sig i huvudsak på taxan för järnvägstransporter men vissa uppgifter skall även lämnas för biltransporter. 1 Vid transport av en viss vara är transportkostnaden i regel proportionell mot den transporterade varans vikt. Kostnaderna beror samtidigt av transportmedlens kapacitet. För exempelvis 1 Sjötransporter förekommer knappast för de material som studeras i denna utredning och berörs därför icke alls i det följande. En jämförelse mellan transportkostnaderna för olika transportmedel har gjorts av Tengvik. (Se a. a. s. 40.) Tengvik redovisar icke på vilket material jämförelsen grundar sig, och det är därför icke möjligt att avgöra hur pass allmängiltiga hans siffror är.

147 Kr/100 kg

llgods (styckegods)

20.00 .

Fraktgods (styckegods)

10.00 Fraktgods (vagnslastgods, tariff 6 A)

100 200 300 400 500 600 700 800 900 1000 Km

26: I I I . Järnväg: Kostnader för en vara (taxa 6 A) vid sändningar av olika storlek och med olika snabbhet.

Kr pr 100 kg

20 18 16 14 12 10

8 6 -

Kvantitet ton

.1 I

.0

I

I

i I

i i "> P o >/i is

Stycke-

Vagnslast' Stycke-

gods llgods

gods

I

o

o

m

*-

T-

Vagnslast-

Stycke-

Vagns-

Stycke-

Vagns-

gods

gods

lastgods

gods

lastgods

gods Fraktgods

llgods

Fraktgods

26: IV. Järnväg: Kostnader för transport av olika kvantiteter av en vara med olika transportsätt.

148 järnvägstransporter sjunker transportkostnaden när vissa viktgränser passeras. För samma viktsmängd av olika varor, som skiljer sig åt i fråga om volym, bräcklighet och värde, kan transportkostnaderna variera. Järnvägens fraktgodstariffer illustrerar den tillämpade s. k. värdeprincipen, som innebär, att en dyrare och mer förädlad vara placeras i en högre tariff än en billigare, mindre förädlad. När det gäller sambandet mellan transportkostnader och transportavstånd, kan taxan vara uppbyggd antingen enligt en s. k. "avståndstariff" — kostnaden växer proportionellt med transportavståndet — eller en s. k. "zontariff" — kostnaden per vägenhet blir lägre j u längre väg godset fraktas. Den svenska järnvägstaxan är en zontariff-taxa. Med hänsyn till transporttiden gäller i regel, att om transporttiden kan varieras, blir kostnaderna i regel högre för den snabbare transporten. Bild 26 (tabell 9.4 i bilagan) ger exempel på hur kostnaderna för järnvägs- och biltransporter varierar med ovan n ä m n d a faktorer. För j ä r n v ä g har utvalts tre fraktgodstariffer som illustrerar hur några VVS-artiklar påverkas av taxans utformning (6 A, badkar, tvättställ; 7 A, smidda värmepannor; 9 A, radiatorer, gjutna värmepannor, gjutna och smidda rör). Biltaxorna är föga standardiserade. De bygger visserligen i huvudsak på tidigare n ä m n d a faktorer, men de har större möjlighet att avpassas individuellt för varje särskild transport. Vid biltransport beräknas för korta transporter kostnaderna i regel till ett fixt belopp per körtimme. För något längre körningar tillämpas zontariff, i regel baserad på särskilda avtal. I bild 26 bygger taxan för biltransporter på uppgifter från ASG. (Se även tabell 9.5 bilaga.) Bild 26 och tabell 57 ger även siffror som belyser hur för en given vara kostnaderna vid järnvägstransporter varierar med hänsyn till den transporterade kvantiteten och transportsättet (il- eller fraktgods). Kostnaderna har beräknats för tre transportavstånd, 10, 100 och 300 km. (I bilden återges endast kostnaderna för de två sistnämnda avstånden.) Det framgår att kostnaderna för transport av en vara en given sträcka t. ex. 100 km sjunker mycket snabbt när den transporterade kvantiteten överskrider minimigränsen 500 kg och fraktas som styckegods och ilgods. Bortses från ilgodstariffen blir kostnaderna vid transporter av ett litet parti styckegods nära nog dubbelt så höga som kostnaderna, när samma vara fraktas i parti om minst 2,5 ton (kr 4: 02 för styckegods under 500 kg och kr 2: 18 för vagnslastgods om 2,5 till 5 ton). Ytterlighetsfallen i tabell 57 skiljer sig avsevärt åt. Ett ilgods under 500 kg kostar kr 11: 37 per 100 kg att transportera 100 km. Transporteras en kvantitet av minst 15 ton samma sträcka som vagnslastgods, sjunker kostnaden per 100 kg till kr 1: 29. 1

1 Jacobsson återger ett försök att beräkna hur vid biltransporter kostnaden varierar med bilstorleken. Enligt dessa beräkningar skulle för en fullastad bil och om körtiden utgjorde ca 40 % av arbetstiden, kostnaden per tur sjunka med ca 50 %, när bilens storlek och den lastade kvantiteten ökar från 2 ton till 8 ton. Beräknad transportlängd 5 km. M. Jacobsson. Byggnadsmaterialens transporter. Studier av metoder och kostnader. Statens Kommitté för Byggnadsforskning. Meddelanden nr 5, 1946, s- 97-~99-

149 Tabell 57. Kostnader för att per järnväg transportera olika kvantiteter av en vara 10, 100 och 300 km med användande av olika transportsätt. SJ 1952.1 Kostnad i kronor per 100 kg Transportsätt/kvantitet

10 km

100 km

300 km

2:40 1:96

11:37 5:24

20:37 12:50

1: 23 0:88 0:66

3:08 2:20 1:83

T-19 5= *3 4:43

1:44 1:15

4:02 2:81

9 : 73 6:49

0:89 0:59 0:49 0:49

2:18

5:°3 3 : 49 3:04 2:99

llgods: Styckegods Vagnslastgods

Fraktgods: Styckegods Vagnslastgods

15000—

kg4

i:49 1:29 1:29

Distributionskostnader vid olika distributionsvägar — några modellexempel INLEDANDE SYNPUNKTER

L å t oss nu anknyta till den fråga som ställdes inledningsvis: vilken distributionsväg är den ur samhällsekonomisk synpunkt mest fördelaktiga? Den föregående analysen har klargjort att detta beror på a) konsumtionens storlek och periodicitet och den därav bestämda kvantiteten varor som distribueras " p e r g å n g " b) de konsumerade varornas karaktär 6 c) "kostnadskurvornas" form och läge för olika distributiva funktioner. Studiet av fördelar och nackdelar ur ekonomisk synpunkt av olika distributionsvägar synes bäst kunna ske genom modeller som illustrerar h u r kostnaderna varierar under olika förutsättningar. Härvid är det ändamålsenligt att antaga konsumtionens sammansättning, storlek och periodicitet som givna. Konsumenternas och producenternas antal och geografiska läge antages även vara bestämt. På ett givet antal platser konsumeras det per 1

Frakt och fraktsatstabeller. Gäller fr. o. m. den 1/4 1952. Bihang till tillägg 2 till Statens Järnvägars Godstaxa (särtryck nr 87 b). 2 Motsvarar tariff 3. 3 Motsvarar följande tariffer: vid 10 km 4—9, 100 km 4—7 och 300 km 4—6. 4 Motsvarar följande tariffer: vid 10 och 100 km 5 A—9 A och vid 300 km 6 A resp. 7 A. 6 Jämför sidan 132.

15° tidsenhet1 ett visst sortiment av varorna a, b, c . . . n, som tillverkas av fabrikerna Fa, Fb, Fe . . . Fn. Däremot uppställes ett begränsat antal antaganden om hur distributionskostnaderna för olika funktioner och inom olika led varierar med den kvantitet varor som distribueras. Under angivna förutsättningar kan man beräkna kostnaderna för distribution olika vägar av den kvantitet, som konsumeras under en period. Antag exempelvis att för tre varor a, b, c varierar kostnaderna för kontakt, hantering, transport och lagring per distribuerad enhet som i bild 2J. Kostnod

Kostnad

Kostnod

kvantitet

Kostnad

kvantitet

kvontttel

Bild 27. Funktionerna kontakt, hantering, transport och lagring. Kostnader per enhet för olika kvantiteter

Om exempelvis en konsument förbrukar en viss kvantitet av varorna a, b, c varje dag, kan hans dagsbehov beställas och levereras genom direkt kontakt varje dag fabrikant—konsument. Det blir små kvantiteter, som distribueras och relativt höga kostnader per hanterad enhet, men samtidigt inga kostnader för lagring. Totalkostnaderna erhålles genom att addera kostnaderna i punkt (1), på kurvorna 1, 2 och 3, samt multiplicera med antalet distribuerade enheter. Genom att på en gång distribuera en längre periods konsumtion kan kostnaderna för varje transaktion vid funktionerna 1—3 minska genom att den per "kontakt" etc. distribuerade kvantiteten ökar, varvid man hamnar på den högra delen på kurvorna 1 —3 med dess låga enhetskostnader (punkterna 2 i figuren). Antalet erforderliga kontakter för att tillgodose en viss periods konsumtion blir samtidigt färre. Om konsumtionen per tidsenhet, som vi förutsatt, är given, kan större kvantiteter vid distributionen erhållas endast genom att exempelvis flera dagars konsumtion sammanföres och produkten lagerföres tills den skall konsumeras. De minskade kostnaderna för inköp, hantering och transport som härvid uppstår motverkas därvid av de ökade kostnaderna för lagring. Kostnaderna för lagringen ökar snabbt ju mer den lagrade kvantiteten och lagringstiden ökar. Schematiskt kan resonemanget illustreras på det sätt som skett i bild 28. Beroende på kurvorna A:s och B:s form och läge erhålles ett minimum för den totala distributionskostnaden, som anger hur stor kvantitet, som bör distribueras per gång och därmed hur stor lagerhållning, som blir erforderlig. 1 Med konsumtion per tidsenhet avses i detta fall förbrukningen under en period vilken är så kort att det icke erfordras någon "lagring", som drar kostnader under tiden konsumtionen pågår.

i5i Det h ä r skisserade schemat kan lätt utbyggas och samtidigt göras mer realistiskt genom att m a n ökar antalet fabrikanter och konsumenter och samtidigt inför en mellanhand—grossist. O m varje konsument konsumerar varor från flera fabriker får vi m å n g a kontakter och hanteringar vid direkt distribution. En " m e l l a n h a n d " , som kan köpa i stora poster från varje fabrik, kan vid dessa köp och leveranser krypa längre ned p å kostnadskurvorna i—3 än som förutsattes i föregående exempel. Den besparing, som härigenom göres, kan vara tillräcklig för att täcka kostnaderna för hans arbete. Kostnod /K

Totall (A + B)

Lagring (A)

Kontakt + hantering +• transport (B)

Kvantitet Antal distribuerade enheter

Bild 28. Kostnader per enhet för olika funktioner när den distribuerade kvantiteten varierar

En kalkyl, som anger kostnaderna för distributionen olika distributionsvägar, förutsätter att m a n icke bara för de olika varorna, u t a n även för olika sortiment av de konsumerade varorna, känner utseendet av de kostnadskurvor, som illustrerades i bild 27. Som tidigare påpekats finns det icke något empiriskt material som kan utnyttjas för att mer precist bestämma de erforderliga kostnadskurvornas form och läge. Genom att för varje enskilt arbetsmoment i distributionskedjan göra antaganden om kostnadskurvornas utseende kan m a n beräkna h u r de totala distributionskostnaderna varierar mellan olika distributionsvägar. Varieras sedan dels formen på och dels läget av varje erforderlig kostnadskurva, så blir det möjligt att erhålla en serie modeller, som visar hur den ekonomiskt " o p t i m a l a " distributionsvägen förändras när kostnadsrelationerna förändras. 1 1 Det kan anmärkas att modeller byggda på ett så stort antal antaganden med obetydlig förankring i verkligheten blir alltför verklighetsfrämmande för att kunna utnyttjas i en realistisk analys. Härtill må svaras: Modellerna avser att illustrera en metod för ekonomiska studier av olika distributionsvägar. Fortsatta undersökningar får klargöra om det i konkreta fall är möjligt att skapa ett empiriskt underlag som kan utnyttjas för hållbara kalkyler och praktiska slutsatser.

*52 De i det följande presenterade modellerna har givetvis en viss anknytning till faktiskt konstaterade förhållanden inom VVS-branschen såväl när det gäller kostnader som övriga förutsättningar. Det betyder icke att resultaten utan vidare kan användas för praktiska slutsatser. Räkneexemplen får icke tolkas så att de generellt visar vilken distributionsväg, som är mest förmånlig ur samhällsekonomisk synpunkt. De ger b a r a uttryck för några kombinationsmöjligheter av ett mycket stort antal. Genom att variera de olika faktorerna är det emellertid möjligt att utnyttja de framlagda kalkylerna till att studera under vilka förutsättningar en viss distributionsväg är överlägsen andra distributionsvägar. FÖRUTSÄTTNINGARNA FÖR KALKYLERNA Marknad. Antag att det finns 3 fabriker F a, F b och F c som tillverkar varorna a, b och c. V a r o r n a efterfrågas av 12 installatörer (I 1—I 12), som har ett varierande antal byggnadsplatser. Varje installatör har ett eget lager. Distributionen till installatörerna kan ske via en rörgrossist G, som även har ett lager (se bild 2g). Konsumtion. Installatörernas konsumtion av de tre varorna a, b och c varierar med installationsarbetets karaktär. För varje installatör förutsattes emellertid "konsumtionen" per dag, vecka och m å n a d vara densamma och av följande storlek: Konsumtion, antal enheter Fabrik

Varje installatör (I)

Varuslag

Fa Fb Fe

a b c

Summa F a—I' c S umma (12 I)

per månad (4 veckor)

S:a (12 I) per månad = produktion per månad

per dag

per vecka

2 1 1

6 6

48 24 24

576 288 288

4 48

24 288

1 152

1 152

T a b l å n kan illustrera flera olika konsumtionsalternativ. A n t a g att varje installatör varje dag h a r en ny byggnadsplats, som konsumerar sortimentet a -4- b -f- c, dvs. 6 byggnadsplatser per vecka eller 24 per m å n a d . Större leveranser än sortimentet 2 -f 1 + 1 till varje byggnadsplats är otänkbar, liksom lagring på byggnadsplatsen. I praktiken skulle detta fall kunna motsvara förhållandena vid små s. k. " l a p p a r b e t e n " dvs. reparationer. O m varje installatörs veckokonsumtion sker på en byggnadsplats — men den dagliga konsumtionen alltjämt motsvarar den i tablån angivna — kan installatören välja mellan dagsleveranser eller veckoleveranser men i sista fallet uppstår behov av ett lager på byggnadsplatsen. Vi får fyra byggnadsplatser per installatör och m å n a d i dessa bägge fall. Dessa tre alternativ täcker i princip de flesta tänkbara alternativ för konsumtionen. M a n kan variera kvantiteten och tiden på lämpligt sätt. Vid kalkyler av distributionskostnader kan m a n i stället för att ytterligare variera antagandet på denna punkt lämpligen variera form och läge på de kostnadskurvor för olika distributiva funktioner, som presenteras:

*53 Fabriker

Byggnadsplatser

Bild 2g. Förutsatt marknadsstruktur: Antalet företag inom olika distributionsled

Distributionsvägar. Kostnaderna för följande sex vägar att överföra äganderätten till varorna från fabrikanten till installatören och varorna från fabriken till byggnadsplatsen skall beräknas: I Fabrik—Grossist (lager)—Installatör (lager)—Byggnadsplats II Fabrik—Grossist (lager)—Installatör—Byggnadsplats III Fabrik—Grossist—Installatör (lager)—Byggnadsplats IV Fabrik—Grossist—Installatör—Byggnadsplats V Fabrik—Installatör (lager)—Byggnadsplats VI Fabrik—Installatör—Byggnadsplats. Dessutom har förhållandena på byggnadsplatsen varierats så att för samtliga sex distributionsvägar räknats ett alternativ p där varorna inte lagras på byggnadsplatsen, och ett alternativ q, med lager på byggnadsplatsen. Dessa sex (tolv) tänkbara distributionsvägar från en fabrik till en byggnadsplats har illustrerats i bild 30 där värj ekontakt, som icke motsvarats av en lagerföring av varan, markerats med en telefon, varje lager med en fyrkant och varje lastning eller lossning med sneda streck och transporter med vågräta streck. Ekonomisk rationell distribution förutsätter ett direkt samband mellan leveransväg samt leveransens storlek och sammansättning. Köper installatören direkt av varje

154 Tabell §8. Modellkalkylens förutsättningar: Antalet enheter som vid olika distributionsvägar distribuerats vid köp- och försäljningskontakter samt vid leveranser. V= Varuköp; S = Sortimentsköp; p = utan lager på byggnadsplats; q = med lager på byggnadsplats. Distributionsväg

Kontakt mellan

I

Fabrik—Grossist

p

Grossist—Installatör Installatör—b-plats

Kontakt Leverans Kontakt Leverans Leverans

Grossist—Installatör Grossist—b-plats

Kontakt Leverans Kontakt Leverans

Fabrik—Grossist Fabrik—Installatör Grossist—Installatör Installatör—b-plats

Kontakt Leverans Kontakt Leverans

Fabrik—Grossist Fabrik—b-plats Grossist—Installatör

Kontakt Leverans Kontakt

V

Fabrik—Installatör

Kontakt Leverans

VI

Installatör—b-plats Fabrik—Installatör Fabrik—b-plats

Leverans Kontakt Leverans

II

III

IV

Antal enheter av varorna a, b, c vid varje kontakt resp. leverans vid alternativen

Köpkontakt resp. leverans

Fabrik—Grossist

q

\

576 + 288 + 288 = 1 152 V

j

1 2 + 6 + 6 = 24 s 2+ 1 + 1 = 4 8

12+6+6 = 248

576 + 288+288 = 1 152 V

\ /

}

2+ 1 + 1= 4S

12 + 6 + 6 = 24 S

2+ I+ I = 4 S

12+6+6 = 248

24+12 + 12 = 48 V 12 + 6 + 6 = 24 V 1 2 + 6 + 6 = 24 S 2+I + I = 4 S

12+6+6 = 248

4+2 + 2 = 8 V 2+ i+ i = 4 V

24+12 + 12 = 48 V i2 + 6 + 6 = 2 4 V

2+ I+ I = 4 S

12+6+6 = 248

1 2 + 6 + 6 = 24 V 2+ 1 + 1 = 4 8

12+6+6 = 248

} 2 + I+ I = 4 V

1 2 + 6 + 6 = 24 V

fabrikant och inte vill ta varan över eget lager, kan h a n vid varje köp maximalt köpa den kvantitet varje enskild vara, som konsumeras på varje byggnadsplats. 1 Köper installatören av grossist, kan h a n köpa ett sortiment av de varor som konsumeras p å varje byggnadsplats och få varorna levererade direkt till byggnadsplatsen. Detta kräver i regel lagerhållning på byggnadsplatsen. Genom att ta varan till eget lager kan h a n köpa och få levererat flera byggnadsplatsers behov p å en gång. I det följande kombineras varje distributionsväg med de inköps- och leveranskvantiteter som anges i tabell 58. S betecknar sortimentsköp, dvs. köp av tre fabrikers varor samtidigt och V varuköp, dvs. köp av endast en fabriks varor. 2 Det förutsattes vidare att grossisten köper en månads konsumtion till eget lager. Installatören köper veckokonsumtionen till eget — eller till byggnadsplatsens — lager.

1 Här bortses från möjligheten att sammanföra två olika byggnadsplatsers varubehov till en beställning (köp—leverans). 2

För att förenkla framställningen förutsattes även att varje köp motsvaras av en leverans.

155 p :- ulan loger po byggnadipltrhen Fcfcnfc

1152 v

Groisltl

2-4»

|

1152 v

*1

2<i

f

f

Irtitollolör *1

f"

Febrilt

1152 v

ii

CZlf

1152»

CZf'

iisH

trf

48 »

§13

^

tn'

11S2»

1152»

« CZJ

g - med loger po byggnadiplaheri Groisiil 241 Inslollcror

. Byggnodtptat:

n52~»

s

5=5

crT

j

24^

241 CZf

| Byggnodip^'j

24^

?53 4»

v ca'

24»

4»

v!|=r

II

€55

27s 24 ,

"^=1-

24»

iv ( - *

2=5

.

t=r

24,

^

C ^

•

C^"

v

t=T

^ S

^=r

^t=]V

?55

4v

^=Dv Siffro ever irortip©rWre<lt * antalet köpta »ller sålda enheter

Kop- O. fbridllnlngikontakl — direkt leverans

Siffra under Iroiuportslrcck • antalet (rapporterade »0<h honf<

•töp- o, förnsljnlngjltonfrakt — leveromrtWthrggnadspton vton lager ».»oruliöp etler -teveroruei* (ayser endast ert varuslag) t — sortlmentjköp eller Mt*tOM»* (o»-.t' fe-ro waruslcg)

Bild 30. Sex olika distributionsvägar. Försålda/köpta och levererade kvantiteter

Funktioner—kvantiteter. Vid den fortsatta analysen skiljs mellan följande distributiva funktioner: a) kontakt ( = köp-, försäljningskontakt) b) hantering c) lagring d) transport De olika distributionsvägarna och de kvantiteter av varorna, som under angivna förutsättningar distribuerats mellan de olika distributionsleden, redovisas i tabell 58, samt bild 30. Härvid anges relevanta data för a) antalet per kontakt köpta eller sålda varuenheter (å bilden siffra och beteckning över sammanbindningslinjen) b) antalet hanterade resp. transporterade varuenheter (siffra och beteckning under linjen). Funktioner—kostnader. I tabellerna 53—61 samt motsvarande bilder 31 och 32 anges hur kostnaderna för olika funktioner förutsatts variera med köpets storlek och karaktär. Av tabeller och bilder framgår att för varje funktion utom lagring har gjorts tre antaganden om kostnadskurvans form och läge. Alternativ 1. Kostnadskurvans läge och lutning kallas medelbrant. Alternativ 2. Kostnadskurvan är brantare än i alternativ 1. Alternativ 3. Kostnadskurvan är flackare än i alternativ 1 och samtidigt är kostnaderna lägre än i alternativ 1.

i56 Kontaktkostnadernas variation med antalet vid kontakter köpta resp. sålda enheter.

Kostnad

I 1 1 1 6- 1 1 1 1

6Varuköp

1 1 1 1 1 4 - II 1 1 It

5 -

i l\ •

Hanteringskostnadernas variation med antalet hanterade enheter.

Varuköp

S •

,

K

alt. 1

alt. 1

alt. 2

alt. 2

alt. 3

alt. 3 3

\ »

i V

• v»

i \ \ 2-

1 -

2-

i

V

\ \

V

"^>

—i

i

i

i

60 Antal enheter

Antal enheter

Kostnad

Kostnad

Sortimentsköp

Sortimentsköp

alt. 1

alt. 1

alt. 2 alt. 3

alt. 2

2-

alt. 3

Antal enheter

Antal enheter —i

i

—i

60 Transportkostnader vid olika alternativ.

Kostnad Järnväg

Bil

3-

m i

1 2

t

300 km

fäl

inn Unn riBi 1 2 340 km

1 2 350 km

1 2

10 km

1 2

90 km

1 2

100 km

Bild 31. Förutsättningarna för kalkylen: kontakt, hantering, transport. (Källa: tabellerna 5g och 60)

10 Lagringstid veckor

Bild 32. Förutsättningar för kalkylen. Lagring: Lokal- och räntekostnader för varorna a, b och c. (Källa: tabell 61)

Genom att göra kalkyler för var och en av dessa kostnadskurvor blir det möjligt att illustrera, hur relationerna mellan kostnaderna för distributionen olika distributionsvägar förändras, när form och läge för de olika funktionernas kostnadskurvor förändras.

KOSTNADERNA VID OLIKA DISTRIBUTIONSVÄGAR En översikt av kalkylresultatet Resultaten av beräkningarna finnes redovisade i detalj i tabellerna g.6 A — F (bilaga). Bilderna 33 och 34 sammanfattar översiktligt resultaten och kan studeras parallellt med den följande texten och deltabellerna. 1 Tabell 62, som anger hur de totala kostnaderna varierar mellan olika distributionsvägar och för olika alternativ ger en första orientering i materialet. De där redovisade alternativen illustrerar hur kostnadskurvornas läge och form i varje enskilt fall bestämmer vilken distributionsväg som är ekonomiskt förmånligast. (Jämför bild 33.) När kostnadskurvorna är medelbranta och kostnaderna för samtliga funktioner utom lagring relativt höga (alternativ p 1) blir direkt distribution från fabrik till varje installatörs lager och därifrån i sortiment till varje byggnadsplats förmånligast. Distribution över grossistens lager ger obetydligt högre kostnader. U t a n diskussion dyrast 1

Diagrammen bygger i sin tur på tabellerna 63 resp. 64.

i58

o

o

o

o

o

o

co

O

o o o o OHO

o w o o o o

O o o CO iO O CO

M r f CT>CO CM

0 0 CO CO O w O)

IM

o

«

r - CM M CO

o o o o « m

o o o o o o

O O O O « CO

O O O CM CT> O O O O CM CT>

o o J ^ C O CM CM Cl r~ o c w •* O 1^ T}" <M

CO CO Tt>C0 t£i - lOCD " •*C0

•1 r »

O

o o o o - r^

O O O O CO

cd

> .•>o--•

I I O

&

NIO

^ . TJ< m<0 CO

O

o o CM o o o

->

t~* -> O ) ' * CO J ^ C O CM •"*>

c m c-

c II C

ert :ert

I I

I I

o o o coco to

o o o o N •+ o e o

ert ert

I I I I I o

o

o

o

o

o

« iM r^co

o o o o o o »o o o o o o

o o o o c o

•" <J>CO I O C 0 Cl M M O CO

w

g

> ertzn h :0

a

J*

ert ii

^ert -C>

§P

o -S o

s"6

o o o o o o w

a

O O o o o o CM

-

CM • * tM C O

Ö Ö Ö Ö M

^

O

O

O

O

O

O

CM

O O O O IM

o O &N

X

m e oCT>CM CM

O iC CM C O

u ja to o o

:trt

> Tdi

u C

°<rt

e jaB ert

CM Tt< -*)-C0 I O C O

<o

o

u o

• * -"fCO CO CO <M

bo g

« S

.

C/3 C/D C/3 C/2 C/3 C/3 >- «

CM •"t'CO TfCO

X

:ert C

> -5.

JM

.5

2^^

ert ert

ert o

^ou ^uu ^uu o^ G b

e > u

> > > IM B J* *rt

ert rt J* - *

u o CU «J

o

„

u

a d C

K»

>

o 1-

> > 01 c M °ct

cl ert

_

(t nt o ert J* M v c — • o u C G c B -> i!

ert ert o ^ J «

ert 3 c ;•

o

O<TJ ert

o

0, V

> >

>

>

>

c

> t"

CM R JM

-a

-a ni q ert > J^) B

fe•a ert C

|f 1: c, w e + ert

«G g C ert

T ?.

K

159 Tabell j p . Modellkalkylens förutsättningar. Relevanta kvanti-

a

b

c

Kostnader i kronor per enhet enligt olika antaganden Köpets karaktär

1 1 2

1 1 2

12 12

6 6

6 6

4 V 4 s 8 V 24 V 24 S 48 V

1 152 V

2 2

576 Funktioner: kontakt och hantering.

Kontakt

Hantering Alternativ

Alternativ 1

3:50

6: 2 0 2: 70 3: 20 i: 20 0: 62 0: 70 0: 22

1: 3 2 0: 7 0

o:95 0: 70

2: 0 8 0:88

0: 52 0: 42

0:58 o:53

0: 52 0: 31

0:34

0: 50

0: 2 0

0:30

Funktion:

transport.

i:75 2: — 1: — 0 : 71

o:75 0: 51

0: 76 0:38 0:28 0: 29 0: 2 0

Tabell 60. Modellkalkylens förutsättningar. Relevanta kvantiteter av varorna b

a

> Köpets karaktär

3 CL

c

1 1 1

4 V

•1

Vikt i kg per transporterad enhet för varuköp

n> CL

b

a

Fabr.—b-plats 3 4 0 Jvg Gross.—b-pl. 90 Bil Inst.—b-plats 10 Bil Fabr.—Inst. 350 Jvg Gross.—Inst. 1 0 0 Bil Fabr.—Gross. 3 0 0 Jvg

4s 1 4s 6 6 24 v 6 6 24 s 576 2 8 8 288 J 1 152 v 2 2 12 12

t

Transportväg

H •o 3

£ 3

Alternativ

3 G?

50 I20 I20

240 Kostnad i kr/enh. vid olika antaganden

0 g er: C.

c

11 5 2 0 8 6 4 0

14 4 0 0

0:32

3 : 1 2 2:34 1 : 5 6 0 : 8 2 O: 6 2 0 : 4 1 0 : 6 6 O: 5 0 o:33 3 : 18 2:38 i : 5 9 0 : 8 0 O: 6 0 0 : 4 0 o:95 O: 71 0 : 4 8

Anmärkning: Uppgifter om transportkostnaderna har hämtats från Taxa för befordring av gods a. m. pa Statens Järnvägar (Särtryck nr 87 b från Statens Järnvägars författningssamling) vid iärnagstransporter och från Frakttaxa för biltrafiken av AB Svenska Godscentralen vid biltransporter

Tabell 62. Totala distributionskostnaderna för olika distributionsvägar under olika förutsättningar. 1 000 kronor.

I

p = utan lagring på byggnadsplatsen

q = med lagring på byggnadsplatsen

Distributionsväg vars kostnader är

Distributionsväg

Alternativ 2 II

III

IV

V

VI

lägst

höerst

1 2

10,4

10,7

11,0

14,6

10,0

14,0

8,0

5,7

9,8 5,5

21,2

u,4 5,6

6,5

9,6 5,r

21,9 6,2

V I V

IV VI IV

I 2

10,1

8,0

10,8

6,8 5,6

5,4 4,3

8,7 5,4

8,6 7,2 4,i

9,7 8,4 5,o

7,5 6,9 3,7

VI II VI

III III I

3 För kostnadsalternativen se tabellerna 59, 60 och 61.

i6o blir vägarna I V och V I — leverans från fabrik direkt till byggnadsplats vid grossistköp respektive vid direkt köp. För sistnämnda vägar ligger kostnaderna 40 a 50 % över minimialternativets. O m kostnadskurvornas form och läge bibehålles oförändrade och lika med 1 men den slutliga konsumenten kan köpa sitt veckobehov och lagra det på byggnadsplatsen — alternativ q 1 — så minskar distributionskostnaderna för alla distributionsvägarna, och kostnadsminskningen blir i vissa fall mycket stor. Dessutom sker det en kraftig förskjutning mellan olika distributionsvägar. V ä g a r n a I V (över grossist med direktdistribution fabrik—konsument) och V I (direkt kontakt och distribution fabrik—byggnadsplats) får sina kostnader sänkta 40 å 50 % och blir nu ur kostnadssynpunkt mycket fördelaktiga. V ä g V I har nu till och med de lägsta kostnaderna av alla vägar, de därnäst lägsta kostnaderna har vägarna I I och I V i nu n ä m n d ordning. Att vägarna I, I I I och V endast får sina kostnader obetydligt sänkta vid lagring på byggnadsplatsen är givet enligt förutsättningarna. Vid dessa vägar tas varan över installatörens lager. Den kostnadssänkande effekten av större leveranser till byggnadsplatsen får således endast effekt på uthanteringen från installatörens lager och vid transporten till samt inhanteringen på bygget. Såsom kostnaderna här förutsatts variera blir denna kostnadssänkning större än lagerkostnaden på byggnadsplatsen och totalkostnaderna på byggnadsplatsen sjunker, ö v r i g a kostnader i distributionskedjans tidigare led blir emellertid oförändrade, varför den totala kostnadsminskningen i förhållande till alternativ p 1 blir begränsad. N ä r vi i det följande studerar olika delposter kommer detta sammanhang att framstå klarare. Dessa exempel visar alltså, att varierar kostnaderna för olika funktioner som i alternativ 1, och är endast dagsleveranser i små kvantiteter till varje konsumtionsplats möjliga, bör varan levereras över grossists och/eller installatörs lager (I, I I , I I I eller V ) . I VVS-branschen skulle detta fall t. ex. k u n n a tänkas motsvara konsumtionen för s. k. lapparbeten. O m däremot lagring kan ske på byggnadsplatsen och konsumtionen på varje byggnadsplats kan sammanföras till veckoleveranser — t. ex. vid större lapparbeten eller medelstora byggnadsplatser, så medför lagring på byggnadsplatsen möjligheter till mycket stora kostnadsbesparingar oavsett vilken distributionsväg som anlitas. I alternativen 2 där kostnadskurvorna är brantare än i alternativ 1 blir resultatet av kalkylen väsentligt annorlunda. Vinsten av att köpa mer sällan men i större kvantiteter blir större än vid alternativ 1 och de distributionsvägar, som genom lagring sammanför flera dagars, flera installatörers eller flera byggnadsplatsers konsumtion, får i förhållande till alternativ 1 sina kostnader mer sänkta än övriga alternativ. Detta framgår av en jämförelse mellan alternativen p 1 och p 2. Det sistnämnda alternativet har större "spridning" i kostnaderna för olika distributionsvägar än alternativ 1. Kostnaderna blir lägst vid anlitandet av väg I (8 000 kronor) och högst vid väg V I (21 900 kronor). Vägarna I V och V I blir med a n d r a ord relativt sett försämrade i förhållande till alternativ 1. O m vid kostnadskurvorna 2 lagring sker på byggnadsplatsen och veckoleveranser därmed blir möjliga (q 2), bör vinsten av ett sådant a r r a n g e m a n g bli större än i

i6i Bild 33. Distributionskostnaderna fördelade på funktioner kostnadsalternativ Utan lagring på byggnadsplatsen

vid olika distributionsvägar och

Med lagring på byggnadsplatsen

Medelbranl kostnadskurva

I

1000 II

III

IV

I

Kr

II

III

IV

V

VI

iv

v

vi

IV

V

VI

Brant kostnadskurva

-

P2

m

q2

s

18 .-

iv 1000

v

Kr

vi

n

ni

Flack koslnadskurva q3

II

Transport Hantering Lagring Kontakt

III

IV

V

VI

l62 alternativen i. Så är också fallet. De totala kostnaderna sjunker mycket kraftigt, och av samma skäl som vid alternativen i, för vägarna I I , I V och V I (jämför q 2 m e d q i och p 2). På grund av att kostnaderna påtagligt sjunker även vid övergång från vecko- till månadskvantiteter blir väg I I i detta fall den mest förmånliga distributionsvägen (5 400 kronor i total kostnad) — leverans över grossistens lager lönar sig. Härefter följer på sins emellan ungefär samma kostnadsnivå vägarna I (6 800 kronor), V I (6 900 kronor) och I V (7 200 kronor). V ä g a r n a V och I I I medför ytterligare kostnadsstegringar. N ä r kostnadskurvan är " b r a n t " (2) finner vi alltså, att om lager på konsumtionsplatsen är omöjligt att ordna, blir det lönande att leverera över både grossistens och installatörens lager. K a n konsumentlager ordnas, blir direkttransporter från grossistlager till byggnadsplatsernas lager gynnsammast. Leveranser över både grossistens och installatörens lager, liksom direkt köp från fabrik med direktleveranser till byggnadsplatserna är icke oväsentligt dyrare men sins emellan jämförbara ur kostnadssynpunkt. I alternativen 3 är kostnadskurvorna flackare än i 2 samtidigt som kostnaderna är lägre. O r d n a s distributionsvägarna efter distributionskostnadernas storlek blir vid p 3 ordningsföljden likartad den vid alternativ i . V ä g V är förmånligast och vägarna I V och V I oförmånligast precis som vid 1. Den inbördes ordningsföljden mellan I, I I och I I I är emellertid omkastad så att i alternativ 3 väg I I I har lägre kostnader än I I och I. Även q 3 skiljer sig obetydligt från q 1 i fråga om ordningsföljden ur kostnadssynpunkt mellan olika distributionsvägar.

Samtliga funktioner — en jämförelse Tabell 63 utgör underlaget för uppdelningen av totala distributionskostnaderna på olika funktioner i bild 33. Både tabellsiffrorna och bilden illustrerar klart h u r vid givna kostnadsrelationer olika distributionsvägar kan ha lika stora totala distributionskostnader, samtidigt som kostnadernas sammansättning på olika funktioner kraftigt varierar. Jämför t. ex. vid alternativ p 1 vägarna I, I I , I I I och V, för vilka totala distributionskostnaderna varierar mellan 10 000 och 11 000 kronor. Vid väg I är hanteringskostnaderna störst, vid väg I I kontaktkostnaderna och vid vägarna I I I och V transportkostnaderna. De stora individuella variationerna i funktionskostnadernas andel av totalkostnaderna framträder påtagligt i relativtalen i tabellens högra del. Kontaktkostnadernas relativa andel — för att ta ett exempel — uppgår i p 3 väg V endast till 18 % av totala distributionskostnaderna men i alternativ p 2 väg V I är samma andel 65 %. En detaljerad diskussion av hur kostnaderna för varje delfunktion varierar vid de olika vägarna och alternativen ges å sidorna 165—170.

163 Kostnaderna för olika distributionsled Den andel av de totala distributionskostnaderna som kommer att falla på fabrikant—grossist och installatör varierar helt naturligt vid olika distributionsvägar. Tabell 64. och bild 34 visar för de olika vägarna och alternativen distributionskostnadernas fördelning p å distributionsled. För varje funktion redovisas i tabellerna 9.7—9.10 (se bilaga) distributionskostnaderna, fördelade på distributionsled.

Tabell 63. Kostnaderna för olika funktioner vid olika vägar och alternativ — en sammanfattningstabell. Distributionsväg Alternativ

Funktion

1 000 k r o n o r I

P 1

III

IV

V

VI

I

II

III

IV

V

| VI

2,8 2,8 4,0 0,8

5,2 2,0 2,8 0,6

8,6 3,6 2,2 0,2

3i 40 27 3 100

59 25 15 1 100

23 44 30 3 100

58 26 16 1

14,0

27 27 38 8 100

48 19 26 6

10,7

2,3 4,4 3,o o,3 10,0

8,1 3,6 2,2 0,2

10,4

3,4 4,4 3,o 0,3 11,0

2,8 2,8 3.6 0,9 S u m m a 10,1

2,8 2,0 2,4 0,8

3,4 4,4 2,6 0,4

2,3 4,4 2,6 0,4

2,3 3,6 i,3 0,2

8,0

10,8

3,4 3,6 i,3 0,2 8,6

9,7

7,5

28 28 36 9 100

32 41 24 4 100

40 42 15 2 100

24 45 27 4 100

3i 48 i7 3 100

i,9 2,0 3,2 0,8

6,7 i,5 2,5 0,6 11,4

3,o 3,3 3,2 0,3 9,8

13,6 2,7 4,8 0,2 21,2

2,8 3,3 3,2 0,3 9,6

i4,3 2,7 4,8 0,2

24 25 40 10

29 34 33 3 100

65 12 22 1

3i 34 33 3 100

64 13 22 1

21,9

59 13 22 5 100

3,o

35 28 22 15 100

34 38 22 5 100

42 38 17 3 100

33 39 23 5 100

4i 39 17 3 100

52 28 18 3 100

18 43 33 6 100

48 29 19 3 100

32 44 20 5

18 44 30 8

24 49 22 5

100 Summa q 1

p2

q 2

P3

q 3

Kontakt Transport Hantering Lagring

/o

II

Kontakt Transport Hantering Lagring

Kontakt Transport Hantering Lagring

|

14,6

100 35 25 30 10

Summa

8,0

i,9 ',5 1,2 0,8

3,o 3,3 i,9 0,4

2,7 1,2 0,2

2,8 3,3 i,9 0,4

2,8 2,7 1,2 0,2

Summa

i>9 2,1 i,9 0,9 6,8

5,4

8,7

7,2

8,4

6,9

28 3i 28 13 100

1,4 2,4 0,8

2,3 1,0 i,7 0,6

i,3 2,2 i,7 0,3

3,4 1,8 1,2 0,2

0,9 2,2 i,7 0,3

3,o 1,8 1,2 0,2

19 24 42 14

41 18 30 11

24 40 3» 6

Summa

5,7

5,6

5,5

6,5

5,i

6,2

1,1

1,1 1,0 i,4 0,8

i,3 2,2 i,5 0,4

i,3 1,8 0,8 0,2

0,9 2,2 i,5 0,4

0,9 1,8 0,8 0,2

20 25 39 16

Summa

i,4 2,2 0,9 5,6

4,3

5,4 1 4,i

5,o

3,7

26 24 41 23 28 32 19 7 100 | 100

Kontakt Transport Hantering Lagring

Kontakt Transport Hantering Lagring

Kontakt Transport Hantering Lagring

164 För fabrikanten blir det alltid höga kostnader vid direktdistribution (V och V I ) men relativt låga kostnader vid distribution över grossists lager (I och I I ) . Detta bör vara ett psykologiskt incitament till att anlita grossistens lager. För konsumenten—installatören är variationerna i kostnader vid olika distributionsvägar mindre. Distributionsväg I V — köp över grossist, leverans direkt till byggnadsplats ger vid alla alternativ utom q 3 installatören den relativt sett minsta andelen av de totala distributionskostnaderna. R ä k n a t i kronor är distributionsväg I V förmånligast för installatören i alla alternativ utom p 2. Grossistens distributionskostnader blir i regel störst när varan tas över lager, men detta är icke alltid fallet. I alternativen p 1 och p 2 får grossisten större kostnader vid väg I V ä n vid väg I, j a i p 2 t. o. m. större än vid väg I I . Detta beror naturligtvis på att de m å n g a små kontakterna blir mycket dyrbara.

Tabell 64. Kostnaderna för olika distributionsled vid olika distributionsvägar och alternativ — en sammanfattningstabell. Distributionsväg Alternativ

Distributionsled

1 000 kronor IV

V

VI

I

II

5,3 i,7 4,o

5,6

8,8

42 36

48 15 37

49 30

11,0

7,i 4,3 3,2 14,6

2,4 5,3 i,7 3, 1 2,5 3,8 8,0 io,8

5,2 1,7 1,6 8,6

i,4 5,i 4,9 11,4

4,2 i,5 4,i 9,8

8,9 6,8 5,6 21,2

1,4 2,0 i,9 5,4

4,2 i,5 2,9 8,7

4,2 i,5 i,5 7,2

1,2

1,2

i,8 2,7 5,7

2,6 1,8 5,6

2,6 0,6

3,4 i,7 i,5 6,5

1,2

1,2

1,8 2,6

1,8 i,3

I

P i

q i

P

q2

P3

q3

Fabrik Grossist Installatör Summa

2,4 2,4 3»i 4,5 4,9 3,8 10,4 10,7

Fabrik Grossist Installatör Summa

2,4 3,i 4,6

Fabrik Grossist Installatör Summa Fabrik Grossist Installatör Summa Fabrik Grossist Installatör Summa Fabrik Grossist Installatör Summa

0/ /o I I I | IV | V

III

II

10,1

1,4 2,0

4,5 8,0 i,4 2,0

3,4 6,8

5,6

4,3

56 VI

4,4

5,2

23 30 47

10,0

14,0

5,6

5,5

30 39 32

49 16 35

4,1

2,0

23 3i 46

9,7

7,5

4,8

12,3

45 43

20 19

43 16 42

42 32 26

4,8 9,6

9,6

18 26 57

21,9

4,8

4,8

26 38 36

49 18 34

21 20

3i

52 26

3,6 8,4

2,1

30 50

6,9

2,8

4,0

46 32

2,4 5, 1

2,2

31 47

6,2

2,8

2,7

63 16

2,3

1,0

32 46

28 41 3i

2,2

2,6 0,6 0,9

5,4

4,i

5>o

3,7

100 | 100 | 100 | 100 | 100

2,2

5,5 2,6 0,6

165 Bild 34. Distributionskostnaderna fördelade på distributörer vid olika distributionsvägar och kostnads alternativ Utan lagring pä byggnadsplatsen

1000 Kr

p1

Med lagring på byggnadsplatsen

Medelbranl kostnadskurva

q1

10 I

II

III

IV

p2

1 000 Kr

V

VI

I

||

Brant kostnadskurva

III

IV

V

VI

III

IV

V

VI

IV

V

VI

q2

18 -

14 -

10 -

III

IV

I

Flack kostnadskurva

I

II

q3

II

Fabrikant

1 Grossist Installatör

Detaljanalys för olika funktioner1 Kontaktkostnader. Tabell 59 redovisade hur kontaktkostnaden per enhet varierade för de sålda resp. köpta kvantiteter som var relevanta i våra modeller. I tabell 65 ges ett sammandrag av kontaktkostnaderna för de olika alternativen. 1

Den som endast vill följa framställningens huvudlinjer kan direkt övergå till sidan 170.

i66 Tabell 65. Kontaktkostnader och antalet kontakter vid olika vägar och alternativ. Distributionsväg

Antal kontakter Därav mellan fabrik—installatör

I

II

III

IV

V

VI

2432 144

2,3

8,1

Kostnader i 1 000 kronor Alternativ: p 1 .... q 1 .... P 2 .... q 2 .... P 3 •••• q 3 ....

2,8 2,8

5,2 2,8

i»9 1 ,9

6,7 i,9 2,3

3,4 3,4 3,o 3,o i,3

1,1

i,3

i»i 1,1

8,6 3,4 i3>6 3,o 3,4 i,3

2,3 2,8 2,8 0,9 0,9

2,3

14,3 2,8

3,0 0,9

Samtidigt anges antalet "kontakter" vid varje alternativ. Som synes råder det icke något direkt samband mellan antalet kontakter och total kontaktkostnad inom varje alternativ. I alternativ p 1 blir således kostnaden lägre vid distributionsväg V med 144 kontakter än vid väg I med 51 kontakter. Detta förefaller egendomligt, när det är en given kvantitet som distribueras och kostnaden per enhet sjunker, när den per kontakt sålda kvantiteten ökar. Delkostnaderna för de olika distributörerna fördelar sig emellertid i detta speciella fall på följande sätt: (I tablån har antalet kontakter fördubblats i förhållande till antalet i tabell 65 dvs. hänsyn har tagits till att det vid varje kontakt finns två parter, som bägge åsamkas kostnader.)

Kostnad i kronor

Fabrik Grossist

\

Summa

Antal kontakter

Enheter per kontakt

I

V

I

V

I

v

59° 590 820 820

I 150

144 144

1 152 V 1 152 V 24 s 24 s

24 v

I 150

3 3 48 48

24 v

2 820

2 300

—

—

Installatörernas kostnader minskar m e d nära 30 % när de i stället för att från fabrik köpa direkt till eget lager (V) köper från grossist till eget lager (I). Fabrikanternas kostnader går samtidigt ned till hälften. Hela denna besparing förslår emellertid icke till att täcka de kostnader som uppstår för grossisten — alternativ V får totalt lägre kontaktkostnader. 1 2

Hälften av maximala antalet kontakter som blir 144. Hälften av maximala antalet kontakter som blir 864.

167 I alternativ 2 med den brantare kostnadskurvan blir besparingen vid övergången till " s t o r k ö p " större och kontaktkostnaderna blir totalt lägre i I än i V . "Lagringsv ä g a r n a " blir mer lönande j u brantare kurvan är. Distributionsvägarna I V och V I samt ehuru icke i samma grad I I , blir relativt sett oförmånligare än vid alternativ I. Den flacka kurvan i alternativ p 3 ger i stort sett samma bild som alternativ p 1. I alternativ q finns ett lager vid varje byggnadsplats (för veckokonsumtion). Ingen hänsyn har tagits till de interna kontakter som eventuellt blir erforderliga när m a n trots lagret på byggnadsplatsen i I, I I I och V tar varorna över installatörernas lager. 1 Antagandena vid q innebär att distributionsvägarna parvis får samma kontaktkostnader, nämligen I II III IV V VI ty i I I , I V och V I slutar nu kontakterna vid rekvisitionen till installatörens lager. I alla alternativen har I I I och I V de högsta kontaktkostnaderna. Mellan de två övriga grupperna växlar ordningsföljden så att paret I, I I har lägsta kontaktkostnad i alternativ q 2 m e d a n V, V I har lägsta kostnaderna i q 1 och q 3. N ä r det gäller kontakter medför alternativ q således minskade kostnader endast i vägarna I I , I V och V I . 2 Hanteringskostnader. D e olika distributionsvägarna skall nu jämföras sins emellan i fråga om kostnaderna för hantering av varan. Den studerade funktionen anses i överensstämmelse med tidigare gjorda distinktioner omfatta varans uthantering från fabrikant, in- och uthantering hos grossist och installatör samt inhantering på byggnadsplats. Gränsdragningen till funktionen transport kan diskuteras — uthanteringen från fabrik innebär exempelvis att varan tas från lager (en hantering) och lastas på ett transportmedel (en hantering). På samma sätt är övriga "lagerhanteringar" direkt förbundna med en transport. E h u r u hanteringskostnaderna i praktiken varierar mellan olika varor beroende på varans vikt och volym har i de antaganden som använts vid kalkylerna förutsatts att hanteringskostnaderna är desamma för de studerade varorna. (Jämför tabell 59.) Antagandena om hur hanteringskostnaderna varierar med den hanterade kvantiteten är relativt godtyckliga, då underlag för bestämmande av kostnadskurvornas läge och form saknas. För analysen är det väsentligt, att antagandena innebär att hanteringskostnaderna sjunker, när antalet hanterade enheter växer. För att 1 Det bör observeras att alternativ q — lager på byggnadsplatsen — i vissa fall icke framstår som rimligt utifrån de givna förutsättningarna. Om det gäller en byggnadsplats, där man endast förbrukar en enhet av en vara, eller där man visserligen förbrukar flera enheter, men det sker vid praktiskt taget samma tidpunkt, blir det meningslöst med lager på byggnadsplatsen för denna vara i vägarna IV och VI. Alternativ q blir även orimligt, om arbetet kan slutföras mycket snabbt, t. ex. vid ett reparationsarbete över en dag. 2 Det skulle bli en kostnadsminskning även om vi antog att det fanns en kontaktkostnad mellan installatörens lager och byggnadsplats vid leverans över installatörens lager.

i68 Tabell 66. Antal hanteringar vid olika vägar och alternativ. A n t a l h a n t e r i n g a r vid distributionsväg Alternativ/distributionsled

A l t e r n a t i v p totalt Därav hos fabrik—(ut) grossist—(in+ut) installatör—(in + ut) b-plats—(in) A l t e r n a t i v q totalt Därav hos fabrik—(ut) grossist—(in + ut) installatör—(in+ut) b-plats—(in)

I

II

III V

IV VI

864 I 728

3 5i 336 288

3 291

432 288

3 5i 96 48

3 5i

192 48

förenkla analysen har även här gjorts det, i och för sig osannolika, antagandet att kostnaderna för hantering av en viss kvantitet av en vara eller ett varusortiment är desamma oberoende av vilken distributör som utför hanteringen. H a n t e r i n g a r n a avser samma kvantiteter och samma vara resp. varusortiment; dels vägarna I I I och V, dels I V och V I . De sex vägarna reduceras med andra ord till fyra. Detta gäller såväl vid p som vid q. I fallet q minskar emellertid antalet hanteringar i samtliga fall genom att m a n kan övergå till större hanteringsenheter och dessa faktorer verkar så att hanteringskostnaderna vid givna kostnadsrelationer blir lägre än i p . Hanteringskostnaderna för de olika alternativen särredovisas j ä m t e antalet h a n teringar i tabellerna 66 och 6y. I alternativ p 1 blir hanteringskostnaderna lägst vid vägarna I V och V I . Trots att dessa vägar redovisar det största antalet hanteringar, blir på grund av kostnadskurvans relativt flacka utseende i detta alternativ de små hanteringarna vid direktdistribution icke avsevärt dyrare per distribuerad enhet än i övriga alternativ. Kostnadsbesparingen vid vägarna I, I I och 111/V med dess färre kontakter och större hanteringsenheter är otillräcklig för att k u n n a täcka merkostnaderna för lagerhanteringarna. N ä r kostnadskurvan blir brantare som i alternativen 2, stiger emellertid hanteringskostnaderna för direktdistributionen (IV, V I ) till mer än det dubbla mot

Tabell 67. Hanteringskostnader vid olika vägar och alternativ. 1 000 kronor. Distributionsväg Alternativ

p 2 q 2 p 3 q 3

I

II

III V

4,0 3,6 3,2 i,9 2,4 2,2

2,8 2 ,4 2,5 I ,2 i,7 1,4

3,o 2,6 3,2 1.9 !>7 !,5

V ä g a r som h a r IV VI

lägsta

högsta

2,2 t,3 4,8 x ,2 T ,2 0,8

IV+VI IV+VI II II + I V + V I IV+VI IV+VI

kostnaderna I I IV+VI I + III + V I I

169 i alternativ 1, medan samtidigt kostnaderna för hanteringarna vid distribution över grossistlagret i vägarna I och II sjunker. I alternativ p 2 blir därför hanteringskostnaderna lägst vid distributionsväg I I . I övrigt framgår av tabellen den stora betydelse för nedbringande av hanteringskostnaderna, som ett lager vid byggnadsplatsen får. (Jämför alternativen p och q vid respektive kostnadskurvor.) Lagerkostnader. Tabell 68 redovisar lagerkostnaderna vid olika distributionsvägar och kostnadsalternativ. Enligt förutsättningarna uppstår inte någon skillnad i lagringstider mellan olika kostnadsalternativ. Lagringstiden är genomgående för grossistlagret en m å n a d och för installatörernas lager, liksom i förekommande fall för lagren p å byggnadsplatserna, en vecka. Tabell 68. Lagerkostnader vid olika vägar och alternativ. Kostnad i 1 000 kronor

p i—3 q '—3

I

II

III V

IV VI

0,8 0,9

0,6 0,8

o,3 0,4

0,2

(Den genomsnittliga lagringstiden blir halva den angivna tiden.) Det h a r ej heller ansetts nödvändigt att variera lokalkostnaderna mellan de olika alternativen. D e beräknade lagerkostnaderna, som alltså avser kostnader för lokal och räntor, skiljer sig med a n d r a ord endast i fråga om alternativen p och q, varvid q blir något dyrare än p , med hänsyn till att vid varje distributionsväg förekommer ytterligare ett lager nämligen lagret vid byggnadsplatsen. Liksom vid transport- och hanteringskostnader blir alternativen I I I och V samt I V och V I sins emellan lika. Lagringskostnaderna blir givetvis lägst vid direkt distribution dvs. vid vägarna I V och V I . De största lagringskostnaderna uppstår vid distributionsväg I och alternativ q dvs. i de fall d ä r varan lagras både hos grossist, hos installatör och på byggnadsplatsen. De i tabellen redovisade lagerkostnaderna är obetydliga i förhållande till de totala distributionskostnaderna. De torde vara små även i jämförelse med de kostnader för lagren som förekommer i praktiken. Lagringstiderna är dock i våra exempel väsentligt kortare än de lagringstider som vanligen förekommer inom värme- och sanitetsbranschen. 1 Transportkostnader. I förutsättningarna för transportkalkylerna tabell 60 redovisades avstånden i kilometer mellan de olika produktions- och distributionsenheterna. I tabell 6g redovisas de transportlängder, som med hjälp av dessa avstånd erhålles för de olika distributionsvägarna. Den kortaste transportvägen erhålles enligt antagandena vid vägarna I V och V I , m e d a n den längsta distributionsvägen erhålles vid väg I, där varan både skall passera grossistlager och installatörens lager innan den n å r byggnadsplatsen. Som redovisas på annan plats har våra undersökningar visat, att under slutet av 1940-talet omsattes grossistlagren 3 å 4 gånger per år. Omsättningshastigheten synes icke ha varit mycket större för installatörernas lager. (Jämför kapitel 4 och 5.)

170 Tabell 6g. Transportkostnader och transportlängder vid olika vägar och alternativ. Distributionsväg Distributionsled/alternativ

I

II

III V

IV VI

Avstånd i kilometer Total transportlängd därav mellan fabrik—grossist .. . fabrik—installatör . fabrik—b-plats . . . grossist—installatör grossist—b-plats . . installatör—b-plats

350 340 100

—

— Kostnader i 1 000 kronor

Alternativ P i+q 1 p 2+q 2

P3+q3

2,8

2,0

2,1 1.4

4.4 3.3

1,0

2,2

3,6 2,7 1,8

Enligt antagandena uppstår ingen skillnad mellan p och q i fråga om transportkostnaderna för varje alternativ. Den ökning av kvantiteterna som uppstår genom lager på byggnadsplatsen är så obetydlig, att någon sänkning av transportkostnaderna icke uppstår. Kostnadsalternativen 1, 2 och 3 inverkar icke på den inbördes ordningen mellan de olika distributionsvägarna. Vid samtliga de 3 kostnadskurvorna blir distributionsväg I I den förmånligaste och distributionsvägarna I I I och V de ofördelaktigaste.

Avslutande synpunkter I följande kapitel skall redovisas uppgifter över vilka distributionsvägar som anlitats inom VVS-branschen och vilka kvantiteter som distribuerats olika distributionsvägar samt vissa uppgifter om distributionskostnader. Några allmänna reflexioner över de i detta kapitel erhållna resultatens praktiska användbarhet skall dessförinnan göras. T v å faktorer begränsar särskilt värdet av de erhållna resultaten; den schematiska karaktären av alla antaganden om kostnader och den statiska analysen. Kostnadsantagandenas schematiska karaktär. I fråga om kostnadsantagandena kan anmärkas, att kostnaderna har förutsatts vara desamma för utförande av varje funktion inom olika distributionsled. I brist på tillförlitligt empiriskt material är detta ett rimligt antagande. Samtidigt är det föga realistiskt när det gäller den bransch som behandlas i denna utredning. Kontaktkostnaderna måste således vara större för fabrikanter och grossister än för installatörer; de sistnämnda h a r j u endast inköpskostnader och icke några försäljningskostnader. För övriga funktioner finns icke lika entydiga skillnader. Det förefaller visserligen sannolikt, att lagrings- och hanteringskostnaderna skall vara lägre hos grossisten än hos installatören, då den förre kan

i7i arbeta i större produktionsenheter och i mer kontinuerlig drift. Det är emellertid icke statistiskt verifierbart och förhållandet kan i praktiken mycket väl vara det motsatta. Utöver de n ä m n d a svagheterna lider de presenterade modellerna av att kostnadskurvorna för de olika funktionerna kombinerats parvis, dvs. att för kontakt, hantering, lagring och transport kurvor av samma typ kombinerats med v a r a n d r a : kurva nr i för kontakt med kurva nr i för övriga funktioner osv. Ett a n n a t resultat, dvs. en a n n a n rangordning mellan de olika distributionsvägarna skulle erhållas, om m a n kombinerade exempelvis kurva 3 för kontakt med kurva 1 för hantering. N ä r kostnaderna för lagring blir relativt sett högre, bör också de distributionsvägar som medför lagring fördyras i förhållande till distributionsvägar med direkta leveranser. M e d ledning av de uppställda modellerna är det lätt att se, vilka förskjutningar som inträffar till följd av sådana variationer i systemet. M a n kan även fråga, i vilken utsträckning resultaten beror på den förutsatta relationen mellan antalet enheter i distributionskedjan — 3 fabrikanter, 1 grossist och 12 installatörer — samt på konsumtionens förutsatta storlek och periodicitet. Även här gäller naturligtvis, att kalkylerna är en metodstudie, som icke gör anspråk på att ge direkta svar på empiriska frågor; när m a n vill tillämpa metoden på konkreta problem, får m a n välja här diskuterade förutsättningar så realistiskt som möjligt. Avgörande för h u r m å n g a fabriker m a n skall räkna med " p e r grossist" blir beroende av hur stora sortiment m a n räknar med att grossisten skall leverera till installatören eller byggnadsplatsen. Ö k a r m a n i våra modeller antalet fabriker, får m a n större sortimentssändningar vid lagerleveranserna. O m detta kommer att göra lagervägarna förmånligare (i förhållande till modellen med 3 fabriker) beror på kostnadskurvorna för dels den nya varan, dels de nya sortimentskvantiteterna. ö k a r antalet installatörer i förhållande till antalet grossister (utöver vår relation 12:1), så påverkas främst grossistens möjligheter att köpa i större partier från fabrikerna. Hans kostnader för inköp till lager blir lägre om kostnadskurvan inom det relevanta avsnittet är sjunkande. M e n om antalet installatörer ökar och om deras inköp sker diskontinuerligt, finns sannolikt en punkt, där man icke kan räkna med ökat antal installatörer utan att räkna med ökad lagringstid; det gäller att beräkna antalet installatörer för den kombination, som ger lägsta totalsumma för lagringstid och inköp. Försöker m a n på denna punkt göra mer realistiska studier, så kommer m a n å andra sidan sannolikt inte ifrån att ta hänsyn till att kostnaderna påverkas av distributionsenheternas storlek. Den statiska analysens begränsning. Den kanske största begränsningen i det förda resonemanget sammanhänger med analysens statiska karaktär. Ett enkelt exempel på hur en förändring i marknadens struktur påverkar kalkylresultatet skall anföras. I alternativ p 1 och q 1 sammanhänger den dåliga ekonomin vid distributionsvägarna I V — V med förutsättningen att relativt små kvantiteter av varorna konsumeras på varje byggnadsplats. Antag att det samtidigt med dessa små byggnadsplatser finns ett stort bygge, som " k o n s u m e r a r " lika mycket material som

172 alla de andra tillsammans. Installatören köper erforderligt material direkt av de tre fabrikanterna — och h a n köper alltså samma kvantiteter som en grossist i modellkalkylerna. Distributionskostnadskalkylen för d e n n a storköpare skulle då k o m m a att se ut på ungefär följande sätt: Distributionsväg

VI Kontakt med 3 fabriker för köp av 1 152 enheter Hanteringar: 3 fabriker; ut Byggnadsplatsen: in Transporter: direkt från 3 fabriker

1 180 547 547 2 200

4 474 Tillkommer för lagring på byggnadsplatsen

100 S u m m a kr 4 574

Siffran 4600 kronor kan jämföras med siffran ca 10 000 kronor, som är kostnaden enligt alternativ p 1 för motsvarande kvantiteter distribuerade till de tolv småinstallatörerna via distributionsvägen I eller V . M e d samma antaganden om kostnadsstrukturen för varje funktion som i alternativ p 1, har vi fått en minskning av distributionskostnaderna av storleksordningen 50 %. Naturligtvis är jämförelsen inte realistisk. O m en sådan storkonsument fanns på marknaden och anlitade de normala distributionsvägarna, dvs. som h ä r förutsattes väg I över grossist, skulle grossistens kostnader för kontakten med installatören bli lägre än vad som förutsatts i alternativ p 1. Detsamma gäller hanterings- och transportkostnaderna. M e n även om hänsyn tages härtill, blir distributionen över grossist dyrare, så länge m a n inte ä n d r a r förutsättningen för kontakterna fabriker—grossister. O m prisbildningen inom distributionsledet är stel, kan det tänkas, att en konsument med starkt avvikande inköpsbehov har svårt att få anlita den billigaste distributionsvägen och att ens delvis få tillgodogöra sig de besparingar som uppstår vid distributionen av hans varor i förhållande till distributionen av a n d r a varor.

173 TIONDE KAPITLET

Distributionsvägar — Leveransernas storlek och sammansättning — En empirisk analys I anslutning till den teoretiska analysen skall framställningen i detta kapitel koncentreras till två frågor; vilka vägar distribueras VVS-varorna, och hur sker leveranserna från grossist och till byggnadsplats?

Använda distributionsvägar — en översikt För en beskrivning av vilka vägar olika VVS-varor distribueras skall de sex alternativ som presenterades i kapitel 9 användas (se bild 30 s. 155). Det har dock visat sig lämpligt att först redovisa i vilken utsträckning olika varor försäljes respektive levereras via grossist. Detta kan ske genom att parvis sammanföra de sex distributionsvägarna till följande huvudalternativ: Alternativ (enligt kap. 9, bild 30)

Distributionsväg

I, I I III, IV V, V I

K ö p av grossist — leverans över grossists lager K ö p av grossist — leverans från fabrikants lager K ö p av fabrikant — leverans från fabrikants lager

Inom varje h u v u d g r u p p skiljer sig sedan alternativen åt genom att de udda n u m ren förutsätter fortsatt leverans över installatörens lager innan varan når byggnadsplatsen, m e d a n de j ä m n a förutsätter direkta leveranser till byggnadsplatsen. 1 Installatörens distributionsvägar skall beskrivas senare. M e d a n köparen—installatören själv fritt bestämmer om h a n skall ta varan över eget lager eller ej, föreligger i regel icke samma valfrihet i fråga om huvuddistributionsvägarna. Beroende på de villkor för inköp och leveranser som uppställs av fabrikanterna, måste inköpet göras antingen hos fabrikant eller grossist och sker leveranserna antingen från fabrikantens eller grossistens lager. 2 Stelheten och bundenheten i huvuddistributionsvägarna skall särskilt uppmärksammas i analysen. 1 De sex alternativen täcker inte hundraprocentigt de distributionsvägar som användes. Sålunda saknas den icke helt oväsentliga distributionsvägen över järnhandlare i schemat. Vanligtvis köper järnhandlarna sina varor från grossist och får "lagervaror" levererade från grossistens lager. Järnhandlarna säljer sedan i sin tur till installatörer och distributionsvägarna blir alltså fabrikant—grossist (lager) — järnhandlare (lager)—installatör (lager)—byggnadsplats. Järnhandlarnas köp hos grossisten var enligt kap. 4 ca 30 miljoner år 1950. Denna väg går en del material till mindre installatörer utanför grossistort och material till sådana reparationer som utföres av fastighetsskötare och villaägare. Distributionsvägen har spelat en viss roll i Norrland. 2 Fabrikantens inköps- och leveransvillkor är naturligtvis icke absoluta. De förändras med marknadsläget och avvikelser sker i individuella fall. Ofta är villkoren resultat av förhandlingar mellan flera fabrikanter inbördes, eller mellan fabrikanter och grossister, eller mellan fabrikanter och kunder.

174 DISTRIBUTIONSVÄGEN Ö V E R GROSSIST I tabell jo redovisas för olika v a r u g r u p p e r i vilken omfattning de tre n ä m n d a huvuddistributionsvägarna anlitades år 1950. 1 Tabell jo. Huvuddistributionsvägar för olika varugrupper i procent av totalt försäljningsvärde 1950. Uppskattade siffror.* Distributionsväg enl. kapitel 9:

I, II

III, IV

V, V I

S:a I-VI

Försäljn. och leverans direkt installatör eller annan kund

S:a

100 100 100

S:a I-IV

Svensk produktion Försäljning över grossist Leverans

Varugrupp

over gros- direkt insists lager stallatör Radiatorer Villapannor: gjutna smidda Medelstora och större pannor: gjutna smidda Varmvattenberedare (större) . . Stålrör Stålrördelar Aducerade rördelar Gjutna rör: normalrör heltjocka muffrör . Gjutna rör delar: normalrör . . Sanitetsporslin Badkar: gjutna plåt Rostfritt (diskbänkar) Armatur Pumpar

10 40

5 85 100 100 80 90 90

S:a över grossist

'5

80 30

80 30 80 90 100 100 90 90 100

20 70 20 10

75 5 10 90 10

90 90 70 70

95 95 95

90 För samtliga varuslag skedde praktiskt taget delförsäljning

100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100 100

Andel av total konsumtion (svensk prod, -fimp.) som går över gross, lager

10 40

95 100 100 90 50

95 95 90 90 90 70 80

över grossist (vägarna

I _ _ I V ) . Direktförsäljning till installatörer (vägarna V och V I ) förekom i mer bet y d a n d e omfattning endast för följande varuslag: Armatur — några fabrikanter, d ä r i b l a n d det största företaget, sålde direkt till installatörer. Uppskattningsvis gick ca 25 % av den svenska produktionen förbi grossisterna (vägarna V eller V I ) . 1

Siffrorna är uppskattningar och avrundade till jämna 5- elier 1 o-tal. Se noten till tabell 70. Siffrorna grundar sig på skriftliga och muntliga uppgifter erhållna från fabrikanter, grossister och installatörer, samt olika myndigheter såsom handels- och industrikommissionen, priskontrollnämnden och kommerskollegium, monopolutredningsbyrån. Siffrorna är uppskattningar, som har avrundats till jämna 5- eller 1 o-tals procent. Bl. a. har anställda hos följande företag och organisationer lämnat uppgifter eller granskat författarens siffror. AB Ankarsrums Bruk, AB Gustavsbergs Fabriker, HSB, Husqvarna Vapenfabriks AB Gjuteri & Mek. Verkstad (Norrahammar), AB Iföverken, AB Järnförädling, AB Nordiska Armaturfabrikerna, Radiatorkonventionen, Rörledningsfirmornas Riksorganisation (samt ett antal enskilda installationsföretag), AB Svenska Järnvägsverkstäderna, Svenska Riksbyggen, Svenska Rörgrossistföreningen (samt ett antal enskilda grossistföretag), Uddeholms AB. 2

175 Större värmepannor — särskilt de stora smidda pannorna för värmecentraler blir ofta beställningsprodukter som utformas vid direkt kontakt mellan säljare och köpare. De h a r därför ofta både sålts och levererats direkt till köparen. Gjutna heltjocka muffrör — den betydande importen säljes helt genom grossister. Även den svenska producenten sålde fram till 1951 huvuddelen av sin produktion genom grossister. De senaste åren h a r emellertid distributionsvägen för de svenska rören förändrats och 1953 såldes 4/5 av produktionen direkt till konsumenterna. Det bör observeras att köparna i detta fall främst är kommuner, kommunala företag samt industrier och alltså inte VVS-installatörer. Direktförsäljning fabrik-installatör förekom i övrigt endast i undantagsfall n ä r en köpare haft direkt kontakt med en fabrik och har köpt i stora partier — t. ex. en industri eller kommun som köpt ett större parti rör. Som framgår av tabellen h a d e denna direktförsäljning liten omfattning. Det normala under hela perioden 1937— 1952 h a r alltså varit att fabrikanterna inom VVS-branschen sålt sina produkter genom grossister. Det är härvid karakteristiskt, att de flesta fabrikanter sålt sina varor genom ett stort antal grossister och att många grossister alltså fört konkurrerande fabrikers varor. I monopolutredningsbyråns rapport om radiatorkonventionen ges således följande skildring av försäljningen år 1947. "En undersökning år 1947 visade, att konventionen hade 54 grossister och 3 extragrossister. .. De 54 grossisterna hade sålunda 99 % av konventionens försäljning.1 Med bortseende från den del av Eck's Fabrikers försäljning, som ej kunnat specificeras på olika grossister, uppgick år 1947 den genomsnittliga storleken av konventionsverkens försäljning till olika grossister dU 7 954 m2 - Variationerna kring detta medelvärde voro avsevärda. Ett konventionsverk sålde t. ex. hela sin tillverkning, 147 000 m2 genom en enda grossist medan andra verk använde sig av ett 40-tal grossister, av vilka en del endast uttagit mellan 30 och 50 m 2 ." 2 Aga 3 har i sina annonser (1952) angett, att försäljningen sker genom landets största grossistföretag Ahlsell & Rylander, men företaget säljer även till a n d r a företag. Genom ett större antal grossister säljes även varor som sanitetsporslin, rör och rördelar samt armatur. Så säljer exempelvis AB Gustavsbergs Fabriker icke bara, eller ens huvudsakligen, genom de två grossistföretag som K F äger. Iföverken, som är delägare i grossistfirman Ahlsell-Rylander, har icke koncentrerat sin försäljning till detta företag. Praxis är emellertid varierande. Vissa fabriker har liksom AGA valt att ha ett företag som huvudförsäljare. Detta företag får då i realiteten karaktären av ensamförsäljare. Bland företag som ordnat sin distribution på sistnämnda sätt märkes Ankarsrum, som distribuerar de produkter tillhörande VVS-branschen, som de tillver1 övriga leveranser har i allmänhet gått direkt till kunderna utan förmedling av grossist (kartellregistrets not). 2 Kartellregistret nr 7—8, 1951, s. 171. De i texten omnämnda "54 grossisterna" var ej samtliga VVS-grossister i föreliggande undersöknings mening. Som framgår av fortsättningen på citatet fanns bland grossistköparna företag med mycket små årsköp. Undersökningen av konventionens försäljning 1947 torde ha avsett samtliga företag som detta år fått leveranser på grossistvillkor. Monopolutredningsbyrån har under hand uppgivit att vid denna tidpunkt fanns ca 40 VVS-grossister varav 32 st. tillhörde dåvarande Svenska Rörgrossistföreningen. Detta stämmer väl med vår klassificering, jämför kap. 4. 3 Svenska AB Gasaccumulator, Lidingö.

176 kar — badkar, radiatorer, elspisar och sanitetsgjutgods — genom den stora grossistkoncern, där Ahlsell-Rylander är moderföretag. Ibland h a r en fabrikant endast överlåtit försäljningen inom ett område till ett grossistföretag. N o r r a h a m m a r har således i Göteborg grossistfirman T a g e Johansson som försäljare. En fabrikant, som säljer sina produkter genom grossister, vilka även för konkurrerande företags produkter, vill sällan låta grossisten ensam sköta försäljningsbearbetningen av köparna. H a n är orolig för att grossisten söker påverka konsumenten att köpa konkurrentens varor. Eller han anser det föga önskvärt ur försäljningssynpunkt att grossisten intar en neutral ställning och icke söker påverka konsumenten att köpa just hans varor. Vid grossisthandel av denna typ anser sig därför producenterna tvungna att själva bearbeta konsumenterna. De flesta fabrikanter inom V V S branschen har även ganska stora försäljningsorganisationer. Bearbetningen av konsumenten sker både genom reklam och genom egna försäljare, som direkt kontaktar konsumenterna. Reklamen får i stor utsträckning karaktär av information och undervisning. N ä r tillverkarnas försäljare besöker en installatör, är avsikten icke främst att ta u p p order utan besöket är ett försök att påverka installatören att a n v ä n d a fabrikantens varor i sina anläggningar. O r d e r n tas sedan u p p av grossisten, som i regel även ombesörjer leveransen. Tabell 70 anger även i vilken omfattning olika varuslag levereras över grossists lager (distributionsväg I — I I ) . Härvid h a r värdet av svenska och importerade produkter sammanvägts. D å de importerade produkterna till 100 % går över lager, har för att skapa full klarhet om de svenska produkternas distributionsväg i en särskild kolumn angivits andelen leveranser via grossistlager för dessa. Av den totala försäljning som skett till VVS-grossisterna, levererades — räknat efter värde — ca 2/3 till grossisternas lager och 1/3 direkt till installatörerna. 1 För de i tabell 70 redovisade varugrupperna var motsvarande tal, dvs. det efter försäljningsvärdet vägda medeltalet för lagerleveranserna, 64 %. Tages hänsyn endast till de svenska fabrikanternas varor, blir dessa relationstal något lägre. De enskilda varorna hade sinsemellan olika leveransvägar. M a n kan skilja på två grupper; varorna i den ena levereras nästan alltid direkt till k ö p a r n a och varorna i den andra lika regelbundet till grossistens lager. Radiatorer levererades enligt avtal alltid direkt från fabrik till installatör. För pannor, p u m p a r och varmvattenberedare var direktleverans fabrik—konsument det normala, men lagerleveranser förekom i begränsad omfattning. För alla övriga varor skedde leverans praktiskt taget alltid över grossists lager. Detta gällde således stålrör, stålrördelar och aducerade rördelar, normalrör, normalrördelar, rostfria diskbänkar, sanitetsporslin och badkar. Endast n ä r det gällde köp i stora partier eller det annars förelåg speciella skäl förekom direktleveranser. U n d e r 1950-talet h a r skett en viss omsvängning, så att direktleveranser ånyo blivit något vanligare. 1

Kap. 4 s. 67.

177 DISTRIBUTIONSVÄGARNA VIA INSTALLATÖR TILL BYGGNADSPLATSEN Distributionsvägarna fram

till byggnadsplatsen h a r studerats dels genom

en

specialundersökning av leveranserna till en installation i ett medelstort bostadshus, dels genom intervjuer med installatörer på olika orter. 1 I tabell yi

redovisas a n v ä n d a distributionsvägar i två konkreta fall. Fall A avser

det o v a n n ä m n d a medelstora specialstuderade bostadshuset och fall B en ungefär lika stor installation v a r o m uppgifter erhållits vid en företagsintervju. I bägge fallen var byggnadsplatsen belägen på en ort som saknade grossistlager. I fall A h a d e installatören eget lager p å byggnadsorten m e d a n detta icke var fallet vid B.

labell

yi.

Använda leveransvägar till två bostadshus, samtliga varuslag,

Leveransväg

igjo.

Värdet av använd material i % vid byggnadsplats A B

I Fabrik—grossist (lager)—installatör (lager)—byggnadsplatsen . . . . II Fabrik—grossist (lager)—installatör—byggnadsplatsen III Fabrik—grossist—installatör (lager)—byggnadsplatsen IV Fabrik—grossist—installatör—byggnadsplatsen V Fabrik—installatör (lager)—byggnadsplatsen VI Fabrik—installatör—byggnadsplatsen Summa Därav: över grossists lager ( I + 11) över installatörs lager (I + I I I + V )

Leveransvägarna överensstämmer i stort sett. Till b å d a byggnadsplatserna h a d e m e r än 9/10 av a n v ä n d material köpts av grossister. R ä k n a t efter v ä r d e h a d e omkring 2/3 av alla varor passerat grossistens lager och omkring 1/3 installatörens lager. 1 Specialundersökningens uppläggning jämte övriga resultat redovisas på sidan 180. Sex installatörer har intervjuats om sina synpunkter på distributionsproblemen. De i det följande redovisade uppgifterna har huvudsakligen hämtats från tre intervjuade företag av olika typ, ett storföretag med utgrenat filialsystem, ett medelstort företag av regional karaktär med ett par mindre filialer samt ett litet företag. Samtliga företag tillhör Rörledningsfirmornas Riksförbund. Företagen var i huvudsak rena rörledningsinstallatörer. Verkstadsrörelse av servicekaraktär utgjorde mindre än 5 % av de två största företagens omsättning och saknades helt hos det lilla företaget. För samtliga tre företag gällde, att nyanläggningar av fullständiga värme- och sanitetsarläggningar — entreprenader — räknat efter produktionsvärde dominerade verksamheten. De utgjorde mellan 80 och 90 % av totala omsättningen för det mindre och medelstora företaget och 90 % för det större företaget. S. k. reparationer och "lapparbeten" skulle således icke ha motsvarat mer än ca 10 å 20 % av totala produktionsvärdet i dessa företag. (Det synes sannolikt att för många andra företag och särskilt för småföretag utanför Rörledningsfirmornas Riksorganisation en väsentligt större del av omsättningen utgöres av reparations- och underhållsarbeten.) Storföretaget hade koncentrerat sig på större anläggningar huvudsakligen för industrier, sjukhus och större bostadsprojekt. Det medelstora företaget sysslade även huvudsakligen med större projekt. För dessa företag var över tre fjärdedelar av omsättningen arbeten till en kostnad av över 85 000 kronor, och arbetena för bostadshus tog normalt icke mer än ungefär hälften av totala produktionsvärdet. För det lilla företaget omfattade däremot bostadshusen 50—75 % av verksamheten. Anförda siffror innebar, att de tre firmornas årliga materialköp var av storleksordningen 10 milj. kronor, 1 milj. kronor och 1/4 milj. kronor. 2 Häri kan ingå även mindre poster som gått leveransväg I I I eller V.

178 Distributionsvägarna I, I I och I V hade använts i ungefär samma omfattning. Leveransväg I I I (köp av grossist, leverans från fabrik till installatörens lager och därifrån till byggnadsplatsen) hade inte alls anlitats. 1 Detta sammanhänger med att varor, som köpes av grossist men som fabrikanten levererar till den plats köparen önskar, huvudsakligen är sådana tunga varor som installatören inte kan eller vill lagerföra — t. ex. värmepannor och varmvattenberedare. Leveransvägarna V och V I — direktköp från fabrik — har använts för köp av a r m a t u r och varmvattenberedare. Hit har också något oegentligt förts småköp från j ä r n h a n d l a r e på orten. Den från fabrik köpta a r m a t u r e n har i detta fall levererats till installatörens lager och därifrån till byggnadsplatsen. Fördelar m a n de olika varugrupperna på de olika distributionsvägarna erhålles tabell J2. För byggnadsplatsen A ger den detaljerade undersökningen för varje varugrupp uppgifter om antal leveranser och leveransvärde. I tabellen anges leveranserna i absoluta tal och värdet i procent. För byggnadsplats B anger erhållna uppgifter för varje varuslag endast värdet av samtliga leveranser respektive vägar. N ä r flera vägar använts för distribution av ett varuslag h a r deras relativa betydelse uppskattats. Det synes hur leveransvägarna I och I I dominerar vid distribution av rör och rördelar. I två fall har inköp direkt från fabrik förekommit; i fall A har köpts en varmvattenberedare som levererats till byggnadsplats, i fall B har köpts armatur, som levererats till installatörens lager. D e n bild av använda distributionsvägar i två konkreta fall som här redovisats är av allt att döma i stort sett representativ för h u r byggnadsplatserna försetts med VVS-material åren kring 1950. Övriga intervjuer med installatörer och grossister h a r givit i stort sett samma bild av de leveransvägar som använts till installationer i nybyggnader. Följande sammanfattar vid intervjuerna erhållna upplysningar: Företagens inköpsvägar har givetvis varierat under olika perioder med hänsyn till marknadsläget och med hänsyn till produktionens inriktning. Av de tre installationsföretag som lämnade mer detaljerade upplysningar, köpte såväl det medelstora som det mindre företaget praktiskt taget samtliga varor från grossist. Inköpen direkt från fabrikant uppskattades i bägge fallen till mindre än 5 % av det totala inköpsvärdet. Även det större företaget köpte huvudsakligen sitt materialbehov genom grossist. Endast i speciella fall träffade det avtal o m leveranser direkt med fabrikant. De varor som levererades till installatörens lager kom till övervägande del från grossistens lager. Vid smärre installationsarbeten användes nästan genomgående varor från eget lager. Vid medelstora och större arbeten växlade praxis bl. a. beroende på att det egna lagrets sortering varierat med konjunkturläget. Som ett genomsnitt angavs vid intervjuerna att 50 a 60 % av lagerleveranserna skedde från eget lager 1 Det förekommer naturligtvis att denna leveransväg användes — t. ex. att installatören tar villapannor, sanitetsporslin, badkar, normalrör direkt till eget lager och därifrån levererar materialen till byggnadsplatserna. Vid intervjuerna har dock bekräftats att denna distributionsväg sällan användes.

i79 Tabell J2. Använda leveransvägar till två bostadshus. För varje varuslag redovisas antal leveranser och leveransernas värde i procent av totalt leveransvärde. Distributionsväg Köp från fabrik

Köp från grossist Byggnadsplats

Varuslag

A Radiatorer B A Värmepannor ni. tillbehör B A Varmvattenberedare B A Stålrör B A Stålrördelar och ad. rördelar B A Kopparrör B A Kopparrördelar B A Normalrör B A Normalrör del ar B A Sanitetsporslin B A Badkar B A Rostfritt (diskbänkar) B A Armatur 1

Antal leveranser.

a = antal 1 lev. från grossists lager v = värde 2 direkt via inst.- byggn.lager plats I II a 2 2 v I 4 v a 1 0 v —

lev. från fabrikants lager

v a v

8o 78 50 5

—

100*

v a v

2 IOO

4 22

—

—

9 22

6 65 1

—

—

—

IOO IOO

—

—

—

—

IOO

—

IOO

—

—

—

—

IOO

—

IOO 2 IOO

50 3

—

—

—

100 IOO

—

—

—

—

1 100

—

—

—

—

—

—

—

—

—

53 B v 50 Lev.värde i % av totalt värde.

8 13

IOO IOO II

I

—

—

100*

40 80

3 IOO IOO I

7 35

23 IOO IOO

100*

89 IOO

IOO

6 14

3 I IOO IOO

17 86

—

3 IOO IOO

100*

—

100 IOO

100*

v a v

v a v

—

100*

100*

v a v

—

IOO

v a v

v a v

1 100

9 78

v a v

—

IOO*

v a v

S:a

direkt via direkt via inst.- byggn.- inst.- byggn.lager plats lager plats VI III V IV

v a v

v a v

lev. från fabrikants lager

IOO IOO

4 7

— 50

52 IOO IOO

i8o och 40 å 50 % från grossistlager. Grossistlagret utnyttjades givetvis mer av företagen på grossistorter än av företag på orter som saknar sådant lager. 1 Materialinköp för entreprenader eller över huvud taget större installationsarbeten, skedde genomgående med ledning av en detaljerad materialspecifikation som upptog samtliga de material som erfordras för installationen. Materialspecifikationen översändes till grossisten och överenskommelse om priser skedde sedan muntligt eller skriftligt. För större arbeten inhämtades särskilda prisanbud. Det syntes vara relativt vanligt, att medelstora och större företag anlitade flera grossister och köpte ett varuslag hos en grossist, ett a n n a t varuslag hos en annan, beroende på var de kunde erhålla lägsta priset. Mindre installatörer syntes huvudsakligen ha anlitat en fast grossist för sina inköp. I det fall beställningen placerats hos en grossist genom skriftlig materialspecifikation, överenskoms ofta om ungefärliga leveranstider för olika slags varor. Ett exempel på en sådan tidsbestämd rekvisition ger följande tablå: Materialgrupp

Leverans önskas den

R ö r och rördelar Pannor, radiatorer Sanitetsartiklar m. m Anläggningen beräknas vara färdig

15/2 15/3 1/8 1/10

Den materialspecifikation, som h ä r använts som exempel, omfattade mellan 600 och 700 artiklar och flera tusen enheter. Ett exemplar av materialspecifikationen tillställdes arbetsledaren. Denne rekvirerade sedan materialet muntligen efter hand som detta behövdes på bygget. Materialspecifikationen gav således icke någon som helst garanti för att leveranserna kom att ske i ekonomiska enheter. Den blev främst ett led i en prisuppgörelse vid köpets avslutande genom att ange de totala kvantiter som installatören önskade köpa under en preciserad tidsperiod. H u r rekvisitionerna och leveranserna till byggnadsplatsen i praktiken sedan skedde, blev i hög grad beroende på arbetsledaren på byggnadsplatsen.

Leveransvägar och leveransernas struktur vid ett bostadsbygge Leveranserna av material till en VVS-installation i ett medelstort bostadshus har som nämnts studerats i detalj. Arbetet skedde under 1951 och byggnadsplatsen var belägen i en medelstor stad i mellansverige, som saknar grossistlager. Installatören h a r ett eget lager på orten. Huset var ett trevåningshus i sten med en våningsyta av 621 m 2 , och innehöll följande antal bostadslägenheter: Lägenhetstyp

2 rum och kök, med bad 1 rum och kokvrå5 med bad 1

Antal lägenheter

Lägenhetsyta i genomsnitt m 2

24 6

50 25

Vid intervjuerna erhållna uppgifter om företagens lager har i övrigt redovisats i kap. 5.

i8i Totalkostnaden för hela arbetet var 109 600 kronor. H ä r a v utgjorde d e n r e n a materialkostnaden 1 83 600

kronor

samt vissa verkstadsarbeten

och

transporter

4 300 kronor eller totalt 87 900 kronor. 2 Den totala materialkostnaden utgjorde således ca 76 % av totalkostnaden. 3 I vad m å n resultatet från d e n n a undersökning är representativt för installationer i bostadshus kan icke avgöras. D å installatören är en större firma, som ä g n a t visst arbete åt a t t få leveranserna till sina byggen väl planlagda, finns a n l e d n i n g förmoda a t t leveranserna till detta bygge i alla händelser icke är sämre än vad som ä r vanligt vid arbeten av detta slag. E n jämförelse med den orderstruktur för grosshandeln, som skall beskrivas i nästa avsnitt, bekräftar detta intryck. Tabell 73. Totala antalet leveranser, fördelade efter leveransens storlek och leveransväg. Ett bostadsbygge

ig^i.

Antal leveranser Köp från grossist

Leverans från instalKöp från latörens lager Lev. från järnhanpå bygggrossists del m. m. utanför byggnadsnadslokalt lager orten orten

Leveransens storlek Kr.

Köp och leverans från fabrik

Lev. från fabrik

Lev. väg enl. kap. 9

VI

IV

II

0— 50—

49 99

100— 199 2 0 0 — 299 3 0 0 — 399 4 0 0 — 499 5 0 0 — 999 1 000—1 999 2 0 0 0 — 4 999 5 000—

Summa

—

I, I I I , V

.—

52 18

2 2

9 5 5 4

2 2 1

2 2

1 1

2 1 2

6 3

S:a

70 33 16 12

2 2 2

2 12 10

6 5

170 Tabell y3 redovisar samtliga leveranser 4 till byggnadsplatsen, fördelade efter leveransernas storlek och använd leveransväg. T o t a l t kom erforderlig material till bygget i 170 leveranser. Av dessa v a r

104 leveranser från eget lager, 58 leveranser k o m

1 Materialkostnaden avser, liksom de uppgifter om värdet av leveranser, som lämnas i det följande, av installatören till resp. leverantörer erlagda belopp enligt utfärdade fakturor eller leveranssedlar! Priserna är således fabrikant- eller grossistpriser, räknade netto, dvs. med avdrag för erhållna rabatter utom kassarabatter och eventuell bonus. Leveranserna från installatörens lager har prissatts lika med det vid leveranstillfället gällande nettopriset vid leverans från grossists lager. 2 I denna summa ingår dock material med ett totalt värde av 6 305 kronor, som i 33 leveranser återsänts från byggnadsplatsen. 3 Jämför kap. 2, tabell 3. 4 Vid detta bygge har, sedan arbetet avslutats, alla leveransbeskeden samlats i en särskild pärm, som använts för efterkalkyl av arbetet. Leveransbeskeden utgöres av fakturor från leverantörer i de fall varan inköpts från fabrikant eller grossist. Av grossisternas fakturor framgår data för leveranserna samt om leverans skett från grossists lager eller från fabrik. Vid leverans från installatörens lager har särskilda leveranssedlar utskrivits, som anger levererade varor, varje artikels värde samt leveransdagen. O m flera leveranser skulle ha skett samma dag, har dessa icke kunnat särskiljas utan registrerats som en leverans.

182 från grossister, varav 44 st. från grossists lager, medan 14 leveranser beställdes via grossist men levererades direkt från fabriksorten. Endast i sex fall skedde inköpet direkt från tillverkaren, som också levererade varan direkt till byggnadsplatsen. Slutligen anlitades i två fall en j ä r n h a n d l a r e på orten. För 103 leveranser av de 170 var värdet mindre än 100 kronor. I 34 fall var leveransernas värde mellan 100 och 500 kronor och i 21 fall var det över 1 000 kronor. Förvånansvärt nog var flera av de leveranser som skedde direkt från fabrik relativt små. För 9 av de 20 leveranserna var värdet mindre än 300 kronor. Av de fem leveranserna med värde över 5 000 kronor skedde två direkt från fabrik och avsåg varuslagen radiatorer och värmepannor, m e d a n en leverans av b a d k a r kom från grossistlager och två leveranser var sortimentsleveranser innehållande huvudsakligen rör och rördelar från installatörens lager. Det h a r inte undersökts h u r använda varor distribuerats till installatörens lager. Detta lager påfylles emellertid normalt till övervägande del genom leveranser från grossistens lager. Som en approximation kan därför leveranserna från installatörens lager i tabell 73 anses motsvara distributionsväg I enligt kapitel 9. Leveranserna till bygget från grossistens lager får motsvara distributionsväg I I , och de fall där köpen skett hos grossist men leveranserna skett från fabrik motsvarar distributionsväg I V . K ö p och leverans från fabrik till sist motsvarar distributionsväg V I . M e d den reservationen att vi i väg I inräknat vissa leveranser, som de facto har skett vägarna I I I och V enligt vår modellkalkyl, så ger nedanstående tablå en sammanfattning över a n v ä n d a distributionsvägar och leveransernas storlek, som anknyter till analysen i kapitel 9.

abs.

/o

62 26

kr

%

undre kvartil

8 4

30285 25 472 20 799 7 139

44 14

Värdet i kronor för

Värde

Antal leveranser

30 25

median 45

övre kvartil 100

140 300 (1 000)

360 4500

9 Till frågan om distributionen till byggnadsplatsen skett på det ekonomiskt mest gynnsamma sättet återkommer framställningen. Hur är leveranserna sammansatta. Tabell 74 redovisar de 170 leveranserna, fördelade efter leveransernas storlek och de varuslag som levererats. Härvid h a r en första grov uppdelning gjorts i varuköp, dvs. sådana leveranser som omfattat endast ett varuslag, och sortimentsköp, där flera varuslag sammanförts till en leverans. Dessutom h a r varje leverans karakteriserats med hänsyn till de varuslag, som ingått i leveransen. Uppdelningen h a r fått bli ganska grov men bör ge en viss uppfattning om särskilt sortimentsleveransernas sammansättning. Vilka varor som ingår under varje 1

Jämför bild 30.

i83

I I !

» M a N

co « «

I

W

I

•"

CO

IN

I

co « •- «

N

M M M

M

I

•-

I

a

a

>-•

CO C(

Cl-

+M

<N

CO C*

H

M

« « m •*• «

N

:0

^

++ + 2£ 2

<g t c

> £ :

ed

1 -o

:

a .,«

g S .2 .SP

« =0 :0 u

mö

3 «

? J3 «H

^ a a

-o .a

*_ ;-< — • o >

>

>

l>

+ +-S

:

;o q

:

Q C 5 > =P

•O H

3 .a

s s

184 grupp redovisas i detalj i bilaga I O . I som anger den använda varukoden. Som framgår av tabellen var ca 60 % av leveranserna varuleveranser. Det var ovanligt att många olika varuslag sammanfördes till en sortimentsleverans. Leveranser, som omfattade minst fyra varor, utgjorde sålunda endast ca 15 % av samtliga leveranser. Det är att m ä r k a att antalet varor enligt den a n v ä n d a koden uppgick till totalt 57 st.

Tabell y$. Totala antalet leveranser fördelade efter leveransstrukturen och tidpunkten för leveransen. Ett bostadsbygge ig^i. Rör + Rördelar

39 Rör

Armatur

Värme

Sanitet

'9

14 Övrigt

rördelar + armatur m. m.

Rördelar + armatur

i85 Som synes av tabellen är leveransernas värde icke påtagligt högre för sortimentsköpen än för varuköpen. Det kan anmärkas, att fördelningen mellan varuköp och sortimentsköp i stort överensstämmer med den fördelning som senare skall redovisas för grossistföretagens leveranser från lager. Uppdelningen på varuslag visar även, a t t antalet leveranser av rördelar och a r m a t u r är mycket stort. Dessa leveranser avser även i regel småbelopp. Av de 103 leveranserna med ett värde understigande 100 kr. var 78 st. leveranser, där rördelar eller a r m a t u r ingick. Av samtliga 170 leveranser fanns rördelar eller a r m a t u r med i omkring 110. När kommer materialen till byggnadsplatsen? Det är av stort intresse att studera, vid

Leveransvecka

Sanitet -farmatur 4rör del ar + övrigt

Armatur -fövrigt

Kombination av 5 eller flera varugrupper

Därav Summa varuköp

sortimentsköp

05 06 07 08

09 10 11 12

13 H l 5 16 17 18 '9 20 21 22 23 24

25 26 27 28 29 30 3i 32 33 • 35 • 36 . 38 • 40 . 44 • 45 • 46 . 49 • 50 . 51 • 53 • 59 •

5 4 9 7 7 8 3 6 5 7 5 8 5 6 3 4 8 6 2

5 1

4 5 7 3 2

7 4 2

5 4

4 2

3 4 5 5 3 3 3 3 3 5 3 4 1 2

5 4 1 2 1

4 4 6 1 2

3 3 4 2 1

i8ö Tabell j6. Antal leveranser och leveransvärde per vecka. Ett bostadsbygge 1951. Leveransvecka

Antal leveranser 0—99

100—499

500—999

S:a

Summa värde kr 1 046 5619 2 982

05 06 07 08 09

12 200

7 812 4 395 3410 2647 1 471 1 243

n 12

7 758

14 15 16 17 18 19

9 473

150 952 65 4 175

20 21 22

6 120

442 4 480 851 9 194 97 3519 280 39 438 237 28 236 622

23 24 25 26 27 28

29 30 3i 32 33 35 36 38 40

69 10

44 45 46 49 50 5i 53

7 37 67 81 18 3 85

59 Summa

vilka tidpunkter under byggnadstiden de 170 leveranserna till byggnadsplatsen skedde. I tabell 75 har leveranser av olika "varustruktur" fördelats efter tidpunkt för leveransen. Tiden har härvid mätts genom angivande av den vecka under vilken leveransen skett, varvid veckorna numrerats i ordning fr. o. m. den dag den första leveransen skedde. Till detta bygge skedde den sista leveransen 59 veckor efter den första, dvs. leveranserna pågick under nära ett år och två månader. Efter den första leveransen till bygget dröjde det en m å n a d till nästa leverans. M e n fr. o. m. den 5:e t. o. m. den 33:e veckan kom material kontinuerligt till bygget varje vecka.

i87 Tabell yy. Antal leveranser vid olika leveransvägar och antalet "främmande"

leverantörer per

vecka. Ett bostadsbygge 1951. Antal 'främmande" leverantörer

Leveransväg Lev ran ve cl a

.

05 06 07 08

• . . .

— — — —

09 10

— 1

5 3

— — — —

13 14

— — 1

15 16

— — — — — — — — — — — —

17 18 19 20 21 22 23 24 25 26 27 28 29

3° 3i 32

33 35 36 38

...

44 45 46 49

.. .

5°1 . . .

5 53 59 Surr ima

1 2

Leverans från inKöp från stallatörens lager Lev. fr. järnhan- utanför på Lev. fr. grossists del m. m., byggn.- byggn.fabrik lokalt lager orten orten

Köp från grossist Köp och leverans fr. fabrik

— 2

—

—

— — — — —

—

— — — — —

— — — — — — — — — — — — — — — — —

— — —

— — 1

— — — •—— — — — — 1

3 2

4 1

— 2

— — —

— — — — — — —

4 5 7 3

7 4

—

5 4

—

— —

— — — — — — — — — — — — — — — —

— — — — — — — — — — — — — — —

4 4 4 3 3

4 4

5 4 9 7 7 8 3 6 5 7 5 8 5 6 3 4 8 6

— —

— — — — — — — — —

1 1

— — — — — — — — — — — — — — — —

S:a leveranser

• — •

4 5

— — — — — — — — — — 17

Gross.

— — —1

2 2

I

—

—

4 3 1 2

— 2 3 2

—1 — 2 1 1

— —

•

1 1

2 2

3 3 2

3 2

4 1

1 2 • — •

3 2

— — — —1

2 1 2

— —

—1 1

•

—

• — •

•

2 1

•

— — — — 1 1

— •

—

—

• — •

—

— — — — — — —

— 2

— —

S:a

• — •

—

•

3 Övr.

—

•

— — — •

— —

— — 1 1 1

— •

—1

—

—

Med främmande leverantörer avses alla utom det egna lagret.

1 fyra fall har en "främmande" leverantör levererat sin vara över installatörens lager, varför leveransvägen kodats med nr 5, men leverantören kodats som "främmande".

i88 Efter den 33 :e veckan blev leveranserna något mer sporadiska, men leveranser förekom alltjämt var och varannan vecka fram emot tidpunkten för arbetets avslutande. U n d e r de veckor då det egentliga byggnadsarbetet pågick, var det vanligt att det kom 5—9 leveranser under samma vecka. Det var sannolikt inte ovanligt att flera leveranser kom till bygget samma dag. I tabell j6 h a r leveranserna fördelats på leveransvecka och leveransernas v ä r d e . Av intresse är härvid, att de stora leveranserna i hög grad är koncentrerade till den första tiden av arbetet. Av de 21 leveranserna med värde överstigande 1 000 kronor har således 14 st. skett under de första 11 veckorna. Sedan förekommer ströleveranser u p p till den 28:e veckan. Efter den 28:e veckan förekommer över huvud taget inga leveranser med ett värde överstigande 500 kronor. Fr. o. m. den 29 :e veckan har m a n med andra ord haft 39 leveranser, varav 32 till ett värde under 100 kronor. Det behöver knappast anmärkas, att dessa leveranser måste bli mycket kostsamma. Fördelas varje veckas leveranser efter leveransväg, får m a n en ä n n u klarare bild av vilka distributionstekniska möjligheter som kan ha förelegat att begränsa antalet leveranser. S å d a n a uppgifter lämnas i tabell 77. Det visar sig, att leveranserna från såväl grossistens lager som från installatörens eget lager är relativt j ä m n t utspridda i tiden. Det är icke ovanligt att det skett 4.—5 leveranser från något av dessa lager under en vecka. Av leveranserna från fabrik h a r 3 skett under den period fr. o. m. 29:e veckan till byggets avslutande som kommenterades i samband med föregående tabell. Men det övervägande antalet leveranser denna tid har kommit från installatörens lager. Hur levereras varje varuslag? En detaljerad bild av h u r varje varuslag levererats till byggnadsplatsen ges i bilaga 10.2. För varje varuslag har angivits antalet leveranser och leveransernas värde för varje vecka när leverans skett. Resultatet har sammanfattats i tabell 78} V a d som frapperar är utspridningen under nästan hela byggnadstiden av leveranserna av vissa varor. Det gäller framför allt rördelar och a r m a t u r . Exempelvis har rördelar för b r u n a rör levererats i 53 poster, där den första leveransen skedde under den 5:e veckan efter sedan installationen påbörjades, och den sista strax före installationens slut den 53:e veckan. På s a m m a sätt kom rördelar för galvaniserade rör i 24 leveranser, varvid dock halva behovet tillgodosågs genom den första leveransen som skedde i g:e veckan. Andra exempel som kan n ä m n a s : badkarsarmatur och diverse småmaterial för b a d r u m m e t levererades i nio poster, totalt värda 3 135 kronor. Bortses från enstaka leveranser av smärre tillbehör h a r av huvudvaruslagen, varmvattenberedare, badkar och stokeraggregat kommit i en leverans, p u m p a r och värmepannor i två leveranser, sanitetsporslin i tre leveranser, radiatorer och kamrör i två huvudposter och fyra småposter; av de olika slagen av rör levererades tubrören i sex, de galvaniserade rören i fyra, de b r u n a rören i tre och kopparrören i fem poster; normalrör h a r kommit i en stor post under 5:e veckan och därefter i en mycket liten kompletteringsleverans under 36:e veckan. Huvudintrycket är att antalet leveranser med bättre planering skulle k u n n a nedbringas väsentligt. Uppgifterna i denna tabell ger sammanställda med tidigare 1

Endast leveranserna för varje vara är räknade netto.

i89 Tabell j8. Antal leveranser samt leveransvärde per varugrupp. Ett bostadsbygge Antal leveranser

Varugrupp

Radiatorer och kamrör Radiatorer Kamrör 02 Pannor 03 Varmvattenberedare 04 Stålrör Tuber Galv. rör Bruna rör 05—06 Stålrördelar och aducerade rördelar ., Tubkrökar och flänsar , Rördelar för galv. rör , Rördelar för bruna rör , Kopparrör och -delar , 07 Kopparrör Kopparrördelar 08 Gjutna rör och -delar Normalrör Normalrördelar Cementvaror Sanitetsgjutgods Brunnar av gjutjärn Vattenlås Sanitetsporslin 12 Tvättställ W.c.-stolar Badkar Rostfritt Tvättlåda Armatur Diskbänkar J Armatur 5 Stopp-, matar- och säkerhetsventiler Sluss- och skjutventiler Pack- och kikboxkranar Tapp- och kikkranar, vacuumskydd . Bländare, div Tvättställsarmatur Badkarsarmatur, insp.luckor m. m. . Ventiler och kopplingar iG Pumpar Isoleringsmaterial Tätningsmaterial '9 Bly och kabelgarn Övrigt tätningsmaterial Instrument Div. gjuteri- och verkstadsprodukter . . Slits- och rensluckor, durkplåt Smidesarbeten (askhinkar) Stokeraggregat Expansionskärl Svetsgas och svetsmat Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc. . . Ventilationsmaterial Luftreningsaggregat Ventilationsmaterial 01

Summa netto

6 4 3 89 12 24 53 13

5 8 25 2 23 3 17 10

7 3

6 4 52

8 12

6 2

10 2 15 i7 3' 14

7 *4 2 2 2 1

7 33

Värde totalt kr 8 272 7407 865 8486 2 600 10549 1 719 2 900 5 930 3073

igji.

Veckans nr för första resp. sista leverans 1—29 1—29 16 16—17 11

6—35 6—35

1 167 1 419 4625 3320 > 305 7 273 3 446 3827 609 1978 1 056 922 5 521 1 052

7—12 7-8 5—53 8-33 9—40 5—53 7—28 7—13 9-28 5—36 5—36 5—31 9—12 1—46 1—46 1—46 22—24 22—24

4 469 5 5° 8

23 21

5182 230 992

3 96o 7 643 500 1 346 333 335 43 297 3265 1 524 2 105 1 148 1 682 1 589 93 413 4014 178 115

3 3i8 250 153

7—49 7—49 7—28 1—46 7—30 1—33 1—33 1—10

7 7—45 7—46 1—40 9—12 7—32 5—46 5-8 8—46 5—59 5—51 6—14 5—26 20—51

8 8—14

7—53

2 1 1

2 240 1 552

10—28 10 28

i—59

igo Tabell 7g. Antal leveranser och antal främmande leverantörer per varugrupp. Ett bostadsbygge

Antal leveranser Varugrupper

Totalt

Från "främmande" leverantörer

Antal "främmande" leverantörer

6 3

01 Radiatorer och kamrör 02 Pannor 03 Varmvattenberedare 04 Stålrör 05—06 Stålrördelar o. aducerade rördelar . 07 Kopparrör och -delar 08 Gjutna rör och -delar 09 Cementvaror 11 Sanitetsgjutgods 12 Sanitetsporslin 13 Badkar 14 Rostfritt 15 Armatur 16 Pumpar 18 Isoleringsmaterial 19 Tätningsmaterial 20 Instrument 21 Div. gjuteri- och verkstadsprod 22 Div. järnhandelsvaror, järn, bult etc. 23 Ventilationsmaterial

13 89 13 25 3 17 3 52

2 2 1

15 17 7 H 33 2

Summa Netto

327 170

5 6 3 2

redovisade uppgifter ett starkt intryck av att möjligheterna till sortimentsleveranser från de anlitade lagren icke utnyttjas i önskvärd omfattning. Antalet anlitade leverantörer. Materialleveranserna har som framgick av tabell 77 skett från ett stort antal leverantörer. I tabell yg redovisas för varje varuslag antalet " f r ä m m a n d e " leverantörer och antalet leveranser från dessa. Bortsett från leveranserna från eget lager har för övriga leveranser anlitats två fabrikanter, två j ä r n handlare och fjorton grossister. I några fall h a r för leveranser av samma varuslag anlitats tre olika leverantörer. D e n n a uppdelning av leveranserna på ett stort antal grossistföretag är egenartad men karakteristisk för branschen. När det gäller en större installation är det således vanligt, att a n b u d inhämtas från flera grossistföretag. O m icke ett speciellt förmånligt totalt a n b u d erhålles från en firma, utväljes för varje varuslag den firma som för just denna vara offererar det lägsta priset. Detta system gör det alltså icke möjligt för grossisten att i större utsträckning ordna sortimentsleveranser. Sådana blir möjliga endast i den m å n installatörerna först tar resp. varor till eget lager. Det kan tyckas, att köp av samtliga varuposter hos en grossist skulle bli förmånligast för bägge parter. Sannolikt har här det sätt varpå installatören rekvirerar sitt m a terial till byggnadsplatsen och den långa byggnadstiden försvårat en mer rationell 1

Jämför not 1 s. 188.

!9! leveranspolitik. Så länge installatören rekvirerar i små poster, blir fördelarna för grossisten att göra u p p om större köp av mindre betydelse. I tabellerna So och 81 h a r antalet leveranser fördelats med hänsyn till antalet artiklar i varje leverans och leveransens storlek resp. anlitade leveransvägar. (Med en artikel avses enligt tidigare definition varje typ av en vara som prissättes och lagerföres åtskild från a n d r a varutyper.) Tabellerna bestyrker det intryck som erhållits av det tidigare refererade siffermaterialet, att antalet leveranser, sammansatta av m å n g a artiklar, varit relativt få. En tredjedel av de 170 leveranserna bestod av fem eller flera artiklar. I fem fall upptog leveranserna mer än 20 artiklar. Tabell 81 visar, att det huvudsakligen är leveranser från installatörens eget lager som omfattat fem eller flera artiklar. Av leveranserna från grossistens lager bestod mer än hälften av endast en artikel.

Tabell 80. Antal leveranser fördelade efter antal artiklar ingående i leveransen och leveransens storlek. Ett bostadsbygge igji. Antal artiklar

Antal leveranser. Leveransens storlek i kronor 100—

200—

2 1 1

3 3

0—49 50—99

27 17 8

3 4 5—9 10—19 20—49 50—

2 2

9 5

7 1

300— 400— 500— 499 999 399 2

1000— 2000— 5000—

12 1

1 1

3 4

1 1 1 1

1 1 1

1 Summa

1 S:a

14 33 18 3 170

Tabell 81. Antal leveranser fördelade efter antal artiklar och leveransvägar. Ett bostadsbygge *95*Antal leveranser Köp från grossist Köp och leverans Leverans Leverans från fabrik från fabrik från grossists lager I

10 1

24 6 3

1 1 1

44 Q.

4 5—9

Köp från järnhandel m. m. lokalt

10—19 20—49 50—-

Summa

6 Utanför byggnads- På byggnadsorten orten

14 17 9

61 27

18 15

14 33 18 3

1 i

2 S:a

8 1

1 1

Leverans från installatörens lager

1 2

2 170

192 Rörgrosshandeln; ordernas storlek och sammansättning — resultat från en stickprovsundersökning Som visats i kapitel 9 måste m a n för att k u n n a bedöma fördelar och nackdelar av att ett varusortiment distribueras över grossist bland a n n a t veta h u r konsumenterna gör sina inköp (ordernas storlek och sammansättning) och hur leveranserna till konsumenterna sker (expeditionernas storlek och sammansättning). För att få en uppfattning om expeditionsstrukturen inom rörgrosshandeln h a r en stickprovsundersökning utförts hos två företag här kallade A och B. 1 De undersökta företagens karaktär i förhållande till branschens medianföretag framgår av följande tablå.

A

B

Samtliga företag (medianvärde)

42 73" (7o) II

42 6 402 58 II

4i 5700 72 II

54 15

De undersökta företagen

1. Antal anställda 2. Omsättning 1950 i 1 000 kronor 3. Försäljningen "över lager" 1949 i % 4. Sortimentsstruktur 5. Kundstruktur: försäljningen till rörinstallatörer 1949 i % 6. Försäljningen på hemorten i % 7. Antal exp. per kund 1949

3i

Anmärkningar

kap. {4,(jämför tab. 16)

74 23 40

medeltal

De två undersökta företagen är alltså medelstora företag. A avviker i sin allmänna struktur icke från den karaktär som präglar majoriteten av företagen inom branschen. B har lägre lagerförsäljning och mindre försäljning till installatörer än medianföretaget. Representativitet. Urvalet av uppgifter. Stickproven av expeditionerna h a r erhållits på följande sätt. I företaget A, som hade sina fakturor registrerade per år och m å n a d , utvaldes en representativ m å n a d (maj) för åren 1949 och 1950. Samtliga fakturor genomgicks och för var femte expedition hämtades ett urval av uppgifter. 2 I företaget B som för varje år hade fakturorna registrerade på kunder i bokstavsordning genomgicks i stället var femte p ä r m och inom dessa var tionde order. Samplingen blev härigenom av ungefär samma storleksordning som i företag A, dvs. ungefär 1

För mer intensiva studier av här och i det följande berörda problem är omfattningen av det presenterade materialet icke helt tillfredsställande. Såväl antalet undersökta företag som antalet undersökta expeditioner inom dessa företag borde ha varit större. Som underlag för den följande allmänna diskussionen och de slutsatser som baseras på denna är dock det erhållna materialet tillräckligt. 2 Det har varit förenat med svårigheter att fastställa i vilken utsträckning en order motsvarats av en expedition. I bägge företagen skrives en order för varje beställning som kommer in. Om en kund gör flera beställningar omedelbart efter varandra, t. ex. samma dag, kan det hända att flera order hinner sammanföras till en expedition. Detta framgår inte direkt av fakturan. I samråd med företagsledningen har vid bearbetningen för kunder inom hemorten varje order satts lika med en expedition. För kunder utanför hemorten har i de fall där flera order inkommit samma dag gjorts ett undantag från denna regel så att samtliga order under en dag sammanförts till en expedition.

193 20 % av samtliga fakturor under en m å n a d och 2 a 3 % av samtliga fakturor under ett år. 1 Varje expeditions (orders) huvuduppgifter överfördes på ett s. k. nålkort. Följande fakta antecknades på kortet: vara (varuslag) antal artiklar orderns sammanlagda värde antalet enheter av varje artikel leveransorten den kundgrupp köparen tillhörde.

EXPEDITIONERNAS STORLEK Expeditionernas storlek har mätts på två sätt, dels genom sammanlagda värdet i kronor, dels genom antalet artiklar av varje vara och i vissa fall även genom antalet enheter av varje artikel. En artikel fordrar vanligen en egen rad på ordersedeln och måste lagras åtskild från a n d r a artiklar. Tabell 82 (och bild 35) redovisar expeditionerna fördelade efter storlek i kronor för företagen A och B, dels när leveransen gått till kunder på den ort där grossisten haft sitt lager, dels n ä r leveransen gått till andra platser. De mycket små expeditionerna — med ett expeditionsvärde under 100 kronor — utgjorde en stor del av samtliga expeditioner eller 57 % för företag A och 42 % för företag B. Det högre procenttalet för företag A beror framför allt på att de expeditioner som detta företag sände ut på " h e m o r t e n " i de flesta fall var mycket små och mindre än B:s. Mer ä n hälften av A:s hemortsexpeditioner hade ett värde som understeg 50 kronor. I fråga om den relativa fördelningen efter storlek av expeditionerna till kunder utanför hemorten föreligger praktiskt taget icke någon skillnad mellan företagen A och B. Även i dessa fall var emellertid expeditionerna i de flesta fall överraskande små: 40 % har ett värde mellan 100 och 499 kronor, och endast omkring 20 % hade ett värde av minst 500 kronor. Det är sannolikt, att företaget A:s försäljning på hemorten i ovanligt stor utsträckning är inriktad på kompletteringsköp från kunder, som i övrigt placerar en del av sina större order på a n d r a företag. 1 Samplingen är således liten om man tar året som jämförelseled. Den goda överensstämmelsen mellan samplingarna för företag A de båda undersökta åren antyder dock att variationerna i orderstorlek mellan dessa år i respektive totalpulationer (månader) måste vara begränsade. Det är ej troligt att variationerna mellan olika månader inom respektive år är stora. Jämföres "samplingen" med vissa uppgifter som företagen lämnat i den enkät som redovisats tidigare, erhålles följande bild. Företag Enl. stickprovet Enl. enkäten Försäljningen över lager i % A Uppgifter saknas B 86 58 Kundstruktur, försäljningen till rörinstallatörer i % A 95 83 B 76 54

194 FORETAG A

% 60 -. 50 40 30 20 -

i I

10 0 -•

i'ML

0 — 49

Exp. storlek

50 — 99

100—499

500 — 999

1000—

500 — 999

1000—

' kron°r

FÖRETAG B

% 70 -, 6050 40 3020 10 0

l

.0*350.

0—49

2aHH 50 — 99

Exp. storlek

100—49?

' kronor

Antal expeditioner i % Expeditionernas värde

Bild 35. Expeditioner inom rörgrosshandeln procentuellt fördelade efter storlek. (Två företag 1948—1950

*95 Tabell 82. Expeditionerna fördelade på storleks grupper. Två grossistföretag 1948—1950. Försäljningsområde resp. undersökt företag

Expeditionsstorlek i kronor 0—49

50—99

100—499

500—999

1 000—

Summa

Procentuell fördelning av antalet expeditioner Hemorten Företag A Företag B övriga orter Företag A Företag B Hela landet Företag A Företag B

5i 30

15 18

29 36

3 9

2 7

100 100

22 25

19 13

40 40

9 9

100 100

41 27

16 15

32 39

5 8

100 100

13 6 11

Procentuell fördelning av expeditionernas värde Hela landet Företag A Företag B

30 17

16 15

47 65

100 IOO

De medianer och kvartiler, som angives i tabell 83 ger en sammanfattande bild av expeditionsstrukturen med hänsyn till expeditionernas storlek. Den redovisade stickprovsundersökningen har sedermera kompletterats med en mer fullständig undersökning, som för företagen A och B samt ett tredje företag C omfattar samtliga fakturor under tre månader 1953. Fakturorna har härvid endast fördelats efter värde. Undersökningsresultatet redovisas i tabell 84. Tack vare det stora materialet har fakturorna i detta fall kunnat fördelas på flera storleksgrupper. Det visar sig, att expeditionsstrukturen inom de tre företagen detta år var nästan densamma som strukturen för 1948—1950 års stickprov. För företaget A var andelen med ett värde under 50 kronor 41 % åren 1948—1950 och 38 % år 1953. För B var motsvarande siffror 27 % och 31 %. För företaget C varar 1953 andelen små order 46 %. Tabell 83. Expeditionernas storlek för två grossistföretag, median och kvartiler kronor. 19 48—1950. Försäljningsområde respektive undersökt företag Hemorten Företag A Företag B övriga orter Företag A Företag B Hela landet Företag A Företag B

Expeditionsstorlek i kronor Undre kvartil

Median

ö v r e kvartil

19 29

49 118

169 411

163 171

52 24 45

78 154

245 419

ig6 Tabell 84. Antalet expeditioner i tre rörgrossistföretag efter storlek {värde) 1953.1 Företag Fakturavärde Kronor

0— 9 10— 49 50— 99 100—199 200—299 300—399 400—499 500—999 1 000—

Summa

B

A

Summa Antal %

C

Antal

%

Antal

%

Antal

%

1 488 4 388 2 180

9,8 28,7 14,3

896 2 920 1 888

7,3 23,8 15,2

2958 9 134 4486

11,4 35,i 17,3

2 380 1 060 640 532 1 204 1 388

15,6 6,9 4,2 3,5 7,9 9,1

1 816 1 012 620 512

14,7 8,3 5,0 4,2

3 826 1 394 916 562

1 184 1472

9,6 11,9

1 194 1 530

15 260

12 320

14,7 5,3 3,6 2,1

5 342 16 442 8 554 8022 3 466 2 176 1 606

9,9 30,8 15,9 15,0 6,5 4,0 3,0

4,6 5,9

3 582 4 39°

6,7 8,2

53 580

100 Det stora antalet småexpeditioner visar, att rörgrosshandeln i praktiken i stor utsträckning fungerar som en detaljhandel — m a n säljer i minut och inte i parti. Detta ter sig ganska överraskande med hänsyn till att kunderna till största delen utgöres av rörinstallatörer, som själva för lager, och att m å n g a av de varor som säljes kostar mer än 50 kronor per enhet. Beräknas emellertid det totala försäljningsvärde, som motsvarar antalet expeditioner av en viss storlek, så ter sig de små expeditionerna naturligtvis inte lika betydande för företagets verksamhet. Av tabell 82 framgår således, att expeditioner med ett värde u n d e r 100 kronor endast svarade för 7 % av A:s omsättning och 3 % av B:s, m e d a n motsvarande andelar för expeditioner m e d ett värde av minst 500 kronor var 63 % respektive 80 % . Följande tablå visar att storleken av de undersökta expeditionerna inom rörbranschen överraskande nog i stort sett överensstämmer med expeditionernas storlek i ett kolonialvaruföretag. Antal expeditioner i % Expeditionernas storlek i kronor

Rörgrossist enligt stickprov A B Kolonialvaruföretag 2 . . .

—50

50—99

100—199

200—

Summa

41 27 17

16 15 26

14 16 3i

29 42 26

100 100 100

I Svensk Grosshandel anges som ett genomsnitt för rörgrosshandeln åren 1945— 1946 antalet fakturor per kund och år till 20—29 och det genomsnittliga fakturabeloppet till 200—399 kronor. Dessa siffror kommenteras på följande sätt: 1 Undersökningen utförd på fakturorna för månaderna januari, februari, april. Siffrorna har härefter uppmultiplicerats att gälla helår. 2 Siffrorna för kolonialvaruföretag från Svensk Grosshandel, bild 11, s. 112.

197 "Inom el-, planglas- och rörbranscherna, vilka höra till gruppen byggnadsmaterial o. dyl., är det många gånger oegentligt att tala om genomsnittligt fakturabelopp på grund av de stora variationer, som förekomma. Man behöver t. ex. endast tänka på inköp å ena sidan för en stor installation och å den andra för en mindre reparation. Dock är det tydligt, att genomsnittligt fakturabelopp såväl för el- och planglasgrosshandeln som för rörgrosshandeln ligger högre än för de tidigare nämnda branscherna. Antalet fakturor per kund uppgår för el- och planglasgrosshandeln till ungefär 10 per år, medan siffrorna för rörgrosshandeln äro 20—29. Delvis beror denna skillnad som nämnts på, att inom många rörgrossistföretag ofta flera fakturor utskrivas för varje expedition. Även bortsett härifrån göra emellertid rörgrossisternas kunder tätare inköp. Flera orsaker härtill skulle kunna nämnas, men den viktigaste torde vara kundernas storlek. Rörentreprenörerna äro inte sällan av den storleksordningen, att de ha entreprenader i gång på flera håll samtidigt. Inköpen av material till dessa, särskilt kompletteringsköpen, kunna inte alltid ske centralt, utan materialet rekvireras ofta direkt från de olika entreprenaderna. De största rörgrossisterna, som äro mest välsorterade, äro särskilt anlitade för kompletteringsköp och för dessa ligger också antalet fakturor per kund flera gånger över genomsnittet för branschen. 1 " En av de väsentligaste orsakerna till de små expeditionerna är givetvis de i citatet n ä m n d a kompletteringsköpen, som företages till varje enskild byggplats. M e n även då det inte är fråga om kompletteringsköp sker som tidigare redovisats rekvisition av material till en arbetsplats ofta i små poster. Det stora antalet expeditioner med obetydligt värde betyder också att de flesta expeditionerna endast omfattar ett fåtal artiklar. Tabell 85 redovisar för företaget A antalet expeditioner fördelade efter värde och antal artiklar.

Tabell 85. Antalet expeditioner fördelade efter värde och antal artiklar. Ett grossistföretag A 1949—J950Antal artiklar

Expeditionsstorlek, kronor 0

24 . . . s . . .

50— 99 . . . . . . . . 100—299 300—499 500— Summa /o

Summa . 0 -

antal

/o

134 75 83 116 50 54

26 15 16 23

1—2

3—4

5—9

98 37 39 48 15 14

16 19 15 6 8

15 16 17 29 14 8

6 8 24 15 24 78

15 Antal artiklar i medeltal

10 10

2,5 3,9 4,1 5,3 6.4 7,3 4,5

IOO

EXPEDITIONERNAS SAMMANSÄTTNING AV VAROR OCH ARTIKLAR Stickproven h a r även omfattat en undersökning av vilken vara eller vilka varor som ingått i varje enskild expedition. I tabell 86 (bild 36) och 8j redovisas för res1 A. a. s. i n . Anmärkningen att "inom många rörgrossistföretag ofta (!) flera fakturor utskrivas för varje expedition" är egendomlig. Även om detta kan ske i något enstaka fall har, i det material som jag studerat, förhållandet snarare varit det motsatta, ibland innehåller varje faktura flera expeditioner. Påståendet att de större företagen skulle ha relativt sett fler kompletteringsköp än de mindre förefaller alltför kategoriskt med hänsyn till det redovisade materialet.

i98

Sortimentsköp <

Antal expeditioner

'1 Varuköp <

200 180 ••

Sgj Övriga exp. Exp. bestående av armatur eller rördelar

I

160 140 -120 -100 -80 -

60--

40-20--

0 — 49

I I oii _M

50—99

100—499

5Ö0 — 999

1000-

Bild 36. Expeditionsstruktur inom rörgrosshandeln

Exp. storlek i kronor

1948—1949

pektive grossistföretag frekvensen av olika slags expeditioner. Expeditionerna har härvid indelats i två huvudgrupper, " V a r u k ö p " och "Sortimentsköp". Som varuköp h a r räknats alla expeditioner som endast upptagit en huvudvara, varvid dock varubegreppet förutsatts inkludera nödvändiga tillbehör (t. ex. konsoler till tvättställ). Avgränsningen innebär således, att ett varuköp kan omfatta flera artiklar. O m m a n t. ex. på en gång köpt två tvättställ av olika storlek, så räknas detta som varuköp av två artiklar. Sortimentsköp förekommer givetvis i ett otal kombinationer, och det har varit svårt att göra en enkel och klar systematisering. I första h a n d har en uppdelning försökts på gemensamma köp av sådana varor, som i större grossistföretag vanligtvis är sammanförda till en avdelning, nämligen varor tillhörande endera av grupperna rörartiklar (grupperna A och B), värmeartiklar (grupp C) eller sanitetsartiklar (grupp D ) . "Sortimentsexpeditioner" av varor tillhörande en av dessa grupper borde k u n n a förekomma relativt ofta. Varje g r u p p motsvarar således olika moment i ett installationsarbete och de olika gruppernas varor behövs därför vid olika tidpunkter. I regel används först rörartiklar, därefter värmeartiklar och sist sanitets-

1(

J9

artiklar. Det finns en rad andra kombinationer av sortimentsköp, som i och för sig är lika sannolika och naturliga som de nämnda, övriga sortimentsköp har emellertid endast fördelats med hänsyn till antalet ingående huvudvaror och fördelats på två grupper: grupp E, då sortimentsköpet endast omfattar två varor (kombinationer ej nämnda under A—D), och grupp F, då sortimentsköpet omfattar minst tre olika sorts varor (ej kombinationer nämnda under A—D1). Expeditionerna har dessutom fördelats efter storlek mätt dels genom expeditionens värde, dels genom antalet artiklar. I tabellerna 86 och 87 har dock endast värdet angivits. Grupperingen kan givetvis diskuteras. Den som använts ger emellertid en grov bild av i vilken utsträckning expeditionerna endast omfattat varor som normalt kan levereras av en fabrik — "varuköp" — respektive varor som kommer från flera fabriker av olika typ — "sortimentsköp". Den ger även möjlighet att studera vilka varor, som de små expeditionerna består av. Tabellerna 86 och 87 visar att i bägge de undersökta företagen dominerade varuköpen i överraskande stor omfattning. Proportionerna framgår av följande tablå. Antal expec itioner i % Före tag

Varuköp Sortimentsköp Summa

Därav expeditioner under 50 kr i % av samtliga exp. i resp. grupp A B

A

B

68 32

58 4i

47 28

39 8

4i

27 Det stora antalet varuköp beror i hög grad på köp av armatur och rördelar i småposter. För A omfattade över 60 % av varuköpen ettdera av dessa varuslag. Av samtliga expeditioner med ett värde mindre än 50 kronor avsåg över hälften i bägge företagen köp av armatur eller rördelar. Tabellerna 86 och 87 visar även, att av de stora expeditionerna med ett värde överstigande 500 kronor är sortimentsköp av tre eller flera varor vanligast. Den stora frekvensen av små order skulle således kunna förklaras av att en stor grupp kunder gör betydande kompletteringsköp av särskilt armatur och rördelar i mycket små poster. Kunde dessa kompletteringsköp begränsas, skulle en avsevärd lättnad uppstå i grossistens expeditionsarbete. Samtidigt har undersökningen visat, att av allt att döma möjligheterna att köpa varor i större poster och i sortiment för att därigenom nedbringa distributionskostnaderna icke utnyttjas i den utsträckning som man skulle kunna vänta med hänsyn till att de flesta kunderna har betydande egna lager och med hänsyn till att i de flesta fall "konsumtionen" av material på arbetsplatsen omfattar ett betydligt större sortiment än vad expeditionsstrukturen antyder. 1 En fullständigare här icke redovisad fördelning på olika kombinationer av sortimentsköp har utförts.

200 Tabell 86. Antal expeditioner fördelade efter värde i kronor och de varor som expedierats åren 1948—1949> Grossistföretag A. Antal exp. med värde av . . . kronor

Expeditioner

100— 499

500— 999

13 28 15 8 17 19 100

2 3 2 2 4

—

6 14 3

2 1 3

—

3 Antal

/o

0—49

50—99

74 32 22 30 76

14 22 6 4 6 16

18 16 5 2 3 16

43 67 5 3 7 37 162

2 10 1 1 7

3 26 1 10

1 000—

I Varuköp

Summa

4 7 1

—

I I Sortimentsköp A R ö r a r t i k l a r i eller u t a n k o m b . m e d r ö r d e l a r eller B R ö r d e l a r 4- a r m a t u r . . . .

E T v å v a r o r (ej A — D ) F T r e eller flera v a r o r (ej A D)

52 6 3 36

1 3

6 Summa

10 Totalsumma

22 Tabell 87. Antal expeditioner fördelade efter värde och de varor som expedierats år 1950. Grossistföretag B. Antal exp. med värde av . . . kronor

Expeditioner Antal I Varuköp Armatur Rördelar Rörartiklar Värmeartiklar Sanitetsartiklar övrigt: Småvaror Större artiklar . . . . Diverse Summa II Sortimentsköp A Rörartiklar i eller utan komb. med rördelar eller armatur B Rördelar 4- armatur C Värmeartiklar D Sanitetsartiklar E Två varor (ej A—D) F Tre eller flera varor (ej A—D) Summa Totalsumma

/o

0—49

18 15 23

7 6 9 3 6

15 22 I

8 15

4 4 5 4 3 58

50—99

100—

500—

1 000—

10 14

5 4 16

5i

4i 100

201 Marknads argument för val av distributionsvägar Redogörelsen för hur VVS-material distribueras från fabrik till byggnadsplats har klargjort den betydelsefulla roll som grossistledet spelar för distributionen. Samtidigt h a r undersökningarna över orderstrukturen hos två grossistföretag och strukturen av leveranserna till ett bostadsbygge visat att den omfattande distributionen över lager — såväl grossistens som installatörens — icke medfört att köp och leveranser i någon större utsträckning sammanförts till större sortiment. Stickprovens resultat får naturligtvis icke utan vidare generaliseras. Vid muntliga intervjuer med grossister och installatörer har emellertid anförts att de ger en i stora drag riktig bild av order- och leveransstrukturen åren omkring 1950. I kapitel 9 analyserades möjligheterna att nedbringa distributionskostnaderna genom att i varje speciellt fall anlita den distributionsväg och den distributionsstruktur, som ger lägsta tänkbara distributionskostnader. I anknytning till den analysen kan nu frågas: Är det ur konsumentens synpunkt rationellt att fabrikanten säljer sina varor via grossist i den utsträckning som nu sker? O m det är rationellt att fabrikanten säljer sina varor över grossist, är det rationellt att varorna i den omfattning som sker levereras över grossistens lager? Är det riktigt av installatörerna att köpa varor till eget lager och därifrån leverera till sina byggnadsplatser? Det kan vara lämpligt att först söka förklara, vilka faktorer som medverkat till uppkomsten av de existerande distributionsvägarna.

FÖRSÄLJNING ÖVER GROSSIST Av redovisningen i kapitel 4 framgick, att det existerat grosshandelsföretag som handlat med VVS-artiklar ända sedan slutet av 1800-talet, då installationer av vatten, värme och sanitet började bli mer allmänna. Vid denna tid tillgodosågs behovet av material i väsentligt högre grad än för närvarande genom import. Det var naturligt, att det uppstod en importgrosshandel. M e n marknadsstrukturen h a r varit gynnsam även för uppkomsten av en sortimentsgrosshandel. Konsumenten— installatören använder ett stort antal olika varuslag, som i regel icke tillverkas av samma producent. U n d e r 1940-talet fanns således flera h u n d r a svenska industriföretag som tillverkade VVS-artiklar. Samtidigt har antalet konsumenter varit relativt stort och varje konsument en relativt liten företagsenhet. I rörgrosshandeln hade medianföretaget år 1949 n ä r a 900 kunder och antalet expeditioner (fakturor eller order) per kund var 42. 1 Variationerna kring dessa medianvärden var stora. Såväl producent- som konsumentsidan inom VVS-branschen h a r således haft 1 Kap. 4 tab. 37 och 38. Jämför Svensk Grosshandel s. 101—103. Antalet kunder 1945—1946 i rörgrosshandeln var enligt den i Svensk Grosshandel presenterade undersökningen i genomsnitt 750— 999, och omsättningen per kund mellan 5 000—9 999 kronor.

den allmänna struktur, som brukar anses vara ett starkt motiv för försäljning genom s. k. sortimentsgrosshandel. 1 För majoriteten av konsumenterna har det tett sig rationellt att göra sina inköp genom en välsorterad grosshandel. De små företagsenheterna h a r icke haft någon större administrativ organisation för sin inköpsverksamhet. De har ansett det fördelaktigt att genom en kontakt kunna få samtliga de varor de önskar. Arbetenas art har gjort det svårt att i detalj planera materialbehovet; trots att installatören i regel har lager, har h a n i viss utsträckning kunnat utnyttja grossisten som en detaljist. Även för de svenska fabrikanterna av VVS-artiklar har en distribution genom grosshandeln framstått som rationell. De många små rörinstallatörerna köper i m å n g a och små poster, och detta gäller även när köpen eller beställningarna totalt avser större partier, t. ex. material för installation i ett stort bostadskomplex eller i ett stort sjukhus. För varje enskild fabrik skulle en direktförsäljning och direktleverans till d e n n a kundkrets ha krävt m å n g a kontakter samtidigt som försäljningen och leveransen per kontakt blivit liten, ö v e r l ä m n a d e s försäljningsarbetet till en grossist förenklades distributionen för fabrikanten. Även en önskan att minska kreditriskerna h a r enligt lämnade uppgifter stimulerat fabrikanterna att sälja via grossist. Rörledningsinstallatörerna har varit små firmor med ofta instabil ekonomi. Grossisten med m å n g a och regelbundna kontakter med sina kunder har haft goda möjligheter att sköta kreditgivningen till installatörerna billigt och effektivt. För fabrikanten h a r utöver här diskuterade sortiments- och kreditargument för försäljning över grossist funnits ett argument, som skulle k u n n a rubriceras som konkurrensargumentet. Det är tydligt att för fabrikanten blir fördelarna av att sälja genom grossist och utnyttja grossistens funktion som lagerhållare delvis beroende av marknadsläget p å utbudssidan. I stort sett gäller att fabrikantens bundenhet till grossisten ökar, n ä r konkurrensen ökar. Föreligger importkonkurrens eller starkt hot för sådan, såsom exempelvis varit fallet med stålrör, kan fabrikanten minska denna genom att sälja sina produkter genom branschens grossister. Finns det flera konkurrerande svenska tillverkare, riskerar den som går vid sidan av grosshandeln att konkurrenten, som använder sig av grosshandeln, får en starkare ställning genom att han kan utnyttja den kontinuerliga kontakt, som grossisten h a r med kundkretsen. Grossistens ställning blir alltså delvis beroende av konjunkturläget. På en marknad, där många företag konkurrerar och säljer genom grossist, kan dock för en tillverkare försäljningskostnader och ersättning till grossist ibland nå en sådan höjd att det blir lönande att gå vid sidan av grossisterna och sälja direkt 1 I Svensk Grosshandel beskrives detta motiv sålunda: "Den enskilda producenten kan oftast endast erbjuda en detaljist en mycket ringa del av de varor denna efterfrågar. Detaljistens inköp per gång blir då mycket små och kostnaderna för direktkontakt mellan producenten och detaljisten höga, eftersom de i stor utsträckning är av tämligen fast natur per kund, per besök eller per expedition. Grossisten kan däremot vanligen erbjuda detaljisten alla de varor eller en mycket stor del av de varor denna efterfrågar. På samma sätt som producenten genom grossisten samtidigt kan träda i kontakt med hundratals eller ibland tusentals detaljister, kan detaljisten genom grossisten samtidigt träda i kontakt med hundratals eller ibland tusentals producenter. En order till grossisten omfattar som regel varor från många producenter och blir under i övrigt lika förhållanden därför större och billigare än en order till den enskilde producenten." Se Svensk Grosshandel s. 23.

till en grupp kunder, som ligger geografiskt förmånligt till. Exempel på sådan direktförsäljning har inom VVS-branschen funnits bland tillverkare av a r m a t u r . En monopolist eller en stark kartell har en friare ställning gentemot grossisten än en grupp sinsemellan konkurrerande fabrikanter. M e n i praktiken finns i regel ett latent konkurrenshot, som förstärks när en vara i ett sortiment distribueras vid sidan av en annars stark sortimentsgrosshandel och det samtidigt finns importmöjligheter. AB Järnförädling som ensamtillverkare av aducerade rördelar eller radiatorkonventionen med sitt starka grepp över marknaden har k u n n a t agera relativt självständigt gentemot grossisterna. Både Järnförädling och konventionen har dock valt att sälja sina produkter via grossisterna. De skiljer sig emellertid åt beträffande valet av leveransväg. Det ligger vidare i sakens natur att argumenten för försäljning över grossist minskar i tyngd j u större del av en huvudgrupps sortiment som en fabrikant tillverkar. De anförda synpunkterna förefaller tillräckliga som förklaring till att fabrikanterna inom VVS-branschen — med några få u n d a n t a g — bestämt sig för att sälja sina varor genom grossister. Valet av försäljningsväg har tidigare sannolikt icke varit svårt för fabrikanterna; deras problem har snarare varit att via priserna söka rätt avväga grossistens ersättning. Småningom har grossisten fått en stark ställning på marknaden. När under de senaste åren företagsstrukturen på efterfrågesidan delvis förändrats och ett flertal större företag uppträtt, som velat köpa i större poster direkt från fabrikanten, har den sistnämnde icke velat bryta distributionssystemet och sälja direkt till dessa stora kunder, även om detta varit ekonomiskt fördelaktigt. Risken a t t i så fall friktioner skulle uppstå med grossisterna och därmed svårigheter för avsättningen av den större del av produktionen, som normalt skulle försäljas denna väg, har bedömts för stor. Som senare skall utvecklas är det av praktiska skäl svårt att kombinera försäljning över grossist med direktförsäljning.

LEVERANSVÄGAR Bland d e faktorer som bestämmer leveransvägar och leveransernas struktur (storlek och sammansättning) kan nämnas varans natur (dess vikt, volym och förstörbarhet), efterfrågans sammansättning (företagsstrukturen på köparsidan, arbetsplatsernas läge, arbetets art) samt konjunkturläget. Härtill kommer speciella företagsekonomiska faktorer; för fabrikanter företagsstrukturen på utbudssidan (konkurrensläget) och för grossister och installatörer möjligheterna att gynnsamt påverka intäkter och kostnader genom lagring. Leveranser över grossists lager. Den indelning av varusortimentet i "lagervaror" och "direktvaror" som framträdde i tabellerna 70 och 73 kan endast delvis återföras på olikheter i varornas vikt, volym och förstörbarhet. För värmepannor och varmvattenberedare har således varans tyngd, storlek och ömtålighet gjort det naturligt med direkt distribution till kunden. Som nämnts träffas dessutom i många fall särskilda avtal om varans slutliga utförande. Efter

kriget h a r det således blivit vanligt att i betydande omfattning distribuera mindre och medelstora pannor per bil direkt från fabriken till byggnadsplatsen. För villapannor h a r grossisten haft behov att i vissa fall kunna utföra relativt snabba leveranser och därför har dessa till en del levererats över lager. Det kan synas som om för flera andra branschvaror, exempelvis rör, badkar och sanitetsporslin hänsyn till varornas storlek, vikt eller ömtålighet skulle medfört att de i största möjliga omfattning levererades direkt från fabrik till byggnadsplats. Som nämnts sker detta icke. Andra hänsyn spelar större roll. För fabrikanterna torde i dessa fall leveransvägen via grossists lager ha valts på grund av både företagsstrukturen på köparsidan och konkurrensläget på utbudssidan. Leveranser till grossistlagret har förenklat expeditionsarbetet. Genom att välja leverans över grossistlager h a r de svenska fabrikanterna velat minska risken för importkonkurrens via grossisterna. En intervjuad fabrikant har som argument för lagerleveranser anfört, att det är fördelaktigt att grossisten övertar en del lagerhållning från fabrikanterna. Grossisten fick ökat ansvar för distributionen och större intresse för försäljningen av produkterna. H a n ansåg sig även få ökade möjligheter att bedriva produktionen kontinuerligt om grossistlagren kunde användas som buffert mot svängningar i marknadsläget. Totalt sett kunde m a n då under en som tillfällig betraktad avsättningskris öka lagerhållningen. Det inses att detta argument ensamt har föga tyngd, det är dessutom endast användbart för en fabrikant, som h a r stark ställning gentemot grossisterna. Av de fabrikanter som icke behövt ta så stor hänsyn till konkurrerande företag har som nämnts radiatorkonventionen valt direktleveranser m e d a n Järnförädling valt att distribuera de aducerade rördelarna över grossistens lager. Enligt monopolutredningsbyrån har konventionen valt direktleveranser av radiatorer för att bättre kunna kontrollera sin pris- och marknadsordning. 1 Några ekonomiska skäl för att konventionen valt direktleveranser redovisas inte i monopolutredningsbyråns undersökning. M a n kan dock icke utesluta möjligheten att konventionen ansett leveranser direkt till kunderna vara den ekonomiskt fördelaktigaste distributionsvägen och att därför denna distributionsväg skulle valts, även om m a n velat föra en a n n a n prispolitik. T y ett av de starkaste skälen för distribution över grossist, nämligen behovet att kunna bevaka konkurrenternas försäljning via grossisterna, föll j u bort genom kartellen med dess kvotering. Dessutom har sannolikt icke besväret med expediering av radiatorer till enskilda kunder tett sig så betungande för radiatorfabrikanterna; produkten är relativt lätt att hantera och lagra. Att Järnförädling valt att distribuera de aducerade rördelarna över grossisternas lager är naturligt med hänsyn till det stora sortimentet av rördelar och till att expeditionerna även till stora köpare i regel är små. Att samma skäl, de många och små expeditionerna till installatörerna, varit avgörande för att leveranserna av smidda och gjutna rördelar samt a r m a t u r i över1 Kartellregistret 7—8 1951. Avsnitten "Marknadsordning" s. 181—192 samt "Konventionens inflytande på distributionen", s. 237—239.

205 vägande grad skett över grossisternas lager förefaller sannolikt. För dessa varor får grossisternas lager i stor utsträckning fungera som detaljhandel. Det bör dock observeras att den störste producenten av a r m a t u r både säljer och levererar direkt till installatörerna. Detta har stimulerat övriga fabrikanter att leverera över grossist och vilket varit väl så betydelsefullt, grossisterna att till egna lager köpa armatur från övriga fabrikanter. Konkurrensen har framtvingat leveranser från grossistlager vid sidan av storföretagets direktdistribution. Fabrikanternas val av leveransväg har påverkats av grossisternas inställning. För grossisterna har leveranser över eget lager tett sig naturliga. Härigenom har deras möjligheter att tillgodose installatörernas krav på snabba leveranser ökats. De har kunnat leverera ett sortiment av flera varor — låt vara att detta i praktiken skett i relativt begränsad omfattning. De har framför allt kunnat föra en självständigare prispolitik än om de icke haft något lager. Samtidigt har varulagren varit värdefulla avskrivningsobjekt. En förutsättning för att en grossist skall vara intresserad av lagerleveranser, är att han har möjligheter att få täckning för de hanterings-, lagrings- och transportkostnader som uppstår. Konjunkturläget påverkar därför hans intresse för lagerhållning. I perioder med varuknapphet och stigande priser, dvs. säljarens marknad, ökar intresset för lagerförsäljning. Detsamma är fallet om försäljningspriserna av a n d r a skäl ligger högt i förhållande till grossisternas kostnader. Lagerleveransernas omfattning beror därför i hög grad på maktbalansen grossisterfabrikanter och konkurrensen grossisterna sinsemellan, vilka faktorer i sin tur är beroende av marknadsstruktur och konjunkturläge. H ä r a v följer att de konkurrensbegränsande avtal som funnits inom VVS-branschen kan h a haft betydelse för den leveranspraxis som utbildats under 1930- och 1940-talen. Leverans över installatörens lager. H ä r skall diskuteras vilka faktorer som påverkar installatören när h a n väljer mellan att ta en vara till eget lager respektive direkt till byggnadsplatsen. Vissa enhetliga normer kan spåras i installatörernas handlande. Således gäller, att de varor som icke passerar grossistlager, i regel icke heller passerar installatörens lager. N ä r fabrikanten åtager sig att skicka varorna dit installatören önskar, så utnyttjar installatören detta och beställer varje byggnadsplats behov för sig. Vidare kan installatörernas inköpsvanor och val av distributionsvägar i stor utsträckning förklaras av de speciella krav på materialförsörjningen som arbetsplatsen ställer. T v å faktorer är härvid av betydelse. Den långa byggnadstiden gör det svårt att i förväg beräkna när en viss vara behövs på byggnadsplatsen. För m å n g a arbeten är ritningar och projekteringar icke så detaljerade, att det går att beräkna exakt vilken kvantitet som behövs på arbetsplatsen. Som våra undersökningar visat, är det med a n d r a ord svårt att organisera materialinköp och leveranser så att rätt kvantitet kommer till byggnadsplatsen vid rätt tidpunkt. Installatörerna har därför ansett det mest praktiskt — på orter som saknar grossistlager nödvändigt — att ha egna lager för att tillgodose arbetsplatsernas behov av snabba kompletteringsleveranser. Lagren har byggts u p p kring de varuslag, som ur dessa synpunkter varit viktigast, nämligen rördelar och a r m a t u r . Men även övriga grossistlagervaror, som rör av olika slag, sanitetsgjutgods, sanitetsporslin,

20Ö

badkar och rostfritt, har installatörerna hållit i lager. De har emellertid sällan haft möjligheter att hålla ett komplett branschlager utan har ofta fått anlita kompletteringsleveranser från grossister. Tages hänsyn till både företagsstrukturen och arbetsplatsernas behov, så verkar därför leveransvägarna I och II :s starka dominans i vårt material förklarlig. Förhållandena på arbetsplatserna och de många småföretagen med begränsade resurser att planera materialinköp och leveranser gynnar uppkomsten av dels grosshandel, dels leveranser via lager både hos grossister och hos installatörer. I kapitel 9 påpekades att lagring på byggnadsplatsen under vissa förutsättningar var samhällsekonomiskt fördelaktig. Våra undersökningar ger inga uppgifter om förekomsten av lager på byggnadsplatserna. Vid intervjuerna har dock understrukits de stora praktiska svårigheterna vid lagring på byggnadsplatsen. Kostnaderna för mottagning, registrering och icke minst stöldbevakning av material som lagras på byggnadsplatsen har anförts vara så stora att lagring icke bör ske i större omfattning än vad som är nödvändigt för att säkerställa att arbetet kan bedrivas i planerad takt.1 Det kan icke utan vidare avgöras om denna slutsats är ekonomiskt riktig. Vid en bedömning bör följande hållas i minnet. När slutsatserna drogs, fanns ingen differentierad prissättning och leveransvägarna över grossist var bundna. Det var icke ens vid stora installationsarbeten möjligt att kombinera lagring på byggnadsplatsen med köp och leveranser till detta lager direkt från fabrik. En reduktion av inköpspriserna, som kunde täcka de speciella lagerkostnaderna på byggnadsplatsen, var därför i praktiken icke möjlig att erhålla. De intervjuades slutsatser byggde av allt att döma ej heller på några noggrant genomförda kalkyler. Utvecklingen under 1950-talet har ej heller medfört ökad lagring på arbetsplatsen. I stället har installatörerna börjat att så långt det är möjligt minska de egna lagren och i ökad utsträckning ta varorna väg II, dvs. från grossistlager direkt till byggnadsplatsen. Leveransvägen över lager motiveras även för installatörerna av företagsekonomiska skäl, som icke direkt sammanfaller med frågan om vilken väg som ger de lägsta kostnaderna, utan snarare med vilken väg som ger de största intäkterna. De flesta installationsarbeten utförs på entreprenad, varvid materialkostnaderna inkluderas i kostnaden för entreprenaden. I konjunkturlägen med stigande priser blir det för installatören — liksom för grossisten — ekonomiskt fördelaktigt att kunna använda material från eget lager inköpt till tidigare gällande lägre priser. Under åren 1938— 1952 var möjligheterna till försäljningsvinster på skickliga inköp stora för installatörerna och riskerna för lagringsförluster små och kortvariga. Detta bidrog till att lagerhållningen i den mån materialtillgången tillät var relativt stor denna period. Slutligen kan anföras att installatörer med lager haft möjligheter att goda år göra avskrivningar på lagret och därigenom kunnat konsolidera sin ställning, vilket varit betydelsefullt då installationsrörelsen i övrigt icke kräver större fasta tillgångar.

1 Samtal med övering. Gabrielsson, direktör Backmark, direktör Östberg.

207 DISTRIBUTIONSVÄGARNAS BUNDENHET

F r å g a n om en VVS-vara skall säljas och levereras via en grossist har hittills behandlats som en fråga om ett avgörande främst mellan fabrikanter och grossister. Detta betraktelsesätt torde vara rimligt ur historisk synpunkt. Grosshandeln har sedan början på 1900-talet haft en självständig och stark ställning på marknaden. 1 I och med att det finns en stark grosshandel tenderar distributionsvägarna också att bli ganska hårt bundna, konsumenternas valfrihet minskar. För installatörerna h a r sålunda gällt, att de beträffande de flesta varor saknat möjlighet att välja dels mellan att köpa från grossist eller från fabrikant, dels mellan att få varan levererad direkt från fabrikant eller från grossistens lager. Några orsaker till att en sådan b u n d e n h e t i fråga om leveransvägar uppstått på marknaden har redan berörts. Distributionsvägarnas beroende av marknadsmekanismen skall här något utvecklas. Grossisterna strävar helt naturligt efter att så stor del av försäljningen som möjligt skall ske via dem. Fabrikanten ger grossisten en viss ersättning för att utföra ett försäljningsarbete, hålla kontakt med flera köpare etc. 2 För fabrikanten uppstår alltid frågan vilka krav som skall uppfyllas för att en köpare skall nomineras som grossist och få grossistersättning. Detta blir ett svårt problem om inte schematiska regler uppställs. Ofta anser både fabrikanter och grossister det lämpligt att muntligt eller skriftligt avtala om vad som skall krävas för att ett företag skall kunna bli grossist. I b l a n d har föreskrivits att fabrikanterna icke får sälja vid sidan av grossist direkt till konsument. Fabrikanterna är ofta ense med grossisterna om det fördelaktiga i en sådan försäljningsordning. De vill antingen sköta all kontakt med kunderna själva eller överlåta så många kontakter som möjligt på sina grossistföretag. Skulle de tillåta direktförsäljning till några konsumenter, så skulle det uppstå en besvärlig gränsdragning mellan konsumenter som erhöll och icke erhöll denna förmån. Resultatet blir därför i regel att fabrikanten bestämmer vilka företag som skall betraktas som grossister och förklarar sig sälja eller säljer endast genom dessa. H a r då grossisterna en stark ställning, dvs. är de sortimentsgrossister och säljer åt fler fabrikanter och samtidigt köparna är många småföretag, blir distributionsvägen hårt b u n d e n även om inte särskilda avtal förekommer. Grossisterna anser sig böra få vara med och avgöra, vilka som skall betraktas som grossister och vilka av deras kunder som skall få köpa direkt. Fabrikanten kan få avsättningssvårigheter om han nominerar nya grossister eller säljer direkt till kunder som tidigare köpt av grossist. Fabrikanten har själv inget intresse av att ta på sig större del av det försäljningsarbete h a n velat avlasta på grossisterna, om han inte får ersättning i form av högre priser. Den diskussion som förts har avsett försäljningsvägen. N ä r det gäller leveransvägen h a r fabrikanten som redan klarlagts större frihet att välja, om han i det enskilda fallet vill leverera över grossistens lager eller direkt till konsumenterna. Säljer fabri1 Se Kartellregistret, och där registrerade tecken på grossisternas enhetliga uppträdande på marknaden såväl mot fabrikanter som installatörer under åren fram till 1948. Svenska Rörkonventionen bildades redan 1908. 2 I och med att grossisten gör ett försäljningsarbete motiverar detta en särskild ersättning vid sidan av eventuella kostnadsmässigt bestämda kvantitetsrabatter.

2o8 kanten genom grossist blir grossistens inställning till leveransvägen närmast en fråga om den ersättning han kan få (respektive det inköpspris fabrikanten sätter). I det föregående h a r dock klarlagts att lagerleveranser har vissa fördelar för grossisten. Erfarenheterna inom VVS-branschen tyder även på att det är svårt att ordna ett system, som fungerar så att varorna ibland passerar grossistens lager och ibland levereras direkt till konsumenten. Som visats har även i de fall där överenskommelserna mellan fabrikanter och grossister tillåtit fri leveransväg, praxis medfört att leveranserna i regel koncentrerats till en väg, antingen huvudsakligen direktleveranser eller också huvudsakligen lagerleveranser. Härvid har de tidigare refererade argumenten för leverans via grossistlager visat sig starkast. Vid grosshandel blir alltså distributionsvägarna lätt b u n d n a . Detta gäller även om det icke föreligger några påtagliga skriftliga eller muntliga överenskommelser. Konsumenterna tvingas anlita den av fabrikanten ensam eller i kontakt med grossisten fastställda distributionsvägen. Härigenom kan uppstå svårigheter att i det enskilda fallet välja den distributionsväg, som skulle ge de lägsta distributionskostnaderna. Denna bindning av distributionsvägarna blir speciellt problematisk, när någon eller några konsumenter blir lika stora köpare hos en fabrikant som en grossist. Inom V V S branschen h a r detta problem fått ökad aktualitet under efterkrigsåren. Några installationsföretag har blivit mycket stora. 1 Bostadsbyggandet sker i ökad utsträckning inom stora enheter, varvid produktionen koncentreras både lokalt till ett område och ekonomiskt-juridiskt till ett företag. Det är naturligt om materialförsörjningen till små reparations- och ombyggnadsarbeten måste ske och sker på ett annat sätt än till stora bostadsområden med hundratals lägenheter, som projekteras och bebygges som en enhet. För att distributionen skall kunna ske till lägsta totala kostnaderna krävs frihet att för varje arbetsplats anlita den lämpligaste distributionsvägen. Stelheten i marknadsmekanismen gör att en sådan anpassning inte utan vidare har kunnat komma till stånd.

1 Jämför kap. 5.

2og

E L F T E KAPITLET

Distributionskostnader

Kostnadsanalysens omfattning I denna undersökning har det icke varit möjligt att företaga några mer omfattande kostnadsundersökningar. Det material som presenteras har karaktär av "case studies". Urvalet av uppgifter har i hög grad bestämts av möjligheterna att få kostnadsuppgifter från företag i branschen. 1 Samtidigt har eftersträvats att få ett material som kan belysa följande problem: i. Distributionskostnadernas höjd och sammansättning inom olika distributionsled: fabrikanter, grossister och installatörer. 2. Distributionskostnadernas storlek under varierande marknadsförhållanden. 3. De totala kostnaderna för distributionen av all inom VVS-branschen förbrukad material från fabrikerna via grossister och installatörer till byggnadsplatserna. För grossistledet har distributionskostnadernas storlek och fördelning på olika funktioner som köp och försäljning, lagring, transport detaljstuderats hos ett företag. Viktiga kostnadsposters variationer under olika konjunkturlägen h a r kunnat följas för ett par företag. En jämförelse har gjorts mellan den relativa storleken av olika kostnadsslag hos 9 grossistföretag åren 1950 och 1951. Till sist har räntabiliteten inom rörgrosshandeln perioden 1937—1950 studerats. För fabrikanterna är materialet knapphändigare. En större fabrikants distributionskostnader under åren 1946—-1951 b a r analyserats. Kostnaderna har kunnat fördelas på olika funktioner och kostnadsslag. För installatörerna har icke insamlats något primärmaterial rörande kostnader. I texten redovisas endast vissa uppskattningar av distributionskostnadernas relativa storlek inom detta branschled. Kostnadsuppgifterna är huvudsakligen h ä m t a d e från olika företags bokföring. U r bokföringen kan direkt erhållas uppgifter om olika slag av under en period nedlagda kostnader, exempelvis för försäljning, lagring eller transport av under perioden 1 Det finns få svenska undersökningar för industri- eller handelsföretag över kostnadernas storlek och deras variationer med olika i detta sammanhang relevanta faktorer. I Törnquists arbete Varudistributionens struktur och kostnader (1946) anmärkes: "Tyvärr sakna vi i vårt land nästan allt behövligt material för att beräkna handelns kostnader; detta gäller även om man vill begränsa sig till den fristående handeln. För att göra dylika beräkningar måste man vända sig till de amerikanska distributionsräkningarna, särskilt de två som härstamma från åren 1929 och 1935" (a. a. s. 113). Endast en obetydlig förbättring har väl inträffat sedan detta skrevs. Vissa kostnadsuppgifter har således publicerats i arbetet Svensk Grosshandel (se s. 186—202).

distribuerade varor. Svagheten med uppgifter av denna karaktär är främst att man sällan på ett tillfredsställande sätt kan ange den prestation som svarar mot de beräknade kostnaderna. Om således två undersökta grossistföretags försäljningskostnader under ett år utgör 10 respektive 15 % av omsättningen, så kan man icke avgöra om skillnaden är ett uttryck för skillnad i effektivitet, förrän man i detalj klarlagt varusortimentets sammansättning och en rad andra faktorer som ger ett mått på försäljningsarbetets omfattning. Utgår man å andra sidan från en enstaka klart avgränsad prestation, uppstår vanligen stora svårigheter att mäta kostnaderna. Bokförda samkostnader för flera prestationer måste fördelas och periodiseras, nedlagt arbete måste mätas genom tidsstudier, produktionsfaktorer måste prissättas. Det har i denna utredning icke varit möjligt att undersöka kostnaderna för individuella prestationer, exempelvis hur distributionskostnaderna för en vara varierar med expeditionens storlek. Analysen har fått begränsas till att ge exempel på genomsnittliga kostnader för olika funktioner och kostnadsslag.

Prestationsbegreppet vid distributionskostnadsanalyser Ytterligare något skall sägas om svårigheterna att vid analys av distributionskostnader ange eller mäta den prestation som svarar mot en viss kostnad. Vid produktion kan man i regel ange kostnaderna per producerad enhet. Den framställda produkten utgör ett mått på den produktiva prestationen. Om analogt härmed distributionskostnaden mätes i kronor per distribuerad enhet, blir emellertid den distributiva prestationen otillräckligt preciserad för att kostnadsangivelsen skall få någon mening. Vilka uppgifter bör då lämnas om den distributiva prestationen för att en uppgift om distributionskostnad skall anses meningsfull? Följande faktorer, som påverkar omfattningen av det distributiva arbetet, måste uppmärksammas: 1 A) Varans a) fysiska karaktär: vikt, volym, förstörbarhet b) tekniska karaktär B) Distributionsavståndet G) Konsumtionens storlek och periodicitet D) övriga marknadsfaktorer För att en uppgift om distributionskostnaden skall få någon rimlig mening, bör förhållandena i fråga om A, B, G vara kända och kunna anges på ett lättfattligt sätt. Punkt A kan klarläggas tillfredsställande genom att ange vilken eller vilka varor som distribuerats. När det är fråga om ett sortiment av olika varor, måste sortimentets sammansättning karakteriseras i detalj eller alternativt kostnaderna fördelas på de i sortimentet ingående varuslagen. Problemen blir desamma som vid

1 Jämför ovan kap. 9.

förenad produktion. Punkt B bör i regel kunna preciseras med erforderlig noggrannhet. 1 När det däremot gäller punkt C, "konsumtionens storlek och periodicitet", kan en något utförligare kommentar vara motiverad. Räknat per distribuerad enhet beror kostnaderna för samtliga distributiva funktioner — såsom visats i kapitel 9 — på storleken av den per gång distribuerade kvantiteten. Detta gäller såväl försäljning som hantering, lagring och transport. Varje uppgift om distributionskostnadernas storlek måste därför, om siffran skall säga något, på lämpligt sätt relateras till de kvantiteter som distribuerats. Hur preciseringen skall ske, beror emellertid på vilka kostnadsproblem som analysen gäller. Enklast är att ange prestationen genom den per gång distribuerade kvantiteten. Om man känner eller kan bedöma hur kostnaderna varierar med distribuerad kvantitet blir det då möjligt att vid jämförelser av distributionskostnader korrigera för eventuella skillnader i per gång distribuerad kvantitet. Många gånger är emellertid den per gång distribuerade kvantiteten icke en given faktor vid distributionsarbetet, utan dess storlek beror på hur distributionsarbetet utförs. Den per gång distribuerade kvantiteten är ett uttryck för effektiviteten i distributionsarbetet, icke ett mått på detta arbete. I regel är däremot den konsumtion som skall tillgodoses genom distributionen given till storlek och periodicitet. Uppgifter om konsumtionens storlek per tidsenhet är därför att i regel föredra framför uppgifter om den per gång distribuerade kvantiteten. Det förefaller således uppenbart att om det t. ex. på två byggnadsplatser "konsumeras" 100 kg rördelar per vecka, men distributionen i det ena fallet skett med två leveranser per vecka om 50 kg och i det andra med en leverans per vecka om 100 kg, och det visar sig att kostnaderna för hela distributionsarbetet räknat per kg är 50 % högre i det första fallet, så får skillnaden anses vara ett uttryck för skillnad i effektivitet. Någon korrigering för olikheterna i den per gång distribuerade kvantiteten är icke erforderlig. I detta och liknande fall kan registrerade skillnader i sättet att utföra distributionsarbetet således jämföras med olika tillverkningsmetoder vid industriell produktion och kan vid kostnadsjämförelser icke påstås bero på skillnader i utförd prestation.» 1 Distributionsavståndet får betydelse huvudsakligen för kostnader som sammanhänger med leveranser av produkten — när det gäller försäljningskostnader blir det av mindre vikt men dock icke beydelselöst. 2 1 Svensk Grosshandels kap. 9 s. 192—193 "Kostnader" avsnitt "kostnadspåverkande faktorer" föres en kortfattad diskussion om problemet effektivitet — prestation — kostnader i ett grossistföretag. Härvid säges bl. a.: "Medan t. ex. olika varor inom samma bransch kunna medföra olikheter i kostnader på många procent — upp till 10 % — är det knappast troligt att ens stora olikheter i effektiviteten betyda mer än ett par procent." I en not kommenteras detta sålunda: "Det bör observeras att begreppet effektivitet då setts i inskränkt bemärkelse och icke berör de rationaliseringsåtgärder, som innebär ändrade prestationer." Antagandet om effektivitetens ringa betydelse är en gissning, som saknar täckning i det framlagda materialet. Denna utrednings material ger ej heller möjlighet till några bestämda slutsatser om effektivitet och kostnader, men vissa data antyda att det kan förekomma stora olikheter i effektivitet mellan olika företag som medföra stora olikheter i kostnader — något som a priori förefaller rimligt — se t. ex. s. 62—64, 7 8 —79- Måhända har författarna i Svensk Grosshandel vid formuleringen av den citerade meningen missletts av sin egen systematik, enligt vilken företagens varierande "sysselsättningsgrad" icke anses vara en faktor som påverkar effektiviteten men väl kostnaderna (s. 192) vilket är en orimlig slutsats. Även i övrigt är framställningen så oklar att missförstånd är oundvikliga. Således kan "ett par procent" i kostnader i den citerade meningen t. o. m

212 O m m ä n jämför distributionskostnaderna för olika företag får m a n naturligtvis samtidigt u p p m ä r k s a m m a om olikheter i fråga om använd distributionsväg eller per gång distribuerad kvantitet beror på faktorer som företagen icke kan påverka eller är ett resultat av de distribuerande företagens sätt att arbeta. Punkt D. Distributionskostnadernas beroende av marknadens struktur är påtagligt. Detta gäller särskilt försäljningskostnaderna som kan variera kraftigt med graden av konkurrens p å marknaden. Marknadsförhållandena kan dock i regel icke beaktas när den distributiva prestationen skall anges. Vilken hänsyn som skall tagas till marknadsförhållanden vid mätningar och jämförelser av distributionskostnader får bedömas från fall till falh Uppgifter om distributionskostnader bör således åtföljas av uppgifter om: varuslag (varusortiment) — eventuellt vikt och värde per enhet den per gång distribuerade kvantiteten (t. ex. medeltal -f spridningstal för under en period distribuerade kvantiteter) transportavstånd distributionsväg (lager/direkt).

Grossisternas kostnader ETT GROSSISTFÖRETAGS KOSTNADER — ETT EXEMPEL För att belysa hur kostnaderna för ett grossistföretags verksamhet fördelar sig på funktioner och kostnadsslag, har författaren detaljstuderat ett företags bokföring för åren 1944, 1946 och 194g.1 Det utvalda företagets karakteristika i förhållande till medianföretaget i den undersökning som redovisades i kapitel 4 framgår av tabell 88.'2 Det redovisade företagets ekonomiska struktur är således ganska lik medianföretagets. Det är av samma storlekskategori och har samma sortimentsstruktur men har något större direktförsäljning och mindre försäljning till rörinstallatörer än medianföretaget. Kostnadskalkylerna h a r genomförts för åren 1944, 1946 och 1949. Avsikten var att få kostnadsuppgifterna relaterade till de speciella marknadslägen, som kännetecknade dessa år, högkonjunkturåret 1946 omgivet av två år med väsentligt lägre total omsättning. Emellertid visade sig det utvalda företagets omsättning dessa år icke följa den för branschen genomsnittliga. Den önskade belysningen av variationerna i ett grossistföretags kostnader under olika konjunkturlägen har därför icke erhållits. betyda ett par procent av den totala omsättningen. Då blir emellertid uttrycket "mer än" missvisande. "Ett par procent" motsvarar i så fall för de branscher, som Svensk Grosshandels undersökning omfattar, 10 å 30 procent av de totala kostnaderna — en så betydande andel att det torde vara möjligt att studera den skiftande effektivitetens inverkan på de totala kostnaderna. 1 I det ursprungliga enkätformuläret till samtliga grossistföretag fanns även vissa frågor rörande företagens kostnader. Dessa frågor måste emellertid uteslutas i det slutliga formuläret, sedan förberedande förhandlingar visat att de sannolikt icke kunde ifyllas tillfredsställande. 2 Med hänsyn till företagets önskan att förbli anonymt har redovisningen i flera fall skett genom "gruppkarakteristik";

21g

Tabell 88. Strukturkomponenter för grossistföretag ig 4g ocr '&5 0 Strukturkomponent 1949 och 1950

Samtliga företag (medianvärde)

Det undersökta företaget

41 5700 140 72

42 6 400 152 58 »II 54 15 5*

l

5. Kundstruktur, försäljningen till rörinstallatörer i % . .

II 74 26

2j3

KOSTNADSBEGREPPET Kostnadsuppgifterna är som nämnts hämtade från företagets bokföring. Periodiseringsproblemen är för ett företag av detta slag av begränsad betydelse. Lönerna utgör den dominerande kostnadsposten, och för dessa behöver m a n i detta sammanhang icke göra någon omfördelning i tiden. 3 Kostnaderna för företagsledningen varierar från företag till företag beroende på speciella omständigheter. Denna kostnadspost har därför i detta fall normerats med utgångspunkt från de faktiska förhållandena 1944 och med hänsyn till praxis för ett företag av d e n n a storleksordning. Kostnaderna h a r satts till följande belopp respektive år: 1944 = 25 000 kronor 1946 = 26 700 kronor 1949 = 30 000 kronor Kapitalkostnaderna h a r beräknats på följande sätt. I räntekostnaderna ingår faktiskt utbetald ränta på främmande kapital (exklusive leverantörskrediter) och beräknad ränta (efter 4 %) på eget kapital. Avskrivningar har räknats på inventarier och bilar och satts till 10 % av återanskaffningsvärdena. R ä n t a och avskrivning på egen fastighet ingår i posten för lokalkostnader — räntan beräknad enligt ovan och avskrivning verkställd med 2 %. Det är av betydelse för tolkningen av materialet att företaget mellan 1946 och 1949 flyttade från förhyrda, mindre moderna lokaler in i nybyggda kontors- och lagerlokaler, som hade väsentligt större "kapacitet" än de gamla. N ä r slutsatser skall dragas ur materialet, bör den i vissa fall grova metodiken hållas i minnet. KOSTNADER OCH OMSÄTTNING Tabell 8g redovisar företagets omsättning och kostnader åren 1944, 1946 och 1949. Företagets omsättning i löpande priser steg hastigt mellan 1944 och 1946. Ökningen fortsatte men i långsammare takt mellan 1946 och 1949. Tages hänsyn till 1

Jämför kap. 4 tab. 18. Medeltal. Om man skall relatera kostnaderna exempelvis till en sådan prestation som "försåld kvantitet" och göra jämförelser mellan olika år, så kan dock jämförelsen påverkas av att inköps- och lagerarbete hänför sig till produkter som försäljs först följande år osv. 2

214 Tabell 8g. Företagets omsättning och kostnader i i ooo kronor. År

Omsättning

Kostnader totalt

Kostn. i % av omsätta.

Beräknad förändring av försäljningsvol.1 Index 1944 = 100

1944 •••• 1946 . . . . 1949 ••••

1 833 3 435 5026

205 I 1,3

294 496

8,6 9.9

100 180

prisförändringarna mellan 1946 och 19492 finner m a n att ökningen i försäljningsvolymen var mindre än ökningen i försäljningsvärde. Kostnaderna steg mindre än försäljningsintäkterna 1944—1946 men mer än dessa intäkter från 1946 till 1949. De låg dock relativt sett väsentligt lägre 1949 än 1944. R ä k n a t i % av omsättningen var kostnaderna således 9,9 % 1949 mot 8,6 % 1946 och 11,2 % 1944. Dessa siffror är dock icke utan vidare jämförbara. Jämförelseledet "omsättningen" behöver således icke vara ur kostnadssynpunkt likvärdigt de olika åren. KOSTNADSSLAG Totalkostnaderna h a r i tabell go {bild 37) fördelats på kostnadsslag (en uppdelning på undergrupper finns i arbetstabeller). Tabell go. Kostnaderna fördelade på kostnadsslag. Ett grossistföretag ig44,

Löner. Administration (inkl. företagsledning) Inköp och försäljning Transport Summa övrig personalkostnad Lokalkostnader Resor, representation Reklam Kontorskostn. (tel., porto etc.) . . Räntor 3 och försäkringar Transportkostnader Div. kostnader 4 Totalt

15 22 18 0

13 27 16 3 59 6 6 3

55 8 8 5 8 7

r

100 100 100

124 176 126

19 18 4 52 4

949 178

100 IIO

37° 364

1/

5 4

4 3

ig46 och ig4g.

Absoluta kostnader Index 1944 •• I O °

Totalkostnader %

Kostnadsslag

finare

241 År 1949 utgjorde lönerna 52 % av totalkostnaderna (den lägsta siffran u n d e r perioden). Därnäst i storleksordning kom lokalkostnader samt posten räntor och 1

Omsättningen beräknad i 1950 års penningvärde. Beräknade med ledning av författarens prisindex för VVS-varor. Jämför kap. 8. 3 Avser kalkylmässig ränta på i företaget investerat kapital exkl. fastighet och bilar. 4 Inkl. kalkylerad avskrivning på maskinutrustning i lager. 2

215 Bild 37. Exempel på ett grossistföretags kostnader. 1944, 1946 och 1949 100-

tin

Transport

I

9080-

100 -

Övrigt

§

90Lager 80

|

1 I'

!i

70 Lokalkostn.

60 Inköp +

50-

.'•:

40-

Räntor Transportkostn

60 Kontorskostn.

50 -

försäljning' 40

i

20B

10-

Administration

0194>1

1 94 >

1 94 9

100 -

1949 Kostn. vid försäljning

över tager

Kostnader i procent av omsättningen för samtliga levererade varor samt för varor levererade över lager resp. direkt. 1946

46 49

försäkringar, som var för sig uppgick till 12 % av totalkostnaderna. Av övriga kostnadsposter var kontorskostnaderna 7 %, resor och representation 6 % (häri ingår nästan bara rena resekostnader). Transportkostnaderna, som för grossistföretaget främst består av utkörningar på hemorten, utgjorde endast 4 % avföretagets kostnader. Jämför m a n åren 1944, 1946 och 1949 förändringarna för de enskilda kostnadsslagen med förändringarna i totalkostnaderna, finner m a n att mellan 1946 och 1949 har lokalkostnader samt resor och reklam stigit mer än genomsnittet för samtliga kostnader. Mellan 1944 och 1946 steg däremot löner (inköp och försäljning) och transportkostnader mer än a n d r a kostnadsslag. Lokalkostnadernas ökning 1949 beror på flyttningen till ny egen fastighet. KOSTNADERNA FÖRDELADE PÅ FUNKTIONER I tabell 91 har gjorts ett försök att fördela kostnaderna för verksamheten på dels fyra, dels tre funktioner. T första fallet h a r skilts mellan inköp och försäljning, lager, transport samt administration, m e d a n i andra fallet administrationen icke har be-

2l6 traktats som en självständig funktion utan h a r fördelats på de tre övriga funktionerna. Den nyckel som använts vid fördelningen redovisas i bilaga. 1 År 1949 svarade det direkta inköps- och försäljningsarbetet för ca 40 % av totalkostnaderna, m e d a n motsvarande andel var för lagret 30 %, administrationen 22 % och transporterna 8 %. Administrationskostnadernas andel har successivt nedgått sedan 1944. Tabell gi. Kostnaderna procentuellt fördelade på olika funktioner ig44, ig 46 och ig 4g samt 1 g4g fördelade på löner och övrigt. Kostnader 194g procentuellt fördelade på löner och övriga kostnader

Kostnader, totalt , i %

Funktioner

Lager Totalt

1949 Löner

övrigt

Summa

35 37 26

25 44 23 8

22 40 30 IOO

49 55 4i 53 49

100 IOO IOO IOO

5i 45 59 47 5i

63 29 8

57 35 8

IOO

100 IOO

2 100

63 35 Totalt

8 IOO

Som redan nämnts behöver försäljningsvolymen, m ä t t genom omsättningen i oförändrade priser, i och för sig icke ge en ur kostnadssynpunkt riktig bild av företagets prestationer vid skilda tidpunkter. Vid given försäljningsvolym kan varusortimentet, den del av försäljningen som skett över lager, orderstrukturen och kundstrukturen ha förändrats. D å kostnaderna är känsliga för variationer i dessa faktorer, kan de i det föregående refererade variationerna mellan de tre åren för de olika kostnadsslagen och funktionerna helt eller delvis bero på sådana förändringar i fråga om de utförda prestationerna. Betydelsen av variationer i försäljningen över lager kan direkt uppskattas för åren 1946 och 1949. 2 Följande tabell g2 anger för respektive år de beräknade kostnaderna för "lagerleveranser" respektive "direktleveranser" samt värdet av lagerleveranserna i procent av den totala omsättningen. Tabellen visar, att räknat på det schematiska sätt som här gjorts, lagerleveranserna var ungefär dubbelt så kostsamma för grossistföretaget som direktleveranserna. Det ligger nära till hands att erinra om att grossistens försäljningspriser för de varor där både direktleveranser och lagerleveranser förekom icke var differentierade med 1 Se bilaga 11. Personalen har utan större svårighet kunnat fördelas på de fyra funktionerna. Av övriga kostnader kan vissa direkt föras på lager respektive transport. Restposten, som omfattar mindre än 20 % av de totala kostnaderna, har efter kontakt med företagsledningen fördelats med ledning av schematiska procenttal. 2 Exakta uppgifter över lagerförsäljningens andel 1944 saknas.

217 Tabell g2. Kostnader jbr lagerleveranser respektive direktleveranser i procent av omsättningen.

Direkt

över lager

Samtliga

Lagerleveranser i % av totala omsättningen

5,3 5,6

10,6 12,9

8,6 9>9

61 58

Kostnader

År

1946 1949

% av omsättningen för leveranser

Samtliga kostnader i % av omsättningen "Vägda tal" 8,4 9,9

hänsyn till den väg som varan faktiskt distribuerades.1 I de flesta fall var icke heller inköpspriset differentierat efter leveransväg. Kostnaderna i relation till omsättningen har mellan 1946 och 1949 ökat både vid direkt försäljning och vid försäljning över lager. Om lagerleveransernas procentuella andel 1946 hade varit densamma som 1949, skulle procenttalet för totalkostnaderna under i övrigt oförändrade förutsättningar ha varit 8,4 i stället för 8,6.

Omsättning, bruttointäkt, kostnader och rörelseresultat — några synpunkter pä grossistföretagens ekonomi under åren 1937—1951 B R U T T O I N T Ä K T , KOSTNADER O C H B R U T T O Ö V E R S K O T T

Bild 38 visar schematiskt de faktorer som direkt inverkar på det ekonomiska resultatet av en grosshandelsrörelse. Grossisten strävar efter dels att få stor bruttointäkt genom att köpa in varorna så billigt som möjligt och sälja dem till ett så förmånligt pris som möjligt, dels att få ett stort bruttoöverskott genom att hålla omkostnaderna så låga som möjligt. Vinster skelter

ftruflooverskort

i

*

Försäljningspris (omsättning)

Omkostnader

Omsättning Kostnader för > inköpto

> (BruHolnWkl» så!da p r o d u k t e r )

produkle

Bild 38. Olika faktorer som bestämmer ett grosshandelsföretags ekonomiska ställning.

Av naturliga skäl har inom grosshandeln och inom handeln över huvud taget, förmågan att skapa stor bruttointäkt — att vara en "skicklig affärsman" —-varit av 1

Detta gällde dessa år generellt och icke bara det undersökta företaget.

2l8 särskild betydelse för en framgångsrik verksamhet. N ä r bruttointäkten vid försäljning av en vara rör sig om 15 % av omsättningen och motsvarande bruttoöverskott kanske om 5 %, kan en prisökning på 5 % öka bruttoöverskottet till det dubbla och betyda lika mycket som en sänkning av kostnaderna med 50 %. H ä r m e d är naturligtvis inte sagt, att företagare inom grosshandeln skulle sakna intresse för kostnadssidan. M e n kostnadssidan h a r inte samma betydelse för företagets ekonomi som den har i ett industriföretag. Minst lika viktigt är att det ofta råder en positiv korrelation mellan nedlagda kostnader och rörelseresultat. Detta gäller särskilt kostnader för försäljning och för inköp. De förra kan inriktas icke bara på att öka omsättningen utan även p å att få ut " h ö g a " priser, de senare kan inriktas på att göra "billiga" varuinköp. I n o m vissa gränser och i vissa konjunkturlägen kan därför ökade försäljnings- och inköpskostnader öka bruttointäkten och förbättra resultatet. 1 Även för andra kostnader kan råda en sådan positiv korrelation med resultatet. Så exempelvis kan lagerhållning öka möjligheterna att ta ut ett högre försäljningspris; under perioder med tendenser till prisstegringar uppstår därför spekulativ lagerhållning. Den sektor av grosshandelsverksamheten, d ä r det kan bedrivas en rationalisering och effektivisering av arbetet som direkt påverkar rörelseresultatet, är alltså relativt begränsad. J u mindre utrymme som finns för handelsföretagen att påverka bruttointäkten via marknadsprisbildningen j u större betydelse får dock de för rationalisering påverkbara kostnaderna. U r samhällsekonomisk synpunkt är det av största vikt att kostnaderna inom grosshandeln blir de lägsta tänkbara. U r konsumenternas synpunkt är det därjämte önskvärt att bruttoöverskottet i grosshandeln icke blir större än vad som erfordras för att företagen skall få "skälig vinst". Några exempel på storleken av bruttointäkter, kostnader och bruttoöverskott inom rörgrosshandeln åren 1937—1951 skall redovisas. Såsom framgått av redovisningen av priser och grossistmarginaler (bruttointäkter) i kapitel 8 har ersättningen till grossisterna för ett stort antal varuslag varit relativt hårt bunden av bruttoprisbindningar eller riktprisangivelser. Härtill kommer att marginalerna under en stor del av perioden kontrollerats av priskontrollnämnden. Först skall därför ges några allmänna synpunkter på sambandet mellan bruttointäkter, kostnader och bruttoöverskott, när grossisten har en procentuell marginal som är bunden eller trögrörlig och förändringar inträffar i priser och kostnader. Är den procentuella marginalen b u n d e n och det sker en prisstegring, så växer grossistens intäkter proportionellt mot prisstegringen. Grossistens kostnader består — som nyss visats — huvudsakligen av löner. Orsakas prisstegringen av andra faktorer än en allmän höjning av lönenivån, blir prisstegringen fördelaktig för grossisten. Detta gäller således vid knapphetsprisstegring eller prisstegring till följd av höjda råvarupriser. Förhållandet är omvänt o m försäljningspriset sjunker på grund av 1 Resonemanget gäller naturligtvis icke bara handelsföretag men har en särskild relevans för dessa på grund av inköps- och försäljningskostnadernas stora betydelse.

21Q

stort utbud. Grossisten blir ytterst känslig för sådana prissänkningar, då hans intäkter snabbt sjunker. Är försäljningsvolymen oförändrad kan kostnaderna förutsättas kvarstå i stort sett oförändrade; personalbehovet minskas inte och lönekostnaderna kan därför minskas endast genom lönesänkningar. Vid prissänkningar kan alltså en grossist snabbt komma i svårigheter, om han icke får bibehålla sin marginal oförändrad i kronor räknat (får högre procentuell marginal) eller kan genomföra en snabb rationalisering av verksamheten. Detta förklarar även varför sänkningar av konsumentpriser tenderar att bli procentuellt lägre än sänkningar av motsvarande fabrikspriser. Tabell gj.

Teoretiskt beräknad genomsnittlig bruttointäkt för ett grossistföretag åren ig42, i g 46 och 1 g50. — Ett räkneexempel.

1. Bruttointäkt 1 i % av omsättning 2. Omsättning 2 (index 1942 = 100) a) i löpande penningvärde b) i oförändrat penningvärde = försäljn.-volym 3. Index för bruttointäkt i kronor vid ovan angivet procenttal för resp. år och beräknat på a) omsättning i löpande penningvärde b) omsättning i oförändrat penningvärde

14,0

12,8

12,7

100 100

153 138

220 182

100 100

140 126

199 164

I tabell gj redovisas en teoretisk beräkning av de genomsnittliga intäkterna för ett rörgrosshandelsföretag åren 1942, 1946 och 1950 under följande förutsättningar: Företaget har sålt ett sortiment varor, där varje varuslags andel av den totala försäljningsvolymen varit den som angivits i kapitel 4, tabell 34. På de olika varorna har grossisterna erhållit de officiellt fastställda " r a b a t t e r n a " . Försäljningsvärdet respektive år har antagits motsvara det genomsnittliga försäljningsvärdet för de undersökta grossistföretagen. Under dessa förutsättningar erhålles den genomsnittliga bruttointäkten räknat i % av omsättningen, som återges i tabell 93. Bruttointäkten i % av omsättningen sjunker från 14,0 år 1942 till 12,8 år 1946 och 12,7 år 1950. Omsättningen mer än fördubblas u n d e r samma tid, m e d a n stegringen av försäljningsvolymen uppgår till drygt 80 %. Enligt lönestatistiken steg lönerna för affärsanställda med 22 % mellan 1942 och 1946 och med ca 16 % mellan 1946 och 1950. 3 O m löneökningen inom rörgrosshandeln varit av samma storleksordning skulle vid oförändrat personalbehov löneökningarna endast tagit en del av de ökade inkomsterna. M e n förutsattes att personalbehovet ökat i takt med ökningen av försäljningsvolymen och tas samtidigt 1

Beräknad med ledning av uppgifter i kap. 8 samt bilaga 8. Beräknat på det faktiska genomsnittliga försäljningsvärdet för 21 företag. Jämför kap. 4. 8 Lönestatistisk Årsbok 1947, tab. 53, s. 141, Egentlig kontorspersonal inom industrien. Sociala Meddelanden 4: 1951, s. 294, tabell 5, Kontorspersonal inom handeln. Anförda siffror beräknade som ett genomsnitt mellan personal bestående av 2/3 män och 1/3 kvinnor. 2

hänsyn till lönenivåns stegring, blir jämförelsen mellan utvecklingen av intäkter och löner icke lika gynnsam. Vi får i så fall följande siffror för lönekostnaderna: 1942 = 100, 1946 = 168, 1950 = 260. Lönekostnaderna skulle alltså i detta fall ha stigit mer än bruttointäkterna. Det lönar sig föga att på denna punkt driva den formella analysen längre, bl. a. därför att såväl bruttointäkter som kostnader i verkligheten torde ha icke oväsentligt avvikit från de här teoretiskt beräknade. Tabell g4 redovisar några uppgifter över omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott för två företag. Uppgifterna för företaget C är hämtade från den officiella redovisningen och för företaget A baserade på en specialbearbetning. I fall C h a r materialet således icke k u n n a t kontrolleras och bruttointäkten har icke k u n n a t korrigeras för eventuella variationer i värderingen av varulagret. I företaget A h a r i bruttoöverskottet inräknats alla företagna avskrivningar. Däremot h a r inga korrigeringar gjorts för eventuella variationer i företagsledarens ersättning. Tillsammans ger dock sifferserierna en intressant bild av variationerna i rörelseresultatet under den studerade perioden. I företaget C har omsättningen åren 1937—1947 i stort sett förändrats som genomsnittet för branschen. Återhämtningen 1942—1944 gick dock långsammare än genomsnittligt. Det råder en påtagligt stark parallellitet i utvecklingen av de fyra registrerade ekonomiska faktorerna. (Jämför kurvorna å bild jg.) För bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott går de årliga förändringarna hela perioden i s a m m a riktning utom mellan 1941 och 1942 då bruttoöverskottet minskar men intäkter och kostnader ökar. Omsättningen avviker från utvecklingen av övriga faktorer mellan 1943 och 1944 samt mellan 1946 och 1947 då omsättningen i faktiska siffror ökar medan övriga faktorer minskar. H ä r n ä m n d a avvikelser låter sig förklara av sannolika variationer i den redovisade bruttointäkten i förhållande till den reella samt genom en hänvisning till utvecklingen av försäljningsvolymen. Bilden visar också att i överensstämmelse med den nyss framförda tesen sjunker kostnaderna vid en minskning av omsättningen mindre än omsättning och intäkter (1939— 1940); vad som förorsakar den relativt starka stegringen av omkostnaderna mellan 1945 och 1946 är oklart, möjligen kan lönekontot ha påverkats av den starka omsättningen och det gynnsamma resultatet. Den redovisade bruttointäkten h a r varierat mellan lägst 10,6 % år 1947 och högst 17,5 % år 1940. Bruttoöverskottet har varierat mellan lägst 3,6 % år 1947 och högst 6,8 % år 1941. För företag A redovisas endast omsättning och bruttoöverskott 1939—1949- U t vecklingen av företagets omsättning avviker något från C:s. Samvariationen mellan omsättning och bruttoöverskott är mer påtaglig än för företag C. Som framgår av bild 40 h a r kurvorna endast olika riktning från år 1948 till 1949; m e d a n omsättningen fortsatt att stiga nominellt och reellt, sjunker överskottet kraftigt. Det samm a n h ä n g e r framför allt med att under 1949 var det varuöverflöd och i den hårdn a n d e konkurrensen mellan grossisterna måste företaget nöja sig med mindre bruttointäkt — priserna till konsumenterna pressades. Den starka samvariationen mellan

221 (U

X

x>

«

S 2 ^

5 - O M :c3 C

• •

• o t o c o c o co c o c o N o i o i o • o • * i n t o r^ o o i c i n co co

•

CO t o IO O l i O M O - * c o i n t o • o co t ^ t o i f l i o m r ^ t o co co

• •

• O O O CO lO * COCO rj< CO (N • o a m c o r^ o co i n co - ^ c o

• •

• O C O O » « * 0 0 > ' + I J i • o m r ~ - o c < c o c o c N O c o c o _, M M M H ( | t ( e ( C (

g-g s oSl »ft <ho 3

V u :0 En

>

ttn.

N

över

•

25 O . „ :cd

ill

M -^ j _ ,

o o £2 - * 3 "

« >

X XI C M

*-»

i c

S'S 0 _

v

x

fl 2 ^

5 T ) H C

<&

Oms föra: riser

:K!

CO •<*• O TJ«CO O t o r ^ c o CT>CO r^-r^-ocomi^r^.r-.r^'-''-'

• •

• •

O) * f - i n O C7> O CM rJ«CO t o <x c o « r ^ . T j < o c o « C O I N o

•

•

c o t o t o t o co o c o c o t o CN c o m m * -&•<£> •*• m co •*• r h co

•

•

to co « cr> «

•

•

n o o nci a N O » n o c o o o. - * - o NH i c o -oH ch -( c-Wo —i o. - ,

• •

• •

O>N r^co

o oico c o » t - n o i co o r^co o m c i t o - t o

• •

• •

- m o i n t ^ cr> coto enco to COCO 0 < 0 O l O I C O » * > - c o «„ „ « jy „

• •

• •

o ft

ö 3 Jrf

??

w

c

g

Kjj

9 9

a o

> M2 u>

i—i

C

*H

g

O K

o

bo (3

*1

iO

jj

M ^ t x

en r » Tt>co to o

M coto

r» r^-co co r-»

o

4J U

to

o 9

53 *a 2 PQ > ^ iO

d o -O

S 0

X

u C T3

H.

«

«

M

(N (N

bo C

i—i

S5

g

- c

«—

O

o rt

X

i c°

CM

S'c 0

fi U " •

t;

co • * o c o t o m o i c i o o * r>-t^o-*r^-o-c»coCT>o

• •

• •

o 0

a

M

i-.n

c ww

r ^ c o O) O ~ N co * i n t o t ^ c o CT> C CO CO CO * * * * * * * * * * cno)o^cr>c^chcr>cr>cT>cT>cy>c7>o">

222 Index

1937 38

omsättning —

bruttointäkt omkostn.

1939 40

4S

19 50

omsättning bruttoöverskott omsättning I 1939 års priser

+ * + • bruttoöverskott

Bild 39. Ett grossistföretags omsättning, bruttointäkt, omkostnader och bruttoöverskott 1937—1947

Bild 40. Ett grossistföretags omsättningvärde och volym samt bruttoöverskott 1939—1949

försäljningsvolym och bruttoöverskott är slående; en beräkning av korrelationskoefficienten ger r = 0,87 ± 0,07, ett, med reservation för att serierna b a r a omfattar elva värden, intressant resultat. OMSÄTTNING SAMT VISSA REDOVISADE KOSTNADER ÅREN 1950 OCH 1951 För nio grossistföretag har företagens officiella redovisning för 1950 och 1951 detaljanalyserats. Genom den utvidgade redovisningsskyldigheten 1 finnes för dessa år uppgifter om "intäkten av rörelsen" (omsättningssumman) samt utbetalda löner 1 Svensk författningssamling nr 89/1950. Lag angående ändrad lydelse av 103 § mom. 1 lagen den 14 september 1944 (nr 705) om aktiebolag.

223 Bild 41. Löner, räntor m. m. i % av omsättningen inom o grossistföretag ig jo—ig^i Årets vinst Skatter Avs. till Pens, fond Avskrivningar Räntor Löner

och ersättningar under räkenskapsåret. Tillsammans med övriga uppgifter, som bolagen enligt lagen skall redovisa, utgör dessa uppgifter en värdefull komplettering till det material som tidigare redovisats. Bland de undersökta nio företagen återfinnes två av branschens största företag (omsättning 54 respektive 30 milj. år 1950), fyra mindre och medelstora grossister utanför Stockholm (omsättning 4 å 10 milj. år 1950), ett företag som tjänar som inköpscentral för ett antal större installatörer i olika delar av landet 1 (omsättning 10 milj. 1950) samt två företag som äges av Kooperativa Förbundet (omsättning 6 å 7 milj. 1950). Resultatet av undersökningen redovisas i tabell 95 och bild 41. 1 Då detta företag icke på samma sätt som övriga företag bedriver försäljningsarbete i form av ackvisition torde företagets siffror icke vara direkt jämförbara med övriga företags. Det har dock icke särskilt utmärkts i tabellerna.

224 Tabell g$. Löner, räntor m. m. i procent av omsättningen inom o grossistföretag

igjo—igji.

Vissa kostnader i % av omsättningen

År

1950 I95 1

Företag nr

Omsättn. 1 000 kronor

1 2

54 157 5 374 6 026 3 924 7481 30 000 9693 6 402 73" 96651 5637 7 417 4849 9o63 41 800 10 561 7688 8 454

3 4 5 6 7 8 9 1 2

3 4 5 6 7 8 9

Löner

Räntor

6,2

0,2 0 0

6,8 6,8 4,7 4,7 5,7 3,5 4,4 4,6 5,9 6,7 6,6 4,6 5,4 5,5 3,5 4,6 4,6

Avsättn. Avskriv- till pens.- Skatter ningar fond

o,7 0,1

— — — — —

0,3

i,5 0,8

0,6

o,7

0,2 0,1 1,0

i,5

o,7

0,1 1,0 0,1

— — —

0,4 0,4 0,5

Årets vinst

0,8

1,0

8,9 6,9

o,3 o,5

o,5 o,3

6,6

0,1 2,2 0

0,1

6,2

2,5

12,8

o,3 o,5 o,5

0,2

3,7 6,9

0,6 0,6

6,2 9,2

8,9 7,4 6,9 6,9

0,9 0,8

0,9 0,9

0,1

0,6 0,8 0,7

0,3 0,4

0,4

0,3 0,5

— — —

o,5

1,8

— — —

0 0,2

1,0 O, I 2,0 0 0,2

0,6

0,7

0,2 0

1,4 0,6

0,3 0,2

S:a

0,1

9,i

10,7

3,5 6,7 6,7

I tabellen har för varje företag och år angivits omsättningen i 1 000 kronor, samt följande kostnadsposter — r ä k n a d e i procent av omsättningen: löner räntor (netto) avskrivningar (redovisade) avsättningar till pensionsfond skatter nettovinst för räkenskapsåret. De anförda relationstalen kan icke användas för direkta jämförelser mellan företagens kostnader såsom mått på företagens effektivitet. Av tabellen framgår att lönerna — om m a n bortser från företag n r 7 — varierat mellan 4,4 och 6,8 % av omsättningen 1950 och mellan 4,6 och 6,7 % år 1951. Lönepostens storlek är bland a n n a t starkt beroende av vilka produkter företagen säljer och h u r stor andel av företagens försäljning som sker över lager. Särskilt ersättningen till företagsledningen kan variera icke oväsentligt mellan olika företag. Företaget nr 7, som redovisar de lägsta relativa lönekostnaderna, har sannolikt dessa år haft en väsentligt lägre andel lagerförsäljning än övriga företag. 1 Lönekostnaderna har relativt sett icke förändrats mer avsevärt mellan 1950 och 1951. I företag nr 5 har dock andelen höjts med 0,7 % av omsättningen eller ca 15 % i förhållande till I95°ö v r i g a redovisade kostnader, inklusive årets vinst, är obetydliga i förhållande till lönerna. De redovisade avskrivningarna har endast i två fall utgjort mer än 1 Enligt kap. 4 var lagerförsäljningen 1950 för de undersökta företagen ca 60 % av den totala omsättningen. Företag nr 7, har muntligen angivit sin lagerandel till ca 50 % år 1950.

225 1,0 % av omsättningen. Företag nr 6 har således genom avsättning till pensionsfond såväl 1950 som 1951 disponerat belopp som tillsammans med redovisade avskrivningar utgjort 2,2 resp. 1,2 % av omsättningen. Endast företagen nr 1 och 6 redovisar å r 1950 större vinster och därigenom även betydande skattebelopp. Företagen 2 och 7 redovisar över huvud taget ingen vinst och företaget nr 5 endast obetydlig vinst. För företaget 7 kan detta återföras p å speciella ägareförhållanden. Även för företag nr 5 torde ägareförhållandena ha haft betydelse för den låga vinst företaget redovisade. Företag nr 2 h a r karaktär av familjeföretag, där den ej redovisade vinsten motsvaras av en relativt hög lönepost. Bland de kostnader som ej redovisas i det officiella materialet märks alla "driftskostnader" utöver löner, såsom lokalkostnader, kontorskostnader, transporter, resor osv. Dessutom redovisas inte de extra avskrivningar eller nedskrivningar å maskiner, byggnader, anläggningar och varulager, som kan h a företagits. Storleken av de ovan n ä m n d a i detta material ej redovisade driftskostnaderna har för ett grossistföretag redovisats å sidan 214. Enligt den där redovisade undersökningen var dessa kostnader för det undersökta företaget år 1949 n ä r a 80 % av lönekostnaderna och motsvarade 3,7 % av företagets omsättning. Antag att de kostnader som ej redovisats i boksluten —• exklusive dolda avskrivningar — utgjorde 75 % av respektive företags redovisade lönekostnader. 1 Dessa kostnader skulle då uttryckta i procent av företagens omsättning respektive år variera mellan 2,6 och 2,7 % för företag nr 7 och mellan 3,3 och 5,1 % för övriga företag. En mycket grov bild av storleksordningen av företagens bruttointäkt minus dolda avskrivningar kan erhållas genom att summera i tabell 95 redovisade kostnader och till d e m lägga ej redovisade omkostnader. Grupperas företagen efter redovisade kostnader erhålles: Tabell 96. Redovisade kostnader {inkl. skatt och vinst) i procent av omsättningen för nio grossistföretag 1950 och 1951.

Företag nr 7 2, 4, 5, 3, 9 i,3

1950 Redovisade "kostnader" (inkl. skatt och vinst) 3,7 6,2—6,9 8,9—9,! 12,8

Företag nr 7 3, 4, 5, 8, 9 1,2

6 I95I Redovisade "kostnader" (inkl. skatt och vinst) 3,5 6,7—7,4 8,9—9,2 10,7

O m ej redovisade omkostnader utgör 3 a 5 % av omsättningen, skulle den erforderliga bruttointäkten ha varierat 1950 från 7 a 9 % för företag nr 7 till 16 a 18 % för företag nr 6. 1951 förskjutes siffrorna utom för nr 7 med en eller a n n a n 1 Även om de diskuterade driftskostnaderna i stort sett kan antagas variera med personalbehovet kan en uppskattning av den typ som här gjorts naturligtvis bara ge en viss uppfattning om storleksordningen av diskuterade kostnader.

226 procent. De företag som redovisat de höga bruttointäkterna, är större företag som redovisat stora vinster. Det förefaller sannolikt att några företag i dessa tabeller kunnat redovisa relativt låg bruttointäkt, därför att de ej tagit fram sina vinster utan använt dessa för dolda av- eller nedskrivningar. I dessa siffror ingår alltså icke de dolda avskrivningar som kan h a förekommit dessa år. 1 Siffrorna antyder emellertid att bruttointäkten för m å n g a företag legat över de drygt 12 % som enligt den formella kalkylen i tabell 93 skulle erhållits vid utnyttjande av de officiella marginalerna. Vid bedömningen av h ä r framlagt material bör, utöver den naturliga hänsynen till materialets ofullständighet och i övrigt speciella karaktär, även beaktas att det kan förekomma betydande skillnader mellan grossistföretagen i fråga om storleken av " b r u t t o i n t ä k t e n " beräknad i procent av företagens omsättning. Det ena företaget kan ha lyckats sälja till högre och köpa till lägre priser än det andra och härigenom fått en större " m a r g i n a l " . Härtill kommer att skillnader i företagens prestationer måste motsvaras av skillnader i kostnader. DET EKONOMISKA RESULTATET I N O M RÖRGROSSHANDELN ÅREN 1937—1950

För att få en uppfattning om h u r rörelseresultatet för rörgrossisterna förändrats under de skiftande konjunkturer som rått under perioden 1937—1950, har författaren gjort en bearbetning av de balansräkningar, som av aktiebolagen insänts till patentoch registreringsverket. Som tidigare visats karakteriseras denna period för grosshandelns del av en stigande omsättning mellan 1937—1939, därefter en kraftig vågdal u n d e r de första krigsåren 1940—1943 och från och med 1944 en snabb återhämtning, som åren 1946 och 1947 för försäljningen u p p till och över förkrigsnivån. E n kraftig försäljningsminskning 1948 och 1949 följs av en relativt stabiliserad omsättningsvolym 1949 och 1950 på en något högre nivå än under förkrigsåren. U r företagens synpunkt var givetvis krigskonjunkturen speciell i flera avseenden, framför allt genom importbegränsningen och den omfattande priskontrollen under krigsåren och de första efterkrigsåren. Som nämnts ingår i undersökningen endast de grossistföretag som drivs i aktiebolagsform. D å emellertid endast två grossistföretag drivit sin verksamhet i egenskap av handelsföretag eller enskild firma, spelar denna begränsning mindre roll. Syftet med undersökningen har i första hand varit att få en bild av h u r det ekonomiska resultatet varierat under den studerade perioden. Det är därför av betydelse att balansräkningarna icke ger tillräckliga informationer om rörelsens resultat. Bristerna är av flera slag. Bland a n n a t kan i regel förändringar i dolda reserver i varulager icke utläsas. Över huvud taget påverkas resultatet av balansvärderingsprinciper som icke framgår av de officiella handlingarna. 2 Företagsledningen söker 1 Hänsyn har ej heller kunnat tas till att i vissa fall för icke självständiga företag avräkningar kunnat ske, som påverkat här redovisade siffror. 2 Av viss betydelse är att reglerna för den officiella redovisningen förändrats under den studerade perioden.

227 Bild 42. Räntabiliteten inom rörgrosshandeln igjy—ig jo Fem s t ö r r e f ö r e t a g

Samtliga f ö r e l a g

4 4 «

50 År

'"

4 0

«

«

«

«

«7

"8

«»

50 A r

Företog med högsta resp. lägslo räntabiliteten. Meöianföretagct. Varje punkt anger ett företag.

Sex mindre familjeföretag

Fem mindre fristående företag

41 M-

50 År

50 År

i regel utjämna rörelseresultaten olika år och redovisade variationer i avkastningen blir därför i regel mindre än de varit i verkligheten. Variationerna i rörelseresultatet har studerats genom en enligt traditionella metoder genomförd beräkning av räntabiliteten, dvs. av avkastningen på det egna kapitalet.1 Ett första mått på avkastningen ger den i vinst- och förlusträkningen redovisade vinsten för året. Av olika skäl måste emellertid denna vinst justeras. Avskrivningarna 1 Ur samhällsekonomisk synpunkt vore det givetvis önskvärt att beräkna avkastningen på hela det i företaget investerade kapitalet. Detta är dock av praktiska skäl i regel icke möjligt. Tidigare undersökningar har nöjt sig med att kalkylera avkastningen på det egna kapitalet. Se t. ex. Socialiseringsnämnden: Svenska Aktiebolags balansräkningar 1911—25, Stockholm 1928. S. Carlsson: Några jämförelser mellan aktiebolagens räntabilitet inom kontrollerade och icke kontrollerade industrier. SOS 1940: 35 bilaga 1 s. 339. R. Elinder: Studier i den svenska skoindustrins struktur, Stockholm 1948, s. 146.

228 v

•o c

•"fNN

Ctf

C O C O W O O O O I O ' + ' M O O O

>

M O P I M N H O I N C I O H I

bÖ :ct h-1

l) T3

be ej

u

i°

c>-

<U

tlH

t**

5 C O N C O " T U T » CO N " CO CTltO Is» CO CO MCO "O CTlOO iO -"f CO '•+'10 CO CO o ^ • t C O e - M H C O ^ + M <N

bo <U

C V

=0

X

bo

s c o

> ca

cd C :c«

v bo

G

c

M

coco •* N

m o o i o o o o> o co N C O ~ eo c* r » N C O r ^ o i T j « c o o • * - * • *

s

<N

"ös

rt

u T3 o

o» r ~ - t ^ c o « c o O co m e o r ^ - o r^c< i~» <y> • * r ^ c o co t ^ o i i n cr> « co c o m

s v

•n c :c3

>

rt

* N N

M O C O M N N N C I N O H

C O C O C M i O O O O ' - ' O O O O O O

bo

:rt

1 1

1 1

H-)

U

-o il

:C3

^9 bo

/O let

CO f ~ CO i i co" oTco" m ^<^«eo«

+ ( O ^ W ! > » • - « « CJCO, *"» CO d>co t o •<? cö - ^ C D ^ C C T c o 0 " M » H M ^ I O O H CM

bo — :0 o IH

13 n! C

bp

>

cj

:ccj

P^

B 3

c 2 CJ

coco i n o i m o t m - ^ N rJ<t^«CO l O M O C D W

U I N O • * « COCO CO CO Tf

s

C/i

13 "<C

-d o

et N C O • * ex co CM T £ CV N C O ^ M C D N rC oS coco" r^ r ^ c o " 0 " co 1 ^ d i i n cö • *

s

—, bo tö rt

J=

«

«

co i o m c o c o c o

o c i o

0 N

o

tNCMCtCtCMCtCtCMOCCtCOCOCOCO

u

°<

r~-co CT) 0 « ex co • * m c o r ^ c o CD 0 cococO'<J"*'*'*,*l*'!fTi'Tj>T}<ir) CDCT)CD01CDCT)0~l01CDCnCT)CT)01CT)

229 M

CO

eo

LO

CO

•*COm CO -<J "^ CM o m LO O" O" M » cT

0"

09 « ef ••£ d 0 •* cT ef

eo cq "^ to o^ >-^ L O 0" 0" 0" of 0" 0" O "

0"

H

CO

r^cq •*to « to <o" --"co ef r^ <o

<N cq q^ -"Jtq^ •*

CT) CD" CO o S t d CT) CO

"£ COtO_ T £ CT) LO

CO

0 iO

0^ • * w

toco

M

CT) 06" d r^ 10 10 C O

0"

CT) O (N m iO t ^ CT) 0 10 •- "S d

«

11 H

CO

CM

00 « 0 ef co

CM

«

c q •< c o i q .

•»

CT) >-• •- CT)CO

(N

cP cT

fee

«,

CO CO <N" CO w CT) -<-"co f « •- « CO IN

0 « ef cd r^ cT

«

« o N i n 01 i n CO CO t o c o t o " "" w

0^

tq CM cq cotq_ •* r^oo coto co co rC eo w «

LO

<© tO

¥

cocq O o^ r~ cq

oT t-^ «" co CO CT) •* •41 co —a IN

iO

CT)

l o c o co r^co CM 01 01

0_

co 0"

i ^ •*> r^. to a q c o c o 10 0" 0" H W « N M

"t CT) "T cf> d ef co t ^ CT)c o «" 10 i o t o

CO

LO LO C)

- ^ M CO »

CT) c o d oTCT)e* ef

CO CO CT) CT)U0

10 e* l O t q ^ t q iO COtO iO CT) cT CO « 0) CO CO

q> cq -£to co •* CT) cqCT)qj e^ "^ cq q CT) to" -<Pto" d w <N to" to" co coto" d cT

3 d

CO

"

•*OTCTjto^tsqcq ef i-T in ef "f i-T

Cl"

CO

tq^CT)q^to^ eoto^ 00

CO

<N

0" 0" • + «

0 CT)00 "

IO COCO CO O^

C5 • * • * • * r~

0"

in

~ 1

0" H

I ii 1

coco «

^ ^

CO

ef

CT) 0 ef cf 00 r^

qjto^oqto o^ e f c d r^ t o ef

"t OcT^

c o " ^ c q t o i n r ; co 0" Tp c o c f rp -<" cT

M CO

1 T

c

5fl

0 - 10 q » m 3" CT) to" co 0" co •>£ co"

coco

CO ^

N

co ioto" cT cT

"t c<"

E 1

e o w i o t o w t-^ 00 O c o c f r^ r f i-T CO 01

1O

r^» •* 0 q; 0

r^- eo ^ c q co

O

CO

to to q

IN q

c^

i

CO

CT) of co 10 ef 0 CT)0" cTocTco cTco" O " co" dto" cf 10 cf 0" cT ef

1 CT) « •*<q, w co iq co r> 0 cotq^ CO tC co -T to" co" 10 CT) 0 ^ m t ^ » CO (N CH M (J M M M Tf «

(N

CO

CO

if

Om 10 c o • * ej^ r~ 10 >-" c o r^ cT i-" CM 1«-.

1 -t £ c »C

<N O"

ft* CO

c

CO CO

CO CO «

«

>•

CO

CO

CT) d i d •<? eo c£ IM

10 C O CM CM w

to « cqCT)o^ CT) • * c q >- q ^ t q _ c q co" cT d *~ to T? eo to" -*to"co •* tH

<N

(N

1-1 > -

4 Th CM CO -<

«

(M

t o O CM t o

»

» to

>

co"

i

K

CO

coco coco r j

CO

CO

CT) co •»? r~^ co r^ CT) «

"1 M H

M

CT) tq ^to^ 0^

r^ coto" cf> to co" CM C O

w

q_ 10

cT d r^ t o c d t d CM >-i

0^

h

CT)

•«

"bo S :0

fe

: : : : :3 9 <«OQWfe V

H-1 1—(

3 0

V

>-

23° bör normaliseras. Vidare synes det h ä r lämpligt att låta avsättningar till pensionsstiftelser ingå i vinsten, trots att de till en del h a r karaktär av kostnader. I familjebolag h a r en del av den till företagsledningen utgående ersättningen ofta karaktär av vinstutdelning. Det hade därför för sådana bolag varit önskvärt, att m a n kunde korrigera den redovisade vinsten genom att öka den med skillnaden mellan faktisk ersättning och en normaliserad ersättning. En sådan korrigering förutsätter emellertid en kännedom om företagsledningens sammansättning, som i flera fall saknas och därför icke har kunnat företagas. I företag som icke är självständiga utan beroende av a n d r a företag kan vinstens storlek dessutom ha påverkats genom avräkningar av olika slag mellan företagen. D e företag av denna typ, som ingår i denna undersökning, redovisar i regel låg vinst eller ingen vinst alls. Balansräkningarna för totalt 32 rörgrossistföretag har analyserats. För 21 företag som existerat i aktiebolagsform sedan 1937 avser analysen hela perioden 1937—1950. Resultaten av den utförda räntabilitetsundersökningen redovisas i tabellerna gy och 98 samt bild 42. Sifferserierna visar de mycket stora variationer i räntabiliteten som förekommit under perioden. U n d e r förkrigsåren 1937—1939 låg den på angivet sätt beräknade räntabiliteten genomgående mycket högt. Det sista " h e l a " fredsåret 1938 var den i genomsnitt för 21 undersökta företag 19,7 %. U n d e r krigsåren 1940— 1943 var den mycket lägre eller i genomsnitt 7 a 9 %. Därefter kom en ny mer gynnsam period åren 1944—1947- Den stora försäljningsvolymen 1946 och 1947 skapar en utpräglad topp i avkastningen, och räntabiliteten når 1946 samma nivå som 1938. U n d e r periodens tre sista år 1948, 1949 och 1950 var den genomsnittliga räntabiliteten ånyo låg och till och med lägre än u n d e r krigsåren eller 4 a 6 %. Det anförda återspeglar i grova drag utvecklingen för samtliga undersökta företag. För de enskilda företagen avviker emellertid räntabiliteten avsevärt från de angivna procenttalen, även om variationerna mellan olika år är likartad. Detta framträder tydligt i bild 42, där varje enskilt företags räntabilitet inprickats. I tabell 98 och bild 42 särredovisas utvecklingen för tre grupper av företag: Grupp I fem större fristående företag G r u p p I I fem mindre fristående företag G r u p p I I I sex mindre "familjeföretag". Av de 21 genomgående företagen i tabell 97 återstår fem, som här icke medtagits. Dessa är företag där leverantörer eller konsumenter har så starka intressen, att företagens vinstresultat kan ha blivit påverkat därav. Den redovisade räntabiliteten för dessa fem företag var i allmänhet låg, men utvecklingen var oenhetlig. För företagen i g r u p p I och I I visar bild 42 och tabell 98 att den genomsnittliga räntabiliteten ligger högre än för samtliga 21 företag enligt tabell 97. För de större företagen är medianräntabiliteten åren 1938 och 1939 ca 25 %, och den n å r ungefär samma nivå 1945. Utvecklingen 1945 till 1947 är en smula oenhetlig. I g r u p p I sjunker medianvärdet från 1945 till 1947. Medeltalet är emellertid högst 1946. I g r u p p I I är räntabiliteten högst 1946 och avsevärt lägre 1947 än 1945. D e t förefaller sannolikt att den kraftiga minskningen av byggnadstillståndsgivningen u n d e r 1947

231 och det försämrade konjunkturläget vid årsskiftet 1947/48 lett till en försiktig resultatredovisning i 1947 års bokslut. Samtidigt får m a n hålla i minnet att 1946 års gynnsamma resultat delvis sammanhänger med att detta år var "skattefritt". F r å n och med 1948 med dess kraftiga minskning av byggnadsvolymen har räntabiliteten varit relativt låg. Det kan anmärkas, att flertalet företag i grupp I under efterkrigsåren gjort betydande investeringar i lagerbyggnader och därför haft goda avskrivningsobjekt. För de mindre företagen i grupp I I ligger räntabiliteten på en något lägre nivå än företagen i grupp I. O m denna skillnad beror på materialets ofullkomlighet eller är reell kan icke avgöras. G r u p p I I I , slutligen, de mindre familjeföretagen, redovisar i stort sett en lägre räntabilitet än grupp I och I I . Detta sammanhänger såsom nämnts troligen med att en större del av vinsten här k u n n a t tagas ut i form av löner till företagsledningen. Vinstens storlek i förhållande till omsättningen. För de företag vilkas räntabilitet redovisas i tabell 98 har den beräknade vinsten även relaterats till omsättningen resp. år. Resultatet framgår av tabell gg. De tre sifferserierna som är medeltal för fem företag i varje g r u p p varierar i stort sett som siffrorna i tabell 98. För de större företagen utgjorde år 1938 vinsten 3,9 % av omsättningen och sjönk därefter till 1,2 % år 1943. U n d e r senare delen av 1940-talet låg den något högre. För de mindre fristående företagen har vinstandelen varierat något mer. Den var 5,3 % år 1938 men har i slutet av 1940-talet knappt uppgått till 1 %. Avslutningsvis bör starkt varnas för bestämda slutsatser om lönsamheten inom rörgrosshandeln från jämförelser mellan de redovisade procenttalen för räntabiliteten och p å motsvarande sätt beräknade tal för industriföretag. Handelsföretag är i allmänhet i jämförelse med industriföretag föga kapitalkrävande i förhållande till verksamhetens omfattning. När verksamheten ett år ger stort överskott kan räntabiliteten m ä t t såsom här har skett bli mycket hög. I synnerhet blir detta förhållandet Tabell gg. Vinst i procent av omsättningen (årets vinst -f- avsättning till pensionsfonden i vinst- och förlusträkning). Medeltal för grupper av grossistföretag åren ig%8—igso.1 År 1938 1939 1940 I94I 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 I950

Större företag

Mindre fristående företag

Mindre familjeföretag

I

II

III

3,9 2,6

5,3 3,9 4,o

2,5

i,5

o,3 o,3

2,1

i>9 1,7 1,2

1,2 1,2

3,o 1,6

o,5

1,1

0,2 0

i,9 2,5

2,0

0,3 0,9

I fråga om grupperingen jämför tabell 98.

0,2

0,4 0,9 1,8

i,7 2,7 2,9 2,4 1,6 2,1

1,0 0,2

0,4

232 för företag med agenturverksamhet. M a n får då hålla i minnet att avkastningen under goda år måste ses i relation till "förlustrisken" under mindre goda år. I förhållande till det använda kapitalet kan förlustriskerna vara lika betydande som vinstmöjligheterna. Den undersökta 13-årsperioden har dock, kanske främst till följd av prisutvecklingen, förluster varit sällsynta i d e n n a bransch. Dolda reserver. Ett företag kan skaffa sig s. k. dolda reserver genom att under goda år göra avskrivningar som är större än vad som motiveras av värdeminskningen å företagets tillgångar. Härigenom får företaget möjligheter att överflytta vinster från ett år till ett annat. De dolda reserverna kan avse dels anläggningstillgångar i form av byggnader, maskiner och inventarier, dels varulager. En viss uppfattning om storleken av de dolda reserverna i anläggningstillgångar kan m a n få genom att jämföra det bokförda värdet med brandförsäkringsvärdet. En undersökning av 16 grossistföretag, vilkas kapital utgör 76,5 % av det totala kapitalet i företag, som ingår i undersökningen, visar, att anläggningstillgångarna den 31 december 1950 var bokförda till 12 624 000 kronor och brandförsäkrade för 23 181 000 kronor. Skillnaden uppgick således till 10 557 000 kronor. Genom särskilda undersökningar har även en viss uppfattning erhållits om storleksordningen av den i varulagren dolda reserven. Det genomsnittliga lagret 1949 beräknat som medeltalet av in- och utgående bokfört värde i de undersökta företagen uppgick 1949 till 11,5 milj. Motsvarande lager räknat i anskaffningsvärde uppgick till 31,1 milj. Det fanns således en dold reserv i varulagren på n ä r m a r e 20 milj. kronor, dvs. för dessa företag utgjorde det bokförda värdet ca 36 % av anskaffningsvärdet. U p p e n b a r t är, att företagen i lagren har betydande reserver, vilka, då de upplösas, kan medföra vinsttillskott, som i hög grad påverkar utseendet av den beräknade räntabilitetskurvan. De avvikelser från den normala utvecklingen av årsvinsterna som vissa företag visat under enstaka år, kan bero på en upplösning av dolda reserver.

Sammanfattande synpunkter Tillsammantagna ger i detta avsnitt redovisade uppgifter trots sin ofullständighet och fragmentariska karaktär en ganska god bild av rörgrossistföretagens ekonomiska utveckling under 1940-talet. Räntabilitet och avkastning har varit god. Bruttointäkten har sannolikt u n d e r större delen av perioden 1938—1950 legat omkring 15 %; den har varit högre under förkrigsåren och briståren omkring fredsslutet än under periodens sista år. Genom varubristen åren 1943—1947 undveks priskonkurrens, men priskontrollens press på priser och marginaler begränsade samtidigt möjligheterna till större förtjänster. U n d e r åren 1948—1950 hårdnade konkurrensen inom grossistledet bl. a. till följd av visst varuöverskott. Grossistens bruttointäkt, överskott och redovisade vinster låg dessa år lägre än tidigare år. Expeditionernas storlek och grossistföretagets kostnader Stickprovsundersökningarna i kapitel 10 visade, att inom rörgrosshandeln de små

233 orderna och expeditionerna dominerade i antal. Särskilt på "grossistorterna" v a r antalet mycket små expeditioner anmärkningsvärt stort. Resultatet är överraskande av två skäl: dels efterfrågar konsumenterna i regel flera varor samtidigt, s. k. "förenad efterfrågan", dels har den största kundgruppen — installationsfirmorna — betydande lager till vilka de borde köpa i större poster. K a n den rådande expeditionsstrukturen betraktas som rationell ur företagsekonomisk och ur samhällsekonomisk synpunkt? O m problemet till en början ses enbart ur grosshandelns företagsekonomiska synpunkter skulle utan tvekan en övergång till större expeditioner medföra betydande besparingar. I detta sammanhang h a r inte utförts någon detaljerad analys av h u r kostnaderna varierar med expeditionens storlek. 1 Låt oss emellertid i anknytning till den teoretiska analysen i kapitel g och de siffror över kostnaderna i ett företag som nyss presenterats göra vissa antaganden. Genom ett räkneexempel blir det då möjligt att visa hur en förskjutning av expeditionernas storlek och antal skulle kunna påverka kostnaderna. Tabell ioo redovisar ett sådant exempel. De i tabellen angivna kostnaderna per expedition är endast hypotetiska värden. De bygger emellertid delvis på faktiskt material. Totalkostnaden utgör så som den beräknats i fall I, g,6 % av ordervärdet, dvs. det är i stort sett s a m m a relativa kostnad, som redovisats för ett grossistföretag år ig4g (sidan 214). Genomsnittskostnaden per order blir kr. 22: 82. (Ett grossistföretag med relativt sett låga kostnader har uppgivit att dess kostnader per faktura år ig53 uppgick till ca 22 kronor.) N ä r m a n skall bedöma hur kostnaderna förändras med expeditionens storlek m ä t t genom dess

Tabell 100. Kostnader inom ett grossistföretag för expeditioner av olika storlek. Ett fingerat exempel. Exp. storlek kr 25 75 300 750 1 500 Summa

Kostnad per exp. i % av exp. värde

i kronor

Fall I Antal exp.

Kostnad för samtliga exp. 5!2: 50 240: — 960: — 270: — 300: — 2 282:50

20 10

12:50 15: — 30: —

6 4

45= — 60: —

41 16 32 6 5

—

—

IOO

50 Fall II Antal exp.

Kostnad för samtliga exp.

5 18 32 7 5 67

62: 50 270: — 960: — 315: — 300: — 1 907: 50

1 Få svenska undersökningar av detta slag finns publicerade. I Svensk Grosshandel anges ett exempel från "ett antal företag inom kolonialvarubranschen". För order (expeditioner) om 25 kronor utgör de fördelbara kostnaderna 30 % av orderbeloppet, men denna andel minskade till 10 % för order med ett värde av 100 kronor och till 5 % för order med ett värde av 250 kronor (a. a. s. 190—191). Antages att en order på 25 kronor motsvarar en enhet av en vara och en order på 250 kronor tio enheter, skulle således den fördelbara distributionskostnaden per enhet bli 7: 50 respektive 1: 25 kronor. I det anförda fallet skulle tydligen en övergång till större order medföra avsevärda besparingar i grossistledet. Jämför även "Orderpremiering inom svensk kolonialvarugrosshandel", S. Lundberg Affärsekonomi 1952 nr 10, s. 548 ff. Lundberg refererar till en undersökning 1946 och 1947 av B. Lindström och U. af Trolle, av allt att döma den som refererats i Svensk Grosshandel.

234 värde, är det av betydelse att expeditionernas sammansättning på varuslag icke är densamma för expeditioner av olika storlek. Det framgick av redogörelsen i kapitel i o att de små expeditionerna till mycket stor del bestod av armatur- och rördelar, varor som i förhållande till sitt värde är dyra per enhet i lagring och särskilt i hantering. Med hänsyn till bl. a. här n ä m n d a faktorer är den i tabell ioo använda kostnadsfördelningen av allt att döma icke särskilt oförmånlig för de små expeditionerna. I tabell ioo h a r vidare sedan införts den fördelning av expeditionerna på storleksgrupper som i tabell 82 kapitel 10 redovisats för företaget A (fall I ) . Härefter h a r antagits att m a n genom stark prisdifferentiering eller andra åtgärder nedbringar antalet småexpeditioner till en obetydlighet och att expeditionerna, vid oförändrad försäljningsvolym, fördelar sig som i fall I I . Detta betyder att antalet expeditioner nedgår från 100 till 67 och att distributionskostnaderna förändras på följande sätt:

Omsättning

Fall I Fall II Diff.: I—II

Kostnader i kronor

Kostnader i % av omsättning

Index för kostn. Fall I = 100

23825 23825

2 282: 50 I 907: 50

9,57 8,00

—

375= —

i>57

16 %

Grossistens kostnader som i fall I utgör 9,57 % av försäljningsvärdet sjunker i fall I I till 8,00 % eller m e d ca 16 %. Det m å återigen understrykas att detta bara var ett fingerat räkneexempel, som icke kan användas för att draga några slutsatser om vilka faktiska kostnadssänkningar som skulle kunna nås genom en ä n d r a d orderstruktur. V a d beträffar effekten av en ä n d r a d orderstruktur på kostnaderna inom andra distributionsled m å här endast nämnas, att kostnadsminskningar vid en ökad storlek av expeditionerna från grossist till konsument (installatör) uppstår även för konsumenten i fråga om inköps- och hanteringskostnader (jämför kapitel 9). En kostnadsökning hos honom kan uppstå, om h a n genom att beställa större expeditioner tvingas att i större utsträckning än tidigare ta varor över eget lager eller att öka sin lagerhållning (lagerutrymme och lagringstid) antingen i fast lager eller på byggnadsplats. De intervjuer som utförts med rörinstallatörer (kapitel 10) har gjort det sannolikt, att vid den relativt begränsade förändring i expeditionernas storlek, som här antagits, ökade kostnader i sistnämnda avseende icke behöver inträffa och i alla händelser icke behöver bli av sådan storleksordning, att de uppväger vinsten genom minskningen av kostnaderna för inköp, hantering och transport.

Fabrikantens distributionskostnader — ett exempel F r å n ett företag, som tillverkar och försäljer ett stort antal av branschens produkter, har uppgifter erhållits om företagets distributionskostnader under åren 1946—-1951.

235 Kostnadsuppgifterna är h ä m t a d e från företagets bokföring. 1 De h a r redovisats fördelade på följande funktioner och kostnadsslag. Funktion

Kostnadsslag

Försäljning

Löner Övriga kostnader Löner Emballage ö v r i g a kostnader —

Lager och expedition

Transporter (frakter)

Försäljningskostnaderna har avgränsats på följande sätt: Företaget har en särskild försäljningsavdelning. Kostnaderna för all personal på denna avdelning — försäljningschef, fasta och resande försäljare, kontorspersonal — har redovisats som försäljningskostnader (löner). D e n n a avdelning sköter även fakturering och viss försäljningsstatistik. Utöver lönekostnaderna ingår bland försäljningskostnaderna, kostnaderna för lokal, reklam och trycksaker, sedvanliga kontorskostnader och representationskostnader. Däremot har icke några kostnader för företagsledning eller central förvaltning i övrigt — t. ex. bokföring — redovisats som försäljningskostnader. Till funktionen "lager och expedition" h a r förts kostnaderna för den personal som sysslar med emballering, lagrings- och expeditionsarbete, kostnaderna för a n v ä n d a mekaniska hjälpmedel, samt lokalkostnader. Däremot ingår räntekostnader för varulagret icke i denna post för åren 1946—1950, men däremot med ett relativt sett mindre belopp för 1951.2 Under " t r a n s p o r t e r " redovisas såväl kostnaderna för uttransporter med företagets egna transportmedel, som erlagda transportavgifter för lejda transporter. I detta fall h a r icke skiljts mellan lönekostnader och övriga kostnader. FÖRSÄLJNINGSKOSTNADER Det undersökta företaget h a r under perioden sålt ett brett sortiment branschvaror. Sortimentet har växlat från år till år och även omfattat produkter tillverkade av andra företag. Försäljningen har nästan hundraprocentigt skett till grossist. Såsom brukligt är inom branschen har försäljningsarbetet även omfattat direkt bearbetning av de slutliga köparna — installatörerna. Försäljningskostnaderna h a r för den undersökta perioden 1946—1951 studerats för hela verksamheten, dvs. u t a n försök till fördelning på de enskilda varuslag eller artiklar, som försålts respektive år. Jämförelser mellan de olika åren försvåras av att sortimentet varit olika stort respektive år. U n d e r åren 1948 till 1951 är emellertid den enda förändringen att försäljningen av ett varuslag upphörde 1950. 1 Avgränsningen mellan här redovisade distributionskostnader och företagets produktionskostnader synes i bokföringen ha skett på ett sätt som i stort sett ansluter till den formella boskillnad mellan dessa begrepp som uppdrogs i kap. 9. 2 Bristen på uppgifter för åren 1946—1950 har betydelse huvudsakligen för 1948 då ganska betydande lager fanns.

236 Tabell 101. Försäljningskostnader jämförda med värdet och volymen av sålda produkter för ett produktionsföretag inom VVS-branschen åren 194.6—1951- Index, 1948—100 samt kostnader i procent av fakturerad försäljning. 1946

38 38 4b 35 38 43 58 38

100 100 100 100 100 100 100 100 100

1. Fakturerat värde 2. Försäljningskostnader Därav: a. löner b. övrigt 3. Beräknad försäljningsvolym 4. Beräknat försäljningsarbete Därav: a. löner b. övrigt 5. Försäljningsarbete per volymsenhet (rad 4/rad 3)

6. Försäljningskostnader i % av fakturerat värde . Därav: a. löner b. övrigt

4,i i,6 2,5

7i

55 78 63 74 58 81 116

4,6 I,I

3,5

4,i i,3 2,8

98 149 114 165

126 159 127 173

146 180 161 189 127 152 141 159 126

146 114 162 153

156 127 168

6,2 i,5

5,2 i,3

5,i

4,7

3,9

3,7

125 Anmärkning: I raderna 3 och 4 har indextalen i raderna 1 och 2 (beräknade på faktiska värden) omräknats att gälla under förutsättning av oförändrat penningvärde resp. oförändrad lönenivå. Vid omräkningen har följande indexserier använts:

Priser å företagets produkter 1 Lönenivå 2 övriga utgifter3

99 79 93

100 100 100

100 100 102

"5

100 103

94 96

"9

Av tabell 101 framgår hur försäljningskostnaderna varierat under den studerade perioden. Som jämförelseled redovisas förändringarna i fakturerat värde för försålda produkter under samma tid. Företagets försäljning h a r icke strikt varierat i takt med omfattningen av den totala byggnadsverksamheten eller med den totala materialkonsumtionen i branschen såsom dessa faktorers utveckling beskrivits i kapitel 7. Genom att omräkna indextalen i raderna 1—2 med hänsyn till prisförändringarna på företagets produkter, av penningvärdets förändringar motiverade förändringar i löner och övriga kostnader, har erhållits siffror, som bör ge en uppfattning om hur de faktiska prestationerna förändrats — försåld varuvolym, nedlagt försäljningsarbete. Resultaten kan avläsas i raderna 3, 4 och 5 i tabellen. Siffrorna visar hur försäljningsarbetet och därmed försäljningskostnaderna ökat i det nya marknadsläge som inträdde för branschen från och med 1948 på grund av investeringsbegränsningen och den successivt ökande konkurrensen från utländska producenter, ö k n i n g e n av försäljningskostnaderna 1947 förklaras av a t t företaget mötte statsmakternas detta år deklarerade beslut att minska den reglerade 1

Vägt genomsnitt av priserna för olika varuslag resp. år. Förändringar i lönerna på grund av förändringar i penningvärdet (indextillägg). 3 Förändringar i penningvärdet mätt genom levnadskostnadsindex (1935 års serie — utan direkta skatter och sociala förmåner). Soc. Meddelanden 1954: 5 s. 314. 2

237 byggnads- och anläggningsverksamheten med en ökad aktivitet i företagets försäljningsarbete. Försäljningskostnadernas andel av det fakturerade värdet av försålda produkter har varierat mellan 4,1 % åren 1946 samt 1948 och 6,2 % år 1949. Lönekostnaderna har förändrats mindre och långsammare än övriga försäljningskostnader. Deras andel av totala försäljningskostnaderna har varit mellan 38 % (1946) och 24 % (I949)Undersökningsresultaten kan sammanfattas sålunda. För det undersökta företaget har under den studerade perioden försäljningskostnaderna varierat mellan 4 och 6 % av fakturavärdet för de sålda varorna. Försäljningskostnaderna visar icke någon bestämd tendens att minska när kvantiteten försålda produkter ökar; om en sådan negativ korrelation föreligger, har den i detta fall delvis upphävts av tendenser som verkat i motsatt riktning. U n d e r periodens tre sista år h a r försäljningskostnaderna legat väsentligt högre än under de tre första åren. Detta synes delvis kunna återföras på den väsentligt h å r d a r e konkurrens som rått på m a r k n a d e n under dessa år. Siffrorna bygger på uppgifter från ett enda företag och det är sannolikt att resultatet är beroende av flera faktorer, som är speciella för det studerade företaget. Både försäljningskostnadernas höjd och utveckling under den studerade perioden kan antagas variera icke oväsentligt mellan olika företag inom branschen. Att konkurrensen under åren kring 1950 ökat försäljningskostnaderna i fabrikantledet är dock en slutsats som stödes av muntliga uttalanden av branschmän och därför m å h ä n d a kan ges en mer generell innebörd. 1 KOSTNADER FÖR LAGER, EXPEDITION OCH TRANSPORTER Fabrikantens kostnader för lager, expedition och transporter h a r studerats för två varuslag. Uppgifterna avser i detta fall perioderna 1948—1951. Tillsammans svarade varuslagen för ca 3/4 av företagets totalt förbrukade värde 1948. M e d 1948 som basår redovisas index för dessa kostnader samt för motsvarande fakturerat värde i tabell 102. Mellan 1948 och 1949 sjönk det fakturerade värdet. Trots detta ökade samtliga här redovisade kostnader. Ökningen av lager- och expeditionskostnader beror framförallt på större lagerhållning. Mellan 1949 och 1950 stiger det fakturerade värdet högt över 1948 års prisnivå. Lager- och expeditionskostnader ökar mindre än fakturerat värde, övriga kostnader mer. 1951 är kostnaderna, ställda i relation till fakturerat värde, väsentligt högre än 1948. U n d e r 1950 stiger samtliga kostnadsposter mer än vad som motsvaras av stegringen i försäljningsvärdet. Den starka stegringen av emballagekostnaden beror helt på ökade materialpriser. Transportkostnadernas ökning beror till största delen på ökade transporttaxor. Till en icke oväsentlig del kan emellertid kostnadsökningen under denna post tillskrivas den successivt skärpta konkurrensen. Fabrikanten har tvingats göra betydande marknadsutvidg1 Det måste understrykas att här redovisat material icke utan noggrann granskning av principerna för bokföringen kan jämföras med liknande material från andra företag.

238 ningar och har i ökad utsträckning varit tvungen att ta på sig transportkostnader för leveranser som tidigare betalats av köparen. Det har inte heller varit möjligt att i det nya marknadsläget ordna transporterna så rationellt som när det rådde varuknapphet. Tabell 102. Kostnader för expedition, lager och transporter samtfakturerat värde hos en fabrikant inom VVS-branschen. 1948—1951. Index 1948 = 100.

1. Fakturerat värde 2. Lager och exp. . 3. Emballage Summa 2 + 3 4. Transporter . . . .

1949 I950

I95>

IOO IOO IOO IOO IOO

84 123 121 122

137 134

217 182 231

493 374 396

187 FABRIKANTENS TOTALA DISTRIBUTIONSLAGER

Fabrikantens totala distributionskostnader för egna varor kan icke entydigt beräknas, därför att försäljningskostnaderna svårligen kan på ett rimligt sätt fördelas på enskilda varor. Som en arbetshypotes har emellertid antagits, att varje varuslags andel av totala försäljningskostnaden är direkt proportionell mot försäljningsvärdet. 1 D e under dessa förutsättningar erhållna totala distributionskostnaderna har i tabell 103 fördelats på olika funktioner och kostnadsslag. Redovisningen avser även h ä r åren 1948—1951. Tabell 103. Fabrikantens distributionskostnader procentuellt fördelade på funktioner och kostnadsslag åren 1948—1951. Funktioner/ Kostnadsslag 1. Försäljning . . . a) Löner b) Övrigt 2. Lager och exp. a) Löner b) övrigt 3. Emballage Summa 2 + 3 • • 4. Transporter . . .

14 29 17

4"

34 9 25

8 6

7 4

6 4 36 47 18

7 10

Summa

24 41 15

17 IOO

IOO

IOO

D e speciella förhållanden som påverkat utvecklingen de olika åren h a r redan berörts. Av de på detta sätt definierade distributionskostnaderna skulle således försäljningskostnaderna ha varierat mellan 43 och 54 % om vi bortser från 1951 med dess av höga emballeringskostnader präglade speciella förhållanden. Lager- och ex1 En mindre del av försäljningskostnaderna har varit direkt hänförliga till respektive varuslag —t. ex. vissa trycksaker — varför försäljningsvärdet inte varit den enda bestämningsgrunden vid fördelningen.

239 peditionskostnader har varierat mellan 11 och 17 °/0 under hela perioden. Transportkostnaderna har utgjort mellan 13 och 18 % av totala distributionskostnaden. I tabell 104 har till sist sammanförts uppgifter som belyser, hur samtliga här analyserade distributionskostnader satta i relation till det fakturerade värdet av de distribuerade varorna förändrats. Fabrikantens totala distributionskostnader h a r dessa år varierat mellan 10,6 % år 1948 och 18,2 % år 1951. Kostnaderna har legat på en väsentligt högre nivå 1949—1951 än år 1948. Tabell 104. Fabrikantens distributionskostnader i procent av fakturerat värde och fördelat på funktioner åren 1948—1951. Distributionskostnader %

1. Försäljning 2. Lager och exp. . . 3. Emballage 2+3 4. Transporter Summa 1—4 Summa i, 2 och 4 Summa 2 + 4

1950 I95I

(4,0

(6,2)

(5,2)

(5,0

2,0 2,8

2,9

i,9

2,2

4,o

4)8

6,9

4,4 6,3

i,7

2,6

2,9

10,6

i5,7 ",7 5,5

H,4 10,0 4,0

7,3 9,5 3,ö 18,2 10,9 5,«

7»«

3,7

Installatörernas distributionskostnader Någon särskild undersökning av installatörernas distributionskostnader har icke företagits. Med hjälp av material som finns redovisat p å olika håll i denna utredning kan dock vissa mycket grova uppskattningar göras, som ger en uppfattning o m distributionskostnaderna inom dessa led. Först kan erinras om resultatet av den formella distributionskalkylen i kapitel 9. Installatörens andel av de totala kostnaderna för distribution av detta varusortiment från fabrik till byggnadsplats 1 varierade i dessa exempel mellan lägst 19 % och högst 56 % . O m hänsyn tas till den relativa frekvens som visar h u r de olika distributionsvägarna i praktiken utnyttjas, skulle det vägda medeltalet för installatörens kostnadsandel ligga så högt som mellan 30 och 40 % av totalkostnaden. Härvid bör emellertid observeras, att inga egentliga försäljningskostnader för grossister och fabrikanter ingår i kalkylen. Den formella kalkylen är även i övrigt svår att relatera till faktiska förhållanden. Det är således oklart h u r de antagna kostnaderna för de olika funktionerna förhåller sig till de faktiska kostnaderna. M e n kalkylen visar att installatörernas distributionskostnader kan vara av minst samma storleksordning som grossisternas och fabrikanternas. En mer realistisk källa för uppskattning av distributörernas kostnader är de "riktlinjer för beräkning av s. k. 'omkostnadspålägg' vid arbeten på a n b u d " , som under 1940-talet utarbetades av Rörledningsfirmornas Riksorganisation. 2 Vid sin kalkylering har installatörerna resonerat sålunda: 1

För avgränsningen till produktion resp. installation se kap. 9, s. 129. De följande uppgifterna baserar sig på 1946 av riksorganisationen i skrivelse till medlemmarna rekommenderade principer. 2

240 En rörledningsentreprenör h a r att räkna med vissa givna "ingående kostnader", nämligen kostnaderna för erforderlig material samt kostnaderna för arbetslöner. Utöver dessa kostnader måste entreprenören få täckning för sina transporter, frakter, projekteringsarbete och över huvud taget alla administrativa kostnader samt dessutom få skälig vinst på rörelsen. För att få täckning för sina kostnader gör h a n ett visst pålägg till utgifterna för material och arbetslöner. Dessa pålägg räknas i procent. De direkta påläggen på material och arbetslöner varierar med hänsyn till arbetets storlek så att pålägget är högst för småarbeten. Påläggens storlek varierade t. ex. u n d e r slutet av 1940-talet efter en glidande skala på följande sätt: O m inköpssumman netto 1 för material v a r 1—374 kronor, var pålägget 15 % 1 500—3 749 kronor, var pålägget 7 % 37 500 och däröver, var pålägget 3 % O m arbetslönen var 1—124 kronor, var pålägget 1 250—2 499 kronor, var pålägget 12 500 och däröver, var pålägget

65 % 45 % 40 %

Totalkostnaden erhölls genom en beräkning av självkostnaderna, varvid till ovann ä m n d a kostnader lades faktiska kostnader för transporter, resor etc. I anbudspriset ökades självkostnaderna med ett pålägg för ränta, avskrivning och vinst. Kalkylering enligt denna formel förtjänar några kommentarer. Påläggsbaserna i kalkylen, dvs. dels materialkostnaden dels kostnaden för arbetslönen, är inom vissa gränser att betrakta som rörliga faktorer. Ett välskött företag kan förutsättas erhålla mindre spill i fråga om material och lägre kostnader för materialinköpen — a n t i n g e n i form av lägre priser eller lägre kostnader för inköpsarbetet — än ett mindre välskött företag. Även om arbetslönen till stor del är låst enligt gällande ackordsprislistor, bör arbetskostnaderna bli mindre för de företag som planerar sina arbeten väl. Att procenten för påläggen differentierats efter arbetenas storlek är i princip riktigt. Men en schematisk tillämpning av kalkyleringsprinciper av detta slag kan givetvis slå mycket olika för olika arbeten. De brister som vidlåder den rekommenderade kalkyleringsprincipen är uppenbara. U r konsumentsynpunkt är kanske den främsta nackdelen att de procentuella "påläggen" minskar installatörernas intresse för att hålla nere priserna på material och arbetslöner. Denna princip utnyttjades dock i sina h u v u d d r a g vid rörledningsfirmors kalkylering av anbud, åtminstone under senare hälften av 1940-talet. 2 Den här återgivna kalkylformeln kan icke direkt användas för beräkningar av installatörernas distributionskostnader. D e n ger emellertid vissa möjligheter till slutsatser om vad installatörerna själva uppskattat vara normala distributionskost1 Nettopriserna skulle beräknas med avdrag för förmånsrabatter, däremot behövde icke kassarabatt och bonus frånräknas. 2 Under de senaste åren har förts en diskussion i fackpressen om olika kalkyleringsprinciper. Härvid har den ovan redovisade formeln utsatts för stark kritik och förslag till mera rationella kalkyleringsnormer framlagts. Se t. ex. Rörinstallatören 1952—1954.

241 nåder. O m således materialkostnadspålägget antages vara beräknat för att täcka inköps-, lager- och hanteringskostnaderna för "materialen" skulle distributionskostnaderna erhållas genom att till dessa lägga kostnaderna för transporter och frakter samt den andel av ränta, avskrivningar och eventuell vinst som kan anses falla på "distributionen". O m transportkostnaderna genomsnittligt antas uppgå till 3 % — installatören betalar ofta transporten från grossistens lager till eget lager och alltid från eget lager till byggnadsplatsen — får vi följande distributionskostnader för tre arbeten med olika stora materialkostnader: . „ . Materialkostnad

Distributionskostnad . % ay materialpris (installatörens inköpspris)

14,0—19,6

2 OOO

10,0—15,5

7,0—11,2

Dessa siffror antyder, att rörinstallatörerna vid uppgörandet av kalkyleringsprinciperna vid n ä m n d a tidpunkt räknade med att "distributionskostnaderna" för mindre och medelstora arbeten motsvarade 9 å 17 % av inköpspriset på varorna. Även på annat sätt kan kostnadsuppskattningar göras. Installatörens lagerhållning av varor kan knappast vara billigare än grossistens. Redovisade uppgifter visar att installatörernas lager omsattes ca 3 gånger per år. 1 Installatörerna har ofta större kostnader för transporter än grossisterna. Är kostnaden för lagerhållningen ca 6 % av varornas inköpsvärde och transportkostnaderna 2 a 3 % så skall härtill läggas "kontaktkostnader" och eventuella kostnader för lagring på byggnadsplatsen. Mycket talar därför för att installatörens distributionskostnad för en vara som tas över eget lager som ett genomsnitt icke kan understiga ca 10 % räknat i 1950 års priser och kostnader. Som en arbetshypotes kan det bräckliga kunskapsunderlag, som redovisas i detta avsnitt, sammanfattas sålunda: installatörernas distributionskostnader räknat som ett genomsnitt för ett år (alltså inklusive s. k. lapparbeten) och angivet i % av inköpsvärdet för konsumerad (distribuerad) material, torde vara av storleksordning 10 a 15 % .

Distributionskostnaderna totalt inom olika led och för olika distribu tivafunk tioner De för branschleden l ä m n a d e kostnadsuppgifterna är sinsemellan alltför olika för att utan vidare kunna sammanställas till en bild av de totala distributionskostnaderna för VVS-varor. I tabell 105 har författaren emellertid med ledning av det material som står till buds "gissat sig fram till" de relativa distributionskostnadernas storlek inom olika distributionsled 1950. " R e l a t i v t " innebär att kostnaderna beräknats i % av installatörens inköpspris för varorna 1950. Procenttalen avser att utgöra ett genomsnitt för de VVS-varor som distribueras a) över både grossists och installatörs lager (kol. 2) 1

16 Omsättningshastigheten i detta fall räknad endast på värdet av lagervarorna.

242 b) från fabriken direkt till byggnadsplatsen (eller installatörens lager) (kol. 3). I kolumnerna 4—6 h a r dessutom redovisats vissa ofullständiga uppgifter om några varuslags distributionskostnader. Översikten kan icke göra anspråk på vetenskaplig korrekthet —• därtill är det sakliga underlaget alltför ofullständigt — men den kan bidraga till att ge en uppfattning om distributionens ekonomiska betydelse. Enligt denna uppskattning skulle distributionskostnaderna utgöra omkring en tredjedel av de totala kostnaderna för VVS-materialen när de på byggnadsplatsen tas om h a n d för "installation". D e n n a siffra skulle alltså ange ett ungefärligt genomsnitt för samtliga de material som under året använts i olika slags VVS-installationer. 1 Tabell 105. Räkneexempel som visar distributionskostnader för VVS-material inom olika distributionsled 1950. 2

I

|

|

6 Kostnader i % av installatörens inköpspris

Distributionsled/ funktion

Fabrikant: Försäljning Lager 0. expedition .. Transport Summa Grossist: Inköp och försäljning . Lager och expedition . Transport Summa

Samtliga VVS-varor Genomsnitt

Exempel, varuslagen 2

Försäljning via grossist leverans

Försäljning via grossist leverans

A

B

över grossists från fabrik till över grossists från fabrik till från fabrik lager — instal- installatörens lager — instal- installatörens direkt till latörens lager lager eller latörens lager lager eller byggnadsplats — byggnads- byggnadsplats — byggnads- byggnadsplats plats plats väg I väg I väg III 0. IV väg III 0. IV väg IV

4 a 6* 2 å 3* 2å 3 8 å 12*

4 a 6* 3 å 4* 3*4 10 å 14*

5ä 7 7å 8

6 å 10

8 7

13 å 16

6 å 10

2 å 3*

5 3 3

4 8 å 10*

3 å 4* 5*7* 3 * 4 11 å 15

2 å 3* 8 å 10 1å 2 11 å 15

3*4* 5* 7 9 å 12

7*

13 å 20 8 å 11 6å 8

15 å 16 18 å 20 5* 6 38 å 42

19 å 20 8 å 10 4

g å 10 3* 4 5 21 å 25

1 Installatör: Lager och expedition . Summa Totalt: Inköp och försäljning . Lager och expedition . Transport Summa 1

6å

8*

2 å 3* 10 å 14* 11 å 16 15 * 19 5*7 31 å 42

27 å 39

3i * 34

3* 3*

4 4

9 Jämför även tabellsiffrorna med motsvarande siffror i kap. 9. Uppskattade genomsnittssiffror inom varje distributionsled för alla köp resp. försäljningar och leveranser av varan i fråga. 2

243 Om det totala värdet av den material som distribuerats 1954 uppskattas till ca 500 miljoner, skulle det nationalekonomiska värdet av utfört distributionsarbete inom VVS-branschen utgöra ca 160 a 170 miljoner. I tabellen har förutsatts att den distribution, som sker över både grossisten och installatörens lager (kolumn 2), tar en relativt sett större andel av priset på byggnadsplatsen än de varor, som levereras direkt från fabrikant till byggnadsplatsen eller installatörens lager och icke passerar över grossists lager. I enlighet med diskussionen i kapitel 10 har härvid förutsatts att "direktleveranserna" i genomsnitt är större än grossistens leveranser från eget lager.1 Vid direktdistributionen minskar de relativa kostnaderna för grossistledet väsentligt — kostnaderna för fabrikanten förutsattes ökade, medan installatörens kostnader antagits vara totalt i stort sett oförändrade men ändrade för de olika funktionerna. Kostnaderna för lagring minskar, medan kostnaderna för inköp och försäljning samt transport ökar.

j ä m f ö r kap. 10 s. 182. Där gäller det dock leveranser till ett medelstort bostadsbygge. Vid s. k. "lapparbeten" till vilka lagerleveranser är regel blir sändningarna "per gång" ännu mindre.

244 TOLFTE

KAPITLET

Transportkostnader samt lokalisering av produktionsenheter och lager Allmänna synpunkter De transportkostnader som skall behandlas i detta kapitel avser endast sådana kostnader, som normalt inräknas i frakttaxor för respektive transportmedel. Någon hänsyn tas alltså icke till terminalkostnader som faller på avsändare eller mottagare av det transporterade godset. I regel innebär taxorna att transportkostnaderna för en vara varierar med den transporterade kvantiteten och med transportens längd. O m avsättningsmarknaden är given — dess geografiska utbredning och storleken av konsumtionen på varje plats — så är det ett nationalekonomiskt intressant problem att studera, hur de totala transportkostnaderna för att distribuera önskade kvantiteter av en vara eller ett varusortiment kan variera, när antalet produktions- respektive distributionsenheter och dessa enheters lokalisering varierar. Vilken lokalisering ger minimum för transportkostnaderna? H u r stora avvikelser från ett sådant transportkostnadsminimum medför en förändring av lokaliseringsstrukturen? Svaren kommer att variera med hänsyn såväl till antalet enheter från vilka distributionen skall ske som till de individuella enheternas geografiska läge. S a m b a n d e t mellan transportkostnader och lokalisering av produktionsenheter inom VVS-branschen h a r i utredningen studerats för följande konkreta fall. i. För radiatorer — som distribueras direkt fabrik-installatör — har utförts en specialundersökning, som redovisar fabrikernas leveranser till olika områden och transportkostnader år 1948. De faktiska transportkostnaderna har sedan jämförts med kostnaderna vid en transportekonomiskt motiverad marknadsuppdelning mellan fabrikerna och vid en ä n d r a d lokalisering av produktionen. 1 2. Det i kapitel 7 framlagda materialet över bostadsproduktionens och bostadsbeståndets geografiska fördelning över landet h a r använts för en mer generell diskussion av transportkostnadernas variation med produktionsenheternas lokalisering. Härvid h a r den distributionsekonomiskt viktiga frågan om lagerenheternas storlek och lokalisering inom VVS-branschen ägnats särskild uppmärksamhet. 1 Jämför analysen hos Tengvik av en genomförd marknadsuppdelnings inverkan på transportkostnaderna. Tengvik a. a. s. 212—226. Tengvik har för cement och tegel registrerat de faktiska transportkostnaderna. Därefter diskuteras vilka transportkostnader som skulle uppstått därest inte företagen inom berörda branscher samverkat och genom marknadsuppdelning sökt minska transportkostnaderna. Se även Jacobssons studier av lokala korstransporter för trävaror och tegel, a. a. s. 61 ff.

245 Marknad och transportkostnader för radiatorer ig$8 och ig48 UNDERSÖKNINGENS UPPLÄGGNING OCH OMFATTNING Efter framställning till radiatorkonventionen ställde denna under 1949 till författarens förfogande fullständiga uppgifter rörande leveranserna av radiatorer åren 1938 och 1948. Materialet bestod av uppgifter från varje fabrik rörande till varje ort i Sverige levererade kvantiteter radiatorer. Leveranserna var dessutom fördelade på olika k u n d g r u p p e r enligt den indelning som bestämdes av försäljningsvillkoren vid respektive tidpunkter. Detta material h a r använts för att i detalj studera avsättningsmarknaderna och transportkostnaderna dessa år. I undersökningen redovisas även vissa data rörande radiatorfabrikernas storlek och lokalisering. 1 FABRIKERNAS LÄGE OCH STORLEK 1938 OCH 1948 I tabell 106 redovisas tillverkningen av plåtradiatorer åren 1938 och 1948 procentuellt fördelad på olika företag. Av tabellen framgår den relativa storleken av dels de företag som de angivna åren tillhörde radiatorkonventionen, dels produktionsvolymen 1948 för outsiders. 2 Fabrikernas lokalisering h a r redovisats i bild 3, kapitel 3 (se. s. 33). Av denna framgick att år 1951 var radiatorkonventionens största fabrik (Plåtförädling) lokaliserad till Skåne. T v å fabriker (Ankarsrum, Bruzaholm) låg i nordöstra Småland, två fabriker (Lidköping, Hjo) i Västergötland, en (Götaverken) i Göteborg, två (AGA, Eck's) i Stockholm, en (Luth & Rosén) i Sörmland och en (Hedemora) i Dalarna. Av företag som ej tillhörde konventionen var de två största belägna i Ö r e b r o . Enligt tabell 106 svarade konventionsfabrikerna år 1948 för 87 % av radiatortillverkningen och åtta fabriker utanför konventionen — outsiders — för tillsammans 13 % . Plåtförädling i Hälsingborg producerade ensam nära 30 % av konventionens tillverkning. Stockholmsfabrikerna och L u t h & Rosén nådde tillsammans u p p till samma andel. AVSÄTTNINGSMARKNADEN 1948 För att studera efterfrågan på radiatorer inom olika områden har landet indelats i 91 regioner motsvarande indelningen av m a r k n a d e n i kapitel y.3 Denna regionindelning innebär att regionerna skiljer sig åt beträffande såväl storlek som folkmängd. Indelningen är emellertid vald så att den skall kunna ligga till grund för relativt detaljerade transportkostnadsberäkningar samt dessutom utgöra underlag för vissa allmänna reflektioner o m konsumtionen inom och omkring olika centralorter. 1

Jämför kap. 3 samt kartellregistret a. a. År 1950 nedlades radiatortillverkningen i Norrahammar och denna fabriks tillverkning övertogs av Plåtförädling. Tillverkningen vid Rosengrens fabrik hade redan tidigare nedlagts och Thermiaverken i Arvika lämnade konventionen under krigsåren. I redovisningen för 1948 återfinnes alltså Thermiaverken bland outsiders. Eck's Fabriker ägs av konventionen. För de flesta konventionsfabrikerna är radiatortillverkningen bara en del av företagets totala tillverkning. 3 Ursprungligen 92 regioner men två regioner har sammanslagits vid bearbetningen. 2

246 Tabell 106. Tillverkningen av plåtradiatorer procentuellt fördelad på olika företag. Åren ig 38 och 1 g 48. 1948

1938 Tillverkning

Tillverkning Företag

AB Plåtförädling, Hälsingborg . . F. Eck's Fabr. AB, Nacka Sv. AB Gasackumul., Lidingö 1 . . AB Lidköpings Värmeled.ind., Järpås AB Hedemora Verkst., Hedemora Hjo Mek. Verkstad, Hjo AB Ankarsrums Bruk, Ankarsrum Luth & Rosén, Eskilstuna AB Götaverken, Göteborg . . . . AB Bruzaholm, Bruzaholm Norrahammars Bruk, NorraRosengrens Kassaskåpsfabrik, Göteborg Thermiaverken, Arvika Summa

i % av total tillverkning

procenttalen kumulerade

i % av radiatorkonv. tillverkning

procenttalen kumulerade

i % av radiatorkonv. tillverkning

25,6 12,3

29,4 14,1 11,4

29,4 43,5 54,9

30,1

30,1

10,0

25,6 37,9 47,9

9,o 9,6

39,i 48,7

8,3

56,2

9,5

64,4

8,6

7,9 7,2

64,1 7i,3

9,o 8,2

73,4 81,6

10,7

6,4

68,0 74,4

6,6 3,9 i,9

77,9 81,8 83,8 85,7

7,5 4,5 2,3 2,3

89,1 93,6 95,9 98,2

8,o 3,7 1,8 1,6

82,4 86,1 87,9 89,5

1,6

87,3

1,8

100,0

6,5

96,0

2,2 i,9

100,1

2,0

87,3

87,3

S

I2,7

Summa

100 Summa tillverkning i 1 000 m*

1 770

procenttalen kumulerade

57,3

98,2

*i 400

Källa: Radiatorkonventionen. 1 Häri ingår ej Planello- och kylskåpsradiatorer. 2 Procenttalen 87,3 och 12,7 skiljer sig något från motsvarande tal i Kartellregistret 1951 nr 7—8 s. 169. I tabell 106 har uppgifter om konventionens fabrikers tillverkningsvolym (i m 2 ) hämtats direkt från i texten redovisat material, medan motsvarande siffra för outsiders hämtats från Kartellregistret. 3 Tillverkningen 226 000 m2 för outsiders hämtad från Kartellregistret a. a. s. 169. Om 12 kg motsvarar 1 m 2 blir tillverkningen 226 000 m 2 . 4 Endast radiatorkonventionens fabriker.

U r de förteckningar över leveransernas fördelning

på kunder som fabrikerna

redovisat för radiatorkonventionen h a r sammanställts varje fabriks leveranser till de n ä m n d a 91 regionerna. 1 Redovisningen avser åren 1938 och 1948. Konventionens totala leveranser till de olika regionerna 1948 redovisas i tabell B 12.1 (bilagan)* Av de tre storstadsregionerna konsumerade år 1948 Stockholm över 200 000 m a r a d i a t o r e r samt Göteborg och M a l m ö över 100 000 m 2 vardera. Dessutom utgjorde U m e å m e d en årlig konsumtion a v över 75 000 m 2 ett mycket betydelsefullt kon1 Det fullständiga materialet som redovisar leveranserna fördelade på varje fabrik och för varje fabrik på samtliga 91 regioner finnes tillgängligt i primärtabeller. 2 Materialet innehåller £n felkälla, då för några större installatörer, som har kontor i olika delar avlandet, inköpen redovisats på huvudkontorets hemort, medan leveranserna skett till respektive filialer.

247 sumtionscentrum. ö v e r h u v u d taget var konsumtionen inom norrlandsregionerna anmärkningsvärt stor. En bättre överblick av marknadens lokala fördelning erhålles av tabell zoy, där de uppgifter som redovisas i tabell B 12.1 sammandragits och redovisas landsdelsvis och för de tre "storstäderna". (Indelningen i landsdelar redovisas å bild 43.) Tabell 107. Radiatorkonventionens leveranser ig48 fördelade på storstäder och landsdelar. 0/

Landsdel

/o

113 046 167923 161 216 137 " 9 224 987 218314 169237 148 720 154 160

Malmö Södra Sverige . . . Sydöstra Sverige Göteborg Västra Sverige . , Stockholm Mälarområdet ., Södra Norrland Norra Norrland Summa

l

i 494 722

7,6 11,2 10,8 9>2 15,0 14,6

",3 10,0 10,3 100,0

1 I denna summa ingår ej kundgrupp V (övriga köpare) och vidare har vid prickningen från pnmärmaterialet ca 8 000 m 2 ej kunnat fördelas på landsdelar och regioner.

Det framgår av tabellen att avsättningen varierar från 7,6 % av totala avsättningen i malmöregionen till 15,0 % i västra Sverige exklusive Göteborg. Inkluderas storstäderna i "landsdelarna" blir Västsverige med Göteborg praktiskt taget lika betydelsefullt konsumtionsområde som M ä l a r o m r å d e t med Stockholm. Skåneregionen har samma konsumtion som bägge norrlandsdelarna tillsammans, medan sydöstra Sveriges konsumtion endast är ungefär hälften av Skånes och lika stor som övre Norrlands. FABRIKERNAS AVSÄTTNINGSOMRÅDEN

Som tidigare nämnts har varje fabriks försäljning inom olika regioner registrerats. Materialet h a r sammanställts i bilder och tabeller som icke redovisas här. Det visade sig att samtliga fabriker sålde radiatorer i de flesta regionerna. Någon större koncentration av försäljningen till de regioner som för varje fabrik låg geografiskt förmånligast till kunde inte spåras. Dock sålde de fabriker, som var lokaliserade till Svealand, i större utsträckning, relativt sett, radiatorer till norrlandsregionerna än fabrikerna i Götaland. Beräkningarna h a r visat, att det icke r å d d e någon uppdelning av avsättningsmarknaden mellan konventionsfabrikerna 1948. Avsättningsmarknadernas spridning är så avsevärd att den skulle k u n n a anses anmärkningsvärd, även o m något konventionsavtal aldrig hade funnits. VARIFRÅN TAR O L I K A LANDSDELAR SINA RADIATORER?

O m uppgifterna för de olika fabrikernas leveranser sammanföres regionsvis får m a n ett material, som belyser varje fabriks andel i förbrukningen av radiatorer inom re-

248 Bild 43. Radiatorkonventionens leveranserfrån olika fabriker fördelade på Stockholm, Göteborg, Malmö och landsdelar

gionen. Sammanföres uppgifterna för de olika regionerna landsdelsvis till de områden, som angivits i tabell 107, erhålles det resultat som redovisas i tabell 108 och bild 43. Som bilden visar är samtliga "fabriksområden" representerade i samtliga regioner med undantag av att Hedemora icke redovisar någon avsättning på skåne-

249 regionen exklusive M a l m ö . Genom sin storlek har Plåtförädling en betydelsefull andel av marknaden i samtliga regioner och är dominerande i södra Sverige. TRANSPORTKOSTNADER OCH MARKNADSUPPDELNING. KALKYLMETOD I detta avsnitt skall totala transportkostnaderna för konventionens radiatorproduktion studeras under olika alternativ för dels varje fabriks avsättningsmarknad, dels den totala produktionens fördelning på olika fabriker. Beräkningarna är överslagsberäkningar grundade på vissa förenklade antaganden. Exakta uppgifter från företagen rörande deras totala transportkostnader h a r icke kunnat erhållas. 1 Genom stickprovsanalyser från tre fabriker klarlades den genomsnittliga storleken av leveranserna från dessa fabriker 1948. Till samtliga regioner utom hemortsregionen har förutsatts att leveranserna skett per järnväg. Fraktkostnaderna för varje expedition har beräknats enligt gällande järnvägstariff hösten 1950. För leveranser i hemortsregionen h a r förutsatts att leveranserna sker med lastbil. Kostnaden för biltransporterna h a r beräknats med ledning av maximitariffer som fastställes av länsstyrel-

Tabell 108. Leveranser av radiatorer till storstäder och landsdelar från olika fabriker. % 1948. /o

Storstäder Fabrik Stockholm Plåtförädling Ankarsrum Norrahammar Bruzaholm . Lidköping Hjo Götaverken Aga Eck's Luth & Rusen Hedemora

17,2 4,2 0,0

6,2

o>7 0,1 16,8 28,8

6,7 i9,3 Summa

Landsdelar

SydMälar- Södra Norra GöteSödra Västra Norr- Norrborg Malmö Sverige östra Sverige områSverige det 1 land land 23,8 i5>6 o,5 o,7 16,4 14,8 4>i 9.5 12,2

i,6 0,6

66,1 6,5 3,5 0,2

3,6 1,0 7,2 2,2

6,9 1,0

i,6

66,6 3,6 x

,2 8,2 2,4

3,3 4,7 2,0 7,2 0,8

22,1 12,5

6,5 8,6 7,9 13,° i,8 14,6 6,2 i,5 5,3

13,2

9,6 3,o 2,2 23,2 20,7 4,0 10,0 3,2 10,4 0,4

i7,i 7,6 2,5

6,8 14,8 0,1

9,8 15,4 9,3 16,5

33,7 2,8 0,1 0,1

4,5 i,7 0,6 13,3 18,6 3,6 20,8

30,5 2,6

0,5 6,2 0,4 0,1 18,0 28,4 0,8 12,5

100 Källa: Radiatorkonventionen. 1 Inkl. Gotland.

De fraktkostnader som erhållits vid denna beräkning omfattar således bara en del av den totala transportkostnaden för varan från fabrik till byggnadsplats. Lokala transporter antingen från fabrik till järnvägsvagn eller från järnvägsvagn till bygg1 Ett försök att insamla uppgifter från varje fabrik om i vilken utsträckning olika transportmedel — tåg, båt och bil — använts för transporterna till respektive regioncentra samt om antalet expeditioner av olika storlek misslyckades. Därför valdes metoden med den approximativa kalkyl, som redovisas i texten.

nadsplats ingår icke i kalkylen. D å dessa här icke medräknade transportkostnader i stort sett kan betraktas som oberoende av hur respektive fabrikers avsättning fördelar sig på olika marknader, behöver denna begränsning i kalkylen icke påverka jämförelsen mellan kostnaderna i de olika alternativ för marknadens uppdelning, som redovisas i det följande. För att få en uppfattning om hur expeditionerna fördelade sig efter storlek har gjorts en stickprovsundersökning av fraktsedlarna vid tre fabriker. Resultatet redovisas i sammandrag i tabell iog, varvid fabrikerna placerats i ordning efter storlek; A representerar den största och G den minsta av de undersökta fabrikerna. Tabell iog. Expeditionerna fördelade efter storlek enligt stickprovsanalyser från tre radiatorfabriker ig48. Antal expeditioner i % från fabrik

Expeditionens vikt i kg

A o— 49 50— 499 500—2 499 2 500—4 999

7 49 39 3

5 000—

2 B

C 6 59 34

7 83

1 Summa

De verkligt stora expeditionerna är fåtaliga. Expeditionerna ligger vanligen mellan 50 och 500 kg. I de följande beräkningarna h a r antagits att de större fabrikernas expeditioner fördelar sig efter storlek på samma sätt som leveranserna från fabrik A och de mindre fabrikernas på samma sätt som leveranserna från fabrik C. 1 ALTERNATIV FÖR MARKNADSUPPDELNING OCH PRODUKTIONSVOLYM Beräkningarna har genomförts för tre alternativ. Beträffande företagens avsättningsmarknad och fabrikernas produktion innebär dessa följande: Alternativ 1: Produktion och avsättningsområde för varje fabrik densamma som den faktiska år 1948. (Jämför tabell 106 samt bild 43.) Alternativ 2: Varje fabriks produktion densamma som 1948 men avsättningsområdena uppdelade så att korstransporter undviks och de totala transportkostnaderna blir så små som möjligt. 2 Alternativ 3 : Produktionskapaciteten för de olika fabrikerna förändrad med hänsyn till deras läge ur transportkostnadssynpunkt i förhållande till marknaden. Antalet fabriker minskat. En ny fabrik i Luleå för övre Norrland. De olika fabrikernas läge, produktion och avsättningsområden enligt detta alternativ framgår av bild 45. 1 Beräkningarna har ytterligare förgrovats genom antagandet att expeditionerna till varje centralort fördelar sig på samma sätt som A:s och C:s totala leveranser enligt stickprovsundersökningen. 2 Kalkylen är approximativ. Vid en noggrann beräkning av transportkostnadsminimum skulle framförallt Hedemoras avsättningsmarknad blivit en annan än den som visas i bild 44.

25 1

Bild 44. Radiatorfabrikernas avsättningsområden vid transportalternativ 2

Alternativen 2 och 3 har utformats så att de kan illustrera hur mycket transportkostnaderna skulle kunna minskas genom en marknadsuppdelning samt en förändring av lokaliseringen. I alternativ 2 har marknadsuppdelningen skett efter följande principer. Först har förutsatts att Plåtförädling får leverera hela sin stora produktion till regionerna i sydvästra Sverige. Avsättningsområdena för övriga fabriker förskjutes härigenom norrut på det sätt som framgår av bild 44. Vid studium av kartan bör observeras att transportkostnaderna från varje fabrik beräknats på grundval av

252 Fabrikernas Fabrik

Plåtförädling Ankarsrum Lidköping, Hjo . . . Aga, Eck's Luleå

antagna leveranser till området m2

tillverkning 1948

453 482 112 540 233 " 6 203 328 320 850 163 782

451 665 104 729 261 563 134 434 382 792

m2

—

Bild 45. Radiatorfabrikernas avsättningsområden vid transportalternativ 3

avståndet till centralorten i varje region. Detta, j ä m t e uppgiften att beräkningarna avser järnvägstransporter, förklarar varför gränslinjerna mellan olika fabrikers områden i vissa fall fått den skenbart nyckfulla dragning som framgår av kartan. I alternativ 3 har de fem minsta konventionsfabrikerna år 1948 förutsatts nedlagda. De återstående fabrikerna får försörja var och en sin angränsande landsdel. Den nya fabriken i Luleå får en produktionsvolym, som motsvarar drygt 10 % av konven-

253 tionens totala produktion 1948. Härigenom kan den tillgodose efterfrågan på radiatorer från hela övre Norrland. TRANSPORTKOSTNADERNA ENLIGT DE TRE ALTERNATIVEN D e beräknade transportkostnaderna för de olika alternativen redovisas i tabell 110. Som siffrorna visar uppgick de på detta sätt beräknade transportkostnaderna till i alternativ 1 801 600 kronor i alternativ 2 571 200 kronor i alternativ 3 460 900 kronor Differenserna för de totala transportkostnaderna vid de olika alternativen är alltså 1—2 = 230 400 kronor 1 —3 = 340 700 kronor 2—3 = 1 1 0 300 kronor Resultatet kan även uttryckas så att om radiatorkonventionen för sina fabriker genomfört en försäljningskartell och sträng uppdelning av marknaden, så skulle om varje fabriks produktionsvolym bibehållits oförändrad uppstått en besparing av storleksordningen drygt 200 000 kronor. Transportkostnaderna skulle ytterligare kunnat minskas med ett hundratusental kronor, om produktionen koncentrerats till ett färre antal ur marknadssynpunkt lämpligt belägna fabriker. I detta s a m m a n h a n g m å understrykas att ur samhällsekonomiska synpunkter sådana förändringar i transportkostnader för slutprodukten, som sammanhänger med en förändrad lokalisering av de enskilda produktionsenheterna, alltid måste Tabell 110. Transportkostnaderna för leveranser från radiatorkonventionens fabriker. Tre alternativ. Transportkostnad i kronor Fabrik

Alternativ 1

Alternativ 2

Alternativ 3

100 400 60 800 17 300 126 000 18 400 65 200 49 300 59800 33 800 13 800 256 800

89 500 31 800 7 200 52 300 7500 139600 60 800 37 500 15 200 5700 124 100

76 200 32 300

Summa

801 600

571 200

380 000 80 900

Summa

801 600

571 200

460 900

Aga Ankarsrum Bruzaholm Eck's Götaverken Hedemora Hjo Lidköping Norrahammar Plåtförädling

Källa: Radiatorkonventionens leveranser 1948. 1 ransportkostnaderna för Eck's ingår i Ägas siffror.

75 300 33 300 39 200 123 700

254 vägas mot de förändringar i produktionskostnaderna som kan uppstå dels vid förskjutningar i lokaliseringen och dels vid förändringar i produktionsenheternas antal och storlek. Vanligen gäller att de interna kostnaderna för produktionen inom vissa gränser avtager, n ä r produktionen växer. O m d e n n a regel gäller även för radiatorproduktionen inom i räkneexemplen a n v ä n d a produktionsvolymer för de olika fabrikerna, så skulle någon ökning av de interna produktionskostnaderna icke uppstå, när m a n övergår från alternativ i till alternativen 2 och 3. Å andra sidan är det uppenbart, att fri konkurrens alltid innebär att korsfrakter måste förekomma; den fria konkurrensen kännetecknas j u i själva verket av att de olika fabrikernas varor utbjudes på samma marknad så att konsumenterna kan välja den vara, som med hänsyn till kvalitet och pris ställer sig billigast för dem. Till sist kan konstateras, att den redovisade transportkostnaden enligt alternativ 1 utgör omkring 4 % av totala försäljningsvärdet för motsvarande kvantitet.

Transportkostnader samt lokalisering av ett varierande antal produktionsenheter under olika förutsättningar rörande avsättningsmarknadens storlek I kapitel 7 redovisades den lokala fördelningen av dels bostadsproduktionen 1946—1950, dels bostadsbeståndet 1950. Avsättningen av VVS-produkter p å varje ort kan beräknas stå i viss relation till såväl nyproduktionen av bostäder som det befintliga bostadsbeståndet. Det har därför synts lämpligt att vid de följande transportkostnadsanalyserna utgå från den avsättningsmarknad som antalet åren 1946—• 1950 byggda lägenheter utgjorde. Transportkostnadsanalyserna förutsätter alltså att konsumtionen av VVS-varor p å varje plats är proportionell mot antalet där uppförda lägenheter. U n d e r d e n n a förutsättning redovisar tabell 111 och bild 46 det vägda genomsnittliga transportavståndet per distribuerad enhet vid olika lokaliseringsalternativ för en fabrik som h a r hela Sverige till avsättningsmarknad. (Avstånden från varje tänkt produktionsort till respektive centralorter i de 91 regionerna, har beräknats och multiplicerats med bostadsproduktionen 1946—1950 i regionerna. Genom att dividera produkterna med totala antalet lägenheter har det vägda medeltalet erhållits.) Antagandena innebär sålunda att o m en fabrik (eller ett lager) på någon av de orter som ingår i kalkylen skickar sina varor över hela landet och försäljningen på varje ort är proportionell mot där bedrivet bostadsbyggande, så blir den genomsnittliga transportlängden per såld enhet den i tabell och bild angivna. Det visar sig, att vid en förläggning inom ett ganska begränsat ovalformat område i mellansverige avgränsat i väster av Kristinehamn och Skövde, i öster av Stockholm, i söder av Norrköping och i norr av Västerås, blir den genomsnittliga "transportlängden per distribuerad enhet" i stort sett densamma eller 30—32 mil. En

255 Tabell ill. Transportavstånd och lokalisering i. En produktionsenhet {lager) med hela landet som marknad. Transportlängd i km per distribuerad enhet vid förläggning till olika platser. (Vägt medeltal under förutsättningen att avsättningen på varje ort är proportionell mot antalet bostadslägenheter byggda 1946—1950. Avstånden beräknade med hänsyn till järnvägstransporter.) Alternativa "produktionsorter"

Större städer med ett genomsnittligt transportavstånd av ca 300 km (inom "transportovalen") Örebro Eskilstuna Västerås Norrköping Stockholm Skövde Större orter i olika delar av Sverige utanför "transportovalen" Hälsingborg Göteborg Karlstad Jönköping Uppsala Sundsvall Skellefteå (Skelleftehamn) 1

Vägt transDito index portavst. i km Dito index Avvikelse från Fraktkostnad Örebro Eskilskr per 100 kg per distribue- 300 km = 100 tuna Västerås 300 km Taxa 6 A 1 rad enhet = 100

297 301

304 3H 315 316

477 381 368 345 346 566 1 070

99 100 101 105 105 105

— +

159 127 123 '15 "5 189 357

3 1

+ 4

3>°4 3.04 3,04

+ 14 + 15 + 16

3>!2 3>2I 3>2I

+ 177 + 81 + 68 + 45 + 46 + 266 + 770

4,38 3.71 3,63 3,46 3>46 4>72 5,98

100 100 100 103 106 106

144 122 "9 114 114 155 197

Taxa gällande från 1 april 1952. Räknat för fraktgods/vagnslast, gods om minst 5 ton.

förläggning till någon plats inom detta område ger alltså lägsta kostnaderna för uttransporterna till konsumenterna. 1 Så snart m a n kommer utanför detta o m r å d e stiger transportlängden snabbt. R e d a n i Uppsala är den 35 mil, i Göteborg 38, i Hälsingborg 48 och i Sundsvall 57 mil. ö v r e Norrlands belastning ur transportsynpunkt exemplifieras med Skellefteå stad, för vilken den genomsnittliga transportlängden blir 107 mil, eller nära 4 gånger så lång som vid en förläggning till en ort i minimiområdet. M e d hänsyn till att kostnaden för frakt på j ä r n v ä g icke växer proportionellt med avståndet har även de mot resp. transportavstånd svarande fraktkostnaderna enligt Statens järnvägars taxa 6 A beräknats. Det framgår, att m e d a n det genomsnittliga transportavståndet från Skellefteå är 3,6 gånger det genomsnittliga transportavståndet från Örebro, blir fraktkostnaden från Skellefteå endast ungefär dubbelt så hög som kostnaden från Ö r e b r o . I tabell 112 och bild 4J har en liknande kalkyl över transportavstånd och transportkostnader utförts under förutsättning att landet indelas i fem landsdelar som bildar Det är sannolikt att för de flesta konsumtionsvaror minimum för "transportlängden" har ungefär samma geografiska utsträckning för hela det svenska avsättningsområdet. Detta skulle vara ett skäl för ökad företagskoncentration till detta område. Jämför P. Holm: De lokaliseringsbestämmande faktorerna. SOU 1951:6. Bilaga 1.

256 Bild 46. Transportavstånd och lokalisering 1. En produktionsenhet eller ett lager med hela landet som marknad. Siffran vid varje ortsnamn anger transportlängden i mil i genomsnitt per distributionsenhet vid transporter från orten. Den streckade ovalen avgränsar ett område, där transportlängden blir minimum. (Jämför tabell 111)

produktions- och avsättningsområden: Malmö, Göteborg, Stockholm, nedre Norrland, övre Norrland. Indelningen i landsdelar anknyter till den rådande lokaliseringen av grossistlagren. Dessa var vid tidpunkten för undersökningen starkt koncentrerade till Stock-

257 Centrallager

Utfrakter i mil

Stockholm Göteborg Malmö Härnösand Skellefteå

10 11

II

»4 17

Vägt transportavstånd i mil Produktionsort

Stockholm Jönköping Göteborg Hälsingborg Sundsvall medeltal

S:a transportavstånd

Infrakter till samtliga centrallager

Utfrakter från samtliga centrallager

36 37 46 57

47 48 57 68

4i

11 11

Transport längden i mil per distribuerad enhet vid, dels infrakter från produktionsort till respektive • Centralorter centrallager, dels utfrakter från centrallager O Produktionsorter t\\\ konsumenterna inom landsdelen.

Bild 47. Transportavstånd och lokalisering 2. Landet uppdelat på fem landsdelar med ett centrallager i varje landsdel. (Jämför tabell 112)

holm, Göteborg och M a l m ö (jämför kapitel 4, bild 8). Gränsdragningen mellan landsdelar har bestämts med hänsyn till avstånden vid järnvägstransporter från respektive centrallagerorter. En detaljkalkyl har visat, att om Norrland, räknat från en linje Hudiksvall—Ljusdal, betraktas som en enhet, är U m e å ur transportkostnadssynpunkt den förmånligaste lokaliseringsorten. Lägre transportkostnader erhålles

258 Tabell 112. Transportavstånd och lokalisering 2. Landet uppdelat på fem landsdelar. Ett centrallager i varje landsdel. Produktionsorter: Stockholm, Göteborg, Hälsingborg, Jönköping och Sundsvall. Transportlängder km per distribuerad enhet vid, dels infrakter från produktionsort till respektive centrallager, dels utfrakter från centrallager till konsumenterna inom landsdelen. (Vägt medeltal som i tabell 111, vid utfrakter är avstånden beräknade med hänsyn till biltransporter, vid infrakter med hänsyn till järnvägstransporter.)

Landsdel centrallagerort

Stockholm Härav Stockholmsregionen Malmö Härnösand (Sundsvall) .. . Skellefteå S:a lägenheter Vägt avstånd, km per distribuerad

Marknad (antal lägenheter uppförda 1946—50)

Utfrakter från centrallager km per distribuerad enhet

121 802

(52 127) 60531 44 660

108 112

456 599

11 642 11 032

138 166

249 667

1 u

in

Infrakter till centrallager — avstånd i km — från följande fabriksorter Hälsingborg (Malmö)

Sundsvall (Härnösand)

177 285

5 299

243 68

736 932

413 981

691 1 240

736 1285

904 1 453

5 568

683 Sthlm

Dito medeltal för samtliga fabrikers infrakter . . Summa in- och utfrakter km per distribuerad enhet från respektive fabrik . . . . Dito medeltal för samtliga fabriker

Jönköping Göteborg

M = 410

474 M = 522

emellertid, om Norrland delas i två områden: övre Norrland och nedre Norrland med tyngdpunkten i Härnösand-Sundsvall respektive i Skellefteå eller Luleå. 1 I tabell 112 har för centralorterna i de fem landsdelarna angivits dels totala antalet producerade lägenheter 1946—1950, dels det vägda transportavståndet i km per distribuerad enhet för frakter från resp. centralort till varje region inom landsdelarna. O m dessa orter antages utgöra förläggningsort för exempelvis grossistlager, mäter dessa avstånd alltså utfrakterna från grossistlagren. I tabellen h a r dessutom inlagts avstånden i km från fem tänkta produktionsorter till centralorten i varje distrikt. Som produktionsorter har därvid utvalts orter, som kan sägas vara representativa med hänsyn till lokaliseringen av fabriker, som tillverkar VVS-produkter. Avstånden från var och en av dessa produktionsorter till centralorterna i distrikten har 1 Gränsen mellan Stockholm och Norrland har satts strax söder om linjen Hudiksvall—Ljusdal med hänsyn till gällande fraktkostnadsbestämmelser inom viss del av VVS-branschen. (Leverans "fritt 62 :a breddgraden".)

259 Tabell 113.

Transportavstånd och lokalisering 3. Landet uppdelat på aderton distrikt. Ett centrallager i varje distrikt, fem produktionsorter.

Transportlängden i km per distribuerad enhet vid, dels infrakter från produktionsort till respektive centrallager, dels utfrakter från centrallager till konsumenterna. (Vägt medeltal som i tabell 111, vid utfrakter är avstånden beräknade med hänsyn till biltransporter, vid infrakter med hänsyn till järnvägstransporter.)

Nr

1 2 3 4 5 6

A n t a l lägenheter

33 153 13308 9364 23079 8 940 6782 5 552 6814 10324 12 318 8665 53004 8683 11 089 8811 7 107 11 642 11 032

52 107 45 20 48 21 36 61 29 42 53 20 18 46 63 42 138 166

599 446 374 456 466

7 8 9 10 11 12 13 14 15 16 17 18

419 312 329 223 163 133 10 ni 66 246 180 413 965

310 Centrallagerort

Malmö Jönköping Göteborg Uddevalla

.... ....

Skövde

Norrköping . . . Katrineholm . . Stockholm . . . . Västerås

Gävle Härnösand . . . . Skellefteå Summa avstånd, k m Der d i s t r i b u e r a d

Infrakter till centrallager — a v s t å n d i k m — från följande fabriksorter

Utfrakter från centrallager km per distribuerad enhet

Distrikt

Sthlm

Jönköping G ö t e b o r g

285 211 5 177 195 105 99 284 238 211 259 374 344 440

Hälsingborg (Malmö) 68 307 247 243 334 244 312

Sundsvall

932 830 691 736 738 699 592 582 453 576 543 4'3 376 347 318

455 465 691 1 224

299 352 177 5 9i 72 144 251 283 371 323 456 389 510 478 510 736 1 269

494 451 423 471 586 557 652 668 678 904 1 437

34»

233 5 552

249 667

V E gt

Dito medeltal för samtliga fabrikers infrakter Summa in- och utfrakter km per distribuerad enhet frän respektive fabrik Dito medeltal för samtliga fabriker

M = 412

427 M = 462

angivits i tabellen. Härefter h a r det vägda transportavståndet för "infrakter" från v a r och en av produktionsorterna till var och en av de t ä n k t a centrallagerorterna beräknats. 1 Tabellen leder bl. a. fram till följande slutsatser. O m m a n i stället för en fabrik i hela landet, förlagd till orten för transportkostnadsminimum ( Ö r e b r o ) , delar u p p 1 Kalkylen arbetar liksom den föregående uppenbart med flera grova approximationer. Särskilt spelar de valda avstånden för utfrakter inom de regioner, där centrallager/fabrik förutsattes ligga, en icke oväsentlig roll. Genomsnittliga transportavstånden har förutsatts vara, Stockholm 20 km, Göteborg och Malmö 10 km samt övriga orter 5 km.

26o Nr Centrallager i Malmö 2 Kalmar 3 Jönköping 4 Göteborg 5 Uddevalla 6 Borås 7 Skövde 8 Karlstad 9 Örebro i o Norrköping 11 Katrineholm 12 Stockholm 13 Västerås 14 Uppsala 15 Falun 16 Gävle 17 Härnösand 18 Skellefteå

Utfrakter i mil 5 11

4 2

5 2

4 6 3 4 5 2 2 5 6 4 14 17

Vägt transportavstånd i mil Produktionsort

Stockholm Jönköping Göteborg Hälsingborg Sundsvall medeltal

Infrakter till samtliga centrallager

Utfrakter från samtliga centrallager

S:a transportavstånd

3i 34 38 47 56

5 5 5 5 5

36 39 43 52 61

4i

46 Transportlängden i mil per distribuerad enhet vid, dels infrakter från produktionsort till respektive centrallager, dels utfrakter från centrallager till konsumenterna. Siffrorna på kartan anger distriktets nr och antalet färdigställda lägenheter i distriktet åren 1946—1950.

Bild 48. Transportavstånd och lokalisering 3. Landet uppdelat på åder ton distrikt. Ett centrallager i varje distrikt, fem produktionsorter. (Jämför tabell 113)

26l landet i de föreslagna fem landsdelarna och lägger en fabrik i den föreslagna centrallagerorten i varje landsdel, minskar totala transportlängden, räknat per distribuerad enhet, från 30 mil till 11 mil. O m man har en fabrik i Stockholm och därifrån distribuerar varor till grossistlager i de n ä m n d a centralorterna, blir de vägda transportavstånden 29 mil för transportering av produkten till grossistlagren och ytterligare 11 mil för transporterna från grossistlager till konsumtionsorterna, eller totalt ca 40 mil. Den genomsnittliga transportlängden h a r alltså ökat med ca 10 mil eller 1/3 genom att varan tas över grossistlager i stället för att transporteras direkt till konsumenten. För exempelvis Göteborg blir transportlängden för uttransporterna till grossistlagren 37 mil och för transporten från grossistlagren 11 mil, eller s a m m a n lagt 48 mil, även det en förlängning med ca 10 mil. Ökningen i transportlängd och därmed i transportkostnad blir dock relativt sett mindre än den var från Stockholm. Siffrorna i tabellen för det vägda transportavståndet från var och en av produktionsorterna till samtliga centrallagerorter kan jämföras med siffrorna tabell i n . Det Tabell 114. Transportavstånd och lokalisering 4. Sammanfattning av tabellerna 111—113. Fem fabriksorter. Transportlängd km per distribuerad enhet vid, dels direkttransporter fabrik—konsument, dels transporter över fem lagercentraler i olika landsdelar, dels transporter över centrallager i aderton olika distrikt. (Förutsättningen se tab. 111 —113.) Transportlängd km per distribuerad enhet vid direkttransporter fabrikskonsument

Fabriksorter

(tabell i n ) Stockholm: infrakter utfrakter Summa Jönköping: infrakter utfrakter

transporter över 5 st. lager centraler i olika landsdelar (tabell 112)

transporter över 18 st. lagercentraler i olika distrikt (tabell 113)

310 50 360

396 363

Summa

341 50

368 Göteborg:

Summa

377 50

463 Hälsingborg: utfrakter Summa

473 50

572 Sundsvall: infrakter Summa

561 50

412 50 462

Samtliga fem orter: infrakter utfrakter

111 Summa

—

262 visar sig att för fabriker i Stockholm, Göteborg och Hälsingborg förkortas transporterna något medan de för fabriker i Jönköping och Sundsvall förlängs något. Slutligen har landet indelats i 18 distrikt. Vägledande för distriktsindelningen har härvid bl. a. varit synpunkten att få områden som skulle kunna tänkas vara av lagom storlek för att kunna direkt betjänas av centraliserade lager för ett större antal rörledningsinstallatörer inom distriktet. 1 Dessutom har indelningen gjorts så att som centralort i flera distrikt erhållits orter där det för närvarande finns grossistlager. Indelningen har i övrigt bestämts av statistiska hänsyn så att i bild 14 redovisade regioner icke delats. Gotland har förts till Stockholm och i Norrland har — m å h ä n d a oegentligt — endast räknats med de två distrikt, som ingick i tabell 112. Tabell 113 och bild 48 återger resultatet av en transportavståndskalkyl av samma typ som i tabell 112. Transporterna från resp. centrallager ut till konsumenterna blir givetvis här ännu kortare än när de skedde från fem landsdelar. Transportavståndet per distribuerad enhet har uppskattats till i genomsnitt fem mil för alla distrikten. O m man räknar med samma fabriksorter som i tabellen 111, blir transportavstånden till distriktcentra för dessa orter i stort sett desamma som det vägda transportavståndet enligt tabell 111. Från Stockholm blir avståndet 31 mil, från Göteborg 38 mil och från Sundsvall 56 mil. M a n kan således säga, att ökningen i transportlängd för detta alternativ i förhållande till alternativ 1 i stort sett är lika med uttransporten från resp. centrallager eller ca fem mil. I tabell 114 jämföres de tre alternativen med hänsyn till de totalat ransportkostnaderna. O m m a n känner transportkostnaderna för en vara och vet den transporterade kvantiteten, kan m a n alltså med ledning av tabell 114 göra enkla överslagsberäkningar över hur mycket transporten förlänges och hur mycket kostnaderna därigenom ökar, när m a n distribuerar över lager, lokaliserade som förutsatts.

1 Härvid har förutsatts att varje punkt inom ett distrikt skulle kunna nås med direkttransporter per bil från lagret på samma dag som beställning sker. (Jämför kap. 13.)

263 TRETTONDE

KAPITLET

Synpunkter och rekommendationer

D e n n a utredning beskriver i huvudsak marknadsförhållandena 1939—1952. U t redningsresultaten och synpunkter på de problem som borde diskuteras inom byggnadsmaterialutredningen har tidigare redovisats i en stencilerad redogörelse, som överlämnades till de sakkunniga hösten 1953. I anledning härav höll byggnadsmaterialutredningen i december samma år överläggningar med representanter för byggherrar, grossister och installatörer, vilka under hand fått ta del av utredningsresultaten. Vid överarbetningen av detta kapitel har hänsyn tagits till de synpunkter som framfördes vid dessa överläggningar. I den m å n så varit möjligt har även utvecklingen efter 1953 beaktats.

Kan distributionskostnaderna sänkas? Den föregående redogörelsen h a r visat, att det finns ett betydande utrymme för rationalisering och effektivisering av distributionen. De redovisade kostnadsuppgifterna ger ingen säker grund för beräkning av branschens totala distributionskostnader. Kostnaderna för att distribuera VVS-materialen från fabrikerna till byggnadsplatserna har uppskattats till i genomsnitt ca 30 % av varornas " p r i s " på byggnadsplatsen. Det årliga värdet av utfört distributionsarbete skulle i så fall utgöra ca 150 miljoner kronor (1954) 1 . Det betyder, att distributionskostnaderna är av minst samma storleksordning som lönerna till de arbetare som utför installationerna. Rationaliseringen av distributionen är således ett betydelsefullt led i arbetet på att sänka byggnadskostnaderna. Under 1950-talet har förhållandena inom branschen på flera väsentliga punkter förändrats i förhållande till redovisade undersökningsresultat. En del av de rationaliseringsönskemål, som på ett tidigt stadium av utredningen framstått som angelägna, h a r således redan helt eller delvis k u n n a t realiseras. Den rationalisering av distributionen som pågått har helt naturligt i första h a n d varit teknisk och berört transporter, hantering och lagring. Nya lagerbyggnader med modern utrustning har uppförts av flera grossister, truckar har förenklat lastning och lossning av de tunga varorna, rationella förpackningar har vunnit ökad utbredning. Utredningsmannen har icke ansett sig böra i detalj behandla denna typ av rationaliseringsarbete, för vilket omfattande studier förekommer inom vetenskapliga och till näringslivet knutna organisationer samt inom de enskilda företagen. För material1 Till distributionen har då i överensstämmelse med analysen i tidigare kapitel även räknats inköpsoch försäljningsarbetet.

264 hanteringen användes emellertid alltjämt hos många grossister och på praktiskt taget alla byggnadsplatser traditionella och föga effektiva arbetsmetoder. Mycket återstår därför att göra, innan branschen över hela fältet nått en distributionstekniskt hög effektivitetsnivå. Det är viktigt att företagen fortsätter att bedriva detta rationaliseringsarbete med största intensitet. Det har samtidigt framstått som uppenbart, att det vid sidan av den tekniska rationaliseringen krävs en ganska radikal omläggning av hela branschens sätt att arbeta, om verkligt betydande samhällsekonomiska besparingar skall nås vid materialdistributionen. D e n n a "strukturrationalisering" berör val av distributionsvägar, ordernas och leveransernas storlek och sammansättning, lagrens lokalisering och materialhanteringen på arbetsplatsen. Särskilt förhållandena på arbetsplatserna är en "strategisk faktor" vid rationaliseringen. Distributionsproblemen måste angripas från konsumentsidan genom konkreta studier på byggnadsplatserna. Det brukar påpekas, att producenten i hög grad är en "slav under m a r k n a d e n " och att en strukturrationalisering av produktion och distribution i främsta rummet beror på möjligheterna att förändra marknaden för de färdiga produkterna. 1 För denna bransch torde gälla att konsumenten-installatören har ett större ansvar för och inflytande över distributionen än h a n själv synes medveten om. E n första förutsättning för att m a n skall kunna skapa en effektiv distribution är att installatörerna gör sina inköp och sköter sin materialhantering rationellt. Installatörerna, för vilka själva installationsarbetet framstått som den väsentliga arbetsuppgiften, har emellertid hittills i regel icke ägnat distributionen tillräcklig uppmärksamhet. Å a n d r a sidan är det naturligt, om de m å n g a små installatörerna ibland kommit på " m e l l a n h a n d " , n ä r deras intressen inte sammanfallit med de kapitalstarkare grossist- och fabrikantföretagens. De ha exempelvis icke haft full frihet vid val av distributionsvägar.

Distributionsproblem, som utredningen aktualiserat OEKONOMISK ORDERSTRUKTUR Redovisade stickprovsundersökningar visar att orderstrukturen inom rörgrosshandeln i början på 1950-talet var oförmånlig; leveranserna avsåg i regel små kvantiteter och leveranser av större varusortiment var fåtaliga. I två undersökta grossistföretag 1949 och 1950 utgjorde medianen för orderstorleken 78 resp. 154 kronor. 40 a 50 % av expeditionerna hade ett värde understigande 100 kronor. En ny undersökning på större material 1953 visade i stort sett samma resultat (s. 195—196). D e fåtaliga sortimentleveranserna är särskilt anmärkningsvärda med hänsyn till att leveranserna i så stor utsträckning skett från grossistens lager. De små kvantiteterna är särskilt anmärkningsvärda med hänsyn till att leveranserna i så stor utsträckning sker till installatörernas lager. En undersökning av leveranserna till ett medelstort bostads1 Se t. ex. I. Svennilson: "Strukturrationalisering" i Harald Nordenson 60 år, sidan 350—367, sam samme förf. Förord till R. Elinder: Studier i den svenska skoindustriens struktur.

265 bygge visade att det även förekom mycket småleveranser till byggnadsplatsen. Särskilt från installatörens lager skedde leveranserna i m å n g a småposter (s. 181). De redovisade resultaten bygger på ett begränsat material men genom intervjuer har klarlagts, att de återspeglar rådande förhållanden även inom a n d r a företag i branschen. INSTALLATÖRERNAS PLANERING BRISTFÄLLIG Flera orsaker har bidragit till att distributionen skett mindre rationellt. Den oekonomiska orderstrukturen vid leveranser från grossister och från installatörens lager beror i stor utsträckning på bristfällig planering av installationsarbetet. De praktiska svårigheterna att organisera inköpen till en byggnadsplats är betydande. Byggnadstiden är lång. Ritningar görs upp av en konsulterande ingenjör, materialbeställningen utföres av en installationsfirmas kontorspersonal och rekvisitionen till byggnadsplatsen oftast av en verkmästare eller byggnadsarbetare. Installatörerna torde vidare ofta ha otillräckliga kunskaper om kostnaderna för det distributionsarbete som de utför. De känner icke kostnaderna för att lagerföra och hantera varorna. Bokföring, kostnadsanalys och kalkylering i de företag, som utför installationsarbeten, har i regel inte kunnat bedrivas på sådant sätt att denna detalj i arbetet särskilt följts.1 Men rationella inköp kan inte göras om inte installatören vet sina egna kostnader. PRISPOLITIKEN HOS FABRIKANTER OCH GROSSISTER: OTILLRÄCKLIG PRISDIFFERENTIERING Ett a n n a t och kanske viktigare skäl till den oförmånliga orderstrukturen har varit att grossisternas och fabrikanternas priser fram till 1953 icke var differentierade med hänsyn till leveransernas storlek* Installatörerna fick inte lägre priser om de rekvirerade större enheter, som var billigare för säljarna att distribuera, än små enheter. Det gällande systemet för prissättningen stimulerade tvärtom till uppdelning av leveranserna till en byggnadsplats på ett stort antal leverantörer, trots att varorna inköptes via grossist (s. 187, 190). Grossistens naturliga funktion som sortimentgrossist h a r därigenom försvagats. Detta är särskilt betänkligt, då varorna i stor utsträckning levererats över grossistens lager. (Dock förekom särskilt efter 1948 att större köp medförde vissa prisreduktioner.) Som framgått av kapitel 8 h a r däremot ett flertal fabrikanter sedan länge haft viss prisdifferentiering med hänsyn till olika köpargrupper (så t. ex. vid försäljning av radiatorer och gjutna pannor). Det har dessutom varit vanligt med en bonus som varierat i relation till årsinköpens storlek. En a n n a n form av prisdifferentiering har varit de av vissa fabrikanter tillämpade differentierade rabatterna vid försäljning till grossist, för leveranser till grossistens lager respektive direkt till konsumenten. I dessa fall har dock konsumentens pris varit oberoende av o m varan tagits över grossists lager eller erhållits direkt från fabrikant. Då de n ä m n d a prisdifferentieringarna i de 1 En intensiv diskussion om installatörernas kalkylprinciper har under senare år förts i installatörernas egen fackpress. Se artiklar i "Rörinstallatören" 1952—1954. 2 Sedan 1953 förekommer prisdifferentiering efter leveransens storlek vid försäljning från grossister (se nedan s. 269).

266 flesta fall ej anknutit till leveransernas storlek har de icke i högre grad stimulerat till mer ekonomiska rekvisitioner. DISTRIBUTIONSVÄGARNAS BUNDENHET Nästan alla varor inom VVS-branschen såldes via grossister och en mycket stor del, ca 2/3, levererades via grossisternas lager. I stor utsträckning lagrades dessutom varor hos installatörerna (s. 2 1 , 66—69, 87—88, 177). Det har rått en anmärkningsvärd stelhet i systemet så tillvida som det varit praktiskt taget omöjligt för en konsument att köpa varor direkt från fabrik, om h a n så skulle önska, och det har varit nära nog lika svårt att få en vara, som köpts av en grossist, levererad direkt från fabrikant till byggnadsplats. För fabrikanter som sålt genom grossist har försäljningsvillkoren i regel inneburit, dels att fabrikanterna icke säljer direkt till installatörer, dels att leverans skall ske antingen genomgående över grossistens lager (rör, rördelar, sanitetsporslin) eller direkt från fabrikant (radiatorer, pannor). U n d a n t a g från dessa regler har endast förekommit i speciella fall. Stelheten i systemet förklaras av i och för sig förståeliga företagsekonomiska synpunkter (s. 207). Det har emellertid varit förenat med icke oväsentliga nackdelar för olika konsumentgrupper. Som skall redovisas i det följande har det skett en viss u p p mjukning av systemet under 1950-talet. Ytterligare åtgärder är emellertid önskvärda. LAGRENS LOKALISERING* OCH UTRUSTNING Valet av lämplig distributionsväg sammanhänger i hög grad med var den nödvändiga lagerhållningen av vissa varor skall ske. Vilka distributionsvägar, som anlitas, bestämmer i sin tur såväl lagrens storlek och lokalisering som fördelningen av den erforderliga lagerhållningen mellan fabrikanter, grossister och installatörer. F r a m till 1950 hade grossisterna stora centrallager. Dessa lager var koncentrerade till de största städerna, i första hand Stockholm, Göteborg och M a l m ö . Lagrens storlek och tekniska utrustning varierade ganska mycket (s. 56—57). U n d e r 1950-talet har skett relativt stora förändringar. Ett stort antal grossistlager har nybyggts och moderniserats. Grossistlager har upprättats på nya platser bl. a. i Norrland (se nedan). Alltjämt finns emellertid lager med omodern utrustning och diskutabel lokalisering. Samtidigt med att det funnits stora grossistlager och delvis p å grund av dessa lagers lokalisering har de lokala installatörerna haft egna lager av n ä r a nog alla i branschen förekommande varor, men i första h a n d av ur lagringssynpunkt kostsamma varor som rördelar och armatur. Av redogörelsen har framgått, att dessa lager tidvis varit av betydande storlek, låt vara att lagervolymen sannolikt starkt varierar med det allmänna konjunkturläget. Lagren har naturligtvis varit särskilt stora p å orter u t a n grossistlager. Installatörernas lager är med u n d a n t a g för ett fåtal stora firmors lager så små, att de icke tillåta en ur kostnadssynpunkt rationell hantering av varorna. Lagerlokalerna är i regel omoderna och föga ändamålsenliga. Storleken av lagren på byggnadsplatsen varierar mycket mellan olika byggnads-

267 platser och för olika varor. Praktiskt taget alltid gäller emellertid, att möjligheterna att ta emot och lagra varor är dåliga. Installatörernas materialbodar är sällan rationellt inredda. V a r o r n a lagras i stor utsträckning utomhus, vilket ofta leder till att material förstöres eller kommer bort. Svårigheterna att ordna tillfredsställande lager på arbetsplatserna har lett till att m å n g a installatörer under 1950-talet sökt nedbringa lagerhållningen p å arbetsplatsen till ett minimum. Det kan diskuteras om de för branschens verksamhet erforderliga lagerutrymmena är lämpligt lokaliserade. Det måste vara dyrbart med den dubbla lagerhållning som förekommer hos grossister och installatörer liksom med de många små lagren hos ett stort antal installatörer på en ort eller i en region. Den praxis för lagerhållning som utbildade sig under 1930- och ig^o-talen bör omprövas. STANDARDISERING — FÖRPACKNINGAR Distributionen av VVS-artiklar blir dyrbar genom att det för m å n g a varuslag finns ett mycket stort antal olika varor och artiklar. Särskilt stora krav på distributionsapparaten ställer distributionen av rördelar och armatur. De många typer och dimensioner som finns av rördelar kräver stora lagerutrymmen hos både grossist och installatör. Frekvensen i fråga om konsumtionen av enskilda delar varierar dessutom starkt, vilket försvårar installatörens inköps- och lagerpolitik. Lagringen och distributionen har fram till den allra sista tiden skett styckevis. En standardisering som kraftigt minskade antalet typer och en samtidigt genomförd övergång till standardiserade förpackningsenheter vore önskvärd. M e d de i huvudsak relativt enkla och enhetliga varor som användas inom rörbranschen borde det, tycker man, vara möjligt att minska antalet typer av varje varuslag till ett ekonomiskt och funktionellt minimum. Sedan förkrigstiden har även som tidigare nämnts skett en ganska betydande utveckling i denna riktning. Branschmän torde emellertid vara eniga om att man ä n n u bara nått ett stycke på väg mot ökad effektivitet i detta hänseende. Oavsett hur långt standardiseringen drives, är det angeläget att sortimentet nedbringas. Detta synes särskilt angeläget i fråga om rördelar och a r m a t u r .

Rekommendationer: I anslutning till inledningsvis framförda tankegångar bör åtgärder för att rationalisera distributionen anknyta till rationaliseringsarbetet på byggnadsplatsen. Distributionen skall tjäna arbetsplatser av helt olika karaktär. Den måste därför vara mycket differentierad och smidigt k u n n a anpassas till olika arbetsplatsers behov. U r distributionssynpunkt skiljer sig arbetsplatserna främst från varandra genom arbetsobjektets storlek. Distributionsvägar och de vid varje tillfälle distribuerade kvantiteterna bör vara olika för a) en liten arbetsplats som efterfrågar få varuslag och få enheter av varje vara; b) en medelstor arbetsplats som efterfrågar m å n g a varor men få enheter av varje vara eller

268 c) en stor byggnadsplats, där det är efterfrågan både på många varor och m å n g a enheter av varje vara. Det gäller att finna den samhällsekonomiskt optimala distributionsstrukturen för att tillgodose var och en av dessa "konsumenters" behov. Vi erinra om att enligt kapitel 2 kan m a n uppskatta att ca 1 /3 av all material går till de små reparationsarbetena. Även distributionen till dessa arbetsplatser måste göras billig. Sannolikt är de båda andra typerna av arbetsplatser ungefär lika stora, dvs. svara vardera för 1/3 av materialbehovet. Följande åtgärder för att komma tillrätta med de ovan diskuterade svagheterna i distributionssystemet bör övervägas. UNDERSÖKNINGAR AV KOSTNADERNA I OLIKA LED Genom kostnadsanalyser av den typ som skisserats i kapitel g kan m a n sannolikt få ett ur praktiska synpunkter tillräckligt underlag för en uppskattning av vilka distributionsvägar som för byggnadsplatser av olika typ teoretiskt skulle ge de lägsta samhällsekonomiska kostnaderna. Det är en uppgift av gemensamt intresse för hela branschen att det framlägges ett material, som gör det möjligt att ur kostnadssynpunkt bedöma fördelar och nackdelar av olika distributionsvägar till arbetsplatser av olika storlek och karaktär. Undersökningsmaterialet bör göra det möjligt att bedöma vid vilken minimikvantitet (ungefär) direktleveranser fabrik—byggnadsplats av olika varuslag blir lönande, h u r stora sortimentsleveranser installatören bör beställa hos grossisten, när det blir lönande för installatören att ha ett eget lager på byggnadsplatsen till vilken köp sker i stora kvantiteter, eller när installatören bör slopa all lagerhållning på byggnadsplatsen och ta varorna allt eftersom de behövs från grossistens lager osv. Självklart kan dessa problem i praktiken icke lösas genom tekniskt-ekonomiska kalkyler enligt schematiserade formler som grundats på kostnadsstudier av ett begränsat antal typfall. I praktiken måste m a n alltid räkna med vissa — ibland betydande — avvikelser från det distributionssystem som tekniskt och samhällsekonomiskt framstår som det bästa. M e n först när m a n har en åtminstone ytlig kunskap om de kostnadssamband det h ä r gäller, kan varje enskilt företag rationellt angripa distributionsproblemet. Kostnadsundersökningar av här angiven typ h a r vidare just inom en bransch som V V S större möjligheter att leda till entydiga resultat än motsvarande undersökningar inom handeln med konsumtionsvaror. Problemet, att i olika fall mot v a r a n d r a ställa pris—prestation—kostnad, blir relativt enkelt när som i detta fall alla prestationer som utföres av konsumenten-installatören är prissatta och m ä t b a r a — m a n slipper problemet att värdera en kunds gångtid, väntetid, service e t c , som försvårar motsvarande analyser för t. ex. detaljhandel med konsumtionsvaror. Materialet till den föreslagna undersökningen kan insamlas och bearbetas endast om företag i de olika branschleden samarbetar eller ställer uppgifter till förfogande för en gemensam utredningsman. Genomföres dessa undersökningar och publiceras resultaten kommer sannolikt konkurrensen i distributionsledet att öka. Samtidigt bör den ökade effektiviteten ge vinster som kommer b å d e konsumenten, distributören och installatören till godo. En bransch med hög effektivitet är en bransch med god ekonomi.

26g Staten bör därför, exempelvis genom statens n ä m n d för byggnadsforskning, bidraga till undersökningar, som klarlägger distributionskostnaderna i olika led av VVS-branschen. Undersökningarna bör bedrivas i samarbete med branschens företag och syfta till att belysa vilka distributionsvägar, som i olika fall framstår som samhällsekonomiskt förmånliga. Resultaten bör publiceras och delges alla företag i branschen. Särskilda initiativ bör tas av installatörerna i syfte att förbättra möjligheterna till analys av kostnaderna för materialhantering och distribution. En grupp installatörer skulle exempelvis detaljstudera sina kostnader för rekvisition och lagerhållning av material till olika typer av arbetsplatser, ö v e r huvud taget borde näringslivets branschorganisationer satsa mer på gemensamt utredningsarbete. Samtidigt med och efter hand som ökade kunskaper vinnas om distributionskostnadernas struktur bör olika åtgärder övervägas i syfte att sänka kostnaderna. Exempel på sådana åtgärder ges i det följande. NY PRISPOLITIK —PRISDIFFERENTIERING OCH ÖKAD FRIHET ATT VÄLJA LEVERANSVÄG För att förbättra orderstrukturen och åstadkomma att de för varje fall billigaste distributionsvägarna anlitas blir det nödvändigt att skapa ett rörligare och mer differentierat prissystem än det som rådde fram till 1952. 1 Grossisterna införde under 1953 en prisdifferentiering med hänsyn till orderstorlek för rör och rördelar, sanitetsporslin, badkar, armatur. 2 Vid diskussionerna med utredningen hösten 1953 förklarade representanter för grossisterna, att de hade för avsikt att utsträcka prisdifferentieringen så långt det var praktiskt möjligt. Svårigheterna att genomföra en övergång till prisdifferentiering hade varit betydande framför allt av psykologiska skäl. Grossisterna var övertygade om att systemet konsekvent tillämpat skulle leda till effektivisering av produktionen. M a n påpekade vidare att kvantitetsrabatterna var avpassade så att den högsta kvantiteten i och för sig icke var större än att den motsvarade förbrukningen på en medelstor byggnadsplats. Grossisterna påpekade vidare att den i utredningen studerade perioden 1939—1952 hade präglats av att det nästan hela tiden rått brist på samtliga eller en stor del av branschvarorna. Detta hade satt sin prägel på marknaden och var det kanske främsta skälet till att leveransvägarna varit så h å r t b u n d n a och leveransstrukturen så ogynnsam. Den prisdifferentiering som infördes 1953 och sedermera utvidgats är ett mycket 1 Detta problem togs under utredningsarbetet upp till diskussion med representanter för grossisterna. Ett förslag, huvudsakligen av den innebörd som anföres i det följande, framlades i 1953 års stencil. 2 I Sverige gjordes de första försöken att genom prisdifferentiering rationalisera en orderstruktur av skoindustrien och kolonialvarugrosshandeln. Efter hand har en rad olika system för orderpremiering kommit till användning. Man har använt sig av expeditionsavgifter i form av ett extra fast pålägg för de mycket små orderna. Man har haft premier på större order efter en glidande skala, exempelvis så att man erhållit ett fast procentuellt belopp på den del av ordern som överstiger en viss lönsamhetsgräns. Andra former är premie efter genomsnittsorderns storlek, varvid premien utgår efter en "hoppande" skala på genomsnittliga årsinköpet. Den skiljer sig med andra ord från en vanligen tillämpad bonus genom att värdet av ett års inköp divideras med antalet inköp. En fjärde form utgör en direkt premie efter drsinköpets storlek, varvid man utgår från att årsinköpet står i direkt proportion till genomsnittsordern. Här nämnda system har kombinerats på olika sätt. Jämför S. Lundborg: Orderpremiering inom Svensk kolonialvarugrosshandel. Affärsekonomi nr 10, 1952, s. 548.

270 viktigt steg i riktning mot sänkta byggnadskostnader. ( O m m a n räknar med att priserna för varor, som svarar för ca 50 % av omsättningen, sänkts med i genomsnitt ca 3 % J betyder det en årlig besparing för konsumenterna—köparna med ca 7 milj. kronor.) Prisdifferentieringen har enligt uppgift lett till att den gruppering av installationsfirmorna, som tidigare påbörjats, i en grupp större företag, som sysslar med större installationsarbeten och en grupp mindre företag, som huvudsakligen sysslar med reparationsarbeten, blivit mer markerad. Prisdifferentieringen hade lättare att slå igenom i landsorten än i Stockholm. Stockholmarna h a r varit vana att k u n n a utnyttja grossistens lager för små kompletteringsleveranser u t a n särskild kostnad. Det är angeläget att den utveckling mot en mer kostnadsanpassad prissättning som påbörjats fullföljes. Prisdifferentieringen bör sålunda om möjligt utbyggas både i grossistledet och i fabrikantledet. Priserna och de därtill knutna försäljningsvillkoren bör utformas så att de möjliggör för konsumenterna (installatörerna) att fritt välja mellan olika distributionsvägar. Med ledning av det praktiska arbete som nu under flera år pågått inom rörgrosshandeln och det ytterligare material som kan insamlas bland fabrikanter och installatörer, bör slutgiltigt kunna avgöras, vilket system för prisdifferentiering som bäst lämpar sig för VVS-branschen. Några a n m ä r k n i n g a r om prisdifferentieringens innebörd och några principiella synpunkter på dess utformning i detta speciella fall kan dock vara motiverade. 1 I kapitel 9 har visats att de totala distributionskostnaderna för ett visst parti varor varierar beroende på vilka vägar och i vilka kvantiteter varorna distribueras från fabriken eller fabrikerna till konsumtionsplatsen. O m kostnaderna för de olika prestationerna hos fabrikant, grossist och installatör är kända, så kan m a n beräkna vilket sätt att distribuera, som ger de lägsta distributionskostnaderna. N ä r distributionen sker genom köp och försäljning mellan olika företag, kan kostnadsanpassande priser göra det möjligt för köparen att välja det inköps- och leveranssätt som ger de totalt lägsta kostnaderna. Vid försäljning över grossist är det tydligen av värde för köparen—installatören om priset kan differentieras med hänsyn till distribuerad kvantitet, distribuerat sortiment och leveransväg (över grossistlager respektive direkt från fabrikant). I praktiken är det naturligt nog svårt att laborera med alltför differentierade priser på varje vara. I tabell 115 presenteras ett exempel på ett tänkbart system för differentiering av fabrikanters och grossisters pris vid försäljning av ett varuslag inom VVS-branschen. Det förutsattes att fabrikanten säljer över grossist och att grossisten för sitt försäljningsarbete skall ha en viss förmån gentemot andra kunder. 2 M å n g a varianter på detta exempel är givetvis tänkbara. Fabrikanten har tre priser vid försäljning till grossist 1. vid leverans till grossistens lager minst 25 enheter 1 Se utöver nämnd litteratur om prisdifferentiering t. ex. J. Leander: Order och expeditionskostnader. Lädertidningen nr 17, 1945. Ulf av Trolle: Prisdifferentieringens stötestenar. Svensk Handel, s. 1950. R. Mattsson: Bundna eller fria konsumentpriser; Affärsekonomi 12, 1949. 2 På en marknad där det råder konkurrens synes frågan om fabrikanten skall sälja eller icke sälja över grossist kunna hållas utanför diskussionen.

271 Tabell 115. Exempel på prisdifferentiering inom fabrikant- och grossistled vid försäljning via grossist. Pris per levererad enhet Leveransväg

Över grossistens lager (vid leverans av upp till 24 enheter)

Fabrikens försäljningspris

Antal sålda enheter 1 2

8o

3— 9 10—24

Direkt konsument (minst 25 enheter)

25 Grossisten1 Försäljningspris = Konsumentens inköpspris 3

IOO

97 93 88 3

86 Avans per enhet 20 17 13

8 4

1 Vid leverans tillsammans med andra varuslag tillkommer sortimentsrabatt. 2 Vid leverans till grossist av mindre än 25 enheter en expeditionsavgift. s Av fabrikanten fastställt högstpris som får underskridas.

2. vid leverans till grossistens lager av 1—24 enheter, pris (1) plus en expeditionsavgift 3. vid leveranser direkt till kunder som av grossist köpt minst 25 enheter. Detta pris är något högre än pris (1). Fabrikanten har dessutom ett högstpris för grossistens försäljning av minst 25 enheter för leverans direkt från fabrik till kund. Härigenom försäkrar sig fabrikanten om att oberoende av konkurrensläget i grossistledet kan de konsumenter som önska direktleveranser av större kvantiter få det lägre pris som betingas av att varan direktlevereras. 1 Gränsen för det antal enheter där direktleveranser skall förekomma bör bestämmas med hänsyn till följande faktorer: a) fabrikantens distributionskostnader, b) grossistens kostnader för lagerhållning och lagerleveranser, c) installatörens efterfrågan — vilka kvantiteter behövs på medelstora och större byggnadsplatser? Grossistens försäljningspriser förutsattes vara fria under de n ä m n d a riktpriserna. Grossisten genomför en relativt stor prisdifferentiering, där särskild hänsyn tagits till de höga kostnaderna för de små orderna. H a n bör därjämte om möjligt införa en sortimentspremie. För konsumenten underlättas nu ett rationellt handlande. H a n kommer att sträva efter att köpa större kvantiteter för att därigenom u p p n å ett lägre pris, ä n d a tills han når den gräns, d ä r den större inköpskvantiteten förorsakar honom kostnader som blir större än vinsten i inköpskostnader. H ä r skall icke n ä r m a r e diskuteras de praktiska svårigheterna att genomföra en prisdifferentiering av den typ som antytts. 2 Systemet håller j u redan p å att vinna terräng i branschen. 1 Det bör observeras att det finns många företagsekonomiska skäl för lagring och att det för fabrikanten kan vara företagsekonomiskt lönande att överlåta en viss lagerhållning på grossisterna. Även samhällsekonomiskt kan en sådan lagerhållning vara lönande. I sistnämnda fall är det icke motiverat med direktleveranser från fabrik till installatör till lägre priser än vid leverans från grossistens lager. Jämför kapitel 9. 2 Svårigheterna består framför allt i att upprätthålla kvantitetsrabatterna när konkurrensen hårdnar och det uppstår avsättningssvårigheter. Svårigheterna beror främst på tradition och köpvanor. I princip

272 LAGREN: LOKALISERING — STORLEK — U T R U S T N I N G

Ännu saknas tillräckligt material för ett bestämt ståndpunktstagande till hur den nödvändiga lagerhållningen av VVS-material bäst skall kunna ske. Vi vill emellertid framhålla, att enligt vår uppfattning en totalt sett väsentligt lägre kostnad för lagring av materialen skulle kunna erhållas under följande förutsättningar. Dubbel lagerhållning hos grossist-installatör eller tredubbel grossist-installatörbyggnadsplats måste undvikas i största möjliga utsträckning. Detta kan tänkas ske på flera sätt. N ä r det gäller större och medelstora byggnadsplatser kan övervägas om material i ökad utsträckning kan distribueras direkt fabrikanten—byggnadsplatsen och lagras där. Installatörerna kan vidare tänkas i ökad utsträckning anlita grossisternas lager för distribution direkt till byggnadsplatsen även när det gäller småarbeten. I viss utsträckning tycks åren 1952—1955 ha inneburit en utveckling i denna riktning. Installatörernas lager har enligt uppgifter från branschmän dessa år varit mindre än tidigare. Nya grossistlager har byggts eller planeras i Norrland (Sundsvall, H ä r n ö sand, Luleå) varigenom den i kapitel 4 påpekade bristen delvis undanröjts (s. 55). Härigenom behöver många norrlandsinstallatörer icke längre hålla lika stora lager som tidigare. O m lagerhållning i ökad utsträckning skall ske på byggnadsplatsen beror p å om det går att åstadkomma bättre planering på arbetsplatsen, och ändamålsenliga billiga lagerlokaler. I sin tur beror detta på hur arbetstekniken utvecklas, på möjligheterna att standardisera och förpacka materialen samt att standardisera materialbodarna. Intervjuer har visat att m å n g a installatörer är skeptiska inför tanken att öka lagerhållningen p å arbetsplatserna. En företagare framhöll att kontroll av materialleveranser och lager på de decentraliserade arbetsplatserna ställer sig mycket dyrbar. H a n ansåg att m a n ur ekonomisk synpunkt borde föredraga korta lagringstider på byggnadsplatsen och i stället söka få till stånd välplanerade medelstora sortimentstransporter från grossistlager omfattande t. ex. en eller högst ett par veckors materialkonsumtion. Installatörerna, särskilt de som är belägna på ort utan grossistlager, är beroende av egna lager för att snabbt kunna få material till mindre reparationsarbeten och för att kunna göra kompletteringsleveranser till större byggen. Genom att materialbehovet på en byggnadsplats tills vidare icke kan exakt beräknas i förväg, får m a n även ofta när ett bygge är färdigt returnera material — särskilt rördelar och a n d r a småvaror — till det egna lagret. H u r behovet av "närhetslager" bäst skall tillgodoses ä r svårt att säga. En tänkbar möjlighet skulle vara att lokalt — i varje större samhälle och för dess omland — skapa ett centrallager gemensamt för en tillräckligt stor grupp installatörer. Sådana centrallager skulle försörja en räjong som icke var större än att varje liten hindrar ju inget att prisförändringar företagas men att samtidigt storleken av rabattskalans steg bibehålles, liksom för närvarande prisjusteringar icke behöver medföra några avgörande förändringar av prisrelationerna mellan olika typer av samma varuslag. En viktig förutsättning för att systemet skall fungera torde emellertid vara, att principen med rabattdifferentiering efter distributionskostnader tilllämpas av samtliga eller de flesta företag.

273 byggnadsplats kunde erhålla nödvändiga varor på dagen. Samtidigt skulle lagret vara tillräckligt stort för att tillåta rationell hantering och rationell inköpspolitik (alltså försörja minst en m a n med kontinuerligt arbete). Funnes sådana lager skulle det vara möjligt att på lämpligt sätt differentiera materialanskaffningen, dels mellan olika slags större eller mindre byggnadsplatser, dels mellan olika slags material, så att visst material rekvirerades direkt till byggnadsplatsen och visst material via lager. Även för material som måste lagras behövde lagring endast ske en gång mellan fabrik och byggnadsplats. Anförda uppgifter visar att under nu rådande förhållanden ha installatörer belägna p å orter med grossistlager en väsentligt lägre lagervolym än a n d r a installatörer. U n d e r förutsättning av en riktigt avvägd prisdifferentiering och en välskött lagerpolitik från grossisternas sida talar mycket för att lokala centrallager — och om installatören i så fall helt slopade de egna lagren — avsevärt skulle k u n n a minska den totala lagervolymen. Härigenom skulle med säkerhet betydande besparingar uppstå. Även transport-, lagrings- och hanteringskostnaderna skulle avsevärt kunna minskas genom en sådan omläggning. I motsats till installatörernas n u v a r a n d e lager skulle centrallagren kunna lokaliseras vid järnväg. I många fall skulle m a n härigenom spara en omlastning och en transportomgång. M a n fick alltså i det nya fallet som normal transportkedja: f a b r i k — (transport) — centrallager — (transport) — b y g g nadsplats mot tidigare transportkedjan fabrik — (transport) — grossistlager — (transport) — entreprenörens lager — (transport) — byggnadsplats. I och för sig behövde omläggningen icke medföra några andra kostnader än de som nybyggnaden av lagerlokaler förde med sig. Vi är medvetna om, att det krävs ökade kunskaper, innan det bestämt kan avgöras om problemet skall lösas på detta sätt. Vi är samtidigt medvetna om, att det skulle stöta på institutionella svårigheter att genomföra en sådan lösning. Centrallager av den typ som här diskuterats kan skötas och drivas antingen av grossister eller av en grupp installatörer i samverkan. För närvarande torde installatörernas förtjänstmöjligheter i hög grad vara baserade på skickligt utförda materialinköp. (Jämför vad som sägs om kalkylmetoden nedan s. 280.) Härigenom har installatörerna ett stort intresse av att hålla sig med egna lager. Det kan emellertid ifrågasättas, o m det icke skulle vara till fördel både för installatörerna och beställarna av installationen att de mer spekulativt betonade varuköpen försvann. Vid diskussionen med branschrepresentanterna h a r grossisterna sagt sig dela u p p fattningen att lagerleveranserna under 1940-talet var relativt stora. Detta berodde främst på varubristen. Tendenser till ökade direktleveranser — till sådana byggnadsplatser, där det var motiverat — hade framträtt under 1950-talets första år. Grossisterna var tveksamma om lokala centrallager skulle medföra den rationalisering som utredningsmannen tänkt. M a n åberopade förhållandena i Danmark. Trots den mindre folkmängden fanns det omkring dubbelt så många grossister med lager som i Sverige, dvs. det fanns ett lager i praktiskt taget varje småstad; samtidigt låg såvitt m a n k u n d e bedöma marginalerna icke oväsentligt högre än i Sverige. M a n påpekade att grossisternas lagerhållning var motiverad icke bara med hänsyn till deras sortiment-

274 funktion utan även därför att de långa byggnadstiderna och de stora variationerna i byggnadsverksamhetens omfattning gjorde det nödvändigt med buffertlagring, så att fabrikanterna fick j ä m n a r e produktion och byggnadsverksamheten slapp perioder med varubrist. Så har exempelvis byggnadsregleringen för producenter och grossister medfört att det uppstått starka svängningar i efterfrågan från m å n a d till m å n a d och från kvartal till kvartal. Dessa störningar har varit minst lika besvärliga som tidigare års säsongvariationer; i vissa avseenden besvärligare därför att vid säsongvariationerna visste m a n i förväg när de skulle komma och ungefär h u r stora de kunde bli, medan svängningarna i tillståndsgivningen är omöjliga att förutse. För fabrikanterna har det därför blivit värdefullt med grossistlager som kan fånga u p p sådana störningar i efterfrågan. Fortsatta diskussioner mellan grossister, installatörer och byggherrar om hur dessa problem bör lösas är önskvärda. Det i d e n n a utredning redovisade materialet kompletterat med de tidigare föreslagna kostnadsundersökningarna kan ge underlag för praktiska åtgärder. STANDARDISERING — ENHETSFÖRPACKNINGAR Det förefaller som om denna bransch skulle kunna genomföra en mycket långt gående standardisering och begränsning av antalet typer av olika varor och att dessa standardiserade varor skulle k u n n a överföras till arbetsplatserna förpackade i l ä m p liga enheter. Alla vet att orsaken till att m a n icke lyckats lösa detta problem främst får tillskrivas förhållandena på arbetsplatsen. Rörinstallatörerna är bara en g r u p p av arbetare på byggnadsplatsen och deras arbetstakt och behov av material är beroende av hur bygget i övrigt framskrider. U n d e r det hantverksmässiga byggeriets tid har icke mycket offrats på standardisering och samarbete. N u är det emellertid en förändring på väg. U n d e r efterkrigstiden h a r inom VVS-branschen skett en ganska betydande utveckling mot en minskning av antalet typer av varje enskilt varuslag och mot standardiserade förpackningar. Särskilt under 1950-talet h a r förpackningstekniken gått framåt. R ö r levereras b u n t a d e . A r m a t u r och aducerade rördelar kan erhållas förpackade. Härigenom torde besparingar h a gjorts särskilt i grossistledet. Branschm ä n torde emellertid vara eniga om att m a n ä n n u bara nått ett litet stycke på väg mot ökad effektivitet i detta hänseende. Oavsett hur långt standardiseringen drives, är det angeläget att sortimentet nedbringas. Detta synes särskilt angeläget i fråga om rördelar och armatur. Möjligheterna att minska sortimentet för dessa varor s a m m a n h ä n g e r i hög grad med möjligheterna att standardisera vissa avstånd i själva byggnadskroppen. Angelägnast synes vara att för rördelar och a r m a t u r konsekvent införa enhetsförpackningar, som kunde prisdifferentieras på tidigare föreslaget sätt. E n sådan enhetsförpackning borde i många fall kunna distribueras fabrikant—grossistlager—byggnadsplats utan att brytas förrän på byggnadsplatsen. Härigenom borde kostnaderna för lagerhållning och hantering av dessa varuslag kunna icke oväsentligt nedbringas. ö k a d effektivitet vid distributionen skulle vidare nås om huvudvaror som sanitets-

275 porslin, b a d k a r , diskbänkar, radiatorer och villapannor vid distributionen till byggnadsplatsen alltid åtföljdes av de tillbehör som erfordradesför installationen — konsoler, skruvar, rördelar, kranar, bländare. Vissa steg i denna riktning har tagits, t. ex. när m a n monterat bländare på tvättställen. Flera lösningar av detta "förmonteringsproblem" kan tänkas. I vissa fall kan en standardisering till en enhet göras på fabrik. Detta torde dock endast gälla en mindre del av materialen. I a n d r a fall kan samordningen lämpligast ske hos grossisten. Till sist kan den tänkas ske p å en "installationsverkstad" på byggnadsplatsen. (Vad som bör undvikas är att skrymmande material tillverkat av fabrikanter i olika delar av landet skickas i omvägar till en särskild monteringsverkstad bara för att det är så svårt att o r d n a rationell materialhantering på arbetsplatsen.) Vilken lösning som blir den riktigaste beror på hur rationaliseringen av arbetet på byggnadsplatserna kommer att utvecklas. N ä r det gäller rör och rördelar synes en splittring på ett onödigt stort antal typer och dimensioner ha skett genom att m a n ensidigt sett på kostnaderna i själva byggnadskroppen och icke beaktat distributions- och produktionskostnaderna. Sett statiskt, dvs. om m a n endast tar hänsyn till byggnadskostnaderna vid givna materialpriser, blir kostnaderna för rör och rördelar billigare j u klenare rör m a n använder. Konstruktören strävar därför efter att finna den minsta rördimension som det tekniskt är möjligt att a n v ä n d a i varje del av rörsystemet. M e n kostnaderna både för att producera, men framför allt att lagra, ökar när antalet dimensioner ökar över en viss gräns. O m antalet typer minskades, skulle visserligen om priserna förblev oförändrade byggnadskostnaderna formellt något ökas genom att m a n , när en dimension försvunnit, fick gå över till närmast grövre dimension, men mycket talar för att denna ökning skulle mer än kompenseras av prissänkningar inom produktion och distribution. Särskilt n ä r det gäller rördelar borde stora besparingar kunna göras. Standardiseringen inom VVS-branschen har tagits u p p av en 1954 bildad kommitté inom byggstandardiseringen. Den utredningsverksamhet som föreslagits ovan bör samordnas med arbetet inom standardiseringskommittén, så att även distributionsfrågorna behandlas i samband med standardiseringen. INSTALLATÖRERNAS PLANERING — VAD BETYDER RATIONALISERINGEN AV BYGGNADSPLATSEN FÖR RATIONALISERINGEN AV DISTRIBUTIONEN D e t h a r varit ett genomgående tema i de gjorda reflexionerna, att lösningen av distributionsproblemet finns hos installatörerna och på arbetsplatserna. O m installatören i förväg för varje byggnadsplats exakt visste, vilka kvantiteter som behövdes av varje enskild vara och n ä r varan behövdes, skulle det givetvis vara mycket lättare att ordna distributionen rationellt. Alla synes vara eniga om, att planeringen av arbetet och materialrekvisitionerna p å de flesta byggnadsplatserna skulle k u n n a avsevärt förbättras. Detta förutsätter a t t ritningar är färdiga i god tid. Vid medelstora och större byggen är det icke bra att såsom nu i stor utsträckning sker, lägga "uttagningen" av material på en arbetsled a r e på byggnadsplatsen som icke är skolad i distributionsfrågor. J u mer detaljerade

276 ritningar och ju bättre överensstämmelse mellan husbygge och ritningar, desto lättare blir det att exakt beräkna materialbehovet. Mottagningen av materialen på byggnadsplatsen blir ofta onödigt dyrbar därför att materialbodar och lagringsplatser icke är standardiserade och ordentligt planerade. Vid utredningens branschdiskussioner sade en representant för byggnadsarbetarna: "Materialspillet skulle också kunna minskas om arbetsplatserna vore bättre ledda. Mycket rörmaterial förstöres eller blir så nedsmutsat, att lång arbetstid måste läggas ned på rengöring, genom att materialet ligger oskyddat på arbetsplatserna. Det händer, att rörmokarna får leta efter sitt material under högar av använt formvirke." Med fler dugliga arbetsledare skulle ordningen på arbetsplatserna sannolikt kunna avsevärt förbättras. En rationalisering av installationsarbetet kan tänkas ske efter två linjer: antingen lyckas det att bygga husen med större precision — i så fall blir det möjligt att göra byggnadsplatsen till en ren montageplats för färdiga element — eller också kommer man att göra större enheter av VVS-installationer på verkstad och skicka färdigmonterade större enheter till byggnadsplatsen. Sannolikt kommer utvecklingen att medföra en kombination av dessa alternativ. I bägge fallen kommer att krävas en minutiös organisation och ordning vid materialhanteringen på arbetsplatsen, om byggnadskostnaderna skall kunna sänkas. Svårigheterna att beräkna i vilken takt arbetet framskrider gör det vidare sannolikt i bägge fallen nödvändigt med viss lagring på byggnadsplatsen. Monteringsfärdiga materialbodar inredda för lagring av förpackningar av olika varuslag skulle kunna avsevärt minska materialspill och spilltid för arbetarna. Det förefaller vara en angelägen samarbetsuppgift för installationsfirmorna att utreda och ge förslag till ändamålsenliga materialbodar. På det drömda idealbygget kommer således från verkstad, fabrik eller grossist till varje badrum tvättställ med alla tillbehör till just det badrummet i en förpackning och på samma sätt med w.c. och badkar. Grejorna som alltså utgöres av ett fåtal kolli är när de kommer till byggnadsplatsens mottagningscentral redan sorterade på fastighetens badrum. De förs via lagret — eller direkt — till materialhissen och placeras ut på sina platser i bygget, där montören kan sätta dem på i förväg utmätta platser. Minsta möjliga spring, inget letande efter grejor, ingen returmaterial. ÄR SAMKÖP EN UTVÄG A T T MINSKA MATERIALKOSTNADERNA?

I direktiven för byggnadsmaterialutredningen framhölls, att utredningen borde "särskilt undersöka möjligheterna att samordna efterfrågan på olika slag av byggnadsmaterial från byggnadsföretagare inom en eller flera kommuner på ett sådant sätt, att därigenom förutsättningar skapas för i prishänseende förmånliga avtal om leveranser av byggnadsmaterial". Det är inte vår sak att framlägga något förslag i denna fråga — i undersökningen redovisat material torde ge en god grund för en bedömning av problemet ur distributionsekonomisk synpunkt. Endast ett par korta kommentarer skall göras. Samköp kan tänkas motiverat av två orsaker, dels att den större inköpsenheten blir

277 en starkare förhandlingspartner och därigenom kan " t v i n g a " sig till lägre inköpspriser än de små enheterna, dels att den större inköpsenheten genom stora köp medför sänkta kostnader hos säljare eller köpare och d ä r m e d lägre priser. H ä r skall icke fällas något slutligt omdöme o m marknadsläget i branschen är sådant att samköp skulle k u n n a medföra lägre "förhandlingspriser" än de som nås vid nu vanligt system för upphandlingen. U n d e r efterkrigsåren synes dock utrymmet för sådana vinstgivande köp ha minskats. Skall samköpen få stor tyngd ur förhandlingssynpunkt måste efterfrågan samordnas för en stor g r u p p företag, dvs. den måste i praktiken omfatta företag inom en region eller inom hela riket. E n sådan inköpsorganisation har emellertid icke några speciella fördelar, n ä r det gäller att distribuera materialen till de över ett stort område spridda kunderna. Den får arbeta som en riksgrossist, men får kanske sin kundkrets än mer spridd än dessa. Problemet att organisera leveranserna till varje byggnadsplats rationellt kan inte lösas genom samköp direkt från fabrikanten. Som visats beror emellertid effektiviteten i distributionen främst p å att detta leveransproblem löses. En g r u p p större installatörer huvudsakligen i Stockholm äger som beskrivits i kapitel 6 ett grossistföretag. Dessa företag köper inte p å långt när hela sitt materialbehov från det egna företaget. O m den existerande grosshandeln sköter sitt j o b b och gör det till rimliga priser, blir det inte stort u t r y m m e för en samköpsorganisation. A t t det finns m å n g a små installatörer betyder å a n d r a sidan att det finns m å n g a "svaga" köpare. Det finns därför säkert fall, d ä r en g r u p p installatörer eller en byggherre skulle kunna göra förmånligare materialköp än en individuell installationsfirma. O m vid samköp de enheter till vilka materialen slutligen skall distribueras är små, uppstår emellertid vid fördelningen av materialinköpen och ordnandet av de enskilda leveranserna ett extra arbete. Avgörande för o m samköp i verkligheten leder till lägre samhällsekonomiska kostnader än direktköp blir, hur materialrekvisitionerna och leveranserna till varje enskild byggnadsplats organiseras. " S a m k ö p " betyder grosshandel och det blir beroende p å effektiviteten hos samköpsorganisationen och hos den grosshandel, som arbetar på marknaden, vilken inköpsväg som blir mest fördelaktig. Det är sannolikt att ett visst samarbete mellan de mindre firmorna vid materialköp och distribution i vissa fall skulle kunna betyda rationalisering av leveranser och lagerhållning. K a n installatörerna eller en byggherre s a m o r d n a köp och leveranser till flera byggnadsplatser på samma ort, där arbetet bedrives samtidigt eller kontinuerligt, men där annars varje byggare skulle arbeta med en egen inköpsorganisation, kan samhällsekonomiska besparingar uppstå som även bör resultera i lägre materialpriser. Sådana samköp, som eventuellt organiseras av markexploatören, kan exempelvis bli av betydelse vid samtidig bebyggelse av ett egnahemsområde (exempel: Stockholms stads småstugebyrå). För att ordna detta behövs heller icke någon stor organisation, d å materialen i detta fall kan köpas via grossister. 1 1 Om det rådde effektiv konkurrens mellan installatörerna och installationsarbeten för hela området koncentrerades till en firma borde samma resultat kunna uppnås utan samköp. Den inköpande firman får de billigare inköpspris som betingas av den stora leveransen och detta återspeglas i hans anbud.

278 D e tidigare framförda synpunkterna på ett för flera installatörer gemensamt centrallager skulle vidare om det sköttes av installatörerna själva innebära gemensamma inköp, men om det sköttes av grossist bara bli en form av grosshandel. I de flesta fall blir emellertid efterfrågan från en på detta sätt samordnad lokal grupp köpare dock så liten att gruppen inte genom direkta förhandlingar med fabrikanter kan göra större prisreglerade ingrepp på marknaden. Den blir säkert — om den håller sig till företagen i en eller ett fåtal kommuner — avsevärt mindre än de mindre grossistföretagen. M e n även om en sådan g r u p p bildas och köper genom grossister kan den tjäna på att samordna lagring och transporter. Enligt vår mening är det i dagens läge viktigast att samarbeta för att finna ett så rationellt system som möjligt för den lokala lagerhållningen, för rationella transporter till byggnadsplatsen och för rationell planering av inköp och avrop. I vissa speciella fall kan samköp av byggherrar eller installatörer leda till lägre materialpriser. Ett sådant fall är egnahemsbyggande i större skala.

övriga problem, som aktualiserats av utredningen MARGINALER OCH VINSTER INOM RÖRGROSSHANDELN Ersättningen till grossisten — grossistens marginal — kommer i en ekonomi med fri företagsamhet att vara avgörande för konsumenternas inställning till distributionsvägarna över grosshandeln. U n d e r 1940-talet och början av 1950-talet synes grosshandelns marginaler genomsnittligt ha legat vid 12 a 15 % av försäljningsvärdet för de sålda produkterna, vid vissa tillfällen och för vissa företag sannolikt icke oväsentligt högre (s. 217—227). Vid ett undersökt företag var åren 1946 och 1949 kostnaderna (exkl. vinst och avskrivningar å varulager) räknade för varor som levererades över ett lager 12 % och för varor som levererades direkt från fabrik till konsument 6 % av försäljningsvärdet eller i genomsnitt ca 9 % av försäljningsvärdet (s. 212—217). Undersökningar av grossistföretagens redovisade vinster 1937—1950 har visat att lönsamheten d e n n a period varit god; lönsamheten var särskilt stor under förra delen av perioden. F r å n 1939 och fram till krigsslutet skapade prisstegringarna och u n d e r senare delen av perioden ökad efterfrågan och varubrist gynnsamma vinstmöjligheter, även om priskontroll och kostnadsökningar begränsade marginalerna. Vid den normalisering av marknaden, som ägde r u m under 1948 genom byggnadsverksamhetens begränsning synes också inkomstmöjligheterna ha begränsats (s. 226—232). Utredningen ger således intryck av att grosshandelns marginaler under 1930-talet och i viss utsträckning fram på 1940-talet var relativt höga. U n d e r den första delen av I95°~talet synes konkurrensen ha h å r d n a t och marginaler och vinster ha krympt. D e stora variationerna i kostnader mellan olika företag, som kan spåras i det framlagda materialet, kan visserligen icke utan vidare anses motsvara faktiska skillnader i effektivitet — företagen utför delvis olika prestationer — men vi har dock fått intryc-

279 ket, att skillnaderna i effektivitet mellan olika företag är betydande. Detta innebär, att det finns betydande u t r y m m e för rationaliseringar. En a n n a n uppgift, som antyder rationaliseringsmöjligheter är de redovisade u p p gifterna över antalet anställda och försäljningsvolym i tjugo grossistföretag åren 1938 —a 950. Det visade sig att mellan dessa år ökade antalet anställda med 58 %, medan försäljningsvolymen under s a m m a tid ökade mindre eller med omkring 50 % (s. 6 3 — 64). Den anmärkningsvärda utvecklingen synes inte kunna förklaras av att sortimentet av försålda varor förändrats eller av att år 1950 en större del varor än före kriget levererats över lager. Vid diskussioner med representanter för branschen har dessa förklarat, att försäljningsarbetet och företagsadministrationen under slutet av 1940-talet krävde mer folk än under förkrigsåren. D e h a r påpekat, att regleringar och varubrist ökat personalbehovet och att den effektiva arbetstiden för kontorspersonal förkortats. Det kan även påpekas att kriget och byggnadsregleringen begränsat möjligheterna till personalbesparande ombyggnader av lagren under större delen av perioden. Oavsett orsaken är utvecklingen olycklig. Vid sidan av en rad a n d r a faktorer torde detta undersökningsresultat ha stimulerat grosshandeln till en rad rationaliseringar u n d e r 1950-talet. Ett stort antal företag har som nämnts byggt om sina lager. Även när det gäller administration och försäljning h a r rationaliseringar genomförts. H u r dessa åtgärder påverkat relationen personal/ försåld volym har dock icke k u n n a t utrönas. Ännu återstår emellertid m å n g a rationaliseringsproblem, som icke direkt berör själva lagerhanteringen. Rationaliseringen sammanhänger i väsentlig m å n med hur man lyckas lösa de strukturproblem som berörs i a n d r a avsnitt; i stor utsträckning måste grosshandelns rationalisering gå h a n d i h a n d med en motsvarande rationalisering hos fabrikanter och installatörer. Det är dock vårt bestämda intryck, att det alltjämt finns utrymme för en effektivisering av arbetet i grossistledet som, om den genomföres, kan leda till icke oväsentliga kostnadsbesparingar.

DE MÅNGA SMÅ INSTALLATIONSFÖRETAGEN Som framgått av kapitel 5 finns det ett mycket stort antal småföretag bland installatörerna. Det brukar ifrågasättas om denna företagsstruktur är rationell. Vid utredningens diskussioner framhöll sålunda rörarbetarnas representanter att det skulle vara värdefullt för effektiviseringen i branschen om det kunde ske en viss företagskoncentration. Problemet h a r även förts p å tal av de organiserade installationsföretagen i samband med diskussioner om auktorisation eller kompetensfordringar för att få utföra installationsarbete. Vid bedömningen av företagsstrukturen måste m a n ta hänsyn till att arbetsuppgifterna inom branschen är mycket olikartade. M i n d r e reparationer och ombyggnadsarbeten upptar en mycket stor andel av branschens totala installationsvolym. Detta arbete är mycket lämpligt för hantverksbetonade småföretag. Vid större och medelstora arbeten krävs däremot stora både tekniska och ekonomiska kunskaper.

28o Det torde knappast kunna bestridas, att det skulle vara till fördel för utvecklingen i branschen om den genomsnittliga storleken på företagen kunde ökas. En betydande utveckling i denna riktning har emellertid skett efter kriget. Som en följd av företagsstrukturen har i branschen förvånansvärt lite arbete lagts ner på att rationalisera arbetstekniken. Även de speciella förhållanden som råder genom ackordsprislistan torde delvis kunna förklaras med en hänvisning till företagsstrukturen. (Däremot har rått ett ganska intensivt nydaningsarbete, när det gäller tekniska konstruktioner.) M e d m å n g a småföretag följer i regel ett litet intresse att införa nyheter och pröva nya arbetsmetoder. De små företagen får icke tillräckligt med medel för att driva rationaliseringsavdelningar eller syssla med studier och arbetsanalyser. M a n frågar sig, om icke även n ä r det gäller problem av den typ, som h ä r nämnts, småföretagen i större utsträckning skulle kunna samverka. Ett sätt skulle vara att m a n satsade mera pengar p å de gemensamma organisationer som redan finns. U r allmän synpunkt finns här stort u t r y m m e för en samverkan av a n n a n typ än den som under tidigare årtionden varit så intensiv på det prispolitiska området, och i motsats till den en samverkan som kunde öka framstegstakten. SÄSONGUTJÄMNINGEN Det brukar framhållas, att stora fördelar nåtts för byggnadsverksamheten genom att de starka, till årstiderna knutna säsongvariationerna i byggnadsverksamheten n u m e r a utjämnats. Detta är otvivelaktigt riktigt. Samtidigt kan emellertid framhållas, att det sätt på vilket byggnadsregleringen handhafts lett till på kort sikt ganska starka ryckningar och svängningar på byggnadsmaterialmarknaden, vilka skapat ganska stora svårigheter vid produktion och distribution av byggnadsmaterial och därmed ökat kostnaderna och höjt priserna (jämför ovan s. 274). Genom att större byggnadsarbeten i regel tar omkring ett år att slutföra och måste planeras under kanske nästan lika lång tid, innan arbetet påbörjas, är det viktigt att förändringar i byggnadsvolym e n icke sker abrupt utan meddelas i god tid och genomföres successivt, så att hela byggnadsmarknaden kan anpassa sig till den väntade förändringen. Det är samtidigt u p p e n b a r t , att byggnadsmarknaden l ä m p a r sig för långsiktig planering och att en reglering som verkligen medförde en p å lång sikt j ä m n och hög produktionsnivå skulle medföra stora fördelar ur kostnadssynpunkt för materialproducenter och för byggnadsföretagare. INSTALLATÖRERNAS KALKYLERINGSPRINCIPER Skall kostnaderna kunna sänkas för installatörens arbete och särskilt för dennes materialhantering, krävs att företagen h a r en väsentligt bättre bokföring än för närvarande. Först p å 1950-talet har enligt uppgift några företag börjat att införa sådan kostnadskontroll, att de kan beräkna vad olika arbetsmoment i ett visst bygge kostar. M e n alltjämt torde detta endast vara möjligt i ett m i n d r e antal företag. Installatörernas anbudssystem har varit baserat på kalkylnormer u t a r b e t a d e av deras centrala organis sation på basis av insamlat material rörande företagens kostnader. N o r m e r n a baseras på att lönekostnaderna för arbetarna är låsta enligt avtal och att installatörerna

28l inköpspris för erforderligt material är givna. Den egentliga kostnadskalkylen avser alltså att beräkna det överskott som installatören behöver för att administrera och sköta arbetet. Systemet med pålägg (differentierat efter arbetsobjektets storlek) är mycket primitivt och bör allmänt kunna ersättas av mera differentierade kalkyler. Branschen h a r intresserat sig för detta problem. O m m a n över huvud taget skall arbeta med standardiserade pålägg, så är det sannolikt bättre att påläggen räknas endast på arbetslönerna. Det ligger utanför ramen för denna utredning att mer i detalj behandla detta problem, men det synes böra tas u p p till mer intensiv behandling av branschorganisationerna. En första förutsättning för att kalkyleringsprinciperna skall kunna förbättras är dock att företagens kostnadsredovisning förbättras.

Utvecklingstendenser — Avslutande anmärkningar Förslag till radikala åtgärder eller ingrepp saknas i den föregående redogörelsen. Detta beror p å uppfattningen att framåtskridandet inom denna del av byggnadsbranschen främst uppstår som ett resultat av kontinuerligt arbete år från år med små detaljer. Olika vägar måste prövas. Det måste experimenteras friskt. Kanske vågar en som kommit utifrån och som inte är tekniker fälla omdömet att W S - b r a n s c h e n präglas av en stor konservatism hos sina utövare. Till en del beror emellertid rädslan för att experimentera och pröva nya vägar på att m a n saknar överblick över de större sammanhangen. Det enskilda företaget är litet, byggnadsplatserna många och sinsemellan olika, det är svårt att få överblick. Det är också omvittnat att de b u n d n a arbetsvillkoren begränsar arbetsgivarnas intresse för nya arbetsmetoder. (Dock påpekar representanter för arbetarna att de är positiva mot nya arbetsmetoder men att få betydelsefulla nyheter presenterats av arbetsgivarna under senare år. Båda parter torde ha rätt.) Det är vår förhoppning att denna utredning, som ger en överblick av hela branschen — låt vara från en speciell synpunkt — skall stimulera till experiment och förändringar inom det område den berör. Det bör snart vara möjligt att få se byggnadsplatser, t. ex. en för ett sexvåningars punkthus, dit lastbilar med VVS-material anländer, tas emot vid en materialbod, d ä r materialen lossas direkt på lastpallar. All material till ett b a d r u m kommer samtidigt. Från materialboden köres all material som hör till sanitetsinstallationen med truckar till hissen, och efter 20 minuter finns tvättställ med konsoler, kranar, skruvar, bultar, vattenlås och allt vad som behövs för dess inmontering på sin plats i b a d r u m m e n . En montör monterar in grejorna på de i förväg exakt bestämda platserna. Hela jobbet är färdigt på den tid det nu tar för chauffören på bilen, som kommer med materialen, att leta rätt på verkmästaren och få reda p å var han skall ställa grejorna. Det tar nämligen enligt utförda undersökningar ofta en halvtimme.

BILAGOR

285 Bilaga till kapitel 1 Förteckning över varor som tillhör V V S-branschen fördelade på varugrupper och varuslag. (Förteckningen är icke fullständig.) A. Sammanfattning. Varugrupper (jämför B) samt varuslag (jämför C). Varugrupper (namn inom parentes motsvarar varuslagen med samma namn) oi (Radiatorer) 02 (Värmepannor) 03 Varmvattenberedare 04 Stålrör 05 Stålrördelar 06 Aducerade rördelar 07 Kopparrör och -delar 08 Gjutna rör och -delar 09 Cementvaror 10 Lerrör och stengodsrör 11 Sanitetsgjutgods 12 Sanitetsporslin 13 (Badkar) 14 Rostfritt 15 Armatur 16 (Pumpar) 17 (Oljeeldningsmaterial) 18 (Isoleringsmaterial) 19 (Tätningsmaterial) 20 (Instrument) 21 Div. gjuteri- och verkstadsprodukter 22 (Div. järnhandelsvaror) 23 (Ventilationsmaterial) 24 Verktyg 25 Spisar, gas26 Tvättmaskiner 27 (Kylmaterial)

Varuslag

Varmare (el. radiatorer) Värmepannor Varmvattenberedare Rör och -delar inomhus (gas, vatten, värme) Rör och -delar inomhus (avlopp) Rör och -delar utomhus (vatten) Rör och -delar utomhus (avlopp) ö v r . material för avlopp Tvättställ J W.c.-stolar (urinaler, bidéer) K Badkar L Diskbänkar M Dricksfontäner N Armatur för vatten och gas O Armatur för värme och ånga P Pumpar Q, Oljeeldningsmaterial R Isoleringsmaterial S Tätningsmaterial T Instrument U Div. gjuteri- och verkstadsprodukter V Div. järnhandelsvaror X Ven tilationsmaterial Y Verktyg Z Spisar, gasÅ Tvättmaskiner Ä Kylmaterial A B G D E F G H I

286 B. Varor som användes inom VVS-branschen sammanförda till 27 varugrupper. (Härav betecknar 16 egentliga varugrupper [varor med likartad tillverkningsteknik] och 11 varuslag [varor med samma användning]. Namnen på varuslagen har satts inom parentes.) (Förteckningen är icke fullständig.) Nr

Varugrupp

Nr

Vara

(Radiatorer)

Gjutna radiatorer Plåtradiatorer Kamflänsrör

(Värmepannor)

Smidda pannor Smidda pannor, små „ „ , stora Gjutna pannor Gjutna pannor, små „ „ , stora (Tillbehör till pannor, se nr 21)

Varmvattenberedare

Beredare av koppar „ „ galv. plåt

Stålrör (svetsade eller sömlösa)

Gängade: SMS 326—1001 svarta gas „ 326—1004 galv. vatten „ 326—1007 bruna, rödbruna, värme J > 32 7— 1 o 11 ångrör—högtrycks—röda Ogängade, men dimens.för stand, rörgängor SMS 329—1021 (ångrör, högtrycksrör) Ogängade (tuber) SMS 330—1426 (ångpannetuber) » 331—1421 (värmeledn.-tuber e. handelstuber)

Stålrördelar

Stålrördelar Flänsar Tubkrökar

Aducerade rördelar

Svarta ad. rördelar Galv. ad. rördelar

Kopparrör och -delar

Kopparrör Kopparrördelar

Gjutna rör och -delar

Normalrör Normalrördelar Heltjocka muffrör Heltjocka muffrördelar

Cementvaror

Cementrör och -delar övriga cementvaror

Lerrör och stengodsrör

Glacerade lerrör Syrafasta stengodsrör

Sanitetsgjutgods (av gjutjärn)

Vattenlås Golvbrunnar Brandposter Ventilbeteckn. Servisbeteckn.

287 Varugrupp

Nr

12.

Sanitetsporslin

Nr

Vara

00 10

W.c. Tvättställ

20 21 22

Övrigt Bidéer Urinaler Dricksfontäner (Tillbehör till san.-porslin, se nr 15)

»3«

(Badkar)

OO IO 20

Badkar, gjutna Badkar av stålplåt Badkarsfronter av stålplåt (Tillbehör till badkar, se nr 15)

14.

Rostfritt

01 02

Diskbänkar Disklådor Dricksfontäner Sköljlådor Tvättställ Blötvagnar Urinaler Armatur (Se även nr 15)

03 04 05 06 07 08

'5-

Armatur

00 01 02

03 10 II 12

13 14 15 l6 20 21 22

16.

(Pumpar)

Järn (teknisk) Reduceringsventiler Skjutventiler Enkelshuntventiler Metall utan spec, ytbehandling (teknisk) Stoppventiler Matarventiler Reduceringsventiler Kikkranar Securex Theorellventiler Metall med spec, ytbehandling (sanitet) Tvättställskranar (förkrom. e. förnicklade) Tvättställsblandare Badkarsblandare (Rostfritt se nr 14)

OO OI

Handpumpar av gjutjärn Djupbrunnspumpar

10 II

Maskindrivna pumpar El. värmeledningspumpar

20 Hydroforer Olj eeldningsaggregat Oljecisterner

17-

(Oljeeldningsmaterial)

OO IO

18.

(Isoleringsmaterial)

01 02

Glasullsmattor Rockwoolmattor 03 1 Arkimattor

288 Nr

Varugrupp

Vara

Nr

19-

(Tätningsmaterial)

01 02

Kitt Bly

20.

(Instrument och regulatorer)

01 02

Termometrar Manometrar Hydrometrar Regulatorer

03 04 21.

15 Tillbehör till värmepannor Askhinkar Eldningsredskap Expansionskärl Stokeraggregat Springventiler Jalusigaller av gjutjärn Evakueringsventiler av gjutjärn Konsoler Skyddsventiler

Div. gjuteri- och verkstadsprodukter 01 02

03 04 11 12

»4 22.

(Div. järnhandelsvaror)

01 02

Skruv Spik

23-

(Ventilationsmaterial)

01 Luftreningsaggregat

24.

Verktyg

01 02

03 04

Rörgängkloppor Spärrgängkloppor Röravskärare Rörtänger Gasspisar

25-

Spisar, gas-

26.

Tvättmaskiner

27.

(Kylmaterial)

289 C. Varor som användes inom VVS-branschcn sammanförda efter användningssätt till 27 varuslag. (Förteckningen är icke fullständig.) Varuslag

Nr enl. varuförteckn. B

Varuslag

Nr enl. varuförteckn. B

A Varmare (el. radiatorer)

01.00—01.20

K Badkar

13.00—13.10

B Värmepannor Villapannor (— mindre pannor) större pannor

02.01—02.04

L Diskbänkar

14.01 M Dricksfontäner

12.23,

N Armatur för vatten och gas \

14.08 G Varmvattenberedare

03.01—03.02

O Armatur för värme och ånga \

15.00—15.23

D Rör och rördelar inomhus för: gas kallvatten värme ånga, högtrycksvarmvatten E Rör och rördelar inomhus för avlopp (med tillbehör)

04.00—07.10

P Pumpar

16.00 Q, Oljeeldningsmaterial

17.00—17.10

R Isoleringsmaterial

18.01—18.03

08.00—10.10

U Div. gjuteri- och verkstadsprodukter2 1 . 0 1 — 2 1 . 1 5

F—G Rör och -delar utomhus för:

08.20—09.00

V Div. järnhandelsvaror

22.01—22.02

F

07.00—07.10

vatten

G avlopp

S Tätningsmaterial

19.01—19.02

T Instrument

20.01—20.03

X Ventilationsmaterial

23.01 Y Verktyg

24.01—24.04

H

Tillbehör till rör för avlopp

11.01—11.05

Z Spisar, gas-

25.01 I

Tvättställ

12.10, 14.05

Ä Tvättmaskiner

26.01 W.c.-stolar (urinaler, bidéer)

12.00—12.22 Ä Kylmaterial

J

19 H-°3

2Q0

Bilaga till kapitel 4 Frågeformulär för grosshandeln med värme- och sanitetsartihlar Blad I A INDUSTRIENS UTREDNINGSINSTITUT Stockholm 16 Tel. 2 3 5 7 9 0

KONFIDENTIELLT Torde benäget insändas till Industriens Utredningsinstitut box 16137, Sthlm 16, snarast möjligt dock senast d. 23 juli I95I-

Allmänna upplysningar:

För ifyllningen av formuläret lämnas anvisning i anslutning till varje tabell. Om önskad uppgift ej kan erhållas ur företagets redovisning, men däremot en ungefärlig siffra grundad på uppskattning eller stickprovsundersökning kan beräknas, angiv sistnämnda siffra men inom parentes. Företag som ha filialer böra så långt det är möjligt redovisa särskilda uppgifter för dessa. (Se Blad I B och I C.) Skulle oklarhet råda om hur en uppgift (fråga) skall besvaras eller önskar företaget lämna någon uppgift på annat sätt än som angivits i formuläret, stå nedanstående kontaktmän gärna till tjänst för diskussion: för Industriens Utredningsinstitut:

Sekreterare Herman Holm Malmtorgsgat. 8, Sthlm Tel - 23 57 90 Aktuarie Per Holm Roslagsgat. 14, Sthlm Tel. 3 0 7 8 5 7

För Byggnadsmaterialutredningen:

Företagets namn: Adress: Upplysningar om av företaget lämnade uppgifter kunna erhållas av: Tel.

(texta namnet) Blad I B

Företagets nr: A. Företaget har följande filialer: (somfilial redovisas alla fasta försäljningsställen, med eller utan lager, från vilka kontinuerlig försäljning bedrives. Hit räknas däremot ej hemorten för resande, som större delen av året vistas utanför hemorten.) Filialen har eget lager J a eller Nej (Stryk det ej tillämpbara) Fi. . adr.. NejJa Fa.

adr...

F3. F4.

adr.. adr...

Ja Ja Ja

Nej Nej Naj

B. Vilket år började företaget sin nuvarande verksamhet? Anmärkning: Här anges det första år då grosshandeln med värme- och sanitetsartiklar påbörjades oberoende av om rörelsen tidigare drivits under annat namn eller om det ursprungliga företaget under verksamhetsperioden sammanslagits med andra företag. Sådana förhållanden kommenteras under C. C. Har företaget efter ovannämnda år undergått någon större förändring, exempelvis bytt namn, sammanslagits med annat företag, övergått från handelsbolag till AB eller dylikt?

2gi Blad II Företagets nr: Upplysningar om försäljningsområdets utsträckning och lagrets läge A. Markera på kartan läget och ungefärlig utsträckning av försäljningsområdet för företagets kontor (filialernas läge och område redovisas för sig). Områden där endast enstaka försäljningar förekomma böra uteslutas. B. Den lokala försäljningens andel 1950 av totala försäljningen för företagets huvudkontor och filialer. Anmärkning: Här avses försäljningen till det område omkring huvudkontor eller filial, som dagligen betjänas med företagets egna bilar. Om företaget saknar redovisning av den lokala försäljningen, uppskatta andelen och skriv siffran inom parentes. Lokal försälj n. i % av total försäljn. 1950 I

2 Huvudkontoret Fi i F2 i F3 i F4i

C. Upplysningar om lagrets läge.

I

Lagret är beläget vid järnväg (ja eller nej) Om nej ange avstånd till lastplats vid järnväg i km Lagret är beläget inom hamnområde (ja eller nej)

Lager för filialen

Huvudkont:s lager

Fi i

F2 i

F3 i

F4i

Blad I I I Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fl F2 F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Tabell 1. Antalet genomsnittligt anställda aren 1938—1950. Är

A n t a l genomsnittligt anställda

År

A n t a l genomsnittligt a n s t ä l l d a

!938

*945

1944 Anvisning till tabell 1: Till summan av antalet helårsanställda adderas det ytterligare antal "helårsarbetare", som erhålles genom att för övriga personer, vilka varit anställda endast en del av året, antalet anställningsmånader summeras och divideras med 12. Tabell 2. Försäljningsvärde åren 1938—1950. Är

Försäljningsvärde i 1 0 0 0 kr

År

Försäljningsvärde i 1 000 kr

Försäljningsvärde b r u t t o i 1 000 kr

*949

1944 Anvisning till tabell 2: Med försäljningsvärde avses här och i det följande nettofakturavärdet, varmed menas det åsatta försäljningspriset minskat med alla rabatter utom kassarabatt och årsbonus. För åren 1949 och 1950 anges om så är möjligt även försäljningsvärdet brutto, dvs. det åsatta försäljningspriset före avdrag av rabatter och bonus.

293 Blad IV Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fi F2 F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Tabell 3. Försäljningens fördelning på direktförsäljning och försäljning över lager för aren 1938, 1944, 1946 och 1949Försäljningsvärde i 1 000 kr

Försäljning 1

5 Totalt

Anvisning: Med lagerförsäljning avses all försäljning där varor längre eller kortare tid legat i lager, däremot ej sådana fall där företaget endast ombesörjer transport.

Tabell 4. Försäljningens månatliga variationer 1949. Månad

Försäljningsvärde kr

Månad

Försälj ningsvå de kr

!•

Jan.

Juli

Febr.

Aug.

Mars

Sept.

April

Okt.

Maj

Nov.

Juni

Dec.

Tabell 5. Den egna importens andel av totala inköpen åren 1938, 1944, 1946 och 1949.

I

Egen import i % av totalt inköpsvärde

"949

294 Blad V Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fi F2 F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Tabell 6. Uppgifter omförsäljningenig 4gfördeladpå varuslag. Anvisning till tabell 6 se blad V A.

Varuslag

Redov. enhet kvant. e. 1 000 kr

Försäljning r 949

Inköp (I) eller försäljn. (F)«

Anmärkningar

5 Artiklar tillhörande värme och sanitet .. Sanitetsartiklar: Badkar Tvättställ W.c Värmeartiklar: Radiatorer Värmepannor, gjutna Värmepannor, smidda Varmvattenberedare Spisar Rörartiklar: Rör, smidda Rördelar, smidda 0. aduc Normalrör och rördelar övr. gjutna rör 0. rördelar

Armaturartiklar: Värmearmatur Vattenarmatur Gasarmatur Övriga artiklar tillh. värme och sanitet Artiklar utanför värme- 0. sanitetsbranschen2 Totalt 1 2

Angiv om redovisad siffra är baserad på inköpen (I) ellei; försäljning (F). Angiv de viktigaste artiklarna som ingå i denna grupp: !

295 Blad V A Anvisning till tabell 6\ Helst bör redovisningen omfatta de enskilda varuslagen. Varje sådan uppgift som företaget kan lämna, bör lämnas även om samtliga varuslag under en huvudgrupp icke kan angivas. Har företag statistik över försäljningen fördelad på angivna huvudgrupper (eller grupper av liknande typ) kan redovisningen få ske i enlighet med statistiken. Tabellens uppställning av varuslagen är främst avsedd till företagens ledning. Ordning och gruppering får ändras på det för företaget lämpligaste sättet. (Använd i så fall reservtabell till tabell 6, Blad V B). Angiv dock vad som ingår i varje redovisad siffra. Redovisningen av de enskilda varuslagen avser kompletta artiklar medan däremot försäljningen av kompletteringsartiklar och reservdelar helst bör redovisas under "Övriga artiklar". I tabellen får kvantitets- och värdesiffror blandas, alltefter den redovisning som är lämpligast för varje varuslag eller grupp. Observera dock att "Totalsumman" och summan för gruppen "Artiklar utanför värme- och sanitetsbranschen" alltid måste anges och därvid naturligtvis i värde. Företag som icke ha direkt statistik över försäljningen räknat i kvantitet eller värde för olika varuslag eller varugrupper böra i stället basera sin redovisning på inköpsstatistiken kombinerad med lagerredovisningen. Beräkningen utföres så att årets inköp ökas med ingående lager och minskas med utgående lager. Redovisningen kan ske i kvantitet eller värde, beroende på vad som är enklast för företaget. Någon korrigering till försäljningsvärde behöver i så fall icke ske. Angiv endast " I " i kolumn 4. Blad V B Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fi F2 F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Reservtabell för tabell 6 Användes av företag som önska redovisa försäljningen grupperad på annat sätt än enligt tabell 6.

Varuslag

Redov. enhet. kvant. e. 1 000 kr

2 Försäljning J 949

Inköp (I) eller försäljn. (F) 1

Anmärkningar

5 Artiklar tillhörande värme och sanitet . .

Övriga artiklar tillh. värme- 0. sanitet. . Artiklar utanför värme- 0. sanitetsbranTotalt 1 2

Angiv om redovisad siffra är baserad på inköpen (I) eller försäljning (F). Angiv de viktigaste artiklarna som ingå i denna grupp:

296 Blad VI Företagets nr: Tabell 7. Försäljningen fördelad på kundkategorier samt antalet kunder, expeditioner och leverantörer år 1949.

Kundkategori

Rörledningsentreprenörer

Försäljningsvärde 1949 1 000 kr

..

Järnhandlare Stat och kommun Industrier övriga Totalt Antal kunder totalt . . . . Antal expeditioner 1 . . . . faktura/order (stryk det ej använda) Antal leverantörer totalt därav svenska Uppgifter om försäljningens fördelning på kundkategorier har erhållits: ur företagets statistik . . . I genom stickprov

I

Anvisning: Finnas ej uppgifter om försäljningens fördelning på kundkategorier är det önskvärt att företaget utför en stickprovsundersökning av fakturorna för 1949. Anvisningar och arbetstabeller framgå av blad VI A och B. 1 Som en expedition användes antingen en faktura eller en order, beroende på vilken av dessa som bäst motsvarar en expedition. (Om denna uppgift ej kan hämtas från företagets statistik, beräkna siffran genom att multiplicera antalet fakturor enligt stickprovet med 20.)

297 Blad VII Företagets nr: Huvudkontoret Filial Fi F2 F3 F4 (markera med understrykning vilket kontor som avses) Tabell 8. Vissa uppgifter om varulagret, egna fastigheter, inventarier och maskiner samt lastbilar för åren 1944, 1946 och 1949. A. Storleken av genomsnittligt lager till anskaffningsvärde (inkalkylerat värde).

1 000 kr

Använd beräkningsmetod a eller b Se anvisningen.

3 Genomsnittligt lager till anskaffningsvärde

År 1

1944 1946 1949 Anvisning: För företag, som ha uppgifter om lagret endast vid årsskiftet, bör angivas medeltalet av utoch ingående lager (a). Företag som ha månads- eller kvartalssiffror bör beräkna genomsnittligt lager på grundval av dessa (b). B. Företaget utnyttjade följande egna fastigheter, inventarier, och maskiner samt lastbilar i rörelsen. Brandförsäkringsvärde i 1 000 kr år 1951 Anskaff- Fastigheten utnyttjades som (stryk det ningsår ej tillämpbara) resp. antal I

Fastighet:

därav uppskattat värde för den andel av fastigheten som utnyttjas i företagets rörelse.1

3 Anskaffningsår:

Nr 1

kontor-lager

„

kontor-lager

„

kontor-lager

„

kontor-lager

>> 5 Inventarier 0. maskiner

kontor-lager

— Antal:

1 Totalt

—

Denna kolumn ifylles endast av företag med egna fastigheter, som delvis utnyttjas. Blad V I I I Företagets nr:

Var god lämna här nedan de ytterligare upplysningar, som kunna vara av intresse för undersökningen. Ange exempelvis om Ni anser att någon lämnad uppgift påverkats av speciella förhållanden, som behöva kommenteras, eller komplettera med uppgifter, som ej efterfrågats, men som Ni anser vara av betydelse för undersökningen. den

I95I

s98 Bilaga till kapitel 7 Beräkning av bostadsbeståndets utrustningsstandard ig^o (för tabell 48) Förändringarna 1946—1950 har uppskattats på följande sätt. Bostadsproduktionen 1946—1950 enligt tabell 46. För denna produktion har antalet lägenheter utrustade med ev, w.c., badrum och avlopp antagits vara 100, 96, 84 och 100 %. Procenttalen är bestämda med ledning av uppgifterna över nyproduktionens utrustningsstandard enligt Soc. Meddelanden 1950: 8 tabell 6 sid. 621. (Jämför även motsvarande tabell i Soc. Meddelanden 1951: 7.) För varje region har procenttalen differentierats på städer och köpingar samt egentliga landskommuner enligt siffrorna i nämnda tabell 6 (dvs. w.c. 98 resp. 90 % och badrum 87 resp. 73 % ) . Ombyggnadsverksamheten skulle med ledning av tablån sidan 97 omfatta för ev och va ca 4 000 lägenheter per år, för w.c.-anläggningar ca 3 500 och för badrum ca 2 200. Som nämndes vid presentation av tablån har ombyggnadsverksamheten sannolikt varit högre. Användes anförda siffror skulle antalet lägenheter som utrustats med anförda bekvämligheter 1946—1950 ha varit ca 20 000 med ev och va, 17 000 med w.c. och 11 000 med badrum. Vid kalkylerna i tabell 48 har nämnda siffror höjts till 40 000, 35 000 och 20 000. Antalet lägenheter med respektive bekvämligheter vid slutet av 1950 har därefter erhållits genom att addera i 1 :a och 2:a stycket erhållna tal till siffrorna för 1945. Lägenheter utan VVS-utrustning erhålles som restpost sedan lägenheter "med" dragits från totala antalet lägenheter 1950. Kalkylen får då följande utseende.

1946—1950 31/12 19451

1. Totala antalet lägenheter med centralvärme bad vatten 0. avlopp . . . . utan ev bad 1

2 101 800 95 6 300 748 200 447 700 1 380 900 1 145 500 1 353 600 1 654 100 720 900

Nyprod. 2

Ombyggnad

250 000 + 250 000 + 241 200 + 210 000 + 250 000

+ 40 000 + 35 000 + 20 000 + 40 000

Sanering 10 000

30/12 1950 eller — i/i 1951 = 2 360 000 = 1 250 000 = 1 020 000 = 680 000 = 1 670 000 1 340 000 1 680 000 690 000

Se tabell 47 Följande procentuella andel av nyproduktionen har ansetts vara utrustad med moderna bekvämligheter: ev och avlopp 100 %, w.c. 96,5 %, bad 84 %. 2

299 Bilaga till kapitel 8

Prisuppgifter för olika varuslag Tabell B 8\i. Radiatorer. Radiatorkonventionens bruttopriser (katalogpriser) i kr per m? för representativa typer och höjder aren 1938—1950. Rex (R)

A-R

Duplex (D)

Triplex (T)

Simplex (P)

Novello (E)

99 Pris (kr) per m fr. 0. m. nedanstående tidpunkt Vid 10,38 års början 28 mars 1940 25 26

25 24 25

28 25 27

20 20

29 30 30

25 29 29

3i 29 29

22 22

20 21 21

24 24

Typ Höjd i cm 2

29 29

Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 203.

Tabell B 813. Radiatorer. Provision utgående till Radiatorkonventionens grossister och extra grossister under åren 1938—1950K1 Tidpunkt för ändring av provisionen

Provision (%) till grossister

Provision (%) till extra grossist

Från 25.1 1938 »J 1.1 1943

8 7

6 6

Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 212. 1 Provisionen beräknas på nettoförsäljningsbeloppet efter avdrag för grund- och tilläggsrabatt. Mellan 1/1 1941 och 1/1 1943 utgick provision å nettot efter avdrag även för bonus.

a s V Pi . O, > 3 h-1 u M

rt

m

-TTbo «

'5 rt

O r-« o m c o o flH co co • * •<*> co co e< N

CI)H « CN CN CN

C 3

-*

t> bo bo tS

b

i, * . J H O * ! "cs3 .M 3 u

°5~

*C <S *3 S «

J3 «J

6i*t

•M

bo " 2

HH

bo g - g

— w • w *i

g

bo bo i2

S - S0 «. . l —° > Cetf O — C £ C/D co (S i 2 . ca O ' > "K

o O

T3 B 3 H bO "Ö bo

"3 .2 C

,3

M co o

tåt $?

-3 hSH

io * -

_ _ co CN co - * c o i - O « m TJ< r^ co(x> CD •>*• i<- co •» CN m co<X) i o - * - * ' * ' * ' * ' - < i <

"O tu c ^

TJ<

13 CO

to

^Th

-2 ^3 CD 3

U ni C tu <U Ptn J / - . >) « >-; fi ca . c- W Jw,—i

i S C/D - s T3 I T - a n M «

i

. *i 5 6 g w . 3 .-.

i o c o m o r-~ m o^ • * cj^ " ^ c o ^ o" co oS T ? r^ o" <£ oT •<£ ef co m co i o c o i o i c ^ ^ * ' J 1 • * ^ e ö

3 o

"

o

B l) T3

ca ^3 c3

s

C/3

cci

- P

. co;_} O CT)i—( u " r>

1-1

^

"-i

CJ

U •->

s:o3

« "O

bo bo

cu

oGj

—i

13 ti U TJ «J o

co

•£

.9 S

o °*

tS bb

OJ

"° B n 2

O

i o m coco c o c o c o c o c o c o c o - ^ 1—i

^5 C cci 3

|i i l«!

bo t ,

u

o

o

o

o

o

o

o

o

o

0 V

U

c s

Cj

"*J

ti

ti

«S

_

i_i

c-o^r

o

flJ, "3.

U

I O1C N i o o •»t m m c o

w

P2

H ^ 3

-a 9'I bOjj"^

_ ^ ^ Q - , ^ C O ^

m i n o co c o c o f ^ S C3 S t i £ i n • * • * co co co c o - - • - * g o o . 2 . 2 .S3 0-, cu C C E d d

3 T3 "O

•4" o CN CO

r^co e o o i o i o o o - M C O O cococococoeo-*TfT}<Tj<TiiTt< C75C)O5C^CTJC^0^CT)CT)O1O5C71

q i o o tjiinin 05CDCT1

« o M M m M O) M c o c o t>. q i c q c; 4 , i r ) - H c ö ' } ' H H W M i " i s CM W « C< CN CN

» t i " ? m •"" •< w

-4-»

w

v

a ••&

-ri

C/3

-O

u fe 2

«J > t ) -O :ccS «

r» t i

B

C

cu t i

-° ^ 3^

u «co :Ö g O)

Z S ** v

CD

"O

o

ej .2 q

o

:S S t ! " 'O* M }< C > * 10 : fe „ J J bo bo rt u © 5P 5P _ bo bo b o i 2 i S "Jrt bo bo b o ^ j r 3

u

-•-»

. M

O si

- ° c o Ja

o r^ o m c o o m n C O H N " C O C O ^ - ^ C O C O I N (N CS C< CN fi

olw

oj O

t ) 3 fva

>

cf^cB

c2-C

° . g .-. 3

(4

B "0 q B u cd

g^S

u

1 S 2

2 ^ g.

:8

P- g

B « et cr> fi

tthöj

W

o

J ägd för la es av

Q

o

tillh illäm n ko

bo g • - .S3 --; - 3 : j j t» . > KS - g

and]

3 H

m. i

.£Pi°, F3 O

*B a

. ca o jo

ii

U n

3d o m

sN O en

O

en cr> ex r f T? m

CD <N CM co lO iO o>

enco co O CO <D c? ef o?

• * cn«D CN enco^ TJ< i r^

t o r-» r>» o i~» r*» e f of c?

co M i o •< o^ r f ef co"

bo ^ » c d en 4-» N * >

«

CO

S

C

3* en

a d i; c SP a, fe 'c

to

fe

Cn

, D en cd

5*

o m CT)

N

M *

•* rf O

*-

H

H

CO

CD CT) CT)

t ^ - C O CO

CD

>*

cr> cn cn o o o

o cn co >- O* »

co

CD « w CT) O O

O OHO >- CD CO

O •* •"

« O «

C

—

M

(O

vfl v. .2 "^

ii

a S3

•g a, en _^ Si

O

3" CT) o m cn

~ i ti 4) o<«

"0 ~ CU CM

B B

o C

br. CO

Q.IH

en

3"

m i-» i~» O CO CD CO CO CO

co

ö

en

«* lOCO CO O 1-» t-» co co co

<a^ •57 c t. ti c rt

CO N I O CD -> co m co CT)

i)

rO

Si O

Jd

a

rt fl

3 ^

cS

en bO bO

Kas 0 av SB. boni

fl ä 3 v

13 c ^

»OJ ; 0

a 1.2

N looi CO OJ CT) lO <N CO

S-1

bo O g-, -Ö

\ o 5P

J

.2 >

b o ^'fl — cd :cd

xi

—J en Si

cu C cn OH.2 OH ~

• * N <N

m m m m co

o o **

c!

bOi-H £ M •- ^ CU SO

bO

CO CL, ^

S-.

n

C T)

> rt

C 3 ^°

Ti CU

* £ . .

.

'(4

. .

.

. jg . (J

CN

. o

'•%*

en

c^^^S?

ccT

PH BA ' - i s _ , "3 c / j ' 5

t^.

fl ••

u en "ö3 u

o

rt

-o c 3

M

, en

co^ i n CT)

bo > T) C

bo u

bo 0 C 0

ti 3 u to

+J

==£ en OT I D 2 c 3*

fl °ffi-$ y 0 «

rossi stpro I. O mkri xluk tion sta t Hägg

°^ S

S-s c -2 J2 ö 3 f5 ' M cd . f l

•

& '

B *jp C ._,

T) _

S g g K.S g ä : 0 =0 c3 ceS " 0 bp CL,

C

H 44

G

u

to

Si

•cd

'So Si

'C

5L

1)

tu u J 3 J3 C

bo bo

-2 ¥

- ^ J | :cc] :ctj " "

u>

^t4

il

h i f i f i

Sfi'S

si c

cd ; o

H cd w> A S 2 c v

s-| C :Ö * J s- -> <% fl :0 U ^ c *< ^ y -

_r B m 0 CT) a 0 en

1)

3 a XJ

och bonus de k undgr rnas Bygg r åt njutan

aba uva reni repr

Ui

B

t-i

a <u fl CL,

Si

m inco

CO CO CO lo'co" « M » tN

Si

a>i£ s ^

fe

_

Si

XJ so =3 t; 0 > X ! '43 ~ cd 33 . •>->

pris med köpare ti dessutom gsta prise

CO

co co m

o o CO co'co'co" _ „ ,1

O

u

^ < :cd

en 2 > ' b O « 3 cq <;<£. Q

C eg M O XI

•*« CT)

3°2 Tabell B Ö/5. Radiatorer. Nettoprisutvecklingen åren 1938—1950.

År

1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950

Fabrikantens nettoförs.-pris kr/m 2

Index 1942=100

8,92 8,18

74 68

11,62 12,15 12,02 12,59 12,50 12,57 12,64 12,70 12,72 13,22

97 101 100 105 104

104 105 106 106 110 123

i4>79

Källa: Kartellregistret 1951, nr 7—8, s. 216.

Tabell B 8j6. Gjutna pannor. Kundklassernas (rabattgruppernas) storlek och uttag av pannor åren 1938—1948.

Ar

1948 Kundklass1

Rabatt

Kunder Antal

AI A B

G+io+5* G+io3 G+53 G G./.5E4

295 423 1 046

G

G./.15E*

196 RR I II III

Uttag /o

I5>i 21,6 53,4

m 2 /kund

m2

%

47 974

66,7

10 970 11 816

16,4

163 26 11

i,7

1 960

10,0 100

1 190

Totalt

7!950

37 G463 G G./.5,4E* G./.14E4

390 1 541 50 90

18,9 74.4 2,4 4>3

49220 26 665 574 1 200

63,4 34,3 o,7 i,5

126 17 11 13

Totalt

2 071

77 659

37 Källa: Monopolutredningsbyrån. (Pannkonventionen.) 1 AI = SRF medlemmar och 21 inst. i Stockholm. A = 1 7 5 installatörer samt järnhandlare tillhörande SJ G (Sveriges Järnhandl. förenings Centralförbund) . B =3 Övriga installatörer och järnhandlare, statliga och kommunala verk, vissa industrier samt skeppsvarv. C — Handelsträdgårdsmästare och övriga. R R = RR-medlemmar (Rörledningsfirmornas Riksorganisation). I = Installatörer, järnhandlare, Kungl. Byggnadsstyrelsen, vissa industrier och skeppsvarv. II = Statliga och kommunala verk samt handelsträdgårdsmästare. I I I = övriga köpare. 2 G + 1 0 4 - 5 = Grundrabatten 4- 10 % tilläggsrabatt å nettot 4 5 % extra rabatt å detta netto. 3 G + visst tal = Grundrabatten 4- viss tilläggsrabatt å nettot 4- 5 %. 4 G ./. visst tal följt av bokstaven E = Grundrabatten ./. vissa enheter.

3°3 c3 C

« ^

co r^ »^ o lOt^t^ o

io o en o

TJ< « M (N

H

m

• * CD e o CDCO CD CD O « O

eo r-» r » o mt>r> o

m o en o

- * 1 « CO i W OJ i i i-i I-I

• * CD CO CDCO CD CD O « <N n M M

co r ~ - 1 ~ - o io r» r» o

m o • * « CO cr> o •-< o» a

ri« CD co CD t v

o r-. i i o co m m i n o r ^ v o 1 t O (£> t o m t v <j)

o o r- • * o Tt-Ncno «

1 ^ co • * CN co c* • * CD - * 1 •<f t o <£> co r ^ c o O) CD o

r - « rt<CO CD f^CO CO CDCO

o 1 co 1

1 m « io M f l O 1 c o r ^ c o CD t v e o

O O « «3 « (O n t > M -

C bO

O) c o c o CO t v CO O N O ) CN t v r v • * o TJ« m CD m TJ-I uo m t v t v r ^ c o co CD

i o m • * et CD CD c o t o co m tO N N C O CD

5,

1 t v t o • * o OJ o o 1 <£> 1 l O CO lO m m m

1 1

bD co

bM °u

?!

o o«

<N

s

ån O C " bD

OT CO

« K! CO"0

en

'C fl -£ a, a, l 1

t-i

2 O

11 M

bo

:0

1-4

c

i—i

OJ

CD CD O

<-•

01 C u

_ Märg gros; kr

.S -3

CO "co t -

.a a, :0

M a

U be •3 * *

C

1 CO O H I l£> -<f (N

|v<o O P I O I D m t^ * t v co • * a co e< Tt< CD m • * l O CO CO I v C O CD CD O

r ^ M Tj«eo • * t v C O CO CD O

•"

'

w o o

• * J v O) o c o

l-

o o o o "3 « « - « eo

O

O O O O O

CO

M

*H >M H

'lä?

—-~---. —o~-~-~~, —~-~, . —-. *-——^^-^-^^.-^^ o o o o o —

C O° bo

rzi

>-l l-l

«-

«

CD

_ „ « _, M m m m m

•i m m m m

o o o o o

o

.,_, rt

J3

5.

v -.o i ! o~" C

M

M

M

M

M

«

H

» ) N

IT) m

m m

n

m m m m

1 1

1 O 1 co 1 -ej- 1 CO

s

^

<2 . 3 C u fi Q,

Fabrik atalog kr

1 •*• -

I eo | 1 co r » 1 Cl 1 1

O t-» « CO CO o m o o n o - H N t N CD m « i f l N N CDCO c o CD o « •i

O O <£> <£>

* M CO CD CO O

cococo no i-i

ii

^s

bo C Tc) C

M

+•» Ij

EH

o>

M

IH l+H i2

g 3

" * o M M M * * CO O « M N CO " ^ " 4 * • * •<*< l O •^ in in in in C n CD CD O CD CD CD CD CD •"-> CD CD CD CD CD M H H M H M

•• CD O •-• a

:03

• S3

J2 cs Pn

m m m °* M

<? > N • * CO J } t v o t ö co cö ci - C fX M « f n

eo inco cö cö cö 0*

M

«

S3

Q •77! "-'

4-t ! •-1

*« "^

«

<

t—1 HH

<f

j» s

< •

'5b :0 !a t "

si

» C/3

pel

w

« <

hH

ca

"55 "«M

2g3

•

o CD

ptT

b

<

bo-a to . c

3 1—<

I-I

< to

co i n CD CO CD CO

o m in m CN CN (N CN

M

:0 t ~ ^ -a HH >

^ Pi

fC

CO

C/3

rt

u

1 1

1 1

>

ÖS cö

o iä P CD T

"2 to

> -< {* • «

2 O co

i o e o o i N 1 CD CO CM -"t"

ö CO ö CO COCO CD CN CN (M. CO

TJ<CO

m c o CD

O CD 0< " -

coco - ^ c o i n co r^ CD o «- CO • * 1-1 « tN « M M

ö cö K> ' CD CD CD CN CN CN

o

m -*CD 00 N t >

I

1 1 co 1 j g m CD CN CD

K»CD co r-.

CN co CD r^

LO r^co 1 «

" 1

to

t-.

CD m CD co i n t f i ^ » •

CD o « H <N C*

CN Ö CD * CO Tt<CD CN CN <N

'

!

*

"

:

'

1 JH

3 PQ

C T3 3

to 'C Q*

<

a,

to in t^CD

«

C i—i o

<

o co

CD ^J<CD CD CD * t—1 (—1 cö i n ~ : n c* m I O O T}- O a a CN 1 CD cr> co c»

o

lO - .

o m ex co „ . . . . PQ 1-^ r~ ^ CD m<;

o

<

cö cö H

t*

i i f - » rjn

~ TJ<CD r^-co • i" •

CD o • B

M

CD rf<CO CO - * 1 (N CD CD — CO • * i f )

Pä co

^

P5

H

m i - co CD co

— CN i n o — co CN CN CN CO CO CO

fl

.(-1

b Pi w

'& •c

CO CD - * O Ö m

• ^

x>

« rf

q

-a u

1 si

O

CO

4-> TO

3 PS

bo

-2.2

J3

£

1 1 1 1 Ö CN CN

Ö a a

1 1

1 1

Ö Ö <N tN (N <M

1 O 1 O 1 <N 1 CO

O CO CO •» o O <M M o n mco CN CN CN CN CN CN

1 1 O <N a

O

1 O

a

1 CN CD

O 1

l^CD CN CO « Cl j^co -> - * m t~» (N (N CO CO CO CO

O

to c o

(i

">m

n A o

O O O O O N M M CN CN CN (X

O O O O O O CN M T f •>!< •d" TJ< CN CN (N 0< CN <N

c

:0 05 •

d S' 3 c

(—1

CD CD -> CN CN O co CO c o • * • * • * CD CD CD CD CD CD

«

«

«

•<é" ^ ^t" m m m CD CD CD CD CD CD

o

£

cq « - i c«

"5 ^ "5 5 ^3 c 3

<cj

«

<N

w

!H

« 4< <N

M

a,

r}«to co

_CD g co"

• co co CO CO CD CD

o _< 'UT,

1 111 1 1 I I 11 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 1 O « <N

C

ho a

ni _Q ctj i* u <&

O CD i -

i n i-; CD

CD « Th1 CO n CN CO « CN «

fl iS r ^ o (M. - * c q CN CD r^. oS 6 CN «' CD ei CN CO IH

CO

J<

C p-(

1r

u :stj ^ W

3°5 1

Tabell B 8jg. Gjutna villapannor. Rabatter till olika distributionsled i procent 1938—J95/.

Datum för prisändring

1.1 24.2

1938 1938

i-i 1939 26.9 1939 31.10 1939 M-5 1941 23.1 1942 11.6 1942 29.2 30.4 2.8 11.2 9-6 2-7

Kristidstillägg på katalogpriset /o

1944 1946 1948 1951 1951 1951

Kundklassernas totalrabatter 2 C SRF

Ai

A

B

/o

/o

/o

/o

./.3i,6o 35,88

./.28 32,5 SRF, A i , A, B 36

•/•24 28,75

./.20 25

— — — 6

15 l

9 Handelsträdg. m.

övriga

%

%

./•i5

•/•5

%

22 22 22 22

17 i7 17 17

7 7 7 7 6 6 4,5

••

RR, I

II

26 30 30

21 21

21 21

16 16

i9,5

19,5

'4,5

43 46,5 55

10 10

8,2 8,2 8,2

7,5

Källa: Priskontrollnämnden och monopolutredningsbyrån samt företagsintervjuer. 1

Rabatt till grossist

Jämför tabell B 8/8 Betr. kundklasserna se tabell B 8/6.

3o6 « c o o in o CM co co IN m H

N Ö C) * c o C) o o o o

^

N

M

co co CD o o

o '•"

B. &°

J?.5

13 'S C

»

2 is

C3 ; 0

c/2

m

*co

O IN CO CD CO LO - * CD t o c o u

o -"B

:

:

:

:

:

:

:

:

:

w cno o i " COCO CD TJ- TJ-. ClO H N ^

bo bo

M

*«

o> CM CO

CD co co LO

S C O

Efl

>- co CD o

CO r f

:0 J-

c ^ 03 bo 'S «

m

LOCO

m « •- o i o CO O « CM CO

C/2

O 1 O O 1 O 1 o o LO 1 LO LO 1 LO 1 LO LO

U

Handelsträdg.-m. kr

o t o <N r ~ c o * o C O Q c o r ^ a i a i O i - i N W "

«ja

C

l

O

1 N C O C O M ^ COCO CO w r-^co m e o o i o o -

i 1

o N C O o c o LOCO co LO LOCO co co CD CM co

o

i ^ r ^ o TfLOLOc»

1 CM lO COCO «

G,

o co LOCO

«

o CM co • *N C O

T h H co • * o

co coco co CM r~- CM t ^ L O L J CDCO co co t ^ c o C D C D O O O > - C O

1 co

LOCO LO

i-i cö

o « LOCO

o r--

Tt< O J~»

co LOCO co co

CD

co

LO co

CDCO co

~ l— "-< o

»^ «

<j<

co

"

<N coco r - w M n i - ~ CDL_, • * co O co O w N O * C O N N I O T}" (N 1 ^ CD LO LO co LO r^ N C O co CD CD CD o - N c o m

LOCO

* c o

"+• O -^CO I ^ N N « o coco^r^cocDCDOO

'

CD-*r^ o CM co

C H5 1 LO r-» CD CJ -^CO w w 1 ^ r^ t ^ coco co LO CM ti

o t i a i i o i o o ) c o « i o '** O « COCO CO H (£i f x

2.Ö Justerat katalogpris kr

(73

Katalogpris kr

e

L O L O O L O O O O

LO 1 co r » <N r^ co CDCO

W O ^> r f i n r-^co coco co

••*• N CM >-• co LO CO CD CD ~

w LO cö O Ö cö N C Ö — W i-, cö ci (N iö

CO " t t v M O) C O N « o cd • * O " o c o LO LOCO t-» N C O CO CD CD O l « N C O *

1 I

O

1 I

LO LO 1 LO 1 LO LO

O

I

O

I

O

O

LOCO •"*" N C O

o o co r ~ c o M > - N C O LO LO <N N C O * 0 COO)

co * o « CO CDCO O w o

C O X O ) 0 ) 0 « C ( « H

oco

£

o N C O

> - c o LOCO

u

t*«

v v S 2

1 11111111 M I M o o o o o o o o o

LOLOLOLOLOLOLOLOLO

cococococococococo

ococococo

LO CO CO CO CD

COCDCDCDCD

W 8 ii

bo C

s

•o B

C

as

Q

CL,

CO CO CD CD •"• CM CM TfCO cocococoTfT^Tf-*-* CDCDCDCDCDCDCDCDCD

NCO w w w r f T}> m m m CDCDCDCDCD

o wCNCD^LO'-CDNTt' w -4n£ " - " ^ C Ö M C D Ö C i W C O » M H M C O

Bffl CUD N " I N - C D C N w

i3 C •

u

s< Ä

c5 U J «

3°7 l ^ 1^ l ^

« S c>

.O u rt HO

o o o o o o o o

o u OT3

^

o o o o co r -

c*

K

pq

t N « M H ( N ( M C O ' *

(O^

•*CO cK Cn oS ef) oS IN«3"H O)C0

m i n m i n m m ioco CO efcOCOCOCOCO""^»—(

m TfT^Th-^Ol

o co co co co co co co<o -*<o <o to tD oo co co co co co<o_ r~ , •* "„ "„ ""„ • " T i n r ^ r ^ r C r ^ r ^ i o •«? ^5 »T cf> cfj oS •*

C C5

rt U rf -^ C & *••

Ti

W

PH rM U

or!

£

co COCT)CT>•-• <x c» Tj"tO

r^-co « «

0~>050">C>C1Cr>C7>C7>0

O Q"> C?> O CT>

« M O " i O » t D N ' *

« eJ •- ef» cJ

„ >M -n co 3

raXI> — X) rf

m & :rf i:rf ra !<PM ^ IN

OJ

3o8

Tabell B 8/12. Stdlrör. Prisutvecklingen 1938—1951. Försäljningspriser frän grossist.1 Försäljningspris från grossist kr per m Datum för prisändring svetsade valsade

galv. rör

1/8-1/4"

Katalogpris kr/m . . Vid 1938 års början 193 8 " - 6 14.6 21.6 1939 20.4 23-9 9-!0 15.11 16.11 11.12 1940

7-3 • 1.7 .

!94i 14.1 . 15.10 1.2 . 1.7 . 16.7 . J 943 7.1 . 1.7 . 1.12 J 944 2-5 • 1.9 . J 945 1.2 . 27.8 . ' 9 4 7 21.3 . 1948 8.7 . J 9 4 9 1.9 . 1950 6.2 . 15-9 • 16.11 1951 27.1 . 1942

I 10 0 56 0 53 0 51 0 51 0 4i 0 5Ö 0 60 0 67 0 75 0 75 0 75 0 67 0 69 0 69 0 66 0 72 0 73 0 82 0 86 0 90 0 86 0 85 0 82 0 90 0 97

04 14 09 09 09 16 10

3-3 •

21.3 . 21.4 . 18.7 . 27.11

24 30 3»

1: 10 0: 56 o:53 o:53 0:65 *o:58 0: 72 0:77 0: 84 0:88 0: 84 0: 84 0: 79 0:81 0:82 0:81

0:87 0:88 0:96 0:98 1: —

0:98 0:97 0:96 1: — 1: 0 4 1:08 1: 18 1: 13 1: 13 1: 19 1: 29 4.

1: 10 0: 68 0: 60 0: 60 0: 60 0: 54 0: 70 0: 77 0: 84 0: 9i 0: 86 0: 88 0: 8 0 0: 82 0: 84 0: 82 0: 9 0 0: 92 0: 98 02 06 02 01

06 07 22

27 22 22

33 46 66 75 85 88 95 2: 07

tuber 76 mm (nr 70)

4:27 2:69 2: 60 2: 60 2: 60 3 2 : 26 2:78 2:90 3: 16 3:50 3:29

3:46 3: 20 3: 20 3:29 3:24

3:54 3=59 3:76 3:84 3:93 3:84 3:84 3:80 3:93 4: 10 4=45 4: 61 4: 61 4:44 4=95 5:72 5:72 5= 72 6:06 6: 32 6:32 7:04

Index 1942=100 svarta rör svetsade valsade

68 65 62 62 50

68 73 82 9i 91 9i 82

84 84 80

100 105 110 105 104 100 110 118 127

139 133 133 !33 141

134 141 148 151 159 168

58 55 55 68 60 75 80

88 92 82 84 85 84 9i 92 100 102 104 102 101 100 104 108

"3 123 118 118 124 134

galv. rör tuber

69 61 61 61

55 7i 79 86 93 88 90 82

84 86 84 92 94 100 104 108 104 103 102 108 109 124 130 124 124 136

H9 169 179 189 192 199 211

72 69 69 69 60

74 77 84 93 87 92 85 85 87 86 94 95 100 102 105 102 102 101 105 109 118 123 123 118 132 152 152 152 161

168 168 187

Källa: Priskontrollnämnden. 1 Till vissa namngivna köpare utgår en förmånsrabatt av 5 % utöver grundrabatten. Till denna rabatt har ingen hänsyn tagits vid beräkning av dessa priser. 2 Svensk tillverkning 0,45. 3 Svensk tillverkning 1,88. 4 Punkt anger att inget pris noterats.

N

«

lO

CO

«

N

M

r- CD coco

CC

tNincnoco n o m + « n « H M H a

co * r^co w o co « « « H M -

11 CC

OR co i o co*

cc

*

co

CO * — «

r^-

r^.

CO

CO

*

ed -O ed

& C =0

CD

O ID CO CO

++

++

* c o «

+

CO

OCO M

cc c o * *

to CO

tO

tOCO

COCO co co

CN t-»

+ ++ io«

+« +co +i CDCO+ +« r-»co +

+ ++

++++++++ + • •

„

«

O

CO

O

co

n

co

o

+ ++ co * o

CO

-

ec co i o t o t o r^ r-co *

CC

ii

CD

H C O

*

++

+'

CD * •i

CO cc

.

++ +« co «

ii

«

CC

CO

+ ++

++ +

+ ++

++ +

* n

+

CO

CO CO CO n cc *

IN

O IO CC ~

n CO CN CC

CO

c o t ^ c c c o c c CO C O C O CC N

c o c c c c c o « CC CC n

Pc

* CO

+++ +++

co

(O

Cl

CC CD * 04

O lO CC CC

n

+

CO

++

I » ii •i

+co + + +r» +CDCO ++ + CM co toco *

1-1

CU

*

++

CC 11

- i o o * M H o M O * toco to i i i ^ * t^co CD * co « lOeonw M c i « « « c t M » » » «

LO

G o O

*

co o *

co

O

n co ii

M

o

++

s

+ o

o CO

++

W

CM

iO x

.

CO CO

.

" C O n

toco _| |_

to

«

ccco « «

*

CD

Si

-o

~

CD IN

0 « i ^ * r COCOM CI

» «"

* _

o

o

CO IN

* t o O CO CC CC CC i i

CD

i O CD CD i O

CO

r^co * O cc

cc cc cc co

C =1 u

rn

r~«

co «

++ COCO cc cc

++ ++ o

H

»

H

H

+

»

M

O

*

*

CO

O CO

^

O

CN

Cl

*

C0(O

CC

N

M

tOCO

-

O

C

W

C

I

M

CO « I

H

CD

M

CO CO

«

r^ cc

r> «

ii

ii

CO

«

ii

CC

*

+ + + + + ++ + +

CO <N

* CC

r^co *

O cc

cc cc

m

«

CC CO CD t O CO

1 ^ CO

*

tO CO

r^co c o CD cc CO CO CO N CC

co

co

*

LOCO

r^~

CO

ccco

«

« cc co CD m co t ^ co coco

<o

r»

cc i->

+ ++ + +

t o O CO CC CC i

CD

to

CD

" '

•

.

.

.

.

.

+ ++

ii

r»

M

ii

COCOCOCCCC

n

ci N

'

"

.

LOCC

CC

«

ii

r~-

r^

co

«

to

CM c o

O

CO | 01

co o C O I - - 0 CC CO CI « ii

cc

+

O N CO * LO LO

a. -o H

a

N CO M M

CCCOlOCOCClO CC N N H M

o

co

CD g i-1 cd ^-j - £ > c o c o c o

o n n i i c » CD « w >-. « «

*

o n

c o t - ~ «

cc

i^

r^

CC r-~ «

«

r^Oi-iiii-iOcoaiH

t o t o w r^~^"~*~LO~^r^rcO~^^i~

l '

M

J3

M

M

(I

M

M

M

M

I 1 H

H

LO CD <N CO cc

ft

J-t

^

«

II

"V

ft

ft ft

LJ

^

3c

ft ^

Mboiico

fe

iö

ft "^"*v

: -g i i

•g «44ft^^.§i^l I °i«u

v

v

+

CO N

co

+++

+++++++

CD CD r f * CD CD

O O O I I I H H I l O i O l O l f l i O l O l O l O l O C D C D C D C D C D C D C D C D C D M n N C l H M C O C O ^ t N M

t^-CD c o n

co

LOCO

t^

co

« « C C

1 s ss.

i

oo

r-»

H

CC

g -§ «

*

u

*+^-v ft ft "S

ii

CC CI

v

g a

ft

.s^^^cs

c Vob ^t 0 ~^T"co « ^cooSö

13 ^ ! - ^ ~ ^ : c 5 i « c * c t o CC ^ « c i e ö +

C J ^ H M C X

K '

M 1 ? " c o ^ "V«? 2 *« CO *G * to J> CO ^ 3 , I ST I I j L | 1 - S U M

|

rK ,s •* w C/3 O)

=o C/3

?co o o - M £ « « «

:o mco r^ C

h

LOCO

L O O t O O C O C O L O _, _, _ w

CC0C

^ - - e o ^ - c c ^ - c o co *

M

«

cd

ft

"

m

-H

CO «

c o c o c o O I O I O > Q O > O ) O I O o » H a ci « c o c o c o i j i T t i i o i O N I O C O C O C O C O C O C O C O C O C O * * * * * * * * * * * * * * * (Tia^G^o^oio^cjiC'i&iCTicjioittcTicncriCiOtoicicTicnc^cncTi

u :©

>

O vO • + O ^ C O C O N

cc c o

+ «*

G 3

COCDlOCDCCCCCCCDt^ C C * * C O C O C O C O C O C O

+

. I

-

CD c o

~ C O - ~ CC

^bo * c o co v ^ * ^ j ^ "^~"co "V. « cc :o co + LOCO r^ u

«

«

„

«

„

CC

«

CC CC

3io Tabell 8/14. Aducerade rirdelar. Prisutveckling i olika distributionsled 194.2—1951. Rabatt till Datum för prisändring

Bruttopris kr

Inköpspris

installatör

grossist

/o

/o

installatör kr

Typ och dimension: Svarta 3/4" rak koppling (ni• 1115 i RSK l) 1942 1:05 •/•6 5 3= — •/•72,5 19.12 1950 1: 11 ./.71 ./.6 3 3: — 1:32 •/•56 •/•6 5 12-3 '95! 3= — Index 31.10 1942 (stopprisdagen) = 100 19.12 12.3 7-" 12.5 91.I 9-2

1942 1950 1951 1951 1952 1953 1953

100 106 126

1942 1950 1951 I95I 1952 1953 1953

Källa: Priskontrollnämnden. 1

Rörbranschens standardkatalog.

Marginal grossist

0:82 0:87 1:05

0:23 0: 24 0: 27

100 106 128

100 104 117

i: 12 1: 22

0: 32 0 28 0:30

137 146 141 136

Typ och dimension: Galvaniserade 3^ 4* rak koppli ng (nr 1115 i RSK) 1942 1:44 ./•62, 5 •/•52 3: — 19.12 1950 1: 50 ./•50 •/•59,5 3= — 12.3 1951 ./.41 1:77 •/•5i 3: — Index 31.10 1942 (stopprisdagen) = 100 19.12 12.3 7-" 12.5 21.1 9-2

grossist kr

100 104 123 133 142 137 133

1:47 100 109 131

88 94

Marginal1 grossist vid försäljning till kundkategori

3ii

(f> _,

M

M

M

M

m r » r~» t~» i-» r*.

£L

O o

o

o

o

c o c o co co oo co

<

T}«CO

;

-0

O

'O

grossist1 vid försäljning till kundkategori

CO

ts o •M

Sj

a1

ft

"1*

<o

o o

<-D

CO CO

o o

o o

o o

o o

o o

LOCO

CO

CM eo • * c o c o

CO

<N

r»

i*" O Is» O

O) C O N O O TJ< t~« CD

o coco CM c o eo |

<

•cfCO

O

CM l O

CM

co -"ti m c o »~»

•«

CD m

co O CD co r^ o co o o r h r » CD

1 CO

u bl

p K

o o

5, a. ••o c

"ta

C

o o

•E

Vi

•a <*

o o

o o o o o o

co co • t f ' i o co r-»

"ti

iO o r^ o

o

"O C

u

•o

t-*

CDCO

CO r f

rfCO

a,

+ OCO N COCO r~» O O c o c o t>«

• * i o en c* co o

"O

l^-CO

B

<o C?)

M

o

J"

.s u

tt< k! •a, B

O CO O CO - C O CD CO 1"» CD CM CO CM Tt* • *

»5

co o co r » coco co O O c o c o t-«

l O t-« t~*

CO

-SS

c •§ B o. to

bo

8 £ O

<S

in OJ

C

CO CO~ O CO • - «

C

S-S-H-+ + +

1 <

i-i

tu S-. bi

:0

CO

m

^ 0 0 Is» ' - CO TJ<

io m

io

Index 1942=1

Rabatt resp. tillägg å katalogpris vid försäljning till entreprenör

o o

io

cO c o co" o co « «

"*co f^ •-• CO TJ<

S-S-S- + + +

o cO

iÖ

Oj i2 .9 +3 :etj cU .23

Q fe

C7) CM CO TJ« cOCO >CO • * Tj< T ^ T*< T h l O CD CD CD CD CD CD <n

CD CM CO T f l O C O • CO • * «*> r f r f - * • CO CD CD CD CD CD CD CD

C

så

312 i> b

bo

.9 •: a ° rt C g> :c « 52 'So b a

S

C

» fl O '43 b bo

O

«

m

o

O O

^ r N O o

o «

o

m o

CD O

• *

b

o o

"^co o o

eo -

co o

in -*•

<£> r^

r^

CD

CD

CD

O

CO

co

a

•_ ra ^co »S3 "co —< co » a

b

u b b :0 CO

U

bo C u

fl J2

•33> c : 2rt

o co co m CD CD O « « i i CM et

(N

a

:«! 33

s« to

;0

».s M

.

'C

u u ••o

o '-i3 b bo

b

to

to

o co co m CD CD O « "- « Of «

IN CD CD

CD

tO m

_ CD

t^

o

O

"

"

•-• m

Tf (£>

CO

(£>

CD

CO

O CD

Oi

O

O

O

1)

in

fl --5

cT

in o

m o"

m o m «

m o m i- m

CO CO

B,

:q

V u

c

fl

1—1

:^ 0 rt

m b

o

"

*a

a w C

OJ

H Si

=0

"

J2

t o COCO CO r~-co co I-i •- , i i

•*•

t o COCO CD r ^ c o co CD M

M

M

-M

CO

bO

%

^J3 'co '•—j

;

o ä

OJ "3 to . 2

O b Sg

co 33 — •-Ö;

§ s

ij

in

^P o~^

m o m M

CO

bO

m o - 0 M o

rt

II

<U b TJ C

b ••o

01 TTCD

-.o o^

a

J2

s

XI C

>—<

in

in

in

cenändgav ilogris

a .S

i

in r^

CO

Th

b v - H Cfl CM 3 G , £

+ + +

Si

in

b

:

cq

"••

*•*

bO

-2 a

m

m

m

m

o

o

o

o

m CD

m CD

m CD

to in

bb 3

b

£! b