Skånes och Hallands vattenförsörjning

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965:8 Kommunikationsdepartementet

SKÅNES OCH HALLANDS ••

••

VATTENFÖRSÖRJNING BETÄNKANDE AVGIVET AV VÄG- OCH VATTENBYGGNADSSTYRELSEN

Stockholm 1965

SOU

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1965 Kronologisk

förteckning

1. Sveriges sjöterritorium. Kihlström. 135 s. + 1 utviksblad. U. 2. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 1: Allmänna uttalanden samt 1 och 2 kap. i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 188 s. Ju. 3. Sammanställning av remissyttranden över författningsutredningens förslag till ny författning. Del 2: Kap. 3, 4 och 5 i förslaget till regeringsform. Norstedt & Söner. 120 s. Ju. 4. Tandvårdsförsäkring. Kihlström. 186 s. S. 5. Måttenheter. Kihlström. 47 s. Fi. 6. Om den kommunala självstyrelsens lokala förankring. Esselte. 100 s. I. 7. Praktik- och feriearbetsförmedling. Esselte. 180 s. I. 8. Skånes och Hallands vattenförsörjning. Esselte. 512 s. + 5 st. kartbilagor. K.

Anm. Om särskild tryckort ej angives, är tryckorten Stockholm.

STATENS OFFENTLIGA U T R E D N I N G A R 1965:8 Kommunikationsdepartementet

SKÅNES OCH HALLANDS ••

••

VATTENFÖRSÖRJNING B E T Ä N K A N D E A V G I V E T AV VÄG- OCH V A T T E N B Y G G N A D S S T Y R E L S E N

E S S E L T E AB, S T O C K H O L M 1965

Till

Konungen

Med anledning av framställningar från länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län uppdrog Kungl. Maj :t genom beslut den 26 maj 1961 åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Maj :t

4 inkomma med en översiktlig utredning angående möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörjningen i de nämnda länen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordnade länsingenjören i Örebro län S. C. E. Wetterhall att såsom utredningsman verkställa det till styrelsen lämnade uppdraget. För utredningens fullgörande har under utredningsmannens ledning ett särskilt utredningskontor varit organiserat inom styrelsen. Sedan utredningsmannen nu slutfört sitt uppdrag, h a r denne till styrelsen överlämnat betänkande angående »Skånes och Hallands vattenförsörjning». Utredningen, som bedrivits i nära samråd med berörda intressenter, har givit vid handen, att teknisk-ekonomiska förutsättningar finns för samordnade lösningar av den framtida vattenförsörjningen inom olika regioner. Som ett led i lösningen av vattenfrågorna torde någon form av samarbete mellan intressenterna inom regionerna så snart som möjligt behöva komma till stånd. Styrelsen får härmed till Kungl. Maj :t överlämna ifrågavarande betänkande. Styrelsen anser det erhållna uppdraget härigenom fullgjort. I handläggningen av detta ärende har, förutom undertecknade, deltagit överingenjören Klingberg, förrådsdirektören Morting, byråchefen Fj eliström, överingenjören Ekberg, byråchefen Liljeberg samt överingenjörerna Ström och Tjällgren. Stockholm den 20 januari 1965. Gust Bertil

Hawerman

Vahlberg

Till Kungl.

Väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen

Genom beslut den 26 maj 1961 uppdrog Kungl. Maj :t åt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att verkställa och till Kungl. Maj :t inkomma med en översiktlig utredning angående möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörjningen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. I anslutning härtill förordnade styrelsen genom beslut den 5 juni 1961 undertecknad att verkställa den sålunda anbefallda utredningen. Sedan utredningsuppdraget nu slutförts, överlämnas härmed vördsamt betänkande angående »Skånes och Hallands vattenförsörjning». Stockholm den 15 december 1964. Sven

Wetterhall

Innehåll

Skrivelse till Konungen

3 Skrivelse till Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

5 Kap.

1 Utredningsuppdraget

13 Kap.

2 Utredningens organisation samt målsättning m m 2.1 Utredningens organisation 2.2 Utredningens målsättning m m 2.3 Definitioner m m

17 17 18 19

Kap.

3 Befolkningsutveckling samt näringslivets utveckling och lokalisering 3.1 Befolkningsutveckling 3.2 Fritidsbebyggelsens utveckling 3.3 Näringslivet . . . .

Kap.

4 Vattenförbrukningens utveckling . 4.1 F r a m t i d a vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål 4.2 Framtida vattenbehov för industriändamål 4.3 Vattenförbrukningens variationer

Kap.

Kap.

Kap.

5 Inventering av nuvarande vattenförsörjningsförhållanden av framtida vattenbehov Kristianstads län . . . . . . . Malmöhus län Hallands län

. .

. . .

20 20 25 26 33 35 40 42

och bedömning .

0 Sammanfadande synpunkter på den framtida vattenförsörjningen i Skåne jämte sammanställningar över framtida vattenbehov . . . . . . . . Kristianstads län Malmöhus län . ; 7 Översiktliga bedömningar av möjligheterna att tillgodose de framtida vattenbehoven i Skåne genom grundvattenttillgångar 7.1 Alnarpsströmmen 7.2 Skivarpsströmmen . 7.3 Geohydrologiska förhållanden inom Vombslättén 7.4 Geohydrologiska förhållanden inom vissa delar av sydöstra Skåne 7.5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Magiehem 7.6 Geohydrologiska förhållanden inom Kristianstadsslättens område 7.7 Geohydrologiska förhållanden inom Åstorp-Ljungbyhedsområdet 7.8 Grundvattentillgångar i gruvfälten i nordvästra Skåne 7.9 Möjligheter a t t framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av Lagans dalgång

49 50 63 76 84 84 86 89 89 91 92 93 95 95 96 97 98

8 Kap.

Kap.

8 Ytvattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för Skånes vattenförsörjning 8.1 Vombsjön-Kävlingeån 8.2 Ringsjön-Rönne å 8.3 Västersjön-Rösjön 8.4 Immeln-Ivösjön-Skräbeån 8.5 Helgeån 8.6 Lagan-Bolmen-Unnen 8.7 Vättern 8.8 Vänern-Göta älv 9 Utredningens

framtida

alternativ till regionala lösningar för Skåne

Kap. 10 Tekniska och ekonomiska förutsättningar ning sanläggning ar 10.1 Kartmaterial 10.2 Fältundersökningar 10.3 Dimensioneringsförutsättningar 10.4 Vattentransport 10.5 Vattenverk

för föreslagna

)9 DO DO Dl Dl Dl 101 D2 102 103

vattenförsörj107 107 108 108 109 1!0

Kap. 11 Bolmenalternativet 11.0 Allmänt 11.1 Transport av vatten Bolmen-Hallandsås 11.2 Vattenverkets utformning och placering 11.3 Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena 11.4 Sammanfattning av förslag till en Bolmenanläggning

Hl Hl 113 130 140 152

Kap. 12 Skogabyalternativet 12.1 Vattenverkets utformning och placering 12.2 Transport av vatten från vattenverket vid Skogaby till förbrukningsområdena inom västra Skåne 12.3 Sammanfattning

156 156

Kap. 13 Lagan-Ringsjöalternativet 13.1 Överföring av vatten från Lagan till Ringsjön 13.2 Vattenverk vid Ringsjön 13.3 Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till förbrukningsområdena 13.4 Sammanfattning av förslag till en Lagan-Ringsjöanläggning . . Kap. 14 Jämförelser mellan de föreslagna lösningarna för västra Skånes framtida vattenförsörjning 14.1 Ekonomiska jämförelser 14.2 Inverkan på kraftproduktionen i Lagan 14.3 Möjligheter a t t tillgodose eventuellt större vattenbehov genom ökade uttag ur Lagan 14.4 Jämförelse mellan alternativen med hänsyn till vattenkvaliteten 14.5 Övriga synpunkter 14.6 Utredningens slutsatser

158 162 165 165 178 180 192

195 195 201 202 203 205 205

9 Kap. 15 Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen för övriga delar av Skåne 15.1 Kristianstadsområdet 15.2 Simrishamnsområdet samt övriga delar av sydöstra Skåne . . 15.3 Tätorter i nordöstra Skåne

207 207 208 210

Kap. 16 Sammanfattande synpunkter på vattenförsörjningen tida vattenbehov samt behov av tillskottsvatten

218 Kap. 17 Möjliga vattentillgångar för Halmstads-och 17.1 Grundvattenförekomster 17.2 Ytvattentillgångar

i Halland,

Varbergsområdena

fram. . . .

Kap. 18 Utredningens alternativ till regionala lösningar för Halland 18.1 Halmstadsområdet 18.2 Varbergsområdet 18.3 Allmänna förutsättningar för delutredningarna 18.4 Vissa särskilda förutsättningar beträffande de projekt som baseras på Ätran som vattentäkt

223 223 226 230 230 230 232

Kap. 19 Framtida vattenförsörjningsanläggning för Halmstad 19.1 Fylleån-Torvsjön utnyttjas som v a t t e n t ä k t med vattenöverledning från Unnen till Fylleån 19.2 Fylleån-Torvsjön utnyttjas som v a t t e n t ä k t med vattenöverledning från Bolmen till Fylleån 19.3 Bolmen utnyttjas som v a t t e n t ä k t med vattenöverledning direkt till Halmstadsområdet 19.4 Lagan utnyttjas som vattentäkt med uttag ur dess nedre del . 19.5 Ätran utnyttjas som vattentäkt för Halmstad 19.6 Jämförelse mellan de olika förslagen 19.7 Utredningens slutsatser

234 Kap. 20 Framtida vattenförsörjningsanläggning för Varberg 20.1 Lygnern utnyttjas som v a t t e n t ä k t för Varbergsområdet . . . 20.2 Grundvattentillgångar nordväst om Vessigebro med tillskott av infiltrationsvatten från Ätran nyttjas som v a t t e n t ä k t för Varbergsområdet 20.3 Ätran nyttjas som vattentäkt för Varbergsområdet 20.4 Jämförelse mellan de olika förslagen

251 251

Kap. '21 Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen Halland 21.1 Kungsbacka, Falkenberg och Laholm 21.2 Fritidsbebyggelsen

234 238 240 243 245 248 250

253 257 258

för övriga delar av

Kap. 22 Vätterns, Vänerns och Göta älvs betydelse som vattentäkt 22.1 Vättern 22.2 Vänern-Göta älv 22.3 Vättern som v a t t e n t ä k t för sydvästra Sverige 22.4 Vänern-Göta älv som v a t t e n t ä k t för sydvästra Sverige . . . . 22.5 Skogsindustrierna och vattenvården 22.6 Behovet av vattenvårdsåtgärder 22.7 Åtgärder i syfte a t t underlätta tillkomsten av industriella avloppsreningsanläggningar

260 260 260 263 263 264 266 268 271 271 272

10 Kap. 23 Särskilda vattenbehov som kan behöva tillgodoses 23.1 Överföring av v a t t e n från Ringsjön till Vombsjön för a t t bl. a. öka lågvattenföringen i Kävlingeån 23.2 Danmarks vattenförsörjning

276 280

Kap. 24 Jordbrukets och trädgårdsodlingens vattenbehov i Skåne 24.1 Djurhållning 24.2 Jordbruket (växtodlingen) 24.3 Hand elsmässig trädgårdsodling 24.4 Sammanfattning 24.5 Utredningens kommentarer

2S3 233 284 286 287 288

Kap. 25 Avsaltning

289 Kap. 26 Sammanfattande

synpunkter

297 Bilagor Bilaga A. Uppskattning av fritidsbebyggelsens omfattning vid Hallandskusten kring år 1980

om-

Bilaga B. Vissa synpunkter på Ringsjöns utnyttjande B.l Yttrande angående möjligheterna att använda Ringsjön för anpassning av vattenuttagen för ett vattenverk vid sjön efter förbrukningens variationer vid en tillförsel av vatten från Lagan B.2 Yttrande angående tillgången på överskottsvatten i Ringsjön för ökad bortledning till ett kommunalt vattenverk

302 307

307 314

Bilaga C. Översiktliga bedömanden av kapacitet m m hos vissa grundvaltentillgångar som kan vara av intresse för Skånes vattenförsörjning . . . . C l Alnarpsströmmen G.2 Skivarpsströmmen C.3 Geohydrologiska förhållanden inom Vombslätten C.4 Geohydrologiska förhållanden inom vissa delar av sydöstra Skåne C.5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Magiehem C.6 Geohydrologiska förhållanden inom Kristianstadsslättens område C.7 Geohydrologiska förhållanden inom Åstorp-Ljungbyhedsområdet C.8 Grundvattentillgångar i gruvfälten i nordvästra Skåne . . . C.9 Möjligheter att framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av Lagans dalgång

359 Bilaga D. Ytvattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för Skånes vattenförsörjning D.l Vombsjön-Kävlingeån D.2 Ringsjön-Rönne å

365 365 376

316 316 320 327 331 340 344 349 353

framtida

11 D.3 Västersjön-Rösjön D.4 Immeln-Ivösjön-Skräbeån D.5 Helgeån D.6 Lagan med Bolmen och Unnen D.7 Fylleån D.8 Nissan D.9 Ätran D.10 Viskan D . l l Lygnern D.12 Vänern-Göta älv D.13 Vättern D.14 Utdrag ur naturvårdsdelegationens publikation rörande vissa skyddsvärda sjöar och vattendrag i Sverige Bilaga E. Utnyttjandet av flygbildstolkning vid geologiska undersökningar i samband med vissa delutredningar om sydvästra Sveriges vattenförsörjning E . l Omfattning E.2 Metodik E.3 Vissa erfarenheter E.4 Resultat av aktuella karteringsarbeten Bilaga F. Utredning rörande följderna av överpumpning av vatten från Lagan till Ringsjön och Vombsjön från limnologisk synpunkt F . l Hydrologiska förhållanden och naturförhållanden F.2 Inventering av kommunala och industriella föroreningskällor inom Lagans avrinningsområde F.3 Jämförelse av vattenkvaliteten inom de aktuella delarna av vattenområdena ur fysikalisk-kemisk och bakteriologisk synpunkt F.4 Jämförelse mellan vattenområdenas växt- och djurliv, främst plankton F.5 Diskussion angående i vilken del av Ringsjön det överpumpade v a t t n e t bör ledas F.6 Utförda laboratorieförsök F.7 Sammanfattning av materialet med försök till prognos . . . Bilaga G, Redogörelse för vattenförsörjningsanläggningen Bilaga H. Köpenhamns

vattenförsörjning

för Stuttgart

388 392 396 409 424 427 435 441 447 451 469 479 485 485 485 486 487 488 488 490

491 493 494 494 494 497 507

12 «*

B

c

r<

A&tf?)

t '

D

"

Hf

E

SÖTE

r"'A^r

•»*/? <é'•'"•• '

-|

K-"' ' '

'>--""'

A ' A f AA8A / ^ .

,J %

\

Tona*» a£.>"

! M i w »000 !.--. <& Otfrfpi i! : KBpng O Om S s o.-te- Bv,.r 1!» ft.v. O

Karta över S Y D V Ä S T R A I V E R I G E S VATTENSYSTEM (södra delen)

J

!'• :/,

KAPITEL 1

Utredningsuppdraget

I en framställning till Kungl. Maj:t den 22 februari 1960 hemställde länsstyrelsen i Hallands län, att en regional vattenförsörjningutredning måtte verkställas beträffande länet. Därjämte anhöll länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län i en gemensam framställning till Kungl. Maj:t den 29 februari 1960 att en översiktlig utredning måtte komma till stånd beträffande möjligheterna att tillgodose de framtida vattenbehoven i de båda skånelänen. Med anledning av framställningarna och sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen avgivit utlåtande i ärendet uppdrog Kungl. Maj:t genom beslut den 26 maj 1961 åt styrelsen att verkställa och till Kungl. Maj:t inkomma med en översiktlig utredning angående möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörjningen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Beträffande länsstyrelsernas framställningar må följande anföras. Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län framhöll, att frågan om hur vattenförsörjningen på längre sikt skulle ordnas för Skåne, redan under 1930-talet hade varit föremål för uppmärksamhet och diskussion i samband med utbyggandet av vissa större vattenförsörjningsanläggningar. Att något konkret förslag till en framtida lösning i större sammanhang för Skånes vattenförsörjning icke framlagts, berodde framförallt på att varken berörda kommuner — de större städerna — eller

dömande myndigheter — vattendomstolarna — ansett sig ha möjligheter eller skyldigheter att insätta en akut vattenförsörjningssituation i ett regionalt sammanhang. Det största vattenförsörjningsföretaget i Skåne drevs av Malmö stad. Förutom de äldre grundvattentäkterna i den s k. Alnarpsströmmen utnyttjades sedan år 1948 Vombsjön av företaget. Vombanläggningen försåg genom en ledning förutom Malmö även Lund och vissa större samhällen inom regionen med vatten (Malmö-Lundregionen). Anslutning av ytterligare samhällen var aktuell. Ansökan hade även ingivits, om medgivande av ökat vattenuttag från Vombsjön. Dessutom pågick arbeten med byggande av ytterligare en ledning mellan Vombsjön och Malmö. För att tillgodose städerna Hälsingborgs, Landskronas och Eslövs (Hälsingborg-Landskronaregionen) vidgade behov av vatten — dessa städers hittillsvarande vattentäkter var otillräckliga för framtida behov och a n d r a lämpliga vattentäkter stod icke till buds — hade genom vattendom år 1959 medgivits att utnyttja Ringsjön för vattenförsörjningsändamål. Ringsjöanläggningeni innebar anordnande av en vattenledning från Ringsjön. Enligt länsstyrelserna medförde utbyggnaden av Vombsjöföretaget samt tillkomsten av Ringsjöanläggningen att vattenförsörjningen för de båda berör1 Ringsjöanläggningen har tagits i bruk år 1963.

11 da regionerna säkrades fram till omkring år 1980 under förutsättning att de uppställda prognoserna för vattenförbrukningen under den betraktade tiden visade sig riktiga. Huruvida ytterligare vattenuttag ur Vombsjön eller Ringsjön vore möjligt eller lämpligt kunde icke med säkerhet bedömas, förrän man under ett antal år iakttagit följderna av de medgivna eller sökta vattenuttagen. Länsstyrelserna omnämnde även de diskussioner, som i anslutning till Ringsjöanläggningens realiserande förts rörande förutsättningarna och tidpunkten för att såsom vattentäkt för tätorterna i nordvästra Skåne och södra Halland utnyttja Lagans vattensystem. I denna fråga förutsatte länsstyrelserna, att en fortsatt utredning kom till stånd. Att överhuvudtaget i god tid före den tidpunkt, då behov av ytterligare vattentillskott bedömdes erforderligt, utreda förutsättningarna för ett samgående för exploatering av en vattentillgång, som blir tillräcklig för överskådlig tid och icke medför allvarliga risker för andra intressen, syntes länsstyrelserna angeläget. Vilken omfattning ett samgående borde givas, kunde icke på förhand preciseras. Den begärda översiktliga utredningen borde främst avse förutsättningarna och — om sådana funnes •— åtgärderna för en samordnad lösning av Skånes vattenförsörjningsproblem. Erforderligt samarbete förutsattes ske mellan berörda parter. Den ifrågasatta samordnade lösningen av problemen borde enligt länsstyrelserna vara färdigställd i erforderlig utsträckning i så pass god tid att vederbörande förbrukare, om en samordning av olika orsaker icke visade sig genomförbar, erhöll tillräcklig tid till förfogande för utförande av separata lösningar. Vid uppläggning av ett program för

en utredning av föreslagen art borde enligt länsstyrelserna möjligheterna beaktas att tillgodose vattenbehov även för andra förbrukare än i de stör:e tätorterna, bl. a. för industrier som vo^e eller kunde bli lokaliserade till mind-e orter och inom glesbebyggda områden. Vidare borde uppmärksammas möjligheten att tillgodose behov av vatten för bevattningsändamål, främst vissa odlingar av värdefullt slag, vilka krävde vatten och även kunde tåla vissa omkostnader. Länsstyrelsen i Hallands län åberopade såsom motiv för framställningen innehållet i en av dåvarande distriklsingenjören för vatten och avlopp i länet år 1959 upprättad promemoria angående frågor, vilka berörde den framtida vattenförsörjningen för Halland. Av promemorian framgick bl. a. följande. Frågan om vattenförsörjningens ordnande på längre sikt för städerna, främst Varberg, Falkenberg och Halmstad, var mycket oklar. Mestadels utnyttjades grundvatten för det aktuella behovet. På grund av det alltmer stigande vattenbehovet var emellertid grundvattentillgångarna otillräckliga för främst städernas och de kringliggande tätorternas framtida behov. För hallandsstädernas del måste man därför utan tvivel tillgripa ytvatten för att i framtiden få till stånd betryggande lösningar av vattenförsörjningsproblemet. Vilka sjöar eller vattendrag som borde nyttjas för vattenförsörjningsändamål och i vilken omfattning de borde tagas i anspråk, kunde emellertid icke anses klarlagt. Ett av Göteborgs stad år 1957 framlagt förslag, att för sin försörjning med vatten utnyttja sjön Lygnern i norra Halland, hade på allvar aktualiserat frågan om hallandsstädernas framtida vattenförsörjning. Denna sjö hade näm-

15 ligen intresse som tänkbar vattentäkt för hela kuststräckan från Kungsbacka i norr till Halmstad i söder. Såsom framtida vattentäkt för Halmstad hade även sjön Bolmen, som ingick i Lagans vattensystem, diskuterats. Detta vattensystem hade emellertid även förts in i bilden när det gällde att finna en lösning för Skånes framtida vattenförsörjning. Av p r i m ä r betydelse för Hallands vattenförsörjning syntes vara den beroendeställning, som länet på grund av sitt geografiska läge ställdes i med hänsyn till vilka vattentäkter de stora tätbebyggelseområdena norr och söder om länet i framtiden kunde tänkas taga i anspråk. Med hittills inom länet redovisade större vattenförsörjningsprojekt som utgångspunkt kunde konstateras, att erforderligt underlag saknades för en allsidig bedömning av frågan huruvida respektive objekt kunde inpassas i ett större sammanhang. På grund av tidsnöd tvingades städerna ofta till lösningar, som i hög grad försvårade, stundom rentav omöjliggjorde den samordning och det samarbete mellan skilda intressenter i olika ytvattentäkter, som var nödvändig för att med hänsyn till investering, bebyggelseplanering o. s. v. i varje särskilt fall kunna bedöma värdet av aktuella vattenförsörjningsobjekt. I sitt remissutlåtande i ärendet framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bl. a. att vattenförbrukningen per person framdeles torde komma att öka avsevärt. Hur snabbt förbrukningen kunde komma att stiga, var givetvis vanskligt att bedöma. Enligt styrelsens mening måste man dock, när fråga vore att taga ställning till hur vattenförsörjningen skulle ordnas på längre sikt, räkna med väsentligt högre förbrukningssiffror än som f. n. gällde.

Vid en uppskattning av det totala vattenbehovet hade man även att taga hänsyn till förbrukningen inom de industrier som tager sitt vatten från annat håll än från kommunala vattenförsörjningsanläggningar. Utvecklingen inom särskilt trädgårdsodlingen men även jordbruket i övrigt med ett allt intensivare utnyttjande av den brukade arealen medförde också ökade anspråk på vattenförsörjningen. I fråga om ordnandet av den framtida vattenförsörjningen inom Skåne framhöll väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att olika lösningar kunde ifrågakomma. F r å n Vombsjön kunde i och för sig bortledas mer vatten än dåvarande tillstånd medgåve. Motsvarande gällde även i fråga om Ringsjön. Ett effektivt utnyttjande av sjöarna torde förutsätta en sammankoppling av de båda vattenförsörjningssystemen. När dessa sjöar exploaterats till den grad som hänsynen till övriga intressen tillåter, funnes möjlighet att öka vattentillgången genom att pumpa över vatten från annat vattensystem, exempelvis Helgeåns eller Lagans vattensystem. Även andra möjligheter funnes, såsom att utnyttja Vätterns eller Vänerns sjösystem. Till följd av de i längden osäkra grundvattentillgångarna på Själland hade även frågan om h u r Köpenhamn skall ordna sin vattenförsörjning i framtiden kommit in i diskussionen om Skånes vattenförsörjning. Tänkbart vore sålunda att Själland inom en icke alltför avlägsen framtid kunde behöva nyttja svenska vattentillgångar. Vad gällde Hallands vattenförsörjning ansåg väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att en samordning framdeles vore nödvändig av problemen inom detta län med motsvarande problem inom dels Göteborgsregionen och dels Skåne. Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrel-

16 sens mening förelåg starka motiv för en översiktlig regional utredning. De utredningar som länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län ansett behövliga vore av den art att de borde betraktas såsom en komplettering av de länsutredningar för vatten och avlopp som under senare delen av 1940-talet gjordes genom statens försorg med det ursprungliga syftet att klarlägga i vilken omfattning närliggande bebyggelsegruppers vatten- och avloppsfrågor borde lösas genom samordning. Utvecklingen hade sedan gått i den riktningen att det visat sig ändamålsenligt och nödvändigt att lösa de nämnda frågorna genom samgående i avsevärt större utsträckning och sammanhang än som bedömts lämpligt i länsutredningarna. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen ansåg, att det vid den nu aktuella utredningen var av särskild betydelse att samråd under utredningens gång skedde med de olika intresseparter som berördes därav. Utredningen borde i stora drag få följande omfattning.

1. Sammanfattande redovisning av hittills gjorda utredningar och undersökningar. 2. Bedömning av de framtida vattenbehoven för skilda ändamål med inriktning särskilt på vattenförsörjningen för samhällen och industrier (nya prognoser angående befolkningsutvecklingen m. m. bör läggas till g r i n d för denna bedömning). 3. Inventering av de vattentillgångar, som kan bli aktuella att nyttja, innefattande bestämningar av kapacitet och kvalitet hos de olika vattentillgångarna, fastställande av tillgångarnas nuvarande användning för olika ändamål, regleringsmöjligheter m. m. 4. Bedömning av hur vattentillgångarna kan behöva disponeras för olika ändamål i framtiden. 5. Utredningar angående lösningar av de framtida vattenproblemen med beaktande av möjligheterna till etappvisa utbyggnader av ifrågakommande vattenförsörjningsanläggningar. 6. Bedömning av olika alternativ ur främst teknisk-ekonomiska synpunkter.

KAPITEL 2

Utredningens organisation samt målsättning m . m .

2.1 Utredningens

organisation

Genom beslut den 5 juni 1961 förordnade väg- och vattenbyggnadsstyrelsen länsingenjören i Örebro län S. C. E. Wetterhall att verkställa den av Kungl. Maj:t enligt ovan anbefallna utredningen. För utredningsuppdragets fullgörande har under utredningsmannens ledning ett särskilt utredningskontor varit organiserat inom styrelsen. På utredningskontoret har följande personer varit anställda: civilingenjören N. U. Ahlgren (fr. o. m. den 1 sept. 1961), numera länsingenjören i Malmöhus län civilingenjören K. T. Dackman (fr. o. m. den 1 okt 1961 t. o. m. den 31 dec. 1962), civilingenjören T. Andersson (fr. o. m. den 12 febr. 1963) samt ingenjörerna U. S. Madison (fr. o. m. den 1 maj 1963) ocli I. G. L. Bornmyr (fr. o. m. den 15 juli 1963). Ahlgren har tjänstgjort såsom teknisk sekreterare. Därjämte har byrådirektören L. A. S. Sparre fullgjort administrativa sekreterargöromål åt utredningen (fr. o. m. den 1 okt. 1963). Utredningen har antagit benämningen Utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning". Länsingenjörskontoren i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län ävensom länsingenjörskontoret i Kronobergs län h a r biträtt utredningen med diverse arbetsuppgifter. Värdefull med-

verkan h a r även lämnats av städer, kommuner och industrier. I syfte att erhålla material för sina slutliga bedömningar och för att genom samråd och överläggningar få olika spörsmål närmare belysta har utredningen under arbetets bedrivande haft kontakt med ett flertal statliga myndigheter och andra. Bland sådana kontakter må särskilt nämnas länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut samt Sveriges Industriförbund och Sydsvenska Kraft Aktiebolaget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avdelning för fotogrammetri och databehandling har varit utredningen behjälplig vid uppläggning av fotogrammetriska metoder för utredningsarbetets bedrivande. Personal vid vattenfallsstyrelsen under ledning av överingenjören K. A. Scherman h a r biträtt vid bedömning av möjligheterna att utföra tunnelanläggningar. Professorn vid Lunds Universitet T. Hägerstrand har lämnat synpunkter på utformningen av kap. 3. För särskilda undersökningar och utredningar i samband med u p p d r a gets genomförande har anlitats kon^sulterande ingenjörsfirmor ävensom annan speciell expertis. För utredningen värdefulla uppgif-

18 ter h a r inhämtats genom följande vattenvårdssammanslutningar : Kävlingeåns vattenvårdsförbund, Lagans vattenvårdsförening, Nissans vattenvårdsförbund, Viskans vattenvårdsförbund, Göta älvs vattenvårdsförbund, Kommittén för Vänerns vattenvård och Kommittén för Vätterns vattenvård. Slutligen må nämnas, att för studier av vissa med utredningsarbetet sammanhängande frågor utredningsmannen tillsammans med civilingenjörerna Ahlgren och Dackman, jämlikt bemyndigande i kungl. brev den 22 mars 1963, våren 1963 under ca en vecka företagit en resa i Tyskland och Holland.

2.2 Utredningens

målsättning

m. m.

Utredningen har icke fått sig några egentliga direktiv förelagda i annan mån än vad som i det föregående nämnts om dess tillkomst. Utredningsuppdraget avser att verkställa en översiktlig utredning angående möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörjningen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Utredningen har sett som sin primära uppgift att bedöma vilka vattentillgångar som i framtiden lämpligen bör nyttjas för att tillgodose vattenförsörjningen inom Skåne och Halland. Juridiska och administrativa spörsmål h a r utredningen icke ansett sig böra behandla. Den vattenförsörjning, varom är fråga, avser tillgodoseende av dels tätorternas behov av vatten för hushållsoch gemensamma ändamål och dels industriernas behov av sådant vatten som levereras från kommunala vattenverk (renvatten). Med hänsyn till de svårigheter, som föreligger att med tillräcklig grad av

sannolikhet kunna förutse utvecklingen i vad rör de faktorer som påverkar förhållandena, har utredningen icke ansett det möjligt att bedöma de framtida vattenbehoven inom de aktuella områdena längre fram än till år 2000. Dessa svårigheter avser icke blott befolkningsutvecklingen och näringslivets utvecklingsgrad utan även, i viss mån, den tekniska framstegsutvecklingen. Då vattenbehovet kan förväntas öka även efter den nämnda tidpunkten, har emellertid de förslag till tekniska lösningar som framlägges måst dimensioneras med hänsyn tagen härtill, d. v. s. tillmätas med en relativt stor marginal. Som grund för sin planering h a r utredningen lagt en kartläggning av de nuvarande vattenförsörjningsförhållandena. Utredningen har nedlagt ett omfattande arbete på denna inventering, som avser ett 50-tal större tätorter och områden. Genom inventeringen har skapats en bild av den rådande situationen såsom denna återspeglar sig i befolkningens storlek, omfattningen av industrier m. m. av betydelse i vattenförsörjningssammanhang, vattenförbrukningen samt förekomsten av vattentillgångar och dessas kapacitet. På grundval av dessa faktorer har utredningen därefter bedömt det framtida vattenbehovet de båda åren 1980 och 2000. För tiden intill det förstnämnda årtalet föreligger prognoser för befolkningsutvecklingen och även — i vissa avseenden — för utvecklingen av näringslivet. Vad gäller tiden efter år 1980 har utredningen varit hänvisad till antaganden av mera allmän innebörd. Sedan sålunda vattenbehovet uppskattats, har utredningen verkställt en bedömning av den lokala vattenförsörjningssituationen i framtiden sådan denna kan väntas te sig mot bakgrun-

19 den av, å ena sidan, den antagna ut2,3 Definitioner m m vecklingen och därav föranlett vattenbehov, och, å andra sidan, förekoms- Språkbruket inom det ämnesområde som ten av vattentillgångar. Vid denna be- utredningen behandlar är i många fall dömning har utredningen även ansett vacklande. Inom utredningen h a r dock sig böra taga hänsyn till andra lokala termer och begrepp, som i möjlig mån intressen av betydelse, såsom behovet ansluter till gängse språkbruk, använts. av vatten för utpräglat industriellt än- Utredningen har haft tillfälle taga del av damål (ex. kylvatten), vatten för be- material från det arbete med upprätvattningsändamål liksom till natur- tande av en ordlista inom vatten- och vardsintressen m. m. avloppsområdet som pågår vid Tekniska (TNG) under I de fall den framtida vattenförsörj- Nomenklaturcentralen ningssituationen visat sig tveksam, har medverkan av bl. a. väg- och vattenutredningen gjort tekniska och ekono- byggnadsstyrelsen. miska utredningar i syfte att finna de Begreppen vattenförsörjning, renvatur olika synpunkter lämpligaste lös- ten och vattentäkt h a r i utredningsarningarna av problemen. betet definierats sålunda. Vattenförsörjning: tillhandahållande Beträffande den framtida vattenförsörjningen kan konstateras, att denna av vatten för samhällets olika behov; däri inräknas icke vatten för energiför ett fleral orter och områden, som undersökningen avser, med sannolik- ändamål. het icke kommer att innebära några Renvatten: vatten för hushålls- och problem under lång tid framåt. För samhällsändamål och sådant vatten för andra områden, framförallt med stör- industriändamål som är förbundet med re orter, är åter vattenförsörjningssi- särskilda kvalitetskrav. I renvatten intuationen redan nu sådan, att snara går således i allmänhet icke kylvatten åtgärder krävs för att vattenbehovet och fabrikationsvatten inom textilinduskall kunna tillgodoses. strier, garverier m. fl. Vattentäkt: för vattenförsörjning utI diskussionen om Skånes framtida vattenförsörjning har även frågan om nyttjad grundvattentillgång (grundvatSjällands vattenförsörjning nämnts. Det tentäkt) eller ytvattentillgång (ytvattenhar icke ingått i utredningsuppdraget täkt). Använda förkortningar samt storhetsatt undersöka möjligheterna för en eventuell samordning från svensk si- och måttenhetsbeteckningar ansluter till da i detta avseende. Vid Nordiska rå- rekommendationer i TNC:s Skrivregler. dets öresundskonferens, som hölls vå- Nedan redovisas vissa beteckningar som ren 1964, behandlades även vattenfrå- använts i utredningen. gorna. Det framkom därvid, att det icke var aktuellt för Köpenhamn och 1/pd = liter per person och dygn för Själland att hämta vatten från Sve- m3/d = kubikmeter per dygn rige utan att man hade, enligt uttalan- mg/1 = milligram per liter de frän dansk sida, förutsättningar att Mm3 = miljoner kubikmeter genom egna vattentillgångar klara sin Mkr = miljoner kronor vattenförsörjning under överskådlig tid. GWh = gigawattimme (1 000 000 kWh)

KAPITEL 3

Befolkningsutveckling samt näringslivets utveckling och lokalisering

För att bedöma den framtida vattenförbrukningens storlek och behovet av åtgärder för att tillgodose denna förbrukning måste antaganden göras rörande främst befolkningsutvecklingen samt näringslivets utveckling och lokalisering. Svårigheterna härutinnan är betydande då bedömningen måste sträcka sig långt fram i tiden. De åtgärder som bör komma i fråga är av den art, att de måste föregås av omfattande och tidskrävande planeringsarbeten. Dessa senare måste därför igångsättas utan dröjsmål för att kunna vara avslutade vid den kommande tidpunkt, då arbetena skall utföras.

3.1 Befolkningsutveckling

3.1.1 Landets totalbefolkning

Till grund för utredningens ställningstaganden måste ligga den nuvarande utvecklingen och de möjligheter till prognoser, bedömningar och antaganden som nuläget medgiver.

Utvecklingen av totalbefolkningens storlek i Sverige under tiden 1940—1960 framgår av tabell 1, där också senast tillgängliga prognosdata för folkmängdsutvecklingen fram till år 1980 redovisas. Landets folkmängd har ökat från ca 6,4 miljoner invånare år 1940 till närmare 7,5 miljoner år 1960 eller med omkring 1,0 miljon under 20-årsperioden. Prognostalen hänför sig till en inom statistiska centralbyrån år 1962 utförd befolkningsframskrivning, grundad på befolkningsförhållandena den 31 dec. 1960. F r å n 7,5 miljoner invånare år 1960 beräknas landets folkmängd komma att öka till omkring 8,0 miljoner år 1970, ca 8,3 miljoner år 1975 och till omkring

Tabell

samt

1. Sveriges År

1940 1945 1950 1955 1960 1965 1970 1975 1980

folkmängd

1940—1960

beräknad

folkmängd

1965—1980

Folkmängd (1 000 personer)

Index 1940 = 100

Index 1960 = 100

6 371 6 674 7 042 7 290 7 495 7 725 å 7 735 7 980 å 8 015 8 235 å 8 315 8 460 å 8 605

100 105 111 114 118 121 125 å126 129 å131 133 å135

85 89 94 97 100 103 106 å107 110 å111 113å115

21 8,5 miljoner år 1980. Den framräknade folkmängdsökningen under 20-årsperioden 1960—1980 uppgår till något mer än en miljon invånare, motsvarande en årlig ökning av drygt 50 000 personer. I tabell 1 anges Sveriges folkmängd 1940—1960 samt beräknad folkmängd 1965—1980.1 Ovan redovisade prognosdata pekar mot en befolkningssiffra år 1990 av ca 9,0 miljoner och år 2000 av ca 9,5 miljoner invånare. 3.1.2 Utvecklingstendenser Ett karaktärsdrag i befolkningsutvecklingen under de senaste årtiondena h a r varit förskjutningen från glesbygd till tätorter. Takten i denna förskjutning bestämmes främst av jordbrukets fortgående rationalisering. I fråga om tätortsbebyggelsen är tendensen en fortsatt koncentration av befolkningen till de större och ur näringssynpunkt mera differentierade tätorterna. För att belysa denna urbanisering kan nämnas, att av landets totalfolkmängd år 1960 beräknas ca 73 % bo i tätorter och ca 27 % på egentlig landsbygd. Enligt gjorda bedömanden kan de nämnda jämförelsetalen år 1980 förväntas uppgå till 80 % respektive 20 %. Som en följd av olika utvecklingsdrag inom näringslivet h a r skilda regionala områden kännetecknats av klart olika tendenser beträffande folkmängdsutvecklingen. Starkt industrialiserade och urbaniserade områden h a r haft en betydande folkmängdstillväxt medan de mera jordbruksbetonade präglats av stagnation och tillbakagång. 3.1.3 Hittillsvarande och framtida utveckling i Skåne och Halland I tabell 2 redovisas folkmängdens storlek i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län under åren 1945—1960. Utvecklingen i de båda skånelänen vi-

Tabell 2. Folkmängd i tusental i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län 1945—1960 Län Kristian- Malmöstads hus 253 259 259 257

552 582 602 626

sar en klart olika tendens. Medan Kristianstads län i befolkningshänseende i stort sett stått stilla u n d e r hela 1950talet, h a r Malmöhus län under samma period kraftigt ökat sin folkmängd. Hallands län h a r visat en sakta stigande tendens. Av intresse är att studera befolkningsutvecklingen inom olika näringsgeografiska regioner. I tabell 3 redovisas utvecklingen under 1940- och 1950-talen inom de tre länens 14 A-regioner enligt arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning.2 Av tabellen framgår att befolkningsutvecklingen i Skåne var i stort sett positiv under 1940-talet och endast två av de elva regionerna minskade i nämnvärd grad. Under 1950-talet åter var minskningen påtaglig för hela östra Skåne. Simrishamns- och Ystadsregionerna h ö r d e till de områden, där avfolkningen u n d e r perioden var kraftigast i hela riket. Befolkningsminskningen i de östra delarna av Skåne beror i stor utsträckning på avfolkningen i jord- och skogsbygderna. Markant i utvecklingen är samtidigt den betydande folkmängds1 Se SOU 1963: 62, bil II. Prognoser angående den regionala folkmängdsutvecklingen av fil. lic. Rune Olsson. 2 En s k A-region utgöres av en centralort — A-ort — med ett näringsgeografiskt omland på minst 30 000 invånare. Antalet A-regioner i riket uppgår till 91.

22 Tabell 3. Folkmängden i Kristianstads, Malmöhus och Hallands läns A-regioner 19401960. Folkmängds förändring. Absoluta och relativa tal Folkmängd Region nr

År

37 38 39 40 41 42

1960 1950 = 100

84 062 +

2 755 — 1 991

103,3

97,7

56 907

58 545 +

7 457 4- 1 638

113,3

104,5

43 841

44 395 +

2 931 +

107,2

101,3

32 401 224 798

29 639 — 1 656 — 2 762 261 523 + 36 217 + 36 725

95,1 119,2

91,5 116,3

137 113 62 031

142 749 + 67 671 +

9 609 + 4 596 +

5 636 5 640

107,5 108,0

104,1 109,1

43 972 34 354 58 698 56 135 88 963 29 352 36 078

45 766 34 304 54 340 53 548 92 291 29 477 36 414

3 582 + 556 — 483 — 1 511 — 7 867 + 1 168 + 1439 +

1 794 50 4 358 2 587 3 328 125 336

108,9 101,6 99,2 97,4 109,7 104,1 104,2

104,1 99,9 92,6 95,4 103,7 100,4 100,9

83 298

86 053

nen 49 450 Ängelholmsregionen 40 910 Simrishamnsregionen 34 057 Malmöregionen.. . . 188 581 Hälsingborgsregionen 127 504 Lundregionen 57 435 Landskronaregionen 40 390 Trelleborgsregionen 33 798 Ystadsregionen.... 59 181 Eslövsregionen.... 57 646 Halmstadsregione n 81 096 Falkenbergsregion. 28 184 Varbergsregionen.. 34 639

35 36

1950 1940 100

1950 Kristianstads-

33 34

Index

1951/60

1940 Hässleholmsregio-

32 Absoluta tal

Region

31 Folkmängdsförändring

ökningen i hela västra Skåne, främst inom Malmöregionen. Beträffande befolkningsminskningen i östra Skåne är det emellertid av intresse att konstatera, att utvecklingen under 1960-talet synes ha svängt. Kristianstadsregionen uppvisar hittills en m i n d r e folkmängdsökning och såväl Simrishamns- som Ystadsregionen redovisar en relativt sett minskad avfolkning. Utvecklingen inom Hallands tre A-regioner kännetecknades under 1940-talet av en påtaglig folkmängdsökning, vilken under 1950-talet dock något mattades. En måttlig ökning h a r fortsatt under 1960-talet. Beträffande den framtida befolkningsutvecklingen inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län må följande anföras. Inom länsstyrelserna har i samband med det pågående arbetet med bildande

1941/50

+ + — — + + +

av kommunblock utarbetats befolkningsprognoser fram till år 1975 för länen och för de planerade kommunblocker. Enligt dessa prognoser skulle folkmängden nämnda år kunna beräknas uppgå till i tabell 4 angivna tal. Av tabellen framgår att enligt länsprognoserna befolkningsutvecklingen i Kristianstads län skulle något stagnera. Malmöhus län har att vänta en drygt 10procentig ökning och Hallands län en ca 5-procentig befolkningstillväxt. I den i det föregående angivna utredningen av B. Olsson i SOU 1963: 62 har Tabell 4 Folkmängd i tusental

Kristianstads län Malmöhus län Hallands län

257 626 170

254 693 178

23 Tabell 5. Folkmängden i hela landet 1900—1963 och procentuell andel därav betr. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län samt Stockholms stad och län samt Göteborgs och Bohus län

År

1900 1910 1920 1930 1940 1950 1960 1963

Andel i procent av landets totala folkmängd

Landets folkmängd (miljontal personer)

Kristianstads län

Malmöhus län

Hallands län

5,1 5,5 5,9 6,1 6,4 7,0 7,5 7,6

4,3 4,1 4,1 4,0 3,9 3,7 3,4 3,4

8,0 8,3 8,3 8,3 8,3 8,3 8,3 8,4

2,8 2,7 2,5 2,5 2,4 2,3 2,3 2,3

tillgängligt prognosmaterial rörande länens befolkningsutveckling fram till år 1975 kommenterats. Därvid h a r uttalats följande i fråga om de aktuella länen. För Kristianstads län pekar hela prognosmaterialet mot oförändrad eller svagt minskande folkmängd. För Malmöhus län finns anledning räkna med en folkmängdsökning på mellan 10 och 15 p r o cent. Med hänsyn till den aktuella utvecklingen förefaller det högre procenttalet mest troligt och en ännu mera positiv utveckling kan ej betraktas som osannolik. För Hallands län synes en folkmängdsökning av mellan 5 och 10 procent trolig. För att söka få en uppfattning om den tänkbara folkmängdsutvecklingen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län efter år 1975 är det av intresse att studera länens andelar av landets totala folkmängd.

stad + län

Göteborgs och Bohus län

9,3 10,4 11,2 12,5 13,8 15,7 16,9 17,4

6,6 6,9 7,2 7,5 7,6 8,0 8,3 8,4

Stockholms

I tabell 5 redovisas de tre länens procentuella andelar av Sveriges folkmängd från år 1900 och framåt i tiden. Såsom jämförelse h a r även medtagits Stockholmsregionen (Stockholms stad och Stockholms län) samt Göteborgs och Bohus län. Tabellen visar klart den stabilitet, som utmärker länsandelarna av landets befolkning. De tre aktuella länen u p p visar sålunda mycket små differenser år från år. Ökningen av Stockholmsregionens andel utgör endast drygt 1 procent i genomsnitt för varje årtionde. Ett bibehållande i fortsättningen av länsandelarnas nuvarande procentuella storlek av landets folkmängd skulle vid nedan antagen befolkningsutveckling för landet i dess helhet ge i tabell 6 redovisat resultat för de båda skånelänen och Hallands län åren 1970, 1980, 1990 och 2000.

Tabell 6. Kristianstads, Malmöhus och Hallands län procentuella andelar av landets beräknade totala folkmängd åren 1970, 1980, 1990 och 2000

År

1970 1980 1990 2000

Landets totala folkmängd (miljontal personer) 8,0 8,5 9,0 9,5

Kristianstads län

Malmöhus län

Hallands län

proc. andel

antal inv.

proc. andel

antal inv.

proc. andel

antal inv.

3,4 3,4 3,4 3,4

272 000 289 000 306 000 323 000

8,4 8,4 8,4 8,4

672 000 714 000 756 000 798 000

2,3 2,3 2,3 2,3

184 000 195 500 207 000 218 500

24 Tabell

7.

Ar

Landets totala folkmängd (miljontal personer)

proc. andel antal inv

1970 1980 1990 2000

8,0 8,5 9,0 9,5

9,3 744 000 10,3 875 500 11,3 1 017 000 12,3 1 168 500

Malmöhus län

En jämförelse av resultatet av denna framräkning med de förenämnda länsprognoserna för år 1975 visar en nära överensstämmelse i fråga om den tänkbara befolkningsutvecklingen i Malmöbus län medan tillväxttakten beträffande Kristianstads och Hallands län enligt »länsandelsprincipen» skulle ske betydligt snabbare än som förutsattes i länsprognoserna. Antages såsom ett maximialternativ i fråga om Malmöhus län, att länets andel undergår en 1-procentig ökning för varje tioårsperiod, skulle detta läns befolkning — u n d e r i övrigt samma folkmängdsutveckling för hela landet som ovan räknats med — öka på sätt tabell 7 visar. Enligt utredningens mening ger det ovan redovisade materialet för den framtida befolkningsutvecklingen vid handen, att, sett på längre sikt, en ökning av befolkningsunderlaget i Skåne och Halland är att förvänta. Särskilt accentuerad torde befolkningstillväxten bli i västra Skåne. F ö r att få en grund för bedömningen av det framtida A r attenbehovet är det nödvändigt att söka skapa sig en bild av befolkningsutvecklingen för olika tätorter inom respektive län. Givetvis ökar svårigheterna i framtidsbedömningen av befolkningens storlek ju mindre enheter man begränsar sig till. Tillfälligheterna i form av t. ex. nyetablering eller nedläggning av en industri spelar naturligen en väsentligt

större roll för en enstaka orts befolkningsutveckling än motsvarande utveckling för en större region. Den varieraide yrkesfördelningen liksom åldersfördelningen medför även att enhetliga itvecklingstendenser orterna emellan icie föreligger. Utredningen h a r ansett det v a r a iv betydelse att få belyst befolkningsitvecklingen inom tätorter med m e r in 1 000 invånare. Utredningen h a r utgitt från att mindre tätorter än de nämnda liksom glesbebyggelse normalt sjäha kan ordna sin vattenförsörjningsfråsa genom lokala vattentillgångar. En inventering även av sådana smärre orter och enstaka platser skulle i övrigt knappast vara genomförbar och skulle ej heller ha kommit att påverka slutresultaten av utredningens bedömanden i olika hänseenden. De bedömningar och antaganden son utredningen gjort angående befolkningsutvecklingen inom tätorterna h a r utförts i nära samråd med vederbörande experter inom resp. länsstyrelser.i Dessa h t r såsom utgångspunkt för sina beräkningar använt sig av de ovan nämnda befolkningsprognoserna fram till år 1975 för de planerade kommunblocken. De av utredningen presenterade folkmängdssiffrorna för tätorterna avser åren 1980 och 2000. Utredningen vill betona, att de redovisade befolkningssiffrorna för de aktuella tätorterna inom länen för de nämnda båda åren rimligen måste präglas av stor osäkerhet, vilken relativt sett ökar ju mindre tätorten är. Samtidigt må framhållas, att n ä r frågan gäller att finna en regional lösning på ett områdes framtida vattenförsörjning, vissa variationer i befolkningsutvecklingen för 1 I Kristianstads län byrådirektören vid länsstyrelsen B Thufvesson, i Malmöhus län intendenten vid Skånes regionplaneinstitut B Odeving samt i Hallands län byrådirektören vid länsstyrelsen A Källsbo.

25 en ort inom området i förhållande till vad som antagits saknar större betydelse. Beträffande de större tätorterna inom Malmöhus län h a r inom länet upprättats ett lägre och ett högre befolkningsalternativ. Det lägre är att betrakta som normalalternativ. Det högre alternativet h a r närmast betingats av de vanskligheter som föreligger att bedöma den framtida fördelningen mellan de ifrågavarande orterna av länets totala befolkning, vilken kan förväntas komma att kraftigt öka. Som exempel på en sådan alternativ beräkning kan nämnas Hälsingborg, där antalet invånare vid det lägre resp. högre alternativet h a r antagits komma att år 1980 uppgå till 90 000 resp. 100 000 och år 2000 till 110 000 resp. 120 000 personer. Utredningen har funnit det tillräckligt att anknyta sina överväganden om den framtida vattenförsörjningen till normalalternativet för en orts befolkningsutveckling. När såsom h ä r är fallet, det gäller att finna lösningar för att tillgodose vattenförsörjningen för större regioner, synes en eventuell förskjutning av folkmängden mellan olika orter inom en sådan region icke behöva påverka det slutliga ställningstagandet till frågans lösning. Andra faktorer finnes, exempelvis utvecklingen av den specifika vattenförbrukningen, som h a r större inverkan på bedömandena än befolkningens lokala fördelning. Den antagna befolkningsutvecklingen inom tätorterna redovisas i kap. 5. 3.2 Fritidsbebyggelsens

utveckling

En faktor av betydelse när det gäller att bedöma det framtida vattenbehovet är även omfattningen och lokaliseringen av fritidsbebyggelsen i landet. Mot bakgrunden av den sociala utvecklingen med därtill hörande allt högre levnadsstandard h a r fritidsbe-

byggelsen i Sverige under de senare åren undergått en stark expansion. Den fortskridande urbaniseringen gör att människorna i dagens samhälle fått ett växande behov att disponera en fritidsbostad för avkoppling och rekreation. Genom den växande biltätheten och därav följande ökad rörlighet uppkommer vidgade möjligheter för allt fler människor att söka sig ut i friluftsmiljö. Det som för icke allt för många år sedan ansågs såsom en exklusivitet — att äga ett fritidshus — är numera en vanlig företeelse. Omfattningen och lokaliseringen av fritidsbebyggelsen samt dess utvecklingstendenser har studerats av 1962 års fritidsutredning. Resultatet av en inventering av fritidsbebyggelsen, som nyligen redovisats av fritidsutredningen, 1 visar, att antalet fritidshus i landet vid början av år 1963 uppgick till ca 300 000. Detta innebär, att ungefär vart tionde hushåll disponerar en fritidsbostad. Största antalet fritidsstugor fanns i Stockholms län eller 65 000. Därnäst i antal kom Göteborgs och Bohus län med 28 000 och Hallands län med 24 000. I Malmöhus län uppgick antalet till 12 000 och i Kristianstads län till närmare 8 000. Under treårsperioden 1960 —1962 ökade antalet fritidshus i landet med ca 46 000 eller med ca 15 000 per år. Av nytillskottet hänförde sig drygt 10 000 stugor till Stockholms län. Andra områden med snabb tillväxt var Göteborgs och Bohus län samt Hallands län med 4 000 resp. 3 800. I Kristianstads län ökade antalet fritidshus under perioden med 1 800 och i Malmöhus län med 2 200. Om utvecklingen fortsätter i motsvarande takt som under perioden 1960— 1962, skulle antalet fritidsstugor i landet år 1980 uppgå till drygt 600 000. 1 SOU 1964: 47 Friluftslivet i Sverige del I. Utgångsläge och utvecklingstendenser

26 Antages att i genomsnitt fyra person e r bor i varje stuga, skulle sålunda vid nämnda tidpunkt närmare 2,5 miljoner personer i Sverige bebo fritidshus. Utredningen om sydvästra Sveriges A r attenförsörjning h a r låtit göra en bedömning av fritidsbebyggelsens utveckling längs hallandskusten fram till år 1980. Enligt denna, som redovisas som bilaga A, skulle antalet fritidshus längs hallandskusten komma att öka från ca 21 700 år 1962 till ca 43 000 år 1980. Antalet fritidsboende skulle därvid uppgå till ca 170 000 personer. F ö r Skånes del skulle en fördubbling fram till år 1980 av det ovan för år 1963 redovisade antalet innebära ca 40 000 fritidshus, vilket skulle medföra ca 160 000 fritidsboende. Det finns anledning förmoda, att utvecklingen kommer att gå i än snabbare takt än här skisserats. Fritidsutredningen h a r för sin del bedömt att tillväxten av fritidshusen inom de närmaste fem åren kommer att ganska väsentligt överstiga 1963 års antal eller 300 000. Tidigare utgick man ifrån att fritidsbebyggelsen i allmänhet skulle vara av betydligt enklare slag än permanentbebyggelsen och att de fritidsboende själva skulle föredraga en lägre bostadsstandard, icke minst i fråga om sanitär utrustning och sanitära förhållanden. Utvecklingen h a r emellertid gått i en markant annan riktning. Kraven beträffande sanitär standard h a r oavbrutet stigit u n d e r de senare åren. önskemål om att draga in vattenledning i husen uppkommer mycket snart och likaså att få avlopp ordnat från åtminstone kök och tvättställ. Inom en gruppbebyggelse uppkommer ävenledes mycket snabbt intresse för gemensam vattenledning och för avloppsledning, ö n s kemål om w c blir allt vanligare. Dusch och badrum inom en fritidsbebyggelse är numera en icke ovanlig företeelse.

Allt detta medför i sin tur en successi T t stegrad vattenförbrukning. En av 19(2 års fritidsutredning gjord intervjuuidersökning avseende svenska folkes fritidsvanor samt önskemål om standaid i fritidsbostaden bekräftar denna livecklingstendens. Utvecklingen går silunda märkbart i den riktningen, ä t kraven i fråga om vatten och avlojp för fritidsbebyggelsen alltmer närmir sig de krav, som ställes på permanentbibyggelsens motsvarande anordningar. Det kan i anslutning härtill nämnas, att varken i byggnadslagstiftningen elhr i övrig lagstiftning som berör bebyggdsefrågor någon åtskillnad göres melkn bebyggelse för helårsbruk och bebyggelse för fritidsändamål. Konsekvensen härav blir att det i princip ej helhr föreligger skillnad i fråga om de krtv som måste ställas på planeringen for de båda bebyggelseformerna. Vatteiförsörjnings- och avloppsfrågorna blir sålunda en alltmer betydelsefull faktor i samband med planeringen av fritidsbebyggelse. Vid en bedömning av de framtida vattenbehoven för fritidsbebyggelsen måste hänsyn tagas till de ovan skisserade utvecklingstendenserna. Av särskild betydelse blir givetvis spörsmålen inom sådana områden, där en mera omfattande fritidsbebyggelse i framtiden kan förväntas. I detta avseende är inom de områden, vilka är av intresse ur utredningens synpunkt, icke blott västra Skånes kustområde och hallandskusten särskilt känsliga utan även Skånes sydoch ostkust.

3.3 Näringslivet1

3.3.1 Utvecklingen under 1950-talet

Den förvärvsarbetande befolkningen i hela riket uppgick enligt folkräkningen 1 Se bl a SOU 1963: 49, 58 och 62 Aktiv lokaliseringspolitik.

27 år 1960 till 3 244 100 personer medan motsvarande antal år 1950 var 3 104 800. Under 1950-talet ökade sålunda antalet förvärvsarbetande med 139 300 eller 4,5 %. Starka förskjutningar skedde under decenniet mellan olika näringsgrenar. Inom jordbruk och skogsbruk minskade antalet förvärvsarbetande med nära 30 % eller med över 180 000 personer u n d e r det att industri och hantverk ökade med 14 % eller drygt 150 000 personer. Inom gruppen tjänster förekom en ökning med 14 % eller med drygt 50 000 personer. Starkaste relativa ökningen av hela antalet förvärvsarbetande förelåg i Stockholms, Västmanlands och Norrbottens län (mer än 10 %). Såväl Kristianstads som Hallands län visade en mindre minskning i förhållande till riksgenomsnittet (4 %) under det att Malmöhus län låg något över detta. Ökningen av antalet inom industrin sysselsatta u n d e r 1950-talet hade regionalt sett stor spridning. Den starkaste procentuella ökningen (mer än 22 %) hade Stockholms län samt de båda nordligaste länen. Kristianstads län hade icke obetydligt över riksgenomsnittet (14 %) medan Malmöhus och Hallands län låg omedelbart under. Även vad gäller servicenäringarna

(handel, samfärdsel, offentliga tjänster m. m.) hörde de två länen i övre Norrland samt Stockholms län till de län, som hade den största relativa sysselsättningsökningen (mer än 25 % ) . Kristianstads län låg här klart under och Malmöhus län lika med medan Hallands län något överträffade genomsnittet (12%). Inom näringsgrenen byggnadsoch anläggningsverksamhet hade Västerbottens och Norrbottens län den starkaste ökningen (mer än 59 %). De båda skånelänen liksom Hallands län nådde h ä r icke upp till den genomsnittliga ökningen (20 %). Antalet sysselsatta inom jordbruk och skogsbruk minskade i samtliga län. De skogsbruksbetonade länen, främst norrlandslänen med undantag av Jämtlands län, hade den största relativa minskningen (mer än 30 %) medan slättbygdsbetonade län såsom de båda skånelänen och Hallands län hade de lägsta procentuella minskningstalen. Sammanfattningsvis redovisas i tabellerna 8 a och 8 b antalet förvärvsarbetande inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län år 1960 procentuellt fördelade på olika näringsgrenar samt förändringen av antalet förvärvsarbetande mellan åren 1950 och 1960. Som jäm-

Tabell 8 a. Förändring av antalet förvärvsarbetande i Kristianstads, Malmöhus lands län mellan 1950 och 1960. Absoluta och relativa tal.

och Hal-

Förändringen av antalet förvärvsarbetande mellan 1950 och 1960. Absoluta och relativa tal. Index 1950 = 100 Jordbruk, skogsbruk m.m.

Industri och hantverk

Byggnads- och anläggningsverksamhet

Servicenäringar

Absolut minskning

Index

Absolut ökning

Index

Absolut ökning

Index

Absolut ökning

Index

Malmöhus län Hallands län.

5 900 7 600 5 200

82 81 76

5 400 10 500 2 700

118 111 113

500 3 200 900

106 117 116

2 200 13 000 3 000

106 112 114

Hela riket. . .

186 200

147 700

49 300

139 400

112 Kristianstads

28 Tabell 8 b. Procentuell fördelning av antalet förvärvsarbetande på olika år 1960 i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län Jordbruk och Industri och Byggnads- o. skogsbruk anläggningshantverk m. m. verksamhet Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Hela riket

näringsgrenar

Servicenäringar

25 11 23

33 38 33

8 8 9

34 43 35

förelse anges även motsvarande värden för hela landet. Det må påpekas, att något skiljaktiga principer vid bestämmandet av näringstillhörigheten h a r tilllämpats vid de båda folkräkningarna åren 1950 och 1960, varför full kongruens mellan de båda jämförelseåren icke föreligger. Tendensen i utvecklingen torde likväl icke ha påverkats av dessa smärre olikheter.

3.3.2 Utvecklingen inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands läns B-regioner

En mera differentierad bild av näringslivets utveckling inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län ger utvecklingen under 1950-talet inom de tre länens sammanlagt 17 B-regioner enligt arbetsmarknadsstyrelsens regionindelning, i Av intresse är främst inom industrin och servicenäringarna sysselsatta personer, då dessa båda näringsgrenar är de, vilka ur vattenförsörjningssynpunkt äger den största betydelsen. De angivna procenttalen hänför sig till den mantalsskrivna befolkningen. Hänsyn har sålunda icke tagits till s. k. pendlare, d. v. s. personer bosatta på en ort men sysselsatta i en annan. Framförallt större orters folkmängd kan påverkas i positiv riktning av en sådan pendling. I fråga om inom industrin förvärvsarbetande visade följande B-regioner en relativt sett markant ökning (mer än 18 % mot riksgenomsnittet 14 % ) , näm-

ligen Hässleholms- och Ängelholmsrcgionerna i Kristianstads län samt Falkenbergs-, Varbergs- och Kungsbackaregionerna i Hallands län. Inom samtliga övriga regioner var utvecklingen svagare (omkring eller mindre än riksgenomsnittet). Två regioner, Tomelillaregionen i Kristianstads län och Höganäsregionen i Malmöhus län, visade en relativ minskning. Antalet sysselsatta inom servicenäringarna ökade markant (mer än 22 % mot riksgenomsnittet 12 %) inom Lundregionen i Malmöhus län och Kungsbaekaregionen i Hallands län. Inom övriga regioner var utvecklingen svagare. Sju regioner uppvisade en minskning eller ingen ökning, nämligen Simrishamnsoch Tomelillaregionerna i Kristianstads län samt Höganäs-, Skurups-, Ystads-, Sjöbo- och Hörbyregionerna i Malmöh u s län.

3.3.3 Synpunkter på näringslivets lokalisering

Ett mått på näringslivets utvecklingsgrad är även den omfattning i vilken industriell eller annan lokalisering sker. En undersökning rörande den rumsliga spridningen i landet av 792 produktionsenheter (arbetsställen) inom industrin med minst 25 anställda, vilka lokaliserats, d. v. s. nyetablerats, flyttats 1

En s k B-region utgörs av en centralort — B-ort — med ett näringsgeografiskt omland på minst 15 000 invånare. Antalet B-regioner i riket uppgår till 152.

29 eller utlagts som filialer under 1946— 1961 visar bl. a. att låga relativa värden erhölls för områdena utefter Öresund medan icke obetydliga lokaliseringar, mätt i antalet anställda, u n d e r perioden förekommit i norra Kristianstads län. I fråga om öresundsområdet må dock framhållas, att nylokaliseringar som skett inom området, icke kunnat göra sig gällande då de ställts i relation till den redan tidigare omfattande industrin därstädes. Det må även påpekas, att av den refererade undersökningen icke framgår utvecklingen av näringslivet å en ort till följd av att ett företag expanderat sin verksamhet. I anslutning till det nu framhållna får utredningen något beröra de faktorer som mer eller mindre påverkar lokaliseringen. En dominerande faktor i dagens läge är tillgången på arbetskraft på den ort, som väljes. Åtskilliga andra betydelsefulla lokaliseringsorsaker finnes emellertid: ledig industrilokal eller lämplig tomtmark, goda kommunikationer, närhet till råvaruområdet liksom till avsättningsområdet, o. s. v. Lokaliseringsförutsättningarna påverkas i hög grad även av andra faktorer av s. a. s. mera samhällelig art. En expansion av en industri eller annan näringsgren på en viss ort kan kräva investeringar från samhällets sida i bostäder, gator och vägar, vatten- och avloppsanläggningar, skolor m. m. för att såväl företagets som befolkningens behov av olika förnödenheter och tjänster skall kunna tillgodoses. En förutseende planläggning i skilda hänseenden från ett samhälles sida är därför av största betydelse när det gäller att skapa lokaliseringsförutsättningar för näringslivets olika grenar på en ort. Av de nämnda förutsättningarna är i dagens industrialiserade samhälle vatten- och avloppsfrågorna av väsentlig betydelse. Industrins fortgående utveck-

ling medför, att vattenbehovet för industriändamål kraftigt ökar. Då utgifterna för vattenförbrukningen successivt stiger, framstår det som alltmer betydelsefullt för industrin att få kostnadsfaktorn för de vattenkrav man har närmare klarlagd. Sett ur industrins synpunkt är det därvid önskvärt att få kännedom om kvaliteten hos det vatten, som kan erbjudas, liksom i möjlig mån de kvantiteter, som kan ställas till förfogande. En vital fråga i sammanhanget, vilken även kräver belysning, är vattendragens betydelse som recipienter för bl. a. industriellt avloppsvatten.

3.3.4 Synpunkter på näringslivets framtida utveckling

Den svenska nationalprodukten steg under 1950-talet trendmässigt med ca 3,5 procent per år. Denna stegringstakt låg högre än den som nåddes under mellankrigstiden; för perioden 1920—1939 erhölls 2,8 procent per år. 1959 års långtidsutredning! h a r för åren 1960—1965 kalkylmässigt presenterat en ekonomisk utveckling, som innebär att nationalprodukten stiger med i genomsnitt 4 procent per år, således en ökning jämfört med 1950-talet med ca V2 procent per år. Siffran 4 procent per år som tillväxttakt för produktionen har erhållits genom en sammanläggning av utvecklingen sådan den bedömts för ett stort antal sektorer inom näringslivet. Härvid h a r bl. a. antagits, att jordbruksproduktionen håller sig i det närmaste konstant medan skogsbruket utvecklas snabbare än tidigare som en följd av massa- och pappersindustrins utbyggnad. Industriproduktionens tillväxt påskyndas, så att dess andel av bruttonationalprodukten växer. Byggnads- och anläggningsverksamheten samt offentliga tjänster för1

10).

Svensk Ekonomi 1960—1965 (SOU 1962:

30 utsattes växa i samma takt som under 1950-talet. Samfärdselns utveckling påskyndas, o. s. v. Vad som hittills framkommit anses tala för att långtidsutredningens bedömanden i fråga om tillväxttakten under åren 1960—1965 kommer att uppnås. Beträffande den fortsatta tillväxten av produktionen efter år 1965 må framhållas.2 I följande avseende anses förutsättningarna för produktionens tillväxt bli mindre gynnsamma än tidigare. Från mitten av 1960-talet blir de årskullar, som uppnår produktiv ålder, väsentligt mindre. De mellanåldrar, från vilka arbetskraften rekryteras, kommer som en följd härav att växa långsammare. Under 1970-talet blir antalet personer i dessa åldrar enligt prognoserna i det närmaste oförändrat. Den utsträckning, i vilken befolkningen deltar i produktionen, kommer samtidigt att förändras. Kvinnorna anses komma att fortsätta att öka sitt deltagande i yrkeslivet. Ungdomen kommer att stanna längre i skolbänken. Anledning finnes vidare att räkna med växande krav på förkortad arbetstid. Följden av alla dessa förändringar anses sannolikt medföra ett omslag redan vid 1960-talets mitt i utvecklingen av arbetsinsatsen räknat i arbetstimmar från ökning till minskning. Tillväxten av produktionen per arbetstimmar måste som en följd härav ökas för att hålla tillväxten av nationalprodukten oförändrad. Detta medför givetvis svårigheter i en ekonomi, som i stort sett redan arbetar på så hög teknisk nivå som den svenska. Utvecklingen kommer därför att ställa ökade krav på att göra arbets- och kapitalinsatsen mera produktiv, d. v. s. höja vad man kallar den »tekniska framstegstakten». Betydelsefulla faktorer härvid anses bl. a. vara arbetskraftens utbildningsnivå och arbetsrationaliseringar.

Ett utnyttjande av den mest effektiva tekniken kräver i viss utsträckning strukturförändringar. För industrins del dominerar som strukturfaktor den relativt snabba utvecklingen av utrikeshandeln, som innebär att en växande andel av produktionen exporteras och en växande andel av den inhemska förbrukningen importeras. Exporten och importen steg på 1950-talet i volym räknat med 70 procent, medan nationalprodukten steg med 40 procent. Får normala handelspolitiska förhållanden råda kan denna relativa tillväxt förväntas öka. 1 fråga om utvecklingen på längre sikt anses det icke uteslutet, att produktionen per arbetstimme kommer att stiga i något snabbare takt än tidigare, dock icke säkert så mycket snabbare att detta helt kan uppväga den minskning av arbetsinsatsen i timmar räknat, som sannolikt kommer att börja under senare delen av 1960-talet. Kan 1950-talets expansionstakt, 3,5 procent per år, i fortsättningen uppnås eller något överträffas, anses detta böra betraktas såsom ett relativt gynnsamt utfall. Ovan har berörts aktuella synpunkter på den framtida utvecklingen av det svenska näringslivet i sin helhet. Därav framgår, att anledning finnes att under vissa förutsättningar räkna med en fortsatt måttlig tillväxt av produktionen totalt sett. Av intresse i sammanhanget är även att granska utvecklingstendenserna hos sådana industrier, vilka är av särskild betydelse ur vattenförsörjningssynpunkt. Härom får utredningen, som i frågan haft samråd med Sveriges Industriförbund, framhålla följande. Inom livsmedelsindustrin kan förväntas en fortsatt expansion av konservin2 Ingvar Svennilson: Perspektiv på den ekonomiska utvecklingen och forskningen (Industriella samhällsfrågor, 1 mars 1964).

31 dustrin med förskjutning mot djupfrysta produkter. Den samlade produktionen vid mejerier, slakterier och sockerbruk torde icke komma att nämnvärt öka. En fortsatt storleksrationalisering inom dessa industrier är dock trolig. Gummi- och plastindustrin använder f. n. huvuddelen av det vatten, som förbrukas, till kylningsändamål. Olika företag inom branschen h a r dock vitt skilda krav på kylvattenkvaliteten. Medan pä ett håll grundvatten av låg temperatur anses erforderliga används på ett annat håll havsvatten för kylning. Utvecklingen inom branschen går dock mot ökad användning av luftkylning och utnyttjande av vatten av hög kvalitet endast i slutna system. Någon omlokalisering i större skala inom cellulosaindustrin anses knappast komma att aktualiseras. I första hand torde man ha att räkna med en fortsatt utbyggnad av befintliga industrier. En viss storleksrationalisering torde också göra sig märkbar. Utvecklingen beträffande oljeraffinaderierna är mera osäker. Vattenbehovet för dessa torde emellertid i framtiden icke bli så stort, om anläggningarna, såsom numera är vanligt utomlands, förses med luftkylning. Järnverken kan räknas till de stora vattenförbrukarna. Det anses icke orealistiskt att räkna med en lokalisering av metallförädlingsindustri till södra Sverige i framtiden. Aktuella planer existerar dock icke. 3.3.5 Bedömning av näringslivets utveckling i Skåne och Halland

I stora drag anses det råda en regional stabilitet i näringslivet, d. v. s. att den lokalisation och struktur, som i dag präglar näringslivet, också kommer att i stort sett gälla under den närmaste framtiden. Så anses bli fallet icke minst i fråga om mellersta och södra Sverige.

Vid försök till bedömning av näringslivets fortsatta utveckling i Skåne och Halland framträder dock vissa särdrag, vilka kan tänkas komma att öva visst inflytande på framtidsbilden. Näringslivet i Skåne är rikt differentierat. Det representerar en mångfald skilda områden och grenar. Detta beror i sin tur på flera gynnsamma faktorer. Skåne har mycket goda kommunikationer både inom landskapet och med landet i övrigt liksom med kontinenten. Vägnätet är väl utbildat. Avstånden mellan landskapets tätorter är måttliga. Goda h a m n a r finnes. Landskapet, särskilt dess västra delar, är rikt befolkat, o. s. v. Allt detta är betydelsefulla utvecklingsfrämjande faktorer. En annan är närheten till råvarukällor. Sockerbruken och den alltmer expanderande konservindustrin är exempel på uppbyggnad av industrier på jordbrukets grund. Ett annat exempel är Skånes ler-, kalk- och andra fyndigheter, som skapat förutsättningar för betydande industrier. För utvecklingen av det skånska näringslivet är vidare den successivt pågående utbyggnaden av Lunds Universitet liksom tillkomsten där av en teknisk högskola och en handelshögskola av största betydelse. De impulser och det vetenskapliga stöd som i vidgad omfattning utgår därifrån är en utomordentligt attraherande faktor när det gäller framstegsutvecklingen. Av vital betydelse när det gäller näringslivets fortsatta utveckling i Skåne är även dess geografiska närbelägenhet till den alltmer integrerande europamarknaden. Utvecklingen härutinnan h a r bl. a. medfört att industrier i allt större omfattning förlägger sina försäljningskontor, lagerlokaler m. m. till västra Skåne, främst Malmöområdet, för att därigenom förbättra kommunikationerna med utlandet. Det är alldeles

32 givet, att en vidgad europamarknad kommer att inverka på utvecklingen av näringslivet i Skåne liksom i Halland. Vilka branscher inom industrin som därvid kommer att påverkas mer än andra är icke möjligt att förutse. Oavsett den speciella inriktning, som den egentliga industrin i följd av den gemensamma marknaden kan få, kommer serviceindustrin (reparationsverkstäder för motorfordon o. s. v.) liksom servicenäringarna (samfärdseln, handeln, de offentliga tjänsterna m. m.) att öka i omfattning. De diskuterade planerna på en fast Öresundsförbindelse är en annan faktor, som om den realiseras, kommer att få en utomordentlig betydelse när det gäller näringslivets utveckling inom de aktuella områdena. Även om Malmöhus län i fråga om näringslivets påverkan från utlandet h a r ett mera gynnsamt läge bl. a. i geografiskt hänseende än Kristianstads län, anses förhållandena även tala för en positiv utveckling inom detta senare län. Uttunningen av befolkningen i Kristianstads län synes sålunda vara på väg att brytas. Inom länet kommer att finnas ett arbetskraftsöverskott, som bör innebära en god jordmån för en ökad industrilokalisering dit. Under senare åren h a r såsom ovan berörts (se 3.3.3) flera betydande nyetableringar skett inom länet.

Sammanfattningsvis synes beträffande näringslivet i Skåne anledning finnas att med hänsyn till föreliggande förhållanden räkna med en avgjort positiv utveckling. Även Halland h a r goda yttre förutsättningar för en gynnsam utveckling av näringslivet: fördelaktigt geografiskt läge, goda kommunikationer liksom hamnar, korta avstånd, o. s. v. Den positiva produktionsutvecklingen, som i föregående avsnitt skisserats för landet i dess helhet, bör därför slå igenom även i detta landskap. Redan nu finnes en icke obetydlig industri, vilken representerar ett flertal grenar, och förutsättningarna för ytterligare industrilokalisering till landskapet anses vara goda. I detta sammanhang kan nämnas att aktuella planer finnes att anlägga en större massaindustri vid Viskans mynning, norr om Varberg. Hallands geografiska läge mellan Göteborgsregionen i norr och det tätbefolkade västra Skåne i söder gör även att den expansion i olika hänseenden, som sannolikt kan förväntas inom dessa närliggande områden, även kommer att påverka Halland i gynnsam riktning. Som en ytterligare faktor kan nämnas Hallands sedan gammalt erkända betydelse som ett attraktivt rekreationsområde sommartid. Enligt prognoserna finnes anledning räkna med en omfattande ökad fritidsbebyggelse utmed kustområdet.

KAPITEL 4

Vattenförbrukningens utveckling

Förbrukningen av vatten inom tätorterna i Sverige har i likhet med inom a n d r a industrialiserade länder ökat mycket hastigt under 1900-talet. Inom städerna h a r den mer än fördubblats under en trettioårsperiod, från i medeltal 150 liter per person och dygn (1/pd) år 1930 till 320 1/pd år 1960. Förhållandena varierar dock avsevärt mellan olika orter. År 1960 uppgick vattenförbrukningen i t. ex. Södertälje (32 500 inv.) till 427 1/pd, i Vetlanda (9 400 inv.) till 183 1/pd, i Ljungby (8 500 inv.) till 411 1/pd och i Sävsjö (4 200 inv.) till 198 1/pd. Förbrukningen per person, den s. k. »specifika vattenförbrukningen», torde i stort sett stå i viss relation till tätorternas invånarantal, även om variationerna inom en storleksgrupp är stora. Erfarenhetsmässigt h a r sålunda större tätorter vanligen högre specifik förbrukning än mindre orter. Utredningens huvuduppgift är, såsom tidigare framhållits, att klarlägga vilka råvattentillgångar som bör nyttjas för att den framtida vattenförsörjningen för tätorter och industrier inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län skall kunna lösas. I första hand bör behovet av renvatten tillgodoses, d. v. s. dels vatten för hushållsändamål och för gemensamma ändamål, såsom sjukhus, skolor, hotell o. d. inom samhällena och dels industrins behov av vatten av motsvarande kvalitet. Vatten som levereras från kommunal vattenförsörjningsanläggning måste en2—413199

ligt hälsovårdsstadgan vara tjänligt för sitt ändamål, d. v. s. vara av tillfredsställande beskaffenhet till dryck, matlagning och andra hushållsändamål. Detta medför att industrier med mycket stora kvalitetskrav på vatten, t. ex. livsmedelsindustrier, icke sällan täcker sina vattenbehov från de kommunala vattenverken. Dessutom är ofta inom samhällena belägna industrier med icke alltför stora behov av vatten av lägre kvalitet, t. ex. för kyländamål, anslutna till kommunala anläggningar, eftersom detta ur ekonomisk synpunkt kan vara fördelaktigare än att bygga en egen vattenförsörjningsanläggning. Industrier med hög vattenförbrukning, såsom järnverk, skogsindustrier m. fl., anlägger däremot som regel egna vattenverk, baserade på lokala vattentillgångar, i vilka behandlingen av vattnet anpassas till de särskilda kvalitetskrav som produktionen ställer. En bedömning av det framtida vattenbehovet h a r av utredningen bl. a, baserats på förefintligt material beträffande vattenförbrukningen för olika ändamål. Den tillgängliga statistiken inom området utgörs främst av »Statistiska uppgifter över vattenverk, avloppsverk, vägar och gator samt renhållningsverk i svenska städer och samhällen» utgiven av Svenska Kommunal-Tekniska Föreningen (SKTF) för åren 1904—1959. Statistiken från och med år 1960 redovisas av Svenska Vatten-och Avloppsverksföreningen (VAV) som vartannat år utger

34 »Statistiska uppgifter över vatten- och avloppsverk». Ett värdefullt komplement till denna statistik utgör lokala årsberättelser över verksamheten vid städernas vatten- och avloppsverk. En brist i statistiken är att den hittills endast omfattat städer och ett fåtal större köpingar. Dessutom redovisas ej vattenförbrukningen vid industrier med egen vattenförsörjning. Med hänsyn till utredningsuppdragets utformning och för att möjliggöra en säkrare bedömning av det framtida vattenbehovet h a r utredningen därför utfört kompletterande undersökningar av vattenförbrukningens storlek och utveckling. Utredningen har sålunda i samarbete med länsingenjörskontoren i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län verkställt en inventering av vattenförsörjningsförhållandena år 1960 i tätorter med minst 1 000 personer och vid industrier med större vattenförbrukning inom de tre länen. I inventeringen redovisas dels den totala förbrukningen av renvatten inom tätorterna och dels denna förbrukning uppdelad med hänsyn till användningsområdet i två grupper, nämligen för hushålls- och samhällsändamål samt för industriändamål. Gruppindelningen har gjorts främst för att särskilja industriförbrukningen, vilken icke är beroende av befolkningsutvecklingen på samma sätt som den övriga vattenförbrukningen. För att begränsa det omfattande inventeringsarbetet h a r inom gruppen industri endast medtagits industrier med en vattenförbrukning överstigande 30 000 mVår. Detta medför att vattenförbrukningen vid industrier, vilka har lägre förbrukning än den nämnda och är anslutna till kommunal vattenförsörjningsanläggning, kommer att redovisas inom gruppen för hushålls- och samhällsändamål. Detta förhållande torde emellertid icke ha någon större betydelse vid prognos-

arbetet, då inom större tätorter denna del av industrivattenförbrukningen utgör en liten del av den totala förbrukningen. Resultatet av inventeringen redovisas i kap. 5. I syfte att utröna förbrukningens eventuella beroende av boendeformer har utredningen vidare i samarbete med byggnadskontoren i Falkenberg, Halmstad, Karlskoga, Linköping, Norrköping och Örebro närmare studerat vattenförbrukningen i dessa städer åren 1952—1961. Denna senare undersökning har omfattat såväl områden med moderna flerfamiljshus som områden med moderna villor, radhus och kedjehus (enfamiljsh u s ) . I det förra fallet berör undersökningen 13 000 personer och i det senare ca 1 000 personer. I flerfamiljshus sker mätningen av vattenförbrukningen oftast gemensamt för ett stort antal lägenheter, varvid någon individuell debitering på de enskilda lägenheterna icke förekommer. Enfamiljshusen är som regel försedda med separata vattenmätare, vilket medger debitering på varje hushåll för dess förbrukning. Detta kan ha viss inverkan på förbrukningens storlek. En värdefull undersökning av vattenförbrukningens utveckling inom Göteborg under den nämnda tioårsperioden har även ställts till utredningens förfogande av vatten- och avloppsverket i staden. Undersökningen omfattar all förbrukning för hushållsändamål grupperad och bearbetad med hänsyn till bostadsbebyggelsens standard och utformning. För det sista året i perioden, 1961, omfattar materialet flerfamiljshus med en sammanlagd befolkning av 240 000 personer och enfamiljshus med sammanlagt 40 000 invånare. På utredningens uppdrag har fil. lic. P. Seeger och assistent S. Nilsson vid institutionen för statistik vid Uppsala

35 Universitet gjort en bedömning ur statistisk synpunkt av det enligt ovan framkomna materialet. Bedömningen av framtida vattenbehov för industriändamål h a r skett efter överläggningar med Sveriges Industriförbund. I det följande redovisar utredningen sitt ställningstagande i fråga om bedömningen av storleken av de framtida vattenbehoven för dels hushålls- och samhällsändamål och dels industriändamål.

KarJ sk_o g_a W8MOUB »•(tassa

4.1 Framtida vattenbehov för och samhällsändamål

hushålls-

4.1.1 Hushållsändamål

b.1.1.1 Utvecklingen av vattenförbrukningen inom modern bebyggelse Utredningen h a r bedömt utvecklingen av vattenförbrukningen främst med utgångspunkt från de ovan nämnda undersökningarna. Resultaten av undersökningarna belyses i figurer 1—5. Beträffande flerfamiljshusen kan kon-

Medoidygnsforbrukning Utvecklingstendens

!lFi!t!LnJ?<Lr2. ••••••a

Medeldygnsförbrukning Utvecklingstendens

1961 Ar

Figur 1. Vattenförbrukning inom modern bebyggelse i Falkenberg och Karlskoga åren 1952— 1961

1961 Ar

Figur 2. Vattenförbrukning inom modern bebyggelse i Örebro åren 1952—1961

36 stateras, att utvecklingen av vattenförbrukningen u n d e r tioårsperioden 1952 —1961 är i stort sett entydig. F ö r Karlskoga (figur 1), Stjärnhusområdet i Örebro (figur 2) och kvarteret Pipan i Norrköping (figur 3) redovisas en relativt jämn stegring uppgående till 15—20 1/pd. I Falkenberg (figur 1) h a r ökningen varit avsevärt högre, 50 1/pd. Förbrukningen h ä r år 1961 understiger likväl den genomsnittliga nivån för samtliga undersökta områden. Den kraftiga ökningen i detta

fall torde delvis kunna förklaras med det låga utgångsvärdet. Utvecklingen inom kvarteret Baronbackarna i Örebro (figur 2) och kvarteret Rosenträdet i Norrköping (figur 3) h a r också gått något snabbare. Ökningen uppgår till 25—30 1/pd. Variationerna mellan förbrukningen under de olika åren har varit relativt stora i kvarteret Rosenträdet i Norrköping, vilket kan förklaras av att området är litet (endast 200 boende). Vattenförbrukningen h a r som ett ge-

kv. N o k l e r g a l e n

.*••••

Medeldygnsförbrukning

immun

Medeldygnsförbrukning-

:«**>

Utvecklingstendens

anaai

Utvecklingstendens

k Y . R o s e n t rader Medel dygns förbrukning 'Utvecklingstendens

kv. Kling_sgärdet • M M

Medeldygnsförbrukning

••••

Utvecklingstendens

kv. Florsländan 11

Medeldygnsförbrukning

1961 A r 1958 1955 1952 1958 1961 Ar 1955 1952 Figur 3. Vattenförbrukning inom modern beFigur 4. Vattenförbrukning inom modern bebyggelse med flerfamiljshus i Norrköping åren byggelse med enfamiljshus i Norrköping åran 1952—1961 1952—1961

37 nomsnitt för samtliga nu nämnda områden med flerfamiljshus ökat under åren 1952—1961 med ca 25 1/pd till ca 190 1/pd. I Göteborg (figur 5) har under nämnda tidsperiod vattenförbrukningen inom moderna flerfamiljshus ökat något långsammare, från 170 1/pd till ca 185 1/pd, än vad som framkommit vid de övriga undersökningarna. Med ledning av resultaten av de redovisade undersökningarna har utredningen ansett det skäligt att räkna med en genomsnittlig ökning av vattenförbruk-

l/pd 220 200

i I

Flerfamiljshus

|

I

180 I

y»« SB** " • * *

Lo» • • ' *"1

160 HO En fan)i|jsf US

'"I

^h*i 100 80

60 I

r

iMMi

fJ*^ k.i IWW

I

! i |

l •*••»

Medel dygr sfär j r u k n i n g

•n i

Utvec klinc sten dens

I

-

!

;

1952 I

1961 Ar

Figur 5. Vattenförbrukning inom modern bebyggelse i Göteborg åren 1952—1961

ningen inom moderna flerfamiljshus från 170 1/pd år 1952 till 190 1/pd år 1961. Utvecklingen inom de undersökta områdena med enfamiljshus uppvisar icke samma likformighet som beträffande flerfamiljshusen. Antalet undersökta enfamiljshus är dock avsevärt lägre. Av figurerna 1, 2, 4 och 5 framgår likväl att förbrukningen i flertalet fall varierar mellan 100 och 125 1/pd. Stegringen av vattenbehovet under tioårsperioden tycks också vara något lägre än i flerfamiljshusen. Inom Norrköpingsområdena (figur 4) redovisas såväl snabbare utveckling som högre slutvärden än inom övriga områden. Förbrukningen n å r dock icke upp till samma nivå som inom områden med flerfamiljshus. Göteborgsundersökningen (figur 5), som baseras på ett stort grundmaterial, uppvisar i fråga om enfamiljshus en ökning av ca 10 1/pd till ett slutvärde år 1961 av 115 1/pd. Enligt de redovisade undersökningarna skulle vattenförbrukningen i enfamiljshus vara avsevärt lägre än i flerfamiljshus. Att så är fallet anses främst bero på skillnaden i debiteringssätt i fråga om vattenavgiften. Denna slutsats att vattenmätning av de enskilda hushållens förbrukning skulle ha avgörande inverkan på förbrukningens storlek bekräftas av ett flertal undersökningar utförda i andra sammanhang. Ett radhusområde i örebro, där vattenmätning skedde gemensamt för samtliga hushåll och kostnaden sålunda slogs ut på alla lägenheterna, uppvisade i jämförelse med ett annat likartat område med separat mätning 50 % högre vattenförbrukning. I en av civilingenjör L. Dirke, Göteborg, år 1959—1960 på uppdrag av Statens nämnd för byggnadsforskning utförd

38 jämförande undersökning av vattenförbrukningen i hyreshus med och utan varmvattenmätare för de enskilda hushållen redovisas en besparing av i genomsnitt 70 1/pd. I två likartade områden med flerfamiljshus i Karlskoga var vattenförbrukningen 25 1/pd lägre i det område som var försett med varmvattenmätare. Den stora skillnaden mellan förbrukning inom enfamiljshus och flerfamiljshus verifieras även av undersökningar, som utförts av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå. Inom mindre samhällen med i huvudsak friliggande enfamiljshus har således avloppsvattenmängden i genomsnitt vid ett stort antal dygnsundersökningar av avloppsreningsverk uppgått till 130 1/pd. Likartade resultat redovisas i en vid geografiska institutionen vid Lunds Universitet utförd sammanställning rörande vattnets användning inom olika bebyggelseområden i Lund. 4:1.1.2 Framtida vattenbehov för hushållsändamål Utredningen har vid bedömningen av det framtida vattenbehovet förutsatt att huvuddelen av bostadsbeståndet i framtiden kommer att ha en utrustningsstandard av åtminstone samma klass som modern bebyggelse av i dag. Prognoserna h a r därför upprättats främst med utgångspunkt från utvecklingen inom modern bebyggelse under 1950-talet. Bland de faktorer som skulle kunna orsaka en fortsatt ökning av vattenförbrukningen bör framhållas ökad användning av tekniska hjälpmedel i hushållen, såsom diskmaskiner, tvättmaskiner, avfallskvarnar o. d. samt ändrade hygienvanor. En ökad användning av disk- och tvättmaskiner i hushållen behöver dock icke medföra någon mera avsevärd stegring av vattenbehovet. Däremot torde en höjning av den per-

sonliga hygienen genom t. ex. ökad badfrekvens kunna innebära en betydande ökning av behovet av vatten. Även andra faktorer, exempelvis den stigande vattenåtgången för trädgårdsbevattning, kan komma att inverka på vattenförbrukningen i framtiden. För vissa städer i Förenta staterna redovisas mycket höga vattenförbrukningar, vilket bl. a. beror på att luftkonditionering av bostäderna förekommer i betydlig omfattning. Med hänsyn till klimatet i Sverige är det dock knappast troligt att luftkonditionering kommer att användas hos oss i sådan utsträckning inom bostadsbebyggelse, att detta skulle förorsaka någon påtaglig ökning av vattenförbrukningen. Utredningen har räknat med en fortsatt ökning av vattenbehovet för hushållsändamål i samma takt som inom modern bostadsbebyggelse under 1950talet. Detta skulle innebära en stegring med 20—25 1/pd under varje tioårsperiod. Det är givetvis vanskligt att bedöma om den skillnad i vattenförbrukning, som i dag råder mellan hushåll i enfamiljs- och flerfamiljshus, även i framtiden kommer att bestå. Utredningen har dock antagit, att under förutsättning att debiteringen av kostnaden för vatten i fortsättningen sker på likartat sätt som f. n., den nu existerande skillnaden i förbrukning, ca 75 1/pd, kommer att kvarstå. Sammanfattningsvis innebär utredningens antaganden i fråga om den framtida vattenförbrukningen för hushållsändamål följande. Utredningen har stannat för ett antaget värde år 1961 för vattenförbrukningen i flerfamiljshus av 190 1/pd. En fortsatt stegring i den takt som skedde under 1950-talet skulle innebära ca 250 1/pd år 1980 och 300 1/pd år 2000. Antages att den rådande skillnaden mellan förbrukningen i flerfamiljshus och

39 i/pd

^ 0 0 ^ ^

^

^

j££$&

l l

2000Ar

Figur G. Prognos över framtida vattenbehov för hnshållsändamål

enfamiljshus, ca 75 1/pd, består även i fortsättningen, ger detta för enfamiljshus ett värde år 1980 av ca 175 1/pd och år 2000 av 225 1/pd (figur 6).

4.1.2 Samhällsändamål

Under begreppet förbrukning för samhällsändamål har sammanförts all förbrukning av renvatten inom ett samhälle, som icke är att hänföra till förbrukning för hushålls- eller industriändamål. Däri kommer således att ingå förbrukning för en mängd olikartade ändamål av vilka dock flertalet hör samman med gemensamma funktioner i samhället, såsom för sjukhus, skolor, hotell, badinrättningar, gator, parker o. d., brandsläckning osv. Även sådan vattenåtgång som orsakas av förluster i ledningsnät m. m. inräknas. Med hänsyn till att en stor del av förbrukningen h ä r r ö r från anläggningar, som är gemensamma för invånarna, är det naturligt att storleken av förbrukningen är beroende på ett samhälles struktur. Som

exempel kan nämnas att förbrukningen för samhällsändamål i Malmö och Lund år 1960 enligt utredningens inventering uppgick till 75 1/pd medan den i Eslöv endast var 40 1/pd. Men även mindre städer kan stundom uppvisa mycket höga värden. För t. ex. Falkenberg och Laholm redovisas sålunda mer än 100 1/pd, vilket till en del dock kan bero på den starkt ökade befolkningen sommartid. Den statistiska osäkerheten beträffande förbrukningen för samhällsändamål (gäller även den s. k. allmänna förbrukningen i SKTFrs statistik) är dessutom stor, beroende på att värdena troligen ofta erhållits som en restpost efter bestämning av hushålls- och industriförbrukningen. För att erhålla en säkrare grund för bedömning av det framtida vattenbehovet inom denna grupp skulle erfordras ett omfattande detaljstudium av förbrukningen hos de i gruppen ingående större vattenförbrukarna, såsom sjukhus, badinrättningar, hotell o. d. Med hänsyn bl. a. till utredningens översiktliga karaktär har något dylikt detaljerat prognosarbete för varje tätort icke genomförts. Förbrukningen för gemensamma ändamål synes i de svenska städerna i allmänhet uppgå till 50—100 1/pd. I mindre samhällen är detta slag av förbrukning däremot ännu obetydligt. Utredningen har ansett det motiverat att räkna med att förbrukningen för samhällsändamål kommer att stiga minst lika hastigt som förbrukningen för hushållsändamål. Utredningen har med hänsyn härtill antagit att förbrukningen för samhällsändamål år 2000 kommer att ha stigit till lägst 100 och högst 200 1/pd beroende på ortens storlek. 4.1.3 Framtida vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål

Med utgångspunkt från vad som ovan redovisats anser utredningen, att ett

40 l/pd 500

•ifc«

ly^

oI 1960

1 .

2000 A r

Figur 7. Prognos över framtida vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål

antagande, att vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål kommer att genomsnittligt stiga från ett värde år 1960 av 210 l/pd till 350 l/pd år 1980 och till 450 l/pd år 2000, är motiverat. Begynnelsevärdet år 1960 utgör ett medeltal enligt inventeringen. Såsom ovan nämnts har en orts storlek viss inverkan på vattenförbrukningen. Antalet boende i flerfamiljshus, där vattenförbrukningen visat sig vara högre än i enfamiljshus, kan i framtiden även förväntas relativt sett öka mera i större orter än i mindre. Behovet av vatten för samhällsändamål, räknat per person, är även i allmänhet högre inom de större orterna, vilket torde komma att ytterligare accentueras i framtiden. Utredningen anser det därför realistiskt att i fråga om större städer räkna med något högre värden för den framtida vattenförbrukningen än vad som ovan antagits såsom ett genomsnitt. På motsvarande sätt finns anledning att för mindre tätorter välja en något lägre utvecklingslinje. Bostadsbebyggel-

sens struktur domineras nämligen lär vanligen av villabebyggelse, vartill kaniner att behovet av vatten för samhällsändamål är avgjort mindre än inom större tätorter. Utredningen har sålunda vid titt ställningstagande rörande storleken av den framtida vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål utöver de antagna genomsnittliga värdena för åren 1980 och 2000 ansett sig böra räkna med ytterligare ett högre och ett lägre värde, det förra för större staler och det senare för mindre samhällen. Dessa värden överstiger respektive understiger genomsnittsvärdena med 50 l/pd. I figur 7 åskådliggöres de tre utvecklingslinjerna grafiskt.

4.2 Framtida ändamål

vattenbehov för

industri-

Inom industrin används vatten för en mängd skilda ändamål. Med hänsyn till användningsområdet kan två huvudtyper av industrivatten särskiljas, nämligen fabrikationsvatten och kylvatten. Med fabrikationsvatten avses vatten som ingår i produktionen som råvara, t. ex. vid bryggerier, eller utgör hjälpmedel vid produktionen inom livsmedelsindustri, skogsindustri osv. Kylvatten utgörs, såsom framgår av benämningen, av vatten som används för kylning vid industriella processer. Dessutom förbrukas vatten inom industrin för hygieniska ändamål. Kvalitetskraven på industrivatten var i e r a r avsevärt allt efter användningsområdet. Som exempel kan nämnas, att livsmedelsindustrin för en stor del av produktionen behöver vatten av mycket hög kvalitet, särskilt ur bakteriologisk synpunkt. Inom vissa pappersindustrier måste man ha ett relativt rent vatten med låg färgstyrka för att papperet icke skall missfärgas. Det bakte-

41 riologiska kvalitetskravet är emellertid för detta vatten betydligt lägre än inom livsmedelsindustrin. Garverier och vissa textilindustrier kan i produktionen även utnyttja obehandlat ytvatten av tämligen låg kvalitet. Inom järnindustrin krävs i vissa processer vatten som inte får innehålla sådana små partiklar som humusämnen samt oljor o. d. Vissa industrier kräver vatten med mycket låga salthalter. För kyländamål har hittills inom industrin ofta använts grundvatten eller renvatten från kommunala vattenförsörjningsanläggningar. Detta torde bero därpå att de lokala grundvattentillgångarna varit goda eller att priset på renvatten från de kommunala anläggningarna varit relativt lågt. Vid industrier med mycket stora kylvattenbehov utnyttjas mestadels ytvatten. Stundom kan därvid havsvatten användas. Kvalitetskraven för kylvatten är många gånger icke höga. Även luftkylning kommer till användning vid stora kylbehov och där vattentillgångarna är begränsade. Under senare år h a r priset på renvatten stigit avsevärt inom samhällena, i en del fall i samband med införande av avloppsavgifter. Därvid har man på många platser kunnat konstatera en stagnation eller minskning av industrivattenbehoven, sannolikt främst beroende på att industrierna vid de stegrade kostnaderna rationaliserat driften och därigenom utnyttjat vattnet bättre, t. ex. genom ökad cirkulation. Denna stagnation har i åtskilliga fall dock endast varit temporär. Kostnaderna för framställning av renvatten torde i framtiden icke bli lägre än f. n. Snarare torde en ökning av vattenpriserna bli aktuell allteftersom längre bort belägna vattentillgångar måste tagas i anspråk. Vid nyanläggningar av industrier och vid rationaliseringar inom befintliga

industrier finns möjligheter att med god ekonomi vidtaga åtgärder för att minska vattenförbrukningen. Först i den mån den totala vattenkostnaden inom en industri stiger, så att den blir en ekonomisk faktor av betydelse och av intresse för industrin, kan man räkna med att åtgärder i syfte att minska denna post vidtages. En produktionsökning innebär dock i och för sig en ökning jämväl av vattenbehovet. Behovet av fabrikationsvatten, i allt fall vid de större industrierna, torde sålunda i fortsättningen stiga, även om möjliga rationaliseringar och andra vattenbesparande åtgärder utnyttjas. Särskilt inom exempelvis livsmedelsindustrin förefaller sålunda en ökning trolig till följd av de mycket höga hygieniska krav som uppställs. Grundvatten och renvatten från kommunala vattenförsörjningsanläggningar torde sannolikt komma att i framtiden utnyttjas mindre för direktkylning inom industrin. Genom en fortsatt övergång till luftkylning och slutna kylsystem, som kan förväntas, minskas behovet av renvatten avsevärt, då vatten av sämre kvalitet eller luft kan utnyttjas som kylmedium. Vad nu framhållits om utvecklingen av vattenförbrukningen inom skilda områden av industrin synes enligt utredningens mening närmast peka mot att man icke behöver räkna med någon nämnvärd ökning av behovet av industrivatten, beräknat per producerad enhet, utan snarare en minskning. Utvecklingen i en del länder, t. ex. Tyskland, tyder härpå. I kap. 3 h a r framhållits, att anledning finnes att räkna med en fortsatt måttlig tillväxt av produktionen totalt sett. I anslutning därtill kan även industrivattenbehovet förväntas komma att öka. Med hänsyn till det samband som råder mellan storleken av produktionen

42 och vattenförbrukningen kan det sålunda stigande vattenbehovet förväntas komma att stå i direkt proportion till produktionsökningen. Det har icke varit möjligt att upprätta lokala industriprognoser för tätorterna för en så lång tid, varom här är fråga. Utredningen har i samråd med Sveriges Industriförbund i stället gjort en generell bedömning av industrivattenbehovet i framtiden och har därvid funnit skäl antaga att förbrukningen kommer att vara fördubblad år 1980 och tredubblad år 2000. Häri h a r då icke inräknats den del av industrins behov av vatten som kan tillgodoses från ytvattentäkter av mindre god beskaffenhet. Ej heller innefattas däri skogsindustrins mycket stora vattenbehov, vilka även i fortsättningen förutsattes kunna tillgodoses genom uttag från närbelägna vattendrag.

4.3 Vattenförbrukningens

variationer

Vattenförbrukningen varierar med viss periodicitet, under dygnet, veckan, månaden eller året. Förbrukningen under ett dygn karakteriseras av en eller flera förbrukningstoppar under dagen och ett minimum nattetid. Variationerna inom en tätort beror bl. a. på tätortens storlek, struktur o. d. Vattenförbrukningskurvan för en vecka har vanligen ett mycket karakteristiskt utseende med en relativt jämn förbrukning under tiden måndag—fredag och en markant nedgång under lördags- och söndagsdygnen. Denna nedgång beror dels på en minskning av industrivattenförbrukningen och dels, särskilt sommartid, på att befolkningen lämnar tätorterna. Årsvariationerna kännetecknas främst av låg förbrukning under juli månad, medan ett par förbrukningstoppar brukar infalla under tiden april—juni och september—oktober.

Variationerna i vattenförbrukning medför att dimensioneringen av vattenförsörjningsanJäggningar kommer att utgöra ett ekonomiskt avvägningsiroblem mellan å ena sidan utbyggnad av vattenverk, pumpstationer samt ledningar och å andra sidan utbyggnad av utjämningsmagasin. Inom städer och s orre tätorter anlägges i allmänhet renvattenreservoarer med en volym illräcklig för att anpassa vattentillförseln efter vattenförbrukningens variationer under ett dygn. Härigenom kan vattenverk, pumpstationer och tillförseLedningar dimensioneras för att tillgodose det genomsnittliga behovet av vatten under det dygn av året som h a r den högsta förbrukningen, maximidygnet, och icke för t. ex. maximitimförbrukningen. Maximidygnsförbrukningen i svenska städer överstiger i allmänhet medeldygnsförbrukningen med 30—70 %, medan minimidygnsförbrukningen ligger 30—50 % lägre än medeldygnsförbrukningen. Större tätorter uppvisar som regel lägre maximidygnsfaktor än mindre tätorter. F ö r t. ex. år 1961 översteg maximidygnsfaktorn sålunda icke 1,4 i någon av de tio största svenska städerna. Med utgångspunkt från denna tendens, att variationernas relativa storlek står i omvänd proportion till förbrukningens storlek, skulle man kunna antaga att maximidygnsfaktorn i framtiden kommer att bli lägre än f. n. En sådan utveckling kan emellertid motverkas av att maximidygnsfaktorn under senare år tenderat att öka i vissa städer, bl. a. beroende på införande av femdagarsvecka. Utredningen har med hänsyn härtill antagit att förhållandet mellan förbrukningen under maximidygn och medeldygn i framtiden kommer att vara av samma storleksordning som f. n. Vid dimensionering av fjärrvattenanläggningar för västra Skåne h a r

43 med hänsyn till regionens storlek räknats med en maximidygnsfaktor av 1,3, medan något högre värden använts för städerna i Halland. I framtiden kommer mer avlägset belägna vattentillgångar att utnyttjas för vattenförsörjningen, vilket medför ökade kostnader för bl. a. tillförselledningar, pumpstationer o. d. Det kan då bli ekonomiskt att utbygga större reservoarer eller regleringsmagasin inom eller i närheten av förbrukningsområdena än vad som skulle motsvara utjämningsbehovet under maximidygnet. Detta skulle möjliggöra att tillförselledningar, pumpstationer och eventuellt även vattenverk dimensioneras för en relativt jämn vattenproduktion under året, understigande maximidygnsbehovet. Med magasin i närheten av förbrukningsom-

rådena vinnes även fördelen med ökad säkerhet i vattenförsörjningen. För att skapa ett bättre underlag för bedömning av erforderliga anpassningsmagasin, än vad tillgänglig statistik utgör, har utredningen undersökt vattenförbrukningens variationer under tidsperioden 1951—1961 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad. En statistisk bearbetning av uppgifter rörande månadsförbrukningarnas storlek och utveckling har utförts. Erhållna uppgifter om månadsförbrukningarna har, för att möjliggöra jämförelse mellan medelförbrukningen under årets olika månader och medelförbrukningen under året, först korrigerats med hänsyn till bl. a. antalet dagar per månad. Inverkan av vattenförbrukningens kontinuerliga stegring under den undersökta tidsperioden har därefter eliminerats genom att de

/20 //S //O /05 /OO 95~

^

A' :rT.

\

i

t*

'é\ SS

•

'•^». ^^»

.-*:*

-v-• :

t

\

r

• %J ^

^

K

i^^"«

+p* 90 85~ \

•

/Vo/rno

•

rra/s

...m

//a/n75/00"

l t k K Figur S. Vattenförbrukningens

$ *:

variationer under år 1952 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad

44 %

/zo //s

//o 4

+ + **

#

/05

4> A

*£ r

/OO

^ "%

i %

if**

t

.v

t 1

• •»

x ir.^ ><£? ^r,

-4

»

/ 90 m /fo/r no 85

m Ho/s

— m tto/r 80

k

I

tfc

*

ft,

I

*

0 Figur 9. Vattenförbrukningens variationer under år 1960 i Malmö, Hälsingborg ocli Halmstad reducerade månadsvärdena ställts i relation till s. k. glidande medeltal, beräknade för en 12-månadersperiod inkluderande den aktuella månaden. Relativtal, som anger storleken av medelförbrukningen under de olika månaderna i förhållande till medelförbrukningen under en tidsperiod omfattande månaden och 5% månad på ömse sidor om densamma, har på detta sätt kunnat beräknas. Med utgångspunkt från dessa värden har förbrukningens variationer under åren kunnat jämföras under likartade förutsättningar varjämte även kunnat klarläggas, om någon förskjutning i förbrukningen mellan olika månader ägt rum. Förbrukningens variationer under flertalet år av tidsperioden uppvisar som framgår av figur 8 (år 1952) och figur 9 (år 1960) likartade tendenser.

För samtliga tre städer är den genomsnittliga förbrukningen under januari lägre är normalt, men stiger därefter till ett maximum, som år 1952 inträffar under april—maj och år 1960 i maj— juni. För särskilt Malmö märks en betydande nedgång i vattenförbrukningen under juli månad, som torde kunna förklaras av minskat industrivattenbehov och av att en stor del av befolknin gen lämnat staden under semestern. I Hälsingborg och Halmstad är denna minskning av förbrukningen sommartid inte lika markant, möjligen beroende på att det vattenbehov, som belöper på t u r i s m o. d., relativt sett har större inverkan i dessa städer. Vattenförbrukningen stiger därefter till ett maximum, som i allmänhet inträffar under september månad. Under ett torrår, t. ex. år 1955, see fi-

45 % /20 //5 //O • i

/05

t

f^ji

/OO

•***

f

m/Yo/r

•

IB

\

/

• ^ V

/

^

• • • m

% ' %* *

V < B B •mmm

v \

/

> ! > • • • .*.

/

'* >

i

^

<70

m rro/s Sngöor y

warn m

ffoA

60 I

8»

£ Ä. s Figur 10. Vattenförbrukningens variationer under år 1955 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad *

gur 10, är skillnaden sommartid avsevärt större mellan städerna. Malmö uppvisar även detta år i juli månad en lägre förbrukning än genomsnittligt under året. I Hälsingborg och Halmstad har däremot den genomsnittliga vattenförbrukningen under denna månad överstigit medelförbrukningen för året med något mer än 10 %. Trots att uppgifterna omfattar en relativt lång tidsperiod och avser tre städer, är spridningen, såsom framgår av figur 11, relativt måttlig. Medelvärdena för hela tidsperioden har beräknats och redovisas i figur 12. Tendenserna i Malmö med två markerade förbrukningstoppar i maj—juni och i september framgår ännu tydligare av denna figur, liksom den låga för-

brukningen under juli månad. Kurvorna för Hälsingborg och Halmstad överensstämmer relativt väl med Malmös värden utom beträffande sommarmånaderna', där nedgången särskilt under juli är betydligt mindre. Vattenförbrukningen för ett större område skulle sannolikt uppvisa mindre variationer än vad som nu framkommit för de enskilda städerna. I figuren redovisas som exempel härpå ett i förhållande till vattenförbrukningens storlek vägt medeltal för de tre städerna. Någon större förändring av den genomsnittliga vattenförbrukningens storlek under årets månader, ställd i relation till medelförbrukningen under året, har inte observerats under tidsperioden. Den enda påtagliga tendensen h a r

46 %

% Område' inom v/7kef somf/iga sfod&rno or be-Zågrjo H P SO •

Dito for '

Afo/mo

I '

'

monac/srårc/e-na

'—'

'

for

'

de- tre-

'

'

!

M i M\X \ X X I I i I l Figur 11. Maximi- och minimivärden för den genomsnittliga vattenförbrukningen 1951—1961 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad

varit att förbrukningen under sommaren, främst under juli månad, ytterligare minskat, se figur 13. Utredningen har även studerat vattenförbukningens variationer under månadens olika dygn, varvid material rörande dygnsförbrukningen i Hälsingborg åren 1951—1961 bearbetats. Det visade sig att juni månad 1959 ur utjämningssynpunkt utgjorde en av de besvärligaste månaderna, se figur 14. För en fullständig anpassning till vattenförbrukningens variationer skulle under denna månad erfordras ett utjämningsmagasin med en volym uppgående till ca 1,5 x medeldygnsförbrukningen. Den utförda bearbetningen torde icke vara tillräcklig för att en ur statistisk

under tidsperioden

synpunkt tillfredsställande beräkning av erforderliga magasin för t. ex. total anpassning till vattenförbrukningens variationer under året i de undersökta städerna skall kunna ske. Än svårare är det givetvis att söka bedöma hur förbrukningen i framtiden kommer att fördelas under året. Utredningen har dock tillämpat de erhållna resultaten vid bedömning av möjligheterna att nyttja Ringsjön som anpassningsmagasin, se bilaga B. Därvid har värdena för det ur regleringssynpunkt ogynnsammaste året, år 1955 i Malmö, lagts till grund för beräkning av det framtida vattenbehovets fördelning under året inom västra Skåne.

•MUM

Mo/mo

• • •

ffa/s/n<?bor<?

85 o o o Jfeo&JfoJ;

vogf //ör/jö/Zonch

////

va//e>nförbrukningens

s/br/ek

\

l

\

\

Figur 12. Vattenförbrukningens borg och Halmstad

^

§ KX

s. SL

s

årliga variationer under tidsperioden 1951—1961 i Malmö,

Hälsing-

% JZO

J/5

j **

J/O

黕^

/OS

JOO

r

# 95

/

/

f

f

**•. '••• •

J ***^,

*»|^

/ ^ -

^ ^ l

'V

u—*

,J

>u J

P* ^

t

k

s,

t t

> ^ . '1i

\ mrfo/n

\

m/idJs/ ngbor$ >

— H JfaJ/77sfod 80 ^

^

^

^Q

^

^.

^

S-

\.

^

Figur 13. Utvecklingen av den genomsnittliga vattenförbrukningen under juli månad i förhållande till medelförbrukningen under året i Malmö, Hälsingborg och Halmstad åren 1951—1961

48 /

/OOO

rr?3

/

/O

Figur 14. Vattenförbrukningens

/5

30 Dog

variationer i Hälsingborg under juni månad 1959

KAPITEL 5

Inventering av nuvarande vattenförsörjningsförhållanden och bedömning av framtida vattenbehov

F ö r att erhålla grundmaterial för sina bedömanden h a r utredningen verkställt en inventering av nuvarande vattenförsörjningsförhållanden inom Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. Av intresse i sammanhanget är därvid främst de större tätorternas och industriernas vattenförbrukning. Inventeringen omfattar sålunda tätorter, vilka h a r mer än 1 000 invånare. I fråga om industrier h a r särskild uppmärksamhet ägnats sådana, vilkas årsförbrukning av vatten överstiger 0,03 milj. kubikmeter (Mm3), motsvarande ca 100 ms/dygn. På grundval av de uppgifter, som framkommit vid inventeringen, h a r utredningen gjort en bedömning av det framtida vattenbehovet. Inventeringen av den nuvarande

vat-

tenförsörjningssituationen avser år 1960. Uppgifter om tätorternas folkmängd har erhållits från folkräkningen samma år. Uppgifter om vattenförhållandena har inhämtats från berörda kommuner och industrier. I inventeringen upptas tätorterna och industrierna huvudsakligen i geografisk följd. I vissa fall har det ansetts lämpligt att sammanföra flera orter till ett område. I kap. 4 h a r utredningen behandlat frågan om vattenförbrukningens utveckling. I anslutning till de synpunkter, som därvid anförts, har vid inventeringen vattenförbrukningen redovisats i två grupper, nämligen förbrukning för hushålls- och samhällsändamål samt för industriändamål. I den senare förbruk-

Inventerade tätorter Kristianstads län 1. Kristianstadsområdet 2. Åhus 3 . Vinslöv 4. Tollarp 5. Vissa industrier 6. Simrishamn 7. Tomelilla 8. Borrby 9. Gärsnäs, Tommarp och Smedstorp 10. Bromölla 11. Nymölla Aktiebolag 12. Hässleholm 13. Sösdala 14. Tätorter i nordöstra Skåne 15. Bjärnum 16. Vittsjö 17. örkelljunga 18. Tyringe

m.m.

19. Perstorp 20. Ljungbyhed 21. Klippan 22. Kvidinge 23. Åstorp; se 32. BjuvÅstorpsområdet 24. Ängelholmsområdet 25. Båstad Malmöhus län 26. Malmö-Lundområdet 27. Furulund och Kävlinge 28. Eslöv 29. Landskrona 30. Hälsingborgsområdet 31. Höganäsområdet 32. Bjuv-Åstorpsområdet 33. Skromberga 34. Svalöv 35. Marieholm

36. Hörby 37. Höör 38. Trelleborgsområdet 39. Skanör med Falsterbo samt Ljungenområdet 40. Vellingeområdet 41. Svedala 42. Skurup 43. Ystad 44. Sjöbo Hallands län 45. Halmstadsområdet 46. Laholmsområdet 47. Oskarström 48. Getinge 49. Falkenbergsområdet 50. Varbergsområdet 51. Kungsbackaområdet

50 ningen ingår vattenförbrukningen för sådana industrier, vilkas årsförbrukning av vatten överstiger 0,03 Mm». I det fall förbrukningen är lägre, ingår induvstrins vattenförbrukning i gruppen för hushålls- och samhällsändamål. Kvantitetsbestämningen för vattenförbrukningen avser i princip renvatten eller vatten av motsvarande kvalitet. I fråga om vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål avser inventeringen sådant vatten, som levereras från allmän vattenförsörjningsanläggning. Av redovisningen framgår det antal personer inom en ort eller område, som år 1960 erhöll vatten från dylik anläggning. Beträffande den framtida vattenförsörjningen inom tätorterna har utredningen förutsatt, att vattenleveranserna för hushålls- och samhällsändamål generellt kommer att ske från allmän vattenförsörjningsanläggning. Antalet vattenförbrukare blir sålunda i detta fall lika med den antagna framtida folkmängden i orten eller inom området. Utredningen har sökt erhålla en uppfattning om den maximala kapaciteten hos de nu nyttjade vattentäkterna. Till grund för dessa bedömningar har legat antingen genom vattendom medgivna uttag eller vid provpumpning bedömd kapacitet eller också, där uppgifter i dessa avseenden icke förelegat, kapaciteten hos befintliga tekniska anordningar. Beträffande bedömningen av det framtida vattenbehovet må framhållas. I kap. 3 har närmare behandlats synpunkter på befolkningsutvecklingen och näringslivets utveckling och lokalisering. De i nu förevarande sammanhang antagna befolkningssiffrorna för tätorterna avser de båda åren 1980 och 2000. I fråga om den framtida vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål har utredningen, såsom angi-

vits i kap. 4, räknat med ett genomsnittligt värde år 1980 av 350 1/pd och år 2000 av 450 1/pd. För ett fåtal större städer har räknats med värdena 400 resp. 500 1/pd och för mindre orler värdena 300 resp. 400 1/pd. Vidkommande det framtida vattenbehovet för industriändamål har i princip räknats med en fördubbling år 1980 och en tredubbling år 2000 jämfört med nuvarande förbrukning. I enstaka fall har annat beräkningssätt använts, vilket då särskilt angivits i texten. Sammanfattande synpunkter på den framtida vattenförsörjningen i Skåne lämnas i kap. 6. Motsvarande synpunkter beträffande Halland behandlas i kap. 16. Kristianstads

län

1 Kristianstadsområdet

Till Kristianstadsområdet har hänförts Kristianstads stad samt tätorterna Vä och Nosaby. Kristianstad, som genomflytes av Helgeån, hade år 1960 en folkmängd om ca 25 700 invånare. Bland industrier i staden märks slakterier, charkuterifabrik, textilindustri och mejeri. Vidare finns bl. a. centrallasarett, militära förband samt statens järnvägars lokalförvaltning. Folkmängden i de till Kristianstad gränsande orterna Vä i Vä kommun och Nosaby i Nosaby kommun uppgick år 1960 till sammanlagt 1 470 personer. 1 närheten av Vä finns en stärkelsefabrik. Vattenförsörjningen för Kristianstads stad baseras f. n. på ett antal grundvattenbrunnar. Medgivet uttag uppgår till ca 4,7 Mms/år. Vä tillgodoser sitt vattenbehov genom en brunn, som enligt provpumpning bedömts kunna lämna en vattenmängd av 0,3 Mntf/år. Flertalet industrier täcker sitt behov av grund-

51 Tabell 9. Framtida vattenbehov inom

Kristianstadsområdet

Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*24 500 35 000 50 000

315 400 500

2,8 5,1 9,1

1,5 3,0 4,5

4,3 8,1 13,6

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

vatten genom egna brunnar. År 1960 uttogs därur 1,5 Mm». Beräknat möjligt uttag ur brunnarna uppgår till sammanlagt 3,0 Mm*/år. Viss del av industrivattenbehovet tillgodoses genom behandlat ytvatten från Helgeån (år 1960 uttogs ca 0,4 Mm»). Den sammanlagda folkmängden inom Kristianstadsområdet uppgick år 1960 till 27 200 personer. Antagen befolkningsutveckling framgår av tabell 9. Kapaciteten hos de f. n. använda vattentäkterna för tätorterna och industrierna inom Kristianstadsområdet uppgår till minst 8,0 Mm»/ år, vilket skulle innebära att vattenförsörjningen inom området skulle vara säkrad till omkring år 1980. Hittills har icke några svårigheter förelegat att utvinna tillräckliga vattenmängder. Det är icke osannolikt att betydligt större vattenmängder än den förenämnda kvantiteten kan uttagas. Såsom redovisas i kap. 6 pågår en undersökning för att närmare kartlägga Kristianstadsslättens hydrologi. En bedömning av förutsättningarna att trygga den framtida vattenförsörjningen inom området kan knappast göras, förrän resultatet av den nämnda undersökningen föreligger. En preliminär rapport därom redovisas i kap. 7. 2 Åhus Åhus köping hade år 1960 närmare 4 400 invånare, varav ca 3 200 personer

var bosatta inom tätorten Åhus. Köpingen, som äger en betydande fiskehamn, är en känd badort. Sommartid ökar befolkningen med ca 1 200 sommargäster. Bland industrier i samhället märks glassfabrik samt ålexportindustri. Enligt inventeringen erhöll endast ett mindre antal invånare — 150 personer — vatten från kommunal vattenförsörjningsanläggning. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål inom samhället år 1960 redovisas därför endast till 0,01 Mm3/år. Den låga anslutningssiffran berodde på att flertalet av köpingens invånare täckte sitt behov av vatten genom privata vattenföreningar. Vattenförbrukningen för industriändamål uppgick vid samma tidpunkt till 0,04 Mm^/år. Köpingens grundvattentäkt, som består av borrade brunnar, har ett medgivet uttag av 0,95 Mm*/år.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle tätorten Åhus år 2000 ha 5 000 invånare. Detta skulle innebära ett årligt vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål av 0,8 Mm». Bäknas därutöver med en tredubbling av vattenbehovet för industriändamål eller 0,15 Mm3, skulle det totala behovet vid nämnda tidpunkt uppgå till 0,95 Mm3/år. Denna kvantitet är densamma som får uttagas vid köpingens grundvattentäkt. Sannolikheten talar för att köpingen under lång tid själv skall kunna till-

52 godose sitt behov av vatten för skilda ändamål. I övrigt hänvisas till vad som under 1 ovan sagts om den pågående undersökningen rörande Kristianstadsslättens hydrologi.

3 Vinslöv Vinslövs köping hade år 1960 ca 2 000 invånare. I tätorten Vinslöv, vilken omfattar Vinslövs köping samt viss bebyggelse inom Vinslövs landskommun, bodde 2 500 personer. Industrin omfattar huvudsakligen möbeltillverkning. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål inom samhället uppgick år 1960 till 0,08 Mm3/år. Köpingens huvudvattentäkter består av borrade brunnar, vilka provpumpats med en vattenmängd, motsvarande ett årligt uttag av 0,4 Mm*. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle tätorten Vinslöv ha 3 000 invånare år 1980 och 3 500 år 2000. Detta skulle motsvara ett vattenbehov år 1980 av 0,4 Mm3 och år 2000 av 0,6 Mm3. Med utgångspunkt från resultatet av provpumpningen av köpingens nuvarande vattentäkter skulle vattenbehovet sålunda vara säkrat till omkring år 1980. Huruvida vattenförsörjningen även på ännu längre sikt kan lösas genom utnyttjande av lokala grundvattentillgångar, förutsattes komma att bli klarlagt genom den pågående undersökningen om Kristianstadsslättens hydrologi (se 1).

4 Tollarp Tätorten hade år 1960 närmare 2 000 invånare. Inom orten finns en betydande möbelindustri samt en större fruktindustri. Vattenförbrukningen

för

hushålls-

och samhällsändamål inom samhället uppgick år 1960 till 0,11 Mm3/år, dirvid dock endast 1 350 personer erhöll vatten från kommunens vattenförscrjningsanläggning. Vattenförbrukningen för industriändamål uppgick vid samma tidpunkt till 0,17 Mm3/år. Kommunens vattenverk är baserat på borrade b r u n n a r med ett medgivet sammanlagt uttag av 0,28 Mm*/år. Frukt.ndustrin täcker sitt behov av vatten från egen brunn. Förbrukningen uppgick år 1960 till 0,1b Mm*. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle tätortens folkmängd år 2000 icke överstiga 3 000 personer. Detta skulle innebära att det årliga vattenbehovet :'ör hushålls- och samhällsändamål sistnämnda år enligt utredningens bedömningsgrunder skulle uppgå till högst 0,5 Mm3/år. Härtill kommer ett lika stort vattenbehov för industrin. Då de lokala grundvattentillgångarna bedömes såsom rikliga, talar sannolikheten för att orten under lång tid framåt själv skall kunna klara sin vattenförsörjning. Utredningen hänvisar i övrigt till den pågående undersökningen rörande Kristianstadsslättens hydrologi (se 1).

5 Vissa industrier

På Kristianstadsslätten finns tre större industrier av intresse i sammanhanget, nämligen Bjäre Industrier Aktiebolag (Bjäre Fruktindustri) och Svenska Sockerfabriksaktiebolaget (Karpalunds Sockerbruk), båda inom Araslövs kommun, samt Villan ds Stärkelsefabrik inom Fjälkinge kommun. Dessutom är ett flertal brännerier för framställning av brännvin m. m. belägna på Kristianstadsslätten. Bränneriindustrin är uppdelad på ett stort antal mindre enheter (25 st.). Vattenförbrukningen vid dessa

53 senare är f. n. relativt liten och produktionen är därjämte koncentrerad till månaderna oktober—april. Vattenförsörjningen för brännerierna har hittills därför icke inneburit några problem. Någon nämnvärd ökning av produktionen torde ej heller vara aktuell. Produktionen vid Bjäre Fruktindustri, vilken är säsongbetonad, omfattar konservering av frukt, grönsaker m. m. Vattenförbrukningen år 1960 uppgick till 0,12 Mm*. Industrin täcker sitt grundvattenbehov från egen brunn. Medgivet uttag uppgår till 0,27 Mm3lår. Dessutom finns två äldre b r u n n a r såsom reserv med en sammanlagd kapacitet av 0,16 Mm3/år. Inom fruktindustrin räknas med en kraftig expansion. Avsikten är därför att ansöka om rätt att öka grundvattenuttaget att gälla 1,2 MmVår, vilket bedömts vara tillräckligt för att trygga industrins vattenbehov för lång tid framåt. Även produktionen vid Karpalunds Sockerbruk, vilken omfattar framställning av strösocker, melass och betfor, är säsongbetonad med produktionstopp under årets sista kvartal. Grundvattenförbrukningen år 1960 uppgick till 0,03 Mm-Vår. Vattenbehovet tillgodoses genom egna b r u n n a r med en beräknad kapacitet av sammanlagt 0,19 Mmzlår. Brukets behov av obehandlat ytvatten för tvättning av sockerbetor täckes helt genom uttag från den närbelägna Vinnö å. År 1960 uttogs därifrån 1,0 Mm3. Vattenförsörjningen för Karpalunds Sockerbruk torde icke innebära några framtida problem. Produktionen vid Villands Stärkelsefabrik avser framställning av stärkelse. Vattenförbrukningen år 1960 uppgick till 0,2 Mm3. Fabriken har egna brunnar, vilka torde ha en sammanlagd kapacitet av minst 0,8 Mm3/år. Ej heller vattenförsörjningen för Vil-

lands Stärkelsefabrik anses komma att innebära några problem i framtiden. Beträffande den framtida vattenförsörjningen för här redovisade industrier hänvisas i övrigt till den pågående undersökningen rörande Kristianstadsslättens hydrologi (se 1).

6 Simrishamn

Staden, som har en av landets största fiskehamnar, hade år 1960 en folkmängd av 7 300 personer, varav 3 800 bodde i tätorten Simrishamn och sammanlagt 1 300 i de angränsande tätorterna Brantevik, Gladsax, Järrestad och Simris. Förutom fiskeförädlingsindustrin finns i staden bl. a. en betydande läderindustri samt fryshusanläggning. Av intresse i vattenförsörjningssammanhang är även ett länslasarett. Stadens tre vattenverk är baserade på ett flertal brunnar. Verkens sammanlagda kapacitet har uppskattats till 0,84- Mm3lår. Fryshusanläggningen h a r egen brunn för kyländamål, ur vilken uttages 0,22 Mm3/år. Läderfabriken tillgodoser helt sitt behov av vatten för produktionen genom uttag från Toramarpsån. År 1960 uttogs 1,3 Mm». Den sammanlagda folkmängden inom tätorterna Simrishamn samt Brantevik, Gladsax, Järrestad samt Simris uppgick år 1960 till 5 100 personer. Antagen befolkningsutveckling framgår av tabell 10. Det är icke klarlagt huru stor den sammanlagda kapaciteten är hos grundvattentillgångarna inom området. Staden undersöker f. n. möjligheterna att kunna lösa sin framtida vattenförsörjning genom lokala vattentäkter. Skulle dessa undersökningar visa, att de lokala vattentillgångarna är alltför begränsade för att täcka det framtida behovet, mås-

54 Tabell 10. Framtida vattenbehov inom Hushålls- och samhällsändamål

År

antal personer a

1960 1980 2000 1

3 950 7 nnn 10 000

Simrishamn Industriändamål

Sammanlagt

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

260 iw 450

0,37 0,9 1,6

0,42 0,9 1,6

~0,8 1,8 3,2

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

te vatten tillföras området från längre bort belägna tillgångar. 7 Tomelilla

Tätorten hade år 1960 ca 4 300 invånare. Industrin domineras av en större slakterifabrik. Bland övriga industrier märks en stärkelsefabrik. Tomelilla köpings grundvattentäkt utgöres av ett antal borrade brunnar, av vilka två är utförda år 1960 och belägna i Fyleåns dalgång. Medgivet uttag uppgår till sammanlagt 1,2 Mm'/år. Grundvatten erhålles dessutom från en brunn, som utbyggts gemensamt med ett industriföretag. Köpingen har rätt ätt ur denna brunn för egen del uttaga 0,22 MmVår. Med hänsyn till storleken av grundvattentillgångarna i Fyleåns dalgång talar sannolikheten för att samhället under lång tid skall kunna tillgodose sitt behov av vatten för olika ändamål.

strier och serviceinrättningar. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,11 Mm3. Samhällets vattentäkt utgörs av en grävd brunn i Höjrupsåsen. Medgivet uttag uppgår till 0,29 Mm3lår. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål vid nämnda tidpunkt av högst 0,33 Mm3. Med hänsyn till förekomsten av goda lokala vattentillgångar synes enligt utredningens mening samhällets framtida vattenförsörjning icke komma att innebära några problem under förutsättning att någon industri av större omfattning icke lokaliseras till samhället. Blir så fallet, kan det bli aktuellt att tillföra området vatten från längre bort belägna vattentillgångar.

8 Borrby

9 Gärsnäs, Tömmar» och Smedstorp

Tätorten hade år 1960 1 100 invånare. Inom samhället finns diverse småindu-

Den sammanlagda folkmängden inom samhällena Gärsnäs och Tommarp inom

Tabell 11. Framtida vattenbehov inom Hushålls - och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Tomelilla Industriändamål

Sammanlagt

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

4 300 5 000 6 000

250 350 450

0,4 0,6 1,0

0,3 0,6 0,9

0,7 1,2 1,9

55 Tabell 12. Framtida vattenbehov inom Bromölla Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

4 500 6 000 7 000

180 350 450

0,30 0,75 1,15

0,15 0,30 0,45

0,45 1,05 1,60

Tommarps kommun och Smedstorp inom Smedstorps kommun uppgick år 1960 till 1 700 personer. Bland större vattenförbrukare kan nämnas ett fjäderfäslakteri i Gärsnäs. För att klarlägga förutsättningarna att regionalt lösa samhällenas vattenproblem pågår utredningar genom kommunernas försorg. Enligt erhållna uppgifter har det framtida vattenbehovet för orterna, inkl. slakteriet, beräknats till 0,6 MnvVår. Vid provpumpning av de inom samhällena belägna vattentillgångarna har framkommit att möjligheter föreligger att ur dessa utvinna en sammanlagd kapacitet av 0,7 MmVår. Det skulle sålunda finnas förutsättningar att lösa orternas framtida vattenförsörjning genom uttag ur lokala vattentäkter.

10 Bromölla

Tätorten som är belägen vid Ivösjön, hade år 1960 en folkmängd om 4 500 personer. Industrin inom orten domineras av AB Iföverken med tillverkning av tekniskt porslin och sanitetsgods. Bromölla köpings vattentäkt utgöres av borrade brunnar. Medgivet uttag uppgår till sammanlagt 0,75 MmVår. Grundvattentillgången inom vattentäktsområdet beräknas dock möjliggöra ett uttag av 1,3 Mm3/år. Iföverken h a r egna brunnar med ett medgivet uttag av 0,51 Mm3/år. Industrins behov av vatten i övrigt för produktionen täckes genom uttag av ytvatten från Ivösjön.

Då grundvattentillgångarna inom området bedömes såsom goda och industrin för sin del dessutom torde ha möjlighet att säkra sin vattenförsörjning genom ökat uttag av vatten från Ivösjön, bör enligt utredningens mening vattenförsörjningen för Bromöllas del icke komma att medföra några problem under överskådlig framtid.

11 Nymölla Aktiebolag

Nymölla magnefitmassafabrik (Nymölla AB), som tagits i bruk år 1962, är belägen vid utloppet i Hanöbukten av den från Ivösjön kommande Skräbeån. Sjön och ån är reglerade för att tillgodose bl. a. fabrikens vattenbehov. Fabrikens beräknade produktionskapacitet vid nuvarande utbyggnad uppgår till 85 000 ton helblekt massa. Behov av vatten för fabrikationen täckes helt genom uttag av ytvatten från Skräbeån. Vattnet behandlas före användningen. Medgivet uttag uppgår till högst 1 m 3 /s, vilket motsvarar 31,5 Mm 3 /år. Behovet av vatten för sanitärt ändamål inom industrin tillgodoses genom en grundvattenbrunn. Vattenförbrukningen för detta ändamål uppgår till 0,02 MnvVår. Från brunnen, som har en kapacitet av 0,07 Mm3lår, täckes även behovet av vatten för hushållsändamål för vid industrin anställda. En stegrad produktion vid fabriken kan innebära avsevärt ökade vattenbehov. Närmast till hands ligger därvid att uttaga ytterligare vatten ur Ivösjön

56 Tabell 13. Framtida vattenbehov inom

År

1960 1980 2000

Hushålls- och samhällsändamål

Hässleholm Industriändamål

Sammanlagt

antal personer

1/pd

Mm 8 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*12 500 20 000 30 000

185 350 450

0,84 2,6 4,9

0,42 0,8 1,2

1,26 3,4 6,1

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning. och Skräbeån. Behovet av vatten bör kunna tillgodoses på detta sätt avsevärd tid framåt.

12 Hässleholm Staden hade år 1960 en folkmängd av 13 200 personer. Bland industrierna i staden märks verkstadsindustri, bryggeri, mejeri och läkemedelsfabrik. Dessutom finns länslasarett, militära förband och statens järnvägars lokalförvaltning. Staden tillgodoser sitt vattenbehov från en grundvattentäkt, som består av ett antal brunnar i en grusås. Anläggningen har kompletterats med anordningar för infiltration av vatten från den från Finjasjön kommande Almaån. Staden har rätt att ur grundvattentäkten uttaga sammanlagt 4,2 Mm3/år. F ö r att kunna göra detta uttag har staden rätt att från Almaån bortleda råvatten för infiltration till en kvantitet av 4,7 MmVår. Det anses tveksamt, huruvida den vattenmängd, som Hässleholm äger uttaga ur sina grundvattentäkter, 4,2 Mm 3 /år, i verkligheten kan erhållas. Möjligheterna att utöka infiltrationskapaciteten utöver den nuvarande genom råvatten från Almaån är icke kända och ej heller h a r provpumpningar av den nuvarande grundvattenförekomsten gjorts. Då dessutom Finjasjön är recipient för avloppsvatten, utgör även rå-

vattnets kvalitet en osäkerhetsfaktor vid bedömningen av stadens möjligheter att kunna tillgodose sitt framtida vattenbehov. Enligt utredningens mening är Hässleholm för att kunna säkra sitt framtida behov beroende av att vatten kan tillföras från längre bort belägna vattentillgångar.

13 Sösdala Tätorten hade år 1960 en folkmängd om 1 460 invånare. Bland industrier i samhället märks en textilindustri, mekanisk industri och ett mejeri. Vattenförbrukningen vid dessa är emellertid av föga betydelse i sammanhanget. Vattenförbrukningen för hushållsoch samhällsändamål inom samhället uppgick år 1960 till 0,08 Mm». Samhällets vattenbehov tillgodoses från en grundvattentäkt bestående av borrade brunnar. Dessa h a r provpumpats med en kapacitet av 5 1/s, motsvarande 0,16 Mm3 vatten per år. Den uttagbara vattenmängden anses vara större. Den antagna befolkningsutvecklingen innebär att samhällets folkmängd år 2000 icke skulle överstiga 2 500 personer. Detta skulle motsvara ett vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål av högst 0,4 Mm 3 /år. Det framtida vattenbehovet beräknas sålunda icke uppgå till mer än 13 1/s. Enligt utredningens mening bör det va-

57 ra möjligt att uttaga denna ringa vattenmängd ur lokala vattentillgångar.

ändamål som kan uppstå inom tätorten. De två pappersbruken antages även i framtiden täcka sina industrivattenbehov genom uttag från Helgeån.

14 Tätorter i nordöstra Skåne

För tätorterna Broby, Glimåkra, Hästveda och Knislinge, huvudorter i kommunerna med samma namn, samt för Lönsboda i Örkeneds kommun och för Osby köping, samtliga belägna i nordöstra Skåne, h a r en gemensam lösning av den framtida vattenförsörjningen diskuterats. Broby hade år 19G0 en folkmängd om 2 000 personer. Industrin i samhället domineras av Skånes Cellulosa Aktiebolag (Broby P a p p e r s b r u k ) . I omedelbar anslutning till samhället finnes ett sanatorium. Vidare är ytterligare en pappersindustri (Aktiebolaget Östanå Pappersbruk) belägen 6 km norr om samhället. Endast omkring hälften av samhällets invånare erhöll år 1960 vatten från den allmänna vattenförsörjningsanläggningen. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål redovisas därför detta år endast till 0,06 Mm3. Sanatoriets vattenförbrukning uppgick till 0,04 Mm3. Samhällets grundvattentäkt består av en borrad brunn med ett medgivet uttag av 0,10 Mm3/år. Sanatoriet har egen brunn med ett medgivet uttag av 0,04 Mm31 år. De båda pappersbruken täcker sina behov av industrivatten genom uttag av ytvatten från Helgeån. År 1960 uttogs sammanlagt 6,7 Mm3 vatten för ändamålet. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle Brobys folkmängd år 2000 icke överstiga 3 500 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hushållsoch samhällsändamål av högst 0,57 Mm 3 /år. Inom ramen för denna förbrukning förutsattes även kunna inrymmas det framtida vattenbehovet för industri-

Glimåkra hade år 1960 en folkmängd om 1 200 personer. Inom orten finns flera smärre industrier, varav dock ingen av betydelse i förevarande sammanhang. Mätning av vattenmängden år 1960 h a r icke skett. Samhällets vattentäkt, som förser hälften av samhällets invånare med vatten, utgöres av en borrad b r u n n , som enligt provpumpning bedömts kunna lämna en vattenmängd av 0,08 Mm3lår. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd å r 2000 icke överstiga 2 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av högst 0,29 MnvVår. Hästveda hade år 1960 n ä r m a r e 1 200 invånare. Bland industrier i samhället märks möbelindustrier. Vattenförbrukningen för hushållsoch samhällsändamål redovisas år 1960 till 0,01 Mm3. Endast 300 av samhällets invånare erhöll dock vatten från kommunens vattenverk. Samhällets vattenbehov tillgodoses från en grundvattentäkt, bestående av en borrad brunn, som enligt p r o v p u m p ning bedömts kunna lämna en vattenmängd av 0,09 Mm3lår. Enligt antagen befolkningsutvecklingskulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av 0,29 Mm 3 /år. I Knislinge var invånarantalet år 1960 ca 1 800 personer. I samhället finns flera betydande industrier, varav dock icke någon av intresse i förevarande sammanhang.

58 Mätning av vattenmängden år 1960 har icke skett. Samhällets grundvattentäkter h a r ett heräknat uttag av 0,27 Mms/år. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 3 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för skilda ändamal av 0,44 MmVår. Lönsboda hade år 1960 en folkmängd av 1 700 personer. Industrin inom orten domineras av en större konfektionsfabrik. Vattenförbrukningen för hushållsoch samhällsändamål angives år 1960 till 0,06 Mm3. Av samhällets invånare erhöll då endast ca 800 personer vatten från kommunens vattenförsörjningsanläggning. Samhällets vattentäkt består av en bergborrad brunn, som enligt provpumpning bedömts medgiva ett vattenuttag av 0,09 Mms/år. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2 500 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för förekommande ändamål av högst 0,37 Mms/år. Osby hade år 1960 en folkmängd om 5 300 personer. Inom samhället finns flera betydande industrier, varav dock ingen har väsentligt intresse i vattenförsörjningssammanhang. Vattenförbrukningen för hushållsoch samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,33 Mm3. Av samhällets befolkning erhöll 4 300 personer vatten från de kommunala vattenverken. Köpingen äger två grundvattenverk, varav ett äldre med en beräknad möjlighet att uttaga 0,22 Mm3/år och ett nyare med ett medgivet uttag av 0,66 Mm3/år. Enligt antagen befolkningsutveckling

skulle Osby inkl. tätorten Marklunda år 2000 ha en folkmängd om 9 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål av 1,48 Mm 3 /år: Inom ramen för denna förbrukning förutsattes även kunna inrymmas det framtida vattenbehovet för industriändamål. För denna grupp av samhällen gäller att tillgången på för kommunal vattenförsörjning lämpliga grundvattentillgångar inom regionen är starkt begränsad.

15 Bjärnum

Tätorten hade år 1960 en folkmängd om 2 500 invånare. Industrin i orten utgöres främst av träindustri. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,07 Mm3.

Samhällets grundvattentäkt, som förser drygt hälften av ortens invånare med vatten, består av en grävd brunn. Medgivet uttag uppgår till 0,23 Mmslår. Övrig del av befolkningen täcker sitt vattenbehov genom egna brunnar. Enligt antagen befolkningsutveckling bedömes samhällets folkmängd år 2000 uppgå till ca 4 000 personer, vilket skulle motsvara ett årligt vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål vid nämnda tidpunkt av 0,6 Mm3. I närheten av samhället finnes betydande sand- och grustillgångar. Undersökningar har visat att grundvattentillgången i dessa är god. Med hänsyn härtill synes samhällets framtida vattenförsörjning icke böra innebära några problem. 16 Vittsjö Tätorten hade år 1960 ca 1 150 invånare. Samhället är en livligt frekvente-

59 Tabell 14. Framtida

vattenbehov

inom

Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000 1

Örkelljunga Industriändamål

Sammanlagt

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*2 500 4 000 5 000

240 350 450

0,22 0,50 0,80

0,07 0,15 0,20

0,29 0,65 1,0

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

rad rekreationsort med ett flertal hotell och pensionat. Förutom ett mejeri finnes i samhället flera småindustrier och serviceinrättningar. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,05 Mm3. Samhällets vattentäkt, som förser 800 av invånarna med vatten, består av borrade brunnar. Kapacitetsbestämning för dessa föreligger icke. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov för hushålls- och samhällsändamål vid nämnda tidpunkt av högst 0,3 Mm 3 /är. Då grundvattentillgångarna inom området är goda — stora isälvsavlagringar finnes i Verumsåns dalgång öster om Vittsjön — synes enligt utredningens mening några problem icke behöva uppkomma i fråga om samhällets framtida vattenförsörjning.

17 Örkelljunga

Tätorten hade år 1960 en folkmängd om 3 000 personer. Bland industrier i samhället märks en finmekanisk fabrik, konfektionsindustri samt ett centralmejeri. Samhällets vattenbehov tillgodoses genom en grundvattentäkt belägen vid Pinneån. Möjligt uttag uppgår enligt provpumpning till 0,5 Mm3Jår. Mejeriet

täcker sitt vattenbehov genom egen brunn. Uttaget uppgår till 0,03 Mm3lår. Den finmekaniska industrin har även egen brunn, vilken dock icke är tillräcklig för dess behov, varför vatten levereras till fabriken frän den kommunala vattenförsörjningsanläggningen. Med hänsyn till de rikliga grundvattentillgångarna inom området synes goda möjligheter föreligga att lösa den framtida vattenförsörjningen för samhället genom utnyttjande av lokala takter.

18 Tyringe

Tätorten hade är 1960 drygt 3 400 invånare. Samhället är en livlig turistort. Bland industrier märks flera mekaniska fabriker. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,35 Mm3. Samhällets grundvattentäkter utgörs av tre grävda brunnar. Vattendomstolen h a r medgivit samhället rätt att ur en av dessa uttaga en vattenmängd av 0,U Mmsfår. Enligt antagen befolkningsutveckling bedömes samhällets folkmängd är 2000 uppgå till 5 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov vid nämnda tidpunkt av 0,8 Mm 3 /är. Med hänsyn till att förutsättningarna för uttag av grundvatten ur de lokala

60 Tabell 15. Framtida vattenbehov inom Perstorp Hushålls- och samhällsändamål År antal person. 1960 1980 2000

J

3 900 6 000 8 000

Skånska Åttiksfabriken

övriga industriändamål

Sammanlagt

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

180 350 450

0,26 0,75 1,30

0,18 1,75 3,55

0,04 0,10 0,15

0,48 2,6 5,0

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

vattentillgångarna anses vara goda synes enligt utredningens uppfattning några problem icke behöva uppkomma i fråga om den framtida vattenförsörjningen.

19 Perstorp

Tätorten, som är belägen vid Ybbarpsån, hade år 1960 närmare 4 200 invånare. Industrin i samhället domineras av Skånska Ättiksfabriken med fabrikation av kemiska produkter och olika slag av plastartiklar m. m. Av industrier av intresse finns dessutom en större fabrik för tillverkning av elsvetsmateriel. Samhället och industrin använder såsom grundvattentäkter ett antal brunnar. Sammanlagt beräknas ur dessa kunna uttagas 0,65 Mm31 år. Dessutom äger Skånska Ättiksfabriken en infiltrationsanläggning utförd i en mindre grustäkt, till vilken vatten le des från Storesjö, sydost om samhället. Från denna anläggning uttages 0,2 Mm3/år. Sitt behov av vatten för kyländamål tillgodoser fabriken genom uttag från Ybbarpsån. År 1960 uttogs från denna 3,8 Mm3. Skånska Ättiksfabriken expanderar starkt. Möjligheterna att använda Ybbarpsån för att tillgodose det stegrande behovet av kylvatten beräknas vara helt utnyttjade inom en nära framtid. Kyltorn kan därefter behöva tillgripas, vil-

ket i sin tur medför att behovet av kvalitetsvatten ökar. Utredningen har efter samråd med bolaget antagit att dess behov av industrivatten kommer att öka i den omfattning, som framgår av tabell 15. Grundvatten- och ytvattentillgångarna inom området är begränsade. Det är därför mindre sannolikt att de antagna stora vattenbehoven i framtiden kan täckas från lokala vattentillgångar. Perstorpsområdet kan redan inom en tämligen nära framtid få behov av tillskottsvatten från annat håll.

20 Ljungby hed

Tätorten hade år 1960 närmare 2 300 invånare. Huvuddelen av befolkningen är sysselsatt vid den till samhället förlagda krigsflygskolan. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 i samhället till 0,06 Mm3. Krigsflygskolan förbrukade samma år 0,11 Mm3. Samhällets vattentäkt utgöres av rörbrunnar. Vattenbehovet för flygskolan tillgodoses från en grävd brunn. Sammanlagt beräknas ur dessa vattentäkter kunna uttagas 0,25 Mm3lår. För bevattning av flygfältet användes även ytvatten från Rönneå. Grundvattentillgångarna inom Ljungbyhedsområdet kan anses tämligen go-

61 Tabell 16. Framtida vattenbehov inom Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000 1

Ljungbyhed Krigsflygskolan

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

32 006 2 700 3 000

85 250 350

0,06 0,25 0,40

0,11 0,20 0,30

0,17 0,45 0,70

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

da. Det bör därför finnas möjligheter att lösa vattenförsörjningen i framtiden med lokala vattentäkter.

21 Klippan Tätorten hade år 1960 ca 5 600 invånare. Den dominerande industrin inom orten är Klippans Finpappersbruk (se n e d a n ) . I övrigt finnes ett flertal industrier inom samhället, bl. a. läderfabrik, mekanisk industri och textilfabrik. Köpingen utnyttjar för sin vattenförsörjning två grundvattentäkter, varav den ena ägs av pappersbruket. För att öka vattentillgången infiltreras f. n. försöksvis ytvatten från Rönneå. Det sammanlagda uttaget ur de båda grundvattentäkterna beräknas uppgå till omkring 0,1 Mm3lår. Som nämnts har kapaciteten hos köpingens nu använda vattentillgångar antagits uppgå till ca 0,7 Mm3/år. Detta

innebär, att redan inom en nära framtid åtgärder skulle behöva vidtagas för att trygga samhällets vattenförsörjning. Det är vanskligt att på grundval av tillgängliga uppgifter bedöma, huruvida samhället skall kunna lösa sin framtida vattenförsörjningsfråga genom att enbart nyttja lokala vattentäkter. Det är icke uteslutet att samhället kan behöva tillskottsvatten från annat håll. Vid Klippans Finpappersbrnk tillverkas främst papper av hög kvalitet. Produktionen uppgick år 1960 till 17 000 ton och år 1962 till 22 000 ton. Den förväntas komma att successivt öka. Behovet av industrivatten täckes helt genom uttag av ytvatten från Rönneå. Vattnet användes dels direkt för kylningsändamål och dels efter rening vid pappersfabrikationen. Uttaget av ytvatten har hittills ej varit föremål för behandling vid vattendomstol. Enligt uppgifter från pappersbruket kan vattenförbrukningen år 1975 anta-

Tabell 17. Framtida vattenbehov inom Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000 1 Anslutna till allmän 2

Klippan Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

!6 200 7 500 10 000

180 350 450

0,41 0,9 1,6

0,2 0,3

0,41 1,1 1,9

vattenförsörjningsanläggning. Till vissa industrier i samhället levererades år 1960 sammanlagt 0,09 Mm3 vatten från köpingens vattenförsörjningsanläggning.

62 gas uppgå till 20 Mm3 och år 1990 till 30 Mm3. Utredningen förutsätter att de mycket stora vattenbehov, som brukets produktion sålunda kräver, även i fortsättningen kommer att kunna täckas genom uttag av vatten från Rönneå.

22 Kvidinge Tätorten hade år 1960 nära 1 300 invånare. Industrin domineras av en större kartong- och påsfabrik. Vattenförsörjningen inom samhället sker f. n. genom enskilda brunnar. Samhället äger en borrad brunn med ett uttag av 0,2 Mm3/år. Någon gemensam vattenförsörjningsanläggning är emellertid ännu icke utbyggd. Enligt antagen befolkningsutveckling bedömes samhällets folkmängd år 2000 icke överstiga 2 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av högst 0,3 MmVår. Med hänsyn till att det framtida vattenbehovet sålunda kommer att bli relativt litet, bör samhällets framtida vattenförsörjning kunna lösas genom lokala vattentillgångar.

Skälderviken och Vejbystrand hade år 1960 en folkmängd om 1 200 resp. 700 invånare. Båda samhällena är kända badorter. Sommartid räknas med en tredubbling av folkmängden. I Skälderviken finns en flygflottilj. Samhället Munka-Ljungby hade å r 1960 ca 1 000 invånare. Större industrier finns f. n. icke. Ängelholms två grundvattentäkter vid L. och St. Brandsvig medger ett uttag av sammanlagt 1,9 Mm3lår. En av industrierna i staden täcker hälften av sitt behov eller 0,02 Mm 3 /år från egen brunn. Läderindustrin tillgodoser sitt behov av industrivatten genom uttag av ytvatten från Rönneå. År 1960 uttogs för ändamålet 0,34 Mm3 vatten, vilket användes utan rening. Skäldervikens och Vejbystrands vattenbehov tillgodoses genom grundvattentäkter i den s. k. Barkåkraåsen. Flygflottiljen i Skälderviken har egen vattentäkt i nämnda ås. Vattentäkternas sammanlagda kapacitet h a r uppskattats till 0,9 Mm*lår. Munka-Ljungbys grundvattentäkt utgörs av grävda brunnar, varifrån hälften av samhällets invånare täcker sitt vattenbehov. Kapacitetsuppgift föreligger icke.

23 Åstorp; se 32. Bjuv-Åstorpsområdet 24 Ängelholmsområdet

Ängelholmsområdet omfattar Ängelholms stad och Barkåkra kommun med tätorterna Skälderviken och Vejbystrand samt Munka-Ljungby församling med tätorten Munka-Ljungby inom Munka-Ljungby kommun. Ängelholm, som är belägen vid Rönneås utlopp i Skälderviken, hade år 1960 en folkmängd om 12 300 invånare. Staden är en besökt badort och sommartid ökar därför befolkningen avsevärt. Av industrier av intresse märks slakteri, mejeri och två läderfabriker.

Enligt antagandena skulle Ängelholmsområdets vattenbehov år 1980 vara 3,4 Mm3 och år 2000 5,0 Mm3, medan den redovisade kapaciteten hos nu använda vattentäkter uppgår till endast ca 2,8 Mm 3 /år. De lokala vattentillgångarna inom Ängelholmsområdet är begränsade. Utförda undersökningar h a r visat att vissa möjligheter kan finnas att genom exempelvis infiltration från Rössjöholmsån bemästra vattenförsörjningssituationen fram till år 1980. Enligt utredningens mening talar sannolika skäl för att området senast vid nämnda tidpunkt måste

63 Tabell 18. Framlida vallenbehov inom

Ängelholmsområdet

Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*15 400 22 000 25 000

225 350 450

1,27 2,8 4,1

0,32 0,6 0,9

1,59 3,4 5,0

1 Häri ingår även personer, bosatta utanför området, vilka erhöll vatten från allmän vattenförsörjningsanläggning inom området. Till de redovisade värdena skall läggas den vattenförbrukning, som förorsakas av den expanderande fritidsbebyggelsen. Denna ökning under en kortare period av året stegrar dock icke nämnvärt årsvattenbehovet inom området.

tillföras vatten från längre bort belägna vattentillgångar.

25 Båstad Tätorten hade år 1960 en folkmängd om ca 2 300 invånare. Köpingen är känd badort och sommartid ökar befolkningen flerdubbelt. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,09 Mm3. Köpingens huvudvattentäkt, som förser hälften av befolkningen med vatten, är belägen i Sinarpsdalen. Takten består av r ö r b r u n n a r , ur vilka beräknas kunna uttagas sammanlagt 0,6 Mm3lår. Som reservtäkt fungerar en bergborrad brunn, som provpumpats med en kapacitet motsvarande 0/f Mm3/år. Dessutom finns f. n. ett stort antal privata brunnar. Vattentillgången i dessa är emellertid, speciellt sommartid, ofta mindre god. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle den bofasta befolkningen i Båstad år 2000 icke överstiga 3 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov av högst 0,44 Mm 3 /år. Därtill kommer det ytterligare behov av vatten, som föranledes av sommargästerna, vilka även i fortsättningen i avsevärt antal kan förväntas besöka köpingen. Med hänsyn till att vattentillgången

i köpingens vattentäkter väsentligt överstiger ovan redovisat vattenbehov, synes köpingens vattenförsörjning icke behöva innebära några problem inom överskådlig framtid.

Malmöhus

län

26 Malmö-Lundområdet Till området har hänförts de tätorter som är eller framdeles kan förväntas bliva anslutna till Malmö stads vattenverk. Malmö hade år 1960 en folkmängd om 227 600 invånare. Bland industrier i staden märks varvsindustri, kemiska fabriker, livsmedelsindustrier, mejerier, textilfabriker, förpackningsindustri. Dessutom finnes sjukhus och badhusinrättning. År 1960 fanns inom staden ett 30-tal industrier vilkas vattenförbrukning översteg 0,03 Mm 3 /år. Lund hade år 1960 ett invånarantal om ca 40 000 personer inklusive ett antal studerande. Av industrier av intresse i vattenförsörjningssammanhang märks förpackningsindustri, textilfabriker och mejerirörelse. Vidare finns flera större sjukhusanläggningar. Övriga tätorter inom området nämligen Bara inom Bara kommun, Bunkeflostrand och Klagshamn inom Bunkeflo kommun, Oxie och Käglinge inom

64 Oxie kommun, Arlöv och Åkarp inom Burlövs kommun, Dalby och Björnstorp inom Dalby kommun, Hjärup och Staffanstorp inom Staffanstorps kommun, Lomma med Alnarp och Bjärred inom Lomma köping samt Löddeköpinge inom Löddeköpinge kommun hade år 1960 en sammanlagd befolkning om ca 16 000 personer. Av industrier märks i Arlöv en sockerindustri, i Alnarp en lantbruks-, mejeri- och trädgårdsinstitution samt i Åkarp en tvätterirörelse. 26.1 Vattentäkter år 1960 Av vattenverk inom Malmö—Lundområdet är Malmö stads vattenverk vid Vombsjön det största. Verket är baserat på grundvattentillgångar i ett grusområde sydväst om sjön. Grundvattentillgången förstärks genom att vatten från Vombsjön infiltreras i därför avsedda dammar. Medgivet uttag från Vombanläggningen uppgick år 1960 i medeltal till 0,6 m 3 /s eller 18,92 Mm3/år. Till Vombanläggningen var år 1960 Malmö stad, Lunds stad samt Dalby och Staffanstorps samhällen anslutna. För Malmö—Lundområdet utnyttjas sedan länge även den s. k. Alnarpsströmmen, den grundvattenström som från trakten av Romeleåsen r i n n e r i nordvästlig riktning mot Lommabukten. Strömmen framrinner i en r ä n n a i kalkbergsgrunden med botten på 60— 70 m djup under havsytan, Malmö stad uppfordrar vatten ur denna ström genom ett flertal borrade b r u n n a r vid Grevie, ca 10 km öster om staden. Medgivet uttag uppgår till 9,2 Mm3lår. Vattnet pumpas till ett vattenverk vid Bulltofta. Vissa industrier i Malmö utnyttjar egna grundvattentäkter. Sammanlagt uttag ur dessa uppgick till ca 1,9 Mm3lår. Lunds stad tar grundvatten u r Alnarpsströmmen genom borrade b r u n n a r

vid Källby i stadens närhet och Prästberga, 5 km väster om staden. Medgivet uttag uppgår till 1,4 Mm3/år. En del industrier i staden h a r egna grundvattenb r u n n a r . Det sammanlagda uttaget ur dessa uppgick till ca 0,4 Mm3lår. U r Lunds stads y t vattentäkt vid Rögle, & km väster om staden, kan erhållas ca 0,4 Mm 3 /år. Denna vattentäkt torde i framtiden endast komma att nyttjas såsom reserv. Övriga tätorter, exkl. Dalby och Staffanstorp som år 1960 var anslutna till Vombanläggningen, nyttjar egna borrade brunnar, av vilka vissa är nedförda i Alnarpsströmmen. Det sammanlagda uttaget ur dessa uppgick till 1,4 Mm3/år. Härtill kommer vissa b r u n n a r som ägs av industrier. Uttaget ur dessa senare uppgick till 0,4 Mm3/år. En del industrier inom området, främst sockerindustrin, använder ytvatten för speciella ändamål. (Ur Segeå vid Arlöv och Torrebergabäcken vid Staffanstorp uttogs år 1960 för sistnämnda behov 3,35 Mm3 vatten.) 26.2 Framtida vattenbehov Befolkningsutvecklingen inom Malmö— Lundområdet framgår av tabell 19. Beträffande Malmö h a r förutsatts, att staden skall ha uppnått maximal folkmängdsstorlek år 1980, dvs. att därefter någon ytterligare befolkningstillväxt icke skulle vara möjlig inom det nuvarande stadsomrädet. Förhållandet återspeglas i den beräknade avsevärda folkmängdstillväxten inom övriga tätorter u n d e r åren 1980—2000. 26.3 Framtida vattenförsörjning Vattendom år 1964 medger Malmö stad ett uttag ur Vombsjön av i medeltal 0,85 1/s eller totalt 26,8 MmVår. Enligt domen h a r staden dock rätt att vid högre vattenstånd än den för Vombsjön fastställda dämningsgränsen under viss

65 Tabell 19. Framtida vattenbehov inom Malmö-

År

1960 Malmö Lund övriga tätorter

Malmö Lund Övriga tätorter

Malmö Lund övriga tätorter

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*214 000 MO 000 x 16 000

252 250 200

19,7 3,7 1,2

4,2 1,8 0,7

23,9 5,5 1,9

24,6

6,7

31,3

46,7 10,2 4,6

8,4 3,6 1,4

55,1 13,8 6,0

61,5

13,4

74,9

58,4 15,5 16,8

12,6 5,4 2,1

71,0 20,9 18,9

90,7

20,1

110,9

270 000 400 400 300

432 000 320 000 85 000 115 000

Summa 1

Industri- Sammanlagt ändamål

320 000 70 000 42 000 Summa

2000 Hushålls- och samhällsändamål Tätort

Summa 1980

Lundområdet

520 000

500 500 400

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

tid avleda vatten i den större omfattning detta är möjligt och lämpligt med nuvarande anordningar. Som underlag för ansökan hos vattendomstol h a r utredning gjorts om möjligheten att uttaga i medeltal 1,5 m3/s (47,3 Mm 3 /år). Utredningen visar, att det skulle vara möjligt att göra detta uttag samtidigt som i samband h ä r m e d vattenföringsförhållandena i Kävlingeån skulle förbättras. Här förutsattes, att det nämnda uttaget kommer att tillåtas. Kapaciteten hos vattentäkterna inom Malmö—Lundområdet, sedan Vombanläggningen utbyggts enligt ovan, skulle uppgå till (14,7 + 47,3) 62,0 Mm3/år. Det häri ingående uttaget ur Alnarpsströmmen — ca 12,0 Mm 3 /år — bedömes nära motsvara strömmens kapacitet. En successivt stigande vattenförbrukning på sätt utredningen antagit innebär att kapaciteten hos vattentäkterna inom området skulle vara fullt utnyttjade i mitten av 1970-talet. Enligt utredningens bedömanden måste Malmö—Lundområdet senast år 1975 tillföras vatten 3—413199

från utanför området befintliga vattentillgångar.

27 Furulund och Kävlinge Med hänsyn till den framtida vattenförsörjningens ordnande h a r det ansetts lämpligt att betrakta köpingarna Furulund och Kävlinge såsom en enhet. De båda orterna hade år 1960 sammanlagt 5 500 invånare. Bland industrier av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt finns i Furulund textilindustri och i Kävlinge slakteri ocli garveri. Furulunds köping äger en vattentäkt med ett medgivet uttag av naturligt grundvatten av 0,22 Mm3/år. Därjämte äger de båda köpingarna bortleda vatten från Kävlingeån för infiltration i det s. k. Kävlingefältet. Medgivet uttag av naturligt och infiltrerat grundvatten h ä r uppgår till 1,28 Mm3lår. Textilindustrin i Furulund äger en grundvattentäkt med ett medgivet uttag av normalt 0,07 Mm3lår. •

66 Tabell 20. Framtida vattenbehov inom Furulund Hushålls - och samhällsändamål År

1960 1980 2000

och Kävlinge Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*3 8O0 7 500 9 000

195 300 400

0,3 0,8 1,3

0,3 0,6 0,9

0,6 1,4 2,2

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

Slakteriet i Kävlinge är anslutet till köpingens vattenledningar men utnyttjar även egen grundvattentäkt. Vattendomstolen har medgivit ett uttag under normalt driftdygn av 1 200 m 3 (max. 1 600 m 3 ), dock högst 0,36' Mm3får. Flera industrier inom Kävlinge—Furulundsområdet täcker sitt behov av industrivatten genom uttag från Kävlingeån. Kapaciteten hos de nu använda vattentäkterna inom området h a r beräknats till minst 1,8 MnvVår. Med ovan antagen utveckling synes enligt utredningens bedömanden några problem rörande köpingarnas vattenförsörjning icke behöva uppkomma förrän under 1980-talet.

28 Eslöv Stadens folkmängd uppgick år 1960 till 9 700 personer. Av industrier i staden märks en större konservindustri samt slakteri och mejeri. Stadens vattenförsörjning var år 1960

baserad på en grundvattentäkt, vars kapacitet beräknades till 2,0 Mm^lår. Vissa industrier h a r egna grundvattenbrunnar med ett sammanlagt uttag av 0,08 Mm3/år. Sedan år 1963 erhåller Eslöv vatten jämväl från Ringsjön (se 30). Möjliga uttag ur de lokala vattentäkterna i staden beräknades år 1960 till ca 2,1 Mm 3 /år. Stadens vattenförsörjning är tryggad relativt lång tid framåt genom att staden dessutom erhåller vatten från Ringsjöanläggningen.

29 Landskrona

Stadens folkmängd uppgick år 1960 till 28 300 personer. Av industrier i staden kan nämnas varvsindustri, mekaniska verkstäder samt garvämnesfabrik. Stadens vattenverk var år 1960 baserat på dels grundvattenbrunnar, ur vilka beräknades kunna uttagas 1,3 Mm31 år, dels en grundvattentäkt, vari vatten från Saxån infiltreras. Medgivet uttag ur

Tabell 21. Framtida vattenbehov inom Eslöv Hushålls - och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

^000 13 000 15 000

175 350 450

0,6 1,7 2,5

0,6 1,2 1,8

1,2 2,9 4,3

Anslutna till allmän vattenförsörjninganläggning.

67 Tabell 22. Framtida vattenbehov inom Hushålls- och samhällsändamål År

I960 1980 2000 1

Landskrona Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*29 000 35 000 42 000

195 400 500

2,1 5,1 7,7

1,0 2,0 3,0

3,1 7,1 10,7

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

denna senare takt uppgår till 2,5 Mm3/år. En industri h a r egen brunn med ett uttag av 0,4 Mm3lår. Sedan år 1963 erhåller Landskrona vatten från Ringsjön (se 30). Den år 1960 kända kapaciteten hos vattentäkterna i staden uppgick till 4,2 Mm 3 /år. Stadens vattenförsörjning är tryggad relativt lång tid framåt genom att staden numera erhåller vatten från Ringsjöanläggningen. 30 Hälsingborgsområdet

Till Hälsingborgsområdet h a r hänförts Hälsingborg samt de tätorter, som är eller i framtiden kan förväntas bliva anslutna till Ringsjöverket, nämligen Bårslöv, Fortuna—Rydebäck, Gantofta och Vallåkra i Vallåkra kommun samt Glumslöv och Ålabodarna i Härslövs kommun. Hälsingborgs folkmängd uppgick år 1960 till 75 800 personer. I staden finns ett flertal stora industrier av vilka kan nämnas gummiindustri, bryggeri, tvätteri, fryshus och läkemedelsfabrik. År 1960 fanns ett 15-tal industrier, vilkas vattenförbrukning översteg 0,03 Mm 3 /år. Sammanlagda antalet invånare i ovan nämnda tätorter utanför staden uppgick år 1960 till ca 2 000 personer. Större industrier finns icke inom dessa samhällen. Hälsingborgs stad äger en vattentäkt,

Örbyfältet, i södra delen av staden. Vattentäkten är baserad på en naturlig grundvattentillgång som förstärkes genom infiltration av vatten från dels Råån och dels bergborrade brunnar. Enligt vattendom h a r staden rätt att från Råån uttaga max. 8,4 Mm 3 /år för infiltration. Vattentillgången i Råån är emellertid både varierande och osäker, varför tillåtet uttag härifrån endast kan utnyttjas under kortare perioder. År 1960 uttogs från örbyfältet sammanlagt ca 7,0 Mm3 vatten. Staden ägde år 1960 ytterligare ett vattenverk, Bergalidsverket, baserat på borrade brunnar. År 1960 uttogs därifrån 1,35 Mm3 vatten. En del industriföretag h a r egna brunnar med en sammanlagd kapacitet av 0,5b Mm3lår. Vissa industrier använder obehandlat ytvatten för kyländamål, huvudsakligen från Öresund. Vattenförbrukningen härför uppgick år 1960 till 5,7 Mm3. Situationen i fråga om vattenförsörjningen inom Hälsingborgsområdet h a r väsentligt ändrats genom tillkomsten år 1963 av ett nytt vattenverk vid Stehag vid Ringsjön. Städerna Hälsingborg, Landskrona och Eslöv h a r sålunda erhållit tillstånd att intill år 1980 från Ringsjön bortleda en kvantitet vatten som från 0,5 m 3 /s tillätes uppgå till 0,66 m 3 /s år 1979. I en ca 50 km lång ledning ledes vattnet till Hälsingborg, där det infiltreras i Örbyfältet. Därvid avses in-

68 Tabell 23. Framtida

År

vattenbehov inom

Hälsinffhors

Hälsinehore. . Övr tätorter

Hälsinehorff. . Övr tätorter

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

*75 600 H 700

248 200

6,8 0,1

1,5

8,3 0,1

6,9

1,5

8,4

13,1 1,3

3,0

16,1 1,3

14,4

3,0

17,4

20,1 2,3

4,5

24,6 2,3

22,4

4,5

26,9

77 300 400 300

102 000 110 000 15 500

Summa 1

Industri- Sammanändamål lagt

90 000 12 200 Summa

2000 Hushålls- och samhällsändamål Tätort

Summa 1980

Hälsingborgsområdet

125 000

500 400

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

filtration i detta fält av vatten från Råån upphöra. I grenledningar från huvudledningen levereras vattnet till Landskrona och Eslöv. Ringsjöverket har utbyggts för en kapacitet av ca 20 Mm 3 /år. Ansökan avses inlämnas till vattendomstolen rörande en reglering av Ringsjön för ett vattenuttag om 1,1 m3/s motsvarande 34,7 MmVår. 31 Höganäsområdet

Höganäsområdet omfattar Höganäs stad och Brunnby kommun med tätorterna Arild, Mölle och Nyhamnsläge samt tätorterna Strandbaden, Lerberget och Viken inom Väsby kommun och Hittarp, Domsten och Ödåkra inom ö d å k r a kommun. Mellan Höganäs stad samt Brunnby och Väsby kommuner sker enligt träffat avtal ett visst samarbete i fråga om vattenförsörjningen. Höganäs hade 7 900 invånare år 1960. Den dominerande industrin är Höganäs-Billesholms Aktiebolag, som bedriver en omfattande produktion inom den keramiska och metallurgiska branschen. 1 Inom övriga tätorter fanns år 1960

sammanlagt ca 5 700 personer. Större industrier finns icke inom dessa orter. Inom Höganäsområdet finns även en betydande fritidsbebyggelse. Antalet personer, som sommartid bor inom området och erhåller vatten från kommunal vattenförsörjningsanläggning, beräknades år 1960 uppgå till ca 4 000. Höganäs stad utnyttjar som grundvattentäkt ett sandfält i Brunnby kommun, varifrån vattnet ledes i en ca 5 km lång ledning till staden. Vattentäktens kapacitet har beräknats till 0,6 Mm3lår. Höganäsbolaget u p p u m p a r ur Höganäsgruvan, i vilken brytning icke sker, vatten som huvudsakligen användes i bolagets fabriker i Höganäs. År 1960 pumpades i,5 Mm3 ur gruvan. Inom Väsby kommun finns en grundvattentäkt vid Hulta och en vid Viken, vilkas kapacitet år 1960 uppgick till 0,6 Mm3lår. Vid Mölle—Hässle inom Brunnby kommun finns en ännu icke utnyttjad grundvattentäkt med en kapacitet av 0,2 Mm3lår. Inom ödåkra kommun fanns år 1960 grundvattentäkter i Hittarps, Domstens och Ödåkra samhällen. Deras sammanlagda kapacitet uppgår till ca 0/i Mm3/år.

69 Tabell 24. Framtida vattenbehov inom

År

1960 Höganäs Övriga tätorter Fritidsbebyggelse 2

Höganäs Övriga tätorter Fritidsbebyggelse 2

Sammanlagt

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

Mm s /år

Mm 3 /år

^000 5 600 4 000

215 200 200

0,5 0,4 0,1

1,3

1,8 0,4 0,1

1,0

1,3

2,3

1,2 1,4 0,2

2,6

3,8 1,4 0,2

2,8

2,6

5,4

1,8 2,5 0,3

3,9

5,7 2,5 0,3

4,6

3,9

8,5

16 600 9 500 12 500 6 500

Summa 2000

Hushålls- och samhällsändamål Industriändamål Tätort

Summa 1980

Höganäsområdet

Höganäs Övriga tätorter Fritidsbebyggelse 2

28 500 11 000 16 800 8 500

Summa

350 300 250

36 300

450 400 350

1 Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning. 2 Fritidshusen antages vara bebodda under i genomsnitt tre månader om året.

Enligt det ovan nämnda samarbetsavtalet sker vissa vattenleveranser mellan kommunerna. Kapaciteten hos grundvattentäkterna, inkl. del av Höganäsgruvan, beräknades år 1960 till 3,3 Mm 3 /år. Detta skulle innebära att vattenförsörjningssituationen inom området skulle bliva kritisk redan inom en nära framtid. Aktuella planer föreligger att säkra Höganäsområdets vattenförsörjning genom att anlägga en ledning längs kusten från Hälsingborg.

32 Bjuv-Åstorpsområdet

Området omfattar följande tätorter: Bjuv, Gunnarstorp, Billesholm, Ljungsgård och Södra Vram i Malmöhus län samt Åstorp, Hyllinge och Nyvång i Kristianstads län. Bjuvs köping hade år 1960 sammanlagt 3 800 invånare. Den dominerande industrin i köpingen är AB Findus konservindustri. Dessutom finnes bl. a. en

fabrik för tillverkning av torrmjölk samt ett mejeri. Åstorp, som är centralort inom Åstorps köping, hade år 1960 ett invånarantal av 4 300 personer. Industrin domineras av Björnekulla Fruktindustri. Produktionen, som är säsongbetonad, avser konservering och djupfrysning av frukt, grönsaker m. m. Av andra industrier märks en industri med tillverkning av tegel och betongprodukter (rörtillverkning) samt Åstorps makadamfabrik. Billesholm är huvudort inom Billesholms kommun. Folkmängden uppgick år 1960 till ca 1 400 personer. Av industrier i samhället märks en fabrik för tillverkning av glasull och glasullsprodukter. Inom övriga tätorter, nämligen Hyllinge och Nyvång i Åstorps köping samt Ljungsgård och Södra Vram i Billesholms kommun fanns år 1960 sammanlagt ca 2 700 invånare. Av industrier i dessa orter kan nämnas en gruvanläggning (Höganäs-Billesholms

70 AB) och en ångkraftcentral, båda belägna i Nyvång. Bjuvs köping äger två vattenverk, varav det ena är baserat på borrade brunnar vid Holk och det andra på vatten från Billesholms gruva, som är nedlagd. Kapaciteten hos dessa vattenverk uppgick år 1960 till sammanlagt (1,0 + 2,2) 3,2 Mm*Iår. AB Findus anläggningar är anslutna till köpingens vattenverk. Av denna industris sammanlagda vattenbehov år 1960, 1,45 Mm3, erhölls dock OM Mm3 från eget vattenverk, baserat på vatten från en gruva. Mejeriet i Bjuv har egen brunn, varur uttogs 0,07 Mm3 år 1960. Åstorps köpings vattenverk består av ett flertal grundvattensbrunnar. Beräknat uttag från samtliga brunnar uppgår till 1,1 Mm3Jår. Björnekulla Fruktindustri har egna grundvattenbrunnar med ett normalt uttag av 0,22 Mm3lår. För bevattningsändamål använder industrin ytvatten, som tages direkt ur åar och diken. Uttaget härför uppgick år 1960 till 0,05 Mm'. Betongrörsindustrin i Åstorp täcker sitt vattenbehov från egna brunnar. Uttaget uppgick är 1960 till 0,07 Mm*. Makadamfabriken tillgodoser sitt industribehov genom vatten, som erhålles vid länshållning av bergbrotten. År 1960 uttogs 0,10 Mms. Billesholms vattentäkt utgöres av

Tabell 2 5. Framtida

vattenbehov

bergborrade brunnar. Vattenverket är dimensionerat för en vattenmängd av ca 0,36 Mm31 år. Glasullsindustrin i Billesholm täcker sitt behov av sanitärt vatten från egen brunn. År 1960 uttogs 0,15 Mm3. För driften tages vatten från ett borrhål till en gruvgång. Nyvångs samhälle använder för sin försörjning vatten, som pumpas ur de delar av Nyvångs gruva, där brytning icke pågår. År 1960 uttogs 0,15 Mm3. Den sammanlagda folkmängden i Bjuvs och Åstorps köpingar samt tätorterna i Billesholms kommun uppgick år 1960 till ca 12 200 personer och skulle enligt den antagna befolkningsutvecklingen år 1980 uppgå till 18 000 personer och år 2000 till 23 000 personer. Sammanlagda kapaciteten hos ovan redovisade vattentillgångar uppgår till 5,9 Mm 3 /år. p]fter en år 1964 verkställd utbyggnad av ett av Bjuvs köpings vattenverk uppgår den sammanlagda kapaciteten hos vattenverken inom området till ca 7,0 Mm 3 /år. Detta innebär att vattenförsörjningen inom området bör kunna klaras till omkring år 1980. Konservindustrin inom området kan tänkas komma att expandera, vilket medför ökat behov av vatten. Samtidigt med att vattenbehovet som sådant ökar, måste hänsyn även tagas till de allt högre krav på vattnets kvalitet, som successivt framkommer inom livsmedelsbranschen.

inom

Bjuv-

Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000 1

Åstorpsområdet Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

m 000 18 000 23 000

185 350 450

0,7 2,3 3,8

2,2 5,0 6,6

2,9 7,3 10,4

Anslutna till allmän vattenförsörjningsanläggning.

71 Med hänsyn till det anförda har utredningen funnit nödvändigt att erhålla synpunkter på möjligheterna att i större utsträckning än för närvarande utnyttja gruvvatten inom området. Utredningen h a r låtit utföra en undersökning i detta syfte, vilken redovisas i kap. 7. Enligt utredningens bedömande måste i allt fall ytterligare vatten tillföras området utöver nu nyttjade vattentäkter.

punkt kan beräknas till högst 0,6 Mm 3 /år. Vattenbehovet för Höganäs-Billesholms AB förutsattes även i fortsättningen kunna tillgodoses från egna vattentillgångar. De lokala vattentillgångarna bedömes relativt goda varför något tillskottsvatten utifrån till Skrombergaområdet icke torde bli erforderligt inom överskådlig tid.

33 Skromberga

34 Svalöv

Tätorten, som är belägen i Ekeby kommun, hade år 1960 ca 2 100 invånare. Höganäs-Billesholms Aktiebolags anläggning, Skrombergaverken, är den dominerande industrin. År 1960 hade endast en mindre del av samhället försetts med allmänna vattenledningar. Inom industrin var vattenförbrukningen ca 0,15 Mm3. Kommunens grundvattentäkt utgöres av ett flertal b r u n n a r med ett enligt provpumpning möjligt uttag motsvarande 0,3 MnvVår. Höganäs-Billesholms AB har en egen grundvattentäkt, vilken provpumpats med en kapacitet motsvarande 0,3 MnWår.

Tätorten Svalöv hade år 1960 sammanlagt 1 800 invånare. I samhället finns viss industri. Vattenförbrukningen för hushållsoch samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,12 Mm3 och för industriändamål till 0,07 Mm3. Samhällets grundvattentäkt är baserad på ett flertal sänkbrunnar med en beräknad sammanlagd kapacitet av 0,4 Mm3lår.

Enligt antagen befolkningsutveckling skulle folkmängden i Skromberga år 2000 uppgå till ca 4 000 personer, vilket innebär att vattenbehovet för hushållsoch samhällsändamål vid nämnda tid-

Kapaciteten hos år 1960 nyttjade vattentäkter uppgick till 0,4 Mm3/ år. Undersökning pågår i syfte att erhålla ytterligare grundvatten. Samhällets vattenförsörjning torde kunna säkerställas genom egna vattentäkter för överskådlig tid. 35 Marieholm

Tätorten Marieholm hade år 1960 ett invånarantal av 1 160 personer.

Tabell 26. Framtida vattenbehov inom Svalöv Hushålls - och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

1 800 2 500 3 000

180 300 400

0,12 0,3 0,4

0,07 0,14 0,21

0,2 0,4 0,6

72 Vattenförbrukningen för hushållsoch samhällsändamål uppgick år 1960 till 0,03 Mm3, emedan endast ungefär halva samhället då hade försetts med allmänna vattenledningar. Samhällets grundvattentäkt har ett medgivet uttag av 0,09 Mm 3 /år. Genom provpumpning har uppmätts en kapacitet motsvarande 1,57 Mm^/år. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle samhällets folkmängd år 2000 uppgå till högst 2 000 personer, vilket innebär, att vattenbehovet vid nämnda tidpunkt kan beräknas till högst 0,3 MmVår. På grund härav får samhällets vattenförsörjning anses tryggad.

36 Hörby Hörby köping hade år 1960 en folkmängd av 3 500 personer. Industri av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt finns f. n. icke. Vattenförbrukningen år 1960 för hushålls- och samhällsändamål uppgick till ca 0,3 Mm.3 Köpingens vattentäkt, som utgöres av bergborrade brunnar, har provpumpats för en vattenmängd motsvarande 1,6 Mm31 år. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle Hörbys folkmängd år 2000 uppgå till högst ca 5 000 personer, motsvarande ett vattenbehov av ca 0,8 MmVår, varför samhällets vattenbehov kan klaras under överskådlig tid genom egen vattentäkt.

37 Höör Höörs köping hade år 1960 en folkmängd av 3 350 personer. Industri av betydelse i vattenförsörjningssammanhang finns för närvarande icke. Vattenförbrukningen år 1960 för hus-

hålls- och samhällsändamål uppgick till 0,14 Mm3. Vissa ytterområden i köpingen var då icke anslutna till allmän vattenledning. Köpingens vattentäkt har en kapacitet av 0,39 Mm3/år. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 uppgå tillhögst 5 000 personer, vilket motsvarar ett vattenbehov vid denna tidpunkt av högst 0,8 Mm3/år. De framtida vattenbehoven bedömes kunna tillgodoses genom lokala grundvattentillgångar. 38 Trelleborgsområdet

Trelleborgsområdet omfattar Trelleborgs stad samt tätorterna Gislövs läge, Västra Vemmerlöv och Hammarlöv, vilka är eller torde komma att anslutas till Trelleborgs stads vattenledningsnät. Trelleborg hade år 1960 en folkmängd om 19 000 personer. Den dominerande industrin är Trelleborgs Gummifabriks AB. Bland andra industrier märks tre fabriker inom den kemisk-tekniska branschen. De övriga tätorterna Gislövs läge inom Gislövs kommun och Västra Vemmerlöv och Hammarlöv inom Skegrie kommun hade år 1960 en sammanlagd folkmängd av ca 700 personer. Vattenförbrukningen år 1960 för hushålls- och samhällsändamål uppgick till 1,6 Mm3 och för industriändamål till likaledes 1,6 Mm*. Trelleborgs stad utnyttjar som vattentäkt ett antal borrade b r u n n a r med ett sammanlagt möjligt uttag av ca 2,9 Mm?!år. Staden äger även en ännu icke utnyttjad grundvattentillgång med en beräknad kapacitet av 1,7 Mm3/år. Vissa industrier har egna brunnar. Sammanlagda uttaget ur dessa uppgick år 1960 till 1,8 Mnvlår. Gummifabriken utnyttjar för kyländamål råvatten ur vissa staden tillhöriga brunnar.

73 Tabell 27. Framtida vattenbehov inom

Trelleborgsområdet

Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

19 000 24 000 29 000

230 350 450

1,6 3,1 4,8

1,6 3,2 4,8

3,2 6,3 9,6

Den sammanlagda beräknade kapaciteten hos de nuvarande grundvattentäkterna uppgår till 6,4 Mm 3 /år. Den antagna utvecklingen innebär, att vattenförsörjningen inom området kan anses tryggad till omkring år 1980. Efter denna tidpunkt uppkommer, om de lokala vattentäkterna inte väsentligt kan utökas, behov av att tillskottsvatten tillföres staden.

39 Skanör med Falsterbo samt Ljungenområdet

Staden Skanör med Falsterbo hade år 1900 närmare 900 invånare. Ljungenområdet, d. v. s. det planlagda området mellan Kämpingebukten och Höllviken med tätorten Höllviksnäs inom Rangs kommun, hade år 1960 ca 600 invånare. Av betydelse är den omfattande fritidsbebyggelse, som finnes på Falsterbonäset. Antalet fritidshus beräknades år 1960 till ca 2 000 i Skanör och Falsterbo samt ca 3 000 inom Ljungenområdet.

Antalet fritidsboende uppskattades till 17 000 personer. Därtill kommer ett betydande antal tillfälliga besökare (campare o. d.) under sommarmånaderna. Vattenbehovet inom Skanör med Falsterbo och Ljungenområdet tillgodosågs fram till år 1960 genom enskilda vattentäkter. Åren 1961—1962 togs en gemensam vattentäkt i Rang i bruk. Uppgifter om vattenförbrukningen före år 1963 finnes icke. Den grundvattentäkt i Rang, som numera nyttjas gemensamt av Skanör med Falsterbo och Rangs kommun har enligt provpumpning en kapacitet av 0,77

Mm'/år. Befolkningsutvecklingen inom området kan antagas undergå en snabb stegring. Med ledning av upgifter från planförfattare och representanter från berörda kommuner har i tabell 28 angiven beräkning gjorts. Den grundvattentillgång som f. n. nytjas är icke tillräcklig för framtiden. Möjlighet att utvinna ytterligare vatten-

Tabell 28. Befolkningsutveckling

inom Skanör m. fl. områden Folkmängd Fritidsboende

Bofast År

1960 1980 2000

Skanör med Falsterbo

Rang

Sammanlagt

Skanör med Falsterbo

Rang

Sammanlagt

900 3 000 4 000

600 2 000 3 000

1 500 5 000 7 000

7 000 9 000 9 000

10 000 12 000 13 000

17 000 21 000 22 000

74 Tabell 29. Framtida vattenbehov inom Skanör m. fl. områden Bofast befolkning

Sammanlagt

Fritidsboende

År

1980 2000 1

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

antal personer

1/pd

Mmo/år1

Mm3/ år

5 000 7 000

350 450

0,6 1,1

21 000 22 000

250 350

0,5 0,7

1,1 1,8

Fritidshusen beräknas i genomsnitt vara bebodda tre månader om året.

mängd kan finnas i anslutning till den befintliga vattentäkten.

40 Vellingeområdet I Vellingeområdet innefattas tätorterna Vellinge, Eskilstorp och Hököpinge, samtliga inom Vellinge kommun. Den sammanlagda folkmängden inom orterna uppgick år 1960 till ca 2 200 personer. I Hököpinge finnes en fabrik för framställning av råsocker. Gemensam vattenförsörjning fanns år 1960 endast i Vellinge. Vattenförbrukningen uppgick där till ca 0,1 Mm3. I Vellinge finnes en grundvattentäkt med en genom provpumpning uppmätt kapacitet av 0,3 Mm3lår. Råsockerfabriken i Hököpinge täcker sitt behov av produktionsvatten genom lokala grund- och ytvattentillgångar. Uttagen, som är legaliserade, uppgick år 1960 till 0,24 Mm3. Det kan antagas att vattentäkterna är tillräckliga för sockerbrukets framtida behov.

På grund av närheten till Malmöområdet kan en avsevärd befolkningstillväxt förutses inom Vellingeområdet. Enligt antagen utveckling skulle sålunda år 1980 folkmängden beräknas uppgå till 8 500 personer och år 2000 till 11 000 personer. Motsvarande vattenbehov beräknas år 1980 till 1,1 Mm 3 /år och år 2000 till 1,8 Mm 3 /år. Den grundvattentillgång som f. n. nyttjas är icke tillräcklig för framtiden. Det är heller icke klarlagt om ytterligare grundvattentillgångar med nämnvärd kapacitet finns inom området. Det är därför sannolikt att ett framtida samgående med Malmö i vattenförsörjningshänseende blir aktuellt.

41 Svedala Svedala köping hade år 1960 en folkmängd om 3 100 personer. I köpingen finns betydande mekanisk industri samt en gummifabrik. Vattenförbrukningen år 1960 för hushålls- och samhällsändamål uppgick

Tabell 30. Framtida vattenbehov inom Svedala Hushålls- och samhällsändamål År

1960 1980 2000

Industriändamål

Sammanlagt

antal person.

1/pd

Mm 3 /år

Mm 3 /år

Mm 3 /år

2 700 6 000 8 000

195 350 450

0,2 0,8 1,3

0,1 0,2 0,3

0,3 1,0 1,6

75 3

43 Ystad

I Sandskogen, öster om staden, finns en omfattande fritidsbebyggelse. Antalet fritidshus uppgår till ca 500. Antages fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära att ca 2 000 personer är bosatta inom Sandskogsområdet. Härtill kommer sommartid ungefär lika många tillfälliga besökare (campare o. d.). Ca 10 km norr om Ystad ligger Stora Herrestad. Orten, som har 250 invånare, erhåller sitt vatten från Ystads vattenverk. Vattenförbrukningen år 1960 för hushålls- och samhällsändamål inklusive viss fritidsbebyggelse uppgick till 1,5 Mm3 och för industriändamål till 0,4 Mm3. Stadens vattenverk är baserat på två grundvattentäkter med ett medgivet uttag av sammanlagt 2,56 Mm 3 /år. Den sammanlagda kapaciteten h a r efter provpumpning bedömts uppgå till ca r i,0 Mm3/år. Industrierna i staden täcker sitt vattenbehov från egna brunnar. Den beräknade kapaciteten hos dessa uppgår till l,lk Mm3lår. Slakteriet erhåller dock viss del av sitt vatten från stadens vattenledningar. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle folkmängden inom området år 1980 uppgå till 16 000 personer och år 2000 till 20 000 personer. Området Sandskogen beräknas kunna rymma 1 000 fritidshus, motsvarande ca 4 000 personer. Detta antal h a r antagits vara upnått år 1980. Utvecklingen därefter är svårbedömbar. Utredningen h a r valt att räkna med sammanlagt 5 000 personer i fritidshus inom området år 2000.

Staden, som år 1960 hade 13 550 invånare, är en livlig hamnstad med en betydande handel och industri. Bland industrierna märks maskin-, textil- och plastindustri, konservfabrik, slakterirörelse samt bryggeri. I staden finns även ett regemente förlagt.

De nu utnyttjade vattentäkterna bedöms ha en kapacitet av 5,1 MnvVår. Ytterligare vatten anses kunna uttagas i anslutning till det nuvarande vattentäktsområdet, varför staden torde kunna trygga sin vattenförsörjning genom

till 0,2 Mm och för industriändamål till 0,1 Mm3. Köpingens vattenverk är baserat på grundvattenbrunnar. Ur dessa kan sammanlagt uttagas 0,8 Mm3/år. Gummifabriken täcker en tredjedel av sitt uttag eller 0,03 Mm3lår från egen brunn. Ur de nu nyttjade vattentäkterna kan uttagas ca 0,8 Mm 3 /år. Förutsättningarna att erhålla ytterligare grundvatten inom området anses vara goda varför köpingens framtida vattenförsörjning bör kunna klaras genom lokala vattentillgångar. 42 Skurup Skurups köping hade år 1960 en folkmängd av 3 300 personer. Vattenförbrukningen år 1960 för hushålls- och samhällsändamål uppgick till 0,24 Mm3. Köpingens vattenverk är baserat på grundvattenbrunnar i den s. k. Skivarpsströmmen. Ur dessa kan sammanlagt uttagas 0A3 Mm3lår. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 uppgå till högst 5 000 personer, vilket innebär, att vattenbehovet vid nämnda tidpunkt för hushålls- och samhällsändamål icke skulle överstiga 0,8 Mm3. De brunnar som nu nyttjas är icke tillräckliga för köpingens framtida vattenbehov. Skurups framtida vattenförsörjning torde kunna baseras på ytterligare brunnar inom Skivarpsströmmen,

76 Tabell 31. Framtida vattenbehov inom Ystad Industri- Samändamål manlagt

Hushålls- och samhällsändamål År

Permanent bebyggelse

1960 1980 2000

antal personer

1/pd

Mm 3 /år

13 800 16 000 20 000

300 350 450

1,51 2,04 3,29

Fritidsbebyggelse 1 antal personer

1/pd

Mm 3 /år

4 000 5 000

250 350

0,03 0,05

Mm 3 /år

Mm 3 /år

0,4 0,8 1,2

1,9 2,9 4,5

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda under i genomsnitt tre månader om året. Vattenförbrukning för år 1960 är inräknad i förbrukningen för den permanenta bebyggelsen.

dessa lokala vattentillgångar under överskådlig tid. 44 Sjöbo Sjöbo köping hade år 1960 en folkmängd av 2 400 personer. Vattenförbrukningen för hushålls- och samhällsändamål inom den del av samhället som då var anslutet till allmän vattenförsörjningsanläggning (1 600 personer) uppgick till 0,15 Mm3. Köpingens vattenverk är baserat på grundvattenbrunnar. Medgivet uttag ur dessa uppgår till 0,37 MmVår. Enligt provpumpning är brunnarnas kapacitet 0,55 Mm3lår. Enligt antagen befolkningsutveckling skulle köpingens folkmängd år 2000 uppgå till högst 5 000 personer, vilket skulle motsvara ett vattenbehov vid denna tidpunkt av högst 0,7 MmVår. Möjligheterna att i lokala vattentillgångar trygga köpingens framtida vattenförsörjning får bedömas såsom goda.

Hallands

län1

kommun, Snöstorp inom Simlangsdalens kommun samt Eldsberga och Trönninge inom Eldsberga kommun. Gränsdragningen för området innebär, att den omfattande fritidsbebyggelsen omkring Halmstad ingår i detsamma. Halmstad, som är belägen vid Nissans utlopp, hade år 1960 en folkmängd om 39 000 personer. Bland industrier märks järnverk, livsmedelsindustri, textilindustri och mekanisk industri. Inom staden är dessutom två större militära förband förlagda. Den sammanlagda bofasta befolkningen inom de ovan redovisade kommunerna och församlingarna utanför Halmstads stads område uppgick år 1960 till ca 12 700 personer. Antalet fritidshus inom Halmstadsområdet är betydande. Enbart Östra Stranden och Tylösand h a r sommartid en befolkning om ca 10 000 personer. År 1960 beräknades antalet fritidshus inom Halmstadsområdet uppgå till 4 800. Antages i genomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av ca 19 000 personer inom området under sommaren.

45 Halmstadsområdet

15.1 Vattentäkter

Till området h a r hänförts Halmstads stad, kommunerna Söndrum och Harplinge samt församlingarna Övraby inom Enslövs kommun, Holm inom Kvillinge

Halmstads vattenverk baseras huvudsakligen på nio grundvattentäkter inom

år 1960

1 Indelningen i områden av Hallands län har gjorts efter samråd med länsstyrelsen i länet.

77 Tabell 32. Framlida vattenbehov inom

Halmstadsområdet SamIndustriändamål manlagt

Hushålls- och samhällsändamål År

I960 2 1980 2000

Bofast befolkning antal personer

1/pd

39 700 65 000 4 75 000

240 350 450

Mm s /år

Fritidsboende antal personer

1/pd

Mm 3 /år x

28 000 35 000

250 350

0,4 0,7

3,43 8,3 12,3

Mm 3 /år

Mm 3 /år

2,0 4,0 6,0

5,45 12,7 19,0

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. 2 Avser befolkning ansluten till Halmstads stads vattenförsörjningsanläggning. 3 Vattenförbrukning för viss fritidsbebyggelse ingår. 4

Varav 55 000 personer inom Halmstads nuvarande stadsområde.

de norra delarna av stadens område. Ur dessa beräknas kunna uttagas sammanlagt 4,7 Mm3/år. Staden h a r även ett mindre ytvattenverk vid Toftasjön, 9 km nordost om staden, från vilket år 1960 levererades 0,04 Mm3. Stadens vattenverk försåg, förutom huvuddelen av den egna befolkningen, även en del av bebyggelsen inom Söndrums och Snöstorps kommuner med vatten. Av industrins vattenbehov täcktes 0,6 Mm3 från stadens vattenverk, medan behovet i övrigt, 1,4 Mm3, tillgodoses genom egna vattenverk, baserade på lokala vattentillgångar. Ur de lokala grundvattentäkterna inom övriga tätorter inom området beräknas årligen kunna uttagas 1,6 MmK 45.2 Framtida vattenbehov Befolkningen inom hela Halmstadsområdet uppgick år 1960 till 51 700 personer. En betydande ökning av fritidsbebyggelsen kan förväntas inom Hallands län. År 1980 uppskattas sålunda (se bil. A) antalet fritidshus inom Halmstadsområdet ha ökat till 6 900 med en befolkning sommartid av 28 000 personer. Utvecklingen efter nämnda år är svårbedömbar. Utredningen h a r valt att räkna med sammanlagt 35 000 personer som-

martid i fritidshus inom Halmstadsområdet år 2000. 45.3 Framtida vattenförsörjning Halmstads vattenförsörjning håller f. n. på att kompletteras med ett ytvattenverk, baserat på vatten från Torvsjön och den närbelägna Fylleån. I det förslag, som ligger till grund för denna utbyggnad, h a r antagits att vattenbehovet inom staden år 1990 skulle uppgå till 9,2 Mm3. Det nya ytvattenverket har dimensionerats så, att den sammanlagda kapaciteten hos detta verk och de nuvarande grundvattentäkterna beräknas täcka behovet fram till nyssnämnda år. Som ovan redovisas, innebär utredningens antaganden emellertid att vattenbehovet inom området kommer att öka betydligt snabbare än vad som förutsatts vid det nya vattenverkets projektering. Enligt utredningens bedömanden är det därför troligt, att den pågående utbyggnaden av Torvsjöanläggningen icke kommer att vara tillräcklig för stadens vattenförsörjning längre än till någon gång under tiden 1975—1980. Större närbelägna vattentillgångar användbara för Halmstadsområdets framtida vattenförsörjning saknas. Grundvattentillgångarna inom området torde sålunda icke vara av den

78 omfattning att det är tekniskt-ekonomiskt möjligt att basera vattenförsörjningen på grundvatten. Nissan utgör det enda större vattendraget inom området med tillräcklig kapacitet att klara det framtida vattenbehovet. Ån är dock så förorenad av industriellt avloppsvatten att den bedömes icke kunna komma i fråga för vattenförsörjningsändamål inom överskådlig framtid. Halmstadsområdet torde därför få behov av tillskottsvatten omkring år 1980.

46 Laholmsområdet Området omfattar Laholms stad samt Laholms landskommun och Karups kommun. Den omfattande fritidsbebyggelsen omkring Laholm ingår i området. Laholm, som är belägen vid Lagan, hade år 1960 en folkmängd av 3 500 invånare. I staden finns en linberedningsindustri med en betydande ytvattenförbrukning. I närheten av staden finns inom Laholms landskommun dessutom en större konservindustri. Produktionen avser tillverkning av kött-, fruktoch grönsakskonserver. Befolkningen inom Laholms landskommun och Karups kommun uppgick år 1960 till 4 300 personer. Antalet fritidshus inom området uppgick år 1960 till 2 360. Antages i ge-

nomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av ca 9 500 personer inom området sommartid.

46.1 Vattentäkter

år 1960

Laholms vattenverk baseras f. n. på grävda eller borrade b r u n n a r med ett medgivet uttag av sammanlagt 0,8 Mm3/år. Laholmsområdet i övrigt täcker sitt vattenbehov från andra lokala grundvattentäkter. Konservindustrin h a r egna brunnar. Linberedningsindustrin utnyttjar Lagan såsom ytvattentäkt. Detta vatten undergår icke annan behandling än pH-justering under vissa tider.

46.2 Framtida vattenbehov Folkmängden inom hela Laholmsområdet, som år 1960 uppgick till 7 800 personer, har antagits öka till 8 500 personer år 1980 och 9 500 personer år 2000. Antalet fritidshus inom Laholmsområdet har bedömts komma att öka till 3 700 år 1980 motsvarande ett boendetal sommartid om ca 15 000 personer. Utredningen har valt att räkna med en ytterligare ökning till sammanlagt 20 000 personer sommartid i fritidshus inom området år 2000.

Tabell 33. Framtida vattenbehov inom

Laholmsområdet Industri- Samändamål manlagt

Hushålls- och samhällsändamål År

I960 2 1980 2000 1 2

Bofast befolkning antal personer

1/pd

Mm 3 /år

3 000 8 500 9 500

230 350 450

0,25 1,1 1,6

Fritidsboende antal personer

1/pd

Mm 3 /år 1

15 000 20 000

250 350

0,2 0,4

Mm 3 /år

Mm 3 /år

0,13 0,3 0,4

0,38 1,6 2,4

Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två mån om året. Avser endast till Laholms stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd.

79 46.3 Framtida vattenförsörjning Inom Laholmsområdet eller dess närhet finns outnyttjade grundvattentillgångar, bl. a. i Lagans dalgång (se kap. 7). Därest dessa tillgångar icke är tillfyllest för områdets vattenförsörjning, kan erforderligt tillskottsvatten tagas från Lagan. Det må dock framhållas, att vattnet i åns nedre lopp är starkt förorenat. Vattnet måste därför i så fall tagas uppströms Laholms stad. Enligt utredningens mening bör Laholmsområdets vattenförsörjning i framtiden kunna säkras genom närbelägna vattentillgångar.

ren vatten har uppskattats till 0,3 Mm3 år 2000. Ur köpingens nya grundvattentäkt beräknas större vattenmängder (minst 0,6 Mm 3 /år) kunna uttagas än som f. n. sker. Med hänsyn härtill och till förekomsten av relativt stora isälvsavlagringar inom Nissans dalgång torde köpingens vattenförsörjning även i framtiden kunna lösas genom utnyttjande av lokala grund vattentäkter. Sulfitfabrikens behov av produktionsvatten torde även fortsättningsvis få tillgodoses genom uttag från Nissan.

48 Getinge 47 Oskarström

Oskarströms köping, som i huvudsak är identisk med tätorten, hade år 1960 en folkmängd av 2 900 personer. Av intresse i sammanhanget är en jutefabrik och en sulfitindustri. Vattenförbrukningen år 1960 för hus-• hålls- och samhällsändamål uppgick till 0,25 Mm3. För produktionen vid[ jutefabriken och för sanitära ändamåll vid sulfitfabriken används grundvatten., Sulfitfabrikens behov av produktions-. vatten tillgodoses däremot genom uttag från Nissan, år 1960 ca 6,6 Mm3. Köpingen äger ett nyanlagt grund-. vattenverk, från vilket kan uttagasj minst 0,6 Mm3/år. Jutefabrikens vatten-. försörjning är baserad dels på leverans5

Tätorten hade år 1960 en folkmängd av 1 300 personer. Industrier av intresse i sammanhanget finns f. n. icke. Vattenförbrukningen år 1960 för hushålls- och samhällsändamål för den del av samhället, som var ansluten till allmän vattenförsörjningsanläggning (700 personer), uppgick till 0,03 Mm3. Samhällets vattenförsörjningsanläggning baseras på grundvattenbrunnar. Enligt provpumpning h a r möjligt uttag bedömts till 0,06 Mms/år.

F

Enligt antagen befolkningsutveckling har Getinges folkmängd bedömts komma att år 2000 icke överstiga 2 000 persöner. Detta innebär att vattenbehovet för hushålls- och samhällsändamål vid från köpingen och dels på egen grund- denna tidpunkt skulle stiga till högst 0,3 3 vattentäkt. År 1960 levererades 0,01L Mm . Då möjligheterna att utöka samhälMm3 vatten från köpingen. Sulfitfabri, lets vattentäkter synes vara gynnsamma, ken äger en mindre grundvattentäkt, som nyttjas för bl. a. sanitära ändamål. bedömes samhällets framtida vattenbehov kunna klaras genom utnyttjande Enligt antagen befolkningsutvecklingg av lokala vattentillgångar. skulle köpingens folkmängd år 2000) uppgå till 5 000 personer, vilket skulleB motsvara ett vattenbehov för hushålls- 49 Falkenbergsområdet och samhällsändamål vid nämnda tid-- Området innefattar Falkenbergs stad, punkt av 0,8 Mm3. Industrins behov avv Morups kommun samt Årstads och Eft-

80 Tabell 34. Framtida vattenbehov inom

Falkenbergsområdet IndustriSamändamål manlagt

Hushålls- och samhällsändamål År

I960 2 1980 2000

Bofast befolkning antal personer

1/pd

8 500 23 000 27 000

305 350 450

Mm 3 /år 3

0,95 2,9 4,4

Fritidsboende antal personer

1/pd

Minkar1

24 000 35 000

250 350

0,4 0,7

Mrn 3 /år

Mm 3 /år

0,09 0,8 1,2

1,04 4,1 6,3

4 4

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. 2 Avser endast till Falkenbergs stads vattenförsörjningsanläggning ansluten 3

folkmängd. Vattenförbrukningen för viss fritidsbebyggelse ingår. Vattenförbrukningen för industriändamål har särskilt beräknats uppgå till 0,8 Mm3 år 1980 och till 1,2 Mm3 år 2000. 4

ra församlingar inom Årstads kommun och Vinbergs församling inom Vinbergs kommun. Falkenberg, som ligger vid Ätran, hade år 1960 en folkmängd om 11 000 personer. Staden är en frekventerad badort, vilket gör att befolkningen sommartid ökar avsevärt. Bland industrier av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt märks bryggerirörelse, mekanisk industri samt läderfabrik. Befolkningen inom Falkenbergsområdet utanför Falkenbergs stadsområde uppgick år 1960 till 7 700 personer. Antalet fritidshus inom området uppgick år 1960 till ca 2 700 inom Falkenbergsområdet. Antages i genomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av 11 000 personer inom området sommartid.

49.1 Vattentäkter

år 1960

Falkenbergs grundvattentäkt, som är belägen i Vinans dalgång, utgörs av i isälvsavlagringar nedförda brunnar, ur vilka man bedömt kunna uttaga 1,3 Mm3/år. Vissa industrier utnyttjar Ätran som vattentäkt för att tillgodose sina behov av vatten för bl. a. kylning och spolning.

49.2 Framtida

vattenbehov

Folkmängden inom Falkenbergsområdet, som år 1960 uppgick till 18 700 personer, har bedömts öka till 23 000 personer år 1980 och till 27 000 personer år 2000. Antalet fritidshus inom området h a r beräknats uppgå till närmare 6 000 år 1980, vilket skulle motsvara 24 000 boende. Beträffande den fortsatta utvecklingen har valts att räkna med 35 000 fritidsboende inom området år 2000.

49.3 Framtida vattenförsörjning Falkenbergs stad har hittills icke haft några svårigheter att täcka vattenbehovet genom grundvattenuttag vid vattentäkten i Vinans dalgång. Inom Ätrans dalgång öster om Falkenberg finns ytterligare isälvsavlagringar med vattentillgångar som Falkenbergsområdet kan nyttja. De framtida vattenbehoven torde kunna täckas genom uttag ur dessa tillgångar. Skulle de naturliga grundvattentillgångarna icke förslå, finns möjligheter att öka grundvattentillgångarna genom infiltration av vatten från Ätran. Även kemisk fällning av Ätranvattnet kan tillgripas.

81 50.1 Vattentäkter 50 Varbergsområdet Området innefattar förutom Varbergs stad även Träslövs kommun samt församlingarna Tvååker och Spannarp inom Tvååkers kommun, församlingarna Gödestad och Hunnestad inom Himledalens kommun samt Lindbergs församling inom Lindbergs kommun. Gränsdragningen för området innebär att den omfattande fritidsbebyggelsen omkring Varberg ingår i detsamma. Varberg hade år 1960 en folkmängd om 14 300 personer. Staden är sommartid en besökt semesterort, vilket medför att befolkningen då ökas avsevärt. Bland industrier av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt märks verkstadsindustri med bl. a. tillverkning av cyklar, slakterier samt mejerirörelse. Befolkningen inom Varbergsområdet utanför Varbergs stadsområde uppgick år 1960 till 6 800 personer. Av betydelse i vattenförsörjningssammanhang är även den omfattande fritidsbebyggelsen i och omkring Varberg. År 1960 fanns inom Varbergsområdet 2 700 fritidshus. Antages i genomsnitt fyra personer bo i varje hus, skulle detta innebära ett tillskott av ca 11 000 personer inom området sommartid.

Tabell 35. Framtida

år 1960

Varberg äger sedan gammalt ett vattenverk vid Himleån. Ytvattnet renas genom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering. Från Himleån uttages ca 0,6 Mm3lår. Staden nyttjar även sedan ett p a r år en grundvattentillgång vid Grimeton. Denna vattentäkts naturliga kapacitet ökas genom infiltration av vatten från Jutabäcken, som är ett biflöde till Himleån. Ur grundvattentäkten uttogs år 1960 1,2 Mm3. Inom Varbergsområdet finns ytterligare ett antal lokala grundvattentäkter, vilkas sammanlagda kapacitet dock är ringa. 50.2 Framtida vattenbehov Folkmängden inom Varbergsområdet, som år 1960 uppgick till 21 100 personer, h a r bedömts öka till 27 000 personer år 1980 och till 32 000 personer år 2000. Antalet fritidshus inom området h a r bedömts uppgå till ca 5 300 år 1980, vilket skulle motsvara ca 21 000 personer. Beträffande den fortsatta utvecklingen h a r valts att räkna med 30 000 fritidsboende inom området år 2000. 50.3 Framtida vattenförsörjning Grundvattentillgångarna inom Varbergsområdet har bedömts vara mycket

vattenbehov inom

Varbergsområdet SamIndustriändamål manlagt

Hushålls- och samhällsändamål År

I960 2 1980 2000

Fritidsboende

Bofast befolkning antal personer

1/pd

14 000 27 000 32 000

230 350 450

Mm 3 /år 3

1,16 3,4 5,3

antal personer

1/pd

Mm 3 /år x

21 000 30 000

250 350

0,3 0,6

Mm 3 /år

Mm 3 /år

0,67 1,5 2,5

1,83 5,2 8,4

1 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året. 2 Aver endast till Varbergs stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd. 3

Vattenförbrukning för viss fritidsbebyggelse ingår.

82 Tabell 36. Framtida vattenbehov inom

Kungsbackaområdet IndustriSamändamål manlagt

Hushålls- och samhällsändamål År

I960 2 1980 2000

Bofast befolkning antal personer

1/pd

Mm 3 /år

5 000 42 000 70 000

330 350 450

0,6 5,4 11,5

Fritidsboende antal personer

1/pd

Mm'/ar 1

80 000 100 000

250 350

1,2 2,1

Mm 3 /år

Mm 3 /år

»1,6 3,5

0,6 8,2 17,1

3 Fritidshusen beräknas vara bebodda i genomsnitt två månader om året.

2 Avser endast till Kungsbacka stads vattenförsörjningsanläggning ansluten folkmängd. 3 Med hänsyn till den starkt ökade industrialiseringen inom området räknas med ett vatten3 3

behov år 1980 av 1,6 Mm /år och år 2000 av 3,5 Mm /år.

begränsade. Kapaciteten hos de f. n. nyttjade takterna tillsammans med vissa ytterligare vattentillgångar (Ragnhilds källa samt ytterligare infiltration från Jutabäcken) h a r uppskattats till 3,8 MmVår. Mot detta står ett beräknat vattenbehov år 1980 av 5,2 Mm3 och år 2000 av 8,4 Mm3. Varbergsområdet måste med hänsyn härtill redan inom en nära framtid tillföras vatten från längre bort belägna vattentillgångar.

51 Kungsbackaområdet Området omfattar Kungsbacka stad samt kommunerna Löftadalen. Fjärås, Törö, Onsala, Särö och Lindome. Den omfattande fritidsbebyggelsen omkring Kungsbacka ingår i området. Kungsbacka hade år 1960 en folkmängd av 5 000 invånare. Industrier av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt finns f. n. icke. Befolkningen i de ovan redovisade kommunerna utanför Kungsbacka stadsområde uppgick år 1960 till sammanlagt' 16 500 personer. Antalet fritidshus beräknades år 1960 uppgå till ca 7 000, vilket skulle inne-

bära att ca 28 000 fritidsboende vistas inom området sommartid. 51.1 Vattentäkter

år 1960

Kungsbacka tog år 1960 i bruk en ny grundvattentäkt vid Fjärås Bräcka, belägen vid sjön Lygnerns sydvästspets. Medgivet uttag från anläggningen, efter tillåten infiltration av vatten från Lygnern, uppgår till 4,75 MmVår. Staden har dessutom ett äldre ytvattenverk vid Skårsjön. Numera uttages från detta verk endast ca 0,15 Mm3/år, motsvarande den vattenmängd som kan självrinna till staden.

51.2 Framtida vattenbehov Folkmängden inom området, som å r 1960 uppgick till 21 500 personer, h a r bedömts öka till 42 000 personer å r 1980 och till ca 70 000 år 2000. Den kraftiga expansionen betingas av närheten till Göteborg. Antalet fritidshus inom området h a r beräknats uppgå till 20 000 år 1980, vilket skulle innebära ett tillskott av ca 80 000 personer sommartid. Beträffande den fortsatta utvecklingen h a r valts att räkna med 100 000 fritidsboende inom området år 2000.

83 öl.3 Framtida vattenförsörjning Göteborg h a r numera erhållit Kungl. Maj :ts tillstånd att ur sjön Lygnern bortleda vatten till en myckenhet av 2,3 m 3 /s. Detta tillstånd grundas på en ansökan från staden om rätt att i första hand uttaga 2,4 m 3 /s, vilket efter år 1984 skulle ökas till 3,6 m 3 /s. Hur stora vattenmängder, som med hänsyn till andra intressen (erforderlig minimivattenföring vid utloppet från sjön, naturvårdsintressen m. m.) kan uttagas för vattenförsörjningsändamål u r Lygnern, kan f. n. icke anges. Medel-

vattenföringen i Lygnerns utlopp i Rolfsån uppgår dock enligt mätningar åren 1930—1935 till 9,3 m*/s. Kungsbacka h a r erhållit rätt att för infiltration uttaga 150 1/s ur Lygnern. Sedan Göteborg numera beslutat att även i fortsättningen använda Göta älv för sin vattenförsörjning, är det osäkert, huruvida staden kommer att utnyttja det enligt ovan lämnade tillståndet att bortleda vatten ur Lygnern. Under alla förhållanden bedömer utredningen det vara möjligt och rimligt att Kungsbackas vattenförsörjning allt framgent baseras på den nämnda sjön.

KAPITEL 6

Sammanfattande synpunkter på den framtida vattenförsörjningen i Skåne jämte sammanställningar över framtida vattenbehov

En sammanfattning av de slutsatser, som redovisats i föregående kapitel beträffande de inventerade tätorternas och industriernas i Kristianstads, och Malmöhus län möjligheter att lokalt eller genom närbelägna vattentillgångar tillgodose sina framtida vattenbehov, följer här. Numreringen av tätorterna m. m. följer den vid inventeringen tilllämpade. Därjämte redovisas i vilken omfattning utredningen funnit specialundersökningar erforderliga för att i stora drag kunna bedöma möjligheterna att säkra vattenförsörjningen genom hittills outnyttjade tillgångar. Slutligen göres en sammanställning över de framtida vattenbehoven inom de största regionerna.

Kristianstads

län

F ö r Kristianstadsområdet (1), Ähus (2), Vinslöv (3) och Tollarp (4) ävensom för vissa industrier (5) nyttjas grundvattentäkter inom det område som med hänsyn till sin geologiska struktur brukar benämnas Kristianstadsslätten. Genom en särskild samarbetskommitté pågår undersökningar om slättens geologiska och hydrogeologiska förhållanden. Resultatet av dessa undersökningar, som kan förväntas föreligga under år 1965, torde ge bättre bedömningsunderlag rörande grund-

vattenförhållanden inom slätten än man nu har tillgång till. Utredningen har erhållit en preliminär rapport från samarbetskommittén. Rapporten redovisas i kapitel 7. Några ytterligare undersökningar genom utredningens försorg har i detta fall icke ansetts erforderliga utöver en bedömning, vilka vattentillgångar som lämpligen skulle kunna nyttjas, därest grundvattentillgångarna inom Kristianstadsslätten skulle visa sig otillräckliga (kap. 15). I fråga om Simrishamn (6), som ligger inom Österlen, pågår genom stadens försorg undersökningar i syfte att bestämma kapaciteten hos de lokala vattentillgångarna. Det är osäkert om dessa tillgångar förslår för någon längre tid. Visar resultatet av undersökningarna att tillgångarna är otillräckliga för framtiden, måste tillskottsvatten tillföras området från längre bort belägna vattentillgångar. Sveriges geologiska undersökning har vid samråd med utredningen förklarat, att vissa förutsättningar torde finnas att utvinna grundvatten i Maglehemsområdet norr om Simrishamn. Med anledning härav har utredningen låtit göra en sammanställning av tillgängliga uppgifter rörande förekomsten av grundvatten d ä r (kap. 7). Den framtida vattenförsörjningen för Tomelilla (7), Borrby (8) samt Gärsnäs, Tommarp och Smedstorp (9) torde i och för sig icke behöva innebära

85 några problem under de närmaste åren. Skulle orterna emellertid visa en ökande industriutveckling, kan behov av tillskottsvatten uppkomma. Grundvattentillgångarna inom denna del av Skåne är nämligen små och ytvattentillgångar av betydelse saknas helt. Utredningen h a r i syfte att klarlägga möjligheterna att tillgodose ett väsentligt ökat vattenbehov genom grundvatten från a n d r a närliggande områden låtit göra sammanställningar över tillgängliga uppgifter dels om de geohydrologiska förhållandena inom vissa delar av sydöstra Skåne och dels beträffande grundvattenförhållandena inom den s. k. Vombslätten (kap. 7). Hässleholm (12) är i den situationen, att den framtida vattenförsörjningen knappast kan ordnas genom enbart de vattentillgångar som nu nyttjas. Inom staden har tidigare (i början av 1950-talet) gjorts vissa preliminära bedömningar av möjligheterna att lösa problemet genom grundvattentäkter inom Hörjaområdet, ca 15 km nordväst om staden. Ehuru dessa bedömningar endast grundade sig på okulära besiktningar, ansågs förutsättningarna likväl gynnsamma att uttaga grundvatten inom området. Utredningen har för sin del begränsat sig till att undersöka förutsättningarna för stadens anslutning till en för en större region gemensam vattenförsörjningsanläggning (kap.13). För tätorterna i nordöstra Skåne (14) är grundvattentillgångarna otillräckliga. Viss samordning vid utnyttjandet av tillgängliga ytvattentillgångar bedömes angelägen. Utredningen har låtit göra en översiktlig bedömning rörande möjligheten och lämpligheten av att, sett på längre sikt, lösa problemet genom ett gemensamt vattenförsörjningsföretag för denna del av Skåne (kap. 15).

Såväl Perstorp (19) som Klippan (21) måste inom en nära framtid tillföras tillskottsvatten. I båda fallen har utredningen undersökt vad det skulle innebära att ansluta samhällena till olika tänkbara regionala vattenförsörjningsanläggningar (kap. 11—13). I fråga om Klippan har dessutom en särskild undersökning utförts angående möjligheten att för samhällets behov utnyttja ytterligare grundvattentillgångar inom Klippan-Ljungbyhedsområdet (kap. 7). Denna undersökning har intresse även för Ljungbyhed (20). De lokala tillgångarna torde dock vara tillräckliga för detta samhälle. Inom Ängelholmsområdet (24) är de lokala grundvattentillgångarna till stor del utnyttjade. Möjligheter finns att härutöver nyttja Rössjöhohnsån. Utredningen har dock den uppfattningen att området under alla omständigheter måste tillföras vatten från annat håll senast omkring år 1980. Området är så beläget att utredningen funnit sig böra undersöka förutsättningarna för områdets anslutning till en för västra Skåne gemensam vattenförsörjningsanläggning (kap. 11—13). I fråga om orterna Bromölla (10), Sösdala (13), Bjärnam (15),Vittsjö (16), Örkelljunga (17), Tyringe (18), Kvidinge (22) och Båstad (25) torde den framtida vattenförsörjningen kunna klaras genom lokala eller närbelägna vattentillgångar och sålunda icke behöva innebära några problem, som motiverar närmare bedömanden genom utredningens försorg. För Nymölla (11), där fråga är om industrivattenbehov, föreligger dock intresse av h u r Ivösjön kan komma att nyttjas i framtiden för andra ändamål. Denna fråga tages upp till diskussion i kap. 15. Kvidinge kan draga nytta av den tidigare nämnda undersökningen rörande Klippan—Ljungbyhedsområdet.

36 Malmöhus

län

Den framtida vattenförsörjningen för Skromberga ( 3 3 ) , Svalöu (34), Marieholm ( 3 5 ) , Hörby ( 3 6 ) , Höör (37), Svedala ( 4 1 ) , S/curup ( 4 2 ) , Y s t a d (43) o c h Sjöbo (44) i n n e b ä r i c k e s å d a n a p r o b l e m , att s ä r s k i l d a u n d e r s ö k n i n g a r genom utredningens försorg ansetts erforderliga. Ystads och Sjöbos vattenförsörjningsfrågor blir dock ytterligare belysta genom den sammanställning som enligt ovan gjorts över tillgängliga uppgifter beträffande grundvattenförhållandena inom Vombslätten. Malmö—Lundområdet (26) m e d Trelleborg (38) o c h Furulund—Kävlinge (27), Hälsingborg—Landskrona—Eslövområdet (30, 29, 28) m e d Höganäs (31) s a m t Bjuv—Åstorpsområdet (32) ä r d e tre förbrukningsområden som erbjuder de s t ö r s t a f r a m t i d a v a t t e n f ö r s ö r j n i n g s p r o b l e m e n . Till dessa o m r å d e n kan även r ä k n a s Skanör—Falsterbo samt Ljungen-

området (39) o c h Vellingeområdet (40). E n l i g t u t r e d n i n g e n s a n t a g a n d e n bedömes den sammanlagda vattenförbruin i n g e n för d e s s a t ä t o r t e r o c h o m r å d e n i n o m M a l m ö h u s l ä n å r 1980 u p p g å till ca 125 Mms o c h å r 2000 till n ä r a 190 Mm». U r d e v a t t e n t i l l g å n g a r , s o m n u s t å r till f ö r f o g a n d e , i n k l . V o m b s j ö n o c h Rings j ö n , u p p s k a t t a s m a x i m a l t ca 130 Mm3/ir k u n n a u t t a g a s för v a t t e n f ö r s ö r j n i n g s ä n damål. U t r e d n i n g e n b e d ö m e r att ifrågavar a n d e t ä t o r t e r o c h o m r å d e n skall kunn a k l a r a sin v a t t e n f ö r s ö r j n i n g f r a m till o m k r i n g å r 1980 m e d d e t i l l g å n g a r som n u n y t t j a s . E n f ö r u t s ä t t n i n g h ä r f ö r ar d o c k att en viss s a m o r d n i n g mellan Malmö-Lundanläggningen (Vombanläggningen) och Hälsingborg-LandskronaEslövanläggningen (Ringsjöanläggninge n ) k o m m e r till s t å n d d e s s f ö r i n n a n . M a l m ö - L u n d o m r å d e t får n ä m l i g e n enligt u t r e d n i n g e n s b e d ö m a n d e n b e h o v av t i l l s k o t t s v a t t e n s e n a s t å r 1975. Sam-

Tabell 37. Framtida vattenbehov inom de tätorter och tätortsområden inom västra Skåne vilkas vattenförsörjning efter år 1980 inte bedöms kunna lösas genom lokala vattentäkter Årligt vattenbehov, Mm 3

Tätort eller tätortsområde 1960

25,8 5,5 0,6 1,2 3,1 8,4 2,3 2,9 3,2

61,1 13,8 1,4 2,9 7,1 17,4 5,4 7,3 6,3

89,9 20,9 2,2 4,3 10,7 26,9 8,5 10,4 9,6

0,1 0,5 0,4 1,6

1,1 1,1 2,6 1,1 3,4

1,8 1,8 5,0 1,9 5,0

Summa

55,6

132,0

198,9

Även Hässleholms stad bör av skäl som senare redovisas tagas med i denna sammanställning

1,3

3,4

6,2

Malmö-Lundområdet Malmö Lund Furulund och Kävlinge Eslöv Landskrona Hälsingborgsområdet Höganäsområdet Bjuv-Åstorpsområdet Trelleborgsområdet Skanör med Falsterbo samt Ljungenområdet Vellingeområdet Perstorp Klippan Ängelholmsområdet

87 Tabell 38 a. Framtida vattenbehov för de tätordningen kan lämpligen ske så, att orter och industrier som ligger på Kristiandetta område från denna tidpunkt får stadsslätten nyttja den del av Ringsjöanläggningens kapacitet som tills vidare icke behöÅrligt vattenbehov ver tagas i anspråk av HälsingborgsMm 3 Tätort eller tätortsområde området m. fl. områden. Det bedöms 1960 1980 2000 ändamålsenligt att Höganäs anslutes till Hälsingborgsområdets anläggning. 13,6 8,1 Kristianstadsområdet 4,3 Inom Malmöhus län finns grundvat0,95 0,6 0,05 0,6 0,4 0,08 tentillgångar, som ännu icke tagits i 1,0 0,65 0,28 Tollarp anspråk för vattenförsörjningen. Att 16,15 9,75 4,71 Summa basera den framtida vattenförsörjningen på enbart grundvatten är emellerframtida sammanlagda vattenbehovet tid tekniskt-ekonomiskt icke möjligt. Några av de ännu outnyttjade grundinom de tätorter, som ligger på Kristivattentillgångarna kan dock vara av anstadsslätten resp. i nordöstra Skåne intresse. Utredningen har ansett det och som kan komma att uppvisa beerforderligt att göra vissa översiktliga hov av tillskottsvatten någon gång före bedömningar, sammanställningar o. d. år 2000. Den sammanlagda förbrukningen av av dessa naturliga grundvattentillgångar och av möjligheterna att öka deras Tabell 38 b. Grundvattenförbrukning år kapacitet genom konstgjord grundvat1960 inom Krisiianstadsslätten tenbildning. Av särskilt intresse i sammanhanget är en undersökning som Årligt vattenbehov utredningen låtit utföra rörande grundMm 3 vattentillgången inom den s. k. SkivGrundYtvatten arpsströmmen (kap. 7), liksom den tivatten digare nämnda undersökningen inom Klippan-Ljungbyhedsområdet. Även 5,8 5,6 30,0 grundvattenförhållandena inom Vomb0,3 0,8 slätten är av sådant intresse att utred0,3 ningen — såsom ävenledes nämnts ti12,0 30,8 Summa digare — låtit göra en sammanställning över dem. Tabell 38 c. Framtida vattenbehov inom Slutligen har utredningen ombesörjt tätorter i nordöstra Skåne en bedömning av möjligheterna att använda vatten från gruvorna i nordvästÅrligt vattenbehov Mm 3 Tätort eller ra delen av Malmöhus län för vattentätortsområde försörjningen ( k a p . 7 ) . 2000 1960 Utredningen redovisar i tabell 37 en sammanställning av de i föregående kapitel angivna vattenbehoven inom de tätorter och tätortsområden inom västra Skåne, vilkas vattenförsörjning efter år 1980 bedöms icke kunna lösas genom lokala vattentäkter.

0,1 i

0,01 1

Osby

0,06 0,33

0,57 0,29 0,29 0,44 0,37 1,48

1 Mätning av vattenmängden år 1960 har icke skett.

88 I tabellerna 38 a och 38 c redovisas det grundvatten inom slättområdet (inkl. glesbebyggelsen, tätorter om högst 1 000 pers. och industrier) har av samarbetskommittén för Kristianstadsslättens hydrologi redovisats år 1960 uppgå till i tabell 38 b angivna värden.

Beträffande tätorterna i sydöstra Skåne har utredningen icke funnit anledning att i redovisningshänseende sammanföra dessa grupper utan hänvisar till vad i kap. 5 sägs om de ifrågavarande orterna.

KAPITEL 7

Översiktliga bedömningar av möjligheterna att tillgodose de framtida vattenbehoven i Skåne genom grundvattentillgångar

Redan av länsstyrelsernas i Kristianstads och Malmöhus län skrivelser till Kungl. Maj :t om behovet av översiktliga utredningar framgår, att man sedan flera år bedömt att vattenförsörjningen inom många områden i Skåne icke kan baseras på enbart grundvattentillgångar utan ytvattentillgångar måste tagas i anspråk i allt större utsträckning. Så h a r redan skett inom bl. a. Malmö-Lundregionen och Hälsingborg-LandskronaEslövregionen. Ehuru den sammanlagda kvantiteten grundvatten inom landskapet givetvis är betydande, är det få tillgångar som har en ännu outnyttjad kapacitet av den storleksordning att de kan vara av betydelse i större sammanhang. Ur bl. a. teknisk-ekonomisk synpunkt är det orealistiskt att tillgodose stora vattenbehov genom att nyttja många grundvattentillgångar med var for sig ringa kapacitet. Utredningen har dock funnit det nödvändigt att dels göra en inventering av de områden där de geologiska betingelserna kan vara goda för uttag av naturligt grundvatten och förstärkning av grundvattenbildningen genom infiltration, dels göra en bedömning av möjliga grundvattenuttag där. Om tillgångarna icke skulle vara av betydelse i större sammanhang kan de dock vara av stort lokalt intresse.

7.1 Alnarpsströmmens avrinningsområde. 7.2 Skivarpsströmmens avrinningsområde. 7.3 Vombslätten. 7.4 Vissa delar av sydöstra Skåne. 7.5 Området mellan Simrishamn och Magiehem. 7.6 Kristianstadsslätten. 7.7 Åstorp-Ljungbyhedsområdet. 7.8 Gruvfälten i nordvästra Skåne. 7.9 Vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av Lagans dalgång. De olika områdenas belägenhet framgår av figur 15. Till grund för utredningens sammanställningar ligger särskilda undersökningar som på utredningens u p p d r a g utförts av geologisk expertis och grundvattenexpertis. Sammanställningarna återfinns i bilaga C, som även innehåller kartskisser m. m. över de olika områdena. I det följande lämnas en kort sammanfattande beskrivning över varje särskild grundvattenförekomst med vissa kommentarer av utredningen.

Utredningen har sålunda funnit det vara angeläget med sammanställningar av uppgifter om de geohydrologiska förhållandena m. m. inom följande områden.

Alnarpsströmmen kallas den grundvattenström som framrinner från trakten av Romeleåsen i nordvästlig riktning mot Lomma vid Öresund. Grundvattenströmmen går fram i en

7.1 Alnarps

strömmen

90 Figur 15. Översiktskarta över några grundvaltenförekomster

ränna i kalkberget (den s. k. Alnarpsdalen) med botten på omkring 60 meter under havsytan. Rännan är i sin nedre del fylld av grundvattenförande grus- och sandlager som överlagras av leriga moräner eller moränleror. Alnarpsströmmen bildas av den nederbörd, som infiltreras i jordlager i

i Skåne och i Lagans dalgång.

första hand inom det vidsträckta fält av krossgrus, vilket täcker den från Romeleåsen åt väster utskjutande höjdplatån, det s. k. »backlandskapet». Strömmens huvudsakliga infiltrationsområde har beräknats till ca 200 km2. Enligt von i w von Greyez: Alnarpsströmmen (år 1937).

91 Greyerzi beräknas Alnarpsströmmens kapacitet till mellan 400 och 500 1/s, motsvarande 12,5—16,0 Mm3/år. Städerna Malmö och Lund har enligt vattendomar tillstånd att ur Alnarpsströmmen uppfordra 10,6 Mm3/år, varav Malmö stads del utgör 9,2 Mm3/år. Till dessa uttag kommer uttagen för ett flertal mindre tätorter, industrier och ett stort antal lantgårdar. De nuvarande uttagen ur Alnarpsströmmen bedömes uppgå till sammanlagt mellan 12 och 13 Mmslår. För närvarande (1964) föreligger ansökningar hos Söderbygdens vattendomstol om ökade grundvattenuttag ur Alnarpsströmmen från bl. a. Lomma köping, Alnarpsinstitutet, Burlövs kommun och Svenska Sockerfabriks AB, Arlöv. För att söka klarlägga kapaciteten hos Alnarpsströmmen och bedöma hur den bör utnyttjas för vattenförsörjningsändamål har under år 1964 bildats ett samarbetsorgan av intressenterna i Alnarpsströmmen, Samarbetskommittén för Alnarpsströmmen. Grundvattnet i Alnarpsdalen karakteriseras bl. a. av en hårdhet om 16 ä 18 tyska grader (huvudsakligen karbonathårdhet). Järnhalten är 4 å 5 mg/1 och manganhalten 0,15 å 0,20 mg/1. Genom sitt centrala läge i förhållande till tätortsbildningarna i sydvästra Skåne har Alnarpsströmmen stor betydelse som vattentäkt. Den ligger tämligen väl skyddad mot föroreningar. Dess betydelse som en viktig länk i vattenförsörjningen kommer även framdeles att bestå. Utredningen h a r räknat med att nuvarande uttag ur Alnarpsströmmen kommer att bibehållas. Huruvida uttagen kan ökas utan risk för saltvatteninfiltration kommer att undersökas genom försorg av samarbetskommittén för Alnarpsströmmen.

7.2 Skivarpsströmmen

Skivarpsströmmen kallas den grundvattenström, som framrinner i Alnarpsdalen i sydostlig riktning mot Abbekås vid Östersjön från grundvattendelaren i närheten av Björkesåkrasjön. Den grundvattenström som rinner mot Öresund är den i 7.1 redovisade Alnarpsströmmen. Sveriges geologiska undersökning (SGU) har på uppdrag av utredningen gjort vissa undersökningar och bedömningar av Skivarpsströmmen (se bilaga C.2). Undersökningsområdets geologiska uppbyggnad med svårgenomsläppliga lager växlande med mera genomsläppliga ger goda förutsättningar för uppkomsten av flera grundvattenmagasin och grundvattenhorisonter. Den viktigaste av dessa befinner sig i kvartärens undre delar samt översta delen av kritberggrunden och utgör den egentliga Skivarpsströmmen. Huvuddelen av infiltrationen till Skivarpsströmmen sker troligen i områdets norra del (ekonomiska kartbladet Häckeberga) samt på och intill Romeleåsen. Infiltrationens storlek och därmed Skivarpsströmmens vattenföring kan inte för närvarande fastställas. Varken direkta mätningar av infiltrationen eller omfattande testpumpningar i Skivarpsströmmen har utförts. SGU anser dock att det icke är osannolikt att räkna med att vattenföringen skulle vara av storleksordningen 15 Mm3/år. Hittills föreliggande resultat från undersökningar av tritiumhalt tyder på att Skivarpsströmmen och delvis även de ytligare grundvattenhorisonterna är fyllda magasin som för närvarande erhåller endast obetydliga tillskott genom infiltration. Upprättade sektioner i södra Alnarpsdalen visar följande principiella lagerföljd: överst morän (lokalt överlagrad

92 av torv, lera eller grövre sediment), där näst sediment samt närmast berggrunden morän (lokalt underlagrad av sediment). En utförd undersökningsborrning (benämnd D25) vid Toftshög visar en mera komplicerad lagerföljd. Minst tre moränbankar bar genomborrats. Däremellan förekommer sediment, vilka också anträffas överst och underst i profilen. Lagerföljden och utförda provpumpningar i undersökningsborrhål D 25 tyder på att man i åtminstone sydvästra delen av Skivarpsströmmens område har att räkna med flera artesiska grundvattenhorisonter, som h a r obetydlig eller praktiskt taget ingen hydraulisk förbindelse sinsemellan. Detta förhållande spelar roll vid en eventuell vattenprospektering i stor skala inom området. Man torde få räkna med mera omfattande undersökningar än vad som skulle ha erfordrats om grundvattenförhållandena varit enklare med endast en sammanhängande grundvattenhorisont inom området. Å andra sidan kan de nu konstaterade grundvattenförhållandena vara gynnsamma, exempelvis när det gäller att åstadkomma stora vattenuttag med minsta möjliga inverkan på andra vattentäkter. Enligt SGU tyder provpumpningen i borrhål D 25 på att en vattenmängd av minst 25 m»/h (ca 6 1/s) kan uttagas med dess nuvarande utförande. För en beräkning av den sammanlagda uttagbara grundvattenmängden i hela Skivarpsströmmen är borrhål D 25 dock endast till obetydlig hjälp. Borrhålet kan inte heller anses representativt för en bedömning av de vattenmängder andra borrhål inom trakten kan ge. Om vattenuttag ur Skivarpsströmmen blir aktuellt i större utsträckning erfordras självfallet ganska omfattande undersökningar. I första rummet kominer i

så fall sannolikt en provpumpning i stor skala med samtidig pumpning i flera brunnar samt vattenståndsobservationer och vattenprovtagning över stora områden. Innan detta utföres torde man emellertid behöva utföra 4—5 borrhål inom Skivarpsströmmens område av samma slag som D 25 vid Toftshög. Utredningen finner för sin del, att resultaten från hittills utförda undersökningar icke ger tillräckligt underlag för en bedömning av huruvida uttag motsvarande de ur Alnarpsströmmen är möjliga ur Skivarpsströmmen. Som framhållits i SGU:s redogörelse erfordras ytterligare undersökningar för att få uttagsmöjligheterna klarlagda. En förutsättning för att Skivarpsströmmen skall vara av intresse i regionalt sammanhang är att åtminstone 0,5 ma/s kan uttagas. Utredningen bedömer det tveksamt om kapaciteten hos Skivarpsströmmen är sådan, att det ur teknisk-ekonomisk synpunkt kan komma ifråga att utnyttja den i större sammanhang. Lokalt sett är den dock av stort intresse. 7.3 Geohydrologiska Vombslätten

förhållanden

inom

Vombslätten kallas den plana sandslätt, som i huvudsak utgör övre delen av Kävlingeåns avrinningsområde. Slätten faller sålunda inom åns avrinningsområde, som vid slättens nordvästända beräknats till 820 km2. Den nyttiga nederbörden, d. v. s. skillnaden mellan nederbörd och avdunstning, har uppskattats till i medeltal 200 mm årligen, vilket motsvarar en avrinning av 5,1 m3/s vid utträdet ur Vombbäckenet. Berggrunden inom Vombslätten utgörs av krita- och jurasystemets bergarter i moig, lerig eller märglig utbildning, ofta ganska okonsoliderade och föga porösa.

93 De lösa jordlagren — istidens bildningar — utgörs av moräner och därmed sammanhängande sorterade sediment, liggande under, mellan eller över moränbäddarna. De sorterade sedimenten utgörs av isälvsmaterial i form av grus- eller sandfält eller av issjösediment. Uppbyggnaden av de djupast liggande, äldsta kvartära avlagringarna får anses vara blott i sina huvuddrag känd. Det anses icke omöjligt att grova, grusigt sandiga intermoräna lager kan förekomma, ur vilka vatten skulle kunna utvinnas, närmare bestämt troligen i södra delen av den djupa dal som i berggrunden sträcker sig från Vombsjön i sydlig riktning. De grusiga-grovsandiga ytsedimenten söder om Yombsjön och österut mot Sjöbo underlagras av issjöleror och mo. Områdets västra och sydvästra delar uppbyggs mestadels av äldre sandlager. I de äldre, på lägre nivå liggande sandlagren kan enligt SGU ansenliga mängder vatten finnas magasinerade (se bilaga C.3). Utredningen finner det angeläget, att det genom närmare undersökningar om möjligt kan klarläggas h u r vattentillgångarna inom Vombbäckenet skall kunna utnyttjas optimalt. Genom Malmö stads försorg har undersökningar påbörjats söder och sydväst om Vombsjön fram mot Klingvallsån i syfte att närmare klarlägga, i vilken omfattning det är möjligt, dels att där uttaga naturligt grundvatten, dels att ytterligare infiltrera vatten från Vombsjön som ett led i behandlingen av sjövattnet. Utredningen bedömer de naturliga grundvattentillgångarna inom Vombslätten icke vara av den storleksordningen att ett utnyttjande av dem är av större betydelse för lösandet av problemen i västra Skåne. Däremot kan till-

gångarna eventuellt utnyttjas för att tillgodose ett ökat vattenbehov längre fram i tiden inom sydöstra Skåne samt Ystadsområdet.

7.4 Geohydrologiska förhållanden vissa delar av sydöstra Skåne

inom

I syfte att klarlägga förutsättningarna att tillgodose ett ökat vattenbehov inom vissa delar av sydöstra Skåne (Österlen- och Ystadsområdena) h a r utredningen låtit göra en sammanställning av de geohydrologiska förhållandena inom denna del av Skåne. Sammanställningen har utförts av Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB (se bilaga C.4). Ur geohydrologisk synpunkt kan man i allmänhet bortse från grundvattentillgången i berggrunden inom österlensområdet. Hittills utförda borrningar h ä r visar klart, att endast obetydliga vattenmängder kan utvinnas ur berggrunden. Undantag utgör dock den s. k. köpingesandstenen i kritområdets sydöstra del. Det mest markanta inslaget i områdets jordarter utgör moränlerorna, de s. k. baltiska moränerna. Dessa h a r en för jordmånen så gynnsam mineralsammansättning och kornstorleksfördelning, att jordbruksnäringen här har kunnat drivas med en hög produktivitet. Inom moränområdet förekommer vissa stråk och fält, vilka huvudsakligen utgörs av isälvsmaterial eller issjösediment. Grundvattentillgången i dessa formationer utgör områdets enda tillgång av större geohydrologiskt värde, åtminstone när det gäller att tillgodose vattenbehovet för områdets tätorter. De viktigaste isälvsstråken är följande (se bilaga C. 4). a) Tunbyholmsåsen. b) Gylleboåsen. c) Smedstorpsåsen.

94 d) e) f) g)

ö. Vemmerlövsåsen. Hörupsåsen. Kåsebergaåsen. Sjöbofältet (redovisas i avsnitt 7.3). I bilaga G. 4 redovisas närmare de grundvattenundersökningar som utförts inom dessa isälvsstråk. Redan i den år 1946 upprättade generalplanen för vattenförsörjnings- och avloppsfrågornas lösning i Kristianstads län (»länsutredningen») diskuterades frågan om interkommunalt samarbete i bland annat vattenförsörjningsfrågan för vissa tätorter inom här aktuellt område. Ett av de projekt som där skisserades håller för närvarande på att genomföras (Smedstorp-Gärsnäs-östra T o m m a r p ) . Ett annat samgående h a r senare projekterats (Onslunda-Skånes Tranås-Spjutstorp). Underhandlingar om dessa tätorters anslutning till vattenförsörjningsanläggningen i Tomelilla pågår för närvarande enligt vad utredningen erfarit. För området Glemmingebro-Ingelstorp -Hedvigsdal -Löderup-Borrby-Skillinge samt fritidsbebyggelsen mellan Skillinge och Sandhammaren föreligger enligt uppgift planer på vissa gemensamma grundvattenundersökningar. Det gäller närmast undersökningar av Hörupsåsen mellan Borrby och Vallby ca 5 km nordost om Borrby samt av grundvattenförekomster sydost om Glemmingebro. Ur Smedstorpsåsen uttages för närvarande ca 15 1/s. Även om mer vatten kan tagas ur åsen är det med hänsyn till dess heterogena uppbyggnad dock tveksamt om en kvantitet av storleksordningen 25 1/s kan erhållas under torrår. Ur Glemmingebroförekomsten beräknas omkring 12—13 1/s kunna uttagas. De mest värdefulla grundvattenförekomsterna i sydöstra Skåne bedöms finnas i Fyledalen. Den tveksamhet som emellertid råder ifråga om den geologis-

ka uppbyggnaden försvårar i hög grad en översiktlig bedömning av möjligt grundvattenuttag. Ystad har för närvarande tillstånd att ur vattentäkten vid Nedraby uppfodra 60 1/s, dock högst 4 500 m3/d. Vid vattentäkten i Herrestad får uttagas intill 2 500 m3/d eller ca 30 1/s. De vattentäkter inom staden som tillhör industrier, beräknas ha en kapacitet av ca 40 1/s. Den under nuvarande förhållanden utnyttjningsbara grundvattenmängden för staden uppgår sålunda till ca 130 1/s. (Det kan nämnas att vattentäkten i Nedraby provpumpats med en sammanlagd kapacitet av 100 1/s.) Det totala vattenbehovet i Ystad beräknas enligt utredningens prognos uppgå till ca 90 1/s år 1980 och till ca 140 1/s år 2000. Eftersom en utvidgning av stadens vattentäkter till nedre Fyledalen kan komma att innebära konkurrensförhållande till Tomelilla köping beträffande anspråken på grundvattentillgångarna, är det vanskligt att göra något uttalande om stadens möjligheter att tillgodose sitt framtida vattenbehov med naturligt grundvatten. Med hänsyn till de siffror som redovisats ovan bör dock förutsättningarna för Ystad vara gynnsamma. Bristen på geologiskt och hydrologiskt grundmaterial beträffande Nedrabyområdet är stor. Man kan därför icke utan mer ingående undersökningar ange några riktlinjer för dispositionen av grundvattentillgångarna i nedre Fyledalen. Grundvattentillgångarna öster om Fyledalen är begränsade. En förstärkning av de naturliga grundvattentillgångarna genom konstgjord grundvattenbildning kan bli aktuell i framtiden. Sydöstra Skåne saknar emellertid i stort ytvattentillgångar, i varje fall sådana som skulle kunna komma ifråga som leverantörer av för infiltrationsändamål

95 lämpligt vatten. I framtiden kan därför vatten behöva tillföras området från längre bort belägna tillgångar. 7.5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Magiehem Området omfattar den del av Skåne, som i väster begränsas av Linderödsåsen, i norr av Kristianstadsslätten och som i söder gränsar till Jerrestadsåns avrinningsområde. Inom de förhållandevis stora grusoch sandomrädena synes förutsättningarna gynnsamma för såväl nederbördsinfiltration som för en eventuell konstgjord grundvattenbildning, men möjligheterna att tillvarataga grundvattnet är begränsade. Grundvattnet inom de högre liggande grus- och sandfälten dräneras nämligen ut av åar och bäckar, som delvis skurit sig ned genom de vattenförande avlagringarna. Det anses icke omöjligt att djupare liggande grusavlagringar skall kunna påträffas vid en närmare undersökning. Möjligheterna att i områdena närmast kusten finna artesiskt vatten under de baltiska moränlerorna och i den kambriska kvartsiten har bedömts som goda. Fältundersökningar behövs dock för att utreda dessa förhållanden. Utredningen bedömer grundvattentillgångarna inom de områden, som h a r undersökts närmast vara av betydelse för Simrishamnsregionen. Detta har också varit anledningen till att en särskild sammanställning över området gjorts (se bilaga C.5).

går sedan några år tillbaka undersökningar av de hydrologiska förhållandena inom Kristianstadsslätten. Kommittén har till utredningen överlämnat en sammanställning av uppgifter om de geohydrologiska förhållandena inom slätten. Av sammanställningen framgår sammanfattningsvis följande. Under den treårsperiod, under vilken kontinuerliga observationer av grundvattenståndet i Kristianstadsslättens kritberggrund utförts, har läget av grundvattendelaren söder och öster om Kristianstad, konstruerad med den noggrannhet som föreliggande observationsmaterial medger, icke ändrats märkbart. Den praktiska slutsatsen av detta konstaterande blir att inom Kristianstadsområdet för närvarande i stort sett skulle råda balans mellan den naturligt bildade och den tillgodogjorda grundvattenmängden i kritan, varvid dock denna balans kan vara störd av ett visst läckage till ytligare förekomster. Ifrågavarande influensområde upptar arealmässigt mellan en tredjedel och hälften av Kristianstadsslätten.

inom

Av den i bilaga C.6 lämnade redovisningen av geologiska förhållanden samt grundvattenförhållandena i de lösa avlagringarna framgår bl. a. att förutsättningarna bör vara gynnsamma för större grundvattenuttag ur områdets isälvsavlagringar. De för grundvattenbildningen ogynnsamma hydrometeorologiska förhållandena inom Kristianstadsslätten bör dock beaktas vid bedömningen av grundvattentillgången i de nämnda formationerna. I den mån man kan tillföra området ytvatten av för konstgjord infiltration lämplig beskaffenhet torde Kristianstadsslättens isälvsavlagringar kunna tillmätas en väsentlig betydelse ur vattenförsörjningssynpunkt.

Genom samarbetskommitténs för Kristianstadsslättens hydrologi försorg på-

Några mätningar av den naturliga infiltrationen h a r ej utförts på Kristianstadsslätten och några uppgifter från

7.6 Geohydrologiska förhållanden Kristianstads slättens område

96 områden av Kristianstadsslättens storlek föreligger ej från Sverige. Vid mätningar på nordöstra Själland har K0benhavns Vandforsyning kommit till det resultatet, att man där kan räkna med en infiltration av ca 100 mm/år vid maximalt grundvattenuttag. Medan de klimatiska förhållandena (nederbörd och avdunstning) är i stort sett lika på nordöstra Själland och Kristianstadsslätten, är de geologiska förutsättningarna för infiltration till djupare nivåer troligen något sämre på Kristianstadsslätten.

låta göra vissa översiktliga undersökningar m. m. i syfte att erhålla ytterligare grundmaterial för bedömning av möjligheterna att efter infiltration taga ut större vattenkvantiteter i området. Som ett första led i dessa undersökningar uppdrog utredningen åt Sveriges Geologiska Undersökning (SGU) att utföra en sammanställning av de geologiska förhållandena inom delar av nordvästra Skåne. Resultatet h a r redovisats år 1962 i en »Redogörelse över geohydrologiska undersökningar i nordvästra Skåne».

Det sammanlagda grundvattenuttaget ur Kristianstadsslätten beräknades år 1960 ha uppgått till ca 12 Mm3. De nuvarande uttagen är i huvudsak lokaliserade till Kristianstadsområdet, inom vilket ca 9 Mm» uttogs år 1960. Vattenbehovet inom Kristianstadsslättens område beräknas öka avsevärt i framtiden. Hur mycket vatten som kan uttagas som naturligt grundvatten är ytterst vanskligt att uttala sig om utan mycket långvariga observationer och detaljerade undersökningar. Samarbetskommittén rekommenderar för sin del, att man räknar med att en förstärkning av grundvattentillgången med för infiltration lämpligt ytvatten kan bli nödvändig.

Med denna redogörelse som grundmaterial uppgjorde ingenjörsfirman Kjessler & Mannerstråle AB i samråd med utredningen och SGU därefter ett program för fortsatta undersökningar, som skulle lämna ytterligare underlag för bedömning av möjligheterna för konstgjord grundvattenbildning. Av bl. a. kostnadsskäl begränsades undersökningarna att omfatta en mindre del av grus- och sandområdena mellan Ljungbyhed och Västra Sönnarslöv, nordost om Söderåsen. Det i denna etapp undersökta området h a r en längd av ca 2 km längs med Söderåsen. Avrinningsområdets areal har uppskattats till ca 12 km2. Enligt förste statsgeolog H. Tullström uppskattas grundvattenbildningen under normala nederbördsförhållanden till omkring 125 1/s (se bilaga C.7).

7.7 Geohydrologiska förhållanden Astorp-Ljungbyhedsområdet

inom

Vid grundvattenundersökningar år 1960 för Åstorps köping påträffades nordost om Björnekulla isälvsavlagringar med god vattentillgång. Då vissa iakttagelser tydde på att dessa avlagringar kunde sammanhänga med grus- och sandlager belägna mellan Rönne å och Söderåsen på sträckan Ljungbyhed—Västra Sönnarslöv, kunde förutsättningar finnas att öka grundvattentillgången genom konstgjord infiltration av vatten. Utredningen fann det motiverat att

Av de verkställda undersökningarna framgår att förutsättningarna för såväl utvinning av naturligt grundvatten som förstärkning av grundvattentillgången genom konstgjord infiltration är gynnsamma. En väsentlig ökning av grundvattentillgången borde kunna erhållas genom att med vatten från Rönneå åstadkomma konstgjord infiltration för dels kontinuerligt uttag, dels magasinering i sandoch grusförekomsterna. Innan storleksordningen av de vattentillgångar som

97 härigenom skulle kunna erhållas kan bedömas, måste emellertid mycket omfattande hydrologiska undersökningar genomföras. Den osäkerhet som sålunda nu föreligger beträffande möjligheterna att öka grundvattentillgången inom ÅstorpLjungbyhedsområdet genom infiltration medför att vattentillgången knappast kan komma ifråga för att tillgodose stadsregionerna med vatten. Området torde dock ha betydelse när det gäller att tillgodose vattenbehov av mera lokal karaktär, såsom för Bjuv-Åstorpsområdet, Klippan-Perstorpsområdet samt Ängelholmsområdet. Enligt utredningens mening är det angeläget att ytterligare mera ingående undersökningar genomförs enligt de riktlinjer som uppdragits i den av Kjessler & Mannerstråle AB verkställda utredningen.

7.8 Grundvattentillgångar nordvästra Skåne

i gruvfälten

i

I nordvästra Skånes stenkolsförande formation finns gruvor upptagna vid Höganäs, Nyvång (Ormastorp), Hyllinge, Bjuv-Gunnarstorp-Olstorp, Billesholm, Risekatslösa och Skromberga.

Gruvorna ägs av Höganäs-Billesholms AB. Deras belägenhet anges närmare i bilaga C.8. Inom det aktuella området utgörs berggrunden av rätliasformationen och därunder av kågerödsformationen. Gruvbrytningen sker i rätliasformationens nedersta skikt. Grundvattentillgångarna i berggrunden har varit föremål för uppmärksamhet och undersökningar, bl. a. i samband med utredningar under 1930-talet om Hälsingborgs stads vattenförsörjning. Grundvattentillgångarna utnyttjas för närvarande endast delvis för vattenförsörjning. Gruvvattnet h a r i allmänhet sådan beskaffenhet att behandling erfordras för att det skall bli lämpligt som renvatten. Behandling genom syresättning, filtrering och i vissa fall tillsättning av kemikalier måste därvid ske. Vattenbeskaffenheten påverkas i många fall ogynnsamt, därest vattenytan filiates stiga över respektive gruvas botten. I tabell 39 h a r gjorts en sammanställning av den sammanlagda vattentillgång som möjligen kan stå till förfogande i gruvorna vid Bjuv-GunnarstorpNyvång, Hyllinge och Skromberga. Gruvvattnet i Billesholms och Höganäs gruvor är redan i huvudsak taget i

Tabell 39. Möjliga vattentillgångar i gruvfälten i nordvästra Bjuv Gunnarstorp Skromberga Medeluppfordring = medeltillrinning åren 1924—33 m3/min m3/d Uppskattad minimitillrinning = max. möjligt dygnsuttag för vattenförsörjning procent av medeltillrinning m3/d Nuvarande maximidygnsuttag m3/d Uppskattat tillskott för vattenförsörjning max.dygn m3/d medeldygn m3/d 4—413199

Skåne

Hyllinge

Nyvång (Ormastorp)

5,4 7 800

3,3 4 700

4,0 5 700

3,0 4 300

60 4 700

50 2 300

60 3 400

60 2 600 300

1300 3 400 2 400

2 300 1 600

3 400 2 400

2 300 1 600

98 anspråk. Risekatslösa gruva är nedlagd och vattenfylld. Gruvvattnet, i synnerhet länsvattnet, torde i ökad omfattning kunna användas för kylning, bevattning m. m. utan någon föregående behandling. Grundvattentillgångarna är icke av den storlek, att de har någon större betydelse i regionalt sammanhang. Inom eller nära gruvområdena ligger emellertid betydande konservindustrier. Eftersom vattenförbrukningen på grund av konservindustrins säsongbetonade karaktär varierar avsevärt under året, skulle gruvvattenverken förmodligen kunna utnyttjas bättre, om de kunde samköras med en regional vattenförsörjningsanläggning.

7.9 Möjligheter att framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av Lagans dalgång Inom eller i närheten av Lagans dalgång nedströms Bolmån finns isälvsavlagringar av vilka en del skulle kunna vara av intresse ur vattenförsörjningssynpunkt. Närmast gäller detta Hinnerydsåsen (Bolmens sydspets— Hinneryd), Ljungbyåsen (Hamneda— Markaryd) och åsen Skogaby—Knäred. På uppdrag av utredningen har undersökningar av dessa utförts av Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB, Malmö, vars

resultat sammanfattningsvis återges här. Delutredningen begränsades efter bedömning av de allmänna geologiska förhållandena till att avse tre mindre undersökningsområden, nämligen Skogabyområdet, Knäredsområdet och Markarydsområdet. På grundval av dels resultaten av en geologisk genomarbetning av undersökningsområdena Skogaby, Knäred och Markaryd och dels en allmän geohydrologisk och grundvattenteknisk bedömning utvaldes tre delområden, ett inom varje undersökningsområde, nämligen: Gatesjö (Skogaby), Bassalt (Knäred) och Hannabad (Markaryd). Delområdenas läge framgår av figur 15. Undersökningarna avsåg att närmare utröna förutsättningarna för ökning av grundvattentillgångarna genom konstgjord infiltration. Resultaten av undersökningarna framgår av tabell 40. Utredningen finner för sin del, att möjligheterna till uttag av naturligt och konstgjort grundvatten inom de undersökta områdena icke är så gynnsamma att områdena är av något egentligt intresse för Skånes vattenförsörjning. För att så skulle vara fallet, måste betydligt större vattenmängder kunna uttagas. Enligt utredningens mening finns därför icke anledning att i detta sammanhang fortsätta undersökningarna. Möjligen kan de vara av lokalt intresse för närliggande bebyggelsegrupper.

Tabell 40. Uppskattade data beträffande möjligheterna för infiltration inom nedre delen av Lagans dalgång

Tillgänglig infiltrationsbredd Avstånd mellan infiltrationsplats och uttagningsställe Avlagringarnas genomsnittliga mäktighet Porositet "Vattnets uppehållstid Möjlig infiltrationskapacitet Luftzonens mäktighet

Gatesjö

Bassalt

Hannabad

meter

meter

meter procent dygn 1/s meter

15 30 60 180 5

10 30 60 40 5—10

15 30 60 180 5—10

KAPITEL 8

Ytvattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för Skånes framtida vattenförsörjning

De ökade vattenbehoven tillgodoses i allt större utsträckning genom ytvatten. För västra Skåne nyttjas redan nu bl. a. Vombsjön och Ringsjön. Betydande ytvattenkvantiteter förbrukas inom industrierna. Utredningen h a r funnit, att vatten måste tillföras Skåne för att ur tekniskekonomisk synpunkt rimliga lösningar av dess framtida vattenproblem skall erhållas, samt att det därvid är ytvattentillgångar som kommer i fråga. Utredningen h a r inventerat dels de ytvattenförekomster av betydelse som nu nyttjas, dels sådana i sydvästra Sverige som h a r tillräcklig kapacitet eller som ur andra synpunkter skulle kunna komma ifråga för Skånes och Hallands del. Av de ytvattentillgångar som omfattas av inventeringen är följande av intresse för Skåne. 8.1 Vombsjön—Kävlingeån 8.2 Ringsjön—Rönne å 8.3 Västersjön—Rösjön 8.4 Immeln—Ivösjön—Skräbeån 8.5 Helgeån 8.6 Lagan—Bolmen—Unnen 8.7 Vättern 8.8 Vänern—Göta älv Inventeringen, som återfinns i bilaga D, omfattar för varje vattentillgång allmänna geografiska och hydrologiska uppgifter samt tillgångens nuvarande användning för kraft- och vattenförsörjningsändamål. Vidare redovisas större kommunala och industriella av-

loppsutsläpp samt vattenbeskaffenheten. Uppgifter om vattenbeskaffenheten i olika delar av ett vattendrag h a r erhållits från de tätorter och industrier, som använder vattendraget som vattentäkt eller recipient. Dessutom h a r ett omfattande analysmaterial ställts till förfogande av olika vattenvårdsförbund. Utredningen har i vissa fall kompletterat materialet genom egna vattenundersökningar. Det sålunda tillgängliga analysmaterialet har bearbetats inom utredningen. De viktigaste analysvärdena har redovisats i tabell- och diagramform i redogörelsen för respektive vattendrag eller sjö. Utredningen hänvisar till bilaga D men lämnar h ä r en kort sammanfattande beskrivning av varje vattentillgång. På uppdrag av dåvarande naturvårdsdelegationen* h a r professor G. Beskow och fil. lic. G. Rasmusson verkställt utredningar rörande skyddsvärda sjöar och vattendrag i Sverige. Resultatet av dessa utredningar h a r redovisats i två 1 Naturvårdsdelegationen tillkom år 1954 på tillskyndan av representanter för vissa organ och myndigheter i syfte att företräda naturskyddets intressen i frågan om skydd för vissa sjöar och vattendrag samt i andra för naturskyddet betydelsefulla sammanhang. Delegationens arbetsuppgifter har efter tillkomsten år 1963 av statens naturvårdsnämnd övertagits av denna. Naturvårdsnämnden har icke närmare granskat eller tagit ställning till innehållet i den citerade publikationen.

100 delar. Del I omfattar sjöar och älvar inom Norrlandsområdet och utkom år 1959. Del II föreligger i en stencilerad publikation, daterad december 1963 och benämnd: Sjöar och vattendrag i Sverige, söder om Norrlandsområdet. Del II, som är uppdelad i en beskrivande textdel och i ett sjöregister med kartbilaga, innehåller uppgifter om bl. a. de vattensystem som är av intresse ur utredningens synpunkter. En del av dessa uppgifter kan vara av värde vid bedömningen av hur vattentillgångarna bör nyttjas. Utredningen h a r därför i bilaga D i tillämpliga delar medtagit de uttalanden som naturvårdsdelegationens utredningsmän gjort om ur naturvårdssynpunkt värdefulla åsträckor och sjöar, som tillhör de i förevarande kapitel och i kapitlen 17 och 22 upptagna vattensystemen.

8.1 Vombsjön-Kävlingeån

Vpmbsjön, som utgör det väsentligaste magasinet inom Kävlingeåns avrinningsområde, har sedan år 1948 utnyttjats som vattentäkt av Malmö stad. Sjön avbördas till Öresund genom Kävlingeån, som i sitt nedre lopp är av stor betydelse som vattentäkt för industrier inom Kävlingeområdet liksom även för Kävlinge köping. Vattentillgången inom åns avrinningsområde är i genomsnitt god. Variationerna i vattenföringen är emellertid för närvarande mycket stora bl. a. på grund av att Vombsjöns regleringsmöjligheter icke utnyttjas fullt. En av Malmö stad i samråd med Kävlingeåns vattenvårdsförbund föreslagen omreglering av sjön skulle innebära ett bättre utnyttjande av den totala vattentillgången i den norra delen av avrinningsområdet. Vattenbeskaffenheten i Vombsjön är

ur bakteriologisk synpunkt tillfredsställande. Sjön är näringsrik och har tidvis hög planktonutveckling. Utredningen förutsätter, att den av Malmö stad sökta regleringen av Vombsjön kommer till utförande, vilken skulle möjliggöra dels ett vattenuttag för stadens vattenförsörjning av 1,5 mtys och dels en ökad lågvattenföring i Kävlingeån till förmån för vattenförsörjningen för industrierna längs ån.

8.2 Ringsjön-Rönne

å

Ringsjön är Skånes största sjö. Genom Rönne å avrinner sjön till Skälderviken. Genom att Ringsjön är belägen relativt långt upp i åns avrinningsområde h a r sjön stor betydelse som magasin för ån. Ringsjön används sedan år 1962 som vattentäkt för städerna Hälsingborg, Landskrona och Eslöv. Rönne ås vatten nyttjas i viss omfattning för industriella ändamål. Ringsjöns vatten karakteriseras av att medelvärdet hos färgstyrkan ligger omkring 25 mg/1 Pt, pH-värdet alltid ligger över 7 och totalhårdheten i genomsnitt uppgår till 5—6 tyska grader. Det bakteriologiska tillståndet är i huvudsak tillfredsställande. Vattenbeskaffenheten i Rönne å är betydligt sämre, beroende främst på kommunala och industriella avloppsutsläpp. Utredningen förutsätter, att den av Hälsingborgs stad föreslagna regleringen av Ringsjön kommer till stånd, vilket skulle dels möjliggöra ett vattenuttag om 1,1 ms/s för vattenförsörjningen inom Hälsingborg-Landskrona-Eslövregionen och dels säkerställa en lägsta vattenföring i Rönne å vid Sjöholmen om 0,5 ms/s.

101 8.3

Västersjön-Rosjön

Västersjön och Rösjön, vilka ligger vid foten av Hallandsås sydsluttning, avbördas genom Rössjöholmsån till Rönne å. Vattenbeskaffenheten i sjöarna är god ur såväl fysikalisk-kemiska som bakteriologiska synpunkter, varför vattnet lämpar sig väl för framställning av renvatten. Vattentillgången är dock otillräcklig för större områdens vattenförsörjning. Sjöarna skulle däremot kunna användas som utjämningsmagasin i anslutning till en större regional vattenförsörjningsanläggning eller nyttjas för lokala vattenförsörjningsändamål. Ur naturvårdssynpunkt är dock ett ingrepp i sjöarna känsligt.

8.4 Immeln-Ivösjön-Skräbeån

Sjön Immeln och Ivösjön tillhör båda Skräbeåns avrinningsområde och avrinner via denna till Hanöbukten. Skräbeån förorenas endast måttligt genom kommunala avloppsutsläpp. Avloppsutsläppen från industrier är av ringa omfattning. Vattnet i Immeln är av god beskaffenhet och fullt användbart som råvatten för framställning av renvatten. Beträffande Ivösjön saknar utredningen material för en närmare bedömning av vattenbeskaffenheten, men man torde kunna förutsätta att även vattnet i denna sjö är fullt användbart för renvattenframställning. En betydande del av Ivösjöns vatten tages nu i anspråk för industriändamål. De industriella behoven väntas öka avsevärt i framtiden. Förutom för intilliggande samhällen och industrier kan vattensystemet bli av intresse för tätorterna i nordöstra Skåne ävensom för Kristianstadsområdet. Däremot saknar vattensystemet på

grund av sin begränsade kapacitet intresse i större sammanhang.

8.5 Helgeån Vattnet i sjön Möckeln i södra Småland avbördas genom Helgeån till Hanöbukten. På sträckan mellan Broby och mynningen i Hanöbukten är Helgeån så starkt förorenad av industriella och kommunala avloppsutsläpp, att den f. n. knappast kan komma ifråga som vattentäkt för framställning av renvatten. Vattenbeskaffenheten i ån uppströms Broby är bättre. Vattnet där skulle sålunda kunna användas för renvattenframställning. En avledning av vatten från åns övre delar skulle emellertid medföra lägre vattenföring i åns nedre del, där självreningsförmågan redan under nuvarande förhållanden tidvis är helt tagen i anspråk. Dessutom måste man förutsätta, att vattendraget kommer att i ökad omfattning behöva nyttjas för industriella ändamål och för bevattning inom angränsande områden. Helgeån är redan nu och beräknas i framtiden i än högre grad komma att bli nyttjad för andra ändamål än kommunal vattenförsörjning, i första h a n d för industriella ändamål inom östra Skåne.

8.6 Lagan-Bolmen-Unnen

Vattenföringen i Lagans nedre del är av sådan storlek att en avledning av betydande vattenkvantiteter icke bör innebära några större problem. Från sjön Bolmen kan större mängd än det av utredningen beräknade erforderliga tillskottsbehovet för västra Skåne år 2000 (se kapitel 9) avledas

102 med bibehållande av nuvarande dämnings- och sänkningsgränser och med tillgodoseende av viss vattenföring i Bolmån. Bolmen har en utmärkt vattenbeskaffenhet. Vattenbeskaffenheten i Lagan är påtagligt sämre och dessutom mer varierande än i Bolmen. En ogynnsam inverkan på vattenbeskaffenheten kan befaras på grund av avloppsutsläpp från främst cellulosaindustrierna i Strömsnäsbruk och Timsfors. Med hänsyn härtill har utredningen bedömt det olämpligt, att för framställning av renvatten avleda vatten från Lagan på sträckan mellan Strömsnäsbruk och Skogaby. Däremot bedömer utredningen det som fullt möjligt att framställa ett accepta-

belt renvatten av Lagans vatten uppströms Traryd och vid Skogaby. Ett uttag av vatten ur Bolmån mellan Bolmen och Lagan är också ett acceptabelt alternativ.

8.7 Vättern och 8.8 Vänern-Göta

älv

Utredningen framlägger icke nu något alternativ för Skånes eller Hallands vattenförsörjning som bygger på dessa vattentillgångar som vattentäkter. Synpunkter på deras framtida nyttjande framförs i kapitel 22. Allmänna uppgifter om sjöarna redovisas i bilaga D.

KAPITEL 9

Utredningens alternativ till regionala lösningar för Skåne

De största vattenbehoven föreligger i västra delarna av Skåne. Av kapitlen 6 och 7 framgår att utredningen funnit att dessa stora framtida vattenbehov knappast kan tillgodoses genom grundvatten. Genom att taga ytterligare grundvattentillgångar i anspråk kan en lösning i större sammanhang endast skjutas en relativt kort tid framåt. Inom västra Skåne är Malmö-Lundområdet den största vattenförbrukaren. Vad de östra delarna av Skåne beträffar kan även där grundvattentillgångarna med tiden visa sig otillräckliga. Man kan dock icke med säkerhet säga att det kommer att bli aktuellt att för den kommunala vattenförsörjningen nyttja ytvatten i större omfattning. Väsentligt ökat ytvattenbehov kan däremot sannolikt uppstå för industriändamål och bevattningsändamål. Den vattentillgång, som med hänsyn till belägenhet, kapacitet och vattenkvalitet närmast kommer i fråga för västra Skånes framtida vattenförsörjning år enligt bedömningarna i kapitel 8 Lagans vattensystem med sjön Bolmen. Vättern är på längre sikt av stort intresse. Den del av vattentillgången i Lagans vattensystem som kan uttagas för vattenförsörjningsändamål är dock tillräcklig för betydande tid framöver. Utredningen h a r sålunda vid sina bedömanden funnit att de tillskottsvattenmängder som erfordras för västra Skåne lämpligen tages från Lagans vattensystem. Som framgår av kapitel 8.6 är

Lagans vatten dock icke genomgående lämpligt som råvatten för renvattenframställning. Uttag av vatten för vattenförsörjningsändamål bör därför ske inom något av följande avsnitt av vattensystemet: Bolmen eller eventuellt Bolmån Lagan mellan Bolmån och Traryd (Strömsnäsbruk) Lagan mellan Skogaby och Laholm. Efter överslagsmässigt gjorda bedömanden h a r utredningen valt att studera tre lösningar på vattenförsörjningsproblemet för västra Skånes del (se figur 16). 1) Uttag av vatten från Bolmen, framställning av renvatten i ett för västra Skåne gemensamt vattenverk och transport av vatten till förbrukningsområdena i ett transportsystem som går omedelbart väster om Söderåsen (se kapitel 11). 2) Uttag av vatten från Lagan vid Skogaby, gemensamt vattenverk vid Skogaby samt ett transportsystem som går väster om Söderåsen (se kapitel 12). 3) Uttag av vatten från Lagan vid Traryd, transport av råvatten i ledningar eller tunnel till Bingsjön, magasinering av vatten i Bingsjön samt framställning av renvatten i ett gemensamt vattenverk vid Bingsjön (se kapitel 13). Som framgår av kapitel 6 har utredningen funnit att följande orter och områden i västra Skåne behöver till-

104 Figur 16. Principskiss

till regionala lösningar för västra Skånes framtida

vattenförsörjning.

105 skott av vatten omkring år 1980: Perstorp, Klippan, Ängelholmsområdet, Malmö-Lundområdet med Trelleborg och Furulund-Kävlinge, HälsingborgLandskrona-Eslövområdet med Höganäs, Bjuv-Åstorpsområdet, Skanör-Falsterbo med Ljungenområdet samt Vellingeområdet. Tidpunkten 1980 gäller under förutsättning att en samordning dessförinnan åstadkommits mellan Vomb- och Ringsjöanläggningarna med ett medeluttag ur Ringsjön av 1,1 m3/s och ur Vombsjön av 1,5 mVs. Dessa sjöar beräknas allt framgent komma att nyttjas. En regional anläggning för västra Skåne bör dimensioneras för det beräknade framtida vattenbehovet inom denna grupp av tätorter. Projektet med överföring av vatten till Ringsjön bör dessutom omfatta Hässleholm. I kapitel 6 redovisas de beräknade framtida vattenbehoven inom de ovan angivna tätorterna och områdena. Efter samråd med berörda huvudintressenter och med tanke på de erfarenheter som vunnits vid andra regionala anläggningar, h a r utredningen gjort det antagandet att de nuvarande vattentäkterna i många fall kommer att av ekonomiska och säkerhetsskäl m. m. nyttjas i mindre utsträckning i och med att vatten kan levereras från en större anläggning. En del mindre vattenverk kommer med all sannolikhet att av driftekonomiska skäl läggas ned. Det är emellertid svårt att bedöma, h u r de nu nyttjade största vattentäkterna inom Skåne — Ringsjön och Vombsjön — bör nyttjas. Uttagen u r dessa vattentillgångar kan komma att minskas efter tillkomsten av en större vattenförsörjningsanläggning. Det är dock icke givet att så bör ske. Utredningen h a r valt att räkna med det ur vattenförsörjningssynpunkt ogynnsamma alternativet att de medeluttag u r sjöarna, 1,1 mVs för Ringsjön respektive 1,5 m'/s för Vombsjön, som

enligt kapitlen 5 och 8 erfordras för att klara vattenförsörjningen fram till år 1980, efter en regional anläggnings tillkomst kommer att utgöra maximivärden för uttagen. Detta innebär vid en maximidygnsfaktör av 1,3 att det genomsnittliga uttaget ur Ringsjön kan antagas komma att sjunka från 1,1 raVs omkring år 1980 till 0,85 m3/s därefter. F ö r Vombsjön antages motsvarande sänkning bli från 1,5 m^/s till i genomsnitt 1,2 1113/S.

En bedömning av de framtida uttagen u r de lokala vattentäkterna h a r utförts på grundval av utförda inventeringar. Behovet av tillskottsvatten till de tätorter och tätortsområden, varom h ä r är fråga, h a r därefter framräknats. I tabell 41 redovisas detta behov som sålunda

Tabell 41. Behov av tillskottsvatten till de tätorter och tätortsområden, vars framtida vattenförsörjning efter år 1980 inte bedömts kunna baseras på enbart lokala vattentäkter.

Tätort eller tätortsområde

Malmö-Lundområdet Malmö Lund Furulund och Kävlinge Eslöv Hälsingborgsområdet. . Bjuv-Åstorpsområdet.. Trelleborgsområdet med Skanör och Falsterbo samt Vellinge Perstorp Klippan Ängelholmsområdet.... Summa avrundat

Behovet av vatten med avdrag för antagen leverans från lokala vattentäkter År, Mm 3 1980

51,1 12,4 0,4 1,8 5,5 16,1 2,9 4,4

79,9 19,3 1,1 3,3 9,1 25,6 5,8 7,7

2,9 2,6 0,7 1,8

7,7 5,0 1,5 3,6

(102,6)

(169,6)

106 inkluderar de kvantiteter som tas ur Ringsjön och Vombsjön. Ett medeluttag av 2,05 m3/s ur Ringsjön och Vombsjön motsvarar inte fullt 65 Mm.3/år. En fjärrvattenanläggning bör därför dimensioneras för leverans av ca 40 Mm* år 1980 och ca 100 Mm» år 2000. I projektet Lagan—Ringsjön tillkommer behovet av tillskottsvatten för Hässleholm. För att möjliggöra jämförelser mellan olika transportsätt (tunnel eller ledningar) h a r det varit nödvändigt att göra antaganden om utvecklingen efter sekelskiftet. Den arbetshypotes som utredningen upprättat redovisas i figur 17. I samtliga tre principlösningar h a r utretts ett antal varianter med avseende på uttagspunkter, transportsätt, ledningssträckningar, placering av vattenverk m. m. Utredningen h ä r däremot inte ansett det nödvändigt att n ä r m a r e studera förutsättningarna för överföring av råvatten till förbrukningsområdena och där anlägga vattenverk, ett för varje område. En sådan lösning torde ur teknisk-ekonomisk synpunkt vara mindre fördelaktig än framställning av renvatten vid ett eller eventuellt ett par stora vattenverk. Den ökade driftsäkerhet som skulle kunna er-

hållas genom uppdelning av vattenproduktionen på ett flertal mindre enheter, kan kompenseras genom fortsatt nyttjande av lokala vattentäkter och genom anläggning av tunnlar eller dubbla rörledningar. Vad östra Skåne beträffar h a r utredningen endast låtit göra en översiktlig bedömning av förutsättningarna för en samordning av vattenförsörjningen för de större tätorterna i nordöstra Skåne med Immeln som vattentäkt. Resultatet av denna bedömning redovisas i kapitel 15, som även innehåller synpunkter på vattenförsörjningen för övriga delar av östra Skåne.

Mm

2040 Ar

Figur 17. Framtida vattenbehov inom västra Skåne samt behov av tillskottsvatten.

K A P I T E L 10

Tekniska och ekonomiska förutsättningar för föreslagna vattenförsörjningsanläggningar

10.1 Kartmaterial

Val av lämpliga sträckningar för rörledningar och tunnlar, lägen för vattenverk, reservoarer, pumpstationer o. d. har, med hänsyn till utredningsarbetets översiktliga karaktär, i huvudsak fått ske med utgångspunkt från studier av tillgängliga kartor och flygbilder. Bedömningen av de byggnadstekniska förutsättningarna för de olika anläggningsdelarna har även till stor del utförts utan några omfattande fältstudier. För att underlätta utredningsarbetet har på uppdrag av utredningen en karta över vattensystemet inom södra Sverige upprättats av Svenska Reproduktions AB. Kartan är uppdelad på två blad och omfattar södra Sverige, söder om en öst-västlig linje genom Vänerns nordspets och väster om en nordsydlig linje genom Hjälmaren. Den har reproducerats i två skalor, 1 : 250 000 och 1 : 500 000. Förutom denna översiktskarta har i utredningsarbetet framförallt följande kartmaterial använts. Generalstabens karta över Sverige i skala 1 :100 000 Topografisk karta över Sverige i skala 1 : 50 000, försedd med höjdkurvor med 5 m ekvidistans; finns endast över vissa delar av Kristianstads och Malmöhus län Topografiska kartan i koncept över övriga delar av Kristianstads och

Malmöhus län samt de sydligaste delarna av Kronobergs och Hallands län; den har ställts till förfogande av Rikets Allmänna Kartverk Eldledningskarta i skala 1 : 20 000 (likaså försedd med höjdkurvor med 5 m ekvidistans) över de delar av Hallands län där den topografiska kartan saknas Geologiska översiktskartor Sveriges berggrund i skala 1: 1 000 000 Jordartskarta över södra och mellersta Sverige i skala 1 : 400 000 Geologisk karta i skala 1 : 50 000, flertalet kartblad är av äldre datum Mera detaljerad granskning av terrängen har skett genom studier av flygbilder i spegelstereoskop. Som underlag härför har använts kontaktkopior i skala 1 : 25 000—30 000. För att skapa ett bättre underlag för bedömning av bl. a. de byggnadstekniska förutsättningarna för fjärrvattenledningar än vad det delvis föråldrade geologiska kartmaterialet utgör, har en översiktlig kvartärgeologisk kartläggning skett utefter föreslagna ledningssträckningar från Bolmen och Lagan till västra Skåne. Denna kartläggning har utförts av fil. lic. E Bergström och grundas till stor del på stereoskopiska studier av flygbilder. Metoden beskrives närmare i bilaga E. En liknande kartläggning har även utförts över vissa områden inom Lagans dalgång i sam-

108 band med undersökningar beträffande möjligheterna att framställa konstgjort grundvatten, se bilaga C 9. Höjdbestämningar och upprättande av markprofiler över föreslagna lednings- och tunnelsträckningar har i huvudsak skett med utgångspunkt från den topografiska kartans höjdkurvor. Inom de områden där denna karta saknas har i första hand eldledningskartan kommit till användning. Ledningssträckan Lygnern-Varberg har avvägts fotogrammetriskt av väg- och vattenbyggnadsstyrelsens avdelning för fotogrammetri- och databehandling. Kartmaterial rörande motorvägens planerade sträckning genom Hallands län, som ställts till förfogande av väg- och vattenbyggnadsverkets planeringsavdelning i Halmstad, har även utgjort ett värdefullt hjälpmedel. Höjdangivelser i utredningen höjden över havet i meter. 10.2

avser

ställning av konstgjort grundvatten. Geoelektriska undersökningar i begränsad omfattning har utförts dels inom det ovannämnda området vid Vessigebro och dels inom Åstorp-Ljungbyhedsområdet. Fältarbetena har i övrigt huvudsakligen omfattat okulärbesiktningar av de med hjälp av kart- och fotobildmaterial rekognoserade lednings- och tunnelsträckningarna, platserna för vattenverk, pumpstationer o. d. Djupet på en del av de moss- och m y r m a r k e r som måste passeras har undersökts genom stickborrning. Några grundundersökningar i föreslagna lägen för vattenverk, pumpstationer och reservoarer har inte utförts, vilket medfört att hänsyn i kostnadsberäkningarna icke kunnat tagas till de skilda grundläggningsförhållanden som kan vara för handen. I de fall vattenverk eller pumpstationer föreslagits bli förlagda till bergrum h a r ej heller bergets läge eller kvalitet undersökts.

Fältundersökningar 10.3

Utredningen har således med hänsyn till arbetets översiktliga karaktär varit nödsakad att begränsa omfattningen av fältarbetena. Seismiska undersökningar av bergets läge och kvalitet h a r för utredningens räkning utförts av personal från vattenfallsstyrelsen, dels vid intaget för tunneln Bolmen-Hallandsås och dels på en kortare tunnelsträcka under Hallandsås nordsluttning. Bestämning av bergläget i föreslagna tunnelsträckningar har i övrigt huvudsakligen skett genom studier av flygbilder och med ledning av uppgifter om borrade brunnar, varvid främst SGU:s brunnsarkiv utnyttjats. Seismiska undersökningar har dessutom utförts i Lagans dalgång vid Skogaby samt i Ätrans dalgång vid Vessigebro för att klarlägga omfattningen av de isälvsavlagringar som skulle kunna utnyttjas för fram-

Dimensioneringsförutsättningar

De ekonomiska kalkylerna har utförts med utgångspunkt från prisläget år 1963 och i övrigt under nedanstående beräkningsförutsättningar. Avskrivningstid tunnlar och bergrum 60 år rörledningar o. byggn 40 » maskinell utrustning 20 » Räntefot 5% Energipris 5 öre/kWh* Verkningsgrad hos pump med motor 80 %2 Årliga underhållskostnaders rörledningar 0,3 % 1 I ett par fall har något högre eller lägre energipris använts. 2 Vid mindre pumpstationer har verkningsgraden antagits bli något lägre. 8 Utredningen har inte räknat med några kostnader för underhåll av bergtunnlar och bergrum. Kostnaderna är uttryckta i procent av anläggningskostnaden.

109 byggnader 1,0 % maskinell utrustning 1,5 % Övriga driftkostnader har uppskattats i varje särskilt fall. Tryckförlustberäkningar h a r skett med användning av Colebrooks formel, med en för rörledningar antagen råhetskoefficient av 0,2. Som underlag för dimensionering av föreslagna fjärrvattenanläggningar har använts de prognoser över de framtida vattenbehoven som redovisas i kapitlen 5 och 6. Anläggningarna för hallandsstäderna samt de delar av den gemensamma vattenförsörjningsanläggningen för västra Skåne som avser samordning h a r dimensionerats för de upprättade prognosernas slutar, år 2000. För att möjliggöra jämförelse mellan kostnaderna för transport av vatten i bergtunnlar och rörledningar har tunnlar och rörledningar till västra Skåne inkl. pumpstationer, reservoarer m. m. dimensionerats för ett uppskattat vattenbehov år 2040 (avskrivningstid för tunnlar 60 å r ) . Utgångspunkt för denna dimensionering h a r varit den i kapitel 9 redovisade arbetshypotesen för vattenbehovens framtida utveckling. Som regel ställer man höga krav på driftsäkerheten vid kommunala vattenförsörjningsanläggningar. Detta medför att vissa vitala anläggningsdelar ofta dubbleras, t. ex. långa tillförselledningar, för att möjliggöra vattenleverans även vid ledningsbrott o. d. Det är emellertid svårt att kostnadsmässigt värdera den säkerhet som en dubbelledning medför, då det statistiska materialet rörande inträffade brott på stora ledningar är begränsat. Utredningen har med hänsyn härtill, och då utredningens huvuduppgift framförallt varit att jämföra olika alternativ, valt att dimensionera anläggningarna i huvudsak från ekonomiska synpunkter. Anläggningarna för transport av vat-

ten har utformats med tanke på att transportekonomin under hela den betraktade tidsperioden skall bli så god som möjligt. Detta innebär att man sökt finna den gynnsammaste kombinationen av kostnader för tunnel (eller rörledningar) och pumpstationer samt pumpningskostnad. Som underlag för dessa bedömningar har ekonomiska optimeringsberäkningar utförts, vilka vid jämförelse mellan tunnel och ledningar givits formen av nuvärdesberäkningar. Vid val av utbyggnadsalternativ har dessutom hänsyn tagits till årskostnadernas utveckling under den första delen av tidsperioden liksom investeringsbehovet under samma period. Beräkningarna har utförts med utgångspunkt från nuvarande penningvärde. 1

10.4 Vattentransport

Vid transport av så stora vattenmängder till västra Skåne som det h ä r kan bli fråga om utgör bergtunnlar ett konkurrenskraftigt alternativ till stora rörledningar. Med hänsyn till risken för förorening av vattnet har renvatten dock bedömts icke böra transporteras i oinklädda bergtunnlar. Om renvatten, avsett för direkt konsumtion, skall överföras till förbrukningsområden i tunnlar, h a r utredningen sålunda ansett det nödvändigt att tunnlarna inklädes helt med betong eller stål. överslagsmässiga beräkningar tyder på att dylika renvattentunnlar skulle bli alltför d y r a och därför av ekonomiska skäl inte kunna konkurrera med rörledningar. Med hänsyn härtill har utredningen förutsatt att endast råvattentunnlar kan komma till användning som alternativ till rör1 Inverkan på de ekonomiska jämförelserna mellan de olika alternativen på grund av fortsatta förändringar av penningvärdet belyses något i kapitel 14.

110 ledningar för transport av vatten. Inklädning av bergtunnlar har endast föreslagits där detta motiverats av dålig bergkvalitet o. d. Fjärrvattenledningar av de dimensioner som blir aktuella i förevarande sammanhang kan, vid de arbetstryck som hittills i allmänhet tillämpats, utföras antingen av spännbetongrör eller av stålrör. Någon större kostnadsskillnad mellan spännbetongrör och stålrör föreligger för närvarande icke. Utredningen har därför, utan att därmed taga ställning till vilket rörmaterial som bör användas vid en eventuell utbyggnad av föreslagna fjärrvattenledningar, räknat med användning av spännbetongrör. De kostnader för rör som använts vid beräkningarna grundas på uppgifter från väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå och avser år 1963. Totalkostnaderna för anläggning av fjärrvattenledningar har beräknats med utgångspunkt från dessa rörkostnader och utredningens bedömningar av de byggnadstekniska förutsättningarna i föreslagna sträckningar. I den mån utbyggnad av dubbelledningar föreslagits ske, förutsattes att växelstationer anlägges på större fjärrvattenledningar, i allmänhet på ett inbördes avstånd av 2,5 km. Härigenom möjliggöres dels en successiv utbyggnad av dubbleringsledningar, med kortare byggnadstid och därmed lägre byggnadskostnad som följd, och dels en viss vattentransport även efter ett eventuellt ledningsbrott.

10.5 Vattenverk

Utredningen har för bedömning av vilka ytvattentillgångar som skulle kunna nyttjas som framtida vattentäkter haft tillgång till ett varierande antal analyser av vattenkvaliteten i de olika vat-

tendragen. Analyserna har ställts till förfogande av tätorter och industrier som nyttjar sjöarna och vattendragen som vattentäkter eller recipienter, jfr. kapitel 8. Beträffande Kävlingeån, Lagan, Nissan och Viskan har dessutom material erhållits från respektive vattenvårdsförbund. Utredningen h a r kompletterat detta analysmaterial genom egna provtagningar i Bolmen, Lagan (vid Skogaby, T r a r y d och Hamneda) samt i Ätran nedströms Ätrafors. Provtagning har i allmänhet skett en gång per månad under ett års tid. Dessutom har stickprov tagits i sjöarna Exen, Unnen och Rösjön-Västersjön. Samtliga de prov som utredningen tagit har analyserats vid Malmö stads vattenoch avloppsverk. Beträffande Lygnern har ett omfattande analysmaterial ställts till förfogande av Göteborgs vatten- och avloppsverk. Redovisat analysmaterial har även utgjort underlag för bedömning av vilka behandlingsmetoder som bör användas för framställning av renvatten. De utförda undersökningarna av vattenkvaliteten är emellertid av alltför begränsad omfattning för att ett slutligt val av behandlingsmetod skall kunna ske i de olika alternativen. Det torde därför bli nödvändigt att analysmaterialet kompletteras med mer omfattande undersökningar av vattenkvaliteten och dess eventuella förändringar under längre tidsperioder, innan en eventuell utbyggnad sker. Några reningsförsök h a r inte heller utförts, varför utredningens förslag till vattenverk i de olika alternativen icke får betraktas som slutgiltiga. Skisser över tänkbar utformning av vattenverken har upprättats för att utgöra underlag för kostnadsberäkningar och för att användas vid bedömningar av utrymmesbehov vid placering av verken.

K A P I T E L 11

B olmenalternativet

11.0 Allmänt

11.0.2 Transport av vatten

Avståndet mellan Bolmen och det största förbrukningsområdet, Malmö-Lundområdet, uppgår till ca 13 mil. Sättet för vattnets transport blir därför av väsentlig betydelse. Utformningen av anläggningen påverkas bl. a. av att de största vattenbehoven föreligger inom de västligaste delarna av Skåne, ett förhållande som väntas bestå även i framtiden. Detta innebär att det finns skäl att ge transportleden en västlig sträckning.

11.0.1 Erforderligt tillskott av vatten till västra Skåne

Vattenförsörjningsanläggningen bör dimensioneras för en leverans av ca 100 Mm3 år 2000, 150 Mm3 år 2020 och 200 Mm3 år 2040; jfr kap. 9. Det maximala behovet av vatten under ett dygn, maximidygnet, kan beräknas uppgå till en mängd som med 30 % överstiger det genomsnittliga behovet under året, jfr kap. 4.3.

Tabell 42. Erforderlig leverans av renvatten till västra Skåne År

Genomsnittligt under året m 3 /s

Maximalt under ett dygn m 3 /s

1960 2000 2020 2040

1,3 3,4 5,0 6,6

1,6 4,4 6,5 8,6

Transport av sådana vattenmängder det h ä r gäller kan ske icke blott genom rörledningar av stora dimensioner utan även genom bergtunnlar. De geologiska förutsättningarna för tunnlar måste då vara goda. Kostnaderna för inklädnad av tunnlar blir höga. Med hänsyn härtill får man räkna med att vid långa transportsträckor endast oinklädda bergtunnlar kommer ifråga. Härav följer att en tunnel bör projekteras för råvattentransport, medan ledningar projekteras för såväl råvatten- som ren vattentransport. De geologiska förutsättningarna för byggande av tunnlar bedöms vara goda n o r r om Hallandsås. Söder om åsen däremot är möjligheterna till tunneldrivning sämre, varför en tunnel inom de västra delarna av Skåne sannolikt skulle bli mycket kostsam. Förste statsgeologen E. Mohrén framhåller sålunda i en på uppdrag av utredningen utförd undersökning av de hydrogeologiska förhållandena inom nordvästra Skåne 1 bl. a. följande: »Rätlias eller Skånes stenkolsformation täcker huvuddelen av berggrundsytan inom området och begränsas av urberg i SV (Söderåsen) och i NO—SO. Dess utbredningsområde bildar en likbent triangel med spetsen riktad mot SO. Berggrundsytan faller från SV och NO in mot triangelns median. Längst i SO, i triangelns spets, ligger berg1 Undersökningen omfattar ett område begränsat av en linje Åstorp—Ljungbyhed— Klippan—östra Ljungby—Åstorp.

112 grundsytan på + 1 0 m, längst i NV faller den till — 30 m. Rätlias kommer därför att bilda ett mot NV öppet, trågformat bäcken . . . Kågerödssediment t r ä d e r ingenstädes i dagen utan underlagrar dels rätliassedimenten, dels jordlagren . . . Urbergets gnejser ligger inom de centrala delarna av förevarande område alltför djupt (300 å 400 m) för att komma ifråga för vattentäkter.»

Berggrunden inom slättområdena nordväst om detta område ligger sannolikt också på stora djup, vilket avsevärt försvårar tunnelbyggande. Detta innebär att tunnel blir ett alternativ till rörledningar endast på sträckan Bolmen—Hallandsås. Söder om åsen måste all transport ske genom rörledningar. Utredningen h a r med hänsyn härtill gjort en ekonomisk jämförelse mellan transport av vatten i bergtunnel och i ledningar på sträckan Bolmen—Hallandsås.

11.0.3 Vattenbehandling

flockar med optimal storlek, tyngd och hållfasthet, vilket är en förutsättning för en effektiv avskiljning av flockarna i sedimenteringsbassäng och filter, kan påskyndas genom tillsats av en s. k. hjälpkoagulant. I en principskiss (se figur 18) visas de olika stegen i denna behandlingsmetod, där även alkalisering och desinfektering av vattnet före distributionen till förbrukarna angivits. Av skäl som redovisas senare bör vattenverket, därest bergtunnel utföres på sträckan Bolmen—Hallandsås, förläggas XvATTENTÄKT^"

Ra vattenpumpstat ion

Aluminiumsulfat

T~U

Aktiverad Vattnet i Bolmen är, som framgår av Flockningsbassänge kiselsyra bilaga D 6, väl lämpat för framställning er I— « — av renvatten. Färgstyrkan uppgår normalt till 30—40 mg Pt/1, permanganatförbrukningen till 25—30 mg/1 och järnSedimenteringsbassänger halten till 0,1—0,3 mg/1. Även om vattenkvaliteten sålunda är tämligen god, torde en relativt omfattande behandling erfordras för att ett tillfredsställande Snabbfilter Kalk renvatten skall kunna erhållas. Utredningen har med hänsyn till nu gällande kvalitetskrav ansett det nödvändigt att räkna med kemisk fällning jämte sediKlor och mentering och snabbfiltrering av vattRenvatten reservoc ammoniak net. Denna princip för behandling av vattnet tillämpas om råvattnet innehåller humusämnen och andra findispersa och kolloidala föroreningar, som ej kan Ren vattenpumpstation avlägsnas enbart genom filtrering. Metoden bygger på att de ytterligt fina partiklarna kan bringas att koagulera om ett flockningsmedel, t. ex. aluminiumsulfat, tillsättes. Uppbyggnaden av Figur 18. Principutformning av vattenverk jför

fru

kemisk fällning, sedimentering och filtrering.

113 på åsen eller söder därom. Av transportekonomiska skäl föreslås att verket placeras i bergrum eller friliggande på Hallandsås på en höjd av 120 m. Användes rörledningar för transporten av vatten hela sträckan från Bolmen kan ett vattenverk förläggas var som helst på sträckan mellan vattentäkten och förbrukningsområdena. En placering av vattenverket vid Bolmen blir emellertid fördelaktig bl. a. med hänsyn till att det vatten som åtgår vid framställning av renvatten (spolvatten m. m.) icke behöver transporteras någon längre sträcka i onödan. Antages vattenförbrukningen inom vattenverket uppgå till 3 % av den producerade renvattenmängden skulle pumpningskostnaden nedgå med ca 10 % i jämförelse med alternativet med vattenverket placerat på Hallandsås.

11.1 Transport Hallandsås

av vatten Bolmen

—

11.1.1 Tunnel Bolmen-Hallandsås1 Bergtunneln projekteras av kostnadsskäl för transport av råvatten. Den kan då utföras oinklädd (möjligen med undantag för några kortare sträckor, där bergbeskaffenheten kan vara dålig). Denna förutsättning innebär att vattenverket i detta alternativ måste förläggas på Hallandsås eller söder därom. Detta i sin tur medför att även det vatten som åtgår vid framställning av renvatten vid vattenverket måste transporteras till Hallandsås. Denna förbrukning inom vattenverket h a r uppskattats till 3 % av renvattenproduktionen. De vattenmängder som bör läggas till grund för dimensioneringen av tunneln framgår av tabell 43. Med hänsyn till att vattenverket, såsom tidigare nämnts, i detta alternativ bör förläggas på Hallandsås på en nivå

Tabell 43. Transport av råvatten i tunnel Bolmen—Hallandsås År 1980 2000 2020 2040

Genomsnittligt Maximalt under under året m 3 /s ett dygn m 3 /s 1,3 3,5 5,1 6,8

1,7 4,5 6,7 8,8

av ca 120 m bör tunneln mynna i ett råvattenmagasin på en nivå av ca 125 m i närheten av Stavershult på Hallandsås. 11.1.1.1 Geologiska förhållanden, sträckning

tunnel-

Som lämplig plats för vattenintag har valts Kafjordens sydligaste del, där de geologiska förutsättningarna för intag och för tunnelpåslag är goda. Tunnelns slutpunkt är förutom av vattenverkets läge bl. a. beroende av möjligheterna att passera en förkastningszon som går parallellt med Hallandsås nordsluttning. Utredningen har funnit bergpartiet 3 km NNO om Rösjöns ostspets vara lämpligt som slutpunkt för tunneln, se figur 19. Tunneln kommer att under den första delen gå genom delar av det sydsvenska höglandet, där marknivån ligger mellan + 1 2 5 och + 1 7 5 m. På 35 km avstånd från intaget måste Lagan passeras. Den ligger här på en nivå av ca 70 m. Söder om Lagan höjer sig landskapet åter till mellan + 1 0 0 och + 1 1 0 m för att sedan i Stensåns dalgång vid foten av Hallandsås ligga på + 70 m. De högsta partierna av Hallandsås når upp 1 Detta avsnitt baseras på en delutredning angående tekniska och ekonomiska förutsättningar för byggande av en råvattentunnel från Bolmen till ett vattenverk på Hallandsås med tillhörande pumpstationer, intagsanordningar o d som på utredningens uppdrag utförts av överingenjören K A Scherman vid vattenfallsstyrelsen.

114 Figur 19. Tunnel Bolmen—Hallandsås,

till + 200 m. Passet vid Stavershult ger möjlighet att passera åsen på en höjd av 120 m. Området mellan Bolmen och Hallandsås består huvudsakligen av skogbevuxen moränmark, i norra delarna avbruten av stora moss- och myrmarker. Undantag härifrån utgör jordbruksbygderna i Lagans och Stensåns dalgångar. På de ställen där närmare observationer av berggrunden kunnat göras, har den visat sig bestå av gnejs. Huvudsprickriktningen är genomgående vinkelrät mot tunnelsträckningen och stupningen är brant, nästan vertikal. Grund-

översiktskarta.

förutsättningarna för tunneldrivning h a r i huvudsak bedömts vara goda. Tunneln bör i princip läggas i rak sträckning mellan intaget vid Bolmen och vattenverket på Hallandsås. Smärre avvikelser i sidled har motiverats av strävan efter att passera platser där berget går i dagen. Härigenom bör negativa överraskningar i form av stora jorddjup i möjlig mån kunna undvikas. Tunneln föreslås dock genomgående förläggas på relativt stort djup, ca 50 m, varigenom det bl. a. blir möjligt att utforma den för övertryck, se 11.1.1.2. Utredningen har funnit att tunneln

115 lämpligen kan passera Lagan vid Knär e d s övre kraftstation. Berget går där i dagen vid älvfåran. Undersökningsmaterial av äldre datum ger uppgift om bergläget på älvens södra strand. I Hallandsås h a r tunneln förlagts i en sträckning något väster om ravinen vid Stavershult. Seismiska undersökningar h a r utförts inom ett område omedelbart norr om åsen för att närmare lokalisera och fastställa omfattningen av dåligt berg på denna sträcka. Anledning fanns att misstänka att sådant förekom här. Vid undersökningarna framkom bl. a. att en svår krosszon med ca 400 m bredd övertvärar tunnelsträckningen omedelbart norr om åsen. Dessutom påträffades på ömse sidor om detta område små, lokala områden med dåligt berg. Det sämsta partiet har lokaliserats till sammanflödet av N och S Stensån, där berget rubriceras som »rosberg». Det dåliga berget går här antagligen ner till ett betydande djup. Jordtäcket h a r på denna plats en tjocklek av ca 15 m. Med hänsyn till att det gäller en tunnel med en tämligen liten area h a r dock en tunneldrivning ge-

O

nom detta område trots det delvis mycket dåliga berget bedömts genomförbar utan alltför stora svårigheter. Tunneln bör dock helt kläs in på en sträcka av minst 500 m. 11.1.1.2 Vattentryck i tunneln Topografin längs den föreslagna tunnelsträckningen är sådan att vattentrycket i tunneln på den övre delen av sträckan kommer att bli lägre än vad som motsvarar markytan och även den naturliga grundvattenytan. På den nedre delen kan vattentrycket, om icke särskilda åtgärder vidtages, komma att överstiga markytan, och på vissa avsnitt, t. ex. i Lagans och Stensåns dalgångar, betydligt överstiga markytan. Detta förhållande gäller särskilt i början av anläggningens drifttid, då vattenföringen i tunneln blir förhållandevis liten och fallförlusterna sålunda små. På sträckan Bolmen—Lagan skulle tunneln med hänsyn härtill i princip kunna komma att fungera som en dräneringsledning med en sänkning av grundvattenytan som följd. Under byggnadstiden kan dränering

50 Figur 20. Tunnel Bolmen—Hallandsås, längdprofil.

60 kn

116 sålunda möjligen komma att ske utefter större delen av tunnelsträckningen; efter byggnadstidens slut däremot endast på en del sträckor. Någon försämring av ovanförliggande skogs- och jordbruksmark torde man emellertid endast i undantagsfall behöva räkna med. Däremot kan skador komina att uppstå på brunnar såväl kvantitativt som kvalitativt. Under ogynnsamma förhållanden skulle otjänligt vatten kunna tränga ner genom sprickor i berget och försämra kvaliteten på vattnet i tunneln. Dessa farhågor skulle i och för sig kunna motivera att tunneln inklädes på långa sträckor. På sträckan Bolmen—Lagan är berget emellertid sannolikt gott. Med hänsyn härtill har det ändock bedömts fullt möjligt att i princip låta tunneln bli helt oinklädd på denna sträcka. Tunneln läggs på relativt stort djup. Stora sprickor och slag måste tätas omsorgsfullt. De vattenmängder, som trots dessa åtgärder kan tränga in i tunneln, torde bli små. Det inläckande vattnet bör dessutom kunna antas ha icke alltför dålig kvalitet. På tunnelsträckan Lagan—Hallandsås kan — på grund av att övertryck skulle komma att råda i tunneln under längre eller kortare tider — en förlust av vatten ske genom läckage. Detta skulle sekundärt kunna få den följden att ovanförliggande områden försumpas. I värsta fall skulle läckaget kunna åstadkomma grundvattenerosion. Riskerna härför bedömes dock icke vara större än att oinklädd tunnel bör kunna väljas på de delsträckor där berget är av god kvalitet. Sprickor och slag måste dock tätas omsorgsfullt. Vid passage av de partier där berget är dåligt — särskilt gäller detta den förut nämnda krosszonen vid Hallandsås •—• är oinklädd tunnel däremot icke tillfyllest. Hel betonginklädnad måste h ä r ske. På sträckor med mycket dåligt berg, såsom »ros-

berg», bör dessutom plåtbeklädnad utföras. Bolmens medelvattenyta ligger på + 1 4 1 , 5 m. Genom att utnyttja denna tryckhöj d kan erforderlig pumpningsenergi minskas väsentligt. För projektets totalekonomi är det därför motiverat att antingen lägga ner relativt stora belopp på åtgärder i syfte att kunna tillåta övertryck i tunneln eller på annat sätt förhindra att tillgänglig lägesenergi blir outnyttjad. Med hänsyn härtill bör tunneln enligt utredningens mening utformas så, att relativt stora övertryck kan tillåtas i densamma. Detta innebär, att speciella tätningsåtgärder utöver de normala måste vidtagas på vissa tunnelavsnitt. För uppfordring av vattnet till vattenverket på Hallandsås anläggs en pumpstation i åsen. 11.1.1.3 Svallnings fenomen Vid den utformning av anläggningen som h ä r skisserats kommer utjämningsbassänger för utjämning av tryckvariationerna vid plötsliga frånslag i pumpstationen att erfordras. Vid pumpstationen kan transportorten lämpligen användas som svallbassäng. Då denna har en tvärsnittsarea av 12 m 2 och ligger i en lutning av 1 : 7, blir den horisontella vattenytan tillräckligt stor för att i och för sig oundvikliga svängningar hos vattenmassorna skall bli stabila. Vid ett frånslag från fullt pådrag till noll kommer vattnet att stiga upp i orten och efter en tid nå upp till den förut nämnda bassängen före vattenverket, varefter stighastigheten praktiskt taget upphör. Vattenhastigheten i tunneln bromsas under tiden mjukt och stabiliseras vid den vattenföring som motsvarar tryckskillnaden mellan Bolmen och bassängen. Bassängen rymmer vatten motsvarande tillrinningen av vatten under flera timmar efter frånslag. Om vattnet

117 ej kan behandlas v i d vattenverket stängs luckan vid intaget. Skulle det mindre sannolika fallet inträffa, att driftavbrott uppstår såväl vid intaget vid Bolmen som vid pumpstationen och vattenverket, får vattnet r i n n a över ett bräddavlopp, ett reservutskov, till Rösjön. Mellansänkena kan också fungera som svallbassänger, förutsatt att markytan ligger tillräckligt högt. De mellansänken som ligger inom områden där trycklinjen kommer att ligga över terrängen, kommer dock att gjutas igen. Om flera mellansänken används som svallbassänger kan det finnas risk för resonansfenomen, även om avståndet mellan dessa svallbassänger väljs så, att resonans mellan grundsvängningarna undvikes. Utredningen h a r icke tagit u p p de komplicerade resonansfenomen, som härvid kan uppkomma, till diskussion utan de får studeras i samband med en eventuellt fortsatt projektering. 11A.1A Energibehov vid tät trycktunnel I en transportanläggning utformad som en tät trycktunnel, d. v. s. en tunnel som medger stora övertryck utan att läckage uppstår, kan den tillgängliga tryckhöjden under hela tiden utnyttjas effektivt. Vid de tunnelareor som h ä r kan ifrågakomma behöver någon pumpning inte ske i början av perioden, då höjdskillnaden mellan Bolmen och vattenverket på Hallandsås är tillräcklig för att övervinna fallförlusterna. Allteftersom vattenföringen i tunneln ökar stiger fallförlusterna. Energibehovet ökar därmed på sätt som framgår av figur 21. Beräkning av fallförlusterna i bergtunnel h a r utförts enligt Mannings formel: hf Q

L

q2-L

där A2- M2- JR3 vattenförening i m 3 /s, se tabell 43 tunnelns längd i m (56 000 m)

GWh/å 100

2040 Ar

W=12,3 [k.C-q^-16,5q m l-8760 k= fallförlustkoefficient c = koefficient f ö r hänsynstagande å r s v a r i a t i o n e n av q

till

Figur 21. Energibehov för pumpning vid olika tunnelarea. A J= tunnelns area i m 2 M = råhetskofficienten; med hänsyn till lämplig avvägning mellan sprängningsnoggrannhet och sprängningskostnad h a r värdet 35 valts R = hydrauliskt medeldjup Sammanfattningsvis kan sägas att en tät trycktunnel även blir ekonomiskt gynnsam, vid en icke obetydlig merinvestering för speciella tätningsåtgärder beroende på att tunnelns kapacitet direkt kan utnyttjas och pumpinstallationer skjutas på framtiden. Pumpningsbehovet blir därigenom så litet som möjligt. Merinvesteringar för speciella tätningsåtgärder h a r i förevarande fall uppskattats till 5 Mkr.

11.1.1.5 Eventuellt kraftuttag om övertryck icke tillätes i tunneln Bedöms en trycktunnel innebära riskmoment och vill man undvika att trycket blir högre än vad som motsvarar markytan, måste vattenytan vid pump-

118 stationen i Hallandsås konstant hållas på en därtill avpassad nivå. Av tryckhöjden mellan Bolmen och vattenytan framför pumpstationen åtgår då från början endast en mindre del för vattentransporten. För att förhindra att resten av den tillgängliga lägesenergin spilles kan man omvandla den till elenergi i en kraftstation. En kraftstation för sådant ändamål kan anläggas i anslutning till intaget vid Bolmen. Om tunnelarean väljes större än 6 m 2 , kan kraftstationen fungera i åtminstone två avskrivningsperioder för den maskinella utrustningen. Investeringarna för en kraftstation med förenklad maskinell utrustning har uppskattats till ca 4 Mkr, d. v. s. samma storleksordning som de erforderliga speciella tätningsåtgärderna för en tät trycktunnel. Utformas tunneln så att trycket framför pumpstationen konstant hålles vid + 60 m, skulle en elproduktion enligt figur 22 vara möjlig. Den möjliga elproduktionen i kraftstationen ökar vid ökad tunnelarea. Investeringen för kraftstationen är emellertid oberoende av tunnelarean. Som GWh/år 20 r -

,

.

2040 År

W=8-q m [l41, 5 _60-h f ]-8760

Figur 22. Möjlig energiproduktion vid ett kraftverk beläget vid intaget.

framgår av figur 24 kommer ett hänsynstagande till kraftstationen vid tunneldimensioneringen att medföra att det optimala värdet på tunnelarean blir större än eljest. Sammanfattningsvis kan konstateras, att om trycket i tunneln icke kan tilllåtas överskrida vad som motsvarar markytan, lönar det sig att bygga en kraftstation, eftersom det totala produktionsvärdet under den aktuella tidsperioden är större än investeringen.

11.1.1.6 Kostnader ningsarbeten

för

tunnelspräng-

Vid analys av tunnelsprängningskostnader har förutsatts att arbetena bedrivs i två-skift och att spårbunden transportutrustning används. Drivningshastigheten beräknas för en tunnel inom detta område bli 80 m/mån. för en 6 m 2 tunnel, 90 m/mån. för en 8 m 2 tunnel och 120 m/mån för en 10 m 2 tunnel. Drivningen skulle visserligen kunna gå snabbare men i så fall sannolikt på bekostnad av sprängningsnoggrannheten. Frågan om h u r noggrant en tunnel bör utsprängas utgör ett ekonomiskt avvägningsproblem mellan ökade sprängningskostnader (för att få slätare bergytor) och minskade pumpningskostnader, orsakade av mindre friktionsförluster. En noggrannare utsprängning, t. ex. genom förspräckningsmetoden, ger bättre bergyta men innebär samtidigt en kostnadsökning av inemot 10 %. Av tabell 44 framgår de kostnader för byggande av tunnlar med små tvärsnittsareor som använts av utredningen. Den för varje särskilt fall lämpligaste utrustningen för byggandet h a r förutsatts bli använd. De redovisade kostnaderna motsvarar en utjämnad kurva, dragen med ledning av beräknade kostnader för tunnlar med olika tvärsnittsarea. I verkligheten kan

119 Tabell 44. Anläggningskostnader1 för bergtunnlar med liten tvärsnittsarea Tunnelarea, m 2

Kostnad, kr/m

4 6 8 10 12

950 1 100 1200 1 300 (1 250) 1400

1 I dessa kostnader ingår samtliga kostnader från de första översiktliga utredningarna till dess tunneln är färdig att tagas i bruk, alltså även kapitalkostnader under byggnadsiden.

övergången från en arbets- eller maskinutrustning till en annan eller från en arbetsmetod till en annan, vid en viss tunnelarea medföra att kostnaden blir lägre än vad som svarar mot den utjämnade kurvan. I dagens läge synes detta inträffa omkring arean 10 m2 (värdet inom parentes i tabell 44). Detta förhållande torde emellertid vara föränderligt efterhand som nya lastmaskiner m. m. kommer i marknaden. I detta sammanhang h a r det därför ansetts riktigast att använda de utjämnade värden, som motsvarar huvudtendenserna hos kostnadsfunktionen. De angivna sprängningskostnaderna för tunnlar samt exemplen på drivningshastigheter motsvarar dagens tekniska nivå och torde därför ligga på den säkra sidan. Under de senaste årtiondena h a r tunnelsprängningskostnaderna minskat relativt sett med ca 2 % per år och denna utveckling synes fortgå. Med hänsyn härtill skulle det inte vara orealistiskt att räkna med en något gynnsammare kombination mellan sprängningskostnad, släthet hos bergytorna och drivningshastighet än som skett. Det är emellertid vanskligt att försöka ge denna sannolika tekniska utveckling ett siffermässigt uttryck. De i tabell 44 redovisade värdena h a r därför tillämpats vid kostnadsberäkningarna.

11.1.1.7 Ekonomisk dimensionering au transportsystemet Den ekonomiska dimensioneringen h a r syftat till att söka finna den gynnsammaste kombinationen av kostnaderna för tunnel, pumpstation och pumpning. För att en uppfattning om systemets totalekonomi under hela den betraktade perioden skall kunna erhållas har nuvärdesmetoden tillämpats vid de jämförande optimeringsberäkningarna. Val av tunnelarea har i första hand skett med utgångspunkt från dessa nuvärdesberäkningar, eftersom enbart årskostnadsberäkningarna knappast ger en rättvisande bild. Vattentransporten i tunneln är nämligen långtidsföränderlig. Det är därför icke möjligt att välja en transportsituation som kan anses vara representativ ur ekonomisk synpunkt för hela den betraktade perioden. Vattentransporten i tunneln antages öka såsom framgår av tabell 43. Ur kalkylsynpunkt har det teoretiska antagandet gjorts att vattentransporten därefter blir konstant för all framtid. Anläggningarna utbygges successivt med hänsyn till det ökade vattenbehovet. Efter avskrivningstidernas slut förnyas anläggningsdelarna för all framtid. Energibehovet stiger successivt till år 2040 för att därefter vara konstant, se figur 21. Optimeringsberäkningarna har i första h a n d genomförts för alternativet med anläggning av en tät trycktunnel, i vilken inga begränsningar av vattentrycket behöver ske. Den erforderliga pumpenergin når då minimum. I andra h a n d h a r studerats alternativet med en tunnel i vilken trycket i allmänhet inte får överstiga vad som motsvarar kringliggande marknivå. Erforderlig pumpenergi når i detta fall sitt maximivärde. Beräkningarna h a r i det senare alternativet kompletterats med beräkningar om inverkan på totalekonomin och på den

120 ekonomiska dimensioneringen, därest enn. kraftstation för tillgodogörande av överflödig lägesenergi skulle anläggas. Problemställningarna vid en framtida komplettering av tunneln, eventuellt successivt i sektioner mellan påslagen i den,, h a r även belysts. Beräkningarna h a r visat, se figur 23,, att tunneln, om vattentrycket inte behöver begränsas, får en optimal area av7 ca 8,5 m 2 . Totalkostnadskurvan är emellertid mycket flack omkring optimipunkten, varför värdena varierar mycket litet inom ett stort register. Väljes en mindre tunnelarea än deni optimala inom detta register, minskar den kostnadspost som säkrast kan bestämmas, nämligen investeringarna för tunneln. De mera ovissa framtida pumpoch pumpningskostnaderna ökar i motsvarande grad. En fördel med en mindrei Mkr 150 i

1 Tunnelarea m'

Figur 23. Totalkostnad (nuvärde) för tät trycktunnel. Kostnaden uttryckt som funktion av tunnelarean.

area skulle alltså vara att den säkraste (och den vid tidpunkten för beslut om utbyggnad av anläggningen påtagligaste) posten hålles låg. De framtida kostnader, som är beroende icke blott av vattenbehovets utveckling utan även av andra osäkra faktorer, kan i stället tilllåtas bli högre. Om vattenbehovet skulle stiga långsammare än beräknat har man gjort ett gynnsamt val. Stiger vattenbehovet däremot hastigare och till en i slutskedet av beräkningsperioden högre siffra än förutsatt, ökar pumpningskostnaden kraftigare än vid det optimala värdet på tunnelarean. Detta kan emellertid, om arean inte valts alltför långt under optimivärdet och vattenbehovet inte avviker alltför mycket från förutsättningarna, kompenseras genom ökad pumpning. Totalkostnaden blir dock alltid större än om tunneln vore optimal enligt beräkningsförutsättningarna. Vid val av större tunnelarea än den optimala, kommer investeringarna för tunneln att bli något större än vid den optimala tunneln. Skulle prognoserna för den erforderliga vattentransporten underskridas, är denna extra investering »bortkastad» eftersom minskningen i pumpningskostnader i detta fall är mindre än vid en optimal tunnel. Överskrides prognoserna växer däremot pumpningskostnaderna mindre än vid optimal tunnelarea. Om vattenbehovet blir påtagligt större än beräknat kommer merinvesteringen i en större tunnel att förränta sig.

I det fall övertryck i förhållande till grundvattennivån eller markytan icke får tillåtas i tunneln blir det optimala värdet på tunnelarean 6,5 m 2 , d. v. s. lägre än det optimala värdet för en tät trycktunnel. Orsaken till detta är att pumpningshöjden även i början av pe-

121 rioden blir stor, och att fördelen med de större tunnelareorna — att de kräver liten pumpenergi i början av tidsperioden — bortfaller. Tillskottet i erforderlig pumpenergi och därmed i totalkostnaden vid större tunnlar blir därför större än vid m i n d r e tunnlar. Optimum flyttas alltså mot lägre värden; jfr figur 24. Ekonomin i det fall övertryck inte kan tillåtas i tunneln kan som tidigare framhållits förbättras genom att en kraftstation utbygges vid intaget. Energiproduktionen i kraftstationen ökar med större tunnelarea, medan kostnaden för kraftstationen är oberoende av tunnelarean. Detta medför, att totalkostnaden för vattentransporten sjunker med ökad tunnelarea. Optimipunkten förskjutes därmed mot större värden, i förevarande fall till 7,5 m 2 .

Mkr 150

Totq I k o s t n o d ^ X I D - . o med kräTtstationsutbyggnod

50 Tunnel, i n t a g , sänken samt förstärkningar

(normala)

T u n n e l a r e a , rrr

Figur 24. Totalkostnad (nuvärde) för tunnel i vilken begränsning av trycket måste ske. Kostnaden uttryckt som funktion av tunnelarean.

Sammanfattningsvis har sålunda de utförda optimeringsberäkningarna givit följande resultat beträffande optimala tunnelareor. Tät trycktunnel, ingen begränsning av vattentrycket 8,5 m 2 Tunnel i vilken trycket begränsats med hänsyn till topografin 6,5 ni 2 Tunnel i vilken trycket begränsats med hänsyn till topografin; kompletterad med kraftstation 7,5 mä En ändring av årskostnaderna för energi, drift och underhåll inverkar relativt måttligt på den optimala tunnelarean. En felbedömning av råhetskoefficienten h a r något större betydelse, men å andra sidan bör M-värdet kunna bedömas inom rimliga felgränser. En felbedömning av räntan ger däremot förhållandevis stort utslag i resultatet, vilket sammanhänger med att vattenbehovet ökar med tiden. Räntans utveckling går icke att bedöma för en så lång tid som det h ä r är fråga om. Man kan förmoda att den kommer att variera inom tämligen vida gränser. Förutsattes räntan bli hög, resulterar beräkningarna i att en relativt sett låg investering bör väljas, varvid årskostnaderna i ett senare skede kan tillåtas växa. En lägre ränta dämpar denna tendens. Beräkningarna har baserats på en räntefot om 5 procent. Om ett på lämpligt sätt vägt medelvärde i verkligheten skulle bli 7 procent, skulle tunnelarean med det använda beräkningssättet ha valts ca 30 procent för stor. Härav framgår att resultaten av en nuvärdeskalkyl, som spänner över så lång tid det h ä r är fråga om, bör tolkas med viss försiktighet. Vid valet av tunnelarea bör hänsyn därför även tagas till årskostnadernas och vattenkostnadernas utveckling under tidsperioden.

122 11.1.1.8 Val av tunnelarea De utförda optimeringsberäkningarna har givit till resultat att den optimala tunnelarean ligger mellan 6,5 och 8,5 m 2 . Ges tunneln en tvärsnittsarea av 8 m 2 kan god ekonomi erhållas även om förutsättningarna beträffande vattentryck och vattenbehov ändras inom ganska vida gränser. Utredningen har något studerat i vad mån hänsyn vid dimensioneringen av den aktuella tunneln bör tagas till det förhållandet att vattenbehovet kan komma att överstiga Bolmens kapacitet och att vatten då måste tagas från Vättern via tunnel. Skall hänsyn redan nu tagas till ett sådant ökat vattenbehov, måste tunneln från Bolmen till Hallandsås dimensioneras med reservkapacitet och eventuellt förläggas på sådan nivå, att en tunnel från Vättern kan anslutas direkt, eller också blir ett alternativ med två tunnlar aktuellt, överslagsmässiga beräkningar visar, som framgår av figur 23, att totalekonomin blir ungefär densamma för en tunnel med överkapacitet som för ett tvåtunnelalternativ. Förutsättningarna för beräkningarna har i det första alternativet varit att en större tunnel väljes från början och i tvåtunnelalternativet att en första tunnel på 8 m 2 (i princip optimal) kompletteras med en andra tunnel vid prognostidens utgång. Alternativen utförs hydrauliskt likvärdiga. Nackdelen med utbyggnad av en större tunnel från början ligger framförallt däri, att en extra investering (för t. ex. en 12 m 2 tunnel 10 Mkr) måste göras omedelbart. I tvåtunnelalternativet sker utbyggnaden av en andra tunnel och val av dess area i ett senare skede, då anläggningen på ett säkrare sätt kan anpassas till då rådande förhållanden. Ett tvåtunnelalternativ är därför att föredraga. En första tunnel om 8 m 2 år 1980 passar väl in i sammanhanget.

11.1.1.9 Förslag till tunnel Bolmen—Hallandsås med pumpstation, intagsanordningar o. d. Som tidigare nämnts bör tunneln få ea i huvudsak rak sträckning mellan intaget vid Kafjorden och vattenverket på Hallandsås. Tunneln ges lämpligen en tvärsnittsarea av 8 m 2 . En god ekonomi kan då erhållas även om förutsättningarna i fråga om vattenbehov och vattentryck m. m. ändras inom ganska vida gränser. Arean blir tillräcklig även för en eventuell framtida leverans av vatten till de södra delarna av Halland. Tunneln föreslås bli förlagd på sådant djup, att övertäckningen av berg och jord i allmänhet överstiger 50 m. Större sprickor och slag i berget tätas omsorgsfullt. Tunneln, se figur 26, dimensioneras på sträckan Lagan—Hallandsås för övertryck i förhållande till grundvattenytan. F ö r att detta skall kunna tillåtas erfordras sannolikt speciella förstärkningsåtgärder utöver de normala på några kortare sträckor. Dessa förstärkningsarbeten skulle bestå i hel betonginklädnad av tunneln på ca 2 km längd och betong- och plåtinklädnad av tunneln på ca 1 km längd vid passagen av partiet med »rosberg» omedelbart norr om Hallandsås. Den teoretiska tvärsnittsarean av tunneln minskas på de betong- och stålinklädda sträckorna till 5 resp. 4 m 2 , vilket ur hydraulisk synpunkt blir ungefär likvärdigt med en 8 m 2 oinklädd bergtun-

Figur 25. Tvärsektion genom tunneln.

123 Figur 26. Tunnel Bolmen—Hallandsås, längdprofil med trycklinjer. nel. Kostnaderna för de normala förstärkningsåtgärderna h a r uppskattats till 10 % av den »rena» tunnelkostnaden eller till ca 7 Mkr och för de speciella åtgärderna till 5 Mkr. För drivningen av tunneln utföres sammanlagt 10 transportorter, vilka får en tvärsnittsarea av 12 m2 och förlägges i lutning 1 : 7. Tunneldrivningen bedrives från de 8 mellansänkena i båda riktningarna.. Samtliga transportorter på sträckan Lagan—Hallandsås, där övertryck kommer att råda, gjutes igen med en betongpropp nära inloppet i

12m 2

K

7s

~^

J

3,50

Figur 27. Transportort, tvärsektion.

tunneln. I det djupaste mellanpåslaget utförs anordningar för att vid eventuellt behov sänka trycket i tunneln. I tunnelns högpunkter utförs avluftningsanordningar. Vid tunnelns nedströmsända placeras en pumpstation för uppfordring av vattnet till vattenverket på eller i Hallandsås. Uppe på åsen framför vattenverket anlägges en större råvattenbassäng på en höjd av 125 m, varigenom dels ett visst reservmagasin erhålles och dels goda driftförhållanden vid pumpstationen skapas. Detta råvattenmagasin kommer även att fylla funktionen av bassäng för utjämning av eventuella tryckslag (svallningsbassäng). Pumpstationen behöver som framgår av trycklinjerna på längdprofilen inte byggas ut förrän omkring år 2000. Utsprängning av erforderliga bergrum bör dock ske i samband med tunneldrivningen. P u m p a r n a dimensioneras för högt övertryck på sugsidan och maskinhallen utformas så, att risken för översvämning elimineras. Anläggningen planeras vidare för successiv installation av aggregaten allteftersom vattenbehovet ökar.

124 Tabell 45. Investeringsbehov1 Bolmen—Hallandsås

för

tunnel

Mkr, 'öre/m3

År 1980

2020 Mkr 1

Tunnel Bolmen— Hallandsås Transportorter.... 6,5 Tunnelsprängning 68,0 Förstärkning, normal 7,0 Förstärkning, speciell 5,0 Intag vid Bolmen Råvattenbassäng | 2,0 Diverse arbeten Skadeersättningar. 1,5 Pumpstation, etapp 1 Pumpstation, etapp 2 Summa Sammanlagt år 1980—2040

90,0

•*

Vattentransportkostnad , öre/m 3

\

\ V.

1980 Årskostnad

2000 Mkr

^.

2040 År

Figur 28. Årliga kostnader för transport av råvatten i tunnel från Bolmen till Hallandsås.

3,0 2,0 3,0

2,0

1 Investeringsbeloppen har hänförts till de år då anläggningarna skall vara färdiga att tagas i bruk. Byggnadstiden uppgår exempelvis för tunneln till ca fyra år.

Att anlägga en kraftstation vid intaget blir i detta fall inte aktuellt, eftersom övertryck tillätes i tunneln och pumpningen anpassas efter behovet. 11.1.1.10 Kostnader för anläggning och drift av tunnel med pumpstation o. d. I de beräknade investeringarna (tabell 45) ingår alla kostnader för projektets genomförande, alltså förutom byggnadskostnaderna även kostnader för undersökningar, projektering, konstruktion, skadeersättningar o. s. v. (dock ej ersättning till vattenkraftintressenterna) samt ränteförluster under byggnadstiden. Årskostnadsberäkningar har utförts under samma förutsättningar beträffande avskrivningstider, räntefot m. m. som optimeringsberäkningarna. Som framgår av figur 28 kommer transportkostnaderna för råvatten Bolmen—Hallandsås att, därest vattenbehovet utvecklas som

beräknat, sjunka från 12 öre/m 3 i början av perioden till ca 3 öre/m 3 vid prognostidens slut. F r å n år 1990 understiger transportkostnaden 1 öre/m3 och mil. Nuvärdet år 1980 av samtliga kostnader för den föreslagna anläggningen, inklusive kostnader för energi, drift och underhåll h a r beräknats uppgå till 96 Mkr, se figur 23. 11.1.2 Fjan-vattenledning Bolmen-Hallandsås2 Som nämnts under 11.0.3 placeras vattenverket i detta alternativ vid Bolmen, varför det blir fråga om transport av renvatten på sträckan till Hallandsås. Ledningarna behöver icke dimensioneras för den mervattenmängd som erfordras för spolning m. m. inom vattenverket. De vattenmängder som behöver transporteras i rörledningar Bolmen—• Hallandsås framgår av tabell 46. 2

Detta avsnitt baseras på en delutredning rörande de tekniska och ekonomiska förutsättningarna för utnyttjande av Bolmen som vattentäkt för västra Skåne, som på uppdrag av utredningen utförts av Ingenjörsbyrån VIAK AB, Stockholm.

125 Tabell 46. Vattenmängder transporteras i rörledningar landsås År

det kan ledningarna lämpligen dragas i en västlig sträckning. Höjdförhållandena inom västra Skånes kusttrakter, dit huvuddelen av vattnet skall levereras, är sådana att det är fördelaktigt att passera Hallandsås på tämligen låg nivå. Med hänsyn härtill har sträckningen valts i passet vid Stavershult n o r r om Rösjöns östspets på en högsta höjd av 125 m. Uttag av vatten ur Bolmen sker med fördel ur kraftverksdammen vid Skeen. Vattenverket förlägges sedan i närheten av uttaget, d. v. s. nära Bolmens utlopp. Fj ärrvattenledningen från vattenver-

som behöver Bolmen—Hal-

Genomsnittligt Maximalt under under året m 3 /s ett dygn m 3 /s

1980 2000 2020 2040

1,3 3,4 5,0 6,6

1,6 4,4 6,5 8,6

11.1.2.1 Ledningssträckning, byggnadstekniska förutsättningar Med hänsyn till fördelningen av vattenförbrukningen inom försörjningsområ-

<V

^-s 142 f

'" OLSEN/AJUNQéY0

yittsjö

f /-xBjärnum' Häsfveda

\ VY HÖGANÄS^ \

/i V

.

l^^mUvN

•

^KLIPPAN

) ,i

- ^

\

/"

/

Tyrlnae k _J

\

W.. o

: id

Sf C.

,.. j>\ L-~^

®wifcsipunil :0 I

Figur 29. Fjärrvatlenledning Bolmen—Hallandsås, översiktskarta.

30 kl 1

126 ket kommer under den första delen av sträckan att gå genom delar av det sydsvenska höglandet (nivåerna mellan 125 och 175 m ) , där terrängen huvudsakligen består av skogbevuxen moränmark, omväxlande med stora moss- och myrmarker. Något mer än 3 mil från Bolmen passeras Lagan, som här ligger på en höjd av 70—80 m. Söder om Lagan stiger landskapet åter men når flerstädes inte över + 125 m. Området utgörs även här huvudsakligen av skogbevuxen moränmark dock omväxlande med mindre jordbruksbygder. Omedelbart n o r r om Hallandsås passeras Stensån varifrån sluttningen uppför åsen är förhållandevis brant. Dalgången vid Stavershult är tämligen trång. Ledningen har, som framgår av figur 29, givits en i möjlig mån rak sträckning mellan vattenverket vid Bolmen och passet över Hallandsås vid Stavershult. Vissa avvikelser i sidled blir nödvändiga i syfte att undvika ur byggnadstekniska synpunkter särskilt svåra markområden. På den första delen av sträckan mellan Bolmen och Lagan är avvikelserna dock icke större än att ledningssträckningen blir högst 1 km längre än den kortaste sträckningen. Mellan Lagan och Hallandsås blir avvikelsen något större genom att ledningen där förlagts i en större båge mot öster, bl. a. för att kringgå Hishults samhälle. Trots dessa avvikelser är det icke möjligt att undvika alla områden där byggnadstekniska svårigheter kan uppstå. Sammanfattningsvis kan sägas att förutsättningarna för utbyggnad av en fjärrvattenledning på sträckan Bolmen —Hallandsås icke är odelat gynnsamma med hänsyn till att ledningarna måste dragas genom en del sankområden med besvärliga grundläggningsförhållanden. En negativ faktor är även det glesa vägnätet, som dessutom icke

kr/m

^

1000 -

1400 1600 Ledningsdiameter

2000 mm

Figur 30. Kostnad för anläggning av fjärrvatlenledning av spännbetongrör på sträckan Bolmen— Hallandsås.

är av bästa kvalitet. Dessa förhållanden kommer givetvis att medföra ökade kostnader. Merkostnader uppstår också därigenom att Lagan ävensom ett antal större vägar måste passeras. Väsentligt bättre förutsättningar för ledningsbyggande skulle erhållas därest ledningen förlades till andra områden, såsom i Lagans dalgång mellan T r a r y d och Markaryd. Vattenuttaget bör i sådant fall ske ur Bolmån och icke ur Bolmen.

11.1.2.2 Kostnader för anläggning av vattenledningar med stora dimensioner Beräkning av kostnaderna har skett under förutsättning att till ledningsmaterial väljes spännbetongrör. De särskilda byggnadstekniska förutsättningar, som gäller för ledningssträckningen ifråga, h a r beaktats. I kostnaderna, som redovisas i figur 30, ingår samtliga kostnader från de första översiktliga utredningarna till dess ledningarna är färdiga att tagas i bruk. Bäntekostnader under byggnadstiden ingår sålunda även. För att en jämförelse med tunnelalternativet skall bli möjlig h a r kostnadsberäkningarna spants över en tid av

2040 Ar

Figur 31. Årskostnad för fjärrvattenledning Bolmen—Åstorp vid olika ledningsdimensioner och ledningskombinationer. 60 år, d. v. s. anläggningen har dimensionerats för denna tidrymd, vilket medför att dels dubblering av ledningar kommer att ske och dels även utbyte av ledningar (tjänstetid 40 år) blir aktuell. Kostnaderna för dubblerings- och ersättningsledningarna h a r bedömts bli något lägre än för de första ledning-

arna, bl. a. på grund av lägre projekteringskostnader, mindre ränteförluster o. d. under byggnadstiden o. s. v. 11.1.2.3 Ekonomisk transportsystemet

dimensionering

av

Den översiktliga ekonomiska dimensionering som h ä r redovisas avser trans-

128 portsträckan från vattenverket till Åstorp. På denna sträcka förekommer icke några större avgreningar. Jämförelsen med tunnelalternativet nödvändiggör emellertid en separat redovisning av kostnaderna för sträckan Bolmen—Hallandsås. Kalkylen syftar till att finna den gynnsammaste kombinationen mellan kostnader för ledningar, pumpstationer samt reservoarer och energikostnader för pumpning. Underlaget för beräkningarna har utgjorts av ledningskostnader enligt 11.1.2.2 och av genomsnittliga, på erfarenhet grundade kostnader för byggnader, maskinell utrustning o. d. samt av i kap. 10 redovisade antagna beräkningsförutsättningar. Val av alternativ för utbyggnad av fjärrvattenledning med pumpstationer o. d. har i första hand skett med utgångspunkt från anläggningens totalekonomi. Beroende på svårigheten att bedöma utvecklingen av vattenbehov, ränta m. m. under så lång tid det här är fråga

om (1980—2040), bör emellertid hänsyn även tagas till årskostnaderna, särskilt i början av perioden. Vid val mellan två alternativ med jämförbar totalekonomi har det alternativ valts som under den första delen av prognosperioden ger de lägsta årskostnaderna. I figur 31 har gjorts en sammanställning av årskostnader för olika ledningsdimensioner och ledningskombinationer för transport av vatten på sträckan Bolmen—Åstorp. 11.1.2A Förslag till fjärrvattenledning med pump stationer, reservoarer o. d. Principutformningen av föreslagen anläggning framgår av översiktskarta (figur 29) och av längdprofil (figur 32). Utredningen h a r med hänvisning till ovanstående och efter jämförande beräkningar funnit det ekonomiskt att på sträckan från vattenverket vid Bolmen till Åstorp anlägges en ledning med 1 600 mm diameter år 1980. Efter tjänstetidens slut (antagen till 40 år) år 2020, bör

iO

60 kn-s

Figur 32. Fjärrvattenledning Bolmen—Hallandsås, längdprofil med trycklinjer.

denna utbytas mot en ledning med 2 000 mm diameter. Med hänsyn till önskemålet att begränsa tryckförlusterna vid maximidygnsförbrukningen föreslås dock, att anläggningen av den nya 2 000 mm ledningen på vissa sträckor påbörjas redan år 2000. Det bör i detta sammanhang dock betonas att vid dimensioneringen hänsyn icke h a r tagits till eventuella säkerhetssynpunkter som skulle kunna motivera anläggning av dubbelledningar, se kap. 10. För uppfordring av vatten till vattenverket vid Bolmen anlägges en råvattenpumpstation. Genom en pumpstation i vattenverket uppfordras renvattnet efter behandling till en driftreservoar om 10 000 m 3 på ledningssträckans högsta punkt, -f- 185 m, 18 km från Bolmen. Under den första tiden kan vattnet seTabell 47. Erforderliga investeringar

dan rinna med självfall genom ledningen över Hallandsås. Mellan år 1990 och 2000 måste pumpning tillgripas norr om åsen. För att vid eventuellt behov transportförmågan hos ledningarna söder om åsen skall kunna ökas, föreslår utredningen emellertid att pumpstationen norr om Hallandsås utbygges redan i samband med den första ledningen. Trycket i ledningarna kommer normalt inte att överstiga 10 kp/cm 2 . I en anläggning av denna storlek kan emellertid mycket stora tryckvariationer förekomma i ledningarna, t. ex. vid plötsligt frånslag i pumpstationen vid Hallandsås. För utjämning av dessa tryckslag anlägges ett svalltorn som anslutes till pumpstationen vid åsen.

U.l.2.5 Kostnader för en ning med pnmpstationer, o. d.

fjärrvattenledreservoarer

De investeringar som här redovisas (tabell 47) omfattar samtliga kapitalkostnåder för projektets genomförande (från Bolmen till i höjd med den punkt vid Stavershult där enligt tunnelalternativet tunneln slutar) från de första översiktliga utredningarna till dess anläggningen färdigställts och tages i bruk. Beräkningsförutsättningarna framgår av kap. 10.

(inkl. ersättningsutbyggnader) läggning

för föreslagen an-

År 1980

1980— 2040

Mkr Ledningar Pumpstationer Reservoarer Svalltorn

'70,5 14,0 1,5 0,3 Summa

1 2

Diameter 1 600 mm. Diameter 2 000 mm.

5—413199

86,3

6,0

10,2

23,5 7,3

6,0

10,2

30,8

77,0 20,8 1,5 0,2 99,5

12,2

12,2

171,0 70,5 3,0 0,5 245,0

130 nåder för dessa delar av anläggningen har beräknats till 160 Mkr.

11.2 Vattenverkets cering

2040 Ar

Figur 34. Årliga kostnader för transport vatten i rörledningar Bolmen—Hallandsås.

av

Årskostnadsberäkningar h a r utförts under samma beräkningsförutsättningar beträffande avskrivningstider, räntefot m. m. som vid tunnelalternativet. Beräkningarna av energikostnaderna för pumpning omfattar för jämförelsens skull kostnaderna för p u m p n i n g till nivån +120 m vid Stavershult. Som framgår av figur 34 kommer transportkostnaden för vatten Bolmen —Hallandsås att, om vattenbehovet utvecklas som beräknat, sjunka från ca 15 öre/m 3 till ca 6 öre/m 3 i framtiden. Detta innebär att kostnaden för transport av vatten i slutskedet kommer att motsvara ca 1 öre/ms och mil. Nuvärdet år 1980 av samtliga kost-

Tabell 48. Erforderlig

vattenproduktion

År

Genomsnittligt under året

Maximalt under ett dygn

1980 2000 2020 2040

1,3 3,4 5,0 6,6

1,6 4,4 6,5 8,6

utformning

och pla-

Ett vattenverk baserat på vatten från Bolmen föreslås bli utformat för framställning av renvatten genom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering. Verket bör dimensioneras för en produktion enligt tabell 48. Beroende på transportsättet förlägges vattenverket antingen i eller på Hallandsås (tunnelalternativet) eller vid Bolmen (ledningsalternativet). Utredningen har därför studerat tre lägen för vattenverket: i bergrum på Hallandsås, friliggande vid Bolmen eller friliggande på åsen. 11.2.1 Vattenverk i bergrum på Hallandsås

11.2.1.1 Utformning

Vid en förläggning till Hallandsås bör vattenverket av transporttekniska skäl lämpligen placeras på en nivå av ca 120 m. Detta blir möjligt genom att spränga in verket i ett bergsparti något väster om passet över åsen vid Stavershult. Båvattnet från Bolmen pumpas upp till en råvattenbassäng på åsen på nivån 125 m. Denna bassäng kan dels fungera som reservmagasin under kortare tid i det fall vattentillförseln från Bolmen skulle bli avbruten, och dels som svallningsbassäng för utjämning av tryckvariationer vid plötsligt frånslag i pumpstationen. Från råvattenbassängen ledes vattnet med självfall till vattenverket. Båvattenbassängen kan utföras av bl. a. de överskottsmassor som erhålles vid utsprängningen av bergrummet. Vid spolning av filter erhålles stora

131 Figur 35. Vattenverk i bergrum på Hallandsås, översiktskarta.

mängder förorenat vatten som måste bortledas. En bassäng för magasinering av spolvatten kan skapas genom att utnyttja en naturlig ravin samt en del av de överskottsmassor som erhål-

les. En del av föroreningarna kan där avskiljas genom sedimentering, varjämte en jämnare avledning av spolvatten kan åstadkommas. Spolvattnet beräknas kunna avledas till Rösjön.

z'—*

J;——z

K

qnnn *

9 1 - ^

<4

m

r

-+^+m^J

135 Transporten från vattenverket till förbrukningsområdena som kommer att utföras genom fjärrvattenledningar kan, som framgår av avsnittet 11.3, i början av driftperioden ske med självfall. Med h ä n s y n härtill bör de utgående ledningarna från vattenverket förläggas i bergtunnel på något mer än en halv kilometer. Vattenverket uppbygges på en serie parallella bergrum med en bredd av 13,5 m. Efter behandlingen som avslutas med alkalisering och desinfektering uppsamlas renvattnet i reservoarer belägna under snabbfiltren. Ehuru vattnet i början av perioden kan vidaretransporteras med självfall, bör enligt utredningens mening en utbyggnad av en pumpstation ske redan i samband med den första ledningsutbyggnaden. I anslutning till renvattenreservoarerna anlägges därför en pumpstation. 11.2.1.2 Kostnader Utbyggnaden av vattenverket med pumpstation föreslås ske etappvis vart tionde år för den närmaste tioårsperioden. Den första etappen skall vara klar

Mkr, öre/m-' 20

2040 Ar

1980 Figur 38. Årliga kostnader för vattenverk i bergrum samt kostnader för framställning av renvatten. att tagas i bruk senast år 1980. År 2000 måste ersättning av viss maskinell utrustning påbörjas (avskrivningstid 20 å r ) . År 2020 beräknas de byggnader som utförts år 1980 behöva förnyas. Investeringarna framgår av tabell 49. De rörliga kostnaderna för vattenbehandlingen inkl. kostnader för kemikalier, intern pumpning, uppvärm-

Tabell 49. Investeringar för vattenverk i bergrum

Ar 1980

1980— 2040

Mkr Vattenverk

Summa

38,7

16,0

14,3 8,2

12,5 3,9

11,7 33,1

10,9 15,0

104,1 60,2

38,7

16,0

22,5

16,4

44,8

25,9

164,3

5,9

2,5

2,3 2,3

2,0 6,7

1,9 3,3

16,8 13,4

5,9

2,5

4,6

2,2 1,1 3,3

8,7

5,2

30,2

Pumpstation i vattenverket

Summa

136 ning, belysning, maskiner, transporter, personal m. m. har uppskattats till 4,6 öre/m 3 . De sammanlagda årliga kostnaderna, inkl. kapitalkostnader för vattenverket men exkl. renvattenpumpstationen, beräknas stiga från 4,5 Mkr år 1980 till 17 Mkr år 2040, se figur 38. Kostnaderna för framställning av renvatten antages under samma tid komma att sjunka från 11 öre/m 3 till 8 öre/ m3.

11.2.2 Friliggande vattenverk vid Bolmen

rer. Härigenom möjliggöres successiv utbyggnad. Den första etappen bör vara färdig att tagas i bruk senast år 1980, varefter tillbyggnad sker vart tionde år. Redan år 2000 måste ersättning av viss maskinell utrustning påbörjas (avskrivningstid 20 å r ) . Vattenverkets funktionssätt framgår av figurer 39 och 40. I vattenverket inrymmes en pumpstation för vidarebefordran av vattnet till Skåne. En tänkbar utbyggnad för det uppskattade vattenbehovet år 2040 har skisserats, se figur 41.

Utformning

Vattenverket, som i det fall vattentransporten sker genom rörledningar föreslås bli förlagt vid Bolmen, utformas i i princip på samma sätt som ett vattenverk i bergrum, se 11.2.1. Verket dimensioneras för den renvattenproduktion som framgår av tabell 48. Råvattenuttaget sker lämpligen ur kraftverksdammen vid Skeen, där vattenomsättningen kan beräknas vara god. För uppfordring av råvattnet till vattenverket anläggs en råvattenpumpstation vid dammen. Vattenverket uppdelas i serie block innehållande fällningsbassänger, sedimenteringsbassänger samt snabbfilter med underliggande renvattenreservoa-

11.2.2.2 Kostnader

Investeringarna för friliggande vattenverk vid Bolmen framgår av tabell 50. De rörliga kostnaderna för vattenbehandlingen, inkl. kostnader för kemikalier, intern pumpning, uppvärmning, belysning, maskiner, transporter, personal m. m., har uppskattats till 4,6 öre/m 3 . De sammanlagda årliga kostnaderna, inkl. kapitalkostnad för vattenverket men exkl. renvattenpumpstationen, beräknas stiga från 4 Mkr år 1980 till 16 Mkr år 2040, se figur 42. Kostnaderna för framställning av renvatten antages under samma tid komma att sjunka från 10,5 öre/m 3 till ca 8 öre/m 3 .

Tabell 50. Investeringar för friliggande vattenverk vid Bolmen 1980

1980— 2040

År Mkr Vattenverk nyinvestering

31,0

13,5

12,0 8,8

11,5 3,7

10,0 34,5

10,0 16,8

88,0 63,8

Summa

31,0

13,5

20,8

15,2

44,5

26,8

151,8

Pumpstation i vattenverk nyinvestering

3,5

1,5

1,4 1,4

1,2 0,5

1,3 4,1

1,1 2,0

10,0 8,0

Summa

3,5

1,5

2,8

1,7

5,4

3,1

18,0

"-«!

LUs,

z T O

z z B

RENVATTENRESERVOAR

<

3b u.

4-

*

I

3 If

2: 0.

\ \

"O

o C Os

o z z

<

Ul

UJ

<^

DRIFTCENTRAL PERSONALUTRYMMEN KONTOR OCH LAB.

K

<~ y zo m ID

4^

z

i :- •

1 UJ^

i K KM

i'--

< in

E UJ

> 13 Z

z Q

o z 5 Ul o o o

Os

139 8,

o <

o

O

CNJ

<0

Q:

< o to

.< ID i t O \— z> U• > -

<

M-

ESP OJ •><

CM

140 Mkr, ö're/m3

En uppskattning av de merkostnader som kan orsakas av sämre markförhållanden, mer begränsade utrymmen o. d. är svår att utföra utan ingående undersökningar. Ett vattenverk på åsen h a r därför i kostnadshänseende antagits nära överensstämma med ett vattenverk av motsvarande storlek vid Bolmen. Investeringsbehoven beräknas således bli de i tabell 51 angivna värdena. Beträffande årliga kostnader och framställningskostnader för vatten hänvisas till redogörelse för vattenverk vid Bolmen, se 11.2.2.2.

2040 Ar

Figur 42. Årliga kostnader för friliggande vattenverk vid Bolmen samt kostnader för framställning av renvatten. 11.2.3 Friliggande vattenverk på Hallandsås Ett friliggande vattenverk på Hallandsås kan i princip utformas på samma sätt som ett motsvarande verk vid Bolmen. Förutsättningarna för utbyggnad av en anläggning av den storleksordning det här gäller är dock sämre på åsen än vid Bolmen. Å andra sidan kan pumpstationen på Hallandsås dimensioneras för lägre uppfordringshöj d vilket skulle kunna medföra lägre kostnader.

11.3 Transport av vatten från Hallandsås till förbruknings områdena1 Som utredningen tidigare redovisat skulle en regional vattenförsörjningsanläggning för västra Skåne baserad på vattentillgångar utanför landskapet behöva vara färdigställd senast år 1980. En förutsättning för att en fjärrvatten1 Detta avsnitt baseras på en delutredning rubricerad »Utlåtande om huvudledningar i Malmöhus län» som på uppdrag av utredningen utförts av AB Vattenbyggnadsbyrån. Stockholm.

Tabell 51. Investeringar för friliggande vattenverk på

Hallandsås

År 1980

1980— 2040

Mkr Vattenverk nyinvestering ersättningsutb

31,0

13,5

—

—

12,0 8,8

11,5 3,7

10,0 34,5

10,0 16,8

88,0 63,8

Summa

31,0

13,5

20,8

15,2

44,5

26,8

151,8

Pumpstation i vattenverk nyinvestering

3,5

1,5

1,4 1,4

1,2 0,5

1,3 4,1

10,0 8,0

Summa

3,5

1,5

2,8

1,7

5,4

1,1 2,0 3,1

18,0

141 anläggning icke måste vara utbyggd tidigare är att vattenförsörjningen från Ringsjö- och "Vombsjöanläggningarna samordnas senast i mitten av 1970-talet.

11.3.1 Fördelning av framtida vattenbehov inom västra Skåne

Om vattenförsörjningen skall kunna lösas fram till år 1980 utan tillförsel från annat håll måste uttaget ur Ringsjön ökas till i medeltal 1,1 m 3 /s (maximalt 1,4 m 3 /s) och ur Vombsjön till i medeltal 1,5 m3/s (maximalt 2,0 m 3 /s). Efter tillkomsten av en fjärrvattenanläggning, baserad på uttag av vatten ur Bolmen eller Lagan, antages de lokala vattentäkterna komma att nyttjas mindre intensivt än åren närmast före den tidp u n k t en sådan anläggning tas i bruk. Uttaget ur Ringsjön antages efter år 1980 sänkas till i medeltal 0,85 m 3 /s (maximalt 1,1 m 3 /s) och ur Vombsjön till 1,2 m 3 /s (maximalt 1,5 m 3 /s). En del lokala mindre vattenverk antages även bli helt nedlagda, jfr kap. 9. Tillföres vatten till västra Skåne från Bolmen via tunnel eller ledningar skulle enligt utredningens prognos de vattenkvantiteter behöva transporteras till de olika förbrukningsområdena åren 1980 och 2000 som framgår av figurer 43—40 (figurer 43 och 45 avser medeldygn samt figurer 44 och 46 maximidygn).

11.3.2 Anläggningens principutformning

Bolmenanläggningen inklusive vattenverk har, som tidigare redovisats, av utredningen dimensionerats och kostnadsberäknats för en mycket lång tidsperiod. För att möjliggöra detta har utredningen måst hypotetiskt antaga en viss utveckling av vattenbehovet även efter sekelskiftet, se figur 17. Som underlag för beräkningarna för stora re-

gioner kan en sådan arbetshypotes var a försvarlig och nödvändig. Det är däremot knappast möjligt att med någon nämnvärd sannolikhet uttala sig om hur fördelningen av vattenbehovet inom området kommer att gestalta sig efter sekelskiftet. Med hänsyn härtill h a r den del av anläggningen som avser distribution av vatten från Hallandsås i första hand dimensionerats för vattenbehoven fram till år 2000. En väsentlig del av det p r o d u c e r a d e vattnet skall, som framgår av figurer 43—46, transporteras till Malmö—Lundoch Hälsingborgsområdena. För anläggningens totalekonomi är det därför av vikt, att dessa stora vattenmängder kan transporteras så billigt som möjligt. Detta medför att en huvudledning från vattenverket till Malmö—Lundområdet bör förläggas i en sträckning som ger en så kort transportsträcka som möjligt till dessa områden. För att säkerställa leverans av vatten under driftsavbrott, åtminstone kortare sådana, erfordras en större reservoar inom området. Med hänsyn till att det förutsatts att ett flertal lokala vattentäkter även i framtiden skall nyttjas, har utredningen bedömt att reservoarvolymen i en första etapp kan begränsas till 50 000 m3. Två alternativa sträckningar för huvudledningen från Hallandsås till Malmö har n ä r m a r e studerats: en västlig sträckning över Åstorp, Mörarp, Asmundtorp och Flädie med en reservoar vid Rönneberga (Rönnebergaalternativet) samt en östlig sträckning över Söderåsen med en reservoar på åsen norr om Billeberga (Söderåsalternativet). Jämför figur 47. Ur teknisk synpunkt möter icke något av alternativen speciella svårigheter och i kostnadshänseende är de likvärdiga. Rönnebergaalternativet ger en något längre ledningssträckning men i stället erhålls gynnsammare tryckför-

142 7oforfe/~

IK

Vorfcs?6enoy

Ange/ho//77 9000 (4000)

("%) OO'DOO

Öohof so/7? f///<poobses /o/ro/o raffenfoA-fer 5000

genom (°%)(00'000)

Va/fenf/Z/forse/

(*%) 00000

&e?ss/<e/?o//77 9000 r¥ogo/7os /5000 (7000)

7000 I K/ippoo 3000

/2O00

Pers/orp 7000

(~)

(rooo) S/uv-daforp 20 000 (3000)

//o/s/ngöorg 46000 (4000)

1 Londsknona /9000 (4000/

!$.

mede/oypr? max. cri/pr?

73OO0 m}</ 95 000 m/y

Kay//ngeFurufund 4000 (7000)

/Yo/mo /67000 (27000)

7re//c6org 22000 (/SO00)

Vombs/on mede/dygn /OO'OOO "% max. dygn /30OOO "fy

Figur 43. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena medeldygn år 1980.

inom västra Skåne under

143 Téforfer

IB

VaHenéehor Behov /o/co/o Ange/ho/m /2000 (5000)

fö)

som ////poroses roS/en/okMr

genom (*%/) (OO'OOO) (mty

V<3Hen////fo'rse/

00 'OOP

Moss/eho/m

/rooo froganos /9000 (9000)

9 OOP __ H KZ/ppao -9000

Rr/sforp S'OOO (-)

26000 (/OOOOJ

tfa/s/ngborg 63000 (5000)

95000 Landskrono 25000 (5000)

föngs/o/7 mede/oygrr 75000 max. dyp<7 95000

"V<f "%f

Kar/'ngeFura/uncd 5000 (4000)

/&ZOOO Afa/mo 217000 (55000)

//O'OOO

7re-//e6org" 30 000 (20000)

.

/JOOOO

'C-V:.

Vombs/on mede/dygn /OOOOO m/d max. dygn /30 000 "%/

Figur 44. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena maximidygn år 1980 (antagen maximidygnsfaktor 1,3).

inom västra Skåne

under

to 00 000 3&/7or Anye/fyo/m /4000 (4 OOO)

so/77 /-///poobses

g&sro/r? (m%) (OO'OOO) (mZ)

Votfcnt/V/forve/

ffogonas 23 OOO (7000)

00'000

Sfc?ssA?/K>/n?

74 OOO (4 OOO)

Zonc/s/crona 29'OOO (4 OOO) R//7ffS/or? rnec/e/cfyps? 7SOOO m%/ max. c/yo/7 &SOOO "%/ fur-u/uno1 6 OOO

(3000)

A/a/mo 246000 (27000) Tre/Ze^jborp 36 OOO (Z50OO)

Vorrubs/orr mec/c/oygn /OO OOO m%f mox.dyyn /JO OOO m%/

Figur 45. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena medeldygn år 2000.

inom västra Skåne under

145 7aforfer Vaftrnbehor

Ange/ho/rrr /8 000 (5000)

'dJ OO'OOO

Behois sorrr f/Y/goc/oses genom Yoko/o i&/fer?fc%r/e/~ (•%)

(00000)

("%)

00000 VaHenM/forse/

//<73?/<?/7o//77

Pers/oryc /S000

tfogonas 30 O00 (900Oj

ffa/s/ngborg 96000 (5000)

L

J

andskrona 38000 (5000)

fö/Tc^s/or? mctfeYc/ypr? 73000 m%Y sno*, dygn 95 OOO m/%/

KavY/ngeFuru/und 8000 fa 000)

320'000 (35000)

7re/Ycbo/~g 47000 (20 000)

Vombs/on snede/oygn YOOOOO m%t max. c/wn Y3O0OO m%*

Figur 46. Transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena maximidygn år 2000 (anlagen maximidygnsfaktör 1,3 ) .

inom västra Skåne under

146 HA?

\

T

ö Mer v! ken "ux^ ....'J ^ ^ ~ -.-' örkelljunc

ÄNGELHOLM 4

---Ö^a-LjungbY/--

HÖGANÄS V

(

\ jo

-KLIPPAN S

s

-• NÅ i®v

WeTmO !:, pM,ngtyh»d >0

SBORdj-

fD/

x.

ppd

/

•<NS:

,VBN"

,LANDlrv, O- Reservoar • \ > . ^

Iff J

Marieliolm

ftULUND--.-

W

"-.®LUND LOMMA Dalby ' . r . i . / bÅkarp "- x O iMALMO/ ! Cftr!öv_ °StafWorp

/

/

11.3.3.1 Huvudledning HallandsåsMalmö (89 km) Tillförseln av vatten till Malmö—Lundområdet föreslås ske genom en ledning över Åstorp, Mörarp, Asmundtorp och Flädie, se figur 48. På den första delen av sträckan från vattenverket på åsen ner mot Ängelholmsslätten kommer ledningen att passera genom moränområden, avbrutna av relativt stora sankmarker. Söder härom vidtar öppen jordbruksbygd, där de byggnadstekniska förutsättningarna är goda. Vägnätet inom de områden som passeras är merendels tätt och av god kvalitet, vilket underlättar materialtransporterna. Det stora antalet vägar och järnvägar inverkar emellertid även negativt genom att kostnaderna för korsningar med dem ökar. Fördyringar uppstår även genom att större vattendrag måste passeras. 11.3.3.2 Anslutningsledningar tätorter

till

övriga

hållanden i ledningarna. Utredningen förordar detta alternativ med hänsyn till att samordningen av driften med Ringsjöanläggningen underlättas och till att erforderlig pumpning kan koncentreras till en pumpstation i anslutning till föreslagen reservoar.

De tätorter inom västra Skåne, som enligt utredningens antaganden kommer att behöva tillskott av vatten i framtiden, kan anslutas till huvudledningen genom ledningar i de sträckningar som framgår av figur 48. Ledningarna har som regel kunnat förläggas till områden med goda markförhållanden och lämplig topografi. I flertalet fall behöver endast kortare ledningar utbyggas. För Perstorps del erfordras dock en ca 2,5 mil lång anslutningsledning.

11.3.3 Ledningssträckningar, byggnadstekniska förutsättningar

11.3.4 Kostnader för vattenledningar västra Skåne

Val av lämpliga ledningssträckningar, lägen för pumpstationer och reservoarer, bedömning av de byggnadstekniska förutsättningarna för ledningar m. m. har i huvudsak skett på grundval av tillgängligt kart- och fotobildmaterial, jfr kap. 10.

Vattenledningarna för transport av vatten till de olika förbrukningsområdena förutsätts i likhet med fjärrvattenledningen Bolmen—Hallandsås bli utförda av spännbetongrör. De allmänna förutsättningarna för beräkning av kostnader för anläggning

Figur 47. Fjärrvattenledning mö, alternativa sträckningar.

Hallandsås—Mal-

inom

147 30 kr

20 -4—

a-Ljungby/-

%

4*

/

J\ }

SAN^^ST0RP

Tyrlnge \~J_

...0„

> <S)HXssLE VII

<7f

S krom berg a"

w /

<7

/

/-~v~

/

V: - c

/Te

Sj<-y <NHÖRBYRINGSJÖN] jLjjS) /,./'

v T ^ <^. l \£/_

©HÖÖRT

*? >

K

^c:^::::(% ' ~ ^ „ *>vi

®ESLÖV

f\ ?LUND

/•'/

^V^Vombs/ön

% ,

X .

43V1

- \t\ ) ( <2>

SKANÖR^ FALSTERB0C^>

1 V" \ ®

v;

BETECKNINGAR:

\ X ® TRELLEBORG Figur 48. Ledningssystem

\

SJÖBO

&38 49^~c» SKURUP L

h

X^

S. --.,

)

-

• • • • • Rörledningar Vattenverk

inom västra Skåne vid tillförsel av vatten

av rörledningar h a r varit desamma som för ledningen Bolmen—Hallandsås. Dock är markbeskaffenhet, transportmöjligheter m. m. betydligt bättre inom västra Skåne än på det småländska höglandet. Den lägre byggnadskostnad som detta skulle föranleda elimineras emel-

norrifrån.

lertid sannolikt av att antalet korsningar med större vägar och järnvägar kommer att bli större inom Skåne. Totalkostnaden för anläggning av stora vattenledningar inom Skåne torde därför på vissa sträckor bli lika hög och i några fall högre än för ledningar av sam-

148 kr/m 1400 1200 -o 1000 o

J 800 - | 600 -o

-

-• 400

-

800 1400 Ledningsdiameter

1600 mm

Figur 49. Kostnader för anläggning av vattenledningar av spännbelongrör inom västra Skåne.

ma storlek på sträckan Bolmen—Hallandsås. I kostnaderna (se figur 49) ingår samtliga kostnader från den första översiktliga utredningen till dess ledningarna är färdiga att tagas i bruk. För anslutningsledningar med kort byggnadstid har dock icke inräknats ränta under byggnadstiden. De stora variationerna i totalkostnad för en och samma dimension kan bl. a. förklaras därav att en ledningssträcka som är kort kan ha ett stort antal korsningar med vägar och järnvägar, vilket kostnadsmässigt inverkat kraftigt.

11.3.5 Dimensionering av huvudledningarna

Den ekonomiska dimensionering av ledningsanläggningen från Bolmen till Åstorp har utförts enligt optimeringsprincipen. Valet av ledningsdimensioner har därefter skett från dessa ekonomiska synpunkter utan närmare hänsyn till driftsäkerhetsfrågan (risken för ledningsbrott m. m.). Den ekonomiska optimeringen har resulterat i att år 1980 en ledning med 1 600 mm diameter bör vara färdig att tagas i bruk på sträckan Bolmen—Hallandsås —Mörarp. Vid Mörarp anslutes en ledning till Hälsingborg. Dimensionen på ledningen på sträckan Mörarp—As-

mun dtorp mot Malmö kan därigenom minskas till 1 400 mm. Genom denna utbyggnad skulle transportbehovet av vatten åtminstone fram till år 2000 kunna täckas. En förutsättning för att färdigställandet av denna regionala anläggning skall kunna uppskjutas till år 1980 har varit att vattenförsörjningen för västra Skåne samordnas i mitten av 1970-talet genom att Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna sammanbindes. Väljes Bolmen som framtida vattentäkt bör sammanbindningsledningen läggas mellan Asmundtorp och Malmö och vara utförd senast år 1975. Enligt utredningens mening bör sammanbindningsledningen mellan de två stora vattenförsörjningsanläggningarna kompletteras med ytterligare en ledning omkring år 1990. Detta icke bara för att säkerställa erforderlig kontinuerlig leverans till Malmö—Lundområdet utan även för vattenleverans vid eventuella driftavbrott. I detta fall har särskild hänsyn till driftsäkerhetsfrågan ansetts nödvändig, övriga ledningar för distribution av vatten inom Skåne utbygges som enkelledningar, dimensionerade i första hand för vattenbehovet år 2000. För dimensionering av ledningarna inom Skåne har den ekonomiska kapaciteten hos rörledningar av olika dimensioner beräknats, se figur 50. Som underlag för dessa beräkningar ligger dels redovisade kostnader för anläggning av vattenledningar inom Skåne, figur 49, dels beräkningsförutsättningar enligt kap. 10. Beräkningarna liksom behovet av en dubbelledning mellan Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna h a r givit i tabell 52 angivna ledningsutbyggnader. I tabellen har endast upptagits ledningar som erfordras för transport av vatten från Hallandsås fram till de olika förbrukningsområdena.

1200 1400 Ledningsdiameter

1600 mm

Figur 50. Ekonomisk transportkapacitet hos ledningar av olika dimensioner.

11.3.6 Sammanfattning av förslag till anläggning för distribution av vatten från Hallandsås till förbrukningsområden inom västra Skåne

11.3.6.1 Huvudledning Malmö (89 km)

Hallandsås—

Transporten av vatten till Malmö— Lundområdet föreslås ske med en fjärrvattenledning i en sträckning som framgår av figur 48. På sträckan Hallandsås •—Mörarp, utgångspunkt för en anslutningsledning till Hälsingborg, utbygges till år 1980 en ledning med 1 600 mm diameter. Söder om Mörarp fram till reservoar och tryckstegringsstation vid Rönneberga kan ledningens dimension minskas till 1 400 mm. I början iv tidsperioden transporteras vattnet med självfall från Hallandsås till Rönneberga och via en anslutningsledning

Tabell 52. Utbyggnadsprogram Sträcka

Hallandsås—Mörarp Mörarp—Asmundtorp Asmundtorp—Flädie Flädie—Malmö

även till Hälsingborg, se figur 51. Redan omkring år 1990 måste emellertid pumpning tillgripas från Hallandsås. Pumpstationen i tunnelalternativet föreslås bli utbyggd redan i samband med den första utbyggnaden av ledningar från Hallandsås för att större vattenmängder vid behov skall kunna överföras till Skåne. I anslutning till korsningen med Ringsjöledningen vid Asmundtorp anlägges en avbrottsreservoar och en tryckstegringsstation; jfr 11.3.2. Reservoaren som ges en volym av 50 000 m» utföres av betong och förlägges på mark. Placeras den på en höjd av 55 m kan vatten från Ringsjöanläggningen och i slutet av perioden även från Bolmenledningen tillföras densamma utan alltför stora energiförluster. En pumpstation måste utbyggas vid Asmundtorp redan vid samordningen mellan Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna. Under en kortare tid efter det vattnet börjar levereras från Bolmenanläggningen är vattnets lägesenergi vid passagen av Hallandsås tillräcklig för transport av vattnet med självfall till Malmö, vilket skulle innebära att pumpstationen vid Asmundtorp under normala driftförhållanden icke skulle behöva utnyttjas. Efter hand som vattenbehovet ökar måste emellertid pumpning tillgripas vid Asmundtorp. Större energiförluster kan undvikas om pumpstationen inkopplas di-

för huvudledningar Längd km 35 21 22 11 9

inom västra Skåne

Ledningsdimension mm år 1975

år 1980

år 1990

1 600 1400 1 200 1 000 1 000

1 200 1 000

150 1

•8

v c

o X

a o

••<

•?

+150

'• ' r ; „ "

<!

<

y. ...

^!

•

Ä>

!

i

_ Är 1980 m o x .

-

»Ks_J /

L

$

•

-<i

|

i

I

^"*+55 i

\ K

'* I

\T*

i

\ ^3-

^WHA/I

i

i

•***i£^^w

^5SL^ *~>3^> / /

I l / v !/

E a

a "P

dypn

r<£%,! o o

8|

1 ,

? +0

ii <!

s X

! + 50

* :: -

-c!

C5

I

'"j

is

a

a|

+100 7..

a

F

a

«< >

J i

! T

S \II I

>K.

I

/i/n

A

/\/V

F/flfur 51. Fjärrvattenledning Hallandsås—Asmundtorp—Flädie—Malmö, längdprofil med trycklinjer. rekt på ledningen och endast så mycket vatten får passera genom reservoaren som erfordras för att en god vattenomsättning skall erhållas. F r å n Asmundtorp ledes vattnet till Flädie i en 1 200 mm ledning som skall vara utbyggd till i mitten av 1970-talet. Därifrån distribueras vattnet till Malmö via en 1 000 mm ledning (år 1980) och till Lund genom en 700 mm ledning (år 1975). Ledningen Asmundtorp —Flädie—Malmö föreslås bli dubblerad år 1990 med ledningar om 1 200 respektive 1 000 mm diameter. Redan i samband med att den första ledningen anlägges bör dubbleringsledningen förberedas genom att korsningar med vägar, järnvägar och större vattendrag utföres jämväl för den andra ledningen. Även genom utbyggnad av växelkammare bör den andra ledningen förberedas. Detta medför bl. a. högre anläggningskostnader för den första ledningen än för den andra. Hälsingborg antages, liksom Eslöv och Landskrona, även i framtiden kunna täcka en väsentlig del av sitt vat-

tenbehov från Ringsjöanläggningen. Erforderligt tillskott av vatten till Hälsingborg kan erhållas genom anslutning till huvudledningen från Hallandsås medelst en 1 000 mm ledning från Mörarp till staden, en sträcka på 9 km. Vid normala driftförhållanden kan vattnet från Dolmen ledas direkt in på stadens högzon. För att öka anläggningens driftsäkerhet sammanbindes anslutningsledningen från Mörarp med Ringsjöledningen till Hälsingborg. Höganäs kan med en 20 km lång ledning från Hälsingborg få Dolmen- eller Ringsjövatten. Fjärrvattenledningen kan om behov uppstår förlängas till Trelleborg och Skanör-Falsterbo. Dessa städer skulle kunna förses med vatten genom att en gemensam ledning med förslagsvis 600 mm diameter utföres till Vellinge (16 k m ) , varifrån en anslutningsledning med 400 mm diameter anlägges till Skanör-Falsterbo (8 km) och en ledning med 500 mm diameter till Trelleborg (12 k m ) . En pumpstation torde behöva anläggas vid Vellinge.

151 11.3.6.2 Anslutningsledningar till övriga förbrukningsområden Ängelholmsområdet kan anslutas direkt till huvudledningen genom en 400 mm ledning från Axtorp (9 k m ) . Trycket i huvudledningen kommer vid anslutningspunkten att bli tämligen högt, varför anordningar för tryckreducering kan bli erforderliga. Klippan och Perstorp kan förses med vatten genom en 26 km lång ledning (till Klippan 12 km) med 500 mm diameter. Till Klippan kan vattnet ledas med självfall medan pumpning erfordras för vidaretransporten till Perstorp. Huvudledningen till Malmö—Lundområdet kommer i föreslagen sträckning att tangera Bjuv-Åstorpsområdet,

vilket medför att detta område kan försörjas med vatten genom mycket korta tillförselledningar. 11.3.7 Kostnader för föreslagen anläggning

11.3.7.1 Utbyggnadsprogram, ringsbehov

investe-

Distributionsanläggningen har i första hand dimensionerats för att täcka transportbehovet av vatten fram till sekelskiftet. Redovisade kostnader för ledningsutbyggnader, pumpstationer o. d. utgör därför ett mått på investeringsbehovet fram till omkring år 2000. I tabell 53 innefattas endast kostnader för de ledningar, pumpstationer och reservoarer som erfordras för transport av vatten från Hallandsås. Kostnaderna

Tabell 53. Utbyggnadsprogram och investeringsbehov för ledningar, pumpstationer reservoarer inom västra Skåne fram till år 2000 Ledningar

Huvudledningar Hallandsås—Mörarp Mörarp—Asmundtorp Asmundtorp—Flädie

Investeringar, Mkr

Längd km

Dimension mm

1 600

41,2

19,4

1 000

7,8

1 000

5,2

år 1975

år 1980

14,5

18,8

Mörarp—Hälsing-

år 1990

5,3

Anslutningsledningar till Lund, Trelleborg, Skanör—Falsterbo, Höganäs, Ängelholm Klippan och Pers1,4 Pumpstationer och revoarer Avbrottsreservoar vid Rönneberga om 50 000 m 3 jämte

6,8

Pumpstation vid Klippan Pumpstation vid VelSammanlagda investeringar år 1980—2000

25,3

0,5 0,2 27,0

99,6

19,8

och

152 öre/nr

Mörarp - Flädie

Hallandsås - Mörarp 1980

2000 Å r

Figur 52. Kostnad för transport av vatten Hallandsås—Malmö. för utbyggnad av Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna h a r således ej medtagits. Det bör observeras att en pumpstation och reservoar vid Asmundtorp samt ledning Asmundtorp—Lund erfordras redan år 1975 för att samordna Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna. Sammanfattningsvis skulle en anläggning för distribution av vatten från ett vattenverk på Hallandsås fordra investeringar om ca 150 Mkr före år 2000. 11.3.7.2 Kostnader ten.

för transport

av vat-

E n fullständig beräkning av kostnaderna för transport av vatten till de olika tätorterna blir mycket omfattande och dessutom svår att genomföra på grundval av tillgängligt material. Utredningen har därför valt att endast skissera transportkostnaderna för sträckan Hallandsås—Malmö, se figur 52. 11.4 Sammanfattning JBolmenanläggning

av förslag till en

11.4.1 Transport av vatten Bolmen—Hallandsås

Sammanställningar över kostnaderna för transport av vatten den ca 6 mil

långa sträckan från Bolmen till Hallandsås genom tunnel eller i rörledningar h a r gjorts i tabell 54. De båda transportsätten är ur teknisk synpunkt tämligen likvärdiga. Tunnelalternativet ger dock större driftsäkerhet, särskilt i början av tidsperioden, då vattnet kan överföras med självfall till ett vattenverk på Hallandsås. Val av transportsätt kan därför i första hand ske med utgångspunkt från ekonomiska bedömningar. Vid jämförelse mellan alternativen bör till tunnelkostnaderna läggas kostnader för en pumpstation i vattenverket på Hallandsås. Denna pumpstation erfordras inte i ledningsalternativet, se figur 32. De sammanlagda kostnaderna för perioden 1980—2040 för tunnelalternativet inklusive ersätiningsutbyggnader efter avskrivningstidens utgång uppgår som framgår av tabell 54 endast till hälften av kostnaderna för ledningsalternativet. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma bl. a. utvecklingen av vattenbehovet så lång tid framåt är det motiverat att även jämföra investeringsbehoven för en kortare tidsperiod. En jämförelse mellan investeringsbehoven fram till sekelskiftet visar ett investeringsbehov i ledningsalternativet av 92 Mkr och i tunnelalternativet av 95 Mkr. Vid denna jämförelse bör då beaktas att tunneln är dimensionerad för det hypotetiskt antagna vattenbehovet år 2040. Anläggningskostnaderna för en tunnel för den första 20-årsperioden är av samma storleksordning som för ledningsalternativet. Tunnelalternativet kan därför även vid jämförelsen avseende den kortare perioden förordas ur investeringssynpunkt. Inga ytterligare större utbyggnader erfordras i tunnelalternativet för att täcka vattenbehovet år 2040 medan investeringsbehovet i ledningsalternativen perioden 2000—2040 blir betydande.

153 Tabell 54. Investeringsbehov inkl ersättningsutbyggnader efter avskrivningstidens för tunnel respektive ledningar

utgång

År 1980

1980— 2030

Mkr Tunnel med pumpstation under HalPumpstation i vattenverk på Hallandsås

90,0 3,5

1,5

3,0 2,8

1,7

2,0 5,4

3,1

95,0 18,0

Tunnelalternativet

93,5

1,5

5,8

1,7

7,4

3,1

113,0

Pumpstationer, reservoarer, svalltorn.. .

70,5 15,8

6,0

10,2

23,5 7,3

77,0 22,5

12,2

171,0 74,0

Ledningsalternativet

86,3

6,0

10,2

30,8

99,5

12,2

245,0

Tunnelns fördelar ur ekonomisk synp u n k t framstår ännu tydligare vid studium av transportkostnaderna. Vatten kan transporteras med självfall i tunneln till vattenverket på Hallandsås fram till år 2000. Därefter erfordras pumpning. Den nödvändiga pumpningen blir dock avsevärt mindre än i ledningsalternativet. Totalekonomin, beräknad som nuvärdet år 1980, kommer därför att bli betydligt gynnsammare i tunnelalternativet än i det andra alternativet. Utredningen finner med hänsyn härtill att en tunnel med pumpstationer o. d. för transport av vatten bör väljas framför ledningar på sträckan Bolmen—

Hallandsås.

11.4.2 Framställning av renvatten

Enär en tunnel utformas för transport av råvatten måste vattenverket förläggas på Hallandsås eller söder därom. Ett vattenverk på åsen kan antingen förläggas i bergrum eller utföras friliggande. Det är vanskligt att utan ingående undersökningar taga ställning till vilket alternativ som ur tekniskekonomisk synpunkt är att föredraga. Utförda kostnadsberäkningar tyder

emellertid på att ett friliggande vattenverk på Hallandsås skulle vara något fördelaktigare ur ekonomisk synpunkt. 11.4.3 Transport av vatten från vattenverk på Hallandsås till förbrukningsområdena inom värtra Skåne

En anläggning för distribution av vatten från vattenverket på Hallandsås utformas lämpligen såsom angivits i avsnitt 11.3 och som framgår av figur 48.

11.4.4 Sammanfattning

En regional vattenförsörjningsanläggning för de västra delarna av Skåne med Bolmen som vattentäkt föreslås få följande utformning. 1) Tunnel Bolmen—Hallandsås (57 km) med intagsanordningar, pumpstation vid tunnelns ändpunkt i åsen och en råvattenreservoar på åsen. 2) Friliggande vattenverk på Hallandsås för framställning av renvatten genom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering jämte pumpstation för vidaretransport av vattnet. 3) Anläggning för transport av vatten från vattenverket till tätorter inom västra Skåne; huvudledningen till Malmö får en längd av 89 km.

154 Tabell 55. Investeringsbehov

för tunnel Bolmen—Hallandsås

och vattenverk på åsen År

1980— 2040

Mkr Tunnel med intagsanordningar, pumpstation och råvattenreservoar Vattenverk med pumpstation, nyinvestering

34,5

15,0

13,4

12,7

11,3

11,1

98,0

Summa nyinvestering

124,5

15,0

15,4

12,7

14,3

11,1

193,0

10,2

4,2

38,6

18,8

71,8

25,6

16,9

52,9

29,9

264,8

90,0

2,0

Vattenverk, ersättningsutb Totalkostnad

124,5

15,0

3,0

95,0

ca 140 Mkr

Anläggningens utformning framgår även av översiktskarta (figur 117) och längdprofil (figur 113). Det sammanlagda investeringsbehovet för att tillgodose vattenbehovet fram till år 2000 beräknas för tunnel på sträckan Bolmen—Hallandsås och vattenverk på åsen uppgå till ca 140 Mkr, se tabell 55. Investeringsbehovet för de ledningar, pumpstationer m. m. som erfordras dels för samordningen inom västra Skåne,

dels för transporten av vatten från Hallandsås till de olika tätorterna inom västra Skåne för perioden 1980—2000, har uppskattats till 27 Mkr år 1975, 100 Mkr år 1980 och 20 Mkr år 1990 eller sammanlagt 147 Mkr. En beräkning av de årliga kostnaderna för transport av råvatten till Hallandsås och framställning av renvatten i ett vattenverk h a r utförts, se figurerna 53 och 54. Kostnaderna för transport av vatten

Mkr 40

20 VH^^***0*

<

^

10 Framställnin jskostnad

2040 Ar

2040 Ar

Figur 53. Årliga kostnader (i Mkr) för transport Figur 54. Kostnad (i öre/m3) för transport av av råvatten från Bolmen till Hallandsås och råvatten från Bolmen till Hallandsås och framframställning av renvatten. ställning av renvatten.

155 från vattenverket på Hallandsås till Mörarp (anslutningspunkt för ledningen till Hälsingborg) har beräknats till 6 öre/m 3 år 1980 och till 3 öre/m 3 år 2000, se figur 52. Den fortsatta transporten från Mörarp till Malmö beräknas kosta 11 öre/ma år 1980 och 7 öre/m3 år 2000.

I Mörarp skulle renvatten under angivna förutsättningar komma att kosta 29 öre/ms år 1980 och 16 öre/m» år 2000 (före investering). I Malmö skulle kostnaderna bli högre på grund av den längre transportsträckan (53 k m ) , 40 öre/m 3 år 1980 och 23 öre/m 3 år 2000 (före investering).

K A P I T E L 12

Skogabyalternativet 1

Ett uttag av vatten ur Lagans nedre lopp för västra Skånes framtida vattenförsörjning skulle i jämförelse med uttag ur Bolmen innebära en förkortning av transportavståndet med ca 4 mil. Vattenkvaliteten i Lagan är dock sämre än i Bolmen, vilket medför högre reningskostnader. En vattenförsörjningsanläggning som baseras på uttag ur Lagans nedre lopp bör förse ett lika stort område med vatten som en Bolmenanläggning och därför dimensioneras för samma vattenproduktion som angivits i kapitlen 9 och 11, se även tabell 56. Ur vattenkraftssynpunkt skulle det vara önskvärt att uttagspunkten (intaget) förlades nedanför Laholms kraftverk. Härigenom skulle intrånget på kraftintressena i Lagan bli minsta möjliga. Med hänsyn till befintliga utsläpp av kommunalt och industriellt avloppsvatten måste intaget dock förläggas uppströms Laholm och Laholms kraftverk. Ett annat önskemål är att uttaget av vatten bör ske så långt nedströms Strömsnäsbruk som möjligt för att i Tabell 56. Erforderlig leverans av renvatten till västra Skåne År 1980 2000 2020 2040

Genomsnittligt Maximalt under under året m 3 /s ett dygn m 3 /s 1,3 3,4 5,0 6,6

1,6 4,4 6,5 8,6

görlig mån undvika påverkan från utsläpp av industriellt avloppsvatten från cellulosaindustrin där. I det fall ett rinnande vattendrag skall utnyttjas som vattentäkt bör råvattenintaget, för att så jämn vattenkvalitet som möjligt skall kunna erhållas, förläggas till ett lugnt avsnitt av vattendraget, såsom en kraftverksdamm e. d. I Lagans nedre lopp finns två större kraftverksmagasin, nämligen uppströms Karsefors och uppströms Skogaby kraftverk. Utredningen har funnit att ett intag lämpligen bör förläggas till Skogabymagasinet. En god utjämning av variationerna i vattenkvaliteten i Lagan bör där kunna erhållas, varjämte även en förbättring av kvaliteten bör kunna ske i detta magasin, bl. a. genom sedimentering.

12.1 Vattenverkets placering

utformning

och

12.1.1 Vattenbehandling Av redogörelsen i kapitel 8 framgår att vattnet i Lagan vid Skogaby är av avsevärt sämre kvalitet än i Bolmen. Det får dock anses vara ett ur vattenförsörjningssynpunkt acceptabelt råvatten. Enligt analyser från provtagningar åren 1 De tekniska och ekonomiska konsekvenserna att utnyttja Lagan som vattentäkt för västra Skåne har på uppdrag av utredningen studerats av Ingenjörsbyrån VIAK AB. Resultatet har redovisats i en delutredning, daterad den 18 december 1963.

157 1963—64 varierade färgstyrkan mellan 60 och 100 mg Pt/1, permanganatförbrukningen mellan 40 och 80 mg/1 och järnhalten mellan 0,4 och 0,8 mg/1. (Det må framhållas att antalet provtagningar var begränsat, varför variationerna i verkligheten kan ha varit större än vad h ä r redovisats.) En omfattande behandling av vattnet blir därför nödvändig. Det är vanskligt att på grundval av det begränsade analysmaterialet och utan ingående reningsförsök närmare bedöma vilken behandling som erfordras. Utredningen h a r emellertid ansett det ytterst tveksamt om enbart kemisk fällning, sedimentering, snabbfiltrering och desinfektering av vattnet i detta fall kan vara tillfredsställande. Sannolikt måste, med hänsyn till den tidvis relativt dåliga vattenkvaliteten, någon form av kompletterande biologisk behandling tillgripas, t. ex. långsamfiltrering. Resultaten av under senare år genomförd forskning tyder emellertid på att samma resultat som genom långsamfiltrering kan nås till avsevärt lägre kostnad genom annan behandlingsmetod, t. ex. koldioxidbehandling. Drifterfarenheterna av sådana anläggningar är emellertid ännu begränsade, varför utredningen valt att räkna med att en långsamfilteranläggning utföres som komplement till den kemiska fällningen.

12.1.2 Utformning

Transporten av vatten från Skogaby till förbrukningsområdena inom västra Skåne föreslås ske i fjärrvattenledningar. Vattenverket kan därför förläggas i anslutning till vattentäkten. Söder om den föreslagna intagspunkten vid den sydligaste delen av Skogabymagasinet är terrängen öppen och väl lämpad för anläggning av ett större vattenverk. Verket utformas för framställning av renvatten genom kemisk fällning, se-

dimentering och snabbfiltrering samt långsamfiltrering och dimensioneras för en produktion i enlighet med tabell 56. Intaget placeras lämpligen vid den sydligaste delen av magasinet. De delar av verket i vilka den kemiska behandlingsprocessen sker, utformas likartade med motsvarande delar i det föreslagna vattenverket vid Bolmen. För den kompletterande biologiska behandlingen anlägges ett antal långsamfilter; till år 2000 utbygges en filterarea av ca 70 000 m2, till år 2020 en area av 100 000 m 2 och till år 2040 en area av 140 000 m2. Vattnet alkaliseras och desinfekteras innan det magasineras i reservoarer, belägna under snabbfiltren. I vattenverket inrymmes även en pumpstation för uppfordring av vattnet till en driftreservoar på Hallandsås.

12.1.3 Kostnader

Den första etappen av vattenverket utbygges i slutet av 1970-talet för att vara färdig att tagas i bruk år 1980. Därefter sker utbyggnad vart tionde år för påföljande tioårsperiod. Erforderliga investeringar för ett vattenverk vid Skogaby framgår av tabell 57. De rörliga kostnaderna för framställning av renvatten, inkl. kostnader för kemikalier, intern pumpning, uppvärmning o. d., h a r uppskattats till 6,1 öre/ m3. De sammanlagda årliga kostnaderna, inkl. kapitalkostnader för vattenverket men exkl. renvattenpumpstationen, beräknas som framgår av figur 55 stiga från 6,7 Mkr år 1980 till 24,6 Mkr år 2040. Framställningskostnaden för renvatten beräknas under samma tid sjunka från 17 öre/m» till 12 öre/m 3 . Framställningskostnaden för renvatten vid ett vattenverk vid Bolmen har uppskattats till 11 öre/m3 år 1980 och 8 öre/m 3 år 2040. Den högre kostnaden

158 Tabell 57. Erforderliga investeringar för ett vattenverk vid Skogaby År 1980

1980— 2040

Mkr Vattenverk nyinvestering ersättningsutb Summa Pumpstation i vattenverket nyinvestering ersättningsutb Summa

56,3

23,8

21,3 16,3

19,8 6,6

18,3 62,5

18,3 29,6

157,8 115,0

56,3

23,8

37,6

26,4

80,8

47,9

272,8

5,9

2,5

2,3 2,3

2,0 6,7

1,9 3,3

16,8 13,4

5,9

2,5

4,6

2,2 1,1 3,3

8,7

5,2

30,2

vid Skogabyverket orsakas främst av större kemikalieåtgång och av långsamfiltreringen.

12.2 Transport av vatten från vattenverket vid Skogaby till förbrukningsområdena inom västra Skåne

ningen bedömts vara mindre gynnsamma. Några undersökningar av berggrundsförhållandena har visserligen inte gjorts, men studier av Skogabyområdet i andra sammanhang tyder på att man inom dessa delar av Lagans dalgång kan räkna med stora jorddjup. Mkr, ö're/m3

Anläggningen för transport av vatten från Lagan vid Skogaby till förbrukningsområdena inom västra Skåne skulle till stor del kunna utformas likartad med motsvarande del av Bolmenanläggningen. Som tidigare framhållits är det ur transportekonomisk synpunkt önskvärt att Hallandsås passeras på relativt låg nivå. En fjärrvattenledning från Skogaby till västra Skåne framdrages därför lämpligen i samma pass som utnyttjas i Bolmenalternativet, se figur 56. Söder om Stavershult på åsen (platsen för vattenverket) utformas ledningsnätet inkl. pumpstationer o. d. på samma sätt som i Bolmenanläggningen. En ledning från den sydligaste delen av Skogabymagasinet till Stavershult skulle få en längd av knappt 2 mil, vilket bör jämföras med sträckan Bolmen—Stavershult, som är 6 mil. Förutsättningarna för en tunnel från Skogaby till Hallandsås har av utred-

2040 Ar

Figur 55. Årliga kostnader för vattenverk vid Skogaby samt kostnader för framställning av renvatten.

159 20

?

)LMSBUKTEH

S * / Ströms näsbru

A /v>

U K I X _

Stogabyjf^X j l

14GAN

/-K-Vattény.er-k. ' (ledningsalt.)/9

BÅSTAa©aantngsstr"äsk?r

fes

\

\

JJ^1

V-X<f

\Vattenverk Itunnelalt.)

Ef

30 kr

^ C 2 -•-c^

/-^

örkelijunga^'

^x Skälderviken £^

Figur 56. Fjärrvatlenledning

Skogaby—Hallandsås,

(Som senare framhålles är däremot förutsättningarna för en tunnel genom åsen betydligt gynnsammare.) F r å n Sydsvenska Kraft AB, som är huvudleverantör av elkraft inom de sydligare delarna av landet, liar framhållits att det ur kraftproduktionssynpunkt vore fördelaktigt om den pumpning av vatten, som erfordras kunde ske nattetid och i övrigt vid låg belastning. Kraftverkens kapacitet skulle härigenom bättre kunna utnyttjas och ett billigare elenergipris erhållas. Det gäller pumpning av avsevärda vattenmängder och därmed också stora energibehov. En koncentration av pumpningen av vatten till en kortare tid av dygnet, t. ex. 10 timmar, medför att ledningar, pumpstationer o. d. måste dimensioneras för en avsevärt högre transportkapacitet än eljest. I förevarande fall erfordras det dessutom att ett magasin, tillräckligt stort för magasinering av vattenbehovet för den tid av dygnet då ingen pumpning sker, anlägges på Hallandsås.

översiktskarta.

Något problem ur teknisk synpunkt innebär en dylik utformning av transportanläggningen icke. En mindre sjö på åsen vid Stavershult kan sålunda utnyttjas som magasin och ett friliggande vattenverk kan (jfr Bolmenalternativet) anläggas på åsen. Ur ekonomisk synpunkt innebär denna lösning emellertid en avsevärd merinvestering. En fjärrvattenledning med pumpstationer och reservoarer dimensionerad så, att pumpningen av dygnsbehovet av vatten sker på endast 10 av dygnets 24 timmar, beräknas i förhållande till en anläggning för kontinuerlig drift sålunda kräva merinvesteringar av storleksordningen 15—20 Mkr redan i begynnelsestadiet. Antages som en arbetshypotes att elenergipriset nattetid är 1 å 1,5 öre/kWh lägre än vid kontinuerlig pumpning, skulle den transportekonomiska vinsten i början av perioden bli av storleksordningen 200 000 kronor per år. Denna vinst är jämförd med de ökade årskostnader som orsakas av det större investeringsbehovet

160 relativt liten. En anläggning för kontinuerlig överföring av vatten är således ur ekonomisk synpunkt att föredraga. Några större fördelar ur allm ä n n a vattentekniska synpunkter torde en anläggning för intermittent pumpning inte heller erbjuda, varför utredningen föreslår att ledningar, pumpstationer o. d. dimensioneras för kontinuerlig transport av vatten. Skogabymagasinets medelvattenyta ligger på + 47 m och terrängen omedelbart söder om Hallandsås på + 60 till + 70 m, medan åsen kan passeras på lägst + 1 2 0 m. Det vore därför ur transportekonomisk synpunkt fördelaktigt om en tunnel kunde anläggas genom åsen. En tänkbar lösning vore därvid att överföra vatten från Skogabymagasinet till Rösjön och Västersjön, vilka skulle utnyttjas som råvattenmagasin. Möjligheterna att driva en tunnel genom Hallandsås torde vara relativt goda även om omfattande förstärkningsarbeten kan erfordras vid passage av eventuella förkastningszoner på båda sidor om åsen. Överslagsmässiga beräkningar tyder på att en kombination av rörledningar på sträckan Skogaby— Hallandsås och en tunnel genom åsen till Rösjön—Västersjön ur ekonomisk synpunkt skulle kunna konkurrera med föreslagen anläggning. En överföring av råvatten från Lagan till Rösjön och Västersjön skulle emellertid sannolikt medföra en avsevärd försämring av vattenkvaliteten i dessa sjöar. Alternativet får därför bl. a. — och kanske främst — ur naturvårdssynpunkt anses mindre lämpligt. 12.2.1 Fjärrvattenledning Skogaby-Hallandsås med pumpstationer o d

12.2.1.1 Ledningssträckning

En fjärrvattenledning för kontinuerlig transport av vatten från ett vattenverk

vid Skogaby till en driftreservoar vid Stavershult på Hallandsås föreslås bli förlagd i en sträckning som framgår av figur 56. Ledningen kommer under första hälften av den 18 km långa sträckan att gå igenom ett öppet jordbrukslandskap, där de byggnadstekniska förutsättningarna är goda. Söder därom vidtager ett huvudsakligen skogbevuxet moränområde. De sista 3 km av ledningssträckningen uppför Hallandsås nordsluttning sammanfaller helt med Bolmenledningens sträckning. Sammanfattningsvis bedöms förutsättningarna för ledningsbyggande på sträckan Skogaby—Hallandsås genomsnittligt vara gynnsammare än för en fjärrvattenledning Bolmen—Hallandsås, vilket återspeglas i något lägre anläggningskostnader, se figur 57. Ett västligare läge för ledningen över Hallandsås har även undersökts. Ledningen måste emellertid i en sådan sträckning passera en högpunkt pä + 175 m, vilket medför att sträckningen blir sämre ur ekonomisk synpunkt.

kr/m

o48

1600 1800 Ledningsdifnension

2000 mm

Figur 57. Kostnader för anläggning av fjärrvattenledning av spännbetongrör på sträckan Skogaby—Hallandsås.

161 12.2.1.2 Dimensionering av transportsystemet Ledningar, pumpstationer o. d. dimensioneras för transport av vatten enligt tabell 56. Den ekonomiska dimensioneringen har skett med hänsyn till anläggningens totalekonomi, beräknad som nuvärde av samtliga årliga kostnader för anläggningen inkl. kostnader för energi, drift och underhåll. Förutsättningarna för beräkningarna har varit desamma som tillämpats för Bolmenalternativet. Eftersom utvecklingen ifråga om vattenbehoven efter sekelskiftet är ytterst svårbedömbar har vid val av ledningsdimensioner hänsyn även tagits till årskostnaderna, särskilt i början av tidsperioden. De jämförande beräkningarna visar att det skulle vara ekonomiskt fördelaktigt att anlägga en ledning med 1 600 mm diameter år 1980 och att vid avskrivningstidens slut utbyta denna mot en 2 000 mm ledning. 12.2.1.3 Sammanfattning av förslag till anläggning för transport av vatten Skogaby—Hallandsås En fjärrvattenledning med 1 600 mm diameter utbygges till år 1980 i en sträckning som framgår av figur 56. För uppfordring av råvatten till vattenverket, se 12.1, anlägges vid Skogabymagasinets sydligaste del en råvattenpumpstation. Renvattnet pumpas i ett första steg från en pumpstation i vattenverket till en driftreservoar om 10 000 ms på Hallandsås, se figur 58. För den fortsatta transporten till förbrukningsområdena inom västra Skåne erfordras (i likhet med i Bolmenanläggningen) ytterligare pumpning, varför en pumpstation anlägges på åsen. Enligt vad nyss nämnts skulle en 1 600 mm ledning vara tillräcklig fram till år 2020, då den bör ersättas med en 2 000 mm ledning. För att begränsa ar6— 413199

Figur 58. Fjärrvattenledning Skogaby—Hallandsås, längdprofil med trycklinjer.

betstrycket i 1 600 mm ledningen b ö r dock enligt utredningens mening anläggandet av 2 000 mm ledningen påbörjas redan år 2000 och successivt utbyggas under 20 år. År 2020 kan den då helt ersätta 1 600 mm ledningen. Pumpstationerna tillbygges i likhet med vattenverket vart tionde år för en kapacitet tillräcklig för påföljande tioårsperiod.

12.2.1A Kostnader ningen

för

transportanlägg-

Vid kostnadsberäkningarna har i anläggningskostnaderna medtagits samtliga kostnader för projektets genomförande från de första översiktliga utredningarna till dess anläggningen är färdig att tagas i bruk, se tabell 58. I de årliga kostnaderna (se figur 59) för anläggningen ingår kostnader för vattnets uppfordring till nivån 120 m vid Stavershult på Hallandsås. Kostnaderna för pumpstationen på åsen h a r för att nå jämförelse med Bolmenalternativet även medtagits i beräkningarna.

162 Tabell 58. Investeringar

inkl ersättningsutbyggnader som erfordras för att täcka vattenbehovet fram till år 2040 År 1980

1980— 2040

Mkr Ledningar 0 1 600 mm 0 2 000 mm Pumpstationer 1 Reservoarer

21,0

Summa

14,0 1,5

6,0

10,2

10,0 7,3

36,5

6,0

10,2

17,3

20,0 20,8 : 1,5

12,2

42,3

12,2

21,0 30,0 70,5 3,0 124,5

1 E n råvattenpumpstation och två renvattenpumpstationer, varav den ena detaljredovisats under vattenverket (tabell 57.)

Mkr, öre/m3 15

2040 Ar

Figur 59. Årliga kostnader för transport av vatten Skogaby—Hallandsås (till nivån 120 m).

12.3 Sammanfattning

12.3.1 Skogabyanläggningens utformning

Utredningen har funnit att en regional .vattenförsörjningsanläggning för västra §kåne med Lagan vid Skogaby som vattentäkt lämpligen kan utformas på följande sätt. 1) Vattenverk med intagsanordningar anlägges vid sydligaste delen av Skogabymagasinet, varvid vattnet bör behandlas genom kemisk fällning, sedi-meutering, snabbfiltrering och långsamfiltrering.

2) Fjärrvattenledning, 0 1 600 mm i en första etapp, utföres på sträckan Skogaby—Hallandsås (Stavershult) med en råvattenpumpstation vid Skogabymagasinet, renvattenpumpstation i vattenverket samt driftreservoar och pumpstation på Hallandsås. 3) En anläggning för transport av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena inom västra Skåne utformas identisk med motsvarande del av Bolmenanläggningen. 12.3.2 Kostnader

Det sammanlagda investeringsbehovet (tabell 59) fram till år 2000 för vattenverket, fjärrvattenledningen till Stavershult samt pumpstationer m. m. beräknas uppgå till 123 Mkr. F ö r transporten av vatten från Hallandsås till förbrukningsområdena inom västra Skåne erfordras för att tillgodose vattenbehoven fram till år 2000 (jfr Bolmenalternativet) investeringar om sammanlagt 147 Mkr (27 Mkr år 1975, 100 Mkr år 1980 och 20 Mkr år 1990). - En beräkning av de årliga kostnaderna för framställning av renvatten i ett vattenverk vid Skogaby och trans-

163 Tabell 59. Investeringsbehov för vattenverk, ledningar, pumpstationer ås jämte kostnader för ersättningsutbyggnader

o d till Hallands-

År 1980

1980— 2040

18,3 62,5

18,3 29,6

157,5 115,0

Mkr

Vattenverk nyinvestering ersättningsutb Ledningar, pumpstationer o d nyinvestering ersättningsutb

56,3

23,8

21,0 16,3

36,5

6,0

5,5 4,7

Totalkostnad

92,8

29,8

Därav nyinvesteringar.

92,8

29,8

19,8 6,6 5,0 12,3

5,0 37,3

4,5 7,7

62,5 62,0

47,5

43,7

123,1

60,1

397,0

26,5

24,8

23,3

22,8

220,0

x

1 Häri ingår 10 Mkr för en ledning o 2 000 mm. Viss del av denna kostnad är dock hänförlig till nyinvesteringar. 2 Häri ingår 20 Mkr för en ledning 0 2 000 mm. Viss del av denna kostnad är dock hänförlig till nyinvesteringar. p o r t av vattnet till Hallandsås har utförts, se figurerna 60 och 61. Däremot har någon beräkning av de sammanlagda årskostnaderna för anläggningen i dess helhet och eventuell fördelning av kostnaderna på de olika delregionerna icke gjorts, då detta skulle bli alltför omfattande. Utredningen

har i detta avseende begränsat sitt arbete att belysa beräkningsmässiga kostnader på ett antal platser inom västra Skåne. Kostnaden för transport av vattnet från reservoaren på Hallandsås till Mörarp (anslutningspunkt för ledningen till Hälsingborg) har beräknats till

Mkr

öre/m

v

s^-

Transportko tnad

Framställnin<jskostnad

2040 Ar

Figur 60. Årliga kostnader (i Mkr) för framställning av renvatten och transport av vattnet från Skogaby till reservoar på Hallandsås.

2020 3

2040 Ar

Figur 61. Kostnader (i öre/m ) för framställning av renvatten och transport av vattnet från Skogaby till reservoar på Hallandsås.

164 6 öre/m 3 år 1980 och till 3 öre/m 3 år 2000. Den fortsatta transporten från Mörarp till Malmö beräknas kosta 11 öre/m 3 år 1980 och 7 öre/m 3 år 2000, se figur 52. I Mörarp skulle renvatten under angivna förutsättningar komma att kosta

30 öre/m 3 år 1980 och 19 öre/m 3 år 2000 (före investering). I Malmö skulle kostnaderna bli högre på grund av den längre transportsträckan (53 km) eller 41 öre/ms år 1980 och 26 öre/ms år 2000 (före investering).

KAPITEL 13 Lagan—Ringsjö alternativet

Detta alternativ baseras på uttag av vatten ur Lagan vid Traryd. Råvattnet transporteras i tunnel eller rörledningar till Ringsjön, vilken utnyttjas som ett centralt vattenmagasin för Skåne. Ett för tätorter och industrier i västra Skåne gemensamt vattenverk föreslås anläggas väster om Ringsjön. En anläggning med denna utformning kan förse ett lika stort antal tätorter och industrier med vatten som en Bolmeneller Skogabyanläggning. Dessutom skapas möjlighet att lösa Hässleholms framtida vattenförsörjning genom uttag av vatten från transportleden Lagan— Ringsjön. Ett särskilt vattenverk måste då anläggas för Hässleholm eventuellt gemensamt med Perstorps köping. Ett genomförande av projektet förutsätter bl. a. att en överföring av vatten från Lagan till Ringsjön kan godtagas ur limnologisk synpunkt. Docent A. Almestrand vid Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB h a r på utredningens uppdrag gjort en bedömning av vilka följder ur limnologisk synpunkt en överpumpning av vatten från Lagan till Ringsjön skulle kunna få, bilaga F. Almestrand framhåller att med hänsyn till utvecklingstenserna under senare år i Ringsjön med ökad växtlighet och planktonproduktion det kan vara lämpligt att öka vattenomsättningen i sjön genom tillförsel av ett elektrolytfattigare vatten. Lagan har ett sådant vatten. Almestrand anser att transiteringen av vatten kan tillstyrkas även från allmän limnologisk synpunkt.

Vid utformning av en transportanläggning för överföring av vatten från Lagan till Ringsjön vore det önskvärt med en jämn vattenföring i transportleden under året. Civilingenjör K. Norén, Göteborg, har därför på utredningens uppdrag undersökt möjligheterna att använda Ringsjön som magasin för anpassning efter vattenförbrukningens variationer under året under förutsättning av en jämn tillförsel av vatten från Lagan, bilaga B. Som underlag har använts utredningens egna undersökningar av förbrukningens variationer under åren 1952—61 i Malmö, Hälsingborg och Halmstad, se kap. 4.3. Noréns undersökningar tyder på att en dylik anpassning skulle kunna rymmas inom de regleringsgränser, som angivits i framlagt förslag till åtgärder som skall möjliggöra ett uttag av i genomsnitt 1,1 m'/s ur Ringsjön, samtidigt som vissa önskemål beträffande lågvattenföringen i Rönne å tillgodoses.

13.1 överföring Ringsjön

av vatten från Lagan till

En anläggning för transport av råvatten från Lagan till Ringsjön kan sålunda genom utnyttjande av magasineringsmöjligheterna i sjön dimensioneras för en jämn överföring av vatten under året. Utredningen har räknat med att det genom tillförsel av vatten till Ringsjön skall bli möjligt att utnyttja en större del av den naturliga tillrinningen utan

166 att nämnvärt ändra regleringsgränserna. Vid beräkning av erforderligt tillskott av vatten från Lagan har sålunda antagits, att i genomsnitt 1,1 m»/s av den naturliga tillrinningen skall kunna uttagas ur sjön mot 0,85 m'/s i Bolmenoch Skogabyalternativen, jfr kap. 11.3.1. Anläggningen dimensioneras även för att kunna förse Hässleholms stad med vatten. För staden och för Perstorps köping kan lämpligen uttag av vatten ske i trakten av Tyringe, där ett för de båda orterna gemensamt vattenverk anlägges. De vattenmängder som skulle behöva transporteras från Lagan framgår av tabell 60. De geologiska förutsättningarna för byggande av bergtunnel mellan Lagan och Ringsjön har som senare framgår av avsnitt 13.1.1.1, bedömts vara tämligen goda. Eftersom det blir råvatten som skall transporteras till Ringsjön kan såväl rörledningar som oinklädda bergtunnlar komma ifråga. Uttag av vatten för vattenförsörjningsändamål bör i förevarande fall ske uppströms skogsindustrin vid Strömsnäsbruk, jfr kap. 9. Såsom framhållits i Skogabyalternativet bör vattenintaget förläggas till ett lugnt avsnitt av vattendraget, såsom en kraftverksdamm e. d. för att så jämn vattenkvalitet som möjligt skall erhållas. Med hänsyn härtill föreslås uttag av vatten ske ur kraft-

Täbell 60. Transport av råvatten Ringsjön

Lagan—

År

Sträckan Lagan—Hässleholm m 3 /s

Sträckan Hässleholm— Ringsjön m 3 /s

1980 1990 2000 2010 2020 2030 2040

1,1 2,2 3,4 4,2 5,1 5,9 6,8

0,9 2,0 3,1 3,9 4,7 5,5 6,3

verksdammen uppströms Traryd, med intaget förlagt på åns östra strand. Kraftverksdammen är ca 5 km lång och i de nedre delarna 400—G00 m bred, vilket bör garantera relativt goda strömningsförhållanden. Råvattenintaget för det befintliga vattenverket vid Ringsjön är beläget i sjöns västra del vid Sjöholmen nära sjöns utlopp i Rönneå. Ett vattenverk gemensamt för de större tätorterna inom västra Skåne bör av allt att döma placeras i närheten av det befintliga verket. Råvattnet från Lagan bör därför tillföras Ringsjön i dess östra del. Härigenom kommer vattnets uppehållstid i sjön att bli så lång som möjlig och därmed självreningen att underlättas i görlig mån. I ledningsalternativet bör ledningen mynna i den nordöstra delen av Östra Ringsjön, där vattendjupet är relativt stort. I tunnelalternativet måste vattnet med hänsyn till berggrundens läge utsläppas i den nordligaste delen av den del av Ringsjön som kallas Sätoftasjön.

13.1.1 Tunnel Lagan-Ringsjön

13.1.1.1 Geologiska tunnelsträckning

förhållanden,

Bedömningen av de geologiska förhållandena och förutsättningarna i övrigt för byggande av en tunnel mellan Lagan och Ringsjön har skett helt med utgångspunkt från tillgängligt kartmaterial, jfr kap. 10. Främst har använts generalstabskartan samt koncept till topografisk karta. Värdefulla upplysningar om berglägen o. d. har även erhållits från SGU:s brunnsarkiv. Berggrunden mellan Lagan och Östra Ringsjön består huvudsakligen av gnejs. I området längs den aktuella sträckningen förekommer ett par morfologiskt framträdande horstar, och en tunnel måste sannolikt korsa någon av de förkastningsbranter som begränsar des-

167 sa horstar. Äldre sprickdalar förekommer också inom området och måste passeras. Man kan därför förmoda att krosszoner eller lokala partier med dåligt berg kan uppträda liknande de som förekommer vid Hallandsås och som undersökts seismiskt för tunneln Bolmen—Hallandsås. Drivning av tunnlar med så små areor som det h ä r blir fråga om, synes emellertid möjlig även genom sådana partier, ehuru särskilda förstärkningsarbeten torde bli erforderliga. Dessa torde dock bli av mindre omfattning

J7

än i Bolmenalternativet, bl. a. beroende på att övertrycket i tunneln i förhållande till ovanförliggande grundvattenyta kommer att bli mindre och endast uppträda på korta sträckor, se figur 71. Intaget föreslås bli placerat vid Traryd p å Lagans östra strand, något uppströms kraftstationen, där jorddjupet troligen inte överstiger 10 meter. Från Traryd till östra Ringsjön kan tunneln givas en praktiskt taget rak sträckning; se figur 62. För att i möjlig mån undvika överraskningar i form av stora

""YfBffWWf""""?"'

/ 7 7 i " yM

•'Afy

(

-

\

/

\

v

'•" \

f - 'A

'••

K

.'

;••>•)\ y

\HÖtM

.,-' .v .• v<-'. A LV, > : •' S!.-öH)sndsbr.)k/Jf fi 1/ A / ' \. /il

.

• I'

f

;

J/

Y

WJ

s <•: / ' "/ / ^VAi.MHULT©

X. Sköiciorviksrs .....

• ^XM^nka-Ljungbyy

.ASNI . i"

v« h /"

O

" •

O A SsA

i;ASTCf ^ - # ^ A i m ^ M ^V.S^irAA>

n-iH

;-. •

... ». •

-Svo.löv

oJ il.ANDSKRÖNA

Vattenverk Mariehäli ..Q.

^NQg /

?Ui< JbUND ••••• ®.

':-

4i

\,

I/

; ..^c,u

sa.>

ÅHUS-''

*HÖS8Y/ :..Ar-:

A r.,'"'

•?A. /;-;

A

v

% \y^Vombs/w

't

•

''LUND

r, A j

K R I S T I A N SFAM TAD^,,, ve o ^ kh

®ESLÖV

">-AA,,C-'

<«<>

IVÖSJÖN\é

A-/A

RINGSJÖH

i

A-r'^> N 51 A

„S!NGSORG - A \ - l ^ ' A r ^ / J : A & Skrombarga

• hi?«

^HÄSÄHOLMJV Söäåclti

L

i 'H t M p :T'

1/ / d A XBroby

A /.O ^

• i

A'"

{( M

\ ^ v -..-.^. *n ftj^y ^; / / / i w-fa A..,A-< ^ - / W j U f c t o f l ' / A / Gilffl&jtra /a , j ; ; •! « AA Örkelljunga M..

^HSKN A'Av%,r, ^N<

" , \*y

- A - ;

•

A ^'" ;

" \

30 ko

_ Figur

62. Tunnelsträckning

Lagan-Ringsjön

168 jorddjup har en del smärre avvikelser i sidled dock gjorts så att tunneln skall passera punkter, där berg går i dagen eller där bergläget är känt genom brunnsborrningar m. m. Vid Tyringe väster om Finjasjön har vid brunnsborrningar framkommit att berget på vissa ställen täckes av ett 50 meter mäktigt kaolinlager. Uppgifter tyder vidare på att berget i trakten kan vara genomvittrat till stort djup, vilket medför att en tunnel måste förläggas djupt. Stort läggningsdjup för tunneln gäller även i trakten av Höör, där gnejsen täcks av kaoliniserade ljusa bergarter (sandsten). Även på andra delar av sträckan Lagan—Ringsjön, där bergläge och bergart ej är kända, har utredningen räknat med att tunneln måste förläggas på relativt stort djup, 50—70 meter. Vid norra stranden av den del av Östra Ringsjön som kallas Sätoftasjön, ligger berget relativt ytligt, medan jorddjupet tilltager mot öster för att vid t. ex. Ludvigsborg uppgå till ca 50 meter. Tunnelutloppet placeras lämpligen vid norra stranden av Sätoftasjön på en plats, där jordtäcket uppgår till endast 5 meter och där det underliggande berget utgörs av gnejs av god beskaffenhet till åtminstone 100 meters djup. 13.1.1.2 Dimensionering au tunneln Vid dimensioneringen har tre alternativ, som skiljer sig från varandra i avseende på tunnelarea, utbyggnadsprogram m. m., studerats. Alt. A. En tunnel så dimensionerad att höjdskillnaden Lagan—Ringsjön (ca 70 meter) blir tillräcklig för transport av den vattenmängd som behöver överföras till Ringsjön år 2040. Alt. R. Två tunnlar i slutstadiet (år 2040). Den första skall vara tillräcklig för transportbehovet viss tid framåt, medan den andra påbörjas i ett senare

8ni/s

Figur 63. Fallförluster i tunnel Lagan-Ringsjön vid val av olika tunnelarea (A).

skede och utbygges etappvis (sektionsvis) i nära anslutning till vattenbehovets ökning. Alt. C. En tunnel så dimensionerad att höjdskillnaden Lagan—Ringsjön blir tillräcklig för transport av vattnet genom självfall under viss del av perioden, varefter en pumpstation anlägges och utbygges allteftersom vattenbehovet ökar. Reräkning av fallförlusterna i tunnlarna (se figur 63) har liksom i Rolmenalternativet utförts enligt Mannings formel, med en antagen råhetskoefficient av 35. Reträffande vattentryck i tunneln, svallningsfenomen, tunnelsprängningskostnader, arbetsmetoder m. m. gäller i p r i n c i p samma synpunkter som redovisas under Rolmenalternativet, se kap. 11. En ekonomisk dimensionering av alternativ A (en tunnel dimensionerad för vattenbehovet år 2040) innebär inga problem; möjligen kan det diskuteras om man icke bör välja olika areor på olika delsträckor eller om icke trycklinjerna bör anpassas i förhållande till terrängen genom avstängningsanordningar o. d. Vid en dimensionering av

169 driftkostnader uttryckts som nuvärdet år 1980; se figur 64. Beräkningarna har utförts på motsvarande sätt som i Bolmenalternativet, se kap. 11.1.1.7. En tunnel enligt alternativ A måste, som framgår av figur 63, ha en area av minst 7,7 m2 för att erforderlig vattenmängd år 2040 skall kunna transporteras med självfall till Bingsjön. En anläggning enligt alternativ A utförs därför lämpligen som en tunnel med 8 m2 area på sträckan Lagan—Tyringe och med 7 m2 area på sträckan Tyringe— Bingsjön. Uttag av vatten till ett gemensamt vattenverk för Hässleholm och Perstorp kan ske vid Tyringe utan pumpning.

Mkr 150

V

!

A,

i

\ Minsta area

ör siälvfalLsunnel

50 A

10rrt

A Kostnad, nuvärde år 1980, för 1-tunnelalterternativet. B D:o för 2-tunnelalternativet där l:a tunneln har arean At och 2:a tunneln byggs ut sektionsvis i nära anslutning till behovsökningen. C D:o för tunnel-pumpalternativet där tunneln ges arean At och pumpar installeras etappvis i nära anslutning till behovsökningen. I kostnaden ingår nuvärdet av framtida energi- och driftkostnader för pumpstationen. Figur 64. Kostnader (nuvärden) för tunnel, pumpstation samt framtida drift, uttryckta som funktion av tunnelarean (At).

alternativ B eftersträvas den optimala kombinationen av två tunnlar, av vilka den ena påbörjas i ett senare skede och utbygges delsträcka efter delsträcka i nära anslutning till ökningen av transportbehovet. I alternativ C gäller det att finna den lämpligaste kombinationen av en tunnel och en successiv utbyggnad av en pumpstation som påbörjas i ett senare skede. I varje alternativ h a r totalkostnaden för ett antal varianter jämförts, varvid kostnaderna för etappvisa investeringar samt i förekommande fall energi- och

Genom att tunneln dimensioneras så att den tillgängliga höjdskillnaden mellan Lagan och Bingsjön, ca 70 m, skall vara tillräcklig för att täcka transportbehovet år 2040, kommer under lång tid en stor del av den tillgängliga tryckhöjden icke att utnyttjas; se figur 65. Denna del skulle kunna användas för kraftproduktion, jfr kap. 11.1.1.5. överslagsmässiga beräkningar tyder dock på att lönsamheten av en kraftstation i detta fall inte skulle bli påtaglig. Alternativ B kan utformas i flera varianter, vilkas totalkostnader är av sam-

2040 A r

Figur 65. Alt A. Erforderlig tryckhöjd transport av vatten Lagan-Ringsjön.

för

170 ma storleksordning. Detta belyses av kurvans flacka förlopp, se figur 64. De lägsta kostnaderna uppnås vid utbyggnad av en tunnel med 6,5 m 2 area i en första etapp. Den på kurvan angivna kostnaden för en 6,5 m 2 tunnel h a r beräknats för det fall att år 1980 en 6 m 2 tunnel utbygges på sträckan Lagan—Tyringe och en 7 m 2 tunnel på sträckan Tyringe—Ringsjön. Denna utbyggnad skulle vara tillräcklig till år 2020; se figur 66. Ytterligare en tunnel måste då tillkomma på sträckan Lagan—Tyringe. Denna tunnel får dimensionen 4 m 2 . Sträckan Lagan—Vittsjö bör vara klar år 2020 och sträckan Vittsjö—Tyringe år 2030. Förberedelserna för dubbleringen av tunneln utföres i samband med den första utbyggnaden, så att driftavbrottet för sammankopplingen kräver så liten tid som möjligt. Kortare driftavbrott kan för övrigt accepteras, eftersom magasinet i Ringsjön är mycket stort. Härtill kommer att transportsystemet under en stor del av perioden, speciellt närmast efter en etapputbyggnad, h a r en viss överkapacitet, varför återfyllningen av magasinet kan ske tämligen snabbt. Även kostnadsfunktionen för alternativ C är som framgår av figur 64 mycket 120

flack. Minimipunkten är belägen vid en tunnelarea av 6,5 m 2 . Utföres en tunnel med 6,5 m 2 area på sträckan Lagan— Tyringe och på sträckan Tyringe—Ringsjön med 6 m 2 area kan transporten av vatten fram till år 2020 ske enbart med utnyttjande av tillgänglig tryckhöjd. Den pumpstation som erfordras år 2020 kan lämpligen förläggas vid Tyringe och dimensioneras så att ytterligare pumpstationer inte erfordras för att täcka transportbehovet år 2040. I slutet av perioden kommer uppfordringshöjden i pumpstationen att uppgå till 50 meter, se figur 67. 13.1.1.3 Jämförelse mellan de olika alternativen Nuvärdet av erforderliga investeringar och framtida driftskostnader blir av samma storleksordning, oavsett vilket alternativ som väljes, se figur 64. Alternativ A med en tunnel utbyggd för att täcka transportbehovet år 2040 kräver givetvis den största investeringen i begynnelseskedet. Alternativ B och C kräver båda mindre investeringar år 1980. Däremot kommer de sammanlagda kostnaderna (i alt. B investeringar för två tunnlar, i alt. C kostnaden för en tunnel år 1980, en pumpstation år 2020 samt pumpningskostnad åren 2020—2040) att 120 Erforderlig pumpnings hfijd_ 80

AO

2040 Ar

Figur 66. AU B. Erforderlig tryckhöjd för transport av vatten Lagan-Ringsjön.

1980 Tillgänglig t r y c k höjd sorni ick utnyttjas

2040 Ar

Figur 67. Alt C. Erforderlig tryckhöjd för transport av vatten Lagan-Ringsjön.

171 bli större i alternativen B och C än i alternativ A. Alternativ B med två tunnlar blir i detta avseende dyrast. Även beträffande de årliga kostnaderna för anläggningarna och utvecklingen av kostnaderna för vattentransporten på lång sikt är alternativen jämbördiga, se figurer 68—70. Transportkostnaderna för vatten blir i alternativ A något högre än i alternativen B och C fram till år 2020 för att därefter sjunka till ett lägre värde, 3 öre/m». Alternativen B och C blir i detta avseende sinsemellan lika till år 2020 (4 öre/ma), varefter alternativ B blir något dyrare (4,5 öre/m»). Möjligheterna att anpassa transportförmågan efter en långsammare eller en snabbare ökning av vattenbehovet än som förutsatts är väsentligt annorlunda i alternativ A än i alternativ B och C. Om vattenbehovet skulle öka långsammare och till ett lägre slutvärde än som antagits, kommer en tunnel enligt alternativ A att få en överkapacitet, som inte ekonomiskt kan utnyttjas. Alternativen B och C med en mindre tunnelarea i begynnelseskedet är däremot lättare att anpassa till de ändrade förhållandena. Den första tunneln kommer att ha valts för stor endast i det fall vattenbehovet i

Mkr, öre/m 20

\

10 Transportkostnad, ö r e / m

Årskostnad Mkr 5

-

15J

*

r—4—«

2040 Ar

Figur 69. Kostnader för transport av vatten i tunnel (alt B) Lagan-Ringsjön.

slutstadiet skulle stanna vid 75 % lägre värde än förutsatt. Skulle vattenbehovet öka hastigare än utredningen utgått ifrån och till ett högre slutvärde, måste en tunnel utförd enligt alternativ A kompletteras på något sätt för att erforderlig transportkapacitet skall kunna erhållas. Genom insättning av en pumpstation med lika stor uppfordringshöjd som i alternativ C skulle en ökning av kapaciteten med 35 % kunna erhållas. Alternativen B

Mkr, öre/m 3 20

2040 Ar

Figur 68. Kostnader för transport av vatten i tunnel (alt A) Lagan-Ringsjön.

2040 A r

Figur 70. Kostnader för transport av vatten i tunnel (alt C) Lagan-Ringsjön.

172 och C kan även anpassas till de nya förutsättningarna dels genom en tidigareläggning av planerade kompletteringsåtgärder, dels genom en justering av omfattningen av de för senare utbyggnadsetapper planerade åtgärderna och av dimensionerna hos de anläggningsdelar som tillkommer senare. Om alternativ B exempelvis kompletteras med en 4 m2 tunnel på sträckan Tyringe—Ringsjön ökar transportkapaciteten med ca 20 %. Om alternativ C kompletteras med ytterligare en pumpstation med samma pumpningshöjd som tidigare fås en ökning av kapaciteten med likaledes 20 %. 13.1.1.4- Val av tunnelalternativ Av föregående avsnitt framgår att alternativ A med en 8 m2 tunnel utbyggd år 1980, dimensionerad för att med utnyttjande av höjdskillnaden Lagan— Ringsjön kunna täcka transportbehovet år 2040, på lång sikt skulle bli den billigaste lösningen, under förutsättning att vattenbehovet inom västra Skåne utvecklas i enlighet med utredningens antaganden. Alternativet kräver dock större investeringar i begynnelseskedet än de övriga alternativen. Denna merinvestering kan anses »bortkastad» om vattenbehovet inte blir så stort som antagits. Utvecklas å andra sidan vattenbehovet hastigare och till ett större värde än det som förutsatts måste tunneln kompletteras på något sätt för att tillräcklig transportkapacitet skall erhållas. Alternativen B och C kräver lägre begynnelseinvestering än alternativ A. När transportbehovet ökat så att den tillgängliga tryckhöjden mellan Lagan och Ringsjön inte är tillräcklig för att transportera erforderliga vattenmängder, kan anläggningarna kompletteras med dubbleringstunnel resp. pumpstationer. Med hänsyn dels till den stora osä-

kerheten i bedömningen av vattenbehoven efter sekelskiftet och dels till den tekniska utvecklingen synes det därför motiverat att välja något av alternativen B och C. Utredningen förordar alternativ C som innebär utbyggnad av en tunnel med 6,5 m2 area på sträckan Lagan— Tyringe och 6 m2 area på sträckan Tyringe—Ringsjön. Om vattenbehovet ökar så som antagits, anlägges en pumpstation vid Tyringe år 2020. 13.1.1.5 Kostnader för en enligt alternativ C

anläggning

I investeringskostnaderna ingår alla kostnader för projektets genomförande, alltså förutom själva byggnadskostnaderna även kostnader för bl. a. undersökningar, projektering, konstruktion, skadeersättningar o. s. v. (dock ej ersättningar till vattenkraftintressenterna). Räntekostnader under byggnadstiden, vilken antagits uppgå till 4 år, ingår. Årskostnadsberäkningar h a r genomförts under samma förutsättningar beTabell 61. Investeringsbehov för pumpstationer o d

tunnel,

År 2020

1980 Mkr Tunnel Lagan-Tyringe (6,5 m2) och TyringeRingsjön (6 m 2 ) Transportorter Tunnelsprängning. . . Förstärkning, normal Förstärkning, speciell Intag vid Lagan Utlopp i Ringsjön Diverse arbeten Skadeersättningar Pumpstation vid Tyringe Summa Sammanlagt år 1980—• 2040

8,5 85,0 8,5 5,0 3,0

5,0

110,0

5,0 115

173 P2B

Logon

Figur 71. Tunnel Lagan—Ringsjön,

träffande avskrivningstider, räntefot m. m. som i alternativet tunnel Bolmen —Hallandsås. Transportkostnaderna för vatten beräknas år 1980 uppgå till 17 öre/m» för att sjunka till 6 öre/m3 år 2000 och på lång sikt till 4 öre/m»; se figur 70. 13.1.1.6 Genomförande Förhållandena ur byggnadssynpunkt är likartade som i Bolmenalternativet. De problem som hör ihop med byggandet behandlas därför inte närmare här. Byggnadstiden för tunneln h a r vid gällande tekniska och ekonomiska förutsättningar bedömts till 4 år.

13.1.2 Fjärrvattenledning Lagan-Ringsjön

Vid denna lösning av transportproblemet kan fjärrvattenledningen för överföring av råvatten från Lagan till Östra Ringsjön dimensioneras för en jämn transport av vatten under året enligt tabell 60. I likhet med vid tunnelalternativet sker uttaget av vatten lämpligen ur kraftverksdammen uppströms Traryd på + 125 m. En ledning härifrån

längdprofil med

trycklinjer.

till den norra delen av östra Ringsjön skulle få en längd av drygt 8 mil. 13.1.2.1 Ledningssträckning, byggnadstekniska förutsättningar Den norra delen av området mellan Traryd och Östra Ringsjön utgör en del av det sydsvenska höglandet och ligger på en nivå mellan 125 och 150 m. Terrängen består huvudsakligen av skogbevuxen moränmark, där moränen ofta är blockrik. Inom de nordligaste delarna finns även stora moss- och myrmarker, vilka inte helt kan undvikas vid ett ledningsbygge. Söderut avgränsas det stora moränområdet av en utlöpare av Kristianstadsslätten, som sträcker sig i västlig riktning förbi Finjasjön mot Tyringe. Söder om slättområdet vid Finjasjön vars medelvattenyta ligger på + 42,5 m stiger landskapet åter upp mot Linderödsåsen, som här når upp till nivån 125—130 m. Markförhållandena på den återstående sträckan ner mot Ringsjön är betydligt gynnsammare än norr om Finjasjön. Området är visserligen likartat till karaktären men moränen är blockfattigare och försumpade områ-

174 den saknas i stort sett. Vägnätet är också genomgående tätare och av bättre kvalitet. Närmast Ringsjön vidtager öppen jordbruksbygd med ur ledningsbyggnadssynpunkt gynnsamma markförhållanden. Intaget av vatten h a r placerats på Lagans östra strand och 2 km uppströms kraftverket vid Traryd; se figur 72. Vattnet kan här uttagas på relativt stort djup genom en kort intagsledning. Ledningen h a r från Traryd till Finjasjön givits en i möjlig mån rak sträckning. Smärre avvikelser i sidled blir

dock nödvändiga för att undvika u r byggnadstekniska synpunkter särskilt svåra markområden. Moss- och myrmarker med liten utsträckning och med ett djup till fast botten understigande 5 m h a r därvid i allmänhet inte bedömts utgöra något hinder för ledningsbyggande. Vid bedömningen av lämplig ledningssträckning h a r övervägts att helt kringgå de ur byggnadssynpunkt mycket besvärliga och betydande moss- och myrmarkerna mellan T r a r y d och Finjasjön. Att förlägga ledningen till områden där markförhållandena är väsentligt

/ HACMSTAD\;

. i fa .// <Ä ^ i~i.

Pui*fp$ation

BÅSTAD<§)J—

-~

\^S~*~

'-<-, ci

f?

(

Så'"'-/

/

v.

•

i x\r -Lönsbodä.//

iOSSY SKALDER- \ TÉblllL, ^'^"'^-^-'"""^y >iSkäldervlken _ / """- •--' örkelljungcs J S , , WK£N

"o" *~iBjorRum' Häsiveda /

/' ^

f k

....BillesholmO^ M'-.'-gbyh.cd

A

/

/ w \ t.»

"'• i ^HÄLSINGBORG V ^ . ^f ; Å / ^ ' - ' ; ^ V ^ " ' s i P~~J I 1

\

i

i

\

\^

*•... A

Skromberga"

fe/

KRISTIANSTAD^ u

J ts> i

/

*» \

^-

\KÄVUNGB

> -z.

I " , - /

\

\ ^Hammarsjön V ä

f\ / ^ ; ~ x

V

\c

-y\ A yf

•. *--r

O\&Ö

ÄPV

UANDSKRÖ^Ä M °'S" H l t i , /

\

•%,,•

O

\.

»V

i

•{Broby i

Y/

\

MNt

y--^ TRARYDV—*-f unjrastatiäft J J . ! / Stromsnäsbru' ^'VALMHULT®

„. J»ESLÖV ~:-::-%,-..^ - . — ^ ' V . '-"• , VX - - —• ' V.S* .-. •

FURULUND-»,-

K_

\r-^-®LUNDJ

»

\

VV^Vsm^to

/

>'

c

'<

/

N

\ LOMMA© ~u „ l t .-••/f*^--, i-. l Ä / OÄkarpX 0 D a ! i > ^ "'V C ^ < \ ^ - \ V F/^ur 72. Fjärrvattenledning Lagan-Ringsjön, översiktskarta. » M A L M Ö AOArlöy Os>affaf,sk>rp > , ' - - ; ' ^ - - . . - 4 . .- -A

30 km pJ"

175 gynnsammare, skulle emellertid medföra en mycket stor förlängning av ledningssträckningen och därigenom högre kostnader. Söder om Finjasjön förlägges ledningen i en båge mot öster, i första hand för att undvika ett område väster om Tjörnarpssjön, där fritidsbebyggelsen är omfattande och markförhållandena besvärliga. I andra h a n d motiveras sträckningen mot öster av pumptekniska önskemål. Ledningen på sträckan närmast Ringsjön bör nämligen ligga så lågt som möjligt. Sammanfattningsvis h a r de byggnadstekniska förutsättningarna för anläggning av en fjärrvattenledning bedömts vara mindre goda på den norra delen av sträckan Traryd—Ringsjön, beroende på bl. a. stora sankmarker och ett förhållandevis glest vägnät. Söder om Finjasjön är såväl mark- som vägförhållandena avsevärt gynnsammare. 13.1.2.2 Kostnader för anläggning av större vattenledningar Anläggningen h a r utformats för ett högsta arbetstryck av 10 kp/cm2, vilket medger att ledningarna ur teknisk synpunkt kan utföras antingen av spännbetongrör eller av stålrör. Liksom övriga fj ärrvattenledningar h a r ledningen Lagan— Ringsjön kostnadsberäknats under antagandet att spännbetongrör används; se kap. 10. Anläggningskostnaderna är beräknade med utgångspunkt från prisläget år 1963 och hänsyn har tagits till de särskilda byggnadstekniska förutsättningar som gäller för den valda ledningssträckningen. I de totala anläggningskostnaderna ingår som tidigare framhållits samtliga kostnader från den första översiktliga utredningen till dess ledningen är färdig att tagas i bruk. För att en jämförelse med tunnelalternativet skall bli möjligt h a r kostnads-

kr/m

Första

ledning—i

> — D u b b l e r i n g s - eller ersättningsledning

1600 mm

Ledningsdiameter

Figur 73. Kostnad för anläggning av fj ärr vattenledning av spännbetongrör på sträckan LaganRingsjön. beräkningarna spants över en tid av 60 år, d. v. s. anläggningen har dimensionerats för denna tidrymd. Detta medför att dels dubblering av ledningar kominer att ske och dels även utbyte av ledningar (tjänstetid 40 år) blir aktuellt. Kostnaderna för dubblerings- och ersättningsledningar har bedömts bli något lägre än för den första ledningen, bl. a. på grund av lägre projekteringskostnader och lägre räntekostnader u n d e r byggnadstiden; se figur 73. 13.1.2.3 Ekonomisk dimensionering av transportsystemet Transporten av vatten från Lagan till Ringsjön, kan, som framgår av figur 76, med hänsyn till transportsättet u p p d e las i två etapper. Den första från intaget till en punkt på + 120 m — 76 k m från intaget (punkten benämnes fortsättningsvis punkt 76) — dit transporten kommer att ske genom pumpning. Den andra etappen sträcker sig från punkt 76 till Ringsjön. På denna sträcka kan vattnet till följd av att Ringsjön ligger på väsentligt lägre nivå än punkt 76 (höjdskillnaden är 65 m) transporteras med självfall till sjön. De båda etapperna h a r behandlats var för sig vid de jämförande optimeringsberäkningarna,

176 Tabell 62. Alternativa ledningsutbyggnader Traryd — punkt 76 Ledningsdimension, m m

År Alt. 1 1980 1990 2000 2010 2020 2030

Alt. 2

Alt. 3

1 0 1200 1 0 1400 1 0 1600 1 0 1200 1 0 1400 1 0 1400 1 0 1400 2 0 1400 1 0 1400

som ligger till grund för val av ledningsdimensioner m. m. 1980

Utgående från en viss beräknad transportkapacitet vid varje ledningsdimension och från önskemålet, att arbetstrycket i ledningarna normalt inte bör överstiga 10 kp/cm2 har för sträckan Traryd—punkt 76 tre utbyggnadsalternativ närmare studerats; se tabell 62. Vattenleveransen har beräkningsmässigt antagits konstant efter år 2040, varför några nya ledningar icke tillkommer efter denna tidpunkt utan befintliga ledningar förnyas allt efter behov. Beräkningarna har givit till resultat, att det sammanlagda investeringsbehovet för ledningar och pumpstationer till år 2040 uppgår till ca 310 Mkr för alternativ 1, till 270 Mkr för alternativ 2 och till 280 Mkr för alternativ 3. För den första tjugoårsperioden, alltså till år 2000, uppgår motsvarande kostnader till 140 Mkr, 95 Mkr resp. 110 Mkr. Alternativ 2 skulle således ur investeringssynpunkt vara att föredraga. Detta gäller särskilt vid jämförelsen för perioden fram till år 2000. Nuvärdet av samtliga anläggnings-, drift-, energi- och underhållskostnader h a r beräknats till ca 190 Mkr för alternativ 1 och 180 Mkr för vardera alternativen 2 och 3. De båda senare alternativen skulle alltså ur totalekonomisk synpunkt vara jämförbara.

2040 Ar

Figur 74. Kostnad för transport av vallen Traryd — punkt 76. En jämförelse mellan alternativen i avseende på kostnaden för transport av vatten under den första delen av perioden talar också för alternativ 2; se figur 74. Överslagsmässiga beräkningar tyder på att förhållandet mellan kostnaderna för de tre alternativen inte nämnvärt påverkas av t. ex. måttliga förändringar av räntesatsen. Sträckan punkt 76—Ringsjön, som är m/i 10

O"! 800

1600 i

Ledningsdiameter

Figur 75. Rörledningars transportförmåga vid 4,9 resp 9,7 %0 lutning.

177 fclSOm

O

3Q

*Q

80 SS ton

Figur 76. Fjärrvattenledning Lagan •Ringsjön, längdprofil med trycklinjer. 9 km lång, kan med hänsyn till lutningen uppdelas i en 4 km sträcka med i genomsnitt 4,9 °/0o lutning och en 5 km sträcka med i genomsnitt 9,7 °/oo lutning. Ekonomiska jämförelser mellan alternativa lösningar har visat att en utbyggnad av en ledning med 1 200 mm diameter år 1980, vilken kompletteras med ytterligare en ledning med samma diameter år 2000, skulle vara ekonomiskt fördelaktig. 13.1.2A Förslag till fjärrvattenledning för överföring av vatten från Lagan till Ringsjön En fjärrvattenledning i redovisad sträckning mellan Lagan och Ringsjön skulle enligt utredningens beräkningar få följande utformning. År 1980 anlägges på sträckan Traryd—punkt 76 (S Rörum) en ledning med 1 400 mm diameter och på den återstående delen till Ringsjön en 1 200 mm ledning. Anläggningen dubbleras år 2000 med en

ledning av samma dimensioner på de två delsträckorna. Vid platsen för uttaget ur Lagan, 2 km uppströms kraftverket i Traryd, anlägges en pumpstation, som skall uppfordra vattnet till en driftreservoar om 10 000 m3 belägen på sträckans högsta punkt + 1 5 5 m, 7,5 km från intaget; se figur 76. Under den första delen av den tidsperiod utredningen överspänner, skulle erforderlig vattenmängd kunna transporteras till Ringsjön utan ytterligare pumpning. Redan efter några år blir det emellertid nödvändigt med tryckstegring vid Finjasjön och efter ytterligare några år även vid reservoaren på ledningens högpunkt. Förhållandet kommer att bli likartat efter ledningsutbyggnaden år 2000. Ehuru anläggandet av dessa två pumpstationer skulle kunna anstå några år, förordar utredningen dock att de utbygges redan år 1980. Utbyggnad av pumpstationsbyggnaderna sker sedan vart tjugonde år och pumputrustningen kompletteras i takt

178 gimängder att »släppas» i Ringsjön. Möjligheterna att utnyttja överskottsenergin genom att t. ex. anlägga ett kraftverk har studerats. Överslagsmässiga kalkyler tyder dock på att en sådan lösning inte skulle förbättra transportanläggningens totalekonomi. Om energin sålunda inte kan tagas i anspråk för något ändamål, måste särskilda åtgärder vidtagas för att reducera vattnets hastighet vid utloppet i Ringsjön.

Mkr, öre/W 25

13.1.2.5 Kostnader portanläggning

2040 Ar

Figur 77. Årliga kostnader för fj ärr vattenledning Lagan-Ringsjön med pumpstationer o d samt kostnader för transport av vatten.

med behovsökningen. Vid punkt 76 anlägges en driftreservoar med en volym av 10 000 ms. Nivåskillnaden mellan punkt 76 ( + 120 m) och Ringsjön ( + 54 m) kan vid föreslagen ledningsdimension icke utnyttjas utan tidvis kommer stora ener-

för föreslagen

trans-

Investeringsbehovet framgår av tabell 63. Som framgår av figur 77 kommer transportkostnaden för vatten Lagan— Ringsjön att, om vattenbehovet utvecklas som beräknat, sjunka från 22 öre/m3 år 1980 till ca 10 öre/m3 i framtiden. Nuvärdet av samtliga investeringar och framtida kostnader för energi, drift och underhåll beräknas till ca 220 Mkr. 13.2 Vattenverk

vid

Ringsjön

Råvattenuttaget för den anläggning som sedan år 1963 förser Hälsingborg,

Tabell 63. Investeringsbehov jämte kostnader för ersättningsutbyggnader ledning Lagan—Ringsjön med pumpstationer o d

för fjärrvatten-

År 1980

1980— 2040

Mkr Ledning Lagan-punkt 76 Ledning punkt 76-Ringsjön Inlopps- och utloppsanordningar Pumpstationer, 3 st Driftreservoarer, 2 st Summa 1

82,3!

74,7*

74,7

231,7

a

7,0

21,7

7,7 2,8 14,1 3,0 109,9

Ledningsdimension 0 1 400 mm. 2 Ledningsdimension 0 1 200 mm.

7,0 2,1

16,2

4,2

2,1

97,9

4,2

2,8 18,3 3,0 105,8

6,3 6,3

5,6 61,2 6,0 326,2

179 Landskrona och Eslöv med vatten sker i närheten av Ringsjöns naturliga utlopp, Rönne å. Vattnet behandlas i ett vattenverk vid Stehag genom mikrosilning, långsamfiltrering, klorering och alkalisering. Verket är utbyggt för en genomsnittlig produktion av 0,66 ms/s, vilken beräknas vara tillräcklig för de tre städerna till i mitten av 1970-talet. Ansökan om ökning av uttaget ur Ringsjön till 1,1 m3/s har dock redan ingivits till Söderbygdens vattendomstol.

13.2.2 Vattenbehandling

Transitering av vatten från Lagan till Ringsjön har som framgår av bilaga F bedömts kunna tillstyrkas ur allmän limnologisk synpunkt. Successivt kan dock en sådan överledning komma att medföra en märkbar förändring av vattenkvaliteten i Ringsjön genom att andelen Laganvatten ökar. Vid en överledning av i genomsnitt 5 m3/s har vattnets färgstyrka sålunda bedömts kunna öka från f. n. ca 25 mg Pt/1 till 50 mg Pt/1. Däremot antages inte någon större ökning av permanganatförbrukningen ske. Förändringarna av vattenkvaliteten medför att nuvarande reningsmetoder på lång sikt inte blir tillräckliga. I ett första skede, så länge den vattenmängd som överledes från Lagan är relativt liten i förhållande till den naturliga tillrinningen till Ringsjön, bör dock den behandlingsmetod som nu tillämpas kunna vara tillfyllest. Reningsåtgärderna måste sedan successivt anpassas till förändringarna i vattenkvaliteten som föranledes av att överledningen ökar. Det är emellertid omöjligt att enbart på grundval av nu tillgängligt analysmaterial och utan ingående blandnings- och reningsförsök med bestämdhet avgöra, vilka behandlingsåtgärder sona kan bli nödvändiga i framtiden. Utredningen har dock funnit det sannolikt

att råvattenbeskaffenheten kommer att förändras, så att det för framställning av ett tillfredsställande renvatten så småningom kommer att erfordras kemisk fällning, snabbfiltrering, desinfektering och alkalisering.

13.2.3 Erforderlig produktion av renvatten

Vattenförsörjningen för västra Skåne bör enligt utredningen kunna klaras till omkring år 1980 genom ett intensivare utnyttjande av dels de lokala vattentäkterna, dels Ringsjön och Vombsjön. En förutsättning härför är att Ringsjöanläggningen utbygges för en genomsnittlig produktion av 1,1 m3/s, maximalt 1,4 ma/s, och att vid Vombsjöanläggningen kan uttagas i medeltal 1,5 m3/s, maximalt 2,0 m3/s. Driften vid anläggningarna måste samordnas genom att en förbindelseledning anlägges. En utbyggnad av det befintliga vattenverket vid Ringsjön från kapaciteten 0,66 ras/s till en kapacitet av i genomsnitt 1,1 m3/s blir nödvändig redan i mitten av 1970-talet. Utredningen h a r valt att räkna med att ett kemiskt fällningsverk måste vara utbyggt år 1980 och då ersätta det befintliga långsamfilterverket. Kapaciteten måste redan detta år uppgå till i genomsnitt 2,0 ms/s. För att klara produktionsökningen av vatten från i genomsnitt 0,66 till 1,1 m3/s under tiden 1975_1980 kompletteras det befintliga vattenverket antingen med ytterligare långsamfilter eller med provisoriska anordningar för t. ex. ozonisering eller koldioxidbehandling. Det befintliga vattenverket kan efter år 1980 utnyttjas för kompletterande behandling av det kemiskt renade vattnet i smakförbättrande syfte. Självfallet kan det också komma i fråga att fortsätta driften av långsamfilterverket parallellt med att

180 Tabell

År 1980 2000 2020 2040

64.

Erforderlig vattenproduktion, vid Ringsjöverket

Tabell 65. Erforderliga investeringar ett vattenverk vid Ringsjön

Genomsnittligt Maximalt under under året, m 3 /d ett dygn, m 3 /d 174 000 351 000 486 000 620 000

År 226 000 456 000 632 000 806 000

ett kemiskt fällningsverk anlägges och tas i drift. Även andra kombinationer är tänkbara men utredningen h a r ansett sig kunna på detta översiktliga stadium kalkylera så som ovan angivits. Fällningsverket dimensioneras för att tillsammans med Vombanläggningen och vissa lokala vattentäkter kunna täcka det i kap. 6 angivna vattenbehovet under året inom förbrukningsområdena i västra Skåne; se tabell 64. För dimensioneringen av verket gäller även att det måste få en sådan kapacitet att vattenbehovet under maximidygnet kan täckas, jfr kap. 10.

13.2.4 Förslag till vattenverk vid Ringsjön

Ett vattenverk för ovan angiven vattenproduktion förlägges lämpligen i närheten av det befintliga Ringsjöverket. Verket planeras för kemisk fällning, sedimentering, snabbfiltrering samt desinfektering och alkalisering av vattnet och får därigenom i princip samma utformning som ett vattenverk vid Bolmen, se kap. 11.2.2. En råvattenpumpstation anlägges vid Ringsjön. Ledningen därifrån till vattenverket blir ca 2,5 km lång. Det avloppsvatten, som erhålles vid spolning av filter och tömning av sedimenteringsbassänger, kan knappast återledas till Ringsjön eftersom kvantiterna blir stora. Någon annan recipient än Rönneå finns inte i närheten. Utredningen föreslår med hänsyn här-

ErsättNyinves- ningsutteringar byggnader

för

Summa

Mkr 1980 1990 2000 2010 2020 2030 1980—2040

51,1 15,5 14,5 13,0 13,5 14,0

12,5 3,0 55,6 19,0

51,1 15,5 27,0 16,0 69,1 33,0

121,6

90,1

211,7

till, att avloppsvattnet från vattenverket avledes till Rönneå nedströms Bollamöllan via en 7 km lång avloppsledning. 13.2.5 Kostnader för ett vattenverk vid Ringsjön

En första etapp av det kemiska fällningsverket förutsattes vara färdigställd till år 1980. Därefter utbyggs verket vart tionde år. Erforderliga investeringar framgår av tabell 65. De rörliga kostnaderna för behandling av vattnet inklusive kostnader för kemikalier, intern pumpning, personal m. m. har uppskattats till 4,6 öre/m3. De sammanlagda årliga kostnaderna för vattenverket, exklusive kostnader för transport av råvatten Ringsjön-vattenverket, beräknas stiga från 6,8 Mkr år 1980 till 19,5 Mkr år 2040, se figur 78. Kostnaden för framställning av renvatten väntas under samma period sjunka från 10,5 öre/m3 till 9 öre/ma.

13.3 Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till förbrukningsområdena 13.3.1 Fördelning av framtida vattenbehov

Tre större områden, Malmö-Lundområdet med Kävlinge-Furulund och Trelleborg, Hälsingborg-Landskronaområdet

181 sjöverket till Hälsingborg, kunna transporteras med självfall fram till de olika förbrukningsområdena. Vattnet skulle sedan få uppfordras till de olika högreservoarerna genom lokala pumpstationer. En fördel med ett sådant arrangemang skulle vara att trycket i huvudledningarna kan hållas relativt lågt och att trycket i distributionsnätet inom de olika förbrukningsområdena kan anpassas efter de lokala förhållandena.

M k r, öre/m-

med Höganäs samt Bjuv-Åstorp-Ängelholmsområdet med Klippan, svarar för den helt övervägande delen av vattenförbrukningen inom det stora område som vattenverket skall betjäna. De vattenmängder som huvudledningarna måste kunna transportera under medelrespektive maximidygn åren 1980 och 2000 har schematiskt angivits på figurerna 79—82.

En höjning av vattentrycket genom en central pumpstation till en nivå som möjliggör att vattnet ledes in direkt på distributionsnätet inom tätorterna skulle ur bl. a. övervakningssynpunkt vara att föredraga. Härtill kommer att transportekonomin i sådant fall skulle kunna förbättras på vissa sträckor genom att mindre ledningsdimensioner kan väljas än vid självfall. Utredningen har med hänsyn härtill valt att räkna med att en central pumpstation anlägges i anslutning till vattenverket; jfr kap. 11.3.2. Lokala pumpstationer kommer trots detta ändock att erfordras vid Säby för Landskrona, vid Åstorp för Bjuv och Ängelholm samt vid Vellinge för Trelleborg och Skanör—Falsterbo. Det slutliga valet av transportsätt får bli beroende av resultaten av de ytterligare omfattande undersökningar som erfordras.

13.3.2 Principutformning av anläggningen

För vattentransporten beräknas rörledningar med 500—1 200 mm diameter bli erforderliga.

° 1980

2040 År

Figur 78. Årliga kostnader för ett vattenverk vid Ringsjön samt kostnader för framställning av renvatten (exklusive transport av vatten från Ringsjön till vattenverket, se figur 88).

Ledningar och pumpstationer m. m. har med hänsyn till svårigheterna att bedöma fördelningen av vattenbehovet i framtiden inom Skåne endast dimensionerats för att täcka transportbehovet år 2000. En anläggning kan med hänsyn till antaget behov av tillskott av vatten till de olika tätortsområdena i princip utformas som framgår av figur 82. Genom att vattenverket placerats på en nivå av 85 m skulle renvattnet, i likhet med vad som f. n. sker från Ring-

13.3.3 Ledningssträckningar, byggnadstekniska förutsättningar

Bedömning av vilka sträckningar av ledningarna som är lämpliga har utförts med stöd av tillgängligt kartmaterial och genom studier av flygbilder i spegelstereoskop, jfr kap. 10. Endast smärre kompletterande fältstudier h a r skett. Några markundersökningar har ej utförts.

182 Tätorter Vattenbehov

00'000

Behov som ////goobses Ange/ho/m 9'(XX) (4000)

genom /ofab votfen/a/c/er (rfj) (öOOOo)

/fogonos /SOOO (4000)

hb/s/opéo/y 480O0 (4000)

Landskrona /9000 (4000)

Kav/zngeFuru/unc/ 4OO0

frooo)

Afo/mo /67000 (27000)

Tr-e//e6or9*> 23000 (/5000)

Vombsjon mede/dypn /OO 000 *% max. dygn /JO 000 m%/ Figur 79. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under medeldygn år 1980.

183 Th'fon/erVatfe-r?6ehoK

Ange/ho/rn /2 000 (5000)

(mfa) OOWO

Benor son-/ f///yodoses , ,, genom /o/cc/a yatfentétferr/jJlOOÖOO) Va//enM/fo'rse/

("%) 00 000

Hoyanas /9000 (9000)

n'dss/rna/m

#o/sinpöorg 43000 (5000) ^,

Landskrona* 25000 (5000)

Koy/mgeFuru/und 5000 (4000)

Afa/mo 2/7000 (35000) Tre//eborg 30 '000 (20000) 'J /Vox. dygnsfonårc/A-n/ng an/ages kunna /osas genom vf/og /ran reservoarer

Vombsjon mede/dyyn /OOOOO max. dygn /30000

Figur 80. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under maximidygn (antagen maximidygnsfaktör 1,3).

år 1980

184 Tätorter Vattenbehov

Ange/ho/m /4000 (4 000)

/•> *

r

rro^c7/7c?s 2300O (7000)

foss/ehe/m Z7000 (6000)

ffo/s/rrgborg 74 000

frooo)

Larrc/sA-ror70 29000 (4 000)

Kdv/fnge'furu/urtd 6 000 (3000)

Afo/mo 246'000 (27000)

7~n?//eborg 36 O00 (/50O0)

Vombs/o/7 mede/c/yyn /OOOOO max. dyprt /30 000

Figur 81. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön under medeldygn år 2000.

185 Ta/on/cr

Ange/ho/mr /8000 (5000)

Vaffenbehoy

(m%)ooooo

Behor som ////goaäscs genom /o/ra/a HrffenAfcfer

(m/d)(00 000)

//ogronas 30 OOO (9000)

'f/ass/eno/m 22 OOO'J (8 OOO)

f/a/s/ngborg 96 OOO (5 OOO)

jLanc/sfcrona 38 OOO) (5OO0)

/Coy//nge fi/ru/und 8 OOO (4OOO)

285000 A/a/mo 320000 (35000)

mat

Trc//e6org^* 47 OOO (20 000) I/Max. a/ygnsfo/~öri//r/7/ng anfoge-s /runna /osas genom u/fog fra'n reserifoane/-

Vombsr/on mec/e/oygn /OOOOO mox.dygn /JO OOO

Figur 82. Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön tagen maximidygnsf aktör 1,3).

under maximidygn

år 2000 (an-

186 CL

u {

4ARKARYD •*>

BÅSTAD^-

'V

x

yi ./

s

'SKALDER- I VWCEN '

Skälderviken

/-^V-^"-^ _^'

ri/y *t

</l02

/—

"~7"' örkelljunga

(gm

^Vittsjö QBjörnqm

Häi

H ÄNGELHOLM ^ ^ Ä ^ ^ " " 9 ^ -

Figwr SS. Ledningssystem inom västra Skåne för transport Ringsjön till de olika förbrukningsområdena.

av renvatten från ett vattenverk vid

187 13.3.3J Stehag—Malmö (Lund) (39 km) Tre olika sträckningar för huvudledningen Stehag—Malmö (Lund) har studerats: den första (alt. 1) går väster om Eslöv och Lund (se figur 83); den andra (alt. 2) följer befintlig ledning Stehag—Landskrona—Hälsingborg till Marieholm och går därefter i sydlig riktning över Kävlinge—Furulund till Malmö; den tredje (alt. 3) går öster om Eslöv och Lund. Anläggningskostnaderna för alternativen 1 och 3 beräknas bli av samma storleksordning, medan alternativ 2 eller det västligaste alternativet blir väsentligt dyrare än de andra. Alternativ 1 är att föredraga framför alternativ 3, eftersom dels nivåförhållandena öster om Lund är betydligt ogynnsammare än väster om staden och dels anslutningsledningarna till de olika förbrukningsområdena blir kortare i alternativ 1 än i alternativ 3. Anslutningsledningarna till Eslöv och Kävlinge—Furulund samt Lund blir relativt korta. Liksom i Bolmen- och Skogabyalternativen innebär anslutning av Trelleborg och Skanör-Falsterbo inga problem. Markförhållandena h a r bedömts vara gynnsamma för utbyggnad av ledningarna. Det täta vägnätet, som är av god kvalitet, underlättar givetvis ledningsarbetena. 13.3.3.2 Stehag—Landskrona—Hälsingborg (4-7 km) På denna sträcka blir en dubbleringsledning aktuell. Den kan i huvudsak följa den befintliga ledningens sträckning över Marieholm, Teckomatorp, Billeberga, Asmundtorp, Säby fram till Hälsingborg. En skiss till anslutning av Höganäs till Hälsingborgs vattenförsörjningsanläggning genom en ca 20 km lång ledning längs kusten finns upprättad. Den befintliga ledningen från Stehag

till Hälsingborg går till större delen genom odlad slättmark med för ledningsbyggande gynnsamma förutsättningar. 13.3.3.3 Stehag—Åstorp—Ängelholm (56 km) Bjuv—Åstorp—Ängelholmsområdet kan förses med vatten genom en ledning som ges en sträckning norr om Söderåsen över Stockamöllan, Ljungbyhed, Björnekulla och Åstorp till Ängelholm, se figur 83. Bjuvområdet kan anslutas till denna huvudledning via en 5 km lång ledning från Björnekulla. Även för Klippans köping blir en anslutning till huvudledningen gynnsam genom en kort ledning från Ebbarp. Med undantag av sträckan Stehag—Ljungbyhed, där några sänka partier måste passeras och där terrängen delvis är småkuperad, är de byggnadstekniska förutsättningarna även i dessa ledningssträckningar goda. 13.3.3Å Möjligheter att samordna vattentransporten till Hälsingborgsoch Bjuv—Åstorp—Ängelholmsområdena Utredningen har undersökt möjligheterna att samordna transporten av renvattnet till dessa områden genom gemensamma ledningar. Följande alternativ, se figur 84, h a r jämförts ur teknisk-ekonomisk synpunkt. Alternativ A. Separata ledningar till de två områdena, se 3.3.2 och 3.3.3. Alternativ B. Gemensam ledning vattenverket — Landskrona—Hälsingborg, separat ledning från Hälsingborg till Åstorp-Ängelholmsområdet. Alternativ C. Gemensam ledning vattenverket—Ljungbyhed—Åstorp, separat ledning från Åstorp till Ängelholm och Hälsingborg. Alternativ D. Gemensam ledning i en sträckning utefter Söderåsens sydsluttning från vattenverket över Svalöv till

188 Figur 84. Alternativa lösningar för transport av vatten från ett vattenverk vid Stehag till Hälsingborgs- och Bjuo—Åstorp—Ängelholmsområdena.

Skromberga, separata ledningar från Skromberga till Åstorp-Ängelholm samt till Hälsingborg. Överslagsmässiga beräkningar har visat att kostnadsskillnaderna mellan de olika alternativen inte blir väsentliga. Alternativen B och G förefaller dock bli något dyrare än alternativen A och D, vilka i kostnadshänsende är tämligen lika. 13.3.4 Kostnader för anläggning av vattenledningar inom västra Skåne

Ledningarna i Skåne förutsattes i likhet med i Bolmen- och Skogabyalternativen bli utförda av spännbetongrör. De byggnadstekniska förutsättningarna för en

utbyggnad i föreslagna sträckningar är i stort sett samma som de som gäller för ledningssystemet inom västra Skåne vid direkt tillförsel av vatten norrifrån. Beträffande kostnader för anläggning av vattenledningar inom västra Skåne hänvisas därför till redogörelsen i kap. 11.3.4. 13.3.5 Dimensionering av huvudledningarna

En samordning av Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna i mitten av 1970talet är en förutsättning för att utbyggnad av en regional vattenförsörjningsanläggning baserad på Bolmen eller Lagan icke skall behöva vara färdigställd förrän år 1980. Sammanbindningsled-

189 Tabell 66. Ulbyggnadsprogram

för huvudledningar

inom väslra Skåne

Ledningsdimension mm Sträcka

Längd km år 1975

Stehag—Lund Stehag—Säby (Landskrona) Säby—Hälsingborg Stehag—Åstorp Åstorp—Ängelholm

24 15 32 15 41 15

ningen mellan Stehag och Malmö-Lundområdet måste därför vara utbyggd redan år 1975. Denna ledning bör enligt utredningens mening dubbleras till år 1990. Övriga huvudledningar utföres som enkelledningar och dimensioneras för vattenbehovet år 2 000. Det må dock framhållas att den självfallsledning med 900 mm diameter som sedan år 1962 finns på sträckan Stehag—Landskrona och den 800 mm ledning som sedan samma år finns på sträckan Landskrona— Hälsingborg icke är dimensionerade för så lång tid. De framtida vattenbehoven enligt figurer 79—82 h a r utgjort underlag för dimensionering av ledningarna. Val av ledningsdimensioner h a r skett med utgångspunkt från den beräknade ekonomiska transportkapaciteten hos rörledningar av olika dimensioner; se figur 50. Med hänvisning härtill föreslås utbyggnadsprogram enligt tabell 66 för huvudledningarna till de olika förbrukningsområdena. I tabellen h a r endast medtagits de huvudledningar som erfordras för transport av vatten från vattenverket fram till förbrukningsområdena. 13.3.6 Förslag till anläggning för transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till förbrukningsområdena inom västra Skåne

13.3.6.1 Gemensamma anläggningsdelar För uppfordring av råvatten från Ringsjön ( + 5 4 m ) till vattenverket ( + 8 5 m ) , anläggs en råvattenpumpstation jämte

år 1980

1 200 1 000 900 800 700 500

år 1990 1 200 1 000

en 2,5 km lång ledning till vattenverket. Vid verket anläggs en reservoar (avbrottsreservoar) med en volym av 50 000 ms, jfr kap. 11.3.2. Redan i samband med anläggandet av förbindelseledningen mellan Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna erfordras en pumpstation vid Stehag för transport av vattnet mot Malmö-Lund. Till Åstorp liksom till Hälsingborg skulle vattnet däremot kunna transporteras med självfall under några år, men därefter måste även i detta fall pumpning tillgripas. En central pumpstation måste sålunda utbyggas år 1975 vid vattenverket, varvid dock endast p u m p a r med kapacitet för Lunds behov behöver installeras. Den maskinella utrustningen kompletteras efter hand som behovet av pumpning ökar. 13.3.6.2 Huvudledning Stehag—Malmö (Lund) En lämplig lösning av samordningen av Ringsjö- och Vombsjöanläggningarna i mitten av 1970-talet är att anlägga en ledning med 1 200 mm diameter från vattenverket vid Stehag till Lund. Vombanläggningens hela kapacitet skulle då kunna ställas till Malmös förfogande fram till tidpunkten för Lagan-Ringsjöanläggningens tillkomst, då en 1 000 mm ledning utbygges på sträckan Lund —Malmö. Ledningarna kompletteras år 1990 med dubbleringsledningar av samma dimensioner.

rfiu Ringsjön ' ,_-

Figur 85. Huvudledning

Ringsjön—vattenverket

År 1980 kan även Trelleborg och Skanör-Falsterbo, om så skulle behövas, ansluta till Lagan—Ringsjö—Vombanläggningen. Anslutningsledningarna (till Malmö) skulle bli av samma dimensioner 400—600 mm. En pumpstation erfordras, vilken lämpligen placeras vid Vellinge. 13.3.6.3 Huvudledning Stehag—Landskrona—Hälsingborg Den befintliga ledningen på sträckan Stehag—Säby, dimension 900 mm, och Säby—Hälsingborg, dimension 800 mm, bör dubbleras år 1980 med ledningar av samma dimensioner. Tryckstegring på

— Malmö, längdprofil med

anslutningsledningen till Landskrona kommer sannolikt även i fortsättningen att erfordras. 13.3.6.4 Huvudledning Ängelholm

....

1 ^^

- 50

Är

£-

•$.

r"»»^

\r\

v

X

-

* ^^^^k —

J 5 * Singsjöh

Stehag—Åstorp—

För transport av vatten till Bjuv, Åstorp, Ängelholm och Klippan anläggs år 1980 på sträckan Stehag—Åstorp en ledning med 700 mm diameter och på sträckan Åstorp—Ängelholm en 500 mm ledning. Bjuvområdet och Klippans köping kan anslutas till denna huvudledning genom relativt korta ledningar, se figur 83. Pumpning beräknas ske dels i den gemensamma pumpstationen i

c

-MOQ V

trucklinjer.

m *!* 0

Figur 86. Huvudledning

,...._

„ 10

20 Ringsjön-vattenverket

/.U

BO km

— Hälsingborg, längdprofil med

trycklinjer.

$ 6 0 HVY Ar

Figur

87. Huvudledning

Ringsjön-vattenverket-Åstorp-Ängelholm,

" 8 0 mlx.jdyg^

långdprofil med

trycklinjer

nader som redovisas i tabell 67 anger sålunda ett investeringsbehov fram till sekelskiftet. I tabellen har endast medtagits kostnader för de anläggningsdelar som erfordras för transporten av vatten från vattenverket vid Ringsjön fram till förbrukningsområdena.

Stehag, dels i en pumpstation vid Åstorp för den fortsatta transporten därifrån till Bjuv och Ängelholm. L3.3.7 Utbyggnadsprogram, kostnader

Anläggningen h a r som tidigare framhållits dimensionerats för att täcka vattenbehovet år 2000. De anläggningskost-

Tabell 67. Utbyggnadsprogram och anläggningskostnader för ledningar, pumpstationer och reservoarer, erforderliga för transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till förbrukningsområdena.

Huvudledningar Stehag—Lund Lund—-Malmö Stehag—Säby Säby—Hälsingborg Stehag—Åstorp Åstorp—Ängelholm Anslutningsledningar till Lund, Trelleborg, Skanör-Falsterbo, Kävlinge-Furulund, Eslöv, Landskrona, Höganäs, Bjuv och Klippan Pumpstationer och reservoarer Råvattenpumpstation vid Ringsjön och tillförselledning till vattenverket Gemensam pumpstation vid vattenverket. . . Pumpstation vid Åstorp och Vcllinge Avbrottsreseryoar i anslutning till vattenverket

Längd km

Dimension mm

24 15 32 15 41 15

1 200 1 000 900 800 700 500

Summa investeringar

Anläggningskostnad, Mkr år 1975

år 1980

19,9 9,9 16,7 6,4 15,5 4,9

år 1990

15,9 7.2

22,8 1,6

8,3

1,1

6,8

1,1 1,1

1,1

1,5 28,3

25,3

192 13.4 Sammanfattning av förslag Lagan-Ringsjöanläggning

till en

13.4.1 Transport av vatten Lagan-Ringsjön

2000 Ar

Figur 88. Kostnad för Iransport av vatten från Ringsjön till Malmö respektive Åstorp inklusive råvattenpumpning Ringsjön-vattenverket.

En fullständig beräkning av kostnaderna för transport av vatten till de olika förbrukningsområdena blir mycket omfattande. Principer för fördelning av kostnaderna för gemensamma ledningar m. m. kan visserligen anges men det kan vara olika mening om vilken princip som i detta fall bör tillämpas. Med hänsyn härtill har utredningen valt att endast skissera kostnaderna för transport av vatten på två sträckor, nämligen Ringsjön—Malmö och Ringsjön— Åstorp; se figur 88.

Transporten av råvatten, som uttages ur Lagan vid Traryd, kan ske i tunnel eller i rörledningar den ca 8 mil långa sträckan till Ringsjön. De båda transportsätten är ur teknisk synpunkt tämligen likvärdiga. Tunnelalternativet ger dock större driftsäkerhet, särskilt med hänsyn till att vattnet överföres till Ringsjön med självfall fram till omkring år 2020. De sammanlagda investeringarna för en tunnel, dimensionerad för vattenbehovet år 2040 jämte en pumpstation som utbygges år 2020, uppgår som framgår av tabell 68 till 115 Mkr. Motsvarande kostnader för ledningsalternativet, inklusive kostnader för förnyelse eller ersättning av anläggningsdelar vid avskrivningstidens utgång, uppgår för samma tidsperiod till 325 Mkr. Med hänsyn till svårigheterna att bedöma bl. a. utvecklingen av vattenbehovet efter sekelskiftet, är det motiverat att även jämföra investeringsbehoven för en kortare tidsperiod. En jämförelse mellan investeringsbehoven u n d e r den första tjugoårsperioden fram till sekelskiftet visar, att en tunnel skulle krä-

Tabell 68. Investeringsbehov inklusive kostnader för ersättningsutbyggnader efter avskrivningstidens utgång, för tunnel respektive ledningar Lagan—Ringsjön. År 1980

1980— 2040

—

110,0 5,0

Mkr Tunnel Lagan—Ringsjön Pumpstation vid Tyringe Summa tunnelalternativet Ledningar Lagan—Ringsjön Pumpstationer och driftreservoarer Summa ledningsalternativet

110,0

—

—

— 5,0

110,0

—•

—

—.

5,0

—

115,0

92,8 17,1

2,1

81,7 16,2

4,2

84,5 21,3

6,3

259,0 67,2

109,9

2,1

97,9

4,2

105,8

6,3

326,2

193 va 110 Mkr medan investeringsbehovet i ledningsalternativet uppgår till 112 Mkr. Tunnelalternativet kan med hänsyn härtill förordas ur investeringssynpunkt. Tunnelns fördelar ur ekonomisk synpunkt framstår ännu tydligare om man beaktar att transporten av vattnet kan ske med självfall fram till år 2020. Kostnaden för transporten av vatten från Lagan till Ringsjön beräknas i tunnelalternativet uppgå till 17 öre/m3 år 1980 för att därefter sjunka och på lång sikt nedgå till 4 öre/ms. Motsvarande kostnader i ledningsalternativet blir 22 öre/ ras år 1980 och på lång sikt 10 öre/ms, Totalekonomin, beräknad som nuvärdet år 1980 av de framtida investerings- och driftskostnaderna, blir också betydligt lägre i tunnelalternativet, 115 Mkr, jämfört med 220 Mkr i ledningsalternativet. Utredningen finner med hänsyn härtill att en tunnel för transport av vatten på sträckan Lagan—Ringsjön bör A'aljas framför ledningar. Anläggningens utformning framgår förutom av tidigare beskrivning även av figurerna 115 och 117. 13.4.2 Framställning av renvatten

Ett vattenverk gemensamt för förbrukningsområdena i västra Skåne utbygges år 1980 vid Ringsjön. Vattenverket utformas för kemisk fällning, sedimentering, snabbfiltrering, desinfektering och alkalisering. En råvattenpumpstation erfordras vid Ringsjön och en ca 2,5 km lång tillförselledning till vattenverket. För att under tidsperioden 1975—1980 möjliggöra att intill 1,4 ms/s skall kunna uttagas ur Ringsjön, måste det befintliga vattenverket år 1975 kompletteras med ytterligare långsamfilter eller anordningar för ozonisering, koldioxidbehandling e. d. Anläggningskostnaderna för en permanent utbyggnad av Ringsjöverket till en kapacitet av 1,4 m'/s, som 7— 413199

skulle bli aktuell såväl i Bolmen- som Skogabyalternativet, har beräknats till 5,5 Mkr. För Hässleholms och Perstorps vattenförsörjning uttages vatten lämpligen vid Tyringe och behandlas i ett för dessa tätorter gemensamt vattenverk.

13.4.3 Transport av vatten från ett vattenverk vid Ringsjön till förbrukningsområdena inom västra Skåne

En anläggning för distribution av vatten från vattenverket utformas lämpligen så som framgår av figur 83.

13.4.4 Kostnadssainmanställning

Det sammanlagda investeringsbehovet för tunnel Lagan—Ringsjön, råvattenpumpstation, tillförselledning till vattenverket samt vattenverk vid Ringsjön beräknas för tidsperioden 1980—2000 uppgå till ca 175 Mkr och för tidsperioden 1980—2040 till ca 370 Mkr; se tabell 69. För utbyggnad av en central pumpstation och en avbrottsreservoar, båda i anslutning till vattenverket, samt ledningar till de olika förbrukningsområdena erfordras 27 Mkr år 1975, 80 Mkr år 1980 och 24 Mkr år 1990 eller sammanlagt 131 Mkr för tidsperioden 1975— 1990. För att få det totala investeringsbehovet bör härtill läggas kostnader för den utbyggnad som erfordras för åren 1975—1980 av vattenverket vid Ringsjön jämte tillförselledning. Vid en fullständig utbyggnad för en genomsnittlig kapacitet av 1,1 mVs, som kan bli aktuell i Bolmen- och Skogabyalternativen, beräknas för dessa anläggningar erfordras ca 7 Mkr fram till år 1975. De årliga kostnaderna för en LaganRingsjöanläggning, exklusive kostnaderna för transport av vatten från vattenverket till förbrukningsområdena, be-

194 Mkr

öre/m^

40 E

P^=^ Transportkostnad Lagan-Ringsjön I. 1 rromställningskostnad Transportkostnad Ringsjön-vattenverket

Transportkostnad Lagan-Ringsjön Framställningskostnad [ •' • I Transportkostnad Ringsjön-vattenverket

2040 Ar

2040 Ar

1980 Figur 89. Årliga kostnader för en LaganRingsjöanläggning; tunnel Lagan-Ringsjön, pumpstation vid Ringsjön, råvattenledning Ringsjön-vattenverk och vattenverk.

Figur 90. Kostnad för transport av råvatten Lagan-Ringsjön,Ringsjön-vattenverket samt kostnader för framställning av renvatten.

r ä k n a s u p p g å till 14 M k r å r 1980 för a t t s t i g a till 19 M k r å r 2000 o c h p å l å n g s i k t till c a 3 0 — 3 5 M k r / å r ; se f i g u r 89.

v e r k e t v i d R i n g s j ö n till M a l m ö u p p s k a t t a s k o s t a 8 öre/ma å r 1980 o c h 6 öre/m» å r 2000. D e t t a s k u l l e i n n e b ä r a a t t k o s t n a d e r n a för L a g a n - R i n g s j ö v a t t e n l e v e r e r a t v i d M a l m ö s g r ä n s s k u l l e u p p g å till 37 ö r e / m s å r 1980 o c h 23 ö r e / m s å r 2000 (före i n v e s t e r i n g ) . I d e s s a k o s t n a d e r h a r i n t e i n r ä k n a t s de k o s t n a d e r s o m b e l ö p e r p å d e n e r f o r d e r l i g a u t b y g g n a d e n av R i n g s j ö v e r k e t för t i d e n 1 9 7 5 — 1 9 8 0 .

K o s t n a d e r n a för v a t t n e t efter b e h a n d lingen i vattenverket (renvatten levererat vid vattenverket) beräknas sjunka f r å n 29 öre/m» å r 1980 till 17 öre/m» å r 2000 o c h 15 ö r e / m s p å l ä n g r e s i k t ; se f i g u r 90. Transporten

av

vatten

Tabell 69. Investeringsbehov

från

vatten-

för tunnel, råvattenpumpstation, verk vid Ringsjön.

råvattenledning

och

vatten-

1980— 2040

— —

115,0

År 1980

2010 Mkr

Tunnel med intagsanordningar och pump station , 110,0 Råvattenpumpstation och tillförselled ning till vattenverket 8,3 nyinvestering ersättningsutbyggnader Vattenverk 51,1 nyinvestering ersättningsutbyggnader

—

—

—

5,0

1,1

9,5 (2,5)

0,7 (2,7)

3,2 (10,4)

15,5

14,5 (12,5)

14,0 121,6 13,0 13,5 (3,0) (55,6) (19,0) (90,1)

Summa nyinvestering 169,4

16,6

24,0

13,7

21,7

14,3

169,4

16,6

39,0

19,4

87,7

35,2 367,3

Totalkostnad

23,1 0,3 (1,9) (17,5)

259,7

K A P I T E L 14

Jämförelser mellan de föreslagna lösningarna för västra Skånes framtida vattenförsörjning

En bedömning av vilket av de i kapitlen 11—13 översiktligt utredda tre förslagen till lösning av västra Skånes framtida vattenförsörjning, som är det fördelaktigaste, bör baseras på dels ekonomiska jämförelser, dels jämförelser ur tekniska och andra synpunkter. De ekonomiska jämförelserna i sin tur måste avse såväl investeringsbehov som årskostnader och nuvärden. Jämförelserna ur tekniska och andra synpunkter har i huvudsak fått formen av bedömningar av för- och nackdelar hos de olika förslagen med hänsyn bl. a. till utvecklingsmöjligheterna.

14.1 Ekonomiska

jämförelser

De av utredningen genomförda ekonomiska kalkylerna omspänner en avsevärd period. Det hade varit önskvärt att kunna taga hänsyn till förändringarna i penningvärdet. På grund av svårigheterna att med någon större grad av sannolikhet bedöma hur penningvärdet kommer att utvecklas under så lång tidsperiod det här gäller, h a r beräkningarna grundats på det teoretiska antagandet att penningvärdet kommer att förbli oförändrat. Helt allmänt kan sägas att en fortsatt försämring av penningvärdet i likhet med vad som skett under den senaste 20-årsperioden, kommer att inverka ogynnsamt på kostnaderna för ledningsalternativen i jämfö-

relse med kostnaderna för tunnelalternativen. De senare skulle alltså bli än gynnsammare ur ekonomisk synpunkt.

14.1.1 Kostnadssammanställningar Kostnaderna för de två västra förslagen (Bolmen och Skogaby) är sinsemellan direkt jämförbara. I båda fallen kommer nämligen samma delar av Skåne att förses med vatten. Dessutom är huvudförslagen identiska söder om Hallandsås. Det östra förslaget (Lagan—Ringsjön) är däremot icke i alla avseenden direkt jämförbart med de västra, bl. a. beroende på att Hässleholm kan tillkomma som intressent. Utformningen av fördelningsnätet inom västra Skåne blir annorlunda i det östra alternativet än i de två västra, vilket medför att transportavstånden till förbrukningsområdena icke blir desamma. För vissa delområden förlängs transportavstånden icke oväsentligt, vilket kan innebära ökade kostnader för dessa områden. Kostnadsfördelningen mellan de olika förbrukningsområdena inom västra Skåne skulle sålunda kunna bli en annan i östra alternativet än i något av de västra. Detta problem h a r utredningen emellertid icke tagit upp till närmare studium. Den möjligheten står ju alltid till buds, att se hela anläggningen som en enhet och taga ut samma vattenpris för leveransen av vatten vid förbruknings-

196 Tabell 70. Investeringsbehov för intagsanordningar och vattenverk samt för de anläggningsdelar som erfodras för transport av vatten till Hallandsås (Bolmen- och Skogabyalternativen) respektive till vattenverk vid Ringsjön (Lagan—Ringsjöalternativet) År 1980

2030 | |

1980— •2040

Mkr Bolmenalternativet därav nyinvesteringar.. . Skogabyalternativet.... därav nyinvesteringar.. . Lagan—Ringsj öalternativet därav nyinvesteringar.. .

områdenas anslutningspunkter ende av var områdena ligger.

obero-

I tabell 70 har gjorts en sammanställning av investeringsbehoven under perioden 1980—2040 för utbyggnad av vattenverken samt för de anläggningsdelar som erfordras för vattnets transport till Hallandsås (Bolmen och Skogaby) respektive till Ringsjön (Lagan— Ringsjön). Det må nämnas att vattenverket i Bolmenalternativet föreslagits bli förlagt på Hallandsås, i Skogabyalternativet vid Lagan och i Lagan-Ringsjöalternativet väster om Ringsjön. Vid jämförelserna mellan de olika alternativen måste skillnaden i avskrivningstid mellan t. ex. tunnel (60 år) och ledningar (40 år) beaktas. Genom att beräkningarna utsträckts att spänna över en tid av 60 år kommer ersättningsutbyggnader av bl. a. ledningar att bli aktuella. Detta är anledningen till de stora skillnaderna i investeringsbehov för hela tidsperioden 1980— 2040. Beräkningarna av investeringsbehoven för transporten av vatten från Hallandsås respektive Ringsjön har av utredningen begränsats att avse de aftläggningsdelar som erfordras för att

265 (193) 397 (220) 367 (260)

tillgodose anspråken år 2000. År 1975 måste de arbeten vara färdigställda, som är nödvändiga för samordningen mellan de två stora Skåneanläggningarna. År 1980 behöver de ledningar och pumpstationer m. m. vara klara, som erfordras för fjärrvattentransporten. Utbyggnaderna av transportanordningarna sker etappvis för 1 O-årsperioder. År 1990 måste den etapputbyggnad kunna tagas i drift, som erfordras för att vattenbehoven fram till år 2000 skall kunna tillgodoses. I tabell 71 redovisas de sammanlagda investeringsbehoven fram till år 2000 för de anläggningsdelar som erfordras för såväl framställning av renvatten som transport av vattnet från vattentäkterna till förbrukningsområdena. Utredningen h a r i Lagan-Ringsjöalternativet räknat med att ett kemiskt fällningsverk skall vara utbyggt år 1980. Detta skall då även ersätta det befintliga långsamfilterverket vid Ringsjön. För att tillgodose vattenbehoven fram till år 1980 måste det befintliga vattenverket kompletteras under åren 1975— 1980 med provisoriska anordningar, så att i genomsnitt 1,1 m 3 /s kan uttagas. Kostnaderna för dessa provisoriska ut-

197 Tabell 71. Sammanlagda

investeringsbehov för att tillgodose vattenbehoven år 2 000 i de tre olika förslagen År 1975

1975—2000 »i

Mkr 49 49 27

Lagan—Ringsjöalternativet

byggnader h a r icke medtagits i de belopp som redovisas i tabell 71. I Bolmen- och Skogabyalternativen däremot h a r utredningen inräknat kostnaderna för en permanent utbyggnad av Ringsjöanläggningen till en kapacitet av 1,1 m 3 /s. Kostnaderna för utbyggnad av vattenverket vid Ringsjön till denna kapacitet inkl. intagsanordningar, tillförselledningar o. d. (7 Mkr) samt kostnader för dubblering av den befintliga ledningen Ringsjön—Asmundstorp (15 Mkr) ingår sålunda i de i tabell 71 angivna beloppen. Kostnaderna för vattnet vid de olika förbrukningsområdenas gränser är av stort intresse. Som inledningsvis nämnts är det emellertid tveksamt vilken princip som bör följas vid beräkningen av dessa kostnader. Utredningen h a r valt att illustrera h u r stor kostnaden för renvatten skulle bli i Malmö, se tabell

Tabell 72. Kostnad för renvatten i anslutningspunkt för Malmö År 1980

2000 öre/m 3

Bolmenalternativet.... Skogabyalternativet. . . Lagan—Ringsjöalternativet

40 41

23 26

225 193 249

35 50 41

309 292 317

'' t

72. En förutsättning för beräkningarna har varit att kostnaderna för behandling av råvattnet samt för den del aV vattentransporten som är gemensam för samtliga förbrukningsområdén fördelas lika, medan kostnaderna för deh :i fortsatta transporten till de olika förbrukningsområdena fördelas på intressenterna efter transportavstånd, vattenmängd m. m. För Malmös del skulle kostnaderna åtminstone fram till sekelskiftet bli av samma storleksordning oavsett vilket alternativ som väljes. Skogabyalternativet ställer sig dock något kostsammare än de båda andra. För Bjuv-Åstorp-Ängelholmsområdet skulle däremot en tilllämpnirig av samma fördelningsprincip som använts vid beräkningen av kostnaderna för Malmö medföra, att vattenpriset blev avsevärt högre i Lagan-Ringsjöprojektet. Detta beror på att transportsträckan till området blir avsevärt längre vid denna lösning än i de båda andra. Huvudparten av de vattenmängder som skall levereras från fjärrvattenanläggningen är avsedda för Malmö-Lundområdet och Hälsingborgsområdet. Detta medför att kostnaderna för dessa båda områden blir av avgörande betydelse för förslagens totalekonomi. Eftersom utredningen icke avser att taga ställning till vilken fördelningsprincip som bör tillämpas, kommer fortsättningsvis jämförelser att ske mellan de projekte-

198 rade anläggningarna i deras helhet. Vid de jämförande kalkylerna har hänsyn ej tagits till ersättningar till kraftintressenterna. De ersättningar som kan bli aktuella är emellertid icke av den storleksordning att de har någon avgörande betydelse vid den ekonomiska jämförelsen mellan alternativen, se 14.2. Om hänsyn tages till dessa kostnader skulle dock Skogabyalternativets ekonomi relativt sett förbättras något. Den jämförande bedömningen av de olika förslagen har uppdelats så att en jämförelse mellan Bolmen- och Skogabyalternativen först görs, varefter LaganRingsjöalternativet ställs i relation till det ur ekonomisk synpunkt fördelaktigaste av de båda förstnämnda.

1 4 . 1 . 2 Bolmenalt er nativet — Skogabyalternati•et

Eftersom de båda alternativen är identiska söder om Hallandsås kan den ekonomiska jämförelsen mellan dessa båda förslag begränsas att omfatta kostnaderna för de anläggningsdelar som ligger på och n o r r om Hallandsås. Avståndet från Bolmen till vattenverket på Hallandsås (57 km) är avsevärt längre än från Skogabymagasinet till samma plats (17 k m ) . Kostnaden för transporten av vatten till Hallandsås borde därför bli avsevärt lägre i det senare alternativet. Anläggningskostnaderna för en fjärrvattenledning Skogaby—Hallandsås (dimensionerad för vattenbehovet år 2020) med en råvattenpumpstation, en pumpstation i vattenverket samt en driftreservoar på åsen, har beräknats uppgå till 33 Mkr år 1980 och 5 Mkr år 1990. I Bolmenalternativet är det möjligt att anlägga en bergtunnel — på lång sikt det billigaste transportmedlet — på sträckan Bolmen—Hallandsås. En tunnel på denna sträcka (dimensione-

rad för vattenbehovet år 2040) h a r inkl. intagningsanordningar samt pumpstation i åsen m. m. kostnadsberäknats till 95 Mkr. Därav skulle 90 Mkr behöva ha investerats till år 1980, ytterligare 3 Mkr år 2000 och 2 Mkr 2020. På grund av att Bolmen ligger betydligt högre ( + 142 m) än Skogabymagasinet (-{- 47 m) kompenseras den längre transportsträckan i viss mån av en minskad energiåtgång för pumpning. Denna fördel minskar dock genom att större ersättning måste utgå till kraftintressenterna i Lagan. Som framgår av figurerna 28 och 59 blir transportkostnaden i början av tidsperioden högre för sträckan Bolmen—Hallandsås. Denna skillnad utjämnas allteftersom den transporterade vattenmängden ökar. År 2000 beräknas transportkostnaden vara av samma storleksordning i båda alternativen, 5 öre/m 3 . På lång sikt torde överföring av vatten i tunnel från Bolmen till Hallandsås bli något billigare än i rörledningar från Skogaby till Hallandsås. Vattnet i Bolmen är av betydligt bättre och jämnare kvalitet än i Lagan vid Skogaby, vilket medför att behandlingen av Lagan-vattnet måste bli mer omfattande än av Bolmen-vattnet. Enligt utredningens mening måste såväl Bolmensom Laganvattnet behandlas genom kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering, men för det senare tillkommer dessutom långsamfiltrering. Investeringsbehovet år 1980 för ett vattenverk på Hallandsås (Bolmenalternativet) h a r beräknats till 31 Mkr mot 56 Mkr för ett vattenverk vid Skogaby. Vattenverket på åsen skulle år 1990 behöva utbyggas för 14 Mkr medan motsvarande utbyggnad av Skogabyverket belöper på 24 Mkr. De sammanlagda investeringarna för ett vattenverk blir under perioden 1980—2040 betydligt mindre i Bolmen- än i Skogabyalternativet.

199 Vattenbehandlingen beräknas i Bolmenalternativet kosta 11 öre/ra 3 år 1980 för att år 2000 sjunka till 9 öre/m 3 . Motsvarande kostnader i Skogabyalternativet uppgår till 17 öre/m 3 respektive 13 öre/m 3 . Det sammanlagda investeringsbehovet för en Bolmenanläggning för tiden 1980—2000, exkl. de anläggningsdelar som erfordras för transport av vattnet från Hallandsås, beräknas uppgå till 140 Mkr, se tabell 70. Motsvarande behov för Skogabyanläggningen har beräknats till 123 Mkr. Betraktas tidsperioden 1980—2010 blir alternativen likvärdiga ur investeringssynpunkt. På längre sikt är Bolmenalternativet vid antagen utveckling av vattenbehoven fördelaktigare än Skogabyalternativet. Kostnaderna för renvatten på Hallandsås beräknas redan i begynnelseskedet bli lägre i Bolmenalternativet (efter vattenverket) än i Skogabyalternativet (efter driftreservoaren), se figur 91 a. Kostnadsskillnaden ökar med tiden, främst beroende på den kostsammare behandlingen av Laganvattnet. På lång sikt synes vattenkostnaden bli 4—5 öre/m 3 lägre i Bolmen- än i Skogabyalternativet. Även i avseende på totalekonomin (vid jämförelse av nuvärden av samtliga framtida investeringar, ersättningsutbyggnader och driftkostnader) torde Bolmenalternativet bli något gynnsammare än Skogabyalternativet. Sammanfattningsvis gäller att Skogabyalternativet ur investeringssynpunkt på kort sikt är något gynnsammare än Bolmenalternativet. På längre sikt däremot är Bolmenalternativet fördelaktigare. Ur driftkostnadssynpunkt blir Bolmenalternativet gynnsammast, vilket är särskilt m ä r k b a r t i slutet av perioden. Kostnadsskillnaderna mellan förslagen kan dock icke anses vara så sto-

2040 Ar

Figur 91 a. Kostnader för framställning av renvatten jämte transport av vatten till Hallandsås.

ra att val av alternativ bör ske enbart från ekonomiska synpunkter.

14.1.3 Bolmenalternativet — Lagan—Ringsjöalternativet

En tunnel för transport av råvatten den 8 mil långa sträckan från Lagan vid Traryd till Bingsjön beräknas kosta 110 Mkr. Transportbehovet fram till år 2040 skulle kunna tillgodoses med denna tunnel och genom utbyggnad av en pumpstation vid Tyringe för 5 Mkr år 2020. Kostnaderna för transport av vattnet till Bingsjön beräknas år 1980 uppgå till 17 öre/m 3 för att minska till 6 öre/m 3 år 2000 och 4 öre/m 3 på lång sikt, se figur 70. För transporten av vatten från Bingsjön till vattenverket under tiden 1980—2000 erfordras pumpstation och ledningar för en beräknad kostnad av 9 Mkr. Vattenverket vid Bingsjön utformas för kemisk fällning, sedimentering och snabbfiltrering. Det dimensioneras för att även kunna ersätta det befintliga långsamfilterverket. Erforderliga investeringar i vattenverket h a r beräknats till 51 Mkr år 1980 och 16 Mkr år 1990.

200 ställda, år 1980 delar för 100 Mkr och år 1990 slutligen anläggningsdelar för 20 Mkr. Motsvarande transportanläggning från vattenverket vid Ringsjön beräknas kosta 131 Mkr; 27 Mkr till å r 30 1975, 80 Mkr år 1980 och 24 Mkr å r 1990. y— Logan- Ringsjöalt. Det sammanlagda investeringsbehovet \ \ 2C för tidsperioden 1980—2000 skulle för ^ vattenförsörjningsanläggningarna (inkl. anordningar för transport av vattnet till 10 förbrukningsområdena) uppgå till 309 ' — Bolmer dt. Mkr i Rolmenalternativet och 317 Mkr i Lagan-Ringsjöalternativet, jfr tabell 71. Om hänsyn tages till att Hässleholms 2040 Ar 1980 2000 2020 stad kan erhålla vatten i det senare alFigur 91b. Kostnader för transport av vattnet ternativet, blir alternativen likvärdiga till ett vattenverk vid Ringsjön samt framställning av renvallen. investeringsmässigt. Kostnaderna för renvatten vid de oliDet sammanlagda investeringsbehovet för en Lagan-Ringsjöanläggning, omfat- ka förbrukningsområdena blir som tiditande tunnel Lagan—Ringsjön, råvat- gare framhållits bl. a. beroende av viltenpumpstation vid sjön, tillförselled- ken fördelningsprincip som tillämpas. ning till vattenverket samt vattenverk, För det största förbrukningsområdet, beräknas uppgå till 186 Mkr för 20- Malmö-Lundområdet, blir kostnaderna årsperioden 1980—2000, se tabell 70. för renvatten dock ungefär lika, oavsett Kostnaden för renvatten levererat från vilket alternativ som väljes. I anslutvattenverket vid Ringsjön skulle under ningspunkten för Malmö skulle vattendessa förutsättningar belöpa till 29 öre/ kostnaden år 1980 uppgå till 40 öre/m 3 m 3 å r 1980 och 17 öre/m 3 år 2000, se i Rolmenalternativet respektive 37 öre/ figur 91 b. På lång sikt väntas kostna- m 3 i Lagan-Ringsjöalternativet. År 2000 den för ren vatten nedgå till ca 15 skulle kostnaden i båda förslagen h a sjunkit till 23 öre/m 3 . öre/m 3 . ° r e /m 3 40

\N

Dessa kostnader avser således en anläggning med slutpunkt vid Ringsjön, medan under avsnitt 14.1.2 redovisade kostnader gäller en Rolmenanläggning med slutpunkt på Hallandsås. För att erhålla en riktigare jämförelsegrund bör jämväl kostnaderna för transport av vatten från de angivna punkterna till förbrukningsområdena inräknas. Anläggningen för transport av vatten från vattenverket på Hallandsås till förbrukningsområdena (dimensionerad för perioden 1980—2000) h a r kostnadsberäknats till 147 Mkr. År 1975 måste anläggningsdelar för 27 Mkr vara färdig-

Någon siffermässig jämförelse mellan lösningarna på längre sikt h a r icke utförts, bl. a. beroende på att anläggningarna för transport av vatten från Hallandsås respektive Ringsjön i detta utredningsskede endast dimensionerats för vattenbehovet år 2000. Vissa skillnader i fråga om den tekniska utformningen av anläggningarna tyder emellertid på, att en Lagan-Ringsjöanläggning på lång sikt skulle kunna bli fördelaktigare ur ekonomisk synpunkt. Bland annat talar följande förhållanden för detta.

201 1) Transportavståndet från vattentäkten till det största förbrukningsområdet, Malmö-Lundområdet, blir ca 3 mil kortare i Lagan-Ringsjöprojektet. 2) Det på lång sikt billigare transportsättet — bergtunnel — kan tillämpas på en längre sträcka i samma projekt. 3) Genom att Ringsjön utnyttjas som anpassningsmagasin för vattenförbrukningens variationer under året, kan tunneln Lagan—Ringsjön dimensioneras för en jämn vattentransport under året, vilket gör att tunneln kan ges en mindre tvärsnittsarea än eljest. Skillnaderna i kostnad mellan de båda lösningarna torde emellertid varken ur investerings- eller årskostnadssynpunkt bli särskilt stora. Utredningen bedömer förslagen vara ur ekonomisk synpunkt likvärdiga.

14.2 Inverkan Lagan

på kraftproduktionen

i

Fallhöjden i Lagan nedströms Vidöstern och Bolmen är praktiskt taget helt utnyttjad för kraftändamål, se bilaga D. Inom de delar av vattensystemet som kan komma att påverkas av föreslagna fjärrvattenanläggningar äger Sydsvenska Kraft AB samtliga kraftverk mellan Ängabäck och Laholm samt verken vid Skeen och Traryd. Sydkraft är dessutom delägare i Kvarnaholms kraftverk som i övrigt ägs av Strömnäsbruks AB. Vid dessa kraftverk utnyttjar Sydkraft en bruttofallhöjd om sammanlagt 125 m. Övrig bruttofallhöjd om ca 10 m, utnyttjas av Strömsnäsbruk samt Lagamill AB (Timsfors kraftverk). Uttag av vatten ur Bolmen utgör det ur kraftproduktionssynpunkt ogynnsammaste alternativet jämfört med uttag vid Traryd och Skogaby. Detta beror dels på att Bolmen ligger på högre nivå och dels på att möjligheterna att nyttja

Bolmen som regleringsmagasin för kraftändamål minskar. Bolmen utgör nämligen tillsammans med sjöarna Furen och Flåren de enda större årsmagasinen i Lagans vattensystem, varför regleringsmöjligheterna i sjön är av stor betydelse för möjligheterna att utnyttja kraftverken i huvudfåran nedströms Bolmåns inflöde. Sydkraft, som biträtt utredningen med bl. a. bedömningar av förlusterna ur kraftsynpunkt i de olika alternativen, har beträffande Bolmen bl. a. framhållit att överslagsmässiga beräkningar tyder på att vid bortledning av 6 ms/s från Bolmen skulle en årlig kraftförlust uppgående till minst 3 Mkr uppkomma. Beräkningarna har utförts under den gynnsamma förutsättningen, att den ändring av långtidsregleringen av Bolmen, som erfordras för att säkerställa möjligheten att bortleda 6 m3/s, ej medför att lågvattenföringen vid kraftverken reduceras med mer än denna vattenkvantitet. Det är ej heller räknat med spill på grund av eventuellt reducerade möjligheter att tillvarataga stora tillflöden till Bolmen. Om Bolmenregleringen skulle behöva modifieras så, att extra spill uppstår och lågvattenföringen reduceras med mer än 6 ms/s, uppkommer ytterligare förluster. Dessa kan emellertid ej beräknas utan noggrannare genomräkning av hela Bolmenregleringen och är ytterst beroende av de vattenhushållningsbestämmelser som kan komma att fastställas. Uppskattningsvis kan förlusterna i ogynnsammaste fall vid uttag av 6 m3/s uppgå till 6 Mkr/år, motsvarande ca 3 öre/ms. Lagan-Ringsjöförslaget med uttag av vatten u r Trarydsmagasinet ( + 1 2 5 m ) , ställer sig ur kraftsynpunkt gynnsammare än Bolmenalternativet. Eftersom nuvarande reglering av Bolmen för kraftändamål torde kunna bibehållas även i fortsättningen blir inverkan på de nedströms liggande kraftverken betydligt

202 mindre. Kraftförlusterna vid bortledning av 6 mVs har uppskattats stanna vid det för Bolmen angivna lägre värdet ca 3 Mkr/år motsvarande ca 1,5 öre/m3. Skogabyförslaget är givetvis det ur kraftsynpunkt fördelaktigaste av de tre, då det endast inverkar på kraftverken i Skogaby, Karsefors och Laholm. Förlusterna vid kontinuerlig bortledning av 6 m3/s h a r beräknats uppgå till ca 1 Mkr/år, motsvarande 0,5 öre/m». Utredningen har beträffande Skogabyprojektet även undersökt om uppfordring av vattnet till en reservoar på Hallandsås nattetid eller i övrigt vid låg belastning skulle vara ekonomiskt fördelaktigare än ett kontinuerligt uttag. Härigenom kunde kraftverkens kapacitet bättre utnyttjas. Transportkapaciteten hos pumpstationerna och ledningarna på sträckan Skogaby—Hallandsås måste emellertid vid en sådan lösning avsevärt ökas. De höjda kostnader som detta skulle medföra motsvaras, som framgår av kapitel 12.2, ej av den minskning som erhålles i energikostnad. Ersättning till kraftintressenterna för kraftförlusterna skulle under ovan angivna förutsättningar i Bolmenalternativet kunna uppgå till omkring 3 öre/m 3 mot endast 0,5 öre/m 3 i Skogabyalternativet. I tabell 70 och 71 har redovisats investeringsbehoven i de olika alternativen och i tabell 72 exempel på årskostnader uttryckta i öre/m 3 vatten. Tilllägges de ovan angivna kraftförlusterna minskar de redan förut små skillnaderna i vattenkostnad. Kostnaderna blir av samma storleksordning och därmed icke avgörande för val av alternativ.

14.3 Möjligheter att tillgodose eventuellt större vattenbehov genom ökade uttag De föreslagna anläggningarna för väst-

ra Skånes framtida vattenförsörjning har dimensionerats för att kunna tillgodose ett antaget framtida behov år 2040 av tillskottsvatten uppgående i genomsnitt till 6,6—6,8 m 3 /s. Om vattenbehovet skulle öka hastigare än vad utredningen förutsatt, finns i samtliga tre framlagda förslag möjlighet att öka uttagen ur vattentäkterna. Sydsvenska Kraft AB har på utredningens uppdrag undersökt förutsättningarna för uttag av vatten ur Bolmen för vattenförsörjningsändamål under antagandet att man kunde bortse från kraftintresset. Beräkningar av vilken inverkan en avledning av 8 m 3 /s skulle haft på avrinningen från Bolmen liksom även på vattenståndet i sjön under perioden 1909—1962 h a r utförts. En förutsättning för beräkningarna har varit att bestämmelserna beträffande vattenstånd i Bolmen och minimitappning från sjön icke skulle ändras. Enligt gällande dom av den 27 oktober 1941 utgör minimitappningen vid Skeen 5 m 3 /s. Dock må tappningen nedgå till 2 m 3 /s då vattenståndet med mindre än 10 cm överstiger sänkningsgränsen. Hänsyn h a r i beräkningarna däremot inte tagits till de bestämmelser beträffande flödestappning som domen innehåller. Av beräkningarna framgår, att 8 m 3 /s inte kan avledas utan att sänkningsgränsen underskrides eller att minimitappningen minskas åren 1938 och 1960. Under år 1938 skulle sänkningsgränsen ha behövt underskridas med följande värden. 1 juli 1 augusti 1 september 1 oktober

2 cm 11 cm 22 cm 13 cm

(v.y. + 140,88 m) (v.y. + 140,79 m) (v.y. + 140,68 m) (v.y. + 140,60 m)

Under år 1960 skulle sänkningsgränsen ha behövt underskridas med 5 cm den 1 juli. Om man i stället antagit att

203 7 m3/s skulle avledas för vattenförsörjningsändamål, hade beräkningen givit vid handen att så teoretiskt skulle kunna ha skett, dock med obefintlig marginal under september 1938. Bestämmelserna beträffande flödestappning innebär i praktiken, att man inte kan räkna med att magasinet kan utnyttjas för regelbunden reglering ovanför nivån -f- 141,70 m. Detta i sin tur medför att kurvan för vattenstånd i tappningsexemplet bör sänkas (parallellförflyttas) med 20 cm. Om så sker, kommer sänkningsgränsen att tangeras åren 1911, 1913, 1914, 1921, 1942 och 1959 och underskridas år 1934 med 20 cm, år 1938 med 50 cm och år 1960 med 25 cm. Skall ej sänkningsgränsen underskridas vid något tillfälle, kan en ständig avledning av 6 m 3 /s medges. Uttag av större vattenmängder än som inledningsvis angivits skulle således knappast vara möjligt ur Bolmen med beaktande av nu gällande vattendom. Möjligheterna att reglera Bolmen på annat sätt för att erhålla en reglering som kan tillgodose större vattenbehov h a r inte närmare studerats av utredningen, då detta skulle medföra ett mycket omfattande arbete. En ökning av vattentillgången i Bolmen kan emellertid ske genom överledning av vatten från Lagans huvudfåra. Avståndet mellan den sydligaste delen av sjön Vidöstern, där vattenkvaliteten är förhållandevis god, till den övre delen av Bolmen uppgår till knappt en mil. En överledning av vatten skulle ur teknisk synpunkt inte behöva innebära några större problem särskilt som Vidöstern ligger på något högre nivå än Bolmen. Utredningen har dock med hänsyn till att ett dylikt projekt skulle ligga mycket långt fram i tiden inte n ä r m a r e studerat vilka eventuella följder ur limnologisk synpunkt en dylik överledning av Laganvatten till Bolmen skulle medföra.

Större vattenkvantiteter än utredningen diskuterat skulle med hänsyn till vattenföringen i Lagan i och för sig kunna uttagas såväl vid Traryd som vid Skogaby. Ett mycket stort uttag kan dock medföra problem med vattenförsörjningen för de industrier som ligger vid Lagan samt även begränsa möjligheterna att använda ån som recipient. Dessutom påverkas givetvis kraftproduktionen ytterligare. Ur dessa synpunkter är en anläggning baserad på Lagan vid Skogaby fördelaktigare än Lagan-Bingsjöalternativet (uttag vid Traryd).

14.4 Jämförelse mellan alternativen hänsyn till vattenkvalitet

med

Lagans vattensystem utgör en acceptabel vattentäkt för kommunala vattenförsörjningsändamål under förutsättning att uttag sker vid Traryd, Skogaby eller ur Bolmen. I samtliga tre fall kan efter behandling ett tillfredsställande renvatten erhållas. Även efter omfattande behandling kan dock skillnader i råvattnets egenskaper, t. ex. beträffande smak, färg och temperatur, delvis komma att kvarstå i renvattnet. Härtill kommer att det är oklart, i vilken omfattning konventionella reningsmetoder påverkar virus m. m. Under alla omständigheter kan jämnare kvalitet på ren vattnet erhållas om ett bättre råvatten används. Det är därför naturligt att vid val mellan flera kostnadsmässigt likartade förslag till vattenförsörjningsanläggningar, välja det alternativ, som h a r den bästa vattenkvaliteten. Är förslagen kostnadsmässigt olika, kan det bli nödvändigt att värdera fördelen med en bättre råvattenkvalitet. Hygieniska skäl talar därvid för att råvattenkvaliteten bör tillmätas största betydelse vid val av vattenförsörjningsalternativ. Det

204 Tabell 73. Analysvärden

Bolmen (13 provtagningar) lägsta värde medianvärde högsta värde Lagan vid Skogaby (9 provtagningar) lägsta värde medianvärde högsta värde Lagan vid Traryd (9 provtagningar) lägsta värde medianvärde högsta värde

avseende vattenkvaliteten

i Lagan och

Bolmen

Färgvärde mg Pt/1

Lukt

Permanganatförbrukning mg/1

pH

Totalhårdhet tyska grader

Järn mg/1

25 31 50

ingen

24 28 32

6,2 6,8 7,9

0,8 1 2

0,05 0,16 0,41

60 70 100

tydlig

43 55 57

6,4 6,7 7,5

1,0 1,1 1,3

0,46 0,6 1,3

50 60 100

tydlig

34 44 54

6,7 6,9 7,4

1,1 1,1 1,3

0,42 0,49 0,9

kan i detta sammanhang framhållas att en skärpning av kraven på råvatten avsett för kommunala vattenförsörjningsändamål kan bli aktuell. Till sjön Bolmen avleds endast små mängder avloppsvatten och vattnet är i stort sett opåverkat av avloppsutsläpp. Vattenkvaliteten är god. Några större tätorter och industrier finns ej vid sjön och nyetablering av industrier, som kan ha betydelse ur föroreningssynpunkt, torde knappast bli aktuell inom området. En fortsatt ökning av fritidsbebyggelsen och en höjning av standarden hos denna kan förväntas, men denna utveckling bör knappast innebära några problem. Det bör sålunda finnas goda möjligheter att även framdeles bevara den goda vattenkvaliteten i sjön. Bolmenalternativet utgör ur vattentäktssynpunkt det fördelaktigaste alternativet av de tre föreslagna lösningarna för Skånes vattenförsörjning; jfr tabell 73. Vattnet i Lagans huvudfåra är av varierande beskaffenhet och genomgående betydligt sämre än i Bolmen; se bilaga D. Kvaliteten vid Traryd och Skogaby synes enligt vad som framkommit av tillgängligt analysmaterial vara likartad;

jfr tabell 73. Det har emellertid icke varit möjligt att inom ramen för denna utredning genomföra undersökningar av en sådan omfattning att eventuella skillnader i vattenkvaliteten helt kunnat klarläggas. Provtagningsfrekvensen har dessutom varit alltför låg för att temporära försämringar kunnat observeras. Risken för störningar i vattenkvaliteten bedömes vara avsevärt större i Skogaby än vid Traryd. Fortsatt expansion vid skogsindustrierna mellan Traryd och Markaryd medför en ökning av risken för tillfälliga försämringar av vattnet. Med hänsyn härtill är uttag av vatten uppströms Traryd att föredraga framför uttag vid Skogaby. Vid en Lagan-Ringsjöanläggning kan ett bättre råvatten erhållas än vid en Skogabyanläggning. Detta beror dels på uttagspunkten i Lagan och dels på den blandning med vatten från Ringsjöns naturliga avrinningsområde som kommer att ske i Ringsjön. Utredningen bedömer sålunda Bolmenanläggningen vara den ur vattenkvalitetssynpunkt klart fördelaktigaste. Lagan-Ringsjöprojektet utgör med föreslagen utformning även en god lösning

205 på Skånes vattenförsörjningsproblem. Förutsättningarna att basera en regional vattenförsörjningsanläggning på uttag av vatten u r Skogabymagasinet måste däremot bedömas vara mindre gynnsamma.

14.5 övriga

synpunkter

Som tidigare framhållits skulle LaganRingsjöalternativet kunna förse, förutom västra Skåne, även Hässleholm med vatten. Därjämte skulle möjlighet till anslutning erbjudas för Kristianstad, om behov därav framdeles skulle uppstå. Alternativet innebär att Ringsjöns betydelse som ett centralt magasin för Skåne skulle öka. Även om Bolmenalternativet väljes kan emellertid vattenleverans till andra områden än de, som utredningens förslag omfattar, i framtiden bli möjlig. Skulle vatten från Ringsjön behöva transiteras öster- eller söderut kan uttaget ur Ringsjön för västra Skånes behov minskas och tillförseln av vatten från Bolmen i motsvarande grad ökas. Endast i det fall betydande kvantiteter skulle behöva tagas ur Ringsjön, kan ett överförande av vatten från Lagan bli nödvändigt. Det är icke osannolikt att Ringsjöns status kan komina att förändras så, att ett tillskott av lämpligt vatten från annat håll förr eller senare blir önskvärt. Av den av docent Almestrand gjorda bedömningen (bilaga F) framgår att en transitering av vatten från Lagan till Ringsjön ur limnologisk synpunkt kan anses bli till Ringsjöns fördel. Detta förhållande talar för Lagan-Ringsjöalternativet. Överföring av stora kvantiteter Laganvatten kan emellertid inverka på Ringsjövattnet så att färgstyrkan ökar. Almestrand h a r uttalat att en transitering av 5 m 3 /s skulle kunna medföra att

det nuvarande genomsnittliga värdet 25 mg Pt/1 ökar till kanske 50. Därigenom kommer färgstyrkan i Rönneå att öka. Detta kan få vissa negativa följdverkningar för Klippans Finpappersbruk, som för sin papperstillverkning är beroende av vattnets färgvärde. En ökning av detta kan tvinga bruket till längre gående åtgärder ifråga om vattenbehandling än som erfordras för närvarande och därmed medföra ökade kostnader. Ur brukets synpunkt skulle det därför vara bättre att överföra vatten från Bolmån istället för direkt från Lagan, då Bolmåns färgstyrka är lägre än Lagans. Ett uttag ur Bolmån vid Exen skulle emellertid fördyra Ringsjöalternativet genom att tunneln skulle bli ca 10 km längre; se vidare kapitel 26. Därest det skulle bli aktuellt att överföra vatten till Själland, skulle Bolmenalternativets sträckning vara gynnsammare än Lagan—Ringsjöns. Som framgår av kapitel 23 har man dock icke att räkna med en sådan lösning på Själlands vattenförsörjningsproblem.

14.6 Utredningens

slutsatser

Efter att närmare ha studerat för- och nackdelar hos de olika alternativen h a r utredningen funnit följande. Skogabyalternativet är ur kostnadssynpunkt på lång sikt något ogynnsammare än de båda andra alternativen. Ur vattenkvalitetssynpunkt är det avgjort sämre än Bolmenalternativet och även sämre än Lagan-Ringsjöalternativet. Ej heller ur andra synpunkter erbjuder alternativet några fördelar. Enligt utredningens mening bör det därför ej komma i fråga. Bolmen- och Lagan-Ringsjöalternativen (tunnelalternativen) är ur kostnadssynpunkt likvärdiga. Bolmenalternativet erbjuder den avgjort bästa vat-

206 tenkvaliteten. Lagan-Ringsjöalternativet möjliggör anslutning av regioner även i östra Skåne. Inget av alternativen h a r sådana nackdelar att det ena kan sägas ha ett bestämt företräde framför det andra. Utredningen anser att båda al-

ternativen bör vidareutredas. Vid slutligt val av alternativ bör såväl de kommunala som de industriella vattenbehoven noga beaktas. I kapitel 26 lämnas ytterligare synpunkter på den slutliga utformningen av alternativen.

K A P I T E L 15

Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen för övriga delar av Skåne

15.1 Kristianstadsområdet

Enligt samarbetskommittén för Kristianstadsslättens hydrologi föreligger risk för att vattenbehoven år 2000 inom Kristianstadsslätten icke kan täckas gen o m grundvattenuttag. Kommittén rekommenderar därför, att man räknar med att en förstärkning med lämpligt ytvatten förslagsvis av storleksordningen 10—20 MmVår blir nödvändig. De grundvattenbehov kommittén räknat med (27 Mm3 år 2000) överstiger vad utredningen redovisat i sina prognoser. Enligt utredningens mening erfordras — såsom kommittén också uttalat — långvariga observationer och detaljerade undersökningar, innan något slutligt uttalande om grundvattentillgångarnas storlek kan göras. De ytvattentillgångar som närmast kan komma ifråga för förstärkning av grundvattentillgångarna är Helgeån och Ivösjön, se figur 92. Helgeåns vatten är nedströms Broby av mindre god beskaffenhet. Uteslutet är dock icke att det efter viss förbehandling blir lämpligt för infiltration. Möjligheterna att magasinera vatten i grunden är därvid av stort intresse. Förutsättningar kan bedömas föreligga att avleda vatten från ån under de perioder av året då vattenföringen är god samt att utnyttja magasineringsmöjligheterna. En annan möjlighet är att förlägga vattenintaget norr om Broby och an-

lägga ledningar till Kristianstadsområdet. Antingen kan vattnet infiltreras där eller också anlägges ett ytvattenverk. Kostnaden för en sådan lösning blir emellertid hög på grund av det stora avståndet (inemot 30 km) mellan Kristianstad och lämplig plats för intag norr om Broby. Därjämte föreligger såsom framhållits i bilaga D.5 den olägenheten att variationerna i vattenbeskaffenheten kan bli stora. En gynnsammare lösning med hänsyn såväl till avstånd som vattenbeskaffenhet är att taga vatten från Ivösjön. Dess kapacitet är visserligen begränsad. Nymölla AB r ä k n a r med avsevärda uttag för industriändamål i framtiden (sannolikt mer än 3 ms/s). Trots detta bör det icke vara uteslutet för Kristianstad att taga vatten därifrån. Avståndet från Kristianstad till Ivösjön är 12—14 km. Även i detta fall bör vatten i första h a n d kunna uttagas under perioder med normal eller högre tillrinning och undvikas under lågvattenföring. Utredningen h a r icke funnit anledning att närmare utreda h u r stora kostnaderna för olika alternativ skulle bli. Detta torde vara en fråga som får tagas upp till behandling vid en senare tidpunkt. Om en Lagan-Ringsjöanläggning aktualiseras skulle det ligga nära till hands att från denna leverera erforderliga kvantiteter tillskottsvatten till Kristianstad. Avståndet från Kristianstad till

208 0

/

\

-p-T

w.. f Lönsboda- / /

•

,-'7

; of 9Z-CeA

/

\J \

-s/

V ,- Uf

«v

••'•""

•

,~

^•Vnisjö i

oBJärnum'

Hästveda /

Glimakra M /

fi-j

/\

-

of \

• t c« >c» •

I ^

y K A \ - , Svängsta In V., 7Jämsh% ;

"i V "i;; ) \

"

"\ '

PERSTORP

*

x

\Morrum

-. / :

Wh

I

\

*J\ > L^ROMÖLLA 6

*f

ISTIANSTAOK. ( \

.S

®#iÖÖR) —1—k§3

•

,-"'"

i fe (fcr 3 LÖV

,

fc^S '-«Tfc-\,

\

/SÖLVESBORG I/

Vä O v, &-}

"^xTolfafp

? > x r

J y-

\ON V ; -•v>

Ati v

Skala

r

30 km

Vc:-(?

. . . . Tänkbara -— - möjligheter -i i alt ft öka ,„• vattentillgången inom Fz#ur 92.

lämplig punkt för anslutning till en tunnel mellan Lagan och Ringsjön blir ca 35 km, se figur 92. Kostnaden för att transportera vatten denna sträcka uppskattas till 10—12 öre/m 3 . Den sammanlagda kostnaden för transporten Lagan —Kristianstad skulle, under förutsättning av ett samgående i större skala omkring sekelskiftet, bli 15—20 öre/m». Storleken av de vattenmängder som kan behöva tillföras Kristianstadsområdet blir beroende av resultaten av fortsatta undersökningar av grundvattentillgångarna inom Kristianstadsslätten. Frågan om vattenleverans till området kan emellertid icke ha någon avgörande eller ens väsentlig inverkan på valet av lösning på västra Skånes framtida vattenproblem. En översiktlig bedömning av möjligheterna till och kost-

Kristianstadsområdet.

naderna för uttag av vatten ur Ivösjön bör göras, varvid särskild vikt bör tillläggas industriintressena utmed Skräbeån. Hänsyn bör därvid även tagas till framtida eventuella behov av uttag ur sjön Immeln för tätorternas i nordöstra Skåne räkning.

15.2 Simrishamnsområdet delar av sydöstra Skåne

samt

övriga

15.2.1 Simrishamnsområdet

Grundvattenförhållandena inom detta område är alltför litet kända för att någon slutlig bedömning av möjligheterna att klara de framtida vattenförsörjningsproblemen genom lokala grundvattentillgångar skall kunna göras. An-

rr

v-

KRISTI ANSTAD^R,iHamma

,

t; T-^r*

•

©HÖÖR"

? >

"Tftk —-" V<;" RINGSJÖN ?

®ESLÖV fe%

Vä o \£f)

•"•\T61larp

\

f

^

r

"\a,.V

/L^n

S HÖRBYN - ~• V • ^ C, ,.-" X . _ @ /..- ; '•--- w \ „ / - - ' "

% - '';••••'•(%

.

Vt'

^igiehem

HANÖBUKTEN

7 /

o

*

DaSbv

tansforp

b '"'O*

•

ÖBO

L > TOMELILLA

(^SIMRISHAMN

S3 29 igÉ^SKURUP

43\F1

a») V

a_ _^

Borrby-c—j— r'

V

YSTAD •^.-b

^^==^

Figur 93. Tänkbara möjligheter att öka vattentillgången inom sydöstra Skåne

slutning till något fjärrvattenprojekt är knappast tänkbar med hänsyn till de mycket stora kostnader en sådan lösning skulle innebära. Närmast till hands skulle ligga att taga eventuellt erforderligt tillskottsvatten från Maglehemsområdot, se figur 93. Enligt SGU bedöms förutsättningarna för grundvattenuttag inom detta område vara goda (se bilaga C). Utredningen föreslår att grundvattenundersökningarna inom Simrishamnsområdet intensifieras och att fältundersökningar inom Maglehemsområdet igångsattes. Det torde få ankomma på Simrishamns stad att taga initiativet till sådana undersökningar. Utredningen har för sin del icke funnit anledning

att gå närmare in på vattenförsörjningsproblemen för Simrishamn.

15.2.2 övriga delar av sydöstra Skåne

I likhet med vad som gäller för Simrishamn finns ej heller beträffande övriga tätorter i sydöstra Skåne anledning räkna med direkt anslutning till ett fjärrvattenprojekt. Som nämnts i bilaga C är grundvattentillgångarna inom denna del av Skåne mycket begränsade. Ytvattentillgångar med ett för infiltrationsändamål lämpligt vatten saknas nästan helt. Vissa grundvattenundersökningar pågår, andra åter planeras. Samgående i vattenförsörjningshänseende är aktuellt mellan vissa mindre orter.

210 Redogörelser härför har lämnats i bilaga C. I en framtid kan det bli nödvändigt att tillföra området vatten från annat håll för såväl kommunala som industriella ändamål. Även behoven av vatten för bevattningsändamål kan bli stora. Grundvattentillgångarna i Fyledalen är förhållandevis goda och kan vara tillräckliga för Ystads och Tomelillas behov. Ytterligare undersökningar erfordras för att klarlägga detta. Man kan icke räkna med att kapaciteten är tillräcklig för ytterligare områden. Tillgångarna kan emellertid förstärkas genom konstgjord infiltration. Som vattentäkt för sådant ändamål kan egentligen endast Vombsjön komma i fråga. En tänkbar lösning på de framtida vattenproblemen för området öster och sydost om Tomelilla skulle kunna vara att vatten uttages ur Vombsjön och överföres ca 14 km till Fyleåns källflöden (se figur 93). Vattnet transporteras därefter i Fyleån, 10—12 km, till lämplig punkt, där det kan uttagas för infiltration. Från infiltrationsplatsen ledes vattnet i ledningar till den region som behöver vatten. Avståndet från Fyledalen till en punkt mitt emellan Tomelilla och Simrishamn är omkring 15 km. Utredningen h a r icke ansett sig böra närmare utreda kostnaderna för en sådan lösning men rekommenderar att en översiktlig kostnadsberäkning genomföres. Vattentillgången i Vombsjön är begränsad och utnyttjas även för andra viktiga vattenförsörjningsändamål. Det bör dock vara möjligt att taga ut de relativt små tillskottskvantiteter som erfordras för sydöstra Skånes del utan att allvarligt inkräkta på andra Vombsjöintressen. Möjligen kan uttag begränsas till perioder med högvattenföring. En förutsättning härför är att magasineringsmöjligheterna i infiltrationsområ-

det i Fyledalen är goda. En bedömning av dessa möjligheter bör göras. Av intresse i detta sammanhang är de synpunkter på överföring av vatten från Ringsjön till Vombsjön som redovisas i kapitel 24. Därest grundvattentillgångarna i Simrishamns- och Maglehemsområdena skulle visa sig vara större än väntat, kan områdena väster om Simrishamn möjligen förses med tillskottsvatten därifrån. Sammanfattningsvis rekommenderar utredningen att en översiktlig bedömning göres av förutsättningarna att uttaga vatten ur Vombsjön, transportera det till lämplig infiltrationsplats samt att — sedan det åter upptagits -— transportera det till de delar i sydöstra Skåne som kan komma att behöva tillskottsvatten.

15.3 Tätorter i nordöstra

Skåne

Vattenförsörjningssituationen i tätorterna inom Osby-Lönsboda-Knislingeregionen är i några fall ytterst besvärlig. Sålunda föreligger behov av omedelbara åtgärder för att klara vattenförsörjningen i Osby, Rroby och Hanaskog. I allmänhet saknas möjligheter att på längre sikt tillgodose vattenbehoven genom nu nyttjade vattentäkter, som i samtliga fall är grundvattentäkter. Av allt att döma måste därför ytvatten tillgripas. En viss samordning vid nyttjandet av ytvattentillgångarna har bedömts lämplig och angelägen. På utredningens uppdrag har Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB (SIB) utfört en översiktlig bedömning av förutsättningarna för en gemensam lösning av den framtida vattenförsörjningen för tätorterna inom Osby-Lönsboda-Knislingeregionen. Denna översiktliga utredning omfattar tätorterna Osby, Bro-

211 TT

15.3.1 Sammanfattande redogörelse för av Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB utförd delutredning

.... VA.LMHULT®

l <-. ! •/•

JL0H»

rJAwboddf/

fringe

. ...^-.-V A J , * v,../ ^r®HÄSSLEHO •M3N YINSIÖV SLÖV 5 | f " A? ^.J\\$f? •L

V \

Sösdo

KRISTIANSTAD^, u

15.3.1.1 Vattenbehov Befolkningsutvecklingen i de tätorter som år 1960 hade minst 1 000 invånare redovisas i kapitel 5. Av de aktuella tätorterna hade endast Sibbhult och Hanaskog år 1960 mindre än 1 000 invånare, nämligen 850 respektive 700 personer. Folkmängden h a r bedömts år 2000 icke komma att överstiga 2 000 personer i vardera tätorten. Utredningen har vid bedömning av vattenbehoven år 2000 räknat med dessa maximivärden på befolkningen inom tätorterna, se tabell 74.

G..

; '•kl HÖRBY

> Vy

MNgSC*

Figur 94 a. Översiktskarta över nordöstra Skåne.

by, Glimåkra, Sibbhult, Hästveda, Knislinge, Hanaskog och Lönsboda, se figur 94 a. Resultatet h a r redovisats i en »översiktlig utredning om vattenförsörjningen inom Osby-Lönsboda-Knislingeregionen».

15.3.1.2 Nuvarande vattenförsörjning De nuvarande vattenförsörjningsförhållandena i tätorterna med mer än 1 000 personer framgår av kapitel 5. Beträffande Sibbhult och Hanaskog gäller följande. Vattentäkten i Sibbhult utgörs av en bergborrad brunn med en kapacitet av omkring 5 1/s. Samhället har för närvarande inga egentliga vattenförsörjningsproblem. Med anledning av samhällets kraftiga expansion har vattenförsörjningsfrågan dock blivit aktuell.

Tabell 74. Vattenbehov år 2 000 inom tätorter i nordöstra

Tätort

Vattenförbrukare år 2 000

Specifik förbrukning

Medeldygnsförbrukning

P

1/pd

m 3 /d

m 3 /d

1/s

Mm 3

9 000 3 500 2 000 2 000 2 000 3 000 2 000 2 500

450 450 400 400 400 400 400 400

4 000 1 600 800 800 800 1 200 800 1 000

6 000 2 300 1 200 1 200 1 200 1 800 1 200 1 500

70 27 14 14 14 21 14 17

1,45 0,6 0,3 0,3 0,3 0,45 0,3 0,35

2 000

1 000

0,25

28 000

—

11 700

17 400J 203

4,3

Tillägg för mindre bebyggelsegrup-

Summa

Skåne

Maximidygnsförbrukning

Årsförbrukning

212 Vattenförsörjningen i Hanaskog baseras på en bergborrad brunn med en kapacitet av drygt 2 1/s. På grund av väntad expansion vid en i samhället belägen parkettfabrik har frågan om den framtida vattenförsörjningen aktualiserats. Enligt uppgift pågår undersökningar om möjligheterna till ytterligare uttag ur berggrunden. För lösning av vattenförsörjningen på längre sikt kan dock mera långtgående åtgärder bli nödvändiga. 15.3.1.3 Aktuella ytvattentillgångar Samtliga tätorter är belägna inom Helgeåns och Skräbeåns avrinningsområden. I första hand blir det därför dessa ytvattentillgångar som kommer ifråga som ytvattentäkter. Uppgifter om Helgeåns och Skräbeåns avrinningsområden, hydrologiska förhållanden, användning för kraftförsörjning och vattenförsörjning samt som recipienter liksom uppgifter om vattenbeskaffenhet m. m. återfinns i bilaga D. 15.3.1A Jämförelse ytvattentillgångar

mellan

aktuella

SIB anger som sin uppfattning: »Helgeån nyttjas i hög grad som recipient för såväl kommunalt som industriellt avloppsvatten. Av utförda undersökningar framgår, att stora variationer föreligger i vattenbeskaffenheten, vilket i hög grad försvårar vattnets behandling. Den höga färgstyrkan medför att vattnet måste kemiskt fällas med relativt stor kemikalieåtgång. Ett stort problem är dessutom den låga karbonathårdheten, ca 0,5 tyska grader, vilket gör att vattnet är starkt korrosivt. Det bakteriologiska undersökningsmaterial, som varit tillgängligt, ger ej en tillräckligt omfattande bild av vattendragets förorening. Sålunda saknas material för Osbysjön och Helgeåns inflöde i densamma. Endast nedströms Osbysjön föreligger ett mera omfattande material. Uppströms Broby företer vattnet sålunda en måttlig bakteriell förorening ur råvattensynpunkt. Nedströms Broby ökar den bakteriella föroreningen avsevärt och vattnet är här ej lämpligt som

råvatten för kommunala ändamål. I framtiden torde vattendragets utnyttjande både som leverantör av fabrikationsvatten och som recipient för kommunalt och industriellt avloppsvatten komma att öka. Av dessa anledningar kan det starkt ifrågasättas, om Helgeån överhuvudtaget är lämplig som framtida vattentäkt. Möjligen kan en etappvis utbyggnad för Osby samhälle baseras på vattnet från Helgeån vid dess inflöde i Osbysjön eller från Osbysjöns södra delar. I länsutredningen för vatten och avlopp för Kristianstads län har föreslagits att Broby samhälle skulle förstärka sin tillförsel av försörjningsvatten med ytvatten från sjön Tydingen. Inom en mycket nära framtid avser Broby också att bygga ut ett ytvattenverk i östra delen av sjön. För att täcka det framtida vattenbehovet inom den aktuella regionen är vattentillgångarna i Tydingen däremot otillräckliga. Genom transitering kan dock förstärkning ske med åvatten från Helgeån. Genom uppblandning av åvatten med vattnet från Tydingen och genom en lång uppehållstid kan man förvänta, att Helgeåns vatten får en jämnare och bättre kvalitet. På grund av att Tydingen är en sjö med ett förhållandevis ringa medeldjup kan den emellertid anses mindre lämplig som ytvattentäkt för ett gemensamt vattenförsörjningsföretag. Dessutom nyttjas Tydingen för fritidsändamål och utgör ur denna synpunkt en ytterst värdefull tillgång. För närvarande föreligger inga planer på att utnyttja Lursjön för vattenförsörjningsändamål. Sjöns ringa vattentillgång medför, att den ej kan ifrågakomma som vattentäkt för regionala ändamål. Som lokal vattentäkt för Hästveda har sjön emellertid sitt värde. I likhet med Tydingen utgör emellertid Lursjön en mycket stor tillgång ur fritidssynpunkt. Det kan därför ifrågasättas, om sjön på längre sikt bör utnyttjas som vattentäkt, då detta kommer att medföra mycket restriktiva bestämmelser, som mer eller mindre kommer att omöjliggöra sjöns användning för fritidsändamål. Skräbeåns nederbördsområde uppvisar flera större sjöar och sjösystem. I dessa har man i allmänhet möjlighet att på ett enkelt sätt säkerställa vattentillgången och dessutom utforma intaget så, att variationer av råvattnets egenskaper och beskaffenhet blir så små som möjligt. Ur dessa synpunkter har sålunda Skräbeån väsent-

213 liga fördelar framför Helgeån. Vidare är Skräbeån jämfört med Helgeån ej så hårt utnyttjad som recipient för avloppsvatten eller som leverantör av fabrikationsvatten för industrier. Även sistnämnda förhållande talar sålunda för att man för det aktuella områdets vattenförsörjning bör utnyttja vattentillgången i Skräbeån. Inom sistnämnda flodområde bedömes sjön Immeln vara den lämpligaste uttagslokalen. På grund av sin storlek behöver endast en del av sjön avsättas som vattentäktsområde och övriga delar användas för fritidsändamål. Immelns vatten har i samband med denna utredning varit föremål för provfällning. Försöksresultaten visar, att vid en Al-sulfatdosering av 35—40 mg/1 reducerades färgstyrkan från 46 till ca 5 mg/1 Pt och järnhalten från 0,45 till 0,07—0,08 mg/1, samtidigt som aluminiumresten hölls på en tillfredsställande låg nivå. Vattnet i Immeln är av samma korrosiva karaktär, 0,5 tyska grader, som Helgeåns vatten vid Osbysjön, vilket medför att korrosionsbehandling bör ske genom tillsats av kolsyra samt kalciumhydroxid eller kalciumkarbonat.» SIB framhåller att Immeln är att föredraga framför andra närliggande vattenområden ur hygienisk synpunkt liksom ur skyddssynpunkt. Helgeåns vatten är så starkt taget i anspråk för industriella vattentäktsändamål samt kommunala och industriella recipientändamål att det ej bör komma ifråga som framtida vattentäkt för det aktuella kommunala behovet. Lursjön och Tydingens vattentillgångar är var för sig otillräckliga. Genom en transitering av Helgeåns vatten till Tydingen är det visserligen möjligt att trygga regionens vattenbehov. Alternativet kan emellertid starkt ifrågasättas med hänsyn till sjöns allmänna karaktär och användning för fritidsändamål. I en etappvis utbyggnad med Immeln som slutligt mål kan det emellertid bli nödvändigt att utnyttja Helgeån, Osbysjön, Tydingen och Lursjön under kortare tid, antingen var för sig eller i kombination.

15.3.1.5 Förslag till teknisk utformning av en vattenförsörjningsanläggning med sjön Immeln som vattentäkt En gemensam anläggning med Immeln som vattentäkt kan enligt SIB utformas så som framgår av figur 94 b. På Immelns västra strand förlägges ett vattenverk för kemisk fällning, dimensionerat för en kapacitet av 200 1/s (vattenbehov under maximidygn år 2000). Vattnet leds från vattenverket genom en huvudledning i västlig riktning genom Sibbhult mot en högreservoar i Broby. Från Broby transporteras vattnet vidare dels i nordlig riktning mot Osby och dels i sydlig mot Knislinge och Hanaskog. Glimåkra förses med vatten genom en ledning som utgår från en punkt på huvudledningen 3,5 km väster om Sibbhult. På sträckan Broby— Osby, ca 4 km nordväst om Broby, ansluts en ledning till Hästveda. I Broby uppförs för närvarande en högreservoar med en volym av 600 m 3 med lägsta vattenytan på + 88,0 m och högsta vattenytan på + 93,1 m. Dessa nivåer har visat sig lämpliga även för en regional lösning. Dock erfordras i framtiden en större reservoarvolym för att uppfylla de krav som bör ställas ur bl. a. utjämningssynpunkt. För Osby och Hästveda erfordras tryckstegring, vilken lämpligen sker vid en pumpstation med dubbelfunktion vid avgreningen till Hästveda. I Osby finns ett vattentorn med en volym av 600 m 3 . I framtiden behöver reservoarvolymen ökas till ca 2 000 m». I Hästveda bör ett vattentorn om 600 m 3 uppföras. För Knislinge och Hanaskog anläggs med fördel ett gemensamt vattentorn med en volym av 1 200 m 3 . För Glimåkra erfordras tryckstegring, förslagsvis vid samhällsgränsen. Vidare bör en högreservoar om 600 m 3 uppföras i Trollbacken n o r r om samhället. I Sibbhult skulle ett vattentorn om

214 Tabell 75. Data för dimensioneringar Ledningssträcka

Immeln—Broby Grenledning till Glimåkra Broby—Osbv Osby—Hästveda Broby—Knislinge Knislinge—Hanaskog

600 m 3 behöva byggas. Anslutningen till huvudvattenledningen sker via en flödesreglering. I tabell 75 har sammanställts de ledningslängder, som ingår i huvudledningsnätet, de för ledningarna dimensionerande vattenmängderna samt erforderliga rördimensioner. Ledningarna är så dimensionerade, att den beräknade framtida maximitimförbrukningen kan framledas med normala tryckförluster och strömhastigheter. 15.3.1.6 Etappvisa utbyggnader Med hänsyn till projektering, domstolsförhandlingar m. m. får det förutsättas, att det tar åtminstone 10 år att utföra Immelnprojektet. Då för vissa av samhällena behov föreligger av omedelbara åtgärder, föreslår SIB, att Immelnprojektet utbyggs etappvis. Vattenfrågan måste sålunda relativt omgående lösas för Osby köping, varvid södra delen av Osbysjön kan nyttjas som vattentäkt. Tillgången på ytvatten är fullt tillräcklig, medan däremot vattenkvaliteten är betänklig. Vattenverket placeras på sådan plats, att huvudvattenledningen mellan verket och tätorten kan ingå i huvudalternativet med Immeln som vattentäkt. Verket bör kunna tillgodose vattenbehovet till omkring år 1980, ca 45 1/s. Eftersom det befintliga grundvattenverket har en kapacitet av ca 15 1/s, bör ytvattenver-

av ledningar i ett

Immelnprofekt Dimension

m

Dimensionerande vattenmängd 1,/s

13 600 4 500 15 800 4 300 6 500 2 200

190 14 91 14 41 14

500 200 400 200 300 200

Längd

mm

ket dimensioneras för 30 1/s. Huvudvattenledningen utförs med samma dimension som i Immelnprojektet. Etapputbyggnaden framgår av figur 94 b. För tätorterna Broby, Knislinge, Hanaskog och Glimåkra bör en första utbyggnad baseras på sjön Tydingen som vattentäkt. Huvudledningen Broby— Knislinge—Hanaskog utförs så, att den direkt kan inordnas i Immelnprojektet. Till sistnämnda tätorter bör även Glimåkra anslutas, varvid förbindelseledningen Broby—Glimåkra får en annan sträckning. Tätorternas vattenbehov år 1980 beräknas till ca 45 1/s. Från befintliga vattentäkter räknas med ett uttag av 16 1/s, vilket innebär att vattenverket vid Tydingen bör dimensioneras för ca 3P 1/s. För Hästveda föreligger för närvarande icke något behov av att förstärka vattentillgången. Skulle sådant behov uppstå, bör en anslutning ske till Brobygruppen. Vid en framtida utbyggnad med Immeln som vattentäkt kan ytvattenverken vid Osbysjön och Tydingen synas ha medfört onödiga investeringar. Med hänsyn till de beredskapskrav som måste ställas på en anläggning av denna omfattning kommer dessa vattenverk emellertid att utgöra värdefulla komplement. Vattenverken bör ges enkel utformning och avskrivas under en relativt kort tid. Sibbhults vattenbehov bör kunna till-

215 Lönsboda Bef. vottentom Osby/#6v

£ v " l Marklunda

Hästvedq/^ _ Sibbhult

*••••

Tyd'mgen Lursjon

Beteckningar

Hanaskog

V~1

Aktuella tätorter

• • •

Huvudvattenledning med ImmeTn som ravattentäkt

-—— Etappvis utbyggnad 0

Högreservoar

•

Tryckstegsstation |

Ytvatlenverk

i—i I—1

Ytyattenverk utbyggnad

vid etappvis

10 Km

Figur 94 b. Tänkbar utformning av vatlenförsörjningsanläggning Skåne med Immeln som vattentäkt

godoses med lokala grundvattentäkter fram till år 1980. Lönsboda h a r icke medtagits i Immelnprojektet, vilket beror på det stora avståndet mellan tätorten och möjliga anslutningspunkter och därmed förenade höga ledningskostnader (2,2 Mkr). Lönsbodas vattenbehov år 1980 beräknas uppgå till 7 1/s och år 2000 till 14 1/s. Den nu nyttjade vattentäkten h a r enligt uppgift en kapacitet av 2,4 1/s. En förstärkning är därför nödvändig. I första h a n d bör förutsättningarna att erhålla mera vatten ur berggrunden undersökas.

för tätorterna inom

nordöstra

15.3.1.7 Anläggningskostnader Beräkningarna av anläggningskostnaderna omfattar endast kostnader för vattenverk, huvudledningar och tryckstegringsstationer. Kostnader som avser distribution inom tätorterna, d. v. s. reservoarer och nödvändiga kompletteringar av ledningsnät m. m., h a r sålunda ej medtagits. En sammanställning av de beräknade kostnaderna h a r gjorts i tabell 76. Av denna framgår att den sammanlagda kostnaden för Immelnprojektet skulle uppgå till 13,5 Mkr. Vid en etappvis utbyggnad av Immelnprojektet skulle enligt 15.3.1.6 erford-

216 Tabell 76. Immelnprojektet, kostnader

anläggnings-

Anläggningsdelar

Mkr

Vattenverk vid sjön Immeln Byggnader inkl. lågreservoar samt maskinell och elektrisk utrustning.. . . Yttre ledningar, intagsanordningar m. m Tillägg för marklösen, projektering, markundersökning m. m Tryckstegringsstationer Byggnader, maskinell och elektrisk utrustning Hästveda—Osbystationen Glimåkra Tillägg för marklösen, framdragning av elkraft, projektering m. m Ledningar (inkl. projektering, intrång m. m.) Vattenverket—Broby . . . Grenledning till Glimåkra Broby—Osby Osby—Hästveda Broby—Knislinge Knislinge—Hanaskog . . . Bäntekostnader under byggnadstiden Summa

Tabell 77 a. Anläggningskostnader för provisoriskt ytvattenverk vid Osbysjön jämte vissa huvudledningar Anläggningsdelar Vattenverk Byggnader inkl. maskinell och elektrisk utrustning. . Intagsanordningar Tillägg för marklösen, projektering, markundersökningar m.m. ca (20 %) Ledningar (inkl. projektering m. m.) Vattenverket—Osby . . . . Räntekostnader under byggnadstiden

1,80 0,40 0,50

0,23 0,10

Mkr

0,60 0,20 0,15

0,95

1,10

1,10 0,15

Summa 0,07 3,47 0,48 3,34 0,42 1,05 0,24

2,20

0,4

kanske till år 1985, då Immelnverket skulle vara klart.

9,0 1,4 13,5

ras att provisoriska vattenverk utbyggs vid Osbysjön och Tydingen. Anläggningskostnaderna för ett vattenverk vid södra delen av Osbysjön jämte huvudvattenledning fram till Osby h a r beräknats till 2,2 Mkr, se tabell 77 a. Härav belöper 0,9 Mkr på den del av huvudvattenledningen som senare skall ingå i Immelnprojektet. Anläggningskostnaderna för ytvattenverk vid sjön Tydingen samt erforderliga huvudvattenledningar för att förse tätorterna Broby, Glimåkra, Knislinge och Hanaskog med renvatten har beräknats till 4,1 Mkr, se tabell 77 b. Härav belöper 3,2 Mkr på de anläggningsdelar som skall ingå i Immelnprojektet. Dessa två vattenverk skulle dimensioneras för en relativt kort tid framåt,

15.3.1.8 Årskostnader och vattenpris Till grund för årskostnadsberäkningarna har i detta fall lagts en avskrivningstid av 40 år för ledningar, 30 år för byggnader och 15 år för maskinell ut-

Tabell 77 b. Anläggningskostnader för provisoriskt ytvattenverk vid Tydingen jämte vissa huvudledningar Anläggningsdelar Vattenverk Byggnader inkl. maskinell och elektrisk utrustning Intagsledningar Tillägg för marklösen, projektering, markundersökningar m.m. ca (20 %) Ledningar (inkl. projektering m. m.) Vattenverket-Broby Broby-berörda samhällen. Tryckstegringsstation Glimåkra Tillägg för marklösen, framdragning av elkraft, projektering Räntekostnader under byggnadstiden Summa

Mkr

0,G0 0,15 0,15

0,90

0,25 2,45

2,70

0,10 0,02

0,12 0,38 | 4,10

217 rustning, en räntefot av 5 procent samt ett energipris av 10 öre/kWh. Underhållskostnaderna har antagits uppgå till 0,5 procent för vattenverk och ledningar samt 1,5 procent för maskinell utrustning. Ersättning för förlorad vattenkraft i Helgeå h a r uppskattats till 975 000 kronor att amorteras på 30 år. Med dessa förutsättningar har årskostnaden år 2000 uppskattats till 1,25 Mkr, vilket vid den antagna vattenförbrukningen samma år skulle motsvara ett vattenpris om 31 öre/m 3 vid anslutningspunkterna för de olika tätorterna. Vid den skisserade etapputbyggnaden med Osbysjön som vattentäkt uppskattas årskostnaden till 0,27 Mkr och motsvarande vattenpris för Osby till ca 28 öre/m 3 år 1985. För tätorterna Broby, Glimåkra, Knislinge och Hanaskog h a r årskostnaden 1 för en utbyggnad med Tydingen som vattentäkt beräknats till 0,37 Mkr. Vattenpriset vid anslutningspunkterna skulle då bli 39 öre/m 3 år 1985. 15.3.2 Utredningens kommentarer Den sammanlagda investeringskostnaden för ett Immelnprojekt är betydan-

de. Projektet förutsätter att den kraftiga expansion som skisserats vid beräkningarna av de framtida vattenbehoven verkligen inträffar. Utvecklingen är svårbedömbar. Immeln torde dock vara den ytvattentillgång i denna del av Skåne, som har den bästa kvaliteten. Sjön bör därför hållas som en framtida reserv för de samhällen som här berörts. De utbyggnader av vattenförsörjningsanläggningarna som kommer att göras för att tillgodose de närmaste 10—15 årens behov bör i möjlig mån utformas så, att ett framtida samgående möjliggöres. Utredningen finner det därvid vara lämpligt med etappvisa utbyggnader — baserade på Osbysjön och sjön Tydingen — i princip i enlighet med de riktlinjer Sydsvenska Ingenjörsbyrån, angivit. Utvecklingen får sedan visa om och när det kan bli aktuellt att taga Immeln i anspråk. Skäl finns att genom provtagningar få uppfattning om eventuella förändringar i fråga om Immelnvattnets beskaffenhet. 1 Avskrivningstiden för vattenverk och för förbindelseledning till huvudledningen har här satts till endast 15 år.

K A P I T E L 16

Sammanfattande synpunkter på vattenförsörjningen i Halland, framtida vattenbehov samt behov av tillskottsvatten

Redan i mitten av 1950-talet igångsattes skilda utredningar med syfte att i Halland få till stånd regionala vattenförsörjningsanläggningar baserade på ytvattentillgångar, då man befarade att tillgängliga lokala grundvattentäkter på lång sikt ej skulle vara tillräckliga. Länsingenjören i Hallands län har i en PM av den 5 febr. 1960 sammanställt de förslag till olika lösningar av vattenförsörjningsfrågan, som då förelåg. Under hänvisning till översiktskartan, figur 95, citerar utredningen följande ur länsingenjörens sammanställning: »Kungsbacka har, trots att staden är belägen inom Göteborgsregionen, separat påbörjat en utredning för att skyndsamt lösa sitt problem beträffande vattenförsörjningen. Stadens byggnadskontor har därvid upprättat ett principförslag, som går ut på att i Fjärås Bräcka anlägga ett grundvattenverk och därjämte utnyttja sjön Lygnern som ytvattentäkt. Staden planerar även att leverera vatten till kommunerna Fjärås, Löftadalen, Onsala, Tölö och Särö. I samband med detta projekt har man överslagsvis undersökt huruvida det kan bli aktuellt att tillgodose vattenbehovet även för vissa områden söder om Fjärås Bräcka med vatten från Lygnern. Det har därvid i en av Allmänna Ingenjörsbyrån AB upprättad överslagskalkyl, dagtecknad den 3 juli 1958, framkommit, att såväl tekniska som ekonomiska förutsättningar finns för att utnyttja sjön Lygnern som gemensam vattentäkt för åtminstone ett område i norra Halland, som i norr gränsar till Göteborgs och Bohus län och i söder till en linje i höjd med Varberg eller möjligen strax söder därom med hänsyn till de omedelbart söder om Varberg belägna tätorterna.

I en principutredning, dagtecknad den 6 maj 1957, skisserades av ingenjörsfirman Kjessler & Mannerstråle i stora drag ett vattenförsörjningsprojekt, enligt vilket i första hand tätortsbefolkningen inom hallandskommunerna Löftadalen, Värö, Veddige, Lindberga, Träslöv och Tvååker skulle få sitt framtida vattenbehov tillgodosett medelst vatten från Stora Hornsjön. Enligt förslagsställaren ansågs förutsättningar finnas för att vid behov även ansluta Varbergs stad till detta vattenledningsföretag. Varbergs stad har emellertid för lösandet av aktuella och framtida vattenförsörjningsproblem anlitat Sydsvenska Ingenjörsbyrån, som i en »Utredning angående Varbergs stads nuvarande och framtida vattenförsörjning», dagtecknad den 21 februari 1957 och kompletterad med en PM av den 30 september samma år, bl. a. angivit riktlinjer för att på lång sikt trygga stadens vattenförsörjning. Utredningen visar, att Skärsjön lämpligen kan utnyttjas som råvattentäkt för den kommunala vattenförsörjningen i staden. Skärsjöns vatten enbart anses emellertid ej tillräckligt att för avsevärd tid framåt täcka stadens vattenbehov. Vattentillgången kan dock ökas genom anslutning av de kommunicerande sjöarna Humsjön och Byasjön.» Halmstads framtida vattenförsörjning har belysts i ett principförslag, upprättat av AB Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm, i mars 1958. I en första etapp skulle Torvsjön utnyttjas som vattentäkt. I en andra etapp, då stadens vattenbehov ökat, skulle överpumpning av vatten från Fylleån till Torvsjön ske. I länsingenjörens PM beröres även de förslag till större regionala lösningar, som i olika sammanhang varit uppe till diskussion. Så omnämnes exempelvis

219 BETECKNINGAR Ungefärlig gräns för f r a m lida förbruknincsomrade «/-iAskini • !^ jMDA.skin

c L ^ ' ^ r /' y

/ '

,

/ , ' - " ,-ni

/ .

.'

{

.1 Område scm av utredningen undersökts betr. uttag av n a turligt och konstgjort g r u n d vatten

OJTfJ^ MWÖ Xäilercc

SVENLIUNGA?

&

OTranemo

/

'.V

l

y

9-

*Ji$t\Qli

VAR&ERG

r*>S/ /#*'">' aCARSXMQt Jt

/

c^ K

Hyltebruk/^A-i-iä 7 ' f

60LMEN

$

FALKENBERG^

O7 tfW^ipst - ~t å ^f —-J) J \^

je&faJ ^

\ ,

J^

,-' e-t—- ^

j yf \ /JK*/ -••^ _^

\ f Cv

c'' ( ån <2*4

V w * TRARYD/ .' ' f Sjrorr.sndsDruk/^

•-•• Orkel luivga # ' , J _ » — IJt ' a,

rs"Munkd-LjUnqbv..'~

"-

..' '.. - u i p.Sar.nurn r / ' ^55

^GELHOLMÄ S> {HÖGANÄS^

Fig. 95 Översiktskarta över Halland

,-•*' 0

'0

30 km

220 f. d. vattenverkschefen i Göteborg, P. G. Blidbergs föredrag vid SKTF:s årskongress 1947, vari han framhöll, att det i en framtid icke vore osannolikt att Göta älv bleve gemensam vattentäkt för stora delar av västkustområdet, västra Skåne samt delar av Själland. Ingenjörsbyrån VIAK AB har vidare i ett principförslag av den 30 jan. 1959 redovisat möjligheterna att nyttja Vättern som vattentäkt för ungefär samma områden, som omnämndes i Blidbergs föredrag. Länsingenjören konstaterar i sin promemoria »att det synes råda allmän ovisshet beträffande såväl vilken eller vilka ytvattentäkter, som bör utnyttjas, som i vilken omfattning de bör tagas i inspråk». I promemorian betonas vikten av att en regional vattenförsörjningsutredning kommer till stånd med syfte att: »dels klarlägga frågan om vilka sjöar och vattendrag som lämpligen bör tagas i anspråk för vattenförsörjningsändamål; dels i största möjliga utsträckning förh i n d r a felinvesteringar i aktuella och framtida vattenledningsföretag; dels lösa samordningsfrågor för att därmed möjliggöra en enhetlig bedömning av de vattenförsörjningsprojekt, som på senare år framlagts och som ytterligare förväntas».

Sedan länsingenjörens PM upprättades, har som framgår av kapitel 5 nya utbyggnader av vattenförsörjningsanläggningar skett och vissa ytterligare undersökningar utförts. Som sammanfattande synpunkter på de av utredningen inventerade tätorternas och industriernas i Hallands län möjligheter att lokalt eller genom närliggande vattentillgångar tillgodose sina framtida vattenbehov gäller följande. Kungsbacka (51) i baserar numera sin vattenförsörjning på grundvattentäkten vid Fjärås Bräcka vid Lygnerns strand. Vattendomstolens tillstånd till ett uttag av 5,0 Mm3/år ur denna vattentäkt före-

ligger. Samtidigt har staden tillstånd att för infiltration avleda upp till 150 1/s ur Lygnern. Kapaciteten hos sjön är betydande i förhållande till Kungsbackaområdets framtida behov. Något alternativ, som ur teknisk-ekonomisk syn- : punkt kan konkurrera med Lygnern såsom vattentäkt, anser utredningen icke; föreligga. Utredningen anser därför ej heller att några ytterligare undersökningar i fråga om Kungsbackaområdets vattenförsörjning genom utredningens försorg är påkallade. Vissa kompletterande synpunkter m. m. kommer dock att lämnas. Genom kommunernas försorg sker en översiktlig utredning om samordning av vatten- och avloppsfrågorna inom regionen. Inom Falkenbergsområdet (49) nyttjas grundvattentäkter i Falkenbergs omedelbara närhet. Kapaciteten hos dessa har ej fastställts. Hittills h a r dock vattenbehoven utan svårigheter kunnat tillgodoses genom dem. Ytterligare isälvsavlagringar finns öster om de nu nyttjade vattentäkterna och på icke alltför långt avstånd från dessa. Dessutom finns Ätran att tillgå antingen direkt som ytvattentäkt eller som leverantör av vatten för infiltration. Detta gör att Falkenbergsområdets vattenförsörjning även framgent torde kunna baseras på närliggande vattentillgångar. Kompletterande undersökningar är dock nödvändiga. Vissa av de undersökningar, som utredningen låtit utföra beträffande Varbergsområdets vattenförsörjning, har väsentligt intresse även för Falkenberg. Laholms (46) vattenförsörjning baseras f. n. på ett antal grävda eller borrade brunnar, ur vilka staden enligt vattendom h a r rätt att uttaga sammanlagt 2 200 ms/d. övriga delar av Laholmsområdet försörjes med vatten från 1 Numreringen är samma som tillämpats i kap. 5.

221 lägna grundvatten- och ytvattentillgångar (kapitel 19). I Halmstad (45) h a r man redan nu funnit, att stadens framtida vattenförsörjning icke kan baseras enbart på närbelägna grundvatten- och ytvattentillgångar. Detta gäller i än högre grad hela 'Halmstadsområdet. Den anläggning, som för närvarande utbygges i Halmstad och som innebär att Torvsjön skall tagas i anspråk som vattentäkt med möjlighet att senare öka kapaciteten genom att överpumpa vatten från Fylleån, kan enligt utredningens bedömanden beräknas täcka Halmstadsområdets vattenbehov till omkring år 1980. Utredningen h a r sett som sin uppgift att undersöka, vilka vattentillgångar utöver de nuvarande som området i framtiden bör utnyttja.

lokala grundvattentäkter. Inom Laholmsområdet torde möjligheter finnas att ur berggrunden eller u r isälvsavlagringar utvinna ytterligare grundvattenmängder. Förslag till grundvattenundersökningar inom Laholms landskommun och Karups kommun har nyligen framlagts. Utredningen har bedömt förutsättningarna för ytterligare grundvattenuttag vara så gynnsamma, att det ej torde bli aktuellt att utnyttja längre bort belägna vattentillgångar. Skulle grundvatten i tillräckliga mängder för de framtida behoven dock icke erhållas, kan vattenförsörjningen för Laholmsområdet alltid baseras på Lagan. Den framtida vattenförsörjningen för Oskavström (47) och Getinge (48) torde klaras genom lokala vattentillgångar och därför icke innebära några problem, sedda ur utredningens synpunkt. Varbergsområdets (50) nuvarande vattenförsörjningssituation är besvärlig. Enligt utredningens sammanställningar beräknas kapaciteten hos nuvarande och föreslagna nya vattentäkter uppgå till sammanlagt 3,8 Mms/år medan vattenbehovet i hela Varbergsområdet år 1980 uppskattas till 5,2 Mms/år, vilket innebär att tillskottsvatten skulle erfordras redan omkring år 1975. Detta har föranlett utredningen att beträffande Varbergsområdet verkställa vissa undersökningar i syfte att nyttja längre bort beTabell

78.

Vattenbehov

I kapitel 5 har det framtida årliga vattenbehovet för ovan nämnda orter redovisats. Prognoserna innefattar jämväl fritidsbebyggelsens behov. Utöver dessa prognoser har utredningen dessutom för de olika städerna gjort bedömningar av vattenbehovets fördelning under året. Vattenbehovet för fritidsbebyggelsen har därvid bedömts vara i huvudsak koncentrerat till tiden 15 juni—15 augusti med en stark topp i juli månad. Denna förbrukningstopp kompenseras emellertid under nuvaran-

inom de större

Medeldygn

Medeldygn t v å sommarmånader

Maximidygn

1980 Förbrukningsområde 2000

1980 Varberg (50) Falkenberg (49) Halmstad (45) Laholm (46)

260 165 130 400 50

540 265 200 600 75

370 200 185 500 95

760 325 280 760 140

420 230 210 625 120

Årligt 2000

1980 3

Mm /år

1/8

1/8

1/8

Hallands län.

förbrukningsområdena i

870 370 310 950 180

8,2 5,2 4,1 12,7 1,6

17,1 8,4 6,3 19,0 2,4

222 Tabell 79. Framtida

behov av tillskottsvatten

för Varbergs- och

Halmstadsområdena.

Tillskottsvattenbehov Medeldygn Förbrukningsområde 1980

2000 Medeldygn två sommarmånader

Maximidygn

1980 I/l Varberg Halmstad

120 150

de förhållanden till viss del genom industriernas semesterstängning. Under månaderna juni och augusti torde vattenbehovet för fritidsbebyggelsen vara lägre än i juli, men å andra sidan är industrivattenbehovet då lika stort som under årets övriga månader. Enligt utredningens bedömningar kan för de olika städerna med undantag av Laholm det genomsnittliga vattenbehovet under månaderna juni, juli och augusti överstiga årsmedeltalet med 20 till 40 %. Det maximala vattenbehovet under ett dygn har bedömts kunna överstiga medeldygnsförbrukningen med 40 till 60 %

155 250

280 510

160 295

2000 8

1/8

I/l 220 350

2000 Årligt

Mm /år 300 620

3,7 4,7

6,9 11,0

(jfr även kapitel 4.3). För Laholm är variationerna avsevärt större. En sammanställning över de prognoserade vattenbehoven redovisas i tabell 78. I tabell 79 redovisas det uppskattade framtida behovet av tillskottsvatten för Varbergs- och Halmstadsområdena, som är de två områden som utredningen bedömt behöver tillskottsvatten. Utredningen har därvid räknat med att uttagen ur de lokala vattentäkterna minskar i och med att längre bort belägna vattentillgångar med stor kapacitet tages i anspråk.

KAPITEL 17

Möjliga ytvattentillgångar för Halmstads- och Varbergsområdena

17.1 Grundvattenförekomster

17.1.1 Översikt

Som framgår av kapitlen 5 och 16 beräknas de grnndvattentäkter, som nyttjas av Halmstad och Varberg, ej ha tillräcklig kapacitet för att ens för närvar a n d e kunna tillfredsställande tillgodose vattenbehoven. Halmstad går nu över till ytvatten genom att Torvsjön-Fylleån tages i anspråk. Inom Halmstadsområdet i övrigt torde en del av landskommunernas grundvattentäkter ha viss överkapacitet utöver nuvarande vattenuttag. Den viktigaste av dessa tillgångar är grusåsen vid Eldsberga söder om Halmstad (jfr översiktskarta, figur 95), från vilken samhällena Trönninge och Eldsberga nu tillgodoser sina vattenbehov. Grusåsen har så stor utbredning, att relativt stora vattenmängder eventuellt skulle kunna utvinnas ur den, dock ej så stora kvantiteter som erfordras för att tillgodose Halmstadsområdets behov av tillskottsvatten. Den sammanlagda kapaciteten hos vattentäkterna inom de landskommuner som omfattas av Halmstadsområdet är ej heller av den storleksordningen, att den ä r tillräcklig för regional vattenförsörjning. Vattentäkterna är dock givetvis av stor betydelse för den lokala vattenförsörjningen. Vad Varberg beträffar h a r de naturliga grundvattentillgångarna måst förstärkas genom infiltration av ytvatten. Infiltrationsmöjligheterna är dock avse värt begränsade.

Kungsbackas grundvattentäkt vid Fjärås Bräcka är en väsentlig vattentillgång. Huruvida dess kapacitet kan ökas utöver det uttag om 150 1/s, som nu är medgivet, genom ökad infiltration av Lygnernvattnet, är ej klarlagt. Möjligen kan en undersökning ge vid handen, att så stora vattenmängder skulle kunna utvinnas att en regional vattenförsörjningsanläggning enbart baserad på konstgjort grundvatten från Fjärås Bräcka är tänkbar. Här må framhållas vikten av att en undersökning snarast kommer till stånd, som klarlägger infiltrationsmöjligheterna vid Lygnerns västra strand. Därest en sådan undersökning icke skulle ge positivt resultat, kan en regional vattenförsörjning alltid baseras på uttag direkt från Lygnern. Grundvattentillgångarna i Ätradalen bedöms av utredningen kunna vara av intresse icke enbart för Falkenbergsområdet utan även för Varbergs- och Halmstadsområdena, varför utredningen h a r låtit utföra särskilda undersökningar inom nedre delen av Ätrans avrinningsområde; jfr översiktskarta, figur 95. Undersökningarna redovisas i det följande.

17.1.2 Grundvattenförekomsterna i nedre delen av Ätrans avrinningsområde

I syfte att utröna möjligheterna att i mellersta Halland utvinna grundvatten i tillräckliga kvantiteter för regional vattenförsörjning h a r f. d. vattenverkschefen A. Jerdén, Malmö, på utred-

224 ningens uppdrag utfört en inventering av grundvattentillgångarna inom ett område som i huvudsak begränsats att omfatta Ätrans- och Suseåns nederbördsområden. Jerdéns sammanställning, som redovisas i en promemoria daterad den 15 dec. 1962, grundas på ett studium av geologiska och topografiska kartor jämte okulära besiktningar och har närmast avsett att ge en första orientering för fortsatta undersökningar. Jerdéns promemoria omfattar bl. a. en teoretisk beräkning av grundvattentillgångarna. Med stöd av denna promemoria har utredningen därefter funnit, att närmare undersökningar lämpligen borde göras inom ett område omfattande nedre delen av Ätrans nederbördsområde upp till Ätrafors kraftverk. 1 en promemoria av den 15 dec. 1963 har Jerdén angivit vissa riktlinjer för fortsatta grundvattenundersökningar inom detta mera begränsade område samt framlagt förslag till utvidgning av Falkenbergs stads vattentäkt i Jonstorp. På utredningens uppdrag har Ingenjörsfirman Orrje & Co., Stockholm, utfört »Översiktlig undersökning av förutsättningarna för uttag av naturligt och framställning av konstgjort grundvatten inom de nedre delarna av Ätrans dalgång», daterad den 12 dec. 1963. I denna undersökning har de allmänna topografiska och geologiska förhållandena inom undersökningsområdet i huvuddrag beskrivits på följande sätt. Den sydvästra, närmast kusten belägna delen av området utgörs av flacka lerslätter, som delvis täcks av flera tjocka lager mellansand eller grovmo. Det nordöstra området karakteriseras av starkt kuperad terräng med djupa förkastningszoner i berggrunden. Högsta marina gränsen inom området ligger ca 70 m över havsnivån. Det sydvästra

området har efter senaste landisens avsmältning legat under havsnivån, vilket utgör förklaringen till att lerslätterna längs kusten delvis täcks av nedsvallat friktionsmaterial, som genom vågornas inverkan kan likna p r i m ä r t isälvsmaterial. Huvudsakligen under 70-metersnivån återfinns även israndbildningar, som uppkommit då inlandsisens tillbakaryckning genom klimat- och nederbördsvariationer avstannat eller fördröjts. Dessa avlagringar förekommer som utbredda platåer med nordvästlig— sydvästlig riktning, således parallellt med iskanten. De är ofta nedsvallade och på sidorna täckta med svallsediment. Vid en okulär besiktning av området bedömdes att en stor del av det sydvästra slättområdet täcks av mellansand och grovmolager med genomsnittligt ett par meters mäktighet. Att praktiskt utnyttja dessa för infiltration av annat än små vattenmängder bedöms ej möjligt. Falkenbergs vattentäkt i Jonstorp är dock belägen i en randåsbildning. Icke heller här torde det vara möjligt att framställa så stora vattenmängder, som erfordras för en regional vattenförsörjningsanläggning. Som nämnts täcker tjocka lerlager största delen av dessa friktionsjordar. Av de inom det angivna undersökningsområdet besiktigade platserna bedömdes möjligheterna att uttaga större grundvattenmängder samt att infiltrera vatten vara bästa inom området Alfshög—Höstena—Askome, nordväst om Vessigebro; se figur 96. Isälvsavlagringarna som går i dagen på flera ställen, är här troligen av primärt ursprung och bör utgöras av avlagringar från en och samma isälv. En stor del av de p r i m ä r a avlagringarna täcks av lersediment. Att mäktiga vattenförande friktionsjordar förekommer under lerslätten bestvrkes

' y;

8—413199

/{

'-

;

Figur 96. Isälvsavlagringar

i Ätradalens nedre del.

226 dels av det kraftiga utflödet om ca 25 1/s (enligt Jerdén) från Höstena källa, dels av andra naturliga källflöden inom området. Högplatåerna vid Flädie och Askome, där friktionsmaterialet går i dagen, bedöms såsom lämpliga för infiltration. Fortsatta undersökningar koncentrerades till förkastningssänkan mellan Alfshögs kyrka och Höstena, där de mäktigaste förekomsterna av friktionsjorden lokaliserats. I avsikt att utröna huruvida horisontella lerskikt, som kunde förhindra infiltrationen, förekom i friktionsjordarna, utfördes geoelektriska undersökningar i tre profiler. Vidare utfördes seismiska mätningar genom statens vattenfallsverks försorg i tre profiler i syfte att fastställa bergnivån i förkastningssänkan och om möjligt även utröna mäktigheten av friktionsjordarna. För att bekräfta de seismiska undersökningarna och för att utröna jordarternas relativa genomsläpplighet neddrevs 4 st. 2 " stålrör med perforerad spets. De geoelektriska undersökningarna gav till resultat, att för infiltrationsvatten hindrande ler- och mjälaskikt ej torde förekomma vid platserna för de tre profilerna. Den seismiska undersökningen gav resultat, som möjligen kunde tolkas så, att mäktiga grus- och sandförekomster skulle finnas inom området. Rördrivningen visade dock, att lagren till stor del utgjordes av lera. Friktionsjordarna har således en mindre utbredning än vad tidigare bedömningar gjort troligt. De primära vattenförande isälvsavlagringarna ligger huvudsakligen mot dalgångens västra sida, där brunnsplatser i första hand bör sökas. Isälvsavlagringarna mellan Högared och Töllstorp är av ringa mäktighet och förutsättningarna för infiltration i önskad omfattning torde saknas. Isälvsavlagringarna vid Sibbarps kyrka kan vara relativt mäktiga och möjlig-

heterna till konstgjord infiltration kan i viss utsträckning föreligga. Området h a r dock ej blivit föremål för vidare undersökning. Sammanfattningsvis kan sägas att undersökningarna h a r visat, att så stora vattenkvantiteter ej kan erhållas från det undersökta området, att Varbergsoch Halmstadsområdenas sammanlagda framtida behov av tillskottsvatten kan tillgodoses därifrån. Inom området Flädieplatån—Höstena källa kan uppskattningsvis genom konstgjord infiltration utvinnas vattenmängder av storleksordningen 200 1/s. För att exempelvis täcka behovet för Varberg—Falkenberg torde även området Askomeplatån—Höstena källa och möjligen även området Kärreberg-Alfshög behöva utnyttjas. Det må framhållas att Orrje & Co i sin utredning avslutningsvis understryker att bedömningen måste betraktas som osäker och så måste förbli till dess uppgifter genom undersökningar erhållits om grundvattenytans lutning i de vattenförande jordlagren vid känd vattenföring. 17.2

Ytvattentillgångar

17.2.1 Översikt

De ytvattentillgångar, som kan ifrågakoraraa som vattentäkter för regional vattenförsörjning, bör med god marginal kunna tillgodose de olika förbrukningsområdenas framtida behov av tillskottsvatten. Halland får anses ha god tillgång på ytvatten som uppfyller detta krav. Åarna Viskan, Ätran, Nissan och Lagan h a r sålunda avrinningsområden, som tillsammans motsvarar ca 30 % av Göta älvs avrinningsområde. Den inventering av ytvattenförekomster, som utredningen genomfört (jfr kapitel 8) och som närmare redovisas i bilaga D, h a r jämväl omfattat de tillgångar som är av intresse för Halland.

227 Förutom Lagan—Bolmen (D6), Vättern (D13) samt Vänern—Göta älv (D12) har sålunda följande vattentillgångar inventerats: Fylleån (D7) Nissan (D8) Ätran (D9) Viskan (D10) Lygnern ( D l l ) Utredningen hänvisar till bilaga D men lämnar h ä r en kort sammanfattande beskrivning av varje vattentillgång. Fylleåns (D7) tillflöden är belägna ca 13 km väster om sjön Bolmen och ca 8 km väster om sjön Unnen. Ån mynnar i Laholmsbukten ca 6 km sydost om Halmstad. Fylleån tages i ringa utsträckning i anspråk som recipient för avloppsvatten. Endast i åns nedre delar finns avloppsutsläpp av någon betydelse. Vattenbeskaffenheten karakteriseras bl. a. av att färgstyrkan i ån varierar avsevärt. Vid vissa tillfällen kan den uppgå till ca 200 mg Pt/1. Dessa höga värden på färgstyrkan förekommer i samband med flöden och beror sannolikt på tillförsel av humushaltigt vatten från sumpmarkerna i avrinningsområdets övre delar. För framställning av renvatten bör Fylleåns vatten genomgå kemisk rening och snabbfiltrering. För att eliminera smak och lukt bör reningen kompletteras med exempelvis långsamfiltrering. Med hänsyn till variationerna i vattenbeskaffenheten och speciellt färgstyrkan kan vissa driftsbesvär uppstå. Fylleån tages inom kort i anspråk för Halmstads vattenförsörjning. Från ett intag vid Marbäck kommer Fylleåvatten att överledas till Torvsjön, varifrån vattnet vidaretranspörteras till Halmstads vattenverk i Sannarp. Vattentillgången i Fylleån är begränsad och kan

ej täcka Halmstads framtida vattenbehov. Nissan (D8) avvattnar ett område, som huvudsakligen ligger på den västra sluttningen av det sydsvenska höglandet och som kan karakteriseras såsom ett skogs- och myrrikt område. Åns källflöden är belägna i nordvästra Småland. Nissan med biflöden används som recipient för avloppsvatten från ett flertal samhällen och industrier. Ur föroreningssynpunkt kan ån indelas i två delområden, nämligen uppströms och nedströms Hylte Bruk. I det övre området är föroreningen i stort sett måttlig. I det nedre området, som ur föroreningssynpunkt domineras av Hylte Bruks och Öskarströms sulfitfabriker, kan vid lågvattenföring i samband med hög temp e r a t u r syrebrist uppstå. Vid vissa tillfällen har total syrebrist uppstått med fiskdöd och luktobehag som följd. Mellan Hylte Bruk och mynningen i Laholmsbukten är föroreningen så stark att denna del bedöms icke kunna komma ifråga som vattentäkt för framställning av ren vatten. Uppströms Hylte Bruk, där vattenbeskåffenheten är bättre, skulle ån kunna användas som vattentäkt. En avledning av vatten från åns övre delar medför emellertid lägre vattenföring i åns nedre del och därmed en försämring av självreningsförmågan. Nissans vatten är redan nu och väntas än mer i framtiden bli utnyttjat för industriella och andra ändamål i sådan omfattning, att ån svårligen kan komma ifråga som vattentäkt i större sammanhang. Ätran (D9) h a r sina tillflöden i ett sumpområde inom Bedvägs kommun i Älvsborgs län. Källområdet ligger ca 325 meter över havet. Ån rinner därifrån i nordlig riktning men gör en skarp av-

228 vikning mot söder i trakten av Vartofta och fortsätter därefter i denna huvudriktning och går bl. a. genom sjön Åsunden. Ån mynnar i Kattegatt vid Falkenberg. Vattentillgången i Ätran är god. Normala medelvattenföringen uppgår vid mynningen till 51 m'/s och lägsta lågvattenföring till 5,5 mVs. Ån används som recipient för avloppsvatten från ett flertal samhällen och industrier. Avloppsutsläppen är, om Falkenbergs stad undantages, i huvudsak koncentrerade till åns övre delar. De största utsläppen av kommunalt avloppsvatten sker h ä r från Ulricehamns stad och Svenljunga köping. I Svenljunga förorenas ån för närvarande i betydande grad av utsläpp från skinn- och läderindustrier. En förbättring kan dock väntas i och med att utbyggnader av planerade reningsverk sker. På sträckan mellan Svenljunga och Falkenberg finns endast mindre samhällsbildningar och icke några ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier. Att döma av de fåtal undersökningar av beskaffenheten i Ätran som gjorts är vattnet på åsträckan inom Halland uppströms Falkenberg användbart för renvattenf ramställning. Vattenbehandlingen bör omfatta kemisk rening, snabbfiltrering kompletterad med långsamfiltrering eller annan smak- och luktreducerande behandlingsåtgärd. Viskans (D10) källsjö är sjön Tolken, som är belägen ca 20 km nordost om Borås. Ån rinner till en början i nordlig riktning, avviker därefter i västlig, passerar Öresjö och rinner sedan huvudsakligen åt sydväst. Ån mynnar i Kattegatt ca 15 km norr om Varberg. Viskan utnyttjas som recipient av ett stort antal samhällen och industrier. Industrierna och därmed sammanhängande samhällsbildningar är i huvudsak

koncentrerade till Boråstrakten, d. v. s. till Viskans övre del. Vattenkvaliteten nedströms Borås är synnerligen dålig. Avloppsutsläppen i Borås jämte den successiva påspädningen längs ån av föroreningar från industrier och tätorter gör, att vattnet enligt folkhälsoinstitutets normer betecknas som otjänligt som badvatten. Den organiska föroreningen, som kraftigt ökar nedströms Borås, minskar endast obetydligt före utloppet. Samma tendens visar även den bakteriologiska föroreningen. Uppströms Borås är vattenkvaliteten betydligt bättre. Ån tas h ä r i anspråk för Borås vattenförsörjning. Viskans vatten på sträckan nedströms Borås bedöms vara olämpligt för framställning av renvatten. Lygnern ( D l l ) är en av sydvästra Sveriges större sjöar. Sjön h a r bildats genom uppdämning av en israndbildning, den kända Fjärås Bräcka. Lygnern avrinner genom Sundsjön och Stensjön till Bolfsån, som m y n n a r i Kungsbackafjorden. Lygnerns huvudtillopp är Storån. Inom Lygnerns avrinningsområde sker endast måttliga avloppsutsläpp. De är i huvudsak belägna i Storåns övre del. Genom undersökningar som företagits av Göteborgs vattenverk finns ett omfattande analysmaterial tillgängligt. Sammanfattningsvis kan sägas, att analyserna visar att Lygnerns vatten är av utmärkt kvalitet. Sjön torde vara en av de bästa, som kan stå till buds för framställning av renvatten. Göteborgs stad h a r Kungl. Maj:ts tillstånd att ur sjön för vattenförsörjningsändamål ta ut upp till 2,3 m3/s. Kungsbacka stad h a r erhållit tillstånd att för framställning av konstgjort grundvatten vid vattentäkten i Fjärås Bräcka kontinuerligt uttaga upp till 150 1/s ur Lygnern.

229 17.2.2 Ytvattentillgångar som enligt utredningen kan komma ifråga för regional vattenförsörjning i Halland

Som framhållits i kapitel 16 har åtskilliga av Hallands sjöar i ett eller annat sammanhang varit påtänkta som vattentäkter. Av sjöarna torde dock endast Lygnern komma ifråga för regional vattenförsörjning, övriga sjöar h a r små avrinningsområden och ett utnyttjande av dem skulle nödvändiggöra omfattande regleringar och dessutom kräva att flera avrinningsområden utnyttjas och samordnas. Lygnerns vattenkvalitet är utmärkt och sjön torde vara den bästa ytvattentäkt som finns inom Halland. Utanför Hallands gränser men ändock på rimligt avstånd från Halmstads förbrukningsområde ligger sjön Bolmen, vars nederbördsområde är väsentligt större än Lygnerns och vars kvalitet ävenledes är utmärkt (jfr kapitel 8). Inom Bolmens vattensystem ligger sjön Unnen, vars kapacitet är jämförelsevis begränsad men dock tillräcklig för att sjön skall ha intresse i detta sammanhang. Vid skilda tillfällen h a r det diskuterats, att Hallands vattenförsörjning lämpligen borde baseras på Göta älv

eller Vättern. En sådan lösning skulle närmast bli aktuell, om dessa tillgångar skulle nyttjas för södra Sveriges (särskilt västra Skånes) vattenförsörjning. Dessa problem belyses av utredningen i annat sammanhang (se kapitel 22). I anslutning härtill må framhållas och understrykas, att det genom uttag ur endera Lygnern, Ätran, Lagan eller Bolmen skulle vara fullt möjligt att täcka behovet av tillskottsvatten till långt in på nästa sekel för samtliga förbrukningsområden inom Hallands län. Sammanfattningsvis bedömer utredningen, att åarna Ätran och Lagan samt sjöarna Lygnern, Bolmen och Unnen är de ytvattentillgångar, som lämpligen kan diskuteras som tänkbara ytvattentäkter för att täcka behoven av tillskottsvatten till olika regionerna i Halland. Med hänsyn till belägenheten kommer Ätran närmast ifråga för Varbergs, Falkenbergs och Halmstads förbrukningsområden, Lagan för Halmstads och Laholms. Lygnern utnyttjas som tidigare nämnts redan av Kungsbackaområdet och kan även utnyttjas för Varbergsområdet. Bolmen och Unnen blir närmast aktuella för Halmstadsområdet.

K A P I T E L 18

Utredningens alternativ till regionala lösningar för Halland

Med det material som underlag, som redovisats i kapitlen 16 och 17, h a r utredningen efter ingående överväganden funnit att följande olika lösningar för den. framtida vattenförsörjningen för Halmstads- och Varbergsoinrådena närmast kommer ifråga och därför bör översiktligt utredas; se figur 97.

18.1 Halmstadsområdet

1) Fylleån—Torvsjön utnyttjas som vattentäkt i likhet med vad som kommer att ske efter färdigställandet av de anläggningar, som staden för närvarande håller på att utföra. Vattentillgången i Fylleån ökas i erforderlig grad genom överledning av vatten från Unnen till åns källflöden. 2) Fylleån-Torvsjön utnyttjas som vattentäkt på samma sätt som i l ) . Vattentillgången i Fylleån ökas genom överledning av vatten från Bolmen. 3) Bolmen utnyttjas som vattentäkt. 4) Lagans nedre del utnyttjas som vattentäkt. 5) Ätran nyttjas som vattentäkt.

18.2 Varbergsområdet

1) Vattenförsörjningen baseras på Lygnern som vattentäkt. 2) Grundvattentillgångar nordväst om

Vessigebro förstärkta med tillskott av infiltrationsvatten från Ätran nyttjas som vattentäkt. 3) Vattenförsörjningen baseras helt på Ätran som vattentäkt.

18.3 Allmänna utredningarna

förutsättningar

för

del-

De förutsättningar som redovisats i kapitel 10 gäller i tillämpliga delar även Hallandsprojekten. Genom tillmötesgående från väg- och vattenbyggnadsverkets planeringskontor i Halmstad har utredningen fått tillgång till de grundundersökningar, som gjorts, i samband med planerandet av motorvägen genom Halland. Detta material h a r varit av värde vid bedömning av grundförhållandena, i synnerhet på sträckan Lygnern—Varberg. Kostnadsberäkningarna har härigenom kunnat genomföras med betydande grad av säkerhet. Vid dimensionering av ledningar, pumpstationer och vattenverk har utredningen utgått från de vattenbehov, som redovisats i kapitel 16. Transporten av tillskottsvatten från de olika vattentäkterna har förutsatts ske till centrala punkter inom förbrukningsområdena. Hur distributionen inom områdena skall ske, h a r ej ansetts vara en uppgift för utredningen att redovisa. Särskilda utredningar h ä r o m pågår i ett par regioner genom kommunernas egen försorg.

231 BETECKNINGAR ir

sr, ' " \ ?\

''"ir \ -.Mo!nlycke

i;'^ÖtNDAl1^^0-0:r .r;Donsö ' • ' k a i i e r e j i ^ - '

a ' o

) . —i

/

LX..-X~> '--> ^

-f

j (

Undersökta lösningar Ungefärlig gräns f ö r f r a m t i d a förbrukningsomräde

"il s h-Jai-tij '

/' j

'"

Q

y

Anne*

KUNG#CK^ r-<Ly/:0 /V'"'

Ä

^

..A/ X ^ — V A

S^JM^^-

tlYCNtRN

{

//TT

/---a*.

* 1 1 -AN t

"

SVENLIUNGAf

(A-v * / I V J .'-as? J S V /" L4

7 ?

\

(

*"

MB

%J r a

f

/a

lsw

f>7 i' tv fö ' ^A' \C

. /W

/

\ kj

)

t ' ;C>nos

-J ujr <* 7

%3 ^

^NDtRsrb,

%*&[• K« A if"' P7 ') \ r^ /.• A/"fc7 É^W-TW

•i

ä *A#A ^M/

V;

?•> \

MRBERG M* fl (j r' X c-H....\\ \.\( /

• / Hyiiebruk/-/ ^ i - ^ ST

K?"^'

A

/

"

*

-

-

-

•

"<iv/),.

,:

-A-- ^

\i.-f Kälderviken

•<: > /

;,;',.

..r...i..

IHÖGANÄS'-^ •jri'o><jAINAb ^

'

\,s.

,

'

"~

vV V

r

'4/

.)' , '-- ; (

"V Li> fA Vifhjo

örke!!jun;icr ."'•L,

lösningar för Halmstads- och Varbergsområdenas framtida

/

ÖGiAiEN)

(-jBjärnum

O..., .," f •

Fz'<7ur 97. Tänkbara

j

YVjARKARYD

" ' X . "

t

•

... ^ ' " " J Ä :•

• ,, * BÅSTAD&*

"'*

'

J

r

I

vattenförsörjning.

232 Överväganden kan göras, huruvida råvatten eller renvatten skall transporteras i de relativt långa tillförselledningar mellan råvattentäkt och förbrukningsområde, som blir aktuella i de olika projekten. I de fall då avsevärd vattenleverans kommer ifråga på flera punkter på sträckan mellan vattentäkten och förbrukningsområdets tyngdpunkt eller då samma vattentäkt utnyttjas för flera förbrukningsområden, kan det framstå som en fördel att förlägga vattenverket invid vattentäkten och således transportera renvatten i tillförselledningarna. En förläggning av vattenverket vid vattentäkten innebär även en kort transportsträcka av det för vattenverkets egenförbrukning (spolning m. m.) erforderliga vattnet, vilket medför att de totala pumpningskostnaderna blir mindre vid renvattentransport. Flera skäl kan således anföras för lämpligheten av att renvatten transporteras i tillförselledningarna. Oavsett om transporten sker i rå- eller renvattenledningar, måiste säkerheten vid vattentillförseln till förbrukningsområdena beaktas. En hög reparationsberedskap blir av detta skäl nödvändig för att uppkomna ledningsbrott snabbt skall kunna avklaras. Dessutom kan det ur säkerhetssynpunkt finnas skäl att exempelvis dubblera tillförselledningarna eller genom stora reservoarer, belägna i närheten av förbrukningsområdenas centra, gardera långa avbrott i vattentillförseln. Ledningsbrott på en renvattenledning får som regel större konsekvenser än brott på en råvattenledning. Renvattenledningen måste nämligen merendels desinfekteras före återanvändandet, vilket är en tidsödande procedur. Investeringarna för att tillgodose en säker vattentransport beräknas därför bli högre vid renvattentransport än vid råvattentransport, vilket måste beaktas vid ett slutgiltigt ställningsta-

gande beträffande vattenverkens förläggning. Vid den kostnadsjämförelse, som görs mellan de olika projekten för Varbergsområdet, h a r utredningen förutsatt att vattenverken förläggs vid vattentäkten. Tillförselledningarna har helt dimensionerats med utgångspunkt från optimalt ekonomiska förutsättningar. För Halmstadsområdet h a r det, för att möjliggöra jämförelse mellan de olika projekten, varit nödvändigt att belysa säkerhetsfrågorna något närmare.

18.4 Vissa särskilda förutsättningar beträffande de projekt som baseras på Atran som vattentäkt Som framgår av avsnitten 18.1 och 18.2 h a r utredningen undersökt möjligheterna att för såväl Varbergs- som Halmstadsområdet utnyttja Ätran som vattentäkt för den framtida vattenförsörjningen. Skulle Ätran visa sig vara ändamålsenlig som vattentäkt för båda förbrukningsområdena, bör renvattenframställningen enligt utredningens mening ske vid ett gemensamt vattenverk. Emellertid kan Ätranalternativet visa sig lämpligt för endast det ena förbrukningsområdet, medan annan vattentäkt kommer ifråga för det andra. Utredningen har med hänsyn härtill genomfört kostnadsbedömningarna under det antagandet, att något samgående icke blir aktuellt utan separata anläggningar utförs för de två områdena. Skulle det visa sig att en samordning bör komma till stånd, innebär detta självfallet att kostnaderna minskas något för båda områdena. Uttag av råvatten ur Ätran bör om möjligt ske på betryggande avstånd från förekommande större avloppsutsläpp. Med hänsyn härtill har två uttagspunkter n ä r m a r e undersökts. Dels har övervägts ett uttag i kraftverksdammen upp-

233 ströms Ätrafors och dels ett uttag vid Faurås—Källeberg ca 7 km uppströms Falkenberg. Den nämnda platsen ligger ungefär 6 km nedströms avloppsutsläppet från Vessigebro men uppströms utsläppet från Vinberg (jfr figur 96). Vattenkvaliteten är ungefär densamma på båda uttagsställena att döma av de fåtaliga prov som tagits. I kraftverksdammen kan man räkna med att grövre jord- och mineralpartiklar, som rycks med i vår- och höstflödena, till stor del sedimenterar, varför det torde vara möjligt att där ta ut ett vatten med förhållandevis låg grumlighet. Överhuvudtaget kan man vänta en jämnare vattenkvalitet i kraftverksdammen än på de sträckor, där Ätrans lopp är hastigare. I kraftverksdammen ligger vattenytans medelnivå på + 4 3 m och vid Faurås—Källeberg på + 7,5 m. Detta innebär att ersättningskostnaderna för

vattenkraft blir något större, om uttaget sker i kraftverksdammen än vid FauråsKälleberg. Avstånden från Varberg till kraftverksdammen respektive Faurås—Källeberg är lika stora. Med hänsyn härtill bedömes de totala kostnaderna för Varberg blir praktiskt taget desamma, oavsett vilken uttagsplats som väljes. Avståndet från Halmstad till kraftverksdammen är däremot ca 1 mil längre än till Faurås—Källeberg. De totala kostn a d e r n a för Halmstad bedöms därför bli väsentligt högre vid ett uttag i kraftverksdammen än vid Faurus—Källeberg. Med hänsyn härtill h a r utredningen ifråga om uttag ur Ätran endast behandlat ett alternativ för vardera Varberg och Halmstad, nämligen den lösningen att råvattenuttaget förlägges till Faurås—Källeberg.

K A P I T E L 19

Framtida vattenförsörjningsanläggning för Halmstad

19.1 Fylleån-Torvsjön utnyttjas vattentäkt med vattenöverledning Unnen till Fylleån1

som från

19.1.1 Vattenuttag Vattenbehovet för Halmstadsområdet h a r enligt tabell 78 under medeldygn åren 1980 och 2000 beräknats komma att uppgå till 400 respektive 600 1/s. Under ett medeldygn under två sommarmånader beräknas vattenbehovet bli 500 1/s år 1980 och 760 1/s år 2000. Maximidygnsförbrukningen beräknas år 1980 uppgå till 625 1/s och år 2000 till 950 1/s. Bedömningen av det behov av tillskottsvatten, som redovisas i tabell 79 och som under medeldygn åren 1980 och 2000 beräknas till 150 respektive 350 1/s, har bl. a. baserats på dels ett möjligt genomsnittligt uttag ur lokala grundvattentäkter om 120 1/s och dels ett möjligt genomsnittligt uttag ur den u n d e r byggnad varande Fylleån—Torvsjöanläggningen om 130 1/s. En framtida vattenförsörjningsanläggning med uttag av vatten ur Fylleån—Torvsjön och med överledning av vatten från sjön Unnen skulle alltså behöva ha en leveranskapacitet under medeldygn år 1980 av 280 1/s (150 + 130) och år 2000 av 480 1/s (350 + 130). Under sommarmånaderna år 1980 och år 2000 bör anläggningen under medeldygn kunna leverera 380 respektive 640 1/s. Maximidygnsleveransen kommer år 1980 att uppgå till 465 1/s och år 2000 till 790 1/s. Därvid h a r antagits att maximiuttaget ur grundvatten-

täkterna icke kan överstiga 160 1/s under ett dygn (14 000 ma/d). Medelavrinningen från Torvsjöns eget avrinningsområde uppskattas under normalår uppgå till ca 100 1/s. Av denna vattenmängd beräknas i medeltal ca 70 1/s kunna utnyttjas för Halmstadsområdets vattenförsörjning. Från Fylleån måste sålunda under medeldygn år 2000 kunna uttas 410 1/s och under medeldygn för två sommarmånader 570 1/s. Lägsta vattenföring i Fylleån vid Simlångens utlopp är under ett normalår ca 0,75 ms/s. Enligt gällande vattendom får vattenföringen vid sjöns utlopp genom vattenbortledning ej sänkas under 0,25 m3/s. Under normalår måste följaktligen vid lägsta vattenföring uttaget ur Fylleån begränsas till 750 — 250 = 500 1/s, d. v. s. något lägre än erforderligt uttag under sommarmånaderna. Under ett normalår beräknas därför en vattenmängd av i runt tal 0,1 Mm» behöva tillföras Fylleån från Unnen. Under en exceptionell torrperiod, såsom under juni—oktober 1959, förutsätts från Torvsjöns regleringsmagasin kunna uttas en vattenmängd av i genomsnitt ca 60 1/s, utgörande dels vatten från Torvsjöns eget avrinningsområde och dels vatten från Fylleån, vilket 1 Avsnitten 19.1—19.4 grundas på en av AB Vattenbyggnadsbyrån, Stockholm, på utredningens uppdrag utförd översiktlig utredning, daterad den 19 februari 1964, angående Halmstadsområdets framtida vattenförsörjning.

235 tidigare pumpats upp och magasinerats i Torvsjön. Med ett sådant uttag utnyttjas ca 40 % av tillgängligt magasin i Torvsjön. Återstående del av magasinet används dels som reserv vid eventuellt driftavbrott på råvattenledningarna, dels för den utjämning som kommer att erfordras på grund av den relativt långa transporttiden för vattnet i Fylleån från den punkt där Unnenvattnet inleds till uttagspunkten vid Marbäck. Från Fylleån till Torvsjön beräknas således under en torrperiod behöva överledas en vattenmängd av i medeltal 640 — 60 = 580 1/s u n d e r två sommarmånader. Under en sådan extrem torrperiod kan tidvis inget vatten tas från Fylleåns naturliga vattentillgång, utan hela vattenmängden, 580 1/s, måste överföras från Unnen. Man bör räkna med att en del (förslagsvis 15 %) av det vatten, som överleds från Unnen under en torrperiod, går förlorad vid transporten i Fylleån på grund av infiltration i marken m. m. Med hänsyn härtill bör från Unnen till Fylleån kunna överledas en vattenmängd av 1,15-580 = 670 1/s. Under antagande av en sådan torrperiod som år 1959 beräknas år 2000 vattenöverledning från Unnen till Fylleån behöva ske med en vattenmängd av i genomsnitt 405 1/s under 130 dygn, vilket motsvarar en sammanlagd vattenmängd av 4,5 M m l Erforderlig vattenöverledning från sjön Unnen till Fylleån beräknas sålunda å r 2000 bli 0,1 Mm3 under ett normalår och 4,5 Mm3 under ett extremt torrår. I genomsnitt förutsattes överledningen behöva utgöra 0,6 Mm3/år. Vattentillgången i Unnen redovisas i bilaga D. Av denna framgår att det är befogat att räkna med att det med bibehållande av nuvarande regleringsbestämmelser är möjligt att uttaga den erforderliga vattenmängden (4,5 Mm3/år) under en torrperiod. Unnens vattentillgång beräknas vara

tillräcklig för den vattenöverledning till Fylleån som h ä r diskuterats. För eventuellt större framtida uttag kan antingen en begränsad ökning av regleringsmagasinet ske eller vattentillgången i sjön ökas genom pumpning av vatten från Bolmen. År 2000 beräknas enligt ovan vattenuttaget behöva bli i genomsnitt 15,0 Mm» u r Torvsjön, varav 12,8 Mm' måste överföras från Fylleån. Denna måste i sin tur erhålla 0,6 Mm3 från Unnen. Större delen (12,2 Mm3) av vattenmängden beräknas således komma att tas från Fylleåns naturliga vattentillgång.

19.1.2 Teknisk beskrivning

För vattenöverledningen från sjön Unnen till Fylleån kan följande två alternativ diskuteras. Alt. A. Vatten uttas ur Unnen och pumpas direkt till Fylleåns vattensystem. Lämpligaste platsen för vattenuttaget ur Unnen synes vara vid Lidhultsåns inflöde i sjön. Unnenvattnet bör lämpligen tillföras St. Svansjön inom Fylleåns vattensystem. För överledningen av vattnet från Unnen erfordras intagsledning och pumpstation vid Unnen samt en ledning från pumpstationen till St. Svansjön. Denna senare ledning blir ca 9,6 km lång. Alt. B. F ö r vattenöverledningen från Unnen till Fylleåns vattensystem utnyttjas Nejsjön eller Yasjön. Från ett intag i Unnen intill Sjö gård pumpas vattnet exempelvis till Nejsjöns ostspets. Från denna sjös sydvästra del pumpas vattnet vidare till L. Lången, som via St. Lången avrinner till Fylleån; se figur 98. För denna vattenöverföring erfordras intagsledningar i Unnen och Nejsjön, pumpstationer vid de båda sjöarna samt ledningar från pumpstationerna till Nejsjön respektive L. Lången. De båda sist-

236 Ii

S

,

t

i

Äl ~J .'

I » J HyltebrukA' AX.U "'*T %

sr

öl i N.

A / ^ .

A

1 !

/

L ^ / SOLMEN/ cy 133)-/ (VrC\^l £ ^ 7 ) 4 'jI

humetän

yy* ~

G-S 142

-LJUNGy

'Bi/ A/ yPumpstätiÅtier !.<*

-r~"Ö .A4 132

Bttmpstationer ^ \ HAU^TADUW^nYerk S\

(Sdnnarp)/

Pum p,s4a ti on ••••; _. _J

.. ;( f \

^

V

BÅSTAD<&

\.

"2sr-

-<r

30 km

H2X Figur 98. Vattenförsörjnings/inläggning

Unnen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad,

översiktskarta

en räknar därför med att alt. B bör väljas före alt. A. Vattnet från Unnen förutsattes således bli pumpat till Nejsjön På grund av den avsevärt kortare led- och därifrån till L. Lången. Även Yasjön ningssträckan i alt. B beränas detta al- kan som nämnts användas för transiteternativ vara ekonomiskt fördelaktigare ring mellan Unnen och L. Lången. Unän alt. A, trots att det medför att två nenvattnet bör därvid inledas i Yasjöns pumpstationer med intagsledningar mås- nordöstra del och för nästa pumpsteg te anläggas. På grund av att pumpsta- tagas ut i sjöns sydvästra del. Ledningstionerna kommer att få relativt korta längden vid ett sådant alternativ blir årliga driftstider bör ett system med två densamma som vid transitering genom pumpstationer icke innebära någon stör- Nej sjön. re nackdel ur driftsynpunkt. UtredningIntagningsledningarna i Unnen och nämnda ledningarna erhåller en sammanlagd längd av ca 3,7 km.

237 Nejsjön bör utföras med 800 mm diameter och tryckledningarna från purnpstationerna till Nejsjön respektive L. Lången med 700 mm diameter. Uppfordringshöjderna för pumpstationerna vid Unnen och Nejsjön blir ca 30 respektive 15 m. Vid Marbäck överpumpas vatten i erforderlig utsträckning till Torvsjön. Därifrån uttas vattnet genom en råvattenpumpstation och pumpas via en nivåbassäng vid Tofta till ytvattenverket vid Sannarp. Samtliga anordningar för dessa vattentransporter blir i princip av samma art som de anläggningar staden nu håller på att utföra. Överledningen av vatten från Fylleån till Torvsjön skall kunna ske med en kapacitet av 580 1/s. Pumpstationen vid Fylleån måste byggas till för denna vattenöverledning och en dubbleringsledning med 600 mm diameter anordnas till Torvsjön. Råvattenledningen på sträckan Torvsjön—ytvatten verket, vilken har en längd av ca 8,7 km, dubbleras med en ny 700 mm ledning. Ytvattenverket vid Sannarp får vid nu pågående utbyggnad en kapacitet av 170 1/s. För att tillgodose vattenbehovet under maximidygn år 2000 måste vattenverket kunna lämna en vattenmängd av 790 1/s, vilket vid en driftstid av 23 tim./d. motsvarar en kapacitet av 830 1/s. Vattenverket beräknas således behöva byggas ut för fem gånger så stor kapacitet som det nu skall få. Samma reningsmetod, d. v. s. kemisk rening och långsamfiltrering, som h a r valts i första etappen, bör tillämpas även senare. Nuvarande vattenverksområde har en yta av ca 3,5 ha. Inom detta område finns plats för den framtida utbyggnad av verket som ovan skisserats. Med hänsyn till önskvärdheten av ett skyddsområde utanför långsamfiltren bör dock en viss utvidgning av vattenverksområdet ske.

De olika pumpstationerna förutsätts bli anordnade för automatisk drift eller fjärrmanövrering från ytvattenverket.

19.1.3 Kostnader

19.1.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för de skisserade anläggningarna, som dimensionerats för den antagna belastningen år 2000, har överslagsmässigt beräknats till i tabell 80 angivna belopp. 19.1.8.2 Årskostnader, vattenkostnad Årskostnaderna har beräknats för den antagna belastningen år 2000 och i huvudsak i enlighet med de allmänna förutsättningarna, som redovisats i kapitlen 10 och 18.3. Speciellt för detta projekt gäller dock att elkraftpriset vid pumpstationerna vid Unnen och Nejsjön antagits till 10 öre/kWh med hänsyn till att uttaget sker endast en mindre del av året. (Normalt har energikostnaderna beräknats

Tabell 80. Anläggningskostnader för vattenförsörjn ingsanläggning Unnen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad. Anläggningsdelar

Kostnad Mkr

Intagsledning och pumpstation vid Unnen; ledning pumpsta1,7 Intagsledning och pumpstation vid Nejsjön; ledning pumpstationen—L Lången Ny intagsledning och utbyggnad av pumpstation vid Fylleån; ny ledning pumpstationen— Torvsjön Ny intagsledning och utbyggnad av pumpstationen vid Torvsjön; ny ledning pumpstationen—vattenverket i Sannarp.

0,9

0,8

4,7 Utbyggnad av ytvattenverket i 17,0 Summa (avrundat)

238 efter ett elkraftpris av 5 öre/kWh.) Ersättning för förlorad vattenkraft till kraftägare i FylJeån nedströms Marbäck h a r antagits utgå med 0,1 öre/m3 bortledd vattenmängd. Den utbyggda fallhöjden på denna sträcka i Fylleån är 9 m. Enligt uppgift från Sydkraft kan överledning av vatten från Unnen för kompensation av torrår i Fylleån -— år 2000 åtgår maximalt 4,5 MnWår och i genomsnitt 0,6 MnWår — uppskattas medföra en kraftförlust i Lagans vattensystem om ca 50 000 kr/år. Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 2,7 Mkr, varav 1,8 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskostnader.! Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mm3. Den angivna årskostnaden motsvarar då år 2000 en kostnad för renvatten, levererat vid vattenverket, om ca 18 öre/m?.*

19.2 Fylleån—Torvsjön utnyttjas vattentäkt med vattenöverledning Bolmen till Fylleån

som från

19.2.1 Vattenuttag Vattenbalansen i detta projekt blir i princip densamma som i projekt 19.1. Samma vattenmängd måste överledas från Bolmen till Fylleån som från Unnen till Fylleån. Ur Bolmen skall således kunna uttas en vattenmängd av i medeltal 580 1/s (exkl. förluster) under en extrem torrperiod år 2000. Vid en sådan extrem torrperiod som under år 1959 beräknas ca 4,5 Mm3 (inkl. 15 % förluster i Fylleån) behöva överledas från Bolmen. Som framgår av 19.1.1 kan vattenuttaget i genomsnitt beräknas bli ca 0,6 Mm3 år 2000. År 2000 skulle en vattenmängd av i genomsnitt 15,0 Mm» behöva uttas ur Torvsjön. Därav måste 12,8 Mm' överföras från Fylleån som i sin tur måste

få 0,6 Mm3 från Bolmen. Liksom i 19.1 beräknas större delen (12,2 Mm3) av vattenmängden sålunda komma att tas från Fylleåns naturliga vattentillgångar.

19.2.2 Teknisk beskrivning Lämpligaste platsen i detta fall för ett vattenuttag ur Bolmen synes vara vid Norlid ca 3,5 km söder om Odensjö kyrka. Bolmenvattnet överföres lämpligen till St. Svansjön; se figur 99. Vid Norlid anläggs en intagsledning i sjön samt en pumpstation. Från pumpstationen läggs en tryckledning till St. Svansjön. Lämpligaste sträckning för denna ledning h a r bedömts vara över Loftsgård, Loshult och Svenshult. Ledningen får en längd av ca 15 km. Om ledningen från Bolmen till St. Svansjön ges en diameter av 700 mm beräknas tryckförlusten bli ca 40 m vid vattenmängden 580 1/s. Eftersom höjdskillnaden mellan Bolmen ( + 1 4 1 m) och området öster om Svansjön (uppskattningsvis + 170 m) är ca 30 m, skulle uppfordringshöjden för pumpstationen vid Bolmen bli ca 70 m. Anordningarna för överföring av vatten från Fylleån till Torvsjön och från Torvsjön till ytvattenverket vid Sannarp liksom även vattenverkets utformning blir desamma som i 19.1. 19.2.3 Kostnader 19.2.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för erforderliga anläggningsdelar, dimensionerade för den antagna belastningen år 2000, har beräknats till i tabell 81 angivna belopp. 1 I de fasta årskostnaderna har icke inräknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket, däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkostnader för hela verket. 2 Det verkliga vattenpriset kommer att bli något högre (jfr not 1).

BÅSTADM— a....

\a

d i O

Figur 99. Vattenförsörjningsanläggning Bolmen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad, översiktskarta. 19.2.3.2 Årskostnader, vattenkostnad Årskostnaderna avser år 2000 och har beräknats i huvudsak i enlighet med i det föregående angivna allmänna förutsättningar. Energikostnaderna för pumpstationen vid Bolmen har i analogi med vad som gäller för projektet 19.1 beräknats efter ett elkraftpris av 10 öre/kWh. Kostnaderna för förlorad vattenkraft har beräknats bli desamma som i projektet 19.1 Den

sammanlagda

årskostnaden

år

2000 beräknas till 3,0 Mkr, varav 2,1 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskostnader.i Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mm». Motsvarande vattenkostnad blir ca 20 öre/m^.2 1 I de fasta årskostnaderna har icke inräknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkostnåder för hela verket. 2 Det verkliga vattenpriset kommer att, bli n ågot högre (jfr not 1).

240 Tabell 81. Anläggningskostnader för vattenförsörjningsanläggning Bolmen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad.

\ Anläggningsdelar Intagsledning och pumpstation vid Bolmen; ledning pumpstation—St Svansiön Ny intagsledning och utbyggnad av pumpstation vid Fylleån; ny ledning pumpstation—Torv-

Kostnad Mkr

7,0

0,8 Ny intagsledning och utbyggnad av pumpstation vid Torvsjön; ny ledning pumpstation—vattenverket vid Sannarp Utbyggnad av ytvattenverket vid Sannarp Summa (avrundat)

4,7 17,0 30

19.3 Bolmen utnyttjas som vattentäkt med vattenöverledning direkt till Halmstadsområdet 19.3.1 Vattenuttag

En del av det tillgängliga regleringsmagasinet i Torvsjön bör i detta alternativ utgöra reserv och användas vid eventuellt driftavbrott på den långa ledningen från Bolmen. Behovet av reservmagasin h a r diskuterats i avsnitt 19.1.1. Vattenuttaget u r Torvsjön—Fylleån förutsätts under en torrperiod ej uppgå till mer än i genomsnitt 60 1/s och maximalt 80 1/s. Under ett normalår beräknas motsvarande uttag kunna uppgå til] ca 115 1/s respektive 150 1/s. Vattenuttaget ur Bolmen uppskattas således i detta alternativ under en torrperiod behöva uppgå till maximalt 790 — 80 = 710 1/s. Detta innebär att anläggningen för överföring av vatten från Bolmen vid en driftstid av 23 timmar per dygn bör ha en kapacitet av 750 1/s. I genomsnitt beräknas år 2000 ytvattenuttaget i detta projekt komma att bli ca 3,7 Mm' ur Torvsjön (varav ca 1,5

Mms överförs från Fylleån) 11,3 Mm3 ur Bolmen.

samt ca

19.3.2 Teknisk beskrivning

Vattnet ledes genom en sluten ledning från Bolmen till Halmstadsområdet; se figur 100. Vattenverket kan antingen placeras vid Bolmen eller inom Halmstadsområdet. Motivet för en placering vid Bolmen skulle vara antingen att man kan erhålla ett för hela sydvästra Sverige gemensamt vattenverk eller att behov föreligger av vattendistribution till bebyggelse på sträckan mellan Bolmen och Halmstadsområdet. Bebyggelsen längs denna sträcka är emellertid obetydlig och det finns icke anledning tro att den kommer att öka nämnvärt. Beträffande planerna på gemensamt vattenverk för västra Skåne h a r utredningen i kapitel 11 redovisat att — därest vatten skall tagas från Bolmen — tunnel bör anläggas till Hallandsås och vattenverket förläggas på åsen. Man bör sålunda räkna med att det icke blir aktuellt att utföra ett för västra Skåne och Halmstad gemensamt verk vid Bolmen. Om ett vattenverk för enbart Halmstad skulle läggas vid Bolmen, skulle renvatten transporteras därifrån till Halmstadsområdet. För att vattenförsörjningen i området skall kunna upprätthållas även vid eventuella driftsavbrott på ledningen kan det ur säkerhetssynpunkt bli fråga om att dubblera ledningen. Med vattenverket placerat inom Halmstadsområdet blir situationen något annorlunda. Det blir icke renvatten utan råvatten som skall överföras den långa vägen till området. Behovet av säkerhet kan då tillgodoses på annat sätt än genom dubbelledning. Med hänsyn härtill bör ytvattenverket för Halmstadsområdet förläggas inom området. Lämpligt är därvid att placera det vid Sann-

\y Ströms näsbruk

•sr X

i /'

/

BÅSTAD^-"(f rFigur 100. Vatlenförsörjningsanläggning

arp, dit det vattenverk lokaliserats, som nu håller på att uppföras. Lämpligaste sträckningen för ledningen från Bolmen till Sannarp torde i stort sett vara utmed länshuvudvägen 90 mellan Ljungby och Halmstad. För att ledningen skall bli så kort som möjligt borde intaget i Bolmen i och för sig placeras vid Oisnäs i Kafjordens sydvästra del. Intaget för en ledning till Skåne är emellertid avsett att placeras vid Skeen ca 2 km öster om Oisnäs. Även om ledningen till Halmstadsområdet därige-

10 Bolmen—Halmstad,

30 kr

översiktskarta.

nom blir ca 2 km längre kan det vara lämpligt att samordna vattenintagen för Skåne och Halmstadsområdet. Ett sådant alternativ medför fördelen med gemensam intagsledning och gemensam pumpstationsbyggnad med silanläggning. Utredningen förutsätter att en sådan samordning sker därest Bolmenalternativet blir det alternativ som väljes för västra Skånes vattenförsörjning. Fortsättningsvis antages därför att vattenintaget placeras vid Skeen. Ledningen från Bolmen till Halm-

242 stadsområdet bör som nämnts lämpligen läggas längs vägen Ljungby—Halmstad. På den ca 32 km långa sträckan till en punkt ca 2 km öster om Simlången kommer ledningen att framdragas på högplatån, där enligt vägprofilerna vägnivån varierar mellan -f 143 m (vid Skeen) och + 193 m (vid Hilleshult ca 10 km öster om Simlången). Eftersom Bolmen ligger på nivån ca + 141 m blir den statiska uppfordringshöjden ungefär 52 m. Ledningen utförs lämpligen med 900 mm diameter för att tryckförlusterna skall bli låga. Vid vattenmängden 750 1/s beräknas förlusten i ledningen fram till höjdpunkten vid Hilleshult bli ca 35 m. Den totala uppfordringshöjden för pumpanläggningen vid Bolmen blir ca 87 m. Från punkten ca 2 km öster om Simlången leds Bolmenvattnet vidare till Sannarp genom en 800 mm ledning. Denna ledning får en längd av 19 km. För erhållande av lämpligt tryck i ledningen till vattenverket anordnas en nivåbassäng på nivån + 100 m på sluttningen öster om Simlången. Från denna nivåbassäng leds vattnet med självtryck genom ledningen till vattenverket vid Sannarp. För att trygga vattenförsörjningen även vid ett driftsavbrott på den långa ledningen från Bolmen är det lämpligt att dels anordna en anslutning vid Tofta mellan ledningen från Bolmen och den ledning från Torvsjön, som nu skall byggas, och dels öka kapaciteten hos pumpanläggningen vid Torvsjön. På så sätt kan erforderlig större ytvattenmängd under en kort tid tas från Torvsjön. Ytvattenverket vid Sannarp utbyggs för kemisk rening på samma sätt som i 19.1 och 19.2 med undantag för långsamfilteranläggningen, som ej erfordras för Bolmenvattnet. Någon utvidgning av vattenverksområdet behöver därför ej ske.

Det verk, som nu håller på att utföras, utnyttjas i första hand för behandling av vattnet från Torvsjön—Fylleån Bolmenvattnet föres till den nya delen av reningsverket (blandning av Torvsjövattnet och Bolmenvattnet bör icke ske före behandlingen). 19.3.3 Kostnader 19.3.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för Bolmenanläggningen som liksom övriga projekt dimensionerats för den antagna belastningen år 2000, kan uppskattas till i tabell 82 angivna belopp. 19.3.3.2 Årskostnader, vattenkostnad Årskostnaderna har, i huvudsak med utgångspunkt från tidigare angivna allmänna förutsättningar, beräknats för vattenbehoven år 2000. Kemikalieåtgången vid framställning av ren vatten har i detta projekt förutsatts bli lägre än i projekten 19.1 och 19.2 med hänsyn till att vattenbeskaffenheten i Bolmen är bättre än i Fylleån— Torvsjön. Kostnaderna för förlorad vattenkraft har beräknats enligt samma förutsättningar som i projekten 19.1 och 19.2. Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till k,0 Mkr, varav 2,8 Mkr Tabell 82. Anläggningskostnader för vattenförsörjningsanläggning Bolmen— Halmstad Anläggningsdelar Intagsledning och pumpstation vid Bolmen (delkostnad); ledning från pumpstation till ytvattenverk vid Sannarp; nivåbassäng Utbyggnad av pumpstation vid Torvsjön Utbyggnad av ytvattenverk vid Sannarp Summa (avrundat)

29,2 0,3 12,3 42

243 utgör fasta och 1,2 Mkr rörliga årskostnader, i Då vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mm3, motsvarar den angivna årskostnaden en vattenkostnad efter vattenverket av ca 27 öre/m* år 2000.2

19.4 Lagan utnyttjas som vattentäkt uttag ur dess nedre del

med

19.4.1 Vattenuttag

I detta fall skall från Lagan bortledas samma vattenmängd som angivits i 19.3. Anläggningarna för vattenuttaget ur Lagan samt behandlingen av vattnet beräknas således år 2000 behöva ha en kapacitet av 750 1/s. I genomsnitt beräknas ytvattenuttaget i detta projekt år 2000 komma att bli ca 3,7 Mm3 ur Torvsjön (varav ca 1,5 Mm3 överförs från Fylleån) samt ca 11,3 Mm3 ur Lagan. 19.4.2 Teknisk beskrivning

Ett vattenuttag inom Lagans nedre del för Halmstads räkning bör med hänsyn till avståndet till Halmstadsområdet ske nära Laholm; se figur 101. Lämplig plats härför med tanke på vattenkvaliteten är strax uppströms staden. Vattenståndet där regleras av en kraftstation. Dämnings- och sänkningsgränserna är + 8,5 respektive + 7,3 m. I anslutning till intaget anordnas en pumpstation. För placeringen av vattenverket kan två alternativ diskuteras, nämligen vid Lagan eller inom Halmstadsområdet. Placering av vattenverket vid Lagan skulle i första hand motiveras av behov av vattendistribution till tätorterna på sträckan mellan Laholm och Halmstadsområdet. Dessa bebyggelseområden beräknas dock liksom även bebyggelsen längs Laholmsbukten ned mot Båstad kunna täcka vattenbehoven med grund-

vatten. På lång sikt kan visserligen grundvattentillgångarna möjligen komma att visa sig otillräckliga, varvid tillgång till ytvatten erfordras. I sådant fall kan ytvattenförsörjningen dock med fördel ske genom anordnande av ett separat ytvattenverk, som placeras exempelvis i anslutning till Halmstadsområdets vattenintag i Lagan. Att placera Halmstadsområdets vattenverk vid Laholm för att kunna tillgodose eventuell framtida vattenleverans till kustområdena längs Laholmsbukten, skulle innebära att renvatten måste transporteras den tämligen långa vägen till Halmstad. Av säkerhetsskäl skulle, såsom ovan diskuteras i 19.3, ledningen i så fall möjligen böra utföras som dubbelledning. Den merkostnad, som ett sådant arrangemang skulle medföra, torde vara högre än kostnaden för ett separat vattenverk vid Laholm för kustområdena. Med hänsyn till bl. a. detta förhållande anser utredningen att ett vattenverk för Halmstad bör placeras inom Halmstadsområdet, och närmare bestämt vid Sannarp. Från pumpstationen vid Lagan uppströms Laholm pumpas vattnet till vattenverket vid Sannarp genom en ledning, som framdras genom Genevad, Edsberga och Trönninge. Denna ledning blir ca 24 km lång. Vid intaget i Lagan gäller lågvattenståndet + 7,3 m. Vid intaget i vattenverket vid Sannarp ligger vattenytan på nivån -f 17 m. Vid en ledningsdimension av 800 mm blir tryckförlusten vid vattenmängden 750 1/s ca 65 m. Den dimensionerande uppfordringshöjden för pumpstationen vid Lagan blir ca 75 m. För att trygga vattenförsörjningen 1 I de fasta årskostnaderna har icke inräknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkostnader för hela verket. 2 Det verkliga vattenpriset kommer att bli något högre (jfr not 1).

244 T";1"" ""'T

w^mmmfm

J/ åL^.

s-Zc

' AJLw

CT

f,,./ )

.-'

';

vo y / s

/

\ \

OSKARSTRÖM

( (

cr I $)

yr "" ( /

J

<&

; f7' > - £ V-arVénver k {Sdnnqrp) W f

/

Pump$|ätion

( (132

\ '

/

£^ i

^TvfV'

7 125

HALMSTA Tronnl

pidsbefga ene vac!

h oY

b-Pumpstation BÅSTAD^j/—^N~.

Figur 101. Vattenförsörjningsanläggning

även vid eventuellt driftsavbrott på ledningen från Lagan bör man liksom i 19.3 vidta sådana åtgärder att en relativt stor vattenmängd kan uttas ur Torvsjön under en kort tid. Den 500 m m ledning, som nu bygges mellan Torvsjön och Sannarp, beräknas på den ca 7,5 km långa sträckan från nivåbassängen vid Tofta till Sannarp få en kapacitet av ca 300 1/s. För att möjliggöra ett ökat uttag ur Torvsjön måste i första hand pumputrustningen i pumpstatio-

J ! /" Strömsnäsbruk m

,

/

MARKARYD 10

Lagan—Halmstad,

f

«

©^

20 översiktskarta.

nen vid sjön ges större kapacitet. För framledande av större vattenmängder från Torvsjön än 300 1/s kan vidare en tryckstegringspumpstation lämpligen insättas mellan Tofta och Sannarp. Genom dessa båda åtgärder beräknas en vattenmängd av ca 400 1/s kortvarigt kunna uttas ur Torvsjön. Skall större uttag bli möjligt krävs väsentligt ökade investeringar. Ytvattenverket vid Sannarp utformas på motsvarande sätt som i 19.1 och 19.2.

245 19.4.3 Kostnader 19A.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för en Lagananläggning dimensionerad för den antagna belastningen år 2000, h a r uppskattats till i tabell 83 angivna belopp. 19A.3.2 Årskostnad, vattenkostnad Årskostnaderna h a r beräknats för den antagna belastningen år 2000 och i huvudsak i enlighet med de allmänna förutsättningar som redovisats i kapitlen 10 och 18.3. Kemikalieåtgången vid framställning av renvatten har i detta projekt förutsatts bli densamma som i projekten 19.1 och 19.2. Ersättning för förlorad vattenkraft i Fylleån har beräknats efter samma förutsättningar som i 19.1, 19.2 och 19.3. Ersättning för förlorad vattenkraft i Lagan nedströms vattenintaget h a r beräknats efter en kostnad av 0,2 öre/m» bortledd vattenmängd. Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 3,0 Mkr, varav 2,1 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskostnader.* Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 15 Mm'. Den

Tabell 83. Anläggningskostnader för vattenförsörjningsanläggning Lagan—Halmstad Anläggningsdelar Intagsledning och pumpstation vid Lagan; ledning från pumpstation till ytvattenverket i Sannarp Utbyggnad av pumpstation vid Torvsjön samt tryckstegringsstation på ledning Torvsjön— Sannarp Utbyggnad av ytvattenverket vid Sannarp Summa (avrundat)

Kostnad Mkr

angivna årskostnaden år 2000 motsvarar då en vattenkostnad efter vattenverket av ca 20 öre/m^z

19.5 Atran Halmstad

utnyttjas

som vattentäkt

för

19.5.1 Vattenuttag I de projekt för Halmstadsområdets vattenförsörjning, som baseras på Bolmen och Lagan, föreslås, att det under utbyggnad varande vattenverket i Halmstad utökas för att kunna svara för den framtida vattenproduktionen. Råvatten transporteras direkt till vattenverket från Bolmen respektive Lagan. Möjligheten att ta vatten från Fylleån—Torvsjön bibehålies. Genom en sådan lösning kan en del av Torvsjöns magasin, efter att viss komplettering av ledningarna mellan Torvsjön och vattenverket gjorts, användas som reserv vid eventuellt driftsavbrott på de relativt långa råvattenledningarna. Om vattenförsörjningen däremot skulle baseras på renvattentransport från vattenverk belägna vid Bolmen respektive Lagan, kan säkerhetsfrågan ej lösas på sådant sätt utan eventuellt måste dubbla renvattenledningar utföras. Detta medför väsentligt ökade investeringar. Varken på sträckan Bolmen—Halmstad eller Lagan—Halmstad är det sannolikt att större vattenuttag blir aktuellt. Detta är anledningen till att utredningen ej ansett det motiverat att närmare utreda alternativen med vattenverk förlagda intill Bolmen respektive Lagan. En vattenförsörjningsanläggning

för

12,2

0,7 17,0 30

1 I de fasta årskostnaderna har icke inräknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkostnader för hela verket. 2 Det verkliga vattenpriset kommer att bli något högre (jfr not 1).

246 Halmstadsområdet baserad på Ätran som vattentäkt skulle i princip kunna lösas på samma sätt som projektet 19.3 och 19.4, d. v. s. med råvattentransport till ett vattenverk i Halmstad. Behov av renvattendistribution till orter och fritidsbebyggelse längs eller i närheten av ledningssträckningen Ätran—Halmstad kan dock inte uteslutas. Det kan därför vara motiverat att förlägga vattenverket invid Ätran. Utredningen h a r valt att undersöka ett sådant alternativ. Härvid h a r anläggningen dimensionerats enbart utifrån ekonomiskt optimala grunder. Således h a r kostnader föranledda av säkerhetsåtgärder, såsom dubblering av tillförselledningarna eller uppförande av större avbrottsreservoarer, ej medräknats. Dessa kostnader är relativt svårbedömbara, då alltid skälig gradering av säkerhetsåtgärderna kan diskuteras. Tillskottsbehovet till Halmstadsområdet har enligt utredningens prognoser beräknats till 620 1/s under ett maximidygn år 2000. Räknas med en driftstid av 23 timmar erhålles den för vattenverket och tillförselledningarna dimensionerade vattenmängden 650 1/s. Här bör påpekas att jämväl uttag ur Fylleån—Torvsjön skall ske. Detta uttag beräknas uppgå till genomsnittligt 130 1/s och maximalt 170 1/s. Uttaget ur grundvattentäkterna uppskattas samtidigt uppgå till i medeltal 120 1/s och maximalt 160 1/s. Anledningen till att anläggningarna för överföring av vatten i projekten 19.3 och 19.4 h a r dimensionerats för 750 1/s är den, att en del av Torvsjöns vattenmagasin i dessa fall av säkerhetsskäl skall utgöra avbrottsreservoar. Med hänsyn härtill har i de nämnda projekten endast ett uttag ur Fylleån—Torvsjön av genomsnittligt 60 1/s och maximalt 80 1/s beräknats vara möjligt under torrår.

19.5.2 Teknisk beskrivning

Uttagspunkten i Ätran h a r som nämnts i avsnitt 18.4 ansetts kunna förläggas till Källeberg, där råvattenpumpstation samt kemiskt fällningsverk, kompletterat med långsamfilterverk uppföres; se figur 102. För vidaretransport av vattnet svar a r en pumpstation förlagd i anslutning till vattenverket. Två alternativa ledningssträckningar h a r undersökts. Den ena passerar genom eller i närheten av tätorterna Heberg, Getinge, Kvibille och Holm, den andra har givits en västligare sträckning närmare kusten och passerar bl. a. Harplinge och Söndrum. Den förstnämnda sträckan är 30,8 km och den sistnämnda 34,3 km. Utredningen h a r lagt den kortare sträckningen till grund för kostnadsberäkningarna. Valet av slutgiltig sträckning beror bl. a. på vattenbehovets fördelning. Allmänt gäller dock att större avvikelser från den kortare sträckningen ej är ekonomiska vid de ledningsdimensioner, som det h ä r är fråga om. Ledningen beräknas få dimensionen 800 mm. För dimensioneringen har optimeringsberäkningar utförts i enlighet med den princip som redovisas i kapitel 11. Som en förutsättning har gällt att vattnet vid Halmstads stadsgräns skall ha en trycknivå av + 70 m. Förutom en pumpstation i anslutning till vattenverket erfordras ytterligare en, som lämpligen placeras i närheten av Kvibille; se figur 103.

19.5.3 Kostnader

19.5.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för de för den antagna belastningen år 2000 dimensionerade anläggningsdelarna h a r beräknats till i tabell 84 angivna belopp.

247 Figur 102. Vattenförsörjningsanläggning

Ätran—Halmstad,

översiktskarta.

Tabell 84. Anläggningskostnader för vattenförsörjningsanläggning Ätran—Halmstad

Figur 103. Vattenförsörjningsanläggning Ätran —Halmstad, längdprofil med trycklinjer.

Anläggningsdelar

Kostnad Mkr

Intagsledning och pumpstation vid Ätran Ytvattenverk vid Källeberg . . . . Pumpstationer vid vattenverket och vid Kvibille; ledning vat-

0,9 12,3 15,6

Summa (avrundat)

248 19.5.3.2 Årskostnad, vattenkostnad Årskostnaderna h a r beräknats för den antagna belastningen år 2000 och enligt samma principer som i föregående projekt. Ersättning för förlorad vattenkraft nedströms uttagspunkten i Ätran h a r beräknats till 0,1 öre/m» (fallhöjd ca 5 m ) . Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 2,7 Mkr, varav 2,0 Mkr utgör fasta och 0,7 Mkr rörliga årskostnaders Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 11 Mm» (övrig kvantitet levereras från Sannarpsverket). Den angivna årskostnaden motsvar a r vid denna vattenmängd en vattenkostnad vid Halmstads stads gräns av ca 25 öre/m^. Därest viss vattenleverans skulle bli aktuell på sträckan mellan Källeberg och Halmstad, skulle vattenpriset kunna bli något lägre.

19.6 Jämförelse

mellan de olika

förslagen

I tabell 85 h a r gjorts en sammanställning över kostnaderna för de i avsnitten 19.1—19.5 behandlade förslagen. Anläggningskostnaderna avser samtliga investeringar för att Halmstadsområdets behov av tillskottsvatten år 2000 skall kunna tillgodoses. Årskostnaderna och vattenkostnaderna avser ävenledes förhållandena år 2000. Tabell 85. Kostnadssammanställning

De för de fyra första projekten redovisade kostnaderna är sinsemellan direkt jämförbara. Samtliga dessa projekt h a r baserats på att råvatten från de olika vattentäkterna tillföres ett vattenverk beläget vid Sannarp inom Halmstadsområdet. I det femte projektet h a r däremot förutsatts dels att det under byggnad varande vattenverket vid Sannarp icke utbygges för högre kapacitet än genomsnittligt 10 000 mVd. och dels att nytt vattenverk anlägges intill Ätran för behandling av det vatten som tages från denna å. I projekten 1—4 h a r säkerhetsfrågan kunnat lösas relativt enkelt och de därav föranledda kostnaderna ingår i de redovisade kostnaderna. I kostnaderna för projekt 5 ingår däremot ej kostnaderna för de särskilda säkerhetsåtgärder som kan bli erforderliga (jfr avsnitt 19.5.1). Skulle ur säkerhetssynpunkt en dubblering av renvattenledningen mellan Ätran och Halmstad anses nödvändig, stiger kostnaderna så att projektet överhuvudtaget ej blir konkurrenskraftigt. Kostnaderna för säkerhetsåtgärderna blir dock lägre ju närmare Halmstad vattenverket placeras. Det synes icke vara möjligt att nedbringa kostnaderna för projekt 5 under 1 I de fasta årskostnaderna har icke inräknats de belopp som belöper på nu pågående utbyggnad av vattenverket; däremot ingår i de rörliga kostnaderna beräknade driftkostnader för hela verket.

över de förslag som avser Halms tads områdets va ttenförsörjn ing

Proiekt

1 2 3 4 5

Unnen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad Bolmen—Fylleån—Torvsjön—Halmstad Bolmen—Halmstad. Lagan—Halmstad

Anläggningskostnad

Årskostnad

Vattenkostnad

Mkr

Mkr

öre/m 3

25 30 42 30 29

2,7 3,0 4,0 3,0 2,7

18 20 27 20 25

249 dem som redovisats genom att utforma projektet enligt samma princip som de a n d r a projekten, d. v. s. att lägga vattenverket i Sannarp (det vid denna tidp u n k t befintliga vattenverket där tillbygges). En sådan lösning skulle i stället innebära, att kostnaderna skulle komma att överstiga kostnaderna för Lagan—Halmstadsprojektet. Ledningssträckan Ätran—Sannarp blir nämligen längre än sträckan Lagan—Halmstad. Vattenkraftintressenterna i Lagans, Fylleåns och Ätrans vattensystem kommer att beröras på olika sätt i de olika projekten. Lagan och Ätran är praktiskt taget helt reglerade och utbyggda för vattenkraftändamål under det att Fylleån är reglerad och utbyggd endast i mindre omfattning. Vattnet är därför ur vattenkraftsynpunkt värdefullare i Lagan och Ätran än i Fylleån. I projekten 4 och 5 blir intrånget dock relativt obetydligt eftersom vattenuttagen i dessa fall föreslås ske i de nedre delarna av Lagan och Ätran. I projekten 1, 2 och 3 avses vatten avledas betydligt längre upp i Lagans vattensystem (från Unnen respektive Bolmen). De vattenmängder som behöver bortledas i projekten 1 och 2 är emellertid relativt ringa. Ej heller i dessa projekt blir intrånget därför stort. I projekt 3 däremot blir intrånget på grund av den större vattenmängd som skall bortledas väsentligt större. Ur vattenkraftsynpunkt är sålunda projekten 1, 2, 4 och 5 fördelaktigare än projekt 3. I kostnadsberäkningarna enligt tabell 85 har dock ersättningar för förlorad vattenkraft medtagits.

mål kan konstateras att såväl projekten 2 och 3, vilka baseras på Bolmen, söm projekten 4 och 5, vilka baseras på Lagan respektive Ätran, i och för sig är gynnsammare än projekt 1. Vattentillgången i Unnen är nämligen betydligt mindre än i de andra vattensystemen. Med de prognoser, som uppställts för utvecklingen, beräknas dock tillgänglig vattenmängd i Unnen vara tillräcklig åtminstone fram till år 2000. Det torde finnas möjlighet att genom en mindre ökning av regleringshöjden i sjön öka uttaget utöver vad som erfordras år 2000. Vidare kan vattentillgången i Unnen ökas genom överledning av vatten från Bolmen.

Med hänsyn till vad ovan anförts blir projektet Unnen—Fylleån—Torvsjön— Halmstad såsom också framgår av kostnadssammanställningen det u r ekonomisk synpunkt förmånligaste förslaget.

Med avseende på vattenbeskaffenheten i de olika vattentäkterna är projekt 3, Bolmen-—Halmstad, det utan jämförelse fördelaktigaste. Därnäst bedömes projekten 1 och 2 komma. I dessa projekt tages vattnet icke direkt från rinnande vattendrag utan från en sjö, vari en förbättring och utjämning av vattenkvaliteten åstadkommes. I projekten 4 och 5 däremot tillföres vattnet direkt till vattenverket från Lagan respektive Ätran. Detta kan innebära att variationerna i vattenbeskaffenhet blir större än i de övriga projekten. Ogynnsammast torde i detta hänseende Laganprojektet vara. Lagan nedströms Strömnäsbruk kan, såsom även framhållits i kapitel 14, komma att i större utsträckning än hittills tagas i anspråk som recipient för avloppsvatten från industrier längs vattendraget. Det kan därför framdeles visa sig svårt att ständigt upprätthålla en tillfredsställande vattenbeskaffenhet i ån. Man kan icke bortse från att störningar genom industriavloppsutsläpp kan uppstå.

Beträffande de vattenmängder som är tillgängliga för vattenförsörjningsända-

I förevarande fall h a r man att välja mellan flera vattentillgångar med en vattenkvalitet som är acceptabel för att

250 vattnet skall nyttjas som råvatten för framställning av renvatten. Behandlingen av råvattnet blir mer eller mindre långtgående beroende på kvaliteten. Skillnaderna i råvattenkvalitet kan dock komma att slå igenom bl. a. i fråga om smak, färg (utseende) och temperatur hos renvattnet. Även i andra avseenden kan skillnader i renvattenkvalitet uppstå. Det är sålunda oklart i vilken omfattning konventionella reningsmetoder kan påverka virus, detergenter m. m. Under alla omständigheter ger det bättre råvattnet mindre förutsättningar för störningar och variationer i renvattenkvaliteten. Om kostnaderna för renvattnet blir ungefär lika i de olika vattentäktsalternativ som står till buds, väljer man självfallet vattentillgången med den bästa kvaliteten. Ställer sig kostnaden högre att taga en bättre vattentillgång i anspråk än att utnyttja en sämre, blir problemet besvärligare. Skäl talar emellertid för — icke minst framhålles detta från hygienikerhåll — att i princip bör även i sådant fall den bättre vattentillgången väljas. Hur stor merkostnad som skäligen bör accepteras är dock svårt att säga. Det må i detta sammanhang nämnas, att det diskuteras, huruvida icke kvalitetskraven på råvatten bör skärpas och även preciseras ytterligare. Projekt 3 som baseras på direktuttag ur Bolmen blir enligt kostnadsberäkningarna väsentligt dyrare än såväl projekt 1 som 2. Bolmens vatten är emellertid utmärkt och det föreligger icke några egentliga risker för att det skall bli sämre. Det kan övervägas om ett sådant vatten bör blandas med sämre vatten, såsom skulle ske i projekt 2 och längre fram i tiden även i projekt 1. Utredningen bedömer dock kostnadsskillnaden vara alltför stor för att Bolmenprojektet skall komma ifråga före

projekt 1. Utvecklingen beträffande rörkostnader bör dock närmare följas. Helt osannolikt är det inte att Bolmenprojektet kan bli betydligt gynnsammare än utredningens jämförande kalkyler visar. I projektet Ätran—Halmstad skulle det ligga nära till hands att låta huvudledningen gå nära kusten och därigenom ge möjlighet för fritidsbebyggelsen m. m. att direkt ansluta till denna huvudledning. Det är emellertid icke ekonomiskt att låta en ledning med den stora dimension det h ä r gäller, göra några större avvikelser från kortaste sträckningen till den centrala delen av distributionsområdet för att mindre områden skall kunna anslutas. Ur såväl ekonomisk som teknisk synpunkt är det i detta fall riktigare att anlägga distributionsledningar från Halmstad och Falkenberg till fritidsbebyggelsen. Dessa distributionsledningar får nämligen avsevärt mindre dimensioner än Ätranledningen.

19.7 Utredningens

slutsatser

Utredningen har funnit, att Unnen—Fylleån—Torvsjöprojektet (projekt 1) närmast bör komma ifråga för Halmstadsområdets vattenförsörjning. Anledning att välja Bolmen—Fylleån—Torvsjöprojektet föreligger icke. Bolmenprojektet är alltför kostsamt men utvecklingen beträffande rörkostnader (som i detta projekt är av stor betydelse) bör följas och fortlöpande bedömningar göras av möjligheterna att minska kostnaderna. Laganprojektet bör förkastas bl. a. med hänsyn till vattenkvaliteten. Ätranprojektet är icke utan intresse men h a r icke några egentliga fördelar framför projekt 1.

K A P I T E L 20

Framtida vattenförsörjningsanläggning för Varberg

20.1 Lygnern utnyttjas för Varbergsområdet

som

Vattentäkt

20.1.1 Vattenuttag

Behovet av tillskottsvatten för Varberg beräknas år 2000 uppgå till 220 1/s under medeldygn samt till 300 1/s under maximidygn. Den grundvattentäkt med tillskott av infiltrationsvatten från Lygnern, som Kungsbacka nu utnyttjar, medger som tidigare nämnts ett uttag av 150 1/s. Huruvida möjligheter finns att genom infiltration väsentligt öka vattentäktens kapacitet, så att så stora grundvattenmängder kan uttagas att både Kungsbackaområdets och Varbergsområdets framtida behov kan tillgodoses, är för närvarande ej till fullo utrett. Det är därför angeläget att en undersökning kommer till stånd, som klarlägger infiltrationsmöjligheterna vid Lygnerns västra strand. I avvaktan på en sådan undersökning räknar utredningen med, såsom anförts i kapitel 18, att ytvattenverk måste utbyggas för behandling av vattnet genom kemisk fällning. Vid uppskattning av vattenverkskostnaderna har vidare antagits att ett separat vattenverk för Varbergsområdet utföres. Kostnaderna skall avse ett verk, dimensionerat för att tillgodose vattenbehovet år 2000. Med dessa förutsättningar blir dimensionerande vattenmängd för vattenverket vid en driftstid av 23 timmar per dygn ca 315 1/s. Skulle alternativet Lygnern väljas för Varberg

kan det bli aktuellt med ett gemensamt vattenverk för Kungsbacka- och Varbergsområdena, varigenom vattenverkskostnaderna bör bli gynnsammare. Vid samtidigt uttag för Kungsbacka- och Varbergsområdena skulle enligt prognoserna det totala uttaget ur Lygnern under ett maximidygn år 2000 då kunna uppgå till 1170 1/s (870 + 300), vartill kommer uttaget för vattenverkets egenförbrukning ca 60 1/s (5 % av 1 170).

20.1.2 Teknisk beskrivning

Som en förutsättning för denna delutredning räknas med ett vattenverksläge på halvön mellan Bräckavattnet och Dalbovattnet. Senare undersökningar kan ge vid handen att ett annat läge för vattenverket är lämpligare men detta torde ej nämnvärt påverka kostnaderna. Vid sjöstranden anlägges en råvattenpumpstation, som från intagsledningen uppfordrar vattnet till vattenverket. Intagsledningen beräknas få gå ut ca 600 m från stranden, där vattendjupet är ca 30 m. Efter rening i vattenverket pumpas vattnet vidare till Varbergsområdet. I den sträckning, som utredningen efter ingående överväganden funnit lämplig, passerar ledningen omedelbart efter vattenverket höjdsträckningen Fjärås— Bräcka på nivån + 63 m, varefter den går i sydvästlig riktning genom åkerbruksmark mot ölmevalla. Mellan ölmevalla och Åskloster följer ledningen den

252 wmmm/mf/mmmmm

,

'•—<

r'

Annestforp o

r

Frifsia

KUNGSBACKA^)

C ^ y ^ å 3SO MJy<^

OX

1° /

LYGNERN Vaffehye

I >i .

/sa, Frillesg^oVsfi^va

VARBER'GJ

Figur 104. Vattenförsörjningsanläggning Lygnern—Varberg, översiktskarta.

planerade motorvägens sträckning. Terrängen är här kuperad och bergig. Två höjdpunkter passeras, den ena på nivån + 34 m och den andra på nivån + 43 ra. Efter Åskloster går ledningen parallellt med väg och järnväg och huvudsakligen i åkerbruksmark, se figur 104. Vid dimensionering av tillförselledningen till Varberg har optimeringsberäkningar utförts. För att tillgodose Varbergsområdets vattenbehov år 2000 be-

räknas ledningen få dimensionen 600 mm. Dess längd blir totalt ca 3,9 mil. En förutsättning för beräkningarna h a r varit att vattnet vid Varbergs stads gräns skall ha en trycknivå av + 60 m. Förutom en pumpstation i anslutning till vattenverket erfordras, med hänsyn till det distributionssystem som valts, ytterligare en pumpstation som lämpligen förläggs vid Stråvalla. Den genomsnittliga sammanlagda uppfordringshöjden på sträckan Lyg-

253 Tabell 86. Anläggningskostnader nern—Varbergsprojektet

Kostnad Mkr

Anläggningsdelar Intagsledning, råvattenpumpstation, råvattenledning Vattenverk vid Lygnern Pumpstation, ledning Fjärås— Varberg, nivåreservoar

16,0

Summa

22,5

Figur 105. Vattenförsörjningsanläggning Lygnern— Varberg, längdprofil med trycklinjer.

nern—Varberg beräknas bli ca 90 m år 2000. Trycklinjens lutning vid maximidygnsleveransen år 1980 och år 2000 framgår av figur 105. Första delen av ledningssträckan Lygnern—Varberg går genom södra delen av det område, som i prognoshänseende hänförts till Kungsbackaområdet. Varbergsledningen kan således komma att utnyttjas av förbrukare inom detta område. Likaså kan vattenleverans bli aktuell till andra orter belägna längs eller i närheten av ledningssträckningen, exempelvis inom Värö kommun samt till fritidsbebyggelse längs kusten. I den mån sådana vattenleveranser kommer att ske blir vattenledningsföretaget Lygnern—Varberg gynnsammare än vad h ä r redovisade kostnader visar (se vidare kapitel 21).

för Lgg-

0,6 5,9

sats i kapitlen 10 och 18.3. Speciellt gäller att ersättningen för förlorad vattenkraft beräknats till 0,1 öre/ma bortledd vattenmängd. Den utbyggda fallhöjden uppgår till ca 7 m. Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 1,9 Mkr, varav 1,5 Mkr utgör fasta och 0,4 Mkr rörliga årskostnader. Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages uppgå till 7 Mm3. Den angivna årskostnaden motsvarar då en vattenkostnad av ca 27 öre/ms (kostnaden avser vattnet levererat vid Varberg under ett tryck av 60 m ) .

20.2 Grundvattentillgångar nordväst om Vessigebro med tillskott av infiltrationsvatten från Atran nyttjas som vattentäkt för Varbergsområdet 20.2.1 Vattenuttag

20.1.3 Kostnader

20.1.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för den skisserade anläggningen, dimensionerad för den antagna belastningen år 2000, har beräknats till i tabell 86 redovisade belopp. 20.1.3.2 Årskostnad, vattenkostnad Årskostnaderna avser år 2000 och h a r beräknats i huvudsak i enlighet med de allmänna förutsättningar, som redovi-

Behovet av tillskottsvatten för Varberg i detta projekt blir samma som i föregående projekt, se 20.1.1. Vid en driftstid av 23 timmar per dygn blir dimensionerande vattenmängd för vattenverket ca 315 1/s. På grund av dels vattenverkets egenförbrukning och dels oundvikliga förluster vid infiltration måste det sammanlagda uttaget av naturligt grundvatten och av vatten ur Ätran något överstiga denna mängd.

254 20.2.2 Teknisk beskrivning

Den undersökning, som utförts beträffande möjligheterna att genom infiltration utvinna grundvatten u r grusformationer i området Flädie—Kärreberg och som redovisats i kapitel 17, har kompletterats med en översiktlig bedömning av utformningen m. m. av en anläggning för konstgjord infiltration med en kapacitet motsvarande Varbergsområdets behov av tillskottsvatten år 2000.i Sammanfattningsvis framgår av denna bedömning att enligt analyser tagna på grundvattnet skulle som enda behandlingsåtgärd erfordras neutralisering genom kalkdosering. Råvatten för infiltration kan tas antingen ur Högvadsån eller ur Ätran. Vattenkvaliteten i Ätran h a r bedömts vara jämnare och Ätranvattnet därmed vara att föredraga som infiltrationsvatten. Vattnet behöver dock sannolikt förbehandlas på grund av den höga järnhalten. En lämplig reningsåtgärd är att behandla vattnet i ett snabbfilterverk i kombination med någon form av luftning-kemikaliedosering. Intagsledning och råvattenpumpstarion anordnas invid den av Ätrafors kraftverk dämda delen av Ätran; se figur 106. Vattnet uppfordras till ett snabbfilterverk vid Mossagård, där behandling sker genom luftning och/eller kemikaliedosering samt snabbfiltrering. Det förbehandlade vattnet pumpas härifrån vidare till infiltrationsplatserna vid Flädje. Brunnar utföras inom två brunnsområden, dels vid Stavbäck och dels vid Kärreberg; se figur 106. Brunnarna förutsätts utföras som grusfilterb r u n n a r med en foderrörsdiameter av 800 mm. Ur varje sådan brunn vid Stavbäck uppskattas 50 1/s kunna uttagas och vid Kärreberg ca 35 1/s. Möjligt vattenuttag vid Stavbäck beräknas till sammanlagt ca 200 1/s och vid Kärreberg till ca 100 1/s. Med hänsyn till att en reservbrunn bör finnas på vartdera om-

rådet erfordras fem b r u n n a r vid Stavbäck och fyra b r u n n a r vid Kärreberg. Vattnet uppfordras medelst sänkpumpar i brunnarna och transporteras till ett vattenverk ca 300 m n o r r om Alfshögs kyrka. I vattenverket neutraliseras vattnet genom tillsats av kalkvatten. Vattenverket inrymmer i övrigt lågreservoar och högtryckspumpar för vidare distribution av renvattnet till Varberg. Ledningen mellan vattenverket och Varberg föreslås, med samma utgångspunkter för dimensioneringen som tidigare angivits, få dimensionen 600 mm. Två olika ledningssträckor mellan vattenverket och Varberg h a r undersökts. Den nordligare passerar nära Tvååker och är ca 29 km lång, den sydligare går strax utanför Morups samhälle och är ca 32 km. Sträckningarna är ur nivåsynpunkt likvärdiga. Vilken av de båda sträckningarna som slutligen bör väljas, därest Varbergs framtida vattenförsörjning löses enligt här redovisade alternativ, blir bl. a. beroende av i vilken utsträckning vattenuttag till större orter eller till koncentrerad fritidsbebyggelse längs de två ledningssträckningarna aktualiseras. Även utformningen av Falkenbergs framtida vattenförsörjningsanläggningar kan påverka valet av ledningssträckning. I detta sammanhang — då endast en översiktlig belysning av kostnaderna för olika vattenförsörjningsanläggningar åsyftas — räknas med de kostnader som svarar mot den kortare, d. v. s. den nordligare ledningssträckningen, se figur 107. För beräkningarna gäller samma förutsättningar som i Lygnernprojektet, nämligen att vattnet vid stadsgränsen skall ha en trycknivå på + 60 m. Den totala genomsnittliga uppford1 Bedömningarna har utförts av Ingenjörsfirman Orrje & Co, Stockholm, på uppdrag av och i samråd med utredningen och redovisas i en PM daterad den 13.3.1964.

255 Figur 106. Vattenförsörjningsanläggning

Askome—Alfshög—Varberg,

infiltrationsanläggning.

256 Figur 107. Vattenförsörjningsanläggning

ringshöjden på sträckan vattenverket— Varberg beräknas år 2000 uppgå tiJi ca 45 m. Trycklinjens lutning vid maximi-

Askome—Alfshög—Varberg,

översiktskarta.

dygnsleveransen år 1980 och år 2000 framgår av figur 108. 20.2.3 Kostnader

20.2.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för denna Ätrananläggning, dimensionerad för den antagna belastningen år 2000, h a r beräknats till i tabell 87 redovisade belopp.

Figur 108. Vattenförsörjningsanlåggning me—Alfshög—Varberg, längdprofil med linjer.

Askotnjck-

20.2.3.2 Årskostnad, vattenkostnad Årskostnaderna som avser år 2000 h a r beräknats i huvudsak enligt tidigare angivna allmänna förutsättningar. Ersättning för förlorad vattenkraft i Ätran h a r beräknats till 0,35 öre/ m3 bortledd vat«

257 Tabell 87. Anläggningskostnader för vattenförsörjningsanläggning Askome—Alfshög—Varberg Kostnad Mkr

Anläggningsdelar Snabbfilterverk jämte intag, intagsledning och råvattenpumpstation Infiltrationsvattenledningar, infiltrationsanläggningar, grusfilterbrunnar, grundvattenledningar Vattenverk vid Alfshög jämte pumpstation Ledning vattenverket—Varberg

1,6 10,6

Summa

19,0

3,4

3,4

20.3.3 Kostnader

tenmängd. Den utbyggda fallhöjden uppgår till ca 33 in. Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 1,6 Mkr, varav 1,3 Mkr utgör fasta och 0,9 Mkr rörliga årskostnader. Den angivna årskostnaden motsvarar vid en vattenleverans år 2000 av 7 Mm" en vattenkostnad vid Varberg av ca 23 5re/m3.

20.3 Atran nyttjas Varbergsområdet

som vattentäkt

metrarna med ledningssträckningen enligt 20.2.2; se figur 109. Samma förutsättning som i de föregående projekten gäller, vilket innebär att vattnet vid Varbergs stads gräns skall ha en trycknivå av + 60 m. Den totala uppfordringshöjden på sträckan Faurås—Varberg beräknas år 2000 genomsnittligt bli 75 m. Trycklinjens lutning vid maximidygnsleverans år 1980 och år 2000 framgår av figur 110.

för

20.3.1 Vattenuttag

Samma vattenbehov som i de två föregående projekten har lagts till grund för dimensioneringen av de olika anläggningsdelarna.

20.3.3.1 Anläggningskostnader Kostnaderna för denna anläggning, i likhet med de två föregående dimensionerad för den antagna belastningen år 2000, har beräknats till i tabell 88 redovisade belopp. 20.3.3.2 Årskostnad, vattenkostnad Årskostnaderna avser år 2000. De har beräknats i huvudsak i enlighet med angivna allmänna förutsättningar. Ersättningen för förlorad vattenkraft i Ätran h a r uppskattats till 0,1 öre/m» bortledd vattenmängd. Den sammanlagda årskostnaden år 2000 beräknas till 1,7 Mkr, varav 1,5 Mkr utgör fasta och 0,4 Mkr rörliga årskostnader. Vattenleveransen från ytvattenverket år 2000 antages i överensstämmelse med de två tidigare projekten

Tabell 88. Anläggningskostnader ran—Varberg projektet

för Ät-

20.3.2 Teknisk beskrivning

Vid Faurås anläggs en råvattenpumpstation, som via en intagsledning uppfordrar vattnet till ett kemiskt fällningsverk; jfr 18.4. Därifrån pumpas vattnet till Varberg genom en ca 29 km lång ledning. Ledningssträckningen sammanfaller med undantag av de första kilo9—413399

Anläggningsdelar

Kostnad Mkr

Intagsledning, råvattenpumpstation Vattenverk vid Ätran Pumpstation, ledning vattenverket—Varberg

0,3 7,0 11,2 .

Summa

18,5

258 VARBERG

FALKENBERGS

Figur 109. Vattenförsörjningsanläggning Älran—Varberg, översiktskarta.

uppgå till 7 Mm3. Årskostnaden motsvar a r vid denna vattenleverans en vattenkostnad av ca 24 öre/ms.

20.4 Jämförelse

mellan de

olikaförslagen

1 tabell 89 har gjorts en sammanställning över kostnaderna för de tre projekten. Anläggningskostnaderna avser samtliga investeringar för att klara vattenbehovet år 2000. Årskostnaderna och vattenkostnaderna avser förhållandena samma år. Projekt 1 blir enligt tabellen dyrare än övriga projekt. Beträffande projekt 2 som ger det billigaste vattnet, må framhållas att ytterligare undersökningar Figur 110. Vattenförsörjningsanläggning Ätran måste utföras bl. a. om infiltrationsmöjligheterna, innan definitiva ställnings— Varberg, längdprofil med trycklinjer.

259 Tabell 89. Kostnadssammanställning

över de projekt, som avser Varbergs ning

vattenförsörj-

Anläggningskostnad

årskostnad

Vattenkostnad

Mkr

Mkr

öre/m 3

22,5 19,0 18,5

1,9 1,6 1,7

21 23 24

Projekt

Lygnern—Varberg Askome—Varberg. Ätran—Varberg. . .

taganden kan göras om projektets genomförbarhet. Projekt 3 erbjuder ett kvalitativt sämre råvatten än såväl projekt 1 som 2. I projekt 1 öppnas möjligheter att få en samordnad lösning på vattenförsörjningsproblemen för tätbebyggelse inkl. fritidsbebyggelse längs den del av norra Hallandskusten, som ligger mellan Lygnern och Varberg. Vattenförsörjningssituationen i kommunerna på denna sträcka är bekymmersam. Problemen belyses närmare i kapitel 21. Sträckningen av ledningen Lygnern—Varberg, som betingas av de topografiska förhållandena, lämpar sig väl för anslutning av områdena längs kuststräckan. En samordnad lösning skulle därför ge bättre ekonomi åt projekt 1 än de redovisade

kostnaderna anger. Sker icke en samordning, måste längs ifrågavarande kuststräcka vattenledningar ändock dragas söderifrån och norrifrån. Kostnaderna för dessa blir icke obetydliga. Med hänsyn härtill och då vattenkvaliteten i Lygnern är mycket god anser utredningen att Lygnernprojektet är att föredraga framför övriga projekt. Detta projekt bör därför vidareutredas. Samtidigt bör enligt utredningens mening grundvattenundersökningarna (möjligheterna till infiltration) i Ätradalen fortsätta i syfte att nå större säkerhet i bedömningen av möjliga grundvattenuttag. Sådana undersökningar har även stort intresse för Falkenberg. Anledning att för närvarande ytterligare utreda projekt 3 föreligger icke.

K A P I T E L 21

Synpunkter på den framtida vattenförsörjningen för övriga delar av Halland

21.1 Kungsbacka, Laholm

Falkenberg

och

Utredningen har konstaterat att städerna Kungsbackas, Falkenbergs och Laholms vattenförsörjning även framdeles bör kunna baseras på relativt närliggande vattentillgångar. Kungsbacka utnyttjar redan nu Lygnern och bör även för framtiden räkna med Lygnern som vattentäkt. Falkenberg får sitt nuvarande vattenbehov tillgodosett genom grundvattentäkterna i Jonstorp öster om staden. Genom den lösning av Varbergs vattenförsörjning som utredningen rekommenderar, kan grundvattentäkter nordväst om Vessigebro tagas i anspråk av Falkenberg. Möjlighet finns dessutom för Falkenberg att utnyttja Ätran, antingen direkt eller i en infiltrationsanläggning. Laholm har möjligheter att taga ytterligare närliggande grundvattentäkter i anspråk. Dessutom kan Lagan utnyttjas av staden på motsvarande sätt som Ätran kan tagas i anspråk av Falkenberg. Utredningen har sett som sin främsta uppgift att ange vilka vattentäkter som respektive förbrukningsområden skall använda sig av. Ställningstaganden i detta avseende h a r beträffande Varberg och Halmstad krävt att skilda vattenförsörjningsalternativ fått ställas mot varandra och närmare undersökas. För övriga städer inom Halland har liknande utredningar ej varit nödvändiga för att klar-

lägga vilka vattentillgångar som bör nyttjas. Utredningen har ej heller ansett det vara sin uppgift att i dessa fall närmare analysera kostnaderna för den framtida vattenförsörjningen. Kungsbacka h a r redan vidtagit åtgärder för att förse regionen med vatten. Ledning till Särö har utbyggts och planerna på anslutning av Onsala är långt framskridna. Vissa undersökningar h a r även utförts beträffande möjligheterna att öka vattenuttaget ur vattentäkten vid Fjärås Bräcka. För Falkenbergs del är det en angelägen uppgift att söka fastställa den totalt uttagbara vattenmängden inom nuvarande vattentäktsområden. En del åtgärder i denna riktning har även vidtagits. Laholm har påbörjat vattentäktsundersökningar i syfte att få en bättre uppfattning om den totala grundvattentillgången. 21.2 Fritidsbebyggelsen Inom flera områden längs Hallandskusten, som i och för sig är väl lämpade för fritidsbebyggelse, föreligger svårigheter att tillfredsställande lösa vattenförsörjningen genom lokala vattentäkter. Det är redan nu och kommer alltmer i framtiden att bli nödvändigt att tillgodose fritidsbebyggelsens vattenbehov genom anslutning till större vattenförsörjningsanläggningar. I de prognoser över vattenbehovet, som utred-

u

'.,••'-.•<;

• •••••• • • • • • • •

;

„,

:h::::: J?

•

.

*.

/.....

>.:•>•-:.>.

%

\

s:::a / ? :«:::

: f ' /•••• '•

...

Y

YLr

Vr\.-~

\

•* j

\/.

r-\ ••••--

5 / '.: ^ C

V

PL

' " \ „ , , Y -~> '"•

IE V^TÅS , / , /j\

•••••« "•• SISUS», •••'•'-•"v.

BETECKNINGAR 50 fritidshus Föreslagen huvudledning Lygnern—Varberg Antydda distributionsledningar Befintlig vattenledning Lygnern —Kungsbacka

>ow^**V

sL-i; '

JEsX Td

30 Figur 111. Fritidsbebyggelsen vid

l

Hallandskusten

- y '--x

•

,.'

262 ningen upprättat för de olika regionerna i Halland, h a r därför fritidsbebyggelsens vattenbehov inräknats. I kapitel 3.2 har utredningen redovisat de allmänna utvecklingstendenserna för fritidsbebyggelsen i Halland. Dess stora omfattning, speciellt i kustkommunerna, har nödvändiggjort en aktiv insats bl. a. i den översiktliga planeringen från såväl kommunernas som länsstyrelsens och länsorganens sida. Som exempel på en sådan insats kan nämnas den »Strandutredning för Hallands län» av år 1961 som upprättats av länsarkitekten M. Carlman och som anger vissa riktlinjer för markdisposition och bebyggelseplanering i kustbandet. Omfattningen och lokaliseringen av den nuvarande fritidsbebyggelsen framgår av figur 111. Fritidsbebyggelsen är relativt starkt koncentrerad till Varbergs, Falkenbergs och Halmstads omedelbara närhet. Som framhålles i byrådirektör Finnvedens promemoria »Uppskattning av fritidsbebyggelsens omfattning vid Hallandskusten omkring år 1980», se bilaga A, väntas ej nettoökningen av fritidsbebyggelsen bli särskilt stor inom stadsområdena. Områdena mellan Kungsbacka och Varberg och mellan Falkenberg och Varberg, där antalet sommarstugor för närvarande är lågt, kommer däremot sannolikt att exploateras kraftigt. Inom kommunerna Värö och Löftadalen mellan Kungsbacka och Varberg har vattenförsörjningsproblemen varit särskilt påtagliga. I viss mån har svårigheterna att uppbringa vatten här haft en hämmande effekt på fritidsbebyggelsens expansion.

Genom den lösning som utredningen i kapitel 20 rekommenderar för Varbergs vattenförsörjning erhålles goda möjligheter att tillgodose fritidsbebyggelsens vattenbehov. Ledningen mellan Lygnern och Varberg kommer att passera nära de områden där expansion av fritidsbebyggelsen kan väntas. De lösningar, som utredningen rekommenderar för Falkenberg och Halmstad, innebär att vattentäkter öster om de båda städerna kommer att tagas i anspråk. Detta medför att det för dessa städer ej skulle bli aktuellt med tillförselledningar längs kusten, såsom för Varberg. Vattenbehovet för fritidsbebyggelsen mellan Varberg, Falkenberg och Halmstad måste därför tillgodses genom utbyggnad av distributionsledningar från städerna. Översiktliga utredningar om vattenförsörjningen inom de olika kustregionerna är angelägna. I flera regioner har sådana utredningar och undersökningar igångsatts. För fritidsbebyggelsen närmast söder om Halmstad finns redan nu möjligheter att ansluta till Halmstads ledningsnät. För övrig del av kuststräckan längs Laholmsbukten undersöks för närvarande möjligheterna att ordna större gemen-, samma vattenförsörjningsanläggningar baserade på grundvattentäkter. Fritidsbebyggelsen i norra Halland, som är av betydande omfattning, särskilt i kommunerna Särö och Onsala, väntas på grund av närheten till Göteborg att kraftigt öka. Kungsbacka kommer emellertid att bygga ut sin vattenförsörjningsanläggning till dessa kommuner, varigenom fritidsbebyggelsens vattenbehov bör kunna tillgodoses.

K A P I T E L 22

Vätterns, Vänerns och Göta älvs betydelse som vattentäkter

I olika sammanhang har det tagits upp till diskussion om icke den framtida vattenförsörjningen för sydvästra Sverige lämpligen borde baseras på Vättern, Vänern eller Göta älv. Dessa vattentillgångar är redan nu av väsentlig betydelse för vattenförsörjningen och deras betydelse kommer att öka. Som nämnts i kapitlen 8 och 17 har utredningen gjort en inventering av en rad ytvattentillgångar, däribland även Vättern och Vänern—Göta älv. Resultaten av inventeringen redovisas i bilaga D, där Vättern är upptagen under avsnitt D.13 och Vänern—Göta älv under avsnitt D.12. Utredningen hänvisar till bilaga D men lämnar här en kort sammanfattande beskrivning av de två vattensystemen. Utredningen tar därefter upp till diskussion möjligheterna och förutsättningarna att nyttja dessa vattensystem för sydvästra Sveriges framtida vattenförsörjning. Vidare redovisar utredningen synpunkter på behovet av aktiv vattenvård beträffande dessa vattentillgångar.

22.1 Vättern

Vättern, Sveriges näst största sjö, avbördas genom Motala ström till Östersjön. Dess yta är omkring 1 900 km2 och avrinningsområdet vid utloppet i Motala ström är ca 6 360 km*. Tillflödena är förhållandevis obetydliga och sjön h a r närmast karaktären av källsjö med rikliga underjordiska tillopp från kringlig-

gande höglänta trakter. Enligt verkställda mätningar och beräkningar varierar den naturliga vattenmängden vid Vätterns utlopp i Motala ström mellan 9 m3/s och 100 nWs. Medelvattenföringen uppgår till ca 42 m^/s. Till följd av att landhöjningen är större i n o r r än i söder sker en långsam överstjälpning av sjön söderut. Vattenytan i söder stiger härigenom ca 15 cm på 100 år. Frånvaron av grunda trösklar i sjön underlättar uppkomsten av starka strömmar. Vid starka vindar, som sammanfaller med sjöns längdriktning, kan en stor del av sjöns vattenmassa komma i cirkulation, varvid en betydande temperaturutjämning sker. Fallhöjden mellan Vättern och utflödet i Östersjön har tagits i anspråk för kraftändamål, bl. a. genom kraftverket vid Motala. Vättern har stor betydelse som vattentäkt för såväl tätorter som industrier. Sålunda tar städerna Motala, Vadstena, Gränna, Huskvarna, Jönköping, Skövde Skara och Falköping sitt vatten från sjön. En av kommittén för Vätterns vattenvård år 1963 utförd inventering visade, att ca 165 000 personer då erhöll vatten från ytvattenverk inom Vätterns vattenområde. Bland de industrier som är beroende av vätternvattnet märks främst Munksjö pappersbruk i Jönköping och Aspa sulfatfabrik söder om Askersund. Det sammanlagda uttaget av vatten för kommunala ändamål beräknas för närvarande uppgå till ca

264 20 Mm*/år (0,6 rn^/s) och för industriella ändamål till ca 45 Mm3/år (1,4 m»/s). Genom försorg av kommittén för Vätterns vattenvård har prognoser över vattenbehoven fram till år 2000 sammanställts för de tätorter och industrier som i framtiden kan beräknas ta sitt vatten från Vättern. Enligt dessa prognoser uppskattas vattenuttaget ur Vättern komma att år 1980 uppgå till inemot 140 Mm3 (4,4 ms/s) och år 2000 till inemot 300 Mm3 (9,5 m3/s). En dryg femtedel av den nyttiga tillrinningen till sjön under normalår kan sålunda behöva disponeras för att täcka vattenbehovet är 2000. Den folkmängd som kan bli beroende av Vätterns vatten för sin vattenförsörjning kan komma att uppgå till 600 000—700 000 personer år 2000. Ett stort antal städer, samhällen och industrier använder Vättern som recipient för avloppsvatten. Kontinuerliga provtagningar sker inom flera delar av sjön genom kommuners och industriers försorg. Dessa provtagningar omfattar bakteriologiska, fysikalisk-kemiska och även vissa biologiska bestämningar. Genom Vätternkommitténs försorg har viss samordning skett av provtagningarna i sjön. På initiativ av kommittén kom en mer omfattande undersökning av Vättern till stånd år 1962. Undersökningen som bekostades av statliga medel, utfördes av statens vatteninspektion i samråd med kommittén. Undersökningsmaterialet har ännu ej slutbearbetats. Vätternvattnet har en låg och förhållandevis jämn temperatur. Vattnet är mjukt. Färgstyrkan varierar normalt mellan 5 mg/1 och 10 mg/1 Pt. Permanganatförbrukningen överstiger sällan 10 mg/1 annat än lokalt. pH-värdet ligger omkring 7. Lokala föroreningar av kommunala och industriella avloppsutsläpp förekommer. Den bakteriologiska föroreningen är dock i stort sett obe-

tydlig men är beroende av strömningsförhållandena i sjön. Sammanfattningsvis kan konstateras att Vättern fortfarande har goda egenskaper som vattentäkt för renvattenframställning. 22.2

Vänern—Göta

älv

Vänern—Göta älv med biflöden utgör Sveriges största vattentillgång. Avrinningsområdet vid Vänerns utlopp i Göta älv omfattar ca 47 000 km2 och uppgår vid älvmynningen i Kattegatt till 50 181 km2. Den naturliga vattenmängden vid utloppet i Göta älv varierar enligt verkställda mätningar och beräkningar mellan 285 m3/s och 840 m»/s. Medelvattenföringen har beräknats till 544 ni3/s. Detta mäktiga vattensystem har haft och har på skilda sätt stor betydelse för industri- och samhällsutveckling. Älvens och Vänerns utnyttjande som båttrafikled är i det sammanhanget väsentligt. Sedan länge h a r vattenkraften tagits i anspråk. Trollhättefallen började utbyggas redan år 1910. Numera är praktiskt taget hela fallhöjden på sträckan Vänern— Göta älvs utlopp utnyttjad. Den utbyggbara vattenkraften i de större tillflödena till Vänern och Göta älv är ävenledes till stor del ianspråktagen. Som vattentäkt för städer, samhällen och industrier spelar Vänern och Göta älv stor roll. Den sammanlagda folkmängden i de orter, som utnyttjar Vänern som vattentäkt, uppgår till ca 100 000 personer. Det genomsnittliga dygnsuttaget för kommunala försörjningsändamål beräknas uppgå till ca 25 000 m» (0,3 ra%). Av de orter som tar vatten från älven må främst nämnas Göteborgs stad. Dygnsleveransen från vattenverket vid Alelyckan utgjorde år 1963 genomsnittligt ca 125 000 ms (1,4 m»/s). Staden bygger för närvarande ut vattenförsörjningsanläggningen väsentligt. Med intag vid Alelyckan kommer

265 vatten att uppfordras till Delsjön, varifrån transport sker till ett vattenverk i Lackarebäck, ca 1 km söder om sjön. Det förslag till utbyggnad av anläggningen som upprättats avser Göteborgsregionens vattenförsörjning fram till år 2000. Detta år beräknas folkmängden inom regionen uppgå till ca 700 000 personer. Förutom av Göteborgs stad används älven som vattentäkt av Trollhättan samt Lilla Edet och Göta samhällen. Totala uttaget ur älven för kommunal vattenförsörjning uppgår till ca 135 000 ms/d (1,5 ms/s). Vattenuttagen ur Vänern—Göta älv för industriella ändamål är betydligt större än uttagen för den kommunala vattenförsörjningen. Enbart den till Vänernområdet lokaliserade pappers- och trämasseindustrin beräknas förbruka genomsnittligt mer än 1 Mms/d (12 ms/s). Ett stort antal städer, samhällen och industrier använder Vänern och Göta älv som recipient för avloppsvatten. Undersökningar för att söka klarlägga avloppsutsläppens inverkan på vattenbeskaffenheten h a r utförts såväl i Vänern som i Göta älv. I Vänern gjordes sålunda omfattande undersökningar mellan åren 1959 och 1961 av statens vatteninspektion och kommittén för Vänerns vattenvård. I Göta älv utför Göta älvs vattenvårdsförbund alltsedan år 1958 fortlöpande undersökningar av vattenbeskaffenheten. Förbundet bedriver även samordnande verksamhet genom att allt undersökningsmaterial inom förbundets områden insamlas. Vid de vattenverk, som tar sitt råvatten ur älven, sker sedan lång tid tillbaka provtagning av älvvattnet. I Göteborg utförs alltsedan år 1896 fysikalisk-kemiska och bakteriologiska analyser av älvens vatten vid intaget till Alelyckans vattenverk. Härutöver h a r gjorts ett flertal specialundersökningar över vattenbeskaffenheten i älven.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de utförda undersökningarna visat att Vänerns liksom Göta älvs vatten innehåller rikligt med organiska ämnen, vilka främst härrör från cellulosaindustriella avloppsutsläpp men även i någon mån från kommunala avloppsutsläpp. Värdena på permanganatförbrukningen (som utgör ett mått på vattnets halt av organiska ämnen) vid Alelyckeverkets intag har stigit från omkring 15 mg/1 vid sekelskiftet till ca 45 mg/1 för närvarande. Flera experter har påvisat ett klart samband mellan denna ökning i permanganatförbrukning och ökningen av den totala massaproduktionen i Älvsborgs och Värmlands län. Fil. lic. L. Karlgren, statens vatteninspektion, som ägnat vänernundersökningarna ett mera ingående studium, anför: »Det vill alltså synas som om cellulosaindustriella avloppsvattensubstanser, efter att under flera år ha u p p t r ä t t i avvikande strukturform sedan nästan kvantitativt ombildas till ämnen, som i vissa stycken likn a r naturliga h u m u s ä m n e n . Som sådana tycks de vara nästan obegränsat hållbara. Detta ger ingen gynnsam prognos för permanganatutvecklingen i Vänern. Även om inga nytillskott sker utöver de nu tillförda mängderna, kommer med stor säkerhet permanganat- och färgvärdena att ytterligare öka. Det kan beräknas att enbart med nuvarande utsläppstakt permanganatförbrukningen kommer att uppgå till 60 mg/1 efter ett drygt decennium.»

Den bakteriella föroreningen är obetydlig i Vänern, med undantag för vissa lokala områden, men påtaglig i Göta älv. De bakteriologiska analysvärdena på råvattnet till Alelyckans vattenverk uppvisar en ständigt stigande kurva fram till de senaste åren, då emellertid en stabilisering och i någon mån även en tillbakagång skett. För att erhålla ett fullgott konsumtionsvatten måste Vänerns och Göta älvs vatten behandlas genom kemisk fällning och snabbfiltrering. Dessutom

266 måste lukt- och smakreducering ske. Om den tendens till ökning av permanganatvärdena fortsätter, som betingas av skogsindustriella och i någon mån även av kommunala avloppsutsläpp, kan ett kritiskt skede nås då behandlingsåtgärderna blir alltför omfattande och reningskostnaderna därmed alltför höga för att Vänerns eller Göta älvs vatten ekonomiskt skall kunna utnyttjas för framställning av konsumtionsvatten. Frånsett påverkan genom kommunala och industriella avloppsutsläpp finns vissa andra faktorer som menligt kan påverka Göta älvs nyttjande som vattentäkt. Årligen fraktas stora mängder olja från Göteborg till Vänernhamnarna. Risken för oljeförorening är därför stor. Vidare finns riskerna för ras i älvdalen med uppgrumling av vattnet och ändrade vattenföringsförhållanden som följd. Dessa olägenheter måste noga beaktas, därest älvvattnet skall nyttjas för vattenförsörjningsändamål. Genom den lösning som Göteborg valt med transitering av älvvattnet genom Delsjön erhålles en buffert som väsentligt reducerar olägenheterna. I den mån älven kommer att tas i anspråk som vattentäkt för andra områden bör ur säkerhetssynpunkt liknande lösningar om möjligt sökas.

22.3 Vättern som vattentäkt för Sverige

sydvästra

I samband med diskussionerna om Göteborgsregionens framtida vattenförsörjning har en skiss till en vattenförsörjningsanläggning för denna region med Vättern som vattentäkt presenterats. I anslutning härtill diskuterades även möjligheten att förse tätorter inom Halland med vatten från Vättern. Som bl. a. nämnts i föregående avsnitt r ä k n a r emellertid Göteborg med kringliggande områden med att även i framtiden kun-

na basera sin vattenförsörjning på uttag av vatten ur Göta älv. Av allt att döma blir det därför icke aktuellt att använda Vättern som vattentäkt för Göteborgsregionen. Enligt utredningens mening kan det ej heller vara rimligt att överföra vatten från Vättern till landets vattenrikaste region. En följd av Göteborgs ställningstagande i vattenförsörjningsfrågan blir att det knappast är möjligt att förse tätorterna i Halland med vatten från Vättern. Ett sådant projekt förutsätter av ekonomiska skäl ett samgående med Göteborg beträffande transporten av vatten från Vättern till västkusten. Vättern har även nämnts i samband med Skånes vattenförsörjning. En regional vattenförsörjningsanläggning för västra Skåne med Vättern som vattentäkt kan i princip utformas på samma sätt som Bolmenalternativet. En tunnel för transport av vatten från Vättern till Hallandsås skulle få en längd av ca 175 km, vilket kan jämföras med tunnelsträckningen Bolmen—Hallandsås som är 57 km. De geologiska förutsättningarna för anläggande av en bergtunnel mellan Vättern och Bolmen har icke undersökts av utredningen. Det finns emellertid skäl antaga att berggrunden på de djup, som kommer ifråga för en eventuell tunnel, är likartad som i tunnelsträckningen Bolmen—Hallandsås. Utredningen bedömer det därför genomförbart att utföra en oinklädd bergtunnel från Vättern till Hallandsås. En uppskattning av kostnaderna för en tunnel jämte pumpstationer m. m. (dimensionerade för transport av samma vattenmängder som tunneln Bolmen—Hallandsås) har gjorts på grundval av de i kapitel 11.1.1.6 redovisade kostnaderna för bergtunnlar med liten tvärsnittsarea. Anläggningskostnaderna för en tunnel Vättern—Hallandsås med arean 8 m^ jämte pumpstationer m. m. har uppskat-

267 tats till inemot 300 Mkr. Tunneln Bolmen—Hallandsås (56 km) har kostnadsberäknats till 95 Mkr. Vattnet i Vättern är av mycket god beskaffenhet. Det är bättre än Bolmenvattnet och betydligt bättre än Laganvattnet. Detta medför att framställning av renvatten bör kunna ske genom en mindre omfattande behandling än i de tre tidigare redovisade alternativen. År 1962 publicerades en utredning rörande den framtida vattenförsörjningen för städerna Mjölby, Linköping och Norrköping med Vättern som vattentäkt. I denna utredning, som utfördes av AB Vattenbyggnadsbyrån och Ingenjörsbyrån VIAK AB, föreslås att råvattnet endast snabbfiltreras och desinfekteras före distributionen till förbrukarna. Ett vattenverk på Hallandsås för behandling av vatten från Vättern skulle med hänsyn härtill kunna bli mindre kostnadskrävande än ett verk för behandling av Bolmen- eller Laganvatten. Investeringsbehovet för ett vattenverk i Bolmenalternativet har för tjugoårsperioden 1980 —2000 beräknats till ca 45 Mkr. Även om en betydande minskning av vattenverkskostnaderna skulle kunna ske, kan ej de stora merkostnader som betingas av den längre transportsträckan från Vättern uppvägas av minskade framställningskostnader. Skillnaderna i anläggningskostnad mellan en Vätternanläggning och de av utredningen redovisade alternativen torde under angivna dimensioneringsförutsättningar vara minst av storleksordningen 150 Mkr. En vattenförsörjningsanläggning för västra Skåne med Vättern som vattentäkt utgör därför ur ekonomisk synpunkt inget alternativ till en anläggning baserad på Bolmen eller Lagan. Bolmen har vid antagen utveckling av de framtida vattenbehoven tillräcklig kapacitet för att kunna tillgodose Skånes vattenbehov långt in på 2000-

talet. Vattentillgången i sjön kan också ökas genom överpumpning av vatten från Lagans huvudfåra, se kapitel 14.3. Vattenföringen i Lagan nedströms Bolmåns inflöde är i och för sig tillräcklig för att möjliggöra större uttag än vad utredningen räknat med. Någon beräkning beträffande storleken av det för vattenförsörjningsändamål möjliga uttaget under hänsynstagande till andra intressen såsom industri- och kraftintressen har dock ej utförts. Den förhållandevis goda vattentillgången i Bolmen och Lagan gör att skäl knappast föreligger att antaga, att vattenförsörjningen för Skåne skall behöva baseras på Vättern förrän långt in på 2000-talet. Genom att använda Vättern som vattentäkt skulle sannolikt en något bättre och framförallt jämnare renvattenkvalitet kunna erhållas än om Lagan utnyttjas. Kostnadsskillnaderna mellan en Vätternanläggning och de anläggningar, som utredningen föreslår, är emellertid alltför stora för att den bättre vattenkvaliteten skall motivera en Vätternanläggning. Skulle vattenbehovet utvecklas mycket hastigare än vad utredningen antagit eller om ett betydligt större område måste förses med vatten (t. ex. genom att Danmark skulle behöva tillskott av vatten) blir Bolmens kapacitet otillräcklig tidigare än utredningen räknat med. Om vattenkvaliteten i Lagan dessutom blir sådan att överpumpning av vatten till Bolmen ej anses böra ske eller om ökade uttag ur Lagan av olika skäl ej blir möjliga, kan det i framtiden ifrågakorama att överföra vatten från Vättern till Skåne. Det kan under dessa senare förutsättningar diskuteras om icke tunneln Bolmen—Hallandsås skall dimensioneras med reservkapacitet och eventuellt förläggas på en sådan nivå, att en tunnel från Vättern direkt kan anslutas. Över-

vattentäkt

Varberg och Halmstad, som ej kan lösa sina framtida vattenproblem genom närliggande tillgångar, skulle ansluta till en sådan anläggning. Falkenberg och Laholm antages nyttja närbelägna grundvattentillgångar och Kungsbacka allt framgent nyttja sjön Lygnern, som erbjuder väsentligt bättre vattenkvalitet än Göta älv. En vattenförsörjningsanläggning, baserad på Göta älv som vattentäkt, skulle kunna utformas så, att den från Hallandsås söderut överensstämmer med Bolmenalternativet och Lagan—Skogabyalternativet. Detta gör att utredningen h a r kunnat begränsa kostnadsbedömningen att omfatta sträckan Göta älv— Hallandsås (ca 18 mil). Till grund för bedömningen har lagts de vattenbehov som redovisats i kapitel 5. Vattenleveranserna år 2000 framgår av figur 112.

Den främsta anledningen till att Göta älv och Vänern kommit med i diskussionerna såsom lämplig vattentäkt för sydvästra Sveriges framtida vattenförsörjning torde vara, att vattensystemet har en för ändamålet nästan obegränsad tillgång på vatten. En Götaälvanläggning med en ledning längs kusten mot Skåne skulle ge en god möjlighet att lösa hallandsstädernas vattenförsörjningsproblem. I den mån Köpenhamn eller andra delar av Själland skulle få behov av tillskottsvatten, skulle med tanke på den rikliga vattentillgången icke något hinder behöva möta mot en anslutning till en sådan anläggning. Utredningen har ansett det angeläget att göra en bedömning av kostnaderna för en Götaälvanläggning för att en jämförelse skall bli möjlig med de förslag till alternativa vattenförsörjningsanläggningar för Skåne och Halland som utredningen redovisat i det föregående. Därvid har förutsatts att — förutom en rad städer och tätorter i västra Skåne —

Ett råvattenintag i Göta älv bör icke förläggas sj'dligare än intaget till Göteborgs vattenverk vid Alelyckan. Vattnet förutsattes transporteras i rörledningar. Vidare förutsattes att renvatten skall levereras till de olika förbrukningsområdenas gränser. Detta innebär att ett gemensamt vattenverk måste förläggas mellan råvattenintaget i Göta älv och Varberg. Anledning har ej förelegat att närmare studera lämpligaste placering av vattenverket. Med samma förutsättningar beträffande ledningskostnader, räntefot, avskrivningstider m. m., som gällt för utredningens övriga vattenförsörjningsalternativ för sydvästra Skåne, h a r resultatet av optimeringsberäkningar blivit, att en ledning på sträckan Göta älv— Hallandsås bör ha dimensionen 1 600 mm. En vattenledning med denna dimension är tillräcklig för att tillgodose vattenbehoven fram till åren närmast efter år 2000. Erforderliga investeringar i ledningar och pumpstationer för transport av de

slagsmässiga beräkningar h a r visat att ur totalekonomisk synpunkt (nuvärde) kommer en tunnel med överkapacitet att bli likvärdig med ett alternativ, som innebär utbyggnad av en optimal tunnel år 1980 och utbyggnad av ytterligare en tunnel, när behov därav uppstår. En förutsättning för dessa beräkningar har varit att tillskott av vatten från Vättern ej erfordras förrän åren 2030—2040. Att anlägga en tunnel med överkapacitet medför dock ökade investeringar redan i begynnelseskedet. Utredningen förordar därför att tunneln Bolmen—Hallandsås endast dimensioneras för det antagna vattenbehovet år 2040, jfr kapitel 11.1.1.8.

22.4 Vänern—Göta älv som för sydvästra Sverige

269 Tabell 90. Kostnader för vattenledning Göta älv—Hallandsås stationer

(ca 18 mil) jämte

Investeringar Sträcka

pumpledningar stationer

totalt

Årskost- Vattennader år kostnader 2 000 år 2 000 öre/m 3

Mkr Göta älv—Varberg

90 165 213

vattenmängder som behövs för att tillgodose vattenbehoven år 2000, redovisas i tabell 90. I denna tabell redovisas även vattentransportkostnaderna år 2000, dels som årskostnader och dels som kostnad per m» vatten. Kostnaderna har framräknats bl. a. med hänsyn till att vattnet vid Hallandsås skall uppfordras till nivån + 1 2 0 m. Därigenom blir en direkt jämförelse möjlig med såväl Bolmen- som Lagan—Skogabyalternativet. Kostnaden år 2000 för transport av vatten från Bolmen till Hallandsås har beräknats till ca 5 öre/m» vatten vid transport i tunnel. I Skogabyalternativet, där transporten sker i ledning, skulle kostnaden ävenledes bli 5 öre/m3.1 Götaälvalternativet blir kostnaden väsentligt högre eller 23 öre/ni 3 . Utredningen har icke närmare utrett om geologiska förutsättningar finns för anläggande av tunnel Göta älv—Hallandsås. Även om så skulle vara fallet är det icke sannolikt att kostnaderna skall kunna sänkas så mycket, att Götaälvalternativet är konkurrenskraftigt med Bolmen- och Skogabyalternativen. Till de i tabell 90 redovisade transportkostnaderna kominer kostnaderna för framställning av renvatten. De behandlingsåtgärder som erfordras för Götaälvvattnet omfattar kemisk fällning och snabbfiltrering samt smakförbättrande åtgärder. De totala kostnaderna

15 30 42

pump-

105 195 255

10 17 24

8 15 23

för ett vattenverk, dimensionerat för vattenbehoven år 2000, kan uppskattas till ca 70 Mkr. Framställningskostnaden beräknas är 2000 uppgå till ca 12 öre /m». Den sammanlagda kostnaden för vatten levererat från ett vattenverk på Hallandsås skulle alltså år 2000 bli 35 öre/m3. Motsvarande kostnad i Bolmenalternativet skulle uppgå till 14 öre/m3. Den i kapitel 20 rekommenderade lösningen för Varberg skulle år 2000 ge ett vattenpris vid anslutningspunkten av 27 öre/m3 mot 20 öre/m3 i Götaälvalternativet. För Halmstad gäller att den i kapitel 19 rekommenderade lösningen ger ett vattenpris år 2000 av 18 öre/m» mot 27 öre/m3 i Götaälvalternativet. Jämförelsen visar att Götaälvalternativet ur ekonomisk synpunkt blir fördelaktigt endast för Varberg. En jämförelse har även gjorts mellan de totala investeringarna för å ena sidan Götaälvprojektet och å andra sidan de alternativ utredningen rekommenderat för västra Skåne, Halmstad och Varberg. De investeringar som erfordras för att täcka vattenbehoven år 2000, h a r av utredningen beräknats för Bolmenalternativet, sträckan Bolmen—Hallandsås, till 140 Mkr och för Halmstad och Varberg till 25 respektive 23 Mkr, eller totalt ca 190 Mkr. Motsvarande investeringar i Götaälvprojektet skulle bli ca 325 Mkr.

270 Figur 112. Principskiss

till en Götaälvanläggning

271 Kostnadsjämförelserna visar sålunda att Göta älv uppenbarligen icke är ett ekonomiskt alternativ som vattentäkt för Skånes och Hallands vattenförsörjning. Först i en framtid då de av utredningen rekommenderade vattentäkterna Bolmen eller Lagan blir otillräckliga, skulle en vattenleverans från den vattenrika Göta älv kunna komma ifråga. Enligt utredningens mening bör emellertid av flera skäl Vättern användas före Göta älv som vattentäkt för sydvästra Sverige i en avlägsen framtid. Älven bedöms således icke komma att utnyttjas vare sig för Halland eller Skåne. Den kommer likväl att spela en stor roll som vattentäkt genom att den i ökad utsträckning tages i anspråk för Göteborgsregionen och för städer och samhällen i övrigt längs älven.

22.5 Skogsindustrierna

och

vattenvården

Till såväl Vänernområdet som Götaälvdalen är betydelsefulla industrier lokaliserade. En fortsatt expansion av såväl industrierna som städerna och samhällena kan förväntas. Följden härav blir att Vänern och Göta älv i allt större utsträckning kommer att tagas i anspråk som recipient. Om vattenområdet i fortsättningen skall kunna tjäna som vattentäkt, måste därför ökade krav ställas på reningsåtgärder i syfte att förhindra ytterligare nedsmutsning. Motsvarande gäller även för Vättern, ehuru lokaliseringen av vattenförorenande industrier till Vätternområdet icke är lika omfattande som till Vänern—Götaälvsområdet. Av de skogsindustriella företagen, vars avloppsvatten tillföres Vänern, svarar cellulosaindustrierna för huvuddelen av föroreningen.» För närvarande torde föroreningen från sulfitmassefabrikerna vara dominerande. Tekniska

möjligheter finns dock att avsevärt minska dessa utsläpp genom att sulfitluten indunstas och förbrännes. Som exempel kan nämnas att vid tillverkning av sulfitmassa erhålles vid 70 % lutåtervinning och förbränning av den indunstade luten en reduktion av BS 5 -utsläppet med ca 60 %. Vid en lutåtervinning av 90 %, vilket är den övre gräns som anges för moderna tvättsystem, blir reduktionen 75 %. Då ett flertal sulfitfabriker i Vänernområdet för närvarande ej har indunstningsanläggning, finns möjlighet att i framtiden reducera utsläppen av föroreningar från sulfitmassaindustrin. De anordningar som erfordras för massatvätt, indunstning och förbränning av sulfitlut kräver emellertid stora investeringar, och kostnaderna för amortering och drift av dessa anläggningar kan med dagens låga oljepriser täckas endast vid mycket stora fabriker. Beroende på omfattningen av erforderliga åtgärder varierar investeringarna mellan 5 och 20 Mkr för en sulfitfabrik med en årsproduktion av 50 000 ton. Även inom sulfitmassaindustrin finns säkerligen möjligheter att reducera utsläppen genom förbättrade tvättmetoder. Man har även anledning räkna med att utsläppet av fibermaterial kommer att minska avsevärt i framtiden både vid cellulosafabriker och pappersbruk.

22.6 Behovet av

vattenvårdsåtgärder

Vättern har redan nu stor betydelse som vattentäkt och dess betydelse som sådan kommer att öka i framtiden. Sjön kommer med all sannolikhet att bli den stora reserven för omfattande regioner. Det är därför naturligt att åtgärder vid1 Synpunkterna har sammanställts efter samråd bl a med fil lic T Freyschuss vid Skogsindustriernas vattenlaboratorium.

272 tages för att bevara sjöns utmärkta vattenkvalitet. Höggradig biologisk rening av huvudparten av de kommunala avloppsvattenmängder som tillföres sjön torde inom några år ha kommit till stånd. Effektivare behandling i bakteriologiskt avseende än som sker genom den biologiska processen är angelägen. Av väsentlig betydelse är vidare att det steg i reningsprocessen, som innebär ökad reduktion av närsalttillförseln, tillgripes så snart detta blir tekniskt-ekonomiskt möjligt. En uppföljning av föroreningssituationen genom fortlöpande provtagningar är angelägen. Kommittén för Vätterns vattenvård har tagit upp denna fråga till diskussion. Program för undersökningar har skisserats i samråd med limnologisk och annan expertis. Vid sammanträde med berörda länsstyrelser i december 1964 rådde enighet om betydelsen av att fortsatt förorening av Vättern i möjlig mån förhindras och att tillståndet i sjön följes upp genom kontinuerliga undersökningar. Föroreningsfrågan måste ägnas skärpt uppmärksamhet på såväl kommunalt som industriellt håll. Slutligt förslag till undersökningsprogram kommer att upprättas genom kommitténs försorg. Kommittén kommer även att utreda möjligheterna att finansiera undersökningarna. Ur allmän synpunkt är det av stor betydelse att hålla Vättern i så god kondition som möjligt och att bevaka att de framtida stora vattenbehoven kan tillgodoses genom vattentillgångar av god kvalitet. Enligt utredningens mening är därför en statlig medverkan till Vätterns vattenvård väl motiverad, lämpligen i form av bidrag till kostnaderna för angelägna undersökningar. En fördelning av dessa kostnader mellan staten och de kommuner och industrier, som för sin vattenförsörjning är beroende av sjön, bör sålunda ske.

Vad här sagts om Vättern gäller i tillämpliga delar även Vänern—Göta älv. Detta vattensystem måste icke minst ur vattenförsörjningssynpunkt ovillkorligen vårdas, så att vattenkvaliteten icke försämras. Det är ett väsentligt allmänt intresse att dess användning för vattenförsörj ningsändamål ej äventyras. Skulle kvaliteten försämras kan bl. a. Göteborgs stad tvingas att ta andra ytvattentillgångar i anspråk. Utredningen h a r — trots att Göteborg erhållit tillstånd att uttaga en betydande kvantitet ur sjön Lygnern — föreslagit att såväl Kungsbackaregionens som Varbergregionens framtida vattenförsörjning skall baseras på denna sjö. Skulle det bli nödvändigt för Göteborg att nyttja Lygnern måste Varberg och kanske även Kungsbacka söka andra vattentillgångar. Av andra regioner som i en framtid kan bli beroende av Göta älv som vattentäkt kan nämnas Stenungsunds- och Uddevallaregionerna. För utvecklingen såväl inom Vänern—Göta älv-regionen som Bohuslän och Halland är därför en aktiv vattenvård i Vänern och Göta älv av största vikt. Erforderliga åtgärder far bestämmas av resultaten av de fortlöpande provtagningar som är nödvändiga. Genom försorg av Kommittén för Vänerns vattenvård och Göta älvs vattenvårdsförbund sker viss provtagning och samordning av provtagningen i vattensystemet. Mer omfattande undersökningar behövs emellertid. Bidrag till kostnaderna för dessa bör utgå i relation till det intresse som föreligger ur allmän synpunkt av att vattensystemets status icke försämras. I anslutning till vad här anförts vill utredningen framhålla den stora betydelse som en positiv inställning från statens sida till vattenvårdsförbundens verksamhet har. Statligt stöd till dessa förbund skulle med säkerhet ha stimule-

273 r a n d e effekt på dem i deras arbete och verksamt bidraga till en aktivare vattenvård.

22.7 Åtgärder i syfte att underlätta tillkomsten av industriella avloppsreningsanläggningar Många industrier har lokaliserats till sina nuvarande platser vid en tidpunkt då några egentliga krav på avloppsvattnets behandling ej uppställdes. Vid nutida industrilokalisering tages hänsyn till vattenvårdsintresset på ett helt annat sätt. Ett vattenförsörjningsintresse kan medföra ökade krav på behandlingen av kommunala och industriella avloppsvatten. Genom de ändringar i vattenlagen som trädde i kraft den 1 juli 1964 (SFS 1964: 110) har tillkommit ett stadgande (8 kap. 28 §) av innebörd, att om någon nödgas att av hänsyn till vattenförsörjningen för samhälle eller inrättning vidkännas ökad kostnad för kloakvattens avledande eller för åtgärd till motverkande av förorening genom kloakvatten, må samhället eller ägaren av inrättningen förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostnaden efter vad prövas skäligt. Genom detta stadgande skulle valtentäktsintresset kunna påföras en del av kostnaderna för nödvändiga kommunala avloppsreningsanläggningar. Beträffande möjligheterna att tillämpa bidragsregeln även på industriella avloppsvatten anförde departementschefen i proposition år 1964:42. »Gällande bestämmelser angående de förutsättningar under vilka industriellt avloppsvatten må utledas i vattenområde utesluter icke tolkningen, att vidtagande av sådan särskild åtgärd för att motverka förorening, som är behövlig till skydd för visst intresse, kan göras i rättsligt hänseende beroende därav, att kostnadsbidrag utgår från den som påkallat åtgärderna. Vid genomfö-

rande av 1941 års lagstiftning ansågs något särskilt stadgande, som skulle ge stöd åt en sådan tillämpning, icke erforderligt. Ej heller har nu kommittén för de industriella föroreningsfallen upptagit en kostnadsfördelningsregel motsvarande den som föreslagits beträffande fall av kloakvattenförorening. För egen del finner jag riktigt, att åtgärder, vilka eljest ieke skäligen hade kunnat fordras av ett industriföretag till förebyggande av vattenförorening, bör kunna föreskrivas därest bidrag till kostnaderna utgår från motpart. Tvekan kan emellertid uppkomma angående de rättsliga förutsättningarna för ett sådant avgörande, om kommittéförslaget genomföres oförändrat. Bidragsregeln torde visserligen kunna utformas med avseende på kloakvatten och intagas bland hithörande regler i vattenlagen, men något undantag, såsom föreslagits av kommittén, bör icke göras för dess tillämpning beträffande industriellt avloppsvatten.» Innebörden av departementschefens uttalande torde vara att industriellt avloppsvatten i bidragshänseende är jämställt med kloakvatten. Vattenlagen innehåller icke några bestämmelser rörande bidragsbelopps omfattning. Stadgandet anger endast att vattenförsörjningsintressenten skall »förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostnaden efter vad prövas skäligt». I vattenvårdskommitténs betänkande SOU 1960:38, som låg till grund för utformningen av bidragsregeln, fästes stort avseende vid de olägenheter, som kan drabba vattenförsörjningsintresset, då ett vattendrag förorenas bakteriologiskt genom utsläpp av avloppsvatten. Kommittén framhöll, att betydande svårigheter föreligger att med nuvarande behandlingsmetoder helt befria avloppsvattnet från smittfarliga ämnen. Den bakteriologiska föroreningen h ä r r ö r till övervägande delen från kloakvattnet, d. v. s. från de kommunala avloppsutsläppen. I ett vattendrag med förhållandevis liten vattenföring, som utnyttjas som vattentäkt, kan hänsynen till

274 vattenförsörjningsintresset innebära totalförbud mot kloakvattenutsläpp. Vattenförsörjningsintresset skulle i sådant fall kunna påföras de ökade kostnader, som betingas av att kloakvattnet ledes till annan recipient. I större vattendrag, som exempelvis Vänern—Göta älv, kan sådana åtgärder endast undantagsvis komma i fråga. Nödvändigheten att tillgodose vattenvårdens intressen torde dock medföra att avloppsvattnet från städer och samhällen runt Vänern och Göta älv måste behandlas i höggradiga reningsverk. Det har ansetts vara ett allmänt intresse, att kommunerna animeras att anlägga höggradiga reningsverk. Man h a r anledning förvänta att större delen av kloakvattnet från samhällen längs vattensystemet inom en nära framtid kommer att höggradigt renas. De åtgärder som kommunerna sålunda ur allmänt vattenvårdande synpunkter vidtar, innebär att vattenförsörjningsintressets krav till avsevärd del tillgodoses. Bidrag från en vattenförsörjningsintressent till en kommunal avloppsintressent torde därför knappast bli aktuellt i ett sådant vattensystem som Vänern—Göta älv. Den bakteriologiska föroreningen i Vänern—Göta älv orsakas främst av kommunala avloppsutsläpp medan de i avsnitt 22.2 nämnda förändringarna i fysikaliskt-kemiskt avseende främst torde bero på skogsindustriella avloppsutsläpp. Tillförseln av närsalter torde härleda från kommunala avloppsutsläpp och från jordbruket. I det nyss nämnda avsnittet har framhållits, att förändringarna i vattenbeskaffenhet kan förorsaka vattenförsörjningsintressenterna problem, såsom exempelvis ökade vattenreningskostnader. De samhällen och städer, som utnyttjar Vänern eller älven som vattentäkt, har således intresse av att sådana åtgärder till motverkande av vattenförorening vidtages vid indu-

strierna, att en fortsatt försämring av vattenbeskaffenheten ej sker. Enligt vad ovan nämnts skulle bidrag till vattenförsörjningsintressenterna till erforderliga industriella avloppsreningsanläggningar i och för sig kunna komma ifråga. Vattenförsörjningsintressenterna kommer dock sannolikt att noga överväga om icke de ökade vattenreningskostnader, som skulle bli följden av att särskilda avloppsbehandlingsåtgärder ej vidtages vid industrierna, är att föredraga framför bidrag till en eller flera industrier. Man har sålunda anledning förmoda att vattenförsörjningsintresset endast i ringa mån kommer att bidraga till de belopp, som erfordras för åtgärder till motverkande av vattenförorening vid de många skogsindustrierna runt Vänern och längs Göta älv. Så länge framställningskostnaderna för renvatten ej når onormalt höga belopp kan ett finansiellt engagemang från vattenförsörjningsintressenternas sida ej påräknas. Ur allmänt vattenvårdande synpunkter är det angeläget, att åtgärder snarast vidtages för att minska utsläppen från skogsindustrier och andra industrier av svårt vattenförorenande ämnen. Kostnaderna för industrierna kan vara betydande. Det kan ej anses obefogat, att någon form av statliga stödåtgärder i vissa fall vidtages för att underlätta ett innehållande av de förorenande ämnena eller tillkomsten av industriella avloppsreningsanläggningar liksom föinärvarande sker beträffande kommunala anläggningar. För att stimulera till vattenvårdsfrämjande åtgärder föreslog Sveriges Industriförbund i sitt remissyttrande över det förslag till vattenvårdens organisation, som vattenvårdskommittén framlade år 1954 (SOU 1955:6), att industrins kostnader för reningsanläggningar i beskattningshänseende borde be-

275 liandias som avdragsgilla utgifter, oavsett om de nedlagts i fast eller lös egendom. I förbundets årsskrift »Industriåret 1963» framhålles att liberalare avskrivningsregler för investeringar i vattenvårdande syfte ocb möjlighet till speciallån för mindre industriföretag skulle underlätta genomförandet av vattenvårdsåtgärder. Samma synpunkt har framförts även i förbundets remissvar i anledning av vattenvårdskommitténs senaste betänkande över vattenvårdens organisation SOU 1964:60). En sådan form av stödåtgärder skulle ur industrins synpunkt vara att föredraga framför andra former och skulle komma att gynna tillkomsten av alla slag av anläggningar med vattenvårdande syfte. Ur vattenvårdssynpunkt vore detta ändamålsenligt och bör enligt utredningens mening noga övervägas. Om gynnsammare avskrivningsregler icke anses kunna komma i fråga, vill utredningen ifrågasätta om det icke vore skäligt att statsbidrag i vissa fall utgår. En åtgärd skulle vara att staten genom

engångsbidrag bidrar till lösandet av avloppsproblemen vid sådan industri, vars lokalisering numera visat sig nödvändiggöra omfattande vattenvårdande åtgärder. Enligt gällande regler för statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar (SFS 1959:251) kan förhöjt bidrag utgå till särskilt kostsamma kommunala avloppsreningsanläggningar. Utredningen föreslår att en motsvarande regel för bidrag till industriella avloppsreningsanläggningar eller åtgärder till innehållande av förorenande ämnen införes. Utredningen har icke haft möjlighet att närmare utreda hur en sådan statsbidragsbestämmelse bör utformas och ej heller vilka bidragsanspråk som kan uppstå. Det bör förslagsvis ankomma på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att närmare överväga utformningen av en sådan bidragsregel. Under en övergångstid torde varje särskild bidragsansökan avseende industriella avloppsreningsanläggningar få underställas Kungl. Maj:ts prövning.

K A P I T E L 23

Särskilda vattenbehov som kan behöva tillgodoses

23.1 överföring av vatten från till Vombsjön för att bl a öka föringen i Kävlingeån

Ringsjön lågvatten-

På uppdrag av Malmö stad har professorn vid Chalmers Tekniska Högskola G. Weijman-Hane upprättat ett förslag till reglering av Vombsjön för vattenförsörj ningsändamål. Utredningsmannen anser att det ur byggnadsteknisk och skadesynpunkt är rimligt att av den nyttiga tillrinningen till Vombsjön under torrår, 3 mVs, i första hand utnyttja 2,5 m3/s, fördelade med 1,5 m3/s på Malmö stad och 1,0 mVs på Kävlingeåni. Denna senare vattenmängd skulle under vissa förutsättningar ge möjlighet att under torrår säkerställa en lägsta vattenföring i trakten av Kävlinge köping av ca 2,0 ms/s.

desamma tagits upp till behandling såväl' med k o m m u n a l a organ som berörda industrier. På senare år h a r förbundet även inriktat sin u p p m ä r k s a m h e t på vattenhushållningen i stort och de åtgärder, som erfordras för att framdeles trygga vattentillgången i ån.»

Vidare framhåller förbundet den stora förändring i landskapsbilden som ägt rum framför allt under de senaste hundra åren samt anför ytterligare:

I anslutning till regleringsförslaget h a r den frågan uppkommit huruvida denna torrårsvattenföring i Kävlingeån blir tillräcklig för att i framtiden såväl trygga vattenförsörjningen för de industrier och samhällen, vilka är beroende av ån, som förbättra åns vattenbeskaffenhet så, att den fyller sin uppgift som en väsentlig tillgång ur allmän synpunkt. Kävlingeåns vattenvårdsförbund har i skrivelse den 4 maj 1964 till utredningen angivit, att förbundet utfört undersökningar och utredningar avseende tillståndet och beskaffenheten av åns vatten. Förbundet anför:

»I samband med utvecklingen på jordbrukets område h a r den vattenhållande arealen inom Kävlingeåns område sedan mitten av 1800-talet minskat från ca 350 kraä till 40 km2. Samtidigt h a r en kraftig industriell expansion ägt r u m . Åns naturliga vattenhushållningsförmåga har således minskat, medan kravet på ån som vattentäkt — och recipient — ständigt ökat. Jordbruket och därpå baserad livsmedelsindustri torde av flera skäl i framtiden komma att intaga en ännu mera central och betydelsefull ställning inom Kävlingeåns område. Den ökade inflyttningen till sydvästra Skånes t ä t o r t e r ä r i och för sig ett motiv för denna bedömning. De goda förutsättningar, som finnes för att genom konstgjord bevattning öka jordbrukets avkastning, är ett a n n a t skäl för denna uppfattning. Därtill kommer den klara tendens till ökad industriell förädling av jordbruksprodukterna som framdeles förvisso kommer att bli än mer m a r k e r a d . De ökade kraven på Kävlingeån såsom vattentäkt leder helt naturligt till att åtgärder för förbättrad vattenhushållning och tryggad vattentillgång för hela Kävlingeån måste bli nödvändiga. Redan i dagens läge arbetar Vattenvårdsförbundet — i samband med nu aktuella

»I anslutning därtill h a r föroreningarna kartlagts och åtgärder för motverkande av

1 G. Weijman—Hane: Kävlingeån som vattentäkt och recipient (Skånes Natur 1964)

277 ökade uttag ur åns vattensystem för tillgodoseende av tätorternas vattenbehov — på att få till stånd sådana regleringsåtgärder, att lågvattenföringcn i ån ökas. De naturliga förutsättningarna för magasinering av vatten inom Kävlingeåns nederbördsområde är emellertid ytterst begränsade. Det enda reglerbara magasinet — Vombsjön — utnyttjas redan för Malmö—Lundregionens vattenförsörjning och är i och för sig otillräckligt för att öka lågvattenföringen i ån till önskad nivå, såsom framgår av nyligen verkställda utredningar. Även ur naturvårdssynpunkt och för att möta de krav, som kan komma att ställas på ån i samband med fritidsområden m. m. för de expanderade tätorternas innevånare, synes det Vattenvårdsförbundet såsom en primär angelägenhet, att vattenföringen i ån kan hållas på en tillfredsställande hög nivå. Enbart åtgärder för motverkande av föroreningar är ej tillräckliga för att skapa för framtiden tillfredsställande förhållanden i ån.» Förbundet hemställer att utredningen måtte beakta de förhållanden som råder i Kävlingcån och de ökade anspråk på ytterligare utnyttjning av befintliga vattentillgångar som den framtida utvecklingen inom området kan komma att ställa. Vombsjön utgör redan ett centralt beläget vattenmagasin, vars betydelse för vattenförsörjningen jämväl för andra delar av Skåne bedömes kunna bli aktuell framdeles. Förbundet finner det angeläget att ett förslag till råvattenöverföring från annat vattensystem utformas så, att Vombsjöns regleringsmöjligheter utnyttjas. För Kävlingeåns del skulle härigenom skapas möjligheter att utöka lågvattenföringen, vilket såväl försörjningsmässigt som ur naturvårdssynpunkt skulle innebära väsentliga fördelar. Professor G. Weijman-Hane har i sin förenämnda artikel i Skånes Natur i stora drag redogjort för självreningsförloppet i Kävlingeån. Den mest koncentrerade delen av föroreningen tillföres ån på sträckan Brååns inflöde vid örtofta till Furulund.

Under sockerkampanjen oktober—december tillkommer dessutom föroreningen från Örtofta sockerbruk. Man kan särskilja två kritiska perioder, nämligen slutet av juni—september (sockerbruket är då ej igång) och oktober—-december. Under den första perioden förefinns, enligt vad erfarenheten visat, trots de då rådande komplicerade förhållandena, normalt ett samband mellan syrehalt och vattenföring. Sålunda kan enligt Weijman-Hane vid en vattenföring av 2,0 ms/s räknas med en syrehalt av 1,0 mg/1. Under den andra perioden är det av olika skäl ej lika lätt att erhålla ett samband mellan syrehalt och vattenföring. Weijman-Hane ger exempel på tillfällen då syrehalten uppgått till 0,42 respektive 2,0 och 3,6 mg/1. Enligt hans uppfattning bör man med hänsyn till åns betydelse ur vattentäktssynpunkt och allmän synpunkt eftersträva en minsta syrehalt av 4—5 mg/1. En sådan syrehalt kan ej ernås vid en vattenföring av 2,0 m3/s även om man vid industrierna m. m. vidtar långt gående reningsåtgärder. Möjligt är att åns vattenbeskaffenhet med full säkerhet kan tryggas, endast om de mest svårbehandlade avloppsvattnen efter lämplig behandling uppsamlas i en ledning parallell med än och avbördas till havet. Detta skulle dock innebära en sådan reducering av åns lågvattenföring att vatten måste tillföras ån för vattenförsörjningsändamål. Skall någon större expansion inom den industriella eller kommunala sektorn kunna tillåtas måste en höjning av lågvattenföringen komma till stånd. För att syrehalten i ån ej skall understiga 4 mg/1 skulle uppskattningsvis erfordras en lågvattenföring av minst 5 ra'/s. Den nu föreslagna regleringen är avsedd att skapa möjlighet att utnyttja 2,5 m3/s av tillrinningen under torrår. Studier av regleringsförslaget har givit vid handen att vattenföringen

278 i ån vid genomförd reglering skulle överstiga 5 m»/s under större delen av den undersökta tidsperioden, 1939— 1963. Det torde därför vara möjligt att säkerställa en lågvattenföring av 5 m3/s genom att överföra vatten endast under torrperioder. För en någorlunda säker bedömning av dels h u r stora vattenkvantiteter som skulle behöva tillföras och dels under hur lång tid vattenöverföring måste ske, erfordras omfattande beräkningar. Av stor betydelse i sammanhanget är hur magasinet i Vombsjön utnyttjas och hur systemet för vattentransporten utformas, överslagsmässigt kan man emellertid räkna med att för säkerställande av en vattenföring av 5 m3/s behöver överpumpning av vatten från annan vattentillgång ske endast några månader vart tredje eller fjärde år. En kontinuerlig överföring av 3 raVs skulle kunna innebära att regleringsvariationerna i sjön och därmed även regleringsskadorna kan minskas. Vid bedömningen av kostnaderna för de åtgärder som behöver vidtagas för att avsevärt förbättra vattensituationen i Kävlingeån har utredningen i första hand valt att räkna med kontinuerlig tillförsel av 3 nWs. överföring av vatten torde endast kunna komma ifråga från Ringsjön och till yttermera visso endast i det fall Lagan—Ringsjöprojektet eller annat liknande projekt för transport av råvatten till Skåne kommer att utföras. Var tillförseln av vatten till Kävlingeåns vattensystem skall ske kan diskuteras. Ur bl. a. naturvårdssynpunkt skulle det kunna vara fördelaktigt om tillförseln sker till Vombsjön. Oavsett h u r vattnet överföres måste transportkapaciteten ökas hos tunneln Lagan (Traryd) — Ringsjön. En ökning med 3 mVs innebär en avsevärd ändring av dimensioneringsförutsättningarna. Detta i sin tur kan ha till följd att tunneln måste dimensioneras annorlunda än nu gjorts.

Det är svårt att uppskatta storleken av de merkostnader som en kapacitetsökning om 3 mVs skulle orsaka, överslagsmässigt kan man emellertid räkna med att anläggningskostnaden för den av utredningen skisserade tunneln med en i ett senare skede utbyggd pumpstation vid Tyringe kommer att öka med omkring 15 Mkr. Förutsättningarna för anläggning av en tunnel mellan Ringsjön och Vombsjön har för utredningens räkning översiktligt studerats av överingenjören Scherman i vattenfallsstyrelsen. Berggrunden mellan sjöarna består, enligt geologiskt material som erhållits från SGU, huvudsakligen av kambrosiluriska lerskiffrar och lerstenar. Jordtäcket synes i allmänhet vara stort vid Vombsjön, varför speciella problem kan uppstå där. Dessa problem synes, enligt Scherman, emellertid kunna lösas. Själva tunneldrivningen torde inte bli särskilt vansklig vid den lilla tvärsnittsarea (ca 4 m2) det här kan bli fråga om. Ett tunnelprojekt Ringsjön—Vombsjön kan således anses vara fullt realistiskt. Kostnaden torde uppskattningsvis röra sig om 25 Mkr. Höjdskillnaden mellan de två sjöarna (34 m) bedöms vara tillräcklig för att vattnet skall kunna transporteras med självfall. De årliga kostnaderna för en tunnelanläggning kan med en avskrivningstid för tunneln av 60 år uppskattas till 1,5 Mkr. Vid kontinuerlig överföring av 3 mVs skulle detta innebära en transportkostnad av endast ca 1,5 öre/m3. Utnyttjas anläggningen endast kortare tider under året minskar årskostnaderna något, medan kostnaderna per transporterad m ' vatten däremot blir avsevärt högre än nyss nämnts. Anläggning av rörledningar på sträckan Ringsjön—Vombsjön utgör sannolikt ur ekonomisk synpunkt ett sämre alternativ än tunnel, enär ett höjdparti, vars lägsta delar når upp till en nivå

279 av 125 m, måste passeras. Energikostnaderna för pumpning blir relativt höga. Det blir svårt att ekonomiskt utnyttja den fallhöjd, ca 100 m, som erhålles från höj dryggen till Vombsjön. Driftsäkerheten vid en sådan anläggning blir sämre än vid en självfallstunnel. Den sammanlagda ökningen i investeringsbehov för att möjliggöra en kontinuerlig överföring av 3 m'/s till Vombsjön kan enligt det föregående uppskattas till storleksordningen 40 Mkr. Kostnaderna för kontinuerlig transport av vatten från Lagan (Traryd) till Vombsjön kan med ledning av tidigare beräkningar på lång sikt uppskattas till 0—7 öre/m3. överföres vatten endast under de tider som erfordras för att vattenföringen i Kävlingeån aldrig skall understiga 5 mVs, kan de årliga kostnaderna minskas med vad som motsvarar minskningen i rörliga kostnader. Genom att utnyttja magasinen i Vombsjön och Ringsjön på annat sätt än som angivits i regleringsförslagen och genom att samordna magasinen, skulle den mängd vatten som behöver överföras kunna minskas med lägre kostnader som följd. Investeringsmässigt torde inga större besparingar kunna göras genom en sådan minskning. I kostnaderna för vattnet bör även inräknas ersättningar för kraftförluster i Lagan nedströms Traryd, uppskattade till 1—2 öre/ms. Professor Weijman-Hane har som tidigare nämnts redovisat möjligheten att med en avskärande ledning parallell med Kävlingeån uppsamla de mest svårbehandlade avloppsvattnen och avleda dem direkt till havet. Detta skulle emellertid medföra att vattenföringen i ån minskar, varigenom industriernas vattenförsörjning försvåras. En lösning av detta problem skulle kunna vara att industrierna tillföres råvatten genom en ledning från Ringsjön. Avståndet från

den västra delen av Ringsjön till det största industriområdet utefter ån, Kävlinge—Furulundsområdet, är ca 25 km. Samtliga industrier skulle genom en sådan lösning oavsett deras läge kunna erhålla vatten av relativt jämn kvalitet. Lösningen medför dock ingen förbättring av tillståndet i Vombsjön eller i den övre delen av Kävlingeån. Någon ekonomisk jämförelse mellan de två skisserade alternativen har utredningen icke gjort, emedan mer ingående undersökningar bör utföras innan ekonomiska jämförelser med rimlig grad av sannolikhet kan upprättas. Ytterligare en tänkbar möjlighet att förbättra vattensituationen i Kävlingeån kan vara att under torrperioder pumpa vatten från Ringsjön till Brååns övre lopp. Bråån infaller i Kävlingeån vid Örtofta. Projektet skulle innebära anläggandet av dels en pumpstation vid Ringsjön och dels en ca 5 km lång rörledning från Ringsjön till Bråån. En närmare bedömning av genomförbarheten av ett sådant projekt har utredningen av brist på undersökningsmaterial icke kunnat utföra. Alternativet kan vara ekonomiskt fördelaktigt. För Malmö—Lundområdet innebär överföring av vatten till Kävlingeån (Vombsjön) icke några fördelar i avseende på områdets framtida vattenförsörjning. För Malmö skulle en transport av vatten norrifrån via Vombsjön medföra en ökning av transportavståndet med ca 1 mil i förhållande till direkt tillförsel från Ringsjön. Överledning av vatten till Kävlingeån (Vombsjön) är därför av intresse huvudsakligen för industrierna utefter Kävlingeån. Sett ur Malmö—Lundområdets synpunkt är det dock av betydelse att Vombsjön även i framtiden får nyttjas som vattentäkt, enär vattnet från denna sjö alltid kommer att bli betydligt billigare än vatten från t. ex. Lagan eller Bolmen.

280 I en framtid då vattenbehovet inom västra Skåne har ökat så att det överstiger vad utredningen nu dimensionerat sina projekt för eller om variationerna i den årliga förbrukningen skulle bli större än utredningen antagit, kan magasinet i Ringsjön visa sig vara för litet för utjämning av förbrukningsvariationerna under året, jfr bilaga B. I sädana fall kan antingen transportkapaciteten hos tunneln Lagan—Ringsjön ökas eller överledning av vatten till Vombsjön tillgripas i syfte att göra det möjligt att optimalt utnyttja regleringsmöjligheterna även i den sistnämnda sjön. Utredningen har icke undersökt vad det skulle betyda för Lagans vattensystems del att öka uttaget därur för att kunna överleda vatten till Vombsjön. En ökning av uttaget ur Lagan av storleksordningen 3 ms/s bör vara möjlig men kan allvarligt inkräkta på andra intressen. Att överföra vatten från Bolmen till Ringsjön—Vombsjön är icke aktuellt. Utredningen har icke kunnat bedöma hur stora kostnader för förbättring av situationen i Kävlingeån som industrierna längs ån kan bära. Utredningen förordar emellertid att frågan om överföring av vatten till Vombsjön närmare studeras i samband med eventuellt fortsatta utredningar av den framtida vattenförsörjningen för Skåne. Det kan nämnas att sett ur naturvårdssynpunkt det skulle vara av väsentlig betydelse om regleringsskadorna i Vombsjön kan minskas genom tillförsel av vatten från andra vattentillgångar.

23.2 Danmarks

vattenförsörjning

I mitten av år 1961 tillsatte den danska regeringen en kommitté (Landsplanudvalget) vars uppgift skulle vara att bl. a.

göra en analys av befolkningsutvecklingen, näringslivets utveckling, trafikförhållandena m. m. Kommittén, som består av representanter för ett 10-tal ministerier, skulle upprätta allmänna riktlinjer för dispositionerna av de statliga investeringar som är av väsentlig betydelse för industri- och samhällsutveckling. Kommitténs arbete har sålunda karaktären av översiktlig planering för hela Danmark. I augusti 1962 redovisade Landsplanudvalget ett betänkande, »Zoneplan 1962 for Danmark», vilket avsågs vara ett första utkast till en riksplanering. Till grund för sina bedömningar h a r udvalget lagt prognoser för befolkningsutvecklingen 1960—1980. I zoneplanen föreslås landet indelas i fyra zoner: 1. Områden som redan nu h a r avdelats och planerats för samhällen och industrier (ca 3 procent av landets areal). 2. Områden som kan bli av intresse för samhällen och industrier vid en ytterligare framtida utveckling (tillsammans med zon 1 så mycket som 18 procent av landets areal, varför en närmare begränsning av dessa områden får ske vid den fortsatta planeringen). 3. Områden för fritidsbebyggelse, naturvårdsområden och områden där tätbebyggelse icke bör tillåtas (43 procent av landets areal). 4. Rena jordbruksområden. Samma år som Landsplanudvalget tillsattes tog Akademiet for de tekniske Videnskaber upp problemet om Danmarks vattenförsörjning till diskussion. Orsaken härtill var den snabbt stigande vattenförbrukningen för olika ändamål. Diskussionerna ledde till att akademirådet hösten 1961 tillsatte en kommitté (Vandudvalget) som skulle göra en teknisk-vetenskaplig bedömning av de problem som kunde vara förenade med

281 Danmarks framtida vattenförsörjning. Kommittén, vars ordförande är chefen för Danmarks Geologiske Unders0gelse, består av representanter för Meteorologiska institutet, Hedesällskapet, Tekniska högskolan, Lantbrukshögskolan ni. fl. Koordineringen med Landsplanudvalgets arbete har ordnats på det sättet att dess sekreterare har ingått som ledamot av Vandudvalget. År 1963 avgav kommittén ett betänkande »Vand». Däri anmäles att utländska och danska sakkunniga har varit inbjudna till en del av kommitténs sammanträden. Utredningsmannen Wetterhall har sålunda deltagit i ett av dessa sammanträden och därvid informerat om de sydsvenska vattenförsörjningsförhållandena. I betänkandet »Vand» framhålls att det är angeläget att de planerande organen får klarlagt, vilka förutsättningar som finns att tillgodose de ökande behoven av vatten. Möjligheterna att tillhandahålla ett ur hygenisk synpunkt tillfredsställande vatten i tillräckliga mängder kan få avgörande betydelse för samhälls- och industriutvecklingen inom olika regioner. De uppgifter av olika art som fordras för att kunna göra en samlad bedömning av förutsättningarna att ordna vattenförsörjningen inom olika delar av landet är spridda på en mängd institutioner, myndigheter och andra och är därmed svårtillgängliga. Kommittén lämnar därför en sammanfattande redogörelse för den naturliga vattenbalansen i Danmark. Vidare anges att vattenförsörjningen hittills nästan helt baserats på grundvatten. Ytvatten nyttjas endast för en del industrier och bevattningsanläggningar m. m. Den sammanlagda nederbörden uppskattas till 28 000 Mm«/år. Avdunstningen uppskattas till 16 000 Mm»/år, varför den nyttiga nederbörden skulle vara av

storleksordningen 12 000 Mm»/år. Härav utgöres ca 1 000 Mm»/år av grundvatten som avrinner till havet, spillvatten som avleds direkt till havet o. s. v. Befolkningen i Danmark uppgick år 1960 till 4,58 milj. personer och bedömes 1970 ha ökat till 4,85 milj. Förbrukningen av grundvatten för hushåll, industri och jordbruk uppgick år 1960 till ca 590 Mm». År 1970 väntas motsvarande behov komma att uppgå till 760 Mm». Möjligheterna att täcka de ökande vattenbehoven enbart med grundvatten är begränsade. Inom vissa områden föreligger redan brist på grundvatten. Man måste söka vatten allt längre bort och med ökande befolkning kan svårigheterna att ordna vattenförsörjningen bli allt större. Särskilt framhåller kommittén att grundvattnet inom stora delar av Själland redan har tagits i anspråk. .Särskild uppmärksamhet måste ägnas risken att få salt grundvatten. Beträffande ytvattentillgångarna anges att lågvattenföringen i vattendragen på Själland och de sydliga öarna är ringa och icke tillräcklig för större industrier eller samhällen. Större uttag på Själland förutsätter därför anläggandet av konstgjorda sjöar som reservoarer. På Jylland är förhållandena gynnsammare. Kommittén redovisar alla de risker för förorening av såväl grundvatten som ytvatten som finns. Vidare redovisas omfattningen av den forsknings- och undersökningsverksamhet som bedrivs vid olika institutioner. Det framhålls emellertid att forskningen alltmer fått stå tillbaka för den rådgivande verksamhet som dessa institutioner bedriver och skall bedriva. Kommittén framhåller att forskningen och undervisningen måste få resurser som svarar mot de betydande investeringar som orsakas av den stigande vattenförbrukningen och av behovet av rening av avloppsvattnet. Det är nödvändigt att klarlägga hur den

282 framtida vattenförsörjningen skall säkerställas. Udvalget föreslår slutligen att det inrättas ett centralt organ, som kan bistå myndigheterna genom att sammanställa och koordinera allt material beträffande vattenförsörjningen, och som i övrigt kan vara ett rådgivande organ i dithörande frågor. Köpenhamn har redan tagit vissa ytvattentillgångar i anspråk för sin vattenförsörjning. Som redan nämnts i kapitel 3 var vattenförsörjningsfrågan en av de många frågor som togs upp till behandling vid Nordiska rådets Öresundskonferens i april 1964. Chefen för Köpenhamns vattenförsörjning, direktör Christensen, lämnade en redogörelse för Köpenhamns vattenförsörjning och h u r man avsåg lösa problemen i framtiden. I bilaga H återges Christensens anförande (med benäget medgivande av

Nordiska rådets sekretariat och av direktör Christensen). Christensen framhöll bl. a., att det icke var aktuellt att taga vatten från Sverige. Från svensk sida lämnades en redogörelse om vattensituationen i västra Skåne och de huvudalternativ för den framtida vattenförsörjningen som utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning tagit upp till diskussion. I anledning av Christensens uttalande konstaterades i den svenska redogörelsen (Wetterhall), att om det hade varit aktuellt för Själland att få tillskottsvatten från Sverige, skulle detta ha varit en faktor som hade påverkat valet av framtida lösning för Skåne. Utredningen h a r icke funnit skäl föreligga att närmare gå in på en bedömning av vad en eventuell, mycket oviss vattenleverans till Själland skulle innebära ekonomiskt och tekniskt.

K A P I T E L 24

Jordbrukets och trädgårdsodlingens vattenbehov i Skåne

I programmet för utredningsarbetet har bl. a. behovet av vatten för bevattningsändamål berörts. För utredningens räkning har professorn vid Tekniska högskolan Yngve Gustafsson gjort en uppskattning av jordbrukets och trädgårdsodlingens nuvarande vattenbehov i Skåne och en bedömning av motsvarande behov år 1980. För ändamålet har ett betydande grundmaterial insamlats. Resultatet har redovisats i en promemoria, daterad den 20 december 1964, som återges i det följande. Undersökningen behandlar Malmöhus och Kristianstads län. Länen ifråga har i vissa hänseenden uppdelats i enlighet med den officiella jordbruksstatistiken i delområden, nämligen a) slättbygd, b) mellanbygd och c) skogsbygd. Omfattningen av de tre delområdena kommunoch församlingsvis framgår bl. a. av Sv. Off. Statistik: Jordbruksräkningen 1961. De bedömningar som gjorts avser utvecklingen fram till år 1980 och omfattar teknisk företagsförbrukning inom jordbruk och handelsmässig trädgårdsodling. Förbrukningen inom bostäder och inom industrier anslutna till jordbruksproduktionen såsom mejerier, brännerier, stärkelsefabriker, sockerbruk och konservindustrier är således inte medtagen. Bedömningarna är grundade på vissa uppgifter ur den officiella statistiken samt vidare på överläggningar med olika jordbruksorganisationer och fackmän. Viss bedömning har även gjorts med utgångspunkt från personlig erfarenhet.

Redan inledningsvis må framhållas, att sådana faktiska uppgifter, som kan utgöra en direkt och säker grund för överväganden och prognoser av detta slag är mycket fåtaliga. Sålunda saknas t. ex. statistik över antalet bevattningsanläggningar inom det studerade området och vidare är vattenåtgången för bevattning av naturliga skäl mycket svår att bedöma, därför att den i hög grad varierar med bl. a. årsmånen. Även beträffande vattenåtgång för husdjursskötsel är uppgifterna osäkra, eftersom tillförlitlig statistik över vattenförbrukningen per djurenhet saknas, beroende på att företagsenheterna är mycket små. Vid bedömningarna har frågekomplexet uppdelats i tre huvudavsnitt, nämligen 1) djurhållning, 2) jordbruk (inkl. färskpotatisodling men exkl. fältmässig grönsaksodling) samt 3) handelsmässig trädgårdsodling (inkl. fältmässig grönsaksodling).

24.1 Djurhållning

Utvecklingen av djurhållningen i Skåne fram till 1962 kan bedömas med god säkerhet på grundval av tillgänglig statistik. Av betydelse i föreliggande sammanhang är endast de större djurslagen, d. v. s. hästar, nötkreatur och svin. Hästantalet h a r under åren 1951—61 sjunkit från 63 000 till 16 000, medan nötkreaturen ökat från 354 000 till 409 000. Svinantalet har ökat kraftigt från 463 000 till 725 000.

284 En närmare granskning av tillgängligt siffermaterial ger vid handen, att nötkreatursökningen är procentuellt störst i mellanbygden och skogsbygden men mindre å slättbygden. Materialet ger inte fullständiga detaljuppgifter om olika nötkreatursslag, men känt är, att mjölkkobesättningarna i icke obetydlig omfattning ersatts med köttdjur. Även ökningen av svinantalet är procentuellt sett något större i mellanbygden och skogsbygden än å slättbygden. Vattenbehovet per djurenhet är, som tidigare framhållits, vanskligt att bedöma. Men om man överslagsmässigt räknar med en förbrukning av 0,05 m3/d för hästar och nötkreatur samt 0,03 mVd för svin (inkl. småsvin) skulle djurhållningens vattenbehov 1951 uppgå till ca 12,7 Mms/år och 1961 till ca 15,7 MmVår. Med hänsyn till vad som ovan sades om övergång från mjölkproduktion till köttproduktion med åtföljande minskning av vattenåtgången kan det emellertid ifrågasättas, om ökningen är fullt så stor som det anförda beloppet anger. Djurhållningens kommande utveckling inom området är svårbedömbar, men skäl finnes antaga, att någon stark ökning fram till 1980 knappast blir aktuell, i varje fall inte i slättbygderna. I fråga om vattenbehovets förändringar torde man emellertid böra beakta, att djurhållningen kan bli ändrad i tekniskt avseende. Sålunda sker f. n. viss omläggning ifråga om gödselhanteringen genom s. k. övergång till flytgödsel, vilket kräver vissa vattenmängder. Mängderna torde emellertid begränsas av det förhållandet, att flytgödsel skall transporteras ut på fälten, varför det ligger i jordbrukarnas intresse att hålla vattenmängderna nere. Ökad vattenåtgång kan vidare beräknas uppkomma genom ökade krav på stallhygien. Det kan därför vara lämpligt att räkna med en ökning av vattenåtgången

för djurhållningen med förslagsvis 20 °A, vilket skulle motsvara en ökning av 3 Mm* fram till 1980. Vattenförsörjningen för djurhållningen sker övervägande lokalt i främsta hand genom egna grundvattentäkter, men viss anslutning till kommunala nät förekommer. En viss förändring i strukturavseende kan förväntas genom koncentration till storbesättningar. Detta torde i första hand gälla svin, men kan bli aktuellt även för nötkreatur. Härigenom kan ökad punktbelastning beträffande vattentillförsel uppkomma, vilket kan i varje fall i någon mån komma att ställa ökade krav på de kommunala näten, även om man inte bör förutsätta att stordrift ifråga om djurhållning kommer att förläggas i omedelbart grannskap av tätorterna. Kvalitetskraven på vattnet för djurhållningen ställs numera högt av den veterinärmedicinska sakkunskapen, detta såväl med hänsyn till djurhälsa som livsmedelshygien. Vattnet bör i princip vara av samma kvalitet som vatten för kommunal förbrukning. 24.2 Jordbruket

(växtodlingen)

Liksom i landet i övrigt är jordbruket i Skåne inte regelmässigt beroende av konstbevattning. Växtodlingen är i stort anpassad till de naturliga vattenförhållanden som råder. Från denna regel finnes dock vissa undantag. Ett sådant får anses vara en del av den färskpotatisodling, som förekommer på Bjärehalvön och i Kullabygden, och som bygger på bevattning som förutsättning. Denna odlings totalareal utgjorde ca 3 000 ha 1956 och anses ha ökat med drygt 10 % fram till 1964. Ett annat undantag utgör betesproduktionen på vissa gårdar med intensiv animalieproduktion. Även om bevattning i övrigt inte är en förutsättning för växtodling i Skåne,

285 förekommer dock i vissa sammanhang s. k. komplementbevattning, innebärande att vatten tillföres såsom ett tillskott till <den naturliga nederbörden under torrperioder. Komplementbevattningen har utvecklats sedan 1940-talet och visar A'issa tendenser att öka. Exakta uppgifter om antalet jordbruksbevattningsanläggningar i Skåne saknas, eftersom statistik på området inte finns. En uppskattning försvåras av att anläggningar av många olika typer och storlek förekommer, från välplanerade större sådana ner till enstaka pumpar och spridare. Av de cirka 1 200 mera planmässigt utbyggda anläggningar som torde finnas i landet i stort kan emellertid på grundval av vissa uppgifter och bedömningar omkring 350 anses förekomma i Skåne. Med undantag av anläggningarna för den ovannämnda färskpotatisodlingen torde någon utpräglad geografisk fördelning av anläggningarna med hänsyn till jordart, klimat etc. knappast kunna urskiljas. Förekomsten bestämmes i stället huvudsakligen av enskilda företagares personliga intressen och företagsinriktning. Vid angivande av ovannämnda antal anläggningar har endast sådana medtagits, som till väsentlig del använder friskvatten. Vissa anläggningar finns därutöver avsedda huvudsakligen för avfallsvatten från industrier och från djurhållningen. Den areal, som bevattnas med ovannämnda anläggningarna ifråga, är svår att bedöma, eftersom anläggningarnas kapacitet växlar. Vidare är arealkapaciteten i viss mån elastisk, eftersom en del anläggningar genom tilläggsledningar vid utsatta tillfällen kan användas för relativt stora arealer. Såsom ett medeltal torde emellertid 10 hektar pr anläggning kunna bevattnas. Den sammanlagda bevattnade jordbruksarealen skulle alltså utgöra 3 500 ha.

Eftersom bevattningen väsentligen har karaktär av komplementbevattning, är de förbrukade vattenmängderna per arealenhet starkt varierande med årsmånen, från obevattnat under nederbördsrika år till ganska betydande vattenmängder under torrår. Såsom en maximisiffra synes man kunna räkna med 100 mm årsbevattning. Totala vattenförbrukningen för jordbruksbevattningen skulle således uppgå till ca 3,5 Mm^lår maximalt. Det är att märka i sammanhanget, att förbrukningen är koncentrerad till vegetationsperiodens högsäsong (15 maj—15 augusti). Att ange utvecklingen beträffande bevattning för framtiden är mycket vanskligt, eftersom olika faktorer av jordbruksteknisk och jordbruksekonomisk art inverkar. En ökad övergång till specialodlingar kan tänkas starkt påverka situationen och likaså kan en intensifierad animalieproduktion med ökade krav på bl. a. säker betesproduktion få inflytande. Med utgångspunkt från utvecklingen åren 1940—64 synes det dock realistiskt att räkna med ökat behov av vatten för jordbruksbevattning fram till 1980. Såsom en grov uppskattning kan man kanske räkna med 50 % av nuvarande beräknad maximal förbrukning eller en ökning i årsförbrukningen av ca 1,8 Mm\ Beträffande vattenkvaliteten må framhållas, att bevattningen f. n. till helt övervägande del sker med ytvatten. Om man undantar vissa speciella områden anses ytvattentillgångar i närheten av produktionsarealerna vara en förutsättning för tillfredsställande bevattningsekonomi. Även för framtiden bör man räkna med, att bevattningsvattnet tas från ytvattentäkter, och att grundvatten endast mera sällan kommer att användas för bevattning. Kvalitetskraven för bevattningsvatten

286 kan sättas lägre än för kommunal förbrukning. Emellertid får kraven i bakterologiskt avseende inte eftersättas, eftersom bevattningen i vårt land i första hand gäller vegetativa grödor. Det är att märka, att kraven är höga även för bevattning av fodergrödor, t. ex. bete, eftersom djuren, i första hand nötkreaturen, enligt nyare undersökningar är relativt känsliga för brister i vattenkvaliteten.

24.3 Handelsmässig

trädgårdsodling

Den handelsmässiga trädgårdsodlingen i Skåne kan i detta sammanhang fördelas på växthusodling, bänkgårdsodling, frilandsodling av grönsaker, mera fältmässig (jordbruksmässig) odling av grönsaker samt frukt- och bärodling. Arealuppgifter beträffande trädgårdsodlingen är i vårt land ganska osäkra, eftersom regelmässig statistik saknas. Enligt specialundersökningar som Trädgårdsnäringsutredningen låtit utföra uppgick växthusarealen i Malmöhus och Kristianstad län i slutet av 1950-talet till 200 ha, vartill kom 30 ha bänkgårdar och en frilandsareal av 1 600 ha. Till sistnämnda areal kommer köksväxtodlingen på jordbruksmark, vilken i samband med konservindustriutvecklingen starkt ökat i Skåne under senare tid och år 1961 utgjorde ca 7 000 ha. Odlingen är till helt övervägande del koncentrerad till slättbygderna. Totala arealen för frilandsodlingen och fältmässiga odlingen torde därför f. n. få sättas till omkring 9 000 ha. Vattenbehovet för växthusodling och bänkodling varierar starkt med växtslag, temperaturförhållanden i växthusen etc. I detta sammanhang kan räknas med 900 mm pr år, d. v. s. ca 2,1 Mms/år. Vattenåtgången för frilandsodlingen och den fältmässiga grönsaksodlingen

varierar med grödan. Vissa växtslag såsom spenat, blomkål och broccoli bevattnas regelmässigt medan andra såsom vitkål endast bevattnas delvis. Andra växtslag såsom konservärter och rotfrukter bevattnas i regel ej. Av de bevattnade växtslagen dominerar spenaten, som år 1963 upptog 1 400 ha med i regel två årsgrödor. Om spenatodlingarna antas kräva 160 mm pr år maximalt och andra regelmässigt bevattnade växtslag (blomkål, broccoli och rödkål) upptagande omkring 700 ha förutsattes behöva ca 120 mm pr år maximalt, blir frilandsodlingens obligatoriska vattenbehov ca 3,1 Mm^/år. Härtill bör läggas vattenbehov för icke regelmässig komplementbevattning i samband med den fältmässiga grönsaksodlingen, uppskattningsvis uppgående till maximalt 1,0 Mumlar. Frilandsodlingens och den fältmässiga odlingens vattenbehov är självfallet koncentrerat till vegetationsperioden. Trädgårdsodlingens vattenbehov skulle sålunda i grova drag kunna uppskattas till 2,1 + 3,1 + 1,0 = ca 6,2 Mms/år. Beträffande utvecklingen för framtiden gäller att växthusarealen f. n. är i tilltagande, medan bänkodlingen avtar av arbetstekniska skäl. Frilandsodlingen och den fältmässiga grönsaksodlingen är i tilltagande. Att bedöma utvecklingen på längre sikt är vanskligt, då detta nära sammanhänger med bl. a. utvecklingen av konservindustrien och andra avsättningsmöjligheter. Det synes emellertid inte vara orealistiskt att räkna med att en fördubbling fram till 1980 kan bli aktuell och att en motsvarande ökning i vattenbehovet med 6,2 Mms/år kan bli följden. Vattenförsörjningen för den fältmässiga grönsaksodlingen motsvarar i grova drag vad som ovan sagts beträffande jordbruket. Odlingen torde med andra ord i första hand vara och förbli h ä n -

287 visad till lokala ytvattentäkter. Växthusodlingen och en del av frilandsodlingen däremot är i icke ringa omfattning konc e n t r e r a d till tätorternas ytterområden och använder f. n. i viss utsträckning kommunalt vatten. En ökning av växtluisarealen kan därför beräknas komma att i viss utsträckning ytterligare belasta de kommunala näten. Till trädgårdsodlingen kan även räknas den fältmässiga fruktodlingen, som i Skåne omfattar ca 3 000 ha. Då ifrågavarande arealer endast torde bevattnas mera undantagsvis, och då osäkerhet råder om arealerna kominer att väsentligt förändras under den närmaste framtiden, h a r fruktodlingen inte inräknats.

24.4 Sammanfattning

Enligt de beräkningar som utförts ovan skulle den tekniska vattenhanteringen i Kristianstad och Malmöhus län för lantbrukets djurhållning och växtodling och för den handelsmässiga trädgårdsodlingen kunna uppskattas till 15,7 + 3,5 + 6,2 = 25,4 Mntf/år vid maximal förbrukning. (Bostadsförbrukningen undantagen.) Av denna mängd kan omkring 18 Mms anses vara jämnt fördelad under året medan återstoden 7,5 Mm» (maximalt) får anses ha direkt samband med vegetationstiden. Av totalmängden tas den helt övervägande delen ut lokalt i enskilda vattentäkter och endast en mindre del, förmodligen inte överstigande 5 Mm3, genom kommunala anläggningar. Enligt de gjorda bedömningarna skulle fram till 1980 den tekniska vattenåtgången för anförda ändamål beräknas kunna öka med 3 + 1,8 + 6,2 = 11 Mm» eller med omkring 45 % av beräknad nuvarande förbrukning. Av denna kvantitet faller större delen på bevattningsvatten och får därför beräknas bli utta-

gen lokalt. Endast en mindre del av ökningen, uppskattningsvis inte överstigande 3 Mm3, kan förmodas komma att belasta de kommunala näten. De nu anförda siffrorna får anses vara högt räknade. Då emellertid som ovan framhållits grundmaterial för bedömningarna är osäkert, och då bedömningarna klart bör avse maximiförhållanden, kan en viss ytterligare uppräkning av totalsiffrorna övervägas, förslagsvis med 20 % för beräknad nuvarande förbrukning och med 40 % för väntad förbrukningsökning fram till 1980. Nuvarande totalförbrukning skulle i så fall sättas till högst 30 Mm?>lår, varav 20 Mm* skulle förbrukas med jämn fördelning under året och 10 Mms under vegetationstiden. Av mängden skulle högst 6 Mm* komina från kommunala anläggningar. Beräknad total förbrukningsökning fram till 1980 skulle uppgå till högst 15 Mm*, varav högst 4 Mm* skulle falla på de kommunala näten. Som framgår av det sagda faller den beräknade ökningen av vattenåtgången väsentligen på en förmodad ökning av bevattningsverksamheten. För bevattningsvatten kan, som tidigare anförts, lägre kvalitetskrav ställas än ifråga om kommunalt vatten. Bl. a. bör det vara möjligt att använda vissa industrivatten för bevattning. Kommunalt avloppsvatten synes däremot inte kunna användas för bevattning mera regelmässigt, eftersom bevattningen till helt övervägande del kommer att avse vegetativa grödor för direkt human förbrukning eller utfodring. I sammanhanget må anföras, att de ekonomiska förutsättningarna för växtodlingen inte är sådana att längre transporter av bevattningsvatten för fältmässigt bruk kan komma ifråga. Bevattning av fältodlingar torde endast kunna bli aktuell då vattentäkter av tillräcklig kapacitet finns i odlingarnas omedelbara närhet.

288 24.5 Utredningens

kommentarer

Den sammanlagda vattenförbrukningen inom Skåne för de ändamål som här avses uppgick enligt ovanstående bedömningar år 1960 till ca 30 Mm3. Därav beräknas högst 6 Mm3 ha levererats från kommunala vattenförsörjningsanläggningar. Det sammanlagda behovet torde av allt att döma år 1980 icke komma att överstiga 45 Mm3/år. Denna bedömning står i god relation till de uppgifter om den troliga utvecklingen av livsmedelsindustrin som utredningen erhållit. Den kvantitet vatten som år I960 levererades från kommunala vattenförsörjningsanläggningar till jordbruket och trädgårdsodlingen har inräknats i de kvantiteter som enligt utredningens inventeringar förbrukats inom tätorterna, se kapitel 5. Av professor Gustafssons redogörelse framgår bl. a. att längre transporter

av vatten för bevattningsändamål av ekonomiska skäl icke kan komma ifråga. En förutsättning för bevattningsanläggningar torde vara att närbelägna ytvattentillgångar finns att tillgå. Dessa tillgångars kapacitet får vara avgörande för omfattningen av bevattningsanläggningarna. Det har därför ej funnits anledning att vid översiktliga projekteringar av regionala anläggningar räkna med någon leverans av vatten för bevattningsändamål. Leverans av vatten för viss djurhållning och handelsmässig trädgårdsodling kan däremot även framdeles väntas ske från kommunala anläggningar. Hänsyn härtill har tagits vid upprättande av prognoserna över de framtida vattenbehoven. Vattenförsörjningsanläggningarna har dimensionerats även med tanke på att en ökning av vattenbehovet för här berört ändamål skall kunna tillgodoses.

K A P I T E L 25

Avsaltning

I samband med diskussionen om hur den framtida vattenförsörjningen inom kustområdena kan ordnas är det av väsentligt intresse att få frågan om avsaltning av havsvatten eller bräckt vatten belyst. Ett omfattande utvecklings- och forskningsarbete rörande avsaltning pågår sedan lång tid tillbaka, främst i USA. Flera avsaltningsanläggningar h a r utförts inom sådana områden där vattenanskaffningen h a r inneburit mycket stora problem och där alternativ till avsaltningsmetoden icke har funnits. Litteraturen inom ämnet avsaltning är omfattande. Så h a r t. ex. Journal of American Water Works Association numera en särskild avdelning för avsaltningsfrågor. Vid International Water Supply Associations (IWSA) kongresser i Berlin 1961 och i Stockholm 1964 har lämnats rapporter av stort intresse. IWSA-rapporten 1961 är skriven av doktor W. S. Gillam vid Office of Saline Water i Washington och rapporten 1964 av professor Y. Peter vid College of Engineering vid Haile Selassie University i Addis Abbeba. En utomordentligt intressant rapport »Desalination of water using conventional and nuclear energy» h a r under 1964 lämnats av det internationella atomenergiorganet i Wien (International Atomic Energy Agency: Technical reports series N:o 24). Genom kombination av el- och vattenproduktion kan avsevärda besparingar med därav följande minskade fram•[0—413199

ställningskostnader för renvatten ur saltvatten bli möjliga. Även om man för närvarande icke kan antaga att kostnadssänkningen kan bli så kraftig att avsaltning blir gynnsammare än något av de fjärrvattenförslag som skisserats i föregående kapitel, finns det enligt utredningens mening all anledning att även från svensk sida följa utvecklingen med uppmärksamhet. Alldeles särskilt gäller detta förutsättningarna för sådan kombinerad anläggning med nukleär värmekälla, där en del av energiproduktionen kan tas ut i form av elkraft och resterande del till huvudparten kan utnyttjas för avsaltningsändamål. En sådan anläggning måste givetvis för att komma ifråga kunna lokaliseras relativt nära eller centralt inom ett stort vattenförbrukningsområde, så att långa transportledningar från anläggningen till förbrukningsområdet icke erfordras. På uppdrag av utredningen h a r tekn. lic. Arvid Persson vid Sydsvenska Kraftaktiebolaget, Malmö, gjort en sammanfattande redogörelse dels för metoderna för avsaltning av havsvatten och bräckt vatten och dels om pågående forskning, varvid särskilt möjligheterna att sänka de f. n. höga kostnaderna för avsaltning belysts. Perssons redogörelse återges här i sin helhet. Av jordens totala vattentillgång finnes enligt en uppskattning som utförts av UNESCO endast 0,635 % inom landområdena, medan världshaven rymmer

290 97,2 %. Resterande tillgångar finns i atmosfären och bundna i inlandsis och jöklar (14)i. En ekonomisk metod att framställa färskvatten ur havsvatten eller bräckt vatten skulle därför innebära ett avgörande steg mot den definitiva lösningen av vattenförsörjningspröblemet. En kort sammanfattning lämnas för metoderna för avsaltning och pågående forskning. Av speciellt intresse är, hur stora kostnaderna för närvarande är och vilka möjligheter som förefinnes att sänka dessa. Möjligheterna till besparingar genom kombination av el- och vattenproduktion beaktas härvid. Redogörelsen baseras i första hand på litteraturen enligt bilagda förteckning samt på uppgifter, som framkommit vid en panéldiskussion inom internationella atomenergiorganet i Wien rörande användning av konventionella och nukleära värmekällor för avsaltning av havsvatten och bräckt vatten. Ända sedan ångmaskinen började utnyttjas för fartygsdrift, h a r man till sjöss framställt konsumtions vatten genom destination av havsvatten. Även på land finnes ett flertal anläggningar i drift. Samtliga är dock av ganska begränsad storleksordning — upp till ca 6 000 mVdygn och enhet. Avsaltningsanläggningar h a r och väntas i framtiden få betydelse framförallt i områden med ringa eller ingen nederbörd, isolerade områden (t. ex. öar) samt inom tätbefolkade områden.

Metoder för avsaltning Metoderna för avsaltning kan indelas i två huvudgrupper; Den ena kännetecknas av att vatten avskiljes från saltlösningen, medan den andra huvudtypen bygger på att man går motsatta vägen, det vill säga avskiljer salt från lösningen. : Den viktigaste processen av den

första typen är destillationen. Metoden torde vara alltför välbekant för att kräva en grundlig beskrivning. För upphettning av ett kg vatten till kokpunkten och avkokning av vattnet åtgår cirka 650 kcal värme. Genom återvinning av värmeenergin och utnyttjande av flerstegsdestillation med kondensering vid allt lägre temperaturer kan värmeförbrukningen starkt begränsas. En normal siffra för under 1960-talet i drift tagna anläggningar är 50 kcal/kg vatten, vilket med dagens priser motsvarar en bränslekostnad av ca 30 öre/m» vatten. Även om man för framtiden kan räkna med sänkt specifik värmeförbrukning, så är dock tillgång till en billig värmekälla avgörande för metodens ekonomi. I ett senare avsnitt skall redogöras för h u r billig värmeenergi för avsaltning kan erhållas genom kombination med elproduktion. Att notera beträffande destillationsprocessen är den övergång från normala evaporatorer till expansionsdestillation, som ägde rum omkring år 1960. Vid normala evaporatorer befinner sig det vatten, som skall destilleras, i kokning, då värmet tillföres. Denna typ av evaporator h a r vissa tekniska begränsningar, som man undgår vid expansionsdestillation. Vid denna tillföres värmet i värmeväxlare, varvid det vatten, som skall destilleras, h a r en temperatur under kokpunkten. Förångningen sker i ett separat utrymme med lägre tryck. Liksom vid de normala eVaporatorerna återvinner man värme genom motströmsprincipen och utnyttjande av flera steg. Vid oförändrade prestanda blir anläggningskostnaden lägre vid flerstegsexpansionsdestillation än vid flerstegsdestillation med normala evaporatorer. De flesta anläggningar som tagits i drift från omkring år 1960, är av typ flerstegsexparisionsdestillation. Vissa 1

Siffrorna inom parentes hänvisar till litteraturförteckningen i slutet av redogörelsen.

291 Tabell 91. Vissa anläggningar destillationstyp

Anläggning

Kuwait Curacao (Antillerna). . . Aruba (Antillerna). . . Qatar (Saudi Arabien) Elath (Israel) San Diego (USA)

i drift av

Total kapacitet

Antal enheter

Största enhet

m 3 /dygn

st

m 3 /dygn

25 000

3 800

18 000

6 000

14 000

2 500

6 800

2 800

3 800

3 800

3 800

3 800

anläggningar i drift av destillationstyp redovisas i tabell 91. Oberoende av salthalten hos det vatten man utgår ifrån, erhålles vid destillationsprocessen en produkt med en salthalt understigande 50 mg/m 3 , vilket ligger väl under tillåten salthalt för dricksvatten. Vid destillationen avskiljes inte enbart salter utan också organiska föroreningar. Man erhåller sålunda ett praktiskt taget sterilt vatten. Före destillationen tillsättes vissa kemikalier till vattnet för att förhindra pannstensbildning. Av tillgänglig litteratur framgår icke om dessa kan utgöra något problem med hänsyn till förorening av recipienten. Det må anmärkas att bräckt vatten oftast är mindre gynnsamt än havsvatten som utgångsmater i a l för destination beroende på annan sammansättning av salthalten och till följd av organiska föroreningar. Nämnda omständigheter ökar problemen med beläggningar på värmeöverförande ytor. Ett flertal andra metoder för avsaltning enligt första huvudtypen, dvs. avskiljande av vatten från lösningen, är under utveckling (3, 5). De är ännu icke så långt komna, att det är möjligt

att någorlunda säkert bedöma deras framtida användningsmöjligheter. Här skall dock följande metoder nämnas. Frysmetoden, vilken innebär att vatten med låg salthalt avskiljes i form av iskristaller. Hydratprocessen vid vilken man låter vattnet förena sig med något lätt kolväte t. ex. propån och bilda hydratkristaller. Dessa tvättas och sönderdelas åter i propån och vatten, som dekanteras. Omvänd osmos (ultrafiltrering) innebär att man på det salthaltiga vattnet anbringar ett yttre tryck, som överstiger det osmotiska trycket, och på så sätt pressar vattnet igenom ett semipermeabelt membran, som h i n d r a r saltjonerna att passera. Den mest intressanta utvecklade avsaltningsprocessen enligt den andra huvudmetoden — avskiljning av salt från lösningen — är elektrodialysen. Liksom vid osmosmetoderna utnyttjar man sig här av membran. Reaktionskärlet indelas i celler med väggar av omväxlande an jon- och katjongenomsläppliga membran. Med hjälp av ett par elektroder lägges ett elektriskt fält vinkelrätt mot membranen och de positiva och negativa saltjonerna vandrar i motsatta riktningar. På så vis kommer varannan cell i reaktionskärlet att få en förhöjd salthalt, under det att salthalten i mellanliggande celler sänkes. Metoden kräver elenergi för sitt genomförande. Den kvantitet som åtgår per m» vatten bestämmes dels av den strömtäthet man arbetar med och dels av mängden salt man önskar bortföra. Energiförbrukningen stiger med strömtätheten, under det att anläggningskostnaden reduceras. Energiförbrukningen stiger också med den mängd salt man önskar avlägsna, och metoden h a r därför sina största förutsättningar, då det gäller avsaltning av bräckt vatten. Man behöver icke driva avsaltningen lika långt som vid destination. Vid en optimal dimensionerad

292 Tabell 92. Vissa anläggningar elektrodialystyp

Anläggning

Welcom (Sydafrika). . . Buckeye (Arizona, USA) Webster (S Dakota, USA)

i drift av

Total kapacitet

Antal enheter

Största enhet

m 3 /dygn

st

m 3 /dygn

9 100

2 300

2 500

2 500

1 000

1 000

anläggning för minskning av salthalten från t. ex. 5 000 mg/m» till 400 mg/m», åtgår storleksordningen 5 kWh el/m» vatten. Liksom vid destillationsprocessen utgör organiska föroreningar i vattnet ett problem med hänsyn till beläggningar (1). I tabell 92 redovisas vissa anläggningar i drift av elektrodialystyp. Till skillnad från destillationsprocessen påverkar icke elektrodialysen vattnets halt av organiska föroreningar eller dess bakterieflora etc. Till den andra gruppen av avsaltningsmetoder — borttagning av salt ur lösningen — hör också jonbytarprocessen, som sedan länge använts för avhärdning av vatten och för totalavsaltning av vatten för ångpannor etc. F ö r avsättning av vatten för allmän distribution kan den ekonomiskt konkurrera endast då det gäller att nedbringa salthalten med högst något eller några 100 mg/m». Kombination av avsaltning med annan produktion

Av väsentlig betydelse för ekonomin hos de olika avsaltningsmetoderna är frågan om kombination med annan produktion. En möjlighet är att utvinna och tillvarataga salt. För de metoder, som erfordrar energi i form av

värme, kan man lämpligen kombinera vattenproduktionen med produktion av elkraft. Med hänsyn till de stora fördelar detta innebär jämfört med separata avsaltningsanläggningar och värmekraftverk, skall denna senare möjlighet något närmare beröras. Ur termodynamisk synpunkt är det gynnsamt att utnyttja värme vid hög temperatur för kraftalstring via ångturbiner. Värmeinnehållet vid låg temperatur däremot lämpar sig väl för avsaltningsändamål. Man kan sålunda uppnå en långt bättre total verkningsgrad, om man kombinerar de båda processerna. I allmänhet gäller därför, att då man h a r stora behov av värme vid låg temperatur, så lönar det sig att kombinera med elproduktion. Jämför t. ex. mottrycksproduktionen vid städernas fjärrvärmeverk eller inom cellulosaindustrin. F ö r avsaltning behövs mycket stora effektbelopp, om man skall komina upp till anläggningar av en storlek som är av intresse för regional vattenförsörjning. Nukleära värmekällor torde vara att föredraga framför konventionella i sådana fall. Vid ett separat värmekraftverk med nukleär värmekälla, kan man räkna med att ca Vs av den utvecklade energin tillgodogöres i form av elenergi, medan resterande % går förlorade, huvudsakligen med kondensorkylvattnet. Vid en kombinerad anläggning kan man t. ex. få ut XA av energiproduktionen i form av elkraft, medan resterande 94 till största delen kan utnyttjas för avsaltningsändamål. Förhållandet kan illustreras med följande förenklade sifferexempel. Antag att man skall producera 300 MW1 el och samtidigt för avsaltningsändamål behöver 900 MW värme. Om man för denna produktion valde två separata anläggningar, skulle man behöva en 1

1 MW (megawatt) = 1 000 kW.

293 atomreaktor för ca 900 MW termiskt för varje anläggning. Totala värmeeffekten blev sålunda 2 x 900 = 1 800 MW. Valde man istället att bygga en kombinationsanläggning, skulle man kunna klara sig med ca 1 200 MW i en enda reaktor, varav 300 MW åtgick för elproduktionen och 900 kunde utnyttjas för avsaltning. Genom kombinationen reduceras icke enbart den erforderliga reaktoreffekten. Även kostnaden per effektenhet reduceras genom att man får en större reaktor och kan fördela de stora fasta kostnaderna på fler effektenheter. Till detta kommer att ångturbinen vid en mottrycksanläggning kan göras billigare tack vare att den saknar lågtrycksdel och vissa delar av anläggningen är gemensamma för kraftproduktionsdelen och avsaltningsdelen. Detta senare gäller t. ex. kondensorn. Vad som här sagts med utgångspunkt från nukleära värmekällor gäller i princip även vid konventionella sådana.

Kostnader

olika faktorer, varav en del är lokala. Här kan nämnas kvalitén på det saltvatten man utgår ifrån, vattenbehovets storlek, bränslekostnaden och möjligheterna till kombination med annan produktion. Det är därför omöjligt att lämna någon entydig kostnadsuppgift. För att antyda storleksordningen skall i det följande refereras litteraturuppgifter rörande några i drift varande anläggningar, ett p a r projektstudier samt en amerikansk parameterstudie. I Kuwait finnes, som nämnts, en destillationsanläggning för sammanlagt ca 25 000 ma/dygn. Anläggningen är uppdelad på ett flertal enheter, som successivt tagits i drift under åren 1950—1960. Vattenkostnaden uppges (1) till ca 85 ä 270 öre/m3,i varvid den lägre kostnaden avser de senaste installerade enheterna, som vardera kan producera ca 3 800 ma/dygn. v i d anläggningen produceras också elenergi. Anläggningen på Aruba i Nederländska Antillerna, som består av ungefär lika stora enheter som de mindre i Kuwait, producerar vatten för ca 250 öre/ms (1), dvs. ungefär samma kostnad som vid motsvarande enheter i Kuwait. Amerikanska försöksanläggningar uppvisar kostnader av samma storleksordning. Sålunda uppges för Freeport och San Diego om vardera ca 3 800 ma/dygn vattenkostnaden 225 öre/m3 (5). Om San Diego-anläggningen konstruerats för billigaste vattenproduktion och ej för experimentändamål, skulle den leverera ca 4 700 m3/dygn till en kostnad av 160 öre/m3. Anläggningskostnaden för denna normaliserade anläggning skulle bli 1 800 kr/m3/dygn. Samma kostnad för vattnet ger den något mindre (1 000 m3/dygn) elektrodialysanläggningen vid Webster, om den nor-

Kostnaden för avsaltning av havsvatten eller bräckt vatten beror på en mängd

1 Samtliga kostnader är omräknade till kr och öre under antagande av kursen 1 $ =5,18 kr

En ytterligare möjlighet till förbättrad ekonomi för en kombinationsanläggning kan vinnas genom att utnyttja det förhållandet att vattenkonsumtionen i vårt land har sitt maximum under sommaren, under det att motsatsen gäller för elkonsumtionen och framförallt för behovet av värmekraftproduktion i vårt av vattenkraft dominerade kraftproduktionssystem. Möjligheterna att lagra konsumtionsvatten bör också kunna ge vissa fördelar i samband med ett kombinationssystem. Hur stora vinster man kan göra genom h ä r nämnda möjligheter till sammanlagring är svårt att uppskatta. Det må dock noteras att fördelarna delvis måste betalas i form av en mer komplicerad anläggning och/ eller högre driftkostnader.

294 maliserades på samma sätt. De amerikanska experimentanläggningarna är avsedda för kombination med elproduktion. Priserna är baserade på bränslekostnaden 8 kr/Gcal 1 . F ö r Tijuana i nordvästra Mexico h a r projekterats en avsaltningsanläggning med 6 enheter om vardera 45 000 mVdygn, som successivt tankes installeras under tiden 1966—1990 (8). Det har befunnits lämpligast att utnyttja avtappningsånga från ett konventionellt ångkraftverk om för närvarande 3 x 75 MW. Kostnaden för avsaltningsanläggningen beräknas till 1 250 kr/m3/dygn exklusive överföringsanläggningar. Kostnaden för vatten beräknas vid anläggningen uppgå till 82 öre/m» i genomsnitt under den betraktade 25-årsperioden. Härvid förutsattes att oljepriset är 5,7 kr/Gcal och att kostnaden för elproduktionen ej påverkas av kombinationen med vattenproduktion. För ögruppen Key West utanför Floridas kust h a r studerats olika möjligheter för tryggande av vattenförsörjningen (9). Det billigaste alternativet h a r befunnits vara en anläggning för kombinerad el- och vattenproduktion och med en atomreaktor som värmekälla. En anläggning för 50 MW el och 38 000 ms/dygn vatten befanns lämpligast. Anläggningskostnaden för avsaltningsdelen exklusive överföringssystem för vattnet uppges till 1 150 kr/m3/dygn. Vattenkostnaden under första driftåret beräknas till 115 öre/m3, varvid är att märka att belastningsfaktorn är endast 45 %. För de första 24 driftåren med en genomsnittlig belastningsfaktor av 66 %, blir vattenkostnaden i medeltal ca 84 öre/m3. Projektet torde icke komma att förverkligas. Ovanstående två projektstudier bekräftar i stort sett ett uttalande av Silver (3) att destillationsprocessen i samband med elproduktion nu kan fram-

ställa färskvatten ur saltvatten till en kostnad av ca 75 öre/m». För framtida regional vattenförsörjning inom öresundsregionen räknar man enligt uppgift med vattenkvantiteter av storleksordningen 0,5 milj. m3/dygn. Avsaltningsanläggningar av sådan storlek finnes varken utförda eller projekterade. Amerikanska parameterstudier täcker emellertid området från ungefär denna storleksordning och upp till ca 8 milj. m3/dygn (6, 7). Här skall refereras ett exempel ur den senare rapporten (7). Exemplet avser en anläggning med lättvattenreaktor om 1 500 MW termiskt, för produktion av 240 MW el och 0,64 milj. ms/dygn färskvatten. Av elproduktionen åtgår ca 40 MW för pumparbete m. m. i destillationsanläggningen. Totala anläggningskostnaden exklusive överföringssystem för el och vatten beräknas till ca 930 milj. kr, varav hälften belöper sig på destillationsanläggningen (730 kr/nWdygn). Priset på vattnet vid anläggningen blir 45 öre/m3, om kraften värderas till 2,1 öre/kWh, vilket i rapporten anges vara lägsta kostnaden för kraft från ett »rent» kraftverk ved i övrigt samma villkor. Vattenproduktionen debiteras ett pris på ånga från kraftanläggningen motsvarande 4 kr/Gcal. Studien förutsätter att elnätet kan mottaga kraften under 95 % av tiden och att vattenanläggningens belastningsfaktor blir 0,8. Kapitalets årskostnad (ränta, avskrivning, försäkring, skatt) har förutsatts vara 7 %. Vid kapitalkostnaden 14 % på kraftdelen och 7 % på vattendelen blir på samma sätt vattenkostnaden 51 öre/m3. Man räknar med att en destillationsanläggning av denna typ och storlek skall kunna vara i drift 1968. Kostnaden för erforderligt forsknings- och utvecklingsarbete är icke inräknad i här lämnade uppgifter. 1

1 Gcal (gigakalori) =1 miljon kcal.

295 Det förtjänar påpekas, att reaktorer av den typ och storlek som förutsatts i ovanstående exempel, representerar en redan känd teknologi under det att avsaltningsdelen av anläggningen är ca 100 ggr större än den största som för närvarande finnes i drift. Som antytts pågår forsknings- och utvecklingsarbete, bland annat i USA (5) och Storbritannien (13). Det exempel från den amerikanska parameterstudien (7), som refererats ovan, innebär ett turboaggregat om 240 MW netto. En förutsättning för de angivna resultaten är givetvis att ett så stort aggregat kan utnyttjas i elförsörjningssystemet. För Sydvästsverige eller Öresundsregionen torde detta icke innebära några problem, vilket för övrigt följer av att beslut redan fattats om installation av ett konventionellt ångkraftaggregat om ca 300 MW inom Sydsvenska Kraftaktiebolagets distributionsområde. I sammanhanget kan nämnas att av de städer som rimligtvis bör ingå som huvudintressenter i en regional vattenförsörjning flertalet också är stora intressenter i Sydsvenska Kraftaktiebolaget och täcker sitt elkraftbehov genom detta företag. Anläggningen i exemplet är dimensionerad primärt för vattenproduktion. Skulle man önska utföra en anläggning för exempelvis större elproduktion och mindre vattenproduktion, så torde de tekniska problemen i samband med avsaltningsanläggningen minska. Ekonomin för vattenproduktionen är i hög grad beroende på det pris man åsätter elproduktionen. Den optimala fördelningen mellan el- och vattenproduktion påverkas också av detta pris. De största anläggningarna enligt den refererade amerikanska parameterstudien (7) uppges kunna lämna 5 å 8 milj. m3/dygn till en kostnad av 26 å 38 öre/ms och 4 000 å 6 000 MW el å 0,8 å

0,9 öre/kWh (7 % kapitalkostnad). Förutsättningarna är i stort sett desamma som i exemplet ovan, med undantag av att en anläggning av denna storlek inte anses kunna komma i drift förrän år 1980. Enligt en annan källa (6) skulle man med en sådan mammutanläggning kunna komma ned till vattenkostnaden 14 öre/ms vid elpriset 2,6 öre/kWh.

Sammanfattning och slutsatser

Intresset för avsaltningsanläggningar är tilltagande på olika håll i världen och ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete pågår. Kostnaderna för avsaltning sjunker allt efter hand som nya och bättre tekniska lösningar kommer fram. Storleksfaktorn är av avgörande betydelse för ekonomin. För den mest utvecklade och välkända avsaltningsmetoden, nämligen destillationen, vinnes åtskilligt i totalekonomi genom kombination med elproduktion. Möjligheterna till samordning av en regions vatten- och elförsörjning bör därför beaktas då avsaltning av havsvatten jämföres med andra alternativ till färskvattenförsörjning. Med hänsyn till möjlig utveckling på avsättningsområdet är det av värde att mer långsiktiga beslut fattas så sent som möjligt.

Litteraturförteckning och referenser 1. Desalination of Water Using Conventional and Nuclear Energy. Technical Reports Series No 24. International Atomic Energy Agency. Wien 1964. 2. Desalination. Rapport till International W a t e r Supply Congress & Exhibition Stockholm j u n i 1964, av Y. Peter, Addis Abbeba. 3. Rritish Activies in Desalination Development and Research. Rapport till Federation of Technical and Scientific Associations International Meeting on Water Desalination, Milano april 1964, av R. S. Silver, Edinburgh.

296 4. The experience of the United Nations Department of Economic and Social Affairs in the Field of Water Desalination. Rapport till Federation of Technical and Scientific Associations International Meeting on W a t e r Desalination, Milano april 1964. 5. Saline W a t e r Conversion Report for 1963. United States Department of the Interior, Office of Saline Water. 6. Prospects for Sea-Water Desalination w i t h Nuclear Energy, an Evaluation Program, av Young, Hammond och Spiewak, Oak Ridge National Laboratory ORNL—TM—465. J a n u a r i 1963. 7. An Assesment of Large Nuclear Powered Sea Water Distillation P l a n t s . A Report of an Interagency Task Group. Office of Science and Technology Executive Office of the President. Washington m a r s 1964. 8. Preliminary Appraisal Report on a Sea W a t e r Desalting P l a n t in Combination with a Thermal Electric P l a n t at Rosarito to Supply Fresh W a t e r for Tijuana, Raja California, Mexico. Prepared by United States Department of the Interior in Cooperation with Secretaria de Recursos Hidraulicos de Mexico. December 1963. 9. Engineering Study of Municipal and Industrial W a t e r Supply for the Florida Keys. United States Department of the Interior, Office of Saline Water. Februari 1964. 10. Feasibility Study of a Dual-Purpose

11.

12.

13.

14. 15.

16.

17.

18.

Nuclear Reactor Power P l a n t for the Florida Keys. Prepared for the US Atomic Energy Commission by Burps and Roe Inc. Mars 1964. Economics of Reactors for Power and Desalination. Av S. Raron, Rurns & Roe Inc. Nucleonics april 1964. Nuclear Applications ta Saline-Water Conversion and their Economic Implications. Av S. Raron, Rurns & Roe Inc. Nuclear News—ANS april 1964. Rrittisk utredning om vattcnavsaltning. Notis i Teknisk Tidskrift 1964 häfte 12 sidan 311. Jordens vattenförråd. Notis i Teknisk Tidskrift 1964, häfte 22, sidan 604. Water Desalination in Developing Countries, United Nations, New York 1964, No:64.II.B.5. Nuclear Reactors Applied to Water Desalting. Av Ramney, Carr och Ritzmann, USA. Rapport P/220 F N : s tredje konferens om atomenergins fredliga användning, Geneve september 1964. Feasibility of Nuclear Reactors for Sea Water Distillation in Israel. Av Aschner, Yiftah och Glueckstern, Israel. R a p port P/548 FN:s tredje konferens om atomenergins fredliga användning, Geneve september 1964. Nuclear Plants for Power and Saline Water Conversion. Tunisiska Atomenergikommissionen. Rapport P/824 F N : s tredje konferens om atomenergins fredliga användning, Geneve september 1964.

K A P I T E L 26

Sammanfattande synpunkter

Utredningen har haft till syfte att utreda möjligheterna att trygga den framtida vattenförsörjningen i Kristianstads, Malmöhus och Hallands län. En p r i m ä r uppgift h a r därvid varit att söka bedöma, vilka vattentillgångar som i framtiden lämpligen bör nyttjas att tillgodose de framtida vattenbehoven. Som grund för utredningens planering ligger dels de nuvarande vattenförsörjningsförhållandena, dels antaganden rörande befolkningens utveckling och lokalisering, dels ock härifrån utgående antaganden beträffande det framtida vattenbehovet (kapitlen 3, 4 och 5). Utredningens bedömanden rörande det framtida vattenbehovet har begränsats att avse tiden till omkring år 2000. Detta motiveras av de svårigheter som föreligger att med tillräcklig grad av sannolikhet förutse utvecklingen av de faktorer, som påverkar förhållandena. Då vattenbehovet kan antagas öka även efter den förenämnda tidpunkten, har de förslag till tekniska lösningar, som framlagts, dimensionerats med hänsyn härtill, d. v. s. tillmätts med relativt stor marginal. Utredningen har låtit göra inventeringar och kompletterande bedömningar av de grundvattentillgångar som kan vara av betydelse i de vattenförsörjningssammanhang det här gäller (kapitlen 7 och 17 samt bilaga C). Utrediiingen har även inventerat de ytvattentillgångar (inkl. Vättern och Vänern— Göta älv) som har tillräcklig kapacitet

för att komma ifråga för större regioner. Inventeringarna omfattar vattentillgångarnas nuvarande nyttjande för olika ändamål, deras kvalitet m. m. (kapitlen 8 och 17 samt bilaga D ) . Sedan flera år tillbaka har det stått klart, att vattenförsörjningen inom många områden av Skåne icke kan baseras enbart på grundvattentillgångar utan ytvattentillgångar måste tagas i anspråk i allt större utsträckning. Detta är fallet bl. a. inom Malmö—Lundområdet och Hälsingborg—Landskrona—Eslövregionen. Ur teknisk-ekonomisk synpunkt är det orealistiskt att söka tillgodose stora vattenbehov genom att utnyttja ett flertal grundvattentillgångar med var för sig ringa kapacitet. Utvecklingen mot ett vidgat ianspråktagande av ytvatten gäller såväl större tätorter som industrin. För Malmö—Lundområdet och Hälsingborg—Landskrona — Eslövregionen nyttjas numera bl. a. Vombsjön resp. Ringsjön som ytvattentäkter. Utredningen har funnit, att vatten måste tillföras västra Skåne för att ur teknisk-ekonomisk synpunkt rimliga lösningar på de framtida vattenproblemen skall kunna erhållas samt att det därvid är ytvattentillgångar som bör komma ifråga som vattentäkter. Med hänsyn till belägenhet, kapacitet och vattenkvalitet är Lagans vattensystem med sjön Bolmen den vattentillgång, som närmast bör utnyttjas för

298 västra Skånes framtida vattenförsörjning. Vättern är på lång sikt av stort intresse, men den del av vattentillgången i Lagans vattensystem som kan uttagas för vattenförsörjningsändamål, är tillräcklig för betydande tid framåt. Tre olika principlösningar för västra Skånes framtida vattenförsörjning har närmare studerats av utredningen, nämligen uttag av vatten från Bolmen (Bolmenalternativet, se kapitel 11), uttag av vatten från Lagan vid Skogaby (Skogabyalternativet, se kapitel 12) samt överledning av vatten från Lagan vid Traryd till Ringsjön (Lagan—Ringsjöalternativet, se kapitel 13). Se även figurerna 113—117. Ekonomiska och andra skäl (bl. a. ökad driftsäkerhet) talar för att transporten av vatten till Skåne sker i bergtunnlar. De geologiska förutsättningarna för anläggande av tunnlar på sträckorna Bolmen—Hallandsås och Lagan (Traryd)-—Ringsjön är gynnsamma. Skogabyalternativet är ur vattenkvalitetssynpunkt avgjort sämre än Bolmenalternativet och även sämre än Lagan—Bingsjöalternativet. Även kostnadsmässigt är det förstnämnda alternativet på lång sikt ogynnsammare än de båda andra. Ej heller ur andra synpunkter erbjuder detta alternativ några fördelar. Utredningen anser därför att uttag av vatten från Lagan vid Skogaby icke bör komma i fråga för Skånes vattenförsörjning. En jämförelse mellan Bolmen- och Lagan—Ringsjöalternativet (tunnelalternativen) visar följande. Vattenkvaliteten i Bolmen är betydligt bättre än i Lagan, vilket talar för Bolmenalternativet. Å andra sidan möjliggör en utbyggnad av en Lagan—Ringsjöanläggning anslutning av regioner inom östra Skåne. Detta alternativ medger även överföring av vatten till Vombsjön— Kävlingeån. Kostnadsmässigt är de bå-

da alternativen (tunnelalternativen) likvärdiga. Investeringsbehovet fram till sekelskiftet för dessa anläggningar, inkl. anordningar för transport av vatten till förbrukningsområdena, har beräknats till drygt 300 Mkr. Inget av alternativen har sådana nackdelar, att det ena kan sägas ha ett bestämt företräde framför det andra. Utredningen förordar därför att båda alternativen blir föremål för fortsatt utredning. De framlagda förslagen till regionala vattenförsörjningsanläggningar för västra Skåne är att betrakta som principförslag. Med hänsyn till att de största behoven av vatten även i framtiden torde uppkomma inom Malmö—Lundområdet, kan det enligt utredningens mening vara motiverat att vid det fortsatta utredningsarbetet undersöka förutsättningarna att lägga tunneln från Bolmen i en något östligare sträckning än principförslaget anger. Berggrundsförhållandena vid en östligare sträckning kan vara gynnsamma för att en tunnel framdrages betydligt längre söderut än principförslaget redovisar. Vidare kan övervägas om icke vattenuttaget i Lagan—Ringsjöalternativet bör förläggas till Bolmån (sjön Exen) i stället för till Traryd. Vattenkvaliteten i Bolmån är nämligen bättre än i Lagan. Av de grundvattentillgångar inom västra Skåne som utredningen funnit anledning närmare studera tilldrar sig tillgångarna i Klippan—Ljungbyhedsområdet samt den s. k. Skivarpsströmmen särskilt intresse. De förstnämnda kan vara av väsentlig betydelse för att klara de lokala vattenförsörjningsproblemen i avvaktan på en lösning i större sammanhang. Den senare kan vara betydelsefull för de närliggande samhällen som icke blir aktuella att ansluta till en större anläggning. För Kristianstadsslätten föreligger

299 risk att vattenbehoven år 2000 icke kan täckas genom grundvattenuttag. Samarbetskommittén för Kristianstadsslättens hydrologi h a r i en preliminär rapport framhållit, att det erfordras långvariga observationer och detaljerade undersökningar innan något slutligt uttalande om grundvattentillgångarnas storlek kan göras. Utredningen anser det angeläget att dessa undersökningar kommer till stånd. Storleken av de vattenmängder som kan behöva tillföras Kristianstadsområdet blir beroende av resultaten av de nämnda undersökningarna. En översiktlig bedömning av möjligheterna till och kostnaderna för uttag av vatten ur Ivösjön bör göras, varvid särskild vikt bör tilläggas industriintressena utmed Skräbeån. Utredningen föreslår vidare att pågående grundvattenundersökningar inom Simrishamnsområdet intensifieras och att fältundersökningar inom Magiehemsområdet igångsattes. Beträffande övriga delar av sydöstra Skåne kan det i en framtid bli nödvändigt att tillföra vatten från annat håll för såväl kommunala som industriella ändamål. Utredningen rekommenderar i detta fall att en översiktlig bedömning göres av förutsättningarna att uttaga vatten ur Vombsjön för infiltration på lämplig plats och transport därifrån till de delar av sydöstra Skåne, som kan behöva tillskottsvatten. För att klara den framtida vattenförsörjningssituationen för Osby—Lönsboda—Knislingeregionen kan i ett senare skede sjön Immeln tänkas utnyttjas som vattentäkt. Utredningen har låtit göra en särskild delutredning härom (kapitel 15). Immeln är den ytvattentillgäng inom nordöstra Skåne som har den bästa kvaliteten och bör därför hållas såsom reserv för de samhällen, som nu nämnts. Enligt utredningens mening

är det angeläget att de utbyggnader av vattenförsörjningsanläggningar som kommer att göras inom regionen under de närmaste 10—15 åren utformas så, att ett framtida samgående möjliggöres. Möjligheterna för tätorterna och industrierna i Halland att lokalt eller genom närliggande vattentillgångar kunna tillgodose sina vattenbehov varierar. Varken för Kungsbacka, Laholm eller Falkenbergsområdet anser utredningen att några problem behöver uppkomma i fråga om den framtida vattenförsörjningen. I samtliga fall finns sålunda relativt närliggande vattentillgångar, på vilka försörjningen bör kunna baseras. Vattenförsörjningssituationen för Halmstadsområdet liksom för Varbergsområdet är besvärlig. I dessa fall bedömer utredningen åtgärder erforderliga i syfte att tillföra områdena vatten från längre bort belägna tillgångar. Beträffande Halmstadsområdet har utredningen närmare undersökt fem alternativa projekt för en framtida regional vattenförsörjningsanläggning, nämligen uttag av vatten ur sjön Unnen med vattenöverledning till Fylleån (1), ur sjön Bolmen med överledning till Fylleån (2), ur sjön Bolmen direkt (3), ur Lagan uppströms Laholm (4) samt ur Ätran (5). Utredningen har funnit att projekt 1 närmast bör komma ifråga för Halmstadsområdets vattenförsörjning. För Varbergsområdet diskuterar utredningen tre olika lösningar för en framtida regional vattenförsörjningsanläggning. Enligt projekt 1 skulle vatten uttagas ur sjön Lygnern och i en ledning utmed kusten ledas till Varberg. Projekt 2 innebär utnyttjande av en grundvattentillgång vid Ätran, medan enligt projekt 3 vattnet skulle tagas direkt ur Ätran. Utredningen anser att projekt 1 är att föredraga. En ledning

300 utmed kusten lämpar sig väl för en samordnad lösning p å vattenförsörjningsproblemen för tätbebyggelsen inklusive fritidsbebyggelsen längs den del av norra Hallandskusten, som ligger mellan Lygnern och Varberg. Svårigheter föreligger för närvarande inom flera områden längs kusten, vilka i och för sig är lämpade för fritidsbebyggelse, att tillfredsställande lösa vattenförsörjningen genom lokala vattentäkter. Särskilt stora är problemen inom kommunerna Värö och Löftadalen mellan Kungsbacka och Varberg, för vilka sålunda det av utredningen förordade projektet skulle bli till nytta. I diskussionen har framförts möjligheten att utnyttja Vättern, Vänern eller Göta älv som vattentäkt för sydvästra Sverige. Av utredningen gjorda kostnadsjämförelser visar dock att icke något av dessa vattensystem utgör ett ekonomiskt alternativ för Skånes och Hallands vattenförsörjning. Skulle emellertid väsentligt större vattenbehov behöva tillgodoses, än utredningen räknat med i de alternativ som avser Skånes vattenförsörjning, kan det dock i framtiden bli aktuellt att överföra vatten från Vättern söderut. I ett särskilt avsnitt behandlar utredningen behovet av vattenvårdande åtgärder och konstaterar att det är av betydelse att effektivt bevaka de stora vattentillgångar, som Vättern och Vänern—Göta älv utgör. Enligt utredningens mening talar starka skäl för att staten därvid lämnar sin medverkan i form av bidrag till kostnaderna för vattenundersökningar. Bidragen bör utgå i relation till det intresse som föreligger ut allmän synpunkt av att vattensystemens status icke försämras. Vad här sagts gäller även andra vattensystem än de nämnda, såsom Lagan och sjön Bolmen.

Ur allmänt vattenvårdande synpunkt anser utredningen det angeläget att åtgärder snarast vidtages för att minska utsläppen av svårt förorenande ämnen från skogsindustrier och andra industrier. För att stimulera till vattenvårdsfrämjande åtgärder h a r bl. a. diskuterats att i beskattningshänseende gynnsammare avskrivningsregler för investeringar i vattenvårdande syfte skulle tillämpas. Om så icke anses kunna komma ifråga föreslår utredningen att statliga bidrag, förslagsvis i form av engångsbidrag, under vissa betingelser utgår till lösande av industrins avloppsproblem. Utredningen har låtit utföra en bedömning av jordbrukets och trädgårdsodlingens vattenbehov i Skåne. Av bedömningen framgår att transport av vatten längre sträckor för bevattningsändamål av ekonomiska skäl icke kommer ifråga. Utvecklingen beträffande bevattningsanläggningar torde få anpassas efter kapaciteten hos närbelägna ytvattentillgångar. I de av utredningen utförda översiktliga projekteringarna av regionala vattenförsörjningsanläggningar har därför ej räknats med någon leverans av vatten för bevattningsändamål. I ett avslutande avsnitt redogöres för det aktuella problemet om avsaltning av havsvatten och bräckt vatten (kapitel 25). Intresset för avsaltningsanläggningar är tilltagande på olika håll i världen och ett betydande forsknings- och utvecklingsarbete pågår. Kostnaderna för avsaltningsanläggningar ställer sig för närvarande mycket höga. Genom kombination av el- och vattenproduktion kan dock avsevärda besparingar med därav följande minskade kostnader för framställning av renvatten u r saltvatten bli möjliga. Utvecklingen inom detta område anser utredningen därför bör följas med uppmärksamhet.

301 För att kunna förverkliga de lösningar till vattenförsörjningsanläggningar, som utredningen förordar, erfordras i många fall ett samgående mellan ett betydande antal intressenter (kommuner, industrier, olika intressegrupper). Denna samordning kan komma att te sig administrativt sett besvärlig. Emellertid är det här fråga om investeringar av betydande storleksordning, vilka skall vara till nytta under lång tid. Det är därför angeläget att alla som har eller kan antagas få intresse i en anläggning även ges tillfälle att i erforderlig utsträckning komma till tals vid dess utformning och nyttjande. Olika samarbetsformer är därvid tänkbara, exempelvis kommunalförbund eller någon form av bolagsbild-

ning med möjligheter att förvärva andelar. Såsom ett exempel på samarbetsform redogöres i bilaga G för den interkommunala organisationen för vattenförsörjningsanläggningen för staden Stuttgart med omnejd i Tyskland. Utredningen är medveten om att realiserandet av vissa av de skisserade förslagen till tekniska lösningar även kan komma att skapa betydande vattenrättsliga problem. F ö r att underlätta tillkomsten av anläggningar av den storleksordning, varom h ä r är fråga, kan därför en översyn av vissa vattenrättsliga regler visa sig motiverad. Utredningen har icke haft anledning att närmare ingå på dessa spörsmål.

BILAGA A

Uppskattning av fritidsbebyggelsens omfattning vid hallandskusten omkring år 1980 Av byrådirektör B. Finnveden

Avsikten är att ange ungefärliga värden för fritidsbebyggelsens omfattning vid hallandskusten omkring år 1980. Osäkerheten i bedömningarna är mycket stor, bland annat på grund av att man icke ens i dagens läge känner det exakta antalet sportstugor vid hallandskusten. Utgångspunkten för beräkningarna har varit fritidsbebyggelsens tillväxt under några år fram till 1962. Den årsvisa ökningen h a r kunnat uppskattas med hjälp av två olika källor, nämligen a) B. Finnvedens licentiatavhandling från 1958: »Den dubbla bosättningen. Exempel från hallandskustens fritidsbebyggelse år 1955.» (Avhandlingens innehåll har i begränsad omfattning tryckts i Svenska Turistföreningens Årsskrift 1958, i Svensk Geografisk Årsbok 1960, i Plan 1961:2). I denna undersökning koncentrerades intresset på sommarstugeägarna, vilkas antal angavs för varje församling längs hallandskusten. Eftersom en och samma person kan äga flera sportstugor, blev dessas antal något underskattat i undersökningen. b) Fritidsutredningens inventering av fritidsbebyggelsens omfattning i Hallands län, avseende förhållandena år 1962. I inventeringen anges den ungefärliga tillväxten av antalet sportstugor under åren 1960, 1961 och 1962. De kommunvisa tillväxttalen framgår av tabell A. 1 och har kunnat bilda utgångs-

punkt för beräkningar av fritidsbebyggelsens omfattning i framtiden. Genom jämförelser mellan fritidsbebyggelsens omfattning år 1955 (enligt källmaterial a) och år 1962 (enligt källmaterial b) h a r det dessutom varit möjligt att beräkna den årsvisa ökningen av antalet sportstugor mellan åren 1955 och 1962. Dessa tillväxttal framgår av tabell A. 1 och kan jämföras med motsvarande tal för enbart perioden 1960—1962. Eftersom 1955 års värden för antalet sportstugor blev för låga i inventeringen, ger jämförelsen mellan 1955 och 1962 års källmaterial en något överdriven bild av fritidsbebyggelsens tillväxt vid hallandskusten. Detta framgår av tabellen, som visar högre årsvisa tillväxttal för perioden 1955—1962 än för perioden 1960—1962 (1 579 stugor per år, resp. 1 154 stugor per å r ) , överensstämmelsen mellan de båda resultaten är emellertid överraskande god i flertalet kommuner, varför man kan uppskatta, att antalet sportstugor vid hallandskusten under de senaste åren har ökat med mellan 1 100 och 1 300 stugor per år. ökningstalen för de enskilda kommunerna är givetvis mera osäkra, men vid sammanslagning av kommunerna till större regioner utefter hallandskusten är det möjligt att få fram någotsånär pålitliga värden för fritidsbebyggelsens tillväxt i regionerna.

303 Tabell A. 1. Antal sportstugor är 1955 och 1962 vid hallandskusten av antalet stugor 1955—1962 och I960—1962*

Kamp Laholms lk Eldsberga Söndrum Hårplinge . . Årstad Falkenberg Morup. Tvååker Träslöv Varberg. Lindberga Veddige Värö Löftadalen Fj äras Onsala Särö ^ ,

ökning per år ay antalet stugor

Antal sportstugor

Kommun

.

Summa

samt ökning per år • ,

1955 1

1962 2

1955—1962

1960—1962 2

370 503 151 1 365 809 405 111 1 446 235 271 302 655 216 137 141 941 100 1 084 1 364

1 202 1 161 258 1 890 1 690 1 285 407 1 900 800 900 610 1 000 727 403 500 1 870 180 2 080 2 800

119 94 15 ; 75 126 126 42 65 81 90 44 49 73 38 51 133 11 142 205

77 227 6 20 50 50 50 40 33 50 33 50 50

10 606

21 663

1 579

1 154

67 100 15 103 133

1 Enligt B Finnvedens lie-avhandling. 2 Enligt Fritidsutredningens inventering. 3

Inventeringarna år 1955 och år 1962 gjordes icke på exakt samma sätt, varför resultaten ej är fullt jämförbara. Hur fritidsbebyggelsen kommer att utveckla sig i framtiden är helt naturligt något som endast kan bli föremål för spekulationer. Utvecklingstendensen är beroende av ett flertal olika problemkomplex, av vilka några skall beröras i det följande. Man kan förmoda att anskaffandet av en sportstuga är en något modebetonad företeelse. En ökning av fritidssektorn inom den privata ekonomien behöver därför inte medföra en motsvarande ökning av just fritidsbebyggelsens omfattning. Sportstugeägandet skulle i stället i större eller mindre utsträckning kunna ersättas av konsumtion av andra varor och tjänster inom fritidssektorn, såsom ett utökat hyrande av sportstugor i semesterbyar, fler utlandsresor, fler bilar per familj, fler husvagnar m. m. Den hittillsvarande tendensen beträffan-

de fritidsbebyggelsens tillväxt vid hallandskusten skulle alltså kunna tänkas brytas. Något som emellertid talar emot denna tanke är att sportstugeägandet ännu ej kommit att omfattas i någon större utsträckning av de lägre inkomsttagarna. År 1955 ägdes sålunda 39,5 % av sommarstugorna vid hallandskusten av personer, tillhörande socialgrupp I, som av hela rikets befolkning endast utgjorde 4,7 %. I ungefär motsvarande grad var socialgrupp III underrepresenterad bland sommarstugeägarna. Det är visserligen troligt, att den sneda sociala fördelningen bland sommarstugeägarna något utjämnats sedan 1955, men fortfarande torde stora befolkningsgrupper ännu vara underrepresenterade bland sommarstugeägarna. I takt med den stigande levnadsstandarden förefaller det därför troligt, att antalet sportstuge-

304 ägare kommer att fortsätta att öka. Sportstugeägandet skulle alltså enligt denna tanke kunna jämföras med bilägandet såsom detta befann sig för 10— 15 år sedan, då det ännu var tämligen ovanligt med bilar bland de lägre inkomstklasserna och då antalet bilar endast motsvarade 20—25 % av 1962 års. Enligt ovanstående resonemang skulle man alltså kunna antaga, att sommarstugeägandet får en fortsatt social spridning. Man skulle emellertid också kunna förmoda, att det även får en fortsatt spridning i rummet. Med detta menas, att personer, bosatta på relativt långt avstånd från hallandskusten, exempelvis i Mellansverige, skulle bli mera benägna att skaffa sig sommarstuga vid hallandskusten än tidigare. Avståndet mellan helårsbostaden och sportstuga skulle alltså kunna tänkas öka. Att något sådant skulle kunna inträffa, är något som bekräftas av den hittillsvarande utvecklingen. De som år 1930 hade sommarstuga vid hallandskusten, hade i allmänhet sin stuga belägen endast någon mil från helårsbostaden. Sedan dess har medelavståndet hemort—sportstuga visat en kontinuerlig ökning på så sätt, att personer, bosatta allt längre bort från hallandskusten, visat sig alltmer intresserade av att skaffa sig sommarstuga där. Detta är troligtvis något som sammanhänger med det ökade bilinnehavet, som möjliggjort ett bättre utnyttjande av stugan under året. I takt med den stigande levnadsstandarden förefaller det därför rimligt att räkna med att reseavståndet från hemorten till hallandskusten blir allt mindre avskräckande från ett anskaffande av sommarstuga vid denna kust. Även detta förhållande är alltså något som talar för en fortsatt ökning av fritidsbebyggelsens omfattning vid hallandskusten. Något som däremot kan tänkas inverka bromsande på tillväxten av an-

talet sportstugor är bristen på disponibel mark vid hallandskusten. Redan nu torde hallandskusten tillhöra de hårdast exploaterade fritidsområdena i landet. Frekvensen sommarstugor, beräknad som antalet stugor per kilometer kust (jämför tabell A. 3), är däremot förmodligen väsentligt högre än i andra kustområden med en mera rik tillgång på skärgård och vikar. I Halmstad, Falkenberg (utom Skrea församling) och Varberg, där antalet sportstugor uppgår till inemot 5 000 stugor, torde just bristen på disponibla markutrymmen medföra en väsentlig avmattning i sommarstugebyggandet. Å andra sidan finns vid hallandskusten stora områden, där frekvensen sommarstugor är mycket låg. Dessa områden är många gånger ur bad- och naturskönhetssynpunkt klart överlägsna de hårdast exploaterade fritidsområdena. Man kan därför påstå, att stora utrymmen ännu återstår vid hallandskusten. Vid sammanfattning av ovanstående allmänna resonemang kring fritidsbebyggelsens tillväxt vid hallandskusten kan sägas, att mycket tyder på en fortsatt stor efterfrågan på sommarstugor vid kusten men att marktillgångarna kan tänkas verka bromsande på bebyggelseökningen. En något mindre ökning av fritidsbebyggelsens omfattning under perioden 1962— 1980 än enbart under perioden 1960— 1962 förefaller därför rimlig. Här h a r gissningsvis kalkylerats med en årlig ökning av antalet sportstugor under perioden 1962—1980 med något mindre än 1 200 stugor. Den antagna relativa ökningstakten gäller emellertid enbart för hallandskusten i dess helhet. Det blir givetvis stora variationer i tillväxttakt mellan olika delar av hallandskusten. Vissa regioner, såsom områdena mellan Falkenberg och Varberg och mellan Varberg och Kungsbacka, där antalet sommarstugor är relativt lågt

305 Tabell A. 2. Beräknat antal sportstugor vid hallandskusten

Region

I II III IV V VI VII VIII IX X

år 1980

Beräknad ökning 1962—1980

Kommun (k) Församling (f)

Antal stugor 1962

Karup k Laholm k Eldsberga k, Halmstad st, Söndrum f, Harplinge f. Steninge f, Eftra f Falkenberg st, Stafsinge f Morup f Tvååker f, Träslöv k, Varberg st, Lindberg f Torpa f, Ås f, Värö k, Frillesås f, Landa f, ölmevalla f, Fjärås f, Onsala k Hanhals f, Valida f Släp f

1202 1 161

500 800

28 44

1 700 2 000

4 838 692 2 500 200

2 100 1 100 1 700 600

117 61 94 33

6 900 1 800 4 200 800

2 710

2 600

5 300

5 460 800 2 100

7 500 2 000 2 300

417 111 100

13 000 2 800 4 400

21 663

1 178

42 900

Hela hallandskusten

i dagens läge, torde komma att exploateras kraftigt, medan nettoökningen av antalet sommarstugor i Halmstad och Varberg sannolikt blir ganska liten. I dessa båda städer liksom i Falkenberg, utom Skrea församling, torde man nämligen kunna räkna med en viss sanering av den nuvarande fritidsbebyggelsen. Resultatet av olika överväganden för varje del av hallandskusten framgår av tabell A. 2. I tabellen h a r hallandskusten uppdelats i tio större regioner. Regionindelningen har uppgjorts i samråd med utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning. De mest osäkra värdena för antalet sportstugor år 1980 finns för städerna Halmstad, Falkenberg och Varberg, där man kanske kan räkna med ett fortsatt byggande av sommarstugor men förmodlingen också med en omfattande minskning av det nuvarande stugbeståndet. I norra Halland kan på grund av närheten till Göteborgsområdet stora ökningar av antalet sportstugor väntas. De antagna ökningarna är dock mindre än vad man synes räkna med på regionplanekontoret för Göteborg med omgiv-

Antal stugor Antal stugor per år

Antal stugor 1980

ningar. Enligt beräkningarna kan sålunda antalet sportstugor vid hallandskusten år 1980 uppskattas till 42 900, d. v. s. en ökning sedan 1962 med 21 200 stugor. Den årsvisa ökningen 1962—1980 har beräknats till något mindre än 1 200 stugor, ökningstalen för olika delar av hallandskusten kan jämföras med motsva-

Tabell A. 3. Antal sportstugor per kilometer kust vid hallandskusten åren 1962 och 1980 (år 1962 enligt Fritidsutredningen, år 1980 enligt prognos) Antal stugor per km kust Region

I II III IV V VI VII VIII IX X Genomsnitt

år 1962

år 1980

150 145 95 49 125 15 50 41 22 84

213 250 135 129 210 62 98 98 76 176

306 rande tal för perioderna 1955—1962 och 1960—1962 enligt tabell A. 1. Av tabell A. 3 framgår antalet stugor p e r kilometer kust i de tio regionerna. Värdena kan i viss mån sägas visa den

nuvarande och den beräknade framtida exploateringsgraden av hallandskusten. De h a r därför kunnat vara till vägledning vid beräkningar av de möjliga marktillgångarna för fritidsbebyggelse.

BILAGA B

Vissa synpunkter på Ringsjöns utnyttjande Av civilingenjör K Norén

B.l Yttrande angående möjligheterna att använda Ringjön för anpassning av vattenuttagen för ett vattenverk vid sjön efter förbrukningens variationer vid en tillförsel av vatten från Lagan

1.1 Vattenuttag

år 2020 samt 9,1 kbm/sek. i en icke närmare fixerad framtid. Angivna kvantiteter skulle fyllas dels från Ringsjön med 1,1 kbm/sek. och dels från Lagan med 2,225 kbm/sek. år 2000, 3,97 kbm/ sek. år 2020 och 8,0 kbm/sek. i en ändå längre bort belägen framtid.

1.1.1 Vattenuttagets storlek Enligt lämnade förutsättningar skulle uttaget vid Ringsjöanläggningen uppgå till 3,325 kbm/sek. (andra och tredje decimalen angivna för att det vid fördelning på månad skall bli möjligt att räkna med enbart en decimal och få saldot utjämnat) år 2000, 5,07 kbm/sek.

1.1.2 Vattenuttagets variationer under året1 Uttaget vid Ringsjöanläggningen skulle genomsnittligt under årets olika månader uppgå till i tabell B.l angivna värden.

Tabell B.l

Månadsanpassningsmagasinet, d. v. s. det magasin som erfordras för anpassning av uttaget efter vattenförbrukningens variationer under månaden, har enligt uppgift i intet fall visat sig vara större än vad som svarar mot vattenförbrukningen under ett och ett halvt dygn.

Genomsnittligt uttag under månad i kbm/sek

Månad

2020 Framtid

Jan Febr Mars April...... Maj Juni

3,0 3,2 3,3 3,2 3,1 3,1

4,6 4,9 5,1 4,9 4,7 4,8

8,57 8,89 9,11 8,85 8,68 8,74

Juli Aug Sept Okt. Nov Dec.

2,8 4,0 4,0 3,7 3,5 3,0

4,4 5,9 6,0 5,6 5,3 4,6

8,35 10,07 10,18 9,75 9,41 . 8,57

:

.

1 Angivna värden baseras på resultatet av den statistiska bearbetning som redovisas i kapitel 4.3 (utredningens anmärkning).

1.1.3 Vattenuttagets månaden

variationer

under

1.2 Förutsättningar i Ringsjön 1.2.1 Lovgiven reglering av Ringsjön Hälsingborgs, Landskronas och Eslövs vattenförsörjning är för närvarande baserad på bland annat ett uttag av vatten från Ringsjön uppgående till 0,66 kbm/ sek. Bortledningen av vatten ur sjön liksom den reglering, som skall verkställas för att motverka följderna av

308 bortledningen, är fastställda i laga ordning. Regleringen syftar till atl så långt möjligt bibehålla tidigare rådande förhållanden i sjön och Rönneå. Regleringens utjämningspunkt är förlagd till Ringsjöns utlopp vid Sjöholmen, där nederbördsområdet uppgår till 388 kvkm. 1.2.2 Planerad bortledning av 1,125 kbm/sek

från

Ringsjön

Fråga h a r uppkommit att öka uttaget ur Ringsjön ytterligare och att samtidigt öka lågvattenföringarna i Rönneås nedre lopp vid Klippan, där nederbördsområdet uppgår till 955 kvkm. Dessa frågor, som ännu icke är prövade av vattendomstol, skulle på utredningens nuvarande stadium innebära följande. Till städerna skulle få bortledas högst 35,5 milj. kbm per år motsvarande i medeltal 1,125 kbm/sek. Året skulle räknas från den 1 maj till den 30 april. Rortledningen skulle fördelas med ett uttag om 665 000 kbm per vecka, motsvarande i medeltal 1,1 kbm/sek., samt fri disposition av en vattenmängd om 780 000 kbm. I Rönneå skulle säkerställas en lägsta vattenföring om 0,5 kbm/sek. vid Sjöholmen eller under vissa närmare preciserade förutsättningar vid Bollamöllan, samt 2,5 kbm/sek. vid Forsmöllan, som ligger omedelbart uppströms Klippan. Regleringen skulle genomföras efter en tappningsställare med utjämningspunkten mestadels förlagd till Forsmöllan. Bortledningens omfattning samt storleken av de lågvattenföringar i Rönne å, som skulle säkerställas i framtiden, h a r bestämts med följande förutsättningar beträffande Ringsjön. Innehållande av vatten i Ringsjön måste ske med beaktande av bland an-

nat vattenstånden i Ringsjön, vilka i vad på regleringen beror skall begränsas till höjden + 54,20 m och under sommaren till lägre vattenstånd. Höjden -\r 54,20 m utgör icke en dämningsgräns, utan vattenstånden bestämmas av tappningsställarens utformning samt tillrinningens variationer. Gränsen + 54,20 m h a r bestämts med hänsyn till bland annat ett antal utmed Ringsjöns stränder lågt belägna sommarbostäder. [\Q Tappningsställaren är så utformad, att medelvattenstånden normalt blir högre, efter regleringen än i nutillståndet under sommaren fram till mitten av augusti. Under hösten sker en sänkning av medelvattenstånden, som normalt är måttlig, i medeltal maximalt något över 20 cm, och ligger på en nivå, där eventuell skada torde vara obetydlig. Enstaka år som exempelvis lågvattenåren 1947 och 1959 blir sänkningen större, varigenom delar av sjöbotten (sand) torrlägges i Ringsjön. Vattenståndssänkningen år 1959 framgår av bifogad figur B.l. På grund av den ringa tillrinningen bli vattenstånden även år 1960 låga. Se figur B.2.

1.2.3 Ringsjöns bortledning

möjligheter

till

ökad

Den bortledning, för vilken ovan redogjorts, torde icke nämnvärt kunna ökas, om icke magasinet i Ringsjön vidgas radikalt eller annan åtgärd vidtages, exempelvis överledning av vatten från annat nederbördsområde. Ett regleringsmagasin kan ökas såväl genom höjning av övre vattenstånden som sänkning av de lägre. Det torde icke vara möjligt att nämnvärt höja vattenståndet i Ringsjön över + 54,20 m utan relativt stora skador. Vid en avsevärd höjning kan känsliga föremål och vissa jordområden beredas

fe

$

T —

<v*

\

IN t ni

I 1 *i

1 j/ I

i 1 1.

vi Q

I

1 Ir * I

I i

v

§ \

i) /

/

^

1 1 1 1

A

1 1

"s.

1 Jj

\

ill til = t* I "t C;

I* i l l F

i i t

1 //

//

$

t

J /)

f t >

/ s •

/

ti

l

|t

1 1

ii ii

._< ^1

$

t

t

Cl

*

ucyd//oo/oajjou

a

s

$ sjay/./

usup

^/sj^us /

p/b#

i

t!

310 S

«

vj

—

i

—

\ \ \ 1 •Hil

i \ V

\

*> 3

1 tit k

\ \ N

\ \

V

s

\\

\I

I "»I

)

/

f

1 I I

1 J1 <* £ 1K

(\

)

1 I

s 11 I

%

//

/

// / //

t

) (

s 11 i /

V6 ««

!

)

il-i

K

*

§>

'i [ j

U

N

i

$

cs

(/ // ' / il

(h/ / 1

*

'1/ 1'

i

I iI { i i it i

\ ( \ \

y\

i

> \i

K

>i

%

i

*

s 1

1 J* f TT.

J__

I I

fa

311 skydd genom invallning. Nyttan av en dylik åtgärd torde dock bli begränsad på grund av den ringa tillgången på överskottsvatten under en sammanhängande lågvattenperiod som åren 1959 och 1960. En sänkning av lågvattenstånden tor^ de vara tänkbara ehuru ej av sådan omfattning, att det skulle vara möjligt att påtagligt öka bortledningen. Även i detta avseende är det närmast perioden 1959—1960 som är avgörande. Det torde, som av det sagda framgår, icke vara möjligt att utnyttja Ringsjön för en väsentligt ökad vattenbortledning. Ringsjöns magasin torde emellertid kunna effektivt utnyttjas i samband med överledning av vatten från annat håll, vilket skall belysas nedan.

1.3 Verkningar i Ringsjön

1.3.1 Utredningens begränsning Det finns observationsmaterial bearbetat för undersökning av regleringens inverkan från och med år 1935. Åren efter 1943 är tillförlitligare än åren före. Det h a r icke ansetts påkallat med en detaljerad undersökning för en längre period, utan beräkningen har inskränkts att omfatta den svåraste och längsta lågvattenperioden, nämligen 1959— 1960. Det har icke heller ansetts erforderligt att i detalj klarlägga erforderliga tappnings- och hushållningsbestämmelser, utan beräkningen h a r förutsatt, att hushållningen och fördelningen av Ringsjöns egen vattentillgång skulle vara densamma som i ett föreliggande förslag med bortledning av 1,1 kbm/sek. Man måste därför vara beredd på att beräkningsresultatet måste jämkas något vid detaljbehandling. Undersökningen inriktas i första hand på det vattenbehov som angivits för år 2020. För år 2000 och för en bortom år 2020 liggande tidpunkt med en medel-

förbrukning av 9,1 kbm/sek. skall lämnas jämförande uppgifter. 1.3.2 Vattenuttag år 2020 1.3.2.1 M a g a s i n för anpassn i n g av u t t a g e t un d e r året En jämn tilledning av 3,97 kbm/sek. och ett uttag av de för år 2020 i tabell R.l angivna månadsvärdena skulle — under förutsättning att regleringen icke får medföra höjning av vattenstånd över höjden + 54,20 m — ha förorsakat de vattenståndsvariationer i Ringsjön under åren 1959—1960, som redovisas på figurerna R.l och R.2. Som synes skulle vattenstånden år 1959 ha höjts något på våren och sommaren samt sänkts från och med mitten av september. Det sagda gäller vid jämförelse med såväl de observerade vattenstånden som de beräknade vattenstånden vid bortledning av 1,1 kbm/sek. Maximala sänkningen i jämförelse med vattenstånden vid bortledning av 1,1 kbm/sek. infaller vid månadsskiftet november-december och uppgår till något över 8 enl. Vattenståndet h a r beräknats sjunka till lägst + 53,07 m år 1959, vartill kommer en sänkning om ytterligare ca 2,2 cm för anpassning av uttaget efter månadsvariationerna. Under år 1960 skulle vattenstånden i jämförelse med vattenstånden vid bortledning av 1,1 kbm/sek. höjts genomgående fram till månadsskiftet oktobernovember. Detta kan betecknas som en övervägande fördel, emedan höjningen infaller på en ur natursynpunkt lämplig nivå. Den höjning av vattenstånden på våren och sommaren, som omtalats härovan i samband med 1959, skulle sannolikt slå igenom många år och resultera i en höjning av vegetationsmedelvattenståndet. Höjningens storlek i medeltal per år är icke möjlig att avgöra

312 med mindre en representativ period genomräknas. Varje cm höjning kan beräknas medföra markskadeersättningar med ca 50 000 kronor räknat i dagens penningvärde. Skadeersättningarna avser ett för all framtid gällande tillstånd. Följderna av sänkningen på hösten är vanskligare att avgöra, då det icke enbart är av teknisk och ekonomisk art utan även kan beröra naturen. De ekonomiska och tekniska problemen är att hänföra till minskad brukbarhet av bryggor och båtplatser, eventuell inverkan på befintliga intagsanordningar för Ringsjöns vattenverk m. m. De bryggor och båtplatser, som tillhöra sommargäster, torde ej utnyttjas i full utsträckning vid denna tid på året. Det finns emellertid även några yrkesfiskare, som för sin utkomst äro beroende av sjön. De nuvarande intagsanordningarna för Ringsjöns vattenverk är anpassade efter ett lägsta vattenstånd på höjden + 53,09 m. Järnvägsbron över Rönneå ligger på rustbädd med överkanten på + 52,84 m. Vattenståndssänkningen år 1959 skulde ur natursynpunkt innebära att ytterligare partier av botten (sand) komme att blottläggas i Ringsjön. Frekvensen av de låga vattenstånd, varom det skulle kunna bli fråga år 1959, är mycket låg. Undersökningsperioden innehåller ytterligare ett år, nämligen 1947, då vattenståndet blir verkligt lågt, dock ej fullt så lågt som år 1959. Även år 1947 skulle sänkningen infalla på hösten, ehuru ej fullt så sent som år 1959 utan i mitten på november. 1.3.2.2 M a g a s i n för anpassn i n g av u t t a g e t u n d e r månaden Som redan nämnts erfordras ett månadsutjämningsmagasin motsvarande

vattenförbrukningen under ett och ett halvt dygn. Häremot svarar en ökad regleringshöjd, som på grund av variationer i sjöns yta är något olika vid ett vattenstånd på höjden -f 54,2 m och på höjden -f 53,1 m. Den rör sig omkring 2 cm. 1.3.2.3 Ö k n i n g ens storlek

av

t i 11 e d n i n g-

Det är givetvis möjligt att undvika en sänkning av vattenstånden på hösten (jämfört med bortledning av 1,1 kbm/ sek.), om tilledningen tidtals ökas. Ett år som 1959 skulle en ökad tilledning från Lagan kunna nyttiggöras i Ringsjön från och med den 1 maj. Erforderlig ökning uppgår till 0,17 kbm/sek., motsvarande en höjning av tillförseln från 3,97 kbm/sek. till 4,14 kbm/sek. Vattenståndet + 53,09 m, d. v. s. det vattenstånd efter vilket intagsanordningarna är anpassade, skulle ej underskridas om tilledningen ökades med 0,08 kbm/sek. från 3,97 kbm/sek. till 4,05 kbm/sek. Härvid h a r förutsatts, att vattenytan icke heller för anpassning av uttaget under månaden får sänkas under + 53,09 m. Den ökade tilledningen och innehållandet av denna i Ringsjön skulle medföra en höjning av sommarvattenstånden varje år, medan de djupa avsänkningar av vattenytan varom ovan talats skulle få en låg frekvens. 1.3.3 Vattenuttag år 2000 1.3.3.1 M a g a s i n för anpassn i n g av u t t a g e t u n d e r året En jämn tilledning av 2,225 kbm/sek. och ett uttag av de för år 2000 i tabell R.l angivna månadsvärdena skulle medföra variationer i Ringsjön under år 1959, som i stort överensstämmer med de för år 2020 på figur B.l redovisade. Höjningen på sommaren skulle blivit en aning mindre. Sänkningen på hösten

313 skulle varit 2 cm mindre. Det lägsta vattenståndet skulle blivit + 53,09 m i stället för + 53,07 m år 2020.

1.3.3.2 M a g a s i n för anpassn i n g av u t t a g e t u n d e r månaden Månadsanpassningsmagasinets skulle uppgå till ca 1,5 cm. 1.3.3.3 ö k n i n g ens storlek

av

höjd

tilled ning-

Ökas tilledningen med 0,131 kbm/sek. från 2,225 kbm/sek. till 2,356 kbm/sek. sller avjämnat 2,36 kbm/sek., skulle det ,-ara möjligt att undvika sänkning av de låga vattenstånd år 1959, som beräknats inträffa vid bortledning av 1,1 kbm/sek. Vattenståndet + 53,09 m, d. v. s. det vattenavstånd efter vilket intagsanordningarna är anordnade, skulle ej behöva underskridas för anpassning av uttaget från månad till månad och under månaden, om tillförseln ökats med 0,03 kbm/sek. till avrundat 2,26 kbm/sek.

1.3A Vattenuttag om 9,1 kbm/sek 1.3.4.1 M a g a s i n för anpassn i n g av u t t a g e t u n d e r året En jämn tillförsel av 8 kbm/sek. och ett uttag per månad av de kvantiteter, som i tabell B.l angetts motsvara ett årsmedeluttag av 9,1 kbm/sek., skulle kräva ett magasinsintervall i Ringsjön, som i jämförelse med magasinet vid ett uttag om 1,1 kbm/sek. är ca 9 cm större, om det förlägges ovan + 54,2 m, och ca 11 cm större, om det skapas genom lågvattenståndens sänkning. Det magasin, som erfordras för anpassning av uttaget under månaden, är vid ett uttag av 9,1 kbm/sek. nära dubbelt så stort som det magasin, som vid bortledning av 1,1 kbm/sek. skulle få fritt disponeras. Se under rubriken »Pla-

nerad bortledning från Ringsjön av 1,125 kbm/sek.». Det lägsta beräknade vattenståndet i Ringsjön år 1959 vid bortledning av 1,1 kbm/sek., + 53,14 m enligt figur B.l, kan genom utnyttjande av det magasin om 780 000 kbm, som skulle få fritt disponeras, sänkas till + 53,12 m. Det lägsta vattenståndet i Ringsjön vid ett uttag av i medeltal 9,1 kbm/sek. samt anpassning av uttaget efter variationerna från månad till månad samt under månaden skulle bli ca -f 53,0 m.

1.3.4.2 M a g a s i n för anpassn i n g av u t t a g e t u n d e r månaden Månadsanpassningsmagasinets skulle uppgå till ca 4 cm. 1.3.4.3 ö k n i n g ens storlek

av

höjd

tilledning-

En sänkning av de för år 1959 vid en förbrukning av 9,1 kbm/sek. beräknade lågvattenstånden skulle kunna undvikas genom en ökad tillförsel om 0,23 kbm/ sek. Denna skulle kunna nyttiggöras i Ringsjön från och med den 11 maj. Skillnaden mellan det magasin, som erfordras vid bortledning av i medeltal 9,1 kbm/sek. för anpassning av uttaget under månaden, (1,5 24 • 3,600 9,41) 1220 000 kbm, och det magasin om 780 000 kbm, som skulle få fritt disponeras vid bortledning av 1,1 kbm/sek., kan kompenseras genom en ökad tilledning om 0,025 kbm/sek. Totala ökningen skulle bli 0,250 kbm/ sek., d. v. s. tillförseln skulle ökas från 8 kbm/sek. till 8,25 kbm/sek. Vattenståndet + 53,09 m, d. v. s. det vattenstånd efter vilket intagsanordningarna äro inrättade, skulle ej behöva underskridas för anpassning av uttaget från månad till månad och under månaden, om tillförseln ökas med 0,12 kbm/sek. till avrundat 8,12 kbm/sek.

314 B.2 Yttrande angående tillgången på överskottsvatten i Ringsjön för ökad bortledning till ett kommunalt vattenverk 2.1 Regleringsalternativ

En överledning av vatten från Lagan till Ringsjön och en i samband därmed ökad bortledning till ett kommunalt vattenverk torde påkalla en annan reglering av Ringsjön än den, som planerats för bortledning av 1,125 kbm/sek. En bättre hushållning med överskottsvatten kan därigenom bli möjlig. En bestämning av tillgången på överskottsvatten med utgång från regleringsresultatet vid den planerade regleringen torde därför ej innebära en överskattning.

2.2 Gränsdragning för överskottsvatten

Fallhöjden i Lagan nedom T r a r y d ( + 1 2 5 m) är nära nog fullständigt tillvaratagen för kraftproduktion. Fallhöjden i Rönneå nedom Ringsjön ( + 54,0 m) är rationellt tillvaratagen endast i Klippanverken. Varje kbm vatten, som finnes tillgänglig under utbyggnadsvattenföringen, har redan . på denna grund större värde i Lagan än i Rönneå. Därtill kommer, att den till Ringsjön överledda vattenmängden måste pumpas i ett alternativ. Det kräves därför — givetvis med beaktande av att Rönneå alltid måste ha tillgång till viss vattenföring — en ekonomisk kalkyl för att bestämma gränsen för överskottsvatten i Rönneå. För att på utredningens nuvarande stadium förenkla frågan betecknas härnedan som öyerskottsvatten endast vat-

ten, som kan tagas ur Ringsjön utan att vattenföringen i Rönneå understiger 0,5 kbm/sek. vid Bollamöllan och 14 kbm/ sek. vid Forsmöllan, motsvarande utbyggnadsvattenmängden vid Klippanverken.

2.3 Varaktighet av överskottsvatten

Varaktigheten av överskottsvatten under angivna förutsättningar uppgår för tjugoårsperioden 1943—1962 till de värden, som illustreras av figur B.3 och som framgår av tabell B.2.

2.4 Reserv magasin i Ringsjön vidjavbrott i vattentillförsel

Ett eventuellt avbrott i överledningen av vatten från Lagan till Ringsjön förorsakar vid ett uttag av 2,8 kbm/sek. under ett dygn (utöver Ringsjöns 1,1 kbm/ sek.) en extra avsänkning av sjöns vattenstånd om ca 1,5 cm vid ett så lågt vattenstånd i sjön som + 5 3 , 0 9 m. Tabell B. 2. Varaktighet av överskottsvatten i Ringsjön 1943 — 1 9 6 2 överskottsvatten kbm/sek

Varaktighet dygn

0,5 LO 1,5 2,0 2,5 3,0 3,5 4,0 4,5 5,0 5,5 6,0 6,5 7,0

52 48 46 45 43 41 40 38 36 33 31 27 24 23

,

315 7

\6

41 5 *K

x

J

I

ry> 2 i*>

I

£

to *J % Cj Jv W) V

V

v>

»A / V>

L

V /O

60 Forufsé/fn/ncpar far beraA-rr/nc? R/ngs/'on rep/erac/ for öorf/ec/n/ng 01/ /,/ /rbm/sefc Som overfkoffei/o/fen rétåos er c/os/ i/c?//en, sorn at/Zappa J /' fto'rrec? c/Zo't&r isac/ 3om <srforc/ras for off /"/'//goobse en i/a/fenfor/ho / on* or? 0,5 /rdr?/se/r r/c/ 3o//c?/?7o//ar7 oc/7 /4 röm/fe/c wc/ r~orsmo//c?/7, Figur B 3. Varaktighetsdiagram

för överskottsvatten i Ringsjön, som skulle kunna bortledas.

BILAGA C

Översiktliga bedömanden av kapaciteten m. m. hos grundvattentillgångar som kan vara av intresse för Skånes vattenförsörjning

Cl

Alnarpsströmmen

1.1 Orientering

Från Abbekås vid Östersjön till Lomma vid Öresund sträcker sig en ränna i kalkberget, den s. k. Alnarpsdalen (figur C l ) . Rännan är fylld med lösa jordavlagringar och är därför inte topografiskt märkbar. I Alnarpsdalen mynnar Lundadalen i trakten av Fjelie, ca 6 km nordväst Lund. Denna dal, som börjar invid Genarp, ca 1,5 mil sydost Lund, utbreder sig i nordvästlig riktning. Grundvattentillgångarna i Alnarpsdalen är rikliga. Enligt de undersökningar som gjorts under årens lopp finns en vattendelare i närheten av Björkesåkrasjön. Den del av grundvattenströmmen som rinner i nordvästlig riktning mot Öresund brukar benämnas Alnarpsströmmen, medan den del som rinner i sydostlig riktning mot Östersjön vanligen kallas Skivarpsströmmen. I förevarande avsnitt lämnas en redogörelse för Alnarpsströmmen, som är den mer kända av de två grundvattenströmmarna. För Skivarpsströmmen redogörs i avsnitt C.2.

1.2 Geologisk översikt

1.2.1 Berggrunden

Skånes berggrund framgår av figur C.7. Inom det område i sydvästra Skåne, som ligger sydväst om en linje från Sandhammaren i sydöstra Skåne till Ålabodarna cirka 8 km norr Landskrona, ut-

görs berggrunden av kalksten från kritperioden. Under senare geologisk period har urberget trängt upp genom kalkstenen och bildat Romeleåsen. Alnarpsdalen är en sänka i kalkberggrunden. Bottenbredden hos dalen är ca 6 km och botten ligger ungefär 60 m under havsytan (figurerna C.2 och C.3). Hur sänkan bildats är ej fullt klarlagt. Den antas emellertid ha tillkommit genom veckning eller förkastning av berggrunden eller genom erosion av en flod, »Alnarpsfloden», som skulle avbördat Östersjöns vatten denna väg. Lundadalens botten ligger omkring 30 m under havsytan. De båda dalarna är åtskilda genom en kalkstensrygg. Lundadalen antas ha uppstått genom prekvartär erosion av de lösa, föga konsoliderade bergarterna inom den förkastningszon, som omsluter Romeleåsen hästskoformigt och som har sin minsta utbredning (ca en kilometer) under staden Lund. Därifrån breder dalen ut sig över kambrosiluren. Detta beror inte på att de sedimentära lagrens mäktighet ökar, utan på att stupningsvinkeln hos de uppresta lagren minskar. Kännedomen om berggrunden inom Lundadalen är ofullständig. 1.2.2 Lösa avlagringar I Alnarpsrännans botten närmast kalkberget påträffas ett lager av grus och rullsten. Vanligen övergår detta lager uppåt i finkornigare sediment, sandgrovmo-mo. Dessa lager antas vara av

317 Skala 1=800000

Figur C 1. Bergytans nivåförhållande 1937; Walo von Greyerz)

Bergytans nivåsiffror angiva meter under havets m.v.y.

i Alnarpsströmmen

preglacialt ursprung och h a r på grund av läget i rännan skyddats mot inlandsisens åverkan. Lagren, som brukar kallas för Alnarpssedimenten, h a r på vissa

(särtryck ur Suenomi Lubeck

Sexagenario

ställen en mäktighet av u p p till 70 m. De överlagras av leriga moräner eller moränleror med en genomsnittlig tjocklek av 25 till 30 meter (figurerna C.2

318 o

mNN +100

i s. 1 f

. sv

Romeleasen

f g--

E 2 » o «• -o

Källor *

NO

»50 Naturligt grundvattenstand i Alnarpsströmmen vid Eksholm

Hovets mvy

o 0

-50

-100 mNN

Längdskala l:20OO0O

Figur C2. Tvärprofil genom Alnarpsströmmen (se figur Cl)

Längdskala 1:800 000

Figur C 3. Längdprofil genom Alnarpsströmmen (jfr figur Cl) och G.3). Sedimentlagerföljden inom Alnarpsdalen är dock icke alltid så regelbunden som h ä r schematiskt framställts. Inom de högre belägna områdena, såsom på Romeleåsens sluttningar

och angränsande områden, utgörs de lösa jordlagren i huvudsak av moräner och dåligt sorterat isälvsmaterial. Övertäckningar med förhållandevis täta moränlager gör att grundvattnet ursprung-

319 ligen var artesiskt. Numera har grundvattenytan dock i allmänhet sänkts genom ökade uttag. Inom Lundadalen återfinner man inte samma relativt regelbundna uppbyggnad som i Alnarpsdalen.

Malmö då upptog en vattentäkt vid Grevie, cirka 3 km söder om Staffanstorp. Lunds stad anlade år 1907 ett vattenverk vid Källby. Omkring år 1916 påbörjade Lund djupborrningar vid Prästberga och anlade ett vattenverk där år 1922.

1.3 Grundvattentillgång

Malmö och Lund har enligt vattendomar tillstånd att ur Alnarpsströmmen uppfordra 10,6 Mm3/år, varav på Malmös del kommer 9,2 Mm3/år och på Lunds 1,4 Mms/år. Malmös uttag sker vid vattentäkten i Grevie. Stadens verkliga uttag under de senaste åren har enligt uppgift uppgått till mellan 8,0—8,5 Mm3/år. Lunds stad tar ut omkring 85 % av det lovgivna uttaget vid Prästberga och resten vid Källby. övriga större vattenuttag ur Alnarpsströmmen framgår av tabell G.l. Till dessa uttag kommer uttagen för ytterligare ett flertal industrier och för ett stort antal lantgårdar. De nuvarande uttagen ur Alnarpsströmmen bedömes sålunda uppgå till sammanlagt mellan 12 och 13 Mms/år. För närvarande (1964) föreligger ansökningar hos Söderbygdens vattendom-

Alnarpsströmmen bildas av den del av nederbörden som infiltreras i jordlagren framför allt inom det vidsträckta fält av krossgrus, vilket täcker den från Romeleåsen åt väster utskjutande höjdplatån, det s. k. »backlandskapet». Fältets ungefärliga utbredning framgår av figur C l . Alnarps- och Skivarpsströmmarnas huvudsakliga infiltrationsområde h a r beräknats till ca 320 km2, varav ca 200 km2 uppskattas tillhöra Alnarpsströmmen. Enligt W. von Greyerz beräknas Alnarpsströmmens kapacitet till mellan 400 och 500 1/s, motsvarande 12,5—16,0 Mm3/år.

1.4 Grundvattenuttag

Alnarpsströmmen började utnyttjas i större sammanhang år 1901 genom att Tabell Cl

Vattenuttag

ur Alnarpsströmmen inom tätorter nordost Malmö Lund)

Kommun, intressent

Burlövs kommun Kommunen, totalt Svenska Sockerfabriks AB Lomma köping . Vid vattentäkt i Lomma Vid v a t t e n t ä k t i Bjärred Alnarpsinstitutet Löddeköpinge kommun Löddeköpinge

Uppgivet ungefärligt uttag (1964)

Legaliserat uttag

3 Mm /år

3 Mm /år

0,22

0,18 (500 m 3 /d)

0,33 . 0,18 0,1 0,13

0,18 (500 m 3 /d) 0,18 (500 m 3 /d)

> 0,05 Summa

1,01

—

(exklusive

Anm.

Två vattentäkter, varav den ena ^ 300 m 3 /d

320 stol från bl. a. Lomma köping, Alnarpsinstitutet, Burlövs kommun och Svenska Sockerfabriks AB, Arlöv, om ökade grundvattenuttag ur Alnarpsströmmen. För att söka klarlägga kapaciteten hos Alnarpsströmmen och hur den bör nyttjas för vattenförsörjningsändamål har under år 1964 intressenterna i Alnarpsströmmen bildat ett samarbetsorgan »Samarbetskommiltén för Alnarpsströmmen».

1.5 Vattenbeskaffenhet

Grundvattnet i Alnarpsdalen karakteriseras bl. a. av en hårdhet om 16 å 18 tyska grader (huvudsakligen karbonath å r d h e t ) . Järnhalten är 4 å 5 mg/1 och manganhalten 0,15 å 0,20 mg/1.

1.6 Alnarpsströmmens fortsatta nyttjande som vattentäkt

Genom sitt centrala läge i förhållande till tätortsbildningarna i sydvästra Skåne har Alnarpsströmmen stor betydelse som vattentäkt. Den ligger tämligen väl skyddad mot föroreningar. Dess betydelse som en viktig länk i vattenförsörjningen kommer även framdeles att bestå. Utredningen har räknat med att nuvarande uttag ur Alnarpsströmmen kommer att bibehållas. Huruvida uttagen kan ökas utan risk för saltvatteninfiltration kommer att undersökas av Samarbetskommittén för Alnarpsströmmen.

C.2

Skivarpsströmmen

2.1 Orientering

Utredningen uppdrog år 1963 åt Sveriges geologiska undersökning (SGU) att utföra dels en översiktlig utredning av de geologiska förutsättningarna för uttag av vatten ur Skivarpsströmmen, dels

ett undersökningsborrhål med provpumpning m. m. Förevarande redogörelse utgör utdrag ur och sammanfattningar av SGU:s rapporter, daterade i juni och oktober 1964. Bapporterna är undertecknade av statsgeologen K. Nilsson. Nilsson anför: »År 1911 publicerade geologen N. O. Holst ett arbete vari han påvisade förekomsten av en nordväst—sydostlig sänka, Alnarpsdalen, i kalkberggrunden från Lomma vid Öresund till Abbekås vid Skånes sydkust. Holst ansåg att sänkan u t e r o d e r a t s av en stor, preglacial flod och att sedimenten i sänkan, Alnarpssedimenten, utgjordes av flodsediment som sedan täckts av istidens morän. Alnarpsdalens u p p k o m s t s ä t t och sedimentens k a r a k t ä r h a r sedermera diskuterats i olika s a m m a n h a n g . Den mest omfattade uppfattningen ä r n u m e r a att Alnarpsdalen utgöres av en gravsänka (Sorgenfrei) eller en synklinal, bildad genom nedböjning av kalklagren (Brotzen). Alnarpssedimenten anses av flertalet forskare vara interglaciala (avsatta u n d e r en isfri period mellan två i s t i d e r ) . Sänkan som kan följas u n d e r Öresund, nordöstra Själland och vidare åt nordväst h a r en medelbredd av 4—5 km medan bottnen vanligen ligger 60 m eller något mera under havsytan. Topografiskt ä r s ä n k a n e j m ä r k b a r p. g. a. utfyllning med jordlager. Dessas beskaffenhet är (i den svenska delen av sänkan) bäst känd i den n o r d v ä s t r a delen (Holst 1911, Mohrén i Ekström 1953). Där utgöres jordlagren i princip av (från b o t t e n ) : 1) grovkorniga sediment, u p p å t allt finkornigare och successivt övergående i lera. Dessa sediment (Alnarpssedimenten) h a r en mäktighet av ibland b o r t å t 70 m. De överlagras i stort sett av 2) leriga m o r ä ner eller moränleror, 10—60 m mäktiga. Alnarpssedimenten ä r p. g. a. sitt nedsänkta läge starkt vattenförande. Grundvattnet ä r artesiskt, ofta med tryckhöjder över m a r k ytan.»

Som även nämnts i bilaga C l har tidigare undersökningar visat att en grundvattendelare finns i närheten av Björkesåkrasjön. Grundvattnet avrinner dels åt nordväst (Alnarpsströmmen), dels åt sydost (Skivarpsströmmen). Vat-

321 tenföringen i Alnarpsströmmen har beräknats till ca 500 1/s. De geologiska och hydrologiska förhållandena är således någorlunda väl kända beträffande Alnarpsströmmen. Motsvarande kännedom om Skivarpsströmmen saknas. 2.2 Geologisk översikt

2.2.1 Berggrunden Romeleåsen är uppbyggd av urberg (gnejs och granit), som går i dagen på ett flertal ställen. Mot sydväst faller urbergsytan snabbt och täcks av yngre, sedimentära bergarter med stor mäktighet (att döma av seismiska undersökningar påträffas urberget i Skivarpstrakten först på ca 6 000 m djup). De sedimentära bergarterna är till större delen avlagrade under jordens medeltid, mesozoikum. Närmast sydväst om Romeleåsens urberg följer i två smala band kågerödssystemets (trias) och jurasystemets bergarter. Dessa som består av leror och leriga sandstenar är endast påträffade i enstaka borrningar, varför utbredningen får anses som ganska okänd. Lagren är brant uppresta, eftersom de deltagit i höjningen av Romeleåsen under krit- och tertiärperioden. Av samma orsak har även de därnäst följande äldre kritsedimenten en viss lagerstupning och förekommer i ett band invid Romeleåsen. Dessa sediment består huvudsakligen av sandstenar och kalkstenar, delvis leriga. Inom den helt dominerande delen av området (området = den yta som inneslutes av grundvattendelaren enligt figur C.4) uppbygges berggrundens översta del av kalksten tillhörande kritsystemets yngsta avdelning, danien. Kalkstenen är i allmänhet finkornig och tät samt ibland impregnerad med kiselsyra som en övergång till de ofta förekommande flintbankarna. Särskilt de övre delarna 11—413199

av kalkstenen är ofta sprickiga och har då god vattenföring.

2.2.2 Berggrundsytans morfologi Området nuvarande berggrundsrelief är ett verk dels av erosion i tertiär och kvartar tid, dels av tektoniska rörelser under tertiär. Som en erosionsföreteelse får man t. ex. fatta den dal som från Rydsgårdstrakten sträcker sig mot väster och utmynnar i Alnarpsdalen. En liknande dal, Lundadalen, har lokaliserats strax nordväst om området. I båda fallen torde erosion ha gynnats av förekomsten av relativt okonsoliderade sedimentära bergarter. Som nämnts i inledningen är Alnarpsdalen tektoniskt betingad. Om den utgör ett mellan två förkastningslinjer nedsjunket parti (gravsänka) eller bildats genom veckning och nedböjning av kalklagren (synklinal) kan än så länge ej avgöras. På Själland har man påträffat gammaltertiära lager i Alnarpsdalens botten. Det anses fastställt, att dalen bildats under tertiär.

2.2.3 Kvartära avlagringar Jordtäckets genomsnittliga mäktighet är betydande. De största jorddjupen finns i Alnarpsdalen (flerstädes över 100 m ) , medan djup på 30—50 m är vanliga i resten av området. Jordlagrens uppbyggnad är vanligen synnerligen komplex med flera moränbankar mellanlagrade av sediment av varierande grovlek. Genom interpolering mellan de bäst kända borrningarna h a r sektioner upprättats för Alnarpsdalens södra del. Ett studium av sektionerna visar följande principiella lagerföljd: överst morän (lokalt överlagrad av torv, lera eller grövre sediment), därnäst sediment samt närmast berggrunden morän (lokalt underlagrad av sediment).

322 SKIVARPSSTRÖMMEN • • • •

Figur C i. Översiktskarta över 2.3 Grundvattenförhållanden

Undersökningsområdets geologiska uppbyggnad med svårgenomsläppliga lager, växlande med mera genomsläppliga, ger goda förutsättningar för uppkomsten av flera grundvattenmagasin och grundvattenhorisonter. De viktigaste av dessa befinner sig i kvartärens undre delar samt översta delen av kritberggrunden och utgör den

Vattendelare

Skivarpsströmmen

egentliga Skivarpsströmmen. Upprättade vattenståndskurvor visar i stort ett mot kusten jämnt fallande förlopp. Kurvornas inbuktning i Alnarpssänkan är markant och anger att de vattenförande lagren där h a r bättre vattengenomsläpplighet än jordarterna vid sänkans sidor. Ett vidare studium av kurvorna visar, a) En regelbunden kurvbild finns längs Alnarpsdalens sydvästsida. De geo-

323 logiska profilerna från samma område är mycket lika från borrhål till borrhål. b) Betydande oregelbundenheter i vattenstånd konstateras inom ek. bl. (ekonomiska kartbladet) Marsvinsholm. Dessa har sin motsvarighet i starkt varierande lagerföljder i borrhålen. c) Vattendelaren mot Alnarpsströmmen sträcker sig från Börringesjön över Björkesåkrasjön mot Bomeleåsen. Vattendelarens högsta parti ligger på en nivå av ca + 40 m. Även om flertalet borrade brunnar när ned i Skivarpsströmmen förekommer sådana som tar sitt vatten ur ytligare horisonter. Dessa senare brunnar har i vissa delar av området högre vattenstånd än Skivarpsströmmens brunnar, i andra delar lägre. I närheten av vattendelaren, t. ex. vid Börringesjön och Björkesåkrasjön, har Skivarpsströmmens brunnar en vattennivå av ca + 40 m (vanligen 25—35 m under markytan) medan grundvattennivån för ytterligare b r u n n a r ligger vid ca + 55 å + 60 m (vanligen mindre än 10 m under marky t a n ) . De källor som finns i närheten av grundvattendelaren får därför anses sammanhänga med ytliga grundvattenhorisonter. Längre åt sydost mot Vemmenhög— Skivarpstrakten är förhållandena delvis annorlunda. Skivarpsströmmens brunnar liar vanligen det högsta grundvattenståndet och är ofta självrinnande med tryckhöjder ca 1 m över markytan. De ytligare brunnarnas vattenstånd ligger också relativt högt (vanligen mindre än 5 m under m a r k y t a n ) . Ett mindre antal källor bryter fram i terrängens lägre delar. Huruvida källorna h ä r r ö r från Skivarpsströmmen eller mera ytligt grundvatten är för närvarande svårt att avgöra. Brunnsborrningarnas lagerföljder utvisar som tidigare framgått förekomsten av svårgenomsläpplig morän-

lera (morän I) över Skivarpsströmmens vattenförande sediment. Det geologiska materialet är dock ofullständigt och det är fullt tänkbart att luckor förekommer i morän I med möjlighet för Skivarpsströmmen att bilda källor. Frågan om källornas ursprung är av stor betydelse vid bedömningen av Skivarpsströmmens vattenföring. Huvuddelen av infiltrationen till Skivarpsströmmen sker troligen i områdets norra del (ek. bl. Häckeberga) samt på och intill Bomeleåsen. Infiltrationens storlek och därmed Skivarpsströmmens vattenföring kan inte för närvarande fastställas. Varken direkta mätningar av infiltrationen eller omfattande testpumpningar i Skivarpsströmmen har utförts. En uppfattning om storleksordningen av infiltrationen kan man få genom att tillämpa danska beräkningar gällande nordöstra Själland. I detta område anses infiltrationen vid maximalt vattenuttag uppgå till ca 100 mm/år. Vid överförande av detta värde till Skivarpsströmmens område kan man förutsätta ungefär samma nederbörd och avdunstning samt en någorlunda likartad geologisk uppbyggnad av de båda områdena. Under förutsättning att vattenuttaget vore maximalt skulle således även inom Skivarpsströmmens område föreligga en infiltration av ca 100 mm/år. På en yta av ca 300 kms (Skivarpsströmmens område) skulle man i så fall erhålla ett grundvattentillskott av 30 Mm3/år eller bortemot 1 m3/s. Närmare till hands ligger det emellertid att jämföra med förhållandena i Alnarpsströmmen. Vattenföringen i denna har vid Malmös och Lunds vattentäkter beräknats till 16 Mm3/år (Ekström 1955). Vattentäkternas influensområde är inte exakt känt men torde vara ungefär lika stort som Skivarpsströmmens område. Uttaget vid vattentäkterna är nästan maximalt. Beräkningen skulle således innebära en ge-

324 nomsnittlig infiltration av drygt 50 mm/år. Med tanke på likheterna i geologisk uppbyggnad förefaller det rimligt att räkna med samma värde för Skivarpsströmmen, vilket betyder att dennas vattenföring vid maximalt uttag ur hela strömmen skulle uppgå till ca 15 Mm3/år. Det nuvarande uttaget är avsevärt mindre. Som en grov gissning skulle kunna antagas att minst 3/4 av hela grundvattenförbrukningen härrör från Skivarpsströmmen och återstoden från ytligare grundvattenhorisonter. Den största förbrukaren är Skurups köping med ett årligt uttag av ca 0,25 Mm3. För en obetydlig infiltration inom området med nuvarande vattenuttag talar de mätningar av grundvattnets tritiumhalt som utförts. Mätningsserien är ännu ej slutförd men de hittills erhållna (preliminära) värdena talar för att grundvattnet innehåller högst någon procent aktivt nederbördsvatten. Tritiumhalterna visar att Skivarpsströmmen och delvis även de ytligare grundvattenhorisonterna utgör fyllda magasin, som för närvarande erhåller endast obetydliga tillskott genom infiltration. Hur är då de praktiska möjligheterna för ett vattenuttag av samma storleksordning som den nuvarande pumpningen ur Alnarpsströmmen? De nuvarande b r u n n a r n a s specifika kapacitet är i sammanhanget av visst intresse. I redogörelsen h a r medtagits en förteckning över 32 brunnar. För varje brunn anges djup, dimension och specifik kapacitet. Den geografiska fördelningen av »goda» och »dåliga» b r u n n a r ger icke belägg för att någon del av Skivarpsströmmens område skulle vara avgjort gynnsammare än någon annan. Det förefaller emellertid i stort sett som om de mest givande brunnarna är belägna från Skurup åt sydost samt från ö Vemmenhög ned mot Hörte.

Sammanfattningsvis kan sägas, att även om mera data måste införskaffas genom provborrningar och provpumpningar, goda möjligheter synes föreligga för en betydande ökning av vattentäkterna i Skivarpsströmmen.

2.4 Borrningens utförande

Resultaten från undersökningsborrningen (i fortsättningen betecknad D 25) redovisas i det följande i sina huvuddrag. Vissa undersökningar av grundforskningskaraktär beträffande borrkärnan är dock ännu ej avslutade. Det gäller i första hand lermineralernas beskaffenhet, mängden mikrofossil samt halterna av skilda spårelement. Resultaten av dessa undersökningar kan väntas spela en viss roll för den geologiska tolkningen av själva borrkärnan men framför allt vara av betydelse ur metodisk synpunkt vid fortsatta undersökningar. Kemiska undersökningar och tritiumbestämningar av tagna vattenprover är ej heller slutförda. Rorrhålet h a r utförts vid Tofthögs gård några kilometer väster om Skivarp (figur C.4). Val av plats sammanhängde bl. a. med att framkomna data antydde, att i området Ö Vemmenhög— Tofthög fanns Alnarpsdalens mest nedsänkta partier och därmed troligen också dalens mest fullständiga kvartära lagerföljd. Förutsättningarna innebar vidare a) att borrningen endast skulle genomgå de kvartära lagren och avslutas så snart bergytan säkert konstaterats (den kvartära lagerföljdens mäktighet uppskattades till ca 100 m ) , b) att provtagningen i jordlagren i möjligaste mån skulle ske kontinuerligt genom upptagning av jordkärnor om ca 1 m längd, c) samt att borrhålsdiametern skulle vara 200 mm till ca 50 m djup och därefter 150

325 mm. Orsakerna härtill var provtagningens art samt planerna på provpumpning efter borrhålets avslutning. Borrningen h a r utförts av Svenska Diamantbergborrnings AB. 2.5 Lager följd Berggrundsytan anträffades först på 95,5 m under havsytan, vilket är det lägsta värde som noterats för berggrundsytan i Alnarpsdalen. Marknivån vid borrhålet ligger på ca -f- 15 m. Att döma av de hundratals borrningar som utförts i Alnarpsdalens svenska del ligger dess botten i medeltal 60—65 m under havsytan. Som tidigare framhållits utgörs de lösa avlagringarna i södra Alnarpsdalen i princip av morän närmast berggrunden, därpå sediment och överst åter morän. Lagerföljden i Tofthögsborrningen är mera komplicerad. Minst tre moränbankar h a r genomborrats; däremellan förekommer sediment, vilka också anträffats överst och underst i profilen. a) Sedimenten 0—6,4 ni är av varierande grovlek (mest sand och grus) och har avsatts mer eller mindre i samband med den sista landisens avsmältning. b) Avlagringarna 6,4—35,8 m består av moränbankar åtskilda av några metertjocka lager av sediment. c) Sedimenten 35,8—63,1 m består överst av lera som nedåt är varvig med delvis störd, delvis ostörd skiktning. Mellan 51,5 och 60,5 m påträffades sand, grus och sten. Mellan 60,5 och 63,1 fanns finkornigare skikt, vilka av bergartsfördelningen att döma förefaller vara närmare knutna till underlagrande morän. d) Denna morän anträffas mellan 63,1 och 72,7 m. Den innehåller överst flera sedimentskikt men är nedåt hård och homogen. e) Från 72,7 till 74,3 m förekommer lera samt därunder grovkorniga sedi-

ment (sand, grus, sten och mindre block) till 80,5 m. f) Från 80,5 till 107,2 m uppträder en moränbank som i de översta 20 m är utomordentligt homogen och hård. F r å n 100 m och nedåt är moränen lösare och innehåller en del moskikt. g) De kvartära lagren avslutas mot kalkytan mellan 107,2 och 111,0 m av finkorniga sediment, huvudsakligen mo och mjäla. De nedersta 0,8 m består av kalk- och flintblock, mellan vilka finmaterial sedimenterat. h) Som avslutning borrades 2 m (111,0—113,0 m) i berggrunden som utgöres av kalksten och flinta tillhörande kritans yngsta del, danien.

2.6 Grundvattenförhållanden och provpumpii ingår

Som framgår av C.2.5 förekommer i profilen dels täta jordlager såsom moränleror och sedimentära leror, dels mer eller mindre genomsläppliga skikt av grövre sediment som sand och grus m. m. Det är därför naturligt att man h a r flera grundvattenhorisonter med olika grundvattenstånd. Nilsson anför i redogörelsen: »I de övre sand- och gruslagren ned till ca 4,5 in djup förekommer grundvatten med en fri vattenyta som vid tidpunkten för borrningen ( j a n u a r i m å n a d ) befann sig 1,2 m under m a r k y t a n . I gruslagren mellan 21,5 och 24,8 m påträffades grundvatten med mycket obetydlig tillrinning. Nästa grundvattenhorisont av betydelse befinner sig i de grovkorniga sedimenten mellan 42,5 och 60,5 m. Grundvattnet ä r artesiskt med en tryckhöjd av 1,2 m över m a r k y t a n . En kortvarig provpumpning under 5 t i m m a r företogs med jordborrören på 54,5 m djup. Pumpkapaciteten var 12 m 3 per t i m m e . En del finmaterial medföljde det uppumpadc vattnet. Finmaterialhalten minskade successivt under pumpningen. Under de 4 första t i m m a r n a sjönk vattenståndet 18,7 m men steg u n d e r den sista t i m -

326 men 0,2 in, sannolikt på grund av att tillförselvägarna för vattnet rensades från finmaterial under pumpningens gång. Något fortvarighetstillstånd nåddes i n t e ; vid fortsatt pumpning skulle vattenståndet troligen fortsatt att stiga tills jämviktsläge inträtt. Observationer i grundvattenståndet utfördes u n d e r pumpningen i två närbelägna borrbrunnar, betecknade D 22 och D 20. D 22 ligger ca 20 m öster om undersökningsborrhålet D 25 och h a r enligt uppgift nedförts 42,8 m genom morän till ett sandlager. D 20 är beläget ca 250 m öster om D 25. Enligt uppgift består de genomborrade jordlagren av moränlera till 43 m därefter sand och nio till 81 m. Vattenståndet i b r u n n a r n a D 22 och D 20 påverkades ej av pumpningen i D 25, vilket t a l a r för en dålig hydraulisk förbindelse mellan de nämnda brunnarna. Under den fortsatta borrningen anträffades nästa grundvattenvåning i sedimenten mellan 74,3 och 80,5 m. Även detta grundvatten var artesiskt med en tryckhöjd ca 1,2 m över markytan. Borrningen fortsattes för att utröna om ytterligare grundvattenhorisonter av någon betydelse skulle påträffas i de lösa avlagringarna. Så skedde emellertid i n t e ; efter borrning genom den homogena moränleran mellan 80,5 och 107,2 m anträffades finkorniga sediment med obetydlig vattenföring ned till kalkytan. Det ä r möjligt att m a n genom fortsatt borrning några tiotal meter ner i kalkstenen skulle fått betydligt ökad vattenföring men en sådan borrning föll utanför undersökningsprogrammet. F ö r att utföra den planerade provpumpningen slogs i stället jordborrören upp till nivån 78,3 m i n ä r m a s t ovanförliggande grundvattenhorisont. En förberedande pumpning utfördes den 29/5. Efter en kraftig insugning av finmaterial från djupare nivåer stoppades pumpningen och borrhålet fylldes med singel upp till 77 m djup. Pumpningen utfördes på nytt mellan 1/6 och 3/6 med en pumpkapacitet av 27,5 m 3 per t i m m e . Grundvattenståndet sjönk snabbt till 6,5 m, varefter det höll sig konstant frånsett en svag tendens till stigning den 3/6, vilken troligen berodde på att tillförselkanalerna så småningom rensades upp. Den pumpade vattenmängden motsvarar en specifik kapacitet av ca 4 m 3 per t i m m e . Trots fyllningen med singel var emellertid inflytningen av finmaterial så betydande att det ansågs nödvändigt att för den kommande pumpningen insätta en sil mellan

77 och 79 m. Härefter återupptogs p u m p ningen mellan 8/6 och 11/6. På grund av silens inströmningsmotstånd samt sannolikt också ansamlingen av finmaterial u t a n för silen var tillrinningen till borrhålet till en början liten. Vid uttag av 5 m 3 per t i m me länspumpades brunnen den 8/6 upprepade gånger på 5—10 minuter. Den 11/6 hade tillströmningen ökat så att en vattenmängd av 13 m 3 per timme kontinuerligt kunde uttagas. Hittillsvarande pumpning hade skett med pumpkanna kopplad till borrmaskin. Den 22/6—25/6 monterades en turbinpump i borrhålet. Kontinuerlig provpumpning utfördes därefter mellan 26/6 och 11/7. Uttaget var ca 25 m 3 per t i m m e . På grund av tekniska missöden kunde avsänkningen i borrhålet (D 25) inte m ä t a s exakt. Det konstaterades emellertid att vattenståndet sjönk ned till minst 28 m under m a r k y t a n , motsvarande en avsänkning av minst 29,2 m. Vattenståndet avlästes under provpumpningsperioden i sammanlagt 100 b o r r b r u n nar (de tidigare n ä m n d a b o r r b r u n n a r n a D 20 och D 22 inbegripna) belägna inom några kilometers omkrets från pumpplatsen. Ingen av dessa b r u n n a r visade någon påverkan av provpumpningen. De ovan redovisade resultaten tyder på att en vattenmängd av minst 25 m 3 per t i m m e kan uttagas ur borrhål D 25 med dess nuvarande konstruktion.» 2.7 Sammanfattande bedömning

Sammanfattningsvis anför Nilsson: »Syftet med borrningen var i första hand att erhålla en säkrare utgångspunkt än tidigare vid bedömningen av data från övriga b o r r b r u n n a r inom Skivarpsströmmens område. Den ovanligt komplexa och fullständiga lagerföljden i borrhål D 25 ä r härvid gynnsam. Som tidigare n ä m n t s återstår dock ännu vissa undersökningar beträffande j o r d a r t e r n a s mikrofossilinnehåll, lermineral m. m., i n n a n de vunna resultaten till fullo kan u t n y t t j a s vid tolkningen av material från andra borrningar. Tillsammans med provpumpningarna visar lagerföljden i borrhål D 25 redan nu att man i åtminstone sydvästra delen av Skivarpsströmmens område h a r att räkna med flera artesiska grundvattenhorisonter, vars hydrauliska förbindelse sinsemellan ä r obetydlig eller praktiskt taget ingen. Detta förhållande spelar roll vid en eventuell vattenprospektering i stor skala inom området. Man torde få r ä k n a med mera omfattande

327 undersökningar än vad som skulle ha erfordrats om grundvattenförhållandena varit enklare med endast en sammanhängande grundvattenhorisont inom området. Ä andra sidan kan de nu konstaterade grundvattenförhållandena vara gynnsamma exempelvis när det gäller att åstadkomma stora vattenuttag med minsta möjliga inverkan på andra vattentäkter. För en beräkning av den uttagbara grundvattenmängden i hela Skivarpsströmmen är borrhål D 25 endast till obetydlig hjälp. Det kan inte heller anses representativt vid en bedömning av den vattenmängd ett borrhål inom trakten kan ge. Medan borrhål D 25 framför allt avsåg att ge upplysningar om de lösa avlagringarnas karaktär och egenskaper skulle ett regelrätt produktionsborrhål kunna utföras med betydligt större diameter och med ett filter som var noga anpassat till det vattenförande lagrets kornfördelning. Kapaciteten hos ett sådant borrhål skulle bli väsentligt större än vad som ovan angivits för borrhål D 25. Om vattenuttag ur Skivarpsströmmen blir aktuellt i större omfattning erfordras självfallet ganska omfattande undersökningar. I första rummet kommer sannolikt en provpumpning i stor skala med samtidig pumpning i flera brunnar och vattenståndsobservationer och vattenprovtagning över stora områden. Innan detta utföres torde man emellertid behöva utföra 4—5 borrhål av samma slag som D 25 vid Toftshög inom Skivarpsströmmens område.»

2.8 Utredningens synpunkter Resultaten av utförda undersökningar är icke sådana att det kan klarläggas, huruvida uttag motsvarande dem ur Alnarpsströmmen är möjliga ur Skivarpsströmmen. En förutsättning för att Skivarpsströmmen skall vara av intresse i regionalt sammanhang är att åtminstone 0,5 m.3/s kan uttagas. Utredningen bedömer det mindre sannolikt att det ur teknisk-ekonomisk synpunkt är motiverat att räkna med Skivarpsströmmen i större sammanhang. Lokala vattenbehov synes kunna tillgodoses i ökande omfattning genom uttag ur strömmen. Härför erfordras dock ytterligare undersökning-

ar, vilka närmast torde ankomma på intressenterna att utföra.

C.3 Geohydrologiska Vombslätten

förhållanden

inom

3.1 Orientering1 Vombslätten kallas den plana sandslätt, som utbreder sig mellan Romeleåsens fot i sydväst och de höjder i nordost, som i detta sammanhang kallas silurplatån. Denna sträcker sig som ett diagonalt, ca 10 km brett band från Söderåsens södra del i nordväst till Sandhammaren i sydost vid östersjökusten. Fortsättningen mot nordväst av Romeleåsen stänger in Vombslätten i nordväst mellan S Sandby och Gårdstånga. I sydost avgränsas den egentliga sedimentslätten av det s. k. östra backlandet längs linjen Blentarp—Sövde— Eriksdal. I förevarande sammanhang förlägges dock gränsen något längre åt sydost, nämligen så att den sammanfaller med Kävlingeåns ytvattendelare, som löper mellan Ellestad- och Krageholmssjöarna i riktning mot Högestads station i nordost (figur C.5). Så avgränsad ligger Vombslättens markyta mellan + GO och + 80 m i backlandskapet och faller sakta mot nordväst. Vidsträckta, plana sandfält söder om Vombsjön ligger i nivån -f 40 m. Väster om sjön ligger marknivån mellan + 20 och + 25 m. 3.2 Hydrografi Klingvallsån utgör huvudavflödet för östra backlandets sjöar. Ån, som mottager en del biflöden från Romeleåsens nordsluttning, är biflöde till Kävlingeån och faller ut i denna 1,5 km ned1 Denna redogörelse utgör utdrag ur en av förste statsgeologen E Mohrén, Sveriges geologiska undersökning, på uppdrag av utredningen gjord översiktlig bedömning av »Vombslätten som presumtiv vattentäkt».

328 VOMBSLATTEN

Begränsning av Vombsloften

Figur C 5. översiktskarta över Vombslätten

ströms Vombsjön. Klingvallsåns avrinningsområde vid inflödet i Kävlingeån är 246 km 2 och vid utflödet ur Sövdesjön 99 km 2 . Åns dalgång fortsätter oförmedlat in i Fyledalen. Vattendelaren i Fyledalen mellan Kävlingeåns vattenområde med avrinning till Öresund och Fyleåns vattenområde med avrinning till Skånes sydkust och Östersjön ligger vid + 37 m mellan Sövdeborgs och Eriksdals järnvägsstationer.

Tolånga—Björkaån, som får anses vara det egentliga ursprunget till Kävlingeån, avvattnar silurplatån och Linderödsåsens sydvästsluttning. Björkaåns avrinningsområde vid åns mynning i Vombsjön uppgår till 339 km 2 . Hydrografiskt domineras Vombsjön helt av Kävlingeån och dess biflöden. Vid Kävlingeåns utflöde ur Vombbäckenet har avrinningsområdet beräknats till 820 km 2 .

329 3.3 Geologisk översikt 3.3.1

Berggrunden

Mohrén anger i sin

sammanfattning:

»Berggrunden inom Vombbäckenet utgöres av krita- och j u r a s y s t e m e t s bergarter i moig, lerig eller märglig utbildning, ofta ganska okonsoliderade och föga porösa. Vattenföringen torde i de yngre, märgliga delarna av kritsystemets bergarter, d ä r de utgör berggrundsytan, huvudsakligen vara bunden till sprickor i de av landis påverkade översta delarna. Men även tektoniska sprickor synes förekomma liksom sprickor längs skiktytorna. I stort sett får vattenföringen anses vara måttlig. I kritans jmgre delar (campan) finns dock ställvis konglomeratlager inkilade, u r vilka sannolikt större mängder vatten bör k u n n a erhållas. Så ä r även fallet i de moigt utbildade delar av systemet, som tillhör emschercenoman. I enlighet med områdets principiella uppbyggnad b ö r dessa bergarter påträffas i bäckenets mera perifera delar. Kritsystemets samlade mäktighet uppgår med säkerhet till över 650 m i bäckenets centrala delar. J u r a b e r g a r t e r n a , mestadels m o - eller sandstenar, ofta leriga och/eller j ä r n f ö r a n de, ä r resta på kant utmed den förkastning vid silurplatåns fot, som avgränsar bäckenet i nordost. Längs Romeleåsens nordostsida faller j u r a l a g r e n långsammare nordost ut. Deras totalmäktighet k a n efter förhållandena i Fyledalen a t t döma uppskattas till minst 1 000 m.» 3.3.2

Kvartära

avlagringar

Mohrén anför h ä r o m : »De lösa jordlagren (kvartären) utgöres av istidernas b i l d n i n g a r : m o r ä n e r och därmed s a m m a n h ä n g a n d e sorterade sediment, liggande under, mellan eller över moränb ä d d a r n a . Dessa senare h a r i regel k a r a k t ä ren av moränleror, ä r m e r eller mindre steniga, h å r t packade och praktiskt taget ogenomsläppliga. Dock k a n v a t t e n k o m m u nikation t ä n k a s ske i vertikal led tack vare luckor och lakuner i moräntäckena. Minst två m o r ä n b ä d d a r k a n urskiljas. De sorterade sedimenten utgöres av isälvsmaterial (rullstensavlagringar) i form av grus- eller sandfält, eller issjösediment med m. 1. m. horisontell lagring, bestående av sand, mo eller mjäla med lera. Uppbyggnaden av de djupast liggande, äldsta kvar-

tära avlagringarna får anses vara blott i sina huvuddrag känd. Det ä r icke omöjligt att grova, grusigt-sandiga intermoräna lager kan förekomma, u r vilka vatten skulle kunna utvinnas, men de k a n ej utan ingående undersökning lokaliseras. Troligen h a r man a t t finna dem huvudsakligen i södra delen av den djupa dal, som i berggrunden sträcker sig från Vombsjön i sydlig riktning. De senglaciala, efter sista landisens avsmältning och således på den yngsta moränen avsatta sedimentserierna av isälvs- och issjönatur, utgör det arealt största, yttäckande jordartsledet inom Vombbäckenet. De grusiga-grovsandiga ytsedimenten söder om Vombsjön och österut mot Sjöbo underlagras av issjölera och -mo. Områdets västra och sydvästra delar u p p bygges mestadels av äldre sandlager, som dock vanligen ej ä r av samma grovlek som nyssnämnda men som åtminstone ställvis kan nå ansenlig mäktighet.» 3.4 Hydrogeologisk översikt Den genomsnittliga årliga nederbörden för det aktuella området h a r med ledning av uppgifter från officiella nederbördsstationer u n d e r p e r i o d e r n a 1901 —1930 och 1950—1960 antagits till 625 mm. Avdunstningen h a r av Mohrén med hjälp av O. T a m m s formel beräknats till 425 mm. Nederbörden minus avdunstningen, d. v. s. den nyttiga nederbörden, skulle således bli 200 mm årligen. Det bör dock anmärkas, att variationerna i n e d e r b ö r d är mycket stora mellan torra år och nederbördsrika år. Som tidigare angivits h a r Kävlingeåns avrinningsområde vid utträdet ur Vombbäckenet beräknats till 820 km2. Den genomsnittliga nyttiga nederbörden skulle då för detta område motsvara en ytoch grundvattenavrinning av ca 5,1 ra'/s. Motsvarande värde strax efter Klingvallsåns inflöde i Kävlingeån h a r beräknats till ca 3,8 mVs. En viss del härav åtgår för naturlig grundvattenbildning. Enligt u t r e d n i n g e n s mening bör man icke räkna med att m e r än 25 å 30 %

330 av den angivna kvantiteten 3,8 ms/s kan uttagas för naturlig eller konstgjord grundvattenbildning utan menlig inverkan på nedströms liggande intressen. Mohrén anser att man får räkna med vattenföring i flera olika nivåer. De nivåer, ur vilka vatten skulle tänkas utvinnas, är enligt Mohrén följande: 1. Gränsen mellan det ytliga gruset och underliggande issjölera i Sjöbo ora samt i Sjöbo—Vombfältet. Här torde dock under våren och sommaren artificiell infiltration få tillgripas för att späda på magasinen. Vatten tillhörande denna våning utnyttjas sannolikt i huvudsak i Malmö stads vattentäkter vid Vomb. 2. Sandlager under nyssnämnda issjölera men ovanpå den yngsta moränen vid Holmby, S Sandby, Torna Hällestad, Revinge, Harlösa samt ev. Everlöv—Ilstorpsområdet. De flesta lantgårdars b r u n n a r torde utnyttja denna grundvattenvåning. 3. Intermoräna sand- och gruslager, om vilkas förekomst f. n. mycket litet är känt. 4. Berggrundsytans av landis upparbetade, ej alltför leriga men tillräckligt konsoliderade bergarter. Här åsyftas huvudsakligen kritsystemets märglar och kalkiga mostenar. östra backlandskapets borrbrunnar går i regel ner till denna horisont. Vattenföringen får där betecknas såsom måttlig. 1 andra områden t. ex. i de borrningar som Malmö stad bedrivit i berggrunden sydväst om Vombsjön, i den gamla borrningen vid Vombs tegelbruk (söder om Vombsjön) och i borrningar vid och söder om Övedskloster har resultatet ej varit uppmuntrande. Antingen har märgeln varit lerig och tät, så att inget vatten alls erhållits, eller har bergarten (lerig niosten) varit så lös, finkornig och okonsoliderad, att borrhålets väggar kollaberat vid pumpningen. Dock torde

platser kunna uppletas, där bergarten är stabilare. Analysen av borrkärnan från Kullemölla tyder på att sand-, grovmo- och kalkhalterna skulle medge både hygglig genomsläpplighet och betryggande konsolidering. De stratigrafiska nivåer, som närmast skulle komma ifråga, är cenoman-emscher. Därjämte torde vissa delar av campan kunna innehålla sandigare, t. o. m. konglomeratiska nivåer ur vilka vatten skulle kunna utvinnas. 5. Vatten bör även kunna utvinnas ur glassanden tillhörande malm. Glassandslagret liksom juran i övrigt är dock i nordöstra förkastningen rest på ända och torde vara svårt att lokalisera. Det är ej helt säkert, att lagret är så uthålligt och mäktigt, som där det går i dagen i Fyledalen. 6. Slutligen borde genom lämpliga anordningar artificiell infiltration kunna åstadkommas i grusfälten öster om Malmö stads vattentäkter fram mot Sjöbo. Mohrén framför även den tanken att man eventuellt genom dämning av Kävlingeån förslagsvis vid Flyinge, skulle kunna åstadkomma att de ursprungliga, genom åregleringen avtappade magasinen åter skulle kunna fyllas för utvinning av grundvatten genom gallerier av grävda brunnar.

3.5 Vattenbeskaffenhet

Vad vattenkvaliteterna beträffar synes enligt Mohrén vattnet i kritsystemets kalkiga bergarter vara av god beskaffenhet med obetydliga Fe- och Mn-halter. Trots kalkhalten i bergarterna är vattnets kalkhalt måttlig. I jurans järnförande sediment får man räkna med mycket höga Fe- och Mn-halter, aggressiv kolsyra och — på grund av svavelkisvittring — betydande mineralsyrehalt och i samband härmed lågt pH-värde. De lerigt moiga partierna av juran tor-

331 de på grund av låg konsolideringsgrad vara svåra att pumpa rena, varför vattnet länge förblir grumligt. Finfördelad humus bidrar till högt färgvärde. Genom sönderdelning av bergarternas finfördelade humus erhålles en ganska hög ammoniakhalt, som således ej är att betrakta som en indikator på fekal förorening. I de kvartära lagren får man räkna med hög hårdhet och viss Fe-halt. Kloridhalten är låg i såväl beggrunden som kvartären.

3.6 Sammanfattande bedömning av möjligheterna till grundvattenuttag Mohrén anger sammanfattningsvis: »Infiltrationen i de ytliga sand- och gruslagren sker direkt från den fallande nederbörden, som — bortsett från viss avdunstning — nära hundraprocentigt går in i gruslagrens porer utan ytavbördning. På sin väg nedåt bromsas vattnet upp av underliggande ishavslera. Överskottet avrinner i form av källor på dennas yta eller som subakvatiska tillopp till bäckar och åar. I de äldre, på lägre nivå liggande sandlagren torde ansenliga mängder vatten finnas magasinerade. Vid en avsänkning av grundvattnet i dessa lager torde man kunna påräkna en naturlig infiltration i sidled från vattendragen. Infiltrationen i berggrunden synes till större delen ske på de sluttningar, som omger bäckenet, där berggrundslagren har sina utgåenden. Stighöjden i berggrundsytans vatten ligger i varje fall högre än östra backlandskapets sjöytor. Största chansen för utvinning av vatten i större mängd synes alltså finnas i de ytliga sandlagren av olika åldrar. De naturliga magasinen torde dock få spädas på med artificiell infiltration .»

3.7 Utredningens synpunkter Utredningen finner det angeläget, att det genom närmare undersökningar om möjligt klarläggs hur vattentillgångarna inom Vombbäckenet skall kunna utnytt-

jas optimalt. Genom Malmö stads försorg har undersökningar påbörjats söder och sydväst om Vombsjön fram mot Klingvallsån i syfte att närmare kunna avgöra i vilken omfattning dels uttag av naturligt grundvatten, dels ytterligare infiltration av vatten från Vombsjön som ett led i behandlingen av sjövattnet är möjlig där. Utredningen bedömer de naturliga grundvattentillgångarna icke vara av den storleksordningen att ett utnyttjande av dem är av egentligt intresse för västra Skåne. Däremot kan dessa tillgångar eventuellt utnyttjas för att tillgodose ett ökat vattenbehov längre fram i tiden inom sydöstra Skåne och Ystadsområdet.

CA Geohydrologiska förhållanden vissa delar av sydöstra Skåne

inom

4.1 Orientering I syfte att klarlägga förutsättningarna att tillgodose ett ökat vattenbehov inom vissa delar av sydöstra Skåne genom grundvatten har utredningen gjort en sammanfattning* av de geohydrologiska förhållandena inom området (figur C.6).

4.2 Geologisk översikt 4.2./

Berggrunden

I berggrundsgeologiskt hänseende intar Skåne en särställning i vårt land genom sitt läge i gränsområdet mellan den fennoskandiska urbergsskölden i norr och det vidsträckta sedimentbäckenet i söder. Huvuddragen av Skånes berggrund framgår av figur G.7. 1 Sammanfattningen utgör i huvudsak utdrag ur en den 15 maj 1964 daterad »Sammanställning av uppgifter om geohydrologiska förhållanden inom vissa delar av sydöstra Skåne», som på uppdrag av utredningen gjorts av civilingenjören I Hörberg, Sydsvenska Ingenjörsbyrån, Malmö.

332 Figur C. 6. Översiktskarta över sydöstra

Inom österlensområdet kan berggrunden karakteriseras som en mosaik av bergarter, vilka härstammar från olika epoker i jordens utvecklingshistoria. Gränserna mellan bergarterna är oftast mycket skarpa och utgörs i många fall av förkastningslinjer. Det mest iögonenfallande draget är uppdelningen genom ett flertal förkastningslinjer med riktningen nordväst-sydost. Berggrundens tektoniska mönster är dock i sina de-

Skåne.

taljer ytterligt komplicerat, i huvudsak beroende på att rörelser ägt rum vid ett flertal olika tillfällen inom samma område. Ur geohydrologisk synpunkt kan man emellertid i detta sammanhang bortse från grundvattentillgången i berggrunden inom österlensområdet. Hittills utförda borrningar h ä r visar klart, att endast obetydliga vattenmängder kan utvinnas ur berggrunden. Undantag utgör dock den s. k. köpinge-

333 Bcrggrundskarta över Skåne, i urberg, 2 underkambrisk sandsten, 3 kambrisk alunskiffer, 4 ordovicisk slamsten och skiffer, 5 ordovicisk kalksten, 6 silurisk slamsten, skiffer och kalksten, 7 silurisk sandsten, 8 kågerödsbildningar, 9 jura, 10 krita äldre än danien, 11 danien, 12 tertiär, 13 diabas, 14 insjö. Figur C. 7. Huvuddragen av Skånes berggrund (ur geologi, 4:e upplagan, 1963).

sandstenen i kritområdets sydöstra del. Sedimentavlagringarna från denna tid utgörs vid Köpingebro huvudsakligen av sand med sandstensbankar. Av speciellt intresse ur såväl geologisk som geohydrologisk synpunkt är bildningarna i den s. k. Fyledalen, be-

Magnusson- -Lundqvist—Regnéll:

Sveriges

nämningen på den välutbildade topografiska dal som från Eriksdal 15 km sydost om Vombsjön framgår i sydostlig riktning till trakten av Fårarp ca 10 km nordost om Ystad. Fyledalen sammanfaller med det smala bälte av jurabildningar, vilka under Kurremölla-bäl-

334 tet framgår längs förkastningslinjen Vomb—Sandhammaren mellan silurområdet i nordöst och kritområdet i sydväst. Inom detta bälte är juratidens olika lager vertikalt ställda. Lagren i juraserien utgörs i huvudsak av sand och leror, d. v. s. lösa sediment. Genom senare erosion i dessa har den djupt nerskurna Fyledalen utformats. Enär vissa juralager i Kurremölla-bältet utgörs av lösa sandlager, s. k. glassand — en kvartssand med inslag av glimmer och kaolin, med vertikal lagerställning — kan man på goda grunder anta, att ifrågavarande lager är av stort geohydrologiskt intresse. Den verkliga utbredningen i plan är för närvarande okänd. Det är sålunda tveksamt, huruvida Ystads stads r ö r b r u n n a r vid Nedraby är nerförda i kvartära avlagringar eller i jurasand. Frågan kan icke besvaras genom studium av enbart protokoll från de senaste utförda borrningarna. Fil. lic. C. Åberg, Lund, som medverkat vid utarbetandet av den geologiska översikten, anser det dock vara sannolikt, att kvartära avlagringar med en mäktighet av ca 40 meter skulle kunna ha avsatts inom Nedrabyområdet. I detta sammanhang bör påpekas, att de kvartära sandoch grusavlagringarna som omedelbart öster om Fyledalen framgår från Ramsåsa över Benestad och Nedraby till Tosterup, är belägna på platån ovanför dalen. Något geologiskt samband mellan nyssnämnda kvartära avlagringar och »sandlager» i Fyledalen finns sålunda ej. Det är emellertid icke utan vidare givet, att en hydraulisk förbindelse mellan Fyledalens jurasand och ovanförliggande sand- och grusavlagringar saknas. 4.2.2 Kvartära avlagringar Det mest markanta inslaget i Österlenområdets jordarter utgör moränlerorna,

de s. k. baltiska moränerna. Dessa har en för jordmånen så gynnsam mineralsammansättning och kornstorleksfördelning, att jordbruksnäringen här har kunnat drivas med en hög produktivitet. Inom moränområdet förekommer emellertid vissa stråk och fält, vilka huvudsakligen utgörs av isälvsmaterial eller issjösediment. Grundvattentillgången i dessa formationer utgör österlenområdets enda tillgång av större geohydrologiskt värde, åtminstone när det gäller att tillgodose vattenbehovet för områdets tätorter. De viktigaste isälvsstråken redovisas i det följande och framgår av figur C. 6. 1. T unby holmsåsen sträcker sig från trakten av S. Mellby ca 14 km nordväst om Simrishamn, i en svag båge mot sydväst och väster till trakten av Röddinge ca 8 km västnordväst om Tomelilla. Åsen, som praktiskt taget är sammanhängande på en sträcka av 25 km, är smal och höjer sig i allmänhet endast 5—8 meter över omgivande terräng. På geologiska kartbladet (Serie Aa 109 Simrishamn och 142 Sölvesborg) har förhållandevis stora områden i anslutning till åsen, t. ex. söder om Tranås och Onslunda, markerats som isälvsmaterial. Senare års undersökningar antyder emellertid, att sådana »isälvsfält» kan vara moränplatåer, som täcks av endast ett tunt lager grus. Ur geohydrologisk synpunkt är det därför endast den egentliga åsformationen som har någon betydelse. Åsmaterialet h ä r r ö r till övervägande delen från urberg, skiffer och kambrisk sandsten. Det ofta ganska grova materialet blir genom skifferns sönderfall lerigt och är därför ur grundvattenteknisk synpunkt mindre tillfredsställande. Inom området sydväst om Onslunda h a r dock påträffats ett ur geohydrologisk synpunkt betydligt fördelaktigare material med endast obetydliga inslag av skiffer.

335 2. Gylleboåsen framgår från trakten av Gyllebosjön ca 10 km nordväst om Simrishamn, i sydvästlig riktning till trakten av Lunnarp, ca 6 km öster om Tomelilla. Åsen, som är praktiskt taget sammanhängande på en sträcka av ca 11 km, höjer sig ofta mellan 10 och 20 meter över omgivande terräng. Åsmaterialet h ä r r ö r i allmänhet från urberg, skiffer och kambrisk sandsten. I det helt övervägande grova och ibland osorterade materialet förekommer block och sten. 3. Smedstorpsåsen kallas något oegentligt den sand- och grusackumulation som utbreder sig mellan Smedstorp och Lunnarp. öster om Smedstorp och utmed Smedstorpsån vid Komstamölla förekommer ytterligare en större ackumulation. »Åsens» former varierar från plana till starkt kuperade områden. Materialsammansättningen är synnerligen heterogen. Inom vissa områden påträffas ett huvudsakligen stenigt och grusigt material, inom andra åter dominerar mofraktionerna. 4. ö. Vemmerlövsåsen kallas den rad av kullar som från trakten av ö. Vemmerlöv, ca 8 km nordväst om Simrishamn, utbreder sig i sydlig riktning och ansluter till den s. k. Hörupsåsen söder om ö. Tommarp. Kullarna, som i flera fall är förhållandevis mäktiga, är huvudsakligen uppbyggda av finkornigt material. På enstaka ställen förekommer grovt grus. 5. Hörupsåsen framgår från trakten av Järrestad ca 5 km sydväst om Simrishamn, i en vid båge mot söder, vidare genom Vallby, Borrby, Löderup, Hedvigsdal och Glemmingebro och utmynnar i ett småkulligt landskap nordväst om sistnämnda plats. Åsen består mellan Glemmingebro och Borrby huvudsakligen av en serie långsträckta, ganska breda grusplatåer med mellanliggande mindre partier av utpräglad åsform.

Mellan Borrby och Järrestad är åsen praktiskt taget sammanhängande och framstår i terrängen som en välutbildad rullstensås. Den är delvis täckt av ett 2—4 meter tjockt lager av moränlera. Materialet i åsen är synnerligen heterogent. I den centrala delen, d. v. s. omkring Borrby, dominerar skiffergrus, som ger åsmaterialet ett orent och lerigt utseende. Stora svårigheter förefinns att i sådant material utföra lämpliga uttagsanordningar. Inslaget av urbergsmaterial är större i åsens västligare delar. 6. Kåsebergaåsen framgår från Sandhammaren i västlig riktning utmed kustlinjen till trakten av Kabusaåns mynning i Östersjön, ca 10 km öster om Ystad. Åsen når en högsta höjd i trakten av Kåseberga, där toppen är belägen ca 40 meter över havsytan. Denna mäktiga ackumulation är huvudsakligen uppbyggd av mo och sand, dock förekommer lager av grövre material framförallt i åsens djupare belägna delar. 7. Sjöbofältet benämnes den östligaste delen av den större ackumulation som Vomb-Sjöbofältet utgör. Såsom namnet antyder är det h ä r icke fråga om en åsbildning utan om issjösediment avsatt i grunt vatten och över stora arealer. Området beskrives närmare under avsnitt C.3. 4.3 Resultat från tidigare utförda geohydrologiska undersökningar

Efter huvudsakligen de riktlinjer för lösande av vatten- och avloppsfrågor, som i slutet av 1940-talet uppdrogs i en generalplan, den s. k. länsutredningen, genomfördes under 1950-talet detaljundersökningar för flertalet berörda tätorter i sydöstra Skåne. I tabellerna C. 2a och 2b redovisas huvuddata från utförda grundvattenundersökningar inom det aktuella området. Följande må framhållas i fråga

336 om »Bedömd uttagbar vattenmängd», som i detta sammanhang är speciellt av betydelse. Ifrågavarande uppgifter grundar sig på resultaten från utförda provpumpningar. Av den lämnade geologiska översikten framgår bland annat att uppbyggnaden av såväl berggrunden som kvartära avlagringar är både komplicerad och heterogen. Det är därför ofta svårt att under en relativt kortvarig grundvattenundersökning, varom här är fråga, avgöra om god hydraulisk förbindelse inom undersökta formationer är för handen eller om undersökningarna genomförts inom ett relativt snävt begränsat men ur uttagssynpunkt fördelaktigt område. Vid sistnämnda förhållande talar man om s. k. magasinspumpning. Först efter ibland flera års kontinuerlig pumpning är det möjligt att närmare bedöma kapaciteten hos grundvattentillgången. Vid bedömning av uttagbar grundvattenmängd har i görlig mån dessa och liknande synpunkter beaktats. Av tabellerna G. 2a och 2b framgår, att de redovisade uttagbara grundvattenmängderna är förhållandevis små. Utöver av de geologiska förhållandena aide uttagbara grundvattenmängderna beroende av den årliga nyttiga nederbörden. I kustbandet beräknas denna under normalår uppgå till endast 150 mm. Motsvarande värden i de inre delarna av sydöstra Skåne belöper sig till 250 mm. Under torrår är den nyttiga nederbörden väsentligt mindre än dessa värden. Trots att förhållandevis stora arealer inom detta område utgörs av relativt genomsläppliga sand- och grusavlagringar, bör man med hänsyn till kultiveringen räkna med en infiltrationsfaktor av blott 0,1. Under torrårsförhållanden skulle då endast 30 å 50 mm av årsnederbörden bidraga till grundvattenbildningen. Med utgångspunkt från dessa värden beräknas grundvattentillgång-

en per km2 till mellan 1 och 1,5 1/s. Under normalår och inom speciellt välbelägna grundvattenförekomster kan man räkna med betydligt högre värden, sannolikt mellan 6 och 8 1/s. 4.4 Disposition av vissa grundvatteutillgångar

Redan i 1946 ärs generalplan för vattenförsörjnings- och avloppsfrågornas lösning i Kristianstads län (länsutredningen) diskuterades frågan om interkommunalt samarbete i bland annat vattenförsörjningsfrågan för vissa tätorter inom det aktuella området. Ett av de projekt som då diskuterades håller för närvarande på att genomföras (Smedstorp—Gärsnäs—Östra Tomma r p ) . Ett annat samgående h a r sedermera projekterats (Onslunda—Skånes Tranås—Spjutstorp). Underhandlingar om sistnämnda tätorters anslutning till vattenförsörjningsanläggningen i Tomelilla pågår för närvarande enligt uppgift. För det stora området Glemmingebro— Ingelstorp — Hedvigsdal — Löderup — Borrby—-Skillinge — fritidsbebyggelsen mellan Skillinge och Sandhammaren föreligger enligt uppgift planer på vissa gemensamma grundvattenundersökningar. Det gäller närmast undersökningar av Hörupsäsen mellan Borrby och Vallby ca 5 km nordost om Borrby samt av grundvatten förekomster sydost om Glemmingebro. Omfattningen av samtliga nämnda projekt framgår av figur C.6. Ur Smedstorpsåsen uttas för närvarande ca 15 1/s. Även om mer vatten kan tas ur åsen, är det med hänsyn till åsens heterogena uppbyggnad dock tveksamt om en kvantitet av storleksordningen 25 1/s kan erhållas under torrår. Detta gör att den naturliga grundvattentillgången så småningom om möjligt bör förstärkas genom konstgjord grundvattenbildning.

337 Tabell

C.2 a. Resultat

från

utförda

Geologisk formation

Kommun Samhälle

grundvattenundersökningar

Undersökningen utförd år

Provpumpad kapacitet/ avsänkning 1

/

m

i sydöstra Provpumpningstid dygn

Skåne

Grundvattnets (råvattnets) beskaffenhet

1 Borrby Borrby

Hörupsåsen

1949—1950

4,4/1,8 5,6—6,7/2,2

god Fe 2,0 mg/1 Mn 0,24 mg/1

Glemmingebro Bollerup

Silurområdet

1948—1949

2,0/1,2

3 Hörupsåsen

1949—1950

7,2/0,9

god Fe < 0,1 mg/1 god Fe 0,4 mg/1

1949 1956

4,4/0,2 7,0/1,0

42 28

god Fe < 0,1 mg/1

2,7/0,6

god Fe 0,3 mg/1 Mn 0,17 mg/1

1951—1952

4,8/3,8 7,5/6

god Fe 0,4 mg/1

1,5/2,7

28 Glemmingebro Ingelstorp

\ J

Hammenhög Hammenhög

Vallby

Hörupsåsen

Herrestad Köpingebro

Krita (köpingesandsten)

Lilla Tvären

Krita

Nybrostrand

Strandvallssediment

1961—1962

5,1/2,0

god Fe 0,6 mg/1 god Fe 0,15 mg/1

Hörupsåsen

1949—1950

3,4/2,3

god Fe < 0,1 mg/1

Kåsebergaackumulationen

1,5/0,3

27 Hörupsåsen

2,8/3,2

god Fe 2,6 mg/1 Mn 0,13 mg/1 god Fe < 0,1 mg/1

Tunbyholmsåsen

6,2/2,5 7,4/3,5

55 62

god Fe 0,48 mg/1 Mn 0,35 mg/1

Sjöbo köping

Sjöbofältet

10,0/2,4 7,2/2,3!

god Fe < 0,1 mg/1

Smedstorp Smedstorp

Smedstorpsåsen

1948—1949

5,0/3,2

144 Lunnarp

Smedstorpsåsen

1949 1948

7,0/4,l x 2,2—2,6/0,6

god Fe < 0,1 mg/1

54 23

Löderup Hedvigsdal Kåseberga Löderup Onslunda Onslunda Skåne Tranås Spjutstorp

1 J

god Fe < 0,1 mg/1

338 1

6 Sydöstra Skånes Mejeriförening (Lunnarp)

Smedstorpsåsen

4,3/4,2

god Fe 0,9 mg/1

Tommarp Gärsnäs

Smedstorpsåsen

1948—1949

6,1/2,8

ö Vemmerlövsåsen

3,8/1,3

105 Ö Vemmerlöv

Ö Vemmerlövsåsen

1951 1961

5,6/2,9 7,0/2,6

Ystads stad

Kurremöllabältet (jurasand)

1947 1912

30,0/—

god Fe < 0,1 mg/1 god Fe 1,2 mg/1 Mn 0,18 mg/1 god Fe 0,1 mg/1 god Fe 0,4 mg/1

20,0/—! 25,0/1,6

Delvis samtidiga uttag.

20 Tabell C. 2b. Resultat från utförda grundvattenundersökningar

i sydöstra

Kommun Samhälle

Bedömd uttagbar vattenmängd

Uttagsanordning och reningsanläggning

Vattentäkten utbyggd

1/8 1 Borrby Borrby

2 Lovgivet uttag

Skåne

Undersökningsområde

1/8 3

9,2

V om Borrby

1,7 m sänkbrunn snabbfilter

ja

Glemmingebro . > Ingelstorp J

3 71

4 1 / 2 " borrbrunn ingen

ja nej

Hammenhög Hammenhög... .

1,7 m sänkbrunn ingen

ja

Glemmingebro

Vallby Herrestad Lilla T v ä r e n . . . . Nybrostrand... . Löderup Hedvigsval

2 5 >10 > 2 5

V om Bollerup SO om Glemmingebro 7,0

nej 6" borrbrunn snabbfilter 6" borrbrunn snabbfilter 800/500 mm rörbrunn ingen

Ö delen av Köpingebro SO om Lilla Tvären N om Nybrostrand

ja ja ja ja nej

< 2

Kåseberga

nej 2

1,7 m sänkbrunn ingen

ja

N om Hammenhög ö om Vallby

—

V om Hedvigsdal N om Kåseberga V om Löderup

339 1 Onslunda Onslunda Skåne T r a n å s . . . Spjutstorp Sjöbo köping. .. .

— —

nej

—

S och V om Onslunda

1,7 m sänkbrunn 8" rörbrunn ingen

ja

11,6

Sjöbobäckens dalgång

1,7 m sänkbrunn ingen 8" rörbrunn, ingen

ja

—

ja

—

NV om Smedstorp N om Lunnarp

Smedstorp

• — •

Sydöstra Skånes Mejeriförening (Lunnarp)....

800/250 mm rörbrunn snabbfilter

Ja nej nej

— —

NO om Lunnarp

Tommarp 6 Ö Tommarp....

— —

Ö Vemmerlöv...

200/100 mm rörbrunn

nej

—

sänkbrunn rörbrunn

ja

60,0

1,8 m sänkbrunn (2 st) ingen

ja

29,0

Ystads stad

Av vissa nyligen utförda renspumpningar inom Glenimingebroförekomsten att döma, synes ett större vattenuttag kunna göras än vad tidigare undersökningar visat (jfr tabellerna C. 2a och 2b). Vid renspumpningarna, ca 8 månader, uppgick nämligen enligt uppgift kapaciteten till 12—13 1/s. I den mån Glenimingebroförekomsten avses nyttjas måste emellertid ytterligare undersökningar utföras.

4.5 Utredningens synpunkter

De mest värdefulla grundvattenförekomsterna i sydöstra Skåne bedöms finnas i Fyledalen. Den för närvarande rådande tveksamheten i fråga om den geologiska uppbyggnaden försvårar

Komstamölla S om Ö Tommarp S om Ö Vemmerlöv Nedraby (10 km NO om Ystad) Herrestad (4 km NO om Ystad)

i hög grad en översiktlig bedömning av möjligt grundvattenuttag. Ystad har för närvarande tillstånd att ur vattentäkten vid Nedraby uppfordra 60 1/s, dock högst 4 500 m3/d. Vid vattentäkten i Herrestad får uttagas intill 2 500 ms/d eller ca 30 1/s. Vattentäkter inom staden tillhörande industrier beräknas ha en kapacitet av ca 40 1/s. Den under nuvarande förhållande utnyttjningsbara grundvattenmängden för staden uppgår sålunda till ca 130 1/s. Det kan nämnas att enligt uppgift har vattentäkten i Nedraby provpumpats med en sammanlagd kapacitet av 100 1/s. Det totala vattenbehovet i Ystad beräknas enligt utredningens prognos uppgå till ca 90 1/s år 1980 och till ca 140 1/s år 2000. Det är vanskligt att göra något

340 uttalande om stadens möjligheter att tillgodose sitt framtida vattenbehov med naturligt grundvatten, eftersom en utvidgning av stadens vattentäkter till nedre Fyledalen kan komma att innebära konkurrensförhållande till Tomelilla köping beträffande anspråken på grundvattentillgångarna. Då bristen på geologiskt och hydrologiskt grundmaterial åtminstone från Nedrabyområdet är stor, kan man icke utan mera ingående undersökningar ange några riktlinjer för dispositionen av grundvattentillgångarna i nedre Fyledalen. Grundvattentillgångarna öster om Fyledalen är begränsade. En förstärkning av de naturliga grundvattentillgångarna genom konstgjord grundvattenbildning kan bli aktuell i framtiden. Sydöstra Skåne saknar emellertid i stort ytvattentillgångar, i varje fall sådana som skulle kunna komma ifråga som leverantörer av för infiltrationsändamål lämpligt vatten. I framtiden kan därför vatten behöva tillföras området från längre bort belägna tillgångar.

tivt lika med grundvattendelaren, är markerad på figur C.8. Nordost grundvattendelaren finns tre större och ur vattenförsörjningssynpunkt betydelsefulla vattenområden: Verkeån med ett avrinningsområde som enligt SMHI uppgår till 151 km2 samt Julabodaån och S. Rörums å, vilkas avrinningsområden har uppskattats till respektive 50 och 53 km2. Samtliga områden saknar så gott som fullständigt sjöar. Åarna avbördar jämförelsevis stora glacifluviala områden. Vattenföringen blir därigenom mer utjämnad, varför lågvattenföringen i åarna kan förmodas vara högre än normalt. Enligt O. Tamms karta över klimatets humiditet i Sverige (1958) varierar humiditetstalet (den del av årsnederbörden, som undgår avdunstning) inom aktuella vattenområden mellan ca 250 mm vid kusten och ca 350 mm på Linderödsåsen. Ett medelvärde på 300 mm för hela området kan antagas, vilket motsvarar en yt- och grundvattenmedelavrinning av 9,5 1/s per kms.

5.3 Geologisk översikt C.5 Geohydrologiska förhållanden inom området mellan Simrishamn och Magiehem 5.1 Orientering Förevarande sammanfattningi omfattar uppgifter om hydrologiska och geologiska förhållanden inom den del av Skåne, som ligger öster om Linderödsåsens vattendelare och söder om Kristianstadsslätten intill gränsen för Jerrestadsåsens vattenområde (figur G.8).

5.2 Hydrologi Linderödsåsens vattendelare, som i detta sammanhang kan sättas approxima-

5.3.1 Berggrunden

Berggrunden inom större delen av ifrågavarande områden utgörs av urberg, företrädesvis gnejser. Dessutom finns avlagringar från kambrosilurtiden och krittiden, begränsade mot urberget av förkastningar, efter vilka de blivit nedsänkta i förhållande till urberget. Denna nedsänkning har skyddat de mjukare, sedimentära bergarterna från total förstörelse genom denudation. Kambrisk sandsten, en kvartsitisk tät 1 Sammanfattningen utgör utdrag ur en den 16 mars 1964 daterad sammanställning »Potentiella grundvattentillgångar i östra Skåne», vilken på uppdrag av utredningen utförts av förste statsgeologen H Tullström, Sveriges geologiska undersökning.

341 BETECKNINGAR Rullitenios o°t°*

Isölvsovlogringor.grut och groviond

||:|:l|:

Uälvsavlogrmgar.mollonwnd och mo

• >«••

Votrendvlora

Figur C. 8. översiktskarta över området mellan Simrishamn och Magiehem. bergart, ofta rik på sprickor vinkelrätt mot skiktplanen, förekominer nordost om Simrishamn i stort sett upp till landsvägen mellan S:t Olof och Rörum, samt i ett ca 2 km brett bälte i ungefär NV—SO mellan Eljaröd och Andrar u m och sträcker sig till omkring 3 km sydväst om Hörröd. Norr om Stenshuvud, som är uppbyggt av gnejs, förekommer sannolikt inom ett triangulärt, insjunket område kambrisk sandsten mellan Kivik och Ravlunda. Inom detta område mellan Ravlunda och Östersjön anstår sannolikt yngre kambrosiluravlagringar att döma av borrning vid Ängdala samt av en sedan gammalt känd,

tämligen fullständig serie av kambrosilurbergarter vid Kivik. Även den kambriska sandstenen på Linderödsåsens sydvästsida är överlagrad av yngre sediment, varav den svarta svavelkishaltiga alunskiffern stundom kan påverka vattenkvaliteten. Urberget är blottat på flera ställen norr om Magiehem och känt från borrningarna M 9 och M 101. Fast anstående krita (skalsandsten) är känd öster om Hallingstorp i borrningarna M14 och M 33. Ehuru icke positiva bevis föreligger, består berggrunden mellan Hal1 Beteckningarna hänför sig till en här ej medtagen karta.

342 lingstorp (M 14), Killehusen (B 21) och en punkt strax norr om forsen vid Blåherremölla (B 81a) i stort av ett insjunket bäcken, troligen av kritbergarter. Från tertiärperioden finns även lämningar inom det aktuella området. Sydväst om Brösarp förekommer en svart basalt, som vittnar om vulkanisk verksamhet efter kritperiodens slut. 5.3.2 Kvartära avlagringar Jordlager täcker med få undantag berggrunden inom hela området och torde vid kusten uppnå betydande mäktighet. Jordlagrens tillkomst är främst betingade av den kvartära inlandsisens nedbrytande verksamhet samt fördelningen mellan land och vatten frön den tidpunkt, då inlandsisen släppte sitt grepp och fram till våra dagar, d. v. s. under den senglaciala och postglaciala tiden. Inom östra Skåne är bilden något komplicerad, därför att dels flera isströmmar med olika strömriktningar förekommit, dels i vatten avsatta sediment bildats mellan de olika isframstötarna. Den vanligaste moränen är en normalblockig sandig-moig morän, i vilken lerfraktionen, fastän ej helt obetydlig, är klart underordnad. Bland bergartsfragmenten i denna morän finner man block och stenar av företrädesvis urbergsmaterial, men även rester av kritbergarter från Kristianstadsslättens avlagringar såsom spräcklig flinta, skalstoftkalksten och kritsandsten. Den isström som medfört sådant material måste ha kommit från norr eller nordost. Munthe (1920) benämnde isströmmen nordostisen. Nordostisen efterlämnade ej endast morän utan även isälvsavlagringar. Dessa, som är av speciellt intresse i samband med grundvatten, förekommer dels som åsar, dels som större grusfält. De har särskilt markerats i figur C.8. Inom

de avrinningsområden, som här behandlas, förekommer tydliga och ihållande åsryggar inom stråket Andrarum —Hörröd—Degeberga. Detta åsstråk överkorsas på tre ställen av vättendelare. Dränering sker genom Julebodabäcken och Verkeån, vilka båda skurit sig djupt ned i rullstensgruset. Den så kallade Andrarumsåsen, en 2— 4 km bred glacifluvial avlagring mellan Andrarum och Magiehem, består huvudsakligen av sand och är ganska fattig på grovt grus. Sådant förekommer dock i de mera kuperade, centrala delarna, medan sand helt dominerar de flackare delarna vid sidorna. Ytformerna är oregelbundna med korta åsryggar i växlande riktningar och kullar, åtskilda av fördjupningar av vilka en del är ursprungliga, andra uppkomna genom jordflytning och vattendragens erosion. Huruvida grusåsar döljer sig under sandmassorna, kan svårligen bedömas utan närmare undersökningar. Andrarumsåsen är genomdragen av vattendrag, som på en del ställen skurit sig ned genom gruset till berggrunden. Isälvsavlagringen korsas även av lokala vattendelare, betingade av uppstickande berggrund såsom 3 km väster om Brösarp. Gylleboåsen sydväst om Rörum företer en liknande utbildning som Andrarumsåsen. Mellan Smedstorp och Gyllebosjön är åsen ihållande och ännu utefter Gyllebosjöns nordvästra strand är den hög och brant. Öster om sjön breder den ut sig till ett vidsträckt, vågigt rullstensfält, h ä r dock med ett mera grusigt än sandigt innehåll och med delvis torvfyllda åsgropar mellan höga och breda åskullar och ryggar. Fältet ligger rätt högt i västra delen men sjunker hastigt ca 1,5 km från havet. Väster om Baskemölla sticker ett större parti av morän kring hällar av kambrisk sandsten fram genom grustäcket. I övrigt

343 är sandstenen blottad i Forsemölla, i S. Rörums åravin samt vid kusten vid Vik och Baskemölla. Gruset innehåller, särskilt vid trakten av Vemmerlöv, fragment av alunskiffer i betydande mängd. Vid Rörum är isälvsavlagringarna sandigare. Gränsen mot gruset är oskarp, eftersom alla övergångar mellan sand och grus förekommer. Inom området mellan Magiehem och Kivik uppträder en yngre morän, som tydligt skiljer sig från urbergsmoränen genom sin mörkare grå färg, mindre stenhalt och en kalkhaltig, lerig grundmassa. Lerhalten ligger vanligen mellan 20 och 35 %. Dylik moränlera har påträffats vid Blåherremölla, sydöst om Killehusen, strax sydväst om Haväng, vid Vitemölla samt i fragment i grustag vid Brösarp. Moränleran innehåller, utom en hög kalkhalt, bergartsfragment av ljusgrå och rödaktiga kalkstenar (ortocerkalk), härstammande från Öland, men dessutom gotländska bergarter och rödflammig, tät s. k. östersjökalk från trakten av Åland. Den is, som avlagrat dessa moränleror, måste således ha passerat genom Östersjösänkan som en baltisk is.

5.4 Grundvattenförekomsteii8 beroende av de geologiska förhållandena

I berggrunden kan större vattenförande spricksystem företrädesvis påträffas inom förkastningszonerna och mera allmänt inom den kambriska sandstenens område. Vattenföringen i 200 mm borrhål är vanligen större än 20 000 liter per timme inom sandstensområdet omkring Simrishamn (Svenska Diamantbergborrnings AB, referenskatalog). Vattenföringen inom urbergsområdena är mera nyckfull, bland annat beroende på att berget ofta blivit kaolinvittrat till stort djup särskilt inom krosszonerna.

De vidsträckta grus- och sandområdena har mycket stor infiltrationskapacitet och ytvattenavrinningen är inom dessa områden så gott som obefintlig vid normal nederbördsintensitet. Dräneringen sker genom bäckar och åar i djupa raviner, vilka ofta även skurit sig ned ett stycke genom isälvsavlagringarnas underlag. Vår kunskap om detta underlags form är icke tillräckligt detaljrik för att det skall vara möjligt att förutse var större vattenfyllda fördjupningar kan finnas. Det glacifluviala materialet inom Magiehem—Brösarpsområdet är ganska finkornigt. Man kan dock på grund av hittills kända profiler ana, att materialet är grövst i grusets bottenlager. Hydrogeologiska undersökningar kombinerade med enklare provborrningar i och utmed ravinerna synes vara snabbaste vägen till ökad kunskap om förhållandena. Geofysiska undersökningar kan underlätta lokaliseringen av dolda vattendelare och bedömningen av områden lämpliga för konstgjord infiltration. Särskilt intresse bör ägnas områden, inom vilka glacifluvialt material överlagras av baltisk moränlera. Kustområdena närmast söder och norr om Julebodaåns och Verkeåns utflöden i Hanöbukten synes ha prioritet. Inom dessa områden kan man förvänta artesiskt grundvatten. På en del ställen, ex. vid Killehusen, når dock kontakten mellan lera och grus eller sand upp över grundvattenytans nivå och dylika »läckor» i lertäcket kan finnas under havsytan med risk för inströmning av saltvatten vid en intensiv pumpning från grundvattnet. Möjligheten till kompensation genom konstgjord infiltration synes föreligga men bör närmare undersökas. Den vertikala spridningen av rullstensgruset är mycket stor i Magiehemsområdet. Rullstensgrus når där upp till ca 100-metersnivån och sannolikt ned

344 under havsytans nivå ca 2 km från kusten. 5.5 Vatteiibeskaffenhei

Endast sparsamma upplysningar om grundvattnets kvalitet föreligger från det aktuella området. Från andra håll i Skåne vet man emellertid, att vattnet i den kambriska sandstenen ofta har en hög fluorhalt och eftersom blyglans kan förekomma i bergarten, föreligger viss risk för att blyföreningar finns lösta även i grundvattnet. De kambriska skiffrarna är oljehaltiga och pyrithaltiga. Grundvattnet i alunskiffern får därför stundom hög järnhalt, svavelhalt eller sulfathalt samt smak av olja. Inom de glacifluviala områdena vid Magiehem förväntas vattnet vara av god kvalitet. Rörumstraktens grus innehåller något skiffermaterial. Järnhaltigt vatten kan därför befaras på sina håll inom detta område. 5.6 Sammanfattning

Sammanfattningsvis kan enligt Tullström konstateras, att inom de jämförelsevis stora grus- och sandområdena är förutsättningarna för såväl nederbördens infiltration som för en eventuell konstgjord infiltration gynnsamma, men att möjligheterna att där tillvarataga grundvattnet är begränsade. Grundvattnet dräneras ut inom de högre liggande glacifluviala grus- och sandfälten av åar och bäckar, som delvis skurit sig ned genom vattengenomsläppliga avlagringar. Det är icke uteslutet att djupare liggande vattenförande grusavlagringar skall kunna upptäckas vid en närmare undersökning. Möjligheterna att i områdena närmast kusten finna artesiskt vatten under de baltiska moränlerorna och i den kambriska kvartsiten har bedömts goda. Fältundersökningar behövs dock för att närmare klarlägga dessa förhållanden.

5.7 Utredningens synpunkter

Grundvattentillgångarna i de områden, som här behandlats, är icke av den storleksordning, att de har intresse i större sammanhang. Däremot kan de vara av betydelse för Simrishamnsområdet. Det bör få ankomma på Simrishamns stad att fortsätta undersökningarna därest staden finner det behövligt att få förutsättningarna för grundvattenuttag ytterligare belysta. C.6 Geohydrologiska Kristianstadsslättens

förhållanden område

inom

6.1 Orientering

Sedan ett antal år pågår genom Samarbetskommittén för Kristianstadsslättens hydrologi undersökningar av de hydrologiska förhållandena inom Kristianstadsslättens område. Undersökningarna utföres av en forskargrupp, vari ingår representanter för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, Sveriges geologiska undersökning, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut, institutionen för kulturteknik vid Kungl. Tekniska Högskolan, institutionen för vattenförsörjnings- och avloppsteknik vid Chalmers Tekniska Högskola samt geografiska institutionen vid Lunds Universitet. Samarbetskommittén har för utredningens räkning utarbetat en sammanställning av uppgifter om de geohydrologiska förhållandena inom slätten. Sammanställningen grundar sig huvudsakligen på resultaten från de undersökningar, som sedan år 1954 utförts av medlemmarna i kommittén inom ramen för en större geohydrologisk undersökning inom det aktuella området. I det följande återges sammanställningen i sin helhet. 6.2 Geologisk översikt

6.2.1 Berggrunden Inom Kristianstadsslätten är urbergets överyta utbildad som ett stort flackt

345 bäcken, som i sin sydvästra del begränsas av kraftigt markerade förkastningslinjer (Linderödsåsens och Nävlingeåsens nordöstra del). Urbergsytan stupar i stort sett mot ostsydost. Urberget utgöres inom det aktuella området huvudsakligen av gnejser, vilka ställvis genomsätts av grovkorniga graniter (t. ex. Fjälkinge backe). Ur geohydrologisk synpunkt kan i detta sammanhang helt bortses från grundvattentillgången i urberggrunden. Urberget överlagras ofta av kaolin, en vittringsprodukt, som utgör en tät övergång till ovanförliggande berglager. Dessa utgörs inom Kristianstadsslätten av sandstenar och kalksandstenar med varierande sammansättning och struktur. Variationerna beror på att sediment av olikartade ursprung avsatts under kritperiodens olika skeden. I krithavets kustzoner bildades så kallade glaukonitsandstenar, det vill säga sandstenar, som innehåller stora mängder glaukonit, ett grönfärgat mineral. Glaukonitsandstenen benämnes därför, då den är svagt konsoliderad, även grönsand. Eftersom den geologiska uppbyggnaden av kritberggrunden är mycket varierande inom Kristianstadsslätten, kan man förvänta att även grundvattentillgången i kritformationen är högst varierande från plats till plats. Variationerna torde delvis bero på bergarternas kornstorlek men huvudsakligen på deras olika konsolideringsgrad. Kalkstenarna är vanligtvis välkonsoliderade och grundvattentillgången i dessa är väsentligen beroende av förekomsten av tektoniska klyftsystem och dessas utbildning. Glaukonitsandstenen är däremot i allmänhet grovkornig samt föga konsoliderad och har därför utan tvekan den allra största betydelse, då det gäller att insamla större mängder grundvatten i berggrunden.

6.2.2 De lösa avlagringarna De lösa avlagringarna på Kristianstadsslätten utgörs huvudsakligen av morän, isälvsavlagringar och finkorniga sediment. Materialet är ofta ansamlat i utplanade åsar och fält. Vanligen förekommer morän under isälvsmaterialet. Detta har inom vissa områden stor mäktighet och når ställvis ner till berggrundsytan. Ur geohydrologisk synpunkt knytes det största intresset till områdets rullstensåsar. Av dessa har hittills endast vissa områden av den ås som i nordsydlig riktning framgår från Bjärlöv i norr över Vä—Nöbbelöv—Lyngsjö— Everöd till Degeberga—Olseröd i söder varit föremål för mera ingående undersökningar av geohydrologisk art. Resultaten av dessa undersökningar visar dels att isälvsmaterialet h a r betydande mäktighet (ställvis mellan 15 och 20 meter), dels att isälvsmaterialets kornstorleksfördelning ställvis är synnerligen gynnsam för även större grundvattenuttag. Förhållandevis stora arealer med isälvsmaterial förekommer vidare inom området mellan Hammarsjön—Råbelövssjön—Oppmannasjön—Ivösjön och Hanöbukten. Då grundvattentillgångarna i dessa avlagringar hittills icke utnyttjats för att täcka större vattenbehov, saknas emellertid på nuvarande stadium närmare kunskap om ifrågavarande avlagringars värde ur geohydrologisk synpunkt.

6.3 Resultat av utförda geohydrologiska undersökningar

Syftet med de undersökningar, som under senare år utförts genom samarbetskommitténs försorg, har främst varit att utarbeta en metodik, som möjliggör ett närmare studium av sambandet mellan klimatologiska, hydrologiska, geohydrologiska och kulturbetingade faktorer.

346 Föreliggande primärmaterial avseende nederbörds-, avrinnings- och avdunstningsförhållanden, grnndvattenstånd i lösa avlagringar och i kritberggrunden samt aktuella grundvattenuttag (såväl kommunala som industriella) är av sådan beskaffenhet, att de bör kunna ligga till grund för en översiktlig bedömning av de naturliga grundvattentillgångarna på Kristianstadsslätten. 6.3.1 Hydrometeorologiska förhållanden Utöver de ovan redovisade geologiska förhållandena är de uttagbara grundvattenmängderna beroende av den årliga nyttiga nederbörden. I kustbandet beräknas nyttiga nederbörden under normalår obetydligt överstiga 100 mm. På Kristianstadsslättens inre delar uppskattas motsvarande värde till 150 mm. Inom höjdområdena väster om slätten, Linderödsåsen och Nävlingeåsen, antar nyttiga nederbörden värden mellan 300 och 350 mm. Under torrår är den väsentligt mindre än ovan angivna värden. Som exempel kan nämnas att under torråret 1957 var årsnederbörden vid Åhus mindre än 400 mm och vid Huaröd på Linderödsåsen endast 550 mm. Då avdunstningen vid Ugerup inom slättens centrala del uppmätts till 400 mm (medeltal under perioden april 1961 —juni 1963) torde under speciellt svåra torrårsförhållanden den för grundvattenbildning tillgängliga delen av nyttiga nederbörden inom slättens olika delar uppgå till låga värden. Det bör dock beaktas, att torrårsförhållandena med hänsyn till de relativt stora grundvattenmagasin som förefinnes bör spela mindre roll. 6.3.2 Grundvattenförhållandena lösa avlagringarna

dena stupar ganska brant mot de lägre partierna på slätten. Ur grundvattenteknisk synpunkt framstår emellertid områden med svagt lutande grundvattenyta såsom de mest intressanta. Inom Kristianstadsslätten sammanfaller sådana områden med slättens isälvsavlagringar. Det är därför sannolikt, att de hydrauliska förutsättningarna för grundvattenuttag i områdets isälvsavlagringar är gynnsamma. Även om de naturliga grundvattenmängderna på grund av för grundvattenbildning ogynnsamma hydrometeorologiska förhållanden synes begränsade, bör vissa förutsättningar för framställning av konstgjort grundvatten föreligga. 6.3.3 Grundvattentillgången grunden

i

kritberg-

Huvuddragen av grundvattnets strömningsförhållanden i kritberggrunden redovisas å kartskiss, figur CIO. Med ledning av föreliggande undersökningsmaterial kan man urskilja ett avgränsat influensområde, som kan vara förorsakat av grundvattenuttagen inom Kristianstadsområdet. Vidare framstår grundvattenströmmen inom slättens södra och nordöstra delar såsom opåverkad av i varje fall större grundvattenuttag. 6.4 Nuvarande vattenuttag

De nuvarande vattenuttagen såväl för kommunal som industriell vattenförsörjning som för jordbruksändamål har inventerats. Vattenuttagen fördelar sig enligt följande:

Ytvatten Mm3/år

Grundvatten Mm3/år

30,0 0,8

5,8 5,6 0,3 0,3

30,8

12,0

i de

De undersökningsresultat som hittills framkommit redovisas i figur C.9. Grundvatten vtan inom moränområ-

Industriellt Boskap Summa

347 BETECKNINGAR Tätort o

Mätstation (mätning Igång per vecka."

„

„,

£_„

2gånger per år)

Nivåkurva (angivelse i m.ö.h.) * Strömriktningslinje Invallning

Figur C. 9. Grundvattenytans höjd över havet samt grundvattnets avlagringarna den 5.11.60 (I Larsson, 1961).

Utnyttjandet av ytvatten inskränker sig till industriell vattenförsörjning, bevattning samt vattning av kreatur. Det nuvarande grundvattenuttaget är i huvudsak lokaliserat till Kristianstadsområdet. Såsom tidigare redovisats kan h ä r urskiljas ett område som är skilt från övriga delar av slätten genom en grundvattendelare. År 1960 uttogs inom Kristianstadsområdet en grundvattenmängd av 9 Mm». Inom övriga delar av slätten uttogs sålunda under år 1960 3 Mm3. 6.5 Samarbetskonunitténs sammanfattande bedömning av den geohydrologiska situationen

»Under den treårsperiod, under vilken kontinuerliga observationer av grund-

huvudströmriklning

i de lösa

vattenståndet i Kristianstadsslättcns kritberggrund utförts, har läget av grundvattendelaren söder och öster om Kristianstad, konstruerad med den noggrannhet, som föreliggande observationsmaterial medger, icke ändrats märkbart. Den praktiska slutsatsen av detta konstaterande blir att inom Kristianstadsområdet för närvarande i stort sett skulle råda balans mellan den naturligt bildade och den tillgodogjorda grundvattenmängden i kritan, varvid dock denna balans kan vara störd av ett visst läckage till ytligare förekomster. Ifrågavarande influensområde upptar arealmässigt mellan en tredjedel och hälften av Kristianstadsslätten.

348 (

' '^xrviväs.

Figur C. 10. Siationsnät för observation av grundvattenståndets variationer i de djupare vattenförande den 5.8. 60 (G Weijman-Hane, 1961). Lagren samt huvudragen av grundvattnets strömningsförhållande

Av den lämnade redovisningen om geologiska förhållanden samt grundvattenförhållandena i de lösa avlagringarna framgår bl. a., att förutsättningarna bör vara gynnsamma för större grundvattenuttag ur områdets isälvsavlagringar. De för grundvattenbildningen ogynnsamma hydrometeorologiska förhållandena inom Kristianstadsslätten bör dock beaktas vid bedömningen av grundvattentillgången i nyssnämnda formationer. I den mån man kan tillföra området ytvatten av för konstgjord infiltration lämplig beskaffenhet, torde Kristianstadsslättens isälvsavlagringar kunna

tillmätas en väsentlig grundvattenteknisk betydelse. Några mätningar av den naturliga infiltrationen h a r ej utförts på Kristianstadsslätten, och några uppgifter från områden av Kristianstadsslättens storlek föreligger ej från Sverige. Vid mätningar på nordöstra Själland h a r K0benhavns Vandforsyning kommit till det resultatet, att man där kan räkna med en infiltration av ca 100 mm/år vid maximalt grundvattenuttag. Medan de klimatiska förhållandena (nederbörd och avdunstning) är i stort sett lika på nordöstra Själland och Kristianstads-

349 slätten, är de geologiska förutsättningarna för infiltration till djupare nivåer troligen något sämre på Kristianstadsslätten. Utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning räknar med att vattenbehovet år 2000 inom Kristianstadsområdet kommer att uppgå till ca tre gånger det nuvarande behovet. Räknar man med att samma utveckling kommer att gälla jämväl i fråga om grundvattenbehovet, skulle sistnämnda behov komma att uppgå till ca 27 Mm-Vår omkring år 2000. Inom övriga delar av Kristianstadsslätten skulle vattenbehovet år 2000 komma att uppgå till ca 9 Mm3/år, om man även för dessa delar räknar med att nuvarande behov trefaldigas. Det totala behovet av grundvatten för kommunal och viss industriell vattenförsörjning beräknas sålunda komma att uppgå till storleksordningen 36 Mm3/år omkring år 2000. Om ett framtida grundvattenbehov av 36 Mm3/år, d. v. s. något över 1 ms/s, kan uttagas som naturligt grundvatten är ytterst vanskligt att uttala sig om utan mycket långvariga observationer och detaljerade undersökningar. Risk för att detta behov ej skall kunna täckas synes emellertid föreligga, vilket medför att kommittén för sin del rekommenderar att man för Kristianstadsslätten räknar med en förstärkning med lämpligt ytvatten av förslagsvis storleksordningen 10—20 Mms/år. Kristianstadsslättens större ytvattenförekomster är Helgeå, Ivösjön och Vramsån. Helgeå är i betydande utsträckning i anspråktagen för industriell vattenförsörjning, för recipientändamål samt för i allt större utsträckning bevattningsändamål. Även i framtiden torde denna ytvattenförekomst komma att utnyttjas för dessa ändamål. Ivösjön utnyttjas för närvarande huvudsakligen för industriell vattenförsörjning samt

för fritids- och rekreationsändamål —ändamål som med stor säkerhet kommer att få allt större betydelse. Av allt att döma kan man förvänta, att uttag av vatten för industriändamål i en nära framtid kommer att bli väsentligt större än det nuvarande. Vramsån, som utgör en del av Helgeåns vattenområde, saknar naturliga regleringsmagasin och är påtagligt förorenad av avloppsvatten från industrier, lantbruk och bebyggelse. Denna ytvattenförekomst bör därför icke utnyttjas för kommunal vattenförsörjning. C.7 Geohydrologiska förhållanden Åstorp-Ljungby hedsområdet

inom

7.1 Orientering

Vid grundvattenundersökningar år 1960 för Åstorps köping påträffades nordost om Björnekulla isälvsavlagringar med god vattentillgång. Då vissa iakttagelser tydde på att dessa gruslager kunde sammanhänga med sandlager belägna mellan Rönne å och Söderåsen på sträckan Ljungbyhed—Västra Sönnarslöv, kunde förutsättningar finnas att öka grundvattentillgången genom konstgjord infiltration av vatten. Utredningen fann det motiverat att låta göra vissa översiktliga undersökningar m. m. i syfte att erhålla ytterligare grundmaterial för bedömning av möjligheterna att efter infiltration taga ut större vattenkvantiteter i området. Som ett första led uppdrog utredningen åt Sveriges geologiska undersökning (SGU) att utföra en sammanställning av de geologiska förhållandena inom delar av nordvästra Skåne. Resultatet har redovisats i »Redogörelse över geohydrologiska undersökningar i nordvästra Skåne», daterad i november 1962. (Denna utredning som genomförts av statsgeologerna Mohrén och de Geer redovisas ej närmare h ä r av utrymmesskäl).

350 Fig. C. 11. Översiktskarta över

Till redogörelsen hör berggrundskarta, jordartskarta, lokalförteckning samt grundvattenkartor. Med SGU:s redogörelse som grundmaterial upprättade ingenjörsfirman Kjessler & Mannerstråle AB i samråd med utredningen och SGU ett program för fortsatta undersökningar, som skulle utgöra ytterligare underlag för bedömning av möjligheterna till konstgjord grundvattenbildning. Enligt direktiven från utredningen var det av intresse att få förutsättningarna för ett uttag av storleksordningen 0,5 ras/s belysta. Kjessler & Mannerstråle AB fick därefter i uppdrag av utredningen att utföra vissa fortsatta undersökningar, vilka bl. a. av kostnadsskäl dock begränsades avsevärt. Arbetet har redovisats i en den 27 januari 1964 dagtecknad »Redogörelse för grundvattenundersökningar i Kvidingefältet år 1963».

Kvidingefältet.

Framställningen nedan omfattar i huvudsak avsnitt och sammandrag ur sistnämnda redogörelse. 7.2 Undersökningsområde målsättning

och utredningens

Undersökningsområdet begränsades till grus- och sandfälten sydost om Kvidinge och kom att omfatta en rektangel med nordvästra hörnet i centrum av Kvidinge och med en bredd av 2,7 km och längd av 5,4 km, med sydvästra kortsidan ungefär i höjd med Klintarp och med förlängningen i riktning mot Klippans Bruk. Undersökningsområdets omfattning framgår av figur C.ll. Utredningen var avsedd att i möjlig mån ge svar på följande frågor: 1. Vilka möjligheter finns för grundvattenutvinnintr?

351 2. Vilka möjligheter finns för konstgjord grundvattenbildning? 3. Vilka möjligheter finns till magasinering av grundvatten?

7.3 Hydrologi

Området är nederbördsrikt. Nederbördsområdet uppgår till 1 246 km2. Enligt SMHI är de karakteristiska vattenföringarna i Rönneå vid Klippan nedströms Bäljane å följande: mys Högsta högvattenföring . . . . 137 Normal högvattenföring . . . . 74,7 Normal medelvattenföring . 13,7 Vattenföring med 50 % varaktighet 10,0 Normal lågvattenföring . . . . 2,54 Lägsta lågvattenföring . . . . 0,75 Fråga h a r uppkommit att öka uttaget u r Ringsjön ytterligare och att samtidigt öka lågvattenföringen i Rönneå. Härvid skulle säkerställas en lägsta vattenföring om 2,5 ms/s vid Forsmöllan, som ligger omedelbart uppströms Klippan. Vattendomstolen har ännu icke prövat (år 1964) dessa frågor.

7.4 Geohydrologiska och geoelektriska under» sökningar

Nivåkarta över grundvattenytan har upprättats. Geoelektriska mätningar har utförts för att bl. a. utröna Kvidingeåsens uppbyggnad och säkrare avgränsa för en eventuell infiltration lämpligaste området med hänsyn till jordartsfördelningen i åsen. Med hänsyn till inlösenvärdet av den mark, som ligger söder om Kvidinge och i vilken flera grustag öppnats, valdes för den geoelektriska undersökningen ett område längre sydost från Kvidingeåsen. Någon grusexploatering har

icke kommit igång där ännu. Även med tanke på avståndet till Rönneå bedömdes detta läge gynnsamt. Den geoelektriska undersökningen har utförts av SGU och under ledning av förste statsgeologen Tullström. Den har redovisats i en den 2 januari 1964 daterad rapport, betitlad »Geoelektrisk undersökning av Kvidingefältet». Av Tullströms redogörelse framgår, att den undersökta delen av Kvidingefältet till största delen består av sand och grus. På några ställen uppträder lera på eller nära under markytan. Den topografiskt markerade Kvidingeåsen synes vara mera komplext uppbyggd och innehåller stundom betydande inblandning av finkorniga jordarter. Det grövsta gruset inom undersökningsområdet ligger nära Söderåsens fot. Artificiell infiltration av stora volymer anses därför lämpligast i det undersökta områdets sydöstra del invid åsen. Vid Knutstorp finns utmed Klövabäcken ett långsträckt källområde, som sannolikt bildats genom utflöde från det undersökta området.

7.5 Naturlig grundvattenbildning

Det undersökta området har en längd av ca 2 km längs med Söderåsen. Avrinningsområdets areal har uppskattats till ca 14 kms. Enligt Tullström kan grundvattenbildningen under normala nederbördsförhållanden uppskattas till omkring 125 1/s. Om ett totalt vattenuttag av 0,5 m3/s eftersträvas (så som angivits i direktiven), skulle den normala grundvattenbildningen alltså sörja för en fjärdedel av detta uttag.

7.6 Områdets lämplighet för infiltration

Det undersökta området utgör drygt den mellersta tredjedelen av det område, som enligt utredningens direktiv

352 bort undersökas. Kjessler & Mannerstråle anger i sin utredning att en anledning till begränsningen var de svårigheter, som ur markvärdessynpunkt kunde uppstå, om man utnyttjade områden närmare Kvidinge, där grustagen är belägna. Andra anledningar var den allmänna geologiska bedömning av den närmaste omgivningen som skett samt att området låg nära en del bäckar, vilket var förmånligt med tanke på infiltrationsförsök. Kjessler & Mannerstråle anför: »Undersökningarna h a r visat att o m r å det är lämpligt för infiltration och grundvattenutvinning. En fortsatt undersökning bör l ä m n a ytterligare underlag för bestämning av platser för infiltration och grundvattenutvinning. I denna utredning h a r endast en infiltrationsplats och två utvinningsplatser preliminärt angivits. Infiltrationsplatsen ä r högt belägen och därigenom krävs stor energiinsats för vattnets lyftning. Infiltrering på lägre belägna p l a t ser skulle vara fördelaktigare. Platser för utvinning måste placeras så och ligga så t ä t t att inga n ä m n v ä r d a grundvattenmängder kan passera förbi bäckarna eller Rönne å. Sänkningen genom grundvattenuttag bör därför sträcka sig över en obruten linje ungefär parallellt med åsen eller Klövabäcken vid och nedanför dess s a m m a n flöde med Körslättabäcken. Även b r u n n a r mellan denna linje och Söderåsen k u n n a behövas. Underlag för bedömning av dessa frågor kan erhållas om försök utföras dels med u t vinning av naturligt grundvatten i de ovan p r e l i m i n ä r t föreslagna två platserna, dels motsvarande utvinning vid artificiell infiltration på föreslagen plats vid Söderåsens fot n ä r a Körslättabäcken. Det torde inte vara anledning att i nästa undersökningsetapp göra prov i ytterligare punkter. Däremot ä r det nödvändigt att utöver de observationsplatser som finns i befintliga b r u n n a r anordna sådana genom nedslagning av observationsrör på lämpliga sträckor parallellt och vinkelrätt mot Söderåsen. Även om man i n r i k t a r sig på infiltrationsplatser som ä r lägre belägna än den n ä m n da, torde man med enbart den sistnämnda få värdefullt underlag för frågans ytterligare bedömning.»

7.7 Bedömd uttagbar grundrattenmängd

Förutsättningarna synes vara goda att genom infiltration förstärka den naturliga grundvattenbildningen. För att klarlägga vilken grundvattenmängd som kan utvinnas ur undersökningsområdet erfordras infiltrationsförsök. Innan dessa utförts kan ej någon säkrare bedömning av möjligt grundvattenuttag göras. 7.8 Rekommendationer för fortsatt utredning

Kjessler & Mannerstråle AB föreslår, att r ö r b r u n n a r för provpumpning nedslås på de två platser som föreslagits av SGU i Tullströms utredning. Den sammanlagda pumpningen bör vara ungefär lika stor som beräknad normal grundvattenbildning, nämligen 125 1/s. Grundvattenståndet iakttas dels i befintliga brunnar, dels i observationsrör. Rosen slås ned i en linje parallell med Klövabäckens sträckning omkring sammanflödet med Körslättabäcken, vidare i en linje vinkelrät mot åsen väster om Knutstorp respektive öster om Slättehus och vid föreslagen infiltrationspunkt vid Söderåsens fot, samt på andra lämpliga punkter. En del av dessa observationsrör bör utföras med undersökningsborrning så att jordlagrens uppbyggnad utrönes. Som följande etapp bör undersökningarna kompletteras med infiltrering på föreslagen plats, förslagsvis från Körslättabäcken. Grundvattenstånden undersöks under denna infiltrering. Därefter fortsätter infiltreringen under samtidig pumpning i ovannämnda brunnar. Med ledning av dessa prov bestäms fortsatta åtgärder.

7.9 Utredningens synpunkter

Den verkställda undersökningen, som av bl. a. kostnadsskäl koncentrerats till en mindre del av grus- och sandområdena

353 mellan Ljungbyhed och Västra Sönnarslöv nordost om Söderåsen, h a r givit till resultat att förutsättningarna är gynnsamma för såväl utvinning av naturligt grundvatten som förstärkning av grundvattentillgången genom konstgjord infiltration. Den naturliga grundvattentillgången inom hela området är dock alltför begränsad (av SGU beräknad till ca 300 1/s) för att vara av betydelse för vattenförsörjningen inom en större region. En väsentlig ökning av grundvattentillgången kan erhållas genom att med vatten från Rönne å åstadkomma konstgjord infiltration för dels kontinuerligt uttag, dels magasinering i sandoch grusförekomsterna. Innan storleksordningen av de vattentillgångar, som härigenom skulle kunna erhållas, kan bedömas, måste emellertid mycket omfattande hydrogeologiska undersökningar genomföras.

Höganäs, Nyvång (Ormastorp), Hyllinge, Bjuv-Gunnarstorp-Olstorp, Billesholm, Risekatslösa och Skromberga. Bearbetning sker av Höganäs-Billes-v holms AB (Höganäsbolaget). Gruvornas belägenhet framgår av figur C.12. Inom det aktuella området utgörs berggrunden av rätliasformationen och därunder av kågerödsformationen. Gruvbrytning sker i rätliasformationens nedersta skikt. Grundvattentillgångarna i berggrunden har varit föremål för uppmärksamhet och undersökningar, bl. a. i samband med utredningar under 1930-talet om Hälsingborgs stads vattenförsörjning.

Den osäkerhet som sålunda f. n. föreligger beträffande möjligheterna att utnyttja Åstorp—Ljungbyhedsområdet som vattentäkt för en större region medför, att vattentillgången knappast kan komma ifråga för att tillgodose stadsregionerna med vatten. Området torde dock ha betydelse när det gäller att tillgodose vattenbehov av mera lokal karaktär, såsom för Bjuv-Åstorpsområdet, Klippan—Perstorpsområdet samt Ängelholmsområdet. Enligt utredningens mening är det angeläget att ytterligare mera ingående undersökningar genomföres enligt de riktlinjer som uppdragits i den av Kjessler & Mannerstråle AB verkställda delutredningen.

8.2 Pågående och planerad gruvbrytning

C.8 Grundvattentillgångar nordvästra Skåne

i gruvfälten

i

8.1 Orientering

I nordvästra Skånes stenkolsförande formation finns gruvor upptagna vid 12—413199

Förevarande redogörelse omfattar utdrag ur och sammanfattning av en den 20 januari 1964 dagtecknad inventering,i benämnd »Inventering av nordvästra Skånes grundvattentillgångar».

Höganäsbolaget h a r vid överläggningar med AB Vattenbyggnadsbyrån (VBB), lämnat följande uppgifter om bolagets gruvbrytning och gruvbrytningsplaner. Vid gruvan i Höganäs (schakt Gustav Adolf) upphörde brytningen år 1962. Gruvan kommer dock att länshållas även i fortsättningen genom en befintlig pumpanläggning. Vid Nyvång (Ormastorp) upphörde brytningen i en del av gruvan år 1961. All brytning kommer att nedläggas om något år, men länshållningen skall fortsätta. Hyllinge gruva nedlades någon gång på 1920-talet. Man lät därefter vattennivån stiga. Vattnet är fortfarande stigande och kommer så småningom att brädda till Bjuvgruvan. Vid gruvorna Bjuv—Gunnarstorp—« Olstorp, som genom gruvorter står i för1 Inventeringen har på uppdrag av utredningen gjorts av AB Vattenbyggnadsbyrån, Malmö, genom civilingenjören S. Brinck.

354 Figur C.I2. Översiktskarta över gruvområdena i nordvästra

Skåne.

355 z

Tabell C. 3. Uppfordrad vattenmängd i medeltal (m /min) från stenkolsgruvor i nordvästra Skåne under perioden 1924—1933. År 1924 1925 1926 1927 1928 1929 1930 1931 1932 1933

Höganäs

Billesholm

4,14 3,96 4,03 4,26 4,73 4,66 4,39 4,93 4,50 4,24

7,3 7,3 7,5 7,7 7,4 7,4 7,4 7,4 7,4

Bjuv

Skromberga

3,27 2,70 3,11 3,08 2,93 2,82 2,92 2,77 2,75 3,10

3,1 3,1 3,1 3,63 3,7 3,7 3,7 3,7 2,5 2,3

Hyllinge 4,0 4,0 4,0 4,0

Ormastorp

Gunnarstorp

3,0 3,0 3,1 3,0 3,1 3,0 3,0 3,0 2,8 2.8

2,2 2,2 2,2 2,3 2,3 2,6 2,6 2,7 2,7 2,7

bindelse med varandra, är avsikten att fortsätta brytningen i riktning österut. Billesholms och Risekatslösa (schakt Malmros) gruvor är nedlagda och vattenfyllda. Några planer på att återuppta brytningen föreligger ej. Vid Skromberga gruva är avsikten att fortsätta brytningen.

läggande i de olika gruvorna erhållit en minskning av den vid länshållningen uppfordrade vattenmängden. Det iakttagna fenomenet antas bero på en successiv igenslamning av grundvattnets tilloppsvägar till äldre gruvgångar på liknande sätt, som är känt vid borrade brunnar i sedimentär berggrund.

8.3 Vattentillgång

8.4 Nuvarande vattenförsörjning med gruvvatten

I de gruvor där länshållning sker avsänks grundvattenytan i allmänhet till gruvgångarnas botten. Vid länshållningen h a r vattenuppfordringen under lång tid observerats. I tabell C.3 redovisas en sammanställning av den i medeltal uppfordrade vattenmängden under perioden 1924—1933. I samband med föreliggande inventering h a r Höganäsbolaget lämnat i tabell C.4 redovisade uppgifter om uppfordrade vattenmängder under år 1961. Uppgifterna avser medeltal under året och såsom utgångsvärden vid beräkningen h a r tagits pumpmotorernas elkraftförbrukning. I gruvan i Höganäs uppges vattenuppfordringen under såväl åren 1960 och 1962 ha varit densamma som år 1961, sålunda 4,2 mVmin. Från företagsledningen inom Höganäsbolaget uppges, att man i samband med gruvdriftens ned-

Gruvvattnet nyttjas f. n. till en del för tätorters och industriers vattenförsörjning. I detta avseende kända omständigheter beskrivs i korthet i det följande. Vid Höganäs uttages ur gruvan vid schakt Gustav Adolf grundvatten i ett av Höganäs stad utbyggt vattenverk. Kapaciteten hos verket är 500 m3/d. Vattnet snabbfiltreras och kloreras. Gruvvattnet nyttjas även för industriellt ändamål vid Höganäsbolagets anläggningar i Höganäs. Tabell C. 4. Uppfordrad vattenmängd i medeltal (m3lmin) år 1961 enligt Höganäsbolaget

Höganäs Bjuv + Gunnarstorp Skromberga Hyllinge Nyvång (Ormastorp)

'356 Billesholms gruva är vattentäkt för Bjuvs köping. Vattenverket ligger vid Ljungsgård. Verket har en kapacitet av 6 000 m3/d. Vattnet luftas. Efter tillsättning av permanganat passerar vattnet kontaktbäddar och snabbfilter, varjämte viss klorering förekommer. För att tillgodose det höga vattenbehovet per dygn i Bjuv under AB Findus högsäsong förbereds f. n. utbyggnad av ytterligare ett vattenverk om 3 000 m3/d med nyttjande av samma vattentäkt. Gruvvattnet i Bjuv (schakt Olstorp) nyttjas av AB Findus. Uppfordringen h a r enligt uppgift uppgått till högst 1 300 m3/d. Vattnet luftas, filtreras och kloreras. Gruvan vid Skromberga nyttjas som vattentäkt för Skrombergaverken. Förbrukningen av gruvvatten är enligt uppgift f. n. 400 m3/d och uppges komma att framdeles öka till 500 å 600 m3/d. Hijllinge gruva utgjorde tidigare vattentäkt för Hyllinge samhälle, som emellertid numera sedan början av 1950-talet erhåller vatten från Bjuvs köpings vattenförsörjningsanläggning. Från gruvan i Nyvång erhåller Åstorps köping vatten för vattenförsörjningen inom närliggande bebyggelse. Nuvarande uttag uppgår enligt uppgift i medeltal till ca 175 ms/d. Gruvan i Gunnarstorp har tidigare försett Gunnarstorps samhälle med vatten. Sedan samhället numera anslutits till Bjuvs vattenförsörjningsanläggning är grundvattenanläggningen ej i bruk för vattenförsörjningsändamål. I detta sammanhang må nämnas, att Bjuvs köping uttar grundvatten ur rätliaslagren vid Holk mellan Flenninge och Kropp väster om Hyllinge gruva. 8.5 Vattenbeskaffenheten

Om brytningen i en gruva nedläggs och .länshållningen upphör, stiger vatten-

ytan och urlakar de omgivande bergarterna, vilka under brytningen har varit utsatta för luftens påverkan. Det är känt, att vattenbeskaffenheten härvid försämras påtagligt i huvudsak genom att vattnet blir surare och löser järn och mangan. För att klarlägga vattenbeskaffenhetens förändring skulle krävas närmare kännedom om grundvattnets rörelse och genomströmmade formationers kemiska beskaffenhet. Med hänsyn till utredningens översiktliga karaktär har någon närmare undersökning i detta syfte ej utförts. Viss ledning kan dock erhållas av tillgängligt analysmaterial. Höganäsbolaget har sålunda vid ett flertal tillfällen låtit analysera gruvvattnet även om någon regelbunden analysverksamhet ej förekommit. Bolaget h a r ställt material till förfogande eller lämnat anvisningar om var material finns. Vidare har analyser utförts i samband med utredningar om vattenförsörjningens ordnande för samhällen och industrier i gruvområdena. Sammanfattningsvis kan följande anföras. Vattnet i Höganäs gruva är hårt med hög kloridhalt men i övrigt i huvudsak av tillfredsställande beskaffenhet. I Billesholms gruva är vattnet h å r t och aggressivt samt har en hög järnhalt och mycket hög manganhalt. Hos gruvvattnet i Bjuv (schakt Olstorp) är hårdhet och järnhalt anmärkningsvärda liksom manganhalten. I Hyllinge gruva är vattnet starkt grumligt och bottensatsen är stor. Vattnet är surt (mycket lågt pH-värde) med hög permanganatförbrukning och mycket höga halter av ammonium, järn och mangan. Det är dessutom mycket hårt. Det är tänkbart, att vattenbeskaffenheten skulle bli bättre vid kontinuerlig länshållning i gruvan. I Nyvång (Ormastorp) är vattnet järnhaltigt och behöver avjärnas för att bli tillfredsställande för hushållsändamål. I

357 några fall har vattnet varit hårt och i en del andra fall har halten av gelatinbakterier varit hög. Gruvvattnet i Gunnarstorps gruva har undersökts i samband med utredningar för vattenförsörjningen i Bjuvs köping. De vattenprov som tagits i den del av gruvan, vilken tidigare försåg Gunnarstorps samhälle med vatten, visade så god beskaffenhet att det skulle kunna användas utan föregående rening. Vattnet i övriga delar av gruvan har hög järn- och manganhalt samt är i viss mån aggressivt.

8.6 Gruvornas användning som reservoarer

Frågan har ställts om gruvorna kan användas som reservoarer för utjämning av förbrukningens växlingar och som reserv vid driftavbrott. Härvid torde två möjligheter kunna diskuteras. Den ena är att tillföra gruvorna vatten från annat håll och den andra att utnyttja gruvorna som ett naturligt magasin för grundvatten (gruvvatten). Vid bedömning av den första möjligheten, som förutsätter länshållning från gruvvatten, har man tagit hänsyn till bl. a. de extra pumpningskostnader som uppstår samt till vattenbeskaffenhetens förändring. De extra pumpningskostnaderna beror på att vattnet måste ledas till gruvan och sedan åter uppfordras till marknivån. De uppfordringshöjder som härvid skulle bli aktuella, är större än vad som förekommer vid normal vattenförsörjningsanläggning vid pumpning mot högreservoar. De årliga extra pumpningskostnaderna skulle således bli betydande. Som nämnts tidigare torde kännedom om vattenbeskaffenhetens förändringar vid lagring i gruvorna vara begränsad. Erfarenheten hittills bl. a. från gruvorna vid Billesholm, Nyvång och Hyllinge tyder dock på att en betydande försämring uppstår. Det skulle med

hänsyn härtill sannolikt bli nödvändigt att på grund av lagringen, i synnerhet om denna blir långvarig, företaga särskild behandling av det tillförda vattnet. Med hänsyn till de anförda omständigheterna torde det under normala förhållanden ej ställa sig fördelaktigt att använda gruvorna som reservoarer för vatten från annat håll. Möjligheten att utnyttja gruvorna som naturligt grundvattenmagasin för utjämning av årsförbrukningen kan innebära fördelar. Härigenom skulle man tillgodose maximidygnsbehovet av vatten. Vattenmagasinet i gruvorna är betydande. Volymen låter sig dock knappast beräknas med någon större noggrannhet. Flötsen ligger i lutning och när en gruva vattenfylls, kominer sålunda ett sandstenslager ovanför dess lägsta delar att vara vattenmättade, innan vattnet nått de högre liggande utbrutna delarna. Utbrutna gruvdelar har ofta delvis återfyllts och/eller sjunkit ihop. Som tidigare nämnts medför utjämningsförfarandet en försämring av vattnets beskaffenhet, men erfarenheten från Billesholmsgruvan tyder på att det dock kan vara värt att prövas. På grund av nuvarande planer och avtal beträffande länshållningen torde det dock endast förutom Billesholms gruva vara gruvorna i Hyllinge och Bisekatslösa som kan komma ifråga. Oklarhet r å d e r emellertid om utjämningsförfarandet kan tillämpas med hänsyn till vattenbeskaffenheten.

8.7 Gruvvattnets användning för kylning, bevattning m m

Inom industrierna i regionen finns behov av vatten för kylning och liknande ändamål. Vidare finns behov av vatten för bevattningsändamål m. m. Kraven på vattenbeskaffenheten för dessa ändamål är lägre än för renvatten. Dessa behov torde i en del fall kunna tillgodo-

358 ses med obehandlat gruvvatten, i synnerhet om gruvorna hålles läns och vattnet sålunda ej lagras. Det är uppenbart, att vatten med ledningsangripande egenskaper, som lätt synes uppkomma vid lagring i gruvorna, dock ej lämpar sig för kylning. Det är vidare tveksamt om ett så förorenat gruvvatten, som för närvarande finns i Hyllinge gruva, är lämpligt för bevattningsändamål.

8.8 Sammanfattning Gruvvattentillgångarna nyttjas för närvarande endast delvis för vattenförsörjning. Gruvvattnet h a r i allmänhet sådan beskaffenhet, att behandling erfordras för att det skall bliva lämpligt som renvatten. Syresättning, filtrering och i vissa fall tillsättning av kemikalier måste härvid användas. Vattenbeskaffenheten påverkas i många fall ogynnsamt, därest vattenytan tillåts stiga över respektive gruvas botten. Vattentillgången i Höganäsgruvan är för närvarande till betydande del tagen i anspråk för att tillgodose Höganäsbolagets och Höganäs stads vattenbehov. Den nu outnyttjade tillgången är ej till-

Tabell C. 5. Uppskattad,

räcklig för det vattenbehov, som staden förutsätts få i framtiden. Vattnets användbarhet som råvatten för framställning av renvatten begränsas även i någon mån av dess kloridhalt, som dock kan kompenseras genom utspädning med vatten från annat håll. Sedan de f. n. planerade tillbyggnaderna av vattenverket i Ljungsgård, där vatten från Billesholms gruva tillgodogöres, blivit utförda, kommer vattenuttaget under maximidygn, som inträffar under AB Findus högsäsong under sommaren, att överskrida den sannolika medeltillrinningen till gruvan. Gruvan kan sålunda antagas få en viss årsutjämnande funktion. I Bjuv—Gunnarstorpsgruvorna finns vattentillgångar, vilka för närvarande ej utnyttjas. I den mån ett tillgodogörande kan förenas med den fortsatta brytningen, torde det vara lämpligt att tillgångarna avsätts som reserv för Bjuvområdet. På liknande sätt torde vattentillgången i Nyvångsgruvan böra reserveras för Åstorpsområdets behov. Om det med hänsyn till vattenbeskaffenheten kan visa sig rationellt att nyttja vatten u r Hyllingegriwan, torde den-

outnyttjad vattentillgång i gruvorna vid Nyvång, Hyllinge och Skromberga

Medeluppfordring = medeltillrinning åren 1924—33 m33/min m /d Uppskattad minimitillrinning .= möjligt max. dygnsuttag för vattenförsörjning % av medeltillrinning m3/d Nuvarande maximidygnsuttag m3/d Uppskattat tillskott för vattenförsörjning max. dygn m3/d medeldygn m3/d

Bjuv—Gunnarstorp,

Bjuv— Gunnarstorp

Skromberga

Hyllinge

Nyvång (Ormastorp)

5,4 7 800

3,3 4 700

4,0 5 700

3,0 4 300

60 4 700

50 2 300

60 3 400

60 2 600

1300 3 400 2 400

2 300 1 600

3 400 2 400

2 300 1 600

35£ na tillgång i första hand böra användas för att tillgodose framtida behov i Hyllinge. I tabell C.5 har gjorts en redovisning av den sammanlagda vattentillgång, som möjligen kan stå till förfogande i gruvorna vid Bjuv—Gunnarstorp, Nyvång, Hyllinge och Skromberga. Gruvvattnet, i synnerhet länsvattnet, torde i många fall kunna användas för kylning, bevattning m. m. utan någon föregående behandling. Grundvattentillgångarna är icke av den storlek, att de har större betydelse i regionalt sammanhang. Inom eller nära gruvområdena ligger emellertid betydande konservindustrier. Eftersom vattenförbrukningen på grund av konservindustrins säsongbetonade karaktär varierar avsevärt under året, skulle grundvattenverken förmodligen kunna utnyttjas bättre, om de kunde samköras med en regional vattenförsörjningsanläggning. C. 9 Möjligheter att framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagring~ ar inom nedre delen av Lagans dalgång 9.1 Orientering Förevarande redogörelse omfattar utdrag ur och sammanfattning av en den 1 februari 1964 daterad delutredning, benämnd »Utredning av möjligheterna att framställa konstgjort grundvatten i vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av Lagans flodområde». Delutredningen har på utredningens uppdrag gjorts av Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB (SIB), Malmö, genom civilingenjören I. Hörberg. De isälvsavlagringar som i första hand bedömes kunna vara av betydelse för den framtida vattenförsörjningen inom vissa delar i sydvästra Sverige var Hinnerydsåsen (Bolmens sydspets— Hinneryd), Ljungbyåsen (Hamneda— Markaryd) och åsen Skogaby—Knäred.

Som ett led i undersökningarna upprättade fil. lic. E. Bergström, vattenfallsstyrelsen, på uppdrag av utredningen geologiska översiktskartor över Ljungbyåsen på ömse sidor om Markaryds köping och över Knäredsområdet mellan Knäreds kyrka och Majenfors samt över ett mindre område invid Skogaby samhälle. De upprättade geologiska översiktskartorna har visat sig vara fullt tillfredsställande såsom underlag för en översiktlig geohydrologisk bedömning. Vidare har vattenfallsstyrelsen på utredningens uppdrag gjort begränsade seismiska undersökningar i närheten av Skogaby.

9.2 Geologisk översikt SIB anför: »Då det gäller att bedöma värdet av en isälvsavlagring ur geohydrologisk synpunkt är det framför allt tre faktorer, som man har att taga hänsyn till, nämligen: 1. avlagringarnas kontinuitet i plan och profil, 2. materialsammansättning och därmed möjligheter till grundvattenuttag och infiltration av ytvatten, 3. grundvattnets beskaffenhet. En förhandsbedömning av olika områdens geohydrologiska värde med hänsyn till de två förstnämnda faktorerna är av naturliga skäl ytterst vansklig att göra. Sydvästra Småland utgör en del av småländska sjöplatån, vilken betingas av att urberget (här gnejs) är utjämnat till en stor del, i det närmaste plan yta, ett peneplan. Platån sträcker sig in i östligaste Halland, där den är sönderskuren genom mot väster allt djupare dalar, vilka i sin tur avgränsar en mängd småplatåer och berg. Terrängen är här starkt bruten med upp till 150 meters höjdskillnad mellan dalbotten och platå. Därtill kommer, att dalarna ofta är utfyllda med lösa avlagringar av betydande mäktigheter, varför berggrundstopografien egentligen är ännu mera markerad. Dal— platålandskapen bildar i mellersta Halland en mycket markerad topografisk gräns mot den väster därom belägna jämna och sjöfria kustslätten.

360 Sjöplatåns och även småplatåernas lösa avlagringar domineras av morän och torv, men isälvs- och issjösediment har tämligen stor utbredning. Uppe på själva platåytan förekommer en del isälvsbildningar, som morfologiskt kan vara mycket välutbildade, men som i fråga om areal och mäktighet oftast är obetydliga. Dalgångar och sjöbäcken upptas däremot till stor del av isälvs- och issjösediment. De större dalgångarna har nämligen bildat de naturligaste dräneringsvägarna även för isälvarna vid isavsmältningen och stora materialmängder har här transporterats och sedermera avlagrats. Avlagringarnas mäktighet blir allt större mot väster och sydväst, allteftersom de i berggrunden nedskurna dalarna där blir djupare. Särskilt stor mäktighet har avlagringarna vid de platser, där isranden dröjt kvar en längre tid, vilket orsakats av ändring i isavsmältningsmekaniken vid övergången mellan hav och land eller av klimatförsämringar. Det förstnämnda har inträffat vid den dåtida högsta havsnivån ungefär längs gränsen mellan kustslätt och dalbergsplatålandskap. Möjligen ligger även nedre Lagadalen i den av klimatiska orsaker betingade »stilleståndszonen» i isavsmältningen, som i norra Halland markeras av den s. k. Göteborgsmoränen och i Blekinge av Bredåkradeltat. Dalgångarna mot väster har senare också tjänat som dräneringsvägar för avloppen från de issjöar, i vilka sand-, mo- och lersediment avsattes, och som upptog vissa sjöbäcken, t. ex. Bolmenbäckenet. De primära isälvsavlagringarna har därvid delvis eroderats, om materialet transporterats och avsatts vid de erosionsbasnivåer, som andra issjöytor eller ishavsytan (ca 60 m. ö. h. vid Skogaby) utgjorde. Åtskilligt talar således för att stora mängder grövre sediment måste avlagrats i nedre Lagadalen, speciellt då vid dalgångsslutet (Skogaby), vidare vid en dalutvidgning med tillflöden genom flera bidalar (Knäred) samt vid stora Lagakröken (Markaryd). Förutsättningarna för ansamling av stora materialmängder har däremot inte funnits uppe på platån och norr om den eventuella stilleståndszonen. De morfologiskt välutbildade isälvsavlagringar som ändock förekommer inom platåområdet (t. ex. Hinnerydsåsen) är ofta sönderbrutna och kringgärdade av myrmarker. Därtill kan man också med hänsyn till bildningsbetingelserna antaga, att dessa isälvsavlagringar i

allmänhet har relativt ringa mäktighet. Den grundvattenförande sektionen är därför sannolikt förhållandevis obetydlig. Isälvsavlagringarna i Lagans nuvarande huvuddal mellan Hamneda och Timfors är ur geohydrologisk synpunkt ytterst svårbedömbara i fråga om dels avlagringarnas mäktighet, dels kontinuiteten i de grundvattenförande delarna av avlagringarna. Inom ifrågavarande del av Lagadalen saknas nämligen i stort morfologiska karaktärsdrag, med vilkas hjälp man med någon sannolikhet kan bedöma förutsättningarna för infiltration och grundvattenuttag. Efter översiktligt studium av flygbilder har det aktuella området bedömts vara mindre lämpligt att utnyttja för ifrågavarande ändamål. I fråga om den tredje bedömningsgrunden för väntad grundvattenbeskaffenhet kan man ibland med ledning av terrängförhållanden, omgivande markslag och allmänna miljöbetingelser för grundvattenbildning sluta sig till, om grundvattnet i vissa avseenden kan väntas vara av icke önskvärd beskaffenhet, d. v. s. ha exempelvis hög färgstyrka, hög permanganatförbrukning, hög järnhalt. I detta sammanhang måste man även taga hänsyn till den eventuella påverkan som kan åstadkommas genom människans ingrepp och därav följande föroreningsrisker av olika slag. Ett studium av topografiska kartan över de aktuella områdena visar, att 1. samhällen, järnvägar och livligt trafikerade landsvägar ofta är belägna på och utmed åsstråken, 2. åsarna löper ofta som mycket smala och markerade ryggar genom stora myrområden. Bedan efter ett översiktligt studium av topografiska kartan kan man med utgångspunkt från vad ovan anförts och grundvattenbeskaffenheten sluta sig till att endast mindre områden kan användas för aktuellt ändamål. Tilltänkta områden bör nämligen vara så belägna, att de kan anses vara skyddade mot och opåverkade av människans ingrepp, samt att infiltration från angränsande myrmarker vid sänkta grundvattenstånd och därmed ändrade infiltrationsförhållanden ej i nämnvärd grad kan komma att påverka beskaffenheten av det grundvatten som utvinnes ur isälvsavlagringarna.» Huvudsakligen mot bakgrunden av angivna motiv h a r följande områden stu-

361 N 1

Gafes/ön^Gatesjöomrädet Bassaltområdet

Lokaspty1^

Markaryd

*& Hanna badsHannabadssion^A:: omrädet

5 KM

Figur C 13. Översiktskarta över Lagans nedre dalgång. derats mera ingående med hänsyn till övriga geohydrologiska förhållanden. 1. Skogabyområdet 2. Knäredsområdet 3. Markarydsområdet Områdenas belägenhet framgår av figur C l 3. I SIB:s utredning ingår särskilda kvartärgeologiska beskrivningar för vart och ett av de tre områdena. 9.3 Skogabyområdet

Av den kvartärgeologiska beskrivningen för Skogabyområdet kan man knappast bilda sig någon uppfattning om förutsättningarna för grundvattenuttag eller möjligheterna för infiltration av ytvatten. Den marksektion, som grundar sig på seismiska undersökningar, kan sålunda knappast motsvara en sannolik geologisk tolkning av ackumulationen och dess uppbyggnad. Förutsätter man emellertid, att Skogabyområ-

dets verkliga uppbyggnad åtminstone i dess östra delar är gynnsammare än den som erhålles genom tolkning av den upprättade seismiska profilen, kan man med stor sannolikhet utnyttja vissa delar för ifrågavarande ändamål. Området omedelbart söder och öster om Gatesjön är fritt från tätbebyggelse och glesbebyggelse samt större vägar och järnvägar. Då vidare en del av området utgöres av annan mark än åker, bedömes detta vara utnyttjningsbart för vattentäkts- och infiltrationsändamål. För bedömning av enventuellt grundvattenuttagsställe kan följande allmänna synpunkter vara vägledande. En tilltänkt plats för grundvattenuttag bör vara belägen på den ur grundvattenteknisk synpunkt ideala platsen men samtidigt även på behörigt avstånd från ytvattendrag, från vilka naturlig infiltration är tänkbar, samt från alla tänkbara föroreningskällor. I många fall måste

362 man vid väl av uttägsställe görar -vissa avsteg från idealfallen. I fallet Gatesjöområdet kan man bedöma, att det lämpligaste uttagsstället är beläget i områdets östra del. Bedömningen grundar sig på sannolikheten för grövre material inom proximaldelen av en deltabildning samt på att den seismiska profilen antyder en mot väster större mäktighet av de relativt grovkorniga jordarterna. Beroende bl: a. på infiltrationsvattnets beskaffenhet och markmaterialets kornstorleksfördelning anser man i allmänhet en uppehållstid av 60—120 dygn vara tillfredsställande för svenska förhållanden. Under förutsättning att marklagren h a r för infiltration lämplig sammansättning synes man inom Gatesjöområdet kunna utnyttja en effektiv infiltrationsbredd av ca 350 meter. Största möjliga avstånd mellan infiltrationsplats och uttagsställe beräknas kunna uppgå till 600 meter. Förutsätter man vidare, att markmaterialets genomsnittliga mäktighet är 15 meter och dess porositet 30 % samt att vattnets verkliga uppehållstid skall vara 60 dygn, kan man inom Gatesjöområdet kontinuerligt infiltrera ca 180 1/s.

9.4 Knäredsområdet

Av den geologiska beskrivningen framgår, att man inom Knäredsområdet kan urskilja endast två delområden som med stor sannolikhet har för ifrågavarande ändamål lämplig geologisk uppbyggnad. Inom det ena, Knäredsdeltat, ligger dock tätorten Knäred med Knäreds kyrka. Av denna anledning kan området ej utnyttjas för vattenförsörjningsändamål i någon nämnvärd utsträckning. Det andra delområdet utbreder sig på Lagans högra strand mellan kraftstationerna Bassalt och Knäreds

övre. Området är gynnsamt beläget i förhållande till bebyggelse och trafikleder samt till omgivande myrmarker. Under förutsättning att de geohydrologiska förhållandena helt igenom är gynnsamma, bedöms Bassaltområdet i viss utsträckning kunna utnyttjas för vattenförsörjningsändamål. Tillämpas härvid samma allmänna synpunkter, som framfördes ifråga om Gatesjöområdet, finner man att lämpligaste uttagsställe sannolikt är på södra sidan av den nordliga genomgående huvudåsen. Eventuellt kan ytterligare några uttagspunkter förläggas på norra sidan av nyssnämnda ås och i riktning mot de båda kraftstationerna. Infiltrationsmöjligheterna i Bassaltområdet begränsas i hög grad av åsområdets form: en genomgående ås med en i stort triangulär ansvällning. För Bassaltområdet tillämpas för bedömning av infiltrationsmöjligheterna samma allmänna synpunkter, som framfördes för Gatesjöområdet. Avståndet mellan infiltrationsplatsen och uttagsstället kan i en tänkt anläggning inom Bassaltområdet ej bli längre än ca 200 meter. Under förutsättning att marklagren h a r för infiltration lämplig sammansättning torde man inom Bassaltområdet för infiltrationsändamål kunna utnyttja en effektiv infiltrationsbredd av ca 350 meter. Förutsätter man vidare, att markmaterialets genomsnittliga mäktighet är 10 meter och dess porositet 30 % samt att vattnets verkliga uppehållstid skall vara 60 dygn, kan man inom Bassaltområdet kontinuerligt infiltrera ca 40 1/s.

9.5 Markarydsområdet

Av den kvartärgeologiska beskrivningen framgår att man inom Markarydsområdet kan urskilja endast ett delområde, som med stor sannolikhet h a r en ur

363 Tabell C. 6. Undersökningsområden Undersökningsområde

inom Lagans

Delområdets benämning

Skogaby

Gatesjö Bassalt

Markaryd

Hannabad

dalgång Läge

Söder och öster om Gatesjön P å Lagans högra strand och mellan kraftverken Bassalt och Knäreds övre Omedelbart väster om ån mellan Hannabassjön och Lokasjön

grundvattenteknisk synpunkt lämplig geologisk uppbyggnad. Ifrågavarande område, Hannabadsområdet, är beläget omedelbart väster om Markaryds köpings vattentäkt och mellan Lokasjön och Hannabadssjön. Området ligger långt från större trafikleder och är fritt från bebyggelse. Ej heller mossmarker förekommer här i någon nämnvärd omfattning. Under förutsättning att hela åssystemet ur geohydrologisk synpunkt är förstklassigt, bedöms Hannabadsområdet i viss utsträckning kunna utnyttjas för vattenförsörjningsändamål. Grundvattenundersökningen för Markaryds köping visade dels att jorddjupen var stora, dels att materialsammansättningen på djupet var gynnsam ur grundvattenteknisk synpunkt. Det har nu icke framkommit något som skulle tyda på, att uttagsmöjligheterna skulle vara sämre utmed den huvudrullstensås som löper ca 400 meter väster om köpingens vattentäkt. Med utgångspunkt

från de allmänna synpunkter som framförts ifråga om uttagsstäliets lokalisering inom Gatesjöområdet finner man, att lämpligaste uttagsstället sannolikt är på västra sidan av huvudåsen inom Hannabadsområdet. Markinfiltrationsmöjligheterna inom Hannabadsområdet synes vara starkt begränsade av områdets ringa bredd. För Hannabadsområdet tillämpas för bedömning av infiltrationsmöjligheterna samma allmänna synpunkter, som framfördes för Gatesjöområdet. .. Avståndet mellan infiltrationsplatsen och uttagsstället uppskattas här komma att uppgå till ca 350 m. Under förutsättning att marklagren inom Hannabadsområdet har för infiltration lämplig sammansättning, torde man för detta ändamål kunna utnyttja en effektiv infiltrationsbredd av ca' 600 meter. Förutsattes vidare att markmaterialets genomsnittliga mäktighet är 10 meter och dess porositet 30 % samt att vattnets

Tabell C. 7. Bedömda grundläggande data för infiltration inom i tabell C. 6 omnämnda delområden

Tillgänglig infiltrationsbredd Avstånd mellan infiltrationsplats och uttagningsställe Avlagringarnas genomsnittliga mäktighet Porositet Uppehållstid Möjlig infiltrationskapacitet Luftzonens mäktighet

Gatesjö

Bassalt

Hannabad

m

m

m

15 30 60 180 5

10 30 60 40 5—10

15 30 60 180 5—10

/o

dygn 1/8 m

364 verkliga uppehållstid skall vara 60 dygn, kan man inom Hannabadsområdet kontinuerligt infiltrera ca 180 1/s. 9.6 Sammanfattning Sammanfattningsvis anför SIB: »Utredningen o m möjligheterna a t t framställa konstgjort grundvatten inom vissa isälvsavlagringar inom nedre delen av L a gans dalgång begränsades, efter bedömning av allmänna geologiska förhållanden, speciellt ifråga om isavsmältningen samt efter ett överskådligt studium av topografiska kartor och flygbilder, till de t r e mindre o m råden, vilka med hänsyn till a l l m ä n n a geologiska och geohydrologiska synpunkter b e dömes kunna utnyttjas för vattenförsörjningsändamål av den omfattning det h ä r ä r fråga. De t r e undersökningsområdena ä r Skogaby-området, Knäreds-området och Markaryds-området. över de utvalda undersökningsområdena h a r fil. lic. Erik Bergström, Kungl. Vattenfallsstyrelsen, u p p r ä t t a t geologiska översiktskartor ( 1 : 5 0 000) med hjälp av flygbildstolkning. Fil. lic. Gert Knutsson (SIB) h a r utarbetat beskrivningar till n y s s n ä m n da översiktskartor. Med utgångspunkt från resultaten av n ä m n d a geologiska genomarbetning av undersökningsområdena Skogaby, Knäred och Markaryd samt däröver en allmän geohydrologisk och grundvattenteknisk bedömning h a r tre delområden, ett inom varje undersökningsområde, u t k r i s t a l liserats.» Delområdenas läge framgår av figur G.13 och i tabell C.6 redovisad sammanställning.

»Beräkningarna i denna utredning grund a r sig till stor del på antaganden och allm ä n n a bedömanden, vilkas giltighet alltid k a n diskuteras. Särskilt stor betydelse h a r antagandena om avlagringarnas mäktighet. Då det gäller a t t väga olika lösningar på ett och s a m m a problem m o t v a r a n d r a ä r hypotetiska lösningar givetvis helt otillfredsställande. Om m a n i de h ä r aktuella fallen eftersträvar en säkrare bedömningsgrund, ä r det ofrånkomligt a t t utföra kompletterande undersökningar såsom kvartärgeologiska detaljundersökningar, rekognoseringsborrningar och seismiska undersökningar med konnektionsborrningar. Härigenom skulle m a n i stora drag k u n n a fastställa j o r d d j u p och materialets kornstorleksfördelning. Sådana undersökningar k a n anses vara motiverade a t t utföra inom Gatesjöområdet och Hannabadsområdet.»

9.7 Utredningens synpunkter Utredningen finner för sin del att möjligheterna till uttag av naturligt och konstgjort grundvatten i n o m de undersökta o m r å d e n a icke är så gynnsamma att områdena är av något större intresse för Skånes vattenförsörjning. För att så skulle varit fallet skulle betydligt större vattenmängder kunnat uttagas. Enligt utredningens mening finns därför icke anledning att i detta sammanhang fortsätta undersökningarna. Möjligen kan de vara av lokalt intresse för närliggande bebyggelsegrupper.

BILAGA D

Ytvattentillgångar som skulle kunna komma ifråga för Skånes framtida vattenförsörjning

D. 1 Vombsjön —

mänhet är belägna på en höjd av 130— 170 m över havet. Vombsjöns medelvattenstånd ligger enligt topografiska kartan endast på en höjd av 19,5 m. Björkaån h a r därför i stort sett goda lutningsförhållanden med snabb avrinning. Avrinningsområdet är vid utloppet ur Vombsjön ca 450 km 2 .

Kävlingeån

1.1 Vombsjön Vombsjön, som ligger ca 25 km öster om Lund (översiktskarta, figur D. 1), avbördas västerut till Öresund genom Kävlingeån. Sjöns enda tillflöde av större betydelse är den öster ifrån kommande Björkaån, vars källbäckar i all-

J

•••%,

w .Svaiöv .

\

Skromberga

^•WfWW'W"?»"'*»

-—• 4 . ^ \S \J / ')

O

LANDSKRONA t t , l VSL

C \

j

• * » • 'w»*

?^

©HÖÖR/

i lik .54^ *~^ CT

Maneho.lm

X

NoLS

ii %Jp >

imjm^tc

* » * •••«k»«»fr'^

\ >v /Vy *

Vombsjön

tOMMA^ / OÅkarp

K

\l\

)

c ^

V*

Tk i

M A L M Ö ZOAHöv Ostaffenstorp \ 4

•w«lr^

/-•'

V

"^

T\ ^ ' ^ v^> >,

X J

SSVPHATA^A

—Gräns för avrinningsområde

V60

^ V ^ ^ - l

X ^ SJÖBO

L, ^ % r* \

\ r--A/

J fs / \

$ V V/TOMELIL 038.1 \ ^

oojProvtesgningspunkt Figur D. 1. Vombsjön—Kävlingeån, översiktskarta

30 km

:

H

J

»V •ti

31° \

^ÉW

-

>«•

Figur D. 2. Vombsjön

Vombsjön har en sjöyta av omkring 12,2 km 2 . Den totala sjöarealen vid sjöns utlopp är 13,1 km2, dvs. 2,8 % av ovannämnda avrinningsområde. Sjöns maximidjup uppgår till 15 m, vilket är ringa i förhållandet till dess areal. Stränderna är genomgående mycket långsluttande och sandiga. Medelnederbörden inom nederbördsområdet är ca 600 mm/år. Medelavdunstningen uppgår till något över 400 mm/år. Den nyttiga tillrinningen till Vombsjön uppgår i genomsnitt till ca 4,0 m3/s men kan under torrår sjunka till i medeltal 3,0 mtys. Medelvärdet av den årliga nyttiga tillrinningen urtder perioden 1939— 1960 uppgick till 116,8 Mm», motsvarande en medelavbördning från Vombsjön av-3,71 mVs. Vid nuvarande dämningsgräns (-+ 19,80) beräknas sjövolymen uppgå till 75 Mm». Enligt deldom

år 1964, som gäller för en tid av längst 7 år, h a r för viss del av året dämningsgränsen i Vombsjön sänkts till + 19,10. Söm sänkningsgräns i Vombsjön skall under sommartid gälla det vattenstånd, som vid varje tillfälle inställer sig i sjön vid tillämpning av i deldom (30/1964) angivna tappningsregler jämte utnyttjande av den staden i deldom tillerkända rätten att bortleda—och infiltrera Vombsjövatten. Förslag finns framlagt om en höjning av övre dämningsgränsen till + 20,90 och om att regleringen ur hydrologisk synpunkt genomförs enligt tappningsplan. Denna innebär att tappningen till Kävlingeån styrs av vattenföringen i ån på sådant sätt, att vättenföringen vid Kävlinge icke under-, stiger 2,0 mVs samtidigt som Malmö stad garanteras ett uttag av 1,5 m*/s.

367 Tabell D. 1. Karakteristiska vattenföringar i Kävlingeån vid utloppet ur Vombsjön.

ning detta är möjligt och lämpligt med nuvarande anordningar.

m3/s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring........ Medelvattenföring Vattenföring med 50 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet.... Normal lågvattenf öring Lägsta lågvattenf öring

42 19 4,1 2,5 1,4 0,6 0,15

Ansökan härom har inlämnats till Söderbygdens vattendomstol. Vid dämningsgränsen -f 20,90 beräknas sjöns totala volym till 90 M m l De karakteristiska vattenföringarna vid utloppet från Vombsjön h a r av Sveriges Meteorologiska och Hydrologiska Institut (SMHI) för utredningens räkning beräknats till i tabell D. 1 angivna värden. 1.1.2 Användning försörjning

för

kraft-

Vattenkraftintressena är i tillflödena till Vombsjön av ringa betydelse. 1.1.3 Användning

som

vattentäkt

Malmö stad h a r erhållit tillstånd av Söderbygdens vattendomstol (deldom A 30/1964) att under en tid av högst •sju år räknat från 1964 öka uttaget av grundvatten vid stadens vattentäkt å Jyomb 50: 1 i Vombs socken till 850 1/s i medeltal för år och — med bibehållande av årsmedeltalet — uttaga maximalt 1 020 1/s samt att från Vombsjön bortleda och i Vombfältet vid grundvattentäkten infiltrera intill 850 1/s. Tillståndet innebär tillika rätt för staden att vid vattenstånd vid eller över den i deldomen för Vombsjön fastställda 'dämningsgränsen under tiden mellan 1 9 oktober och 15 januari avleda och 'infilfre7a'Tatten ^T^den större "omfatt-

1.1.4 Användning avloppsvatten

som recipient

för

Vombsjön används endast i ringa utsträckning som recipient för avloppsvatten. Björkaån, Vombsjöns huvudtillflöde, utgör däremot recipient för ett flertal samhällen. Det största är Sjöbo köping. Närmare redogörelse lämnas i tabellerna D. 5 och D. 6, som omfattar uppgifter för såväl Vombsjön som Kävlingeån.

1.1.5 Användning för andra ändamål Vombsjön anses vara en av Sveriges mest produktiva sjöar ur fiskesynpunkt. Sportfisket h a r stort intresse av sjön. 1.1.6

Vattenbeskaffenhet

Vombsjön kan karakteriseras som en typisk näringsrik sjö. Vattnet h a r en färgstyrka av 20—40 mg/1 Pt. Halten organiska ämnen är sommartid ofta hög beroende p å den kvantitativa utvecklingen av växtplankton. Denna åstadkommer också en stark grumling av vattnet. Vattnet bör betecknas som elektrolytiskt och huvuddelen av salterna utgörs av kalciumbikarbonat. Totalhårdheten uppgår till ca 8—9 tyska grader. Den höga kalciumbikarbonathalten liksom den sommartid rikliga växtplanktonförekomsten ger upphov till pH-värden på 8—9. Den totala järnhalten är låg. Sammanställning av fysikalisk-kemiska undersökningar från Vombsjön redovisas i tabell D. 2. Någon bakteriologisk förorening av betydelse förekommer icke i Vombsjön. Vombsjöns vatten är i stort sett av samma karaktär som Ringsjöns men är me fa t älk fikt.

368 Tabell D. 2. Sammanställning Dat. 31.8 1937 Färg, P t mg/1 29 Permanganatförbrukning » 20 pH 7,7 Totalhårdhet i tyska g r a d e r . . . . 7 Kalcium mg/1 43,1 Magnesium. . » 4,9 Bikarbonat.. » 81 Total järnhalt » 0,03 Klorid » 14 reakt Fosfat i spår

av analysvärden

År 1946—1948 21 analyser

från

Vombsjön

År 1958—1963 18 analyser

Datum

min

med

max

min

med

max

5.9 1958

26.10 1958

8.1 1963

40 8,1

105 8,9

28 7,7

89 8,95

59 7,95

34 8,1

48 8,1

4,8 40 2,0 110 0.10 13 31 12

7,5 50 4,9 133

9,0 57 6,5 159 1,0 16 66 156

7,4

8,5

93 0,15 22

128 0,12 10

9,8 59 6,5 161 0,26 20 49

0,1

0,005

15 41 45

1.2 Kävlingeån

1.2.1 Allmänt Kävlingeån rinner från Vombsjön i nordvästlig riktning och beskriver en 20 km vid båge med ca 10 km radie.

Ån utfaller i Lommabukten i Öresund ca 15 km norr om Malmö. De största tillflödena är Bråån och Klingvallsån. Nedströms Vombsjön h a r ån ett lugnt förlopp.

Figur D. 3. Vombsjön

369 Figur D. 4. Kävlingeån vid Kävlinge

Tabell D. 3. Karakteristiska vattenföring ar i Kävlingeån. Vid Vid utloppet ur mynVombsjön ningen m 3 /s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring Medelvattenföring Vattenföring med 50 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet Normal lågvattenföring Lägsta lågvattenföring.

42 19 4,1

120 55 11

2,5

7,0

1,4 0,6 0,15

3,7 1,9 0,6

SMHI anger avrinningsområdet för Kävlingeån vid utloppet ur Vombsjön till 450 km2 och vid mynningen i Öresund till 1 213 km2. Sjöarealen anges till 26 kmä, dvs. omkring 2 % av nederbördsområdet. Från SMHI har erhållits uppgifter

om karakteristiska vattenföringar vid utloppet ur Vombsjön och vid mynningen i Öresund, tabell D. 3. Vattenföringsvärdena är uppskattade med ledning av mera allmänt observationsmaterial och avser förhållandena vid naturlig framrinning under en normal 50-årsperiod. 1.2.2. Användning

för

kraftförsörjning

På sträckan mellan Vombsjön och Örtofta rinner Kävlingeån med obetydlig lutning genom en relativt bred dalbotten. Nedanför Örtofta vidtar en serie mindre fall, av vilka en del är utbyggda för kvarndrift. Förutom Vombsjön och den väster därom belägna Krankesjön finns inga större vattenmagasin. Före den intensiva torrläggningen som började i mitten av 1800-talet uppskattades den vattenhållande arealen inom avrinningsområdet till 29 % av den

370 totala arealen. I dag beräknas denna areal till 41 km 2 , dvs. 3,4 %. Nedströms Vombsjön sker oregelbunden tappning från de olika kvarndammarna, vilket menligt kan inverka på vattenföringens fördelning i ån. 1.2.3 Användning

som

vattentäkt

Kävlingeån nedströms Vombsjön nyttjas som vattentäkt av ett flertal industrier samt Kävlinge köping. Köpingen använder vattnet för konstgjord grundvattenbildning. Av industrierna måste Malmö Yllefabriks AB behandla vattnet genom kemisk fällning. I en artikel »Kävlingeån som vattentäkt och recipient» i Skånes Natur år 1964 h a r professor G Weijman-Hane redovisat ett framtida vattenbehov inom FurulundKävlingeområdet inkl. vissa längs ån belägna industrier av 0,69 m 3 /s. Bedömningen grundar sig på uppgifter från vattenmål m. m. Det framtida vattenbehovet skulle sålunda betydligt överstiga den lägsta lågvattenföringen i denna del av ån. Med nuvarande vattenförsörjningsförhållanden är det därför icke möjligt att upprätthålla en tillfredsställande vattenförsörjning med mindre det uttagna vattnet åter tillförs ån. Detta sker i form av avloppsvatten, varför kraven på avloppsvattnets behandling blir höga. Det är tveksamt om det är möjligt att åstadkomma en tillräckligt hög reningseffekt för rimliga kostnader. Andra åtgärder kan därför behöva tillgripas. 1.2A Användning avloppsvatten

som recipient

för

Ett stort antal industrier och tätorter är belägna inom åns avrinningsområde. Ett intensivt jordbruk medför även en icke oväsentlig förorening av vattendraget. Den totala föroreningsmängd som år 1955 tillfördes ån uppskattades till ca

Tabell D. 4. Beräknad föroreningsmängd som år 1955 tillfördes Kävlingeån. Pe Tätorter Glesbebyggelse, djurstallar silosanläggningar m. m . . . . . . Industrier

105 000 i 170 000 !

Summa

300 000 j

25 000

300 000 personekvivalenter ( p e ) , se tabell D. 4. Under årens lopp h a r betydande insatser gjorts för att genom reningsåtgärder minska den tillförda föroreningen. Trots detta tenderar tyvärr den primära föroreningens storlek att växa i snabbare takt än den minskning som kan åstadkommas genom reningsåtgärder. Föroreningsmängden torde för närvarande motsvara mer än 400 000 personekvivalenter. Avloppsutsläppen i Kävlingeån med biflöden h a r inventerats, varvid samhällen med mer än 200 invånare och ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier medtagits. Besultatet av inventeringen återfinns i tabellerna D. 5 och D. 6. Avloppsutsläpp från tätorter med mer än 500 invånare och från de viktigaste industrierna är markerade på översiktskartan, figur D. 5. Den mest koncentrerade delen av föroreningen tillföres ån på sträckan Brååns utlopp—Furulund. Under betkampanjen, oktober—december, tillkommer dessutom förorening från Örtofta sockerbruk. Man kan sålunda särskilja två kritiska perioder, nämligen slutet av juni—september då vattenföringen är låg (sockerbruket är då ej i gång) och oktober—december. Till Kävlingeån tillförs avloppsvatten även från jordbrukets anläggningar. Sålunda h a r beräknats att förorening tillföres ån från omkring 70 000 ton ensilage per år och ca 60 000 storboskap

\ VÄSTÖRP

^

CKÖPPAN

(

ERSTC

BETECKNINGAR Avloppsutsläpp från tätorter med ^ 5 0 0 p

VSBJUV^. Ljung by h§d .6

.Blliésholm O

'•••<

r

"^0 -'

.S1NGBORG

Skromberga "

x£y

- ^ Q - Mekanisk rening

/

I4Q

Svaiöv \

o LANDSKRÖNA ÄS^

j

^-^..J

^' o

- ^ ^ - Ingen rening

^ T ^ \ =—

X/^

"'S«Äi^0^'

Biologisk rening

gAvloppsuHläpp från industrier) ^ ^ (Behandlingsgraden e| angiven)

•••Gräns för avrinningsområde

\ \Ioddekopjnä\ \ j | ^ . V

LOMMA 0

~X

^ ^

•i-

-véNfevingehed ,.

< Vv

,-37

M A L M Ö zoAriöv o sta jj. illrW

"^

)

\

/

•v I

lj\

L~: :: \ \:

O Veil inge

\

%S,\eber6ri-^ „ „ • • • • ? * • * *

i; -—Wo

7 2 f | ^SKURUP B

<£ \ 0 43^

,5 20

V

JL.

30 k.

Ffffur D. 5. Större avloppsutsläpp inom Vombsjön-Kåvlingeåns avrinningsområde.

i

samt ca 70 000 svin inom ett område med en odlad areal av 80 000 ha. Inom denna jordbruksbygd bor ca 30 000 personer, som ej är medtagna i tätorternas redovisning.

logi har särskilt studerats. Givetvis har föroreningsproblemen i ån varit en starkt hämmande faktor även för fisket.

1.2.5 Användning

Kävlingeåns Vattenvårdsförbund, som bildades år 1955, h a r bl. a. till uppgift att genom fortlöpande undersökningar kontrollera vattenbeskaffenheten. I tabell D. 7 redovisas vissa resultat från förbundets undersökningar under åren 1959 och 1963. Under år 1962 skedde

för andra

ändamål

Kävlingeån används även för fiskeändamål. Svenska Lax- och Laxöringsföreningen u. p. a., som bildades under 1940-talet, har i huvudsak koncentrerat sin verksamhet till Kävlingeån. Laxfiskens levnadsförhållanden och eko-

1.2.6 Vattenbeskaffenhet

372 Tabell

D. 5. Kommunala

avloppsutsläpp

inom

Kävlingeåns

Folkmängd enligt 1960 års folkräkning

Avloppsvattenrening

Kristianstads län ONSLUNDA Tranås

biologisk

Malmöhus lån ÖSTRA FÄRS Äsperöd Lövestad

288 506

VOLLSJÖ Vollsjö

KOMMUN Samhälle

avrinningsområde.

Anm.

mekanisk rening för del av samhället

mekanisk

planerar biologisk rening

SJÖBO KÖPING Sjöbo

2 419

mekanisk

BJÄRSJÖLAGÅRD östraby Bjärsjölagård

mejeri och bränneri anslutna till avloppsnätet; beslut föreligger om biologisk rening

260 380

biologisk biologisk

VEBERÖD Veberöd

989 DALBY Hällestad...

mekanisk

LÖBERÖD Harlösa Löberöd.. . .

457 596

biologisk biologisk

337 1 000 978

mekanisk biologisk mekanisk

TORN Stångby

mekanisk

SNOGERÖD Hurva

344 SKARHULT Flyinge

biologisk

ESLÖVS STAD Eslöv

8 874

biologisk

HARRIE örtofta... L Harrie.

358 288

biologisk biologisk

KÄVLINGE KÖPING Kävlinge

biologisk

F U R U L U N D S KÖPING Furulund

2 300

mekanisk

mekanisk

SÖDRA SANDBY Revingeby Revingehed (P7). . S Sandby

LÖDDEKÖPINGE Löddeköpinge

beslut föreligger om biologisk rening

mejeri anslutet till samhällets avloppsnät

beslut om biologisk rening föreligger

beslut om biologisk rening föreligger

konservfabrik, slakteri, mejeri, yllefabrik anslutna till stadens avloppsnät

slakteri anslutet till köpingens avloppsnät

beslut föreligger om biologisk rening

373 Tabell D. 6. Vissa industriella avloppsutsläpp inom Kävlingeåns avrinningsområde. KOMMUN Industri

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

Anm.

3 Kristianstads län ONSLUNDA Esperöds Gård, råsprit, invägning ca 13 ton pota- viss del av avloppsvattnet infiltretis/dygn under kampanj ras Malmöhus län ÖSTRA FÄRS Lövestads Mejeriförening VOLLSJÖ Frenninge Mejeriförening Araskoga Mejeri

smör, konsumtionsmjölk, invägning ca 30 ton mjölk/dygn smör, konsumtionsmjölk invägning ca 28 ton mjölk/dygn invägning ca 28 ton mjölk/dygn

LÅNGARÖD ö Sallerups Mejeri. . . smör, invägning ca 12 ton mjölk/ dygn BJÄRSJÖLAGÅRD Västerstads Mejeriförening, östraby . smör, ost, konsumtionsmjölk, invägning ca 30 ton mjölk/dygn Alestatorps Bränneri, Bjärsjölagård... råsprit, invägning ca 15 ton potatis/dygn under kampanj SJÖBO KÖPING Sjöbo Mejeriförening. invägning ca 11 ton mjölk/dygn

nedlägges enligt uppgift årsskiftet 1964/65 ofullständig mekanisk rening ofullständig mekanisk rening enbart invägning; anslutet till köpingens avloppsnät

Sjöboortens Bränneriförening, Sjöbo . . . råsprit, invägning ca 15 ton pota- anslutet till köpingens avloppsnät tis/dygn under kampanj VEBERÖD Skånska Lantmännens Centralförening, Vederöd. . . . potatiscentral, tvättning, skalning avloppsvattenmängden beräknas till ca 30 m 3 /d; utredning pågår om och kokning av potatis reningsförfarande LÖBERÖD Harlösa Mjölkindutorrmjölk, invägning ca 4 ton stri, Harlösa marköverstrilning mjölk/dygn Löberöds Mejeriförening, Löberöd. . . . smör, konsumtionsmjölk, inväganslutet till samhällets avloppsnät ning ca 28 ton mjölk/dygn AB Harlösa fabriker, råsprit, invägning ca 12 ton pota- ofullständig mekanisk rening Harlösa tis/dygn under kampanj Löberöds Andelsbränneriförening, Löberåsprit, invägning ca 12 ton pota- ofullständig mekanisk rening tis/dygn under kampanj SÖDRA SANDBY AB S Sandby Fabriråsprit, invägning ca 18 ton pota- mekanisk rening ker, S Sandby tis/dygn under kampanj

374 SNOGERÖD Rolsberga Mejeriförening, Rolsberga . Hurva Bränneriförening, Hurva . . . . ESLÖVS STAD AB Felix Konservfabrik AB Eslöv slakteri . . .

smör, invägning ca 15 ton mjölk/ nedlägges enligt uppgift 1.10.64 dygn råsprit, invägning ca 12 ton pota- mekanisk rening tis/dygn under kampanj konserver, i medeltal 150 ton/dygn bearbetade råvaror ca 60 storboskap och 400 småboskap/dygn

Eslövortens Andelsmejeriförening . . .

anslutet till Eslövs stads avloppsnät enbart slakteri; anslutet till Eslövs stads avloppsnät

smör, ost, konsumtionsmjölk och anslutet till Eslövs stads avloppsspecialprodukter invägning ca 50 nät ton mjölk/dygn Eslövs Yllefabriks AB spinneri, väveri och färgeri anslutet till Eslövs stads avlopps nät HARRIE Seans destruktionsan- förbränningskapacitet ca 36 ton/ biologisk rening stalt, Krutmöllan . dygn, fodermedel KÄVLINGE KÖPING AB Glacéläderfabriken garveri, indrivning 150—180 ton/ vecka Kävlinge Väveri AB. textilindustri Seans Slakteri ca 6 000 svin och 750 storboskap och kalvar/vecka Potatiscentralen skalad potatis m. m. FURULUNDS KÖPING Malmö Yllefabriks AB

textilindustri

en viss inskränkning i undersökningsverksamheten med hänsyn till den rikliga nederbörden och därmed sammanhängande höga vattenföringar. Provtagningspunkterna återfinns på översiktskartan figur D. 1. Under perioden juni—september erhålles normalt den lägsta syrehalten vid Högsmölla kvarndamm (provtagningspunkt 2). , Under betkampanjen oktober—december uppmäts som regel den lägsta syrehalten vid Kvarnvik några km nedströms Örtofta sockerbruk.

mekanisk rening klorering anslutet till köpingens avloppsnät biologisk rening

mekanisk rening

De avsättbara föroreningarna sedimenterar i recipienten om vattenhastigheten blir låg. Detta kan inträffa i Kävlingeån t. ex. på sträckan mellan Glacéläderfabriken och Högsmölla. Härvid bildas besvärände slambankar, som momentant kan ha mycket hög syreförbrukning. På grund av den ackumulerande föroreningen kan syrebristen h ä r bli total. Kävlingeån omedelbart nedströms Vombsjön karakteriseras sommartid av en riklig förekomst av växtplankton från Vombsjön.

375 Tabell D. 7. Sammanställning-

Datum

av analysvärden från Kävlingeån 1962 och 1963.

Färg

Permangahatförbrukning

mg/1 P t

mg/1

3 Klorider

Syre

mg/1

mg/1

pH

under åren

1959,

SyreförSyremättning brukning /o 7

mg/1 8

Provtagningspunkt 1, belägen omedelbart nedströms Löddeköpinge 1959 9.1

11.3 23.4 10—11.6 19. 9

28 42 40 44 30

25 32 44 44 37

8,40 8,00 8,00 7,60 7,80

26 26 27 120 266

13,4 12,8 10,9

48 44 55 45

58 57 60 44

7,8 7,7 7,4

26 63 60 35

12,5

6,2 3,6

92 93 90 66 33

7,0 4,4 5,3 5,4 2,1

92 32 20 61

6,9 2,8 5,0 5.6

1963 2.4

18.6 6.8

7,66

3,0 1,8 7,2

Provtagningspunkt 2, belägen vid Högsmölla 1959 •

8,40. 8,05 8,00 7,75 7,60 7,85

._—'. . — —

40 38 54 55 57 47

— —

4,5 4,5 3,3

40 52 56 55 43 42

58 68 70 64 39 53

7,6 7,7 7,6 7,4 7,5

— —

10,4 12,15

7,35

—

11.3 23.4 10—11.6 30.6 19.9

40 45 44

1963 22.2 2.4

18.6 6.8

6.11 17.12

.—.

• —

— • —

13,5 13,0 10,5

0,5 1,1 7,6 9,2

93 . _". [ 5,2 95 87 48 49 30

4,1 6,6 4,9 2,4 2,1

71 87 56 12 65 62

5,5 8,2 10 5,2 6,0 16

93 97 90 73 86 35

5,0 5,1 5,6 5,0 2,3 6,9

90 67 73 58 76

4,7 3,3 2,7 5,8 11

Provtagningspunkt 3, belägen vid Krutmöllan 1959 9.1

11.3 23.4 10—11.6 19.9 30.10

32 40 50 40 37 50

37 40 41 43 37 37

8,40 8,10 8,05 7,80 7,90 7,20

48 52 65 50 40

58 50 54 35 50

7,7 7,8 7,5 7,6

— — '

• —

'

— i

— —

13,6 13,6 11,0 7,0 3,2 4,1

1963 2.4

18.6 6.8

6.11 17.12

7,55

— —. — .— —

12,5 6,3 6,5 6,9

11,2

376 1

8 Provtagningspunkt 5, belägen omedelbart uppströms Brååns utlopp i Kävlinj*eån 1959 9.1 23.4 10—11.6 19.9 30.10

30 55 44 35 55

36 46 55 41 25

8,40 8,00 8,10 7,90 7,30

— — —• — —

13,3 10,3 10,3 8,2 5,7

90 83 110 77 43

4,3 4,3 4,9 2,0 6,4

1963 2.4 18.6 6.8 6.11 17.12

56 76 50 48 40

57 41 50 44 40

7,5 7,9 8,0 7,7 7,7

— —. — — —

11,7 9,4 5,3 9,0 10,95

84 100 59 76 75

5,6 6,0 2,3 3,5 2,8

Provtagningspunkt 8, belägen omedelbart nedströms Vombsjön 1959 10—11.6 19.9

28 45

38 67

8,60 8,45

— —

11,4 10,3

115 98

4,0 3,3

1963 22.4 2.4 18.6 6.8 17.12

18 36 56 28 36

42 32 59 83 40

8,0 7,6 8,8 8,95 8,0

— —

11,5 10,8 11,5 11.0 11,8

79 80 123 124 80

3,1 3,2 4,8 4,3 2,4

D. 2 Ringsjön

— Rönne å

2.1 Ringsjön 2.1.1

Allmänt

Ringsjön består av två genom ett sund vid Rosjökloster sammanhängande huvuddelar, östra och västra Ringsjön. Östra Ringsjön brukar indelas i två sjöar, varav den nordöstra (den mindre delen) benämnas Sätoftasjön. Ringsjön avrinner genom Rönne å till Skälderviken (översiktskarta, figur D. 6). Sjöns totala yta är 41 km2 och avrinningsområdet vid sjöns utlopp ca 400 km2. Tillrinningen uppgår till ca 120 Mm3/år. Några sjösystem av betydelse för utjämning av vattenföringen finns icke uppströms Ringsjön. Sjöns tre delar — Sätoftasjön, östra Ringsjön och västra Ringsjön — innehåller vid medelvattenstånd resp. ca 10, 110 och 40 eller sammanlagt 160 Mm3.

—

•

— —

Tillflödena är små i förhållande till sjöns storlek. Det största är Hörbyån. I Sätoftasjön m y n n a r två mindre vattendrag, nämligen Höörsån och Kvesarumsån. Maximidjupet i östra Ringsjön är ca 16 m, medan det i västra Ringsjön uppgår till 5—6 m. 2.1.2 Användning

för

kraftförsörjning

Vattenkraftutvinningen uppströms Ringsjön är av ringa betydelse. 2.1.3 Användning

som

vattentäkt

Städerna Hälsingborg, Landskrona och Eslöv har tillstånd att avleda vatten från Ringsjön. Vattenuttaget för dessa städer är beläget i västra Ringsjön. Enligt vattendomen skulle uttaget år 1960 få uppgå till 0,5 m3/s för att därefter tillåtas stiga till 0,66 m3/s (57 000 m»/d) år 1979.

377 Figur D. 6. Ringsjön — Rönne å, översiktskarta.

2.1A Användning loppsvatten

som recipient

för av-

Det största tillflödet, Hörbyån, är recipient för Hörby köping och Osbyholms samhälle. Till Höörsån avleds avloppsvatten från Höörs köping. Västra Ringsjön utnyttjas som recipient för avloppsvatten i betydligt mindre utsträckning än östra Ringsjön. Närmare redogörelse för avloppsutsläppen återfinnes i tabell D. 10. De väsentliga tillflödena av vatten sker i östra Ringsjön och Sätoftasjön.

Som framgår av översiktskarta har vattnet därigenom att passera en avsevärd sträcka innan det kommer fram till vattenområdet vid Ringsjöns utlopp i Rönne å. Uppehållstiden för vattnet i sjömagasinet blir genomsnittligt ca 16 månader, varigenom en betydande självrening hinner ske, främst i västra Ringsjön. 2.1.5 Användning för andra ändamål Fisket i Ringsjön är betydande. Det utövas till väsentlig del av yrkesfiskare.

378 Ringsjön används i stor utsträckning som friluftsbad. Intill sjön finns en omfattande fritidsbebyggelse, som kan förväntas öka. 2.1.6

Vattenbeskaffenhet

Ringsjön tillhör den eutrofa sjötypen. Genom att produktionen av växtplankton i sjön är hög, uppstår problem vid behandling av vattnet.

Vattentemperaturen i Ringsjön undergår de för ett sjövatten naturliga säsongvariationerna. I västra Ringsjön saknas på grund av det ringa vattendjupet vertikal temperaturskiktning. Någon temperaturutjämning sker därför icke, vilket medför att från sjön levererat vatten har en temperatur som starkt varierar med årstiderna. Färgstyrkans medelvärde ligger om-

Figur D. 7. Ringsjön

379 Tabell

av fysikaliska

D. 8. Sammanställning

och kemiska

analyser.

östra Ringsjön År 1946—1947 År 1937

Färg, Pt Permanganatför-

min

med

max

Dat. År 1948—50 13.10 1960

mg/1

18—22

»

25 7,5

13 7,4

24 7,8

40 8,4

48 7,8—8,4

26 7,45

5,4 34,1 2,7 62 0,03 14

4,8 31,4 1,3 79

5,8 39,1 4,0 88 <0,1 16

8,5 55,0 7,2 101

3,8 34—48 2,5 92 0,08—0,11 14—15 35

7,2 44 3,9 106 0,10 22 29 0,0495

r»M

Totalhårdhet i tyska mg/1 i)

» » » » »

Klorid Sulfat Fosfat

spår

— — — —

.—

— — — —

—

<0,1

• —

Västra Ringsjön År 1946—1947

Färg, P t Permanganatför-

Dat.

min

med

max

min

med

max

25.10 1962

• mg/1

»

13 7,5

24 7,9

40 8,7

40 7,8

50 8,6

31 7,5

5,2 33,0 3,6 85 <0,1 8

6,2 40,4 4,6 96

8,2 52,8 7,2 116 0,6 18

3,9 31

5,8 36

92 0,008 13 17

4,6 33 2,5 106 0,09 14 27

—

—

7,0 45 2,9 138 0,18 18 36 <0,1

pH Totalhårdhet i tyska

• mg/1

Klorid Sulfat Fosfat

År 1948—1950

» » » » » »

— —

—

16 16,6 <0,1

kring 25 mg/1 Pt, dvs. vattnet är svagt färgat. Halten organiska ämnen mätt som permanganatförbrukning, överstiger under sommaren ofta värdet på färgstyrkan, vilket beror på att produktionen av växtplankton då kan vara hög. Sjövattnets pH-värde ligger alltid över 7, vilket sammanhänger med halten kalciumkarbonat. Sommartid h a r pH-värden som överstiger 8,0 uppmätts, vilket med största sannolikhet torde kunna förklaras av fytoplanktons kol-

— —

—

• — •

—

116 0,11 14 37

syreassimilation. Sjön är en typisk kalksjö. Totalhårdheten uppgår i genomsnitt till 5—6 tyska grader, vilket betyder att vattnet efter skånska slättförhållanden är ganska mjukt. Bikarbonathalten kan genomsnittligt uppskattas till 100 mg/1. Denna höga halt medför en viss ökning av kemikalieförbrukningen vid användningen av aluminiumsulfat vid vattnets rening. Järnhalten ligger i allmänhet under 0,1 mg/1 och måste därför betecknas som låg. Någon betydande

380 syrebrist kan ej förväntas uppstå i västra Ringsjön med dess i förhållande till vattenmassan utomordentligt stora vattenyta. Sammanställning av resultaten av fysikalisk-kemiska undersökningar i östra respektive västra Ringsjön redovisas i tabell D. 8. Vattnets beskaffenhet ur bakteriologisk synpunkt är god frånsett inom några mindre områden intill mynningarna av vattendrag som är recipienter. Sammanfattningsvis kan konstateras, att vattnet i västra Ringsjön är fullt acceptabelt som råvatten för framställning av renvatten, vilket även framgår av att sjön nyligen tagits i anspråk för vattenförsörjningsändamål.

2.2 Rönne å 2.2.1

Allmänt

Ringsjön avrinner genom Rönne å, som från sjön till utloppet i Skälderviken vid Ängelholm har en längd av ca 87 km (översiktskarta, figur D. 6). Höjdskillnaden mellan Ringsjön och havsnivån är ca 54 m. Enligt uppgift från SMHI är avrinningsområdet för Rönne å vid utloppet ur Ringsjön 388 kra^ och vid mynningen i Skälderviken 1 890 km2. Nederbörden inom området uppgår till i genomsnitt mellan 650 och 850 mm/år. De största tillflödena är Rössjöholmsån (270 km2), Räljane å (228 km2) och Pinnan (206 km2). Rönne å beräknas avbörda 600 Mms vatten per år till Skälderviken. Sjöarealen är vid utloppet ur Ringsjön 41 km2 eller 10,7 % av avrinningsområdet och vid mynningen i Skälderviken 66 km2 eller 3,5 % av det totala området. Från SMHI har inhämtats uppgifter

Tabell D. 9. Karakteristiska i Rönne å.

vattenföringar

Vid utloppet ur Ringsjön

Vid mynningen i Skälderviken

m 3 /s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring Normal medelvattenföring Vattenföring med 50 % varaktighet.... Vattenföring med 75 % varaktighet.... Normal lågvattenföring Lägsta lågvattenföring

4,0

2,9

1,7

8,7

0,9

4,5

0,4

2,0

om åns karakteristiska vattenföringar dels vid utloppet ur Ringsjön och dels vid mynningen i Skälderviken. Vattenföringsvärdena (tabell D. 9) är uppskattade med ledning av observationer vid Nedre Forsmöllan 2 och avser förhållandena vid naturlig framrinning under perioderna 1925—1926 och 1928— 1960. Förslag har uppkommit att ytterligare öka uttaget ur Ringsjön och att samtidigt öka lågvattenföringarna i Rönne ås nedre lopp vid Klippan, där avrinningsområdet uppgår till 955 km2. Dessa förslag, som ännu icke är prövade av vattendomstol, innebär följande. För Hälsingborgs, Landskronas, Eslövs med flera tätorters vattenförsörjning skall bortledas högst 35,5 Mm3/år motsvarande i medeltal 1,125 mVs. Bortledningen föreslås fördelas på ett uttag om 665 000 m» per vecka, motsvarande 1,1 mVs, samt fri dispositionsrätt av en vattenmängd om 780 000 m3/år. I Rönne å skulle säkerställas en lägsta vattenföring om 0,5 m3/s vid Sjöholmen eller — under vissa närmare preciserade förutsättningar — vid Bol-

381 Figur D. 8, Rönne å vid Åby lamöllan, samt 2,5 m'/s vid Forsmöllan, som ligger omedelbart uppströms Klippan. 2.2.2 Användning

för

kraftförsörjning

Den totala fallhöjden om ca 54 m mellan Ringsjön och Skälderviken är till ca 70 % koncentrerad till vissa fall varav tre större, nämligen Forsmöllan, Klippan och Stackarp. Resten av fallhöjden ligger på svagt lutande sträckor eller mindre stråk, vilka knappast kan tänkas nyttjas för kraftförsörjningsändamål. Några av tillflödena är tagna i anspråk för kraftutvinning, t. ex. Bäljane å. Kraftverkens lägen redovisas på figur D. 6. 2.2.3 Användning

som

vattentäkt

Rönne å nyttjas f. n. icke för kommunal vattenförsörjning. Det bör dock nämnas, att under några år har försök gjorts i Klippan med infiltration av vatten från ån. Ett flertal industrier inom Rönne ås vattensystem använder helt eller del-

vis åvatten inom sin produktion. Bland dessa industrier kan nämnas Klippans Finpappersbruk (vattenbehov f. n. ca 25 000 m3/d, ytvattenverk med kemisk fällning; färgstyrkan på renvattnet bör icke vara högre än 3—7 mg/1 Pt) och Stidsvigs & Hälsingborgs Limfabrik (ca 10 000 ms/d, uttag från P i n n a n ) .

2.2A Användning avloppsvatten

som recipient

för

Rönne å utgör recipient för betydande mängder avloppsvatten från industrier och samhällen. Avloppsutsläppen i ån med biflöden h a r inventerats, varvid samhällen med mer än 200 invånare samt ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier medtagits. Resultaten av inventeringen redovisas i tabellerna D. 10 och D. 11. Avloppsutsläpp från tätorter med mer än 500 invånare och från de ur föroreningssynpunkt mest betydelsefulla industrierna h a r markerats på översiktskartan, figur D. 9.

382 Tabell

D. 10. Kommunala

avloppsutsläpp

inom Rönne

KOMMUN Samhälle

Folkmängd enligt 1960 års folkräkning

Avloppsvattenrening

Malmöhus lån HÖRBY KÖPING Hörby

3 488

biologisk

ÖSTRA FROSTA Osbyholm Ludvigsborg

202 215

mekanisk markinfiltration

HÖÖRS KÖPING Höör

3 357

biologisk

BOSARP Stehag. . .

biologisk

RÖSTÅNGA Stockamöllan. Billinge Röstånga

213 349 621

biologisk biologisk mekanisk

Kristianstads län RISEBERGA Ljungbyhed....

2 289

biologisk

TYR INGE Västra Torup

322 4 150

biologisk

KLIPPANS KÖPING Forsby

mekanisk rening för del av samhället

5 254

Klippans bruk.

305 Söndraby.

420 Hyllstofta

205 KV ID INGE Kvidinge....

1 286

ÖRKELLJUNGA Åsljunga örkelljunga Eket

603 3 001 350

ÖSTRA LJUNGBY ö Ljungby Stidsvig

481 497

avrinningsområde.

Anm.

beslut föreligger om biologisk rening

allmän avloppsanläggning saknas; avloppsutredning pågår

PERSTORPS KÖPING Perstorp

Klippan.

ås

avloppsnät saknas delvis

utbyggnad för mekanisk rening beräknas vara klar år 1964; biologisk försöksdrift anslutet till Klippans avloppsnät anslutet till Klippans avloppsnät planerar biologisk rening under år 1965 planerar biologisk rening biologisk biologisk mekanisk biologisk mekanisk för utredning av va-frågan pågår del av samhället

383 1

3 MUNKA-LJUNGBY 1027

utbyggnad pågår för anslutning till Ängelholms stads avloppsnät

allmän avloppsanläggning saknas; avloppsverk planeras allmän avloppsanläggning saknas; ev. samordning med Hjärnarp

HJÄRNARP 222 ÄNGELHOLMS STAD

biologisk

11 607 BARKÅKRA

anslutet till Ängelholms stads avloppsnät

1 188

BETECKNINGAR

/$

LAHOLMSBUKTEN 8

v

Avloppsutsläpp från tätorter

med 5 0 P

7^AN%\

-£b-

\

D^A-'"

BÅSTAD

Ingen rening

- ^ D - Mekanisk rening P&\é 1C

~\'^Ö.

SKÅLDER-

" °

/

x^f yS r

V y

—1

-H)-

= från industrier) S S Avloppsutsläpp ™

ckeltiunga (jä*,

. , ^ \ sfcäidervlken VIKEN

»

Biologisk rening

'"'

— ( B e h a n d l i n g s g r a d e n ej angiven)

,NG€LHOL •Gräns för avrinningsområde

ÖGANÄS

• Tyringe X^—^

- . J>^~-iX—.

t

®HASSLEHOLM 3: VINSLÖV

KRISTIANSTA Skromberga"

i VEN \

"V^ O

^ % f é n g ^ , :

-^Syalöv x

,

ÖÖR f

\

\ LANDSKRONA ., . .ftlhaa •

\ <*

V»

C \ ^ \

I

Maneholm

X

Vä

C % ^ \

%„ V e " 3 SHQRBYRINGSJON! L—•

® ESLÖV*'-

i

V.

""XToilarp

tv

V^ ^

• Ax^ : "S^y

r-

<J

r/..

M Fi#ur £>. 9. S/ö/re avloppsutsläpp

inom Ringsjön — Rönne ås

avrinningsområde

30 km

384 Tabell D. 11. Vissa industriella avloppsutsläpp inom Rönne ås avrinningsområde. KOMMUN Industri

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

2 Malmöhus län HÖRBY KÖPING Hörbyortens Mejeriförening Scan, Föreningen Skånska Andelsslakterier

Hörby Andelsbränneriförening HÖÖRS KÖPING Höörs Nya Mejeriförening

Anm. 3

smör, ost och konsumtionsmjölk, anslutet till köpingens avloppsnät invägning ca 37 ton/dygn sanitärslakteri, charkuteri, styck- anslutet till köpingens avloppsnät ningscentral, kök och paketering; charkuterivaror ca 30 ton/vecka, styckning ca 500 svin/vecka och 30 —40 storboskap/vecka, färdiglagad mat ca 6 ton/vecka, vakuumpackning ca 150 000 pak/vecka råsprit, invägning ca 14 ton pota- anslutet till köpingens avloppsnät tis/dygn under kampanj smör, ost och konsumtionsmjölk, anslutet till köpingens avloppsnät invägning ca 25 ton mjölk/dygn

Röstånga Mejeriförening, Röstånga. . smör, konsumtionsmjölk, inväg- beslut föreligger om anslutning ning ca 18 ton mjölk/dygn till samhällets avloppsnät Kristianstads län RISEBERGA Snälleröds Andelsbränneri, Färingtofta

råsprit, invägn. ca 13 ton potatis/ recipient är Rönne å dygn under kampanj

Riseberga Stärkelsefabrik, Riseberga. . potatismjöl, invägning max. 28 ton potatis/dygn under kampanj Brandsberga Andelsbränneriförening . . råsprit, invägning ca 15 ton potatis/dygn under kampanj PERSTORPS KÖPING Skånska Ättikfabriken, AB, Perstorp. kemisk-teknisk fabrik, snickerifabrik Perstorps Mejeriförening

biologisk rening; vatten från Rönne å till tvättning viss avslamning; recipient är Rönne å

mekanisk rening av sanitärt avloppsvatten; fenolhaltigt avloppsvatten

konsumtionsmjölk, invägning ca 6 anslutet till köpingens avloppsnät ton mjölk/dygn

Heljalts Gräddmejenedlägges enligt uppgift 1964

hösten

KLIPPANS KÖPING AB Klippans Finpappersbruk

pappersbruk

flotation; fiber innehålles till 85— 87%

Klippans Läderfabrik

garveri, läder

slamavskiljare, försöksdrift för högre rening skall igångsättas

385 1

konsumtionsmjölk, 30 ton mjölk/dygn Hyllstofta Andelsbränneriförening, Hyllstofta

invägning ca anslutet till köpingens avloppsnät

råsprit, invägning ca 13 ton pota- viss avslamning; Bäljane å är retis/dygn under kampanj cipient

ÖSTRA L J U N G B Y Stidsvigs & Hälsingborgs Limfabrik AB, Stidsvig . . limfabrik, lim, fett, foderbenmjöl och mat-gelantin Kallna Mejeriförening, Ö Ljungby . ost, invägning ca 15 ton mjölk/ dygn ÖRKELLJUNGA Örkelljunga Andelsmejeriförening . . . . konsumtionsmjölk, invägning ca 16 ton mjölk/dygn ÄNGELHOLMS STAD AB Vilh. Grönvalls skoläder Läderfabrik Sydsvenska Läder & Remfabriks AB . . . garveri- och lädervarufabrik, indrivning ca 5 ton hudar/dygn Ängelholms Mejerikonsumtionsmjölk, smör och glass, förening invägning ca 22 ton mjölk/dygn Scan, Skånska Anslakteri ca 4 000 svin/vecka och ca delsslakterier 200 storboskap/vecka, charkuteri ca 40 ton/vecka, färdiglagad mat 5—10 ton/vecka, packningscentral

2.2.5 Användning

för andra

ändamål

Vatten från Rönne å nyttjas för bevattningsändamål. Omfattningen av denna användning antas komma att öka betydligt. Det fiske som förekommer i Rönne å har i huvudsak karaktären av sportfiske. Främst är det gädda, abborre, braxen, ål och kräftor som fiskas. 2.2.6

Vattenbeskaffenhet

Klippans Finpappersbruks AB utför i samråd med Statens vatteninspektion kontinuerliga vattenundersökningar i Rönne å och dess biflöden. Prov tages varje månad och omfattar bl. a. färgstyrka, pH, permanganatförbrukning och syrgas. En provtagningsserie omfattar 20 provtagningspunkter. I tabell 13—413199

mekanisk för del av avloppsvattnet; recipient är Pinnan

anslutet till samhällets avloppsnät

viss avslamning; försöksdrift av anslutning till stadens reningsverk viss avslamning; avvaktar result a t från försöksdrift anslutes enligt uppgift år 1965 till stadens avloppsnät anslutes till stadens avloppsnät

D. 12 redovisas erhållna analysvärden från 5 provtagningspunkter under åren 1961—1963. Analysvärdena h a r angivits med lägsta och högsta observerade värden samt medianvärde. För att uppnå bättre överskådlighet redovisas en del resultat även i diagramform, figur D. 10. Pappersbruket h a r även tillhandahållit diagram från utförda bakteriologiska undersökningar av vattnet i Rönne å under tiden 1 juni—17 juni 1964. Antalet termostabila colibakterier framgår av figur D. 10. Med ledning av tabell D. 12, figur D. 10 jämte kända förhållanden kan sammanfattningsvis följande fastslås. 1) Undersökningsserierna har endast omfattat ett fåtal analyser, varför för-

* «

RINGSJÖ,

RÖNNE Å

KALDERVIKEN

"S" (»& 36

28 antal observationer

Färgstyrka

Permanganatförbrukning mg KMnO/l

150 _

10 0 _

2 Z

yj i l

18 Antal colibakterier per I i glykosbuljong 45 C

%

100-1

0 n

50.

5000 JL 2

12 I

18 _0>

LO

Syremättning Termostabila

Figur D. 10. Ränne å,

analysresultat

colibakterier (1.6-iz6.64)

387 Tabell D. 12. Karakteristiska

analyser från Rönne å.

Lägsta värde

Mcdianvärdc

Högsta värde

Provtagningspunkt 2, belägen vid Billinge (34 observationer) Färg, Pt Permanganatförbrukning PH Syrgas Syrgasmättning

mg/1 »

: ml/1 %

12 11 7,1 4.9 66

30 35 7,1 6,2 81

70 62 7,7 8,2 97

Provtagningspunkt 7, belägen omedelbart nedströms Ljungbyhed (35 observationer) Färg, Pt Permanganatförbrukning PH Syrgas Syrgasmättning

mg/1 » ml/1 %

25 22 6.7 4,6 51

45 39 7,3 6,2 78

130 93 7,7 8.2 98

Provtagningspunkt 11, belägen vid Klippan (36 observationer) Färg, Pt Permanganatförbrukning PH Syrgas Syrgasmättning

mg/1 » ml/1 %

24 22 6,8 4,0 44

55 42 7,2 6,2 76

140 97 7,7 8,2 94

Provtagningspunkt 12, belägen vid Stackarps bro (31 observationer) Färg, Pt Permanganatförbrukning PH Syrgas Syrgasmättning

mg/1 » ml/1 %

26 27 6,8 3,6 49

70 46 7,2 5,0 76

200 125 7,7 7,9 91

Provtagningspunkt 18, belägen vid Ängelholms Värn (28 observationer) Färg, Pt Permanganatförbrukning pH Syrgas Syrgasmättning

mg/1 » ml/1 %

utsättningar saknas för en mera ingående bedömning av vattenbeskaffenheten. Det kan dock fastslås, att färgstyrkan är hög och visar en tendens att öka mot utloppet i Skälderviken. 2) Den bakteriologiska föroreningen är betydande.

2.2.7 Användbarhet

för

vattenförsörjning

Rönne å är ett relativt litet vattendrag. Vattenföringen varierar avsevärt. Detta medför att vattenkvaliteten blir ojämn och lätt kan påverkas i ogynnsam riktning av tillfälligheter. Ett flertal industrier och samhällen släpper ut sitt av-

24 21 6,8 3,4 51

80 56 7,0 5,3 70

190 108 7,5 7.6 87

loppsvatten i ån. Olägenheterna därav kan visserligen i viss utsträckning elimineras genom anläggande av reningsverk, men risk finns alltid att åvattnet tillfälligt kan svårt förorenas. Detta gäller särskilt i fråga om störningar från den kemisk-tekniska industrin i Perstorp. Fenolföroreningar därifrån kan verka helt ödeläggande för vattnet. Även mycket små mängder fenol medför stora olägenheter vid framställning av renvatten. Skulle ån tagas i anspråk för renvattenframställning synes det med hänsyn härtill vara nödvändigt att förlägga ett eventuellt vattenuttag uppströms Ljungbyhed.

388 Figur D. 11. Rösjön

D.3

Västersjön

—

Rösjön

3.2 Allmänt Västersjön och Rösjön ligger i västra delen av Kristianstads län, Västersjön i Hjärnarp och Tåssjö socknar och Rösjön i Tåssjö socken. Västersjön avbördar sitt vatten till Rösjön genom en ca 300 m lång kanal. De båda sjöarna kan ur hydrologisk synpunkt behandlas som ett enhetligt sjökomplex. Rösjön avrinner genom Rössjöholmsån, som utgör ett biflöde till Rönne å och som utmynnar i denna omkring 1 km uppströms dess utflöde i Skälderviken (översiktskarta, figur D. 12). Höjdskillnaden mellan de båda sjöarna är obetydlig. Deras höjd över havet uppgår till ca 66 m. Västersjön har en area av 5,4 km 2 och ett avrinningsområde vid utloppet av 42 km 2 . Rösjön har en area av 3,6 km 2 och ett avrinningsområde av 89 km 2 vid utloppet i Rössjöholmsån, vilken senare

har ett totalt avrinningsområde av 270 km 2 vid utloppet i Rönne å. Sjöarna ligger på Hallandsås sydsluttning och berggrunden där sjöarna är belägna består av urberg. De lösa avlagringarna utgörs av morängrus, som karakteriseras av låg kalkhalt. Stränderna är branta och steniga med undantag för Västersjöns västra och södra delar. De norra stränderna utgörs av en förkastningsbrant. Söder om Västersjön finns stora kärrområden. I tabell D. 13 lämnas uppgifter om Tabell D. 13. Karakteristiska vattenföringar vid Rösjons utlopp i Rössjöholmsån. m 3 /s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring Normal medelvattenföring Vattenföring med 50 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet Normal lågvattenföring

7,44 4,65 1,16 0,79 0,47 0,23

389 BETECKNINGAR •••Gräns för avrinningsområde $fc Kraftverk

Fiyur D. 12. Västers jön-Rösjön,

karakteristiska vattenföringar vid Rösjöns utlopp i Rössjöholmsån (Kvarndammen). Uppgifterna är hämtade ur handlingar upprättade i slutet av 1940talet i samband med utredningar om den framtida vattenförsörjningen för Hälsingborg, Landskrona m. fl. orter.

3.2 Användning för kraftförsörjning

Höjdskillnaden mellan de båda sjöarna och havet, ca 66 m, är fördelad p å en rad strömfall, av vilka flertalet sedan gammalt är överbyggda med dammar. Det översta fallet (Kvarndammen),

översiktskarta

som är beläget vid Rössjöholmsåns utflöde ur Rösjön, h a r tidigare varit utbyggt för driften av en kvarn, vilken numera är elektrifierad. Ungefär 2 km nedströms Kvarndammen bildar ån nästa strömfall, vars vattenkraft sedan år 1906 utnyttjas i Rössjöholms kraftstation. Åsträckan mellan Rösjöns utlopp och denna kraftstation utgörs till största delen av en grävd kanal, som numera är delvis igenvuxen, varför driften vid kraftstationen är nedlagd tills vidare. Den nedströms kraftstationen utbyggda fallhöjden är fördelad på elva strömfall. Vattenkraften i dessa fall utnyttjas

390 numera endast för drift av några kvarnar. Enligt Söderbygdens vattendomstols dom den 30 december 1947 får vattennivån i Rösjön uppdämmas till + 66,85 m. Nivån -f 65,80 får ej understigas annat än under exceptionella förhållanden, då vattennivån får sänkas till + 65,45. Tappningen är tidsbestämd. Minst skall dock framsläppas den normala lågvattenföringen, 0,23 mtys. Vid vattenbrist skall under sön- och helgdagar endast framsläppas så mycket vatten som erfordras till belysning och viss motorkraft inom Rössjöholms distributionsområde.

3.3 Användning som vattentäkt

Västersjöns och Rösjöns vatten används för närvarande icke till kommunala eller andra vattenförsörjningsändamål. Det kan dock nämnas, att Västersjön och Rösjön var upptagna som ett alternativ till bl. a. Ringsjön som vattentäkt för Hälsingborg och Landskrona i de utredningar som gjordes i slutet av 1940-talet. Med hänsyn till den begränsade vattentillgången och den likaledes starkt begränsade magasineringsmöjligheten ansågs alternativet emellertid underlägset Ringsjöalternativet. Ängelholms stad har u n d e r åren 1960 —1963 undersökt olika möjligheter att genom infiltration av vatten från Rössjöholmsån öka sitt grundvattenuttag vid L. Rrandsvig. Det har bedömts möjligt att infiltrera ca 3 200 m3/d inom det nuvarande källområdet. Därest denna kvantitet icke skulle vara tillräcklig fram till år 1980, har utbyggnad av infiltrationsanläggningen till kemiskt fällningsverk nämnts som en lösning. Det kan sålunda bli fråga om att råvatten från Rössjöholmsån i allt större utsträckning behöver reserveras för fram-

tida mer eller mindre lokala vattenförsörjningsändamål.

3.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Ingen av sjöarna används för närvarande som recipienter för kommunalt eller industriellt avloppsvatten.

3.5 Användning för andra ändamål

Vid Västersjöns västra strand h a r Hjärnarps kommun anlagt en badplats, som används bl. a. för simskolor. Radning förekommer för övrigt på flera platser i såväl Västersjön som Rösjön. Fiske bedrivs i båda sjöarna och har i huvudsak karaktären av sportfiske. En viss fritidsbebyggelse finns vid Västersjön och väntas få större omfattning. Sjöarna har därför även betydelse ur rekreationssynpunkt.

3.6 Vattenbeskaffenhet

Västersjön och Rösjön tillhör den näringsfattiga (oligotrofa) sjötypen. I samband med de tidigare n ä m n d a utredningarna om vattentäkt för Hälsingborg och Landskrona utfördes en del fysikalisk-kemiska och bakteriologiska undersökningar dels i Västersjön (provtagningspunkt 1 på översiktskartan), dels i Rösjön (provtagningspunkt 2 på översiktskartan). I punkt 1 togs prov varje månad under tiden maj 1946— augusti 1947 och i punkt 2 varje månad under tiden juni 1946—augusti 1947. Genom försorg av utredningen om sydvästra Sveriges vattenförsörjning h a r prov numera tagits i ytterligare en punkt i Rösjön (provtagningspunkt 3 på översiktskartan). Prov har här tagits varje månad under tiden december 1963—april 1964. Sammanställningar över analysresultaten redovisas i tabell D. 14.

391 Tabell

D. 14. Karakteristiska

analysvärden och

från tre provtagnings Rösjön.

punkter

i

Västersjön

Antal Lägsta värde Medianvärde Högsta värde observationer Provtagningspunkt 1, belägen 50 m utanför den udde som ligger på Västersjöns södra strand ca 1,5 km norr triangelpunkten 77,25 60 50 Färg, P t mg/1 16 37 46 28 Permanganatförbrukning » 16 16 8,0 6,8 pH 16 6,4 2,5 1,15 Totalhårdhet i tyska grader 16 0,9 0,14 0,1 Järn mg/1 9 0,1 Mangan » 1 — 13 9 Löst syre » 6 8 Coli-aerogenes bakterier 23 5 antal/100 ml 15 0 Termostabila eoliformbakterier 2 <1 antal/100 ml 15 0 Provtagningspunkt 2, belägen 50 m utanför dammen vid den kvarn som ligger vid Rösjöns utlopp mg/1 Färg, P t Permanganatförbrukning. . . pH Totalhårdhet i tyska grader mg/1 Järn Löst syre » Coli-aerogenes bakterier antal/100 ml Termostabila coliformbakterier antal /l 00 ml

15 15 15 15 7 6

35 16 6,2 1,0 <0,1

40 25 6,9 1,5 <0,1 9,5

45 38 7,8 2,3 0,12 12 170

15 15

<1

belägen vid Rösjöns utlopp Färg, Pt mg/1 Lukt, styrka Lukt, art Permanganatförbrukning mg/1 PH Totalhårdhet i tyska grader Järn mg/1 Järn efter luftning och filtrering » Biokemisk syreförbrukning... » Coli-aerogenes bakterier antal/100 ml Termostabila coliformbakterier antal/100 ml Agarbakterier antal/ml

24 6,7 1,1 0,05

35 tydlig mossa 28 7,0 1,1 0,11

5 5

<0,05 2,1

<0,05 2,2

0,11 2,7

5 5

4 3

5 4

7 12

5 5 5 5 5 5 5

3.7 Användbarhet för vattenförsörjning Analysvärdena visar, att sjöarnas vatten l ä m p a r s i g v ä l s o m r å v a t t e n för f r a m ställning av renvatten. Kapaciteten är d o c k h e l t o t i l l r ä c k l i g för s t ö r r e o m r å dens vattenbehov. Naturliga förutsättn i n g a r s a k n a s för m a g a s i n e r i n g , eftersom i synnerhet Västersjöns södra och

— • — .

42 7,35 2,1 0,39

v ä s t r a s t r a n d ä r flack. S ö d e r o m s j ö a r na finns dessutom stora m o s s o m r å d e n . E n reglering av Rösjön och Västersjön skulle således m e d h ä n s y n till erforderlig magasineringsvolym innebära betydande ingrepp i naturen samt betydligt inkräkta på sjöarnas användn i n g för r e k r e a t i o n s ä n d a m å l .

392 BETECKNINGAR Avloppsutsläpp från tätorter med ^ 5 0 0 p -ÉiJ~ Mekanisk rening

\

r/NxÅILMUNDSRYD!

Biologisk rening ^ Gräns för avrinningsområde f

K Gllmåkra /fTs Hästveda / i fö j g

QBjärnum

/«F? ° ^ V

*• l

Brob

\ - - V 7 ssV

cK) ö

\_^} f v

f/

>' i *

C g himmeln Knislinge

^ y & X /c^S Muixt

v_

/öD i ^ S f /SÖLVESBORG

/ Sösdala O

•N

KRISTIANSTAD^ \Hammaififip*' s

r *v

^vToilarp

£

• / ' •

-

^

-

-

*

Figur

Immeln

J

Å?

D. 13. Immeln-Ivösjön-Skräbeån,

Däremot skulle sjöarna kunna användas som utjämningsmagasin i samb a n d med transitering av vatten från Lagan till Skåne eller nyttjas för lokala vattenförsörjningsändamål.

DA

^A

vä o s en

— Ivösjön —

Skräbeån

4.1 Allmänt

Skräbeån avvattnar det område i gränstrakterna mellan Blekinge och Kristianstads län som är beläget mellan

r 10

/ 30 kr

översiktskarta

Mörrumsåns och Helgeåns avrinningsområden. Skräbeåns källområden är belägna strax n o r r om gränsen till Kronobergs län, se översiktskarta, figur D. 13. Från åns västra källflöden rinner vattnet till sjön Immeln ( + 81 m) och vidare till sjön Raslången ( + 7 3 m ) , som avbördas dels från sin östra del till sjön Hälen ( + 68 m) och därifrån via Holjeån till Ivösjön ( + 6 m) och dels från sin södra del till Holjeån vid Näsum strax uppströms Ivösjön. öster om sjön Hälen (vid Olofström) tillstö-

393 Tabell

D. 15. Karakteristiska ringar i Skräbeån.

vatienfö-

Immelns utlopp

Ivösjöns utlopp

m 3 /s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring Normal medelvattenf öring Vattenföring med 5 0 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet Normal lågvattenföring Lägsta lågvattenföring.

9,0

2,8

9,7

2,1

8,3

1,2 0,65 0,25

5,4 3,8 1,8

ter två från de östra källflödena kommande åar till Holjeån. Till Ivösjön avbördas också den väster om sjön belägna Oppmannasjön ( + 6 m) genom en kort å vid Bäckaskog. F r å n Ivösjön (Bromölla) rinner Skräbeån till Hanöbukten, där den mynnar vid Nymölla en dryg halvmil väster om Sölvesborg. Ungefärliga karakteristiska vattenföringar vid Immelns och Ivösjöns utlopp framgår av tabell D. 15.

vattenförsörjningsanläggning för Broby, Osby, Hästveda, Glimåkra, Sibbhult, Knislinge och Hanaskog med Immeln som vattentäkt diskuterats. Vattenbehovet år 2000 för dessa samhällen h a r beräknats till ca 4,3 Mm» och maximalt ca 0,2 ms/s. Vissa industrier använder Skräbeåns vatten för sin produktion. Nymölla massafabrik (Nymölla AB), som är belägen vid åns mynning, h a r erhållit tillstånd att avleda högst 1 mVs från Skräbeån. AB Iföverken i Bromölla avleder vatten från Ivösjön för sin verksamhet. Det nuvarande vattenuttaget vid Iföverken uppgår emellertid endast till 2 000 å 3 000 ms/d (ca 0,03 m3/s). Från Oppmannasjön och Ivösjön avleds vatten för att tillgodose växtodlingens behov. Söderbygdens vattendomstol har i samband med handläggning av ansökan om bortledning av vatten för Nymöllafabrikens behov bedömt att uttaget ur Oppmannasjön och Ivösjön för växtodlingens behov inte överstiger 0,5 mVs kontinuerligt under 90 dagar, vilket utgör ca 3,9 Mm3/år.

4.2 Användning för kraftförsörjning

På sträckan mellan Olofström och Ivösjön finns ett antal kraftverk med en nuvarande utbyggnadseffekt om totalt ca 1 000 kW. Kraftverken är genomgående gamla och har förhållandevis låg utbyggnadsgrad. Förslag föreligger att utföra fyra nya kraftverk med en total utbyggnadseffekt av ca 6 000 kW på sträckan mellan Immeln och Ivösjön. Enligt detta förslag skulle Raslången och Immeln användas som regleringsmagasin med 10 respektive 33 Mm'.

4.3 Användning som vattentäkt

Skräbeån används f. n. icke som vattentäkt för kommunal vattenförsörjning. På senare tid har dock en gemensam

4.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Avloppsutsläppen i Skräbeån h a r inventerats varvid samhällen med mer än 200 invånare medtagits. Resultatet av inventeringen h a r sammanställts i tabell D. 16. De viktigaste avloppsutsläppen (samhällen om minst 500 personer) h a r även redovisats p å figur D. 13. Avloppsutsläpp förekommer också från vissa mindre livsmedelsindustrier. Bland dessa kan nämnas ett m i n d r e mejeri i Arkelstorp (anslutet till samhällets avloppsreningsverk), potatisbrännerier i Vånga, Söndraby och Kiaby samt en fiskkonservindustri i Gualöv (ansluten till samhällets avloppsreningsverk) . Föroreningsmängden från

394 Tabell D. 16. Kommunala inom

avloppsutsläpp

Skräbeåns avrinningsområde.

KOMMUN Samhälle Blekinge län KYRKHULT Kyrkhult Vilshult

FolkAvloppsmängd vattenrening 1.1.1964

4.6 Vattenbeskaffenhet 700 400

mekanisk mekanisk

7 000

mekanisk

1 200

mekanisk

biologisk

mekanisk

biologisk (mejeri anslutet)

BROMÖLLA Bromölla

4 800

mekanisk

IVETOFTA Gualöv

600 Nymölla

400 OLOFSTRÖM JÄMSHÖG Jämshög Kristianstads ÖRKENED Lönsboda NÄSUM Näsum

i ökande utsträckning för sportfiske, bad och annan rekreation. I Skräbeån fiskas bl. a. havslaxöring, sik och ål. Yrkesmässigt fiske torde dock ej bedrivas.

län

OPPMANNAVÅNGA

biologisk (fiskkonservind. ansluten) biologisk

mejeriet i Arkelstorp h a r beräknats motsvara ca 200 personer. Brännerierna i Vånga, Söndraby och Kiaby förbrukar under kampanjen respektive ca 170, 180 och 230 hl potatis per dygn. Skräbeån mottager som synes relativt måttliga föroreningsmängder, och i motsats till vad som är fallet beträffande t. ex. Helgeån och Lagan förorenas Skräbeån endast i mycket ringa omfattning av avloppsutsläpp från industrier. Avloppsvattnet från Nymöllafabriken utleds i havet genom en ca 4 km lång utloppsledning. 4.5 Användning för andra ändamål

Sjöarna inom Skräbeåns vattenområde används, såsom på mänga andra håll,

Olofströms köping har låtit undersöka den fysikalisk-kemiska vattenbeskaffenheten vid sjön Halens utlopp under ca 1 års tid (23.7.1962—26.6.1963), och i samband med utredningen om vattenförsörjningen för Osby—Lönsboda— Knislingeregionen h a r år 1963 tre vattenprov tagits i sjön Immeln (ett prov vid sjöns utlopp och två prov i dess södra del). Från vattensystemets nedre delar h a r t\^värr inte några tillförlitliga uppgifter om vattenbeskaffenheten kunnat anskaffas. Det material som finns tillgängligt för bedömning av vattenbeskaffenheten i Skräbeån är knapphändigt och får bedömas mot denna bakgrund. Materialet ger dock viss ledning beträffande vattenbeskaffenheten uppströms Olofström. I samband med vattenundersökningarna i Immeln utfördes fällningsförsök med vattnet från sjöns södra del, varvid det visade sig att färgstyrkan kunde reduceras från 46 till 5 mg Pt/1 och järnhalten från 0,45 till 0,08 mg/1 vid en aluminiumsulfatdos av 35—40 mg/1. Resultaten av vattenundersökningarna för sjöarna Immeln och Hälen redovisas i tabellerna D. 17 och D. 18.

4.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Vattnet i sjöarna Immeln och Hälen är av god beskaffenhet och fullt användbart som råvatten för framställning av renvatten. Med hänsyn till vattnets färgstyrka måste vattnet behandlas genom kemisk fällning. Även om material saknas för bedömning av vattenbeskaffen-

395 Figur D. 14. Skräbeån

Tabell D. 17. Vattenbeskaffenhet i sjön Immeln. Immelns utlopp 3.6.1963 Färg, Pt mg/1 Lukt, styrka Lukt, art Permanganatförbrukning mg/1 PH Totalhårdhet i tyska grader Järn mg/1 Järn efter luftniug och filtrering.. » Mangan » Bikarbonat » Marmoraggressiv kolsyra »

84 stark jord 52 6,7 0,9 0,7 0,36 <0,05 4 3

Immelns södra del 12.7.1963

50 svag sjo 31 6,8 1.0 0,52

46 ingen

—

<0,05 6 3

—

28 6,4 1,1 0,45

—•

<0,05 6 3

396 Tabell D. 18. Vattenbeskaffenhet

Färg, Pt Lukt, styrka Permanganatförbrukning PH ' Totalhårdhet i tyska grader Järn Mangan Bikarbonat Marmoraggressiv kolsyra

i sjön Hälen (16

observationer).

Lägsta värde

Medianvärde

Högsta värde

40 ingen 24 6,1 0,3 0,25 <0,05 3 2

50 ingen 42 6,5 0,7 0,30 <0,05 5 5

80 ingen 54 6,9 1,4 0,74 0,17 8 10

mg/1 mg/1 mg/1 » i »

heten i Oppmannasjön och Ivösjön, så torde man kunna förutsätta att vattnet i dessa sjöar också är fullt användbart för framställning av renvatten. Vattentillgången i Immeln är tillräcklig för att trygga vattenförsörjningen för Osby—Lönsboda—Knislingeregionen, eftersom vattenbehovet år 2000 (0,2 m'/s) understiger lägsta lågvattenföringen vid sjöns utlopp (0,25 m ' / s ) . Om vattentillgången i Skräbeån bedöms efter nu gällande regleringsbestämmelser, som för Ivösjön hänför sig till ett år 1872 fastställt sjösänkningsföretag, så torde enligt Söderbygdens vattendomstols bedömning i samband med målet för Nymöllafabriken en lägsta vattenföring vid Ivösjöns utlopp av ca 4 ms/s kunna säkerställas utom vid ovanlig torka. Om hänsyn tages till uttaget u r Oppmannasjön och Ivösjön för bevattning samt till det planerade uttaget ur Immeln för Osby—Lönsboda— Knislingeregionen, minskas dock den av vattendomstolen angivna siffran. Enligt uppgift h a r Nymölla AB planer på en utvidgning av sin verksamhet vid fabriken i Nymölla, vilket skulle medföra behov av ytterligare fabrikationsvatten. Enligt uppgift från fabriksledningen ämnar bolaget begära tillstånd att öka sitt vattenuttag ur Skräbeån till 3 mVs för att täcka vattenbehovet vid en planerad fördubbling av fabrikens nuvarande kapacitet.

Sammanfattningsvis kan sägas att Immeln och Ivösjön är användbara som vattentäkter för kommunal vattenförsörjning, men att betydande reglering av Ivösjön torde erfordras, om väsentliga anspråk på Skräbeån som vattentäkt skulle uppkomma.

D.5 Helgeån 5.1 Allmänt Helgeån kommer från de delar av Kronobergs län, som är belägna mellan Lagans och Mörrumsåns avrinningsområden. I sin nordligaste del sträcker sig Helgeåns avrinningsområde in i Jönköpings län vid Smålands Rydaholm. Helgeåns huvudgren kommer från sjön Femlingen ca 2 mil öster om Älmhult. Från sjön Möckeln rinner ån i sydsydvästlig riktning till trakten av Visseltofta, varifrån den med sydsydostlig huvudriktning fortsätter sitt lopp mot Hanöbukten, där den m y n n a r söder om Åhus, se översiktskartan figur D. 15. Helgeån h a r vid utflödet ur sjön Möckeln ett avrinningsområde av 1 010 kmoch vid mynningen 4 780 km2. Almaån, Vramsån och Agunnarj^dsån med avrinningsområden om respektive 880, 380 och 290 km2 är de största biflödena. Vattenområdets totala sjöareal uppgår till 260 km2, vilket utgör 5,4 cfo av

397 o,/~4V

7^~7

;

VÄR'NAMO$ iJ:\

~~~, | ~ ~

7'JÄ-**' i

*

D

<

/'ii13S A

M

Ah .,

••-}•V"

<

piludd/j

i \ 4^-^Är

/V Gf

v

j/ .RYD/»-Ö

; o

•••••• \

b

i;

'/

' .'

. •'••'

/

• Lensboda. /f

/' \ L j

/ f ii-7

ka'derviken ,./••'

••' Örkeillungjj^f-- *• i 3-jtstli

.-V

'

1 .

Ti låJä i

.-sBiäraum HäsJved

Si r

A 3T 5 V #

iPPAN

ilcsholni O •""-•;••

Wur»3b>'hed

NGBORG

%£s'.

-' r

•-.

^

"/-'

/~"^-.l

x

-.

,-'J- :- ' : i,

l/T p -'" f i r ÄKni=iin|e

'••» V " l ' "'• i / "V. '' \ \Morrum6

: ^HÄSSLEHOLM > , , \ ;

* J .

a

-*••• v

o

T5

M

»^ % M ^ ^ p t o r s j R ö M A

':?"•-rf», J

ASTC

^ i \ f'• -

:

<*•«¥<» / m / t #

\

/SÖLVESBORG KRISTIANSTAD^. u \

,

Skromberga

vNDSKRÖNÅ

Mari«ho!m

HANOBUKTEN '

/

FURULUND

® LUND LOMMA© "OÄkarp I A L M Ö ^ ZOArläv

°Sfaffaristorp

(jUM

>

Figur D. lö. Helgedn,

översiktskarta

398 Figur D. IG. Sjön Muckeln

avrinningsområdet. De tre största sjöarna Möckeln, Hammarsjön och Femlingen har arealer om respektive 4G, 21 och 17 km2. Helgeån saknar större naturliga vattenmagasin och vattenföringen blir därför förhållandevis ojämn. SMHI har angivit följande karakteristiska vattenföringar vid mätstationerna i Hönjebro (belägen ca 1 km nedströms Osbysjön) Tabell D. 19. Karakteristiska föringar i Helgeån.

vatten-

Hönjebro Möckeln m 3 /s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring Normal medelvaltenf or ing Vattenföring med 5 0 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet Normal lågvattenföring Lägsta lågvattenföring.

129 69

40 20

22,6

9,2

19,1

8,1

12,3 8,0 4,4

4,8 3,5 1.0

och vid utloppet ur Möckeln. De i tabell D. 19 angivna vattenf öringarna grundar sig på observationer under åren 1922—1950. 5.2 Användning för kraftförsörjning

Helgeån togs i anspråk för kraftproduktion i större skala i och med att kraftstationerna i Östanå och Torsebro tillkom åren 1908—1909. Mellan Osbysjön och havet är ån numera helt avtrappad med kraftverk med undantag av ett 12meterssteg närmast nedströms Osbysjön. Sydkraft har hos Söderbygdens vattendomstol ansökt om tillstånd att få bygga ut det kvarvarande steget i en anläggning, benämnd Genastorps kraftverk. Uppströms Osbysjön finns två större kraftverk, nämligen Hästberga och Delary. Kraftverkens lägen framgår av figur D. 15. Utbyggnadseffekten i Helgeån med biflöden (inkl. Genastorp) uppgår till ca 24 000 kW.

399 Figur J). 17. Helgeån vid Östanå

!). 18. Kraftverket vid Nöbbelöv

-'LJUNGBY^ / f

/v / / /

BETECKNINGAR

'hi

Avloppsutsläpp från tätorter med - 5 0 0 p

V'~

"T

r

9 ä G (SJ

•

•-JV

^isicmda

Ingen rening H

jd

ir\

:* V

<~0MOCKELN

I.

Mekanisk rening

\ASNEN

Biologisk rening

^

• \

V

(i

f/ /

gsAvloppsutsläpp från industri(er) ™ " (Behandlingsgraden ej angiven)

•••Gräns för avrinningsområde (oo)Provtagningspunkt

~%fKi!leberg

/

-x. / m

:

)•{/

.^

* -Lönsboda.// y

-St^i)

_,^^_v-> ' / •

*

ung b y /

;

'

'H,siö Os ta nå _ Sjärnum' Hästvedä

•

J:ö. f f y

/;

K

GiirrMkra M j N ;<? 4/

\

n f? Ö

/

Y

PERSTQRP#,

•KLIPPAN

R!

L

ftnga

/ ösdalo

)

#> ^ Sf®Ji NSLÖV

G^x-

' • •

'Onnestac

Vinnö-Färiöv Tjörnarp

W

l

....

a!öv s

©HÖÖR

tariehaim

?< N

Gärds Köpiqge ', / , . 'v <££

- t v e r ö d ^^

; Åät P^

354' RINGSJÖN}

® ESLÖV

, HÖRBY

x

Dalby: Figur D. 19. Avloppsutsläpp

inom Helgeåns avrinningsområde

fr.o.m.

och nedströms sjön Möckeln.

401 5.3 Användning som vattentäkt

5.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Vattendomstolen har lämnat Hässleholms stad tillstånd att för konstgjord grundvattenbildning ur Almaån uttaga 150 1/s och Älmhults köping att för samma ändamål ur sjön Möckeln uttaga 25 1/s. Övriga samhällen inom Helgeåns avrinningsområde täcker f. n. sina vattenbehov med grundvatten. För Broby samhälle planeras ett ytvattenverk med sjön Tydingen som vattentäkt. På senare tid har också frågan om den framtida vattenförsörjningen för Osby, Hästveda, Glimåkra, Sibbhult, Knislinge och Hanaskog aktualiserats, varvid det h a r övervägts att utföra en gemensam vattenförsörjningsanläggning för dessa orter och Broby med sjön Immeln inom Skräbeåns avrinningsområde som vattentäkt. Osby samhälle är emellertid redan nu i behov av mera vatten, och torde därför få taga Osbysjön i anspråk i avvaktan på att Immelnprojektet kan komma att realiseras.

Ett stort antal samhällen och industrier är belägna inom åns avrinningsområde, varför den har kommit till stor användning som recipient för avloppsvatten. Avloppsutsläppen i Helgeån med biflöden har inventerats, varvid samhällen med mer än 200 invånare samt förorenande industrier medtagits. Resultatet av inventeringen har sammanställts i tabellerna D. 20 och D. 21. För delen från och med sjön Möckeln och nedströms redovisas också de viktigaste avloppsutsläppen (samhällen om minst 500 personer samt ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier) på en karta, figur D. 19. Helgeån mottager som synes stora föroreningsmängder från såväl samhällen som industrier. De största föroreningarna tillföres ån nedströms Osbysjön från bl. a. Östanå och Broby pappersbruk, städerna Hässleholm och Kristianstad, Karpalunds sockerbruk samt ett flertal konservfabriker och brännerier. Dessutom tillkommer vissa inte obetydliga föroreningar från jordbruket, vilka dock inte inventerats i detta sammanhang.

Tre industrier, nämligen Strömsnäs Bruks AB sulfitmassafabrik i Delary, Östanå Pappersbruk i Östanå och Skånes Cellulosaaktiebolags sulfitmassafabrik och pappersbruk i Broby, använder Helgeåns vatten i produktionen. Vattendomstolen har lämnat tillstånd för uttag av fabrikationsvatten vid fabriken i Delary med högst 0,6 m'/s och vid fabriken i Broby med högst 0,3 m'/s. Vid pappersbruket i Östanå uttages ca 0,1 ms/s. Helgeån användes även i viss omfattning för vattning av kreatur samt för bevattning. Vattenuttagen för dessa ändamål är för närvarande relativt obetydliga. Man torde dock kunna räkna med att vattenbehovet för bevattning kommer att öka i framtiden i samband med att trädgårdsodlingen i östra Skåne rationaliseras och får ökad omfattning.

5.5 Användning för andra ändamål

I likhet med vad som är fallet på många andra håll används även Helgeåns sjöar och vattendrag i ökad utsträckning för sportfiske samt bad och annan rekreation. Särskilt vattenområdets norra, mera sjörika delar har betydelse ur fritidssynpunkt.

5.6 Vattenbeskaffenhet

Strömsnäs Bruks AB har sedan år 1956 utfört vissa undersökningar av vattenbeskaffenheten på sträckan Delary— Nöbbelöv. Utefter denna sträcka h a r vattenprov tagits på åtta olika platser

402 Tabell D. 20. Kommunala

avloppsutsläpp

KOMMUN Samhälle

Folkmängd 1.1.1963

Avloppsvattenrening

biologisk

mejeri anslutet

RYSSBY Ryssby

biologisk

mejeri anslutet

VIRESTAD Eneryda

mekanisk

STENBROHULT Möckeln Liatorp Diö

250 700 700

biologisk biologisk mekanisk

GÖTERYD Delary

mekanisk

ÄLMHULT Älmhult.. . .

5 100

biologisk

1 200 450

biologisk mekanisk för del av samhället

500 250

mekanisk biologisk

OSBY Osby

5 700

biologisk

GLIMÅKRA Glimåkra. . . .

1 200

biologisk

BROBY Broby... Östanå. .

2 000 250

biologisk

KNISLINGE Knislinge. Hanaskog

1 800 700

biologisk biologisk

SÖSDALA Tjörnarp Sösdala Tormestorp. . .

500 1400 450

biologisk biologisk biologisk

TYR INGE Tyringe Röke Finja

3 400 300 450

biologisk

HASSLEHOLM Hässleholm

14 000

biologisk

BJÄRNUM Bjärnum. . .

2 500

biologisk

Jönköpings

inom Helgeåns

nederbördsområde. Anm.

lån

RYDAHOLM Smålands Rydaholm. Kronobergs lån

Kristianstads

mejeri anslutet

län

VITTSJÖ Vittsjö Emmaljunga.... LOSHULT Killeberg. . Hökön

mejeri anslutet

mejeri anslutet

mekanisk mejeri och bryggeri anslutna

403 1

I

3 STOBY Ballingslöv Röinge HÄSTVEDA Hästveda

400 300

biologisk biologisk

1 100

biologisk

HJÄRSÅS Sibbhult Hjärsås

900 250

mekanisk mekanisk

NO SÄBY Balsby Österslöv Hammarslund

250 250 300

biologisk biologisk

VINSLÖV Vinslöv

2 000

—

ARASLÖV Önnestad Vinnö och Färlöv. Torsebro

900 900 300

mekanisk biologisk

KRISTIANSTAD Kristianstad

28 000

biologisk

FJÄLKINGE Skånes Viby Rinkaby

1 300 1 100

mekanisk mekanisk

TOLLARP Linderöd Tollarp

450 2 000

biologisk biologisk

VÄ Gärds Köpinge .. .

mekanisk

EVERÖD Ö Sönnarslöv Everöd

400 900

biologisk

DEGEBERGA Huaröd Vittskövle Degeberga

250 250 600

biologisk mekanisk

250 3 200

biologisk biologisk

ÅHUS Yngsjö Ahus

e n g å n g i m å n a d e n . D e t a v b o l a g e t s a mi-l a d e m a t e r i a l e t ä r s å l u n d a o m f a t t a n d e;.. De a n a l y s e r s o m utförts ä r e m e l l e r t id e n b a r t a v s e d d a att b e l y s a f ö r h å l l a n d e n a i ån u r r e c i p i e n t s y n p u n k t o c h h a r d ä r för ett b e g r ä n s a t v ä r d e n ä r d e t g ä l l err a t t b e d ö m a å n s a n v ä n d b a r h e t s o m v a tt-t e n t ä k t . N å g r a b a k t e r i o l o g i s k a u n d e rr-s ö k n i n g a r h a r s å l u n d a i c k e u t f ö r t ss..

J

mejeri anslutet

mejeri och bränneri anslutna

slakteri, bränneri, mejeri och textilfabrik anslutna

konserv- och textilfabrik anslutna

glass-, filmjölks- och spritfabriker samt ålrökeri anslutna

Skånes Cellulosaaktiebolag undersöker s e d a n å r 1960 v a t t e n b e s k a f f e n h e t e n p å s t r ä c k a n B r o b y — h a v e t . I d e t t a fall u t föres även bakteriologiska analyser. P å g r u n d v a l av det av dessa industrier tillhandahållna analysmaterialet, s o m f ö r S t r ö m s n ä s B r u k s AB u n d e r s ö k n i n g a r o m f a t t a r t i d e n 1956—1962 o c h för S k å n e s C e l l u l o s a a k t i e b o l a g s 1 9 6 0 —

404 Tabell D 21. Industriella KOMMUN Industri

avloppsutsläpp

inom Helgeåns

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

nederbördsområde. Anm.

1 Jönköpings län Rydaholm Rydaholms mejeri.

invägning 4 000 ton/år

anslutet till samhällets avloppsnät

Kronobergs län RYSSBY Ryssby m e j e r i . . . .

invägning 4 000 ton/år

anslutet till samhällets avloppsnät

STENBROHULT Liatorps m e j e r i . . . .

invägning 7 000 ton/år

anslutet till samhällets avloppsnät

GÖTERYD Delary sulfatmassafabrik Kristianstads OSBY Osby mejeri

36 000 ton sulfatmassa, 500 ton harts och 160 m 3 råterpentin/år

län invägning 4 500 ton/år

anslutet till samhällets avloppsnät

BROBY Östanå pappersbruk .

12 000 ton papper/år, ingen massatillverkning Broby pappersbruk. . 28 000 ton papper/år samt härför erforderlig massa Broby bränneri 170 hl potatis/dygn KNISLINGE V Olinge bränneri. . SÖSDALA Sösdala mejeri Ynglingarums bränneri TYR INGE Mjölkalånga stärkelsefabrik Röke mejeri Hörlinge bränneri. . . HÄSSLEHOLM Hässleholms mejeri. . Hässleholms bryggeri

170 hl potatis/dygn invägning 7 200 ton/år 180 hl potatis/dygn

500 ton potatismjöl/kampanj invägning 3 400 ton/år 400 hl potatis/dygn

invägning 13 000 ton/år 10 000 hl öl och 12 000 hl läskedrycker/år Hässleholms slakteri. 39 000 djur/år BJÄRNUM Vankiva b r ä n n e r i . . . . 180 hl potatis/dygn STOBY N Sandby bränneri. . 160 hl potatis/dygn Kvistalånga bränneri 200 hl potatis/dygn HÄSTVEDA Hästveda mejeri invägning 3 200 ton/år NOSABY Åraslövs bränneri... . 170 hl potatis/dygn Vinborgs konservfabrik uppgift saknas Österslöv.

anslutet till samhällets avloppsnät

anslutet till stadens avloppsnät anslutet till stadens avloppsnät

anslutet till samhällets avloppsnät

tillverkning av huvudsakligen fruktkonserver

405 VINSLÖV Vinslövs mejeri Vinslövs bränneri...

invägning max. 25 ton/dygn 180 hl potatis/dygn

anslutet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät

ARASLÖV Bjäre konservfabrik, Karpalund

uppgift saknas

omfattande tillverkning av frukt konserver o. d.

Karpalunds sockerbruk önnestads bränneri. KRISTIANSTAD Kristianstads slakteri Kristianstads mejeri Kristianstads yllefabrik Rödaleds bränneri. . Hovby bränneri. . . . N Åsums b r ä n n e r i . .

2 000 ton betor/dygn 180 hl potatis/dygn 400 000 djur/år invägning 26 000 ton/år

anslutet till stadens avloppsnät anslutet till stadens avloppsnät

1 Mm tyg/år 440 hl potatis/dygn 220 hl potatis/dygn 220 hl potatis/dygn

anslutet till stadens avloppsnät anslutet till stadens avloppsnät

FJÄLKINGE Culinar konservfabrik, Fjälkinge. . . . Fjälkinge bränneri.. Gälltofta bränneri. .

uppgift saknas 480 hl potatis/dygn 330 hl potatis/dygn

tillverkning av potatisflingor m.m

TOLLARP Ekens fabriker

uppgift saknas

tillverkning av sängkläder, anslu tet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät

Önos konservfabrik. Ö Vrams bränneri. . V Vrams bränneri. . Sätaröds bränneri . . Skettilljunga bränneri

10 000 ton fruktprodukter/år 220 hl potatis/dygn 170 hl potatis/dygn 220 hl potatis/dygn 180 hl potatis/dygn

VÄ Mosslunda bränneri. Vä bränneri Gringelstads bränneri

280 hl potatis/dygn

TRÄNE Årröds mejeri Venestads bränneri.

invägning 8 300 ton/år 210 hl potatis/dygn

EVERÖD Axeltorps bränneri . Borrestads bränneri

340 hl potatis/dygn 170 hl potatis/dygn

DEGEBERGA Degeberga mejeri.. . Degeberga bränneri, Olseröds bränneri . Huaröds bränneri .

invägning 10 000 ton/år 120 hl potatis/dygn 250 hl potatis/dygn 160 hl potatis/dygn

ÅHUS Åhus glassfabrik . . Åhus filmjölkstillverkning Åhus spritfabrik . . Åhus ålexport . . . .

180 hl potatis/dygn 180 hl potatis/dygn

5 000 1 glass/dygn

anslutet till samhällets avloppsnät

2 000 1/dygn rening av 40 000 1/dygn 1 000 kg ål/dygn

anslutet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät anslutet till samhällets avloppsnät

-Q

>B

O

U

@®S^

I

Q

«

nelgean

©

antal

Möckeln

mg/l 40

200-

observationer

högsta värde j— medianvärde /1— lägsta värde

JK tu

100-

Permanganatförbrukn

mg Pt/|

300-

200-

100H

;

Ii

@®©

n

ill

Färgstyrka

©0©

Sk Cellulosaaktiebolagets

Strömsnäs

undersökningar

undersökningar

Fig. D. 20 a. Helgeån,

Bruks ABs

analysresultat

_Helgean

^

^

^

^

m9

/l 20-

antal observationer

högsta värde medianvärde lägsta värde 10-

Biokemiskt syrebehov

J %

40 JUL 66

100-

78 Jl

fl 50-

Syremättning

i

JJ Sk Cellulosaaktiebolagets

Strömsnäs

undersökningar

undersökningar

Fig. D. 20 b. Helgeån,

Bruks ABs

analysresultat

408 Tabell D. 22. Karakteristiska

vattenbeskaffenheter

för

Helgeån

Antal observationer Lägsta värde Medianvärde Högsta värde

Provtagningspunkt 1, belägen omedelbart uppströms fabriken i Delary (Strömsnäs Bruks ABs undersökningar) Färg, P t mg/i 80 23 48 Permanganatförbrukning . . . . » 64 35 64 PH 79 5,9 6,3 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 77 0,5 1,3 Syrebalt » 79 7,4 10,4 Syremättning % 78 78 90

92 92 6,7 3,3 13,6 99

Provtagningspunkt 6, belägen vid Hönjebro ca 1 km nedströms Osbysjön (Strömsnäs Bruks ABs undersökningar) Färg, P t mg/i 78 24 56 Permanganatförbrukning » 64 40 70 PH 77 5,9 6,4 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 77 0,6 1,3 Syrehalt > 79 7,6 10,4 Syremättning % 78 83 89

98 6,9 2,9 13,5 98

Provtagningspunkt 8, belägen i Nöbbelövsdammen ca 2 km nedströms Broby (Strömsnäs Bruks ABs undersökningar) Färg, P t mg/1 68 31 71 125 Permanganatförbrukning » 64 46 84 147 pH 67 4,8 6,4 6,7 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 61 1,2 3,8 7,1 Syrehalt » 68 1,9 10,1 13,8 Syremättning % 66 18 89 98 Provtagningspunkt 8, belägen i Nöbbelövsdammen ca 2 km nedströms Broby (Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar) Färg, P t mg/1 40 50 156 265 Permanganatförbrukning » 40 38 90 183 pH 6 6,4 6,7 7,0 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 40 2 5 16 Syrehalt » 40 10,2 3,1 13,6 Syremättning % 40 79 34 94 Termostabila colibakterier antal/100 ml 40 <2 400 > 15 000 Provtagningspunkt 10, belägen vid Torsebro ca 3 km uppströms Araslövsjön (Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar) Färg, P t mg/1 40 50 149 232 Permanganatförbrukning » 40 40 83 139 pH 6 6,6 6,9 7,3 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 40 1 4 14 Syrehalt » 40 1,2 8,8 13,3 Syremättning % 40 13 74 92 Termostabila colibakterier 40 antal/100 ml <2 400 > 1 5 000 Provtagningspunkt 12, belägen vid Flötö ca 1 km nedströms Hammarsjön (Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar) Färg, Pt mg/1 40 25 138 279 Permanganatförbrukning » 40 41 74 134 PH 6 7,0 7,2 7,5 Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 40 1 3 10 Syrehalt » 40 0,5 13,1 9,1 Syremättning % 40 3 94 82 Termostabila colibakterier antal/100 ml 40 <2 300 > 15 000

409 1963, h a r karakteristiska vattenbeskaffenheter redovisats i tabell D. 22 (jämför figur D. 19). Vissa bestämningar i fråga om beskaffenheten h a r också redovisats i diagram, figur D. 20 a och b. Av det tillgängliga materialet torde följande slutsatser beträffande vattenbeskaffenheten kunna dragas. 1) Färgvärdena enligt Skånes Cellulosaaktiebolags undersökningar är mer än dubbelt så höga som de av Strömsnäs Bruks AB redovisade färgvärdena för samma plats (provningspunkt 8). Sydsvenska Ingenjörsbyrån AB, Malmö, h a r vid två tillfällen (åren 1960 och 1962) tagit vattenprover i Helgeån nedströms Osby, och de därvid erhållna färgvärdena ligger också drygt dubbelt så högt som av Strömsnäs Bruks AB vid ungefär motsvarande tidpunkter utförda färgbestämningar. Det synes därför befogat att på sträckan Delary—Broby räkna med betydligt högre färgstyrkor än de redovisade. 2) På sträckan mellan Broby och havet är Helgeån mycket starkt förorenad, vilket framgår av redovisade höga värden för colibakterier, permanganatförbrukning och biokemiskt syrebehov samt låga värden för syrehalt. 3) Vattenbeskaffenheten uppströms Delary respektive uppströms Broby är i stort sett likartad. Med hänsyn till vad som ovan sagts om de redovisade färgvärdena, torde man kunna räkna med att färgstyrkan uppströms Broby åtminstone tidvis kan uppgå till ca 200 mg Pt/1. 4) Vattenbeskaffenheten i Helgeån varierar kraftigt. Om man studerar grundmaterialet för färgstyrkebestämningarna märks en tydlig årstidsvariation med de högsta värdena på sensommaren och hösten. Den organiska substansen mätt som BS 5 visar också tydlig årstidsvariation med lägre värden sommarhalvåret än vinterhalvåret.

5.7 Användbarhet för vattenförsörjning

Mellan Broby och havet är Helgeån så starkt förorenad att det på denna sträcka knappast kan ifrågakomma att använda dess vatten för framställning av renvatten. Uppströms Broby är vattenbeskaffenheten betydligt bättre, och i exempelvis Osbysjön torde ett av avloppsutsläpp ganska måttligt påverkat vatten kunna uttagas. Även här är dock färgstyrkan hög, vilket skulle medföra stor kemikalieåtgång vid vattnets behandling. Bland ytterligare nackdelar kan nämnas vattenbeskaffenhetens stora variationer samt den risk för störningar som normala eller ofrivilliga avloppsutsläpp från sulfatmassafabriken i Delary kan tänkas medföra. Vattenuttag ovanför Delary kan inte bli aktuellt, eftersom vattenföringen d ä r är otillräcklig för behoven i västra Skåne. Som framgår av utförda inventeringar utnyttjas Helgeån i stor utsträckning som recipient för avloppsvatten. Avledning av vatten från åns övre delar skulle medföra lägre vattenföringar i åns nedre lopp, där självreningsförmågan redan nu är hårt ansträngd. Vattendragets användning som leverantör av vatten för industri- och bevattningsändamål samt som recipient för avloppsvatten kommer sannolikt också att öka i framtiden. Helgeån är sålunda redan nu och beräknas i framtiden i ännu högre grad bli ianspråktagen för andra ändamål i sådan omfattning att den inte bör komma ifråga som vattentäkt för västra Skåne.

D.6 Lagan med Bolmen och

Unnen

6.1 Allmänt

Näst Göta älv är Lagan det största vattendraget i södra Sverige. Från trakten av Månsarp i Jönköpings län, där den

410 BETECKNINGAR •

^^LRICEHLIJ/^^KÖPlNGJ^-

Kraftverk

^

—Gräns för avrinningsområde "s\ib S: .•• j&Wafcrs

"''/.

c~'5'

^ > -

/

_ ...'!"-^

I \ ' -•

^" P'"-- " " As P i ^

6-- mix

<- "\--f

(ttmmareeP N G

T

,-

f V

. r"

•.TaberaJ-'

'

f |

/

.> j / k ' r f I

?-Jv lenaei,

/" \ J ./ C •'

/ j /HyliebrukA'A-L^V* i / / 'XT—i &s*

—

\s .'NÄSSJÖ ;

;

•

*-\

s ',/ Vrr>vNti.?iBACKL-N1 r./;it"., \ d,28s\ \ *S7 V A f GERYIW \ ( ' m

.,, /:.-—-,_ « 7 J r J i f /" • \ , W"-. > i ! .-J vw> '•'• //" 0# rfT* fI - V s U r

(Tki

-' i S o '' x - W S ( ; r t r " \ ,

i .;

/:.

IL>)

,•*

Tsnh

"/^ORRAHAMMARÉ""-'"

x. •

^-~<*Tronemo

* (/

;

:' s,

.?.i8 f-' ,••' \ . ' , . - / ./ / r

©HUS^ARrf

/

ft '

U

'

S

\ J ®jSK.fctlNGA^D

\

M

\ J S A y<yfV•o 85 r 'J

If #

') VÄRNAMO^ i^k

*<*

,

,-" ' <

f

. :U

n T

pmk

y[ ' . v ,

ringa ;

fjmL/'

i

• '

:

MHULT ©

U-M'::S

'^

®V-^V

J '"

• V/ ^ * R ^ " Ur$ "

,'

W

»

•\...::>-w'•'•^::.4e- - ^ % Y I :. ;Y,- f V ; ^ i « j irv • § K T ^ ^ . o S r - ^-,-,v ' v •• K ^ : . ,

c«. d<:

rciå*

'

.-"--•

*

i

. r-J r$'f:'

••""'••- Yr,-.-!-.. [

^-'V'-

F/g-ur Z). 22. Lagan med Bolmen och Unnen, översiktskarta

W

411 Figur D. 22. Lagun norr om Trurijd

'il

Figur D. 23. Lagan söder om Ljungby

412 anses ha sin källa, rinner den i sydsydvästlig riktning genom den småländska skogsbygden för att i trakten av Markaryd avvika västerut och mynna i Laholmsbukten, se översiktskarta, figur D. 21. Lagan har vid mynningen ett avrinningsområde av 6 440 km2, varav de tre största biflödena Bolmån, Skålan och Härån svarar för respektive 2 110, 1 460 och 650 km2. Avrinningsområdets totala sjöareal uppgår till 580 km2. De tre största sjöarna Bolmen, Vidöstern och Flåren har arealer om respektive 184, 45 och 39 km*. Nederbördsförhållandena inom Lagans avrinningsområde är gynnsamma. Medelnederbörd och medelavdunstning uppgår till ca 800 respektive ca 400 mm, och den nyttiga nederbörden således till i medeltal ca 400 mm. Medelavrinningen inom området uppgår till ca 13 1/s km2. Vattenföringen under vintern är mycket varierande och vanligen relativt hög. Även om endast en del av vinternederbörden magasineras som snö, förekommer vanligen vårflöden i mars eller april. Vattendraget h a r utpräglat sommarlågvatten. Under år med nederbördsfattig sommar och höst kan svåra och långvariga lågvatten inträffa. Regleringen av Lagan h a r medfört en viss utjämning av de naturliga vattenföringarna, men å andra sidan är vattenföringen på vissa sträckor tidvis mycket liten på grund av den korttidsreglering som tillämpas. Nedströms kraftverket i Ängabäck förekommer s. k. nollreglering, dvs. vattnet innehålls helt i magasinen nattetid och under helger. SMHI har angivit i tabell D. 23 upptagna karakteristiska vattenföringar vid mätstationerna i Århult (belägen ca 5 km nordväst om Markaryd) och vid Bolmens utlopp. Angivna vattenföring-

åren 1909—1950 vid Århult och åren 1909—1938 vid Bolmen. Till Bolmen avbördas den ca 3 m högre belägna sjön Unnen genom en kort å. Medelavrinningen från Unnen uppgår enligt SMHI till 3,1 ms/s. Unnen regleras för kraftändamål mellan höjderna + 144,40 och + 143,75. De nu gällande regleringsbestämmelserna möjliggör ett vattenuttag av 4,5 Mm3/år under förutsättning att något vatten inte behöver framsläppas till Bolmen. 6.2 Användning för kraftförsörjning

Lagan togs tidigt i industrins tjänst som kraftkälla, och h a r numera stor betydelse ur kraftförsörjningssynpunkt. Redan år 1898 fanns elektriska kraftstationer vid bruken i Strömsnäsbruk och Timsfors. Nedströms Vidöstern är vattendraget avtrappat i 13 steg, i vilka fallhöjden ned till havsnivån om totalt 144 m utnyttjas helt. Många av biflödenas fall är också utbyggda för kraftändamål. Bland kraftverken i biflödena märks främst Skeens kraftverk i Bolmån. De större kraftverkens läge framgår av figur D. 21. Den utbyggda effekten i Lagan uppgår till ca 110 000 kW och i biflödena till ca 10 000 kW. Årsreglering för kraftändamål sker ar grundar sig på observationer under Tabell

D. 23. Karakteristiska vattenföringar i Lagan och Bolmån Århult

Skeen 3

m /s Högsta högvattenföring Normal högvattenföring Normal medelvattenf öring Vattenföring med 50 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet Normal lågvattenföring Lägsta lågvattenföring.

270 155 64 56 37 21 6,2

72 44 21 18,7 10,6 6,8 4,9

413 Figur D. 24. Bolmån vid Nöttja

Figur D. 25. Kraftverket i Traryd

414 främst i Bolmen (240 Mm') och FurenFlåren (120 Mm3). 6.3 Användning som vattentäkt

Vattenbehoven för samhällena inom Lagans avrinningsområde täcks helt med grundvatten. Lagans vatten används således f. n. inte för kommunala vattenförsörjningsändamål. För några av de större samhällena kan det dock framdeles bli aktuellt att använda ytvatten för att tillgodose ett ökat vattenbehov. Vissa industrier utefter Lagan använder åns vatten i produktionen. Bland dessa industrier kan nämnas Hallands Läns Linodlareförening, Laholm (vattenbehov ca 1 500 mVd), Lagamills AB, Timsfors (ca 15 000 m3/d), Strömsnäs Bruks AB, Strömsnäsbruk (ca 90 000 m3/d), Lagans Textilfabriker AB, Lagan (ca 500 ms/d) och Munksjö Sulfatfabrik, Vaggeryd (ca 30 000 m»/d). Lagan används också på ett flertal platser för vattning av kreatur och även i viss utsträckning för bevattning. 6.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Lagan med biflöden används som recipient för avloppsvatten från flera industrier och samhällen. Avloppsutsläppen i Lagan mellan Värnamo och havet har inventerats och resultatet av denna inventering, som avser förhållandena den 1.1.1963, framgår av sammanställning. Avloppsutsläpp från samhällen med större folkmängd än 500 personer samt från ur föroreningssynpunkt betydelsefulla industrier redovisas även på en karta, figur D. 26.

h a r genom dom den 1.2 1961 l ä m n a t stade:n tillstånd att utsläppa avloppsvatten i L a g a n från högst 35 000 pe, sedan vattnet r e n a t s i ett enligt åberopat förslag utfört reningssverk. Reningsverket, som föreslås utförais som en bio-bäddanläggning, h a r d i m e n s i o nerats med h ä n s y n till beräknad belastnimg å r 1980. Den dimensionerande b e l a s t n i n g e n (35 000 pe) h a r uppdelats i 16 000 p för b o fast befolkning, 1 000 p för ej bofast b e folkning (bl. a. läroverk och l ä n s l a s a r e t t ) samt 18 000 pe för i n d u s t r i . V a t t e n d o m s t o len har i domslutet angivit att företaget skall vara fullbordat, den låggradiga delen av reningsverket före den 1.7 1964 och d e n höggradiga reningsanläggningen före u t gången av år 1968. Staden h a r dessutom förelagts bl. a. att verkställa en u t r e d n i n g av de tekniska möjligheterna att å s t a d k o m ma en väsentlig närsaltreduktion. Det b e handlade avloppsvattnet k o m m e r att u t släppas i Lagan ca 2 k m uppströms desss inflöde i Vidöstern. Reningsverkets låggradiga del håller för n ä r v a r a n d e (1963) p å att byggas.

Industriellt avloppsvatten I staden finns bl. a. j ä r n - och metallbehandlingsindustrier, bryggeri, t v ä t t i n r ä t t ningar, slakteri och mejeri. Industrierna, som skall anslutas till reningsverket, b e r ä k n a s år 1980 medföra en föroreningsbelastning motsvarande 18 000 p.

Åminne Kommunalt avloppsvatten Åminne samhälle har en folkmängd av ca 250 p. Avloppsvattnet, som behandlas i en emscherbrunn dimensionerad för 500 p, utsläppes i Vidöstern ca 300 m sydsydost om Åminne station.

Hånger Sammanställning över avloppsutsläpp Lagan mellan Värnamo och Skogaby

i

Värnamo Kommunalt avloppsvatten Stadens folkmängd uppgår f. n. till ca 14 000 p, varav ca 12 000 är anslutna till stadens avloppsnät. Söderbygdens vattendomstol

Kommunalt avloppsvatten Hångers samhälle h a r en folkmängd av ca 150 p. Avloppsvattnet behandlas i en emscherbrunn dimensionerad för 250 p, varefter det utsläppes i en bäck, som ca 500 m nedströms om avloppsutsläppet mynn a r i Vidöstern (ca 2,5 km söder om Hångers s t a t i o n ) .

415 Dörap Kommunalt avloppsvatten Dörarps samhälle, som h a r en folkmängd av ca 80 p, h a r ingen a l l m ä n va-anläggning och något utsläpp förekommer inte för närvarande. En allmän anläggning är dock projekterad. Avloppsvattenbehandlingen skall enligt förslaget ske i en t r e k a m m a r brunn dimensionerad för 130 p . Avloppsvattnet föreslås utsläppas i Vidöstern ca 700 m sydväst om Dörarps kyrka.

Vittary d Kommunalt avloppsvatten V i t t a n d s samhälle h a r en folkmängd av ca 200 p. Avloppsvattnet behandlas i biodammar, dimensionerade för 250 p, innan det utsläppes i Lagan ca 300 m söder om landsvägsbron vid Torset.

Industriellt avloppsvatten I samhället finns ett mejeri, som år 1961 hade en mjölkinvägning av ca 4 000 ton och som tillverkar smör och ost. Mejeriets avloppsvatten utsläppes i ett dike ca 500 m norr om järnvägsstationen. Diket s a m m a n flyter efter ca 1 km med Bjurbäcken, som u t m y n n a r i Vidöstern ca 1 km söder om Vidösterns hållplats.

Lagan Kommunalt avloppsvatten Lagans samhälle (inklusive Åby) h a r en folkmängd av ca 1 000 p. Avloppsvattnet utsläppes obehandlat i Skålan och Lagan. Avloppsreningsverk (ringkanal) ä r projekterat och arbetena med utförande av reningsverket b e r ä k n a s påbörjas under år 1964.

innehåller, förutom vid tvättningen tillsatta oljor och kemikalier, smuts och fett samt färgrester från färg- och sköljbad. Utredningsmännen för Lagans Vattenvårdsförening (professor G. Weijman-Hane och docent A. Almestrand) h a r bedömt föroreningen från textilfabriken som obetydlig.

Ljungby Kommunalt avloppsvatten Ljungby stad h a r en folkmängd av ca 9 000 p. Avloppsvattnet utsläppes på ett flertal platser i Lagan. Principförslag till avskärande ledningar samt avloppsreningsverk h a r u p p r ä t t a t s och detaljprojektering pågår. Avloppsreningsverket, som avses utföras för partiell biologisk behandling (60 —70 % reningseffekt vid t o r r v ä d e r ) , ber ä k n a s tagas i b r u k under år 1964. Avloppsreningsverket dimensioneras för 18 000 pe, varav 5 000 pe för industri. Utsläppet skall ske i Lagan, ca 1,6 km nedströms landsvägsbron vid kraftverket (Vislandavägen). Vid regnväder k o m m e r bräddning att ske från de avskärande avloppsledningarna utefter Lagan (7—8-faldig u t s p ä d n i n g ) .

Industriellt avloppsvatten I Ljungby finns vissa förorenande industrier såsom mejeri, slakteri och t v ä t t i n r ä t t ning med en nuvarande föroreningsmängd av sammanlagt ca 3 500 pe. Dessutom finns bl. a. en plastfabrik och några mekaniska industrier (varav två ytbehandlingsanläggningar) samt ett länslasarett med 250 vårdplatser. Avloppsvatten från lasarettet och industrierna (förutom kylvatten från plastfabriken) avledes eller skall avledas till stadens avloppsnät.

Kanna Industriellt avloppsvatten

Kommunalt avloppsvatten

Lagans Textilfabriker AB, som tillverkar vadd och sängkläder, är belägen vid Skålan strax före dennas inflöde i Lagan. Fabriksledningen h a r angivit årsproduktionen till ca 1 000 ton vadd, ca 100 000 st. madrasser, ca 150 000 st. täcken och ca 100 000 st. filtar. Förutom små mängder svenskull (ca 1 000 kg/år) som t v ä t t a s på platsen, användes råvara som ä r tvättad vid ankomsten till fabriken. Till täcken och m a d r a s s e r användes färdigbehandlade tyger. F i l t a r n a tvättas och färgas vid fabriken, varvid svavelfärger användes, enligt uppgift dock endast i obetydlig omfattning. Avloppsvattnet från fabriken

Kanna samhälle h a r en folkmängd av ca 60 p. Avloppsvattnet utsläppes i Lagan sedan det passerat en t r e k a m m a r b r u n n dimensionerad för 200 p. Utsläppet sker ca 100 m nedströms landsvägsbron vid Kanna.

Hamneda Kommunalt avloppsvatten Hamneda samhälle h a r en folkmängd av ca 100 p. Avloppsvattnet behandlas i biod a m m a r dimensionerade för 200 p, innan det utsläppes i Lagan ca 900 m nedströms landsvägsbron vid Hamneda.

416 Traryd Kommunalt avloppsvatten Traryds samhälle h a r en folkmängd av ca 700 p. Avloppsvattnet behandlas i en avloppsreningsanläggning för partiell biologisk behandling (typ Sanit) dimensionerad för 1 000 p, innan det utsläppes i Lagan ca 300 m nedströms landsvägsbron i Trarj'd (Hinnerydsvägen).

Strömnäsbruk Kommunalt avloppsvatten S t r ö m s n ä s b r u k s samhälle har en folkmängd av ca 2 500 p. Någon avloppsvattenbehandling förekommer inte. Avloppsvattnet u t släppes i en bruket tillhörig bergtunnel, som m y n n a r i Lagan strax nedströms d a m m e n vid Kvarnaholms kraftverk. Köpingen h a r meddelat vatteninspektionen att erforderliga ombyggnader av avloppsnätet samt byggande av avloppsreningsverk beräknas vara klart å r 1968.

Industriellt avloppsvatten I S t r ö m s n ä s b r u k ligger Strömsnäs Bruks AB :s sulfitfabrik och pappersbruk. Enligt en till Söderbygdens vattendomstol ingiven ansökan önskar bruket dels avleda vatten från Lagan till en mängd av högst 1,0 m 3 /s för tillgodoseende av behovet av fabrikationsvatten och dels utsläppa motsvarande mängd avloppsvatten, sedan vissa i ansökan redovisade åtgärder för rening av avloppsvattnet vidtagits. Sedan ytterligare en p a p persmaskin installerats beräknas produktionen uppgå till 65 000 ton papper per år, vid kontinuerlig drift 80 000 ton per år. Produktionen av sulfitmassa, som f. n. uppgår till ca 8 300 ton per år, skall bliva oförändrad. Sedimenteringsbassäng skall utföras för de fiberhaltiga avloppsvattnen från pappersm a s k i n e r n a , varigenom fiberutsläppet i Lagan b e r ä k n a s minskas från nuvarande ca 960 ton per å r till ca 650 ton per år, t r o t s tillkomsten av en ny pappersmaskin. Avloppsvattnet från papperstillverkningen tills a m m a n s med tvättvattnet från massatillverkningen skall liksom hittills ledas genom befintlig bergtunnel, som m y n n a r i Lagan nedströms Kvarnaholms kraftverk. Sulfitluten utsläppes i Kvarnaholmsdammen 2 å 3 gånger per dygn med en kvantitet av 120 å 180 m^/d. I samhället finns också ett mejeri, som

år 1961 invägde ca 5 800 ton mjölk. Vid mejeriet tillverkas smör och ost. Mejeriets avloppsvatten avledes till samhällets avloppsnät.

Timsfors Kommunalt avloppsvatten Samhällets folkmängd uppgår till ca 600 p. Avloppsvattnet behandlas i en anläggning för mekanisk rening (avsättningsbassäng och separat r ö t k a m m a r e ) dimensionerad för 800 p innan det utsläppes i ett dike, som efter ca 400 m m y n n a r i Lagan ca 800 m nedströms kraftverksdammen.

Industriellt avloppsvatten I Timsfors ligger Lagamills AB:s träsliperi och pappersbruk. Vid träsliperiet tillverkas ca 13 000 ton massa per år. Några anordningar för fiberåtervinning finns ej vid sliperiet men enligt uppgift från fabriksledningen h a r sliperiet ett så gott som helt slutet vattensystem, varför föroreningen från sliperiet anses vara obetydlig. Vid pappersbruket är en kartongmaskin och två pappersmaskiner i drift, vilka t i l l s a m m a n s producerar ca 25 000 ton per år. Vattnet från pappersmaskinerna och kartongmaskinen passerar vacofilter. I n d u s t r i n s totala v a t tenbehov uppgår till ca 10 m 3 /min. (15 000 mVd).

Markaryd Kommunalt avloppsvatten Samhällets folkmängd uppgår till ca 2 700 p. Avloppsvattnet behandlas i en biobäddanläggning innan det utsläppes i Lokasjön, som avbördas till Lagan i närheten av Markaryds kyrka. Avloppsreningsverket, som togs i b r u k å r 1961, ä r dimensionerat för 5 300 pe, varav 1 300 pe för industri. I vissa delar av samhället finns k o m b i n e r a t ledningssystem, varför b r ä d d n i n g före r e ningsverket förekommer vid kraftiga regnväder.

Industriellt avloppsvatten I samhället finns ett mejeri, som år 1961 hade en invägning av ca 3 700 ton. Mejeriet, som tillverkar smör, ä r anslutet t i l l samhällets avloppsnät.

417 Knäred Kommunalt avloppsvatten Knäreds samhälle har en folkmängd av ca 800 p. Avloppsvattnet behandlas i en emscherbrunn, dimensionerad för 600 p, innan det utsläppes i Lagan ca 200 m nedströms landsvägsbron i Knäred. Till emscherbrunnen är nu anslutna ca 650 p.

Skogaby Kommunalt avloppsvatten Skogaby samhälle, som h a r en folkmängd av 250 p, h a r f. n. ingen allmän va-anläggning. En allmän anläggning är dock projekterad, och utbyggnaden beräknas påbörjas under år 1964. Avloppsvattnet skall, sedan det behandlats i långtidsluftare, utsläppas i Lagans gamla åfåra.

Laholm Kommunalt avloppsvatten Staden h a r en folkmängd av ca 3 500 p, varav 3 000 p ä r anslutna till stadens avloppsnät. Avloppsvattnet utsläppes f. n. obehandlat i Lagan.

Industriellt avloppsvatten I staden finns bl. a. Hallands läns Linodlareförenings linberedningsverk och Svenska Livsmedelsindustriaktiebolagets (Esseli) konservfabrik. Esseli producerar per å r ca 25 ton konserver av bl. a. bär, gurkor, rödbetor och saft.

På sträckan mellan Värnamo och havet belastas Lagan som synes med relativt stora föroreningsmängder. Massaoch pappersindustrierna i Strömsnäsbruk och Timsfors samt linberedningsverket i Laholm svarar för huvudparten av den i ån utsläppta organiska substansen, medan den bakteriella föroreningen i huvudsak orsakas av samhällenas avloppsutsläpp. De största föroreningarna av kommunalt avloppsvatten h ä r r ö r från Värnamo, Ljungby och Laholms städer samt Strömsnäsbruks och Markaryds samhällen. En minskning av föroreningen från samhällena kan påräknas under den närmaste tiden. Ljungby stad samt samhällena La14—413199

gan och Strömsnäsbruk, vilka nu släpper ut sitt avloppsvatten obehandlat i Lagan, kommer nämligen inom en n ä r a framtid att bygga reningsverk. Avloppsreningsverk för Lagan och Ljungby beräknas kunna börja byggas redan under innevarande år och för Strömsnäsbruk skall enligt planerna ett avloppsreningsverk tagas i bruk senast år 1.968. Utom föroreningar från industrier och samhällen förekommer vissa föroreningar som h ä r r ö r från jordbruket, t. ex. avrinning från gödslade åkrar, okontrollerade utsläpp av silopressvätska och urin från djurstallar m. m. Dessa föroreningar är svårbedömbara till såväl mängd som beskaffenhet. Man t o r : de dock kunna utgå från att de inte h a r någon avgörande betydelse i jämförelse med de andra föroreningar som Lagan får mottaga. Bolmåns vattensystem användes endast i mycket ringa omfattning som recipient för avloppsvatten. Från de n o r r om Bolmen belägna samhällena Forsheda, Bredaryd och Reftele utsläppes avloppsvatten i de till Bolmen rinnande åarna Storån och Lillan. Enligt av Lagans Vattenvårdsförening utförda undersökningar är föroreningsverkan från dessa samhällen relativt lokal och påverkar inte vattenbeskaffenheten i Bolmen. I sjön Unnens n o r r a del utsläppes mekaniskt renat avloppsvatten från Unnaryds samhälle (600 p samt mejeri med en invägning av 1 700 ton/år). I sjöns södra del m y n n a r Lidhultsån, som mottager mekaniskt renat avloppsvatten från Lidhults samhälle (600 p samt mejeri med en invägning av 4 000 ton/år).

6.5 Användning för andra ändamål

Det fiske som förekommer i Lagan har mest karaktären av husbehovs-och sportfiske. Främst är det gädda, ål, siklöja

418 ft

AT

BETECKNINGAR

A S< Avloppsutsläpp från tätorter med 2:500 p

0, 175

190'

*

,.A

Ingen rening

\

Mekanisk rening

SKitUNGAR

iGnosjö GiSLAVEl>f **A / A - 163 < ^AND€RST© ? 8P

4 H62

/ . Biologisk rening

&

Reftele [ V / Avloppsutsläpp trän industrier) 157 / / ^ \ # p (Behandlingsgraden ej angiven) /%mälandsVenaj^ Gräns för avrinningsområde i) I focnProvtagningspunkt II IA 4 • ' / C i v s> !

v /* (

\j^7? VÄ&KÄMO

-^ ^VlDÖSTEfrN,

i

A . //

>fc

jp~J 133/'

T fy?

(Ut ~y j fr

fäflfäFj-)

A /

{{M;

y

a

} UÅ

/

i

\ }-\/1 R^dahoim

|iö p^y

Timsfors L RKARYD c A -

V'

- +-=•••••*

N

/--. I .. , c--aå _ % _ * . ^«?-«4 ,-•-' /— _ ^O?^,., / v, , „ , "* JST ) älderviken {T^ _ / - O r k e i l j u n g a ^:2o .

!-.

Figur D. 26. Avloppsutslåpp

inom Lagans

Vitfsiö QBJC o avrinningsområde

Glimåkra jw

M

' 20 ^30 kr = S = = å nedströms

Värnamo

419 Tabell D. 24. Karakteristiska

vattenbeskaffenheter

för Lagan

och

Bolmån

Antal Lägsta värde Medianvärde Högsta värde observationer

Provtagningspunkt 2 a, belägen i dammen vid Skogaby Färg, Pt mg/1 Lukt, styrka Lukt, art Permanganatförbrukning mg/1 pH. Totalhårdhet i tyska grader. Järn mg/1 Järn efter luftning och filtre ring * Mangan » Biokemisk syreförbrukning... > Termostabila colibakterier antal/100 ml

60 svag mossa 43 6,4 1,0 0,46

70 tydlig mossa 55 6,7 1,1 0,6

100 stark mossa 57 7,5 1,3 1,3

0,35 C 0,05 1,9

0,47 0,05 3,4

0,5 0,08 3,8

1 200

Provtagningspunkt 3, belägen ca 6 km uppströms Skogaby kraftverk Färg, P t mg/1 Permanganatförbrukning » PH. Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 Termostabila colibakterier antal/100 ml

14 14 14 14

33 35 6,5 1,1

64 55 6,7 1,8

89 82 7,3 3,4 1 300

Provtagningspunkt 4, belägen vid Århul.t ca 5 km nordväst om Markaryd Färg, P t mg/1 Permanganatförbrukning » pH Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 Termostabila colibakterier antal/100 ml

14 14 14 14

29 28 6,5 1,4

60 57 6,7 2,6

90 95 7,3 4,2 7 500

Proytagningspunkt 6 a, belägen ca 1 km uppströms kraftverket i Traryd Färg, P t mg/1 Lukt, styrka Lukt, art Permanganatförbrukning rng/1 pH..........:.. : Totalhårdhet i tyska grader. mg/1 Järn Järn efter luftning och filtre ring » Mangan » Biokemisk s y r e f ö r b r u k n i n g . . . » Termostabila colibakterier antal/100 ml

50 svag mossa 34 6,7 1,1 0,42

60 tydlig mossa 44 - 6,9 1,1 0,49

100 tydlig mossa 54 •• 7,4 1,3 0,9 0,40 0,05 3,5

0,28

0,35

< 0,05 1,5

< 0,05 2,4

<

2 100

Provtagningspunkt 7, belägen vid Hornsborg Färg, P t Lukt, styrka Lukt, art Permanganatförbrukning PH Totalhårdhet i tyska grader Järn

mg/1

mg/1

22 22

mg/1

30 svag mossa 32 6,7 1,3 0,40

60 tydlig mossa 50 6,9 1,4 0,6

90 stark mossa 85 7,5 1,4 1,0

420 J ä r n efter luftning och filtrering.. mg/1 Mangan » Biokemisk syreförbrukning. . . » Termostabila colibakterier antal/100 ml

6 8 22

<

0,6 0,09 3,4

0,46

0,36 0,05 0,7

< 0,05 2,2

7000 Provtagningspunkt 10, belägen ca 6 km nedströms Lagans utflöde från Vidöstern Färg, Pt mg/1 Permanganatförbrukning » PH Biokemisk syreförbrukning. . . mg/1 Termostabila colibakterier antal/100 ml

4 14 14 14

28 22 6,9 0,8

45 46 7,1 1,8

55 60 7,5 3,2

200 Provtagningspunkt 15 a, belägen i Exens norra del Färg, Pt Lukt Permanganatförbrukning pH : Totalhårdhet i tyska grader Järn Mangan

46 ingen 25 6,2 1 0,33 < 0,05

mg/1 rng/1 mg/1 »

47 ingen 33 6,9 1 0,58 < 0,05

83 ingen 36 6,9 1 0,88 0,07

Provtagningspunkt 15 b, belägen vid Bolmåns utflöde från Bolmen mg/1 Färg, P t . . . . Lukt, styrka Lukt, art Permanganatförbrukning mg/1 pH. Totalhårdhet i tyska grader. mg/1 Järn J ä r n efter luftning och filtrering » Mangan » Biokemisk syreförbrukning... » Termöstabila colibakterier antal/100 ml

13 13

25 ingen

31 ingen

13 13 13 13

24 6,2 0,8 0,05

28 6,8 1 0,16

0,05 0,05 0,7

< 0,05

6 13

o c h k r ä f t o r s o m fiskas. L a g a n h a r f ö r r v a r i t rik p å lax och laxöring. I samb a n d m e d tillkomsten av de första kraftverken minskade laxfångsterna väsentl i g t , o c h e f t e r å r 1925 h a r p r a k t i s k t t a g e t i c k e n å g o n f å n g s t gjorts i L a g a n . I Bolmån finns fortfarande laxöring. S j ö a r n a o c h vattendragen i n o m Lag a n s v a t t e n o m r å d e a n v ä n d s o c k s å för h a d och annan rekreation. 6.6 Vattenbeskaffenhet Vattenbeskaffenheten i Lagan och dess b i f l ö d e n h a r s e d a n å r 1955 f o r t l ö p a n d e

< <

50 stark fisk 32 7,9 2 0,41

0,07 2,1

<

0,17 0,05 2,9

u n d e r s ö k t s av Lagans vattenvårdsföre n i n g . S e d a n å r 1963 h a r o c k s å u t r e d ningen utfört vissa egna vattenundersökningar i Lagan och Bolmån på platser d ä r vattenuttag k a n bli aktuella. Det tillgängliga m a t e r i a l e t är inte så o m f a t t a n d e att n å g r a s ä k r a s l u t s a t s e r kan d r a g a s u r det. Detta gäller särskilt d e fall d ä r u t r e d n i n g e n f ö r s t u n d e r å r 1963 p å b ö r j a t p r o v t a g n i n g a r . B l a n d d e osäkerhetsfaktorer som vidlåder materialet kan som enda exempel nämnas att p r o v t a g n i n g a r n a i n t e ä r j ä m n t f ö r delade p å olika å r s t i d e r o c h vattenfö-

Logon

Kattegatt

S

*£

@® Ö" ®© 7

13 antal observationer

IOOH •högsta värde -median värde -lägsta värde

50-

II mg Pt/(

6 Permongonatförbrukn

100-

50Färgstyrka

i © © © © 0 ® @© Figur D. 27 a. Lagan med Bolmån,

analysresultat

422 Bolmen

ögon

Ä

W ®® mg/, 5 -

antal observationer

högsta värde medianvärde lägsta värde

4 -

Jl 32 -

Biokemiskt syrebehov

1 0--

mg/,

7-6 1,3

7-6

8-6

13-6

10-

0,5Järnhalt

@ © © ® 0 ® ®® Figur D. 27 b. Lagan med Bolmån,

analysresultat

423 I Logon

antal/ 100 ml

13 S

10000-

<£

/

8 antal observationer högsta värde medianvärde lägsta värde

1000-

100Termostabila colibakterier

10-

©®®®©®

i

®

Figur D. 27 c. Lagan med Bolmån, analysresultat ringar. Materialet bör dock kunna ge en uppfattning i stort om vattenbeskaffenheten på olika platser i Lagan och Bolmån. På grundval av det tillgängliga materialet h a r i tabell D. 24 karakteristiska vattenbeskaffenheter redovisats för vissa platser (jämför figur D. 26). De viktigare bestämningarna h a r för överskådlighetens skull även redovisats i diagramform, figur D. 27 a—c. Med ledning av tabell D. 24 och figur D. 27 torde följande slutsatser beträffande vattenbeskaffenheten kunna dragas.

1) Av de undersökta platserna h a r Bolmen den klart bästa vattenbeskaffenheten. Särskilt framträdande är Bolmens låga bakteriehalt i förhållande till Lagans, men även färgstyrka och järnhalt är betydligt lägre än i Lagan. 2) Lagans vattenbeskaffenhet är på den aktuella sträckan bäst vid utflödet ur Vidöstern. Detta gäller särskilt bakteriehalterna, som på sträckan mellan Ljungby och havet är avsevärt högre än vid utflödet ur Vidöstern. 3) Vattnets halt av organisk substans är högre vid punkt 4 än vid punkt 6 a och 7, vilket är naturligt med tanke på

424 de från bl. a. Strömsnäsbruk och Timsfors tillförda föroreningarna. På sträckan mellan punkterna 4 och 3 synes en viss förbättring av vattenbeskaffenheten äga rum. Skillnaderna i vattenbeskaffenheten mellan punkterna 7, 6 a, 4 och 3 är dock överlag ganska små. De för punkt 2 a redovisade värdena är sämre än värdena från punkt 3, vilket dock torde bero på att undersökningarna i punkt 2 a utförts under hösten och vintern, då som regel färgstyrkan och mängden organisk substans är högre än under sommarhalvåret. Vattenbeskaffenheten i sjön Unnen har undersökts vid endast ett tillfälle (23.10.1963), varvid värden enligt tabell D. 25 erhölls.

olämplig som vattentäkt på sträckan mellan Strömsnäsbruk och Skogaby. I Skogabymagasinet bör dock en någorlunda utjämning av vattenbeskaffenheten ha skett, samtidigt som tillräcklig förvarningstid bör ha erhållits för eventuella onormala utsläpp från industrierna i Strömsnäsbruk och Timsfors. Vid val av uttagsplats måste stor betydelse tillmätas det förhållandet att vattnet inom vattenområdets övre delar är betydligt bättre ur hygienisk synpunkt än det är i Lagans nedre delar. Visserligen kommer vattnet att desinfekteras innan det distribueras, men viss osäkerhet synes ännu råda beträffande desinfektionens effekt på t. ex. virus.

6.7 Användbarhet för vattenförsörjning

D.7 Fylleån

Vattnet vid alla de undersökta platserna i Lagan, Bolmån, Bolmen och Unnen är användbart som råvatten för framställning av renvatten. Vattnet i Lagan är mera svårbehandlat än Bolmens och Bolmåns vatten. Dels är Laganvattnet genomsnittligt av sämre kvalitet och kräver därför större kemikaliemängder vid fällning, och dels varierar vattenbeskaffenheten mera i Lagan än i Bolmen och Bolmån, vilket ur driftteknisk synpunkt är till nackdel. Särskilt närmast nedströms industrierna i Strömnäsbruk och Timsfors kan vattenbeskaffenheten befaras variera mycket till följd av normala eller ofrivilliga intermittenta utsläpp från dessa industrier. Lagan måste därför anses Tabell D. 25. Unnen, vattenbeskaffenhet den 23.10.1963 Färg, Pt mg/1 Permanganatförbrukning. . » pH Järn mg/1 Mangan »

60 32 6,7 0,68 0,05

7.1 Allmänt

Fylleåns tillflöden är belägna inom området mellan Lidhult och Femsjö ca 13 km väster om sjön Bolmen och ca 8 km väster om sjön Unnen. Ån rinner till en början i nordlig riktning, avviker därefter åt sydväst och går genom sjön Simlången, rinner förbi Marbäcks samhälle samt mynnar i Laholmsbukten ca 6 km sydost om Halmstad, se översiktskarta figur D. 28. Avrinningsområdets storlek är vid utloppet ur sjön Simlången 260 km2, vid Halmstads stads planerade vattenintag vid Marbäck 325 km2 och vid mynningen i Laholmsbukten 401 km2. Avrinningsområdet saknar större sjöar. De tre största är Femmen och Frilien i avrinningsområdets övre del, vilka har en yta av 1,8 respektive 1,3 km2 samt Simlången soin inklusive Buaredssjön har en yta av 1,2 km2. De mindre sjöarna inom översta delen av avrinningsområdet ligger på nivån + 160 till + 1 8 0 m. Avrinningsområdets sjöpro-

425 BETECKNINGAR Avloppsutsläpp från tätorter med ^ 2 0 0 p É^

Mekanisk rening

A j

Biologisk rening

Gefinqe

\0

y

• ••Gräns för avrinningsområde

HÅÖV^AE^00^'

LAHOLMSBUKTEN

BÅSTAD^^"'

"i

VA &

Figur D. 28. Fylleån,

översiktskarta

Figur D. 29. Fylleåns källsjö,

Qvarnsjön.

426 Tabell

D. 26. Karakteristiska vattenföringar i Fylleån vid Marbäck

Högsta högvattenföring Medelvattenföring Normal lågvattenföring Lägsta lågvattenföring Vattenföring med 50 % varaktighet Vattenföring med 75 % varaktighet Vattenföring med 90 % varaktighet

7.3 Användning för vattenförsörjning

cent är vid utloppet ur Simlången 5,3 %, vid Marbäck 4,6 % och vid mynningen i havet 3,7 %. SMHI har sedan år 1927 utfört vattenföringsobservationer inom Fylleåns ävrinningsområde vid Åbacken och vid Gårdsilt. Den senare är belägen vid biflödet Esmaån. Medelavrinningen för en längre period är enligt SMHI 19,2 respektive 22,2 1/s och km2 vid respektive stationer. De karakteristiska vattenföringarna vid Halmstads stads vattenintag vid Marbäck framgår av tabell D. 26.

7.2 Användning för kraftförsörjning I Fylleån finns, nedströms det planer a d e vattenintaget vid Marbäck, två utbyggda vattenkraftanläggningar, nämligen Marbäcks kraftstation och Fyllinge valskvarn med en fallhöjd av 7,2 respektive 2,1 m. På denna sträcka finns

Tabell D. 27. Kommunala KOMMUN Samhälle

ett outbyggt fall, Skedalafallen, med en fallhöjd av ca 19 m. Uppströms intagsplatsen är endast tre mindre kraftverk belägna.

Fylleån används ej för närvarande för vattenförsörjning men kommer inom kort att tas i anspråk av Halmstad. Från det tidigare omnämnda intaget vid Marbäck kommer vatten från Fylleån att överledas till Torvsjön. F r å n Torvsjön transporteras vattnet vidare till ett under byggnad varande vattenverk vid Sannarp.

7.4 Användning gom recipient för avloppsvatten Inom Fylleåns avrinningsområde, uppströms det planerade vattenintaget, finns inga större samhällen som använder ån som recipient. Befintliga avloppsutsläpp h a r inventerats och redovisats i tabell D. 27. De viktigaste avloppsutsläppen h a r även markerats på figur D. 28.

7.5 Användning för andra ändamäl I Fylleån bedrives ett omfattande sportfiske. Sträckan nedströms Marbäck är ett gott reproduktionsområde för laxfiske. Vid Fyllinge valskvarn bedrivs fast laxfiske. Fylleåns dalgång erbjuder en mycket

avloppsutsläpp

inom Fylleåns

avrinningsområde

Folkmängd enligt 1960 års folkräkning

Avloppsvattenrening

Anm.

biologisk

kommer troligen att ansluta till Halmstad

mekanisk

SIMLÅNGEN

427 Tabell D. 28. Vattenbeskaffenhet

i Fylleån

Färg, Pt Permanganatförbrukning pH Järn Mangan Bikarbonat

mg/1

31—220

»

20—100 5,8—7,2 0,6—4,0 max 0,09 2—15

mg/1 » »

vacker natur och är ett synnerligen eftersökt fritidsområde. 7.6 Vattenbeskattenhet Vattenbeskaffenheten i Fylleån har undersökts kontinuerligt under flera år med tanke på Halmstads planerade vattenuttag. I tabell D. 28 visas en sammanställning av analysvärdena. Analysvärdena visar att färgstyrkan varierar avsevärt och vid vissa tillfällen överstiger ca 200 mg Pt/1. Dessa höga värden förekommer i samband med flöden och beror sannolikt på tillförsel av humushaltigt vatten från sumpmarker och på samtidigt uppträdande hög järnhalt. Vid framställning av renvatten bör Fylleåns vatten förutom sterilisering med klor genomgå kemisk rening och snabbfiltrering. För att i största utsträckning eliminera smak och lukt bör reningen kompletteras med exempelvis långsamfiltrering. DM

i Kattegatt vid Halmstad, se översiktskarta, figur D. 30. Det största tillflödet är Kilaån. Nissan har vid mynningen i Kattegatt ett avrinningsområde av ca 2 680 km 2 . Avrinningsområdet är smalt; längden uppgår till ca 140 km och bredden till högst 30 km. Sjöarealen är ca 134 km 2 , dvs. 5 % av avrinningsområdet. Sjön Jällunden, som är den största sjön och h a r en yta av 9 km 2 , är belägen i avrinningsområdets mellersta del. Nissans vattenområde är nederbördsrikt. Årsnederbörden uppgår till omkring 1 000 mm eller mer på sluttningen från det sydsvenska höglandet och till 600—650 mm vid kusten. F r å n SMHI h a r inhämtats uppgifter om karakteristiska vattenföringar i Nissafors, pegel 101—1085, och vid mynningen i Kattegatt. Vattenföringsvärdena vid mynningen (tabell D. 29) är u p p skattade med ledning av observationer vid Johansfors, pegel 101—224, och avser förhållandena vid naturlig framrinning.

Tabell

D. 29. Karakteristiska ringar i Nissan

vattenfö-*

MynNissafors ningen perioden perioden 1933-1961 1900-1943

Nissan

m 3 /s

8.1 Allmänt Nissan avvattnar ett område, som huvudsakligen ligger på den västra sluttningen av det sydsvenska höglandet. Området är mycket skog- och myrrikt. Ån h a r sina källor i nordvästra Småland och rinner därifrån i huvudsaklig sydlig riktning i en bred sänka genom en ganska kuperad terräng, innan den i västlig riktning passerar genom den halländska slättbygden och mynnar

Högsta högvattenNormal högvatten-

f öring Normal medelvattenf öring Vattenföring med 50 % varaktighet.. Vattenföring med 75 % varaktighet.. Normal lågvattenf öring Lägsta lågvattenföring

37,3

11,4

9,2

34 i

4,8

2,3

7,5

2,3

428 BETECKNINGAR

rASUND£MULR!CEHAM^^ ' V öfors . / */ ./'' &;-LZZ •/

• • • G r ä n s för avrinningsområde $fc Kraftverk

* -• \

. V • ' /

J K O M p S ^ f F / ^ 0 RRAH/MMAR@

iJw

/ ' w ' ^ 8 1^

/-

/"' ',

•fcbergp':

Uf*

J .._^T

SVENUUNGA1

I : r:r\ —-VTranemo /

iffxg >Jrp

/

VAGGERYD"

V

/

Ai \ /Gnc$jö

&.7L < i

<HT / X6 >

^M&

/

9 SLAVERI /GiSLAVEOI /f /r •t 16 Jyllen5o«W6|r<j ^Gyllenffi%\ if V ©ANDEKTÖJW STÖJ&P

I

^ s j M

/c,-/

Refteit iy &,<v' målcndsJtenaGl »• •' \^

'162 P

/ \ X/>? / I ) V Ä j F A K Å M O f 166 i / S~K s\ K ?"*« frö

9 lyl\

-5 ..0 •) M ^ ,1

/d

uV^'^^1

o? o ) y

u /

<?

nA^r # ^ i f i

/ BOLMEV

f« a/0

/ /

X Getinqe

' Nissgström

llUNGBY

Ä^ö^vr

(Slottsmöllan # £ S p e r l i ^ j s f . o l ^ V_ 12S

HAÉMSTAJDX

\ Figur D. 30. Nissan,

översiktskarta

^

429 Figur D. 31. Nissan vid

.82 Användning för k ratt försörj ning

Nedströms Hammarsjön är vattendraget avtrappat i ett flertal steg, av vilka de största är Hyltefallet (24 m ) , Rydöfallet (ca 25 m) och Nissaström (29 m ) . Fallhöjden från Hammarsjön ned till havsnivån om totalt ca 165 m är i huvudsak helt utnyttjad. Många av biflödenas fall är också utnyttjade för kraftförsörjningsändamål. Kraftverkens lägen framgår av figur D.30. Ett flertal sjöar, bl, a. Färgensjöarna, är reglerade för kraftändamål. Utbyggnadseffekten i Nissan (huvudflödet) uppgår till ca 20 000 kW och i dess biflöden till ca 2 400 kW.

8.3 Användning som vattentäkt

Vattenbehoven för samhällena inom Nissans avrinningsområde tillgodoses med grundvatten. Halmstad kommer dock inom kort att även taga ytvatten

Nissaström

i anspråk. Staden har sålunda erhållit tillstånd att avleda vatten från Fylleåns avrinningsområde för täckande av det ökande vattenbehovet. Nissans vatten används således för närvarande icke för kommunala vattenförsörjningsändamål. Ett flertal industrier utnyttjar emellertid Nissanvatten inom produktionen. Bland dem märks främst Hylte Bruks och Oskarströms sulfitfabriker med ett vattenbehov av ca 1 m-Vs respektive 0,6 nWs. 8.4 Användning som recipient för avloppsvatten

Nissan med biflöden används som recipient för avloppsvatten från ett flertal samhällen och industrier. Hylte Bruks och Oskarströms sulfitfabriker intar en dominerande ställning när det gäller åns förorening. Planer på indunstning och förbränning av sulfitluten har ännu icke förverkligats (1964).

430 Tabell D. 30. Kommunala KOMMUN Samhälle

avloppsutsläpp Folkmängd enligt 1960 års folkräkning

inom Nissans

Avloppsvattenrening

avrinningsområde

Anm.

Älvsborgs län DALSTORP Grimsås

biologisk, markbädd

NORRA MO Rottnaryd

mekanisk

SÖDRA MO Hestra

biologisk

GNOSJÖ Nissafors.

329 Gnosjö...

1 936

biologisk

ANDERSTORPS KÖPING Anderstorp.

2 426

mekanisk

förnicklings- och förzinkningsindustri, förslag har väckts om gemen samt avloppsverk med Gislaved

GISLAVEDS KÖPING Gislaved

5 636

mekanisk

se Anderstorp

YILLSTAD Smålandsstenar. Skeppshult....

2 340 307

mekanisk biologisk

661 240

mekanisk mekanisk

481 2 172

biologisk biologisk

272 679 547

mekanisk mekanisk biologisk

2 852

mekanisk för del av tätorten

376 299

mekanisk mekanisk

40 821

biologisk

Jönköpings

län

RURSERYD Smålands Rurseryd. Rroaryd HYLTE Landeryd. Hyltebruk.

biologiskt avloppsreningsverk planeras

avloppsutsläpp i Västerån avloppsutsläpp via bäck till Hestrasjön

Hallands län i TORUP Kinnared.... Rydöbruk... Torup....... OSKARSTRÖMS KÖPING I Oskarström. ENSLÖV Sennan... Aled...... HALMSTADS STAD Halmstad. . . . . . ; . . .

avloppsutsläpp i Kilaån charkuterifabrik; egen slamavskiljare före anslutning

slakteri och charkuterifabrik, mejeri, övriga livsmedelsindustrier, textil- och läderindustrier

431 Tabell D. 31. Vissa KOMMUN Industri Jönköpings

industriella

avloppsutsläpp

inom Nissans

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

avrinningsområde Anm.

län

GNOSJÖ Nissafors Kartongoch pappersfabrik

bärkassar, vaxat papper 2 400 ton/ år

GISLAVEDS KÖPING Gislaveds M e j e r i . . . .

invägning 6 000 ton/år

ANDERSTORPS KÖPING Levi Petterson Industri A B . . .

förnickling och förzinkning

VILLSTAD Skeppshults Bruks AB Perryprodukter, Skeppshult

spik, t r å d madrasser, kuddar etc. av skumgummi, 12—13 ton/vecka

Wallentins slakteri, Smålandsstenar. . . 20 svin, 4 storboskap, 5 kalvar/ vecka Smålandsstenars invägning 4 000 ton/år Mejeri BURSERYD Burseryds Mejeri Burseryds Bruks AB HYLTE Hylte Bruks AB Hyltebruks Mejeri. .

ansluten till köpingens avloppsnät

invägning 2 300 ton/år bandjärn, tråd, 10 000 ton/år 1

slakt en dag/vecka även charkuterifabrik

sanitärt avloppsvatten anslutet till samhällets avloppsnät varav 1 500 ton varmförzinkas

sulfitcellulosa, sulfitsprit, papper avses att utbyggas ytterligare 35 000 ton sulfitmassa/år invägning 4 200 ton/år

Hallands lån TORUP Brännogårds Wellpappemballagefabrik

pappemballage, kartong, papp, 70 ton/dygn

Bengtssons Charkuteri, Rydöbruk. . .

10—12 ton/månad

Hyltebruks Träimpregnering, Rydöbruk

135 000 kbf/år

OSKARSTRÖMS KÖPING Oskarströms Sulphite sulfitcellulosa 35 000 ton/år Mills AB Skandinaviska Jute Spinneri- och jutevaror (säckar, väv, jutefilt, Väveri AB garner etc) 3 600 ton/år

egen slamavskiljare före anslutning till samhällets avloppsnät

avses att utbyggas ytterligare

432 KOMMUN Industri ENSLÖV Nissaströms Brukoch Kraft AB, Johansfors

Fabrikation, råvaru- eller produktionsmängd

Anm.

mekanisk slipmassa, kartongpapp, full kapacitet 8 000—10 000 ton/ 3 000 ton /år år

HALMSTADS STAD Vid dimensioneringen av stadens avloppsreningsverk beräknades industriernas avloppsvatten motsvara ca 13 000 pe. Denna mängd beräknas stiga till 16 000 pe år 1980, vilken siffra legat till grund för dimensioneringen av stadens avloppsreningsverk.

Avloppsutsläppen i Nissan och dess biflöden har inventerats, varvid samhällen med mer än 200 invånare samt de mest förorenande industrierna medtagits. Resultatet av inventeringen redovisas i tabellerna D. 30 och D. 31. Avloppsutsläpp från dels tätorter med mer än 500 invånare och dels de ur föroreningssynpunkt mest betydelsefulla industrierna har markerats på figur D. 32.

8.6 Vattenbeskaffenhet

ställande av villkoren för utsläpp av industriellt avloppsvatten vid utvidgad produktion vid sulfitfabriken i Oskarström, h a r även vissa analysresultat redovisats från undersökningar som utförts av Hylte Bruks och Oskarströms sulfitfabriker. Dessa analyser omfattar bl. a. uppgifter om pH, syrehalt och BS 5 -värden vid 13 tillfällen under åren 1961—1963 och har utgjort underlag för sammanställningarna i tabell D. 32. Det bör nämnas, att provtagningarna i huvudsak är koncentrerade till sommarhalvåret. Tillgängligt analysmaterial ger dock en uppfattning i stort om vattenbeskaffenheten i Nissan. Av detta material har redovisats karakteristiska vattenbeskaffenheter från fyra olika provtagningsplatser i Nissan, Provtagningsplatserna har markerats på figur D. 32. Analysvärdena har angivits med lägsta och högsta observerade värden. Medianvärden har angivits där tillgängligt material möjliggjort/detta.

År 1960 bildades Nissans Vattenvårdsförbund med uppgift att verka för vårjden av vattnet i Nissan. Genom förbundets försorg har under åren 1961—1963 undersökningar av vattenbeskaffenheien i Nissans huvudfåra utförts vid åtta illfällen. I skrivelse från vattenvårdsörbundet till Västerbygdens vattendomtol den 11 december 1963, med anledr ning av Oskarströms Sulphite Mills AB ansökan hos vattendomstolen om fast-

Av det tillgängliga materialet kan vissa slutsatser dras om vatténbeskaffenheten i Nissan, som ur föroreningssynpunkt i stort sett kan indelas i två delområden, nämligen uppströms och nedströms Hyltebruk. I det övre området är föroreningen i allmänhet måttlig. Vid vissa tillfallen kan dock tydlig förorening förekomma nedströms <3islaved och nedströms Smålandsstenar. Åns självreningsförmåga är

8.5 Användning för andra ändamål Fisket inom Nissans vattensystem har huvudsakligen karaktären av sportfiske. Laxen går numera icke upp i det förorenade vattendraget. Sjöarna i övre och mellersta delarna av vattenområdet utnyttjas för bad och annan rekreation.

E

l¥

BETECKNINGAR

FASUNDEM ULRICEHAMN J fors , / ; i _ i ,.,4i4;

Avloppsutsläpp från tätorter med - 5 0 0 p

Biologisk rening

PINC

^ 0

M

\

: KOM0SSE»