Regionalpolitiska stödformer och styrmedel : delbetänkande från Sysselsättningsutredningen

Ur KB:s samlingar

Digitaliserad år 2013

llegionalpolitiska

stödlormer och styrmedel

öl SJ S [w elbetänkande från Sysselsättningsutredningen ® %Z98 ?i

Statens offentliga utredningar EE @â 1978:62

?få

Arbetsmarknadsdepartementet

Regionalpolitiska

stödformer

och

styrmedel

Delbetänkande från

gsselsättningsutredningen

Stockholm 1978

Omslag Håkan Lindström Jemström OfTsettryck AB

ISBN 91-38-04389-0 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1978

Till statsrådet och chefen för

arbetsmarknadsdepartementet

Sysselsättningsutredningen tillsattes efter bemyndigande av Kungl. Majtt den 22 mars 1974. Utredningen har under arbetet med Föreliggande betänkande haft följande sammansättning: f. d. förbundsordförande Lars Sandberg, ordförande; kanslichef Carin Beckius (s); riksdagsledamot Mats Hellström (s); riksdagsledamot Arne Pettersson (s); riksdagsledamot Arne Fransson (c); riksdagsledamot Börje Hörnlund (c); riksdagsledamot Sten Svensson (m); riksdagsledamot Margaretha af Ugglas (m); riksdagsledamot Eva Winther (fp); riksdagsledamot Jörn Svensson (vpk) (t. o. m. 1978-02-28); sekreterare Erik Ransemar (vpk) (fr. o. m. 1978-O3-01); fil. dr. Rudolf Meidner, Landsorganisationen i Sverige; utredningschef Per-Olof Edin, Landsorganisationen i Sverige; f. d. förste ombudsman John Östlund, Tjänstemännens Centralorganisation (t. 0. m. 1978-05-11); ombudsman Christer Wretborn, Tjänstemännens Centralorganisation (fr. o. m. 1978-05-l2); direktör Hans Sandebring, Centralorganisationen SACO/SR; docent Karl-Olof Faxén, Svenska arbetsgivareföreningen; direktör Sune Eriksson, Svenska Kommunförbundet; förbundsdirektör Rune Carlsson, Landstingsförbundet; generaldirektör Bertil Rehnberg, arbetsmarknadsstyrelsen samt professor Gösta Rehn, Institutet för social forskning. Experter att biträda utredningen är departementssekreterare Jan-Erik Nyberg och departementsrådet Bosse Ringholm. Sekreterare i utredningen är Gustav Persson och biträdande sekreterare Kerstin Andersson, Göte Bernhardsson, Ulla Bystedt, Jan Carling, Gösta Guteland, Marianne Johansson, Anne-Marie Qvarfort, Olle Stångberg och Leif Svensson. Expert med särskilda arbetsuppgifter på det regionalpolitiska avsnittet har varit f. d. statssekreteraren numera landshövdingen Göte Fridh. Utredningen arbetar med sex olika arbetsgrupper som behandlar olika avsnitt. Till arbetsgrupperna har knutits olika experter från skilda yrkesområden och olika delar av landet. Föreliggande delbetänkande har förbearbetats i den regionalpolitiska arbetsgruppen. En förteckning över de personer som ingått i den regionalpolitiska gruppen finns i bilaga 3 till betänkandet. Utredningen har tidigare avlämnat delbetänkandena (SOU 1975:90) ”Arbete åt alla” och (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade”. Sysselsättningsutredningen erhöll den 13 maj 1976 tilläggsdirektiv rörande regionalpolitiken. 1 direktiven framhöll dåvarande arbetsmarknadsministern att utredningen i sitt fortsatta arbete på det regionalpolitiska området bör överväga bl. a. indelningen i nuvarande stödområden, frågan om stödberät-

tigad verksamhet, stödunderlag och stödformer liksom de anställdas insyn och inflytande i stödföretagen. Sysselsättningsutredningen har i enlighet med tilläggsdirektiven bedrivit utredningsarbetet om den regionalpolitiska stödverksamheten i nära kontakt med expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU). För beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande har regeringen överlämnat följande skrivelser till utredningen: den 5 maj 1975 från landshövdingen i Gävleborgs län angående åtgärder i anledning av överlåtelser av företag som beviljats lokaliseringsbidrag och därefter sålts; den 28 december 1976 från länsarbetsnämnden i Blekinge län angående åtgärder i anledning av rådande arbetsmarknadsläge i länet; den 12 juni 1977 från Företrädare för kommuner och länsstyrelser samlade till seminarium om sysselsättning och näringsliv på kommunskolan i Sigtuna angående finansieringsformerna för kommunala industrilokaler; den 21 oktober 1977 från länsstyrelsen i Uppsala län angående sysselsättningsläget i norra delen av länet och beaktande vad avser hemställan att vissa kommuner hänförs till allmänna stödområdet; den 21 november 1977 från Hedlunds Trävaruaktiebolag, Furudal angående tillämpning av bestämmelserna om statligt regionalpolitiskt stöd. Dessutom har följande skrivelser inkommit till Sysselsättningsutredningen: från ordföranden i arbetsgruppen för glesbygdsfrågor Olof Pettersson med förslag att sysselsättningsutredningen gör en utvärdering av försöksverksamheten med intensifierade kommunala sysselsättningsinsatser i vissa glesbygdskommuner; från Västerbottens Turisttrañkförbund med instämmande av Svenska Kommunförbundets länsavdelning, angående kombinationssysselsättning jord-skog-turism; från företrädare för länsstyrelserna i Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län vid landshövdingemöte i Jönköping angående regionalpolitiska stödets utformning; från länsstyrelsen i Blekinge län angående översyn av principerna för det regionalpolitiska stödet; från LO-distriktet i Sydöstra Sverige med krav på åtgärder för att motverka nedläggning av företag, skapa nya sysselsättningstillfállen i sydöstra Sverige och lokalisera statlig verksamhet till området; från Lantbrukarnas Länsförbund i Jönköpings län med begäran om förbättrad landsbygdsplanering m. m., från Delegationen för glesbygdsfrågor angående utvidgning av den intensifierade kommunala sysselsättningsplaneringen (IKS) till att även omfatta Torsby kommun; från

socialdemokratiska partidistrikten i Ångermanland, Medelpad och Jämtland

med krav på kraftigt utökade regionalpolitiska insatser och aktivare näringspolitik; från Värmlandsdelegationen angående förbättringar av det regionalpolitiska stödet i den s. k. grå zonen; från länsstyrelsen i Västerbottens län angående idéskiss till konsumentstöd för rekreationsresor till vissa ljällområden. Skrivelserna får anses besvarade med detta betänkande. Sysselsättningsutredningen har i samarbete med länsstyrelsen och länsar-

betsnämnden i Västernorrlands län låtit intervjua företag i Sollefteå och Ånge

kommuner som erhållit regionalpolitiskt stöd om deras erfarenheter av och synpunkter på olika stödformer. Utredningen har i samarbete med landstinget och länsbussbolaget i Örebro

län, landstingsförbundet och kommunikationsdepartementet bedrivit försök med utvidgad kollektivtrafik för arbetsresor. Försöksverksamheten, som varit förlagd till Lindesbergs kommun med angränsande delar av Ljusnarsbergs och Nora kommuner, har bestått av två delar, dels en materialinsamlande och utredande del, dels genomförande av praktiska trafikförsök. Till försöket har knutits två arbetsgrupper - en central och en regional grupp med representanter för AMS, landsting, kommuner, länsstyrelse, länsarbetsnämnd, facket och företag. Försöksverksamheten redovisas i en särskild rapport ”Resor till arbetet” (SOU 1978:57). Utredningen har inte tagit ställning till innehållet eller förslagen i rapporten utan har använt den som underlag dels för detta betänkande och dels för utredningens kommande slutbetänkande. Utredningen behandlar i detta betänkande regionalpolitikens förutsättningar och det regionalpolitiska stödets inriktning och utformning. Den offentliga sektorn och regionalpolitiken behandlas i ett särskilt avsnitt liksom särskilda sysselsättningsinsatser i glesbygd. Reservationer har lämnats av ledamöterna Karl-Olof Faxén, Erik Ransemar, Sten Svensson och Margaretha af Ugglas. Särskilda yttranden har lämnats av ledamöterna Gösta Rehn, Sten Svensson och Margaretha al Ugglas. Stockholm den 22 september 1978 Lars Sandberg

Carin Beckius Rune Carlsson Per-Olof Edin

Sune Eriksson KarI-Olo/Faxén Arne

Fransson

Mats Hel/ström Börje Hörn/und RudolfiMeidner

Arne Pettersson Erik Ransemar Gösta Rehn

Bertil Rehnberg Hans Sandebring Sten Svensson

Margaretha af Ugglas Eva Winther Christer Wretborn /Gustav Persson

L ell Svensson

O//e S tângberg

Göte Fridh

Innehåll

2.2 Befolkningsutvecklingen . . . . . 31 2.3 Sysselsättningsmöjligheterna i skilda regioner 33 2.4 Sysselsättningsutvecklingen inom olika näringsgrenar 38 2.4.1 Den regionala Fördelningen och möjligheterna att påverka denna 38 2.4.2 Jord- och skogsbruket 40 2.4.3 Service- och tjänstesektorn 41 2.4.4 Utvecklingen inom industrin . . . . . . . . . 41 2.4.5 Utbyggd näringspolitik med regionalpolitisk inriktning 45 2.5 Ekonomiska aspekter på regionalpolitiken 48

2.6 En sammanhållen och åtgärdsinriktad planering . . . . .l 49

2.7 Utgångspunkter och riktlinjer lör den fortsatta regionalpolitiken 50

3. Det regionalpolitiska stödet till näringslivet - industrin, turistnäringen och den privata service- och yänstesektom 53 3.1 Inledning . . . . . 53 3.2 Särskilda utvärderingar 55 3.2.1 Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) . . . . . . . 55 3.2.2 Riksrevisionsverket(RRV) 56 3.2.3 Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) 57 3.3 Stödets inriktning i framtiden 58 3.3.1 Allmänna synpunkter 58 3.3.2 Igångkörningssvârigheter 60 3.3.3 Utbildning 60 3.3.4 Kapitalförsörjning 61 3.3.5 Marknadsföring 62 3.3.6 Lokaler som ägs av företag 63 3.3.7 Lokaler for uthyrning 63 3.3.8 Avståndsnackdelar 65

8 Innehåll sou 1978:62

3.3.9 Företagsservice . . . . . . . . . . . . . _ 65 3.3.l0 Samhällsservice . . . . . . . . . . . . . . 66 Stödmedlens utformning . . . . . . . . . V . . . . 66 3.4.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . 66 3.4.2 Stödberättigad verksamh . . . . . . . . . . 67 3.4.3 Stödmottagare . . . . . . . . . . . . . . 70 3.4.4 Sysselsättningsstöd . . . . . . . . . . . . 71 3.4.5 Utbildningsstöd . . . . . . . . . . . . . . 73 3.4.6 Lokaliseringslån . . . . . . . . . . . . . . 74 3.4.7 Avskrivningslån . . . . . . 75 3.4.8 Stöd till företag inom turistnäringen . . . . . . 76 3.4.9 Allmänt om stödets storlek . . . . . . . . . 77 3.4.10 Offertprincipen . . . . . . . . . . . . . . 79 3.4.1 l Könskvotering . . . . . . . . . . . . . . 80 3.4.l2 säkerheter, bevakning m. m. . . . . . . . . . 80 3.4.l3 Regler för återkrav av lämnat stöd . . . . . . . 82 3.4.14 Handläggningsordning och arbetsmetoder . . . . 85 3.4.15 Industricentra . . . . . . . . . . . . . . 88 3.4.l6 Särskilda åtgärder under de Senaste åren . . . . . 91 Indelningen i stödområden . . . . . . . . . . . . 92 3.5.1 Allmänt . . . . . . . . . . . . . . . . 92 3.5.2 Utvecklingen fram till nuvarande stödområdesindelning . . . . . . . . . . . . . . . . . . 92 3.5.3 Krav på stödområdessystem . . . . . . . . . 96 3.5.4 Förändring av stödområdessystemet . . . . . . 93 3.5.5 Sex stödområden . . . . . . . . . . . . . 100 3.5.6 Stödet i de olika stödområdena . . . . . 3.5.7 Bedömningsgrunder för indelningen i stödområden 3.6 Beslutsordning för regionalpolitiskt stöd . . . 3.7 Ytterligare frågor med anknytning till stödverksamheten 3.7.1 Krav på personella resurser . . . . . . . . 3.7.2 Utvärdering av den regionalpolitiska stödverksamheten 3.7.3 Insyn och inflytande för de anställda i företag som får/lätt regionalpolitiskt stöd

4. Den offentliga sektorn och regionalpolitiken . . . . 4.1 Den offentliga sektorns samband med regionalpolitiken 4.2 Sysselsättningens regionala fördelning inom den offentliga sektorn 4.3 Regionalpolitiska bedömningar i den offentliga sektorns verksamhet 4.4 Den offentliga sektorns medverkan i en åtgärdsinriktad regionalpolitik . . . . . . . . . . . . . . 4.4.1 Behovet av regionalpolitiska åtgärder . . . . 4.4.2 Regionalpolitiska hänsyn i verksamhetsplaneringe Regionalpolitiska medel i den statliga verksamheten 4.5.1 Behovet av styrmedel . 4.5.2 De administrativa reglerna . . . . . . . . 4.5.3 Samhällsfunktionernas regionalpolitiska betydelse

Innehåll 9

4.5.4 Ekonomiska styrmedel genom budgeten 4.5.5 Samordnatregionalpolitisktåtgärdssystem . . . . Decentralisering i statsförvaltningen som ett regionalpolitiskt medel 4.6.1 De allmänna utgångspunkterna för decentralisering 4.6.2 Möjligheterna till decentralisering i statsförvaltningen 4.6.3 Handlingsprogram med anknytning till budgetprövningen Regionalpolitiska medel i kommunernas och landstingens verksamhet 4.7.1 Den kommunala verksamheten . . . . 4.7.2 Verksamheter av särskilt regionalpolitiskt intresse 4.7.3 Skatteutjämningssystemets regionalpolitiska betydelse 4.7.4 Extra skatteutjämningsbidrag även for särskilda regionalpolitiska åtgärder

5. Särskilda sysselsärrningsinsatser i glesbygd 5.1 Inledning . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.2 Särskilt stöd till lantbruksföretag och andra näringar i vissa glesbygder . . . . . . . . . 5.3 Stöd till hemarbete i glesbygd . . . . . . . . . . . 5.4 Särskilt stöd till de regionala utvecklingsfonderna för insatser i glesbygd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.5 Medel till länsstyrelserna for särskilda utredningar rörande glesbygd . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 5.6 Intensilierade kommunala sysselsättningsinsatser i glesbygd (IKS)

6. Kostnader _Iör en _lörsrärkr regionalpolirik 6.1 Inledning 6.2 Nuvarande anslag 6.3 Beräkning av anslagsbehov 6.4 Föreslagen anslagsstruktur

R ese/valioner

Särskilda yttranden

Bilaga l Statistisk redovisning av sysselsättningens regionala fördelning inom den offentliga sektorn

Bilaga2 Tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen om översyn av den regionalpolitiska stödverksamheten

Bi/aga3 Ledamöter, experter och sekretariat i regionalpolitiska gruppen inom sysselsättningsutredningen

Sammanfattning

Kapitel l Bakgrund

Sysselsättningsutredningens huvuduppgift är att utreda frågan om den framtida sysselsättningspolitiken. Enligt direktiven skall utredningen bedöma bl. a. vilka krav som riksdagens mål och riktlinjer för regionalpolitiken ställer på den allmänna sysselsättningspolitiken. Sysselsättningsutredningen fick våren 1976 tilläggsdirektiv(bilaga 2)0m en översyn av den regionalpolitiska stödverksamheten. l tilläggsdirektiven betonas att de nuvarande stödformerna även i framtiden bör bilda stommen i verksamheten och att utredningen därför främst bör undersöka möjligheterna att effektivisera dessa medel. Utredningen skall lägga fram sitt slutbetänkande vid årsskiftet 1978/79. Av flera skäl har det varit nödvändigt att lägga ett särskilt delbetänkande om de regionalpolitiska medlen redan nu. Det skall framhållas de begränsningar som ligger i ett sådant förfarande med tanke på de samband som finns med insatser på andra områden vilka kommer att behandlas först i slutbetänkandet. l betänkandet pekas på de många kopplingar som finns till andra politikområden. Vilka förslag utredningen där kan komma med går emellertid nu inte att ange eftersom diskussionen på dessa områden fortfarande pågår inom utredningen.

Kapitel 2 Regionalpolitikens förutsättningar

Förutsättningarna för regionalpolitiken har förändrats under de senaste åren - och den på flera punkter i negativ riktning. Sysselsättningsminskningen snabba strukturomvandlingen inom industrin liksom den svaga tillväxten i ekonomin innebär begränsningar på många områden och det gäller också för regionalpolitiken. l början av 1970-talet uppnåddes en förbättrad regional balans vad gäller befolkningsutvecklingen. Förbättringen har dock stannat av och i många fall förbytts i flyttningsförluster. Prognoser tyder på ökade spänningar mellan landets olika delar. Det räcker inte med balans på befolkningssidan. En utjämning är också nödvändig av sysselsättningsmöjligheterna mellan olika delar av landet.

Annars finns risken att man återigen kommer i en situation med stor

12 Sammanfattning SOU l978:62

omflyttning och stora nettolörskjutningar mellan landets olika delar. Vissa befolkningsförskjutningar mellan och inom länen torde man ha att räkna med också i framtiden. Dessa förskjutningar bör dock kunna ske i balanserade former, men då är en förutsättning att man får till stånd en väsentlig höjning av sysselsättningsgraden i regioner där den idag ligger lågt. Det gäller emellertid inte bara att skapa fler sysselsättningstillfállen. Människor ställer också kvalitativa krav vad gäller valfrihet. trygghet m. m. Mycket talar för att dessa krav kommer att bli än mer uttalade i framtiden. Många av de små och isolerade arbetsmarknader som finns i landet kommer även efter en förbättring vara så begränsade och dåligt differentierade att många människor framför allt beroende på sin yrkesinriktning sannolikt kommer att föredra arbetsmarknader med bredare yrkesutbud. Å andra sidan finns det också människor som väljer sitt yrke och arbete så att de kan få sin utkomst på en mindre ort som de vill bo kvar på eller flytta till. Några möjligheter att göra alla orter lika vad gäller arbetsmarknadens sammansättning och storlek finns inte. Arbetet måste därför inriktas på att i de skilda länen bygga upp väl differentierade arbetsmarknader som kan tillgodose människors krav på valmöjligheter m. m. Därmed ökas människornas möjligheter att stanna kvari sin hemtrakt och den omflyttning som trots allt blir nödvändig kan ske över kortare avstånd och i huvudsak inom det egna länet. Större orters arbetsmarknader kan genom förbättrade kommunikationer fungera som stödjepunkter för kringliggande mindre orter. En ökad differentiering kan allmänt sett också uppnås på mindre orters arbetsmarknader genom höjningar av den allmänna sysselsättningsnivån, en fortsatt utbyggnad av service- och tjänstesektorn och en medveten styrning av de ny- och omlokaliseringar som hela tiden sker både på industri- och servicesidan. Mycket stora insatser kommer att krävas för att klara de mål som ställts upp om regional balans och utjämnade sysselsättningsmöjligheter regionerna emellan. En kraftig förstärkning av samhällets medel är nödvändig. Det gäller de regionalpolitiska medlen men också inom näringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken etc. l detta delbetänkande begränsas diskussionen till en förstärkning av de regionalpolitiska medlen: den regionalpolitiska stödverksamheten till näringslivet och regionalpolitisk påverkan av den offentliga sektorn. Men det skall kraftigt understrykas att en förstärkning även på andra områden är en förutsättning för en aktiv och kraftfull regionalpolitik. Regionalpolitiken är en del av den ekonomiska politiken och den samlade sysselsättningspolitiken. Samtidigt som regionalpolitiska insatser innebär kostnader för samhället måste man också se regionalpolitiken som ett medel att totalt sett öka sysselsättningen och produktionen i samhället. Regionalpolitiken innefattar avvägningar mellan olika delar av landet. Detta ställer krav på en för hela landet av de centrala statsmakterna sammanhållen sysselsättningspolitik.

SOU l978:62 Sammanfattning 13

Kapitel 3 Det regionalpolitiska stödet till industrin och den

privata service- och tjänstesektorn

Detta kapitel behandlar den regionalpolitiska stödverksamheten till näringslivet. Ledorden är förstärka, förenkla och rikta. Det gäller både utformningen av de olika stödmedlen och stödområdesindelningen. Betänkandet är direkt inriktat på slutsatser och förslag om stödet i framtiden. När det gäller beskrivningar och analyser av den hittillsvarande stödverksamheten hänvisas till det av Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) nyligen presenterade betänkandet Att främja regional utveckling (SOU 1978:46).

S tödmed/en

Översynen av de regionalpolitiska stödmedlen har gjorts utifrån följande

utgångspunkter: 0 Stödet skall vara enkelt och knyta an till nuvarande stödformer 0 Stödmedlen skall stå i samklang med andra åtgärder för att på sikt skapa en konkurrenskraftig industristruktur o Medlen skall utformas så att de bidrar till att undanröja olika hinder för näringslivets utveckling i sysselsättningssvaga regioner 0 Huvuddelen av det regionalpolitiska stödet bör som hittills ha karaktären av inledningsstöd 0 Stödet inriktas också i fortsättningen både på kapitalstöd och arbetskraftsstöd. Den föreslagna förstärkningen av stödet läggs dock i huvudsak på arbetskraftsstödet 0 Huvuddelen av det regionalpolitiska stödet bör som hittills lämnas efter en individuell prövning i de enskilda stödärendena.

En förstärkning och vidareutveckling av den regionalpolitiska stödverksamheten förordas. Stödet föreslås koncentrerat till följande stödformer:

lokaliseringslån avskrivningslån sysselsättningsstöd utbildningsstöd offertprincipen

Förslaget innebär att följande stödformer slopas:

lokaliseringsbidrag (ersätts av avskrivningslån) ilyttningsersättning för flyttning av maskiner (ersätts av lokaliseringslån) lånegaranti (ersätts av lokaliseringslån) introduktionsstöd (ersätts av sysselsättningsstöd)

o Lokaliserings/ânen, som för närvarande lämnas endast för investeringar i byggnader och maskiner, utvidgas att gälla också marknadsföringsåtgärder, produktutveckling och andra liknande åtgärder. Räntan bör som

14 Sammanfattning sou 1978:62

hittills vara marknadsanpassad. Möjligheten till räntebefrielse slopas. Däremot kan anstånd med räntebetalning liksom med amortering medges under upp till fem år. Ränteskulden läggs då till lånet och amorteras sedan i samma takt som lånet i övrigt. Lånetiderna bör variera och bestämmas med utgångspunkt i ändamålet med lånet. Längsta Iånetid blir 20 år (för turistanläggningar 25 år). o En ny typ av avskrivningslân för investeringar främst i byggnader införs i stället för nuvarande lokaliseringsbidrag och avskrivningslån. Det nya avskrivningslånet är ränte- och amorteringsfritt och skrivs av med hälften efter 3 år och återstoden efter 7 år efter prövning bl. a. med hänsyn till uppnådd sysselsättningseffekt. o Sysse/särmingsstöder höjs kraftigt i de sysselsättningssvagaste delarna av landet. En differentiering av stödet mellan olika områden föreslås. Företag i svagaste områdena skall sammanlagt på sju år kunna få upp till 130 000 kr för varje årsarbetare varmed sysselsättningen ökar. Stödet gäller ökning av sysselsättningen i förhållandet till högsta antalet sysselsatta under de tre närmaste föregående åren. En ny typ av prövning införs. Bl. a. skall en näringspolitisk bedömning göras vid en förhandsgranskning så att t. ex. stödet inte leder till en överflyttning av sysselsättningsproblem från en ort till en annan. Sysselsättningsökningen måste vidare bedömas som varaktig. Förskottsutbetalning av stöd skall i vissa fall kunna ske. o Urbildningssröder föreslås lämnas enligt i huvudsak oförändrade regler. På några punkter föreslås dock förändringar. Det gäller att stöd i vissa fall skall kunna lämnas också för utbildning av redan anställd personal och vid ersättningsrekrytering. Vidare att stöd också skall kunna lämnas under längre tid än ett år. o Offertsysremer innebär att staten på offert från ett företag betalar särskild ersättning till ett företag för att det genomför sådana åtgärder som staten önskar att bolaget skall göra. Det skall användas endast i undantagsfall och när övriga stödformer inte är tillämpliga. Utformningen av stödet beslutas av regeringen från fall till fall och regleras i särskilt avtal mellan staten och det berörda företaget. Stödet bör så långt möjligt knytas till vissa klart angivna motprestationer t. ex. vad gäller antal arbetstillfällen.

För samtliga stödformer föreslås gemensamma regler om vad som skall räknas som stödberänigad verksamhet. Stöd skall kunna lämnas till företag inom följande verksamhetsområden: industri industriliknande verksamhet industriservice viss partihandel viss uppdragsverksamhet turistnäringen. Därutöver bör införas en möjlighet för regeringen att i enskilda fall besluta om stöd till verksamhet som vid en strikt bedömning inte faller inom ramen för vad som räknas som stödberättigad verksamhet. Regionalpolitiskt stöd kan för närvarande lämnas till enskilt, statligt eller

Sammanfattning 15

kooperativt ägda företag och när det gäller viss verksamhet inom turistnäringen även till kommun eller kommunalt bolag. Här föreslås att lokaliseringslån och avskrivningslån enligt samma regler som för företag i vissa områden också skall kunna ges till kommuner för uppförande av industrilokaler för uthyrning. Stöder till turistnäringen utvidgas så att samma regler skall gälla som för annan stödberättigad verksamhet. Detta gäller med den stödområdesindelning vi föreslår i inre stödområde 5 och 6 samt allmänt stödområde 4. I övriga stödområden kan stöd lämnas efter prövning av regeringen i varje enskilt fall. Möjlighet skall finnas att kombinera det regionalpolitiska stödet med ett eventuellt kommande rekreationspolitiskt stöd. Könslovorering bör i fortsättningen tillämpas på allt regionalpolitiskt stöd. Verksamheten med indusrricenrra byggs ut. En smidigare ordning införs, där riksdagen angerde allmänna riktlinjerna för verksamheten bl. a. om vilka orter som kan komma i fråga och där utbyggnadstakten och det slutliga ortsvalet får sedan beslutas av regeringen. Kravet på förhandsuthyrning slopas. Även om invesreringsfonderna i första hand är ett konjunkturpolitiskt instrument bör de som hittills också kunna användas i regionalpolitiskt syfte. Möjlighet införs att samtidigt använda investeringsfondsmedel och regionalpolitiskt stöd. Regional differentiering av reglerna för fondernas användande förordas på så sätt att frisläpp medges generellt i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunerna. Godsrransportstöder är ett annat regionalpolitiskt medel. En utvärdering pågår för närvarande inom kommunikationsdepartementet med sikte på en proposition till riksdagen under våren 1979 om detta stöds framtida utformning. Därvid kommer också frågan om ett ev. särskilt persontransportstöd att prövas. Mot denna bakgrund avstår utredningen nu från en närmare behandling av dessa frågor liksom när det gäller taxorna för teleförbindelserna över långa avstånd. Detta är frågor som kommer att tas upp i utredningens slutbetänkande. Aktiva och uppsökande insatser från lokaliseringsmyndigheternas sida är en viktig förutsättning för positiva resultat av stödverksamheten. l detta arbete har den s. k. etabIeringsde/egariønen inom industridepartementet en viktig funktion. Dess verksamhet bör fortsätta och utvidgas att också omfatta större företag inom den privata tjänste- och servicesektorn samt större riksorganisationer. Det intensilierade arbetet med lokaliseringspåverkan bör också fullföljas på länsplanet.

S rödomrâdesin deln ingen Det finns en koppling mellan stödmedlens och stödområdessystemets utformning. Den förordade förstärkningen av det regionalpolitiska stödet ställer också skärpta krav på stödområdesindelningen. Kraven kan sammanfattas i följande punkter: 0 Stödområdessystemet skall vara så utformat att stödet kan förstärkas och ytterligare differentieras mellan olika regioner.

16 Sammanfattning

o Stödområdesindelningen skall underlätta för myndigheter och företag att orientera sig om stödmöjligheterna i olika kommuner. o Stödområdessystemet skall medge en indelning av kommunerna med hänsyn till sysselsättnings- och befolkningsförhållandena såsom de redovisas bl. a. i länsplaneringen. o Det skall vidare vara möjligt att inom systemet göra ändringar i stödområdesindelningen när förhållandena så påkallar.

Mot denna bakgrund föreslås en övergång till ett system med sex stödområden, benämnda: inre stödområde 6 inre stödområde 5 allmänt stödområde 4 allmänt stödområde 3 övrigt stödområde 2 övrigt stödområde 1 Tyngdpunkten av stödinsatsema bör som hittills ligga på de s. k. skogslänen och den nuvarande stödområdesindelningen bör därför bilda utgångspunkt för indelningen också i fortsättningen. Samtidigt bör stödet förstärkas och då främst i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunerna. För att tillgodose dessa två krav - ett bibehållande av den nuvarande avvägningen mellan olika landsdelar och mellan länen samtidigt som man ökar möjligheterna att differentiera stödet inom dessa större områden - föreslås följande allmänna riktlinjer för indelningen i stödområdesgrupper. 0 Kommunerna inom det nuvarande inre stödområde! placeras huvudsakligen i inre stödområde 5 och 6 där område 6 förbehålls de sämst ställda kommunerna. Det kan här finnas ett mindre antal kommuner där en placering i allmänt stödområde 3 och 4 bör övervägas. 0 Kommunerna inom det nuvarande allmänna stödområdet placeras huvudsakligen i allmänt stödområde 3 och 4 där kommuner med begränsad och ensidig arbetsmarknad hänförs till område 4. Enstaka kommun eller del av kommun med uttalade sysselsättningssvårigheter och gränsande mot inre stödområde kan placeras i inre stödområde 5. Det kan här också finnas kommuner där en placering i övrigt stödområde l eller 2 bör övervägas. 0 Kommunerna inom den Lirsprungliga grå zonen placeras huvudsakligen i övrigt stödområde I och 2. I vissa fall kan det vara motiverat med en inplacering i allmänt stödområde 3 och 4 liksom det i andra fall kan vara riktigt att placera kommuner inom den nuvarande grå zonen utanför grundindelningen i stödområden. 0 Kommuneri landet i övrigt kan där speciella skäl föreligger placeras i övrigt stödområde 1. Det skall då gälla sammanhängande områden av kommuner - närmast länsdelar - med uttalade och långsiktiga sysselsättningsproblem. o Möjlighet skall liksom nu finnas för regeringen att gå in med regionalpolitiskt stöd även utanför stödområdena. Likaså skall finnas möjlighet att i enskilda stödärenden kunna göra avsteg från grundsystemet där särskilda

Sammanfattning 17

skäl Föreligger, t. ex. vad gäller stödets storlek.

Kommunerna bildar enligt huvudregeln minsta byggstenar i det regionalpolitiska arbetet, vilket också gäller indelningen i stödområden. Möjligheter skall dock finnas att differentiera stödet i ytmässigt stora kommuner om förhållandena så påkallar. lnplaceringen i stödområden skall ske med hänsyn till den allmänna i sysselsättningssituationen som normalt råder i respektive kommun. Indelningen i stödområden bör för att få stabilitet i verksamheten ligga fast mellan

de stora länsplaneringsomgångarna. Ändringar däremellan bör ske endast i

undantagsfall när förhållandena i en region förändrats högst påtagligt.

Bedömningsgrunder vid indelningen i stödområden

i* Det föreslagna systemet för stödområdesindelningen kommer att ställa krav l på ett underlag som gör det möjligt till en riktig och rättvis stödområdesindelning utifrån situationen i olika delar av landet. Ett sådant material bör som tidigare antytts ingå som en del i en rullande åtgärdsinriktad länsplanering. y Det är svårt att mer precist ange vilka faktorer som bör belysas i en à diskussion om stödområdesindelningen. För jämförbarhetens skull är det nödvändigt att man i länsrapporterna för diskussion om stödområdesindelningen utifrån ett enhetligt sätt att beskriva och analysera situationen i de enskilda kommunerna. Det viktiga är att det finns en gemensam bas för beskrivningen av de olika kommunerna. I övrigt måste det finnas en frihet för länen vad gäller såväl problembeskrivningar betydande som mål och åtgärdsdiskussioner. Det skall i detta sammanhang betonas att bedömningen av vilka stödåtgärder som bör sättas in i skilda regioner till sist är en politisk fråga, där det gäller att väga samman och värdera olika faktorer. Detta är några väsentliga bedömningsgrunder vid indelningen i stödområden:

0 Behovet av nya arbetstillfällen i en region for att nå den eftersträvade långtgående utjämningen av sysselsättningsgraden. Detta beräknas på basis av en för varje kommun uppställd befolkningsram och en målsättning beträffande sysselsättningsgraden för de människor som bor i kommunen och med hänsyn också till förhållandena i kringliggande kommuner och pendlingsutbytet kommunerna emellan. En redovisning bör också göras av vad som behöver åstadkommas inom de verksamheter till vilka det regionalpolitiska stödet lämnas dvs. industrin, turismen och den privata tjänstesektorn. 0 Arbets/öshetsnivån sedd över en längre period och i relation till antalet lediga platser. 0 Befolkningsurvecklingen. o En kommuns geografiska läge i förhållande till andra orter och sysselsättningssituationen i dessa. o Den allmänna sysselsärrningsbilden i länet.

Orter som drabbas av akuta sysselsättningssvårigheter, t. ex. i samband med strukturförändring inom industrin, men som allmänt sett har en

18 Sammanfattning

förhållandevis bra sysselsättningssituation bör inte placeras in i stödområskall finnas att där gå in med regionalpolitiskt stöd dessystemet. Möjlighet men problemen bör i första hand mötas med arbetsmarknads- och näringsmedel. Det skall understrykas att också dessa medel måste politiska förstärkas. kommer att redovisas i utredningens slutbetän- Förslag härom kande.

Stödet i de olika stödområdena 0 stödområde 1. Avskrivningslån med upp till 10 procent av

Övrigt

byggnadskostnaderna och 10 procent av vissa maskinanskaffningskostnader. Lokaliseringslån jämte i förekommande fall avskrivningslån på upp till 70 procent av kapitalbehovet. Utbildningsstöd. 0 stödområde 2. Samma regler som ovan men avskrivningslån med

Övrigt

upp till 25 procent av byggnadskostnaderna. 0 Allmänt stödområde 3. Samma regler som ovan men 40 procent av byggkostnaderna i avskrivningslån, 15 procent för vissa maskinanskaffningskostnader. o Allmäntstödområde 4. Samma regler som ovan plus ett sysselsättningsstöd med totalt 40 000 kr. på tre år För varje bestående nettoökning av antalet årsarbetare. o Inre stödområde 5. Samma regler som ovan men avskrivningslån med upp till 55 procent av byggnadskostnaderna och 20 procent av vissa maskinanskaffningskostnader. Sysselsättningsstöd med totalt 80 000 kr. på fem år för varje bestående nettoökning av antalet årsarbetare. 0 Inrestödområdeö. Samma regler som ovan men avskrivningslân upp till 70 procent av byggnadskostnaderna och 60 procent av maskinanskaffningskostnaderna. Sysselsättningsstöd med totalt 130 000 kr. på sju år För varje bestående nettoökning av antalet årsarbetare.

Of/ertprincipen skall när det gäller industrin kunna användas som regionalpolitiskt medel i stödområde 6. För projekt inom den privata tjänste- och servicesektorn, vissa riksorganisationer och lör administrativa funktioner inom större skall den dock kunna utnyttjas i industrilöretag/koncerner samtliga stödområden. skall kunna byggas på orter i stödområdena 5 och Statliga industricentra 6. stöd skall i vissa fall kunna lämnas till kommuner lör att Regionalpolitiskt Industrilokaler/ör uthyrning i stödområdena 4, 5 och 6. bygga kommunala Generellt frisläpp av investeringsfonderna for investeringar i stödområde 6. I stödområden bör frisläpp vidare kunna medges efter prövning av övriga regeringen i varje enskilt fall. Möjlighet att kombinera investeringsfondsmedel och lokaliseringsstöd i första hand i stödområdena 4, 5 och 6. För transportstödet gäller en särskild stödområdesindelning.

Beslutsordning/ör regionalpolitiskt stöd

Systemet med decentraliserad beslutsrätt föreslås permanentat och utvidgat. vad som skall avgöras av regeringen, AMS och länsnivån bör Avgränsningen

Sammanfattning 19

som hittills göras i form av beloppsgränser kompletterade med vissa branschundantag och inskränkningar när det gäller verksamhet som påverkar förhållanden i mer än ett län.

0 Länsstyrelse beslutar - med vissa undantag - om avskrivningslån och lokaliseringslån vid investeringar upp till 5 milj. kr. - med vissa undantag - om 0 Länsarbetsnämnd beslutar sysselsättningsstöd. - med vissa undantag - om avskrivningso AMS beslutar och lokaliseringslån vid investeringar upp till 15 milj. kr, utbildningsstöd på upp till 20 kr. per person och arbetstimme samt sysselsättningsstöd i de fall länsarbetsnämnden inte beslutar. o Regeringen beslutar om avskrivnings- och lokaliseringslån vid investeringar som överskrider 25 milj. kr. liksom ärenden som aktualiseras genom etableringsdelegationens verksamhet, utbildningsstöd på över 20 kr. per person och arbetstimme, stöd enligt offertprincipen, förhandsbesked om en verksamhet är stödberättigad samt ärenden om stöd utanför stödområdena.

Uppföljning av jöretag som fått regionalpolitiskt stöd

För avskrivnings- och lokaliseringslån bör som hittills tas säkerheter i form av pantbrev, företagsinteckningar och borgen. Begränsat borgensansvar bör dock kunna användas i ökad utsträckning. Förslag läggs om att revisorerna årligen ide företag som får stöd skall lämna en särskild granskningsrapport till uppföljningsmyndigheten. I rapporten skall anges om stödet har använts för avsett ändamål. De anställdas fackliga skall ges möjlighet att ta del av denna granskningsrapport organisationer och i anslutning därtill framföra sina synpunkter. Krav på auktoriserade eller godkända revisorer i samtliga företag som får regionalpolitiskt stöd. Vid överlåtelse av företag som fått stöd förordas ett system där ev. erhållna avskrivningslån automatiskt omvandlas till lokaliseringslån. skall Möjlighet sedan finnas att efter ansökan från bolaget åter omvandla detta lån till avskrivningslån. Bolaget får då styrka att överlåtelsen inte är till nackdel för sysselsättningen i företaget.

lnsyn och inflytande fdr de anställda i som företag fâr/har fa°tt

regionalpolitiskt stöd

Kraven på information om utvecklingen av verksamheten bör ställas högt för företag som har fått regionalpolitiskt stöd. Förstärkningar föreslås här på följande punkter:

o I samband med att stöd prövas skall även vid länsstyrelsernas prövning de fackliga organisationerna delta i beredningen av ärendena. o I samband med uppföljningen av lämnat stöd skall de anställdas ha möjlighet att ta del av och ge synpunkter i anslutning till representanter den revisorsrapport som skall lämnas till uppföljningsmyndigheten. o Kollektivavtal bör finnas vid de företag som får regionalpolitiskt stöd. 0 Facklig förtroendeman bör få information om viktiga kontakter mellan

Sammanfattning

i frågor som avser regionalpolitiskt stöd. Av företag och myndigheter bör framgå att sådan information om ansökansökningshandlingarna ningen har lämnats. för information till de Frågan om facklig insyn m. m. berör också formerna vilket kommer att behandlas i anställda om företag och branschförhållanden slutbetänkandet i anslutning till den näringspolitiska planeringen.

Krav pâ personella resurser

Det räcker inte med att se på de stödmedel med vilka regionalpolitiken skall bedrivas. En förutsättning för ett effektivt arbete är också att det finns tillräckliga personella resurser på de organ som skall handha dessa medel. Då det i slutbetänkandet kommer att läggas förslag om förstärkta insatser också på andra områden, bl. a. vad gäller näringspolitiken, som berör samma organ görs nu inte någon isolerad bedömning av behovet av personalförstärkningar för den regionalpolitiska stödverksamheten. En samlad bedömning av denna fråga kommer i stället att göras i slutbetänkandet.

Utvärdering av den regionalpolitiska stödverksamheten

En bättre samordning bör ske när det gäller uppföljningen och utvärderingen stödverksamheten. Det övergripande ansvaret för av den regionalpolitiska detta ligger på de enheter inom industridepartementet som handlägger de regionalpolitiska frågorna. Uppföljningen och utvärderingen bör i övrigt ses som en naturlig del i arbetet med dessa frågor på AMS, på länsarbetsnämnderna och länsstyrelserna.

4 Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

Kapitel

Den sektorns sysselsättning har sedan mitten av 1960-talet offentliga fördubblats och uppgick 1976 till omkring 1 200 000 anställda. Det motsvarar ca 30 % av det totala antalet sysselsatta i landet. Hittills under 1970-talet har ökningen av de anställda inom den offentliga sektorn varit större än nettoökningen av den totala sysselsättningen i landet. Även den framtida sysselsättningsökningen kommer till stor del att återfinnas inom den offentliga sektorn, främst hos kommunerna och landstingen. Genom den offentliga sektorns ökade betydelse för sysselsättningen ökar också skälen för att förstärka den offentliga sektorns samband med regional- Liksom för regionalpolitiken i övrigt måste statsmakterna här ha ett politiken. ansvar. beslut måste fattas centralt av statsövergripande Grundläggande makterna. bör på länsplanet ges ökade möjligheter att aktivt Länsstyrelsen bevaka de regionalpolitiska intressena i den regionala statliga verksamheten. beträffande den statliga verksamheten kan sammanfattas i Förslagen följande punkter. blir skyldiga att beakta de regionalpolitiska faktoo Statliga myndigheter

Sammanfattning 21

rerna redan i sin verksamhetsplanering. o Myndigheternas planering samordnas med den regionalpolitiskt inriktade länsplaneringen, som görs mera åtgärdsinriktad. o Länsstyrelsens möjligheter att på regionalpolitiska grunder i vissa fall begära regeringens omprövning av statlig myndighets beslut utvidgas. o Regionalpolitiskt motiverade anvisningar till statliga länsorgan skall kunna meddelas på grundval av det till länsplaneringen knutna länsprogrammet. Planeringen av den regionala kollektivtrafiken får ökad betydelse. 0 Den statliga budgeten används som ett medel för att få de regionalpolitiska aspekterna beaktade i myndigheternas verksamhet. Detta förutsätter bl. a. ett samband mellan länsplaneringen och budgetbehandlingen. 0 l den årliga budgetpropositionen lämnas en konkret redovisning av de olika samhällsfunktionernas betydelse för den regionala utvecklingen. Vid realfordelningen av statsutgifterna belyses även de totala statsutgifternas regionala fördelning. 0 För att även över sektorsgränserna kunna bedriva en åtgärdsinriktad regionalpolitik i den statliga verksamheten ställs ett särskilt regionalpolitiskt anslag i statsbudgeten på inledningsvis 100 milj. kr. per år till regeringens disposition. Syftet med dessa medel skall vara att stödja sådana åtgärder i statlig verksamhet och annan verksamhet som enligt den regionalpolitiska planeringen är av särskild betydelse för att förbättra den regionala utvecklingen och levnadsbetingelserna för befolkningen. Vid medelsdispositionen ställs en viss del av anslaget direkt till länsstyrelsernas förfogande med ett decentraliserat ansvar för prioriteringen av de ändamål som anses mest angelägna inom länen. o Ett handlingsprogram for decentralisering i den centrala och regionala statsförvaltningen kombineras med ett åtgärdssystem som knyts till den årliga budgetprövningen och samordnas med den regionalpolitiska planeringen. Ett decentraliseringsmål skrivs också in i verksstadgan. Enligt en inom Statskontoret gjord genomgång av verksamhetsstrukturen hos olika centrala statliga myndigheter torde decentraliseringsmöjligheterna där grovt kunna uppskattas till omkring 10000 årsverken med successivt genomförda åtgärder under 5-10 år. Härtill kommer ganska betydande möjligheter till en decentraliserad förläggning inom länen av arbetstillfällena inom den regionala statsförvaltningen. Decentraliseringen måste genomföras i former som tillgodoser de anställdas krav på trygghet och utvecklingsmöjligheter. Förslagen beträffande kommunernas och landstingens verksamhet kan sammanfattas i följande punkter. o Genom en utvecklad sysselsättningsplanering för kommunernas och landstingens verksamhet skapas ökade förutsättningar för att göra regionalpolitiken mera åtgärdsinriktad även på dessa områden. 0 På det kommunala området ägnas de regionalpolitiska faktorerna särskild uppmärksamhet i den verksamhet som är av betydelse för att undanröja förvärvshinder. Detta gäller bl.a. utbyggnaden av barnomsorgen, där bristen på platser fortfarande är ett stort hinder för jämställdhet och valfrihet på arbetsmarknaden. Statsbidragen till barnomsorgen bör därför i

22 Sammanfattning

förstärkas med beaktande av kommunernas kostlämpligt sammanhang nader och möjligheter att åstadkomma lokalt anpassade lösningar. o Inom landstingens verksamhetsområde skapas effektivt fungerande styrmedel för att förverkliga planerna på en även från regionalpolitiska önskvärd utbyggnad och omstrukturering av hälso- och utgångspunkter i riktning mot mera decentraliserade vårdformer. Detta gäller sjukvården framför allt långtidssjukvården med lokalt belägna sjukhem och distriktsmed lokalt förlagda vårdcentraler. sjukvården verksamhet kombineras med regionalpoli- 0 Statligt stöd till landstingens tiskt motiverade regler som tar sikte på att i huvudsak förlägga långtidstill lokalt sjukhem inte bara på de nuvarande sjukvården belägna utan även på mindre orter med erforderligt befolkningssjukhusorterna underlag. o De statliga skatteutjämningsbidragen till kommunerna och landstingen har utöver sin kommunalekonomiska betydelse också stor regionalpolitisk utformas på ett sådant sätt att det betydelse. Skatteutjämningssystemet innefattar till kommunernas strukturella olikheter ett hänsynstagande både i olika delar av landet och inom samma län. 0 De extra skatteutjämningsbidragen - som kompletterar den ordinarie till kommunerna och landstingen - skall efter prövning i bidragsgivningen enskilt fall kunna åtgärder som enligt den varje utgå även för speciella är av särskild betydelse. Därigenom tillregionalpolitiska planeringen ramen för ett befintligt bidragssystem en smidig form för att skapas inom ändamål inriktade regionalpolitiska åtgärder i genomföra på särskilda kommunernas och landstingens verksamhet.

i glesbygd Kapitel 5 Särskilda sysselsättningsinsatser

De regionalpolitiska insatser som diskuterats i kapitel 3 och 4 når i allmänhet områdena. Där är det nödvändigt att vidta inte ut till de mest glesbefolkade Det både den långsiktiga sysselsättningen och särskilda åtgärder. gäller arbeten av beredskapskaraktär. En utvidgning och vidareutveckling av stödet för särskilda sysselsättningsinsatser i glesbygden förordas:

0 Det särskilda stödet till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder - som syftar

till att underlätta olika former av kombinationssysselsättning i dessa områden och som handhas av lantbruksstyrelsen/lantbruksnämnderna föreslås få en vidgad användning. Begränsningen att en del av verksamskulle till och föreslås slopad. heten ha anknytning jord- skogsbruk Stödforrnen kan med en sådan förändring slås samman med det s. k. till ett enhetligt stöd till lantbruksøretag och andra näringar i skärgårdsstödet vissa Därvid bör också övervägas en överflyttning av glesbygder. administrationen av stödet till organ som har ett mer sektorsövergripande arbetsområde. 0 Huvuddelen av det regionalpolitiska stödet till hemarbete i glesbygd överförs för den skyddade verksamheten. Den del av detta till de nya stiftelsema till som i egen regi bedriver mindre industristöd som lämnas personer

Sammanfattning 23

verksamhet och hantverk, hemslöjd 0. dyl. bör kunna täckas upp med det ovannämnda utvidgade stödet till företag i glesbygd. 0 Det särskilda stödet till de regionala utvecklingsfonderna/ör insatseri glesbygd - service till småföretag m. m. - bör vägas in i den allmänna medelstilldelningen till fonderna. 0 Det särskilda stödet till utredningar rörande glesbygder bör kunna föras in i ett allmänt anslag till länsstyrelserna för olika typer av specialutredningar 0. dyl. av det slag som decentraliseringsutredningen föreslagit. o Verksamheten med intensi/rerade kommunala sysselsättningsinsatser för ortsbunden arbetskraft i glesbygd (IKS) utvidgas till andra kommuner med liknande förhållanden som de som ingått i försöksverksamheten. En bättre samordning bör ske med de kommunala beredskapsarbetena. Vidare förordas återgång till det tidigare system där bidrag lämnas endast för lönekostnader och där materialkostnaderna betalas av den som får stödet. Bidraget föreslås bli 90 % av lönekostnaden. Ökade ansträngningar måste göras för att få fram arbetsuppgifter som svarar mot arbetskraftens krav och förutsättningar så att t. ex. också kvinnor utan större arbetslivserfarenhet skall kunna ta ett arbete. En geografisk avgränsning bör ske så att stödet inriktas på glesbygdsområden på betydande avstånd från kommunernas centralorter. Samordningen med de kommunala beredskapsarbetena gör att stödet i fortsättningen bör administreras av länsarbetsnämnderna och AMS.

Kapitel 6 Kostnader för en förstärkt regionalpolitik

Förstärkta regionalpolitiska insatser kommer att ställa krav på ökade ekonomiska resurser i statsbudgeten. Som tidigare betonats skall regionalpolitiken emellertid inte enbart ses som en kostnad för samhället utan också som ett aktivt medel för att öka sysselsättningen och den samlade produktionen i landet. Fler människor i arbete - bl. a. genom en utbyggd regionalpolitik - innebär också ökade inkomster för stat och kommun. Det skall därför strykas under att de utgiftsökningar i statsbudgeten som redovisas i det följande endast visar den ena sidan av de statsfmansiella effekterna av den förstärkta regionalpolitik som här föreslås. De föreslagna förstärkningarna och förändringarna av det regionalpolitiska stöder till näringslivet kommer att påverka anslagsbehovet på två sätt.

Ãndringarna av regler och belopp kommer i sig att ställa ökade anspråk på

vissa anslag medan andra anslagsposter kan minskas eller helt slopas. Detta sker även vid en helt oförändrad volym av stödverksamheten. Nu är naturligtvis syftet med förslagen att åstadkomma fler utbyggnader och nylokaliseringar. Förslagen bör sålunda medföra ökad efterfrågan på regionalpolitiskt stöd och därmed en volymökning av stödverksamheten. Förslagen för att i ökad utsträckning få in de regionalpolitiska aspekterna även i den offentliga sektorns verksamhet ställer också krav på ekonomiska insatser från staten. Följande tablå visar en schematisk beräkning av anslagsbehoven per år för de olika stödformernajämfört med anslagen för budgetåret 1978/79. I tablån

24 Sammanfattning

har summeringar gjorts av anslag på stödformer som i det nya systemet kommer att sammanföras, t. ex. lokaliseringsbidrag och avskrivningslån liksom introduktionsstöd och sysselsättningsstöd.

Offentlig sektor, statlig verks. -

Beloppet för offentlig sektor avser förslaget om ett särskilt anslag över sektorsgränserna för statlig verksamhet. Därtill kommer andra for den offentliga sektorn regionalpolitiskt motiverade kostnader i statsbudgeten dels för statliga myndigheter, dels for kommunernas och landstingens verksamhet. Här skall också nämnas länsorganens behov av ekonomiska resurser för utrednings- och utvecklingsarbeten i anslutning till regionalpolitiken. Det förslag som decentraliseringsutredningen nyligen lagt fram innebär att varje länsstyrelse skall tillföras 1-5 milj. kr per år för sådan verksamhet.

1 Bakgrund

Sysselsättningsutredningens huvuduppgift är att utreda frågan om den framtida sysselsättningen. Utredningen skall enligt direktiven skapa överblick över arbetskraftens utveckling och över olika hinder for förvärvsarbete. Den skall vidare översiktligt bedöma hur efterfrågan på arbetskraft kommer att utvecklas inom olika näringsgrenar. Uppgiften är vidare att se på de krav som ställs på sysselsättningspolitiken for att man skall få en fortsatt snabb sysselsättningsökning. Ett övergripande mål för politiken är arbete åt alla. Denna strävan får, sägs det i direktiven, avgörande betydelse for den ekonomiska politiken, närings-, arbetsmarknads- och regionalpolitiken samt andra samverkande åtgärder. Utredningen skall ta fram ett underlag för en samlad sysselsättningsplanering. Ett särskilt avsnitt i direktiven behandlar sysselsättningspolitikens regionala villkor. Man konstaterar där att det behövs ett ökat antal arbetstillfällen for att nå en likvärdig sysselsättningsnivå mellan landets olika delar. De outnyttjade arbetskraftsresurserna är ojämnt fördelade mellan regionerna. Målet för regionalpolitiken är, som det lagts fast av riksdagen, att skapa en sådan geografisk spridning av tillgängliga resurser att människorna i landets olika delar får likvärdiga möjligheter till sysselsättning och likvärdig tillgång till service och god miljö. Riksdagen har angivit riktlinjer för regionalpolitiken i form av en plan för utvecklingen av den regionala strukturen och befolkningsramar för planeringen i länen. Det ankommer enligt direktiven på utredningen att bedöma.vilka krav fullföljandet av de regionalpolitiska riktlinjerna ställer på den allmänna sysselsättningspolitiken. Sysselsättningsutredningen presenterade i december 1975 ett forsta delbetänkande med titeln Arbete åt alla, SOU 1975:90. Detta hade i mycket karaktären av ett principbetänkande vilket också var i överensstämmelse med direktivens önskemål om att relativt snabbt få fram en översiktlig redovisning av de långsiktiga sysselsättningsfrågorna. l betänkandet konstaterades att de grundläggande förutsättningarna finns for en ökad sysselsättning. o Många fler människor vill och kan forvärvsarbeta om de ges möjlighet därtill. 0 Det finns också ytterligare angelägna arbetsuppgifter.

Bakgrund

Samtidigt slogs fast att sysselsättningsökningen inte kommer av sig själv. För att få arbetskraften och arbetsuppgifterna att passa samman tidsmässigt, utbildningsmässigt, geografiskt etc. krävs en aktiv samordnad politik och planering från samhällets sida. När det gäller regionalpolitiken konstaterades i betänkandet att en bättre balans mellan landets olika delar uppnåtts under 1970-talet jämfört med tidigare. Detta gäller i första hand på befolkningssidan. Fortfarande finns det dock stora skillnader i sysselsättningshänseende mellan olika regioner. Någon egentlig utjämning av sysselsättningsgraden har inte ägt rum och förutses heller inte i de framtidsbedömningar som gjorts inom den regionalpolitiska planeringen. En långtgående utjämning av sysselsättningsgraden mellan de lokala arbetsmarknaderna borde, sades i delbetänkandet, utgöra utgångspunkt och riktmärke för den långsiktiga sysselsättningspolitiken. För detta krävs en kraftig höjning av sysselsättningsgraden i de delar-av landet där den nu ligger lågt och det förutsätts en kraftfull och regionalt inriktad sysselsättningspolitik. 1 delbetänkandet underströks vidare att det i de skilda regionerna inte räcker med att man kan erbjuda ett visst antal arbetstillfällen. Arbetsmarknaden måste också ha en sammansättning som svarar mot medborgarnas krav i fråga om trygghet och valmöjligheter. 1 delbetänkandet gjordes endast en översiktlig genomgång av de regionalpolitiska styrmedlen. Under 1960- och l970-talen har samhället successivt att med olika medel påverka lokaliseringen av byggt ut sina möjligheter arbetstillfillena. För att nå den eftersträvade utjämningen av sysselsättningsmöjligheterna mellan olika regioner måste dessa möjligheter ytterligare förstärkas. Det gäller den regionalpolitiska medelsarsenalen men det räcker inte med detta. De regionalpolitiska aspekterna måste i ökad utsträckning också beaktas i näringspolitiken och när det gäller den offentliga sektorns verksamhet. I betänkandet betonades vidare att ökad vikt i fortsättningen måste ägnas arbetstillfällenas fördelning inom länen och även lokaliseringen inom de enskilda lokala arbetsmarknaderna. Ökad uppmärksamhet måste också i arbetstillfällenas sammansättning som finns mellan ägnas de skillnader olika orter. Någon mer detaljerad genomgång av de regionalpolitiska medlen gjordes alltså inte i delbetänkandet. Det fick bli en uppgift i det fortsatta utredningsarbetet. Sysselsättningsutredningen fick i maj 1976 tilläggsdirektiv om en översyn av den regionalpolitiska stödverksamheten. 1 direktiven preciserades vissa frågor som utredningen borde behandla i sitt fortsatta arbete. Men samtidigt underströks att denna precisering inte skulle hindra utredningen från att med stöd av sina ursprungliga direktiv ta upp även andra frågor med anknytning till regionalpolitiken. Tilläggsdirektiven gavs mot bakgrund av att ramperioden för de regionalpolitiska stöden skulle löpa ut den 1 juli 1978. I motioner till riksdagen hade framförts krav på en parlamentarisk utredning med uppgift att utvärdera den nuvarande regionalpolitiken och lämna förslag till en ny politik på området. Riksdagen instämde i behovet av en samlad bedömning av den förda regionalpolitiken och en prövning av politikens framtida inriktning. Mot bakgrund av pågående utvärderingar av regionalpolitiken inom länsplane-

Bakgrund 27

ringen, sysselsättningsutredningen och expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU) var man dock från riksdagens sida inte beredd att förorda tillsättande av ytterligare en utredning som skulle behandla de regionalpolitiska frågorna. I stället ansåg man det lämpligt att anfönro utredningsuppdraget åt sysselsättningsutredningen som inom sig skulle kunna organisera sitt arbete på ett sätt som garanterade ett allsidigt parlamentariskt inflytande. I tilläggsdirektiven, som i sin helhet redovisas i bilaga 2, sägs att de nuvarande regionalpolitiska stödformerna även i framtiden bör bilda stomme i verksamheten. Utredningen bör således främst undersöka förutsättningarna för att effektivisera nuvarande regionalpolitiska medel. Utredningsarbetet bör, sägs vidare, bedrivas i nära kontakt med ERU. l fråga om lokaliseringsutbildningen bör samråd också ske med utredningen om Företagsutbildning. Samråd bör vidare ske med decentraliseringsutredningen. Sådant samråd har också skett med dessa utredningar vilket vi återkommer till under respektive punkt. Utredningsarbetet borde enligt tilläggsdirektiven bedrivas så att statsmakterna kunde besluta i frågan senast våren 1978. Detta med tanke på att ramperioden för det regionalpolitiska stödet gick ut den l juli detta år. Regeringen meddelade dock utredningen under våren 1977 att man hade för avsikt att förlänga den nuvarande ramperioden med ett år för att på det sättet ge utredningen mer tid för översynsarbetet. En sådan förskjutning bedömdes vid nämnda tidpunkt också som positiv från utredningens sida. Därigenom skulle det bli möjligt att sätta in den regionalpolitiska stödverksamheten i ett större sysselsättningspolitiskt sammanhang. Utredningen harju uppgiften att ta ett samlat grepp över hela det politiska fältet när det gäller sysselsättningsfrågorna. Samordningen med vad som görs på andra områden - näringspolitiken, arbetsmarknadspolitiken etc. - var också ett av huvudmotiven till att översynen av regionalpolitiken och inom denna den regionalpolitiska stödverksamheten lades på sysselsättningsutredningen. Framllyttningen skulle vidare ge möjlighet att bättre utnyttja ERU:s utvärdering av stödverksamheten. Slutbetänkandet skulle enligt direktiven lämnas i anslutning till den reviderade långtidsutredningen, dvs. i början av år 1978. Förlängningen av ramperioden skulle med denna tidsplan innebära att man kunde arbeta fram ett sammanhållet betänkande innefattande också översynen av de regionalpolitiska stödmedlen. Och detta i sådan tid att det skulle vara möjligt för regeringen att lägga en proposition om det regionalpolitiska stödet som också skulle kunna behandlas av vårriksdagen 1979. Genom den försening som nu skett av den reviderade långtidsutredningen försenas emellertid slutbetänkandet. Det hade enligt vår mening varit en fördel om allt material hade kunnat redovisas i ett sammanhållet betänkande. Man hade då haft möjligheter att redovisa hur insatser på olika områden kan samordnas i en samlad sysselsättningspolitik, hur åtgärder på ett område kan stötta under insatser på ett annat. Detta gäller, som vi ser det, inte minst på det regionalpolitiska området. En förstärkning av de regionalpolitiska medlen kan ensamt inte klara den eftersträvade regionala utjämningen av sysselsättningen. För detta krävs också en förstärkning på näringspolitikens område så att det finns några

28 Bakgrund

projekt utbyggnader och nylokaliseringar - att satsa de regionalpolitiska medlen på. På samma sätt kommer det att krävas stora arbetsmarknadspolitiska insatser när det gäller arbetsmarknadsutbildning m. m. for att de grupper som nu går undersysselsatta i de sysselsättningssvaga delarna av landet skall kunna gå in på de arbetstillfällen som genom en aktiv näringsoch regionalpolitik lokaliseras till dessa regioner. Enda möjligheten har i det uppkomna läget varit att lägga ett särskilt delbetänkande om de regionalpolitiska medlen. Vi vill framhålla de begränsningar som ligger i ett sådant förfarande när man ser till de samband som finns med insatser på områden som vi kommer att behandla först i slutbetänkandet. I kapitel 2 om regionalpolitikens förutsättningar pekas på de många kopplingar som finns till andra politikområden. Vilka förslag utredningen där kan komma med går emellertid nu inte att ange eftersom diskussionen på dessa områden fortfarande pågår inom utredningen när detta delbetänkande lämnas.

2 Regionalpolitikens förutsättningar

2.1 Den regionala utvecklingen

När den aktiva Iokaliseringspolitiken startade i mitten av 1960-talet skedde det mot bakgrund av den stora befolkningsutflyttningen från skogslänen. Sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruket vägdes inte upp av ökningen inom andra näringar. Bosättningsmönstret och den regionala utvecklingen har alltid betingats av hur utkomst- och arbetsmöjligheterna fördelat sig och förändrats mellan olika orter och regioner i landet. Förändringar inom näringslivet liksom inom den offentliga sektorn påverkar på detta sätt hela tiden den regionala fördelningen av arbetstillfällen och indirekt också befolkningen. Dessa förändringar innebär påfrestningar både för enskilda människor och för samhället i stort. Men förändringarna - t. ex. sysselsättningsminskningen inom jord- och skogsbruket- har varit och är också en förutsättning för den ekonomiska och sociala välståndsutvecklingen i landet. Där finns således ett samband mellan å ena sidan den ekonomisk-sociala utvecklingen och å andra sidan befolkningens och arbetstilltällenas geografiska fördelning. Det nuvarande bebyggelsemönstret i landet präglas till betydande del av näringslivets sammansättning och regionala fördelning i tidigare skeden - den tid då fortfarande större delen av befolkningen hade sin försörjning ijordbruket och den tid när industrialiseringen av landet skedde. Jordbrukets effektivisering och industrins framväxt har varit viktiga förutsättningar för en ökad välfärd och för en ökad social trygghet. Dessa förändringar har också inneburit en befolkningsomflyttning. Flyttningarna har i södra och mellersta Sverige i stor utsträckning kunnat ske in till närliggande samhällen och städer. I de inre delarna av norra Svealand och Norrland har det emellertid inte funnits alternativa arbeten i tillräcklig omfattning. Människorna där fick till betydande del flytta över längre avstånd för att finna arbete. Det räckte i många fall inte att flytta till någon annan del av det egna länet. Man fick flytta längre -till landets södra och mellersta delar. Problemen med den stora utllyttningen från de s. k. skogslänen, dvs. Norrlandslänen samt Värmlands och Kopparbergs län, blev alltmer uttalade under 1950- och 1960-talen. Det var år 1964 som riksdagen fattade beslut om en mer aktiv och målmedveten lokaliseringspolitik. Redan dessförinnan hade vissa regionalpolitiska insatser gjorts men inte på det samlade sätt som nu startade. Med statliga stödinsatser skulle industrisysselsättningen ökas i landets norra delar.-

30 Regionalpolitikens förutsättningar

i form av lokaliseringsstöd till industrin och också till viss Det skedde inom vad man kallade det norra stödområdet. Genom turistverksamhet och också utvidgats till beslut år 1970 och 1973 har sedan stödet förstärkts Under 1970-talet har sedan också beslut fattats om andra näringsgrenar. av ett antal statliga verk från Stockholmsområdet ut till andra omlokalisering delar av landet. I början av 1970-talet uppnåddes en Förbättrad regional balans vad gäller Den kraftiga utflyttningen från skogslänen på befolkningsutvecklingen. hälft med en 10 000-15 000 personer per år ersattes under 1970-talets första mellan länen blev avsevärt mindre inflyttning. Befolkningsomflyttningarna än tidigare. En förbättrad balans kunde också noteras inom länen bl. a. som Genom lokaliseringspolitiken har pendling en följd av den ökade pendlingen. inom länet blivit en praktisk möjlighet för många som annars och flyttning hade varit tvingade att flytta till andra delar av landet. De större orterna för kringliggande kommuner. fungerar på detta sätt som stödjepunkter Den förbättrade regionala balansen diskuterades ingående i utvärderingen 1974 och i den proposition som lades fram under våren av länsplaneringen och regionalpolitik liksom i arbets- 1976 om en samordnad sysselsättningsmarknadsutskottets betänkande över nämnda proposition. En huvudpunkt insatserna inte får avstanna. Fortsatta näringsdär är att de regionalpolitiska sade man, för att bevara och lokaliseringspolitiska åtgärder är nödvändiga, och så långt möjligt ytterligare förbättra den regionala balans som uppnåtts under första delen av 1970-talet. Det räcker inte med balans på befolknings- Det krävs också att man i olika delar av landet kan erbjuda sidan. människorna sysselsättningsmöjligheter. Utan detta riskerar man likvärdiga i en situation med stor omflyttning och stora nettoföratt återigen komma skjutningar mellan landets olika delar. Att den förbättrade regionala balansen vilar på en bräcklig grund och att snabbt åter kan förändras i negativ riktning visar utvecklingen situationen under de allra senaste åren. Den nettoinilyttning som skogslänen uppvisade första hälft har stannat av och i några fall förbytts i nya under 1970-talets flyttningsförluster. Denna förändrade bild återspeglas också i de prognoser Även om det som under våren 1978 har tagits fram inom länsplaneringen. förändringar i förhållande till tidigare pekar de nya inte är några dramatiska att nettoomflyttningen mellan länen åter kommer att öka något. prognoserna är gjorda utifrån antagande om att Det skall påpekas att dessa prognoser Även med nuvarande regionalpolitiska insatser görs även i fortsättningen. mellan landets olika delar. sådana räknar man således med ökade spänningar Här skall också nämnas de regionala problem som uppstått på många orter strukturomvandlingen inom under de senaste åren genom den omfattande industrin. Den förändrade situationen under de allra senaste åren kan också utläsas i en ökad osäkerhet i bedömningarna inför framtiden. Det gäller i fråga om om strukturomvandlingen och dess industrisysselsättningens utveckling, om den ekonomiska utvecklingen, om takten i den regionala följdverkningar, sektorns utbyggnad etc. Detta är frågor av grundläggande betydelse offentliga och som vi kommer att för sysselsättningspolitiken och regionalpolitiken i slutbetänkandet. Innan vi i de följande avsnitten går in på en behandla medlen synes det dock nödvändigt att i diskussion om de regionalpolitiska

R egionalpolitikens 3 l

_förutsättningar

grova drag försöka teckna den miljö i vilken regionalpolitiken skall bedrivas framöver. Vi skall här diskutera några av de mål som riksdagen satt upp för regionalpolitiken och se på möjligheter och begränsningar för en sådan politik. Detta är några av de områden som behandlas:

o Befolkningsutvecklingen 0 Sysselsättningsmöjligheterna i skilda regioner 0 Sysselsättningsutvecklingen och möjligheterna att påverka arbetstillfällenas lokalisering i skilda näringsgrenar Den offentliga sektorns roll lndustrisysselsättningens utveckling Insatser på det näringspolitiska området En åtgärdsinriktad planering Ekonomiska aspekter på regionalpolitiken

En diskussion kring dessa punkter skulle kunna göras mycket omfattande. Vi har dock medvetet försökt hålla nere omfattningen på detta kapitel. Det innebär bl.a. att vi inte går in på någon mer utförlig av beskrivning förhållandena i skilda regioner eller av den regionala utvecklingen. Vi vill här hänvisa till det material som redovisats i ERU:s nyligen publicerade betänkande Att främja regional utveckling (SOU 1978:46) och till vad som löpande tas fram av sådana uppgifter inom länsplaneringen. Detta är som nämnts också frågor som vi återkommer till i

slutbetänkandet.

Befolkningsutvecklingen

Riksdagen har med sina befolkningsramar för länen i grova drag angivit hur utvecklingen bör bli i landets olika delar. Utgångspunkten har härvid varit att i stort försöka behålla den nuvarande befolkningsfördelningen mellan länen. I propositionen om en samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik som lades i maj 1976 angavs följande utgångspunkter när det gäller befolkningsutvecklingen: utvecklingen i storstadsområdena bör hållas på en fortsatt balanserad nivå huvudalternativet för planeringen i stödområdeslänen bör vara en i stort sett oförändrad befolkning för län utanför storstadsområdena och utanför allmänna stödområdet bör planeringen inriktas på vad som kan följa av en rimlig prognos utan särskilda regionalpolitiska insatser. Här liksom för länen inom stödområdet bör en oförändrad befolkning vara en grundläggande ambition.

När sedan riksdagen under hösten 1976 behandlade propositionen gjordes vissa ändringar beträffande befolkningsramarna. Bl. a. gjordes en precisering av till vilken del av ramen i respektive län borde inriktas. planeringen Följande preciseringar gjordes: planeringen i storstadslänen inriktas i första hand på de undre delarna av ramarna

32 Regianalpolitikens förutsättningar

i stödområdeslänen inriktas i första hand på de övre delarna planeringen av planeringsramarna - i första hand mot mellandelen av planeringen i övriga län inriktas

respektive befolkningsram.

Befolkningsramar av detta slag kan aldrig, enligt vår mening, bli till mer än för planeringen. Välståndet i ett län hänger inte samman grova riktmärken med antalet invånare. Däremot kan större Förändringar i befolkningstalet både för samhället och for enskilda människor. innebära påfrestningar Det finns för vår del ingen anledning att lägga några förslag om vilka

befolkningsramar som bör sättas upp för de skilda länen. Detta måste som hittills ske inom den rullande länsplaneringen. Vi vill dock understryka mellan befolkningsramarna och de medel y vikten av att det finns en koppling Det är ingen l som man är beredd att sätta in för att påverka utvecklingen. för på medelssidan. Då är mening att ange ramar som det inte finns täckning 5 risken for felsatsningar och svikna förhoppningar stor. Det bör här också att det inte enbart är en fråga om ekonomiska resurser huruvida ett framhållas visst befolkningstal skall uppnås eller ej. Avgörande är till sist människornas av de skilda regionernas arbetsmarknad, service och miljö med upplevelse dessa insatser inberäknade. i En i stort oförändrad befolkning kan enligt vår mening vara en rimlig för regionalpolitiken och planeringen i de skilda länen. Det kan l riktpunkt Ålderssammansättningen är i en dock bli svårt att helt undvika förändringar. för att väga upp del län idag sådan att det krävs en betydande nettoinflyttning man har. Ett förhållande som förstärkts av den det negativa födelsenetto i födelsetalen i landet. Det är tveksamt om man allmänna nedgången kommer att klara en sysselsättningsökning som räcker både till att höja bland som redan bor där och att samtidigt ge

sysselsättningsgraden dem

arbete åt en nettoinflyttning av människor. beträffande befolkningsramarna for De synpunkter som här redovisats länen gäller i allt väsentligt också de ramar som ställs upp för enskilda som kommuner. Denna fördelning görs av länen själva inom de länsramar Även inom länen finns en uttalad strävan att få en riksdagen angivit. balanserad utveckling mellan olika länsdelar och mellan olika kommuner. under 1970-talet har i viss grad också inneburit minskade Utvecklingen med tidigare. Pendlingen har befolkningsförskjutningar inom länen jämfört kunnat behålla och i en t ökat kraftigt varigenom många mindre kommuner del fall också ökat sin folkmängd. Detta gäller främst kommuner som ligger

inom pendlingsavstånd från länens primära centra och större regionala centra av arbetstillfállena i huvudsak sker. Sämre är det för de mindre där ökningen För flertalet kommuner som ligger på längre avstånd från dessa tillväxtcentra. av dem fortsätter utflyttningen och befolkningsminskningen, om än i lägre

takt än under 1960-talet. Flera skäl talar för att vi också i fortsättningen kommer att få vissa mellan kommunerna. För det första är skillnabefolkningsforskjutningar mer markerade mellan enskilda derna i befolkningens sammansättning kommuner än mellan länen, vilket gör att utgångsläget skiljer sig mycket när det gäller befolkningsutvecklingen framöver. mellan olika kommuner, För det andra och det på sikt kanske viktigaste är arbetsmöjligheterna mycket

Regionalpolitikens_øruIsäItn/ngar 33

varierande mellan olika kommuner. Detta gäller särskilt om man ser till valmöjligheter och trygghet på arbetsmarknaden. Som vi tidigare sagt påverkas hela tiden befolkningsutvecklingen i skilda regioner av sysselsáittningsförändringar inom näringslivet och den offentliga sektorn. Otillräckligt antal arbetstillfällen totalt sett i skilda regioner har gjon att många människor flyttat till orter där de kunnat finna ett arbete. Det är emellertid inte enbart en fråga om antal arbetstillfällen utan också om hur olika arbetsmarknader erbjuder arbetstillfällen som svarar mot människors utbildning och yrkesinriktning. Många av de små och isolerade arbetsmarknader som finns här i landet kommer även efter en förbättring vara så begränsade och dåligt differentierade att många människor, framför allt beroende på sin yrkesinriktning, sannolikt kommer att föredra arbetsmarknader med bredare yrkesutbud. Å andra sidan finns det också människor som väljer yrke och arbete så att de kan få sin utkomst på en mindre ort som de vill bo kvar på eller flytta till. Man måste naturligtvis beakta den som finns i nuvarande låsning bebyggelsemönster och ortsstruktur. Samtidigt är det viktigt att ha klan för sig i vilken riktning kraven går och att man i de successiva förändringarna också har ett långsiktigt perspektiv. Det gäller att planera och bygga samhället på ett sätt som vidgar valmöjligheterna och tryggheten for människorna på arbetsmarknaden. Vissa befolkningsförskjutningar mellan och inom länen torde man således ha att räkna med ocksåi framtiden. Dessa forskjutningar bör dock kunna skei balanserade former, men då är en förutsättning att man får till stånd en väsentlig höjning av sysselsättningsgraden i regioner där den idag ligger lågt.

Sysselsättningsmöjligheterna i skilda regioner

Allas rätt till arbete är ett grundläggande mål för sysselsättningspolitiken. Detta mål bildar också utgångspunkten för de regionalpolitiska utjämningssträvandena. En långtgående utjämning av sysselsättningsgraden mellan de lokala arbetsmarknaderna bör, som betonades i delbetänkandet, utgöra utgångspunkt och riktmärke för den långsiktiga Denna politiken. utjämning förutsätter en kraftig höjning av sysselsättningsnivån i de delar av landet där den nu ligger lågt och detta kommer att kräva en kraftfull och regionalt inriktad sysselsättningspolitik. Det räcker som tidigare framhållits emellertid inte med att enbart se på regional utjämning som en fråga att skapa ett visst antal arbetstillfällen. Människorna ställer också kvalitativa krav på arbetsmarknaden vad gäller valmöjligheter, trygghet m. m. Kravet på väl differentierade arbetsmarknader har ägnats betydande uppmärksamhet inom regionalpolitiken under senare år. I 1972 års regionalpolitiska beslut liksom i vårt delbetänkande ”Arbete åt alla” och även i propositionen och riksdagsbeslutet 1976 om sysselsättnings- och regionalpolitiken betonas vikten av att goda lokala arbetsmarknader skapas som svarar mot medborgarnas krav på valmöjligheter, inkomstmöjligheter och trygghet i

34 Regionalpolitikens_förmsättningar

sysselsättningen. att bli än mer uttalade i framtiden. Mycket talar för, att dessa krav kommer som nu går ut i arbetslivet kommer att utgöra ett Den välutbildade ungdom arbetsmarknad. Detta kommer att skärpa betydande inslag på morgondagens kraven De gifta kvinnornas utträde på arbetsmarknaden på allsidighet. kommer också att verka i den riktningen.

och ortens motståndskraft mot konjunktur- och

Valmöjligheterna på en ort är starkt beroende av den lokala arbetsmarknadens strukturförändringar storlek och näringsstruktur och några möjligheter att göra alla orter lika på

att i de skilda länen den punkten finns inte. Arbetet måste därför inriktas på arbetsmarknader som kan tillgodose männibygga upp väl differentierade m. m. Därmed ökas människornas möjligheter skors krav på valmöjligheter Den omflyttning som trots allt blir nödvändig att stanna kvar i sin hemtrakt. kan ske över kortare avstånd och i huvudsak inom det egna länet. Genom kommunikationer och ett ökat pendlingsutbyte över kombl. a förbättrade mungränserna kan större orters arbetsmarknader fungera som stödjepunkter mindre orter, något som i praktiken också skett under de för kringliggande kan allmänt sett också uppnås på senaste åren. En ökad differentiering mindre orters arbetsmarknader genom höjningar av den allmänna sysselsätt-

liksom av service- och tjänstesekningsnivån genom en fortsatt utbyggnad torn. En del förbättringar bör också kunna nås genom en medveten styrning som hela tiden sker både på industri- och av de ny- och omlokaliseringar servicesidan. måste dessa möjligheter tas till vara. Självfallet Vi skall i detta avsnitt se på möjligheterna till en utjämning och en höjning Under första hälften av av sysselsättningsgraden i olika typer av regioner. 1970-talet har sysselsättningen relativt sett ökat ungefär lika mycket i alla län. del en klar förbättring jämfört med 1960-talet. Det är för skogslänens redovisade då sjunkande sysselsättning medan den ökade i övriga Skogslänen mellan landets landet. Vad man har uppnått är i stort sett parallell utveckling olika delar. Men for att få en utjämning till stånd krävs att sysselsättningen

ökar mer i de regioner där sysselsättningsgraden nu ligger lågt. över arbetskraftstillgångar som redovisades i delbetän- De räkneexempel på nyare material visar att det allmänna kandet och som nu aktualiserats än stödområdet sammantaget skulle behöva ungefär 20 % fler arbetstillfällen vad det nu har för att sysselsättningsmässigt komma i nivå med de delar av skulle landet där sysselsättningen nu ligger högst. 1 det inre stödområdet Motsvarande siffra för landet i behövas nästan 30 % fler arbetstillfällen.

övrigt är 10 %. 1 den s. k. ortsplanen har man delat in kommunerna i ett antal ortstyper.

Man har sålunda definierat storstadsområden, primära centra och regionala centra. kommuner benämnes kommuncentra. Ien del till ytan stora

Övriga

kommundelscentra. En utvärdering av kommuner har också utpekats inom länsplaneringen. För man samman ortsplanen pågår för närvarande finner man att de relativt sett största kommunerna på dessa onstyper finns i kommuncentra och regionala centra. I arbetskraftstillgångarna kommuncentra skulle sysselsättningen behöva öka med ungefär 15 % för att och i komma i nivå med de regioner som har högsta sysselsättningsgraden inom de skilda ortstyperna finns regionala centra med ca 13 %. Men också stora variationer. Spännvidden mellan högsta och lägsta värden på andelen

Regionalpolitikensförutsättningar 35

sysselsatta av befolkningen kan räknas i flera tiotals procent. Det skall påpekas att de nya arbetstilllällena inte med nödvändighet behöver lokaliseras till respektive ortstyp på detta sätt. Pendlingen kan här utgöra en utjämnande faktor. Dessa siffrors karaktär av räkneexempel lår kraftigt understyrkas. De kan tjäna som en grov mätare på sysselsättningsläget i skilda regioner och Iandsdelar men de ger långt ifrån någon fullständig bild av förhållandena. Arbetstillgångarnas storlek och sammansättning kommer att närmare analyseras och diskuteras i vårt slutbetänkande och det gäller också deras regionala fördelning. Klart står emellertid att det idag finns betydande regionala skillnader i sysselsättningsgrader mellan olika regioner och någon egentlig utjämning förutses heller inte i länsplaneringens för resten av prognoser 1970-talet och för 1980-talet med dagens regionalpolitiska medel. Det är bland kvinnorna man finner de största regionala skillnaderna i sysselsättningsgrad. Störst är de i åldrarna över 50 år. På kort sikt är det tveksamt hur långt man här kan nå i utjämning. Undersökningar som gjorts visar att en förhållandevis liten del av de personer som i dessa åldrar inte är ute på arbetsmarknaden är beredda att börja förvärvsarbeta. l de yngre åldersgrupperna är skillnaden i sysselsättningsgrad betydligt mindre vilket i ett längre tidsperspektiv skulle tala for att man kommer att få en utjämning i attityden till förvärvsarbete även högre upp i åldrarna. Den regionala utjämningen av sysselsättningsgraden är inte något som kommer av sig själv. Hur många som vid ett visst tillfälle vill ha förvärvsarbete är ytterst beroende på hur förhållandena på arbetsmarknaden är - tillgång på arbete, löner. anställningsförhållanden m. m. - och hur samhällsservicen är ordnad. För att nå målet “Arbete åt alla” kommer att krävas en kraftfull sysselsättningspolitik med insatser både vad gäller arbetskraften och arbetsuppgifterna. Det är viktigt att understryka detta. Man kan alltså inte lägga beräkningar om hur många som ytterligare skulle förvärvsarbeta vid en sysselsättningsgrad motsvarande de regioner där den i dag ligger högt som grund för konkreta Iokaliseringsbeslut. Det bör i detta sammanhang observeras att antalet personer i yrkesverksam ålder kommer att förändras i olika beroende regioner på ojämnheter i

ålderssammansättningen. l kommuner, som under tidigare skeden fått

vidkännas en nettoutflyttning, är antalet personer i de lägre åldrarna i dag betydligt färre än antalet personer i högre åldersgrupper. Detta innebär att antalet yrkesverksamma i sådana kommuner kan komma att minska framöver även vid en kraftig höjning av sysselsättningsgraden om alltså en inflyttning inte sker. Frågan kan naturligtvis ställas hur långt man även på sikt kan komma i regional utjämning. De lokala arbetsmarknaderna är inte och kommer heller aldrig att bli lika vad gäller folkmängd, yta m. m. För männens del har olikheterna dock inte lett till några större skillnader i sysselsättningsgraden mellan regionerna. Där är det faktiskt så att de största orterna inte ligger högst. Mot denna bakgrund synes det ändå rimligt att utgå från att också kvinnorna i ett långsiktigt kommer perspektiv att söka sig ut på arbetsmarknaden i ungefir samma utsträckning i alla regioner. En långtgående regional utjämning av sysselsättningsgraden synes mot den bakgrunden vara en

SOU l978:62

36 R egionalpolitikens förutsättningar

rimlig utgångspunkt för den långsiktiga politiken. För att nå en sådan utjämning räcker inte nuvarande regionalpolitiska insatser. Detta framhölls i delbetänkandet ”Arbete åt alla och gäller måste förstärkas. Men det krävs fortfarande. De regionalpolitiska styrmedlen måste förstärkas och därtill få en mer än detta. Närings- och industripolitiken klarare inriktning. Det är vidare nödvändigt att man mer än regionalpolitisk hittills för in tjänstesektorn i regionalpolitiken - både den offentliga och den

privata delen. Vi skall i avsnitt 2.4 se på möjligheterna att påverka arbetstillfällenas Men det skall också sägas ifrån att den geografiska anpassningen l lokalisering. mellan arbetskraften och arbetstillfallena kan inte klaras enbart med en bättre

styrning av arbetsplatsernas lokalisering. nämnts också sättas in for att underlätta for

Åtgärder måste som tidigare

att nå de arbeten som finns inom den egna regionen. Ett större människorna i den fysiska planeringen och en beaktande av sysselsättningsfrågorna utbyggd kollektivtrafik som också passar för resor till och från arbetet är här 5 l av största betydelse. i stor utsträckning av hur Sysselsättningsförhållandena på en ort bestäms är från pendlingssynpunkt. Vi kan som tidigare j tillgängliga arbetsplatserna nämnts konstatera att pendlingen ökat mycket kraftigt under de senaste årtiondena. Det är naturligtvis det ökade antalet personbilar som gjort detta l till

i

intar en nyckelroll både for möjligheterna möjligt. Resmöjligheterna arbete överhuvudtaget och for valmöjligheterna och tryggheten på arbets- l

marknaden. inom de lokala arbetsmarkna- En betydande del av den ökade rörlighet j derna som en ökad sysselsättning och förbättrade sysselsättningsmöjligheter kollektiv- l i övrigt kräver måste enligt vår mening klaras genom en utbyggd trafik och ett bättre av de bilar som finns genom bl. a. ökad utnyttjande samåkning. har tillsammans med bl. a. kommunikations- Sysselsättningsutredningen landstingsforbundet och det kommun- och Iandstingsägda departementet,

länsbussbolaget i Örebro län bedrivit ett trafikförsök med särskild inriktning i

i Lindesbergs kommun. Försöksverksamheten har nyligen i på arbetsresor

redovisats i en särskild till utredningen (SOU 1978:57). i

rapport utanför storstäderna

Av rapporten framgår de svårigheter som föreligger i

för i och övriga större orter att skapa en kollektivtrafik som också fungerar till och från arbetet. De praktiska försök som gjorts med utbyggd resor att

busstrafik för arbetsresor visar emellertid att det finns vissa möjligheter l

en sådan trafik när det gäller de mer vanligt förekommande arbetsti- l ordna 1 Trafikforsöket visar också att det knappast är möjligt att med derna. konventionell kollektivtrafik nå ut till alla delar av en kommun. Där krävs Det kan röra minibussar som körs av de andra traftklösningar. sig om förvärvsarbetande for transporter till och själva och som när de inte används från arbetet eventuellt används for andra ändamål. Det kan vidare ske genom där t. ex. arbetsförmedlingen kan en mer organiserad samåkning i privatbil

spela en roll som forbindelselänk. visar vidare att det krävs anpassningar också på andra områden än Försöket själva trafiken. Det gäller bl. a. bebyggelsens lokalisering. Nya bostadsområden och arbetsplatsområden måste läggas på ett sådant sätt att resande med

Regionalpolitikens_förutsätmingar 37

kollektiva fardmedel underlättas. Vidare är det nödvändigt med en anpassning av arbetstiderna inkl. skolans arbetstider i syfte att nå ett effektivt resursutnyttjande av fordonsparken. Anpassningen kan ta sig olika uttryck i skilda regioner beroende på de lokala förhållandena spridning eller koncentration. Även om man på detta sätt genom utökade trañkinsatser kan göra det möjligt for ytterligare människor att pendla mellan bostad och arbete finns det skäl att anta att pendlingen inte kommer att öka lika kraftigt framöver som under de senaste årtiondena. Antalet personbilar kommer inte att antagligen öka i samma takt som tidigare och det kommer antagligen att bli avsevärt dyrare att köra bil med tanke på höjda drivmedelspriser m. m. Det kan enligt vår mening redan nu finnas anledning att se på de konsekvenser som en stagnerande och i en framtid kanske t. o. m. minskad kan föra bilpendling med sig från sysselsättningssynpunkt. Möjligheterna och begränsningarna att genom förbättrade kommunikationer öka sysselsättningsmöjligheterna for den enskilde är frågor som vi återkommer till i vårt slutbetänkande. En viss rörlighet på arbetskraftssidan - både yrkesmässig och geografisk är nödvändig i en fungerande arbetsmarknad. De strukturella förändringar som sker inom näringslivet och inom den offentliga sektorn kan inte alltid klaras upp på en lokal arbetsmarknad så att alla individer får det arbete de önskar. Vidare är det så att vissa människor väljer yrke och arbete med hänsyn till de arbetstillfällen som finns på den egna orten. Andra söker sig arbete inom ett bestämt yrke och är beredda att flytta för att lå ett sådant arbete. Den senare gruppen tenderar att öka bl. a. genom att fler väljer längre och mer specialiserade utbildningar. Det har därtill blivit allt vanligare att både mannen och kvinnan i en familj ställer krav på lämpliga arbetstillfällen. Om man på detta sätt inom en och samma familj skall tillgodose två eller flera personers önskemål om arbete som svarar mot var och ens intresse och utbildning kommer detta att ställa krav på väl differentierade arbetsmarknader. Dessa större arbetsmarknader kan som framhölls i vårt delbetänkande “Arbete åt alla åstadkommas antingen i stora centra eller genom att arbetstillfällena inom ett större geografiskt område for görs tillgängliga pendling bl. a. genom förbättrade kommunikationer. Ser man till mindre orter på större avstånd från varandra är där ett betydande llyttningsutbyte gentemot andra orter nödvändigt for att denna anpassning skall kunna uppnås mellan människornas önskemål och krav och arbetsmarknadens möjligheter att tillgodose dessa. v Den geografiska och yrkesmässiga rörligheten är frågor som vi mer ingående kommer att behandla i slutbetänkandet.

38 Regionalpolitikens förutsättningar

inom olika näringsgrenar

2.4 Sysselsättningsutvecklingen

och möjligheterna att påverka

2.4.1 Den regionala fördelningen denna

av sysselsättningen i l delbetänkandet ”Arbete åt allagjorde vi en indelning med hänsyn till möjligheterna att påverka deras ett antal verksamhetsgrupper lokalisering. Vi gjorde det i följande grupper:

o lokal service

jord- och skogsbruk regional service länsservice nationell service samt

tillverkningsindustri.

att knyta an till den diskussion som fördes i Det kan här vara lämpligt kan förväntas bli i skilda delbetänkandet om hur sysselsättningsutvecklingen är i olika grad företrädda i olika ortstyper. De olika verksamhetsgrupperna i de skilda verksamheterna blir därför av typer av kommuner. Utvecklingen i olika orter. största betydelse för sysselsättningsutvecklingen Den framtida sysselsättningsökningen kommer i huvudsak att ligga inom

Här skall inte göras några bedömningar kring hur service- och tjänstesektorn. kan förväntas bli. Det återkommer vi till i slutbetänkandet. stor ökningen resurser m. m. en Detsamma gäller beträffande de krav på ekonomiska av den offentliga sektorn kommer att ställa. Låt oss här endast utbyggnad kan förutses inom service och konstatera att en fortsatt sysselsättningsökning tjänstesektorn och att detta har stor betydelse för sysselsättningsutvecklingen regionalt sett. med industrin mer koncentrerad till Service- och tjänstesektorn ärjämfört orterna. Vissa orter har en serviceapparat som också de största och medelstora kommuner. Dessa orter har därigenom en större betjänar kringliggande servicesysselsättning än orter som bara har lokala servicefunktioner. Detta är den allmänna bilden vid en jämförelse mellan skilda ortstyper. variera också mellan kommuner inom en och Förhållandena kan naturligtvis

samma ortstyp. som kan förutses inom Lägger man in de sysselsattningsförändringar skilda näringsgrenar kan man konstatera att de största sysselsättningsökningsom har en stor service- och arna kommer att erhållas i de regioner och ett relativt bra sysselsättningsläge medan de sysselsätttjänstesektor med en begränsad service- och tjänstesektor ningssvagare regionerna kommer att få förhållandevis små ökningar. får man i storstadsområdena och i de s. k. primära centra. Största ökningen i dessa orter och bl. a. som en följd av den stora service- och tjänstesektom Detta kan, som påpekades den expansion som förväntas inom dessa näringar. leda till en ökad konkurrens om arbetskraften. redan i delbetänkandet, vilket gör att Sysselsättningsgraden ligger i dessa områden redan mycket högt de egna arbetskraftstillgångarna där är begränsade. I Stockholmsregionen är kvinnornas förvärvsgrad för flera åldersgrupper Man är nu inne i en situation där utrymmet för uppe i nivå med männens.

SOU 1 978:62 R egionalpo/irikens 39 _förutsättningar

lbrtsatttzt höjningar av den kvinnliga förvåirvsgraden är mycket begränsat även med betydande insatser från samhällets sida för att ta bort olika slag av förvarvshiitder. Arbetskraftsundersökningarna från 1977 antyder också att ökningen i den kvinnliga sysselsättningsgraden i Stockholms län nu börjat avta. Också andra större orter är uppe i en förvärvsgrad som gör att arbetskraften inte kan öka så mycket mer. Några möjligheter att regionalt omfordela verksamheten inom vad som här kallats lokal och regional service Föreligger inte. Konkurrensen kommer i stället att stå mellan länsservice och den nationella servicen å ena sidan och tillverkningsindustrin å den andra. Uppmärksamhet måste vid en avvägning däremellan också ägnas balansen mellan service- och industriarbeten. Som också framhölls i delbetänkande! måste i en situation med ökad konkurrens om arbetskraften även beaktas de foljdverkningar detta kan lå från servicesynpunkt. Hälso- och sjukvården, barnomsorgen, åldringsvården etc. kan i ett sådant läge få svårigheter att rekrytera personal i tillräcklig omfattning vilket kan komma att inkräkta på servicens och omfattning kvalitet. l flertalet s. k. regionala och kommuncentra blir sysselsättningsökningarna allmänt sett mer begränsade genom att service- och tjänstesektorn där är mindre. Detta samtidigt som det är i dessa orter de största höjningarna av sysselsättningsgraden måste åstadkommas för att den eftersträvade regionala utjämningen skall uppnås. Utvecklingen kommer alltså inte av sig själv att leda till någon regional utjämning av sysselsättningsgraden. Det visar också de prognoser som tagits fram inom länsplaneringen. En viss utjämning kan dock nås genom en ökad pendling över kommungränserna. Detta gäller främst landets södra och mellersta delar och utefter norrlandskusten där avstånden inte är så stora mellan orterna. Men kvar står att en betydande del av utjämningen endast kan klaras genom en medveten påverkan och styrning av arbetstillfällenas lokalisering. Många verksamheter går inte att flytta mellan olika Så är regioner. exempelvis den lokala servicen och jord- och skogsbruket från lokaliseringssynpunkt låsta till den egna orten/kommunen. Den lokala servicen har kravet på närhet till de människor som den skall betjäna och de areella näringarna genom att marken är den fundamentala produktionsfaktorn. Befolkningens geografiska fördelning är styrande också för sysselsättningens lokalisering inom verksamhetsgrupperna regional service och länsservice. Den regionala servicen och länsservicen är således lokaliseringsmässigt bundna till den egna länsdelen respektive det egna länet. Möjligheten att påverka lokaliseringen av dessa verksamhetsgrupper utsträcker-sig följaktligen till styrning inom dessa geografiska områden. Arbetstillfällen inom dessa verksamheter kan alltså inte användas for utjämning mellan länen. För utjämningen inom länen kan de däremot spela en viktig roll. De två återstående grupperna - den nationella servicen och tillverkningsindustrin - är inte på samma sätt bundna till någon bestämd del av landet. Verksamheten inom dessa kan således också utnyttjas for utjämning av sysselsättningsmöjligheterna mellan länen. Genomgången visar på begränsningarna i möjligheterna att påverka lokaliseringen av arbetstillfallena inom skilda verksamheter. En stor del av dem är helt bundna till de lokala arbetsmarknaderna och kan inte användas

Regionalpolirikens_ørutsäzrningar

Den måste klaras genom en styrning av arbetstillfälför regional utjämning. lena inom de fyra övriga grupperna. Det gäller här att söka påverka lokaliseringen inom de geografiska områden som verksamheten medger

inom länsdelen, inom länet och inom landet som helhet. Efter denna allmänna av olika näringsgrenars betydelse för genomgång sysselsättningen i skilda regioner och möjligheterna till en regional utjämning

skall vi så se något på utvecklingen inom respektive näringsgren.

2.4.2 Jord- och skogsbruket l

inom jord- och skogsbruket har varit en av Sysselsättningsminskningen huvudorsakerna till den stora utflyttningen från norra Sverige och också till från dessa näringar har nu minskat i

l

omflyttningen inom länen. Avgängen

och kan förväntas minska ytterligare under de närmaste årtion- l

omfattning dena. Detta innebär att de lokaliseringspolitiska insatserna i minskad

omfattning kommer att gå åt för att täcka upp avgången från dessa näringar. blandjordbrukarna och bland l Ser man därtill på den sneda åldersfordelningen * dem som arbetar inom skogsbruket kommer det nu på många håll att behöva antal människor till dessa näringar. I dessa avseenden j rekryteras betydande förbättras således möjligheterna för det regionalpolitiska utjämningsarbetet l i jämfört med tidigare. har trots att näringarna totalt i landet inte Jord- och skogsbruket å mer än ca 5 procent av de förvärvsarbetande stor betydelse för sysselsätter i många kommuner. Det finns kommuner där uppemot en j sysselsättningen arbetar inom dessa näringar. Det rör sig ofta om kommuner som i tredjedel Ett samordnat tillvarata- 3 har en besvärlig arbetsmarknadssituation. övrigt inom jord- och skogsbruket är där av gande av sysselsättningsmöjlighetema största betydelse. Man skall i detta sammanhang också se på den sysselsätt- Likaså bör nämnas den deltidsning som finns inom livsmedelsindustrin. som många människor har inom jordbruket. Det avbytarsysselsättning som nu byggs ut inom jordbruket kommer att ge en del nya , system arbetstillfällen. i bl. a. jordbruksutredningen och i Detta är frågor som nyligen behandlats vikten av att sysselsättnings- och

jordförvärvsutredningen. Där betonas l

regionalpolitiska aspekter beaktas i rationaliserings- och strukturpolitiken j som råder l inom jordbruket. Vidare att hänsyn tas till de lokala förhållanden

på arbetsmarknaden i olika områden. i

På motsvarande sätt finns det skäl att väga in de lokala sysselsättningsforhållandena när det gäller insatser inom skogsvården. En utbyggd planering är nödvändig förjord- och skogsbruket. Därtill krävs en bättre samordning mellan planeringen och insatserna inom jord- och skogsbruket och den regionalpolitiska planeringen i övrigt. Lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelserna har här en viktig uppgift. l några län har i utarbetats särskilda för anslutning till länsplaneringen handlingsprogram utveckling i länet. jord- och skogsbrukets Det skall här också omnämnas att statligt stöd lämnas för särskilda

sysselsättningsinsatser i glesbygd vilket även berör jord- och skogsbruket.

Dessa frågor behandlas i kapitel 5.

Regionalpolirikerzs _ förutsättningar 41

2.4.3 Service- och Uänsresekrorn

sysselsättningen har ökat mycket kraftigt inom service- och tjänstesektorit under de senaste årtiondena. Huvuddelen av ökningen ligger på den offentliga sektorn. Det gäller områden som utbildning, sjukvård, åldringsvård, barnomsorg samt annan social service. Allt tyder på att utbyggnaden kommer att fortsätta, om än kanske inte i samma takt som hittills. Var den framtida sysselsättningsökningen inom den offentliga sektorn kommer att hamna geografiskt berortill betydande del på inom vilka sektorer utbyggnaden kommer att ske. De sysselsättningstunga utbyggnadsområdena barnomsorgen samt långtidssjukvården och annan äldreomsorg - rör i samtliga fall verksamheter av lokal karaktär. Den pågående och förestående utbyggnaden av den offentliga sektorn kommer således allmänt sett att fördelas relativtjämnt mellan kommunerna. Detta är en förbättring jämfört med tidigare. Men det leder inte till någon utjämning. De stora kommunerna med sin tidigare höga servicesysselsättning och likaså höga sysselsättningsgrad får relativt sett lika mycket som de mindre kommunerna. Därtill visar erfarenheterna att det krävs en mycket medveten planering och dessutom direkta styrmedel för att verkligen få till stånd den utbyggnad av mera decentraliserade verksamhetsformer som nu redovisas i planeringen. För att genom den offentliga sektorns verksam het åstadkomma en regional utjämning kommer att krävas en målmedveten planering och därtill kopplade regionalpolitiska styrmedel. Mot den bakgrunden behandlar vi i kapitel 4 ganska utförligt frågan om den offentliga sektorn och regionalpolitiken. Det gemensamma syftet med de olika åtgärder som där föreslås är att i ökad utsträckning få in de regionalpolitiska aspekterna i den verksamhet som bedrivs av staten, kommunerna och landstingen. Därigenom aktualiseras delvis nya inslag i det regionalpolitiska arbetet. Det är enligt vår mening viktigt att genom effektiva styrmedel i kombination med ekonomiska insatser även inom den offentliga sektorn kunna nå praktiska resultat av regionalpolitisk betydelse. Vad beträffar den privata delen av service- och tjänstesektorn är koncentrationen till större orter ännu mer markerad än för den offentliga. sysselsättningen har inom sektorn legat på ungefär samma nivå under 1970talet och prognoserna förutser inga större förändringar under de närmaste fem till tio åren. Vissa försök har under de senaste åren gjorts för att lokaliseringsmässigt söka påverka delar av den privata servicen. Resultaten har dock uteblivit. En förstärkning av påverkningsmöjligheterna är här nödvändig. De förslag som i kapitel 3 läggs fram beträffande de regionalpolitiska stödmedlen har bl. a. detta syfte.

2.4.4 Utvecklingen inom industrin

Industrin intar med sin förhållandevis stora obundenhet vad gäller lokaliseringen något av en nyckelställning i regionalpolitiken. Det är den enda näringen tillsammans med serviceverksamhet av nationell karaktär som kan utnyttjas för en utjämning mellan olika landsdelar och mellan länen. En betydande del av sysselsättningsökningen i de mindre och sysselsättnings-

42 R egiona/po/itikens _förursältningar

svaga kommunerna måste, som vi ser det, ske genom en ökad industrisysatt hända med selsättning. Av största betydelse är därför vad som kommer industrisysselsättningen framöver. Antalet industrisysselsatta har under den hittills gångna delen av 1970talet legat och pendlat strax över l milj. Förändringarna har följt konjunk-

tursvängningarna. Efter en nedgång åren 1971-72 med ca 45 000 personer ökade så sysselsättningen med ungefär samma antal fram till 1975. Sedan Den prognos som statens industriverk redovisade dess har den åter minskat. hösten 1977, vilket när detta skrivs är den senast tillgängliga, pekar på en nedgång i industrisysselsättningen med drygt 80 000 personer från 1976 till och kommer att presenteras i 1982. En ny prognos är under utarbetande till den reviderade långtidsutredningen senare i höst. anslutning utveckling framöver kommer att mera Frågan om den svenska industrins i vån slutbetänkande. Diskussionen kommer att utförligt diskuteras materialet från Iångtidsutredningen och till anknytas till det då föreliggande våra samlade förslag till sysselsättningspolitiska åtgärder. Med den stora betydelse som industrin har för den regionala utvecklingen är det här ändå nödvändigt att diskutera vad olika utvecklingsalternativ betyder för möjligheterna att bedriva en beträffande industrisysselsättningen Här skall också betonas det nära samband som finns aktiv regionalpolitik. insatser när det gäller näringslivet och insatser inom mellan regionalpolitiska De senare är i mycket en förutsättning för de förra. näringspolitiken. Vad beträffar utvecklingen av industrisysselsättningen i ett mer långtgåbedömningar att räkna med en ende perspektiv har man enligt samstämmiga m. m. kommer att ge successiv nedgång. Man räknar då med att ny teknik som är större än volymökningen av industriprodukproduktivitetsökningar tionen. mera När det gäller ett kortare perspektiv på 5-10 år är dock meningarna delade. Detta är också naturligt eftersom osäkerheten i en sådan bedömning är större. Man måste då väga in antaganden om konjunkturförändrimligen under en sådan förhållandevis kort ringar m. m. Vidare är utvecklingen politiken och tidsperiod något som kan påverkas genom den ekonomiska Det är i första hand detta 5-10 års perspektiv som är genom näringspolitiken. av intresse för den regionalpolitik för 1980-talet som vi här diskuterar. kommer att göra Allmänt kan sägas att en minskad industrisysselsättning jämfört med en situation där det svårare att bedriva en aktiv regionalpolitik inom industrin istället ökar. Även om det hela tiden sker sysselsättningen stagnerande eller tillbruttoförändringar också i en sysselsättningsmässigt blir handlingsutrymmet mindre för en regional bakagående näringsgren om arbetstillfällena blir hårdare mellan regioomfördelning. Dragkampen områdena i landet som nerna. Det är inte bara de sysselsättningssvaga behöver nya industrier i ett sådant läge. Orter som drabbas av nedskärningar inom industrin kräver även de nya industriarbetstillfállen. Som vi kommer att återkomma till i slutbetänkandet är en kraftig inom industrisektorn en förutsättning för en framproduktionsökning bl. a. gångsrik politik på andra områden. Det gäller den ekonomiska politiken för u-hjälpen och för turismen, få balans för att klara de stigande kostnaderna i vår utrikesvaruhandel och återbetala de stora utlandslånen som tagits upp

Regionalpolitikens_förutsärtningar 43

under de senaste åren. Skall det dessutom vara möjligt att över huvudtaget öka den inhemska varukonsumtionen krävs en väsentlig ökning av industriproduktionen. Den för närvarande pågående snabba sysselsättningsminskningen inom industrin måste enligt vår mening mötas med kraftfulla åtgärder från samhällets sida, inte minst på näringspolitikens område. En hög ambitionsnivå för industrisysselsättningen står inte i något motsatsförhållande till kravet på en utbyggnad av den offentliga sektorn, barnomsorgen, äldrevården etc. Tvärtom är det inte minst med tanke på den framtida skattebelastningen nödvändigt att få till stånd en kraftig produktionsökning i näringslivet. Sammantaget innebär en fortsatt utbyggnad av den offentliga sektorn och en ökande industriproduktion ökat behov av arbetskraft. För detta krävs en aktivering av de outnyttjade arbetskraftsresurserna. De outnyttjade arbetskraftstillgångarna är som redovisats i det tidigare ojämnt fördelade över landet. Förutsättningen för att de skall kunna aktiveras är bl. a. en aktiv regionalpolitik. Den framtida i landet kommer sysselsättningsökningen i stor utsträckning att vara beroende av samhällets möjligheter att lå en stark sysselsättningsökning främst i de sysselsättningssvaga regionerna. En sådan ökning kan klaras genom att öka industrisysselsättningen i dessa områden. Skall denna ökning ske inom ramen fören totalt minskande industrisektor kommer detta att medföra mycket stora påfrestningar på övriga delar av landet. Detta skulle kunna splittra en bred enighet bakom en kraftfull och målmedveten satsning på regionalpolitiken. Det är viktigt att ta till vara den expansionskraft som regelmässigt uppstår inom industrin i högkonjunkturer och styra denna expansion till de sysselsättningssvaga områdena. Bristen på yrkesutbildad arbetskraft är i högkonjunkturerna en ñaskhals som hindrar ytterligare industriell expansion. Genom att påverka tillgången på yrkesarbetare kan samhället också påverka industrins sysselsättningsutveckling. Det finns därför från regionalpolitisk att synpunkt anledning särskilt hån inrikta utbildningsinsatserna i detta avseende på regioner som har låg förvärvsgrad. Men här stöter man på ytterligare ett problem: det kommer inte att bli de traditionella kvinnoindustrierna som skall stå för denna expansion. Svensk industris möjligheter till expansion inom de tekniskt ligger huvudsakligen avancerade industribranscherna. Tillgången på yrkesskicklig och välutbildad arbetskraft är den svenska industrins kanske största konkurrensfördel. Dessa branscher är dock av tradition klan manligt dominerade. Det måste därför vara en huvuduppgift att sätta in kraftfulla åtgärder för att snabbt öka andelen kvinnliga yrkesarbetande. Samhällets yrkesutbildanue och arbetsförmedlande organ måste få kraftigt förstärkta resurser och befogenheter för att klara denna uppgift. Målsättningarna arbete åt alla, en utbyggnad av den offentliga sektorn, en kraftigt ökande industriproduktion, en regional balans och en nedbrytning av könsbundna yrkesvalsmönster är på detta sätt samverkande krav och i hög grad förutsättningar för varandra. För att förverkliga detta krävs en kraftfull och sammanhållen sysselsättningspolitik. Även om regionalpolitiken som tidigare sagts inte helt står och faller med utvecklingen på industrisidan är detta något av en nyckelfråga. Det kommer

44 Regionalpolitikensförutsättningar

att finnas ett visst utrymme för även vid en minskande industrisysselsättning men utrymmet blir avsevärt mindre än om regionala omfördelningar, sysselsättningen kan hållas uppe inom sektorn eller ännu hellre kan ökas. stora satsningar måste sålunda göras inom näringspolitiken under Mycket åren framöver, inte minst av regionalpolitiska skäl. För att klara en fortsatt regional balans och for att nå en utjämning av sysselsättningsmöjligheterna med en kraftig förstärkning av mellan regionerna är det nödvändigt samhällets möjligheter att aktivt påverka och styra näringslivets utveckling. Ett stort ansvar vilar naturligtvis på den svenska industrin själv att förnya och vidareutveckla sig. Samarbetet mellan enskilda företag och mellan företag och samhälle behöver utökas. Den näringspolitiska medelsarsenalen måste också byggas ut och förstärkas. Vi kommer att lägga forslag härom i vårt Vi slutbetänkande. Det gäller också om den näringspolitiska planeringen. att avhandlas i slutbetänkandet. skall här inte foregripa vad som kommer som På några punkter kan dock finnas anledning att peka på de kopplingar och den regionalpolitiska stödverksamheten finns mellan näringspolitiken som vi kommer att behandla i kapitel 3. Den förstärkning av de regionalpolitiska stödmedlen som där föreslås förutsätter förstärkta insatser också på för leden innan det att ett projekt är så långt fram att det kan läggas till grund en ansökan om regionalpolitiskt stöd. Hittills har det knappast varit bristen på stöd som begränsat stödet och tillkomsten av nya arbetstillregionalpolitiskt fallen. Begränsningen ligger snarare i bristen på projekt på utvecklade produktidéer m. m. resurser, såväl ekonomiska som personella, måste sättas in på Ytterligare utei länen. ledet från idé till utvecklat projekt. Det visar också erfarenheterna har under de senaste åren vuxit fram på länsplanet för att med Olika initiativ aktiva insatser få en ökad verksamhet på detta område. Särskilda medel har från industridepartementet och från landstingen for denna verkanslagits samhet. Samarbete hari flera län inletts med styrelsen för teknisk utveckling I ett län, Norrbottens län, har startats ett särskilt (STU) och SVETAB. att aktivt utveckla nya produktidéer och investmentbolag med uppgift Den s. k. försöka leda dem fram till konkreta projekt och ökad sysselsättning. arbetar också med konkreta industripolitiska Norrbottens-delegationen högskolan i Luleå har där engagerats i arbetet på att försöka frågor. Tekniska få fram nya industriprojekt för ökad industrisysselsättning. Liknande aktiviteter på näringslivsområdet finns också i andra län. De går län, Aktion Z i Jämtlands län under olika namn, Inland Y i Västernorrlands AC i Västerbottens län. I Värmlands län arbetar den s. k. och Utveckling Ytterligare exempel finns i andra län. Värmlandsdelegationen. in ansökningar om I stället för att passivt vänta på att det ska komma stöd sker sålunda på detta sätt en aktivitet i tidigare led. regionalpolitiskt

Förutom ett aktivt arbete på länsplanet krävs också en sådan verksamhet

centralt. Det är här nödvändigt med ett samspel mellan länsnivå och den centrala nivån. Annars riskerar man att få en splittrad och dåligt samordnad verksamhet där länen kan komma att spelas ut mot varandra. i utredningens försök med Dessa frågor har också studerats och diskuterats län. från den

regionalt inriktad näringspolitik i Kopparbergs Erfarenheterna

försöksverksamheten liksom utredningens förslag i övrigt på näringspolitivi till i slutbetänkandet. Vi skall här dock beröra kens område återkommer några frågor med särskild anknytning till regionalpolitiken.

Regiona/po/itikens_förursätrningar 45

2.4.5 Utbyggd näringspolitik med regionalpolitisk inriktning Tidigare i detta kapitel har framhållits behovet av en ökad samordning mellan regional- och näringspolitiken. Näringspolitiken måste, har vi sagt, få en klarare regionalpolitisk inriktning. Regionalpolitiska krav måste i ökad utsträckning vägas in i det näringspolitiska arbetet på den centrala nivån. Det kan bl. a. ske genom att regionalpolitiska aspekter mer systematiskt belyses i de branschutredningar som görs inom industriverket. En bättre samordning gentemot regionalpolitiken bör också kunna uppnås genom en utbyggd näringspolitisk planering i länen, något som kommer att föreslås i slutbetänkandet. Ett genomgående tema i utredningens diskussion om näringspolitikens bidrag till en lösning av sysselsättningsmålen är kravet på en kraftig förstärkning av samhällets möjligheter till konkreta initiativ och en reell styrning vid utvecklingen av näringslivet. För att samhällets möjligheter härvidlag skall förbättras krävs först och främst att medelsarsenalen byggs ut. Ekonomiska resurser måste ställas till förfogande for de samhällsorgan, som har att svara för näringspolitiska åtgärder. Medel måste vidare skapas som gör det möjligt för samhället att få projekt, som under utvecklingsskedet stötts med samhällspengar, fram till praktisk produktion. Samhället måste också få ökade möjligheter att utifrån övergripande samhällsekonomiska ställningstaganden styra strukturutvecklingen inom - i form näringslivet exempelvis av program för skilda industribranscher. En utveckling av medelsarsenalen är emellertid inte tillräcklig. Därutöver krävs « om medlen skall kunna sättas in på ett effektivt och samhällsekonomiskt riktigt sätt - att den näringspolitiska planeringen byggs ut. Konkreta

i åtgärder och planering måste knytas samman. Åtgärder utan planering kan

i bli dyrbara och planering utan åtgärder blir meningslös.

Större styrmöjligheter och större initiativförmåga

l

hos samhällsorganen vad gäller näringslivets utveckling ställer krav på planeringssystemet. E l Det gäller inte minst i den del av planeringen vars syfte är att på direkta

l initiativ från samhället få igång en viss produktion. Innan en tillverkning kan

l komma till stånd måste ett projekt prövas vad gäller marknadsförutsätt-

l ningar, produktens konkreta utformning, l tillverkningsprocessens organisax tion, finansiering av nödvändiga investeringar etc. Kunnandet inom dessa

i områden finns på företagsnivån och det kunnandet

måste tas till vara i planeringsprocessen. Planeringen måste på detta sätt bli en dialog och ett samspel mellan olika samhällsorgan och företrädare för företag och fackliga intressen. Samma krav på planeringsprocessen gäller om regionalpolitiska överväganden skall få ökat inflytande i branschpolitiken. De centrala branschutredningarna bör utformas så att de kan utnyttjas i en dialog med andra delar av planeringssystemet. Samhällsorganen på länsnivån skall kunna dra slutsatser om hur företagen inom branschen i det enskilda länet kommer att utvecklas. Utredningsmaterialet skall -tillsammans med det material som finns inom olika organ på länsnivån - kunna ligga till grund för kontakter mellan samhällsorgan och enskilda företag. De lokala fackliga organens medverkan är därvid naturlig och av stor betydelse. Vid kontak-

46 R egiona/pølirikens _förursärmingar

företagens speciella förutsättterna bör tas upp frågor som rör de enskilda av ningar -deras problem och möjligheter. Frågor om planerade förändringar driften bör diskuteras liksom möjligheterna att ta upp tillverkning av nya

som ersättning för sådana som inte längre är lönsamma. Möjligprodukter heterna att utveckla produkter och att söka nya marknader bör gås igenom.

och behoven av arbetskraft med Detsamma gäller företagets personalplztner | olika slags utbildning på kort och lång sikt.

från samhällsorganens i

Då det gäller stora företag i ett län bör kontakterna och länsarbetsnämnd. Är det fråga om mindre

sida ske genom länsstyrelse spela en viktig roll. företag kan utvecklingsfonderna intressanta slutsatser som länsorganen kan dra utifrån De regionalpolitiskt j skall därefter föras upp till i branschutrednirtgarna och de lokala kontakterna

i

central nivå. Detsamma gäller de möjligheter till expansion på nya områden

som företagskontakterna kan påvisa. för en bedömning av På den centrala nivån skapas därmed förutsättningar konsekvenser av olika handlingsalternativ liksom av regionalpolitiska för att åstadkomma expansion inom konkurrenskraftiga möjliga vägar l områden. _

inom i

Den erfarenhet som samlas på länsnivån beträffande utvecklingen

olika branscher i länets näringsliv bör kontinuerligt hållas aktuell genom

kontakter med länets företag. Den bör komma till uttryck i näringspolitiska

program för länen där dels olika länsorgans möjliga bidrag till näringslivsut-

vecklingen i länen konkretiseras. dels kraven på andra nivåers agerande

redovisas. Den ökade betoning av de regionalpolitiska frågorna i näringspolitiken,

for som här skisserats bör också få ett uttryck i vidgade beslutsbefogenheter området. Här måste självfallet ske en länsnivåer på det näringspolitiska och avvägning av hur långt man kan gå utan att kravet på central överblick samordning av de näringspolitiska åtgärderna åsidosätts.

De fall där samordningsaspekterna är av mindre betydelse gäller ofta som rör mindre För närvarande pågår en utbyggnad av ärenden företag.

utvecklingsfondernas resurser. Detta ligger i linje med våra här redovisade vikten av att de tankegångar. Vi vill i det sammanhanget understryka som utarbetas inte bara skall utnyttja utvecknäringspolitiska länsprogram material utan också ligga till grund för inriktningen av lingsfondernas fondernas arbete. Programmen bör utgöra länsorganens gemensamma för arbetet området och planeringsförutsättningar på det näringspolitiska

för hur resurser fördelas på olika verksamheter. i

också vara vägledande

i

iökad utsträckning bör samordnas Aven om regional- och näringspolitiken l på det sätt som här skisserats gäller fortfarande att de åtgärder som faller

under de skilda politikgrenarna delvis har olika syften och inriktning. för att lösa skilda slags problem. De Medlen är således utformade medlen är konstruerade för att åstadkomma en jämnare regionalpolitiska av den ekonomiska aktiviteten mellan olika regioner. De syftar fördelning främst till att förbättra näringslivets konkurrenskraft i regioner som långsik- i

sämre förutsättningar än andra. tigt uppvisar medlen kan delas upp i två huvudgrupper. En De näringspolitiska innehållande generella medel avsedda att öka effektiviteten genom stimulans

av exempelvis forsknings- och utvecklingsarbete eller marknadsforingsinsat-

R egiona/polirikens _förutsättningar 47

ser. Den andra gruppen medel är inriktade på att styra strukturomvandlingen inom näringslivet utifrån dels

effektivitetsmässiga. dels sociala aspekter.

Dessa medel är selektiva till sin karaktär dvs. utformade så att de påverkar utvecklingen i enskilda företag eller arbetsställen. Den omfattande strukturomvandling som den svenska industrin nu är inne i och som med all säkerhet kommer att fortsätta också framöver innebär som tidigare nämnts att också regioner som allmänt sett har en god sysselsättningssituation kan hamna i akuta sysselsättningsproblem. Det här ger ytterligare en dimension på sysselsättnings- och regionalpolitiken. Som vi kommer tillbaka till i kapitel 3 i diskussionen om stödområdesindelningen bör man i första hand möta den här typen av akuta sysselsättningsproblem med arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska medel. Det är här fråga om omställningsproblem som inte är orsakade av att den region som drabbas har sämre förutsättningar än andra. Det är i stället i branschen

eller i det enskilda företaget som problemet ligger. Åtgärderna bör

därför i forsta hand riktas till branschen eller till företaget och alltså inte allmänt till regionen. I vissa fall kan det dock vara lämpligt att gå in med regionalpolitiskt stöd med hänsyn till de regionalpolitiska följdproblem som strukturförändringar kan medföra. Det kan exempelvis gälla vid en etablering av en ersättningsindustri på en ort som drabbats av större strukturförändringar. I sådana situationer bör finnas möjlighet för regeringen att kunna gå in med regionalpolitiskt stöd. Arbetsmarknadspolitiken och näringspolitiken måste - vilket vi åter- - förses med medel för att aktivt kunna kommer till i slutbetänkandet gå in vid strukturförändringar inom industrin. Vi vill här starkt understryka att sådana medel kommer till stånd. Det är nödvändigt med tanke på de människor och de orter som drabbas. Det är också nödvändigt om man i framtiden skall kunna få en allmän uppslutning kring sysselsättnings- och regionalpolitiken från landets olika delar. Av stor betydelse for möjligheterna att åstadkomma fler industriarbetstillfallen i de sysselsättningssvaga delarna av landet- i många fall ganska små kommuner - är att det finns produktionsmetoder m. m. lämpade för mindre anläggningsstorlekar och för en decentraliserad lokalisering. Strukturomvandlingen har hittills gått i riktning mot allt större produktionsenheter. Detta gäller dock inte alla branscher. Frågan gäller inte enbart t. ex. produktionsteknik och maskinell utan också utrustning möjligheterna allmänt sett till en geografiskt uppdelad produktion. Man kommer här in på frågor som överförande av information och styrning mellan enheter som ligger på olika orter. Krav på forskning och utveckling på detta område har förts fram från olika håll bl. a. från fackföreningsrörelsen. Det har också under senare år kommit fram ny produktionsteknik och nya arbetsformer som ökar möjligheterna till en sådan spridning. Vi återkommer till denna fråga i slutbetänkandet.

48 Regionalpolitikensförutsättningar

2.5 Ekonomiska aspekter på regionalpolitiken

Ett av målen för regionalpolitiken har sedan den aktiva lokaliseringspolitiken tillväxt i landet. började under 1960-talet varit att främja en ekonomisk uppgift har här varit att försöka få ett effektivt utnyttjande Regionalpolitikens av resurserna i landets olika delar. Inte minst gäller det att styra produktionen så att människorna i skilda regioner får möjlighet att delta och arbetstillfallena Parallellt med detta har man från samhällets sida med i arbetslivet. arbetsmarknadspolitiska medel underlättat en yrkesmässig och geografisk

För att få arbetskraften och arbetstillfällena att mötas krävs ständigt rörlighet. anpassningar i båda riktningarna. liksom den ekonomiska politiken har under de Sysselsättningspolitiken inriktning. Vad det senaste årtiondena byggts ut och fått en allt mer selektiv resursutnyttjande samtidigt som man gäller är att försöka uppnå ett effektivt har balans i ekonomin. De regionalpolitiska insatserna på olika områden är ett

exempel på denna selektiva politik. kräver ekonomiska resurser. Som tidigare sagts Att bedriva regionalpolitik för regionalpolitiken knappast att kommer de allmänna förutsättningarna Skall man klara de mål som ställts upp kommer att krävas förbättras.

väsentligt ökade insatser. på regionalpolitiken är liksom på andra politikområden Satsningarna avhängiga det ekonomiska utrymmet. Här liksom på andra områden gäller

med tillväxt i i

det att det är lättare att få resurser för ökade insatser i ett läge l

tillväxt är i detta avseende en viktig förutsättning för i

ekonomin. Ekonomisk

en kraftfull regionalpolitik. Men det är samtidigt viktigt att man inte ser i enbart som en kostnad för samhället, utan också som ett i

regionalpolitiken J aktivt medel i den ekonomiska politiken. mål för samhällsarbetet framöver är att skapa arbete åt Ett övergripande som vi konstaterade i vårt delbetänkande Arbete åt alla alla. Det finns människor som vill gå ut på arbetsmarknaden om de bara hade ytterligare till detta. Samtidigt finns det arbetsuppgifter som skulle kunna ge möjlighet en ökad sysselsättning. Vad det gäller är att på olika vägar få denna till stånd och att få arbetstillfállena och arbetskraften sysselsättningsökning att passa ihop. Detta gäller inte minst geografiskt. är att med olika medel underlätta denna En viktig uppgift för samhället Här krävs insatser - förutom anpassning. på en rad samhällsområden också områden som arbetsmarknadspolitiken, näringspoliregionalpolitiken tiken, utbildningspolitiken, trafikpolitiken för att nämna några. Regionalpo-

litiken är alltså ett av instrumenten i detta anpassningsarbete.

Regionalpolitiken har på detta sätt utöver sin uppgift att fördela resurserna till en totalt sett ökad produktion och också en viktig roll i att medverka Man kan då inte bara räkna kostnaderna för regionalpolitiken sysselsättning. och produktionen. Det utan också intäkterna av den ökade sysselsättningen kalkyler av kostnader och intäkter på detta är svårt att göra några heltäckande satsningarna i form av område. Kostnaderna för de direkta regionalpolitiska m. m. har man en bra överblick över, lokaliseringsstöd, sysselsättningsstöd men endast en del av de satsningar som samhället gör i det utgör syfte. Än svårare är det att endast beräkna intäkterna av å regionalpolitiskt av de regioregionalpolitiken. Olika kalkyler över sysselsättningseffekterna

Regionalpolirikens_lörursärtningar

nalpolitiska stödinsatserna har kommit fram till ganska olika siffror, men klart står att betydande sysselsättningsökningar har uppnåtts. Naturligtvis kan man göra olika bedömningar om hur den totala sysselsättningen i landet skulle ha utvecklats utan den förda regionalpolitiken. Sannolikt skulle en del av dem som nu har fått arbete i de företag som har fått stöd ha sökt sig till andra delar av landet och fått arbete där. Samtidigt vet vi dock att detta inte har varit alternativet för alla och vi kan på goda grunder anta att man genom den regionalpolitiska stödverksamheten totalt sett har ökat sysselsättningen i landet. Många av de människor som nu har fått arbete direkt eller indirekt genom stödverksamheten hade sannolikt stått utanför arbetsmarknaden. De hade för sin försörjning ändå varit beroende av samhället och på det sättet också inneburit kostnader medan de nu bidragit till det samlade produktionsresultatet. Den omfattande strukturomvandlingen inom ställer stora näringslivet krav på anpassningar till nya förutsättningar både vad gäller produktionsapparaten och arbetskraften. Betydande insatser kommer att krävas från samhällets sida för att underlätta denna anpassning -inom näringspolitiken, regionalpolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Den mycket spridda produktions- och bebyggelsestruktur vi har här i landet förstärker ytterligare kraven på sådana insatser. Även här har regionalpolitiken sålunda en viktig uppgift i den ekonomiska politiken och i sysselsättningspolitiken. En annan fråga som också diskuteras när det gäller kostnaderna för regionalpolitiken är om företagen i de områden där regionalpolitiskt stöd utgår är mindre effektiva än i övriga delar av landet och att man därigenom får en mindre produktion än om satsningarna skulle ha skett i andra företag i andra delar av landet. Detta har analyserats inom ramen för ERU:s utvärdering och av den regionalpolitiska stödverksamheten (SOU 1978:46). Materialet visar att företagen inom stödområdet i ekonomiskt avseende väl l kan jämföras med liknande företag utanför detsamma. Detta också om man ser till utvecklingen över en lite längre tidsperiod. Tanken är, som vi vet, att

t

företagen efter stöd i ett inledningsskede skall klara sig ekonomiskt på samma sätt som andra företag, vilket de enligt ERU:s utvärdering också gör. Det skall här också påpekas att regionalpolitiskt motiverade stödinsatser i internationella sammanhang är en allmänt Detta är en accepterad politik. viktig aspekt med tanke på den diskussion som pågår mellan länderna på handels- och näringspolitikens område.

2.6 En sammanhållen och

åtgärdsinriktad planering

De regionalpolitiska medlen måste anknytas till ett aktivt och åtgärdsinriktat planeringssystem. För att planeringen skall upplevas som meningsfull måste det finnas en samstämmighet mellan de planer som upprättas och de åtgärder som man är beredd att vidta. Vi vill därför understryka att planeringen liksom själva regionalpolitiken måste göras mera åtgärdsinriktad. Vi kommer vid behandlingen av de olika regionalpolitiska medlen och dess samband med s länsplaneringen att närmare återkomma till dessa frågor i de följande kapitlen 3 och 4. i Regionalpolitiken innefattar avvägningar mellan olika delar av landet. Den

50 Regionalpolitikens förutsättningar

måste därför kunna avstämmas centralt av regionalpolitiska planeringen statsmakterna. Detta förutsätter en fortgående samverkan mellan regeringen och dess organ på länsplanet. De avvägningar som i det regionalpolitiska som är arbetet skall göras inom länen fordrar vidare ett planeringssystem avstämt med centrala branschbedömningar och i övrigt med statsmakternas övergripande beslut om den regionala utvecklingen, Dessa frågor har vi 2.4.5 om regionalpolitikens samband med ganska utförligt belyst i avsnittet måste således vara anknutna till näringspolitiken. Planeringsfunktionerna statens huvudansvar för sysselsättnings- och regionalpolitiken. Regionalpolitiken måste fortlöpande ta sikte på konkreta åtgärder för att i omsätta de regionalpolitiska målen. Det är viktigt att den praktisk handling regionalpolitiska planeringen anpassas till ett sådant sätt att arbeta. Som tidigare understrukits förutsätter det regionalpolitiska utjämningsarbetet aktiva insatser på andra områden såsom näringspolitiken och arbetsmarknadspolitiken. Detta förutsätter en sammanhållen sysselsättnings-, regional- Vi återkommer i slutbetänkandet till politisk och näringspolitisk planering. hela frågan om sysselsättningsplaneringens syfte och innehåll.

2.7 Utgångspunkter och riktlinjer för den fortsatta regional-

politiken

1. Förutsättningarna för regionalpolitiken har förändrats under de senaste åren - på flera punkter i negativ riktning. Sysselsättningsminskningen och den snabba strukturomvandlingen inom industrin liksom den svaga tillväxten i ekonomin och det innebär begränsningar på många områden gäller också för regionalpolitiken. Många tecken tyder på att det här är en situation vi får leva med en bra tid framöver. Mycket stora insatser kommer därför krävas för att klara de mål som ställts upp om regional emellan. En balans och utjämnade sysselsättningsmöjligheter regionerna kraftig förstärkning av samhällets medel är nödvändig och detta gäller på en rad områden. som är en del av den ekonomiska och den 2. Regionalpolitiken, politiken samlade sysselsättningspolitiken, syftar till att med hjälp av selektiva medel nå arbete åt alla och ett allmänt sett effektivt resursutnyttjande samtidigt som man har balans i ekonomin. Vad som kan göras på det regionalpolitiska området är avhängigt det totala ekonomiska utrymmet. Samtidigt som regionalpolitiska insatser innebär kostnader för samhället måste man dock också se regionalpolitiken som ett medel att totalt sett öka sysselsättningen och produktionen i samhället. Utan en aktiv regionalpolitik kommer man inte att nå de människor som står utanför arbetsmarknaden i de sysselsättningssvaga delarna av landet. inom industrin är av största betydelse för 3. Sysselsättningsutvecklingen möjligheterna att nå den eftersträvade utjämningen av sysselsättningsnäringspolitik är därför en förutsättning for graden. En aktiv och kraftfull En sådan är nödvändig också för det regionalpolitiska utjämningsarbetet. att klara de stora strukturförändringar vi har framför oss inom näringslivet.

Regionalpolitikens förutsättningar 51

4. De regionalpolitiska styrmedlen måste förstärkas. Detta den gäller regionalpolitiska stödverksamheten till näringslivet och det gäller verksamheten inom den offentliga sektorn. Den förra behandlades i kapitel 3 ledorden där är förstärka, förenkla och rikta. Förslagen innebär en kraftig uppräkning av det regionalpolitiska stödet och då främst i de regioner med den största undersysselsättningen. Den offentliga sektorns roll i regional-

politiken behandlas i kapitel 4. Åtgärder föreslås for att på ett mer aktivt

sätt få in de regional- och sysselsättningspolitiska aspekterna i planeringen och organisationen av den offentliga sektorns verksamhet. Även här krävs effektiva styrmedel och direkta ekonomiska insatser for att nå konkreta resultat. 5. En kraftfull och samordnad regionalpolitik förutsätter en aktiv och åtgärdsinriktad regionalpolitisk planering och en planering som är integrerad i en samlad sysselsättningsplanering. Regionalpolitiken innefattar avvägningar mellan olika delar av landet. Detta ställer krav på en för hela landet av de centrala statsmakterna sammanhållen politik. 6. Vad som behandlas i detta betänkande är endast en del av de samhällsinsatser som främjar regional utjämning. Även andra samhälleliga verksamheter är av största betydelse för regionernas inkomst- och sysselsättningsutveckling. Som exempel kan nämnas den kommunala skatteutjämningen. Vi återkommer till detta i slutbetänkandet.

3 Det

regionalpolitiska stödet till näringslivet-

industrin, turistnäringen och den privata

service- och

tjänstesektorn

Inledning

Genom statsmakternas beslut år 1964 (prop. 1964:185, BaU 1964:48, rskr 1964:408) infördes statligt lokaliseringsstöd som ett medel att påverka företagens lokalisering till orter och regioner där en förstärkning av näringsliv och sysselsättning ansågs önskvärd. År 1970 beslöt statsmakterna att förstärka och vidareutveckla de regionalpolitiska medlen. Det lokaliseringspolitiska och utbildinvesteringsstödet ningsstödet byggdes ut. Vidare infördes regionalpolitiskt sysselsättningsstöd och transportstöd (prop. 1970:75, SU 1970:103, BaU 1970:40, rskr 1970:270 och 304, prop. 1970:84, SU 1970:105, rskr 1970:271). Ytterligare en utbyggnad av stödformerna genomfördes år 1973 (prop. 1973:50, lnU 1973:7, rskr 1973:248, TU prop. 1973:95, 1973:14, rskr 1973:250). Regionalpolitiskt stöd enligt SFS 1970:180 (omtryckt 1978:573) lämnas f. n. i följande former:

lokaliseringsstöd investeringsstöd vid utflyttning av privat förvaltning från storstadsområdena introduktionsstöd utbildningsstöd sysselsättningsstöd flyttningsstöd till arbetskraft med kvalificerad yrkesutbildning.

Vidare lämnas enligt SFS 1974:895

transportstöd.

För stödverksamheten finns ett allmänt stödområde, vars gränser fastställs av riksdagen, och ett inre stödområde, vars gränser bestäms av regeringen. har vidare (lnU 1972:28, rskr 1972:347) särskilt pekat ut vissa Riksdagen kommuner i gränsområdet till det allmänna

stödområdet, den s. k. grå zonen

inom vilken särskild hänsyn skall tas vid bedömning av regionalpolitiska insatser. Omfattningen av den grå zonen har därefter preciserats av regeringen (SFS 1976:369). Regeringen har slutligen förordnat att vissa kommuner utanför det allmänna stödområdet och gränsområdet till detta under tiden den l

. . sou 197352 54 Der regionalpolitiska stöder.

1979 i stödhänseende skall jämställas med december 1977 - den 30 juni

kommuner i den grå zonen (SFS 1977:787).

På sid. 94 finns en karta som visar de olika stödområdena. för regional utredningsverksamhet (ERU) har nyligen Expertgruppen en utvärdering av det regionalpolitiska stödet till industrin, (SOU presenterat 1978:46 och 47) Att främja regional utveckling. Våra förslag i det följande

I avsnitt 3.2 redovisas en sammangrundar sig delvis på denna utvärdering. av ERU:s slutsatser. För en utförligare beskrivning och analys av fattning vi till ERU:s betänkanden. 1 anslutning härtill kan stödformerna hänvisar material om det regionpolitiska stödet i de också pekas på det jämförande för nordiska länderna som löpande tas fram av den nordiska arbetsgruppen (Nord REFO) och den nordiska ämbetsmannaregionalpolitisk forskning Somett komplement till ERU:s kommittén för regionalpolitik (NÄRP). och länsarbetsnämnden i Västernorrlands län för analyser har länsstyrelsen vår räkning gjort intervjuer vid ett 30-tal företag som fått regionalpolitiskt

stöd inom Ånge och Sollefteå kommuner.

som direkt är inriktade på Förutom de regionalpolitiska stödformer har flera andra statliga åtgärder betydande regionalpolitiskt näringslivet intresse. För att antyda storleksordningen på de direkta regionalpolitiska

stödinsatserna i relation till andra åtgärder vill vi visa följande sammanställstödinsatser intresse ning av direkta och andra åtgärder av regionalpolitiskt

dels under perioden 1965-1975 (löpande priser) och dels för 1977.

Stödform Belopp (milj. kr)

1965-1975 1977 därav 96 Totalt därav 96 Totalt utanför utanför stödområ- stödområdena dena i l l

- räntebefrielse på lokaliseringslån 442 16 732 199 27 -lån 2 840 0 0 11 0 0 i 51

Regionalpolitiskt utbildningsstöd

Norrlandsfonden 0 0 4b 0 0 27

11 802 lnvesteringsfondsfrisläpp

1 Regional fördelning saknas. b Avser budgetåret 1977/ 78.

Der regionalpolitiska stöder. . .

Beloppen i tabellen kan inte summeras eftersom de avser dels direkta bidrag, dels lån med återbetalningsskyldighet, dels statliga garantier for lån och dels medgivande at_t utnyttja fonderade medel.

l Som ytterligare exempel på åtgärder av regionalpolitiskt intresse kan här

nämnas att kostnaderna för beredskapsarbetena i skogslänen till

l

uppgick 1402 milj. kr. under budgetåret 1976/77. Av dessa utgjorde 820 milj. kr. kostnader for investeringar i vägar, vatten och avlopp m. m. Sänkningen av arbetsgivaravgiften i det inre stödområdet med 2 procent under 1976 och 1977 kan räknas till de insatser som haft ett direkt

l

regionalpolitiskt syfte. Den totala kostnaden for sänkningen kan beräknas uppgå till ca 115 milj. kr. per år. För tillverkningsindustrins del kan den beräknas till 40 milj. kr. per år. Omlokaliseringen av statliga verk från Stockholmsområdet kan också räknas till åtgärder med direkt regionalpolitiskt syfte. För de 25 först omlokaliserade myndigheterna har budgetdepartementet uppskattat förberedelse- och genomforandekostnaderna till 89 milj. kr. Stödet till jordbruket i norra Sverige uppgår till 138 milj. kr. for budgetåret 1978/79. Därtill kommer 20 milj. kr. i statsbidrag och kreditgaranti för lån till lantbruksföretag i vissa glesbygder. Det särskilda skärgårdsstödet kan beräknas till 16 milj. kr. under budgetåren 1975/76 och 1976/77. större belopp blir aktuella då beslutade eller aviserade åtgärder for Betydligt att främja näringslivets utveckling i olika krisorter tas med i en översikt. Enligt 1978 års budgetproposition uppgår detta stöd, som här inte kunnat ges en regional redovisning, inom industridepartementets område for perioden 1976/77-1980/81 i form av lån och medelstillskott till ca 15 000 milj. kr. Härtill kommer lânegarantier om ca 12 500 milj. kr.

3.2 Särskilda utvärderingar

3.2.1 Expertgruppen för regional utredningsver/csamhet (ERU)

För den fortsatta regionalpolitiken drar ERU följande allmänna slutsatser om den hittills bedrivna verksamheten:

a. Politiken har i sin helhet givit klart positiva effekter beträffande sysselsättning, produktion och lönebildning. b. Den förda politiken hade god draghjälp av den allmänna sysselsättningsexpansion som inträffade under 1970-talets forsta hälft. Stödverksamheten har dock efter hand blivit allt dyrare. Effekten per stödkrona har sjunkit i takt med att större resurser satts in. c. Under en framtida sysselsättningsnedgång lör industrin är erfarenheterna under 1960-talets senare hälft av speciellt intresse. Då vann stödområdet andelar av industrisysselsättningen. Sysselsättningsökningen där blev dock mycket måttlig, men effekten per stödkrona var stor.

ERU:s slutsats är att det i framtiden kan krävas ytterligare ökningar av stödinsatserna om en fortsatt utjämning mellan stödområdena och övriga landet skall uppnås. Speciellt gäller detta om de gängse bedömningarna att

56 Det regionalpolitiska stöder. . .

i landet som helhet kommer att minska är industrisysselsättningen riktiga. och Till det stöd som givit relativt sett liten effekt kan främst transportstöd räknas. ERU:s studier visar att de selektivt verkande sysselsättningsstöd medlen varit effektivare än de generellt verkande lån och bidrag hittills medlen transport- och sysselsättningsstöd. Ett undantag finns dock och det är lokaliseringsstödet till den råvarubaserade industrin. Allmänt konstaterar ERU att man här står inför ett val mellan att satsa på medel, vilka som regel är lätta att administrera, och att satsa på generella selektiva medel, som kräver större personella insatser vid handläggningen. Transport- och sysselsättningsstöd kan dock göras något mindre generella till exempel råvarubaserad industri utesluts från genom att vissa branscher Det måste också hållas i minnet att ERU:s slutsatser endast stödformen. gäller den hittillsvarande verksamheten. Som exempel kan nämnas att en i hela det allmänna stödommycket kraftig satsning på sysselsättningsstöd rådet skulle kunna medföra att mer lönsamma företag kom att utnyttja

stödet. är att stödet leder till omfattande omflyttningar av En viktig slutsats arbetskraft mellan företag. Med tanke på att stödföretagen ökat sin sysselsättning mer än vad sysselsättningen ökar i stödområdena i sin helhet, torde rekryteringen till stödföretagen ofta ske från andra företag som läggs ned eller rationaliserar bort arbetskraft. Om stödet skall suga upp en större andel lokalt bunden arbetslöshet eller personer som önskar gå in på arbetsmarknaden krävs att stödet ges en mer riktad utformning också i detta avseende. resurser vid handläggningen av stödärenden skulle en För att frigöra sammanslagning av vissa stödformer kunna övervägas. Dagens regionalpoför de litiska medelsarsenal är så splittrad att den kan vara svår att överblicka vid enskilda stödföretagen. Mycket talar dessutom för att företagen är bundna en viss.teknik oavsett i vilken form stödet utgår.

3.2.2 Riksrevisionsverket (RR V)

Inom ramen för den fortlöpande förvaltningsrevisionen av statliga myndigstudie av handläggningar inom heter har RRV genomfört en översiktlig arbetsmarknadsverket av ärenden om lokaliseringsstöd (revisionsrapport konstateras sammanfattningsvis att 1977-04-14, dnr 1975:1190). I rapporten av AMS lokaliseringsenhets verksamhet har givit ett övervägranskningen helhetsintryck. RRV redovisar dock på några punkter förslag gande positivt och diskuterar hur verksamheten kan utvecklas. Bland till förbättringar förslagen berör följande utformningen i stort av stödverksamheten.

- har aktualiserat eller RRV frågan om inte endera lokaliseringsbidraget avskrivningslånet bör avskaffas som stödform. Enligt RRV talar klara skäl for att ha endast en bidragsform. - RRV anser att när räntebefrielse använts som bidragsform bör det av beloppsmåssigt beräknas beslutet klart framgå hur mycket räntebefrielsen att inordna räntefriheten i vara värd. På sikt bör undersökas möjligheterna budget- och redovisningssystemet. Vidare anser RRV. att AMS bör ta upp bidragsformen räntefrihet till en förutsättningslös prövning.

Der regionalpolitiska stöder . . .

RRV menar att större överensstämmelse mellan praxis och stödkungörelse bör eftersträvas när det gäller villkor för lokaliseringslån. - RRV anser att den samhälleliga insynen i stödföretagen borde ökas. Exempelvis borde kunna föreskrivas att stödföretagen skall ha godkänd eller auktoriserad revisori den mån detta inte följer av vad som stadgas i tvingande lagstiftning. RRV har vidare genomfört en granskning vid fraktbidragsnämnden, som administrerar fraktstödet. Granskningen omfattar främst handläggningsordningen inom nämnden, men även vissa kritiska synpunkter på hela fraktbidragssystemet redovisas.

3.2.3 Arbersmarknadsstyrelsen

(AMS) Sedan den l juli 1974 pågår en försöksverksamhet med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt stöd. Som villkor för lokaliseringsstöd, introduktionsstöd och utbildningsstöd gäller att minst 40 % av det antal arbetsplatser som tillkommer hos den som beviljas sådant stöd skall forbehållas vandera könet. Vid ansökan om stöd skall som fogas rekryteringsplan, visar yrkesfördelning och möjligheter att sysselsätta både män och kvinnor i den nystartade eller utvidgade verksamheten. Planen skall utarbetas i samverkan mellan sökanden, länsarbetsnämnden samt berörda arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer. Befrielse helt eller delvis från villkoret om könskvotering kan beviljas om särskilda skäl föreligger. Exempel på sådant undantag är nylokaliserad eller utvidgad verksamhet som ersätter verksamhet vid nedlagt företag eller företag som inskränkt driften. En undersökning av hur forsöksverksamheten med könskvotering har utfallit i de företag som har fått lokaliseringsstöd, utbildningsstöd och/eller introduktionsstöd under perioden den 1 juli 1974 -den 30juni 1976 har gjorts inom AMS. Undersökningen omfattade 1 172 företag, varav 859 företag hade erhållit introduktionsstöd, 265 företag lokaliseringsstöd och 48 utbildningsstöd. Under perioden ökade antalet kvinnor i dessa företag med drygt 2 800, vilket motsvarar 35 % av totala sysselsättningsökningen. En klar skillnad föreligger mellan de olika stödformerna. Av i sysselsättningsökningen lokaliseringsföretagen var hela 43 % kvinnor mot 33 % för de företag som hade beviljats introduktionsstöd och 31 96 för utbildningsstödsföretagen. Totalt ökade andelen kvinnor i dessa företag från 19 % vid ansökningstillfället till 21 % vid periodens slut. Det går dock enligt undersökningen inte att belägga att villkoren om könskvotering är den direkta orsaken till att andelen kvinnor i stödforetagen har ökat under uppföljningstiden. Befmtligt material ger inte heller möjlighet till en utvärdering i vilken omfattning kvinnor respektive män verkligen har gjort inbrytningar i yrken som domineras av det motsatta könet. Från länsarbetsnämndernas sida kan man dock peka på flera exempel där könskvoteringsreglerna medverkat till att uppnå detta syfte. Erfarenheterna visar att ökningen av andelen kvinnor inte sällan faller på administrativa arbeten, lokalvård, transponarbeten och relativt enkla verkstads- och industriarbeten. Dessutom berörs även arbeten där kraven på lång

58 Det regionalpolitiska stödet. . .

och lämplig utbildning ej är så uttalade. Självfallet har man yrkeserfarenhet också genom utbildningsinsatser inom arbetsmarknadsutbildningen och att göra reella inbrytningar i företagsutbildningen gjort det möjligt för kvinnor mansdominerade yrken. Däremot saknas i stort sett exempel på manliga i i inbrytningar i kvinnodominerade yrken inom industrin. Av antalet dispensansökningar att döma har Företagen i ston försökt

l

villkoren. Av de 1 l72 undersökta stödföretagen hade 391 fått

uppfylla l

dispensen avsåg till l generell dispens och 149 annan dispens. Den generella l eller introduktionsstöd i mycket stor del företag som hade erhållit utbildningsi och där rekryteringarna avsåg en till tre personer. För en ansökan som upptar l l en eller tre personer behövs nämligen alltid dispens på grund av att det inte

l

går att nå 40-pr0centsgränsen vid dessa antal. I de fall det rör sig om annan i i allmänhet funnit den befogad. l dispens har länsarbetsnämnderna

3.3 Stödets inriktning i framtiden

3.3.1 Allmänna synpunkter mål Mot bakgrund av vad vi tidigare har anfört beträffande regionalpolitikens samt gjorda utvärderingar av den hittillsvarande stödoch förutsättningar verksamheten har vi formulerat för inriktningen av följande utgångspunkter det regionalpolitiska stödet till näringslivet.

o En första utgångspunkt är att stödsystemet skall vara enkelt och knyta an till nuvarande stödformer. Vi vill i detta sammanhang erinra om att ”de nuvarande stödformerna även i uttalandet i tilläggsdirektiven framtiden skall bilda stommen i verksamheten”. Enligt vår bedömning ger inte gjorda utvärderingar anledning att gå ifrån denna bedömning. 0 En andra utgångspunkt är att stödmedlen skall stå i samklang med de åtgärder som vi i annat sammanhang kommer att förorda för att skapa en på lång sikt konkurrenskraftig industristruktur. Det innebär bl. a. att det företagsinriktade stödet liksom f. n. i huvudsak skall lämnas till verksamhet som bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning för arbetskraften. 0 En tredje utgångspunkt är att medlen skall utformas så att de bidrar till att undanröja olika hinder för näringslivets utveckling i de sysselsättningssvaga regionerna. Denna utgångspunkt kan i vissa fall innebära en konflikt med den första utgångspunkten om enkelhet i stödsystemet. Vissa förslag i det följande får ses som en avvägning mellan dessa olika strävanden.

Från den tredje utgångspunkten skall bl. a. frågan om stödets varaktighet bedömas. Om syftet med en viss stödform är att ge kompensation för ett hinder för utvecklingen, t. ex. högre transportkostnader, måste varaktigt stödet lämnas under obegränsad tid. Om syftet däremot är att kompensera för särskilda kostnader under inledningsskedet av en verksamhet kan stödet lämnas under begränsad tid. I delbetänkandet Arbete åt alla hävdade vi att ett i tiden väl anpassat inledningsstöd i de flesta fall torde vara bäst ägnat att och nyetableringar i för samhället önskvärd riktning. påverka utbyggnader Huvuddelen inriktade stödet borde därför ha av det regionalpolitiskt

sou 1978:62 De! regionalpolitiska stöder. . . 59

karaktären av inledningsstöd. Som framgår av det följande ligger denna bedömning fast. Problem kan dock uppstå för det stödmottagande företaget om olika former av inledningsstöd upphör vid ungefär samma tidpunkt. Detta måste beaktas när reglerna for de olika stödformerna fastställs. Från utgångspunkten att stödet skall utformas så att utvecklingshinder undanröjs skall också frågan om inriktningen på arbetskrafts- eller kapitalkostnader ses. Det kan enligt vår bedömning inte här vara frågan om ett ”antingen - eller utan om ett både - och. Avvägningen beror på hur utvecklingshindren ser ut. Det har i olika sammanhang hävdats att regionalpolitiskt stöd som inriktas på kapitalkostnaderna skulle vara olämpligt, därför att det leder till att alltför kapitalintensiva produktionsmetoder används och därmed färre arbetstillfällen skapas. Enligt ERU:s utvärdering kan inte någon sådan tendens spåras. Inte heller utnyttjar de företag som har fått sysselsättningsstöd speciellt stor andel personal. Även farhågorna att sysselsättningsstöd leder till en alltför personalintensiv och i vissa fall föråldrad produktionsstruktur förefaller alltså ogrundade. Det tycks i stället vara så att företagen är bundna vid en internationellt utvecklad teknik som är inbyggd i maskinutformning etc. Av ERU:s utvärdering framgår vidare att det nuvarande lokaliseringsstödet vid investeringar har varit ett effektivt regionalpolitiskt medel. Mot denna bakgrund , ser vi ingen anledning att förorda någon minskning av det stöd som inriktas

i på företagens investeringar. Vi vill dock inte föreslå någon betydande ökning

i av detta stöd,eftersom det redan nu har en sådan omfattning att effekterna av ett ökat stöd kan väntas bli förhållandevis små. En ökning av stödnivån bör i i stället ske genom en höjning av sådant stöd som inriktas på personalökl ningen.

i Även frågan om stödet skall lämnas enligt generellt verkande regler eller

efter en selektiv prövning, får bedömas från utgångspunkten att stödet skall bidra till att undanröja utvecklingshinder.

i

Vissa hinder kan bäst undanröjas _ genom generella medel, medan andra kräver åtgärder med en individuell bedömning om inte träffsäkerheten skall gå förlorad. Som vi framhöll i

F

delbetänkandet gäller det att utforma medel som når så stor del som möjligt av de beslutssituationer

l man kan påverka från lokaliseringssynpunkt,

utan l att samtidigt en stor del av de satsade resurserna går till spillo genom att ges l l till verksamheter som trots stödet inte ändrar lokalisering eller omfattning. l Vi vill vidare framhålla att inriktningen på att kompensera för utvecklingshinder inte innebär att stödets storlek i varje enskilt fall exakt skall motsvara vissa angivna merkostnader. När det gäller vissa kostnadsposter kan det vara lämpligt att ge kompensation endast för viss del av merkostnaden. I andra fall kan det vara lämpligt att ge en viss överkompensation för att stimulera en viss l lokalisering eller sysselsättningsökning. Vi återkommer till detta vid behandling av de olika stödforrnema. l Våra utgångspunkter för inriktningen av stödet innebär, att vi anser att skattelättnader inte bör användas som ett regionalpolitiskt medel med syfte att direkt påverka näringslivets lokalisering eller omfattning inom vissa regioner. Det gäller såväl variationer i skattesatser som särskilda avskrivningsregler. Däremot anser vi att frisläpp av investeringsfonder i vissa fall bör kunna användas som regionalpolitiskt styrmedel.

60 Det regionalpolitiska stödet. . .

Vi fortsätter nu med att i avsnitt 3.3.2-3.3.l0 göra en genomgång av de utvecklingshinder som vi anser att det regionalpolitiska stödet bör bidra till att undanröja och vilka medel som bör användas i de olika fallen. [avsnitt 3.4 redovisar vi sedan våra förslag till utformning mer i detalj av de renodlat

l

stödformerna. I avsnitt 3.5.6 redovisas förslagen om var i i regionalpolitiska l landet de olika stödformerna bör komma till användning samt stödets storlek l l i de olika områdena. l | i

3.3.2 Igângkömingssvârigheter i

medför i regel särskilda inkörnings- i

Att nystarta eller utvidga verksamhet l kostnader. Det kan vara fråga om att produktionsprocessen inte fungerar i tillfredsställande förrän och att kassationerna l efter åtskilliga justeringar i under denna tid blir betydande. Det kan också vara så att produktiviteten är | i

lägre till följd av nya eller ändrade rutiner, att nyanställd personal inte har l

l hunnit växa in i den nya miljön osv. Sannolikt blir igångkörningskostnaderna

l

särskilt stora vid nystartad eller utvidgad verksamhet i regioner med I l betydande undersysselsättning, eftersom det i sådana områden saknas en industriell tradition och att det i hög grad är personer utan erfarenhet av industriarbete som måste rekryteras. Igångkörningssvårigheterna är troligen störst vid nyetableringar och större utvidgningar som medför behov av investeringar, medan enbart ökning av personal inom befintlig anläggning torde innebära mindre problem. Vi anser mot denna bakgrund att det finns skäl att i vissa områden erbjuda ett inledningsstöd som grundar sig på antalet nyanställda. Stödet företagen bör lämnas i första hand vid nyetableringar och utvidgningar som samtidigt kräver investeringar. Eftersom vi anser att de kostnader stödet avser att bidra till att täcka är begränsade till inledningsskedet av verksamheten, bör även stödet vara tidsbegränsat. I vissa områden kan dock igångkörningssvårigheterna vara tämligen långvariga. Stödet bör därför utformas så att det i dessa områden lämnas under ganska lång tid. Vi återkommer till detaljutformningen av reglerna i avsnitt 3.4.4.

3.3.3 Utbildning

Av samma skäl Brist på utbildad personal är ett allvarligt utvecklingshinder. som anfördes beträffande igångkörningssvårigheterna är detta hinder särskilt uttalat i de områden där vi vill stimulera till ökad sysselsättning. För att avhjälpa denna brist måste flera olika typer av åtgärder sättas in. en sådan En typ av åtgärder är de som syftar till att ge de arbetssökande utbildning som de behöver för att kunna ta de anställningar som erbjuds inom orten eller regionen. Här kommer in t. ex. frågan om utformningen av arbetsmarknadsutbildningen, lokaliseringen av olika utbildningsanstalter och informationen till ungdomar om möjligheterna till arbete inom olika efter viss utbildning. Detta är frågor som vi behandlar i annat regioner sammanhang inom utredningen, men deras betydelse för den regionala utvecklingen bör uppmärksammas. En annan typ av åtgärder syftar till att ge möjlighet till utbildning av nyanställd personal inom företagen. Vi förordar att det liksom f. n. skall

Det regionalpolitiska stödet. . .

finnas ett regionalpolitiskt motiverat stöd för sådan utbildning. I avsnitt 3.4.5 återkommer vi till detaljutformningen av reglerna för utbildningsstödet.

3.3.4 K apita//örsö/jjning

l olika sammanhang har påpekats att ökade anspråk kommer att ställas på tillförseln av kapital till näringslivet. Det gäller framförallt externt kapital med högt risktagande. Vi återkommer i vårt slutbetänkande till frågan om näringslivets kapitalförsörjning. I detta avsnitt behandlar vi frågan enbart från regionalpolitisk synpunkt. Som vi framhöll i delbetänkandet Arbete åt alla har olika utredningar påtalat de risker för bristande effektivitet i kreditmarknadens funktionssätt som bla. en stark anknytning mellan kreditinstitut och företag innebär. Särskilt i ett läge då det råder kreditrestriktioner är dessa risker påtagliga. Företag med svag anknytning till kreditinstitut kan då få svårt att finansiera särskilt riskfyllda projekt eller långsiktiga Vidare investeringar. är många mindre företag till följd av låg andel eget kapital i stor utsträckning hänvisade till extern finansiering, samtidigt som de har svårigheter att prestera lånesäkerheter tillräckliga för sådana krediter. De mindre företagen har därtill stor betydelse för sysselsättningen i skilda regioner och därmed också för den regionala utvecklingen. Av dessa anledningar anser vi det befogat med ett särskilt regionalpolitiskt kreditstöd. Ytterligare en anledning att rikta in ett regionalpolitiskt stöd på företagens kapitalförsörjning är att knappheten på riskvilligt kapital gör att ett sådant stöd får en betydande styrningseffekt. Vi vill i sammanhanget erinra om att en mycket stor del av det nuvarande regionalpolitiska stödet lämnas i denna form. Vi föreslår mot denna bakgrund att det nuvarande systemet med lokaliseringslån bibehålls och byggs ut. Att det statliga kreditstödet i lokaliseringssyfte ges i form av direkta lån och inte som kreditgarantier motiverades när stödformen infördes på följande sätt (prop. 1964:185. BaU 1964:48, rskr 1964:408). bör kunna Stödsystemet fungera oberoende av konjunkturväxlingar och förhållandena på kapital- och kreditmarknaderna. Direkta statliga lån som stödform ger lokaliseringsorganen större möjligheter att sätta in stödet när det bäst behövs. Mot ett system med kreditgarantier kan invändas att möjligheterna att utnyttja garantin blir beroende av läget på kreditmarknaden. Vid högkonjunkturer kan ofta en stark kreditåtstramning framtvingas, medan de regionalpolitiska stödåtgärderna tar sikte på områden där sysselsättningssituationen även då är otillfredsställande. Statliga lån är alltså ett mer verksamt lokaliseringspolitiskt medel än kreditgarantier. Vi anser att denna bedömning fortfarande är giltig. För närvarande kan lokaliseringslån lämnas endast för att täcka kostnader för investeringar i byggnader och maskiner. En anledning till detta är att det statliga stödet anses skapa förutsättningar för en bankmässig finansiering av övriga kreditbehov, eftersom säkerhetsutrymme i regel skapas genom investeringarna och det förutsätts att den totala kreditprövningen sker i ett sammanhang och i samråd mellan företagaren, dennes bankförbindelse och lokaliseringsorganen. Dessutom kan statlig lånegaranti lämnas för att täcka 50 % av det ökade rörelsekapitalbehovet i inledningsskedet av verksamhet

62 Det stöder. . .

regionalpolitiska

för vilken annat lokaliseringsstöd har lämnats.

Eftersom vi ser lokaliseringslånen som ett medel att lösa lokaliseringsfö-

i stort och inte enbart som en metod att retagens kapitalförsörjningsproblem stödja investeringar i byggnader och maskiner, förordar vi att begränsningen Vi till investeringar i fråga om stödunderlag för lokaliseringslånen upphävs.

anser således att lokaliseringslån bör kunna lämnas för sysselsättningsska-

sysselsättningsbevarande projekt, oavsett om de innebär

pande och i vissa fall i anläggningstillgångar, marknadsföringsåtgärder, produktutinvesteringar vid bedömningen bör veckling eller andra liknande åtgärder. Det avgörande och om det statliga vara om projektet bidrar till att ge varaktig sysselsättning

lokaliseringslånet behövs för att ge företaget en totalt sett lämplig finansie-

för lokaliseringslån medför vissa i

ring. Att på detta sätt utöka stödunderlaget kontrollproblem och svårigheter att avgränsa och beräkna stödunderlaget. bör därför lämnas för dessa nya ändamål först om andra Lokaliseringslån framhålla, att finansieringsmöjligheter saknas. Vi vill i detta sammanhang

lokaliseringsstöd vid l

det ökade säkerhetsutrymme som skapas genom

att bankfman- i

investeringar i byggnader och maskiner i regel torde medföra

siering för övriga ändamål kan ordnas. lokaliseringslån anser vi att Mot bakgrund av våra förslag beträffande

inom lokaliseringsstödets ram kan upphöra. Vi Z

systemet med kreditgarantier återkommer i avsnitt 3.4.6 till detaljutformningen av reglerna för lokalise- | l ringslån.

vill vi också ta upp frågan om frisläpp av investe- i

I detta sammanhang

som regionalpolitiskt styrmedel. Vi anser att investeringsfon- i

ringsfonder medel och därför främst skall derna i första hand är ett konjunkturpolitiskt användas i det syftet. Emellertid anser vi att det finns skäl att göra en regional

l

frisläpp av investeringsfonder medges differentiering på så sätt att generellt för investeringar i de kommuner som är i störst behov av nya sysselsättmed den stödområdesindelning vi föreslår i ningstillfállen. Det innebär (6). Vi avsnitt 3.5 att sådant generellt frisläpp medges i inre stödområdet liksom hittills skall kunna räknar vidare med att investeringsfondfrisläpp syfte efter prövning av regeringen i varje enskilt medges i regionalpolitiskt och regionalpolitiskt stöd i fall. Vidare förordar vi att investeringsfondsmedel vid investeringar i vissa fall skall kunna utnyttjas samtidigt (se vidare avsnitt

fallet l

myndighet att i det aktuella I 3.5.6). Det bör ankomma på beslutande

avgöra storleken av det totala stöd som skall ges.

3.3.5 Marknadsföring

Begreppet marknadsföring kan sägas vara ett företags åtgärder för att skaffa i sig kännedom om marknaden, att anpassa varor och tjänster till marknadens varorna och tjänsterna och att genom olika behov, att tillhandahålla Efter hand som produktionen av j konkurrensmedel söka påverka marknaden. och samtidigt produkternas livslängd i j varor och tjänster har utvidgats har blivit kortare, har marknadsföringen kommit att få allt större 3 genomsnitt y betydelse for företagen. * delarna av landet kan Särskilt för företag i de sysselsättningssvaga 4 innebära ett utvecklingshinder. Ett skäl svårigheter på marknadsföringssidan till detta är de i allmänhet stora avstånden till marknaden. Vidare kan det vara E

Det regionalpolitiska stöder. . .

svårt att efter en nyetablering, utbyggnad eller kostnadskrävande utveckling av en ny produkt kunna mobilisera de finansiella resurser som behövs för en effektiv marknadsföring. Sådana svårigheter drabbar främst små och medelstora företag, vilka spelar en viktig roll för den regionala utvecklingen. Vi anser mot denna bakgrund att det finns regionalpolitiska motiv att finansiellt stödja marknadsföringsåtgärder. Det är viktigt att de företag som med hjälp av regionalpolitiskt stöd har byggt upp en effektiv produktionsapparat också ges finansiella möjligheter att bedriva en effektiv marknadsföring. Det regionalpolitiska stödet har hittills främst inriktats på produktionsledet. Sedan år 1976 pågår dock en försöksverksamhet med regionalpolitiskt stöd vid vissa Stöd lämnas i form marknadsföringsåtgärder. av statlig lånegaranti for lån som skall täcka marknadsforingskostnader vid introduktion av en ny eller väsentligt vidareutvecklad produkt hos industriföretag inom det allmänna stödområdet. Garantin får uppgå till 80 % av marknadsforingskostnaderna, dock högst 500 000 kr. Hittills har dock inte stödformen utnyttjats i något fall, vilket torde bero på de snäva villkor som har föreskrivits för stödet. lföregående avsnitt förordade vi att lokaliseringslån i fortsättningen skall kunna lämnas även for andra ändamål än investeringar i byggnader och maskiner. Härigenom öppnas en att möjlighet ge lokaliseringslån for finansiering av marknadsforingsâtgärder. Vi räknar med att detta stöd till skall bidra till att företagen i de sysselsättningssvaga marknadsföring delarna av landet får ökade möjligheter att utvecklas i gynnsam riktning. Frågan om stöd for marknadsforingsinsatser kommer också att behandlas i anslutning till de näringspolitiska frågorna. Vi återkommer till detta i slutbetänkandet.

3.3.6 Loka/er som ägs av

förelag

Tillgång till lokaler lämpliga är en viktig lokaliseringsfaktor. Ända sedan Iokaliseringsstödet infördes år 1965 har en betydande del av stödet lämnats i form av för att stimulera

investeringsbidrag företag att bygga egna ändamåls-

enliga lokaler för sin verksamhet. Motivet att ge bidrag för detta ändamål är dels att byggnadskostnaderna har ansetts vara högre i de glesbefolkade områden

där en sysselsättningsökning behövs, dels att alternativanvändning

av lokaler för industriell eller annan stödberättigad verksamhet ofta saknas i dessa områden och att därmed andrahandsvärdet av sådana lokaler är lägre. Vi anser att det främst av det sistnämnda skälet även i fortsättningen är befogat med ett regionalpolitiskt stöd som direkt inriktas på byggnadsinvesteringar och vissa som har maskininvesteringar samma karaktär som byggnadsinvesteringar. Stödet bör lämnas i form av avskrivningslån. I avsnitt 3.4.7 återkommer vi till detaljutformningen av reglerna för avskrivningslån.

3.3.7 Lokaler/ör uthyrning

Vi har tidigare framhållit att till tillgång lämpliga lokaler är en viktig lokaliseringsfaktor. Huvuddelen av stödet har hittills inriktats på företagens

sou 1978:62 stödet. . .

64 Der regionalpolitiska

Visst stöd har dock lämnats också för att bygga egna byggnadsinvesteringar. stöd till kommunala industriindustrilokaler för uthyrning (industricentra, med stöd till lokaler för uthyrning bör byggas lokaler). Vi anser att systemet om lokaler för uthyrning används f. n. ofta som konkurut. Erbjudanden i deras tävlan om lokaliseringsprojekten. l en rensmedel av kommunerna oftast de finansiellt svaga kommunerna. vilka i regel sådan tävlan förlorar arbetstillfällen. Vi vill inte också är de som är i störst behov av ytterligare i den kommunala självstyrelsen att kommunernas förorda sådana ingrepp förordar vi att möjligheter att hyra ut lokaler till företag begränsas. l stället insatser, att ändamålsenliga lokaler för staten gör sådana regionalpolitiska kommunerna. uthyrning kan erbjudas också i de sysselsättningssvaga vid Stiftelsen En typ av statliga insatser av detta slag är verksamheten

Industricentra. Vi förordar att denna verksamhet byggs ut och att reglerna för

ändras i vissa avseenden. Verksamheten bör inriktas främst på verksamheten

större anläggningar. Våra förslag i detalj i detta avseende redovisas i avsnittet

3.4.l5. Stiftelsen lndustricentras verksamhet har under de senaste budgetåren

till kommuner i främst det kompletterats av möjligheten att ge statsbidrag

av industrilokaler för uthyrning. Sådana inre stödområdet för uppförande

Vi anser det värdefullt bidrag lämnas från ett särskilt anslag på statsbudgeten. m. m. tas att kommunernas egna resurser i fråga om byggnadsplanering som staten genom bidragsgivningen kan styra insatserna tillvara, samtidigt till de orter där de bäst behövs. Mot denna bakgrund förordar vi att det även i

skall finnas möjlighet för kommuner att få statligt regional- ä fortsättningen för uthyrning. Liksom hittills bör politiskt stöd för att uppföra industrilokaler * främst avse i huvudsak mindre lokaler och sysselsättdenna stödgivning föreslår vi att det i ningssvaga kommuner. För att förenkla stödgivningen

öppnas särskilda anslaget för detta ändamål slopas. I stället bör en möjlighet att lämna kommunerna stöd i form av avskrivnings- och lokaliseringslån

till denna fråga i

I

Vi återkommer enligt samma regler som föreslås för företag.

avsnitt 3.4.3. vill vi också peka på att kommunala industrilokaler l detta sammanhang Enligt föreskrifter i

för uthyrning också byggs som beredskapsarbete. i

som avser hus eller i fråga om byggnadsarbete

regleringsbrev gäller följande l

hotell, pensionat och anläggning för affärsmässig rörelse, t. ex. industrihus, l

andra turistanläggningar. l l l - och statsbidrag från det

möjligheten att bevilja företaget lokaliseringsstöd l

industrilokaler skall prövas i särskilda anslaget för stöd till kommunala

första hand. - skall statsbidrag - oavsett vem j om arbetet utförs som beredskapsarbete i

som är huvudman för arbetet - lämnas med belopp som inte bedöms företag i motsvarande del kunna innebära konkurrensfördelar gentemot

av landet vilket Därvid skall hänsyn tas till uppbär lokaliseringsstöd. och lönsamhetskonsekvenser av skilda stödforsamtliga ñnansierings-

mer.

Vi anser att dessa principer bör gälla även i fortsättningen.

Det regionalpolitiska stödet. . .

3.3.8 A vstândsnackdelar

En hämmande faktor för näringslivsutvecklingen inom stödområdet är de höga transportkostnaderna till följd av långa avstånd mellan köpare och säljare. För att kompensera företagen för det avlägsna läget i förhållande till företag i södra och mellersta Sverige infördes år 1971 ett godstransportstöd i form av fraktbidrag för vissa transporter med järnväg och lastbil i yrkesmässig trafik från ort till ort inom det allmänna stödområdet utom Gotland och Öland. Stödet omfattar f. n. transporter av dels helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat från orter inom stödområdet, dels vissa råvaror och halvfabrikat till orter i stödområdet. En förutsättning för att fraktbidrag skall lämnas är, såväl för in- som uttransporter, att varan förädlas inom stödområdet. ERU och RRV har framfört kritiska synpunkter på rransportstödet. Kritiken gäller både stödets effektivitet för att påverka arbetstillfällenas lokalisering och detaljer i konstruktionen och reglerna för stödet. ERU pekar bl a på att 28 företag har fått närmare hälften av stödbeloppet under år 1975. Dessa företag hade höga transponkostnader och tillhörde nästan alla trävaruoch massaindustrin som har haft en svag sysselsättningsutveckling. De vari regel lokaliserade till kustregionerna. Företagen i det inre stödområdet hari mycket liten utsträckning kunnat Andra tillgodogöra sig stödformen. bedömare. tex Norrbottensdelegationen. har uttalat sig positivt om transportstödet och föreslagit en utvidgning och vidareutveckling av stödet. Förslag att inrätta ett särskilt persontransportstöd har förts fram av Norrbottensdelegationen. Motivet är att kompensera företagen i norra Sverige för de merkostnader för marknadskontakter som de har på grund av sitt läge. Kostnadsutvecklingen för personkontakter har enligt Norrbottensdelegationen haft en sådan inverkan på många företag att de inte har kunnat bedriva en offensiv marknadsföring utan tvingats till att endast upprätthålla gamla kundkontakter. Enligt vår mening är det från regionalpolitisk synpunkt att avstånden angeläget inte blir ett hinder varken för företagens eller de enskilda människornas kontakter. Vi har erfarit att en utvärdering av transportstödet för närvarande pågår inom kommunikationsdepartementet. Mot den bakgrunden avstår vi från att nu närmare behandla denna stödform. Vi räknar i stället med att senare återkomma till frågan.

Andra kommunikationsfrågor av stort regionalpolitiskt

intresse är teleförbindelsema på långa avstånd. Vi avser att återkomma till detta i slutbetänkandet men vill redan nu understrykta betydelsen av en fortsatt kraftig regional utjämning av teletaxorna. Vidare vill vi påpeka att möjligheterna att via telenätet överföra information mellan dataanläggningar kan bli av stor betydelse när det gäller produktionsapparatens lokalisering och utformning i framtiden. För denna typ av telekommunikation bör enligt vår mening en enhetstaxa för landet eftersträvas.

3.3.9 Företagsservice

Ett viktigt hinder för utvecklingen i de sysselsättningssvaga regionerna ligger i själva det förhållandet att det inte finns så många företag där. Det innebär bl. a. att den industriella miljö som ger upphov till nyföretagande saknas. Vidare medför den låga företagstätheten ett bristfälligt utbud av kommersiell

stödet . . .

66 Det regionalpolitiska

i form av t. ex. bokföringsbyråer, företagskonsulter och företagsservice liknande tjänster. Ett annat problem är svårigheter för företag att inom orten i t. ex. ett underleverantörssyseller regionen finna någon samarbetspartner tem. Dessa brister drabbar främst mindre och medelstora företag. statsmakterna beslutade år l977 om särskilda åtgärder för att främja de (prop. l977/78:40, NU 1977/ mindre och medelstora Företagens utveckling 78:34, rskr 1977/781110). Beslutet innebär bl. a. att de tidigare företagareförfr. 0. m. den l juli 1978 ersattes av utvecklingsfonder i varje län. eningarna Utvecklingsfonderna har två huvuduppgifter:

- företagsserviceverksamhet - kreditverksamhet

skall prioritera insatser inom Det har förutsätts att utvecklingsfonderna områdena

produktförnyelse marknadsföring - av nya företag etablering - mellan å ena sidan underleverantörsföretag i länet och kontaktförmedling ä andra sidan olika beställarföretag.

När det gäller den direkta företagsservicen vid fonderna så är syftet att genom konsult- och utbildningsinsatser medverka till informations-, rådgivnings-, att höja effektiviteten bland företagen och därmed förbättra deras förutsätt-

ningar for utveckling. Utvecklingsfondernas verksamhet avser hela landet. l nämnda proposition av länsvisa utvecklingsfonder också är ett väsentuttalas att uppbyggnaden och att fondernas verksamhet måste stå i ligt led i en aktiv regionalpolitik regionalpolitiska strävanden. Vid riksdagsbehandsamklang med samhällets mot detta uttalande. Vi återkommer i vårt lingen gjordes ingen erinran slutbetänkande till förslag om näringspolitiska insatser på regional nivå.

3.3.10 Samhällsservice

Tillgång till samhällsservice i vid mening är också en viktig lokaliseringsfaksom direkt berör företagssektorn kan tor. Som exempel på samhällsservice med vägar, järnvägar, hamnar, flygplatser, isbrynämnas transportsektorn tarservice etc. Även samhällsservice som inte direkt är inriktad på företagen Samhällsservice kan ha en indirekt betydelse vid företagslokaliseringsbeslut. fritidsanläggningar och kulturella i form av sjukvård, skolor, barnomsorg, till bostäder bör också ses i detta aktiviteter liksom tillgång lämpliga till om den offentliga sektorn och perspektiv. Vi återkommer frågan regionalpolitiken i kapitel 4.

3.4 Stödmedlens utformning

3.4.1 Inledning i

utformningen I detta avsnitt redovisar vi våra förslag mer i detalj beträffande stödformerna. Vi avser därmed de nuvarande _ av de direkt regionalpolitiska

Det regionalpolitiska städer . . .

stödåtgärder i AMS budget som ryms inom programmet Regionalpolitiska stödåtgärder och finansieras från statsbudgetens fjortonde huvudtitel, avsnittet Regional utveckling, samt de nya stödformer vi föreslår som ersättning för eller komplement till dessa. Det innebär att vi här tar upp

sysselsättningsstöd utbildningsstöd lokaliseringslån avskrivningslån offertprincipen

För att förenkla

stödgivningen föreslås i enlighet med genomgången i avsnitt

3.3 att följande stödformer slopas

lokaliseringsbidrag (ersätts av avskrivningslån) flyttningsersättning (ersätts av lokaliseringslån) lånegaranti (ersätts av lokaliseringslån) introduktionsstöd (ersätts av sysselsättningsstöd).

Till frågan om i vilka områden de olika stödformerna skall användas samt beloppsgrånser m. m. för stödet i de olika områdena återkommer vi i avsnitt 3.5.6.

3.4.2 Slät/berättigad verksamhet

När lokaliseringsstödet i form av bidrag och lån vid investeringar infördes år 1965 begränsades stödgivningen till att omfatta industriföretag och anlägg-

ningar inom turistnäringen. Någon definition av begreppet industri gjordes inte. Praxis utvecklades så att det för stöd krävdes att det var fråga om industriell tillverkning, bearbetning eller förädling. År 1970 omprövades frågan om stödberättigad verksamhet. Kretsen vidgades därvid till att omfatta också industriliknande verksamhet och industriservice (prop. 1970:75, SU 1970:103, BaU 1970:40, rskr 1970:270 och 304). Med industriliknande verksamhet avsågs sådana funktioner som tidigare har utförts som ett led i tillverkningskedjan i industriföretagens egen regi men som numera ofta byts ut och förs samman hos särskilda för ändamålet bildade företag. Verksamheten skulle ligga ”nära tillverkningsmomentet”.

Exempel på industriliknande verksamhet angavs vara djupfrysningsföretag, kafferosterier, skinn- och pälsberedning, större fotolaboratorier, sågning av skiffer, sortering av grus och stenkrossning i större skala. Som exempel på verksamheten som inte kunde räknas som industriliknande nämndes grossist- och detaljisthandelsföretag, lagringsverksamhet i anslutning till transportfunktionen samt djuruppfödnings- och odlingsverksamhet. Som stödberättigade industriserviceföretag räknades endast sådana servi-

ceföretag som hade specialiserat sig på att tillhandahålla tjänster knutna till den industriella produktionsprocessen. Som exempel nämndes maskin- och verktygsservice, laboratorier för mekanisk eller kemisk kontroll och provning, övrig kontroll av tillverkningsprocessen, montering och reparation av maskiner, konstruktion av maskiner och verktyg avsedda att användas i

stödet. . .

68 Det regionalpolitiska

tekniska utförda av datacentraler eller produktionsprocessen, beräkningar metodstudier avseende tillverkningsprocessen. Däremot undantogs från industriserviceverksamhet mera allmän service avseende stödberåttigad underhålls- eller reparationsarbeten beträffande markanläggkontroll-, och tillbehör till byggnader, kontorsmaskiner eller bilar, ningar, byggnader och andra mobila Vidare undantogs bränsle- och truckar transportmedel. personalvårdstjänster, städningstjänster och kraftleveranser, kontorstjänster, Flertalet Servicetjänster åt industrin inom sektorerna vakttjänster. och utveckling var således undantagna. Som administration, marknadsföring ytterligare villkor för stöd till industriserviceföretag ställdes upp att företagets verksamhet helt eller huvudsakligen skulle vara inriktad på tillhandahålla

tjänster åt industriföretag. År 1970 öppnades vidare en möjlighet att ge lokaliseringsstöd för att främja av centrala förvaltningsenheter inom den privata sektorn från utflyttning Göteborg, Malmö). Det som särskilt storstadsomrâdena (Stockholm, nämndes var “den centrala administrationen för sådana företag som koncerner, riksorganisationer m. fl.” Investeringar för att försäkringsbolag, öppna ftlialkontor eller starta annan lokal verksamhet undantogs. kretsen av stödberättigad verksamhet till att År 1973 vidgades ytterligare och uppdragsverksamhet med omfatta också företagsinriktad partihandel mer än lokal betydelse. På grund av partihandelns och uppdragsverksamhekaraktär av sådan tens heterogena ansågs det svårt att ge en klar definition verksamhet som skulle få stöd. Avgränsningen gjordes i företagsinriktad stället genom exempliñeringar (prop. 1973:50, lnU 1973:7, rskr 1973:248). partihandelsföretag nämndes sådana Som exempel på stödberättigad vars huvudsakliga verksamhet gäller försäljning av maskiner, företag metaller, metallhalvfabrikat, kemikalier, färg. verktyg, byggnadsmaterial, och industritextilier. Däremot plast, gummi, massa, papper, papp, textilfiber med försäljning främst till hushållssektorn, undantogs partihandelsföretag med livsmedel, samt partihandel inom jordbrukssektorn, t. ex. partihandel t. ex. handel med djur, spannmål eller gödselmedel. uppdragsverksamhet nämndes maskinut- Som exempel på stödberättigad rationaliserings- och organisationsbyråer, marknadsunderhyrningsrörelse, annons- och reklambyråer, tekniska byråer, arkitektsökningsverksamhet, kontor och byggkonsultbyråer. Undantag gjordes för uppdragsverksamhet som är inriktad huvudsakligen på jord- och skogsbruk. För både partihandel och uppdragsverksamhet gäller att stöd lämnas i regel endast om stödet leder till ökad sysselsättning och endast om verksamheten få mer än lokal marknad samt särskild betydelse för har eller bedöms främst industrins, utveckling. Vidare krävs att verksamheten näringslivets, skall betjäna företag (alltså inte enskilda personer eller kommuner). Utanför kretsen av stödberättigade verksamheter har bl. a. gruvindustrin för tiden fram till den 30juni 1979 varit. Nyligen har beslutats, att gruvföretag med industriföretag i fråga om möjligheter att få lokaliseskall jämställas AU 1977/78235, rskr l977/78:306). Ärenden ringsstöd (prop. l977/78:172, om stöd till gruvföretag skall dock prövas av regeringen. år 1970 begrän- När sysselsärmingsstödet infördes som försöksverksamhet sades stödgivningen till att omfatta endast industriföretag. lndustribegreppet samma innebörd som för lokaliseringsstöd. År 1972 vidgades gavs därvid

Det regionalpolitiska stödet . . .

omfattningen något genom att Kungl. Majzt gavs bemyndigande att besluta om sysselsättningsstöd till företag vilkas verksamhet vid en snäv tolkning föll utanför det egentliga industribegreppet, om det mot bakgrunden av sysselsättningsförhållandena inom det inre stödområdet kunde anses befogat. År 1973 blev stödformen sysselsättningsstöd permanent. blev omfatt- Samtidigt ningen när det gällde stödberättigad verksamhet densamma som för lokaliseringsstödet, med undantag for att verksamhet inom turistnäringen fortfarande undantogs från sysselsättningsstöd. År 1975 påbörjades dock en försöksverksamhet med möjlighet för regeringen att efter prövning i varje särskilt fall bevilja sysselsättningsstöd till turistföretag. Försöksverksamheten pågår f. n. Grunderna för bidrag till lokaliseringsutbildning fastställdes i samband med att riksdagen år 1966 antog riktlinjer för arbetsmarknadspolitiken. Några begränsningar i fråga om stödberättigad verksamhet gjordes inte. Inte heller vid översynen av stödformerna år 1970 och år 1973 gjordes sådana begränsningar. Urbildningssröd och inrroduktionssröd kan sålunda lämnas till alla typer av verksamhet, även sådana som har enbart lokal betydelse, t. ex. gatukök, livsmedelsbutiker och bensinstationer. l samband med utvidgningen av begreppet stödberättigad verksamhet år 1973 infördes en rutin med förhandsbesked. Förhandsbesked gäller endast frågan om viss typ av verksamhet är stödberättigad eller ej. Ett positivt förhandsbesked innebär således inget löfte om stöd, utan bara att en ev. ansökan om stöd inte skall avslås på grund av verksamhetens art. Förhandsbesked lämnas av regeringen. Vi har prövat om det finns skäl att utvidga kretsen av stödberättigade verksamheter. Därvid hari första hand den privata tjänste- och servicesektorn varit aktuell. Vi har tidigare i delbetänkandet Arbete åt alla gjort en indelning av tjänstesektorn i lokal, regional, läns- och nationell service. Det är i första hand den privata nationella servicen som är intressant att nå med lokaliseringspolitiska styrmedel. För att uppnå bättre balans inom länen är också den privata länsservicen av intresse.

En genomgång av näringsgrensindelningen (SNI) visar att följande s. k.

näringsområden kan räknas till den privata tjänstesektorn i vid mening.

Partihandel och varuhandelsförmedling Detaljhandel Restaurang- och hotellverksamhet Samfardsel Bank- och annan ñnansverksamhet Försäkringsverksamhet

Fastighetsförvaltning och förmedling, uppdragsverksamhet Renings-, renhållnings: och rengöringsverksamhet

Undervisning, forskning, sjukvård m. m. (huvuddelen tillhör den offentliga sektorn, men hit räknas också intresseorganisationer samt idéella och kulturella organisationer) Rekreationsverksamhet, kulturell serviceverksamhet Reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet.

Med dessa näringsområden kan i detta sammanhang jämställas administrativa funktioner inom stora industriföretag, koncerner etc.

stöder. . .

70 Det regionalpolitiska

av den privata tjänstesektorn och En jämförelse mellan denna indelning vad som för närvarande är stödberättigad verksamhet visar att det knappast

av lokaliseringspolitiskt intresse. som inte formellt finns någon verksamhet stödverksamheten. Det kan dock finnas omfattas av den regionalpolitiska icke stödberättigad verksamhet som genom enstaka projekt inom formellt att det kan bidra till att uppfylla de stöd kan påverkas i sådan riktning bör införas en ordning som innebär att regionalpolitiska målen. Därför som vid en strikt regeringen i sådana fall kan besluta om stöd till verksamhet verksamhet. Sådant bedömning inte faller inom ramen för stödberättigad förhandsbesked. beslut bör kunna fattas också i form av bindande innebär att verksamhet inom gruvnä- En sådan möjlighet till undantag stöd efter prövning ringen även i fortsättningen kan beviljas regionalpolitiskt vill vi erinra om att av regeringen i varje enskilt fall. I detta sammanhang nämnden för statens gruvegendom har tagit upp frågan om ökad prospekte- Denna fråga behandlas också av mineralpoliring av nya gruvfyndigheter. sitt slutbetänkande under tiska utredningen (I 1974:02) som väntas avlämna vill vi framhålla att en ökad innevarande budgetår. Från våra utgångspunkter är av stor regionalpolitisk betydelse.

prospekteringsverksamhet

och introduktionsstöd lämnas utan någon För närvarande kan utbildningsart. Vi anser det olämpligt att splittra begränsning i fråga om verksamhetens resurserna för den regionalpolitiska stödverksamheten genom att lämna stöd

till verksamheter med enbart lokal betydelse. Stödet kan i dessa fall knappast lokala marknaden förväntas ge några bestående effekter, eftersom främst den med lönsamhet. Vi är avgörande för om sådana företag kan drivas vidare i fråga om stödberättigad verkförordar sålunda att samma begränsning samhet som f. n. gäller för lokaliseringsstöd i fortsättningen skall gälla för alla

former av regionalpolitiskt stöd, dvs. sysselsättningsstöd, utbildningsstöd,

lokaliseringslån och avskrivningslån.

3.4.3 Stödmottagare

är tillgängligt för svenska och För närvarande gäller att lokaliseringsstöd stödberättigad verkutländska fysiska och juridiska personer som bedriver samhet inom det enskilda näringslivet. Stöd kan i vissa fall också lämnas till stödberätfastighetsförvaltande företag som hyr ut lokaler till företag med Ett villkor är i sådana fall att äganderätten till förvaltningstigad verksamhet. intressekrets som företaget skall ligga hos samma fysiska eller juridiska dominerar industriföretaget. Vidare kan stöd lämnas till statliga företag, dvs. inflytande. Stöd kan svenska juridiska personer vari staten har bestämmande eller affärsdrivande verk. däremot inte lämnas till statliga myndigheter Kommuner kan inte annat än i undantagsfall få lokaliseringsstöd.

i turistanläggningar, dels att kommun Undantagen gäller dels investeringar för lokaliseringslån om kommunen. när ett kan få överta betalningsansvaret stödföretag råkar i svårigheter, ser sig nödsakad att överta företagets fastighet.

Vad som här har sagts om kommun gäller också kommunägt bolag, stiftelse

har ägt minoritetsposter i ett stödsökande aktiebolag e. dyl. I det fall kommun statligt stöd. har det enligt praxis inte ansetts förhindra Motivet att kommun inte skall kunna få lokaliseringsstöd grundar sig på z

den arbetsfördelning mellan stat och kommun beträffande regionalpolitiken 3

SOU l978:62 Det regionalpolitiska stöder. . .

som beslutades av riksdagen år 1964. Därvid uttalades att det måste vara en statlig uppgift att på olika sätt främja en lokalisering till de områden där behovet är störst. Regionalpolitiken får inte ta formen av en fri tävlan mellan kommunerna om lokaliseringsobjekten. Vi ansluteross till denna bedömning och förordar att i huvudsak samma begränsningar som f. n. skall gälla beträffande mottagare av regionalpolitiskt stöd. På en punkt föreslår vi dock ökad för kommun möjlighet att få stöd i form av lokaliseringslån och avskrivningslån. Det gäller i det fall kommun söker sådant stöd för att uppföra i huvudsak mindre lokaler för uthyrning till stödberättigad verksamhet i vissa kommuner med sysselsättningssvårigheter. (Jfr avsnitten 3.3.6 och 3.4.17). 4 Vi vill i detta sammanhang också ta upp frågan om att som villkor för statligt regionalpolitiskt stöd skall gälla att förhållandet mellan det stödmottagande företaget och dess anställda är reglerat genom kollektivavtal. För närvarande gäller som villkor för sysselsättningsstöd, introduktionsstöd och utbildningsstöd att företaget utger löneförmåner till de anställda enligt tillämpligt kollektivavtal. För övriga stödformer finns inte uttalat motsvarande krav. Vi har tidigare i betänkandet (SOU 1978: 14) Arbete åt handikappade uttalat att anställning av handikappade med lönebidrag bör ske endast om det på den aktuella arbetsplatsen finns tecknat kollektivavtal. Samma resonemang bör gälla för de företag som får regionalpolitiskt stöd. Vissa problem kan dock uppkomma om ett ovillkorligt krav ställs på att kollektivavtal skall finnas för att ett företag skall få åtnjuta regionalpolitiskt stöd. Det kan t. ex. vara fråga om ett avtalslöst tillstånd kan råda under viss period av löptiden för lokaliseringslån, eller att stöd beviljas i samband med nyetablering där ännu inga anställda finns. Vidare kan finnas fall där kollektivavtal saknas på grund av orsaker som ligger utanför arbetsgivarens kontroll. Det bör därför ankomma på beslutande myndighet att i de enskilda fallen avgöra vilka krav som i detta avseende skall ställas. Inriktningen bör dock vara att kollektivavtal skall finnas på arbetsplatser där regionalpolitiskt stöd utnyttjas.

3.4.4 Sysse/sätmingssröd

Motiven för ett regionalpolitiskt stöd för att bidra till att täcka allmänna igångkörningskostnader redovisade vi i avsnitt 3.3.2. Av nuvarande stödformer har både introduktionsstödet och sysselsättningsstödet detta syfte. Vi förordar att dessa stödformer slås samman till en ny stödform, som bör benämnas sysselsättningsstöd. Reglerna bör i huvudsak ansluta till vad som gäller för det nuvarande sysselsättningsstödet. ERU:s utvärdering har emellertid visat på vissa brister i utformningen av det nuvarande sysselsättningsstödet, vilket vi har sökt ta hänsyn till vid vårt förslag till utformning av de nya reglerna. På vissa punkter avviker därför våra förslag väsentligt från de nuvarande reglerna för sysselsättningsstödet. Stödet bör på samma sätt som det nuvarande sysselsättningsstödet lämnas i form av förstaårsstöd och fortsatt stöd och enbart omfatta av ökningar personalen. Såväl företag som nyetablerar verksamhet som befintliga företag som

. . SOU l978:62

72 Det regionalpolitiska stöder.

utvidgar verksamheten bör få stöd. Till för beräkningen av stödet bör användas den enligt lagen grund (1959:552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän m. m. avlämnade arbetsgivaruppgifter eller motsvarande uppgifförsäkring l ter. i Antalet årsarbetskrafter som ligger till grund för utbetalning av det

beräknas i

nuvarande sysselsättningsstödet på så sätt att det totala antalet l som de anställda under året har utfört i verksamheten delas arbetstimmar årsarbetstid. Begreppet årsarbetskrafter är således ett med deras ordinarie som vid beräkning av sysselsättningsstödet uttrycks i statistiskt mått, decimaler. Vi förordar att underlaget för det nya sysselsättningsstödet anser vi att antalet årsarbetskrafter bör beräknas på samma sätt. Däremot av stödet. På så sätt avrundas till närmast lägre hela tal vid beräkning undantas än en årsarbetskraft från stödet. ökningar på mindre Vi kommer i avsnitt 3.5.6 att Föreslå att sysselsättningsstöd skall lämnas Vidare kommer vi att föreslå att med betydande belopp i vissa områden. stödet differentieras mellan olika områden både i fråga om belopp och tid

under vilken stöd lämnas. en vidgad användning av sysselsättningsstöd är det När vi nu föreslår att det å ena sidan skapas tillfredsställande garantier för att stödets viktigt faktiska användning kommer att ligga väl i linje med det avsedda syftet. Det är å andra sidan också viktigt att se till att administrationen av stödformen varken för berörda myndigheter eller stödmotinte blir onödigt betungande,

tagarna. Vi föreslår mot denna bakgrund följande. l de fall företag gör anspråk på i samband med en ansökan om avskrivnings- eller sysselsättningsstöd lokaliseringslån skall samtidigt inges anmälan om att man avser att söka också sysselsättningsstöd. I det samlade beslutet lämnas besked om företaget i princip är berättigat till sysselsättningsstöd eller ej. Vidare anges villkoren fattas i efterhand. Företaget har då att för stödet. Det egentliga beslutet dokumentera att villkoren är uppfyllda. l dessa fall sker alltså en total i samband med prövningen av prövning av företagets förutsättningar

investeringarna. Företag skall också kunna erhålla sysselsättningsstöd separat, dvs. utan eller lokaliseringslån. En förutsättning för detta samband med avskrivningsskall dock vara, att den utökning av företagets verksamhet som ligger till grund för sysselsättningsökningen kan bedömas i princip varaktig. Konjunkvariationer i sysselsättningen eller nyanställningar till följd av turbetingade tillfälliga leveranstoppar bör alltså inte utgöra grund för sysselsättningsstöd. så att Som exempel kan nämnas att ett företag som lägger om sin produktion det tar hand om en större del av förädlingskedjan bör kunna komma i fråga för även om det inte är kombinerat med stöd till investesysselsättningsstöd eller utvidgning av konsult- och ringar. Ett annat exempel är nyetablering fysiska investeserviceföretag som ju också ofta kan ske utan betydande ringar. Ett tredje exempel är varaktig sysselsättningsökning genom nyetablering i redan befintliga lokaler. Det från administrativ synpunkt enklaste vore i dessa fall att genomföra hela prövningen av stödet i efterhand. Det måste dock från företagets

synpunkt vara väsentligt att kunna bedöma om en planerad sysselsättnings-

Det regionalpolitiska stöder. . . 73

ökning berättigar till stöd. Dessutom bör det vara möjligt för beslutande myndighet att göra näringspolitiska bedömningar i syfte att undvika att stödets effekt - t. ex. på grund av överetablering inom en bransch - blir överflyttning av sysselsättningproblem från en ort till en annan. Ävenså avses bedömningar kunna ske rörande arbetskraftens sammansättning bl. a. för bevakning av könskvoteringen. Därför anser vi det nödvändigt att via AMS en förhandsgranskning utifrån dessa utgångspunkter kommer till stånd. Det nuvarande sysselsättningsstödet betalas ut årsvis i efterhand. Vi förordar att denna ordning i huvudsak tillämpas också i framtiden. För att stödet skall ge stödföretaget ett behövligt likviditetstillskott redan under kvalifikationsåret föreslår vi att förskottsutbetalning skall kunna ske i de fall sökanden kan göra sannolikt att det slutliga sysselsättningsstödet kommer att uppgå till lägst 150 000 kr. Förskottsutbetalning bör i så fall avse halva det beräknade beloppet och kunna ske tidigast den ljuli under kvalifikationsåret. Förskottet bör lämnas i form av ett ränte- och amorteringsfritt lån som räknas av mot det slutliga bidraget. Det nuvarande sysselsättningsstödet lämnas även till företag som nyligen har minskat personalstyrkan, eftersom förstaårsstödet beräknas så att antalet årsarbetskrafter under kvalifikationsåret jämförs med motsvarande antal närmast år. Det innebär föregående att t. ex. företag som till följd av konjunkturvariationer minskar och ökar sin personalstyrka kan få sysselsättningsstöd förökningen. För att undvika sådana effekter förordar vi att det nya sysselsättningsstödet utformas så att förstaårsstödet för andra än nyetablerade företag beräknas som ökningen av antalet årsarbetskrafter i förhållande till det högsta antalet årsarbetskrafter under de tre närmaste åren före kvalifikationsåret. Fortsatt stöd bör liksom för det nuvarande sysselsättningsstödet ges för kvarstående sysselsättningsökning som har berättigat till förstaårsstöd. För det nuvarande introduktionsstödet gäller bl. a. att de personer som nyanställs med sådant stöd får genomgå en kort introduktion och arbetslivsorientering under 24 timmar. Motsvarande regler gäller inte för det nuvarande sysselsättningsstödet. Med den ordning vi förordar om förhandsanmälan för sysselsättningsstöd skapas förutsättningar att överföra det nuvarande introduktionsstödets regler om till arbetslivsorientering det nya sysselsättningsstödet. Vi föreslår att så sker.

3.4.5 Urbildningssröd

Motiven för ett regionalpolitiskt redovisade vi i avsnitt utbildningsstöd 3.3.3. Reglerna för utbildningsstödet bör vara i huvudsak oförändrade. Det innebär att stöd lämnas till företag som nyanställer personal i samband med nyetablering eller utvidgning av verksamheten. Vidare krävs att verksamheten skall bedömas medföra varaktig sysselsättning för de anställda och få tillfredsställande lönsamhet. Stöd lämnas för det antal som personer nyanställs, dock högst för det antal arbetsstyrkan Ökar med. Vidare lämnas stöd endast för anställd som har godkänts för stöd av den offentliga arbetsförmedlingen och som under utbildningen uppbär löneförmåner enligt

SOU 1973162 74 Det regionalpolitiska stödet. . .

för att utbildningsstöd skall tillämpligt kollektivavtal. Förutsättningar behov av särskilt kvalificerad utbildning och att lämnas är att det föreligger av arbetsgivarnas och utbildningen sker enligt plan som har godkänts organisationer inom branschen. I planen, som skall fastställas arbetstagarnas skall anges utbildningens mål, de olika av lokaliseringsmyndigheten de momenten i utbildningen och utbildningstidens längd. Vidare skalLenligt som AMS har utfärdat, en utbildningsansvarig tillämpningsföreskrifter

person utses. och bestäms från fall Stödet anges som ett belopp per elev och arbetstimme och utbildningstiden. F. n. i till fall med hänsyn till utbildningskostnaderna

kan stöd lämnas under högst ett år. Vi förordar att dessa regler kvarstår oförändrade utom på tre punkter.

vill att i undantagsfall lämna För det första vi öppna en möjlighet

för redan anställd personal. Det bör i så fall vara fråga om ett I utbildningsstöd i samband med 1 behov att utbilda personalen för nya arbetsuppgifter

omstrukturering eller ändrad inriktning av verksamheten.

lämnas utbildningsstöd vid

För det andra bör det i undantagsfall kunna l

har utbildats inom l ersättningsrekrytering, t. ex. om en person som nyligen

l

företaget slutar sin anställning.

att- också i undantagsfall - lämna l

För det tredje bör det finnas möjlighet

av en utbildningsplan som l

stöd under längre tid än ett år om det motiveras

i

avser en längre period. för utbildnings-

i

Även om vi inte föreslår några omfattande regeländringar av stödet. Hittills har stödet,vill vi förorda en skärpt praxis vid användningen 1 I stöd i vissa fall lämnats även om utbildningsinsatsen har varit tämligen liten.

Stödet har sålunda till en del använts som ett förstärkt introduktionsstöd.

finns inte 2

sysselsättningsstödet , Mot bakgrund av våra förslag beträffande till detta ändamål. Utbildlängre anledning att utnyttja utbildningsstödet bör sålunda i fortsättningen beviljas endast för den tid som ningsstödet innebär särskilt kvalificerad utbildning. Ökad uppmärksamhet bör därför

av utbildningsplanerna. l samband med en sådan ägnas utformningen kunna ökas. ändring av praxis bör stödbeloppen per utbildningstimme

Liksom f. n. bör beloppet bestämmas från fall till fall.

l

3.4.6 Lokaliseringslân

som ett regionalpolitiskt medel för Motiven för att använda lokaliseringslån redovisade vi i avsnitt 3.3.4. l att lösa företagens kapitalförsörjningsproblem

skall kunna l

samma avsnitt föreslog vi att lokaliseringslån i fortsättningen

beträffande ändamålet med lånet. i lämnas utan någon formell begränsning För närvarande gäller att regeringen fastställer räntan på lokaliseringslån.

är marknadsan- Samtliga lokaliseringslån löper med samma ränta. Räntan av det officiella diskontot (diskontot + 3,75 passad och följer förändringarna Vi föreslår beträffande räntenivån eller g procentenheter). inga förändringar sätt att bestämma räntan för lokaliseringslån. Det finns enligt vår mening inte

skäl att lägga in något subventionsmoment vid räntesättningen. Syftet med i i med krediter med högt risktagande och inte att lånen är att förse företagen

subventionera kapitalanvändningen. Om särskilda skäl föreligger, kan f. n. räntefrihet beviljas för högst tre år.

Det regionalpolitiska stöder . . .

Vidare kan amorteringsanstånd under fem år medges. I genomsnitt uppgår beviljad räntefrihet på lokaliseringslån till ca 1,5 år och beviljat amorteringsanstånd till ca 2,5 år. Värdet av räntefriheten har av ERU beräknats motsvara mer än hälften av beviljade lokaliseringsbidrag. För att göra stödverksamheten mer lättöverskådlig och mot bakgrund av vad vi tidigare har anfört om subventionsmoment vid räntesättningen föreslår vi att systemet med räntebefrielse på lokaliseringslån slopas. Ytterligare ett skäl för detta är att den subvention som ges i form av räntefrihet kan krävas åter om knappast skäl för återkrav av stöd skulle uppstå (jfr avsnitt 3.413). För att syftet att minska likviditetspåfrestningarna i inledningsskedet av nystartad eller utvidgad verksamhet skall uppnås föreslår vi i stället, att anstånd med räntebetalning får beviljas för högst fem år. Under anståndstiden ackumuleras räntebeloppet och läggs till kapitalskulden för att sedan amorteras i samma takt som lånet i övrigt. l fråga om amorteringsanstånd förordar vi att sådant liksom f. n. skall kunna medges under högst fem år. Enligt nuvarande regler skall lokaliseringslån genom regelbunden avbetalning betalas åter inom viss tid, högst tio år från utbetalningen. Om särskilda skäl föreligger får låntagaren medges längre återbetalningstid, dock högst 20 år. Den genomsnittliga Iånetiden för beviljade lokaliseringslån är 13 år. Mot bakgrund av våra förslag beträffande ändamål med lokaliseringslânen samt hittillsvarande praxis förordar vi en ökad flexibilitet i fråga om lånetider och att kravet på särskilda skäl för längre lånetid än tio år slopas. Vi föreslår således att lokaliseringslån får lämnas med upp till 20 års löptid och att stor hänsyn tas till låneobjektets ekonomiska livslängd och liknande förhållanden när Iånetiden bestäms. Vi räknar t. ex. med att lån till marknadsföringsåtgärder och för finansiering av rörelsekapital skall återbetalas under mycket kort tid medan däremot lån till byggnadsinvesteringar kan motivera en lång löptid. Beträffande löptider för lån till företag inom turistnäringen återkommer vi i avsnitt 3.4.8. l övrigt anser vi att reglerna för lokaliseringslån bör vara oförändrade. Det innebär bl. a. att i samband med beslut om lån får föreskrivas de särskilda villkor som behövs med hänsyn till syftet med lånet. Vidare gäller som förutsättning för att lån skall beviljas att verksamheten bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning för de anställda.

3.4.7 Avskrivnings/ån

Motiven för ett särskilt regionalpolitiskt stöd som inriktas på byggnads- och i vissa fall maskininvesteringar redovisades i avsnitt 3.3.6. F. n. används både lokaliseringsbidrag och avskrivningslån för detta ändamål. Vi förordar att dessa stödformer slopas och ersätts av en ny typ av avskrivningslån. För de nya avskrivningslånen föreslår vi följande regler. Stödet lämnas i form av lån med villkorlig återbetalningsskyldighet. Lånet är ränte- och amorteringsfritt. Avskrivning sker normalt med halva lånebeloppet efter tre år och med återstoden efter sju år. För att avskrivning skall ske krävs beslut av myndighet i varje särskilt fall. Vid prövning av frågan om avskrivning skall ske, skall beslutande myndighet ta hänsyn till hur syftet med stödet har uppfyllts, bl. a. i fråga om utfástelser om viss sysselsättningsutveckling. Vi vill framhålla att avsikten inte är att införa strikt där någon prövning

76 Det stödet. . .

regionalpolitiska

skall ske endast om faktiska sysselsättningssilfror exakt avskrivning stämmer överens med planerade. Enligt vår uppfattning bör avskrivning kunna ske också om planerade sysselsättningsmål inte har uppfyllts, om förhållandena i det aktuella fallet motiverar det, t. ex. om orsaken till detta ligger utanför Företagets kontroll. Om avskrivning inte sker omvandlas avskrivningslånet till lokaliseringslån. l

Iövrigt bör för den nya formen av avskrivningslån gälla samma regler som i

bl.a. att l för nuvarande lokaliseringsbidrag/avskrivningslån. Det innebär lämnas vid ny-, till- eller ombyggnad av lokal eller annan avskrivningslån som är nödvändig för verksamheten. Vidare kan i vissa fall anläggning lämnas vid investeringar i maskiner, arbetsredskap och avskrivningslån utgör en verktyg. Det skall då vara fråga om att sådana investeringar betydande del av de totala investeringarna och att de leder till påtagligt ökad sysselsättning. l allmänhet torde det vara fråga om större, fast monterade maskiner som inte utan svårighet kan flyttas. Som allmän förutsättning för skall beviljas gäller - liksom för lokaliseringslån - att att avskrivningslån verksamheten bedöms få tillfredsställande lönsamhet och ge varaktig sysselsättning för de anställda. l l 3.4.8 Stöd till företag inom turistnäringen

l

Som vi tidigare har nämnt gäller vissa särskilda regler för regionalpolitiskt stöd till företag inom turistnäringen. Lokaliseringsstöd vid investeringar

i

lämnas till sådana företag främst i områden där det inte finns förutsättningar

i

för industriell expansion men väl för turism, dvs. i mer utpräglade glesbygdsområden, i första hand ljällregionerna. l fråga om stödunderlag gäller för turistanläggningar - till skillnad från övrig stödberättigad verksamhet- att lokaliseringsstöd inte kanlämnas vid investeringar i maskiner och inventarier eller vid förvärv av anläggning. Vidare gäller särskilda begränsningar i fråga om sysselsättningsstöd till turistföretag. En grundläggande princip vid bedömningen om regionalpolitiskt stöd skall lämnas vid investeringar i rekreationsanläggningar är, liksom vid annan stödberättigad verksamhet, att stödet skall vara motiverat från regionalpolitisk synpunkt. Att en viss åtgärd är angelägen från rekreationspolitisk synpunkt är således inte tillräckligt skäl för att regionalpolitiskt stöd skall lämnas. Det bör i det sammanhanget noteras att det finns en konflikt mellan det regionalpolitiska syftet att skapa arbetstillfällen och det rekreationspolitiska målet att erbjuda billiga boendeformer vilket medför låg service och därmed få arbetstillfällen i anläggningarna. Ett annat problem är säsongsvängningarna i efterfrågan, vilket begränsar möjligheterna att erbjuda helårsanställning och därmed ge underlag för fast bosättning. Det är ofta så att utjämnas med tillfälligt anställd personal från andra säsongvariationerna delar av landet. Erfarenheterna visar att sysselsättningseffekten av det regionalpolitiska stöd som har lämnats till turistnäringen har blivitjämförelsevis liten. Sådant stöd har dock lämnats huvudsakligen till anläggningar i områden där alternativa sysselsättningsmöjligheter nästan helt saknas. Vi anser att det regionalpolitiska stödet till verksamhet inom turistnäringen så långt som möjligt bör lämnas enligt samma regler som gäller för

Det regionalpolitiska stödet. . .

andra stödberättigade verksamheter. Principen att stöd lämnas i första hand i områden där det inte finns förutsättningar för industriell expansion bör slopas. Däremot bör stöd lämnas endast i de områden i landet som har störst behov av ytterligare arbetstillfallen. Det innebär med den stödområdesindelning vi Föreslår i avsnitt 3.5. att stöd lämnas i inre stödområde (5) och (6) samt i allmänt stödområde (4). Vidare bör efter prövning av regeringen i varje enskilt fall stöd kunna lämnas i övriga stödområden. Samma möjligheter och begränsningar som gäller för t. ex. industriföretag bör gälla för turistföretag vid prövning om stöd skall lämnas. Det innebär bl. a. att de principer som vi Föreslår i nästa avsnitt beträffande stödets storlek med hänsyn till beräknad sysselsättningsökning bör gälla också för turistföretag, liksom de krav beträffande lönsamhet och varaktig sysselsättning som vi tidigare har förordat. Jämfört med vad som gäller f. n. kan en sådan ordning väntas innebära ökade möjligheter till finansiellt stöd främst i form av lån för turistföretag i andra delar av stödområdena än de utpräglade fjällregionerna. Inte heller när det gäller utformningen av stödet anser vi att någon särbehandling av turistanläggningar skall göras. De regler för sysselsättningsstöd, utbildningsstöd, avskrivningslån och lokaliseringslån som vi tidigare har förordat bör sålunda - så när som på en punkt - tillämpas också för turistftáretag. Det innebär att skillnaderna i stödunderlagshänseende bör upphöra. Undantaget gäller lånetiden för lokaliseringslån. Eftersom den ekonomiska livslängden hos turistanläggningar i de flesta fall torde vara betydligt längre än för industrianläggningar finns det skäl att utsträcka den längsta lånetiden till 25 år för byggnadsinvesteringar inom turistnäringen. För en sådan förlängning av lånetiden talar också det förhållandet att de skattemässiga avskrivningstiderna i regel är längre för turistanläggningar än för industrianläggningar. Rekreationsberedningen har i en nyligen lämnad rapport (Ds Jo 1978:2) Statliga insatser för turism och rekreation föreslagit bl. a. att ett rekreationspolitiskt investeringsstöd inrättas. Om ett sådant stöd införs av rekreationspolitiska skäl bör enligt vår mening detta nya stöd kunna kombineras med det regionalpolitiska stödet. En kombination bör kunna ske t. ex. om det från rekreationspolitisk utgångspunkt är angeläget att ett projekt genomförs och det regionalpolitiska stöd som med hänsyn till bl. a. liten sysselsättningseffekt kan erbjudas inte är tillräckligt. I ett sådant fall bör det rekreationspolitiska stödet kunna läggas ovanpå” det regionalpolitiska och på så sätt göra det möjligt att projektet kommer till stånd. Vi återkommer i kapitel 5 till sådana glesbygdsinriktade stödformer som berör turistnäringen.

3.4.9 Allmänt om stödets storlek

Enligt tilläggsdirektiven skall vi överväga vilka principer som bör gälla när storleken av lokaliseringsstödet skall bestämmas. Storleken av det nuvarande lokaliseringsstödet vid investeringar anges f. n. som en högsta andel av stödunderlaget i form av kostnaderna för godkända byggnads- eller maskininvesteringar. Lokaliseringsbidrag, avskrivningslån och lokaliseringslån kan enligt gällande bestämmelser uppgå till sammanlagt

78 Det stödet. . .

regionalpolitiska

av stödunderlaget. Om särskilda skäl föreligger kan dock högst två tredjedelar denna gräns överskridas. Bidrag och avskrivningslån vid byggnadsinvesteavskrivningslån vid vissa maskininvesteringar i det ringar och i undantagsfall inre stödområdet lämnas med högst 35 % eller om särskilda skäl föreligger med 50 % av stödunderlaget. Om synnerliga skäl föreligger kan i det inre stödområdet förhöjt bidrag/avskrivningslån lämnas med upp till 65 96 av byggnadskostnaderna. Vidare anges i bestämmelserna att det sammanlagda inte får vara större än vad som med hänsyn till övriga lokaliseringsstödet och andra omständigheter fordras för att den linansieringsmöjligheter verksamhet som åsyftas med stödet skall komma till stånd. När stödet infördes uttalades (prop. 1964:185, BaU 1964:48, rskr 1964:408) att finansiemåste bedömas från fall till fall med beaktande av de skilda ringsfrågorna omständigheter som har betydelse för statens insatser, såsom investeringarnas omfattning och inriktning, företagets egna resurser och finansieringsi övrigt samt inte minst angelägenheten från samhällssynpunkt möjligheter till stånd på viss plats. Mot bakgrund av sådana av att företaget kommer borde storlek och kombination av statliga lån och bidrag överväganden bedömas. Praxis har under åren utvecklats så att en differentiering av stödet sker efter företagets lokaliseringsort. Oftast beviljas bidrag på 50 % av stödunderlaget för byggnader vid investeringar i det inre stödområdet och bidrag på 35 % av motsvarande vid investeringar i den övriga delen av det stödunderlag allmänna stödområdet. Vid investeringar i gränsområdet till det inre stödområdet och på Gotland sker ofta en anpassning uppåt av bidragsandelen. l den ursprungliga grå zonen är motsvarande bidragsandel i regel 20 % Det medan i den utökade grå zonen bidrag lämnas endast i undantagsfall. av det sammanlagda stöduntotala stödet uppgår i regel till två tredjedelar derlaget. Under de senaste åren har den planerade sysselsättningsökningen fått allt större betydelse när stödets storlek bestäms. Subvention (sammanlagt värde av lokaliseringsbidrag, avskrivningslån och räntebefrielse på lokaliseberäknas i varje stödärende. Utfallet av ringslån) och totalt stöd per nyanställd karaktär av t. ex. en sådan beräkning ger ofta en signal om investeringens reinvestering eller rationaliseringsinvestering. Enligt praxis krävs särskilda skäl för att subventionen per nyanställd skall överstiga 150 000 kr i det inre stödområdet och stödområdet, 100 000 kr iden övriga delen av det allmänna 50 000 kr i den grå zonen. har de nuvarande bestämmelserna och den praxis Enligt vår uppfattning som har utvecklats visat för att bestämma storleken av sig lämplig vid investeringar. Vi förordar därför att i huvudsak lokaliseringsstödet samma regler bör gälla för avskrivnings- och lokaliseringslån i fortsättningen. av Några preciseringar bör dock göras. Vi anser sålunda att differentieringen stödet efter företagets lokaliseringsort bör formaliseras och anges i reglerna för stödet (se vidare avsnitt 3.5.6). Liksom f. n. bör storleken av stödet anges i form av en högsta andel av investeringskostnaderna. Det bör därefter ankomma på beslutande myndighet att efter prövning i varje enskilt fall bestämma storleken inom denna ram. Därvid bör främst investeringarnas från samhällssynpunkt vara omfattning och inriktning samt angelägenheten avgörande vid bedömningen. En kalkyl över subvention per beräknat nytt arbetstillfälle bör på samma sätt som f. n. vara ett underlag för bedömningen av stödets storlek. I tillämpningsföreskrifter bör anges riktpunkter för högsta

Det regionalpolitiska stöder. . .

subvention per beräknat nytt arbetstillfälle i olika områden. Beloppen måste givetvis med hänsyn till prisökningar etc. ses över inför varje nytt budgetår. Vi vill stryka under att sådana angivna belopp inte får ses som några absoluta gränser för stödets storlek utan närmast ha karaktären av kontrollstationer, där det krävs en särskild prövning av samhällsintresset om beloppsgränserna skall överskridas. För en sådan användning av beloppsgränserna talar också svårigheterna att beräkna sysselsättningseffekten av en viss investering. Enligt gällande grunder för stödet skall hänsyn tas också till företagets egna resurser och finansieringsmöjligheter när stödets storlek bestäms. Erfarenheterna har visat att det ofta uppstår en konflikt mellan detta krav och samhällsintresset av att ett lönsamt och sysselsättningsskapande projekt genomförs av ett finansiellt starkt företag. Vi anser att det är viktigt att lönsamma och finansiellt starka företag inte undantas från möjligheterna att genomföra regionalpolitiskt angelägna investeringar med stöd av avskrivnings- och lokaliseringslån. Sådant stöd bör därför lämnas även till företag med goda finansiella resurser om samhällsintresset talar för att stöd bör lämnas. Det nya sysse/särtningsstödet föreslår vi skall lämnas med ett i förväg bestämt belopp per årsarbetskraft. Beloppen differentieras mellan olika områden (se vidare avsnitt 3.5.6). Någon prövning av stödets storlek i varje enskilt ärende sker således inte. Urbi/dningsstödets storlek bestäms som ett visst belopp per person och utbildningstimme. Liksom f. n. bör beloppet bestämmas i varje enskilt ärende dels med hänsyn till utbildningens art och innehåll, dels till det regionalpolitiska intresset av att utbildningen genomförs.

3.4. 10 OHertpr/ncipen

Sedan budgetåret 1977/78 finns möjlighet att lämna lokaliseringsstöd enligt offertprincipen. Det innebär att det företagsekonomiska intresset kan förenas med det samhällsekonomiska genom att staten på offert från ett företag privat, kooperativt eller statligt - betalar särskild ersättning till företaget för att det vidtar sådana åtgärder som staten önskar att bolaget skall göra. Vi anser att offertsystemet bör användas även i fortsättningen som en regionalpolitisk stödform. Metoden bör dock användas endast i undantagsfall och när det visar sig att övriga stödformer inte är tillämpliga. Vidare bör en geografisk begränsning ske till de sysselsättningssvagaste områdena. Det innebär med den stödområdesindelning vi föreslår i avsnitt 3.5. att stöd enligt offertprincipen lämnas endast i inre stödområde (6) när det gäller industriprojekt. Utformningen av stödet bör avgöras av regeringen från fall till fall och resultera i ett särskilt avtal mellan staten och det berörda företaget. Även driftsstöd bör kunna lämnas under viss begränsad tid, högst fem år. En förutsättning bör i så fall vara att verksamheten bedöms kunna drivas vidare därefter utan sådant stöd. Om möjligt bör stöd enligt offertprincipen knytas till vissa klart angivna motprestationer av stödmottagaren, i första hand i form av sysselsättningstillfällen. Utöver vad som nu har sagts bör offertmetoden kunna användas i samtliga stödområden (se vidare avsnitt 3.5.6) när det gäller vissa projekt inom den privata tjänste- och servicesektorn, riksorganisationer och för administrativa funktioner inom större industriföretag/koncerner.

80 Der regionalpolitiska stöder. . . SOU l978:62

3.4.l1 K önskvotering

Vi har tidigare (avsnitt 3.2.3) redovisat erfarenheterna av den pågående försöksverksamheten med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt stöd. Allmänt kan konstateras att andelen kvinnor har ökat i de företag som har fått stöd efter det att kvoteringsreglerna infördes. Även om det är svårt att exakt ange effekterna av könskvoteringen råder det enligt AMS för kvinnor ingen tvekan om att den har bidragit till att öka sysselsättningen och minska den könsmässiga uppdelningen av arbetsmarknaden. Vi anser att erfarenheterna av försöksverksamheten är sådana att systemet bör bibehållas. Vi förordar sålunda att som villkor för med könskvotering lokaliseringslån och utbildningsstöd skall föreskrivas att avskrivningslån, minst 40 % av de arbetsplatser som tillkommer till följd av stödet skall förbehållas vardera könet. Möjligheter till dispens bör finnas i samma som för närvarande. Det innebär bl. a. att vid dispensgivning tas utsträckning till vara att så långt möjligt närma könsfördelningen till den möjligheterna eftersträvade 40 %-regeln. har av praktiska skäl varit undantaget från försöks- Sysselsättningsstödet verksamheten. Med den ökade vikt som vi nu föreslår skall läggas på finns det goda skäl att införa könskvoteringskrav också sysselsättningsstödet för den stödformen. När sysselsättningsstöd skall lämnas till företag som också får avskrivnings- eller lokaliseringslån innebär det att sysselsättningsökningen i dessa fall ändå underställs könskvoteringskrav. Något särskilt könskvoteringskrav behöver därför i dessa fall inte knytas till sysselsättningslämnas utan samband med avskrivningsstödet. I de fall sysselsättningsstöd eller lokaliseringslån bör dock rekryteringsplan upprättas och samma krav på könskvotering ställas som för lokaliseringsstödet. Ett krav på rekryteringsfår ökade möjligheter att komma plan innebär också att arbetsförmedlingen in i diskussioner med företaget i samband med rekryteringen. Vi är medvetna om att det är svårt att knyta könskvoteringskrav till sysselsättningsstödet, eftersom stödformen sig på det statistiska begreppet årsarbetskraft grundar och inte direkt är knutet till personer. Värdet av kvoteringen bedömer vi dock vara så stor att det mer än väl uppväger de praktiska svårigheterna.

3.4.l2 Säkerherer, bevakning m. m.

bestämmelser skall för avskrivnings- och lokaliseringslån Enligt gällande finnas som skall anges i beslutet om lånet. När säkerhetema säkerhet, fastställs skall beslutande myndighet bl. a. ta hänsyn till låntagarens ekonomiska ställning och behov av rimlig ekonomisk rörelsefrihet. Eftersom avskrivnings- och lokaliseringslån är avsedda att vara utpräglade riskkrediter tas när beslutet om stöd fattas i regel ingen hänsyn till vilka lånesäkerheter som kan erbjudas. Avgörandet om stöd skall lämnas eller ej i sker på andra grunder. l de fall sådant stöd beviljas tas dock i regel säkerheter form av både pantbrev på fulla lånebeloppet i den fastighet där verksamheten i näringsverksamheten. För bedrivs och inteckningar på fulla lånebeloppet dessa pantbrev och inteckningar föreskrivs inomlägen efter tidigare lämnade i samband säkerheter och efter de säkerheter som krävs av andra kreditgivare

sou 1978:62 Det regionalpolitiska stödet. . . 81

med investeringen. Reserveringar av säkerhetsutrymme för framtida krediter godtas i regel inte. Även överhypoteken i pantbrev och inteckningar med bättre rätt tas i regel som säkerhet för avskrivnings- och lokaliseringslånen. Om låntagaren är aktiebolag eller annan juridisk person där delägarna inte är personligt ansvariga föreskrivs enligt praxis borgen. I fråga om aktiebolag tas borgen av de aktieägare som innehar betydande aktieposter eller har ledande funktioner i bolaget eller uppbär lön från bolaget. Om stödföretaget ägs av juridisk person eller har betydande ekonomiska mellanhavanden med närstående företag krävs i regel borgen även av dessa. S. k. hustruborgen tas i regel inte om det inte finns särskild anledning till detta, t. ex. om hustrun är betydande aktieägare i bolaget eller uppbär betydande ersättning från bolaget. När flera skall teckna borgen föreskrivs i regel solidarisk borgen såsom för egen skuld till dess full betalning sker. Begränsningar av borgensbeloppet har förekommit t. ex. för minoritetsägare eller när lånebeloppen har varit mycket stora i förhållande till de personliga resurserna. Vi anser att nuvarande praxis väl tillgodoser de anspråk som kan ställas på säkerheter för avskrivnings- och lokaliseringslån. Den bör därför behållas. Vi vill dock framhålla att systemet med begränsat borgensansvar i många fall framstår som skäligt och realistiskt med tanke på borgensmannens ekonomiska situation. Begränsat borgensansvar bör därför kunna användas i ökad utsträckning. För detta talar även att syftet med den personliga borgen inte i första hand är att förstärka realsäkerheterna utan att bidra till att borgensmannen gör ökade ansträngningar för att trygga en gynnsam utveckling för företaget. Detta syfte torde nås även med begränsat borgensansvar.

Frågan om uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag

som har fått statligt regionalpolitiskt stöd behandlas för närvarande i annat sammanhang. Sedan år 1973 arbetar en expertgrupp inom regeringskansliet med att som försöksverksamhet centralt samordna sådan uppföljning och bevakning och arbeta fram förslag till åtgärder i enskilda uppföljningsärenden. På det regionala planet har ansvaret för bevaknings- och uppföljningsverksamheten försöksvis lagts på länsstyrelserna (prop. 1973:50). Företagsbeståndskommittén (Fi 1976:03), som har till uppgift att utreda frågan om samordning av statliga åtgärder vid företags obestånd, skall enligt sina direktiv bl. a. pröva om verksamheten vid förutnämnda expertgrupp kan samordnas med bevakningen av skatte- och avgiftsfordringar m. m. Mot denna bakgrund avstår vi från att närmare behandla organisationen av uppföljningen och bevakningen av statens fordringar i företag som har fått regionalpolitiskt stöd. Däremot vill vi föreslå några förstärkningar när det gäller uppföljning av de enskilda stödföretagens verksamhet. Vi förordar sålunda att en regel införs om att de företag som får regionalpolitiskt stöd måste förbinda sig att låta sina revisorer årligen till uppföljningsmyndigheten lämna en särskild granskningsrapport vid sidan av den i aktiebolagslagen föreskrivna revisionsberättelsen, som ju riktar sig till bolagsstämman. Medan revisionsberättelsen i normalfallet innehåller en tillstyrkan om ansvarsfrihet för styrelsen, skulle den här föreslagna granskningsrapporten i normalfallet utmynna i ett intyg av revisorerna att stödet, såvitt de har kunnat finna, har använts för avsett

stödet. . .

82 Det regionalpolitiska

ändamål som kan ge anledning att och att inget i övrigt har framkommit att stödet skall återkrävas. (Beträffande återkrav av stöd återöverväga kommer vi i nästa avsnitt 3.4.13). En sådan ordning förutsätter vidare att till uppföljningsmyndigheten lämnar all stödföretaget medger att revisorerna information som de fått i sin egenskap av revisorer och som behövs för att l l om att detta förslag l pröva om stödet använts på avsett sätt. Vi är medvetna

sätt förändrar till insyn i l

inte ensamt på något avgörande möjligheterna

l

stödföretagen. Däremot menar vi att det bör genomföras som ett komple-

ment till övriga uppföljningsåtgärder. att i ökad utsträckning utnyttja de anställdas Vi anser det vidare viktigt och erfarenheter i samband med uppföljningen. Ofta är det de kunskaper anställda som på ett tidigt stadium märker om verksamheten inte utvecklas sätt. Vi föreslår därför att de anställdas fackliga på ett tillfredsställande skall lå tillfälle att ta del av den årliga ganskningsrapporten och organisationer därtill lämna sina Naturligtvis bör sådana i anslutning synpunkter. också kunna lämnas till myndigheten vid annan tidpunkt om synpunkter förhållandena så påkallar. Huvuddelen av de företag som hittills har fått stöd drivs i aktiebolagsform. Det innebär bl. a. att de enligt aktiebolagslagen skall ha auktoriserad eller

godkänd revisor. Vi anser att krav på sådan revisor skall ställas för samtliga företag som utnyttjar regionalpolitiskt stöd.

3.4.13 Reglerför återkrav av lämnat stöd

För närvarande av avskrivningslân. Den del gäller följande regler för återkrav betalning och av lånet som inte har avskrivits kan sägas upp till omedelbar krävas åter inom tio år från utbetalningen om avskrivet lånebelopp

- eller vilseledande uppgift har föranlett att lånet låntagaren genom oriktig har beviljats.

Vidare kan den del av lånet som inte har avskrivits sägas upp till omedelbar betalning om

- avhänder eller någon betydande del av låntagaren sig den rörelse tillgångar eller anläggningstillgångar, licenser, patent eller andra liknande överlåter eller belånar del av kundfordringar i den någon betydande för vilken lånet eller lägger ned väsentlig del av rörelse beviljades verksamheten - till rörelsen eller, om annan väsentlig ändring sker i äganderätten låntagaren är juridisk person, vari fysisk person eller ett fåtal fysiska direkt eller förmedling av juridisk person har ett personer genom bestämmande inflytande, väsentlig ändring sker i dessa förhållanden - utan den lånebeviljande myndighetens tillstånd använder låntagaren lånet för annat ändamål än som avsetts - som har föreskrivits eller underlåter att låntagaren bryter mot lånevillkor lämna berörda myndigheter begärda uppgifter om verksamheten - ställd säkerhet avsevärt försämras

- underlåter att i sina räkenskaper årligen avskriva tillgångar, i

låntagaren minst l l som har anskaffats med stöd av lånet, med belopp som motsvarar i l i

Det regionalpolitiska stöder. . .

den årliga avskrivningen av lånet i övrigt inträffar sådant förhållande att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få tillgodonjuta lånet.

För lokaliseringslân gäller att lånet kan sägas upp till omedelbar betalning om låntagaren genom oriktig eller vilseledande uppgift föranlett att lånet beviljats - försummat låntagaren att betala föreskriven ränta eller göra föreskriven avbetalning inom l4 dagar från förfallodagen låntagaren utan den lånebeviljande myndighetens tillstånd använder lånet för annat ändamål än som avsetts låntagaren bryter mot lånevillkor som har föreskrivits eller underlåter att lämna berörda myndigheter begärda uppgifter om verksamheten ställd säkerhet försämras avsevärt väsentlig ändring sker i äganderätten till eller ledningen av den rörelse för vilken lånet beviljats eller, om låntagaren ärjuridisk person, vari fysisk person eller ett fåtal fysiska personer direkt eller genom förmedling av juridisk person har ett bestämmande inflytande, väsentlig ändring sker i dessa förhållanden i övrigt sådant förhållande inträffar att låntagaren med hänsyn till syftet med lånet uppenbarligen inte längre bör få tillgodonjuta lånet.

För nuvarande introduktions- och urbildningsstäd gäller att stödet kan krävas åter inom tio år från utbetalningen om stödtagaren genom oriktig eller vilseledande uppgift har föranlett att stöd har beviljats.

Vidare kan återkrav av utbetalat stöd ske inom två år från den tidpunkt då den inträning respektive utbildning som avsågs med stödet påbörjades om stödtagaren innan stödet till fullo utbetalats avhänder sig den rörelse eller någon betydande del av anläggningstillgångar, licenser, patent eller andra liknande tillgångar eller överlåter eller belånar någon betydande del av kundfordringar i den rörelse för vilken stödet beviljats eller nedlägger väsentlig del av verksamheten innan stödet till fullo utbetalats, annan väsentlig ändring sker i äganderätten till rörelsen eller, om bidragstagaren är juridisk person, vari fysisk person eller ett fåtal fysiska personer direkt eller genom förmedling av juridisk person har ett bestämmande inflytande, väsentlig ändring sker i dessa förhållanden stödtagaren utan den stödbeviljande myndighetens tillstånd använder stödet för annat ändamål än som avsetts eller stödtagaren bryter mot bestämmelserna, att stöd endast lämnas för anställd som har godkänts för stöd av den offentliga arbetsförmedlingen och uppbär löneförmåner enligt tillämpligt kollektivavtal samt att utbildningen skall ske enligt fastställd plan. För det nuvarande sysselsättningssröder, som betalas ut i efterskott, finns inga regler om återkrav.

stöder. . .

84 Det regionalpolitiska

Enligt tilläggsdirektiven skall vi pröva om särskilda åtgärder bör vidtas för att syftet med lokaliseringsstödet inte förfelas i samband med att tillgodose aktieöverlåtelser och därvid överväga om reglerna för återkrav av stöd är utformade. l tilläggsdirektiven konstateras att huvuddelen av de lämpligt som har fått lokaliseringsstöd bedrivs i aktiebolagsform och att företag transaktioner som innebär att större eller mindre aktieposter i företagen överlåts Vidare konstateras att sådana överlåtelser ofta är ganska vanliga. innebär att företagens kapitalanskaffnings- och utvecklingsproblem löses samtidigt som det i flera fall har hävdats att aktieägare i företag som har fått till följd av stödet har gjort oskäliga vinster vid försäljning lokaliseringsstöd av aktierna. När det om realisationsvinst vid försäljning av aktier i gäller frågan anser vi att det är omöjligt att beräkna hur stor del av vinsten som stödföretag kan vara en följd av regionalpolitiskt stöd till företaget. Värderingen av aktierna vid en överlåtelse av substansvärdet i bygger både på en beräkning bolaget och på en bedömning av den framtida resultatutvecklingen. Frågan om vilka faktorer som har skapat företagets värde - om det är personalens arbetsinsatsen åtgärder från stat och kommun, företagsledarens skicklighet, aktieägarnas riskvillighet etc. - och hur detta värde skall fördelas bör

diskuteras i annat sammanhang än det regionalpolitiska. är överlåtelser av aktieposter i stödfö- Som framgår av tilläggsdirektiven retag ganska vanliga. Enligt uppgifter från AMS har cirka 15 % av de företag som har fått sedan år 1965 anmält ägareförändring av lokaliseringsstöd väsentlig betydelse. Det är enligt AMS bedömning ingen anmärkningsvärt hög siffra. Ofta är det fråga om generationsskiften i familjeföretag, eller att som har råkat i svårigheter tas över av någon som har bättre företag att driva verksamheten vidare. Enbart en överlåtelse av aktierna i möjligheter stöd bör därför inte vara anledning att ett bolag som har fått regionalpolitiskt kräva åter stödet. Däremot bör vid varje överlåtelse av aktier i stödföretag från regionalpolitisk synpunkt prövas hur överlåtelsen påverkar företagets möjligheter till fortsatt drift och därmed sysselsättning för personalen. Endast om det vid en sådan prövning visar sig att försäljningen innebär att syftet med stödet inte motverkas av överlåtelsen bör subventionsdelen av stödet få kvarstå. att helt kräva åter stödet bör också finnas. För att Möjlighet underlätta en sådan prövning bör reglerna för återkrav ändras så att en omvänd med för närvarande införs. Avskrivningslån bör bevisbördajämfört därför automatiskt omvandlas till lokaliseringslån om väsentlig ändring sker i direkt eller indirekt till stödföretaget. På ansökan av bolaget bör äganderätten sedan berörd kunna besluta att åter omvandla lånet till avskrivmyndighet under att bolaget på ett godtagbart sätt styrker att ningslån förutsättning med stödet inte förfelas genom överlåtelsen. En sådan prövning bör syftet givetvis helst ske i god tid före överlåtelsen, så att det redan vid överlåtelskall omvandlas till lokalisesetillfället är klarlagt om avskrivningslånet eller bör de nuvarande reglerna för återkrav av stöd ringslån ej. I övrigt behållas. Det innebär bl. a. att stöd helt krävs åter om en försäljning innebär att annan än stödberättigad verksamhet i fortsättningen bedrivs i det företag

som har fått stöd eller att verksamheten läggs ned. [detta vill vi också framhålla att de anställda numera genom sammanhang har ökade möjligheter att bevaka att inte ett medbestämmandelagstiftningen företags fortbestånd äventyras i samband med ägarskifte.

Det regionalpolitiska stöder. . .

3.4.14 Handläggningsordning och arbetsmetoder

Ökade aktiva och uppsökande insatser från lokaliseringsorganens sida är en viktig förutsättning för positiva resultat av stödverksamheten. Stor uppmärksamhet bör därför ägnas åt arbetsmetoderna inom denna verksamhet. Det skall också framhållas betydelsen av vad som - inte

görs på andra områden

minst inom näringspolitiken - och samspelet mellan den regionalpolitiska stödverksamheten och dessa insatser. Efter beslut av 1970 års riksdag (prop. 1970:154, BaU 1970:69, rskr 1970:446) infördes lagen (1970:725) om lokaliseringssamråd, som tillämpades under perioden den l april 1971-den 30juni 1978 i Stockholms-, Göteborgsoch Malmöregionerna. Lokaliseringssamrådet hade till syfte att garantera ett företag, som övervägde att etablera eller utvidga viss verksamhet i de mest expansiva regionerna, fick ingående information om samhällets regionala politik, det statliga regionalpolitiska stödet och övriga lokaliseringsförutsättningar i olika delar av landet. Härigenom skulle företagen få underlag för en nyanserad bedömning av lokaliseringsfrågan. Meningen var att de skulle få denna information innan de fattade definitivt beslut om lokaliseringen av den nya eller utvidgade verksamheten. Avsikten var att företagen genom samrådsförfarandet skulle förmås att frivilligt gå med på en lokalisering utanför berörda regioner. Samrådsskyldighet förelåg så snart den tilltänkta byggnadsåtgärden medförde ett lokaltillskott av minst 500 m2 våningsyta och lokalerna var avsedda att helt eller till del användas för huvudsaklig verksamhet inom partihandel, varuhandelsförmedling, bank- och annan finansieringsverksamhet, försäkringsverksamhet, fastighetsverksamhet och -förmedling samt uppdragsverksamhet. Fram till den ljuli 1974 omfattades även tillverkningsindustrin av samrådsskyldigheten. Utredningen om regionalpolitiska styrmedel föreslog i betänkandet (SOU 1974:82) Samverkan för regional utveckling att lokaliseringssamrådet skulle ersättas av ett system med tillståndsprövning. Prövningen skulle omfatta etablering, utvidgning eller ändrade dispositioner som förutsätter nybyggnad eller förhyrning av lokaler, eller att lokaler tas i anspråk för annat ändamål än tidigare. För prövningen, som skulle omfatta hela landet, föreslogs ett nytt organ, statens lokaliseringsdelegation. Utredningens förslag genomfördes inte. I stället träffade regeringen i april 1976 en överenskommelse med Sveriges Industriförbund om samråd i lokaliseringspolitiska frågor med koncerner/ företag som inom landet sysselsätter minst 500 industrianställda. Syftet med samrådet är att skapa förutsättningar för att regionalpolitiska och sysselsättningspolitiska synpunkter beaktas på ett tidigt stadium vid planeringen av investeringar inom industrin. Under år 1976 undertecknade ca 150 industrikoncerner/ företag en skriftlig förbindelse att delta i samrådet. inrättades en särskild Samtidigt delegation för erableringsfrâgor inom regeringskansliet för att handlägga samrådsverksamheten. i Delegationen startade sin verksamhet under hösten 1976 i samband med l att en skriftlig enkät om sysselsättnings- och investeringsplaner för den närmaste femårsperioden sändes ut till samrådsföretagen. Huvudmomentet i i x l samrådet är dock informella muntliga överläggningar mellan etableringsdelegationen och de enskilda I samband företagen. med dessa personliga

stödet. . .

86 Det regionalpolitiska

kontakter har Företrädare för företagen möjlighet att informera om Företagens

till investeringar och sysselsättning. planer, speciellt i frågor med anknytning ett De uppgifter av känslig natur som företagen därvid lämnar har givits Etableringsdelegationen har samtidigt till uppgift att speciellt sekretesskydd. informera om samhällets regionalpolitiska mål och de statliga företagen som står till förfogande. Etableringsdelegationens arbete följs stödåtgärder av en särskild tillsatt arbetsgrupp med representanter inom regeringskansliet och industridepartementen. Vidare för budget-, bostads-, arbetsmarknadsav en referensgrupp med Företrädare för fackliga organi- Följs verksamheten vissa sammanslutningar inom näringslivet sationer, intresseorganisationer, och berörda statliga myndigheter. hösten samrådsverksamheten genom att rege- Under 1977 utvidgades ringen träffade överenskommelser i lokaliseringspolitiska frågor med Kooperativa Förbundet och Lantbrukarnas Riksförbund. Överenskommelserna

omfattar organisations industriföretag med minst 500 industrianrespektive ställda. av etableringsdelegationens verksamhet är De direkt påvisbara resultaten av konjunkturläget. De lokaliserings- , små, vilket dock bör ses mot bakgrund kunnat bara projekten har under perioden varit få. Däremot har delegationen och informationskanaler med de berörda företagen. bygga upp kontakter å Förutsättningarna får därför anses goda att i fortsättningen på ett tidigt

i

in i diskussioner med Företagen om lokaliseringen av

stadium komma i

De förslag som vi tidigare har lämnat bl. a. beträffande l

utbyggnader. och utnyttjande av invesavskrivnings- och lokaliseringslån, offertsystemet innebär ökade möjligheter att i sådana diskussioner kunna teringsfonder

för att påverka lokaliseringen av i

erbjuda ett brett register av samhällsåtgärder projekten. Vi anser mot denna bakgrund att etableringsdelegationens

verksamhet bör fortsätta. För närvarande omfattar etableringsdelegationens verksamhet större indu-

striföretag och -koncerner inom den privata, kooperativa och statliga sektorn. inte Vi har tidigare berört vikten av att den del av den nationella servicen som sektorn nås av den regionalpolitiska verksamheten. , ingår i den offentliga verksamhet och offertsystemet

Våra förslag beträffande stödberättigad i

innebär att företag inom den privata tjänste- och servicesektorn samt ideella i

och intresseorganisationer av rikskaraktär kan erbjudas regionalpolitiskt l

verksamhet 3 stöd. I samband därmed bör etableringsdelegationens byggas ut

till att omfatta också större företag inom den privata tjänste- och servicesektorn samt större riksorganisationer. Vidare bör delegationen särskilt pröva a

till alternativ av administrativa funktioner inom möjligheterna lokalisering

de stora industriforetagen. i industridepartementet. När Etableringsdelegationen ingår För närvarande uttalades 1975/ 76:21 1) att systemet med verksamheten inleddes (prop. bör skötas av det samhällsorgan som har det samlade lokaliseringspåverkan ansvaret En företagslokalisering kan då bedömas För samhällsplaneringen. industristruktur m. m. både med hänsyn till dess betydelse För sysselsättning, av dess konsekvenser För samhällsbyggande och miljö. och mot bakgrund borde knytas direkt till Slutsatsen av detta resonemang var att delegationen När det gäller handläggningen av regeringen. Vi delar dessa bedömningar. lokaliseringsstöd, har löpande ärenden om regionalpolitiskt stöd, främst

Det regionalpolitiska stödet. . .. 87

under de senaste åren en överflyttning skett av beslutsbefogenheter från regeringen till AMS, som enligt sin instruktion bl. a. skall leda verksamheten i fråga om statligt regionalpolitiskt stöd. Detta har kunnat ske genom att handläggningen av stödärenden funnit sina former och praxis har stabiliserats. Vi anser att det finns möjlighet att ytterligare överföra operativa uppgifter inom stödverksamheten från regeringskansliet till AMS och återkommeri avsnitt 3.6 med förslag till ökade beslutsbefogenheter för AMS i ärenden om regionalpolitiskt stöd. På så sätt kan verksamheten inom regeringskansliet koncentreras på översiktlig planering och styrning av stödverksamheten, beredning av stödärenden av principiell betydelse samt de uppgifter som etableringsdelegationen har. På länsnivå har länsstyrelse, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond (tidigare företagareförening) viktiga uppgifter i den regionalpolitiska stödverksamheten. Länsstyrelsen har det samlade regionala planeringsansvaret och en samordningsuppgift när det gäller den regionala utvecklingen. Vidare har länsstyrelsen det samordnade ansvaret för handläggningen på regional nivå och i vissa fall beslutanderätt i ärenden om lokaliseringsstöd. Länsarbetsnämnden iår bl. a. genom varselsystemet och sina löpande kontakter med l företagen en god inblick i sysselsättningsförhållandena i olika delar av länet.

i

Genom sina kontakter får nämnden också kännedom om såväl problem som l styrkefaktorer inom olika produktionsenheter och branscher. Det ankommer därför på länsarbetsnämnden

i att pröva hur stödsökande företags planerade

l framför rekrytering allt på kort sikt påverkar den lokala och regionala arbetsmarknaden. Vidare har nämnden huvudansvaret på regional nivå för handläggningen av ärenden om utbildnings-, introduktions- och sysselsätt-

l l

ningsstöd. Den regionala utvecklingsfonden (tidigare företagareföreningen)

l medverkar

l främst i samband med den företagsekonomiska bedömningen i l l ärenden om lokaliseringsstöd. Vidare har fonden uppgifter i samband med l och uppföljningen l tillsynen av stödföretagens verksamhet. Genom sin uppsökande företagsserviceverksamhet är det ofta utvecklingsfonden som på l ett tidigt stadium kommer i kontakt med företag som har sådana utbyggl nadsplaner som kan förverkligas med hjälp av regionalpolitiskt stöd.

. Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01) redovisade i sitt betänkande

i (Ds Kn 1975:4) Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd sina

i överväganden beträffande de regionalpolitiska

arbetsuppgifternas fördelning mellan olika regionala organ. Utredningen konstaterade därvid att samverkan på den regionala nivån i stödområdeslänen i stort hade funnit sina former. Balansen i fördelningen av ansvar och uppgifter mellan de tre organen länsstyrelse, länsarbetsnämnd och företagareförening (numera utvecklingsfond) och deras samspel med de kommunala organen ansågs väl tillgodose de krav på organisatorisk effektivitet som en i länen utvidgad regionalpolitisk verksamhet kommer att ställa. Även vi anser att den nuvarande arbetsfördelningen i regionalpolitiska frågor mellan länsstyrelse, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond bör bestå. Våra förslag i avsnitt 3.6. om beslutsbefogenheter i ärenden om regionalpolitiskt stöd är utformade från denna utgångspunkt. När det system för lokaliseringspåverkan, som på central nivå handhas av etableringsdelegationen, infördes, uttalade föredragande departementschef (prop. 1975/ 76:21]) att systemet borde användas också på länsplanet. Där

88 Det regionalpolitiska stöder. . .

borde länsstyrelsen svara för verksamheten i samverkan med länsarbetsnämnden och företagareföreningen (numera utvecklingsfonden). Vidare borde berörda kommuner få information på ett tidigt stadium. Medan verksamheten på central nivå grundas på avtal mellan staten och de största industriföretagen borde den på länsnivå i stället grundas på informationssysav uppgifterna i temet företag-samhället (DlS). Ett systematiskt utnyttjande ansågs kunna ge goda förutsättningar för ett system för DlS-systemet lokaliseringspåverkan på länsplanet. Vi vill starkt stryka under vikten av att det intensifierade arbetet med lokaliseringspåverkan fullföljs på länsplanet över hela landet. På samma sätt som etableringsdelegationen samverkar med de stora företagen bör länsstyrelsen med utnyttjande av de kunskaper och kontakter som finns inom länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden utbyta informationer med de företag - i första hand industriföretag - inom länet som inte omfattas av etableringsdelegationens verksamhet. På så sätt kan samhällsorgan och företag på ett tidigt stadium i företagens planeringsprocess också diskutera alternativa lokaliseringar inom länet av planerade utbyggnader. De förslag till ändringar av det regionalpolitiska stödet som vi nu lämnar samt utbyggnaden av de regionala utvecklingsfondernas verksamhet bör innebära ökade möjligheter att vid sådana diskussioner nå lösningar av de regionalpolitiska problemen genom avvägningar av insatser mellan delar av samma län.

3.4. l 5 industricentra År med statliga industricentra i 1973 påbörjades en försöksverksamhet centra i det inre stödområdet. Syftet med verksamheten är att regionala genom att uppföra industrilokaler för uthyrning vidga de regionalpolitiska insatserna. Huvudman for verksamheten är Stiftelsen industricentra, som har till uppgift att planera, uppföra, äga och förvalta industricenteranläggverka för att skapa goda förutsättningar för verksamheten ningar samt iövrigt i anläggningarna. Stiftelsens förvaltning är lokaliserad till Skellefteå. Hyran i industricenteranläggningarna skall ligga på en nivå som motsvarar de kostnader som företagen kan räkna med om de bygger egna lokaler med lokaliseringsstöd. Finansieringen av byggnadsinvesteringarna har statligt därför ordnats på ett sätt som ungefär motsvarar det statliga lokaliseringssom gäller för det inre stödområdet. Sålunda stödet enligt de maximiregler har lokaliseringsbidrag lämnats med 65 % av byggnadskostnaderna. Vidare har lån lämnats från anslaget för lokaliseringslån med ca 13 % av byggnadskostnaderna. Till skillnad från vanliga lokaliseringslån har dessa lån lämnats i form av annuitetslån med de tre första åren ränte- och amorteringsfria. Återstoden av byggnadskostnaderna har täckts med eget kapital. Stiftelsen har från anslaget for lokaliseringsbidrag hittills tillförts sammanlagt ca 21 milj. kr. i stiftelsekapital. Stiftelsens administrationskostnader täcks delvis genom statsbidrag från anslaget för lokaliseringsbidrag. Statsbidraget skall täcka de regionalpolitiskt motiverade kostnaderna för Stiftelsens verksamhet, dvs. sådana kostnader som inte rimligen kan belasta hyresgästerna. De förvaltningskostnader som direkt hänför sig till anläggningarna kalkyleras däremot in i hyrorna. För

Det regionalpolitiska stödet. . .

budgetåret 1978/79 uppgår det statliga administrationsbidraget till 935 000 kr. Stiftelsen har dessutom sedan budgetåret 1975/76 fått statsbidrag för att täcka driftsunderskott till följd av outhyrda lokaler (ca 250-300 tkr. årligen). 1 det utredningsförslag som låg till grund för beslutet om industricentra förordades att ett fullt utbyggt industricentrum skulle omfatta lokaler för ca 300 arbetsplatser, vilket bedömdes motsvara ca 12 000 m2 lokalyta. Utredningen förordade dock en stegvis utbyggnad och att en första etapp borde omfatta halva lokalytan (6 000 mz/ca 150 arbetsplatser). statsmakterna anslöt sig till utredningens förslag om stegvis utbyggnad och beslöt år 1973 om att bygga etapp 1 i Strömsund och Lycksele. År 1976 beslutades att båda dessa anläggningar skulle byggas ut till full storlek (prop. 1975/76:87, InU 1975/ 76:27, rskr 1975/762167). Senare under år 1976 beslutades att bygga en första etapp av industricenteranläggningar i Haparanda och Ljusdal. Svårigheter att i rådande konjunktur finna hyresgäster har medfört att av de år 1976 beslutade investeringarna endast etapp 2 i Strömsund och etapp 1 i Ljusdal påbörjades under år 1977. Vi har tidigare (avsnitt 3.3.7) förordat att verksamheten med industricentra byggs ut och att reglerna för verksamheten ändras i vissa avseenden. I det följande redovisar vi mer i detalj våra förslag till riktlinjer för verksamheten. Först vill vi dock ta upp motiven för att stödja både statliga och kommunala anläggningar för uthyrning av industrilokaler. När försöksverksamheten inleddes prövades frågan om huvudmannaskap för industricentra. Såväl

industricentrautredningen som det övervägande

antalet remissinstanser, bl. a. kommun- och landstingsförbunden, ansåg att staten ensam skulle vara huvudman for verksamheten. Som skäl för detta anfördes att byggandet av industricentra är ett regionalpolitiskt medel och därför bör vara en statlig angelägenhet eftersom kommunernas uppgift inom regionalpolitiken bör begränsas till att skapa goda betingelser för den industriella utvecklingen genom förutseende planering och erforderliga samhällsinvesteringar. Däremot bör inte kommunerna genom ekonomiskt engagemang direkt påverka enskilda företags lokalisering. Vidare anfördes att de finansiella åtagandena för att dels bygga anläggningarna och dels täcka eventuella förluster i inledningsskedet var av sådan storlek och karaktär att kommunalt inte kunde komma huvudmannaskap i fråga. Som framgår av vad vi tidigare har anfört (s. 71) delar vi denna uppfattning. Vi anser sålunda att tillhandahållande av lokaler för uthyrning i regionalpolitiskt syfte i första hand är en statlig angelägenhet. Av främst praktiska skäl har vi ändå förordat att statligt regionalpolitiskt stöd skall kunna lämnas till kommuner för uppförande av sådana lokaler. Vi anser nämligen att den statliga industricentrastiftelsen inte har kapacitet att svara för ett stort antal mindre industribyggnader på skilda orter. lnte heller anser vi det lämpligt att bygga upp en sådan kapacitet inom stiftelsen, när i stället kommunernas egna resurser kan utnyttjas för ändamålet. 1 fråga om beslutsordning vid utbyggnad av industricenterverksamhet till nya orter gäller för närvarande att riksdagen beslutar om varje enskilt projekt. Vi förordar att en smidigare ordning införs, så att riksdagen beslutar om allmänna riktlinjer for verksamheten och i samband med budgetbehandlingen fastställer en ram för kapitaltillskott till stiftelsen för det kommande budgetåret. Det bör därefter ankomma på regeringen att efter framställning

90 stödet. . . Det regionalpolitiska

från stiftelsen besluta om de olika byggnadsprojekten. [fråga om ortsval torde det vara lämpligt att riksdagen i de allmänna riktlinjerna anger ett antal orter bör byggas. Utbyggnadstakten och det slutdär industricenteranläggningar Vi återkommeri liga ortsvalet inom gruppen får sedan beslutas av regeringen. avsnitt 3.5. med förslag om i vilka områden industricenteranläggningar bör få

byggas. bör kapitaltillskottet till stiftelsen Med den föreslagna beslutsordningen anvisas på ett särskilt anslag. Riksdagen kan på så sätt vid anslagsbehandlingen påverka volymen av möjliga nyinvesteringar för varje budgetår. Finansiering bör i övrigt ske med avskrivnings- och Iokaliseringslån enligt infördes som finansieringsform för gängse regler. När annuitetslånemetoden industricentra motiverades det med att en sådan låneform har fördelar framför sedvanliga amorteringslån från hyressättnings- och likviditetssynpunkt. Med tanke på lånedelens ringa andel av den totala finansieringen ca 13 % kan dock knappast dessa (hittills av investeringskostnaderna) fördelar vara så stora att de motiverar en särskild låneform för regionalpolitiskt stöd till Stiftelsen industricentra. De industricenteranläggningar som hittills har byggts beståri huvudsak av

l den första i

standardiserade lokaler på ca 2500-3000m2 per byggnad. l utan att hyresgäster hade knutits till lokalerna etappen byggdes lokalerna redan i byggnadsskedet. Det uttalade syftet var också att genom ändamålsenliga, redan färdigställda lokaler utöva dragningskraft på expanderande industrier med akut lokalbehov. Erfarenheterna visade dock att lokalerna kom att stå outhyrda under ganska lång tid efter det att de blivit färdiga. För infördes därför en ordning som innebär att följande utbyggnadsetapper principbeslut först fattas om att en anläggning skall byggas. Därefter söker industricentrastiftelsen skaffa hyresgäster till ungefär hälften av de planerade lokalerna. Först när så har skett påbörjas investeringarna. Det har dock visat sig att denna ordning försvårar stiftelsens möjligheter att träffa hyresöverenskommelser med intresserade företag. Särskilt gäller detta när det är fråga om hälften av lokalytan. l det mindre företag som inte behöver den föreskrivna läget kan inte stiftelsen träffa hyresavtal med företagen eller ge definitiva för byggstart och färdigställande av lokalerna. Med hänsyn till tidsangivelser dessa svårigheter beslöt regeringen med stöd av riksdagens bemyndigande våren 1978 att uppföra anläggningen i Haparanda utan hinder av kravet på l977/78:l25 bil. ll, AU 1977/78134, rskr 1977/ förhandsuthyrning (prop. 78:305). Vi anser att värdet av att som regionalpolitiskt medel kunna erbjuda lokaler är så stort att kravet på förhandsuthyrning bör slopas. förhandsbyggda Däremot behöver inte hela anläggningar byggas på det sättet. En lämplig ordning kan vara att en Standardiserad byggnad på 2 500-3 000 m2 förhandslokaler i den takt som hyresgäster kan byggs. Därefter byggs ytterligare knytas till lokalerna. Dessa lokaler kan då ges en mer individuell utformning beroende önskemål. En strävan bör dock vara att även på hyresgästens sådana lokaler utan större ombyggnader skall kunna utnyttjas av andra

hyresgäster. När försöksverksamheten inleddes dimensionerades lokalerna med utgångspunkt från ett beräknat genomsnittligt lokalbehov av ca 40 m? per anställd. Erfarenheterna har visat att behovet av genomsnittsytan per

Det regionalpolitiska stödet. . .

anställd är högre. Vi anser det viktigt att lokalerna dimensioneras med utgångspunkt från företagens behov även om det innebär större lokalyta än vad som ursprungligen beräknades. Industricentrastiftelsen har under sin verksamhet i några fall mött Förfrågningar om möjligheter för hyresgäster att efter viss tid få överta lokalerna. Vi anser att en sådan möjlighet bör finnas. Den bör dock utnyttjas endast i undantagsfall när en försäljning gagnar den verksamhet som avskiljs från anläggningen samtidigt som den inte innebär någon nackdel for verksamheten inom den kvarvarande delen av anläggningen.

3.4.16 Särskilda åtgärder under de senaste åren

Hittills har vi behandlat åtgärder som främst är inriktade på att skapa nya arbetstillfällen i områden med betydande undersysselsättning. De senaste årens lågkonjunktur, som dessutom i många fall har sammanfallit med betydande strukturförändringar i vissa branscher, har emellertid medfört att extraordinära insatser av regionalpolitisk natur har blivit nödvändiga. Dessa insatser har varit av i huvudsak två slag. Dels har det varit fråga om individuellt utformade insatser för vissa företag, dels har särskilda organisatoriska åtgärder vidtagits. Som exempel på den första typen av insatser kan nämnas det lån på 600 milj. kr. med Villkorlig återbetalningsskyldighet som år 1977 beviljades Uddeholms AB. Avsikten med lånet var att skapa förutsättningar för bolaget att i balanserad takt genomföra av verksamheten. nödvändiga förändringar Som motiv för lånet anfördes bolagets avgörande betydelse för sysselsättningen på åtskilliga orter i Värmlands län och dessutom på några orter i Uppsala län och Örebro län. Ett liknande lån på 400 milj. kr. beviljades år 1978 Norrlands Skogsägares Cellulosa AB (NCB). Ytterligare ett är exempel rekonstruktionen i statlig regi av de konkursdrabbade bolagen Algot Johansson AB och Algots Nord AB. De statliga insatserna vid rekonstruktionen motiverades av Algotskoncernens stora sysselsättningsoch regionalpolitiska betydelse. När det gäller åtgärder av organisatorisk art kan nämnas Norrbottensdelegationen(1 1976:04) som tillsattes år 1976 för att lämna förslag till konkreta sysselsättningsskapande projekt och åtgärder inom industri, jord- och skogsbruk, näringslivsservice samt det mineralogiska området. Vidare har särskilda arbetsgrupper tillsatts i vissa län för att samordna de regional- och sysselsättningspolitiska insatserna på orter som drabbas av sysselsättningsproblem till följd av strukturförändringar inom stål- och tekobranscherna. I grupperna ingår företrädare för länsstyrelse, länsarbetsnämnd och utvecklingsfond. Vidare knyts till grupperna på lämpligt sätt företrädare för berörda kommuner, företag och fackliga organisationer. Grupperna har till uppgift främst att fördjupa analyser av sysselsättningsproblem som uppstår, att kartlägga utvecklingsmöjligheter inom företag utanför de angivna branscherna, att inventera sysselsättningsmöjligheter inom den offentliga sektorn, att föreslå och samordna de åtgärder som kan vidtas på regional nivå, samt att utveckla till konkreta projekt sådana forslag till åtgärder som kräver beslut på central nivå. För att bl. a. stödja verksamheten i länen har inom regeringskansliet bildats en särskild arbetsgmpp med anknytning till etable-

92 stöder. . . Der regionalpolitiska

ringsdelegationen. Eftersom nyetableringar och omlokaliseringar av företag i nuvarande konjunkturläge inte påräknas i tillräcklig omfattning för att möta behovet på de aktuella orterna, ägnas en förhållandevis stor del av insatserna åt att aktivt söka efter nya produkter som kan överföras till befintliga företag på orterna. Under våren 1978 anslogs särskilda medel for denna verksamhet (prop. l977/78zl25, AU l977/78t34, rskr 1977/781305). Ytterligare en typ av insatser representeras av de särskilda investmentbolag som har bildats for att stimulera till industriell utveckling och nya arbetstillfallen i vissa regioner. Som exempel kan nämnas NJ A-INVEST (prop. 1976/ 77: 125 bil. 12, NU 1976/77240, rskr 1976/772345) och de till Svenska lndustrietablerings AB (SVETAB) knutna investmentbolagen för Värmland/ Bergslagen och mellersta Norrland (prop. 1977/78240 bil. 1, NU 1977/78234, rskr 1977/78:110). Vi återkommer i slutbetänkandet till dessa frågor.

3.5 Indelningen i stödområden

3.5.1 Allmänt Iden regionalpolitiska stödverksamheten arbetar man i dag med en indelning av landet i olika stödområden. Den nuvarande stödområdesindelningen redovisas på karta på sidan 94. är en av de punkter som finns särskilt markerade i de Stödområdesfrågan i i tilläggsdirektiv som utredningen fått beträffande en översyn av de regionalatt diskutera i politiska medlen. Man säger där att det nu kan finnas anledning i for den indelning i stödområden som för närvarande används för grunderna stödverksamheten. Utredningen bör, säger man, pröva behovet av förändav stödområdesprincipen bl. a. mot bakgrund av ringar eller anpassningar den regionala utvecklingen under de senaste åren. Därvid bör beaktas att en allmän vidgning av stödområdena urholkar möjligheterna för koncentrerade

i

och kraftfulla insatser. Utredningen bör även överväga behovet av och formerna for andra kriterier för fördelningen av stödet än den nuvarande I Man understryker dock vikten av att stödet även

geografiska indelningen. I

områden med särskilda l fortsättningsvis koncentreras till_ industrifattiga behov av stöd. Den geografiska inriktningen av stödverksamheten är en fråga dels om

dels vilka stödformer man arbetar l

indelningen av landet i olika stödområden, l med och vilket stöd som lämnas i de olika stödområdena. Vi skall här beröra båda dessa sidor av stödområdesfrågan och då börja med själva den z l geografiska indelningen.

3.5.2 Urvecklingenfram till nuvarande srödomrâdesindelning

Som en bakgrund kan det vara lämpligt att i korthet se på hur den nuvarande stödområdesindelningen vuxit fram. Det första beslutet om inrättande av stödområde for den lokaliseringspolitiska stödverksamheten fattades av 1964 p års riksdag. Beslutet föregicks av en ingående diskussion om hur den stödgivningen geografiskt borde avgränsas. I utredlokaliseringspolitiska

Det regionalpolitiska stödet . . .

ningsbetänkandet Aktiv lokaliseringspolitik (SOU 1964:58) hade föreslagits att stödet borde differentieras på grundval av vissa kriterier. Man gjorde detta med hänvisning till de växlande Iokaliseringsbetingelserna och behoven av statligt stöd i olika regioner. Lângrgâende särskilda srödâtgärder skulle enligt Förslaget kunna vidtas i regioner med synnerligen svåra sysselsättningsproblem och/eller svagt utvecklad industri samt låg inkomstnivå (s. k. zlrveck/ingsomrâden). Begränsade allmänna stör/åtgärder skulle därtill kunna vidtas inom relativt stora delar av landet för en utbyggnad av industrin i områden där arbetskraften var ofullständigt utnyttjad (s. k. allmänna stöt/områden). Som mvecklingsømrâden skulle räknas regioner med hög registrerad arbets- Iöshet, liten andel industrisysselsättning, och stora låg medelinkomst förväntade strukturella förändringar med åtföljande stora sysselsättningssvårigheter. Vid bedömningen skulle tas hänsyn också till situationen i angränsande regioner. Som allmänna srödomräden skulle räknas regioner med hög andel sysselsatta inom jord- och skogsbruk, med en dominerande andel sysselsatta inom en och samma industribransch eller i ett och samma företag, med låg sysselsättningsgrad bland kvinnor eller med en hotande stor arbetslöshet på grund av en beslutad industrinedläggning. Även här skulle man ta hänsyn till situationen inom hela den större arbetsmarknad som orten i fråga tillhörde. Indelningen i utvecklingsområden och allmänna stödområden skulle enligt utredningsförslaget fastställas av regeringen. Det av utredningen föreslagna sättet att ange vilka regioner som skulle få stöd fick en dålig uppslutning i den följande remissbehandlingen. Bl. a. utsattes de uppställda kriterierna för stark kritik. Också i den följande propositionen anfördes betänkligheter mot att peka ut stödregioner med hjälp av de föreslagna kriterierna. Systemet skulle, sades vidare, innebära att en stor del av de norrländska kustomrâdena liksom vissa andra områden i Norrland och norra Svealand inte skulle komma med. Detta trots att de på ett kännbart sätt berörs av de pågående strukturförändringarna. Att helt inrikta stödinsatserna på de minsta och svagaste orterna och alltså undanta kuststäderna och de större inlandscentra vore inte riktigt, menade man. Om lokaliseringspolitiken skall leda till på längre sikt bestående gynnsamma resultat måste insatserna. sade man, inriktas på områden med goda utveckings- och lokaliseringsbetingelser. Det här synsättet ledde fram till ett förslag till riksdagen om inrättande av ett sammanhängande stödområde för norra delen av landet. Propositionen följde härvidlag samma områdesavgränsning som redan tidigare tillämpades för investeringsfondernas användning i lokaliseringspolitiskt syfte liksom för statsbidrag till byggande av industrilokaler som statskommunala beredskapsarbeten. Detta blev också riksdagens beslut. Stödområdet, eller som det kallades det norra srädomrâder, kom på detta sätt att omfatta de fyra nordligaste länen samt Hälsingland, norra Dalarna, nordvästra Värmland, Dalsland och norra Bohuslän. Området motsvarar i stora drag det allmänna stödområde som vi nu arbetar med och som redovisas på kartan på sidan 94. Lokaliseringspolitiskt stöd skulle vidare enligt propositionen kunna ges även utanför stödområdet, men då endast i särskilda

.m n a 0 .h t .U k a S fli .o d e L 9 4 D e fl m... m.

Svm._EoU0S

:ozon

pouwåöuøum mcåe=

0.:_ T0

.

Det regionalpolitiska stödet. . .

fall. Detta blev också riksdagens beslut. Stödområdesindelningen har sedan förändrats i olika omgångar. Den första och största Förändringen gjordes år 1970. Då utvidgades det tidigare stödområdet med ett antal kommuner i Värmlands och Kopparbergs län. Samtidigt ändrades namnet till allmänna städomrâdet. Vidare infördes ett särskilt inre stödområde omfattande de inre delarna av detta allmänna stödområde. Det allmänna stödområdet utvidgades år 1973 med ytterligare två kommuner i Kopparbergs län. Då tillkom också den s. k. grå zonen omfattande vissa kommuner i gränsområdet utanför det allmänna stödområdet. Förändringarna i stödområdesindelningen sedan år 1965 åskådliggörs av kartorna på sidan 94 hämtade ur ERU:s utvärdering av det regionalpolitiska stödet. En rad förslag om ytterligare utvidgningar av stödområdena har framförts under de senaste åren - dels i riksdagsmotioner, dels i länsplaneringen. Flertalet av förslagen gäller kommuner som ligger i den grå zonen vilka man vill ha in i det allmänna stödområdet, men förslag har också framförts beträffande kommuner i helt andra delar av landet. Som tidigare nämnts har regeringen förordnat vissa kommuner utanför det allmänna stödområdet och den s. k. grå zonen att fram till den 1 juli 1979 i stödhänseende vara jämställda med kommuner liggande i den grå zonen. Detta gäller kommuner i fem län i Götaland. För stödverksamheten ñnns i dag sålunda ett allmänt stödområde, ett inre stödområde och en s. k. grå zon. Det allmänna stödområde! omfattar följande delar av landet:

- Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och Gotlands län, av Gävleborgs län Bollnäs, Hudiksvalls, Ljusdals, Nordanstigs, Ovanåkers och Söderhamns kommuner, av Kopparbergs län Avesta, Borlänge, Falu, Gagnefs. Hedemora. Leksands, Malungs, Mora, Orsa, Rättviks, Säters, Vansbro och Älvdalens kommuner, av Värmlands län Arvika, Eda, Filipstads, Sunne Hagfors, Munkfors, 5

Säffle, Torsby och Årjängs kommuner,

- av

Älvsborgs län Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda, Melleruds och Åmåls

kommuner, av Göteborgs och Bohus län Munkedals, Strömstads och Tanums kommuner, - av Kalmar län Borgholms och Mörbylånga kommuner.

Det inre stödomrâdet har följande omfattning:

- Norrbottens län utom Piteå,

Älvsbyns, Luleå och Bodens kommuner,

- Västerbottens län utom Nordmalings, Umeå och Robertsfors, Skellefteå. Vännäs kommuner, - Jämtlands län, -

av Västernorrlands län Sollefteå och Ånge

kommuner, av Gävleborgs län Ljusdals kommun,

stödet. . .

96 Det regionalpolitiska

- län Malungs, Orsa, Vansbro och Älvdalens av Kopparbergs Mora, kommuner, - av Värmlands län Torsby kommun.

Den s. k. grå zonen omfattar:

- av Gävleborgs län Gävle, Hofors, Sandvikens och Ockelbo kommuner, - län Ludvika och Smedjebackens kommuner, av Kopparbergs - av Västmanlands län Skinnskattebergs, Fagersta, Norbergs, Sala och

Heby kommuner, - av Örebro län Hällefors, Nora och Lindesbergs kommu- Ljusnarsbergs, ner, - av Värmlands län Grums, Hammarö, Kils, Karlstads, Forshaga, Storfors och Kristinehamns kommuner, - av Göteborgs och Bohus län Sotenäs kommun, - kommuner. av Uppsala län Älvkarleby, Tierps och Östhammars

De kommuner utanför det allmänna stödområdet och gränsområdet till detta som under tiden fram till den 30 juni 1979 i stödhänseende skall jämställas med kommunerna i den grå zonen är följande:

- av län Kinda och Ydre kommuner,

Östergötlands

- av Jönköpings län Nässjö kommun, - av Kronobergs län Uppvidinge kommun, av Kalmar län Högsby kommun, - av län Borås, Marks och Ulricehamns kommuner.

Älvsborgs

Så långt om den nuvarande stödområdesindelningen. En hel del förändringar stödverksamheten och då har sålunda skett vad gäller den regionalpolitiska också indelningen i stödområden. Detta är en naturlig utveckling om man ser på de förändringar i förutsättningar och krav som ägt rum sedan den aktiva startade i mitten av 1960-talet. Vi skall här diskutera lokaliseringspolitiken behovet av ytterligare anpassningar med hänsyn till de krav som nu gäller och som kan förutses för tiden framöver.

3.5.3 Krav på srödområdessysremer

l tilläggsdirektiven anges som ett motiv för en översyn av stödområdessysunder temet den _förbättrade regionala balansen i befolkningsutvecklingen - 1970-talet. Resultaten i länsplanering 1974 tyder » sägs det på att denna förbättrade regionala balans kommer att bestå också under resten av 1970talet och in på 1980-talet. under 1960-talet kan vi under 1970-talets första Jämfört med situationen en klart förbättrad balans mellan olika landsdelar. Nettoförhälft konstatera mellan länen har varit avsevärt mindre. En mer balanserad skjutningarna utveckling kan också noteras inom länen. växlar för Man får dock enligt vår mening akta sig för att dra långtgående framtiden på basis av detta. Fortfarande är arbetslösheten och undersysselsättningen betydligt högre i norrlandslänen jämfört med länen i syd- och Om den förbättrade balansen på befolkningssidan inte följs mellansverige. riskerar upp med en utjämning när det gäller sysselsättningsmöjligheterna

Det regionalpolitiska stöder. . .

man att på nytt få en utflyttning från länen i norra delen av landet. Den nettoinflyttning som dessa län kunnat notera under 1970-talets första hälft har stannat av under de senaste åren och i några fall förbytts i nya flyttningsförluster. Tyngdpunkten i den regionalpolitiska stödverksamheten bör mot denna bakgrund som hittills ligga på norra delen av landet. Huvudinriktningen i den nuvarande stödområdesindelningen vad gäller avvägningen mellan landsdelar och mellan län bör enligt vår mening således gälla också i fortsättningen. Som tidigare nämnts kan under början av 1970-talet en något bättre balans på belolkningssidan noteras också inom länen, men inte lika uttalat som när det gäller mellan olika landsdelar och mellan länen. Den kraftigt ökade pendlingen är en av förklaringarna till att befolkningsförskjutningarna blivit mindre. Fortfarande varierar emellertid sysselsättningmöjligheterna högst avsevärt mellan kommunerna inom de olika länen. Skall den eftersträvade utjämningen av sysselsättningsgraden kunna uppnås mellan de lokala arbetsmarknaderna, måste ökad uppmärksamhet ägnas åt sysselsärmingens _förde/ning inom länen. l Arbetstillfällenas lokalisering inom länen är en fråga som i högsta grad gäller zii/“ämningen mellan män och kvinnor. Även om det finns skillnader

i inom länen är skillnaderna i sysselsättningsgrad

för män i mycket en fråga om

i skillnader mellan landsdelar

l och län. Man kan här i betydande utsträckning i arbeta med länen som byggstenar 1 i utjämningsarbetet. När det gäller l kvinnorna är skillnaderna i sysselsättningsgrad mycket uttalade också inom i l de olika länen. Sysselsättningsgraden för kvinnor är i hög grad kopplad till i typen av ort- bl. a. hur stor service- och tjänstesektor orten har. Kvinnornas

i

yrkesval har varit och är fortfarande i hög grad inriktat på service- och tjänstesektorn och den typen av verksamheter är i stor utsträckning förlagd till länens större och medelstora orter. Vidare är det så att kvinnornas lokala arbetsmarknad ofta omspänner ett mindre geografiskt område än männens. Pendlingen över kommungräns är mindre än hälften jämfört med bland mannen. för kvinnor Arbetsmöjligheterna har således varit och är mycket begränsade på flertalet mindre arbetsmarknader. En höjning av sysselsättningsnivån på dessa orter kräver insatser på en rad områden; lokalisering av ytterligare arbetstillfällen, utbildningsinsatser m. m. för att bryta nuvarande könsbundna yrkesvalsmönster, bättre kommunikationer för arbetsresor etc. En förstärkning av samhällets möjligheter att påverka arbetstillfällenas lokalisering är nödvändig och då också vad gäller fördelningen inom länen. Detta bör enligt vår mening bl. a. ske genom en uppräkning av det regionalpolitiska stödet och då i första hand i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunerna. Därigenom uppnås dels en ökad slagkraft i den regionalpolitiska stödverksamheten allmänt sett, dels en mer riktad påverkan av sysselsättningstillfällenas geografiska fördelning. En sådan förstärkning och ytterligare differentiering av stödet ställer också skärpta krav på att själva stödområdessystemet innefattar en tydlig geografisk differentiering. Det skall i detta sammanhang än en gång strykas under att enbart en höjning av det regionalpolitiska stödet inte räcker för att nå de mål som ställts upp för den regionala utvecklingen. För detta krävs också en utbyggd

stödet. . .

98 Det regionalpolitiska

Vidare måste service- och tjänstesektorn - både den privatta näringspolitik. och den offentliga - mera aktivt föras in i regionalpolitiken. förhållandenaförändras hela tiden och det går därför inte att en gång for Detta sade alla peka ut vilka regioner som skall räknas som problemområden. vi i delbetänkandet och det gäller kanske i än högre grad i dag när man ser till de problem som strukturomvandlingen inom industrin för med sig runt om i landet. Ändrade förhållanden innebär ändrade behov av olika stödinsatser och ett krav på stödområdessystemet måste därför vara att det medger en i de skilda regionerna. Det skall uppföljning och anpassning av stödbehoven här dock betonas att ändringar i stödområdesindelningen inte bör ske för ofta eftersom det är nödvändigt med en viss stabilitet i verksamheten. Ett av skälen till varfor man i 1964 års riksdagsbeslut tvekade infor en mer differentierad stödområdesindelning var bristen på underlagsmaterial for den Situationen ar analys som krävs for att ett sådant system skall kunna fungera. nu en annan. Det finns i dag i Iänsplaneringen ett underlag for denna typ av analyser och överväganden. Sysselsättningsfrågorna ägnas redan i dag stort En ytterligare kan utrymme i länsplaneringen. utbyggnad på denna punkt förutses liksom när det gäller de näringspolitiska frågorna i länsplaneringen. till i slutbetänkandet. Ett från många håll framfört krav vilket vi återkommer stödverksamheten och de är en bättre koppling mellan den regionalpolitiska Vi delar den uppfattningen. En analyser som görs inom länsplaneringen. och diskussion om stödverksamheten och då även stödområdesuppföljning indelningen bör enligt vår mening ingå som en väsentlig del i den rullande Därmed nås en bättre koppling mellan problembeskrivw länsplaneringen. ningar, målformuleringar och åtgärdsdelen i länsplaneringen. Genom en sådan närmare knytning till länsplaneringen skapas också till avstämningar mellan den regionalpolitiska stödverksamheten möjligheter bl. a. gentemot den fysiska och planeringen på andra samhällsområden, Vi återkommer mer riksplaneringen och den regionala trafikplaneringen. och kopplingen mellan olika planeringsutförligt till planeringsfrågorna former i slutbetänkandet.

3.5.4 Förändring av stödomrâdessysremer

klarar den regionalpolitiska stödverksamheten Som tidigare understrukits inte ensamt den eftersträvade utjämningen av sysselsättningsmöjligheterna som mellan regionerna. Men det är viktigt att man i botten har ett stödsystem och rättvist och detta gäller självfallet också stödområupplevs som riktigt desindelningen. Sedd mot de krav som diskuterats i avsnitt 3.5.3 kan den nuvarande stödområdesindelningen i sina huvuddrag sägas fungera ganska bra. Den som råder mellan olika regioner och innefattar speglar i stort de skillnader mellan dessa. Någon större också betydande differentieringsmöjligheter förändring av stödområdesindelningen finns det enligt vår mening således inte motiv for. Det stödområdessystem som skisseras i det följande skall mot den bakgrunden ses som en vidareutveckling av det system som nu gäller och som vuxit fram under drygt tio års praktiskt regionalpolitiskt arbete. Formellt sett arbetar man idag med tre stödområden: det inre stödområdet. och den s. k. grå zonen. l den praktiska hanteringen det yttre stödområdet

Det regionalpolitiska stödet. . .

tillämpar man dock ytterligare differentieringar inom dessa stödområden varför man egentligen har sex olika stödområden. l det inre stödområde! tillämpas i praxis en difTerentiering av lokaliseringsstödet så att de sämst ställda kommunerna får ett förhöjt bidragjämfört med övriga. Även i det allmänna stödomrârler finns en differentiering mellan kommunerna så tillvida att sysselsättningsstöd på försök ges i gränsområdet till det inre stödområdet och på Gotland. lgrâ zonen slutligen ger man i praxis olika mycket stöd i de kommuner som ligger i den ursprungliga grå zonen och i de kommuner som sedan hösten 1977 i stödhänseende skall jämställas med grå zonen. På detta sätt kan sägas att man i dag arbetar med sex stödområden. En utveckling har således skett i den praktiska tillämpningen av stödområdessystemet i riktning mot en ökad geografisk differentiering av stödinsatserna. Detta är naturligt om man ser till de skiftande förhållanden som råder i olika områden liksom till att ambitionsnivån i regionalpolitiken successivt har höjts. Stödområdessystemet måste avpassas efter de krav som ställs på det. Vi har i avsnitt 3.5.3 redovisat krav som kan ställas på systemet och då också inbegripet krav som aktualiseras vid en förstärkning och ytterligare regional dilferentiering av det regionalpolitiska stödet på det sätt som vi förordar. Den av oss föreslagna lörstärkningen av stödet i de sysselsättningsmässigt sämst ställda kommunerna genom en uppräkning av sysselsättningsstödet förutsätter en annan indelning av kommunerna än den nuvarande. Det räcker inte - det har den praktiska tillämpningen visat. Det räcker med tre stödområden heller inte med en ytterligare differentiering enligt praxis. Skall man arbeta med stödformer av typ sysselsättningsstödet krävs klart avgränsade stödområden. På detta sätt finns således en koppling mellan stödmedlens och stödområdessystemets utformning. Även i övrigt ställer den av oss förordade Forstärkningen av stödverksamheten skärpta krav på stödområdesindelningen. Kraven kan sammanfattas enligt följande. 0 Stödområdessystemet skall vara så utformat att stödet kan förstärkas ocn ytterligare differentieras mellan olika regioner. o

Stödområdesindelningen skall vara sådan att den underlättar för myndig-

heter och företag att orientera sig om stödmöjligheterna i olika kommuner. 0 Stödområdessystemet skall vara så utformat att det medger en indelning av kommunerna med hänsyn till sysselsättnings- och befolkningsförhållandena som de redovisas bl. a. i länsplaneringen. o Det skall vidare vara att inom möjligt systemet göra ändringar i stödområdesindelningen när förhållandena så påkallar. Vi förordar mot bakgrund av den praxis som utvecklats och de krav som här redovisats en indelning av kommunerna isex stödområden med hänsyn till den allmänna och långsiktiga sysselsättningssituationen i de skilda kommunerna. I bedömningen skall också vägas in förhållandena på arbetsmarknaden i kringliggande kommuner och i länet som helhet. I avsnitt 3.5.5 karakteriseras de olika stödområdena och där anges också

stödet. . .

100 Det regionalpolitiska

vilken typ av kommuner som enligt vår mening bör komma i fråga för

stödområde. l avsnitt 3.5.6 redovisas sedan vån inplacering i respektive stödområdena. l avsnitt 3.5.7 förslag över vilket stöd som bör utgå i de skilda så vilka inplaceringen i stödområden bör diskuteras bedömningsgrunder

baseras på.

3.5.5 Sex stödområden

förordar att man i den fortsatta regionalpolitiska stödverksam- Utredningen benämnda: heten tillämpar ett system med sex stödområden,

* l övrigt stödområde

l

l detta avsnitt skall en karakteristik av de olika stödområdena göras och i

grova drag också anges vilka kommuner som bör komma i fråga för 3

är den geografiska i

inplacering i respektive grupp. Som tidigare påpekats

i stödområden, f

inriktningen på stödet en fråga dels om själva indelningen Till den senare i dels om vilket stöd som lämnas i de olika stödområdena.

återkommer vi i avsnitt 3.5.6. punkten * för stödomrâdesindelningen bör som hittills Riktlinjerna och principerna Den direkta av kommuner i skilda beslutas av riksdagen. inplaceringen på basis av material från stödområden bör däremot avgöras av regeringen

länen. Ett sådant material bör som tidigare antytts ingå som en del i en

En uppföljning och utvärdering av rullande åtgärdsinriktad Iänsplanering. som inplaceringen av kommuner i olika stödom-

i

såväl stödområdessystemet

råden bör göras i anslutning till de fullständiga länsplaneringsomgångarna

vart femte år. i

av stödområden bör alltså komma från länen. Underlaget för en indelning

l

till en ny stödom- Detta bör enligt vår mening också gälla vid övergången något förslag hur i rådesindelning. Vi har här således valt att inte presentera Vad vi redovisar är enskilda kommuner bör placeras in i olika stödområden. för den framtida stödområdesindelningen och om ett förslag om principerna i för inplaceringen i olika l vilka bedömningsgrunder som bör vara vägledande i stödområden.

lnplaceringen av kommunerna får sedan göras på basis av det material

länsstyrelserna kommer in med till regeringen.

bör som tidigare framhållits liksom Tyngdpunkten av stödinsatserna dvs. förutom Norrlandslänen också hittills ligga på de s. k. skogslänen, Värmlands och Kopparbergs län. Den nuvarande stödområdesindelningen

bilda för indelningen också i fortsättningen. bör sålunda utgångspunkt och då främst i de sysselsätt- J Samtidigt, har vi sagt, bör stödet förstärkas För att tillgodose dessa två krav ningsmässigt sämst ställda kommunerna. i

Det regionalpolitiska stödet. . .

ett bibehållande av den nuvarande avvägningen mellan olika landsdelar och mellan länen samtidigt som man ökar möjligheterna att differentiera stödet - föreslås följande allmänna riktlinjer inom dessa större områden för indelningen i stödområden. 0 Kommunerna inom det nuvarande inre stödområdet placeras huvudsakligen i: inre stödområde! 5 och 6 där område 6 förbehålls de sämst ställda kommunerna. Det kan här finnas ett mindre antal kommuner där en placering i allmänt stödområde 3 och 4 bör övervägas. o Kommunerna inom det nuvarande allmänna stödområdet placeras huvudsakligen i allmänt stödområde 3 och 4 där kommuner med begränsad och ensidig arbetsmarknad hänförs till område 4. Enstaka kommun eller del av kommun med uttalade sysselsättningssvårigheter och gränsande mot inre stödområdet kan placeras i inre stödområde 5. Det kan här också finnas kommuner där en placering i övrigt stödområde l eller 2 bör övervägas. o Kommunerna inom den ursprungliga grå zonen placeras huvudsakligen i övrigt stödområde 1 och 2. I vissa fall kan det vara motiverat med en inplacering i allmänt stödområde 3 och 4 liksom det i andra fall kan vara riktigt att placera kommuner inom den nuvarande grå zonen utanför grundindelningen i stödområden. o Kommuneri landet iövrigt kan där speciella skäl föreligger placeras i övrigt stödområde 1. Det skall då gälla sammanhängande områden av kommuner - närmast Iänsdelar - med uttalade och långsiktiga sysselsättningsproblem. Här skall också nämnas möjligheterna att som hittills gå in med regionalpolitiskt stöd även utanför stödområdena, vilket vi återkommer till på sidan 103, liksom möjligheterna att i enskilda ärenden om särskilda skäl föreligger göra avsteg från grundsystemet, t. ex. vad gäller stödets storlek.

Kommunerna bildar enligt huvudregeln minsta byggstenar i det regionalpolitiska arbetet. Det gäller också indelningen i stödområden. Reglerna bör vara lika inom en och samma kommun. Detta fungerar bra så länge avstånden är små och förhållandena är ungefär desamma i kommunens olika delar. Men det finns ett antal vidsträckta kommuner med mycket stora skillnader inom sig där det är nödvändigt med en mer nyanserad bedömning av behovet av stöd. Det finns redan i dag vissa möjligheter att differentiera stödet inom sådana kommuner. Det gäller bl. a. möjligheterna att ge sysselsättningsstöd i de inre delarna av de ytmässigt stora kommunerna utmed norrlandskusten. Sådana möjligheter till lokala anpassningar bör finnas också i fortsättningen. Det får bli en uppgift för länsplaneringen att precisera var sådana anpassningar kan behöva göras. En av grundtankarna i det skisserade stödområdessystemet är som tidigare nämnts att få ökade möjligheter att påverka arbetstillfz-illenas lokalisering också inom lånen och detta bl. a. genom en ökad differentiering mellan olika kommuner. Samtidigt skall understrykas av att man nu allmänt betydelsen sett stöttar under även den expansion som finns på de större orterna i de tidigare så hårt av nettoutflyttning drabbade länen i norra Sverige. Detta är motivet varför man trots en bra situation på dessa orter, även jämfört med södra och mellersta Sverige, ändå i stort bör behålla nuvarande stödmöjligheter där.

stöder. . .

102 Det regionalpolitiska

Samtidigt är det viktigt att det for länen i södra och mellersta Sverige finns att få in regioner med ett utsatt sysselsättningsläge i stödområmöjligheter dessystemet. Vidare att bedömningarna görs efter en för hela landet enhetlig mall, dock med det viktiga tillägget att man också skall väga in sysselsätti kringliggande kommuner. Ser man till dem är det ningsmöjligheterna stora skillnader mellan t. ex. de s. k. skogslänen och landet i naturligtvis övrigt, beroende på större avstånd m. m. är till sin karaktär långsiktig. Det gäller också den Regionalpolitiken regionalpolitiska stödverksamheten. För att få stadga i denna bör stödområ-

desindelningen i sina huvuddrag ligga oförändrade över en längre tidsperiod.

Självfallet skall man hela tiden följa upp utvecklingen i de skilda regionerna efter behoven. Men ändringar i stödområ» och också anpassa stödinsatserna bör göras endast när förhållandena förändras på ett för desindelningen regionen avgörande sätt. Av detta följer att man inte bör väga in tillfälliga i en kommun när man bestämmer vilket stödomsysselsattningssvårigheter råde den skall tillhöra. Avgörande bör vara situationen sett över en längre bör därför ske med hänsyn till den situation som period. lnplaceringen råder i respektive kommun. Detta gäller grundsystemet där inpla-

normalt

ceringen gäller tills vidare. Utvecklingen i de skilda regionerna följs sedan

fortlöpande upp inom ramen för länsplaneringen. Till de traditionella regionalpolitiska problemen med sysselsättningssvååren fogats ett ökande righeter i hela län eller länsdelar har under de senaste antal fall med akuta sysselsättningsproblem på enskilda orter beroende på större nedläggning eller driftsinskränkning. l många fall där akuta sysselsätthar under senare år regionalpolitiskt stöd använts ningssvårigheter uppstått för att lösa problemen. fall har man genom arbetsmarknadspolitiska eller andra insatser [åtskilliga åstadkommit eller inskränkningar av företags att planerade nedläggningar utnyttja den verksamhet skjutits något eller några år i tiden. För att effektivt som erhållits till att skaffa alternativ sysselsättning har särskilda respittid tillsatts för vissa orter eller regioner. Ett femtontal sådana arbetsgrupper eller delegationer hade inrättats t. o. m. november 1977. Flertalet grupper En särskild med anknytning till hade tillsatts av regeringen. arbetsgrupp inom industridepartementet har som tidigare etableringsdelegationen nämnts tillsatts med uppgift att inom regeringskansliet samordna detta

arbete. att denna verksamhet inte drivs isolerad Det är enligt vår mening viktigt från den övriga regionalpolitiska stödverksamheten. Man riskerar då att få två regionalpolitiska stödsystem - ett för det långsiktiga utjämningsarbetet och ett för snabba insatser vid akuta strukturkriser. Samtidigt måste en viss åtskillnad hållas däremellan eftersom uppgifterna och arbetssättet kan vara

av olika karaktär. I de fall akuta sysselsättningssvårigheter uppstår genom strukturomvandlingen bör enligt vår mening problemen i forsta hand mötas med snabba och kraftfulla arbetsmarknadspolitiska och näringspolitiska insatser. Det kan gälla att gå in med uppehållande insatser för att under en tid

förlänga driften vid ett företag, det kan gälla stöd till ett företag för en omstrukturering från en produktion till en annan. De regionalpolitiska å stödformerna är inte utformade för den typen av insatser men har under i senare år ändå i viss utsträckning utnyttjats i sådana situationer.

Det regionalpolitiska stödet. . . 103

Det kan dock finnas lägen där det även i sådana fall är lämpligt att gå in med regionalpolitiskt stöd, exempelvis vid en etablering av en ersättningsindustri på en ort som drabbats av sysselsättningsminskning genom större företagsnedläggelse eller personalinskränkning. Men huvudprincipen bör här vara att arbetsmarknads- och näringspolitiken förses med medel för att aktivt kunna gå in i sådana situationer så att strukturomvandlingen sker i för de anställda och samhället acceptabla banor. Detta gäller naturligtvis också vid strukturförändringar i kommuner där regionalpolitiskt stöd utgår. Någon inplacering i stödområdessystemet bör således enligt vår mening inte ske av orter som drabbas av akuta sysselsättningssvårigheter i samband med strukturförändringar inom industrin men som allmänt sett har en förhållandevis bra sysselsättningssituation. lnplaceringen bör uteslutande ske med hänsyn till den allmänna och långsiktiga sysselsättningssituationen i resp. region. Detta innebär självfallet inte - det ska kraftigt understrykas - att samhället skall undandra sig sitt ansvar för orter som kommer i akuta sysselsättningsproblem. Där måste omedelbara och kraftiga insatser sättas in, men då i första hand med arbetsmarknads- och näringspolitiska medel. Hur mycket arbete man än lägger ned på att få fram en så riktig och rättvis stödområdesindelning som möjligt kan man aldrig förutse alla de situationer som kan uppstå. Det är därför viktigt att man ser stödområdesindelningen l som ett grundsystem som skall gälla for det stora flertalet stödärenden. Möjligheterna att som hittills gå in med regionalpolitiskt stöd även utanför stödområdena bör således behållas. Likaså bör finnas att i möjligheter enskilda stödärenden göra avsteg från grundsystemet när särskilda skäl föreligger, t. ex. vad gäller stödets storlek. Dessa ärenden bör genomgående avgöras av regeringen.

3.5.6 Stöder i de olika srödomrâdena Vi har tidigare i detta kapitel redovisat förslag på vissa förändringar av de regionalpolitiska stödmedlen. Ett syfte med förslagen är att åstadkomma en förstärkning av stödet främst i de sämst ställda kommunerna. Ett annat syfte med förändringarna är att där så är möjligt sammanföra närbesläktade stödformer och på det sättet förenkla stödsystemet och göra det mer å överblickbart. Som framgått av det tidigare innebär våra förslag att man i fortsättningen i i huvudsak skall arbeta med två stödformer inriktade på investeringar i avskrivningslån och återbetalningspliktiga lokaliseringslån. Stödet inriktat på arbetskraften koncentreras på två stödformer sysselsättningsstöd och utbildningsstöd. En fråga som ingående diskuterats inom utredningen är avvägningen mellan kapitalstöd och arbetskraftsstöd. Vår allmänna har här bedömning varit att det inte spelar någon större roll vilkendera av dessa stödformer som används så länge det rör sig om stöd av inledningskaraktär. Den förstärkning av stödet som här förordas innebär främst en uppräkning av sysselsättningsstödet. Vi har i tidigare avsnitt redogjort för motiven för detta. Vi föreslår att stödet i här nämnda stödformer differentieras på följande sätt mellan de olika stödområdena.

Det stödet. . . sou 1978:62

104 regionalpolitiska

Övrigt stödområde I

A vskrivnings/ån med upp till 10 % av byggnadskostnaderna och 10 % av vissa maskinanskaffningskostnader. Lokaliserings/ån som i förekommande fall jämte avskrivningslån uppgår till 70 % av kapitalbehovet för sysselsättningsskapande eller i vissa fall sysselsättningsbevarande projekt. Utbildningsstöd

Övrigt stödområde 2

med upp till 25 % av byggnadskostnaderna och 10 % av vissa Avskrivnings/ån maskinanskaffningskostnader. Lokaliseringslån som i förekommande fall jämte avskrivningslån uppgår till för sysselsättningsskapande eller i vissa fall högst 70 % av kapitalbehovet sysselsättningsbevarande projekt. Utbildningsstöd

Allmänt stödområde 3 med upp till 40 % av byggnadskostnaderna och 15 % av vissa Avskrivnings/ån maskinanskaffningskostnader. Lokaliserings/ån som i förekommande fall jämte avskrivningslån uppgår till för sysselsättningsskapande eller i vissa fall högst 70 % av kapitalbehovet sysselsättningsbevarande projekt. Utbildningsstöd

Allmänt stödområde 4 med upp till 40 % av byggnadskostnaderna och 15 % av vissa Avskrivningslån maskinanskaffningskostnader. Lokaliseringslån som i förekommande fall jämte avskrivningslån uppgår till

i

för sysselsättningsskapande eller i vissa fall högst 70 % av kapitalbehovet 1 sysselsättningsbevarande projekt. i

Utbildningsstöd i

i

Sysselsättningsstöd under tre år med totalt 40 000 kr. för varje bestående ökad 15 000 kr., tredjeårsstöd i arbetskraft. Förstaårsstöd 15 000 kr., andraårsstöd 10 000 kr. i

Inre stödområde 5 A vskrivningslån med upp till 55 % av byggnadskostnaderna och 30 % av vissa maskinanskaffningskostnader. Lokaliseringslån som i förekommande fall jämte avskrivningslån uppgår till för sysselsättningsskapande eller i vissa fall högst 70 % av kapitalbehovet sysselsättningsbevarande projekt. Utbildningsstöd totalt 80 000 kr. för varje bestående ökad Sysselsättningsstöd under fem år med årsarbetskraft. Förstaårsstöd 20 000 kr., andraårsstöd 20 000 kr., tredjeårsstöd 15 000 kr., femteårsstöd 10 000 kr. 15 000 kr., fjärdeårsstöd

Det regionalpolitiska stödet . . . 105

Inre stödområde 6

Avskrirnittgs/ân med upp till 70 % av byggnadskostnaderna och 60 % av vissa maskinanskaffningskostnader. Loka/iseringslân som i förekommande fall jämte avskrivningslån uppgår till högst 70 % av kapitalbehovet för sysselsättningsskapande eller i vissa fall sysselsättningsbevarande projekt. Utbildningsstöd Sysselsättningsstöd under sju år med totalt 130 000 kr. för varje bestående ökad årsarbetskraft. Förstaårsstöd 25 000 kr., andraårsstöd 25 000 kr., tredjeårsstöd 20000 kr., ljärdeårsstöd 20 000 kr., femteårsstöd 15 000 kr., sjätteårsstöd 15 000 kr. och sjundeårsstöd 10 000 kr. De föreslagna beloppen avser de nivåer som vi anser bör gälla när det nya stödsystemet införes under 1979. Självfallet får man sedan i den löpande verksamheten se över dessa belopp bl. a. med hänsyn till penningvärdets förändringar. I tablåerna på sidorna 106 och 107 görs en jämförelse med stödet enligt nu gällande regler i dagens stödområden. Beräkningarna bygger med nödvändighet på vissa schematiska antaganden om räntebefrielsens längd m. m. men speglar i allt väsentligt relationen mellan det nuvarande och det föreslagna systemet. Jämfört med det nuvarande systemet innebär förslaget bl. a. att:

o nya systemet ger :inge/iir samma subvention i övrigt stödområde 1 som det nuvarande systemet i den temporära grå zonen 0 nya systemet ger Lmgéf/äl samma subvention i övrigt stödområde 2 som det nuvarande systemet i den ursprungliga grå zonen o nya systemet ger Lmge/Zii samma subvention i allmänt stödområde 3 som det nuvarande systemet i det “normala” allmänna stödområdet o nya systemet ger något högre subvention i allmänt stödområde 4 än nuvarande systemet i de delar av allmänna stödområdet där sysselsättningsstöd i dag utgår på försök o nya systemet ger ltögre subvention i inre stödområde 5 än det nuvarande systemet i det normala inre stödområdet o nya systemet ger väsentligt högre subvention i inre stödområde 6 än det nuvarande i de delar av det inre stödområdet systemet där förhöjt stöd i * dag utgår o nya systemet ger förhållandevis högre subvention än det nuvarande systemet för större antal nyanställda vid samma investeringsbelopp o nya systemet ger genomgående ett större sammanlagt stöd (subvention + lån) än det nuvarande bl. a. genom att stödunderlaget vidgas.

106 Det sröder. . . sou 1973332

regionalpolitiska

Stödets storlek i kronor och i procent i olika stödområden

Det nuvarande systemet

område ursprunglig allm. allm. inre inre temporiir grå zon grå zon (norm.) (högre) (norm.) (högre) åtgärd

l0k.lån l0k.bidr. l0k.bidr. l0k.bidr. l0k.bidr. l0k.bidr. byggnads- praxis invesle- 67 96 2O 96 35 96 35 % 50 % 65 96 +10k.lán +l0k.1án +10k.lån +10k.lån +I0k.lán ringar 67 % 67 % 67 % 67 96 67 %

max. enl. l0k.bidr. 50 % +10k.1ån upp till 100 % l0k.bidr. 67 96 +10k.- Fdrfzittn. lån upp till 100 96

maskininves- l0k.lån upp till 67 96 avskrlån praxis 50 96 teringar +10k.|ån 67 96

max enl. l0k.lån upp till 100 96 avskrlån 50 % +10k.lörfattn. lån upp till 100 96

- 96 anskaffning av omsättnings- lânegaranli 50 tillgångar(rörelsekapital)

- 96 , dock högst 500 tkr. marknadsföringsâtgärder lånegaranti 80

- bidrag med upp till 100 96 av kostnaden om den Hynning av maskiner bedöms skälig

- introduk- introduktionsstöd ca 5 tkr/pers. + personalöktting tionsstöd sysselsättningsstöd 17.5 tkr/pers. ca 5 tkr/ pers.

utbildning utbildningsstöd max. ett år,ej maximerat belopp

Högsta stöd i olika stödområden i förhållande till de investeringar och nyanställningar som görs

Det nuvarande systemet (enligt praxis)

allm. allm. inre inre temporär ursprungl. grå zon grå zon (norm.) (högre) (norm.) (högre)

av byggnjnv. 6,7% 24,7 96 41,4 96 41,4 % 53,4 % 55,1 96

Subven-

“On av mask.inv, 6,7 96 6.7 96 13,4 96 13,4 % 13,4 % 55,1 %

per ttyanställd 0 0 5 tkr 22,5 tkr 22,5 tkr 22,5 tkr

av byggninv. 73,7 96 71,7 % 73.4 96 73,4 % 70,4 96 72,1 %

Svubven-

:en av mask.inv. 73.7 % 73,7 96 80,4 % 80.4 % 80,4 96 72,1 %

lån per nyanställd O 0 5 tkr 22,5 tkr 22,5 tkr 22,5 tkr

sou 1978:62 Der regionalpolitiska stödet. . . 107

Det nya systemet

övrigt övrigt . 1 2 3 4 5 6

uvsknlån avsknlån l0 % 25 % 40 96 40 96 55 % 70 96 +I0k.lån +l0k.lån +lok.lån +lok.|ân +I0k.lån +l0k.lån 70 % 70 96 70 96 70 96 70 96 70 %

ittkJån 70 96

Ioklån 70 96

lokJån 70 96

- - syss.stöd syss-stöd syssstöd \ 40 tkr./ 80 tkr./ 130 tkr./ Å pers. Pers» pers.

utbildningsstöd, ej maximerat belopp

i

i

E l Det nya systemet

l

l 10% 10% 15% 15% 30% 60%

0 0 0 40 tkr 80 tkr 130 tkr 70 % av kapitalbehovet

108 Det stödet . . .

regionalpolitiska

Vilka krav det föreslagna stödsystemet kommer att ställa på resurser i statsbudgeten behandlas i kapitel 6. Utöver här redovisade stödformer skall nämnas ytterligare några. Offertprincipen bör, som vi tidigare i avsnitt 3.4.l0 uttalat, också i fortsättningen användas som regionalpolitiskt medel. När det gäller industrin bör den enligt användas endast i de sysselsättningsmässigt sämst ställda vår mening kommunerna, dvs. inre stödområde 6. För projekt inom den privata tjänstevissa riksorganisationer och för administrativa funk- .och servicesektorn,

skall den dock kunna utnyttjas i i

tioner inom större industriföretag/koncerner samtliga stödområden. Som framgår av avsnitten 3.3.7 och 3.4.l5 förordar vi att verksamheten med statliga industricentra skall fortsätta och också byggas ut. Vi föreslår sålunda att statliga industricentra skall kunna byggas på orter i inre stödområde 5 och 6. Detta motsvarar i stort den geografiska avgränsning som i dag gäller för verksamheten. Vi föreslår vidare, som tidigare redovisats i avsnitten 3.3.7 och 3.4.3, att stöd i vissa fall skall kunna lämnas till kommuner for att › regionalpolitiskt industrilokaler för uthyrning i stödområdena i allmänt ç bygga kommunala

stödområde 4 och inre stödområde 5 och 6. i

För transportstödet vilket behandlats i avsnitt 3.3.8, gäller en särskild stödområdesindelning. ; bör - som vi tidigare uttalat i avsnitt 3.3.4 - också i Investeringsjbnderna fortsättningen kunna användas i regionalpolitiskt syfte. Generellt frisläpp av bör medges för investeringar i inre stödområde 6. l investeringsfonderna bör frisläpp vidare kunna medges efter prövning av övriga stödområden i varje enskilt fall. Det skall här erinras om vad som tidigare regeringen anförts om möjligheten att kombinera investeringsfondsmedel och lokaliseringsstöd. Sådan kombinationsmöjlighet bör enligt vår mening i första hand tillkomma allmänt stödområde 4 samt inre stödområde 5 och 6.

3.5.7 indelningen i stödomräden

Bedömningsgrunderjöi

kommer att ställa krav Det föreslagna systemet för stödområdesindelningen på ett underlag som gör det möjligt till en riktig och rättvis stödområdesindelning utifrån situationen i olika delar av landet. Ett sådant material bör som tidigare antytts ingå som en del i en rullande åtgärdsinriktad länsplanering. Formerna för länsplaneringen kommer enligt förslag från länsdemokratiutredningen att fastläggas i lag. Det gäller planeringens principiella uppbyggnad. Detaljerade anvisningar i övrigt meddelas av regeringen. Det ankommer således på regeringen att ange hur underlaget för stödområdesindelningen skall vara utformat- vilka faktorer som skall analyseras och på vilket sättom den framtida mot bakgrund av riksdagens kommande ställningstaganden regionalpolitiken. Det blir mot den här skisserade uppläggningen en uppgift för länen att i länsplaneringen mot bakgrund av uppställda mål för och analyser av den föra en diskussion om vilket regionalpolitiskt stöd regionala utvecklingen som bör sättas in i de skilda kommunerna. Det gäller stödområdesindelav de olika stödmedlen. Indelningen i stödomningen liksom utformningen

Det regionalpolitiska stödet . . .

råden bör för att få stabilitet i verksamheten ligga fast mellan de fullständiga

länsplaneringsomgångarna vart femte år. Ändringar däremellan bör ske

endast i undantagsfall när förhållandena i en region förändrats högst påtagligt. Förjämförbarhetens skull är det nödvändigt att man i länsrapporterna för diskussion om stödområdesindelningen utifrån ett enhetligt sätt att beskriva och analysera situationen i de enskilda kommunerna. Här skall dock sägas att alla faktorer inte på något enkelt sätt låter sig uttryckas i siffror. Det viktiga är att det finns en gemensam bas för beskrivningen av de olika kommunerna. l övrigt måste det finnas en betydande frihet för länen vad gäller såväl problembeskrivningar som mål- och åtgärdsdiskussioner. Detta är också utsagt i anvisningar för länsplaneringsarbetet. Det är svårt att mer precis ange vilka faktorer som bör belysas i en diskussion om stödområdesindelningen. En beskrivning av sysselsättningsoch befolkningsförhållandena i skilda regioner och de spänningar som finns mellan faktiska och det önskade kan innefatta en lång rad aspekter. Problemet är snarast att sortera de faktorer som största vikten bör fästas vid. Vi skall här peka på några som vi anser väsentliga bedömningsgrunder när det gäller indelningen i stödområden. Det skall i detta sammanhang betonas att bedömningen av vilka stödåtgärder som bör sättas in i skilda regioner till sist är en politisk fråga där det gäller att väga samman och värdera olika faktorer. Allas rätt till arbete är den grundläggande utgångspunkten för de regionalpolitiska utjämningssträvandena. Det gäller självfallet också för den regionalpolitiska stödverksamheten. En långtgående utjämning av syssel› sättningsgraden mellan de olika lokala arbetsmarknaderna skall, sade vi i delbetänkandet, vara utgångspunkt och riktmärke för den långsiktiga sysselsättningspolitiken. Och, sade vi, en sådan utjämning förutsätter en kraftig höjning av sysselsättningsgraden i de områden där den nu ligger lågt. Behovet av nya arbetstillfällen för att nå den eftersträvade tzt/ämningen av sysse/sättningsgradett måste därför enligt vår mening vara en mycket tungt vägande faktor vid en bedömning av vilka regionalpolitiska insatser som bör

komma i fråga i olika regioner.

l botten för en sådan bedömning bör ligga en beräkning av sysselsättningsbehovet baserad på en för varje kommun uppställd be/blkningsram och en målsättning beträffande sysselsättningsgraden för de människor som bor i kommunen. Som tidigare nämnts skall härvidlag hänsyn tas till förhållandena i kringliggande kommuner för att på det sättet täcka in pendlingen mellan kommuner. Beräkningen ger på detta sätt anvisning om hur många arbetstillfällen det i grova drag bör finnas i en region för att nå de mål man ställt upp beträffande befolkningstal och sysselsättningsgrad. Den bör vidare i runda tal ange hur många arbetstillfällen som under en viss tidsperiod måste

tillskapas i regionen utöver det antal som prognoserna redovisar. Översiktligt

bör den också redovisa inom vilka sektorer dessa arbetstillfällen kan/bör komma. För stödområdesindelningen som avser det regionalpolitiska stödet till näringslivet är naturligtvis det intressanta vad som behöver åstadkommas inom de verksamheter till vilka stöd utgår, dvs. industrin, turismen och den privata tjänstesektorn. Behovsberäkningar av detta slag som skall vara vägledande för hur lokaliseringsinsatserna bör fördelas mellan olika regioner ställer krav på

110 De! stödet. . . regionalpolitiska

från länens sida bl. a. i form av väl avvägda ordentliga prioriteringar befolkningsramar. Ramama bör vara satta så att de täcker in den folkmängd kan förväntas få med den regionalpolitik man tänker föra och de regionen man är beredd att sätta in. Samma krav måste också ställas på åtgärder bedömningar och målformuleringar beträffande sysselsättningsgradens utveckling. Ställer man upp befolkningsramar eller antaganden om sysselutan en sådan koppling till genomförandesidan riskerar man sättningsgraden att insatserna hamnar på fel ställen. Sysselsättningsgradens nivå är ett uttryck för den allmänna och långsiktigt rådande situationen i en region. Självfallet måste man på arbetsmarknaden över en i skilda och då över en också se på arbetslös/ierssitfiorna regioner och också i relation till antalet lediga platser. Dessa silfror längre period mer det aktuella behovet av nya arbetstillfällen och andra uttrycker anpassningar på en orts arbetsmarknad. är naturligtvis en viktig bedömningsfaktor när det Befolkningsutvecklingen gäller behovet av insatser i skilda kommuner. Det är dock svårt att ange några mera preciserade riktlinjer för bedömningen på denna punkt. l vissa mindre kommuner är folkmängden så liten att underlaget för vissa typer av service hotas om folkmängden fortsätter att sjunka. Folkmängdens för service är således en av de aspekter som måste tas med i betydelse när man diskuterar behovet av insatser för att genom bedömningen arbetstillfällen söka befolkningsutvecklingen i en ytterligare påverka kommun eller region. Här finns dock inte några definitiva och precisa gränser för minsta Verksamheter kan organiseras och befolkningsunderlag. samordnas vikande underlag kan fungera vidare på ett sätt så att de trots kanske med visst extra stöd från samhället. Det gäller såväl den privata som offentliga servicen. Men det är inte bara folkmängdens storlek som är av betydelse. En mycket eller kan i sig innebära problem för snabb befolkningsminskning -ökning både små och stora orter. Snabba och omfattande befolkningsförändringar innebär förutom på de människor som är direkt berörda som påfrestningar, flyttande, också på befolkningen i stort på ut- respektive inllyttningsorterna. Sådana förändringar medför också problem för kommunerna när det gäller planeringen av samhällsservice som skolor, daghem bostadsplaneringen, m. m. Befolkningsutvecklingen - både bakåt och framåt i tiden - är på detta

sätt en faktor som måste beaktas vid en bedömning av vilka regionalpolitiska stödinsatser som kan vara erforderliga i skilda regioner. Det skall att det inte enbart är flyttningsrörelser mellan här påpekas kommuner som i befolkningstalet. Skillnader i befolkger förändringar ålderssammansättning innebär att födelsenettot varierar kraftigt ningens mellan olika kommuner. kommuner har i dag ett negativt födelse- Många dvs. fler döda än födda. Den allmänna nedgången i födelsetalen har netto, ytterligare förstärkt detta förhållande. i en kommun kan som tidigare understrukits Sysselsättningssituationen inte bedömas isolerat från hur situationen är i närbelägna kommuner och i lånet som helhet. Även om kommunerna är de enheter man arbetar med iden så måste man när man diskuterar behovet av regionalpolitiska planeringen insatser också se på förhållandena allmänt sett i hela den regionalpolitiska region och hela det län kommunen ligger i. En kommuns geografiska läge i

Det regionalpolitiska städer . . .

Förhållande till andra orter och sysselsättningssituationen i dessa bör således beaktas vid indelningen i stödområden. En ambition i regionalpolitiken har varit och är att försöka få de flyttningar och befolkningsförskjutningar som uppstår att i stor utsträckning stanna inom det egna länet. Den allmänna sysselsättningsbilden lett län måste på detta sätt tillmätas betydelse när det gäller de enskilda kommunernas i indelning stödområden. Det innebär att man inte kan gå efter några strikta kommunvisa jämförelser vid inplaceringen i olika stödområden. Som antytts i avsnitt 3.5.4 leder detta synsätt till att kommuner med i och för sig bra sysselsättningssituation men belägna i län med en allmänt sett låg sysselsättningsnivå också bör komma ifråga för stöd och därför också placeras in i något av stödområdena. Detta alltså inte beroende på problem på den egna orten utan med hänsyn till behovet av en allmän förstärkning av sysselsättningen i länet. Det här gäller då främst de län som i nuläget ligger inom stödområdet eller grå zonen. Å andra sidan menar vi att en kommun med låg sysselsättningsgrad men belägen i ett från sysselsättningssynpunkt förhållandevis bra län inte är i samma behov av stödinsatser som en liknande kommun liggande i ett län med allmänna Detta sysselsättningssvårigheter. gäller då naturligtvis på många håll i landets södra och mellersta delar. Det skall här för tydlighetens skull påpekas att det förda resonemanget gäller den regionalpolitiska stödverksamheten. Vi har här pekat på ett antal faktorer som enligt vår mening bör vara vägledande för indelningen i stödområden. Som tidigare antytts kan det vara motiverat att väga in en rad olika aspekter i bedömningen. Här bör också finnas ett utrymme för länen att göra de kompletteringar man anser nödvändiga för att ge en riktig bild av förhållandena i olika regioner.

3.6 för

Beslutsordning regionalpolitiskt stöd

F. n. gäller att AMS beslutar om lokaliseringsstöd, utbildningsstöd och sysselsättningsstöd. I vissa ärenden om lokaliseringsstöd och utbildningsstöd beslutar regeringen. AMS eller, efter AMS bestämmande länsarbetsnämnd beslutar om introduktionsstöd och flyttningsstöd till personal. F. n. pågår en försöksverksamhet med beslutanderätt för länsstyrelse i fråga om vissa ärenden om lokaliseringsstöd inom det allmänna stödområdet och för länsarbetsnämnd i vissa ärenden om sysselsättningsstöd inom det inre stödområdet. Lokaliseringsstöd skall sökas antingen hos länsstyrelsen i det län där verksamheten skall bedrivas eller hos AMS. Har ansökan gjorts hos AMS skall styrelsen inhämta länsstyrelsens yttrande. Länsstyrelsen låter i samråd med länsarbetsnämnden, andra berörda myndigheter och utvecklingsfonden i länet göra den utredning som behövs i ärendet. Om länsstyrelsen inte får besluta lämnar den med eget yttrande över alla handlingar i ärendet till AMS. Får AMS inte avgöra ärendet lämnar styrelsen med eget yttrande handlingarna vidare till regeringen. Om ansökan om stöd lämnas in direkt till regeringen. kan regeringen avgöra ärendet även om det normalt skulle ha avgjorts av länsstyrelse eller AMS. Huvudregeln för avgränsning av beslutanderätt mellan länsstyrelse, AMS

stödet. . . 112 Det regionalpolitiska

och regeringen i ärenden om lokaliseringsstöd bygger på investeringskostnadernas storlek. Beloppsgränsen är f. n. 3 milj. kr. för länsstyrelse och 8 milj. kr. för AMS. Vid större investeringar beslutar regeringen. Ärenden om stöd utanför det allmänna stödområdet och den grå zonen avgörs alltid av Förutom beloppsgränsen gäller för länsstyrelsernas beslutanderegeringen. rätt att vissa industribranscher undantas från beslut på regional nivå, liksom verksamhet än industri. Vidare lokaliseringsstöd till annan stödberättigad skall alla ärenden om flyttning av verksamhet mellan orteri olika län beslutas Likaså skall beslut fattas centralt i ärenden om stöd vid etablering av centralt. arbetsställe i ort utanför det län där företaget företag eller av nytt fristående bedriver sin huvudsakliga verksamhet. Däremot får länsstyrelse avgöra ärende om stöd när ett företag vill etablera ett nytt fristående arbetsställe inom det län där det redan bedriver huvuddelen av sin verksamhet. l fråga om utbildningsstöd har AMS beslutanderätt om stödet uppgår till 15 kr. Vid stöd med högre belopp beslutar högst per arbetstimme. regeringen. Länsarbetsnämndernas beslutanderätt i ärenden om sysselsättningsstöd omfattar endast stöd till industriföretag. Decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01), vars förslag i betänkandet (Ds Kn 1975:4) Decentralisering av beslut om regionalpolitiskt stöd låg till grund för beslutet om förutnämnda försöksverksamhet, redovisade följande föroch nackdelar med en uppdelning av beslutsbefogenheterna mellan central och regional nivå. Som fördelar med en decentralisering angavs bl. a.

- snabbare handläggning av okomplicerade ärenden - bättre kontakter mellan stödsökande företag och beslutsorgan - effektivt både i berednings- och beslutsarbetet av länsorgautnyttjande nens kännedom om regionala behov och förutsättningar - bättre bedömning av löretagsledarens och företagets allmänna kunnande kontaker mellan företagsledning och och kapacitet genom löpande beslutsorgan. Som nackdelar angavs bl. a. att

- de regionalpolitiska organens ställning blir svag i lägen där företag i valet av lokaliseringsort har alternativa lösningar i olika län - i länsorganens bedömningar och det finns risk för brist på Iikformighet beslut, vilket kan innebära varierande villkor för företag i olika län.

ansåg dock att nackdelarna skulle kunna Decentraliseringsutredningen motverkas genom aktiva samordningsåtgärder. Enligt decentraliseringsuthade den stödverksamheten efter stegvisa redningen regionalpolitiska funnit sina former. Genom utveckling av kunnande och utbyggnader erfarenhet hos handläggningsorganen hade praxis stabiliserats, samtidigt efter hand blivit allt mer preciserade. Erfarensom målen för verksamheten i de enskilda heterna tydde på att regionala och centrala organs bedömningar Utredningen förordade därför att ett fallen stämde ganska bra överens. beslutanderätt i vissa mindre ärenden om system med decentraliserad

regionalpolitiskt stöd skulle prövas under en försöksperiod.

instämma i decentraliseringsutredningens bedöm- Vi vill i huvudsak bör avvägningen om ett beslut skall fattas på ningar. Enligt vår uppfattning

Det regionalpolitiska stödet. . .

länsnivå eller central nivå göras från en bedömning om stödet påverkar

förutsättningarna för sysselsättning m. m. inom ett eller flera län. Åtgärder

som enbart påverkar förhållanden i det egna länet bör beslutas på länsnivå.

l Övriga beslut bör fattas på central nivå.

. i l De förslag till ändringar av de regionalpolitiska stödformerna som vi l I tidigare har redovisat kan sägas ha karaktären av en fortsatt i stegvis i utbyggnad av stödverksamheten. Mot den bakgrunden anser vi att försöksl verksamheten i l kan ligga till grund för en permanent uppdelning av beslutsmellan regional och central nivå i ärende om regionalpolitiskt befogenheterna stöd. Av främst praktiska skäl bör avgränsningen av beslutsbefogenheter liksom för närvarande göras i form av beloppsgränser med vissa undantag av samma typ som iden nuvarande försöksverksamheten. Fördelarna i form av enkla och entydiga regler anser vi överväga de risker att vissa beslut hamnar på fel nivå som ett sådant schabloniserat system innebär. Erfarenheterna av försöksverksamheten och

penningvärdesförändringen

motiverar enligt vår mening en höjning av beloppsgränserna för beslut om avskrivnings- och lokaliseringslån på länsnivå. Vi vill i detta sammanhang beröra frågan om inflytande för de anställdas i samband med att ärenden om statligt regionalpolifackliga organisationer tiskt stöd beslutas av myndighet. l ärenden som avgörs av AMS eller länsarbetsnämnd finns möjlighet till inflytande genom den representation som de fackliga organisationerna har i nämnda organ. För ärenden om lokaliseringsstöd som avgörs av AMS kommer detta till uttryck genom att representanter för såväl arbetsgivaresom arbetstagareorganisationer finns företrädda i den beredningsgrupp inom AMS där sådana ärenden föredras innan det slutliga beslutet fattas av verkschefen. I fråga om ärenden som beslutas av länsstyrelse finns inget motsvarande fackligt inflytande. Enligt gällande regler skall länsstyrelsen efter samråd bl. a. med länsarbetsnämnd och regional utvecklingsfond göra den utredning som behövs i ärendet. Vidare skall enligt förordningen (l977:88) om länsplanering inom länsstyrelsen ñnnas en beredningsgrupp för samverkan mellan länsstyrelsen samt länsarbetsnämnden och utvecklingsfonden i länet. Gruppen utses av länsstyrelsen. Vi anser det lämpligt att samrådet i ärenden om regionalpolitiskt stöd formaliseras och sker i denna beredningsgrupp. För att bl. a. tillgodose önskemål om fackligt inflytande också på länsplanet i dessa frågor bör till gruppen knytas representanter för arbetsmarknadens i parter när ärenden om regionalpolitiskt stöd behandlas. Mot bakgrund av vad vi har anfört beträffande handläggningsordning och arbetsmetoder i stödverksamheten föreslår vi vidare att huvuddelen av de löpande stödärenden som skall avgöras på central nivå beslutas av AMS. Utöver besvärsärenden bör enbart mycket stora och principiellt viktiga ärenden samt sådana ärenden som aktualiseras genom etableringsdelegationens verksamhet avgöras av regeringen. Vi förordar sålunda följande uppdelning av beslutsbefogenheter i ärenden om regionalpolitiskt stöd.

Länsnivâ

Beslut av länsstyrelse: Avskrivnings- och lokaliseringslån vid stödunderlag upp till sammanlagt 5 milj. kr. under förutsättning att ärendet avser

114 Der stöder. . .

regionalpolitiska

- industriell eller industriliknande verksamhet inom bransch som inte särskilt beslut av regeringen undantas från länsstyrelsens prövgenom ning - av befintlig verksamhet på den ort där verksamheten utövas utvidgning eller etablering av nytt fristående arbetsställe på ort i länet av Företag som bedriver sin huvudsakliga verksamhet inom länet - som inte innebär av verksamhet mellan olika län åtgärd överllyttning stöd till Företag som inte är, nyligen har varit eller inom kort kan väntas bli Föremål För bevaknings- eller Försäljningsåtgärd - av etableringsdelegationens verksamhet. Företag som inte omfattas Beslut av Iänsarbetsnämnd: till Företag som i samband sysselsättningsstöd med ansökan om avskrivnings- eller lokaliseringslån eller efter särskild anmälan till AMS har fått besked att det är berättigat till sysselsättningsstöd under Förutsättning att ärendet inte avser

- verksamhet i Flera län Företag som bedriver - olika stödberättigade verksamheter Företag som bedriver - Förfallna ränte-, amorterings- eller återkravsbe- Företag som har obetalda lopp avseende utgivet lokaliseringsstöd - beträffande vilken det råder tveksamhet om den är sysselsättningsökning hänFörlig till nyetablerad eller fortsatt verksamhet.

Central verksnivâ (AMS)

och lokaliseringslån vid stödunderlag upp till sammanlagt 15 Avskrivningsmilj. kr. under Förutsättning att

- ärendet inte faller under länsstyrelsens beslutanderätt enligt det Föregående - ärendet inte avser Företag som omfattas av etableringsdelegationens verksamhet.

Sysselsättningsstöd i de fall ärendet inte skall avgöras av länsarbetsnämnd enligt det Föregående. Förhandsgranskning i ärenden om sysselsättningsstöd till företag som inte samtidigt ansöker om avskrivnings- eller lokaliserings- ,

lån. i

Utbildningsstöd med belopp som inte överstiger 20 kr. per person och utbildningstimme. l

i Regeringsnivâ

och vid stödunderlag som sammanlagt Avskrivnings- lokaliseringslån omfattas överskrider 15 milj. kr. samt övriga ärenden som avser Företag som 3 verksamhet. Vidare bör regeringen ha möjlighet av etableringsdelegationens som normalt skulle ha beslutats av länsstyrelse att avgöra sådana ärenden eller AMS om ärendet ges in direkt till regeringen. med som 20 kr. per person och Utbildningsstöd belopp överstiger arbetstimme. Stöd enligt offertprincipen. g 5 Förhandsbesked om verksamheten är stödberättigad.

Det regionalpolitiska stödet. . .

Ärenden om stöd utanför de fastställda stödområdena. På några punkter kräver våra förslag ytterligare kommentarer. - Vi räknar med att behovet av branschundantag för länsstyrelsernas beslutanderätt blir mindre om ett system med regionala näringslivsprogram byggs ut. - Besvär över länsstyrelses och länsarbetsnämnds beslut bör prövas av AMS och besvär över AMS beslut bör få anföras hos regeringen. - Våra forslag i detta avsnitt ligger väl i linje med vad decentraliseringsutredningen nyligen har förordat i sitt betänkande (SOU 1978:52), Lägg besluten närmare människorna. - En genomgång av antalet ärenden om lokaliseringsstöd visar att under de senaste åren har i genomsnitt 300 beslut fattats per budgetår. Av dessa faller ca 60 på länsstyrelserna, ca 130 på arbetsmarknadsstyrelsen och ca 110 på regeringen. Om de beloppsgränser som vi nu förordar hade gällt skulle fördelningen i stället ha varit ca 100 på länsstyrelserna, ca 135 på arbetsmarknadsstyrelsen och ca 65 på regeringen.

3.7 Ytterligare med frågor anknytning till stödverksamheten

3.7.1 Krav pâ personella resurser

Vi har i detta kapitel diskuterat utformningen av de regionalpolitiska stödmedlen, liksom grunderna för den geografiska fördelningen av stödet. Detta är viktiga byggstenar i den regionalpolitiska verksamheten. Det räcker emellertid inte med att se på de stödmedel med vilka regionalpolitiken skall bedrivas. En förutsättning för ett effektivt arbete är också att det finns tillräckliga personella resurser på de organ som skall handha dessa medel. Skall man på ett aktivt sätt ha möjlighet att diskutera olika lokaliseringsfrågor med Företagen och via olika stödinsatser stimulera dem till expansion och förnyelse i regioner med behov av ytterligare arbetstillfällen, är det enligt vår mening nödvändigt med en resursförstärkning för detta arbete. Då vi i slutbetänkandet kommer med förslag på andra områden, bl. a. vad gäller näringspolitiken, som berör samma organ vill vi emellertid nu inte göra någon isolerad bedömning av behovet av personalförstärkningar för den regionalpolitiska stödverksamheten. Vi återkommer därför till frågan i slutbetänkandet och då i en samlad bedömning for de förslag som utredningen lägger på olika områden.

3.7.2 Utvärdering av den regionalpolitiska stödverksamheten

Uppföljningen och utvärderingen av den regionalpolitiska stödverksamheten ligger i dag på flera händer och kommer att göra det också i fortsättningen, eftersom verksamheten handläggs av flera olika organ. Vi vill dock från utredningens sida förorda en bättre samordning av uppföljningsarbetet och att det övergripande ansvaret för detta ligger på de enheter inom industridepartementet som handlägger de regionalpolitiska frågorna. Uppföljningen av stödverksamheten skall i övrigt ses som en naturlig del i arbetet med dessa frågor på AMS, på länsarbetsnämnderna och på länsstyrelserna.

stödet. . .

116 Det regionalpolitiska

bör finnas en redovisning av hur Vi menar att det i de årliga länsrapporterna har använts, och den geografiska Fördelningen av de olika stödformerna stödinsatserna. Därvid bör redovisas uppgifter om utgivet stöd, beräknade av stödet m. m. Vidare bör redovisningen innefatta sysselsättningseffekter länsorganens erfarenheter av och synpunkter på stödverksamheten. och utvärdering av det redovisade materialet görs En sammanställning inom regeringskansliet.

och de anställda ijöretag som Afâr/_fâtr

3.7.3 Insyn inflytande för regionalpolitiskt stöd

framhålls om utvecklingen av 1 tilläggsdirektiven att kraven på information stöd. verksamheten bör ställas högt för företag som har fått regionalpolitiskt Vidare erinras om det omfattande reformarbetet med bl. a. medbestämmanförde anställda, vilket har till syfte delagen och utökad styrelserepresentation att allmänt öka insynen och inflytandet för de anställda. Vi bör, enligt till direktiven, undersöka hur dessa åtgärder har påverkat möjligheterna insyn och inflytande för dem som arbetar i stödföretagen. Vi har tidigare (s. 113) redogjort för de fackliga organisationemas möjligi samband med att stöd prövas. 1 övrigt finns enligt heter till inflytande nuvarande möjlighet till inflytande för de fackliga regler för utbildningsstöd att utbildningsplanen skall godkännas av organisationerna dels genom inom branschen, dels arbetsgivarnas och arbetstagarnas organisationer utnyttjas för tillsyn av utbildgenom att även de fackliga organisationerna ningen. för de anställda återkommer vi i påverkas av reformerna för ökat inflytande berör också formerna för information till de slutbetänkandet. Frågan anställda om företag och branschförhållanden som vi behandlar i anslutning

till den näringspolitiska planeringen. Enligt vår mening är det dock viktigt att redan nu på några punkter föreslå till insyn för de anställda i stödföretagen. Vi har i andra ökade möjligheter avsnitt i betänkandet lämnat sådana förslag som i sammandrag innebär

följande:

- I samband med att stöd beviljas skall även vid länsstyrelsernas prövning de fackliga organisationerna delta i beredningen av ärendena (sid 113) - 1 samband med av lämnat stöd skall de anställdas uppföljningen ha möjlighet att ta del av och ge synpunkter i anslutning till representanter den revisorsrapport som skall lämnas till uppföljningsmyndigheten (sid

82) - bör finnas vid de företag som får regionalpolitiskt stöd (sid Kollektivavtal 71).

Utöver dessa förslag vill vi föreslå ökade insynsmöjligheter genom att ställa skall få information om viktiga kontakter krav på att facklig förtroendeman mellan i frågor som avser regionalpolitiskt stöd, företag och myndigheter t. ex. om ansökan om stöd ges in. Av ansökningshandlingarna bör sålunda

framgå att sådan information har lämnats.

4 Den sektorn

offentliga och regionalpoli-

tiken

4.1 Den offentliga sektorns samband med

regionalpolitiken

Den offentliga sektorns starka samband med samhällsutvecklingen är i och för sig ett tillräckligt motiv för att anknyta den offentliga verksamheten V närmare till den framtida regionalpolitiken. Härtill kommer att den offentliga sektorn är av särskild betydelse för sysselsättningen och därmed också för den i regionala utvecklingen. Antalet anställda i den offentliga sektorn har sedan mitten av 1960-talet fördubblats och uppgick 1976 till i runt tal l 200 000. Därav var ca 670 000 anställda hos kommuner och landsting. Ca 540 000 var anställda hos staten eller i statsunderstödd verksamhet, varav omkring l 15 000 utgörs av lärarpersonal som i statistiskt avseende tillhör denna grupp. Under tioârsperioden 1965-1975 har antalet anställda i statlig och statsunderstödd verksamhet ökat med knappt 100 000, vilket i relativa tal motsvarar 20 %. Samtidigt har antalet anställda hos kommunerna och landstingen ökat med närmare 500 000, vilket innebär att antalet kommunalanställda har fyrdubblats och de landstingsanställda tredubblats under perioden 1965-1975. Mellan 1970 och 1976 var ökningen av de anställda inom den offentliga sektorn och då främst hos kommunerna och landstingen större än nettoökningen av den totala sysselsättningen i landet. Genom den offentliga sektorns ökade betydelse för sysselsättningen ökar också skälen för att förstärka den offentliga sektorns samband med regionalpolitiken. Vi finner det därför angeläget att den offentliga sektorns verksamhet ges en mera aktiv roll i en åtgärdsinriktad regionalpolitik. Den framtida sysselsättningsökningen kommer till stor del att återfinnas inom den offentliga sektorn. Den totala ökningen av antalet anställda på nya tjänster hos kommunerna och landstingen kan för femårsperioden 1977-1981 beräknas till omkring 150000 om man utgår från de 1977 föreliggande ekonomiska långtidsplanerna för denna period (KELP och LKELP). För den offentliga sektorn i dess helhet kan enligt tillgängliga vidare uppgifter beräknas tillkomma en ökning med ca 20 000 arbetstillfällen i den statliga verksamheten, en siffra som troligen är något underskattad. Till en betydande del hänför sig den kraftiga sysselsättningsökningen hos kommuner och landsting till en i olika sammanhang prioriterad utbyggnad av barnomsorgen och omsorgen för de äldre. Enligt kommunernas ekonomiska långtidsplaner för femårsperioden 1977-1981 i KELP-undersökningen 1977 - som varit det senast tillgängliga materialet vid arbetet med detta delbetänkande - beräknas antalet anställda

och sou 197352

118 Den offentliga sektorn regionalpoliriken

och den sociala äldreomsorgen öka med ca 60 000. Det är inom barnomsorgen av den sysselsättningsökning som redovisades i nästan en fördubbling motsvarande planer 1975. Kommunernas nuvarande planer för personalök-

och den sociala äldreomsorgen ligger därmed i ningen inom barnomsorgen som vi redovisade i delbetänkandet nivå med det högre utbyggnadsalternativ för den närmaste femårspe- Arbete åt alla (SOU 1975:90). De beräkningar knutna planeringsgruppen rioden som gjorts av den till Socialdepartementet En framtida utbyggnad av för barnomsorg pekar mot ännu större ökningstal. till full behovstäckning torde kräva en fortsatt hög utbyggbarnomsorgen nadstakt på detta område. beräknas en sysselsättningsökning för femårs- Inom hälso- och sjukvården 1977-1981 med ca 55 000 anställda enligt landstingens ekonomiska perioden

i LKELP-undersökningen 1977. Av denna sysselsättningsök-

långtidsplaner och långtidssjukvården för ning belöper över hälften på distriktssjukvården utbyggnadsbehov som de äldre. På dessa områden föreligger betydande senast har dokumenterats i betänkandet De äldre och hälso- och sjukvården

av pensionärsundersökningen (SOU (Ds S 1978:1) och i en kartläggning 5 1977:98). om sysselsättningsökningen 1977-1981 enligt De nämnda uppgifterna KELP- och LKELP-undersökningarna 1977 torde vara underskattade

med den samtidigt beräknade volymökningen i övrigt i de ekojämfört nomiska Det beror på att planeringsmetodiken för syssellångtidsplanerna. i KELP och LKELP ännu inte är lika utvecklad som sättningstalen Å andra sidan bör observeras att den totalt planeringssystemet i övrigt. inom den offentliga sektorn kan komma planerade sysselsättningsökningen ramarna för kommunernas och att påverkas av de begränsade ekonomiska verksamhet. Vi återkommeri slutbetänkandet till konsekvenlandstingens sektorns betydelse med serna därav vid behandlingen av den offentliga

i de sysselsättningspolitiska målsättningarna och skall då mera utgångspunkt sysselsättningens roll för en politik syftande ingående belysa den offentliga från till arbete åt alla. Därvid räknar vi också med att kunna redovisa uppgifter 1978 års KELP- och LKELP-undersökningar. Det blir i slutbetänkandet

vidare anledning att samtidigt ta upp frågan om sysselsättningsutvecklingen

inom industrisektorn. När det gäller den offentliga sysselsättningen finns det redan här anledning att den planerade sysselsättningsökningen hos kommunerna understryka till den övervägande delen avser den prioriterade utbyggoch landstingen för de äldre. På grundval av naden av barnomsorgen och vårdmöjligheterna KELP- och LKELP-undersökningarna 1977 kan sysselsättningsökningen på

inom dessa prioriterade verksamhetsområden, dit vi även har nya tjänster beräknas till omkring 90 000 anställda för femårs- i räknat distriktssjukvården, verksamhetsområden som är i perioden 1977-1981. Det är dessa prioriterade Barnom- i av störst intresse även med de regionalpolitiska utgångspunkterna. i* den lokala servicen i kommunerna och är av avgörande sorgen förstärker förvärvshinder. av äldreomsorgen i betydelse för att undanröja Utbyggnaden och då särskilt långtidssjukvården med dess anknytning till distriktssjuk- * att skapa nya sysselsättningstillfällen även på sådana vården ger möjligheter är särskilt lokala arbetsmarknader där behovet av en sysselsättningsökning

framträdande. Vi går närmare in på dessa frågor vid den följande behand-

Den qHent/iga sektorn och regionalpoliriken

lingen av de regionalpolitiska aspekterna på kommunernas och landstingens verksamhet i avsnitt 4.7. Även andra områden inom den offentliga sektorn har stor betydelse för den regionala utvecklingen. Man kan t. ex. peka på fördelningsbeslut beträffande bostäder, skolor, kommunikationer osv. Vi anser att det överhuvud taget finns anledning att ägna ökad uppmärksamhet åt samhällsfunktionernas regionalpolitiska betydelse och att då också göra regionalpolitiken mera åtgärdsinriktad. Den offentliga sektorn kan därigenom medverka till en utveckling som skapar bättre balans i serviceutbud och sysselsättningsmöjligheter inom olika regioner. En särskild fråga är hur man kan upprätthålla service och sysselsättning på vissa orter i de geografiskt större glesbygdskommunerna och förbättra glesbygdsbefolkningens levnadsförhållanden.

4.2 Sysselsättningens regionala inom den

fördelning offentliga

sektorn

Som en bakgrund till den följande behandlingen av den offentliga sektorns roll i regionalpolitiken vill vi genom en statistisk redovisning något närmare belysa den offentliga sysselsättningens regionala fördelning. l decentraliseringsutredningens principbetänkande (SOU 1978:52) finns mera detaljerade uppgifter beträffande utvecklingen inom vissa delar av den statliga verksamheten som kompletterar det av oss redovisade materialet. Vi får också anledning att i slutbetänkandet återkomma med ytterligare uppgifter avseende den offentliga sektorns sysselsättning. De närmare uppgifterna i den nu föreliggande statistiska redovisningen, som i flera avseenden inte har någon tidigare motsvarighet, återfinns i en tabellbilaga med tillhörande kommentarer (bilaga 1). Uppgifterna i tabellbilagan belyser den offentliga sysselsättningens omfattning med särskild hänsyn till dess regionala fördelning liksom dess fördelning på olika verksamhetsområden. Erfarenheterna från den statistiska bearbetningen av tillgängliga uppgifter om den offentliga sektorns sysselsättning visar att det i fortsättningen är nödvändigt med ett i flera avseenden förbättrat underlag för den offentliga sektorns sysselsättningsstatistik. Vi förutsätter att denna fråga tas upp av de berörda statistikproducenterna. Det är viktigt att det därvid skapas bättre möjligheter att utan omfattande särskilda undersökningar framdeles kunna följa bl. a. de faktiska och planerade regionala förändringarna i den offentliga sektorns sysselsättning. Därvid bör man också få till stånd en enhetlig statistisk redovisning av lärarpersonalen med beaktande av dess anknytning till kommunernas verksamhet. I tabellbilagan lämnas utförliga kommentarer till de där redovisade tabellerna l-25. Här följer nu punktvis några sammanfattande uppgifter och slutsatser ur tabellkommentarerna i bilagan.

0 Först en sammanfattning av totalsiffrorna, som mera utförligt har behandlats i avsnitt 4.1. Totala antalet anställda 1976 inom den offentliga sektorn var ca l 200 000. Det motsvarade ca 30 % av det totala antalet

sysselsatta i landet. Ökningen av antalet offentligt anställda under de sex

åren 1971-1976 var ca 270 000, varav ca 210000 i landstingens och

120 Den offentliga sektorn och regionalpoliriken

kommunernas verksamhet. Som framgår av tabellbilagan innefattar denna sysselsättningsökning, som i genomsnitt utgör 45 000 per år, både och en under perioden pågående ökning av anställda på nya tjänster Den inom den deltidsfrekvensen. planerade sysselsättningsökningen sektorn för femårsperioden 1977-1981 beräknas enligt tillgängoffentliga vid arbetet med detta betänkande till ca 170 000 anställda, liga uppgifter varav ca 150 000 hos kommunerna och landstingen på grundval av KELP-

och LKELP-undersökningarna 1977. Denna beräknade sysselsättningsökning 1977-1981, som genomsnittligt utgör ca 35 000 per år, avser enbart Av tabellbilagan framgår att uppgifterna om anställda på nya tjänster. i KELP- och LKELP-undersökningarna 1977 därvid har årsarbetare omräknats till antal anställda med ledning av nuvarande deltidsfrekvens.

Av den enligt KELP och LKELP planerade sysselsättningsökningen 1977-1981 hos kommunerna och landstingen avser närmare två tredjedelar den prioriterade utbyggnaden av barnomsorgen och vårdmöjlighe-

terna for de äldre. Den av antalet anställda inom den offentliga regionala fördelningen sektorn 1976 visar på betydande variationer i serviceutbudet och sysselinom olika delar av landet och mellan de olika ortstyperna. sättningen Mellan i det totala antalet offentligt anställda på länen finns en spännvidd Storstadsområdena högst 180 och lägst 105 anställda per 1 000 invånare. anställda än regionala centra, och primära centra har större andel offentligt Till en del förklaras detta som i sin tur har större andel än kommuncentra. olika funktioner och till pendling kan av ortstypernas möjligheterna innebära i sysselsättningsavseende, men det dessutom en viss utjämning de mycket skillnafinns ändå anledning att uppmärksamma betydande derna. Antalet anställda per 1 000 invånare i storstadsområdena offentligt centra är dubbelt så stort som i kommuncentra med en och primära 168 och 85 anställda per l 000 genomsnittlig spännvidd på mellan invånare. Vid en länsvis fördelning av antalet statligt anställda 1976 är spännvidden mellan 38 och 88 anställda per 1 000 invånare. l landstingens verksamhet är skillnaderna mellan länen mest framträdande när det gäller långtids- I den kommunala verksamheten föreligger betydande skillsjukvården. nader mellan länen i fråga om sysselsättningen i barnomsorgen. Den fördelningen efter ortsstrukturen visar att landstingens regionala inom 1976 är starkt koncentrerad till de största sysselsättning sjukvården orterna. För den sjukhusanknutna vården har primära centra till följd av än sjukhusens förläggning tio gånger fler anställda per 1000 invånare kommuncentra. inom de decentraliserade vårdformerna Sysselsättningen för distriktssjukvård och lângtidssjukvård är av naturliga skäl mera jämnt fördelad mellan Sysselsättningen i kommunernas verkortstyperna. fördelad, även om kommuncentra också samhet är totalt sett ganska jämnt här än de större ortstyperna. Inom kommunernas olika ligger lägre verksamhetsområden är antalet anställda per 1000 invånare i barnomså högt i storstadsområdena jämfört med kommunsorgen mer än dubbelt centra. För äldreomsorgen är förhållandet delvis det centra och regionala omvända. l båda dessa fall siffrorna till en del olikheter i återspeglar De betydande skillnaderna inom befolkningens ålderssammansättning.

Den offentliga sektorn och regionalpo/iriken

barnomsorgen beror på olikheter i antalet förvärvsarbetande kvinnor men är också ett uttryck för en ojämn utbyggnadsgrad. Dessa skillnader blir ännu mer framträdande om man ser på de enskilda kommunerna. 0 Den regionala Fördelning som föreligger enligt de nu redovisade uppgifterna för 1976 har förstärkts genom utvecklingen under den närmast föregående perioden 1971-1976. Trots detta har de regionala olikheterna i den offentliga sysselsättningen under denna period inte ökat lika kraftigt som i slutet av 1960-talet. Storstadsområdena och primära centra har för perioden 1971-1976 haft den snabbaste utvecklingstakten i antalet offentligt anställda per l 000 invånare. Därefter följer grupperna regionala centra och kommuncentra. De kommuntyper som redan hade en stor andel offentligt anställda har även haft den högsta ökningstakten. 0 För det inre stödomrâdet var ökningstakten 1971-1976 i antal anställda per l 000 invånare över genomsnittet inom grupperna primära centra, regionala centra och kommuncentra och då mest påtagligt inom gruppen kom muncentra. Detsamma gäller siffrorna för 1976 och för den beräknade utvecklingen 1977-1981. Detta visar hur dessa orter i högre grad än andra är beroende av den offentliga sysselsättningen. Om man för perioden 1971-l976jämfor inre stödområdet i sin helhet med det totala riksgenomsnittet ligger detta område likväl under genomsnittet. Detta förklaras av att det i inre stödomrâdet inte ingår några storstadsområden och endast ett

primärt centrum (Östersund), dvs. de ortstyper som har de högsta antalen

offentligt sysselsatta per 1 000 invånare. För den beräknade utvecklingen 1977-1981 gäller dock att det inre stödområdet även vid en jämförelse med det totala riksgenomsnittet har det största ökningstalet för offentligt anställda per 1 000 invånare. 0 Den planerade sysselsättningsökningen i landstingens och kommunernas verksamhet för 1977-1981 enligt KELP- och LKELP-undersökningarna 1977 pekar mot en fortgående förstärkning av de regionala olikheterna. Den beräknade sysselsättningsökningen per 1 000 invånare visar i förhållande till riksgenomsnittet lägre ökningstal för kommuncentra och även för regionala centra och högre ökningstal än genomsnittligt för storstadsområdena och primära centra. I den statliga verksamheten beräknas sysselsättningsökningen för 1977-1981 till 55 % gå till primära centra, 25 % till storstadsområdena, 15 % till regionala centra och 5 % till kommuncentra. Det höga talet för primära centra är i huvudsak en effekt av den beslutade omlokaliseringen av statliga verk från Stockholmsområdet till ett 15-tal primära centra ute i landet. 0 Fördelningen länsvis av den beräknade sysselsättningsökningen 1977-1981 uppvisar för den statliga verksamheten stora skillnader, som också återspeglar den beslutade omlokaliseringen av statliga verk från Stockholmsområdet. Även för landstingen och kommunerna finns betydande skillnader mellan länen i uppgifterna för 1977-1981. Spännvidden i den beräknade sysselsättningsökningen år för landstingen mellan 3 och 14 anställda per 1000 invånare och för kommunerna mellan 3 och 12 anställda per 1000 invånare i de olika länen. 1 närmare hälften av landstingen redovisas en ökningstakt under riksgenomsnittet samtidigt som dessa landsting i regel också ligger under riksgenomsnittet för det faktiska antalet anställda per 1 000 invånare 1976. Beträffande kommu-

och

122 Den offentliga sektorn regionalpoliriken

detsamma i en tredjedel av länen. Till en del beror nerna är förhållandet i åldersstrukturen och beträffande kommudessa olikheter på skillnader i antalet förvärvsarbetande kvinnor. För nernas barnomsorg på skillnader del förklaras olikheterna delvis också av att vissa landsting landstingens och av att vissa landsting mera än andra har avtal med har regionsjukhus

privata sjukhem. av ökningstal l977-l98l för Mer än hälften landstingens planerade anställda inom avser den prioriterade utbyggnaden av långsjukvården och distriktssjukvården. Dessa vårdgrenar svarade 1976 för tidssjukvården av sysselsättningen inom sjukvården. Hos kommuknappt en fjärdedel nerna avser omkring tre fjärdedelar av den beräknade personalökningen

1977-1981 de prioriterade områdena för barnomsorgen och äldreomsor-

som for 1976 svarade för mindre än hälften av den kommunala gen,

sysselsättningen. l hälften av landstingen är den beräknade sysselsättningsökningen samtidigt som 1977-1981 för långtidssjukvården lägre än riksgenomsnittet för i de flesta fallen ligger under dessa landsting långtidssjukvården i faktiskt antal anställda per 1 000 invånare 1976. riksgenomsnittet förhåller det sig också på motsvarande sätt i Beträffande barnomsorgen situation för hälften av länen, varav det i tio fall gäller län med samma Även verksamhetsområdena ökar långtidssjukvården. på de prioriterade alltså skillnaderna mellan länen ien omfattning som inte helt kan förklaras

i befolkningens ålderssammansättning m. m. av olikheterna efter ortsstrukturen uppvisar för långtidssjuk- Den regionala fördelningen än riksgenomsnittet for 1977-1981 i vården högre beräknade ökningstal decentraliseringstendens i kommuncentra. Det tyder på en viss påbörjad Sysselsättningsökningen i planeringen av Iångtidssjukvårdens utbyggnad. kommunernas utbyggnad av barnomsorgen 1977-1981 pekar planerade koncentration till storstadsområdena och däremot på en fortsatt påtaglig centra och kommuncentra. Av den primära centrajämfort med regionala 1977-1981 i den civila statsförvaltberäknade Sysselsättningsökningen hälften centra. För affársverken är ningen belöper omkring på primära ännu mer koncentrerad till primära centra. Beträffande ökningstakten redovisas en beräknad sysselsättningsminskning i försvarsverksamheten ortstyper utom primära centra. samtliga anställda inom den offentliga sektorn är Två tredjedelar av antalet anställda 47 % och för anställda hos kvinnor. Procenttalen är för statligt och kommunerna 85 respektive 75 %. Iden statliga verksamlandstingen kvinnor i den civila statsförvaltningen. Inom heten fmns största andelen hos landstingen är andelen kvinnor mellan 95 och 98 % för sjukvården undersköterskor och sjukvårdsbiträden, men bara 24 % sjuksköterskor, I den kommunala verksamheten är andelen kvinnor 97-98 % for läkare. och äldreomsorgen. Beträffande den regionala fördelinom barnomsorgen kan i den statliga verksamheten urskiljas högre tal för kvinnligt ningen med de andra ortstyperna. I anställda i storstadsområdena jämfört och kommunernas verksamhet är förhållandet det omvända landstingens anställda i kommuncentra och regionala med den högsta andelen kvinnligt

centra. o Andelen (inklusive timanställda) inom den offentliga deltidssysselsatta

Den sektorn offentliga och regionalpolitiken

sektorn är 40 %. Skillnader är påtagliga mellan statligt anställda där andelen deltidssysselsatta är 21 % och anställda hos landstingen och kommunerna med 46 respektive 60 % deltidssysselsatta. Siffrorna bekräftar det kända sambandet mellan andelen kvinnligt anställda och deltidssysselsättningen. Landstingen har dock relativt sett fler kvinnligt anställda än kommunerna trots att kommunerna har en större andel deltidssysselsatta än landstingen. Förklaringen torde vara att sjukvården med hög andel kvinnligt anställda är den dominerande verksamhetsgrenen hos landstingen och att kommunerna har flera verksamhetsområden med stor andel deltidssysselsatta. Den regionala fördelningen av deltidssysselsättningen uppvisar för både landstingens och kommunernas verksamhet betydligt högre tal för kommuncentra och regionala centra än för primära centra och storstadsområdena.

4.3 Regionalpolitiska bedömningar i den offentliga sektorns

verksamhet

Som vi framhöll i delbetänkandet Arbete åt alla förutsätter en medveten regionalpolitik att man inom de skilda samhällssektorerna i planeringen och beslutsfattandet analyserar och beaktar de regionalpolitiska aspekterna. Detta måste självfallet gälla även for den offentliga sektorn. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att med betydligt större konsekvens föra in ett regionalpolitiskt tänkesätt i den offentliga sektorns verksamhetsplanering. För närvarande kännetecknas stora delar av den offentliga verksamheten och då framför allt den statliga verksamheten av en påtagligt ensidig och central sektorstyrning for varje delområde. De regionalpolitiska aspekterna på verksamheten har hittills i regel inte haft några större möjligheter att göra sig gällande. De nödvändiga förändringarna i dessa avseenden förutsätter att de faktorer som är av betydelse för den regionala utvecklingen beaktas redan på planeringsstadiet i den offentliga verksamheten och att regionalpolitiken blir mera åtgärdsinriktad även då det gäller den offentliga sektorn. Vi finner det att angeläget de regionalpolitiska bedömningarna genom sådana förändringar ges ökad uppmärksamhet i den offentliga sektorns verksamhet. I detta sammanhang bör också erinras om ett under ERU:s medverkan pågående forskningsprojekt som skall belysa de regionala konsekvenserna av offentligt beslutsfattande och hur den offentliga sektorn påverkar den regionala utveckligen. Det har gjorts vissa ansatser för att fä in de regionalpolitiska aspekterna i den offentliga sektorns planering. Det finns bestämmelser om att myndigheterna inom sitt verksamhetsområde skall följa riktlinjerna for regionalpolitiken och verka för att de regionalpolitiska målen nås. Det har också i förordningen om länsplanering föreskrivits att statlig myndighet varje år skall lämna länsstyrelsen redovisning av planering inom myndighetens verksamhetsområde som kan påverka utvecklingen i länet. De statliga myndigheterna har numera också mera konkret ålagts att till regeringen och berörda länsstyrelser redovisa uppgifter om myndighetens regionala sysselsättning och indirekta sysselsättningseffekter av myndighetens verksamhet. Uppgif-

124 sektorn och

Den offentliga regionalpolitiken

ter skall även lämnas om verksamhetens betydelse för den regionala servicens utveckling och verksamhetens betydelse för näringslivets utveckling i regionen. Motsvarande redovisning skall även ske i samband med anslagsframställningarna.

i

En regionalpolitisk planering med tillgång till dessa uppgifter måste enligt i För att en reglonalpo-

vår mening nu göras mera aktiv och åtgärdsinriktad. i

litisk bedömning skall slå igenom i den offentliga sektorns verksamhet måste

i

det finnas reella möjligheter att genomföra regionalpolitiskt motiverade

i

åtgärder. Behovet av att knyta ett starkare åtgärdssystem till den regionalpolitiska planeringen blir särskilt framträdande när man uppehåller sig vid den statliga verksamheten, men planeringen behöver även på den offentliga sektorns andra områden göras mera åtgärdsinriktad på framför allt de

inomregionala problemen. Vi vill också understryka att den offentliga I

sektorns planering i ökad omfattning bör inriktas på sysselsättningsfrågorna ä och återkommer i slutbetänkandet närmare till den frågan.

i

il

4.4 Den sektorns medverkan i en åtgärdsinriktad

offentliga

regionalpolitik

4.4.1 Behovet av regionalpolitiska åtgärder Behovet av och möjligheterna till en regional styrning av arbetstillfallena behandlades i delbetänkandet Arbete åt alla. Det framhölls att översiktligt man behöver lokaliseringen inom de geografiska områden som påverka verksamheten medger - inom länsdelar, inom länet och inom landet som helhet. Som ett underlag för diskussionen av dessa frågor gjordes en schematisk uppdelning i bl. a. lokal service, regional service, länsservice och nationell service. Det konstaterades att en regional utjämning bör kunna åstadkommas genom en medveten styrning av arbetstillfallena inom grupservice. Det framhölls också perna regional service, länsservice och nationell att särskild vikt i fortsättningen måste ägnas åt lokaliseringen inom länen och även inom de lokala arbetsmarknaderna. De strukturella obalansproblemen på de lokala arbetsmarknaderna borde ägnas ökad uppmärksamhet. Med dessa utgångspunkter tar vi nu upp frågan om hur man inom den sektorn kan tillskapa de nödvändiga regionalpolitiska styrmedlen. l offentliga de närmast följande avsnitten behandlar vi ganska utförligt dessa aspekter på den statliga verksamheten, bl. a. mot bakgrunden av arbetsmarknadsutskottets uttalande i betänkandet 1976/77:7 om att den statliga verksamheten inom olika sektorer i ökad utsträckning bör planeras utifrån regionalpolitiska utgångspunkter. I avsnitt 4.7 tar vi sedan upp motsvarande frågor för den del av den offentliga sektorn som avser kommunernas och landstingens verksamhet. När det gäller den statliga verksamheten är det av grundläggande betydelse att föra in regionalpolitiska faktorer i den centrala sektorsplaneringen. Kontakter som har tagits med ett antal statliga verk och de fackliga huvudorganisationerna på det statliga området visar på ett positivt intresse för dessa frågor. Det är enligt vår mening av stort värde att de statliga verksledningarna och personalorganisationerna på detta sätt har en öppen

SOU 1978162 125 Den o/fentliga sektorn och regionalpolitiken

attityd till att i ökad omfattning föra in ett regionalpolitiskt tänkesätt i den statliga verksamheten. Den kunskap och erfarenhet som finns samlad i de statliga verken bör kunna medverka till konstruktiva lösningar inom de skilda verksamhetsområdena även då det gäller de regionalpolitiska frågeställningarna.

4.4.2 Regionalpolitiska hänsyn i verksamhersplaneringen För att på ett tidigt stadium kunna aktualisera de regionalpolitiska frågorna i den statliga verksamheten behöver de tas upp redan i myndigheternas verksamhetsplanering. Vi anser att verksamhetsplaneringen bör inrymma ett systematiskt hänsynstagande till de regionalpolitiska faktorerna för att man därigenom från början skall få till stånd en aktiv medverkan av de statliga myndigheterna i regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Vi föreslår att bestämmelser med detta innehåll förs in i verksstadgan och myndigheternas instruktioner. De frågor det här gäller kan beröra verksamhetens direkta betydelse för den regionala servicens utveckling och bör även innefatta en fortlöpande bevakning av möjligheterna till en decentralisering i verksamheten. Men det kan också gälla mera vidsträckta frågor om hur verksamheten kan påverka den allmänna utvecklingen och näringslivsutvecklingen inom olika regioner. Bland de myndigheter som vi har varit i kontakt med kan exempel på den direkta serviceaspekten hämtas från postverket, byggnadsstyrelsen och riksförsäkringsverket. Att den statliga verksamhetens utformning och innehåll kan ha stor regionalpolitisk även för den betydelse allmänna utvecklingen och näringslivsutvecklingen har belysts genom de kontakter vi har haft med bl. a. vägverket och televerket. Hänsynstagande till regionalpolitiska faktorer i den centrala sektorsplaneringen av den offentliga verksamheten förutsätter en samverkan med länsplaneringen både när det gäller planeringsunderlaget och genomförandet. Det förutsätter också att länsstyrelsen har en aktiv roll i länsplaneringen och att denna planering i ökad utsträckning blir åtgärdsinriktad. Beträffande planeringsunderlaget finns för närvarande vissa regler som syftar till en samordning mellan den centrala sektorsplaneringen och den regionalpolitiskt inriktade länsplaneringen. Vi föreslår att dessa samband i planeringssystemet utvecklas vidare på grundval av mera konkreta föreskrifter och att det kommer till stånd en konstruktiv samverkan mellan sektorsmydigheterna samt länsstyrelserna och länsarbetsnämnderna. Möjligheterna härtill bör också öka vid genomförandet av en sysselsättningsplanering i den statliga verksamheten. Det finns här anledning understryka att planeringen inte får bli ett självändamål. Skall man nå faktiska resultat måste det finnas möjligheter att i anslutning till planeringen kunna genom/öra regionalpolitiskt motiverade åtgärder. Detta är en nyckelfråga som måste lösas om man mera aktivt skall kunna föra in den offentliga sektorns verksamhet i regionalpolitiken och som vi därför ganska ingående behandlar i de närmast följande avsnitten. Vi tar då också upp de ekonomiska aspekterna på de statliga myndigheternas medverkan i regionalpolitiken. Utöver den statliga verksamheten omfattar den offentliga sektorn även kommunernas och landstingens verksamhet. Liksom det behövs ett

sektorn sou 19mm 126 Den ojfent/iga och regionalpolitiken

mellan den statliga sektorsplaneringen och länsplaneringen, så samband måste det finnas ett samspel mellan den regionalpolitiskt inriktade länspla-

i landsting och kommuner. Även i neringen och verksamhetsplaneringen dessa avseenden bör kunna skapas möjligheter till en mera åtgärdsinriktad av de förslag till kommunal och landstingsplanering vid genomförandet kommunal som vi återkommer till i slutbetänkansysselsättningsplanering det. De regionalpolitiska aspekterna på kommunernas och landstingens

verksamhet behandlar vi som förut nämnts i avsnitt 4.7.

4.5 medel i den statliga verksamheten

Regionalpolitiska

4.5.1 Behovet av styrmedel

måste omfatta både de Regionalpolitiska åtgärder i den statliga verksamheten betydelse för den regionala servicen och sysselsättfrågor som har direkt kan påverka den allmänna ningen och frågan om hur verksamheten och näringslivsutvecklingen i länen. Vägfrågorna kan t. ex. på utvecklingen olika sätt ha en avgörande betydelse för de regionala utvecklingsmöjlighekan utöver den direkta sysselsättningseffekten ha terna. Beredskapsarbetena av infrastrukturen i en region. Tillgången till stort värde för uppbyggnaden sådan samhällsservice som exempelvis skolor, försäkringskassa och apotek

kan spela en viktig roll för utvecklingsmöjligheterna på en ort. Det kan också

beslut, t. ex. en fråga om att postservicen på en ort är av gälla enskilda lokalisering av ett företag till denna ort. avgörande betydelse for en önskvärd verksamhet Det kan gälla en fråga där sambandet mellan statens järnvägars och utvecklingsmöjligheterna för befintliga företag på en ort är av stor Televerkets servicemöjligheter med anknytning till dataområdet betydelse. kan vara av stor vikt för vissa företagsetableringar. De därmed sammanhäng-

ande taxefrågorna liksom frågan om teletaxorna i övrigt har berörts i avsnitt

3.3.8. De nämnda exemplen kan mångfaldigas, men redan det sagda ger en utformning kan ha antydan om vilken betydelse den statliga verksamhetens kunna genomföra regionalpolitiskt motiverade när det gäller att i praktiken Att motsvarande har sin tillämpning även på den del av den åtgärder. sektorn som kommunerna och landstingen svarar för återkommer offentliga vi senare till i avsnitt 4.7. för att lösa de här berörda frågorna måste vara att de Utgångspunkten som vi nyss föreslagit blir skyldiga att mera systestatliga myndigheterna faktorer i sin verksamhetsplanering. De bör matiskt beakta regionalpolitiska konkret då också vara skyldiga att i samband med sina anslagsframställningar överensstämmer med de regionalpolitiska målen redovisa hur verksamheten bedömning som sker i för arbete, service och miljö. Vid den regionalpolitiska måste vidare finnas möjligheter att länen i samband med länsplaneringen som aktualisera och genomföra sådana åtgärder i den statliga verksamheten behövs för att man skall nå de regionalpolitiska målen. V

inriktad planering skall kunna leda För att en på detta sätt regionalpolitiskt till konkreta resultat måste den kombineras med olika regionalpolitiska Dessa kan vara av administrativ eller styrmedel i den statliga verksamheten.

Den ojfentliga sektorn och regionalpolitiken

ekonomisk natur eller en kombination därav. Vi skall först behandla de administrativa medlen och samhällsfunktionernas regionalpolitiska betydelse och tar sedan upp frågan om de ekonomiska styrmedlen och därmed sambandet med statsbudgeten. I avsnitt 4.6 behandlar vi sedan särskilt frågan om hur man kan använda decentralisering i statsförvaltningen som ett regionalpolitiskt medel.

4.5.2 De administrativa reg/erna På det administrativa området finns för närvarande regler som gör det möjligt för länsstyrelsen att på regionalpolitiska grunder hos regeringen begära omprövning av beslut av central myndighet, exkl. affärsverken. Det skall då vara en fråga som gäller lokalisering av anläggning eller fördelning av resurser inom länet, där beslutet strider mot de regionalpolitiska målen för länet. Denna bestämmelse bör nu i vissa fall ges motsvarande tillämpning även på beslut av myndighet som är affärsdrivande verk. Med hänsyn till affärsverkens ställning torde en sådan regel i dessa fall få begränsas till beslut som skulle innebära en försämring av de regionalpolitiska utvecklingsmöjligheterna i länet. Vi föreslår att bestämmelsen ges en sådan utformning att länsstyrelsen som regionalpolitiskt ansvarigt organ får tillfälle att hos regeringen anmäla en fråga av denna speciella karaktär även i de fall den berör verksamhetsområdet för ett affärsdrivande verk. När det gäller de statliga myndighetemas länsorgan finns det olika administrativa regler som tar sikte på en regionalpolitisk samordning. Objektplaner för beredskapsarbeten sammanställs i gemensam beredning mellan länsarbetsnämnden och länsstyrelsen, varvid länsstyrelsen gör en regionalpolitisk prövning av objekten. När det gäller det regionalpolitiska stödet till näringslivet, där länsstyrelsen inom vissa ramar har beslutanderätt, sker också en nära samverkan mellan länsstyrelsen och länsarbetsnämnden. Länsarbetsnämnden har också en rad egna uppgifter av betydelse för regionalpolitiken. Beträffande bostadsfrågorna samverkar länsstyrelsen och länsbostadsnämnden i fråga om bostadsbyggnadsprogrammen, och länsstyrelsen fördelar länets kvot av statsbelånat bostadsbyggande mellan kommunerna efter gemensam beredning med länsbostadsnämnden. l storstadsområden sker denna fördelning i särskild ordning. Länsstyrelsen har ansvaret för upprättande av vägplaner i samråd med vägförvaltningen. Tioårsplaner för länsvägar fastställs av länsstyrelsen, som också avger förslag till tioårsplaner för riksvägar till vägverket. Vägförvaltningen deltar fortlöpande i länsstyrelsens handläggning av planärenden. Även länsskolnämnden, lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen har på sina områden olika samverkansformer med länsstyrelsen. Beträffande nämnda samtliga länsorgan gäller också att tjänsteman därifrån kan ha skyldighet att föredra olika frågor i länsstyrelsen och det från länsstyrelsen i vissa fall finns möjlighet att närvara i de olika länsorganen. Enligt de här beskrivna arbetsformerna är det länsstyrelsens att uppgift som regeringens företrädare i länen ta till vara de samordnade regionalpolitiska intressena i den statliga verksamheten. Den statliga länsförvaltningen är också en av förutsättningarna för att kunna bedriva statlig verksamhet i decentraliserade former. I båda dessa avseenden finns det anledning att föra

128 sektorn och regionalpolitiken Den offentliga

vidare. Från regionalpolitiska utgångspunkter är det av särskild utvecklingen mera praktiskt handlingsinriktad och att betydelse att göra länsplaneringen sektorns medverkan i regionalpodå också finna vägarna till den offentliga litiskt motiverade bör länsstyrelsen få åtgärder. Som ett led i dessa strävanden att i anslutning till länsplaneringen ta till vara de ökade möjligheter intressena i den statliga verksamheten på grundval av det regionalpolitiska därvid Vi föreslår att detta i administrativt fastlagda länsprogrammet. avseende regleras genom att det i överensstämmelse med länsprogrammet skall kunna meddelas regionalpolitiskt motiverade anvisningar till de statliga sätt som regeringen har möjlighet att ge länsorganen på motsvarande anvisningar till de centrala statliga myndigheterna.

4.5.3 Samhällsfunktionernas regionalpolitiska betydelse

den statliga verksamheten inom olika Som vi tidigare framhållit påverkar samhällssektorer förutsättningarna för regionalpolitiken både i fråga om och service. Ett nära samband föreligger mellan arbetsmarksysselsättning och regionalpolitiken. Det kan exemplifieras med beredskapsnadspolitiken arbetena och arbetsmarknadsutbildningen. Inom utbildningssektorn ställs ökade krav på en planering som stärker utbildningens roll i ett regionalpoli-

tiskt sammanhang. Man kan här bl. a. peka på de nya planeringsråden på lokal och regional nivå för samverkan mellan skolan och arbetslivet. l fråga

om de statliga affársverken finns det från regionalpolitiska synpunkter en pågående positiv förändring i riktning mot anledning att uppmärksamma mera decentraliserade verksamhetsformer hos bl. a. postverket och televervi till i avsnitt 4.6.2 om möjligheterna till ket. Denna fråga återkommer decentralisering i statsförvaltningen. Ett område där den statliga verksamheten är av särskild regionalpolitisk betydelse gäller vägfrågorna. Det regionalpolitiska inflytandet på vägplanerförstärkts och beredningsgrupper inrättats i länen för att ingen har nyligen förbättra med de regionalpolitiska strävandena. Det bör samordningen av decentralinämnas att ytterligare åtgärder med detta syfte har föreslagits i betänkandet Samordnad regional vägplanering (Ds Kn seringsutredningen 1977:2). är i olika avseenden av regionalpolitiskt intresse. Detta Trafikfrågorna utredningens nyligen framlagda slutbetänåterspeglas också i trafikpolitiska kande. För att främja de regionalpolitiska strävandena utgår sedan 1971 ett särskilt transportstöd som nu håller på att utvärderas och som tidigare har 3.3.8. Kollektivtrafikens anpassning till arbetsresorna är en berörts i avsnitt av en i annan fråga som vi särskilt har tagit upp i avsnitt 2.3 på grundval försöksverksamhet i Örebro län. sysselsättningsutredningens regi bedriven Vad vi nu vill understryka är att trafikplaneringen har ett nära samband med den regionala utvecklingen. Det är därvid angeläget att skapa bättre för kommunernas och landstingens engagemang i den förutsättningar kollektiva Denna fråga har nyligen behandlats av riksdagen persontrafiken. av prop. 1977/78:92 om åtgärder för att förbättra lokal och på grundval regional kollektiv persontrafik. I enlighet med propositionens förslag skall för den lokala och regionala kollektiva trafiken på huvudmannaskapet samarbete mellan landlandsväg framdeles utövas genom interkommunalt

Den sektorn offentliga och regionalpoliriken

stinget och kommunerna i resp. län. l samband därmed bör också skapas bättre möjligheter att i samband med länsplaneringen behandla de allmänna riktlinjerna för planeringen av den regionala kollektivtrafiken. När det vill gäller järnvägstrafiken vi något beröra det anslag som i statsbudgeten anvisas till ersättning till statens järnvägar for drift av icke lönsamma järnvägslinjer m. m. Därigenom ersätts statens for järnvägar driftunderskott på sådana trafiksvaga järnvägslinjer vars trafikering utgör en ekonomisk belastning for SJ men på vilka trafiken behålls av samhälleliga skäl. Anslaget till SJ for detta ändamål uppgår för närvarande till ca 700 milj. kr. per år. Det är enligt vår att detta särskilda mening viktigt stöd väl samordnas med andra regionalpolitiska insatser. Omfattningen av det särskilda stödet till statens järnvägar framgår av att det ersättningsberättigade bannätet den l januari 1978 uppgick till ca 6 850 bankilometer. Detta fördelar sig på länen med bansträckor som i fem län är under 100 kilometer, i tio län mellan 100 och 400 kilometer och i åtta län mellan 400 och 700 bankilometer. Det ersättningsberättigade järnvägsnätet utgör något över hälften av statensjärnvägars totala bannät men har bara 8 96 av trafikarbetet på järnväg. Den speciella stödformen for järnvägstrañken, som avser både riksbannätet och det lokala bannätet, berör alltså mer eller mindre olika delar av landet. Vi vill understryka att den nämnda stödformens är av tillämpning betydande regionalpolitiskt intresse. Vid de övergripande regionalpolitiska bedömningarna måste finnas möjligheter att på detta sätt påverka järnvägstrafikens omfattning. Det liggeri sakens natur att dessa beslut med ledning av regionalt framförda forslag måste ske på central nivå. Till den del stödet avser det lokala bannätet är det samtidigt angeläget att framdeles också få till stånd en närmare anknytning till den samlade i länen. Behovet tratikplaneringen därav ökar genom de nämnda nya organisationsformerna för den kollektiva landsvägstrafiken i länen och kommunerna. Den kollektiva landsvägstratiken och järnvägstrafiken måste lokalt kunna planeras och bedrivas med någon form av samordning. vår mening Enligt bör i lämpligt sammanhang övervägas hur man med bibehållande av nuvarande kostnadsfördelning kan åstadkomma den erforderliga samordningen i dessa avseenden inom ramen för den regionala trafikplaneringen. Det kan därvid också komma att behövas fastlagda riktlinjer för hur de regionala huvudmännens ersättning till SJ skall regleras. I denna senare fråga hänvisas till vad trafikutskottet har anfört i sitt betänkande 1977/78:28. Den genomgång som vi nu gjort av en del viktiga samhällsfunktioner illustrerar hur det på många områden i den statliga verksamheten finns ett påtagligt samband med regionalpolitiken. Inte heller försvarssektorn kan ses isolerad från den regionalpolitiska och planeringen de regionalpolitiska åtgärderna. En särskild fråga som det också finns anledning att uppmärksamma från regionalpolitiska utgångspunkter är den statliga verksamheten för glesbygdsbefolkningen. Glesbygdsdelegationen har här bl. a. till uppgift att ta upp frågor om statlig garanti for att upprätthålla servicen på vissa orter i de geografiskt större glesbygdskommunerna och att behandla frågor som rör särskilda sysselsättningsproblem i glesbygderna. En undersökning i Konsumentverkets regi beträffande servicen i glesbygdsområdena är också av intresse i detta sammanhang. om Frågan särskilda i glesbygd behandlar sysselsättningsinsatser vi i kapitel 5. Vi berör

130 Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

i anslutning till frågan om de extra skatteutjämockså glesbygdsfrågorna ningsbidragen i avsnitt 4.7.4 berör således en rad olika samhällsfunktioner Den statliga verksamheten för den utvecklingen. Skall man med som är av stor betydelse regionala som även i den statliga verksamframgång kunna bedriva en regionalpolitik heten innefattar ett rimligt hänsynstagande till den regionala utvecklingens faktorer byggas in i den löpande verksamkrav, så måste regionalpolitiska heten hos sektorsmyndigheterna. Det ligger i sakens natur att det här inte kan vara om ett ensidigt beaktande av de regionalpolitiska faktorerna. fråga måste självfallet kunna fullgöra sina uppgifter med tillgodo- Myndigheterna seende av de krav som deras egen verksamhet i enlighet med statsmakternas beslut ställer För de statliga affársverken tillkommer de särskilda på dem. förutsättningar som har ställts upp for deras verksamhet. Vad det gäller är att få till stånd ett bättre samspel mellan sektorskraven och de regionalpolitiska kraven. För att kunna lösa de här berörda frågorna torde det vara ofrånkomadministrativa och planeringsmässiga medlen ligt att vid sidan av de nämnda ekonomiska Detta kan då ske genom att mera också tillskapa styrmedel. till de regionalpolitiska faktorerna i systematiskt föra in ett hänsyntagande den inkl. programbudget och affärsverkens statliga budgetbehandlingen

budgetering.

4.5.4 Ekonomiska styrmedel genom budgeten

är den starkast faktorn i myndigheternas verksamhets- 5 Budgeten reglerande Detta innebär i sin tur att det är genom budgeten som man har de utövning. mest realistiska möjligheterna att åstadkomma en nödvändig regionalpolitisk i myndigheternas verksamhet. Det är därför enligt vår mening påverkan ett påbörjat arbete med att genomföra de i dessa avseenden viktigt att fullfölja erforderliga kompletteringar av budgetprocessen. De statliga myndigheterna bör därvid vara skyldiga att i sina anslagsframredovisa vad ett beaktande av de i länsplaneringen aktualiserade ställningar innebär för deras del. Detta förutsätter att regionalpolitiska åtgärderna länsplaneringen är konkret utformad och att den även tidsmässigt ger de att efter avstämning med sina länsorgan i statliga myndigheterna möjlighet till den del av åtgärdsprogrammet i anslagsframställningarna anknyta som berör deras verksamhet. Myndigheterna bör i anslagslänsplaneringen faktorerna har beaktats framställningarna också ange hur de regionalpolitiska På grundval av dessa uppgifter bör de i deras egen verksamhetsplanering. verksamhet redovisas i ett g regionalpolitiska aspekterna på myndigheternas särskilt avsnitt i anslagsframställningarna. Därvid bör också ges en kostnadsav alternativa som innefattar beaktande av de mässig belysning förslag faktorerna. Därigenom skapas en grund för statsmakterna regionalpolitiska att vid den centrala budgetbehandlingen kunna bedöma de regionalpolitiska _ löpande verksamhet och att med ledning aspekterna på myndigheternas därav kunna budgetmässiga och samhällsekonomiska avvägningar göra för de olika myndigheterna. Vi vill underbeträffande medelsanvisningen 5 stryka angelägenheten av att regionalpolitiska hänsynstaganden på detta sätt kan byggas in i verksamheten hos med budgeten som ett viktigt styrmedel

sektorsmyndigheterna.

SOU l978:62 Den offentliga sektorn och regionalpoliriken

Genom en sådan utformning av budgetprocessen kan man vid budgetens fastställande ta de allmänna hänsyn till de regionalpolitiska faktorerna som man anser att myndigheterna skall beakta i sin verksamhet. Även vid ett sådant mera allmänt regionalpolitiskt hänsyntagande i budgetavvägningen för de olika sektorsmyndigheterna får man räkna med att det i många fall kvarstår ett behov av mera riktade regionalpolitiska åtgärder där budgetbedömningen inte kan vara sektorsbunden. För att över sektorsgränserna kunna genomföra regionalpolitiskt motiverade insatser av detta slag i den statliga verksamheten behövs det enligt vår mening ett särskilt anslag i statsbudgeten med anknytning till statens ansvar på det regionalpolitiska området. Detta anslag bör ställas till regeringens förfogande för att disponeras till särskilda regionalpolitiska åtgärder i statlig verksamhet m. m. Förslag till sådana åtgärder över sektorsgränserna bör i anslutning till länsplaneringen upprättas av länsstyrelserna och ges in till regeringen i samband med den årliga länsrapporten. Det förutsätts att länsstyrelsernas förslag utformas i samråd med berörda statliga myndigheter och att myndigheterna i första hand har fullgjort sina allmänna skyldigheter att beakta regionalpolitiska faktorer i sin verksamhet. Syftet med de särskilda regionalpolitiska budgetmedlen bör vara att stödja sådana åtgärder i statlig verksamhet och på närliggande områden som enligt den av regeringen godkända länsplaneringen har särskild betydelse för att förbättra för den förutsättningarna regionala utvecklingen eller befolkningens försörjning och service. Som redan framhållits skall anslaget inte vara sektorsbundet. Bland många tänkbara ändamål för det berörda anslaget kan nämnas exempelvis regionala och lokala anpassningar av affársverkens service, speciella lösningar av trañkfrågor och vägfrågor, vissa infrastrukturella insatser, bibehållandet av servicefunktioner och gemensamma kostnader för flera myndigheter vid genomförandet av en decentralisering i den regionala statsförvaltningen. Det bör vidare finnas möjlighet att genom detta anslag vidta speciella regionalpolitiska åtgärder i länen även på områden som inte direkt ingåri den statliga verksamhetenBeträffande motsvarande insatser med särskilt riktade regionalpolitiska åtgärder i kommunernas och landstingens verksamhet återkommer vi till i avsnitt 4.7.4. Det nämnda anslagets storlek får självfallet bedömas bl. a. med hänsyn till de behov som med ledning av länsrapporterna visar sig föreligga vid den årliga budgetbehandlingen. Det kan också vara lämpligt att vid avvägningen av denna medelsanvisning göra vissa jämförelser med det bidragsbelopp som samtidigt anvisas för det regionalpolitiska stödet inom den privata sektorn. Vi vill som en början förorda ett anslagsbelopp på förslagsvis 100 milj. kr. för att få igång den här berörda verksamheten. Detta belopp skulle till storleksordningen motsvara omkring en fjärdedel av det nuvarande bidragsbeloppet för den privata sektorn. Det bör övervägas om man till ett sådant anslag i statsbudgeten även kan föra över medel som nu anvisas på skilda anslag för vissa ändamål. Vid regeringens beslut om medelsdispositionen bör en del av anslagsmedlen direkt kunna ställas till länsstyrelsernas förfogande för att därigenom i decentraliserade former skapa en viss handlingsfrihet med ansvar för prioriteringen av de ändamål som anses särskilt angelägna inom länen.

132 Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

Genom ett sådant förfarande bör handläggningstiderna också kunna förkortas. Även så långt möjligt av i övrigt bör medelsdispositionen ges formen ekonomiska ramar för länsstyrelserna och berörda myndigheter i kombination med de villkor som behövs för att det avsedda regionalpolitiska syftet i länen skall uppnås. Behovet av att på detta sätt öka handlingsmöjligheterna har också framhållits av decentraliseringsutredningen, som utöver de här berörda medlen också föreslagit särskilda ekonomiska resurser i obundna former till länsstyrelserna och andra statliga länsorgan för utrednings- och utvecklingsarbete inom en mera åtgärdsinriktad regionalpolitik.

4.5.5 Samordna! regionalpolitiskt âlgärdssysrwn Våra förslag om den offentliga sektorns infogande i regionalpolitiken förutsätter liksom i övrigt att statsmakterna har ett regionalpolitiken övergripande ansvar för samhällsutvecklingen. Det innebär att grundlägi olika avseenden måste fattas centralt av statsmakterna. gande beslut Samtidigt är det angeläget att i det regionalpolitiska arbetet öka handlingsmöjligheterna på länsplanet och i kommunerna för att kunna åstadkomma resultat förhållanden. När det praktiska anpassade till lokala och regionala i regionalpolitiken har länsstyrelserna som gäller de olika statliga insatserna det centrala statliga länsorganet därvid en viktig funktion, som det finns särskild anledning att peka på mot bakgrunden av våra förslag om den offentliga sektorns medverkan i regionalpolitiken. med planeringsmässiga, administrativa Ett regionalpolitiskt åtgärdssystem och ekonomiska av det innehåll som vi har föreslagit bör styrmedel tillsammantaget ge möjligheter till en effektivt fungerande regionalpolitik även inom den statliga verksamheten. En viktig förutsättning för genomförandet av dessa förslag är att det såsom vi förordat tillskapas en mera Därigenom läggs i sin tur grunden till att vid åtgärdsinriktad länsplanering. budgetbehandlingen kunna beakta de regionalpolitiska aspekterna på den statliga verksamheten med möjlighet för statsmakterna att göra de övergripande samhällsekonomiska bedömningarna. Genom att regionalpolitiken förses med styrmedel som är förankrade i även i den statliga verksamheten statsbudgeten skapas vidare ökade möjligheter att i den årliga budgetpropositionen ge en mera konkret redovisning av de olika samhällsfuktionernas Vi föreslår att dessa möjligheter tas betydelse för den regionala utvecklingen. till vara och att man då också överväger vilka möjligheter det finns att vid realfördelningen av statsutgifterna belysa även de totala statsutgifternas regionala fördelning. insatserna i den statliga verksamheten med bl. a. De regionalpolitiska ökade handlingsmöjligheter på länsplanet måste också kunna knytas samman med andra regionalpolitiska stödåtgärder. De bör därigenom bli en integrerad del av det fortlöpande arbetet med en åtgärdsinriktad regionalpolitik. Ett samordnat regionalpolitiskt åtgärdssystem måste med länsplanemedel växa fram i en konstruktiv samverkan mellan ringen som ett viktigt staten, kommunerna, landstingen, näringslivet och de fackliga organisationerna. Som vi närmare har utvecklat i kapitel 2 är det också nödvändigt med ett nära samspel mellan regionalpolitiken och åtgärderna på andra samhälls-

Den offentliga sektorn och regionalpoliriken

organ, framför allt inom näringspolitiken. Till dessa frågor liksom frågan om sysselsättningsplaneringens betydelse återkommer vi i slutbetänkandet. l detta sammanhang finns det också anledning understryka att regionalpolitikens innehåll självfallet måste återspeglas i det regionalpolitiska planeringssystemets utformning. Bedömningen av de frågor beträffande formerna för länsplaneringen som behandlats i ett nyligen framlagt delbetänkande av länsdemokratikommittén (SOU 1978:35) måste därför ske med hänsynstagande till våra förslag om regionalpolitikens materiella innehåll. Detta gäller med avseende på både det regionalpolitiska stödet till näringslivet och de regionalpolitiska insatser inom den offentliga sektorn som vi behandlar i detta kapitel. För att planeringen skall upplevas som meningsfull är det enligt vår uppfattning av stor betydelse att det finns en samstämmighet mellan de planer som upprättas och de åtgärder som man med erforderliga ekonomiska resurser är beredd att vidta.

4.6 Decentralisering i som statsförvaltningen ett regionalpoli-

tiskt medel

4.6.1 De allmänna

utgängspunkrerna/özt decentralisering

De principiella och mera övergripande frågorna om decentralisering i statsförvaltningen har nyligen behandlats i ett betänkande av decentraliseringsutredningen (SOU 1978:52). Den grundsyn som med utgångspunkt i demokratiseringsprocessen kommer till uttryck i decentraliseringsutredningens betänkande är att olika samhällsfunktioner bör förläggas så nära som möjligt till de människor som skall av verksamheten. Med betjänas decentraliserad verksamhet avser utredningen då både befogenheter och resurser. Decentraliseringsutredningen anser att det ñnns förutsättningar att successivt förändra organisationen inom olika verksamheter så att befogenheter och resurser decentraliseras. Utredningen pekar på goda erfarenheter i dessa avseenden från bl. a. postverket, televerket och tullverket. De beslutsbefogenheter som länsstyrelserna har fått ifråga om det regionalpolitiska stödet och i vägplaneringen är ett annat exempel på denna utveckling, liksom uppbyggnaden av regionala styrelser i den nya högskoleorganisationen. Detsamma gäller arbetsmarknadsverkets område där länsarbetsnämnderna i decentraliserade former har fått ökade möjligheter att med olika medel angripa sysselsättningsproblemen. I sitt betänkande framhåller decentraliseringsutredningen också att decentraliseringsåtgärderna måste genomföras i former som innebär att de anställdas krav på trygghet och utvecklingsmöjligheter tillgodoses. Vi vill för egen del understryka att decentraliseringen av arbetsuppgifter i statsförvaltningen är en viktig väg för att ta till vara de anställdas kunskap och erfarenhet även på den regionala och lokala nivån. En decentralisering ökar också möjligheterna att lägga beslutanderätten i olika så nära frågor medborgarna som möjligt. De berättigade önskemålen om en sådan utveckling måste samtidigt balanseras mot kravet på statsmakternas ansvarstagande för samhällsutvecklingen i dess helhet och de därmed följande behoven av l centralt beslutsfattande i olika avseenden. En decentraliserad förvaltning

och SOU l98:62

134 Den offentliga sektorn regionalpoliriken

att arbeta under hänsynstagande till lokala förhålmed goda möjligheter ansvar hos statsmakterna för landen måste förenas med ett övergripande samhällsutvecklingen och medborgarnas trygghet. Det är enligt vår mening

är vägledande vid behandlingen av decentraviktigt att en sådan grundsyn Som vi närmare kommer att utveckla i det följande torde liseringsfrågorna. av en decentralisering i statsförvaltningen också det praktiska genomförandet kräva en stark anknytning till den centrala budgetprövningen.

Till motiven som decentraliseringsutredningen anger för en decentralisehör bl. a. regionalpolitikens servicemål. ring av olika samhällsfunktioner finns det särskild anledning under- Från de regionalpolitiska Synpunkterna att en decentralisering kan medverka till en önskvärd regional stryka av offentlig service och sysselsättning blir därmed utjämning. Lokaliseringen

också ett medel i regionalpolitiken. i När vi med dessa utgångspunkter nu tar upp frågan om decentralisering

som ett regionalpolitiskt medel bör från början framhållas statsförvaltningen att med detta inte avses någon flyttning av statliga verk från Stockholms-

området. Statsmakternas ställningstagande innebär att det efter genomföran-

det av redan beslutade omlokaliseringar inte skall ske någon ny omlokalise-

men att lokaliseringsfrågorna ring av statliga verk från Stockholmsområdet skall beaktas vid utökad verksamhet och vid tillkomsten av nya organ. Efter

beslutade omlokaliseringen kommer Stockholmsomden av statsmakterna att vara dominerande när det gäller lokaliseringen av statlig rådet alltjämt Antalet anställda med arbetsplats i Solna kan då i verksamhet. statligt till kommunens folkmängd beräknas motsvara ca 330 per l 000 Förhållande invånare. För Stockholm kan motsvarande tal beräknas till ca 120 på 1 000

för hela riket är ca 60 statligt anställda per l 000 invånare. Genomsnittet invånare. I absoluta tal kommer Stockholm att svara för 84000 statligt

anställda och Solna för 18 000, alltså sammanlagt ca 100 000 statligt anställda,

inkl. statsunderstödd verksamhet. Därav är ungefär hälften anställda i central av statlig förvaltning. Det bör här påpekas att frågan om vissa förändringar inom Stockholmsområdet for närvaden statliga verksamhetens lokalisering Beträffande i Stockrande är under behandling. sysselsättningsstrukturen

holmsområdet hänvisar vi i övrigt till vad som har anförts i kapitel 2. med Till grund för våra överväganden ligger således att det i enlighet statsmakternas ställningstaganden inte skall ske någon ny samlad omloka- Då det gäller statsförvaltlisering av statliga verk från Stockholmsområdet. motiverade åtgärderna i stället ningens lokalisering bör de regionalpolitiskt inriktas till decentralisering i den statliga förvaltningens på möjligheterna och på lokaliseringen av utökad verksamhet eller nya organ. organisation Dessa bör därvid behandlas med de nyss angivna principiella frågor

utgångspunktema. till våra överväganden bör nämnas att det totala antalet Som en bakgrund den anställda i central statlig förvaltning uppgår till inemot 60 000, varav efter ca 50 000 kommer att finnas i Stockholmsförut nämnda omlokaliseringen oner utanför Stockholmsområdet och ca 10 000 fördelade på ett femtontal Hela den centrala statsförvaltningen med inemot 60 000 anställda området. statsförvaltningen, ca 12 000 på fördelar sig med ca 30000 på den civila

försvaret och ca 16 000 på affársverken. och i de statliga myndigheternas övriga I den statliga Iänsförvaltningen

Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

regionala organisation är det totala antalet anställda ca 85 000. Huvuddelen eller ca 70 000 finns i den civila statsförvaltningen, varav ca 26 000 i den statliga länsförvaltningen och återstoden i andra regionala organisationsformer där den övervägande delen återfinns i högskoleorganisationen. Affärsverkens regionala organisation beräknas omfatta ca 14000 anställda medan motsvarande siffra för försvaret bara är 2 000-3 000. Som en jämförelse med den nämnda uppgiften om ca 85 000 anställda i regional statsförvaltning och statlig länsförvaltning kan nämnas att antalet anställda i lokal statlig verksamhet, exkl. statsunderstödd verksamhet, kan beräknas uppgå till omkring 200 000, varav ca 60 000 i civil statsförvaltning, ca 35 000 inom försvaret och något över 100000 i affärsverken. En decentralisering i den statliga verksamheten bör från regionalpolitiska utgångspunkter omfatta både den centrala och den regionala statsförvaltningen. Decentralisering i den regionala statsförvaltningen kan på länsplanet överföra arbetstillfällen i offentlig verksamhet från primära centra till regionala centra och kommuncentra. Primära centra och andra orter inom länen kan i sin tur tillföras mera sysselsättning i offentlig verksamhet genom en decentralisering i den centrala statsförvaltningens organisation. Förändringar i dessa avseenden är lättast att genomföra i samband med omorganisationer eller utökningar av verksamheten, och dessa möjligheter bör då tas till vara. Men skall man nå några större resultat är det nödvändigt att därutöver föra in en målmedveten bevakning av decentraliseringsmöjligheterna i den fortlöpande planeringen av de statliga myndigheternas organisation och verksamhetsformer. För att betona detta föreslår vi att ett decentraliseringsmål skrivs in i verksstadgan och myndigheternas instruktioner. Samma slutsats har decentraliseringsutredningen från sina utgångs-

punkter kommit framtill. Åtgärder av detta slag torde vara av grundläggande

betydelse, eftersom avsaknaden av ett sådant system för decentraliseringsfrågornas bevakning erfarenhetsmässigt är en av de främsta förklaringarna till bristen på initiativ till decentraliseringar i förvaltningen.

4.6.2 Möjligheterna till decentralisering i statsförvaltningen När det gäller de praktiska möjligheterna att genomföra decentraliseringsåtgärder i statsförvaltningen finns de bästa aktuella erfarenheterna av systematiskt insatta åtgärder hos några av de affärsdrivande verken. Ett par belysande exempel som även återges av decentraliseringsutredningen kan hämtas från postverket och televerket. håller man för

Inom postverket

närvarande på att genomföra en plan för att minska den centrala förvaltningens och de regionala förvaltningarnas administrativa kostnader. Omvänt kommer den lokala nivåns administration att få växa i den utsträckning som behövs för att verksamheten skall fungera. Det har inte ansetts möjligt att i förväg mera exakt beräkna de ekonomiska effekterna av den decentralisering som planen innebär. Som en angiven restriktion gäller dock att den nya organisationen totalt sett inte skall få kosta mer än den tidigare. Inom televerket håller man sedan 1975 på att decentralisera omfattande delar av den administrativa verksamheten till de lokala teleområdena för att i ökad utsträckning anpassa organisationen till framtida krav. Målet är att den centrala förvaltningen skall minskas med ca 450 hel- eller deltidsanställda.

och

136 Den offentliga sektorn regionalpolitiken

Som riktmärke gäller även här att de sammanlagda personalökningarna på nivå inte får vara större än minskningarna på central nivå. Erfarenhelokal under tiden 1975-1977 pekar på att den lokala nivån i terna hos televerket förstärkas med vad som motsvarar omkring hälften av realiteten bara behövt

den centrala personalminskningen. visar att det i dessa fall har funnits praktiska möjligheter att Exemplen successivt omfördela arbetstillfällen utan att öka de genom decentralisering direkta I andra fall kan uppkomma vissa administrativa peronalkostnaderna. som dock i sin tur kan reduceras genom olika åtgärder. kostnadsökningar om hur en decentralisering inverkar på det totala ekonomiska Frågan är däremot svårare att bedöma. Förhållandena växlar resursutnyttjandet för att man skall kunna bedömningar om de alltför mycket göra allmängiltiga ekonomiska effekterna. Det är bl. a. nödvändigt att skilja sammanlagda de direkta administrativa kostnaderna och sådana kostnadsförändmellan beror samhället ambitionsnivån i en gren av ringar som på att höjer och i samband därmed decentraliserar resurser. I sina serviceverksamheten slutsatsen att överväganden av dessa frågor drar decentraliseringsutrednigen av olika faktorer måste bli avgörande för om en samlade bedömningar Vi delar denna uppfattning. Utöver decentraliseringsåtgärd skall genomföras. måste man i de ekonomiska effekterna och de regionala förändringarna också in de bättre beslutsformer och den ökade bedömningarna väga för som en decentralisering enligt de i arbetstillfredsställelse personalen

här av stor betydelse att de i

nämnda exemplen kan medföra. Det är självfallet anställda har möjlighet att delta i behandlingen av decentraliseringsfrå-

gorna. g

Även for en decentralisering verksamhetens Ä om förutsättningarna genom art kan vara särskilt hos de här nämnda affarsverken, så visar 3 gynnsamma

av den centrala i

dessa exempel att en ganska omfattande decentralisering bör vara praktiskt genomförbar. Ett ytterligare exempel för statsförvaltningen

i

att belysa dessa frågor kan hämtas från en inom Statskontoret på vår begäran genomgång av verksamhetsstrukturen hos olika centrala statliga gjord Denna genomgång visar att det bör finnas goda fortsatta myndigheter. i den centrala statsförvaltningen. Med succesdecentraliseringsmöjligheter omfattande 5-10 l sivt genomförda åtgärder under en tillräckligt lång period, l år, torde enligt nämnda genomgång arbetsvolymen för en sådan decentrali-

till omkring 10 000 årsverken. Härtill kommer sering kunna grovt uppskattas ii till en decentraliserad förläggning av arbets- , ganska betydande möjligheter tillfallena inom den statliga länsförvaltningen och i de statliga myndighe-

ternas övriga regionala organisation. Självfallet måste man göra en allmän

reservation för osäkerheten i översiktliga beräkningar av detta slag, och som

är avsikten med dem inte heller att redovisa någon mera exakt framgår mätmetod. Det väsentliga för våra överväganden är att man därigenom ändå i

stora drag får en belysning av de regionalpolitiska effekter som skulle kunna

nås med en successivt genomförd decentralisering i den statliga förvalt-

ningen. När vi pekar på dessa möjligheter till decentralisering i statsförvaltningen

avses därmed inte en motsvarande omflyttning av den nu befintliga

vidtagna åtgärder få personalen. Vad det gäller är i stället att genom successivt en sådan omstrukturering av statsförvaltningens organisation att till stånd

Den offentliga sektorn och regiona/pø/iliken 137

därför funktioner och arbetsuppgifter lämpade i större utsträckning efter hand kan föras ut till de statliga verkens lokala eller regionala enheter. Genom att bl. a. anknyta lörändringstakten till den normalt förekommande personalomsättningen kan man i stort sett undvika en omflyttning av befintlig personal och därmed sammanhängande negativa effekter. Bedömningen av decentraliseringsmöjligheterna i statsförvaltningen kan alltså inte ske med ett statiskt betraktelsesätt. statsförvaltningen är liksom andra samhällsfunktioner ständigt föremål för förändringar i olika avseenden. De här berörda frågorna måste sättas in i detta mönster av fortgående förändringar. Den statliga förvaltningens arbetsuppgifter och organisation anpassas ständigt till utvecklingen. Detta återspeglas också i ökningen av det totala antalet anställda hos de statliga myndigheterna, och som exempel kan nämnas att personalökningen (exkl. statsunderstödd verksamhet) under åren 1972-1975 uppgick till ca 30 000. Om man analyserar fördelningen av denna personalökning finner man att endast en tredjedel därav tillfördes de statliga myndigheternas lokala enheter med tyngdpunkten i den civila statsförvaltningen, jämfört med att nästan två tredjedelar av det totala antalet statsanställda finns på den lokala nivån. Vid en systematisk av bevakning decentraliseringsmöjligheterna torde fördelningen av den nämnda personalökningen ha blivit en annan med en större andel på den lokala nivån. Enligt vår mening leder en samlad bedömning av de här behandlade frågorna fram till att det genom målmedvetna åtgärder bör vara möjligt att successivt genomföra en ganska betydande decentralisering i statsförvalt- Genom ningen. att sätta in decentraliseringsfrågorna i sitt samband med statsförvaltningens totala förändringar ökar möjligheterna att nå praktiska resultat. Samtidigt visar erfarenheterna hittills att det behövs fasta handlingslinjer för att få till stånd en sådan utveckling. Som vi tidigare framhållit torde det praktiska genomförandet av en decentralisering i statsförvaltningen kräva en stark anknytning av dessa handlingslinjer till den centrala budgetprövningen. Denna fråga tar vi upp till närmare behandling i det följande avsnittet 4.6.3. Frågan om möjligheterna till en decentraliserad förläggning av annan verksamhet inom den offentliga sektorn, t. ex. inom hälso- och sjukvården, återkommer vi till vid behandlingen av de regionalpolitiska aspekterna på kommunernas och landstingens verksamhet i avsnitt 4.7.2.

4.6.3 Handlingsprogram med till anknytning budgelprövningen

Decentraliseringsutredningen aktualiserar i sitt betänkande frågan om ett av

statsmakterna fastlagt handlingsprogram för decentralisering av förvaltningen. Enligt decentraliseringsutredningens förslag skall ett antal statliga myndigheter få i uppdrag att visa hur befogenheter och resurser kan omfördelas mellan olika nivåer och att därvid i ett alternativ räkna med en personalreducering centralt under en femårsperiod. anser att Utredningen reduceringen på den centrala nivån kan anges t. ex. i ett årligt procenttal som varierar med hänsyn till verkens arbetsuppgifter och den personalomsättning som förekommer hos de olika myndigheterna. Ett handlingsprogram för decentralisering i statsförvaltningen kan enligt vår mening göras till ett verksamt regionalpolitiskt medel. Det bör därför

sektorn och sou 1978:62

138 Den offentliga regionalpo/iriken

snarast möjligt komma till stånd. Vi föreslår att det till handlingsprogrammet ett åtgärdssystem som innebär att decentraliseringen successivt knyts med den årliga budgetprövningen för de förverkligas genom beslut i samband statliga myndigheterna. Därigenom kan de regionalpolitiska aspekterna på dessa frågor inordnas i budgetprocessen på samma sätt som vi tidigare föreslagit beträffande myndigheternas löpande verksamhet i övrigt. Decentraliseringsfrågorna blir då också en integrerad del av de totala förändringarna i statsförvaltningen i enlighet med det synsätt som vi har gett uttryck för i föregående avsnitt. Enligt vårt förslag i avsnitt 4.5.5 skall i budgetpropositionen varje år lämnas en samlad redovisning av regionalpolitiskt motiverade åtgärder i den statliga Denna bör även innefatta en avstämning av verksamheten. redovisning decentraliseringsfrågorna mot det föreslagna handlingsprogrammet. för decentraliseringsbesluten bör För att få fram det konkreta underlaget i myndigheterna bli skyldiga att efter samråd med personalorganisationerna sina anslagsframställningar redovisaoen plan för en successivt genomförd lnnan de olika myndigheternas planer närmare preciseras decentralisering. till sitt innehåll måste de givetvis bli föremål för ingående överläggningar med de berörda personalorganisationerna med beaktande av de regler som och medbestämmandeavtal. Vi vill gäller enligt medbestämmandelagen att en decentralisering av samhällsfunktionerna förutkraftigt understryka sätter en aktiv medverkan från de anställda och deras organisationer med deras intressen och att ta till vara deras kunskap och möjligheter att tillgodose erfarenhet. Det träffade medbestämmandeavtalet för den statliga verksamheten är bl. a. i detta avseende av stor betydelse. för decentralisering i den centrala statsförvalt- Vid arbetet med planerna bör beträffande den geografiska inriktningen hållas ett ningen genom samband med länsplaneringen. l fråga om den regionala statsförvaltningen också samordnas med länsplaneringen. Vi bör det föreslagna åtgärdssystemet erinra om att riktlinjerna för länsplaneringen redan vill i detta sammanhang föreskriver att länsstyrelserna i samverkan med landstinget och berörda statliga myndigheter bör överväga möjligheterna till decentraliserad förlägginom den offentliga sektorn i länet. Det är angeläget ning av arbetsuppgifter att utredningar därom nu kommer igång i enlighet med de för länsplanemeddelade Detta har bl. a. skett i Kronobergs län och i ringen riktlinjerna. till det s. k. lnland i Västernorrlands län. En anslutning Y-projektet undersökning av Statskontoret om hithörande frågor i Kronobergs län. redovisad i rapport från Statskontoret 1978:4, bör kunna tjäna som underlag utformade modeller. Det får därför anses angeläget att för mera generellt statskontoret fortsätter det påbörjade arbetet med att klarlägga de allmänna förutsättningarna för de decentraliseringsåtgärder som det här gäller. Därvid bör bl. a. ägnas särskild uppmärksamhet åt möjligheterna till samlokalisering av vissa decentraliserade funktioner hos statliga länsorgan och ett undanröav de formella hinder för en eftersträvad utveckling som kan finnas i jande myndigheternas centrala organisation.

SOU 1973162 Den sektorn offentliga och regionalpolitiken 139

4.7 Regionalpolitiska medel i kommunernas och landstingens

verksamhet

4.7.1 Den kommunala verksamheten Vi har ganska utförligt beskrivit hur viktigt det är att i verksamhetsplaner» ingen hos de statliga myndigheterna föra in ett ökat hänsynstagande till de regionalpolitiska faktorerna. I tillämpliga delar bör detsamma gälla även när man från de regionalpolitiska utgångspunkterna kommer in på kommunernas och landstingens verksamhet. De uppgifter som vi tidigare har lämnat beträffande den hittillsvarande och väntade utvecklingen av sysselsättningen inom den offentliga sektorn visar att den dominerande sysselsättningsökningen återfinns i kommunernas och landstingens verksamhet. Detta understryker behovet av att i större utsträckning föra in de regionalpolitiska faktorerna i planeringen även på dessa områden. Den kommunala och landstingskommunala sysselsättningsplaneringen .blir därvid av betydelse. En utvecklad sysselsättningsplanering för kommu- E nernas och landstingens verksamhet kan också skapa ökade förutsättningar for att ge den regionalpolitiskt inriktade länsplaneringen ett mera konkret innehåll och för att göra regionalpolitiken mera åtgärdsinriktad. Den bör vidare kunna ge ett breddat underlag för länsarbetsnämndernas och distriktsarbetsnämndernas verksamhet. Vi kommer i slutbetänkandet att närmare behandla frågan om sysselsättningsplaneringen. Som en bakgrund därtill har i en särskild rapport (SOU 1978:42) redovisats erfarenheterna av en i sysselsättningsutredningens regi bedriven försöksverksamhet med kommunal och landstingskommunal sysselsättningsplanering. En fullständig belysning av de regionalpolitiska aspekterna på kommunernas och landstingens verksamhet kan inte ske utan att man går in på den grundläggande frågan om sambandet mellan den kommunala ekonomin och möjligheterna att genomföra en aktiv sysselsättnings- och regionalpolitik inom denna del av den offentliga sektorn. Denna fråga kommer vi också att i sitt totala sammanhang ta upp till behandling i slutbetänkandet. I de närmast följande avsnitten i det nu aktuella delbetänkandet om regionalpolitiken vill vi något närmare uppehålla oss vid vissa kommunala och landstingskommunala verksamheter av särskilt regionalpolitiskt intresse och vid frågan om skatteutjämningssystemets regionalpolitiska betydelse.

4.7.2 Verksamheter av särskilt regionalpolitiskt intresse Från regionalpolitiska utgångspunkter är det av stor betydelse att kommunerna genom sin decentraliserade verksamhet kan medverka till att undanröja förvärvshinder, framför allt genom en fortsatt planmässig utbyggnad av barnomsorgen, en fysisk planering som leder till kona avstånd mellan bostäder och arbetsplatser och bättre trafiklösningar. Vi vill särskilt understryka att bristen på platser i barnomsorgen fortfarande är ett stort hinder för jämställdhet och valfrihet på arbetsmarknaden. Det bör därför övervägas att i lämpligt sammanhang förstärka statsbidragen till barnomsorgen med beaktande av kommunernas kostnader och möjligheter att åstadkomma lokalt anpassade lösningar. I slutbetänkandet återkommer vi till frågan om

140 sektorn och sou 1973362

Den offentliga regionalpolitiken

barnomsorgens betydelse för att kunna uppnå de sysselsättningspolitiska målsättningarna. Beträffande kommunernas övriga verksamhet finns det från regionalpolitiska utgångspunkter också särskilda skäl att peka på den betydelse som en nödvändig utbyggnad av den sociala äldreomsorgen har då det gäller att skapa sysselsättning även på svaga lokala arbetsmarknader. Frågan om särskilda regionalpolitiskt motiverade insatser på speciella områden i bl. a. glesbygdskommunerna tar vi upp vid behandlingen av de extra skatteutjämningsbidragen i avsnitt 4.7.4. Den från sysselsättnings- och servicesynpunkt dominerande verksamheten hos landstingen gäller hälso- och sjukvården. En pågående och och omstrukturering av hälso- och sjukvården är starkt planerad utbyggnad inriktad öppna hälso- och sjukvården med lokalt på den decentraliserade förlagda vårdcentraler och långtidssjukvården med lokalt belägna sjukhem. Även inom psykiatrin tar utvecklingen sikte på en omstrukturering till öppen vård och mera decentraliserade vårdformer. Den sjukvårdspolitiskt fastlagda överensstämmer därför med de regionalpolitiska målen. Från inriktningen är det av stort intresse att en utbyggnad och regionalpolitiska utgångspunkter med detta innehåll blir förverkligad och att man även får till omstrukturering stånd en bättre regional fördelning av tandvårdsresurserna. Liksom behövs det i landstingens verksamhet effektiva på andra områden för att planer och verklighet skall gåihop. Detta och fungerande styrmedel i form av t. ex. läkarfördelningsprogram gäller såväl de centrala styrmedlen och investeringsramar som landstingens egna åtgärder för att styra utveck- Eftersom landstingens verksamhet på vårdområdet lingen i avsedd riktning. har stor betydelse från regionalpolitiska utgångspunkter är det angeläget att i in ett medvetet hänsynstagande även till de olika styrmedlen bygga av sysselsättning och service. Dessa regionalpolitikens krav på fördelningen nu ägnas ökad uppmärksamhet, och de belyses frågor bör enligt vår mening också i den förut nämnda rapporten om försöksverksamhet med bl. a.

landstingskommunal sysselsättningsplanering. För att konkretisera de här berörda frågorna vill vi något närmare beröra g

den i landstingens verksamhet prioriterade långtidssjukvården. Socialsty-

relsen har i olika sammanhang under senare år uttalat sig för att den helt delen av långtidssjukvårdens platsresurser, inkl. den psykiaövervägande triska och vården av åldersdementa patienter, bör långtidssjukvården tillgodoses genom lokalt förlagda sjukhem, anknutna till primärvården. Sådana lokalt belägna sjukhem anses kunna täcka omkring 90 % av det totala platsbehovet i långtidssjukvården. Detta gör det bl. a. möjligt för patienterna med sin hemort. De här nämnda riktlinjerna för att behålla olika kontakter överensstämmer med vad som redovisats i en förstudie långtidssjukvården beträffande och äldreomsorgen som till det utvecklingsarbete primärvård bedrivs gemensamt av landstingsförbundet, kommunförbundet, socialstyrelsen och Spri. De överensstämmer också med det synsätt på långtidssjukvårdens utbyggnad som kommit till uttryck i betänkandet De äldre och hälsooch sjukvården (Ds S 1978:1). Även om en stor del av den äldre befolkningen i absoluta tal kan förväntas större sjukhusorterna, kommer befolkha sin bosättning på de nuvarande att leda till ett relativt sett betydande antal äldre även på ningsutvecklingen

Den offentliga sektorn och regionalpo/iriken 141

sådana mindre orter där det trots erforderligt befolkningsunderlag för närvarande inte finns sjukhem med vårdplatser för långtidssjukvården eller ett otillräckligt vårdplatsantal. Genom att i enlighet med de nämnda riktlinjerna förlägga långtidsjukvårdens utbyggnad till lokalt belägna sjukhem ges därför möjligheter att tillföra även orter med lokala svaga arbetsmarknader ett betydelsefullt tillskott av arbetstillfällen. Detta är från regionalpolitiska utgångspunkter av stor vikt. Av ännu större intresse blir denna fråga när man vet att det redan i dagens läge föreligger ett stort utbyggnadsbehov inom långtidssjukvården och att detta gäller även framdeles med hänsyn till ökningen av antalet äldre och då särskilt av dem i de högsta åldersgrupperna. Detta framgår också av det nyss nämnda betänkandet om de äldre och hälso- och sjukvården. En utbyggnad med t. ex. 10 000 nya vårdplatser fordrar med den nuvarande personaltätheten mellan 7 000 och 8 000 årsarbetare. Med nuvarande antal sysselsatta per årsarbetare motsvarar detta över 12 000 nya arbetstillfällen. Mot den bakgrunden bör man vid långtidssjukvårdens utbyggnad kunna nå betydande regionalpolitiska effekter, som kan förstärkas en genom samtidig utbyggnad och samlokalisering av nya vårdcentraler inom distriktssjukvården med därtill knutna resurser även för hemsjukvården. Omstruktureringen till lokalt förlagda sjukhem i kombination med föreliggande utbyggnadsbehov ger goda fömtsättningar att här nå praktiska resultat. Det är enligt vår mening viktigt att genom effektiva styrmedel nu ta till vara dessa möjligheter att uppnå positiva regionalpolitiska effekter som samtidigt angelägna sjukvårdsbehov tillgodoses. Eftersom utbyggnaden av landstingsverksamheten inkl. Iångtidssjukvården torde förutsätta ett statligt för lösningen engagemang av finansieringsproblemen, bör det vara naturligt att kombinera ett sådant statligt stöd med regionalpolitiskt motiverade regler. Som framgått av det föregående talar vårdbehoven för en lokalisering av långtidssjukvården som väl sammanfaller med vad som är önskvärt från regionalpolitiska utgångspunkter. Vi förutsätter därför att en lösning av ñnansieringsfrâgorna för långtidssjukvården

inrymmer erforderliga garantier för ett beaktande även av de regionalpolitiska

aspekterna genom lämpliga styrmedel. Syftet därmed bör vara att få en sådan struktur på utbyggnadsplanerna och deras genomförande att vårdplatserna i långtidssjukvården enligt det tidigare anförda i huvudsak blir förlagda till lokalt belägna sjukhem med anknytning till distriktssjukvården. Innebörden av de regionalpolitiskt motiverade reglerna bör vara att sjukhemmen för långtidssjukvården i den utsträckning som motiveras av den äldre befolkningens bosättningsorter blir lokaliserade även till andra orter än de nuvarande sjukhusorterna.

4.7.3 Skatteurjämningssysiemers regionalpolitiska betydelse

Som förut framhållits får man räkna med att en åtgärdsinriktad regionalpolitik kommer att ställa krav på ett ökat hänsynstagande till de regionalpolitiska faktorerna även i kommunernas och landstingens verksamhet. Det är då liksom i den statliga verksamheten att i första viktigt hand söka beakta de regionalpolitiska faktorerna redan i själva verksamhetsplaneringen. Det kan finnas anledning att i vissa fall också knyta regionalpolitiskt motiverade

142 Den offentliga sektorn och regionalpolitiken

villkor till ett statsbidrag t. ex. på det sätt som vi nyss har föreslagit i fråga om De allmänna för kommunernas och långtidssjukvården. Förutsättningarna verksamhet -och då framför allt den kommunala ekonomin -är landstingens att medverka i självfallet av avgörande betydelse även för deras möjligheter och regionalpolitiken. Som tidigare framhållits återkommer sysselsättningssom vi i slutbetänkandet till den grundläggande frågan om de bedömningar

målet arbete åt alla leder till då det gäller anspråken på den kommunala

ekonomin. Från de regionalpolitiska synpunkter som vi nu anlägger på den kommunala verksamheten finns det anledning att understryka den stora betydelse har för att ge kommunerna och som det statliga skatteutjämningssystemet att bedriva sin verksamhet. Vi vill landstingen mer likvärdiga möjligheter framhålla att skatteutjämningssystemet utöver sin kommunalekonomiska Genomförandet av en betydelse också har stor regionalpolitisk betydelse. till kommunerna och sådan förstärkning av skatteutjämningsbidragen som har redovisats i slutbetänkandet från 1976 års kommunallandstingen ekonomiska är därför angeläget även från regionalpolitiska utredning

utgångspunkter. l det nämnda till ett nytt skatteutjämningssystem har bl. a. förslaget indelningen i skattekraftsklasser varit för grov beaktats att den hittillsvarande och att för lite hänsyn har tagits till strukturella olikheter och onyanserad mellan de olika kommunerna och landstingen. Det är från regionalpolitiska

av stor betydelse att sådana faktorer som geografiskt läge, utgångspunkter åldersstruktur och befolkningsminskning har inarbetats bebyggelsestruktur. Därigenom kommer skatteuidet föreslagna nya skatteutjämningssystemet. hänsynstagande till att innefatta ett mera konsekvent tjämningsbidragen kommunernas strukturella olikheter både i olika delar av landet och inom

samma län. Detta överensstämmer med de principer som enligt vår mening för de regionalpolitiska insatserna. När det gäller frågan bör vara vägledande till en inomregional skatteutjämning som komplettering om möjligheterna till det statliga skatteutjämningssystemet anser vi liksom den kommunalekoatt man bör avvakta erfarenheterna av den försöksvisa nomiska utredningen som beslutats för Stockholms län. lagstiftning

4.7.4 Extra skatteutjämningsbidrag även för särskilda regionalpolitiska

åtgärder

innebär också att möjlighe- Det föreslagna nya skatteutjämningssystemet bibehålls. Det kommer alltså även i terna till extra skatteutjämningsbidrag att finnas en form för att komplettera de ordinarie skattefortsättningen om detta är motiverat med hänsyn till kommunens utjämningsbidragen ekonomiska situation. I sin kostnadsberäkning har den kommuallmänna räknat med en fördubbling av medlen för de nalekonomiska utredningen extra skatteutjämningsbidragen till ca 200 milj. kr. per år. bör de extra skatteutjämningsbidragen med bibehål- Enligt vår mening lande av sitt nuvarande användningsområde också kunna göras till ett ändamål effektivt instrument då det gäller att genomföra på särskilda och landstingens verkinriktade regionalpolitiska åtgärder i kommunernas efter prövning i samhet. Vi föreslår därför att extra skatteutjämnigsbidrag

Den q/_lent/iga sektorn och regionalpolitiken

varje särskilt fall skall kunna utgå även för sådana åtgärder. Ansökan bör liksom för de nuvarande extra skatteutjämningsbidragen inges till regeringen via länsstyrelsen och vid behandlingen anknytas till den regionalpolitiska planeringen. Därigenom kan man inom ramen for ett befintligt bidragssystem skapa en smidig form för att i kommunernas och landstingens verksamhet stödja åtgärder som vid den regionalpolitiska visar planeringen sig vara av särskild betydelse for att förbättra den regionala utveckligen och levnadsbetingelsertta i kommunen eller länet. Det bör understrykas att en sådan användning av de extra skatteutjämningsbidragert måste kunna avgränsas till speciella ändamål av särskild regionalpolitisk betydelse. Användningsområdet bör gälla angelägna insatser som det ar svårt att tillgodose utan ett särskilt ekonomiskt stöd i det enskilda fallet. l vissa glesbygdskommuner kan det behövas speciella kommunala insatser som en komplettering av det övriga glesbygdsstödet. Utvecklingen av turistnäringen ärett annat exempel på ett område där vissa kommuner kan behöva särskilda ekonomiska resurser utöver de generella stödformerna. len del mindre kommuner torde också föreligga särskilda behov av en punktvis förstärkt förvaltningsorganisation för att kunna tillvarata kommunens intressen då det gäller bl. a. planfrågorna och sysselsättningsmöjligheterna i kommunen. Även för landstingens del är det tänkbart att man genom en obunden stödform av det slag som vi här avser i enskilda fall kan underlätta lösningen av speciella frågor på t. ex. sjukvårds- eller trafikområdet. Vårt förslag beträffande de-extra

skatteutjämningsbidragens tillämpningsområde

kan ses som en parallell på det kommunala området till vad vi i avsnitt 4.5.4 har föreslagit beträffande medel för särskilda regionalpolitiska insatser över sektorsgränserna i den statliga verksamheten.

5 Särskilda i

sysselsättningsinsatser glesbygd

5.1 Inledning

De regionalpolitiska insatser som här har diskuterats både när det gäller stödverksamheten till näringslivet och påverkan av den offentliga sektorns lokalisering når i allmänhet inte ut till de mest glesbefolkade områdena. Där är det nödvändigt att vidta åtgärder av speciell karaktär. Detta gäller både den långsiktiga sysselsättningen och arbeten av beredskapskaraktär. Vi skall i detta avsnitt se på de insatser och medel man arbetar med när det gäller den renodlade glesbygden. Inledningsvis skall här understrykas betydelsen av de regional- och sysselsättningspolitiska åtgärder som görs allmänt sett. Dessa är-även om de till övervägande del kommer kommunernas centralorter och övriga större tätorter till del - av grundläggande betydelse också for möjligheterna till arbete och service for dem som bori glesbygden. Pendlingen inom och mellan kommunerna har som vi vet ökat mycket under de senaste kraftigt årtiondena och det gäller både arbets- serviceresor.

och De större orterna

fungerar på detta sätt som stödjepunkter for kringliggande områden. En viktig förutsättning är här naturligtvis att man har en trafikapparat som underlättar resandet till arbetet och servicen. Men det finns också områden som ligger utanför rimligt pendlingsavstånd till dessa större orter. Det är stödet till särskilda sysselsättningsinsatser i dessa områden som vi här skall uppehålla oss vid och det gäller stödformerna:

regionalpolitiskt stöd till hemarbete i glesbygd stöd till regionala utvecklingsfonder för särskilda insatser i glesbygd stöd till utredningar i länen särskilt rörande glesbygd stöd till försöksverksamhet med särskilda kommunala sysselsättningsinsatser i glesbygd (IKS) samt särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder.

5.2 Särskilt stöd till och andra

lantbruksföretag näringar i vissa

glesbygder

De här stödformerna har olika karaktär och syfte. För att börja med det särskilda stöder till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder vilket är den senast tillkomna är detta inriktat stimulera på att i vissa glesbygder investeringar i

i

146 Särskilda sysselsätmingsinsatsei glesbygd

samt i verksamheter som kan ingå som en del i jord- och skogsbruksföretag en yrkeskombination vid sådana företag. Stöd beviljas av lantbruksnämnden. Stödet har till syfte att främja sysselsättningen i de delar av landet där Förutsättningarna för ett livskraftigt näringsliv är mindre goda och där som i aktiv ålder minskar starkt. Som villkor för att stöd följd härav befolkningen skall utgå gäller att det från allmän synpunkt är angeläget att området hålls befolkat och att det inte finns tillräckliga sysselsättningsmöjligheter inom När det gäller områdesavgränsningen är det rimligt pendlingsavstånd. Detta då efter länsstyrelserna som gör denna inom det inre stödområdet. och förslag av lantbruksnämnd och efter samråd med respektive beredning kommun. Även områden utanför det inre stödområdet skall kunna komma for detta stöd. Beslut härom fattas av regeringen och då efter ifråga framställning från respektive länsstyrelse. Den här stödformen bygger på samma principer som det s. k. skärgårdsstödet som ñnns sedan några år tillbaka och administreras på samma sätt. Den bärande tanken är att man från samhällets sida skall underlätta olika former av kombinationssysselsättning i denna typ av områden. Stöd kan som nämnts utgå inte bara till jordbruk, skogsbruk och fiske utan också till verksamheter som hantverk, småindustri, turism m. m. för lån och som statsbidrag i form Stödet utgåri form av statlig kreditgaranti av avskrivningslån. Kreditgaranti utgår till sådana investeringar som behövs för att de i det aktuella företaget ingående verksamheterna skall kunna bedrivas ändamålsenligt. Lånegarantin kan lämnas upp till ett belopp som motsvarar kostnaden för åtgärden. Statsbidrag i form av den godkända avskrivningslån kan utgå med högst 50 % av godkänd kostnad för investeringari byggnader, anläggningar samt i fasta maskiner. Bidraget är maximerat i samband till 75 000 kr per företag. Om särskilda skäl föreligger exempelvis med relativt omfattande investeringar av stor betydelse för sysselsättningen kan bidrag utgå med högst 125 000 kr. Bidrag utgår inte om bidragsbeloppet skulle understiga 2 500 kr. Som villkor gäller att produktion och sysselsättning upprätthålls under avskrivningstiden på minst den nivå som ligger till grund för ansökan. Stöd kan också ges för uppförande av uthyrningsstugor. Här gäller en särskild övre bidragsgräns på 20 000 kr per stuga. Varje enskild person kan få stöd till högst fem stugor vilken är anpassad till den övre gräns som gäller inom [KS för bidrag till enskilda intressenter. Ett villkor för stöd är att stugorna används för korttidsuthyrning på den öppna marknaden. Det här är en stödform som enligt vår mening bör kunna utvecklas vidare och då inte bara omfatta verksamheter som primärt har anknytning till jordoch skogsbruksföretag o. dyl. Ett av skälen till varför man gjorde den avgränsningen när stödet infördes den 1 juli 1978 var att man ville vänta med en samlad prövning av behovet av åtgärder i glesbygderna till propositionen våren 1979. Vi vill således förorda att denna begränsom regionalpolitiken ning tas bort. Det kan knappast vara riktigt att stöd endast skall kunna utgå till Med en sådan förändring kan personer som bedriver jord- eller skogsbruk. stödformen slås samman med skärgårdsstödet till ett enhetligt särskilt stöd till lantbruksföretag och andra näringar i vissa glesbygder. att När det gäller stödets utformning i övrigt finns det nu ingen anledning komma med några förslag till ändringar. På en punkt finns dock skäl till att

Särskilda

sysselsätrningsinsatser iglesbygd 147

överväga en förändring och det gäller administrationen av stödet. Stödet handhas f. n. av lantbruksstyrelsen och av lantbruksnämnderna. Släpper man som vi här har föreslagit kravet på en anknytning till jord- och skogsbruksföretag bör det övervägas en överflyttning till organ som har ett mer sektorsövergripande arbetsområde. Det skall här framhållas att detta stöd till investeringar kan behöva kompletteras med andra typer av stödjande insatser t. ex. när det gäller utbildning, en verksamhet som då ingår i de nya utvecklingsfondernas verksamhet.

5.3 Stöd till hemarbete i glesbygd

Statligt stöd utgår till hemarbete åt personer bosatta i skogslänens glesbygder. Stödet lämnas för de merkostnader det innebär för företag att lägga ut produktion i hemmen. Stödet administreras av de regionala utvecklingsfonderna. Den här formen av tillkom av regionalpoli-

hemarbete ursprungligen

tiska skäl. Verksamheten har emellertid till större delen kommit att utgöra en ersättning för det kommunala hemarbetet för arbetshandikappade. I och med att man nu skaparen ny organisation för skyddat arbete kommer efter beslut i riksdagen våren 1978 huvuddelen av detta hemarbete att föras över till de nya stiftelserna för den skyddade verksamheten. Stödet till hemarbete har i vissa fall också beviljats småföretagare utan att dessa sysselsatt hemarbetare i egentlig mening. Det gäller t. ex. personer som i egen regi bedrivit mindre verksamhet som hantverk, hemslöjd o. dyl. Enligt riksdagsbeslutet bör detta stöd till privata företag inte inordnas i den nya verksamheten för skyddat arbete. Hur denna del av hemarbetet skall hanteras i fortsättningen övervägs nu inom den centrala organisationskommittén för skyddat arbete. Vi vill här naturligtvis inte foregripa kommitténs arbete men ändå peka på möjligheten att for denna typ av stödinsatser utnyttja den nya stödformen. särskilt stöd till jordbruk, skogsbruk, fiske och andra näringar i vissa glesbygder. Den stödformen bör här kunna tillämpas särskilt om man som vi föreslagit släpper på det nuvarande kravet på att verksamheten skall ha en anknytning till jord- och skogsbruksföretag. Med dessa förändringar skulle stödfonnen stöd till hemarbete föras över till två andra stödtyper och därmed kunna utgå som särskild stödform.

5.4 Särskilt stöd till de regionala utvecklingsfonderna för

insatser i glesbygd

Der särskilda stödet till de regionala utvecklingsfonderna/ör insatser i glesbygd service till småföretag m. m. - bör enligt vår mening kunna vägas in i den allmänna medelstilldelningen till utvecklingsfonderna. Denna typ av insatser bör ingå som en naturlig del i de nya utvecklingsfondernas arbete. De största behoven av insatser av detta slag finns i landets norra delar och vi föreslår l därför att de medel som f. n. finns under detta konto fördelas på utvecki i länen där. i lingsfonderna , . i i i i

148 Särskilda i glesbygd sou 1973:62 sysselsättningsinsatser

5.5 Medel till för särskilda utredningar rörande länsstyrelserna

glesbygd

På samma sätt bör det enligt vår mening vara möjligt att föra in det särskilda ordinarie utredningsstödet till mredningar rörande glesbygd i länsstyrelsernas verksamhet vid ett genomförande av decentraliseringsutredningens förslag att ge länsstyrelserna ett särskilt anslag som de kan utnyttja for olika typer av 0. dyl. Det måste vara riktigt att länsstyrelserna har egna

specialutredningar i

så att man inte i varje enskilt fall skall medel för denna typ av verksamhet behöva gå till regeringen med en begäran om särskilda medel.

kommunala i gles-

5.6 Intensifierade sysselsättningsinsatser

bygd (IKS)

finns det behov av Även när det gäller arbeten av beredskapskaraktär särskilda insatser for den renodlade glesbygden. För att ge vissa utökade till den äldre ortsbundna befolkningen i dessa l sysselsättningsmöjligheter

år 1971 försök med intensi/ierade konzmuna/a i

områden bedrivs sedan sysselsärrningsinsatser i glesbygd (IKS). sida infor delbetänkandet år Vi gjorde från sysselsättningsutredningens 1975 en forsta utvärdering av den här försöksverksamheten. Utredningens omdöme om verksamheten redovisades dels i en skrivelse till allmänna i november 1975, dels i utredningens delbearbetsmarknadsdepartementet tänkande “Arbete åt alla”. Vi uttalade där att lKS-verksamheten enligt vår mening utgör ett viktigt komplement till övriga sysselsättningspolitiska insatser i de befolkningsglesa delarna av landet. Det material som på är av stort värde utredningens uppdrag tagits fram visar att verksamheten både ekonomiskt och socialt for de människor som på detta sätt får möjlighet till förvärvsarbete. Till en övervägande del är det här frågan om personer som av olika skäl är bundna till den egna orten. Försöksverksamheten visar vidare att det till förhållandevis låga kostnader går att få fram lämpliga arbetsuppav att huvudansvaret för verksamheten gifter. Den visar också på betydelsen hos kommunerna. Vi strök vidare under angelägenheten av att ligger verksamheten samordnas med andra sysselsättningsskapande åtgärder. Det var i delbetänkandet inte möjligt att mer ingående diskutera de synpunkter på förslag till förändringar som kommit fram i utvärderingen. skulle vi återkomma till i det fortsatta utredningsarbetet. l den Detta efterföljande propositionen om en samordnad sysselsättnings- och regionalbetecknade man lKS-verksamheten som ett intressant försök att öka politik tillgången på arbetstillfällen i de områden där andra åtgärder inte km sättas in. Under hänvisning till att sysselsättningsutredningen skulle återkomma _ borde .i till frågan i sitt fortsatta arbete föreslog man också att verksamheten fortsätta i nuvarande former. Så har också skett i de tolv forsökskommunerna. i Vi skall i det följande gå igenom de frågor som aktualiserats i den gjorda är behovet av en bättre samordning av utvärderingen. En sådan punkt *› verksamheten med andra sysselsättningsskapande åtgärder. Vi tänker då i ›..

Särskilda sysse/särIn/ngsinsarsel 149 iglesbygd

första hand på de kommunala beredskapsarbetena. De förändringar som nu görs i statsbidragsregler och administrativa rutiner för dessa bör enligt vår mening underlätta en sådan samordning. Den av arbeten som [KS typ representerar bör kunna utföras som beredskapsarbete i sådana glesbygdsområden där andra åtgärder inte är tillämpliga. Vi vill här föreslå att denna typ av särskilda beredskapsarbeten för ortsbunden arbetskraft i glesbygd i bidragshänseendejämställs med de beredskapsarbeten för vilka 90 96 bidrag av lönekostnaden utgår. En klar majoritet av de kommuner och länsmyndigheter som tillfrågades i utvärderingen förordade en återgång till det tidigare systemet med bidrag till arbetskraftskostnaden. Det är enklare att hantera och verkar i princip befordrande på arbetsintensiva objekt. Bidraget var då 100 % av lönekostnaden. Vi menar dock att det finns fördelar med att få en samordning av stödets storlek till de nya reglerna för beredskapsarbete och att bidraget därför bör sättas till 90 96. Materialkostnaderna bör som i det tidigare systemet bestridas av enskilda respektive ideella organisationer eller kommunen. Kommunerna bör vidare själva svara för administrationskostnaderna eftersom verksamheten nära anknyter till kommunernas arbetsuppgifter i övrigt. Vidare bör resekostnader för de sysselsatta i särskilda fall kunna inräknas i bidragsunderlaget. För närvarande utgår inga bidrag för resekostnader, vilket vad som enligt framkommit i utvärderingen i en hel del fall ställer till problem. När det gäller IKS finns möjligheter att gå in med statsbidrag också på objekt som ägs av enskilda personer. Här är emellertid satt en övre gräns för hur stort bidrag som kan utgå för varje sådant arbete. Bidraget till enskild intressent var ursprungligen maximerat till högst 15 000 kr, vilket senare har höjts till 20 000 kr. Här liksom när det gäller andra stöd finns det självfallet anledning att år från år se över beloppen med hänsyn bl. a. till penningvärdets förändring. l den gjorda utvärderingen föreslås att ideella föreningar av olika slag ges större möjligheter att genomföra allmännyttiga objekt. Man förordar således generösare bidrag till sådana organisationer än till enskilda privatpersoner. Något fixerat tak bör, menar man, här inte sättas utan bidragens storlek bör utifrån centralt givna riktlinjer från fall till avgöras av länsmyndigheterna fall beroende på objektens art m. m. Vi föreslår att en sådan ändring görs i bidragsbestämmelserna. Den gjorda utvärderingen visar att det till förhållandevis låga kostnader är möjligt att få fram lämpliga arbetsuppgifter i betydande antal. Man har också lyckats få en god geografisk spridning av arbetstillfállena och det gör att människorna i flertalet fall kan beredas arbete på relativt nära avstånd från bostaden. Vanligen rör det sig om resvägar på mindre än en halv mil. Av redovisningen framgår vidare att kommunerna liksom de IKS-sysselsatta själva upplever arbetsuppgifterna som meningsfulla. Arbetena består till betydande del av allmänt miljöförbättrade insatser till gagn för lokalbefolkningen men också för turismen i dessa områden. Men i utvärderingen pekas också när det på en del problem gäller sammansättningen på arbetsuppgifterna. Till betydande del är det fråga om arbeten liknande de traditionella men då i mindre beredskapsarbetena skala. Urvalet av objekt hari många kommuner varit relativt ensidigt. Någon längre gående anpassning till arbetskraftens önskemål och förutsättningar har inte skett. Här finns betydande skillnader mellan kommunerna. I en del

150 Särskilda i

sysselsättningsinsarser glesbygd

kommuner har man genom en medveten inriktning av verksamheten på som inte ställer särskilda krav på arbetskraften också kunnat arbetsuppgifter bereda arbete åt människor utan tidigare större erfarenhet av förvärvsarbete.

Vi vill från utredningens sida kraftigt understryka vikten av att man här får

en uppstagning av verksamheten på denna punkt. Skall man nå de människor som är avsett med verksamheten, är det nödvändigt att man väljer med utgångspunkt från de arbetssökandes förutsättningar; en arbetsobjekt princip i full överensstämmelse med det allmänna kravet att beredskapsarbeten bör anpassas till arbetslösas yrkesbakgrund och förutsättningar i övrigt. Mer arbete måste således läggas ner på inventeringen av objekt så att man får fler sådana att välja ur. Det här är en punkt där det enligt vår mening krävs klarare riktlinjer för verksamheten. Andelen kvinnor bland de personer som fått arbete inom IKS ligger i flertalet kommuner på omkring 20 %. Det finns dock kommuner som ligger avsevärt högre vilket visar att detta är möjligt. De arbetskraftsinventeringar som kommunerna gjort antyder att äldre kvinnor endast i mycket begränsad utsträckning efterfrågar arbete utanför hemmet. Det här är ett förhållande som vi också sett i andra undersökningar. Men det kan ändå diskuteras om detta är ett verkligt uttryck för dessa kvinnors önskan. Är det kanske så särskilt i dessa områden att man inte tror att man kan få något arbete och svarar utifrån detta. En av förklaringarna till den sneda fördelningen är sannolikt den ensidiga inriktningen på arbetsobjekten. Som vi tidigare sagt är det här nödvändigt att man från kommunernas sida i samarbete med arbetsförmedlingen på orten lägger ner mer arbete på att ta fram lämpliga arbetsuppgifter också för kvinnor utan någon större arbetslivserfarenhet. Kvinnornas situation på arbetsmarknaden och då även kvinnorna i glesbygd kommer att behandlas mer ingående i utredningens slutbetänkande. De sammanställningar över arbetskraftens sammansättning som gjorts visar att även förhållandevis har fått arbete inom IKSunga personer verksamheten. Enligt vår mening bör emellertid denna typ av beredskapsarbeten också i fortsättningen i huvudsak förbehållas den äldre ortsbundna arbetskraften. Det kan dock liksom hittills i vissa situationer finnas skäl att låta även yngre personer få ett tillfälligt arbete inom lKS-verksamheten. Det kan exempelvis gälla ungdomar som går och väntar på att få göra värnplikten eller som inom kort skall in på en utbildning. Ett annat avgränsningsproblem är vad som skall räknas som utpräglade glesbygdsområden. Även här skall enligt vår mening finnas skäl till klarare Vi menar att det bör gälla områden på betydande avstånd från riktlinjer. centralorter. I centralorterna och i andra större tätorter finns kommunernas det enligt vår mening möjligheter att gå in med andra typer av arbetsmarknads- och regionalpolitiska åtgärder. En striktare avgränsning på detta sätt bör vara lättare att göra om man på det sätt som tidigare angivits samordna [KS-verksamheten med bl. a. de kommunala beredskapsarbetena. På samma sätt som för det särskilda stödet till lantbruksföretag och andra bör avgränsningen av de områden där denna näringar i vissa glesbygder för glesbygden ske inom ramen för särskilda typ av beredskapsarbeten i Den modell som tillämpas bör enligt vår mening kunna länsplaneringen. användas också här så att länsstyrelsen gör denna avgränsning.

Särskilda

sysselsärrningsinsatser i glesbygd 151

Sammantaget menar vi att de positiva erfarenheter som försöksverksamheten med lKS givit nu bör tas tillvara också i andra delar av landet. Vi förordar därför att den verksamhet som lKS representerar bör utvidgas till kommuner med liknande Förhållanden som de som ingått i försöksverksamheten. Den här föreslagna formen av beredskapsarbete skulle liksom övriga beredskapsarbeten administreras av AMS på den centrala nivån. l övrigt föreslås ansvarsfördelningen mellan kommuner och länsmyndigheter bli i stort densamma som vid den nuvarande försöksverksamheten med IKS. Huvudansvaret för verksamheten bör som hittills åvila kommunerna. Det an kommer på dem att planera och administrera sysselsättningsinsatserna och i samråd med Iänsarbetsnämnden välja ut lämpliga arbetsobjekt. Objekten prövas vid det årliga samrådet mellan länsarbetsnämnd och kommunen om planen för beredskapsarbeten. Till kommunens uppgift hör även att, i den mån så erfordras, ha kontakter också med andra myndigheter eller organ, t. ex. Iantbruksnämnden, länsstyrelsens naturvårdsenhet, landsantikvarien, för att klara ut lämpligheten av olika åtgärder som berör deras verksamhetsområden. Arbelsmarknadsmyndigheterna anvisar genom den lokala arbetsförmedlingen arbetskraft till arbetena och kontrollerar kommunens redovisning av sysselsättning och bidragsunderlag. Den tekniska kontrollen, avsyning o.dyl. bör enligt vår mening i fortsättningen ävila kommunerna med en redovisningsskyldighet till länsarbetsnämnden. Med den av oss förordade närmare samordningen med de kommunala beredskapsarbetena bör enligt vår mening i fortsättningen ankomma på /änsarbersnämndema att innan arbetena igångsätts godkänna arbetsobjekten varvid dessas art och finansiering prövas, bl. a. med hänsyn till förhållandet till andra stödformer och till den ordinära kommunala verksamheten mot bakgrund av gällande anvisningar för verksamheten. Den geografiska fördelningen på län bör i fortsättningen göras av AMS utifrån de riktlinjer som regeringen drar upp för verksamheten. Det får sedan ankomma på länsarbetsnämnden efter samråd med länsstyrelsen och på basis av länsplaneringen att göra fördelningen av medlen på kommunerna inom respektive län.

-

6 Kostnader för en

förstärkt

regionalpolitik

6.1 Inledning

Vi har tidigare i avsnitt 2.5 diskuterat samhällsekonomiska aspekter på regionalpolitiken. Att bedriva regionalpolitik kräver ekonomiska resurser. Men samtidigt är det viktigt att man inte ser regionalpolitiken som enbart en kostnad for samhället utan också som ett aktivt medel för att öka sysselsättningen och den samlade produktionen i samhället. Våra forslag innebär ökade utgifter på statsbudgeten. De leder emellertid på olika vägar till ökade inkomster för stat och kommuner. Vi vill i detta sammanhang hänvisa till de beräkningar som vi redovisade i betänkandet (SOU 1978:14) Arbete åt handikappade. Vidare pågår inom utredningen ett projekt med syfte att belysa de finansiella strömmar som blir resultatet av en marginell sysselsättningsökning. Det gäller dels effekterna på strömmarna mellan hushållssektorn och den offentliga sektorn som helhet, dels strömmama mellan olika delar av den offentliga sektorn. Vi återkommer i slutbetänkandet till dessa frågor. Redan nu vill vi dock stryka under att de beräkningar av utgifter på statsbudgeten som vi redovisari det följande bara visar den ena sidan av de statsfinansiella effekterna av förslagen.

6.2 Nuvarande anslag

lnom industridepartementets område finns följande anslag. R egiona/poliriskt stöd: Bidragsverksamhet är ett förslagsanslag som omfattar anslagsposterna lokaliseringsbidrag (avser kostnader for lokaliseringsbidrag, avskrivningslån, flyttningsersättning, stöd enligt offertprincipen, bidrag till Stiftelsen lndustricentra samt vissa särskilda forvaltningskostnader) utbildningsstöd introduktionsstöd sysselsättningsstöd infriande av statlig garanti för lån gemensamma forvaltningskostnader (fördelning av AMS förvaltningskostnader på resp. program).

För femårsperioden 1973/ 74-1977/ 78 fastställde riksdagen en medelsram for

154 Kostnader/ör enförsrärk: regionalpo/irik

beslut om regionalpolitiskt stöd. Under våren 1978 beslöts att ramperioden skulle förlängas till att omfatta även budgetåret 1978/79. Därvid fastställdes beslutsramen till 4800 milj. kr. för sexårsperioden 1973/74-1978/79. En ungefärlig fördelning av beslutsramen har angivits och for de stödformer som belastar anslaget C1. Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet har beräknats - l 000 milj. kr. lokaliseringsbidrag/avskrivningslån - och introduktionsstöd 380 milj. kr. utbildningsi - 180 milj. kr. sysselsättningsstöd

l

Budgettekniskt kan beslutsramen sägas ha samma karaktär som bemyndigandetekniken, vilken används vid vissa investeringsanslag. Ett bemyndi-

i

gande utgör en formell bindning från statsmakternas sida, som medger att civilrättsligt bindande avtal ingås mellan en statlig myndighet och t. ex. ett företag. För stödverksamheten innebär det att riksdagen bemyndigar regeringen att besluta om regionalpolitiskt stöd som kommer att betalas ut efter för budgetbeslutet aktuella budgetåret. Eftersom riksdagen anvisar

_det

betalningsmedel för endast ett budgetår i taget behövs någon form av garanti i

för de betalningsförpliktelser som staten ikläder sig utöver beviljade anslagsmedel. Detta riksdagens långsiktiga åtagande uttrycks när det gäller stödverksamheten så att riksdagen för en viss tidsperiod (f. n. sexårsperioden 1973/ 74-1978/ 79) medger att regionalpolitiskt stöd får beslutas inom en till beloppet angiven kostnadsram. Regeringen lämnar sedan viss del av beslutsramen vidare till AMS och vissa länsstyrelser. Myndigheternas beslutsramar anges årligen i regleringsbrev. Det är beslutsramen som är styrande för regeringens resp. myndigheternas beslut om stöd. Eftersom stödet lämnas i huvudsak för investeringar och betalas ut i den takt investeringarna fárdigställs, sker utbetalningarna ofta under annat år än beslutsåret. Anslagsbeloppet for anslaget Cl. Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet bestäms därför utifrån beräknade utbetali ningar av stöd under det aktuella budgetåret. Särskilda srödâtgärdei i g/esbygder är ett reservationsanslag som omfattar anslagsposterna hemarbete m. m. (anslagsbel. 1978/79 5 milj. kr.) stöd till regionala utvecklingsfonder (anslagsbel. 1978/79 2 milj. kr.) kommunala sysselsättningsinsatser (lKS) (anslagsbel. 1978/79 12 milj. kr.) särskilda sysselsättningsinsatser (anslagsbel. 1978/79 2 milj. kr.)

Vi har i kapitel 5 redogjort för den verksamhet som finansieras från detta i anslag. Bidrag till kommunala Industrilokaler är ett reservationsanslag (anslagsbelopp 1978/79 30 milj. kr.). Under Fonden för låneunderstöd finns upptaget investeringsanslaget stöd: Lokaliserings/ân. Anslaget omfattas av den förut- Regionalpoliriskl nämnda beslutsramen för regionalpolitiskt stöd. För sexårsperioden 1973/

av: Det system med rdntebe/rielse på lokaliseringslån som finns f. n. kommer inte till uttryck på statsbudgetens utgiftssida. Bortfallet av ränteintäkter

*amaüakawwwea-nsaa-a-vv

Kostnaderför en förstärkt regionalpolirik

redovisas inte heller öppet på budgetens intäktssida. Intäktsbortfallet kan beräknas uppgå till ca 80 milj. kr. per budgetår under innevarande sexårsperiod. Utgifterna för transportstödet belastar kommunikationsdepartementets förslagsanslag Transporrstöd/ör Norrland m. m. (anslagsbelopp 1978/79 127 milj. kr.). Utgifterna för det särskilda stödet till lantbruksföretag med viss kombinationssysselsättning som vi redogjorde för i avsnitt 5 belastar jordbruksdepartementets förslagsanslag Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder (anslagsbelopp 1978/79 l0 milj. kr. samt garantiram på 10 milj. kr.).

6.3. Beräkning av anslagsbehov

Beräkningarna i det följande är gjorda i nuvarande penningvärde. Uppräkningar därutöver bör göras för att kompensera för penningvärdesforändringen. Beräkningarna avser endast de direkt regionalpolitiska insatser som vi har behandlat i detta betänkande. Som framgår av kapitel 2 är en förstärkt näringspolitik nödvändig för en framgångsrik regionalpolitik. Vi återkommer i slutbetänkandet till de ekonomiska aspekterna på en förstärkt näringspolitik. Våra förslag påverkar anslagsbehovet på två sätt. o Genom ändringar i regelsystemet kommer ökade anspråk att ställas på vissa anslag och anslagsposter medan andra kan minska eller helt slopas. Vidare kan helt nya anslag behövas. Dessa förändringar sker även vid helt oförändrad volym av stödverksamheten. 0 Vi räknar med att våra förslag skall medföra ökad efterfrågan på regionalpolitiskt stöd, dvs. en volymökning av stödverksamheten. Syftet med våra ändringsförslag ärju att påverka ett större antal utbyggnads- och lokaliseringsbeslut. Våra förslag innebär att bidrag som inriktas på kapitalkostnaderna skall lämnas endast i form av avskrivningslân. Vi har räknat med att regeländringarna inte skall medföra något ändrat behov av bidrag som inriktas på kapitalkostnaderna. Det innebär att nuvarande belopp för lokaliseringsbidrag/avskrivningslån (ca 165 milj. kr.), räntebefrielse (ca 80 milj. kr./ budgetår) och bidrag till kommunala industrilokaler (30 milj. kn/budgetår) bör vara tillräckligt vid oförändrad verksamhetsvolym. Om vi dessutom lägger till en volymökning på ca 25 % blir anslagsbehovet 345 milj. kr./ budgetår. l fråga om utbildningsstöd innebär våra förslag att större krav skall ställas på innehållet i utbildningsplanerna. Detta kan leda till att kortare utbildningstider kommer att ligga till grund för stöd. Å andra sidan har vi uttalat oss för att utbildningsstöd skall kunna lämnas med högre belopp per timme än f. n. samt att stöd skall lämnas i några fall där stöd enligt nuvarande regler inte kan lämnas. Sammantaget räknar vi därför med att regeländringarna inte påverkar anslagsbehovet jämfört med för närvarande. En volymökning med

156 K osrnaderfdr enförstärkr regionalpo/irik

ca 25 % skulle innebära ett totalt anslagsbehov på 45 milj. kr. per budgetår. För det nya sysselsärmingsstöder innebär våra förslag stora, ändringar i Förhållande till nuvarande bestämmelser. Beräkningarna av anslagsbehov blir

därför tämligen osäkra för denna stödform. För ett ökat anslagsbehov

talar kraftigt höjda belopp geografisk utvidgning - av verksamheten, volymökning l motsatt riktning verkar vårt förslag om särskild granskning innan stöd lämnas. Sammantaget har vi räknat med ett anslagsbehov på ca 200 milj. kr. per budgetår för det nya sysselsättningsstödet när det är fullt utbyggt. Stödets konstruktion medför dock att ökningen av anslagsbehovet sker stegvis under l l l sju år. i Vi l Stöd enligt qfferrprincipen har hittills lämnats i mycket liten omfattning. räknar med att ca 25 milj. kr. per budgetår bör beräknas för detta i l ändamål. i i . En utbyggnad av Sri/relsen Industricenrras verksamhet i samma takt som 1 a och t hittills medför anslagsbehov på ca 6 milj. kr. per budgetåri kapitaltillskott i administrationsbidrag. i 4 Våra förslag beträffande lokaliserings/ân innebär att stödunderlaget ökas i genom att andra åtgärder än investeringar i byggnader och maskiner blir stödgrundande. Vi räknar med att lån för sådana nya ändamål kommer att lämnas med ca 150 milj. kr. per budgetår. Om vi dessutom lägger till en volymökning med 25 % i fråga om stöd vid investeringar blir det totala anslagsbehovet ca 815 milj. kr. per budgetår. För kommunala sysse/särrningsinsarsez (IKS) i glesbygder anslås f. n. 12 milj. kr. per budgetår för insatser i tolv kommuner. Våra förslag innebär att verksamheten skall byggas ut väsentligt. Vi beräknar att 60 milj. kr. per budgetår behöver anslås för ändamålet. För det särskilda stödet till glesbygds/öretag beräknar vi en viss ökning utöver de belopp som för närvarande anvisas på det nuvarande anslaget till lantbruksföretag i glesbygd och anslaget till stöd till hemarbete. Det innebär ett anslagsbehov på 20 milj. kr. per budgetår. Garantiramen bör ökas i motsvarande grad till 20 milj. kr. För de särskilda glesbygdsinsarserna genom de regionala utvecklingsfonderna och länsstyrelserna beräknar vi oförändrat anslagsbehov, sammanlagt 4 milj. kr. per budgetår. Någon beräkning av anslagsbehov för rransporrsräder gör vi inte, eftersom vi inte närmare har behandlat den stödformen. Detta gäller också kostnader för en eventuell utbyggnad av kollektivtrafiken/öl arbetsresor. Vi har i kapitel 4 föreslagit olika åtgärder för att i ökad utsträckning få in de regionalpolitiska aspekterna även i den offentliga sektorns verksamhet. Dessa nya inslag i det regionalpolitiska arbetet ställer krav på betydande ekonomiska insatser från staten för att det skall vara möjligt att nå praktiska resultat. Vårt förslag om att budgeten skall användas som ett medel för att med anknytning till den regionalpolitiska planeringen få de regionalpolitiska faktorerna beaktade i de statliga myndigheternas verksamhet inrymmer nya

Kostnader .för en , förstärkt regionalpolitik 1 5 7

anslagsbehov som måste avvägas vid den ordinarie budgetprövningen. Detsamma gäller beträffande det föreslagna med budgetprövningen samordnade åtgärdssystemet för decentralisering i statsförvaltningen. För att även över sektorsgränserna kunna bedriva en åtgärdsinriktad regionalpolitik i den statliga verksamheten har vi dessutom föreslagit ett särskilt regionalpolitiskt anslag i statsbudgeten, till en början av storleksordningen 100 milj. kr. per år. Beträffande den del av den offentliga sektorn som avser kommunernas och landstingens verksamhet förutsätter våra regionalpolitiskt motiverade ställningstaganden ett genomförande av den kommunalekonomiska utredningens förslag om ett förstärkt skatteutjämningssystem med ökat hänsynstagande till kommunernas strukturella olikheter både i olika delar av landet och inom samma län. Vidare skall de extra skatteutjämningsbidragen, som kompletterar den ordinarie bidragsgivningen, enligt våra förslag kunna utgå även för speciella åtgärder som enligt den regionalpolitiska planeringen är av särskild betydelse i kommunernas och landstingens verksamhet. Dessa särskilda insatser förutsätter att medelsramen för de extra skatteutjämningsbidragen i enlighet med den kommunalekonomiska utredningens förslag höjs från 100 till 200 milj. kr. per år. De regionalpolitiskt framförda synpunkter på kommunernas och landstingens verksamhet som vi redovisar i detta delbetänkande tar i övrigt upp frågan om en förstärkning av statsbidragen till kommunernas barnomsorg och frågan om regionalpolitiskt motiverade styrmedel inom det statliga stöd till landstingen som långtidssjukvårdens torde förutsätta. l utbyggnad slutbetänkandet återkommer vi till den grundläggande frågan om sambandet mellan den kommunala ekonomin och möjligheterna att genomföra en aktiv sysselsättnings- och regionalpolitik inom denna del av den offentliga sektorn. Våra förslag innebär ökade arbetsuppgifter för de organ som skall genomföra förslagen. Detta kan medföra anspråk på personallörstärkningar. Eftersom vi i slutbetänkandet kommer med förslag som berör samma organ vill vi inte nu isolerat bedöma behovet av resursförstärkningar för de regionalpolitiska insatserna. Vi återkommer därför till frågan i slutbetänkandet. Beträffande länsorganens behov av ekonomiska resurser för utredningsoch utvecklingsarbeten i anslutning till regionalpolitiken vill vi hänvisa till det förslag som decentraliseringsutredningen nyligen lagt fram om att varje länsstyrelse skall tillföras 1-5 milj. kr. per år för sådan verksamhet. En sammanfattning av våra anslagsberäkningar görs i följande tablå, där nuvarande anslag (budgetåret 1978/79) för motsvarande ändamål jämförs med våra förslag.

158 Kostnader för en _försrärkr regionalpolitik Ändamål Nuv. anslag Vår beräkning

sysselsättningsstöd -f 25 offertprincipen -f 6 Stiftelsen lndustricentra IKS 12 60

1511 20 glesbygdslöretag särskilda glesbygdsinsatser 4 4

- 1001 offentlig sektor, statlig verks. 80* räntebefrielse på lokaliseringslån

a Lokaliseringsbidrag/avskrivningslän + bidrag till kommunala industrilokaler bSysselsättningsstöd + introduktionsstöd FInget belopp är redovisat l. n. d Lantbrukslöretag i glesbygd + hemarbete ° lnte öppet redovisat i budgeten f. n. Beloppet beräknat med ledning av genomsnittstal För beviljad räntefrihet. f Beloppet avser förslaget om ett särskilt anslag över sektorsgränserna för statlig verksamhet. Därtill kommer andra Förden offentliga sektorn regionalpolitiskt m0tive› rade kostnader i statsbudgeten dels för statliga myndigheter, dels för kommunernas och landstingens verksamhet.

Till listan över nuvarande anslag bör också läggas de drygt 100 milj. kr. per år som av den allmänna arbetsgivaravgiften i inre stödområdet sänkningen innebar i minskade inkomster för staten. Beslut har nu fattats om slopande av den allmänna arbetsgivaravgiften För hela landet.

6.4 Föreslagen anslagsstruktur

Vi förordar stöd: behålls. att anslaget Regionalpoliriskr Bidragsverksamhe! Under anslaget bör som särskilda anslagsposter tas upp

avskrivningslån utbildningsstöd sysselsättningsstöd stöd enligt olTertprincipen - infriande av garantier (avser garantier för byggnadskreditiv som sedan skall avlyftas med avskrivnings- eller lokaliseringslån) förvaltningskostnader

Även anslaget Regionalpolitiskt stöd: Lokaliserings/ân bör behållas. Som nytt särskilt anslag bör tas upp kapiraltillskorr till Stiftelsen Industricentra. Det nuvarande anslaget Särskilda srödâtgärdei i g/esbygder bör delas upp så att medel för kommunala sysselsättningsinsatser i glesbygd (IKS) anvisas på

Kostnader/ör en _förstärkt regionalpolitik 159

ett särskilt anslag. Anslagsposten Stöd till regionala utvecklingsfonder bör slopas och motsvarande medel tillföras anslaget Bidrag till regionala utvecklingsfonder under fjortonde huvudtiteln (industridepartementet), samtidigt som hänsyn bör tas till syftet med dessa medel när bidragen fördelas mellan fonderna. Anslagsposten Hemarbete m. m. bör slopas och motsvarande medel tillföras ett nytt anslag, dit också bör föras det nuvarande anslaget Särskilt stöd till lantbruksföretag m. m. i vissa glesbygder. Vidare bör övervägas om även jordbruksdepartementets anslag Stöd till skärgårdsföretag kan föras till detta nya anslag. Av det nuvarande anslaget Särskilda stödåtgärder i glesbygder återstår då endast anslagsposten Särskilda sysselsättningsinsatserü. ex. insatser inom ramen för Aktion Z, lnland Y etc., vilka tidigare har omnämnts i kap. 2), vilken bör behållas som särskilt anslag tills vidare. Vi återkommer i slutbetänkandet till frågan om medel för utredningar m. m. inom länsstyrelserna. Därvid kan detta anslag påverkas. Det nuvarande anslaget Bidrag till kommunala Industrilokaler kan slopas, eftersom motsvarande ändamål tillgodoses genom anslaget Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet. l enlighet med våra förslag i kapitel 4 om den offentliga sektorn bör ett nytt anslag tas upp för särskilda regionalpolitiska insatser i statlig verksamhet m. m. Systemet med flerårsramar för beslut om regionalpolitiskt stöd bör behållas och i fortsättningen avse anslagen Regionalpolitiskt stöd: Bidragsverksamhet, Regionalpolitiskt stöd: Lokaliseringslån och det nya anslaget för stöd till glesbygdsforetag.

SOU i978:62

Reservationer

l. Reservation av Karl-OIofFaxén Regionalpolitiken bör enligt min mening syfta till ökad sysselsättningsgrad

i genom ökad produktiv sysselsättning inom stödområdet. Härigenom blirden

- i varje fall efter en övergångstid - självbärande för staten genom ökade skatteintäkter från de i näringslivet sysselsatta. Kommunernas ekonomi förbättras och behovet av skatteutjämning minskar. Med detta anges också den totala finansiella ram, som enligt min mening i bör gälla för olika slag av statliga insatser av regionalpolitisk betydelse. Jag i kan inte biträda en utbyggnad, som måste finansieras genom ökade i Skattesatser. Ett så omfattande regionalpolitiskt stöd skulle hämma tillväxten i övriga delar av landet och därmed indirekt motverka sitt eget syfte. De i kapitel 6 föreslagna beloppen måste även ses i samband med bl. a. transportstödet och stödet till olönsamma delar av järnvägsnätet. En omfördelning ökar möjligheterna att uppnå desamma. Utan en expansiv inriktning av den generella penning- och finanspolitiken, syftande till hög ekonomisk tillväxt, kan målet “arbete åt alla” icke nås. Detta gäller regionalpolitiken lika väl som särskilda åtgärder för arbete åt handikappade eller andra delområden av sysselsättningspolitiken. Inflationsbekämpningen får ske med andra medel än en så restriktiv penning- och finanspolitik, att det allmänna sysselsättningsläget blir svagare än som är socialt godtagbart och den ekonomiska tillväxten lägre än som svarar mot de potentiella resurserna. Motståndskraften mot inflationistiska kostnadsökningar beror av det totala sysselsättningsläget. Den blir inte större i det fall att en högre andel av sysselsättningen åstadkommits med hjälp av selektivt medel. Snarare försvagas motståndskraften genom medvetandet att selektivt stöd lätt kan erhållas. Selektiva stödåtgärder, t. ex. av regionalpolitisk natur, måste alltså enligt y min uppfattning ses som ett komplement på vissa punkter till en generellt

l expansiv politik. En felaktig inriktning av den generella ekonomiska

: politiken korrigeras inte genom selektiva åtgärder.

Avsnitt 2.4.5 Utbyggd näringspolitik med regionalpolitisk inriktning

I min reservation till sysselsättningsutredningens första delbetänkande ”Arbete åt alla” (SOU 1975:90) anförde jag att ”stor försiktighet måste iakttagas när det gäller att ytterligare utsträcka statens och kommunernas planeringsingripanden mot företagen” (sid. 288, rad 5-7). Detta gäller även de

162 Reservationer

i detta delbetänkande framförda kraven på kraftig Förstärkning av planering och styrning av näringslivet. måste tillförsäkrzis en betydande beslutsautononti för att Företagen skall ha några utsikter att uppnå sina mål. Problemen är i regionalpolitiken av att sysselsättningsutvecklingen inom stödområdets hög grad betingade jord- och skogsbruk ställt högre krav på takten i det industriella lörctzigzindet än inom övriga delar av landet. En positiv allmänvåirdering av ityföretagztndet. framför allt grundande av familjeägdzi Företag i mindre skala. och positiv förståelse för dess sociala och ekonomiska villkor, är av långt större betydelse för sysselsättningen i stödområdet än statlig planering och styrning. Krcati« vitet och självständigt tänkande hos den enskilde företagaren måste stimuleras, inte begränsas.

A vsnirt 3. 4. I I K öns/notering Att det skall rådajamställdhet mellan män och kvinnor i arbetslivet är i dag en allmänt godtagen princip. SAF har genom att träffa jämställdhetsavtzil med både LO och PTK bundit sig för att aktivt verka för detta. Jag har i denna fråga ingen annan mening. Av principiella skäl anserjag emellertid att kvotering inte är ett lämpligt instrument. Kvotering är förenat med sådana nackdelar att detta medel måste undvikas även om syftet är gott. Kvotering uppfattas efter en tid som orättvis av vissa berörda grupper och kommer _iämställdhetsarbetet att framstå i negativ dager. En utjämning av sysselsättningsgraden inom stödområdet, så att den för kvinnorna närmar sig den för männen, anser jag ligger inom det ovan angivna målet förjämställdhetspolitiken. Detta mål kan emellertid nås utan generella regler för fördelningen av sysselsättningsökningen mellan män och kvinnor på varje särskild stödberättigad arbetsplats. Könskvotering har tillämpats som försöksverksamhet när det gäller regionalpolitiskt stöd sedan 1974. Någon samlad utvärdering av de hittillsvarande erfarenheterna har ännu inte kommit till stånd. Det har visat sig omöjligt att få uppgifter om effekterna av regeln och frekvensen av dispenser efter l juli 1976. Härtill kommer att jag finner den föreslagna regeln tvivelaktig eftersom

den lokala arbetsmarknaden inte alltid eller ens i allmänhet är sådan att en

kvoteringsregel är meningsfull. Jag har fått det intrycket, att dispensreglerna hittills fungerat relativt tillfredsställande och att en fortsatt tillämpning av en 40-procentsregel med dispensregler enligt hittillsvarande praxis inte behöver leda till så stora praktiska svårigheter. Avgörande vikt måste emellertid läggas vid huvudsyftet med regionalpo- Iitiken, nämligen att öka produktionen och sysselsättningen i stödområdet. Strävan att tillgodose andra syften får icke leda till nya uppgiftskrav och administrativt merarbete för arbetsgivarna.

A vsnir! 3.4. 12 Förslaget om särskild granskningsrapporr från reviso-

rerna Jag kan inte biträda förslaget att företag som får regionalpolitiskt stöd måste förbinda sig att låta sina revisorer årligen till uppföljningsmyndigheten lämna

Reservationer 163

en särskild granskningsrapport. En sådan föreskrift skulle motverka regionalpolitikens huvudsyfte genom att det administrativa merarbetet med den särskilda granskningen minskar intresset hos arbetsgivarna för att utnyttja de möjligheter regionalpolitiken erbjuder att öka sysselsättningen i stödområdet. Vidare torde revisorernas faktiska möjligheter att pröva huruvida stödet har använts för avsett ändamål vara synnerligen begränsade. En ny uppgift av denna art faller utanför ramen för granskningsarbetet i den årliga revisionen. Revisorernas egentliga uppgifter i Företagen låter sig inte förenas med en prövning och bedömning av sättet att använda vissa medel med hänsyn till syften och mål för en utanför företaget utformad politik.

Avsn/n 3.5 Stödomrâden och stödets stor/ek

Utredningen föreslår att subventioner till företag i form av avskrivningslån för investeringar i byggnader och maskiner skall kunna lämnas i samtliga stödområden. l vissa områden skall subventioner dessutom utgå i form av sysselsättningsstöd. Enligt min mening bör det starkt understrykas att effekterna av regionalpolitiskt stöd beror av att det kan lämnas endast inom en mycket begränsad del av landet och att denna avgränsning är långsiktig. Det är att beklaga att utredningen inte själv kunnat utarbeta ett konkret förslag till gränser för de olika stödområdena. Den föreslagna proceduren inrymmer betydande risker för “inflation” i bedömningarna under inplaceringsarbetet. lnte minst med hänsyn till de betydande riskerna för konkurrenssnedvridande effekter är det viktigt att anspråk på regionalpolitiska stödinsatser inte kan resas i andra delar av landet än där väsentliga långsiktiga sysselsättningsproblem av regional karaktär oomstritt kan påvisas, dvs. det nuvarande stödområdet och grå zonen. För det nuvarande inre stödområdet och angränsande delar av allmänna stödområdet föreslås kraftigt höjda subventioner i form av avskrivningslån för investeringar och sysselsättningsstöd. Jag kan inte acceptera ett fast subventionssystem av den omfattning som det här är fråga om. Risken för missbruk måste bedömas bli betydande när subventionerna utgör så stor andel av de totala kostnaderna som föreslås. De generella reglerna bör inte gå längre än till ett bibehållande av nuvarande kapitalsubventioner och en begränsad höjning av det nuvarande sysselsättningsstödet. Skulle ett projekt av särskilt intresse från regionalpolitisk synpunkt kräva speciella statliga insatser för att kunna förverkligas bör den s. k. offertprincipen tillämpas. Den ger goda möjligheter att anpassa stödåtgärderna till de specifika hinder eller merkostnader för etablering och drift som föreliggeri det enskilda fallet samtidigt som den ställer krav på en samhällsekonomisk bedömning av projektet. Riskerna för missbruk blir mindre. Det regionalpolitiska företagsstödet innefattar även statliga lån. De utgår för närvarande till investeringar i byggnader och maskiner etc. Utredningen föreslår en kraftig utvidgning av stödunderlaget vilket bl. a. innebär att företagen kan få statliga lån även för kostnader för marknadsföringsåtgärder, produktutveckling. omstrukturering av verksamheten, rörelsekapital m. m. Någon klar avgränsning av stödunderlaget anges ej. När jag med tvekan

Reservationer

biträder förslaget till en sådan utvidgning av stödunderlaget är det bl. a. med på grund av den starka inflationen under hänsyn till kostnadsökningarna senare år. I och för sig kan förslaget tänkas underlätta för Företagen att utnyttja eller ta i anspråk planerade anläggningar samt befintlig produktionsapparat Det är att på ett smidigare sätt anpassa sig till ändrade marknadsförhållanden. emellertid här fråga om kapitalbehov som normalt tillgodoses på öppna kreditmarknaden och som inte är särskilt lämpade för bedömning av statliga understryka utredningens uttalande att myndigheter. Jag vill därför kraftigt lån för här angivna ändamål bör lämnas “först om andra finansieringsmöj- 3.3.4). l regel torde bankfinansiering kunna ordnas. ligheter saknas”. (Avsnitt För restriktivitet med lokaliseringsstöd för marknadsföring m. m. talar också att överblicka av stödet i svårigheterna för myndigheterna utnyttjandet sådana fall. för regionalpolitiskt stöd icke bör vara Jag har tidigare uttalat att totalramen högre än att detta blir statsfinansiellt självbärzinde genom högre skatteinkomster. l den mån den fortsatta prövningen av förslagets finansiella

konsekvenser gör det nödvändigt, bör den övre gränsen för det totala stödet i form av avskrivningslån och lokaliseringslån sänkas i de föreslagna “allmänna” och “övriga” stödområdena. l de inre stödområdena bör en begränsning så långt möjligt undvikas med hänsyn till de låga zmdrahzindsvâirdenzt på l anläggningar där samt det starkare behovet i dessa av stöd för speciella

marknadsforingsåtgärder. i l l l l li Jag instämmer därtill i Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svenssons (m) l och Kol- l ”Uttalande om kollektivavtal reservation vad gäller punkterna lektivtrafiken och bebyggelsestrukturen.

2. Reservation av Erik Ransemar (vpk)

under 1965-1977 karaktäriseras av att den Regionalpolitiken perioden inom kapitalismen och främst inom den sammanfaller med utvecklingen kapitalistiska industrin. Regionalpolitiken har följt de “lagar” som styr det kapitalistiska produktionssättet. Användandet av regionalpolitiken och dess medel, som undan för undan har utökats, har skett efter ett mönster som är generellt, när nya introduceras i ett kapitalistiskt marknadssystem: efter en samhällsåtgärder period uppsuger de första avvaktande och förmodligen noga analyserande företagen de nya åtgärderna och företeelserna (ibland expansiva kapitalistiska införlivar dem i sina planeringssystem, ser till att kallade reformer). “reformerna” sedan anpassas för sina syften, om så krävs, och använder dem att så länge de ger fördelar, när det gäller att utvinna högsta möjliga profit eller i en alltmer hårdnande internationell eller skaffa sig ökade marknadsandelar nationell konkurrens. den Därmed blir även regionalpolitiken präglad av det som karaktäriserar ekonomin och produktionen i samhällsformzitioner av Sveriges kapitalistiska underkastas den kapitalistiska ekonomins konjunktyp. Regionalpolitiken turmönster och den kapitalistiska produktionens irrationalitet.

ERU:s undersökningar ger på flera sätt bekräftelse på att det är så, även om

Reservationer

deras undersökningar rymmer åtskilliga tolkningssvårigheter och brister. Några exempel: Skillnaderna mellan stödområdena och övriga Sverige från år 1968 består i huvudsak år 1976, när det gäller befolkningens möjligheter att få viss social service inom sina respektive bosättningsområden. Det betyder att det år 1964 uppställda målet att “det stigande välståndel fördelas på ett sådant sätt att människorna i olika delar av landet erbjuds en tillfredsställande social och kulturell service inte uppnåtts. Under hela perioden har en omfördelning av industrisysselsättningen mellan olika delar av landet ägt rum. Främst är det storstadslänen som fått en minskad andel industrisysselsatta. Eftersom lokaliseringsstöden i stor utsträckning gått till branscher med god konkurrenskraft enligt ERU:s bedömningar och definitioner och att de nya sysselsättningstillfällena som regel skapats i branscher med kraftig eller åtminstone god marknadstillväxt, är det mycket som talar för att de nya arbetstillfallena i stödområdena framväxt på grund av utvecklingstendenserna inom den kapitalistiska industrin och i varje fall inte står i motsättning till utvecklingen inom kapitalismen. Mellan l970 och 1975 skedde det en uppgång i tillverkningsindustrins sysselsättning i hela landet. lskogslänen inträffade ökningen huvudsakligen under denna femårsperiod. Det är också under denna period som “tillväxttakten i sysselsättningen för det allmänna stödområdet är som högst, tre gånger större 1970-1975 än 1965-[970 t. ex. Lägger man därtill den “grå zonen, blir skillnaden ännu mera markerad. ERU:s undersökningar kan inte ge svar på om det finns ett samband mellan dessa företeelser. Det är möjligt att det är en kombination av flera faktorer: den allmänna utvecklingen inom den kapitalistiska industrin med ett ökat behov av satsning på ny teknik, nya maskiner och arbetskraft med ny utbildning (i Sverige tillhandahållen genom arbetsmarknadsutbildningen, AMU) och som krävde tillgång till snabbt kapital på förmånliga villkor. att expansionsmöjligheterna i storstadsomrâdena var mindre goda under den här tiden, när det t. ex. gällde att snabbt få fram billig industrimark och bra industribyggnader, att man ansåg att rörligheten bland de arbetande inom storstadsområdena var för hög och att man väntade sig bättre arbetsdisciplin utanför storstadsområdena etc. En hel del av detta kunde staten med sin anpassade regionalpolitik snabbt bjuda på. Den förda regionalpolitiken kan på det här sättet ha medverkat till att utllyttningen av industrisysselsättningen från storstadsområdena gått något snabbare än om den skulle ha skett på kapitalismens egna villkor. Någon styrande effekt tycks dock inte regionalpolitiken ha haft. när det gäller lokalisering, branschinriktningar, rekrytering av arbetande etc. Detta visar t. ex. ERU:s undersökning, när det gäller rekryteringen av arbetskraft. De företag som fått stöd har till två tredjedelar rekryterat redan anställda. Av de arbetslösa har man endast rekryterat lO 96. Det visar att det inte är samhällsekonomiska utan företagsekonomiska mål som styrt lokaliseringen. Bindningen till utvecklingen inom kapitalismen och främst utvecklingen inom den kapitalistiska industrisektorn är de faktorer som man främst måste beakta, när man bedömer utsikterna för morgondagens regionalpolitik i vårt

166 Reservationer

land. Kapitalismen är i dag inne i en kris, som den inte på egen hand kan

övervinna. Mycket talar för att krisen kommer att bli bestående, även om den kan komma att uppvisa vissa nationella särdrag, beroende på en ojämlik utveckling i de industrialiserade länderna. Detta talar för att vi inte lår tillbaka utvecklingen under åren 1970-1975, l l när det gäller tillskapandet av nya arbetstillfällen i vårt land, och naturligtvis l inte heller i de s. k. stödområdena. I ett sådant skede måste samhället självt

l

främst genom staten tillskapa de nya arbetstillfállena. Regionalpolitiken

Hittills till marknads- l

måste bli offensiv. har den varit passiv i förhållande krafterna. Regionalpolitiken måste bli styrande. Hittills har den varit anpassad till marknadskrafterna. Följande mål måste uppställas för en regionalpolitik integrerad i en kraftig offensiv för en samhälleligt styrd sysselsättningspolitik med huvudmålet allas rätt till arbete. o Offentligt genom fonder, som möjliggör skapandet och kapital tillskapas av statliga företag, vilka blir stommar i den framtida uppbyggandet regionala sysselsättningsexpansionen. o Regionalpolitiken inordnas i en statlig näringspolitisk riksplan byggd på kommunala med målet att skapa underlag för sysselsättningsplaner uppbyggandet av full och effektiv sysselsättning utan ilyttningsforluster inom varje län. o Ett centralt organ tillskapas för att styra regionalpolitiken, samordna den. utvärdera den och att i samråd med de arbetande genom de fackliga organisationerna tillse att lokaliseringspolitiken sker i folkilertalets intresse.

Ett sådant organ måste, utöver kraftiga ekonomiska resurser, ha tillgång till styrande åtgärder, bl. a. olika former av etableringskontroll (om denna bör ligga både på kommunal/ regional och statlig nivå kan övervägas) av i första hand all industrietablering, ha ansvaret för all lokalisering av statlig verksamhet, ha stöd av bestämmelser om att alla anställningar vid stödföretag skall ske genom arbetsförmedlingen och/ eller i samråd med företagens samt ta initiativ till forskning inom fackliga organisationer på platsen regionalpolitikens område. Med en så uppbyggd regionalpolitik behövs det inte någon av riksdagen fastställd stödområdesindelning. De argument som utredningens majoritet för fram för en differentiering av stödområdesindelningen kan med lika goda skäl anföras mot en differentiering. Utvidgar man stödsystemet till att omfatta alla orter som behöver ökad sysselsättning, är det inte ett förfinat underlag för att fastställa ortsingrupperingar som behövs utan styrmedel, planering och samhällelig ledning. Utredningsmajoritetens förslag leder bara fram till ett evigt utbyte av planeringsunderlag med risk för ökad byråkrati. Har man intet att fördela, blir en ftnfördelad stödområdesindelning inget annat än en pappersprodukt. Mot den bakgrund som jag här kort skisserat ter det sig inte särskilt meningsfullt att gå in på en detaljerad granskning av de avsnitt därjag har en annan mening än majoriteten i sysselsättningsutredningen. Jag skall bara ta upp ett enda detaljförslag. Det gäller förslaget om bidrag till marknadsföringsåtgärder. Jag har också den uppfattningen att småindustrin behöver stöd för

Reservationer 167

att kunna marknadsföra sina produkter, framför allt utomlands. Av flera skäl anscrjzig att den bästa lösningen är att staten istället för bidrag ställer tjänster till förfogande. Det sker lämpligast genom att det centrala för organ regionalpolitiken somjag föreslår skall inrättas bygger upp en organisation för detta och att det centrala organet får medel för sådan verksamhet. Över huvud taget anserjag att ett centralt organ för regionplaneringen, om det byggs upp på ett riktigt sätt och om det ges tillräckliga personella och ekonomiska resurser, erbjuder möjligheter till en utvidgad och snabb omställbar service inom regionalpolitikens ram. Organisationen och målsättningen för verksamheten skall utformas så att huvudinflytandet ligger hos samhället (staten och kommunen) samt de fackliga organisationerna och inte hos kapitalets företrädare på olika nivaer.

3. Reservation av Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svensson (m)

Inledande synpunkter Målet för regionalpolitiken skall vara att skapa så likvärdiga förutsättningar som möjligt mellan landets olika delar och regioner. Enligt vår mening kan detta syfte bäst nås med hjälp av generellt verkande ekonomiskt-politiska medel som tillvaratar marknadsekonomins decentraliserade och effektiva beslutsfattande. Den viktigaste åtgärden. som på sikt kan förbättra situationen för arbetslivet i sin helhet. är att förbättra aktiviteten i svensk ekonomi genom en allmän sysselsättningsskapande politik. Förutsättningarna for att kunna bereda arbete åt alla måste baseras på ett konkurrenskraftigt näringsliv.

Regionalpolitiska medel Vi kan inte biträda utredningens uppfattning att variationer i skattesatser och avgifter är olämpliga regionalpolitiska medel. Tvärtom menar vi att en allmän sänkning av lönekostnaderna i stödområdet genom en lägre nivå på uttaget av obligatoriska arbetsgivareavgifter är ett verksamt medel att stimulera näringslivets utveckling i de områden som berörs. En allvarlig nackdel med de utpräglat selektiva och administrativt styrda stödåtgärder som utredningen föreslår är att det näringsliv som redan finns i stödområdet inte främjas. En snedvriden konkurrens till förmån för stödberättigade företag kan leda till att sysselsättning i befintliga företag hotas. Systemet kräver också en byråkratisk beslutsprocess med åtföljande risk för orättvis behandling av vissa företag. l syfte att öka effektiviteten hos de regionalpolitiska medlen föreslår utredningen en mycket kraftig uppräkning av subventionsgraden i det selektiva stödsystemet. Mot bakgrund av vad som anförts ovan förordar vi en lösning där en förstärkning av regionalpolitiken åstadkommes genom en sänkning av uttaget av arbetsgivareavgifter. vilket kommer såväl redan verksamma som nyetablerade företag till godo.

168 Reservationer

Etableringsde/egationens verksamhet l betänkandet redovisas synpunkter om önskvärdheten av en utbyggnad av den s. k. etableringsdelegationens verksamhet. såväl centralt som på länsnivå. Vi kan inte biträda utredningens uppfattning härvidlag. Etableringsdelegationens verksamhet innebär lokaliseringspåverkztn i administrativ ordning utan offentlig insyn och är därför principiellt förkastlig. l l l l l Uttalande om kollektivavtal l l i l Utredningen har beslutat uttala, att ett villkor för regionalpolitiskt stöd skall l l l vara att berörda företag skall visa att kollektivavtal finns upprättade med i behörig facklig organisation. Vi vill erinra om att riksdagen våren 1976 på förslag av näringsutskottet (NU 1975/ 76:51) tog avstånd från tanken att det skulle föreskrivas direkta villkor av sådan innebörd. I likhet med vad

industriministern uttalat i propositionen 1977/ 78:40 (Åtgärder för att främja

de mindre och medelstora företagens utveckling), vill vi framhålla att förekomsten av kollektivavtal i stort är till gagn för företagens utveckling, men vi är inte beredda att biträda utredningens förslag att dylika avtal skall vara ett villkor för samhälleligt stöd till företag. Utredningens förslag strider som innefattas i våra demokratiska fri- och mot de principer om avtalsfrihet rättigheter.

Utbyggnad av barnomsorgen

Med hänvisning till den reservation som vi fogat till sysselsättningsutredyttrande över 1976 års kommunalekonomiska utrednings betänningens uttalande under avsnittet 4.7.2. kande, kan vi inte biträda utredningens Vår utgångspunkt är att staten skall eftersträva generella lösningar. Emellertid varierar behovet av utbyggd barnomsorg mellan olika kommuntyper. l exempelvis tätortsområden med hög förvärvsintensitet är behovet av samhällsinsatser ganska stort. l utpräglade glesbygdskommuner däremot torde önskemålen om t. ex. institutioner vara ganska små. Detta förhållande komplicerat i hög grad arbetet när det gäller att konstruera generella regler som skall gälla för hela landet. Den uppläggning som föreslagits av kommunalekonomiska utredningen, är enligt vår mening väl avvägd. Vid en sådan omläggning av statsbidragen till t. ex. barnomsorgen ges möjlighet till en lokal anpassning som kommunerna själva bestämmer. Vi vill dessutom påpeka, att nuvarande statsbidrag till barnomsorg är neutralt kommunerna emellan. men gynnar daghems- och missgynnar familjedaghemssidan. Utredningen borde därför också ha uttalat att en samtidig utbyggnad av antalet daghemsplatser och antalet platser i familjedaghem jämte ett successivt införande av vårdnadsersättning snabbare och bättre skulle öka föräldrarnas valfrihet.

Decentralisering av beslut Utredningens förslag om planering av lokala institutioner inom vårdsektom kan vi godta endast om besluten blir knutna till landsting och kommuner.

Reservationer

Utredningen borde ha anslutit sig till socialutredningens numera uttalade uppfattning, nämligen att de direktvalda organen, landsting och kommuner, skall fastlägga institutionsplanema. Vi vill i detta sammanhang erinra om riksdagens uttalande i december 1976 om en mer åtgärdsinriktad och decentralistisk inriktning av regionalpolitiken. På sikt innebär detta att tyngdpunkten för beslutsfattandet i frågor av regionalpolitisk betydelse - vilka beslut i forsta hand påverkar lokala och regionala Förhållanden - kommer att förskjutas i riktning mot läns- och kommunnivåerna. Jämsides med en vidgad länsdemokrati innebär denna utvecklingsprocess, att de regionalpolitiska besluten kommer att föras närmare de människor som är direkt berörda av besluten. Det övergripande ansvaret för sysselsättnings- och regionalpolitiken skall självfallet kvarstå hos staten. som fördelar resurser mellan länen och även utformar direktiv för användandet i stora drag. Men den praktiska verksamheten skall i ökad utsträckning åstadkommas av landstings- och primärkommunala organ. enskilda företag och individer, vilket ger åt dem ett större mått av valfrihet och oberoende. Det kan, som vi ser det, inte vara rimligt att staten skall detaljgranska och i detalj stödja vissa kommuners investeringsprogram. Önskvärd decentralisering vänds i sin motsats,och vilken instans skall pröva och besluta i ett sådant konstruerat selektivt stöd? istället för att fororda åtgärder som innebär en ökad statlig styrning, borde utredningen ha uttalat sig for vidgad länsdemokrati samt för en minskad detaljstyrning av landsting och kommuner i enlighet med vad som uttalas i regeringsförklaringen den 8 oktober 1976.

K ommuna/ skatreutjämning

Avsnittet saknar en klar målangivelse. Enligt vår mening bör skatteutjämningens huvudsyfte vara att skapa förutsättningar för att samma kommunala service skall betinga samma pris över hela landet. För att detta skall kunna åstadkommas, måste hänsyn tagas till inte bara ålderssammansättningen utan också till geografiskt läge och bebyggelsestruktur. Ett rättvisande system for skatteutjämning måste ta hänsyn till såväl de åldersmässiga som de geografiska faktorerna. Detta har i sig regionalpolitisk betydelse, men skatteutjämningssystemet skall därutöver inte utformas som ett “regionalpolitiskt medel”. Vår slutsats är, att man skall vidareutveckla kommunalekonomiska i utredningens forslag till skatteutjämning med mera exakta beräkningar av l l borde “geografiskt läge och bebyggelsestruktur. Utredningen ha tagit i kommunalekonomiska utredningens forslag som utgångspunkt for sina överväganden. Utredningens förslag till uppläggning av den extra skatteutjämningen kan vi inte biträda. Syftet med extra skatteutjämning är, att regeringen skall kunna gå in med särskilda insatser om situationen i någon kommun är alldeles speciell. Huvudexemplen på sådana kommuner är Luleå och Botkyrka. l och for sig kan det vara motiverat. att regeringen till sitt förfogande har särskilda. ospecificerade medel for insatser inom regionalpolitiken. Dessa bör emellertid icke sammanblandas med skatteutjämningen.

170 Reservationer

Kollektivtrafiken och bebyggelsestruktziren

l några avsnitt av betänkandet berörs kollektivtrafiken och bebyggelsestrukturen. Vi tror inte att en lösning på transportproblemet bör sökas i en s. k. kollektivtrañkanpassad bebyggelsestruktur. som beskär valfriheten i boendet. Bilen är det överlägset bästa transportmedlet i glesbygd. l många fall kan också en andra bil i familjen på ett effektivare sätt möjliggöra lör såväl man som kvinna att vara verksamma på arbetsmarknaden.

Särskilda yttranden

1. Särskilt yttrande av Gösta Rehn

Som ledamot av ERU (expertgruppen för regional utredningsverksamhet) har jag biträtt slutsatserna i dess nyligen framlagda betänkande “Att främja regional utveckling” (SOU 1978:46). Det framhålls där bl. a. att den relativt otillfredsställande effekt av sysselsättningsstödet, som ERU konstaterat, gäller den hittillsvarande verksamheten. Ekonomiskt svaga och lågproduktiva företag har nämligen varit överrepresenterade bland de företag som enbart utnyttjat stödet till sysselsättningen, alltså utan kombination med stöd till investeringar. ERU framhåller därför också att en mycket kraftig satsning på sysselsättningsstöd i hela det allmänna stödområdet (mot för närvarande endast det inre) skulle kunna medföra att mera expansiva företag kom att utnyttja det (alltså underförstått: företag som skulle kunna ge mer lönande och varaktig sysselsättning i de subventionerade arbetstillfällena). - Jag vidhåller den därmed - om också hypotetiskt uttryckta sympatin för en mera utbredd och kraftig tillämpning av sysselsättningsstöd inom ramen för given totalinsats. Det är min uppfattning att effekten på sysselsättningen av varje krona som satsas på denna stödform i regel måste vara större än av övriga regionalpolitiska satsningar, inkl. en eventuellt återupplivad sänkning av företagens avgifter på lönesumman (“negativ arbetsgivaravgifP) som nu åter börjat diskuteras. Det måste innebära en betydligt starkare stimulans till ökad -eller i betryckta lägen åtminstone bevarad -sysselsättning, ifall en nedsättning av lönekostnaden på exempelvis 2 % inte göres genom en avgiftssänkning överlag utan genom en premie på 20 % för det antal löntagare som varje företag uppvisar ovanför 90 % av föregående års nivå på sin arbetsstyrka. En stor premie, som arbetsgivare mister vid minskning i arbetsstyrkan men erhåller vid nettonyanställningar, måste påverka deras beslut betydligt kraftigare än om bidraget per person är bara en liten bråkdel därav därför att totalbidraget från skattebetalarna tunnas ut som avgiftssänkning för alla, alltså även för dem som inte är i någon farozon. Samma resonemang kan med smärre modifikationer tillämpas på transportstödet (i dess nuvarande form) och den kommunala skatteutjämningen, även om den senare främst har andra uppgifter än att främja sysselsättningen i fattiga orter. Investeringsstöden ligger delvis annorlunda till, särskilt i den form som nu föreslås (stark anknytning av subventioneringen till den sysselsättningsökning som verkligen genomföres), men skäl kan anföras för

172 Särskilda sou 1978:62

yttranden

särskild uppmuntran åt de Företag som åstadkommer ökad sysselsättning utan att belasta samhällsekonomin med dyrbara investeringar. Sysselsättningsutredningens Förslag går nu i den riktning somjag betraktar som rationell, detta genom ökning av sysselsättningsstöden i de mest stödbehövande områdena och genom nyssnämnda förstärkta anknytning av investeringsstödet till faktiskt åstadkommen sysselsättning. Jag har tills

vidare anslutit mig till dessa förslag men har med ovanstående velat antyda l

och forskningsarbete i ERU och EFA f

Förhoppningen att fortsatt utrednings-

(Expertgruppen För arbetsmarknadsfrågor) och eventuellt redan i sysselsätt- l

ningsutredningen inFör dess slutbetänkande skall ge underlag För ytterligare

steg i samma riktning. är ett led i arbetet på att genomföra och upprätthålla full Regionalpolitiken j sysselsättning med metoder som samtidigt dämpar inflationstrycket.

a

som sänker kostnaderna För den översta delen av sysselsättningen i

Åtgärder

förhållande till genomsnittet, så att de därmed sammanhängande produktionstillskotten blir billiga nog att utöva ett tryck nedåt på priserna, är I nödvändiga för ändamålet, och detta i betydligt större omfattning än För l närvarande. Det är i viss mån en andrahandsfråga om detta uppnås genom l utbredning av de regionalpolitiska åtgärderna, så att de alltmera fyller denna l eller om man går den motsatta vägen och sänker kostnaderna För funktion, av sysselsättningen mera generellt både i och utanför vad som nu ökning kallas stödområden. l

2. Särskilt yttrande av Margaretha af Ugglas (m) och Sten Svensson

i (m) * Utredningen föreslår att den nuvarande stödområdesindelningen ersättes av

i

ett nytt system där berörda kommuner placeras in i olika stödklasser. Vi delar utredningens uppfattning att det nuvarande systemet för indel-

i

ning i stödområden inte är ändamålsenligt och tillstyrker utredningens i

f

Förslag som en försöksverksamhet. Vi Föreslår att utvärdering av Forsöksverksamheten sker i samband med en l

fullständig länsplaneringsomgång.

Bilaga 1 Statistisk redovisning av sysselsätt-

inom

ningens regionala fördelning den offentliga sektorn

I de följande tabellerna 1-25 och kommentarerna till dem lämnas en statistisk redovisning om den offentliga sysselsättningens omfattning med särskild hänsyn till dess regionala fördelning liksom dess Fördelning på olika verksamhetsområden. Materialet i tabellbilagan är redigerat på så sätt att det innehåller uppgifter om a) antalet anställda 1976, b) förändringarna i antalet anställda för perioden 1971-1976 och c) de beräknade förändringarna i antalet anställda för femârsperioden 1977-1981. Uppgifterna för 1976 och förändringarna

1971-1976 har tagits fram genom bearbetningar av statistiska centralbyråns

personalstatistik för anställda hos staten, kommunerna och landstingen. De beräknade förändringarna 1977-1981 har beträffande kommunerna och landstingen erhållits genom de ekonomiska långtidsplanerna enligt KELPoch LKELP-undersökningarna 1977. Motsvarande uppgifter för den statliga

l verksamheten avseende 1977-1981 bygger på det material som tagits fram av

i länsstyrelserna i anslutning till länsplaneringen. Som framgår av avsnitt 4.1

räknar vi med att vid behandlingen av den offentliga sektorns i

i

utbyggnad slutbetänkandet också kunna redovisa uppgifter från 1978 års KELP- och

l

LKELP-undersökningar.

l Innan vi kommenterar de olika siffrorna bör understrykas att den

l nuvarande statistiken över sysselsättningen inom den offentliga sektorn har

l åtskilliga brister, vilket vi redan har påpekat i avsnitt 4.2. Vi har vid

l bearbetningen av statistikunderlaget för de här redovisade tabellerna stött på

l

l en rad problem, beroende på ofullständigheter och felaktigheter i statistiken. l i Som framgår av det följande har vi så långt det varit möjligt försökt göra l erforderliga justeringar, men en viss osäkerhet kvarstår likväl beträffande en del av siffrorna. Vi vill också peka på de svårigheter som finns när man vill jämföra siffrorna i den statistik som vi har använt med uppgifter i andra statistikkällor. Man måste konstatera att det därvid inte går att uppnå någon fullständig överensstämmelse, vilket inte heller är nödvändigt om man som här vill fokusera in analysen på den offentliga sysselsättningens regionala fördelning och förändringarna däri. Även om det kan finnas ofullständigheter l på enskilda punkter, så påverkar detta inte den allmänna bild som avtecknar sig i materialet. ç Som vi framhållit i avsnitt 4.2 finns det alltså anledning understryka att det behövs en förbättrad aktuell och geografisk uppdelad sysselsättningsstatistik inom den offentliga sektorn liksom for arbetsmarknaden i sin helhet. En sådan är nödvändig för att man mer aktivt och systematiskt skall kunna gå in

174 1 Bilaga

och diskutera och påverka den offentliga verksamhetens lokalisering. De i tabellbilagan redovisade uppgifterna avser genomgående antalet anställda. Vid bearbetningen av grundmaterialet har antalet årsarbetare enligt KELP och LKELP för perioden 1977-1981 därvid omräknats till antal anställda med av tillgängliga uppgifter om relationen mellan ledning årsarbetare och antal sysselsatta. De övriga uppgifterna är redan i grundmaterialet uttryckta i antal anställda. Det bör påpekas att förändringstalen för 1971-1976 uttrycker den sammanlagda effekten av sysselsättningsökningen nya tjänster och en under perioden pågående ökning av deltidsfrekvensen. Däremot avser uppgifterna om beräknade förändringar för perioden 1977-1981 enbart sysselsättningseffekten av planerade nya tjänster, omräknade till antalet anställda med ledning av nuvarande deltidsfrekvens. 1 tabellerna återfinns uppgifter om den nuvarande deltidssysselsättningen inom den offentliga sektorn.

1.1 Tabellkommentarer

1.1.1 Kommentarer till tabellerna 1-3

Den offentliga sysselsättningens nuvarande fördelning på staten, landstingen och kommunerna 1-3 som avser förhållandena 1976. belyses i tabellerna för staten omfattar anställda och anställda i Uppgifterna både statligt statsunderstödd verksamhet. Större delen av den senare kategorin utgörs av lärarpersonalen, som uppgick till omkring 20 96 av totala antalet anställda i verksamhet. För att få en fullständig bild av det statlig och statsunderstödd antalet anställda hos staten skall de i tabellerna redovisade sammanlagda talen för 1976 ökas med ca 60 000 avseende viss statlig personal som inte ingår i det här använda statistikunderlaget. Det totala antalet anställda hos staten och i statsunderstödd verksamhet uppgick 1976 till ca 540 000. Vid samma tidpunkt var antalet anställda hos kommuner och landsting ca 670 000. Det sammanlagda antalet anställda inom den offentliga sektorn uppgick alltså till i runt tal 1 200 000, vilket motsvarar ca 30 96 av det totala antalet sysselsatta i landet 1976. _ Tabellerna 2 och 3 visar den regionala fördelningen av den offentliga sektorns sysselsättning dels länsvis och dels efter ortsstrukturen. När antalet anställda därvid i länen och kommunerna avses anges per 1000 invånare län och kommuner. Fördelantalet anställda med arbetsplats i respektive ningen på länen av det totala antalet offentligt anställda visar en spännvidd på mellan högst 180 och lägst 105 anställda per 1 000 invånare. Detta illustrerar hur serviceutbudet och sysselsättningen inom den offentliga sektorn varierar mellan olika delar av landet. De högsta relativa sysselsättningstalen för den offentliga sektorn finns i Stockholms och Uppsala län och i de tre nordligaste

i Älvsborgs, Kalmar och Hallands

länen, medan de lägsta talen återfinns län. Av efter ortsstrukturen framgår hur den den regionala fördelningen sektorns i förhållande till invånarantalet också är offentliga sysselsättning koncentrerad till de större kommunerna. Storstadsområdena och påtagligt primära centra har större andel offentligt anställda än regionala centra, som i

sou 1978:62 Bilaga 1 175

sin tur har större andel än kommunala centra. Till en del förklaras detta av ortstypernas olika funktioner och möjligheterna till pendling kan dessutom innebära en viss utjämning i sysselsättningsavseende, men det finns ändå anledning att uppmärksamma de mycket betydande skillnaderna. Som en måttstock på skillnaderna kan man peka på att antalet offentligt anställda per l 000 invånare istorstadsområdena och primära centra är dubbelt så stort som i kommuncentra med en genomsnittlig spännvidd på mellan 168 och 85 anställda per 1 000 invånare.

1.1.2 Kommentarer till tabellerna 4-6

l tabellerna 4-6 redovisas utöver den geografiska hur den Fördelningen offentliga sektorns sysselsättning 1976 fördelar sig på olika verksamhetsområden. Vid bearbetningen av materialet har anställda i sjukvården genomgående hänförts till landstingssektorn för att siffrorna skall blijämförbara. Iden statliga verksamheten, som enligt vad förut sagts också innefattar statsunderstödd verksamhet, fördelas antalet anställda med ca 60 96 på den civila statsförvaltningen, ca 30 % på de statliga affársverken och ca 10 % på försvarsverksamheten. De statliga bolagen ingår inte i de här redovisade siffrorna, liksom för övrigt i motsvarande siffror inte heller de kommunala bolagen. Av andra tillgängliga uppgifter framgår att de egentligt statsanställda, dvs. exklusive statsunderstödd verksamhet, till 58 % arbetar på den lokala nivån, 25 96 på regional nivå och 17 % i central statsförvaltning. Med regional nivå avses då en myndighetsorganisation med landet indelat i 2-24 områden, medan lokal nivå betecknar allt som har landet indelat i mindre enheter än län. Den lokala nivån domineras av affärsverken, medan den civila statsförvaltningen är dominerande nivå där man återfinner

i på regional

i framför allt den högre utbildningen och länsförvaltningen. 1 landstingens verksamhet var ca 85 % anställda i hälso- och sjukvården,

i

varav 4 procentenheter i distriktssjukvården. 19 procentenheter i långtidsl sjukvården och 62 procentenheter i den övriga i huvudsak sjukhusanknutna

l vården. Av

l antalet anställda i kommunernas verksamhet 18 % avsåg I barnomsorgen, 27 % äldreomsorgen, 15 % undervisning och 40 % annan I kommunal verksamhet. l Den länsvisa fördelningen av antalet anställda per 1 000 invånare i tabell 5 v visar bl. a. hur försvarsverksamheten i vissa län lyfter upp totalsiffran för statligt anställda. Antalet anställda i de statliga affarsverken varierar också 5 kraftigt mellan länen med en spännvidd på mellan 9 och 26 anställda perl 000 invånare. De lägsta siffrorna i för det sammanlagda antalet statligt anställda

§ per 1 000 invånare uppvisar Älvsborgs och Kalmar län, medan de högsta talen

l återfinns i Stockholms och Uppsala län. Spännvidden är här mellan 38 och 88 anställda per 1 000 invånare. Beträffande verksamhet är skilllandstingens l naderna mellan länen mest framträdande när det gäller långtidssjukvården. I

i

kommunernas verksamhet föreligger betydande skillnader mellan länen i fråga om barnomsorgen, där antalet anställda per 1 000 invånare varierar l mellan 5 och 13 anställda. I Beträffande den regionala fördelningen efter ortsstrukturen visar tabell 6 bl. a. hur landstingens sysselsättning inom sjukvården är starkt koncentrerad

1 176 Bilaga

till de större orterna och att detta blir ännu mera markant om man ser enbart som i huvudsak innehåller den sjukhusanslutna på gruppen övrig sjukvård vården. Primära centra har t.ex. här 10 gånger fler anställda per 1000 invånare än kommuncentra. Sysselsättningen inom de decentraliserade vårdformerna för distriktssjukvård och långtidssjukvård är av naturliga skäl

mera jämnt fördelad mellan ortstyperna. Kommunernas verksamhet uppvisar till följd av dess lokala anknytning per l 000 invånare . totalt sett en ganska jämn Fördelning av sysselsättningen även här ligger lägre än de större .. mellan ortstyperna, fastän kommuncentra 1 olika verksamhetsområden är 1 kommuntyperna. Ser man på kommunernas 1 mer än dubbelt så högt i l antalet anställda per l 000 invånare i barnomsorgen l . storstadsomrâdena med kommuncentra och regionala centra. För 1 jämfört 3 äldreomsorgen är Förhållandet delvis omvänt med ca 15 anställda per l 000 l . invånare i kommuncentra och regionala centra mot ca 10 i storstadsområi befolk- l f dena. l båda dessa fall torde siffrorna delvis återspegla olikheter 1 . De betydande skillnaderna inom barnomsorgen ningens sammansättning. beror på olikheter i antalet förvärvsarbetande kvinnor men är också uttryck Detta blir ännu mera framträdande om man ser fören ojämn utbyggnadsgrad. på de enskilda kommunerna.

1.1.3 Kommentarer till tabellerna 7-10

Tabellerna 7-10 belyser de regionala förändringarna av antalet anställda 1971-1976 hos staten, landstingen och kommunerna. Liksom i övriga tabeller hänförts till landstingssektorn för att har anställda i sjukvården genomgående siffrorna skall bli jämförbara. Den i tabellerna 7-10 redovisade regionala fördelningen av den offentliga förändringar 1971-1976 grundas på statistiska centralbysysselsättningens råns personalstatistik för staten, kommunerna och landstingen. Det grundmaterial som har använts för de regionala fördelningarna torde för den statliga verksamheten för höga tal, beroende på vissa ändringar i de ge något statistiska definitionerna för statistikens innehåll under perioden i fråga. Efter

en justering med hänsyn till dessa felkällor kan den totala ökningen av antalet anställda under de sex åren 1971-1976 beräknas till ca 270 000, offentligt varav ca 210 000 i kommunernas och landstingens verksamhet. Som tidigare framhållits innefattar denna sysselsättningsökning, som i genomsnitt utgör

45 000 per år, både anställda på nya tjänster och en under perioden pågående ökning av deltidsfrekvensen. Denna ökning med ca 270 000 anställda inom den offentliga sektorn för perioden 1971-1976 var större än den samtidiga nettoökningen av den totala sysselsättningen i landet, som för samma period till ca 220 000 enligt statistiska centralbyråns arbetskraftsundersökuppgick ningar. Kommunernas och landstingens andel av den totala sysselsättningen

i landet ökade från 12 % 1970 till 17 % 1976. kan man enligt tabelerna 7-10 När det gäller den regionala fördelningen sammanfattningsvis konstatera, att storstadsområdena och primära centra i antalet under perioden 1971-1976 har haft den snabbaste utvecklingstaktsn offentligt anställda per 1 000 invånare. Därefter följer grupperna regionala centra och kommuncentra. Den slutsats man kan dra beträffande förändi den offentliga sysselsättningen 1971-1976 är att de kommuntvber ringarna

Bilaga 1

som redan hade en stor andel offentligt anställda också har haft den högsta ökningstakten. Trots detta har de regionala olikheterna i den offentliga sysselsättningen under denna period inte ökat lika kraftigt som i slutet av 1960-talet. Av tabell 10 framgår att ökningstakten i antal anställda per l 000 invånare for inre stödområdet under perioden 1971-1976 har varit över genomsnittet inom grupperna primära centra, regionala centra och kommuncentra och då mest påtagligt inom gruppen kommuncentra. Detsamma gäller siffrorna för 1976 i tabell 3 och för den beräknade utvecklingen 1977-1981 i tabell 14. Detta visar att dessa orter i högre grad än andra är beroende av den offentliga sysselsättningen. Om man för perioden 1971-1976 jämför inre stödområdet i sin helhet med det totala riksgenomsnittet ligger detta område likväl under genomsnittet. Detta förklaras av att det i inre stödområdet inte ingår några storstadsområden och endast ett primärt centrum

(Östersund), dvs. de

ortstyper som har det högsta antalet offentligt sysselsatta per 1 000 invånare. För den beräknade utvecklingen 1977-1981 gäller dock att det inre stödområdet även vid en jämförelse med det totala riksgenomsnittet har det största ökningstalet för offentligt anställda per 1 000 invånare.

1.1.4 Kommentarer till tabellerna 11-21

Tabellerna 11-21 avser de beräknade av antalet förändringarna anställda 1977-1981 hos staten, landstingen och kommunerna. För kommunerna och landstingen grundas uppgifterna i dessa tabeller på de ekonomiska långtidsplanerna enligt KELP- och LKELP-undersökningarna 1977. Som påpekats i avsnitt 4.1 torde dessa uppgifter om sysselsättningsökningen 1977-1981 vara underskattade jämfört med den samtidigt beräknade volymökningen i övrigt i de ekonomiska Iångtidsplanerna, beroende på att planeringsmetodiken för sysselsättningstalen i KELP och LKELP inte är lika utvecklad som planeringssystemet i övrigt. Å andra sidan får man vid bedömningen av uppgifterna för perioden 1977-1981 observera att den totalt planerade sysselsättningsökningen kan komma att påverkas av de begränsade ekonomiska ramarna för kommunernas och landstingens verksamhet. Samtidigt kan konstateras att den planerade sysselsättningsökningen hos kommunerna och landstingen till den övervägande delen avser den prioriterade utbyggnaden av barnomsorgen och vårdmöjligheterna för de äldre. 1 dessa frågor hänvisas i övrigt till vad som har anförts i avsnitt 4.1 om den offentliga sektorns samband med regionalpolitiken. i l Som läsanvisningar till tabellerna ll-21 bör vidare l påpekas att de för l landstingen och kommunerna redovisade förändringstalen för perioden i 1977-1981 helt utgår från uppgifterna i KELP och LKELP. Därigenom undviks de felaktigheter i förändringstalen som annars skulle uppstått vid en anknytning till de på ett annat statistikunderlag framtagna uppgifterna for 1976 och 1971-1976. Det bör särskilt påpekas att förändringstalen 1977-1981 for lärarpersonal därvid i enlighet med KELP ingår i de för kommunerna redovisade uppgifterna, medan motsvarande för 1976 och uppgifter 1971-1976 som förut nämnts hänförts till staten såsom statsunderstödd verksamhet. Liksom i de tidigare redovisade tabellerna har anställda i sjukvården genomgående hänförts till landstingssektorn. Beträffande de

178 Bilaga 1

totala förändringstalen för kommunerna bör också nämnas att det Föreligger

ett statistiskt bortfall KELP som innebär att de i tabellerna redovisade enligt totalsiffrorna för perioden 1977-1981 bör höjas med en sysselsättningsökning

på ca 3 500 anställda. Den totalt beräknade av antalet anställda på nya tjänster under de ökningen fem åren 1977-1981 utgör för landstingen ca 65 000, varav ca 55 000 inom

och for kommunerna efter komplettering med det hälso- och sjukvården, ca 83 000. 1avrundat tal kan den beräknade 1 nyssnämnda statistiska bortfallet 1977-1981 hos kommunerna och landstingen i sysselsättningsökningen avser dessa uppgifter enbart

således anges till 150 000. Som tidigare påpekats 1

omräknade i den beräknade sysselsättningseffekten av planerade nya tjänster deltidsfrekveits, medan de till antalet anställda med ledning av nuvarande som redovisas beträffande förändringarna under perioden uppgifter 1971-1976 7-10) uttrycker den sammanlagda effekten av nya (tabellerna och en under den perioden fortgående ökning av deltidsfrekvensen. tjänster

redovisas senare i i

Uppgifterna om den nuvarande deltidssysselsättningeit

tabellerna 24-25. Vid med KELP- och LKELP-siffrorna för 1976 motsvarar 1 en jämförelse l den beräknade för perioden 1977-1981 en ökning sysselsattningsökningen

och 16 % för kommunerna. Enligt tabell 11 i

med 20 % för landstingen länsvis en spännvidd i ökningstalen som för landsuppvisar fördelningen är i runt tal mellan 10 och 30 procentenheter och för kommunerna tingen 10 och Av den fördelningen efter mellan 20 procentenheter. regionala i tabell 12 framgår att sysselsättningsökningen i kommunortsstrukturen är vid en procentuell beräkning av centra, där utgångsvärdena låga, över hos landstingen men något under ökningstalen ligger genomsnittet

genomsnittet hos kommunerna. procentuellt i förhållande Det sagda gäller om man mäter förändringarna i stället förändringstalen för till situationen 1976. Ser man på de relativa i antalet anställda per 1 000 invånare i tabellerna samma period uttryckta helt annorlunda för både landstingen och kommunerna. 13-14, blir bilden visar här i förhållande till Den ökade sysselsättningen per 1 000 invånare för kommuncentra och även för genomsnittet för hela landet lägre ökningstal än genomsnittet för storstadsområdena regionala centra och högre ökningstal Den utvecklingen förstärker alltså den 3 och primära centra. planerade i till de större kommuntyperna som för 1976 redovisas i tabell 3, koncentration inte är lika markanta som de faktiska talen för även om förändringarna

1976. med samma mätmetod en spännvidd i den Fördelningen länsvis uppvisar 1977-1981 som för landstingen är mellan beräknade sysselsättningsökningen och för kommunerna mellan 3 och 12 3 och 14 anställda per 1 000 invånare I närmare hälften av landstingen redovisas en anställda per l 000 invånare. under samtidigt som dessa landsting i regel ökningstakt riksgenomsnittet for det faktiska antalet anställda per l 000 också ligger under riksgenomsnittet kommunerna är förhållandet detsamma i en invånare 1976. Beträffande

tredjedel av länen. Fördelningen på länen och efter ortsstrukturen visar alltså en påtaglig

med den största där man redan i utgångsläget 1976 tendens ökningstakten hade relativt sett flest anställda per l 000 invånare. Till en del beror dessa

Bilaga 1 179

olikheter på skillnader i åldersstrukturen och beträffande kommunernas barnomsorg på skillnader i antalet förvärvsarbetande kvinnor. För landstingens del förklaras olikheterna delvis också av att vissa landsting har regionsjukhus och av att vissa landsting mera än andra har avtal med privata sjukhem. Det finns ändå anledning att uppmärksamma en utveckling som på angivet sätt leder till en förstärkning i stället för en utjämning av olikheterna i den offentliga sysselsättningen hos kommunerna och landstingen. Som förut nämnts i samband med tabellerna 7-10 kan samma tendens utläsas för den faktiska utvecklingen under perioden 1971-1976. [tabellerna 15-21 redovisas förändringarna av antalet anställda 1977-1981 hos landstingen och kommunerna även med fördelning på olika verksamhetsområden. Av dessa tabeller framgår att den beräknade av ökningen antalet anställda har sin tyngdpunkt i de prioriterade områden som avser barnomsorgen och vårdmöjligheterna för de äldre. Mer än hälften av landstingens planerade ökningstal 1977-1981 för anställda inom sjukvården avser långtidssjukvården och distriktssjukvården, medan dessa vårdgrenar 1976 svarade för knappt en fjärdedel av sysselsättningen inom sjukvården. Hos kommunerna avser omkring tre fjärdedelar av den beräknade personalökningen 1977-1981 de prioriterade områdena för barnomsorgen och äldreomsorgen, som för 1976 svarade för mindre än hälften av den kommunala sysselsättningen. Inom de olika verksamhetsområdena framgår av tabell 16 att de största procentuella ökningarna återfinns inom barnomsorgen, distriktssjukvården och långtidssjukvården med 65, 43 respektive 41 %. Den motsvarande procentuella fördelningen länsvis och efter ortsstrukturen framgår av tabellerna 18 och 19. Förändringarna 1977-1981 av antalet anställda per 1 000 invånare inom de olika verksamhetsområdena hos kommunerna och landstingen visas i tabellerna 20 och 21 med fördelning på länen och efter ortsstrukturen. 1 hälften av landstingen är ökningstakten för långtidssjukvården lägre än riksgenomsnittet samtidigt som dessa landsting för långtidssjukvården i de flesta fallen ligger under riksgenomsnittet i faktiskt antal anställda per l 000 invånare 1976. Beträffande barnomsorgen förhåller det sig också på motsvarande sätt i hälften av länen, varav det i tio fall gäller län med samma situation for långtidssjukvården. Även på de prioriterade verksamhetsområdena ökar alltså skillnaderna mellan länen i en omfattning som inte helt kan förklaras av olikheter i befolkningens ålderssammansättning m. m. Ser man på den regionala fördelningen efter ortsstrukturen då det gäller den beräknade ökningen 1977-1981 av antalet anställda per 1 000 invånare finner man för långtidssjukvården högre ökningstal än riksgenomsnittet i kommuncentra men lägre i regionala centra och ett tal omkring riksgenomsnittet i centra. Det tyder på en viss påbörjad decentraliseringstendens primära vid planeringen av långtidssjukvårdens utbyggnad. Sysselsättningsökningen i kommunernas planerade utbyggnad av barnomsorgen pekar däremot på en fortsatt koncentration till storstadsområdena och primära centra med ökningstal för antalet anställda per 1 000 invånare på 7,0 respektive 5,7 mot 3,4 respektive 2,8 i regionala centra och kommuncentra. De uppgifter om förändringen 1977-1981 av antalet statligt anställda som redovisas i tabellerna 11-21 bygger på en enkät som vi har gjort hos länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter. Till grund för dessa bedöm-

180 Bilaga 1

ningar ligger de prognoser över den framtida sysselsättningsutvecklingen som länsstyrelserna gjort inom ramen för 1978 års översyn av länsplanehittills inte har någon ringen. Ett problem har varit att man i dessa prognoser av sysselsättningen efter huvudman. Det har därför varit uppdelning nödvändigt att göra vissa uppskattningar av den beräknade sysselsättningsutvecklingen i den statliga verksamheten. Detta har skett bl. a. med ledning av de uppgifter som de statliga myndigheterna numera är skyldiga att årligen redovisa till regeringen och länsstyrelserna om förändringar i verksamheten som är av betydelse för den regionala utvecklingen och som även skall innehålla sysselsättningsplaner för de närmaste fem åren. Denna rapporteunder uppbyggnad och materialet är både ofullstänring är dock fortfarande digt och oenhetligt. De redovisade uppgifterna om den beräknade sysselsättningsutvecklingen i den statliga verksamheten är därför ganska osäkra. De kan komma ger ändå i stora drag en bild av hur den statliga sysselsättningen att förändras i länen och de olika ortstyperna under perioden 1977-1981. Enligt de föreliggande uppgifterna i tabellerna 11-21 kan antalet anställda i den statliga verksamheten under femårsperioden 1977-1981 beräknas öka med ca 20 000. Det motsvarar en ökning med endast 5 % för hela femårsperioden. Denna nivå på sysselsättningsökningen i den statliga verksamheten-är troligen något underskattad, särskilt om man jämför med den faktiska under 1970-ta1et. Det bör observeras att utvecklingen tidigare och gymnasieskolan inte ingår i den nämnda 5. lärarpersonalen i grundskolan siffran, eftersom uppgifterna om den beräknade sysselsättningsutvecklingen för perioden 1977-1981 i stället återfinns i de för denna personalkategori tidigare för kommunerna angivna sysselsättningstalen enligt KELP-undersökningen 1977. Som framgår av tabellerna 15-17 avser den här angivna ökningen av antalet anställda hos de statliga myndigheterna i huvudsak den civila statsförvalt- För de statliga affirsverken redovisas en ökning med ca 3000 ningen. anställda och beträffande försvarsverksamheten en minskning med ca 2 500 anställda. Beträffande den geografiska fördelningen på länen föreligger betydande vilket av tabellerna 11, 13, 18 och 20. Stockholms län skillnader, framgår

t.ex. endast en ökning med någon procent medan beräknade g

uppvisar på mer än 10 % redovisas i flera län. De stora sysselsättningsökningar skillnaderna mellan länen återspeglar bl.a. effekterna av den beslutade omlokaliseringen av statliga verk från Stockholmsområdet. Uppgifter om den regionala fördelningen på de olika ortstyperna framgår av tabellerna 12, 14, 19 och 21. 1 den statliga verksamheten beräknas sysselsättför 1977-1981 till 55 % gå till primära centra, 25% till ningsökningen storstadsområdena, 15 % till regionala centra och 5 % till kommuncentra. Det höga talet för primära centra är i huvudsak en effekt av den nämnda av statliga verk från Stockholmsområdet till ett 15-tal omlokaliseringen syselsättningsökningen i den primära centra ute i landet. Av den beräknade hälften på primära centra. För civila statsförvaltningen belöper omkring affarsverken är ökningstakten ännu mer koncentrerad till primära centra. Beträffande försvarsverksamheten redovisas en beräknad sysselsättningsminskning i samtliga ortstyper utom primära centra.

sou 1978:62 Bilaga l 181

1.1.5 Kommentarer till tabellerna 22-23

l tabellerna 22-23 redovisas andelen kvinnor i den sektorns offentliga sysselsättning 1976. Därav framgår att två tredjedelar av antalet anställda inom den offentliga sektorn är kvinnor. Procenttalen är för statligt anställda 47 96, för anställda hos landstingen 85 % och för kommunalt anställda 75 %. l tabellerna över länen och ortstyperna hardet statistiska materialet här inte medgett någon fullständig redovisning av deltidssysselsättningen inom olika delsektorer. Av materialet kan dock utläsas uppgifter om detta för riket som helhet. Beträffande den statliga verksamheten kan man bl. a. konstatera att en fjärdedel av de anställda inom försvarsverksamheten är kvinnor. Affärsverken har 37 96 kvinnor och den civila 54 96. statsförvaltningen I landstingens verksamhet ligger andelen kvinnor på ca 90 % inom distriktssjukvården och långtidssjukvården och på drygt 85 % inom hälsooch sjukvården i övrigt. För sjuksköterskor, undersköterskor och sjukvårdsbiträden kan vidare nämnas att andelen kvinnor ligger på mellan 95 och 98 %, medan andelen kvinnliga läkare är 24 %. Bland såväl kvinnor som män är åldergruppen 25-34 år den största hos landstingen. 1 den kommunala verksamheten är andelen kvinnor 97 96 inom barnomsorgen med förskollärare, barnskötare och ekonomipersonal som de största personalkategorierna samt 98 % inom äldreomsorgen där hemvårdarna är den största personalkategorin. Motsvarande andelar inom sektorerna undervisning och annan kommunal verksamhet är 82 resp. 49 %. Av kvinnorna med kommunal är de flesta mellan anställning 45 och 54 år, medan den största gruppen av männen tillhör åldersgruppen 25-34 år. Beträffande den regionala fördelningen föreligger inte några större skillnader mellan länen frånsett den statliga verksamheten, där det finns en spännvidd på mellan 38 och 50 procentenheter vid ett riksgenomsnitt på 47 % kvinnligt anställda. Om man ser på den regionala efter fördelningen ortsstrukturen kan man i den statliga verksamheten tal för urskilja högre kvinnligt anställda i storstadsområdena jämfört med de andra ortstyperna. 1 landstingens och kommunernas verksamhet är förhållandet det omvända med högre antal kvinnligt anställda i kommuncentra och regionala centra jämfört med primära centra och storstadsområdena.

1.1.6 Kommentarer till tabellerna 24e25

Statistiska uppgifter om den nuvarande deltidssysselsättningen inom den offentliga sektorn lämnas slutligen i tabellerna 24-25. avser 1976 Uppgifterna och omfattar summan av vad som i statistiken redovisas under både rubrikerna deltidssysselsatta och timanställda. Av tabellerna framgår att den sammanlagda andelen deltidssysselsatta inom den offentliga sektorn är ca 40 %,fördelat på 18 % timanställda och 22 % deltidssysselsatta. Skillnaderna är påtagliga mellan statligt anställda där andelen är 21 % och anställda hos V landstingen och kommunerna med en andel deltidssysselsatta på 46 respektive 60 %. Siffrorna bekräftar det kända sambandet mellan andelen kvinnligt anställda och deltidssysselsättningen, även om landstingen har relativt sett fler kvinnligt anställda än kommunerna trots att kommunerna har en större

I 182 Bilaga

andel deltidssysselsatta. Förklaringen till det senare torde vara att sjukvården med hög andel kvinnligt anställda är den dominerande verksamhetsgrenen hos landstingen och att kommunerna har flera verksamhetsområden med

stor andel deltidssysselsatta. Ser man så på olika delsektorer ñnner man att affarsverken har den_ största andelen deltidssysselsatta inom den statliga verksamheten med 24 %. Därnäst kommer den civila statsförvaltningen med 21 % medan andelen inom försvaret på 12 %. l landstingens verksamhet är andelen ligger deltidssysselsatta störst inom långtidssjukvården med 60 %. Beträffande kommunernas verksamhet är de högsta talen för deltidssysselsättningen 84 % inom äldreomsorgen, 80 % inom undervisningen och 65 96 inom fall med största delen deltidssysselsatta som barnomsorgen, i samtliga timanställda. Den regionala Fördelningen på länen uppvisar i den statliga verksamheten mellan 18 och 26 procentenheter i andelen deltidssysselsatta. l en spännvidd verksamhet är motsvarande siffror vid en länsvis fördelning 36 landstingens 55 % och i kommunernas verksamhet 52 respektive 70 %. Den

respektive regionala fördelningen efter ortsstrukturen visar för den statliga verksam-

heten inte nâgra större skillnader i deltidsfrekvensen, medan man för såväl l 5 landstingens som kommunernas verksamhet kan notera påtagligt högre tal för kommuncentra och regionala centra jämfört med primära centra och storstadsområden. Hos kommunerna är andelen deltidssysselsatta i i i kommuncentra nära 70 % mot ca 55 % i storstadsomrâdena, och motsva- i 4. rande tal för anställda hos landstingen är 58 respektive 39 96. 3 i 1 4 i

sou 1978:62 1 183 Bilaga Tabell l Antal anställda 1976 hos staten, landstingen och kommunerna Område Statena Landstingen Kommunerna Summa Hela landet 483 500 285 500 387 200 l 156 200 “Därtill kommer ca 60000 statligt anställda som inte ingår i det här använda statistikunderlaget. Det totala antalet anställda hos staten och i statsunderstödd verksamhet uppgick således till ca 540 000. varav ca 115 000 var lärarpersonal.

Tabell 2 Antal anställda 1976 hos staten. landstingen och kommunerna. Länsvis per l 000 invånare

Göteborgs och

184 Bilaga 1 sou 1978:62 Tabell 3 Antal anställda 1976 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning efter ortsstrukturen per l 000 invånare

i Övriga landet

Bilaga l 185

00m

mEEsm

o: _

00_

cacc mf?

E_

:Sve: :mä mm

00m

.v.02 mömEo

s_

mhomEo

00m

.Emm

.:oua..Eem.u:EamxS›

a.

mEocsEêov_

00m

:Sch 5

m..

cmcc

u:_:_o=._w.._

å...? 3

00m

mEO 33mm om_

.aioäiêox

00m

.§3 53W ä

:o: 00m

:m5 53W 2

:ouEEEE

:omcsmvcmq

00m

:Sch mmm 588m

.Emwä

mo..

f? o: 05_

00_

§5... mi?

ugmäza

s.

så

.§2 .EU 082m 00m

v 00m

:aaah cozxm :SoH s..

186 Bilaga 1

Tabell5 Antal anställda 1976 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning på verksamhetsområden. Länsvis per l 000 invånare. Län Staten Landstingen

Uppsala 44.9 30.1 9.6 30.6 1.4 21.9 âödermanlands 55.1 33.4 15.3 37.1 1.5 19.2 Ostergötlands 45.8 28.7 13.6 32.4 1.3 21.6 Jönköpings

45.2 30.3 11.8 32.7 1.6 21.2 Kronobergs

Blekinge

Göteborgs och 57.7 37.3 17.3 35.8 1.7 23.5

_Bohus

38.3 25.1 12.0 23.9 1.5 14.8 Älvsborgs 47.8 27.6 9.9 29.6 1.4 18.5 Skaraborgs

44.3 27.7 12.2 33.4 1.7 21.8 Värmlands

Kopparbergs 46.8 28.4 15.5 30.9 1.4 19.6 Gävleborgs

Västernorrlands 58.2 33.4 19.1 38.2 1.9 24.3

63.4 33.2 18.4 37.0 1.8 19.7 Jämtlands

Bilaga 1 187

Kommunerna

Bam- Äldre- Under- Annan omsorg

8.9 10.9 11.5 12.3 14.7

188 Bilaga 1 Tabell 6 Antal anställda 1976 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning på verksamhetsområden efter ortsstrukturen per 1 000 invånare.

çrå zonen

Grå zonen

Kaáuøi

Kommunerna Totalt Barn- Annan omsorg verks 52.9 24.5 19.0

190 1 Bilaga

Tabell 7 Procentuell förändring av antalet anställda 1971-76 hos staten, landstingen och kommunerna med fördelning länsvis

Göteborg och

Tabell 8 Procentuell förändring av antalet anställda 1971-76 hos staten, landstingen och kommunerna med fördelning efter ortsstrukturen

çirå zonen

çrå zonen

çrå zonen

-uádømaaønøixmdamm

19 41 29 _Ciråzonen Ovriga landet 20 47 50 35

Hela landet 19 46 45 33

sou 1978:62 1 191

Bilaga

Tabell9 Förändring av antalet anställda [971-76 hos staten, landstingen och kommunerna. Länsvis per l 000 invånare.

Göteborgs och

Tabell 10 Förändring av antalet anställda 1971-76 hos staten. landstingen och kommunerna. Fördelning efter ortsstrukturen per l 000 invånare.

192 1 Bilaga

Totalt och fördelning Tabell 11 Förändring av antalet anställda 1977-81 hos staten, landstingen och kommunerna. länsvis i antal avrundat till närmaste 100-tal och i procent.

Uppsala

wbmøow _..-._gg_- I\)%\II-X

Södennanlands 600 1500 4800

O\OOOO-*-

1300 3800 9400 Östergötlands

-N-

500 1600 4300 Jönköpings

Kronobergs 300

Kalmar 500

I--P\)L›l- xroow--N 399x135

Gotlands -50

---E\)\OO\ --?\)I\)DJ©

Blekinge 50

100 _._-.-_._- ._-›--._-._-.- Kristianstads

Mal möh us 900

Hallands 1 000

AJå\OO\b-› NM-w- Ocxl--OO _ø-...a-ø_ _-›-_-p\p._-

2 800

\I\JUI%% QUIA--Jå

Göteborgs/ Bohus

--›-n

oxoawo

Örebro 1 100

GUJ--GJE -n-NNN l-ibá%äbá _uu--ø-u_ r-UJCKIIOO

Västmanlands -100 Kopparbergs 1 000 600 1800 _-›- 4300 Gävleborgs Västernorrlands 6100 3100

\o---

wuuwA

Jämtlands

u-u..-_a._u U|I\)U\O\

Västerbottens 4800 Norrbottens 6500

u: 66 800 O 164400 -n A Hela landet

Bilaga 1 Tabell 12 Förändring av antalet anställda 1977-81 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning efter ortsstrukturen i antal avrundat till närmaste 100-tal och i procent.

194 Bilaga 1 sou 1978:62 Tabell 13 Förändring av antalet anställda l977-8l hos staten, landstingen och kommunerna. Länsvis per 1 000 invånare.

Göteborg och

Hela landet

Bilaga 1 195

Tabell 14 Förändring av antalet anställda 1977-81 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning efter ortsstrukturen per l 000 invånare.

v

1 196 Bilaga

2x:

8:0_ wEEsm aêEsm

.än

cmcc

mi? 09m_ :m:: min; sasse. 8:3

...m_.å._.:cm.2_:.amc_._o›

o.:

:u_=.:EcmE:Eum:.o›

;SED 80m :saab Luca:

.:owm.Ecm.u:Eam:.o›

:m3 :m3 m :m3 od

m..

mömEc .Hansa mömEc mccmEc

a..

.v.55 83_ .EEK

E om

uiåouhmm

uEEoehmm

m..

...än mömEc Sv; .Emm mömEc .Emm wBmEc

3 2

miåxyzüm

mcöcsEEcz

uEQSEEo: mEucsEåov_

.NEHUCBEEOJ

:Sch 82: :Sch :Sch

.s_:o==EEc:

mm 2 2

.s=._o:=EEcc_

:UC

E2E 82_ sasse. 9:? cmcc mc...?

:cc

O...? ä o_

5952.5:

:cc

som

cowzzmvzu_

9.30 3:5 2:0 3.:? m_ 23.0 33.? 2

=ou:=m_=_u_

525m

Esa.. 83m §3 5:3 5.:?

585m

3.:?

mc:

33.?

S. ha

.Essä mc..

:m5 33W 83 :m5 5.:? :m5 5.:?

mc: Q hd

54.5_ ...coca

:omczmcca: :owczmccñ :omcsmucaq

;IFS :Sch 8:3 :Sch :Sch

mm 2 E

svänga aE=um=a ååmäcn

.små :så m -Emhå :._o no 8.2.5

.åaäu _w-Nøis

›N .å ›a

35_ 8:? o. ibm 8:3 m?

uiäämhw... MEF-Ucmhwh uctgmhwm

:maa 83: ?§6 ?så

=Ö =Ö o_ =Ö fm

m_ h_

.o.a:a›:_

:En :man

cozzm :Sch :Sch

h :Sch 00:: :czxm om h :Bâm 2

198 Bilaga 1

Tabell 18 Förändring av antalet anställda i procent 1977-81 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning

på verksamhetsområden. Länsvis.

Län Staten Landstingen

Totalt Civil Totalt Distr

statsf w E å §- 7%

Stockholms N .-

»nu

Uppsala ».- .- w

O\®®r-r- OAlA-ü-O mamma.: Aäaoøxø »aäåtât CCNDUJG ._.._..._NN kA-Ö-OOCWD

Södemianlands

-Ä-ÄNI-Ä

Östergötlands

Jönköpings _a_ -N- u ._53

Kronobergs

Kalmar ›_-

BJ\DO\ ...pg

IN

-uw- xlxw--lv 5005:05 Säâââfo

|

MOMNOO NJO-GO _.._.._.AN

Gotlands

DJOO©UJÖ Ngan \I%\IO\I\J

Blekinge

Kristianstads ›-AI_I

yg›_.›_-

Mal möh us

Hallands .- ogh) .- OOxl Mt C- u- -oo Jlxl xrc “.23 CNC w- oc

Göteborg och

Bohus 9 -- N

NDNILh un_ chou 38k? _a-n_ I-loáv- .bmw Mau:

WOW

Älvsborgs

ASU»

4 ._- l Skaraborgs

www

Värmlands 24

.dig -N

...a-n_

oxoawo

Örebro

Lø-DÖ%KII\I -NNN wääww 33932 ©O\b-›\O\l Mxochbø-h

Västmanlands -1 _.

Kopparbergs 13

Gävleborgs 6 _pg ©--Jå© ›-

Västernorrlands 4 ._.

mamma.

so--u i-*báhå

_pg--aug-a

Jämtlands 3

uswwu

fbr-RJK) iâäâoø

wumwA

©OOO\BJ QNOOOCJ:

Västerbottens 5

NDCOKAI»

Norrbottens 3 ›- _.

Hela landet 5 .-. C h.) o .a å k) h)

B m a 1 1 9 9 g Kommunerna

200 1 Bilaga

procent 1977-81 hos staten. landstingen och kommunerna. Fördelning Tabell 19 Förändring av antalet anställdai

på verksamhetsområden efter ortsstruktur.

Område Staten Landstingen

Civil Försv Allärs- Totalt Distr Långt Övrig Annan Totalt verks sjukv sjukv sjukv verks statsf verk

7 -14 0 20 57 43 10 25 Storstadsområden 3

13 2 6 19 39 47 13 21 Primära centra 9

5 9 2 5 23 88 80 11 28 lnre stödområdet 17 -7 4 19 36 45 15 15 Yttre stödområdet 9 83 3 22 24 44 17 21 zonen 19 17

grå 12 22

7 12 -2 5 18 41 47 Ovriga landet

-1 1 19 39 25 14 23 Regionala centra 5 10

2 4 16 -4 26 27 41 21 26 Inre stödområdet 7 -2 -2 17 39 19 14 20 Yttre stödområdet 2 4 2 1l 27 8 7 9 16 23 grå zonen 27 6 13 -5 4 19 43 24 14 Ovriga landet

5 8 -3 4 31 35 49 17 14 Kommuncentra 2 -8 -7 43 24 47 52 35 lnre stödområdet -3 -2 14 39 37 0 4 Yttre stödområdet 3 11 -36

19 5 23 21 28 30 20 8 21 çrå zonen 19 5 8 -2 S 40 38 60 24 Ovriga landet

5 7 -3 28 32 48 19 28 lnre stödområdet 2 -4 1 18 38 33 13 14 Yttre stödområdet 7 13 59 7 18 25 34 14 12 17 17 Grå zonen 12 24 4 8 -8 2 20 47 42 Övriga landet

Hela landet 5 10 -6 2 20 43 41 12 22

B W a I 8 2 10.. Kommunerna

sou l978:62 202 Bilaga I

Fördelning på verk- Tabell 20 Förändring av antalet anställda 1977-81 hos staten, landstingen och kommunerna.

samhetsområden. Länsvis per l 000 invånare.

Län Staten Landstingen

Totalt Civil Försv AlTárs- Totalt Distr Långt Övrig Annan

statsf verks verk sjukv sjukv sjukv verks

l.l 2.3 -l.1 -0.l 7.6 1.0 3.2 1.6 1.8 Stockholms 6.5 4.3 -l .6 3.8 2.7 0.4 1.5 0.0 0.8 Uppsala 2.3 1.0 0.8 0.5 5.6 0.4 2.0 2.4 0.8 Södermanlands 3.3 2.7 0.0 0.6 9.2 0.7 3.3 4.0 l.2 Östergötlands l.8 0.0 0.0 5.0 l.2 0.5 2.5 0.8 Jönköpings l.8

1.9 0.7 0.2 l .O 4.1 0.3 l .3 l .l 1.4 Kronobergs 2.2 l.8 -l.6 2.0 11.1 0.6 3.3 4.2 3.0 Kalmar -l.0 0.0 -0.7 -0.l 8.8 0.9 4.0 2.6 l.3 Gotlands 0.2 l.0 -0.8 0.0 6.6 l.2 2.2 2.l l.l Blekinge 0.2 -0.1 0.2 4.4 0.3 l.6 l.8 0.7 Kristianstads 0.3

l.2 l.4 0.0 -0.2 7.6 0.9 2.8 2.7 l.2 Malmöhus 4.2 l.7 0.0 2.5 8.0 0.8 2.6 3.3 l.3 Hallands

Göteborgs och 3.9 3.5 -0.2 0.6 7.8 0.5 2.7 3.4 l.2 Bohus 0.9 0.8 0.0 0.l 6.3 0.6 l.7 2.6 l.4 Älvsborgs l.4 1.7 0.0 -0.3 10.8 0.5 5.2 2.8 2.3 Skaraborgs

7.1 3.7 3.4 0.0 7.7 0.6 1.5 4.3 l.3 Värmlands 3.9 3.1 0.l 0.7 10.2 0.7 3.4 5.0 l.l Örebro l .l -l .5 0.0 7.2 0.3 4.4 2. l 0.4 Västmanlands -0.4 3.5 3.4 0.0 0.l 3.4 0.3 l.4 l.2 0.5 Kopparbergs 2.0 2.0 0.0 0.0 6.3 0.9 2.4 2.4 0.6 Gävleborgs

-0.6 0.3 8.2 0.5 0.5 5.8 l.4 Västernorrlands 2.0 2.3 1.5 l.0 0.l 0.4 13.7 l.l 6.6 3.2 2.8 Jämtlands 2. l 0.0 0.2 8. l 0.9 1.8 4.2 1.2 Västerbottens 2.3 2.l 2.2 0.2 -0.3 l3.4 0.8 5.7 6.4 0.5 Norrbottens

Hela landet 2.2 2.l -0.2 0.3 7.5 0.7 2.7 2.8 l.3

SOU l978:62 Bilaga 1 203

Kommunerna Totalt Barn- Äldre- Under- Annan omsorg visn 10.7

204 I Bilaga

Tabell 21 Förändring av antalet anställda 1977-81 hos staten, landstingen och kommunerna. Fördelning på verksamhetsområden efter ortsstruktur per l 000 invånare. Område Staten Landstingen Totalt Civil Försv Añärs- Totalt Distr Långt Övrig Annan

_Ciråzonen 3.3 2.6 -0.4 l.l 9.1 0.6 2.9 3.9 1.7 Ovriga landet

1.3 1.2 0.0 0.1 6.6 0.7 1.6 3.l 1.2 Regionala centra lnre stödområdet 0.8 0.7 0.7 -0.6 10.1 0.6 3.2 5.1 1.2

Ytre stödområdet 0.7 1.0 0.0 -0.3 6.8 0.8 1.4 3.4 1.2

2.2 1.8 0.1 0.3 4.8 0.5 1.7 2.0 0.6 Grå zonen l.5 1.3 -0.l 0.3 6.1 0.7 1.4 2.7 1.3 Övriga landet

G_râzonen 0.8 0.4 0.0 0.4 5.7 0.7 3.6 0.8 0.6 Övriga landet

Grå zonen 1.9 1.9 -0.4 0.4 7.5 0.7 2.8 2.6 1.4 Övriga landet Hela landet 2.2 2.1 -0.2 0.3 7.5 0.7 2.7 2.8 1.3

. ... .

...aua-ø-...rz-“zdmmmmmazwgud

maya-nå.,

...

Bilaga 1 205

Kommunerna

Totalt Barn- Äldre- Under- Annan § omsorg omsorg visn verks

10.8 7.0 2.1 0.4 1.3 20.0 l0 2 5 7 2 2 0.7 l 6 23 6 10 4 9 5 O 0 0.2 0 7 27 5 lO 9 6 l l 1 1.0 2 7 23 8

ba

Labkrloiz»

balAb-xi-La

sou 1978:62 206 Bilaga I

Tabell 22 Andel kvinnor inom offentliga sektorn 1976. Fördelning länsvis på staten. landstingen och kommunerna.

Uppsala 47.8 83.1 77.0 67.7 Södermanlands 44.0 86.1 76.9 66.3 Östergötlands 44.6 86.1 74.8 66,5 Jönköpings

44.9 85.0 78.3 67.6 Kronobergs

Blekinge

Göteborgs och Bohus 88.0 73.7 . 85.2 77.8 Älvsborgs 88.0 78.9 Skaraborgs

Kopparbergs 78.7 Gävleborgs

Bilaga 1 207 Tabell 23 Andel kvinnor inom offentliga sektorn 1976. Fördelning efter ortsstrukturen på staten, landstingen och kommunerna.

208 1 Bilaga Tabell 24 Andel deltidssysselsatta (inkl timanställda) inom offentliga sektorn 1976. Fördelning länsvis på staten. landstingen och kommunerna. Län Staten Landstingen Kommunerna Summa Stockholms . . . .

Östergötlands Jönköpings 19.9 45.9 63.7 42.6

22.7 42.0 66.6 43.4 Kronobergs

Göteborgs och

Kopparbergs 18.8 54.2 65.1 44.4 Gävleborgs

Tabell 25 Andel deltidssysselsatta (inkl timanställda) inom offentliga sektorn 1976. Fördelning efter ortsstrukturen på staten, landstingen och kommunerna.

Grå zonen Ovriga landet 20.0 44.6 59.0 38.8

20.1 51.4 63.7 44.6 Regionala centra tot

Grå

Grå zonen

Grå

Ovriga landet 21.5 45.5 59.3 39.6 Hela landet

Bilaga 2 Tilläggsdirektiv till sysselsättnings-

utredningen

Departementschefen, statsrådet Bengtsson, anför. År 1974 tillkallade jag sakkunniga för att utreda frågan om den långsiktiga sysselsattningspolitiken. De har antagit namnet sysselsättningsutredningen (A 1974:02). Enligt direktiven skall de sakkunniga bl. a. bedöma vilka krav på den allmänna sysselsättningspolitiken som fullföljandet av de regionalpolitiska riktlinjerna ställer. Riksdagen beslutade år 1972 om de allmänna regionalpolitiska målen samt angav riktlinjerna för regionalpolitiken i form av en plan för utvecklingen av den regionala strukturen och ramar för planeringen i Iänen(prop. 1972:111 bil. 1,lnU 1972:28, rskr 1972:347). För att förverkliga de regionalpolitiska målen beslutade riksdagen år 1973 bl. a. om medlen i den fortsatta regionalpolitiska stödverksamheten (prop. 1973:50, lnU 1973:7, rskr Beslutet 1973:248). innebar också att en medelsram kr. fastställdes på 2 500 milj. för det regionalpolitiska stödet under femårsperioden 1973/74-1977/78. Riksdagens inrikesutskott behandlade under år 1975 bl. a. ett motionsyrkande om en parlamentarisk utredning med uppgift att utvärdera den nuvarande regionalpolitiken och lämna förslag till en ny politik på området. Liksom motionärerna ansåg utskottet att det finns behov av en samlad bedömning av den förda regionalpolitiken och mot bakgrund härav en prövning av politikens framtida inriktning. Utskottet, som erinrade om pågående utvärdering av regionalpolitiken inom länsplanering 1974, sysselsáittitingsutredningen och expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU), var dock inte berett att förorda att ytterligare en utredning om regionalpolitiska frågor skulle tillsättas. 1 stället föreslog utskottet att frågan skulle tas upp till prövning efter årsskiftet 1975-76. Enligt utskottet vore det lämpligt att anförtro utredningsuppdraget åt sysselsättningsutredningen som kan organisera sitt arbete på ett sätt som garanterar ett allsidigt parlamentariskt inflytande. Behovet av tilläggsdirektiv till utredningen och inriktningen av dessa borde bl. a. bedömas mot bakgrund av det utredningsmaterial som förelåg vid årsskiftet 1975-76. Riksdagen beslöt att som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet hade anfört (lnU rskr 1975:7, 1975:119).

Sysselsättningsutredningen har i betänkandet (SOU 1975:90) Arbete åt alla

tagit upp vissa principiella frågor beträffande de regionalpolitiska styrmedlen. Utredningen har dock inte ansett det lämpligt eller möjligt att göra någon detaljerad genomgång av de regionalpolitiska medlen, utan avser att arbeta vidare med en mer omfattande översyn av medlen och redovisa ytterligare

2 l O Bilaga 2

material i sådan tid att statsmakterna kan fatta beslut i medelsfrågan före av innevarande femårsperiod för regionalpolitiskt stöd. utgången En sammanställning och utvärdering av resultaten av Länsplanering 1974 Utvärderingen har redovisats har gjorts inom arbetsmarknadsdepartementet. i rapporten (SOU 1975:91 och 92) Politik för regional balans. En beskrivning och analys av lokaliseringsstödets effekter har redovisats studier. av ERU i lägesrapporten (Ds A 1975:12) Regionalpolitiska Medelsramen för det regionalpolitiska stödet under den innevarande femårsperioden har nyligen utökats med l 500 milj. kr. (prop. 1975/76: 100 bil. 13, lnU l975/76:37, rskr 1975/762250). har vidare viss försöksverksamhet med utökat Regeringen föreslagit regionalpolitiskt stöd vid marknadsföringsåtgärder samt anmält planer på att under en försöksperiod decentralisera beslutanderätten till regional nivå i vissa ärenden om regionalpolitiskt stöd (prop. 1975/761185), Jag har tidigare i dag anmält proposition om samordnad sysselsättnings- och regionalpolitik. Resultaten av Länsplanering 1974 och sysselsättningsutredningens första i reviderade linansplanen 1976 etapp liksom regeringens ställningstaganden om den ekonomiska politikens mål och förutsättningar på längre sikt ligger till grund för propositionen. När det gäller formerna för det regionalpolitiska stödet efter utgången av budgetåret 1977/78 bör statsmakterna besluta senast våren 1978. av vad jag nu har anfört anser jag att det är lämpligt att i Mot bakgrund tilläggsdirektiv till sysselsättningsutredningen precisera vissa frågor om den stödverksamheten som utredningen bör behandla i sitt regionalpolitiska fortsatta arbete. Jag vill understryka att en sådan precisering inte bör hindra från att med stöd av sina ursprungliga direktiv ta sysselsättningsutredningen upp även andra frågor med anknytning till regionalpolitiken. Den utvidgade regionalpolitiska medelsramen för perioden l973/74-l977/ 78 har visat sig trygga en effektiv politik för ökad regional balans och kan därför för utredningens bedömning av utrymmet för utgöra en grundval framtida insatser. En utgångspunkt för utredningsarbetet bör vara regeringens ställningstaom samordnad och gande tidigare i dag i propositionen sysselsättningsbeslut med anledning av propositionen. En regionalpolitik samt riksdagens bör vara att de nuvarande stödforannan utgångspunkt regionalpolitiska merna även i framtiden skall bilda stommen i verksamheten. Utredningen bör följaktligen främst undersöka förutsättningarna för att effektivisera nuvarande regionalpolitiska medel som är inriktade på att direkt påverka industri- och serviceföretag inom den privata sektorn. frågor bör utredningen behandla i det fortsatta utredningsarbe- Följande tet. insatserna har lett till en bättre regional balans i De regionalpolitiska under 1970-talet. Resultatet av Länsplanering 1974 befolkningsutveckliitgen regionala balansen kommer att bestå under resten tyder på att den förbättrade av l970-talet och 1980-talet. Denna bedömning bygger på att regionalpoli- Nuvarande indelning i stöd o m tiska insatser görs även i fortsättningen. att stödinsatserna bör koncentreras till r å d e n har sin grund i uppfattningen geografiskt avgränsade områden med särskilda behov av sysselsättningsskahar pande åtgärder. Stödområdenas gränser har efter hand vidgats. Samtidigt

2 21 1 Bilaga

särskilda insatser gjorts med hjälp av regionalpolitiska medel i orter utanför stödområdena med akuta sysselsättningsproblem. Det kan nu finnas anledning att diskutera grunderna för den indelning i stödområden som f. n. används för stödverksamheten. Utredningen bör pröva behovet av föråindringar eller anpassningar av stödområdesprincipett mot bakgrund av den regionala utvecklingen under de senaste åren. Därvid bör utredningen beakta att en allmän vidgning av stödområdena urholkar möjligheterna for koncentrerade och kraftfulla insatser. Utredningen bör även överväga behovet av och formerna för andra kriterier for fördelning av stödet än den nuvarande geografiska indelningen. Därvid bör utredningen beakta behovet av att stödet även fortsättningsvis koncentreras till industrifattiga områden med särskilda behov av stöd. De ökade regionalpolitiska ambitionerna syftar bl. a. till att inom olika regioner förbättra sysselsättningssituationen för olika grupper på arbetsmarknaden. Ett forsta försök att påverka investeringarnas fördelning med en sådan utgångspunkt är försöksverksamheten med könskvotering vid vissa former av regionalpolitiskt stöd. Sysselsättningsutredningen bör nu utvärdera resultaten av könskvoteringen och överväga om denna bör permanentas. Utredningen bör vidare överväga om de vunna erfarenheterna ger stöd för förslag om att genom villkor för regionalpolitiskt stöd påverka investeringarnas fördelning med utgångspunkt i möjligheterna att skapa sysselsättning för olika yrkesgrupper. När det gäller frågan om stödberättigad verksamhet har de regionalpolitiska stödinsatserna koncentrerats till industriell eller industriliknande verksamhet och därvid huvudsakligen riktats mot investeringsverksamheten. bör emellertid också se över de Sysselsättningsutredningen stödformer som är avsedda for den privata tjänstesektorn och de administrativa funktionerna inom industrin. Sysselsättningsutredningen har redan i sitt forsta betänkande tagit upp frågan om s t ö d u n d e r l ag och stöd fo rm e r. Sålunda har utredningen diskuterat om de regionalpolitiska stimulansmedlen i högre grad än f. n. borde inriktas på personalkostnaderna. Flera av de stimulansmedel som nu används är inriktade på kapitalkostnaderna. Det har i olika sammanhang hävdats att detta kan leda till ökad kapitalanvändning på bekostnad av antalet arbetstillfällen. Enligt utredningen tycks dock lokaliseringsstödet -trots att det är ett kapitalstöd fungera som ett inledningsstöd. Verksamheten i stödlöretagen inrättas så att avvägningen mellan olika produktionsmetoder blir den som på lång sikt ger det bästa ekonomiska resultatet. Det finns dock, enligt utredningen, skäl att i den kommande utredningsetappen närmare studera möjligheterna till en mer direkt koppling av det regionalpolitiska stödet till den sysselsättningsökning som uppnås i de enskilda företagen. Även jag anser att utredningen bör fortsätta att behandla dessa frågor. Bl. a. bör övervägas om en större del av lokaliseringsstödet vid investeringar kan lämnas i form av lån och om de nuvarande lokaliseringsbidragen helt eller delvis kan ersättas med någon form av avskrivningslån som skrivs av med ett visst belopp for varje person som nyanställs i verksamheten. De nuvarande lokaliseringslånen löper med samma ränta som i allmänhet tillämpas for industrigarantilån med rörlig räntefot enligt kungörelsen (1960:372) om statligt kreditstöd till hemslöjd, hantverk och småindustri.

212 2 Bilaga

Räntebefrielse kan lämnas under högst tre år och amorteringsanstånd under kan i vissa fall innebära en subvention av högst fem år. Räntebefrielsen betydelse. Utredningen bör överväga om räntebefrielse under viss väsentlig tid bör lämnas och vilka kriterier som i så fall bör gälla. Kostnaderna för sådana insatser bör redovisas på ett enkelt och enhetligt sätt. Beträffande lokaliseringsstödets storlek gäller att stödet inte skall vara större än vad som fordras för att den åsyftade verksamheten skall komma till stånd efter en betydande egen insats från stödföretagens sida. En prövning skall ske från fall till fall med beaktande av bl. a. Företagets egna resurser och Ofta lämnas dock lokaliseringsstöd med övriga ftnansieringsmöjligheter. vissa allmänt tillämpade procentsatser som grundar sig på investeringskostnaden. Prövningen i det enskilda fallet inriktas då främst på om vissa minimikrav beträffande lönsamhet, sysselsättningsökning m. m. är uppfyllda. Sysselsättningsutredningen bör mot denna bakgrund överväga vilka principer som bör gälla när storleken av lokaliseringsstödet skall bestämmas. Huvuddelen av de företag som har fått lokaliseringsstöd bedrivs i aktiebolagsform. Transaktioner som innebär att större eller mindre aktieposter i stödföretagen överlåts är ganska vanliga. Sådana ö verl å t e l se r innebär ofta att företagens kapitalanskaffnings- och utvecklingsproblem löses. Emellertid har i flera fall hävdats att aktieägare i företag som har fått

lokaliseringsstöd till följd av stödet har gjon oskäliga vinster vid försäljning

av aktier. Utredningen bör mot denna bakgrund överväga om särskilda åtgärder bör vidtas för att tillgodose att syftet med stödet inte förfelas i samband med aktieöverlåtelser. Jag vill erinra om att enligt nuvarande regler lokaliseringsbidrag till viss del kan krävas åter och Iokaliseringslån sägas upp till omedelbar om väsentlig ändring sker i äganderätten till den betalning rörelse som har fått lokaliseringsstöd. Utredningen bör pröva om dessa regler är lämpligt utformade. I prop. 1975:45 om riktlinjer för arbetsmarknadsutbildningen konstaterade föredraganden att lokal iseri ngsutbildningen ärett av de regionalpolitiska medlen och att behov av förändringar av det regionalpolitiska utbildningsstödet får prövas i annat sammanhang. I propositionen föreslogs dock att det tidigare s. k. schablonstödet i fortsättningen skulle benämnas introduktionsstöd. Utredningen (A 1975:01) om företagsutbildningen gör f. n. en utvärdering av olika former av arbetsmarknadsutbildning i företag, bl. a. lokaliseringsutbildning. Sysselsättningsutredningen bör överväga behov av förändringar av det regionalpolitiska utbildningsstödet och introduktionsstödet. lntroduktionsstödet har i stort sett samma syfte och inriktning som sysselsättningsstödet. Utredningen bör pröva om de båda stödformerna kan slås samman. Kraven på information om utvecklingen av verksamheten bör ställas högt i företag som har fått statligt regionalpolitiskt stöd. F. n. pågår ett omfattande reformarbetesomsyftartillattökainsynen och inflytandet för de a n ställd a .Jag vill bl. a. erinra om regeringens förslag till arbetsrättsreform (prop. 1975/761105) och förslaget om ökad styrelserepresentation för de anställda (prop. 1975/762166). Sysselsättningsutredningen bör undersöka hur dessa åtgärder har påverkat möjligheterna till insyn och inflytande för de anställda i stödföretagen.

Bilaga 2

Sysselsätlningsutredningen bör bedriva sitt utredningsarbete om den regionalpolitiska stödverksamheten i nära kontakt med ERU. l fråga om lokaliseringsutbildningen bör utredningen samråda med utredningen om företagsutbildningen. Vidare bör samråd ske med decentraliseringsutredningen (Kn 1975:01). Utredningsarbetet bör bedrivas så att Förslag kan läggas fram i sådan tid att statsmakterna kan besluta i frågan senast våren 1978. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen uppdrar åt sysselsättningsutredningen att överväga även de frågor som nu har berörts.

3 och sekretariat i

Bilaga Ledamöter, experter

inom

regionalpolitiska gruppen sysselsättningsutredningen

Ordförande Riksdagsledamot Börje Hörnlund (c), Skellefteå

Sekreterare Departementssekreterare Leif Svensson Departementssekreterare Olle Stångberg

Ledamöter Utredningschef Per-Olof Edin Landsorganisationen i Sverige (LO) Professor Gösta Rehn Institutet för social forskning (SOFI) Riksdagsledamot Margaretha af Ugglas (m) Stockholm Riksdagsledamot Eva Winther (fp), Kiruna F. d. förste ombudsman John Östlund (t. o. m. 1978-05-11) Tjänstemännens centralorganisation (TCO)

Experter F. d. statssekreterare Göte Fridh

216 Bilaga 3 sou 1978:62

Agronom Stig Hansson Lantbrukarnas Riksförbund Fru Runa Henriksson, Hudiksvall Landsorganisationen i Sverige (LO) Sekreterare Olof Jonsson Centerpartiets Riksorganisation Direktör Tage Kahlin Sveriges lndustrilörbund Departementsrâd Åke Larsson Industridepartementet Utredningssekreterare Folke Lennartsson Tjänstemännens centralorganisation (TCO) Fil. dr. Lennart Ohlsson Expertgruppen för regional utredningsverksamhet (ERU)

Byråchef Aksel Spendrup Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) Direktör Laila Nygren-Söderberg, Skutskär Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF) Departementsrâd Bengt Thufvesson Industridepartementet Direktör

Lars Ågren

Kommunförbundet

1973 .m- 0 3

_sxggxagm_

Statens offentliga utredningar 1978

Kronologisk förteckning

1. Statekyrka, Ändrade relationer mellan staten och svenska kyr- 61, Biständels organisation. Ud. kan. Kn. 62. Regionalpolitiska stödformer och styrmedel. A. 2. Statekyrka. Bilaga 1. Kyrkans framtida organisation. Kn. 3. Stakkyrka. Bilaga 2-12. Utredningar i delfrágor. Kn. 4. Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag. U. 5 Föräldrautbildning, S. 64 Ny skogspolitik. Jo. 7. Skog för framtid. Jo. 8 Hyresrätt 2. Lokalhyra, Ju. 9. Ny konkurrensbegränsningslag. H. 10. Barnets rátt. 1. Om förbud mot aga. Ju. 1 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. E. 12. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga l. E. 13. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. E. 14. Arbete åt handikappade. A. l5, Praktikfrågor-átgärder i ett kort perspektiv. U. 16. Regional konsumentpolitisk verksamhet. H. 17. Energi. l. 18. Öresundsförbindelser. K. 19. Öresundsförbindelser, Bilaga A. Ritningar. K. 20. Öresundsförbindelser. Bilaga B. Konsekvenser för företag och hushåll. K. 2 l. Bemanning av fartyg. K, 22. Energi, strukturomvandling och sysselsättning. A. 23. Växtförädling, Jo. 24, Ny renhállningslagstiftning. Jo. 25. Etablering av miljöstörande industri, Bo. 26: Hälso- och siukvárdspersonalen. S. 27. Fortsatt körkortsreform. K 28, Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. A. 29. Arbete i jordbruk och trädgård. A. 30. Brand inomhus. B. 31. Trafikpolitik-kostnadsansvar och avgifter. K. 32. Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och församlingar, Kn. 33. Ordningsvakter. Ju. 34. Förstärkt skydd för fri* och rättigheter. Ju. 35. Regional utvecklingsplanering, Iänsplanering, vidgad länsdemokrati. Kn. 36. Arrenderätt l. Ju. 37. Hotell- och restaurangbranschen. H. 38. Jämställdhet i arbetslivet. A. 39. Föräldraförsäkring. S, 40. Tvistlösning på konsumentomrádet. H. 41. Statlig personalutbildning. B. 42. Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering. A. 43. Miljökostnader. Jo. 44. Kommunalt hälsoskydd. S. 45. Allmän arbetslöshetsförsäkring. A. 46. Att främja regional utveckling. l. 47. Att irämja regional utveckling. Bilagedel. l. 48. Konkurrens pá lika villkor. B. 49. Energi. Hälso-miljö- och säkerhetsrisker. l. 50. Ny várdutbildning. U. 51. Svensk trädgârdsnäring. Jo. 52. Lägg besluten närmare människorna! Kn, 53. Förbud mot investeringar i Sydafrika. H. 54. Personregister-Datorer-integritet. Ju. 55, Att sambo och gifta sig, Ju. 56. Kultur och information över gränserna. Ud. 57. Resor till arbetet. A. 58. Organisatoriska frågor inom länsstyrelsen. Kn, 59. JK-ämbetet. Ju. . Arbetsmarknadspolitik i förändring. A.

Statens utredningar 1978 offentliga

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Arbetsmarknadsdepartementet Hyresrätt 2. Lokalhyra. [8] SysseIsättningsutredningen. l. Arbete åt handikappade. [14] 2. Barnets rätt. 1.Om förbud mo! aga. [10] Energi, strukturomvandling och sysselsättning. [22] 3. Kvinnors Ordningsvakter. [33] förvärvsarbete och förvärvshinder. [28] 4. Kommunernas medven Förstärkt skydd för fn; och rättigheter. [34] kan i sysselsättningsplanering. [42] 5. Regionalpolitiska stödformer Arrenderätt 1.[36] och styrmedel, [62] Personregister-Datorer-lntegnteL [54] Arbete ijordbruk och trädgård. [29] Att sambo och gifta sig. [55] Jämställdhet i arbetslivet. [38] JK-ämbetet. [59] Allmän arbetslöshetsförsäkring. [45] Resor till arbetet. [57] Arbetsmarknadspolitik i förändring. [60] Utrikesdepartementet Kultur och information över gränserna. [56] Biståndets organisation. [61] Bostadsdepartementet Etablering av miljöstörande industri. [25] Brand inomhus. [30]. Socialdepartementet Föräldrautbildning. [5] Hälso- och sjukvárdspersonalen. [26] Industridepartementet Föräldraförsäkring, [39] Energikommissionen. 1. Energi. [17] 2. Energi. Hälso-miljö- och Kommunalt hälsoskydd. [44] säkerhetsrisker. [49] Expertgruppen för regional utredningsverksamhet. 1. Att främja regional utveckling. [46]2. Att främja regional utveckling, Bilagedel. Kommunikationsdepartementet och svenska 1,Öresunds- [47] 1975års danska öresundsdelegationer. förbindelser. [18] 2. Öresundsförbindelser. Bilaga A. Ritningar. ] 19] 3. Öresundsförbindelser Bilaga B, Konsekvenser för företag och Kommundepartementet hushåll. [20] Kvrkoministerns stat-kyrka grupp. 1.Stat-kyrka. Ändrade relationer Bemanning av fartyg. [21] mellan staten och svenska kyrkan. [l] 2. Stat-kyrka, Bilaga 1. Fortsatt körkortsreform. [27] Kyrkans framtida organisation. [2] 3. Stat-kyrka. Bilaga 2-12. Trafikpolitikkostnadsansvar och avgifter. [31] Utredningar i delfrâgor. [3] Ny indelningslag för kommuner, Iandstingskommuner och försam- Ekonomidepartementet lingar. [32] i svensk eko- Regional utvecklingsplanering, länsplanering, vidgad länsdemokrati. KapitaImarknadsutredningen. 1. Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. [35] nomi. [1 1] 2. Kapitalmarknaden Bilaga 1.[12] 3. Lägg besluten närmare människorna! [52] Kapitalmarknaden i svensk ekonomi. Bilaga 2-4. [13]. Organisatoriska frågor inom länsstyrelserna. [58]

Budgetdepartementet Statlig personalutbildning. [41]. Konkurrens på lika villkor. [48]

Utbildningsdepartementet Skolplanering och skolstorlek. Faktaredovisning och bedömningsunderlag, [4] Utredningen om vissa várdutbildningar inom högskolan. 1. Praktikfrågor-åtgärder i ett kort perspektiv. [15] 2. Ny vårdutbildning. [50]

Jordbruksdepartementet 1973års skogsutredning. 1.Ny skogspolitik. [6] 2. Skog för framtid. [7] Växtförädling. [23] Ny renhållningslagstiftning. [24] Miljökostnader. [43] Svensk trädgârdsnäring. [51]

Handelsdepartementet Ny konkurrensbegränsningslag. [9] Regional konsumentpolitisk verksamhet. [16] Hotell- och restaurangbranschen. [37] Tvistlösning på konsumentområdet, [40] Förbud mot investeringar l Sydafrika. [53]

Anm] Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

KUNGL. BIBL. 1978 -10- 0 3 STOCKHOLM

SysseIsättningsutredningens skriftserie

Arbete åt alla

Betänkanden Arbete åt alla SOU 1975:90 Arbete åt handikappade SOU 1978:14 Regionalpolitiska stödformer och styrmedel

sammanfattningar Arbete åt alla Arbete åt handikappade

_Fiapporter i SOU-serien Skyddad verkstad - halvskyddad verksamhet SOU 1977:44 Förtidspensionering SOU 1977:88 Betingat arbetsföra SOU 1977:89 Anställning av arbetshandikappade i stat och kommun SOU 1977:90 Energi, strukturomvandling och sysselsättning SOU 1978:22 Kvinnors förvärvsarbete och förvärvshinder. En undersökning i Borås och Sundbyberg SOU 1978:28 Kommunernas medverkan i sysselsättningsplanering SOU 1978:42 Resor till arbetet SOU 1978:57

Ãapporter i stencil Praktik - del av utbildning Redovisning av försöksverksamhet för att öka andelen äldre i arbetsmarknadsutbildningen i Gävleborgs län 1 oktober 1976 - 30 april 1977 Arkivarbete - resultatredovisning och analyser av en enkätundersökning Sysselsättning och förtidspension bland män i Uppsala Finansiella kalkyler för rehabiliteringsinsatser för 22 ungdomar i Södertälje De anställdas faktiska och önskade arbetstider år 1974

Övrigt Förslag i anslutning till försöksverksamheten med intensifierad arbetsförmedling för ungdom under 20 år samt praktikgruppens rapport (Skrivelse till regeringen hösten 1977)

m

Liber Forlag ISBN 91-38-04389-0 g

ISSN o375-250x Allmänna Förlaget