Den statliga länsförvaltningen 2,betänkande. Bilagor

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Arkivexemplar s>ou STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1967:21

Kommunikationsdepartementet

DEN STATLIGA LÄNSFÖRVALTNINGEN II BILAGOR

Stockholm 1967

^G7

Q

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Kronologisk förteckning 1. K o m m u n a l b o s t a d s f ö r m e d l i n g . Hseggström. I. 2. A l l m ä n n a a r v s f o n d e n . Esselte. J u . 3. U t s ö k n i n g s r ä t t VI. Esselte. J u . 4. N y d o m k r e t s i n d e l n i n g för u n d e r r ä t t e r n a . Esselte. J u . 5. Statlig p u b l i c e r i n g . N o r s t e d t & S ö n e r . F i . 6. F i n a n s i e l l a l å n g t i d s p e r s p e k t i v . Esselte. F i . 7. D e n f r a m t i d a j o r d b r u k s p o l i t i k e n . S v e n s k a Reproduktions AB. Jo. 8. B a r n s t u g o r . B a r n a v å r d s m a n n a s k a p . B a r n o l y c k s fall. K i h l s t r ö m . S. 9. R i k s k o n s e r t e r . E s s e l t e . E. 10. L i n k ö p i n g s h ö g s k o l a . Del I . V i c t o r P e t t e r s son. E. 11. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del I. Esselte. Fi. 12. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del n . — s t u d i e r o c h f ö r sök. Esselte. Fi. 13. P r o g r a m b u d g e t e r i n g . Del n i . — E n s a m m a n f a t t n i n g . Esselte. Fi. 14. S k o l a n s a r b e t s t i d e r . Esselte. E. 15. T j ä n s t e s t ä l l n i n g i n o m k r i g s m a k t e n . E s s e l t e . F ö . 16. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a — s t a t . V H . F o l k b o k f ö r i n g e n . B e c k m a n . E. 17. 1958 å r s u t r e d n i n g k y r k a - s t a t . V i n . De t e o l o g i s k a f a k u l t e t e r n a . A l m q v i s t & W i k s e l l . U p p s a l a . E. 18. I n v a n d r i n g e n . E s s e l t e , i. 19. S t a t e n s s t ö d till u n g d o m s v e r k s a m h e t . E s s e l t e E. 20. D e n s t a t l i g a l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . I. N o r s t e d t ' & S ö n e r . K. 21. D e n s t a t l i g a l ä n s f ö r v a l t n i n g e n . II. B i l a g o r N o r s t e d t & S ö n e r . K.

Anm. O m s ä r s k i l d t r y c k o r t ej a n g e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m .

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967: 21 Kommunikationsdepartementet

DEN STATLIGA LÄNSFÖRVALTNINGEN II BILAGOR

K U N G L . B O K T R Y C K E R I E T P. A. N O R S T E D T & S Ö N E R STOCKHOLM 1967

Innehåll Bilaga 1. Den regionala förvaltningen i vissa främmande länder — en översikt. Av ombudsmannen jur. kand. Per Langenfelt Danmark Finland Norge Tyska förbundsrepubliken Österrike Nederländerna Frankrike Storbritannien Bilaga 2. Samhällsutvecklingen och samhällsplaneringen. Av professorerna Sven Godlund och Torsten Hägerstrand samt landssekreteraren Bengt Svanström 1. Samhällsutvecklingen A. Näringslivets allmänna förändringar — Välståndsutvecklingen B. Urbaniseringsprocessen C. Industrins inflytande på tätortstillväxten D. Pendlingen E. Den regionala tätortsutvecklingen F. Åldersförändringarna G. Fritiden — Naturvården 2. Planeringen beträffande näringslivets lokalisering och struktur A. Industrin och handeln B. Den areella produktionen 3. Planeringen beträffande kommunikationsanordningarna och elkraftförsörjningen 4. Planeringen beträffande bostäder och övrig bebyggelse . . . 5. Planeringen av serviceapparaten 6. Planeringen av natur-, landskaps-, kulturminnes- och miljövården — Planeringen av rekreationsområdena 7. Planeringen av den administrativa områdesindelningen . . . 8. Planeringen av försvarets anläggningar 9. Den förväntade samhällsutvecklingens krav på samhällsplaneringens organisation. Synpunkter och förslag A. Samhällsplaneringens allmänna villkor B. Utredningsfunktionen G. Samordningsfunktionen D. Några exempel på aktuella planeringsuppgifter E. Sammanfattning

5 6 8

11 14 17 19 23 27

32 32 32 33 35 37 37 43 44 47 47 49 51 54 60 65 67 68 68 68 '0 70 72 78

4 Bilaga 3. Redogörelse för arbetsuppgifterna för vissa myndigheter, samhet sammanhänger med länsförvaltningen

vilkas

verk-

Inledning 82 Samhällsplanering m. m 83 Socialvård m. m 120 Allmän hälso- och sjukvård m. m 136 Kortfattad redogörelse för vissa länsstyrelsen åvilande arbetsuppgifter 158 Bilaga 4. Antalet anställda 30/6 I960

vid

länsstyrelserna

m. fl. statliga länsorgan

den 187

BILAGA 1

Den regionala förvaltningen i vissa främmande länder — en översikt Av ombudsmannen

jur. kand. Per Langenfelt

Denna översikt omfattar förutom de nordiska länderna, d. v. s. Danmark, Finland och Norge, även Västtyskland och Österrike, Nederländerna och F r a n k r i k e samt Storbritannien (England och Wales). De nationella särdrag, som präglar de regionala organens organisation och arbetssätt framgår närmare av sammanställningarna och redogörelserna beträffande de olika länderna, men det kan finnas skäl att redan på detta inledande stadium ge en karakteristik av de huvudtyper, som man möter i översikten. Det är mot bakgrunden av de historiska förhållandena ganska naturligt att den finska länsstyrelsen i allt väsentligt liknar den svenska ifråga om uppbyggnad och verksamhetssätt. Det finns avvikelser men dessa är inte i detta sammanhang så betydelsefulla att de h ä r särskilt behöver beaktas. Går man därefter till Danmark och Norge finner man en helt annan typ av regional förvaltning än i Finland och Sverige. I Danmark och Norge är det närmast motsvarigheten till den svenska landshövdingen, d. v. s. amtmannen och fylkesmannen, som representerar det regionala statsförvaltningsinslaget, medan däremot motsvarigheterna till vår länsstyrelse i övrigt i dessa båda länder är en kombination av statlig regional myndighet och regionkommun. Man kan för att göra en liknelse med svenska förhållanden karakterisera de norska och danska regionala förvaltningsorganen som en integration mellan länsstyrelse och landsting, varvid dock är att märka att regionkommunen i Norge och Danmark h a r uppgifter av långt mer vittomfattande slag än det svenska landstinget. Det typiska är att såväl amtmannen som fylkesmannen förutom att vara sin regerings högste representant i länet också h a r betydelsefulla uppgifter i spetsen för den fullmäktigeförsamling, som styr amtet eller fylket. I Västtyskland och Österrike möter oss däremot en annan bild, ej olik den svenska. Det tyska »Regierungsbezirk» och det österrikiska »Verwaltungsbezirk» är rent statliga myndigheter, vilkas befattningshavare är statliga ämbetsmän. Bilden är dock icke helt entydig. I den västtyska delstaten Schleswig-Holstein förekommer sålunda en såsom i Danmark och Norge gjord sammansmältning av regionalt statsförvaltningsorgan och regionkommun, och den österrikiska lagstiftningen syftar i p r i n c i p till att ge möjlighet för en förvandling av Verwaltungsbezirk till en länsmyndighet av ungefär den typ som finnes i Schleswig-Holstein. Den regionala förvaltningen i Nederländerna och Frankrike återigen är utformad såsom en kombination av regional statlig förvaltning och regional kommunal självstyrelse. Även h ä r finner m a n sålunda motsvarigheter till vår landshövding såsom representant för statens regionala intressen men också som ledare för den fullmäktigeförsamling vilken h a r att besluta i frågor som ankommer på regionkommunen. Jämförelsen med svenska förhållanden blir dock beträffande dessa länder icke helt rättvisande om man icke samtidigt nämner att den kommunala självstyrelsen i Nederländerna och F r a n k r i k e får finna sig i ett mycket starkt statligt inflytande i väsentliga avseenden, framför allt i vad det gäller ekonomi, och

6 att den nederländska provinsen och det franska departementet intar en mycket stark ställning såsom uppsiktsorgan över kommunerna. Ser man slutligen till England och Wales skiljer sig förhållandena där såtillvida från dem i Sverige att man åtminstone ännu helt saknar någon motsvarighet till den svenska länsstyrelsen. Jämförelsen är dock trots detta inte på något sätt ointressant ur svensk synpunkt, bl. a. därför att förslag nyligen framförts om en eventuell uppbyggnad av regionala statsförvaltningsmyndigheter. Danmark Den nuvarande indelningen av Danmark, såväl ur regional statsförvaltningssynp u n k t som i kommunalt hänseende, går tillbaka till förra hälften av 1800-talet. År 1841 utfärdades den kommunallag, som reglerade verksamheten i Danmarks landskommuner (sognekommuner), och man hyste redan då i Danmark samma oro inför de många småkommunernas möjlighet att klara upp framförallt de mera kostnadskrävande uppgifterna av regional natur som också gjorde sig gällande vid tillkomsten av 1862 års kommunallagar i Sverige. Man bibehöll därför den tidigare existerande indelningen av landet i amt, närmast motsvarande våra län, och lät amten bli regionkommuner som var och en inom sitt område skulle ombesörja uppgifter av regional natur, som småkommunerna inte orkade med. De m e r stadsliknande kommunerna (bykommunerna) ansågs emellertid ha möjlighet att ombesörja sina uppgifter själva och ställdes därför utanför amtsindelningen. Man finner sålunda i Danmark en regional statsförvaltningsmyndighet — amtet — som liksom fylket i Norge samtidigt utgör område för en regionkommun. Danm a r k är indelat i 22 amt, men antalet amtskommuner är 25, enär 3 av amten är delade i 2 amtrådskretsar. Av nedanstående sammanställning framgår areal och folkmängd i Köpenhamns kommun och amten, varvid även de städer och kommuner, som ej ingår i amtskommunerna, medräknats. Uppgifterna avser förhållanden den 1 juli 1965.

Köpenhamns kommun » amt Frederiksborgs amt Holbaek Sora Prsesta Bornholm Maribo Svendborg Odense Vejle Skanderborg Århus Randers Ålborg Hj0rring Thisted Viborg Ringkoblng Ribe Haderslev Åbenrå-Senderborg Tänder Hela landet

Areal km2

Folkmängd

84 493 1 343 1 751 1 478 1 692 587 1 797 1 666 1 814 2 347 1 719 804 2 465 2 914 2 865 1 773 3 049 4 659 3 069 1 341 1 231 1390 42 331

682 000 767 000 209 000 131 000 135 000 124 000 49 000 129 000 149 000 276 000 226 000 142 000 234 000 178 000 248 000 183 000 84 000 167 000 219 000 194 000 74 000 113 000 43 000 4 756 000

7 I primärkommunalt hänseende är Danmark indelat i 88 bykommuner, varav 86 är köpstadskommuner, samt ca 1 250 landskommuner (sognekommuner). De ändringar i indelningshänseende som skett sedan mitten på 1800-talet h a r huvudsakligen ägt rum under de sista 10 åren. Under perioden den 1 april 1962—den 1 april 1966 har på frivillighetens väg genomförts sammanläggningar av 398 kommuner till 118 nya kommuner. Det är huvudsakligen landskommuner som sammanslagits med varandra eller uppgått i städer. De nuvarande gränserna för amten och amtskommunerna är således med smärre undantag bestämda för 100 år sedan och i de flesta fall ännu längre tillbaka. Detta h a r med tanke p å den även i Danmark starkt accentuerade flykten från landsbygden till städerna skapat stora problem ur såväl statlig som kommunal synpunkt. Många amt har förlorat så mycket av sin befolkning, att de ekonomiskt och organisatoriskt sett är för små enheter för att kunna motsvara tidens krav på administration. Framförallt i sådana amt, som är belägna i närheten av en utvecklingskraftig stad, har detta inneburit, att man kunnat få stadsliknande bebyggelse på gränsen mot staden, medan den övriga landsbygdsdelen starkt uttunnats invånarmässigt sett. Man h a r från statens sida varit tveksam inför att lösa dessa problem genom omfattande inkorporeringar, eftersom de befintliga amten då skulle kunna berövas så stor del av sin befolkning att deras existens skulle kunna sättas i fråga. De hithörande spörsmålen har behandlats av ett flertal statliga utredningar, såväl när det gäller landet i sin helhet som vissa delar därav, t. ex. den av kommunallagskommissionen verkställda Fynundersökningen 1963. I maj 1966 h a r emellertid kommunallagskommissionen avgivit ett betänkande »Kommuner og Kommunestyre». Kommissionens förslag i vad det gäller indelningsändringar kan sammanfattas på följande sätt. Kommissionen föreslår att man skall försöka skapa amtskommuner, som omfattar såväl landskommuner som städer, och att de nya amtskommunernas gränser bör bestämmas med hänsynstagande till den befolkningsmässiga, näringsgeografiska och ekonomiska samhörigheten i landets olika delar samt med behörig hänsyn till amtskommunens uppgifter. Man bör vidare vid indelningsändringen beakta de särskilda förhållanden som r å d e r i stadsregionerna och tillse att en stadsregion kommer att omfatta såväl all med staden sammanhängande tätbebyggelse som tillräckliga områden för stadens tillväxt. De nya kommuner, som sålunda skall skapas, skall överhuvudtaget givas en sådan geografisk omfattning, att de har ett tillräckligt ekonomiskt och befolkningsmässigt underlag för att k u n n a fullgöra sina uppgifter. Det praktiska utförandet av denna indelningsreform föreslår kommunallagskommissionen skola anförtros åt en ny särskild kommitté som bör avgiva sitt yttrande före den 1 april 1969. Denna kommittés arbete bör så bedrivas, att dess förslag kan föras ut i verkligheten fr. o. m. den 1 april 1970. Det finns sålunda anledning förmoda, att den danska amtsindelningen kan komma att radikalt förändras under kommande år. I spetsen för amtet står amtmannen, den närmaste motsvarigheten till vår landshövding. Amtmannen utses av regeringen och tages företrädesvis bland de högre ämbetsmännen inom ministerierna i Köpenhamn, oftast inrikesministeriet. Amtmannen h a r i Danmark liksom fylkesmannen i Norge en dubbel position; dels är han den regionala statsförvaltningen ledare, dels är han ledare och chefstjänsteman för amtskommunen. Amtmannens rent statliga förvaltningsuppgifter består främst i att utöva tillsyn över och rådgivning till landskommunerna inom amtet samt att vara den förmedlande länken mellan kommunerna och de överordnade myndigheterna i Köpenhamn. Härjämte h a r han i likhet med fylkesmannen i Norge uppgifter inom familjerättens område, såsom i skilsmässomål, frågor r ö -

8 rande v å r d n a d av barn, adoption m. m. I egenskap av amtman har han också att företräda amtet i en mängd regionala styrelser och nämnder. Det beslutande organet i amtskommuncn är amtsrådet. Det består av amtmannen som självskriven ordförande samt 9—15 medlemmar — alltid udda — vilka väljs för fyra år samtidigt över hela landet. Amtsrådet sammanträder minst fyra gånger om året och vid behov oftare. Amtsrådets verkställande organ utgöres av amtmannen, och det ankommer på honom att förbereda och verkställa amtsrådets beslut. Amtskommunens uppgifter består främst i att ombesörja den slutna sjukvården, anlägga och underhålla amtsvägar, d. v. s. alla vägar inom amtet som ej utgöres av rikshuvudvägar eller sådana små vägar, som det ankommer på prim ä r k o m m u n e r n a att sköta. Amtskommunen h a r också uppgifter inom skolväsendet och på det sociala området, liksom även av kulturell art, såsom upprättande och drivande av centralbibliotek, provinsmuséer och annan dylik verksamhet av regional natur. Till bestridande av sina utgifter äger amtskommunen uttaga en skatt, vilken emellertid har formen av fastighetsskatt och endast täcker en mycket obetydlig del av amtets medelsbehov. Resterande medel erhåller amtskommunen huvudsakligen genom statsbidrag och genom bidrag från de olika landskomm u n e r n a inom amtet i form av en tilläggsskatt. F ö r ombesörjande av sina administrativa uppgifter h a r amtmannen ett amtskontor till sitt förfogande, där amtmannens ställföreträdare (amtskontorschefen) utses av regeringen. På varje amtskontor finns juridiskt utbildad förvaltningspersonal — i medeltal fem jurister per amt. Lönen till befattningshavarna på amtskontoret utgår dels från staten och dels av kommunala medel. Bland sådana befattningshavare, som avlönas av amtskommunala medel, kan nämnas väginspektör, vatteninspektör, revisorer, amtsbokhållare, skolbokhållare, amtsarkitekt och sjukhusdirektör. I amten kan det också finnas stationerade representanter för de statliga ministerierna i Köpenhamn, såsom för bostadsstyrelsen, arbetsmarknadsstyrelsen o. s. v., vilka lyder direkt under sina respektive ämbetsverk i Köpenhamn. Den danska primärkommunala självstyrelsen kan sägas karakteriseras av små, beslutande församlingar, där den administrativa och verkställande befogenheten uppdragits åt ordföranden — i städerna kallad borgmästare och i landskommunerna »sognerådsformand». Ett annat karakteristiskt drag för den danska självstyrelsen är att det i stor utsträckning föreligger underställningsskyldighet för p r i m ä r k o m m u n e n i vad det gäller dess beslut om budget och skattesatser, lån, borgen, fastighetsköp m. m. För landskommunernas del är det amtet, som skall godkänna besluten och utöva kontrollen, och för köpstädernas del är det inrikesministeriet som utövar en likartad kontroll, dock icke så ingående som den amtet utövar över landskommunerna.

Finland De finska länen och länsstyrelserna kan liksom de svenska motsvarigheterna se tillbaka på en lång historisk tradition och utveckling. Under 1500- och 1600-talen kan de gamla slottslänen sägas ha börjat omdanas till vad vi i modern tid kallar regionala statsförvaltningsområden. Slottslänen stod under ledning av en Konungens ståthållare, som sedan fick titeln landshövding. Den första instruktionen för dem utfärdades å r 1635. De finska länsstyrelsernas organisation och verksamhetssätt var helt naturligt nära nog identiska med dem som förekom i de svenska länsstyrelserna fram till 1809, då Finland skildes från Sverige, men även därefter h a r traditionen och organisationen i allt väsentligt byggt på den grund som lades

9 under den svenska tiden. Under den tid Finland var förenat med Ryssland utbyttes titeln landshövding mot benämningen guvernör, men landshövdingetiteln återinfördes efter det Finland blivit självständigt som benämning på länens styresmän, De finska länen är i dag tolv till antalet och har en ytvidd och ett invånarantal, som framgår av nedanstående sammanställning. Uppgifterna avser den 1 januari 1965. Län

Residensstad

Areal km 2

Folkmängd (1964)

Nyland Åbo-Björneborg Åland Tavastehus Kymmene S:t Michel Norra Karelen Kuopio Mellersta Finland Vasa Uleåborg Lapplands län Hela landet

Helsingfors Åbo Mariehamn Tavastehus Kuovala .. S:t Michel . Joensuu . . . Kuopio . . . Jyväskylä . Vasa Uleåborg . Rovaniemi.

9 868 22 014 1481 16 597 10 737 16 430 17 798 16 733 15 759 27 243 56 559 93 997

920 000 672 000 21 000 606 000 349 000 233 000 202 000 270 000 248 000 450 000 421 000 219 000

305 216

4 611000

Den ursprungliga finska länsindelningen kom i stort sett att bestå fram till 1930-talet, då Lapplands län skapades genom att dess nuvarande område bröts ut ur Uleåborgs län. I slutet av 1950-talet h a r dessutom andra ändringar i länsindelningen genomförts. Kuopio län delades i två genom att Norra Karelens län bildades med Joensuu som residensstad. Samtidigt delades Vasa län genom att d ä r u r utbröts Mellersta Finlands län med Jyväskylä som residensstad. Frågan om en ytterligare revision av länsindelningen ä r för dagen aktuell i Finland. Inom Åbo-Björneborgs län finns en särskild länskommitté, som arbetar med utgångspunkt att nuvarande Åbo-Björneborgs län skall delas i två län med Björneborg och Tammerfors som residensstäder. Även inom andra län h a r synpunkter förts fram på en ny länsindelning, syftande till att ge länet en sådan utformning som motsvarar dagens krav i fråga om näringsgeografisk, kommunikationsmässig och administrativ indelning. Enligt uppgifter från inrikesdepartementet i Helsingfors kommer man troligen att förelägga riksdagen förslag om ändrad länsindelning beträffande Åbo-Björneborgs län under hösten 1967. Det synes sålunda som om de nu aktuella finska länsindelningssträvandena mer går ut på att skapa regioner, som är naturligt avgränsade från varandra, än att genom sammanläggning av län skapa större enheter. De finska länsstyrelserna är — som redan inledningsvis nämnts — såväl till organisation som verksamhetssätt utomordentligt lika sina svenska motsvarigheter. Under landshövdingen, vilken liksom länsstyrelsen i övrigt närmast lyder u n d e r inrikesministeriet, finns sålunda ett länsråd som är chef för länsstyrelsen och därjämte chef för dess allmänna avdelning samt landskamreraren som är chef för landskontoret. På landskontoret handläggs huvudsakligen frågor av ekonomisk och skattemässig karaktär, övriga ärenden behandlas av den allmänna avdelningen. För handläggningen av förvaltningsrättsliga lagskipningsärenden finns i länsstyrelserna en eller flera länsrätter.

10 I p r i n c i p är det landshövdingen som avgör och bär ansvaret för de ärenden, som handläggs av länsstyrelsen. Delegation kan dock ske till underordnade tjänstemän, främst då till de s. k. föredragandena, vilka, förutom länsrådet och landskamreraren, utgöres av polisinspektör, landssekreterare, länsrevisor och länsnotarie. Länsrätten består av tre medlemmar med som regel landshövdingen som ordförande, en länsassessor samt vederbörande föredragande. Länsrätten är en kollegial myndighet till skillnad från länsstyrelsen, som är organiserad efter byråp r i n c i p e n med landshövdingen som beslutande. Länsstyrelsens arbetsuppgifter är liksom i Sverige av mångahanda slag. Länsstyrelsen utgör högsta tillsynsmyndighet för polisväsendet inom länet, den är överexekutor och verkställare av domar, har tillsyn över skattedebiteringen och h a n d h a r skatteindrivningen, den prövar statsbidragsansökningar från kommunerna och fördelar statsbidrag, den utgör besvärsmyndighet vid kommunala besvär och besvär över lägre förvaltningsmyndigheters beslut samt har dessutom en mycket omfattande rådgivande och övervakande funktion gentemot kommunerna i länet. Varje län är indelat i häraden, som utgör förvaltningsdistrikt för häradsskrivaren, vars främsta uppgift är att ombesörja folkbokföringen. Häradena är indelade i länsmansdistrikt, där länsmannen — en motsvarighet till vår tidigare landsfiskal — h a r ansvaret för polisväsendet samtidigt som han är allmän åklagare i underrätten och har att fullgöra en hel mängd verkställande uppgifter som länsstyrelsen ålägger honom. I städerna utgörs den lokala statliga förvaltningsmyndigheten av magistraten, som i stort har samma arbetsuppgifter som den magistrat som tidigare fanns i Sverige. I de köpingar och städer som lyder u n d e r landsrätt motsvaras magistraten av ordningsrätten, vilken även den fungerar både som förvaltningsmyndighet och domstol. Ur kommunal synpunkt är Finland indelat i 45 städer, 24 köpingar och 478 landskommuner. Helt nyligen har en statlig kommitté avlämnat förslag till ny kommunindelning i Finland, därvid målsättningen skall vara att varje kommun bör ha ca 8 000 invånare. I undantagsfall, när det gäller kommuner som har stor areal, skall man dock kunna låta invånarantalet gå ned till ca 4 000. Ett lagförslag innehållande principer för en ny kommunindelning beräknas bli framlagt för riksdagen hösten 1966. Det torde dock även efter det riksdagsbeslut föreligger taga relativt lång tid innan gränserna för de nya kommunerna kan fastställas. Den kommunala självstyrelsens organisation och verksamhetssätt är i stort sett överensstämmande med de svenska förhållandena. Det finns dock organisatoriskt sett en hel del avvikelser från förhållandena i Sverige, bl. a. därigenom att chefstjänstemannen i kommunen, »stadsdirektören», kan inträda som ordförande i stadsstyrelsen för obestämd tid. Stadsstyrelsen och kommunalstyrelsen, motsvarigheterna till den svenska drätselkammaren och kommunalnämnden, h a r i Finland mycket starka befogenheter. Styrelsen kan sålunda vägra verkställighet av sådana fullmäktigebeslut som den anser vara olagliga. Om styrelse och kommunalfullmäktige i en sådan fråga skulle vara av olika mening, går saken till länsstyrelsen för avgörande. Det bör framhållas att man i Finland saknar motsvarighet till de svenska landstingen. De regionala uppgifter som landstingen i Sverige ombesörjer, t. ex. p å den slutna sjukvårdens område, utföres i Finland av kommunalförbund av olika storlek eller genom samverkan medelst avtal mellan kommuner. Det finns för närvarande omkring 200 kommunalförbund i Finland för uppgifter som i Sverige kan sägas motsvaras av landstingsuppgifter. Den regionala verksamhet som dessa kommunalförbund utövar h a r många gånger fått en utsträckning som geografiskt sett strider mot annan indelning, t. ex. länsgränser. 1963 framförde en statlig kommitté ett förslag om införande av en landskapssjälvstyrelse, som skulle bli ett

11 slags regionkommun med en landskapsdirektör som ledande tjänsteman. Denna sekundärkommunala enhet skulle i stort sett få samma uppgifter som landstingen i Sverige. Förslaget har dock icke hittills föranlett någon lagstiftningsåtgärd. En särställning intager landskapet Åland, som erhållit en vidsträckt landskapssjälvstyrelse. Det beslutande organet p å Åland är ett landsting, som är valt genom val med allmän rösträtt. Den verkställande myndigheten består av en landskapsstyrelse, vars ordförande bär titeln »lantråd». Landshövdingen på Åland är att anse som representant för republikens regering gentemot landskapsmyndigheten, men han h a r i övrigt samma åligganden som landshövdingen i det övriga Finland. Länsstyrelsen på Åland har en mycket liten omfattning personalmässigt sett. Norge Den norska motsvarigheten till våra län utgöres av fylker. Indelningen i fylker h a r i stort sett varit oförändrad sedan 1866, och de ändringar som därefter skett h a r huvudsakligen bestått i att enstaka kommuner flyttats från ett fylke till ett annat. Den mest omfattande ändringen ägde rum 1948, då Åkers kommun med 130 000 invånare blev överförd från Akershus fylke till Oslo kommun. I Norge finns det 18 s. k. landsfylker och två byfylker. Byfylkerna utgöres av Oslo och Bergen och h a r icke samma organisation som landsfylkerna. Byfylkerna Oslo och Bergen h a r också sedan 1923 resp. 1907 haft fylkesman, d. v. s. närmast motsvarigheten till vår landshövding, gemensam med grannfylkerna Akershus och Hordaland. Fylkernas areal och folkmängd framgår av nedanstående sammanställning. Uppgifterna avser den 1 januari 1965. Fylke Ostfold Akershus Oslo Hedmark Oppland Buskerud Vestfold Telemark Aust-Agder Vest-Agder Rogaland Hordaland Bergen Sogn og Fjordane More og Romsdal Ser-Trondelag Nord-Trondelag Nordland Troms Finnmark Hela landet

Areal km 2

Folkmängd

4 180 4 907

18 530 15 076 18 717 22 463 38 327 25 958 48 649

209 000 266 000 483 000 177 000 167 000 189 000 165 000 154 000 78 000 114 000 249 000 236 000 115 000 101 000 217 000 219 000 117 000 244 000 131 000 75 000

323 882

3 706 000

453 27 545 25 313 14 965 2 216 15 312 9 215 7 280 9 141 15 586

49 Det norska fylket h a r sedan gammalt en dubbel funktion, nämligen dels som statlig regional förvaltningsmyndighet och dels som sekundärkommun för ombesörjandet av sådana uppgifter som de inom fylket belägna kommunerna icke

12 själva lämpligen kan lösa, d. v. s. i huvudsak uppgifter av regional karaktär. Denna fylkeskommunala uppgift får historiskt ses mot bakgrunden av att tidigare endast landskommuner ingick i fylket, medan städerna stod utanför detsamma. Antalet landskommuner med lågt invånarantal var tidigare mycket stort i Norge. Som exempel kan nämnas att det år 1950 fanns 284 landskommuner — av sammanlagt 680 — som hade under 2 000 invånare. Från 1960 till 1965 h a r emellertid en kommunindelningsreform genomförts i Norge som nedbringat antalet landskommuner till 419 och antalet städer till 47, vilket innebär att Norge i dag har sammanlagt 466 kommuner mot 744 år 1950. I spetsen för fylket såsom statlig regional förvaltningsmyndighet står fylkesmannen som är regeringens representant och den högste ämbetsmannen inom fylket. I sin egenskap av statlig ämbetsman har han betydelsefulla arbetsuppgifter inom fylket. Framförallt gäller det tillsynen över kommunerna, vilken består i att dels utöva legalitetskontroll av fattade beslut och dels granska kommunernas budget och räkenskaper. Fylkesmannen h a r också funktionen av juridisk och administrativ rådgivare till kommunerna inom fylket. Härtill kommer fylkesmannens uppgifter såsom remissinstans och förmedlare vid skriftväxlingar och kontakter mellan kommunerna och de centrala statsmyndigheterna i Oslo. Sedan gammalt åligger det också fylkesmannen att h a viss tillsyn över de statliga ämbetsmännen inom fylket. I dag gäller denna skyldighet huvudsakligen underrättsdomare, åklagare och överförmyndare, och tillsynen består närmast i granskning av deras ekonomiska förvaltning, såsom redovisning av statsmedel, reseräkningar, flyttningsersättningar o. s. v. Fylkesmannen har också uppgifter inom familjerättens område. Det kan gälla åldersdispenser vid äktenskaps ingående, förkortad lysningstid samt skilsmässoärenden i den mån parterna är ense om att fylkesmannen skall handlägga ärendet. Detsamma gäller andra tvister som kan uppstå när äktenskap upplöses, såsom frågor om underhållsbidrag till barn, vårdnaden av barn samt faderskapsärenden, adoptionsärenden m. m. I vissa fylker, framför allt hos fylkesmannen i Oslo och Akershus, är antalet familjerättsärenden mycket stort. Fylkesmannen är också överordnad instans i barnavårdsärenden liksom i frågor gällande beslut av hälsovårdsnämnd till förhindrande av smittsamma sjukdomar, epidemier m. m. Den nya byggnadslagen av den 18 juni 1965 ger fylkesmannen en långt starkare ställning än tidigare i fråga om kontrollen av byggnadsverksamheten och planväsendet. Fylkesmannen skall h ä r ge råd till kommunerna i planläggningsfrågor, såväl i vad det gäller den fysiska planeringen som i fråga om annan regionplanering. Fylkesmannen h a r till sig fått delegerad rätt att fastställa m i n d r e planer, att meddela byggnadsförbud o. s. v. Antalet anställda vid de olika fylkeskontoren varierar från fylke till fylke, från 12 anställda statstjänstemän till 25. Den beslutande myndigheten i fylket i vad det gäller dess fylkeskommunala uppgifter utgöres av fylkestinget. Mandattiden är liksom i primärkommunerna fyra år, och ledamöterna utses av vederbörande kommuners fullmäktigeförsamlingar. Varje kommun inom fylket får utse en representant för varje påbörjat invånarantal av 6 000, dock i intet fall fler än 1/3 av sammanlagda antalet ledamöter i tinget. Bakgrunden till denna bestämmelse är att då städerna infogades i fylket från och med den 1 januari 1964 dessa ansåg sig ha rätt att kräva en större representation än de små landskommunerna. I syfte att förhindra att en stor stad skulle kunna skaffa sig alltför stor representation i fylkestinget infördes ovannämnda bestämmelse såsom en kompromisslösning. Fylkestinget sammanträder en gång om året och fastställer då fylkeskommunens budget, bestämmer fylkesskatter samt utser medlemmar i förvaltningsutskottet och andra nämnder som erfordras för verksamheten.

13 Tidigare var fylkesmannen ordförande i såväl fylkesting som förvaltningsutskott. 1921 ändrades dock detta så att tinget självt utsåg ordförande bland sina medlemmar. Med tanke på förhållandena i primärkommunerna ändrades även detta 1964 så, att ordföranden skall vara gemensam för såväl ting som förvaltningsutskott, vilket innebär att fylkesmannen inte längre har säte i förvaltningsutskottet. Även om fylkesmannen sålunda fått stiga tillbaka inför en utveckling som syftar till att stärka den fylkeskommunala självbestämmanderätten, har dock fylkesmannen behållit sin ställning som ledande tjänsteman inom fylket, vars förvaltning han är ansvarig för. Han är också fylkets legale företrädare och den som har ansvaret för budgeten. Ser man därefter på fylkcskommunens uppgifter får man ha i minnet att fylket kan betraktas som en sekundärkommun eller som en förvaltningsmässig sammanslutning av alla kommuner inom ett fylke för fullföljande av i huvudsak regionala uppgifter. De stora uppgifterna för fylket såsom kommunal enhet utgöres av skolväsen, hälso- och sjukvård och vägväsen. Tillsammans svarar dessa tre huvuduppgifter för över 80 % av fylkeskommunernas sammanlagda utgifter, och deras andel är i stigande. Fylkerna har själva huvudmannaskapet för vissa skolor som lantbruksskolor, hushållsskolor, folkhögskolor och yrkesskolor, medan primärkommunerna är huvudmän för övriga skolor men av fylkeskommunen erhåller bidrag till skolbyggnader, inventarier och lönekostnader. På hälso- och sjukvårdens område åligger det fylket att svara för den slutna sjukvården i vad det gäller såväl vanliga sjukhus som mentalsjukhus. Fylket ombesörjer också uppgifterna inom folktandvården samt organisationen för barnmorskor och distriktssköterskor. När det gäller vägarna har det gjorts en uppdelning mellan staten, fylket och primärkommunerna i fråga om både anläggande och underhåll. I huvudsak ankommer dessa uppgifter på fylkeskommunen, men staten använder också fylket såsom förvaltningsområde för sitt vägbyggande och har i varje fylke en vägdirektör såsom chef för fylkets vägkontor. Till de nu nämnda fylkeskommunala verksamhetsgrenarna utgår statsbidrag i mycket betydande omfattning. I övrigt h a r fylket att för sin ekonomi lita till en fylkesskatt som uttages bland p r i m ä r k o m m u n e r n a inom fylket. Den p r i m ä r - och fylkeskommunala organisationen i Norge h a r u n d e r senare år undergått avsevärda förändringar. Här kan nämnas den inledningsvis berörda kommunindelningen som nedbringat antalet primärkommuner med en tredjedel, vidare städernas ingående i fylkerna och slutligen lagstiftning som på olika sätt decentraliserat statliga uppgifter till fylkeskommunen. Synpunkter har också framförts på att fylkesmannens dubbelställning såsom statlig representant inom fylket och ledande tjänsteman för dess kommunala förvaltning i längden blir orimligt betungande, då arbetsuppgifterna på båda sidorna tenderar att öka. Man hävdar h ä r att fylkesmannen snarare borde övergå till att enbart syssla med de statliga uppgifterna inom fylket samt ha hand om det regionala och ekonomiskt lokaliseringsmässiga planerandet för fylket. Fylkesmannens administrativa uppgifter inom fylkeskommunen skulle k u n n n a överflyttas på en ledande tjänsteman av kommunalt slag. De nu nämnda spörsmålen befinner sig för n ä r v a r a n d e under utredning. Även när det gäller fylkesindelningen h a r helt nyligen en statlig utredning avslutat sitt arbete och överlämnat ett betänkande i juli 1965. Denna kommitté konstaterar att utvecklingen inom den offentliga förvaltningen har medfört att man måste ställa större krav än tidigare p å fylkesområdena så att de kan utgöra rationella enheter för både den rent statliga och den fylkeskommunala förvaltningen. Man är emellertid inom kommittén inte enig om att tidpunkten nu skulle vara lämplig för en omprövning av fylkesindelningen. Majoriteten anser att de ändringar som skett i den primärkommunala indelningen, städernas uppgående

14 i fylkerna och nytillkomna arbetsuppgifter för fylket gör det nödvändigt att fylket får tid p å sig att anpassa sig till de nya förhållandena innan någon revision av gränserna göres. Kommittén har därför i sin helhet blott kunnat enas om att föreslå vissa smärre förändringar i fylkesindelningen. En minoritet inom utredningen har däremot framlagt ett principiellt förslag till ny fylkesindelning, där antalet fylker nedbringas från 20 till 7, och ett alternativt förslag där antalet föreslås bli 12.

Tyska

förbundsrepubliken

Den västtyska motsvarigheten till de svenska länsstyrelserna utgöres av 33 statliga förvaltningsdistrikt (Regierungsbezirk). De är till såväl organisation som verkningssätt i påfallande hög grad lika de svenska länsstyrelserna och kan såsom skapade omkring 1800 av den berömde tyske administratören friherre von Stein se tillbaka p å en lång historisk utveckling och tradition. Innan en närmare redogörelse lämnas för de västtyska förvaltningsdistrikten synes det nödvändigt att ge en kort sammanfattning av Västtysklands organisation och administration samt indelningsfrågorna. Den del av det tidigare tyska riket, som nu omfattas av »Bundesrepublik Deutschland», har en areal av 245 317 km 2 och en befolkning som uppgår till ca 58 milj. invånare. Förbundsstaten består av tio länder av vilka två — Bremen och Hamburg — samtidigt är såväl »land» som stad (kommun). Som ett elfte land — och även kommun — kan Västberlin karakteriseras, om man här bortser från de konstitutionella avvikelser beträffande Västberlin som är betingade av den omständigheten, att ockupationsstadgarna ännu formellt sett gäller där. Förbundsrepublikens länder med undantag av Schleswig-Holstein är i administrativt hänseende indelade i de ovannämnda 33 förvaltningsdistrikten. Inom varje sådant delstatligt förvaltningsområde finns det i förbundsrepubliken tillhopa dels 425 kommuner av regional- eller sekundärkommunalt slag (Landkreis) och dels ca 24 500 primärkommuner, varav en mycket liten del — de 171 största — är oberoende av »Landkreis» och alltså har en ställning som liknar våra landstingsfria städer. Som jämförelse kan nämnas att den östtyska staten (Deutsche Demokratische Republik), där de fem ursprungliga delstaterna numera sammanförts till en enhetsstat, har ett invånarantal av ca 17 milj. fördelade på 9 237 kommuner. Kompetensfördelningen mellan förbundsrepubliken och länderna är så angiven i författningen, att republiken som sådan har till uppgift att ombesörja vissa speciellt angivna förbundsangelägenheter, t. ex. utrikespolitik, försvar, penningväsen, post- och järnvägsväsende jämte andra uppgifter av exklusiv förbundskaraktär. De olika ländernas författningar kan sinsemellan uppvisa variationer, men enligt Bonn-författningen skall de alla innehålla vissa grundläggande bestämmelser, där det slås fast att länderna skall vara republiker, att de skall ha folkvalda representationer och att de skall utgöra »sociala rättsstater». Ländernas högsta organ är lantdagen, »Landestag», vars ledamöter utses genom direkta val för mandatperioder som växlar länderna emellan men vanligen är fyra eller fem år. I spetsen för varje land står en av lantdagen utsedd landspresident, som också är landets regeringschef. Den kommunala självstyrelsens konstitutionella förankring återfinnes i Bonnförfattningen, där det uttryckligen slås fast att det i varje kommun eller förbund mellan kommuner inom republiken skall som beslutande organ finnas en fullmäktigeförsamling, som skall utses genom allmänna direkta fria val. Vidare stadgas att kommunerna har en grundlagsenlig rätt att ombesörja sina egna angelägen-

15 heter. I övrigt är den närmare regleringen av kompetensen och lagstiftningen av kommunalrättslig natur helt en angelägenhet för de enskilda länderna. Den primärkommunala organisationen sådan den avspeglar sig i fullmäktiges och n ä m n d e r s och styrelsers arbetssätt uppvisar betydande skiljaktigheter i de olika länderna, vanligen betingade av historiska skäl. Man kan säkerligen här finna en av anledningarna till att Bonn-författningen endast syftar till att garantera självstyrelsens existens såsom sådan; att reglera den i detalj för hela republiken skulle h a inneburit ett våldförande av historiska utvecklingslinjer och traditioner inom de olika länderna. Rent organisatoriskt sett gör sig skillnaderna framför allt gällande beträffande fullmäktigeordförandens eller borgmästarens ställning, h u r kommunens styrelse utses, vilka befogenheter den h a r och hur den ledande tjänstemannen tillsättes, samt genom en för den utländske besökaren förvirrande mängd av olika benämningar och titulaturer inom de olika delstaterna på de kommunala förtroendemännen och befattningshavarna. Den primärkommunala kompetensen innebär att sådana uppgifter som vanligen betraktas som kommunala självstyrelseangelägenheter ankommer på kommunen såvitt de icke genom lagstiftning lagts på annan myndighet. Kreiskommunens kompetens är i stort sett lika utformad som den primärkommunala. Kreiskommunens uppgift är framför allt att h a n d h a sådana angelägenheter eller delar därav som de många småkommunerna inte har egna resurser att klara av och som dessa inte på annat sätt ombesörjer t. ex. genom kommunalförbund. På kreiskommunen ankommer t. ex. anläggandet och underhållet av länsvägar, och i fråga om skolväsendet är lågstadiet en primärkommunal uppgift medan mellanstadiet och högstadiet kan fördelas mellan kreiskommunen och primärkommunen beroende på resurserna. Bland övriga uppgifter för kreiskommunen kan nämnas regionala sådana framför allt inom socialvård, ungdoms- och åldringsvård, hälsovård, byggnadskontroll, kulturuppgifter och naturvård. Däremot synes den översiktliga planeringen inte i någon nämnvärd grad vara en kreiskommunens angelägenhet utan mer en primärkommunal sådan med hjälp av den statliga förvaltningsmyndigheten. Man kan i uppgiftsfördelningen mellan primärkommun, kreiskommun och land spåra en utveckling innebärande att kommunerna och kreiskommunerna i vissa frågor får finna sig i ett ökat inflytande från ländernas sida. I en del fall h a r länderna direkt övertagit uppgifter som förr var kommunala. I nästan samtliga länder h a r sålunda polisväsendet övergått från att vara kommunalt till att bli en landets uppgift. Detsamma gäller lärarna som från att ha varit kommunalanställda blivit direkt landsanställda, även om kommunerna i varierande utsträckning alltjämt har ett visst inflytande på deras tillsättning. Förbundsrepubliken har relativt obetydlig administration i de olika förbundsländerna. En central, regional och lokal förbundsadministration existerar egentligen bara beträffande sådana förbundsangelägenheter som järnvägarna, postverket, byggandet av autobahn och större riksvägar samt beträffande vissa delar av den ekonomiska förvaltningen och arbetsförmedlingen. I övrigt ankommer del p å de enskilda länderna att ombesörja all den administration, som betingas av ländernas egen verksamhet eller som tillkommit på uppdrag av förbundsrepubliken. Om man i det följande bortser från Berlin, Bremen och Hamburg och delstaten Schleswig-Holstein, till vilka framställningen återkommer senare, synes det lämpligt att h ä r redogöra för ett förvaltningsdistrikts uppgifter och organisation, varvid Regierungsbezirk Köln torde kunna tjäna som ett exempel. Dess geografiska verksamhetsområde har en ytvidd av 4 000 km 2 med 2,4 milj. invånare fördelade på sju kreiskommuner i storleksordning mellan 100 000—220 000 invånare samt två »kreisfria» städer, Köln med ca 800 000 invånare och Bonn med ca 150 000 invånare. Denna regionala förvaltningsmyndighet har ca 900 anställda,

16 in CO 071 TH

t.

c

• ^

o

'

•J ffl g a S B O B =2 oj S 3 "u t i ci — i SS 2 o x) g xi to o 1*,KO-?OKK

E

o J3

t» <u

3 Ö

•U

i

i.

i

o)

B».i_i

BO «

lij r l

rt

^5 < 3 - H - ^

T—< ^H i—1

I — ^—• ä =o bo » CD R a f f bo bo "S OJ bo -c: OJ o . 2

cc O :%.&<<

•c CO'. BO'. C'.O

be

- ^

•r-i

t l H H

UJ

Ä O, 05

O

m UJ

s&

r;l

vi

g

i

"#

i

in

"_

=* <u bb bb bb £ J 2 . J CJ O O t»

i#

i_

bb bb bi: OJ CJ <D

•g*otftffi-<c:p:ffi CO CD W O W H H

^

+J •H

t-

Q,

CÄ §3 3 . a « 9 x: C . t » ' H 3 C i • C/3 •4S (-< fi 2 U3 c3 3 cS O i u w ' . '. '. '. ^H ^ 3 "3 O rf BO t i bo m BD BD BD CD •c A X01I "o O £ 51 O O 41 . Oi a H K Ä K :: -f: O in K41 is K ,§>ffi K K K 5 5 O 1

"3 3 ca

be

.J3 3 O

§ K K K

^

K K K

ii!

O r H H

>H T H T H

33 CJ

TH

TH

T-

". - t >

S j r H N r H r H

t/3

o

g K

g 5 UJ

K

w «

w o w

BO'S BO 01 0) o»

>

Cl

^ C N T H T H

tt] TH tH T H

Reg. -Ba Ober reg Schu lrät

z w Q

A X3 o O

S BO

u

i—i

c c

o

;

£ 3

5 K 2

al

a o. '. >. 5

i=

O

fel '.

g ~? O K

»-H -C} T H T H

•<

TH

1=

al BO X I 01

:

Q.H

H

S

&£<? *-

ö,a>x)

^

T-H r - l

TH TH TH

ra

al

o i . — XI

oi

OJ öD

^

cs

fc BO

oi <r

£ b l i TS al BO a a x i oi i :

i-1 a) i £>

gKO-?KKPOK

goKK

SO»

sot

Q ^ T H ^

^

OITHTH

b< TH

CO CO

t> CO

T H T H T H T H T H

TH TH TH

lO CO

1* CO

CO CO

CN CO

CO

SS

ca > -

a

ått och vikl Reg.-D ir. Oberre g.- u. Verm.- Rat Reg.-V erm.-R Ass. d. Verm. Reg.-V erkm.Amtm tads frågor g.-B au-Dir. erre g.- u. ura ii. Bau g.-B auasses pl.-I erre g.-Rat g.-o beraml r g.-Rat ngest. berinsp ggande g.-Rat mtm.

un

A

il- och s sikt ir. mtm.

w

Q

f-

omm nksL Reg Reg

H £

Schu -Dir. erinsp

EK

u

lor ir. at Derai mtm

«

at ssesso ngest. r ngest. b eran mtm.

3 Oi «

o •Ö

at ssesso mtm. eståni

g

c

P.

sta art ch v rreg Rat .-Ob rins

w

•<*

CS

K TT CN O

»-'

z Q

s J

BO ai

ow K <l

c^C? : c ai <u --. ÖJ t .

=c3 a)

IS gTH

cö t_3

.. s K < cb oo O

^ ^ a)

fi fi ca

1§5|

^a oi

ä<9<

»*J Ti* __^

to

^

BO

-S. 3

C

CJ b b b b b b £ * „ ^ ^ _ ^-^ —' ^-

; c o o K K K

3»

CJ

C N T H C J O H ' T H T H T H T H T H ^ H T H T H

s^ M

bb

-M

o

XI

oi

oi

—

£ K

gOKK •2KK

s-a

< .

Q.CN TH —

BO N

OCQ

C

'

-

CJ

fi

.— 4H N 3

01 "C

c

oq T H T H

ÉB< S

H

H

y> xa KA

oi

gO^K CCJTH

TH

•«Ä»

BD BD 01 OI

BD 01 X I

KK

KOS

THTHTH

oi

CTj 01 01

k*

C-

a

.J

-aKOK

ai

- "ö Ä

B

oi

S S a ES O S

nalfråg erreg.g.-Rat g.-obei elbyrå g.-Rat g.-Am udkassc eg.-Obe mtm. ion erreg.assenr g.-0be

TH

^K

i

. 3 c C3 CD

4J

5*

• tH

O XI »J

cö

H->

5 ; bD

CMK H

a

BO ai + J oi X3 cd

a>

K « XI 3 '. K O < S '• '• '• „ .3

BD BO BO

al ai -g K O K C H -- . ci K K K Q H H H

,

17 fördelade på sex huvudavdelningar. Vidstående organisationsplan för Regierungsbezirk Köln, fastställd den 10 april 1965, kan ge en bild av ett förvaltningsdistrikts organisatoriska uppbyggnad och verksamhet. I fråga om de uppgifter som kommunerna utför inom ramen för sin egen kompetens föreligger en uppsikt i form av legalitetskontroll av kommunala beslut som utföres av förvaltningsdistriktet, medan däremot uppsikten beträffande de från förbundsstaten eller länderna delegerade uppgifterna är starkare, vare sig den utövas av särskilda inspektörer eller direkt av förvaltningsmyndigheten. En stor del av tillsynen beträffande sistnämnda angelägenheter utövas i samband med statsbidragsgivningen som går genom förvaltningsdistriktet. De »kreisfria» städerna lyder direkt under förvaltningsdistriktet. För övriga kommuner går vägen mellan dem och förvaltningsdistriktet över kreiskommunen, som även den h a r viss tillsyn över kommunerna inom sitt område. Den kommunala budgeten granskas beträffande kommuner tillhörande kreiskommunen först av denna och sedan av förvaltningsdistriktet, som emellertid mera sällan gör ändringar däri, försåvitt inte budgeten äventyrar kommunens ekonomi eller är u p p rättad i strid mot lag eller författning. Den ledande tjänstemannen i förvaltningsdistriktet, regeringspresidenten, är en statlig ämbetsman, som vanligen utses inom den högre förvaltningskarriären. De högre tjänstemännen inom förvaltningsdistriktet utgöres i mycket stor utsträckning av universitetsutbildat folk, jurister, ekonomer eller tekniker, medan mellangraderna besätts med anställda som h a r motsvarigheten till vår studentexamen, praktisk erfarenhet och sedan särskild kansliutbildning. Regeringspresidenten är ansvarig gentemot landets regering för förvaltningsdistriktets verksamhet och han är skyldig att utföra de uppgifter, som regeringen eller de olika ministerierna inom landet ålägger honom. I de förbundsländer som samtidigt är städer, Bremen och Hamburg, är lands-, stads- och förvaltningsdistriktsmyndigheterna mer eller mindre klart integrerade i samma förvaltningsorganisation. Även i Västberlin föreligger en dylik integrer a d förvaltning, ehuru med speciella avvikelser. I Schleswig-Holstein har förvaltningsdistriktet sammanlagts med kreiskommunen och integrerats i dess förvaltning. Där ombesörjer alltså kreiskommunen alla de uppgifter som i andra länder åvilar dels förvaltningsdistriktet och dels kreiskommunen. De kreisfria städerna däremot i Schleswig-Holstein lyder uppsiktsmässigt direkt under landets inrikesdepartement, en utveckling som liknar den i det närbelägna Danmark.

Österrike Österrike är liksom Västtyskland en förbundsrepublik. Republikens nio länder h a r tillhopa en ytvidd av 83 850 km 2 och ett befolkningstal på något över 7 milj. invånare. Enbart i huvudstaden Wien, som tillika är eget »land», bor omkring 1,8 milj. invånare, alltså drygt 25 % av republikens totala invånarantal. Denna höga siffra är en följd av den tid före första världskriget, då Wien var huvudstad i det gamla kejsardömet Österrike-Ungern med ett totalt invånarantal på 51 milj. Inom varje land i republiken finns regionala statliga förvaltningsmyndigheter, kallade »Verwaltungsbezirk». Deras organisation och arbetssätt påminner mycket inte enbart om de västtyska »Regierungsbezirk» utan också om de svenska länsstyrelserna, dock med den skillnaden att de österrikiska »bezirken» mestadels är betydligt mindre både i vad det gäller antalet anställda och till sin geografiska omfattning. De kan närmast beskrivas såsom en tämligen liten svensk länsstyrelse med 20—50 anställda förvaltningstjänstemän och experter.

18 Österrike h a r ca 4 000 primärkommuner, bestående av städer, köpingar och landskommuner men däremot inga region- eller sekundärkommuner av typ det svenska landstinget eller det tyska »Landkreis». En mycket stor del av primärkommunerna h a r ett ganska ringa invånarantal. Drygt 3 500 av förbundsrepublikens 4 000 kommuner har sålunda under 3 000 invånare, 2 000 kommuner har u n d e r 1 000 invånare och endast ett 50-tal h a r mer än 10 000 invånare. Fjorton av Österrikes städer har en speciell ställning som »Statuarstädten», vilket innebär att de samtidigt som de är primärkommuner också är »Verwaltungsbezirk», d. v. s. att de förutom de primärkommunala uppgifterna också ombesörjer »bezirkets» administrativa uppgifter i vad de berör staden. Som redan ovan nämnts intar huvudstaden Wien en särställning såtillvida att den samtidigt är land, »bezirk» och kommun, allt integrerat i en förvaltning. En författningsändring 1962 har gett kommunerna större frihet och i någon mån inskränkt statsuppsikten över dem. Ändringen berörde dock inte den tidigare existerande bärande principen för självstyrelsen, nämligen rätt enligt författningen för varje kommun att sköta sina egna angelägenheter samt skyldighet att utföra de uppgifter som republiken eller landet tilldelar dem. Allmänt sett har författningsändringen den innebörden att man sökt undvika detaljreglering av kommunernas handlande i sina egna angelägenheter och gett dem rätt att inom den sektorn handla efter eget bedömande med frihet att utfärda lokala förordningar och att använda egna skattemedel för dessa ändamål. På grundval av författningsändringen h a r de österrikiska kommunförbunden utarbetat normalförslag till lokala förordningar eller reglementen, där den enskilda kommunens kompetens och organisation finnes närmare angiven. Dessa så att säga lokala kommunallagar är avsedda att fastställas av lantdagen i de enskild länderna. Alla kommuner — städer, köpingar och landskommuner — stora som små, har författningsenligt samma kompetens, och de avvikelser som kan förekomma mellan länderna avser huvudsakligen rena organisationsformer, såsom antalet fullmäktigeledamöter, benämningar på kommunala organ o. s. v. Kommunernas beslutande organ är en fullmäktigeförsamling, och dess ordför a n d e är borgmästaren, som väljes av fullmäktige genom majoritetsval. Borgmästaren är förutom ordförande i fullmäktige också ordförande i drätselkammaren/ kommunalnämnden och är kommunens officielle och legale företrädare. Han h a r också en viss vetorätt mot kommunala beslut, som han finner stridande mot lag eller kommunens intresse. Det åligger också närmast borgmästaren att tillse att alla från republiken eller landet till kommunen delegerade uppgifter blir riktigt utförda. I »statuarstäderna» har borgmästaren också att fullgöra de rent statliga förvaltningsuppgifter som eljest skulle ha åvilat »bezirket». Statsuppsikten över kommunerna utövas främst av »bezirket», men även lantdagen och de federala myndigheterna har viss kontrollrätt. Förhållandet stat —• land — kommun synes i Österrike utvecklas därhän att kommunerna tillerkännes större handlingsfrihet i vad det gäller egna angelägenheter. Många av kommunerna är emellertid för små redan för att kunna klara av de nu existerande uppgifterna. För dessa kommuner spelar »bezirket» en stor roll såsom rådgivande organ, medan däremot »bezirket» icke synes ha möjlighet att i större utsträckning kunna utföra planeringsarbeten åt kommunerna. För regionplaneringen har man i stället bildat särskilda regionplaneförbund, som hjälper kommunerna i detta avseende. Det stora antalet småkommuner har dock aktualiserat tanken på en kommunindelning eller på en förstärkning av »bezirket». Det h a r därvid framförts förslag om att »bezirket» skulle tillföras en genom allmänna val utsedd fullmäktigeförsamling, som skulle vara organets högsta myndighet, samtidigt som »bezirket» skulle ombildas till en region- eller storkommun,

Ill en s. k. »Gebietsgemeinde». Kommunallagen lär ursprungligen ha utformats med tanke på en p å dylikt sätt uppbyggd kombination av »bezirk» och kommun, men hittills har förslaget icke förts ut i verkligheten. I Wien har man inrättat regionala förvaltningsmyndigheter med förtroendemannainslag, men deras arbetsuppgifter är inte helt överensstämmande med dem som åvilar »bezirken» i landet i övrigt. Nederländerna Den nederländska motsvarigheten till de svenska länen utgöres av de elva provinserna. Provinsernas områden och gränser liksom deras sinsemellan avvikande traditioner och särdrag är betingade av historiska skäl. De söker sitt ursprung i förhållandena tiden efter Karl den Stores död år 814, då det område som nu omfattas av Nederländerna, Belgien och Luxemburg kom att delas u p p i ett antal hertigdömen och grevskap. Under napoleontiden kom hela detta område att tillhöra Frankrike, men efter Napoleons fall uppstod genom 1814 års fredsfördrag Konungariket Nederländerna, bestående av Nederländerna och Belgien. 1830 blev Belgien en självständig stat och 1890 upphörde den nederländska unionen med Luxemburg, från vilken tidpunkt Nederländerna fick sitt nuvarande territorium. Nederländerna har i dag ca 12 milj. invånare och en ytvidd av 36 000 km 2 . Den nuvarande provinsindelningen är av gammalt datum och dess gränser har icke ändrats u n d e r de sista trettio åren. I samband med de mycket omfattande torrläggningsföretag, som sedan länge pågått i Nederländerna, har fråga uppkommit om icke vissa nyvunna områden borde bilda en egen ny provins, med hänsyn till de speciella uppbyggnadsfrågor som där gör sig gällande. Man h a r emellertid ännu så länge icke gjort någon ändring i rådande provinsindelning, utan de nyvunna områdena har endels lagts till angränsande provinser och endels betraktats tills vidare såsom provinslösa och direkt lydande under den statliga myndighet som h a r med torrläggningsföretagen att göra. Provinsernas areal och folkmängd framgår av nedanstående sammanställning. Provins

Areal km 2

Folkmängd (1964)

Groningen Friesland Drenthe Overijssel Gelderland Utrecht Noord-Holland , Zuid-Holland... Zeeland Noord-Brabant . Limburg

2 329 3 432 2 645 3 811 5 555 1329 2 687 2 854 1 744 4 929 2 176

492 000 491 000 330 000 847 000 1 360 000 721 000 2 145 000 2 817 000 288 000 1 606 000 937 000

Hela landet

33 491

12 034 000

De nederländska kommunernas antal är för närvarande 980. Antalet har tidigare varit betydligt större, men allt sedan 1950-talet har vissa sammanläggningar skett, främst av de mindre kommunerna. Amsterdam har ca 900 000 invånare och den minsta kommunen ca 300. Huvudparten av kommunerna ligger dock på ett invånarantal mellan 5 000 och 10 000.

20 Den nederländska provinsmyndigheten kan sägas vara ett mellanting mellan den svenska länsstyrelsen och det svenska landstinget. Provinsens beslutande organ utgöres av en fullmäktigeförsamling på 39—83 ledamöter, allt efter invånarantalet i provinsen. Provinsfullmäktige väljes genom direkt val för en mandatperiod på fyra år efter i stort sett samma regler som gäller för val till deputeradekammaren, d. v. s. motsvarigheten till vår a n d r a kammare. Valbarhetsåldern är dock h ä r 25 år i stället för 30 år i fråga om deputeradekammaren. Provinsfullmäktigevalen äger r u m samtidigt eller nästan samtidigt i alla provinser. Det kan i sammanhanget anmärkas att provinsfullmäktige också utgör en valkorporation, som h a r att utse första kammarens, d. v. s. senatens, 75 ledamöter, där mandatperioden är sex år och förnyelse sker med hälften av ledamotsantalet vart tredje år. Provinsfullmäktiges kompetens är så angiven i den nederländska kommunallagen, att provinsfullmäktige äger besluta i alla frågor rörande provinsens angelägenheter, som icke genom lagstiftning lagts på annan myndighet. Provinsfullmäktige h a r sålunda, förutom att fastställa sin egen budget, att fatta beslut i frågor rörande utbyggnad och underhåll av provinsvägarna och provinsbroarna, d. v. s. samtliga vägar och broar med undantag av riksvägarna, som omhänderhas av staten, och de minsta vägarna och broarna som omhänderhas av kommunerna. Provinsfullmäktige har också omfattande uppgifter i vad det gäller tillsyn och kontroll över de speciella styrelser och nämnder som har till uppgift att ombesörja torrläggningsåtgärder och att bevaka och vidmakthålla skyddsvallar mot havet. Provinsfullmäktige är också fastställande myndighet beträffande den fysiska planeringen inom provinsen och utför genom sin egen planbyrå i stor utsträckning själva planarbetena åt framför allt de mindre kommuner, som icke har personal för detta ändamål. Provinsfullmäktige h a r också tillsyn över hälsovården inom provinsen liksom i viss mån också polisväsendet. Som längre fram i framställningen närmare kommer att beröras har provinsfullmäktige också uppgifter inom socialvården och den kulturella verksamheten inom provinsen. Den verkställande myndigheten i provinsen är ett förvaltningsutskott som består av en »Commissaris der Koningin», närmast motsvarande vår landshövding, jämte sex av provinsfullmäktige inom sig valda ledamöter för samma mandattid som gäller för fullmäktige, d. v. s. fyra år. Förutom beredandet av fullmäktiges ärenden och verkställandet av deras beslut h a r förvaltningsutskottet huvudsakligen till uppgift att h a n d h a provinsens löpande verksamhet, men den har också självständiga uppgifter av betydelse, framför allt när det gäller kontrollen och tillsynen över kommunerna och befogenheten att avgöra tvister av interkommuna] natur. Förutom förvaltningsutskottet finns det ett flertal andra styrelser och nämnder, utsedda av provinsfullmäktige, för handhavande av provinsmyndighetens olika verksamhetsgrenar. De kan liksom i den svenska landstingsförvaltningen vara av obligatorisk eller fakultativ natur. I spetsen för provinsmyndigheten står den ovan nämnda »Commissaris der Koningin», som utses av regeringen för obestämd tidsperiod. Som regel väljes han bland personer ur den högre administrativa karriären. Han är ordförande i provinsfullmäktigeförsamlingen, där han har yttranderätt, och i förvaltningsutskottet, där han även har rösträtt. Dessutom är han provinsstyrelsens chefstjänsteman och administrativa ledare och utövar provinsmyndighetens representativa funktioner. Provinsfullmäktige har som regel tre sammanträden om året som brukar vara två å tre veckor per gång. Till ledamöterna i förvaltningsutskottet utgår arvoden enligt av staten fastställda grunder. Till vissa av dem, som anförtrotts betydande arbetsuppgifter och ansvar, utgår arvoden som motsvarar ersättning för heltids-

21 uppdrag. Till ledamöterna i provinsfullmäktige utgår däremot blott sammanträdesersättning. För att kunna bedöma den nederländska provinsmyndighetens kompetens och verksamhetssätt synes det nödvändigt att något kortfattat beröra inte bara provinsens utan även kommunernas ställning och roll i vad det gäller samhällsuppgifterna. I Nederländerna intar såväl provinsmyndigheten som kommunerna en mycket stark beroendeställning gentemot staten, framför allt i ekonomiska ting. Den enskilda kommunens beskattningsrätt är i Nederländerna utomordentligt begränsad och saknar större kommunalekonomisk betydelse. De direkta kommunala skatterna, som kommunen själv kan bestämma om, består av fastighetsskatt, vägskatt, nöjesskatt, hundskatt och en s. k. brandskatt, men de förmår endast täcka ca 10—15 % av kommunernas medelsbehov. Huvudparten av kommunernas inkomster, ca 85—90 %, kommer från en »kommunfond», som omhänderhas av staten och ur vilken staten fördelar medel till kommunerna efter samråd med ett kommunalt finansråd. Bidragsgivningen sker dels i form av generella bidrag och dels i form av specialdestinerade bidrag, t. ex. för skolväsendet, polisväsendet etc. För provinsens del gäller i stort sett samma ekonomiska förhållanden som för kommunen, d. v. s. även provinsen är i allt väsentligt beroende av bidrag från en »provinsfond». Provinsens egen beskattningsrätt utgöres av en rätt att för egen räkning ta i anspråk en viss del av den fastighetsskatt, som kommunerna uttar. Det är dock inte bara i fråga om ekonomin som beroendeförhållandet till statsmakterna kommer till uttryck. I Nederländerna föreligger också skyldighet för såväl den enskilda kommunen som för provinsen att underställa sina beslut den överordnade myndighetens prövning. Detta betyder att varje väsentligt kommunalt beslut måste underställas provinsmyndigheten för godkännande, liksom p r o vinsfullmäktiges beslut måste underställas inrikesdepartementets granskning. Framför allt gäller detta budgetbeslut, men även andra kommunala frågor av väsentlig betydelse får motsvarande behandling. Budgetprövningen av den överordnade myndigheten är icke enbart en fastställelseprövning, utan den enskilda kommunens budget kan också ändras av den granskande myndigheten, låt vara att detta endast förekommer i undantagsfall, då proceduren som regel medfört att såväl provinserna som kommunerna söker samråd med den överordnade myndigbeten innan man gör upp budgetförslaget. Som ytterligare ett exempel på den i Nederländerna mycket långt gående kontrollen över kommunerna och provinserna kan nämnas att inte bara landshövdingen utan även borgmästaren, d. v. s. ordföranden i stads- eller kommunalfullmäktige och i drätselkammaren/kommunalnämnden, som alltså är en och samma person, tillsätts av regeringen. Både landshövdingen och borgmästaren h a r formell möjlighet att under 30 dagar förhindra verkställighet av provinsfullmäktiges respektive kommunens fullmäktiges beslut, därest de skulle finna beslutet stridande mot lag eller allmänt samhällsintresse. Visserligen hör ett användande av denna befogenhet till de absoluta undantagen, men bestämmelsen finns där, liksom den ännu starkare befogenheten att i fall av vanstyre från vederbörande fullmäktiges sida låta upplösa fullmäktigeförsamlingen och låta dessa funktioner övertas av en speciell administratör till dess nyval kan ske. Detta lär dock icke ha h ä n t under modern tid. Om man mot bakgrunden av de nu lämnade upplysningarna p å nytt granskar provinsmyndighetens uppgifter finner man att en mycket stor del av dess arbete består i att ha uppsikt över kommunerna, framför allt ur kommunalekonomisk och kommunalrättslig synpunkt, och i rådgivning. En stor del av provinsstyrelsens anställda är också administratörer med juridisk eller ekonomisk utbildning som har till uppgift att följa kommunernas verksamhet. Med hänsyn till att de

22 enskilda kommunerna har begränsade ekonomiska resurser har provinsen också fått sig tillagd uppgifter, som syftar till att hjälpa p r i m ä r k o m m u n e r n a inom bostadsförsörjningens, skolväsendets, hälsovårdens och socialvårdens områden i de fall då de m i n d r e kommunerna icke förmår fullfölja sina uppgifter härvidlag. Provinsmyndigheten har också till uppgift att främja kulturlivet inom provinsen, vilket huvudsakligen sker genom bidrag till museer, teatrar, konserthallar o. s. v. men också genom fördelning av bidrag till olika organisationer på det kulturella och sociala området. Man måste också uppmärksamma att provinsmyndigheten är en viktig remissinstans och förbindelselänk mellan kommunerna och den centrala statsmakten. Härtill kommer de viktiga uppgifter, som redan tidigare nämnts och som gäller väg- och brobyggandet inom provinsen liksom den fysiska planeringen. Den slutna sjukvården är däremot i huvudsak en primärkommunal uppgift som dock icke är alltför betungande för kommunerna, då en stor del av sjukhusen i Nederländerna drivs av olika slag av stiftelser, vanligen av religiös eller benefik natur, såsom t. ex. Röda korset. Under senare år har provinsmyndigheten fått en allt starkare ställning och allt större uppgifter med avseende på industrilokaliseringen. Även i Nederländerna h a r en befolkningsomflyttning gjort sig markant kännbar. Den h a r tagit sig uttryck i att de nordliga delarna av landet h a r uttunnats befolkningsmässigt sett, samtidigt som arbetskraften sökt sig till de industrialiserade södra delarna av Holland, framför allt Rotterdam-området. För att motverka en alltför kraftig befolkningsminskning i de nordliga delarna h a r statsmakterna genom ministeriet för ekonomisk utveckling lagt upp ett biståndsprogram för sådana kommuner som utvalts som lämpliga för industrilokalisering. Dessa kommuner får genom provinsens förmedling statsbidrag till åtgärder som är ägnade att skapa ett industrivänligt klimat, t. ex. markinköp, planläggning, byggande av vägar, vatten och avlopp o. s. v. De kommuner som utvalts såsom lämpliga för industrilokalisering har fått en relativt stor rörelsefrihet, men de måste handla i nära samverkan med provinsmyndigheten. Även om provinsmyndigheten h a r ställningen som exklusiv myndighet inom sitt område förekommer dock att de olika centrala statsmyndigheterna i Haag har lokala företrädare inom varje provins. Det finns sålunda representanter för motsvarigheterna till vår bostadsstyrelse, arbetsmarknadsstyrelse, väg- och vattenbyggnadsstyrelse, skolöverstyrelse o. s. v. i varje län. De lyder direkt under vederbörande centrala förvaltning men h a r att samråda med provinsmyndigheten i olika frågor. Några planer på en mera genomgripande omorganisation eller förändring av provinsindelningen eller av provinsmyndighetens organisation och verksamhet finnes för närvarande icke. Det h a r visserligen varit aktuellt att lösgöra Rotterdam-området och de däri ingående kommunerna från provinsen Zuid-Holland, men man h a r i stället valt utvägen att skapa en regionkoinmun för Rotterdam-området med dess 24 kommuner, vilken fått till uppgift att framför allt ombesörja regionplaneringen inom området liksom andra uppgifter av regional karaktär, utan att de däri ingående kommunerna därför förlorat sin ställning som självständiga kommuner. Denna regionkommun är skyldig att underställa provinsmyndigheten sina beslut och de planer som regionkommunen gör upp. Tendensen synes vara att statsmakterna söker decentralisera uppgifter till p r o vinsmyndigheterna mot att dessa i sin tur decentraliserar uppgifter av rutinartad eller mindre väsentlig karaktär till de enskilda kommunerna för avgörande. Man kan sålunda spåra en utveckling som syftar till att förstärka provinsmyndighetens ställning i vad det gäller beslutsfattandet i viktigare frågor. Med hänsyn till att

28 även de största städerna såsom Amsterdam och Rotterdam lyder under provinsmyndigheten söker man finna möjligheter att just till dessa städer med deras väl utbyggda förvaltningar decentralisera frågor beträffande detaljplaner och att ge dem större ekonomisk rörelsefrihet. Genom att provinsmyndighetens ställning sålunda långsamt förstärkes och dess arbetsmöjligheter ökas genom större resurser synes också behovet av en ny kommunindelning, syftande till en sammanläggning av de mindre kommunerna, ha blivit påtagligt mindre. Man kan här spåra en utveckling mot att söka lösa de mindre kommunernas problem snarare genom bistånd från provinsmyndigheten än genom sammanläggning av småkommuner. Provinsmyndigheten kan karakteriseras såsom en kombination av statlig, regional verksamhet och provinsiell självstyrelse. Från statsmakternas sida synes man vara benägen att betrakta provinsmyndigheten som en provinsiell självstyrelseenhet, medan man däremot i de enskilda kommunerna kanske mera ser de rent statliga dragen i myndighetens verksamhet.

Frankrike Republiken F r a n k r i k e h a r en ytvidd av 550 986 km 2 och ett befolkningstal på ca 48 milj. invånare, varav ca 5 milj. i Paris. Frankrike är indelat i 90 departement, som inom sig r y m m e r ca 38 000 kommuner. Mellan departementen och kommunerna finns det två administrativa myndigheter, nämligen ca 300 »arrondissements» och ca 3 000 kantoner. De nu nämnda administrativa och kommunala enheterna förhåller sig till varandra på följande sätt: den centrala statsmakten •— departement •— arrondissement — kanton — kommun. För att ge en bättre bakgrund vid bedömningen av den franska motsvarigheten till de svenska länsstyrelserna, nämligen departementen, synes det vara erforderligt att redan inledningsvis ge en bild av kommunernas struktur och arbetsuppgifter. Nedanstående sammanställning torde ge en klar bild av hur utomordentligt små det stora flertalet franska kommuner är i förhållande till de svenska kommunerna. 1911

15150 16 532 3 472

1 365 17 905 14 254 2 419

2 075 19 907 12 758 2 920

2 589 20 794 11633 2 290

3 031 20 782 11370 2 339

3 423 20 540 10 918 2 494

587 År 1881 Under 100 nv. 100-- 500 » 501-- 2 000 » 2 001--10 000 i Över 10 000 »

1 Inbegriper de kommuner, som kom att åter tillhöra Frankrike genom återförandet dit av de tre departementen i Elsass-Lothringen.

De 3 423 kommuner, som 1962 hade under 100 invånare, fördelar sig i sin tur på följande sätt. Obebodda Mindre än 50 inv 51—100 inv

8 800 2 615 3 423

24 Om man bortser från den kuriositeten att det finns kommuner, som saknar invånare — att de kan existera beror på att ägare av fast egendom är kommunmedlem och att de alltså kan ha en fullmäktigeförsamling och en mar, fast samtliga fullmäktige och mären under större delen av året bor i andra kommuner — finner man att det stora flertalet franska kommuner har under 2 000 invånare. Inom varje kommun, hur liten den än är, skall det finnas en fullmäktigeförsamling som beroende på kommunens invånarantal har 9—37 ledamöter. Varje fullmäktigeförsamling väljer inom sig en »maire» — i fortsättningen kallad mären •—• samt en till tolv biträdande märer beroende på kommunens behov och storlek. De biträdande märerna får dock sina befogenheter av mären som ensam är ansvarig gentemot fullmäktige och staten. Vid sidan av fullmäktigeförsamlingen och mären kan det också finnas styrelser och nämnder av olika slag, men i de flesta småkommuner torde det vara tillfyllest med mären och fullmäktige såsom organ för de kommunala uppgifterna. Den franska mären illustrerar på ett utomordentligt sätt den tudelning av kommunala och statliga uppgifter som finns inom varje fransk kommun. Han är inte bara sin kommuns främste medborgare utan också ordförande i fullmäktige, kommunens ledande tjänsteman och statsmaktens lokale representant inom kommunen. I sin egenskap av kommunal chef h a r han att tillse att fullmäktiges beslut verkställes och är kommunens legale företrädare gentemot myndigheter och domstolar. De uppgifter, som mären har att utföra i sin egenskap av en statens representant, är ganska omfattande och kan i mindre kommuner bedömas ta halva hans arbetstid i anspråk. Han är ansvarig för att allt statistiskt material insändes till myndigheterna, han har ansvaret för folkbokföringen, han utfärdar olika slag av intyg, anslår och kungör författningar m. m. I nämnda egenskap är han ansvarig gentemot prefekten eller underprefekten för sitt handlande. Som en andra del av hans statliga verksamhet kan nämnas hans uppgifter inom »police municipale», vilket innebär att han inom kommunen är ansvarig för den allmänna säkerheten och ordningen samt hälsovården. Uppgiften som polischef åvilar dock endast märer i kommuner med mindre än 10 000 invånare; i de större kommunerna är polisväsendet statligt. Mären skall dock utfärda lokala trafikföreskrifter, livsmedelsförordningar beträffande butiker och förvaring av livsmedel, föreskrifter beträffande h u n d a r s hållande, tillstånd till marknader och andra former av offentliga nöjen eller sammankomster och handlägga andra »magistratsärenden». Även beträffande dessa uppgifter är mären ansvarig gentemot prefekten eller u n d e r p r e fekten. I de större kommunerna är ledningen av förvaltningen vanligen lagd i h ä n d e r n a på en stads- eller kommunaldirektör, som i sin tur är ansvarig gentemot mären. Mären har i sådana städer vanligen mer en uppgift som politisk ledare. Det torde vara uppenbart att det för småkommunernas del framstår såsom en ekonomisk och materiell omöjlighet att kunna utföra alla de uppgifter som m a n i dag kräver av en kommun. Det är mot den bakgrunden som man måste se den franska regionala statsmyndighetens, d. v. s. departementets verksamhetsfält och organisation. Departementen tillkom under revolutionen 1789 i första hand för att bli enheter för den statliga regionala förvaltningen och i andra hand för att fungera som regionkommuner med kommunala uppgifter. Genom att departementsgränserna skar skarpt igenom de tidigare, historiskt betingade grevskapen eller furstendömena, kom departementen länge att leva ett konstlat liv, men de h a r därefter allteftersom den dep artementala verksamheten ökat kommit att bli administrativa enheter av betydelse. Den lagstiftning från 1871, som alltjämt reglerar departementens verksamhet, tar liksom den som gäller kommunerna sikte på det förhållandet, att departementet i likhet med kommunerna h a r en dubbel uppgift: dels

2^ som administrativ (regional) enhet för statsverket och dels som ett (sekundär)kommunalt organ, ett län och ett landstingsområde. Man kan säga att prefekten, »le préfet», den av staten tillsatte landshövdingen, närmast representerar statsintresset och departementets fullmäktigeförsamling, »le conseil general», det kommunala inslaget. Departementsförsamlingen väljs genom direkta val, varvid varje kanton, som utgör valdistrikt, har att tillsätta en ledamot. I regel ingår 12 kommuner i varje kanton. Antalet fullmäktigeledamöter varierar mellan 20 och 68 beroende på departementets storlek. Mandatperioden är sex år, med successiv förnyelse av halva antalet ledamöter vart tredje år. Departementsfullmäktige sammanträder enligt lagens bestämmelser minst två gånger om året och väljer vid sitt första möte en ordförande och en eller två sekreterare för en tid av ett år. Samtidigt utses också ett förvaltningsutskott (commission départementale), vars fyra till sju ledamöter också har en mandatperiod av ett år. Det må uppmärksammas att ledamöter i parlamentet samt mären i residensstaden icke är valbara till detta utskott, vilket lär ha sin förklaring däri, att de nu nämnda ledamöterna i så fall kunde tänkas undergräva prefektens ställning. De uppgifter, som fullmäktigeförsamlingen har inom området för departementets självstyrelse, är att behandla det budgetförslag, som prefekten framlägger, att besluta om köp och försäljning av fast egendom, att bygga och underhålla de större vägarna inom departementet, fördela medel från departementets fonder för olika ändamål samt att ombesörja socialvård, sjukvård och undervisning, i den mån de enskilda kommunerna inte förmår detta eller kunnat lösa det genom kommunalförbund. Sjukvården är i Frankrike en uppgift för såväl primärkommunerna som för departementen men också i hög grad en angelägenhet för p r i vata stiftelser av benefik eller annan karaktär. Avgifterna för sjukvården skall dock godkännas av departementet. Ett annat betydande verksamhetsområde ligger däri, att departementsfullmäktige h a r att, vanligen som första och sista instans, lösa interkommunala tvister av olika slag, t. ex. fördelning av kostnader på kommunerna för ett gemensamt ändamål o. s. v. Bland de uppgifter, som departementet ombesörjer för statens räkning må nämnas tillhandahållandet och underhållet av statliga ämbetsbyggnader för t. ex. prefektens eller underprefektens räkning liksom av domstolslokaler, polisstationer, seminarier och fängelser. Det må anmärkas att det åligger departementet att underhålla dessa institutioner, men kostnaden härför och turordningen för underhållsarbetena är helt och hållet en departementets angelägenhet. Förvaltningsutskottets uppgifter ligger huvudsakligen i att fatta de beslut, som krävs för den löpande verksamheten, att kontrollera att prefekten använder medlen i överensstämmelse med budgeten och att behandla sådana frågor av m i n d r e betydelse som skulle uppta alltför stor tid för fullmäktige att handlägga. Även om förvaltningsutskottet h a r möjlighet att kontrollera prefektens göranden och låtanden ligger dock den administrativa befogenheten hos prefekten, som är departementets chefstjänsteman. Prefekten har också möjlighet att på så sätt opponera sig mot förvaltningsutskottet, att han kan vägra att verkställa ett beslut förrän frågan behandlats av departementsfullmäktige. Skulle fullmäktige stödja prefekten, kan förvaltningsutskottet tvingas att avgå och nyval förrättas. Liksom mären i kommunen intar prefekten i departementet en dubbelställning. Medan mären däremot mer torde uppfattas som en kommunens representant än en statens tjänare, så torde det när det gäller prefekten kunna sägas vara tvärtom; hans verksamhet präglas i första hand av de rent statliga uppgifterna även om han som administrativ chef för departementet också har hand om verkställandet av alla de beslut, som departementsfullmäktige fattar. Prefekten utses av inrikes-

2G ministern, som också är hans närmaste överordnade. Det ankommer på prefekten att vara förbindelselänk inte bara mellan kommunerna och den centrala statsmakten; han är också ansvarig för all statlig verksamhet som berör departementet och h a r därför ingående kontakter med alla de ministerier och ämbetsverk, som på ett eller annat sätt har någon verksamhet förlagd till hans departement. Det är också prefekten, som har det avgörande ordet när och h u r ett statligt arbete skall företas inom departementet, förslagen må sedan komma från myndigheterna i Paris. Genom att han är högste polischef i departementet är han liksom mären i kommunen ansvarig för den allmänna ordningen och säkerheten samt hälsovården inom departementet och har i de avseendena att granska och godkänna alla de order och förordningar, som mären utfärdar i sin egenskap av lokal polischef. Endast prefekten kan föranstalta om utbetalning av statliga medel till verksamhet inom departementet och träffa avtal mellan stat och företag eller enskild inom området. Gentemot kommunerna har prefekten den närmaste uppsikten, och det är han som har befogenhet att suspendera märer för tjänstefel, godkänna de kommunala budgeterna, där han kan föra in ändringar efter eget bedömande, och överhuvudtaget göra de inspektioner han finner lämpliga beträffande den kommunala verksamheten. Visavi departementsfullmäktige h a r prefekten befogenhet att granska deras beslut ur legalitetssynpunkt, och fullmäktiges beslut får inte verkställas förrän minst tio dagar förflutit efter sammanträdet, så att prefekten skall bli i tillfälle att granska det och — om han finner anledning därtill — föra det vidare till högre myndighets prövning (le Conseil d'Etat). Om den myndigheten inte har upphävt det av prefekten överklagade beslutet inom sex veckor, står det fast. Inrikesministern h a r ungefär lika stora möjligheter till uppsikt över prefekten, som prefekten över mären. Inrikesministern skall sålunda godkänna departementets budget, där han kan göra ändringar efter eget bedömande, han skall ge tillstånd till låns upptagande och till »extraordinära» höjningar av skatter. Visserligen kan inrikesministerns beslut i fråga om departementets budget — om man kan föra det därhän att det blivit en rättsfråga — prövas av Conseil d'Etat men a n n a r s torde endast politisk påtryckning stå departementsfullmäktige till buds om man är missnöjd med inrikesministerns behandling av budgeten. Inrikesministerns befogenheter gentemot departementsfullmäktige inbegriper också en möjlighet att upplösa fullmäktigeförsamlingen därest presidenten ger sitt tillstånd därtill, men detta har icke hänt sedan 1874. Inom varje departement finns ett växlande antal arrondissements, som kan sägas vara lokala departementsmyndigheter, vilka inom sitt område skall biträda departementet och prefekten med verkställandet av de på departementet fallande uppgifterna. Chef för arrondissementet är en ämbetsman, en av prefekten utsedd underprefekt (souspréfet), som h a r ett m i n d r e kansli till hjälp. Denne tjänstgör som en förmedlande länk mellan prefekten och kommunerna och har samtidigt vissa övervakande funktioner, t. ex. beträffande den kommunala budgeten och polisväsendet, men han skall också vara rådgivare åt märerna och kommunerna framför allt beträffande sådana angelägenheter, som är av lokal statlig natur. De inledningsvis nämnda kantonerna är områden för statliga myndigheter som h a r uppgifter i samband med skatteuppbörd, mönstring av värnpliktiga, registreringsåtgärder av olika slag och som kanske kan sägas motsvara våra fögderier, mönstringsområden eller härader. De utgör också valdistrikt. Som redan inledningsvis redovisats i en tabell är det ojämförligt största antalet kommuner i Frankrike mycket små till folkmängden. Visserligen har hela antalet kommuner nedgått från omkring 44 000 vid tidpunkten för franska revolutionen till ett antal strax under 38 000 i dag, men med de krav, som numera inte

27 bara i F r a n k r i k e utan tämligen genomgående världen över ställs på kommunerna, är de för små för att ha tillräckliga resurser för sin verksamhet. Härtill kommer den utveckling, som präglar de flesta länder i Europa, nämligen flykten från landsbygden. I F r a n k r i k e h a r den tendensen gjort sig kännbar, att vissa regioner, t. ex. Paris-regionen, hotar att dra åt sig industrier och arbetskraft i sådan utsträckning att vissa andra delar av landet, som inte bedöms lika attraktiva ur lokaliseringssynpunkt, drabbas av en mycket långt gående avfolkning. En lagstiftning från 1959 har berett de franska kommunerna större möjlighet än förr att inte bara bilda kommunalförbund för gemensamma uppgifter utan även att gå samman till större enheter. Framför allt gentemot landsbygdskommunerna bedriver myndigheterna en starkt uppmuntrande politik, både genom statsbidrag och annan hjälp, i syfte att förmå dem att gå samman i större enheter. Lagstiftningen ger också möjlighet till tvångsåtgärder, i de fall någon kommun i en lämplig blockbildning vill dra sig undan samarbetet. Hittills sker dock sammanläggningarna i huvudsak efter frivilliga linjer. I fråga om sådana regioner, som bildas av t. ex. en stad och dess kranskommuner, finns möjlighet att enligt samma lagstiftning gå samman i »district urbain», vilket tämligen nära motsvarar våra kommunblock och som syftar till att de i distriktet ingående kommunerna gemensamt skall planlägga och utföra regionala angelägenheter. Även för departementets del ger lagstiftningen från 1959 möjlighet att handla regionalt på annat sätt än tidigare. Man kan nu — och har i viss utsträckning även prövat det i praktiken — skapa särskilda regionala organisationer för flera departement — överdepartement — som försetts med ett eget råd och som givits vittgående befogenheter framför allt p å det ekonomiska planeringsområdet. Det kan också nämnas att en särskild regionkommun skapats för Stor-Parisområdet, som efter diverse motigheter i starten nu söker att samordna de regionala frågorna inom regionen. Man kan sålunda i Frankrike liksom i England och de flesta europeiska länder — Sverige inte att förglömma — finna ett påtagligt intresse för de regionala och lokaliseringspolitiska frågorna.

Storbritannien Att ur de synpunkter som länsförvaltningsutredningen har att överväga göra en jämförelse med Storbritanniens regionala statsmyndigheter är såtillvida unikt att det i Storbritannien saknas myndigheter, som på ett eller annat sätt kan sägas likna de svenska länsstyrelserna. Detta gäller inte bara länsstyrelsens organisation och verksamhetssätt utan också länsindelningen. De nu nämnda förhållandena behöver dock icke betyda att en jämförelse med Storbritannien skulle vara värdelös, tvärtom torde framför allt de senaste årens utvecklingstendenser där vara av värde vid bedömningen av de spörsmål, som nu är aktuella för länsförvaltningsutredningen. Det torde emellertid i detta samanhang vara nödvändigt att först något kortfattat redogöra för den engelska administrativa indelningen och kommunala organisationen såväl i vad det gäller motsvarigheten till våra landstingskommuner som beträffande primärkommunerna, i den mån nu dessa begrepp kan användas på engelska förhållanden. Det bör framhållas att översikten begränsas till den del av Storbritannien som utgöres av England och Wales, omfattande 131 761 km 2 respektive 19 343 km 2 , med en befolkning om ca 45 milj. respektive 3 milj. invånare. Anledningen till att jämförelsen begränsas till England och Wales är dels att statsskick och självstyrelse där h a r samma strukturella uppbyggnad — avvikelserna för Skottlands och Nordirlands del är inte betydande men finns dock

2<S •— och dels att tillgängligt statistiskt material vanligen hänför sig till England och Wales såsom en enhet. Ur kommunal synpunkt är England och Wales indelat i 60 »administrative counties», på svenska närmast grevskap. Inom de olika grevskapen finns det sedan tillhopa 276 »municipal boroughs» eller »non-county boroughs», som vanligen består av — för svenska förhållanden — medelstora eller stora städer under 100 000 invånare. Vidare finns det inom de 60 grevskapen »urban districts», en motsvarighet till våra köpingar, och »rural districts» — landskommuner — till ett antal av 474. Inom landskommunerna har man sedan ytterligare en enhet »parish» — socken — varav det existerar ca 7 500, som h a r egen fullmäktigeförsamling, och ca 3 300 — de minsta med under 300 invånare — med sockenstämma (meeting). Till de nu nämnda enheterna skall också läggas »Greater London Council» — regionkommunen för Stor-Londonområdet — samt de 32 »Greater London Boroughs» och »The City of London», vilka är de kommunala enheterna inom detta grevskap enligt den nya organisationen för Stor-London, som trätt i funktion den 1 april 1965. För att göra bilden av den kommunala indelningen klarare synes det också nödvändigt att nämna några ord om den kommunala kompetensen och organisationen. I var och en av de ovannämnda kommuntyperna finns det en fullmäktigeförsamling, »council», som beslutande organ och under den ett stort antal n ä m n d e r och styrelser, »committees», samt naturligtvis ett varierande antal tjänstemän av olika slag beroende på kommunens storlek. Medan de svenska primärkommunerna enligt kommunallagen h a r samma kompetens är de engelska k o m m u n e r n a s kompetens sinsemellan varierande och beroende på parlamentsbeslut, antingen berörande kommuner av likartad typ eller speciella för blott en kommun. Generellt kan sägas, att grevskapen och de 82 största städerna, de som h a r över 100 000 invånare och som inte är nämnda tidigare h ä r ovan, har rätt att ombesörja alla kommunala angelägenheter som vanligen förekommer inom en kommun, de är s. k. »all purposes authorities». Ett grevskap h a r emellertid möjlighet att besluta om delegering av vissa uppgifter till de inom dess område belägna andra kommuntyperna. De lägre kommuntypernas kompetens blir sålunda beroende på vilka befogenheter kommunerna fått och på deras ekonomiska resurser och storlek överhuvudtaget. Sammanfattningsvis kan man sålunda säga att England och Wales har, förutom Stor-Londons grevskap, 60 grevskap, som h a r vidsträckt kompetens, jämte 82 storstäder på över 100 000 invånare, som h a r samma befogenheter, samt .—• om man bortser från socknarna — ca 1 300 kommuner som har kompetens allt efter sin storlek och graden av delegationsbemyndigande. Grevskapets uppgifter ligger huvudsakligen inom skolväsendets, hälsovårdens och planväsendets o m r å den, medan däremot till de inom grevskapet belägna kommunerna h a r delegerats uppgifter inom andra verksamhetsområden. Man finner alltså i Storbritannien bland kommunerna en fallande skala i fråga om kompetens och arbetsuppgifter, alltifrån ett grevskaps eller en storstads allt omfattande befogenheter ned till so cknens mycket begränsade uppgifter i fråga om anläggandet och skötseln av gångstigar och grönområden. Om man bortser från den nyligen genomförda indelningsreformen i Stor-Londonområdet är praktiskt taget alla gränser för de ovan angivna olika slagen av kommunala enheter historiskt betingade och h a r förblivit i stort sett oförändrade sedan medeltiden. »Urban districts» och »rural districts» skapades visserligen genom »Local Government Act 1894» samtidigt som socknen i viss mån å t e r u p p livades, men gränserna följde dock tidigare existerande indelningar. I den nu gällande »Local Government Act 1958» finns dock i ett särskilt kapitel förutsättningar angivna för en översyn av den kommunala indelningen, och det finns för när-va-

29 rande kommittéer som granskar olika delar av England och Wales just ur den synpunkten. Några väsentliga ändringar, i vart fall när det gäller grevskapen, har dock icke hittills skett. Det bör kanske framhållas att den ovan nämnda indelningen uteslutande avser de kommunala enheterna och att de, som nedan kommer att visas, ingalunda överensstämmer med de områden, som de statliga ämbetsverken och ministerierna tilllämpar. Det finns dock en anknytning mellan grevskapen och statsmakten, nämligen institutionen »The Lord Lieutenant», som existerar som en monarkens representant i varje grevskap. Hans uppgifter är dock av övervägande ceremoniell och representativ natur, men han har också vissa smärre organisatoriska uppdrag inom civilförsvarets och rättskipningens område, där han bl. a. äger föreslå kandidater till sysslan som »fredsdomare» (Justice of the Peace). Den regionala indelningen av England och Wales ur statsförvaltningssynpunkt utvisar en skiftesrik och brokig historia. De tidigaste exemplen återfinnes på 1700-talet, när det dåvarande postverket utnämnde särskilda uppsyningsmän, som var inom sitt distrikt skulle kontrollera och inspektera de olika postanstalterna. Under 1800-talet tillskapades vidare distrikt för inspektörer, som hade till uppgift att kontrollera den kommunala fattigvården. I stort sett kan dock sägas att Storbritannien ända fram till nuvarande tid ur statlig administrativ synpunkt styrts från »Whitehall», d. v. s. de centrala ministerierna och ämbetsverken i London, som har eller hade sitt huvudsakliga läge utmed Whitehall i London och vilkas läge sålunda konstituerade begreppet »Whitehall» som ett uttryck för central statsstyrelse. Redan under första världskriget visade det sig emellertid nödvändigt att indela landet i olika civilförsvarsområden och områden för rekrytering av soldater. Det blev de första formerna av en regional statlig organisation i större skala. Efter det första världskriget fanns ett stort behov av att sanera den dåvarande slumbebyggelsen och bygga nya bostäder, och det ministerium som var ansvarigt för bostadsbyggandet skapade då regionala områden för sin verksamhet. Under 1920-talet blev det nödvändigt att inrätta särskilda regionala områden med förlikningsmän och arbetsförmedlingar i syfte att förebygga strejker och arbetslöshet, och man upprättade då regioner som var utformade med tanke på denna speciella verksamhet. Under andra världskriget indelades Storbritannien på nytt i civilförsvarsområden, och efter kriget fanns åter behov av regional planering inom de olika ministeriernas verksamhetsområden. Det visade sig emellertid ganska snart, att de olika departementen eller ministerierna för sin verksamhet fann det naturligt att använda sinsemellan olikartade regioner, och man indelade England och Wales allt efter den egna verksamhetens behov. Detta hade till följd att ett av de mer betydelsefulla ministerierna (The Treasury) tämligen omedelbart efter kriget indelade England i tio »Standard Regions», och man uttryckte en förhoppning och en anmodan till andra departement och centrala myndigheter att följa den av »The Treasury» tillämpade distriktsindelningen. Så blev emellertid inte fallet. Om man ser på läget i dag så finner man att hälsovårdsministeriet för sin del indelat England och Wales i nio regioner i ett avseende, sex i ett annat och fem i ett tredje, medan inrikesdepartementet funnit lämpligt att indela landet i fjorton distrikt. Ur skolsynpunkt är landet indelat i tio inspektionsdistrikt, och för tillsynen av vägar och för trafikändamål är landet indelat i åtta respektive nio distrikt. Lägger man därtill att de styrande för postverket, järnvägarna, de nationaliserade sjukhusen, transportväsendet och arbetsmarknadsorganen indelat England och Wales i sinsemellan olika områden finner man en förvirrande blandning av områdesbestämningar, låt vara att de i vissa fall på grund av de geografiska förhållandena kommit att sammanfalla. Man kan alltså konstatera att de statliga centrala förvaltningsmyndigheterna vid sin indelning

30 av landet i distrikt eller regionala områden genomgående följt den indelning, som varit mest praktisk ur respektive ministeriums eller ämbetsverks egen synpunkt, och inte någon generellt fastställd indelning. Det kan mot bakgrunden av de svenska förhållandena synas egendomligt att man i Storbritannien kan klara sig utan regionala statsmyndigheter, framför allt med tanke på statsbidragsgivningen till kommunerna och tillsynen över dem. Förklaringen är dock den att man i Storbritannien låter kommunerna inge sina statsbidragsansökningar direkt till vederbörande ministerium i London för granskning. Om någon oklar fråga skulle uppstå, skickas en tjänsteman ut för att göra förfrågningar eller också handlägges ärendet av de inspektörer av olika slag, som finnes utplacerade i landet, t. ex. skolinspektörer, väginspektörer o. s. v. När en kommunmedlem klagar över ett kommunalt beslut, sker också detta hos vederbörande ministerium i London, och förfarandet blir då vanligen det, att en representant för ministeriet reser ut till vederbörande kommun och håller en s. k. »public inquiry», d. v. s. ett sammanträde med berörda parter där var och en får lägga fram sina synpunkter, varefter myndigheten fattar sitt beslut på grundval av vad som framkommit. Det kan här gälla besvär över fastställelse av stadsplaner, hälsovårdsförordningar o. dyl. Besvär, som rör överskridande av den kommunala kompetensen, prövas av domstolarna. I Storbritannien finnes också »auditors», d. v. s. statligt anställda revisorer, som granskar de kommunala räkenskaperna var och en inom sitt distrikt, och de har också möjlighet att meddela kommuner förelägganden om rättelse när budgetöverskridanden skett liksom att uppta frågor som av enskilda kommunmedlemmar riktats till dem om kommunens ekonomiska skötsel. Den statliga tillsynen över kommunerna i Storbritannien utövas sålunda främst i samband med statsbidragsgivning, men också genom de inspektörer av olika slag som finnes placerade runt om i landet eller som särskilt utsändes från London. Ett kännetecknande drag för dessa inspektörers verksamhet är dock att de i alla mer väsentliga frågor måste inhämta direktiv från Whitehall i London. Den bristande överensstämmelsen mellan kommungränserna, framför allt grevskapens, och de statliga regionerna för olika administrativa ändamål liksom avsaknaden av regioner som kommunikationsmässigt, näringsgeografiskt och administrativt hör samman, har skapat många problem i Storbritannien i synnerhet under de senaste åren, då det på grund av befolkningsomflyttningarna från de norra till de södra delarna av landet visat sig nödvändigt att vidtaga åtgärder av lokaliseringspolitiskt slag och stödåtgärder för industrin. Dåvarande ekonomiministern i labourregeringen, Mr. George Brown, framförde i ett anförande i underhuset den 10 december 1964 regeringens planer beträffande »regionalism», som i stort sett innebar följande. England — och senare Skottland och Wales — skall delas upp i stora regioner, som var och en skall förses med dels ett ekonomiskt r å d (Economic planning council) och dels ett arbetande organ, en styrelse med kansli (Economic planning b o a r d ) . Rådets ledamöter utses av regeringen och skall bestå av ca 25 medlemmar, tagna från regionens kommuner, industrier, universitet och överhuvudtaget representerande olika delar av samhället. De utnämns i sin egenskap av »duktigt folk» och inte som representanter för kommuner eller gruppintressen. Rådets uppgifter är att draga upp riktlinjerna för verksamheten och att bedöma h u r regionens resurser bäst skall tillvaratagas. Rådet h a r icke några verkställande eller beslutande funktioner utan är endast rådgivande. Rådets kansli eller arbetande utskott skall bestå av experter på regionplanering och andra personer med särskilda förutsättningar för att kunna leda rådets verksamhet och sköta sambandet

31 med alla de statliga och kommunala myndigheter, som arbetar mer eller mindre inom samma verksamhetsfält. Detta förslag h a r därefter förts ut i verkligheten, och det finns för närvarande sex regioner upprättade — med kanslier i Newcastle, Manchester, Leeds, Nottingham, Birmingham och Bristol —• vilka i stort täcker hela England utom de ur industri- och befolkningssynpunkt attraktiva delarna runt London och utmed kanalkusten. Från kommunal sida har kritik riktats mot detta arrangemang, då man hävdar, att de kommunala myndigheterna ställts åt sidan, och har svårt att förstå hur ett verkningsfullt samarbete skall kunna uppstå mellan alla de myndigheter, som finnes i varje region. Det torde emellertid ännu vara för tidigt att draga några slutsatser beträffande de resultat, som dessa nya regionala råd kan åstadkomma. Samtidigt har regeringen funnit att den kommunala självstyrelsen i Storbritannien är i behov av genomgripande översyn såväl i vad det gäller kommunindelning som i fråga om kommunernas kompetens och arbetssätt. Regeringen h a r därför under våren 1966 tillsatt en ny statlig kommitté, som h a r fått ytterst vittgående direktiv. Den skall utreda dessa frågor, och därvid skall bl. a. regionplaneringen och kommunernas lämpliga utformning och kompetens för dylika ändamål särskilt beaktas. Stockholm i december 1966.

BILAGA 2 Samhällsutvecklingen och samhällsplaneringen Av professorerna

Sven Godlund och Torsten

samt landssekreteraren Bengt

1.

Hägerstrand

Svanström

Samhällsutvecklingen

A. Näringslivets a l l m ä n n a förändringar — Välståndsutvecklingen Under den senaste mansåldern har, i vårt land liksom i många andra länder, kraftiga förändringar ägt rum när det gäller befolkningens näringstillhörighet. Jordbruket med binäringar h a r successivt minskat i betydelse medan övriga näringar expanderat. Först gällde detta industrin, sedan handeln och samfärdseln samt har, under de två—tre senaste årtiondena, i allt högre grad gällt gruppen tjänster m. m., d. v. s. det som hör till undervisning, hälso-, sjuk- och socialvård, bank- och turistväsende och dylikt. Servicesamhället har vuxit fram samtidigt med och som en integrerad del av de allmänna tekniska, ekonomiska och sociala förändringarna. I diagrammet fig. I 1 redovisas i översiktlig form näringsgrensförskjutningarna i Sverige åren 1900—1960. Strukturförskjutningarna inom näringslivet antages under nu överblickbar framtid komma att fortsätta i takt med de allmänna förändringarna av teknisk, ekonomisk och social art. Ur sysselsättnings- och därmed även u r folkmängdssynpunkt räknar man således med en fortsatt betydande minskning inom jordoch skogsbruket och med en kraftig ökning inom servicesektorn, d. v. s. av varuhandeln och framför allt tjänsterna. Inom övriga näringar räknas med en måttlig ökning — det gäller t. ex. industrin i dess helhet — eller med en viss minskning —• såsom inom delar av samfärdseln. Framväxten av servicesamhället sammanhänger, som redan antytts, i hög grad med den allmänna utvecklingen, sådan den för landets invånare resulterar i en ökad levnadsstandard. Räknat i fasta priser har bruttonationalprodukten i Sverige under de senaste 10 å 15 åren ökat med i genomsnitt 3 å 4 procent p e r år och invånare. I ungefär samma takt bedömes ökningen komma att fortgå u n d e r den framtid som nu kan överblickas. 2 Som följd av främst investeringarna är tillväxttakten beträffande bruttonationalprodukten per capita givetvis icke helt liktydig med tillväxttakten för den faktiska eller förväntade konsumtionsförmågan hos invånarna. Det kan påpekas, 1 Fig. bygger på uppgifterna i folkräkningarna och avser hela folkmängden, ej e n b a r t den förvärvsarbetande. Eftersom olika indelnings- och redovisningsprinciper a n v ä n t s i dessa räkningar, h a r vissa kompletteringar och korrigeringar h ä r m å s t vidtagas gentemot de i folkräkningsredogörelserna angivna talen. Av samma skäl bör de i d i a g r a m m e t meddelade värdena b e t r a k t a s såsom ungefärliga. 2 Enligt 1965 års långtidsutredning 1. Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980, SOU 1966:1, s. 241 och 266.

33 Milj persöner

Fig. 1. Totalfolkmängden i Sverige 1900—1960, ungefärligt fördelad på näringsgrenar. Räknat på enbart den förvärvsarbetande befolkningen var fördelningen år I960 14 % jordbruk med binäringar, 45 lo industri och hantverk, 21 % handel och samfärdsel samt 20 % tjänster m. m.

1900 TO

Milj personer

att en årlig trendmässig ökning med 3 å 4 % innebär en fördubbling under 20 å 25 år. Det kan även förtjäna nämnas — eftersom detta kan ha betydelse vid valet av handlingsprogram inom planeringen — att en icke oväsentlig del av bruttonationalproduktens ökning beror på strukturförändringarna i näringslivet och den därmed sammanhängande sektoriella och regionala arbetskraftomflyttningen. 3

B.

Urbaniseringsprocessen

Strukturförändringarna och det växande behovet av — eller önskemålet om — service i olika former h a r medfört en avflyttning från den egentliga landsbygden, glesbygden, och en inflyttning till tätorterna. Samtidigt h a r dessa orter, statistiskt sett, fått mottaga hela folkmängdstillväxten i landet under den senaste mansåldern. År 1900 fanns i vårt land totalt ca 5,1 milj. invånare, varav ungefär 1/3 kan beräknas ha bott i tätorter. År 1930 hade tätortsandelen stigit till 3,0 milj. eller ca 49 % av totalfolkmängden och år 1965, då totalfolkmängden uppgick till bortåt 7,8 milj., till drygt 6 milj. eller 77 %. Resten, d. v. s. 3,2 milj. (51 %) år 1930 och knappt 1,8 milj. (23 %) år 1905, tillhörde vad som i statistisk mening räknas som glesbygd. 4 Prognoser för år 1980 ger vid handen, att Sverige då skulle ha en totalfolkmängd av cirka 8,5 milj., varav 7 milj. eller 80 ä 85 % skulle bo i tätorter och 1,5 eller 15 å 20 % i glesbygd. 5 Diagrammet fig. 2 visar i översiktlig form de nu nämnda förändringarna beträffande tätorts- och glesbygdsfolkmängden i Sverige. De prognostiserade förändringarna innebär, att vi inom 15 ä 20 år har att planera och vidtaga åtgärder för en »ny» tätortsbebyggelse av minst samma storlek som Stockholms stad med förorter av i dag, samtidigt som vi får en allt folkmängdsfattigare glesbygd att ta hänsyn till. 3 Balanserad expansion. Bilagor: Särskilda utredningar, SOU 1957: 10, s. 20. Enligt folkräkningarna 1900—1965 samt bearbetningar därav. Den »nedre» tätortsgränsen ligger vid 200 inv. s Enligt Befolkningsframräkning för riket 1963—2000, Statistiska Medd. B 1965:8, samt beräkningar av förf :a. 2—660400. Länsförvaltningen II 4

34 Folkmängden i Sverige 1900-2000 totalt och fördelad på t ä t o r t e r och glesbygd Milj.

Milj. pe rsoner

persor l e r 10 -

9 y

fl -

y

—r-y y y

y

y

y

y

y

y y—

^*y y

y

-10

- 9

y Total folkmängd

y

I y

- 8

y

r '

y y

71%/

6 Folkm änqd i täborter^

5 .

4-

/

_ tf

5&y 5 3%

3^

o 44 Folkm ängd i

^VZ>%

2-

2S%-" " - • « . _ 1 -

d

- - - — _^ -1

0-

20 Fig. 2. Folkmängden glesbygd.

30 i Sverige

1900—2000, totalt och fördelad

-0

på tätorter

och

Prognostalen är givetvis mycket osäkra och är endast avsedda att ge en uppfattning om tendenserna såsom dessa idag kan tecknas. Det kan omnämnas att tätortsandelen i Förenta Staterna å r 1950 var ca 81 % och år 1960 ca 85 % samt beräknas bli över 90 % år 1980. Under perioden 1950— 1960 ökade tätortsfolkmängden där med ungefär 25 % och beräknas under perioden 1960—1980 växa med ej mindre än omkring 45 %.6 Motsvarande totalökning i Sverige 1960—1980 blir — på grundval av de i diagrammet fig. 2 angivna absoluta talen — ungefär 30 %. »Ronald R. Boyce, Changing Patterns of Urban Land Consumption, The Professional Geographer 1963:2, s. 23. — Det bör observeras att de här anförda amerikanska talen hänför sig till all tätbebyggelse och icke endast till vad som i den vanligen anlitade officiella statistiken kallas »urbanized areas». Värdena ovan är därför i stort sett jämförbara med de svenska folkräkningsvärdena.

35 Vad som anförts ovan rörande totalfolkmängdens och tätortsbefolkningens tillväxt och glesbygdsfolkmängdens reduktion i Sverige gäller, om landet och de b å d a bebyggelsetyperna var för sig betraktas såsom en statistisk enhet. Självfallet är, att betydande regionala och lokala olikheter förekommit i den hittillsvarande utvecklingen och att dylika differenser också kommer att göra sig gällande i framtiden. Några drag må härvid särskilt nämnas. C. I n d u s t r i n s i n f l y t a n d e p å t ä t o r t s t i l l v ä x t e n Vid sekelskiftet var den svenska industrin till alldeles övervägande del lokaliseringsmässigt bunden vid råvarukällorna eller vattendragen och tillverkade i första hand halvfabrikat eller eljest föga förädlade varor. Som följd av bl. a. utvecklingen av transportapparaten och den elektriska överföringstekniken samt den ökade användningen av substituerande råvaror och drivmedel h a r denna bundenhet förlorat i betydelse, samtidigt som en allt tydligare tendens till vidareförädling och ökad konsumtionsvaruproduktion inträtt. Dessa förändringar h a r gjort lokaliseringen friare men h a r också medverkat till en mycket tydlig, spontan strävan hos företagen att lokalisera sig till eller nära marknaden, d. v. s. i första hand till de folkrikare mellersta och södra delarna av landet. I sin tur h a r en dylik lokalisering med åtföljande folkmängdstillväxt — man r ä k n a r med att 100 industrisysselsatta »föder» en totalbefolkning på i runt tal 400 personer — givit ett marknadstillskott, som bildat underlag för ytterligare konsumtionsvaruindustri och — kanske viktigast att framhålla — även för en allt mångsidigare och allt mer kvalificerad samhällelig och privat service, vilken, återigen i kumulativ form, verkat attraherande på nya företag och människor. Många större orter, som ursprungligen haft och kanske alltjämt h a r en betydande vad man kan kalla basindustri, visar därför — även om denna industri ur sysselsättningssynpunkt ej expanderar längre — tendenser att fortsätta sin tillväxt. En studie över folkmängdsutvecklingen i vissa större städer i Förenta Staterna under det senaste decenniet visar, att denna utveckling i första hand berott just på tillväxten av servicenäringarna och den därtill knutna konsumtionsvaruindustrin medan den egentliga, i de studerade orterna vanligen tyngre industrin — the manufacturing — spelat en andrahandsroll. 7 Utvecklingen i de större orterna h a r emellertid ofta följts av en brist på industriarbetskraft, särskilt den lägre betalda, samt uppressade kostnadslägen beträffande löner, lokaler och tomtmark. Delta h a r medfört en utflyttning av industriföretag från storstäderna eller start av filialer i orter utanför dessa städer. 8 Därvid h a r en rådgivande verksamhet bedrivits mellan industrins organisationer och arbetsmarknadsverket. »Man h a r därvid från de rådgivande organens sida sökt medverka till en förläggning av industrianläggningarna, som tillgodoser såväl industriföretagens ekonomiska intressen som samhällets önskemål om att få en industriell expansion inom områden, där en sådan utveckling av olika skäl ansetts önskvärd.» 9 När det gäller industrin rör det sig mestadels om en utflyttning av de egentliga tillverkningsenheterna medan huvudkontor och företagsledning samt eventuell utvecklingsavdelning ofta stannar kvar i storstaden. Utflyttning eller filialetablering har emellertid när det gäller industrianläggningar av betydenhet — och detta är ur planeringssynpunkt viktigt att framhålla ' Changing Economic Profiles of Selected U. S. Cities, Cleveland 1962. 8 Gunnar Törnqvist, Studier i industrilokalisering, SOU 1963:49 (Aktiv lokaliseringspolitik, bilaga I), s. 94—120. s Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet, Stockholm 1960, s. 83.

36 — nästan uteslutande skett till orter med tillfredsställande service eller orter inom nära räckhåll för en sådan service. 10 Goda utbildningsmöjligheter för barnen är ofta ett villkor för att ett företag skall kunna rekrytera och bibehålla administrativ och teknisk personal, d. v. s. personal i de kategorier, som genom den ekonomiska, sociala och tekniska förändringsprocessen blivit allt nödvändigare för företagens ledning och utvecklingsarbete. Företagen har också i stigande grad vid sina lokaliseringsbedömningar måst ta hänsyn till hur det är ordnat med affärer, hälsovård, samlingslokaler, bibliotek, fritidsområden och liknande lokal och regional service, som med ökad fritid och höjd levnadsstandard får allt större betydelse för den enskildes livsföring. 11 Såväl ur samhällets som ur företagets synvinkel är en förläggning till en någorlunda stor och mångsidig ort oftast att föredraga framför en lokalisering till en mindre ort med mera ensidigt näringsliv, eftersom — om så skulle bli nödvändigt — permitteringar utan arbetslöshet som följd i allmänhet kan ske väsentligt lättare i det förstnämnda slaget av orter än i det senare. Även u r rent företagsekonomisk aspekt är det ofta önskvärt, för att icke säga nödvändigt, att förlägga den industriella verksamheten till en ort med tillfredsställande service eller med sådan service inom nära räckhåll. De senare årens rationaliseringar inom industrin — nödvändiga ur internationell konkurrenssynpunkt — h a r bl. a. inneburit, att man överflyttat vissa sidoordnade funktioner från industrin till fristående industri- eller serviceföretag, t. ex. beträffande reparationer, vakthållning och transporter. Automatiseringen h a r medfört behov av kvalificerad service av den art, att den i allmänhet endast står till buds i de större tätorterna. Särskilt u n d e r senare år har industrin präglats av en utbyggnad för vidareförädling av produkterna — vad ekonomerna kallar en vertikal integration och teknikerna en konvertering. Delvis h a r detta skett som en följd av eller i kombination med en ägandemässig och driftmässig koncentration. Dessa förändringsdrag — även de nödvändiga ur internationell konkurrenssynpunkt — har medfört att vissa anläggningar utbyggts medan andra nedlagts, vilket i sin tur ofta fått befolkningsmässiga konsekvenser i den riktningen, att orter med redan stor industri blivit ännu större. Förändringarna h a r ofta också lett därhän att olika orter i industriellt avseende blivit allt mer beroende av varandra och av vissa styrningscentra, detta genom underleverantörssystem, filial- och koncernbildningar m. m. Produktivitetshöjande åtgärder, varibland införandet av stordriftsformen är en, h a r medfört och kommer att medföra, att antalet sysselsatta i industrin växer i väsentligt lägre takt än produktionen. För flera branscher är tendensen den, att någon ökning av arbetsstyrkan ej kan väntas utan tvärtom en minskning eller, i bästa fall, en stagnation. Värt att påpeka är därjämte, att industriell verksamhet ofta startas i hemorten i liten skala eller växer fram där ur hantverk, 12 d. v. s. under former och kanske även med lägen, som i betydande grad bär slumpens prägel. I viss mån gäller det nu sagda också, då vi genom avläggarbildning och grannpåverkan i vissa orter och bygder fått industriella klungbildningar med en rad företag — vanligen små — i samma bransch eller närbesläktade branscher. 1 3 10 Samhällsservice 11 12

och lokaliseringsverksamhet, s. 72 samt Törnqvists kartor fig. 7—10. Samhällsservice och lokaliseringsverksamhet, s. 84. Erik Dahmén, Svensk industriell företagarverksamhet, Stockholm o. Lund 1950, s.

356. "William William-Olsson, Trafikområdet Järnvägar ..., Halmstad 1950, s. 95—119.

och dess näringsliv,

Halmstad—Nässjö

37 D.

Pendlingen

För det äldre samhället gällde vad man kan kalla den kortväga rörelseprincipen. Arbetstagarna bodde nära arbetsplatsen och gick eller —• efterhand — cyklade till denna plats. Son efterträdde fader i mer eller mindre traditionsbunden linje. Arbetstagarna och deras familjer var praktiskt taget helt beroende av hemortens företag. Exempel på det nu sagda h a r vi såväl i Bergslagens bruk, vid Norrlands sågverk och på Skånes gods. Efterhand h a r denna lokala bundenhet mellan bostad och arbetsplats upphört och ersatts av en successivt ökad rörlighet. De moderna trafikmedlen och därvid främst bilarna h a r bokstavligen talat öppnat vägen för valfrihet när det gäller relationen bostad—arbetsplats inom rimliga pendlingsavstånd. Det dagliga arbetskraftutbytet är helt oberoende av administrativa gränser men är oftast »upphängt» på en större, mera expansiv tätort i centrum. På många håll torde det nu vara så, att pendlingen medverkar till att bromsa utflyttningen från åtskilliga landsbygdsområden — om avståndet inte är för långt till eller från tätorten i fråga. 14 En levande landsbygd förutsätter levande tätorter. Den punktuella arbetsorten h a r ersatts av en arbetsregfon. Några exempel h ä r p å visas å kartorna i fig. 3 och 4.15 Det totala antalet pendlare i landet uppgick i oktober 1960 till över en halv miljon personer, vilket antal utgör närmare 16 % av hela den förvärvsarbetande befolkningen. 10 Mot bakgrunden av bl. a. hittillsvarande tendenser i fråga om pendlingen i Sverige och utlandet 17 och med beaktande av det successivt ökade bilinnehavet 1 8 finns det all anledning antaga, att pendlingen kommer att fortsätta att öka i omfattning. I takt med bl. a. förbättringen av färdmöjligheterna torde man också få en ökning av pendlingssträckorna. Vad h ä r sagts om den ökade rörligheten och dess effekt på relationen bostad—• arbetsplats gäller naturligtvis i tillämpliga delar även relationen bostad—serviceinrättningar. Det innebär att en ökad betydelse tillkommer de orter, som erbjuder störst urval och mångsidighet, d. v. s. vanligen de större centralorterna.

E . Den regionala tätortsutvecklingen På grund av ovan beskrivna processer, vilka länge pågått i de tidigare industrialiserade länderna — Storbritannien, Belgien, Tyskland, F r a n k r i k e och Förenta Staterna — och nu också på allvar börjar göra sig gällande i Sverige, synes det i vårt land bli så, att det framförallt är de större och medelstora orterna — där arbets- och servicemöjligheterna vanligen är bättre än annorstädes — som ökar i attraktivitet och folkmängd medan de mindre tätorterna — ofta stationssamhällen och centra i jordbruks- och skogsbruksområden —• stagnerar eller 14 Nils Lewan, Om pendling mellan bostad och arbetsplats, Lund 1960, s. 98. 15

Kartorna bygger på bearbetningar av maskinlistor över pendlingen, erhållna från statistiska centralbyrån. Som pendlare räknas i 1960 års folkräkning alla förvärvsarbetande personer, som under folkräkningsveckan 2—8 oktober 1960 hade sin arbetsplats förlagd till annan kommun eller landsförsamling än bostadsorten. •« Folkräkningen den 1 november 1960, del VIII, s. 4—5. "Lewan o. a. a. särskilt s. 95—97, och Vägplan för Sverige, del 2, SOU 1958: 2, s. 36—38 samt av Lewan anförda utländska arbeten. 18 Vid slutet av år 1966 torde personbilsantalet i Sverige ha uppgått till omkring 1,9 milj. eller ungefär en bil per fyra invånare i medeltal. En prognos för år 1980 (SOU 1966:69) anger ett totalantal personbilar av storleksordningen fyra milj. eller ca en bil per två invånare.

Fig. 3. Pendlingen till och från Karlstad 1960. Talen anger antalet personer. Inom det markerade området på inpendlingskartan faller ca 85 % av hela antalet pendlare till staden, på utpendlingskartan ca 65 % av hela antalet pendlare från staden.

Fig. 4. Pendlingen till Jönköping och Huskvarna 1960. Talen anger antalet personer. Inom det markerade området faller ca 85 % av hela antalet pendlare till resp. stad.

40 Fig. 5 A—B. Tätbebyggelsen

i Jönköping—Huskvarnaområdet

1880 och 1938.

minskar i nämnda avseenden. 10 Detta har medfört och kommer att medföra strukturella förskjutningar inom systemet av tätorter. Den fortsatta stadsutvecklingen kan väntas medföra stagnation eller ytterligare tillbakagång av flera av de m i n d r e tätorterna, som genom den egentliga glesbygdens avfolkning och nya resvanor hos kvarvarande befolkning måste mista mycket av sitt ekonomiska underlag. I de tidigt industrialiserade länderna förekommer allmänt vad man kan kalla stadslandskap, d. v. s. storstadsregioner och konurbationer bestående av grupperade eller sammanhängande tättbebyggda områden kring en eller flera kärntätorter, oftast upptagande stora arealer oberoende av förekommande administrativa gränser samt funktionellt sammanhållna av ett allt intensivare dagligt arbetskraftutbyte. Liknande tendenser kan nu iakttagas i Sverige i ett femton—tjugotal områden, vilka med sina allmänt sett goda förtjänstmöjligheter och vanligen mångsidiga utrustning med arbetsplatser, utbildningsanstalter och a n d r a serviceinrättningar erbjuder en valfrihet för invånarna som knappast förekommer i landets övriga delar. »Alla större orter har mer och mer knutits ihop med sin omgivning inom en 3 å 4-milsradie till spontant samverkande enheter. De största centralorterna utövar ett sådant inflytande på kringliggande smärre tätorter och 19

Gunnar Arpi, Befolkningsförskjutningar •— lokalisering — marknad. Värml. Bergsmannafören. Annaler 1962, s. 6—11, samt dens:e, Förändringar i tätorternas folkmängd mellan 1950 och 1960, SOU 1963: 62, s. 186—191.

41 Fig. 5 C—E. Tätbebyggelsen i Jönköping—Huskvarnaområdet sköldsviksområdet 1905 och 1960.

1960 samt i Örn-

mellan dessa befintlig landsbygd, att man måste se på systemen som organiska enheter •— stadsregioner — och inrätta politik och planering därefter.» 20 Inom sådana regioner ges det möjlighet för medlemmarna i en familj att från den gemensamma bostaden nå mycket varierande slag av arbetsplatser och utbildningsanstalter. Man och hustru h a r likaså goda möjligheter att avancera i sina yrken utan att behöva bryta upp från sin bostad. Företagens administratörer och tekniker kan vidare här hålla kontakter med varandra på ett sätt som bidrar till att göra dem yrkesmässigt väl informerade. Det är för övrigt endast här som befolkningen är tillräckligt stor och koncentrerad för att bilda underlag för mera omfattande reguljär fjärrtrafik med expresståg och flyg. Det är sannolikt till dessa områden som folkmängdstillväxten — och därmed tätortsproblemen och planeringsbehoven — enligt gjorda prognoser i första hand torde komma att bli koncentrerad. I kartserien fig. 5 A—E ges exempel p å den successiva uppbyggnaden av några konurbationer. 2 1 20

Torsten Hägerstrand, Regionala utvecklingstendenser och problem. Urbaniseringen. Svensk ekonomi 1966—1970 med utblick mot 1980, app. B, SOU 1966: 1, s. 279. 21 Enligt topografiska kartor för angivna år samt uppgifter från folkräkningar och befolkningskartor. Fig. 5 är hämtad ur Sven Godlund, Den svenska urbaniseringen, »Stadsbyggnadsfrågor», IVA:s medd. nr 139, 1965, s. 34-35.

42 Urbaniseringen får inte ses endast som en okomplicerad statistisk omfördelning av befolkningen mellan näringsgrenar och orter. Den innebär samtidigt nya relationer mellan individer och grupper, nya krav på samhällets serviceapparat, djupgående förändringar i smått och stort av aktivitetsmönstren i rummet under arbete och fritid och ett h å r d a r e tryck på naturtillgångarna. Ur samhällsplaneringssynpunkt är det effekten av den areella tillväxten av tätbebyggelsen och vad därtill hör av olika ytkrävande objekt som måste tillmätas synnerligen stor betydelse. En studie avseende Förenta Staterna 22 visar, att medan den totala tätortsfolkmängden under perioden 1950—1960 vuxit med ca 25 % har tätortsarealen ökat med ca 60 %. F ö r perioden I960—1980 räknar man i den amerikanska studien med att tätortsfolkmängden kommer att öka med ca 45 % och den sammanlagda tätortsarealen med ej mindre än 150 %. Beräkningar för svenska tätorter antyder liknande tillväxtrelationer mellan folkmängd och urbaniserad yta, varpå exempel visats i fig. 5 ovan. Bakom det allt större ytbehovet för tätbebyggelse ligger såväl den tekniska utvecklingen som välståndsökningen, vilka resulterar i en höjd bostadsstandard och en allt lägre boendetäthet, bl. a. en ökad villaandel, samt ett allt större behov av kontorslokaler. Samtidigt krävs allt större ytor, ofta i ett plan, för handel, lagercentraler och industri samt för gator, parkeringsutrymmen och övriga trafikanläggningar. En prognos 2 3 visar att man för Sveriges del har att räkna med en fördubbling av den tätbebyggda ytan p e r invånare från 1960-talets början fram till omkring år 1980. Att ett ökat arealbehov gör sig gällande för många olika slags ändamål blir särskilt problematiskt genom näringslivets och befolkningens koncentrationstendenser. Trots Sveriges genomsnittligt låga folktäthet kommer det inom begränsade områden att uppträda knapphet på m a r k för alla de behov, som skall tillgodoses. En helt fri konkurrens mellan anspråken kan med visshet sägas leda till exploateringsmönster, som på längre sikt får icke önskvärda sociala, ekonomiska och estetiska egenskaper. För att den enskilde skall kunna tillgodogöra sig sin välståndsökning också utanför hemmets väggar kräves det att kampen om marken på något sätt ledes i sådan riktning, att den yttre miljön blir tillfredsställande. Till denna vård av miljön hör bland annat också att bevara de värdefulla delarna av gångna tiders byggande. Inom stadslandskapet — som i enlighet med det ovan anförda ofta kan komma att sträcka sig över stora arealer oberoende av den administrativa indelningen — kan i sin tur olika utvecklingsdrag konstateras. I de centralare delarna sker oftast en folkmängdsminskning och en »förgubbning» av den kvarvarande befolkningen, medan de mer perifera områdena, ofta belägna i de s. k. kranskommunerna, kännetecknas av kraftig folkmängdstillväxt genom inflyttning av framförallt yngre personer. 24 En dylik utspridningstendens kan numera också konstateras när det gäller industrin och är — att döma av bl. a. amerikanska erfarenheter — sannolikt i högre grad än hittills även att vänta beträffande handeln. 2 5 Urbaniseringen,

22 Ronald R. Boyce, o. a. a., s. 23. Ökade ytbehov i stadsbygden. Kungl. Byggnadsstyrelsen, stencil, Sthlm 1965. 24 Se t. ex. Gösta Ahlberg, Stockholms befolkningsutveckling efter 1850, Sthlm 1958, s. 25—31, och Edg. K a n t : Zur Frage der inneren Gliederung der S t a d t . . . Proceedings of t h e IGU Symposium in Urban Geography Lund 1960, Lund 1962, s. 339—353. 25 Carl G. Engström, Supermarkets i Sverige — bedömning av en framtida m a r k n a d . Ekonomisk Revy 1963: 8, särsk. s. 488—489. 23

43 som till en början endast var koncentration, h a r sålunda så småningom övergått till att bli koncentration i stor skala och utspridning i mindre på en och samma gång. F.

Åldersförändringarna

Enligt den förut n ä m n d a prognosen för år 1980 har vi, för landet i dess helhet, att u n d e r perioden 1960—1980 emotse en tillväxt av antalet personer i åldersgruppen 65 år och däröver med ej mindre än ca 55 %, medan den totala folkmängdsökningen stannar vid i runt tal 12 %. I de lägsta åldrarna (t. o. m. 14 år) rör det sig om en förväntad ökning med ca 10 %, i de lägre arbetsföra åldrarna (15—39 år) om en ökning med i runt tal 15 % samt i de högre arbetsföra åldrarna (40—64 år) om en minskning med ca 4 %. En schematisk framställning av prognosen ges å fig. 6.28 Mellan tätort och glesbygd kommer det att råda alltmer märkbara skillnader när det gäller åldersfördelningen. Glesbygden (inkl. vissa småtätorter) kommer, som framgår av fig. 6, att »förgubbas» i avsevärt högre grad än tätorterna eller landet som helhet, eftersom det i huvudsak är yngre personer som flyttar in till tätorterna. I glesbygden, tagen som en statistisk enhet, kan under perioden 1960— 1980 andelen personer i åldersgruppen 65 år och däröver komma att öka från något över 15 % till icke mindre än bortåt 24 % mot beräknade 15 % i samtliga tätorter och 16 % i hela riket. När det gäller de större tätorterna kan de nuvarande tendenserna till folkmängdsavtappning och »förgubbning» i de centrala delarna antagas komma att göra sig gällande med minst samma styrka som hittills. De allmänna och regionala förändringarna beträffande befolkningens numerär och ålderssammansättning får — tillsammans med bl. a. den allmänna välstånds1980

c 7.

'

Åldersgrupper 0-14 15-39 40-64 65-^

227. 347.

337. 337.

T ä t o r er (5.2 m i l j . 0-14

20 Hela r i k e t (8.5 milj.)

Hela r i k e t (7.5 milj.)

wmm™mmmmm mmmmm W//A^VI,

4(

T ä t o r t e r (7 mi l j.)

W///////M^

237.

337. W/////M///M327. 40-64 W//////////W/A 65- " Wfo >7.

367.

15-39

Glcsb> g d (2.3 m i l .

)

27 7. 15 7. Glesbygd (1.5 milj.)

W///////M™. 7. W//////////////Å^ 40-64 0-14

18 7.

15-39

Fig. 6. Folkmängden i Sverige 1960 och 1980 fördelad på vissa åldersgrupper. 28

'| 2 8 %

W/////////////////A337. 65- u W//////A 15 7. 0 7.

40 0 7.

I 317. 24 7. 10

40 Fig. 6 är hämtad ur »Stadsbyggnadsfrågor», IVA:s medd. nr 139, 1965, s. 39. Till glesbygderna har här för såväl 1960 som 1980 jämväl räknats tätorterna i storleksklassen 200—499 inv.

44 ökningen och motoriseringen — givetvis viktiga konsekvenser vid framförallt lokaliseringen och dimensioneringen samt driften av och sysselsättningen vid anläggningar för undervisning, hälsovård, sjukvård och åldringsvård, samtidigt som dessa ändringar också får följder beträffande intäkter och övriga resurser. I många orter och regioner torde det nu sagda komma att gälla i en omfattning som man hittills sannolikt endast föga konfronterats med i den kommunala eller övriga regionala och lokala förvaltnings- och serviceapparaten.

G.

Fritiden—Naturvården

»Att en stor del av rikets invånare under en ä två månader av året är bosatt på annan plats än den folkräkningarna anger är ett förhållande, som man i många sammanhang måste uppmärksamma» 2 7 — när det gäller vatten och avlopp, vägar, parkeringsutrymmen, hälso- och sjukvård, ambulansorganisation, polisväsende etc. Problemen accentueras av att fritidsbefolkningen ofta h a r sin hemort och därmed betalar sin inkomstskatt i annan kommun än den, där fritidsvistelsen äger rum. Å kartan fig. 7 ges ett exempel på sommarortsfälten för en svensk stad enligt en undersökning från 1950-talet.28 Fritidsutflyttningen har under den följande tiden fortgått i stegrad takt. Av en utredning om friluftslivet i Förenta Staterna, 29 som i början av år 19C2 överlämnades till presidenten, framgår bl. a., att man genomsnittligt r ä k n a r med att en femtedel av fritiden används för friluftsliv. Hela amerikanska folkets årliga antal friluftsdagar h a r beräknats till omkring 4 miljarder, och prognosen för utvecklingen till år 2000 visar att antalet sådana dagar då skulle ha stigit till 12 miljarder, innebärande en tredubbling. Med denna sannolika ökning som utgångspunkt h a r de framtida behoven av strövområden bedömts bli allt större. Utredningen h a r därför rekommenderat snabba åtgärder i form av planering och avsättande av olika slag av områden, såväl »närområden», belägna icke alltför långt från de större tätorterna, som »fjärrområden» med bl. a. svårtillgängliga och orörda vildmarksområden. Det kan även förtjäna nämnas, att i detta program för anskaffande av friluftsområden betydande utrymme beretts åt kulturella inslag liksom åt områden, där jordbruk, skogsbruk och fiske fortfarande skall bedrivas på hävdvunnet sätt. Ytan för olika slag av rekreationsområden behöver m e r än fördubblas fram till år 2000.30 Enligt en inventering, som fritidsutredningen lät göra i början av år 1963, fanns i Sverige då totalt ca 300 000 fritidshus av olika slag. Inom fritidsutredningen räknar man med en fördubbling av antalet sådana hus under det kommande årtiondet — en följd av den fortsatta höjningen av levnadsstandarden, den ökade urbaniseringen och den ökade fritiden. Fördubblingen av antalet fritidshus — i förening med redan nu påtagliga brister —• kommer att medföra väsentligt ökade krav på en lägesmässig och ekonomisk samordning, n ä r det gäller utvecklingen av helårsbebyggelse och fritidsanläggningar." Vidgad förståelse måste skapas för behovet att i tid och på lämpliga ställen reservera mark »för tät och gles fritidsbebyggelse, campingplatser, allmänna badplatser och större sammanhängande strövområden. Jordbrukets och 27 Nils Fredrik Leufstadius, Fritidsbebyggelse. PLAN 1962: 4, s. 159. 28

Harald Svensson, En studie över sommarortsfältet för Malmö stad. Svensk Geografisk Årsbok 1954, s. 172. 20 Outdoor Recreation for America. Washington 1962. 30 Marion Clawson m. fl., Land for the Future, Baltimore 1960, s. 187.

15 Fig, 7. Ett exempel pä sommarutflyttningsfålt: Malmö sommarutflyttningsfält är 1953. Endast orter inom Skåne är här medtagna. Materialet utgörcs av Malmötidningarnas adressförändringar under sommarmånaderna. Enl. H. Svensson. skogsbrukets förhållanden måste också uppmärksammas liksom de krav på reservat, som natur- och kulturskydd kan ställa». 31 Här finns ett vidsträckt fält för undersökningar, på vilkas grund samarbete mellan stad och land kan etableras. Ett sådant samarbete måste bedrivas inom en vid regional ram. Liksom när det gäller andra delar av samhällsutvecklingen måste således beträffande fritidsfrågorna och de därmed sammanhängande p r o blemen den regionala aspekten tillmätas en allt viktigare roll. Det är dessutom högst sannolikt, att rekreationsfrågan inom vissa delar av landet inom kort måste ses i ett internationellt sammanhang. I Västeuropa råder det på sina håll knapphet på rekreationsarealer. I samma mån som den allmänna ekonomiska standar31

Leufstadius, o. a. a., s. 160.

46 den i dessa länder närmar sig den svenska är det inte osannolikt, att svenska skogsmarker, fjäll och kuster blir föremål för utlänningars fritidsresor med viss åtföljande efterfrågan på strövområden och byggnadstomter. Vattenfrågorna har genom urbaniseringen och industrialiseringen kommit allt mer i blickfältet. »Orsaken till att samhällets försörjning med vatten blivit en så viktig och ofta prekär fråga i dag, är ytterst den avtappning av landsbygdsbefolkningen och ökning av tätortsbefolkningen, som sker. I och med detta förändras konsumtionsvanorna. Vattenåtgången per capita på landsbygden är relativt liten. När en person flyttar till tätort eller stad stegras hans förbrukning avsevärt vid inflyttning i en modern lägenhet. Detta medför en koncentration av behovet, som tvingar till ett ökat lokalt ianspråktagande av vattentillgångarna. Man kan säga, att förbrukningen övergår från att vara areell, eller i varje fall utspridd på en mängd små enheter, till punktuell.» . . . »Förutom denna urbaniseringsprocess bid r a r den ökade industrialiseringen till skärpta krav på vattentillgångarna.» 3 2 God tillgång på vatten tenderar att bli en synnerligen viktig lokaliseringsfaktor för vissa typer av industri. Samtidigt är reningen av det industriella spillvattnet ofta en svårlöst fråga, då extra kostnader av denna typ kan bli besvärande för ett företags konkurrensförmåga. Av i bokstavlig mening naturliga skäl måste undersökningar av och åtgärder inom samhällets »vattensektor» ofta ske oberoende av kommungränserna, ibland även oberoende av länsgränserna. Vattenvårdskommittén 3 3 rekommenderade bl. a. att inom varje län skulle göras en inventering av de grundvattentillgångar som behöver reserveras för vattenförsörjningen. Begionala undersökningar har också startats eller genomförts på flera håll i landet. 34 Luftföroreningar och samhällsbuller utgör andra exempel på följder av urbanisering och industrialisering som i allt högre grad måste beaktas.

De utvecklingsdrag, som nu tecknats, utgör närmast en extrapolering framåt av sådana trender, som redan nu gör sig gällande. Man måste emellertid räkna med att redan den kommande befolkningsutvecklingen kan bjuda på överraskningar, t. ex. i form av internationella befolkningsrörelser. Sannolikare är, att det blir tekniken, som på olika områden i allt snabbare takt för in nya drag i bilden. Nya industriella organisationsformer och procedurer och helt nya industribranscher kan dyka upp, medförande nya lokaliseringsmönster. Kontorsarbetets automatisering befinner sig bara i sin början. Vi vet inte h u r d a n verkan av detta blir på längre sikt i socialt avseende eller beträffande utrymmesbehov och lokalisering inom stadsregionerna. Nyheter på trafikteknikens område, icke minst beträffande telekommunikationerna, kan bli ytterst betydelsefulla, liksom byggandets fortsatta industrialisering. Det säkraste man kan säga är, att förändringarna p å olika områden kommer att fortgå allt snabbare, så långt vi nu kan förutse, och att därför en samordningsberedskap är högst nödvändig, om inte frukterna av framstegen skall bli illusoriska. De former för planering och samordning, som för närvarande begagnas, h a r vuxit fram stycke för stycke under lång tid och h a r därför blivit tämligen svåröverskådliga. Innan framställningen avslutas med en diskussion av de krav som 33 Ingemar Larsson, Vattnet — en av våra viktigaste naturtillgångar, Svensk Geografisk Årsbok 1961, s. 106. 33 Skydd för vattenförsörjningen, SOU 1960: 38, s. 125. 34 Se t. ex. Skånes och Hallands vattenförsörjning, SOU 1965: 8.

47 den nyss skisserade kommande samhällsutvecklingen ställer, följer därför i de närmaste avsnitten en summarisk översikt över nuvarande förhållanden vad gäller läns- och kommunnivåerna. De centrala myndigheternas verksamhet beröres ej, oaktat dessa givetvis i många avseenden agerar direkt också på de regionala och lokala planen.

2. Planeringen

beträjfande

näringslivets

lokalisering

och

struktur

A. I n d u s t r i n och h a n d e l n Kommunerna

Kommunerna har, som känt, under de senaste decennierna visat ett påtagligt intresse att draga företag till sig för att därmed »främja orten», d. v. s. skapa nya eller kompletterande arbetstillfällen för att bibehålla eller öka folkmängden och skatteunderlaget och för att få tillräckligt underlag för t. ex. skolor och andra serviceinrättningar. I en hel del fall har en dylik lokaliseringspolitik förts i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen och näringslivets branschorganisationer. Länsarbetsnämnden

Länsarbetsnämnden — för Stockholms stad och län en gemensam nämnd och i övrigt en i varje län — är regional myndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Som en huvuduppgift ankommer härvid på länsarbetsnämnden och denna underställda arbetsförmedlingskontor att genom olika åtgärder — arbetsförmedling, ekonomiska bidrag till flyttande arbetskraft, omskolning och fortbildning, initiering av beredskapsarbeten m. m. — söka åstadkomma balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft. Nämnden deltar också på olika sätt i uppläggandet och vidmakthållandet av planeringen för en investeringsreserv av bl. a. statliga och kommunala investeringsobjekt, som har till syfte att motverka eller avhjälpa arbetslöshet genom att öka sysselsättningsmöjligheterna, speciellt ifråga om byggnads- och anläggningsarbeten. Detta får till resultat bl. a. byggande av vägar, vatten- och avloppsanläggningar, offentliga byggnader och liknande. Urvalet av arbetsobjekt som skall ingå i investeringsreserven sker dock efter principen att det skall vara fråga om angelägna statliga och kommunala arbeten, som ändock kunde väntas komma till utförande under de närmaste åren. Intagandet i investeringsreserven innebär därför egentligen endast en möjlighet till tidigare utförande än normalt beräknat. Länsarbetsnämndens verksamhet har i flera avseenden nära anknytning till samhällsplaneringen och ger anledning till kontakter med andra länsorgan. I den lokaliseringspolitiska rådgivnings- och upplysningsverksamhet som utövas av lokaliseringsorganen — centralt arbetsmarknadsstyrelsen och regionalt länsstyrelserna —• b i d r a r länsarbetsnämnden med sina kunskaper om länets arbetsmarknad och med andra sakuppgifter som nämnden inhämtat i sitt arbete. I detta h a r nämnden nära kontakt med kommuner och företag och får ofta förstahandskännedom om planerade förändringar inom näringslivet. Vidare deltar tjänstemän hos länsarbetsnämnden i beredningen av ärenden hos länsstyrelsen om statligt ekonomiskt lokaliseringsstöd. I fråga om bostadsbyggandet h a r nämnden nära samarbete med länsbostadsnämnden, främst beträffande fördelningen på kommuner och kommunblock av tillgängliga lånemedel. Planeringen och aktua-

48 liseringen av investeringsreserven och andra allmänna beredskapsarbeten ger upphov till samråd med bl. a. vägförvaltningen, länsingenjören, länsbostadsnämnden och länsskolnämnden. Företagareföreningen

I varje län samt i Stockholms stad finns en företagareförening med uppgift att främja utvecklingen av hantverk och småindustri. Denna uppgift fullgör företagareföreningen dels genom konsulterande verksamhet av växlande innehåll och omfattning och dels genom ekonomiskt stöd. Central myndighet för den ekonomiska stödverksamheten är kommerskollegium. Det ekonomiska stödet från företagareföreningarnas sida till hantverk och småindustri består i att föreningarna dels inom ramen för tilldelade statliga medel lämnar lån, främst för investeringsändamål, och dels utreder och yttrar sig i ärenden angående statlig kreditgaranti, vilka avgöres av kommerskollegium. Medan tidigare lån- och kreditgarantigivningen skulle ske under beaktande av sysselsättnings- och lokaliseringspolitiska synpunkter, skall denna numera, sedan de förut nämnda lokaliseringspolitiska stödformerna tillkommit, icke längre primärt tjäna något lokaliseringssyfte. Rent faktiskt kan emellertid det särskilda kreditstödet åt hantverk och småindustri i vissa fall få lokaliseringseffekt, främst vid nyetableringar och omlokaliseringar. Företagareföreningens kontakter med länsmyndigheterna avser främst länsarbetsnämnden, vars yttrande inhämtas i låneärendena, och länsstyrelsen, vilken kan anlita föreningens direktör och övriga personal för beredning och förekommande utredningsarbete i ärenden rörande rådgivning och företagsstöd i den lokaliseringspolitiska verksamheten. Handelskammaren

De auktoriserade handelskamrarna, som är tolv till antalet, utgör, envar inom sitt handelskam.mardistrikt, styrelse för en enskild sammanslutning av näringsidkare i distriktet. Verksamhetsområdena, som tillsammans täcker landet, omfattar vardera av Stockholms och Göteborgs städer med omnejd samt i övrigt ett eller i regel flera län eller delar av län. Handelskamrarna har till ändamål att främja och inför myndigheterna företräda handelns, industrins och sjöfartens allmänna intressen, vilket i och för sig innefattar en rad skiftande verksamheter. Såvitt gäller samhällsplaneringen torde handelskamrarna främst se som sin uppgift att, på eget initiativ eller efter myndighets remiss, framföra och hävda nämnda näringsgrenars synpunkter, bidraga med statistiskt och annat utredningsmaterial till belysning av den föreliggande frågan, o. s. v. Som exempel torde kunna nämnas yttranden i viktigare planärenden enligt byggnadslagstiftningen, där handelns eller industrins intressen berörs (cityplanen för Stockholm, stadsplaner för andra orters affärs- och kontorscentra), andra betydelsefulla projekt (Årstafältet för partihandeln i Stockholm), kommunikationsleder (vägar, järnvägar, broar, kanalleder) m. m. Länsstyrelsen Som tidigare antytts är länsstyrelserna regionala organ för den statliga lokaliseringspolitiska verksamheten. De huvudsakliga lokaliseringspolitiska medlen är samhällsplaneringen, upplysning och rådgivning samt — sedan den 1 juli 1965 försöksvis under en femårsperiod — ekonomisk stödverksamhet, d. v. s. lån och bidrag vid industriell nyetablering eller utbyggnad. Den ekonomiska stödverksamheten berör främst de fyra nordligaste länen och vissa mellansvenska områden. För ändamålet gör länsstyrelsen utredningar och prognoser rörande för-

49 hållandena i länet med avseende på befolkning, näringsliv, bebyggelse, kommunikationer, samhälleliga serviceinrättningar m. m. På grundval av dessa data och i samverkan med andra i det föregående nämnda länsorgan utövar länsstyrelsen sin lokaliseringspolitiska upplysnings- och rådgivningsverksamhet samt bereder och yttrar sig i ärenden om ekonomiskt stöd, vilka avgöres av arbetsmarknadsstyrelsen eller i vissa fall av Kungl. Maj:t.M

B . D e n areella produktionen Kommunerna

Av lätt insedda skäl är kommunernas befattning med planeringen av jordbruket och dess binäringar obetydlig. Dessa planeringsfunktioner utövas — legalt och traditionsmässigt — av statliga organ och föreningsrörelsen samt hittills i viss mån även av hushållningssällskapen. På det kommunala planet kan dock komma sådana frågor som jämväl berör jord- och skogsbrukets intressen, t. ex. medverkan vid vägbyggen, utdikningar och skogsplantering. För fisket kan det gälla medverkan vid tillkomsten eller förvaltningen av h a m n a r och lagerlokaler ni. m. Därtill kommer naturligtvis behovet av kommunala insatser och åtgärder som följd av de minskade sysselsättningsmöjligheterna inom jord- och skogsbruket etc. Lantbruksnämnden I varje län finns en lantbruksnämnd. Älvsborgs län är dock uppdelat på två nämnder, och verksamhetsområdet för nämnden i Stockholms län omfattar även Stockholms stad. Lantbruksnämnderna är regionala organ för den statliga verksamheten för jordbrukets yttre och inre rationalisering och strukturrationaliseringen i skogsmark. En sida av den statliga jordbrukspolitiken h a r som mål bl. a. att främja dels bildandet av ändamålsenliga brukningsenheter (yttre rationalisering) och dels jordbruksnäringens effektivisering genom tekniskt och ekonomiskt stöd till välmotiverade investeringar i jord och byggnader (inre rationalisering). Gemensamma medel är rådgivning och upplysning samt ekonomiskt stöd i form av lånegarantier och statsbidrag. För den yttre rationaliseringens främjande tillkommer ytterligare att nämnden köper jordbruks- och skogsmark för att kunna sälja till förstärkning av andra brukningsenheter, och att den vid sin prövning av förvärvstillstånd enligt jordförvärvslagen utnyttjar denna för att — genom frivilliga överenskommelser eller inlösen av mark — få i sin hand och försälja tillskottsjord som erfordras för bildandet av lämpliga brukningsenheter. Till ledning för sin rationaliseringsverksamhet utför lantbruksnämnden översiktliga utredningar och planeringar för att klarlägga rådande förhållanden och utvecklingstendenser samt behovet och den lämpliga inriktningen av rådgivningen och rationaliseringsinsatserna. Sammanhanget mellan olika näringsgrenar gör det behövligt med samarbete med andra myndigheter och organisationer. Utredningarna ingår därför ofta som en del av större, vanligen av länsstyrelserna sammanhållna länsutredningar rörande befolknings-, bebyggelse- och näringslivsförhållandena. Även i olika specialundersökningar för jord- och skogsbrukets behov deltar lantbruksnämnderna, bl. a. utredningar som grund för s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatser i de fyra nordligaste länen och Kopparbergs län. 55 Se bl. a. prop. 1064:185 samt Arne Fröjd, Nja former för planeringsverksamhet i liinen. Svenska Stadsförbundets tidskrift 1965: 17, s. 737 ff.

50 Till grund för förbättringsåtgärder inom mera begränsade områden utför lantbruksnämnden s. k. individualplanering, som omfattar ett mindre antal fastigheter och som aktualiseras genom behov av storleksrationalisering eller bättre ägoarrondering. Vanligt är att en dylik individualplanering kommer till stånd i anledning av något hos nämnden anhängiggjort ärende angående förvärv av mark som tillskott till en brukningsenhet eller för förbättring av dess arrondering eller angående förvärv av en bestående jordbruksfastighet, i båda fallen kanske i kombination ined ansökan om lånegaranti och bidrag. Planeringen kan sedan i sin tur ge upphov till inköp och försäljning av mark från lantbruksnämndens sida inom det planerade området och ansökningar om ekonomiskt stöd från de nya förvarvarnas sida. Lantbruksnämnderna har härutöver en rad olika arbetsuppgifter. Bland annat ankommer det på nämnden att avgöra ärenden om lånegaranti till förvärv av jordbruk och inventarier, vissa former av kontantbidrag till mindre jordbruk samt tillstånd att förvärva jordbruksfastighet. Beträffande lantbruksnämndens kontakt med andra länsorgan kan först erinras om sambandet mellan nämndens verksamhet för den yttre rationaliseringen och lantmäteriväsendet och om överlantmätarens roll som sakkunnig rådgivare och utredare åt nämnden i fastighetsbildningsfrågor. Länsbostadsnämndens skyldighet att inhämta lantbruksnämndens synpunkter i ärenden rörande lån till bostadsbyggnader på jordbruksfastigheter skall också omnämnas. I skogliga frågor som aktualiseras i lantbruksnämndens verksamhet sker samråd med länsjägmästaren. Överlantmätaren

Överlantmätaren samverkar med lantbruksnämnden i dess arbete för jord- och skogsbrukets yttre rationalisering. Han deltar vanligen i nämndens sammanträden och är dess sakkunnige rådgivare, då fastighetsbildningsfrågor uppkommer i samband med ärenden hos nämnden. Hans fastställelseprövning av förrättningar som berör mark för jord- och skogsbruk tar främst sikte p å att granska, att de jordpolitiska reglerna i gällande jorddelningslagstiftning iakttagits. Beträffande förrättning eller åtgärd, som ur jordpolitisk synpunkt kan antagas vara av intresse för lantbruksnämnden i dess nyss berörda arbete, skall han inhämta nämndens mening. Inte minst är överlantmätaren verksam för att planlägga och leda arbetet för skogsbrukets yttre rationalisering genom ägoutbyte i syfte att vinna en förbättrad arrondering av skogsmarken. I ett flertal län är specialenheter inom lantmäteriorganisationen sysselsatta härmed. S kogs vårdsstyrelsen I varje län finns sedan början av 1900-talet en skogsvårdsstyrelse. Verksamhetsområdet för skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län omfattar även Stockholms stad. Skogsvårdsstyrelsen h a r till uppgift att främja och stödja den enskilda skogshushållningen samt verka för att skogsvårdsarbetet på de enskilda skogarna bedrives på ett planmässigt sätt. För detta ändamål utövar skogsvårdsstyrelsen en omfattande rådgivnings-, upplysnings- och utbildningsverksamhet, medverkar genom arbetsledning vid utsyning av skog och vid röjningsgallring, tillhandahåller skogsfrö och skogsplantor, biträder skogsägarna med uppgörande av olika slags planer för skogens brukande och skötsel, m. m. Skogsvårdsstyrelsen h a r också att övervaka, att skogsvårdslagens avverknings- och återväxtregler följs. Styrelsen tar vidare befattning med planeringen och utvecklingen av skogsvägnätet inom länet. Sistnämnda verksamhet berörs närmare i avsnitt 3.,

51 Skogsvårdsstyrelsen deltar i de översiktliga länsutredningar, som utförts eller utförs i ett flertal län, och i de s. k. koncentrerade rationaliseringsinsatser i jordoch skogsbruk inom vissa län, som omnämnts tidigare i samband med lantbruksnämndens verksamhet. I arbetet med utredningar och prognoser för länets skogsbruk samråder styrelsen med bl. a. lantbruksnämnden och länsarbetsnämnden. Styrelsen biträder vidare lantbruksnämnden och lantmäteriet i deras arbete med strukturrationaliseringen inom skogen samt länsstyrelsen i krigsberedskapsfrågor berörande skogsbruk och bränsleförsörjning.

3. Planeringen

beträffande och

kommunikationsanordningarna elkraftförsörjningen

Kommunerna

Det kommunala inflytandet på kommunikationsapparaten kan i princip anses ha två huvudinriktningar, nämligen dels en som avser den fysiska planläggningen (sträckningen och standarden hos vägar och gator, läget och storleken av parkeringsutrymmen och flygplatser e t c ) , dels en som avser de driftsmässiga förhållandena (ägandet, taxor, tidtabeller, ev. subventioner e t c ) . Den första huvudinriktningen, vad vi sammanfattningsvis kan kalla trafikledsplaneringen, h a r framförallt med motorismens utveckling fått ett allt intimare samband med den allmänna planeringen av bostäder och arbetsplatser. Även den andra huvudinriktningen, vad vi kan kalla driftplaneringen, har i allt större grad kommit att stå i ett nära samband med bostads- och arbetsplatsplaneringen. Orsaken till de nu nämnda sambanden är, att planeringen inom trafikväsendet måste baseras på relevanta prognoser över trafikbehov, driftsekonomi o. s. v., vilka faktorer i sin tur sammanhänger med markanvändningen, d. v. s. hur bostäder, industrier, service- och fritidsanläggningar m. m. är anordnade i rummet, och med inriktningen och storleken av kontaktbehovet mellan dessa olika element i samhällsbyggnaden. Alldeles givet är, att de kommunala planeringsbehoven divergerar starkt mellan olika orter och regioner, beroende dels på bl. a. storleken, utvecklingstakten och strukturförhållandena, dels på ansvarsfördelningen mellan stat och kommun. I de kommuner som själva är väghållare — i huvudsak de större städerna — är det kommunala ansvaret och den kommunala insatsen väsentligt större än i övriga kommuner, där kronan är väghållare och där i princip väg- och vattenbyggnadsverket svarar för såväl planering och projektering som byggande och underhåll av de allmänna vägarna. Vägförvaltningen

I den statliga vägorganisationen ingår som regionalt organ under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en vägförvaltning i varje län. Chef för vägförvaltningen är vägdirektören. Han är föredragande i länsstyrelsen i vägfrågor som ankommer på denna. Inom länet h a n d h a r vägförvaltningen för kronans räkning väghållningen beträffande de allmänna vägarna och har den närmaste tillsynen över väghållningen i städer och samhällen som är egna väghållare. Den allmänna väghållningen om-

52 fattar dels vägbyggnad och vägunderhåll och dels planläggning av det allmänna vägnätet. I fråga om vägplaneringen har vägförvaltningen som teknisk-ekonomiskt sakkunnigt organ att åt länsstyrelsen bereda ärenden angående byggande av allmän väg, övertagande av enskild väg till allmänt underhåll m. fl. liknande ärenden samt att upprätta förslag till arbetsplan för byggande (omläggning, förbättring) av allmän väg och flerårsplaner för byggande av riksvägar, länsvägar och ödebygdsvägar. Enligt statsmakternas nyligen träffade beslut kommer projektering och utförande av framför allt större vägföretag att överflyttas från vägförvaltningarna till successivt utbyggda nya regionala organisationsenheter, direkt underställda olika avdelningar inom det centrala verket. Någon förändring i länsstyrelsernas uppgifter sker dock ej härigenom. Till de nämnda uppgifterna av samhällsplanerande natur ansluter sig ytterligare några grupper av ärenden, vari vägförvaltningen — ofta på eget initiativ — företar utredning och framför förslag till länsstyrelsen, såsom rörande förbud mot anslutning av enskild väg till allmän väg, utvidgning av väglagens förbud mot uppförande av byggnad inom visst avstånd från vägmitt, m. m. Även vägförvaltningens medverkan vid upprättande inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsen av fördelningsplan för statsbidrag till viktigare vägar och gator i städer och samhällen, som är väghållare, hör hit, eftersom i de flesta fall bidragsfrågan avgör om och när dessa kommunikationsleder skall byggas eller förbättras till läge och standard. Beträffande det enskilda vägväsendet sker icke någon översiktlig planering för länet, men i likhet med vad som gäller för den nyssnämnda statsbidragsgivningen till vissa vägar och gator i städerna kan sägas, att statligt bidrag till byggandet av enskild väg nästan alltid är en förutsättning för vägens tillblivelse. Dessa statsbidragsärenden avgörs av länsstyrelsen, men den tekniska och ekonomiska granskning och kompletterande utredning, som krävs för att ärendena skall kunna slutligt prövas, sker inom vägförvaltningen. Inte minst i sin verksamhet för vägplaneringen men även i andra särskilda ärenden, som vägdirektören handlägger, samråder han med andra länsorgan, bland andra länsarkitekten, t. ex. då ett vägprojekt berör planlagt område, och med lantbruksnämnden och överlantmätaren, exempelvis om såsom ibland är fallet enskilda fastigheters arrondering ogynnsamt påverkas av en viss vägsträckning och det är angeläget att söka motverka eller avhjälpa detla förhållande genom ägoutbyten och markköp. Länsvägnämnden

Till de länsorgan, med vilka vägdirektören både som chef för vägförvaltningen och föredragande i länsstyrelsen författningsenligt h a r att samverka, hör länsvägnämnden. Länsvägnämnden skall verka för att vägfrågor, som är gemensamma för flera eller alla vägnämndsområdena i länet, får den för hela länet ändamålsenligaste lösningen. Länsvägnämnden har inte någon beslutanderätt i vägfrågor utan endast en rådgivande funktion. Viktigast i det hänseendet är att n ä m n d e n medverkar vid utarbetandet inom vägförvaltningen av förslag till flerårsplaner och skall höras över de förslag som framlägges. Lantbruksnämnden

I samband med lantbruksnämndernas rationaliseringsarbete inom jordbruket planeras, projekteras och bygges vägar, väsentligen odlings- och utfartsvägar. Planerings- och projekteringsarbetet ingår som en i det övriga omarronderingsarbetet integrerad del. Till byggandet utgår statsbidrag. I nu nämnda ärenden samråd er

53 vid behov lantbruksnämnderna med vägförvaltningen och respektive kommunala organ.

och

skogsvårdsstyrelsen

Skogsvårdsstyrelsen

Som redan antytts i avsnitt 2 planerar skogsvårdsstyrelsen skogsvägnätet inom länet, vilket i regel sker genom successivt upprättande av regionala planer för områden, där skogsvägbyggandet är särskilt aktuellt. Planeringen sker i samråd med domänverket, större skogsföretag, skogsägareföreningarna m. fl. samt i erforderlig omfattning med lantmäteriets specialenheter, vägförvaltningen och lantbruksnämnden. Skogsvårdsstyrelsen projekterar och beviljar lån och bidrag till byggande av skogsvägar. Landstinget

I flera län, särskilt i de norrländska, lämnar landstinget bidrag till enskild väghållning (enskilda vägar, skogsvägar, odlings- och utfartsvägar). Landstingsbidragen utbetalas till sådana företag till vilka statsbidrag ej kan utgå eller för vilka detta bidrag är otillräckligt, och är således i första hand att fatta såsom ett slags komplement när det gäller att förbättra gles- och skogsbygdernas kommunikationer. Några landsting har också lämnat bidrag till byggande och drift av flygplatser. Länsstyrelsen

En ur flera synpunkter viktig gren av samhällsplaneringen, varmed länsstyrelsen tar befattning, är vägplaneringen. Främst är här att nämna upprättandet av förslag till flerårsplaner för byggandet av riksvägar, länsvägar och ödebygdsvägar samt arbetsplaner för dessa vägföretag. Det teknisk-ekonomiska arbete, som erfordras för planernas upprättande, utföres av vägförvaltningen. Fastställandet av planerna ankommer sedan på väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller, om denna och länsstyrelsen är av olika meningar, Kungl. Maj:t. Även ärenden angående ansökan om byggande av allmän väg och förändring av enskild väg till allmän handlägges av länsstyrelsen, som med biträde av vägförvaltningen utreder ärendena. Om förutsättningar för bifall uppenbarligen saknas, kan länsstyrelsen själv meddela avslagsbeslut, i annat fall går ärendet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avgörande. Till vägplanering kan också räknas länsstyrelsens befogenhet att meddela förbud mot anslutning av enskild väg till allmän väg och rätt att medge undantag från sådant förbud. Länsstyrelsen är slutligen remissorgan i olika ärenden rörande allmänna vägar som är av planeringsnatur, t. ex. flerårsplaner för storbroar och fördelningsplan för statsbidrag till viktigare vägar och gator i städer och samhällen som själva är väghållare. I fråga om det enskilda vägväsendet har länsstyrelsen en rad olika uppgifter, av vilka i detta sammanhang den viktigaste är att besluta i ärenden angående statsbidrag till byggande och underhåll av enskilda vägar. På trafikväsendets område, inom vilket länsstyrelsen utövar en omfattande verksamhet som sammanhänger med bilregistrering, utfärdande av kör- och trafikkort och reglering av vägtrafiken m. m., är i detta sammanhang närmast länsstyrelsens befattning med den yrkesmässiga trafiken av intresse. Med vissa undantag är länsstyrelsen beslutande myndighet i ärenden om tillstånd till beställningstrafik och linjetrafik. Tillstånd till beställningstrafik med personbil (taxi) meddelas av trafiknämnden i orten, och beträffande linjetrafik inom flera län samt viss tyngre lastbilstrafik beslutar statens biltrafiknämnd. Länsstyrelsen — liksom biltrafiknämnden •— skall verka för ett ändamålsenligt ordnande av den

54 yrkesmässiga trafiken. I trafiktillståndsärendena skall — dock med ett flertal undantag — prövas bl. a. behovet och lämpligheten av den ifrågasatta trafiken. Linjetrafik bör i erforderlig utsträckning samordnas med anslutande järnvägs-, spårvägs- och sjötrafik. Det är i första hand länsstyrelsens sak att svara för utredningen i dessa ärenden. Av SJ och postverket med Kungl. Maj:ts medgivande bedriven linjetrafik faller utanför länsstyrelsens och biltrafiknämndens direkta beslutsbefogenhet, men i ärenden som rör denna trafik får länsstyrelsen vanligen tillfälle att yttra sig. Länsstyrelsens yttrande inhämtas stundom även i järnvägstrafikärenden, av vilka särskilt de som berör nedläggandet av trafiksvaga bandelar skall framhållas. Länsstyrelsen har i sistnämnda sammanhang den naturliga uppgiften att bevaka de av järnvägsnedläggelsen berörda bygdernas intresse av att ersättningstrafik ordnas och att vägförbindelserna vid behov förbättras. Sedan några år tillbaka kan statsbidrag utgå till icke ekonomiskt bärkraftig linjetrafik på landsbygden. Denna bidragsgivning innebär ytterligare en möjlighet för statliga myndigheter att påverka utformningen av den allmänna persontrafik som är knuten till vägarna. Ansökningar om dylika bidrag inges till länsstyrelsen, som gör de för ärendenas bedömning erforderliga utredningarna och därefter yttrar sig till biltrafiknämnden, i vars hand avgörandet ligger. För den del av planeringen av elkraftförsörjningen som avser eldistributionens ordnande fungerar länsstyrelsen som regionalt administrativt organ. För rätt att framdraga eller begagna elektrisk starkströmsledning krävs särskilt tillstånd (koncession), som meddelas av kommerskollegiet eller i vissa fall Kungl. Maj:t, sedan länsstyrelsens yttrande inhämtats. För koncession förutsattes bl. a., att anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och att, då fråga är om koncession för visst område, detta utgör en lämplig enhet för distributionen. Till anläggning och upprustning av eldistributionsnät på landsbygden kan lämnas statligt stöd i form av bidrag och ellånegaranti. Det statliga stödet h a r en dubbel funktion. Dels är det en stimulans till elektrifiering av ännu oelektrifierade landsbygdsområden och till erforderlig upprustning av befintliga distributionsnät och dels utgör det, genom utformningen i gällande författning av villkoren för att statligt ekonomiskt stöd skall lämnas, ett medel för rationalisering av eldistributionen. Ansökningar om lånegaranti och bidrag inges till länsstyrelsen, som med eget yttrande vidarebefordrar dem till kommerskollegiet för prövning. Länsstyrelsen har sålunda icke någon beslutsbefogenhet i de hänseenden varom nu är fråga, men gällande bestämmelser vilar på förutsättningen att länsstyrelsen är aktivt verksam på området, särskilt genom att h a överinseendet över och leda upprustningsverksamheten och för den skull verkställa en grundläggande inventering av föreliggande upprustnings- och reorganisationsbehov inom länet. Planering av eldistributionen är uppenbart av betydelse även för länsstyrelsens handläggning av koncessionsärendena.

4. Planeringen

beträffande

bostäder och övrig

bebyggelse

Kommunerna

Bebyggelseplaneringen är enligt sedvänja och gällande lagar och förordningar i första hand en kommunal uppgift. Det ankommer på vederbörande kommunala organ att låta upprätta och därefter antaga förslag till generalplan — för markanvändningen i stort — samt förslag till stadsplan eller byggnadsplan (detaljplan) och tillämpning av utomplansbestämmelser för visst område för den när-

55 mare regleringen av bebyggelsen, ävensom förslag till tomtindelning av byggnadskvarter inom stadsplan. Två eller flera kommuner har tillsammans också möjlighet att upprätta regionplan, d. v. s. en för de i regionplaneområdet ingående kommunerna gemensam plan för bebyggelse, övrig markanvändning, trafikleder etc. De olika förslagen skall för att bli gällande fastställas av statlig myndighet, vanligen länsstyrelsen. Generalplan och regionplan skall dock fastställas av Kungl. Maj:t. Hittills h a r emellertid endast ett fåtal general- och regionplaner förts så långt som till dylik fastställelse. Oavsett om general- eller regionplan fastställts är dess syfte i första hand att vara vägledande vid den följande detaljplanläggningen och i andra sammanhang, där det gäller att ta ståndpunkt till ifrågasatt bebyggelse, vägsträckningar m. m. General-, stads- och byggnadsplaneförslag utarbetas antingen av kommunens egna tjänstemän eller av särskilt anlitade utredningsmän, arkitektbyråer, ingenjörsfirmor m. fl. För arbetet med regionplan bildas ett regionplaneförbund vartill vanligen hör ett utredningskontor. Planeringen på längre sikt av bostadsbyggandet är likaså en uppgift som i första hand åvilar kommunerna. Enligt statsmakternas beslut skall fr. o. m. år 1963 i större och medelstora kommuner (med mera än 10 000 inv.) upprättas en plan, ett bostadsbyggnadsprogram, till främjande av att bostadsbyggandet inom kommunen föreberedes och genomföres på ett ändamålsenligt sätt. Programmet skall avse de närmaste fem kalenderåren och förnyas varje år. I programmet skall anges omfattningen och inriktningen av det erforderliga och möjliga bostadsbyggandet under femårsperioden. Vidare skall programmet innehålla en redovisning av de olika förutsättningarna för detta byggande: den antagliga ramen för lånemedlen, den framtida utvecklingen av kommunernas näringsliv och förändringar i befolkningsstrukturen, saneringsbehovet samt de tekniska förutsättningarna för byggandet, såsom planläggning enligt byggnadslagen, utbyggnaden av vatten- och avloppsanläggningar, möjligheterna att få tillgång till byggnadsmark och att i tid projektera husen, arbetskraftstillgången m. m. Vid upprättandet av bostadsbyggnadsprogram skall kommunen samråda med länsbostadsnämnden, länsarbetsnämnden och andra länsmyndigheter. Den skall årligen till länsbostadsnämnden lämna redogörelse för upprättat bostadsbyggnadsprogram.

Länsbostadsnämnden

I varje län finns en länsbostadsnämnd med uppgift att vara regionalt organ för statens verksamhet till främjande av bostadsförsörjningen. Stockholms län och Stockholms stad h a r en gemensam nämnd. Länsbostadsnämndens uppgift innebär först och främst att nämnden handhar den statliga låne- och bidragsverksamheten till främjande av bostadsförsörjningen, i den mån denna verksamhet inte ankommer på det centrala bostadspolitiska organet, bostadsstyrelsen, eller annan statlig myndighet. Bostads- och förbättringslåneverksamheten är visserligen i huvudsak av bankmässig karaktär, men den h a r i många fall och i olika hänseenden sammanhang med andra länsorgans samhällsplanerande verksamhet. Redan vid det årliga fastställandet av låneramarna för kommunerna i länet, d. v. s. fördelningen i stort av de för länet tillgängliga lånemedlen, h a r länsbostadsnämnden anledning att samråda med länsarbetsnämnden för att — utöver annat kunskapsmaterial beträffande bostadsbyggnadsbehoven — kunna beakta å ena sidan arbetskraftstillgången och å andra sidan näringslivets utveckling inom skilda delar av länet

56 samt de därav följande möjligheterna respektive behoven att producera bostäder. I den mån kommunerna inte har egen sakkunnig personal, granskas de till låneärendena hörande ritningarna inom länsarkitektsorganisationen. Mellan länsbostadsnämnden och lantmäteriorganisationen förekommer kontakter i de fall, då från någondera sidan synes ovisst huruvida fastighetsbildningen kan ske i enlighet med vad avstyckningssökanden eller lånesökanden tänkt sig. Det från de bostadspolitiska organens sida hävdade kravet på god bostadsstandard, som i allmänhet innefattar att vattenförsörjning och avlopp är eller kan bli tillfredsställande ordnade för bostadshus vartill lån ifrågasattes, föranleder i tveksamma fall att länsbostadsnämnden inhämtar länsingenjörens yttrande. Då det gäller lån för bostadshus på jordbruksfastighet, inhämtas vidare enligt uttrycklig föreskrift lantbruksnämndens yttrande. Syftet med denna samverkan mellan de båda nämnderna är att länsbostadsnämnden skall få en jordbrukssakkunnig bedömning av förutsättningarna för den ifrågavarande brukningsenhetens bestånd, så att felinvesteringar undvikes. Hos länsstyrelsen slutligen håller sig länsbostadsnämnden underrättad om utgången i de ofta talrika dispensärenden som har samband med låneärenden hos nämnden. I fråga om kommunernas bostadsbyggnadsprogram är länsbostadsnämndens uppgift främst att åstadkomma en kommunal aktivitet och att vägleda och bistå kommunerna vid programmens upprättande. Av kommunerna redovisade program och nämndens bedömning av bostadsbyggnadsbehovet i kommuner, som inte är skyldiga att upprätta program, lägges till grund för nämndens årliga uppgifter till bostadsstyrelsen om det erforderliga bostadsbyggandet i länet. Länsarkitektsorganisationen Varje län utgör ett länsarkitektdistrikt. I Stockholms stad saknas motsvarande statliga organisation. Chefsmyndighet är byggnadsstyrelsen. Kort uttryckt är länsarkitektsorganisationens uppgift att biträda byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen vid fullgörandet av deras uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet, att ha den närmaste tillsynen över de kronans byggnader, som står under byggnadsstyrelsens förvaltning, och att utöva arkitektverksamhet för statens räkning. Länsarkitektens uppgift att vara expert åt länsstyrelsen i plan- och byggnadsärenden utgör huvuddelen av hans verksamhet och avser ju också i största utsträckning just samhällsplanering. Formerna för länsarkitektens medverkan i denna planering är skiftande. I förhållande till länsstyrelsen bidrar länsarkitekten i främsta rummet genom sakkunnig granskning och yttranden i ärenden som regelmässigt remitteras till honom från länsstyrelsen, såsom plan- och byggnadsärenden av alla slag, fastighetsbildningsärenden, naturvårdsärenden. Från länsarkitekten utgår vidare i många fall initiativet till någon länsstyrelsens åtgärd i byggnadsreglerande syfte. Länsarkitekten deltar också undantagslöst i de, vanligen regelbundet återkommande samråd på olika områden mellan landshövdingen och/eller andra länsstyrelsens tjänstemän samt en större eller mindre krets av länsstyrelseexperter, som förekommer i de flesta län i skiftande former och under olika benämningar, såsom länsråd, lantmäterisamråd, planeringsutskott m. m. För bevakande av de planmässiga synpunkterna får länsarkitekten, innan avstyckningsförrättning som är av intresse för bebyggelseplaneringen fastställes av överlantmätaren, tillfälle att yttra sig över den ifrågasatta fastighetsbildningen och h a r också rätt att överklaga ägodelningsrätts och hovrätts beslut att fastställa

57 eller tillåta viss avstyckning. Även eljest upprätthålles som regel direkta och livliga kontakter mellan länsarkitekten och andra länsstyrelseexperter ni. fl., vilkas mening eller beslut kan ha betydelse för hans bedömande av ett aktuellt ärende eller som själva h a r behov av länsarkitektens synpunkter på frågor inom sina verksamhetsområden. Förutom överlantmätaren är det anledning nämna vägdirektören, länsingenjören och länsbostadsdirektören. Länsarkitekten utövar slutligen också en omfattande rådgivningsverksamhet åt kommuner och enskilda i plan- och byggnadsärenden. En väsentlig del av detta arbete består i att länsarkitekten vid överläggningar, som kommer till stånd på hans initiativ eller påkallas från kommunalt håll, lämnar råd och ger sina synpunkter i frågor rörande bebyggelseplaneringen samt vid behov rekommenderar eller ordnar kontakt med andra av denna planering berörda länsorgan. Som framgår av det sagda har länsarkitektsorganisationen i allt större utsträckning kommit att — vid sidan av de rent tekniska arbetsuppgifterna — bli ett slags allmänt länsorgan för samhällsplanering. Denna förskjutning i organisationens arbetsuppgifter beror naturligtvis på ett ökat behov i den riktning som nämnts, ett behov som i sin tur sammanhänger med de allmänna ekonomiska, sociala och tekniska förändringarna i samhället såsom de skisserats i avsnitt 1. Länsingenjören

Länsingenjörerna — tidigare benämnda distriktsingenjörer för vatten och avlopp — jämte deras biträdande personal lyder under väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Under senare år h a r en helt länsvis uppbyggd organisation kommit till, med det undantaget att Stockholms län och Gotlands län har en gemensam länsingenjör. Stockholms stad saknar dylik statlig organisation. Länsingenjörerna och deras personal skall enligt principbeslut av statsmakterna inordnas i länsstyrelserna den 1 juli 1967. Som teknisk expert på vatten- och avloppsområdet knyter länsingenjören i sin verksamhet an till flera olika grenar av kommunal samt statlig regional förvaltning, såsom bebyggelseplanering, långivning till bostadsbyggande, hälsovård och vattenvård. Länsingenjörens kontakter går därför åt många håll på det kommunala planet och på länsplanet. På grundval av den kännedom om länets vatten- och avloppsförhållanden i stort, som länsingenjören skaffat sig, och den närmare kunskap om förhållandena i viss kommun eller ort, som han inhämtar genom besiktningar och egna eller konsulterande firmors undersökningar, lämnar han åt kommuner och enskilda råd och anvisningar inom sitt fack, då det gäller planering för bebyggelse eller lokalisering av enstaka industrier eller bostäder. Stundom får länsingenjören i sådana och andra sammanhang anledning att ta initiativ till utredning av förutsättningarna för ett samgående mellan olika orter eller kommuner ifråga om ordnandet av vattenförsörjningen liksom även avloppsvattnets behandling. Länsingenjören biträder länsstyrelsen genom sin va-tekniska och ekonomiska bedömning av de va-utredningar, som åtföljer olika slag av planer för bebyggelsen, samt av förslagen till sådana va-anläggningar vartill statsbidrag sökes. Beträffande anläggningar av sist avsett slag gör länsingenjören för övrigt en ingående granskning av förslagen, då de ännu befinner sig på det kommunala planet, i syfte att den lämpligaste lösningen skall komma fram och länsingenjören kunna lämna tillstånd till anläggningens påbörjande innan statsbidrag erhålles — väntetiden är nämligen för närvarande många år. Länsingenjören yttrar sig vidare till länsstyrelsen i sådana avstycknings- och

58 byggnadsdispensärenden, som erbjuder problem ur vatten- och avloppssynpunkt, liksom i ärenden enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar samt vattenvårdsärenden och sådana hälsovårdsärenden, som beror av otillfredsställande vattenförsörjnings- eller avloppsförhållanden. Med flera andra länsorgan h a r länsingenjören ett nära samarbete. Länsläkaren och länsingenjören har ofta anledning att utbyta synpunkter i hälsovårdsärenden, där vattenförsörjnings- eller avloppsfrågans teknisk-ekonomiska lösning är en avgörande faktor, eller i va-ärenden, där en sakkunnig bedömning av de sanitära förhållandena är av betydelse för länsingenjörens ståndpunktstagande. F r å n länsarbetsnämnden får länsingenjören för yttrande ärenden angående igångsättningstillstånd för va-arbeten, ansökningar om bidrag till projektering av va-anläggningar och till beredskapsarbeten, som avser va-arbeten, samt frågor om sådana arbetens intagande i investeringsreserven. I vissa län får länsingenjören också genom länsarbetsnämnden uppgifter om industriutbyggnader, vilket ger honom möjlighet att framföra va- och vattenvårdssynpunkter på lokaliseringen. Länsbostadsnämnden söker kontakt med länsingenjören i låneärenden, där ordnandet av vattenförsörjning och avlopp för den tilltänkta bebyggelsen stöter på h i n d e r eller vållar tvekan om lokaliseringens lämplighet. Slutligen men inte minst äger ett livligt samråd rum mellan länsarkitekten och överlantmätaren samt länsingenjören i olika plan- och byggnadsärenden ävensom fastighetsbildningsärenden. Ofta sker detta vid länsrådssammanträdena eller liknande med bestämda ^mellanrum återkommande expertsamråd, där länsingenjören som regel deltar. Länsläkarorganisationen I varje län skall finnas en länsläkarorganisation. Utanför organisationens verksamhetsområde faller stad, som ej tillhör landsting. I sådan stad fylles organisationens uppgift av förste stadsläkaren. Länsläkarväsendet, som den 1 juli 1962 ersatte förste provinsialläkarna och är under uppbyggnad, lyder under medicinalstyrelsen. Såvitt avser bebyggelseplaneringen och vad därmed sammanhänger anlitas länsläkarorganisationen främst som sakkunnig länsmyndighet i ärenden, vari omgivningshygieniska synpunkter är att beakta. Exempel härpå utgör plan- och byggnadsärenden, där bullerstörningar, luftföroreningar o. dyl. eller ordnandet av vattenförsörjning och avlopp utgör problem. Länsbrandinspeklören Länsbrandinspektören, en i varje län, medverkar på förevarande område som länsstyrelseexpert i plan- och byggnadsärenden, då brandskyddssynpunkterna är av särskild vikt. överlantmätaren Överlantmätaren är chef för länslantmäterikontoret och i administrativt hänseende förman för lantmäteripersonalen i länet. Lantmäteristyrelsen är chefsmyndihet för lantmäteristaten. Vid sin fastställelseprövning av lantmäteriförrättningar för bebyggelse har överlantmätaren att beakta de planpolitiska synpunkter som kommit till uttryck i vissa bestämmelser i jorddelningslagen — liksom i fastighetsbildningslagen — och han h a r även att tillse att länsarkitektens yttrande, i vissa fall också länsstyrelsens yttrande eller medgivande inhämtas beträffande avstyckningar som är av intresse för bebyggelseplaneringen.

59 Även med andra länsorgan söker överlantmätaren kontakt vid förefallande behov, innan han tar ståndpunkt till en avstyckning för bebyggelse, t. ex. länsingenjören, länsbostadsdirektören eller vägdirektören, överlantmätaren är också skyldig att hos länsstyrelsen anmäla, om han funnit att det föreligger behov av stadsplan eller byggnadsplan för reglering av väntad bebyggelse. Ofta är ju ansökningar om avstyckning tecken på en begynnande eller fortsatt tätbebyggelse inom ett landsbygdsområde. Å andra sidan inhämtar länsstyrelsen överlantmätarens yttrande i planärenden av skilda slag för att bl. a. få hans syn på den aktuella planens lämplighet ur fastighetsbildningssynpunkt. Länsstyrelsen

Enligt byggnadslagstiftningen (byggnadslag och byggnadsstadga) har länsstyrelsen att öva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsendet inom länet. Bortsett från den tillsyn i mera bokstavlig bemärkelse, som länsstyrelsen utövar genom sina egna tjänstemän och framför allt med hjälp av olika länsstyrelseexperter inom förevarande område, såsom länsarkitekten, överlantmätaren och länsingenjören, kan länsstyrelsens verksamhet sägas i huvudsak avse fastställelseprövning av planer för bebyggelsen, tomtindelningar m. m., meddelande av förbud mot nybyggnad m. m., medgivande av undantag från sådant förbud och andra byggföreskrifter av olika slag (dispensprövning) och slutligen besvärsprövning jämte vissa andra uppgifter. Bebyggelseplaneringen är, som förut framhållits, i första h a n d en kommunal uppgift. Det ankommer på vederbörande kommunala organ att låta upprätta och därefter antaga förslag till generalplan för markanvändningen i stort samt stadsplan eller byggnadsplan (detaljplaner) och tillämpning av utomplansbestämmelser för visst område för den närmare regleringen av bebyggelsen ävensom förslag till tomtindelning av byggnadskvarter inom stadsplan. Dylika förslag skall emellertid för att bli gällande fastställas av statlig myndighet. I det stora flertalet fall är länsstyrelsen fastställelsemyndighet. Generalplan har dock ansetts vara av sådan vikt, att dess fastställande förbehållits Kungl. Maj:t, såvida det inte bara är fråga om någon mindre väsentlig ändring i en sådan plan. Likaledes skall stadsplan av större omfattning eller eljest av större allmän betydelse underställas Kungl. Maj :ts prövning. Även i andra fall kan länsstyrelsen, om särskild anledning föreligger, hänskjuta stadsplaneärende till Kungl. Maj:ts avgörande. Planförslag som skall fastställas av Kungl. Maj:t passerar emellertid också de länsstyrelsen, där de blir föremål för samma granskning som andra planer, varefter länsstyrelsen yttrar sig till Kungl. Maj :t över förslaget. Då fråga väckts om upprättande av regionplan, d. v. s. en för flera kommuner eller samhällen gemensam översiktlig bebyggelseplanering, medverkar länsstyrelsen genom att företaga erforderlig utredning angående behovet av sådan plan, regionplaneområdets lämpliga omfattning och i vilka hänseenden gemensam planläggning skall ske. Länsstyrelsen överlämnar därefter handlingarna i ärendet jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t för avgörande av de nämnda frågorna. Förordnar Kungl. Maj:t om upprättande av regionplan, ankommer arbetet härmed på ett av de berörda kommunerna och samhällena bildat regionplaneförbund. Av utställt förslag till regionplan skall kopia och avskrift tillställas länsstyrelsen, som härigenom får tillfälle att granska förslaget och yttra sig däröver. Detsamma gäller för övrigt även beträffande utställt förslag till generalplan. Som i tidigare sammanhang påpekats h a r hittills endast i ett fåtal fall generalplan eller regionplan förts så långt som till fastställelse av Kungl. Maj:t. Bebyggelseplanering innefattar emellertid inte bara att de härför verksamma

60 myndigheterna genom planer av olika slag fastslår var och h u r tätbebyggelse skall få äga rum. Ett viktigt led i planeringen är också den reglering av bebyggelsen som sker genom utfärdande av nybyggnadsförbud i avvaktan på plan eller utomplansbestämmelser, till förhindrande av icke önskvärd tätbebyggelse eller till skydd för speciella intressen, såsom luftfarten eller försvaret, liksom också medgivande av undantag från sålunda meddelade särskilda förbud eller eljest direkt i byggnadslagstiftningen upptagna förbud och bestämmelser, t. ex. det allmänna förbudet mot tätbebyggelse inom område, där detaljplan saknas. Det tillkommer i flertalet fall länsstyrelsen att utfärda de byggnadsförbud, som meddelas särskilt, och att pröva dispensansökningar av olika slag. Ytterligare en form för länsstyrelsens inflytande på plan- och byggnadsfrågorna föreligger i dess prövning av besvär som anföres över byggnadsnämndens beslut. En viktig fråga vid all bebyggelseplanering och ofta även vid lokalisering av enskilda byggnadsföretag utanför planområde gäller ordnandet av vattenförsörjning och avlopp. Särskild hänsyn till möjligheten att ordna vattenförsörjning och avlopp skall därför också tagas vid uppgörandet av förslag till stads- eller byggnadsplan och vid lokalisering av bebyggelse inom utomplansområde. Vid sin handläggning av olika plan- och byggnadsärenden har länsstyrelsen att bevaka, att denna fråga fått eller kan få en tillfredsställande lösning. Här bör tilläggas, att länsstyrelsen såväl enligt byggnadslagstiftningen som enligt vissa andra lagar och författningar, vilka närmast tillvaratar hälsovårdens och vattenvårdens intressen, kan ingripa med olika förbud och ålägganden för att förebygga eller avhjälpa sanitära och liknande missförhållanden på vatten- och avloppsområdet. Ansökningar om statsbidrag till va-anläggningar passerar också länsstyrelsen, som därvid h a r att yttra sig över ansökningarna till den beslutande myndigheten, f. n. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Mellan planväsendet och fastighetsbildningsväsendet råder naturligt nog nära samband. Till väsentlig del handlägges fastighetsbildningsfrågorna på länsplanet av överlantmätaren. Länsstyrelsen är dock fastställelsemyndighet dels, som tidigare berörts, beträffande tomtindelningar och dels beträffande avstyckningar i stad eller samhälle, där avstyckning sker enligt fastighetsbildningslagen. I övrigt h a r länsstyrelsen tillförsäkrats ett medinflytande vid avstyckning — den vid sidan av tomtindelning dominerande formen av fastighetsbildning för bebyggelse •— genom vissa regler i jorddelnings- och fastighetsbildningslagarna. I formellt hänseende kommer detta medinflytande till uttryck i att länsstyrelsen h a r möjlighet att i vissa fall meddela avstyckningsförbud, medge dispens från sådant förbud och från det legala förbudet att avstycka i strid mot gällande generalplan eller detaljplan m. fl. föreskrifter om marks användning samt utfärda anvisningar för tillämpningen av de nämnda lagarnas bestämmelser rörande avstyckning inom icke planlagt område.

5. Planeringen

av

serviceapparaten

Kommunerna

Kommunernas inflytande på serviceapparaten i vid mening är dels av organisatorisk och driftsekonomisk art, t. ex. inom skolväsendet, social- och åldringsvården e t c , dels av planmässig art, t. ex. beträffande dimensioneringen och lokaliseringen av offentliga och privata serviceanläggningar. Det statliga — delvis även det landstingskommunala — inflytandet är stort över den offentliga servicesektorn i kommunerna. Skolväsendet utgör en synnerligen viktig del av kommunens uppgifter. Skol-

61 styrelsen i kommunen skall uppgöra en organisationsplan, angivande bl. a. varje skolenhet under förvaltning av skolstyrelsen eller särskild styrelse, som med Kungl. Maj:ts medgivande må finnas för yrkesskola, fackskola eller gymnasium, samt beträffande grundskolan de årskurser och beträffande annan skola de linjer, årskurser och kurser som i allmänhet skall finnas i skolenheten. Avskrift av planen insändes till länsskolnämnden. Någon fastställelse av organisationsplanen sker icke hos nämnden, som däremot har att bestämma elevområdet för varje skola. Till grund för beräkningen av behovet av skollokaler inom det obligatoriska skolväsendet ligger uppgifter om det beräknade antalet skolpliktiga barn under en viss period. Skolbyggnadsfrågorna upptages av vederbörande skolstyrelse men kan också aktualiseras inom länsskolnämnden i samband med dess årliga genomgång av kommunernas organisationsplaner och fastställande av antalet lärarkrafter som de olika kommunerna skall äga rätt att anställa följande läsår. Då fråga uppstår om ändring av organisationsplanen på grund av ökat eller minskat barnantal, så att därav föranledes ny- eller tillbyggnad av skola eller nedläggande av skola, kommer överläggningar till stånd mellan vederbörande kommuns skolstyrelse och representanter för länsskolnämnden. Därvid dryftas ingående frågorna om skolans lokalisering, d. v. s., i förekommande fall, såväl till vilken ort skolan skall förläggas som också var inom denna ort den bör ligga, samt lokalbehovet. Länsskolnämnden samråder i lokaliseringsfrågan med andra länsorgan, såsom länsarkitekt och länsingenjör samt, särskilt då det gäller att bestämma i vilken ort nybyggnad eller väsentlig tillbyggnad av skola skall ske, länsarbetsnämnden. Skolstyrelsen låter därefter upprätta skissförslag till byggnaden, vilket jämte tillhörande utredning rörande lokalbehovet insändes till länsskolnämnden. Denna prövar och avgör lokalbehovet, medan byggnadsritningarna granskas av skolöverstyrelsen. En del av skolplaneringen, som på grund av sin aktualitet och sitt sammanhang med annan samhällsplanering är av speciellt intresse i detta sammanhang, utgöres av den planering av grundskolans högstadium, vilken skett såsom förberedelse till grundskolans successiva införande i de olika kommunerna efter beslut i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t. På många håll i landet h a r det varit nödvändigt att sammanföra två eller flera kommuner (delar av kommuner) till ett och samma elevområde, för att det för högstadiet erforderliga elevunderlaget skulle uppnås, och i samband därmed h a r frågan om förläggningen av högstadiets lokaler till den ena eller andra kommunen ofta blivit brännande och krävt noggranna överväganden. 36 Vad ovan antytts rörande bedrivandet av en framsynt planering av skolväsendet gäller — och kommer i allt högre grad att gälla — också inom åldringsvården som följd av förändringarna i befolkningens ålderssammansättning. Mellan planeringen av serviceapparaten och den övriga samhällsplaneringen råder således ett ömsesidigt samband eftersom grunden för all planering är — eller borde vara — invånarnas behov. Lokaliseringen och dimensioneringen av allmänna nyttigheter som betjänar större områden bör därför göras utifrån en bedömning av vad som bäst tjänar allmänheten utan ovidkommande hänsyn till administrativa gränser. I de större, mera expansiva tätortsregionerna har behovet av samordnade undersökningar beträffande stadsdelscentras läge och storlek blivit allt mer aktuellt som följd av de allmänna utvecklingsdragen beträffande bl. a. folkmängd, bilism och krav på service och ytor för olika ändamål. 30 Se t. ex. B. Jacobson, Skolplanering. Metodstudier rörande skolväsendets lokalisering och dimensionering, Svensk geogr. årsbok 1965, s. 117 f.f.

62 I andra orter kan liknande regionala inventeringar behöva göras för klarläggande av var såväl social som kommersiell service behöver kompletteras. Den lokalisering som ligger i det allmännas h ä n d e r bör ta sikte på denna komplettering för att därmed säkra befolkningsunderlag som kan stimulera fri serviceverksamhet. Inom de nya kommunblocken synes en investeringspolitik böra eftersträvas som inte onödigtvis splittrar funktionerna på flera orter, detta för att verksamheterna skall kunna drivas i ekonomisk skala och för att näringslivs- och befolkningsutvecklingen skall bli så gynnsam som möjligt. Länsskolnämnden

Såsom regionala organ inom skolväsendet fungerar sedan den 1 juli 1958 länsskolnämnderna, en i varje län. För Stockholms stad och län finns en gemensam skolnämnd. Länsskolnämnden h a r närmast under skolöverstyrelsen inseende över det obligatoriska skolväsendet, högre kommunala skolor, statliga realskolor, statliga och kommunala gymnasier, kommunala yrkesskolor och fackskolor, landstingskommunala yrkesskolor ävensom, i den mån Kungl. Maj :t förordnar därom, andra skolor. Vid sidan av ledningen av den pedagogiska verksamheten har länsskolnämnden även den viktiga uppgiften att efter samråd med övriga samhällsplanerande myndigheter och institutioner inom länet sörja för en ändamålsenlig planering av skolväsendet samt planlägga skolornas verksamhet i händelse av krig eller krigsfara. Nämndens insatser härvidlag h a r delvis berörts ovan i sammanhang med kommunernas skolplanerande verksamhet. Nödvändigheten eller i varje fall lämpligheten av att högstadieplaneringen för grundskolan samordnades med länsstyrelsernas planering för ny kommunindelning medförde behov av samarbete och gemensamma överläggningar mellan länsskolnämnderna och länsstyrelserna. Även beträffande andra delar av skolväsendet än det obligatoriska — vilket närmast åsyftats i det föregående — såsom gymnasier, fackskolor och yrkesskolor av skilda slag, sker inom länsskolnämnden en viss planering, i första hand av översiktlig natur för länet i dess helhet och på grundval av å ena sidan kommunernas och landstingskommunens egna planer och å andra sidan behovet av dylika skolor. Det grundläggande materialet ifråga om befolkningsutveckling, näringsgeografiska förhållanden, bebyggelseförhållanden m. m. erhålles på olika sätt. I vissa fall hämtas det från länsutredningar som kommit till stånd genom statliga myndigheters eller landstingets försorg. Beträffande större kommuner kan material ofta erhållas från kommunerna själva, där dessa h a r möjlighet att anlita experter för materialets anskaffande och sammanställande. Slutligen lämnar även skolöverstyrelsen statistiskt material till hjälp åt länsskolnämnden i dess planerande verksamhet. Utredningar och planering beträffande nu senast berörda skolformer sker emellertid också i stor utsträckning inom skolöverstyrelsen. Landstinget

Landstingskommunerna tillkom för h u n d r a år sedan. Deras kompetens anges i den nu (sedan 1955) gällande landstingslagen sålunda, att landstingskommun äger att själv vårda sina angelägenheter avseende hälso- och sjukvård, undervisning, socialvård, jordbrukets och andra näringars utveckling med mera dylikt, såvitt icke handhavandet därav enligt gällande författningar tillkommer annan. Exemplifieringen i lagen av vad som tillhör landstingets kompetensområde innebär icke någon begränsning, utan därmed h a r man endast velat ange vissa viktigare arbetsuppgifter. Något intrång i primärkommunernas kompetens får

63 dock, såsom framgår, ej ske. I själva verket lämnar landstingen anslag till åtskilliga andra ändamål än de angivna. Anslagsändamålen växlar, både från tid till annan och mellan olika landstingskommuner, beroende på uppkomst av nya behov eller bortfall av tidigare samt på skiftande lokala förhållanden. Vissa uppgifter åligger landstingskommun på grund av föreskrifter i författningar. Hit hör exempelvis dess ansvar för sjukvården i länet, i den mån annan icke ombesörjer denna, för undervisning och vård av psykiskt efterblivna och för inrättandet och driften av barnhem. Andra uppgifter åter är av frivillig natur, även om det beträffande vissa av dem torde ha förutsatts vid tillkomsten av statsbidragsmöjlighet på respektive område, att landstingskommunerna skulle ta på sig uppgifterna ifråga. Exempel på sådana frivilliga uppgifter är folktandvård, förebyggande hälso- och sjukvård, undervisning utanför det obligatoriska skolväsendet, folkbildning, olika slag av socialvård, rättshjälp, stöd åt näringslivet, landsbygdens elektrifiering, enskilda vägar, naturvårdsarbetet m. m. Från en annan synpunkt kan man beträffande anslagsändamålen skilja mellan sådana, för vilka landstingskommunen själv bedriver verksamhet, och sådana för vilka annan — kommun eller enskild — är huvudman men som kommer i åtnjutande av bidrag eller stöd i annan form från landstinget. Naturligt nog är det främst av landstingskommunen själv bedriven verksamhet som erfordrar planläggning från dess sida. Både med hänsyn till investeringarnas storlek och betydelsen för och sammanhanget med annan samhällsplanering framstår härvidlag såsom viktigast den landstingskommunala planeringen för sjukvården och folktandvården samt för yrkesskolor av olika slag. Sjukvårdslagen ålägger landstingskommunerna att, i den mån icke annan drager försorg därom, var inom sitt område — i detta sammanhang benämnt sjukvårdsområde — ombesörja bl. a. den slutna vården på sjukhus av olika slag, vilket innefattar anordnande och drift av lasarett, sjukstugor, sanatorier, sjukhem m. fl. sjukvårdsanstalter. Lagen innehåller icke något stadgande om skyldighet för landstingskommunerna att vid utbyggnaden av sjukhusväsendet upprätta och följa i viss ordning fastställda planer. Men det h a r förutsatts, att sådana planer uppgöras av landstingskommunerna och att det sker i samråd med berörda statliga myndigheter, framför allt centrala sjukvårdsberedningen. Enligt sjukvårdsstadgan bör landstingens sjukvårdsstyrelser för att främja planmässighet i sjukvården göra översiktsplaner för olika grenar av sjukvården. Vissa författningar rörande statsbidrag till anläggning av sjukhus av skilda slag uppställer för övrigt som villkor för sådant bidrag, att det föreligger av medicinalstyrelsen godkänd plan för ordnandet av sjukvård av ifrågakommande art. Anläggning eller större till- eller ombyggnad av sjukhus får vidare enligt sjukvårdslagen inte påbörjas, förrän plats för sjukhuset ävensom ritningar godkänts av centrala sjukvårdsberedningen eller, i viktigare fall, av medicinalstyrelsen. Det ankommer vidare på landstingskommun att upprätta plan för ordnandet av undervisning och vård av psykiskt efterblivna, vilken skall fastställas av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t bestämmer, samt plan för sjukvårdsområdets indelning i läkardistrikt, vilken fastställes av medicinalstyrelsen. För den landstingskommun åliggande barnhemsvården skall upprättas plan. Likaledes skall landstingskommunerna upprätta plan för elevhem som skall finnas i riket för att bereda handikappade eller eljest rörelsehindrade barn möjlighet till vård och undervisning. Här avsedda planer skall fastställas av Kungl. Maj :t. Även annan av landstingskommun bedriven vård, såsom förlossningsvård, distriktsvård, folktandvård m. m. är naturligen föremål för planering genom landstingets organ. I regel är också i statsbidragskungörelsen för ifrågavarande vård-

64 form föreskrivet, att verksamheten skall bedrivas enligt en av medicinalstyrelsen godkänd plan, om bidrag skall utgå till anläggning, utrustning eller drift. Landstingets verksamhet på yrkesskolundervisningens område kräver givetvis också planläggning. För den planering av olika l a n d s t i n g s k o m m u n a l verksamheter som sålunda skall ske h a r vederbörande landstingsorgan behov av grunduppgifter av liknande art som vid annan i det föregående omnämnd planering av länsorganen, såsom rörande folkmängd, tendenser i befolkningsutvecklingen, olika tätorters influensområden, den allmänna lokaliseringsinriktningen inom landstingsområdet eller delar därav i fråga om industri och andra nägringsgrenar, samt serviceanordningar, allmänna inrättningar, kommunikationsförhållanden, bebyggelseutveckling m. m. Därutöver erfordras kunskap om speciella faktorer, för sjukvårdsplaneringen exempelvis om förekomsten och frekvensen av olika sjukdomar och för yrkesskolplaneringen behovet av yrkeskunnig arbetskraft och utvecklingstendenser inom särskilda branscher. Vid planeringen och även eljest i arbetet på hälso- och sjukvårdens område sker samarbete mellan landstingets vederbörande organ och länsläkaren. Denne skall kallas till organets sammanträden och h a r rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt att få sin mening antecknad till protokollet. Enligt sin instruktion skall länsläkaren i olika hänseenden utöva initiativ- och tillsynsverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. Inte minst berör denna verksamhet av landstinget anordnad hälso- och sjukvård. I fråga om yrkesskolundervisningen är länsskolnämnden den myndighet på länsplanet, med vilken landstingskommunens verksamhet har närmast beröring. Detta gäller såväl den mera översiktliga planeringen som utredningar om lokalbehovet. Samarbete förekommer också med länsarbetsnämnden och, ifråga om lantmannaskolor och liknande undervisningsanstalter, med lantbruksnämnden och hushållningssällskapet. Vad h ä r sagts om landstingskommuns uppgifter gäller i det väsentliga även stad som ej ingår i landstingsområde. Länsstyrelsen

T vissa hänseenden tar även länsstyrelsen befattning med planeringen av serviceapparaten. Ovan h a r i olika sammanhang berörts sambandet mellan å ena sidan planoringen för grundskolans högstadium samt å andra sidan den kommunala indelningen och planeringen av kommunblocksbildningen. I fråga om åldringsvården åligger det kommunerna att anordna och driva ålderdomshem, var kommun för sig eller två eller flera kommuner gemensamt. I sin allmänna tillsyn över socialvårdsverksamheten i länet h a r länsstyrelsen emellertid att tillse att kommunerna löser sina ålderdomshemsfrågor på ett ändamålsenligt sätt. Länsstyrelsen äger, om det föreligger särskilda skäl därtill, tills vidare befria kommun från skyldigheten att själv eller gemensamt med annan kommun ha ålderdomshem. Medgivande av sådan befrielse torde förutsätta att kommunen visar sig på annat sätt ha tillgodosett åldringsvården. Innan ålderdomshem uppföres eller ändras i större omfattning eller inrättas i någon för annat ändamål uppförd byggnad skall plan för hemmet godkännas av länsstyrelsen, sedan socialstyrelsen hörts i ärendet. Som förut nämnts ankommer det p å landstingskommun (stad utanför landsting) att uppgöra förslag till barnhemsplan, vilket skall underställas Kungl. Maj :t för fastställelse. Vid upprättandet av sådant förslag och då ändringar i planen blir aktuella kommer som regel ett underhandssamråd till stånd mellan vederbö-

65 rande landstings- och länsstyrelsetjänstemän. Över landstingets förslag till plan eller ändring däri infordrar Kungl. Maj:t länsstyrelsens yttrande, liksom också över ansökningar om statsbidrag till barnhem. Inom ramen för sina uppgifter enligt byggnadslagstiftningen tar länsstyrelsen vidare befattning med och kan i sin mån påverka planeringen av bebyggelse för affärsverksamhet (citybildning, affärscentra i bostadsområden). Stundom torde länsstyrelsen även — vid överläggningar med respektive verks representanter och genom remisser — få tillfälle att yttra sig rörande planering av post- och telekommunikationer. Beträffande länsstyrelsens medverkan i ärenden rörande buss- och järnvägsförbindelser hänvisas till vad som anförts därom i avsnitt 3 ovan.

6. Planeringen

av natur-,

landskaps-,

Planeringen

av

kulturminnes-

och miljövården

—

rekreationsområdena

Kommunerna

Genom sina åligganden enligt byggnadslagstiftningen och hälsovårdsstadgan har kommunerna ansvar även för planering och åtgärder rörande natur-, landskaps-, kulturminnes- och miljövård samt rekreation. Med anledning av tillkomsten av den nya naturvårdslagen kommer kommunerna i framtiden att behöva deltaga mer aktivt i naturvårdsarbetet än vad nu är fallet. Åtskilliga av länsstyrelsens beslut i naturvårdsärenden kräver kommunernas aktiva medverkan. Det finns även stort utrymme för insatser från kommunernas sida i övrigt. Kommunernas inkoppling i naturvårdsarbetet torde vara det verksammaste sättet att få en bred medborgerlig förankring av naturvården. Den främsta uppgiften torde vara »att ekonomiskt medverka vid säkerställande av naturreservat av övervägande social karaktär, att förvalta och vårda dessa objekt, att biträda länsstyrelserna vid flertalet markpolitiska åtgärder enligt naturvårdslagen liksom vid övervakningen av tillämpningen samt inom kommunen i övrigt taga initiativ till åtgärder för naturens vård.» 37 Länsarkitekten

Länsarkitekterna deltar i de utredningar som i skiftande omfattning skett eller sker i länen i syfte att klarlägga behovet och lämpligheten av att med stöd av naturvårdslagen skapa naturreservat och strandskyddsområden och fridlysa naturminnen. Givetvis yttrar sig länsarkitekten också till länsstyrelsen i de särskilda ärenden enligt naturvårdslagen, som blir en följd av de verkställda utredningarna eller av förslag från kommunalt eller enskilt håll, liksom även i ärenden rörande tillstånd som erfordras enligt naturvårdslagen, t. ex. för grustäkt, reklam i naturen, eller om undantag från förbud som meddelats med stöd av nämnda lag. Slutligen ingår det som ett naturligt led i länsarkitektens verksamhet i frågor rörande planläggning av olika slag enligt byggnadslagen liksom i enskilda byggnadsärenden att tillvarata naturvårdens, bebyggelsemiljöns och fritidslivets intressen. Landsantikvarien

Landsantikvarierna — i stort sett en i varje län och med några undantag stationerade i residensstäderna — är tjänstemän hos en inom respektive län eller del 37 Naturen och samhället, SOU 1962: 36, s. 375—376. 3_660400. Länsförvaltningen II

66 därav verksam organisation (förening) med kulturminnesvårdande uppgifter Härför åtnjuter organisationerna anslag av bl. a. statliga medel. Landsantikvarien företräder inom sitt område riksantikvarieämbetet och svar a r inför detta för fornminnes- och byggnadsminnesvården. Även sådana inom naturvården fallande uppgifter, som avser skydd av kulturlandskapet, påkallar landsantikvariens medverkan. Ät länsstyrelsen och andra länsorgan lämnar landsantikvarien sitt sakkunniga biträde, då ifrågavarande myndigheter h a r att handlägga kulturminnes- och naturvårdsärenden eller vid sin befattning med planärenden eller särskilda byggnadsärenden inom ramen för t. ex. byggnadslagstiftningen och väglagstiftningen skall beakta intresset av att bevara eller i möjligaste mån skydda kulturminne, säregen och värdefull landskaps- eller bebyggelsemiljö m. m. Länsingenjören

Länsingenjörens uppgifter som tekniskt sakkunnig i vatten- och avloppsfrågor och som representant för vattenvårdsintresset h a r sin givna betydelse även för naturvården och fritidsområdenas planering. Med den ökade fritidsbebyggelsen h a r också behovet av vatten- och avloppsutredningar ökat. Särskilt där denna bebyggelse är och ibland på grund av terrängeller markägareförhållandena måste bli förhållandevis koncentrerad är det ofta nödvändigt med gemensamma anordningar för vattenförsörjning och avlopp eller ock särskilda lokala hälsovårdsbestämmelser. Inom områden, som inrymmer fritidsbebyggelse eller som eljest nyttjas eller kan väntas bli ianspråktagna för rekreationsändamål, är det vidare av vikt att förekommande vattenområden — vare sig det är hav, insjöar eller vattendrag — hålles fria från föroreningar som innebär skada på naturen, estetiskt eller ur nyttosynpunkt, t. ex. med hänsyn till bad- och fiskemöjligheterna. Grustäktsexploateringen slutligen h a r inte bara betydelse för landskapsbilden. I många fall berör den också värdefulla grundvattentillgångar, som kan påverkas av en oförsiktig exploatering och skadas av oljeföroreningar o. dyl. även på betydande avstånd från själva takten. Den verksamhet länsingenjören utövar genom tillsyn och rådgivning gentemot kommuner och enskilda, biträde åt länsstyrelsen och centrala myndigheter på hälsovårdens och vattenvårdens områden samt initiativ till lokala eller regionala utredningar i vatten- och avloppsfrågor tar sikte även på den speciella planering för naturskydd och naturvård, fritidsbebyggelse och friluftsliv m. m„ varom fråga är i förevarande avsnitt. Länsläkaren

— ofta i närmaste samarbete med länsingenjören — bevakar de sanitära aspekterna på planering och utveckling av områden för fritidsbebyggelse och friluftsliv. Skogsvårdsstyrelsen

skall, om länsstyrelsen icke förordnar annorlunda, vårda och förvalta minnen på enskild mark.

natur-

Länsstyrelsen

Gällande naturvårdslag konstituerar länsstyrelsen som den utredande, planerande och beslutande regionala myndigheten och ger länsstyrelsen befogenhet att på olika sätt ingripa mot företag och åtgärder som innebär eller kan innebära en väsentlig ändring av landskapsbilden eller ett störande inslag i denna. I

67 flertalet län h a r länsstyrelsen en på hel- eller deltid anställd naturvårdssakkunnig. Såsom rådgivande organ har länsstyrelserna vid sin sida naturvårdsråd av växlande sammansättning. I regel ingår däri länsarkitekten och landsantikvarien, i vissa län även överlantmätaren, vägdirektören m. fl. tjänstemän i länsförvaltningen, samt representanter för naturvårds- och hembygdsvårdsorganisationer, naturvetenskapliga discipliner m. m. Naturvärdsråden tjänstgör som remissinstans i naturvårdsärenden men tar också själva initiativ till utredningar och förslag på naturvårdens område. Inom kulturminnesvården, där eljest riksantikvarieämbetet har de viktigaste beslutsbefogenheterna, åvilar länsstyrelsen att i vissa situationer besluta om åtgärder till skydd för fornminne eller byggnadsminne.

7. Planeringen

av den administrativa

områdesindelningen

Länsstyrelsen

Indelningen i p r i m ä r k o m m u n e r och församlingar är av grundläggande betydelse i olika sammanhang vid samhällsplaneringen, och större kommunala indelningsändringar kan i väsentlig mån påverka skilda slag av planering inom de av ändringen berörda kommunerna. I indelningsärenden av traditionell typ är det länsstyrelsens uppgift att på olika stadier av ärendet, vanligen efter remiss från den centrala utredningsmyndigheten på området, kammarkollegiet, avge yttrande i ärendet, sedan detta beretts genom hörande av vederbörande kommuner och olika lokala och regionala myndigheter. Av direkt planeringsmässig karaktär är den länsstyrelsen genom lagstiftning år 1962 ålagda skyldigheten att upprätta förslag till plan, utvisande den med hänsyn till befolkningsförhållandena och den ekonomiska utvecklingen ävensom de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt lämpligaste indelningen av länet i kommuner. Planen — liksom de ändringar av denna som framdeles kan bli aktuella till följd av utvecklingen — skall fastställas av Kungl. Maj:t och därefter ligga till grund för samarbetet p å olika kommunala verksamhetsområden mellan de nuvarande kommuner, som enligt planen sammanförts i ett kommunblock, och för sammanläggningar till nya större kommuner inom dessa block. Dylika planer finns numera fastställda för alla län. Även i ärenden rörande annan, judiciell eller administrativ områdesindelning än den som omnämnts ovan inhämtas vanligen länsstyrelsens yttrande. Övriga regionalt verksamma organ

För den regionala och lokala förvaltningen h a r olika förvaltningsgrenar och verk var och en sina kategorimässigt bestämda områdesindelningar, vilka ofta sammanfaller med läns- och kommungränser men som också i många fall övertvärar dessa gränser eller är uppbyggda av kommun- och länsgrupper såsom ett slags specialregioner. Som exempel kan nämnas SJ:s samt post- och televerkens distriktsindelning, domsago- och fögderiindelningen, läkardistrikt och skolupptagningsområden. Den sistnämnda typen av områden h a r redan berörts i avsnitt 5 ovan.

8. Planeringen

av försvarets

anläggningar

För planeringen på lång sikt av försvarets anläggningar svarar de olika försvarsgrenarnas staber. Denna planering innefattar även en lokalisering i stort av anläggningarna. De utarbetade planerna lägges till grund för fortifikationsförvaltningens årliga anslagsäskanden. Såvitt gäller till försvarets fabriksverk hörande fabriker och tvätterier sker planeringen inom försvarets fabriksstyrelse. I viss omfattning planeras militära anläggningar även på det regionala och lokala planet i respektive staber för militärområde, försvarsområde, olika militära förband o. s. v. En viktig roll i planeringssammanhang spelar försvarets fastighetsnämnd såsom utredande organ i större markförvärvsfrågor. I nämndens bedömning av dessa ingår bl. a. en avvägning av civila lokaliseringssynpunkter mot militära krav och behov. Att planeringen av försvarets anläggningar i många fall h a r sammanhang med andra grenar av samhällsplanering torde vara uppenbart. Lokaliseringen av militära flygfält, skjutfält, befästningar, vägar, förläggningar, förråd, fabriker m. m. kan vara och är också ofta av betydelse för de utvecklingsmöjligheter, som det »civila» samhällsbyggandet på en ort eller inom ett område har, och de krav, inför vilka man ställs vid planeringen för detta. Som regel torde också de militära myndigheterna i sin planerande verksamhet i nu berört avseende söka samband med civila, kommunala och statliga förvaltningsorgan. Effekten av militära anläggningar på annan samhällsplanering kan vara av olika art, negativ eller positiv. Flygfält, skjutfält, befästningar och liknande anläggningar och även kaserner med tillhörande områden kan, särskilt om de är belägna i eller i närheten av expanderande tätorter, förhindra eller i fråga om utrymme och art begränsa en eljest naturlig utveckling av bebyggelse och vägar. Ä andra sidan medför exempelvis förändrad förläggning av större militära förband ett behov i den nya kommunen eller på den nya platsen i samma kommun av bostäder, kommunikationsleder och serviceanordningar som i största utsträckning måste tillgodoses inom den civila sektorn av samhällsplaneringen. Samtidigt kan en sådan utflyttning innebära att välbelägna markområden frigöres p å den gamla förläggningsplatsen. Även eljest kan ibland militära behov och civila intressen sammanfalla, till båda sidors gemensamma nytta.

9. Den förväntade

samhällsutvecklingens organisation.

Synpunkter

krav på och

samhällsplaneringens

förslag

A . Samhällsplaneringens a l l m ä n n a villkor Som framhållits i avsnitt 1 h a r vi med all sannolikhet att se fram emot en p e r i o d av allt mera genomgripande förändringar i samhällsstrukturen, vilket bland annat kommer att yttra sig i näringslivets och befolkningskategoriernas omfördelning, dels mellan landets skilda delar och dels mera i detalj mellan de växande stadsregionernas skilda delar. Därvid kommer allt större anspråk att ställas på naturtillgångar, arealer och anläggningar. Balanseringen av den mångfald olika intressen, som kräver att bli tillgodosedda, måste i större utsträckning än hittills underlättas genom en i lämpliga former bedriven förutseende planering. Samhällsplaneringen, fattad i vidaste mening, arbetar i två skilda dimensioner.

69 Den ena dimensionen kan betecknas som den social-ekonomiska. Här utformas samhällsutvecklingens allmänna ram genom att de tillgängliga resurserna fördelas på olika verksamhetsgrenar, så långt en sådan fördelning låter sig genomföras. Denna form av planering är av övervägande rikspolitisk natur och skall inte vidare diskuteras här. Samhällsplaneringens andra dimension är den geografiska. Den består i den konkreta regionala och lokala inpassningen av nya investeringar i mönstret av redan existerande anläggningar och anordningar, den består vidare i jämkningar i och kompletteringar av den givna strukturen, och den består slutligen i en driftsplanering, som skall tillgodose en ändamålsenlig funktion. I denna form av planering möts de riks- och kommunalpolitiska och privata beslutsnivåerna, samtidigt som verkställigheten är av övervägande teknisk-förvaltningsmässig natur och måste ha sin gång oavsett — men naturligtvis inte oberoende av — de allmänna politiska målsättningarna. Det är denna form av samhällsplanering i materiell mening, som sysselsätter oss här, något som också framgått av den översikt över administrationens nuvarande former, som givits i de föregående avsnitten. I och för sig kan man — om den politiska viljan och de ekonomiska och personella resurserna finns — mycket väl skapa organ för att planera och dirigera alla sidor av ekonomisk och samhällelig verksamhet, såväl översiktligt som detaljmässigt. I p r i n c i p — om än ej i praktiken — kan detta system anses råda i bl. a. Sovjetunionen. Motsatsen till det totaldirigerande systemet är att låta det »fria spelet» råda, det vill säga man accepterar vad som sker utan att i egentlig mening försöka på förhand ingripa eller korrigera. Samhällets åtgärder blir i första hand inte av planerande utan mera av vad m a n kunde kalla eftervårdande natur. I p r i n c i p torde förhållandena i Förenta Staterna illustrera detta system, även om man numera också där h a r mera av planering än vad man i ideologiska deklarationer vill medge. I vårt land h a r en rad grundläggande frihetsvärderingar kommit att kombineras med en rad lika grundläggande trygghetsvärderingar. Till de i detta sammanhang relevanta friheterna hör exempelvis företagarnas lokaliseringsfrihet, liksom också den enskildes rätt att fritt välja yrke, arbetsplats, bostad och konsumtionsmönster. Till tryggheten h ö r rätten till full sysselsättning, till lika utbildningsmöjligheter, till sjukvård, till pension och till givande fritid. Svensk samhällsplanering har att arbeta i det spänningsfält, som dessa grundläggande värderingar ger, och sker därmed — sedd i relation till de båda ovan nämnda ytterlighetssystemen — under arbetsvillkor som närmast liknar de i Förenta Staterna rådande, dock med avsevärt större utsikter än som finns under amerikanska förhållanden att verka modererande och arbeta profylaktiskt, något som i sin tur innebär möjligheter till väsentliga standardförbättringar samt besparingar för såväl det allmänna som den enskilde. I denna situation får i vårt land två arbetslinjer lika vikt. Den ena uppgiften är att systematiskt samla information om trenderna hos de spontana förändringarna, göra rullande prognoser och signalera, när lägen n ä r m a r sig som synes kräva särskilda åtgärder. Den andra uppgiften är att samordna verksamheten inom de sektorer, där samhället äger full kontroll, så att vad som nu i mycket ter sig som en kollektion av fristående handlingslinjer och strävanden kan kombineras till välbalanserad syntes.

70 B.

Utredningsfunktionen

Insamlingen av data om samhällsutvecklingen bedrives av många olika organ. Grundläggande är givetvis Statistiska Centralbyråns regelbundet återkommande räkningar beträffande befolkningen, jordbruket, företagen och bostäderna liksom Kartverkets fortgående topografiska och ekonomiska kartering av landet. Härtill kommer de data, som inom olika förvaltningsgrenar regelbundet insamlas och publiceras. På sistone h a r också privata organisationer börjat samla och utge betydelsefull information. Vad först insamlingen av statistiska data beträffar har denna i mycket hög grad kommit att inriktas på att ge sådan översiktlig information, som kan erfordras för den förut nämnda centralt bedrivna social-ekonomiska samhällsplaneringen. Planeringens geografiska sida är långt mindre väl tillgodosedd med data. Visserligen h a r under senare år en allt större förståelse visats för utbyggnaden av regional och lokal dataredovisning, men det återstår likväl många "luckor att fylla, innan behovet på dessa områden är tillgodosett. Företagsdata är ännu inte tillgängliga på ett tillfredsställande sätt. Intervallen mellan folkräkningarna borde konsekvent bli fem år. Varuflödet mellan orter och regioner inom landet är ett ännu alltför lite bearbetat kapitel. Detsamma gäller t. ex. mark- och lokalanvändningen inom städer och stadsregioner, fritidsbebyggelsen och konsumtionen av vatten. Också mot kartbeståndet måste i nuvarande situation kritik riktas. Den ekonomiska kartan i skalan 1:10 000 är visserligen en kvalitativt högtstående produkt utan motsvarighet i något annat land. Men utgivningsprogrammet synes för närvarande ge alltför hög prioritet åt de areella näringarnas behov. Medel borde ställas till förfogande för att snarast jämväl fylla de existerande luckorna kring flera av de mest expansiva städerna med närmaste omgivningar. Tillgång till aktuella data är emellertid bara ett första villkor. För att komma till verklig nytta i planarbetet måste de sammanställas och utvärderas. Detta sker alltjämt främst i de offentliga utredningarna, internt inom ämbetsverken samt i de mera sporadiska uppsatser och avhandlingar, som produceras inom den fria forskningens ram. Inte heller detta system tillgodoser helt de regionala och lokala behoven. Att sådana behov föreligger visar exempelvis de senare årens general- och regionplaneutredningar och raden av på olika sätt organiserade länsutredningar. Tiden bör nu vara inne att tillse, att de kärnor till regionalt verksamma data- och utredningscentraler, som finns, får möjlighet att kontinuerligt bygga vidare från det utgångsläge, som redan nu föreligger med en förhållandevis enhetlig uppläggning. Redan existensen av en enhetligt organiserad och kontinuerligt bedriven regional utvecklingsanalys skulle i och för sig bli ett samordningsinstrument, sedan samhällsutvecklingens skilda aktörer vant sig vid att avstämma sina åtgärder mot den gemensamma faktuella bakgrunden. C.

Samordningsfunktionen

Som förut framhållits måste man också ägna särskild uppmärksamhet åt en målmedveten samordning av planeringen inom de fält, där det allmänna genom sina åtaganden inte bara h a r att anpassa sig till en förväntad, fri utveckling utan måste taga det fulla ansvaret för skeendet. Som genomgången i avsnitten 2—8 visat äger den nuvarande förvaltningsapparaten i de hänseenden, som är viktiga i detta sammanhang, i stort sett vad m a n skulle kunna kalla en kategoristruktur. Denna karakteristik syftar p å att central-

71 myndigheterna och deras regionala och lokala organ eller kommunala motsvarigheter h a r att specialisera sig var och en på sina objekt på ett sätt som ansluter sig till nära till hands liggande intressegrupperingar och som dessutom i stora stycken avspeglar den tekniska och vetenskapliga specialiseringens indelningar. Industri, handel, samfärdsel, lantbruk, skogsbruk, fiske, bostadsbyggande, sjukvård och undervisning är några av de huvudkategorier, som bevakas och administreras utefter parallella linjer, löpande från central, över regional, till lokal nivå enligt ett historiskt framvuxet system. Inom dessa huvudavdelningar finns sedan en r a d specialkategorier, och deras antal ökar snabbt i takt med den fortgående allmänna fackmässiga specialiseringen. Denna »vertikala» kategoriprincip kan inte fungera väl utan att kompletteras med anordningar, som leder till »horisontell» samordning på de olika nivåerna. På alla dessa — den nationella, den regionala och den lokala nivån — konfronteras nämligen element och faktorer på en mångfald sätt med varandra och ger upphov till odelbara situationsproblem, som p å ett eller annat sätt måste lösas. Sådana samordningsproblem bearbetas för närvarande på skilda sätt, huvudsakligen inom de geografiska enheter som kommunerna, länen och riket utgör. I åtskilliga sammanhang intar de minsta enheterna, kommunerna, en nyckelställning i samordningsprocessen. Förvaltningens kategoristruktur har sin styrka i den fackliga skickligheten och effektiviteten, men den h a r också en uppenbar svaghet i svårigheterna att framsynt bemästra den övertvärande situationsaspekten. Samordningen tar sig till mycket stor del uttryck i att konfliktlägen, som bringats till ett akut skede, löses på ett eller annat sätt. Men en framåtsyftande, planmässig samordning av just situationsaspekten är påfallande ofta mera ett resultat av personliga intressen och initiativ än av institutionella anordningar. Vi är därmed i den belägenheten, att fackplaneringen är ganska långt driven längs olika linjer inom den givna kategoriindelningens ramar. Vi möter sålunda en planering rörande vägsystemets utbyggnad, skolväsendets utveckling, jordbrukets strukturella förändringar och bostadsbyggandet, för att nämna endast några exempel. De flesta, som är engagerade i sådan fackplanering, är naturligtvis starkt medvetna om elementens inbördes beroende, men de måste handlägga denna samordning på en mängd olika — ofta rent informella — sätt, som det är svårt att erhålla någon överblick över och som därför lämnar rum för luckor och dyrbara förbiseenden. Reglerande samordningsinstrument existerar bara inom ganska begränsade sektorer och arealer och är där vanligen utan bindande verkan. Dessa instrument utgöres främst av bebyggelseplaneringens general- och regionplaner. En genomstuderad områdesplanering och en med denna sammankopplad regionalpolitik förekommer i övrigt varken p å riks- eller länsnivå, bortsett från några spridda ansatser därtill, vilka ännu h a r karaktär av försöksverksamhet. Vad som nyss sagts vänder sig inte mot den fackliga specialiseringen i och för sig. Den är givetvis oundviklig. Men frukterna av specialiseringen kan lätt gå förlorade, om man inte samtidigt tillmäter samordningen inom de konkreta situationernas ram en helt likaberättigad betydelse och skapar lämpliga former för denna samordning. Samordningen har två aspekter. Den ena gäller konfrontationen av de förut ber ö r d a kategoriintressena med varandra, så att nödvändiga jämkningar kan företagas på ett tidigt stadium och funktionsdugliga helhetsstrukturer kan byggas upp och hållas levande. Den a n d r a gäller den samverkan över administrationens geografiska gränser, som är lika nödvändig för att funktionsaspekten skall kunna tillgodoses väl. Näringslivets och serviceanordningarnas omgestaltning och medborgarnas tilltagande personliga rörlighet leder i riktning mot ett alltmera in-

72 vecklat system av förbindelselänkar mellan orter och områden, något som numera gör det helt omöjligt eller i varje fall olämpligt för en administrativ enhet av vad slag den vara må att handskas med sina problem utan att man först ser ut över gränserna i syfte att avväga och koordinera.

D. Några exempel på aktuella planeringsuppgifter Att i detalj konkretisera alla de koordineringsfrågor, vilkas lösning samhällsplaneringen kommer att kräva, är h ä r inte möjligt. I stället för en fullständig katalogisering av arbetsuppgifterna skall i det följande anföras endast ett litet urval av belysande exempel. Till stor del utgör materialet sammanställningar av klipp ur den pågående offentliga diskussionen i ämnet. Lokaliseringen och dimensioneringen av samhällets servicefunktioner måste i framtiden ses som en sammanhängande uppgift. Med vår synnerligen spridda befolkning kan principen om medborgarnas likställighet ifråga om tillgång till samhällets tjänster aldrig fullt ut tillgodoses. En omsorgsfull planering kan likväl föra långt i utjämningen av olikheter. Samtidigt ligger det god ekonomi i att på detta område gå systematiskt tillväga, så att inte mer investeras än som oundgängligen behövs. Av detta skäl måste lokala initiativ noga granskas med hänsyn till infogningen i det större helhetsmönstret. En synnerligen viktig uppgift, som nu förestår p å detta område, är utbyggnaden av den högre undervisningen och forskningen. Härvidlag måste också sekundäreffekterna tagas med i bilden från början, eftersom man h a r anledning räkna med att universiteten kommer att bli allmänt viktiga lokaliseringspoler för framtidens näringsliv. En fingervisning om uppgiftens storleksordning ges i den nu pågående brittiska universitetsplaneringen, vid vilken man räknar med ett behov av ett universitet per varje miljon invånare. överhuvudtaget torde samhället äga ett av sina mest verksamma instrument, när det gäller att påverka det fria näringslivets lokalisering, just i tillskapandet av en väl integrerad infrastruktur på serviceområdet. Lokaliseringen av en servicefunktion bör därför aldrig tillåtas vara en exklusiv angelägenhet för det fackområde saken formellt rör utan behandlas i sitt allmänna regionalpolitiska sammanhang. Infogningen av transportapparaten i de internationella, nationella, regionala och lokala sammanhangen är en annan av samhällsplaneringens fundamentala uppgifter. Transportapparaten kan inte lokaliseras och dimensioneras med enbart dagens omedelbara behov för ögonen. Man måste bygga på prognoser beträffande framtida behov, varvid särskild hänsyn i långt större utsträckning än som hittills vanligen skett borde tagas till de lokaliserande kedjereaktioner, som förändringarna i transportapparatens struktur i sin tur kan komma att ge u p p h o v till. Det är ju väl bekant, vilka genomgripande lokaliseringseffekter järnvägarna p å sin tid fick på hela landets ekonomisk-geografiska och bebyggelse-geografiska struktur. Bilismen h a r likaså redan hunnit frambringa omfattande lokaliseringseffekter — visserligen andra än dem järnvägarna medförde, men därför inte mindre kännbara. Större etablering av helt nya orter kan bilismen visserligen knappast åstadkomma på det sätt som järnvägarna gjorde. Härför saknas övriga nödvändiga förutsättningar i vårt land, som redan hunnit mycket långt p å urbaniseringens väg. Däremot påverkas naturligtvis det transportstrategiska läget hos redan existerande orter och därmed också deras konkurrensförmåga. Alldeles särskilt kritiskt ur planeringssynpunkt är emellertid det ömsesidiga beroendet

73 mellan den moderna transportapparaten och annan lokalisering på den lokala och regionala nivån: inom de enskilda städerna och storstadsregionerna. E n viktig sida av denna sak är de ömsesidiga relationerna mellan företagens lokalisering och trafikledernas sträckning och kapacitet. »Förändringar i markanvändningen framkallar behov av trafikleder. Nya eller förbättrade trafikleder i sin tur uppmuntrar till förändringar i företagens lokalisering. Om vi kan tränga djupare in i h u r denna ömsesidiga påverkan sker, kan vi måhända utnyttja trafikanläggningarna som ett medel för att komma fram till ett rationellare markutnyttjande och driva en lokaliseringspolitik som i någon mån minskar behovet av trafiktillväxt, eller rättare sagt: för samma investeringskostnad skulle vi kunna släppa fram en något större andel av den trafik som vill uppstå.» 38 En annan sida utgöres av sambandet mellan den allmänna trafikpolitiken och städernas bebyggelsestruktur, särskilt vad gäller relationerna mellan bostäder å ena sidan samt arbetsplatser och servicecentra å den andra. Med den allmänt ökade rörligheten har trafiken och därmed planeringsbehovet kommit att utsträckas över allt större avstånd och ytor. Man måste i vårt land, liksom t. ex. i Förenta Staterna, räkna med en successiv utveckling av ganska stora tätortsregioner med växande interna kommunikationsproblem, vilka kräver gemensamma insatser oavsett kommungränser och i vissa fall även länsgränser. »I Amerika h a r man dock p å senare år alltmer kommit på det klara med kollektivtrafikens oumbärlighet även i ett land, där biltätheten genomsnittligt nått upp till en bil per tre invånare, och t. o. m. inom de regioner, där biltätheten är ännu högre». »På många håll i USA har sålunda de för kollektivtrafiken närmast ansvariga klart dokumenterat sin vilja att förbättra förhållandena. De ofta storstilade projekten stoppas emellertid ofta av brist på medel och ej minst på grund av bristande koordinering av stads- och regionplaneringen i stort. Totalplaner avseende såväl individuell som kollektiv trafik saknas i allmänhet, möjligen beroende på ofullständig samverkan mellan stadsplanerare, trafikingenjörer och trafikföretag. Under tiden förvärras krisen för den kollektiva trafiken, vilket i sin tur lett till att man börjat oroa sig för städernas funktion på längre sikt.» 39 I detta sammanhang bör framhållas, att också trafikapparaten i de mindre orterna och i glesbygderna p å många håll synes behöva bli föremål för en intensifierad, regional planering. En samverkan mellan kvarvarande, egentlig linjetrafik och skolskjutsar/taxibilar skulle sannolikt kunna ge betydande fördelar för hela bygder. 40 Slutligen bör framhållas att lokaliseringen av nya flygplatser och småbåtshamnar med tillfartsleder också utgör aktuella exempel på planeringsobjekt, som är av allmän, regional karaktär och som därför icke bör begränsas till enbart den kommun, vari flygplatsen eller hamnen av tekniska eller kommunalpolitiska skäl tankes ligga. Vad som hittills sagts h a r berört transportapparatens sammanlänkande funktioner. Framförallt har betonats betydelsen av att man observerar relationerna till de allmänna lokaliseringsfrågorna beträffande särskilt företag och bostäder. Ur plansynpunkt kommer härtill som ett annat samordningsproblem transportapparatens stigande krav på utrymme i h å r d konkurrens med andra slag av markanvändning. Den pågående transportrevolutionen gör härvidlag sin verkan kännbar långt ner i stadskropparnas detaljer. 38 Eva 3

Hamrin, Trafiken — ett resultat av markens användning. PLAN 1959:4, s. 144. »Bror Hillbom, Kollektiv och privat trafik i USA. Svenska stadsförbundets tidskrift 1962:17, s. 694. *o Arne Källsbo, Skolskjutsar och glesbygdernas transportfråga. Landskommunernas förbunds tidskrift 1959: 8, särskilt s. 476.

74 Inom existerande och under andra villkor byggda stadsområden leder utrymmeskonkurrensen ganska oundvikligt till miljömässigt otillfredsställande lösningar. Dessa tycks dessvärre ha en tendens att bli så vanebildande att de övertas även inom nybyggnadsområden, där de inte skulle behöva förekomma. Trots att det inom sådana områden rör sig om helt nya planer, konstateras att biltrafik och parkeringsutrymmen ej hållits isär från bostads-, lek- och fritidsutrymmen. Skolor h a r lokaliserats till vägskäl eller till kvarter utan bostadsbebyggelse men helt omgivna av gator, etc. »Den differentiering av motortrafik och fotgängare, som varit en självklarhet i modern stadsplaneteori, återfinnes sällan i verkligheten. Vi h a r på Byggforskningen under de senaste åren haft tillfälle att noggrant gå igenom ett ganska stort antal moderna stadsplaner för såväl enfamiljs- som flerfamiljshusområden och också sökt följa dessa stadsplaner fram genom markplaneringsritningarna och ut till den byggda verkligheten. Redan i stadsplanerna är i allmänhet alla tankar p å ett differentierat system som bortblåsta. Gator med trottoarer, övergångsställen, rundkörningssystem som slutar inne i ganska små kvartersenheter, allt är byggt på en stadsplanemodell som h a r sin förnuftiga motsvarighet i barockens schackruteplan, men som saknar samband med modern kommunikationsteknik och modernt samhällsliv.» 41 Vården av landskapet med dess natur- och kulturvärden samt planeringen för rekreation utgör ett sammanhängande verksamhetsområde, som kommer att kräva allt större uppmärksamhet, därför att det griper över många fackområden och länkar vitt skilda orter och regioner till varandra. Ändamålsenlig påverkan är synnerligen svår att säkerställa, därför att totalbilden utgör summan av tusentals tämligen självständiga markägares åtgärder, som oftast är starkt ekonomiskt motiverade. Standardhöjningen, motorismen och den ökade fritiden h a r medfört att stadsbefolkningen alltmer kan söka sig ut till rekreationsområden av olika slag — ännu så länge. Fyraveckorssemestern kommer — i förening med en fortsatt standardhöjning och ökad motorisering — sannolikt att öka behovet av mark och anordningar för fritidsändamål. Det högt uppdrivna arbetstempot i den moderna industristaten kräver att tillfälle ges till avkoppling, och för många erbjuder vistelse ute i naturen den bästa rekreationsmiljön. Den dubbla bosättningen, i tätort och på landet, blir allt vanligare. Men på många håll, särskilt i storstadsområdena, längs västkusten och i Skåne, börjar de för fritidsändamål lämpliga ytorna att bli otillräckliga eller för dyra för »gemene man» att köpa eller utnyttja. I dessa och andra områden gäller det f. ö. inte endast att skapa och vidmakthålla rekreationsmöjligheter för landets egen befolkning utan också — sannolikt i kraftigt ökande omfattning — för personer från bl. a. Danmark, Tyskland och Nederländerna, där stor knapphet råder på rekreationsområden. I Förenta Staterna, där man studerat sambandet mellan urbanisering och fritidsutnyttjande, räknar man, som redan antytts i avsnitt 1, med en fortsatt kraftig expansion inom fritidssektorn. Mycket talar för en dylik expansion också hos oss. Politiken bör naturligtvis inte vara att motverka denna utveckling utan att söka styra den på ett för samhället i dess helhet lämpligt sätt. Skall vi inte överraskas och genom otillräckliga insatser i dag ställas inför olösliga problem i framtiden, måste vi redan nu planera och vidtaga åtgärder som underlättar utnyttjandet av och ger mening åt fritiden. Särskilt måste beaktas att väl genomtänkta och sammanhängande projekt framlägges och realiseras. Målet för en modern, socialt inriktad fritidsplanering, naturvård och kultur« Lennart Holm, Levnadsstandard — stadsplanestandard. PLAN 1961: 3, s. 105.

75 minnesvård bör vara att åstadkomma eller bevara ett rikt urval av objekt, så lokaliserade i förhållande till de större tätortsregionerna, att allmänhetens rekreationsönskemål tillgodoses med både när- och fjärrområden. 42 »Fritiden är ju den tid, då människan gör vad hon vill. Samhället skall alltså icke dirigera individernas handlande mer än vad som är nödvändigt utan hålla fast vid principen att bereda valmöjligheter och lämna service.»*3 Principiellt bör, såsom redan antytts, planeringen för fritiden samt natur-, landskaps- och miljövården betraktas såsom element i samhällsplaneringen i stort. I många väsentliga hänseenden är fritidsplanering, naturvård och kulturminnesvård en fråga om markutnyttjande som möter konkurrens från andra samhälleliga anspråk, mot vilka en avvägning måste ske. Lokaliseringen av industri- eller bostadsbebyggelse, kraftverk eller kommunikationsleder måste genomföras med hänsyn även till fritidslivets krav. Det är också viktigt att utplaceringen av fritidsbebyggelsen inte enbart bestäms av enskilda markägares vilja att göra avstyckningar och vad som utifrån exploateringsföretagens värderingar är värdefulla projekt. Härav följer att fritidsplaneringen och vården av landskapet måste grundas p å verklig kännedom om natur- och kulturlandskapets faktiska beskaffenhet, på inventeringar och klassificeringar i värdefulla och mindre värdefulla element, deras motståndskraft mot slitage samt på en härpå baserad utformning av lämpliga åtgärder. När det gäller den med fritidsverksamheten förknippade byggnadsverksamheten torde en större enhetlighet och bättre anpassning samt minskad planlöshet kunna åstadkommas genom en viss centralisering av projekteringen. ». . . en väl utbyggd central rådgivningsverksamhet under ledning av ett arkitektteam som specialiserar sig på denna byggnadsverksamhet skulle kunna betyda mycket för kommunerna. Det skulle bespara lokala arkitektkontor, som nu är överhopade med annat arbete, åtskilliga arbetstimmar, kostnadsbesparingar skulle kunna åstadkommas för kommunerna och det skulle innebära en vettig planering redan från början.» 44 Viktigt torde också vara att hindra urbaniseringen att breda ut sig, så att vi får alltför stora sammanhängande tätortsarealer. Här måste i tid tillses att vi behåller »fria», naturliga grönområden mellan tätbebyggelseområdena, cl. v. s. områden av jordbruks- och/eller skogskaraktär. En sådan markpolitik som nu skisserats är f. ö. också av stor positiv betydelse när det gäller viltvård, vattentillgång och vattenvård och för att motverka luftföroreningar och vinderosion. Aktiv fritidsplanering och aktiv naturvård måste därför gå hand i hand. Exemplen från Storbritannien på denna form av kombinerad bebyggelse- och landskapsplanering torde h ä r mana till efterföljd, exemplen frän USA tjäna som en varning. 45 , 46 Det är ett regionalt intresse att rigorös kontroll tillgripes för organisering av grusexploateringen och det därmed sammanhängande skyddet av grundvattnet. Känsliga områden bör spärras för bebyggelse enligt en gränsdragning, vilken snarast utarbetas med utgångspunkt från naturvetenskapliga, sociala och estetiska bedömningar i kombination. Opinionen kan bearbetas i vattenfrågan genom sammanställning och publicering av kartor och annat bildmaterial över utsläppen av icke tillräckligt renat avloppsvatten. « N a t u r e n och samhället, SOU 1962: 36, s. 154. 43 Börje Lundgren, Inledningsanförande vid estraddiskussion den 22 m a r s 1963: Sörgården eller semesterbyn, Ymer 1963: 1—2, s. 171—172. 44 Sture P a l m , Planeringen för fritiden. Tiden 1963: 3, s. 163—164. « Ministry of Housing and Local Government: Green Belts, Circular No 42/1955 och 50/1957 och The Green Belts, London 1962. 4 « Gunnar R a s m u s s o n : översiktlig naturvårdsplanering med L u n d a t r a k t e n som exempel. Bygd och Natur, Årsbok 1963, s. 57.

76 Till samma allmänna problemkrets hör luftföroreningarna. »Luftföroreningsproblemen torde vara tillräckligt allvarliga för att hänsyn till dem måste tagas vid stadsplanering såväl som vid beslut om nya industrianläggningars uppförande. En noggrann kalkyl av planerade industriers och värmecentralers utsläpp av luftföroreningar är av p r i m ä r betydelse, innan byggnadsplaner och -platser fastställts. Om därvid framkommer att risk för sanitära olägenheter föreligger, måste en noggrann kartläggning av ifrågavarande områdes mikrometeorologi göras under utnyttjande av spårsubstansundersökningar eller liknande. Att först bygga exempelvis en oljereningsanläggning och sedan börja spekulera över vilka sanitära olägenheter den medför, syns vara en allvarlig bakvändhet, som dock relativt nyligen h a r demonstrerats i vårt land. Att igångsätta årslånga observationer av mikrometeorologiska förhållanden på en plats, där de misstänkta skorstenarna redan är i det närmaste färdigbyggda, är en annan händelse, som synes tyda på en eftertankens kränka blekhet, som kunnat undvikas genom framsynt analys avförhållandena redan under planeringen av anläggningen ifråga.» 47 Ytterligare ett annat område inom landskapsvårdens vida fält utgöres av tillvaratagandet av kulturminnesmärkena. Värdemätningen är h ä r en så svårlöst uppgift, att de antikvariska intressena ofta kommer till korta inför en lavinartad teknisk »erosion» med dess klart formulerade ekonomiska motiveringar. Om det skall bli möjligt att slå vakt om också denna typ av miljötillgångar, är det nödvändigt att även den antikvariska sektorn får komma till tals på ett tidigt stadium i planeringsprocedurerna och får sina anspråk bedömda i ett större perspektiv än som nu vanligen sker. Det kan exempelvis sägas, att kommunernas handhavande av sina byggnadsmiljöer är enskilda kommunala angelägenheter. Så förhåller det sig knappast — åtminstone inte alltid. Många städer äger t. ex. i sina centrala delar kulturhistoriskt och miljömässigt värdefulla gatunät och byggnader, på sina håll med medeltida anor. Det finns också på landsbygden bebyggelsegrupper och hela landskapstyper med analog karaktär. Det är ofta ett regionalt, ibland ett nationellt intresse, att dessa miljöer inte onödigtvis bryts sönder och att de förnyas med varsamhet. För att få full klarhet över dessa kulturhistoriska tillgångar borde omfattande inventeringar göras, som inte bara inbegriper enskilda föremål och byggnader utan hela landskapstyper. Mot bakgrunden av sådana inventeringar vore det lättare än nu att åstadkomma en värdemätning. Man hade nämligen möjlighet att bedöma graden av omistlighet hos ett objekt i det ögonblick då något ingrepp aktualiserats. Det ligger — som ovan påpekats — i sakens natur att alla nu berörda planeringsfrågor är av klart regional karaktär, d. v. s. anknyter till eller p å v e r k a r förhållandena inte endast lokalt utan över större ytor, i princip oberoende av kommun- och andra administrativa gränser. Redan nu kommer, som illustrerats med figur 7 i avsnitt 1, fritidsbefolkningen ofta från en helt annan kommun än »fritidskommunen», vilket h a r skapat problem bl. a. rörande vattenförsörjning, avlopp, renhållning, sjukvård och vägar och därmed även ekonomiska problem i kommuner av sistnämnda slag. I många fall kan man inte helt frigöra sig från den uppfattningen, att man på kommunalt håll i »fritidskommunen» är negativt inställd till denna fritidsbefolkning. Mot bakgrunden av vad som ovan sagts rörande den förväntade fritidsverksamhetens tillväxt kommer dylika tendenser sannolikt att förstärkas i framtiden. »Städerna h a r också sitt ansvar. Utformar städerna sina bostadsområden på sådant sätt att de tyst förutsätter att människor tillbringar semester och fritid utanför denna miljö på platser, som medger bättre kontakt med naturen, uppstår 47

Bertil Wedin, Luftens föroreningar, Svensk naturvetenskap 1960, s. 50.

77 som bekant vissa kostnader — aldrig redovisade i stadsplanerna — för att göra naturen tillgänglig och för att hålla den i sådant skick att den fyller sin uppgift som rekreationskälla. Härvid uppstår lätt risken för en sådan kostnadsfördelning att landskommunerna med skäl kan säga att städerna snyltar på dem och att de tillhandahåller naturen mer eller mindre gratis medan städerna plockar åt sig kommunalskatten. Stadsborna ställer anspråk på att industrier icke lokaliseras till de kommuner, där de tillbringar sin fritid, men städerna h a r ingenting emot att ta emot dessa industrier t. o. m. ganska nära sina bostadsområden. Här reser sig en r a d känsliga lokaliseringsproblem, som naturligtvis kommer att få lösas från fall till fall och där länsmyndigheterna ofta får fälla utslaget men där vettiga uppgörelser berörda kommuner emellan skulle åstadkomma mindre ärr i samvaron än länsstyrelsernas resolutioner». — »Omfattningen av de ärenden det här gäller, behovet av förhandlingar kommunerna emellan, vikten av att noga följa utvecklingen och att ta initiativ torde motivera ett särskilt kommunalt organ eller särskilda kommunala delegerade för naturvårdsärenden.» — »De flesta avgöranden i viktiga planfrågor r y m m e r ett ideologiskt eller moraliskt moment. I regel alman icke benägen att redovisa detta. Under senare år h a r det visat sig mycket gångbart att avvisa reformkrav på bebyggelseplaneringens område under hänvisning till ekonomiska faktorer.» . . . »Erfarenheten hittills h a r visat att om samhället bestämmer sig för vissa mål, är dess ekonomiska krafter starka nog och flexibla nog för att finna lösningar för målens förverkligande. Detta torde också gälla bebyggelseplaneringens område, där nu hushållningen med naturen allt mer träder i förgrunden.» 48 Bebyggelseplaneringen i traditionell mening har redan indirekt berörts i den närmast föregående diskussionen men ger anledning till några ytterligare påpekanden. På detta område gör sig behovet av kontinuerligt och obligatoriskt samarbete mellan varandra angränsande primärkommuner inom regionala grupper gällande med alldeles särskild styrka. I detta sammanhang förtjänar följande uttalanden att återges. »Strukturförändringarna och de nya lokaliseringsmönstren inom näringslivet h a r gjorts möjliga inte minst genom transportväsendets utveckling och förändring. Bilismens segertåg är det mest påtagliga draget i denna bild. Dess fulla konsekvenser är ännu långt ifrån tagna vare sig inom näringslivet eller i den fysiska planeringen. En relativ minskning av transportkostnaderna ger näringslivet ökad valfrihet vid lokaliseringen. En genom bilen starkt ökad rörlighet gör individen mer obunden i sitt val av bostad eller arbetsplats.» »Att denna valfrihet eller obundenhet inte leder till minskad storstadstillväxt är påfallande. Dragningen till de stora samlade arbetsmarknaderna, de tätt befolkade regionerna och den samtidiga avfolkningen av glesbygderna h a r tvärtom gått hand i hand med den ökande valfriheten. Att samtidigt den större individuella rörligheten och de ökade anspråk på kvalitet, som det stigande välståndet fört med sig, har lett till en utspridning av storstadsbebyggelsen, till en öppnare och friare gruppering, är lika uppenbart. Stad och landsbygd smälter samman till en stadsbygd.» »Med den större rörligheten följer också att landsortsstädernas influensområden vidgas och att funktionella samband möjliggörs mellan skilda samhällen som tidigare i stort sett har fungerat var för sig. På så vis knyts stora distrikt samman till stadsbygder, vanligen grupperade kring en mer betydande stad som huvudort men någon gång med ett antal varandra kompletterande kärnbildningar. Sådana stadsbygder, de h a r kallats regionsamhällen, är uppbyggda och fungerar i princip på samma sätt som storstäderna. Omfattningen i areal är densamma, 4B Per Nyström, Kommunerna och naturvården. Stadsbyggnad 1963: 1, s. 1.

78 bestämd av bilens räckvidd. Endast tätheten är mindre. En enhetlig regional planläggning av dessa större funktionsenheter blir i framtiden lika tvingande som generalplaneringen av den enskilda staden är i dag. I de mer tättbefolkade delarna av landet kommer de funktionella sambanden att gripa in i varandra från region till region på ett sätt som gör att en fysisk planläggning blir nödvändig för mycket stora enheter. 49 Trots detta betraktas ännu alltför ofta den egna kommunen som något unicum, svävande fritt och vanligen också högst i ett slags dimensionslös värld, utan anknytning till något så obetydligt som grannkommuner. Detta förklarar en sådan egendomlighet som att ett planförslag i en stadskommun kan utvisa mark för bostadsbebyggelse omedelbart intill mark för industribebyggelse i en angränsande förortskommun och att gator och vägar omotiverat avbrytes eller ä n d r a r standard vid kommungränserna. Det kan också förhålla sig så, att man vid beräkningarna av t. ex. ytor för parkerings- och servicebehov endast inräknat den egna ortens (eller stadsdelens) befolkning, ehuru den ökade biltätheten och rörligheten motiverat mer regionalt betonade beräkningar och förslag. På andra håll åter synes man i de olika kommunernas planer gärna vilja var för sig tillgodoräkna en expansion som i realiteten rimligen endast kan komma en av kommunerna till godo. Planeringen inom kommuner, som kan anses tillhöra en och samma funktionella region, bör givetvis i långt större utsträckning än som hittills skett utföras i ett sammanhang eller åtminstone med gemensam målsättning och på grundval av gemensamma, avstämda »basantaganden» rörande befolkningstillväxt, pendling, mark- och lokalbehov för olika ändamål, o. s. v. Fördelningen av exempelvis bostadsbyggandet omkring större arbetsarealer kan då, även om flera kommuner berörs, behandlas som en enhetlig fråga, så att det inom rimligt avstånd från alla sådana arealer åstadkommes en variation i tillgången på bostäder av olika typ som svarar mot efterfrågan. Ett sådant utökat regionalt samarbete skulle också lättare kunna möjliggöra ett kontinuerligt planarbete med en åjourföring av relevanta data, vilket med nuvarande stötvis utförda och vanligen på varje kommun splittrade planarbete ofta icke synes kunna ske i tillräcklig omfattning. Samarbetet skulle sannolikt också medföra, att ärenden av hithörande slag i högre grad än nu framlägges i komplett skick, vilket skulle påskynda behandlingen hos myndigheterna och ge möjlighet till snabbare fastställande och därmed också snabbare igångsättande och färdigställande av byggnadsarbeten. E. Sammanfattning De ekonomiska, sociala och tekniska förändringarna och deras direkta och indirekta följder måste i stort sett i princip accepteras, eftersom hela vår välståndsutveckling bygger på dem eller ingår som integrerande delar i dem. Samtidigt måste emellertid beaktas, att alla förändringar av nu nämnt slag — liksom naturligtvis också förändringarna av åldersstrukturen hos landets befolkning — utmynnar i ställningstaganden och får följder av regional och lokal art, i positiv och negativ riktning. Såsom upprepade gånger påpekats finns det därvid anledning antaga, att dessa processer kan komma att få en omfattning och ett förlopp som man hittills föga konfronterats med. Vi får en allt tydligare reträttendens på en del håll och likaså en allt tydligare expansionstendens på andra håll. Vår frihet — h ä r tagen i sin vidaste bemärkelse — och strävan till fortsatt standardhöjning för alla medborgare kan därför förmodas komma att medföra behov av en allt effektivare och allsidigare planering på det regionala området, av en i ordets 4 »Carl Fredrik Ahlberg, Ett planmässigt samhällsbyggande: Framtidsperspektiv på den fysiska samhällsplaneringen, PLAN 1963: 3, s. 98—99.

79 egentliga betydelse integrerad planering. Så är ju — för att taga ett exempel — ökningen av fritiden icke mycket värd, om man inte samtidigt har någonstans att ta vägen på denna fritid. Vid all planering spelar långtidsaspekten en viktig roll, därför att våra anläggningar vanligen har en livslängd av 50 å 75 år. När det gäller markanvändningen rör det sig oftast om en »brukstid» som är ännu längre. Misstag som göres i dag kan därför generationer få lida av. Men våra möjligheter att ställa prognoser över folkmängd, industriell utveckling etc. sträcker sig vanligen ej längre framåt i tiden än 15 å 20 år, ofta icke ens mer än något eller några få år i taget. Ibland kan plötsliga förändringar i grunden förändra ett tillstånd, som dittills betraktats som beständigt, eller helt kullkasta tidigare planer och prognoser. Denna spännvidd mellan å ena sidan behov och önskemål och å den andra möjligheter innebär givetvis ett dilemma inom planeringen men utgör samtidigt ett mycket starkt motiv för en planering, som på en gång är av både långsiktig och av »rullande» natur. Samordningen, som den nu gestaltar sig, bär ofta prägeln av improvisation och kortsiktigt handlande från fall till fall. Särskilt påfallande är att man — ofta till synes alldeles i onödan — låter utvecklingsförlopp ha sin gång fram till akut konflikt eller missförhållande. Först då uppstår »ärenden», som ett efter ett handlägges. Det skall medges, att prognoser alltid är osäkra och att överraskningar aldrig kan elimineras. Men detta utesluter inte, att man kan bygga upp en verksam handlingsberedskap, som ger ökade möjligheter att foga in de enskilda åtgärderna som pusselbitar i en sammanhängande »ledbild». Raden av exempel på områden inom vilka planeringen bör samordnas och intensifieras har visat, att hela den administrativa strukturen berörs. Samhällsplaneringen måste integreras med den politiska apparaten och förvaltningen inom alla beslutsnivåer liksom mellan dessa inbördes. Härtill kommer samtidigt behovet av reviderade rättsliga instrument. Inom varje hierarkiskt utformad organisation kan emellertid planerings- och beslutsbefogenheter portioneras ut på olika sätt mellan de skilda nivåerna. I fig. 8—11 skisseras grafiskt de viktigare variationsmöjligheterna i en organisation med tre nivåer, en central eller nationell (delad i topp- och verksfunktion), en regional (delad i länsstyrelse- och länsorgansfunktion) och en lokal. Fig. 8 anger central, regional och lokal jämvikt; Fig. 9 anger regional och lokal dominans; Fig. 10 anger central (topp-) och lokal dominans; Fig. 11 anger central (verks-), regional (länsorgans-) och lokal dominans. Vid vilka nivåer man än lägger verksamhetens tyngdpunkt möter man såväl fördelar som nackdelar. På den lokala nivån är fördelarna, att medborgarna kan aktiveras till direkt medverkan och att information är tillgänglig till låg kostnad tack vare den direkta lokalkännedom, som de agerande äger. Nackdelen är svårigheten att hävda överblicken och risken för konflikter mellan enheter, som rätteligen borde samverka, samt därjämte begränsade ekonomiska och personella möjligheter att engagera fackmän. När man flyttar sig upp i organisationsstrukturen inverteras till slut för- och nackdelar. Vid central planering är fördelen god överblick och samordningskraft samt god tillgång till sakkunskap. Nackdelen är, att medborgaren lätt blir dirigerad och känner sig som supplikant i stället för medansvarig, samtidigt som informationskostnaderna blir höga genom att man måste ersätta direkt lokalkännedom med abstrakta statistiska data och ofta långa inspektionsresor. Mot bakgrunden av detta resonemang kan följande överväganden göras. Behovel av överblick, samverkan över större arealer och medverkan av fackmän talar föi

80 Central förvalrnini

K. Maj:ts kansli

I

Central förvaltning

l X

Länsorganen

Centrala ämbetsverken

Lansstyrelserna

1 Lokal förvaltnina

Kommunerna

Regional förvaltnini

Lokal forvallnirt]

Fig. 8

K. Maj:ts kansli Central förvallning

I

>^ Centrala ämbetsverken

••

^•v

Lansstyrelserna inkl. vissa av länsorganen

Visse av länsorganen

1 Lokal

Central förvaltning

1 ' Lokal [ förvaltnin

Kommunerna

förvallning

Regional förvaltning

Fig. 9

Central förvaltnhg

K. Maj:ts kansli förvaltning

I

i Centrala ämbetsverken

X

- * Lönsorganen

~r

Lokal 1 förvallning |

nr

Länsstyrelserna

\ Regierna' /förvaltning

Lokal

Kommunerna

förvaltning

Fig. 10

\Cenlral J förvaltning

K. Maj: s kansli Central förvaltning

-^—

Centrala ämbetsverken

• 1

Lokal 1 förvallning 1

H •

Länsorganen

\

Komrr unerrta

^

\, Länsstyrelserna •

1 X Regional /förvaltning

1 Loka! [ förvaltning

Fig. 11 att tyngdpunkten i den översiktliga samhällsplaneringens utrednings- och samordningsfunktioner bör ligga ovanför den lokala nivån. S. k. riksplanering i olika avseenden kommer då gärna in i bilden, en planering som givetvis icke ifrågasattes för en mängd samhällsfunktioner vilkas räckvidd sträcker sig över hela landet eller större delar därav. Önskvärdheten av medborgerligt engagemang och omedelbar lokalkännedom talar emellertid för att tyngdpunkten icke bör

81 läggas centralt i större utsträckning än som är klart nödvändigt. Under sådana omständigheter måste den mellanliggande regionala nivån anses som särskilt viktig och användbar, förutsatt att den regionala organisationen hänför sig till vad man kan kalla funktionellt avgränsade arbetsenheter — i klartext bättre arronderade län än de nuvarande — och att dessa enheter blir av sådan storlek, att de är lämpliga med hänsyn till arbetsomfattningen och till den kvalificerade personal- och kontorsutrustning, som erfordras för en effektiv verksamhet. Det måste vidare förutsättas, att man på den regionala nivån får kompetens att bringa de uppgjorda planerna till verkställighet. Erfarenheten visar, att endast sådan planering blir verkningsfull, som bedrives i omedelbar kontakt med beslutsinstans. Man kan ställa den frågan, om icke tiden nu är mogen att överflytta en rad beslutsfunktioner beträffande lokalisering av verksamheter och anläggningar och därmed sammanhängande frågor från de centrala ämbetsverken till länsnivå för att där samordnas. Därigenom skulle man i högre grad än hittills kunna få en regional och lokal samstämmighet i planeringen mellan skilda fackområden, något som inte minst näringslivet torde vara betjänt av men som också i hög grad torde vara eftersträvansvärt ur samhällsekonomisk och kommunalekonomisk aspekt. Till en förstärkning av samhällsplaneringen på den regionala nivån hör också, som tidigare i detta avsnitt utförligare diskuterats, uppbyggnaden av datainsamlings- och utredningscentraler. En grundläggande uppgift för dessa blir att följa befolkningens numerär, nu och i framtiden, i skilda delar av landet och i olika delområden, eftersom alla behov, direkt eller indirekt, är funktioner av mänsklig verksamhet. Kontinuerliga, regionalt fördelade samt regionalt och lokalt avstämda befolkningsredovisningar och befolkningsprognoser är därför nödvändiga instrument både vid en mera översiktlig planering i t. ex. ett län eller i en grupp av län och som inkörsport och grund för en mera detaljerad planering. Andra grundläggande uppgifter är att systematiskt följa företagsutvecklingen, markanvändningen och övriga resursdispositioner. God kommunikation måste eftersträvas mellan den regionala data- och utredningscentralen å ena sidan och verkställande organ å den andra, så att förslag till åtgärder blir systematiskt prövade till sina konsekvenser gentemot föreliggande prognoser och planer samt redan existerande förhållanden. För att bli fullt effektiva måste dessa enheter lyda under en huvudmannaorganisation, som är så oberoende av lokala eller andra särintressen, att undersökningsprogrammen och planförslagen inte ofördelaktigt påverkas.

BILAGA 3

Redogörelse för arbetsuppgifterna för vissa myndigheter, vilkas verksamhet sammanhänger med länsförvaltningen Inledning Den följande redogörelsen utgör en sammanställning och bearbetning av ett flertal inom länsförvaltningsutredningens sekretariat upprättade promemorior angående länsstyrelsens (landskansliets och kameralsektionens) samt vissa andra länsmyndigheters arbetsuppgifter och verksamhet. Utanför redogörelsen faller verksamheten inom taxerings- och uppbördssektionerna och prövningsnämndens kansli, vilken behandlas utförligt i landskontorsutredningens betänkande, samt vidare civilförsvaret och den allmänna beredskapsplaneringen, som av särskilda skäl ändå måst närmare redovisas i betänkandets huvudtext. Länsarbetsnämndens, länsbostadsnämndens, landstingets och kommunernas verksamhet berörs endast i speciella hänseenden; deras arbetsuppgifter beskrives fullständigare i betänkandet och bilaga 2. Dit får också hänvisas när det gäller lantbruksnämndens, skogsvårdsstyrelsens och länsskolnämndens verksamhet. De promemorior, på vilka den föreliggande framställningen bygger, h a r tillkommit efter hand under utredningsarbetets gång. Detta h a r medfört att den formella dispositionen av stoffet skiljer sig något i de olika avsnitten. Då redogörelsen avser rådande förhållanden och då länsstyrelsens verksamhet sträcker sig över en mängd olika förvaltningsområden och därför intar en central plats i framställningen, har det fallit sig naturligt att låta de olika huvudavsnitten följa ärendegruppernas fördelning på olika sektioner inom länsstyrelsen. Gränsdragningen är således i en del fall en annan än den, som kan tänkas böra eftersträvas för framtiden. Så h a r t. ex. frågor om vatten och avlopp och vattenvård i övrigt, som i länsstyrelsen nu handlägges på socialsektionen (allmänna sektionens socialdetalj), i huvudsak behandlats tillsammans med den allmänna hälsovården, ehuru dessa frågor uppenbarligen till stor del ingår i samhällsplaneringen. Likaså har trafikväsendet (bilregistrering, kör- och trafikkort, yrkesmässig trafik m. m . ) , som hör till den nuvarande planeringssektionens verksamhetsområde, redovisats i sammanhang med samhällsplaneringen, fastän endast en mindre del av hithörande ärenden kan sägas innehålla ett moment av samhällsplanering. Framställningen tar i första hand sikte på de regionala förvaltningsorganens arbetsuppgifter. Emellertid innefattar länsstyrelsens och i viss utsträckning även andra länsorgans verksamhet allmän tillsyn och kontroll av förvaltningen på det lokala planet och prövning, efter besvär eller underställning, av lokala statliga eller kommunala myndigheters beslut. För att redogörelsen för länsmyndigheternas verksamhet i dessa hänseenden skall få något innehåll h a r det ansetts lämpligt att även lämna en beskrivning av vilka beslut och andra åtgärder som ankommer på de lokala organen. I den mån domstolar och åklagarmyndigheter h a r uppgifter, som står i samband med den förvaltningsverksamhet som skildras, h a r också dessa omnämnts. Till komplettering av bilden av den regionala förvaltningsapparaten har slutligen även i sammanhanget aktuella centrala förvaltningsorgan och deras uppgifter inom ifrågavarande ämnesområden angivits i korthet.

83 Samhällsplanering

m.

m.

I. Lokala organ Byggnadsnämnden I varje kommun skall finnas en byggnadsnämnd. Dess viktigaste uppgifter anges i byggnadslagen den 30 juni 1947 (nr 385) och byggnadsstadgan den 30 december 1959 (nr 612). Byggnadsnämnden skall öva inseende över h u r kommunens område bebygges. Särskilt åligger det nämnden, bl. a., att med uppmärksamhet följa den allmänna utvecklingen inom kommunen och dess omgivning, att ombesörja utredningar rörande planläggning, fastighetsbildning och byggnadsväsende samt i dessa ämnen upprätta de förslag och göra de framställningar som finnes påkallade, att övervaka efterlevnaden av byggnadslagen, byggnadsstadgan och övriga föreskrifter angående byggandet och att lämna allmänheten råd och upplysningar i planläggnings-, fastighetsbildnings- och byggnadsfrågor. Bebyggelseplaneringen är i första hand en kommunal uppgift. Kommunerna h a r — som man brukar uttrycka det — planmonopol. På byggnadsnämnden såsom kommunens viktigaste organ inom byggnadsväsendet ankommer att låta upprätta förslag till generalplan för markanvändningen i stort samt stadsplan eller byggnadsplan (detaljplaner) för den närmare regleringen av bebyggelsen. Där viss, ehuru ej så detaljerad reglering av bebyggelsen som stads- eller byggnadsplan anses erforderlig, skall byggnadsnämnden utreda frågan och uppgöra förslag till område inom vilket utomplansbestämmelser skall gälla. Förslag till generalplan, stadsplan, byggnadsplan eller område för utomplansbestämmelser skall byggnadsnämnden i föreskriven ordning utställa till granskning (av berörda markägare och andra intressenter) och därefter överlämna till kommunens fullmäktige för antagande. Om fullmäktige delegerat sin befogenhet att antaga stadsplan eller byggnadsplan eller att förordna om tillämpning av utomplansbestämmelser, äger dock byggnadsnämnden själv meddela beslut i dessa hänseenden. För att bli gällande skall stadsplan, byggnadsplan och område för utomplansbestämmelser fastställas av länsstyrelsen eller, i vissa fall beträffande stadsplan, av Kungl. Maj:t. Generalplan må på kommunens framställning fastställas av Kungl. Maj :t. Inom område med stadsplan skall byggnadsnämnden se till att kvarteren tomtindelas och att gällande tomtindelning ändras när så erfordras. Förslag till tomtindelning (ändrad tomtindelning) upprättas av mätningsman (stadsingenjör, distriktslantmätare) samt utställes och antages av byggnadsnämnden, som därefter skall underställa länsstyrelsen förslaget för fastställelse. Med hänsyn till fastighetsbildningens betydelse för bebyggelseplanering skall byggnadsnämnden även i övrigt taga viss befattning med fastighetsbildningsförrättningar på sätt närmare framgår av fastighetsbildningslagen den 12 maj 1917 (nr 269) och jorddelningslagen den 18 juni 1926 (nr 326). Inom städer, köpingar och municipalsamhällen, där fastighetsregister föres enligt fastighetsbildningslagen, samt inom områden på landet, där eljest sådant register eller tomtbok föres, inges ansökningar om tomtmätning eller avstyckning till byggnadsnämnden, som överlämnar dem till vederbörande förrättningsman (stadsingenjör, distriktslantmätare). Om tid och plats för avstyckningsförrättning skall förrättningsmannen i viss utsträckning underrätta byggnadsnämnden. Denna får härigenom till-

84 fälle att framställa erinran mot ifrågasatt avstyckning. Vidare h a r nämnden klagorätt, om trots erinran tillstånd till avstyckning meddelas och förrättningen fastställes. Har fråga väckts om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område eller ändring av sådan plan eller om fastställande av generalplan, kan det stundom vara påkallat att länsstyrelsen meddelar förbud mot avstyckning (enligt fastighetsbildnings- resp. jorddelningslagen) eller mot nybyggnad (enligt byggnadslagen) inom området för att förhindra med hänsyn till blivande plan olämplig fastighetsbildning eller bebyggelse. På byggnadsnämnden ankommer givetvis att för sin del uppmärksamma behovet av dylika förbud och göra framställning — i vissa fall genom att föra fram frågan i fullmäktige — om sådant förbud. Uppgiften att övervaka efterlevnaden av byggföreskrifterna, såsom fastställda detaljplaner med tillhörande bestämmelser, stadgandena om byggnads yttre och inre anordnande m. m., fullgör byggnadsnämnden främst genom sin prövning av byggnadslovsansökningar. övervakningen sker emellertid även på andra sätt. Byggnadsnämnden övar sålunda genom sina tjänstemän fortlöpande tillsyn över byggnadsföretag som erfordrar byggnadslov (medverkar vid byggnads utstakning p å marken, företar besiktningar, m. m.). Om påbörjat byggnadsarbete uppenbarligen strider mot byggnadsstadgan eller mot fastställd generalplan, detaljplan eller utomplansbestämmelser, h a r byggnadsnämnden rätt och, om arbetet äventyrar byggnadens hållfasthet eller medför fara för människors liv eller hälsa, skyldighet att förbjuda arbetets fortsättande. Om byggnadsarbete utförts utan erforderligt lov eller i strid mot gällande föreskrifter, kan byggnadsnämnden inskrida med föreläggande för ägaren att undanröja eller ändra det utförda. Sådant föreläggande kan förenas med vite eller det äventyr att åtgärden verkställes genom nämndens försorg på den tredskandes bekostnad. Även eljest, då någon underlåter att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som åligger honom jämlikt byggnadsstadgan eller med stöd därav meddelat beslut (t. ex. rörande underhåll av byggnad eller rivning av skadad eller förfallen byggnad), äger byggnadsnämnden förelägga vite. Å andra sidan äger byggnadsnämnden medge undantag eller avvikelse från gällande plan m. m. ävensom från vissa bestämmelser i byggnadslagen och byggnadsstadgan samt vissa byggnadsförbud. I allmänhet har dock nämnden denna befogenhet endast om länsstyrelsen förordnat därom. I stor utsträckning avger byggnadsnämnden yttranden till plan- och fastighetsbildningsmyndigheter i lokal eller högre instans (exempelvis distriktslantmätare, länsstyrelse, Kungl. Maj:t) i mål eller ärenden rörande bebyggelse och fastighetsbildning, vilkas avgörande ankommer på annan myndighet än nämnden. Ofta förekommande mål och ärenden, vari nämnden avger yttrande, är — förutom de som avser besvär över något nämndens beslut — sådana som rör undantag från byggnadsförbud av något slag eller avvikelse från gällande stads- eller byggnadsplan. Byggnadsnämnden medverkar också ofta — genom egna initiativ, yttranden efter remiss eller genom sin allmänna uppsikt — vid tillämpningen av naturvårdslagen, särskilt såvitt avser förordnande om strandskyddsområde och förbud mot nybyggnad m. m. till skydd för landskapsbilden. Även med vägplaneringen kommer byggnadsnämnden i kontakt genom att sådan ofta ingår som ett led i bebyggelseplaneringen. I övrigt ombesörjes väghållningen i stad eller stadsliknande samhälle av den kommunala nämnd eller styrelse som utsetts därtill (i regel drätselkammaren eller motsvarande jämte den tek-

85 niska organisation som kan ha inrättats för ändamålet) samt eljest, i fråga om de allmänna vägarna, av vägförvaltningen. Byggnadsnämnden skall samarbeta med övriga myndigheter, vilkas verksamhet berör nämndens arbetsområden eller vilkas bedömanden är av betydelse för nämndens verksamhet. Hit hör andra kommunala organ (exempelvis drätselkammare/kommunalnämnd, hälsovårdsnämnd) samt regionala organ såsom länsstyrelsen, länsarkitekten, länsingenjören, vägförvaltningen m. fl. Även i sitt förhållande till allmänheten skall byggnadsnämnden verka för erforderlig samordning av sådana ärenden som berör andra myndigheter. Om åtgärd, för vilken byggnadslov sökes, enligt stadgande i lag eller författning därjämte är beroende på tillstånd av annan myndighet än byggnadsnämnden, skall nämnden sålunda hänvisa vederbörande att söka sådant tillstånd. Besvär över byggnadsnämndens beslut föres hos länsstyrelsen.

Hälsovårdsnämnden

Beträffande hälsovårdsnämndens befattning med va-frågor och andra hälsovårdsfrågor som sammanhänger med byggnadsväsendet torde få hänvisas till avsnittet i denna bilaga angående allmän hälso- och sjukvård m. m.

Distrikt slant mätaren (mätningsmannen)

Distriktslantmätaren (i städer samt vissa samhällen och orter på landet mätningsmannen) handlägger lantmäteriförrättningar, såsom avstyckningar, laga skiften, ägoutbyten och gränsbestämningar. Av intresse i förevarande sammanhang är främst hans medverkan i den fastighetsbildning enligt fastighetsbildningsoch jorddelningslagarna som utgör led i (tät-) bebyggelseutvecklingen och förekommande detaljplaners genomförande. Distriktslantmätaren (mätningsmannen) är sålunda förrättningsman för tomtmätning och avstyckning enligt de nämnda lagarna. Vad särskilt beträffar avstyckning framhäves sambandet mellan fastighetsbildning och planväsende genom olika bestämmelser. Sålunda är stadgat, att inom område, för vilket enligt fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller på annan grund särskilda bestämmelser gäller med avseende på markens bebyggande, avstyckning inte får verkställas så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller syftet med bestämmelserna eljest motverkas. Länsstyrelsen h a r dock rätt att medge undantag, när det finns särskilda skäl därtill. Inom område, för vilket regionplan fastställts, skall denna beaktas. Vidare gäller, att om inom visst område tätbebyggelse har uppkommit eller är att vänta inom nära förestående tid eller eljest avstyckning av flera lägenheter (byggnadstomter) kan förväntas framdeles, så får, innan stadsplan eller byggnadsplan fastställts, avstyckning inte ske så, att områdets ändamålsenliga bebyggande försvåras eller olämplig tätbebyggelse eljest kan föranledas eller lämplig planläggning av området motverkas. Länsstyrelsen äger meddela anvisningar för tillämpningen av denna bestämmelse. Ytterligare kan erinras om länsstyrelsens förut nämnda befogenhet att meddela förbud mot avstyckning utan länsstyrelsens tillstånd, då fråga väckts om upprättande av stadsplan eller byggnadsplan för visst område. Slutligen åligger det förrättningsmannen att, om han finner anledning till antagande att för område som beröres av avstyckningsförrättning erfordras stadsplan eller byggnadsplan, underrätta överlantmätaren, som h a r att med eget yttrande anmäla förhållandet till länsstyrelsen. De nu berörda lagstadgandena föranleder livliga kontakter mellan distrikts-

86 lantmätaren (mätningsmannen) och planmyndigheterna i länet, främst länsstyrelsen och länsarkitekten, direkt eller genom förmedling av överlantmätaren. Formerna för dessa kontakter växlar. Om avstyckningsförbud är gällande, sökes länsstyrelsens medgivande till avstyckningen under förrättningen, eller också uppställes sådant medgivande såsom villkor för avstyckningen. I andra fall söker förrättningsmannen länsstyrelsens uttalande rörande avstyckningens lämplighet, skriftligen eller vid underhandssamråd. Ofta blir dylika avstyckningsärenden föremål för diskussion i länsråd eller annat expertsamråd. Efter avslutad förrättning, varigenom tillstånd till avstyckning meddelats, översänder förrättningsmannen avstyckningsakten till fastställelsemyndigheten (överlantmätaren eller, som regel då avstyckningen skett enligt fastighetsbildningslagen, länsstyrelsen) för avstyckningens fastställande. Beror avstyckning enligt jorddelningslagen av sammanläggning, fastställes den dock, i samband med tillstånd till sammanläggningen, av ägodelningsdomaren (se vidare n e d a n ) . Besvär över förrättningsmannens beslut rörande avstyckning föres hos ägodelningsrätten (jorddelningslagen) eller länsstyrelsen (fastighetsbildningslagen). Här bör även nämnas, att distriktslantmätaren ofta förordnas (av länsstyrelsen) såsom förrättningsman vid förrättning enligt lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar för byggande och underhåll av enskild väg, fördelning av väghållningsskyldighet m. m. Även andra personer förordnas emellertid som förrättningsmän, i fråga om väg som huvudsakligen är avsedd för utforsling av skogsprodukter t. ex. tjänsteman hos skogsvårdsstyrelsen. Besvär över dylika förrättningar föres, då förrättningen skett enligt 2 kap. i nämnda lag (enskild väg i allmänhet) hos ägodelningsrätten och, då fråga är om väg eller vägar inom tätare bebyggelse och de väghållningsskyldiga skall ingå i vägförening (enligt bestämmelserna i 3 kap.), hos länsstyrelsen.

Ägodelningsrätten (ägodelningsdomaren) m. m.

Enligt jorddelningslagen är ägodelningsrätt första domstol i jorddelningsmål på landet. Rätten prövar besvär över alla slag av jorddelningsförrättningar, sålunda bl. a. beslut av förrättningsman att vägra tillstånd till avstyckning. Även på andra sätt än genom besvär kan en jorddelningsförrättning komma att prövas av ägodelningsrätten. Om överlantmätaren inte finner sig kunna fastställa en förrättning eller om länsstyrelsen, lantbruksnämnden eller byggnadsnämnden framställt erinran, skall överlantmätaren hänskjuta frågan till ägodelningsrätten. Förrättning kan eller skall i vissa fall även eljest underställas rättens prövning. Såsom framgår av det nyss sagda h a r bl. a. de lokala och regionala planmyndigheterna, byggnadsnämnden och länsstyrelsen, möjlighet att genom erinran mot förrättningen — i detta sammanhang är givetvis fråga om beslut, varigenom tillstånd till visst slags fastighetsbildning lämnats — få fastighetsbildningsfrågan överprövad av ägodelningsrätten. Planmyndigheternas intressen i fastighetsbildningsmål har ytterligare beaktats såtillvida, att bl. a. länsarkitekten och i vissa fall byggnadsnämnden har rätt att överklaga ägodelningsrätts resp. hovrätts beslut, varigenom fastställelse meddelats å jorddelningsförrättning. Även i stad finnes ägodelningsrätt enligt fastighetsbildningslagen. I stad eller samhälle eller ort på landet, där avstyckning sker enligt bestämmelserna i nämnda lag och därför, enligt vad förut nämnts, som regel länsstyrelsen är fastställelsemyndighet för avstyckning, prövas emellertid i sådant fall besvär över avstyckningsförrättning också av länsstyrelsen. Som ett led i fastighetsbildningen enligt fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen sker stundom sammanläggning av mark från olika fastigheter (till

87 tomt, stadsäga eller jordregisterfastighet). Det särskilda beslut om sammanläggning som därvid erfordras — för bl. a. inteckningsförhållandenas ordnande — ankommer på ägodelningsdomaren. Är därvid fråga om avstyckning enligt jorddelningslagen och sammanläggning enligt lagen om sammanläggning av fastigheter å landet, har ägodelningsdomaren, såsom tidigare antytts, att samtidigt fastställa avstyckningen. Slutligen skall h ä r nämnas, att ägodelningsrätten tar befattning med vissa ersättningsfrågor enligt lagen om enskilda vägar och prövar besvär över förrättning enligt lagens 2 kap. Besvär över vägsamfällighets beslut, av dess styrelse upprättad debiteringslängd och syn angående försummad väghållning av väglottshavare prövas däremot av allmän underrätt i orten. Besvär över ägodelningsrätts (ägodelningsdomares) och allmän underrätts beslut föres i hovrätten. Vägnämnden och vägsynenämnden

Varje län är indelat i vägnämndsområden, ett vart omfattande en eller flera kommuner (dock ej städer som själva är väghållare). Vägnämnden skall enligt lagen den 30 juni 1943 (nr 436) om vägnämnder och länsvägnämnder företräda de lokala vägintressena inom sitt område och har därvid till uppgift att verka för att vägbehoven inom området p å bästa sätt tillgodoses. I sådant hänseende har nämnden bl. a. att avge yttranden till vägförvaltningen, länsstyrelsen eller högre myndighet i frågor om byggande av väg, indragning av väg, m. m. Vägnämnden äger även i övrigt framställa förslag i frågor rörande vägväsendet och vägtrafiken inom nämndens område samt anföra besvär över beslut, som meddelats av länsstyrelsen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. För varje vägnämndsområde samt stad, där allmän väg finnes, och stadsliknande samhälle, som är väghållare, skall enligt lagen den 30 juni 1943 (nr 431) om allmänna vägar finnas vägsynenämnd. Nämnden h a r till uppgift att, då överenskommelse inte kan träffas mellan väghållaren och markägare, besluta i ärenden angående rätt för väghållaren att i trafiksäkerhetens eller väghållningens intresse vidtaga vissa åtgärder (uppsätta snöskärm, ta bort skymmande träd och buskar, ta grus, sand o. dyl.) samt ärenden rörande ersättning åt markägaren härför ävensom för skada vid stakning av väg eller anordnande av tillfällig väg. Besvär över vägsynenämndens beslut anföres hos länsstyrelsen. Trafiknämnden

Enligt lagen den 4 december 1964 (nr 731) om trafiknämnder skall i varje komm u n eller, om delar av samma kommun ingår i olika polisdistrikt, för varje sådan kommundel finnas en trafiknämnd som i vissa fall beslutar om lokala trafikföreskrifter och undantag från dem samt i ärenden angående yrkesmässig trafik (beställningstrafik med personbil). Polischefen är ordförande i trafiknämnden. Besvär över trafiknämnds beslut föres hos länsstyrelsen, till vilken även i vissa fall ärende hos nämnden skall hänskjutas för avgörande. Polismyndigheten Polismyndigheten har vissa beslutsbefogenheter samt gör utredningar och yttrar sig i olika ärenden, väsentligen på vägväsendets och trafikväsendets områden (behovet av trafikreglering, lämplighetsintyg för kör- och trafikkort, omhändertagande av körkort vid allvarliga trafikbrott, fordonskontroll, yrkesmässig trafik, m. m.).

88 I I . Regionala organ Länsstyrelsen

Länsstyrelsens verksamhet i fråga om lokaliseringspolitik, inom plan- och byggnadsväsendet, fastighetsväsendet, naturvården, vägväsendet och trafikväsendet samt på vissa närliggande ämnesområden regleras främst av kungörelserna om statligt lokaliseringsstöd och om planeringsråd i länen, byggnadslagen och byggnadsstadgan, fastighetsbildnings- och jorddelningslagarna, naturvårdslagen, byggnadsminnes- och fornminneslagarna, lagen om allmänna vägar och vägstadgan, lagen om enskilda vägar, vägtrafikförordningen och förordningen angående yrkesmässig trafik. Även länsstyrelsens verksamhet enligt lagen om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning skall beröras. A.

Lokaliseringspolitik

Under de senaste årtiondena har olika samhälleliga åtgärder vidtagits för att påverka näringslivets lokalisering och därigenom utjämna verkningarna av en fortgående strukturomvandling och därav orsakade befolkningsförskjutningar. Vid 1952 års riksdag fastslogs behovet av en aktiv och statlig lokaliseringspolitik och uppdrogs vissa riktlinjer härför. De lokaliseringspolitiska insatserna från statens sida fick till en början formen av utrednings-, upplysnings- och rådgivningsverksamhet, centralt ledd av arbetsmarknadsstyrelsen. En successiv utbyggnad av den statliga lokaliseringspolitiken ägde sedermera rum under de första åren på 1960-talet. Sålunda öppnades i lokaliseringsfrämjande syfte särskilda möjligheter för företag huvudsakligen i de nordligaste delarna av landet att taga i anspråk investeringsfonder. Vidare medgav statsmakterna, att industribyggnader inom nämnda landsdelar fick uppföras såsom kommunala beredskapsarbeten, till vilka utgick statsbidrag. I lokaliseringspolitiskt syfte intensifierades också arbetsmarknadsmyndigheternas utbildningsverksamhet samt företagareföreningarnas lånerörelse och kommerskollegiets kreditgivning till hantverk och småindustri. Nu nämnda åtgärder från statsmakternas sida hade delvis provisorisk karaktär i avvaktan på ett ställningstagande till de förslag som skulle framläggas av den år 1959 tillsatta kommittén för näringslivets lokalisering. På grundval av denna kommittés betänkande (SOU 1963:58) framlades sedermera i propositionen nr 185 till 1964 års riksdag förslag till nya riktlinjer för en aktiv statlig lokaliseringspolitik. Propositionen godtogs med vissa jämkningar av riksdagen. De av riksdagen sålunda antagna riktlinjerna, vilka tillämpats sedan den 1 juli 1965, tar sikte både på lokaliseringspolitikens medel och dess organisation. Lokaliseringspolitiken syftar till att främja en sådan lokalisering av näringslivet, att landets tillgångar av kapital och arbetskraft blir fullt utnyttjade och fördelas så att ett snabbt ekonomiskt framåtskridande främjas. Den är också inriktad på att minska de anpassningssvårigheter som den enskilde ställs inför i ett utvecklingsskede kännetecknat av omfattande strukturrationalisering inom näringslivet med åtföljande befolkningsomflyttning. Till förverkligande av lokaliseringspolitikens mål är anvisade tre huvudsakliga medel: samhällsplanering, upplysnings- och rådgivningsverksamhet samt ekonomiskt lokaliseringsstöd. I förenämnda proposition (1964: 185) underströk departementschefen kraftigt samhällsplaneringens centrala betydelse för lokaliseringsverksamheten. Plane-

89 ringen av bostäder, kommunikationer, sjukvård och andra servicefunktioner måste, framhölls det, nära samordnas med planeringen inom näringslivet och helst ligga före och vara mera långsiktig än denna. Planeringsorganen i kommunerna, i länen och i den centrala förvaltningen måste därför med uppmärksamhet följa näringslivets utvecklingstendenser. Samhällsplaneringen borde i möjligaste mån stödja en företagslokalisering till områden och orter med goda allmänna förutsättningar, bl. a. i fråga om tillgång på arbetskraft. I anslutning till departementschefens uttalanden må här erinras om att det ä r viktigt att företagen kan grunda sina lokaliseringsöverväganden på en allsidig och tillförlitlig information om faktorer av betydelse för ortsvalet, såsom tillgång på arbetskraft, tomtmark, bostäder och serviceanordningar. Från statsmakternas sida h a r det därför varit en strävan att utvidga den upplysnings- och rådgivningsverksamhet som sedan länge utövas centralt av arbetsmarknadsstyrelsen i samverkan med Sveriges industriförbund. Så har skett dels genom en ökning av de statliga lokaliseringsorganens resurser, centralt och regionalt, och dels genom angivande av riktlinjer för verksamhetens bedrivande. Sålunda har bl. a. en förstärkning av länsplanerarinstitutionen vid länsstyrelserna kommit till stånd. Denna innebär, att länsstyrelsernas möjligheter till rådgivning i lokaliseringsfrågor genom utrednings- och prognosverksamhet avsevärt förbättrats. Härvid förutsattes, att de regionala lokaliseringsorganen i ökad omfattning medverkar vid den rådgivning, som sker centralt, genom att i samråd med kommunerna fortlöpande tillhandahålla arbetsmarknadsstyrelsen aktuellt material. Vid sidan härav avses, att de regionala organen själva, mera aktivt än hittills, skall engagera sig i lokaliseringsfrågor. Avgörande för lokaliseringsverksamhetens organisation h a r framför allt varit det samband som råder mellan lokaliseringsplaneringen och övrig samhällsplanering. Flertalet lokaliseringsfrågor kräver, liksom andra frågor som angår samhällsbyggandet, regional eller central överblick. För den regionala lokaliseringsverksamheten h a r länen befunnits utgöra de lämpligaste enheterna, och länsstyrelserna h a r genom sin centrala ställning inom samhällsplaneringen också blivit de regionala lokaliseringsorganen. I fråga om lokaliseringsarbetet på länsplanet anförde departementschefen i propositionen bland annat följande. En utvidgad utrednings- och planeringsverksamhet bör därför enligt min uppfattning komma till stånd i länen. Denna bör för det första omfatta sammanställning och analys av olika data rörande befolknings- och näringslivsförhållanden m. m. samt uppgörande av prognoser och annan bedömning av utvecklingstendenser till ledning för handlandet. Sådana data behövs för planeringen i kommuner och landsting likaväl som inom olika statliga organ. Redan den omständigheten att man för de olika planeringsgrenarna utnyttjar ett gemensamt utredningsmaterial torde ha en icke oväsentlig samordningseffekt. På grundval av sådant utredningsmaterial bör vidare i länen utarbetas planer rörande olika åtgärder, som kan påverka lokaliseringsbetingelserna i enlighet med lokaliseringspolitikens mål. Särskilt bör därvid beaktas den kommunala planeringen och kommunala åtgärder i övrigt för näringslivets främjande. En avvägning bör eftersträvas av olika regionala intressen i frågor om samhälleliga serviceanordningar och andra offentliga verksamheter. Planeringen, som givetvis ständigt måste hållas aktuell, bör utmynna i konkreta förslag och handlingsprogram. Länsstyrelsen fullgör sina uppgifter i nära samverkan med övriga länsorgan, vilkas verksamhet berör näringslivets lokalisering. Denna samverkan sker företrädesvis på tjänstemannaplanet. F ö r den närmaste femårsperioden lämnas försöksvis statligt ekonomiskt stöd till näringslivet i Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands och Västernorrlands län samt i vissa områden av Gävleborgs, Kopparbergs, Värmlands, Älvsborgs och Göteborgs och Bohus län, d. v. s. huvudsakligen inom samma län och särskilda om-

90 råden där investeringsfonder tidigare kunnat tagas i anspråk i lokaliseringssyfte; i speciella fall kan stöd också lämnas i övriga delar av landet. Enligt KK den 23 april 1965 (nr 101) om statligt lokaliseringsstöd utgår sådant stöd i form av lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag vid ny-, om- och tillbyggnad av industrianläggning eller turistanläggning. Lån kan dessutom lämnas vid anskaffning av maskiner m. m. i industriell verksamhet. Lokaliseringsstöd kan ifrågakomma endast till verksamhet som bedömes medföra varaktig sysselsättning för arbetskraften och få tillfredsställande lönsamhet. Stödåtgärderna avser att åstadkomma en direkt stimulerande effekt på den företagslokalisering, som från samhällets synpunkt betraktas som angelägen. Ärenden angående lokaliseringsstöd avgöres av arbetsmarknadsstyrelsen och i vissa fall av Kungl. Maj :t. Ansökan om stöd kan göras hos länsstyrelsen i det län, där verksamheten skall bedrivas, eller hos arbetsmarknadsstyrelsen. Om ansökningen ingivits till länsstyrelsen, skall denna i samråd med länsarbetsnämnden, länsbostadsnämnden, andra berörda myndigheter och länets företagareförening verkställa den ytterligare utredning som behövs och därefter med eget yttrande överlämna ärendet till arbetsmarknadsstyrelsen. I ärenden som anhängiggjorts hos arbetsmarknadsstyrelsen skall länsstyrelsens yttrande inhämtas. För att medel som är tillgängliga för lokaliseringsstöd skall kunna användas på lämpligaste sätt åligger det dessutom länsstyrelsen och länsarbetsnämnden att, oavsett om ansökningar inkommit, i samverkan göra förberedande undersökningar och överlägga med företag och sammanslutningar. Det statliga kreditstödet genom kommerskollegium och företagareföreningarna är avsett att lämnas parallellt med lokaliseringsstödet såsom ett komplement till kreditgivningen på den allmänna kreditmarknaden. I samband med behandlingen av organisationsfrågorna rörande lokaliseringsverksamheten beslöts också inrättandet av ett planeringsråd vid varje länsstyrelse, bestående av nio ledamöter, av vilka fyra utses av Kungl. Maj:t och de övriga av landstinget. Dessa deltar som rådgivande organ i handläggningen av frågor som berör samhällsplanering eller näringslivets lokalisering och som ä r av allmän betydelse eller eljest av större vikt. I råden behandlas sålunda bl. a. frågor angående riktlinjer för lokaliseringspolitiken i länet samt ärenden r ö r a n d e lokaliseringsstöd. Det förutsattes att rådens uppfattning tillmätes särskild tyngd vid de olika frågornas fortsatta handläggning i kommuner, landsting och andra länsorgan. Samtidigt med planeringsråden inrättades för samordning i Kungl. Maj:ts kansli av lokaliseringspolitiska frågor ett särskilt organ, lokaliseringsberedningen, vari ingår representanter för berörda departement och centrala myndigheter samt näringslivets organisationer. B. Plan och

byggnadsväsendet

a. Byggnadslagen och byggnadsstadgan Länsstyrelsen h a r enligt byggnadslagen att öva tillsyn över planläggningen och byggnadsväsendet inom länet. I stort sett kan länsstyrelsens uppgifter enligt nämnda lag och byggnadsstadgan indelas i 1) uppgifter som h a r anknytning till planers tillkomst (fastställelseprövning m. m.), 2) meddelande av förbud mot nybyggnad och vissa andra åtgärder, 3) medgivande av undantag från byggnadsförbud m. m. samt andra byggnadsföreskrifter av olika slag (dispensprövning) och 4) besvärsprövning jämte vissa andra uppgifter på förevarande område. Länsstyrelsens tillsynsverksamhet i mera bokstavlig mening utövas till en viss grad genom länsstyrelsens egna befattningshavare vid resor och besök på olika

91 platser inom länet, men framför allt genom länsstyrelsens på delta område verksamma experter. Främst h a r man härvidlag anledning att nämna länsarkitekten, men även andra experter och med dem sammanhörande lokala organisationer kan räknas som länsstyrelsens medhjälpare i detta sammanhang, t. ex. länsingenjören, överlantmätaren och de honom underställda distriktslantmätarna. Vad de ifrågavarande tjänstemännen inhämtar vid sina tjänsteresor i länet, överläggningar med kommunala myndigheter eller representanter för dessa, besök och förfrågningar från allmänhetens sida eller på andra vägar kan ofta vara av värde för länsstyrelsen i dess tillsynsverksamhet och bringas därför till länsstyrelsens kännedom. Detta sker stundom genom formlig anmälan, i förekommande fall jämte förslag till åtgärder från länsstyrelsens sida. Lika ofta eller kanske oftare tages frågan upp till diskussion under hand med länsstyrelsen och med andra experter. 1) Med avseende på bebyggelseplaneringen är länsstyrelsens viktigaste funktion att pröva och fastställa av vederbörande kommunala organ antagna förslag till stadsplan, byggnadsplan, område för utomplansbestämmelser och tomtindelning. Länsstyrelsen äger även fastställa sådan ändring av generalplan som ej innefattar väsentlig avvikelse från vad förut gäller. I fråga om länsstyrelsens rätt att fastställa stadsplan gäller den inskränkningen, att om planen är av större omfattning eller eljest av större allmän betydelse eller om i ärendet uppkommit fråga vars avgörande enligt byggnadslagen ankommer på Kungl. Maj:t, så skall länsstyrelsen underställa planen Kungl. Maj:ts prövning. Länsstyrelsen äger rätt att underställa stadsplan även i andra fall, då särskild anledning därtill föreligger. Vad här sagts om stadsplan, byggnadsplan och tomtindelning gäller även ändring däri. I samband med fastställande av byggnadsplan över område i en ägares hand äger länsstyrelsen förordna, att ägaren skall avstå mark som erfordras till väg eller annan allmän plats, i den mån detta kan anses skäligt med hänsyn till hans nytta av planen m. m. E h u r u det, såsom i tidigare sammanhang framhållits, i första hand är kommunen som h a r rätt och skyldighet att ombesörja för tätbebyggelse erforderlig detaljplanläggning, h a r överordnade planmyndigheter befogenhet att ingripa, om kommunen försummar att vidtaga behövliga åtgärder. Såvitt avser byggnadsplan och utomplansbestämmelser äger sålunda länsstyrelsen, sedan kommunens fullmäktige hörts i frågan, låta upprätta och efter utställning i vanlig ordning fastställa förslag till byggnadsplan och meddela förordnande om tillämpning av utomplansbestämmelser. I fråga om stadsplan tillkommer motsvarande befogenhet Kungl. Maj :t. I stad och stadsliknande samhälle på landet är stadsplan den vanligen förekommande planformen, men om det föreligger särskilda skäl kan länsstyrelsen förordna att vad i byggnadslagen är stadgat om byggnadsplan på landet skall tillämpas inom visst område av staden eller samhället. Länsstyrelsen yttrar sig över förslag till generalplan, som avses skola fastställas av Kungl. Maj:t, och får även eljest del av generalplaneförslag som utställes. Vad slutligen angår regionplan, så skall länsstyrelsen, då fråga väckts om upprättande av sådan plan, företaga erforderlig utredning och därefter överlämna handlingarna i ärendet jämte eget yttrande till Kungl. Maj:t för beslut huruvida och för vilket område m. m. regionplan skall upprättas. Länsstyrelsen får även tillfälle att yttra sig över utställt förslag till regionplan, vare sig det är avsett att fastställas av Kungl. Maj :t eller ej. 2) De i byggnadslagen förekommande bestämmelserna om byggnadsförbud kan indelas i tre grupper. Till den första gruppen hör de i lagen inskrivna förbuden mot tätbebyggelse

92 inom område för vilket detaljplan saknas (det allmänna tätbebyggelseförbudet) samt mot byggande i strid mot fastställd generalplan, detaljplan, utomplansbestämmelser och tomtindelning. Till samma grupp är att hänföra de nybyggnadsförbud som automatiskt inträder i vissa situationer, t. ex. det förbud som gäller under tiden från det att kommunens fullmäktige antagit ett förslag till stadsplan eller ändring av sådan till dess förslaget fastställts, samt förbudet mot bebyggelse inom kvarter i stadsplan, intill dess kvarteret tomtindelats, och på tomt som ännu icke blivit rättsligen bildad. Till den andra gruppen kan räknas sådana byggnadsförbud, som enligt särskilda stadganden kan läggas över visst område i avbidan på planläggning m. ni. Exempel på dylika förbud är de byggnadsförbud som kan meddelas, då fråga väckts om antagande av stadsplan, upprättande av byggnadsplan eller ändring av sådana planer, eller om utomplansbestämmelser. Till den tredje gruppen hör byggnadsförbud, som enligt byggnadslagen gäller eller kan särskilt meddelas av mera speciella skäl, t. ex. i riksförsvarets eller luftfartens intresse eller till skydd för historiskt eller konstnärligt värdefull bebyggelse m. m. I anslutning till nybyggnadsförbuden bör också nämnas att förbud i vissa fall gäller eller kan meddelas mot schaktning, trädfällning eller annan därmed jämförlig åtgärd. Det ankommer på länsstyrelsen att besluta om flertalet av de förbud som meddelas särskilt. Om meddelat förbud har länsstyrelsen att underrätta markägarna samt vissa myndigheter som har intresse därav, t. ex. vederbörande byggnadsnämnd och lantmäteritjänstemän. 3) I allmänhet är de ovan under 2) omnämnda förbuden dispensabla. Vanligen är det länsstyrelsen, som enligt bestämmelser i byggnadslagen eller byggnadsstadgan äger medge undantag från förbuden. Synnerligen vanliga är ansökningar om tillstånd till mindre avvikelse från stadsplan — i dessa fall är dock byggnadsnämndens tillstyrkande en förutsättning för bifall — samt ansökningar om avvikelser från byggnadsplan eller utomplansbestämmelser och om tillstånd att bygga utan hinder av det allmänna tätbebyggelseförbudet. Till länsstyrelsens befogenhet hör även att medge mindre avvikelse från vad i byggnadsstadgan eller med stöd därav föreskrivits om byggnads yttre och inre anordnande. Länsstyrelsen kan i viss utsträckning överlåta sin dispensbefogenhet på byggnadsnämnden. Som villkor härför gäller emellertid, att byggnadsnämnden h a r tillgång till personal med tillräcklig utbildning och erfarenhet. Delcgering av dispensrätten förutsätter sålunda att byggnadsnämnden h a r hjälp av person med stadsarkitekts kompetens samt därutöver teknisk expertis. Delegationsmöjligheten till trots representerar dispensprövningen en förhållandevis stor del av arbetsbelastningen inom länsstyrelsens planeringssektion. 4) Bland länsstyrelsens övriga uppgifter inom det nu behandlade verksamhetsområdet intar prövningen av besvär över byggnadsnämnds beslut enligt byggnadslagen eller byggnadsstadgan en framträdande plats. Här bör dock anmärkas, att särskild klagan ej får föras över fullmäktiges eller byggnadsnämnds beslut rörande stadsplan, byggnadsplan, utomplansbestämmelser eller tomtindelning, som för att bli gällande skall fastställas av Kungl. Maj :t eller länsstyrelsen, eller om framställning rörande åtgärd av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen enligt byggnadslagen, t. ex. utfärdande av byggnadsförbud. Sakägarens klagomål eller erinringar mot den kommunala myndighetens beslut behandlas i stället i sammanhang med prövningen i övrigt av ärendet hos länsstyrelsen eller Kungl. Maj :t. Inte heller får kla-

93 gan föras över byggnadsnämnds beslut att vägra tillstånd till avvikelse från fastställd generalplan eller stadsplan. Andra på länsstyrelsen ankommande arbetsuppgifter är exempelvis att länsstyrelsen prövar byggnadsnämnds beslut att uppdraga åt en eller flera ledamöter i nämnden eller åt befattningshavare hos nämnden att på nämndens vägnar fatta beslut i vissa grupper av ärenden, på framställning av kommun utfärdar taxa för avgifter för ritningsgranskning, besiktning m. m., under vissa förutsättningar kan medge befrielse från skyldighet att söka byggnadslov ifråga om industriområde, m. m. Företager någon nybyggnad eller annan åtgärd i strid mot förbud som meddelats i byggnadslagen eller med stöd av denna, äger överexekutor, d. v. s. i regel länsstyrelsen, meddela handräckning till rättelse av vad olagligen skett. Ett delproblem av grundläggande betydelse vid all bebyggelseplanering är frågan om vattenförsörjning och avlopp. Möjligheten att lösa va-frågorna är i regel en av förutsättningarna för att bostadsbyggande och överhuvud tätbebyggelse skall kunna ske. Särskild hänsyn skall också enligt byggnadsstadgan tagas härtill vid planeringen. I denna del torde få hänvisas till redogörelsen för byggnadsnämndens och länsstyrelsens verksamhet i fråga om den allmänna hälsovården m. m. b. Fastighetsbildningsoch jorddelningslagarna m. m. Såsom tidigare i olika sammanhang framhållits råder ett nära samband mellan fastighetsbildningen och planväsendet. Ovan har för länsstyrelsens del redan berörts länsstyrelsens i byggnadslagen angivna uppgift att fastställa tomtindelning, vilken — samtidigt som den är ett led i samhällsplaneringen — utgör grunden för fastighetsbildningen inom kvarteret. I fastighetsbildnings- och jorddelningslagarna har nämnda samband kommit till uttryck i bestämmelser, som å ena sidan tillförsäkrar planmyndigheterna ett medinflytande på fastighetsbildningsverksamheten och å andra sidan föreskriver att man vid fastighetsbildningen — och då främst den som sker genom avstyckning — skall ta hänsyn till gällande planer och andra föreskrifter rörande markens bebyggande och till planmyndigheternas uttalanden i det enskilda fallet eller i allmänna anvisningar. Beträffande länsstyrelsens roll i dessa avseenden må följande anföras. I fråga om avstyckning är länsstyrelsen, såsom tidigare nämnts, fastställelsemyndighet i viss utsträckning, nämligen såvitt avser stad samt samhälle eller annan ort på landet, där fastighetsbildningslagens 5 kap. äger tillämpning, allt under förutsättning att Kungl. Maj :t inte h a r förordnat annan därtill. Länsstyrelsen är i dessa fall även den myndighet som prövar besvär över avstyckningsförrättning. Enligt fastighetsbildningslagen ankommer vidare på länsstyrelsen att förordna mätningsman för tomtmätning och avstyckning, om staden (samhället, kommunen) inte har sådan anställd, samt registerförare där fastighetsregister skall föras. På sätt framgår av redogörelsen för distriktslantmätarens verksamhet finns i fastighetsbildningslagen och jorddelningslagen likalydande bestämmelser om avstyckning, vilka närmare reglerar förhållandet mellan fastighetsbildningen och planväsendet, allt i syfte att bringa de fastighetsbildande organens och de för bebyggelseplanläggningen ansvariga myndigheternas verksamhet i samklang så långt detta låter sig göra med hänsyn till vardera sidans självständiga beslutanderätt. De befogenheter som i detta sammanhang tillkommer länsstyrelsen innebär rätt att dels, när fråga väckts om upprättande av stadsplan eller bygggnadsplan för

94 visst område, meddela förbud mot avstyckning inom området, dels medge undantag från sådant förbud och från förbudet att verkställa avstyckning i strid mot gällande generalplan, stadsplan eller byggnadsplan eller andra för området gällande byggföreskrifter och dels meddela erforderliga anvisningar för tillämpningen av lagbestämmelserna rörande avstyckning för tätbebyggelse inom ännu icke detaljplanelagt område. Befogenheten att medge undantag från särskilt meddelat avslyckningsförbud kan länsstyrelsen delegera till länsarkitekten (stadsarkitekt) såtillvida att länsstyrelsen äger bestämma, att avstyckning får äga rum under förutsättning att länsarkitekten (stadsarkitekten) inte har funnit anledning till erinran mot avstyckningen. C. Naturvården

m. m.

Under denna rubrik behandlas i första hand länsstyrelsens verksamhet enligt naturvårdslagen den 11 december 1964 (nr 822) jämte KK den 11 december 1964 (nr 825) om tillämpning av naturvårdslagen (naturvårdskungörelsen) samt lagen den 12 juni 1942 (nr 350) om fornminnen och lagen den 9 december 1960 (nr 690) om byggnadsminnen. a. Naturvårdslagen Ansvaret för det statliga regionala naturvårdsarbetet vilar på länsstyrelserna. Dessa har viktiga beslutsfunktioner då det gäller såväl den kulturella och vetenskapliga som den sociala sidan av naturvården. Länsstyrelserna svarar även för den regionala inventerings- och planeringsverksamheten. Säkerställandet av naturområden är en av länsstyrelsens huvuduppgifter inom naturvården. Om ett område anses böra särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller annars märkliga beskaffenhet eller för att området är av väsentlig betydelse för friluftslivet, kan länsstyrelsen förklara området för naturreservat. I beslutet skall länsstyrelsen föreskriva de inskränkningar i rätten att förfoga över fastighet som erfordras för att trygga ändamålet med reservatet, såsom förbud mot bebyggelse, täktverksamhet, uppodling, avverkning, jakt och fiske, m. m. Vidare äger länsstyrelsen förplikta fastighetsägare att tåla visst intrång, som anläggande av vägar, parkeringsplatser, badplatser e. dyl. samt gallring, plantering m. fl. liknande åtgärder inom reservatet kan innebära. Bedan då fråga om bildande av naturreservat uppkommit, kan länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd vidtaga sådan åtgärd inom det berörda området som strider mot syftet med reservatet. Länsstyrelsen må helt eller delvis upphäva h ä r avsedda beslut eller medge undantag från reservatföreskrifter. Naturreservat på kronans mark vårdas och förvaltas som regel av domänstyrelsen, vilken för övrigt i många fall själv ordnar naturreservat utan formellt beslut enligt naturvårdslagen. I fråga om reservat på annan mark utser länsstyrelsen någon till att utöva vården och förvaltningen; beträffande kommuns mark skall i princip kommunen utses, i övrigt skogsvårdsstyrelsen. Länsstyrelsen meddelar bestämmelser om vården och förvaltningen av naturreservat. Till fastighet hörande naturföremål, såsom stenrös, träd eller dylikt, som anses böra särskilt skyddas eller vårdas, må jämte erforderligt markområde fridlysas av länsstyrelsen såsom naturminne. Vad ovan sagts om naturreservat gäller också i tillämpliga delar naturminne. I naturvårdslagen meddelas vissa bestämmelser till skydd för friluftslivet, vilka bland annat ersätter den förutvarande strandlagen.

95 För att åt allmänheten trygga tillgången till platser för bad och friluftsliv vid havet eller vid insjö eller vid vattendrag äger länsstyrelsen sålunda förordna att visst strandområde skall vara strandskyddsområde. Undantag gäller dock för mark som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan. Inom strandskyddsområde gäller förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra nybyggnad eller ändra befintlig byggnad för att tillgodose ett väsentligen annat ändamål än det, vartill byggnaden tidigare varit använd, liksom förbud mot vissa förberedelsearbeten för sådan bebyggelse. Vidare fordras länsstyrelsens tillstånd för utförande i annat fall av anläggning inom strandskyddsområde, vilken kan h i n d r a eller försvåra allmänhetens tillträde till området. Från förbuden har undantagits anläggningar för försvaret, jordbruket, skogsskötseln, fisket och den allmänna samfärdseln. En viktig och även kvantitativt betydande del av länsstyrelsens verksamhet inom naturvården hänför sig till skyddet av landskapsbilden: meddelande av förbud och prövning av frågor om tillstånd till undantag från förbud enligt naturvårdslagen. Utan länsstyrelsens tillstånd får sålunda, med vissa undantag, takt av sten, grus, sand eller lera för annat ändamål än markinnehavarens husbehov inte äga rum. Den som söker täkttillstånd skall framlägga en s. k. täktplan. I samband med tillstånd kan länsstyrelsen meddela föreskrifter, som avser att i möjligaste mån motverka eller begränsa företagets menliga inverkan på landskapsbilden. Länsstyrelsen äger vidare beträffande visst område meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra nybyggnad, anordna upplag eller utföra vissa slags arbetsföretag, som skulle kunna i väsentlig mån skada landskapsbilden. Vid tillståndsgivningen kan länsstyrelsen utfärda enahanda föreskrifter som vid täktverksamhet. Här avsett förbud får inte meddelas beträffande område, som ingår i fastställd generalplan, stadsplan eller byggnadsplan, och inte heller i fråga om företag, vars tillåtlighet skall prövas enligt vattenlagen. Då det gäller arbetsföretag, som icke omfattas av tillståndstvång enligt vad nyss sagts men som kan komma att väsentligt ändra landskapsbilden, bör samråd ske med länsstyrelsen innan företaget utföres. Länsstyrelsen äger därvid förelägga företagaren att vidtaga åtgärder som, utan att vara oskäligt betungande, prövas erforderliga för att bevara landskapsbilden. Undantagna från bestämmelsen är hebyggelse och företag som nämnts i närmast föregående stycke. Till skydd för landskapsbilden äger länsstyrelsen utfärda föreläggande om att riva eller iståndsätta förfallen byggnad. Slutligen erfordras länsstyrelsens tillstånd för att varaktigt utomhus uppsätta tavla, skylt, inskrift eller liknande anordning för reklam, propaganda, m. m. Utöver nu nämnda åtgärder äger länsstyrelsen enligt naturvårdslagen också meddela förbud till skydd för växt- och djurarter samt utfärda föreläggande mot den, som skräpat ned eller osnyggat i naturen. I naturvårdsärende skall länsstyrelsen på kronans vägnar söka träffa uppgörelse med markägare som begär ersättning eller lösen av fastighet. Innan länsstyrelsen fattar beslut i naturvårdsärende, som kan föranleda ersättning av kronan eller eljest är av större vikt, skall samråd upptagas med statens naturvårdsnämnd, bl. a. såvitt avser frågan om disposition av erforderliga medel. Samråd skall också ske med den berörda kommunen. Det åligger länsstyrelsen att underrätta vissa regionala myndigheter, såsom länsarkitekten, vägförvaltningen och överlantmätaren, om de beslut länsstyrelsen meddelat enligt naturvårdslagen. Hos länsstyrelsen skall föras register över sådana beslut i naturvårdsärenden,

9G

som kan medföra inskränkning i rätten att förfoga över fastighet eller eljest är av sådan beskaffenhet att upplysning om besluten bör vara lätt tillgänglig. I samband med redogörelsen för länsstyrelsens uppgifter enligt naturvårdslagen kan nämnas att länsstyrelsen äger meddela vissa förbud till skydd för djurlivet inom visst område enligt KR den 26 mars 1965 (nr 57) om lokala bestämmelser till skydd för djurlivet. b. Lagarna om fornminnen och byggnadsminnen I lagen om fornminnen ges bestämmelser till skydd för fasta fornlänmingar samt angående rätt till fornfynd och om åtgärder för deras undersökning och tillvaratagande m. m. Tillsyn över fasta fornlänmingar utövas av riksantikvarien. Flertalet befogenheter att undersöka, vårda och i övrigt meddela beslut enligt lagen tillkommer denne. I några hänseenden är emellertid även länsstyrelsen verksam på förevarande arbetsfält. Till fast fornminne hör enligt lagen visst omkringliggande markområde. Om detta område inte är bestämt genom lantmäteriförrättning eller expropriation, äger länsstyrelsen på framställning av riksantikvarien eller markens ägare fastställa gränserna för området. Länsstyrelsen kan även meddela särskild föreskrift, som finnes påkallad för att bevara fast fornlämnings helgd, samt stadga för ändamålet erforderligt vite. Sådan föreskrift kan gälla ett större område än nyss nämnts, om den inte åsamkar markägaren eller annan intrång av någon betydelse. När fornfynd påträffas, h a r länsstyrelsen möjlighet att vid vite fridlysa platsen, intill dess denna kunnat undersökas av riksantikvarien eller, med hans medgivande, av annan, t. ex. landsantikvarien. Även enligt lagen om byggnadsminnen är i första hand riksantikvarien beslutande myndighet. På honom ankommer sålunda att förklara byggnad för byggnadsminne och meddela skyddsföreskrifter, m. m. Vissa uppgifter vilar emellertid på länsstyrelsen. Om ägare av byggnadsminne försummar den vård, som enligt meddelade skyddsföreskrifter åligger honom, äger sålunda länsstyrelsen på framställning av riksantikvarien förelägga ägaren att vidtaga erforderliga åtgärder samt, om föreläggandet inte fullgöres, låta utföra åtgärderna på ägarens bekostnad. Har byggnadsminne ändrats i strid mot meddelade föreskrifter och kan ändringen återställas, kan länsstyrelsen vid vite ålägga ägaren att vidtaga åtgärder härför. i egenskap av överexekutor äger länsstyrelsen meddela handräckning för att avbryta pågående förstörelse av byggnadsminne eller återställa detta eller vidtaga annan åtgärd. Även i andra sammanhang kan länsstyrelsen ha att beakta naturvårdsintresset samt fornminnes- och byggnadsminnesvårdande synpunkter. Så är exempelvis förhållandet vid handläggning av vägfrågor. Fornminneslagen föreskriver en allmän skyldighet att, då väganläggning eller annat arbetsföretag kan beröra fast fornlämning, samråda med riksantikvarien eller dennes ombud. Både den allmänna och den enskilda väglagen erinrar för övrigt om denna skyldighet och om vad som är stadgat angående naturminnen m. m. Om planläggning gäller enligt byggnadsstadgan bl. a., att områden med särskild naturskönhet eller säregna naturförhållanden, bebyggelse med särskilt värde ur historisk eller kulturhistorisk synpunkt eller ur skönhetssynpunkt samt områden som är lämpade och behövliga för friluftsliv såvitt möjligt skall bevaras. Därjämte hänvisas till fornminneslagen. Byggnadslagen ger, såsom tidigare antytts, länsstyrelsen befogenhet att förordna om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd företaga nybyggnad inom område utanför stads- eller byggnadsplan som bör särskilt skyddas med hänsyn till förefintlig, från historisk eller konstnärlig synpunkt värdefull bebyggelse, fasta fornlämningar eller andra minnesmärken.

97 Beträffande den samverkan som sker mellan länsstyrelsen och olika länsorgan m. fl. i ärenden rörande den lokaliseringspolitiska verksamheten, plan- och byggnadsväsendet samt naturvården kan följande anföras. Länsstyrelsens samverkan med länsarbetsnämnden och företagareföreningen i frågor om näringslivets lokalisering har redan berörts. Vid handläggningen av ärenden, som angår plan- och byggnadsväsendet och naturvården, samverkar länsstyrelsen med olika utanför länsstyrelsen stående länsorgan. Länsarkitekten torde sålunda undantagslöst höras i alla hithörande ärenden. Stundom har kanske frågan — t. ex. angående förordnande om sådant byggnadsförbud som för sin tillkomst inte förutsätter kommunalt initiativ — väckts av länsarkitekten. Ofta föranleder ärendet, att länsarkitekten efter besök på platsen redovisar de närmare detaljerna av föreliggande förhållanden, ibland illustrerade av skisser eller fotografier. I rutinärendena, t. ex. flertalet dispensärenden, tomtindelningsärenden och fastställelseärenden rörande mindre planer eller planändringar, vari för ärendets bedömande erforderligt kart- och ritningsmaterial redan föreligger, kan yttrandet bestå av en enkel anteckning på akten om tillstyrkande; även i rutinärendena redogör dock vanligen länsarkitekten i någon form för gällande, i ärendet aktuella planer, förbud och andra byggnadsbestämmelser. Det torde också vara förhållandevis vanligt att länsarkitekten tar initiativ inom naturvården. Överlantmätarens synpunkter inhämtas givetvis i fastighetsbildningsärendena, om de inte finns redovisade i handlingarna redan då ärendet kommer in till länsstyrelsen. överlantmätarens yttrande infordras emellertid även i många andra slag av ärenden, t. ex. då det är fråga om att meddela avstycknings- eller byggnadsförbud eller fastställa utomplansbestämmelser eller förslag till byggnadsplan. Hans hjälp påkallas vidare t. ex. då det gäller att erhålla utdrag eller sammanställning av lantmäterikartor som underlag för att närmare ange ett förbudsområde eller då fastighetsredovisningen i ett byggnadsplaneärende behöver kontrolleras. Även i naturvårdsärenden kan stundom föreligga behov att inhämta yttrande från överlantmätaren. Framför allt torde detta gälla ärenden angående naturreservat och strandskyddsområden. Med länsingenjören rådgör länsstyrelsen såväl i planärenden som i enskilda dispensärenden. Hans sakkunskap erfordras sålunda ofta för att bedöma den utredning och plan för att ordna vattenförsörjning och avlopp som skall åtfölja förslag till detaljplan. Stundom kan härvid hans kännedom om förhållandena inom planläggningsområdet föranleda förslag från hans sida att länsstyrelsen skall förordna om byggnadsförbud i avvaktan på att vatten- och avloppsanläggningar iordningställes. I avstyckningsärenden och byggnadsdispensärenden, särskilt sådana som har sitt upphov i det allmänna tätbebyggelseförbudet, är det ofta av avgörande betydelse, huruvida vatten- och avloppsfrågorna kan lösas tillfredsställande för ifrågasatt bebyggelse. Även i sådana naturvårdsärenden, där vattenvårdssynpunkter är aktuella, inhämtar länsstyrelsen länsingenjörens mening. Länsläkaren höres stundom i byggnads- och planärenden. Det kan gälla t. ex. omgivningshygieniska synpunkter i samband med vatten- och avloppsfrågor eller vid bebyggelse för verksamhet som kan medföra sanitära ölägenheter. Med vägförvaltningen (vägdirektören) sökes samverkan i de många planärenden, där allmänna vägar beröres, vare sig det gäller vägarnas sträckning och bredd, utformningen och anslutningen av planområdets lokalvägar eller bedömningen av bebyggelsens anordnande i övrigt och den därav alstrade trafiken. Vägförvaltningen bidrar sålunda med sin sakkunskap både i rent vägtekniska frå4—660400. Länsförvaltningen II

98 gor och i trafiksäkerhetsfrågor. Dessa senare är även ofta aktuella i dispensärenden, stundom så att ärendet också gäller undantag från väglagens bestämmelser om minsta avstånd från byggnad till allmän vägs mitt eller till korsning av allmänna vägar. Landsantikvariens medverkan erfordras i byggnadsminnes- och fornminnesärenden samt i sådana plan- och byggnadsärenden som eljest berör byggnadsminne eller fornminne eller annan ålderdomlig miljö. Men även i naturvårdsärenden — främst då sådana som angår vård och skydd av kulturlandskapet eller fridlysning av naturminne — är det ofta anledning att höra landsantikvarien. Länsbrandinspektörens yttrande inhämtas i ärenden rörande dispens från de bestämmelser om byggnads inre och yttre anordnande, i vilka brandskyddssynpunkter gör sig gällande. Även i planärenden, t. ex. då planen omfattar områden för såväl industri- som bostadsbebyggelse, kan det vara anledning att få hans synpunkter, t. ex. beträffande frågan huruvida de byggnadsfria zoner, som skall skilja de olika bebyggelseområdena, är tillräckliga med hänsyn till brandskyddets krav. Även med olika länsnämnder eller liknande organ förekommer samverkan eller samråd i vissa fall, t. ex. med lantbruksnämnden i naturvårdsärenden och planärenden vari jordbrukets intressen beröres, med länsskolnämnden i skolbyggnadsärenden och med skogsvårdsstyrelsen i ärenden rörande naturreservat och naturminnen. Från länsbostadsnämnden torde länsstyrelsen endast undantagsvis infordra formliga yttranden i enskilda ärenden på ifrågavarande verksamhetsområden. Under hand förekommer emellertid livliga kontakter mellan nämnden (länsbostadsdirektören) och länsstyrelsen eller länsstyrelseexperterna, främst länsarkitekten, länsingenjören och överlantmätaren. Länsbostadsnämnden h a r intresse av att följa bebyggelseplaneringen och planärendenas gång. Det är också av vikt för dess tjänstemän att bli underrättade om utgången i de många dispensärenden som har anknytning till låneärenden hos nämnden. I sistnämnda hänseende torde p å de flesta håll en rutinmässig samverkan mellan länsstyrelse och länsbostadsnämnd vara etablerad. De naturvårdsråd, som på frivillig grund och med skiftande sammansättning finns inrättade i länen, får givetvis tillfälle att uttala sin mening i alla viktigare naturvårdsärenden. Utanför länsstyrelseexperternas och övriga egentliga länsorgans krets sker remisser exempelvis till yrkesinspektören, militära myndigheter, m. fl. Länsstyrelsens samverkan på de ovan berörda områdena med andra statliga organ går även i riktning mot vissa centrala myndigheter. Detta gäller främst byggnadsstyrelsen, vilken enligt byggnadslagen har den allmänna uppsikten över planläggningen och byggnadsväsendet i riket, samt statens naturvårdsnämnd. Andra centrala myndigheter, som bör nämnas i sammanhanget, är exempelvis vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, riksbrandinspektören, riksantikvarieämbetet, lantmäteristyrelsen, domänverket, medicinalstyrelsen och statens institut för folkhälsan. B. Vägväsendet

m. m.

Vissa vägfrågor kommer under länsstyrelsens bedömande i samband med bebyggelseplaneringen (se ovan). Huvuddelen av länsstyrelsens uppgifter inom vägväsendets och vägtrafikens område avser emellertid planering m. m. av det allmänna vägnätet och de enskilda vägarna. Enligt lagen om allmänna vägar och vägstadgan den 30 juni 1943 (nr 437) omfattar länsstyrelsens verksamhet på förevarande område i huvudsak följande.

90 Fråga om byggande av allmän väg upptages vanligen av länsstyrelsen på anmodan av Kungl. Maj:t, efter framställning av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller på länsstyrelsens eget initiativ. Initiativ till byggande av allmän väg kan emellertid också tagas av kommun, företag, sammanslutning och enskild person genom ansökan hos länsstyrelsen. Om det med hänsyn till kända förhållanden är uppenbart att ansökningen bör avslås, meddelar länsstyrelsen avslagsbeslut. Eljest skall länsstyrelsen utreda vägens betydelse och angelägenhetsgrad, inhämta yttranden från vägnämnden, myndigheter vilkas verksamhetsområden beröres av företaget, m. m. Om länsstyrelsen inte efter denna utredning finner ansökningen böra avslås, prövar länsstyrelsen frågan vid upprättande av nästa flerårsplan (se vidare n e d a n ) . Beträffande allmän väg i stad eller samhälle, som är väghållare, gäller dock att länsstyrelsen i stället översänder handlingarna i ärendet jämte eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för beaktande vid fördelning av statsbidrag till dylika vägar. Ansökan om förändring av enskild väg till allmän göres likaledes hos länsstyrelsen. Om inte ansökningen uppenbarligen bör avslås, skall länsstyrelsen utreda, om vägen är av den betydelse att den kan förändras till allmän. Länsstyrelsen skall vidare låta undersöka i vilket skick den befinner sig, ävensom höra vägnämnden m. fl. lokala organ. Härefter översänder länsstyrelsen ärendet med eget yttrande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för prövning. Om betydande omläggningseller förbättringsarbeten erfordras för vägens upplåtande till allmänt underhåll, upptages frågan i stället i samband med flerårsplan eller i yttrande angående statsbidrag. På liknande sätt handlägges ärenden om inrättande av särskild vinterväg, indragning av allmän väg och övertagande av väghållning som åligger någon på grund av särskild förpliktelse. Arbetsplan för byggande, omläggning eller förbättring av väg, d. v. s. den tekniska projekteringen, utföres genom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens eller, vanligen, vägförvaltningens försorg. Arbetsplan för allmän väg i stad eller samhälle, som är väghållare, ombesörjes dock i regel av staden (samhället). Sedan arbetsplan upprättats, överlämnas den till länsstyrelsen, som utställer planen. Länsstyrelsen äger även föranstalta om upprättande av alternativt förslag, vilket i så fall som regel också skall utställas. Efter utställningen insänder länsstyrelsen planen jämte inkomna yttranden och eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för fastställelse. Flerårsplaner för byggande av allmänna vägar upprättas och fastställes för att tjäna till ledning vid fördelning av de medel som beviljas för vägbyggnadsändamål. Sådana planer skall avse fem år och förnyas i princip vart tredje år. I flerårsplan skall upptagas de vägföretag som —- under förutsättning att anslag beviljas — beräknas bli utförda under den tid planen avser, med angivande av fördelningen av arbetena och de ungefärliga kostnaderna på olika år. Företagen u p p tages i angelägenhetsordning. Förslag till flerårsplaner för riksvägar, länsvägar och ödebygdsvägar i varje län uppgöres av vägförvaltningen. Efter hörande av vägnämnder och länsvägnämnden tar länsstyrelsen ställning till förslagen och sänder dem med eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för fastställelse. I händelse av meningsskiljaktighet mellan väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och länsstyrelsen avgöres frågan av Kungl. Maj :t. Flerårsplan för storbroar upprättas för hela riket av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och fastställes av Kungl. Maj:t, sedan vederbörande länsstyrelse yttrat sig. På samma sätt behandlas förslag (av VoV) om utförande av vägföretag som ej upptagits i flerårsplan. Till länsstyrelsens planeringsuppgifter beträffande de allmänna vägarna får även räknas frågor om förbud mot anslutning av enskild väg samt om undantag

100 från sådant förbud. Bestämmelserna i ämnet är tillkomna i trafiksäkerhetens intresse. Förslag om förbud (med därtill hörande utredning, motivering, kartor m. m.) upprättas och utställes i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller för arbetsplan. — Vidare kan här nämnas, att länsstyrelsen yttrar sig över fördelningsplan som uppgöres och fastställes av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen rörande bidrag till byggande av allmän väg eller gata i städer och samhällen som ä r egna väghållare (KF den 27 maj 1960, nr 374) samt i ärende angående föreläggande (av VoV) för stad eller samhälle, som är väghållare, att bygga eller underhålla väg (gata) vartill statsbidrag utgått. I länsstyrelsens uppgifter ingår vidare att meddela vissa ordnings- och säkerhetsföreskrifter samt medge undantag från dylika. Sålunda lämnar länsstyrelsen, om så finnes erforderligt, tillstånd till åtgärd som bereder olägenhet för samfärdseln eller väghållningen, uppsättande av grind m. m. samt påbjuder erforderlig vägavstängning eller annan väsentlig trafikinskränkning. Länsstyrelsen medger undantag från väglagens förbud mot uppförande av byggnad och förekomst av u PPlag. stängsel m. m. inom visst avstånd från vägmitt eller från vägkorsning i plan samt föreskriver vid behov ökning av ifrågavarande avstånd från vägmitt. Då fråga väckts om byggande av väg, äger länsstyrelsen meddela förbud mot uppförande av byggnad inom visst område, som kan beräknas komma att tagas i anspråk för vägen eller ligga i dess omedelbara närhet, samt medger undantag från sådant förbud. Slutligen medger länsstyrelsen undantag från väglagens förbud mot annonstavla, reklamskylt m. m. inom visst avstånd från vägmitt; som framgår av det föregående kan sådan anordning kräva tillstånd även enligt naturvårdslagen. I samtliga ovan angivna ärenden enligt väglagen eller vägstadgan är vägdirektören föredragande i länsstyrelsen. Länsstyrelsen h a r vissa ytterligare ärenden berörande vägväsendet i vilka vägdirektören icke är föredragande. Hit hör upplåtelse av mark för tillfällig väg (vid t. ex. vägarbete, skador å väg), utseende av arbetslag att biträda vid vinterväghållningen m. m., förordnande av ordförande och en ledamot i vägsynenämnd, ärendes hänskjutande till sådan nämnd och besvär över nämndens beslut, fördelning av ersättning för vågrätt i visst fall samt — såsom överexekutorsärende — handräckning till rättelse av vad olagligen skett i strid mot förbud eller föreskrift rörande uppförande av byggnad utmed väg eller framdragande av ledning i väg. I detta sammanhang kan också nämnas vissa på länsstyrelsen ankommande ärenden enligt lagen om vägnämnder och länsvågnämnder. Länsstyrelsen har sålunda att för kommun, som ej ensam utgör vägnämndsområde, fastställa antalet ombud för val av vägnämndsledamöter och utsätta tid för valet av ledamöter, att förordna två ledamöter av länsvägnämnden, att pröva besvär över val eller beslut av vägnämnd eller länsvägnämnd, samt att vidtaga vissa expeditionella åtgärder. Länsstyrelsens befattning med det enskilda vägväsendet innefattar en mångfald olika uppgifter. Enligt lagen den 3 september 1939 (nr 608) om enskilda vägar ankommer på länsstyrelsen bl. a. att förordna förrättningsman och vid behov sakkunnigt biträde för förrättning enligt nämnda lag, att granska och fastställa av vägsamfällighet eller vägförening antagna stadgar, att pröva underställt utlåtande i förrättning angående bildande av vägförening samt besvär över sådant utlåtande, att ingripa på olika sätt vid försummelse från vägförenings sida att bygga eller underhålla vägar och på framställning medge anstånd med byggande eller övertagande till underhåll av sådan väg, att pröva besvär över vägförenings beslut och debitering samt

101 ansökan om medgivande för förening att upptaga lån, att — efter utredning och hörande av sakägarna — förordna om förbud mot uppförande av byggnad, stängsel m. in. inom visst avstånd från vägmitt eller vägkorsning i plan, om borttagande av tidigare befintligt stängsel och om rättelse (vid vite) i vad olagligen skett i strid mot dylikt förbud (ev. handräckning), att reglera vissa ersättningsfrågor i anledning av förbud av nämnt slag, att i vissa fall förordna tillsyningsman, syssloman och styrelseledamot samt att vidtaga vissa andra åtgärder, delvis av expeditionen natur. Med avseende på de enskild vägarna är emellertid statsbidragsärendena antalsmässigt den dominerande ärendegruppen. Enligt KK den 19 december 1952 (nr 793) ang. statsbidrag till enskild väghållning och KK den 23 maj 1952 (nr 417) ang. statligt stöd till anskaffning av maskiner och redskap för rationalisering av underhållsarbetet å vissa enskilda vägar prövar länsstyrelsen ansökningar om statsbidrag till byggande och underhåll av enskild väg, om lånegaranti för anskaffning av maskin och om statsbidrag till anskaffning av redskap. I dessa ärenden, som beredes av vägförvaltningen, är vägdirektören föredragande hos länsstyrelsen. På grund av sambandet med vägväsendet bör slutligen i detta avsnitt redovisas vissa av de på länsstyrelsen ankommande ärenden som avser vägtrafiken. Enligt vägtrafikförordningen den 28 september 1951 (nr 648) prövar länsstyrelsen ansökningar om tillstånd till tävling med fordon på väg. Vidare äger länsstyrelsen — i likhet med trafiknämnderna — utfärda vissa lokala trafikföreskrifter, bl. a. beträffande hastighet och axeltryck, och förklara att viss väg skall anses som huvudled eller motorväg. Länsstyrelsen meddelar också dispens från bestämmelser i vägtrafikförordningen angående hastighet, fordonsvikt m. m., i den mån trafiken berör mer än en trafiknämnds verksamhetsområde. Länsstyrelsen prövar besvär över trafiknämnds beslut. Det ankommer på länsstyrelsen att årligen utfärda kungörelse om vägar och gällande lokala trafikföreskrifter inom länet. Till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen yttrar sig länsstyrelsen i ärenden angående säkerhetsanordningar m. m., t. ex. vid korsning mellan väg och järnväg. Vägdirektören kan enligt länsstyrelsens bestämmande vara föredragande jämväl i nu nämnda trafikärenden. I vägfrågor samverkar länsstyrelsen även med andra organ på det lokala och regionala planet än vägförvaltningen. Såsom redan nämnts skall länsstyrelsen på skilda sätt samverka med vägnämnderna och länsvågnåmnden. Länsstyrelsen skall inhämta vederbörande vägnämnds yttrande över ansökan om byggande av allmän väg och om enskild vägs övertagande till allmänt underhåll liksom ock i andra vägfrågor av lokalt intresse. Innan flerårsplan upprättas av länsstyrelsen, skall uppgifter införskaffas från vägnämnderna om de företag som bör utföras under den tid planen avser, över planen skall vägnämndernas och länsvägnämndens yttranden inhämtas. — Med hänsyn till vägfrågornas betydelse för bebyggelseplaneringen, jordbruket, skogsbruket och näringslivets lokalisering samt i vissa fall naturvården och byggnadsminnes- och fornminnesvården sker i större eller mindre utsträckning samverkan med länsarkitekten, överlantmätaren, lantbruksnämnden, skogsvårdsstyrelsen, länsarbetsnämnden och landsantikvarien. I vägtrafikärende h a r länsstyrelsen ofta anledning att inhämta yttrande från trafiknämnd. Av centrala organ h a r länsstyrelsen i första h a n d kontakt med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vilken såsom nämnts i regel är den myndighet som slutligt prövar och fastställer flerårsplaner för riksvägar, länsvägar och ödebygdsvägar samt arbetsplaner för dessa vägar. Av vägplaneringen beröres i övrigt chefsmyndigheterna för de ovan nämnda länsorganen.

102 E.

Trafikväsendet

Länsstyrelsens uppgifter inom trafikväsendet grundas i huvudsak på bestämmelser i vägtrafikförordningen och förordningen angående yrkesmässig automobiltrafik. a. Registrering av fordon Enligt vägtrafikordningen skall hos länsstyrelsen föras bilregister och bilreservregister för motorfordon, släpfordon och vissa traktorer. Sedan fordonet besiktigats av bilinspektör (registreringsbesiktning eller typbesiktning), införes fordonet på ansökan i bilregistret. Det ena exemplaret av besiktningsinstrument eller typintyg bildar bilregistret. Anmälda förändringar i fråga om äganderätt, hemort, fordonets beskaffenhet m. m. registreras på registerkortet. Nyregistreringar och vissa förändringar anmäles av länsstyrelsen till centrala bilregistret, som föres av statistiska centralbyrån. Fordon, som inte skall utnyttjas under viss tid utan att dock slutligt tagas ur trafik, kan på ansökan avföras ur bilregistret och införas i bilreservregistret. För motorfordon och släpfordon skall med vissa undantag erläggas automobilskatt enligt KF den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt, så länge fordonet är infört i bilregistret. Debiteringen av skatten verkställes av en av länsstyrelsen särskilt förordnad debiteringsförrättare. Länsstyrelsen kan medge befrielse från bilskatt i vissa fall (invalidfordon) samt beslutar i ärende angående oriktigt påförd skatt (vanligen beroende p å underlåtenhet att anmäla ändring i äganderätten). Länsstyrelsen utfärdar saluvagnslicens samt debiterar och uppbär saluvagnsskatt enligt särskild förordning därom. Länsstyrelsen äger förelägga ägare av motordrivet fordon eller släpfordon att inställa fordonet hos besiktningsman för kontrollbesiktning, meddela körförbud beträffande visst fordon samt häva av polisman eller besiktningsman meddelat körförbud. Länsstyrelsen meddelar särskilt förordnande för polisman, som skall äga rätt att utföra flygande inspektion. b. Körkort Länsstyrelsen utfärdar körkort för motorfordon och traktor med gummihjul. Därvid kan länsstyrelsen föreskriva villkor, t. ex. rörande skyldighet att bära glasögon. Länsstyrelsen äger även meddela s. k. förhandsbesked rörande viss persons möjlighet att erhålla körkort, t. ex. med hänsyn till tidigare misskötsamhet, sjukdom eller lyte. Under vissa i vägtrafikförordningen angivna förutsättningar kan länsstyrelsen återkalla körkort eller meddela körkortsinnehavaren varning, över körkorten skall länsstyrelsen föra körkortsregister. På korten i detta register antecknas trafikförseelser, anmärkningar i nykterhetshänseende m. m. samt i anledning därav vidtagna åtgärder och beslut, t. ex. om återkallelse. I länsstyrelsens arbetsuppgifter enligt vägtrafikförordningen ingår också att lämna tillstånd att bedriva yrkesmässig utbildning av förare (körskola), att meddela och återkalla godkännande av föreståndare, instruktör och lärare vid körskola och i övrigt utöva viss kontroll över körskolorna i länet. I de till trafikväsendet hörande ärendena samverkar länsstyrelsen med besiktningsmän och polismyndigheter samt vissa andra myndigheter. Vad beträffar besiktningsman (förste bilinspektör, bilinspektör) så inhämtar länsstyrelsen någon gång hans yttrande i registreringsärenden (t. ex. för rätt klassificering av fordon) och allt som oftast i ärenden angående körkort för vanför person. I ärenden rörande utfärdande eller återkallande av körkort eller rörande förhandsbesked har länsstyrelsen ofta anledning att höra länsläkaren och medicinal-

103 styrelsen, då sökande eller innehavare av körkort befunnits lida av sjukdom eller lyte m. m., som kan utgöra hinder för innehav av körkort. Beträffande en del vanligen förekommande slag av sjukdom och lyte ävensom nedsättning av syn eller hörsel, vilka kan vara av betydelse för vederbörandes förmåga att föra motorfordon, h a r medicinalstyrelsen utfärdat allmänna anvisningar, vari anges förutsättningar och villkor för utfärdande av körkort. Där anvisningarna är tillämpliga, behöver länsstyrelsen ej inhämta särskilt yttrande från medicinalstyrelsen. I körkortsärende, vari sökandens eller innehavarens lämplighet som förare ifrågasattes på grund av hans nykterhetsförhållanden, infordrar länsstyrelsen ofta länsnykterhetsnämndens yttrande. c. Yrkesmässig trafik Enligt KF den 25 oktober 1940 (nr 910) angående yrkesmässig automobiltrafik m. m. ankommer det på statens biltrafiknämnd och länsstyrelserna att verka för att den yrkesmässiga trafiken ordnas ändamålsenligt. Den yrkesmässiga trafiken indelas i linjetrafik och beställningstrafik och får — med undantag för vissa slags transporter — bedrivas endast efter vederbörligt tillstånd. Sådant trafiktillstånd meddelas av länsstyrelsen i det län där linjetrafiken skall äga rum eller stationsorten för beställningstrafiken skall förläggas. Tillstånd till beställningstrafik med personbil meddelas dock av trafiknämnden i orten. Sträcker sig linjetrafik över mer än ett län eller gäller ansökningen beställningstrafik för godsbefordran med lastbil eller lastbil jämte släpvagn med viss högre maximilast, lämnas tillståndet av biltrafiknämnden (se vidare n e d a n ) . Därvid avger länsstyrelsen yttrande. Länsstyrelsen prövar besvär över lokal trafiknämnds beslut och ärenden, som av sådan nämnd hänskjutes till länsstyrelsen. I ärenden rörande trafiktillstånd prövas sökandens lämplighet som utövare av yrkesmässig trafik samt — ehuru med åtskilliga undantag — behovet och lämpligheten i övrigt av den ifrågasatta trafiken. Länsstyrelsen måste därför —- vare sig ärendet skall avgöras av länsstyrelsen eller av biltrafiknämnden — i regel göra en ganska omfattande utredning. Länsstyrelsen skall höra vederbörande polismyndighet samt trafikföretag och sammanslutning av utövare av yrkesmässig trafik. Även kommunala myndigheter m. fl. skall, om förhållandena ger anledning därtill, få tillfälle att yttra sig. Tillstånd till linjetrafik kan upptaga föreskrift om samtrafik med anslutande järnvägs-, spårvägs- eller sjötrafikföretag. För linjetrafik bör även turlista fastställas av den myndighet som meddelat tillståndet. Biltrafiknämnden kan dock uppdraga åt länsstyrelsen att fastställa turlista som eljest skulle ha fastställts av nämnden. I tillstånd till beställningstrafik skall intagas bestämmelse om stationsort och, då fråga är om beställningstrafik för godsbefordran, lokalområde för trafiken. Bil eller släpfordon, som skall användas vid godsbefordran, skall anmälas till länsstyrelsen. Därvid kontrolleras att fordonets maximilast inte överstiger den största last tillståndet omfattar. Bil eller släpvagn för personbefordran skall godkännas av länsstyrelsen, personbil dock av trafiknämnd som lämnat trafiktillståndet. Hos länsstyrelsen föres, i enlighet med föreskrifter av biltrafiknämnden, förteckningar över innehavare av trafiktillstånd samt i trafiken anmälda eller godkända fordon. Länsstyrelsen utfärdar trafikkort för förande av bil i yrkesmässig trafik. Beträffande trafikkort gäller i huvudsak samma bestämmelser som i fråga om körkort. Länsstyrelsen fastställer taxa för yrkesmässig trafik efter de allmänna grunder

104 som fastställes av biltrafiknämnden, dock att nämnden bestämmer taxa då nämnden meddelat trafiktillståndet. Länsstyrelsen tar även viss befattning med ärenden r ö r a n d e färdskrivare i yrkesmässig trafik, m. m. Slutligen ankommer på länsstyrelsen att meddela tillstånd till yrkesmässig uthyrning av bilar, att godkänna bil som skall användas i sådan rörelse samt att återkalla tillstånd eller godkännande. Sedan år 1961 har — efter beslut för varje år av statsmakterna — anslagits medel för bidrag till icke ekonomiskt bärkraftig trafik på landsbygdslinje. Enligt gällande författning härom (KK den 7 maj 1965, nr 201, om statsbidrag till viss linjetrafik på landsbygden) utgår sådant bidrag till den som med vederbörligt tillstånd varaktigt driver linjetrafik för personbefordran med motorfordon, om verksamheten är att beteckna som landsbygdstrafik i den bemärkelse kungörelsen anger. Ansökan om bidrag inges till länsstyrelsen, som verkställer erforderlig utredning och därefter med eget yttrande översänder ansökningshandlingarna till statens biltrafiknämnd för prövning. F.

Elkraftförsörjningen

Länsstyrelsens befattning med elkraftförsörjningen hänför sig väsentligen till ärenden angående tillstånd att framdraga eller begagna elektrisk starkströmsledning (koncessionsärenden) enligt lagen den 27 juni 1902 (nr 71) innefattande vissa bestämmelser om elektriska anläggningar samt ärenden, som avser ansökningar om bidrag eller lånegaranti enligt KK den 28 maj 1959 (nr 369) om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning. Enligt ovannämnda lag erfordras för framdragande eller begagnande av elektrisk starkströmsledning tillstånd (koncession) av Kungl. Maj :t eller den Kungl. Maj:t bemyndigar. Samma gäller för överlåtelse av koncession. Beträffande de flesta koncessionsärenden h a r uppdragits åt kommerskollegium att utöva beslutanderätten. I vissa viktigare ärenden och sådana, vari kontroversiella meningar yppats, är dock avgörandet förbehållet Kungl. Maj :t. Tillstånd kan avse ledning med en i huvudsak bestämd sträckning (linjekoncession) eller ledningsnät inom visst område (områdeskoncession). Koncession får inte meddelas, med mindre anläggningen är behövlig och förenlig med en planmässig elektrifiering och, då fråga är om områdeskoncession för yrkesmässig distribution, området utgör en lämplig enhet. Koncession för yrkesmässig distribution får meddelas endast den som finnes lämplig att utöva sådan verksamhet. Principiell skyldighet föreligger för innehavare av områdeskoncession för yrkesmässig distribution av elkraft att tillhandahålla ström åt envar, som inom området har behov därav för normalt förbrukningsändamål, och för innehavare av linjekoncession att leverera eller överföra ström åt innehavare av områdeskoncession i den mån så erfordras för att denne skall kunna fullgöra sina nyssnämnda förpliktelser. De här återgivna bestämmelserna i 1902 års lag liksom vissa andra därmed sammanhängande stadganden i lagen fick sin nu gällande lydelse genom lagändringar, som trädde i kraft den 1 januari 1958 (prop. 1957: 161). Ändringarna syftade till att ge möjlighet, i samband med prövning av ansökningar om ny eller förnyad koncession, till en rationalisering av eldistributionen på landsbygden. Man preciserade klarare än förut kraven på anläggningarnas lämplighet samt distributionsföretagets ekonomiska bärkraft och förmåga att i rimlig utsträckning själv svara för behövlig förnyelse och upprustning av anläggningarna. Koncessionsärenden remitteras av kommerskollegium till länsstyrelsen. Denna ombesörjer ärendets delgivning med berörda kommuner och enskilda samt yttrar sig därefter med översändande av handlingarna och inkomna förklaringar. Vid

105 handläggning av koncessionsärenden skall länsstyrelsen granska dem ur formell synpunkt och tillse att erforderliga handlingar åtföljer ansökningen. Därjämte skall länsstyrelsen göra en ingående lämplighetsprövning enligt förut antydda riktlinjer. Som grund härför torde vanligen erfordras en översiktlig utredning och plan för eldistributionen inom länet (jfr n e d a n ) . Medan städer och andra större tätorter i allmänhet har en tekniskt och ekonomiskt tillfredsställande elkraftförsörjning, är eldistributionen inom vissa delar av landsbygden alltjämt mindre väl ordnad. Den är splittrad på ett stort antal distribiitionsföretag, av vilka många har mycket lokalt begränsad räckvidd och är ekonomiskt föga bärkraftiga, och anläggningarnas kvalitet är på sina håll mindre god; den tillåter ofta inte någon utvidgning av distributionen till nya abonnenter. Åtskilliga områden på landsbygden är ännu icke elektrifierade. Kostnaderna för elektrifiering av återstående landsbygdsområden är stora. Utbyggnaden av distributionsnätet i dessa trakter är därför som regel en dålig affär för distributionsföretaget, om detta skall bära kapitalkostnaden, eller också orimligt betungande för abonnenterna, om dessa måste göra så stora engångsinsatser, att någon större del av kapitalkostnaden täckes. Sedan början av 1940-talet har därför statsbidrag utgått till nyanläggning av eldistributionsnät på landsbygden. År 1957 beslöt statsmakterna vidare om statligt stöd intill 50 miljoner kronor för upprustning av landsbygdens elektriska distributionsnät. Närmare beslut om former och förutsättningar för stödet fattades följande år på grundval av p r o p . 1958: 116. Beslutet innebar, att upprustningen skulle sammankopplas med åtgärder i syfte att få till stånd en rationalisering av indelningen i distributionsområden. Enligt beslut av 1959 års riksdag (prop. 1959:130) kan även lånegaranti lämnas för att underlätta eldistributörernas kapitalanskaffning för nyanläggning och upprustning av distributionsnät. Lånegaranti skall, liksom upprustningsbidrag, utgöra ett instrument för rationalisering av eldistributionen. Enligt uttalanden i de propositioner, som låg till grund för statsmakternas beslut om anslag till upprustningsbidrag och om lånegarantier, skall den regionala administrationen på området åvila länsstyrelserna, vilka redan tidigare fyllt denna funktion beträffande bidrag till nyanläggningar. Länsstyrelserna skall regionalt ha överinseendet över och leda upprustningsverksamheten och för den skull verkställa en grundläggande inventering av föreliggande upprustnings- och reorganisationsbehov. Enligt kungörelsen om statligt stöd åt landsbygdens elförsörjning ställes ansökan om statligt stöd i form av bidrag eller ellånegaranti till kommerskollegium men inges till länsstyrelsen. Denna skall göra erforderliga utredningar och därefter med eget yttrande översända handlingarna till kommerskollegium. Av kollegium beviljade bidrag utbetalas genom länsstyrelsen. Förutsättning för statligt stöd är bl. a., att distributionsföretaget bedömes, efter anläggningens utförande resp. upprustningen av distributionsnätet, kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sin distributionsskyldighet och äga ekonomisk bärkraft för framtiden. Brister endera eller båda dessa förutsättningar, föreligger anledning för distributionsföretaget att undersöka och överväga möjligheterna till sammanslagning med eller uppgående i annat företag. Det ankommer på länsstyrelsen att vid behov upptaga denna fråga och att själv eller genom särskilt utsedd opartisk ordförande leda de för frågans lösning nödvändiga förhandlingarna. Givetvis inträffar också, att länsstyrelsen redan på ett tidigare stadium tar initiativ till överläggningar i rationaliseringssyfte, om den i ärendet förebragta utredningen ger anledning härtill. Länsstyrelsens initiativverksamhet på elkraftförsörjningens område inskränker sig emellertid inte till rationaliseringssträvan-

106 dena utan är nu liksom tidigare även inriktad på frågan om oelektrifierade områdens förseende med elektrisk kraft. I hithörande ärenden samverkar länsstyrelsen med tillgänglig expertis, t. ex. sakkunniga hos de elektriska länsföreningar, som finns i åtskilliga län, statens vattenfallsverks lokala organ, storkraftföretag eller konsulterande firmor. Med hänsyn till elfrågornas betydelse för jordbruket inhämtas i många fall lantbruksnämndens yttrande. Inte minst erfordras denna nämnds medverkan i restelektrifieringsärenden, där utsikten till brukningsenheternas framtida bestånd och befintliga bosättningars bibehållande måste komma under bedömande och vägas mot kostnaderna för en elektrifiering. Detsamma gäller i viss utsträckning domänverkets lokala och regionala organ samt skogsbolagen, såvitt avser bosättningar på kronomark resp. bolagens mark, beträffande vilka pågående rationalisering inom storskogsbruket spelar in. G. Indelningsärenden

m. m.

Enligt lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning förordnar Kungl. Maj :t om ändring i rikets kommunala indelning och indelning i församlingar. Kammarkollegiet är central utredningsmyndighet i hithörande frågor. Vill kommun (församling) eller medlem därav väcka fråga om indelningsändring, inges ansökan till kollegiet. Sådan fråga kan även väckas av kollegiet eller av länsstyrelsen genom anmälan hos kollegiet. Kungl. Maj:t kan givetvis även själv ta initiativ till ärenden av denna art. Om kammarkollegiet finner, att ifrågasatt indelningsändring icke bör komma till stånd, äger kollegiet meddela beslut härom. I annat fall underställer kollegiet med eget utlåtande ärendet Kungl. Maj :ts prövning. Genom lagändring år 1962 har i indelningslagen stadgats, att för varje län skall finnas en av Kungl. Maj :t fastställd plan, som utvisar den med hänsyn till befolkningsförhållandena och den ekonomiska utvecklingen ävensom de kommunala förvaltningsuppgifternas omfattning och beskaffenhet samt förhållandena i övrigt lämpligaste indelningen av länet i kommuner. Genom sådan plan verkställes indelning i kommunblock, vilka i sin tur avses skola bilda de framtida primärkommunerna. Förslag till sådan plan eller ändring därav skall upprättas av länsstyrelsen efter samråd med företrädare för kommunerna och de av kommunindelningsfrågor särskilt berörda myndigheterna i länet. Länsstyrelsen skall bereda kommunerna och landstingets förvaltningsutskott tillfälle att inkomma med yttrande över förslaget. Därefter översändes förslaget jämte övriga handlingar till Kungl. Maj:t. För samtliga län finns numera sådana planer fastställda (se SFS 1964:162). Länsstyrelsens yttrande inhämtas i regel även i fråga om annan administrativ områdesindelning samt beträffande indelning i jurisdiktionsområden. Så är exempelvis förhållandet beträffande polisdistriktindelningen, där det också torde åligga länsstyrelsen att ta erforderliga initiativ. I fråga om vissa indelningar ankommer det dock på länsstyrelsen att besluta, t. ex. indelning i valkretsar och valdistrikt för val till riksdagens andra kammare, landstings- och kommunala val, taxeringsdistrikt m. fl. Det är h ä r fråga om indelningar av mindre genomgripande eller mindre beständig art. Besvär över länsstyrelsens beslut och utslag i mål och ärenden som det enligt den ovan lämnade redogörelsen ankommer på länsstyrelsen att avgöra, prövas av 1) kammarrätten (bilskatteärenden), 2) hovrätten (handräckningsmål vilka länsstyrelsen handlägger i egenskap av överexekutor),

107 3) regeringsrätten såvitt avser mål om bl. a. a) val till befattning eller uppdrag (t. ex. val av ledamot i vägnämnd eller länsvägnämnd); valdistriktsindelning (för allmänna val), b) vissa ersättningar och bidrag (dock ej bidrag till väg- och brobyggnadsföretag), c) fråga som uppkommit i anledning av fastighetsregisters uppläggande och förande, d) arbetslag för vinterväghållning på landet, visst ärendes hänskjutande till vägsynenämnd och beslut av sådan nämnd ävensom tillämpning av 32 och 33 §§, 34 § första stycket samt 39 § lagen om allmänna vägar (d. v. s. bestämmelserna om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd å väg vidtaga åtgärder som bereder olägenhet för samfärdseln eller väghållningen, uppföra byggnad m. m. inom visst avstånd från befintlig eller i arbetsplan fastställd vägs mitt eller från vägkorsning samt uppsätta reklamskylt och liknande inom visst avstånd från vägmitt); fastställelse av stadgar för vägsamfällighet eller vägförening, meddelande av föreskrifter för vägförening att gälla såsom stadgar, beslut av vägförening, skyldighet för i vägförening ingående fastighet att bidraga till föreningens utgifter samt värdering av fastighet, allt enligt lagen om enskilda vägar, skyldighet att gälda kostnad för förrättning eller utredning som verkställts för bildande av vägförening, tillämpning av 100 och 101 §§ nämnda lag (vissa förbud och förelägganden i trafiksäkerhetens intresse), e) beslut av länsstyrelsen på grund av lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, f) tomtmätning, g) avstyckning enligt 5 kap. fastighetsbildningslagen, h) länsstyrelsens beslut angående tillämpning av lagarna om fornminnen och byggnadsminnen, i) vissa beslut av länsstyrelsen enligt naturvårdslagen (såsom rörande fridlysning av naturminne, tillstånd till reklamskylt, förelägganden av olika slag), j) förordnande till lantmäteriförrättningar och förrättningar enligt vattenlagen m. m., k) anteckning i bilregister samt meddelande och återkallande av tillstånd att föra bil, 1) meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande städernas och andra orters byggnadsväsen, såframt ej klagan föres över beslut i anledning av ansökan hos länsstyrelsen om tillstånd att företaga nybyggnad utan hinder av gällande byggnadsförbud eller i anledning av dylik ansökan hos byggnadsnämnd beträffande fråga, som det enligt förordnande av länsstyrelsen ankommit på nämnden att pröva, m) föreläggande vid vite (förutom i fall som går in under i) eller 1) ovan), 4) Kungl. Maj:t i statsrådet (övriga mål). Länsarbetsnämnden

Nämnden är enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna länsmyndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor. Som sådan åligger det nämnden att följa utvecklingen på arbetsmarknaden samt planlägga och vidtaga åtgärder som betingas av utvecklingen. Nämnden leder bl. a. den offentliga arbetsförmedlingen. För regionala och centrala överväganden i arbetsmarknadsfrågor insamlar länsarbetsnämnden statistiskt material av olika slag såsom rörande arbetskraft

108 m. m. Detta material tillhandahålles, förutom arbetsmarknadsstyrelsen, även olika regionala myndigheter, bl. a. länsstyrelsen. I fråga om ekonomiskt lokaliseringsstöd, som har nära samband med arbetsmarknadspolitiken, åligger det, som tidigare nämnts, länsarbetsnämnden att samverka med länsstyrelsen som numera är det regionalt ansvariga lokaliseringsorganet. På samhällsplaneringens område i övrigt, särskilt vad gäller samordningen och tidsprioriteringen ifråga om byggnadsverksamheten, utövar länsarbetsnämnden inflytande genom att nämnden handlägger ärenden angående igångsättningstillstånd för byggnadsarbeten och genom sin medverkan i de lokala byggarbetsnämndernas verksamhet. Företagareföreningen Företagareföreningen, i vars styrelse i regel torde ingå representanter för skilda grenar av länets näringsliv och för olika regionala organ, har till uppgift att främja utvecklingen av hantverk och småindustri, särskilt i trakter där en utbyggnad och differentiering av näringslivet från samhällets synpunkt anses önskvärd. Föreningen lämnar företag och kommuner råd och upplysningar i administrativa, kommersiella och tekniska frågor. Härvid åtar sig i allmänhet föreningen utredningsuppdrag beträffande marknadsundersökningar, produktionsplanering m. m. Inom ramen för tilldelade statliga medel beviljar företagareföreningen lån till hantverk och småindustri, huvudsakligen för investeringsändamål; över denna verksamhet utövas central tillsyn genom kommerskollegium. Föreningen avger vidare yttrande till kommerskollegium i ärenden angående statlig kreditgaranti, som avgöres av kollegiet. I samband med behandlingen av riktlinjerna för en aktiv statlig lokaliseringspolitik framhöll departementschefen bl. a., att företagareföreningarnas stödverksamhet i första hand skulle grundas på företagsekonomiska bedömningar men att hänsyn även skulle tagas till sysselsättnings- och lokaliseringssynpunkter. Det förutsattes att lokaliseringsmyndigheterna och företagareföreningarna bedrev sin verksamhet i nära kontakt med varandra. I kungörelsen om statliga lokaliseringsstöd stadgas, som tidigare nämnts, att länsstyrelsen i ärenden om sådant stöd skall samråda med bl. a. företagareföreningen. Länsarkitekten Enligt instruktionen för länsarkitektsorganisationen den 3 december 1965 (nr 701) skall länsarkitekten biträda byggnadsstyrelsen och länsstyrelsen i fråga om planläggnings- och byggnadsväsendet, handha den närmaste tillsynen över fastigheter, som förvaltas av byggnadsstyrelsen, och utöva arkitektverksamhet för statsverkets räkning. Det bör här påpekas, att förslag föreligger om att länsarkitektsorganisationens befattning med kronans fastigheter skall överföras till en särskild distriktsorganisation i samband med en uppdelning av den nuvarande byggnadsstyrelseorganisationen på ett planverk och ett byggande och fastighetsförvaltande verk (P.M. den 27 juni 1966, upprättad av en särskild av chefen för kommunikationsdepartementet tillsatt arbetsgrupp). Länsarkitekten, liksom annan tjänsteman inom organisationen, är skyldig att, då länsstyrelsen så bestämmer, vara föredragande eller eljest deltaga i handläggningen av ärende hos länsstyrelsen. Enligt länsstyrelsens förordnande utför han eller är han närvarande vid besiktningar och andra förrättningar.

109 Den vanligaste formen för länsarkitektens samverkan med länsstyrelsen är emellertid att han avger yttrande till länsstyrelsen, i den mån han inte själv anmäler behov av och föreslår någon länsstyrelsens åtgärd. Länsarkitektens biträde såsom sakkunnig åt länsstyrelsen avser alla slag av mål och ärenden på plan- och byggnadsväsendets område samt de fastighetsbildningsärenden varmed länsstyrelsen tar befattning. Även i andra fall påkallas hans medverkan av länsstyrelsen, t. ex. i naturvårdsärenden och i ärenden angående anläggning eller utvidgning av begravningsplats. I vissa fall h a r länsarkitekten mera självständiga uppgifter på fastighetsbildningsväsendets och naturvårdens områden. Med överlantmätaren samverkar länsarkitekten direkt i det avseendet, att överlantmätaren inte får meddela fastställelsebeslut eller avge yttrande till ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt i fråga om avstyckningsförrättning, som kan antagas ha intresse för bebyggelseplaneringen, utan att dessförinnan länsarkitekten haft tillfälle att yttra sig. Länsarkitekten har också, såsom tidigare anmärkts, rätt enligt jorddelningslagen att klaga över ägodelningsrätts eller hovrätts beslut att fastställa eller tillåta jorddelning. Vidare kan länsstyrelsen bestämma, att avstyckning får ske utan hinder av visst däremot av länsstyrelsen meddelat förbud, om länsarkitekten inte har något att erinra mot avstyckningen. Jämte vissa andra myndigheter äger även länsarkitekten göra anmälan hos överexekutor om handräckning till rättelse av åtgärd som vidtagits i strid mot vissa förbud eller föreskrifter enligt naturvårdslagen. Slutligen kan nämnas, att länsarkitektsorganisationen i varierande omfattning biträder länsbostadsnämnderna med plan- och byggnadsteknisk granskning av bostadslåneärenden. Överlantmätaren

Enligt instruktionen för lantmäteristyrelsen och lantmäteri staten — lanlmäteriinstruktionen — den 3 december 1965 (nr 794) åligger det överlantmätaren att leda och öva tillsyn över lantmäteriväsendet i länet och att bl. a. ta initiativ till och medverka i förberedande planeringar och andra åtgärder för en ändamålsenlig fastighetsindelning. Han skall verka för samordning av fastighetsbildningen med de åtgärder som planlägges på angränsande områden och ntföres genom andra myndigheter och organ. Han har, liksom länsarkitekten, klagorätt beträffande ägodelningsrätts och hovrätts beslut att fastställa eller tillåta jorddelning. Överlantmätaren skall vidare verka för rådgivning och upplysning i syfte att främja jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering samt tillhandagå komm u n e r och enskilda med råd och upplysningar i ämnen som eljest tillhör hans verksamhetsområde. Överlantmätaren är fastställelsemyndighet beträffande förrättningar enligt jorddelningslagen och skall föra jordregister ävensom i vissa fall fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelserna. överlantmätaren samverkar med en rad andra myndigheter. Det åligger honom enligt instruktionen att på anmodan av domstol, lantmäteristyrelsen, länsstyrelse, lantbruksnämnd eller annan statlig myndighet verkställa utredningar och avge utlåtanden i ärenden hos sådan myndighet ävensom att biträda ägodelningsrätt eller annan domstol som sakkunnig. Då så påkallas skall överlantmätaren deltaga i handläggningen i länsstyrelsen av honom berörande ärenden samt i sammanträden med lantbruksnämnd. I fråga om samarbetet med lantbruksnämnden gäller för övrigt bl. a. att överlantmätaren skall inhämta nämndens yttrande, innan han fastställer sådan förrättning, som

110 har jordbrukspolitisk betydelse, eller avger yttrande till ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt i dylikt ärende. Att överlantmätaren skall höra länsarkitekten i avstyckningsärenden, som kan ha intresse för bebyggelseplaneringen, h a r redan nämnts. Tilläggas bör, att om länsarkitekten avstyrker den ifrågasatta avstyckningen men överlantmätaren är av annan mening, så skall överlantmätaren även inhämta länsstyrelsens yttrande. Även i övrigt skall överlantmätaren medverka i arbetet för en ändamålsenlig lokalisering och planläggning av bebyggelsen och för jordbrukets och skogsbrukets yttre rationalisering, vilket ger anledning till kontakter med t. ex. länsingenjören, länsbostadsnämnden, skogsvårdsstyrelsen och vägförvaltningen.

Länsingenjören

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens fr. o. m. den 1 mars 1961 gällande arbetsordning för vatten- och avloppsorganisationens distriktsingenjörskontor skall länsingenjören deltaga i samhällsplaneringen inom länet. Han skall biträda länsstyrelsen och kommunerna i ärenden rörande översiktlig planering och detaljplanering samt i övriga ärenden som berör byggnads- och jorddelningslagstiftningen. Länsingenjören är skyldig att enligt länsstyrelsens bestämmande vara föredragande eller eljest deltaga i handläggningen hos länsstyrelsen av ärende som berör hans verksamhetsfält. Ansökningar om bidrag enligt KK den 5 juni 1959 (nr 251) om statsbidrag till va-anläggningar inges till länsingenjören, vilken — jämte andra länsstyrelseexperter, såsom länsarkitekten och länsläkaren — yttrar sig i ärendet till länsstyrelsen; eventuellt är länsingenjören föredragande hos länsstyrelsen och bilägger då sin granskningspromemoria. Av länsstyrelsen översändes ärendet med eget utlåtande till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för avgörande eller i vissa fall till bostadsstyrelsen. Länsingenjören samverkar i planerings- och enskilda lokaliseringsfrågor inom va-området med olika kommunala myndigheter, med länsarkitekten, överlantmätaren och länsstyrelsen samt med länsarbetsnämnden (t. ex. rörande statsbidrag till projektering av va-anläggningar och i industrilokaliseringsfrågor) och med länsbostadsnämnden i ärenden om olika bostadslån. Att länsingenjören även medverkar i det regionala naturvårdsarbetet har redan framhållits. I många län h a r på senare tid länsingenjörens verksamhet i ökad omfattning inriktats på översiktlig planering av vattentillgångarnas ändamålsenliga utnyttjande och vården av dem med hänsyn till såväl bebyggelse- och industrilokaliseringen som naturvårdens intressen. I sammanhanget kan erinras om statsmakternas principbeslut år 1965 om en för vattenvården, luftvården och naturvården i inskränkt bemärkelse gemensam central organisation och om länsingenjörskontorens inlemmande i länsstyrelserna fr. o m. den 1 juli 1967. Det är att förvänta att länsingenjören, sedan han blivit en länsstyrelsens tjänsteman, kommer att i än högre grad än för närvarande aktivt engageras i naturvårdsarbetet, som samtidigt får en vidsträcktare innebörd.

Vägförvaltningen

För vägförvaltningen gäller instruktionen den 3 december 1965 (nr 688) för vägoch vattenbyggnadsstyrelsen och vägförvaltningama. Inom länet h a n d h a r vägförvaltningen enligt lagen om allmänna vägar väghållningen för kronans räkning samt har närmaste inseendet över väghållningen i stad och samhälle som är väghållare. Den allmänna väghållningen omfattar väg-

Ill byggnad och vägunderhåll samt planläggning av det allmänna vägnätet. Medan vägförvaltningen ombesörjer vägbyggande och vägunderhåll utan att länsstyrelsen eller annan länsmyndighet kan öva något direkt inflytande, är vägförvaltningen ifråga om vägplaneringen sakkunnigt biträde åt länsstyrelsen. Beellt är vägförvaltningens (vägdirektörens) verksamhet i sistnämnda hänseende av stor betydelse därigenom att vägförvaltningen bereder ärenden angående byggande, omläggning eller förbättring av allmän väg, förändring av enskild väg till allmän, indragning av allmän väg, samt förslag till arbetsplan och flerårsplaner för riksvägar, länsvägar och ödebygdsvägar. Vanligt är också, att vägförvaltningen tar initiativ till och för länsstyrelsen framlägger förslag om förbud mot anslutning av enskild väg till allmän väg, om utsträckning av det legala förbudet mot uppförande av byggnad inom visst avstånd från vägmitt eller om förbud mot byggnads uppförande inom visst avstånd från väg, om vars byggande fråga väckts. Vägförvaltningen svarar även för erforderlig utredning i ärenden angående statsbidrag till den enskilda väghållningen (byggande och underhåll av enskild väg samt anskaffning av maskiner och r e d s k a p ) . I de vägärenden, vari länsstyrelsen skall besluta eller yttra sig, är vägdirektören föredragande. Detsamma gäller åtskilliga andra vägärenden, såsom undantag från olika i allmänna väglagen stadgade eller av länsstyrelsen med stöd av denna meddelade förbud samt yttranden till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller Kungl. Maj:t. Godkännande av arbetsplan för byggande av enskild väg, vartill statsbidrag sökes, handlägges vanligen av vägdirektören såsom enmansärende. Vägförvaltningen avger regelmässigt, efter remiss, yttrande till länsstyrelsen i vissa vägtrafikärenden (tävling på väg, lokala trafikföreskrifter). Till vägförvaltningens uppgifter hör även att uppsätta och underhålla vägmärken. Vägförvaltningen meddelar tillstånd till framdragande av ledning inom område för allmän väg och påkallar vid behov hjälp av arbetslag för vinterväghållning. Vägdirektören (annan tjänsteman hos vägförvaltningen) är skyldig att vara föredragande hos länsstyrelsen även i andra till kommunikationsväsendet hörande ärenden än förut nämnts samt att eljest efter länsstyrelsens bestämmande deltaga i handläggningen hos länsstyrelsen. Med olika kommunala myndigheter samverkar vägförvaltningen, t. ex. vid uppgörande av arbetsplaner och då planläggning för bebyggelse skall ske, som berör allmän väg. Samarbete förekommer jämväl mellan vägförvaltningen samt olika länsorgan, såsom länsarkitekt, överlantmätare, landsantikvarie, lantbruksnämnd och skogsvårdsstyrelse ävensom domänverkets regionala förvaltningar. Länsvägnämnden

Enligt lagen om vägnämnder och länsvägnämnder h a r länsvägnämnden till uppgift att verka för att vägfrågor, som är gemensamma för flera eller alla vägnämndsområden inom länet, erhåller den för hela länet ändamålsenligaste lösningen. Nämnden har bl. a. att avge av vederbörande myndigheter infordrade yttranden. Nämnden skall sålunda höras över förslag till flerårsplaner eller till ändring av sådan plan. Länsvägnämnden h a r även rätt att anföra besvär hos Kungl. Maj:t över beslut av länsstyrelsen eller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Besvär över val, som förrättats av länsvägnämnden, eller annat nämndens beslut föres hos länsstyrelsen.

112 Länsläkaren

Länsläkarorganisationen (länsläkare och länshälsovårdskonsulent) tages i anspråk såsom sakkunnigt länsorgan i samhällsplaneringsärenden, vari allmänna hälsovårdsfrågor (omgivningshygieniska frågor) är aktuella. Så kan vara fallet i bebyggelseplaneringsärenden samt enskilda lokaliserings- och byggnadsärenden, där hänsyn till bullerstörningar, luftföroreningar o. dyl. skall tagas eller där vatten- och avloppsfrågornas lösning kan inverka på bedömandet.

Länsbrandinspektören

Enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 685) för länsbrandinspektörerna åligger det länsbrandinspektören att biträda länsstyrelsen i frågor rörande länets brandförsvar. Därvid skall han bl. a., enligt länsstyrelsens bestämmande, avge yttranden, verkställa besiktningar och inom länsstyrelsen deltaga i handläggningen av visst ärende eller vissa slag av ärenden. Han skall medverka vid planläggningen och genomförandet av civilförsvaret i länet, särskilt i vad angår brandtjänsten. Det åligger honom att bistå kommunerna i länet med r å d i frågor av allmän betydelse för brandförsvaret. Såsom ovan antytts anlitar länsstyrelsen länsbrandinspektören såsom sakkunnig i bl. a. plan- och byggnadsärenden, i vilka brandskyddssynpunkter gör sig gällande. Yrkesinspektionen I bl. a. vissa ärenden angående byggnadsdispens för industribyggnader och liknande h a r länsstyrelsen anledning att inhämta vederbörande yrkesinspektörs yttrande. Statens bilinspektion

Bilinspektionens mest omfattande och rutinmässiga samverkan med länsstyrelsen avser intyg om besiktning av registreringsskyldiga fordon och bevis om förarprov, som avlagts av körkorts- eller trafikkortssökande. Härutöver anlitar länsstyrelsen inspektionen såsom sakkunnigt organ i ärenden angående körskolor samt bilregistrerings- och körkortsärenden m. ni.

Landsantikvarien

Landsantikvarien företräder riksantikvarieämbetet och svarar inför ämbetet för kulturminnesvården i länet. På landsantikvarie ankommer även sådana uppgifter beträffande naturvården, som avser skydd av kulturlandskapet. Som expert biträder landsantikvarien länsstyrelsen i ärenden som ankommer på länsstyrelsen enligt fornminnes- och byggnadsminneslagarna. Landsantikvariens medverkan kan vidare behöva påkallas vid handläggningen i lokal eller regional instans av plan- och byggnadsärenden, om kulturminne, kulturhistoriskt värdefull bebyggelse eller säreget område av kulturlandskapet beröres av tilltänkt planläggning eller byggnadsföretag. Vid utarbetande av arbetsplan för allmän väg skall enligt vägstadgan beträffande vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt samråd i förekommande fall ske med landsantikvarien.

113 El-konsulenten

Såsom berörts i redogörelsen för länsstyrelsens verksamhet inom el-kraftförsörjningens område, h a r länsstyrelsen vid sin handläggning av el-kraftfrågor ofta behov av att anlita sakkunnigt biträde. Detta behov tillgodoses på olika sätt. I ett flertal län finnes elektriska länsföreningar, hos vilka är anställd någon sakkunnig person som enligt frivilligt åtagande står till länsstyrelsens förfogande ( el-konsulent). I andra fall anlitas vattenfallsverkets lokala kraftverksförvaltningar, större enskilda kraftföretags ingenjörer eller någon konsulterande firma. De ärenden, varom här är fråga, är elektriska koncessionsärenden och statsbidrags- eller lånegarantiärenden. Vattendomstol Beträffande vattendomstols befattning med avloppsfrågor, vilka ju ofta utgör delproblem i bebyggelseplaneringen eller äger självständig betydelse för utvecklingen av en ort eller flera orter gemensamt, hänvisas till avsnittet i denna bilaga angående den allmänna hälsovården m. m. Även anordningar för en orts vattenförsörjning är i stor utsträckning underkastade vattenlagens bestämmelser och skall före sin tillkomst prövas av vattendomstol, vare sig fråga är om bortledande av vatten ur sjö eller vattendrag eller om tillgodogörande av grundvatten för nämnda ändamål. F ö r vissa vägföretag, såsom brobyggnader och andra anläggningar som berör sjö eller vattendrag, erfordras också vattendomstols tillstånd.

Landstinget

Varje landstingskommun och stad utanför landstingskommun utgör enligt sjukvårdslagen den 6 juni 1962 (nr 242) ett sjukvårdsområde, inom vilket landstingskommunen (staden) skall ombesörja såväl öppen som sluten vård för sjukdom, skada, kroppsfel och barnsbörd, i den mån inte annan drar försorg därom. Även den mentalsjukvård m. m., för vilken staten hittills svarat, övertages av landstingen fr. o. m. år 1967. Planeringen av här ifrågavarande samhälleliga serviceinrättningar (sjukvårdsanstalter av olika slag, indelning i provinsialläkardistrikt, m. m.) utgör givetvis en viktig del av den på regional nivå bedrivna samhällsplaneringen och återverkar på planeringen inom andra grenar därav.

I I I . Centrala organ Arbetsmarknadsstyrelsen

Styrelsen är central myndighet för allmänna arbetsmarknadsfrågor och chefsmyndighet för länsarbetsnämnderna. Inom arbetsmarknadsstyrelsens verksamhetsområde faller åtskilliga frågor som r ö r samhällsplaneringen. Bl. a. åsyftas h ä r styrelsens åliggande att centralt leda verksamheten i fråga om statligt lokaliseringsstöd samt bedriva rådgivning och upplysning rörande näringslivets lokalisering. Sålunda avgöres ärenden rörande lokaliseringsstöd i regel av arbetsmarknadsstyrelsen och styrelsen utövar tillsyn över att lokaliseringslån och lokaliseringsbidrag utnyttjas för avsett ändamål.

114 Av stor vikt för samhällsplaneringen på skilda områden är arbetsmarknadsstyrelsens centrala överblick över olika faktorer av betydelse för näringslivets lokalisering m. m., som styrelsen i största utsträckning erhåller genom fortlöpande uppgifter från länsarbetsnämnderna och varigenom styrelsen kan lämna värdefulla uppgifter till andra planerande myndigheter, både centralt och regionalt. Byggnadsstyrelsen m. m. Byggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden r ö r a n d e planläggning av bebyggelse och byggnadsväsende i övrigt. Som sådan har styrelsen bl. a. funktionen som sakkunnigt remissorgan på förevarande område åt Kungl. Maj:t. Även yttranden till länsstyrelserna förekommer. Styrelsen är vidare chefsmyndighet för länsarkitektsorganisationen. Byggnadsstyrelsen har viktiga och omfattande uppgifter beträffande sådana kronans byggnader, som är ställda under styrelsens förvaltning, med anskaffning av lokaler för statsmyndigheterna m. ni. Det kan i sammanhanget ånyo erinras om att förslag föreligger om att dela upp den nuvarande byggnadsstyrelseorganisationen på ett planverk och ett byggande och fastighetsförvaltande verk. Inom sitt verksamhetsområde insamlar och bearbetar byggnadsstyrelsen kunskapsmaterial samt utövar rådgivande verksamhet och utger publikationer. Enligt bestämmelse i byggnadsstadgan har byggnadsstyrelsen att utfärda de ytterligare råd och anvisningar, som finnes erforderliga för tillämpning av stadgan. Styrelsen meddelar även närmare föreskrifter rörande ritningar, som skall fogas vid ansökan om byggnadslov, rörande arkivering och expedition av handlingar, rörande konstruktion och utförande i övrigt av byggnader m. m. samt rörande byggnadsarbeten. Dylika föreskrifter skall emellertid för att bli gällande fastställas av Kungl. Maj :t. Inom byggnadsstyrelsen handlägger planbyrån och tekniska byrån ärenden rörande bebyggelseplanering och flertalet andra ärenden som avser tillämpning av byggnadslagstiftningen. Som en följd av samhällsplaneringens utveckling mot allt större komplexitet och de ökade kraven på samordning av olika statsorgans verksamhet samt den för några år sedan genomförda decentraliseringen av besluten i plan- och byggnadsärenden till länsstyrelserna och byggnadsnämnderna har planbyråns verksamhet i växande omfattning kommit att inriktas p å översiktliga, allmänt samordnande och vägledande uppgifter. Som ett led i det centrala planorganets samordnande verksamhet tillkom redan 1953 rådet för översiktlig planläggning. Rådet fungerade som en samarbetsdelegation mellan statliga centrala ämbetsverk samt vissa andra institutioner och sammanslutningar, som har intressen att bevaka i samband med den översiktliga planeringen. Rådets huvuduppgift var att verka för enhetliga bedömningsgrunder inom olika sektorer av samhällsplanering. Det bedrev viss utredningsverksamhet för belysning av principiella planläggningsfrågor. I rådet ingick representanter för arbetsmarknadsstyrelsen, bostadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, lantmäteristyrelsen, skolöverstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens råd för samhällsforskning, Svenska stadsförbundet och Svenska landskommunernas förbund. Ordförande var byggnadsstyrelsens chef. I samband med byggnadsstyrelsens omorganisation fr. o. m. den 1 juli 1962 ombildades rådet till byggnadsstyrelsens råd för samhällsplanering. Rådet h a r fått en fastare form men eljest oförändrad sammansättning. Som samarbetsorgan i fråga om byggnadsstyrelsens uppgift att utfärda tekniska anvisningar till byggnadsstadgan och därmed sammanhängande verksamhet finns

115 också ett byggnadsstyrelsens tekniska råd med representanter för riksförbund av arkitekter, ingenjörer, byggnadsarbetare och byggnadsföretagare, kommunförbunden m. fl. I sammanhanget redovisas här även statens råd för byggnadsforskning, som h a r till uppgift att främja forskning och rationalisering inom byggnadsområdet, samt statens institut för byggnadsforskning, vars uppgift är att bedriva sådan forsknings- och försöksverksamhet, som är ägnad att främja en rationell utveckling av planering, produktion och förvaltning inom byggnadsområdet.

Lantmäteristyrelsen

Lantmäteristyrelsen är chefsmyndighet för lantmäteristaten (länslantmäterikontoren och lantmäteriets förrättningsorganisation). Styrelsen skall leda och öva tillsyn över fastighetsbildningen, lantmäteriväsendet i övrigt och förandet av jordregister. Styrelsen har även överinseendet över mätningsväsendet i städerna m. fl. orter samt uppläggandet och förandet av fastighetsregister enligt de för stad gällande bestämmelserna. Lantmäteristyrelsen verkställer på begäran av domstol eller administrativ myndighet utredning och meddelar utlåtande i frågor som ligger inom styrelsens verksamhetsområde.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen in. m.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden om allmänna vägar och gator, enskilda vägar, vägtrafiken samt vatten- och avloppsanläggningar. Styrelsen h a n d h a r även viss kontroll över enskilda järnvägar och spårvägar. Styrelsen är chefsmyndighet för statens bilinspektion. Under styrelsen lyder också länsingenjörskontoren, vilka emellertid såsom tidigare angivits den 1 juli 1967 skall inordnas i länsstyrelserna i samband med att styrelsens vatten- och avloppsbyrå sammanföres med bl. a. statens naturvårdsnämnd till en för hela naturvårdsområdet central myndighet. Med avseende på det allmänna vägväsendet tillkommer det enligt lagen om allmänna vägar väg- och vattenbyggnadsstyrelsen att pröva frågor om byggande av väg, om förändring av enskild väg till allmän, om inrättande av särskild vinterväg och om indragning av väg. Styrelsen fastställer flerårsplaner för byggande av riks-, läns- och ödebygdsvägar samt arbetsplaner för sådana vägar. I sådana ärenden avger länsstyrelsen utlåtande eller förslag på sätt närmare framgår av den föregående redogörelsen. Om väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i dylikt ärende har annan mening än länsstyrelsen och myndigheternas åsikter inte kan sammanjämkas, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:t för avgörande. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen upprättar vidare förslag till flerårsplaner för byggande av större broar efter hörande av länsstyrelserna. Sådant förslag fastställes av Kungl. Maj :t. I fråga om städer och samhällen, som själva är väghållare, ankommer p å vägoch vattenbyggnadsstyrelsen, enligt KF den 27 maj 1960 (nr 374) om väg- och gatuhållningen i vissa städer och stadsliknande samhällen, att bestämma vilka gator som är nödiga för den allmänna samfärdseln och att uppgöra och fastställa fördelningsplan för statsbidrag till väg- och gatubyggnadsföretag. För sådant företag fastställer styrelsen också arbetsplan. Försummar staden (samhället) att bygga väg, för vilken arbetsplan fastställts och vartill bidrag utgått, eller att underhålla

116 sådan väg, äger väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förelägga väghållaren att vidtaga erforderliga åtgärder vid äventyr att styrelsen låter utföra dem på väghållarens bekostnad. Även i de nu berörda ärendena skall länsstyrelsens yttrande inhämtas. Till grund för planeringsverksamheten inom vägväsendet ligger den av 1959 års riksdag i princip godtagna vägplanen för Sverige, vilken innehåller riktlinjer för riksvägnätets utformning och principerna för upprustning av länsvägnätet fram till år 1975. Som ett led i uppföljandet av vägplanen bedriver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en kontinuerlig planerings- och utredningsverksamhet, varigenom erhålles underlag för en avsedd fortgående revision av vägplanen och för bedömningen av flerårs- och fördelningsplanerna. I detta arbete håller väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kontakt med andra myndigheter och vägintressenter, främst genom den av styrelsen tillsatta samarbetsdelegationen för vägväsendet, i vilken ingår — förutom styrelsens chef och vissa andra tjänstemän — representanter för byggnadsstyrelsen och Svenska stadsförbundet samt för skogsbruket, jordbruket, det övriga näringslivet och Svenska vägföreningen. En samarbetskommitté h a r också inrättats för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens järnvägar och arbetsmarknadsstyrelsen med uppgift att bereda frågor angående ersättningstrafikens organisation i samband med järnvägsnedläggelser. Inom området för det vägtekniska, vägtrafiktekniska och fordonstekniska arbetet bedriver väg- och vattenbyggnadsstyrelsen en omfattande verksamhet samt lämnar föreskrifter och anvisningar åt vägförvaltningarna och bilinspektionen. Beträffande vatten- och avloppsfrågorna h a r väg- och vattenbyggnadsstyrelsen som huvuduppgifter översiktlig planläggning, forsknings- och normarbete inom va-tekniken samt prövning av ärenden angående statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. I vissa statsbidragsärenden sker samråd med bostadsstyrelsen eller är avgörandet överlämnat åt detta verk. Om ämbetsverken sinsemellan eller i förhållande till länsstyrelsen är av skiljaktiga meningar, skall ärendet underställas Kungl. Maj:t. I sammanhang med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen bör omnämnas vissa statliga organ med direkt anknytning till styrelsens verksamhet, nämligen statens väginstitut och trafiksäkerhetsrådet. Statens väginstitut utgör det centrala organet för den med statsmedel bedrivna vägforskningen i landet. Institutet bedriver forskning och utför vetenskapliga undersökningar och praktiska försök samt låter samla, ordna, bearbeta och publicera resultaten av sin verksamhet. Institutet skall biträda väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med vägtekniska och vägtrafiktekniska undersökningar och utredningar. Trafiksäkerhetsrådet är anslutet till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och verkar för att största möjliga trafiksäkerhet åstadkommes och upprätthålles p å vägar och gator. Rådet bedriver trafiksäkerhetsforskning, understödjer och samordnar sådan forskning som bedrives av andra institutioner och samlar, ordnar, bearbetar och publicerar resultaten av sin verksamhet. Rådet tillhandagår andra offentliga myndigheter med undersökningar och utredningar. Statens naturvärdsnämnd

Nämnden är central förvaltningsmyndighet för naturvården i riket. Begreppet naturvård torde i detta sammanhang närmast innefatta sådan verksamhet som regleras i naturvårdslagen. Här må emellertid åter erinras om statsmakternas nv-

117 ligen fattade beslut att med statens naturvårdsnämnd sammanföra statens vatteninspektion, väg- och vattenbyggnadsstyrelsens vatten- och avloppsbyrå samt statens luftvårdsnämnd till ett centralt naturvårdsorgan, varvid naturvården kommer att få en vidare innebörd. Enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 800) för statens naturvårdsnämnd åligger det nämnden att verka för att naturvårdsarbetet ordnas och utvecklas ändamålsenligt, bl. a. i vad angår behovet av mark för rekreation och friluftsliv. Nämnden skall leda arbetet med att planmässigt inventera och utvälja markområden, som lämpligen bör avsättas för olika naturvårdsändamål. En viktig uppgift för nämnden är att från naturvårdssynpunkt följa den allmänna byggnadsplaneringen m. m. och särskilt verka för att stränderna skyddas. I fråga om skyddet för landskapsbilden skall nämnden på olika sätt, genom inventering, planering m. ni., verka för att täktverksamheten får lämplig lokalisering och utformning samt även följa utvecklingen beträffande andra arbetsföretag, såsom vattenkraftsutbyggnad, vägbyggande o. dyl., och tillse att sådana företag planläggs och utförs under hänsynstagande till deras inverkan på naturen. Slutligen åligger det nämnden att utarbeta råd och anvisningar i fråga om naturvårdsåtgärder som ankommer på statliga eller kommunala organ och att vid behov biträda länsstyrelserna i naturvårdsärenden. Naturvårdsnämndens verksamhet regleras främst i naturvärdslagen och naturvårdskungörelsen. Som exempel på där angivna uppgifter m. m. för naturvårdsnämnden kan nämnas följande. Naturvårdsnämnden medverkar vid utformningen av de föreskrifter om ordningen inom nationalparker, som meddelas av domänstyrelsen. Det ankommer vidare på nämnden att låta utföra sådana vetenskapliga undersökningar som fordras för bedömningen av naturförhållandena inom nationalparkerna. Då det gäller vård och förvaltning av naturreservat på kronan tillhörig mark samråder domänstyrelsen med naturvårdsnämnden. Som förut nämnts äger länsstyrelsen ej fatta beslut i naturvårdsärende, som kan föranleda ersättningsskyldighet, eller annat beslut av vikt, utan att först samråda med naturvårdsnämnden. Hos naturvårdsnämnden förs ett sammanfattande riksregister över olika myndigheters, bl. a. länsstyrelsernas, beslut i naturvårdsärenden. Nämnden utfärdar anvisningar för de regionala register, som länsstyrelserna skall föra beträffande sina beslut. För tillvaratagande av naturvårdens intressen äger naturvårdsnämnden anföra besvär över länsstyrelsens beslut i naturvårdsärende. Statens naturvårdsnämnd disponerar och utbetalar anslag som avser bidrag till naturvårdsupplysning, ersättningar till markägare intill visst belopp samt kostnader för vård och förvaltning av naturvårdsobjekt.

Statens vatteninspektion Beträffande vatteninspektionens befattning med vattenföroreningsfrågor hänvisas till avsnittet i denna bilaga angående den allmänna hälsovården m. m.

Riksantikvarieämbetet

Ämbetet är central förvaltningsmyndighet för kultur- och fornminnesvården. Ämbetet är också tillsynsmyndighet över landsantikvarieorganisationen. Enligt lagen om fornminnen utövar riksantikvarien tillsyn över fasta fornlämningar och äger låta undersöka, iståndsätta och inhägna dem samt vidtaga vissa andra åtgärder. Fast fornminne får inte rubbas, förändras eller borttagas utan riksantikvariens tillstånd. Såsom tidigare påpekats kan riksantikvarien i vissa fall göra framställning till länsstyrelsen om bestämmande av gränser för fornminnes-

118 område. Riksantikvarien tar även befattning med fornfynd (inlösen till kronan, undersökning av plats för fornfynd, handräckning hos överexekutor m. m . ) . Vad i lagen stadgas om riksantikvarien gäller i stället byggnadsstyrelsen, såvitt angår vården av byggnadsminnesmärken som står under dess direkta förvaltning. På riksantikvarien ankommer enligt lagen om byggnadsminnen bl. a. att förklara byggnad för byggnadsminne och utfärda erforderliga skyddsföreskrifter samt upphäva förklaring eller medge undantag från meddelade föreskrifter. Riksantikvarien kan hos länsstyrelsen göra framställning om föreläggande för ägare av byggnadsminne att vidtaga åtgärd för byggnadens vård eller att återställa ändring av byggnaden. Statens brandinspektion Brandinspektionen, vars chef är riksbrandinspektören, är central tillsynsmyndighet över brandförsvaret. Brandinspektionen anlitas för yttranden i bl. a. plan- och byggnadsärenden, där brandskyddsfrågor är aktuella. Statens biltrafiknämnd

Statens biltrafiknämnd har att verka för att den yrkesmässiga biltrafiken ordnas ändamålsenligt. Nämnden skaffar sig kännedom om trafikbehov, fordonsbestånd och transportarbete i frågor om den yrkesmässiga biltrafiken. Nämnden skall samråda med länsstyrelsen och andra myndigheter, som handlägger ärenden om yrkesmässig biltrafik, samt med institutioner och organisationer för trafikväsendet, näringslivet, för utövare av yrkesmässig trafik m. m. Enligt förordningen angående yrkesmässig trafik h a r nämnden bl. a. att meddela och återkalla vissa trafiktillstånd (linjetrafik på vägsträcka, som är belägen inom mer än ett län, eller mellan orter inom skilda län, beställningstrafik för godsbefordran med lastbil, vars maximilast överstiger 8 000 kg, eller med lastbil jämte släpvagn, vilkas sammanlagda maximilast överstiger 12 000 kg, samt s. k. transportförmedling), att indela riket i lokalområden för trafik för godsbefordran, att fastställa allmänna grunder för taxor och bestämma taxa för trafik vartill nämnden meddelat tillstånd, att meddela föreskrifter om trafikstatistik och insamla sådan, m. m. Biltrafiknämnden prövar ansökningar om statsbidrag till viss linjetrafik p å landsbygden. Slutligen kan nämnas att biltrafiknämnden har rätt att anföra besvär över beslut av länsstyrelse eller trafiknämnd enligt förordningen angående yrkesmässig trafik.

Kommerskollegium m. m.

Kommerskollegium är central förvaltningsmyndighet för ärenden om rikets handel, industri och bergshantering samt hantverk och slöjd. Kollegiet h a r sålunda befattning med ärenden om statligt stöd åt småindustri och hantverk. Kollegiet är vidare chefsmyndighet för bl. a. statens elektriska inspektion vilken är den regionala statliga organisationen — fem distrikt, vartdera med en överinspektör jämte annan personal — för ärenden om tillsyn över elektriska starkströmsanläggningar och därmed sammanhängande frågor. På det elektriska området ankommer på kommerskollegium bl. a. att bereda eller avgöra frågor om tillstånd att utföra och nyttja elektriska starkströmsan-

119 läggningar samt ärenden rörande statligt stöd till anläggning och upprustning av eldistributionsnät på landsbygden. Kollegiet utövar enligt särskilda författningar även tillsyn över elektriska starkströmsledningar och äger meddela föreskrifter om deras beskaffenhet samt prövar ärenden angående registrering av sådan ledning m. m. Kammarkollegium

Kollegiet h a r bl. a. att ta befattning med frågor rörande ändring i rikets kommunala eller kyrkliga indelning samt att föra en liggare över rikets indelning. Om talan föres vid domstol om ersättning eller lösen enligt naturvårdslagen, företrädes kronan av kollegiet. Att kollegiet h a r att bevaka det allmännas rätt och intressen även i andra sammanhang, där naturvården i vidsträckt mening kan beröras, framgår av redogörelsen i avsnittet om allmän hälso- och sjukvård.

Medicinalstyrelsen m. in.

Medicinalstyrelsen utövar högsta tillsynen över landstingskommuns (landstingsfri stads) sjukvårdande verksamhet. Centrala sjukvårdsberedningen (CSB) är central förvaltningsmyndighet för rationaliserings- och byggnadsplaneringsfrågor inom hälso- och sjukvården. Beredningen skall bl. a. handlägga ärenden som rör planläggning av den slutna vården inom sjukvårdsområdena och av anläggningar och byggnader inom hälso- och sjukvården. Ansökan om godkännande av förläggning av sjukhus och ritningar för sjukhus inges till CSB. Innefattar sådant ärende medicinsk fråga av större principiell räckvidd, överlämnar CSB ärendet med eget yttrande till medicinalstyrelsen för avgörande. I övriga fall avgöres ärendet av beredningen. Kammarrätten Denna domstol prövar bl. a. besvär över länsstyrelsens beslut i mål angående debitering av bilskatt eller befrielse från sådan skatt. Hovrätten (resp. vattenöverdomstolen) och Högsta domstolen Dessa överrätter prövar talan mot beslut av länsstyrelsen — såsom överexekutor — angående handräckning samt beslut och domar, som meddelats av ägodelningsdomare eller ägodelningsrätt resp. vattenrättsdomare och vattendomstol. Regeringsrätten

Regeringsrätten prövar på Kungl. Maj:ts vägnar besvär över länsstyrelsernas beslut i ett stort antal grupper av mål. Dessa h a r angivits ovan i redogörelsen för länsstyrelsens verksamhet. Vidare prövar rätten besvär över vissa beslut av centrala verk och myndigheter. Beträffande den närmare gränsdragningen mellan kompetensområdena för regeringsrätten och Kungl. Maj:t i statsrådet får i övrigt hänvisas till regeringsrättslagen. Kungl. Maj:t i statsrådet

I åtskilliga viktiga hänseenden är beslutanderätten rörande samhällsplaneringen — h ä r bortses från lagstiftning och prövning av besvär över underordnad myndighets beslut — förbehållen Kungl. Maj:t. Som exempel, delvis berörda i det

120 föregående, kan anföras att Kungl. Maj:t skall besluta i viktigare ärenden om lokaliseringspolitiskt stöd, bestämma huruvida, för vilket område och i vilka avseenden regionplan skall upprättas, fastställa regionplan, generalplan och viktigare stadsplaner, medge undantag från fastställd generalplan eller stadsplan och vissa nybyggnadsförbud, i den mån denna befogenhet inte delegerats till länsstyrelsen eller byggnadsnämnden, lämna kommun tillstånd att lösa mark i visst fall (bl. a. för sanering av tättbebyggt område), ålägga markägare att avstå mark till gata eller annan allmän plats enligt stadsplan, fastställa grunder för tomtägares skyldighet att gälda gatumarksersättning och av kommun antagna bestämmelser om gatubyggnadskostnadsersättning, förordna att kronan skall vara väghållare i stad eller att stadsliknande samhälle skall vara väghållare i stället för kronan, fastställa flerårsplan för storbroar, pröva frågor om flerårsplaner för allmänna vägar, arbetsplan m. fl. vägfrågor, om länsstyrelsen och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen stannat i olika meningar, pröva viktigare frågor om disposition av medel till ersättningar m. m. i naturvårdsärenden samt besluta om indelningsändringar.

Socialvård

m.

m.

I. Lokala organ Socialnämnden I varje kommun skall finnas en socialnämnd. Socialnämndens centrala uppgift enligt lagen den 4 januari 1956 (nr 2) om socialhjälp är att till den, som vistas i kommunen och är i behov av socialhjälp, lämna sådan hjälp i den omfattning och i den form som i det enskilda fallet är nödvändig och lämplig. Socialnämnden har att tillhandagå allmänheten med råd och upplysningar i frågor inom nämndens verksamhetsområde och att lämna annat bistånd i personliga angelägenheter, där så lämpligen kan ske. Nämnden har vidare att förvalta till kommunens socialhjälpsverksamhet anslagen eller eljest hörande egendom. Häri ingår bl. a. att anordna och driva ålderdomshem, såvida inte kommunen befriats från skyldigheten att ha sådant hem. Om två eller flera kommuner har gemensamt ålderdomshem, h a r socialnämnderna att antaga reglemente, som erfordras för hemmets skötsel, och hos länsstyrelsen söka fastställelse av reglementet. På socialnämnden ankommer att föra kommunens talan i alla mål och ärenden som angår socialhjälps verksamheten. Nämnden h a r sålunda att hos annan kommun eller hos enskild person (vårdtagare eller för honom underhållsskyldig) söka ersättning för utgiven socialhjälp eller bidrag av underhållsskyldig till socialhjälp, som kan väntas stadigvarande utgå till den underhållsberättigade, samt att svara för kommunen, då krav på ersättning för utgiven socialhjälp riktas mot kommunen från annan kommun eller från allmän anstalt eller inrättning, vilken lämnat vård åt någon som kan antagas äga rätt att erhålla socialhjälp till vårdkostnaden. Socialnämnden för hos länsstyrelsen talan om utgivande av ersättning eller bidrag, när tvist därom uppstått. I de fall, då kommunen är berättigad till ersättning av staten för lämnad socialhjälp, ansöker socialnämnden hos länsstyrelsen om sådan ersättning. Socialnämnden bör samarbeta med myndigheter, institutioner, föreningar och andra, vilkas verksamhet berör nämndens. Av särskild betydelse härvidlag är

121 givetvis samarbetet med den egna kommunens övriga nämnder med socialvårdande uppgifter. Besvär över socialnämnds beslut i ärende rörande meddelande av socialhjälp föres hos länsstyrelsen. Barnavårdsnämnden

I varje kommun skall finnas en barnavårdsnämnd. Barnavårdsnämndens väsentligaste uppgifter anges i barnavårdslagen den 29 april 1960 (nr 97). Barnavårdsnämnden skall bl. a. göra sig väl förtrogen med barns och ungdoms levnadsförhållanden inom kommunen och därvid särskilt uppmärksamma sådana underåriga, som av skilda orsaker är utsatta för risk att utvecklas ogynnsamt. I vissa fall skall nämnden, på frivillighetens grund, omhändertaga den underårige för samhällsvård. Nämnden skall vidare lämna allmänheten råd och upplysningar i frågor som äger samband med nämndens verksamhet. En central ställning i barnavårdslagen intar bestämmelserna om barnavårdsnämndens befogenhet och skyldighet att ingripa för att komma till rätta med brister och missförhållanden, som i enskilda fall konstateras beträffande barns och ungdoms vård och fostran. Barnavårdsnämnden har i sådana fall att besluta om förebyggande åtgärder av olika slag (råd och stöd, varning, föreskrifter om den underåriges levnadsförhållanden och övervakning) samt vid svårare missförhållanden om den underåriges omhändertagande för samhällsvård och i vissa fall omhändertagande för utredning. I de fall, då omhändertagandet h a r karaktär av tvångsingripande och föräldrarnas och i förekommande fall den underåriges samtycke till åtgärden saknas, skall barnavårdsnämnden underställa beslutet länsstyrelsens prövning. Åt den som omhändertagits för samhällsvård eller utredning bereder barnavårdsnämnden vård i enskilt hem eller i lämplig anstalt. Barnavårdsnämnden beslutar även om samhällsvårdens upphörande, vilket vid tvångsingripanden kan göras villkorligt och förbindas med föreskrifter rörande den underåriges levnadsförhållanden. Barnavårdsnämnden utövar tillsyn över fosterhem i kommunen och prövar ansökan av enskild om tillstånd att mottaga fosterbarn i sitt hem. Till barnavårdsnämndens befogenheter i detta sammanhang hör att, om så erfordras, meddela vissa förbud till skydd för de underåriga, t. ex. förbud för föräldrarna att ta barnet från fosterhemmet. Barnavårdsnämnden övar tillsyn över varje barnavårdsanstalt i kommunen och skall till länsstyrelsen anmäla om anledning till anmärkning föreligger. Beträffande ersättning för eller bidrag till kostnad, som föranletts av att någon omhändertagits för samhällsvård, gäller att barnavårdsnämnden söker ersättning eller bidrag från enskild, annan kommun eller staten och svarar för kommunen, då krav på ersättning riktas mot denna, i huvudsak efter samma regler som då fråga är om socialhjälp. För barnavårdsnämnden är liksom för socialnämnden uttryckligen stadgat, att nämnden bör samarbeta med myndigheter m. fl., vilkas verksamhet berör nämndens område. Barnavårdsnämnden h a r genom stadganden även i andra lagar och författningar än barnavårdslagen ålagts viktiga uppgifter till befrämjande och tillvaratagande av barns och ungdoms rätt och bästa. Barnavårdsnämnden h a r t. ex. att vidtaga åtgärder samt verkställa utredningar och avge yttranden eller på annat sätt lämna hjälp och biträde åt enskilda och myndigheter i judiciella ärenden av olika slag. Enligt bestämmelser i föräldrabalken ankommer sålunda på barnavårdsnämn-

122 den bl. a. att i vissa fall godkänna avtal om underhållsbidrag till barn utom äktenskap eller till sådant barns moder, att förordna och entlediga barnavårdsman och att h a tillsyn över barnavårdsmans verksamhet. I ärende om antagande av adoptivbarn som är under aderton år skall berörda barnavårdsnämnder yttra sig till rätten. Barnavårdsnämnden blir även ofta i skillnadsmål, vari skall förordnas angående vårdnaden av underårig, av rätten anlitad för att verkställa utredning och avge yttrande rörande frågan åt vem vårdnaden skall anförtros. Vidare ankommer på barnavårdsnämnden att bevaka underhållsberättigat barns intresse genom att i förekommande fall begära efterlysning av den underhållsskyldige eller förbud för honom att avflytta från riket enligt KK den 12 juni 1942 (nr 421) om efterlysning av vissa underhållsskyldiga och lagen den 14 juni 1917 (nr 381) om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta från riket. I förundersökningskungörelsen den 19 december 1947 (nr 948) är föreskrivet, att förhörsledaren skall underrätta barnavårdsnämnden om förhör som skall hållas med barn i anledning av lagstridig gärning av barnet. Härigenom beredes nämnden möjlighet att genom ombud närvara vid förhöret och att överväga om nämnden bör ingripa enligt barnavårdslagen. Slutligen kan nämnas, att barnavårdsnämnden enligt lagen den 20 mars 1964 (nr 167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare h a r att på anmodan av åklagaren avge yttrande, huruvida nämnden vidtagit eller avser att vidtaga åtgärd beträffande den underårige och huruvida enligt nämndens mening sådan åtgärd kan anses vara lämpligast för hans tillrättaförande; yttrandet skall i vissa fall även innefatta redogörelse för den underåriges personliga utveckling m. m. Om i beslut om åtalseftergift förutsattes åtgärd av barnavårdsnämnden, erhåller nämnden underrättelse om beslutet. Barnavårdsnämnden kan också, för att erhålla underlag för beslut i barnavårdsärende, göra framställning till åklagare om att denne hos domstol begär prövning huruvida barn under femton år begått brottslig gärning, för vilken barnet är misstänkt (bevistalan). Till ärenden av rent administrativ art, varmed barnavårdsnämnden utanför barnavårdslagens ram har att ta befattning, hör ärenden enligt lagen den 21 maj 1964 (nr 143) om bidragsförskott (beviljande och indragning av bidragsförskott, återkrav mot underhållsskyldig, m. m.) och lagen den 26 juli 1947 (nr 529) om allmänna barnbidrag (beslut huruvida och till vem bidrag skall utgå, m. m.). Barnavårdsnämnden tar även i varierande utsträckning befattning med inrättningar och förmåner för b a r n och ungdom såsom daghem och lekskolor, barnkolonier, ferieresor och liknande. Besvär över barnavårdsnämndens beslut prövas av länsstyrelsen. Nykterhetsnämnden I varje kommun skall finnas en nykterhetsnämnd. Den utgöres av särskilt tillsatt nämnd eller, om kommunens ringa folkmängd eller liknande förhållande gör sådan obehövlig, av kommunens socialnämnd. Nykterhetsnämnden skall enligt lagen den 27 juli 1954 (nr 579) om nykterhetsvård övervaka nykterhetstillståndet inom kommunen och vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Förutom allmänt rådgivande och nykterhetsfrämjande verksamhet ingår häri främst uppgiften att på olika sätt ingripa mot alkoholmissbruk i enskilda fall och lämna alkoholmissbrukare hjälp och råd. Om nämnden fått kännedom om att någon använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan, skall nämnden låta undersöka fallet. Framgår av undersökningen, att alkoholmissbruk föreligger, skall nämnden vidtaga lämpliga hjälpåtgärder, såsom att söka förmå alkoholmissbrukaren att hålla fortlöpande förbindelse med nämn-

123 den, förhjälpa honom till lämplig anställning, ombyte av verksamhet eller vistelseort, förmå honom att rådfråga läkare m. m. Nykterhetsnämnden kan vidare, förutsatt att länsnykterhetsnämnden delegerat denna befogenhet till den kommunala nämnden, föranstalta om att alkoholmissbrukaren avstänges från inköp av alkoholhaltiga drycker från de reguljära försäljningsställena. I svårare fall av hemfallenhet åt alkoholmissbruk, då tillika någon av de i nykterhetsvårdslagen angivna särskilda förutsättningarna, de s. k. specialindikationerna, föreligger, kan nykterhetsnämnden ställa alkoholmissbrukaren under övervakning och förordna övervakare för honom. Om hjälpåtgärder eller övervakning visar sig vara eller bedömes bli utan gagn eller försök därmed inte kan avvaktas, h a r nämnden att hos länsstyrelsen ansöka om alkoholmissbrukarens tvångsintagning å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Det ankommer på nykterhetsnämnden att verkställa slutligt beslut om tvångsintagning, utom i vissa fall då länsstyrelsen h a r att föranstalta om verkställigheten. Skall nämnden verkställa beslutet, äger nämnden bevilja villkorligt anstånd med intagningen och förklara anståndet förverkat. Beviljar nykterhetsnämnden anstånd, skall nämnden ställa den beslutet rör under övervakning och får meddela särskilda lydnadsföreskrifter för honom, såsom angående avhållsamhet från alkoholhaltiga drycker, vistelseort, medicinsk eller annan vård m. m. Om det behövs kan nämnden hos polismyndigheten begära handräckning för tvångsintagningens verkställande. Hos socialstyrelsen gör nämnden framställning om plats p å allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Nykterhetsnämnden ansöker även i förekommande fall hos länsstyrelsen om återintagning i allmän anstalt av den som utskrivits därifrån. I likhet med vad fallet är beträffande socialnämnd och barnavårdsnämnd bör nykterhetsnämnden samarbeta med andra myndigheter, som handlägger ärenden enligt nykterhetsvårdslagen, samt med socialnämnd, barnavårdsnämnd och andra myndigheter m. fl., som utövar social hjälpverksamhet. Genom bestämmelser i vägtrafikförordningen m. fl. trafikförfattningar har vissa uppgifter lagts på nykterhetsnämnden. Denna skall sålunda till vederbörande polismyndighet avge yttrande över körkorts- eller trafikkortssökandes lämplighet samt underrätta länsstyrelsen då nämnden funnit att körkortsinnehavare gjort sig skyldig till alkoholmissbruk. Härutöver anlitas nykterhetsnämnden i stor utsträckning av länsstyrelsen såsom remissorgan i körkorts- och trafikkortsärenden. Nykterhetsnämnden skall även avge yttrande i utskänkningsärenden enligt rusdrycksförsäljningsförordningen och ölförsäljningsförordningen samt övervaka efterlevnaden av bestämmelserna i dessa författningar och i förordningen om försäljning av alkoholfria drycker. I den mån klagan över nykterhetsnämndens beslut enligt nykterhetsvårdslagen må föras, sker det genom besvär till länsstyrelsen. Henihj älpsnämnden

Genom en numera upphävd KK den 31 december 1943 om statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet (hjälp åt åldringar och invalider) stimulerades kommunernas verksamhet på området. Enligt kungörelsen skulle ledningen av den kommunala hemhjälpsverksamheten utövas av hemhjälpsnämnden (särskilt utsedd nämnd eller annan kommunal nämnd, åt vilken kommunen uppdragit att vara hemhjälpsnämnd). Det ålåg nämnden bl. a. att anställa och entlediga hemvårdarinnor och att leda deras arbete samt att samarbeta med a n d r a organ inom offentlig och enskild socialvård. Som följd av att statsbidraget till kommunernas verksamhet på förevarande

124 område avlöstes fr. o. m. den 1 juli 1960 upphävdes ovannämnda kungörelse. Verksamheten inom kommunerna har emellertid fortgått i varierande organisationsformer. Numera utgår åter statsbidrag till ifrågavarande verksamhet enligt KK den 29 maj 1964 (nr 427) om statsbidrag till social hemhjälp; bidrag utgår nu även för hemhjälp åt barnfamiljer.

Familjebidragsnämnden

Kommun skall antingen inrätta särskild familjebidragsnämnd eller uppdraga åt annat kommunalt organ att vara familjebidragsnämnd. Familjebidragsnämnden prövar enligt familjebidragsförordningen den 29 mars 1946 (nr 99) ansökningar om familjebidrag m. m. vid fullgörandet av värnplikt, utbetalar beviljade bidrag, ansöker hos länsstyrelsen om statsbidrag till utgivna bidrag och vid behov om förskott å statsbidrag, ansöker i visst fall hos tillsynsmyndigheten (försvarets civilförvaltning) om ersättning för oriktigt utbetalat familjebidrag, samt söker hos annan kommun åter förskotterat familjebidrag, som denna är skyldig att utgiva, och för i händelse av tvist talan härom hos länsstyrelsen. Har familjebidragsnämnden i visst fall förklarat familjemedlem förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget, skall nämnden underställa beslut härom tillsynsmyndigheten. Besvär över familjebidragsnämndens beslut föres, då nämnden förklarat familjemedlem förlustig rätten till familjebidrag eller nedsatt bidraget, hos tillsynsmyndigheten och eljest hos länsstyrelsen.

Förmedlingsorganet

I varje kommun finns ett förmedlingsorgan (kommunalnämnden/drätselkammaren eller annan nämnd åt vilken kommunen uppdragit att vara förmedlingsorgan), som är organ för kommunens låneförmedling och därmed sammanhängande verksamhet på det bostadspolitiska området. Förmedlingsorganet torde i första h a n d få räknas till de lokala organen inom samhällsplaneringens område. Till viss del h a r emellertid organets verksamhet en mera uttalad inriktning mot socialvård. Detta gäller främst dess befattning med bostadsbidrag. Enligt KK den 24 maj 1957 (nr 358) om familjebostadsbidrag och KK den 5 oktober 1962 (nr 542) om pensionärsbostadsbidrag beviljar förmedlingsorganet dylika bidrag, varefter ersättning av statsmedel söks hos länsbostadsnämnden.

Hälsovårdsnämnden Hälsovårdsnämnden utövar det närmaste inseendet över den allmänna hälsovården inom kommunen. Särskilt den del av hälsovårdsnämndens verksamhet som avser kontroll och åtgärder beträffande bostäders beskaffenhet och utrustning i sanitärt hänseende torde få anses inrymma även ett mått av socialvård. Hälsovårdsnämnden åligger bl. a. att övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan och övriga föreskrifter angående allmänna hälsovården. I sådant hänseende har hälsovårdsnämnden bl. a. att inom hälsovårdstätort låta utföra återkommande besiktningar av bostäder m. fl. lokaler. För särskilda fall äger nämnden meddela föreskrifter som utöver hälsovårdsstadgan eller lokal hälsovårdsordning är erforderliga till förebyggande eller undanröjande av sanitär olägenhet vid viss verksamhet m. m. Hälsovårdsnämnden äger vidare meddela föreläggande och förbud som erfordras för efterlevnaden av nyss berörda bestämmelser. Sådant beslut kan avse exempelvis föreläggande att undanröja bristfällighet hos

125 byggnad, förbud att använda lägenhet tills bristen botats eller förbud mot att lägenhet bebos av mer än visst antal personer eller av minderårig. Vissa industriella anläggningar, vilka notoriskt medför risk för sanitär olägenhet för kringboende, får inte komma till stånd utan hälsovårdsnämndens medgivande. Besvär över hälsovårdsnämndens beslut föres hos länsstyrelsen. Arbetslöshetsnämnden

! varje kommun skall finnas arbetslöshetsnämnd (särskild nämnd eller kommunalnämnden/drätselkammaren) enligt lagen den 30 juni 1944 (nr 475) om arbetslöshetsnämnd. Den del av arbetslöshetsnämndens verksamhet, som har karaktär av socialvård, ä r framförallt utgivandet av kontantunderstöd åt arbetslösa enligt arbetsmarknadskungörelsen den 3 juni 1966 (nr 368) och KK s. d. (nr 369) med närmare föreskrifter om arbetslöshetsnämnd och dess verksamhet m. m. Polismyndigheten

Enligt nykterhetsvårdslagen skall polismyndigheten i vissa trängande fall tillfälligt omhändertaga alkoholmissbrukare och hos länsstyrelsen ansöka om hans intagande i allmän anstalt för alkoholmissbrukare (farlig eller kringflackande alkoholmissbrukare eller sådan som på grund av oförmåga att taga hand om sig själv är i trängande behov av v å r d ) . Polis- (och åklagar)myndighet, som får kännedom om att någon gjort sig skyldig till fylleri eller eljest missbrukat alkohol, skall genast anmäla detta till nykterhetsnämnden. I övrigt lämnar polismyndigheten de socialvårdande myndigheterna biträde i socialvårdsprocessen och meddelar handräckning för inställelse till förhör eller för genomförande av beslut om omhändertagande eller intagande i vårdanstalt, delger kallelser och beslut, eftersöker underårig, som är föremål för utredning, eller underhållsskyldig, m. m. I fråga om polismyndighetens samarbete med socialvårdsmyndigheterna bör nämnas, att 3 § polisinstruktionen den 3 december 1965 (nr 686) innehåller stadgande om att polisen fortlöpande skall samarbeta med socialvårdsmyndigheterna och då den får kännedom om förhållande, som bör föranleda ingripande av sådan myndighet, ofördröjligen underrätta myndigheten därom. I K. cirkulär den 13 november 1959 (nr 492) till vissa socialvårdsorgan framhäves betydelsen av samarbete mellan polisen och a n d r a myndigheter som har brottsförebyggande uppgifter. Över polismyndighets beslut kan klagan föras genom besvär till länsstyrelsen. Vissa anstaltsstyrelser (anstaltsföreståndare)

Styrelse för ungdomsvårdsskola utövar den bestämmanderätt över eleverna, som eljest tillkommer barnavårdsnämnden över omhändertagen underårig, och beslutar om utskrivning. Vid utskrivningen skall styrelsen se till att eleven kommer i tillfredsställande förhållanden och bör vid behov ordna lämpligt arbete, utbildning m. m. åt den utskrivne. Besvär över styrelsens beslut föres i ärende angående utskrivning från skolan hos länsstyrelsen och i övrigt hos socialstyrelsen. Styrelse (föreståndare) för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare beslutar om försökspermission och slutlig utskrivning samt kan i båda fallen förordna om

126 övervakning och fastställa lydnadsföreskrifter. Styrelsen kan besluta om permitterads återhämtande till anstalten vid brott mot meddelade föreskrifter. Besvär över styrelsens ifrågavarande beslut föres hos socialstyrelsen. Åklagare, domstol, m. fl. Enligt lagen med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare kan åklagare besluta om åtalseftergift beträffande lagöverträdare som inte fyllt aderton år, om den underårige i stället blir föremål för åtgärd enligt barnavårdslagen eller därmed jämförlig åtgärd eller också erhåller särskild tillsyn eller sysselsättning som kan antagas vara lämpligast för hans tillrättaförande. Det ankommer vidare på åklagare att pröva, huruvida åtal lämpligen bör ske mot den som är inskriven vid ungdomsvårdsskola eller allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare och misstänks för att ha begått brott före utskrivningen. Domstol kan ådöma skyddstillsyn — närmast motsvarande det tidigare institutet villkorlig dom med övervakning — för brott vara kan följa fängelse, om domstolen anser det erforderligt att den tilltalade ställs under övervakning och inte finner mera ingripande påföljd påkallad. Bätten äger också i samband därmed förordna övervakare och meddela särskilda föreskrifter beträffande den dömdes vistelseort, utbildning, arbetsanställning m. m. Enligt brottsbalken kan domstol vidare efter hörande av barnavårdsnämnd eller nykterhetsnämnd överlämna åt sådan nämnd att bereda den som begått brottslig gärning vård enligt barnavårdslagen eller lagen om nykterhetsvård. På talan av åklagare äger domstol enligt lagen den 4 juni 1964 (nr 450) om åtgärder vid samhällsfarlig asocialitet förordna om intagning i arbetsanstalt av person över tjuguett år som underlåter att efter förmåga försörja sig hederligt och för ett sådant asocialt liv att uppenbar fara föreligger för allmän ordning och säkerhet. övervakningsnämnd — vars verksamhetsområde skall omfatta en eller flera allmänna underrätters domkretsar — beslutar bl. a. om fakultativ villkorlig frigivning av den som undergår fängelse, h a n d h a r övervakningen av den frigivne, svarar för övervakningen av den som dömts till skyddstillsyn, m. m.

I I . Regionala organ Länsstyrelsen

Länsstyrelsens verksamhet på socialvårdens område är till sin innebörd och beskaffenhet av skiftande karaktär, men de funktioner länsstyrelsen utövar torde i stort sett kunna hänföras till endera av följande tre huvudgrupper, nämligen tillsyn, förvaltningsrättskipning samt övrig förvaltningsverksamhet. De viktigaste författningarna som reglerar länsstyrelsens verksamhet på den egentliga socialvårdens område är socialhjälpslagen, barnavårdslagen, nykterhetsvårdslagen, bidragsförskottslagen, lagen om allmänna barnbidrag och familjebidragsförordningen. I länsstyrelserna ingår barnavårdskonsulenterna. Utöver vad länsstyrelseinstruktionen innehåller om barnavårdskonsulents åligganden gäller särskilda bestämmelser om dessa konsulenter. Bland annat av denna anledning redovisas barnavårdskonsulenten för sig, liksom övriga konsulenter på socialvårdens område.

127 A.

Tillsyn

Enligt såväl socialhjälpslagen som barnavårdslagen skall länsstyrelsen noga följa tillämpningen av dessa lagar och tillse, att socialhjälpsverksamheten och barnavården ordnas och handhaves ändamålsenligt. Underlåter kommun att lämna vad som brukar kallas obligatorisk socialhjälp eller försummar den att vidtaga erforderliga åtgärder beträffande underårig, skall länsstyrelsen ålägga kommunen att fullgöra sin skyldighet. Yppas eljest missförhållande, h a r länsstyrelsen att vidtaga erforderlig åtgärd för vinnande av rättelse. Beträffande barnavårdsanstalter är i barnavårdslagen särskilt stadgat, att länsstyrelsen, om den finner missförhållande föreligga, skall ålägga anstaltens ledning eller innehavare att vidtaga åtgärder för att avhjälpa missförhållandet, samt att länsstyrelsen skall underrätta socialstyrelsen om dylikt åläggande. Länsstyrelsen skall vidare öva tillsyn över barnavårdsnämndernas tillämpning av lagen om allmänna barnbidrag och vidtaga vissa åtgärder då felaktigheter yppats. Länsstyrelsen utövar även tillsyn över barnavårdsnämndernas verksamhet enligt bidragsförskottslagen. Jämväl beträffande kommunernas verksamhet enligt familjebidragsförordningen utövar länsstyrelsen viss tillsyn och kontroll. Länsstyrelsen skall slutligen också vaka över den allmänna hälsovården i länet och tillse att tjänliga åtgärder vidtages till undanröjande av konstaterade missförhållanden i hälsovårdsavseende. Inom nykterhetsvården utövar länsstyrelsen däremot icke någon allmän tillsynsfunktion, vilken i länsinstansen i stället ankommer på länsnykterhetsnämnden. B.

Förvaltningsråttskipning

1. Administrativa

frihetsberövanden

Länsstyrelsen prövar mål om underårigs omhändertagande för samhällsvård eller för utredning samt ansökan av nykterhetsnämnd eller polismyndighet angående förordnande om intagning (återintagning) av alkoholmissbrukare i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. I nykterhetsvårdsmål äger länsstyrelsen befogenhet bl. a. att förordna om hjälpåtgärd eller övervakning i stället för tvångsintagning, medge anstånd med verkställandet av beslut om tvångsintagning och förklara anstånd förverkat samt i vissa fall låta för vård tillfälligt omhändertaga eller i allmän vårdanstalt intaga alkoholmissbrukare. Det ankommer även på länsstyrelsen i vissa fall att föranstalta om verkställighet av slutligt beslut om tvångsintagning av alkoholmissbrukare. 2. Ersättningsmål

m. m.

Länsstyrelsen prövar mål och ärenden angående skyldighet för kommun, staten eller enskild att ersätta eller bidraga till kommuns kostnad för socialhjälp, samhällsvård, familjebidrag eller bidragsförskott och angående eftergift av återkrav mot underhållsskyldig för bidragsförskott. 3.

Besvärsmål

Länsstyrelsen prövar besvär — i detta sammanhang åsyftas för de kommunala organens del närmast förvaltningsbesvär — över beslut av socialnämnd, barnavårdsnämnd, nykterhetsnämnd, hälsovårdsnämnd och med viss begränsning fa-

128 miljebidragsnämnd, beslut av styrelse för ungdomsvårdsskola angående utskrivning av elev samt beslut av länsnykterhetsnämnden enligt nykterhetsvårdslagen och av polismyndighet. C. övrig

förvaltningsverksamhet

Till denna grupp av de på länsstyrelsen ankommande göromålen p å socialvärdens område hör exempelvis att pröva ansökningar om godkännande av plan för ålderdomshem, om fastställelse av reglemente för sådant hem, om det är gemensamt för två eller flera kommuner, eller om kommuns befrielse från skyldigheten att anordna ålderdomshem. Vidare granskar och yttrar sig länsstyrelsen över landstingets barnhemsplan för länet och över plan för visst barnhem och dess verksamhet. Av länsstyrelsen utanordnas gottgörelse av statsmedel för kommuns kostnad för socialhjälp, samhällsvård, familjebidrag eller bidragsförskott. Enligt KK den 5 oktober 1956 (nr 492) h a r länsstyrelsen att efter anmälan från socialn ä m n d / b a r n a v å r d s n ä m n d pröva huruvida framställning bör göras hos Kungl. Maj:t om hemsändande av utlänning som varaktigt åtnjuter socialhjälp eller samhällsvård. På länsstyrelsen ankommer också att besluta i ärenden enligt allmänna ordningsstadgan angående tillstånd för barn under femton år att medverka vid offentlig tillställning. Besvär över länsstyrelsens beslut och utslag prövas av 1) kammarrätten (mål om utgivande av socialhjälp eller familjebidrag, om ersättning för eller bidrag till kommuns kostnad för socialvård, samhällsvård eller familjebidrag), 2) socialstyrelsen (mål om utgivande av allmänna barnbidrag), 3) regeringsrätten (bl. a. mål enligt barnavårdslagen med undantag av sådana mål, vilkas avgörande ankommer på kammarrätten, vidare mål om bidragsförskott, mål enligt nykterhetsvårdslagen, hälsovårdsmål, mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga som avses i föräldrabalken, mål om statsbidrag enligt olika författningar), 4) Kungl. Maj:t i statsrådet (övriga mål). Länsnykterhetsnämnden

Länsnykterhetsnämndens verksamhet regleras främst av bestämmelser i nykterhetsvårdslagen och den för nämnden gällande instruktionen den 3 december 1965 (nr 790). Nämnden skulle inom sitt verksamhetsområde övervaka nykterhetstillståndet och vidtaga åtgärder för dess förbättrande. Till sådana allmänt nykterhetsfrämjande åtgärder hör exempelvis upplysningar, råd och anvisningar till försäljare av alkoholhaltiga drycker och till enskilda personer i frågor som h a r samband med nämndens uppgifter. Hit bör även räknas initiativ och medverkan från länsnämndens sida för att åstadkomma och bygga ut medicinska och sociala anordningar till hjälp för de kommunala nämnderna i deras arbete, såsom alkoholpolikliniker, vårdhem, inackorderingshem m. m. i landstingets eller primärkommuns regi. Gentemot de kommunala nykterhetsnämnderna utövar länsnykterhetsnämnden tillsyn och lämnar vägledning och bistånd i deras verksamhet. Tillsynen sker vanligen genom granskning av insända protokollskopior från de kommunala nämndernas sammanträden, genom besök av länsnämndens tjänstemän hos nämnderna samt genom granskning av de kommunala nämndernas ansökningar om statsbidrag till kostnaderna för det kommunala nykterhetsvårdsarbetet. Länsnyk-

129 terhetsnämndens rådgivning till de kommunala nämnderna sker, förutom i enskilda fall, exempelvis genom att länsnämnden anordnar kurser för den kommunala nykterhetsvårdens tjänstemän och förtroendemän, utsänder cirkulär och meddelanden om ny lagstiftning m. m. Länsnämndens tjänstemän bistår vid behov de kommunala nykterhetsnämnderna genom att företaga utredningar angående alkoholmissbrukare. Vid försummelse av kommunal nykterhetsnämnd att vidtaga erforderlig åtgärd, som ankommer på nämnden, kan länsnykterhetsnämnden ingripa och handlägga ärendet i den kommunala nämndens ställe. Länsnykterhetsnämnden äger vidare föranstalta om åtgärder för att den, som befunnits missbruka alkohol, ej skall få köpa alkoholhaltiga drycker från Nya systemaktiebolaget, restauratörer eller andra försäljare av sådana drycker. Nämnden kan bemyndiga kommunal nykterhetsnämnd att utöva denna befogenhet. En väsentlig del av länsnykterhetsnämndens arbete består i att avge yttranden till olika myndigheter. Länsnämnden skall sålunda enligt rusdrycksförsäljningsförordningen höras i de flesta utskänkningsärenden. Vidare avger nämnden i stor utsträckning yttranden till länsstyrelsen, främst i mål om tvångsintagning av alkoholmissbrukare och i körkortsärenden. Hos länsnykterhetsnämnden föres anmärkningsregister, grundat på inkomna anmälningar om begångna och avdömda fyllerier, beslut av nykterhetsnämnd om övervakning, länsstyrelsens beslut om tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare, m. m. Såsom delvis torde framgå av det föregående, utföres en väsentlig del av länsnykterhetsnämndens arbete av nämndens tjänstemän, nykterhetsvårdskonsulenten jämte nykterhetsvårdsassistent. Konsulenten har sålunda att närmast under länsnykterhetsnämnden svara för nämndens verksamhet. Konsulenten håller sig underrättad om de kommunala nykterhetsnämndernas arbetsförhållanden och sätt att fullgöra sina uppgifter och lämnar vid behov dessa nämnder råd, anvisningar och bistånd. Han tillhandagår även enskilda personer med råd och upplysningar i nykterhetsvårdsfrågor. Till länsnämnden anmäler konsulenten allt av vikt, som förekommit i fråga om verksamheten. Han är föredragande vid nämndens sammanträden, varvid han äger deltaga i överläggningarna och framlägga förslag. Han svarar för kamerala och expeditionella göromål hos nämnden. Länsnykterhetsnämnden samarbetar med andra myndigheter inom nykterhetsvården, främst de kommunala nykterhetsnämnderna, med socialstyrelsen, som är central tillsynsmyndighet inom nykterhetsvården, samt med länsstyrelsen. I fråga om samarbetet med länsstyrelsen bör särskilt framhållas, att nykterhetsvårdskonsulenten eller hans assistent i stor utsträckning är närvarande vid länsstyrelsens förhör i mål om tvångsintagning i allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Besvär över länsnykterhetsnämndens beslut, som meddelats enligt nykterhetsvårdslagen, föres hos länsstyrelsen och över andra nämndens beslut hos socialstyrelsen. Länsarbetsnämnden

Länsarbetsnämndens väsentligaste ordinära uppgifter enligt arbetsmarknadskungörelsen och instruktionen den 3 december 1965 (nr 667) för arbetsmarknadsstyrelsen och länsarbetsnämnderna avser arbetsförmedlingsverksamhet och vad därmed sammanhänger. I viss omfattning har emellertid verksamheten hos länsarbetsnämnden och dess olika kontor karaktär av socialvård. Det är förhållandet främst i vad avser vissa åtgärder till motverkande av arbetslöshet samt den genom arbetsmarknadsverket bedrivna arbetsvärden. 5—6G0400. Länsförvaltningen II

130 Till åtgärder i arbetslöshetsbekämpande syfte, som ankommer på länsarbetsnämnden, hör tillsyn över hjälpverksamheten i samband med arbetslöshet och planläggning av åtgärder för att motverka arbetslöshet samt en intensifierad arbetsförmedling. Efter arbetsmarknadsstyrelsens beslut lämnar nämnden vid behov flyttningsbidrag — respenning, familjebidrag, starthjälp m. m. — för att underlätta för arbetslösa att ta arbete på annan ort samt bidrag till yrkesutbildning av olika slag. Länsarbetsnämnden skall enligt sin instruktion handha arbetsvärden i länet, vilken verksamhet syftar till att bereda partiellt arbetsföra möjlighet till utkomst genom eget arbete. Arbetsvårdsexpedition finns vid arbetsförmedlingens huvudkontor och avdelningskontor. För arbetsvärden står olika möjligheter till buds, såsom yrkesorientering, psykotekniska anlagsprov, arbetsprövning, arbetsträning vid träningsverkstäder (inrättade av landsting, kommuner eller enskilda organisationer), yrkesutbildning, arbete i skyddade verkstäder (särskilt inrättade för ändamålet av landsting eller kommuner) och i halvskyddade verkstäder, vilka inrättats av och förlagts till industriföretag, m. m. Länsarbetsnämnds och arbetsvårdsexpeditions verksamhet på förevarande område består bl. a. i att, sedan noggrann utredning skett rörande den arbetsvärdssökandes förhållanden, lämna den vårdsökande råd och upplysningar om vårdmöjligheterna samt förhjälpa honom till den form av arbetsvärd, som befinnes lämplig och är tillgänglig. Besvär över länsarbetsnämndens beslut anföres hos arbetsmarknadsstyrelsen. Länsbostadsnämnden

Den del av länsbostadsnämndens verksamhet, som kan sägas ha karaktär av socialvård i vid bemärkelse, består väsentligen i beviljande av invalidbostadsbidrag och räntefria stående förbättringslån samt i befattningen med de kommunala familjebostads- och pensionärsbostadsbidragen, varom tidigare nämnts. Besvär över länsbostadsnämndens beslut föres hos bostadsstyrelsen. Riksbanken

Biksbanken (avdelningskontoret i länet) beviljar och förvaltar bosättningslån. Banken förvaltar vidare värnpliktslån från värnpliktslånefonden (lånemyndighet är försvarets civilförvaltning). Socialvårdskonsulenten

Socialvårdskonsulenten är en av länsstyrelsens experter på socialvårdens område. Han skall enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 789) för statens socialvårdskonsulenter biträda länsstyrelserna inom sitt distrikt i frågor om socialhjälp, barnavård och bidragsförskott, bl. a. vid tillsynen över kommunernas socialhjälp och barnavård. Det åligger konsulenten att efter vad länsstyrelsen bestämmer vara föredragande eller eljest deltaga i handläggningen hos länsstyrelsen av frågor av nyssnämnda slag. I övrigt avger han yttranden till länsstyrelsen i sådana ärenden. Socialvårdskonsulenten skall även gå socialstyrelsen tillhanda och bl. a. under dess ledning biträda vid tillsynen över tillämpningen av bestämmelserna om allmänna barnbidrag. Konsulenten anlitas vidare ofta för utredningar och yttranden i ärenden som inkommit från enskilda direkt till socialstyrelsen eller socialdepartementet.

131 Konsulentens tillsyn gentemot barnavårdsnämnderna avser även deras uppgifter enligt föräldrabalken och därtill anslutande föreskrifter. En viktig och arbetskrävande uppgift för konsulenten är att lämna socialnämnder och barnavårdsnämnder upplysningar och råd i frågor som berör deras verksamhetsområden och att besvara förfrågningar och klagomål från enskilda. Genom resor inom distriktet utövar konsulenten tillsyn över att socialnämnderna och barnavårdsnämnderna fullgör sina åligganden, särskilt över att nämnderna lämnar tillräcklig och lämplig hjälp och vård samt att förhållandena på ålderdomshemmen är tillfredsställande. Finner konsulenten fel eller försummelse eller andra missförhållanden ligga kommunen eller nämnd eller någon inom socialhjälpen eller barnavården verksam person till last, skall han försöka få till stånd rättelse. Sker ingen rättelse, bör han anmäla förhållandet till länsstyrelsen. Konsulenten skall slutligen även på begäran tillhandagå föreningar och enskilda, vilka inom distriktet utövar frivillig hjälp- eller barnavårdsverksamhet, med upplysningar och råd. Han har också att söka befordra samarbete mellan den offentliga socialhjälpen och barnavården samt enskilda hjälpföretag och mellan sådana hjälpföretag inbördes, m. m. Barnavårdskonsulenten

Enligt KK den 9 december 1960 (nr 720) med bestämmelser angående barnavårdskonsulenterna vid länsstyrelserna åligger det barnavårdskonsulenten att vara föredragande i eller eljest biträda vid handläggningen av de ärenden rörande barnavård, som länsstyrelsen bestämmer. Konsulenten skall särskilt ta befattning med den verksamhet beträffande barnavårdsanstalterna och fosterbarnsvården i länet, som ankommer på länsstyrelsen. Konsulenten skall vidare biträda barnavårdsnämnderna vid anskaffande av fosterhem och i mån av tid bistå nämnderna vid utredning i anledning av ansökan om tillstånd att mottaga fosterbarn. En viktig del av barnavårdskonsulentens arbete utgöres av inspektioner av barnavårdsanstalterna i länet. Konsulenten skall följa intagningen av barn i barnhem och verka för att barnen intages i lämpligt barnhem eller placeras i enskilt hem. I fråga om fosterbarnsvården skall barnavårdskonsulenten hålla sig noggrant underrättad om förhållandena inom länet. Barnavårdskonsulenten skall fortlöpande samverka med socialvårdskonsulenten i det distrikt länet tillhör och vid behov samarbeta med andra myndigheter, institutioner, befattningshavare och sammanslutningar med uppgifter på barnavårdens område. Härvidlag märkes särskilt samarbete ifråga om fosterhemsförmedlingen med det barnavårdsombud som i flertalet län finnes anställt av det av kommunerna i länet bildade barnavårdsförbundet (motsvarande) eller annan icke statlig huvudman. Skyddskonsulenten <

Skyddskonsulenten är först och främst verksam inom olika områden av kriminalvård i frihet. Han är föredragande hos eller biträder på annat sätt övervakningsnämnderna, som lokalt svarar för ledningen av frivården. Under nämnderna har skyddskonsulenten det närmaste överinseendet över övervakningen av villkorligt frigivna och dem som dömts till skyddstillsyn eller från ungdoms- eller interneringsanstalt överförts till vård i frihet. Skyddskonsulenten har emellertid också att ta viss befattning med dem som är

132 intagna på fångvårdsanstalt. Han biträder sålunda med råd och upplysningar beträffande behandlingsformer, frigivning, m. m. I mån av tid skall skyddskonsulenten vidare verkställa personundersökning i brottmål och fullgöra uppdrag som övervakare. Skyddskonsulenten söker i sin verksamhet ofta kontakt med olika myndigheter och organ, såsom länsarbetsnämnd, social-, nykterhets- och barnavårdsnämnder och konsulenter inom socialvården. Eftervårdskonsulenten

Det åligger eftervårdskonsulenten att under förmanskap av chefen för socialstyrelsens skolbyrå inom sitt distrikt biträda vid eftervården av elever, som utackorderats eller villkorligt utskrivits från ungdomsvårdsskola. Konsulenten har sålunda att öva allmän tillsyn över hur utackorderingsverksamheten och övervakningsarbetet bedrives inom distriktet samt att bistå övervakare över villkorligt utskriven elev och elevs föräldrar m. fl. med råd och upplysningar. På anmodan av rektor för ungdomsvårdsskola skall eftervårdskonsulenten medverka för att ordna lämplig inackordering för elev från skolan eller anskaffa bostad och övervakare för elev, som skall villkorligt utskrivas från skolan, samt upptaga samarbete med arbetsförmedlingen för att bereda lämplig anställning åt elev, som utskrivits eller skall utskrivas. Förste konsulent vid lappväsendet

Dennes uppgifter faller endast delvis inom socialvårdens område och har avseende allenast på socialvård och barnavård för samerna. Uppgifterna i detta hänseende är i huvudsak desamma som för socialvårdskonsulenten. Med denne bör också samarbete äga rum. Länsläkaren

Länsläkarens åligganden på socialvårdsområdet innefattar bl. a. tillsyn över den allmänna hälsovården samt råd och anvisningar rörande denna. Bland föremålen för länsläkarens inspekterande verksamhet bör i detta sammanhang särskilt framhållas ålderdomshem och barnavårdsanstalter. I skiftande omfattning anlitas länsläkaren också i egentliga socialvårdsärenden, där medicinsk sakkunskap är av värde. Länsingenjören

Länsingenjörens verksamhet hänför sig väsentligen till samhällsplaneringens och den allmänna hälsovårdens områden. Han kan emellertid såsom expert komma att företaga utredningar och inspektioner, ofta i samarbete med länsläkaren, eller avge yttrande till länsstyrelsen i sanitära frågor som äger anknytning till socialvården. Yrkesinspektionen

Yrkesinspektionen har att under arbetarskyddsstyrelsens ledning utöva tillsyn över efterlevnaden av arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningen. Tillsynen ägnas främst sådan verksamhet, som med hänsyn till arbetets natur eller de förhållanden, varunder arbetet bedrives, kan anses medföra särskild fara för ohälsa eller olycksfall. Yrkesinspektionen bör tillhandagå arbetsgivare, arbetstagare och

133 skyddsombud med upplysningar, råd och anvisningar som rör arbetets sundhet och säkerhet. Inspektör äger i vissa fall till rättelse av missförhållanden meddela arbetsgivare eller motsvarande föreläggande eller förbud av olika slag. Besvär över föreläggande eller förbud som meddelats av yrkesinspektör (specialinspektör) föres hos arbetarskyddsstyrelsen. Landstinget

Till landstingskommunens viktigaste uppgifter på socialvårdens område hör att enligt bestämmelser i barnavårdslagen upprätta förslag till barnhemsplan, vilken skall fastställas av Kungl. Maj:t, och att inrätta och driva de barnhem, som är upptagna i planen, i den mån inte annan gör det. Det åligger även landstingskommunen att, om erforderliga medel inte på annat sätt tillhandahålles, bestrida kostnaderna för inrättande och drift av annan tillhöriga barnhem som upptagits i planen, försåvitt deras vårdplatser är avsedda för landstingskommunens gemensamma behov. För landstingskommunen föreligger skyldighet enligt socialhjälpslagen att dra försorg om att den, som intagits i ålderdomshem men med hänsyn till sitt beteende inte lämpligen kan behållas där (s. k. störande vårdtagare), på annat sätt får erforderlig vård och tillsyn. Landstingskommunen skall vidare enligt lagen den 26 maj 1965 (nr 136) om elevhem för vissa rörelsehindrade barn m. fl. sörja för att rörelsehindrade eller eljest fysiskt handikappade barn, som är i behov därav, erhåller inackordering i särskilt elevhem. Efter förslag av landstingskommunerna fastställer Kungl. Maj :t plan över de elevhem som skall finnas. Dessa inrättas och drives av landstingskommun eller av flera sådana gemensamt. Landstinget tar, genom den av landstinget utsedda husmoderssemesternämnden (särskild nämnd eller annat landstingets organ), även befattning med husmoderssemesterverksamheten och avgiftsfria resor för barn och husmödrar m. fl. Slutligen bör nämnas landstingets verksamhet enligt lagen den 4 juni 1954 (nr 483) om undervisning och vård av vissa psykiskt efterblivna, en verksamhet som ligger i gränsområdet mellan skolväsende, psykisk sjukvård och socialvård. Landstinget skall göra upp plan för h u r undervisningen och vården av de psykiskt efterblivna inom landstingsområdet skall ordnas (särskolor och vårdanstalter). Planen skall fastställas av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj :t bestämmer. Det åligger landstinget att anordna och driva de särskolor och vårdanstalter, som är upptagna i planen, om inte annan d r a r försorg därom. Landstinget skall också, i den mån erforderliga medel inte tillhandahålles p å annat sätt, bestrida kostnaderna för anordnande och drift av annan tillhöriga skolor och anstalter, som upptagits i planen, i den utsträckning dessas vårdplatser ä r avsedda för landstingsområdets behov. Ledningen av verksamheten för undervisning och vård av psykiskt efterblivna handhaves av en av landstinget utsedd centralstyrelse. En särskild delegation inom styrelsen, med en av länsstyrelsen utsedd lagfaren ordförande, h a r att i närmare stadgad omfattning ta befattning med ärenden om inskrivning vid och utskrivning från särskola och vårdanstalt för psykiskt efterblivna, om förlängning av skolplikten m. m. Tvångsintagning i särskola eller vårdanstalt kan ifrågakomma. överinseendet över den undervisning och vård, som meddelas enligt ovannämnda lag, utövas av skolöverstyrelsen och medicinalstyrelsen (huvudtillsynsmyndigheter) med den fördelning dem emellan, som Kungl. Maj:t bestämmer. Besvär över beslut r ö r a n d e inskrivning och utskrivning, intagning m. m. föres hos vederbörande tillsynsmyndighet. Vad här ovan sagts om landstingskommunen gäller i stort sett också stad utanför landsting.

134 Allmän försäkringskassa

I försäkringskassa handläggs enligt lagen den 25 maj 1962 (nr 381) om allmän försäkring ärenden angående den allmänna obligatoriska försäkringen (sjukförsäkring, folkpensionering och försäkring för tilläggspension) och kan även ske viss frivillig sjukpenningförsäkring. Vidare prövas i försäkringskassa frågor rörande de inkomstprövade pensionsförmånerna hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg enligt härom gällande särskild lag. Försäkringskassorna biträder riksförsäkringsverket i ärenden som angår yrkesskadeförsäkring och frivillig pensionsförsäkring. Det åligger försäkringskassa att tillhandagå statlig eller kommunal myndighet, försäkringsinrättning och arbetsgivare med yttranden och upplysningar. — Kommunalt socialregister erhåller vissa uppgifter från försäkringskassan. Besvär över beslut av allmän försäkringskassa i ärende angående allmän försäkring föres hos riksförsäkringsverket. I vissa fall skall sådant beslut av försäkringskassa underställas verkets prövning. I I I . Centrala organ Socialstyrelsen

Socialstyrelsen är central statsmyndighet för ärenden av social natur, i den mån handläggningen av sådana ärenden inte ankommer på annan statlig myndighet. Till styrelsens verksamhetsområde hör sålunda socialhjälp, barna- och ungdomsvård, nykterhetsvård, hjälp åt mödrar med barn och andra familj estödj an de åtgärder, såsom allmänna barnbidrag och social hemhjälpsverksamhet. Socialstyrelsen utövar på dessa områden dels en allmänt ledande verksamhet genom upplysningar, råd och anvisningar och dels tillsynsverksamhet, särskilt med avseende på barnavårdsanstalter och allmänna vårdanstalter för alkoholmissbrukare. Styrelsen är central myndighet för ungdomsvårdsskolorna och de i samband med verksamheten vid dessa skolor upprättade särskilda inackorderingshemmen. På styrelsen ankommer att besluta om intagning på ungdomsvårdsskola. Socialstyrelsen utövar även inseende över socialvårdskonsulenterna. Socialstyrelsen prövar besvär över beslut av 1) länsstyrelse i mål angående allmänt barnbidrag, 2) länsnykterhetsnämnd, dock ej dess beslut enligt nykterhetsvårdslagen, 3) styrelse (föreståndare) för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare angående försökspermission, utskrivning m. fl. vårdfrågor, 4) styrelse för ungdomsvårdsskola i andra fall än då fråga är om utskrivning från skolan. Socialstyrelsen handlägger ärenden angående statsbidrag till olika inrättningar och anordningar inom socialvården, såsom barnhem, barnstugor m. fl. anstalter, ferieresor för barn och husmödrar m. m. Medicinalstyrelsen

Medicinalstyrelsen utövar högsta inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården, däribland den psykiska barna- och ungdomsvården. Styrelsen har bl. a. att meddela råd och anvisningar av medicinsk natur rörande vård av barn och ungdom. Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen åligger bl. a. att leda arbetsvårdsverksamheten, att leda planläggning av och själv vidtaga åtgärder som betingas av arbetslöshet och att

135 ha överinseende över den offentliga arbetsförmedlingen och tillsyn över annan arbetsförmedling. Arbetsmarknadsstyrelsen prövar besvär över beslut av länsarbetsnämnd. Bostadsstyrelsen

Bostadsstyrelsen prövar besvär över beslut av länsbostadsnämnd angående bl. a. familjebostadsbidrag, pensionärsbostadsbidrag, invalidbostadsbidrag och förbättringslån. Kriminalvårdsstyrelsen samt vissa andra organ

Kriminalvårdsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden rörande kriminalvård och chefsmyndighet för bl. a. fångvårdsanstalterna och skyddskonsulentorganisationen. Ungdomsfängelsenämnden och interneringsnämnden har bl. a. vissa beslutsfunktioner beträffande vård utom anstalt av dem som dömts till ungdomsfängelse eller internering. Arbetarsky ddssty relsen

Arbetarskyddsstyrelsen åligger bl. a. att verka för främjande av arbetarskyddet och vidtaga de åtgärder, som är påkallade i bl. a. yrkesmedicinskt och socialt hänseende för att förbättra detta skydd, att meddela föreskrifter, råd och anvisningar rörande arbetarskydds- och arbetstidslagstiftningens tillämpning och att bedriva upplysnings- och undervisningsverksamhet på arbetarskyddets område. Till arbetarskyddsstyrelsens uppgifter hör bl. a. att pröva frågor om undantag från bestämmelser i arbetarskyddslagen och de för olika arbetsområden gällande arbetstidslagarna samt besvär över föreläggande eller förbud som meddelats av yrkes- eller specialinspektör. Försvarets civilförvaltning

Försvarets civilförvaltning är tillsynsmyndighet enligt familjebidragsförordningen och har som sådan att bl. a. överpröva vissa beslut av familjebidragsnämnd. Försvarets civilförvaltning är även lånemyndighet beträffande värnpliktslån. Riksförsäkringsverket

Biksförsäkringsverket är central förvaltningsmyndighet för ärenden rörande den allmänna försäkringen och prövar bl. a. besvär över allmän försäkringskassas beslut i ärende angående allmän försäkring. Verket meddelar även viss frivillig pensionsförsäkring. I verket — eller i ömsesidigt försäkringsbolag som bildats för ändamålet — sker vidare försäkring enligt lagen om yrkesskadeförsäkring; besvär över beslut i dylika försäkringsärenden föres hos försäkringsrådet. Kammarrätten

Kammarrätten prövar, såsom sista instans, besvär över länsstyrelsens beslut i mål om utgivande av socialhjälp eller familjebidrag eller om ersättning för eller bidrag till kommuns kostnad för socialhjälp, samhällsvård eller familjebidrag. Försäkringsrådet

Försäkringsrådet prövar besvär och ansökningar rörande yrkesskadeförsäkring samt skall även i övrigt med uppmärksamhet följa försäkringens tillämpning och utveckling. Besvär över försäkringsrådets beslut föres hos försäkringsdomstolen.

136 Försäkringsdomstolen

Försäkringsdomstolen prövar bl. a., efter underställning eller besvär, riksförsäkringsverkets beslut i ärenden angående allmän försäkring samt besvär över försäkringsrådets beslut. Försäkringsdomstolen är högsta instans i mål vari domstolen dömer. Hovrätter och Högsta domstolen

Dessa överrätter prövar bl. a. fullföljd talan mot underrätts dom i brottmål och vissa beslut av övervakningsnämnd. Regeringsrätten och Kungl. Maj:t i statsrådet

I denna instans prövas — med undantag för vissa mål som, enligt vad som antytts tidigare, avgöres slutligt i annan instans — besvär över länsstyrelses och central förvaltningsmyndighets beslut på socialvårdens område. Beträffande målens fördelning mellan regeringsrätten och Kungl. Maj:t i statsrådet får hänvisas till regeringsrättslagen. På regeringsrätten ankommer bl. a. att i högsta instans pröva mål om administrativa frihetsberövanden.

Allmän

hälso- och sjukvård

ni. m.

I. Lokala organ Hälsovårdsnämnden

I varje kommun skall finnas en hälsovårdsnämnd. Dess väsentligaste uppgifter på den allmänna hälsovårdens och vattenvårdens områden anges och regleras i hälsovårdsstadgan och, såvitt avser livsmedelskontrollen, i livsmedelsstadgan. I fråga om den allmänna sjukvården och djursjukvården har hälsovårdsnämnden viktiga funktioner att fylla bl. a. enligt epidemilagen, karantänskungörelsen, lagen om ympning mot smittkoppor, tuberkulosförordningen samt epizootilagen och djurskyddslagen. Hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 (nr 663) Hälsovårdsnämnden har att utöva det närmaste inseendet över den allmänna hälsovården i kommunen. Det åligger sålunda hälsovårdsnämnden att ägna uppmärksamhet åt den allmänna utvecklingen inom kommunen i hälsovårdshänseende samt att verka för förbättrad hälsovård och därvid upprätta de förslag och göra de framställningar som är påkallade. Häri ligger bl. a., att hälsovårdsnämnden bör med uppmärksamhet följa bebyggelseutvecklingen och de därmed sammanhängande frågorna om vattenförsörjning och avlopp samt, om så erfordras, ta initiativ till kommunal medverkan i dessa frågor. Vidare bör hälsovårdsnämnden för kommunens fullmäktige framlägga förslag till lokal hälsovårdsordning, om sådan anses behövlig. Hälsovårdsnämnden skall också lämna allmänheten råd och anvisningar i hälsovårdsfrågor. Till hälsovårdsnämndens viktigaste åligganden hör att övervaka efterlevnaden av hälsovårdsstadgan och övriga föreskrifter angående den allmänna hälsovården. Härvid skall hälsovårdsnämnden bl. a. inom hälsovårdstätort låta utföra återkommande besiktningar av bostäder och vissa lokaler, till vilka allmänheten har till-

137 trade (samlingslokaler, badinrättningar, frisersalonger m. m.). Ett annat viktigt led i hälsovårdskontrollen är att nämnden får del av resultatet av de fysikaliskkemiska och bakteriologiska undersökningar av vattnet i allmän vattenförsörjningsanläggning inom hälsovårdstätort, vilka skall göras med jämna mellanrum. Hälsovårdsnämnden äger för särskilda fall meddela föreskrifter, som utöver hälsovårdsstadgan eller lokal hälsovårdsordning är erforderliga för att förebygga eller undanröja sanitär olägenhet vid viss verksamhet eller i samband med utnyttjandet av plats eller lokal, till vilken allmänheten äger tillträde. Hälsovårdsnämnden äger vidare meddela förelägganden och förbud, som erfordras för efterlevnaden av hälsovårdsstadgan, lokal hälsovårdsordning eller föreskrifter av nyss angivet slag. Sådant beslut kan avse exempelvis föreläggande att undanröja bristfällighet hos byggnad, förbud att använda lägenhet eller lokal för avsett ändamål till dess bristen avhjälpts, förbud mot bad utomhus på viss plats, förbud mot att använda avloppsledning och föreläggande att avstänga tillförseln av vatten i anläggning för vattenförsörjning. Nämnden kan föreskriva vite för underlåtenhet att ställa sig till efterrättelse meddelat föreläggande eller förbud. För vissa anläggningar och anordningar, som kan medföra sanitära olägenheter, kräves tillstånd av eller anmälan till hälsovårdsnämnden. Sålunda erfordras nämndens tillstånd, om någon vill anordna eller inrätta vissa i hälsovårdsstadgan angivna anläggningar och upplag, som notoriskt medför risk för sanitär olägenhet för kringboende inom en närmare eller vidare räjong, exempelvis genom olukt eller vattenförorening, eller anordna vattenklosett m. m. Anmälan skall göras till hälsovårdsnämnden innan sluten avloppsledning, som inte är avsedd att endast föra avloppsvattnet till allmän avloppsanläggning, påbörjas och innan stall, ladugård m. m. uppföres inom hälsovårdstätort. Vad särskilt angår vattenvården skall hälsovårdsnämnden se till att erforderliga och skäliga åtgärder vidtages för att motverka vattenförorening inom kommunen. Den nyss berörda skyldigheten att hos hälsovårdsnämnden söka tillstånd till eller anmäla vissa anläggningar eller anordningar, innan dessa påbörjas, är också delvis stadgad i vattenvårdens intresse. Hälsovårdsnämnden skall samarbeta med övriga myndigheter, vilkas verksamhet berör hälsovårdsarbetet eller vilkas bedömande är av betydelse vid genomförandet av åtgärder inom hälsovården. Här ifrågakommer i första rummet medicinalstyrelsen, länsläkaren och länsingenjören samt olika organ inom kommunen. Innan hälsovårdsnämnden meddelar föreläggande eller förbud avseende åtgärd av byggnadsteknisk art, skall byggnadsnämnden beredas tillfälle att yttra sig. Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (nr 824) Hälsovårdsnämndens viktigaste uppgifter enligt livsmedelsstadgan är att utöva livsmedelskontroll och vidtaga vissa åtgärder, då brister eller missförhållanden konstateras eller misstankes vara för handen i fråga om livsmedelshantering, samt att meddela godkännande eller mottaga anmälan innan vissa lokaler och anordningar för beredning, servering och försäljning av livsmedel till allmänheten får tagas i bruk för sitt ändamål. Livsmedelskontrollen skall inom varje kommun utövas av hälsovårdsnämnden. Nämnden skall även i övrigt ägna uppmärksamhet och tillsyn åt allt, som kan inverka på beskaffenheten av livsmedel som saluhålles inom kommunen. Ger förhållandena i lokal inom eller utom kommunen för framställning eller beredning av livsmedel till avsalu eller servering anledning till allvarlig anmärkning ur sanitär synpunkt eller finns det grundad anledning antaga, att livsmedel av visst slag och från viss plats kan förorsaka att smittsam sjukdom sprides inom kommunen, kan hälsovårdsnämnden förbjuda att produkter från ifrågavarande

138 lokal respektive livsmedlet saluhålles inom kommunen eller där överlämnas till annan för att användas som livsmedel. Misstankes bristande sanitära förhållanden vid livsmedelslokal utom kommunen, varifrån livsmedel levereras till kommunen, bör nämnden underrätta hälsovårdsnämnden i den andra kommunen. Det ankommer då på den senare att skyndsamt vidtaga erforderliga åtgärder och underrätta den anmälande nämnden om vad som gjorts. För kontroll äger hälsovårdsnämnden vidare ta prov av livsmedel, avsett till försäljning eller servering. I avvaktan på resultatet av undersökningen av provet kan nämnden förbjuda saluhållande av livsmedel, som misstankes vara skadligt eller otjänligt. I vissa fall, bl. a. då i livsmedelslokal anträffas livsmedel som är sådant att det enligt livsmedelsstadgan inte får säljas eller användas som livsmedel, skall hälsovårdsnämnden omhändertaga varan. Kan varan inte efter särskild behandling eller annan åtgärd släppas fri för användning, skall nämnden låta förstöra den. Omhändertagande kan också ifrågakomma, då giftiga ämnen eller otillåtna tillsatsämnen förvaras eller användes inom lokal, där kött- eller fiskvara beredes för avsalu, eller då maskiner och redskap anträffas, som enligt livsmedelsstadgan inte får användas för beredning eller förvaring av livsmedel. Om någon som sysslar med framställning eller beredning av livsmedel kan antagas vara behäftad med sjukdom, smitta eller skada, som kan orsaka att livsmedlet blir skadligt eller otjänligt, är han skyldig att på anmodan av hälsovårdsnämnden undergå läkarundersökning. Befinnes han vara behäftad med sådan sjukdom, smitta eller skada, som nyss sagts, kan nämnden förbjuda, att han deltar i arbetet i fråga. Hälsovårdsnämnden kan i särskilt fall meddela föreläggande eller förbud, som är erforderligt för efterlevnaden av livsmedelsstadgan eller med stöd av denna utfärdade föreskrifter, och föreskriva vite för underlåtenhet att rätta sig efter föreläggandet eller förbudet. Som ovan antytts skall användningen av lokaler och anordningar för beredning och försäljning av livsmedel i regel godkännas av hälsovårdsnämnden. Innan livsmedelslokal tages i bruk, skall sålunda lokalens innehavare göra anmälan till hälsovårdsnämnden. Lokalen får inte användas, förrän den i färdigt skick godkänts av nämnden. Om lokalen sedermera, på grund av att rörelsen utvidgats eller underhållet eftersatts, inte längre fyller kraven, kan hälsovårdsnämnden återkalla godkännandet. I vissa fall behövs inte godkännande utan endast anmälan till hälsovårdsnämnden. Beträffande arbetslokal som avses i arbetarskyddslagen bör nämnden före godkännandet samråda med yrkesinspektören, och ifråga om vissa livsmedelslokaler skall stads- respektive länsveterinär yttra sig. Innan mejeri godkännes, skall nämnden inhämta veterinärstyrelsens yttrande. Den som ämnar inrätta livsmedelslokal kan även få hälsovårdsnämndens förhandsbesked om godkännande på grundval av företedda ritningar. Det ankommer vidare på hälsovårdsnämnden att godkänna fordon, som skall användas för yrkesmässig försäljning av kött, smör, ost, bröd m. m. eller av styckad eller flådd färsk fisk, om varorna inte är inneslutna i förpackningar, som lämnar varan skydd mot förorening, fukt och annan påverkan. Om hälsovårdsnämnden finner generella bestämmelser erforderliga utöver vad livsmedelsstadgan innehåller, skall nämnden framlägga förslag till lokal livsmedelsordning. Epidemilagen den 19 juni 1919 (nr 443) Om smittsam sjukdom utbryter inom en kommun eller det är anledning befara att sådan sjukdom skall uppstå, åligger det hälsovårdsnämnden att skyndsamt

139 vidtaga åtgärder för att förebygga sjukdomen eller förhindra att den sprider sig. Vad gäller svårare epidemiska sjukdomar (pest, kolera, smittkoppor, m. fl.) ankommer det sålunda på hälsovårdsnämnden i stad att tillkalla läkare och på landet att anmäla förhållandet för vederbörande tjänsteläkare eller länsstyrelsen, om läkare inte redan tillkallats. Vidare skall nämnden se till att den sjuke erhåller vård p å epidemisjukhus e. dyl. och låta smittrena hans bostad, gång- och sängkläder m. m. Hälsovårdsnämnden kan låta underkasta misstänkt smittbärare observation och isolering och för viss tid förbjuda begagnandet av den lägenhet, där sjukdomsfallet inträffat. Vid alla fall av smittsam sjukdom kan hälsovårdsnämnden förbjuda den, som befaras överföra smitta, att besöka skola, konfirmationsundervisning eller offentlig tillställning inom kommunen, och hemställa om inställande av skolundervisning. När smittsam sjukdom grasserar, skall hälsovårdsnämnden även söka förekomma onödiga folksamlingar, som kan bidraga till sjukdomens utbredning. Vid svårare eller mera utbredda epidemier skall nämnden tid efter annan lämna uppgifter till länsstyrelsen om sjukdomens fortgång och vidtagna åtgärder. I hamnstäder och sådana kommuner, där det finns hamnplats, har hälsovårdsnämnden särskilda övervakningsuppgifter, som syftar till att förhindra, att vissa svårare smittsamma sjukdomar sprides med avgående fartyg. I den mån straff enligt epidemilagen inte är stadgat för underlåtenhet att efterkomma av hälsovårdsnämnd meddelad föreskrift, äger nämnden förelägga vite. Karantänskungörelsen den 24 april 1953 (nr 222) Kungörelsen kompletterar epidemilagen på grundval av internationella hälsovårdsbestämmelser, vilka biträtts av Sverige. Enligt kungörelsen skall hälsovårdsnämnden vidtaga erforderliga åtgärder till skydd mot att smittsamma sjukdomar genom sjö-, land- eller lufttrafik införes i riket eller sprides till utlandet. I de hamnstäder, som är karantänsstationer, och vid internationell flygplats skall hälsovårdsnämnden sålunda förordna karantänsläkare. Hälsovårdsnämnden har vidare befogenhet att vidtaga en rad olika åtgärder för att förhindra att smittsam sjukdom kommer in i landet, sprides h ä r eller föres med resande till annat land. I fråga om karantänssjukdomar gäller också särskilda strängare bestämmelser om smittrening och desinfektion av transportmedel, resande, last och bagage samt om isolering, övervakning och ympning av resande m. m. Lagen den 28 juli 1958 (nr 428) om ympning mot smittkoppor Det åligger hälsovårdsnämnden att vidtaga erforderliga åtgärder för att ympningsplikten för barn skall kunna fullgöras. Nämnden skall även se till, att ympr.ingen utföres och äger för ändamålet förelägga lämpligt vite. Tuberkulosförordningen den 31 mars 1939 (nr 113) Hälsovårdsnämnden kan på hemställan av läkare vid dispensär eller tjänsteläkare förordna, att person som misstankes vara behäftad med smittsam tuberkulos skall undergå läkarundersökning p å kommunens bekostnad. Nämnden kan därvid begära handräckning av polismyndigheten. Är det anledning antaga, att i mejerieller mjölkförsäljningsrörelse sysselsatt person har smittsam tuberkulos, kan hälsovårdsnämnden förbjuda honom att inneha sysselsättningen, intill dess läkarintyg företetts att smittofara inte längre föreligger. Det åligger slutligen hälsovårdsnämnden att ombesörja smittrening av smittad persons bostad, gång- ocb sängkläder m. m.

140 Epizootilagen den 12 april 1935 (nr 105) Det åligger hälsovårdsnämnden att biträda vid veterinärstyrelsens tillsyn över åtgärder mot smittsamma husdjurssjukdomar och vid länsstyrelsens övervakning av att epizootilagen och enligt denna meddelade bestämmelser noggrant tillämpas. Djurskyddslagen den 19 maj 1944 (nr 219) Lagen avser vård och behandling av husdjur och andra djur som hålles i fångenskap. Hälsovårdsnämnden har att öva tillsyn över djurens vård och behandling. För detta ändamål skall nämnden utse en eller vid behov flera tillsyningsmän. Åsidosätter någon lagens allmänna bestämmelser om behandling och vård av djur, kan hälsovårdsnämnden meddela föreskrift om vad han har att iakttaga samt stadga vite. Underlåter någon att vidtaga föreskriven åtgärd, kan nämnden även verkställa åtgärden på den försumliges bekostnad. På hälsovårdsnämnden ankommer också att lämna tillstånd till att uppföda eller försälja h u n d a r eller mottaga hundar till förvaring och utfodring, i den mån sådan verksamhet sker yrkesmässigt eller eljest i större omfattning. Besvär över hälsovårdsnämndens beslut enligt ovan berörda lagar och andra författningar anföres hos länsstyrelsen. Byggnadsnämnden

Byggnadsnämnden har inseende över hur kommunens område bebygges. Till väsentlig del anges byggnadsnämndens uppgifter i byggnadslagen och byggnadsstadgan. I sin verksamhet skall nämnden också beakta hälso- och vattenvårdssynpunkter. Så är framför allt förhållandet vid planläggning för bebyggelse och vid prövning av byggnadslovsansökan. Beträffande all planläggning gäller enligt byggnadsstadgan att den skall ske så, att den främjar en ur allmän synpunkt lämplig utveckling. Till tätbebyggelse får sålunda inte avses mark, som inte är lämplig med hänsyn till möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp eller på grund av fara för vattenförorening. När förslag till stadsplan göres upp, skall hänsyn tagas till de fordringar, som bör uppställas ur sundhetssynpunkt. Hit hör t. ex. att vattenförsörjning och avlopp kan ordnas för det planlagda området, att områden för industrier och liknande anläggningar i görlig mån skiljes från bostadsområden och att behovet av planteringar och liknande tillgodoses. Samma synpunkter möter i stort sett beträffande byggnadsplan. Då förslag till stads- eller byggnadsplan överlämnas till kommunal eller statlig myndighet för antagande eller fastställelse, skall det vara åtföljt av utredning angående möjligheterna att ordna vattenförsörjning och avlopp och att tillgodose vattenvårdsintresset. Byggnadsnämnden har sålunda ansvar för att hälsovårds- och vattenvårdsintressena beaktas vid planläggningen. Inom område, för vilket utomplansbestämmelser fastställts, gäller att byggnad, vars användande kan antagas orsaka behov av anordning för vattenförsörjning eller för bortledande av spillvatten eller annan flytande orenlighet, inte får uppföras, med mindre behoven kan tillgodoses. I byggnadsstadgan ges vidare närmare föreskrifter rörande byggnads yttre och inre anordnande och om byggnads underhåll. Särskilt bestämmelserna angående byggnads inre beskaffenhet (uppvärmnings- och ventilationsmöjligheter, ljudisolering, rums dagerbelysning samt minsta höjd och yta m. m.) avser att trygga tillfredsställande förhållanden i sanitärt hänseende. Vid prövning av ansökan om byggnadslov skall byggnadsnämnden se till, att det tillämnade företaget inte stri-

141 der mot dessa bestämmelser. Byggnad skall även underhållas så, att sanitär olägenhet inte uppkommer. Har byggnad uppförts utan byggnadslov eller i strid mot godkända ritningar eller av byggnadsnämnden meddelade eller eljest gällande föreskrifter, kan nämnden förelägga byggnadens ägare att undanröja eller ändra det utförda. Med föreläggandet kan förenas vite eller det äventyr, att åtgärden i händelse av tredska verkställes genom nämndens försorg på den tredskandes bekostnad. Likaledes kan byggnadsnämnden meddela vitesföreläggande, om byggnads ägare underlåter att utföra arbete eller vidtaga annan åtgärd, som erfordras för byggnadens underhåll till undvikande av sanitär olägenhet. Byggnadsnämnden skall i fråga om hälso- och vattenvården samarbeta med kommunens hälsovårdsnämnd, tjänsteläkare eller stadsläkare. Besvär över byggnadsnämndens beslut föres hos länsstyrelsen. Polismy ndigheten

Enligt bestämmelser i ett flertal lagar och andra författningar på den allmänna hälso- och sjukvårdens område skall polismyndigheten lämna biträde och handräckning åt vederbörande myndighet vid dess tillsyn eller verksamhet i övrigt. •— Enligt djurskyddslagen kan polismyndigheten omhändertaga djur som är utsatt för djurplågeri och försälja eller döda djuret, om polismyndigheten inte själv kan vårda djuret. Påträffas djur så svårt sjukt eller skadat, att det uppenbarligen genast bör dödas, kan polisman föranstalta därom. Tjänsteläkare och stadsläkare

Enligt allmänna läkarinstruktionen den 10 maj 1963 (nr 341) förstås med tjänsteläkare, om inte annat anges, provinsialläkare, bitr. provinsialläkare och extra provinsialläkare samt stadsdistriktläkare. Till de i allmän tjänst anställda läkarna hör också stadsläkarna. Stadsläkare skall under hälsovårdsnämnden öva tillsyn över den allmänna hälsovården i staden och även i övrigt tillhandagå nämnden. Stadsläkare i stad som tillhör landstingskommun är närmaste förman för stadsdistriktläkarna i staden och skall leda och samordna deras arbete. Förste stadsläkare i stad utanför landstingskommun skall också fullgöra uppgifter, som annars ankommer på länsläkaren. Uppmärksammar tjänsteläkare missförhållande med avseende på omgivningseller livsmedelshygienen eller eljest i fråga om allmänna hälsovården och avhjälps detta inte efter erinran, skall anmälan göras till hälsovårdsnämnden och länsläkaren eller till stadsläkare, där sådan finns. Tjänsteläkares och stadsläkares uppgifter på den allmänna hälso- och sjukvårdens område regleras närmare i en rad olika specialförfattningar. Tjänsteläkare och stadsläkare skall vidtaga vissa åtgärder då epidemiska sjukdomar uppträder, såsom besök på platsen, meddelande av råd och anvisningar och anmälan till länsläkaren och hälsovårdsnämnden, allt enligt bestämmelser i epidemilagen och KK den 5 juni 1953 (nr 431) om läkares anmälningsplikt beträffande vissa epidemiskt uppträdande sjukdomar m. m. Tjänsteläkare har vidare enligt bestämmelser i lagen den 20 juni 1918 (nr 460) angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar att meddela kostnadsfri undersökning och behandling. Tjänsteläkare skall slutligen utöva noggrann tillsyn över skyddskoppsympningen inom distriktet och i fall av försummelse söka åstadkomma rättelse eller, om så erfordras, anmäla förhållandet hos länsstyrelsen. Enligt KK den 5 december 1958 (nr 649) med tillämpningsföreskrifter till lagen om ympning mot smittkop-

142 por är tjänsteläkare i viss omfattning skyldig att verkställa ympning samt har befogenhet att medge uppskov med ympning. Tjänsteläkare och stadsläkare skall enligt livsmedelsstadgan även medverka vid livsmedelskontrollen; främst gäller det den medicinska kontrollen av personal i livsmedelshanteringen (jfr nedan medicinalstyrelsen). Om samarbetet mellan tjänsteläkare och stadsläkare samt vederbörande hälsovårdsnämnd är i hälsovårdsstadgan föreskrivet, att sådan läkare skall närvara vid nämndens sammanträden, i den mån ordföranden finner hans närvaro erforderlig och han inte hindras av andra tjänsteåligganden. Även eljest har tjänsteläkare och stadsläkare rätt att närvara vid nämndens sammanträden. Då de är närvarande, äger de deltaga i överläggningarna och få sin mening antecknad till protokollet. I allmän tjänst anställd läkare är enligt allmänna läkarinstruktionen skyldig att, i den mån hans övriga tjänsteåligganden inte hindrar honom, tillhandagå länsstyrelsen och polismyndighet med undersökningar och utlåtanden. Distriktsveterinären m. fl.

Enligt allmänna veterinärinstruktionen den 17 november 1933 (nr 616) åligger det distriktsveterinären att inom sitt distrikt utöva närmaste inseendet över den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjur. Han skall sålunda ge noga akt på förhållanden, som kan inverka på husdjurshygienen, och lämna upplysningar och råd. Distriktsveterinären har att ägna tillsyn åt efterlevnaden av de för allmän hälso- och sjukvård bland husdjur meddelade föreskrifterna och att, om han märker försumlighet eller andra missförhållanden, söka åstadkomma rättelse eller anmäla förhållandet hos länsveterinären. Distriktsveterinären skall vidtaga vissa åtgärder och meddela vissa beslut, då smittsam husdjurssjukdom förekommer eller misstankes. Han har exempelvis att undersöka insjuknat djur för att fastställa sjukdomens art, att spärra ställe, där smittsam husdjurssjukdom förekommer eller misstankes, att anbefalla isolering, att meddela förbud mot bortförande av djur från stället, att skyndsamt underrätta länsveterinären eller i vissa fall länsstyrelsen eller veterinärstyrelsen om sjukdomsfallet och att verkställa värdering av nedslaktat djur, då ersättning därför skall utgå av allmänna medel. De närmare bestämmelserna härom återfinnes i epizootilagen och KK den 12 april 1935 (nr 106) med närmare föreskrifter angående bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar. Distriktsveterinären skall enligt djurskyddslagen på olika sätt biträda hälsovårdsnämnden i dess verksamhet i fråga om djurskyddet. Det åligger vidare distriktsveterinären att medverka vid tillsynen över efterlevnaden av bestämmelserna i livsmedelsstadgan och med stöd av denna utfärdade föreskrifter. Förseelser eller missförhållanden, som distriktsveterinären får kännedom om vid resor i distriktet eller under sin tjänsteutövning i övrigt, skall han anmäla till hälsovårdsnämnden. Distriktsveterinären är skyldig att efter bemyndigande eller förordnande besiktiga och utfärda intyg rörande lokal för slakteri eller för framställning av köttvaror samt fordon för kringföringshandel med kött, färsk fisk m. m. Beträffande distriktsveterinärens närvaro vid hälsovårdsnämnds sammanträde innehåller hälsovårdsstadgan samma bestämmelser som för tjänsteläkare och stadsläkare. Även i nämndens överläggningar i ärende enligt djurskyddslagen äger distriktsveterinären deltaga. Distriktsveterinären skall årligen till länsveterinären insända en till veterinärstyrelsen ställd berättelse rörande hälso- och sjukdomsförhållandena bland husdjuren inom distriktet. I övrigt gäller beträffande distriktsveterinärens förhål-

143 lande till överordnade myndigheter bl. a., att distriktsveterinären skall ställa sig till efterrättelse veterinärstyrelsens och länsstyrelsens förordnanden och ålägganden samt avge av länsveterinären infordrade utlåtanden och rapporter. Distriktsveterinären äger att till länsveterinären, länsstyrelsen eller veterinärstyrelsen inge framställningar eller förslag rörande veterinärverksamheten inom distriktet. För stadsveterinären — vilken det främst tillkommer att ägna uppmärksamhet åt livsmedelskontrollen inom staden och vad därmed sammanhänger — gäller i tillämpliga delar vad som är stadgat om distriktsveterinärens tjänsteutövning. De veterinärer, vilka tjänstgör såsom besiktningsveterinärer vid köttbesiktningsbyråer, offentliga slakthus, kontrollslakterier och fjäderfäkontrollslakterier enligt lagen den 20 mars 1959 (nr 99) om köttbesiktning m. m., KK den 21 mars 1958 (nr 116) om viss offentlig kontroll av fjäderfäslakterier, KF den 30 september 1921 (nr 581) angående kontroll vid införsel till riket av kött och djurfett och KK den 30 november 1934 (nr 563) angående kontroll vid utförsel av kött eller såsom gränsveterinärer enligt veterinära införselkungörelsen och veterinära utförselkungörelsen den 21 november 1958 (nr 551 och 552) har att besiktiga slaktdjuren och köttet resp. de djur, som skall införas i eller utföras ur riket, samt att i samband därmed vidtaga vissa åtgärder eller meddela vissa beslut (godkännanden, tillstånd). Besvär över besiktningsveterinärs beslut anföres hos länsstyrelsen och över gränsveterinärs beslut hos veterinärstyrelsen.

I I . Regionala organ Länsstyrelsen

De lagar och andra författningar, som bestämmer länsstyrelsens skyldigheter och befogenheter i fråga om allmän hälso- och sjukvård, är främst hälsovårdsstadgan, livsmedelsstadgan, epidemilagen, epizootilagen, djurskyddslagen m. fl. författningar, vilka nämnts i den föregående redogörelsen för de lokala organens verksamhet, samt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden ävensom vattenlagen. A. Allmän

hälsovård

a. Hälsovårdsstadgan Länsstyrelsen skall vaka över den allmänna hälsovården i länet. Om länsstyrelsen får kännedom om missförhållande i hälsovårdshänseende, skall länsstyrelsen se till, att åtgärder vidtages för att undanröja missförhållandet. Länsstyrelsens tillsyn torde i första hand avse att kommuner, hälsovårdsnämnder och särskilda befattningshavare fullgör sina åligganden. Länsstyrelsen äger härvid förelägga vite. Enligt praxis har länsstyrelsen emellertid även befogenheter att utan föregående beslut av hälsovårdsnämnd ingripa mot enskilda med föreläggande e. dy]., eventuellt i förening med vite. Till länsstyrelsens befogenheter hör vidare att förordna, att regelbunden fysikalisk-kemisk och bakteriologisk undersökning skall företagas beträffande vatten i allmän anläggning utom hälsovårdstätort eller i fråga om vatten, som genom vattenledning, vilken inte ingår i allmän anläggning, tillhandahålles flera hushåll eller eljest i större omfattning. Lokal hälsovårdsordning, som antagits av kommunens fullmäktige, skall för att bli gällande fastställas av länsstyrelsen. Länsstyrelsen äger också själv genom an-

144 mälan till fullmäktige ta initiativet till lokal hälsovårdsordning i kommun. Underlåter fullmäktige att antaga hälsovårdsordning av innehåll, som länsstyrelsen finner erforderligt, kan länsstyrelsen förordna i ämnet men skall i så fall underställa sitt beslut Kungl. Maj :ts prövning. Länsstyrelsen prövar besvär över hälsovårdsnämndens beslut enligt hälsovårdsstadgan. b. KK den 18 oktober 1963 (nr 540) om begravningsplatser och gravar m. m. Förslag till anläggande eller utvidgning av begravningsplats skall godkännas av byggnadsstyrelsen. I ärendet skall länsstyrelsens yttrande inhämtas. Innan länsstyrelsen yttrar sig, skall den höra länsläkaren (förste stadsläkare) och länsarkitekten samt, om så erfordras, vägförvaltningen och länsingenjören. Dessa yttrar sig också i ärenden om uppförande av krematorium. På länsstyrelsen ankommer att pröva ärenden angående gravdjup, utströende av aska samt tillstånd att upptaga gravsatt stoft och flytta gravsatt aska. c. Lagen den 18 oktober 1963 (nr 537) om gravrätt Innehavare av begravningsplats— församling eller borgerlig kommun — åligger bl. a. att underhålla och sköta begravningsplatsen så att sanitär olägenhet inte uppkommer. Underlåtes detta, kan länsstyrelsen vid vite förelägga innehavaren att vidtaga erforderlig rättelse. Länsstyrelsen tar även befattning med ett flertal andra frågor enligt denna lag (tillstånd till nedläggande eller överlåtelse av begravningsplats, föreläggande att borttaga gravvård, besvär över beslut av myndighet som förvaltar begravningsplats). d. Lagen den 3 juni 1960 (nr 331) om skyddsåtgärder vid olyckor i atomanläggningar m. m. Utsprides från atomreaktor eller annan atomanläggning inom riket radioaktiva ämnen i sådan mängd att särskilda åtgärder påkallas för att skydda allmänheten, skall länsstyrelsen sörja för att sådana åtgärder vidtages. Länsstyrelsen har därvid befogenhet att meddela vissa förbud och påbud, såsom att förelägga dem som vistas inom det av radioaktiva ämnen berörda området att lämna detta och att förordna om inskränkning på olika sätt i rätten att bruka eller förfoga över egendom inom området. Länsstyrelsen kan även förordna om viss arbetsskyldighet till bistånd åt polisen i den uppkomna situationen. För den befolkning, som måste utrymma området, skall länsstyrelsen ordna inkvartering och utspisning. I län som Kungl. Maj:t bestämmer skall länsstyrelsen upprätta en organisationsplan för de åtgärder som erfordras för allmänhetens skydd mot radioaktiva ämnen från atomanläggning samt utse en befattningshavare (jämte ersättare för honom), vilken skall besluta i länsstyrelsens ställe i särskilt brådskande fall. B.

Livsmedelskontrollen

a. Livsmedelsstadgan Länsstyrelsen skall med biträde av länsläkaren och länsveterinären vaka över att kommuner, hälsovårdsnämnder samt tjänsteläkare och tjänsteveterinärer fullgör sina åligganden i fråga om livsmedelskontrollen och äger därvid förelägga vite. Kommer missförhållanden beträffande livsmedelshanteringen till länsstyrelsens kännedom, skall länsstyrelsen se till att åtgärder vidtages för att avhjälpa dem. Så kan ske genom att länsstyrelsen tillställer hälsovårdsnämnden utdrag ur länsveterinärens rapport om iakttagna brister och missförhållanden vid inspektion av lokaler för framställning eller försäljning av livsmedel och hans förslag till

145 åtgärder samt anmodar nämnden att inom viss tid till länsstyrelsen redovisa vad som åtgjorts. Beträffande lokal livsmedelsordning gäller bestämmelser, som i allt väsentligt överensstämmer med föreskrifterna rörande lokal hälsovårdsordning. Länsstyrelsen prövar besvär över hälsovårdsnämnds beslut enligt livsmedelsstadgan. b. Lagen om köttbesiktning m. m. Länsstyrelsen äger på framställning av kommun och efter hörande av veterinärstyrelsen förordna, att slakteritvång (skyldighet att slakta vid offentligt slakthus eller kontrollslakteri) beträffande nötkreatur, får, get, svin eller häst skall gälla inom kommunen eller del därav. Beslut av kommunens fullmäktige om avgifter för köttbesiktning m. m. skall underställas länsstyrelsen för fastställelse. Länsstyrelsen äger vidare, efter veterinärstyrelsens hörande, medge undantag för kommun eller del därav från det eljest inom hela riket gällande köttbesiktningstvånget samt från vissa bestämmelser rörande nödslakt. På länsstyrelsen ankommer slutligen att pröva besvär över besiktningsveterinärs beslut enligt förevarande lag och författningarna angående offentlig kontroll av fjäderfäslakterier och angående kontroll vid införsel och utförsel av kött m. m. Länsstyrelsen tar även viss befattning med kontrollen av beredningen av mjölk enligt mejeristadgan den 22 maj 1936 (nr 174) och pastöriseringsförordningen den 21 juli 1937 (nr 737). I mejeristadgan finns bestämmelser om tillsynen över mejerier, vilken utövas av veterinärstyrelsen genom mejeriinspektörer. Sådan förseelse mot stadgan, som inte är straffbelagd, kan veterinärstyrelsen anmäla till länsstyrelsen, som skall förelägga mejeriets ägare eller innehavare att vidtaga rättelse vid äventvr att mejeriet eljest stänges. Sker inte rättelse, skall länsstyrelsen förordna om mejeriets stängning tills vidare eller på viss tid. Enligt pastöriseringsförordningen prövar länsstyrelsen besvär över hälsovårdsnämnds beslut angående tillstånd att försälja opastöriserad mjölk eller grädde. C. Allmän sjukvård a. Epidemilagen Länsstyrelsen skall vaka över att kommuner och landstingskommun, hälsovårdsnämnder, sjukvårdsstyrelser och vederbörande läkare fullgör sina åligganden enligt epidemilagen. Länsstyrelsen äger i samband därmed förelägga vite. Då svårare smittsam sjukdom misstankes eller förekommer inom länet eller hotar att sprida sig dit, åligger det länsstyrelsen att vidtaga en rad olika åtgärder, som i detta sammanhang inte torde behöva redovisas i detalj. Har annan smittsam sjukdom vunnit större utbredning på en ort eller uppträder den i mera elakartad form, äger länsstyrelsen förordna, att vad i epidemilagen är stadgat angående svårare smittsam sjukdom skall helt eller delvis vinna tillämpning. Under epidemier åligger det länsstyrelsen att sörja för att onödiga folksamlingar, vilka kan bidraga till sjukdomens utbredning, blir förbjudna samt att ort och tid för tingssammanträden, marknader m. m. blir ändrade. Länsstyrelsen prövar även besvär över hälsovårdsnämnds beslut enligt epidemilagen. b. Karantänskungörelsen Det åligger länsstyrelsen i egenskap av länets högsta polismyndighet att inom länet vaka över efterlevnaden av karantänskungörelsen och de föreskrifter medicinalstvrelsen utfärdar med stöd av denna.

146 Besvär över hälsovårdsnämnds beslut enligt karantänskungörelsen prövas av länsstyrelsen. c. Lagen om ympning

mot

smittkoppor

Länsstyrelsen prövar besvär över hälsovårdsnämnds beslut enligt denna lag. Enligt tillämpningskungörelsen till lagen äger länsstyrelsen påbjuda ympning då smittkoppsepidemi utbrutit inom landet, dock ej beträffande personal vid krigsmakten. På länsbyrån för folkbokföringen (lokala skattemyndigheterna i Stockholm, Göteborg och Malmö) ankommer att registrera erhållna ympningsuppgifter och att årligen tillställa hälsovårdsnämnd uppgift om barn, vilka under året fyllt eller fyller fem år men icke undergått ympning. d.

Tuberkulosförordningen

Overtrades förbudet att i mejerirörelse eller mjölkförsäljningsrörelse sysselsätta person, som inte före anställningens början hos hälsovårdsnämnden styrkt sig vara fri från smittsam tuberkulos, eller av nämnden meddelat förbud för "anställd att inneha dylik anställning innan han företett läkarintyg om frihet från smittofara, äger länsstyrelsen på framställning av hälsovårdsnämnden förbjuda rörelsens innehavare att fortsätta rörelsen intill dess läkarintyg företetts eller den anställde skilts från rörelsen. Länsstyrelsen prövar även besvär över hälsovårdsnämnds beslut enligt tuberkulosförordningen. e. Lagen om åtgärder mot utbredning

av

könssjukdom

Hälsovårdsmyndighet enligt förevarande lag är i stad, som ej tillhör landstingskommun, hälsovårdsnämnden och på annan ort länsstyrelsen. Sundhetsinspektör är i nämnda städer förste stadsläkaren och på annan ort länsläkaren. I egenskap av hälsovårdsmyndighet äger länsstyrelsen förordna om läkarundersökning eller om könssjuk persons intagande på allmänt sjukhus. För förordnandets verkställande kan polishandräckning begäras. På länsstyrelsen såsom hälsovårdsmyndighet ankommer vidare vissa andra uppgifter, såsom att förordna särskild läkare för undersökning och behandling av könssjuka. Länsstyrelsen prövar besvär över hälsovårdsnämnds beslut enligt nu ifrågavarande lag. D.

Djursjukvård

a.

Epizootilagen

Länsstyrelsen skall vaka över att epizootilagen och enligt denna meddelade bestämmelser noggrant tillämpas. Länsstyrelsen äger hos Kungl. Maj:t göra framställning om att lagen skall tillämpas även p å andra husdjurssjukdomar än de däri särskilt angivna. Lagens tillämpning har också genom skilda kungörelser utsträckts till ett flertal smittsamma husdjurssjukdomar. Härutöver har länsstyrelsen vissa uppgifter enligt förevarande lag och KK med närmare föreskrifter angående bekämpande av smittsamma husdjurssjukdomar. Om här avsedd sjukdom inträffat eller kan antagas finnas inom länet, skall länsstyrelsen bl. a. förklara ställe eller område smittat eller misstänkt för smitta och ett kringliggande område för skyddsområde. I samband därmed h a r länsstyrelsen att, enligt veterinärstyrelsens anvisningar, meddela förbud mot att till området införa eller därifrån utföra djur samt andra bestämmelser som erfordras för att

147 förekomma eller minska sjukdomens spridning. Kungörelsen innehåller närmare bestämmelser om vad länsstyrelsen har att göra och i vilka hänseenden lansstyrelsen bör utfärda särskilda föreskrifter, såsom angående isoleiing, bevakning och anskaffande av arbetskraft för slakt och gravgrävning. b. Djurskyddslagen Länsstyrelsen skall med biträde av länsveterinären övervaka att hälsovårdsnämnder och deras tillsyningsmän samt distrikts- och stadsveterinarer fullgör sina åligganden enligt djurskyddslagen. För att komma till rätta med missförhållanden i fråga om djurskyddet har lansstyrelsen samma befogenheter som hälsovårdsnämnden. Länsstyrelsen är även enligt djurskyddslagen besvärsmyndighet i förhållande till hälsovårdsnämnd. E. Vattenvård Länsstyrelsens uppgifter inom vattenvården grundar sig i första hand på länsstyrelsens ställning enligt hälsovårdsstadgan såsom allmän tillsyningsmyndighet inom länet och besvärsmyndighet i fråga om hälsovårdsnämndernas beslut. Hälsovårdsstadgan innehåller också, såsom redan antytts, bestämmelser vilka speciellt avser att främja vattenvården. Härutöver föreligger till skydd för vattnet i hälsovårdsavseende särskilda lagar och författningar, vari vissa uppgifter tillagts länsstyrelsen. a. Lagen den 3 juni 1955 (nr 314) om allmänna vatten- och avloppsanläggningar Länsstyrelsens befattning med frågor, som regleras i denna lag, avser såväl beslut av mera formell art som ingripanden i hälso- och vattenvårdens intresse. Med allmän va-anläggning förstås i lagen anläggning, som har till ändamål att bereda vattenförsörjning och avlopp för bostäder eller annan bebyggelse och som omhänderhas av kommun eller, där den omhänderhas av annan, förklarats för allmän. Det ankommer på länsstyrelsen att utfärda sådan förklaring. Länsstyrelsen äger därvid även bestämma visst område, utöver vilket anläggningens verksamhet inte får utsträckas. Föreskrifter om va-anläggningens brukande för ansluten fastighets behov skall prövas av länsstyrelsen. Kan det antagas, att viss eller vissa fastigheters intressen åsidosattes eller anläggningens angelägenheter eljest försummas eller handhas på mindre lämpligt sätt, äger länsstyrelsen förordna syssloman att i huvudmannens ställe handha anläggningen och dess angelägenheter. Länsstyrelsen kan meddela förelägganden för kommun, huvudman for va-anläggning och enskilda fastighetsägare att utföra vad som enligt va-lagen åligger dem. Sålunda kan länsstyrelsen förelägga kommun att fullgöra sin skyldighet att ombesörja att allmän va-anläggning kommer till stånd. Huvudman för dylik anläggning kan förpliktas att i verksamhetsområdet intaga sådan bebyggelse inom kommunen, för vilken vattenförsörjning och avlopp inte kan med större fördel ordnas på annat sätt. Vid »konkurrens» mellan olika huvudmän om viss bebyggelse skall länsstyrelsen, om överenskommelse inte kan träffas, bestämma till vilken anläggning bebyggelsen skall hänföras. Där anslutningsrätt eller anslutningstvång enligt lagen föreligger beträffande fastighet men anslutning vägras, äger länsstyrelsen på framställning av den som begär anslutning, fastighetsägare eller huvudman, ge föreläggande därom. I flertalet nu nämnda ärenden äger länsstyrelsen stadga vite. I detta sammanhang bör även nämnas, att länsstyrelsen skall avge yttrande till

148 väg- och vattenbyggnadsstyrelsen över ansökningar om statsbidrag till va-anläggningar enligt KK den 5 juni 1959 (nr 251) om statsbidrag till vatten- och avloppsanläggningar. b. Lagen den 30 november 1956 (nr 582) om tillsyn över vattendrag, sjöar ock andra vattenområden Till motverkande av vattenförorening skall statens vatteninspektion (se vidare nedan) öva tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden inom riket. Inspektionen kan hos länsstyrelsen göra framställningar om förbud mot att avloppsvatten slappes ut utan erforderlig behandling eller om att åtgärder skall vidtagas för att motverka olägenheter som uppstått genom avloppsutsläpp. Länsstyrelsens prövning skall ske med tillämpning av hälsovårdsstadgans föreskrifter. Om avloppsvatten från tätbebyggelse eller från fabrik, sjukhus eller annan inrättning kan antagas komma att vålla avsevärd olägenhet, äger länsstyrelsen efter framställning av vatteninspektionen förordna särskild person att såsom tillsyningsman tillse, att sådan olägenhet förebygges. Länsstyrelsen meddelar närmare föreskrifter angående tillsyningsmannens åligganden. Vad i lagen är stadgat om avloppsvatten gäller i tillämpliga delar även fast avfall eller annat, som kan vålla vattenförorening. Enligt KK den 31 juli 1956 (nr 435) om meddelande av bestämmelser mot förorening genom fast avfall har länsstyrelsen befogenhet att utfärda bestämmelser till forebyggande av att vatten förorenas genom fast avfall från samhälle eller fastighet. Motsvarande befogenhet har länsstyrelsen enligt lagen den 6 april 1956 (nr 86) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och tillämpningskungörelsen den 2 maj 1958 (nr 191) till nämnda lag. Länsstyrelsen skall härvid samråda med sjöfartsstyrelsen. c. KK den 30 november 1956 (nr 583) om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. I kungörelsen stadgas skyldighet att anmäla till vatteninspektionen då industriellt avloppsvatten eller kloakvatten skall utsläppas. Någon bestämmelse om länsstyrelsernas medverkan vid behandlingen av dessa anmälningsärenden finns inte, men uttalanden har gjorts från statsmakternas sida angående samarbete mellan vatteninspektionen och olika länsorgan, och därför har inspektionen uppdragit vissa riktlinjer, som innebär bl. a., att vissa anmälningar — i första hand de som avser avlopp från bostadsbebyggelse eller sådana inrättningar som kasern, sjukhus och liknande — skall inges till länsstyrelsen, som efter beredning och erforderligt samråd med länsingenjören och länsläkaren vidarebefordrar ärendet till vatteninspektionen med eget yttrande. Även i övrigt skall enligt inspektionens förordande ett ömsesidigt utbyte av underrättelser i vattenvårdsärenden äga rum mellan inspektionen och länsstyrelsen. d. Vattenlagen Även vattenlagen innehåller bestämmelser, enligt vilka länsstyrelsen har befogenhet att på eget initiativ eller efter framställning ingripa till skydd mot vattenförorening eller meddela andra beslut. I detta sammanhang må nämnas följande. Den som vill utföra grävning eller sprängning (t. ex. för sand-, grus- eller stentakt) eller anordna upplag (t. ex. av olja) eller vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan på grundvattentillgång, är skyldig att till skydd för grundvattnet vidtaga de anordningar, tåla den begränsning av verksamheten och i övrigt iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen föranledes av omständig-

149 heterna. Länsstyrelsen äger, där ansvar ej finns stadgat, vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga dylik åtgärd, att iakttaga vad som åligger honom. Om han försummar detta, kan länsstyrelsen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla honom att själv vidtaga rättelse. F ö r att bereda skydd för grundvattentillgång, som tillgodogörs eller kan antagas komma att framdeles tillgodogöras för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse, kan länsstyrelsen fastställa erforderligt skyddsområde samt för detta område meddela allmänna föreskrifter rörande vad som skall iakttagas vid grävning, sprängning o. s. v. Därvid äger länsstyrelsen förelägga vite eller förordna om rättelse på sätt nyss sagts. Besvär över kommunal myndighets beslut jämlikt h ä r avsedd föreskrift prövas av länsstyrelsen. Med avseende på avloppsföretag skall länsstyrelsen på ansökan förordna förrättningsman för syneförrättning, fastställa stadgar för sådant avloppsföretag, i vissa fall förordna syssloman för dylikt företag och pröva villkor som samhälle kan ha uppställt för avledande av industriellt avloppsvatten till samhället tillhörig avloppsledning. I egenskap av överexekutor har länsstyrelsen slutligen även vissa uppgifter enligt vattenlagen. Om någon utsläpper avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde i strid mot föreskrift, som jämlikt vissa bestämmelser i vattenlagen meddelats av Kungl. Maj:t — däribland kungörelsen om förprövning r ö r a n d e åtgärder till motverkande av vattenförorening — eller i strid mot föreskrift, som meddelats vid prövning enligt vattenlagen angående villkoren för utsläpp av avloppsvatten, äger länsstyrelsen förbjuda vidare utsläppande eller förordna om rättelse. F. Vissa andra

författningsbestämmelser

a. Lagen den 18 maj 1956 (nr 293) om ersättning åt smittbärare Jämlikt denna lag beslutar länsstyrelsen om ersättning åt kronisk smittbärare, som till följd av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen, livsmedelsstadgan eller mejeristadgan underkastats inskränkning i sitt arbete och därigenom fått vidkännas inkomstbortfall eller annan förlust, samt utbetalar ersättningen. b. KK den 18 maj 1956 (nr 296) om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripanden i hälsovårdens intresse F ö r kostnader och förluster, som uppkommit på grund av myndighets ingripande med stöd av epidemilagen eller livsmedelsstadgan för att hindra spridning av smittsam sjukdom, kan ersättning utgå av statsmedel enligt denna kungörelse. Det ankommer på statskontoret att besluta om ersättning (t. ex. för varuparti som måst förstöras eller lön åt personal i rörelse som avstängts). Ansökan om ersättning inges till länsstyrelsen, som skall se till att erforderlig utredning sker och därefter med eget yttrande översända ansökningen till statskontoret. Besvär över länsstyrelsens beslut anföres hos Kungl. Maj:t. Besvären prövas i regel av regeringsrätten, bland annat om de avser beslut enligt lagen om allmänna vatten- och avloppsanläggningar, förordnande av förrättningsman till syneförrättning enligt vattenlagen, tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande den allmänna hälsovården och motverkande av vattenförorening, beslut om skyddsområde för grundvattentillgång och föreskrifter beträffande sådant område, beslut enligt lagen om gravrätt, föreskrift r ö r a n d e djurs vård och behandling, vitesföreläggande samt handräckning.

150 Länsläkarräsendet

Enligt instruktionen den 3 december 1965 (nr 792) för länslåkarväsendet har länsläkarorganisationen till huvudsaklig uppgift att verka för den allmänna hälsovårdens främjande och följa planeringen av den allmänna sjukvården, att ha tillsyn över vissa inrättningar, den öppna sjukvården och personer, som yrkesmässigt utövar hälso- och sjukvårdande verksamhet, samt att fullgöra vad som åligger organisationen enligt författning eller enligt föreskrift som medicinalstyrelsen meddelar. I fråga om den allmänna hälsovården åligger det länsläkarorganisationen särskilt att följa det av olika organ bedrivna hälsovårdsarbetet, att vaka över att gällande föreskrifter iakttages, att verka för en god planering inom den allmänna hälsovårdens olika grenar och för samordning av hälsovårdsuppgifter som ombesörjs av skilda organ, att medverka vid utbildning av förtroendemän och tjänstemän inom den kommunala hälsovården, att stå kommuner och sammanslutningar till tjänst med råd i frågor om den allmänna hälsovården samt att utöva upplysningsverksamhet. Beträffande den allmänna sjukvården skall länsläkarorganisationen i första hand ägna uppmärksamhet åt bekämpandet av sjukdomar, på vilka epidemilagen äger tillämpning. Enligt KK om läkares anmälningsplikt beträffande vissa epidemiskt uppträdande sjukdomar, m. m. och lagen om ympning mot smittkoppor har länsläkaren vissa särskilda uppgifter beträffande epidemiska sjukdomar (rapportering till medicinalstyrelsen m. m.) och skyddskoppympning (undantag från ympningsplikt). Det ankommer vidare på länsläkarorganisationen att, i den utsträckning medicinalstyrelsen föreskriver, ha tillsyn över sjukstugor m. fl. sjukvårdsinrättningar, ålderdomshem, anstalter för vård av barn m. m., fångvårdsanstalter och arbetsanstalter samt att visitera apotek. Organisationen skall också inspektera allmänna häkten och polisarrester. Den har överinseendet över tjänsteläkarna i länet i vad avser på dem ankommande statliga uppgifter och skall ägna tillsyn åt den hälsooch sjukvårdande verksamhet som i övrigt utövas inom länet av läkare, tandläkare, sjuksköterskor m. fl. Hos medicinalstyrelsen skall länsläkarorganisationen göra erforderliga framställningar och årligen avge berättelse om organisationens verksamhet. Länsläkarorganisationen skall biträda länsstyrelsen med råd i ärenden, vilka kräver medicinsk eller annan sakkunskap som finns företrädd inom organisationen. Om hälsovårdsnämnd inte fullgör sina åligganden i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården, skall länsläkaren anmäla detta till länsstyrelsen. Han skall vidare underrätta länsstyrelsen om missförhållanden inom den allmänna hälsovården och föreslå åtgärder för deras avhjälpande, övervaka att länsstyrelsens föreskrifter i fråga om den allmänna hälso- och sjukvården iakttages samt verkställa de förrättningar, som länsstyrelsen beslutar. I frågor som rör den allmänna hälsovården skall länsläkarorganisationen verka för ett nära samarbete med övriga till länsstyrelsen knutna expertorgan. Inspektion av livsmedelshygieniska förhållanden skall verkställas i samarbete med länsveterinären. Tjänsteman vid länsläkarorganisationen är pliktig att enligt vad länsstyrelsen bestämmer vara föredragande i länsstyrelsen i ärenden berörande organisationens verksamhetsområde. Enligt länsstyrelseinstruktionen kan länsstyrelsen uppdraga sådan föredragning åt länsläkaren och biträdande länsläkaren samt bestämma att dessa även eljest skall deltaga i handläggningen av visst eller vissa slag av ärenden.

151 På länsläkaren ankommer enligt lagen angående åtgärder mot utbredning av könssjukdomar att i egenskap av sundhetsinspektör under vederbörande hälsovårdsmyndighet (länsstyrelsen) h a n d h a den närmaste befattningen med åtgärder mot könssjukdomarnas utbredning. Inkommer anmälan om att könssjuk person underlåter att följa läkares föreskrifter eller att undergå behandling eller om misstänkt smittkälla, skall han anmana den anmälde att inställa sig till läkarundersökning eller läkarbehandling. Efterkommes inte anmaningen, skall han hänskjuta ärendet till hälsovårdsmyndigheten för förordnande om undersökning eller behandling. I brådskande fall äger sundhetsinspektören själv meddela sådant förordnande, som dock skall underställas hälsovårdsmyndighetens prövnin i" likhet med provinsialläkare äger länsläkaren enligt hälsovårdsstadgan vara närvarande vid hälsovårdsnämnds sammanträde (dock ej i stad med förste stadsläkare som är likställd med länsläkare) och deltaga i överläggningarna samt få sin mening antecknad till protokollet. Länsveterinären

Enligt allmänna veterinärinstruktionen åligger det länsveterinären bl. a., att utöva tillsyn över den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjur samt över livsmedelskontrollen inom länet. Han verkställer inspektioner, undersökningar och andra tjänsteförrättningar och skall tillhandagå länsstyrelsen, hushållningssällskap och kommunala myndigheter med råd och anvisningar i ärenden rörande den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjur samt livsmedelskontrollen. Länsveterinären skall också vara föredragande hos länsstyrelsen i sådana ärenden rörande den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjur samt livsmedelskontrollen, som länsstyrelsen bestämmer. Han skall, då så påkallas, även eljest deltaga i handläggningen hos länsstyrelsen av dylika ärenden. Länsveterinären skall till länsstyrelsen amäla missförhållanden, varom han erhållit vetskap, och föreslå åtgärder för deras avhjälpande. I övrigt åligger det honom att övervaka iakttagandet av vad länsstyrelsen föreskriver i ovan nämnda ärenden och att verkställa de förrättningar, vartill länsstyrelsen förordnar honom. Länsveterinären h a r vidare inseende över tjänsteveterinärerna vid det civila veterinärväsendet i länet samt är skyldig att samarbeta med vissa kommunala myndigheter. Länsveterinären skall slutligen i frågor angående den allmänna halso- och sjukvården bland husdjur samt livsmedelskontrollen avge infordrade förslag och utlåtanden till veterinärstyrelsen och själv göra erforderliga framställningar samt fullgöra vad veterinärstyrelsen i övrigt uppdrager åt honom. Han skall årligen till veterinärstyrelsen avge berättelse om sin verksamhet. Enligt djurskyddslagen skall länsveterinären biträda länsstyrelsen vid tillsynen över att hälsovårdsnämnder och deras tillsyningsmän samt distrikts- och stadsveterinärer fullgör sina åligganden. I likhet med distriktsveterinär äger länsveterinären enligt hälsovårdsstadgan och djurskyddslagen vara närvarande vid hälsovårdsnämnds sammanträde och deltaga i överläggningarna samt få sin mening antecknad till protokollet. Länsingenjören

Enligt den av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen utfärdade arbetsordningen för vatten- och avloppsorganisationens distriktsingenjörskontor åligger länsingenjören bl. a. följande. Länsingenjören skall verka för en ur såväl allmän som enskild synpunkt ändamålsenlig planering och utveckling inom vatten- och avlopps (va-) området, varvid särskilt vattenvårdens intressen skall beaktas. Han

152 skall bevaka, att verksamheten inom länet bedrives med tillgodoseende av såväl tekniska och ekonomiska som omgivningshygieniska och estetiska synpunkter. Genom inspektioner och på annat sätt har länsingenjören att skaffa sig noggrann kännedom om länets va-frågor. Han skall verka för att skötseln av va-anläggningar blir tillfredsställande och därvid samarbeta med anläggningarnas huvudmän och hälsovårdsnämnderna. Vid uppkommen akut vattenförorening eller vid epidemi, som kan ha samband med vattenförorening, skall länsingenjören underrätta vatteninspektionen och andra berörda myndigheter samt medverka i erforderliga undersökningar. Han skall även verka för att hänsyn tages till vattenskyddssynpunkter i ärenden angående brandfarliga varor och vid lagring av andra produkter och ämnen, som kan förorsaka vattenförorening. Som i annat sammanhang omnämnts kan länsstyrelsen förordna länsingenjören att vara föredragande i ärenden berörande hans verksamhetsområde eller att eljest deltaga i handläggningen hos länsstyrelsen av sådana ärenden. I den förutnämnda arbetsordningen har vidare särskilt betonats, att länsingenjören skall biträda länsstyrelsen i va-ärenden samt medverka till erforderliga utredningar och i förekommande fall framlägga förslag till åtgärder i sådana ärenden. Länsingenjören är också skyldig att mottaga förordnande av länsstyrelsen att vara tillsyningsman i vissa fall jämlikt lagen om tillsyn över sjöar, vattendrag och andra vattenområden. Vid länsarbetsnämnds och länsbostadsnämnds handläggning avärenden, som berör va-frågor, avger länsingenjören yttrande. Han skall i övrigt tillhandagå^ statliga myndigheter, kommuner och enskilda med råd och upplysningar i sådana frågor. Länsingenjören bör följa vid vattendomstol anhängiggjorda mål, som rör va-frågor inom länet. Han skall i mål rörande villkoren för utsläppande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten samråda med vatteninspektionen och, om så erfordras, med kammarkollegiet. Beträffande den ändring i länsingenjörens organisatoriska ställning som förestår i anledning av statsmakternas beslut år 1965 om ändrad organisation på vatten- och luftvårdens område får hänvisas till vad som anförts därom i avsnittet om samhällsplaneringen. Vattendomstol

Till skydd mot vattenförorening ges i vattenlagen vissa grundläggande regler om under vilka förutsättningar kloakvatten och industriellt avloppsvatten får avledas till vattendrag, sjö eller annat vattenområde. Prövningen av mål angående avledande av kloakvatten eller industriellt avloppsvatten ankommer på vattendomstol. I vissa fall kan sådana frågor handläggas vid syneförrättning av syneförrättare jämte gode män, vilkas utlåtande som regel skall underställas vattendomstolens prövning. Vid prövningen skall — utöver vattenlagens bestämmelser — gälla vad i hälsovårdsstadgan eller eljest ur hälsovårdssynpunkt föreskrives. Vattendomstolen (förrättningsmannen) är skyldig att underrätta statens vatteninspektion samt ortens hälsovårdsnämnd, länsläkaren och länsingenjören, i vissa fall även byggnadsnämnden och länsarkitekten om måls anhängiggörande och om utslaget (utlåtandet) i målet. I princip ankommer det på den enskilde, som utsläpper avloppsvatten, eller statens vatteninspektion att avgöra, huruvida talan angående tillstånd till avloppsföretag skall föras. I vissa fall, då fara föreligger för betydande förorening, har det emellertid icke ansetts böra överlåtas åt den enskilde att själv träffa sådant avgörande. I kungörelsen om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening stadgas därför förbud att anlägga vissa fabriker och inrättningar, varifrån industriellt avloppsvatten skall utsläppas, innan frågan om åtgärder till motverkande av vattenförorening blivit prövad enligt vattenlagen.

153 Även i andra mål än de ovan avsedda har vattendomstolen (synemännen) att beakta hälsovårdens intresse. Företag, som avser byggande i vatten, vattenreglering, inrättande av allmän farled eller allmän flottled, vattenavledning eller invallning, får sålunda icke utföras så, att de menligt inverkar på det allmänna hälsotillståndet. Besvär över synemännens utlåtande föres hos vattendomstolen och över vattendomstolens dom hos vattenöverdomstolen.

I I I . Centrala organ Medicinalstyrelsen

Medicinalstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för den allmänna hälso- och sjukvården samt apoteksväsendet. Styrelsen är chefsmyndighet för bl. a. statens rättskemiska och farmacevtiska laboratorier och länsläkarväsendet. Medicinalstyrelsen skall ägna uppmärksamhet åt det allmänna hälsotillståndet och dödligheten i landets skilda delar, inom olika yrken m. m., ha tillsyn över bekämpandet av smittsamma sjukdomar och med uppmärksamhet följa livsmedelshygienen och därvid särskilt ha inseende över den medicinska kontrollen av personalen i livsmedelshanteringen. Om medicinalstyrelsens funktion såsom högsta organ för utövande av tillsyn samt för meddelande av råd och anvisningar inom särskilda delar av den allmänna hälso- och sjukvården finns bestämmelser bl. a. i hälsovårdsstadgan, livsmedelsstadgan, epidemilagen och karantänkungörelsen. I sistnämnda författning finns även ett stadgande, enligt vilket medicinalstyrelsen i fall, då hälsovårdsnämnd underlåter att ställa sig till efterrättelse vad nämnden har att iakttaga enligt karantänskungörelsen eller de föreskrifter styrelsen med stöd därav utfärdar, kan genom föreläggande av vite tillhålla nämnden att fullgöra sin skyldighet. Enligt bestämmelser i olika författningar har medicinalstyrelsen i vissa fall befogenhet att meddela tillstånd eller medge undantag, m. m. Styrelsen kan exempelvis medge förlängning av de i hälsovårdsstadgan bestämda perioderna för undersökning av konsumtionsvatten, medge undantag från livsmedelsstadgans bestämmelser om beskaffenheten av kärl för beredning, förvaring eller servering av livsmedel och påbjuda ympning vid smittkoppsepidemi. Statens strålskyddsinstitut

Institutet är, såsom strålskyddsmyndighet enligt strålskyddslagen den U mars 1958 (nr 110), central förvaltningsmyndighet för ärenden om skydd mot joniserande strålning. Det åligger institutet att skaffa sig noggrann kännedom om de risker som är förenade med sådan strålning och med uppmärksamhet följa utvecklingen inom de biologiska strålningsverkningarnas och strålningsfysikens områden. Institutet skall vidare vara ett samordnande organ för olika strålskyddsintressen i riket samt sprida upplysning om faror och olägenheter som kan orsakas av joniserande strålning. Jämlikt strålskyddslagen har institutet en rad uppgifter, såsom att besluta i ärenden om tillstånd till radiologiskt arbete, innehav av röntgenutrustning och handel med radioaktivt ämne, besiktiga lokaler för radiologiskt arbete eller förvaring av radioaktivt ämne samt utöva tillsyn över efterlevnaden av strålskyddslagen och med stöd av denna meddelade föreskrifter. Institutet äger i vissa fall

154 förelägga vite för att framtvinga undersökningar, prov och upplysningar från den som bedriver radiologiskt arbete eller innehar radioaktivt ämne. Institutet prövar besvär över tillsynsmans beslut om skyddsföreskrift. Delegationen för atomenergifrågor

Med atomenergilagen den 1 juni 1956 (nr 306) avses att vinna statlig kontroll över utvinningen och utnyttjandet av ämnen, vilka användes som atombränsle, med hänsyn till de risker som är förenade därmed. För att få förvärva, inneha, överlåta, bearbeta eller eljest ta befattning med ämne, som användes såsom bränsle (atombränsle) i anläggning för utvinning av atomenergi (atomreaktor), eller förening, vari sådant ämne ingår, eller för uppförande, innehav och drift av atomreaktor eller för utförsel ur riket av ämne av nyss angiven art erfordras sålunda tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Vid meddelande av tillstånd och under tillstånds giltighetstid må uppställas de villkor, som påkallas av säkerhetsskäl eller eljest ur allmän synpunkt. Jämlikt KK den 27 juni 1957 (nr 306) med förordnande av tillsynsmyndighet enligt atomenergilagen skall delegationen för atomenergifrågor utöva tillsyn över efterlevnaden av ovan berörda lag och de villkor som meddelats enligt denna. Delegationen äger därvid efter anfordran erhålla de upplysningar och handlingar, som erfordras för tillsynens utövande, och kan meddela föreskrifter för att trygga efterlevnaden av uppställt villkor. Underlåter någon att ställa sig till efterrättelse sådant villkor eller att efterkomma anfordran eller föreskrift av delegationen, äger denna förelägga vite. Veterinärstyrelsen

Styrelsen är central förvaltningsmyndighet för den allmänna hälso- och sjukvården bland husdjur, djurskyddet, livsmedelskontrollen och veterinärväsendet i övrigt i den mån sådana ärenden ej ankommer på annan myndighet. Det åligger styrelsen bl. a. att ägna uppmärksamhet åt det allmänna hälsotillståndet bland husdjuren samt åt möjligheten att genom förebyggande åtgärder främja husdjurens hälsa, att ha tillsyn över bekämpandet av smittsamma husdjurssjukdomar och verksamheten till förekommande av att sådana sjukdomar införs och utbreds i landet, att ha tillsyn över djursjukvården och djurskyddet, att ha tillsyn över livsmedelskontrollen med undantag för sammansättningen av charkuterivaror, där tillsynen tillkommer statens jordbruksnämnd, samt att, med viss begränsning, ha tillsyn över veterinärväsendet. Veterinärstyrelsens uppgift att utöva tillsyn samt meddela råd och anvisningar eller kompletterande föreskrifter framgår av bestämmelser i hälsovårdsstadgan, livsmedelsstadgan, lagen om köttbesiktning, epizootilagen, djurskyddslagen, veterinära införsel- och utförselkungörelserna m. fl. författningar. Det ankommer också på veterinärstyrelsen att i särskilda fall meddela beslut (tillstånd, godkännande, undantag) beträffande detaljfrågor av skilda slag. Exempel härpå är godkännande av plan för offentligt slakthus, förordnande om nedslaktning, skyddsympning eller smittrening i anledning av smittsam sjukdom bland husdjur, prövning av ansökan om ersättning för kostnad eller förlust, som föranletts av stadgande i epizootilagen eller enligt densamma meddelad föreskrift, och införseltillstånd beträffande djur. Kommerskollegium

Det åligger kollegiet att handlägga ärenden angående tillsatser till och vitaminisering av livsmedel. Närmare bestämmelser om godkännande av tillsats till livsmedel, som fram-

155 ställes eller beredes för avsalu, återfinnes i livsmedelsstadgan. Godkännande meddelas av kommerskollegiet. Vid handläggning av sådant ärende skall representanter för medicinalstyrelsen, veterinärstyrelsen och statens institut för folkhälsan samt i visst fall statens jordbruksnämnd kallas att närvara. Kollegiet skall upprätta och årligen offentliggöra förteckning över godkända tillsatser till livsmedel. Kollegiets godkännande erfordras också för tillsats till särskilda i livsmedelsstadgan angivna varor, såsom korv, äggpulver, mjöl och torrmjölk. Gift av första eller andra klassen och vissa andra ämnen får inte utan särskilt tillstånd av kollegiet förvaras eller användas inom lokal, där kött- eller fiskvara beredes för avsalu, eller i rum som står i direkt förbindelse med sådan lokal. Enligt livsmedelsstadgan ankommer det vidare p å kommerskollegium att fastställa den högsta kvarvarande rest av bekämpningsmedel, som får förekomma p å vara vilken saluhålles såsom livsmedel eller överlämnas till annan för att användas som livsmedel. Ärenden h ä r o m handlägges i samma ordning som beträffande tillsats till livsmedel. På kommerskollegium ankommer enligt KF den 23 maj 1941 (nr 268) om framställning och införsel av vitaminiserade livsmedel att besluta i ärenden om tillstånd till vitaminisering av livsmedel för avsalu eller till införsel till riket av sådana livsmedel för avsalu. F ö r provning av varan biträdes kollegiet av statens institut för folkhälsan. Statens jordbruksnämnd

Enligt livsmedelsstadgan skall jordbruksnämnden centralt omhänderha tillsynen över efterlevnaden av vissa i stadgan givna föreskrifter eller med stöd av dessa meddelade bestämmelser om sammansättning av charkuterivaror samt upprätta och offentliggöra förteckning över sådana råvaror, förutom kött och köttvaror, som får ingå i korv. Nämnden h a r även befogenhet att medge undantag från vissa andra bestämmelser i livsmedelsstadgan och att i särskilda avseenden besluta om kompletterande föreskrifter beträffande ost m. m. Statens institut för folkhälsan

Institutet h a n d h a r utrednings- och forskningsverksamhet som är ägnad att främja folkhälsan, i den mån verksamheten ej ankommer på annan myndighet. Till de frågor vilka det särskilt åligger institutet att ta befattning med hör bl. a. frågor rörande vatten och avlopp, luftföroreningar, buller m. fl. frågor av allmän omgivningshygienisk natur, frågor r ö r a n d e yrkesarbetets hygien, såsom kemisk och fysikalisk påverkan, infektioner m. m., samt rörande födoämnenas hygieniska beskaffenhet och värde från folknäringssynpunkt. Institutet utgör centralt undersökningsorgan för livsmedelskontrollen enligt livsmedelsstadgan och skall även meddela närmare föreskrifter om tillsats av visst slag till margarin, margarinost och fettemulsion samt ge anvisningar för provtagning och undersökning av prov av livsmedel. Jämlikt bestämmelser i särskild författning står den för allmänheten avsedda tillverkningen av margarinvaror under kontroll av institutet, som h a r att fortlöpande låta anskaffa och undersöka prov av m a r g a r i n v a r o r från varje fabrik i landet, där sådan vara tillverkas. Statens bakteriologiska laboratorium

Laboratoriet h a r till uppgift att inom den humana medicinens mikrobiologiska och epidemiologiska områden utföra praktiskt-vetenskapliga undersökningar, framställa och tillhandahålla sera, ympämnen och andra bakteriologiska pre-

156 parat, följa det epidemiska läget och vidtaga eller föreslå erforderliga åtgärder samt bedriva vetenskaplig forskning, undervisning och utbildning. Laboratoriet skall på uppdrag av läkare eller hälsovårdsmyndighet utföra diagnostiska undersökningar av prov dels från personer, som misstankes lida av epidemisk eller annan infektionssjukdom eller kan antagas vara behäftad med smitta av sådan sjukdom, och dels från vatten, livsmedel eller annat material som misstankes innehålla smittämnen. Genom vetenskaplig forskning samt praktiska laboratorie- och fältundersökningar skall laboratoriet vidare söka vinna insikt om h u r epidemiska sjukdomar bäst bekämpas och hålla beredskap mot sådana sjukdomar. Laboratoriet skall hålla medicinalstyrelsen fortlöpande underrättad om det epidemiska läget och omedelbart meddela styrelsen om åtgärd från dess sida finnes nödvändig. — Vid utbruten eller befarad epidemi h a r laboratoriet att fullgöra vad medicinalstyrelsen bestämmer. Statens rättskemiska laboratorium och statens farmacevtiska laboratorium

Dessa laboratorier lyder under medicinalstyrelsen och har till huvudsaklig uppgift att utföra undersökningar av rättskemisk, blodgruppsserologisk och farmacevtisk art. Statens vatteninspektion

Statens vatteninspektion, som utgöres av en till fiskeristyrelsen knuten nämnd, vattenvårdsnämnden, är central förvaltningsmyndighet för ärenden om motverkande av vattenföroreningar. Det erinras emellertid, att enligt statsmakternas principbeslut år 1965 bl. a. statens vatteninspektion den 1 juli 1967 skall sammanföras med statens naturvårdsnämnd till en för hela naturvårdsområdet central myndighet. Inspektionen h a r i princip endast inspekterande och rådgivande funktion på vattenvårdens område, medan beslutande myndigheter är länsstyrelserna, vattendomstolarna och i vissa fall Kungl. Maj:t. I frågor om vattenvården skall inspektionen verka för samarbete mellan centrala myndigheter, länsmyndigheter, hushållningssällskap, kommunala myndigheter och lokala sammanslutningar. De viktigaste, inspektionens verksamhet direkt berörande bestämmelserna återfinnes i lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden samt KK om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m. Enligt tillsynslagen skall vatteninspektionen utöva tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden inom riket. Om inspektionen finner, att industriellt avloppsvatten eller kloakvatten genom föroreningar medför olägenhet av någon betydelse, äger den meddela råd och anvisningar angående lämplig åtgärd till motverkande därav. Inspektionen kan hos länsstyrelsen göra framställning om förbud mot att avloppsvatten slappes ut utan erforderlig behandling eller om att åtgärder skall vidtagas för att motverka olägenheter som uppstått genom avloppsutsläpp. Om inspektionen finner vattendomstols prövning erforderlig, äger den enligt vattenlagen föra talan hos vattendomstolen om förbud eller åtgärd, som nyss sagts. Även eljest äger inspektionen föra talan hos vattendomstol eller vid syneförrättning. Inspektionen kan hos länsstyrelsen göra framställning om förordnande av särskild person att tillse att befarad olägenhet av avloppsvatten från tätbebyggelse, fabrik, sjukhus och liknande förebygges. I förprövningskungörelsen stadgas bl. a. skyldighet att göra anmälan till vatteninspektionen i vissa fall, då industriellt avloppsvatten eller kloakvatten skall utsläppas. Sådan anmälan skall ske dels innan vissa slag av fabriker anlägges eller utvidgas, dels innan ledning påbörjas för avledande av kloakvatten från

157 bebyggelse med mer än 200 invånare eller från kasern, hotell, sjukhus eller därmed jämförlig inrättning beräknad för mer än 200 personer, och dels i regel innan utsläpp sker av kloakvatten, som h ä r r ö r från tätbebyggelse eller från vattenklosett och som ej undergått slamavskiljning, eller av pressaft från silos, urin från djurstall, vassle, galvaniska bad m. m. Om inspektionen finner anledning till e r i n r i n g a r mot det anmälda utsläppet av avloppsvatten och inspektionens anvisningar om utsläppet ej efterkommes, kan inspektionen göra framställning hos länsstyrelsen eller föra talan hos vattendomstolen. Statens luftvårdsnämnd

Luftvårdsnämnden h a r till uppgift att främja och verka för samordning av luftvårdsarbetet i landet. Nämnden h a r därvid bl. a. att utreda förekomsten av luftföroreningar, att främja sådan forskning som har betydelse för nämndens verksamhet, att i samarbete med myndigheter, kommuner, företag och organisationer inom och utom landet söka åstadkomma en lämplig samordning av olika åtgärder mot luftföroreningar samt att bedriva informationsverksamhet och lämna råd och upplysningar i luftvårdsfrågor. Nämnden tillhör de centrala organ, som enligt statsmakternas principbeslut år 1965 skall sammanföras med statens naturvårdsnämnd den 1 juli 1967 till ett för hela naturvården gemensamt centralt organ. Kammarkollegiet

Kammarkollegiet har bl. a. att föra talan för bevakande av det allmännas rätt och intressen i vattenmål och företräda dessa intressen vid förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen. Närmare bestämmelser om underrättelser till kammarkollegiet om vissa planerade större företag enligt vattenlagen och anhängiggjorda vattenmål samt om kollegiets åligganden att föra talan i sådana mål återfinnes i vattenlagen, KK den 8 december 1961 (nr 649) med vissa föreskrifter om bevakande av det allmännas rätt i vattenmål ni. m. och KK den 24 april 1953 (nr 177) angående förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen. I mål av här avsedd beskaffenhet kan kammarkollegiet komma att bevaka det allmännas intressen jämväl med avseende på allmän hälsovård och vattenvård.

Sj öfartsstyrelsen

Även sjöfartsstyrelsen h a r viss befattning med vattenvårdsfrågor. Enligt lagen om åtgärder mot vattenförorening från fartyg och kungörelsen med tillämpningsföreskrifter till denna skall länsstyrelsen vid utfärdande av bestämmelser till förebyggande av att vattnet förorenas genom sådant avfall från fartyg, som ej är olja, eller genom uttömning av visst slags oljehaltigt vatten m. m. samråda med sjöfartsstyrelsen. Denna äger också meddela erforderliga föreskrifter rörande anordningar p å större fartyg till förebyggande av att beständig brännolja utflödar i fartyget. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen är central förvaltningsmyndighet för ärenden angående bl. a. vatten- och avloppsanläggningar. Under styrelsen lyder länsingenjörskontoren. Beträffande den ändring härutinnan som avses ske den 1 juli 1967 får hänvisas till avsnittet om samhällsplanering. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen (och, under viss förutsättning, bostadsstyrelsen) beslutar i ärenden angående statsbidrag till va-anläggningar enligt den tidigare omnämnda kungörelsen om sådant bidrag. Stannar länsstyrelsen, vars

158 yttrande skall föregå beslutet, samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller bostadsstyrelsen i olika meningar, skall ärendet underställas Kungl. Maj:ts prövning. Statskontoret

På statskontoret ankommer såsom nämnts att besluta om ersättning jämlikt KK om ersättning av statsmedel i vissa fall vid ingripande i hälsovårdens intresse. Vattenöverdomstolen och Högsta domstolen

Dessa överrätter prövar fullföljd talan mot vattendomstols beslut och domar i mål och ärenden enligt vattenlagen, däribland sådana som berör hälso- och vattenvårdsfrågor. Regeringsrätten och Kungl. Maj:t i statsrådet

I denna instans prövas besvär över länsstyrelses och central förvaltningsmyndighets beslut på den allmänna hälso- och sjukvårdens område. Beträffande målens fördelning mellan regeringsrätten och Kungl. Maj:t i statsrådet får hänvisas till regeringsrättslagen; såvitt angår besvär över länsstyrelses beslut erinras endast om vad som anförts därom i redogörelsen för länsstyrelsens verksamhet.

Kortfattad

redogörelse för vissa länsstyrelsen

åvilande

arbetsuppgifter

Allmänna sektionen 1. Utsökningsärenden

Författningar: Utsökningslagen Kronofogdeinstruktionen (27/11 1964, nr 845) KK med vissa bestämmelser om överexekutors verksamhet (27/11 1964 nr 847) L om införsel i avlöning, pension eller livränta (14/6 1917, nr 380) L om indrivning i Sverige av underhållsbidrag, fastställda i Danmark, Finland, Island eller Norge (21/9 1962, nr 512) KK ang. indrivning i Danmark, Finland, Island eller Norge av underhållsbidrag (21/9 1962, nr 514) L om förbud för vissa underhållsskyldiga att avflytta ur riket (14/6 1917, nr 381) L om erkännande och verkställighet av dom, som meddelats i Danmark, Finland, Island eller Norge (2/12 1932, nr 540) L om skiljemän (14/6 1929, nr 145) L om avbetalningsköp (11/6 1915, nr 219) L om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar (24/3 1927, nr 56) samt ett flertal andra lagar och författningar, enligt vilka penningmedel må eller skall nedsättas hos länsstyrelsen som sådan eller som överexekutor (ÖE), t. ex. vattenlagen, expropriationslagen, ensittarlagen Jordförvärvslagen (14/5 1965, nr 290) L om bulvanförhållande i fråga om aktier i vissa bolag (7/6 1934, nr 239). Lokalt organ: utmätningsmannen (kronofogde, kronodirektör). Utmätningsmannen (UM) verkställer dom i tvistemål m. fl. mål, utmätning, införsel ävensom handräckning av olika slag, i vissa fall dock först efter beslut av ÖE, samt förrättar exekutiv auktion å lös egendom (visst undantag för fartyg).

159 Lånsstyrelsen, i förekommande fall i egenskap av ÖE (i den mån särskild ÖE ej är förordnad av Kungl. Maj:t eller länsstyrelsen förordnat viss person att vara ÖE beträffande särskild förrättning), utövar tillsyn över utmätningsmännen, vilken innefattar bl. a. årlig inspektion, beslutar eller vidtar annan åtgärd i mål och ärenden rörande: verkställighet av dom i vissa fall samt av svensk skiljedom; verkställighet av indrivning av underhållsbidrag, fastställt i något av de övriga nordiska länderna; framställning om verkställighet där av indrivning av underhållsbidrag, fastställt i Sverige; verkställighet av dom i tvistemål eller i brottmål angående skadestånd, då domen meddelats i något av de övriga nordiska länderna; utseende av skiljeman; tvångsförvaltning av utmätt fast egendom; kvarstad, skingringsförbud, reseförbud, vräkning och återställande av rubbad besittning; avflyttningsförbud för underhållsskyldig; klagan över beslut och åtgärder av UM, förrättar exekutiv auktion å fast egendom och å fartyg av viss storlek m. m. samt fördelar köpeskillingen, mottar och fördelar köpeskillingar och andra penningmedel som må eller skall nedsättas hos ÖE (länsstyrelsen), godkänner pant eller borgen, som i vissa fall må eller skall ställas hos ÖE (länsstyrelsen), meddelar anstånd med avyttrande av sådan fast egendom, som förvärvats på exekutiv auktion men som vid annat köp skulle krävt förvärvstillstånd av lantbruksnämnden, och förordnar i visst fall om försäljning av sådan egendom på offentlig auktion, föranstaltar om försäljning på offentlig auktion av aktier som åtkommits genom bulvan, förordnar på åklagares framställning om kvarstad å sådana aktier, m. m. Besvär över länsstyrelsens beslut i utsökningsmål anföres i hovrätten. Detsamma gäller länsstyrelsens beslut om fördelning eller utbetalning av medel som nedsatts enligt bestämmelser i t. ex. ensittarlagen, expropriationslagen, vattenlagen och lagen om gälds betalning genom penningars nedsättande i allmänt förvar. I övrigt prövas besvär över länsstyrelsens beslut av Kungl. Maj:t i statsrådet. 2. Vapenärenden

Författning: Vapenförordningen (10/6 1949, nr 340). Lokalt organ: polismyndigheten i den ort, där sökanden har sitt hemvist (i Stockholm överståthållarämbetet). Polismyndigheten meddelar och återkallar tillstånd att inneha skjutvapen och ammunition (dock ej såvitt avser handel därmed), fastställer värdet å egendom som skall inlösas av kronan, då tillstånd återkallats, för vapenregister samt utövar tillsyn över handeln med vapen. Länsstyrelsen meddelar och återkallar tillstånd till handel med vapen och för register däröver; meddelar tillstånd till införsel i riket av vapen och ammunition; prövar besvär över polismyndighets beslut. Besvär över länsstyrelsens beslut i mål och ärenden angående återkallande av tillstånd att inneha vapen eller ammunition, dock ej bestämmande av inlösenvärde, och tillstånd eller återkallande av tillstånd att idka handel med vapen prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Besvär över länsstyrelsens beslut i mål angående bestämmande av inlösenvärde å vapen och ammunition prövas av regeringsrätten. över annat beslut av länsstyrelsen må klagan ej föras. 3. Passärenden

Författning: KK om utfärdande inom riket av pass åt svensk medborgare för utrikes resa (passkungörelse) (31/5 1940, nr 471).

160 Lokalt organ: polismyndigheten, i regel i den ort, där sökanden har sitt hemvist. Polismyndigheten verkställer utredning i passärende, bl. a. avseende frågan huruvida hinder möter mot utfärdande av pass, utfärdar pass i det fall då polismyndigheten är passmyndighet samt yttrar sig eljest i ärendet till länsstyrelsen då ansökningshandlingarna översändes dit. Länsstyrelsen, vilken är passmyndighet utom i vissa orter, där rikspolisstyrelsen efter samråd med länsstyrelsen bestämt att polismyndigheten må vara passmyndighet, prövar ärenden angående utfärdande och återkallande av pass, för register över utfärdade pass, insänder vissa handlingar och uppgifter till rikspolisstyrelsen i ärenden av nyss angivet slag och prövar besvär över beslut i passärenden av polismyndighet som är passmyndighet. Besvär över länsstyrelsens beslut i passärende prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. 4. Lotteriärenden

Författning: Kungl. Maj:ts lotteriförordning (19/5 1939, nr 207). Lokalt organ: polismyndigheten. Polismyndigheten mottar anmälan om sådana mindre lotterier, för vilka inte fordras tillstånd och meddelar tillstånd till andra lotterier, där försäljning endast sker inom polisdistriktet och insatserna sammanlagt ej överstiger 5 000 kronor. Länsstyrelsen meddelar tillstånd till lotterier, där försäljning sker inom mer än ett polisdistrikt eller insatserna uppgår till mer än 5 000 men högst 50 000 kronor, prövar besvär över polismyndighets beslut samt tar viss befattning med lotterier, vartill kräves Kungl. Maj:ts tillstånd (yttrande över ansökan om tillstånd, utfärdande av närmare föreskrifter för lotteriets ordnande m. m. enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande). Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. 5. Brandfarliga varor

Författning: KF om brandfarliga varor (1/12 1961, nr 568). Lokala organ: byggnadsnämnden, brandchefen, bilinspektör, m. fl. Byggnadsnämnden och brandchefen är i regel första instans för ärenden angående brandfarliga varor. Byggnadsnämnden är tillståndsmyndighet beträffande förvaring (även förhandsbesked därom), yrkesmässig hantering (d. v. s. tillverkning, bearbetning och användning vid yrkesmässig tillverkning och bearbetning av andra v a r o r ) , transport i rörledning och yrkesmässig försäljning av brandfarliga varor. Brandchefen mottar anmälan om förvaring m. m. i vissa fall, då tillstånd ej erfordras. Bilinspektör (resp. besiktningsman eller annan av kommerskollegium förordnad person) godkänner bil (tankbil) för transport av eldfarliga varor, vilken skall vara inrättad i enlighet med kommerskollegiets föreskrifter härom. Länsstyrelsen meddelar tillstånd till transport av brandfarlig vara i rörledning, som sträcker sig genom mer än en kommun, utfärdar på begäran av kommun taxa för avsyning av anläggningar m. m. för brandfarliga varor, prövar besvär över beslut av byggnadsnämnd eller brandchef. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om beslut i särskilda fall rörande tillstånd eller föreläggande enligt förordningen om brandfarliga varor, och i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. Sprängämnesinspektionen lämnar tekniskt sakkunnigt biträde åt vederbörande

161 myndighet och åt allmänheten samt utövar tillsyn över efterlevnaden av förordningen om brandfarliga varor. Kommerskollegium upprättar och offentliggör förteckning över vanliga i handeln förekommande brandfarliga varor, lämnar besked då tvekan uppstått huruvida viss vara är brandfarlig eller till vilken klass sådan vara är hänförlig, samt utfärdar de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpningen av förordningen om brandfarliga varor ävensom erforderliga allmänna anvisningar. 6. Explosiva varor

Författning: KF om explosiva varor (10/6 1949, nr 341). Lokalt organ: polismyndigheten i orten. Polismyndigheten lämnar i vissa fall tillstånd till innehav av explosiva varor (mindre och större förbrukningsförråd, handförråd av större myckenhet än eljest är medgivet, förbrukningsförråd av ammunition m. m.), tar viss befattning med ärenden som prövas av högre myndighet (yttrande, avsyning av lokaler m. m.), för vissa register över tillstånd och biträder länsstyrelsen vid dess utövande av allmän tillsyn över efterlevnaden av gällande bestämmelser. Länsstyrelsen meddelar tillstånd till tillverkning av och handel med explosiva varor, tillstånd i vissa fall till innehav av sådana varor (kringföringsförråd, ammunition m. m., upplagsmagasin för tillverkare, handlande och förbrukare), tillstånd till transport av högkänsliga explosivämnen, tillstånd för viss person att mottaga explosiv vara för transport, tillstånd till import av dylik vara (utom i vissa fall), kan medge undantag från vissa (säkerhets-)föreskrifter, upptagna i förordningen eller utfärdade av kommerskollegiet, m. m., för register över tillstånd, som meddelats av länsstyrelsen, utövar allmän tillsyn över efterlevnaden av gällande bestämmelser, prövar besvär över polismyndighets beslut. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. Sprängämnesinspektionen är tekniskt sakkunnig myndighet på området, vars yttrande skall inhämtas då tekniska synpunkter har betydelse. Kommerskollegium lämnar vissa tillstånd och godkännanden samt utfärdar närmare föreskrifter om beskaffenheten av lokaler, förvaringsrum, transportanordningar m. m. 7. Giftiga ämnen

Författningar: KF om gifter och andra hälsofarliga varor (giftförordning) (14/12 1962, nr 702) KK om tillämpningen av giftförordningen (28/6 1963, n r 441) Kungl. Maj:ts bekämpningsmedelsförordning (14/12 1962, nr 703) KK om tillämpningen av bekämpningsmedelsförordningen (28/6 1963, nr 442). Lokala organ: polismyndigheten i orten m. fl. Polismyndigheten meddelar — då vederbörande ej redan enligt läkemedelsförordningen h a r tillstånd att tillverka eller idka handel med läkemedel i allmänhet — efter hörande av länsläkaren och yrkesinspektören tillstånd att tillverka eller idka handel med gift; kan återkalla sådant tillstånd; meddelar tillstånd, då särskilt sådant erfordras, att till riket införa gift; meddelar, efter h ö r a n d e av yrkesinspektören, tillstånd till handel med bekämpningsmedel tillhörande klass 1 samt att yrkesmässigt beta spannmål och potatis med bekämpningsmedel tillhörande klass 1 och 2; kan återkalla sådant tillstånd. Yrkesinspektören yttrar sig till polismyndigheten i tillståndsärenden enligt ovan samt godkänner föreståndare för tillverkning av och handel med gift (gäller ej apotek). 6—660400. Länsförvaltningen II

162 Länsstyrelsen kan enligt giftförordningen förelägga vite, om tillträde vägras för behörig myndighets tillsyn av lokal eller område för tillverkning eller hantering av gift eller om biträde vägras för provtagning; prövar besvär över polismyndighets beslut. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser vitesförelägganden, och i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 8. Jakt Författningar: L om rätt till jakt (3/6 1938, nr 274) Kungl. jaktstadga (3/6 1938, nr 279). Länsstyrelsen förordnar förrättningsman för bildande av jaktvårdsområde; prövar och fastställer beslut om bildande av jaktvårdsområde och om förlängning avtiden för sådant områdes bestånd; prövar besvär över jaktvårdsområdes beslut angående jaktutövningen och upplåtelse av jakträtt inom området, föranstaltar, i anledning av anmälan om viltskador på gröda, skog eller plantering, om utredning därom, meddelar föreläggande om åtgärder mot sådana skador och förordnar om tillsyn över dylikt föreläggandes fullgörande; utser älgskadenämnd, meddelar tillstånd och förbud i olika avseenden enligt jaktstadgan (exempelvis tillstånd till älgjakt under särskild jakttid, s. k. licensjakt, till fångst med sax, m. m.), förordnar jakttillsynsmän (jämlikt 93 § polisinstruktionen) om bevakningen berör flera polisdistrikt och ej går utanför länet. Som sakkunniga remissorgan i jaktärenden anlitar länsstyrelsen bl. a. statens naturvårdsnämnd, domänstyrelsen, länets jaktvårdsförening och Svenska jägarförbundet. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet, utom besvär över förordnande av förrättningsman för bildande av jaktvårdsområde, vilka faller inom regeringsrättens kompetens. 9. Fiske Författningar: L om rätt till fiske (1/12 1950, nr 596) K Fiskeristadga (24/9 1954, nr 607) L om fiskevårdsområden (5/5 1960, nr 130) KK med bemyndigande för fiskeristyrelsen och länsstyrelserna att lämna tillstånd till utsättande av fast fiskeredskap i allmänt vatten (8/12 1950, nr 622) KK ang. rätt för utlänning att fiska på allmänt vatten m. m. (25/3 1960, nr 47) KK med föreskrifter till förebyggande av kräftpestens spridning (14/7 1932, nr 370) KK med bestämmelser angående utmärkning av vissa fiskeredskap under fiske om natten i saltsjön (15/12 1933, nr 658) L om fiskearrenden (27/6 1957, nr 390), vari hänvisas till vissa bestämmelser i den sociala arrendelagstiftningen i nyttjanderättslagen KK om bestridande i vissa fall av allmänna medel av kostnader för biträde i frågor rörande arrendeförhållanden (18/5 1934, nr 150). Länsstyrelsen meddelar, till skydd för enskilt fiske vid vissa kuststräckor, erforderliga föreskrifter rörande längden av rörliga fiskeredskap m. m. vid utövandet av tillåtet allmänt fiske på samma sträckor; föreskriver huru oskiftat fiske må nyttjas, då delägarna ej är ense därom; kan föreskriva annat läge av fiskådra i

163 vattendrag m. m. än som anges i fiskerättslagen och medge undantag från lagens bestämmelse att fiskådra skall lämnas fri från fiskeredskap m. m.; fastställer, vid vanskötsel av fiske, föreskrifter rörande fiskets bedrivande (fiskeriplan), meddelar särskilda bestämmelser — utöver vad fiskeristadgan innehåller — om fiskets vård och bedrivande inom länet eller del därav (lokal fiskestadga), m. m., förordnar förrättningsman för bildande av fiskevårdsområde; beslutar på grundval av företagen förrättning om fiskevårdsområdes bildande och fastställer stadgar m. m.; utser styrelse för fiskevårdsområde, om sådan saknas; prövar besvär på vissa grunder över beslut å sammanträde med delägarna i område eller av styrelsen, meddelar tillstånd för viss person att utsätta fast fiskeredskap i allmänt vatten och i visst fall för utlänning att utöva fritidsfiske i allmänt vatten eller enskilt vatten, meddelar, efter anmälan av fiskeristyrelsen, förbud mot kräftfiske i visst vattenområde, m. m., till förebyggande av kräftpestens spridning, kan stadga skyldighet för fiskare att under fiske i saltsjön nattetid utmärka bottengarn o. dyl. med lanterna av viss beskaffenhet, förordnar fisketillsynsmän, utser två ledamöter i den arrendenämnd, som skall finnas för varje hushållningssällskaps område; prövar beslut över arrendenämnds beslut rörande undantag från tillämpningen av föreskrifter i lagen om fiskearrenden; förordnar biträde (n) i frågor rörande fiskearrenden, vara den sociala arrendelagstiftningen äger tillämpning, samt prövar ansökningar om rätt att få kostnaden för dylikt biträde bestridd av allmänna medel och bestämmer ersättning åt biträde. Som sakkunniga remissorgan i ärenden angående fiske anlitar länsstyrelsen bl. a. fiskeristyrelsen, vederbörande fiskeriintendent och hushållningssällskapet (dess fiskerinämnd och fiskerikonsulenter). Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet, utom besvär över länsstyrelsens beslut i ärende om förordnande av förrättningsman för bildande av fiskevårdsområde och i mål enligt lagen om fiskearrenden, vilka faller under regeringsrättens kompetens. Över länsstyrelsens beslut enligt kungörelsen om bestridande i vissa fall av allmänna medel av kostnaden för biträde i frågor rörande arrendeförhållanden får dock klagan ej föras. 10. Handel Författningar: Affärstidslagen (16/12 1966, nr 668) KF angående utvidgad näringsfrihet (18/6 1864, nr 41) L om rätt för utländska bolag och föreningar att idka näring h ä r i riket (3/6 1955, nr 383) L om handelsregister, firma och prokura (13/7 1887, nr 42) KF om handel med preventivmedel (5/6 1959, nr 325) KF ang. handel med skrot, lump och begagnat gods (29/12 1949, nr 723) KK med vissa bestämmelser angående marknader (9/4 1941, nr 206) L om pantlånerörelse (29/12 1949, nr 722) L om ekonomiska föreningar (1/6 1951, nr 308) L om bostadsrättsföreningar (25/4 1930, nr 115) KK med vissa bestämmelser ang. tillämpningen av 14 § lagen den 25 april 1930 om bostadsrättsföreningar (12/1 1946, nr 14) L om jordbrukskasserörelsen (25/5 1956, nr 216). Lokala organ: polismyndigheten m. fl. myndigheter.

164 Drätselkammare/kommunalnämnd eller särskilt utsedd nämnd medger affärstid utöver den vanliga. Polismyndigheten lämnar tillstånd till handel med preventivmedel annorstädes än i apoteksinrättning eller läkemedelsförråd (i Stockholm ÖÄ), lämnar tillstånd till yrkesmässig handel med skrot, lump och begagnat gods; godkänner föreståndare för sådan handel, då den bedrives av bolag eller ekonomisk förening; godkänner ställe för rörelsens utövande och godsets förvaring, såvitt avser fast handel; kan medge undantag från vissa detaljbestämmelser i lagen; utfärdar, om så erfordras, särskilda ordningsföreskrifter, m. m., yttrar sig över ansökningar om tillstånd att utöva pantlånerörelse; äger ålägga utövare av sådan rörelse att till polismyndigheten anmäla mottagande av föremål av visst eller vissa slag; anmäler till länsstyrelsen ev. anledning till anmärkning med avseende på viss rörelse. Länsstyrelsen prövar besvär över kommunalt beslut enligt affärstidslagen, mottar föreskriven anmälan enligt näringsfrihetsförordningen av den, som avser att utöva handel, hantverk m. m. (i stad dock särskild handelsregisterförare, om sådan är f ö r o r d n a d ) ; meddelar tillstånd till s. k. realisation och bestämmer därvid viss avgift, som skall utgå till vederbörande kommun; meddelar tillstånd till s. k. gårdfarihandel; för förteckning över dem som gjort anmälan om näringsutövning, i den mån ej anmälan föranleder anteckning i handelsregistret; meddelar tillstånd för utlänning att i länet under kringresande eller kringvandrande idka hantverk eller annan hantering, mottar och vidarebefordrar med eget yttrande till Kungl. Maj:t ansökan avutländskt företag (bolag eller ekonomisk förening) om rätt att idka näring här i riket, mottar och prövar anmälan om firma m. m. till handelsregistret (i stad dock särskild handelsregisterförare, om sådan är f ö r o r d n a d ) ; prövar besvär över beslut av särskild registerförare, prövar besvär över polismyndighets beslut i ärenden angående handel med preventivmedel eller med skrot, lump eller begagnat gods, beslutar i ärenden angående tillstånd att hålla m a r k n a d och bestämmer årligen dag för marknads hållande, meddelar tillstånd att utöva pantlånerörelse; godkänner föreståndare för sådan rörelse, då den drives av bolag eller ekonomisk förening; fastställer låneavgifter och ger i övrigt erforderliga föreskrifter för rörelsens bedrivande; kan medge undantag från vissa detaljbestämmelser i lagen om pantlånerörelse; utövar tillsyn över pantlånerörelse (inspektion m. m . ) ; prövar besvär över polismyndighets beslut, prövar ansökan om registrering av ekonomisk förening och mottar föreskrivna anmälningar om vissa uppgifter r ö r a n d e sådan förening för registrering; för föreningsregister; utser eller entledigar i vissa fall revisor; anmäler i visst fall till rätten att styrelse för förening saknas; utreder i visst fall huruvida förening alltjämt består och avför ev. densamma ur registret, mottar ekonomisk plan, som skall upprättas för bostadsrättsförenings verksamhet; prövar ansökan om behörighet att utfärda sådant intyg om tillförlitligheten av ekonomisk plan, som skall tecknas på dylik plan; tillser att inom länet finnes lämpligt antal personer med behörighet av nämnt slag, stadfäster stadgar för jordbrukskassa. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas i regel av Kungl. Maj:t i statsrådet; undantag utgör dels mål om anteckning i förenings- eller handelsregistret och om anmälan om idkande av näringsyrke, vilka mål avgöres i regeringsrätten, samt

165 dels mål angående tillstånd enligt näringsfrihetsförordningen för utlänning att under kringresande eller kringvandrande utöva handel eller hantverk, vilka prövas av kommerskollegiet. 11. Personalärenden avseende landskansliets personal samt polismyndigheternas, kronofogdemyndigheternas och lappväsendets personal. Personalärendena rör tillsättning, avsked, semester och annan ledighet, disciplinär bestraffning m. m., allt med vissa inskränkningar dels beträffande högre befattningshavare och dels genom att underordnad myndighets chef h a r beslutsbefogenhet. Härom hänvisas till gällande instruktioner för berörda myndigheter och till statstjänstemannalagen. Till personalärendena hör även besvär över underordnad myndighets beslut i nu ifrågavarande hänseenden. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet utom i mål om disciplinär bestraffning, avstängning från tjänst m. m., som prövas av regeringsrätten. 12. Polisärenden

avser bl. a. polisväsendets organisation och ledning, personalens utbildning och utrustning, besvär över polisnämnds beslut, m. m. Härom hänvisas till polisinstruktionen (3/12 1965, nr 686), L om polisnämnder (29/5 1964, nr 320) och L med vissa bestämmelser i anledning av statens övertagande av huvudmannaskapet för polisväsendet m. m. (29/5 1964, n r 322). Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet utom i mål enligt ovannämnda L med vissa bestämmelser e t c , som prövas av regeringsrätten. 13. Allmän ordning och säkerhet

Författningar: SP 1 6 : 1 K Stadga ang. vad iakttagas bör vid rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp (28/1 1886, nr 4) KK om begravningsplatser och gravar m. m. (18/10 1963, nr 540) I. om gravrätt m. m. (18/10 1963, nr 537) Polisinstruktionen (3/12 1065, nr 686) Allmän ordningsstadga (14/12 1956, nr 617) L om rätt för kommun att uttaga avgift för vissa upplåtelser å allmän plats m. m. (31/5 1957, nr 259) L om allmänna sammankomster (14/12 1956, nr 618) KF angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål (31/12 1915, nr 585) L om skyldighet att renhålla gata m. m. (14/12 1956, n r 619) KK om avlysning av allmänt vattenområde för militär verksamhet (4/12 1964, nr 810) Länsstyrelseinstruktion (30/5 1958, nr 333). Lokalt organ: polismyndigheten. Polismyndigheten (polischefen) beslutar — liksom länsstyrelsen, domstol eller åklagare — om rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, m. m., gör, i anledning av anmälan av pastor angående visst dödsfall, utredning om behovet av särskild undersökning av den döda kroppen och meddelar tillstånd till

166 gravsättning eller eldbegängelse eller överlämnar ärendet till länsstyrelsen för avgörande; kan föreskriva att intyg av visst innehåll, utfärdat av tjänsteläkare, skall företes; prövar ansökan om tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse av utomlands avliden person och lämnar tillståndet eller överlämnar ärendet till länsstyrelsen för avgörande, förordnar den som skall (inom polisdistriktet) ombesörja på enskild bekostnad anordnad polisbevakning (ordningsvakt), enklare former av trafikövervakning (annan än polisman) m. m., meddelar enligt allmänna ordningsstadgan olika slag av tillstånd, ordningsföreskrifter för särskilda fall ävensom åläggande för anordnare av offentlig tillställning att bekosta ordningshållning; mottar anmälan om offentlig föreställning, då tillstånd ej erfordras; äger inställa eller upplösa offentlig föreställning samt förbjuda förnyande av sådan, allt under vissa förutsättningar, lämnar tillstånd till allmän sammankomst å allmän plats; mottar anmälan om allmän sammankomst i vissa fall; äger inställa eller upplösa allmän sammankomst samt förbjuda förnyande av sådan, allt under vissa förutsättningar. Länsstyrelsen beslutar — liksom domstol, åklagare eller polischef — om rättsmedicinsk undersökning av död människas kropp, m. m., prövar av polismyndighet överlämnat ärende angående särskild undersökning av död människas kropp och tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse m. m.; lämnar tillstånd till gravsättning eller eldbegängelse av utomlands avliden person, då polismyndigheten ej är behörig därtill, förordnar ordningsvakt, då denne avses skola tjänstgöra i flera polisdistrikt inom länet (vanligast jakt- och fisketillsynsmän och hos bevakningsföretag anställd bevakningspersonal), meddelar vissa tillstånd och förbud enligt allmänna ordningsstadgan; fastställer (i regel av kommun antagen) lokal ordningsstadga; utfärdar vid behov reglementen och taxor för åkare, spårvägsföretag, stadsbud e. dyl.; prövar besvär över polismyndighets beslut, fastställer underställda kommunala beslut om grunder för avgifter för vissa upplåtelser å allmän plats (försäljningsstånd, parkering m. m.), äger meddela förbud och utsträcka anmälningsskyldighet beträffande allmän sammankomst; prövar besvär över polismyndighets beslut, yttrar sig till Kungl. Maj:t i ärenden angående fastställande av kommunalt beslut om skyldighet för ägare av fastighet inom stadsplanelagt område att svara för renhållning av gångbana eller annat för gångtrafik avsett utrymme utanför fastigheten, medger överlåtelse av begravningsplats eller användning därav för annat ändamål; kan i vissa fall förordna att upplåten gravrätt skall överflyttas till annan gravplats eller upphöra; kan vid vite förelägga innehavare av begravningsplats att fullgöra sina åligganden enligt lagen om gravrätt samt gravrättsinnehavare att borttaga gravvård eller annan anordning, varmed grav försetts i strid mot vad upplåtaren föreskrivit, meddelar, efter framställning av militärbefälhavare, av hänsyn till militär verksamhet förbud för obehörig att vistas inom allmänt vattenområde, äger enligt länsstyrelseinstruktionen stadga erforderligt vite, där ansvar icke är i lag bestämt, för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas i regel av Kungl. Maj:t i statsrådet; undantag utgör mål om föreläggande av vite, vilka avgöres i regeringsrätten.

167 14. Utlänningsärenden

Författningar: Utlänningslag (30/4 1954, nr 193) K. Maj:ts utlänningskungörelse (4/6 1954, nr 457) KF ang. bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter (23/10 1908, nr 128) KK ang. rätt för utlänning och i utlandet bosatt svensk undersåte att här i riket giva offentlig föreställning m. m. eller att därvid medverka (31/12 1913, nr 380). Lokala organ: polismyndigheten, allmän domstol. Polismyndigheten beslutar om och verkställer avvisning av utlänning samt äger i samband därmed och i vissa andra fall ta utlänning i förvar eller ställa honom under uppsikt (utlänningslagen), äger i vissa fall meddela visering, uppehållstillstånd, arbetstillstånd m. m.; mottar och vidarebefordrar i andra fall ansökningar h ä r o m eller om bosättningstillstånd till utlänningskommissionen (UK); anmäler till länsstyrelsen anledning till utvisning av utlänning; mottar anmälan om upplåtelse av bostad åt utlänning, upph ö r d arbetsanställning, m. m.; gör själv eller vidarebefordrar anmälningar rörande utlänning i olika fall till UK, länsstyrelse m. fl. myndigheter (utlänningskungörelsen). Besvär över polismyndighets beslut om avvisning föres hos UK. Allmän domstol äger — i sammanhang med dom i vissa brottmål — besluta om utlännings förvisning ur riket. Länsstyrelsen beslutar om utvisning av utlänning och håller i samband därmed förhör med utlänningen samt äger ta honom i förvar eller ställa honom under uppsikt; underställer beslutet UK:s prövning då fråga kan vara om politisk flykting; verkställer (genom polisen) förpassning, förvisning och utvisning (utlänningslagen), beslutar i vissa andra fall om utlännings tagande i förvar m. m.; anmäler anledning till förpassning, utvisning m. m. i vissa fall till UK eller Kungl. Maj:t (utlänningskungörelsen), meddelar tillstånd för utlänning och i utlandet bosatt svensk medborgare att h ä r i riket ge eller medverka i offentlig föreställning och bestämmer om den bevillningsavgift som därvid skall utgöras. Besvär över länsstyrelsens beslut föres beträffande utvisning hos utlänningskommissionen och i fråga om bevillningsavgift hos kammarrätten. Besvär över andra länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. Utlänningskommissionen meddelar visering, uppehålls-, bosättnings- och arbetstillstånd — i den mån beslutanderätten ej delegerats till regionala eller lokala myndigheter — beslutar om utlännings förpassning ur riket, m. m. 15. Medborgarskapsärenden

Författningar: L om svenskt medborgarskap (22/6 1950, nr 382) KK med vissa bestämmelser rörande tillämpningen av lagen om svenskt medborgarskap (24/11 1950, nr 614) KK ang. tillämpning i förhållande till Danmark och Norge av 10 § lagen om svenskt medborgarskap (22/12 1950, nr 664). Länsstyrelsen beslutar i anledning av anmälan om önskan att förvärva eller återvinna svenskt medborgarskap i fall då sådan anmälan är tillräcklig för förvärv

168 eller återvinning av medborgarskapet; mottar ansökan om svenskt medborgarskap genom naturalisation, om bibehållande av svenskt medborgarskap i visst fall, om befrielse från sådant och om förklaring att sökanden är svensk medborgare, kompletterar och utreder ärendet (i regel genom polismyndigheten) samt översänder ärendet med eget yttrande till Kungl. Maj:t för avgörande; meddelar beslut, huruvida behörigt bevis företetts om medgivande av befrielse från utländskt medborgarskap i fall då sådant medgivande av Kungl. Maj:t uppställts som villkor för naturalisation. Besvär över länsstyrelsens beslut i anledning av anmälan, varom talats ovan, prövas av regeringsrätten. 16. Allmänna val

Författningar: L om val till riksdagen (26/11 1920, nr 796) Kommunal vallag (6/6 1930, nr 253) Kommunallag (18/12 1953, nr 753) L om landsting (14/5 1954, nr 319) L ang. ändring i lagen den 13 juni 1919 (nr 293) om ändring i kommunal och ecklesiastik indelning (3/12 1965, nr 595). Länsstyrelsen (f örstakammarval:) bestämmer tid och ställe för val, då valkrets omfattar såväl landstingsområde som stad utanför landsting; förrättar röstsammanräkning för utseende av riksdagsman efter den, som avgått under valperioden, (andrakammarval och kommunalval:) beslutar om valkretsindelning i större kommuner (församlingar) för fullmäktigeval och fastställer antalet fullmäktige för varje valkrets; avger förslag eller yttrande till landsting angående landstingsområdes indelning i valkretsar för val av landstingsmän och angående jämkning i sådan indelning; beslutar om kommuns (församlings, municipalsamhälles) indelning i valdistrikt; förordnar ordförande och suppleant för denne i varje valnämnd; prövar besvär över val av övriga ledamöter och suppleanter i valnämnd och över beslut att icke godkänna avsägelse av sådant uppdrag; kungör tid och ställe för röstlängds framläggande; prövar besvär över valnämnds beslut i anledning av anmärkning mot röstlängd samt ansökan om rättelse av att någon till följd av uppenbart fel ej blivit upptagen i röstlängd som röstberättigad; bestämmer i särskilda fall dag för val (t. ex. då val i visst distrikt upphävts och skall göras om); mottar och prövar anmälan från registrerat parti om kandidater till riksdagsmannaval; förordnar inom givna gränser om tid för val; verkställer röstsammanräkning resp. ny röstsammanräkning vid riksdagsmans eller fullmäktigs avgång under valperioden; äger i samband med kommunal indelningsändring förordna om kommuns indelning i valkretsar och valdistrikt, föranstalta om nyval av fullmäktige, m. m. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om riksdagsmannaval och kommunalval, om avsägelse av respektive uppdrag och om valkrets- och valdistriktsindelning, samt i övrigt av Kungl. Maj :t i statsrådet. Över länsstyrelsens beslut i mål angående val av ledamot eller suppleant i valnämnd eller icke godkänd avsägelse av sådant uppdrag samt angående anmärkning mot röstlängd eller över länsstyrelsens beslut att avvisa eller avslå ansökan om rättelse i röstlängd får klagan ej föras; talan mot beslut i mål om anmärkning mot röstlängd och beslut om rättelse i röstlängd kan dock fullföljas i besvär över valförrättning, vid vilken beslutet tjänat till efterrättelse.

169 17. Kommunala ärenden

Författningar: Kommunallag (18/12 1953, n r 753) L om församlingsstyrelse (2/6 1961, nr 437) Landstingslag (14/5 1954, nr 319) L om kommunalförbund (31/5 1957, nr 281) L om kommunala sammanläggningsdelegerade (3/12 1965, nr 596). Länsstyrelsen kan förordna om hållande av sammanträde med kommuns fullmäktige; prövar underställt beslut om antagande av reglemente för kommunalnämnd, drätselkammare (i stad utan stadskollegium) och kommunal besvärsnämnd, om allmän plan för hushållningen med stads donationsjord samt om anslag som skall täckas genom utdebitering under mer än fem år; kan medge placering av kommuns penningmedel på annat än i kommunallagen föreskrivet sätt; mottar och vidarebefordrar med eget yttrande ärenden som skall underställas Kungl. Maj :t (t. ex. vissa kommunala låne-, borgens- och fondärenden m. fl.); prövar kommunala besvär och kan förbjuda att överklagat beslut verkställes (vad här sagts har, med några undantag, avseende även på församling, kommunalförbund och sammanläggningsdelegerade), kan i extraordinära fall utsätta annan ort än residensstaden för landstingsmöte; äger väcka förslag hos landstinget; kungör landstingsmans avgång under hans tjänstgöringstid; inkallar suppleant i sådant fall och vid förfall för landstingsman vid landstingsmöte; kallar äldste landstingsmannen att vara ordförande till dess landstingsmöte valt ordförande; mottar och vidarebefordrar till Kungl. Maj:t besvär över landstings (förvaltningsutskotts eller annan nämnds) beslut, kan väcka fråga om bildande av kommunalförbund; fastställer förbundsordning och ändring däri samt bestämmer den tid då förbundet skall träda i verksamhet; prövar ansökan av medlem om utträde ur förbundet och om förbundets upplösning; kan förordna likvidator ( e r ) ; förklarar, efter anmälan om likvidationens avslutande, kommunalförbund upplöst; kan förordna om utdebitering på förbundsmedlemmarna, då förbundet saknar tillgångar till gäldande av skuld (de nämnda ärendena rörande kommunalförbund torde i allmänhet handläggas på den sektion dit de efter förbundets sakliga ändamål närmast h ö r ) , förordnar en av sammanläggningsdelegerade att utfärda kungörelse om första sammanträdet med de delegerade och att föra ordet där, till dess ordförande valts; intar i länskungörelserna uppgifter om ordförande och vice ordförande, m. m. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om val till befattning eller uppdrag, om beslut av kommun, annan menighet eller deras representationer (kommunala besvärsmål) och mål om sammankallande av menighet eller dess representation, samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 18. Diverse förordnanden ni. m. Författningar: L om aktiebolag (14/9 1944, n r 705) Växellag (13/5 1932, nr 130) Checklag (13/5 1932, nr 131) KK med närmare föreskrifter om särskild förrättningsman för upptagande av protest (20/11 1964, nr 680) KF om kontroll å ädelmetallarbeten (18/5 1956, nr 328) KSt om notarius publicus (20/11 1964, nr 679). Länsstyrelsen förordnar i vissa fall revisor och minoritetsrevisor i aktiebolag och

170 utlyser i vissa fall bolagsstämma; yttrar sig i remitterade ärenden angående tillstånd för aktiebolag att såsom styrelseledamot ha viss utländsk medborgare, förordnar förrättningsmän för upptagande av protester enligt växel- och checklagarna och utövar tillsyn över dem, yttrar sig i remitterade ärenden angående förordnande av kontrollanter för ädelmetallarbeten, förordnar och entledigar notarius publicus och biträdande notarius publicus. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. 19. Lappväsendet

Författningar m. m.: L om de svenska lapparnas rätt till renbete i Sverige (18/7 1928, nr 309) L om renmärken (5/5 1960, n r 144) jämte tillämpningskungörelse (5/5 1960, nr 146) Konvention mellan Sverige och Norge angående flyttlapparnas rätt till renbetning (5/2 1919, nr 895) och konvention mellan Sverige och Finland angående renar i gränsområdena (9/5 1925) jämte följdförfattningar. Lånsstyrelsen beslutar i ett stort antal olika ärenden som h a r avseende på lappbyarnas administration och renskötseln. Några av de viktigaste är att länsstyrelsen fastställer gränser mellan olika lappbyar; kan inskränka betesrätten i viss trakt; fastställer byordning; förordnar ordningsman för lappby (efter val inom lappbyn och prövning av den valdes lämplighet); prövar ansökan av lapp att inflytta till viss lappby och kan förelägga den, som olovligen inflyttat, att avflytta därifrån, varvid länsstyrelsen kan utsätta och utdöma vite; ger tillstånd åt renskötande lapp att inneha större antal renar än det lagligen tillåtna; kan förordna om olika åtgärder till minskning av renantalet inom lappby; ingriper, om lapp försummar sina renars skötsel, med varning eller föreläggande, ev. vid vite, och utdömer vite; förordnar tillsynsmän vid lappväsendet och bestämmer deras verksamhetsområden, m. m., prövar ansökan om registrering av renmärke, varmed varje renägares renar skall vara märkta; avlyser renmärke; för register över renmärken, m. m. Länsstyrelsen tar befattning med ärenden enligt konventionerna på förevarande område med Norge och Finland (olika mellanhavanden med norska och finska myndigheter, exempelvis rörande betesavgift och skadeersättningar i anledning av olovlig renbetning m. m.). Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet, utom i vissa fall, då regeringsrätten är behörig att pröva och avgöra målen (t. ex. mål om föreläggande eller utdömande av vite, indrivning av betesavgifter, m. m . ) . 20. Övriga ärenden under allmänna sektionen

Författningar: KK angående rätt att innehava radiomottagare (23/5 1958, nr 231) KCirk. till länsstyrelserna ang. ny- eller ombyggnad av tingshus (12/2 1926, nr 32) L om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli (18/7 1942, nr 658) Länsstyrelseinstruktionen L om nyttjanderätt till fast egendom (14/6 1907, nr 36) L med särskilda bestämmelser om arrende av viss kommunal jord (12/4 1945, nr 147) KK om bestridande i vissa fall av allmänna medel av kostnader för biträde i frågor rörande arrendeförhållanden (18/5 1934, nr 150).

171 Länsstyrelsen vidtar, på framställning av televerket, erforderlig åtgärd till förekommande av att radiomottagningsapparat nyttjas utan licens, yttrar sig i remitterade ärenden angående hyresreglering inom viss ort och förordnande av ordförande eller vice ordförande i hyresnämnd, vidtar åtgärder för att bringa hjälp i anledning av katastrofer (snö- och vattenskador o. dyl.), tar viss befattning med frågor rörande tingshusbyggnadsskyldighetens fullgörande, dels allmänt enligt länsstyrelseinstruktionen och dels i särskilda hänseenden enligt ovannämnda cirkulär och lag om bestridande av kostnaderna för domsagas kansli (anmälan till Kungl. Maj:t då fråga uppkommer om ny- eller ombyggnad av tingshus för prövning, huruvida tingslagsreglering bör ske, allt i syfte att undvika byggnadskostnader som kan visa sig bli utan nytta; kan ingripa på olika sätt för att tingslags skyldighet att bekosta för domsagokansli erforderliga lokaler, inventarier, uppvärmning m. m. skall fullgöras), prövar besvär över arrendenämnds beslut rörande undantag från tillämpningen av de om vissa jordbruksarrenden enligt lag gällande särskilda bestämmelserna; förordnar biträde (n) i fråga rörande jordbruksarrenden, vara den sociala arrendelagstiftningen äger tillämpning, samt prövar ansökningar om rätt att få kostnaden för dylikt biträde bestridd av allmänna medel och bestämmer ersättning åt biträde. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om beslut av menighet eller dess representation, mål om nybyggnad, inredning eller reparation av allmän byggnad, som av menighet skall byggas och underhållas, och om stället för sådan byggnads uppförande ävensom mål om vissa jordbruksarrenden, samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet, över länsstyrelsens beslut enligt kungörelsen om bestridande i vissa fall av allmänna medel av kostnaden för biträde i frågor rörande arrendeförhållanden får dock klagan ej föras.

Socialsektionen (resp. socialdetaljen inom allmänna sektionen) 1. Socialhjälp och barnavård 2. Nykterhetsvård

Beträffande dessa båda ärendegrupper får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om socialvård m. m. 3. Fångvårdsärenden samt straffriförklarade

Författningar: L om behandling i fångvårdsanstalt (6/5 1964, nr 541) KK med vissa föreskrifter rörande tillämpningen av förenämnda lag (6/11 1964, nr 630) Länsstyrelseinstruktionen KK med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester (25/4 1958, nr 215) Brottsbalken 37: 2. Länsstyrelsen prövar ansökan av den, som icke är häktad, om uppskov med verkställighet av fängelse och skall i visst fall återkalla beslut om uppskov; underrättar kriminalvårdsstyrelsen om meddelat beslut om uppskov, utövar, med biträde av polismyndighet, tillsyn över häradshäkten; godkänner byggnadsritning för häradshäkte (efter hörande av länsläkaren); meddelar när-

172 mare föreskrifter i anledning av vad som finnes stadgat om nämnda förvaringslokalers storlek, inredning m. m., samt kan medge undantag från vissa av dessa stadganden; förordnar föreståndare för häradshäkte, utser ledamöter — dock ej ordförande och hans ersättare — i övervakningsnämnder och ersättare för dem. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om nybyggnad, inredning eller reparation av häradshäkten och om val av ledamöter i övervakningsnämnd, samt av kriminalvårdsnämnden, såvitt avser mål om uppskov med straffverkställighet. 4. Äktenskapsdispenser Författning: Giftermålsbalken 2: 1. Länsstyrelsen prövar ansökningar om tillstånd att ingå äktenskap utan hinder av att sökanden är under 21 år (man) resp. 18 år (kvinna). Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 5. Allmänna barnbidrag, bidragsförskott Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om socialvård m. m. 6. Hälso- och sjukvård Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om hälso- och sjukvård m. m. 7. Husdjurssjukdomar och djurskydd samt växtsjukdomar m. m. Beträffande husdjurssjukdomar och djurskydd får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om hälso- och sjukvård m. m. Växtsjukdomar m. m. Författningar: KK med vissa bestämmelser ang. bekämpande av potatiskräfta (10/5 1929, nr 86) KK med vissa bestämmelser om bekämpande av potatisnematod (18/5 1962, nr 146) KF om bekämpande av smittsamma sjukdomar hos bin (15/3 1946, nr 81) jämte tillämpningskungörelse (s. d., nr 82). Länsstyrelsen förklarar, på förslag av statens växtskyddsanstalt, område smittat av potatiskräfta och kan förklara ytterligare annat område för skyddsområde; kan, efter hörande av växtskyddsanstalten, ge tillstånd till bortförande av potatis, blast m. m. från smittat område; kan ge tillstånd att, utöver vad författningsenligt är tillåtet, inom smittat område odla potatis som ej är immun mot potatiskräfta, kan, efter framställning av växtskyddsanstalten, till bekämpande av potatisnematod (potatisål) meddela förbud beträffande visst område mot odling av potatis och tomater samt mot bortförande av potatis m. m., kan förklara länet eller del därav smittat eller misstänkt för smitta av bipest och liknande sjukdomar hos bin; förklarar området fritt från smitta, då sjukdomen upphört; utser, efter samråd med hushållningssällskapets förvaltningsutskott och styrelserna för större biodlareföreningar inom länet, erforderligt antal tillsyningsmän att, var inom sitt distrikt, verka för bekämpandet av här avsedda sjukdomar; kungör förteckning över tillsyningsmän och deras distrikt; bestämmer ersättning av allmänna medel dels för skada i visst fall av bortförande eller förintande av bisamhälle och dels åt tillsyningsmän i visst fall. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet, utom besvär över beslut i ovan avsedda ärenden angående ersättning av allmänna medel, vilka besvär prövas i regeringsrätten.

173 8. Rusdrycker

Författningar: Rusdrycksförsäljningsförordningen (26/5 1954, nr 521) K. instruktion för intendenter för utskänkningsärenden (12/11 1954, nr 647). Lokalt organ: polismyndigheten och kommuns fullmäktige. Polismyndigheten yttrar sig i utskänkningsärenden hos länsstyrelsen, ger tillfälligt tillstånd till utsträckt tid för utskänkning och till utskänkning i samband med dans; kan förbjuda eller inskränka detaljhandel med rusdrycker för visst tillfälle, då så erfordras för ordningens upprätthållande. Kommuns fullmäktige yttrar sig bl. a. över ansökningar om utskänkningstillstånd och har därvid i princip vetorätt. Länsstyrelsen meddelar — efter utredning samt föredragning eller yttrande av intendenten för utskänkningsärenden, vilken i regel skall höra länsnykterhetsnämnden, polismyndigheten, kommunens fullmäktige och den till detaljhandelsbolaget anknutna rådgivande nämnden i länet — tillstånd till ftrsutskänkning, tillfällig utskänkning och trafikutskänkning och meddelar i samband därmed erforderliga föreskrifter; kan, i händelse av misskötsel av utskänkning o. likn., på förslag av intendenten förklara att överlåtelseavtal mellan detaljhandelsbolaget och utskänkningsinnehavaren skall upphöra eller meddela särskilda föreskrifter; medger ombyte av utskänkningsställe; medger utsträckt tid för utskänkning, då stadigvarande behov därav föreligger; ger tillstånd till utskänkning vid allmän föreställning; lämnar polismyndigheten erforderliga anvisningar för utövande av den beslutanderätt som ankommer på dem; kan förbjuda eller inskränka detaljhandel för visst tillfälle, då så erfordras för ordningens upprätthållande, och i vissa andra fall; övervakar efterlevnaden av rusdrycksförsäljningsförordningen; prövar klagomål mot detaljhandelsbolagets beslut i fråga om överlåtelse av rätt till utskänkning eller rörande tillämpningen av överlåtelseavtal samt besvär över beslut av intendenten och polismyndighet; utser två av ledamöterna i den rådgivande nämnden, varav en såsom ordförande, jämte suppleanter för dem, kan — då åtgärd för anställande av åtal för tjänstefel vidtages mot intendent eller biträdande intendent — avstänga den felande från utövning av tjänsten till dess han blivit slutligen dömd eller domstolen annorlunda förordnar eller ock beslut föreligger att åtal ej skall äga rum. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om intendents avstängning från tjänstgöring, och i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 9. Öl Författning: ölförsäljningsförordningen (23/3 1961, nr 159). Lokalt organ: polismyndigheten. Polismyndigheten ger tillstånd till utminutering och tillfällig utskänkning samt meddelar erforderliga särskilda föreskrifter; medger ombyte av ställe för sådan försäljning och överförande av tillståndet på annan; medger för särskilt tillfälle utsträckt tid för utskänkning; övervakar att förordningens bestämmelser och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttages; kan vid misskötsel av försäljning meddela ölförsäljaren varning, förbjuda eljest tillåten försäljning eller återkalla av polismyndigheten meddelat tillstånd, m. m.; kan förbjuda eller inskränka utminutering eller utskänkning för visst tillfälle, då så erfordras för ordningens upprätthållande. Länsstyrelsen fastställer av kommuns fullmäktige ev. beslutat förslag om inskränkning i fråga om matvaruhandlares utminutering i syfte att eliminera den ekono-

174 miska fördelens beroende av myckenheten sålt öl; lämnar tillstånd till årsutskänkning och meddelar erforderliga föreskrifter därvid; medger ombyte av ställe för årsutskänkning och överförande av tillståndet på a n n a n ; medger utsträckt tid för utskänkning, då stadigvarande behov därav föreligger; övervakar att förordningens bestämmelser och med stöd därav meddelade föreskrifter iakttages; kan vid misskötsel av årsutskänkning meddela ölförsäljaren varning, återkalla tillståndet eller meddela särskilda föreskrifter; kan förbjuda eller inskränka utminutering eller utskänkning, då så erfordras för ordningens upprätthållande, och i vissa andra fall; prövar besvär över polismyndighetens beslut. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet. 10. Alkoholfria drycker Författning: KF om försäljning av alkoholfria drycker (25/2 1955, nr 38). Lokalt organ: polismyndigheten. Polismyndigheten medger utsträckt tid för utskänkning; övervakar efterlevnaden av förordningens bestämmelser eller med stöd därav meddelade föreskrifter; kan vid misskötsel av utskänkningsrörelse o. likn. förbjuda utskänkning, om länsstyrelsens beslut därom ej kan avvaktas, och underställer därefter beslutet länsstyrelsens prövning; kan för visst tillfälle förbjuda eller inskränka försäljning, då så erfordras för ordningens upprätthållande. Länsstyrelsen prövar i visst fall ansökan av den, som haft rätt att utskänka alkoholfria drycker eller, på grund av meddelat tillstånd, rusdrycker eller öl men genom beslut av länsstyrelse berövats denna rätt, att ånyo få utskänka alkoholfria drycker; kan, då fråga är om personalfest i personalmatsal, medge förtäring av r u s d r y c k e r eller öl, även om förtäring av sådana drycker eljest icke får ske där; övervakar efterlevnaden av förordningens bestämmelser och med stöd därav meddelade föreskrifter; kan vid misskötsel av utskänkning o. likn. tillhålla försäljningsrörelsens innehavare att vidtaga rättelse, förbjuda försäljning eller meddela särskilda föreskrifter för försäljningen; prövar polismyndighets beslut att förbjuda utskänkning; kan förbjuda eller inskränka utskänkning, då så erfordras för ordningens upprätthållande; prövar besvär över polismyndighets beslut. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj :t i statsrådet. 11. Övriga ärenden under socialsektionen

Författningar: KK med vissa föreskrifter om utbekommande av understöd ur allmänna arvsfonden (8/9 1939, nr 636) KK om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler (24/5 1957, nr 367) K Br ang. rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler (20/5 1960) Arbetarskyddslag (3/1 1949, nr 1) Allmän ordningsstadga (14/12 1956, nr 617) L ang. meddelande av förbud för barn att idka viss försäljning (9/4 1926, nr 72) Föräldrabalken (10/6 1949, nr 381), m. fl. författningar. Länsstyrelsen yttrar sig, efter remiss, över ansökningar om understöd av allmänna arvsfondens särskilda fond för främjande av barns och ungdoms vård och fostran, yttrar sig till statens nämnd för samlingslokaler i ärenden angående statslån till a n o r d n a n d e av sådana lokaler (såväl förhandsgranskning som låneansökan) samt angående rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler (ekonomisk sanering av företagen), förordnar besiktningsläkare för den i arbetarskyddslagen föreskrivna årliga lä-

175 karbesiktningen av minderåriga arbetare; förordnar kommunal tillsynsman för efterlevnaden av n ä m n d a lag m. m., i fall då hälsovårdsnämnden underlåtit att utse sådan tillsynsman eller att vidtaga erforderliga åtgärder mot tillsynsman som brister i fullgörandet av sina åligganden, medger undantag från bestämmelsen i allmänna ordningsstadgan om förbud för barn under femton år att medverka vid offentlig teaterföreställning, cirkusföreställning, tivoli- och marknadsnöjen eller därmed jämförlig offentlig tillställning, p r ö v a r underställt kommunalt beslut om förbud för barn att inom stad, köping eller municipalsamhälle till salu utbjuda eller utdela tryckalster, blommor, kramvaror eller annat, prövar besvär över barnavårdsnämnds beslut i ärenden angående barnavårdsmannaskap m. m. (föräldrabalken) och om tillstånd till undantag från förbud för barn att idka viss försäljning. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om barnavårdsnämnds beslut i fråga som avses i föräldrabalken, samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet.

Planeringssektionen 1. Bilregisterärenden 2. Kör- och trafikkortsärenden 3. Yrkesmässig trafik och körskolor 4. Vägärenden Beträffande dessa fyra ärendegrupper får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om samhällsplanering m. m. 5. Hamnar, lastageplatser, slussar, kanaler och allmänna farleder samt sjötrafik Författningar: KF ang. hamnanordningar och andra ordningsföreskrifter för allmänna h a m n a r n e i riket (8/5 1874, nr 26) KK med vissa tillämpningsföreskrifter till förenämnda förordning (21/4 1950, nr 153) KK om fastställelse av hamn- och grundpenningtaxor samt taxor å sluss-, kanaloch andra farledsavgifter (21/4 1950, nr 152) Sjötrafikförordningen (18/5 1962, nr 150) KK om förordnande för tullpersonal att ombesörja viss polisbevakning (11/12 1964, nr 834). Länsstyrelsen fastställer, vanligen av kommunens fullmäktige, antagen hamnordning efter hörande av generaltullstyrelsen, och sjöfartsstyrelsen, mottar ansökan om fastställelse av förslag till hamntaxa (resp. förnyelse eller ändring av gällande t a x a ) , utställer förslaget för erinringar från trafikanters och a n d r a intressenters sida och översänder handlingarna i ärendet med eget yttrande till sjöfartsstyrelsen för avgörande; yttrar sig, efter ev. remiss från sjöfartsstyrelsen, i ärenden r ö r a n d e grundpenningtaxa för lastageplatser samt taxa för sluss-, kanal- och andra farledsavgifter, utfärdar — efter samråd med sjöfartsstyrelsen och sedan, om så befinnes erforderligt, tillfälle beretts farvattnets trafikanter och övriga intressenter att yttra sig — föreskrifter om fartbegränsning, förbud mot ankring och begränsning i rätt

176 att utnyttja vattenområde för båttävling, vattenskidåkning eller liknande sport ävensom andra föreskrifter om begagnande av svenskt farvatten, när dessa är av tillfällig art, verkställer allmän planläggning av sjötrafikövervakningen och utfärdar vid behov särskilda föreskrifter och anvisningar för denna; gör framställning om biträde för visst fall av kustbevakningstjänsteman vid sjötrafikövervakningen. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet, dock att mål angående allmän farled samt sättet och villkoren för dess begagnande prövas av regeringsrätten. 6. Plan- och byggnadsväsendet

Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om samhällsplanering m. m. 7. Fastighetsförvärv Författning: L om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktie i vissa bolag (30/5 1916, nr 156). Länsstyrelsen prövar i vissa fall ansökan av utländsk medborgare om tillstånd att förvärva fast egendom (främst förvärv i syfte att bereda sökanden och hans familj bostad) samt ansökan av sådant svenskt bolag eller sådan svensk förening, vara lagen är tillämplig, om tillstånd att förvärva hus, tomt, upplagsplats o. likn., därest egendomen är behövlig för sökandens verksamhet; yttrar sig till Kungl. Maj :t i övriga förvärvsärenden enligt nämnda lag; förordnar om offentlig auktion å fast egendom, som av eljest förbjudna subjekt förvärvats å exekutiv auktion och ej avyttrats inom viss tid därefter, m. m. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten såvitt avser mål, huruvida fastighet är av beskaffenhet att den må förvärvas av bolag eller förening, samt i övrigt av Kungl. Maj :t i statsrådet. 8. Den administrativa, judiciella, kommunala och kyrkliga indelningen

Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om samhällsplanering m. m. 9. Ensittarärenden

Författningar: L om rätt i vissa fall för nyttjanderättshavare att inlösa under nyttjanderätt upplåtet område (18/6 1925, nr 334) KK om bestridande i vissa fall med allmänna medel av kostnader, förenade med inlösen av under nyttjanderätt upplåtet område, m. m. (20/7 1925, nr 379). Länsstyrelsen förordnar förrättningsman (lantmätare, mätningsman) för prövning av frågan om nyttjanderältshavares lösningsrätt; anmäler förordnande till vederbörande inskrivningsdomare för anteckning i fastighetsboken; prövar underställd fråga huruvida stadsplans eller byggnadsplans genomförande eller lämplig tomtindelning försvåras genom områdes inlösning, förordnar lämplig person att vid behov lämna ensittare biträde i ärende angående lösningsrätt, prövar ansökan av ensittare att få kostnad för sådant biträde ersatt av allmänna medel samt bestämmer ersättningen; prövar ansökan av ensittare att få kostnad för biträde vid lantmäteriförrättning, för förrättningen m. m. ersatt av allmänna medel och förordnar dylikt biträde; bestämmer ersättning åt biträde vid förrättningen; kan i visst fall förplikta sökanden att ersätta sådan kostnad som guldits av allmänna medel. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser förordnande av förrättningsman och underställd fråga huruvida detaljplans genomfö-

177 rande eller lämplig tomtindelning försvåras genom områdes inlösen. Mot länsstyrelsens beslut enligt ovannämnda kungörelse rörande bestridande med allmänna medel av vissa kostnader vid inlösen enligt ensittarlagen får talan ej föras. 10. Byggande i vatten, vattenreglering, flottning och torrläggning av mark jämte därmed sammanhängande ärenden samt expropriationsärenden

Författningar: Vattenlagen KK ang. förberedelse av vissa företag enligt vattenlagen (24/4 1953, nr 177) L om flottning i allmän flottled (19/6 1919, nr 426) L om expropriation (12/5 1917, nr 189). Länsstyrelsen yttrar sig, efter remiss, till Kungl. Maj :t över ansökan om expropria- A tion av strömfall, sedan envar delägare i fallet beretts tillfälle att avge yttrande i j anledning av ansökningen; kan stadga vitesförbud mot utkastande eller utsläp- ( pande i vatten av fast avfall från sågverk, fabrik eller annan industriell inrättning, skogsavfall eller andra fasta föremål eller ämnen, om därigenom förorsakas eller kan befaras uppgrundning eller hinder för vattnets fria lopp till men för allmän eller enskild rätt, samt vid vite eller annat äventyr ålägga den skyldige att vidta åtgärder till uppgrundningens eller hindrets borttagande; kan, när särskilda omständigheter föreligger, meddela föreskrifter för avloppsvattens utsläppande i vattendrag m. m., oberoende av vattendomstols eller synesmäns beslut; förordnar förrättningsman för syneförrättning avseende vattenreglering, inrättande av allmän flottled, torrläggning av mark eller avloppsföretag; granskar och fastställer stadgar för vattenregleringsföretag (utom sådant för vissa större sjöar, vars stadgar fastställes av Kungl. Maj:t) samt (fakultativa) stadgar för torrläggnings- eller "avloppsföretag som är gemensamt för flera än två fastigheter; mottar anmälan om och kungör styrelseval för vattenreglerings-, torrläggnings- och avloppsföretag; förordnar i vissa fall syssloman för sådana företag och kraftverksföretag och bestämmer arvode åt honom; förordnar i vissa fall ombud att tillvarata det allmännas rätt eller bygdeintressen eller att biträda enskilda sakägare; yttrar sig till vattendomstol rörande gagnet för orten och eventuella olägenheter av allmän flottleds inrättande m. m.; yttrar sig till Kungl. Maj:t över ansökningar om bidrag av regleringsmedel; kan i visst fall tvångsvis föranstalta om botande av brister i torrläggningsföretags underhåll; prövar ansökningar om rätt att för förberedelse av företag enligt vattenlagen erhålla tillträde till annans fastighet för mätningar och andra undersökningsarbeten m. m., och kan stadga vitesförbud mot rubbande eller skadande av vattenmärken eller observationsrör, håller sammanträden såsom förberedelse till planerade större företag enligt vattenlagen i syfte att bereda kommunala organ samt myndigheter och sammanslutningar i övrigt tillfälle att överlägga med företagaren ävensom att lämna ortsbefolkningen upplysningar rörande det planerade företaget, kan ge föreskrifter för husbehovsflottning; mottar, sedan vattendomstolen beslutat om allmän flottleds inrättande, utvidgning eller förbättring, eventuella erinringar mot synemännens förslag till allmänna grunder för de flottandes delaktighet i kostnaderna för allmän flottning, amorteringsplan för kostnaderna för flottleds anläggande och taxa för flottledsavgifter m. m.; håller sammanträde med sakägarna och fastställer delaktighetsgrunder, amorteringsplan m. m.; upplåter allmän flottled till begagnande; kan medge interimsflottning i avvaktan härpå, föreskriver villkor och förordnar syssloman för denna flottning, m. m.; kan medge utsträckt tid för eljest till viss tid inskränkt flottning och meddela erforderliga bestämmelser, då det för utförande av större arbeten är nödigt att flottningen begränsas eller inställes; prövar ansökningar av flottningsförening om tillstånd att

178 förvärva, inteckna eller försälja fast egendom; prövar framställning om fastställelse, till förhindrande av framtida klandertalan, å flottningsförenings beslut om anställning av och avlönings- m. fl. förmåner åt föreningens tjänstemän och arbet a r e ; förordnar om årsavgifter till utjämnande av underhålls., pensions- m. fl. utgifter och fastställer reglementariska bestämmelser för pensions- m. fl. fonder; fastställer flottningsförenings förslag till reglemente eller ä n d r i n g d ä r i ; kan utse extra ledamot av flottningsstyrelse för bevakande av allmänna ortsintressen vid flottningen; mottar anmälan om val av styrelseledamot och utseende av ortsombud för flottningsförening samt kungör vederbörandes namn och adress; utser syssloman, då flottningsförening saknar behörig styrelse; utser en revisor i varje flottningsförening; kan utlysa flottningsstämma i vissa fall; prövar framställning av flottande om rättelse i vissa flottningsförenings beslut om kostnaders uttaxering m. m.; prövar beslut om sammanslagning av flottningsföreningar och förslag till reglemente för dem; förelägger okänd ägare av flottgods att inom viss tid anmäla sig till länsstyrelsen; utövar tillsyn över allmän flottleds skötsel och underhåll samt flottningsförenings verksamhet; kan på olika sätt ingripa mot bristande underhåll av flottled samt beträffande sjunkvirke och ilandflutet virke, m. m., yttrar sig, efter remiss, till Kungl. Maj :t över ansökningar om expropriationstillstånd samt tillser därvid att berörda sakägare får tillfälle att yttra sig och att handlingarna är fullständiga; infordrar erforderliga yttranden från olika myndigheter i länet; prövar ansökningar om rätt att för upprättande av karta över fastighet eller utförande av andra förundersökningar därå erhålla tillträde till annans fastighet; kan bestämma att vad som för vägändamål anbragts å mark, vilken exp r o p r i e r a t s för allmän väg, icke skall bortföras då vägen indrages, om den kan komma att användas som enskild väg; kan i visst fall medge fastighetsägare rätt att själva låta flytta elektrisk svagströmsledning. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om ersättning åt syssloman, om allmän flottled samt sättet och villkoren för dess begagnande, om förordnande till syn enligt vattenlagen, om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter r ö r a n d e bl. a. motverkande av vattenförorening samt om föreläggande av vite. I övrigt prövas besvären av Kungl. Maj :t i statsrådet. 11. Elektriska anläggningar

Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om samhällsplanering m. m. 12. Hotell och pensionat

Författning: K. Stadga ang. hotell- och pensionatsrörelse (8/6 1917, nr 474). Länsstyrelsen (i Stockholm polismyndigheten) prövar ansökan om tillstånd att driva hotell- eller pensionatrörelse, föranstaltar om besiktning på platsen av polismyndigheten (vad därmed förstås se stadgans 49 §) och, om så erfordras, av sakkunnig person eller myndighet (t. ex. länsarkitekten, länsbrandinspektören) till utrönande av lokalernas beskaffenhet, och meddelar tillstånd, därvid länsstyrelsen kan medge vissa undantag från hotellstadgans tekniska bestämmelser och ge särskilda föreskrifter; för register över beviljade tillstånd och tillställer polismyndigheten utdrag därur; kan föreskriva skyldighet för rörelsens ägare eller föreståndare att till polismyndigheten anmäla — förutom andra resande — även resande från de nordiska länderna; kan vid misskötsel av rörelsen återkalla meddelat tillstånd eller vid vite förbjuda den, som utövar sådan mindre hotell- eller pensionatrörelse vartill tillstånd ej erfordras, att vidare utöva dylik rörelse. I Stockholm prövar ÖÄ besvär över polismyndighetens beslut. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål

179 om vägrat eller återkallat tillstånd till hotell- eller pensionatrörelse, om förbud mot vidare utövande av sådan rörelse, vartill tillstånd ej erfordras, och om skydd mot eldfara i hotell och pensionat, samt i övrigt av Kungl. Maj :t i statsrådet. Det anmärkes, att den 1 oktober 1967 ny hotellförordning (16/12 1966, nr 742) träder i kraft, enligt vilken polismyndigheten är tillståndsgivande myndighet och besvär över dess beslut föres hos länsstyrelsen. 13. Naturvård, fornminnen och byggnadsminnen

Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om samhällsplanering m. m. 14. övriga ärenden under planeringssektionen

Författningar: L om uppsikt å jordbruk (30/6 1947, nr 288) L om tvångsinlösen av vanhävdad jordbruksegendom (30/6 1947, nr 290) L om bulvanförhållanden i fråga om fast egendom (18/6 1925, nr 221) KF med vissa bestämmelser angående film (3/6 1932, nr 178) KF med vissa bestämmelser angående biografer och filmförevisning (3/6 1932, nr 179) KK ang. anordnande och begagnande samt tillsyn av vissa hissar (3/11 1939, nr 783). Länsstyrelsen mottar från lantbruksnämnden anmälan om vanhavd å jordbruksfastighet, hör den för vanhävden ansvarige och förordnar, om denne så påkallar, om syn å fastigheten samt föreskriver därefter de åtgärder, som erfordras för vanhävdens avhjälpande, och förelägger den, som är därför ansvarig, viss tid inom vilken varje åtgärd skall vara verkställd; kan utdöma i tidigare överenskommelse fastställt vite samt fastställa och utdöma vite för underlåtenhet att efterkomma länsstyrelsens föreläggande, kan, efter erforderlig utredning, hos Kungl. Maj :t väcka fråga om tvångsinlosen av synnerligen grovt vanhävdad jordbruksegendom, skall ägna särskild uppmärksamhet åt att inom länet förekommande bulvanförhållanden i fråga om fast egendom blir lagligen beivrade; kan förordna särskild åklagare att föra talan vid domstol om bulvanförhållande; (prövar i egenskap av överexekutor, huruvida egendom, som äges av bulvan, skall i enlighet med domstols beslut därom försäljas å offentlig auktion); kan meddela bulvanen eller den, för vars räkning bulvanförhållandet ingåtts, förbud att å egendomen avverka skog annorledes än för husbehov eller att därifrån bortföra stråfoder, meddelar, efter hörande av polismyndigheten och i vissa fall sprängämnesinspektionen, tillstånd att inneha större förråd av film (innehav av mindre förråd av film anmäles hos polismyndigheten och tillstånd till innehav av större förråd av film inom sjukvårdsanstalt meddelas av medicinalstyrelsen); godkänner lokal för större förråd, prövar besvär över byggnadsnämnds beslut i ärende rörande tillstånd att uppföra eller inreda biograf och över polismyndighets beslut i ärende angående godkännande av lokal för icke offentliga filmförevisningar, prövar (såsom tillsynsmyndighet för hissar å landet, dock ej i samhälle dar byggnadslagens bestämmelser för stad gäller), med biträde av hissbesiktningsman, ansökan om tillstånd att uppföra hiss och att upplåta densamma till begagnande (efter regelbundet återkommande revisionsbesiktning: fortsatt begagnande); kan låta besiktiga hiss och förbjuda att den upplåtes till begagnande; prövar besvär över byggnadsnämnds beslut i hissärenden (gäller alltså stad samt samhälle som nvss sagts). Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av Kungl. Maj:t i statsrådet.

180 Civilförsvarssektionen I förevarande sammanhang redovisas endast Ull denna sektion hörande Brandärenden

Författningar: Brandlag (30/3 1962, nr 90) Brandstadga (30/3 1962, nr 91) KK om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning (30/11 1962, nr 607) Kungl. Maj.-ts instruktion för länsbrandinspektörerna (3/12 1965, nr 685) KF ang. användande av militär personal till upprätthållande av' allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål (31/12 1915, nr 585). Lokala organ: brandstyrelse, brandchef och skorstensfejarmästare. Brandstyrelsen handhar förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter i kommunen. Under brandstyrelsen utövar brandchefen ledningen av kommuns brandforsvar. Skorstensfejarmästare verkställer föreskriven sotning och i samband därmed eldstadsbrandsyn. Annan brandsyn förrättas av brandchefen. Befinnes vid brandsyn, att ägare eller innehavare av byggnad, upplag eller annan anläggning icke iakttagit vad som åligger honom med avseende å brandförsvaret, skall föreläggande meddelas en av dem eller båda att inom viss tid vidtaga rättelse Efterkommes icke föreläggandet, skall anmälan göras hos länsstyrelsen för den'åtgärd som kan påkallas av förhållandena. Länsstyrelsen kan helt eller delvis befria kommun från skyldigheten att hålla brandkår med därtill hörande materiel m. m., såframt kommunen träffat avtal om betryggande släckningshjälp från annan brandkår; fastställer ersättning för släckningshjalp, som i andra fall än enligt avtal utgått från en kommun till en annan därest kommunerna ej enas om ersättningen; kan vidtaga åtgärder för att förhindra att okad fara för skogsbrand uppkommer genom skogsavverkning inom visst avstånd från järnväg; fastställer ersättning för kostnad och skada, som uppkommer genom att för brandförsvaret erforderlig anordning anbringas på annan tillhörig mark eller byggnad, därest enighet mellan kommunen och den ersättningsberättigade ej nås; förelägger vite, då ägare eller innehavare av byggnad underlåter att fullgöra vad som åligger honom till förebyggande eller bekämpande av brand; provar besvär över vissa brandstyrelsens beslut enligt brandlagen (ianspråktagande av tjänstepliktiga för tjänst i brandvärnet eller av annan tillhörig mark eller byggnad för anordning för brandförsvaret), fastställer underställt beslut av kommuns, fullmäktige om antagande av brandordning eller sotningstaxa samt kan förordna om brandordning, därest kommun underlåter att antaga brandordning av innehåll som länsstyrelsen finner erforderligt, och underställer sådant beslut Kungl. Maj:ts prövning; kan medge undantag for viss kommun från de eljest enligt brandstadgan gällande kompetensföreskrifterna for brandbefäl och i visst fall motsvarande undantag beträffande skorstensfejarmästare; kan förordna särskild befälhavare för brandstyrka vid brand av större omfattning; kan förordna om särskild brandsyn; skall tillse att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande ordnat (häri ingår bl. a att ombesörja skogsbrandbevakning) och kan förelägga kommun, brandsyneförrättare och särskilda befattningshavare vid vite att fullgöra sina åligganden med avseende å brandförsvaret; prövar besvär över beslut vid brandsyn samt över beslut av brandchef angående särskild sotningsfrist eller sotnings utförande av annan än skorstensfejare,

181 p r ö v a r anspråk p å ersättning av statsmedel dels för skada på eller förlust av kläder, transportmedel m. m., vilken åsamkats annan än huvudman för brandkår eller brandvärn under utövning av verksamhet för brandsläckning eller deltagande i övning med kommunal brandstyrka, och dels, åt huvudman för brandkår eller brandvärn eller åt enskild, för deltagande i och viss annan medverkan vid släckning av skogsbrand ävensom fråga om belöning av statsmedel för rådighet och nit vid släckning av skogsbrand, förordnar, efter hörande av statens brandinspektion, länsbrandinspektör, kan begära militärhandräckning för släckning av mera betydande brand. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om meddelande i särskilda fall av tillstånd, förbud eller föreläggande jämlikt författningar och föreskrifter rörande brandförsvaret, med undantag av mål som avser kommuns skyldigheter enligt brandlagen, om åtgärd eller ersättning enligt 9 § brandlagen (ianspråktagande av annan tillhörig mark eller byggnad för anordning för brandförsvaret och ersättning härför) och om annat föreläggande av vite än sådant som avser kommuns åligganden på brandförsvarets område. I övrigt prövas besvären av Kungl. Maj :t i statsrådet. Över länsstyrelsens beslut r ö r a n d e ersättning eller belöning enligt ovannämnda kungörelse om ersättning på grund av verksamhet för brandsläckning m. m. får dock klagan ej föras.

Kameralsektionen 1. Allmänningar

Författningar: L om häradsallmänningar (18/4 1952, nr 166) KK ang. förfarandet vid införlivning av mark med häradsallmänning eller med allmänningsskog i Norrland eller Dalarna (18/4 1952, nr 169) L om allmänningsskogar i Norrland och Dalarna (18/4 1952, nr 167). Länsstyrelsen förordnar om avlösning av rätt till delaktighet i häradsallmänning och om marks införlivning med sådan allmänning (gör anmälan härom till den som för fastighetsregistret); meddelar föreskrifter om användningen av allmännings kapitalinkomst; övervakar att allmänningsstyrelse i vissa avseenden fullgör sina skyldigheter och äger vid underlåtenhet härutinnan vid vite tillhålla styrelsen att fullgöra desamma; äger utlysa allmänningsstämma samt prövar besvär av delägare över allmänningsstämmas beslut, förordnar — efter hörande av skogsvårdsstyrelsen — om införlivning av mark med häradsallmänning eller med allmänningsskog i Norrland eller Dalarna (anmälan till fastighetsregistret), avger yttrande till Kungl. Maj:t över förslag till reglemente för allmänningsskog i Norrland och Dalarna; utser ledamot i styrelse för allmänningsskog samt har i övrigt de uppgifter med avseende å allmänningsskog, som ovan anförts beträffande häradsallmänning. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten i vad avser mål om besvär mot beslut å allmänningsstämma, utlysande av allmänningsstämma, avlösning av rätt till delaktighet i allmänning och föreläggande av vite samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 2. Anslags- och statsbidragsärenden m. m. Författningar: Länsstyrelseinstruktionen KK om statsbidrag till byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet (31/5 1957, nr 318)

182 KK om statsbidrag till driftskostnader för det allmänna skolväsendet (19/12 1958 nr 665) KK om statsbidrag till driftskostnader för gymnasiala skolor (4/3 1966, nr 115) KK om statsbidrag till vissa privatläroverk (25/3 1960, nr 93) KK om statsbidrag till yrkesskolor (31/5 1957, nr 480) Kungl. jaktstadga (3/6 1938, nr 279) KK om ersättning för skada av järv eller varg (12/4 1946, n r 146) KK om ersättning för verksamhet vid brandsläckning m. in. (30/11 1962, nr 607) samt ett flertal andra författningar r ö r a n d e statsbidrag. Länsstyrelsen (de båda avdelningarna gemensamt) h a r att årligen till Kungl Maj-t avge forslag till beräknande av utgifterna i länet för nästföljande budgetår å de i riksstaten upptagna avlönings- och omkostnadsanslagen till länsstyrelserna och landsstaten i övrigt, utanordnar bidrag till olika skolor (byggande och drift) enligt ett flertal författningar, utbetalar belöningar för dödande av vissa djur; bestämmer och utbetalar ersättningar för av vissa rovdjur skadade tamdjur, utbetalar vissa bidrag till förebyggande av brand samt ersättningar för släckning därav, utbetalar a n d r a statliga bidrag och understöd av olika slag. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten; dock att mål ang ersättning för av rovdjur skadade tamdjur avgöres av Kungl. Maj :t i statsrådet. 3. Arvsfonden Författningar: L om allmänna arvsfonden (8/6 1928, nr 281) KCirk. till vederbörande statsmyndighet om bemyndigande att sälja staten tillhörig fast egendom, m. m. (senaste cirkulär 27/5 1966, nr 169). Länsstyrelsen äger för fonden mottaga delgivning av testamente; mottager och överlämnar jämte eget utlåtande till kammaradvokatfiskalsämbetet ansökningar att fondens a r v skall avstås, äger att enligt Kungl. Majrts förordnande besluta om former och villkor för försäljning av arvsfonden tillhörig fast egendom, vars uppskattade värde ei överstiger 50 000 kronor. 4. Familjebidragsärenden Här får hänvisas till avsnittet i denna bilaga om socialvård m. m. 5. Fast och lös egendom Författningar: Länsstyrelseinstruktionen L om upplåtelse under åborätt av viss jord (4/6 1926, nr 189) i KK med tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda lag (17/12 1926, nr 513) KK om upplåtelse från staten av rätt till sand-, grus- eller stentäkt inom vissa allmänna vattenområden (3/6 1966, nr 320) KK ang. förvaltningen av kronans fisken (8/6 1951, nr 395) m. fl. äldre, sällan, tillämpade författningar ang. åbo- och skattemannarätt, skattläggning m. m. 1

Denna lag har, enligt inhämtad uppgift, kommit att sakna praktisk betydelse. Ärenden och G a d g a d ä b o r a t t en,igt olika äMre komma Krattningar torde däremot alltjämt kunna före-

183 Länsstyrelsen förhyr tjänstelokaler för landsstaten m. fl., i den mån det inte sker genom byggnadsstyrelsen, samt anskaffar och underhåller inventarier for lokaler n

o vérvakar kommuns skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder åt vissa stat-

^ r l f l ^ l T Z ^ upplåtande till äbo, har tillsyn över sådan jord, uppbär avgälder från densamma, medger inlösen av åbofastighet, m. m.), beslutar om upplåtelse av rätt till sandtäkt m. m. inom vissa allmanna vattenområden och bestämmer den ersättning som skall utgå harfor, förvaltar i vissa norrlandslän till lapparnas uteslutande begagnande anvisat fiske i kronan tillhörigt vatten, . , . . „ handlägger enligt skilda författningar även andra ärenden rörande fast eller lös egendom, som tillhör kronan eller står under dess vård eller tillsyn. B svär över länsstyrelsens beslut prövas av kammarkollegiet, såvitt avser bl a mål om stadgad åborätt, (av regeringsrätten, såvitt angår bl. a vissa mål enligt oVannLnda lag om upplåtelse under äborätt av viss jord) samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 6. Förordnanden av ledamöter i styrelser för vissa stiftelser och sammanslutningar enligt olika författningar

(i den mån ärendena ej kan hänföras till särskild sakrubrik under denna eller annan sektion). 7. Gåvoskatt och arvsskatt

Författningar: KF om arvsskatt och gåvoskatt (6/6 1941, nr 416) KK med tillämpningsföreskrifter till nyssnämnda forordning (21/11 1958, nr Länsstyrelsen är beskattningsmyndighet beträffande gåvoskatt; förvarar och bevakar skuldförbindelser och säkerheter, som lämnats med anledning av uppskov med erläggande av arvs- eller gåvoskatt samt har ytterligare vissa andra uppgifter. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av hovratten. 8. Lappväsendet

L ° r raiTe^venska lapparnas rätt till renbete i Sverige (18/7 1928, nr 309) m. fl. författningar. Lånsstyrelsen handlägger ärenden rörande upplåtelse av rättigheter av olika slag avseende mark inom de till lapparnas uteslutande begagnande upplåtna områdena. 9. Lån och understöd, statsverkets fordringar

Författningar: Länsstyrelseinstruktionen KK om statslån för anordnande av allmänna samlingslokaler (24/5 1957, nr 3o7) KBr ang. rekonstruktionsbidrag till allmänna samlingslokaler (20/5 1960) m. fl. författningar ang. lån av statsmedel. Länsstyrelsen utbetalar av statens nämnd för samlingslokaler beviljade lån, mottar avbetalningar, förvarar låneförbindelser och säkerheter, utbetalar av Kungl. Maj:t beviljade bidrag till rekonstruktion av sådant foretag för allmän samlingslokal, till vilket lån utgått, utbetalar, enligt beslut av Kungl. Maj:t eller central myndighet, vissa lån urstatens utlåningsfonder; bevakar statens fordran med anledning av beviljat län

184 samt förvarar ingivna låneförbindelser och säkerhetshandlingar. (Sedan vissa typer av lån såsom avdikningslån, stödlån och värnpliktslån, upphört eller befattningen därmed övergått på annan statlig myndighet, är länsstyrelsens uppgifter på detta område numera ej av större omfattning.) Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten. 10. Medelsförvaltning, kassarörelsen samt anordnings- och bokföringsväsendet

Författningar: Länsstyrelseinstruktionen m. fl. författningar. Till denna mycket omfattande ärendegrupp hör bl. a. granskning av lokala skattemyndigheters, utmätningsmäns m. fl. räkenskaper och medelsförvaltning, inventering hos annan överexekutor än länsstyrelsen samt kontroll av stämpelförsäljning hos nyssnämnda myndigheter, underrätterna samt vissa a n d r a stämpelförsäljare. Mot länsstyrelsens slutliga beslut med anledning av anmärkning vid granskning av räkenskaper och medelsförvaltning föres talan genom besvär hos kammarrätten (s. k. anmärkningsmål). 11. Organisationsärenden

Hit hör bl. a. ärenden rörande arbetsordning och krigsorganisation, såvitt angår landskontoret, ärenden angående länsstyrelsens företagsnämnd samt förhandlingar med personalorganisationer. 12. Personal- och löneärenden

Författningar: Länsstyrelseinstruktionen (10 §) m. fl. författningar. Till denna, kameralsektionens mest omfattande ärendegrupp hör förutom personal- och löneärenden rörande landskontoret, för länsstyrelsen gemensam personal samt häradsskrivarorganisationen — utbetalning av löner, traktamenten, reseersättningar, m. m. till landskansliets personal ävensom vissa andra statliga länsmyndigheter, såsom länsskolnämnden, länsläkaren, länsveterinären och länsarkitektkontoret, samt förande av tjänstematrikel. Besvär över länsstyrelsens beslut prövas i vad avser löneärenden samt ärenden ang. resekostnads- och traktamentsersättning av kaimnarrätten och i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 13. Stiftelseärenden

Författningar: Länsstyrelseinstruktionen (10 §) L om tillsyn över stiftelser (24/5 1929, nr 116) KK med vissa bestämmelser i anledning av lagen om tillsyn över stiftelser (6/6 1930, nr 217) L med vissa bestämmelser om pensionsstiftelse (8/12 1961, nr 583). Länsstyrelsen mottar, i den mån anmälningsskyldighet föreligger, anmälan om grundad stiftelse, vars förvaltning huvudsakligen skall utövas i länet; utser i vissa fall styrelse för stiftelse; fastställer på framställning därom stadgar för stiftelse, som finnes främja ett allmännyttigt ändamål; övar tillsyn över sådan stiftelse — innefattande bl. a. meddelande av r å d och upplysningar till stiftelsen, utseende i vissa fall av styrelseledamot, årlig granskning av stiftelsens förvaltning och rätt att vid vite förbjuda verkställighet av styrelsebeslut, som strider mot lag eller stif-

185 telsens stadgar, eller förelägga styrelsen att vidtaga rättelse av verkställt beslut eller att eljest fullgöra sina åligganden — för olika slag av förteckningar beträffande anmälda stiftelser, avger utlåtande i permutationsärenden. Besvär över länsstyrelsens beslut i ärenden angående tillsyn över stiftelser prövas av regeringsrätten. 14. Taxeringsorganisationen Författningar: Taxeringsförordning (23/11 1956, nr 623) Taxeringskungörelse (27/6 1957, nr 513) m. fl. författningar rörande taxeringsväsendet. Länsstyrelsen utser vissa ledamöter i fastighetsprövningsnämnd, förordnar ordförande och kronoombud i taxeringsnämnder, ordförande och en ledamot i fastighetstaxeringsnämnd samt fastighetstaxeringsombud och konsulenter för taxering av vattenfallsfastighet, prövar besvär över val av ledamöter i taxerings- och fastighetstaxeringsnämnder, förordnar taxeringsassistenter att biträda särskild taxeringsnämnd, indelar länet i taxeringsdistrikt samt beslutar om de särskilda taxeringsnämndernas verksamhetsområden, bestämmer om ersättning för taxeringsarbete, m. m. över länsstyrelsens beslut i mål angående val av ledamöter i taxerings- och fastighetstaxeringsnämnder må klagan ej föras. Besvär över andra länsstyrelsens beslut prövas, i vad avser ärenden angående förordnande av ordförande, ledamöter, kronoombud m. fl. samt indelning av länet i taxeringsdistrikt m. m. av Kungl. Maj :t i statsrådet, och i övrigt av regeringsrätten. 15. Viten Den ojämförligt största, hit hörande ärendegruppen angår utdömande av viten, förelagda enligt taxeringsförordningen m. fl. skatteförfattningar. Besvär över länsstyrelsens beslut i nämnda vitesärenden prövas av kammarrätten. 16. Älgskadc- och jaktvårdsfonderna Författningar: L om rätt till jakt (3/6 1938, nr 274) Kungl. jaktstadga (3/6 1938, nr 279) KK om älgavgift m. m. (9/4 1965, nr 260) KK ang. omhändertagande för kronans räkning av vissa dödade eller fångade djur m. m. (3/6 1938, nr 281). Länsstyrelsen utbetalar bidrag och ersättningar ur jaktvårdsfonden (bl. a. ersättning för omhändertagande av djur för kronans räkning), uppbär avgifter för inom länet fällda älgar (älgavgift); redovisar viss del av älgavgifter, som inflyter för varje år, till en för samtliga län gemensam regleringsfond; förvaltar den av älgavgifterna i övrigt inom länet bildade älgskadefonden; beviljar och utbetalar ersättningar ur älgskadefonden för av älg inom länet åstadkommen skada å gröda m. m. ävensom bidrag för åtgärder till förebyggande av älgskada; utbetalar av statens naturvårdsnämnd beviljat bidrag ur älgskadefond med anledning av trafikskada p å motorfordon som orsakats av älg; utser gode män för värdering av skada som nyss sagts.

186 Besvär över länsstyrelsens beslut prövas av regeringsrätten, såvitt avser mål om ersättning eller bidrag, samt i övrigt av Kungl. Maj:t i statsrådet. 17. Ärenden jämlikt 7 § 2 mom. länsstyrelseinstruktionen

I mål där kronans rätt skall bevakas av länsstyrelsen eller annan, statlig myndighet har länsstyrelsen, i förekommande fall efter anmodan av vederbörande myndighet, att därtill förordna ombud med i varje särskilt fall erforderlig befogenhet samt tillse att nödiga åtgärder till fullföljd av kronans talan behörigen vidtages. 18. Övriga ärenden under kameralsektionen

Hit hör bl. a. tillämpningen av vissa, sällan aktuella, föråldrade rättsinstitut såsom rustning och rotering m. fl.

BILAGA 4 A n t a l e t a n s t ä l l d a v i d l ä n s s t y r e l s e r n a m . fl. statliga länsorgan den 30/6 1966 Efterföljande tabell visar antalet anställda vid länsstyrelserna m. fl. statliga länsorgan den 30/6 1966. Syftet är endast att ge en allmän uppfattning om h u r stor personalen är. Tabellens siffror är grundade på uppgifter från länsstyrelserna och de centrala verk, under vilka övriga länsmyndigheter sorterar. Tillfällig, d. v. s. utanför löneplan anställd personal h a r i grundmaterialet angivits i antal årsarbetskrafter, ej antal anställda. Där »halv» löneplansanställd eller halv årsarbetskraft redovisats, h a r denna i tabellen räknats som en anställd. Av dessa skäl föreligger möjligen i vissa fall en differens på några enheter mellan tabellens uppgifter och det verkliga antalet anställda personer. I övrigt må följande kommentarer göras till tabellen. Uppgifterna beträffande länsarbetsnämnderna, skogsvårdsstyrelserna och vägförvaltningarna avser endast personalen vid den centrala länsorganisationen, ej t. ex. personalen vid arbetsförmedlingens huvud- och avdelningskontor eller inom vägmästarområdena. Stockholms stad och Stockholms län h a r gemensam bostadsnämnd och gemensam skolnämnd. F r å n och med den 1 juli 1966 är även länsarbetsnämnden gemensam för staden och länet, men dessförinnan fanns en (läns)arbetsnämnd för vartdera området. I Älvsborgs län finns vidare två lantbruksnämnder. Tabellens uppgifter för A, B och P län är uppställda i enlighet härmed. Det kan emellertid i sammanhanget påpekas, att verksamhetsområdena för lantbruksnämnden och skogsvårdsstyrelsen i Stockholms län även omfattar Stockholms stad. Socialvårdskonsulenterna är tretton till antalet (övrig under denna rubrik redovisad personal är biträden för kontorsarbetet). Flertalet konsulentdistrikt omfattar två län. Konsulenterna h a r i tabellen hänförts till de län, i vilkas residensstäder de är stationerade.

188 Antalet anställda den 30/6 1966 ÖÄ och länsstyrelserna

Länsstyrelsen utom landskontoret

Län

A B C D E F G H I

CD

o B o M

•a B a

C3 C

a OJ

B

•c c

| g :« :CS £3 B

CA -t-> CD

£

••a c

CA

T3 C3

CA

,§

CA

t-

a CA B

:9 J

O

ii hi

v

L M N 0

260 247 90 102 113 91 78 93 32 63 94 205 74 220

368 112 1 30 312 42 9 105 35 110 26 1 2 169 29 1 4 146 30 1 5 96 25 1 2 141 33 1 3 7 47 14 98 25 1 0 142 24 1 5 291 48 2 0 9 118 25 317 83 2 3

P

17 R S T U W X Y Z AC BD

89 107 93 96 101 102 111 70 97 104

116 148 146 122 155 152 155 108 137 179

29 33 26 33 29 37 32 33 42 51

12 16 15 14 14 16 19 15 18 21

4 083 930

366 K

Hela riket

2 852

a 3 'v ?-> CA CA

•a u

>

.3

00 O

•h>

C a hi

26 29 20 30 24 20 24 12 15 23 35 24 15 30 17 35 34 27 25 42 35 43 43 44 54

CA

M t/3

16 17 16 20 21 29 21 16 13 18 12 16 16

a c u <u •o

i

a c a ED

ca 00

B o M 'C

o

u o

0)

CA

CA

s >

cO

ccS

'c &>

6 Vi tu

u

OJ)

C •3 hi

as

>

1»

CA

aa

'3

a to

ca

O C O

Vi

+J

c CO "i*, s b 3 a c > C 3CA c C '35 C « cu CA 3 C CD CO 4) c £ c O B c « .2 3 o 3 8 :a o CU

CA CA

a

o M

•*-»

c o a,

£

-

a gc c

"CA

1i

CA + J

C tS :M «

hi C

9 7 8 11 7 11 5 7 11 13 7 11

310 22 125 10 145 6 200 9 193 12 111 12 130 10 25 6 134 7 105 15 151 21 87 10 152 26

25 36 19 17 42 42 34 43 62 68

11 11 8 10 9 10 9 9 11 10

118 191 166 118 158 133 217 152 218 274

C/JÄ

hi V

2 10 4 5 5 6 4 6

6 3 4 4 4 4 3 2 2 4 7 4 5

4 7 8 6 10

26 4 7 13 10 15 15 4 6 15 21 16 22

8 8 11 10 11 9 13 7 12 16

7 5 6 5 6 7 5 5 7 6

14 19 12 10 32 23 25 12 22 29

726 649 229 3 815 287 140 386

—

— 2

— 2

3 2 3 2 3 1

a 3 > CU

CA

C :cs 1-1

rt

c3 CA

C a a

£ S 3 C/3

— 11 808 443 464 619 567 417 503 172 387 478 837 399 905

2 1 2 2 3 2 2

4 4 4 3 4 4 4 3 4 4

2 2

2 3 2 2 3 3 3 2 3 3

473 618 536 468 609 574 672 503 678 822

24 14 664

— — 2 1

— 2 2

— 1

NORDISK UDREDNINGSSERIE (NU) 1967 1. Nordiskt Institut för samhällsplanering. 2. Nordiskt samarbete inom forskningens och den högre undervisningens område. 4. Internordisk verkställighet med anledning av beslut rörande vårdnad om barn m. m.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR 1967 Systematisk förteckning (Siffrorna Inom klämmer beteckna utredningarnas nummer 1 den kronologiska förteckningen) Justitiedepartementet Allmänna arvsfonden. £2] Utsökningsrätt VI. [3] Ny domkretsindelning för underrätterna. [4] Försvarsdepartementet Tjänsteställning inom krigsmakten. Esselte. [15] Socialdepartementet Barnstugor. Earnavårdsmannaskap. Barnolycksfall. [8] Kommunikationsdepartementet Länsförvaltningsutredningen. 1. Den statliga länsförvaltningen. I. [20] 2. Den statliga länsförvaltningen. II. Bilagor. [21] Finansdepartementet Statlig publicering. [5] Finansiella långtidsperspektiv. [6] Statskontorets programbudgetutredning. 1. Programbudgeterlng. Del I. [11] 2. Programbudgetering. Del II — Studier och försök. [12] 3. Programbudgeterlng. Del III — En sammanfattning. [13] Ecklesiastikdepartementet Rikskonserter. [9] Linköpings högskola. Del I. [10] Skolans arbetstider. [14] 1958 års utredning kyrka—stat: VII. Folkbokföringen. [16]. VIII. De teologiska fakulteterna. [17J 1962 års ungdomsutredning. Statens stöd till ungdomsverksamhet V. [19] Jordbruksdepartementet Den framtida Jordbrukspolitiken. [7] Inrikesdepartementet Kommunal bostadsförmedling. [1] Invandringen. [18]

NORSTEDT & SÖNER. STOCKHOLM 1967 ^ ' O * <

v * -*c>

m

^å^