Frivilligförsvaret

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens o>ffentliga uitredningar

1969:40 Försvars-

Frivilligförsvaret 2 Hemvärnet

departementet

Betänkande avgivet av 1966 års värnpliktskommitté Stockholm 1969

Statens offentliga utredningar 1969

Kronologisk förteckning

1. Faktisk brottslighet bland skolbarn. Esselte. J u . 2. Om sexjallivet i Sverige. Esselte. U. 3. Ny sjöa-betstidslag. Esselte. K. 4. Bostadsrätt. Esselte. J u . 5. Utsöknngsrätt IX. Nordstedt & Söner. J u . 6. Offentlga tjänstemäns bisysslor. Esselte. C. 7. Kungö' ilseamonsering. Beckman. J u . 8. Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. Esselte U. 9. ADB irom inskrivningsväsendet. Esselte. J u . 10. Ny gruHag. Svenska Reproduktions A B . J u . 1 1 . Internaionell adoptionsrätt. Nordstedt & Söner. J u . 12. Region7iusik.Esselte.il. 13. Förenkad obligationshantering. Esselte. Fi. 14. Filmen- censur och ansvar. Haeggström. U. 15. Växtföiädlarrätt. Esselte. J o . 16. Lagstifning om värdepappersfonder m.m. och o m stämpelskatt på värdepapper. Esselte. Fi. 17. Nya nvnt. Esselte. Fi. 18. Ett remre samhälle. Berlingska Boktryckeriet, Lund. S. 19. Ny valeknik. Esselte. J u . 20. Åmbetsansvaret. Norstedt & Söner. J u . 2 1 . Skogsindustri i södra Sverige. Esselte. I. 22. De svenska hamnarna. Esselte. K. 23. De svenska hamnarna. Bilagor. Esselte. K. 24. Ekononisy8tem för försvaret Svenska Reproduktions AB. Fe. 25. Planerng och programbudgetering inom försvaret. Esselte. Fö. 26. Skolskjutsarna och trafiksäkerheten. Esselte. K. 27. Länsplanering 1967. Esselte. I. 28. Sexuakunskapen i gymnasiet. Esselte. U. 29. Idrott i t alla. Esselte. H. 30. SkogsDeskattningen. Esselte. Fi. 3 1 . Olja i neredskap. Svenska Reproduktions A B . H. 32. Skogs illstånd och skogsvårdsåtgärder Esselte. J o . 33. Militära tjänstgöringsåldrar. Esselte. Fö. 34. Medicnska och psykologiska aspekter på åldrande m.m. Esselte. Fö. 35. Bättre utbildning för handikappade. Esselte. S. 36. Läkenedelsindustrin. Esselte. Fi. 37. Utbildning för bibliotek, arkiv och informatik. Almqvist & Wikiell, Uppsala. U. 38. Yttrandefrihetens gränser. Norstedt & Söner. J u . 39. Taxes'stemet i Postverkets tidningsrörelse. Esselte. K. 40. Frivilligförsvaret 2. Hemvärnet. Esselte. Fö.

A n m . Om särskild tryckort ej anges är tryckorten Stockholm.

Statens offentliga utredningar 1969:40 Försvarsdepartementet

Frivilligförsvaret 2 Hemvärnet

Betänkande avgivet av 1966 års värnpliktskommitté Stockholm 1969

ESSELTE AB, STOCKHOLM 1969

Till Statsrådet och Chefen för

Med stöd av Kungl. Majrts bemyndigande den 27 maj 1966 tillkallade den 22 juni 1966 chefen för försvarsdepartementet ledamoten av riksdagens första kammare B. T. Gustavsson för att utreda den närmare utformningen av utbildningen för värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst och vissa frågor angående den frivilliga befälsutbildningen, hemvärnet m. m. samt avge av utredningen betingade förslag. Utredningen har arbetat under benämningen 1966 års värnpliktskommitté. Med hänsyn till att utredningsuppdraget berör skilda verksamhetsområden har värnpliktskommittén ansett det lämpligt att lägga fram sitt förslag i olika betänkanden. Värnpliktskommittén har tidigare överlämnat delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54) som redovisar förslag angående samordning av de frivilliga försvarsorganisationernas och vissa andra till totalförsvaret anknutna organisationers verksamhet med ordinarie utbildning av värnpliktspersonal. Värnpliktskommittén får härmed överlämna sitt andra delbetänkande Frivilligförsvaret 2, som redovisar förslag angående samordning av hemvärnets utbildning med ordinarie värnpliktsutbildning och andra därmed sammanhängande frågor. Andra särskilda betänkanden kommer att behandla frågorna om samordning av utbildningen inom totalförsvaret samt utformningen av utbildningen för de värnpliktiga uttagna för utbildning i special tjänst. Till utredningsmannens förfogande har för frågor angående frivilligförsvaret stått följande experter, utsedda av departementschefen med stöd av förut angivna bemyndigande, nämligen från och med den 22 juni SOU 1969: 40

ementet

1966 dåvarande försvarsområdesbefälhavaren för Malmö försvarsområde, översten G. W. Reuterswärd, byråchefen i försvarsdepartementet F. Borgquist, numera byrådirektören vid försvarets civilförvaltning S. H. Nystedt, assessorn i hovrätten för Nedre Norrland C.-I. Skarstedt, från och med den 1 november 1966 numera överstelöjtnanten i generalstabskåren S. A. Månsson samt från och med den 1 februari 1968 överstelöjtnanten i Bohusläns regemente C.-O. Rosenius. Den senare har varit chef för den arbetsgrupp som särskilt handlagt hemvärnsfrågorna. Till utredningsmannens förfogande har vidare stått såsom sekreterare numera överstelöjtnanten i generalstabskåren P. E. R. Lugn och såsom biträdande sekreterare förvaltaren vid Göta trängregemente numera förste byråintendenten vid värnplikts verket K. E. Jansson. Dessa har med stöd av förenämnda bemyndigande utsetts härtill den 22 juni 1966. Genom departementschefens beslut den 26 mars 1968 uppdrogs åt numera överstelöjtnanten S. A. Månsson att från och med den 1 april 1968 vara sekreterare åt kommittén och åt överstelöjtnanten P. E. R. Lugn att från samma tidpunkt stå till kommitténs förfogande som expert. Överstelöjtnanten vid hemvärnsstaben S. Waldenström har av rikshemvärnschefen ställts till utredningens förfogande som kontaktman med rikshemvärnschefen. Stockholm i november 1969

Bengt T. Gustavsson Arne Månsson

Innehåll

Kapitel 1. Inledning A. Direktiven . . . . B. Utredningsarbetets bedrivande. . . 1. Arbetets organisation . . . . 2. Överläggningar och fältstudier . 3. Avgivna utlåtanden C. Allmänna utgångsvärden . . . D. Vissa begrepp . . . . E. Betänkandets disposition . . .

9 9 10 10 10 11 11 12 12

Kapitel 2 Nuvarande förhållanden . . . A. Hemvärnets uppkomst och syfte . . B. Hemvärnets betydelse och uppgifter 1. Den militärtekniska utvecklingen 2. Hemvärnets uppgifter . . 3. Förhållanden som påverkar hemvärnets användbarhet C. Hemvärnets personal och rekrytering 1. Egentlig hemvärnspersonal . . . 2. Övrig personal inom hemvärnet . 3. Hemvärnspersonalens yrkestillhörighet, åldersläge m.m 4. Hemvärnets personalstyrka . . . D. Hemvärnets organisation och ställning inom krigsmakten . . . . 1. Organisation i stort . . 2. Allmänna hemvärnet . . 3. Drift värnet E. Hemvärnets utbildning, utrustning och ekonomiska förhållanden . . . 1. Utbildning 2. Utrustning 3. Hemvärnets anslag. Hemvärnspersonalens förmåner . . . 4. Hemvärnets egna tillgångar . . . F. Hemvärnets representation . . . .

14 14 16 16 17

SOU 1969: 40

18 19 19 20 21 23 23 23 24 25 27 27 28 28 30 30

Kapitel 3. Grunder för hemvärnets verksamhet A. Inledning B. Allmänna grunder C. Frivilligheten D. Hemvärnets uppgifter . . 1. Uppgifter i stort 2. Uppgifter vid kupp och mobilisering 3. Uppgifter efter mobilisering . . . E. Behov av hemvärn . . . . 1. Allmänt 2. Det frivilligt rekryterade hemvärnets nuvarande styrka . . . 3. Beräknat framtida behov av hemvärn F. Möjligheterna att tillgodose behovet av frivilliga hemvärnsmän 2. Nuvarande förhållanden . . . . 3. VK synpunkter G. Hemvärnets lokala bundenhet . H. Hemvärnets utbildning 1. Allmänt 2. Utbildning av frivilliga hemvärnsmän 3. Utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän 4. Utbildning av hemvärnsungdom I. Hemvärnets organisation 1. Allmänt 2. Allmänna hemvärnet. . .

33 33 33 M 35 35 35 36 37 37 37 39 40 40 41 41 42 43 43 44 44 44 45 45 45 46

J. Utbildningsbetingelser och utrustning 46 K. Grunder för hemvärnets utformning och verksamhet 46

Kapitel 4. Utbildning av frivilliga hemvärnsmän A. Nuvarande förhållanden 1. Grunder och utbildningsmål. . . 2. Utbildningssystem 3. Utbildningens planläggning . . 4. Utbildningens genomförande och organisation 5. Instruktörer 6. Samordning av hemvärnets utbildning med de värnpliktigas och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning 7. Utbildningstid och övningsdeltagande 8. Övrigt B. Granskning av nuvarande förhållanden och förslag till utbildningens omfattning i stort 1. Utbildningsmål 2. Utbildningsresultatet och utbildningens omfattning i stort. . . . 3. Förslag till utbildning före antagning till hemvärnsman. . . . C. Förslag till utbildning inom hemvärnet 1. Utbildningens uppbyggnad och omfattning i stort 2. Introduktionsutbildning . . . . 3. Årlig utbildning 4. Övrig utbildning 5. Utbildningens organisation och genomförande 6. Sammanfattning av förslag till utbildning inom hemvärnet . . . 7. Ekonomiska förmåner 8. Förordnande i högre befattning 9. Utbildningens planläggning. . . 10. Instruktörer 11. Samordning av utbildningen med värnpliktsutbildningen och med andra frivilliga försvarsorganisationers utbildning D. Utbildning av värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet 1. Nuvarande förhållanden . . . . 2. Granskning av nuvarande förhållanden 3. VK förslag Kapitel 5 Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän A. Grunder för rekryteringsverksamheten 6

48 48 48 48 48 50 50

51 51 51

52 52 52 55 58 58 59 62 63 65 68 68 68 70 70

71 72 72 "72 73

74 74

1. Allmänt 2. Försvarsupplysning och rekrytering 3. Nuvarande rekrytering 4. Framtida rekryteringsmöjligheter 5. Särskilda synpunkter på rekrytering inom vissa regioner. . . . 6. Särskilda synpunkter på rekrytering till driftvärnet B. Förslag till åtgärder för att förbättra rekryteringen 1. Allmänt rekryteringsfrämjande åtgärder 2. Särskilda åtgärder beträffande 47-åringar 3. Särskilda åtgärder beträffande värnpliktiga 4. Särskilda åtgärder beträffande extra hemvärnsmän Kapitel 6. Frivillig utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän A. Inledning B. Nuvarande förhållanden 1. Allmänt 2. Uppskovsinstitutet 3. Värnpliktiga hemvärnsmän . . . 4. Utbildningen av värnpliktiga hemvärnsmän C. VK överväganden och förslag . . . 1. Inledning 2. Åtgärder för att öka det frivilliga deltagandet i hemvärnets utbildning D. VK slutsatser Kapitel 7. Ungdomsutbildningen vid hemvärnet A. Inledning B. Granskning av nuvarande förhållanden 1. Ungdomsverksamhetens syfte i stort 2. Inledning 3. Användning av hemvärnsungdom i krig 4. Organisation 5. Utbildning C. Förslag till ungdomsutbildningens utformning 1. Allmänt 2. Hemvärnsrekrytskolan

'4 5 "5 "6 7

?7 77 30 31 84

85 85 85 85 85 86 87 88 88

89 91

93 93 93 93 93 93 94 96 98 98 98

SOU 1969: 40

3. Hemvärnssoldatskolan 4. Hemvärnsbefälsskolan 5. Specialkurser 6. Sammanfattning av VK förslag D. Samordning av ungdomsutbildningen vid hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna . . . 1. Organisation 2. Utbildning

99 99 99 99

E. Hemvärnsmännens medinflytande på hemvärnets verksamhet 134 F. Organisationsfrågor hos vissa myndigheter 134 t

101 101 102

Kapitel 10. Särskilda frågor A. Inledning B. Utbildningsbetingelser 1. Allmänt 2. Instruktörer m.m 3. Utbildningsmiljö, lokaler och utbildningsanordningar C. Utrustning 1. Allmänt 2. Personlig utrustning 3. Övrig utrustning D. Tjänstegrader inom hemvärnet. . .

Kapitel 8. Förmåner till hemvärnspersonal 104 A. Inledning 104 B. Vissa allmänna bestämmelser i hemvärnskungörelsen 105 C. Förmånsbestämmelser enligt hemvärnskungörelsen 105 1. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet 106 2. Hemvärnsman i driftvärnet . . . 107 3. Värnpliktig som är krigsplacerade i hemvärnet 107 4. Hemvarnscheferm.fi 107 D. Förmånsbestämmelser enligt vissa andra författningar m.m 108 1. Militärersättningsförordningen . 108 2. Kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl.. . 108 3. Vissa bestämmelser m.m. om bibehållande av lön från anställning under hemvärnstjänstgöring 109 4. Försäkringsskydd 109 E. VK allmänna överväganden . . . . 109 F. VK förslag HO 1. Allmänt HO 2. Förmånssystemets utformning. . 111 3. Förmåner till hemvärnsman i allmänna hemvärnet 111 4. Förmåner till hemvärnsman i driftvärnet 119 5. Vissa särskilda frågor 122 G. Vissa allmänna rekommendationer 127

Kapitel 9. Organisatoriska frågor A. Inledning B. Allmänt C Allmänna hemvärnet 1. Organisation 2. Lydnadsförhållanden D. Driftvärnet 1. Allmänt 2. Organisation 3. Lydnadsförhållanden SOU 1969: 40

. . .

129 129 129 129 129 131 131 131 132 132

137 137 137 137 137 137 138 138 139 140 140

Kapitel 11. Författningsfrågor 143 A. Vissa gällande bestämmelser. . . . 143 B. VK förslag 143 C. Specialmotivering 144 1. Hemvärnskungörelsen 144 2. Kungörelse om ändring i 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän 146 3. Bestämmelser om förmåner till hemvärnspersonal 146 4. Ändringar i 2§ familjebidragskungörelsen 147 5. Ändringar i 4§ kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl 147 Kapitel 12. Övergången till det föreslagna utbildningssystemet 148 A. Inledning 148 B. Utbildningssystemet 148 1. Förberedelser 148 2. Utbildningens genomförande . . 148 C. Statsanslag till hemvärnet 149 Kapitel 13. Ekonomiska konsekvenser av VK förslag 150 A. Inledning 150 B. Medel till hemvärnet för budgetåret 1969/70 151 1. Statsanslag 151 2. Vissa särskilda medel för hemvärnets verksamhet 151 C. Beräknade kostnadsökningar med anledning av VK förslag . . . . 151

1. Vissa grundvärden m.m 2. Utbildning 3. Arvoden till hemvärnschefer m.fl 4. Rekryteringskonsulenter . . . . 5. Ekonomiska förmåner till den enskilde hemvärnsmannen . . . . D. VK förslag till årligt statsanslag till hemvärnet Kapitel 14. Obligatorisk tjänstgöringsoch utbildningsskyldighet i hemvärnet för värnpliktiga A. Inledning B. Obligatorisk hemvärnsutbildning av uppskovsvärnpliktiga 1. Allmänt 2. VK överväganden och förslag. . 3. Kostnader C. Obligatorisk tjänstgöring och utbildning i hemvärnet för andra värnpliktiga än uppskovsvärnpliktiga. . . . 1. Allmänt 2. Personal 3. VK överväganden och förslag. . 4. Kostnader D. Övriga synpunkter Kapitel 15. Sam manfattning Bilagor Bilaga 1: 1 VK förslag till vissa begrepp Bilaga 1: 2 Hemvärnet i Norge och Danmark Bilaga 8: 1 Översiktlig jämförelse mellan nuvarande och av VK föreslagna förmåner till hemvärnsmän . . . . Bilaga 8: 2 Nuvarande förmåner till hemvärnspersonal och annan frivilligpersonal . . Bilaga 8: 3 Årsarvoden till vissa hemvärnsbefäl Bilaga 11:1 Kungl. Maj:t kungörelse om hemvärnets organisation och uppgifter m.m. den 30 juni 1947 (Hemvärnskungörelsen SF nr 673 med ändringar). . . . Bilaga 11: 2 Kungl. Maj:ts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän den29junil951(SFnr549 med ändringar)

151 151 152 152 152 153

154 154 155 155 156 157

Bilaga 11:3 Förslag till ny hemvärnskungörelse Bilaga 11:4 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (SF nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän. Bilaga 11:5 Förslag till bestämmelser om förmåner till hemvärnspersonal Bilaga 11:6 Förslag till kungörelse om ändring i familjebidragkungörelsen den 29 mars 1946 (SF nr 101) . . Bilaga 11:7 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (SF nr 243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m.fl

157 157 158 158 160 160 162

174 177

188 189

202 SOU 1969: 40

1 Inledning

A. Direktiven

ven för utredningen framgår av departementschefens anförande till statsrådsprotokollet den 27 maj 1966 (delvis återgivet i Riksdagsberättelsen år 1967, sid. 128 ff). VK har i november 1968 till departementschefen överlämnat delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968: 54) som redovisar förslag angående samordning av de frivilliga försvarsorganisationernas och vissa andra till totalförsvaret knutna organisationers utbildning och verksamhet med ordinarie utbildning av värnpliktspersonal. I det nu föreliggande betänkandet - Frivilligförsvaret 2 - behandlas hemvärnets utbildning och dennas samordning med den ordinarie utbildningen av värnpliktspersonal samt vissa andra frågor som sammanhänger med hemvärnets verksamhet. I de delar direktiven avser detta område anförde departementschefen följande.

Kungl. Maj:t bemyndigade den 27 maj 1966 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig för att utreda utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst och den frivilliga befälsutbildningen m. m. Vid anmälan av ärendet erinrade departementschefen inledningsvis om att 1960 års värnpliktsutredning vid överlämnandet av sitt betänkande Värnplikten (SOU 1965: 68) anmält att vissa i utredningsuppdraget ingående frågor återstod att lösa. Värnpliktsutredningen avsåg att i en andra etapp redovisa bland annat den närmare utformningen av utbildningen av värnpliktiga uttagna för utbildning i specialtjänst, samordningen av hemvärnets och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning och verksamhet med ordinarie utbildning av värnpliktspersonal samt samordningen av utbildningen mellan krigsmakten och andra delar Frivillig försvarsutbildning bedrivs inom av totalförsvaret. hemvärnet, sjövärnskåren och de frivilliga förI anslutning härtill uttalade departements- svarsorganisationerna. De sistnämnda organisachefen att det, mot bakgrund av att det tionerna utgörs av de i kungörelsen den 11 depå vissa av de angivna områdena fanns an- cember 1953 (nr 737) angående frivillig förledning att utvidga sålunda återstående ut- svarsverksamhet förtecknade organisationerna med tillägg enligt Kungl. brev den 28 juni 1962 redningsuppgifter, var lämpligt att dessa samt av Frivilliga flygkåren och Svenska fallgjordes till föremål för en särskild utred- skärmsklubben. I detta sammanhang må även ning och att i samband härmed 1960 års nämnas skytterörelsen. värnpliktsutredning borde upphöra med sin Utbildningen av ungdom inom hemvärnet, sjövärnskåren och frivilliga försvarsorganisatioverksamhet. Den nya utredningen antog namnet 1966 års värnpliktskommitté (VK 66)* DirektiSOU 1969: 40

1 Vid den fortsatta framställningen används som beteckning på värnpliktskommittén i regel förkortningen VK. 9

ner intar i viss mån en särställning. Denna ut- sikte på behoven inom andra delar av totalförbildning har till huvudsakligt syfte att väcka, ut- svaret än krigsmakten. Vid sina överväganden bör utredningen beveckla och tillvarata försvarsintresse och försvarsvilja samt bereda fritidssysselsättning. Ut- akta att förändringar i det sammanlagt utgående förmånsbeloppet påverkar omfattningen av bildningen vill vidare under lämpliga former förbereda den kommande värnpliktstjänstgö- de för andra försvarsändamål disponibla anslagsmedlen. ringen samt väcka den manliga ungdomens inUtredningen bör vara oförhindrad att till betresse för befälsutbildning och anställning inom krigsmakten. - Vissa delar av den övriga fri- handling ta upp även andra frågor rörande frivilliga försvarsutbildningen har ett nära sam- villigutbildning än de som nu berörts, om utband med värnpliktsutbildningen och utgör en redningen under arbetets gång finner anledning förberedelse för denna eller avser att underhålla därtill. eller bygga på de kunskaper och färdigheter som därvid har inhämtats eller förvärvats. Denna utbildning har, beroende på de begränsningar som av olika skäl måst göras i den obligatoB. Utredningsarbetets bedrivande riska värnpliktsutbildningen, tillmätts stor betydelse för vårt värnpliktssystems möjligheter att 1. Arbetets organisation fungera effektivt. Detta gäller inte minst befälsutbildningen. - Andra delar av frivilligutbildKommittén har bedrivit utredningsarbetet ningen har däremot inte något direkt samband i olika arbetsgrupper. I en central arbetsmed värnpliktsutbildningen utan syftar till att grupp har ingått utredningsmannen jämte utbilda personal för speciella uppgifter inom experterna F. Borgquist och C.-I. Skarstedt. krigsmaktens organisation. Ifrågavarande utDe övriga arbetsgrupperna har haft att utrebildning avser i första hand kvinnlig frivillig personal men också hemvärnets personal. Utda och avge förslag inom sina respektive bildningen inom skytterörelsen är inriktad på områden av utredningsuppdraget. Arbetsden för olika befattningshavare inom totalförgruppen för hemvärnets utbildning m. m. svaret betydelsefulla personliga färdigheten i har letts av experten C.-O. Rosenius. I arskjutning. betsgruppen har dessutom ingått experterna I det på grundval av prop. 1966: 106 besluta- W. Reuterswärd, S. Nystedt och R. Lugn, de värnpliktsutbildningssystemet har räknats samt sekreteraren A. Månsson. Arbetsgrupmed att de värnpliktiga hemvärnsmännen tills pen har biträtts av experten C.-I. Skarstedt, vidare i regel inte skall fullgöra någon repetifrämst i juridiska frågor, samt av rikshemtionsutbildning. Med hänsyn härtill bör utredningen överväga vilka åtgärder som bör vidtas värnschefens kontaktman överstelöjtnanten för att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmänS. Waldenström, hemvärnsstaben. nen till frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning. I sammanhanget må erinras om de förslag om utbildning av uppskovsvärnpliktiga 2. Överläggningar och fältstudier som tidigare framlagts av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. Företrädare för överbefälhavaren och förUtredningen bör vidare pröva om det i anledsvarsgrenscheferna, främst chefen för armén, ning av utredningens övriga förslag eller av andra skäl är motiverat att ändra storleken eller har genom föredragningar och överlämnande arten av de ekonomiska förmåner som utgår av skriftligt materiel lämnat kommittén synvid frivillig utbildning. Utredningens överväganpunkter på hemvärnets uppgifter och anden bör därvid avse såväl den frivilligutbildning vändning inom krigsmakten, på behov av som nära ansluter till värnpliktsutbildningen hemvärn samt på hemvärnets rekrytering som övrig frivilligutbildning med syfte att tillgodose krigsmaktens behov. utbildning och tjänstgöring. Omfattande överläggningar har förekommit med riksVid utredningens överväganden om förmåhemvärnschefen beträffande alla aktuella nerna bör bl. a. uppmärksammas de motioner hemvärnsfrågor. i ämnet som under senare år behandlats av I vissa hemvärnsfrågor har synpunkter inriksdagen och de uttalanden som gjorts i anslutning härtill. Utredningen bör även belysa hämtats från militärbefälhavaren i södra mide följdverkningar som framlagda förslag rölitärområdet, chefen för Gotlands militärrande förmåner vid frivilligutbildning kan få kommando, samt försvarsområdesbefälhaför sådan frivillig försvarsutbildning som tar 10

SOU 1969: 40

varna för Kristianstads försvarsområde, Göteborgs- och Bohus försvarsområde, Linköpings försvarsområde, Strängnäs försvarsområde, Stockholms försvarsområde, Karlstads försvarsområde, Örebro försvarsområde, Falu försvarsområde, Härnösands försvarsområde, Umeå försvarsområde och Kalix försvarsområde.

teringen följts av diskussioner. Överläggningar har vidare förekommit med representanter för Hemvärnsbefälets riksförbund, Centralförbundet för befälsutbildning och vissa andra frivilliga försvarsorganisationer som kan komma att beröras av kommitténs förslag rörande hemvärnet samt med värnpliktsverket och arbetsmarkI frågor rörande driftvärnet har kommit- nadsstyrelsen. tén haft överläggningar med representanter Hemvärnets utbildning och övriga verkför fortifikationsförvaltningen, försvarets samhet har studerats vid hemvärnets stridsmaterielverk, försvarets forskningsanstalt, skola, Kristianstads försvarsområde, Älvsförsvarets radioanstalt, försvarets fabriksborgs försvarsområde, Strängnäs försvarsverk, postverket, statens vägverk, statens område, Stockholms försvarsområde, vid järnvägar, statens vattenfallsverk och teleStatens järnvägars driftvärn och postverkets verket. driftvärn samt vid lägerkurser för hemvärnsKommittén har ägnat särskild uppmärkungdom i Kjellviken och Ann. samhet åt utbildningen av de värnpliktiga Vid de fältstudier, som kommittén bedrihemvärnsmännen och har i dessa frågor haft vit främst i avsikt att studera den övriga överläggningar med representanter för frivilliga försvarsutbildningen, har i aktuella Landsorganisationen och Svenska arbetsgifall även uppmärksammats de utbildningsvareföreningen samt med företagsledning problem som har anknytning till hemväroch anställda vid Bofors AB, Scania-Vabis nets verksamhet. I Frivilligförsvaret 1 reAB, LM Ericsson AB, Svenska metallverken dovisas dessa särskilda fältstudier. AB, Husqvarna Vapenfabriks AB, JönköUtredningsarbetet har vidare omfattat bepings Mekaniska Werkstad AB och Karl- sök i utlandet för studier av bland annat stads Mekaniska Werkstad AB. hemvärnets utbildning. Sålunda besökte W. Synpunkter på utbildningen av värnplikReuterswärd, F. Borgquist. R. Lugn och tiga hemvärnsmän har dessutom inhämtats A. Månsson den 8-11 mars 1967 Norge. från ytterligare ett tjugotal företag och samt- Vidare besökte W. Reuterswärd, R. Lugn liga driftvärnsmyndigheter. och S. Nystedt den 5-10 april 1967 DanKommittén har vidare haft tillfälle till dismark. Slutligen besökte C.-O. Rosenius och kussioner med hemvärnsmännens egna reS. Nystedt den 28 oktober-1 november 1968 presentanter i samband med övningar eller Norge. sammankomster vid hemvärnets stridsskola, på Gotland, i Kristianstad, Ahus, Sträng3. Avgivna utlåtanden näs, Nyköping, Stockholm, Kalix och Trollhättan, och med hemvärnsofficerarna vid försvarsområdesstaberna i Malmö, Kristianstad, Göteborg, Vänersborg, Strängnäs, Stockholm, Uppsala, Örebro, Karlstad, Falun, Härnösand, Umeå, Kalix och Visby. Orientering om kommitténs arbete har lämnats bl. a. till rikshemvärnstinget i Stockholm 1968 samt till hemvärnets centrala förtroendenämnd, samtliga försvarsområdesbefälhavare, samtliga hemvärnsofficerare och samtliga hemvärnsunderofficerare då dessa varit samlade till sammankomster i Stockholm. I samband härmed har orienSOU 1969: 40

VK har i vad avser förevarande del av utredningsuppdraget efter remiss avgivit utlåtande till Kungl. Maj.-t den 29 november 1966 angående framställning från chefen för armén om ändring av bestämmelserna beträffande vissa förmåner vid hemvärnets utbildning. C. Allmänna

utgångsvärden

VK har vid sina överväganden och förslag utgått från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 års beslut angående värnplikts-

dena inom hemvärnet. I kap. 3 redovisas de viktigaste grunderna för hemvärnets verksamhet. Härvid granskas särskilt om dessa även i framtiden bör m. m. Vidare har kommittén i relevanta sam- gälla. Övervägandena berör bl. a. frågorna manhang baserat sina ytterligare förslag på om frivillig eller obligatorisk hemvärnsutde förslag som tidigare framförts i Frivillig- bildning i fred, hemvärnets uppgifter i krig, behov och tillgångar på hemvärnsmän, reförsvaret 1. I den mån dessa är tillämpliga krytering, utbildning och vissa organisatoäven på hemvärnets verksamhet har VK riska förhållanden. eftersträvat att uppnå enhetliga eller likarI kap. 4 behandlas utbildningen av fritade förhållanden inom såväl hemvärnet villiga hemvärnsmän. Den nuvarande utbildsom övriga grenar av det frivilliga försvaret. ningen granskas bl. a. mot de krav som ett I utredningsdirektiven anges att samordframtida krig kan komma att ställa på hemningen av hemvärnets utbildning och verkvärnets personal. Förslag lämnas till utbildsamhet med den ordinarie utbildningen av ningssystem för hemvärnsbefäl och hemvärnpliktspersonal i första hand skall utredas värnsmän innefattande introduktionsutbildsamt att kommittén därutöver bör vara oförning, årlig utbildning och övrig utbildning. hindrad att till behandling ta upp även andKap. 5 behandlar frågor som sammanra frågor rörande frivilligutbildning. Komhänger med rekrytering av frivilliga hemmittén har under utredningsarbetet funnit värnsmän mot bakgrunden av behovet av anledning att ta upp frågor angående orgahemvärn. nisation, rekrytering och utrustning men I kap. 6 behandlas den frivilliga utbildbegränsar sig till att lämna vissa principiella ningen av värnpliktiga hemvärnsmän varvid förslag och rekommendationer i dessa ämhuvudvikten enligt utredningsdirektiven lagts nen. på hur dessa skall stimuleras till att frivilligt delta i hemvärnets utbildning. D. Vissa begrepp Ungdomsverksamheten vid hemvärnet behandlas i kap. 7. De gällande bestämmelVK föreslår vissa ändrade begrepp. Förslaserna för verksamheten granskas. Förslag gen redovisas i bilaga 1:1. De används i till vissa förbättringar liksom ett till målbetänkandet sedan nuvarande förhållanden sättningen avpassat utbildningssystem redoredovisats i kap. 2. visas. Synpunkter lämnas på samordningen I Kungl. Maj:ts kungörelse angående frivillig försvarsverksamhet (SF nr 737/1953) av ungdomsverksamheten vid hemvärnet redovisas de organisationer som i kungörel- med motsvarande verksamhet vid övriga frivilligorganisationer. sen avses som »frivilliga försvarsorganisaI kap. 8 redovisas förslag till vissa förtioner». Enligt VK mening är även hembättringar av hemvärnspersonalens förmåvärnet i väsentliga hänseenden en frivillig ner. försvarsorganisation. Kommittén använder VK redovisar i kap. 9 synpunkter på visdärför i vissa fall begreppet »frivilligorgasa organisatoriska frågor inom hemvärnet. nisationer» som gemensam beteckning på I kap. 10 behandlas vissa särskilda frågor hemvärnet och de i kungörelsen omnämnda bl. a. frågor rörande utrustning m. m. som frivilliga försvarsorganisationerna. kommittén ej funnit anledning att närmare utveckla i föregående delar av betänkandet. E. Betänkandets disposition Förslag till författningsändringar återfinns i kap. 11. Efter den inledande redovisningen av utFörslag lämnas i kap. 12 på hur överredningsdirektiven och utredningsarbetets gången till det föreslagna utbildningssystebedrivande i detta kapitel lämnas i kap. 2 met bör ske. en redogörelse för de nuvarande förhållan-

utbildningen, 1968 års försvarsbeslut och hösten 1969 gällande bestämmelser rörande tjänsteställning, befordran, förordnande

12 SOU 1969: 40

De ekonomiska konsekvenserna av VK förslag redovisas i kap. 13. I kap. 14 lämnar VK synpunkter på och förslag till omfattning av en eventuell obligatorisk hemvärnsutbildning för uppskovsvärnpliktiga samt vissa synpunkter på hur värnpliktiga i ökad utsträckning skall kunna tillföras med stöd av värnpliktslagen om den frivilliga rekryteringen skulle visa sig otillräcklig. Kap. 15 innehåller slutligen en sammanfattning av betänkandet. En översikt över hemvärnet i Norge och Danmark lämnas i särskild bilaga (bilaga 1: 2) till betänkandet.

SOU 1969: 40

2 Nuvarande förhållanden

1940 fattade beslut i ärendet hade arbetet med organisationens uppbyggnad nått långt och omkring 80 000 hemvärnsmän redan Sedan lång tid tillbaka har viljan att genom anmält sig. Hemvärnet växte alltså fram frivilliga insatser stärka landets försvar bland som ett spontant uttryck för folkets förannat tagit sig uttryck i att olika frivilliga svarsvilja och kunde byggas upp helt på friförsvarsorganisationer bildats. Det frivilliga villighetens grund. Det fastslogs emellertid försvarsarbetet inom dessa organisationer samtidigt att den nya organisationen skulle omfattar i stort försvarsupplysning, utbildinfogas i landets militära organisation. ning av enskilda medlemmar för att dessa Anslutningen till hemvärnet var frivillig skall få ökad förmåga att i krig kunna lösa men dess uppgifter, organisation m.m. besina uppgifter inom totalförsvaret samt ekostämdes liksom för andra militära förband nomiskt stöd åt frivilligförsvaret. Frivilligav statsmakterna och de militära myndigorganisationernas verksamhet och syfte har heterna. Detta fasta inordnande i det milinärmare redovisats i kommitténs delbetäntära försvarssystemet var förutsatt i direktikande Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54). ven till 1940 års hemvärnskommitté och unKrigshändelserna i vårt omedelbara derströks också från flera håll i yttrandena grannskap vid 2. världskrigets utbrott 1939 över denna kommittés förslag. Man ville —1940 ökade viljan till frivilliga insatser. härigenom skapa en garanti mot den politiSom en följd av krigets nya karaktär med sering som skulle kunna hota en föreningsdess omedelbara hot mot hemorten kom de mässigt organiserad beväpnad hemvärnsröfrivilliga försvarsinsatserna inte enbart att relse. Tilliten till hemvärnet underströks ytomfatta de befintliga organisationernas verkterligare av att hemvärnsmännen, för att samhetsområden. Det växte också fram en kunna ha tillräckligt hög beredskap, tilläts önskan att upprätta frivilliga stridande förförvara vapen och ammunition i sina hem. band för den egna hemortens försvar. För att säkerställa allmänhetens förtroenSå skedde samtidigt på flera håll i landet de för hemvärnet tillerkändes de kommuoch föranledde statsmakterna att skyndsamt nala myndigheterna inflytande vid rekrytevidta åtgärder för att förverkliga de uppringen och befälsurvalet. Befolkningens tillkomna önskemålen. 1940 års hemvärnstro till denna nya frivilliga försvarsorganisakommitté tillsattes och i mars 1940 lade tion visade sig genom att alla samhällsgrupkommittén fram förslag om organiserandet per blev likformigt representerade i hemav ett hemvärn. I samband med de tyska värnet. En undersökning som genomfördes anfallet på Danmark och Norge i april 1940 1944 genom rikshemsvärnschefens försorg påskyndades arbetet och då riksdagen i maj A.

14 Hemvärnets uppkomst och syfte

SOU 1969:40

och som redovisades i 1945 års hemvärnskommittés förslag (SOU 1946: 59) visade att hemvärnets sociala struktur nästan helt överensstämde med befolkningens. 1945 års hemvärnskommitté anför i denna fråga bl. a. (sid 11 och 12). Hemvärnet har icke vid någon tidpunkt utgjort ett politiskt orosmoment utan har av allt att döma förvärvat sig såväl statsmakternas som allmänhetens fulla förtroende, vilket tagit sig uttryck på många sätt. Utan att här närmare beröra orsakerna vågar man därför draga den slutsatsen, att hemvärnsorganisationen fått en ur medborgerlig synpunkt mycket lyckosam gestaltning.

gavs mera allmänt att hemvärnets »främsta uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten». Efterhand som den nya organisationens användbarhet ökades, främst genom bättre utrustning och bättre utbildning, och allteftersom erfarenheter från krigshändelserna i Europa kunde nyttiggöras ökade respekten och förståelsen för hemvärnet som en värdefull del av totalförsvaret. 1945 års hemvärnskommitté angav för sin del principerna för hemvärnets användning på följande sätt (sid 20).

Vid krigsfara och krig utgör hemvärnet en ständig beredskap, som uppträder och inrapporResultatet av berörda undersökningar visar, terar överraskande fientliga företag samt föratt hemvärnet är en folkrörelse. Den frivilliga hindrar eller försvårar deras utförande. Om rekryteringen, den allsidiga sammansättningen hemorten blir krigsskådeplats eller ockuperas och den i stort sett jämna fördelningen över söker hemvärnet på allt sätt tillfoga fienden landet motiverar en sådan slutsats. skada genom partisanverksamhet. Vid all verksamhet skall samverkan med inom Otvivelaktigt har den frivilliga rekryteringen hemorten opererande fält- eller lokalförsvarsi väsentlig mån bidragit att skapa de bästa förband eftersträvas. egenskaperna hos hemvärnet. Emellertid stäl- Vid överraskande krigsutbrott kunna bevakler denna rekryteringsform speciella krav på nings- och försvarsuppgifter, som normalt ålighemvärnets ledning och behandling, varvid erga fält- och lokalförsvarsförband, tillfälligt anfarenheterna beträffande krigsmaktens övriga, förtros åt hemvärnsförbanden. Så snart ske kan, på värnplikt grundade förband icke alltid kun- skall avlösning äga rum, så att hemvärnsförna tjäna till ledning. banden kunna disponeras för sina egentliga uppgifter. I fred utgör hemvärnet en militär beredskap, Hemvärnets ursprungliga uppgift var allsom även bör kunna ställas till förfogande för mänt att försvara den egna hemorten. Det vissa civila uppgifter, exempelvis hjälparbete var inte möjligt att vid hemvärnets tillkomst vid i hemorten inträffade katastrofer och olycnärmare precisera dess uppgifter. Så kunde kor och biträda vid efterspaning av förrymda brottslingar eller vilsegångna personer ävenman till exempel inte ännu utnyttja erfarensom för vissa ordningsuppgifter. Det måste heter från krigshändelserna i utlandet lika emellertid särskilt framhållas, att hemvärnet litet som det var möjligt att bedöma orgaicke under några omständigheter får användas nisationens blivande styrka och värde. för upprätthållande av ordning vid arbetskonflikter. Slutligen märkes att hemvärnsmännens 1940 års hemvärnskommitté angav dock deltagande i sådana icke militära uppgifter gihemvärnets uppgift vara. vetvis kräver frivilligt åtagande från hemvärnsmännens sida, i den mån icke uppgifterna äro att snabbt oskadliggöra från luftfarkoster anatt hänföra till allmänna medborgerliga skyltingen genom fallskärmshopp eller på annat digheter. sätt landsatta, på kusten landsatta eller över landgränsen inkomna fiender eller smärre fientI den hemvärnskungörelse den 30 juni liga patruller och avdelningar; medverka i bekämpandet av större fientliga 1947 (nr 673), som grundades på 1945 års avdelningar eller styrkor, landsatta eller inhemvärnskommittés förslag och som alltkomna i riket på ovan angivet sätt samt jämt gäller, anges hemvärnets uppgifter mesvara för luftvärn i viss utsträckning, där perra allmänt sålunda. manent eldberedskap icke erfordras. I den efter 1940 års hemvärnskommittés arbete fastställda hemvärnskungörelsen anSOU 1969:40

Hemvärnet som utgör en del av armén, består av militärt organiserade på frivillighetens väg rekryterade förband, vilka främsta uppgift är 15

också berört hemvärnet. Hithörande problem har närmare utvecklats i 1954 års befälsutrednings betänkande I kungörelsen anges vidare att tjänstgö»Arméns befäl» (SOU 1959:23); i 1960 års ring under beredskapstillstånd eller krigsvärnpliktsutrednings betänkande »Värnpliktillstånd i regel skall fullgöras inom eget ten» (SOU 1965:68); i 1965 års försvarsuteller angränsande hemvärnsområde samt rednings betänkande »Säkerhetspolitik och inte utan tvingande skäl förläggas till sådan försvarsutgifter »(SOU 1968:10) samt i övertid att hemvärnsmännen hindras fullgöra befälhavarens utredning år 1965 om det misina civila arbetsuppgifter. litära försvarets fortsatta utveckling »ÖB Samtidigt som hemvärnet i ett tidigt skede 65» (Fst/Sekt IV 19/5 1965 nr 300). vann ökat förtroende och betraktades som Sammanfattningsvis kan den angivna uten oumbärlig del av vårt militära försvar var vecklingen uttryckas på följande sätt, varvid man emellertid också klar på hemvärnets i första hand förhållanden som berör hembegränsningar. värnet beaktats. 1945 års hemvärnskommitté uttryckte förKriget har blivit totalt vilket bl.a. innehållandet sålunda (sid 10). bär att krigshandlingar riktas inte enbart mot de stridande förbanden utan även mot Man måste emellertid noga fasthålla, att hemstaber och underhållsförband, mot civila värnet på grund av sin egenart utgör ett särskilt ledningsorgan, mot försörjnings- och protruppslag med klart avgränsade uppgifter och härför avpassad organisation och utbildning. duktionsapparaten såsom järnvägsknutpunkHemvärnet får under inga omständigheter beter, broar, kraftverk, teleanläggningar, indutraktas som ett slags reserv till de på värnstrier, förråd, hamnar m.m. Bekämpning av pliktens grund uppsatta fält- och lokalförsvarsdessa mål har bl.a. möjliggjorts genom utförbanden eller användas efter samma principer som dessa. Varken hemvärnsbefälets kva- vecklingen av flyg och robotar samt genom litet eller hemvärnsförbandens utrustning och användning av atomstridsmedel, biologiska organisation tillåter uppträdande i större enheoch kemiska stridsmedel. Sabotage, ofta inter. Gruppen är hemvärnets naturliga stridslett redan före ett krigsutbrott, liksom de enhet. Hemvärnet kan göra ovärderliga insatser angrepp på motståndsviljan som möjliggjorts om det användes riktigt; felaktigt använt blir det en besvikelse för ledningen, en dyrbar upp- genom nutida propagandateknik och med offring av manskap utan gagn. Det öde som användning av massmedia är effektiva mevederfors den tyska s. k. folkstormen, vilken del för att betvinga en motståndare. i krigets sista skede sattes in i regements- och Utvecklingen på transportteknikens och bataljonsförband mot anfallande linjetrupper, ger tydligt belägg för denna uppfattning. teleteknikens områden har medfört att stridshandlingar kan komma att träffa alla delar av vårt lands yta. Även lokalt har striden övergått till att föras över ytan. BeB. Hemvärnets betydelse och uppgifter greppet front har blivit svävande och mot1. Den militärtekniska utvecklingen ståndaren kan i många fall väntas uppträda var som helst. Under den tid som gått från 2. världskrigets Denna utveckling i förening med det fakslut till våra dagar har stora förändringar tum att stormakterna disponerar stora styrskett på krigföringens område och inom krigsmaktens organisation. Krigets ändrade kor redan i fred har också medfört att möjligheterna för kuppanfall har ökat. Syftet karaktär, nya vapen och andra hjälpmedel med ett sådant anfall torde vara att tidigt ta samt förändringar i den utrikespolitiska sibetydelsefulla platser och försvåra vår motuationen har gjort en fortlöpande utveckbilisering. Förstahandsmålet torde vara hamling inom krigsmakten nödvändig, inte bara nar, flygfält, broar och andra viktiga kombeträffande vapenutrustning, organisation munikationsanläggningar. Även bekämpning och utbildning utan också beträffande sättet av våra radarstationer och andra underrätför stridens förande. Denna utveckling har

att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen.

16 SOU 1969: 40

tefseorgan ingår som en viktig del i kuppanfallet. Dessa förhållanden gör att vår krigsmakt, som bygger på den allmänna värnpliktens grund och som är att anse som en i fred »hempermitterad» krigsmakt, har utformats enligt följande principer. • Mobilisering måste kunna genomföras snabbt och säkert. Utspridd förrådsställning, väl utförd och övad mobiliseringsplanläggning samt skydd av mobiliseringen genom i fred insatsberedda mindre styrkor är medel härför. • Utbildningen måste ge sådant resultat att förbanden kan lösa sina stridsuppgifter omedelbart efter mobilisering. • Alla förband, oberoende av huvuduppgift och försvarsgren, skall kunna bevaka och försvara tilldelat område. • Hela landets yta skall bevakas så att infiltration och sabotage (försök till sabotage) upptäcks och förhindras. • Motståndet mot fientligt angrepp får aldrig upphöra. Övergång till fria kriget förbereds. • Varje vapenför svensk som inte är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret skall sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. De ovan angivna förhållandena och den allmänna grundsynen på krigsmaktens uppgifter och verksamhet i krig har successivt kommit att påverka hemvärnets utformning och avsedda användning. 2. Hemvärnets uppgifter I det nuvarande försvaret har hemvärnets betydelse ökat. Ett vittförgrenat, kvantitativt och kvalitativt starkt hemvärn är en oumbärlig del av vårt lands försvar. Detta har framhållits bl.a. i ovan angivna utredningar »ÖB 65» och »Värnplikten». 1965 års försvarsutredning har anslutit sig till principen om hemvärnet som en nödvändig del av försvaret. Hemvärnets betydelse framgår också av de uppgifter som har tilldelats hemvärnet. Huvuduppgiften enligt hemvärnskungörelsen är »att verka för det omedelbara skydSOU1969.-40 2—914422

det av den egna hemorten och arbetsplatsen». Denna huvuduppgift löses något annorlunda än tidigare med hänsyn till att principerna för krigsmaktens utformning efter hand ändrats. Krigsmaktens mobilisering måste kunna genomföras snabbt och säkert. Anfall kan påräknas under pågående mobilisering. För att skydda mobiliseringen och för att vid kuppanfall snabbt kunna ta upp försvar vid betydelsefulla platser innan krigsmaktens förband hunnit mobilisera erfordras snabbt insatsberedda förband. Hemvärnet är genom sin höga beredskap lämpat för sådana uppgifter. Många hemvärnsgrupper har därför tilldelats stridsuppgifter vid viktiga gränsövergångar, vid hamnar och flygfält. De kan härvid bemanna skansar och betjäna vissa understödsvapen intill dess ordinarie besättningar anlänt. Förstörings- och spärrningsuppgifter kan också tilldelas hemvärnsförband. Skyddet av och medverkan vid krigsmaktens mobilisering har blivit en av hemvärnets viktigaste uppgifter. Uppgiften löses genom bevakning och försvar av mobiliseringsförråd, ammunitions- och drivmedelsförråd, avlämningsplatser m.m. samt genom vägvisning, betjäning av avlämningsplatser och förråd m.m., allt till dess det mobiliserande förbandet hunnit övertaga dessa uppgifter. Vid mobilisering krigsorganiseras förutom krigsmakten även totalförsvarets civila delar. Hemvärnet medverkar härvid genom bevakning och försvar av för totalförsvaret viktiga anläggningar som ledningscentraler, broar, teleanläggningar, krigsindustrier m.m. I ytförsvaret och ytövervakningen ingår hemvärnet som en viktig del. Redan genom sin gruppering för att lösa ovan angivna uppgifter bidrar hemvärnet i hög grad till ett effektivt ytförsvar. När uppgifterna i samband med mobiliseringen har lösts tilldelas huvuddelen av hemvärnets förband uppgifter i ytförsvaret. Viktiga vägskäl, broar o.s.v. bevakas och försvaras. Hemvärnet medverkar också i ytövervakningen även när hemvärnsmännen inte är grupperade för sina strids- och bevaknings-

hemvärnschefen. Härav framgår att huvuduppgifter utan vistas i sina hem eller på sina delen (omkring 70 %) direkt medverkar i arbetsplatser. Hemvärnsmännen utgör härkuppförsvaret och för att säkerställa mobivid en viktig länk i underrättelsetjänsten geliseringens genomförande samt att uppgifnom att de snabbt kan inrapportera fientliterna i kuppförsvaret (försvar av hamnar, ga företag, sabotage eller förberedelser för flygfält och befästningar samt ytförsvar) sabotage eller annan misstänkt verksamhet. ökar. Om kuppförsvarsuppgifter och skydd av Slutligen kan nämnas den uppgift som mobilisering i princip endast åvilar allmänna hemvärnet fyller när det gäller att vidmakthemvärnet är ytförsvaret och ytövervakhålla vårt folks försvarsvilja. Genom sin ningen en uppgift för såväl allmänna hemutbildning, frivilliga anslutning och positiva värnet som driftvärnet. 1 Driftvärnets huförsvarsinställning bidrar hemvärnsmännen vuduppgift är visserligen att verka för det i stor utsträckning till att stärka motståndsomedelbara skyddet av egna anläggningar viljan inom alla delar av landet och inom och arbetsplatser men genom att på så sätt alla befolkningsgrupper. järnvägsstationer, postanstalter, kraftstationer, vägverkets anläggningar o.s.v. är försvarade och bevakade blir ytförsvaret ytter3. Förhållanden som påverkar hemvärnets ligare förstärkt. användbarhet Inom områden där andra förband är grupperade kan hemvärnet på ovan angivet Hemvärnets uppgifter har anpassats till de sätt medverka i ytförsvaret men kan också för hemvärnet speciellt utmärkande förhålgenom sin lokalkännedom lämna värdefull landen som påverkar dess användbarhet. medverkan vid vägvisning och bevakning. Dessa förhållanden kan för allmänna hemInom områden där övergång till fria krivärnet sammanfattningsvis sägas vara fölget förbereds eller genomförs kommer hemjande. I princip gälller de också för driftvärnets lokalkännedom än mer till nytta. värnet. Hemvärnet förbereder att självständigt eller • Hemvärnsmännen bor nära de platser där i samverkan med andra förband utföra eldde skall verka och har därigenom hög beöverfall eller annan stridsverksamhet på redskap. lämpliga platser, varvid kännedom om vägar • Hemvärnsmännen är till stor del över och stigar, dolda uppehållsplatser och nära värnpliktsåldern (47-65-åringar). kontakt med civilbefolkningen är av stort • Utbildningstiden i fred är begränsad till värde. minst 20 timmar och högst 50 timmar per Vid beredskapsutrymning utrymmer hemår. värnsrekryter men ej allmänna hemvärnets • Hemvärnsmännen får i regel endast anpersonal i övrigt. Vid slutlig utrymning vändas inom eget eller angränsande hemkvarstannar allmänna hemvärnets personal värnsområde. — utom hemvärnsrekryter som utrymmer • Hemvärnsmännen är skyldiga att tjänst— inom sina hemvärnsområden, där de lögöra under beredskapstillstånd eller i krig ser förelagda uppgifter. Först på direkt orvid befarad eller pågående fientlig verkder av försvarsområdesbefälhavare genom samhet men skall i princip fullgöra sina hemvärnschef utrymmer allmänna hemvärcivila uppgifter i hemorten då de ej är i nets personal och då sammanhållna i sina tjänst. Hemvärnstjänstgöringen skall såförband. För driftvärnet utfärdar respektive lunda ej vara av permanent natur utan myndighet anvisningar om driftsvärnsperendast fullgöras då hemorten berörs av sonalens verksamhet och omplaceringar. stridsverksamhet. En sammanställning över hur forsta• Beväpningen består främst av han del dhandsuppgifterna för allmänna hemvärnets 1 Hemvärnets nuvarande indelning i allmänt grupper procentuellt fördelar sig på olika hemvärn och driftvärn redovisas närmare i avsnitt D i detta kapitel. typer av krigsuppgifter har gjorts av riks18

SOU 1969: 40

vapen, härutöver finns i viss utsträckning kulsprutor, raketgevär, pansarskott och minor. I samband med skyddet av krigsmaktens mobilisering betjänar hemvärnsmännen tillfälligt vissa andra kvalificerade vapen t. ex. värnkanoner. • Underhållet baseras främst på ortens tillgångar. Sjukvårds- och förplägnadsgrupper organiserade av andra frivlliga försvarsorganisationer ingår i hemvärnet, i övrigt saknas egentlig underhållsorganisation. Transportresurserna är begränsade. I vissa fall kan hemvärnet utnyttja lokalförsvarsförbandens underhållsorganisation. Dessa förhållanden innebär begränsningar i fråga om eldkraft, stridsuthållighet, rörlighet och underhåll. Stridsenheten är i regel gruppen. Stridsuppgifter kan endast lösas under begränsad tid (några dagar) och mer omfattande omgrupperingar kan i regel inte genomföras. Hemvärnets stridseffekt är därför begränsad i jämförelse med lokalförsvarsförbandens. Vissa av de angivna förhållandena medför emellertid också fördelar. Hemvärnets beredskap är hög och dess lokalkännedom är mycket god. Hemvärnet är spritt över hela landet och utgör en viktig del i ytövervakningen. Genom frivilligheten, huvuduppgiften att försvara hembygden och den lokala rekryteringen har hemvärnet en mycket god anda. Genom att stridsenheten i regel är grupp underlättas stridsledningen. Vidare är varje hemvärnsförband i regel tilldelat endast en bestämd förstahandsuppgift samt ofta en till två andrahandsuppgifter som regelbundet övas på de aktuella platserna, vilket underlättar utbildningen av såväl befäl som förband. Sammanfattningsvis kan sägas att hemvärnsförbanden ej kan användas enligt samma grunder som fält- eller lokalförsvarsförbanden eller betraktas som ett slags reserv till dessa. Hemvärnet måste i stället betraktas som en särskild förbandstyp med sina egna speciella förutsättningar. Anpassas hemvärnets uppgifter efter dessa förutsättningar besitter det ett betydande stridsvärde SOU 1969: 40

och utgör en mycket värdefull del av krigsmakten.

C.

Hemvärnets personal och rekrytering

1. Egentlig hemvärnspersonal Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. Personalen rekryteras i fred på frivillighetens väg. Skyldighet att vid beredskapstillstånd och krig fullgöra tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen i hemvärnet föreligger dock för vissa värnpliktiga med uppskov (motsvarande). Dessa benämnas värnpliktiga hemvärnsmän. Enligt hemvärnskungörelsen utgöres hemvärnets personal av hemvärnsmän, extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, vilka vid tjänstgöring i driftvärnet benämnas driftvärnsmän, extra driftvärnsmän och driftvärnsrekryter, samt av hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän. Till hemvärnsmän räknas också allt hemvärnsbefäl. Vad som sägs om hemvärnsmän, extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter gäller i princip också för driftvärnsmän, extra driftvärnsmän och driftvärnsrekryter. Hemvärnsmännen utgör huvuddelen av den egentliga hemvärnspersonalen och hemvärnets stridande förband består nästan undantagslöst av hemvärnsmän. Av 8 § hemvärnskungörelsen framgår följande. till hemvärnsman får antagas den som i värnpliktshänseende är över- eller underårig eller frikallats från värnpliktens fullgörande eller såsom värnpliktig krigsplacerats vid hemvärnet eller på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring under beredskapstillstånd eller krigstillstånd. Vederbörande skall vidare under antagningsåret fylla minst 17 år, ha visat laglydnad och äga medborgarsinne samt besitta nöjaktiga fysiska förutsättningar för hemvärnstjänst. Om han är omyndig fordras förmyndares medgivande till antagningen. Vid antagning till allmänna hemvärnet förutsattes att den blivande hemvärnsmannen är bosatt eller stadigvarande vistas inom det hemvärnsområde där han söker inträde. För antagning till hemvärns19

man fordras slutligen att vederbörande äger tillfredsställande skjutskicklighet. Alltsedan hemvärnets tillkomst har flertalet av hemvärnsmännen utgjorts av i värnpliktshänseende överåriga. Dessa besitter i regel goda militära kunskaper förvärvade under värnpliktstjänstgöringen. De kan därför direkt användas i hemvärnets förband. De i värnpliktshänseende underåriga hemvärnsmännen utgörs huvudsakligen av förutvarande hemvärnsungdomar (hemvärnsrekryter). De kvarstår i regel i hemvärnet till dess de inkallas för att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. De som frikallats från värnpliktens fullgörande utgör blott en mindre del av hemvärnsmännen. Krigsplacering i hemvärnet av värnpliktiga efter frivilligt åtagande förekommer i viss utsträckning främst för att fylla hemvärnets behov av utbildat befäl men också för att tillföra hemvärnet yngre, utbildade hemvärnsmän. Värnpliktiga med uppskov (motsvarande) är skyldiga att vid beredskapstillstånd eller krig tjänstgöra i hemvärnet. Till hemvärnsmän räknas också allt hemvärnsbefäl. De olika typer av hemvärnsbefäl som förekommer och deras tjänstegrader framgår av tabell 2:1. Till extra hemvärnsman får antagas värnpliktig som inte kan antas till hemvärnsman men som i övrigt fyller för hemvärnsman angivna fordringar. De extra hemvärnsmännen utgöres av värnpliktiga som erfordras i krigsmaktens övriga förband och som därför icke kan tjänstgöra i hemvärnet då de blir inkallade till värnpliktstjänstgöring. De kan därför inte påräknas i hemvärnets krigsorganisation men utgör ändå en värdefull del av hemvärnet då de dels genom sin aktuellare militära utbildning kan tjänstgöra som föregångsmän eller instruktörer under utbildningen i fred, dels i regel kvarstannar i hemvärnet efter utträdet ur värnpliktsåldern. Hemvärnsrekryter kan antagas enligt samma bestämmelser som gäller för hemvärnsmän men skall under antagningsåret

fylla minst 15 år. Hemvärnsrekryterna räknas tillsammans med hemvärnsmän som inte påbörjat sin värnpliktstjänstgöring och som under kalenderåret fyller högst 19 år till hemvärnsungdom, för vars verksamhet särskilda bestämmelser gäller. Här skall endast nämnas att hemvärnsrekryterna ofta övergår till att bli hemvärnsmän och att deras i ungdomen ådagalagda intresse för hemvärnet ofta består genom värnpliktstiden. De utgör också en god rekryteringskälla för krigsmaktens befäl. Före antagning till hemvärnsmän, extra hemvärnsman eller hemvärnsrekryt skall hemortskommunen få tillfälle att yttra sig över om vederbörande uppfyller kravet på laglydnad och medborgarsinne. Innan förordnande utfärdas för hemvärnschef skall kommunen ges tillfälle till motsvarande yttrande beträffande dennes allmänna lämplighet för uppgiften. Hemvärnsveteraner utgörs av hemvärnsmän som fyllt 65 år och fullgjort minst 10 års tjänst i hemvärnet och som på förslag av hemvärnschef överförts till denna kategori. Hemvärnsveteraner ingår ej i hemvärnets stridande förband utan biträder hemvärnschef (driftsvärnsbefäl) med rekrytering, stödjande verksamhet eller annan liknande verksamhet. 2. Övrig personal inom hemvärnet Till hemvärnets personal bör oberoende av hemvärnskungörelsens bestämmelser även räknas den personal ur andra frivilliga försvarsorganisationer som på olika sätt tjänstgör inom hemvärnet. Hemvärnsmännens huvuduppgift är att med vapen delta i hembygdens försvar. Strävan är att tilldela alla hemvärnsmän stridsuppgifter. Verksamhet som inte kan hänföras till sådana uppgifter har därför i största möjliga utsträckning överförts på annan personal. Till sådan verksamhet räknas förplägnadstjänst, expeditionstjänst, sjukvårdstjänst, materieltjänst, viss transporttjänst m. m. Alltsedan hemvärnets tillkomst har hemvärnet i dessa avseenden understötts av hembygdens kvinnor och män som inte kunSOU 1969: 40

Tabell 2:1. Tjänstegrader för hemvärnspersonal 1 .

Militär tjänstegrad

Nedan angiven personal innehar de tjänstegrader som angivits i motsvarande position i kol 1 Allmänna hemvärnet

Driftvärnet

Kapten Löjtnant

Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef

Fänrik

Ställföreträdande hemvärnschef Musikledare Hemvärnsplutonchef Adjutant Hemvärnsplutonchefs ställföreträdare Hemvärnsgruppchef Hemvärnsgruppchefs ställföreträdare Hemvärnsveteran Hemvärnsman Extra hemvärnsman Musikhemvärnsman Hemvärnsrekryt

Befälhavare för driftvärnsdistrikt Befälhavare för driftsvärnssektion Ställföreträdande befälhavare för driftvärnsdistrikt Driftvärnsledare för sådan lokal underavdelning, vid vilken kompani är organiserat Driftvärnskompanichef Ställföreträdande befälhavare för driftvärnssektion Driftvärnsledare (övriga) Driftvärnsplutonchef Adjutant

1 Sergeant Furir Korpral Vicekorpral Menig

Driftvärnsplutonchefs ställföreträdare Driftvärnsgruppchef Driftvärnsgruppchefs ställföreträdare Driftvärnsveteran Driftvärnsmän Extra driftvärnsmän Driftvärnsrekryt

Anm. Civila driftsvärnschefer, ställföreträdande driftvärnschefer samt driftvärnsbefäl enligt kol 3 må hänföras till tjänstegrad enligt ovan endast under förutsättning att vederbörande tillika är kontrakterad driftvärnsmän. 1

Enligt Tjänstereglemente för krigsmakten (TjRK) bilaga 3: 2.

nat fullgöra vapentjänst. Riksförbundet Sveriges lottakårer (SLK) rekryterar genom sina lokala kårer lottor för förplägnadstjänst, expeditionstjänst och materieltjänst, svenska röda korset (SRK) rekryterar personal för sjukvårdstjänst, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (SKBR) rekryterar bilförare, frivilliga motorcykelkåren (FMCK) rekryterar motorcykelordonnanser, i vissa fall tillhandahåller frivilliga radioorganisationen (FRO) signaltjänstpersonal och under vissa förhållanden kan svenska blå stjärnan (SBS) ställa djurskötare till förfogande åt hemvärnsmän, som annars ej skulle kunna fullgöra hemvärnstjänst. Denna personal genomgår grundutbildning vid sin frivilligorganisation och tecknar som regel avtal såsom B-personal för tjänst inom hemvärnsområdet. Personalen vidareSOU 1969: 40

utbildas inom hemvärnet främst genom att deltaga i dess övningar och ingår i hemvärnets krigsorganisation. Rekrytering, utbildning m.m. av denna personal har behandlats i kommitténs delbetänkande Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54). 3. Hemvärnspersonalens yrkestillhörighet, åldersläge m. m. I avsnitt A av detta kapitel framhålls att hemvärnet från första början fick en stark förankring inom alla samhällsgrupper. Som stöd härför hänvisades till den undersökning som 1944 genomfördes av rikshemvärnschefen. Detta arbete har sedermera fortsatts. Tabell 2:2 visar utvecklingen för den manliga befolkningens fördelning på yrkesgrup21

Tabell 2:2. Den manliga befolkningens och hemvärnsmännens i allmänna hemvärnet fördelning på yrkesgrupper. Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet %

Manlig befolkning % Yrkesgrupp

1940 Jordbruk och skogshantering 38,0 Industri och hantverk 43,0 Handel och samfärdsel 14,5 Allm tjänst och fria yrken 4,5

1950 1960 25,5 46,6 20,9 7,0

17,9 15,1 52,6 56,0 18,81 28,9 10,7/

19701 19751 1943 12,7 56,3 31,0

10,7 56,9 32,4

39,5 44,0 12,0 4,5

1956 1961

45,8 27,5 10,2 16,5

45,2 27,3 8,7 18.8

41,5 33,0 11,5 14,0

Prognos. riga städer 13 % ) . per fram till 1965 samt prognos fram till Underlaget för rekrytering på landsbyg1975. Vidare framgår hemvärnsmännens den, främst då ur yrkesgruppen jordbruk inom allmänna hemvärnet fördelning på yroch skogshantering, minskar avsevärt. Samkesgrupper. tidigt är här behovet av hemvärn oförändrat Tabellen visar att yrkesgruppen »Jordeller har ökat. I tätortsregionerna finns unbruk- och skogshantering» blivit den domiderlag för en avsevärd ökning av hemvärnerande gruppen inom allmänna hemvärnet, net. Här möter emellertid som tidigare medan gruppen »Industri och hantverk» nämnts svårigheterna att nå och aktivera procentuellt gått tillbaka, trots att den seden manliga befolkningen. nare gruppen visar en fortlöpande ökning Hemvärnets fördelning på olika åldersi förhållande till den förra. Denna grupp grupper i jämförelse med den manliga beåterfinns numera främst inom städer och folkningens fördelning på åldersgrupper tätorter där det erfarenhetsmässigt är svåframgår av tabell 2:3. rare att rekrytera hemvärnsmän än på landsAv tabellen framgår att underlaget för bygden. rekrytering av i värnpliktshänseende underRekryteringen på landsbygden har alltid åriga minskar. Likaså minskar underlaget gått lättare därför att »hembygdens försvar» för rekrytering av »47-åringar» dvs. de som där är ett mer konkret begrepp än i städervid den åldern går ur värnplikten och som na och då den personliga påverkan underär den bästa rekryteringskällan. Däremot lättas av den gemenskap som finns i det kommer underlaget för rekrytering av äldre dagliga livet. Härtill kommer att hemvärhemvärnsmän att öka. nets uppgifter i ytövervakningen, bevakning Här angivna förhållanden har uppmärkav utspridda mobiliseringsförråd m. m. sammats av rikshemvärnschefen. För att krävt bibehållande eller ökning av hemvärbibehålla hemvärnets styrka trots avfolknet på landsbygden. Rekryteringsarbetet har ningen på landsbygden bedrivs ett omfatdärför ofta koncentrerats dit. tande rekryteringsarbete av bl.a. hemvärInom Malmö försvarsområde har gjorts nets egen personal. Rekryteringsproblemen en undersökning av hur rekryteringen till i tätortsregionerna har särskilt beaktats och hemvärnet fördelar sig på landsbygd och en undersökning pågår om hur rekryteringen städer i jämförelse med befolkningsfördelinom dessa områden skall kunna förbättras. ningen. Undersökningen visar att medan av För att uppnå en gynnsammare åldersden manliga befolkningen 32 % bor på fördelning än den nuvarande söker man landsbygden och 68 % i städerna (Malmö kompensera minskningen av »47-åringar» 37 %, Hälsingborg 1 1 % , övriga städer genom en ökad krigsplacering i hemvärnet 20 %) så är hemvärnet rekryterat till 68 % av män i värnpliktsåldern. De negativa tenfrån landsbygden och bara 32 % från städenserna i rekryteringen har härigenom derna (Malmö 13 %, Hälsingborg 6 %, öv-

22 SOU 1969: 40

Tabell 2:3. Den manliga befolkningens och allmänna hemvärnets fördelning på vissa åldersgrupper. Allmänna hemvärnets fördelning på åldersgrupper

Beräknad sammansättning av vissa manliga åldersgrupper 1965—1975 Åldc 15—19 20—44 45^9 50—59 60—64 65—69

1965 ca 313 000 278 000 268 000 517 000 213 000 172 000

1975 ca

1975 jämfört med 1965 ca

267 000 1 381 000 237 000 518 000 242 000 216 000

— 46 000 + 103 000 — 31 000 + 1 000 + 29 000 + 44 000

kunnat motverkas och hemvärnets styrka har icke bara kunnat bibehållas utan också kunnat ökas. Alltsedan 1954 har de frivilliga hemvärnsmännen ökat i antal med i medeltal 650 per år. 4. Hemvärnets personalstyrka Vid hemvärnets tillkomst 1940 räknade man med att styrkan skulle omfatta omkring 50 000 man. Redan i oktober samma år hade emellertid över 90 000 man anmält sig till hemvärnet. Med hänsyn till den dåvarande tillgången på vapen och utrustning föreslog överbefälhavaren att hemvärnets styrka skulle begränsas till 80 000 hemvärnsmän samt att härutöver 20 000 reservhemvärnsmän skulle få antas. Någon undersökning av behovet av hemvärnsmän låg ej till grund för dessa beräkningar. 1945 års hemvärnskommitté konstaterade att då det gällde att besluta om hemvärnsorganisationernas omfattning, vapenfrågan icke spelade samma avgörande roll som tidigare. För att skapa ett säkrare underlag vid bedömning av hemvärnets styrka, med hänsyn till det militära behovet och till rekryteringsmöjligheterna, inhämtade 1945 års hemvärnskommitté erforderliga uppgifter från dåvarande militärbefälhavare. Med stöd av dessa uppgifter föreslog kommittén att personalstyrkan för det frivilligt rekryterade hemvärnet borde fastställas till högst 100 000 man, vilket skedde genom kungligt brev den 19 mars 1948. Denna »maximiSOU 1969: 40

Ålder

1965 1967

15—18 8 % 7 % 19—47 24 % 23 % 48—60 52 % 53 % 61—65 10 % 11 % >65 6 % 6 %

styrka», i vilken inräknas hemvärnsmän och hemvärnsrekryter men ej extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän, är alltjämt gällande. Angiven styrka har emellertid ej uppnåtts, trots en sedan 1954 ständig ökning av de frivilliga hemvärnsmännens antal. Av den sammanlagda styrkan tillhör omkring 82 % allmänna hemvärnet och 18 % driftvärnet. År 1951 (SF nr 549/1951) bestämdes att vissa värnpliktiga med uppskov skulle vara skyldiga att vid beredskapstillstånd och krig tjänstgöra i hemvärnet. Dessa värnpliktiga hemvärnsmän ingår i allmänna hemvärnet eller driftvärnet beroende på sin uppskovsuppgift. Deras antal bestäms av antalet uppskovsvärnpliktiga och utgjorde 1969 omkring 80 000 man. I hemvärnets personalstyrka bör som tidigare framhållits i vissa avseenden även inräknas den B-personal ur andra frivilligorganisationer som ingår i hemvärnets förband. De utgörs av omkring 10 000 lottor m.fl. och omkring 13 000 sjukvårdssamariter.

D. Hemvärnets organisation och ställning inom krigsmakten 1. Organisation i stort Hemvärnet utgör en del av armén och består av militärt organiserade förband. Ut23

Bild 2:1. Hemvärnets organisation i stort. Beredskapstillstånd och krig

Fred Allmänt hemvärn

Driftvärn

Frivilliga

Frivilliga

Allmänt hemvärn

Driftvärn

Frivilliga + värnpliktiga med uppskov m. fl. (värnpliktiga hemvärnsmän) med tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet

Frivilliga + värnpliktiga med uppskov m. fl. (värnpliktiga hemvärnsmän) med tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet

Värnpliktiga med uppskov m. fl. Ingen tjänstgöringsskyldighet

bildning och utrustning ombesörjs av militära myndigheter. Under chefen för armén utövas hemvärnets högsta ledning av rikshemsvärnschefen som biträdes av hemvärnsstaben. Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. De värnpliktiga hemvärnsmännen som utgörs av värnpliktiga med uppskov m. fl. har att vid beredskapstillstånd och krig ingå i hemvärnets organisation. Hemvärnets organisation i stort framgår av bild 2:1. 2. Allmänna hemvärnet Allmänna hemvärnets ledning under chefen för armén och rikshemvärnschefen åligger militärbefälhavaren inom respektive militärområde. Försvarsområdesbefälhavaren (Chefen för Gotlands militärkommando) ansvarar för hemvärnets verksamhet inom försvarsområdet (militärkommandot). Han ansvarar för allmänna hemvärnets utbildning, rekrytering, utrustning, mobiliseringsförberedelser, personalredovisning m.m. samt fastställer de uppgifter som hemvärnet skall lösa. I försvarsområdesstaben ingår en hemvärnsavdelning under ledning av en hemvärnsofficer (pensionsavgången officer). I hemvärnsavdelningen ingår också en hemvärnsunderofficer (pensionsavgången underofficer). I vissa förvarsområden finns två eller

tre hemvärnsofficerare och två eller tre hemvärnsunderofficerare. Försvarsområdena indelas i hemvärnsområden, som omfattar kommun eller del därav. Inom flertalet försvarsområden är hemvärnsområdena (tre eller flera) sammanförda till hemvärnskretsar. Hänsyn har därvid tagits till planerad militär indelning av försvarsområdet i krig samt till geografiska och civiladministrativa förhållanden. Som chef för hemvärnskrets förordnas en kretshemvärnschef. Från att ursprungligen huvudsakligen haft till uppgift att verka för ekonomiskt stöd åt hemvärnet, för dess rekrytering och för samarbetet med civila myndigheter och andra frivilligorganisationer har kretshemvärnscheferna numera fått allt mer vidgade uppgifter. I många fall för de det direkta befälet över hemvärnet inom kretsen samt medverkar i eller leder utbildningsarbetet. Chef för hemvärnsområde är en hemvärnschef som lyder direkt under försvarsområdesbefälhavaren eller under kretshemvärnschefen. Under hemvärnschefen lyder hemvärnspersonalen inom hemvärnsområdet. Till hemvärnschefens åligganden hör bl.a. att föra förteckning över hemvärnspersonalen, att leda och övervaka viss utbildningsverksamhet, att förbereda hemvärnets insättande vid högsta hemvärnsberedskap (mobiliseringsförberedelser), att föra befälet över hemvärnspersonalen då den är i tjänst SOU 1969: 40

Bild 2:2. Allmänna hemvärnets lydnadsförhållanden. Chefen för armén Rikshemvärnschefen

I

T Militär befälhavare

T Försvarsområdesbefälhavare

T Kretshemvärnschef1

T Hemvärnschef1

i T Förbandschef inom allmänna hemvärnet (kompani-, pluton- eller gruppchef; chef för företagshemvärn) 1 I vissa försvarsområden förekommer ej indelning i hemvärnskretsar varför hemvärnschefen här lyder direkt under försvarsområdesbefälhavaren.

samt att svara för rekryteringsverksamheten inom hemvärnsområdet. Hemvärnsmännen tillhör det hemvärnsområden inom vilket de är bosatta eller arbetar. Hemvärnspersonalen inom hemvärnsområdet är med hänsyn till bostadsort, arbetsplats och tilldelad krigsuppgift sammanförd till grupper vilka i sin tur kan vara sammanförda till plutoner. Inom vissa hemvärnsområden med många hemvärnsmän kan de i administrativt avseende sammanföras till kompanier. Vid vissa verk eller viktiga industrier och företag som skall fortsätta sin verksamhet under krig kan särskilda frivilliga hemvärnsförband organiseras (grupp, pluton eller kompani), som rekryteras bland företagets personal och med huvuduppgift att försvara det egna företaget SOU 1969: 40

(s.k. verks- eller företagshemvärn). Dessa förband lyder direkt under hemvärnschefen. Allmänna hemvärnets lydnadsförhållanden framgår av bild 2: 2. Med hänsyn till den områdesindelning som gäller inom försvarsområdet efter genomförd mobilisering av krigsmakten kan hemvärnskrets och hemvärnsområde antingen vara självständiga och lyda direkt under försvarsområdesbefälhavaren eller ingå i fördelningsområde, brigadområde etc. Hemvärnet lyder härvid direkt under respektive områdeschef vad gäller strid och viss underhållstjänst, medan det i övrigt, t. ex. i fråga om personaltjänst, viss underhållstjänst och administrativt, lyder under försvarsområdesbefälhavaren. 3. Driftvärnet Driftvärn är organiserat vid vissa statliga eller enskilda företag vilkas verksamhet är av riksomfattande eller eljest omfattande natur. Driftvärnet tillkom för att ge möjlighet för anställda vid vissa företag, som skall fortsätta sin verksamhet vid beredskapstillstånd och krig, att med vapen försvara sin arbetsplats vid fientligt anfall. Huvuduppgiften för driftvärnets män är — liksom för företagets personal i övrigt — att medverka till att företagets ordinarie produktionsverksamhet kan fullföljas även om stridshandlingar sker i företagets närhet. Först när direkt fientligt hot föreligger mot arbetsplatsen lämnar driftvärnsmannen sin civila arbetsuppgift för att i stället gripa till vapen. Enligt hemvärnskungörelsen verkar driftvärnet »för det omedelbara skyddet av statliga och kommunala myndigheters eller enskilda företags egna anläggningar och arbeten och må icke användas för annan uppgift. Det ankommer på myndigheten eller företaget att, om möjligt i samråd med vederbörande militära myndighet, avgöra, när till driftvärn hörande förband skall insättas». Denna hårda bindning till företaget (verket) och till de civila arbetsuppgifterna, liksom den civila arbetsledningens bestämmanderätt om när driftvärnets män skall

företaget samt verkar för att detta erhåller erforderlig utbildning och utrustning. Han fastställer driftvärnets organisation och ger i regel ut bestämmelser för utbildningen i stort samt antar och entledigar driftvärnspersonal m.m. Han fastställer i princip de stridsuppgifter driftvärnet skall lösa. Myndighetens (företagets) driftvärn organiseras i regel i driftvärnsdistrikt (motsvarande) som sammanfaller med myndighetens distriktindelning i övrigt. Driftvärnsdistrikt kan i sin tur organiseras i driftvärnssektioner. Inom varje driftvärnsdistrikt förordnas en befälhavare för driftvärnsdistrikt. Denne är också ofta chef för det civila distriktet t. ex. postdistrikt. Befälhavaren för driftvärnsdistrikt åligger att leda och övervaka driftvärnet inom distriktet samt att i samråd med vederbörande försvarsomMarinen rådesbefälhavare verka för att detta erhåller Flygvapnet erforderlig utbildning och utrustning. Detta Försvarets materielverk innebär bl. a. att han i regel registrerar driftFortifikationsförvaltningen värnspersonalen inom distriktet och handhar Försvarets forskningsanstalt övriga personfrågor (förslag till antagande, Försvarets radioanstalt förordnande m. m.), uppgör planer för utFörsvarets fabriksverk bildningen och kontrollerar att personalen Byggnads- och reparationsberedskapen fullgör sin utbildningsskyldighet i samråd Postverket med försvarsområdesbefälhavaren samt Televerket fastställer de uppgifter driftvärnsförbanden Statens Järnvägar skall lösa. Driftvärn kan också vara direkt Statens vägverk lokalt organiserat, utan distrikts- eller sekStatens vattenfallsverk tionsindelning. Sjöfartsverket Driftvärnspersonalen är lokalt sammanLuftfartsverket förd till lokal underavdelning av driftvärKrångede AB net och indelas i driftvärnsförband — driftSydkraft AB värnsgrupper, driftvärnsplutoner eller driftGotlands kraftverk AB värnskompanier beroende på antalet driftStockholms stads industriverk värnsmän vid myndigheten. Dessa står under befäl av förbandschefer (driftvärnsPå grund av dessa myndigheters och fögruppchefer osv.) som dels i fred för retags olika storlek och organisation finns befälet över förbandet under tjänstgöäven olikheter i organisationen för deras ring och medverkar vid utbildning, persodriftvärn. Kommittén har valt att endast renalredovisning m.m., dels för befälet över dovisa principorganisationen för ett driftförbandet när det i krig sätts in i strid. värn så som den är angiven i hemvärnskunDriftvärnsförbanden lyder i övrigt lokalt ungörelsen. der driftvärnsledaren, som är chef för den Vid myndighet eller företag där driftvärn lokala underavdelningen av driftvärnet och organiseras förordnas en driftvärnschef och som samtidigt är myndighetens lokala chef en ställföreträdare för denne. Driftvärnsför den civila verksamheten. Han kan samchefen lyder under rikshemsvärnschefen. tidigt vara förbandschef om han är konHan leder och övervakar driftvärnet inom

lämna de civila arbetsuppgifterna för att uppta strid, sätter sin prägel på driftsvärnets organisation och lydnadsförhållanden. I regel sammanfaller driftsvärnets organisation helt med företagets (verkets) organisation i övrigt. Driftvärnets befälslinjer sammanfaller med de administrativa befälslinjerna inom företaget. De militära myndigheternas under rikshemvärnschefen (militärbefälhavare, försvarsområdesbefälhavare) ansvar för driftvärnets verksamhet begränsas till utbildning och till driftvärnets utrustning samt till erforderlig samordning av krigsuppgifternas planläggning och stridens genomförande. Driftvärn finns för närvarande organiserat vid följande myndigheter och företag:

26 SOU 1969:40

trakterad driftvärnsmän. Driftvärnsledaren har lokalt i princip samma uppgifter som befälhavaren för driftvärnsdistrikt. Vid krig är det denne civile chef (chef för postkontor, stationsinspektor osv.) som i sin egenskap av driftvärnsledare avgör när driftvärnsmännen skall lösa stridsuppgifter som driftvärnsförband. I fred samverkar och samråder befälhavare för driftvärnsdistrikt och driftvärnsledare samt driftvärnschef med försvarsområdesbefälhavare främst i fråga om utbildning och utrustning. Exempel på driftvärnets organisation framgår av bild 2:3.

1. Utbildning

lägst 20 timmars tjänstgöring i utbildningssyfte. I denna tjänstgöring inräknas inte den tid som åtgår för vidmakthållande och förkovran av hemvärnsmannens skjutskicklighet och allmänna fältduglighet. Härutöver kan hemvärnsman efter eget åtagande fullgöra ytterligare tjänstgöring. För antagning till hemvärnsman fordras i fråga om militära färdigheter endast att vederbörande äger tillfredsställande skjutskicklighet. Detta gör att utbildningsnivån för nyantagna hemvärnsmän kan variera avsevärt från den, som inte fullgjort någon som helst militärtjänst och förvärvat sina skjutfärdigheter inom en skytteförening, till den, vilken såsom värnpliktig fullgjort t. ex. grundutbildning och repetitionsutbildning och kanske också beredskapstjänstgöring och viss befälsutbildning.

Hemvärnsman är enligt hemvärnskungörelsen skyldig att årligen fullgöra högst 50 och

I gällande utbildningsbestämmelser har viss hänsyn tagits till dessa skillnader. Minimiutbildningstiden, 20 timmar per år, är i

E. Hemvärnets utbildning, utrustning ekonomiska förhållanden

och

Bild 2:3. Exempel på driftvärnets lydnadsförhållanden. Chefen för armén Rikshemvärnschefen

Militärbefälhavare

Driftvärnschef

© Försvarsområdesbefälhavare

©

I T Befälhavare för driftvärnsdistrikt

©

Chef för lokal underavdelning inom driftvärnet (driftvärnsledare)

-©-

Förbandschef inom driftvärnet (kompani-, plutoneller gruppchef)

V

Samråd Lydnadsförhållande 1 = Samråd beträffande utbildning och ututrustning. 2 = Samråd beträffande driftvärnsförbandens insättande samt beträffande utbildning och utrustning. 3 - Ansvar för utbildning och utrustning samt begränsat lydnadsförhållande i militärt avseende. SOU 1969: 40

hemvärnet raketgevär m / 4 9 och pansarskott princip avsedd för repetitionsutbildning (enm/46. Hemvärnsgrupper, som vid kupp skild utbildning och förbandsutbildning). skall försvara vissa fasta anläggningar, kan Hemvärnsmän som fullgjort minst två måbetjäna befintliga värnkanoner och andra naders militärutbildning med vapen är därtyngre vapen. för ej skyldiga att fullgöra mer än 20 utbildSom personlig utrustning tilldelas hemningstimmar något år. Hemvärnsmän som ej värnsmannen handvapen (gevär eller kuluppfyller detta krav vid antagning måste sprutepistol), fältuniform med kappa, hjälm, under det första året inom hemvärnet fullmössa, marschskor, överdragskläder, kokgöra 50 utbildningstimmar för att förvärva kärl, livrem, första förband och skyddsvissa grundkunskaper. mask. Detta innebär att hemvärnsmannen Hemvärnsrekryter och hemvärnsmän som är yngre än 20 år är också skyldiga att full- under sin tjänstgöring i stor utsträckning måste använda även egna persedlar, t. ex. göra 50 timmar per år. regnplagg, underkläder m. m. Många hemvärnsmän, speciellt sådana Den vapenutrustning, som hemvärnet dissom uttagits för viss specialutbildning, t.ex. ponerar över liksom den personliga utrustsignaltjänst, kulsprutetjänst, värnkanontjänst ning hemvärnsmannen får sig tilldelad, har eller för befälsutbildning, fullgör frivilligt begränsats av kostnadsskäl vilket inneburit mer än 20 timmars tjänstgöring per år. att vapen och annan materiel tillförts hemDet har emellertid också visat sig att en värnet efterhand som den kunnat överföras icke obetydlig del av hemvärnsmännen ej från fält- och lokalförsvarsförband då dessas fullgör de 20 utbildningstimmar per år som utrustning moderniserats. Hänsyn har också de kontraktsenligt är skyldiga att göra. tagits till att hemvärnet i princip endast Enligt hemvärnskungörelsen må utbildsätts in under begränsad tid och att dess ningen icke utan tvingande skäl förläggas uppgifter i stor utsträckning utgjorts av betill sådan tid att hemvärnsmannen hindras vakningsuppgifter. fullgöra sina civila arbetsuppgifter. För allI detta sammanhang bör framhållas att männa hemvärnet sker därför huvuddelen viss personal ur andra frivilliga försvarsorav utbildningen på normal fritid dvs. lörganisationer som ingår som B-personal i dagar, söndagar och kvällar. hemvärnets förband inte har tilldelats uniFör driftvärnet däremot sker numera huformer. vuddelen av utbildningen på arbetstid, innebärande att nästan samtliga hemvärnsmän i driftvärnet kan fullgöra minimiutbildnings3. Hemvärnets anslag. Hemvärnspersonatiden, 20 timmar per år, på arbetstid. Detta lens förmåner sammanhänger bl.a. med det nära samband Enligt riksstaten för 1969-1970 har hemvärsom finns mellan den civila arbetsuppgiften net tilldelats ett anslag på 17 501 000 kroi krig, driftvärnsuppgiften och myndighetens intresse för ett starkt driftvärn. nor fördelat på följande anslagsposter: Förvaltningskostnader 3 041 000 Övningar 5 000 000 2. Utrustning Intendenturmateriel m.m. 2 000 000 Tygmateriel (och ammunition) 7 460 000 Hemvärnets utrustning som vid hemvärnets Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet får tillkomst i princip endast bestod av gevär i stort sett följande förmåner. Dessa är vad och överdragskläder har under åren förbättgäller förhållandena i fred fastställda mot rats. bakgrund av att personalen fullgör sin Inom hemvärnsgruppen finns numera getjänstgöring under fritid, semester eller anvär, kulsprutepistol och kulsprutegevär. nan ledighet från det civila arbetet. Hemvärnets kulsprutegrupper är tilldelade Under tjänstgöring vid beredskapstillstånd kulspruta m / 3 6 . Som pansarbekämpande vapen disponerar eller krig utgår 28

SOU 1969:40

fri inkvartering, fri förplägnad, daglön med 2 kronor för dag, försörjningsbidrag för varje tjänstgöringsdag med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje barn under 16 år. Under tjänstgöring i utbildningssyfte i fred utgår fri inkvartering, fri förplägnad om tjänstgöringen omfattar minst 8 (4) timmar i följd, traktamente med 12 kronor för dag om tjänstgöringen omfattar minst 3 dagar i följd och varje dag i genomsnitt omfattar 8 timmars tjänstgöring. För hemvärnsman under 20 år utgår traktamente endast om äldre hemvärnsmän deltar i övningen och då endast med 6 kronor. Under annan tjänstgöring som sker efter eget åtagande för att delta i efterspanings-, bevaknings- eller handräckningstjänst, som påkallats av militär eller civil myndighet då beredskapstillstånd eller krigstillstånd icke råder utgår samma förmåner som under tjänstgöring i utbildningssyfte. Traktamentet utgår dock med 12 kronor för varje dygn som omfattat tjänstgöring under minst 6 timmar och med 6 kronor om tjänstgöringen omfattat kortare tid. För resa som avser sammanträde med hemvärnets representations- och verkställande organ eller för deltagande i lägerkurs om minst 5 dagar får hemvärnsmannen fri resa genom militär tjänstebiijett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet. För övriga resor erhålls fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning om resan företas med allmänna trafikmedel. Vid kortare resor dvs. resor som understiger 150 kilometer eller inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden 250 kilometer kan ersättning vid användning av egen bil utgå med 20 öre per kilometer och ersättning för medpassagerare enligt allmänna resereglementet. Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget, hemvärnets centrala förtroendenämnd och försvarsområdes förtroendenämnd utgår traktamente enligt allmänna resereglementet. SOU 1969: 40

Årliga arvoden utgår till kretshemvärnschef med 300 kronor, till hemvärnschef i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän med 600 kronor, till hemvärnschef i hemvärnsområde med över 100 hemvärnsmän med 900 kronor, till hemvärnskompanichef med 300 kronor och till adjutant till hemvärnschef med 300 kronor. Hemvärnschef kan utöver årsarvode enligt försvarsområdesbefälhavares prövning erhålla bidrag till att betala kostnader för anskaffning av erforderliga expeditions- och förrådslokaler. Kretshemvärnschef och hemvärnschef kan få ersättning för kostnader för anskaffning av telefon samt avgifter för telefonabonnemang. Under tjänsteresor och tjänsteförrättningar utom bostadsorten erhåller kretshemvärnschef, hemvärnschef och hemvärnskompanichef resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet. För sjukdom eller skada som ådragits under hemvärnstjänstgöring kan ersättning utgå enligt militärersättningsförordningen. Avlider hemvärnspersonal under hemvärnstjänstgöring betalas kostnaden för den avlidnes transport till hemorten av statsmedel. För driftvärnets personal är förhållandena annorlunda. I och med att en myndighet eller ett företag fått Kungl. Maj:ts medgivande att inrätta driftvärn förbinder sig myndigheten eller företaget att följa de bestämmelser som gäller för driftvärnet. Beträffande de ekonomiska förmånerna innebär dessa i stort att driftvärnsmän vid driftvärastjänstgöring får oavkortad lön även när tjänstgöringen fullgörs under arbetstid och att driftvärnets chefspersonal i regel kan fullgöra sina driftvärnsåligganden under arbetstid och härvid utnyttja myndighetens lokaler, telefon m.m. De förmåner som utgår till driftvärnsmän är följande. Under all tjänstgöring utgår oavkortade avlöningsförmåner som är förenade med hans anställning, dock ej övertidsersättning 29

sa medel förvaltas och disponeras av hemeller liknande ersättning om driftvärnstjänstgöringen äger rum på annan tid än ordina- värnets representations- och verkställande organ. Medlen kan utnyttjas för anskaffrie arbetstid. ning eller underhåll av hemvärnsgårdar, för Under tjänstgöring i utbildningssyfte utanskaffning av viss utrustning, för priser till går fri inkvartering och fri förplägnad enligt tävlingar, för föreningsverksamhet, för bisamma grunder som gäller för allmänna drag till enskilda hemvärnsmän som förhemvärnet. stärkning av den ersättning, som erhålles av Vid resa för att fullgöra tjänstgöring eller genomgå driftvärnskurs på ort, där drift- statsmedel vid kurser m. m. värnsmannen icke på grund av anställning har att utföra arbete, utgår fri inkvartering F. Hemvärnets representation och förplägnad, resekostnadsersättning om Alltsedan hemvärnets tillkomst har man varesan företas med allmänna transportmedel rit angelägen om att hemvärnet skall ha under förutsättning att transport inte ordnas medborgarnas fulla förtroende och att hemgenom militär myndighet eller genom den värnsmännen såsom frivilliga i en militär myndighet (företag) vars driftvärn han tillorganisation skall ha viss medbestämmanhör. derätt eller medinflytande i hemvärnsVid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets frågor. Det allmänna förtroendet för hemvärnet centrala förtroendenämnd utgår resekosthar tillgodosetts genom att kommunal mynnadsersättning och traktamente enligt alldighet får yttra sig innan hemvärnsman får männa resereglementet. antas i hemvärnet liksom innan hemvärnsVid sjukdom eller skada under driftvärnsman får förordnas till hemvärnschef eller tjänstgöring utgår samma förmåner som om innan personal som icke tidigare tillhört sjukdomen eller skadan ådragits under hemvärnet förordnas till befäl inom hemtjänstgöring hos den myndighet eller företag värnet. där han är anställd. Hemvärnsmännens medinflytande och beAvlider driftvärnsmän under driftvärnsstämmanderätt regleras i 15 § hemvärnstjänstgöring betalas kostnad för den avlidkungörelsen. Enligt denna stadgas att milines hemtransport av statsmedel. tära frågor rörande hemvärnet avgörs genom beslut av vederbörande militära chefer. 4. Hemvärnets egna tillgångar Hemvärnspersonalen får dock väcka förslag i sådana frågor. Hemvärnspersonalen Utöver anslag från statsmakterna disponerar har därjämte rätt att besluta om vården tv hemvärnet såväl lokalt som centralt egna tillgångar och anläggningar, som inte tillhör tillgångar. Genom bidrag från kommuner staten eller bekostas av statsmedel samt andoch andra myndigheter, från företag och enra frågor av ej militär natur, i den mån ce skilda personer, från andra frivilliga förinte skall avgöras av förvaltningsmyndighet. svarsorganisationer, främst lottarörelsen Hemvärnets rättigheter ifråga om medinsamt genom egen insamlingsverksamhet i flytande och bestämmanderätt handhxs form av lotterier m. m. erhåller hemvärnet inom hemvärnets representations- och verkmedel som disponeras helt av hemvärnet ställande organ. självt. I vissa fall har den stödjande verkRepresentationsorganen består av represamheten fått formen av »rusthåll», »garantisentanter för hemvärnsmännen och förhenföreningar» eller motsvarande, dvs. förvärnets övriga militära ledning. I vissa fril eningar eller organisationer med direkt syfkan representanter för organisationer, son te att ekonomiskt stödja exempelvis ett visst samverkar med hemvärnet, delta i överlägghemvärnsområde, en viss hemvärnskrets, ningar av gemensamt intresse. Sådana reprehemvärnet inom ett försvarsområde, ett driftvärn eller hemvärnet i dess helhet. Des- sentationsorgan finns dels för allmänia

30 SOU 1969:«)

hemvärnet inom varje hemvärnsområde och inom varje försvarsområde, dels för driftvärnet vid driftvärnsförband, inom driftvärnsdistrikt och för varje driftvärnsorganisation i dess helhet samt dels gemensamt för allt hemvärn. Representationsorganen i olika instanser utser verkställande organ, förtroendenämnder, som bl.a. sköter de ekonomiska angelägenheterna och står till vederbörande chefs förfogande för utredning och yttrande i frågor rörande hemvärnet. De olika representations- och verkställande organen framgår av tabell 2:4. Hemvärnsstämman består av hemvärnsområdets samtliga hemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Den sammanträder minst en gång årligen varvid bl. a. ledamöter i hemvärnsområdets förtroendenämnd och ombud till hemvärnstinget utses. Hemvärnsområdets förtroendenämnd består av hemvärnschefen såsom ordförande jämte tre av hemvärnsstämman utsedda ledamöter. Till förtroendenämndens sammanträden kallas även av kommunal myndighet utsedda representanter för med hemvärnet samverkande organisationer då gemensamma frågor behandlas. Hemvärnsområdets förtroendenämnd förvaltar hemvärnsområdets egna tillgångar och anläggningar, handlägger frågor rörande ordning och disciplin bland hemvärnspersonalen, samarbetar med organisationer och myndigheter, behandlar och yttrar sig över frågor som hänskjutits till nämnden samt kan avge förslag i hemvärnsfrågor till hemvärnstinget och försvarsområdesbefälhavaren. Hemvärnstinget består av försvarsområdesbefälhavaren, ledamöterna i försvarsområdets förtroendenämnd, samtliga kretshemvärnschefer och hemvärnschefer, samt ombud från hemvärnsområdena. Till tinget kallas ombud för med hemvärnet samverkande organisationer. Hemvärnstinget sammanträder i regel vartannat år, varvid utses ledamöter i försvarsområdets förtroendenämnd, ombud till rikshemvärnstinget samt behandlas frågor som hänskjutits till tinget. Tinget får avge förslag till rikshemvärnschefen och rikshemvärnstinget. Försvarsområdets förSOU 1969: 40

troendenämnd består av försvarsområdesbefälhavaren såsom ordföranden samt högst nio vid hemvärnstinget utsedda ledamöter. Försvarsområdets förtroendenämnd skall på motsvarande sätt som hemvärnsområdenas förtroendenämnder handlägga hemvärnets egna ekonomiska angelägenheter, samarbeta med andra organisationer och myndigheter med vilka hemvärnet har beröring, yttra sig över frågor som hänskjutits till hemvärnstinget samt stå till försvarsområdesbefälhavarens förfogande för utredning och yttrande i vissa hemvärnsfrågor. Försvarsområdets förtroendenämnd får avge förslag till rikshemvärnschefen och rikshemvärnstinget. Driftvärnets representations- och verkställande organ är uppbyggda och fungerar på motsvarande sätt som allmänna hemvärnets organ. Som ledamöter i rikshemvärnstinget ingår rikshemvärnschefen, ledamöterna i hemvärnets centrala förtroendenämnd samt ombud från allmänna hemvärnet och driftvärnet utsedda vid hemvärnsting och driftvärnsting. Dessutom kan till rikshemvärnstinget kallas representanter för civilförsvarsstyrelsen, svenska arbetsgivareföreningen, landsorganisationen, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas riksförbund, riksförbundet landsbygdens folk, svenska röda korset, riksförbundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, vilka representanter äger yttrande-, förslags- och rösträtt vid behandling av frågor som berör dessa organisationer eller frågor av allmängiltigt intresse. Rikshemvärnstinget sammanträder i regel vartannat år och utser ledamöter i hemvärnets centrala förtroendenämnd, ombud till med hemvärnet samverkande organisationer samt behandlar och yttrar sig över ärenden som hänskjutits till tinget. Rikshemvärnstinget får avge förslag till arméchefen. Hemvärnets centrala förtroendenämnd handlägger ekonomiska frågor, främjar och samordnar den lokala stödverksamheten, samarbetar med övriga organisationer med vilka hemvärnet har beröring och står till 31

Tabell 2:4. Hemvärnets representations- och verkställande organ. Instanser

Representationsorgan

Verkställande organ

Allmänna hemvärnet Hemvärnsområde

Hemvärnsstämma

Försvarsområde

Hemvärnsting

Hemvärnsområdets förtroendenämnd Försvarsområdets förtroendenämnd

Driftvärnet Lokalt driftvärnsförband Driftvärnsdistrikt

Sammanträde med samtliga driftvärnsmän Distriktsting Driftvärnsting

Driftvärnsorganisationen Allt hemvärn Hela riket

Rikshemvärnsting

rikshemvärnschefens förfogande för utredning och yttrande i frågor rörande hemvärnet m.m. Utöver dessa i hemvärnskungörelsen fastställda representations- och verkställande organ finnes en fristående, av hemvärnsmännen själva skapad och ledd intresseorganisation - hemvärnsbefälets riksförbund. Denna organisation bildades 1942 innan ovan angivna representations- och verkställande organ för hemvärnets självstyrelse hade tillkommit. Syftemålet var att bereda möjlighet för hemvärnets män att utan att vara bundna av militära regler och tjänstevägar diskutera alla problem som sammanhänger med hemvärnets verksamhet. Samtidigt såg förbundet som en av sina uppgifter att tillvarata hemvärnsbefälets och hemvärnets intressen i fråga om utrustning, utbildning, ekonomiska förmåner m. m. För närvarande har förbundet omkring 2 000 medlemmar av alla grader inom allmänna hemvärnet och driftvärnet. Förbundet är organiserat på en förbundsstyrelse samt sektioner inom varje försvarsområde. Dess betydelse synes inte ha minskat sedan de av statsmakterna fastställda representations- och verkställande organen tillkommit. Hemvärnsbefälets riksförbund ser för närvarande som sina främsta uppgifter att bidra till ökad effektivitet inom hemvärnet genom att verka för

32 Förbandets förtroendenämnd Driftvärnsdistriktets förtroendenämnd Driftvärnsorganisationens troendenämnd

för-

Hemvärnets centrala förtroendenämnd

förbättrad utrustning, utbildning och rekrytering, att verka för att stärka hemvärnets och hemvärnsbefälets ställning, att medverka till enhetliga normer vid handläggning av ärenden rörande hemvärnsbefälet och hemvärnet, att medverka till ökad kännedom och förståelse för hemvärnet och dess verksamhet genom upplysning samt samverkan med militära och andra myndigheter, övriga frivilliga försvarsorganisationer m. fl. Genom att förbundet inte är bundet av militära tjänstevägar kan det söka genomföra sin målsättning genom direkta kontakter med militära och andra myndigheter.

SOU 1969: 40

3 A.

Grunder för hemvärnets verksamhet

Inledning

I detta kapitel redovisas de förhållanden inom hemvärnets verksamhet som enligt VK uppfattning bör utgöra grunden för vidare överväganden och förslag rörande den framtida utformningen av hemvärnets utbildning m.m. B.

Allmänna

grunder

I kap. 2 har lämnats en redogörelse för hemvärnets nuvarande förhållanden. De förhållanden som enligt denna redovisning varit grundläggande för hemvärnet och som gett det dess särskilda karaktär kan sägas vara följande. • Hemvärnet har uppkommit och utvecklats genom medborgarnas egna initiativ och frivilliga insatser. Hemvärnet har en stark förankring inom alla områden av vårt samhälle. Hemvärnsmännen har genom särskilda organ medbestämmanderätt i vissa hemvärnsfrågor. Det civila samhället har direkt inflytande genom att kommunala myndigheter skall beredas tillfälle att yttra sig om den enskildes frivilliga anslutning till hemvärnet. • I hemvärnet ingår vid beredskapstillstånd och krig utöver de frivilliga hemvärnsmännen även värnpliktiga hemvärnsmän, som utgörs av värnpliktiga med uppskov m. fl. och som under dessa förhållanden är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet. Härigenom SOU 1969: 40 3—914422

ökas hemvärnets styrka. • Den frivilliga anslutningen till hemvärnet bygger i stor utsträckning på att hemvärnsförbanden i första hand är avsedda för den egna hemortens och den egna arbetsplatsens försvar. Hemvärnet är strängt lokalt rekryterat och får endast användas inom eller i närheten av den egna hemorten. • Genom den lokala rekryteringen och genom att hemvärnsmännen förvarar vapen och övrig personlig utrustning i hemmet eller på arbetsplatsen har hemvärnet en hög insatsberedskap. • Hemvärnsmännen är skyldiga att tjänstgöra under beredskapstillstånd eller krig då fientlig verksamhet kan väntas eller pågår inom det område där hemvärnet verkar. Hemvärnstjänstgöringen avses dock ej under dessa förhållanden vara av längre varaktighet. Tjänstgöringen pågår till dess hemvärnsförbanden avlösts av andra förband eller till dess det direkta hotet mot den egna hemorten eller arbetsplatsen upphört. Då hemvärnsmännen ej fullgör hemvärnstjänst skall de även under beredskapstillstånd eller krig lösa sina civila uppgifter. • Hemvärnets uppgifter har avpassats till hemvärnsförbandens personella och materiella kvalitet. Flertalet frivilliga hemvärnsmän har passerat värnpliktsålderns övre gräns, dvs. är över 47 år. Hemvärnet har med hänsyn till sina begränsade uppgifter tilldelats vapen och annan utrustning som blivit disponibel när fält- och lokalförsvars-

förbandens materiel förnyats. I stor utsträckning är hemvärnet för sin underhållsoch transporttjänst hänvisat till hemortens tillgångar. Detta begränsar hemvärnets användbarhet i jämförelse med krigsmaktens övriga förband, varför hemvärnsförbanden i regel ej kan ersätta dessa. • Hemvärnets utbildning har inriktats på att göra det användbart att lösa uppgifter av begränsad art främst bevaknings- och försvarsuppgifter. De frivilliga hemvärnsmännen har en begränsad utbildningsskyldighet i fred. De värnpliktiga hemvärnsmännens utbildningsskyldighet i fred enligt värnpliktslagen uttas för närvarande ej. Kommittén har analyserat i vad mån de hittillsvarande grundläggande förhållandena alltjämt bör gälla i framtiden och således utgöra utgångspunkter vid VK överväganden av hemvärnets framtida utformning och verksamhet. Kommittén har därvid funnit att vissa för hemvärnet speciella förhållanden även framgent synes böra bestå, nämligen att • huvuduppgiften är att skydda den egna hemorten, • hemvärnet är lokalt rekryterat och har hög beredskap, • hemvärnets insats i krig skall vara tidsbegränsad så att hemvärnsmännen får möjligheter att i största möjliga utsträckning delta i den civila produktionen samt att • hemvärnets uppgifter utformas med hänsyn till att den utrustning, som kan tilldelas, och den utbildning, som kan ges hemvärnsmännen, begränsar hemvärnsförbandens användbarhet jämfört med krigsmaktens övriga förband. Härutöver har VK funnit att hemvärnet numera har givits så viktiga uppgifter i landets försvar att en minskning av hemvärnets styrka skulle få allvarliga konsekvenser för bl.a. vår insatsberedskap. Några reella förutsättningar att ersätta hemvärnet med andra krigsförband för att lösa de nuvarande hemvärnsuppgifterna synes ej föreligga. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att betrakta hemvärnet som en integrerad del av krigsmakten som även framgent måste

finnas. Hemvärnet kan mot denna bakgrund inte betraktas enbart som en frivilligrörelse direkt jämförbar med övriga frivilliga försvarsorganisationer. Hemvärnet intar en särställning och måste som organisation upprätthållas oberoende av om rekryteringen kan ske helt på frivillighetens väg eller om frivilligheten måste kompletteras med någon form av obligatorisk hemvärnstjänstgöring. De frågor som främst kommer att granskas i det följande omfattar frivilligheten i hemvärnet, hemvärnets uppgifter, behov av hemvärn för att lösa uppgifterna, möjligheterna att tillgodose behoven samt vissa utbildning- och organisationsfrågor. C.

Frivilligheten

I kap. 2 har redogjorts för hur hemvärnet uppstod som ett spontant uttryck för folkets försvarsvilja och därigenom kunde byggas upp helt på frivillighetens grund. I samma kapitel har också redogjorts för hur denna frivilliga försvarsrörelse infogats i det militära försvarssystemet och av statsmakterna kommit att betraktas som en oumbärlig del av vårt försvar. Frivilligheten inom hemvärnet har i väsentlig mån bidragit till att skapa hemvärnets speciella profil. Medinflytande vid nyrekrytering och andra hemvärnsfrågor gör att hemvärnsmännen känner stark samhörighet med sin organisation. Anda, sammanhållning och bedömd stridsmoral är goda. För den enskilde medborgaren ger hemvärnet möjlighet till en personlig frivillig insats såsom ett uttryck för en aktiv försvarsvilja. För statsmakterna kan frivilligheten inom hemvärnet sägas ha betydelse framförallt i följande avseenden. • Försvarsviljan hålls levande inom stora delar av vårt lands befolkning och försvarsupplysning sprids. • För omvärlden manifesteras att vår vilja att försvara oss är djupt förankrad hos de enskilda medborgarna och att de är beredda att frivilligt delta i ett aktivt motstånd mot en eventuell angripare. • Tillgång till frivilligt rekryterade hemvärnsmän ger möjlighet att lösa uppgifter, SOU 1969: 40

för vilka annars måste bindas värnpliktiga som i stället kan insättas för andra uppgifter. • Den frivilliga insatsen ger i förhållande till kostnaderna god effekt med avseende på sådana begränsade uppgifter som åvilar hemvärnet.

D.

Hemvärnets

uppgifter

1. Uppgifter i stort I kap. 2 har hemvärnets nuvarande uppgifter översiktligt redovisats. Dessa kan i stort hänföras till två olika skeden, nämligen dels ett kupp- och mobiliseringsskede, dels ett skede när krigsmaktens övriga förband har mobiliserat och grupperats för sina planlagda uppgifter och fientlig verksamhet förekommer eller är omedelbart förestående i den egna hembygden och dess närhet. Under båda skedena är hemvärnets främsta uppgift att verka för det omedelbara skyddet av den egna hembygden och arbetsplatsen. Uppgifterna kan emellertid variera väsentligt beroende på var inom landet hemvärnet verkar och med hänsyn till övrig försvarsverksamhet under olika skeden. Ovan redovisade uppgifter avser i första hand det allmänna hemvärnet. Driftvärnet däremot har mer begränsade uppgifter. Det har att under båda skedena skydda driften vid den egna anläggningen och arbetsplatsen och får ej användas för annan uppgift.

2. Uppgifter vid kupp och mobilisering Under kupp- och mobiliseringsskedet har huvuddelen av det allmänna hemvärnet till uppgift att skydda mobiliseringen och utgångsgrupperingen av krigsmaktens övriga förband, så att denna kan ske så snabbt och friktionsfritt som möjligt. Hemvärnets uppgifter under det känsliga mobiliseringsskedet har med hänsyn till det framtida krigets bedömda karaktär ökat i betydelse. Kraven på skydd av hemvärn har blivit alltmer omfattande. Såsom exempel på uppgifter som för närvarande tilldelas hemvärnsförband under SOU 1969: 40

detta skede kan nämnas: • bevakning och försvar av mobiliseringsförråd och krigsförråd för armén, marinen, flygvapnet eller civilförsvaret, • försvar av skans i hamn, vid flygfält och landgräns, varvid betjäning av värnkanon ofta ingår i uppgiften, • försvar av bro vid landgräns, varvid förberedelse för brosprängning kan ingå i uppgiften, • bevakning och försvar av radarstationer och stridsledningsanläggningar, • bevakning och försvar av kustartilleribatteri eller annan marin anläggning, • bevakning och försvar av för totalförsvaret betydelsefulla anläggningar såsom telefonstationer, transformatorstationer, drivmedels- och andra förråd m.m., • bevakning av visst landområde eller kustavsnitt, • betjäning av avlämningsplats för fordon samt vägvisning vid mobilisering. VK har konstaterat att hemvärnet under kupp- eller mobiliseringsskedet, förutom de uppgifter som tilldelats inom arméns verksamhetsområde, också i stor utsträckning löser uppgifter som är av betydelse för mobilisering av förband ur marinen och flygvapnet. Övervägande delen av dessa uppgifter utgörs och bör utgöras av direkta bevaknings- och försvarsuppgifter. Utöver dessa bevaknings- och stridsuppgifter finns emellertid, enligt vad VK funnit, även andra för hemvärnet lämpade uppgifter som kan vara lika betydelsefulla för att säkerställa en snabb mobilisering och därmed sammanhängande verksamhet. Som exempel härpå kan nämnas uppgiften att betjäna avlämningsplats för fordon och vägvisning vid mobilisering. För marinens del kan dessutom hemvärnet biträda vid eller genomföra vissa sjötransporter i skärgården, medverka vid spridning av fartyg, utprickning av militärleder, enklare mineringsuppgifter, betjäna kustbevakningsstationer och klargöra krigsförtöjningsplatser. Inom flygvapnet kan hemvärnet tänkas tillfälligt betjäna luftbevakningsstationer och medverka vid spridning av flygplan samt vid snöröjning och annan klargöring av krigsflygplats. Dessa

nya typer av uppgifter kan i vissa fall vara av ännu större betydelse än bevaknings- och försvarsuppgifter för att få krigsmaktens övriga förband mobiliserade och grupperade för sina krigsuppgifter. För många av uppgifterna kan man nyttiggöra civila yrkeskunskaper samt de specialkunskaper som hemvärnsmän förvärvat under värnpliktstjänstgöringen vid marinen och flygvapnet. VK vill särskilt framhålla att hemvärnsmän, som avdelas för att lösa ovannämnda tillfälliga uppgifter, alltjämt skall kunna svara för sitt eget skydd. De skall dessutom när förstahandsuppgiften under kupp- och mobiliseringsskedet har lösts, i likhet med övriga hemvärnsmän kunna utnyttjas för ytövervaknings- och ytförsvarsuppgifter. Avkall får därför inte göras på de krav som ställs på hemvärnsmän med avseende på minimifärdigheter i fråga om vapnens handhavande, bevakningstjänst, försvarsstrid m.m. Hemvärnsmän med nu nämnda särskilda uppgifter bör ingå i ortens allmänna hemvärn och lyda under hemvärnschefen och genom denne under försvarsområdesbefälhavaren. De bör dock — liksom fallet för närvarande är med andra hemvärnsförband med specialuppgifter — vid lösande av de nämnda speciella uppgifterna lyda under den militäre chef som är ansvarig för verksamheten. Myndighet som önskar hemvärnets medverkan för någon av här angivna uppgifter bör i samråd med vederbörande försvarsområdesbefälhavare medverka vid rekrytering av hemvärnsmän för uppgiften och svara för den speciella utbildning som erfordras. Förslaget innebär ej att ett och samma hemvärnsförband skall få flera uppgifter än tidigare. Det bör tillkomma försvarsområdesbefälhavare att i samråd med berörda chefer ur marinen och flygvapnet prioritera hemvärnets uppgifter, om efterfrågan på hemvärnsförband är större än tillgången. Driftvärnet har som tidigare angetts under detta skede enbart att svara för skyddet av den egna anläggningen och arbetsplatsen och får ej användas för andra uppgifter.

3. Uppgifter efter mobilisering Sedan kupp- och mobiliseringsskedet är avslutat, dvs. när krigsmaktens förband har mobiliserat och grupperats, har allmänna hemvärnet i regel löst sina förstahandsuppgifter. Om ej fiendens verksamhet eller andra omständigheter kräver hemvärnets insättande övergår hemvärnsförbanden till en lägre beredskapsgrad och hemvärnsmännen kan i regel fortsätta sitt civila arbete. De uppgifter, som allmänna hemvärnet och driftvärnet härefter skall vara beredda att lösa, är till övervägande delen att hänföra till skyddet av den egna hembygden och arbetsplatsen, dvs. att deltaga i ytövervakningen och ytförsvaret genom att bevaka visst område eller försvara vissa platser mot sabotage eller annan störande verksamhet. Härutöver skall allmänna hemvärnet vid behov vara berett att lämna hjälp till civilförsvaret genom vägvisning, trafikkontroll, ordningshållning m.m. Om fienden anfaller mot eller igenom den egna hemorten skall hemvärnsförbanden delta i dess försvar antingen som självständiga förband eller underställda andra militära chefer inom området. Om läget så kräver skall hemvärnet i största möjliga utsträckning kunna övergå till fria kriget om möjligt i samverkan med andra förband. VK vill särskilt framhålla att det fria kriget, med hänsyn till de erfarenheter som vunnits under senare år, i framtiden bör tillmätas ökad betydelse. Hemvärnets lokaloch personkännedom är härvid värdefulla tillgångar. Hemvärnets lätta utrustning och vana att strida i små förband torde göra detta väl lämpat för att självständigt störa en inkräktares verksamhet. Denna alltmer betydelsefulla roll, som sålunda kan komma att tilldelas hemvärnet, kan förberedas genom att särskilt lämpliga hemvärnsmän, såsom framstående orienterare och skyttar och annan lämplig personal sammanförs till specialgrupper och ges särskild utbildning för specialuppgifter som sammanhänger med det fria kriget. En värdefull insats torde också kunna göras genom att hemvärnet medverkar till att samla splittrade förband, SOU 1969:40

svarar för upplagda depåer, ordnar tillfälliga sjukvårds- och utspisningsplatser för fria förband samt medverkar i underrättelsetjänst och vägvisning. Inom områden där föreberedelser för fria kriget av operativa och geografiska skäl bedöms som särskilt angelägna blir sådana förberedelser av stor vikt. Genom sådana förberedelser och åtgärder kan hemvärnet verksamt bidra till att motståndet mot en inkräktare effektivt kan vidmakthållas.

E.

Behov av hemvärn

1. Allmänt Enligt den av statsmakterna fastställda målsättningen för krigsmakten framgår bl.a. att varje vapenför svensk som inte är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret skall sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. I enlighet med denna princip genomgår alla manliga medborgare inskrivning varvid klarläggs om och hur värnpliktsutbildningen skall genomföras. Huvuddelen av de vapenföra värnpliktiga krigsplaceras efter genomgången obligatorisk grundutbildning vid förband inomkrigsoganisationen. De värnpliktiga överförs i regel under någon del av värnpliktstiden till personalersättningsreserven i avvaktan på ny krigsplacering. Till personalreserven hänförs värnpliktiga som av hälsoskäl nedgrupperats till en lägre besiktningsgrupp samt värnpliktiga som av andra skäl är olämpliga för krigsplacering. Vissa värnpliktiga krigsplaceras i hemvärnet. Militära myndigheter har medgivit att ett begränsat antal värnpliktiga efter frivilligt åtagande på detta sätt får disponeras av hemvärnet. Hittills har möjligheten främst utnyttjats för att förse hemvärnet med befäl. Tillgänglig kvot är emellertid endast utnyttjad till omkring 50 %. Dessa värnpliktiga inräknas som frivilliga hemvärnsmän. Ett betydande antal värnpliktiga erhåller efterhand betydelsefulla uppgifter inom de SOU 1969: 40

civila delarna av totalförsvaret som en följd av vederbörandes civila arbete i fred. De kan då överföras till t.ex. civilförsvaret eller erhåller efter prövning i varje särskilt fall uppskov från den militära tjänstgöringsskyldigheten i krig. Värnpliktig med uppskov eller med krigsplacering i civil befattning är i princip skyldig att vid beredskapstillstånd och krig tjänstgöra i hemvärnet såsom värnpliktig hemvärnsman (SF nr 549/1951). Möjlighet finns för alla värnpliktiga att i fred frivilligt ansluta sig till hemvärnet som extra hemvärnsmän. Vid beredskapstillstånd och krig kan dessa hemvärnsmän användas i hemvärnet till dess de inkallas till värnpliktstjänstgöring. Vid värnpliktstidens utgång vid 47 års ålder kan den som så önskar ansluta sig till hemvärnet som frivillig hemvärnsman. Även för den som ej påbörjat sin värnpliktsutbildning föreligger möjlighet att ansluta sig till hemvärnet som frivillig hemvärnsman. Hemvärnets rekryteringsvägar åskådliggörs på bild 3:1. VK redogör i det följande avsnittet av detta kapitel för det frivilligt rekryterade hemvärnets nuvarande styrkeförhållanden och granskar möjligheterna att tillgodose de framtida behoven av frivilliga hemvärnsmän. I kap. 6 redovisas kommitténs synpunkter på möjligheterna att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till ett ökat frivilligt deltagande i hemvärnsutbildningen. I kap. 14 behandlas frågan om obligatorisk utbildning och tjänstgöring i hemvärnet med stöd av värnpliktslagens bestämmelser.

2. Det frivilligt rekryterade hemvärnets nuvarande styrka Kungl. Maj:t har 1948 fastställt att antalet hemvärnsmän och hemvärnsrekryter samt driftvärnsmän och driftvärnsrekryter, med undantag för driftvärnsmän och driftvärnsrekryter i krig vid organisationen för byggnads- och reparationsberedskapen, i mån av tillgång på vapen och annan utrustning skall utgöra högst 100 000 man. I antalet skall således ej inräknas extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner

Bild 3:1. Hemvärnets rekryteringsvägar. Frivilligt anslutna Utbildas i fred inom hemvärnet

Ej frivilligt anslutna Tjänstgöringsskyldiga i krig Utbildas ej i fred inom hemvärnet

Hemvärnet

I. Allmänna hemvärnet Ej

värnpliktiga

-• Ordinarie hemvärnsmän • ^

Värnpliktiga ställda till förfogande av militär myndighet

Värnpliktiga med ^* uppskov

-• • —V

Extra hemvärnsmän

-•

Hemvärnsveteraner Musikhemvärnsmän Hemvärnsungdom

Värnpliktiga krigsplacerade i krigsmaktens övriga förband

Värnpliktiga med _ uppskov T

JJ. Driftvärnet

-• -•

Ordinarie hemvärnsmän < Extra hemvärnsmän Hemvärnsveteraner Musikhemvärnsmän Hemvärnsungdom

•

•4

och musikhemvärnsmän. Den angivna styrkan har fastställts på grund av en av 1945 års hemvärnsutredning gjord undersökning. Fördelningen av antalet på allmänt hemvärn och driftvärn uppdrogs åt chefen för armén. Med hänsyn till VK förslag angående hemvärnsrekryternas och hemvärnsungdomens utnyttjande i krig, som närmare redovisas i kap. 7, bör enligt VK uppfattning ej heller dessa inräknas i den angivna styrkan. Om samtliga frivilliga hemvärnsmän, dvs. ordinarie hemvärnsmän, extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän, samt hemvärnsungdomen medräknas, har det angivna antalet 100 000 man i det närmaste uppnåtts. I antalet bör emellertid endast inräknas ordinarie hemvärnsmän, dvs. hemvärnsmän som kan på38

••

< räknas för stridsuppgifter vid beredskapstillstånd och krig. De ordinarie hemvärnsmännens antal understiger det angivna högsta antalet 100 000 man. Av de ordinarie hemvärnsmännen tillhör omkring 82 % allmänna hemvärnet och 18 % driftvärnet. Sedan denna maximistyrka fastställts har även värnpliktiga hemvärnsmän tillkommit. De värnpliktiga hemvärnsmännens antal är enligt nuvarande normer beroende av det antal värnpliktiga som fått uppskov. Antalet värnpliktiga hemvärnsmän uppgick år 1969 till omkring 80 000. Det kan beräknas att omkring 80 % av de värnpliktiga hemvärnsmännen har sådana civila arbetsuppgifter inom totalförsvaret att de är mer eller mindre fast bundna till sina arbetsplatser. De kan därför endast insättas vid lösandet av såSOU 1969: 40

dana uppgifter som i krig åvilar driftvärn eller företagshemvärn. Detta innebär att endast omkring 20 % av de värnpliktiga hemvärnsmänen kan insättas vid lösandet av de uppgifter som i krig åvilar det allmänna hemvärnet i övrigt.

3. Beräknat framtida behov av hemvärn De vidgade uppgifter som efterhand lagts eller kan komma att läggas på hemvärnet ökar avsevärt dettas betydelse. Hemvärnets höga beredskap och fördelning över hela landet gör det särskilt lämpat för uppgifterna att skydda krigsmaktens mobilisering och gruppering i ett kupp- och mobiliseringsskede liksom för att delta i ytförsvaret och fria kriget. Med hänsyn till vårt lands geografiska utsträckning och till antalet skyddsobjekt inom landet är behovet av hemvärnsförband för att bevaka eller försvara förråd, broar, telestationer, kraftstationer, stabsplatser, flygfält, hamnar m.m. mycket stort. Beaktas befolkningsfördelningen är dock de praktiska möjligheterna att tillgodose behoven begränsade — i vissa fall avsevärt begränsade — även med utnyttjande av de möjligheter som såväl den allmänna värnplikten som frivilliga insatser ger. I praktiken måste hänsyn tas till en optimal fördelning av de resurser som ställs till krigsmaktens förfogande liksom till en möjlig lokal rekrytering med hänsyn till rekryteringsunderlaget inom olika delar av landet. Kommittén har mot denna bakgrund inhämtat överbefälhavarens synpunkter på behovet av hemvärn. Överbefälhavaren har till VK anmält att de nuvarande tillgångarna på genom frivillig väg rekryterat hemvärn bedöms vara tillräckliga för att hemvärnet skall kunna lösa de uppgifter, som hittills ålegat det sedan krigsmakten väl är mobiliserad. Överbefälhavaren har emellertid numera fastställt att hemvärnsförbanden skall utnyttjas i största möjliga utsträckning för att skydda mobilisering och koncentrering samt inledningsvis skydda viktiga platser och anläggningar. Härav följer att alltmer omfattande och viktiga uppgifter kommer att åvila hemvärnet SOU 1969: 40

under kupp- och mobiliseringsskedet, dvs. innan krigsmaktens mobilisering genomförts. Överbefälhavaren framhåller att om hemvärnets uppgifter och utbildning ytterligare inriktas mot temporär betjäning av värnpjäser m.fl. uppgifter i kuppförsvaret, vilket i och för sig anses önskvärt, kommer behoven, framförallt lokalt inom vissa viktiga gräns- och kustförsvarsområden, att överstiga de nuvarande tillgångarna. Överbefälhavaren bedömer dock att det totala behovet av hemvärnsmän rekryterade på frivillig väg härvid inte kommer att överstiga den fastställda s.k. maximistyrkan. Däremot torde det i vissa fall bli svårt att rekrytera önskvärt antal hemvärnsmän för att täcka de lokala behov, som enligt överbefälhavarens redovisning är angelägna i vissa ur försvarssynpunkt viktiga delar av landet. Överbefälhavaren anser sig dock för närvarande ej kunna ange några preciserade uppgifter om det framtida behovet, totalt sett, av hemvärnsmän. Härför krävs omfattande analyser och överväganden. Som utgångsvärde för sina fortsatta överväganden har VK emellertid överslagsmässigt beräknat att de frivilliga hemvärnsmännens nuvarande antal behöver ökas med omkring 30 % för att de tidigare angivna behoven skall kunna fyllas. VK vill även framhålla vissa förhållanden som kan vara av betydelse vid bedömningen av hemvärnets framtida uppgifter och styrkeförhållanden. Vid hemvärnets tillkomst i början av 1940-talet var befolkningsfördelningen mellan städer och landsbygd såsom tidigare redovisats i kap. 2, en annan än nu. Inom yrkesgruppen jordbruk- och skogshantering, som alltjämt är den dominerande gruppen inom hemvärnet, har andelen av den totala manliga befolkningen sjunkit från 38 % år 1940 till 15 % år 1965. Är 1975 beräknas andelen ha sjunkit ytterligare till 1 0 , 7 % . Den befolkningsomflyttning, som ägt rum under 1950- och 1960-talen från delar av Norrland och nordvästra Svealand till landets mellersta och sydliga delar samt från landsbygd till tätorter inom alla delar av landet, torde komma att fortsätta under de närmaste decennierna. Den sålunda på39

gående strukturomvandlingen av befolkningsfördelningen måste enligt VK uppfattning på sikt påverka möjligheterna att ställa uppgifter för hemvärnet och påverka dess utformning. VK finner det angeläget att de påtalade förhållandena beaktas vid den pågående långsiktiga planläggningen av hemvärnets operativa användning. Med anledning av vad överbefälhavaren uttalat och vad kommittén tidigare anfört har VK ej funnit anledning att ytterligare analysera behovet av hemvärn för att lösa de uppgifter som enligt nuvarande målsättning kan åläggas hemvärnet. Däremot vill VK framhålla att hemvärnets omfattning ej enbart kan avgöras med hänsyn till behovet av hemvärnsförband för att lösa vissa av militär myndighet fastställda uppgifter. I hemvärnets idé ligger även att organisationen skall stå öppen för alla som inte på annat sätt är ianspråktagna inom totalförsvaret och som frivilligt vill delta i landets försvar med vapen om de har erforderliga förutsättningar härför. Hemvärnet bör vara en av de organisationer, som kan ge verklighet åt den del av målsättningen för vårt försvar som säger, att varje vapenför svensk som inte är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret skall sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. Efter värnpliktstidens utgång bör således enligt grundtankarna i målsättningen för krigsmakten alla som så önskar kunna delta inom krigsmakten i försvaret av landet. Hemvärnet ger och bör också i fortsättningen ge möjlighet härtill.

F. Möjligheter att tillgodose behovet frivilliga hemvärnsmän

av

1. Allmänt Enligt avsnitt D och E ovan utgörs hemvärnsmännen av frivilliga och av värnpliktiga med uppskov m.fl. För att fylla de angelägnaste behoven av frivilliga hemvärnsmän, har VK som utgångsvärde för sina överväganden beräknat, att det erfordras en

ökning av nuvarande styrka med omkring 30 %. De värnpliktiga hemvärnsmännens antal är direkt beroende av antalet värnpliktiga med uppskov. Beträffande de frivilliga hemvärnsmännen vill VK framhålla följande. Det finns enligt VK uppfattning goda skäl att anta att medborgarnas intresse för att ansluta sig till hemvärnet påtagligt kommer att öka om en skärpning av det utrikespolitiska läget inträder och i synnerhet om vi på grund härav skulle tvingas vidta långtgående beredskapshöjningar. Detta skulle måhända tala för att man begränsade rekryteringen under fredsförhållanden så att utrymme fanns för att i ett krisläge kunna bereda plats för nytillkommande frivilliga. Enligt VK uppfattning är det emellertid nödvändigt att allt hemvärn under ovan beskrivna förhållanden snabbt kan insättas för att lösa hemvärnets uppgifter under ett kupp- och mobiliseringsskede. Hemvärnet måste då vara tillräckligt samövat och de enskilda hemvärnsmännen tillräckligt utbildade för att effektivt kunna verka under dessa svåra förhållanden. Det kan enligt VK mening ej vara försvarligt att personal, som i många fall kan ha genomgått militär utbildning men som ej tidigare deltagit i hemvärnsförbandens övningar, måste direkt insättas för att delta i lösandet av hemvärnets stridsuppgifter. VK har således funnit att rekryteringen av frivilliga hemvärnsmän normalt skall bedrivas med målsättningen att de totala behoven skall fyllas redan i fred. Åtgärder bör dessutom vidtas för att i en krissituation kunna ta emot alla lämpliga och villiga män även om hemvärnets nu fastställda personalramar därvid måste överskridas. VK anser att tillgången på personlig utrustning ej bör få vara gränssättande för det antal frivilliga som kan rekryteras till hemvärnet. Vad som i detta avsnitt anförs gäller i första hand frivilliga hemvärnsmän inom allmänna hemvärnet, eftersom hemvärnsmän i driftvärnet uteslutande rekryteras bland de anställda inom myndigheten eller företaget.

SOU 1969:40

2. Nuvarande förhållanden

3. VK synpunkter

Frivilliga ordinarie hemvärnsmän kan f.n. VK behandlar i kap. 5 rekrytering av frirekryteras från följande grupper: villiga hemvärnsmän. Kommittén vill därför • i värnpliktsavseende överårig personal, i detta sammanhang endast framföra vissa • i värnpliktsavseende underårig personal, allmänna synpunkter på möjligheterna att • från värnplikten frikallad personal, tillgodose behovet av hemvärnsmän. • värnpliktiga med uppskov eller motsva- Den i värnpliktsavseende överåriga personarande, len bör alltjämt utgöra den viktigaste rekry• värnpliktiga som ställs till hemvärnets teringskällan. De som vid 47 års ålder lämförfogande. nar värnplikten får i samband härmed an/ värnpliktsavseende överårig personal utgör mäla om de önskar tillhöra hemvärnet eller för närvarande den övervägande delen av de någon annan av totalförsvarets organisatiofrivilliga hemvärnsmännen eller omkring ner. Av de omkring 50 000 värnpliktiga som 80 %. De har i allmänhet fullständig värnf. n. årligen utgår ur värnpliktsåldern har de pliktsutbildning bakom sig. senaste åren i medeltal drygt 4 000 anmält / värnpliktsavseende underårig personal utsig som intresserade av placering inom hemgör för närvarande endast omkring 3 % av värnet. VK anser att vissa rekryteringsfrämden aktuella personalen. De utgörs till över- jande åtgärder bör kunna höja det årliga vägande delen av hemvärnsungdom som vid tillskottet av 47-åringar. 17 års ålder antagits som hemvärnsmän och / värnpliktsavseende underåriga utgör en från 18 års ålder får placeras i stridande viktig rekryteringskälla dels då dessa vid 18 befattningar. De har i regel under 3 år fullårs ålder i regel tecknar kontrakt som hemgjort hemvärnsutbildning men deras militära värnsmän, dels då de i stor utsträckning unanvändbarhet är i regel avsevärt lägre än der och efter sin värnpliktstjänstgöring fortderas som fullgjort värnpliktstjänstgöring. sätter att verka inom hemvärnet. Även om Från värnplikten frikallade utgör också en ökning av antalet hemvärnsungdomar ej endast en mindre del knappt 2 %. Då friresulterar i en omedelbar ökning av de för kallandet kan ha meddelats efter det de fullstridsuppgifter användbara hemvärnsmängjort del av sin värnpliktstjänstgöring har nen bör särskild uppmärksamhet ägnas rekdenna personal varierande utbildningsbakryteringen av denna personalkategori. grund. Deras militära användbarhet är därFrån värnplikten frikallade torde även i fortför växlande. sättningen komma att utgöra ett begränsat antal. Denna kategori bör som tidigare Värnpliktiga med uppskov eller motsvaranframhållits beredas tillfälle att ansluta sig de utgör omkring 10 % av de frivilliga hemtill hemvärnet. Möjligheten att bland denna värnsmännen. De har i regel fullgjort sin personal öka hemvärnets styrka är emellerförsta tjänstgöring samt en eller flera repetid begränsad. titionsövningar och deras militära användbarhet är god. Värnpliktiga som ställs till hemvärnets förfogande krigsplaceras efter frivilligt åtagande och efter militär myndighets medgivande i hemvärnet. De utgör för närvarande omkring 5 % av de frivilliga hemvärnsmännen. De har i regel fullgjort grundutbildning och ett varierande antal krigsförbandsövningar och är genom sitt åldersläge en god tillgång inom hemvärnet. Antalet begränsas av den kvot som ställs till förfogande av de militära myndigheterna. SOU 1969:40

Värnpliktiga med uppskov eller motsvarande är skyldiga att såsom värnpliktiga hemvärnsmän vid beredskapstillstånd eller krig ingå i hemvärnet. Huvuddelen, omkring 80 %, skall härvid ingå i driftvärn och företagshemvärn, vilket innebär att de i princip är bundna till en bestämd arbetsplats. Endast omkring 20 % av de uppskovsvärnpliktiga kan disponeras för uppgifter inom det allmänna hemvärnet i övrigt. De frivilliga hemvärnsmännens antal bör kunna ökas genom förbättrad rekrytering inom denna kategori.

befälhavare eller försvarsområdesbefälhavare i sin försvarsplanläggning vill prioritera användningen av hemvärnet för t.ex. försvar av hamnar och flygfält, kan endast de hemvärnsområden som är belägna i närheten av det aktuella försvarsobjektet tilldelas sådana uppgifter. Förband inom mer avlägset belägna hemvärnsområden kan i en sådan situation ha relativt sett mindre betydelsefulla uppgifter att lösa medan hemvärnsförbanden inom andra hemvärnsområden där de viktigaste uppgifterna finns inte räcker till. Överbefälhavaren har för kommittén understrukit betydelsen av att hemvärnet kan medverka i kuppförsvaret och för att skydda mobiliseringen. Överbefälhavaren framhåller särskilt att det inom vissa från försvarssynpunkt viktiga delar av landet i framtiden kan komma att ställa sig svårt att uppnå en så tillfredsställande lokal rekrytering att de förutsedda uppgifterna kan lösas av hemvärnet. Det kan därför enligt överbefälhavaren bli nödvändigt att inom hemvärnsområden(-kretsar) med stort befolkningsunderlag försöka sätta upp hemvärnsenheter G. Hemvärnets lokala bundenhet främst avsedda att användas utanför den egna hemorten. Hemvärnets lokalbundenhet En av orsakerna till den fasta förankring måste därvid göras mindre sträng. Den ökasom hemvärnet har bland vårt lands befolkde rörligheten och vidgade civila samverkan ning är att det skapades av frivilliga för den i bl. a. storkommuner, kommunblock och egna hembygdens försvar. Detta förhållande torde också vara orsaken till den starka fri- län torde i dagsläget och i framtiden göra en sådan användning av hemvärnet motivevilliga rekryteringen. För att ytterligare särad utan att man fördenskull går ifrån hemkerställa denna grundprincip har i gällande värnets grunduppgift att försvara den egna hemvärnskungörelse angetts att det allmänhembygden. Genom att tillfälligt betjäna na hemvärnet endast får insättas inom eget t. ex. värnpjäser inom annat hemvärnsomeller angränsande hemvärnsområde. (Driftråde(-krets) kan hemvärnsmännen indirekt värnet får användas uteslutande för den bidra till det bästa försvaret av den egna egna arbetsplatsens försvar.) Dessa bestämhemorten. melser hade vid sin tillkomst och åren närEnligt VK uppfattning föreligger förutmast därefter ingen begränsande effekt på sättningarna för ett sådant förfarande, som hemvärnets användning. Uppgifterna för överbefälhavaren angett, genom att enligt hemvärnsförbanden fanns inom det egna nuvarande bestämmelser hemvärnsmännen hemvärnsområdet. Samtidigt som allmänna inom det allmänna hemvärnet är skyldiga hemvärnets insatser bedömts alltmer väsentatt i regel tjänstgöra inom eget eller anliga, har emellertid de begränsande bestämgränsande hemvärnsområde. Hemvärnsommelserna medfört att hemvärnsförbanden rådenas geografiska utsträckning varierar icke alltid kan utnyttjas för de uppgifter emellertid i hög grad inom olika delar av som bedöms angelägnast inom ett försvarslandet, varför de räjonger inom vilka en område eller militärområde. Om en militär-

Värnpliktiga som ställs till hemvärnets förfogande är en värdefull tillgång för hemvärnet. Möjligheterna att krigsplacera sådana värnpliktiga i hemvärnet på frivillig väg bör utvidgas och stimuleras. Såväl när det gäller befäl som meniga inom hemvärnet torde det vara möjligt att på denna väg öka det på frivillig väg rekryterade hemvärnets styrka. VK bedömer det vara möjligt, att om tillräckliga rekryteringsstimulerande åtgärder vidtas, öka antalet frivilliga hemvärnsmän. Härefter torde det dock alltjämt finnas områden, där på grund av svagt befolkningsunderlag de angelägnaste behoven ej kan fyllas trots rekryteringsstimulerande åtgärder. Skulle det visa sig att den frivilliga rekryteringen av hemvärnsmän ej kommer att vara tillräcklig för att tillgodose framtida behov av hemvärn, torde det bli nödvändigt att pröva andra vägar härför. I kap. 14 granskar VK sålunda bl. a. förutsättningarna för att med stöd av värnpliktslagens bestämmelser tillgodose framtida behov av hemvärn.

42 SOU 1969: 40

hemvärnsman kan komma att verka också ma att ställa. Sambandet mellan krigets krav blir av mycket olika storlek i olika delar av och utbildningen har behandlats av 1960 års landet. Grundtanken i de gällande bestämvärnpliktsutredning i betänkandet Värnplikmelserna torde enligt VK mening vara — ten (SOU 1965:68). De förändringar i det förutom att »den egna hembygdens försvar» framtida krigets karaktär, som kan förutses, alltid måste finnas som motiv för uppgiften har närmare analyserats av 1965 års för— att hemvärnsmannen inte skall tvingas svarsutredning i betänkandet Säkerhetspoliatt tjänstgöra alltför långt från sin arbetstik och försvarsutgifter (SOU 1968:10). I plats eller bostad samt att han inte skall beFrivilligförsvaret 1 (sid. 32-34) har VK höva lämna sitt civila arbete under längre närmare utvecklat sina synpunkter på den tid än vad det omedelbara försvaret av den frivilliga försvarsutbildningens utformning. egna hembygden kräver. Hemvärnet saknar Dessa utredningar har legat till grund för därför i dag underhålls-, förläggnings- och VK överväganden beträffande hemvärnsuttransportresurser för att kunna användas på bildningens utformning och innehåll. längre avstånd från den egna hemorten. Ett Hemvärnet skall vara så utbildat att det fullständigt upphävande av hemvärnets nuvid beredskapstillstånd och krig omedelbart varande lokalbundenhet skulle innebära att skall kunna lösa stridsuppgifter. Den moten av de nuvarande grundprinciperna, nämståndare, som hemvärnet kan komma att ligen att hemvärnet skall verka för det omemöta, kan utgöras av välutbildade förband delbara skyddet av den egna hembygden och såsom fallskärmsförband, luftburna förband arbetsplatsen, överges. Vidare torde det bli och commandoförband. Anfall med sådana nödvändigt att organisatoriskt knyta underförband är oftast väl planlagda och kan i rehålls- och transportförband till hemvärnet, gel ges omfattande eldunderstöd från panvilket torde medföra att flera frivilliga hemsar-, flyg- och fartygsenheter. Om hemvärvärnsmän måste tas i anspråk för andra net skall kunna göra en effektiv och meuppgifter än bevakning och strid. Härtill ningsfylld insats mot en fiende av här angikommer de merkostnader som en utökning vet slag måste hemvärnet oundgängligen ha av organisationen medför. VK anser sig en utbildning som svarar mot de krav som därför av psykologiska och praktiska skäl ej strid av detta slag kan komma att ställa. kunna förorda att restriktionerna beträffanVK har funnit att de krav som i princip de allmänna hemvärnets utnyttjande uppmåste ställas, är att hemvärnsmän i strihävs. dande befattning före anslutningen till hemVK förordar emellertid i kap. 9 en all- värnet under värnpliktstjänstgöringen måste män översyn av indelningen i hemvärnsom- ha genomgått en utbildning, som i stort motråden och hemvärnskretsar för allmänna svarar den allmänmilitära utbildningen enhemvärnet. En sådan översyn bör bl.a. ta ligt det nya värnpliktsutbildningssystemet. hänsyn till hemvärnsförbandens uppgifter i Vid anslutning till hemvärnet fordras en krig och till den omorganisation mot större kortare introduktionsutbildning. Härutöver enheter som sker inom det kommunala omfordras att en årlig utbildning av tillräcklig rådet. Genom en sådan översyn och genom längd och med tillräckligt många övningsatt bibehålla nuvarande lydelse i hemvärnstillfällen genomförs främst för att öva de kungörelsen, får militära myndigheter enligt särskilda uppgifter som åligger hemvärnsVK uppfattning erforderliga möjligheter att förbanden. utnyttja hemvärnsförbanden på ett effektivt Hemvärnsbefälet måste ha tillräcklig besätt. fälsutbildning och kännedom om de särskilda förhållanden som karaktäriserar hemH. Hemvärnets utbildning värnets verksamhet. God förmåga i ledar1. Allmänt skap och truppföring vid självständigt uppUtbildningen måste utformas med hänsyn trädande hemvärnsförband måste eftersträtill de krav som ett framtida krig kan komvas. SOU 1969:40

2. Utbildning av frivilliga hemvärnsmän

3. Utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän

Den utbildningsskyldighet i fred som hemvärnsmännen f.n. åtar sig uppgår till minst 20 timmar per år. Ett betydande antal hemvärnsmän genomgår efter eget åtagande betydligt längre utbildning varje år. Hemvärnsmannen skall dessutom utöver angiven utbildning själv svara för att den egna skjutskickligheten och fältdugligheten bibehålies. VK bedömer möjligheterna att öka den nuvarande utbildningstiden som begränsade, då hänsyn måste tas till frivilligheten. En ökning skulle sannolikt komma att försvåra rekryteringen samtidigt som ett antal hemvärnsmän av brist på tid skulle tvingas säga upp sina nuvarande kontrakt. Med hänsyn härtill syns det nödvändigt att utnyttja den kontraktsenliga utbildningstiden främst för repetition av tidigare inhämtade kunskaper. Detta i sin tur kräver att hemvärnsmännen före placering i stridande befattning bör ha erhållit värnpliktsutbildning av tillräcklig längd. Det kan emellertid förutsättas att även personal, som ej har genomgått tillräcklig värnpliktsutbildning, önskar bli hemvärnsmän. Denna personal bör enligt VK mening få möjlighet att skaffa sig tillräckliga grundläggande kunskaper genom att delta i hemvärnets utbildning. Befälsutbildningen inom hemvärnet måste anpassas efter de särskilda krav som ställs på befälets förmåga att leda hemvärnets verksamhet i krig och i fred. VK anser att placeringen av hemvärnsmän i befälsbefattning i princip bör grundas på vederbörandes föregående befälsutbildning inom det obligatoriska utbildningssystemet. Befälsutbildningen inom hemvärnet bör därför främst inriktas på att ge de kunskaper som erfordras för att lösa de särskilda befälsuppgifter som förekommer inom hemvärnet. Möjligheterna för hemvärnsbefälet att delta i delar av den befordringsutbildning och kompletteringsutbildning som anordnas inom den frivilliga befälsutbildningen bör utnyttjas. Utbildningen av frivilliga hemvärnsmän behandlas närmare i kap. 4.

I direktiven för VK anför departementschefen följande.

44 I det på grundval av prop. 1966:106 beslutade värnpliktsutbildningssystemet har räknats med att de värnpliktiga hemvärnsmännen tillsvidare i regel icke skall fullgöra någon repetitionsutbildning. Med hänsyn härtill bör utredningen överväga vilka åtgärder som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till frivilligt deltagande i hemvärnsutbildning. I sammanhanget bör enrinras om de förslag om utbildning <av uppskovsvärnpliktiga som tidigare framlagts av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. Av direktiven framgår således att kommittén enbart har att föreslå vilka stimulerande åtgärder som bör vidtas för att främja de uppskovsvärnpliktigas frivilliga deltagande i hemvärnets utbildning. VK förslag i detta ämne redovisas i kap. 6. VK har emellertid funnit det vara en allvarlig brist att de uppskovsvärnpliktiga åläggs skyldighet att direkt vid mobilisering ingå i hemvärnet utan att erhålla en för uppgifterna i krig anpassad utbildning utöver vad vederbörande frivilligt åtar sig. VK anser därför att om föreslagna stimulerande åtgärder ej ger tillfredsställande resultat måste frågan om obligatorisk utbildning med stöd av värnpliktslagen för de uppskovsvärnpliktiga tas upp till förnyad prövning. VK lämnar i kap. 14 förslag till ungefärlig omfattning av en sådan utbildning.

4. Utbildning av hemvärnsungdom Hemvärnets nuvarande ungdomsverksamhet har främst följande syften: • att väcka, tillvarata och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen; • att under lämpliga former bibringa de militära kunskaper och färdigheter som är ägnade att möjliggöra användning i hemvärnet, förbereda den kommande värnpliktstjänstgöringen samt ge upplysning om militäryrket; • att ge ungdomen en sådan inställning till hemvärnet att vederbörande efter värnSOU 1969:40

pliktstjänstgöringen återkommer till hemvärnet som hemvärnsman, extra hemvärnsman eller instruktör; • att ge ungdomen en värdefull fritidssysselsättning och bidra till att ynglingarna blir goda medborgare. VK anser att det nuvarande syftet med ungdomsverksamheten utgör en lämplig målsättning för denna verksamhet. VK anser det vidare angeläget att hemvärnets ungdomsverksamhet bedrivs i nära samarbete med övrig frivillig ungdomsverksamhet inom totalförsvaret. VK synpunkter på ungdomsverksamheten behandlas närmare i kap. 7.

I.

Hemvärnets

1. Allmänt

organisation

Hemvärnets indelning i allmänt hemvärn och driftvärn synes lämplig. 2. Allmänna hemvärnet Som tidigare angetts anser kommittén att det kommunala medinflytandet i vissa hemvärnsfrågor är av stort värde. Efter hand som åtgärder vidtas för att effektivisera den kommunala beredskapen torde det nära samarbetet mellan de kommunala myndigheterna och hemvärnet få ökad betydelse. Riket är nu indelat i ett stort antal hemvärnsområden, vilka är sammanförda till hemvärnskretsar. Hemvärnsområdens utformning bygger på en av grundtankarna i hemvärnsidén, nämligen den nära anknytning till hembygden och dess samhällsformer. VK, som inser värdet av de angivna förhållandena, är medveten om att en successiv anpassning av hemvärnets organisation till den ändrade kommunala indelningen sker i viss utsträckning. VK vill dock förorda att indelningen i hemvärnsområden göres till föremål för en samlad översyn i syfte att på längre sikt för hela allmänna hemvärnet åstadkomma en bättre anslutning till övrig administrativ indelning inom totalförsvaret. Vid ändringar av hemvärnsområdenas och kretsarnas utformning bör även förutsebara ändringar i befolkningsstrukturen beaktas.

Hemvärnet har sedan sin tillkomst i början av 1940-talet i stort behållit sin ursprungliga organisation. Endast mindre organisationsförändringar har successivt genomförts. VK har funnit att organisationen i sina huvuddrag alltjämt är och inom överblickbar framtid i sina huvuddrag torde vara ändamålsenlig. Hemvärnets fredsverksamhet omfattar förbandsproduktion och förberedelser för krigsuppgifterna. Då huvuddelen av hemvärnets verksamhet berör arméns verksamhetsområden synes det bl. a. ur adminiEn sådan översyn bör också ses i samstrativ och förvaltningssynpunkt lämpligt att manhang med de möjligheter till utnyttjande hemvärnet bibehåller sin nuvarande ställav hemvärnsförbanden inom större räjonger ning som en del av armén. VK förutsätter som VK förordnat i avsnitt G ovan. Överemellertid en vidgad användning av hemsynen bör också ta hänsyn till de speciella värnet som i viss utsträckning anknyter till förhållanden som råder inom storstadsregiomarinens och flygvapnets verksamhet. VK nerna, där »hembygd» får en annan innebedömer dock inte att denna blir av sådan börd än på landsbygden och där bostadsort omfattning att ändring av nuvarande organioch arbetsplats oftast är belägna långt från sationsformer är motiverad. VK har övervarandra. I vissa fall kan i storstadsområdevägt frågan om att ge hemvärnet en från na hemvärnsförbandet (plutonen, kompaniet försvarsgrenarna fristående ställning varvid osv.) ges en konkretare och mer motiveranrikshemvärnschefen skulle lyda direkt under de innebörd än begreppet hemvärnsområde. överbefälhavaren. En sådan organisationsEn minskning av hemvärnsområdenas antal form förekommer i Danmark och Norge. torde även kunna medföra betydande fördeKommittén har dock funnit att övervägande lar inom administration och förvaltning. VK skäl talar för att nuvarande ordning bibeär medveten om att en ändring av hemhålies. värnsområdenas storlek och antal måste ske SOU 1969: 40

successivt och under medverkan av hemvärnsmännen. 3. Driftvärnet Driftvärnet måste med hänsyn till sin nära anknytning till myndigheten eller företaget organisatoriskt anpassas till dettas verksamhet i krig. VK har inte funnit anledning att föreslå några ändringar av de nuvarande organisationsformerna i stort. Kommittén vill endast framhålla att diftvärnets organisation måste anpassas efter andra eventuella ändringar som successivt genomförs beträffande verkens avsedda verksamhet i krig. Organisatoriska frågor behandlas närmare i kap. 9. J.

Utbildningsbetingelser

och

utrustning

En av förutsättningarna för att de relativt korta utbildningstiderna skall kunna accepteras är enligt VK uppfattning att hemvärnet ges sådana utbildningsbetingelser ifråga om instruktörer, utbildningsmiljö och utbildningsmateriel att en effektiv utbildning av hög kvalitet kan bedrivas. Det är särskilt angeläget att den föreslagna befälsutbildningen blir väl tillgodosedd i detta hänseende. Hemvärnets möjligheter att lösa tilldelade uppgifter är helt naturligt beroende av den utrustning som tilldelas hemvärnsförbanden. Efter hand som materiella resurser kunnat avdelas, såsom modernare vapen och ändamålsenligare övrig utrustning, har hemvärnets effektivitet ökats. VK har funnit det angeläget att den pågående moderniseringen av utrustningen fortsätter. Hemvärnets anda och stridsmoral är i hög grad beroende av förtroendet för tilldelad utrustning. Av särskild vikt är att vapenutrustningens kvalitet ger hemvärnet reella förutsättingar att framgångsrikt bekämpa motståndare av den art som det kan möta. Tillräcklig och ändamålsenlig utrustning är viktig för att nå en tillfredsställande rekrytering av hemvärnsmännen. VK synpunkter på utbildningsbetingelser och utrustningsfrågor m.m. behandlas närmare i kap. 10. 46

K. Grunder för och verksamhet

hemvärnets

utformning

I anslutning till vad som anförts i detta kapitel anser VK att följande grunder bör gälla för hemvärnets framtida utformning och verksamhet. • Huvuduppgiften skall alltjämt vara att skydda den egna hembygden. De uppgifter, som tilldelas hemvärnet i samband med mobilisering och vid kuppförsvar, bör särskilt beaktas bl. a. vid utbildning av hemvärnsmän. Hemvärnsförbandens användbarhet är med hänsyn till dessas personella och materiella kvalitet begränsad jämfört med krigsmaktens övriga förband. • Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap. Möjligheter bör skapas för att lokalt utsträcka hemvärnsförbandens användbarhet. • Hemvärnets insatser i krig skall vara tidsbegränsade. • Hemvärnet skall ge möjlighet för alla som inte på annat sätt är ianspråktagna inom totalförsvaret att frivilligt delta i landets militära försvar. • Frivilligheten bör alltjämt vara styrande för hemvärnets rekrytering och verksamhet i fred. Hemvärnsmännen bör emellertid såsom nu utgöras av såväl frivilliga som värnpliktiga, varvid de värnpliktiga hemvärnsmännen tills vidare förutsätts utgöras av uppskovs värnpliktiga med flera. De värnpliktiga hemvärnsmännen bör i första hand stimuleras att i fred frivilligt delta i hemvärnets utbildning. Frågan om ytterligare ianspråktagande av värnpliktiga för placering och tjänstgöring i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen kan bli nödvändig att aktualisera om frivilligheten ej motsvarar de reella behoven. • Nu gällande högsta antal frivilliga hemvärnsmän som får antas kan bibehållas som ett ungefärligt mått på behovet av sådana hemvärnsmän. Detta antal bör dock ej vara en ovillkorlig gräns för rekrytering. • Rekryteringen skall syfta till att behovet SOU 1969: 40

av frivilliga hemvärnsmän regelmässigt är fyllt. • De frivilliga hemvärnsmännens utbildning skall i stort ha samma omfattning som för närvarande. Hemvärnsbefäl och hemvärnsmän bör i princip ha erhållit grundläggande utbildning i det obligatoriska värnpliktssystemet. • Hemvärnets ungdomsverksamhet skall i stort ha nuvarande inriktning. • Hemvärnets nuvarande organisation kan i stort bibehållas.

SOU 1969: 40

4 Utbildning av frivilliga hemvärnsmän

A. Nuvarande

förhållanden

1. Grunder och utbildningsmål Grundläggande bestämmelser för det frivilliga hemvärnets utbildning fastställs av rikshemvärnschefen på uppdrag av chefen för armén. Bestämmelserna återfinns dels i »Hemvärnets utbildning, del I, Utbildningsbestämmelser» och »Hemvärnets utbildning, del II, Driftvärnet», som är för längre tid gällande reglementen, dels i de av rikshemvärnschefen årligen utgivna utbildningsanvisningarna. Utbildningsmålen för hemvärnsutbildningen är att hemvärnsman ges de kunskaper och färdigheter, som behövs för verksamheten i krig i avsedd befattning, samt i möjlig utsträckning även den färdighet, som erfordras i övriga befattningar i hemvärnsgrupp. Hemvärnsförband utbildas främst för att lösa de uppgifter som fastställs av militärbefälhavare, försvarsområdesbefälhavare och driftvärnschef enligt försvarsplanläggningen, varvid driftvärnsförbandens uppgifter omfattar skyddet av eget företags anläggningar och arbeten.

tur i enskild utbildning och förbandsutbildning. Den allmänna utbildningen skall med hänsynstagande till tidigare förvärvade kunskaper - genomgås av alla hemvärnsmän och omfatta i stort vad varje hemvärnsman och hemvärnsförband bör behärska. Vid förbandsutbildning tas hänsyn till uppgifterna enligt försvarsplanläggningen. Särskild utbildning anordnas för hemvärnsmän med speciella uppgifter. Den särskilda utbildningen bedrivs på olika utbildningslinjer. Exempel på sådana utbildningslinjer är värnkanonutbildning, kulspruteutbildning, signalutbildning och sjukvårdsutbildning. Befälsutbildningen avser att tillgodose behovet av utbildning av befäl samt i viss utsträckning av instruktörer. Utbildningen anordnas för kretshemvärnschefer, hemvärnschefer, kompanichefer, adjutanter, plutonchefer och gruppchefer. Den kan omfatta olika avsnitt såsom truppföring, trupputbildning, mobiliserings- och expeditionstjänst m. m. Den bedrivs också gemensamt för allt befäl vid hemvärnsområde, hemvärnskrets eller driftvärnförband som förberedelse för krigsuppgifterna och då ofta i form av krigsspel.

2. Utbildningssystem 3. Utbildningens planläggning Hemvärnsmännens utbildning indelas i allmän utbildning, särskild utbildning och befälsutbildning. Den allmänna utbildningen indelas i sin 48

Med stöd av ovan angivna av rikshemvärnschefen utfärdade grundläggande utbildningsbestämmelser och årliga utbildningsanvisSOU 1969: 40

ningar planläggs utbildningen. Försvarsområdesbefälhavaren är ansvarig för hemvärnets utbildning inom försvarsområdet. Han planlägger utbildningen med hänsyn till de olika hemvärnsförbandens speciella krigsuppgifter, vilket innebär att särskild utbildning, befälsutbildning och förbandsutbildning kan få olika inriktning inom olika försvarsområden, inom olika delar av försvarsområdet och inom olika driftvärn. Försvarsområdesbefälhavarens planer för utbildningen omfattar i regel dels en plan för verksamheten under en 3-årsperiod, dels en mer detaljerad plan för verksamheten under varje helt eller halvt utbildningsår. Treårsplanen omfattar främst en fördelning av olika typer av förbandsövningar och

vissa övningsgrenar på de olika åren. Härigenom kan en önskvärd koncentration ske av utbildningen inom olika övningsgrenar. Den årliga utbildningsplanen omfattar i regel tider, platser, övningsomfång, ledare m. m. för de olika övningarna under året. Planerna kompletteras med försvarsområdesbefälhavarens anvisningar för utbildningen. För driftvärnet tillkommer att driftvärnscheferna i regel kompletterar de av rikshemvärnschefen utgivna utbildningsföreskrifterna med speciella anvisningar för respektive driftvärn med hänsyn till uppgifter och organisation liksom för den utbildning som bedrivs i driftvärnets egen regi. Planläggning av utbildningen sker därefter i samråd mellan försvarsområdesbefälhava-

Bild 4:1. Ansvarsförhållanden beträffande hemvärnets utbildning. Chefen för armén Rikshemvärnschefen

"®-

©

Driftvärnschef

© Militärbefälhavare Chefen för hemvärnets stridsskola

© © Försvarsområdesbefälhavare

Chef för driftvärnsdistrikt (motsvarande)

© © Utbildningen vid hemvärnets stridsskola

Utbildning av allmänna hemvärnets personal

-©-

® Utbildning av driftvärnets personal

Order och anvisningar. Samråd. © Rikshemvärnschefens utbildningsanvisningar. © Planer för och ledning av verksamheten vid hemvärnets stridsskola ® Rikshemvärnschefens utbildningsanvisningar kompletterade med militärbefälhavarens anvisningar (ä) Flaner for och ledning av allmänna hemvärnets utbildning. ® Rikshemvärnschefens utbildningsanvisningar kompletterade med driftvärnschefens anvisningar © Samrad och samverkan beträffande driftvärnets utbildning resulterande i gemensamma planer. (7) Ledning av drift värnets utbildning. SOU 1969: 40 49 A—914422

re och chef för driftvärndistrikt (motsvarande). Chefen för hemvärnets stridsskola (HvSS) planlägger utbildningen vid skolan, varefter rikshemvärnschefen fastställer kursernas antal och slag liksom deras omfattning. Ansvarsförhållanden beträffande hemvärnets utbildning framgår av bild 4 : 1 .

4. Utbildningens genomförande och organisation a) Allmänna hemvärnet Det allmänna hemvärnets utbildning bedrivs dels som lokal fritidsutbildning s. k. hemortsutbildning, dels i form av särskilt anordnade kurser. Den lokala fritidsutbildningen kan omfatta såväl allmän utbildning som särskild utbildning och befälsutbildning och anordnas för ett hemvärnsområde eller gemensamt för flera hemvärnsområden. Utbildningens organisation är beroende av tillgång på instruktörer, lokala förhållanden och utbildningsståndpunkten hos olika hemvärnsmän. Huvuddelen av utbildningen för allmänna hemvärnet sker i form av lokal fritidsutbildning. Utbildning i form av kurser anordnas dels av försvarsområdesbefälhavare, dels vid hemvärnets stridsskola. Kurser kan också anordnas militärområdesvis av militärbefälhavare. Av försvarsområdesbefälhavare och militärbefälhavare anordnade kurser är i regel veckoslutskurser och omfattar främst särskild utbildning och befälsutbildning. Kurserna vid hemvärnets stridsskola utgörs av veckokurser och omfattar huvudsakligen särskild utbildning och befälsutbildning. Hemvärnsmän kan också delta i kurser som anordnas av frivilliga försvarsorganisationer. Detta gäller främst befälsutbildning vid kurser som anordnas inom den frivilliga befälsutbildningsrörelsen (FBU) samt utbildning i sjukvårdstjänst och självskydd vid röda korsets och civilförsvarets kurser.

b) Driftvärnet Driftvärnets utbildning sker numera, som framhållits i kap. 2, huvudsakligen under arbetstid och då i form av endagsövningar eller som kurser om två dagar till en vecka. Den enskilda utbildningen anordnas i regel försvarsområdesvis varvid hemvärnsmän från olika driftvärn kan sammanföras för gemensam utbildning. Förbandsutbildningen anordnas i regel med varje driftvärn för sig med hänsyn till den speciella inriktningen hos olika driftvärn. Härvid kan hemvärnsmän som tillhör ett visst driftvärn sammanföras från ett eller flera distrikt till regional eller central utbildning inom ett försvarsområde. Förbandsutbildning bedrivs också lokalt då driftvärnsförbandet övas på sin grupperingsplats eller arbetsplats. Viss utbildning inom driftvärnet sker i driftvärnets egen regi, lokalt eller centralt (regionalt), då försvarsområdesbefälhavarens medverkan kan inskränkas till att vid behov ställa instruktörer till förfogande och att hjälpa till med förläggning, materiel m. m. För driftvärnet ordnas viss central utbildning vid hemvärnets stridsskola. Driftvärnets befäl utbildas vid hemvärnets stridsskola tillsammans med annat hemvärnsbefäl eller vid särskilda regionala eller centrala kurser. Viss utbildning, t. ex. tävlingar och skjutningar, anordnas gemensamt för allmänna hemvärnet och driftvärnet. 5. Instruktörer Vid försvarsområdesstaber placerade hemvärnsofficerare och hemvärnsunderofficerare står till försvarsområdesbefälhavarens förfogande som instruktörer. Härutöver måste som regel ytterligare instruktörer för varje övningstillfälle och kurs anskaffas bland aktivt befäl vid truppförband, staber och skolor samt bland reservbefäl och värnpliktigt befäl. För att få kontinuitet i utbildningen eftersträvas att sådana instruktörer står till förfogande för en längre tidsperiod och har ansvaret för ett visst hemvärnsområde, en viss hemvärnskrets eller ett visst driftvärn. SOU 1969: 40

Med hänsyn till svårigheten att i många fall anskaffa sådana instruktörer och med hänsyn till kostnaderna utnyttjas i stor utsträckning hemvärnets eget befäl som instruktörer. Speciellt inom vissa driftvärn förefinns en strävan att utbilda egna instruktörer som självständigt kan leda viss utbildning. 6. Samordning av hemvärnets utbildning med de värnpliktigas och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning. Samordning av hemvärnets utbildning med värnpliktsutbildningen sker i huvudsak i två former nämligen dels genom likartat utbildningsinnehåll, dels som samverkansövningar med hemvärnsförbanden och förband ur värnpliktsorganisationen. Hemvärnsmännens militärutbildning under värnpliktstiden utnyttjas. Den grundläggande utbildning som en hemvärnsman erhållit under sin värnpliktstjänstgöring ger i regel kompetens för placering i hemvärnsförband. Då så är möjligt utnyttjas också vederbörandes speciella utbildning. Sålunda används som kulsprutemanskap, kulsprutegevärsskyttar, värnkanonbetjäning m. m. i första hand hemvärnsmän som tidigare utbildats i att använda sådana vapen. Framförallt söker man att som chefer inom hemvärnet placera hemvärnsmän som tidigare genomgått befälsutbildning. Hemvärnets uppgifter förutsätter i stor utsträckning direkt samverkan med mobiliserade krigsförband. Vid de senares mobiliserings-, mönstrings- och krigsförb andsövningar förekommer i stor utsträckning samövningar med hemvärnsförband. Under p. 4 har omnämnts hur viss utbildning samordnas med annan frivilligutbildning på så sätt att hemvärnsmän deltar i FBU befälskurser samt i röda korsets och civilförsvarets kurser. Övrig samordning med de frivilliga försvarsorganisationerna sker främst i samband med förbandsutbildning för att kunna lösa krigsuppgifterna. I hemvärnets krigsorganisation ingår, förutom hemvärnsmän, enheter och personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna. LotSOU 1969: 40

tor tjänstgör i expeditions- och förplägnadstjänst m. m. Sjukvårdsgrupper organiseras av rödakorspersonal. Bilkårister tjänstgör som bil- och traktorförare. Personal ur frivilliga motorcykelkåren och frivilliga radioorganisationen kan tjänstgöra som motorcykelordonn anser respektive signal ister. Denna personal övas regelbundet tillsammans med sina hemvärnsförband under dessas förbandsövningar. 7. Utbildningstid och övningsdeltagande Kontraktsenlig utbildningstid enligt hemvärnskungörelsen är lägst 20 timmar och högst 50 timmar per år. På grund av förhinder av olika slag fullgör dock vissa hemvärnsmän mindre än 20 timmar vissa år. Vissa hemvärnsmän återtar detta genom att göra mer än 20 timmar ett påföljande år. Hemvärnsman, som regelmässigt fullgör mindre än de kontrakterade 20 timmarna per år, skall enligt särskilda bestämmelser skiljas från sitt kontrakt. Många hemvärnsmän, särskilt befäl och hemvärnsmän i specialbefattningar, tjänstgör emellertid regelbundet betydligt mer än 20 timmar per år. Hemvärnsman som under sin värnpliktstjänstgöring fullgjort mindre än två månaders utbildning med vapen skall under sitt första år i hemvärnet genomgå utbildning om 50 timmar. 8. Övrigt Ovan redovisade förhållanden måste anses representera en normalbild från vilken avvikelser förekommer. Lokala förhållanden ifråga om krigsuppgifter, personaltillgång, försvarsområdenas och hemvärnsområdenas storlek, driftvärnens organisation och styrka sätter sin prägel på utbildningen inom varje särskilt försvarsområde och driftvärn. Hemvärnsmännens civila yrke och bosättning i tätort eller på landsbygd, tillgången och kvaliteten på instruktörer m. m. påverkar på samma sätt utbildningen. Inom vissa försvarsområden måste exempelvis större delen av utbildningen ske som 51

lokal fritidsutbildning hemvärnsområdesvis i förband under ett fåtal övningstillfällen per år och med ringa tillgång till kvalificerade instruktörer. I och för sig önskvärd enskild utbildning blir begränsad. Inom andra försvarsområden är det möjligt att vid vissa tillfällen samla personal från flera hemvärnsområden till gemensam övning under ett veckoslut exempelvis till ett truppförband med möjlighet både till effektiv befattningsutbildning och till givande förbandsövningar. Inom vissa driftvärn sker all utbildning och dess planläggning försvarsområdesvis genom försvarsområdesbefälhavarens försorg. Inom andra driftvärn sker utbildning till största delen som regionala eller centrala kurser med omfattande medverkan av driftvärnets eget befäl såväl vid planläggning som vid utbildningens genomförande.

ej minst befälet. Härvid bör uppmärksammas att hemvärnsförbanden - grupper och plutoner - särskilt i ett kuppläge i regel har att lösa sina uppgifter självständigt utan bistånd av andra enheter och utan omedelbart stöd från högre chef, vilket ställer särskilda krav på befälets förmåga att fatta riktiga beslut och att lösa sina uppgifter. Likaså bör vid målsättningen för förbandsutbildningen för allmänna hemvärnet uppmärksammas att hemvärnsförbanden enligt kap. 3, oberoende av förstahandsuppgifter vid mobilisering och kupp, bör kunna lösa uppgifter vid ytkriget samt under fria kriget. Rikshemvärnschefen har också i sina årliga utbildningsanvisningar bl. a. anbefallt att de ovan angivna förhållandena särskilt skall beaktas vid utbildningen.

B. Granskning av nuvarande förhållanden och förslag till utbildningens omfattning i stort

a) Granskning av nuvarande förhållanden

1. Utbildningsmål De utbildningsmål, som enligt »Hemvärnets utbildning, del I, utbildningsbestämmelser», fastställda 1956, anges för frivilliga hemvärnets utbildning, anser VK i stort lämpliga. Dessa bestämmelser anger bl. a. att hemvärnsförband främst utbildas för de uppgifter, som fastställs av militärbefälhavare med hänsyn till försvarsplanläggningen, och att driftvärnsförbandens uppgifter omfattar skyddet av eget företags anläggningar och arbete. Vidare anges att hemvärnsmän skall bibringas de kunskaper och färdigheter, som erfordras för verksamheten i krig i avsedd befattning, samt i möjlig utsträckning även den färdighet som erfordras i övriga befattningar inom hemvärnsgrupp. VK vill särskilt fästa uppmärksamheten på att krigets ändrade karaktär, bl. a. den ökade risken för kuppanfall, ytkrig och ABC-krigföring, numera ställer större krav på såväl den enskilde hemvärnsmannen som hemvärnsförbandet än tidigare. Detta gäller

2. Utbildningsresultat och utbildningens omfattning i stort

VK bedömer på grundval av genomförda studier att huvuddelen av hemvärnets förband godtagbart kan lösa sina förstahandsuppgifter vid mobilisering och kuppanfall samt, i den mån de är särskilt planlagda, även uppgifter efter det att mobilisering är genomförd. Variationer i utbildningsståndpunkten förekommer dock. Dessa variationer finns dels mellan hemvärnsmän inom samma förband, dels mellan olika förband. Vissa hemvärnsmän och hemvärnsbefäl har mycket goda kunskaper och färdigheter medan andra uppvisar brister i grundläggande kunskaper. Visst hemvärnsbefäl kan besitta mycket goda personliga färdigheter och kunskaper, goda ledaregenskaper och god truppföringsförmåga medan andra har otillräcklig förmåga framförallt i truppföring, till men för hela förbandets kvalitet. De nämnda svagheterna beror emellertid enligt VK uppfattning inte på bristande vilja eller intresse från hemvärnmännens sida när det gäller att tillgodogöra sig utbildningen. VK är medveten om att övningsledares och SOU 1969: 40

instruktörers förmåga varierar vilket påverkar utbildningsresultatet. Likaså kan den enskilde hemvärnsmannens mindre goda förmåga i viss grad bero på att han av olika skäl inte kan delta i vissa övningar. Den främsta orsaken till förekommande brister är enligt VK uppfattning att söka i ofullständig grundläggande militärutbildning hos den som antas till hemvärnsman eller förordnas till befäl. I vissa fall kan orsaken vara att de övningstillfällen som har kunnat erbjudas hemvärnsmannen varit för få på grund av otillräckliga övningsanslag eller bristande tillgång på instruktörer så att vederbörande ej fått tillfälle att fullgöra kontraktsenlig utbildning. Kraven för antagning till hemvärnsman är enligt hemvärnskungörelsen beträffande färdigheter och kunskaper att vederbörande skall äga godtagbar färdighet i skjutning. Detta kan visserligen ses som krav för antagning och ej som krav för placering i stridande befattning. Kraven för det senare kan däremot sägas vara den utbildningstid om 50 timmar som, enligt nuvarande utbildningsbestämmelser, under första utbildningsåret måste genomgås av nyantagen hemvärnsman vilken under sin värnpliktstjänstgöring ej fullgjort minst två månaders tjänst med vapen. För förordnande till gruppchef eller andra befälsbefattningar finns inga krav angivna även om omfattningen av olika befälskurser vid hemvärnets stridsskola (kurslängd 2-4 veckor) kan tas som ett mått på de kunskaper och färdigheter som borde besittas. Krav på att befäl inom hemvärnet skall genomgå denna utbildning finns ej. Det krävs ej heller att vederbörande under sin värnpliktstjänstgöring skall ha erhållit befälsutbildning. Däremot genomgår, som tidigare framhållits, hemvärnsbefälet i stor utsträckning frivilligt särskild befälsutbildning som ordnas regionalt eller lokalt i form av kortare dagsövningar eller veckoslutskurser. Endast ett begränsat antal hemvärnsbefäl genomgår emellertid de vid hemvärnets stridsskola anordnade centrala veckokurserna. Det framtida krigets karaktär har skärpt SOU 1969: 40

kraven på utbildningens kvalitet och omfattning. Härtill kommer att huvuddelen av hemvärnsförbandens uppgifter blivit allt betydelsefullare. VK anser därför att nu gällande krav för placering i stridande befattning eller för förordnande till befäl bör höjas liksom att den särskilda befälsutbildningen inom hemvärnet - såväl den centrala som den regionala och lokala - bör i ökad utsträckning regleras centralt, inte bara till sin huvudsakliga inriktning utan också till sin omfattning. I detta sammanhang vill VK framhålla att den allmänmilitära utbildningen i det obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet har det allmänna syftet att ge den värnpliktige - oavsett hans befattning - förmåga att dels ta hand om sig själv och hjälpa andra under svåra yttre förhållanden, dels ock försvara sig själv och den enhet där han verkar. Den allmänmilitära utbildningen omfattar minst 390 timmar. I sitt delbetänkande Frivilligförsvaret 1 har VK bedömt att grundutbildning för menig A-personal - som skall tjänstgöra i icke stridande befattningar - kräver för flertalet befattningar minst 154 timmar. För B-personal som skall bekläda icke stridande befattningar inom hemvärnets förplägnadsoch sjukvårdsgrupper eller hemvärnets staber har VK bedömt 94-112 timmars grundutbildning som ett minimum.

b) Förslag till utbildningens omfattning i stort VK lägger i det följande fram förslag till system för utbildningen inom hemvärnet samt redovisar vilken utbildning som bör ha genomgåtts för antagning till hemvärnsman och hemvärnsbefäl. Vid förslagens utformning har VK tagit hänsyn till de krävande uppgifter hemvärnsförbanden skall lösa i krig och de påfrestningar hemvärnsmännen kan komma att utsättas för vid lösandet av uppgifterna. Särskilt har VK beaktat de krav som på grund härav måste ställas på befälet. Som allmän förutsättning för antagning föreslår VK att hemvärnsman skall ha ge53

nomfört grundutbildning inom värnpliktssystemet av motsvarande slag som den allmänmilitära utbildningen enligt det nya värnpliktsutbildningssystemet och att hemvärnsbefälet genomgått befälsutbildning före förordnande som befäl antingen i det ordinarie värnpliktsutbildningssystemet eller inom den frivilliga befälsutbildningen. Beträffande utbildningen inom hemvärnet föreslår VK • för hemvärnsman utan befälsbefattning minst 20 timmars utbildning per år, dvs. detsamma som den nuvarande minimitiden, • för hemvärnsbefäl utöver de nämnda 20 timmarna per år, särskild befälsutbildning om 14 timmar per år. Denna befälsutbildning bör liksom nu är fallet bedrivas dels som särskilda veckoslutskurser dels som särskilda befålsgenomgångar och krigsspel såsom förberedelse för övningar. För nyantaget befäl utom gruppchefer föreslår VK dessutom särskilda kurser om en eller två veckor som bör genomgås under det första året efter förordnande till befäl. De utbildningstider som VK föreslår ryms inom den tjänstgöringsskyldighet, som enligt nu gällande hemvärnskungörelse kan åläggas hemvärnsman, dock under förutsättning att utbildningsskyldigheten vid genomgång av vissa kurser fördelas på 4-årsperioder. Härutöver föreslår VK att viss ytterligare utbildning skall erbjudas såväl befäl som hemvärnsmän utan befälsbefattning. Beträffande förslaget om att hemvärnsbefälet före förordnande som befäl i princip bör ha undergått befälsutbildning vill VK framhålla följande. Hemvärnet är i väsentliga avseenden en frivilligrörelse med starka anknytningar till hembygden och har medgetts en viss medbestämmanderätt i hemvärnsfrågor. Hemvärnets speciella karaktär gör att hemvärnsbefäl inte kan utses och förordnas enbart på militära meriter. Hemvärnsbefälets uppgifter inskränker sig ej enbart till att leda och utbilda trupp. Hemvärnsbefälet skall genom goda kontakter i samhället främja rekrytering och samarbeta med frivilliga försvarsorganisationer och med kommunala myndigheter samt skall ge-

nom att upprätthålla en god anda inom förbandet och genom att ge det ett goti anseende stimulera till ett så stort övningdeltagande som möjligt. För driftvärnet tillkommer att befälsbefattning ofta ä r drekt kombinerad med och avhängig av vedtrbörandes civila befattning inom myndigheten. Därför bör till hemvärnsbefäl också tunna förordnas hemvärnsman som måhinda inte uppfyller angivna allmänna förutsättningar på föregående befälsutbildning men som i stället på annat sätt t. ex. genon sitt civila yrke, förtroendeställning i samhillet, eller genom visad duglighet på andra onråden anses lämplig för uppgiften. Detta nnebär att av VK framförda förslag om "öregående befälsutbildning får ses som riktlinjer som dock ej bör frångås annat äi då avgörande skäl finns härför. Eftersom hemvärnsmän, enligt V K förslag, bör ha genomgått erforderlig grundutbildning före antagning har VK bedömt det vara möjligt att begränsa den nödvändiga årliga utbildningen för hemvärnsmän utan befälsbefattning till 20 timmar. Denna ärliga utbildningstid bör liksom nu vara obligatorisk. Då hemvärnsbefälet, enligt VK förslag, i princip bör ha genomgått erforderlig befälsutbildning före förordnande till befäl har VK bedömt det vara möjligt att begränsa den nödvändiga utbildningen för befäl till 34 timmar per år jämte särskild kurs för visst befäl under första anställningsåret. I och för sig skulle det kunna anses motiverat att även denna utbildning i sin helhet gjordes obligatorisk. VK har emellertid bedömt att detta inte är nödvändigt. Vid sina studier av hemvärnsverksamheten har VK nämligen konstaterat att förutsättningar finns för att den föreslagna nödvändiga befälsutbildningen kan genomföras i tillräcklig utsträckning på frivillig väg. Härför talar inte minst att i dagens läge särskild årlig befälsutbildning av ungefär samma omfattning som VK föreslagit förekommer inom flertalet försvarsområden och att anslutningen härvid är god. De förbättrade ekonomiska förmåner som VK föreslår för bl. a. befälsutbildning bör kunna stimulera till ökat deltaSOU 1969:40

gande i den särskilda befälsutbildningen. VK föreslår därför att den kontraktsbestämda årliga utbildningstiden även för befäl begränsas till 20 timmar. Hemvärnsbefälets deltagande i befälsutbildning av olika slag bör fortlöpande följas med stor uppmärksamhet. Skulle det efter ett antal år visa sig att den frivilliga anslutningen till den föreslagna nödvändiga befälsutbildningen ej är tillfredsställande, anser VK det nödvändigt att frågan om ökad obligatorisk utbildning för befälet tas upp till förnyad prövning. c) Överförande till hemvärnsveteran De ökade krav, som enligt VK förslag ställs på hemvärnsman vid placering i olika befattningar, måste enligt VK uppfattning återspegla sig i en bedömning av hur länge en hemvärnsman bör kunna kvarstå i stridande befattning. Enligt gällande bestämmelser får försvarsområdesbefälhavare och driftvärnschef till hemvärnsveteran överföra hemvärnsman som fyllt 65 år eller hemvärnsman vid driftvärnet i samband med

att vederbörande avgår med pension dock tidigast vid 60 år. VK anser att med hänsyn till de stridsuppgifter, som i regel tilldelas hemvärnsförbanden, ett överförande till hemvärnsveteran i förekommande fall skall kunna ske fr. o. m. 63 års ålder. Frågan om överföring till hemvärnsveteran bör avgöras av försvarsområdesbefälhavare efter bedömning från fall till fall med hänsyn till vederbörandes fysiska och psykiska förutsättningar. Genom VK förslag skapas förutsättningar för att tidigare än vad som nu är möjligt ge de äldre hemvärnsmännen i och för sig betydelsefulla uppgifter som är avpassade efter deras fysiska och psykiska förmåga. Hemvärnsveteran bör ha rätt att delta i hemvärnets övningar och verksamhet. Nuvarande uppgifter att biträda hemvärnscheferna vid rekryterings- och liknande verksamhet bör utökas. 3. Förslag till utbildning före antagning till hemvärnsman VK anser att grundkravet för antagning till hemvärnsman med placering i stridande be-

Bild 4:2. Värnpliktstjänstgöringens längd för olika årsklasser enligt gällande värnpliktslag1 Antal dagar

\ \ \ \ \ \

Uppnårl 47 års [ Å r : älder I

1960-

-1975'76'1977—1980" 1981

Repetitionsutbildning

1993 ' 1994-

x

För dem som uppnår 47 års ålder före år 1971 tillkommer dessutom i regel beredskapstjänstgöring om minst 6 månader. SOU 1969:40

Tabell 4:1. VK förslag till utbildningens innehåll för hemvärnsmän vilka tidigare ej genomgått tillräcklig utbildning. Ämne Omfattning Hem- Hemvärnsundervisning m. m. värns- Hemvärnet i stort. Hemvärnsmannens kun- skyldigheter och rättigheter. Genévekonskap ventionerna. Totalförsvaret och krigsmakten. Eget hemvärnsområdes (driftvärns) uppgifter i krig. Beredskapsgrader. Tystnadsplikt. Ingripande mot spioneri och sabotage. Verksamheten inom egen hemvärnskrets (eget driftvärnsdistrikt) vid mobilisering och krig (olika förband, civilförsvar, befälsförhållanden). Eget försvarsområdes (eget verks) organisation och uppgifter. Ordningsbestämmelser. Fält- Terrängtjänst utSkydd mot insyn och eld. bild- Eldställning. ning Stridsförflyttning. Orienteringsövningar. Förläggning Skärmskydd Skydd Skydd mot flyg (igenkänning av flygplan, åtgärder vid flyglarm). Skydd mot marktrupp posts uppträdande bevakningspatrull. Skydd mot ABC-stridsmedel. Fältarbeten Maskeringsarbeten. Befästningsarbeten: ordnande av skyttevärn ordnande för fast eld. Förstöringsarbeten: spräng- och tändmedel anordnande av laddning säkerhetsbestämmelser. Minarbeten: (gruppens minmateriel) materielkunskap, säkerhetsbestämmelser larm- och trådminor tramp- och stridsvagnsminor säkerhetsbestämmelser. Underhållstjänst Sjukvårdstjänst: första förband enklare sårskador transport av sårade tillfällig bår. Utrustningens vård. Underrättelsetjänst Rapporttjänst, uppträdande som ordonnans

56 Ämne Omfattning Mark- Vapentjänst (eget handvapen) strids- Materielkunskap och vård. utEldhandgrepp och vapenställningar. bild- Förberedande skjututbildning ning (bl. a. säkerhetsbestämmelser, åtgärder före, under och efter skjutning). Skolskjutning. Fältskjutning. Mål- och avståndsbestämning. Eldgivning och eldexercis inom grupps ram. Strid Närstrid: handgranat (materielkunskap, säkerhetsföreskrifter) kast av spränghandgranat. Stridsgruppering. Strid i grupp: egen krigsuppgift grupps försvar grupps bevakning grupps eldöverfall.

fattning skall vara att vederbörande som allmän förutsättning innehar militära kunskaper och färdigheter motsvarande den allmänmilitära utbildningen enligt gällande värnpliktsutbildningssystem. I den mån värnpliktiga utbildade enligt detta system blir disponibla för frivillig tjänstgöring inom hemvärnet blir detta krav direkt uppfyllt. Det nya utbildningssystemet ger dock inte utslag för 47-åringar före år 1995. Enligt VK mening kan emellertid redan de som i dag och intill 1995 är och blir aktuella för rekrytering i allmänhet anses inneha motsvarande kunskapar och färdigheter. Dessa värnpliktiga har i regel fullgjort en omkring ettårig grundutbildning och har i vissa fall lång beredskapstjänstgöring bakom sig. Bild 4: 2 visar den utbildning en hemvärnsman som antas vid 47 års ålder har genomgått under sin värnpliktstid om han fullgjort tjänstgöringen inom armén. I stort sett motsvarande utbildningsskyldighet har gällt för värnpliktiga ur marinen och flygvapnet. Denna utbildning kan anses fullt tillfredsställande för placering i stridande befattning i hemvärnet. Vissa värnpliktiga har emellertid under värnpliktstjänstgöringen fullgjort tjänst som ej omfattat tillräcklig allmänrnilitär utbildSOU 1969:40

ning. Värnpliktiga som frikallats från värnpliktstjänstgöringen kan på samma sätt ha otillräcklig utbildning eller helt sakna sådan. Den ytterligare utbildning, som erfordras för att hemvärnsmän med sådan utbildningsbakgrund skall kunna lösa uppgifter i stridande befattningar, påverkas bl. a. av följande faktorer. Hemvärnsmännen ifråga utgör endast ett fåtal. De kan därför placeras i förband som i övrigt består av väl övade och samtränade hemvärnsmän och kan efterhand läras upp av sina kamrater. Hemvärnsförbanden har i regel också för flera år gällande begränsade uppgifter som regelbundet övas på de aktuella platserna vilket underlättar utbildningen. Det är därför ej fråga om att utbilda hela förband av outbildade hemvärnsmän. Med hänsyn härtill kan utbildningen för dessa hemvärnsmän enligt VK uppfattning begränsas i jämförelse med vad som krävs av värnpliktiga inplacerade i krigsmaktens övriga förband. Detta får emellertid inte tas till intäkt för att VK anser att utbildningen för värnpliktiga, som skall ingå i krigsmaktens förband i övrigt och för vilka de angivna för-

hållandena ej gäller, kan minskas. Det bör enligt VK uppfattning ankomma på rikshemvärnschefen att fastställa utbildningens omfattning för här angivna hemvärnsmän. VK föreslår för sin del att utbildningen bör innehålla de övningsgrenar och ämnen som framgår av tabell 4: 1. Försvarsområdesbefälhavare (driftvärnschef) bör kunna medge avsteg från den allmänna förutsättningen att hemvärnsman vid antagning skall ha genomgått utbildning motsvarande den allmänmilitära utbildningen, varigenom hemvärnet alltjämt kan stå öppet för alla i övrigt lämpliga personer. Hemvärnet kan härigenom utgöra en av de organisationer som bidrar till att förverkliga den del av försvarets målsättning som anger att varje vapenför svensk, som icke är bunden av andra viktiga uppgifter inom totalförsvaret bör sättas i stånd att militärt delta i kampen för landets självständighet. Vederbörande bör dock ej placeras i stridande befattning förrän han deltagit i hemvärnets övningar och den utbildning i självskydd m. m. som erbjuds av de frivilliga försvarsorganisationerna i sådan utsträck-

Tabell 4:2. VK förslag till den utbildning som hemvärnsman i princip skall ha genomgått före antagning för placering i viss befattning. Befattning1

Föregående utbildning

Hemvärnsman utan befälsbefattning Gruppchef Stabsfurir Plutonchef

Allmänmilitär utbildning enligt VU 60 eller motsvarande Underbefälsutbildning2 Underbefälsutbildning2 Underofficers- eller officersutbildning2 Underbefäls- eller underofficersutbildning2

Adjutant vid hemvärnsområde och hemvärnskompani Adjutant vid hemvärnskrets Kompanichef Hemvärnschef (ej driftvärnet) Kretshemvärnschef (ej driftvärnet)

Underofficers- eller officersutbildning2 Underofficers- eller officers- ] utbildning2 Underofficerseller officersutbildning2 J Officersutbildning2

Exempel på lämplig bakgrund

Värnpliktigt underbefäl Värnpliktigt underbefäl Värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer Värnpliktig underofficer eller värnpliktigt underbefäl (om möjligt underhållsutbildade) Värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer Äldre reservofficer, pensionsavgången underofficer, värnpliktig officer eller värnpliktig underofficer Pensionsavgången officer eller underofficer, reservofficer eller värnpliktig officer

(

I förekommande fall avser kraven även ställföreträdare på respektive nivåer. Varvid väsentliga delar av markförsvar och markbevakning skall ha ingått. SOU 1969: 40

ning att han förvärvat erforderliga kunskaper och färdigheter. Kontroll härav utförs genom försvarsområdesbefälhavarens försorg i form av utbildningskontroll eller prov, i regel i samband med hemvärnsförbandens övningar. På motsvarande sätt bör grundkravet för placering i befälsbefattning i princip vara att vederbörande under sin värnpliktsutbildning genomgått någon form av befälsutbildning som kan anpassas till hemvärnet. Förslag till omfattning av föregående utbildning för olika befattningar redovisas i tabell 4 : 2. VK synpunkter på den betydelse dessa krav skall ha i jämförelse med andra fordningar på hemvärnsbefäl har redovisats i avsnitt 2. b) ovan. C. Förslag till utbildning

inom

hemvärnet

1. Utbildningens uppbyggnad och omfattning i stort Utbildningssystemet inom värnpliktsutbildningen består av grundutbildning och repetitionsutbildning. Hemvärnsmännen har vid antagning i regel fullgjort sin värnpliktstjänstgöring och därvid genomgått såväl grundutbildning som repetitionsutbildning. Värnpliktssystemets benämningar, som VK utnyttjat i Frivilligförsvaret 1 vid sitt förslag till uppbyggnad av utbildningssystem för de frivilliga försvarsorganisationerna, är därför ej tillämpliga för utbildningen inom hemvärnet. VK föreslår att hemvärnets utbildning indelas i introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning. Introduktionsutbildningen bör utgöras av allmän introduktionsutbildning och introduktionskurser för befäl. Allmän introduktionsutbildning bör omfatta en för alla nyantagna hemvärnsmän avsedd orientering om hemvärnets organisation, uppgifter, rekrytering, utbildning, utrustning m. m. Utbildningen bör i regel bedrivas lokalt eller regionalt. Introduktionskurser för befäl bör avse att ge deltagarna de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare erhållen utbildning för förordnande som hem-

värnsbefäl. Utbildningen bör bedrivas centralt eller regionalt och omfatta 40 eller 80 timmar (en eller två veckokurser). Ärlig utbildning utgörs av föreskriven utbildning och särskild befälsutbildning. Föreskriven utbildning bör omfatta den utbildning om 20 timmar årligen som alla hemvärnsmän är skyldiga att fullgöra enligt hemvärnskontraktet och bör avse att vidmakthålla och vidareutveckla hemvärnsmännens kunskaper och färdigheter så att de under avtalstiden enskilt och i förband kan lösa tilldelade uppgifter. Särskild befälsutbildning bör omfatta 14 timmar årligen - utöver de 20 timmarnas föreskriven utbildning - och bör avse att ge hemvärnsbefälet den ytterligare utbildning som erfordras för att det tillfredsställande skall kunna lösa sina uppgifter i fred och krig. Utbildningen bör i regel bedrivas lokalt eller regionalt och ske i form av praktiska truppförings- och trupputbildningsövningar, krigsspel, befälsgenomgångar m. m. övrig utbildning bör utgöras av fortsatt befälsutbildning, specialutbildning, instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning. Fortsatt befälsutbildning föreslås bestå av repetitionskurser för befäl med syfte att vidmakthålla och förbättra befälets kunskaper och färdigheter. Kurserna bör förläggas till hemvärnets stridsskola och omfatta omkring 40 timmar, dvs. en veckokurs. Specialutbildningen bör omfatta kurser i värnkanontjänst, signaltjänst, kulsprutetjänst, fria kriget m. m. Utbildning bör syfta till att ge ökade färdigheter och kunskaper för en viss befattning eller i en viss verksamhet. Kurserna bedöms i regel behöva omfatta 40 timmar (en veckokurs). De bör kunna ordnas centralt eller regionalt som veckokurser eller lokalt som flera veckoslutskurser eller dagsövningar. Instruktörsutbildningen är avsedd att dels ge lämpliga hemvärnsmän och befäl erforderliga kunskaper för att som biträdande hemvärnsinstruktörer medverka vid utbildningen i viss utbildningsgren, dels ge lämpligt hemvärnsbefäl erforderliga kunskaper för att leda enskild utbildning och viss förSOU 1969: 40

bandsutbildning vid hemvärnsområde (hemvärnsförband). Den senare utbildningen bör kunna kvalificera till befattning som hemvärnsinstruktör inom hemvärnet. Utbildningen bör ske i form av kurser vid hemvärnets stridsskola och omfatta omkring 40 timmar (en veckokurs) för biträdande hemvärnsinstruktörer och omkring 80 timmar (två veckokurser) för hemvärnsinstruktörer. Kompletteringsutbildningen bör omfatta utbildning i militär idrott och skytte, försvarsupplysning m. m. och anordnas ofta gemensamt för frivilliga försvarsorganisationer (jfr Frivilligförsvaret 1 sid. 61-63 och sid. 73). Till kompletteringsutbildning bör dessutom hänföras den utbildning som skall meddelas nyantagna hemvärnsmän, vilka vid antagningen ej besitter erforderliga kunskaper och färdigheter för att placeras i stridande befattning. Omfattningen av denna utbildning, som lämpligen kan benämnas »grundläggande hemvärnsutbildning», bör enligt avsnitt B 3) ovan fastställas av rikshemvärnschefen.

2. Introduktionsutbildning

Tabell 4:3. Exempel på omfattning av allmän introduktionsutbildning.

Ämne

Tid tim

Teoretisk genomgäng 2 (3) 1. Organisation Hemvärnets ställning i krigsmakten. Hemvärnets indelning och organisation. Hemvärnets ledning. Samverkande frivilliga försvarsorganisationer. 2. Uppgifter m. m. Principer för hemvärnets utnyttjande. Uppgifter. Utrustning. Säkerhetstjänst och tystnadsplikt. Beredskapsgrader. Lydnadsförhållanden vid mobilisering och krig. Genévekonventionerna. 3. Personal Rekrytering. Personalkategorier. Frivilliga och värnpliktiga hemvärnsmän. Skyldigheter och rättigheter. 4. Utbildning Utbildningstid. Utbildningssystem. Övningar och kurser. Praktiska övningar 4 (5) 1. Materielkunskap och säkerhetsbestämmelser för eget handvapen. Inskjutning. 2. Förevisning och genomgång av hemvärnets spräng- och minmateriel. 3. Förevisning och genomgång av vapen som kan vara tilldelade hemvärnet (pansarskott, raketgevär, kulsprutor, kulsprutegevär).

a) Allmän introduktionsutbildning Som föreslagits i avsnitt B ovan skall hemvärnsman vid antagandet i princip besitta erforderliga färdigheter och kunskaper för att kunna placeras i befattning i hemvärnsförband. Någon grundutbildning skall därför i regel ej behöva äga rum inom hemvärnet. Med hänsyn till hemvärnets speciella karaktär ifråga om uppgifter, rekrytering och utbildning behöver dock alla nyantagna hemvärnsmän orienteras om dessa förhållanden. Detta bör ske i form av en kortare allmän introduktionsutbildning. Denna bör vara densamma för alla nyantagna hemvärnsmän oberoende av befattning och genomföras som en introduktionsövning om 6-8 timmar. Exempel på utbildningens omfattning ges i tabell 4 : 3 . Efter genomgången allmän introduktionsutbildning bör hemvärnsman utan befälsSOU 1969:40

befattning kunna placeras som skytt (med tilldelat handvapen) i hemvärnsgrupp eller i annan befattning för vilken han kvalificerat sig under värnpliktsutbildningen. Den allmänna introduktionsutbildningen bör enligt VK bedömande även vara tillräcklig för att ge gruppchef de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver den tidigare utbildning som behövs för att han skall kunna lösa befattningen som gruppchef inom hemvärnet. Härvid förutsattes att vederbörande gruppchef genom hemvärnschefens (plutonchefens, driftvärnsledarens) försorg orienteras om gruppens stridsuppgifter och övriga lokala förhållanden. Den allmänna introduktionsutbildningen bör utgöra del av föreskriven utbildning under första utbildningsåret. 59

b) Introduktionskurser för befäl Introduktionskurser för befäl bör bestå av adjutantkurs, plutonchef skurs, hemvärnschefskurs (tillika kompanichef skurs), och kretshemvärnschefskurs. Härtill kommer kurs för driftvärnets chefer vid driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) och lokala driftvärnsavdelningar driftvärnsledarkurs. Utbildning till adjutant vid hemvärnsområde och hemvärnskompani — adjutantkurs Utbildningen bör syfta till att ge de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare utbildning för att vederbörande skall kunna lösa uppgiften som adjutant vid hemvärnsområde och hemvärnskompani. Den som ej tidigare tillhört hemvärnet bör ha gått igenom den för alla nya hemvärnsmän gemensamma allmänna introduktionsutbildningen innan han börjar adjutantkursen. Han bör också ha fått ta del av aktuella mobiliseringsplaner och uppgifter, personal- och materielläget m. m. Adjutantkursen bör, oberoende av om vederbörande har erforderliga kvalifikationer enligt tabell 4 : 2, omfatta 40 timmar eller en vecka. Den bör inriktas på hemvärnets underhållstjänst i fred och krig samt mobiliseringsförberedelser beträffande underhållstjänsten, hemvärnets expeditionstjänst och hemvärnsområdesstabens verksamhet i krig. Kursen torde beträffande vissa delar kunna samordnas med hemvärnschefskursen. Utbildning till hemvärnsplutonchef chefskurs

- pluton-

Utbildningen bör syfta till att ge de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare erhållen utbildning för att hemvärnsmannen skall kunna lösa uppgiften som plutonchef inom hemvärnet. Plutonchefskursen bör ha en omfattning av omkring 40 timmar eller en vecka. Kursen bör omfatta ledarskap med inriktning på hemvärnets speciella förhållanden, stridsteknik och truppföring med inriktning på hemvärnets vanligaste uppgifter under olika 60

skeden av ett krig, bl. a. fria kriget samt samverkan med andra förband. Kursen bör kunna göras gemensam för plutonchefer ur allmänna hemvärnet och driftvärnet, varvid utbildning i fria kriget och i ytförsvar för elever ur allmänna hemvärnet kan utbytas mot strid i byggnad och försvar av anläggningar och arbetsplatser för elever ur driftvärnet. För den som förordnas till piutonchef utan att ha erforderliga militära kvalifikationer för förordnande enligt tabell 4 : 2 bör kursen kompletteras och föregås av ett extra skede om 40 timmar eller en vecka. Detta skede bör främst ägnas åt stridsteknik i allmänhet, ledarskap samt viss trupputbildning. Utbildning till hemvärnschef och hemvärnskompanichef - hemvärnschef skurs Inom hemvärnet är kompaniet i regel en administrativ enhet inom hemvärnsområden (driftvärnsdistrikt) med stor personalstyrka. I fredstid är kompanichefen hemvärnschefen (driftvärnsledaren) behjälplig med kompaniets utbildning, personaltjänst, rekrytering m. m. Kompanichefens uppgifter blir därför till stor del desamma som hemvärnschefens. Antalet kompanichefer inom det frivilliga hemvärnet är begränsat. Med hänsyn till dessa förhållanden har VK bedömt det lämpligt att sammanföra utbildningen för hemvärnschefer och kompanichefer. Utbildningen bör syfta till att ge de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare utbildning för att hemvärnsmannen skall kunna lösa uppgiften som hemvärnschef (kompanichef) inom hemvärnet. Den som ej tidigare tillhört hemvärnet bör ha gått igenom den för alla nya hemvärnsmän gemensamma allmänna introduktionsutbildningen innan han börjar hemvärnschefskursen. Han bör också ha fått ta del av aktuella mobiliseringsplaner och uppgifter, personal- och materielläget m. m. Hemvärnschefskursen bör enligt VK uppfattning omfatta 40 timmar eller en vecka. Kursen bör huvudsakligen ägnas åt hemSOU 1969: 40

värnschefens uppgifter ifråga om rekrytering, personalredovisning, materiel- och utrustningsfrågor m. m., utbildningens planläggning samt samverkan med kommunala myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer. För den som förordnas till hemvärnschef (kompanichef) utan att ha erforderliga militära kvalifikationer enligt tabell 4 : 2 före antagandet bör kursen kompletteras och föregås av ett extra skede om 40 timmar. Detta skede bör ägnas åt övningars uppläggning och genomförande samt under huvuddelen av tiden åt hur hemvärnschefen kompanichefen) skall leda verksamheten i krig. Sålunda bör utbildningen omfatta hemvärnsförbandens uppgifter och uppträdande under olika skeden av ett krig samt samverkan med andra förband och chefer, med frivilliga försvarsorganisationer samt med civilförsvaret och kommunala myndigheter. Kursen kan utgöra hela eller del av sista skedet i kaptenskurs för värnpliktigt befäl enligt Frivilligförsvaret 1 (sid. 71). Utbildning till kretshemvärnschef hem värnschefskurs

-

krets-

Utbildningen bör syfta till att ge de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare utbildning för att vederbörande skall kunna lösa uppgiften som kretshemvärnschef eller adjutant vid hemvärnskrets. Adjutant vid hemvärnskrets har nämligen till främsta uppgift att vid beredskapstillstånd och krig biträda kretshemvärnschefen vid dennes ledning av hemvärnskretsen, vid insamlandet och bearbetningen av underrättelser m. m. I fred skall han biträda kretshemvärnschefen i utbildnings- och rekryteringsarbetet samt vid krigsplanläggningen. Kursen bör vid behov föregås av den för alla nyantagna hemvärnsmän gemensamma allmänna introduktionsutbildningen och genomgång av aktuella planer m. m. Kretshemvärnschefskursen bör omfatta 40 timmar eller en vecka. Kursen bör huvudsakligen inriktas på hemvärnsförbandens uppträdande under olika skeden av ett krig, SOU 1969: 40

samordning av verksamheten mellan olika hemvärnsområden och mellan allmänt hemvärn och driftvärn, samverkan med andra förband, med civilförsvar och civila myndigheter samt inhämtande och sammanställning av underrättelser. Härutöver bör kursen omfatta de viktigaste delarna av kretshemvärnschefens fredsverksamhet såsom planläggning och förberedelser för verksamheten i krig tillsammans med hemvärnscheferna, rekryteringsarbete, samverkan med andra frivilligorganisationer och civila myndigheter samt planläggning och samordning av hemvärnskretsens utbildningsverksamhet i samråd med hemvärnschefer och försvarsområdesbefälhavare. För den som förordnas till kretshemvärnschef utan att inneha erforderliga militära kvalifikationer enligt tabell 4 : 2 före antagandet bör kursen kompletteras med ett andra skede om ytterligare 40 timmar, som särskilt bör ägnas åt uppgifterna under krig. Kursen kan utgöra hela eller del av sista skedet i kaptenskurs för värnpliktigt befäl enligt Frivilligförsvaret 1 (sid. 71). Utbildning av chefer vid driftvärnsdistrikt (-sektioner) och lokala driftvärnsavdelningar - driftvärnsledarkurs Driftvärnsverksamheten ingår som en del av respektive verks ordinarie verksamhet och hänger direkt samman med vederbörandes civila befattning i verket. Driftvärnsledare och chefer för driftvärnsdistrikt (-sektion) är därför i regel ej kontrakterade hemvärnsmän och befattningen bestrids vanligen enligt verkets bestämmande utan hänsyn till vederbörandes militära utbildning. Eftersom med befattningarna sammanhängande uppgifter löses som en del av det ordinarie arbetet meddelas utbildning för driftvärnsverksamheten i verkets egen regi. Kursen är därför inte nödvändig för driftvärnets chefer men bör utgöra en värdefull komplettering till den utbildning som meddelas av driftvärnsmyndigheten och bör ge rikshemvärnschefen möjlighet att ge hela hemvärnet en gemensam grundsyn i viktiga frågor. Kursen bör vara öppen för alla be61

minimitid, dvs. 20 timmar. Den föreskrivna utbildningen bör omfatta: • erforderlig repetition av den enskilda utbildningen, • inlärning av handhavandet av ny material och nya vapen (t. ex. handvapen, raketgevär, pansarskott, minmateriel) som tillförs hemvärnet eller som hemvärnsmännen ej tidigare erhållit utbildning på, • förbandsutbildning beträffande förstahandsuppgifterna samt • förbandsutbildning beträffande asvnitt, som inte ingår i uppgifterna, varvid VK särskilt vill framhålla vikten av ytförsvaret och för allmänna hemvärnet även fria kriget. Beträffande fördelningen av utbildnings3. Årlig utbildning tiden bör det ankomma på försvarsområdesa) Föreskriven utbildning befälhavare och driftvärnschef såsom ansvariga för utbildningen att med hänsyn till Föreskriven utbildning bör som tidigare anrikshemvärnschefens årliga utbildningsanvisförts syfta till att vidmakthålla och vidareningar, inspektionsiakttagelser och lokala utveckla hemvärnspersonalens kunskaper förhållanden göra en lämplig avvägning. och färdigheter samt förbandens samträSom allmän riktpunkt bedömer VK att förning. Härutöver bör den syfta till inlärning delningen bör ske så att utbildningstiden av nya vapen och annan materiel som tillförts hemvärnet. Genom kravet på att hem- jämnt uppdelas på förbandsutbildning beträffande förstahandsuppgifterna, övrig förvärnsförbanden skall ha hög beredskap och kunna lösa sina uppgifter självständigt bandsutbildning och enskild utbildning. Det är inte möjligt eller lämpligt att åroch omedelbart efter alarmering krävs att ligen öva alla moment som den föreskrivna den föreskrivna utbildningen i stor utsträckutbildningen bör omfatta. Den föreskrivna ning inriktas på samträning av förbanden. utbildningen bör liksom nu genomföras efDetta bör liksom nu ske genom att huvudter en flerårsrytm såväl för den enskilda delen av utbildningen i största utsträckning utbildningen som för förbandsutbildningen sker i förband. med målsättning att under den angivna tidsSärskild uppmärksamhet bör ägnas förperioden alla moment inom utbildningen bandsutbildningen i grupp. Genom de högre hinner genomgås. För närvarande sker detta krav på grundutbildning som VK föreslagit geom den 3-årsplan som försvarsområdeskan utbildningstiden koncentreras till sådan befälhavare fastställer - beträffande driftförbandsutbildning. VK förutsätter också värnet i samråd med chef för driftvärnsdisatt den tid som åtgår för att vidmakthålla trikt. Förbandsutbildningen beträffande och förkovra hemvärnsmannens skjutskickkrigsuppgifterna kan anses som den viktilighet och allmänna fältduglighet liksom för närvarande inte skall inräknas i den tjänst- gaste delen av den föreskrivna utbildninggöringstid hemvärnsman är skyldig att full- en och bör i någon form genomföras årligen oberoende av utbildningsrytmen i övgöra. rigt. De speciella typer av krigsuppgifter inHärigenom och genom de högre kraven om marinens och flygvapnets verksamhetspå grundutbildningen bedömer VK det möjområden som VK förordat i kap. 3 skall ligt att begränsa den årliga minimitiden för inrymmas i här redovisade förbandsutbildden föreskrivna utbildningen till nuvarande

fattningshavare som har att handlägga driftvärnsfrågor och bör syfta till att ge ökade kunskaper om de militära förhållandena i de områden inom vilka driftvärnets förband kan komma att verka. Driftvärnsledarkursen bör omfatta 40 timmar eller en vecka. Den bör ägnas åt driftvärnets utbildning och organisation men huvudsakligen åt de problem som sammanhänger med driftvärnets verksamhet i krig - samverkan med militära myndigheter och allmänna hemvärnet, befälsförhållanden, beredskapshöjningar, underhållstjänst samt bestämmelser för övergång från arbete till strid (från civil arbetare till hemvärnsman) och befälsförhållanden i samband härmed.

62 SOU 1969:40

ning. Den bör där så är möjligt genomföras såsom samövning med samverkande krigsförband. VK vill förorda att hemvärnets föreskrivna utbildning genomförs i en 4-årsrytm bl. a. för att få överensstämmelse med intervallerna för krigsförbandsövningarna och för att den föreskrivna utbildningens utbildningsomfång skall hinnas med inom perioden. b) Särskild befälsutbildning Även för befälet har enligt VK förslag kraven på grundutbildning skärpts. Den årliga utbildningen för befälet bör därför kunna begränsas. Huvuddelen av befälets årliga utbildning bör liksom nu ske genom att befälet fungerar i sina befälsbefattningar vid hemvärnsförbandens övningar enligt punkt a) ovan. Härutöver behövs viss särskild utbildning för befälet. Den bör, liksom nu är fallet, ske i två former, dels som kurser med hänsyn till befälskategori, dels som lokal utbildning med respektive förbands befäl sammanfört. Den senare utbildningen bör ske enligt försvarsområdesbefälhavares (motsvarande) bestämmande, dels i form av krigsspel eller muntliga stridsövningar då hemvärnsförbandets uppgifter studeras, dels i form av särskilda befälsgenomgångar före viktiga övningar med hemvärnsförbandet. De särskilda kurserna bör utgöras av veckoslutskurser, varvid huvudvikten bör läggas på ledarskap, truppföring och trupputbildning. Denna särskilda befälsutbildning bör enligt VK uppfattning omfatta sammanlagt 14 timmar per år.

4. Övrig utbildning a) Allmänt Den övriga utbildningens syfte bör vara att ge hemvärnsmännen möjligheter att förbättra sina kunskaper och färdigheter utöver vad som är möjligt genom introduktionsutbildning och årlig utbildning. SOU 1969:40

b) Fortsatt befälsutbildning Den särskilda utbildning som bibringas befälet genom föreslagen introduktionsutbildning och årlig utbildning har av VK bedömts som nödvändig. Härutöver är det önskvärt att befälet åtar sig ytterligare utbildning så att dess förmåga som befäl ytterligare ökas. VK föreslår därför att särskilda repetitionskurser anordnas för de olika befälskategorierna. Kurserna bör som regel förläggas till hemvärnets stridsskola. Kurserna bör omfatta 40 timmar och genomföras som veckokurser. De bör syfta till att vidmakthålla och förkovra befälets kunskaper och färdigheter. De bör liksom den särskilda befälsutbildningen främst omfatta ledarskap, truppföring och trupputbildning Repetitionskurser för befäl bör ordnas för kretshemvärnschefer, hemvärnschefer och kompanichefer, plutonchefer, adjutanter, stabsfurirer och gruppchefer. c) Specialutbildning Specialutbildningens syfte är att ge erforderliga eller ökade kunskaper och färdigheter för en viss befattning, där hemvärnsmän med tidigare utbildning för befattningen ej disponeras. De vanligast förekommande befattningarna för vilken sådan utbildning kan bli erforderlig är: servismanskap i kulsprutegrupp, servismanskap i värnkanongrupp, telefonist, sjukvårdsman. Ytterligare befattningar kan tänkas med hänsyn till de krigsuppgifter eller den utrustning som tilldelats av försvarsområdesbefälhavaren. VK vill för sin del ifrågasätta om icke en tillikabefattning som skyddsmanskap bör tillkomma i varje hemvärnsområde (hemvärnskrets). Syftet med specialutbildningen är även att ge ökade kunskaper och färdigheter inom ett visst verksamhetsområde. I detta fall bör utbildningen ordnas gemensamt för olika befattningshavare. Sådan specialutbildning kan omfatta spräng- och mintjänst, fria kriget m. m. 63

Utbildningens omfattning bör fastsfållas av rikshemvärnschefen. Vissa kurser bör förläggas till hemvärnets stridsskola och omfatta 40 timmar eller en vecka. d) Instruktörsutbildning Hemvärnets utbildning inom försvarsområdena leds som tidigare nämnts av försvarsområdesstabens ordinarie instruktörer (hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer), av tillfälligt anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som godkänts såsom instruktörer av försvarsområdesbefälhavaren) samt av hemvärnsmän som visat sig lämpliga härför. De senare utbildas vid veckokurser vid hemvärnets stridsskola för att som biträdande hemvärnsinstruktörer inom ett avgränsat område (spräng- och mintjänst, skjutning m. m.) medverka i utbildningsarbetet under ledning av mer kvalificerade instruktörer. Denna utbildning anser VK lämplig varför den bör fortsätta. Enligt VK uppfattning är det i många fall svårt att fylla behovet av kvalificerade instruktörer speciellt inom områden som ligger långt från militära förband, staber eller skolor varifrån huvuddelen av de tillfälligt anställda instruktörerna erhålles. Dessa svårigheter kan komma att öka. Hemvärnets befäl bör ges ökad förmåga att som instruktörer medverka i utbildningsarbetet. Härigenom skulle hemvärnet bli mer oberoende av särskilt anställda instruktörer. Det skulle då bli möjligt att öka antalet övningstillfällen för hemvärnsmän och hemvärnsförband. Genom sin föregående kännedom om hemvärnet och dess speciella förhållanden torde hemvärnsbefäl efter erforderlig utbildning vara väl lämpade som instruktörer inom hemvärnet. Detta mål kan delvis nås genom att grundkravet på befälet ökas men också genom att under introduktionskurserna och under den särskilda befälsutbildningen viss tid ägnas åt trupputbildning. VK anser emellertid att härutöver bör utbildas särskilda hemvärnsinstruktörer, rekryterade från hemvärnets egna led. Till utbildningen bör företrädesvis utväljas vil64

ligt och lämpligt hemvärnsbefäl som under tidigare värnpliktstjänstgöring erhållit befälsutbildning. Utbildningen bör syfta till att ge de kunskaper och färdigheter som fordras för att leda främst enskild utbildning och enklare förbandsutbildning vid hemvärnsområde. Utbildningen bör omfatta en instruktörskurs om 80 timmar eller två veckor vid hemvärnets stridsskola. Kursen bör huvudsakligen inriktas på utbildningsmetodik, övningars planläggning och förberedande, säkerhetsbestämmelser m. m. Efter genomgången kurs och sedan vederbörandes lämplighet för instruktörsuppgiften prövats kan han av försvarsområdesbefälhavare förordnas som hemvärnsinstruktör. VK föreslår därför att instruktörsutbildningen skall omfatta dels utbildning av biträdande hemvärnsinstruktörer för avgränsade utbildningsuppgifter enligt nu gällande bestämmelser, dels utbildning av hemvärnsinstruktörer. e) Kompletteringsutbildning Utöver den utbildning som åläggs eller erbjuds hemvärnsmännen under introduktionsutbildning och årlig utbildning samt i form av fortsatt befälsutbildning, specialutbildning och instruktörsutbildning enligt ovan är det önskvärt att hemvärnspersonalen har möjlighet till ytterligare utbildning. Främst gäller detta särskilt organiserad utbildning i militär idrott och skytie. Skjutförmåga och fältduglighet är väsentliga delar av hemvärnsmännens kunnande. I viss utsträckning förekommer utbildning i dessa övningsgrenar i samband med annan utbildning. Den särskilt anordnade utbildningen i militär idrott och skytte bör dock liksom nu ej inräknas i den kontrakterade utbildningstiden. Utbildningen bör bedrivas enligt nuvarande former med ett starkt inslag av tävlingar och märkestagiing och där så är möjligt gemensamt mel de frivilliga försvarsorganisationerna. Kompletteringsutbildningen omfattar också försvarsupplysning samt viss almänmilitär utbildning som ej har direkt anknytning SOJ 1969:40

till hemvärnsutbildningen. I Frivilligförsvaret 1 (sid. 61-63 och 73) har VK gett exempel på kompletteringsutbildningens omfattning samt framhållit att den bör ges sådant innehåll att den kan ordnas gemensamt för flera frivilligorganisationer. Hemvärnets personal bör därför kunna delta i kompletteringsutbildning som anordnas av de frivilliga försvarsorganisationerna liksom hemvärnet bör kunna inbjuda dessa till sin egen kompletteringsutbildning.

5. Utbildningens organisation och genomförande a) Allmänt Hemvärnets utbildning måste anpassas till de lokala förhållandena. Avstånd inom hemvärnsområdena, hemvärnsmännens civila yrken, hemvärnsförbandens personalstyrka, krigsuppgifterna, hemvärnsförbandens (driftvärnens) organisation m. m. gör att olikheter måste finnas mellan olika försvarsområden och mellan allmänt hemvärn och driftvärn. Det torde ankomma på den för utbildningen ansvarige försvarsområdesbefälhavaren att organisera utbildningen så att den ger största effekt. I det följande avses med central utbildning sådan utbildning som ordnas av rikshemvärnschefen vid hemvärnets stridsskola eller på annan plats. För driftvärnet avses härmed jämväl utbildning som ordnas av driftvärnschef. Med regional utbildning avses utbildning som ordnas gemensamt för hemvärn inom militärområde eller försvarsområde eller driftvärnsdistrikt (-sektion). Med lokal utbildning avses utbildning som ordnas för hemvärnsförband ur allmänna hemvärnet eller driftvärnet eller hemvärnsområde eller hemvärnskrets i hemorten eller dess närhet. Allmänna hemvärnets utbildning måste i största utsträckning organiseras så att den kan ske på icke arbetstid. Driftvärnets utbildning regleras av respektive driftvärnschef. SOU 1969: 40 5—914422

b) Introduktionsutbildning Den allmänna introduktionsutbildningen om 6-8 timmar är enligt förslaget lika för alla kategorier. Den bör därför regelmässigt kunna ordnas regionalt inom försvarsområde en till två gånger per utbildningsår eller, beroende på lokala förhållanden, lokalt inom hemvärnskrets eller hemvärnsområde. För driftvärnet kan central utbildning förekomma. Av introduktionskurserna för befäl bör plutonchefskurs och adjutantkurs ordnas centralt som veckokurs eller regionalt antingen som flera veckoslutskurser eller som veckokurs. Hemvärnschefskurs bör ordnas centralt eller regionalt inom militärområde och som veckokurs. Kretshemvärnschefskurs och driftvärnsledarkurs bör ordnas centralt som veckokurser.

c) Årlig utbildning Den föreskrivna utbildningen bör liksom nu i regel genomföras lokalt med hela hemvärnsområdet (hemvärnsförbandet) samlat, vilket är förutsättningen för att förbandsutbildningen skall ge önskat resultat. Det kan vara fördelaktigt att då så är möjligt sammanföra flera hemvärnsområden till gemensam övning. Utbildningen bör bedrivas som hel- eller halvdagsövning på söndagar eller andra arbetsfria dagar. När flera hemvärnsområden sammandras till gemensam övning kan veckoslutsövningar vara lämpliga. Viss utbildning såsom teoretisk utbildning, krigsspel, inlärning av ny materiel m. m. kan ofta med fördel ske som kortare kvällsövningar. Den viktigaste delen av den föreskrivna utbildningen är förbandsutbildningen med möjlighet till samövning med samverkande krigsförband. Sådan övning kan äga rum i regel vart fjärde år. Då inryckning för krigsförbandens personal till mobiliseringsplatserna regelmässigt torde ske på vardag (måndag) innebär detta att hemvärnspersonalen vid sådana tillfällen skulle behöva kal-

las till övning på icke arbetsfri dag. För att undvika de största olägenheterna med en sådan ordning kan övningen för hemvärnets del begränsas till en övning på morgonen för viss nyckelpersonal och för en första kontakt med det mobiliserade förbandet samt en kvällsövning med gemensam genomgång och bevakningsövning. De i den särskilda befälsutbildningen ingående veckoslutskurserna bör anordnas regionalt inom försvarsområde eller militärområde.

nalt eller lokalt i form av veckokurser, veckoslutskurser eller lokalt även som flera kvälls- eller dagsövningar. Övrig specialutbildning bör ordnas regionalt eller centralt. Kompletteringsutbildning bör bedrivas som lokala övningar samt härutöver, när det gäller militär idrott och skytte, i form av regionalt eller centralt ordnade tävlingar eller märkesprov.

d) övrig utbildning Av övrig utbildning bör repetitionskurser för befäl och instruktörsutbildningen ordnas centralt vid hemvärnets stridsskola. Specialutbildningen bör när det gäller utbildning för vissa befattningar ordnas regio-

e) Utbildningen vid driftvärnet Driftvärnet har i regel större möjligheter än allmänna hemvärnet att genomföra utbildningen på arbetstid. Detta innebär att såväl introduktionsutbildningen som den årliga utbildningen kan genomföras som kurser. Med hänsyn till bestämmelserna för respektive driftvärn, driftvärnens storlek och

Tabell 4:4. VK förslag till vissa kurser vid hemvärnets stridsskola.

Kurslängd

Kurser Introduktionskurser för befäl Kretshemvärnschefskurs » , komplettering Hemvärnschefs-(kompanichefs)kurs » » , komplettering Adjutantkurs Plutonchefskurs » , komplettering Driftvärnsledarkurs

1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka

Repetitionskurser för befäl Repetitionskurs för kretshemvärnschefer » » hemvärns- och kompanichefer » » hemvärnsadjutanter » » plutonchefer » » gruppchefer

1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka

Specialkurser Kurs i fria kriget Kurs i sprängtjänst Kurs i mintjänst Kurs i skyddstjänst

1 vecka 1 vecka 1 vecka 1 vecka

Instruktörskurser Kurs för hemvärnsinstruktörer Kurs för biträdande hemvärnsinstruktörer

2 veckor 1 vecka Summa kurser Summa kursveckor

66 Antal kurser

Antal kursveckor

55 57 SOU 1969:40

acd««2=:~2 eox: c .73 eo:3 ^."5

V)

cs U.

<u 60 C a c a •a

E

OX)

*j

3 O

<u .fe £

Ö

OX

„

-l->

Tv 60 E - 2 t - - S >"> 1 5 T3 2 ^5 :0 > £ - = C

x x x x x x x x x

:0

* «i3 x -a xs

>.S2H

X Xx x x I I I I

C

struk törer 2vecl

, 9

vi IN

I j I X X X X XX

60 C,

3 -^ u. C 03

•o

i-i

x>

u E

U •*-O XO •9 .c >

i g 3 - *

cd > O »-i

<L> T 3

a 'S

C/2X

en 03

<1 60 C

g 03 C . i 3 c3 -S ^ ^

ans

4>

.

a £

x x x x x x x x x

•ö X) 3

ca 3 ti

60 CO

'C

ål

O <D ~ UH X ) X i

>

ol

T) «

<U 03

O

a c u B o >

M

:=: 3 c

-*~*E

. 5 °«J

:c3 U .73 C3X X

60 C

I XX X X XXX i

I

XXXXXXXX

c •a

'»- IS

o c c

"5 2 '•£ "3 M)

•o B c it, -L > c

•a £ ^ 3 3 22 "2^ Q O c 03 X )

t! t l C.2:0

X X X X X X X X X

<N k.

I X XXXXX

12 > > cö

a

-t->

1-.

2-*

*3 cd G fi

•a . i 2

||| ås G. <£

o

is x x x x x x x x x

<L> <U

. 5 c3

c

i fe

Cd

i

•g-o

^ >

•c a

B°

öp ca -Q

22 3-2 -s-=> E i f CQ

SOU 1969: 40

OW

xOwS<ffiW^J 67

organisation samt driftvärnschefs och försvarsområdesbefälhavares möjligheter att genomföra utbildningen bör därför formen för driftvärnets utbildning fastställas för varje driftvärn för sig efter samråd mellan försvarsområdesbefälhavare och vederbörande chef för driftvärnet. Av vikt är härvid att förbandsutbildningen i fråga om planlagda krigsuppgifter, om möjligt i samverkan med andra berörda hemvärnseller andra förband, inte eftersatts. f) Centrala och regionala kurser Som tidigare framhållits bör viss introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning ske i form av centrala eller regionala kurser. För central utbildning bör i första hand hemvärnets stridsskola utnyttjas. Skolan har - om erforderlig lärarpersonal disponeras - en kapacitet av 2-3 kurser per vecka under omkring 40 kalenderveckor dvs. omkring 100 kursveckor. Antalet elever i varje kurs bör av utrymmesskäl m. m. ej överstiga 24. Till skolan bör förläggas den mest kvalificerade utbildningen, dvs. i första hand befälskurser av olika slag. Hit bör också förläggas vissa specialkurser inom utbildningsområden som är speciellt angelägna för hemvärnet, exempelvis fria kriget och spräng- och mintjänst. De olika typer av kurser som i första hand årligen bör anordnas vid skolan framgår av tabell 4 : 4. Med hänsyn till antalet befäl i olika befattningar och med en beräknad omsättningsperiod av 12-15 år i medeltal för hemvärnsbefälet kan antalet erforderliga kurser beräknas bli det angivna. Återstående kurstid (omkring 40 kursveckor) bör utnyttjas till ytterligare specialkurser, ledarskapskurser bl. a. för ungdomsledare, centrala kurser för visst driftvärn, ungdomskurser, vissa tävlingar m. m. Den centrala utbildningen för driftvärnet kan dessutom äga rum vid andra utbildningsanstalter enligt vederbörande driftvärnschefs bestämmande i samråd med vederbörande försvarsområdesbefälhavare. 68

De regionala kurserna bör samordnas genom militärbefälhavares försorg och beroende på antalet deltagare av olika kategorier samt på kursernas karaktär av veckokurser eller veckoslutskurser ordnas gemensamt för militärområde eller för varje försvarsområde för sig. För driftvärn kan kurser ordnas regionalt för driftvärnsdistrikt eller för driftvärn inom visst försvarsområde. 6. Sammanfattning av VK förslag till utbildning inom hemvärnet Sammanfattning av VK förslag framgår av tabell 4 : 5 . 7. Ekonomiska förmåner VK anser det nödvändigt att förbättra hemvärnspersonalens förmåner med tanke på de ökade krav som ställs framförallt på befälet. Hemvärnspersonalen bör stimuleras till att delta i och fullfölja kurser genom premier som kan utgå efter genomförandet av vissa kurser. Förslag till förmåner redovisas i kap. 8. 8. Förordnande i högre befattning inom hemvärnet Enligt VK förslag skall grundprincipen för befälsförordnande inom hemvärnet vara att vederbörande under sin värnpliktstjänstgöring erhållit sådan befälsutbildning att han kan fylla en viss befälsbefattning inom hemvärnet. Vid förordnande i högre befattning inom hemvärnet bör ställas i princip motsvarande krav på tidigare erhållen utbildning. Med hänsyn till hemvärnets speciella förhållanden bör emellertid inom hemvärnet på annat sätt visad lämplighet och duglighet tillmätas särskild betydelse. VK har i avsnitt B ovan framhållit att avsteg får göras från grundprinciperna om tidigare befälsutbildning. Samma synsätt bör prägla förordnandet i högre befattning. Förslag till förordnandemöjligheter inom hemvärnet framgår av tabell 4 : 6 . Härutöver vill VK framhålla att hemvärnsbefälet för att ytterligare förbättra SOU 1969: 40

J3qOSUJBAUI9l{SJ9J>J

X

X

X

X

X

X

3JBpBj)aapjnB}s SJ9q3SUJBAUI9qS}9J}[

X X

X

X

X

X

X

jaqosujBAUiaH

X X

X

X

X

X

SJBpBJJSJOJIJBJS spqosujBAuiaH

X X

X X

J3ipiUBdUIO}[

X X

X

9JBpBJJ3JpJ -ijBjs s j g q o i u B d u i o ^

X X

X X

S)9J>{SUJBA -UI91J piA r u e r n f p v

X X

X X

TUBdUIO>lSUJBAUI9q q o o gpBJuiosuiBA -ui9q piA j m n n f p v

jgqouomjj

X X X

gjBp^jpjpj -II?js s j 9 q o u o m i d

X

X

pqoddnjQ 60 C C

9JBpBJJ9JOJ -Jltus s j 9 q o d d n j r )

£ x:

•a

60 C

c

•a

g C 'c 'c -o "S T3 •a ra

ca c

r^3 ra X X X 3 3 a 00

u

j« 60

O

.S

ca : ^

G

M i2 2 *S 3 J3 H E 3

60 G

60 C

60 C

fl

'c

'S -B

60 T3 r^ c .-s X

60 C

'c -o

•a 60 J33 C X

to c X~ •a a3 3 '5 5 0 äc/)

2 CO Li

<3

O O :ca lea x :-, uu X o X o u o £ 3 "S a £ 3 £ 03 03 X» 03 Xh i -O O 'o o o — 1) « Ö CJ u u 5 53 T3 T3 o -o •a •a •a c "fl £-§ C 3 C D 2c 5 O D P (fl O D 5c

wj

O

60 Ba 'S a :3 2 SX

03 O

s

o

> 5 4>

SS*

E fl PQ x

SOU 1969:40

g

O O

X 2 2 .3 .3 .3

' 3 « "^ "^ "ö1

sina kunskaper skall ha möjlighet att följa utbildningen vid de befordringskurser som kommittén föreslagit för den frivilliga befälsutbildningen i Frivilligförsvaret 1, varvid deras deltagande kan begränsas till vissa avsnitt av speciellt intresse för hemvärnet. 9. Utbildningens planläggning Den nuvarande fördelningen av ansvaret för utbildningens planläggning mellan rikshemvärnschef, försvarsområdesbefälhavare och driftvärnschef anser VK är lämplig. Dock bör med hänsyn till att den regionala utbildningen ökar militärbefälhavare i större utsträckning än nu samordna viss utbildning. Rikshemvärnschefen bör utge allmänna utbildningsbestämmelser för bl. a. omfattningen av introduktionsutbildningens olika kurser, den årliga utbildningens omfattning med exempel på övningarnas fördelning inom en 4-årsperiod och omfattningen av veckoslutskurser för olika befälskategorier samt omfattningen av olika delar av övrig utbildning. Det är angeläget att målsättningen för de olika slagen av utbildning klart anges. Dessa utbildningsbestämmelser bör liksom nu är fallet kompletteras med årliga utbildningsanvisningar. Rikshemvärnschefen utarbetar även instruktioner och handböcker för hemvärnet. Militärbefälhavare bör samordna den regionala utbildningen - främst utbildningen i form av kurser. Han bör med hänsyn till behovet av olika slags utbildning inom olika försvarsområden och driftvärn ordna erforderliga veckosluts- eller veckokurser gemensamt för militärområdet eller för två eller flera försvarsområden. I samråd med chef för driftvärnsdistrikt och försvarsområdesbefälhavare bör militärbefälhavare på motsvarande sätt samordna driftvärnets utbildning. Utbildningen bör av militärbefälhavare kunna förläggas till lämpligt truppförband eller skola inom militärområdet. Han bör också medverka till att försvarsområdesbefälhavare får erforderligt antal instruktörer för den utbildning som åvilar försvarsområdesbefälhavaren.

70 Försvarsområdesbefälhavare bör med stöd av rikshemvärnschefens utbildningsbestämmelser och årliga utbildningsanvisningar uppgöra en fyraårsplan för den årliga utbildningen inom försvarsområdet. Planen bör främst ange hur olika delar av utbildningen skall fördelas på de olika åren inom perioden. Försvarsområdesbefälhavaren bör dessutom göra upp detaljerade planer för varje år eller halvår utvisande plats, tid och omfattning för de olika områdenas och förbandens övningar under perioden med bl. a. angivande av vilken utbildning av VK föreslagna hemvärnsinstruktörer skall leda. För driftvärnet bör utarbetas motsvarande planer i samråd med chef för driftvärnsdistrikt (motsvarande). Driftvärnschef bör med stöd av rikshemvärnschefens utbildningsbestämmelser uppgöra erforderliga kompletterande utbildningsbestämmelser för respektive driftvärn, varvid särskilt bör beaktas att utbildningen anpassas till respektive driftvärns särart och uppgifter. Driftvärnschefen fastställer också årligen de kurser som ordnas centralt för respektive driftvärn och bestämmer hur utbildningsomfånget i princip bör fördelas över 4-årsperioden. Chef för driftvärnsdistrikt (driftvärnsledare) bör i samråd med försvarsområdesbefälhavare utarbeta dels fyraårsplan, dels årliga planer enligt vad som angetts för försvarsområdesbefälhavare. 10. Instruktörer Hemvärnets utbildning inom försvarsområdena leds som tidigare nämnts av försvarsområdesstabens ordinarie instruktörer (hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer), av tillfälligt anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som godkänts såsom instruktörer av försvarsområdesbefälhavaren) samt av hemvärnsbefäl som visat sig lämpliga härför. Enligt VK förslag bör tillkomma särskilda hemvärnsinstruktörer, rekryterade bland hemvärnets befäl. Dessa bör i regel genomgå den under p. 4 d) nämnda instruktörsutbildningen. Hemvärnsinstruktörer förordnas, SOU 1969: 40

då behov föreligger, av försvarsområdesbe> fälhavare för ett eller flera hemvärnsom-iråden. Genomgången kurs medför därförr inte automatiskt förordnande till hemvärns-;instruktör. Å andra sidan bör hemvärns-;befäl, som genom tidigare utbildning ellerr som på annat sätt visat god förmåga i in-istruktörsarbete, kunna förordnas till hemvärnsinstruktör utan att ha genomgått före-i. slagen instruktörskurs. Uppgiften som hem-värnsinstruktör kan kombineras med annana uppgift inom hemvärnskretsen eller hemvärnsområdet. Till hemvärnsinstruktör förordnad hemvärnsman föreslås enligt kap. 83 erhålla särskilt årsarvode för sitt åtagande.

hemvärnet användbar befattningsutbildning (utbildning till telefonist, sjukvårdsman, kulspruteskytt osv.). Den samordning som sker genom att hemvärnsförbanden samövas med andra krigsförband för sin krigsuppgift är av stor betydelse och bör om möjligt utvecklas. De aktuella hemvärnsförbanden bör i största möjliga utsträckning delta när sådana krigsförband genomför inryckning till krigsförbandsövning, vid tillämpningsövningar då hemvärnet är berört samt vid särskilda övningar, mobiliseringsgenomgångar och mönstringsövningar. Vid planläggning av hemvärnets förbandsövningar bör därför hänsyn tas till krigsförbandens övningar. I den mån dessa övningar äger rum på icke arbetstid uppstår i regel ej hinder för hemvärnsförbandens deltagande. VK är emellertid medveten om att dessa krigsförbandens övningar i regel äger rum på vardagar. Detta innebär svårigheter för hemvärnsmän att delta med hänsyn till den civila verksamheten. VK har övervägt om deltagande i dessa övningar motiverar att särskild ersättning utgår. För att sådan ersättning skulle få ekonomiskt värde måste den dock motsvara förlorad arbetsinkomst. VK anser det ej lämpligt att föreslå sådana ersättningsformer. Ersättning bör därför endast utgå enligt samma normer som vid övriga förbandsövningar.

VK vill framhålla att införandet av särskilda hemvärnsinstruktörer inte utesluterr behovet av annan instruktörspersonal. Instruktörer rekryterade bland aktivt befäl, reservofficerare eller bland värnpliktiga officerare och underofficerare med stor erfarenhet av instruktörsverksamhet kommerf alltid att behövas för olika instruktörsuppgifter. Såsom instruktörer i hemvärnet bör därför även i fortsättningen utöver hemvärnets, egna instruktörsresurser utnyttjas aktivt befäl, befäl i reserven och värnpliktigt befäl som visat duglighet och lämplighet härför. De två sistnämnda befälskategorierna kanL härvid antingen hållas samlade i instruktörsgrupper för att utnyttjas inom försvarsområde eller hemvärnskrets enligt försvarsområdesbefälhavares bestämmande eller fast b) Samordning med de frivilliga försvarsorknytas till ett hemvärnsområde. ganisationernas utbildning. 11. Samordning av utbildningen med värnpliktsutbildningen och med andra frivilliga försvarsorganisationers utbildning. a) Samordning med värnpliktsutbildningen Samordning med värnpliktsutbildningen bör liksom nu ske främst genom att hemvärnet nyttiggör sig den grundutbildning som hemvärnsmännen erhållit under sin värnpliktstjänstgöring och genom att denna grundutbildning i princip är ett krav för antagning till hemvärnsman. Härvid utnyttjas också tidigare befälsutbildning eller annan för SOU 1969: 40

Den samordning som sker för närvarande genom att den personal ur frivilliga organisationer, som ingår i hemvärnets krigsorganisation, deltar i hemvärnets förbandsövningar anser VK vara lämplig. Personalen i fråga kan som kontrakterad B-personal härigenom fullgöra sin avtalsenliga repetitionsutbildningsskyldighet. Samordning förutsattes dessutom ske genom att den kompletteringsutbildning som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 i princip är öppen för personal ur alla frivilligorganisationer, även hemvärnet. På motsvarande sätt bör viss övrig utbildning som 71

anordnas av hemvärnet, främst militär idrott och skytte, vara öppen för medlemmar ur andra frivilliga försvarsorganisationer. Kurserna i fria kriget och spräng- och mintjänst bör vara öppna för medlemmarna i FBU. FBU befordringskurser bör utnyttjas av hemvärnsbefälet för att erhålla viss utbildning för placering i högre befattning. D. Utbildning av värnpliktiga i hemvärnet

krigsplacerade

1. Nuvarande förhållanden Bland frivilliga hemvärnsmän intar värnpliktiga som efter frivilligt åtagande krigsplacerats i hemvärnet i vissa avseenden en särställning. De utgörs av värnpliktiga som med hänsyn till sin militära utbildning, sitt intresse för hemvärnet och sin bostadsplats är särskilt önskvärda i hemvärnet. För att de skall kunna krigsplaceras i hemvärnet gör försvarsområdesbefälhavaren särskild framställan härom till militärbefälhavaren i varje enskilt fall. Sedan de krigsplacerats i hemvärnet tecknas kontrakt på samma sätt som med övriga frivilliga hemvärnsmän varvid de åtar sig samma skyldigheter beträffande årlig utbildning m. m. som gäller för frivilliga hemvärnsmän. Härutöver är de fortfarande skyldiga fullgöra sin repetionsutbildningsskyldighet enligt värnpliktslagen. Bestämmelser för fullgörande av denna utbildningsskyldighet återfinns i en arméorder av den 25 mars 1959 (Ast/O 25/3 1959 nr 84: 14) där det föreskrivs följande. Värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet fullgöra repetitionsövning vid (tillsammans med) förband vilka inkallas som krigsförband med följande undantag: Värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet fullgöra 3. repetitionsövningen vid detta. Har vid hemvärnet krigsplacerade värnpliktiga det år de uppnår 43 års ålder därutöver kvarstående repetitionsövningsskyldighet må denna fullgöras vid hemvärnet. Ändringar i dessa bestämmelser har företagits med anledning av det nya värnplikts-

utbildningssystemet genom att det i chefens för armén bestämmelser för repetitionsutbildningen föreskrivs att värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet fullgör återstående repetitionsutbildning vid detta. Bestämmelserna innebär att de värnpliktiga skall fullgöra sin repetitionsutbildningsskyldighet fastän de är krigsplacerade i hemvärnet. Repetitionsutbildningen genomföres vid hemvärnets stridsskola. De värnpliktiga inkallas till utbildningen med stöd av värnpliktslagen och erhåller avlöningsförmåner m. m. enligt för värnpliktiga gällande bestämmelser. Utbildningen fullgörs i en följd och omfattar 18 dagar. Fullgjord utbildning inom hemvärnet enligt hemvärnskontraktet får ej tillgodoräknas som fullgjord repetitionsutbildning enligt värnpliktslagen. Under det år hemvärnsmannen inkallats till och fullgjort en repetitionsövning kan han befrias från tjänstgöring enligt hemvärnskontraktet. 2. Granskning av nuvarande förhållanden Enligt principerna i nu gällande värnpliktsutbildningssystem skall till repetitionsutbildning inkallas endast den som är krigsplacerad vid förband. Den värnpliktige skall därvid i princip erhålla den utbildning som erfordras för hans speciella uppgift i krig. För värnpliktiga krigsplacerade i hemvärnet skulle detta innebära, att den repetitionsutbildningsskyldighet, som de skulle vara skyldiga att fullgöra enligt värnpliktslagen, borde äga rum vid respektive hemvärnsområde Då hemvärnsområdena i medeltal endast har 2-5 sådana värnpliktiga i sin organisation är detta inte praktiskt möjligt att genomföra. Enligt nuvarande bestämmelser för repetitionsutbildning inkallas värnpliktiga som ej är krigsplacerade i förband, i regel inte till repetitionsövning. Vissa värnpliktiga som uppnått den ålder då krigsplacering i hemvärnet ofta medges (42-43 år) är placerade i personalersättningsreserven. Andra är krigsplacerade i lokalförsvarsförband som av olika skäl inte inkallas till krigsförbandsövning. I båda fallen inkallas de ej till den SOU 1969:40

repetitionsutbildning som åligger dem enligt värnpliktslagen. De värnpliktiga, som efter frivilligt åtagande krigsplacerats i hemvärnet, åläggs samtliga att fullgöra sin repetitionsutbildningsskyldighet. Den frivilliga insatsen kan således innebära en skyldighet som annars ej behövt fullgöras. För att hemvärnet skall kunna lösa sina förelagda uppgifter erfordras att hemvärnsmännen fullgör viss utbildning inom hemvärnet. Omfattningen av denna utbildning har fastställts av myndigheterna. VK har för sin del lämnat förslag till utbildningens omfattning. Det är av värde om hemvärnsman även deltar i utbildning utöver den som ansetts som nödvändig. Detta bör för alla kategorier i princip ske frivilligt. Enligt nuvarande ordning tas emellertid denna ytterligare utbildning ut med stöd av värnpliktslagen för de hemvärnsmän som frivilligt anslutit sig men som alltjämt är värnpliktiga. Detta kan enligt VK uppfattning negativt påverka viljan hos lämpliga värnpliktiga att ansluta sig till hemvärnet.

från eventuellt kvarstående utbildningsskyldighet i fred. Förslaget innebär emellertid också att någon utbildningsskyldighet enligt värnpliktslagen inte förbrukas under krigsplaceringen i hemvärnet. Om en värnpliktig vid krigsplacering i hemvärnet har viss återstående fredstjänstgöringsskyldighet och han av olika skäl efter en tid ej längre bör eller önskar vara krigsplacerad i hemvärnet, finns genom förslaget möjlighet att utbilda honom för annan krigsplacering inom krigsmakten, varvid den ej förbrukade fredstjänstgöringsskyldigheten kan utnyttjas. VK förutsätter att hänsyn härvid tas till vederbörandes ålder, den tid som han fullgjort tjänst inom hemvärnet m. m. I hemvärnet krigsplacerade värnpliktiga bör enligt VK förslag helt följa den utbildning som föreslagits för övriga frivilliga hemvärnsmän.

3. VK förslag De ovan påtalade förhållandena motiverar enligt VK uppfattning en ändring av nu gällande ordning. VK föreslår därför att en värnpliktig som efter frivilligt åtagande krigsplacerats vid hemvärnet skall ha samma skyldigheter och rättigheter som andra hemvärnsmän. Han skall vara skyldig att fullgöra den utbildning som åläggs honom enligt hemvärnskontraktet samt uppmanas att fullgöra den ytterligare utbildning som anses önskvärd eller nödvändig för hans befattning inom hemvärnet. Så länge han är krigsplacerad i hemvärnet skall han i övrigt vara befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen. Fullgjord hemvärnstjänstgöring skall å andra sidan enligt VK mening ej få tillgodoräknas som fullgjord del av tjänstgöringsskyldigheten enligt värnpliktslagen. Förslaget innebär att om den värnpliktige kvarstår i hemvärnet till dess han går ur värnpliktsåldern blir han i realiteten befriad SOU 1969: 40

5 A. Grunder

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän

för

rekryteringsverksamheten

1. Allmänt Hemvärnsmän i driftvärnet rekryteras bland vederbörande myndighets anställda. Aktuell personal utgörs i allmänhet till övervägande del av värnpliktiga hemvärnsmän. Problemet för driftvärnet är därför i första hand hur dessa värnpliktiga hemvärnsmän skall kunna ges utbildning i fred. Denna fråga behandlas i kap. 6 Frivillig utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän. Föreliggande kapitel behandlar därför i första hand allmänna hemvärnet men gäller i tillämpliga delar jämväl rekrytering av frivilliga hemvärnsmän i driftvärnet. Särskilda synpunkter på rekrytering av frivilliga hemvärnsmän i driftvärnet behandlas härutöver i ett särskilt avsnitt. VK har i kap. 3 framlagt vissa grundläggande synpunkter på rekryteringen till hemvärnet. Synpunkterna kan sammanfattas sålunda. • Frivilligheten är av sådant värde att rekryteringen - så långt detta är möjligt - bör bygga på frivillig anslutning. • Av beredskapsskäl bör behovet av hemvärn fyllas redan under normala fredsförhållanden så att erforderlig utbildning kan genomföras. Antalet frivilligt rekryterade hemvärnsmän i allmänna hemvärnet bör ökas med upp till 30 % för att de angelägnaste behoven skall tillgodoses.

• Rekryteringsbehov och rekryteringsmöjligheter visar stora variationer inom olika delar av landet. • Hemvärnet skall i princip kunna ta emot alla lämpliga och villiga medborgare. • I värnpliktshänseende överåriga samt värnpliktiga som kan krigsplaceras i hemvärnet utgör med hänsyn till utnyttjandemöjligheter och militär användbarhet de viktigaste rekryteringskällorna. • I värnpliktshänseende underåriga utgör i viss utsträckning ytterligare rekryteringskällor. Hemvärnsmännens antal ökar ej enbart genom nyrekrytering. I den mån avgångar kan begränsas och den genomsnittliga kontraktstiden därigenom förlängs ökar automatiskt hemvärnets personalstyrka. Sådana åtgärder som syftar till att såväl öka nyrekryteringen som att minska avgångarna bör därför särskilt uppmärksammas. Genom särskilda åtgärder kan också intresset för deltagande i övningar ökas. Sådana åtgärder bidrar till att öka hemvärnets effektivitet och användbarhet, vilket i sin tur är rekryteringsfrämjande. Vissa av de rekryteringsfrämjande åtgärder som VK föreslår i det följande medför ökade kostnader och arbetsinsatser. De ökade kostnaderna är emellertid enligt kommitténs uppfattning berättigade, då de bidrar till att öka hemvärnets personalstyrka samt förbättra utbildning och utrustning. Härigenom får hemvärnet bättre möjligheter att motSOU 1969: 40

svara de krav som ställs på detta av statsmakterna och de militära myndigheterna. 2. Försvarsupplysning och rekrytering I Frivilligförsvaret 1 (sid. 196) framförde VK följande synpunkter på försvarsupplysning och rekrytering. Viljan att medverka i frivilligt försvarsarbete varierar från tid till annan. Frivilligheten synes i hög grad vara beroende av den enskildes bedömning av risken för krig och den upplysning som lämnas om våra försvarsmöjligheter. Erfarenheten visar att det hos många medborgare hitintills funnits en latent försvarsvilja, vilken icke tagit sig uttryck i aktivt handlande förrän krigsriskerna blivit påtagliga. Genom ökad upplysning skapas vidgad kännedom om totalförsvarets syfte och uppgifter och därmed även en ökad aktiv försvarsvilja. En ökad och fördjupad försvarsvilja är en av grundförutsättningarna för att den önskvärda rekryteringen av frivilligpersonal skall uppnås. Försvarsupplysningen måste enligt VK uppfattning bedrivas i nära samarbete mellan de frivilliga försvarsorganisationerna och de myndigheter som använder frivilliga i sin krigsorganisation. Genom sin breda demokratiska förankring och nära kontakt med allmänheten bör de frivilliga försvarsorganisationerna kunna lämna värdefull medverkan i försvarsupplysningsarbetet. Det är angeläget att myndigheterna härvid stödjer frivilligorganisationerna i denna verksamhet. Av särskild betydelse är samarbetet med centralförbundet Folk och Försvar. I samma betänkande sid. 29-30 framförde VK följande synpunkter beträffande försvarsupplysningen och frivilligverksamheten. VK anser att en ökad upplysning om vårt totalförsvars uppgifter och förutsättningar är en av de viktigaste åtgärderna för att öka intresset för deltagandet i den frivilliga försvarsverksamheten. Upplysningsarbetet måste bedrivas såväl av de frivilliga försvarsorganisationerna som av berörda myndigheter. I försvarsupplysningen bör information om den frivilliga försvarsverksamheten ingå som ett betydelsefullt led. Icke minst syns det angeläget att eftersträva en ökad information i press, radio och TV. De frivilliga försvarsorganisationerna måste medverka till att finna former för försvarsupplysningen som kan vinna intresse hos nyhetsorganen. Ett ökat samarbete med centralförbundet Folk och Försvar synes vara av stort värde. SOU 1969: 40

En ökad kunskap om de frivilliga insatsernas värde och betydelse för totalförsvaret är en av grundförutsättningarna för att frivilligverksamheten framgent skall kunna bedrivas i nuvarande eller ökad omfattning. Detta gäller i princip även för hemvärnet. Härutöver vill VK framhålla att det enligt kommitténs uppfattning synes finnas anledning förutsätta att den vitala samhällsfunktion som hemvärnet fullgör och som till huvuddelen möjliggöres genom aktiva, frivilliga insatser, uppmärksammas av massmedia, ej minst av radio och TV, då dessa enligt sina uppgifter skall söka att rättvisande och upplysande spegla samhällslivet i Sverige av idag.

3. Nuvarande rekrytering En fortgående ökning av allmänna hemvärnets styrka har ägt rum sedan 1954. Från 1954 till 1969 har de frivilliga hemvärnsmännens antal ökat med omkring 10 000 dvs. i medeltal 660 per år. Utbildningsåret 1968/69 tillfördes hemvärnet omkring 6 000 nya hemvärnsmän. Då avgångarna under samma tid utgjorde omkring 5 000 blev nettoökningen detta år omkring 1 000 hemvärnsmän. Den tid under vilken hemvärnsmän kvarstår i hemvärnet kan uppskattas till i medeltal 10-15 år. En nyrekrytering av drygt 5.000 man erfordras därför årligen för att bibehålla det frivilligt rekryterade hemvärnet vid nuvarande styrka. Om nuvarande rekrytering kan bibehållas kommer allmänna hemvärnets styrka efter hand att successivt öka. Denna nyrekrytering är emellertid otillräcklig för att inom överskådlig tid täcka de totala behoven. Särskilt måste observeras att behoven och rekryteringsmöjligheterna varierar mellan olika delar av landet. Inom vissa försvarsområden är behoven tillgodosedda medan inom andra områden behoven kan vara mycket svåra att täcka med hänsyn till det begränsade befolkningsunderlaget. VK vill därför framhålla betydelsen av 75

att de militära myndigheterna fortlöpande ser över behoven av hemvärn så att de står i rimlig proportion till vad som är möjligt att rekrytera och så att rekryteringsarbetet kan kraftsamlas till de områden där rekryteringen behöver förbättras. 4. Framtida rekryteringsmöjligheter I kap. 3 har VK redovisat sin grundinställning ifråga om möjligheterna att täcka behoven av frivilliga hemvärnsmän. VK anser, att det är möjligt att i huvuddelen av landet täcka behoven genom rekrytering på frivillig väg under förutsättning att vissa rekryteringsfrämjande åtgärder insätts. Inom områden med svagt befolkningsunderlag kan dock svårigheter uppstå även om endast nuvarande styrka skall bibehållas. Det av VK föreslagna utbildningssystemet kräver i vissa avseenden ökade insatser av de frivilliga hemvärnsmännen, speciellt hemvärnsbefälet, då det gäller att fullgöra de frivilliga åtagandena. VK föreslår, som redovisats i kap. 4, att hemvärnsmän i princip skall ha genomgått militär grundutbildning i det obligatoriska värnpliktssystemet före antagning till hemvärnsman. Befälet utom gruppchefer bör dessutom i samband med förordnande genomgå en kortare kurs för att inhämta de speciella kunskaper om hemvärnets verksamhet som erfordras för att det skall kunna lösa sina uppgifter. Beträffande den årliga obligatoriska utbildningsskyldigheten inom hemvärnet föreslår VK inga förändringar. Däremot föreslås att hemvärnsbefälet genomför viss ytterligare årlig utbildning, som dock ryms inom nuvarande maximitid enligt hemvärnskungörelsen. VK vill i anslutning härtill framhålla, att föreslagen utbildningstid redan i nuläget inom flertalet försvarsområden fullgörs av hemvärnsbefälet på frivillig väg och med god anslutning. VK förutsätter vidare att de förbättrade ekonomiska förmåner, utbildningsbetingelser m. m., som VK föreslår vid genomförandet av det nya utbildningssystemet, skall 76

vara ägnade att stärka rekryteringsmöjligheterna. De ökade grundkraven för antagning och utbildningssystemet tillsammans torde vidare innebära en högre kvalitet på hemvärnsbefäl och hemvärnsmän. Detta torde i sin ordning ytterligare höja hemvärnets anseende. Även ett sådant förhållande torde vara ägnat att stärka rekryteringen. I följande avsnitt av detta kapitel föreslår VK olika rekryteringsstimulerande åtgärder. VK bedömer att dessa åtgärder skall öka intresset för att delta i hemvärnsutbildningen samt att de skall bidra till att öka rekryteringen i den omfattning som bedöms önskvärd.

5. Särskilda synpunkter på rekrytering inom vissa regioner. a) Storstadsregioner I kap. 3 har VK påtalat vissa förändringar i vårt lands befolkningsstruktur som kan påverka behovet av hemvärn. Där nämns bl. a. att vid hemvärnets tillkomst i början av 1940-talet var befolkningsfördelningen mellan städer och landsbygd en annan än nu. Den befolkningsomflyttning som ägt rum under 1950- och 1960-talen från delar av Norrland och nordvästra Svealand till landets mellersta och sydliga delar samt från landsbygd till tätorter inom alla delar av landet, torde komma att fortsätta, kanske i accelererat tempo, under de närmaste decennierna. Den sålunda pågående strukturomvandlingen av befolkningsfördelningen måste, enligt VK uppfattning, på sikt påverka hemvärnets framtida uppgifter och utformning. Dessa påtalade förhållanden påverkar också rekryteringen. Procenten hemvärnsmän i städerna är i regel avsevärt mindre än på landsbygden. I de tre storstadsregionerna (Stockholm, Göteborg och Malmö) är procenten hemvärnsmän endast hälften eller mindre av medelprocenten för hela landet. Orsakerna till detta förhållande är flera. Bland de viktigaste kan framhållas följande. Begreppet hembygd blir inom storstadsregioner ofta ett svårdefinierat begrepp. BoSOU 1969: 40

stad och arbetsplats ligger för stora delarr av befolkningen långt från varandra. Dett blir svårt att få den känsla av samhörighett med det egna samhället, som är naturligt;t i mindre orter där bostad och arbetsplatss finns nära varandra. Härigenom blir det också svårare att hos den enskilde väcka intresse för en aktiv frivillig insats. De kommunala myndigheterna i en storstadsregion upplevs ofta som mer anonymai än i det mindre samhället. De kommunalai förtroendemännen har svårare att nå personlig kontakt med den enskilde. Gemenskapen med grannar är ofta obetydlig. Dett blir sålunda svårare att på ett enkelt sätt nåi den enskilde med personlig påverkan genomt grannar eller hemvärnsbefäl, ett förfaringssätt som erfarenhetsmässigt är den effektivaste rekryteringsmetoden. Då storstadsregionerna, som tenderar attt öka i omfattning, rymmer stora personalreserver, som skulle kunna utnyttjas i hemvärnet, bör särskild uppmärksamhet ägnas ått rekryteringsverksamheten i dessa. VK vill i anslutning härtill erinra om att; inom hemvärnsstaben genomförs en undersökning rörande dessa speciella förhållanden, genom en särskild utredningsman. b) Glesbygder Många delar av vårt land är numera glesbygder. Detta gäller bl. a. vissa kust- och gränsområden där ett även antalsmässigt starkt hemvärn är särskilt angeläget. Möjligheterna att där rekrytera frivilliga till hemvärnet är begränsade med hänsyn till befolkningsunderlaget. Härtill kommer att i samma områden krigsmaktens övriga förband måste utnyttja nästan samtliga värnpliktiga för att nå en så god lokal rekrytering som möjligt och därigenom säkerställa snabb mobilisering, varför möjligheterna till krigsplacering i hemvärnet av härtill villiga värnpliktiga är starkt begränsade. Rekryteringen av hemvärnsmän inom glesbygderna erbjuder därför särskilda svårigheter som måste beaktas vid planläggningen av rekryteringsverksamheten bl. a. genom att särskilda resurser måste avdelas för reSOU1969:40

kryteringsarbetet. En ingående samordning av användningen av tillgängliga personalresurser för totalförsvaret måste dessutom eftersträvas ej minst inom dessa områden, 6. Särskilda synpunkter på rekryteringen till driftvärnet Hemvärnsmännen i driftvärnet rekryteras bland vederbörande myndighets anställda, Rekryteringsproblemen blir härigenom förenklade. Företagsledning och arbetskamrater kan här direkt påverka den enskilde, Rekryteringsmöjligheterna underlättas ytterligare av att huvuddelen av driftvärnets utbildning enligt praxis äger rum på arbetstid, varvid hemvärnsmannen bibehåller sin lön oavkortad. Härtill kommer att huvuddelen , ca 80 %, av hemvärnsmänen i driftvärnet är värnpliktiga hemvärnsmän. Av dessa deltar emellertid endast en femtedel frivilligt i hemvärnets utbildning i fred. Det största problemet för driftvärnet är därför ej så mycket att öka dess styrka genom att rekrytera ytterligare frivilliga av i värnpliktshänseende överåriga, som att få det stora antalet värnpliktiga hemvärnsmän att frivilligt delta i driftvärnets utbildning i fred. Dessa frågor behandlar VK i kap. 6. B. VK förslag till åtgärder för att förbättra rekryteringen 1. Allmänt rekryteringsfrämjande

åtgärder

a) Upplysningsverksamhet Erfarenheterna från rekryteringsarbetet visar som ovan nämnts att den rekryteringsverksamhet, som bedrivs lokalt och genom personlig påverkan från i orten kända personer, ger det bästa resultatet. Sådant arbete kan bäst bedrivas av hemvärnets egna män. Hemvärnscheferna som närmast är ansvariga för rekryteringen inom vederbörliga hemvärnsområden bör härvid liksom nu är fallet ges stöd genom aktiv medverkan i rekryteringsarbetet av försvarsområdesbefälhavaren. Det är önskvärt att rekryteringsarbetet även stöds av kommunala myndig-

heter, enskilda företag, organisationer och föreningar. Utöver sådan personlig påverkan bör allmänheten i större utsträckning upplysas om hemvärnets uppgifter, dess uppkomst och fasta förankring bland befolkningen och i samhället. Även här kan hemvärnets egen personal göra stora insatser, då den med sina kontakter med alla delar av samhället kan sprida upplysning om hemvärnet inom föreningar, sammanslutningar m. m. Upplysnings- och rekryteringskampanjer torde med fördel kunna samordnas med andra frivilliga försvarsorganisationer. En sådan samordning kan förmodas öka intresset hos massmedia och andra opinionsbildande organ och ge dessa anledning att medverka i större utsträckning än om verksamheten bedrivs av varje organisation för sig. Upplysningsverksamheten bör också rikta sig till myndigheter, företag och organisationer, som genom sin verksamhet har särskild anknytning till totalförsvaret, liksom till fackliga organisationer och föreningar med stort inflytande hos viktiga befolkningsgrupper. Särskilt i storstadsregionerna bör upplysnings- och rekryteringsverksamheten inriktas på att skapa företagshemvärn, varvid företagsnämndernas medverkan torde vara av stort värde. Det torde även vara värdefullt att benämna hemvärnsförband efter områden eller stadsdelar, varigenom samhörighetskänslan kan stärkas. Även inom krigsmakten synes ökad upplysning om hemvärnet vara av väsentligt värde. Ökad insikt om hemvärnets stora betydelse för alla försvarsgrenar under mobilisering och kupp liksom vid övergång till fria kriget torde bidra till ytterligare ökade insatser för en intensifierad rekrytering av hemvärnsmän från det aktiva befälets sida liksom av befäl i reserven och värnpliktigt befäl. b) Ekonomiska förmåner I kap. 8 föreslår VK bättre ekonomiska förmåner för hemvärnsmännen. Som där framhålls har förmånsbestämmelserna utformats så att de i största möjliga utsträckning

överensstämmer med vad som V K föreslagit för övriga frivilligorganisationer. Dessa ökade förmåner torde också enligt VK uppfattning verksamt kunna bidra till en förbättrad rekrytering. c) Organisatoriska åtgärder Ökade insatser i rekryteringsverksamheten kräver ökade arbetsinsatser. F ö r hemvärnets del bör rekryteringsverksamheten i stort ledas och planeras av rikshemvärnschefen, medan på regional nivå främst försvarsområdesbefälhavaren kan göra stora insatser i direkt samverkan med hemvärnets egen personal. Lokalt måste hemvärnschefen tillsammans med andra intresserade hemvärnsmän bedriva rekryteringsarbetet genom personlig påverkan på enskilda personer. En ökad rekryteringsinsats torde kräva ökade personella resurser. Inom hemvärnsstaben och försvarsområdesstabernas hemvärnsavdelningar erfordras, enligt vad VK framhåller i kap. 9, organisationsförstärkningar för att hemvärnets verksamhet, inte minst utbildningen, skall kunna planläggas och ledas tillfredsställande. Sådana förstärkningar är också önskvärda ur rekryteringssynpunkt. Lokalt inom hemvärnsområdena kan personalförstärkning inte ordnas på annat sätt än att hemvärnschef engagerar medhjälpare bland sina hemvärnsmän som med hänsyn till bostadsort och arbetsplats kan få vissa områden eller personer att bearbeta. Det danska hemvärnets rekrytering ombesörjes i stor utsträckning av en särskild »konsulentorganisation» (se bilaga 1:2). Erfarenheterna från denna organisation är mycket goda. Genom ofta återkommande kontakter på arbetsplatser, i bostadsområden och bland organisationer av olika slag når dessa konsulenter goda resultat. Konsulenterna har hittills till stor del bestått av f. d. motståndsmän som med egna erfarenheter som bakgrund kunnat tala för hemvärnets sak. De har i regel nära anknytning till skilda delar av samhällslivet, inte minst fackföreningsrörelsen. Huruvida en motsvarande konsulentorgaSOU 1969:40

sation i Sverige skulle ge samma goda resultat för det svenska hemvärnets del är svårt att bedöma. Som tidigare framhållits är det de personliga kontakterna i hemorten, inom bostadsområdet och på arbetsplatsen, som ger det bästa rekryteringsresultatet i det svenska hemvärnet. Sådana personliga kontakter nås bäst av den som själv tillhör den aktuella gruppen av människor. För det svenska hemvärnets del bör det därför i första hand vara hemvärnsmännen själva som på sina arbetsplatser och bland grannar verkar för ökad anslutning till hemvärnet. Kringresande konsulenter eller rekryteringsombud kan aldrig nå samma kontakt med den grupp av människor som det är aktuellt att upplysa, även om de kan hålla intressanta och stimulerande genomgångar i samband med sammankomster etc. Däremot vore det värdefullt om hemvärnschefer och andra hemvärnsmän kunde ges ett effektivt och fortlöpande stöd i sitt rekryteringsarbete, utöver vad som kan lämnas från försvarsområdesstaberna. VK ifrågasätter därför om inte rikshemvärnschefens rekryteringsverksamhet skulle kunna utvecklas och intensifieras genom att till den knyta ett antal rekryteringskonsulenter. Dessa skulle verka inom olika delar av landet där rekryteringen av hemvärnsmän enligt tillgänglig statistik eller av särskilda skäl speciellt behöver uppmärksammas eller förbättras. Rekryteringskonsulenternas uppgift skulle vara att verka ute i landet hos hemvärnschefer och andra hemvärnsmän som svarar för rekryteringen inom hemvärnsområdena. Rekryteringskonsulenterna skulle utbilda och hjälpa denna hemvärnspersonal i rekryteringsarbetet genom att lämna exempel på rekryteringsarbetets uppläggning och genomförande. Broschyrer och rekryteringsmateriel m. m. kan stödja rekryteringskonsulenternas verksamhet. Rekryteringskonsulenterna skulle vara verksamma inom en viss del av landet och placerade vid t. ex. militärområdesstaberna, men inriktas på aktuella delområden av rikshemvärnschefen. Denne har nämligen möjlighet att överblicka rekryteringssituationen i landet i dess helhet. SOU 1969: 40

VK anser att föreslagna rekryteringskonsulenter verksamt skulle kunna bidra till en förbättring av hemvärnets rekrytering av frivilliga hemvärnsmän. VK anser det dock inte möjligt att fastställa lämplig omfattning av en sådan konsulentorganisation eller rekryteringskonsulenternas ställning innan verksamheten praktiskt prövats. VK föreslår därför att försöksvis tre rekryteringskonsulenter får anställas under tre år. De föreslås under försökstiden huvudsakligen verka inom Södra, östra och övre Norrlands militärområden. Konsulenterna som i princip inte själva skall direkt påverka enskilda personer, bör ha god kunskap om hemvärnet. Under försöken bör bl. a. prövas om personer med kunskap om modern informationsverksamhet kan vara lämpliga som rekryteringskonsulenter. Efter försökstidens slut bör erfarenheterna få avgöra huruvida verksamheten med rekryteringskonsulenter bör fortsätta och eventuellt utökas. d) övriga åtgärder Bland övriga rekryteringsfrämjande åtgärder bedömer VK följande vara särskilt betydelsefulla. Effektiva, intressanta och väl ledda övningar ökar intresset bland hemvärnsmännen och skapar ökat förtroende för hemvärnet. Likaså kan tillkommande nya uppgifter förnya intresset. Dylika åtgärder bidrar också till att hemvärnsmännen stannar kvar i hemvärnet, vilket som tidigare framhållits är av stor betydelse för att hemvärnets styrka skall ökas. Flera övningstillfällen bör skapas så att hemvärnsmännen har möjlighet att fullgöra sin kontraktsenliga tjänstgöring även om de har haft förhinder vid vissa övningstillfällen. Detta kräver ökade utbildningsanslag. Svårigheter finns också i vissa fall att erhålla instruktörer. VK anser därför att hemvärnet bör utbilda egna instruktörer och har i kap. 4 föreslagit särskilda instruktörskurser. En sådan utökad själwerksamhet bör också höja hemvärnets självförtroende och känsla av ansvar för den egna organisationen. Förbättrad personal- och medlemsvård 79

torde bidra till att hemvärnsmännen vill stanna kvar längre i organisationen liksom att den blir mer attraktiv för nya medlemmar. Särskilt betydelsefullt har det visat sig vara att nya hemvärnsmän omgående tas om hand och placeras så att de får känsla av samhörighet med organisationen. Dessutom bör hemvärnsmännen i ökad utsträckning inbjudas till krigsmaktens övriga förband. Genom inbjudan till studiebesök, till »förbandets dag», till viktigare övningar m. m. skulle samtliga försvarsgrenar kunna förstärka den samhörighet med hemvärnet som är av vital betydelse för krigsmakten som helhet och ytterligare understryka betydelsen av den insats hemvärnet gör i alla försvarsgrenar vid mobilisering och krig. Vad gäller hemvärnets egen verksamhet bör det övervägas om ej vid vissa övningar och sammankomster i ökad utsträckning hemvärnsmännens familjer kan inbjudas att delta som åskådare eller utöva annan aktivitet under pågående hemvärnsövning. Hemvärnets utrustning bör ägnas särskild uppmärksamhet. Förbättrad vapenutrustning ger ökat självförtroende och förtroende för de egna möjligheterna att lösa tilldelade uppgifter. Förbättrad uniformsutrustning har sedan länge varit ett angeläget önskemål bland hemvärnsmännen själva. Förutom att sådana förbättringar i sak är angelägna torde de också av hemvärnsmännen själva ofta tas som direkt bevis på myndigheternas verkliga intresse för och uppskattning av hemvärnet. De blir därigenom direkt rekryteringsfrämjande. VK ifrågasätter om inte särskilda fackeller kurstecken på uniformen skulle kunna stimulera till ökad anslutning till kurser eller annan utbildning och ökad rekrytering till hemvärnet. 2. Särskilda åtgärder beträffande 47-åringar Det övervägande antalet frivilliga hemvärnsmän, omkring 80 %, utgörs av i värnpliktshänseende överåriga. Denna grupp torde också i framtiden bli den viktigaste rekryteringskällan för hemvärnet.

80 Denna personalgrupp är emellertid samtidigt en viktig tillgång då det gäller att förse även andra delar av totalförsvaret med personal. För fördelningen av denna personal mellan olika intressenter har överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen gemensamt utfärdat reglerande bestämmelser (arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär G4 den 13 juni 1969). Dessa bestämmelser innebär i stort följande. Årligen den 1 april utsänds från statistiska centralbyrån direkt till samtliga 47-åringar en förfrågan om vilken organisation inom totalförsvaret de önskar tillhöra i en beredskaps- eller krigssituation, när de ej längre är värnpliktiga. Svaren skall vara inlämnade efter sex veckor då bearbetningen av inkomna svar börjar vid länsarbetsnämnderna. Fördelningen av 47-åringarna handhas av länsarbetsnämnderna, som härvid som underlag får vissa behovs- och tillgångsberäkningar från arbetsmarknadsstyrelsen avseende de olika intressenterna dvs. röda korset, civila transportväsendet, motorreparationstjänsten, byggnads- och reparationsberedskapen samt civilförsvaret. För hemvärnet anges inga behovsuppgifter, då man anser att alla som efter värnpliktsåldern med vapen vill delta i landets försvar om möjligt skall få göra detta. Antagning i hemvärnet kan också ofta förenas med placering i annan befattning i totalförsvaret. Handläggningen vid länsarbetsnämnderna tar olika tid inom olika län men fördelningen beräknas i princip vara avslutad då 47-åringarna ej längre är värnpliktiga dvs. den 31 december det år varunder de fyller 47 år. Av de omkring 50 000 47-åringar som f. n. årligen fördelas har hittills i medeltal drygt 4 000 varje år anmält sig önska tillhöra hemvärnet. Enligt vad VK. inhämtat torde med hänsyn till totalförsvirets behov denna siffra kunna höjas till 8 030 utan att större problem behöver uppstå för arbetsmarknadsstyrelsen då det gäller att tillgodose även andra verksamhetsområden inom totalförsvaret. Uppgift på dem som uttryckt önskemål S3U 1969: 40

om att få tillhöra hemvärnet översänds till respektiva försvarsområdesbefälhavare som i regel med hjälp av hemvärnscheferna kontaktar vederbörande för ytterligare information och för kontraktskrivande. De som vid denna kontakt ej längre önskar tillhöra hemvärnet blir föremål för ny fördelning av länsarbetsnämnden. VK bedömer det möjligt, att under vederbörligt hänsynstagande till andra totalförsvarsgrenars intressen, genom lämpligt insatta åtgärder öka hemvärnets rekrytering bland 47-åringarna. I första hand bör åtgärder vidtas för att i tillräcklig omfattning informera vederbörande om hemvärnet och dess verksamhet, skyldigheter och förmåner som hemvärnsman m. m. Den information som ges i det av statistiska centralbyrån utsända formuläret är enligt VK mening alltför knapphändig. Härtill kommer att vederbörande endast har sex veckor till förfogande innan han skall avge sitt svar och under vilken tid han skall kunna begära eller erhålla informationer om hemvärnet från hemvärnschefen i hemorten eller från försvarsområdesbefälhavaren. VK har därför övervägt om uppgift på 47-åringar förtecknade efter bostadsort genom de militära registreringsmyndigheternas försorg skulle kunna tillställas vederbörande försvarsområdesbefälhavare innan frågeformulären sänds ut av statistiska centralbyrån. Härigenom skulle möjligheter ges för hemvärnschefer m. fl. att i god tid informera aktuella 47-åringar om hemvärnet. VK har emellertid funnit att ett sådant förfaringssätt innebär avsteg från gällande överenskommelse mellan överbefälhavaren och arbetsmarknadsstyrelsen, varför VK ej vill förorda en sådan åtgärd. Beträffande värnpliktiga med uppskov (värnpliktiga hemvärnsmän) har emellertid försvarsområdesbefälhavaren redan förteckning över dessa. Dena kategori kan därför redan i nuläget informeras av hemvärnets representanter innan de går ur värnpliktsåldern vid 47 år. Enligt vad VK erfarit är det ej möjligt att ändra arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär på så sätt att frågeformuläret skickas ut tiSOU 1969: 40 6—914422

digare så att längre tid disponeras innan svar behöver avges. Däremot syns den information som ges 47-åringarna i det utsända formuläret kunna göras betydligt fylligare bl. a. genom att uppgift lämnas på den myndighet eller befattningshavare hos vilken ytterligare upplysningar kan inhämtas. Detta gäller ej bara hemvärnet utan även de andra grenarna av totalförsvaret. Endast härigenom synes vederbörande 47-åring ges en reell möjlighet att göra ett genomtänkt val. VK vill i samband härmed understryka vikten av att försvarsområdesbefälhavaren och hemvärnschefen utan dröjsmål tar kontakt med de 47-åringar som anmält sitt intresse för att ingå i hemvärnet, så att vederbörande kan ges ytterligare information och så att han så snart som möjligt tas om hand och får känna samhörighet med organisationen och sina kamrater. Utöver dessa åtgärder från myndigheternas sida bör hemvärnets egen personal kunna medverka till ökad rekryteringsaktivitet. Hemvärnet har spridning över hela landet med representanter inom de flesta orter, samhällsgrupper och arbetsplatser. Med sin personalkännedom bör de från sitt håll kunna påverka 45-47-åringar med upplysning om hemvärnet och dess verksamhet innan eller i samband med att de får sina frågeformulär.

3. Särskilda åtgärder beträffande värnpliktiga a) Nuvarande förhållanden Av de värnpliktiga disponeras huvuddelen för utbildning och tjänstgöring inom krigsmakten. En mindre del av de värnpliktiga kan emellertid ej disponeras, då dessa med stöd av uppskovskungörelsen erhållit uppskov eller är krigstjänstgöringsfria. Skyldighet föreligger dock som tidigare nämnts för uppskovsvärnpliktiga att under beredskapstillstånd och krig ingå i hemvärnet. Härtill kommer sådana värnpliktiga, som med hänsyn till kroppsbeskaffenhet m. m. frikallats från värnpliktens fullgörande. 81

De grupper av värnpliktiga som disponeras av krigsmakten utgörs av I. Värnpliktiga som inskrivits men ännu ej påbörjat sin grundutbildning; II. Värnpliktiga som genomgår eller har genomgått grundutbildning och därefter krigsplacerats i förband inom krigsorganisationen; III. Disponibla, utbildade och krigsanvändbara värnpliktiga som placeras i personalersättningsreserv; IV. Värnpliktiga som placerats i personalreserv och som ej avses att tas i anspråk vid mobilisering. Till denna grupp hör bl. a. värnpliktiga som på grund av medicinska eller psykiska skäl åsatts begränsad militär användbarhet och som i regel uttagits för handräckningstjänst, värnpliktiga som av olika anledningar befriats från tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen (bl. a. naturaliserade medborgare) samt värnpliktiga som erhållit uppskov. Värnpliktiga kan i viss utsträckning efter frivilligt åtagande få utnyttjas för krigsplacering i hemvärnet om de ej erfordras i krigsorganisationen. För närvarande utgör sådana hemvärnsmän omkring 4 % av antalet frivilliga hemvärnsmän. Huvuddelen tillhör armén och chefen för armén har ställt en viss kvot av arméns värnpliktiga till hemvärnets förfogande, som efter frivilligt åtagande kan placeras i hemvärnet. Kvoten är emellertid utnyttjad endast till omkring 50 % och används huvudsakligen för att tillgodose behovet av befäl i hemvärnet. Förfaringssättet vid krigsplacering i hemvärnet är i stort följande. Försvarsområdesbefälhavare (hemvärnsofficer, hemvärnschef) söker personlig kontakt med lämpliga och önskvärda värnpliktiga som visat eller kan tänkas visa intresse för att ansluta sig till hemvärnet. Om vederbörande förklarat sig villig att ansluta sig till hemvärnet därest han kan krigsplaceras där, gör försvarsområdesbefålhavaren framställning till aktuell truppregistreringsmyndighet, som själv avgör ärendet eller hänskjuter det till militärbefålhavaren för avgörande. Värnpliktiga enligt grupp I ovan kan antas till hemvärnsmän utan att särskild fram-

ställning görs till truppregistreringsmyndigheten. Genom rekryteringens inriktning på enskilda, särskilt önskvärda värnpliktiga sker ej medvetet någon koncentration av rekryteringsarbetet till någon särskild av de ovan angivna grupperna II, III och IV. Värnpliktiga ur grupp II är dock svårast att få frigjorda för krigsplacering i hemvärnet. VK vill i detta sammanhang även nämna att krigsmakten under senare år ställt ett antal värnpliktiga i åldrarna 35-47 år, vilka tillhör den under IV nämnda gruppen, till de civila myndigheternas förfogade för placering i dessas krigsorganisationer (jfr arbetsmarknadsstyrelsens cirkulär G 4/1969). Det har här främst varit frågan om personal för civilförsvarets och det civila transportväsendets behov, men de värnpliktiga har också kunnat tilldelas hemvärnet. Fördelningen sker enligt samma förfaringssätt som gäller för 47-åringar enligt punkt 2 ovan, dvs. de värnpliktiga erbjuds inte först åt hemvärnet innan de ställs till förfogande för fördelning inom totalförsvaret. b) VK överväganden och förslag Värnpliktiga enligt grupp I ovan bör liksom hittills få antas till hemvärnsmär intill dess de inkallas för att fullgöra värnpliktstjänstgöring. Värnpliktiga enligt grupp II torde liksom nu endast i undantagsfall kunna få disponeras för krigsplacering i hemvärne:. För hemvärnets del blir därför främst grupperna III och IV av intresse. Av värnpliktiga tillhörande grupp III torde ett antal komma att inkallas först sedan mobiliseringen genomförls främst i syfte att ersätta avgångar vid de Irigsorganiserade förbanden. Storleken av denna del låter sig teoretiskt beräknas om man utgår ifrån vissa på förhand givna förutsättningar. Härutöver är det nödvändigt att i personalersättningsreserven placera yf.erligare ett antal värnpliktiga för att möjliggöra att förbandens personalstyrka ständigt är fylld genom att utbyte kan ske av värnpliktiga, som på grund av sjukdom, flytning m. m. SDU 1969:40

måste lämna förbandet. Denna del av personalersättningsreserven måste därför anses i sig innefatta en så stor rörlighet beträffande de enskilda värnpliktiga att det ej är realistiskt att räkna med att dessa i allmänhet kan tillhöra hemvärnet under tillräckligt lång tid för att en placering där skall vara motiverad. Vid vissa truppregistreringsmyndigheter torde dock förutsättningar finnas för att medge att värnpliktiga ur grupp III i viss utsträckning kan placeras i hemvärnet. Av de värnpliktiga som tillhör grupp IV har flertalet genomfört längre eller kortare grundutbildning och i vissa fall även fullgjort repetitionsutbildning. Dessa värnpliktiga, liksom de som i framtiden uttas till handräckningstjänst och vilka kommer att ha minst 440 timmars allmänmilitär utbildning, bör enligt VK bedömande ha tillräcklig grundutbildning för att de skall kunna göra en insats inom hemvärnet. De här aktuella värnpliktiga bör därför kunna utgöra en värdefull rekryteringskälla som hittills endast i begränsad omfattning utnyttjats vid hemvärnets rekrytering. De värnpliktiga är värdefulla för hemvärnet genom sitt åldersläge och genom den i regel aktuella utbildning som de fått i det obligatoriska värnpliktssystemet. Många är, beroende på sin utbildning, lämpliga som befäl och som biträdande instruktörer. VK anser det därför önskvärt att öka antalet värnpliktiga som efter frivilligt åtagande kan krigsplaceras i hemvärnet. Detta kan enligt VK uppfattning också möjliggöras genom att nuvarande kvot av värnpliktiga som enligt chefens för armén bestämmelser kan ställas till hemvärnets förfogande, väsentligt höjs eller att kvoteringen helt slopas. Antalet värnpliktiga i ovan angiven grupp IV är nämligen i nuläget avsevärt och bedöms efter hand komma att öka. En kvotering enligt nuvarande bestämmelser synes därför sakna praktisk betydelse så länge de värnpliktiga kan tas från denna grupp. Härutöver anser VK att rekryteringen av värnpliktiga kan förbättras genom att de värnpliktiga upplyses om möjligheterna till krigsplacering i hemvärnet samt genom att hemvärnets företrädare ges ökade och förbättrade möjligSOU 1969: 40

heter till personlig påverkan av lämpliga personer. Sålunda bör förfaringssättet vid rekrytering av värnpliktiga ändras på så sätt att försvarsområdesstaberna årligen av truppregistreringsmyndigheterna förses med uppgifter (plåtavtryck) om värnpliktiga, förtecknade efter bosättning med adresser, som får disponeras av hemvärnet för krigsplacering. Med hjälp av sådana uppgifter kan rekryteringsarbetet direkt inriktas på lämpliga och önskvärda personer. Detta gäller inte minst de värnpliktiga i åldersläget 35-47 år som överföres till fördelning inom totalförsvaret. Beträffande 47åringarna har VK tidigare framhållit att någon ändring i gällande rutin vid deras fördelning ej kan förordas, även om detta skulle gynna hemvärnets rekrytering. För här aktuella värnpliktiga är förhållandet enligt VK uppfattning emellertid annorlunda. Till skillnad mot vad som gäller för 47-åringarna, vilka går ur värnplikts åldern i samband med fördelningen och därför ej längre kan disponeras av krigsmakten med stöd av värnpliktslagen, avgör de militära myndigheterna hur många och vilka av de fortfarande värnpliktiga som kan ställas till totalförsvarets förfogande. Hänsyn tas härvid till krigsmaktens behov av personal. Då hemvärnet utgörs av för krigsmakten nödvändiga militära förband, anser VK det naturligt om hemvärnets behov först tillgodoses, innan de aktuella värnpliktiga fördelas tili totalförsvaret i övrigt. VK föreslår därför att förteckning över värnpliktiga, som är aktuella för fördelning till totalförsvaret eller i övrigt kan ställas till hemvärnets förfogande, tillställs försvarsområdesbefälhavarna. Först sedan försvarsområdesbefälhavare och hemvärnets personal sålunda haft tillfälle att rekrytera lämpliga och villiga hemvärnsmän bland de värnpliktiga, översändes förteckning över övriga för fördelning inom totalförsvaret i övrigt. Beträffande tjänstgöringsskyldigheten i fred för värnpliktiga, som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet, vill VK framhålla följande. Enligt nu gällande bestämmelser skall

värnpliktiga, som krigsplaceras i hemvärnet och som har kvarvarande tjänstgöringsskyldighet i fred, fullgöra återstående repetitionsutbildningsskyldighet vid hemvärnet. Enligt VK förslag i kap. 4 bör dessa värnpliktiga befrias från skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning i fred enligt det obligatoriska värnpliktssystemet så länge de kvarstår i hemvärnet och fullgör sina utbildningsskyldigheter enligt bestämmelserna för hemvärnet. Fullgör de ej sin utbildningsskyldighet bör krigsplaceringen i hemvärnet hävas, varvid tjänstgöringsskyldigheten enligt obligatoriska värnpliktssystemet åter kan utnyttjas (jfr även kap. 4 D p. 3). 4. Särskilda åtgärder beträffande extra hemvärnsmän Extra hemvärnsmän utgörs av värnpliktiga som är krigsplacerade vid krigsmaktens förband och därför ej kan disponeras av hemvärnet när de fullgör värnpliktstjänstgöring. De utgör emellertid en värdefull tillgång för hemvärnet då de genom sitt åldersläge och sina militära kunskaper kan bidra till att höja kvaliteten på hemvärnets utbildning i fred. De kvarstår också i regel i hemvärnet efter utträdet ur värnpliktsåldern och utgör därför en god rekryteringskälla. För att öka rekryteringen av extra hemvärnsmän bör under medverkan från hemvärnets egna representanter och från försvarsområdesstaberna de värnpliktiga under värnpliktsutbildningen ges upplysning om hemvärnets uppgifter och verksamhet i fred och krig och om möjligheterna för den enskilde att som extra hemvärnsman vidmakthålla och vidareutveckla sina färdigheter, bl. a. avseende skjutning och fältduglighet.

6 Frivillig utbildning av värnpliktiga hemvärnsmän

A. Inledning I kap. 2 och 3 har kommittén redogjort för de värnpliktiga hemvärnsmännens ställning i hemvärnets organisation. Av dessa kapitel samt av bilagorna 1 : 1 och 1 1 : 2 framgår också att till värnpliktiga hemvärnsmän räknas för närvarande enbart värnpliktiga med uppskov (motsvarande). I direktiven till VK anges beträffande de värnpliktiga hemvärnsmännen följande. I det på grundval av prop. 1966: 106 beslutade värnpliktsutbildningssystemet har räknats med att de värnpliktiga hemvärnsmännen inte skall fullgöra någon repetitionsutbildning. Med hänsyn härtill bör utredningen överväga vilka åtgärder, som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvämsmännen till frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning. I sammanhanget må erinras om de förslag om utbildning av uppskovsvärnpliktiga som tidigare framlagts av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. VK behandlar i detta kapitel nuvarande förhållanden beträffande de värnpliktiga hemvärnsmännens utbildning, de åtgärder som VK bedömer lämpliga för att stimulera dessa hemvärnsmän till frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning samt bedömt resultat av föreslagna åtgärder. I kap. 14 tar VK upp frågan om hur utbildningen av dessa hemvärnsmän bör organiseras och genomföras om de skulle åläggas att obligatoriskt fullgöra sin utbildSOU 1969: 40

ningsskyldighet enligt värnpliktslagen inom hemvärnet. B. Nuvarande

förhållanden

1. Allmänt Frågan om utbildning och utnyttjande av de uppskovsvärnpliktiga har behandlats i olika sammanhang sedan 1944. Senast har den utförligt behandlats av 1960 års värnpliktsutredning i dess betänkande »Värnplikten» (SOU 1965: 68, sid. 487 ff.). I betänkandet redovisas historik och bakgrund till nuvarande förhållanden, varför VK i dessa avseenden här begränsar sig till att i det följande citera vissa uttalanden i detta betänkande.

2. Uppskovsinstitutet 1960 års värnpliktsutredning avser med uppskovsvärnpliktiga sådana värnpliktiga som med stöd av uppskovskungörelsen (SF 1959: 146) åtnjuter krigstjänstgöringsfrihet eller är meddelade uppskov, dvs. befrielse under beredskapstillstånd och krig från inkallelse till tjänstgöring jämlikt 28 § värnpliktslagen. Beträffande uppskovsinstitutet anges följande. De krigstjänstgöringsfria utgörs av vissa värnpliktiga som på grund av innehav av bestämd befattning eller bestämt uppdrag - exempelvis såsom ledamot av riksdagen - är

befriade från inkallelse till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen. Uppskov får meddelas värnpliktig vid verk, vars verksamhet oundgängligen måste upprätthållas under beredskapstillstånd eller krig. Under krig kan Kungl. Maj:t med omedelbar verkan upphäva uppskovets giltighet. Uppskov kan redan vid planläggningen i fredstid i vissa fall vara begränsat till 30 dagar efter krigsutbrott (månadsuppskov). Uppskov får inte meddelas i större omfattning än som ovillkorligen erfordras för verksamhetens bedrivande. Kungl. Maj:t bestämmer i princip det högsta antal uppskov som får meddelas. Uppskov skall i första hand meddelas äldre värnpliktig eller värnpliktig som är i begränsad omfattning duglig till krigstjänst. Som huvudregel gäller att värnpliktig, yngre än 35 år icke ifrågakommer för uppskov. Undantag härifrån utgör bland annat vissa kommunikationsverk, där lägre ålder medges. Uppskov skall omedelbart hävas, när anledning till uppskov icke längre föreligger, exempelvis då uppskovsvärnpliktig byter anställning. I uppskovskungörelsen fördelas de värnpliktiga som meddelats uppskov på fyra uppskovsgrupper, I-IV. Uppskovsgrupp I omfattar de centrala verken inom statsförvaltningen, i den mån de icke är kommunikationsverk eller hänförliga till uppskovsgrupp III, samt riksdagens verk. Uppskovsgrupp II omfattar kommunikationsverken. Uppskovsgrupp III omfattar länsstyrelserna (överståthållarämbetet), civilförsvaret utom civilförsvarsstyrelsen, verken inom den kommunala förvaltningen, arbetsblockorganisationen inom jordbruket samt den av länsstyrelse administrerade civila transportorganisationen. Uppskovsgrupp IV omfattar övriga verk. Med verk förstås härvid bland annat även enskilda företag. Gemensamt för ovannämnda kategorier är, att de vid mobilisering inte disponeras för krigstjänstgöring i militära förband i överensstämmelse med den militära utbildning de erhållit. Så länge orsaken till detta förhållande består, kan de ej heller i fredstid krigsplaceras vid förband. När uppskovet hävs, är de åter disponibla för krigsplacering. Av nu nämnda kategorier utgör de uppskovsvärnpliktiga omkring 95 procent. Grupperna krigstjänstgöringsfria och uppskovsgrupp I är tämligen små medan uppskovsgrupperna II-IV är av jämförbar storleksordning och innefattar det stora flertalet.

3. Värnpliktiga hemvärnsmän Kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän (SF den 29 juni 1951 nr 549) reglerar skyl-

digheten för vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. att under vissa förhållanden tjänstgöra i hemvärnet. Med stöd av dessa bestämmelser, har chefen för armén närmare reglerat denna verksamhet. 1960 års värnpliktsutredning redogör för dessa förhållanden sålunda. Enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän är vissa värnpliktiga med uppskov m. fl. vid beredskapstillstånd eller krig skyldiga att fullgöra tjänstgöring i hemvärnet jämlikt 28 § i värnpliktslagen. Denna skyldighet avser följande personal, nämligen dels värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen, dels värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten. Skyldigheten gäller icke vapenfria värnpliktiga. Tjänstgöringen enligt ovan fullgörs vid allmänna hemvärnet eller driftvärnet. I det första fallet fullgörs tjänsten vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen och, då stridsläget så fordrar, även utanför densamma för ortens försvar. I det andra fallet fullgörs tjänstgöringen vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen. I intetdera fallet får den värnpliktige utan tvingande skäl beordras tjänstgöra under sådan tid, att han hindras fullgöra sina civila arbetsuppgifter. De värnpliktiga hemvärnsmännen övas icke i fred annat än efter frivilligt åtagande. Chefen för armén har sedermera utfärdat bestämmelser om värnpliktiga hemvärnsmäns infogande i hemvärnsorganisationen samt värnpliktigt hemvärn. Häri föreskrivs, att följande personer icke skall tas i anspråk för tjänst i det värnpliktiga hemvärnet under beredskapstillstånd och krig, nämligen a) personer som i sitt civila arbete utför beväpnad tjänst och vars folkrättsliga ställning i krig är reglerad så, att de har rätt att ingripa mot rikets fiender (polisen, civilförsvarets personal i ordnings- och bevakningstjänst); b) personer, som i fred antagits i frivilliga hemvärnet; c) personer, som befunnits inte böra ingå i hemvärnet eller som för kortare tid, exempelvis skördearbete, tillfälligt ställts till det civila samhällets förfogande. De värnpliktiga hemvärnsmännet ingår vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd i hemvärnet antingen såsom förstärkning till redan befintliga hemvärnsförband eller bildar nya förband. De värnpliktiga hemvärnsmännei infogas i hemvärnet på sådant sätt, att arbeismarknadsSOU 1969: 40

och civilförsvarsintressen tillgodoses i största möjliga utsträckning. De värnpliktigas arbete bör störas så litet som möjligt. Av arbetsmarknadsstyrelsen anbefalld omflyttning av arbetskraft får inte hindras. De värnpliktiga hemvärnsmännen skall kunna lösa uppgifter inom såväl hemvärnet som civilförsvaret. Där så är nödvändigt, kan värnpliktiga hemvärnsmän även ingå i företagens verkskydd. Varje värnpliktig hemvärnsmän skall kunna delta i försvaret av den anläggning, där han är anställd. Utlämning av utrustning till enskilda får ske endast under beredskapstillstånd eller krig och vid frivilligt anordnad utbildning. Vad 1960 års värnpliktskommitté anfört är fortfarande gällande. Antalet värnpliktiga hemvärnsmän framgår av kap. 3.

4. Utbildningen av uppskovsvärnpliktiga a) Historik 1960 års värnpliktsutredning anför beträffande utbildning av de uppskovsvärnpliktiga följande. De uppskovsvärnpliktiga fullgjorde enligt den ordning som gällde närmast efter det andra världskrigets slut repetitionsövningar i samma utsträckning som andra värnpliktiga. Från år 1950, då repetitionsövningarna började bedrivas i krigsförband, inkallades härvid de uppskovsvärnpliktiga - som ju icke var krigsplacerade vid något förband - till lämpligt krigsförband. Ett syfte var härvid att vid behov bringa det övade förbandets styrka upp till krigsstyrka. Ett annat syfte var att vidmakthålla de värnpliktigas militära kunskaper. Det förekom också, att särskilda repetitionsövningsförband, sammansatta uteslutande av uppskovsvärnpliktiga, inkallades och övades. År 1954 beslöts emellertid att av besparingsskäl undanta uppskovsvärnpliktiga från repetitionsövning. Beslutet föranledde ingen ändring av värnpliktslagen. De uppskovsvärnpliktiga som tillhör civilförsvaret erhåller utbildning härför. Denna utbildning meddelas med stöd av civilförsvarslagen. Frågan om de uppskovsvärnpliktiga eller i vart fall vissa av dessa under tiden för uppskovet skulle erhålla militär utbildning har därefter varit föremål för behandling av 1954 års utredning rörande totalförsvarets personalbehov. Denna utredning föreslog år 1955 att uppskovsvärnpliktiga m. fl. i det fall de tillSOU 1969: 40

hörde armén eller kustartilleriet skulle vid 42 års ålder genomgå en 23 dagars driftvärnsutbildning. Denna skulle anordnas vid en särskild för ändamålet organiserad utbildningsanstalt med en personal av storleksordningen 150 personer. 5 100-5 900 man skulle årligen utbildas. Vid remissbehandlingen av förslaget var meningarna delade men övervägande kritiska. Utredningens nämnda förslag har ännu icke föranlett någon åtgärd från Kungl. Maj:ts sida. 1960 års värnpliktsutredning ansåg att behov av utbildning för de uppskovsvärnpliktiga i och för sig föreligger. En sådan utbildning skulle bland annat tjäna till att sätta de värnpliktiga i stånd att delta i fria kriget. Den skulle vidare kunna underlätta förnyad krigsplacering av de värnpliktiga i militärt förband sedan uppskov återkallats. Den skulle slutligen kunna ge de värnpliktiga de militära kunskaper, som erfordras för att lösa uppskovsuppgiften främst inom det värnpliktiga hemvärnets ram. Värnpliktsutredningen ansåg att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag, dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och motsvarande uppgifter kunde övervägas. Utredningen bedömde det emellertid möjligt att införa obligatorisk utbildning för det värnpliktiga hemvärnet först sedan det av utredningen föreslagna utbildningssystemet i övrigt blivit genomfört och vunnit stadga. Frågan om sådan utbildning skulle då få vägas mot andra behov. Värnpliktsutredningen förutsatte, att skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning bör föreligga för uppskovsvärnpliktiga liksom för andra värnpliktiga. Utredningen föreslog, att inom ramen för disponibla medel militär myndighet skall kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga för att täcka under övning eljest föreliggande personalbrister i övande krigsförband. De övande förbandens styrka kunde i vissa fall härigenom bringas i sådan nivå att övningens syfte säkerställdes samtidigt som deltagande uppskovsvärnpliktiga bibringades en i och för sig önskvärd utbildning. År 1966 beslöt statsmakterna enligt utredningens förslag. 87

b) Nuvarande utbildning För de uppskovsvärnpliktiga, dvs. de värnpliktiga hemvärnsmännen, föreligger lagmässig skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning i form av krigsförbandsövning liksom för andra värnpliktiga. Denna skyldighet tas emellertid ej ut för närvarande annat än då behov föreligger att fylla ut vakanser i förband som skall göra krigsförbandsövning. I dessa fall avser emellertid utbildningen ej utbildning för vederbörandes uppgift i hemvärnet. De värnpliktiga hemvärnsmännen erhåller därför utbildning för sina krigsuppgifter endast om de frivilligt ansluter sig till hemvärnets utbildning i fred. Sådan anslutning har hittills skett endast i begränsad omfattning. Av uppskovsvärnpliktiga, som är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig och som är anställda i företag med driftvärn, deltar omkring 20 % frivilligt i driftvärnets utbildning. För uppskovsvärnpliktiga, vilka som värnpliktiga hemvärnsmän tillhör allmänna hemvärnet, är motsvarande siffra 2 %. Inom denna senare kategori förekommer emellertid stora variationer. I många fall deltar ej de uppskovsvärnpliktiga inom ett företag eller hos en myndighet frivilligt i hemvärnets utbildning. I andra fall, speciellt där företagshemvärn organiserats kan deltagarsiffran vara så stor som 30 %. I ett fåtal fall då företagsledningen ställt arbetstid till företagshemvärnets förfogande, har de uppskovsvärnpliktiga vid vissa företag genomfört en kortare övning på krigsuppgifterna som hemvärnsmän. Huvuddelen av de värnpliktiga hemvärnsmännen får alltså ingen utbildning i fred för den tjänstgöring de är skyldiga att fullgöra vid beredskapstillstånd och krig. Det övervägande flertalet har visserligen fullgjort sin grundutbildning och i regel en eller två krigsförbandsövningar (motsvarande) innan de erhållit uppskov. Från den tidpunkt de erhållit uppskov har de dock ej genomgått militärutbildning. För många innebär detta att det har förflutit sex år eller mer sedan de sist fullgjorde militär-

tjänstgöring. För samtliga gäller att de ej övat i de förband de skall tjänstgöra i under krig eller på de uppgifter de skall lösa. Många har ej utbildats med det vapen - gevär - som de tilldelas vid beredskapstillstånd och krig. Trots dessa förhållanden är de värnpliktiga hemvärnsmännen skyldiga att vid beredskapslarm omedelbart tjänstgöra i hemvärnets förband. C. VK överväganden och förslag 1. Inledning Vid sina överväganden om de uppskovsvärnpliktigas utbildning arbetade 1960 års värnpliktsutredning utifrån den förutsättningen att utbildningen skulle göras obligatorisk med stöd av värnpliktslagen. Utredningen kunde därför i olika alternativ behandla utbildningens inriktning liksom dess organisation och omfattning. 1960 års värnpliktsutredning kom härvid till slutsatsen att den utbildning som var angelägnast var utbildningen för de direkta hemvärnsuppgifterna. Som tidigare framgått resulterade emellertid värnpliktsutredningens förslag i att någon obligatorisk hemvärnsutbildning för de uppskovsvärnpliktiga tills vidare ej skulle införas. Tidigare har också framgått att endast omkring 10 % av de uppskovsvärnpliktiga frivilligt deltar i hemvärnets utbildning. Detta är enligt VK uppfattning otillräckligt. I sitt yttrande över 1960 års värnpliktsutrednings betänkande framhöll rikshemvärnschefen att dessa förhållanden gör att det värnpliktiga hemväraet i dag icke är skickat att lösa sina krigsuppgifter. VK delar denna uppfattning. VK kommer att i detta avsnitt inskränka sig till att enligt direktiven för kommitténs arbete föreslå åtgärder för att heja graden av frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning i fred. VK finner det sålunda vara av s:ort värde att de uppskovsvärnpliktiga ansluter sig som frivilliga hemvärnsmän till befintlirt allmänt hemvärn eller driftvärn. Vid tillräcklig anslutning kan nya förband t. ex. företagshemSOJ 1969:40

värn bildas. För utbildningen måste gälla de bestämmelser som fastställts för utbildningen av frivilliga hemvärnsmän i övrigt. Utbildningen skall bl. a. särskilt ta sikte på de uppgifter, som förbanden skall lösa i krig, och kommer för huvuddelen av de värnpliktiga hemvärnsmännen att innebära försvar av det egna företaget eller arbetsplatsen. 2. Åtgärder för att öka det frivilliga deltagandet i hemvärnets utbildning a) Upplysning I kap. 5 har VK framhållit värdet av upplysningsverksamhet för att förbättra rekryteringen till hemvärnet. Där framförda synpunkter och förslag syftar närmast till att allmänt öka föreståelsen för hemvärnet och dess betydelse för landets försvar och härigenom öka rekryteringen av ej värnpliktiga till hemvärnet. Sådan upplysningsverksamhet är även av värde för att stimulera de uppskovsvärnpliktiga till att ansluta sig till hemvärnet. Den upplysningsverksamhet, som skall syfta till att de uppskovsvärnpliktiga ansluter sig till hemvärnet för att frivilligt genomgå utbildning, bör emellertid ha sin speciella karaktär med hänsyn till dessa värnpliktigas särskilda situation. De har en fördel i förhållande till andra värnpliktiga genom att de vid mobilisering och krig skall fortsätta sitt civila arbete. I fredstid fullgör de i regel ej någon repetitionsutbildning, vilket också ur de värnpliktigas och arbetsgivarnas synpunkt i vissa avseenden torde betraktas som en förmån. Å andra sidan är de uppskovsvärnpliktiga skyldiga att vid beredskapstillstånd och krig tjänstgöra i hemvärnet, varvid huvuddelen får till uppgift att försvara den egna arbetsplatsen när läget så kräver. För många uppstår då den situationen att de kan sättas in i strid och härvid i vissa fall även blir skyldiga föra befäl över trupp utan att ha fått erforderlig utbildning för sin uppgift och i många fall ej heller fått utbildning med det vapen de blir tilldelade. Dessa förhållanden utgör goda motiv för en frivillig utbildning i fred och kan även SOU 1969: 40

ge följande argument i upplysningsarbetet. I den värnpliktiges eget intresse ligger nämligen att han är förberedd för sin krigsuppgift liksom att ansvarskänslan gentemot kamrater, samhälle och företag motiverar att den värnpliktige skaffar sig sådan utbildning att han kan lösa sina stridsuppgifter på det sätt som förväntas och kommer att krävas av honom. Denna upplysning till de uppskovsvärnpliktiga och till arbetsgivarna bör kombineras med sådan upplysning som lämnas om hemvärnet i övrigt rekryteringsarbete. Gemenskap och kamratskap inom hemvärnet, hemvärnsutbildningen som en form av friluftsliv och fysisk träning, försvarets behov av frivilliga insatser, samarbetet med övriga frivilliga försvarsorganisationer och härigenom möjlighet till gemensam verksamhet för familjen är exempel på sådana delar av hemvärnets verksamhet som kan framhållas. Upplysningsverksamheten för de värnpliktiga hemvärnsmännen torde bli särskilt effektiv om den riktas personligen till varje enskild individ. Truppregistreringsmyndigheter, försvarsområdesstaber och företag har personalen registrerad, varför en sådan personlig påverkan är möjlig att genomföra. Upplysningen bör utformas bl. a. med hänsyn till sådan personlig påverkan, antingen upplysningen bedrivs från militär myndighet, andra hemvärnsmän eller företrädare för företaget inom vilket vederbörande arbetar. Härutöver kan även andra åtgärder vidtas, t. ex. skapandet av en särskild upplysningsfilm och en särskild broschyr i form av specialnummer av tidskriften »Hemvärnet» m. m. Föreslagna åtgärder för upplysningsverksamheten bör samordnas av militära myndigheter (rikshemvärnschefen och försvarsområdesbefälhavare).

b) Särskilda åtgärder från företags och myndigheters sida Motiven för frivillig insats klarläggs genom upplysning. Upplysningsverksamheten bildar 89

därför grunden för övriga åtgärder, som kan vidtas för att stimulera till frivilligt deltagande i hemvärnets övningar. Utöver upplysning kan emellertid andra åtgärder vidtagas. Hemvärnsmän i driftvärnet har i praktiken möjlighet att fullgöra den kontraktsenliga minimiutbildningen på arbetstid med bibehållna avlöningsförmåner. Hemvärnsmän i allmänna hemvärnet fullgör sin utbildning på fritid och åtnjuter härför enligt nu gällande bestämmelser i realiteten inga egentliga ekonomiska förmåner. Dessa förhållanden liksom tidigare redovisad statistik pekar på att möjligheten att fullgöra hemvärnsutbildning på arbetstid, samt befintligheten av ett vid företaget (myndigheten) organiserat företagshemvärn eller driftvärn är starkt bidragande orsaker till en god frivilliganslutning till hemvärnet. Denna uppfattning bestyrks av de intervjuer som VK företagit bland uppskovsvärnpliktiga vid olika företag. Organiserandet av företagshemvärn liksom bedrivandet av hemvärnsutbildning på arbetstid kräver företagens medverkan. VK har därför gjort en undersökning av olika företags och myndigheters inställning till dessa frågor. Undersökningen visar att företag och myndigheter, som har uppskovsvärnpliktiga bland sina anställda, är medvetna om fördelarna härmed. De är över lag positivt inställda till att dessa uppskovsvärnpliktiga på något sätt bibringas utbildning för sin hemvärnsuppgift i krig. Sålunda är de villiga att medverka vid skapandet av särskilda företagshemvärn. Härvid torde huvuddelen dessutom vara villiga att på olika sätt ekonomiskt bidra till verksamheten. Beträffande utbildning på arbetstid förekommer sådan, som tidigare nämnts, vid företag och myndigheter som har driftvärn organiserat. Dessa myndigheter och företag är nästan uteslutande stadiga. Huvuddelen av myndigheterna är beredda att i fortsättningen medge att även ytterligare uppskovsvärnpliktiga som önskar ansluta sig till befintligt driftvärn får bedriva utbildning på arbetstid.

90 Bland företag utan organiserat driftvärn finns vissa - i regel sådana med ett fåtal uppskovsvärnpliktiga - som är beredda att ställa viss arbetstid till förfogande för de värnpliktiga hemvärnsmännens utbildning. Andra däremot anser sig inte kunna ställa arbetstid till förfogande för sådan utbildning. VK anser med stöd av företagna undersökningar att militära myndigheter, i första hand försvarsområdesbefälhavare, i samråd med berörda företag bör söka aktivera de särskilda företagshemvärnen vid företag där sådana avses organiseras som särskilda förband vid beredskapstillstånd och krig. Försvarsområdesbefälhavare och representanter för företagsledning och anställda samt eventuellt i orten befintligt hemvärn bör härvid gemensamt medverka vid företagshemvärnets bildande och fortsatta verksamhet. VK undersökningar har nämligen visat att det fordras en aktiv och positiv medverkan från alla parter om ett gott resultat skall nås. Företagsledningen bör framförallt medverka genom att ställa lämplig person till förfogande som ledare för företagshemvärnet, samt medge att denne i viss utsträckning får disponera företagets resurser för verksamheten, samt i övrigt på olika sätt stödja verksamheten även om inte arbetstid kan ställas till förfogande. De anställda själva kan genon sina organisationer medverka till att fcretagshemvärnet får ett gott anseende och till att inom företagshemvärnet skapas en företagsanda av samma slag som exempelvis i korporationsidrottsföreningar. I orten redan organiserat allmänt hemvärn kan främst medverka genon att orientera om hemvärnets verksamhet och övningar, ställa instruktörer till förfogande och ordna gemensamma övningar och tävlingar. De militära myndigheterna slatligen bör - förutom att de skall svara för utbildning, utrustning m. m. - vid fcretagshemvärns bildande ge den information till såväl företagsledning som anställla som är nödvändig för ett gott resultat. SDU 1969: 40

c) Personliga förmåner till värnpliktiga hemvärnsmän VK har övervägt vilka särskilda förmåner, som bör utgå till den uppskovsvärnpliktige vid frivillig utbildning genom anslutning till hemvärnet. Beträffande ekonomiska förmåner har VK härvid bedömt att någon skillnad härvidlag inte bör göras mellan hemvärnsmän som frivilligt anslutit sig antingen de är uppskovsvärnpliktiga eller ej. Av VK i kap. 8 föreslagna förmåner för hemvärnsmän bör därför gälla även för de värnpliktiga hemvärnsmännen som frivilligt deltar i hemvärnets utbildning. De av VK föreslagna förmånerna innebär förbättringar i förhållande till nu gällande bestämmelser, varför de bör vara rekryteringsbefrämjande även för denna kategori. VK har även övervägt om de uppskovsvärnpliktiga som frivilligt ansluter sig till hemvärnet i någon form skulle kunna få tillgodoräkna sig fullgjord hemvärnstjänst som fullgjord värnpliktstjänstgöring. lämförelse bör härvid ske med andra värnpliktiga som krigsplacerats i hemvärnet efter frivilligt åtagande och som härvid förbundit sig att i fredstid tillhöra hemvärnet och delta i dess utbildning. För denna kategori har VK i kap. 4 föreslagit att de så länge de är krigsplacerade i hemvärnet skall fullgöra för hemvärnet fastställd utbildning men i övrigt vara befriade från värnpliktstjänstgöring. De bör därför enligt VK förslag ej åläggas att enligt nu gällande bestämmelser fullgöra kvarstående tjänstgöringsskyldighet i fred i form av särskild repetitionsövning inom hemvärnet om 18 dagar. Detta innebär att vederbörande, om han kvarstår i hemvärnet tills han lämnar värnpliktsåldern, i realiteten blir befriad från kvarstående utbildningsskyldighet i fred. Å andra sidan har VK ej velat föreslå att fullgjord hemvärnsutbildning skall få tillgodoräknas som fullgjord värnpliktsutbildning. Om vederbörande av olika skäl ej längre bör eller önskar vara krigsplacerad i hemvärnet bör nämligen möjlighet finnas att utbilda honom för SOU 1969: 40

annan krigsplacering inom krigsmakten. Då tjänstgöringsskyldigheten enligt värnpliktslagen sålunda ånyo kan behöva tas ut bör emellertid hänsyn tas till vederbörandes ålder och den tid han tjänstgjort i hemvärnet (jfr även kap. 4 D p. 3). Vad ovan anförts bör också gälla uppskovsvärnpliktiga som frivilligt ansluter sig till hemvärnets utbildning. Om deras uppskov hävs måste det finnas möjlighet, att med utnyttjande av vederbörandes tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen, utbilda honom för den befattning inom krigsmakten han placeras i vid uppskovets upphörande. Då de uppskovsvärnpliktiga i realiteten redan är befriade från skyldigheten att fullgöra repetitionsutbildning i fred, kan någon ytterligare lättnad i värnpliktsutbildningen i princip ej ges dessa värnpliktiga om de ansluter sig frivilligt till hemvärnet. Den möjlighet som finns att vid behov inkalla enskilda uppskovsvärnpliktiga till repetitionsutbildning för att personalstyrkan vid krigsförbanden under krigsförbandsövningen skall hållas på tillräckligt hög nivå bör dock enligt VK uppfattning ej tillämpas på sådana uppskovsvärnpliktiga som anslutit sig till hemvärnet. D. V K slutsatser Som tidigare framhållits anser VK det vara en allvarlig brist att värnpliktiga, som erhåller uppskov samtidigt åläggs att vara värnpliktiga hemvärnsmän utan att de i samband härmed får en för de avsedda hemvärnsuppgifterna direkt inriktad utbildning annat än genom frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning. Förhållandet är enligt VK uppfattning ej försvarligt, då endast omkring 10 % av de uppskovsvärnpliktiga för närvarande utnyttjar möjligheten att skaffa sig utbildning genom att frivilligt delta i hemvärnets utbildning. De uppskovsvärnpliktiga bör, enligt VK mening, ges erforderlig utbildning antingen genom att den utbildningsskyldighet som åvilar vederbörande enligt värnpliktslagen utnyttjas, eller genom att de i ökad ut91

sträckning frivilligt deltar i hemvärnets utbildning. De åtgärder, som VK i enlighet med direktiven för utredningen föreslagit för att stimulera de uppskovsvärnpliktiga till ökat frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning, bör ge en förbättring av deltagarfrekvensen. VK vill i detta sammanhang framhålla, att kommittén är medveten om att de redovisade förslagens genomförande är beroende av bl. a. en relativt omfattande medverkan från myndigheter, företag och enskilda liksom att ytterligare resurser av personell och ekonomisk art måste insättas för att förverkliga VK förslag. Resultaten av de föreslagna åtgärderna är svåra att bedöma. De blir ej påvisbara förrän åtgärderna genomförts och fått verka under någon tid. Skulle det efter ett antal år visa sig att de föreslagna åtgärderna ej ger tillfredsställande resultat anser VK det nödvändigt att frågan om obligatorisk hemvärnsutbildning i fred för de uppskovsvärnpliktiga tas upp till förnyad prövning. I kap. 14 lämnar VK förslag till omfattningen av en sådan obligatorisk hemvärnsutbildning liksom överslagsmässiga beräkningar av utbildningskostnaderna härför.

92 SOU 1969: 40

Ungdomsutbildningen vid hemvärnet

A.

Inledning

Förberedande militärutbildning av manlig ungdom förekommer inom krigsmakten vid hemvärnet, sjövärnskåren (SVK), den frivilliga befälsutbildningsrörelsen (FBU), flygvapenföreningarnas riksförbund (FVRF), frivilliga motorcykelkåren (FMCK) och frivilliga radioorganisationen (FRO). Dessutom förekommer särskild ungdomsverksamhet inom skytterörelsen. VK har i Frivilligförsvaret 1 (sid. 63 ff.) närmare redovisat vissa allmänna synpunkter, som enligt kommitténs uppfattning bör ligga till grund vid utformningen av ungdomsverksamheten vid de frivilliga försvarsorganisationerna. Vad där anförts i fråga om verksamhetens principiella inriktning gäller även för ungdomsverksamheten vid hemvärnet. Det bör emellertid särskilt uppmärksammas att ungdomsutbildningen vid hemvärnet har ett tvåfaldigt syfte nämligen att dels ge ungdomarna en allmänt försvarsinriktad fritidssysselsättning dels bibringa dem sådana kunskaper och färdigheter att den som så önskar vid viss uppnådd ålder kan teckna kontrakt som hemvärnsman. Det bör i detta sammanhang även nämnas att ungdomsutbildning, som på motsvarande sätt som i hemvärnet ger ungdomar möjlighet att teckna avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret, förekommer inom FVRF, FMCK och FRO samt i viss utsträckning inom svenska röda korset (SRK). SOU 1969: 40

Hemvärnets ungdomsrörelse omfattade 1968/69 ca 6 000 ungdomar. Den årliga nyrekryteringen uppgår till mellan 1 500 och 2 000 ynglingar. Utbildningsåret 1968/ 69 deltog ca 6 000 i den lokala utbildningen medan ca 1 400 deltog i centrala och regionala ungdomskurser. Hemvärnsungdomar deltar även i FBU ungdomsutbildning och i det frivilliga skyttet. I detta kapitel granskas de nuvarande förhållandena inom hemvärnets ungdomsverksamhet. Dessutom lämnas förslag till hur verksamheten i stort bör utformas i framtiden samt synpunkter på hur samordning av ungdomsverksamheten vid frivilligorganisationerna och hemvärnet bör ske.

B. Granskning

av nuvarande

förhållanden

1. Ungdomsverksamhetens syfte i stort Enligt chefens för armén anvisningar för ungdomsverksamheten vid hemvärnet (ao nr 18/1956) skall denna främst ha följande syften. a) väcka, tillvarata och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen; b) under för ungdom lämpliga former bibringa de militära kunskaper och färdigheter som är ägnade att möjliggöra användning i hemvärnet, förbereda den kommande värnpliktstjänstgöringen samt ge upplysning om militäryrket; c) ge ungdomen en sådan inställning till 93

hemvärnet att vederbörande efter värnpliktstjänstgöringen återkommer till hemvärnet som hemvärnsman, extra hemvärnsman eller instruktör samt d) ge ungdomen en värdefull fritidssysselsättning och bidra till att dana ynglingarna till goda medborgare.

dom mellan 15 och 20 års ålder eller fram till tidpunkten för värnpliktstjänstgöringens påbörjande om hemvärnskontrakt som hemvärnsman inte tecknats dessförinnan.

3. Användning av hemvärnsungdom i krig VK anser att de utfärdade anvisningarna till sin principiella innebörd väl överensstämmer med vad VK i Frivilligförsvaret 1 föreslagit som målsättning för ungdomsverksamheten vid övriga frivilliga försvarsorganisationer. Det i anvisningarna angivna syftet med ungdomsverksamheten bör enligt kommitténs mening även framdeles utgöra målsättningen i stort för hemvärnets ungdomsverksamhet. VK förutsätter att sådan verksamhet, som syftar till att bibringa ynglingarna kunskaper och färdigheter som ger dem möjlighet att teckna kontrakt som hemvärnsmän, utformas och genomförs med särskilt hänsynstagande till elevernas ålder.

2. Indelning Till hemvärnsungdom räknas enligt nuvarande indelning dels hemvärnsrekryter, som under anställningsåret skall fylla minst 15 år, och dels hemvärnsmän intill det kalenderår då de fyller högst 19 år eller intill den tidpunkt då de påbörjar värnpliktstjänstgöring. Hemvärnsman skall ha kontrakt och hemvärnsrekryt antagningsbevis. Enligt värnpliktslagen är svensk man värnpliktig från och med det år under vilket han fyller 18 år till och med det år under vilket han fyller 47 år. VK utgår ifrån att den nedre åldersgränsen satts bl. a. med hänsyn till att flertalet män vid 18 års ålder bedöms nå den mognad och besitta övriga förutsättningar som krävs för att kunna användas i stridande befattningar inom krigsorganisationen. VK anser därför att antagning till hemvärnsman bör ske tidigast det år då vederbörande fyller 18 år. VK anser att begreppet hemvärnsungdom bör användas som sammanfattande begrepp för deltagarna i ungdomsutbildningen. Vederbörande bör således vara hemvärnsung-

94 Beträffande användningen av i värnpliktshänseende underårig hemvärnsman i hemvärnets stridande förband i krig gäller en särskild generalorder (go nr 3683/1947) och särskilda av chefen för armén utfärdade bestämmelser. Av generalordern framgår bl. a. att underårig hemvärnsman må tillhöra stridande förband från och med det år under vilket han fyller 18 år eller från den tidpunkt dessförinnan, då han efter antagning till hemvärnsman (överföring från hemvärnsrekryt till hemvärnsman) fullgjort 50 timmars hemvärnsutbildning. Underårig hemvärnsman som ej får tillhöra hemvärnets stridande förband skall användas inom hemvärnsorganisationen enligt rikshemvärnschefens bestämmande. I chefens för armén tillämpningsföreskrifter till nämnda generalorder anges bl. a. följande. Hemvärnsman (som inte påbörjat värnpliktstjänstgöring och som under kalenderåret fyller högst 19 år), som enligt generalordern får ingå i stridande förband, bör placeras i grupp, till största delen sammansatt av hemvärnsmän som fullgjort första värnpliktstjänstgöringen. Kan undantagsvis så ej ske må grupper med enbart hemvämsungdom organiseras. Gruppchefen bör dock vara hemvärnsmän i eller över värnpliktsåldern. Måste dylika grupper sammanföras till plutoner, skall plutonchef och plutonchefs ställföreträdare vara hemvärnsmän i eller över värnpliktsåldern. Dylika förband skall i regel ej tilldelas planlagda försvarsuppgifter utan avdelas som reserver. Hemvärnsrekryter och hemvärnsmän som ej får tillhöra stridande förband i krig, används i första hand som ordonnanser o. d. inom hemvärnet. De kan även tjänstgöra i civilförsvaret och i röda korsets verksamhet. Som ovan anförts anser VK att hemvärnsman bör placeras i stridande förband tidigast från och med det år då han fyller 18 SOU 1969: 40

år. VK anser det ej vara försvarbart att placera hemvärnsmannen i stridande befattning om han dessförinnan ej fått tillräcklig förmåga att lösa enkla stridsuppgifter och getts förmåga att skydda sig mot fiendens stridsmedel. En ytterligare förutsättning bör därför vara att han förvärvat erforderliga kunskaper och färdigheter för att såsom hemvärnsman placeras i stridande befattning (jfr kap. 4). VK bedömer det vara lämpligt att yngre hemvärnsman, som får ingå i stridande förband, placeras i grupp, som till största delen är sammansatt av hemvärnsmän som fullgjort första värnpliktstjänstgöringen. Hemvärnsungdom och hemvärnsmän, som ej får ingå i stridande förband, bör liksom nu användas för uppgifter inom hemvärnet där de kan bedömas ej bli utsatta för direkta stridshandlingar eller för uppgifter inom andra delar av totalförsvaret enligt överenskommelse mellan hemvärnschefen och berörd chef för annan totalförsvarsenhet. 4. Organisation Enligt gällande bestämmelser organiseras hemvärnsungdomen då förhållandena så medger i särskilda ungdomsavdelningar inom hemvärnsområdet. Ungdomsavdelningarna organiseras i ungdomsgrupper och ungdomsplutoner. I vissa fall sammanförs ungdom från flera hemvärnsområden till en ungdomsavdelning. Underårig hemvärnsman, som ingår i hemvärnets stridande förband i krig, skall tillhöra sitt ordinarie förband men bör därjämte kunna delta i ungdomsavdelningens verksamhet. I hemvärnsområden där särskilda ungdomsavdelningar ej lämpligen kan uppsättas ingår ungdomen organisatoriskt i hemvärnets ordinarie förband. De ungdomar, som i krig ej får tillhöra stridande förband, placeras som övertaliga. Ungdomsavdelningar ur flera hemvärnsområden kan sammanföras i särskild utbildningsavdelning inom hemvärnskretsen om man härigenom får en lämpligare utbildningsorganisation. På många orter bedrivs hemvärnets ungSOU 1969: 40

domsutbildning i nära samarbete med FBU ungdomsutbildning. De gällande bestämmelserna medger enligt VK uppfattning en smidig anpassning av ungdomsverksamheten till de lokala förutsättningarna. VK vill dock understryka det önskvärda i att ungdomarna i första hand sammanförs i särskilda ungdomsavdelningar. Endast i sådana fall då lokala förhållanden inte medger organiserandet av särskilda ungdomsavdelningar bör, med hänsyn till ungdomsverksamhetens inriktning och målsättning samt för att få ut största effekt av utbildningen, ungdomarna ingå i hemvärnets ordinarie förband. VK förutsätter att vederbörande hemvärnschef tillser att den hemvärnsutbildning, som ungdomarna därvid deltar i, får en med hänsyn till deras ålder lämplig anpassning. Beträffande befäl och instruktörer föreskrivs bl. a. att hemvärnschefen utser lämpliga ungdomsledare som under honom handlägger ungdomsfrågorna inom hemvärnsområdet. Det framhålls särskilt att stor vikt måste läggas vid att befäl, ledare och instruktörer är för ungdomsarbetet lämpliga personer. Vidare anges att inom försvarsområde med omfattande ungdomsverksamhet bör särskilda chefsinstruktörer utses, vilka skall vara för ungdomsverksamheten särskilt lämpliga hemvärnsmän (extra hemvärnsmän) som fullgjort första värnpliktstjänstgöringen eller är fast anställd eller värnpliktigt befäl. Gruppchefer och gruppchefers ställföreträdare, vilka ingår i ungdomspluton, bör utgöras av hemvärnsmän som ej påbörjat värnpliksttjänstgöringen. Vidare föreskrivs att byte av befattningarna bör ske så ofta att alla därför kvalificerade tjänstgjort i befälsbefattning vid något tillfälle under utbildningsåret samt att vid dessa övningar lämpliga ungdomar bör få tillfälle att även tjänstgöra som plutonchef eller plutonchefs ställföreträdare vid ungdomsförbandet. Syftemålet härmed är att utveckla ledarskapsförmågan hos ungdomarna. VK vill i detta sammanhang särskilt understryka ungdomsverksamhetens betydelse för att ge ungdomen en positiv inställning 95

till försvarstanken och till den kommande värnpliktstjänstgöringen, och för att öka intresset för en eventuell yrkesanställning vid krigsmakten eller för kommande insatser inom frivilligförsvaret. Den ger också ungdomarna en meningsfylld fritidssysselsättning under kamratliga och ordnade former. Lämpliga ungdomar kan engageras att som ungdomsledare medverka i ungdomsarbetet. Enligt vad VK erfarit föreligger hos ungdomen inom stora delar av landet ett betydande intresse för att ansluta sig till hemvärnet. Bristen på ungdomsledare och utbildningsanslag har emellertid gjort att omfattningen av ungdomsverksamheten hittills måste begränsas. Det är därför angeläget att tillräckliga resurser avdelas för att säkerställa att ungdomsledare av erforderlig kvalitet ägnar sig åt verksamheten och att ungdomsorganisationen ges en tillräcklig omfattning. För att stimulera ungdomsverksamheten inom hemvärnet förslår VK i annat sammanhang att särskilt arvode om 300 kronor för år skall utgå till ungdomsledare. Med hänsyn till den betydelse som ungdomsverksamheten på sikt har för hemvärnets rekrytering och för att sprida hemvärnstanken bland allmänheten bedömer VK att det bör vara angeläget för hemvärnets stödorganisationer att lämna ekonomiskt och annat bistånd till ungdomsarbetet. 5. Utbildning I den av chefen för armén fastställda målsättningen för hemvärnets utbildning (ao nr 18/1956) anges beträffande hemvärnsmän, som tillhör kategorin hemvärnsungdom, att dessa skall bibringas kunskaper och färdigheter, som erfordras för verksamheten i avsedd befattning under krig, samt i möjlig utsträckning även den färdighet som erfordras i övriga befattningar inom hemvärnsgrupp. Vidare skall förekomma sådan utbildning som är ägnad att förbereda värnpliktstjänstgöringen. Hemvärnsrekryter skall bibringas den grundläggande militära utbildning som är ägnad att förbereda hemvärnsmannautbildningen. Utbildningen be-

drivs vid hemvärnsrekrytskola, hemvärnssoldatskola och hemvärnsbefälsskola. Utbildningens omfattning i stort och fordran för tillfälle till olika skolor framgår av tabell 7 : 1 . Hemvärnsrekrytskolan omfattar minst 100 timmar. För tillträde till hemvärnssoldatskola krävs kontrakt som hemvärnsman och godkänd hemvärnsrekrytskola. Efter ett års godkänd utbildning i hemvärnssoldatskola kan den som är lämplig för befälsutbildning antas som elev i hemvärnsbefälsskolan som är tvåårig. De som ej genomgår hemvärnsbefälsskolan fullföljer utbildningen ytterligare två år i hemvärnssoldatskolan. De mål, som eftersträvas i de olika övningsgrenarna under hemvärnsrekrytskolan, hemvärnssoldatskolan och hemvärnsbefälsskolan är noga preciserade i chefens för armén bestämmelser. Härav framgår att utbildningen under hemvärnsrekryt- och hemvärnssoldatskolorna i huvudsak omfattar enskild utbildning innefattande moment som synes väl avpassade för ungdom. Förbandsutbildning förekommer i viss utsträckning, främst i form av exercis, grupperingsövningar, spaning, bevakningstjänst och som enklare försvarsuppgifter i regel i patrull eller grupp. För att få delta i förbandsutbildningen skall hemvärnsrekryterna ha fullgjort minst 100 timmars enskild utbildning. Härutöver förekommer särskild utbildning i vissa grenar av vapen tjänsten samt i fältarbeten och sjukvårdstjänst. Denna utbildning omfattar minst 24 timmar per utbildningslinje. Hemvärnsbefälsskolan avser att göra eleverna lämpliga som gruppchefer och som plutonchefs ställföreträdare vid ungdomsavdelning, det senare i vad avser enklare uppgifter såsom plutonens uppställning och förflyttning, inre tjänst m. m. Första årets utbildning omfattar personlig färdighet och truppföring. Vid detta års slut skall godkänd elev kunna placeras som gruppchef. Under andra året befästes den personliga färdigheten och färdigheten som gruppchef samt påbörjas utbildningen till plutonchefs ställföreträdare, varjämte eleverna bibringas någon färdighet i trupputbildning. Gällande bestämmelser föreskriver vidaSOU 1969: 40

Tabell 7:1. Den nuvarande ungdomsutbildningens omfattning i stort m. m. Kategori

Ålde

Hemvärnsrekryter

15—16

Hemvärns- 17—19 män (som tillhör kategorin hemvärnsungdom)

Tjänstgöringstid

Utbildningen omfattar

Fordran för tillträde till utbildningen1

Minst 50 timmar per år. Sammanlagt 100 timmar under två år

Hem värnsrekrytskola a) Enskild utbildning b) Förbandsutbildning

Under antagningsåret skall hemvärnsrekryten fylla minst 15 år

Minst 50 timmar per år. Sammanlagt 150 timmar under tre år

Hem värnssoldatskola a) Enskild utbildning b) Förbandsutbildning c) Särskild utbildning (3.året): Kgutbildning Kpistutbildning Ksputbildning Förstörings- och minutbildning Sjukvårdsutbildning

Godkänd hemvärnsrekrytskola. Under antagningsåret skall hemvärnsmannen fylla minst 17 år

Hem värnsbefälsskola a) Truppföring b) Trupputbildning

Lämplighet för befattningen. Minst ett års godkänd hemvärnssoldatskola

1 Försvarsområdesbefälhavare må i fråga om fordran för tillträde till utbildningen göra de avsteg som befinnes erforderliga.

re att följande faktorer särskilt skall beaktas vid ungdomsutbildningen. Särskild vikt skall läggas vid ungdomens karaktärsfostran och daning till goda medborgare. Stor omsorg måste ägnas valet av ledare och instruktörer. Dessas personliga uppträdande och förmåga att handleda ungdomen är av utslagsgivande betydelse. Strävan skall vara att åstadkomma ett sunt kamratliv och en god ton ungdomarna emellan. Genom föredrag, studiebesök och förevisningsövningar kan kännedomen och kunskapen om totalförsvaret ökas. Ungdomarna skall läras självdisciplin, punktlighet och noggrannhet samt bibringas den rätta känslan för att utan övervakning utföra givna order. Yttre militära former iakttas men får icke överdrivas eller göras till självändamål. Klädseln skall vara korrekt. En lämplig stegringsföljd i utbildningen skall genomföras vid de särskilda ungdomsförbanden. Vid utbildning av hemvärnsrekryter skall stor uppmärksamhet ägnas förmågan att under olika förhållanden uppträda på ett riktigt sätt i skog och mark. Av särskild betydelse är inlärandet och uppövandet av förmågan att handha karta och kompass. Skjututbildningen, som för hemvärnsrekryter endast får omfatta gevär, måste bedrivas i lämplig stegringstakt. SOU 1969:40 1—914422

Målet - en god skytt - kan i regel nås först efter åratals följdriktig utbildning. Hemvärnsrekryter skall ha fullgjort minst 100 timmars utbildning, innan de får deltaga i annan förbandsutbildning än exercis och manöver- och stridsgruppering. Förbandsutbildningen skall främst avse gruppens och patrullens uppträdande. Befälsutbildningen påbörjas om möjligt redan i hemvärnsrekrytskolan. De uppställda målen i personlig färdighet får dock härigenom icke eftersättas. Särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att gällande säkerhetsföreskrifter iakttas. Det är ofta lämpligt att göra ungdomens övningar rörligare än de äldres. Risken för överansträngning skall dock uppmärksammas. Utbildningen bedrives i samförstånd med föräldrar (målsmän), med vilka ungdomsledaren om möjligt skall söka personlig kontakt. Hänsyn skall tas till ungdomens skol- och förvärvsarbete. VK bedömer det vara av stort värde att hemvärnets ungdomsutbildning kan ge ungdomar en god orientering om vårt total-

försvar, om den kommande värnpliktsutbildningen och om yrkesverksamhet inom försvaret samt inte minst viktigt rikliga tillfällen till ett sunt friluftsliv. Ungdomsutbildningen ger också lämpliga och villiga ynglingar möjlighet att verka som ungdomsledare och hemvärnsmän. VK anser att den nuvarande ungdomsutbildningens målsättning, omfattning och innehåll är lämpligt avvägd varför den bör i allt väsentligt tillämpas i fortsättningen. VK har emellertid funnit att nuvarande bestämmelser för hur denna utbildning följdriktigt skall genomgås för att en yngling skall kunna antas till hemvärnsman och som sådan placeras i stridande befattning delvis är motsägande. I punkt B 3 ovan angiven generalorder föreskriver att hemvärnsungdom som antagits till hemvärnsman må tillhöra stridande förband från och med det år under vilket han fyller 18 år eller från den tidpunkt dessförinnan då han efter antagning fullgjort 50 timmars utbildning. För att antas till hemvärnsman erfordras att han under antagningsåret fyller minst 17 år och att han genomgått hemvärnsrekrytskola om 100 timmar. Tabell 7 : 1 kan å andra sidan tydas så att efter hemvärnsrekrytskola om 100 timmar och efter antagning till hemvärnsman under det år vederbörande fyller 17 år skall han genomgå utbildning om minst 50 timmar per år eller sammanlagt 150 timmar under tre år i den så kallade hemvärnssoldatskolan innan han förvärvat erforderliga färdigheter och kunskaper. Detta skulle innebära att han fyller 19 år det år han kan placeras i stridande befattning som hemvärnsman. Enligt vad VK tidigare anfört bör antagning till hemvärnsman kunna ske tidigast under det år vederbörande fyller 18 år. Han bör då också kunna fylla de utbildningsmässiga minimikrav som ställs på hemvärnsmän och som VK angett i kap. 4. VK framlägger i det följande ett utbildningssystem som möjliggör detta.

98 C. Förslag formning

till ungdomsutbildningens

ut-

1. Allmänt Ungdomsutbildningen bör i fortsättningen ha minst samma omfattning som mu och om möjligt utökas i den takt som ökade resurser kan ställa till förfogande. Den målsättning för ungdomsutbildningen, som nu gäller och som tidigare redovisats, bör enligt VK mening bibehållas. Ungdomsutbildningen bör i fråga om organisation, omfattning och innehåll utformas så att möjligheter finns för hemvärnsungdomen att kunna antas som hemvärnsman det år då vederbörande fyller 18 år. Detta förutsätter att han dessförinnan erhållit tillräcklig utbildning för att kunna användas i befattning inom hemvärnsförbandet. Ungdomsutbildningen bör liksom nu omfatta hemvärnsrekrytskola, hemvärnssoldatskola och hemvärnsbefälsskola. Dessutom bör även specialkurser kunna anordnas. 2. Hemvärnsrekrytskolan Hemvärnsrekrytskolan bör syfta till att ge ungdomarna en allmän orientering om totalförsvaret och då särskilt hemvärnet samt någon färdighet i för ungdom särskilt lämpliga utbildningsgrenar som orientering, militär idrott, grundläggande skjututbildning, förläggning, terrängtjänst, sjukvårdstjänst, orientering om värnpliktsutbildningen och yrkesverksamhet inom försvaret m. m. Egentlig stridsutbildning bör ej få förekomma. Skolan bör vara tvåårig och omfatta minst 100 timmars utbildning fördelad på två skeden hemvärnsrekrytskola 1 och 2 - om vardera 50 timmar per år. Den bör organiseras som lokal utbildning inom hemvärnsområde eller hemvärnskrets. Viss utbildning bör kunna anordnas som regionala kurser. För antagning till hemvärnsungdom fordras målsmans medgivande och dessutom bör en särskild hälsoförklaring avges. Om så bedöms lämpligt bör hemvärnschef före antagningen samråda med berörda skolmyndigheter. SOU 1969: 40

3. Hemvärnssoldatskolan Hemvärnssoldatskolan bör syfta till att ge hemvärnsungdomarna fördjupad kännedom om totalförsvaret, fortsatt orientering om värnpliktsutbildningen och om militäryrket samt färdighet i sådana utbildningsgrenar att eleven efter utbildningens slut kan antas till hemvärnsman om han så önskar. Utbildningens innehåll och stegringsföljd skall anpassas till elevernas ålder. Skolan bör omfatta minst 150 timmar fördelade på tre skeden - hemvärnssoldatskola 1, 2 och 3 - med vardera minst 50 timmar per år. Den bör organiseras dels som lokal utbildning och dels som regionala eller centrala kurser varvid varje skede omfattar en veckokurs (ca 45 timmar 1 per vecka). De centrala och regionala kurserna bör förläggas till skollovstid. Möjlighet bör finnas att under t. ex. sommarlov genomgå två skeden i följd. För tillträde till hemvärnssoldatskolan fordras att hemvärnsrekrytskola om minst 100 timmar fullgjorts samt att vederbörande under året fyller minst 16 år. Hemvärnsungdomar, som efter genomgången hemvärnssoldatskola ej tecknar kontrakt som hemvärnsman, bör kunna fortsätta inom ungdomsutbildning varvid de kan delta i specialkurser eller hemvärnsbefälsskolan eller användas som biträdande instruktörer och föregångsmän.

4. Hemvärnsbefälsskolan Hemvärnsbefälsskolan bör syfta till att ge eleverna grundläggande kunskaper i ledarskap och trupputbildning. Ledarskapsutbildningen bör främst inriktas på att ge eleverna förmåga att leda grupp och inom vissa begränsade områden pluton inom ungdomsverksamheten. Trupputbildningsundervisningen bör främst ge eleverna förmåga att kunna vara biträdande instruktörer vid ungdomsutbildningen. Skolan bör omfatta minst 100 timmar och vara fördelad på två skeden - hemvärnsbefälsskola 1 och 2 - vardera med 50 timmar per år. Den bör organiseras dels SOU 1969: 40

som lokal utbildning och dels som regionala eller centrala kurser varvid varje skede bör omfatta en veckokurs. De centrala och regionala kurserna bör förläggas till skollovstid. För tillträde till hemvärnsbefälsskolan bör krävas att hemvärnsungdomen visat goda ledaranlag och har genomgått hemvärnssoldatskolans första skede. VK förutsätter att den som avser att teckna kontrakt som hemvärnsmän samtidigt med hemvärnsbefälsskolan genomgår återstående två skeden av hemvärnssoldatskolan. 5. Specialkurser Jämsides med ovan föreslagen utbildning bör specialkurser kunna anordnas, vilka närmast syftar till att tillvarata hemvärnsungdomens intresse för verksamhet som ej kan inrymmas i tidigare nämnd utbildning. Specialkurserna bör innehålla sådan utbildning som kan vara av värde för kommande tjänstgöring som hemvärnsman eller vid en eventuell framtida tjänstgöring inom andra delar av försvaret än hemvärnet. Exempel på lämpliga specialkurser är kurser i signaltjänst, motortjänst, vintertjänst samt ungdoms- och idrottsledarkurser. Specialkurserna kan anordnas som lokala, regionala eller centrala kurser, varvid en nära samordning bör ske med motsvarande ungdomsutbildning inom de övriga frivilliga försvarsorganisationerna. Exempel på utbildningsgången för hemvärnsungdom framgår av bild 7 : 1 . 6. Sammanfattning av VK förslag Hemvärnets ungdomsutbildning bör enligt VK uppfattning ges en sådan omfattning att man kan ta emot det stora antal intresserade ungdomar som finns. Utbildningens målsättning, innehåll och genomförande bör i stort följa samma principer som nu. VK föreslår att utbildningssystemet utformas så att den, som under det år han fyller 18 år önskar teckna kon1 En betydande del av utbildningen bör utgöras av praktiska övningar utomhus.

Hemvärnsman Hemvärnsbefälsskola 21 50 tim Hemvärnsbefälsskola l1 50 tim

o -o*

.SS

af J,

s

ca "O T;

"3

O vi

O

CO CO

c

Cd

:cd r o

B

M <5 o

K

CO

G kl :ed

> s 4»

CO

ik

Zcd

B -r-

•1

B

— O

o in

"S O c

"° Tfr

CO

CO

C

c

if

§ o

ii :cd

HH

HH

CO

CO

V~l

CO CO

C :cd

-^

rt

•a

HH

""> "*

:cd r o

4)

°

HH

CO

§ o HH

CO

ik

-1

°cd

~

HH

•g

*

cd 10

o

^

9 CO CO

> •

il

C u :cd

HM

K

cd

a :ed CN 8 J3

-H

HH

co

s

M°cd 1-1 IH

CO

o

4>

«0

B o

cd CO t i *H C tu U co

o

i i

^4

CO

C

G :cd

"*

" Q CO G

co

"2 »o S o 3 * B

w CO o

HH

CO

4)

2 o.

tN

N

§ o

v>

S

:Cd >-<

" G

ca

8 G -2 o

a

*L

co

ii

go

k

J,

HM

•*

>

/k

>> ^ä

M

.^

CO CO

Is

CO

£

2,

50 tim

ärnsrek ryt-

+->

B

H

>k

G

"fl

CO CO

:cd CS

;K

83)

in

M

CO

S

2. ed •o •5 9 c c

CO CO

ii

C

o X

2 "o

o

"o

> s

|

1 B

ed

C

CO

>k

il

a <u

C

:cd CO

:cd f N

ÖO G 3

JS

A

S c u

ik ;o

•

C' ed

, e

•

G

O

sed 33

G C cd red

3§« o£ S -1 3 5

o

2 !S «

H-.ffi

» • 3 . 2 ex» c PS C O O 3

C

SOU 1969: 40

trakt som hemvärnsman, genom ungdomsutbildningen skall ha fått den elementära grundutbildning, som VK anser nödvändig för att få bli hemvärnsman. Den föreslagna utbildningens innehåll och sammanlagda längd överensstämmer i allt väsentligt med de nuvarande förhållandena.

D. Samordning av ungdomsutbildningen vid hemvärnet och de frivilliga försvarsorganisationerna 1. Organisation 1947 års riksdag uttalade att den lantmilitära ungdomsutbildningen i princip skulle samordnas inom hemvärnet men att det kunde övervägas om icke utildning i viss specialtjänst såsom luftvärnstjänst, luftbevakning och signaltjänst lämpligen borde handhas jämväl av centralförbundet för befälsutbildning (CFB). Till CFB är numera FBU, FVRF, FMCK och FRO anslutna. Enligt en särskild generalorder (go nr 3682/ 1947), som innehåller grundläggande bestämmelser för den till armén anslutna frivilliga ungdomsutbildningen utanför hemvärnet, föreskrivs bl. a. hur ansvaret för ungdomsutbildningen inom de ovan angivna specialtjänsterna skall fördelas mellan de olika organisationerna. Ungdomsutbildningen inom hemvärnet och FBU är i flera avseenden av likartad karaktär. Rikshemvärnschefen och CFB har därför träffat en överenskommelse beträffande den lokala organisationen av ungdomsutbildningen i syfte att undvika konflikter och ej önskvärd konkurrens. Överenskommelsen innebär bl. a. att samråd skall ske mellan rikshemvärnschefen och CFB innan FBU-ungdomsavdelning bildas. Vidare skall FBU-ungdomsavdelning inte sättas upp där ungdomsavdelning ur hemvärnet redan finns. Endast om speciellt gynnsamma förhållanden råder beträffande rekryteringsunderlaget, tillgång på ungdomsledare samt instruktörer kan i undantagsfall båda organisationerna samtidigt verka på samma plats. VK har övervägt om en sammanslagning SOU 1969:40

av utbildning av manlig ungdom vid FBU och hemvärnet borde ske och därvid underställas en av organisationerna. Härigenom kunde administrativa och organisatoriska vinster göras, rekryteringsarbetet förenklas samt ungdomsledare och instruktörer bättre utnyttjas. VK har emellertid funnit att den principiella uppdelning av ungdomsverksamheten som blev följden av 1947 års riksdags beslut alltjämt bör gälla. Detta innebär enligt VK uppfattning att hemvärnet i princip skall vara organisationen för de ungdomar som vill ägna sig åt verksamhet av allmänt lantmilitär karaktär och åt sådan särskild verksamhet som förekommer inom hemvärnet. FBU ungdomsutbildning bör som en följd härav inriktas på verksamhet som ej förekommer inom hemvärnet. Genom att den lantmilitära ungdomutbildningen alltjämt bedrivs inom båda organisationerna där lokala förutsättningar finns kan ungdomar på vissa orter välja den organisation som bäst kan tillgodose deras speciella intresseinriktning, vilket VK anser vara av värde. För att stimulera ungdomarna att vid vuxen ålder delta i de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet är det också önskvärt att intresset härför kan grundläggas tidigt. Då ungdomsledare och instruktörer för ungdomsutbildningen måste utgå ur de olika frivilligorganisationerna kan det antas att effekten av deras insatser blir större om de får verka inom den egna organisationens ungdomsavdelning än om de skall medverka i en större gemensam ungdomsorganisation. På mindre orter kan emellertid rekryteringsunderlaget vara alltför svagt för att säkerställa att alla nu verkande frivilliga försvarsorganisationer kan bedriva en effektiv ungdomsutbildning. I förekommande fall bör enligt överenskommelse mellan hemvärnet och FBU på sådana orter endast en ungdomsorganisation verka. Mot bakgrund härav har VK ej funnit anledning att föreslå några principiella ändringar i ungdomsutbildningens nuvarande organisation. VK anser emellertid att bestämmelser om ungdomsverksamhet, som utfärdas av myndigheter och organisationer, 101

ler och transporter. Skytteorganisationernas ungdomsverksamhet är ett värdefullt komplement till hemvärnets och FBU ungdomsutbildning. Det är därför önskvärt att hemvärns- och FBUungdomarna även är medlemmar i skytteföreningarna eller bereds möjlighet att delta i det frivilliga skyttets tävlingar och omvänt att skytteföreningarnas ungdomar får delta i tävlingar som anordnas av hemvärnet och FBU. Erforderlig samordning av ungdomsverksamheten i detta hänseende bör kunna ske inom ramen för övrig samverkan mellan de berörda organisationerna. Ungdomar ur FBU, FMCK, FRO och SRK kan efter erforderlig specialutbildning teckna avtal (s. k. B-avtal) för frivillig tjänstgöring i krig inom olika delar av totalförsvaret bl. a. inom hemvärnet. VK har i 2. Utbildning Frivilligförsvaret 1 angett att kompletterande utbildning i hemvärnets regi måste delVK anser att vissa svårigheter, som är förges ungdomarna i samband med att avtal enade med den nuvarande differentieringtecknas. Dessa ungdomar bör främst placeen av ungdomsverksamheten, kan minskas ras som telefonister, radiosignalister, motorgenom en ökad samordning mellan de olika cykelordonnanser och ordonnanser vid hemorganisationerna. Enligt VK mening bör det värnets sjukvårdsorgan. De bör med hänlokala rekryteringsunderlaget vara styrande syn härtill genomgå lämpliga delar av hemför hur många ungdomsorganisationer som värnsrekrytskolan och hemvärnssoldatskoskall verka inom samma ort. Inom alla orlan som syftar till att lära dem att skydda ter i landet finns redan hemvärnet represig mot eldverkan och ABC-stridsmedel senterat genom att landets yta täcks av hemsamt till förmåga i självförsvar. Det bör anvärnsområdena. I ett stort antal orter finns dessutom FBU-föreningar och skytteföre- komma på rikshemvärnschefen att närmare utforma bestämmelser för denna utbildning. ningar. Försvarsområdesbefälhavaren är inSom VK angett i Frivilligförsvaret 1 bör utom sitt område ansvarig för hemvärnet och bildningen planläggas i samverkan med beden frivilliga befälsutbildningen. Det bör rörda myndigheter och frivilligorganisatiodärför ankomma på denne att samordna ner. dessa organisationers ungdomsutbildning så I Frivilligförsvaret 1 har föreslagits att att effekten blir så god som möjligt och kompletteringsutbildning så att ej önskvärd konkurrens undviks. Han olika former av bör lokalt anordnas av de olika frivilligorbör vidare med hänsyn till de lokala förhållandena vid behov sträva efter att en- ganisationerna. Det synes önskvärt att även ungdomarna bereds möjlighet att delta i dast endera av FBU eller hemvärnets unglämpliga delar av denna utbildning. Som exdomsavdelningar verkar inom en viss ort empel härpå kan nämnas försvarsupplyseller område. Då flera organisationer ges möjlighet att verka inom samma ort (om- ning, militär idrott och skytte samt avsnitt av den s. k. allmänmilitära utbildningen. råde) bör eftersträvas att där så är möjligt ordna gemensamma övningar, att använda Vissa delar av genomgången kompletteringsinstruktörer och ungdomsledare på ett ratio- utbildning bör kunna tillgodoräknas vid utnellt sätt och att i möjlig utsträckning ge- bildningen vid hemvärnsrekryt- och hemmensamt utnyttja utbildningsmateriel, loka- värnssoldatskolan.

bör vara så likartade som möjligt. Härigenom underlättas samordningen av utbildning vid olika ungdomsorganisationer liksom den avtalsteckning för tjänstgöring i krig vid hemvärnet eller andra totalförsvarsgrenar som VK närmare berör i p. 3 nedan. Villkoren för att bli medlem i frivillig försvarsorganisation och i hemvärnet bör vara likalydande t. ex. i fråga om medborgarsinne. Vidare är det angeläget att myiidigheterna verkar för att bestämmelserna om utrustning, uniform, eventuella förmåner o. d. görs enhetliga för de olika organisationerna i syfte att undanröja de olikheter som nu råder i dessa hänseenden och som i vissa fall skapar onödiga motsättningar.

102 SOU 1969: 40

Den här föreslagna ökade samordningen av ungdomsverksamheten bör medföra att ungdomar ur olika frivilliga försvarsorganisationer kommer att få närmare kontakt med varandra än tidigare. Härigenom bör förståelsen för de olika organisationernas uppgifter liksom insikterna om totalförsvarets betydelse öka liksom förutsättningarna för att ungdomar ur de övriga frivilligorganisationerna tecknar B-avtal för tjänstgöring i hemvärnet.

SOU 1969: 40

8 Förmåner till hemvärnspersonal

A. Inledning Enligt uttalande i direktiven för VK bör kommittén pröva, om det i anledning av utredningens övriga förslag eller av andra skäl är motiverat att ändra storleken eller arten av de förmåner, som utgår vid frivillig försvarsutbildning. VK har i Frivilligförsvaret 1 granskat nuvarande förhållanden på förmånssidan för personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna och lagt fram förslag om nytt förmånssystem vid frivillig utbildning. På motsvarande sätt har kommittén prövat hemvärnspersonalens förmånsvillkor och lägger i det följande fram förslag till nytt förmånssystem vid frivillig utbildning inom hemvärnet. Förslaget innebär dels förbättringar i fråga om förmåner, som redan i nuläget utgår vid utbildningen, dels införande av vissa nya förmånsslag. Förslaget bör ses mot bakgrund av omständigheter, som närmare utvecklas i det följande under avsnittet VK överväganden. En omständighet, som haft avgörande betydelse för det föreslagna förmånssystemets utformning, är den grundsyn på hithörande område som VK deklarerat redan i Frivilligförsvaret 1, nämligen att likställdhet i förmånshänseende för all frivilligpersonal inom totalförsvaret bör eftersträvas så långt detta med hänsyn till de för olika kategorier speciella uppgifterna och skyldigheterna är möjligt. Det förmåns104

system som nu läggs fram för hemvärnspersonalen, har sålunda utformats med beaktande av vad som i förmånshänseende föreslagits beträffande annan frivilligpersonal. Härvid har förmånerna samtidigt anpassats till de för hemvärnspersonalen speciella förhållandena och förutsättningarna. I direktiven anges bl. a., att VK vid sina överväganden om frivilligpersonalens förmånsvillkor bör uppmärksamma de motioner i ämnet, som under senare år behandlats i riksdagen och de uttalanden som gjorts i anslutning därtill. Kommittén har i Frivilligförsvaret 1 (sid. 179) behandlat den motion (1965 11:430), vilken berörde de frivilliga försvarsorganisationernas och därmed även frivilligpersonalens villkor. De motioner (1965 II: 4 3 7 438; 1966 II: 451 och 458; 1969 II: 504) som under senare år berört speciellt hemvärnspersonalens villkor har huvudsakligen avsett hemvärnets utrustning m. m. samt de arvoden, som enligt gällande bestämmelser utgår till visst hemvärnsbefäl. Kommittén återkommer i det följande till sistnämnda fråga. I den fortsatta framställningen redovisas inledningsvis gällande förmånsbestämmelser och vissa därmed sammanhängande andra bestämmelser för hemvärnet. En översiktlig jämförelse mellan f. n. utgående förmåner till hemvärnspersonal och övrig frivilligpersonal lämnas i det följande. Härefter följer en redogörelse för kommitténs överväganSOU 1969: 40

den och förslag till förmånssystem och förmåner vid frivillig utbildning inom hemvärnet. Nuvarande och av VK föreslagna förmåner till hemvärnspersonal återfinns i särskild sammanställning (bilaga 8 : 1 ) . B. Vissa allmänna bestämmelser i hemvärnsvärnskungörelsen Föreskrifter om hemvärnets organisation och verksamhet, hemvärnspersonalens indelning (ställning), tjänstgöringsskyldighet och rätt till förmåner m. m. finns intagna i kungörelsen den 30 juni 1947 om hemvärnets organisation och uppgifter m. m., den s. k. hemvärnskungörelsen. J För hemvärnet gemensamma bestämmelser är intagna i 1-16 §§ i kungörelsen. Enär vissa av dessa bestämmelser har anknytning till de bestämmelser, som reglerar hemvärnspersonalens förmåner och vilka återfinns i 22 § i vad avser allmänna hemvärnet samt i 35 § i vad avser driftvärnet, återges här nedan sammanfattningsvis innehållet i förstnämnda bestämmelser. Förmånsbestämmelserna redovisas i ett följande avsnitt. Hemvärnet skall under beredskapstillstånd och krig eller då Konungen så förordnar hållas i beredskap, s. k. hemvärnsberedskap (2 §). Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och driftvärn (3§). Hemvärnets personal utgörs av hemvärnsmän, extra hemvärnsmän, hemvärnsrekryter (driftvärnsmän etc), hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän, av vilka de två förstnämnda kategorierna avses för aktiv tjänst i hemvärnet eller driftvärnet. Beträffande extra hemvärnsman, vilken är värnpliktig, gäller detta dock endast under tid då vederbörande icke tas i anspråk för värnpliktstjänstgöring (6-7 §§). Beträffande hemvärnsmans tjänstgöringsskyldighet stadgas i 10 §. Utöver skyldighet att tjänstgöra under beredskapstillstånd eller krig (10 § 1-2 mom.) är hemvärnsman skyldig att årligen fullgöra tjänstgöring i utSOU 1969: 40

bildningssyfte (10 § 3 mom.). Tiden för sistnämnda tjänstgöring är fastställd till högst 50 och lägst 20 timmar årligen. Tjänstgöringen får endast i särskilda fall och för personal i allmänna hemvärnet icke utan särskild överenskommelse förläggas till vederbörandes ordinarie arbetstid. Härutöver får hemvärnsman efter eget åtagande fullgöra ytterligare tjänstgöring i utbildningssyfte (10 § 3 mom. 2 stycket). I 14 § lämnas föreskrifter om tjänsteställning för hemvärnsbefäl. Sammanställning över tjänstegrader för hemvärnspersonal finns intagen i kap. 2 (tabell 2 : 1 ) . C. Förmånsbestämmelser kungörelsen

enligt

hemvärns-

Såsom ovan nämnts indelas hemvärnet i allmänt hemvärn och driftvärn. Hemvärnets uppgifter har närmare redovisats i kap. 2. Här kan sammanfattningsvis nämnas, att allmänna hemvärnets huvuduppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten, medan driftvärnets uppgift är att svara för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myndigheters eller enskilda företags egna anläggningar och arbetsplatser. Skillnaden i åtaganden återspeglas i de förmånsbestämmelser, som gäller för personal i allmänna hemvärnet respektive driftvärnet. Hemvärnsmannen i allmänna hemvärnet erhåller sålunda under tjänstgöring i utbildningssyfte ekonomiska och övriga förmåner i stort överensstämmande med dem som utgår till deltagare i övrig frivillig försvarsutbildning. Hemvärnsmannen i driftvärnet, vars frivilligåtagande avser skydd av den egna arbetsplatsen, behandlas däremot i förmånshänseende som om han under sin frivilliga tjänstgöring fullgjorde sitt ordinarie arbete. I realiteten fullgörs också driftvärnstjänstgöringen på arbetstid. Hemvärnsmannen i driftvärnet åtnjuter därför icke frivilligförmåner utan behåller lön och övriga anställningsförmåner. Detta bör givetvis ses mot bakgrunden av att hans frivilligåtagande direkt 1 SF 1947/673. I den fortsatta framställningen används som beteckning på kungörelsen förkortningen HvK.

tjänar den myndighet eller det företag, där han är anställd. Hans frivilligåtagande är således knutet till hans anställning. Här nedan redovisas översiktligt innehållet i de bestämmelser i HvK, som reglerar förmåner till hemvärnsmän dels i allmänna hemvärnet (22 §), dels i driftvärnet (35 §).

1. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet a) Förmåner vid tjänstgöring under beredskaps- eller krigstillstånd eller sedan Konungen förordnat om hemvärnsberedskap (10 § 1 mom.) utgår enligt följande. Hemvärnsmannen äger åtnjuta fri inkvartering samt förplägnad in natura eller kontant ersättning härför enligt särskilda regler, dagavlöning med 2 kr för tjänstgöringsdag om sammanlagt minst tre timmar samt försörjningsbidrag för varje sådan dag med 2 kr för hustru och 50 öre för varje hans eller hustruns barn eller adoptivbarn under 16 år, dock att änkling eller frånskild, berättigad till bidrag för barn, äger erhålla 2 kr för ett av barnen. b) Förmåner vid tjänstgöring i utbildningssyfte som hemvärnsman dels kan åläggas fullgöra under beredskapstillstånd eller krig (10 § 2 mom.), dels är skyldig att enligt sitt hemvärnskontrakt årligen fullgöra under högst 50 och lägst 20 timmar enligt därom av chefen för armén utfärdade bestämmelser (10 § 3 mom.) utgår enligt följande. Hemvärnsmannen äger åtnjuta fri inkvartering och under viss närmare angiven förutsättning fri förplägnad eller ersättning för sistnämnda förmån, om tjänstgöringen pågår under minst 8 timmar (4 timmar), traktamente med 12 kr för dag för tjänstgöring som fullgörs under minst tre dagar i följd, dock för högst 14 dagar av ett och samma kalenderår samt fri resa eller resekostnadsersättning vid färd mellan bostaden och plats för tjänstgöringen. Vid färd mellan bostaden och plats för sammanträde med hemvärnets representations- eller verkställande organ samt vid färd mellan bostaden och plats för tjänstgöring, som i 10 § avses, åtnjuter hemvärnsmän, därest transport

icke anordnas genom militär myndighets försorg, fri resa eller resekostnadsersättning enligt följande. Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass B. Vid resa för deltagande i utbildningskurs av lägertyp, som pågår minst fem dagar, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass C. Vid övriga resor, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostaadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass C, för företagen färd med tåg, fartyg, spårvagn, buss eller annan bil i linjetrafik. Understiger färdvägen 150 kilometer eller, beträffande resa inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250 kilometer äger hemvärnsman, som anlitat annat färdmedel, i den mån färdvägen överstiger fem kilometer, erhålla ersättning härför med 20 öre per kilometer jämte särskild gottgörelse för varje medresande enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd är hemvärnsmän berättigad till traktamente enligt allmänna resereglementet, traktamentsklass B. Vid resa för deltagande i sammanträde med försvarsområdets förtroendenämnd utgår traktamente enligt allmänna resereglementet, traktamentsklass C. Vid beräkningen av ersättning i form av förplägnad och traktamente m. m. skall tid som skäligen kan beräknas åtgå för resor mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen samt avbrott av kortare varaktighet i densamma anses som tjänstgöring. Traktamente utgår under tjänstgöring före det år, då hemvärnsmannen fyller 20 år, endast under övning i vilken deltar även äldre hemvärnsmän. Traktamentsbeloppet utgör därvid 6 kr för dag. Motsvarande förmåner utgår vid tjänstgöring utöver förenämnda som hemvärnsman fullgör efter eget åtagande. c) Hemvärnsman som på kallelse av vederbörligt hemvärnsbefäl efter eget åtagande deltar i efterspanings- bevaknings- eller handräckningstjänst, som påkallas av militär eller civil myndighet och som icke innefattar fullgörande av allmän medborgerlig skyldighet äger utöver fri inkvartering och förplägnad åtnjuta traktamente med 12 elSOU 1969: 40

ler 6 kr för dygn, beroende av tjänstgöringens varaktighet. Förmånsbestämmelserna här ovan gäller i tillämpliga delar för extra hemvärnsman och hemvärnsrekryt. Förmånerna är skattefria. d) Om hemvärnsman avlider under tjänstgöring eller under färd till eller från sådan tjänstgöring bestrids kostnaderna för transport av den avlidne till hemorten eller annan ort där den avlidne haft sin vistelse. Vissa förmåner, exempelvis hemvärnspersonals rätt till ersättning för sjukdom och skada som ådragits under hemvärns tjänstgöring, utgår enligt andra bestämmelser än de i HvK intagna. Dessa förmåner redovisas i ett följande avsnitt.

göra tjänstgöring eller genomgå driftvärnskurs på ort, där han icke har att i egenskap av arbetstagare hos myndighet eller företag utföra arbete, gäller följande ifråga om reseförmåner, inkvartering och förplägnad: I fall då transport icke anordnas eller fri resa icke bereds genom försorg av militär myndighet eller av myndighet eller företag, vars driftvärn vederbörande tillhör, utgår resekostnadsersättning enligt samma grunder som gäller för hemvärnsman i allmänna hemvärnet. Vederbörande äger härutöver rätt till fri inkvartering samt förplägnad, om tjänstgöringen omfattar minst fyra timmar i följd. Resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet, reseklass B, utgår vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd. I fråga om rätt till sjukvårdsförmåner jämställs tjänstgöring eller deltagande i driftvärnskurs med ordinarie tjänstgöring i anställningen hos myndighet eller företag.

2. Hemvärnsman i driftvärnet Förmåner utöver avlöning är skattefria. Såsom nämnts i det föregående erhåller hemvärnsman i driftvärnet under tjänstgöring inte några frivilligförmåner i vanlig bemärkelse. Tjänstgöringen i driftvärnet, vilken som nämnts vanligtvis fullgörs på arbetstid, betraktas närmast som en arbetsuppgift ingående i anställningen. I HvK stadgas sålunda, att hemvärnsman i driftvärnet under honom åliggande eller efter eget åtagande fullgjord tjänstgöring enligt 10 § i kungörelsen samt vid deltagande i driftvärnskurs skall åtnjuta följande förmåner, nämligen. Oavkortad avlöning ävensom den rätt till pension och övriga förmåner, som är förenade med innehavande anställning eller den tjänst som vederbörande förordnats uppehålla hos myndighet eller företag. För den, som är anställd med tim- eller ackordslön, skall med oavkortad avlöning härvid förstås avlöning beräknad på samma sätt som semesterlön. Vid tjänstgöring eller deltagande i driftvärnskurs som faller utom ordinarie arbetstid, utgår däremot icke övertidsgottgörelse. Fri inkvartering erhålls om sådan erfordras vid tjänstgöring eller kursdeltagande, där vederbörande icke kan nyttja ordinarie bostad. Fri förplägnad utgår i princip enligt samma regler, som gäller för hemvärnsman i allmänna hemvärnet och vilka redovisats ovan. Om hemvärnsman i driftvärnet avses fullSOU 1969: 40

3. Värnpliktig som är krigsplacerad i hemvärnet Såsom omnämnts i kap. 2 förekommer i viss utsträckning krigsplacering i hemvärnet av värnpliktiga. Sådan värnpliktig kan inkallas med stöd av värnpliktslagens bestämmelser till repetitionsutbildning vid HvSS. Vederbörande erhåller härunder penningbidrag och förmåner i övrigt enligt värnpliktsavlöningskungörelsens bestämmelser. Under fullgörande av kontraktsenlig tjänstgöringsskyldighet som hemvärnsman är däremot HvK förmånsbestämmelser tillämpliga på honom. 4. Hemvärnschefer m. fl. Utöver förenämnda förmåner vid tjänstgöring m. m. utgår årliga arvoden med följande belopp till nedanstående personal i allmänna hemvärnet (tabell 8: 1). Utöver årsarvodet kan efter prövning av försvarsområdesbefälhavare till hemvärnschef utgå bidrag till bestridande av kostnader för anskaffning av erforderliga expeditions- och förrådslokaler. Hemvärnschef och kretshemvärnschef - äger också utfå ersättning för installation av telefon samt för

Tabell 8:1. Årsarvode till kretshemvärnschefer m. fl. enligt gällande bestämmelser. Befattning

Årsarvode kr.

Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef Adjutant till hemvärnschef

300 600 900 300 300

Anmärkningar

Hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän Hemvärnsområde med mer än 100 hemvärnsmän

kvartalsavgift eller samtalsmarkeringar. Vid vissa nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar utom bostadsorten äger kretshemvärnschef, hemvärnschef och hemvärnskompanichef samt ersättare för dessa erhålla resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet, reseoch traktamentsklass B. Här omnämnda arvoden är inkomstbeskattade.

bats av skada på grund av olycksfall eller sjukdom som medfört förlust av arbetsförmåga, enligt föreskrifterna i HvK äger rätt till samma förmåner från arbetsgivaren som han skulle ha erhållit, om olycksfallet eller sjukdomen inträffat under tjänstgöring i ordinarie arbete.

D. Förmånsbestämmelser författningar m. m.

För hemvärnspersonal, vilken fullgör sådan föreskriven tjänstgöring vid hemvärnet som ej sker efter eget åtagande i utbildningssyfte (10 § 3 mom. 2. stycket HvK), föreligger försäkringsskydd enligt den från 1963 gällande särskilda grupplivförsäkringen åt värnpliktiga m. fl.3 Försäkringen är konstruerad efter samma principer som den allmänna tjänstegrupplivförsäkringen för statsanställda m. fl. Staten är försäkringsgivare och premiebetalningen anses ske genom att den enskilde fullgör militärtjänstgöring. Försäkringen utfaller vid dödsfall med ett högsta grundbelopp om f. n. 31 500 kr till efterlevande maka och ett högsta tilläggsbelopp för varje barn om f. n. 9 000 kr. Nämnda grundbelopp minskas i förhållande till hemvärnsmannens (arbetstagarens) åldersläge och utgår om vederbörande t. ex. fyllt 59 men ej 60 år med 18 500 kr. För att hemvärnspersonalen skall omfattas av försäkringsskydd enligt bestämmelserna gäller som allmän förutsättning, att tjänstgöringen fullgjorts eller avsetts skola fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag.

enligt vissa andra

Hemvärnspersonalen är under tjänstgöring m. m. även tillförsäkrad vissa förmåner, bl. a. av social karaktär, utöver dem som utgår enligt HvK. Följande författningar äger sålunda tillämpning på hemvärnspersonalen. 1. Militärersättningsförordningen Hemvärnspersonal, till vilken även hänförs sådan värnpliktig hemvärnsman i allmänna hemvärnet och i driftvärnet som avses i kungörelsen den 29 juni 1951 1 med bestämmelser rörande värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän, är vid skadefall och sjukdom som inträffat under utbildning eller tjänstgöring tillförsäkrad ersättning för sjukvård samt sjukpenning, livränta för egen del eller till efterlevande, begravningshjälp m. m. enligt militärersättningsförordningens 2 bestämmelser. Förordningen ersätter därvid i princip lagen om yrkesskadeförsäkring i civil verksamhet. Det bör här erinras om, att hemvärnsman i driftvärnet, som i fred under driftvärnstjänstgöring eller driftvärnskurs drab108

2. Kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.

1 2 3

SFS 1951/549. SFS 1950/261. SFS 1963/243; ändring 1965/25. SOU 1969: 40

3. Vissa bestämmelser m. m. om bibehålllande av lön från anställning under hemvärnstjänstgöring Enligt bestämmelserna i 19 § i allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) skall tjänsteman, som erhållit tjänstledighet för tjänstgöring vid allmänna hemvärnet, vidkännas B-avdrag å lönen under högst 14 dagar av ett och samma kalenderår. Samma gäller vid tjänstledighet för deltagande i sammanträde med representations- eller verkställande organ inom allmänna hemvärnet. Vid tjänstledighet för här avsedda ändamål utöver nämnda tid vidkänns vederbörande C-avdrag, vilket motsvarar förlust av dag- eller månadslön. I sammanhanget bör observeras, att tjänstledighet inte anses föreligga när anställd i statens tjänst fullgör driftvärnstjänstgöring eller deltar i driftvärnskurs eller sammanträde med driftvärnets representations- eller verkställande organ. Värnpliktig, som är statligt anställd och krigsplacerad i hemvärnet vidkänns enligt reglerna i förenämnda bestämmelser B-avdrag å lönen under fullgörande av repetitionsövning enligt 27 § värnpliktslagen. Kommunalanställda saknar enligt för dem gällande avlöningsavtal motsvarande rätt till bibehållande av del av lön under ledighet för tjänstgöring i hemvärnet. 4. Försäkringsskydd Hemvärnspersonalen är genom ett av centrala förtroendenämnden träffat avtal med ett försäkringsbolag kollektivt ansvarighetsförsäkrad under hemvärnstjänst. Däremot förefinns inte någon kollektiv olycksfallsförsäkring för hemvärnspersonalen. E. VK allmänna

överväganden

Såsom nämnts inledningsvis har VK enligt sina direktiv att pröva, om ekonomiska förmåner vid frivillig utbildning med anledning av de förslag som utredningen lägger fram eller av andra skäl bör ändras med avseenSOU 1969: 40

de på storlek och art. Uttalandet i direktiven avser all frivillig utbildning för totalförsvaret. De förmåner av olika slag, som f. n. utgår vid den frivilliga utbildningen inom allmänna hemvärnet och vilka regleras huvudsakligen genom bestämmelser i hemvärnskungörelsen, är i fråga om storlek och art i många avseenden jämförliga med de förmåner som utgår vid utbildning av frivillig personal tillhörande de frivilliga försvarsorganisationerna. Sistnämnda personals förmåner regleras genom bestämmelser i det s. k. frivilligbrevet. När VK i detta betänkande behandlar hemvärnspersonalens förmåner är det naturligt, att dessa ställs i relation till dels vad som för närvarande gäller i förmånshänseende för övrig frivillig personal i totalförsvaret, dels vad som i nämnda hänseende av kommittén föreslagits framdeles skola gälla för sistnämnda personal. VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit omfattande förbättringar av de ekonomiska och andra förmåner, som f. n. utgår vid den frivilligutbildning, som behandlas i nämnda betänkande. Nuvarande förmånssystem och av kommittén föreslaget förbättrat förmånssystem redovisas i Frivilligförsvaret 1 (bilagorna 23: 1-2). Föreslagna förmånsförbättringar omfattar bl. a. utökad rätt till traktamente under utbildning, införande av ett premiesystem samt utvidgad rätt till vissa förmåner av värnpliktssocial karaktär. Förmånsförbättringarna är främst betingade av det utbildningssystem som föreslås. Detta kommer att i flera avseenden ställa ökade krav på de frivilliga, och då främst befälet, jämfört med vad som gäller för närvarande. För att säkerställa en tillfredsställande rekrytering till den föreslagna utbildningen har det enligt kommitténs mening varit nödvändigt att förbättra personalens villkor, främst på förmånssidan. En utförlig redovisning av de olika faktorer, som påverkat VK ställningstagande när det gällt utformningen av förmånssystemet för frivilligpersonalen, har lämnats i Frivilligförsvaret 1 (kap. 23). 109

De utbildningsförslag, som nu läggs fram för hemvärnet, innebär att ökade krav också kommer att ställas på hemvärnsmännen och ej minst på hemvärnsbefälet. Vidare föreslås ökade kompetenskrav för antagning som hemvärnsman och större kvalifikationer för att nå vissa olika befattningar inom hemvärnet. En motsvarande avvägning av krav och förmåner som föreslagits för annan frivilligpersonal måste enligt VK mening ske även på hemvärnssidan. De förslag till förmånsförbättringar för hemvärnets personal, som läggs fram i det följande bör således ses som en strävan att dels avväga förmåner mot krav, dels, så långt detta är möjligt, vinna överensstämmelse i förmånshänseende för frivillig personal med likartade uppgifter. Enligt VK grundsyn bör de frivilliga insatserna i princip anses ha samma värde oberoende av de frivilligas kön, placering eller uppgifter inom totalförsvaret. Utbildningens och tjänstgöringens olika omfattning inom de skilda grenarna av den frivilliga försvarsverksamheten och andra omständigheter har emellertid föranlett vissa olikheter i förmånshänseende mellan olika frivilliga vid utformningen av föreslagna förmånssystem. Detta innebär att vissa skillnader föreligger inom några förmånsområden, t. ex. ifråga om traktaments- och premiebeloppens storlek. Även om olikheter således kan förekomma ifråga om förmånsbelopp m. m. bör det beaktas, att någon principiell olikhet ifråga om varje enskild frivilligs lika rätt till de förmåner, som föreslagits i VK förmånssystem icke föreligger. På ett förmånsområde, nämligen det som rör familje- och efterlevandeskydd, måste denna rätt vara ovillkorlig. VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit, att frivilligpersonalen bör jämställas med de värnpliktiga ifråga om rätt till familjebidragsförmåner, grupplivförsäkring och begravningshjälp. Motsvarande måste enligt kommitténs mening gälla även för hemvärnets personal. I enlighet härmed föreslås i det följande, att hemvärnspersonalen får rätt till värn110

pliktssociala förmåner i överensstämmelse med vad som föreslagits gälla för övrig frivilligpersonal inom totalförsvaret. En översiktlig jämförelse mellan f. n. utgående förmåner till hemvärnspersonal och frivillig personal tillhörande de frivilliga försvarsorganisationerna lämnas i bilaga 8 : 2.

F. V K förslag 1. Allmänt Enligt det förslag till förmånssystem för hemvärnspersonal, som VK lägger fram i det följande, bibehålls i stort nuvarande förmånsslag. I vissa fall föreslås en utvidgad förmånsrätt. Vidare föreslås vissa nya förmåner. Förslagen medför ändringar bl. a. i fråga om tillämpningen av nuvarande förmånsbestämmelser i hemvärnskungörelsen. VK har med hänsyn härtill samt för att få förmånsbestämmelserna översiktligt samlade funnit lämpligt föreslå, att nämnda bestämmelser sammanställs i ett särskilt kungl. brev med föreskrifter om förmåner under utbildning av hemvärnspersonal. Bestämmelserna omfattar all hemvärnspersonal. De nya bestämmelserna föreslås ersätta dels bestämmelserna i 22 och 35 §§, dels vissa andra förmånsbestämmelser i HvK. Bestämmelsernas närmare utformning redovisas i bilaga 1 1 : 5 . Bestämmelserna om förmåner vid annan frivillig försvarsutbildning har på motsvarande sätt av VK föreslagits intagna i särskilt kungl. brev (Frivilligförsvaret 1, bilaga 25 : 2). Såsom redovisats i kap. 1 föreslås ändrade benämningar bl. a. på hemvärnspersonal (bilaga 1:1). De nya benämningarna används i det förslag till förmånssystem, som framläggs i det följande. Här nedan återges vissa nya benämningar och deras motsvarighet i nuvarande förmånsbestämmelser. Hemvärnsman i driftvärnet ersätter nuvarande benämning driftvärnsmän. Frivillig hemvärnsman kan vara ordinarie, extra eller värnpliktig hemvärnsman. Hemvärnsungdom ersätter den nuvarande benämningSOU 1969: 40

en hemvärnsrekryt. Såsom vidare redovisas i kap. 4 föreslår VK införande av vissa nya utbildningsbegrepp. Föreslagen utbildning kommer således att omfatta introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning. Introduktionsutbildningen omfattar dels allmän introduktionsutbildning, dels introduktionskurser för hemvärnsbefäl. Förstnämnda utbildning innefattar en för alla nyantagna hemvärnsmän avsedd orientering om hemvärnets uppgifter m. m. Utbildningstid 6-8 timmar. Kurserna för hemvärnsbefäl är avsedda att ge de särskilda kunskaper och färdigheter som fordras utöver tidigare erhållen utbildning för att kunna bestrida uppgiften som hemvärnsbefäl. Utbildningstiden omfattar 40 eller 80 timmar i form av veckokurser. Årlig utbildning inrymmer dels den föreskrivna utbildning om 20 timmar årligen som alla hemvärnsmän är skyldiga fullgöra enligt sitt hemvärnskontrakt, dels särskild befälsutbildning om 14 timmar årligen som är avsedd att ge hemvärnsbefäl den extra utbildning som erfordras för att de skall kunna tillfredsställande lösa sina uppgifter i fred och krig. Övrig utbildning omfattar fortsatt befälsutbildning, specialutbildning, instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning. Den fortsatta befälsutbildningen utgörs av repetitionskurser för hemvärnsbefäl som omfattar 40 timmar i form av veckokurser. Specialutbildningen omfattar kurser i värnkanontjänst, signaltjänst, kulsprutetjänst, fria kriget m. m. Utbildningen syftar till att ge ökade färdigheter för viss befattning eller verksamhet. Kurserna omfattar 40 timmar i form av veckokurser, veckoslutsutbildning eller endagsövningar. Instruktörsutbildningen avser att ge hemvärnsmän med särskilda förutsättningar härför erforderliga kunskaper för att såsom hemvärnsinstruktör eller biträdande hemvärnsinstruktör leda enskild utbildning och viss förbandsutbildning vid hemvärnsområde.

SOU 1969: 40

Till kompletteringsutbildning hänförs militär idrott, skytte, försvarsupplysning m. m. 2. Förmånssystemets utformning Det av VK föreslagna förmånssystemet grundas i princip på nuvarande system. De olika förmånsslagen bibehålls. Kommittén inför härutöver vissa nya förmånsslag. I vissa fall föreslås en utvidgad rätt för hemvärnsmannen till redan i nuläget utgående förmåner. Detta gäller hemvärnsmän i allmänna hemvärnet. Hemvärnsmannen i driftvärnet åtnjuter, som tidigare omnämnts, inte särskilda frivilligförmåner under sin tjänstgöring. Eftersom tjänstgöringen regelmässigt fullgörs på arbetstid och är sammankopplad med arbete och anställning bibehåller han under tjänstgöringen i stort sett sedvanlig lön. Några ändringar av förmånsförhållandena har inte ansetts påkallade. Vissa för hemvärnsmännen aktuella förmånsfrågor, t. ex. förmåner under beredskapstillstånd och krig har upptagits särskilt (se avd. G) och föranlett vissa rekommendationer. I det följande redogörs först för VK förslag till förmåner under utbildning och tjänstgöring i allmänna hemvärnet. De olika förmånsslagen redovisas var för sig. Därefter behandlas förmåner under utbildning och tjänstgöring i driftvärnet. Vissa särskilda frågor bl. a. i anslutning till de arvoden, som utgår till hemvärnsbefäl, behandlas därefter. Avslutningsvis lämnas vissa allmänna rekommendationer i anslutning till föreslaget förmånssystem.

3. Förmåner till hemvärnsman i allmänna hemvärnet a) Traktamente Enligt gällande bestämmelser utgår traktamente under förutsättning, att tjänstgöring fullgörs under minst tre dagar i följd och i genomsnitt omfattar minst 8 timmar varje dag. Under tjänstgöring före det år då 111

hemvärnsman fyller 20 år utgår traktamente endast vid övning tillsammans med äldre hemvärnsmän. Traktamentsbeloppet utgör 12 kr för dag men utgår med endast 6 kr för dag till förenämnda yngre hemvärnsman. Nämnda föreskrifter har medfört, att hemvärnsmannen med hänsyn till att tjänstgöringen regelmässigt omfattar enstaka dag eller del av dag, i praktiken inte kunnat erhålla något traktamente. Förmånen har endast kunnat utgå till deltagare i kurser, t. ex. vid hemvärnets stridsskola som omfattar tre dagar eller längre tid. VK har för den frivilligpersonal, som behandlas i kommitténs första delbetänkande, föreslagit förmånligare bestämmelser i fråga om rätt till traktamente än de som f. n. gäller. Sålunda har föreslagits, att traktamente skall kunna utgå om utbildningen omfattar minst två dagar i följd. För denna personal gäller f. n. samma tredagarsregel som för hemvärnsmän. Vad som föranlett förslaget har bl. a. varit, att föreslaget utbildningssystem inrymmer veckoslutsutbildning om två dagars varaktighet. VK har ansett det rimligt, att de frivilliga skall få traktamente vid sådan utbildning. En motsvarande bestämmelse på hemvärnssidan skulle i och för sig innebära förmånligare rätt till traktamente. I praktiken skulle emellertid hemvärnsmännen alltjämt endast i undantagsfall kunna erhålla traktamente, eftersom tjänstgöringstillfällena vanligtvis omfattar enstaka dag. För viss frivilligpersonal - A- och B-personal, som genom avtal bundit sig för att fullgöra repetitionsutbildning av viss omfattning inom en fyraårsperiod - har kommittén föreslagit särskilda regler om rätt till traktamente. Under grundutbildning skall således för denna personal gälla den genereella tvådagarsbestämmelsen för att förmånen skall utgå. När personalen däremot fullgör repetitionsutbildning enligt avtal har traktamente föreslagits utgå även om utbildningen skulle pågå under endast enstaka dag. Denna regel gäller i fråga om sådan A-personal redan enligt nuvarande traktamentsbestämmelser i det s. k. frivilligbre112

vet och har av kommittén föreslagits skola gälla även för B-personal. Enligt VK mening ligger det nära till hands att jämställa sistnämnda frivilligpersonal med hemvärnsmännen, när det gäller rätt till traktamente. Frivilligpersonalen ifråga binder sig för skyldighet att fullgöra repetitionsutbildning inom en avtalad tidsperiod. Personalen har dessförinnan fullgjort grundutbildning. Hemvärnsmannen, vars grundutbildning som regel fullgjorts under värnpliktstiden, binder sig genom kontrakt att fullgöra årlig utbildning av viss omfattning. Det synes skäligt att under nämnda jämförliga betingelser hemvärnsmannen får samma rätt till traktamente som den avtalsbundna frivilligpersonalen. Det bör härvid också framhållas, att sistnämnda personal, t. ex. en lotta med B-avtal, ofta ingår i samma enhet (förband) som hemvärnsmannen. Hitintills har B-personal inte haft rätt till traktamente. Hemvärnsmannen med sin hittillsvarande fiktiva rätt till traktamente och B-lottan, som inte haft traktamente, har således varit jämställda i detta avseende. När B-personalen nu föreslagits få rätt till traktamentsförmåner, t. ex. vid endagsövning under repetitionsutbildning, skulle en inte önskvärd olikhet uppkomma vid jämförelse mellan förmåner i det ena och det andra frivilligåtagandet öm hemvärnsmannen inte erhöll en motsvarande förmånsrätt. Enligt VK redovisade grundsyn bör sådana olikheter inte förekomma. VK föreslår således, att hemvärnsman i allmänna hemvärnet under fullgörande av föreskriven årlig utbildning, dvs. utbildning som vederbörande enligt hemvärnskontraktet är skyldig att årligen fullgöra, skall äga rätt till traktamente även om utbildningen omfattar endast enstaka dag. Vid deltagande i övrig utbildning såsom specialutbildning m. m., skall utbildningen däremot pågå under minst två dagar i följd för att traktamente skall kunna utgå. Traktamente föreslås oförändrat utgå med 12 kr för dag vid heldagsutbildning (övning). Heldagsutbildning skall liksom f. n. omfatta 8 timmars tjänstgöring, vari inbegripes skälig tid för resor mellan bostaden och platsen SOU 1969: 40

för samling till tjänstgöringen samt kortare avbrott i densamma. Gällande regler om att traktamente skall utgå med reducerat belopp samt endast under viss angiven förutsättning till hemvärnsman, som fullgör tjänstgöring före det år han fyller 20 år, bör enligt VK mening avskaffas. Antagning till hemvärnsman föreslås av kommittén kunna ske först vid uppnådd 18 års ålder. 1 och med antagningen är det förutsatt, att vederbörande skall kunna ingå i ett hemvärnsförband och därvid användas för de uppgifter, som förbandet har att lösa. Den som åtagit sig de skyldigheter, som är knutna till hemvärnsuppgiften, bör också ha obeskuren rätt till de förmåner som kan ifrågakomma. Beträffande hemvärnsmans förmåner vid deltagande i efterspanings- och bevakningseller handräckningstjänst som påkallas av militär eller civil myndighet (HvK 10 § 4 mom.) bör nuvarande bestämmelser fortsättningsvis gälla. b) Premier Såsom framhållits i kap. 4 ställs bl. a. på grund av krigets ändrade karaktär numera större krav på hemvärnsmännen i fråga om kunskaper och färdigheter än som hittills varit fallet. Detta gäller framför allt befälet. VK har kunnat konstatera, att det föreligger avsevärda variationer i fråga om hemvärnsbefälets kunskaper och färdigheter. Brister föreligger hos visst hemvärnsbefäl i t. ex. truppföringsförmåga. Orsakerna härtill kan vara dels bristande grundläggande militärutbildning vid antagning till hemvärnsman, dels att inga krav f. n. finns föreskrivna för förordnande till befälsbefattning i hemvärnet. Något krav på att hemvärnsbefäl skall ha fått befälsutbildning under sin värnpliktstjänstgöring föreligger således inte. De befälskurser, som f. n. anordnas t. ex. vid HvSS, är helt frivilliga. VK har deklarerat som sin uppfattning, att nu gällande krav för förordnande till befälsbefattning behöver höjas. Kommittén lägger därför fram förslag till nytt utbildningssystem för hemvärnsmännen samt förordar SOU 1969: 40 8—914422

skärpta krav bl. a. för antagning till hemvärnsbefäl. Utbildningssystemet föreslås som ovan nämnts omfatta introduktionsutbildning, årlig utbildning samt övrig utbildning. I introduktionsutbildningen ingår som ett väsentligt led s. k. introduktionskurser för hemvärnsbefäl, avsedda att ge därtill lämpade hemvärnsmän erforderlig utbildning för att kunna bestrida befattning som befäl. De är speciellt inriktade på hemvärnets särskilda förhållanden och skall enligt föreslaget utbildningssystem fullgöras i form av centralt eller regionalt anordnade kurser om en till två veckors längd. Utbildningstiden kommer att falla utanför den årliga minsta utbildningstid som är föreskriven i hemvärnskontraktet. Det är enligt VK mening angeläget, att hemvärnsbefälet deltar i dessa kurser. Deltagandet i nuvarande befälskurser vid hemvärnets stridsskola är, sett i relation till det antal hemvärnsbefäl som finns, lågt. Anledningen härtill är svårbedömbar. Ett skäl till det ringa deltagandet kan antas vara, att de förmåner som utgår till eleverna anses otillräckliga. Det förhållandet att rikshemvärnschefen i en framställning till Kungl. Maj:t den 21 februari 1966, med åberopande bl. a. av svårigheterna att få hemvärnsmän att delta i kurser vid hemvärnets stridsskola, hemställt, att traktamente, som enligt bestämmelserna i HvK f. n. utgör 12 kr. för dag skulle höjas till 30 kr. för dag, synes tala för antagandet. Framställningen har inte föranlett någon Kungl. Maj:ts åtgärd. VK har i föregående avsnitt behandlat frågor om traktamente under utbildning inom hemvärnet. Kommitténs förslag till traktamentsbestämmelser inrymmer en utvidgad rätt till denna förmån under utbildning. Däremot föreslås inte någon höjning per dag av traktamentsbeloppet i den riktning som föreslagits av rikshemvärnschefen. Enligt gällande bestämmelser blir, som nämnts, den som deltar i en kurs t. ex. på hemvärnets stridsskola regelmässigt berättigad till traktamente även i nuläget. Den föreslagna utvidgade rätten till traktamente skulle således inte komma att medföra någon för113

ga befälsutbildningssystemet, är utformat med det värnpliktiga premiesystemet som förebild. Beräkningen av premiebeloppens storlek inom olika befälsnivåer har också gjorts med beaktande av storleken av motsvarande värnpliktspremier. Den utbildningspremie som föreslagits utgå vid t. ex. genomgången löjtnantskurs inom den frivilUtbildningspremie liga befälsutbildningen utgör således 50-60 VK har när det gällt frivilligpersonal till- kr. för dag, eller för ett utbildningsskede om fem-sex dagar 300 kr. hörande de frivilliga försvarsorganisationerVK har bedömt ett premiebelopp beräkna funnit anledning att, utöver föreslagna nat på motsvarande sätt vara skäligt och generella förmånsförbättringar för denna lämpligt för genomgången kurs, ingående i personal, även införa ett premiesystem inom hemvärnsutbildningen. En veckokurs som frivilligutbildningen. De utbildningspremier, som därvid föreslås utgå, är knutna till de omfattar 40 timmars utbildning skulle enolika kurser, som förekommer dels vid ut- ligt denna beräkning medföra en utbildbildning till och som avtalsbunden personal, ningspremie om 300 kr. Utbildningspremie bör således utgå för s. k. A- och B-personal, dels vid frivillig befälsutbildning. Premieförmånen har härvid centralt anordnad veckokurs eller regionalt tillskapats i huvudsakligt syfte att få en till- genomförd utbildning om tre veckoslut (3 X fredsställande rekrytering till utbildningen. 2 dagar). Utbildning, som omfattar två vecDet har i det föregående uttalats att de ut- kor t. ex. hemvärnschefskurs, medför enligt bildnings- och kompetenskrav, som genom samma beräkning som ovan angivna ett toVK olika förslag framdeles kommer att stäl- talt premiebelopp om 600 kr. VK har inte funnit skäl föreslå varierande las på främst hemvärnsbefälet, bör i görlipremiebelopp, avhängiga av befattningsnivå gaste mån motsvaras av förbättringar av eller tjänstegrad. Alla hemvärnsmän bör ha förmånsvillkoren. Härigenom kan man uppsamma premie. Detta får ses främst mot nå erforderlig rekryteringsfrämjande effekt. Enligt VK mening är det därför lämpligt bakgrunden av de speciella förhållandena och rimligt att även för hemvärnet införa inom hemvärnet, vilka närmare berörts i kap. 2. ett system med utbildningspremier. Dessa Här nedan redovisas av VK föreslagna bör utgå till deltagare i introduktionskurser för hemvärnsbefäl, vilka ingår i den s. k. in- utbildningspremier vid introduktionsutbildning och övrig utbildning (tabell 8: 2). troduktionsutbildningen samt repetitionskurser för hemvärnsbefäl, specialkurser och Premie utbetalas i princip efter genominstruktörskurser, vilka alla ingår i s. k. övgången godkänd utbildning. Kurs som omrig utbildning. fattar två veckor (80 tim.) kan fullgöras i två omgångar, t. ex. med en vecka under våKurserna omfattar 40 eller 80 timmar, dvs. en eller två veckor. Utbildningen kan ren och återstående vecka under efterföljande höst. Sådan uppdelning av utbildningen anordnas centralt, regionalt eller lokalt, den medges, om vederbörande hemvärnsman ansistnämnda företrädesvis när det gäller vissa ser sig inte ha möjlighet att fullgöra hela utspecialkurser. Regionalt eller lokalt ordnad utbildning som omfattar 40 timmar kan upp- bildningen i en följd. Om ifrågavarande kurs delas och fullgöras i form av veckoslutskur- kan anses bestå av två avgränsade utbildningsskeden, som var för sig leder till ett ser. Härvid motsvaras en veckas sammanvisst utbildningsmål, bör delpremie kunna hängande utbildning av uppdelad utbildning utbetalas efter avslutat första utbildningsunder tre veckoslut ( 3 X 2 dagar i följd). skede. Det premiesystem, som av VK föreslagits

månsförbättring för kursdeltagare. För att stimulera till ökat kursdeltagande måste vid sådant förhållande enligt VK mening särskilda ekonomiska stödåtgärder insättas.

gälla vid befordringsutbildning inom frivilli114

Utbildningspremie föreslås vara skattefri. SOU 1969: 40

Tabell 8:2. VK förslag till premiebelopp vid hemvärnsutbildning. Kurstid ii timmar Premiebelopp kr. 1

Kurs

Kursen ingår i

Introduktionskurser för hemvärnsbefäl: Plutonchef Adjutant Kompanichef Hemvärnschef Kretshemvärnschef Repetitionskurs för hemvärnsbefäl

Introduktionsutbildning 40 (80) 40 40 (80) 40 (80) 40 (80)

300 (600) 300 300 (600) 300 (600) 300 (600)

Övrig utbildning

300 Övrig utbildning

300 Instruktörskurs för utbildning Övrig utbildning till: Biträdande hemvärnsinstruktör Hemvärnsinstruktör

40 80

300 600

Specialkurs

Belopp inom parentes premiebelopp vid kurstid om 80 timmar.

Tjänstgöringspremie VK har av skäl som redovisats i Frivilligförsvaret 1 (sid. 189) föreslagit, att där avsedd frivilligpersonal som har att fullgöra avtalsbunden repetitionsutbildning, skall få premie under sådan utbildning. Premien har i förslaget benämnts repetitionsutbildningspremie och föreslagits utgå med 20 kr. för dag vid sådan repetitionsutbildning, som A- och Bpersonal enligt avtal är skyldig att fullgöra under avtalsperioden. För t. ex. B-personalen omfattar repetitionsutbildningsskyldigheten högst 80 timmar under en fyraårsperiod, motsvarande 20 timmar årligen. Hemvärnsmännen är enligt kontrakt skyldiga att f. n. fullgöra tjänstgöring i utbildningssyfte, som i viss mån kan jämföras med förenämnda frivilligpersonals repetitionsutbildning, under minst 20 timmar årligen. Det finns flera skäl, som enligt VK mening, talar för att även hemvärnsmännen bör erhålla premie för denna föreskrivna, årligen återkommande utbildning som av VK föreslås benämnas årlig utbildning. Det främsta skälet härför är att stimulera hemvärnsmännen till att fullgöra årlig utbildning av den omfattning, som kontraktet föreskriver. Uppskattningsvis fullgör f. n. endast 60-70 % av alla hemvärnsmän föreskriven minsta årliga tjänstgöringsskyldighet, 20 timmar. Det är angeläget både för SOU 1969: 40

den enskilde hemvärnsmannen och det förband, i vilket han ingår, att förmågan att lösa ålagda uppgifter bibehålls intakt. En viktig förutsättning härför är, att hemvärnsmannen fullgör sin kontraktsenliga tjänstgöringsskyldighet. Denna medför i realiteten inte f. n. några direkta ekonomiska förmåner. Det har uttalats att detta förhållande spelat en i viss mån underordnad roll, när det gäller hemvärnet. Man bör dock enligt VK mening inte helt bortse från att ett ekonomiskt vederlag för ett visst åtagande kan ha betydelse som stimulerande faktor när det gäller åtagandets fullgörande. Ett ytterligare och vägande skäl är att även hemvärnsmännen på samma sätt som t. ex. förenämnda B-personal genom kontrakt bundit sig för en tjänstgöringsskyldighet. B-personalen ingår i hemvärnsförbanden som hemvärnssamariter, förplägnadslottor m. m. och tjänstgör således sida vid sida med hemvärnsmännen. B-personalen har föreslagits erhålla premie för avtalsbunden tjänstgöring. Det synes skäligt, att båda kategorierna av frivilligpersonal inom förbandet erhåller lika förmåner. Med hänsyn till vad som ovan anförts föreslår VK att en s. k. tjänstgöringspremie, motsvarande A- och B-personalens repetitionsutbildningspremie, införs för hemvärnsmän i allmänna hemvärnet. Premien föreslås utgå med 20 kr. för dag, 115

dvs. med samma belopp som föreslagits i fråga om repetitionsutbildningspremien för A- och B-personal. Enligt VK utbildningsförslag för hemvärnet skall varje hemvärnsman vara skyldig att i utbildningssyfte fullgöra minst 20 timmars utbildning årligen. Premien bör enligt kommitténs mening anknytas till angivna minsta tjänstgöringstid, enär tjänstgöringsskyldigheten här är ovillkorlig. Utbildnings- och övningstillfällena har mycket varierande tidslängd inom olika hemvärnsförband. VK har därför funnit lämpligt föreslå, att tjänstgöringspremien utgår i form av ett samlat årligt premiebelopp som utbetalas vid varje utbildningsårs slut. Från administrativ synpunkt är ett sådant förfaringssätt också att föredra. För hemvärnsmannen utan befälsbefattning med 20 timmars föreskriven minsta tjänstgöring, uppdelad på två till tre utbildningstillfällen av heldagsomfattning bör det årliga premiebeloppet utgöra 50 kr. Såsom nämnts i kap. 4 är det enligt VK mening erforderligt att hemvärnsbefälet, utöver i hemvärnskontraktet föreskriven minsta utbildningstid om 20 timmar, årligen fullgör viss ytterligare utbildning, av VK benämnd särskild befälsutbildning. Sådan särskild befälsutbildning som av kommittén bedömts behöva omfatta 14 timmar, uppdelade på två eller flera utbildningstillfällen, faller i princip utanför den tjänstgöring som befälet fullgör i sina befattningar vid hemvärnsförbandens övningar. Med hänsyn till de större krav som härigenom ställs på hemvärnsbefälet bör tjänstgöringspremien till hemvärnsbefäl enligt VK mening utgå med ett något högre belopp än förenämnda. Antalet utbildningstillfällen av heldagsomfattning inom 34-timmarsramen torde för hemvärnsbefälets vidkommande kunna beräknas till minst fyra. VK föreslår därför att tjänstgöringspremien för hemvärnsbefäl skall utgöra 85 kr. för år. Premien bör som nämnts utbetalas vid utbildningsårets slut, då uppgift föreligger om det antal timmar som hemvärnsmannen fullgjort under utbildningsåret. Som en absolut förutsättning för att premien skall kunna ut116

betalas gäller därvid, att hemvärnsmannen fullgjort hela den premieberättigade utbildningstiden under aktuellt utbildningsår. Hemvärnsbefäl måste således ha fullgjort 34 timmars tjänstgöring för att kunna få den föreslagna högre premien. Ett hemvärnsbefäl som tjänstgjort mindre än 34 timmar men 20 timmar under utbildningsåret kan endast få premien om 50 kr. För fullgjord utbildningstid utöver 20 (menig) respektive 34 timmar (befäl) utgår inte någon tjänstgöringspremie. Tjänstgöringspremie förutsätts liksom utbildningspremie vara skattefri. c) Vissa värnpliktssociala förmåner I sina allmänna överväganden har VK något berört önskvärdheten av att även hemvärnsmännen får rätt till vissa förmåner, som utgår till värnpliktiga, och vilka av VK föreslagits tillkomma övrig frivillig personal inom totalförsvaret. Förmånerna är närmast av social karaktär (familjeskydd) och omfattar familjebidrag, grupplivförsäkring och begravningshjälp.

Familjebidrag Frågan om hemvärnsmäns rätt till familjebidrag vid tjänstgöring i allmänna hemvärnet togs upp av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning i det betänkande med förslag rörande förmåner för värnpliktiga m. fl. under frivillig tjänstgöring m. m., som utredningen lade fram 1960. Utredningen förordade därvid, att frivillig personal som deltar i utbildning, som krävs för att nå eller bibehålla kompetens för krigsplacering vid krigsmakten m. m. skulle erhålla bl. a. rätt till familjebidrag i likhet med värnpliktiga under utbildning för tjänstgöring i krigsbefattning. Motsvarande föreslogs av utredningen böra gälla även för hemvärnsman vid tjänstgöring i det allmänna hemvärnet. I den efterföljande remissbehandlingen anförde flera remissinstanser erinringar mot förslaget bl. a. med hänvisning till de administrativa svårigheter, som skulle uppkomma för familjebidragsmyndigheterna. DeparteSOU 1969: 40

rnentschefen uttalade (prop. 1962: 1, bil. 6) att han inte ansåg sig kunna biträda utredningens förslag och förordade i stället en höjning av de dagarvoden, som utgick vid frivillig tjänstgöring. Vid den efterföljande riksdagsbehandlingen beslöts i enlighet med departementschefens uttalande. När VK nu tar upp frågan om familjebidragsförmåner även till hemvärnsmän sker detta bl. a. mot bakgrund av de förslag på hithörande område, som kommittén lagt fram för övrig frivillig personal inom totalförsvaret. Enligt kommitténs grundsyn bör, såsom uttalats i olika sammanhang, all frivilligpersonal i den mån så är möjligt jämställas i fråga om rätt till förmåner. Detta bör särskilt vara fallet när det gäller förmåner av social karaktär, som exempelvis familjebidrag. VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit en väsentligt utvidgad rätt till familjebidragsförmåner för där avsedd frivilligpersonal. Detta har skett under motivering bl. a. av att denna personal i förmånshänseende i möjligaste mån borde likställas med de värnpliktiga. Vederbörande frivillig tas i anspråk för utbildning eller tjänstgöring under liknande förhållanden som de värnpliktiga och bestrider uppgifter motsvarande de värnpliktigas. Det är då rimligt, att vederbörande också får del av de förmåner, som eljest tillkommer värnpliktiga. Även hemvärnspersonalens uppgifter får anses ha samma innebörd. Jämställdhet i förevarande förmånshänseende också mellan hemvärnsmän och värnpliktiga bör därför enligt kommitténs mening kunna anses befogad. Rätten till familjebidragsförmåner är på grund av stadgad behovsprövning begränsad. Med hänsyn till att hemvärnsmännens föreskrivna utbildning vanligtvis är förlagd till övningar på söndagar eller veckoslut och att det därutöver förutsatts, att den regelmässigt skall äga rum utom arbetstid, kan behov av familjebidrag för hemvärnsmannen endast i ringa mån uppkomma under föreslagen s. k. årlig utbildning. Rätt till familjebidrag kan däremot ha betydelse för honom vid deltagande i längre utbildning, t. ex. centralt eller regionalt anordnade kurSOU 1969: 40

ser av en veckas varaktighet eller mer. Det har tidigare omnämnts, att deltagandet i kurser för hemvärnsbefäl vid hemvärnets stridsskola varit lågt. Detta förhållande kan som nämnts vara betingat av ekonomiska omständigheter. Möjligheten av att vid deltagande i sådan utbildning kunna komma i åtnjutande av t. ex. familjebidragsförmåner, kan i vissa fall ha betydelse för den enskildes avgörande om deltagande i utbildningen. Den enskilde skall inte behöva vara tvingad att avstå från deltagande i frivilligutbildning på grund av ekonomiska hinder. VK föreslår därför, att hemvärnsman i allmänna hemvärnet skall äga rätt till familjebidrag vid deltagande i utbildning av viss varaktighet. Som förutsättning för rätt till familjebidragsförmåner föreslås att utbildningen skall omfatta minst fem dagar i följd. Detta med hänsyn till att det kan förutses att s. k. veckokurser kommer att omfatta fem dagar i fortsättningen. Behovet av familjebidrag vid fullgörande av s. k. årlig utbildning, som regelmässigt kan förutsättas omfatta kortare tid än den ovan angivna, t. ex. veckoslut eller enstaka dag torde enligt VK mening vara ringa. VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit rätt till familjebidrag vid utbildning om minst sex dagar i följd. Då det kan förutses att även veckokurser för den frivilligpersonal, som avses i nämnda betänkande, framdeles kan komma att omfatta endast fem dagar har VK för avsikt att i annat sammanhang föreslå en sådan ändrad utformning av 2 § familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 att även nämnda frivilligpersonal skall kunna erhålla familjebidrag vid deltagande i annan utbildning än repetitionsutbildning, som pågår under minst fem dagar i följd. VK har som nämnts bedömt hemvärnsmannens behov av familjebidrag under fullgörande av föreskriven årlig utbildning som obetydligt, utbildningen fullgörs nämligen som regel på lördag-söndag, varigenom hemvärnsmannen i princip inte lider inkomstförlust. Härvid inträder en olikhet i bestämmel117

serna om rätt till familjebidrag mellan hemvärnsmannen och den frivilligpersonal, t. ex. B-lottor, som under fullgörande av föreskriven repetitionsutbildning föreslagits kunna få familjebidrag även om utbildningen endast omfattar enstaka dag. B-personal som exempelvis är placerad vid hemvärnsförband har således i princip rätt till familjebidrag vid deltagande i endagsövning med förbandet. Med hänsyn till övningens regelmässiga förläggning till lördag-söndag kommer emellertid inte heller B-personalen att annat än i undantagsfall lida inkomstförlust vilket är en förutsättning för att familjebidrag skall kunna utgå. I realiteten kommer således behov av familjebidrag för denna B-personal att föreligga i ytterst få fall och familjebidrag kommer att utgå endast undantagsvis. Även om så är fallet har VK emellertid inte funnit det rimligt att B-personal med placering vid hemvärnet skulle ifråga om rätt till familjebidragsförmåner behandlas på annat sätt än övrig B-personal inom totalförsvaret. Kommittén har sett all B-personal som en grupp, vilken i fråga om rätt till förmåner bör vara helt likställd. Grupplivförsäkring

-

begravningshjälp

För hemvärnspersonal föreligger försäkringsskydd enligt kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Som förutsättning för att personalen skall omfattas av försäkringsskyddet gäller f. n. dels att den tjänstgöring som fullgörs, inte skall ske efter eget åtagande i utbildningssyfte, dels att tjänstgöringen fullgjorts eller avsetts fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag. Det är enligt VK mening angeläget, att all frivilligpersonal i fråga om rätt till nämnda försäkringsskydd liksom även till sådan begravningshjälp, som enligt värnpliktsavlöningskungörelsens bestämmelser kan utgå till värnpliktiga, likställs med de sistnämnda. Förmånerna utgör ett efterlevandeskydd, som kan vara av stor ekonomisk betydelse för den frivilliges eller hemvärnsmannens anhöriga. VK föreslår således, att hemvärnsman un118

der tjänstgöring (utbildning), oberoende av dennas varaktighet, skall vara tillförsäkrad rätt till grupplivförsäkring och begravningshjälp enligt i princip samma grunder som gäller för värnpliktiga och som av VK tidigare föreslagits gälla för all annan frivilligpersonal. VK har uppmärksammat, att hemvärnsmännen i motsats till annan frivilligpersonal inte genom någon form av kollektiv olycksfallsförsäkring är ekonomiskt skyddade för följder av ett under tjänstgöring eventuellt inträffat olycksfall. Det skydd i detta hänseende som kan erhållas genom att militärersättningsförordningen äger tillämpning på den frivillige är enligt VK mening ofta otillräckligt. Detta torde få anses ha varit främsta anledningen till att de frivilliga försvarsorganisationerna tecknat en kollektiv olycksfallsförsäkring för sina medlemmar under deltagande i frivillig utbildning. VK finner det anmärkningsvärt, att hemvärnsmännen inte har något motsvarande försäkringsskydd. Kommittén är medveten om de tekniska svårigheter som är förknippade med ett införande av en kollektiv olycksfallsförsäkring för hemvärnsmännen. Kommittén anser emellertid att denna fråga är av sådan vikt, att alla möjligheter bör prövas för att på lämpligt sätt kunna ge hemvärnsmännen och därmed också deras anhöriga det ytterligare ekonomiska skydd som en här avsedd försäkring utgör. Ej minst de stödjande föreningar som är anknutna till hemvärnet skulle härvid kunna göra en betydelsefull insats. d) Reseförmåner VK har i sitt förslag till Bestämmelser om förmåner under utbildning av frivillig personal m . m . (Frivilligförsvaret 1, bilaga 25: 2) föreslagit, att reseförmåner till frivillig personal vid in- och utryckning i samband med utbildning i princip skall utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Ersättning vid resa med egen bil har föreslagits utgå enligt bestämmelserna i kungörelsen den 12 december 1952 (nr 780). Vidare har föreslagits rätt till fri inkvartering SOU 1969:40

och fri förplägnad jämväl under färd mellan bostadsort och utbildningsplats. VK föreslår, att reseförmåner till hemvärnsman utformas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som VK föreslagit beträffande förenämnda frivilligpersonal. Härvid är att märka, att ersättning vid resa med egen bil numera regleras i det s. k. bilersättningsavtalet (Statens avtalsverks cirkulär nr A: 2 1969). Gällande regler om förmåner vid resor för deltagande i sammanträden m. m. med hemvärnets organ för förslags- och beslutanderätt föreslås av VK bibehållas oförändrade. 4. Förmåner till hemvärnsman i driftvärnet Enligt gällande förmånsbestämmelser i HvK skall driftvärnsmän vid honom åliggande tjänstgöring enligt 10 § i HvK bibehållas vid den oavkortade avlöning samt rätt till övriga förmåner som är eller kan vara förenade med hans anställning hos myndighet eller företag. För den som innehar anställning i statens tjänst innebär detta enligt utfärdade anvisningar m. m. för tillämpningen av allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) att tjänsteman för tid då han fullgör driftvärnsverksamhet i avlöningshänseende skall behandlas som om denna verksamhet utgjorde åliggande i den egna anställningen. Han befrias på grund av driftvärnsverksamheten från den vanliga tjänstgöringen, s. k. partiell tjänstebefrielse, och åtnjuter härvid eljest utgående lön, kallortstillägg och vikariatstillägg. Andra lönetillägg och övriga avlöningsförmåner med undantag för övertidsgottgörelse utgår om och i den mån gällande regler för förmånerna medger detta. De privata företag som har driftvärn har också att tillämpa motsvarande förmånsbestämmelser vid driftvärnstjänstgöring. VK vill här något beröra en fråga som kommit upp i samband med avlöningsförmåner under driftvärnstjänstgöring. Vissa anställda vid de affärsdrivande verken, t. ex. statens järnvägar och postverket, har vid sidan av övriga avlöningsförmåner SOU 1969: 40

vissa särskilda lönetillägg. Dessa sammanhänger med de särskilda arbetsförhållanden under vilka arbetet utförs. Sådana lönetilllägg är exempelvis tågklarerare- och växlingstillägg för anställda vid järnvägarna samt kupétraktamente vid posten. Tilläggen utgår inte under tid för driftvärnstjänstgöring även om denna, som vanligtvis sker, fullgörs under arbetstid. Detta förhållande har påtalats från hemvärnsmännens sida och det har därvid framhållits att driftvärnstjänstgöringen medför ett inkomstbortfall på grund av att tilläggen inte utgår under tjänstgöringen. Rikshemvärnschefen har 1967 tagit upp denna fråga till behandling med berörda statliga myndigheter. Från dessas sida har därvid bl. a. uttalats, att man av principiella skäl och med hänsyn till uppkommande konsekvenser på andra områden ansett sig inte kunna betala ut de särskilda tilläggen under driftvärnstjänstgöring, eftersom tillläggen är helt avhängiga av de speciella arbetsförhållandena i den anställdes ordinarie arbete. Myndigheterna var därför inte heller beredda att överväga någon direkt kompensation för uteblivna tillägg. Däremot kunde man från myndigheternas sida tänka sig någon form av särskild ersättning utöver lön vid driftvärnstjänstgöring. Ersättningen skulle enligt vad som föreslagits kunna utgå exempelvis i form av driftvärnstraktamente eller driftvärnstjänstgöringstillägg. Poststyrelsen framförde därutöver ett ytterligare ersättningsalternativ, nämligen reducerat dagtraktamente enligt allmänna resereglementet vid driftvärnstjänstgöring utanför hemorten. Detta skulle emellertid inte betraktas som en kompensation för förlorade lönetillägg utan som en ersättning för de merkostnader som åsamkades driftvärnsmannen vid viss driftvärnstjänstgöring. VK återkommer härtill i det följande. Rikshemvärnschefen har sedermera hos statens avtalsverk hemställt om ämbetsverkets tolkning av gällande avtal rörande förmåner till statstjänstemän under driftvärnstjänstgöring. Avtalsverket har i skrivelse till rikshemvärnschefen den 28 juni 1968 meddelat den tolkning av verkets utfärdade an119

visningar för tillämpning av det allmänna avlöningsavtalet för statstjänstemän som återgivits inledningsvis härovan. Genom att hemvärnsmän i driftvärnet under tjänstgöring i princip bibehålls vid sina ordinarie löneförmåner intar de i ekonomiskt hänseende en särställning jämfört med övrig frivillig personal inom totalförsvaret. De förmånssystem som VK utformat dels tidigare för frivillig personal inom de frivilliga försvarsorganisationerna, dels i föreliggande betänkande för hemvärnsmän inom allmänna hemvärnet har tillkommit för att säkerställa en skälig avvägning mellan de frivilligas insatser och det vederlag som de erhåller därför. Sådana omständigheter är ej aktuella i fråga om driftvärnets personal. Denna fullgör - oberoende av bestämmelserna i HvK - i princip föreskriven tjänstgöring på arbetstid med bibehållna avlöningsförmåner. Det frivilligåtagande som tjänstgöringen i driftvärnet utgör innebär således för flertalet inte någon ekonomisk uppoffring i form av inkomstbortfall e. d. Frivilligåtagandet inkräktar som regel inte heller på vederbörandens fritid eller semester. Det har ovan nämnts, att anställda vid vissa statliga myndigheter kan gå miste om särskilda lönetillägg vid fullgörande av föreskriven driftvärnstjänstgöring. Vederbörande myndigheters inställning till denna fråga har berörts. Det är enligt VK mening önskvärt att frivilligåtagandet att vara hemvärnsman i driftvärnet i princip inte skall förorsaka något som helst inkomstbortfall. Åtagandet kan i princip betraktas som en särskild form av tjänstgöring vid myndigheten som i stort sett bör kunna likställas med övrig tjänstgöring. Det ligger då nära till hands att förutskicka att också löneförmåner skall utgå som vid ordinarie tjänstgöring. Beträffande förenämnda lönetillägg har emellertid uttalats att de utgår på grund av de särskilda arbetsförhållanden under vilket arbetet utförs. De är således inte enbart knutna till innehavande anställning utan även till viss särskild arbetsprestation i anställningen. Bortfaller arbetsprestationen kan lönetillägget inte utgå. Tjänstgöring i driftvärnet torde dock inte vara den enda förekommande 120

anledningen till mistade sådana lönetillägg. Tillfällig bortovaro ifrån ordinarie arbetsplats exempelvis föranledd av tjänsteuppdrag eller deltagande i av myndigheten anordnad utbildning förorsakar uppenbarligen också sådant inkomstbortfall. Om man likställer tjänstgöringen i driftvärnet med annan tjänstgöring i anställningen kan deltagande i förstnämnda anses vara ett tjänsteuppdrag, vilket kan medföra påtvingat avstående från vissa särskilda löneförmåner på samma sätt som andra tjänsteuppdrag. VK principiella uppfattning är som ovan sagts att det är önskvärt att hemvärnsmannen inte åsamkas inkomstbortfall genom sitt frivilligåtagande. VK anser emellertid att frågan om rätt till dessa särskilda lönetillägg under driftvärnstjänstgöring är av sådan speciell art att den bör tas upp till prövning i annat sammanhang än förevarande. Som ovan nämnts föreslogs i samband med rikshemvärnschefens behandling av frågor om löneförmåner under driftvärnstjänstgöring att driftvärnsmän som deltar i utbildning förlagd utom hemorten borde kunna erhålla dagtraktamente enligt allmänna resereglementet. Driftvärnsmannen har f. n. inte någon generellt föreskriven rätt till ersättning utöver bibehållna löneförmåner i sin anställning för de merkostnader som han oundvikligen åsamkas vid deltagande t. ex. i en kurs utom hemorten. Han har visserligen fri kost och fritt logi under utbildningen men får själv täcka smärre utgifter för telefonsamtal till hemmet, mellanmål o. d. Om man vill jämställa driftvärnsutbildning förlagd utom hemorten och av flera dagars varaktighet med en förrättning i tjänsten, vilket enligt VK mening ligger nära till hands, bör det vara möjligt att - eventuellt med tillämpning av resereglementet - låta hemvärnsman i driftvärnet få ett dagtraktamente under sådan utbildning. Vissa statliga verk och myndigheter har befogenhet att fatta egna beslut i sådana traktamentsärenden. För personal i postverkets driftvärn gäller sedan 1967 vissa särskilda av poststyrelsen utfärdade bestämmelser om ekonomiska förmåner under driftvärnstjänstgöring. VederSOU 1969: 40

börande driftvärnsmän som beordras till tjänstgöring i utbildningssyfte på ort utanför stationeringsorten och därvid åtnjuter fri kost och fritt logi är därutöver berättigad till ett dagtraktamente om 10 kr. för dag. Kostnaderna bestrids från anslaget för postpersonalens utbildning och övning i driftvärn. VK finner postverkets traktamentsbestämmelser väl avvägda och lämpliga att tillämpas vid utbildning inom driftvärn vid statliga myndigheter. Vederbörande myndighet bör därvid kunna avgöra, huruvida traktamente skall utgå enligt allmänna resereglementet eller i annan form. Det är härvid enligt VK mening angeläget att samtliga verk och myndigheter med driftvärn tillämpar likformiga regler i fråga om utgivande av dagtraktamente vid deltagande i här avsedd utbildning inom driftvärnen. Det synes enligt kommitténs uppfattning rimligt att ett eventuellt dagtraktamente beloppsmässigt motsvarar det traktamente som utgår till hemvärnsman i allmänna hemvärnet vid liknande utbildning. Det torde få förutsättas att de privata företag som har driftvärn kommer att följa de statliga myndigheternas linje i fråga om dagtraktamenten till sina hemvärnsmän. Vad nu sagts har berört traktamentsförmåner vid deltagande i sådan utbildning, däribland föreskriven årlig utbildning, som i princip förläggs till arbetstid. Om hemvärnsman i driftvärnet emellertid fullgör nämnda eller annan utbildning på sin fritid torde ovannämnda traktamentsregler knappast kunna tillämpas. VK har för hemvärnsman i allmänna hemvärnet föreslagit, att denne vid fullgörande av föreskriven årlig utbildning skall äga rätt till traktamente även om utbildningen omfattar endast enstaka dag. Vid deltagande i s. k. övrig utbildning föreslås traktamente däremot utgå endast under förutsättning, att utbildningen omfattar minst två dagar i följd. VK finner det rimligt, att hemvärnsman i driftvärnet som på sin fritid deltar i driftvärns- eller hemvärnsutbildning får samma rätt till traktamente som gäller för hemvärnsman i allSOU 1969: 40

männa hemvärnet. Kommittén föreslår i enlighet härmed, att hemvärnsman i driftvärnet vid deltagande i utbildning på fritid får samma rätt till traktamente som hemvärnsman i allmänna hemvärnet under deltagande i s. k. övrig utbildning. Enligt den sammanfattning av VK förslag till utbildning inom hemvärnet som lämnas i kap. 4 (tabell 4: 5) föreslås, att driftvärnsledare ur driftvärnet skall kunna genomgå introduktionskurser för befäl och även kurs för hemvärnsinstruktörer. VK har i tidigare sammanhang föreslagit införande av utbildningspremie till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet för genomgången godkänd kurs. Kommittén har därvid framhållit som sin mening att premierna bör kunna bidra till ett ökat deltagande i nämnda utbildning. Det är enligt VK mening angeläget att också driftvärnsledare m. fl. deltar i t. ex. de introduktionskurser för befäl som föreslagits i kommitténs utbildningssystem. Även här torde premier kunna medverka till ett ökat deltagande i utbildningen. Premierna bör enligt VK mening utgå med samma belopp som föreslagits för hemvärnsmän i allmänna hemvärnet. Utbildningens kvalitet och längd är densamma oberoende av om utbildningen är avsedd för befäl inom allmänna hemvärnet eller befäl på motsvarande nivå inom driftvärnet. Den enskilde elevens prestation blir därvid likvärdig. VK föreslår med hänsyn härtill att utbildningspremie skall utgå till befäl inom driftvärnet som med godkännande vitsord genomgått introduktionskurs för befäl. I VK utbildningssystem har även förutsatts att befäl inom driftvärnet skall kunna genomgå instruktörsutbildning i form av kurs för hemvärnsinstruktör. Denna föreslås omfatta två veckor med möjligheter till uppdelning av utbildningen på två omgångar. VK föreslår att utbildningspremie även skall utgå till elev ur driftvärnet för med godkännande vitsord genomgången sådan instruktörskurs. 121

Premiebeloppet föreslås liksom för hemvärnsmännen i allmänna hemvärnet utgöra 300 kr. för kurs som omfattar 40 timmar (en vecka) och 600 kr. för kurs om 80 timmar (två veckor). Premierna föreslås vara skattefria. För hemvärnsman i allmänna hemvärnet har VK föreslagit en s. k. tjänstgöringspremie. Denna skall utgå med visst belopp till den som under utbildningsåret fullgjort föreskriven minsta årliga utbildning. Premien har föreslagits införd bl. a. för att få överensstämmelse i förmånshänseende mellan hemvärnsmannen och annan frivillig personal som enligt avtal är skyldig fullgöra repetitionsutbildning i hemvärnsförband. Hemvärnsmannen i driftvärnet kan förutsättas fullgöra i princip all föreskriven tjänstgöringsskyldighet på arbetstid. Han bibehåller därvid sina vanliga löneförmåner. Tjänstgöringen inkräktar ej heller på hans fritid. Som även tidigare nämnts intar hemvärnsmannen i driftvärnet i ekonomiskt avseende således en särställning i jämförelse med övrig frivilligpersonal. Det föreligger därför enligt VK mening inte motiv för att föreslå någon tjänstgöringspremie till hemvärnsman i driftvärnet. De förbättringar i förmånshänseende som föreslås för hemvärnsmän i driftvärnet innebär således, att denne vid deltagande i utbildning förlagd till fritid likställs med hemvärnsman i allmänna hemvärnet i fråga om rätt till traktamente samt att han blir berättigad till utbildningspremie för viss genomgången utbildning. VK har i det föregående framfört vissa synpunkter i fråga om angelägenheten av att hemvärnsmän i allmänna hemvärnet bör vara tillförsäkrade ersättning vid olycksfall under tjänstgöring, lämpligen genom någon form av kollektiv olycksfallsförsäkring. Kommittén anser, att vad som sålunda anförts även i tillämpliga delar har avseende på hemvärnsmän i driftvärnet. För hemvärnsmän i allmänna hemvärnet och i driftvärnet gäller f. n. likformiga bestämmelser i fråga om resor och reseförmåner. VK föreslår något ändrade reseförmånsbestämmelser för hemvärnsman i allmänna 122

hemvärnet. De nya bestämmelserna föreslås i tillämpliga delar omfatta även hemvärnsmän i driftvärnet.

5. Vissa särskilda frågor VK upptar i det följande till behandling vissa frågor som uppkommit under utredningsarbetet. Frågorna har i några fall anknytning till avgivna motioner till rikshemvärnstinget eller har väckts vid de överläggningar som kommittén haft med företrädare för hemvärnet. Kommittén framlägger vissa förslag i anslutning härtill. Vidare redovisas VK egen bedömning av några frågor som aktualiserats i samband med utformningen av kommitténs förmånsförslag.

a) Arvode till kretshemvärnschef och hemvärnschef Som närmare redovisats i det föregående utgår vissa årliga arvoden till kretshemvärnschefer, hemvärnschefer, hemvärnskompanichefer och adjutanter till hemvärnschefer. Arvodena kan betraktas som ett bidrag till täckande av de omkostnader som är förbundna med befattningens bestridande. En översikt över variationerna i arvodesbeloppens storlek under åren 1946-1966 lämnas i särskild sammanställning (bilaga 8: 3). Arvodesbeloppen har efter framställningar härom bl. a. av rikshemvärnschefen höjts under tidsperioden 1.7.1961-1.7.1966 med 50 procent. Utvecklingen under tiden 1946 -1966 av en hemvärnschefs årsarvode visar en höjning från 150 kr. 1946 till 600 kr. 1966. Det har från hemvärnshåll uttalats, att de nuvarande arvodesbeloppen till hemvärnsbefäl som handhar ledningen av verksamheten inom hemvärnet är för knappt tilltagna. Härvid har bl. a. påtalats, att hemvärnscheferna med hänsyn till sina många arbetsuppgifter borde ha ett arvode som bättre svarar mot deras arbetsbörda. Vidare har framhållits som önskvärt att arvodena görs skattefria eller avdragsgilla vid inkomstbeskattning. Såsom ovan redovisats har under senare SOU 1969:40

tid företagits höjningar av hemvärnschefernas årsarvoden med relativt regelbundna tidsintervaller. VK finner det för sin del rimligt att hemvärnscheferna med hänsyn till omfattningen av deras arbetsuppgifter - såväl under nuvarande förhållanden som efter ett genomförande av VK föreslagna utbildningssystem - får ett något högre årsarvode än nu utgående. Med hänsyn till att sålunda föreslagen höjning kan inträda tidigast fr. o. m. den 1 juli 1970, vid vilken tidpunkt fyra år förflutit sedan senaste arvodeshöjning, föreslår VK att hemvärnschefernas årsarvode höjs från nu utgående belopp, 600 respektive 900 kr., till 800 respektive 1 200 kr. för år. Kretshemvärnschefen har under senare år ålagts väsentligt utökade arbetsuppgifter och större ansvar för ledningen av och verksamheten inom hemvärnskretsen. Han har således att, utöver arbetet med rekrytering, utbildning och samverkan med militära myndigheter m. fl., också ansvara för planläggning och förberedelser för krigsuppgifterna inom kretsen. Det är med hänsyn därtill angeläget att kunna rekrytera personer med tillräckliga kvalifikationer för denna viktiga befattning. VK har därför, som omnämns i kap. 4, angivit såsom principiellt kvalifikationskrav för antagning till kretshemvärnschef att vederbörande skall ha officersutbildning, t. ex. vara reservofficer eller värnpliktig officer. Kretshemvärnschefen har f. n. ett årsarvode om 300 kr. Arvodet får enligt VK mening anses utgöra ett alltför knappt tilltaget bidrag för täckande av omkostnader av olika slag som hänger samman med nuvarande och kommande arbetsuppgifter i befattningen. Detta förhållande kan påverka rekryteringen i ofördelaktig riktning. VK finner det rimligt att kretshemvärnschefens arvode höjs, åtminstone till ungefärligen samma beloppsnivå som av kommittén föreslagits för hemvärnschefer. VK föreslår således att kretshemvärnschefs årsarvode höjs från nu utgående belopp, 300 kr., till 1 000 kr. för år.

SOU 1969:40

b) Arvode till ställföreträdande hemvärnschef Arvoden utgår som tidigare redovisats f. n. till bland andra hemvärnschefer. Det har som nämnts framhållits att särskilt hemvärnschefen har en mycket betungande arbetsbörda. Han har att, utöver planläggning av utbildning, svara för administrativa uppgifter som rekrytering, samverkan med kommunala myndigheter och andra frivilligorganisationer, redovisning av personal m. m. Även om han enligt organisationsplanen har viss personal till hjälp vid fullgörandet av dessa uppgifter åtar han sig kanske oftast själv den större delen av arbetsuppgifterna. Enligt VK mening bör hemvärnschefen i större utsträckning än som f. n. är fallet kunna överlåta vissa arbetsuppgifter förutom på adjutanten - även på ställföreträdande hemvärnschefen som såväl ifråga om fredsverksamhet som krigsuppgifternas planläggning skall biträda sin chef och vid behov svara för denne. En allmän förutsättning härför är enligt kommitténs uppfattning, att också ställföreträdande hemvärnschefen får ett årligt arvode i sin befattning. Det bör kunna vara lättare för hemvärnschefen att överlåta en del av sina arbetsuppgifter till ställföreträdaren i vetskap om att denne liksom han själv får viss ekonomisk ersättning för sitt åtagande. VK föreslår därför att arvode, vilket lämpligen bör vara av samma storleksordning som f. n. utgående arvode till hemvärnskompanichef eller 300 kr. för år, även skall utgå till ställföreträdande hemvärnschef.

c) Arvode till hemvärnsinstruktör I det av VK föreslagna utbildningssystemet för hemvärnet ingår instruktörsutbildning som omfattar dels utbildning för tjänstgöring som hemvärnsinstruktör, dels utbildning av biträdande hemvärnsinstruktör. Ändamålet med den förstnämnda instruktörsutbildningen är att ge härför lämpligt hemvärnsbefäl - företrädesvis sådana som t. ex. under tidigare värnpliktstjänstgöring genomgått befälsutbildning - de kunskaper och fär-

digheter som erfordras för att leda främst enskild utbildning och viss förbandsutbildning vid hemvärnsförband inom hemvärnsområde. Utbildningen föreslås ske i form av en kurs vid hemvärnets stridsskola och omfatta 80 timmar. Utbildningens innehåll har närmare redovisats i kap. 4. VK har bedömt det som möjligt att genom denna utbildning kunna tillföra hemvärnet ett antal egna instruktörer, vilka bör kunna användas för utbildningsuppgifter av olika slag inom hemvärnet. Genom att det hemvärnsbefäl som genomgår här avsedd utbildning redan tidigare under sin verksamhet inom hemvärnet förvärvat god kännedom om dettas speciella förhållanden bör de med den ytterligare specialutbildning, som här avses, kunna bli väl lämpade att leda utbildning av andra hemvärnsmän. Genom att hemvärnet på detta sätt tillförs en kader av egna frivilligt utbildade instruktörer och blir i viss mån självförsörjande i detta hänseende, ökas möjligheterna att skapa övningstillfällen för såväl hemvärnsförbanden som den enskilda hemvärnsmannen. Vidare minskas delvis utbildningsmyndigheternas nuvarande svårigheter att tillhandahålla instruktörspersonal. Det bör här inskjutas, att VK inte räknar med att behovet av t. ex. aktiv instruktörspersonal för hemvärnets utbildning kommer att helt bortfalla genom den beräknade tillförseln av egna instruktörer. Aktiv instruktörspersonal eller instruktörer med t. ex. reservofficersutbildning med stor erfarenhet av instruktörsverksamhet kommer alltid att behövas för vissa kvalificerade instruktörsuppgifter. De frivilligt utbildade hemvärnsinstruktörerna bör emellertid kunna i stor utsträckning nyttjas för flertalet aktuella utbildningsuppgifter. Utbildningen bör som nämnts ske i form av en instruktörskurs omfattande 80 timmar. Efter avslutad godkänd kurs och sedan vederbörandes lämplighet för instruktörsuppgifter prövats, kan han av försvarsområdesbefälhavaren, då behov föreligger, förordnas som hemvärnsinstruktör inom hemvärnskrets eller inom ett eller flera hemvärnsområden. Det är således att märka att genomgången instruktörsutbildning inte

automatiskt medför förordnande som hemvärnsinstruktör. Förutsättningen härför är att det inom t. ex. hemvärnsområde skall föreligga behov av sådan befattning. Såsom en allmän förutsättning för att kunna förordnas såsom hemvärnsinstruktör bör i princip gälla att vederbörande genomgått förenämnda instruktörsutbildning. Detta utesluter emellertid inte att en hemvärnsman med speciella, t. ex. under värnpliktstjänstgöringen förvärvade, kvalifikationer för verksamhet som hemvärnsinstruktör skall kunna förordnas som sådan utan att dessförinnan ha genomgått förenämnd instruktörsutbildning. VK har funnit det lämpligt att i fråga om den ersättning som bör vara knuten till uppdraget jämställa hemvärnsinstruktören med övriga funktionärer inom hemvärnet. Uppdraget att vara hemvärnsinstruktör kommer i många fall att tilldelas den som redan har en sådan funktionärsuppgift. Man skulle härvid kunna använda begreppet tillikabefattning. Instruktörsförordnandet kommer därvid att innebära en verksamhet som fullgörs jämsides med och utöver övriga uppgifter i huvudbefattningen. Hemvärnsbefälet bör som framgår av kap. 4 enligt VK mening fullgöra utbildning under minst 34 timmar per år. Den som därjämte åtar sig att fullgöra verksamhet som hemvärnsinstruktör måste vara beredd att anslå ytterligare tid för detta uppdrag. Det kan därvid knappast undvikas att verksamheten i huvudbefattningen och som instruktör då och då kommer att sammanfalla under ett utbildningsår. Med hänsyn bl. a. till de administrativa svårigheterna att tids- och ersättningsmässigt skilja den ena verksamheten från den andra har VK funnit det lämpligt att föreslå att den som förordnats som hemvärnsinstruktör skall, liksom tidigare omnämnt hemvärnsbefäl, för detta uppdrag erhålla ett årligt arvode om 300 kr. Arvodet skall därvid anses utgöra ersättning för fullgjorda 15 timmars instruktörsverksamhet. Med arvodet skall således vara förenat skyldighet att fullgöra verksamhet av i princip nämnda omfattning. För dessa 15 timmars instruktörsverksamhet skall vederbörande SOU 1969: 40

hemvärnsinstruktör inte erhålla andra instruktörsförmåner. VK är medveten om att det på grund av olika omständigheter, hänförliga exempelvis till förhållandena inom hemvärnsområdet, kan förekomma varierande arbetsmängd för hemvärnsinstruktörer i olika hemvärnsområden. Som tidigare nämnts bör emellertid en hemvärnsinstruktör kunna bedriva sin verksamhet inom ett eller flera hemvärnsområden. Härigenom får han möjlighet att fullgöra den arbetsprestation som är förutsättningen för att arvodet om 300 kr. skall kunna utgå. Hemvärnsinstruktör som fullgör instruktörsverksamhet i övrigt bör kunna erhålla ersättning härför enligt bestämmelserna om förmåner till instruktörer inom frivillig försvarsutbildning (instruktörsbrevet). Det torde enligt VK mening kunna förutsättas att den som förordnas till hemvärnsinstruktör för ett hemvärnsområde i skälig tid före utbildningsårets början kan överblicka sin situation så, att han - om oförutsedda händelser inte inträffar - därvid kan ange om han under utbildningsåret kan ägna föreskriven tid åt instruktörsverksamhet. Härvid måste också förutsättas att vederbörande utbildningsmyndighet noggrant planlagt årets utbildning inom det område där hemvärnsinstruktören skall verka. Det sistnämnda är också en grundläggande förutsättning för att en hemvärnsinstruktör skall förordnas inom ett visst område. Om en hemvärnsinstruktör på grund av särskilda omständigheter varit förhindrad att under utbildningsåret fullgöra sitt åtagande i föreskriven utsträckning, dvs. 15 timmars instruktörsverksamhet, bör det från fall till fall kunna prövas om och i vad mån hela arvodet eller del därav med hänsyn till delvis fullgjort åtagande bör utgå. Arvodet skall liksom övriga hemvärnsarvoden utbetalas halvårsvis i efterskott. Slutligen bör framhållas att t. ex. en hemvärnschef som förordnas att tillika vara hemvärnsinstruktör skall erhålla arvoden i båda sina förordnanden. Den biträdande hemvärnsinstruktören avses, såsom anförts i kap. 4, att användas för SOU 1969: 40

mera tillfälliga och avgränsade utbildningsuppgifter under ledning av eller i samverkan med ordinarie instruktör. Det har också förutsatts att han i förekommande fall skall få avräkna de timmar, varunder han fullgör instruktörsverksamhet, från föreskriven årlig utbildningstid. Med hänsyn härtill föreligger enligt VK mening inte anledning att föreslå någon ersättning till biträdande hemvärnsinstruktör utöver vad han eljest är berättigad till såsom hemvärnsman.

d) Arvode till ungdomsledare VK har i kap. 7 behandlat ungdomsutbildningen vid hemvärnet. Kommittén har där understrukit ungdomsverksamhetens betydelse för försvarsvilja och intresse för insatser inom bl. a. frivilligförsvaret. Ungdomsverksamhetens betydelse som en meningsfylld fritidssysselsättning har också framhållits. För att verksamheten skall kunna bedrivas på önskat sätt är det enligt VK mening angeläget att personer med särskilda förutsättningar härför kan engageras som ungdomsledare. På grund av brist på ungdomsledare och utbildningsanslag har omfattningen av ungdomsverksamheten hittills måst begränsas. Brist på ungdomsledare föreligger f. n. inom så gott som all ungdomsverksamhet. Detta kan ofta bero på att den som har kvalifikationerna för uppgiften saknar tid att ägna sig åt den. I många fall är det emellertid också så att uppgiften förutom att vara tidskrävande också innebär viss ekonomisk uppoffring för den enskilde. VK har i kap. 7 uttalat att ett åtagande att vara ungdomsledare i hemvärnskrets eller större hemvärnsområde borde kunna arvoderas. Detta skulle kunna medföra att lämpliga ungdomsledare till större antal än f. n. skulle vara villiga att åta sig den viktiga uppgiften. Härigenom skulle ungdomsverksamheten kunna stimuleras till gagn för hemvärnets rekrytering. Enligt VK bedömning skulle det erfordras totalt omkring 200 ungdomsledare i hela landet. VK föreslår i enlighet med det anförda att till ungdomsledare inom hemvärnskrets 125

eller hemvärnsområde med särskild ungdomsavdelning skall utgå ett årligt arvode av 300 kr. VK vill i anslutning till vad som tidigare anförts rörande hemvärnsbefälets arvoden något beröra frågan om skattefrihet för dessa arvoden samt deras avdragsgiltighet vid inkomstbeskattning. Det har som förut nämnts bl. a. i motioner till rikshemvärnstinget framförts önskemål om att arvodena borde vara skattefria eller helt avdragsgilla vid inkomsttaxering samt att medgivet avdrag inte borde inverka på tjänstepensionsberäkningen. Enligt VK mening torde förutsättning för skattefrihet inte vara för handen. Beträffande arvodenas avdragsgiltighet vid beskattning har anförts att arvodena borde vara helt avdragsgilla. Enligt vad kommittén erfarit torde i många fall redan f. n. medges avdrag för hela arvodet. Däremot lär inte tillämpas några enhetliga regler vid de lokala taxeringsmyndigheternas prövning av avdragsgiltigheten, vilket medfört vissa ojämnheter i detta hänseende. VK vill i sammanhanget endast uttala, att det skulle vara önskvärt, att taxeringsmyndigheterna tillämpade enhetliga regler vid prövningen av här berörd avdragsgiltighet. Gällande beskattningsregler kan medföra att, om avdrag för kostnader i samband med inkomstens förvärvande medges med belopp motsvarande hela arvodet, den pensionsgrundande inkomsten för beräkning av tjänstepension minskar. Detta är en direkt följd av de bestämmelser som i skattehänseende gäller för varje inkomsttagare. Enda möjligheten att undvika olägenheten ifråga är att arvodet - helt eller delvis - betraktas som skattefri inkomst. Förutsättningen för ett sådant betraktelsesätt bedömer VK emellertid, som redan nämnts, ej vara för handen.

är eller kan jämställas med repetitionsutbildning skall utgå enligt följande grunder. Traktamente skall utgå med lägst 12 kr. för dag. Den som deltar i frivillig befälsutbildning och som innehar viss befälsgrad såsom värnpliktig skall emellertid åtnjuta traktamente med det högre belopp som han skulle ha fått såsom penningbidrag under obligatorisk repetitionsutbildning. Detta innebär att deltagare med sergeants grad och högre som värnpliktig får traktamente med högre belopp än 12 kr. för dag. Motsvarande har föreslagits gälla även för A- och B-personal under repetitionsutbildning i mån av uppnådd befäls- eller befattningsnivå. De för hemvärnet speciella förhållandena som kommittén redan berört då det gäller utbildningspremier, motiverar enligt kommitténs mening att hemvärnsmännen, oberoende av tjänstegrad, bör i alla avseenden ges lika förmåner, i förevarande fall ett enhetligt traktamente. Kommittén har kunnat konstatera, att en sådan princip också motsvarar uppfattningen hos hemvärnsmännen själva. VK föreslår därför inte differentierade traktamentsbelopp inom hemvärnet. f) Penningbidrag till värnpliktiga krigsplacerade vid hemvärnet

e) Enhetligt traktamente till hemvärnsmän

Vad som redovisats i det föregående har rört förmåner till frivilliga hemvärnsmän i allmänna hemvärnet och driftvärnet. En särskild grupp av de frivilliga hemvärnsmännen utgörs av värnpliktiga, vilka efter frivilligt åtagande krigsplacerats i hemvärnet. Dessa är skyldiga att fullgöra repetitionsövning vid HvSS enligt värnpliktslagens föreskrifter. Under nämnda tjänstgöring utgår förmåner enligt värnpliktsavlöningskungörelsen, vilket kan medföra, att ett hemvärnsbefäl med högre tjänstegrad som hemvärnsman än som värnpliktig under tjänstgöringen fär lägre penningbidrag än en värnpliktig hemvärnsman som har högre tjänstegrad som värnpliktig än som hemvärnsman.

I Frivilligförsvaret 1 har föreslagits att traktamente vid deltagande i frivillig befälsutbildning eller annan frivillig utbildning som

Detta förhållande har föranlett erinringar bl. a. från rikshemsvärnschefens sida Enligt VK förslag i fråga om utbildning-

126 SOU 1969: 40

ens framtida utformning (kap. 4) kommer detta problem inte att föreligga i fortsättningen, enär kommittén föreslår, att den värnpliktige så länge han är krigsplacerad i hemvärnet inte avses inkallas till värnpliktstjänstgöring enligt värnpliktslagens bestämmelser.

G. Vissa allmänna

rekommendationer

1. Förmåner under beredskapstillstånd och krig I det föregående framlagda förmånsförslag har avsett verksamheten i fred. Bestämmelser om hemvärnsmans tjänstgöringsskyldighet under beredskapstillstånd och krig eller sedan Konungen förordnat om hemvärnsberedskap återfinns i 10 § 1 mom. HvK. Förmåner till hemvärnsmannen under sådan tjänstgöring utgår enligt bestämmelserna i 22 § 1 mom. i kungörelsen. Rikshemvärnschefen har i framställningar den 6 mars 1952 och den 31 januari 1962 till Kungl. Maj:t begärt, att nämnda förmånsbestämmelser skulle ändras, eftersom de med avseende på upptagna förmåner är helt otidsenliga och oförmånliga för hemvärnsmannen. Rikshemvärnschefens framställning i ämnet 1962 överlämnades till 1954 års värnpliktsavlöningsutredning för beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. Utredningen har i sitt den 28 november 1962 avgivna betänkande med förslag rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig m. m. behandlat frågan om hemvärnspersonalens förmåner under bl. a. beredskapstillstånd och krig. Utredningen framhöll därvid, att de gällande bestämmelserna måste anses starkt föråldrade och föreslog, att hemvärnspersonalen då avlöningsföreskrifter för krig eller beredskap tillämpades skulle erhålla samma förmåner, som tillkom värnpliktiga enligt nämnda föreskrifter. Därutöver föreslogs, att hemvärnspersonal skulle få familjebidrag i likhet med värnpliktiga för tid, då lagen om krigshjälp icke är tillämplig. Hemvärnspersonalen borde vidare enligt utredningsförslaget erhålla SOU 1969: 40

krigshjälp enligt samma grunder som av utredningen föreslagits för de värnpliktiga. I en ytterligare framställning till Kungl. Maj:t den 17 februari 1967 har rikshemvärnschefen ånyo tagit upp frågan om hemvärnsmans förmåner under förenämnda tjänstgöring. Rikshemvärnschefen framhöll därvid att de förslag rörande förmåner som framlagts av värnpliktsavlöningsutredningen i stort sett överensstämde med det huvudalternativ rörande förmåner som framlagts av honom 1962. Rikshemvärnschefen anförde vidare i framställningen följande. Att tidsenliga bestämmelser finns rörande förmåner till hemvärnspersonalen vid tjänstgöring under beredskaps- eller krigstillstånd och under hemvärnsberedskap kan synas sakna betydelse under lugna fredsförhållanden. Så är emellertid inte fallet. Vid rekrytering av hemvärnspersonal kommer frågan då och då upp och icke sällan försvåras rekryteringen genom att för sina familjer ansvarskännande personer drar sig för att skriva kontrakt som hemvärnsmän, med hänsyn till de helt otillfredsställande förmåner, som enligt HvK 22 § 1 mom. utgår under tjänstgöring jämlikt HvK 10 § 1 mom. Under hänvisning till vad ovan och i min underdåniga skrivelse 31/1 1962 anförts, får jag hos Eders Kungl. Maj:t i underdånighet anhålla, att förmånerna till hemvärnsmän inom allmänna hemvärnet under tjänstgöring jämlikt hemvärnskungörelsen 10 § 1 mom. utan dröjsmål genom ändring av hemvärnskungörelsen 22 § 1 mom. förs upp till en nivå, som motsvarar nutida förhållanden. Detta synes böra ske antingen i huvudsak enligt det förslag, som 28/11 1962 framlagts av 1954 års värnpliktsavlöningsutredning eller genom att ersättningsbeloppen enligt hemvärnskungörelsen 22 § 1 mom. höjs, så att de motsvarar nuvarande penningvärde och dessutom helst indexregleras. VK vill för sin del förorda, att förmåner till hemvärnsman vid tjänstgöring under beredskapstillstånd och krig och under hemvärnsberedskap utformas i princip i enlighet med vad 1954 års värnpliktsavlöningsutredning föreslagit. VK förutsätter att Kungl. Maj:t utfärdar bestämmelser på detta område i särskild ordning.

2. Förmåner under ledighet för hemvärnstjänstgöring Enligt gällande avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) kan statsanställd åtnjuta lön med B-avdrag under tjänstledighet för tjänstgöring vid allmänna hemvärnet. Någon motsvarande förmånsrätt finns inte för de kommunalt anställda. Det är önskvärt att även dessa får en sådan förmånsrätt. De bör i förevarande hänseende inte vara i ett sämre läge än de statligt anställda. Frågan härom måste emellertid tas upp förhandlingsvägen. VK vill också understryka angelägenheten av att arbetsgivarna inom den privata sektorn av näringslivet medverkar till att underlätta den anställdes möjligheter att delta i hemvärnsutbildning. Svenska arbetsgivareföreningen har lämnat vissa rekommendationer i detta avseende i publikationen »Förmåner vid tjänstgöring i totalförsvaret».

128 SOU 1969: 40

9 A.

Organisatoriska frågor

Inledning

I detta kapitel behandlas frågor angående hemvärnets organisation och därmed sammanhängande lydnadsförhållanden, hemvärnets organ för hemvärnsmännens medinflytande samt organisatoriska förhållanden hos vissa myndigheter som handlägger ärenden rörande hemvärnet. B.

Allmänt

Som VK tidigare framhållit i kap. 3 har hemvärnet sedan sin tillkomst i stort sett bibehållit sin ursprungliga organisation. VK har funnit att organisationen i allt väsentligt alltjämt är ändamålsenlig. Hemvärnets organisation är beroende av uppgifterna i krig, av personalens rekrytering och utnyttjande samt av utrustning m. m. De flesta av hemvärnets uppgifter faller inom arméns ansvarsområden. Vissa uppgifter är inordnade under marinens och flygvapnets myndigheter. VK har förutsatt att en vidgad användning av hemvärnet, som mera direkt anknyter till marinens och flygvapnets verksamhet, kan bli aktuell. Det kan därför ifrågasättas om inte hemvärnet borde ges en mer fristående ställning än för närvarande, då det utgör en del av armén. Så är fallet i Danmark och Norge, där hemvärnet utgör en självständig försvarsgren, direkt underställd överbefälhavaren eller försvarsSOU 1969: 40 9—914422

departementet. VK har för sin del funnit det av sammantagna skäl vara fördelaktigt om hemvärnet är knutet till en försvarsgren. Härigenom kan nämligen bl. a. befintliga resurser ifråga om administration, utrustning och förrådshållning utnyttjas effektivare. Möjligheterna att utnyttja försvarsgrenens resurser ifråga om instruktörer och utbildningsanordningar kan tillgodoses lättare. Då den övervägande delen av hemvärnets uppgifter alltjämt kommer att vara av markförsvars- och bevakningskaraktär, vilka uppgifter sorterar under försvarsområdesbefälhavaren som territoriell chef, bör armén vara den försvarsgren, i vilken hemvärnet skall ingå. VK anser sålunda att hemvärnet även framdeles bör tilhöra armén och att rikshemvärnschefen bör lyda under chefen för armén. Den principiella skillnad som enligt nuvarande förhållanden finns mellan allmänna hemvärnet och driftvärnet ifråga om uppgifter, utnyttjande och rekrytering bedömer VK kommer att bestå. Hemvärnet bör därför alltjämt indelas i allmänt hemvärn och driftvärn.

C.

Allmänna

hemvärnet

1. Organisation Allmänna hemvärnets nuvarande organisation anser VK i allt väsentligt lämplig. För129

svarsområdena bör alltjämt vara indelade i hemvärnsområden, i regel sammanförda i hemvärnskretsar. Inom hemvärnsområdena organiseras hemvärnsmännen i hemvärnsförband - grupper, plutoner och undantagsvis kompanier. Gruppen är hemvärnets normala stridsenhet. Kompaniet är i princip endast en administrativ organisation. Indelningen i förband bör anpassas med hänsyn till uppgifter, hemvärnsmännens bostadsort, antal hemvärnsmän m.m. Särskild hänsyn kan också tas till arbetsplatsens belägenhet när förbandsindelningen fastställs. I sådana fall bör liksom nu särskilda företagshemvärn kunna organiseras. Antalet hemvärnsmän i ett sådant företagshemvärn bör vara avgörande för om företagshemvärnet skall organiseras som grupp, pluton eller kompani. Företagets betydelse liksom försvarsplanläggningen inom försvarsområdet bör få avgöra huruvida företagshemvärnet skall utnyttjas huvudsakligen för företagets eget omedelbara skydd (liksom driftvärnsförbanden) eller om det dessutom skall utnyttjas utanför företaget i likhet med andra förband i allmänna hemvärnet. Hemvärnsområdena har alltsedan hemvärnets tillkomst anpassats till den kommunala indelningen. Härvid har nåtts den samhörighet med hemorten och det samarbete med dess myndigheter som varit av grundläggande betydelse för hemvärnets verksamhet. Denna samhörighet och detta samarbete bör bevaras. Sedan hemvärnets tillkomst har emellertid stora förändringar skett ifråga om kommunala förhållanden och befolkningens fördelning. Sockenbegreppet har försvunnit och kommunerna har blivit större genom sammanslagningar. För närvarande pågår en ytterligare sammanslagning av kommuner till »storkommuner», vilka sammanförs i kommunblock. Befolkningsomflyttningen har medfört en fortgående koncentration av befolkningen till städer och tätorter, medan vissa landsbygdsområdens karaktär av glesbygd alltmer framträder. Detta innebär att den vid hemvärnets tillkomst skapade hemvärnsområdesindelningen 130

inte kan bibehållas utan förändringar. Efterhand har skett och sker en successiv ändring av indelningen i hemvärnsområden. VK anser det angeläget att sådana förändringar sker i nära samarbete med hemvärnsmännen inom berörda områden, så att inte rekrytering och verksamhet påverkas i negativ riktning. Inom vissa delar av landet har emellertid endast obetydliga förändringar skett i indelningen även om ytterligare sådana hade varit lämpliga med hänsyn till kommunal indelning, antalet hemvärnsmän och hemvärnförbandens uppgifter i krig. VK förordar därför en allmän översyn av indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. Översynen bör bl. a. syfta till god överensstämmelse mellan hemvärnsområdens och hemvärnskretsars gränser och hemvärnsförbandens utnyttjande i krig, men också till en bättre överensstämmelse med annan administrativ indelning inom totalförsvaret. Stor hänsyn måste därför tas till kommun- och kommunblocksindelningen när allmänna hemvärnets områdesgränser fastställs. För hemvärnskretsar bör, liksom nu, även civilförsvarets indelning beaktas. VK vill särskilt framhålla att de förändringar som översynen kan komma fram till bör genomföras efterhand och under medverkan av hemvärnsmännen själva. Känslan för den gamla sockentillhörigheten kan delvis tillgodoses med »sockenplutoner» i stället för med särskilda hemvärnsområden. Flera hemvärnsområden skall också kunna ingå i en och samma kommun. Hemvärnsområdenas storlek bör nämligen avpassas med hänsyn till möjligheterna för en hemvärnschef att leda och ta hand om hemvärnsmännen inom området. Huvuddelen av hemvärnsområden, där förbanden i princip utgörs av grupper och plutoner, bör därför inte omfatta mer än 100150 hemvärnsmän. Hemvärnsområdena bör ej heller territoriellt göras större än att hemvärnschefens ledning möjliggöres. I vissa hemvärnsområden, framförallt incm storstads- och tätortsregionerna, kan antalet hemvärnsmän vara större, varvid en indelning i kompanier ger möjlighet för hemvärnschefen att med hjälp av kompanicheSOU 1969: 40

fer administrativt leda verksamheten. Den av VK förordade översynen av allmänna hemvärnets indelning torde även medföra fördelar ifråga om administration, utbildning och förvaltning. Översynen bör göras i samverkan med de frivilliga försvarsorganisationer, som rekryterar personal till hemvärnets förband eller på annat sätt nära samarbetar med hemvärnet, dvs. främst riksförbundet Sveriges lottakårer, svenska röda korset. Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, svenska blå stjärnan, frivilliga motorcykelkåren och frivilliga radioorganisationen. Härigenom kan förutsättningar skapas för en övergång till sammanfallande gränser för den gemensamma verksamheten till fördel för ett utbyggt och förbättrat samarbete. I Frivilligförsvaret 1 (sid. 155) har VK påtalat önskvärdheten av att även frivilligorganisationerna överser sin lokala organisation.

2. Lydnadsförhållanden Allmänna hemvärnets nuvarande lydnadsförhållanden anser VK lämpliga. De framgår av bild 9:1. Bild 9:1. Allmänna hemvärnets lydnadsförhållanden. Chefen för armén Rikshemvärnschefen Militärbefälhavare1

Försvarsområdesbefälhavare

Kretshemvärnschef

Hemvärnschef

Hemvärnsförband 1

I operativt avseende lyder under överbefälhavaren. SOU 1969: 40

D.

Driftvärnet

1. Allmänt Myndigheter med driftvärn har, förutom viktiga civila uppgifter i totalförsvaret, i regel en riksomfattande egen organisation, som i många fall ej överensstämmer med den militära områdesindelningen. Personalen, vare sig den är med i driftvärnet eller ej, måste ledas och disponeras med hänsyn till myndighetens totalförsvarsuppgifter. Hemvärnsmännen i driftvärnet rekryteras enbart bland respektive myndighets anställda. Hemvärnsmännen i driftvärnet fullgör för totalförsvaret viktiga civila arbetsppgifter. Deras utnyttjande som hemvärnsmän måste därför begränsas till de tillfällen då omedelbart hot mot den egna arbetsplatsen föreligger och då den civila arbetsuppgiften som en följd härav ej längre kan fullgöras. Tidpunkten då hemvärnsmännen i driftvärnet skall lämna sina civila arbetsuppgifter för att lösa militära stridsuppgifter kan därför ej avgöras enbart med hänsyn till militära synpunkter. Den civila funktionens betydelse för totalförsvaret väger tungt. Angivna förhållanden påverkar driftvärnets organisation och lydnadsförhållanden. Enligt gällande hemvärnskungörelse kan driftvärn efter medgivande av Kungl. Maj:t organiseras vid statlig eller kommunal myndighet eller enskilt företag, vars verksamhet är riksomfattande eller eljest av omfattande natur. Detta innebär i princip att det är myndigheten som i första hand avgör om den önskar organisera driftvärn eller ej. VK anser emellertid med hänsyn till det ansvar som numera åligger alla myndigheter att förbereda sig för verksamheten under krigsförhållanden, att Kungl. Maj:t bör ålägga myndighet att organisera driftvärn om detta anses nödvändigt med hänsyn till myndighetens betydelse och verksamhet under krig. Myndigheter eller företag, som av Kungl. Maj:t ej kan åläggas att organisera driftvärn, bör liksom enligt nuvarande bestämmelser kunna ges tillstånd att organisera driftvärn och då så anses påkallat stimuleras att söka sådant tillstånd.

2. Organisation Nuvarande organisation av driftvärnet för vilken närmare redogjorts i kap. 2 är enligt VK uppfattning lämplig. Detta innebär bl.a. att hemvärnsmännen i driftvärnet organiseras i driftvärnsförband — grupper, plutoner, kompanier. VK vill i detta sammanhang också framhålla att den indelning i driftvärnsdistrikt eller driftvärnssektioner (motsvarande) som förekommer inom vissa driftvärn, inte bör betraktas som en för driftvärnet tillkommen särskild indelning, fristående från myndighetens organisation i övrigt, utan som sammanfallande med denna. Det är ej heller så att driftvärnsförbanden militärt kan sammanföras och utnyttjas distrikts- eller sektionsvis på samma sätt som allmänna hemvärnets förband kan utnyttjas inom t. ex. en hemvärnskrets. Driftvärnsförbanden är bundna till den plats där hemvärnsmännen i driftvärnet har sin civila arbetsplats. Distrikts- och sektionsledningens uppgifter är därför närmast av administrativ karaktär. 3. Lydnadsförhållanden För allmänna hemvärnet är lydnadsförhållandena klara och entydiga. Förbanden är i alla avseenden underställda de militära myndigheterna i likhet med övriga militära förband. För driftvärnet är förhållandena annorlunda. De militära myndigheterna kan i normalfallet inte avgöra när, var och hur driftvärnets förband skall organiseras och insättas i strid. Genom att den anställde hos en myndighet med driftvärn har en ställning både som hemvärnsman i driftvärnet och som innehavare av en för totalförsvaret viktig civil befattning har det blivit nödvändigt att den myndighet, inom vilket driftvärn finns organiserat, har väsentligt och i vissa avseenden avgörande inflytande i dessa avseenden. Driftvärnets lydnads- och ledningsförhållanden måste därför i viss utsträckning lösas genom samråd och samverkan mellan militära myndigheter och driftvärnets ledare hos myndigheten. 132

I gällande hemvärnskungörelse behandlas driftvärnets lydnads- och ledningsförhållanden (3, 5, 26, 27, 29 och 31 §§). Dessa förhållanden framgår av bild 9:3 och innebär att driftvärnets förband i princip i alla avseenden är underställda driftvärnschefen vid respektive myndighet även om enligt 5 § ledningen av hemvärnet inom varje försvarsområde utövas av försvarsområdesbefälhavaren. Driftvärnschefen lyder i sin tur under rikshemvärnschefen. Militära myndigheter har i övrigt ingen befälsrätt över driftvärnets förband utom beträffande utbildning och utrustning för vilken försvarsområdesbefälhavaren svarar i samråd med driftvärnsmyndigheterna. Likaså skall om möjlighet därtill finns samråd äga rum med militär myndighet då driftvärnsförband skall insättas. Militär bestraffningsrätt över hemvärnsman i driftvärnet synes tillkomma vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Beträffande driftvärnets lydnadsförhållanden vill VK framhålla följande. Det synes i princip riktigt att den civila myndigheten genom sin driftvärnsledning avgör när driftvärnets förband skall insättas för att fullgöra sina militära uppgifter med hänsyn till betydelsen av fortsatt civilt arbete. Samråd skall härvid om möjligt tas med vederbörande militära myndighet. VK förutsätter emellertid att militär myndighet, då läget så kräver, gör framställning om driftvärnets insättande hos vederbörande drivftvärnsledare. Det synes också önskvärt att de militära myndigheterna i viss utsträckning har möjlighet att påverka driftvärnets beredskapsgrader med hänsyn till tillgängliga underrättelser. Samråd om beredskapsgraderna bör därför om så är möjligt äga rum mellan militära myndigheter och driftvärnets ledning på olika nivåer. Driftvärnsförbandens uppgift är att svara för skyddet av den egna myndighetens anläggningar och arbeten. Driftvärnschefen bör svara för att driftvärnets förband erhåller lämpliga stridsuppgifter. Driftvärnsledare och chefer för driftvärnsdistrikt saknar emellertid ofta militär befälsutbildning. I vissa fall saknar de helt militär utbildning. SOU 1969: 40

Bild 9:3. Driftvärnets nuvarande lydnads- och ledningsförhållanden. Chefen för armén Rikshemvärnschefen

-©-

-©Driftvärnsmyndighet

Militärbefälhavare

Driftvärnschef

r

®T

Försvarsområdesbefälhavare

<

©

©

•

T Chef för driftvärnsdistrikt (-sektion) Driftvärnsledare

ir

G)

urutvarne tsioroana

= lydnadsförhållande = samråd 1 = 1 operativt avseende utövar överbefälhavaren ledningen 2 = Samråd beträffande driftvärnsförbands insättande 3 = Samråd beträffande utbildning och utrustning 4 = Ansvar för utbildning och utrustning samt begränsat lydnadsförhållande i militärt hänseende

Grupperingen av driftvärnsförbanden och deras strid måste i många fall samordnas med andra militära förbands verksamhet. Vid planläggning av driftvärnsförbandens uppgifter bör därför samråd äga rum med vederbörande försvarsområdesbefälhavare. VK vill i detta sammanhang framhålla SOU 1969:40

att i det föreslagna utbildningssystemet finns en kurs för driftvärnsledare och chefer för driftvärnsdistrikt, där huvudvikten läggs vid driftvärnsförbandens verksamhet vid strid liksom vid samverkan med militära myndigheter (se kap. 4 C 2). Hemvärnskungörelsens nuvarande be133

stämmelser måste enligt VK mening tydas så att militär myndighet ej har möjlighet att ta befälet över driftvärnets förband. Detta synes som ovan anförts vara riktigt när det gäller att avgöra om och när driftvärnet skall insättas. När driftsvärnsförbanden väl har insatts och strid väntas eller pågår blir förhållandena emellertid annorlunda. Enligt hemvärnskungörelsen är förbanden även då underställda driftvärnsledaren (chefen för driftvärnsdistrikt). Denne är emellertid i många fall civil befattningshavare och kan ej utöva militärt befäl. I vissa situationer, t.ex. i samband med direkta stridshandlingar, kan det därför bli nödvändigt att försvarsområdesbefälhavare eller annan militär chef tar befälet över driftvärnsförband. Då driftvärnsförbanden tillhör krigsmakten synes ett sådant förfaringssätt äga stöd i »Bestämmelser för befälsförhållanden inom krigsmakten samt för militär samverkan med civila myndigheter i regional instans» (BefälsB) och »Tjänstereglemente för krigsmakten» (TjRK). När militär chef kan behöva ta befälet över driftvärnsförband bör samråd om möjligt äga rum med vederbörande driftvärnsledare. VK bedömer dock att det i vissa lägen kan bli nödvändigt att helt reglera lydnadsförhållandena enligt vad som framgår av TjRK 5:20—22 angående tagande av befäl utan föregående samråd. Driftvärnsförband bör emellertid lyda under militär chef utanför driftvärnet endast temporärt när stridsläget så fordrar. Omgrupperingar bör ej få beordras utan samråd med driftvärnsledare. I övrigt anser VK nuvarande bestämmelser lämpliga. VK förslag till driftvärnets lydnads- och ledningsförhållanden framgår av bild 9:4. Erforderliga ändringar i hemvärnskungörelsen framgår av förslag till ny hemvärnskungörelse 4, 5, 32, 33, 34, 36 §§ (bilaga 11:3). E. Hemvärnsmännens medinflytande hemvärnets verksamhet

på

Det medinflytande som hemvärnsmännen haft på hemvärnsfrågor av olika slag alltsedan hemvärnets bildande är av utomordent-

ligt stor betydelse. Det bidrar på ett avgörande sätt till att ge hemvärnet dess speciella karaktär av en demokratisk folkrörelse med fast förankring inom alla delar av samhället. Medinflytandet är också betydelsefullt då det gäller att upprätthålla hemvärnsmännens intresse för verksamheten. I kap. 2 har VK redogjort för hur medinflytandet utövas genom hemvärnets särskilda organ härför och hur dessas verksamhet regleras i hemvärnskungörelsen. VK anser att kungörelsens nuvarande bestämmelser i allt väsentligt är lämpliga. F. Organisationsfrågor heter

hos vissa

myndig-

De militära staber som främst handlägger hemvärnsärenden är hemvärnsstaben och försvarsområdesstaberna samt i begränsad utsträckning militärområdesstaberna. Ärenden som rör hemvärnets centralt anordnade utbildning handhas i viss utsträckning av hemvärnets stridsskola. Enligt VK bedömning saknar försvarsområdesstaberna tillräckliga personella resurser för att hemvärnsverksamheten skall kunna bedrivas med önskvärd effekt. Vid försvarsområdesstaberna kan således utbildningsverksamheten och rekryteringsverksamheten ej bedrivas i erforderlig utsträckning. Organiserandet av de värnpliktiga hemvärnsmännen åvilar närmast försvarsområdesbefälhavaren. VK har konstaterat att detta arbete ej medhinnes vid flertalet försvarsområden. Enligt vad som meddelats VK är de personella resurserna otillräckliga även vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola. Från hemvärnsstabens sida har således uppgivits att framförallt arbetet med rekrytering och utbildning, innefattande bl.a. stöd åt försvarsområdesbefälhavare och hemvärnschefer m.fl. i form av reglementen, anvisningar, broschyrer m.m., ej kan bedrivas i önskvärd utsträckning. Betydelsefulla frågor om de värnpliktiga hemvärnsmännens inordnande i hemvärnet vid beredskapstillstånd och krig har också måst eftersättas. Vid hemvärnets stridsskola är skolchefen främst avsedd att planlägga och leda utbildSOU 1969: 40

Bild 9:4. VK förslag till driftvärnets lydnads- och ledningsförhållanden. Chefen för armén Rikshemvärnschefen

-©-

-©-

Driftvärnsmyndighet

Militärbefälhavare

Driftvärnschef

© •

©

•

Försvarsområdesbefälhavare

©•

-©"

Chef för driftvärnsdistrikt (-sektion) Driftvärnsledare

Driftvärnets förband

= lydnadsförhållande = samråd I operativt avseende utövar överbefälhavaren ledningen. Samråd beträffande utbildning och utrustning. Samråd beträffande beredskapsgrader. Samråd beträffande driftvärnsförbandens uppgifter, beredskapsgrader, insättande, strid samt utbildning och utrustning. 5 = Befälsrätt vid behov under strid när förbanden är insatta. Militär bestraffningsrätt. Ansvar för utbildning och utrustning. ningsverksamheten. Brist på medhjälpare för skolans administration och förvaltning har medfört att skolchefen personligen fått ägna alltför mycket tid åt dessa frågor till förfång för utbildningsverksamheten. Härtill kommer att lärarpersonal till det antal som förutsätts i skolans organisationsplan ej alltid har kunnat ställas till förfogande. Ett genomförande av de förslag, som VK lägger fram beträffande hemvärnets verkSOU 1969: 40

samhet, kommer att öka arbetsomfånget vid här berörda myndigheter. Vid hemvärnsstaben kommer ökade insatser att krävas främst beträffande utbildningens planläggning och ledning i stort, samt rekryteringsverksamheten. Vid militärbefälsstaberna kommer att krävas ökade insatser främst beträffande samordning och ledande av befälsutbildningen och specialutbildningen inom militärområdet. 135

Vid försvarsområdesstaberna kommer att krävas ökade insatser beträffande hemvärnets utbildning och rekrytering. De föreslagna ekonomiska förmånerna kommer att kräva en noggrann redovisning av varje hemvärnsmans övningsdeltagande och tjänstgöring. Detta arbete kommer att till stor del belasta försvarsområdesstaberna, vilket ytterligare understryker nödvändigheten av att tillräckliga personella resurser disponeras för hemvärnets verksamhet. Vid hemvärnets stridsskola innebär VK förslag en utökning av den kvalificerade befälsutbildningen vilket kommer att kräva ökade insatser av skolchefen ifråga om egentligt utbildningsarbete. Det är vidare ett oundgängligt krav att tillgången på lärarpersonal säkerställs. VK bedömer därför, med hänsyn till nuvarande arbetsbelastning vid berörda myndigheter, att ett genomförande av VK förslag kommer att medföra behov av organisationsförstärkningar. VK har inhämtat att chefen för armén hos försvarets rationaliseringsinstitut begärt organisationsundersökningar vid hemvärnsstaben och vid hemvärnets stridsskola. Försvarsområdesstabernas organisation är för närvarande under utredning. Översyn av militärbefälsstabernas organisation är förestående. VK förutsätter att respektive myndigheter inför ett genomförande av VK förslag närmare preciserar de förändringar av arbetsuppgifterna, som förslagen i fråga kan ge anledning till, och i förekommande fall anmäler eventuella behov av organisationsförstärkningar. VK finner det angeläget att dessa frågor särskilt beaktas vid ovan nämnda översyner och utredningar av myndigheternas organisation.

136 SOU 1969: 40

10 Särskilda frågor

A. Inledning Utöver de delar av hemvärnets verksamhet, som behandlats i föregående kapitel av betänkandet, har VK funnit det angeläget att även redovisa sina erfarenheter beträffande vissa andra områden av verksamheten. VK lämnar därför i detta kapitel synpunkter och förslag i frågor som rör hemvärnets utbildningsbetingelser och utrustning samt hemvärnsbefälets tjänstegrader.

B. Utbildningsbetingelser 1. Allmänt Hemvärnets utbildning måste enligt VK uppfattning bedrivas under betingelser som i tillämpliga delar svarar mot de krav som gäller för övrig militär utbildning. VK anser att det är nödvändigt att utbildningsbetingelserna är sådana att reella möjligheter finns för att den målsättning som VK tidigare angett för hemvärnsutbildningen skall kunna uppnås. 2. Instruktörer m. m. Utbildningen inom hemvärnet omfattar huvudsakligen lokala dagsövningar men också dygnsövningar samt ett stort antal kurser med olika ändamål och innehåll. VK vill särskilt framhålla att de instruktörer, som utnyttjas i vissa kvalificerade delar av befälsutbildningen, bör ha samma kvalitet som SOU 1969: 40

instruktörer vid motsvarande delar inom det obligatoriska utbildningssystemet. För andra former av hemvärnsutbildning bör instruktörer ur hemvärnsmännens egna led kunna utnyttjas i större utsträckning än nu, vilket VK tidigare framhållit i kap. 4. Efterhand som värnpliktigt befäl ansluter sig till hemvärnet i ökad omfattning kommer förutsättningarna härför att öka. Det värnpliktiga befälet kommer därjämte i framtiden genom det nya värnpliktsutbildningssystemet att ha större trupputbildningsrutin än vad som nu är fallet. VK anser det vidare önskvärt att reservoch värnpliktigt befäl som ej är krigsplacerat i hemvärnet i ökad utsträckning som instruktörer knyts till hemvärnets utbildning. Därigenom kan arbetsbelastningen på yrkesbefälet minska och reserv- och värnpliktsbefälet dessutom få en ökad trupputbildningsrutin som kan vara till nytta vid den ordinarie vämpliktsutbfldningen. För att stimulera hemvärnsmännen att frivilligt tjänstgöra som instruktörer och ungdomsledare föreslår VK i kap. 8 att de ekonomiska förmåner, som utgår vid viss instruktörsverksamhet och för ungdomsledare, skall förbättras. 3. Utbildningsmiljö, lokaler och utbildningsanordningar Hemvärnets utbildning bedrivs till största delen i hemorten. Den i allmänhet begränsade tillgången på utbildningslokaler och ut137

bildningsanordningar nödvändiggör ofta att improvisationer måste tillgripas. Det är angeläget att de förekommande lokala resurserna utnyttjas så effektivt som möjligt och att ett nära samarbete sker mellan hemvärnet och kommunala myndigheter, skolmyndigheter och företag samt andra frivilliga försvarorganisationer. Den miljö där centrala, regionala eller lokala hemvärnskurser skall bedrivas måste såvitt möjligt motsvara de krav som en effektiv och realistisk utbildning ställer. Det är emellertid enligt VK uppfattning angeläget att dessa krav kan förenas med de önskemål som den enskilde hemvärnsmannen har i fråga om kursernas lokalisering och om trivsam miljö under utbildningen. De platser där utbildning av längre varaktighet bedrivs bör medge möjligheter till rekreation och friluftsliv på fritid. De förutsättningar som i detta hänseende finns vid hemvärnets stridsskola synes goda. Huvuddelen av de centrala kurserna bör därför kunna förläggas dit. För andra centrala och regionala kurser bör hänsyn också tas till att resorna för deltagarna blir så korta som möjligt. Lokaler för undervisning, förläggning, utspisning och fritid bör vara tidsenliga, välhållna och försedda med moderna värmeoch sanitetsanordningar. För att utnyttja befintliga utbildningsanordningar bör vissa av hemvärnskurserna där så är möjligt och lämpligt förläggas till militära anläggningar såsom skolor, truppförband och läger, eller till utbildningsläger som förhyrts eller ägs av frivilliga försvarsorganisationer. VK finner det från effektivitetssynpunkt angeläget att de ordinarie utbildningsanstalterna utnyttjas för frivilligutbildning i så stor utsträckning som möjligt. VK anser att man vid planering av utbildningsanstalterna bör beakta de behov av tillgång på utbildningsmöjligheter som hemvärnsutbildningen och annan frivillig försvarsutbildning har. De kurser, som anordnas inom den frivilliga befälsutbildningen, erbjuder i flertalet fall deltagarna möjlighet att medföra 138

familjen till kursplatsen, där ofta särskilda åtgärder vidtagits för familjemedlemmarnas trivsel. Liknande möjligheter finns som regel ej vid hemvärnets kurser. VK anser att det kan vara skäl att närmare undersöka om hemvärnsmännen är intresserade av att motsvarande åtgärder vidtas för att underlätta att familjemedlemmar medföljer till hemvärnets kurser. Likaså bör undersökas lämpligheten av och vad som kan göras för att intressera hemvärnsmännen för att i större utsträckning än vad som nu sker ta med familjemedlemmar till veckosluts- och helgdagsövningar, varvid jämsides med hemvärnsutbildningen ett lämpligt friluftsbetonat »familjeprogram» skulle kunna ordnas. Skulle det visa sig att sådana åtgärder stimulerar till ökat frivilligt deltagande bör de genomföras. Inom ett stort antal hemvärnsområden har hemvärnet egna hemvärnsgårdar. I en del fall används fastigheten gemensamt med flera frivilliga försvarsorganisationer. Hemvärnsgårdarna har tillkommit och underhålls helt på frivillighetens väg genom insamlingar och bidrag från kommuner, företag eller hemvärnets stödföreningar. Hemvärnsgårdarnas kvalitet och standard är skiftande. VK anser att hemvärnsgårdarna är en värdefull tillgång för hemvärnet och av stor betydelse för sammanhållning och anda. Det har dock visat sig att underhåll och förbättringar av gårdarna blir allt dyrare. VK vill därför understryka önskvärdheten av att hemvärnsgårdarna enligt de rekommendationer som utgetts av rikshemvärnschefen i så stor utsträckning som möjligt görs till samlingsplatser för alla frivilliga försvarsorganisationer och där så är möjligt för hemvärn och frivilliga försvarsorganisationer från flera hemvärnsområden. Härigenom kan kostnaderna fördelas på flera intressenter och det torde även bli lättare att erhålla bidrag för drift och underhåll. C.

Utrustning

1. Allmänt I kap. 2 har VK redovisat den utrustning som hemvärnet disponerar enligt gällande SOU 1969: 40

bestämmelser. Inom hemvärnsgruppen finns sålunda numera gevär, kulsprutepistol och kulsprutegevär. Hemvärnets kulsprutegrupper är tilldelade kulspruta m/36. Som pansarbekämpande vapen disponerar hemvärnet raketgevär m/49 och pansarskott. Hemvärnsgrupper som tillfälligt skall försvara vissa fasta anläggningar kan betjäna befintliga värnkanoner och vissa andra tyngre vapen. Som personlig utrustning tilldelas hemvärnsmännen handvapen (gevär eller kulsprutepistol), fältuniform med kappa, hjälm, mössa, marschskor, överdragskläder, kokkärl och matbestick, livrem, första förband och skyddsmask. För den del av hemvärnets personal som utgörs av B-personal ur de frivilliga försvarsarganisationerna är den personliga utrustningen otillräcklig. Många har t. ex. ej tilldelats uniformer. VK har i kap. 2 och 3 omnämnt att hemvärnets utrustning måste begränsas av ekonomiska skäl. Hänsyn tas även till hemvärnets temporära insats. Principen att hemvärnet i stor utsträckning måste tilldelas vapen och annan utrustning, som blivit disponibel när materielen för förbanden i krigsorganisationen förnyats, måste därför alltjämt gälla. VK har emellertid härvid framhållit att hemvärnets utrustning fortgående måste förbättras och moderniseras med hänsyn till hemvärnets allt betydelsefullare uppgifter men också därför att hemvärnets anda och stridsmoral i hög grad är beroende av dess förtroende för tilldelad utrustning.

2. Personlig utrustning De motioner i riksdagen under senare år som berört hemvärnspersonalens villkor har till stor del avsett hemvärnets uniformsutrustning (1964 II: 123, 1965 II: 437, 1966 11:951, 1969 11:504), varvid bl.a. föreslagits en snabbare anskaffning av fältuniform m/58 samt en ökad tilldelning av permissionsuniform m/60. Rikshemvärnstingen har också regelbundet under de senare åren haft att behandla frågan om förbättrad uniSOU 1969: 40

formsutrustning för hemvärnspersonalen. Såväl i riksdagsmotionerna som vid rikshemvärnstingen har påpekats den stora betydelse som uniformsfrågan har för hemvärnet. Det framhålls sålunda att en modern fältuniform liksom en prydlig permissionsuniform kan vara direkt rekryteringsfrämjande, liksom att statsmakterna genom en positiv inställning till denna fråga kan visa sin uppskattning av hemvärnsmännens frivilliga insats. Fältuniform m/58 tillförs för närvarande hemvärnet i sådan utsträckning att samtliga hemvärnsmän beräknas bli tilldelade denna uniform inom de närmaste åren. Likaså disponerar hemvärnet i viss mindre omfattning uniform m/60. Beträffande övrig personlig utrustning som tilldelas hemvärnsmännen är denna begränsad. Med hänsyn till de uppgifter som hemvärnet numera tilldelats och till de påfrestningar hemvärnsmännen kan komma att utsättas för såväl under övningar i fredstid som under krigsförhållanden är det önskvärt att denna personliga utrustning förbättras, även om den av ekonomiska och andra skäl ej kan göras lika fullständig som för värnpliktiga i de krigsorganiserade förbanden. Bland utrustningspersedlar som är särskilt angelägna att anskaffa kan nämnas regnkappa, gummiskor, fältskjorta och hjälmduk. Den personliga vapenutrustningen för hemvärnsmännen utgörs av gevär m/96 och kulsprutepistol. Det är ett önskemål att även denna utrustning efter hand moderniseras och förbättras. VK har ej funnit anledning att närmare precisera i vilken omfattning eller i vilken takt hemvärnspersonalens utrustning bör förbättras. VK vill endast allmänt framhålla betydelsen av att denna förbättring sker i takt med förbättringar för krigsmaktens övriga personal. VK vill också särskilt framhålla nödvändigheten av att frågan om personlig utrustning för den B-personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna som ingår i hemvärnet snarast bringas till sin lösning. 139

3. Övrig utrustning Den vapenutrustning som hemvärnet disponerar utöver de personliga handvapnen är kulspruta m/36, raketgevär m/49 samt kulsprutegevär. Härutöver är hemvärnet tilldelat pansarskott och viss minmateriel. För vissa begränsade försvars- och bevakningsuppgifter kan denna vapenutrustning anses godtagbar. När vissa hemvärnsförband tilldelats betydelsefulla uppgifter i kuppförsvaret, såsom försvar av hamnar och flygfält, har emellertid vapenutrustningen och eldkraften förstärkts på så sätt att hemvärnsförbanden utbildats för att betjäna värnpjäser. Vid kupp eller högsta hemvärnsberedskap utnyttjas dessa vapen av hemvärnsförbanden. Efter genomförd mobilisering avlöses hemvärnsförbanden av mobiliserade förband, varvid dessa övertar uppgiften och vapnen. Många hemvärnsförband har i kuppförsvaret fått lika betydelsefulla uppgifter som ovan angivna utan att ha tillgång till värnpjäser. VK anser därför att hemvärnet i betydligt större utsträckning än för närvarande tillfälligt bör kunna få disponera vapen ur mobiliseringsförråden. Sådana vapen bör i fredstid kunna utlämnas till hemvärnsgrupper som vid lösandet av sina kuppförsvarsuppgifter är särskilt beroende av förstärkning av eldkraften. Lån bör i första hand ske ur förråd som tillhör förband vilka senare skall avlösa låntagande hemvärnsförband. I samband med avlösning överlämnas de lånade vapnen till långivande förband eller förråd. De eventuella fördröjningar som kan uppkomma innan långivande förband vid mobilisering blir till alla delar fullt utrustat uppväges enligt VK mening mer än väl av att vapnen kan komma till användning i ett kritiskt kuppskede och därmed säkra ifrågavarande förbands möjlighet att överhuvudtaget mobilisera. På motsvarande sätt skulle annan önskvärd vapen- och förbandutrustning tillfälligt under kupp- och mobiliseringsskedet kunna tillföras hemvärnet. Angivet förfaringssätt bör dock inte för140

sena moderniseringen av hemvärnets egen förbandsutrustning. Liksom beträffande den personliga utrustningen bidrar alla förbättringar till att stärka hemvärnsmännens förtroende till sin organisation och deras övertygelse om att kunna lösa tilldelade uppgifter. Förbättringar av hemvärnsförbandens utrustning är dessutom rekryteringsfrämjande, liksom fallet är med förbättringar av den personliga utrustningen. VK vill här särskilt framhålla sambandsmedlen. Lösandet av hemvärnets uppgifter inte bara under kupp- och mobiliseringsskedet utan kanske framför allt när det gäller ytförsvaret, ytövervakningen och fria kriget, kräver goda sambandsmedel. Permanenta nätet och ordonnanser är härvid ej tillfyllest. Sambandsmedlen erfordras ständigt inom hemvärnet, varför det lånesystem som rekommenderades för vissa vapen m. m. ej kan användas. Hemvärnet har under innevarande år tilldelats ett antal radiostationer som blivit disponibla vid modernisering av arméns radiomateriel. Tilldelat antal apparater är enligt VK uppfattning dock otillräckligt för hemvärnets behov. Det kan vidare ifrågasättas om hemvärnets sambandsresurser skall vara helt beroende av vad som kan frigöras vid modernisering av krigsmaktens radiomateriel. Hemvärnets särskilda förhållanden kan kräva speciella sambandsmedel. VK ifrågasätter därför om inte en särskild undersökning bör komma till stånd, syftande till att klargöra de krav som numera bör ställas på hemvärnets sambandstjänst och som en följd härav den typ av och det antal radiostationer, som bör tilldelas hemvärnet. Nyanskaffning speciellt för hemvärnets behov kan härvid vara ett alternativ. D. Tjänstegrader inom

hemvärnet

Hemvärnsmännens tjänstegrader framgår av bilaga 3: 2 i Tjänstereglemente för krigsmakten. De är även redovisade i tabell 2: 1 i kap. 2. I tjänsteställningsutredningens (TSU) betänkande »Tjänsteställning inom krigsmakten» (SOU 1967: 15), har hemvärnsmänSOU 1969: 40

nens tjänstegrader behandlats. Sålunda anförs på sid. 200 i betänkandet följande. Trots att hemvärnspersonalen har begränsad befälsrätt och att särskild befälsutbildning inte formellt erfordras för placering i chefsbefattning inom hemvärnet, anser utredningen att ifrågavarande personal bör bibehålla militär status. Hemvärnet är nämligen en organisation med utpräglade stridsuppgifter i krig. Befälspersonalen inom hemvärnet bör närmast jämföras med värnpliktsbefälet och enligt utredningens mening ges tjänsteställning enligt följande tabell. Driftvärnspersonalen bör ges motsvarande tjänsteställning. Befattningstitlar

Tjänstegrad

Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef Hemvärnschefs ställföreträdare Hemvärnsplutonchef Adjutant Hemvärnsplutonchefs ställföreträdare Hemvärnsgruppchef Hemvärnsgruppchefs ställföreträdare

Kapten » » Löjtnant Fänrik Sergeant » Furir Korpral

I sitt remissyttrande över tjänsteställningsutredningens förslag framhöll chefen för armén att vissa kretshemvärnschefer borde kunna hänföras till majors tjänstegrad och att chefen för armén skulle bli bemyndigad att enligt utredningens principer utfärda bestämmelser om till vilken tjänstegrad olika befattningar skulle hänföras. Chefens för armén förslag innebar bl. a. att tjänstegraderna skulle kunna vara alternativa för vissa befattningar, med hänsyn till exempelvis hemvärnsområdenas storlek och antal hemvärnsmän inom området. Tjänsteställningsutredningens betänkande resulterade 1968 i en »Promemoria i tjänsteställningsfrågan» (Försvarsdepartementet den 13 juni 1968, dnr 736/68). I denna PM behandlas ej tjänstegrader för hemvärnets personal på annat sätt än att det framhålls att majorsgraden endast i undantagsfall bör kunna nås av annan än yrkesofficer. VK delar TSU synpunkt att hemvärnsmännen skall ha militär status och att befälspersonalen inom hemvärnet närmast bör SOU 1969: 40

jämföras med värnpliktsbefälet och sålunda som högsta grad ha kaptens tjänstegrad. VK anser emellertid också att tjänstegradssystemet inom hemvärnet bör ha en viss flexibilitet så att tjänstegraderna i viss utsträckning kan anpassas till uppgifternas omfattning. En hemvärnschef för ett stort område med många hemvärnsmän bör t. ex. kunna ges en högre tjänstegrad än en hemvärnschef för ett hemvärnsområde med få hemvärnsmän. Denna rörlighet bör inte minst kunna utnyttjas inom driftvärnet, där chefer för driftsvärnsdistrikt, driftvärnssektioner och lokala driftvärnsavdelningar (driftvärnsledare) kan ha väsentligt olika ansvarsområden och arbetsuppgifter beroende på aktuellt driftvärns omfattning och myndighetens organisation. De alternativa möjligheterna bör också kunna utnyttjas för att tilldela särskilt kompetent personal högre tjänstegrad. Enligt VK uppfattning bör det ankomma på chefen för armén att fastställa kompletterande normer för tjänstegrader då alternativa möjligheter finns. I skrivelse till överbefälhavaren den 27 juni 1969 (FÖD dnr 736/67) har chefen för försvarsdepartementet uppdragit åt överbefälhavaren att inkomma med underlag för en närmare utformning av nytt tjänsteställningssystem för krigsmakten i enlighet med av departementschefen i särskild PM angivna riktlinjer. Häri behandlas det värnpliktiga befälets tjänstegrader men ej tjänstegrader för hemvärnsbefälet. Som VK tidigare anfört bör befälspersonalen inom hemvärnet närmast jämföras med värnpliktsbefälet. VK har vid studium av ovannämnda PM funnit att denna inte synes behöva påverka hemvärnets tjänstegrader annan än på så sätt att tjänstegraden sergeant ändras till fanjunkare. VK förslag till tjänstegrader inom hemvärnet framgår av tabell 10: 1.

Tabell 10:1. VK förslag till tjänstegrader inom hemvärnet. Befattning Tjänstegrad

i allmänna hemvärnet

Kapten

Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef

Löjtnant

Fänrik

Sergeant eller fanjunkare1 Furir Korpral

i driftvärnet

Chef för driftvärnsdistrikt eller -sektion Driftvärnsledare Driftvärnskompanichef Chef eller ställföreträdare för chef för Hemvärnschef Kretshemvärnschefs ställföreträdare driftvärnsdistrikt eller -sektion Driftvärnsledare Hemvärnschefs ställföreträdare Driftvärnskompanichefs ställföreHemvärnskompanichefs ställföreträdare trädare Ställföreträdare för chef för driftHemvärnsplutonchef värnsdistrikt och driftvärnssektion H-mvärnschefs ställföreträdare samt för driftvärnsledare Adjutant vid hemvärnskrets Driftvärnsplutonchef Adjutant vid hemvärnsområde Adjutant vid driftvärnskompani Adjutant vid hemvärnskompani Driftvärnsplutonchefs ställföreträdare Hemvärnsplutonchefs ställföreträdare Driftvärnsgruppchef Hemvärnsgruppchef Stabsfurir Stabsfurir Driftsvärnsgruppchefs Hemvärnsgruppchefs ställföreträdare ställföreträdare

Anm. Chef för driftvärnsdistrikt, driftvärnssektion och lokal dnttvärnsavdelning tilldelas tjänstegrad endast om de är hemvärnsmän. 1 Fanjunkare vid ett genomförande av nytt tjänsteställningssystem enligt FöD 27/6 1969 dnr 736/67.

142 SOU 1969:40

11 Författningsfrågor

A. Vissa gällande

bestämmelser

De grundläggande bestämmelserna för hemvärnet finns i hemvärnskungörelsen den 30 juni 1947 (nr 673), som återges i bilaga 11:1. Kungörelsen har i flera delar ändrats men bygger i allt väsentligt på de författningsförslag som år 1947 lades fram av 1945 års hemvärnskommitté (SOU 1946: 59). Hemvärnskungörelsen är indelad i tre huvuddelar, av vilka den första delen innehåller gemensamma bestämmelser och de båda andra delarna behandlar allmänna hemvärnet och driftvärnet. I de gemensamma bestämmelserna behandlas hemvärnets uppgifter, beredskap och ledning i stort samt hemvärnspersonalen och dess tjänstgöring. Vidare finns bl. a. vissa gemensamma bestämmelser om antagning av personalen och om hemvärnets särskilda förslags- och beslutanderätt. De särskilda avsnitten om allmänna hemvärnet och driftvärnet innehåller bestämmelser om indelning och ledning, antagning av personalen och personalens förmåner under tjänstgöring m. m. Dessutom finns närmare föreskrifter om de särskilda organen för hemvärnets egen förslags- och beslutanderätt. Enligt kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän (bilaga 11:2) är vissa värnpliktiga, främst s. k. uppskovsvärnpliktiga, och vissa vid krigsmakten fast anställda skyldiga att vid beredskaps- eller krigstillstånd SOU 1969: 40

fullgöra tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen i hemvärnet. Under tjänstgöringen gäller i tillämpliga delar samma bestämmelser som finns för övriga hemvärnsmän enligt hemvärnskungörelsen m. m. Utöver de nu nämnda kungörelserna finns föreskrifter om hemvärnets verksamhet meddelade av Kungl. Maj:t i brev och generalorder i fråga om bl. a. hemvärnets särskilda organ för förslags- och beslutanderätt samt om förmåner åt personal och instruktörer. B. VK förslag Gällande hemvärnskungörelse representerar med hänsyn till de många ändringarna i den inte längre ett enkelt och enhetligt system. Inte minst bestämmelserna om ekonomiska förmåner är konstruerade i långa och svårlästa paragrafer. Detta har medfört att kungörelsen blivit tämligen svårhanterlig i den praktiska tillämpningen. Också i flera andra avseenden finns behov av formell överarbetning av kungörelsens bestämmelser. Dessa förhållanden i förening med de förslag till ändringar i sakliga hänseenden som VK lägger fram i fråga om bl. a. uppgifter, organisation, indelning, personalkategorier och förmåner motiverar enligt VK mening att den nuvarande hemvärnskungörelsen ersätts med en ny sådan kungörelse. VK förslag till ny hemvärnskungörelse redovisas å bilaga 11:3. 143

Den nya kungörelsen innehåller inledningsvis grundläggande allmänna bestämmelser om hemvärnet. Därefter följer två avsnitt med särskilda bestämmelser om allmänna hemvärnet och driftvärnet. I en följande avdelning har samlats föreskrifter om hemvärnspersonalens förslags- och beslutanderätt. Kungörelsen innehåller slutligen förutom speciella bestämmelser om bl. a. mottagande av gåva en tillämpningsföreskrift. De nuvarande bestämmelserna om förmåner åt hemvärnspersonalen har brutits ut och omarbetats till ett särskilt kungl. brev enligt samma system som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 beträffande övrig frivilligpersonal (se Frivilligförsvaret 1 bl. a. sid. 208-209 och bilagan 25: 2). Förutom den omarbetning av hemvärnskungörelsen som sålunda skett har VK vid översynen av övriga författningar och bestämmelser som utfärdats av Kungl. Maj:t och som har anknytning till hemvärnets verksamhet funnit anledning att föreslå vissa ändringar i 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän m. fl. samt i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101) och kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. I enlighet med det anförda har VK sålunda utarbetat förslag till • Hemvärnskungörelse, • Kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän, • Bestämmelser om förmåner till hemvärnspersonal, • Kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101), • Kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Förslagen finns upptagna som bilagorna 11: 3-11:7. C.

Specialmotivering

I det följande lämnas särskild motivering till vissa bestämmelser i författningsförslagen.

1. Hemvärnskungörelsen 1-5 §§ Dessa paragrafer innehåller allmänna bestämmelser om hemvärnets uppgift i stort, ledning och indelning och innebär i sak inga väsentliga nyheter i förhållande till gällande kungörelse. 3 § första och andra styckena har samma lydelse som 2 och 3 §§ instruktionen den 6 juni 1968 (nr 413) för rikshemvärnschefen. I fråga om driftvärnets operativa användning har i 4 § tredje stycket tagits in en hänvisning till de särskilda bestämmelserna i 36 § om driftvärnets lydnadsförhållanden. 5 § är föranledd av 1966 års organisationsförändringar inom krigsmakten. 6-13 §§ I 6-8 §§ anges de olika personalkategorier som ingår i hemvärnet. De ändringar som vidtagits i förhållande till nuvarande system och terminologi framgår närmare av bilaga 1:1. Indelningen av hemvärnsmännen i frivilliga och värnpliktiga hemvärnsmän gör det önskvärt att såsom skett i 7 och 8 §§ närmare ange vilken personal som ingår i dessa båda kategorier. I 9-13 §§ har tagits in bestämmelser om bl. a. förutsättningarna för antagning av hemvärnsmän och hemvärnsungdom. Vissa ändringar har skett i förhållande till gällande bestämmelser i dessa avseenden - se kap. 4 och 7 - men i stort gäller detsamma som nu. 15-18 §§ Dessa paragrafer innehåller bestämmelser om hemvärnsmännens tjänstgöringsskyldighet, avtal om tjänstgöringen i hemvärnet och möjligheterna för hemvärnsman att bli befriad från eller få anstånd med sin utbildning. 15 § andra stycket har utformats med hänsyn bl. a. till överbefälhavarens »Anvisningar för hemvärnets utrymning» (Fst/Allm. 3/3 1969 nr 070). Frågor om anstånd bör behandlas i överensstämmelse med praxis när det gäller anstånd med värnpliktstjänstgöring. Detta har kommit särskilt till uttryck i sista meningen i 18 §. SOU 1969: 40

19 §. Hänvisningen i denna paragraf avser Kungl. brevet den 4 oktober 1946 (TLA 82/1946) med bestämmelser rörande utnyttjande av hemvärnsmän för efterspanings-, bevakningsoch handräckningstjänst.

20-24 §§. Dessa paragrafer omfattar särskilda bestämmelser om allmänna hemvärnet i frågor om territoriell indelning, kretshemvärnschefs och hemvärnschefs uppgifter samt om lydnadsförhållanden och hemvärnsområdes indelning i hemvärnsförband.

25-29 §§. Här har i fråga om allmänna hemvärnet tagits in särskilda bestämmelser om förordnande av hemvärnsbefäl och antagning av hemvärnsman samt om det kommunala medinflytandet i sådana frågor och frågor om hävande av hemvärnskontrakt eller befälsförordnande. Det har inte ansetts behövligt att såsom i nuvarande kungörelse ange vilka kommunala organ som skall yttra sig.

30-36 §§. Dessa paragrafer innehåller särskilda bestämmelser om organisering och indelning av driftvärn, uppgifter för driftvärnschef och andra ledare inom driftvärn samt i vissa avseenden för försvarsområdesbefälhavare liksom också bestämmelser om driftvärnsförband och lydnadsförhållanden inom driftvärnet. I 30 § har angetts att fråga om organisering av driftvärn vid statliga myndigheter sker enligt Kungl. Maj:t bestämmande medan organisering av driftvärn vid kommunal myndighet eller enskilt företag prövas endast efter ansökan. I 35 § har - liksom beträffande allmänna hemvärnet - angetts driftvärnsförbandens benämning. De överväganden som lett till utformningSOU 1969: 40 10—914422

en av bestämmelserna i dessa §§ om driftvärnets organisation, lydnadsförhållanden m. m. finns närmare redovisade i kap. 9.

41-46 §§. VK har ansett lämpligt att i dessa paragrafer såsom ett särskilt avsnitt i kungörelsen föra samman huvudbestämmelserna om hemvärnspersonalens förslags- och beslutanderätt. Hänvisningen i 41 § sista meningen åsyftar de särskilda bestämmelser i dessa hänseenden som finns utfärdade i kommandoväg (generalorder nr 3871/1951 med senare ändringar) och som torde böra överses med ledning av innehållet i förevarande paragrafer. I 42 § har inte ansetts nödvändigt att som nu är fallet ange antalet kommunala representanter i hemvärnsområdes förtroendenämnd. Såsom framgår av 44 § bör inte vidare anges att särskilda företrädare för vederbörande försvarsområde skall deltaga i hemvärnsting och ingå i försvarsområdes förtroendenämnd. Militära tjänstemän från försvarsområdesstaben bör dock som försvarsområdesbefälhavarens experter äga närvara vid hemvärnsting och förtroendenämndens sammanträden. De detaljerade föreskrifterna i gällande kungörelse om vilka myndigheter och organisationer som får utse representanter vid rikshemvärnsting och i hemvärnets centrala förtroendenämnd har inte tagits med i förslaget. Enligt 46 § tredje stycket skall sådana representanter utses av Kungl. Maj:t i särskild ordning.

47 §.

De närmare bestämmelserna om förmåner till hemvärnspersonalen finns intagna i bilagan 11: 5 och kommenteras närmare i det följande. För en närmare jämförelse anges nedan vilka paragrafer i förslaget till ny hemvärnskungörelse som helt eller delvis har sin motsvarighet i gällande kungörelse och vilka paragrafer i förslaget som är nya. 145

Gällande kungörelse

Kungörelseförslaget 1§ 2§ 3§ 4§ 5§ 6§ 7§ 8§ 9§

108 11 § 12§ 13 § 14 § 15 § 16g 17 § 18 § 19 § 20 § 21 § 22 § 23 § 24 § 25 § 26 § 27 § 28—29 § 30 § 31 § 32 § 33 § 34 § 35 § 36 § 37 § 38 § 39 § 40 § 41 § 42—44 och 46 § 45 § 47 § 48 § 49 §

motsvarar

» » »

3§ 4§ 5§

ny motsvarar 6 § 7 och 8 § (del» vis) och 11 § ny motsvarar 8 § 1 . 8 §2. » 8 § 1. (delvis) » 13 § (delvis) » 9§ » 2§ » 10 § 1 . och 2. » och 34 § 3 . stycket motsvarar 10 § 3. och 5. 21 § (delvis) och » 33 § (delvis) 10 § 6 . » 10 § 4 . » 17 § » 18 § » 19 § 1. och 2. » 18 och 19 §§ » (delvis) 19 § 3 . » 20 § 1 . » 20 § 2 . » 20 § 3 . » 20 § 1—3 (del» vis och 20 § 6. 25 § » 27 § 1 stycket » 26 § » 27 § 2 - 3 stycket » 29 § » 31 § 1-2 stycket » 31 § 3 stycket » 26 § (delvis) » 27 § 2 stycket » (delvis) 30 § 2 stycket » 33 § (delvis) » 15 § » 23 § » 39 § » ny motsvarar 16 § ny

slag inte vidare skall användas. Genom hänvisningen i 3 § andra meningen förslaget blir 4 § överflödig och har fått utgå.

3. Bestämmelserna om förmåner till hemvärnspersonal Såsom förut angetts har VK funnit att nuvarande bestämmelser i hemvärnskungörelsen om hemvärnspersonalens förmåner bör brytas ut ur kungörelsen och samlas i ett särskilt kungl. brev. De föreslagna förmånsbestämmelserna innehåller utöver inledande bestämmelser i 1 § föreskrifter om förmåner till hemvärnsman i allmänna hemvärnet i 2-13 §§, varvid 2 och 3 §§ avser traktamente, 4 och 5 §§ premier, 6 och 7 §§ arvoden och särskilda ersättningar samt 8-13 §§ övriga förmåner, och föreskrifter om förmåner till hemvärnsman i driftvärnet i 14-22 §§, varvid 14 och 15 §§ behandlar avlöningsförmåner m.m., 16 § premier och 17-22 §§ övriga förmåner. Slutligen finns vissa övriga bestämmelser om bl. a. kostnadernas bestridande i 23-25 §§. Beträffande hemvärnspersonalens förmåner kan i detta sammanhang även nämnas de rekommendationer om ändringar i gällande avlöningsavtal för kommunalanställda samt den erinran om SAF:s delägarecirkulär angående bl. a. förmåner och ledighet till anställda vid frivillig försvarsutbildning som VK givit i kap. 8. VK överväganden i fråga om de olika förmånerna har redan utförligt redovisats i kap. 8. Därutöver lämnas i det följande särskilda kommentarer till några av paragraferna. 1 §.

2. Kungörelsen om ändring i 1951 års kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän Ändringarna är väsentligen föranledda av att begreppet driftvärnsmän enligt VK för146

Såsom redan berörts i kap. 8 anser VK att bestämmelser om förmåner till hemvärnsman under hemvärnsberedskap, beredskapstjänstgöring och krig är av sådan art att de inte bör tas in i förevarande brev. Kungl. Maj:t bör i stället utfärda sådana bestämmelser i särskild ordning. SOU 1969: 40

8 och 9 §§. Bestämmelserna om resekostnadsersättning och traktamente är utformade med hänsyn bl. a. till att rese- och traktamentsklass C slopats fr. o. m. den 1 juli 1969 och till att 1952 års kungörelse angående resekostnadsersättning vid resa med egen bil m. m. upphört att gälla vid utgången av juni 1969, varvid avtal i stället träffats om sådana ersättningar i det s. k. bilersättningsavtalet den 2 maj 1969. 12 §. Bestämmelser om hemvärnspersonalens rätt till grupplivförsäkring och ersättning för skada och sjukdom under tjänstgöring återfinns i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. och militärersättningsförordningen den 2 juni 1950 (nr 261) med tillämpningsföreskrifter. Såsom framgår av kap. 8 föreslås där bl. a. att hemvärnspersonal skall få rätt till familjebidrag i likhet med övrig frivillig personal.

således kunna få familjebidrag under utbildning som pågår minst fem dagar i följd.

5. Ändringarna i 4 § kungörelsen angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga Enligt paragrafens nuvarande lydelse gäller försäkringsskyddet enligt kungörelsen för bl. a. hemvärnets personal under föreskriven tjänstgöring vid hemvärnet, som inte sker efter eget åtagande i utbildningssyfte. Tjänstgöringen skall dock ha fullgjorts eller avsetts skola fullgöras minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag. Såsom framgår av kap. 8 föreslår VK att försäkringsskyddet skall gälla under all tjänstgöring vid hemvärnet oberoende av tjänstgöringens art och varaktighet. De delar av 4 § som berör hemvärnspersonal har utformats i enlighet därmed. Övriga ändringar i paragrafen är desamma som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 (se bl. a. sid. 292 och 211).

4. Ändringarna i 2 § familjebidragskungörelsen För närvarande kan medlem av frivillig försvarsorganisation få familjebidrag om vederbörande avlönas enligt de grunder som gäller för värnpliktiga och minst sex dagar i följd fullgör utbildning för tjänstgöring i krigsbefattning inom krigsmakten. VK har tidigare i betänkandet Frivilligförsvaret 1 föreslagit, att denna personkrets utökas till att omfatta all personal som frivilligt fullgör utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom totalförsvaret (se bl. a. Frivilligförsvaret 1 sid. 211). De nu föreslagna ändringarna i 2 § familjebidragskungörelsen är föranledda av VK förslag i kap. 8 om att såväl hemvärnspersonal som övrig frivillig personal skall ha rätt till familjebidrag i den omfattning som framgår av den föreslagna författningstexten. Hemvärnspersonalen skall SOU 1969: 40

12 A.

Övergången till det föreslagna utbildningssystemet

Inledning

De förslag som VK framfört berör skilda områden av hemvärnets verksamhet. Förslagen förutsätter i flera fall ändringar av nu gällande bestämmelser för verksamheten. VK bedömer därför att ett genomförande av förslagen bör utsträckas över något eller några år. De framförda förslagen bör emellertid, främst av rekryterings- och beredskapsskäl, successivt genomföras så snart som möjligt. De i det följande framförda synpunkterna utgår från förutsättningen att statsmakternas beslut om genomförande av VK förslag föreligger vid en sådan tidpunkt att det föreslagna utbildningssystemet liksom övriga förslag av ekonomisk och organisatorisk art kan börja tillämpas den 1 juli 1970. Tidpunkten då systemet kan vara helt genomfört bestäms av möjligheterna att vidta de administrativa och utbildningstekniska förberedelser, som systemet kräver, samt på de personella och ekonomiska resurser som kan ställas till förfogande för genomförandet.

B.

Utbildningssystemet

1. Förberedelser Information om utbildningssystemet måste snarast efter det att statsmakternas beslut föreligger lämnas till all personal som skall 148

planlägga utbildningen, till instruktörer och till hemvärnsmännen. VK förutsätter att denna informationsverksamhet leds av rikshemvärnschefen samt att även hemvärnets egen personal medverkar härvid. Det synes därutöver önskvärt och värdefullt om övriga frivilliga försvarsorganisationer, som nära samverkar med hemvärnet, medverkar till att sprida kännedom om hemvärnets nya förhållanden t. ex. genom artiklar i sina tidskrifter. Utbildningsplaner för nytillkommande eller ändrade kurser bör utarbetas och revideras av rikshemvärnschefen. Arbetet bör bedrivas så att den mest angelägna utbildningen enligt det nya systemet kan påbörjas snarast efter den 1 juli 1970. Planer för alla kurser inom systemet torde kunna utarbetas så att det i huvudsak kan genomföras under 1971. 2. Utbildningens genomförande Efter hand som planläggningen av utbildningen kan genomföras och övriga utbildningsbetingelser föreligger bör kurserna kunna påbörjas. Den föreslagna introduktionsutbildningen är avsedd för nyantagna hemvärnsmän. Denna utbildning kan emellertid, särskilt vad gäller introduktionskurser för befäl, vara av värde för redan förordnat hemvärnsbefäl. Utbildningen ifråga bör därför i mån av resurser stå öppen för alla hemvärnsmän. SOU 1969: 40

I övrigt bör det nya utbildningssystemet samtidigt börja tillämpas för alla frivilliga hemvärnsmän. C. Statsanslag till hemvärnet Chefen för armén har våren 1969 avlämnat förslag till äskanden om statsanslag för hemvärnets verksamhet under budgetåret 1970/71. Förslagen grundas på att nuvarande utbildningssystem och nuvarande ekonomiska förmåner till hemvärnsmännen då alltjämt skall tillämpas. Som tidigare framhållits förutsätter ett genomförande av VK förslag att ytterligare statsmedel avdelas för hemvärnsverksamheten. VK föreslår därför att de militära myndigheterna anmodas att inkomma med reviderade förslag till hur aktuella äskanden för budgetåret 1970/71 skall avses inrymmas inom berörda kostnadsramar så snart statsmakternas beslut i ärendet föreligger.

SOU 1969:40

13 Ekonomiska konsekvenser av VK förslag

A. Inledning I detta kapitel redovisas de ekonomiska konsekvenserna av VK förslag. Kostnaderna, som beräknats i 1969 års penningvärde, redovisas såsom kostnadsökningar i förhållande till riksstaten för budgetåret 1969/70. Kostnadsökningarna föranleds, som närmare behandlas i det följande, i huvudsak av en utökad utbildningsvolym och allmänt förbättrade villkor i förmånshänseende för hemvärnsmännen. Rikshemvärnschefen har i förslag till anslagsäskanden för budgetåret 1970/71, avseende anslaget till övningar bl. a. framhållit, att det för budgetåret 1969/70 anvisade anslagsbeloppet inte är tillräckligt för att ordna övningar i sådan omfattning att hemvärnsmännen kan ges tillfälle att fullgöra den årliga tjänstgöring i utbildningssyfte om minst 20 timmar som enligt hemvärnskungörelsen och kontraktet åligger dem. På grund av brist på medel kan inte heller anordnas önskvärt antal övningar ledda av instruktörer. Detta ger utbildningen sänkt kvalitet. Hemvärnet får härigenom svårigheter att fullgöra de ökade uppgifter i kuppförsvaret som under senare år tilldelats detta. För att kunna avhjälpa bristerna på utbildningsområdet erfordras enligt rikshemvärnschefen en ökning av här ifrågavarande anslag för budgetåret 1970/71 med 1,13 miljoner kr. Det utbildningssystem, som VK lägger 150

fram i detta betänkande är för att nå avsedd effekt byggt på förutsättningen att i princip varje enskild hemvärnsman skall kunna fullgöra i första hand föreskriven utbildning. Det är därför nödvändigt att utbildning och övningar anordnas i sådan omfattning att varje hemvärnsman får möjlighet härtill. En utökning av övningstillfällena och antalet kurser erfordras därför inom vissa delar av landet. Utbildningssystemet inrymmer också ökad utbildning för vissa hemvärnsmän, främst hemvärnsbefälet. För att nå största möjliga anslutning av deltagare i utbildningen och övningarna är det enligt VK mening vidare nödvändigt att kunna erbjuda hemvärnsmännen sådana villkor, främst på förmånsområdet, att intresserade inte måste avstå från att delta i utbildningen på grund av ekonomiska hinder. VK har kunnat konstatera att deltagarfrekvensen i viss angelägen utbildning hitintills inom många försvarsområden varit otillfredsställande. Det har uttalats, att detta i många fall berott på att hemvärnsmän måst avstå från utbildningen på grund av ekonomiska skäl. VK har därför funnit det vara angeläget att föreslå förbättringar av hemvärnsmännens förmåner bl. a. vid deltagande i utbildning. Förbättrade förmånsvillkor bör också enligt VK mening ha en allmänt rekryteringsfrämjande effekt. De förslag till förmånsförbättringar som VK lägger fram får också i viss mån ses, SOU 1969: 40

vilket framhållits i kap. 8, som en konsekvens av de förslag på detta område som kommittén lagt fram i Frivilligförsvaret 1. Med hänsyn till vad som uttalats i utredningsdirektiven beträffande frivilligpersonalens förmåner har VK iakttagit restriktivitet med avseende på de ekonomiska stödåtgärdernas omfattning på detta område. VK förslag till statsbidrag för hemvärnets verksamhet omfattar därför endast sådana bidragsförstärkningar, som kommittén ansett oundgängligen nödvändiga, för att verksamheten i framtiden skall kunna bedrivas med den målsättning och inriktning som VK förutsatt i betänkandet.

B. Medel för hemvärnets budgetåret 1969/70

verksamhet

för

1. Statsanslag Statsanslaget för hemvärnets verksamhet utgår för budgetåret 1969/70 med 17,5 miljoner kr. fördelat på följande anslagsposter (kr.). Förvaltningskostnader 3 041 000 Övningar 5 000 000 Intendenturmateriel 2 000 000 Tygmateriel 7 460 000 I ovanstående anslagsbelopp är inräknade medel, anvisade under anslagen Armén och Marinen: Förband med särskild budget.

2. Vissa särskilda medel för hemvärnets verksamhet Hemvärnets centrala förtroendenämnd har enligt gällande bestämmelser angående hemvärnets representations- och verkställande organ att verka för anskaffande av medel för vissa utgifter som inte bestrides av statsmedel. Det åligger centrala förtroendenämnden att bestämma om medlens mottagande, förvaltning och redovisning. Staten för centrala förtroendenämnden för budgetåret 1969/70 har upptagits till 155 300 kr. Av medlen bestrides bl. a. utgifter för vissa arvoden och ersättningar, försäkringar, biSOU 1969: 40

drag till hemvärnsgårdar, bidrag till vissa kursdeltagare, tävlingspriser m. m. VK anser att det är av stort värde att nämnden även framdeles kan bedriva sin stödjande verksamhet på sätt som nu sker.

C. Beräknade kostnadsökningar ning av V K förslag

med anled-

1. Vissa grundvärden m. m. I de följande kostnadsberäkningarna har VK förutsatt att allmänna hemvärnets personalstyrka under de närmast följande åren kommer att öka i minst samma omfattning som de senaste åren. De rekryteringsfrämjande åtgärder som föreslås insättas kommer enligt VK bedömning att kunna ge avsedda resultat i fråga om nyrekrytering först på något längre sikt. VK bedömer emellertid att bl. a. de föreslagna ekonomiska förmånsförbättringarna kan komma att resultera i att deltagandet i den av kommittén föreslagna utbildningen kommer att öka så snart förbättringarna införts. Samtliga här nedan redovisade kostnadsökningar, med undantag för vissa ersättningar i form av ökade arvoden till hemvärnschefer m. fl. och löneförmåner till föreslagna rekryteringskonsulenter, kan i princip hänföras till övningsanslaget. VK har därför inte ansett det erforderligt att fördela kostnadsökningarna på samtliga anslagsposter, som finns upptagna i regleringsbrevet, utan låtit kostnadsökningarna belasta enbart anslagsposterna Hemvärnet: Förvaltningskostnader och övningar. 2. Utbildning VK föreslår olika åtgärder för att förbättra och effektivisera utbildningen. Inledningsvis har berörts det av rikshemvärnschefen uttalade behovet av ökade anslag för att kunna anordna tillräckligt antal övningar. För att kunna genomföra det föreslagna utbildningssystemet, vilket bl. a. förutsätter att hemvärnsmännen fullgör föreskriven årlig utbildning, erfordras enligt VK 151

mening en ökning av nu utgående anslag till övningar. Rikshemvärnschefen har i sina anslagsäskanden föreslagit, att anslaget till övningar för budgetåret 1970/71 skall uppföras med 5,84 miljoner kr. (härutöver för förband med särskild budget 273 000 kr.), vilket innebär en ökning av anslaget för innevarande budgetår med 1,13 miljoner kr. VK ansluter sig till rikshemvärnschefens inledningsvis i detta kapitel redovisade bedömning av föreliggande behov av ökad medelstilldelning för hemvärnets utbildning. Med hänsyn jämväl till av VK föreslagen utökad utbildning av hemvärnsbefäl m. fl. föreslår kommittén en ytterligare uppräkning - utöver den av rikshemvärnschefen föreslagna - av ifrågavarande anslag med 400 000 kr. Kostnaderna för hemvärnets utbildning (övningsanslaget) beräknas härigenom öka med 1,50 miljoner kr. i förhållande till budgetåret 1969/70. 3. Arvoden till hemvärnschefer m. fl. VK föreslår att årsarvodena till kretshemvärnschefer och hemvärnschefer höjs samt att även ställföreträdande hemvärnschefer, hemvärnsinstruktörer och ungdomsledare skall få årsarvoden. Härav föranledda kostnadsökningar beräknas uppgå till 0,79 miljoner kr. I år. 4. Rekryteringskonsulenter VK föreslår, som närmare redovisas i kap. 5. att ett antal s. k. rekryteringskonsulenter, som skall understödja rekryteringsverksamheten, försöksvis skall anställas. Ersättning till dessa bör enligt VK mening utgå i form av arvoden, vilka om konsulenterna är pensionsavgången militär personal lämpligen bör motsvara skillnaden mellan tidigare årslön och utgående pension. Uppkommande kostnader härför beräknas till 0,10 miljoner kr. I år. 5. Ekonomiska förmåner till den enskilde hemvärnsmannen VK har i kap. 8 närmare redovisat sina överväganden och förslag rörande förmåns152

förbättringar för hemvärnsmännen. I det följande redovisas de kostnadsökningar i förhållande till nuläget som förslagen medför. a)

Traktamenten

Traktamente utgår enligt gällande föreskrifter endast vid utbildning som omfattar minst tre dagar i följd. Traktamente föreslås utgå vid fullgörande av föreskriven s. k. årlig utbildning för dag samt vid s. k. övrig utbildning under förutsättning att denna omfattar minst två dagar i följd. Traktamentskostnaderna beräknas härigenom öka med 1,32 miljoner kr. I år. b) Premier Premier föreslås utgå dels såsom tjänstgöringspremie för fullgjord föreskriven årlig utbildning och särskild befälsutbildning, dels såsom utbildningspremier för genomförd utbildning ingående i föreslaget kurssystem. Premiekostnaderna, av vilka huvuddelen, eller ca 3,10 miljoner kr., faller på föreslagna tjänstgöringspremier, beräknas uppgå till 3,45 miljoner kr. I år. c)

Reseförmåner

De föreslagna förbättringarna av reseförmåner innebär en beräknad kostnadsökning av omkring 0,50 miljoner kr. I år. d) Familjebidrag VK har föreslagit att hemvärnsmännen skall få rätt till familjebidrag under deltagande i utbildning av viss föreskriven varaktighet. Kostnaderna härför beräknas uppgå till 0,10 miljoner kr. I år. e) Övriga förmåner De kostnader som föranleds av grupplivförsäkring och begravningshjälp torde inte medföra sådana kostnadsökningar att en uppräkning av anslagsmedlen på grund av dessa kostnader är erforderlig. SOU 1969: 40

D. VK förslag hemvärnet

till årligt statsanslag

för

VK förslag till årligt statsanslag för hemvärnet vid fullt utbyggt utbildningssystem framgår av tabell 13: 1. Den totala kostnadsökningen utgör enligt VK beräkningar

ca 7,75 miljoner kr.I år. Av ökningarna utgör ca 5,70 miljoner kr. kostnader som direkt föranleds av förbättrade ekonomiska

och

andra

förmåner

hemvärnsmannen tjänst»örine

under

för

den

enskilde

utbildning

och

Tabell 13:1. VK förslag till årligt statsanslag för hemvärnets verksamhet vid fullt utbyggt utbildningssystem (Kronor) 1 . Av VK beräknade kostnadsökningar som belastar respektive an- VK förslag till statsslagsposter vid genom- bidrag avseende anförande av föreslagna slagsposterna 1 och 2 utbildnings- och för- vid fullt utbyggt 1 månssystem utbildningssystem

Anslagspost

I riksstaten för 1969/ 70 för hemvärnet anvisat totalt anslagsbelopp

1. Förvaltningskostnader 2. Övningar 3. Intendenturmateriel 4. Tygmateriel

3 041 0002 5 000 0002 2 000 0004 7 460 0002-*

+ 895 0003 + 6 880 0003

3 936 0002 11 880 0002 2 000 000 7 460 000

17 501 000

+ 7 775 000

25 276 000

Summa 1

VK förutsätter en successiv utbyggnad av föreslaget utbildningssystem 2 Inräknat medel anvisade under anslagen Armén respektive Marinen: Förband med särskild budget 3 Kostnadsökningarna fördelar sig enligt följande A. Anslagsposten för förvaltningskostnader a) Höjda arvoden till kretshemvärnschefer och hemvärnschefer 345 000 b) Arvoden föreslås utgå även till ställföreträdande hämvärnschef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare 450 000 Ersättning till rekryteringskonsulenter 100 000 B. Anslagsposten för övningar a) Ökad utbildning b) Traktamenten och resor c) Familjebidrag d) Premier, därav tjänstgöringspremier 3,10 milj. kr.

S:a 895 000

1 500 000 1 825 000 100 000 3 455 000 S:a 6 880 000 Totalt 7 775 000 4 Av VK beräknade kostnadsökningar har generellt fördelats på anslagsposterna 1 och 2 i tabellenNågon ytterligare uppdelning av beloppen på samtliga anslagsposter har inte ansetts erforderlig i sammanhanget.

SOU 1969:40

14 A.

Obligatorisk tjänstgörings- och utbildningsskyldighet i hemvärnet för värnpliktiga

Inledning

I kap. 3 och 6 har VK bl. a. berört frågor som sammanhänger med obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen. Sålunda har VK vid behandling av frågan om de uppskovsvärnpliktigas utbildning för hemvärnstjänst i kap. 6 framhållit det otillfredsställande i att dessa värnpliktiga erhåller utbildning för sina krigsuppgifter som värnpliktiga hemvärnsmän endast om de frivilligt deltar i hemvärnets utbildning. Det frivilliga deltagandet är endast 10 % av samtliga uppskovsvärnpliktiga. VK föreslår vissa åtgärder för att stimulera rekryteringen av uppskovsvärnpliktiga till frivilligt deltagande i hemvärnsutbildning. VK framhåller emellertid att om dessa åtgärder ej ger tillfredsställande resultat bör frågan om obligatorisk hemvärnsutbildning för dessa värnpliktiga med stöd av värnpliktslagen tas upp till förnyad prövning. VK lägger i avsnitt B i detta kapitel fram förslag till omfattningen i stort av en sådan eventuell framtida obligatorisk hemvärnsutbildning. I kap. 3 har VK bl. a. behandlat behov av hemvärn, möjligheterna att tillgodose detta behov och betydelsen av frivillig rekrytering för hemvärnet. VK har i detta kapitel även framhållit hemvärnets stora betydelse som en organisation för alla som frivilligt vill göra en väpnad insats för lan154

dets försvar. VK har härvid kommit till den slutsatsen att aktuella behov av hemvärnsmän bör kunna tillgodoses genom frivillig rekrytering samt att principen att rekrytering skall ske på frivillig väg bör gälla även i framtiden. Någon tvångsvis placering i hemvärnet av värnpliktiga med stöd av värnpliktslagen bör därför inte heller i framtiden komma i fråga. Värnpliktslagen bör i detta avseende endast tillämpas på de uppskovsvärnpliktiga som redan enligt nu gällande bestämmelser är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet dock endast under beredskapstillstånd och krig. VK har emellertid i samma kapitel också framhållit att hemvärnet numera har givits så viktiga uppgifter i landets försvar att en minskning av hemvärnets styrka skulle få allvarliga konsekvenser bl. a. för vår insatsberedskap. Såsom VK tidigare framhållit i kap. 3 synes förutsättningar för att ersätta hemvärnet med andra krigsförband i syfte att lösa de nuvarande hemvärnsuppgifterna ej föreligga. Med hänsyn härtill är det nödvändigt att betrakta hemvärnet som en integrerad del av krigsmakten som även framgent måste finnas. Hemvärnet kan mot denna bakgrund ej betraktas enbart som en frivilligrörelse direkt jämförbar med övriga frivilliga försvarsorganisationer. Hemvärnet intar således en särställning och måste som organisation upprätthållas oberoende av om rekryteringen kan ske helt på frivillighetens väg eller om SOU 1969: 40

frivilligheten måste kompletteras med någon form av obligatorisk hemvärnstjänstgöring. VK behandlar i avsnitt C i detta kapitel förutsättningarna för att med stöd av värnpliktslagen eller annan pliktlag tillgodose framtida behov av hemvärn för den händelse att rekryteringsutfallet av frivilliga hemvärnsmän skulle ge anledning till omprövning av nuvarande bestämmelser, liksom allmänna principer för att inordna ett sådant obligatoriskt hemvärn i befintlig organisation, dess utbildning m. m. VK vill i anslutning härtill framhålla att såväl obligatorisk hemvärnsutbildning av uppskovspersonal som utnyttjande av värnpliktiga i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen enligt VK uppfattning är frågor av sådan principiell betydelse, såväl organisatoriskt som ekonomiskt att de bör aktualiseras endast i sammanhang med att användningen av alla disponibla försvarsresurser övervägs. VK begränsar sig till att här lämna allmänna synpunkter och rekommendationer i vissa av de aktuella frågorna.

B. Obligatorisk hemvärnsutbildning skovsvärnpliktiga

av upp-

1. Allmänt Som framgår av kap. 6 har obligatorisk hemvärnsutbildning av de uppskovsvärnpliktiga behandlats i flera tidigare utredningar. Senast behandlades frågan av 1960 års värnpliktsutredning (SOU 1965:68 s. 487 ff.). Utredningen anmälde att behov ansågs föreligga av att utbilda uppskovsvärnpliktiga. Sådan utbildning kunde bl. a. avse att sätta vederbörande i stånd att delta i det fria kriget. Den kunde vidare avse att underlätta förnyad krigsplacering om meddelat uppskov återkallats. Slutligen kunde den sätta de uppskovsvärnpliktiga i stånd att vidta sådana militära åtgärder, främst inom hemvärnets ram, som erfordras för att försvara de anläggningar där de vistas. Utredningen ansåg dock att av resursskäl endast utbildning av sistnämnda slag, dvs. utbildning för hemvärnsuppgifter och motSOU 1969: 40

svarande uppgifter, kunde övervägas. Som tänkbar form för utbildningen nämnde utredningen s. k. hemvärnsövning om 11 dagar för värnpliktiga hemvärnsmän i befälsbefattning och 4 dagar för övriga hemvärnsmän vart fjärde år. Den nämnda utbildningen bedömdes komma att årligen omfatta ca 7 000 man och ca 35 000 tjänstgöringsdagar om utbildningen begränsades till värnpliktiga hemvärnsmän i förband med särskilt betydelsefulla uppgifter. Det ansågs dock ej möjligt att obligatoriskt införa den föreslagna begränsade hemvärnsutbildningen förrän VU 60-systemet i övrigt genomförts och vunnit stadga. Utredningen föreslog emellertid att uppskovsvärnpliktiga alltjämt skulle vara skyldiga att fullgöra repetitionsutbildning liksom andra värnpliktiga. Möjligheter borde finnas för militär myndighet att kunna inkalla uppskovsvärnpliktiga till repetitionsutbildning för att täcka eljest föreliggande personalbrister i de övande krigsförbanden. Vid remissbehandlingen av utredningens betänkande rönte förslagen om de uppskovsvärnpliktigas utbildning i huvudsak inte några erinringar från remissmyndigheternas sida. Överbefälhavaren anmälde att det borde övervägas att låta den aktuella utbildningen ske inom ramen för mönstringsövning för att under en övergångsperiod kunna ge vissa delar av det värnpliktiga hemvärnet ökad mobiliseringsberedskap och även viss utbildning. Härigenom skulle även skapas möjligheter att öka tillgången på insatsberedda enheter. Vid sin anmälan av ärendet för 1966 års riksdag (prop, nr 106: 1966 sid 157) anförde departementschefen att han med hänsyn till de tillgängliga resurserna ej då var beredd att tillstyrka att sådan särskild hemvärnsutbildning anordnades för uppskovsvärnpliktiga, men att i det föreslagna utbildningssystemet framdeles borde, inom ramen för tillgängliga resurser och efter omprövning av den aktuella angelägenhetsgraden av olika slag av utbildning, kunna infogas sådan utbildning. Riksdagen beslöt i enlighet med departementschefens förslag (2 LU 48, rskr 271). 155

2. VK överväganden och förslag Om obligatorisk utbildning av de uppskovsvärnpliktiga skall införas bör utbildningen enligt VK uppfattning inriktas på deras uppgifter i hemvärnet. Med hänsyn till uppgifternas begränsade karaktär kan också utbildningen begränsas i förhållande till vad som gäller för andra krigsförbands repetitionsutbildning. De värnpliktiga har genomgått grundutbildning och i flertalet fall en eller flera krigsförbandsövningar. Utbildningen kan därför inriktas på att vidmakthålla tidigare förvärvade färdigheter och att meddela sådana kunskaper som behövs för att vederbörande skall kunna lösa uppgifterna vid det hemvärnsförband som han skall verka i vid krig. Å andra sidan skall dessa hemvärnsförband i regel strida självständigt. Särskild uppmärksamhet bör därför ägnas befälsutbildningen. Utbildningen bör ske med stöd av nu gällande värnpliktslag. 1960 års värnpliktsutredning räknade beträffande obligatorisk utbildning med att endast vissa av de uppskovsvärnpliktiga skulle genomgå sådan utbildning, nämligen de som ingår i förband med särskilt viktiga uppgifter. VK anser för sin del att alla uppskovsvärnpliktiga skall erhålla utbildning för sina krigsuppgifter. Vid beräkning av utbildningens omfattning bör utgångsvärdet vara den minsta utbildningstid som erfordras för omedelbar användbarhet vid beredskapstillstånd eller krig. VK anser att ett minimum bör vara den utbildning som föreslagits för de frivilliga hemvärnsmännen, dvs. 20 timmar per år för samtliga. Härutöver bör befälet fullgöra ytterligare 14 timmars utbildning per år, vilket också ansetts nödvändigt för befälet vid det frivilligt rekryterade hemvärnet. Huvuddelen av de uppskovsvärnpliktiga kommer att ingå i redan befintliga hemvärnsförband inom driftvärnet eller allmänna hemvärnet även om de inom dessa förband ofta avses bilda särskilda underavdelningar. Det är därför angeläget att utbildningen i största möjliga utsträckning sker 156

tillsammans med de frivilliga hemvärnsmännen. De frivilliga hemvärnsmännen bedriver emellertid sin utbildning på fritid som enstaka kvällsövningar, dygns- eller dagsövningar. Med hänsyn till kostnader för resor m. m. samt till den administrativa handläggningen vid inkallelse av värnpliktiga med stöd av värnpliktslagen bör däremot de uppskovsvärnpliktiga endast inkallas till en sammanhängande övning per år. Denna hemvärnsövning bör omfatta 20 timmar, förslagsvis tiden från och med fredag kväll till och med påföljande söndag. För befälet bör utbildningen omfatta ytterligare 14 timmar, som antingen förläggs omedelbart före den gemensamma hemvärnsövningen om detta är möjligt med hänsyn till produktionen vid de företag där de uppskovsvärnpliktiga är anställda, eller till ett eller två veckoslut månaden före hemvärnsövningen. Hemvärnsövningen bör regelmässigt avslutas med en tillämpningsövning på krigsuppgifterna i ordinarie hemvärnsförband tillsammans med de frivilliga hemvärnsmännen. Denna tillämpningsövning bör även ingå som en del av de frivilliga hemvärnsmännens årliga utbildningsprogram. Före tillämpningsövningen bör utbildningen bedrivas i särskilda utbildningsenheter, avpassade med hänsyn till tillgången på instruktörer, lokaler och utbildningsanordningar. Strävan bör dock vara att uppskovsvärnpliktiga tillhörande samma hemvärnsförband utbildas tillsammans. VK förslag till utbildningens omfattning framgår av tabell 14: 1. Genom att enligt VK förslag hemvärnsövningen förläggs till veckoslut torde den i allmänhet inte innebära allvarligare nackdelar för de företag inom vilka de uppskovsvärnpliktiga arbetar. Med hänsyn till den belastning på utbildningsorganisationen m. m., som av VK föreslagen utbildning skulle innebära, harVK övervägt olika möjligheter att till en början begränsa utbildningens omfattning. VK har härvid funnit, att även om den föreslagna hemvärnsövningen av beredskapsskäl i princip bör äga rum varje år, SOU 1969: 40

Tabell 14:1. VK förslag till utbildningens omfattning vid obligatorisk utbildning av uppskovsvärnpliktiga. Utbildningens omfattning Innehållet i stort

Ungefärlig tid

Hemvärnsövning 20 timmar varje år ( fredag kväll t. o. m. påföljande söndag)

4 timmar

För befäl tillkommer 2 dagar (14 timmar) varje år

a) Repetition och komplettering av allmänmilitär utbildning b) Åtgärder vid alarmering, olika beredskapsgrader. Genomgång av krigsuppgifter c) Förbandsövningar i grupp, främst bevakning och försvar d) Tillämpningsövning på krigsuppgifter tillsammans med de frivilliga hemvärnsmännen a) Trupputbildning, truppföring, förberedelser för hemvärnsövningen b) Genomgång av krigsuppgifter, förbandens organisation m. m., varvid om möjligt 4 timmar tillsammans med övrigt hemvärnsbefäl

2 timmar 6 timmar 8 timmar 7 timmar 7 timmar

Anm. Utbildningens innehåll bör liksom för de frivilliga hemvärnsmännen varieras inom en fyraårsperiod.

kan som alternativ tänkas att den bedrivs med större tidsmellanrum, t. ex. vartannat eller vart fjärde år. Detta skulle särskilt kunna gälla uppskovsvärnpliktiga tillhörande hemvärnsförband, som till huvudsaklig eller enda uppgift har att försvara den egna arbetsplatsen. VK har bedömt att omkring 65 % av de uppskovsvärnpliktiga tillhör denna kategori. I kostnadsberäkningarna har därför i ett alternativ förutsatts att 65 % av de uppskovsvärnpliktiga endast fullgör hemvärnsövningen vart fjärde år. 3. Kostnader VK har överslagsmässigt beräknat kostnaderna för den föreslagna utbildningen av uppskovsvärnpliktiga enligt följande.

Alternativ 1. Samtliga uppskovsvärnpliktiga övas varje år. 72 000 meniga, 2 dagar å 50 kronor för dag = 7 200 000: 8 000 befäl, 4 dagar å 50 kronor för dag = 1 600 000: Summa 8 800 000: Summa årskostnader 8,8 miljoner kronor. Alternativ 2. 65 % av de uppskovsvärnSOU 1969: 40

pliktiga övas endast vart fjärde år. 25 000 meniga, 2 dagar å 50 kronor för dag = 2 500 000: 47 000 meniga, 2 dagar å 50 kronor för dag vart fjärde år = 1 175 0 0 0 : 3 000 befäl, 4 dagar å 50 kronor för dag = 600 000: 5 000 befäl, 4 dagar å 50 kronor för dag vart fjärde år = 250 0 0 0 : Summa 4 525 000: Summa årskostnader 4,5 miljoner kronor.

C. Obligatorisk tjänstgöring och utbildning i hemvärnet för andra värnpliktiga än uppskovsvärnpliktiga 1. Allmänt I föregående avsnitt har behandlats de uppskovsvärnpliktigas utbildning för sina uppgifter i hemvärnet som värnpliktiga hemvärnsmän. Deras ställning och inordnande i hemvärnet är reglerad och fastställd genom särskilda bestämmelser. Frågan om obligatorisk hemvärnstjänstgöring för denna kategori värnpliktiga är därför begränsad till hur de skall erhålla erforderlig utbildning i fred. Deras obligatoriska tjänst157

göringsskyldighet i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig är redan lagfäst. I detta avsnitt redovisar VK vissa synpunkter som sammanhänger med frågan om obligatorisk tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet skulle utökas utöver vad som nu gäller. VK vill härvid särskilt framhålla att kommittén tidigare anfört att något sådant obligatorium för närvarande ej bedöms önskvärt eller nödvändigt men att frågan kan behöva aktualiseras om frivilligheten skulle visa sig vara otillräcklig för att tillgodose minimibehovet av hemvärn. VK har i den följande framställningen förutsatt att de aktualiserade frågorna skall behandlas mot bakgrund av att hemvärnet även i framtiden skall vara av den karaktär som angetts i kap. 3, dvs. lokalt rekryterat med hög beredskap för temporära insatser vid mobilisering, kuppanfall eller strid i hembygden. När hemvärnsmännen ej utnyttjas för hemvärnsuppgifter skall de kunna delta i den civila produktionen. Ökat behov av styrkor för längre tids bevakning eller försvar av skyddsföremål av olika slag måste lösas genom att lokalförsvarseller bevakningsförband av något slag insätts eftersom det då ej längre är fråga om uppgifter för hemvärn i den mening som detta begrepp nu innefattar.

2. Personal för obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet Hemvärnet kan tänkas tillföras erforderlig personal genom tjänsteplikt eller någon form av hemvärnsplikt eller genom att värnpliktslagens möjligheter utnyttjas. I Frivilligförsvaret 1 (sid 28-29) tog VK upp frågan om tjänsteplikt för att tillgodose totalförsvarets behov av personal. VK avvisade emellertid då tanken på införandet av tjänsteplikt för detta ändamål. Av samma skäl, som där anfördes, kan VK ej heller förorda införandet av en särskild hemvärnsplikt för att tillgodose personalbehoven inom hemvärnet. Med stöd av värnpliktslagen kan däremot värnpliktiga tillföras hemvärnet. Så sker redan nu genom att vissa värnplikti158

ga - uppskovsvärnpliktiga - har beordrats tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig. Skyldigheten enligt värnpliktslagen att fullgöra utbildning i fred föreligger också för dessa värnpliktiga men denna skyldighet tas för närvarande inte i anspråk. Lagliga hinder föreligger ej för att denna fredstjänstgöring, om den skulle aktualiseras, fullgörs i hemvärnet. Det är enligt VK uppfattning en logisk och naturlig väg att med stöd av värnpliktslagen använda värnpliktiga för tjänstgöring i hemvärnet i fred och krig. Ett sådant förfarande måste dock föranleda vissa ändringar i hemvärnskungörelsens nuvarande lydelse. 3. VK överväganden och förslag a) Grunder Det är i och för sig angeläget att ta tillvara största möjliga värnkraft. Detta skulle bl. a. kräva att alla värnpliktiga utnyttjades i försvaret. Stora kostnader har lagts ned på deras utbildning som borde kunna utnyttjas i krig. Anledningen till att vissa värnpliktiga ej utnyttjas i krigsorganisationen är flera. Bl. a. spelar de ekonomiska resurserna, som disponeras för krigsorganisationens uppbyggnad, stor roll. Vid avvägningen av hur olika behov skall kunna tillgodoses har man hittills måst avstå från att utnyttja vissa värnpliktiga som genom sin utbildning skulle kunna användas för lokala bevaknings- och försvarsuppgifter. Om dessa värnpliktiga skulle utnyttjas i krigsorganisationen kan det enligt VK uppfattning bedömas vara lika motiverat att de organiseras i särskilda bevakningsförband, vilka kan utnyttjas under längre sammanhängande tidsperioder, som i hemvärnet med dess lokala tidsbegränsade användning och dess lokala rekrytering. VK anser därför att tillvaratagandet av alla värnpliktigas värnkraft inte i och för sig måste innebära en obligatorisk tjänstgöring speciellt i hemvärnet. För den händelse de emellertid bedöms böra användas i hemvärnet synes följande allmänna synpunkter kunna tjäna till ledning. SOU 1969: 40

Behovet av hemvärnsmän har VK tidigare behandlat i kap. 3. Härvid framhölls att det krävs en omfattande och tidskrävande analys innan behovet med någon säkerhet kan fastställas. Det är enligt VK uppfattning det sålunda framräknade behovet av hemvärnsmän, jämfört med vad som visar sig vara möjligt att rekrytera på frivillighetens väg, som bör vara avgörande vid ställningstagandet till en eventuell framtida obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet. I samband härmed vill VK framhålla att behovet av att utnyttja en obligatorisk tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet torde bli beroende på rekryteringsförhållandena inom olika delar av landet. Inom vissa områden kan behovet av hemvärnsmän nästan helt tillgodoses på frivillighetens väg, samtidigt som tillgången på värnpliktiga som kan ifrågakomma för krigsplaceirng i hemvärnet kan vara god. I sådana fall behöver endast ett fåtal värnpliktiga tas ut till hemvärnet. Inom andra områden kan behovet ej fyllas på frivillighetens väg samtidigt som tillgången på aktuella värnpliktiga är liten. I sistnämnda fall måste alla tillgängliga värnpliktiga tas ut för krigsplacering i hemvärnet. I kap. 5 har VK redogjort för hur olika grupper av värnpliktiga kan användas som rekryteringskällor för frivilliga hemvärnsmän. Av detta framgår att de värnpliktiga kan indelas i följande grupper. I. Värnpliktiga som inskrivits men ännu ej påbörjat sin grundutbildning; II. Värnpliktiga som genomgår eller har genomgått grundutbildning och därefter krigsplacerats i förband inom krigsorganisationen; III. Disponibla, utbildade och krigsplaceringsbara värnpliktiga, som placerats i personalersättningsreserv; IV. Värnpliktiga som placerats i personalreserv och som ej avses att tas i anspråk vid mobilisering. Till denna grupp hör värnpliktiga som på grund av medicinska eller psykiska skäl åsatts begränsad militär användbarhet och som i regel uttagits för handräckningstjänst, värnpliktiga som av olika anledningar befriats från tjänstgöring enSOU 1969: 40

ligt 27 § 1. mom. värnpliktslagen (bl. a. vissa naturaliserade medborgare) samt värnpliktiga som erhållit uppskov. Som framgår av kap. 5 innefattar denna grupp ett stort antal värnpliktiga med god utbildning men som av olika skäl inte blivit aktuella för krigsplacering. VK framhöll vidare i kap. 5 att grupp IV är den grupp ur vilken frivilliga hemvärnsmän i första hand bör rekryteras. VK anser att det är värnpliktiga ur denna grupp som i första hand bör disponeras för obligatorisk tjänstgöring i hemvärnet om sådan skulle bli aktuell.

b) De värnpliktigas inordnande i hemvärnets organisation I kap. 6 och avsnitt B i detta kapitel har VK redogjort för de uppskovsvärnpliktigas tjänstgöring och utbildning i hemvärnet som värnpliktiga hemvärnsmän. De ingår till huvuddelen i driftvärnets förband eller i den del av allmänna hemvärnet som organiserats som företagshemvärn och är härigenom mer eller mindre fast knutna till respektive myndighet, företag eller arbetsplats för dess bevakning och försvar. En del ingår i allmänna hemvärnets vanliga förband. För de i detta avsnitt aktuella värnpliktiga blir förhållandena delvis annorlunda. Dessa värnpliktiga skall i regel ej, som huvuddelen av de uppskovsvärnpliktiga, tilldelas speciella uppgifter. De skall, liksom en del av de uppskovsvärnpliktiga, ingå i allmänna hemvärnets förband. Behovet av hemvärnsmän måste också styra fördelningen av värnpliktiga till olika hemvärnsområden och hemvärnsförband inom det allmänna hemvärnet - för de uppskovsvärnpliktiga är det uppskovsuppgiften och arbetsplatsen som avgör placeringen inom hemvärnet. Inom vissa områden eller förband behöver endast enstaka värnpliktiga ingå, inom andra förband kan huvuddelen av hemvärnsmännen komma att utgöras av värnpliktiga. I vissa fall kan hemvärnsförband helt komma att bestå av värnpliktiga. Förfarandet innebär alltså ett utnyttjande av varje lämplig värnpliktig för sig och inte 159

ett gemensamt överförande till hemvärnet av en speciell grupp. c) Utbildningens omfattning och organisation I avsnitt B i detta kapitel har VK behandlat utbildningens omfattning för uppskovsvärnpliktiga, därest obligatorisk hemvärnsutbildning i fred skulle införas för dessa. VK har därvid framhållit att de uppskovsvärnpliktiga i princip bör åläggas samma utbildningsskyldighet som de frivilliga hemvärnsmännen dvs. 20 timmar per år, som skulle fullgöras som en årlig hemvärnsövning. Härutöver skulle befälet fullgöra ytterligare 14 timmar årligen. Med hänsyn till de begränsade, lokala uppgifter som en stor del av de uppskovsvärnpliktiga skall lösa, belastningen på utbildningsorganisationen m. m., föreslogs emellertid att utbildningen som ett alternativ till en början skulle kunna begränsas till en hemvärnsövning vart fjärde år för 65 % av de uppskovsvärnpliktiga. De värnpliktiga, som behandlas i detta avsnitt, skall ingå i allmänna hemvärnets förband och lösa samma uppgifter som de frivilliga hemvärnsmännen. De skall också liksom de frivilliga hemvärnsmännen med mycket kort varsel kunna insättas för att lösa sina uppgifter. VK anser därför att även dessa värnpliktiga skall ha minst samma utbildningsskyldighet som de frivilliga hemvärnsmännen. Utbildningen bör ges samma omfattning som VK föreslagit för de uppskovsvärnpliktiga i avsnitt B ovan och bör också organiseras och genomföras på samma sätt. Då dessa värnpliktiga skall ingå i allmänna hemvärnets förband för att i första hand lösa de viktiga uppgifterna i samband med mobilisering och kupp anser VK att någon minskning av utbildningsomfånget ej kan förordas. Dessa värnpliktiga bör därför genomföra en hemvärnsövning varje år.

4. Kostnader VK har överslagsmässigt beräknat kostnaderna för obligatorisk utbildning av värn-

pliktiga i hemvärnet enligt följande. För varje menig, årskostnad: 2 dagar X 50 kronor för dag = 1 0 0 kronor. För varje befäl, årskostnad: 4 dagar X 50 kronor för dag = 200 kronor. För exempelvis 10 000 värnpliktiga, varav 1 000 befäl skulle årskostnaderna bli: 9 000 X 100 = 900 000 kronor plus 1 000 X 200 = 200 000 kronor eller totalt 1,1 miljoner kronor. VK vill i anslutning härtill framhålla att angivna årskostnader för obligatorisk utbildning av ett visst antal värnpliktiga hemvärnsmän sammanlagda med årskostnaderna för utbildning av ett visst antal frivilliga hemvärnsmän inom en given personalram inte blir högre än om enbart frivilliga hemvärnsmän utbildas inom samma personalram. Årskostnaderna för en värnpliktig hemvärnsman, inkallad till hemvärnsövning med stöd av värnpliktslagen, torde ej komma att överstiga årskostnaderna för en frivillig hemvärnsman.

D. Övriga synpunkter Med hänsyn till de redovisade förslagens allmänna inriktning har VK ej funnit anledning att närmare utreda övriga principiella frågor som sammanhänger med ett införande av en obligatorisk tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet. Kommittén vill dock framhålla att ett genomförande av en sådan ordning kan komma att kräva en ökad insats av personella, ekonomiska och materiella resurser för hemvärnsutbildningen. Särskilda bestämmelser för hur tjänstgöringsskyldigheten enligt värnpliktslagen skall tillgodoräknas den enskilde då denna fullgörs i hemvärnet måste utarbetas. VK förutsätter härvid att rimlig hänsyn tas till längden av den tid tjänstgöringen ägt rum i hemvärnet och vederbörandes ålder då han eventuellt omplaceras i krigsbefattning utanför hemvärnet. Likaså måste bestämmelser utfärdas om hur den årliga utbildningsskyldigheten inom hemvärnet för uppskovsvärnpliktiga skall tillämpas på sådana uppskovsvärnpliktiga som frivilligt anslutit sig till hemvärnets utbildning. VK anser för sin del SOU 1969:40

att sådan frivilligt fullgjord hemvärnsutbildning om 20 timmar per år skall anses som fullgjord obligatorisk utbildning för uppskovsvärnpliktiga om 20 timmar per år (alternativt 20 timmar vart fjärde år) enligt VK förslag. De ekonomiska förmåner som bör utgå till en värnpliktig som enligt föreslagna grunder skall tjänstgöra i hemvärnet kan övervägas. Uppskovsvärnpliktiga inkallas f. n. i viss utsträckning till krigsförbandsövningar för att bestrida tillfälligt vakanta befattningar. Härigenom säkerställs att de övade krigsförbanden når en tillräcklig personalstyrka för att effektiva förbandsövningar skall kunna genomföras. Åläggs de uppskovsvärnpliktiga att tjänstgöra i hemvärnet anser VK att andra värnpliktiga än uppskovsvärnpliktiga bör användas för nämnda ändamål inom ramen för värnpliktslagens bestämmelser.

SOU 1969: 40 11—914422

15 Sammanfattning

A. Direktiven m. m.

B. Nuvarande

(Kapitel 1)

(Kapitel 2)

I direktiven till 1966 års värnpliktskommitté (VK 66) anförs bl. a. att samordningen av hemvärnets och de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning och verksamhet med den ordinarie utbildningen av värnpliktspersonal skall utredas. Vidare sägs att storleken och arten av de ekonomiska förmåner som utgår vid frivillig utbildning bör granskas. VK har 1968 överlämnat delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54) som redovisar förslag angående de frivilliga försvarsorganisationernas och vissa andra till totalförsvaret knutna organisationers utbildning och verksamhet samt förslag angående ekonomiska förmåner vid frivillig utbildning. VK behandlar i detta delbetänkande Frivilligförsvaret 2 - motsvarande förhållanden inom hemvärnet. Vid sina undersökningar och överväganden har VK utgått från de förutsättningar som föreligger enligt 1966 års riksdagsbeslut angående värnpliktsutbildningen, 1968 års försvarsbeslut och gällande bestämmelser rörande tjänsteställning, förordnande m. m. Vidare har kommittén i relevanta sammanhang baserat sina förslag om hemvärnet på vad som tidigare framförts i Frivilligförsvaret 1.

Hemvärnet tillkom 1940 som resultat av en spontan önskan hos svenska folket att göra en frivillig väpnad insats främst för hembygdens försvar. Hemvärnsmännens antal växte snabbt till omkring 80 000. Hemvärnet är en del av armén och består av militärt organiserade till väsentlig del på frivillig väg rekryterade förband vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen. Hemvärnets personal utgörs av män över eller under värnpliktsåldern samt personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna (B-personal). I hemvärnet är även ett begränsat antal värnpliktiga placerade efter frivilligt åtagande. Vid beredskapstillstånd och krig är sådana värnpliktiga som erhållit uppskov skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet. De benämnas värnpliktiga hemvärnsmän. Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. Hemvärnet leds under chefen för armén av rikshemsvärnschefen som biträds av hemvärnsstaben. Regionalt leds det allmänna hemvärnet av militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare. Försvarsområdet är i regel indelat i hemvärnskretsar under ledning av kretshemvärnschef och hemvärnskretsarna i sin tur indelade i hemvärnsområden under ledning av hemvärnschefer.

förhållanden

SOU 1969:40

Inom hemvärnsområdet organiseras hemvärnsplutoner och hemvärnsgrupper. I vissa fall sammanförs plutonerna till hemvärnskompanier. Driftvärnet är organiserat vid vissa statliga eller enskilda företag vilkas verksamhet är av riksomfattande eller eljest omfattande natur. Det har att svara för det omedelbara skyddet av företagets egna anläggningar och arbeten. Driftvärnet leds av driftvärnschefen vid företaget och kan beroende på företagets egen organisation vara indelat i driftvärnsdistrikt, driftvärnssektioner (motsvarande) och lokala driftvärnsavdelningar. De lokala driftvärnsavdelningarna organiseras i driftvärnsförband (grupper, plutoner och kompanier). Till hemvärnet ansluten personal uppgår till över 100 000, i vilket antal ingår hemvärnsungdom, lottor, samariter m. fl. Under beredskapstillstånd och krig ingår i organisationen härutöver ca 80 000 värnpliktiga hemvärnsmän. Varje frivillig hemvärnsman är enligt sitt hemvärnskontrakt skyldig att årligen genomgå utbildning om minst 20 och högst 50 timmar. Många hemvärnsmän, främst hemvärnsbefälet, åtar sig en betydligt längre tjänstgöring varje år. Utbildningen omfattar enskild utbildning, förbandsutbildning och befälsutbildning. Utbildningen bedrivs som övningar i hemorten och som olika slag av centralt eller regionalt anordnade kurser. Hemvärnets utrustning utgörs av uniformspersedlar, viss annan personlig utrustning, handvapen (gevär, kulsprutepistol) och gemensam utrustning t. ex. kulsprutegevär, kulspruta, pansarvärnsvapen, signalmateriel, minor m. m. Hemvärnet kan även betjäna värnkanoner och andra tyngre vapen som finns i fasta anläggningar vid gräns, kust och flygfält. Hemvärnsmännen åtnjuter vid bl. a. kurser utanför hemorten vissa traktaments- och reseförmåner. Visst kvalificerat hemvärnsbefäl erhåller ett mindre årligt arvode. Driftvärnsmännen erhåller under tjänstgöring oavkortad lön från det företag i vars driftvärn de ingår. Hemvärnsmännen har såsom frivilliga SOU 1969: 40

medbestämmanderätt och medinflytande i hemvärnsfrågor genom sina i demokratisk ordning valda representanter i hemvärnets representationsorgan vilka utgörs av rikshemvärnsting, hemvärns- (driftvärns-)ting och hemvärnsstämma (motsvarande vid driftvärnet). För att bl. a. tillvarata hemvärnsmännens intressen verkar även hemvärnsbefälets riksförbund. Enligt riksstaten för 1969-1970 utgår till hemvärnets verksamhet ett anslag på ca 17 miljoner kronor. C. Grunder för hemvärnets

verksamhet

(Kapitel 3) VK har granskat de förhållanden som enligt kommitténs uppfattning bör utgöra grunden för de vidare överväganden och förslag rörande den framtida utformningen av hemvärnets utbildning m. m. som kommittén lägger fram. Granskningen omfattar vissa allmänna grunder, frivillighetens betydelse inom hemvärnet, hemvärnets uppgifter, behov av hemvärn och möjligheterna att tillgodose behoven, hemvärnets lokala bundenhet, hemvärnets utbildning, ungdomsverksamhet, organisation, utbildningsbetingelser samt utrustning. Granskningen har gett vid handen att följande grunder bör gälla för hemvärnets framtida utformning och verksamhet. • Huvuduppgiften skall alltjämt vara att skydda den egna hembygden. De uppgifter som tilldelas hemvärnet i samband med mobilisering och vid kuppförsvar bör särskilt beaktas bl. a. vid utbildning av hemvärnsmän. Hemvärnsförbandens användbarhet är med hänsyn till dessas personella och materiella kvalitet begränsad jämfört med krigsmaktens övriga förband. • Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap. • Hemvärnets insatser i krig skall vara tidsbegränsade. • Hemvärnet skall ge möjlighet för alla som inte på annat sätt är ianspråktagna inom totalförsvaret att frivilligt delta i landets militära försvar. 163

•

Frivilligheten bör alltjämt vara styrande för hemvärnets rekrytering och verksamhet i fred. Hemvärnsmännen bör emellertid såsom nu utgöras av såväl frivilliga som värnpliktiga, varvid de värnpliktiga hemvärnsmännen tills vidare förutsätts utgöras av uppskovsvärnpliktiga m. fl. De värnpliktiga hemvärnsmännen bör i första hand stimuleras att i fred frivilligt delta i hemvärnets utbildning. Frågan om ytterligare ianspråktagande av värnpliktiga för placering och tjänstgöring i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen kan bli nödvändig att aktualisera om frivilligheten ej motsvarar de reella behoven.

•

•

•

• •

Nu gällande högsta antal frivilliga hemvärnsmän, som får antas, kan bibehållas som ett ungefärligt mått på behovet av sådana hemvärnsmän. Detta antal får dock ej göras till en absolut gräns för rekrytering. Rekryteringen skall syfta till att behovet av frivilliga hemvärnsmän regelmässigt är fyllt. De frivilliga hemvärnsmännens utbildning skall i stort ha samma omfattning som för närvarande. Hemvärnsbefäl och hemvärnsmän bör före förordnande och antagning i princip ha erhållit grundläggande utbildning i det obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet. Hemvärnets ungdomsverksamhet skall i stort ha nuvarande inriktning. Hemvärnets nuvarande organisation kan i stort bibehållas.

D. Utbildning av frivilliga

hemvärnsmän

(Kapitel 4) 1. Allmänt Kommittén anser att de gällande utbildningsmålen för hemvärnsutbildningen är i stort lämpliga. Särskilt framhålls vikten av att utbildningen, såsom redan sker i betydande utsträckning, inriktas på att fylla de ökade krav på kunskaper - inte minst hos hemvärnsbefälet - som det framtida kriget kan ställa vid kuppanfall, ytkrig och ABC164

krigföring. Grunden för VK förslag är att hemvärnsmännen vid antagning eller vid förordnande som befäl i princip tidigare förvärvat erforderliga kunskaper och färdigheter inom det obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet. VK föreslår att utbildningen inom hemvärnet indelas i introduktionsutbildning, årlig utbildning och övrig utbildning. 2. Introduktionsutbildning Introduktionsutbildningen bör omfatta dels allmän introduktionsutbildning om 6-8 timmar för alla nyantagna hemvärnsmän innehållande orientering om hemvärnets organisation, uppgifter, utbildning m. m., dels introduktionskurser för befäl om 40-80 timmar för hemvärnsbefäl som förordnas i en ny befattning syftande till att ge dem de kunskaper och färdigheter som krävs för att bekläda den nya befattningen. 3. Årlig utbildning Den årliga utbildningen bör omfatta föreskriven utbildning och särskild befälsutbildning. Föreskriven utbildning bör syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla hemvärnsmännens kunskaper och färdigheter samt förbandens samträning. VK föreslår att hemvärnsmännen före antagningen i regel bör ha genomgått minst allmänmilitär utbildning eller annan utbildning som ger motsvarande kunskaper. Därför bedömer kommittén det möjligt att begränsa den föreskrivna utbildningstiden till att som nu omfatta minst 20 timmar per år. Den tid som behövs för att bibehålla skjutskicklighet och allmän fältduglighet skall, liksom förhållandet är nu, ej inräknas i den angivna minimitiden. VK anser det nödvändigt att hemvärnsbefälet utöver föreskriven utbildning genomgår särskild befälsutbildning. Denna bör ske i form av särskilda kurser eller genomgångar med huvudvikten lagd på ledarskap, truppföring och trupputbildning. Utbildningen ifråga bör omfatta 14 timmar per år. SOU 1969: 40

4. Övrig utbildning Övrig utbildning bör syfta till att ge hemvärnsmännen möjligheter att förbättra sina kunskaper och färdigheter utöver vad som är möjligt genom introduktionsutbildning och årlig utbildning. Den övriga utbildningen bör omfatta fortsatt befälsutbildning, specialutbildning, instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning. Den fortsatta befälsutbildningen bör innehålla särskilda repetitionskurser för kretshemvärnschefer, hemvärnschefer och kompanichefer, hemvärnsadjutanter (stabsfurirer), plutonchefer samt gruppchefer. Kurserna bör omfatta 40 timmar och genomföras som veckokurser vilka som regel förläggs till hemvärnets stridsskola med hänsyn till deras kvalificerade art. De bör syfta till att vidmakthålla och utveckla befälets kunskaper och färdigheter. De bör främst omfatta ledarskap, truppföring och trupputbildning. Specialutbildningens syfte bör vara att ge erforderliga eller ökade kunskaper och färdigheter för en viss befattning, där hemvärnsmän med tidigare utbildning för befattningen ej disponeras. Exempel på förekommande befattningar för vilka sådan utbildning kan behövas är servismanskap i kulsprutegrupp eller värnkanongrupp, telefonist och sjukvårdsman. Ytterligare befattningar kan tänkas med hänsyn till de krigsuppgifter eller den utrustning som tilldelats av försvarsområdesbefälhavaren. Specialutbildning i form av kurser i sprängoch mintjänst samt fria kriget bör även förekomma. Instruktörsutbildningens syfte bör vara att öka tillgången på instruktörer vid hemvärnsutbildningen och att höja hemvärnsbefälets trupputbildningsförmåga. VK föreslår att särskilda hemvärnsinstruktörer ur hemvärnets egna led utbildas. Utbildningen bör ske som kurs om 80 timmar vid hemvärnets stridsskola. Kursen bör inriktas på utbildningsmetodik bl. a. i form av övningars planläggning och genomförande samt säkerhetsbestämmelser m. m. Efter genomgången kurs kan s. k. instruktörsbevis SOU 1969:40

erhållas. VK föreslår vidare att utbildning av biträdande hemvärnsinstruktörer för avgränsade utbildningsområden sker i form av veckokurser efter samma principer som nu tillämpas. Hemvärnsmännen bör vidare delta i den kompletteringsutbildning som anordnas av hemvärnet eller av frivillig försvarsorganisation. Utbildningen bör främst omfatta skytte, militär idrott och försvarsupplysning men även annan kompletteringsutbildning bör kunna vara av värde för hemvärnsmännen.

5. Utbildningens organisation och genomförande Hemvärnets utbildning måste anpassas till de lokala förhållandena. Hemvärnsmännens utbildningsståndpunkt, hemvärnsförbandens personalstyrka, krigsuppgifter, avstånd inom hemvärnsområdena m. m. gör att olikheter måste finnas mellan olika hemvärnsområden och mellan allmänt hemvärn och driftvärn. Det torde ankomma på den för utbildningen ansvarige försvarsområdesbefälhavaren att organisera utbildningen så att den ger största effekt. Central utbildning anordnas av rikshemvärnschefen vid hemvärnets stridsskola eller på annan plats. VK lämnar bl. a. förslag till kurser som bör anordnas vid hemvärnets stridsskola. Regional utbildning anordnas gemensamt för hemvärn inom militärområde eller försvarsområde eller driftvärnsdistrikt(-sektion). Lokal utbildning anordnas för hemvärnsförband (ur allmänna hemvärnet eller driftvärnet) eller hemvärnsområde eller hemvärnskrets i hemorten eller dess närhet. Allmänna hemvärnets utbildning måste i största utsträckning organiseras så att den kan ske på icke arbetstid.

6. Sammanfattning av VK förslag till utbildning inom hemvärnet Sammanfattning av VK förslag framgår av tabell 15: 1. 165

"

_L

i

CxSr= M C C

T3 "3 X)

53 C/5

t0 3 -S t o oj '57 3 :fl 3 — H > -J

•O'O fl M

3 | it- o 2 ^

*- Ti

ojra

00 C

c u u a

o;o

CO

O

Q,

.

>. 3 C • ^ £2 t o M c 1 f i

E o

xxxxxxxxx

*

(50

C cl

T3

: 0 T3

:fl-* > 82 > 3

.a

:0

o I Ut 1— C :0 O tu tu T ; -t-" - ^

3 3 co u.

ä

3 U CO

C1 1—

^

XXXx x IX

3,

I H £ X ; . S

S

-

-^

t-,

F

™

4>

Ui

>

X X X X X X

"co t N

. •-- tu "2 "S

8.2.S

Q, 3 3 > 00^! O^-,

*-« M "S 3 C

.i.

orts; efäls ildni

. 5 73 0 ~ 60

<u o

UH X> X>

0 H ~

t/3 3

c

X X X X X X X X X

3 X X X X X X X

-o -^ to — 3 C

00 X ) X i

o tg

*n

60 C

<<

•é «-3 , 3

•a

G•éd «r >l uC

xxxxxxxxx

O

<—' :ro

u M o

I X X X X X X •i-

ÖO

^ c

>

xxxxxxxx

Int tioi ser bef

g o

a

Ö

u D.

SH

2.-*-o l_

t

to

^ j3. 1 3 'S

För ven bild

'c 2 15

ildi

ärs

^ -2'3

. fl —

^

tu

h

(U

cU

.3 3

fl i

-c 43 . to — c

B° g c

:C3 "O 3 — *-

•-

O —'

< .s -5 s

I s

X X X X X X X X X

X> cu

tu w co

UI

c 3

3^<U in ^<U

co • 3

o

t3 S-q

-J2g- ^ fc

> « Sr .3.2 s 1 s "

B •° 5u^. r a3J ^- o1t U §O t2i i - i

P3

2 ° si«

tO oj = T3

:<n

CU—

•S E

Q

Opq

^ i ST ** hr* >vV >v>

SOU 1969: 40

7. Samordning av utbildningen med värnpliktsutbildningen och med de frivilliga försvarsorganisationernas utbildning Samordning med värnpliktsutbildningen bör liksom nu ske främst genom att hemvärnet nyttiggör sig den grundutbildning som hemvärnsmännen erhållit under sin värnpliktstjänstgöring samt genom att denna grundutbildning i princip är ett krav för antagning till hemvärnsman. Härvid utnyttjas också tidigare befälsutbildning eller annan för hemvärnet lämplig befattningsutbildning (telefonist, sjukvårdsman, kulspruteskytt osv.). Den samordning, som sker genom att hemvärnsförbanden samövas med andra krigsförband för sin krigsuppgift, är av stor betydelse och bör om möjligt utvidgas. Ytterligare en värdefull form av samordning med värnpliktsutbildningen förekommer genom att värnpliktiga, som tecknar kontrakt som extra hemvärnsmän, härigenom får möjlighet att vidmakthålla och vidareutveckla sina militära färdigheter bl. a. avseende skjutning och fältduglighet. Den samordning som sker för närvarande genom att den personal ur de frivilliga försvarsorganisationer, som ingår i hemvärnets krigsorganisation, deltar i hemvärnets förbandsövningar anser VK vara lämplig. Personalen i fråga kan som kontrakterad B-personal härigenom fullgöra sin avtalsenliga repetitionsutbildningsskyldighet. Samordning förutsätts dessutom ske genom att den kompletteringsutbildning som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 i princip är öppen för personal ur alla frivilligorganisationer således även hemvärnet. På motsvarande sätt bör viss övrig utbildning, som anordnas av hemvärnet, vara öppen för medlemmar ur andra frivilliga försvarsorganisationer. FBU kurser bör utnyttjas av hemvärnsbefälet.

8. Utbildning av värnpliktig som krigsplaceras i hemvärnet efter eget åtagande VK föreslår att en värnpliktig, som efter frivilligt åtagande krigsplacerats vid hemSOU 1969: 40

värnet, skall ha samma skyldigheter och rättigheter som andra hemvärnsmän. Han skall vara skyldig att fullgöra den utbildning som åläggs honom enligt hemvärnskontraktet samt uppmanas att fullgöra den ytterligare utbildning som anses önskvärd eller nödvändig för hans befattning inom hemvärnet. Så länge han är krigsplacerad i hemvärnet skall han vara befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen. Fullgjord hemvärnstjänstgöring skall å andra sidan ej få tillgodoräknas som fullgjord del av tjänstgöringsskyldigheten enligt vjärnpliktslagen. Om tjänstgöringsskyldigheten enligt värnpliktslagen ånyo skall användas genom att vederbörandes krigsplacering vid hemvärnet upphör, förutsätter VK emellertid att hänsyn tas till hans ålder och den tid under vilken han fullgjort tjänst inom hemvärnet.

E. Rekrytering

av frivilliga

hemvärnsmän

(Kapitel 5) Den nuvarande rekryteringen bedöms tillräcklig för att bibehålla eller i någon utsträckning öka hemvärnets nuvarande personalstyrka totalt sett. Enligt VK bedömning är rekryteringen dock otillräcklig för att täcka de behov av frivilliga hemvärnsmän som VK anser föreligga. Härtill kommer att rekryteringsmöjligheterna varierar i hög grad mellan olika delar av landet bl. a. beroende på befolknings- och samhällsstrukturen i dessa. VK anser det därför nödvändigt att föreslå ett flertal rekryteringsstimulerande åtgärder för att på sikt säkerställa hemvärnets tillgång på frivilliga hemvärnsmän. Bland de åtgärder, som VK föreslår, kan nämnas ökad upplysningsverksamhet, förbättrade ekonomiska förmåner, vissa organisatoriska åtgärder bl. a. organisationsförstärkningar vid försvarsområdesstaber. VK föreslår vidare att viss försöksverksamhet med s. k. rekryteringskonsulenter bör anordnas inom tre militärområden. Vidare föreslås åtgärder för att höja kvaliteten på utbildningen och för att öka antalet övningstillfällen för hemvärnsmännen. Här167

utöver föreslås ökning av antalet hemvärnsinstruktörer ur hemvärnsmännens egna led samt förbättrad personal- och medlemsvård. Värdet av att samhörigheten med krigsmaktens övriga förband stärks framhålles liksom värdet av att hemvärnet i ökad utsträckning försöker göra verksamheten »familjevänlig». Av särskild betydelse för rekryteringen är att hemvärnet tilldelas modern och effektiv utrustning. Det övervägande antalet frivilliga hemvärnsmän (ca 80 %) utgörs av i värnpliktshänseende överåriga, dvs. män äldre än 47 år. Denna grupp torde också i framtiden bli den viktigaste rekryteringskällan för hemvärnet. Det är angeläget att värnpliktiga innan de uppnår 47 års ålder får tillräcklig orientering om vilka valmöjligheter som föreligger för framtida tjänstgöring inom totalförsvaret. Åtgärder bör därför vidtas för att kunna lämna den aktuella personalen sådan orientering. Beträffande rekryteringen av värnpliktiga som efter frivilligt åtagande kan krigsplaceras i hemvärnet framhåller VK att det är önskvärt att denna främst inriktas på att säkerställa hemvärnets behov av befälsutbildad personal men att den också bör inriktas på att i hemvärnet engagera sådana värnpliktiga som ej omedelbart tas i anspråk vid krigsmaktens mobilisering eller som ej avses att tas i anspråk. Hit hör bl. a. ett betydande antal värnpliktiga som överförts till handräckningstjänst. Även rekryteringen av extra hemvärnsmän är av värde för hemvärnet då dessa kan medverka till att höja utbildningens kvalitet och på sikt utgör en värdefull rekryteringskälla. F. Frivillig utbildning av värnpliktiga värnsmän

hem-

(Kapitel 6) De värnpliktiga hemvärnsmännen, dvs. sådana värnpliktiga som erhållit uppskov från värnpliktstjänstgöring i krig, är skyldiga att under beredskapstillstånd och krig ingå i hemvärnet och kan således under dessa förhållanden komma att insättas för att lösa olika hemvärnsuppgifter. Någon skyldighet 168

att genomgå hemvärnsutbildning i fred finns ej. F. n. deltar endast omkring 10 % av de värnpliktiga hemvärnsmännen frivilligt i hemvärnets utbildning. I enlighet med direktiven har V K övervägt vilka åtgärder som bör vidtas för att stimulera de värnpliktiga hemvärnsmännen till ökat frivilligt deltagande i hemvärnsutbildningen. VK grundar sina förslag till åtgärder på omfattande undersökningar och diskussioner med värnpliktiga hemvärnsmän samt med företrädare för arbetsmarknadens organisationer och ett stort antal företag och myndigheter som har uppskovsvärnpliktiga anställda. Kommittén föreslår bl. a. att upplysningen till de värnpliktiga hemvärnsmännen och deras arbetsgivare intensifieras främst i syfte att klarlägga hemvärnets betydelse för totalförsvaret, de aktuella värnpliktigas skyldigheter och de fördelar för företagen som är förenade med att disponera uppskovsvärnpliktiga. Vidare föreslås att befintliga företagshemvärn skall aktiveras eller nya sådana organiseras vid företag som nu saknar sådant hemvärn. Undersökningarna visar att företagens ledning i allmänhet är mycket positiv till aktiv medverkan inom företagshemvärnen även om de ekonomiska och personella resurser som de kan bidra med i regel måste bli begränsade. En utvidgning av företagshemvärnens verksamhet kommer att kräva ökade insatser främst av försvarsområdesbefälhavarna. De förmåner som i fred bör utgå till värnpliktiga hemvärnsmän då de frivilligt deltar i hemvärnets utbildning bör vara desamma som för övriga frivilliga hemvärnsmän. Värnpliktiga hemvärnsmän, som frivilligt deltar i hemvärnsutbildningen, bör vara befriade från att fullgöra kvarstående repetitionsutbildningsskyldighet inom det obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet under den tid de har uppskov. Resultatet av de föreslagna åtgärderna kan ej överblickas förrän de fått verka under några år. Skulle det visa sig att åtgärderna ej ger tillfredsställande resultat anSOU 1969: 40

ser VK att frågan om införandet av en obligatorisk utbildning för de värnpliktiga hemvärnsmännen bör tas upp till förnyad prövning.

G. Ungdomsutbildningen

inom

hemvärnet

(Kapitel 7) Ungdomsutbildningen inom hemvärnet har enligt nuvarande anvisningar till syfte att • väcka, tillvarata och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen; • under för ungdom lämpliga former bibringa de kunskaper och färdigheter som är ägnade att möjliggöra användning i hemvärnet, förbereda den kommande värnpliktstjänstgöringen samt ge upplysning om yrkesverksamhet inom försvaret; • ge ungdomen en sådan inställning till hemvärnet att vederbörande efter värnpliktstjänstgöringen återkommer till hemvärnet som hemvärnsman, extra hemvärnsman eller instruktör samt • ge ungdomen en värdefull fritidssysselsättning. VK anser att de utfärdade anvisningarna väl överensstämmer med vad VK i Frivilligförsvaret 1 föreslagit som målsättning för ungdomsverksamheten vid övriga frivilliga försvarsorganisationer. Det angivna syftet med ungdomsverksamheten bör därför även framdeles utgöra målsättningen i stort för hemvärnets ungdomsverksamhet. VK förutsätter att sådan verksamhet, som syftar till att bibringa ungdomarna militära kunskaper och färdigheter för att ge dem som så önskar möjlighet att teckna kontrakt som hemvärnsmän, utformas och genomförs med särskilt hänsynstagande till elevernas ålder. VK föreslår att begreppet hemvärnsungdom används som sammanfattande begrepp för deltagarna i ungdomsutbildningen. Hemvärnsungdomar bör ej placeras i stridande befattning i hemvärnsförband. De bör istället i krig användas som ordonnanser e. d. Tidigast det år ungdomarna fyller 18 år bör de få teckna kontrakt som hemSOU 1969: 40

värnsmän under förutsättning att de då genomgått viss grundläggande utbildning inom ungdomsutbildningen. Ungdomsutbildningen bör liksom nu omfatta hemvärnsrekrytskola om minst 100 timmar fördelade på två skeden, hemvärnssoldatskola om minst 150 timmar fördelade på tre skeden samt hemvärnsbefälsskola om minst 100 timmar fördelade på två skeden. Dessutom bör specialkurser förekomma. Utbildningen bör anordnas som lokal utbildning i hemorten i regel under vinterhalvåret och som centrala och regionala kurser under skolfria perioder av året. Den nuvarande formen för uppdelning av ungdomsutbildningen inom hemvärnet och andra frivilliga försvarsorganisationer, som bedriver sådan utbildning, bör i princip bibehållas. En närmare samordning av verksamheten bör eftersträvas. Likartade bestämmelser för antagning, utrustning, förmåner m. m. bör utfärdas. I hemvärnets ungdomsutbildning kan även delta ungdomar ur de frivilliga försvarsorganisationerna. Det bör ankomma på försvarsområdesbefälhavaren att vidta sådana samordnande åtgärder att utbildning och övrig verksamhet kan bedrivas med största möjliga effekt och så att ej önskvärd konkurrens mellan olika frivilligorganisationer uppstår. VK framhåller vidare betydelsen av att tillgång på lämpliga ungdomsledare utgör grundvillkoret för ett gott resultat av ungdomsarbetet. Ett årligt arvode föreslås utgå till ungdomsledarna. H. Förmåner till hemvärnsmän (Kapitel 8) 1. Allmänna överväganden VK har i Frivilligförsvaret 1 föreslagit omfattande förbättringar av de ekonomiska och andra förmåner som f. n. utgår vid frivillig försvarsutbildning. Förbättringarna har betingats främst av de ändrade utbildningssystem som föreslagits och som i många avseenden kommer att ställa öka169

de krav på frivilligpersonalen. Föreslagna förmånsförbättringar bör även ses som en allmänt rekryteringsfrämjande åtgärd. I föreliggande betänkande föreslås även för hemvärnet ett ändrat utbildningssystem, vilket innebär att i viss mån ökade krav kommer att ställas på hemvärnsmännen och då främst på hemvärnsbefäl et. Ökade krav på frivilligpersonalen bör enligt VK mening medföra förbättrade förmånsvillkor. Föreslagna förbättringar av villkoren för annan frivilligpersonal måste enligt kommitténs uppfattning få sin motsvarighet för hemvärnets personal. VK strävan har varit att vinna likformighet i fråga om förmåner för all personal i frivillig försvarsverksamhet så långt detta är möjligt.

2. Föreslaget förmånssystem Förmånssystemet innehåller i stort nuvarande förmånsslag med i vissa avseenden utvidgad förmånsrätt. Nya förmåner som tillkommer är premier vid olika slag av utbildning. Vidare föreslås att hemvärnsmännen får en väsentligt ökad rätt till förmåner av värnpliktssocial karaktär. Familjebidragsförmåner föreslås således kunna utgå vid utbildning som omfattar minst fem dagar i följd. Med hänsyn till att förmånssystemet innebär avsevärda ändringar av nuvarande förmånsbestämmelser i hemvärnskungörelsen föreslås att dessa upphävs och ersätts av ett särskilt kungligt brev med bestämmelser om förmåner till hemvärnsmän. För hemvärnsmän i allmänna hemvärnet föreslås bl. a. följande förmånsförbättringar. Traktamente föreslås utgå för dag vid fullgörande av s. k. årlig utbildning. Vid deltagande i annan utbildning utgår traktamente om utbildningen omfattar minst två dagar i följd. Enligt gällande bestämmelser inträder rätt till traktamente endast om utbildningen pågår minst tre dagar i följd. Premier föreslås utgå i form av tjäostgöringspremie och utbildningspremie. Förstnämnda premie utgår vid s. k. årlig ut-

bildning med 50 kronor till hemvärnsman som under utbildningsåret fullgjort minst 20 timmars utbildning och med 85 kronor till hemvärnsbefäl som fullgjort minst 34 timmars utbildning. Utbildningspremie utgår med 300 kronor för genomgången kurs om 40 timmar, som ingår i introduktionsutbildning, viss befälsutbildning, specialutbildning och instruktörsutbildning. Omfattar kurs 80 timmar utgör premiebeloppet 600 kronor. Hemvärnsmännen föreslås också få rätt till grupplivförsäkring och begravningshjälp enligt samma grunder som gäller för värnpliktiga. Beträffande rätt till reseförmåner m. m. föreslås en utökad tillämpning av bestämmelserna i allmänna resereglementet. Arvoden till kretshemvärnschef och hemvärnschefer föreslås höjda. Arvode föreslås utgå även till ställföreträdande hemvärnschef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare med 300 kronor för år. Hemvärnsman i driftvärnet föreslås under deltagandet i utbildning på fritid få rätt till traktamente enligt samma grunder som hemvärnsman i allmänna hemvärnet. Utbildningspremie föreslås utgå till befäl vid driftvärnet i överensstämmelse med vad som föreslagits gälla för hemvärnsmän i allmänna hemvärnet. I. Organisatoriska frågor (Kapitel 9) VK har funnit att hemvärnets nuvarande organisation i sina huvuddrag är ändamålsenlig och bör bibehållas även i framtiden. VK förordar att det allmänna hemvärnets indelning i hemvärnskretsar och hemvärnsområden - utöver den successiva granskning som redan sker - görs till föremål för en samlad översyn för att åstadkomma en lämplig anpassning av kretsarnas och områdenas gränser till vad som gäller för andra funktioner och verksamheter inom totalförsvaret. För driftvärnet lämnas förslag i syfte att klarlägga lydnadsförhållanden m. m. VK bedömer det vara nödvändigt med vissa organisationsförstärkningar vid miliSOU 1969: 40

tära staber, som handlägger hemvärnsärenden, samt vid hemvärnets stridsskola. VK förutsätter att respektive myndigheter inför ett genomförande av VK förslag närmare preciserar de förändringar av arbetsuppgifterna, som förslagen i fråga kan ge anledning till, och i förekommande fall anmäler eventuella behov av organisationsförstärkningar. VK finner det angeläget att dessa frågor särskilt beaktas vid pågående översyn och utredningar av myndigheternas organisation.

J. Särskilda frågor (Kapitel 10) Hemvärnets utbildning måste enligt VK uppfattning bedrivas under i stort motsvarande utbildningsbetingefser som vid övrig militär utbildning för att den målsättning som VK tidigare angett skall kunna uppnås. Särskilt bör tillgången på lämpliga instruktörer beaktas. Förutom att hemvärnsbefälet ges ökade kunskaper och färdigheter i trupputbiidning är det önskvärt att reservoch värnpliktigt befäl i ökad utsträckning frivilligt medverkar i hemvärnsutbildningen. De ekonomiska förmåner som utgår till vissa instruktörer i hemvärnet bör förbättras. För att skapa en så god utbildningsmiljö som om möjligt föreslås ökat samarbete mellan de olika frivilligorganisationerna bl. a. för att erhålla lämpliga utbildningslokaler m . m . För att främja deltagandet i hemvärnsutbildningen bör prövas om denna kan göras mera »familjevänlig». VK understryker starkt betydelsen av att hemvärnet har en så modern och ändamålsenlig utrustning som möjligt. Förbättringar är önskvärda bl. a. i fråga om pansarvärnsvapen och viss personlig utrustning. Viss utrustning föreslås tillfälligt kunna få disponeras ur krigsmaktens mobiliseringsförråd. Beträffande tjänsteställning och tjänstegrader inom hemvärnet ansluter sig VK i princip till vad som tjänsteställningsutredningen (TSU) framfört i detta hänseende varvid även hänsyn tagits till vad chefen SOU 1969: 40

för försvarsdepartementet anfört i PM till överbefälhavaren den 27 juni 1969 angående nytt tjänsteställningssystem.

K.

Författningsfrågor

(Kapitel 11) VK har funnit att den nuvarande hemvärnskungörelsen bör ersättas med en ny sådan kungörelse. Förslaget till den nya kungörelsen innehåller inledningsvis grundläggande allmänna bestämmelser om hemvärnet. Därefter följer två avsnitt med särskilda bestämmelser om allmänna hemvärnet och driftvärnet. I en följande avdelning har samlats föreskrifter om hemvärnspersonalens förslags- och beslutanderätt. Kungörelsen innehåller slutligen förutom speciella bestämmelser om bl. a. mottagande av gåva en tillämpningsföreskrift. De nuvarande bestämmelserna om förmåner åt hemvärnspersonalen har brutits ut och omarbetats till ett särskilt kungligt brev enligt samma system som VK föreslagit i Frivilligförsvaret 1 beträffande övrig frivilligpersonal. Förutom den omarbetning av hemvärnskungörelsen som således skett har VK vid översynen av övriga författningar och bestämmelser, som utfärdats av Kungl. Maj: t och som har anknytning till hemvärnets verksamhet, funnit anledning att också föreslå ändringar i vissa av dessa författningar. I enlighet med det anförda har VK utarbetat förslag till Hemvärnskungörelse Kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän Bestämmelser om förmåner till hemvärnspersonal Kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101) Kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Specialmotivering till författningsförslagen lämnas i kapitel 11. 171

L.

M. Ekonomiska slag

Övergångsbestämmelser

(Kapitel 12) VK föreslår att övergång till det föreslagna utbildningssystemet för hemvärnet samt därmed sammanhängande åtgärder bör ske den 1 juli 1970. VK bedömer att en övergångsperiod om något eller några år är nödvändig för att systemet skall vara fullt genomfört. Vidare förutsätts att berörda myndigheter, främst rikshemvärnschefen, utfärdar eventuella ytterligare övergångsbestämmelser.

konsekvenser

av VK

för-

(Kapitel 13) VK har överslagsmässigt beräknat de ekonomiska konsekvenser som följer av ett genomförande av VK förslag till utbildningssystem och förbättrade förmåner till hemvärnsmän under utbildning och tjänstgöring. Kostnaderna har beräknats i 1969 års penningvärde. VK förslag till årligt statsbidrag för hemvärnets verksamhet vid ett fullt utbyggt utbildningssystem redovisas i tabell 15:2. Av kostnadsökningarna på 7,7 miljoner kr. utgör omkring 70 procent eller 5,7 miljoner kr. kostnader som direkt föranleds av

Tabell 15:2 VK förslag till årligt statsanslag för hemvärnets verksamhet vid fullt utbyggt utbildningssystem (Kronor) 1

Anslagspost

I riksstaten för 1969/70 för hemvärnet anvisat totalt anslagsbelopp

1. Förvaltningskostnader 2. Övningar 3. Intendenturmateriel 4. Tygmateriel Summa

3 041 0002 5 000 0002 2 000 0004 7 460 0002-4 17 501 000

Av VK beräknade kostnadsökningar som belastar respektive anslagsVK förslag till statsposter vid genombidrag avseende anförande av föreslagna slagsposterna 1 och 2 utbildnings- och vid fullt utbyggt förmånssystem utbildningssystem1 + 895 0003 + 6 880 0003

7 775 000

3 936 0002 11 880 0002 2 000 000 7 460 000 25 276 000

1 2

VK förutsätter en successiv utbyggnad av föreslaget utbildningssystem. Inräknat medel anvisade under anslagen Armén respektive Marinen: Förband med särskild budget. 3 Kostnadsökningarna fördelar sig enligt följande. A. Anslagsposten för förvaltningskostnader a) Höjda arvoden till kretshemvärnschef er och hemvärnschefer 345 000 b) Arvoden föreslås utgå även till ställföreträdande hemvärnschef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare 450 000 c) Ersättning till rekryteringskonsulenter 100 000 S:a 895 000 B. Anslagsposten för övningar 500 000 a) Ökad utbildning 825 000 b) Traktamenten och resor 100 000 c) Familjebidrag d) Premier, därav tjänstgöringspremier 3,10 milj. kr. 3 455 000 S:a 6 880 000 Totalt 7 775 000 4 Av VK beräknade kostnadsökningar har generellt fördelats på anslagsposterna 1 och 2 i tabellen. Någon ytterligare uppdelning av beloppen på samtliga anslagsposter har inte ansetts erforderlig i sammanhanget.

172 SOU 1969: 40

förbättrade förmåner för den enskilde hemvärnsmannen under utbildning och tjänstgöring. Såsom jämförelse kan nämnas att av VK beräknade kostnadsökningar, 10 miljoner kr., för den i Frivilligförsvaret 1 behandlade frivilliga försvarsverksamheten omkring 70 procent av totalbeloppet hänför sig till förmånsförbättringar för de frivilliga. Beräknade kostnadsökningar är i princip hänförbara till anslagsposterna för förvaltningskostnader respektive övningar. Någon ytterligare fördelning av kostnadsökningarna på övriga anslagsposter har därför inte ansetts erforderlig.

personalkategori som i första hand bör vara aktuell härför är, enligt kommitténs uppfattning, sådana värnpliktiga som placeras i personalreserv och som ej avses att disponeras för krigsmaktens behov i samband med en mobilisering. Hit hör till exempel värnpliktiga som av medicinska skäl åsatts begränsad militär användbarhet och i samband härmed uttagits till handräckningstjänst. VK förutsätter att även dessa värnpliktiga åläggs samma utbildningsskyldighet som de frivilliga hemvärnsmännen dvs. 20 (34) timmars utbildning per år. Årskostnaderna härför har beräknats till 1,1 miljoner kronor för en utbildningskontingent om 10 000 värnpliktiga.

N . Obligatorisk tjänstgörings- och utbildningsskyldighet i hemvärnet för värnpliktiga (Kapitel 14) VK framlägger vissa förslag till hur en eventuell framtida obligatorisk tjänstgöringsoch utbildningsskyldighet i hemvärnet med stöd av värnpliktslagen bör utnyttjas. VK utgår härvid ifrån att en situation uppstått då det ej längre är möjligt att helt tillgodose hemvärnets personalbehov genom frivillig rekrytering. VK framhåller emellertid att åtgärder av ifrågavarande slag endast bör vidtas i samband med att en samlad översyn sker av hur tillgängliga försvarsresurser skall användas. VK förutsätter härvid att uppskovsvärnpliktiga, dvs. värnpliktiga hemvärnsmän, åläggs samma utbildningsskyldighet som de frivilliga hemvärnsmännen, dvs. 20 timmars utbildning varje år. Härutöver bör allt befäl åläggas ytterligare 14 timmars utbildning varje år. Om utbildningen av resursskäl till en början måste begränsas föreslår VK att endast 35 % av de uppskovsvärnpliktiga genomgår utbildning varje år medan återstoden genomgår utbildning vart fjärde år. Årskostnaderna för utbildningen uppskattas till 8,8 miljoner kronor respektive 4,5 miljoner kronor. VK har vidare funnit att även andra värnpliktiga än uppskovsvärnpliktiga bör kunna komma ifråga för obligatorisk tjänstgöring och utbildning inom hemvärnet. Den SOU 1969: 40

Bilaga 1:1

VK förslag till vissa begrepp

I nedanstående tabell redovisas förslag till nya eller ändrade begrepp, dessas innebörd i stort och motsvarighet enligt nuvarande bestämmelser. VK förslag PERSONAL (se även bifogad bild A) Hemvärnets personal

Innebörd

Motsvaras enligt nuvarande bestämmelser av

All personal som ingår i hemvärnet dvs. hemvärnsmän, hemvärnsungdom, B-personal ur frivilliga försvarsorganisationer, fast anställda krigsplacerade i hemvärnet Frivilliga hemvärnsmän Värnpliktiga hemvärnsmän

Hemvärnets personal, personal ur frivilliga försvarsorganisationer, fast anställda krigsplacerade i hemvärnet, värnpliktiga hemvärnsmän och värnpliktiga driftvärnsmän Hemvärnsmän Hemvärnets personal utom (i allmänna hemvärnet hemvärnsrekryter, eller i driftvärnet) värnpliktiga hemvärnsmän, värnpliktiga driftvärnsmän Frivilliga hemvärnsmän Hemvärnsmän som efter frivilligt Hemvärnets personal utom åtagande anslutit sig till hemhemvärnsrekryter värnet: ordinarie hemvärnsmän, extra hemvärnsmän hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän Ordinarie hemvärnsmän Frivilliga hemvärnsmän som är Hemvärnsmän, placerade för tjänstgöring i hem- driftvärnsmän värnet Extra hemvärnsmän Frivilliga hemvärnsmän som är Extra hemvärnsmän, värnpliktiga och som ej dispoextra driftvärnsmän neras av hemvärnet när de fullgör värnpliktstjänstgöring Värnpliktiga hemvärnsmän Värnpliktiga med uppskov (mot- Värnpliktiga hemvärnsmän, svarande) och som är skyldiga att värnpliktiga driftvärnsmän tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig Hemvärnsungdom Ynglingar fr. o. m. 15 t. o. m. 20 Hemvärnsrekryter, år som ej påbörjat värnpliktsdriftvärnsrekryter, tjänstgöringen eller ej tecknat hemvärnsungdom kontrakt som hemvärnsmän

174 SOU 1969: 40

VK förslag

Innebörd

Adjutant vid hemvärnsområde Adjutant vid hemvärns(driftvärns-)kompani Adjutant vid hemvärnskrets Chefför driftvärnsdistrikt

Adjutant, adjutant till hemvärnschef

Befälhavare för driftvärnsdistrikt Befälhavare för driftvärnssektion

Chefför driftvärnssektion UTBILDNING In troduktionsu t bildning Allmän introduktionsutbildning Introduktionskurser för befäl Årlig utbildning Föreskriven utbildning

Särskild befälsutbildning Övrig utbildning Fortsatt befälsutbildning Specialutbildning

Instruktörsutbildning

Kompletteringsutbildning Grundläggande hemvärnsutbildning PREMIER Tjänstgöringspremie

1 Motsvaras enligt nuvarande bestämmelser av

Utbildning inom hemvärnet som Grundkurs för nyantagna skall genomgås snarast efter an- hemvärnsmän tagning till hemvärnsman Utbildning lika för alla nyantagna hemvärnsmän om 6—8 timmar Kurser för befäl utom gruppche- Befälsutbildning fer om 40 (i vissa fall 80) tim. För alla hemvärnsmän obligato- Allmän utbildning risk utbildning om 20 timmar per år genom vilken hemvärnsmännen fullgör sin utbildningsskyldighet Utbildning för allt befäl om 14 Befälsutbildning timmar per år utöver föreskriven utbildning Utbildning som erbjudes utöver introduktionsutbildning och årlig utbildning Repetitionskurser för allt befäl, i regel veckokurser Befälsutbildning Utbildning för hemvärnsmän Särskild utbildning som skall bestrida särskilda befattningar. I regel vecko- eller veckoslutskurser Utbildning av hemvärnsmän till Befälsutbildning: hemvärnsinstruktör eller bikurser för biträdande trädande hemvärnsinstruktör. instruktörer Kurser om 40 eller 80 timmar Utbildning i skytte, militär idrott, Allmän utbildning försvarsupplysning m. m., ofta gemensam med personal ur frivilliga försvarsorganisationer Utbildning av nyantagna utan till- Grundkurs för nyantagna räcklig tidigare militärutbildning hemvärnsmän Utgår för fullgjord årlig utbildning om: minst 20 timmar med 50 kr 1 minst 34 timmar med 85 kr

Utgår ej

Gäller endast hemvärnsbefäl.

SOU 1969:40

Motsvaras enligt nuvarande bestämmelser

VK förslag

Innebörd

Utbildningspremie

Utgår för genomgången godkänd Utgår ej introduktions- och repetitionskurs för hemvärnsbefäl, specialkurs samt instruktörskurs. Premiebelopp: kurstid 40 timmar 300 kr kurstid 80 timmar 600 kr

ÖVRIGT Lokal driftvärnsavdelning Organ för förslags- och beslutanderätt

Driftvärnets lägsta administrativa enhet De särskilda organ genom vilka hemvärnets personal kan medverka i hemvärnets utformning och verksamhet

»lokal underavdelning av driftvärnet» Representations- och verkställande organ

Bild A. Hemvärnets indelning. 1. Nuvarande förhållanden Hemvärnet Driftvärn

Allmänt hemvärn Frivilligt hemvärn

Frivilligt driftvärn

Värnpliktigt hemvärn

t

•

Värnpliktigt driftvärn

•

Värnpliktiga driftvärnsmän

Värnpliktiga hemvärnsmän Hemvärnets personal Hemvärnsmän — Driftvärnsmän Extra hemvärnsmän — Extra driftvärnsmän Hemvärnsrekryter — Driftvärnsrekryter Hemvärnsveteraner Musikhemvärnsmän

B-personal ur frivilliga försvarsorganisationer

2. VK förslag Hemvärnet Allmänt hemvärn

t

Driftvärn

•

Hemvärnets personal Hemvärnsmän Frivilliga hemvärnsmän Ordinarie hemvärnsmän Extra hemvärnsmän Hemvärnsveteraner M usikhemvärnsmän

Värnpliktiga hemvärnsmän

Fast anställda krigsplacerade vid hemvärnet

Hemvärnsungdom

B-personal

Bilaga 1:2

A.

Hemvärnet i Norge och Danmark

Inledning

VK har under utredningsarbetet studerat hemvärnet i Norge och Danmark. Studiebesök har under våren 1967 och hösten 1968 gjorts i Norge och under våren 1967 i Danmark. Studierna har syftat till att inhämta erfarenheter av hemvärnsorganisationerna och hemvärnsutbildningen i länder där samhällsförhållandena är likartade med Sveriges. VK har främst studerat det allmänna hemvärnets och sjöhemvärnets organisation, utbildning och övrig verksamhet i dessa länder. Huvuddelen av studierna har förlagts till Norge där bl. a. obligatorisk hemvärnsutbildning och utbildningen av hemvärnsbefäl särskilt studerats.

B. Norge 1. Allmänt Det norska hemvärnet tillkom efter andra världskrigets slut. Hemvärnet byggdes upp mot bakgrund av Norges speciella geografiska och befolkningsmässiga förhållanden bl. a. i syfte att säkerställa försvaret mot fientlig kupp och för att skydda mobiliseringen av krigsmaktens övriga delar. De negativa erfarenheterna från det tyska anfallet mot Norge 1940 och den norska motståndsrörelsens framgångsrika kamp under krigets fortsättning kom att spela en stor roll vid utformningen av det norska hemvärnet. De uppgifter som ålagts hemvärnet SOU 1969: 40 12—914422

är av omfattande art och anses i många fall vara av avgörande betydelse för ett framgångsrikt försvar av landet. Då det norska hemvärnet bildades övervägdes att liksom i Sverige helt rekrytera detta med frivilliga hemvärnsmän. Efter krigets slut fanns emellertid ett stort antal värnpliktiga som ej erhållit militärutbildning. Hemvärnet bedömdes vara en lämplig organisation för att ta emot och utbilda dessa värnpliktiga. Dessa blev skyldiga att ingå i hemvärnet och där fullgöra sin obligatoriska utbildning. Det dominerande inslaget av värnpliktiga har sedan dess bibehållits bl. a. för att säkerställa tillgången av förband med hög insatsberedskap särskilt inom områden där de begränsade befolkningsresurserna ej möjliggör en frivillig rekrytering till tillräckligt antal av hemvärnsmän. Hemvärnets personal utgörs därför i stor utsträckning av värnpliktiga som åläggs författningsenlig tjänstgöringsskyldighet i hemvärnet. Vidare ingår frivilliga hemvärnsmän, främst män som lämnat värnpliktsåldern. Liksom i Sverige har det norska hemvärnet en djup förankring inom alla delar av samhället och betraktas som ett uttryck för den fasta och levande förvarsvilja, som finns hos det norska folket.

2. Ledning och indelning Det norska hemvärnet är en självständig försvarsgren vid sidan av hären, sjöförsvaret och luftförsvaret. Chef för det norska 177

hemvärnet är generalinspektören för hemvärnet, som lyder under försvarschefen (ÖB). I fråga om administration och förvaltning lyder han dock direkt under försvarsdepartementet. Generalinspektören svarar för hemvärnets organisation, personal, rekrytering, utbildning och utrustning. I operativt hänseende är hemvärnet underställt operativa chefer inom hären, sjöförsvaret och luftförsvaret. Territoriellt indelas hemvärnet i hemvärnsdistrikt som geografiskt sammanfaller med försvarsdistrikten, vilka närmast motsvarar våra försvarsområden. Chef för hemvärndistrikt lyder i frågor om organisation, personal, rekrytering, utbildning och utrustning under generalinspektören. Operativt lyder han under försvarsdistriktschef inom hären eller motsvarande chef i sjö- respektive luftförsvaret. Vid mobilisering underställs hemvärnsdistrikt försvarsdistriktet (motsvarande) varvid hemvärnsdistriktschefen med sin stabspersonal ingår i försvarsdistriktsstaben. För att säkerställa en enhetlig ledning i krig av försvaret inom försvarsdistriktet har försvarsdistriktschefen (motsvarande) tillagts vissa befogenheter gentemot hemvärnet redan i fred. Sålunda skall försvarsdistriktschefen fastställa hemvärnets uppgifter under beredskapstillstånd och krig, lämna direktiv för hur uppgifterna skall lösas, kontrollera utbildning samt lämna direktiv för och kontrollera hemvärnets mobilisering, beredskap och krigsanvändbarhet. Hemvärnsdistriktschefen är ansvarig för att verksamheten bedrivs enligt försvarsdistriktschefens direktiv och anvisningar. Hemvärnsdistriktet indelas i hemvärnsavsnitt, som närmast motsvarar våra hemvärnskretsar. Varje hemvärnsavsnitt tilldelas bestämda operativa uppgifter. Hemvärnsavsnitten i sin tur indelas i hemvärnsområden. Inom hemvärnsområdet organiseras hemvärnslag (hemvärnsgrupp), hemvärnstropp (hemvärnspluton) och i förekommande fall hemvärnskompani. I det norska hemvärnet förekommer, liksom i det svenska hemvärnet, förtroendenämnder på central, regional och lokal nivå. 178

3. Uppgifter Uppgifterna för hemvärnet omfattar i regel skydd av krigsmaktens mobilisering genom bevakning och försvar av förråd eller andra viktiga skyddsobjekt. Därutöver förbereder hemvärnet fördröjningsstrid och guerillakrigföring som närmast motsvarar fria kriget i Sverige. I princip ianspråktas det norska hemvärnet vid mobilisering samt därefter när kriget berör den egna hembygden, medan det under övriga förhållanden »ej är i tjänst». Hinder föreligger emellertid ej för att hemvärnet vid behov tas i anspråk även om striden ej berör den egna hembygden, varvid dock permanenta bevakningsuppgifter i regel ej tilldelas hemvärnet. Uppgifterna under mobilisering synes i huvudsak motsvara dem som åvilar det svenska hemvärnet. Förberedelserna för fördröjningsstrid intar en framskjuten plats i utbildningen. Utbildning härför sker främst i plutonsförband men i vissa fall även i större förband. Stor vikt läggs på guerillakrigföring. Särskilt uttagna hemvärnsgrupper specialutbildas för sådan verksamhet. Utbildningen i guerillakrigföring kan göras mer omfattande och intensivare än utbildningen i fria kriget i Sverige då de norska hemvärnsmännen är yngre än de svenska och till huvuddelen värnpliktiga. Verksamheten i fråga bedöms komma att genomföras i samverkan med fält- och lokalförsvarsförband.

4. Personal a) Hemvärnsmännen Det norska hemvärnet är i princip ett värnpliktigt hemvärn även om frivilliga hemvärnsmän ingår. Värnplikten i Norge varar mellan 20-44 års ålder. Hemvärnet består främst av värnpliktiga, som av olika skäl vid olika tidpunkter under värnpliktstiden överförs från andra krigsförband till hemvärnet. En kategori av hemvärnsmännen utgörs av värnpliktiga, som efter 3 månaders rekSOU 1969:40

rytutbildning vid hären, överflyttas till hemvärnet för att där fullgöra återstående del av sin värnpliktstjänstgöringsskyldighet. Detta sker genom tjänstgöring 50 timmar (6 dagar) per år under 23 år. Befäl och specialister tjänstgör härutöver 14 dagar vart tredje år. Ett stort antal sådana 3-månadsvärnpliktiga tilldelas hemvärnet varje år. Uttagningen till denna kortare grundutbildning sker redan vid inskrivningen, men överföringar kan även ske under utbildningens gång. Uttagningen grundas på den enskilde värnpliktiges bedömda lämplighet för tjänstgöring i hemvärnet och på aktuella behov av hemvärnsmän för att säkerställa hemvärnets insatsberedskap. Vissa värnpliktiga i ålder mellan 30-44 år överförs till hemvärnet då de ej behövs för fältförbandens krigsorganisation. De har fullgjort första tjänstgöring och har i regel återstående repetitionsutbildningsskyldighet om en å två månader kvar att fullgöra i hemvärnet. För att dessa värnpliktiga skall kunna vara aktiva inom hemvärnet så lång tid som möjligt har den årliga tjänstgöringstiden för denna grupp begränsats till 25 timmar (3 dagar) per år. Personal som fullgjort sin första tjänstgöring vid sjö- eller luftförsvaret har många gånger en för hemvärnstjänst mindre lämplig grundutbildning, varför viss omskolning även måste inrymmas i ovan angiven tid. Ett mindre antal frivilliga finns i hemvärnet. De utgörs dels av ynglingar från 17 år och äldre som ännu ej påbörjat värnpliktstjänstgöring, dels av värnpliktsfria män mellan 44 och 55 (i vissa fall 60) år. Någon mera omfattande propaganda för att få ökat antal frivilliga till hemvärnet synes ej bedrivas. Värnpliktiga hemvärnsmän över 44 år står kvar i hemvärnets mobiliseringsreserv till fyllda 55 år. De kan tas i anspråk först vid krig då förhållandena så kräver. De har ej vapen och utrustning utdelade. b) Hemvärnsbefälet Ett stort antal yrkesbefäl ingår i det norska hemvärnet. Sålunda är hemvärnsdistriktsSOU 1969: 40

cheferna och personalen i hemvärnsdistriktsstaberna yrkesbefäl. Distriktschefer har i regel överstelöjtnants grad. Vid distriktsstaberna finns instruktionsofficerare på aktiv stat av kaptens och löjtnants grad. Överföringar av personal mellan hären (särskilt infanteriet och kavalleriet) och hemvärnet eller omvänt förekommer. Tjänsten i hären och hemvärnet anses likvärd. Avsnittschefen är deltidstjänstgörande och är i regel f. d. aktivt eller värnpliktigt befäl. Avsnittschefen har till sitt förfogande visst hemvärnsbefäl. Hans uppgift är främst att förbereda hemvärnets mobilisering och planlägga dess krigsuppgifter. Hemvärnsområdeschefen liksom hans medhjälpare är hemvärnsmän och löser sina hemvärnsuppgifter vid sidan av sina civila yrken. Hemvärnsområdeschefen är ansvarig för personaltjänst, utrustning samt viss utbildning liksom för att specialister och blivande befäl utväljs och genomgår erforderlig utbildning. Troppchefer (plutonchefer) och lagförare (gruppchefer) är hemvärnsmän. 5. Utbildning Utbildningstiden är, som tidigare nämnts, för huvuddelen av hemvärnsmännen som fullgör sin värnplikt inom hemvärnet upp till 50 timmar eller 6 dagar per år. Befäl och specialister fullgör härutöver 14 dagar vart tredje år. För hemvärnsmän, som fullgjort lång värnpliktstjänstgöring före överföring till hemvärnet och därför endast har skyldighet att fullgöra en å två månaders tjänst inom hemvärnet, kan den årliga tjänstgöringstiden reduceras till 25 timmar per år. De frivilliga inom hemvärnet har samma tjänstgöringstid som de värnpliktiga hemvärnsmännen. För frivilliga över 44 år, som tidigare tillhört hemvärnet som värnpliktiga, kan tjänstgöringsskyldigheten i fred begränsas till en mönstringsövning varje år, omfattande kontroll av utrustning, skjutning för militärt skyttemärke samt härutöver en larmövning vart tredje år. För att leda utbildning av hemvärnsung179

dom (17-20 år) utbildas särskilda ungdomsledare, i regel yngre hemvärnsmän, som frivilligt anmäler sig. Av den anslagna utbildningstiden används årligen omkring en tredjedel för utbildning i anslutning till krigsuppgiftcrna samt två tredjedelar för enskild utbildning och utbildning i lag och tropp. Utbildningen bedrivs som fritids- och kvällsövningar eller som sammanhängande övningar över flera dagar i regel i anslutning till veckoslut. Förövning på hemvärnsområdenas krigsuppgifter leds i regel av avsnittschefen och genomförs varje år främst i försvaret av skyddsföremål. Utbildning i fördröjningsstrid och guerillaverksamhet förekommer även. Huvuddelen av utbildningen enskilt, i lag och i tropp planläggs och leds av hemvärnsområdenas eget befäl. Områdeschefen kan härutöver biträdas av instruktörer från närliggande truppförband, hemvärnsskola eller hemvärnsdistrikt. Stor vikt läggs vid den fältmässiga skjut- och skidskytteutbildningen, spräng- och mintjänst, terrängtjänst med orientering, ABC-skydd och sjukvårdstjänst. Utbildning i sambandstjänst ges stort utrymme liksom utbildningen i rapportering. För hemvärnet i luftförsvaret sker utbildning i luftvärnskanontjänst. Utbildningen inom sjöhemvärnet redovisas i ett följande avsnitt. För nyrekryterad personal sker omskolning under tre dagars sammanhängande övning. Befälsutbildning inom hemvärnet, liksom specialistutbildning, sker vanligen på särskilda kurser om i regel 14 dagar på hemvärnets centrala och regionala skolor. Denna utbildning om 14 dagar under varje 3-årsperiod, utöver de 50 tim/år som åligger samtliga hemvärnsmän, är de till befäl och special tjänst uttagna hemvärnsmännen skyldiga att genomgå. Befälsutbildningen inleds med en grundkurs som måste gås igenom före lagförarekurs, lagförarekurs måste gås igenom före troppchef skurs osv. På detta sätt kan en hemvärnsman utbildas och 180

befordras till troppchef, hemvärnsomrideschef och i vissa fall avsnittschef. I al befälsutbildning ingår instruktörsutbildning. I princip är utbildningen av lagföran och specialister såsom prickskyttar, persoial i guerilla- och sprängkommandon m. fl. förlagd till distrikten. På de centrala hemvärnsskolorna i Tarpo och Dombås sker utbildning av befäl och specialister av högre grad än lagförare Ett omfattande system av kurser i ledar:kap, taktik, guerilla, vapenteknik, signal-, pionjär- och underhållstjänst m. m. finns uppbyggtVid Torpo och Dombås äger även kurser för kvinnlig personal i hemvärnet \ ex. lottor rum. Viss hemvärnsungdom, som ej påbirjat värnpliktsutbildning, samt vissa 3-m.inaiersrekryter uttas för att genomgå hären; befälsskolor med efterföljande trupptjänst i hären. Denna befälsutbildning ger dem möjlighet att tjänstgöra som instruktörer i iemvärnet under sin fortsatta tjänst. Målet är att få två sådana instruktörer per hemvirnsområde. Som särskilt viktiga led i det norsia nemvärnets utbildning ingår ofta förekornminde fälttävlingar i skytte, orientering och andra grenar av militär idrott. Korrespondensundervisning ingår i utbildningen. Genom att det norska hemvärne: till sin huvuddel består av värnpliktiga är närvarofrekvensen vid övningarna hög villet ökar förutsättningarna för ett gott utbldnngsresultat.

6. Utrustning Den personliga utrustningen som tilhandahålles av staten utgörs av överdra gsunif arm, skor och vapen. För närvarande pågår en betydande förbättring av hemvärnet» utrustning. Så får t. ex. hemvärnet automitkarbin till varje man i stort sett samtidgt som hären förses härmed. Dessutom ha* en ny radiostation anskaffats som framtants speciellt för hemvärnets behov. Den ?ersonliSOU 1969: 40

ga utrustningen kommer också att förstärkas och förbättras. Det norska hemvärnet baserar sitt underhåll på ortens tillgångar. Hemvärnsmännen skall själva medföra proviant för 3 dagar. Härutöver uppgör hemvärnsområdeschefen avtal med ortens affärer om leverans av livsmedel. Senare stöder sig hemvärnet på försvarets underhållsanstalter. Lottor och rödakorspersonal understödjer och hjälper hemvärnet. Transportmedel rekvireras i orten. 7. Sjöhemvärnet Då någon direkt svensk motsvarighet till det norska sjöhemvärnet saknas lämnas en särskild redogörelse för detta. Det norska sjöhemvärnets speciella organisation hänger delvis samman med den militära indelningen i Norge där sjöförsvarskommandon svarar för vattenområdena »upp till högvattensmärket» alltså även farvattnen inne i fjordar och skärgårdsområden men ej för någon verksamhet på land. Områdesindelning med områden omfattande såväl öar, fastland och mellanliggande vatten ut till territorialvattengränsen och med chefer som är ansvariga för försvar och övervakning av hela området, förekommer ej. Sjöhemvärnets uppgifter kan utgöras av: övervakning av farvatten och vattenområden, sjöfartskontroll och övervakning av sjötrafiken, bevakning av utlagda minfält, minspaning samt omhändertagande av drivande minor, spärrning av hamnar, rekognoseringar till sjöss, viss transporttjänst till sjöss samt spaning efter ubåtar. Någon betjäning av kustartilleribatterier förekommer däremot ej. Ej heller minsvepning, minutläggning eller utprickning av militärleder. Sjöhemvärnets personal består av värnpliktiga med sjövana och är lokalt rekryterad. Ett begränast antal frivilliga av samma SOU 1969: 40

kategorier som i hemvärnet i övrigt ingår i sjöhemvärnet. Befälet utgöres av dels yrkesbefäl inom sjöförsvarskommandots stab för ledning och utbildning av sjöhemvärnet, dels värnpliktigt befäl som fått sin utbildning antingen under sin värnpliktstjänstgöring i marinen eller inom sjöhemvärnet vid särskilda kurser. Sjöhemvärnet förses med fartyg genom rekvisition eller förhyrning av fiskefartyg. Sjöhemvärnsområdeschef har radioförbindelse med fartygen till sjöss och med kretschef samt genom denne med förband på land. Sjöhemvärnets utbildning omfattar en 6dagarsövning varje år för varje område. Utbildningen planläggs och genomförs av hemvärnsdistriktschefen. Befälet utbildas under sin värnpliktstjänstgöring inom marinen eller inom hemvärnet. De befälsuttagna, liksom specialister, har skyldighet att utöver de 50 timmar per år som åligger alla sjöhemvärnsmännen även tjänstgöra 14 dagar under varje 3-årsperiod. Befäl utväljs med hänsyn till behov, bostadsort, föregående utbildning och allmän lämplighet. Urvalet sker även bland de värnpliktiga som fullgjort 3 månaders rekrytskola i marinen och därefter tilldelats hemvärnet. Man eftersträvar också att utbilda särskilda hemvärnsinstruktörer, varvid de uttagna får gå igenom marinens ordinarie befälsskolor med efterföljande trupptjänstgöring inom marinen varefter kvarstående tjänstgöringsskyldighet fullgörs inom hemvärnet. Med hänsyn till uppgifterna anses det nödvändigt att sjöhemvärnet vid mobilisering får tjänstgöra under längre tidsperioder. Det norska sjöhemvärnet är organiserat och har uppgifter som gör att det närmast bör jämföras med våra marina bevakningsområden och till sådan bevakningsområdeschefs förfogande ställda mobiliserade förband. 8. Hemvärnets ungdomsverksamhet Hemvärnets ungdomsrörelse tillkom i början av 1960-talet. Efter fyllda 17 år kan var181

je ung man anmäla sig som frivillig i hemvärnet. Omkring 2 000 ungdomar i åldern 17-20 år ingår för närvarande i hemvärnet. På många platser finns särskilda ungdomsavdelningar. Verksamheten vid dessa specialinriktas på orientering i terräng, bivackövningar, skytte, signaltjänst m. fl. militära grenar. Utbildningen omfattas med stort intresse. Många har genom hemvärnsutbildningen fått intresse för försvaret och åtskilliga söker få befälsutbildning när de skall fullgöra sin värnplikt. Frivillig tjänstgöring vid hemvärnet ger företräde vid intagning på försvarets skolor. Ungdomarnas tävlingsintresse stimuleras bl. a. genom årliga rikstävlingar. 9. Kvinnor i norska hemvärnet VK har i Frivilligförsvaret 1 (bilaga 11: 1) närmare beskrivit de kvinnliga frivilliga insatserna i totalförsvaret i Norge och Danmark. I det norska hemvärnet ingår frivilliga lottor till ett betydande antal. Lottorna tjänstgör inom tjänstegrenarna förplägnads-, sjukvårds-, sambands-, expeditions- och materiel tjänst. Lottorna krigsplaceras i hemvärnet mellan 18-60 års ålder. Efter en kortare grundutbildning i Norges Lotteförbunds regi sker vidareutbildning vid hemvärnsskolan i Torpo vid s. k. fältkurser. Två fältkurser om vardera en veckas längd genomgås i regel. Kurserna omfattar vad som närmast motsvarar allmän försvarsutbildning enligt VK förslag i Frivilligförsvaret 1. Stor vikt läggs på fältmässighet och förmåga att uppträda i skogsoch fjällterräng. Vid fältkurs 2 sker särskild utbildning i ledarskap. För att skaffa sig kunskaper för tjänsten i respektive befattning deltar lottorna i lämpliga delar av hemvärnets övriga utbildning. Den kvinnliga sjukvårdspersonalen får grundläggande utbildning inom Norska röda korset. De genomgår därefter kompletterande militära sjukvårdskurser. Liksom övriga lottor deltar de i lämpliga delar av hemvärnsutbildningen. Vid varje hemvärnsdistrikt, -avsnitt och 182

-område utses en särskild kontaktlotta, som skall vara ledare för lottorna inom respektive områden. Hon skall bistå med administration, rekrytering och registrering av den kvinnliga personalen, medverka vid lottornas utbildning, kontrollera att föreskriven utbildning genomförs samt utöva personalvård ifråga om förmåner, ordningsfrågor m. m. Särskilda kurser anordnas för kontaktlottor. 10. Förmåner till personal i norska hemvärnet Hemvärnsbefälet i norska hemvärnet är i fråga om anställningsförhållanden och förmåner i form av avlöning, arvoden m. m. indelade i följande kategorier. Fast anställt hemvärnsbefäl med lön efter grad som övrig personal på aktiv stat. Deltidsanställt hemvärnsbefäl, t. ex. chef för hemvärnsavsnitt med fast årsarvode om f. n. 5 150 nkr. samt tjänstgöringsskyldighet under 60 dagar per år. Härunder åtnjuter vederbörande lön som kapten på aktiv stat. Arv öder at hemvärnsbefäl, till vilken kategori chef för hemvärnsområde hör. Under tjänstgöring vid hemvärnsförband åtnjuter denne lön efter grad som officer på aktiv stat. Han har vidare årlig gottgörelse för administrationskostnader, kontorshyra m. m. om f. n. 2 795-4 369 nkr. avhängig av områdets personalstyrka. Han disponerar härutöver ett s. k. årligt utjämningsbelopp om 700-1 400 nkr. för portokostnader, telefonavgifter m. m. Icke fast avlönat hemvärnsbefäl med en årlig tjänstgöringsskyldighet om 50 timmar samt härutöver skyldighet att tjänstgöra för egen utbildning under 14 dagar per treårsperiod under tid för hemvärnsplikt. Vederbörande åtnjuter, oberoende av innehavande grad som hemvärnsbefäl, under tjänstgöring förmåner som värnpliktig korpral. Familjebidrag kan utgå. Under utbildning i form av flerdagarskurs vid exempelvis hemvärnsskola utgår s. k. kurstillägg om 60 nkr. för dag. Detta utgör ersättning för inkomstbortfall och är skattepliktigt. Meniga hemvärnsmän, till vilka hänförs SOU 1969:40

underbefäl, åtnjuter under tjänstgöring värnpliktsförmåner. Under deltagande i kurs utgår kurstillägg. Någon ekonomisk ersättning utgår ej under fritidsutbildning.

C

Danmark

1. Allmänt I Danmark medförde erfarenheterna från andra världskriget att ett kuppförsvar som täckte hela landets yta ansågs nödvändigt. Danmarks utsatta strategiska läge vid ett kuppanfall skärper betydelsen av att ha tillgång till militära förband med hög insatsberedskap. Liksom det norska har det danska hemvärnet sitt ursprung i motståndsrörelsen under andra världskriget. Hemvärnet omfattas med mycket stort intresse och har en djup förankring i alla delar av det danska samhället. Hemvärnet anses utgöra en betydelsefull och oundgänglig del av det danska försvaret. 2. Ledning och indelning Det danska hemvärnet är liksom det norska en självständig försvarsgren vid sidan av armén, marinen och flygvapnet. Chefen för danska hemvärnet lyder i fred direkt under försvarsministern. Hemvärnet består av följande hemvärnsgrenar: arméhemvärnet med Danmarks Lottekorps, marinhemvärnet med Kvindeligt Marinekorps och flyghemvärnet med Kvindeligt Flyvekorps. Härtill kommer hemvärnets skolor. Cheferna för de tre hemvärnsgrenarna benämnas hemvärnsinspektörer. En av dessa utses att tillika vara chef för hemvärnet. De kvinnliga kårerna leds av kvinnliga kårchefer med egna staber. Territoriellt indelas landet i hemvärnsregioner. Dessa indelas i sin tur i hemvärnsdistrikt, som omfattar ett eller flera hemvärnskompaniområden. SOU 1969: 40

I operativt avseende lyder hemvärnsregionerna under armé (här-) regionerna. De senare leds - liksom i Norge - av någon av cheferna för inom området förlagda truppförband. Hemvärnsregionchef ingår i krig i armé (här-) regionschefens stab som föredragande i frågor rörande hemvärnets användning. I fred har armé (här-) regionschef viss direktivrätt rörande hemvärnets utbildning för krigsuppgifter inom regionen. Marin- och flyghemvärnet lyder under regionala eller lokala marin- och flygchefer. Marinhemvärnet är fördelat på ett antal hamnar. Flyghemvärnet är knutet till olika flygbaser. 3. Uppgifter Uppgifterna för det danska hemvärnet överensstämmer i princip med uppgifterna för norska och svenska hemvärnet. Försvaret mot luftlandsättningar är i Danmark en av huvuduppgifterna. Liksom i Norge skall fördröjningsstrid kunna genomföras. Tjänstgöringsskyldigheten i krig är i stort densamma som för det norska hemvärnet. Särskilt lämpade hemvärnsmän utbildas för att ingå i s. k. kamppatruller för uppgifter i det fria kriget. Liksom i Sverige finns i Danmark ett särskilt driftvärn inom kommunikationsverken och andra betydelsefulla verk och företag. Vid hemvärnsberedskap fullgör driftvärnet sin civila tjänst i uniform. Marinhemvärnet har till uppgift att övervaka danska farvatten, hamnar m. m. Flyghemvärnet har till uppgift att medverka i flygplatsförsvar och luftbevakning. Hemvärnets roll i det psykologiska försvaret tillmäts stor betydelse.

4. Personal a) Hemvärnsmännen Det danska hemvärnet är liksom det svenska i grunden ett frivilligt hemvärn även om värnpliktiga i krig eller »under extraordinära förhållanden» kan åläggas tjänsteplikt i hemvärnet till det år de fyller 50 år. Hem183

värnet rekryteras främst av värnpliktiga från krigsmakten när dessa vid 32 års ålder utträder ur fältförbandens krigsorganisation. De värnpliktiga uppmanas då att frivilligt gå in i hemvärnet. De åtar sig därmed en tjänstgöringsskyldighet i fred om 24 timmar per år. Hemvärnsmännen har möjlighet att frivilligt kvarstå även efter 50 års ålder. Ett antal värnpliktiga med fysiskt begränsad tjänstbarhet kan vid inskrivning till värnpliktstjänstgöring efter frivilligt åtagande uttas för krigsplaccring i hemvärnet för treårsperioder. Sådana värnpliktiga erhåller ingen grundutbildning vid krigsmakten. De utbildas direkt vid hemvärnet med 100 timmar första året samt 50 timmar vardera andra och tredje året. Önskar de efter en treårsperiod fortsätta som hemvärnsmän skall de fullgöra 24 timmar årligen under den följande perioden. Viss ungdomsutbildning förekommer såtillvida att män fr.o. m. fyllda 18 år får inträda i hemvärnet och utbildas enligt nyss angiven utbildningsgång.

b) Hemvärnsbefälet Liksom i Norge ingår i Danmark ett stort antal yrkesbefäl i hemvärnet. I hemvärnsregionstaberna, som motsvarar våra försvarsområdesstabers hemvärnsavdelningar, ingår som chefer aktiva officerare med högst överstes grad samt ett flertal instruktionsofficerare av majors, kaptens eller löjtnants grad. Antalet instruktionsofficerare syns i huvudsak vara detsamma som i motsvarande instans i det norska hemvärnet. I regel har yrkesbefälet överförts från hären till hemvärnet. Någon växling mellan tjänst i hären och hemvärnet som i Norge synes ej förekomma. Innan överföring av yrkesbefäl till det danska hemvärnet sker skall godkänd provtjänstgöring ha fullgjorts vid hemvärnet. Inom danska hemvärnet finns befordringsgång för yrkesbefäl upp till överste och chef för hemvärnsregion. Hemvärnsbefälet i övrigt rekryteras främst från f. d. befäl av olika kategorier vid krigs184

makten, som icke längre tas i anspråk för krigsplacering. De genomgår vissa kurser i hemvärnstjänst vid hemvärnets skolor för att kvalificera sig för tjänstgöring vid hemvärnet.

c) Rekryteringskonsulenter I Danmark används s. k. rekryteringskonsulenter för rekrytering såväl inom hemvärnet som inom de kvinnliga frivilliga försvarsorganisationerna. De utbildas på särskilda kurser vid hemvärnsskolorna. Konsulenterna är särskilt utvalda personer som är väl lämpade att handha rekryteringsverksamhet. Flertalet är pensionerade officerare och underofficerare, akademiker, f. d. civila arbetsledare på olika nivåer eller personer knutna till fackföreningsrörelsen. Hittills har många av konsulenterna varit f. d. motståndsmän. De besöker företag, industrier och militära förband, där de anordnar och leder informativa rekryteringsmöten. Systemet anses ha slagit väl ut och konsulenternas arbete anses starkt ha bidragit till den goda rekryteringen till hemvärnet och de kvinnliga frivilliga försvarsorganisationerna.

5. Utbildning Utbildningstidens längd för olika kategorier har redovisats i föregående avsnitt. Utbildningstiden om minst 24 timmar per år fördelas med omkring en tredjedel för vidmakthållande av enskilda färdigheter i form av skjutning, materielvård m. m. samt återstående omkring två tredjedelar av tiden för stridsövningar i grupp, pluton och högre förband främst som övningar på krigsuppgifterna. Liksom i Norge utgör övningar i sambandstjänst ett betydelsefullt inslag i utbildningen. Utbildning av befäl och specialister omfattar i regel veckokurser vid de regionala och centrala hemvärnsskolorna i Nymindegab på Jylland för härens och flygvapnets hemvärn samt i Slipshamn vid Nyborg för marinens hemvärn. SOU 1969: 40

6. Utrustning Hemvärnets utrustning är god. Beväpningen utgörs av kulsprutepistoler, gevär med kikarsikten, lätta och tunga kulsprutor, lätta granatkastare, pansarbrytande vapen samt sprängutrustning. Uniformer och gradbeteckningar överensstämmer med den försvarsgren som hemvärnet är knutet till.

7. Kvinnor i danska hemvärnet Som tidigare anförts är de danska kvinnliga försvarsorganisationerna i fred inordnade i danska hemvärnet. Organisationsformen främjar ett gott samarbete och möjliggör ett effektivt bistånd till hemvärnet från de kvinnliga försvarsorganisationernas sida. I hemvärnet tjänstgör lottor i expeditions-, signal-, plotting-, krypto-, förplägnads- och sjukvårdstjänst. I regel svarar de kvinnliga organisationerna för grundutbildningen av den kvinnliga personalen. Sjukvårdslottor utbildas vid militärsjukhusen. I regioners och distriktens regi sker vidareutbildningen av den kvinnliga personalen. Utbildning av kvinnliga ledare och instruktörer sker främst vid de centrala hemvärnsskolorna. Vid hemvärnsregions- och distriktsstaberna finnes särskilda kvinnliga befattningshavare som handlägger frågor om rekrytering, utbildning och personalvård för kvinnlig personal.

fordras. Sistnämnda ersättning utgår inte vid veckoslutsövning eller veckoslutsutbildning. Statsanställd bibehåller oavkortad lön under hemvärnstjänstgöring. Frivilligpersonalen åtnjuter fria resor, fri uniform och utrustning samt kost och logi under tjänstgöring. Ekiperingsbidrag utgår med 30 dkr. för år. Befäl och funktionärer, vilka ej är fast anställda vid hemvärnet och som ianspråktas för relativt omfattande årlig tjänstgöring får särskild ersättning i form av ett indexreglerat arvode som är skattepliktigt. Arvodet utgår med olika belopp i olika befattningar och varierar från ca 2 000 dkr. till ca 7 000 dkr. för år.

8. Förmåner till frivilliga i danska hemvärnet Vid deltagande i övningar av längre varaktighet, kurs eller annan utbildning som är förlagd till skola eller utbildningsanstalt utgår ersättning med 8 dkr. för dygn. Samma ersättning utgår vid beordrad tjänstgöring av minst åtta timmars varaktighet. Vederbörande kan, om deltagandet i utbildningen eller tjänstgöringen förorsakar inkomstbortfall, få ersättning för förlorad arbetsförtjänst med högst 50 dkr. för dygn. Inkomstbortfall skall kunna styrkas om så SOU 1969: 40

t *

cu

a p H

,

fi

ÖD

5 cu * 3 fiOflo f l CU n> O "Cd O

:Cd

3 tu '•O X) C/3 G G CU 1 -

43 G "o _ :cd 43 4 * „ _ r =

Arvo hemv m.fl.

" O !Cd

G :0 G G

O

C/3 C/3

c/3 > c/3 :>

O - 5 »Cd

pq oo ^3 43

•C~G S? cd =3 43 •£ !3. w.«•&

£

• •

l

>

. 60 •

cd

E • - : 5 :cd

_^ CC/3O CU ( l l * - ' ö 0 C » - * - f « l l J ^ >>4 4 . £ 0 ^

j-, * d

0 J« G=2 .a G

cd cu .£? •-< : 0 :cd

cu

60 60T3 H 43 cd cd

60 >

c

älsiis1

Il

rt

iS

I S g - s g l c l i l . g ) ^C «cd * 0 g

4> Cd „„ -^ 60

S3.SP G

3 , o. ,

, •_

M A S

C '-O

flan

la

>., M a :ca r^i=aJ fcv3> VJ c/3 6043 Ö0-—

->-> cu

ocd-o^-o 60 G _ g

> B g 73

g C/5

u 43> 6 0 • = cd

ig

fc<43

g,

•o

H °cd

> 44 3 C»

>

2 JTJ >a O<3 43 «. G3 •B-2 G 3 , 33 2 > ^ '-' P -^ "cd ~ :0 °Si? 8

c/l *T T^ T -1 fl* **-*

^ E :0 - SP _, o cd w t i ^ X o c d •- M M * •- G G C c d - g ^ ^ ^ G o v -

Siras OT5?£ k>

*•* .|l-\ f <

Min,

c a

£

> 3

gnad tering ning

S-'

KB h M - - cd <"

& 8O É3 N •—

IM

w G CU

_,

E

-

:0

a > 3

•c3^i=

tim i

E

U :0 u C/3 B

«M

H a ._, 3 "Ga *-i "3 cd "TS WH G 43 E

CU

l

i

> 43 60

M 9. c r ° : : 60-S 3£.3 3 . G O '3

•a

«

>

m ^i

Q i

u, 60

gcd.Sg'-^^S'gS.

cd

4* cd

G

H

^ t N t i B cd=o cd^-g u, P-<

> O

sG

»cd

E 60 S-l

M-

•

53 cu

—

CU

OO C/3

ca :cd • i—I

> — S G

PQ

X B

cu cd

«?£

E

Si

. J?'s » S a c S u ^ 1 3 *a* cu

lägut-

G

»cd

G

-o cd . i

Fri resa genom mi 1. tjänsteb iljett eller res ekost nadsersätl ning enl. om utbild minst 5 d Eljest d:o företagen med allm; kommuni onsmedel

11 CU

U «W ,__ »O

O-3

:

£* 3

»a

cd G i G 53 :cd !E?

Ei

43 G cu -<43 C

0-0 4 3 3 Ä

Gocd

-

.ÄÄaSPM^a

ring. vnin lp m

jppli

G

:cS

o c S

10 S «3 •

(J

(-3 60 S I2- ® •3 O « 60 n <ri O :cd «N

G

s ,

<=>44 OO

-4 • * « « • - .

1 •> g

e°

H V 3 2 S

o ^o

p O 44

.£ oj ^ A A :S B 5 B 2 .2 g ou g £ OJ IS B o co a Q 43

i « ii ! u cd

^ P g, 60 60-5 •* E

cd . 3 cd . • G M g _ ,

8.6 s a a .träs•SSco Z2

5 H cu G fe G G I H >—, fe CU 3 cd O : 0 H-" CX 6044 co co e_

CU

§ 3 3 cu JU ,

» » §

; A G fl '»f-1l C - Q G 60 CU o ; - ?43 • 3 £ °cd " - u cu >

CO

G3

U 11

- cd °cd

H -o 2 •§ -g .g ^ c« O ~cu 44 o > - ^ 5 "3 £ g fe G £ o.- H r

_•• CU °fl O

•a

•3 CU t*« I i ' — i n : d < H M £

en 3

1 M

co G J. G "C w £ J-J : o cd G *_,

:=d «,£ .g J £0 S G O CU .SJ i ; :cd t - 44 " 3 CU 2

O to TJ tu •g C 32 -< 3 icd b 60 to "c. c m Q P o :cd

G cö 60

•* a C 2

u

A 1 60 3 ::0o -43 G 33 fen«- fe G cd ö ° ° - : 0 cd fl S w S cd G 1 - g :cd > 3 i5 O co K £ E M OJ = B 1- 2?S33 fl 43

^ 3 3 c"5 A ni S?43 C cd c

Gj -- O G 60 MjE ^ w

rt S e S rt C -O a G :cd G "—1 00 :cd > 60 t S " 3 G r-

3 33 to 2 g G g g g g 2 c g > § 2 o - f l 3 o

C/3euflflcococo>fl43

;;?--2 fl « JS'fl

P-l co co T3 co > =3 & — 60

i

E »o O *_ - 3

S.E^o

en

n

Ö

C . H

w

ga

M c «2 ° .cd <4—

G4 4 00 44 *3 0

cd 00 0

<u

I'H.S ö gig

3 h fe t - oj »-> ~

a OJ w(-3 c I .a 33 a a

i

fl B ö • i i fe 33 i ^ f d S . g . g G ^ G G C/3 G > oj A 3

u Ao\£ cd G g — 2 vo ^ eo G -a S 60 }H

G 33 :: f l2 O , : ö B cu "»^ - " J><! £ j "fn I _ ; .äi, CU :cd - - T ) "S ö h 3 C 42 I-, CU CU r>

B

:

' - * £ 5 fe £ * II > S icuGovcUfe.fefei^&Ooj •a CN a cd £ •" :o • - K : 60 5 ^ : ° > ^ fe^S öo ).3 !CÖ -jr» in >J O 33 'fl 43 .3 . Ö S i J t N . S O O 43 D.^2

S

'Cd g ~

co ° f l

G a O :0 «•£ fl cu G t3

» SÄ S 43 C -

flX>4^

- g S ' - J )

co co 60 Ul fl :cd t* Ö « '> E > u : 4= cu c - 3 9 T3 en i-. 9 •— c

e II H l I w

H

43.«43

** fl g

a £ 0 aM G :cd §. 1 1 a E a a

G Id :0

5 S G

. o cd G

E E2 S fl o -a, G

Ö 0Gf l > f l c o c o c o > f l 4 3

OJ fe CU «"'". —

fl

o

t|1«||i

• t ? _. CU fe ej fl g :Q

Mg d 3 g '^o:cd=o!2

w

* ' 5 O =fd 33 2 w (fl « i>raJ H

w TJ.^"^

cu'ebg G 'fl

•O cd B 5 fl : 0 fe

2t:s^>2gS)-s

3 B 'fl flg

"S-5fo>« fl**- a •-< cu b 5 = 12 a c-fl G 4 3 ^ .a 31? w ° : °

33 »cd c3 - 2 h i 3 3 G cd -J3 60 43 60 cU J» 6 0 £ G "O . ^ g 3 3 g § " 3 3 " 3 cN W ' B

.—1 " 3 3 N » , co co CI_I

"Q Co to

•I» CU

ä G pa

^1

fl C/3

6 0 « d ?J fl fe 4 3 Ui OJ 6 0 " 3 " O 3 3 60 B

co <3 G

60 G

m fl co W 44 3 •" ca *3^T'fl

33=2

oCÖ C/3 43 G

«-»2

Q t: « s~ o C 'fl „„:fl > ÖOv-.

J

£-Ss

:

G *3 T3 °rj- 3 H

co a

fl fe

B =5 a

fl — E ' fl > as •3 w O OJ en

4 5 co

CO

60:O

il 2

O 44 CO

a

60 3 cu *-

•3 C

•O rt3 3,2

W

o . 3 HH +•»

:

2 rt

fl

co OJ A

G fl 3 fl "° G 23. CC:S

I-

_ _ 3 3 t i fl a :

°fl l d 33 «> — >

flS

3?G > 2 a'c

s as

r , O 'C fe :cd **"

B B o -S

fflO

cu i i

33 G . C 4 3

alt

fl 33 >- G'2

- ä a»

• .£? 3 'A

C 33 0J :cd

•* C . :cd C fc'z: a

nsport av hemorten upplivförs gsskydd o

•a»'fl

cd 3, G fl

S =0 p "3

• O «-• c : 3 3 C *» G 'O w > 3 cu G «*H . 3 3 ^ 3 O . _ C

fil*

:fl 4 4

3 3 3 3 co 3 3 _ * j cd 4 3 cd 3 > 6 0 i cd 0 4 3 ^ a _ J •— 0 3 T 3 Q ' f l 3 *-> G 7- 33 v - > 3 co cd *-» C co :cd . > cu ^ -

'cd'g'S •TTI fe CU

BM :cd ' f l fl oj '.JJ

fe2^f

1= G fl33<; o j 3 cd * -

g S.=P

.

Ill-Bfe B

'O G

60 W)

J, t-Jg

60 OJ A

G _ > £P •3 H cu fl c a »- "3 co -r; 43 fl -3 <j« 60 s © 243^= ^ C *^ T3 r3 co W 3 > >.g •H.

•-< ^ fl "c 'g *3

<=fl OJ _ «- 3 —, 60-3 g . _ - 3 j

£ 3 : S , U O!H co

.

u •—j G cu fl o G co co °2 44 c

cd

3°33-3 33 cd 6 0

CO . f e M

IH

a - 5 44 C M3 cu >fSl =fl =fl ä*a£ "o 40 "5> B

£ ° 33

co a 1 ' — " 3

._

J3 'fl 60

5 :S ,§ = 5 g

fe 2 1 G *-' A 2 ,fl cd eu "i- A fe •?» :cd "3 B > a?! S 5 a o B B cu fl O 33 C/5 co cui ! G - - v-

Ä «« 42 cu «*3 3

.a^Sig

1-1

a ^" 44 g G 603 :cd ' p 33 5? . 3 fe O, ^

44 B U„ C : -B;«

60 il

S o i c O^'fl^

.

G fl .fe •3 Ö O £ 43

00 0->

A

2 D

flå»!'

•

O

X) " ^ " 3 i 3

<o . 3 <o cu 'fl I-i

i I

co — . C oj

• 3 ^

fe=0

_j

13 I OJ E

co co A a S'fl ars G c fl.a cu eo:cd o .fe *a .a G " 3 33» 2 a • ^ i 2 44 G o Bw 3

ti

a fl c

^•2-5 .-as1.» c" *-•

60 g 2 II .B fl =0 % :S "fl •£ 42 60 O . U Q , • * - " , - ~ co CO CO ( j <_. G fe > « ^ :cd fl 3 B OJ « CO fl £ 3 3 s-, cu >

O cu o *o o

"3 I * «

M C

gtfl »Sa

:cd i - - C

T; fl 22

£* > 2 •5-^ i»

PHHBP

60 G

G 60

2 'B E

'CG

g,

. 2 'B

2 3°^ A |

ig2~.a 3 B 2 e-c-g PH

3 V PH O

s

• I I - I B2 g =fl -A =flfe=« s ii a 60

M i-,

_ , 43 r o

w

»

-o0

e

"3 . 3 W °fl

-

a

.fe v Ä O co i:cd «-^'

-"S-S S PH 43

"3

M »_.

60 c ~ > 60 fl G T 3 cd

fli-J

o,

fl 2 43 ^ cu a

i •c

'C 33 HH

>

u

fl

G

B B a ° g44

i cu

a

-_"3

g 3 oA £ tn £p a

•B 2v tD fl'fl -i ^ 2 fl

* =5 "C £

6 0 . ^ CN ^ fl 33 3 U*°» C cu

i- -° fS,-c °fl

r- - ^ fe

6044 C :fl

Q<S

9> G ° « '

a *- G 3 M a « u "^ CO I 4 . M i t U L

•ö G ^ S » ^ 2 « = 0

;> g ^ a ^f-s-s ) M

^?gfe I

CU

sliaa

o.

K ^: G G G £ C cu — CU >*! C ^ < : J 3

c o ^ - 1 CU

"^ afefe —fl TC3 a | g°ä G fl

OJ

L> B T3 -a fl

E t S CU

3325 ,

..4, a t ; : 0

fe ">C fl • "fe"

>

fl 2 >, °2-3 cu a g

43 co

•SS.

,

Is g_ «fl °

t- "O cu - 3

«o - ~

co O . co - 3 •—< - 3

co 4j e i - e o. G

B* ° to

43 fl a.SP.3 2 T3 g -3 B e-5

G • fl G

a

4)33 44

Ui —

Si2S~

-3 . 3 G cu +-> S

C 3 3 - T - i ' 3 3 3 6 0 c u 60 fl3Ta.3!>3:cd>cd > cd > " 3 :cc " 3

Bilaga 8:3

Årsarvoden till vissa hemvärnsbefäl. Utvecklingen 1946—1966 Belopp kr Hemvärnschef för hemvärnsområde med Hemvärnsbefäl utom hemvärnschefer

högst 100 hemvärnsmän

över 100 och högst 300 över 300 hemvärns- hemvärns-

Fr. o. m.

Befattning

20.3.1946 Hemvärnskretsbefälhavare1 100 Hemvärnsområdes befälhavare2

300 Kretshemvärnschef Hemvärnschef

330 Kretshemvärnschef Hemvärnschef

480 Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef

högst 50 hemvärnsmän

över 50 och högst 150 över 150 hemvärns- hemvärns män män

högst 100 hemvärnsmän

över 100 hemvärnsmän

1.7.1952 1.7.1957 1.10.1958

1.7.1964 Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef

Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef

1.7.1966 Kretshemvärnschef Hemvärnschef Hemvärnskompanichef Adjutant till hemvärnschef 1 Nuvarande kretshemvärnschef 2 Nuvarande hemvärnschef.

S O U 1969: 40

150 480

200 200 250 250 300 300 300

Bilaga 11:1 Kungl. Maj:ts kungörelse om hemvärnets organisation och uppgifter m. m. (hemvärnskungörelse) given Stockholms slott den 30 juni 1947

SF nr 673/1947 med ändring SF nr 661/1948, nr 548/1951, nr 509/1953, nr 91/1956, nr 337/1957, nr 485/1958, nr 492/1958, nr 154/1960, nr 592/1960, nr 100/1961, nr 115/1962, nr 129/1963, nr 383/1964, nr 257/1965, nr 135/1966, nr 439/1967 och nr 400/1968. Kungl. Maj:t har, i anledning av riksdagens beslut, funnit gott förordna som följer: Gemensamma

bestämmelser

1 § Hemvärnet, som utgör en del av armén, består av militärt organiserade, på frivillighetens väg rekryterade förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara skyddet av den egna hemorten och arbetsplatsen. Vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd ingå i hemvärnet vissa värnpliktiga m. fl. vilka enligt kungörelsen om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän skola fullgöra tjänstgöring i hemvärnet.

värnsberedskap må avse allenast viss del av riket. Angående hemvärnets förhållande vid beredskapslarm stadgas särskilt. 3 §

Hemvärnet indelas med hänsyn till sina uppgifter i allmänt hemvärn och driftvärn. Allmänna hemvärnet verkar för det omedelbara skyddet av den egna hemorten. Inom allmänna hemvärnet må enligt rikshemvärnschefens närmare bestämmande förband organiseras med främsta uppgift att verka för vissa anläggningars eller arbetsplatsers skydd (verks- eller företagshemvärn). Driftvärnet verkar för det omedelbara skyddet av statliga eller kommunala myndigheters eller enskilda företags egna anläggningar och arbeten och må icke användas för annan uppgift. Det ankommer på myndigheten eller företaget att, om möjligt i samråd med vederbörande militära myndighet, avgöra, när till driftvärn hörande förband skall insättas. 4 §

2 §

Vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd skall hemvärnet hållas i beredskap (hemvärnsberedskap). Konungen äger, då hänsyn till rikets försvar eller säkerhet det påkallar, förordna om hemvärnsberedskap även om beredskapstillstånd icke inträtt. Dylik befallning om hem190

Under chefen för armén utövas hemvärnets högsta ledning av rikshemvärnschefen. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall hemvärnets centrala förtroendenämnd höras. 5 § Ledningen av hemvärnet inom varje militärområde åligger militärbefälhavaren. UnSOU 1969: 40

der denne utövas inom I-VI militärområdena ledningen av hemvärnet inom varje försvarsområde av försvarsområdesbefälhavaren. 6 § Hemvärnets personal utgöres av hemvärnsmän, extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, vilka vid tjänstgöring i driftvärnet benämnas driftvärnsmän, extra driftvärnsmän och driftvärnsrekryter, samt av hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän. Till hemvärnsmän räknas jämväl allt hemvärnsbefäl. 7 §

Hemvärnsmän och extra hemvärnsmän avses för aktiv tjänst i hemvärnet, extra hemvärnsmän dock endast under tid, då de icke tagas i anspråk för värnpliktstjänstgöring. Hemvärnsrekryter avses för utbildning till hemvärnsmän. Hemvärnsrekrytutbildning i vapentjänst må enbart omfatta skjututbildning med gevär. Hemvärnsveteraner avses såsom biträde åt hemvärnscheferna vid rekryterings-, stödoch liknande verksamhet. 8 §

1. Till hemvärnsman (hemvärnsrekryt) må den antagas, som a) i värnpliktshänseende är över- eller underårig eller frikallats från värnpliktens fullgörande eller såsom värnpliktig i kommandoväg krigsplacerats vid hemvärnet eller på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring under beredskapstillstånd eller krigstillstånd, b) under antagningsåret fyller minst 17 (hemvärnsrekryt minst 15) år, c) visat laglydnad och äger medborgarsinne, d) besitter nöjaktiga fysiska förutsättningar för hemvärnstjänst, SOU 1969: 40

e) om han är omyndig, inhämtat förmyndares medgivande till antagningen samt f) då fråga är om antagning till allmänna hemvärnet, är bosatt eller stadigvarande vistas inom det hemvärnsområde, där han söker inträde. För antagning till hemvärnsman (överföring från hemvärnsrekryt till hemvärnsman) fordras därjämte, att vederbörande äger tillfredsställande skjutskicklighet. 2. Till extra hemvärnsman må antagas värnpliktig, som icke avses i 1 mom. a) under förutsättning att den värnpliktiga uppfyller de i samma mom. under c), d) och f) angivna fordringarna. 3. Angående antagning av musikhemvärnsmän äger chefen för armén utfärda närmare bestämmelser. 4. Konungen meddelar i kommandoväg bestämmelser om den ålder, vid vilken i värnpliktshänseende underårig hemvärnsman må tillhöra hemvärnets stridande förband i krig. 5. Vid krigsmakten fast anställd personal kan krigsplaceras i hemvärnet enligt försvarsgrenschefs bestämmande. Dylik personal må även i övrigt tjänstgöra i hemvärnet under tid, då densamma icke tages i anspråk för ordinarie tjänstgöring. För här avsedd krigsplacering eller tjänstgöring erfordras icke antagning som hemvärnsman. 6. Till hemvärnsveteran må överföras hemvärnsman, som fyllt 65 år och fullgjort minst 10 års tjänst i hemvärnet. Närmare bestämmelser härom utfärdas av chefen för armén. 9 § Beträffande det antal hemvärnsmän och hemvärnsrekryter, som högst må antagas (hemvärnets maximistyrka), samt beträffande högsta antalet extra hemvärnsmän stadgas särskilt. 10 § 1. Under beredskapstillstånd eller krigstillstånd ävensom då Konungen utfärdat befallning om hemvärnsberedskap är hem191

värnsman skyldig att på kallelse inställa sig till den tjänstgöring vid hemvärnet, som erfordras med hänsyn till pågående eller befarad fientlig verksamhet. Enahanda skyldighet åligger extra hemvärnsman under tid, då han icke tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring. Tjänstgöring, som i första stycket sägs, skall av hemvärnsman (extra hemvärnsman) i allmänna hemvärnet i regel fullgöras inom eget eller angränsande hemvärnsområde och av hemvärnsman (extra hemvärnsman) i driftvärnet vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen samt må icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid, att hemvärnsmannen hindras att fullgöra sina civila arbetsuppgifter. 2. Under beredskapstillstånd eller krigstillstånd är hemvärnsman jämväl skyldig att fullgöra den tjänstgöring i utbildningssyfte, som enligt av Konungen utfärdade bestämmelser må åligga honom. 3. Då beredskapstillstånd eller krigstillstånd icke råder är hemvärnsman skyldig att i utbildningssyfte årligen fullgöra högst 50 och lägst 20 timmars tjänstgöring enligt därom av chefen för armén utfärdade bestämmelser. Nämnda tjänstgöring, vari icke må inräknas den tid, som åtgår för vidmakthållande och förkovran av hemvärnsmannens skjutskicklighet och allmänna fältduglighet, må förläggas till hemvärnsmannens arbetstid allenast då särskilda skäl därtill äro, beträffande hemvärnsman i allmänna hemvärnet icke utan särskild överenskommelse. Utöver nämnda tjänstgöring må hemvärnsman efter eget åtagande fullgöra ytterligare tjänstgöring i utbildningssyfte. 4. Då beredskapstillstånd eller krigstillstånd icke råder må efter eget åtagande hemvärnsman i allmänna hemvärnet enligt av Konungen i särskild ordning meddelade bestämmelser på kallelse av vederbörligt hemvärnsbefäl deltaga i efterspanings-, bevaknings- eller handräckningstjänst, som påkallas av militär eller civil myndighet. 5. Vad i 2-4 mom. stadgas för hemvärnsman skall jämväl gälla extra hemvärnsman och hemvärnsrekryt, dock att extra hemvärnsman icke är skyldig fullgöra 192

tjänstgöring i hemvärnet under tid, då han tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring. 6. Chefen för armén må befria hemvärnsman, extra hemvärnsman och hemvärnsrekryt från tjänstgöringsskyldighet, som i 2 och 3 mom. avses. 11 § Hemvärnspersonal må icke samtidigt tillhöra allmänna hemvärnet och driftvärnet, dock må hemvärnsman i allmänna hemvärnet, som i krig fullgör arbete vid central arbetsavdelning inom organisationen för byggnads- och reparationsberedskap, under sådan tid tillhöna avdelningens driftvärn och därvid vara befriad från tjänstgöring i allmänna hemvärnet. 12 § Angående hemvärnspersonalens rätt till fri utrustning och beväpning samt ersättning för sjukdom och skada, som ådragits under hemvärnstjänstgöring, gäller vad särskilt stadgas. Avlider hemvärnspersonal under hemvärnstjänstgöring eller vid färd till eller från sådan tjänstgöring må av statsmedel bestridas kostnaderna för transport av den avlidne till hemorten eller till annan ort, i sistnämnda fall dock högst med belopp motsvarande kostnaderna för transport till hemorten. 13 § Ansökan att bliva antagen i hemvärnet skall ske skriftligen s a m t - u t o m beträffande extra hemvärnsmän, värnpliktiga krigsplacerade vid hemvärnet, musikhemvärnsmän samt värnpliktiga, vilka på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan motsvarande anledning beräknas icke komma att inkallas till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering - vara åtföljd av egenhändigt underskriven självförklaring rörande sökandens hälsotillstånd. Bifalles ansökan om antagning till hemvärnsman eller extra hemvärnsman upprättas kontrakt angående anställningen. Bifalles ansökan om antagning till hemvärnsrekryt, utfärdas antagningsbevis. SOU 1969: 40

Formulär till i första stycket omnämnda handlingar fastställas av rikshemvärnschefen och tillhandahållas kostnadsfritt av hemvärnsstaben.

Tre eller flera hemvärnsområden må sammanföras till en hemvärnskrets. Indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar fastställes av militärbefälhavaren efter hörande av rikshemvärnschefen.

14 § I fråga om tjänsteställning för befäl vid hemvärnet äger chefen för armén utfärda utöver tjänstereglementet för krigsmakten erforderliga föreskrifter. Närmare bestämmelser angående hemvärnspersonalens tjänsteåliggande samt angående utbildning och tjänstgöringsförhållanden m. m. utfärdas av chefen för armén eller, enligt dennes bemyndigande av rikshemvärnschefen. I frågor, som beröras i denna paragraf, skall beträffande driftvärn samråd äga rum med vederbörande myndighet eller företag. 15 § Militära frågor rörande hemvärnet avgöras genom beslut av vederbörande militära chefer, dock må hemvärnspersonalen väcka förslag i sådana frågor. Hemvärnspersonalen äger därjämte rätt att besluta om vården av tillgångar och anläggningar, vilka icke tillhöra staten eller bekostas av statsmedel, samt i andra frågor av icke-militär natur, i den mån desamma icke skola avgöras av förvaltningsmyndighet. Förslags- och beslutanderätt, som i första stycket avses, utövas genom de representations- och verkställande organ, varom stadgas i 23 och 39 §§. 16 § Hemvärnet och dess underavdelningar äga rätt att emottaga gåvor; dock må gåva, som kan medföra särskild förpliktelse för kronan eller anses vara främmande för hemvärnets verksamhet och uppgifter, emottagas först efter Kungl. Maj:ts prövning i varje särskilt fall. Allmänna

hemvärnet

17 § För allmänna hemvärnets verksamhet indelas försvarsområden i hemvärnsområden. SOU 1969: 40 13—914422

18 § För varje hemvärnskrets förordnas en kretshemvärnschef som lyder under försvarsområdesbefälhavaren. Kretshemvärnschefen åligger främst att enligt försvarsområdesbefälhavarens bestämmande dels leda hemvärnet och medverka i utbildningsverksamheten inom kretsen, dels i samarbete med försvarsområdets förtroendenämnd verka för rekrytering m. m. samt för samarbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer. 19 § 1. Den omedelbara ledningen av allmänna hemvärnet utövas inom varje hemvärnsområde av en hemvärnschef. Denne lyder under försvarsområdesbefälhavaren. Därest hemvärnsområde ingår i hemvärnskrets lyder hemvärnschefen i de avseenden, som framgå av 18 §, under kretshemvärnschefen. Under hemvärnschefen lyder hemvärnspersonalen inom hemvärnsområdet. 2. Hemvärnschefen åligger, bland annat, att rullföra hemvärnsmännen (de extra hemvärnsmännen och hemvärnsrekryterna) inom hemvärnsområdet, att omhänderhava hemvärnsområdets expedition, att leda och övervaka utbildningsverksamheten inom hemvärnsområdet att handhava förvaltningen vid inom området organiserat hemvärn samt att föra befälet över hemvärnspersonalen under tjänstgöring. 3. Hemvärnsområdets högsta antal hemvärnsmän, extra hemvärnsmän och hemvärnsrekryter samt områdets ständiga indelning i hemvärnsförband (kompanier, plutoner, grupper) bestämmes av försvarsområdesbefälhavaren efter förslag av hemvärnchefen.

20 §

1. Kretshemvärnschef förordnas för en tid av högst tre år av militärbefälhavaren efter förslag av försvarsområdesbefälhavaren, vilken dessförinnan skall hava inhämtat yttrande av försvarsområdets förtroendenämnd. 2. Hemvärnschef ävensom övrigt för hemvärnsförbanden inom hemvärnsområdet erforderligt befäl förordnas för en tid av högst tre år av försvarsområdesbefälhavaren. För hemvärnschef samt för personal, som icke förut tillhör hemvärnet, må förordnande icke utfärdas, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 5 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig över hans allmänna lämplighet för uppgiften. 3. Hemvärnsmän (extra hemvärnsmän) antagas av försvarsområdesbefälhavaren efter förslag av hemvärnschefen. Antagningen må icke ske, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 5 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet. 4. Hemvärnsrekryter antagas av hemvärnschefen. Antagning må icke ske, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 5 mom. sägs lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet. 5. Hemortskommuns yttrande, som i 2, 3 och 4 mom. avses må avgivas antingen av drätselkammaren, kommunalnämnden eller motsvarande organ eller ock av särskild nämnd, som må hava för ändamålet särskilt tillsatts, eller av annan kommunal myndighet åt vilken kommun må hava uppdragit handläggningen av sådana frågor. 6. Av kommunal myndighet avgivet yttrande, som i 2, 3 och 4 mom. sägs, må icke frångås utan att särskilda skäl därtill föreligga. Emot avstyrkande yttrande må icke hemvärnsbefäl enligt 2 mom. förordnas eller hemvärnsman (extra hemvvärnsman) antagas med mindre frågan underställts rikshemvärnschefens prövning, åliggande det denne att före frågans avgörande inhämta vederbörande länsstyrelses yttrande i ärendet.

21 § 1. Till försvarsområdesbefälhavaren ställd ansökan att bliva antagen till hemvärnsman (extra hemvärnsman) ingives till hemvärnschefen i det hemvärnsområde, inom vilket sökanden är bosatt eller stadigvarande vistas. Hemvärnschefen skall med eget förslag och hemortskommunens yttrande insända ansökningen till försvarsområdesbefälhavaren, vilken, därest han bifaller ansökningen, upprättar kontrakt med den antagne angående anställningen (hemvärnskontrakt). Vid överföring från extra hemvärnsman till hemvärnsman eller av hemvärnsman till extra hemvärnsman är kontraktet alltjämt gällande. Skriftlig underrättelse om överföringen lämnas den därav berörde av hemvärnschefen. 2. Önskar hemvärnsman (extra hemvärnsman) uppsäga hemvärnskontraktet, skall till försvarsområdesbefälhavaren ställd skriftlig anmälan därom ingivas till hemvärnschefen, vilken har att översända anmälan till försvarsområdesbefälhavaren. Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det anmälan kommit hemvärnschefen tillhanda. 3. Då särskilda skäl därtill föranleda, må hemvärnskontrakt med omedelbar verkan hävas av försvarsområdesbefälhavaren, dock först sedan kommunal myndighet som i 20 § 5 mom. sägs erhållit tillfälle yttra sig i frågan. Sådan myndighet äger ock hos försvarsområdesbefälhavare hemställa om hemvärnskontrakts och befälsförordnandes hävande. Uppstå skiljaktiga meningar mellan försvarsområdesbefälhavaren och den kommunala myndigheten, skall frågan underställas rikshemvärnschefens prövning; åliggande det denne att före frågans avgörande inhämta vederbörande länsstyrelses yttrande i ärendet. 4. Ansökan att bliva antagen till hemvärnsrekryt ingives till hemvärnschefen i det hemvärnsområde, inom vilket den sökande är bosatt eller stadigvarande vistas. Vid ansökan skall fogas, förutom sådant medgivande som i 8 § 1 mom. under e) sägs, jämSOU 1969: 40

väl åtagande av vederbörandes förmyndare att ansvara för de persedlar, som kunna komma att tilldelas sökanden. Bifalles ansökningen, ankommer det på hemvärnschefen att tillställa den antagne bevis härom (antagningsbevis). Önskar hemvärnsrekryt utträda ur hemvärnet, skall skriftlig ansökan härom ingivas till hemvärnschefen, som återkallar antagningsbeviset. Då särskilda skäl därtill äro, må hemvärnschef med omedelbar verkan återkalla antagningsbeviset. 22 §

1. Under tjänstgöring som avses i 10 § 1 mom. äger hemvärnsman i allmänna hemvärnet åtnjuta a) fri inkvartering, b) förplägnad in natura, eller då sådan icke lämpligen kan tillhandahållas, kontant ersättning enligt för beställningshavare tillhörande lönegrad med beteckningen Eg gällande föreskrifter, c) dagavlöning med 2 kronor för varje tjänstgöringsdag om sammanlagt minst tre timmar samt d) försörjningsbidrag för varje sådan tjänstgöringsdag med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje hemvärnsmannens eller hans hustrus barn eller adoptivbarn under 16 år; dock att änkling eller frånskild, som sålunda är berättigad till bidrag för ett eller flera barn, äger att för ett av barnen uppbära 2 kronor. Innan försörjningsbidraget utbetalas, åligger det hemvärnsmannen att genom utdrag ur församlingsboken eller på annat tillförlitligt sätt styrka, för vilka familjemedlemmar han är berättigad till dylikt bidrag. 2. Under tjänstgöring som avses i 10 § 2 och 3 mom. äger hemvärnsman i allmänna hemvärnet - utöver vad i 12 § sägs - åtnjuta a) fri inkvartering, b) om tjänstgöringen omfattar minst åtta timmar i följd, fri förplägnad eller, då sådan icke lämpligen kan tillhandahållas, ersättning för sådan förmån enligt för innehavare av tjänst med lönegradsbeteckningen SOU 1969: 40

Eg gällande föreskrifter samt c) för tjänstgöring, som fullgöres under minst tre dagar i följd och i genomsnitt omfattar minst åtta timmar varje dag, traktamente för varje tjänstgöringsdag med 12 kronor, dock att under tjänstgöring före det år, då hemvärnsmannen fyller tjugo år, traktamente utgår allenast under övning, däri jämväl äldre hemvärnsmän deltaga, och då med endast 6 kronor. Traktamente må utgå under högst fjorton dagar av ett och samma kalenderår. 3. Under tjänstgöring som avses i 10 § 4 mom. äger hemvärnsman i allmänna hemvärnet, därest tjänstgöringen icke innefattar fullgörande av en allmän medborgerlig skyldighet, åtnjuta under 1 mom. a) och b) ovan angivna förmåner, samt traktamente med 12 kr för dygn, varunder för tjänstgöring åtgått sammanlagt minst sex timmar och med 6 kr för dygn, varunder för tjänstgöringen åtgått kortare tid. 4. Vid beräkning av ersättning, som i 1-3 mom. sägs, skola såsom tjänstgöring anses jämväl den tid, som skäligen kan beräknas åtgå för hemvärnsmannens resor mellan bostaden och platsen för samling till tjänstgöringen, samt avbrott i densamma, som icke är av sådan varaktighet, att hemvärnsmannen därunder lämpligen kan återvända till sin bostad. 5. Vid färd mellan bostaden och plats för hemvärnets representations- eller verkställande organ samt vid färd mellan bostaden och plats för tjänstgöring, som i 10 § avses, åtnjuter hemvärnsman, därest transport icke anordnas genom militär myndighets försorg, fri resa eller resekostnadsersättning enligt vad nedan sägs. Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass B. Vid resa för deltagande i utbildningskurs av lägertyp, som pågår minst fem dagar, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass C. 195

Vid övriga resor, åtnjutes fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning enligt allmänna resereglementet, reseklass C, för företagen färd med tåg, fartyg, spårvagn, buss eller annan bil i linjetrafik. Understiger färdvägen 150 kilometer eller, beträffande resa inom Jokkmokks och Kiruna försvarsområden, 250 kilometer äger hemvärnsman, som anlitat annat färdmedel, i den mån färdvägen överstiger fem kilometer, erhålla ersättning härför med 20 öre per kilometer jämte särskild gottgörelse för varje medresande enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd är hemvärnsman berättigad till traktamente enligt allmänna resereglementet, traktamentsklass B. Vid resa för deltagande i sammanträde med försvarsområdes förtroendenämnd utgår traktamente enligt allmänna resereglementet, traktamentsklass C. 6. Vad i 1-5 mom. stadgas för hemvärnsman skall i tillämpliga delar gälla extra hemvärnsman och hemvärnsrekryt. 7. Utöver i 1-5 mom. angivna förmåner utgår årligt arvode med 300 kronor till kretshemvärnschef, 600 kronor till hemvärnschef i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsman, 900 kronor till hemvärnschef i hemvärnsområde med över 100 hemvärnsmän, 300 kronor till hemvärnskompanichef, 300 kronor till adjutant till hemvärnschef. Hemvärnschef må därjämte, efter prövning av vederbörande försvarsområdesbefälhavare, åtnjuta bidrag till bestridande av kostnader för anskaffning av erforderliga expeditions- och förrådslokaler enligt vad därom särskilt stadgas. Antalet hemvärnsmän inom hemvärnsområde anses utgöra det för området bestämda sammanlagda högsta antalet hemvärnsmän och hemvärnsrekryter. 8. Kretshemvärnschef och hemvärnschef äga enligt vad därom särskilt stadgas åtnjuta ersättning för kostnader för inledande av telefon samt avgifter för telefonabonnemang. 196

9. Under nödvändiga tjänsteresor och tjänsteförrättningar utom bostadsorten, med undantag av resor i samband med förflyttning av hemvärnsförband samt resor till och från kurser och övningar för egen utbildning äga kretshemvärnschef, hemvärnschef och hemvärnskompanichef ävensom ersättare för sådana chefer åtnjuta resekostnadsersättning och traktamente enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet, därvid vederbörande hänföres till rese- och traktamentsklassen B. 23 §

1. I 15 § avsedd förslags- och beslutanderätt utövas av följande representations- och verkställande organ: inom hemvärnsområde av hemvärnsstämma och hemvärnsområdets förtroendenämnd; inom försvarsområde av hemvärnstinget och försvarsområdets förtroendenämnd samt för hela riket av rikshemvärnstinget och hemvärnets centrala förtroendenämnd. 2. I hemvärnsstämma äga deltaga hemvärnschefen samt samtliga hemvärnsmän och extra hemvärnsmän inom hemvärnsområdet. Hemvärnsområdets förtroendenämnd utgöres av hemvärnschefen och ledamöter utsedda av hemvärnsstämma. Kommunal myndighet, varom förmäles i 20 § 5 mom, utser högst två representanter, vilka inom hemvärnsområdets förtroendenämnd äga yttrande- och förslagsrätt i alla frågor samt rösträtt i ekonomiska frågor. Består hemvärnsområde av flera kommuner, utses en representant från vardera av de båda kommuner, som räkna största antalet kontrakterade hemvärnsmän och extra hemvärnsmän. Förhandlingarna vid hemvärnsstämma och i hemvärnsområdets förtroendenämnd ledas av hemvärnschefen. 3. I hemvärnsting äga deltaga försvarsområdesbefälhavaren, företrädare för försvarsområde enligt i kommandoväg utfärdade föreskrifter, ledamöterna i försvarsområdets förtroendenämnd, ombud utsedda av hemvärnsstämma eller hemvärnsområdets förtroendenämnd samt ombud för driftvärSOU 1969: 40

net. Försvarsområdets förtroendenämnd utgöres av försvarsområdesbefälhavaren, företrädare för försvarsområde enligt i kommandoväg utfärdade föreskrifter och ledamöter utsedda av hemvärnstinget. Förhandlingarna vid hemvärnstinget och i försvarsområdets förtroendenämnd ledas av försvarsområdesbefälhavaren. 4. I rikshemvärnstinget äga deltaga rikshemvärnschefen, ledamöterna i hemvärnets centrala förtroendenämnd, ombud utsedda av hemvärnstingen samt ombud för driftvärnet. Hemvärnets centrala förtroendenämnd utgöres av rikshemvärnschefen, en av Kungl. Maj:t förordnad ledamot, ledamöter utsedda av rikshemvärnstinget samt företrädare för hemvärnsförbundens representantskap, centralförbundet för befälsutbildning och frivilliga skytteväsendet. Civilförsvarstyrelsen, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen i Sverige, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas riksförbund. Riksförbundet landsbygdens folk, Svenska röda korset, Riksför^ bundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund äga utse vardera en representant, vilken vid rikshemvärnstinget och i hemvärnets centrala förtroendenämnd äger yttrande-, förslags- och rösträtt i frågor, som beröra hemvärnet och vederbörande myndighet eller organisation gemensamt eller som äro av principiell betydelse. Förhandlingarna vid rikshemvärnstinget och i hemvärnets centrala förtroendenämnd ledas av rikshemvärnschefen. 5. Närmare föreskrifter rörande representations- och verkställande organen meddelas av Konungen i kommandoväg. 24 §

Hemvärnsområdets förtroendenämnd har till särskild uppgift att avgiva yttrande i sådana frågor rörande ordningen och disciplinen bland hemvärnspersonalen, vilka av hemvärnschefen eller högre chef (befälhavare) hänskjutas till nämnden. Då fråga uppkommer om disciplinär bestraffning eller tillrättavisning av hemvärnspersonal, som icke är hemvärnsbefäl, skall SOU 1969:40 13*—914422

yttrande inhämtas från nämnden. Skyldighet att inhämta nämndens yttrande i sådan fråga skall dock icke föreligga under krig. Driftvärnet 25 § Driftvärn må efter medgivande av Kungl. Maj:t organiseras vid statlig eller kommunal myndighet eller enskilt företag, vars verksamhet är riksomfattande eller eljest av omfattande natur. Såvitt angår kommunal myndighet eller enskilt företag gäller härför som villkor, att myndigheten eller företaget ställer sig till efterrättelse de beträffande driftvärn gällande bestämmelserna. Vad i det följande stadgas rörande myndighet eller företag äger motsvarande tilllämpning å det fortifikationsförvaltningen tillhörande beredskapskontoret med avseende å de till organisationen för byggnadsoch reparationsberedskap hörande centrala arbetsavdelningarna. Vid dessa avdelningar må driftvärn organiseras utan Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Till Konungen ställd framställning om medgivande att organisera driftvärn skall ingivas till rikshemvärnschefen, vilken har att jämte eget yttrande överlämna framställningen till Kungl. Maj:t. 26 § Vid myndighet eller företag, som i 25 § avses, förordnar rikshemvärnschefen tillsvidare på förslag av myndigheten eller företaget en driftvärnschef jämte ställföreträdare för denne. Driftvärnschef åligger att, under rikshemvärnschefen, å myndighetens eller företagets vägnar leda och övervaka myndighetens eller företagets driftvärn samt att verka för att detsamma erhåller erforderlig utbildning och utrustning. 27 §

Driftvärnets organisation bör i möjligaste mån anpassas efter den för myndighetens eller företagets verksamhet gällande organisationen. Sålunda må driftvärnet organiseras lokalt eller regionalt, i senare fallet i driftvärnsdistrikt och dessa då så erfordras i 197

driftvärnssektioner. Driftvärnets organisation bestämmes av rikshemvärnschefen efter förslag av myndigheten eller företaget. Inom varje driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) förordnar rikshemvärnschefen på förslag av myndigheten eller företaget en befälhavare för driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) jämte ställföreträdare för denne. Vid såväl lokalt som regionalt organiserat driftvärn må rikshemvärnschefen på förslag av myndigheten eller företaget förordna en driftvärnsledare för lokal underavdelning av driftvärnsorganisationen. Befälhavare för driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion), ställföreträdare för denne och driftvärnsledare förordnas tillsvidare. De kunna antingen vara driftvärnsmän eller civila. Befälhavare för driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) och driftvärnsledare åligger, att var och en inom sitt verksamhetsområde, under driftvärnschefen och i enlighet med av rikshemvärnschefen godkänd instruktion å myndighetens eller företagets vägnar leda och övervaka organisationen av myndighetens eller företagets driftvärn samt att i samråd med vederbörande försvarsområdesbefälhavare verka för att detsamma erhåller erforderlig utbildning och utrustning. 28 §

Därest driftvärnschef eller ställföreträdare för denne, befälhavare för driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) eller ställföreträdare för denne eller driftvärnsledare frånträder sin befattning vid myndigheten eller företaget, skall för honom utfärdat förordnande omedelbart upphöra att gälla. Förordnande må jämväl återkallas av rikshemvärnschefen efter därom av myndigheten eller företaget gjord framställning.

30 §

Till driftvärnet räknas civil driftvärnschef och civil ställföreträdare för denne, civil befälhavare för driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) och civil ställföreträdare för denne samt civil driftvärnsledare. Driftvärnets personal i övrigt (driftvärnsmän, extra driftvärnsmän och driftvärnsrekryter) rekryteras bland personal, som sysselsattes eller är beredskapsregistrerad vid myndigheten eller företaget. Vad i det följande stadgas om driftvärnsmän gäller - därest ej annorlunda nedan särskilt angives - i tillämpliga delar för övrig personal. 31 § Driftvärnet organiseras i driftvärnsförband enligt bestämmande av driftvärnschefen efter samråd med vederbörande försvarsområdesbefälhavare . Driftvärnschefen skall till rikshemvärnschefen insända uppgift på organisationen i driftvärnsförband ävensom på förändringar i densamma. Chef för driftvärnsförband är i vad avser organisationen och personalen samt beträffande dennas beredskap och tjänstgöring jämlikt 10 § 1 och 2 mom. närmast underställd driftvärnschefen (befälhavare för driftvärnsdistrikt eller driftvärnssektion, driftvärnsledare). I övrigt lyder han i militärt hänseende under vederbörande försvarsområdesbefälhavare. 32 §

Chef för driftvärnsförband och för förbanden i övrigt erforderligt befäl förordnas tillsvidare av vederbörande driftvärnschef eller enligt dennes bemyndigande av befälhavare för driftvärnsdistrikt.

29 § Försvarsområdesbefälhavare svarar för driftvärnets utbildning och utrustning i enlighet med av chefen för armén meddelade föreskrifter. Samråd och samverkan skall härvid äga rum med driftvärnschefen (befälhavare för driftvärnsdistrikt eller driftvärnssektion, driftvärnsledare). 198

33 §

Antagning av driftvärnsmän sker a) beträffande arbetstagare, som för utförande av visst arbete tillfälligt anställas, av den å arbetsplatsen tjänstgörande, till tjänsteställningen främste chefen för driftvärnsförband, SOU 1969: 40

b) beträffande övriga vid myndigheten eller företaget anställda eller beredskapsregistrerade av vederbörande driftvärnschef eller, enligt dennes bemyndigande, av befälhavare för driftvärnsdistrikt (driftvärnssektion) eller driftvärnsledare. Det åligger den, som har att antaga driftvärnsmän, att före antagningen så långt möjligt förvissa sig om att den sökande uppfyller i 8 § angivna fordringar. Antagning enligt b) ovan må ej ske, förrän vederbörandes hemortskommun på sätt i 20 § stadgas lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet. Bifalles ansökan om antagning, ankommer på den, som antagit driftvärnsmän, att med demie upprätta kontrakt angående anställning inom driftvärnet (driftvärnskontraki). Meddelande om antagningen jämte erforderliga upgifter om den antagne ävensom anmälan om förändringar beträffande driftvärnspersonal tillställas försvarsområdesbefälhavaren enligt närmare bestämmelser av rikshemvärnschefen. För driftvärnsrekryt utfärdas antagningsbevis. Vid överföring av extra driftvärnsmän till driftvärnsmän eller av driftvärnsmän till extra driftvärnsmän är kontraktet alltjämt gällande. Meddelande om överföringen lämnas den därav berörde enligt driftvärnschefens närmare bestämmande. 34 §

Frånträder driftvärnsmän sin anställning vid myndighet eller företag, som här avses, eller är han icke längre beredskapsregistrerad, skall för honom upprättat driftvärnskontrakt omedelbart upphöra att gälla. Har driftvärnsmannen förbundit sig att efter kallelse återinträda i tjänst vid myndigheten eller företaget, må dock överenskommelse träffas, att kontraktet fortfarande skall gälla. Erhåller driftvärnsmän vid myndighet eller företag stadigvarande anställning inom myndigheten eller företaget å ort, där driftvärn ej finnes, skall driftvärnskontraktet likaledes omedelbart upphöra att gälla. Vad sålunda stadgas skall dock icke äga tillämpning å beredskapsregistrerad driftvärnsmän. Erhåller driftvärnsmän tillfällig förflyttSOU 1969: 40

ning till ort, där driftvärn ej finnes, må driftvärnsmän åläggas tjänstgöring vid det driftvärnsförband han tillhör endast i den mån sådan tjänstgöring kan fullgöras å den ort, dit förflyttning skett. Driftvärnsmän, som icke kan fullgöra tjänstgöring vid driftvärnet, äger deltaga i allmänna hemvärnets övningar å den ort, där han befinner sig. Vill driftvärnsmän under anställningstiden uppsäga driftvärnskontraktet, skall skriftlig uppsägning ingivas till driftvärnschefen (befälhavare för driftvärnsdistrikt eller driftvärnssektion, driftvärnsledare). Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det uppsägning inkommit. Då särskilda skäl därtill föranleda, må driftvärnskontrakt med omedelbar verkan hävas av driftvärnschefen. 35 § 1. Driftvärnsmän skall vid honom enligt 10 § åliggande tjänstgöring, där ej i det följande annorlunda stadgas, bibehållas vid den oavkortade avlöning ävensom den rätt till pension och övriga förmåner, som äro eller kunna varda förenade med den anställning, som han innehar, eller den tjänst, som han förordnats uppehålla hos vederbörande myndighet eller företag. Vad nu sagts skall ock gälla i fråga om sådan i 10 § 3 mom andra stycket avsedd tjänstgöring, som driftvärnsmän fullgör efter eget åtagande. Beträffande rätt för driftvärnsmän, som är underkastad statens allmänna avlöningsreglemente, att uppbära lön under tjänstledighet för att genomgå driftvärnskurs eller deltaga i sammanträde med driftvärnets representations- och verkställande organ, stadgas i berörda reglemente. I fråga om avlöning m. m. till annan driftvärnsmän, som i fredstid erhållit ledighet för att genomgå driftvärnskurs eller deltaga i sammanträde med driftvärnets representations- eller verkställande organ skola - där ej annat är särskilt stadgat - bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning. 2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 1 mom skall gälla a) att för tjänstgöring eller deltagande i 199

driftvärnskurs på annan tid än ordinarie arbetstid övertidsersättning eller avlöning i annan form icke utgår, b) att under tjänstgöring, som i 10 § 2 och 3 mom sägs, driftvärnsmän äger åtnjuta fri inkvartering, därest sådan utom ordinarie bostad erfordras, samt förplägnad enligt 22 § 2 mom b) angivna grunder c) driftvärnsmän, som skall fullgöra tjänstgöring eller genomgå driftvärnskurs å ort, där han icke har att i egenskap av arbetstagare hos myndighet eller företag utföra arbete, må äga åtnjuta dels, därest transport icke anordnas eller fri resa icke beredes genom försorg av militär myndighet eller av myndighet eller företag vars driftvärn han tillhör, resekostnadsersättning för färd mellan bostaden och sådan ort enligt i 22 § 5 mom tredje respektive fjärde stycket angivna grunder, dels fri inkvartering, dels ock förplägnad enligt i 22 § 2 mom b) angivna grunder, dock att däri angivet villkor om tjänstgöring minst åtta timmar i följd icke skall gälla såvitt avser tjänstgöring enligt 10§ 1 mom, d) att resekostnadsersättning och traktamente enligt allmänna resereglementet, rese- och traktamentsklass B, skola utgå vid resa för deltagande i sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd. 3. Driftvärnsmän, vilken i fred under driftvärnstjänstgöring eller vid genomgående av driftvärnskurs drabbats av skada till följd av olycksfall, varav föranletts sjukdom eller förlust av arbetsförmåga, eller under sådan tjänstgöring (kurs) eljest ådragit sig sjukdom, skall äga åtnjuta samma förmåner från myndighet eller företag, där han är anställd, som skulle hava tillkommit honom, om olycksfallet eller sjukdomen inträffat under tjänstgöring hos myndigheten eller företaget. 4. Vid beräknande av ersättning, som angives i 2 mom b) och c), skola såsom tjänstgöring anses jämväl den tid, som skäligen kan beräknas åtgå för resor mellan bostaden eller arbetsplatsen och platsen för samlingen till tjänstgöringen, samt avbrott i densamma, som icke äro av sådan varaktighet, 200

att driftvärnsmannen därunder lämpligen kan återvända till sin bostad eller arbetsplats. 5. Beträffande arbetare med tim- eller ackordslön skall med oavkortad avlöning förstås avlöning beräknad på samma sätt som semesterlön. Efter vederbörande myndighets eller företags beprövande i varje särskilt fall må driftvärnsmän kunna beredas tjänstefrihet i viss omfattning med oavkortad avlöning för erhållande av den vila, som med hänsyn till driftvärnstjänstgöringens beskaffenhet samt varaktighet utöver ordinarie arbetstid kan anses erforderlig ur driftsäkerhetssynpunkt eller i anseende till tjänstens krav i övrigt. 36 § Utgifterna för de förmåner, som avses i 35 §, skola bestridas, a) såvitt de avse avlöning till arbetstagare vid central arbetsavdelning och föranledas av i 10 § 2 och 3 mom avsedd tjänstgöring eller av driftvärnskurs, med för ändamålet särskilt anvisade medel, b) såvitt de avse kostnader för förplägnad, inkvartering och resor, som föranledas av i 10 § 2, 3 och 5 mom avsedd tjänstgöring eller av driftvärnskurs, med för hemvärnets övningar anvisade eller eljest tillgängliga medel samt c) i övrigt i samma ordning, som skulle hava tillämpats för det fall, att vederbörande fullgjort arbete som arbetstagare. I sådant avtal med myndighet eller enskilt företag, varom förmäles i 4 § andra stycket kungörelsen den 15 juni 1944 (nr 384) med bestämmelser angående byggnadsoch reparationsberedskap, skall angivas i vad mån myndigheten eller företaget må av annan erhålla gottgörelse för utgifter i anledning av driftvärnstjänstgöring. 37 §

Har Kungl. Maj:t jämlikt 25 § första stycket medgivit, att kommunal myndighet eller enskilt företag må organisera driftvärn, gäller såsom villkor härför, att myndigheten eller företaget gentemot dess driftvärnsmän SOU 1969:40

ikläder sig förpliktelser i huvudsak motsvarande dem, som följa av 35 § 38 §

Vid tillämpning av gällande bestämmelser om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under hemvärnstjänstgöring, å i statens tjänst ej anställd driftvärnsmän äger riksförsäkringsanstalten å tillerkänd ersättning göra avdrag i den mån motsvarande ersättning utgår på grund av den skadades eller sjukes anställning såsom arbetstagare vid central arbetsavdelning eller såsom tjänsteman eller arbetare hos den myndighet eller det företag, vars driftvärn han tillhör. 39 § Inom driftvärnet vid varje myndighet eller företag må utses representations- och verkställande organ enligt av Konungen i kommandoväg meddelade föreskrifter. Denna kungörelse länder till efterrättelse från och med den 1 juli 1947.

SOU 1969:40

Bilaga 11:2 Kungl. Majrts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän; given Stockholms slott den 29 juni 1951

SF nr 549/1951 med ändring SF nr 427/1966. Kungl. Maj:t har efter riksdagens hörande funnit gott förordna som följer. 1 §

tillhör driftvärn (värnpliktig driftvärnsmän) vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen. Tjänstgöring må icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid att den värnpliktige hemvärnsmannen (driftvärnsmannen) hindras att fullgöra sina civila arbetsuppgifter.

Vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd är nedan angiven personal - utan hinder av erhållna uppskov med eller annan befrielse från tjänstgöring vid krigsmakten skyldig att i hemvärnet fullgöra tjänstgöring jämlikt 28. § värnpliktslagen, nämligen a) värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen. b) värnpliktiga, vilka genom civilplaceringskort ställts till myndighets förfogande, samt c) värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda, vilka krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten.

Vad i 22. § 1., 2., 4 och 5. mom samt 35, § 1., 2., 4 och 5 mom hemvärnskungörelsen stadgas för hemvärnsman och driftvärnsmän skall i tillämpliga delar gälla värnpliktig hemvärnsman och värnpliktig driftvärnsmän. Angående den värnpliktiga hemvärnspersonalens rätt till ersättning för sjukdom och skada, som ådragits under i 1. § avsedd tjänstgöring, gäller vad stadgats beträffande övrig hemvärnspersonal.

2 §

Beträffande antalet värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän stadgas särskilt.

Kungörelsen gäller icke i fråga om vapenfri tjänstepliktig.

4 §

5 §

Denna kungörelse träder i kraft den 1 oktober 1951.

3 §

Tjänstgöring, som i 1. § avses, fullgöres av den som tillhör allmänna hemvärnet (värnpliktig hemvärnsman) vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen ävensom då stridsläget så fordrar jämväl utanför densamma för ortens försvar och av den som

202 SOU 1969: 40

Bilaga 11:3 Förslag till Hemvärnskungörelse

Härigenom förordnas som följer. Allmänna

bestämmelser

1 §• Hemvärnet har till uppgift att skydda hembygd och arbetsplats. Hemvärnet rekryteras på frivillighetens väg, men viss personal har skyldighet att tjänstgöra i hemvärnet under beredskapstillstånd och krig. Hemvärnet tillhör armén.

4 §. Militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare leder hemvärnet inom militärområdet och försvarsområdet. I fråga om driftvärnets operativa användning gäller särskilda bestämmelser i 36 §. 5 §. Vad som sägs om försvarsområdesbefälhavare och försvarsområde i denna kungörelse avser även chefen för Gotlands militärkommando och militärkommandot.

2 §.

6 §.

Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn. Allmänna hemvärnet har till uppgift att skydda hembygden. Inom allmänna hemvärnet får enligt rikshemvärnschefens bestämmande organiseras företagshemvärn för skydd av anläggning eller arbetsplats. Driftvärnet har till uppgift att skydda myndigheters och företags egna anläggningar och arbeten och får ej användas för andra uppgifter.

Hemvärnets personal består av hemvärnsmän, hemvärnsungdom, B-personal enligt kungörelsen den (nr ) om frivillig försvarsverksamhet och fast anställd personal vid krigsmakten som är i krigsplacerad i hemvärnet. Till hemvärnsmän hör hemvärnsbefäl. Hemvärnsmän är frivilliga eller värnpliktiga hemvärnsmän.

3 §.

Rikshemvärnschefen utövar under chefen för armén ledningen av och uppsikten över hemvärnet. Rikshemvärnschefen leder utbildningen inom hemvärnet. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall rikshemvärnschefen höra hemvärnets centrala förtroendenämnd. SOU 1969: 40

7 §.

Frivilliga hemvärnsmän åtager sig genom skriftligt avtal att frivilligt tjänstgöra i hemvärnet. Frivilliga hemvärnsmän är ordinarie hemvärnsmän, extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän. Ordinarie hemvärnsman är placerad för tjänstgöring i hemvärnet. Extra hemvärnsman disponeras av hemvärnet endast när han ej tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring. För

hemvärnsveteraner och musikhemvärnsmän gäller föreskrifter som rikshemvärnschefen utfärdar.

8 §.

Värnpliktiga hemvärnsmän är värnpliktiga och fast anställda vid krigsmakten som erhållit uppskov eller annan befrielse enligt uppskovskungörelsen den 10 april 1959 (nr 146), värnpliktiga som genom civilplaceringskort ställts till myndighets förfogande samt värnpliktiga och fast anställda som krigsplacerats i civila befattningar utanför krigsmakten. 9 §. Den som antages som ordinarie hemvärnsman skall 1. ha lämnat värnplikts åldern eller vara frikallad från värnpliktstjänstgöring eller vara krigsplacerad vid hemvärnet som värnpliktig eller vara värnpliktig som ej påbörjat grundutbildning eller motsvarande utbildning enligt 28 § 1 mom. D. värnpliktslagen den 30 december 1941 (nr 967) eller vara värnpliktig som på grund av krigsplacering i civil befattning, uppskov eller annan liknande anledning beräknas ej bli inkallad till tjänstgöring enligt 28 § värnpliktslagen, 2. vara svensk medborgare och under antagningsåret fylla minst 18 år, 3. ha nöjaktiga förutsättningar för tjänstgöringen och ha tillfredsställande skjutskicklighet, 4. ha visat laglydnad och äga medborgarsinne, 5. ha förmyndares medgivande om han är omyndig. 10 §. Den som antages som extra hemvärnsman skall ha nöjaktiga förutsättningar för tjänstgöringen och ha tillfredsställande skjutskicklighet. Han skall också ha visat laglydnad och äga medborgarsinne samt ha förmyndares medgivande om han är omyndig.

11 §• Den som antages som hemvärnsungdom skall 1. vara svensk medborgare och under antagningsåret fylla minst 15 år, 2. ha nöjaktiga förutsättningar för tjänstgöringen, 3. ha visat laglydnad och äga medborgarsinne, 4. ha förmyndares medgivande. För hemvärnsungdom gäller i övrigt föreskrifter som rikshemvärnschefen utfärdar. 12 §. Ansökan om att bli antagen som hemvärnsman skall vara skriftlig och innehålla förklaring om sökandens hälsotillstånd. Den avtalsslutande myndigheten äger infordra andra uppgifter som fordras om personliga förhållanden av betydelse för tjänstgöringen. 13 §. Om hemvärnets personalstyrka och om högsta antalet extra hemvärnsmän gäller särskilda bestämmelser. 14 §. Vid beredskapstillstånd eller krig intager hemvärnet hemvärnsberedskap. Kungl. Maj:t kan, när hänsyn till landets försvar eller säkerhet påkallar det, förordna om hemvärnsberedskap utan att beredskapstillstånd råder. Vid beredskapslarm intager hemvärnet högsta hemvärnsberedskap. Närmare föreskrifter om hemvärnsberedskap meddelas av överbefälhavaren. 15 §. Vid beredskapstillstånd eller krig eller under hemvärnsberedskap skall hemvärnsman fullgöra den tjänstgöring som erfordras med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Tjänstgöringen fullgöres av hemvärnsman i allmänna hemvärnet i regel inom eget eller angränsande hemvärnsområde och av hemvärnsman i driftvärnet vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen. Hemvärnsman som i krig på grund av utrymning, eller annan anledning vistas utanSOU 1969: 40

för hemorten och ej kan tjänstgöra vid sitt ordinarie hemvärnsförband skall fullgöra sin tjänstgöring vid allmänna hemvärnet eller vid driftvärnet i den ort där han befinner sig. Vid beredskapstillstånd eller krig är hemvärnsman skyldig att fullgöra utbildning enligt Kungl. Maj:ts bestämmande.

19 §. Om hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- eller handräckningstjänst gäller särskilda bestämmelser. Särskilda bestämmelser värnet

om allmänna

hem-

20 §.

16 §. När beredskapstillstånd eller krig ej råder är ordinarie och extra hemvärnsman skyldig att varje år fullgöra utbildning under lägst 20 och högst 50 timmar. Tid för att behålla eller öka skjutskicklighet och allmän fältduglighet inräknas ej i denna utbildningstid. Inom allmänna hemvärnet skall utbildningen planläggas och genomföras så att hemvärnsmannen kan fullgöra utbildningsskyldigheten under icke arbetstid. Extra hemvärnsman är icke skyldig att fullgöra utbildning under det år han tages i anspråk för värnpliktstjänstgöring. Frivillig hemvärnsman som är värnpliktig inkallas icke till tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen under tid då han är krigsplacerad i hemvärnet.

För allmänna hemvärnets verksamhet indelas försvarsområde i hemvärnsområden. Hemvärnsområden kan sammanföras till en hemvärnskrets. Militärbefälhavaren bestämmer i samråd med rikshemvärnschefen indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. 21 §. Chef för hemvärnskrets (kretshemvärnschef) leder under försvarsområdesbefälhavaren hemvärnet inom hemvärnskretsen. Kretshemvärnschef åligger särskilt att medverka i utbildningsverksamheten och att i samråd med försvarsområdets förtroendenämnd verka för rekrytering och samarbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer. 22 §.

17 §. Avtal om tjänstgöring i hemvärnet träffas genom hemvärnskontrakt och gäller med en månads uppsägningstid. Kontraktet får dock omedelbart hävas av försvarsområdesbefälhavare för hemvärnsman i allmänna hemvärnet och av driftvärnschef för hemvärnsman i driftvärnet. Hemvärnsman får icke säga upp avtalet vid krig eller beredskapstillstånd eller under hemvärnsberedskap.

Chef för hemvärnsområde (hemvärnschef) leder hemvärnet inom hemvärnsområdet. Hemvärnschef åligger särskilt att leda utbildningsverksamheten inom området och i samråd med hemvärnsområdets förtroendenämnd verka för rekrytering och för samarbete med civila myndigheter och frivilliga försvarsorganisationer samt att förestå områdets expedition och föra erforderliga handUngar. Särskilda bestämmelser gäller för handläggning av förvaltningsärenden.

18 §. Hemvärnsman får av försvarsområdesbefälhavare eller driftsvärnschef befrias från eller beviljas anstånd med utbildning som avses i 15 § tredje stycket och 16 §. Anstånd beviljas efter motsvarande grunder som gäller för värnpliktigas anstånd med tjänstgöring enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen. SOU 1969: 40

23 §.

Kretshemvärnschef är underställd försvarsområdesbefälhavaren. Hemvärnschef är underställd kretshemvärnschefen, eller om hemvärnsområdet ej ingår i hemvärnskrets, försvarsområdesbefälhavaren. 205

Under hemvärnschef lyder hemvärnspersonalen inom hemvärnsområdet. 24 §.

Inom hemvärnsområdet organiseras hemvärnsmännen i hemvärnsförband - grupper, plutoner, kompanier. Försvarsområdesbefälhavare bestämmer efter hörande av kretshemvärnschefen och hemvärnschefen högsta antalet hemvärnsmän inom hemvärnsområdet och områdets indelning i hemvärnsförband. 25 §. Kretshemvärnschef förordnas för högst tre år av militärbefälhavaren efter förslag av försvarsområdesbefälhavaren. Innan förslag avges, skall yttrande inhämtas från försvarsområdets förtroendenämnd. 26 §. Hemvärnschef och övrigt hemvärnsbefäl förordnas för högst tre år av försvarsområdesbefälhavaren. 27 §.

Hemvärnsman antages av försvarsområdesbefälhavaren efter förslag av hemvärnschefen. Ansökan inges till hemvärnschefen i det hemvärnsområde där sökanden är bosatt eller vistas. 28 §.

I ärende om förordnande av hemvärnschef och övrigt hemvärnsbefäl inom hemvärnsområde samt om antagning av hemvärnsman skall vederbörandes hemortskommun ha lämnats tillfälle att yttra sig. Sådant yttrande får ej frångås utan att särskilda skäl föreligger. Är yttrandet avstyrkande, får förordnande eller antagning ej ske utan att frågan underställs rikshemvärnschefen, som avgör ärendet efter samråd med berörd länsstyrelse. 29 §. Innan hemvärnskontrakt häves skall hemortskommunen ha lämnats tillfälle att yttra sig. Kommunen kan också hemställa att hemvärnskontrakt eller befälsförordnande 206

häves. Har kommunen och försvarsonrådesbefälhavaren olika mening, skall frå»an underställas rikshemvärnschefen som av*ör ärendet efter samråd med berörd länsstyrelse. Särskilda bestämmelser

om

driftvärnet

30 §. Driftvärn organiseras vid myndighet och företag i den omfattning som Kungl. Mij:t bestämmer. Vid central arbetsavdelning inom byggnads- och reparationsberedskapen får driftvärn organiseras utan tillstånd av Kungl. Maj:t. Fråga om organisering av driftvärn vid kommunal myndighet eler enskilt företag prövas endast efter ansökin. I beslut om driftvärn vid kommunal myndighet eller enskilt företag anges som villkor att myndigheten eller företaget följer de bestämmelser som gäller för driftvärn. Ansökan om tillstånd att få organisera driftvärn inges till rikshemvärnschefen som med eget yttrande överlämnar ansökningen till Kungl. Maj:t. 31 §. Driftvärn kan indelas i driftvärnsdistrikt, driftvärnssektioner (motsvarande) och lokala driftvärnsavdelningar. Indelningen bör såvitt möjligt anpassas till myndighetens eller företagets organisation. Rikshemvärnschefen bestämmer indelningen efter förslag av myndigheten eller företaget. 32 §.

Chef för driftvärn vid myndighet eller företag är driftvärnschefen. Driftvärnschef utövar under rikshemvärnschefen ledningen av och uppsikten över driftvärnet samt verkar för utbildningen inom detta. 33 §.

Chef för driftvärnsdistrikt eller driftvärnssektion och chef för lokal driftvärnsavdelning (driftvärnsledare) leder under driftvärnschefen driftvärnet inom myndigheten eller företaget enligt instruktion som godkännes av rikshemvärnschefen. SOU 1969: 40

34 §§.

40 §.

Försvarsområdesbefälhavare svarar i samråd med vederbörande chef inom driftvärnet för utbildning och utrustning av driftvärn inom försvarsområdet.

Hemvärnsman i driftvärnet antages av driftvärnschef eller, enligt dennes bemyndigande, av chef för driftvärnsdistrikt eller driftvärnssektion. Kontaktet upphör att gälla om hemvärnsmannen lämnar sin anställning eller tjänst vid myndigheten eller företaget eller om han ej längre är beredskapsregistrerad där. För antagning av hemvärnsmän i byggnads- och reparationsberedskapens driftvärn utfärdar rikshemvärnschefen särskilda bestämmelser. Uppgifter om antagning av hemvärnsman i driftvärnet och andra uppgifter om personalen vid driftvärn lämnas till försvarsområdesbefälhavaren enligt rikshemvärnschefens bestämmande.

35 §. Driftvärn organiseras i förband - grupper, plutoner, kompanier - enligt bestämmande av driftvärnschefen efter samråd med försvarsområdesbefälhavaren. Uppgift om organisationen insändes till rikshemvärnschefen. 36 §. Chef för driftvärnsförband är underställd vederbörande chef inom driftvärnet men lyder i fråga om utbildning och utrustning under försvarsområdesbefälhavaren. Chef för driftvärnsförband lyder också under försvarsområdesbefälhavaren i fråga om samordning av stridsverksamhet under krig när särskilda förhållanden påkallar det. I frågor om driftvärnsförbands insättande och beredskap skall chef inom driftvärnet samråda med vederbörande militära myndigheter när det är möjligt. 37 §.

Driftvärnschef och chef för driftvärnsdistrikt förordnas tills vidare av rikshemvärnschefen efter förslag av myndigheten eller företaget. Förordnandet upphör om vederbörande lämnar sin befattning inom myndigheten eller företaget. Förordnandet kan också återkallas av rikshemvärnschefen efter framställning av myndigheten eller företaget. 38 §.

Chef för driftvärnssektion, driftvärnsledare och befäl vid drifsvärnsförband förordnas tills vidare av driftvärnschefen eller, enligt dennes bemyndigande, av chef för driftvärnsdistrikt. 39 §. Driftvärnets personal rekryteras från den personal som är sysselsatt eller beredskapsregistrerad vid myndigheten eller företaget. SOU 1969: 40

Hemvärnspersonalens förslags- och beslutanderätt 41 §. Hemvärnets personal får väcka förslag i militära frågor och får besluta i andra frågor i den mån de ej avgöres av förvaltningsmyndighet. Personalen får också besluta om vården av tillgångar och medel som ej tillhör staten eller bekostas av statsmedel. Förslags- och beslutanderätten utövas genom särskilda organ enligt 42-46 §§. Om förslags- och beslutanderätten gäller i övrigt bestämmelser som Kungl. Maj:t meddelar särskilt. 42 §.

Inom hemvärnsområde utövas förslagsoch beslutanderätt enligt 41 § av hemvärnsstämma och hemvärnsområdets förtroendenämnd. I hemvärnsstämma deltager hemvärnschefen och hemvärnsmännen inom hemvärnsområdet. Hemvärnsområdets förtroendenämnd består av hemvärnschefen och andra ledamöter som utses av hemvärnsstämman och kommunen. Ordförande vid hemvärnsstämma och i hemvärnsområdets förtroendenämnd är hemvärnschefen. 207

43 §.

I ärende om disciplinär bestraffning eller tillrättavisning av hemvärnsman skall yttrande inhämtas från hemvärnsområdes förtroendenämnd. Yttrande behöver dock ej inhämtas under krig. 44 §.

Inom försvarsområde utövas förslags- och beslutanderätt enligt 41 § av hemvärnsting och försvarsområdets förtroendenämnd. I hemvärnsting deltager försvarsområdesbefälhavaren, ledamöterna i försvarsområdets förtroendenämnd samt ombud för hemvärnsområdena och driftvärnet inom försvarsområdet. Försvarsområdets förtroendenämnd består av försvarsområdesbefälhavaren och övriga ledamöter som utses av hemvärnstinget. Ordförande vid hemvärnsting och i försvarsområdets förtroendenämnd är försvarsområdesbefälhavaren.

Övriga

bestämmelser

47 §.

Hemvärnspersonal erhåller under tjänstgöring och vid sammanträde med hemvärnets särskilda organ traktamente, premie och andra förmåner enligt grunder som Kungl. Maj:t bestämmer. 48 §. Gåva som tillfaller hemvärnet eller organisation inom hemvärnet och som kan komma att medföra särskild förpliktelse för staten får mottagas först efter Kungl. Maj:ts medgivande i varje särskilt fall. Tillämpningsföreskrift 49 §

45 §.

Närmare föreskrifter och anvisningar för tillämpningen av bestämmelserna i denna kungörelse meddelas av chefen för armén, om ej annat föreskrivits i det föregående. I frågor som avser driftvärn meddelas föreskrifterna och anvisningarna i samråd med vederbörande myndighet eller företag.

För att utöva förslags- och beslutanderätt enligt 41 § utses inom driftvärn särskilda organ enligt rikshemvärnschefens bestämmande.

Denna kungörelse träder i kraft den , då hemvärnskungörelsen den 30 juni 1947 (nr 673) skall upphöra att gälla.

46 §. För hemvärnet inom hela landet utövas förslags- och beslutanderätt enligt 41 § av rikshemvärnstinget och hemvärnets centrala förtroendenämnd. I rikshemvärnstinget deltager rikshemvärnschefen, ledamöterna i hemvärnets centrala förtroendenämnd, ombud som utses av hemvärnsting samt ombud för driftvärnet. Hemvärnets centrala förtroendenämnd består av rikshemvärnschefen, en ledamot som förordnas av Kungl. Maj:t, ledamöter som utses av rikshemvärnstinget och övriga ledamöter enligt Kungl. Maj:ts bestämmande. Ordförande vid rikshemvärnsting och i hemvärnets centrala förtroendenämnd är rikshemvärnschefen. 208

SOU 1969: 40

Bilaga 11:4 Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen den 29 juni 1951 (nr 549) om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän

Härigenom förordnas, dels att 4 § kungörelsen den 29 juni 1951 om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän skall upphöra att gälla, dels att rubriken till kungörelsen och 3 § kungörelsen skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges. (Nuvarande lydelse) Kungl. Maj:ts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän och driftvärnsmän

(Föreslagen lydelse) Kungl. Maj:ts kungörelse om värnpliktiga hemvärnsmän 3 §.

Tjänstgöring, som i 1 § avses, fullgöres av den som tillhör allmänna hemvärnet (värnpliktig hemvärnsman) vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen ävensom då stridsläget så fordrar jämväl utanför densamma för ortens försvar och av den som tillhör driftvärn (värnpliktig driftvärnsmän) vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen. Tjänstgöring må icke utan tvingande skäl förläggas till sådan tid att den värnpliktige hemvärnsmannen (driftvärnsmansmannen) hindras att fullgöra sina civila arbetsuppgifter.

Värnpliktiga och vid krigsmakten fast anställda som är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet enligt 1 § benämnas under tjänstgöringen värnpliktiga hemvärnsmän. För tjänstgöringen gäller i tillämpliga delar bestämmelserna i hemvärnskungörelsen den (nr ) .

Denna kungörelse träder i kraft den

SOU 1969: 40

Bilaga 11:5 Förslag till Bestämmelser om förmåner till hemvärnspersonal

Inledande bestämmelser 1 §. Hemvärnsman erhåller under utbildning och tjänstgöring som avses i 16 och 19 §§ hemvärnskungörelsen den (nr ) och vid sammanträde med hemvärnets särskilda organ för förslags- och beslutanderätt traktamente, premie och andra förmåner enligt vad som anges i 2-22 §§. Om hemvärnsmans förmåner vid tjänstgöring under hemvärnsberedskap, beredskapstillstånd och krig gäller särskilda bestämmelser.

Förmåner till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet Traktamente 2 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller under utbildning som avses i 16 § hemvärnskungörelsen traktamente med 12 kronor för dag. För utbildning utöver 20 timmar under ett utbildningsår utgår dock traktamente endast om utbildningen pågår minst två dagar i följd. Sammanhängande tjänstgöring om 8 timmar skall anses motsvara en dag. Skälig tid för resa mellan bostaden och tjänstgöringsplatsen samt tillfälligt avbrott i tjänstgöringen skall därvid anses som tjänstgöring. 3 §.

Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller under tjänstgöring som avses i 19 § hemvärnskungörelsen traktamente med 12 kronor för dygn med sammanlagt sex timmars tjänstgöring och med 6 kronor för dygn med kortare tjänstgöring.

Premier 4 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet som fullgjort utbildning minst 20 timmar under ett utbildningsår erhåller tjänstgörings premie med 50 kronor. Hemvärnsbefäl i allmänna hemvärnet som fullgjort utbildning minst 34 timmar under ett utbildningsår erhåller tjänstgöringspremie med 85 kronor. 210

SOU 1969: 40

5 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet som med godkännande vitsord genomgått introduktions- eller repetitionskurs för hemvärnsbefäl, specialkurs eller instruktörskurs erhåller utbildningspremie med 300 kronor, om kursen omfattar 40 timmar, och med 600 kronor, om kursen omfattar 80 timmar. Arvode och särskild ersättning 6 §. Hemvärnsbefäl, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare i allmänna hemvärnet erhåller årligt arvode med belopp som anges i nedanstående tabell. Kretshemvärnschef Hemvärnschef i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän Hemvärnschef i hemvärnsområde med över 100 hemvärnsmän Ställföreträdande hemvärnschef Hemvärnskompanichef Adjutant vid hemvärnsområde Hemvärnsinstruktör Ungdomsledare vid ungdomsavdelning

1 000 kr. 800 kr. 1 200 kr. 300 kr. 300 kr. 300 kr. 300 kr. 300 kr.

7 §. Kretshemvärnschef och hemvärnschef erhåller ersättning för telefonkostnader enligt särskilda bestämmelser. Hemvärnschef erhåller enligt försvarsområdesbefälhavarens bestämmande bidrag för att anskaffa erforderliga expeditions- och förrådslokaler. Övriga förmåner 8 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller fri resa mellan bostaden och tjänstgöringsplatsen. Om transport ej ordnas genom utbildningsmyndighetens försorg, erhålles fri resa genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning. Har sådan biljett ej kunnat tillhandahållas eller skulle med hänsyn till kommunikationsförhållandena fram- och återresa med allmänt kommunikationsmedel medföra oskälig tidsutdräkt, har hemvärnsmannen rätt till resekostnadsersättning. Resekostnadsersättning utgår enligt reseklass B i allmänna resereglementet den 21 november 1952 (nr 735). Vid resa med tåg eller fartyg skall dock tjänstebiljetten avse plats i 2 klass och ersättning för sådan resa får ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaden för avgift i denna klass. Vid resa med egen bil utgår ersättning för resan med belopp för kilometer som jämlikt bilersättningsavtalet den 29 maj 1969 gäller vid en körlängd från och med 15 001 kilometer för budgetår jämte ersättning för medresande enligt bestämmelserna i avtalet. Ersättning för resa till utbildningsplats utom eget försvarsområde får dock ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaden för resa med tåg i 2 klass. 9 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet har vid sammanträde med hemvärnets särskilda organ för förslags- och beslutanderätt rätt till traktamente och fri resa mellan bostaden och sammanträdesplatsen enligt vad som anges nedan. SOU 1969: 40

Fri resa erhålles genom militär tjänstebiljett eller resekostnadsersättning. Resekostnadsersättning och traktamente utgår enligt reseklass B i allmänna resereglementet. För sammanträde med annat organ än rikshemvärnstinget och hemvärnets centrala förtroendenämnd skall tjänstebiljett för resa med tåg eller fartyg dock avse plats i 2 klass och ersättning för sådan resa får ej utgå med högre belopp än som motsvarar kostnaden för avgift i denna klass. 10 §. Kretshemvärnschef, hemvärnschef, ställföreträdande hemvärnschef och hemvärnskompanichef samt ersättare för sådan chef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare har vid nödvändig tjänsteresa och tjänsteförrättning utom bostadsorten rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass B i allmänna resereglementet. 11 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet erhåller under utbildning och under tjänstgöring som avses i 19 § hemvärnskungörelsen - inbegripet resa mellan bostadsorten och tjänstgöringsplatsen - fri inkvartering och fri förplägnad. Kan dessa förmåner icke tillhandahållas, utgår ersättning därför enligt de grunder som gäller för sådan ersättning åt värnpliktiga. Fri förplägnad tillhandahålles endast om utbildning eller tjänstgöring omfattar minst fyra timmar i följd.1 12 §. Särskilda bestämmelser gäller om rätt till familjebidrag, grupplivförsäkring och ersättning för skada och sjukdom under utbildning samt om rätt till fri utrustning och beväpning. 13 §. Hemvärnsman i allmänna hemvärnet har rätt till samma förmåner vid begravning som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen den 12 september 1958 (nr 485) tillkommer värnpliktig i samband med värnpliktstjänstgöring.

Förmåner till hemvärnsmän i driftvärnet Avlöningsfrågor m. m 14 §. Hemvärnsman i driftvärnet behåller under utbildning de avlönings- och pensionsförmåner som är förenade med anställningen eller tjänsten. För hemvärnsman med timelier ackordslön skall avlöningen beräknas på samma sätt som semesterlön. Vid utbildning på fritid utgår ej övertidstillägg. 15 §. Vid sådan utbildning på fritid som pågår minst två dagar i följd utgår traktamente enligt 2 §. 1 Vid utbildning eller tjänstgöring som omfattar minst fyra men ej åtta timmar i följd får förplägnadskostnaden för varje hemvärnsman ej överstiga ersättningsbeloppet för förstärkt frukostportion i militär matinrättning. Ersättning utgår ej för förplägnad som ej kunnat tillhandahållas.

212 SOU 1969: 40

Premie 16 §. Hemvärnsbefäl i driftvärnet som med godkännande vitsord genomgått introduktionskurs för befäl eller kurs för hemvärnsinstruktör erhåller utbildningspremie med 300 kronor, om kursen omfattar 40 timmar, och med 600 kronor, om kursen omfattar 80 timmar.

Övriga förmåner 17 §.

Hemvärnsman i driftvärnet erhåller fri resa enligt 8 § vid utbildning på ort där han ej skall utföra arbete i sin anställning eller tjänst. 18 §. Hemvärnsman i driftvärnet har vid sammanträde med rikshemvärnstinget eller hemvärnets centrala förtroendenämnd rätt till resekostnadsersättning och traktamente enligt rese- och traktamentsklass B i allmänna resereglementet. 19 §. Hemvärnsman i driftvärnet erhåller under utbildning fri inkvartering och fri förplägnad enligt 11 §. Fri inkvartering utgår endast om hemvärnsmannen ej kan bo i sin ordinarie bostad under utbildningen. 20 §.

Vid tillämpningen av 17 och 19 §§ skall skälig tid för resa mellan bostaden eller arbetsplatsen och tjänstgöringsplatsen anses som tjänstgöring. 21 §. Hemvärnsman i driftvärnet har under utbildning rätt till samma sjukvårdsförmåner och ersättning vid skada och sjukdom som i sin anställning eller tjänst. 22 §.

Hemvärnsman i driftvärnet kan enligt vederbörande myndighets eller företags bestämmande erhålla tjänstefrihet med bibehållna avlöningsförmåner för att han skall få den vila som med hänsyn till utbildningen behövs för att han på ett betryggande sätt skall kunna fullgöra ordinarie arbete eller tjänst.

Särskilda bestämmelser 23 §. Bestämmelserna i 8, 11 och 13 §§ gäller i tillämpliga delar för hemvärnsungdom. 24 §.

Kostnad för avlöning till arbetstagare vid central arbetsavdelning inom byggnadsoch reparationsberedskapen bestrides av särskilt anvisade medel. Kostnad för sådana förmåner som avses i 17-19 §§ bestrides av medel som står till förfogande för hemSOU 1969: 40

värnets övningar. Kostnad för sådana förmåner som avses i 14-16, 21 och 22 §§ bestrides i samma ordning som om hemvärnsmannen fullgjort ordinarie arbete eller tjänst. 25 §. I avtal som avses i 10 § kungörelsen den 24 april 1959 (nr 177) angående byggnads- och reparationsberedskapen skall anges i vad mån myndigheten eller företaget får ersättning för utgifter i anledning av tjänstgöring inom drifthemvärnet. 26 §. Premie till hemvärnsman utbetalas enligt bestämmelser som försvarets civilförvaltning utfärdar.

Bestämmelserna i detta brev träder i kraft den

214 SOU 1969: 40

Bilaga 11:6 Förslag till Kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen den 29 mars 1946 (nr 101)

Härigenom förordnas, att 2 § familjebidrags kungörelsen den 29 mars 1946 1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges. (Nuvarande

(Föreslagen lydelse)

lydelse) 2 §.

Ändock att värnpliktiga icke äro inkallade jämlikt 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen, skall vad i 1 § denna kungörelse sägs gälla beträffande värnpliktig, krigsfrivillig, medlem av frivillig försvarsorganisation samt civilförsvarspliktig, uttagen till tjänstgöring vid krigsmakten, allt under förutsättning att vederbörande avlönas enligt för värnpliktig gällande grunder och efter eget åtagande minst sex dagar i följd fullgör utbildning för tjänstgöring i krigsbefattning inom krigsmakten enligt vad därom särskilt stadgas.

Ändock att värnpliktiga icke äro inkallade jämlikt 27 § 2 mom. eller 28 § 1 mom. värnpliktslagen, skall vad i 1 § denna kungörelse sägs gälla beträffande värnpliktig, krigsfrivillig samt civilförsvarspliktig, uttagen till tjänstgöring vid krigsmakten, allt under förutsättning att vederbörande avlönas enligt för värnpliktig gällande grunder och efter eget åtagande minst sex dagar i följd fullgör utbildning för tjänstgöring i krigsbefattning inom krigsmakten enligt vad därom särskilt stadgas. Vad i 1 § sägs skall också gälla beträffande hemvärnspersonal och annan personal som frivilligt fullgör utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom totalförsvaret. Annan utbildning än som avses i 14 § kungörelsen den (nr ) om frivillig försvarsverksamhet skall dock pågå under minst fem dagar i följd.

Denna kungörelse träder i kraft den

1 Senaste lydelse SF nr 113/63

SOU 1969: 40

Bilaga 11:7 Förslag till Kungörelse om ändring i kungörelsen den 5 juni 1963 (nr 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Härigenom förordnas, att 4 § kungörelsen den 5 juni 1963 angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl.1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan anges. (Nuvarande

lydelse)

(Föreslagen lydelse)

4 §. Försäkringsskydd enligt denna kungörelFörsäkringsskydd enligt denna kungörelse föreligger för följande personal under nese föreligger för följande personal under nedan angiven tjänstgöring, nämligen dan angiven tjänstgöring, nämligen a) för värnpliktig • - jämlikt värnpliktslagen; b) för krigsfrivillig personal under tjänstb) för frivillig personal under tjänstgöring göring vid krigsmakten på grund av åtaganvid krigsmakten på grund av åtagande i de i krigsfrivilligavtal; krigsfrivilligavtal eller under annan frivillig utbildning för att nå eller bibehålla kompetens för placering inom totalförsvaret; c) för sjövärnskårens personal under tjänstgöring vid krigsmakten på grund av åtagande i krigsfrivilligavtal; c) för hemvärnets personal under tjänstd) för hemvärnets personal under föregöring vid hemvärnet; skriven tjänstgöring vid hemvärnet, som ej sker efter eget åtagande i utbildningssyfte; d) för civilförsvarspliktig personal under e) för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna ciföreskriven tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret, som fullgöres efter inskrivning vilförsvaret, som fullgöres efter inskrivning i civilförsvaret, samt under tjänstgöring vid i civilförsvaret, samt under tjänstgöring vid krigsmakten jämlikt lagen den 30 maj 1952 krigsmakten jämlikt lagen den 30 maj 1952 (nr 269) om skyldighet för civilförsvarsplik(nr 269) om skyldighet för civilförsvarstig att tjänstgöra vid krigsmakten; pliktig att tjänstgöra vid krigsmakten; e) för vapenfri tjänstepliktig under tjänstf) för vapenfri tjänstepliktig under tjänstgöring jämlikt lagen den 3 juni 1966 (nr göring jämlikt lagen den 3 juni 1966 (nr 413) om vapenfri tjänst. 413) om vapenfri tjänst. Personal, som avses i första stycket d), Personal, som avses i första stycket d) omfattas av försäkringsskydd under förutoch e), omfattas av försäkringsskydd under sättning att tjänstgöringen fullgjorts eller förutsättning att tjänstgöringen fullgjorts elavsetts skola fullgöras minst fem dagar i ler avsetts skola fullgöras minst fem dagar följd med minst fem timmar varje dag. i följd med minst fem timmar varje dag. Denna kungörelse träder 1

i kraft

den

Senaste lydelse SF nr 426/66

KUNGL BIBL NOV 1969

SOU 1969: 40

Nordisk udredningsserie (Nu) 1969

Kronologisk förteckning

1. Utvidgat nordiskt ekonomiskt samarbete. 2. Laajennettu pohjoismainen talloudellinen yhteistyö. 3. Nordforsks miljövårdsutredning. 4. Förslag till utbyggnad av den samnordiska fortbildningen för journalister. 5. Konsumentoplysning i undervisningen. 6. Sjätte nordiska samekonferensen i Hetta. 7. Nordisk gyldighet av forerkort 8. Nordiskt sjukhusfysikersamarbete. 9. Nordiskt ämbetsmannamöte i Storlien. 10. Nordisk sjömansskattefördelning. 11. Udvidet nordisk ekonomisk samarbejde. 12. Öresundsregionen.

Statens offentliga utredningar 1969

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Inrikesdepartementet

Faktisk brottslighet bland skolbarn. [1] Bostadsrätt [4] Utsökningsrätt IX. [5] Kungörelseannonsering. [7] ADB inom inskrivningsväsendet. [9] Ny gruvlag. [10] Internationell adoptionsrätt. [11] Ny valteknik. [19] Åmbetsansvaret. [20] Yttrandefrihetens gränser. [38]

Skogsindustri i Södra Sverige. [21] Länsplanering 1967. [27]

Civildepartementet Offentliga tjänstemäns bisysslor. [6]

Försvarsdepartementet Ekonomisystem för försvaret [24] Planering och programbudgetering inom försvaret. [25] Militära tjänstgöringsåldersutredningen. 1. Militära tjänstgöringsåldrar. [33] 2. Medicinska och psykologiska aspekter på åldrande m.m. [34] Frivilligförsvaret 2. Hemvärnet. [40]

Socialdepartementet Ett renare samhälle. [18] Bättre utbildning för handikappade. [35]

Kommunikationsdepartementet Ny sjöarbetstidslag. [3] Hamnutredningen. 1. De svenska hamnarna. [22] 2. Bilagor. [23] Skolskjutsarna och trafiksäkerheten. [26] Taxesystemet i Postverkets tidningsrörelse. [39]

Finansdepartementet Förenklad obligationshantering. [13] Lagstiftning om värdepappersfonder m.m. och om stämpelskatt på värdepapper. [16] Nya mynt. [17] Skogsbeskattningen. [30] Läkemedelsindustrin. [36]

Utbildningsdepartementet Om sexuallivet i Sverige. [2] Sexualkunskapen på grundskolans högstadium. [8] Regionmusik. [12] Filmen- censur och ansvar. [14] Sexualkunskapen i gymnasiet [28] Utbildning för bibliotek, arkiv och informatik. [37]

Jordbruksdepartementet Växtförädlarrätt. [15] Skogstillstånd och skogsvårdsåtgärder. [32]

Handelsdepartementet Idrott åt alla. [29] Olja i beredskap. [31]

Anm. Siffrorna inom klamrrer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska forteckningen.

K L Beckmans Tryckerier AB 1969