('angående ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hem\xad värnet',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 1

Nr 18

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hem­ värnet; given Stockholms slott den 20 februari 1970.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av proto­ kollet över försvarsärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande departementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Sven Andersson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ökat statligt stöd och ändrade utbildningssystem för de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet. De föreslagna ut­ bildningssystemen syftar till att ge berörd personal bättre förutsättningar och ökade kunskaper för uppgifter inom totalförsvaret. För att täcka beho­ vet av frivilliga föreslås åtgärder för att förbättra rekryteringen, bl. a. genom att utbildningen görs attraktivare. På grund av den ökade kompetens som krävs av personalen och som ett led i rekryteringsarbetet föreslås förbättrade ekonomiska förmåner. Vidare föreslås ett utökat olycksfallsförsäkringsskydd för personal som deltar i fri­ villig försvarsverksamhet. Förmånerna ansluter i princip till vad som gäller för värnpliktiga. De nya utbildningssystemen och åtgärderna för att förbättra rekry­ teringen föreslås införas successivt under två år med början den 1 juli 1970. De nya förmånerna föreslås utgå i full utsträckning från den 1 juli 1970. För budgetåret 1970/71 föreslås ett ökat statligt stöd till de frivilliga för­ svarsorganisationerna med 5,2 milj. kr. och till hemvärnet med 5,3 milj. kr. Ca 70 % av de föreslagna ökningarna hänför sig till förbättrade förmåner under utbildning m. m. För bidrag till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet begärs för budgetåret 1970/71 anslag om sammanlagt 36 559 000 kr. 1 —Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Utdrag av protokollet över försvarsärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 20 februari 1970.

Närvarande: Statsministern P alme , ministern för utrikes ärendena N ilsson , statsråden S träng , A ndersson , L ange , H olmqvist , A spling , L undkvist , G eijer , O dhnoff , W ickman , M oberg , B engtsson , N orling , L öfberg , L idbom , C arlsson .

Chefen för försvarsdepartementet, statsrådet Andersson, anmäler efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter fråga om ökat stat­ ligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna och hemvärnet, m. m. och anför.

Inledning

196G års värnpliktskommitté (VK 66) — utredningsman riksdagsmannen Bengt Gustavsson — som tillsattes i maj 1966 för att utreda frågor rörande utbildningen av värnpliktiga i specialtjänst och den frivilliga befälsutbildningen m. m. har i november 1968 avlämnat betänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968: 54) och i november 1969 betänkandet Frivilligförsvaret 2 (SOU 1969:40). Över betänkandena har yttranden avgetts av överbefälhavaren (1—2) k chefen för armén (1—2), rikshemvärnschefen (1—2), chefen för marinen (1), chefen för sjövärnskåren (1), chefen för flygvapnet (1), försvarets civilförvaltning (1—2), försvarets materielverk (1—2), värnpliktsverket (1—2), militärpsykologiska institutet (1), civilförsvarsstyrelsen (1—2), beredslcapsnämnden för psykologiskt försvar (1—2), försvarets rationalise­ ringsinstitut (2), försvarets fabriksverk (2), försvarets personalvårdsnämnd (1), Hemvärnets centrala förtroendenämnd (2), Hemvärnsbefälets riksför­ bund (2), Centralförbundet för befälsutbildning (1—2), Flygvapenförening­ arnas riksförbund (1), Frivilliga automobilkåren (1), Frivilliga motorcykel­ kåren (1), Frivilliga radioorganisationen (1), Riksförbundet Sveriges lotta­ kårer (1—2), Svenska aeroklubben (1), Svenska blå stjärnan (1), Sveriges civilförsvarsförbund (1), Svenska fallskärmsklubben (1), Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund (1), Svenska röda korset (1—2), Svenska sportskytteförbundet (1), Svenska pistolskytteförbundet (1), Skytteförbundens över­ styrelse (1—2), Frivilligorganisationernas samarbetskommitté (1), Kust-

1 Inom parentes anges vilket eller vilka betänkanden remissinstansen har yttrat sig över

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 3

artilleriets reservofficersförbund (1), Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund (1) och Svenska flottans reservofficersförbund (lj genom Reservofficerarnas centralorganisation (1), Svenska reservunderofficersförbundet (1), socialstyrelsen (1), postverket (2), televerket (2), sta­ tens järnvägar (2), statens vägverk (2), statens vattenfallsverk (2), stats­ kontoret (1), transportnämnden (1), skolöverstyrelsen (1), universitetskanslersämbetet (1), lantbruksstyrelsen (1), statens jordbruksnämnd (1), veterinär styrelsen (1), överstyrelsen för ekonomiskt försvar (1), arbets­ marknadsstyrelsen (1—2), länsstyrelserna i Kopparbergs län (1), Norrbot­ tens län (1), Skaraborgs län (1), Södermanlands län (1) och Värmlands län (1), civilbefälhavarna i Nedre Norrlands civilområde (1—2) och Södra civil­ området (1—2), 1964 års civilbefälhavarutredning (1), riksnämnden för kommunal beredskap (1), Värnpliktiga officerares riksförbund (1), Värn­ pliktiga underofficerares riksförbund (1), Centerns kvinnoförbund (1), Cen­ terns ungdomsförbund (1), Folkpartiets kvinnoförbund (1), Folkpartiets ungdomsförbund (1), Moderata samlingspartiets kvinnoförbund (1), Mo­ derata ungdomsförbundet (1), Sveriges socialdemokratiska kvinnoförbun­ det (1), Riksidrottsförbundet (1), Riksförbundet landsbygdens folk (1), Statstjänstemännens riksförbund (1—2), Svenska arbetsgivareföreningen (1—2), Sveriges akademikers centralorganisation (1), Sveriges lantbruksförbund (1), Tjänstemännens centralorganisation (1—2) och Sydsvenska Kraft AB (2). I propositionen berörs för överblickens och sammanhangets skull även vissa frågor som inte kräver beslut av riksdagen.

Frivilligorganisationema

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag

Allmänna synpunkter

Den frivilliga försvarsverksamheten i sin nuvarande form leder sitt ur­ sprung till mitten av 1800-talet. De frivilliga försvarsorganisationerna redo­ visar idag i förhållande till befolkningens storlek ett stort antal medlem­ mar. Få andra länder kan uppvisa en så omfattande frivillig försvarsverksamhet. De frivilliga insatserna har för den enskilde medborgaren främst moti­ verats av en allmän önskan att stärka försvarsviljan samt att skaffa sig ökad kunskap och förmåga att lösa de uppgifter som kan komma att åläggas vederbörande i krig. Statsmakterna betraktar de frivilliga insatserna som ett värdefullt kom­ plement till övriga försvarsåtgärder. De ökar också möjligheterna att sprida kunskaper om och intresse för vårt försvar. I riksstaten för innevarande budgetår har under fjärde huvudtiteln an­ visats ca 12,1 milj. kr. till bidrag till frivilliga försvarsorganisationer. Till

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

detta belopp kommer ca 1,1 milj. kr. som har anvisats under anslag på andra huvudtitlar. Kungörelsen (1953: 737) om frivillig försvarsverksamhet ger författningsunderlag för det frivilliga försvarsarbetct. De frivilliga försvarsorganisationerna är enligt kungörelsen följande: Centralförbundet för befälsutbildning, som är huvudorganisation för Fri­ villiga befälsutbildningsrörelsen, samt Flygvapenföreningarnas riksförbund, Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioor­ ganisationen, Frivilliga skytteväsendet, Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges lottakårer, Svenska brukshundklubben, Svenska pistolskytteförbundet, Svenska sportskytteförbundet, Sveriges civilförsvarsförbund och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund. Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radio­ organisationen, Svenska brukshundklubben och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund är anslutna till Centralförbundet för befälsutbildning som spe­ cialförbund. Som frivilliga försvarsorganisationer räknas i fråga om frivillig befälsut­ bildning också Kustartilleriets reservofficersförbund, Svenska arméns och flygvapnets reservofficersförbund, Svenska flottans reservofficersförbund och Svenska reservunderofficersförbundet. Frivilliga flygkåren, sjövärnskåren och Svenska fallskärmsklubben anses som frivilliga försvarsorganisationer men är inte upptagna i frivilligkungö­ relsen. Värnpliktskommittén föreslår att också dessa organisationer tas in i kungörelsen. Förutom den personal som kan tas i anspråk med stöd av pliktlagarna — värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, civilförsvarslagen och krigssjukvårdslagen — behövs inom flera områden av totalförsvaret även frivillig per­ sonal. Den frivilliga personalen tecknar ett särskilt avtal med myndighet eller frivilligorganisation varvid den frivillige förbinder sig att under längre eller kortare tid tjänstgöra vid militär eller civil total försvarsenhet. Sådan personal som är avsedd att ständigt tjänstgöra så länge enheten är krigsorganiserad kallas A-personal och tecknar s. k. A-avtal. Personal som är avsedd att täcka behov av tillfällig art, t. ex. i samband med krigsmaktens mobilisering och vid utrymning, kallas B-personal och tecknar s. k. B-avtal. Det finns också andra former av avtal. Värnpliktskommittén föreslår att endast A- och B-avtal skall förekomma i framliden. Behovet av frivilliga i krig har av berörda myndigheter uppskattats till ca 115 000 personer, varav 45 000 för ständig tjänstgöring (A-personal) och 70 000 för tillfälliga uppgifter (B-personal). År 1966 var antalet avtalsbundna frivilliga emellertid endast ca 80 000. Värnpliktskommittén anser därför att myndigheterna fortlöpande bör granska sina personalbehov och genomföra en prioritering av dessa. En ökad försvarsupplysning kan enligt kommittén också förbättra rekryteringen. Kommittén föreslår vidare bättre

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 5

förmåner till de frivilliga under utbildning och tjänstgöring i fred. Också utbildningens kvalitet och utbildningsbetingelserna bör enligt kommittén förbättras. Värnpliktskommittén anser att de nuvarande frivilliga insatserna, bl. a. med hänsyn till deras värde ur psykologisk synpunkt, inte bör ersättas med en lagstadgad tjänstgöringsplikt förrän alla vägar att tillgodose personal­ behoven på frivillig väg har visat sig oframkomliga. Den frivilliga utbild­ ningen måste enligt kommittén utformas med hänsyn till de i skilda hän­ seenden skärpta förutsättningar som bedöms komma att föreligga i ett fram­ tida krig. Vid den frivilliga befälsutbildningen måste t. ex. stor vikt läggas vid utbildningen i ledarskap, bl. a. förmågan att kunna handla självständigt i svåra situationer. Utbildningen av all personal måste genomgående ges en så hög kvalitet att totalförsvaret kan fungera omedelbart efter en krigsorganisering, eftersom det inte är rimligt att då räkna med någon tidsfrist för komplettering av tidigare brister i utbildningen. Värnpliktskommittén framhåller vidare att kvinnornas frivilliga insatser i totalförsvaret är av väsentlig betydelse även i framtiden inte bara med tanke på totalförsvarets effekt utan också med hänsyn till att kvinnorna härigenom får möjlighet till allmänt medborgerliga insatser.

Frivillig befälsutbildning

I den frivilliga befälsutbildningen deltar främst personal som är ansluten till Centralförbundet för befälsutbildning. Utbildningen står öppen för värn­ pliktig personal, reservpersonal, befäl och befälsaspiranter vid hemvärnet, ungdom samt annan personal inom totalförsvaret. Utbildningen genomförs i form av centralt, regionalt eller lokalt anordnade kurser eller som frivillig tjänstgöring vid förband. Utbildningen bedrivs främst som befordringsutbildning och repetitionsutbildning. Även omskolningskurser förekommer. Dessutom förekommer särskild ungdomsutbildning. Befordringsutbildningen är avsedd främst för befäl som vill genomgå utbildning för att erhålla en högre grad. Kurser finns för befordran till samtliga befälsgrader t. o. in. värnpliktig kapten. Repetition sutbildningen syftar till att vidmakthålla och vidareutveckla de kunskaper som har förvärvats vid tidigare obligatorisk utbildning. Omskolningskurser är avsedda att ge de kunskaper som behövs i krigsbefattning inom en annan utbildningslinje än den där grundläggande utbildning har ägt rum. I de frivilliga befälsutbildningskurserna deltog år 1986/67 ca 9 000 värn­ pliktiga befäl och hemvärnsmän. Den ungdomsutbildning som anordnas av Centralförbundet för befäls­ utbildning syftar till att som fritidssysselsättning ge den manliga ungdomen sådana militära kunskaper och färdigheter att den förbereds för den kom­ mande värnpliktstjänstgöringen. Verksamheten vill också tillvarata och utveckla ungdomens försvarsvilja och försvar sintresse samt väcka intresse för befälsutbildning och för anställning vid krigsmakten.

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

I ungdomsutbildningen deltog år 1966/67 mer än 6 000 ungdomar. Värnpliktskommittén liar granskat behoven av frivillig be­ fäls utbildning som komplement till det nya obligatoriska värnpliktsutbildningssystemet. Därvid bär konstaterats att det torde dröja 10— 15 år innan systemet helt har genomförts inom krigsorganisationen och befälet uppnått den utbildningsnivå som förutsattes när systemet infördes. Under denna period finns således övergångsvis behov av frivillig befälsutbildning. Även sedan det obligatoriska systemet har genomförts kommer vissa behov av kompletterande utbildning att kvarstå. Dessa kallas av värnpliktskommitlén ständiga behov och bör till väsentlig del kunna tillgodoses genom frivillig befälsutbildning. Värnpliktskommittén har närmare analyserat behoven av frivillig befäls­ utbildning vid samtliga försvarsgrenar och för samtliga befälskategorier. Analysen visar att frivillig befälsutbildning av minst nuvarande omfattning kommer att behövas. Analysen har lagts till grund för förslagen till den framtida frivilliga befälsulbildningens syfte, omfattning och genomförande. De resurser som tilldelas den frivilliga befälsutbildningen bör enligt värn­ pliktskommittén i första hand utnyttjas till att direkt höja krigsförbandens användbarhet. Frivillig befälsutbildning bör emellertid också anordnas inom andra områden för alt så långt det är möjligt tillgodose de frivilligas behov av utbildning inom olika områden. En väsentlig uppgift bör liksom hittills vara att stärka försvarsviljan och samhörigheten mellan folk och försvar. Värnpliktskommittén anser att den frivilliga befälsutbildningen bör om­ fatta befordringsutbildning och kompletteringsutbildning. Liksom hittills bör ungdomsutbildning bedrivas i anslutning till befälsutbildningen. Befordringsutbildningen bör enligt kommittén syfta till att kvalificera för förordnande i högre tjänstegrad och ge kompetens för krigsplacering i en högre befattning än den innehavda samt i vissa fall utgöra del av utbildning för reservanställning. Kommitténs förslag till befordrings­ utbildning vid armén, flottan, kustartilleriet och flygvapnet finns samman­ fattade i följande tabeller (intagna på s. 7—9). Kompletteringsutbildningen bör enligt värnpliktskom­ mittén syfta till att vidmakthålla och vidareutveckla elevernas förmåga i allmänhet och deras förmåga att tjänstgöra i innehavd krigsbefattning. Ut­ bildningen föreslås till sin huvuddel få en sådan allmän inriktning att den lämpar sig för all värnpliktig personal men också för annan frivillig personal och hemvärnspersonal. Kompletteringsutbildningen bör enligt kommittén omfatta krigsförbandskurser, allmän utbildning, specialutbildning, militär idrott och skytte samt försvarsupplysning. Genom att kompletteringsutbild­ ningen i stor utsträckning bör anordnas och ledas inom de frivilliga försvars­ organisationernas förbund och lokala föreningar anses den kunna stimu­ lera förbunds- och föreningsarbetet och utgöra en väsentlig grund för verk­ samheten i dessa sammanslutningar.

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970 7

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid armén

Värnpliktskommitténs förslag Motsvarighet i nuvarande system

Skede Längd Kvalificerar Benämning Längd Befordringskurs nr (veckor) till grad (veckor)

Korpralskurs 4 Korpral1'2 Bk vicekorpral 4 + 4 Allmänt skede 1 2 Befattningsskede 2 2 Furirkurs3 4 F'urir Bk furir 4 Allmänt skede 1 2 Befattningsskede 2 2 Sergeantkurs ca 10 Sergeant1 Bk sergeant 6 Fanjunkarkurs3 5 Fanjunkare Bk fanjunkare 6 Kompendieskede 1 i Allmänt skede 2 2 Befattningsskede 3 2 Fänrikskurs 1 8 Fänrik (efter Saknas Kompendieskede 1 1 avslutande del

Korrespondensskede 1 2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning 2 Förordnande till vicekorpral efter kursens slut 3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kom­ pletteringskurs med motsvarande innehåll har genomförts 4 Samma innehåll som skede 1 och 2 i fanjunkarkurs

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid flottan

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning 2 Förordnande till vicekorpral efter genomförda två skeden 3 Enligt chefens för marinen närmare bestämmande 4 Ordinarie officerskurs om 90 dagar 6 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kom­ pletteringskurs med motsvarande innehåll har genomförts

Vänipliklskommitténs förslag till befordringsatbildning vid kustartilleriet

Värnpliktskommitténs förslag Motsvarighet i nuvarande system

Befordringskurs Skede Längd Kvalificerar Längd nr (veckor) till grad Benämning (veckor)

Korpralskurs 4 Korpral1'2 Bk vicekorpral 4+4 Allmänt skede 1 2 Befattningsskede 2 2 Furirkurs3 4 Furir Bk furir 4 Allmänt skede 1 2 Befattningsskede 1 2 Sergeantkurs ca 10 Sergeant1 Bk sergeant 6 Utbildning till värn- Fänrik pliktig officer4

Korrespondensskede 1 1

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning 2 Förordnande till vicekorpral efter genomgången skolmässig utbildning 3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kom­ pletteringskurs med motsvarande innehåll har genomförts 4 Utbildning inom det ordinarie systemet

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 9

Värnpliktskommitténs förslag till befordringsutbildning vid flygvapnet Värnpliktskommitténs förslag Motsvarighet i nuvarande system Befordringskurs Skede Längd Kvalificerar Benämning Längd nr (veckor) till grad (veckor) Korpralskurs 4 Korpral1'2 Bk vicekorpral 4 + 4 och korpral

Utbildning till värnpliktig officer6

Korrespondensskede 1 2

1 Efter genomförd krigsförbandsövning i avsedd befattning 2 Förordnande till vicekorpral efter kursens slut 3 Villkor för tillträde till kurs är bl. a. att krigsförbandskurs (ca fyra dagar) eller annan kom­ pletteringskurs med motsvarande innehåll här genomförts 4 Exempel på befordringsutbildning av underbefäl/kommissarie 5 Utbildning sker inom det ordinarie systemet

Ungdomsutbildningen av manlig ungdom bör enligt kommit­ tén syfta till att ge en allmän orientering om totalförsvaret som samhälls­ funktion och utveckla elevernas medborgarsinne. Den bör vidare ge eleverna möjlighet att allt efter intresseinriktning ägna sig åt verksamhet som kan tjäna som en förberedelse för den kommande obligatoriska värnpliktstjänst­ göringen, t. ex. ledar- och instruktörsverksamhet, radiosignalering, båttjänst, motorcykelkörning m. m., eller för tjänstgöring inom hemvärnet. I kurs­ systemet bör enligt kommittén ingå en grundkurs som omfattar dels utbild­ ning inom frivilligorganisationens speciella verksamhetsområde, dels ut­ bildning av allmänorienterande art. Efter grundkursen bör lämpliga elever kunna genomgå allmän ledarkurs och därefter eventuellt särskild ledarkurs som syftar till att utbilda biträdande ledare och biträdande instruktörer inom ungdomsverksamheten. Vissa specialkurser, t. ex. kurs i vintertjänst, föreslås även ingå i systemet. Ungdomar som vill teckna avtal för tjänst­ göring i hemvärnet eller inom luftbevaknings- och bastjänsten inom flyg­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

vapnet måste ges särskild kompletterande utbildning i hemvärnets respek­ tive flygvapenföreningarnas riksförbunds regi. Den kvinnliga ungdomsutbildningen bör enligt värnpliktskommittén syfta till att ge en orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion och ut­ veckla elevernas medborgarsinne. Den bör vidare väcka intresse för och tjäna som en allmän förberedelse för en framtida insats inom frivilligverk­ samheten. Det nuvarande kurssystemet anser kommittén vara lämpligt.

Utbildning av kvinnlig personal som tecknar avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret

Kvinnliga medlemmar ur Svenska blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bil­ kårers riksförbund, Sveriges lottakårer och Svenska röda korset samt man­ liga medlemmar ur Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen och Svenska röda korset tecknar avtal för tjänstgöring i olika befattningar inom totalförsvaret i krig. A-avtal tecknas för ständig tjänstgöring inom krigsmakten och B-avtal för tillfällig tjänst­ göring inom krigsmakten och de civila delarna av totalförsvaret. Försvarsgrenscheferna är ansvariga för utbildningen av A-personalen, medan fri­ villigorganisationerna svarar för utbildningen av B-personalen. B-personalens utbildning bekostas i viss utsträckning av organisationernas egna medel. Utbildningen av A-personalen syftar till att ge eleverna de kunskaper och färdigheter som behövs för att de skall kunna krigsplaceras i befattningar som är angivna i mobiliseringstabell. För fortsatt krigsplacering krävs att A-personalen tjänstgör minst tio dagar under en fyraårsperiod. Myndig­ heterna eftersträvar att låta personalen fullgöra denna tjänstgöring i an­ slutning till slutskedet av den krigsförbandsövning som vederbörande för­ band genomför. Ett stort antal av B-personalen genomgår inte särskild utbildning, efter­ som vederbörande genom sitt civila yrke förutsätts ha nödvändiga kunska­ per. Expeditions- och förplägnadslottor samt sjukvårdssamariter inom hem­ värnet utbildas dock under 6—12 timmar per år. Värnpliktskommittén föreslår att den frivilliga personalen också i fort­ sättningen indelas i två kategorier, nämligen A- och B-personal. Utbildningen för denna personal föreslås omfatta grundutbildning och repetitionsutbild­ ning. Utbildningen bör anpassas till de starkt varierande utbildningsbehov som finns för olika befattningar eller uppgifter inom totalförsvaret. Per­ sonalen bör av den avtalsslutande myndigheten kunna få anstånd med repetitionsutbildningen efter samma grunder som gäller för värnpliktiga enligt 27 § 1 mom. värnpliktslagen. De myndigheter som använder A-personal i sin organisation bör enligt kommittén ha ansvaret för utbildningen och utfärda erforderliga bestäm­ melser för denna. Värnpliktskommittén föreslår att grundutbildningen av krigsmaktens A-personal allmänt bör syfta till att utbilda personalen så att den enskilt och i förband kan lösa de vanligen förekom­

Knngl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 11

mande uppgifterna i aktuell befattning. Grundutbildningen bör bestå av grundkurs, underbefälskurs, underofficerskurs 1 och 2 samt officerskurs. Härtill bör komma specialkurser. Personalen förutsätts behålla civilmilitär tjänsteklass med befälsrätt uteslutande över kvinnlig personal. Förordnande i krigsbefattning föreslås ske redan i fred. Värnpliktskommitténs förslag till grundutbildning för krigsmaktens Apersonal finns i övrigt sammanfattade i följande tabell.

Vämpliktskommitléns förslag till grundutbildning för krigsmaktens A-personal

Förordnande i civilmilitär Kurs Längd1 tjänsteklass

Grundkurs 168 tim3 Menig (4 veckor) Underbefälskurs 126 tim Vicekorpral efter avslutad kurs (3 veckor) samt korpral efter krigsförbands­ övning i underbefälsbefattning Underofficerskurs 1 126 tim Sergeant efter krigsförbandsövning (3 veckor) i underofficersbefattning Underofficerskurs 23 126 tim Fanjunkare efter avslutad kurs (3 veckor) Officerskurs 126 tim Fänrik efter krigsförbandsövning (3 veckor) i officersbefattning eller vid instruktörslinjen efter tjänst som instruktör under motsvarande tid 1 Vecka om 42 timmar 2 Högst. För flertalet befattningar 154 timmar 3 För instruktörslinjen erfordras för erhålla instruktörsbevis ytterligare frivillig prak­ tisk tjänstgöring om 20 dagar

Grundutbildningen av A-personal inom de civila delarna av totalförsvaret bör enligt värnpliktskommittén ha motsvarande syfte i stort som utbildningen för krigsmaktens A-personal. Utbildningen bör bestå av grundkurs, ledarkurser på olika nivåer, instruk­ törskurs och specialkurser. Kurserna föreslås i tillämpliga delar anknyta till vad som avses gälla för krigsmaktens A-personal. Militära och civila myndigheter, som avser att använda frivillig personal i sin organisation, bör ha ansvaret för utbildningen och utfärda särskilda bestämmelser för denna. För alt om möjligt säkerställa att personalens fysiska och psykiska förut­ sättningar är tillräckliga för att motstå påfrestningarna i krig anses sär­ skilda undersökningar (prov) böra anordnas. För att personalen vid mobilisering omedelbart skall vara användbar i sina befattningar, måste repetitionsutbildningen av Apersonalen vid krigsmakten genomföras i anslutning till krigsförbandsövning med det förband där vederbörande är krigsplacerad. Värnpliktskommittén bedömer att A-personalen bör delta i sådan utbild­ ning under högst tio dagar under en fyraårsperiod. I särskild övning som anordnas för krigsförbandens befäl i vissa nyckel­

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

befattningar anses även A-personalen böra delta i erforderlig utsträckning. Tjänstgöringen bör ha en längd av högst sex dagar under en fyraårsperiod. För A-personal inom de civila delarna av total­ försvaret finns enligt värnpliktskommittén i princip samma behov av repetitionsutbildning som inom krigsmakten. För denna personal bör repetitionskurser om högst tio dagar anordnas vart fjärde år. Värnpliktskommittén anser att B-personalen bör ges utbildning efter samma grunder som A-pcrsonalen. Utbildningen föreslås bli kortare än för A-personalen, främst på grund av de begränsade ekonomiska och utbildningstekniska resurserna. De myndigheter som använder B-personal i sin organisation bör ha ansvaret för utbildningen och utfärda erforderliga be­ stämmelser för denna. Kommittén föreslår att grundutbildningen av krigsmak­ tens B-personal allmänt bör syfta till att den enskilde självständigt eller i sin enhet kan lösa de uppgifter som är förenade med befattningen. Grundutbildningen bör bestå av grundkurs och underbefälskurs. Härutöver bör specialkurser kunna anordnas vid behov. Grundutbildningen av B-personal inom de civila delarna av totalförsvaret bör enligt kommittén bestå av grundkurs för personal som inte är placerad i arbetsledande befattning och av ledarkurs I för personal i arbetsledarebefattning. Vid behov bör special­ kurser anordnas. Repetitions utbildningen för krigsmaktens B-per­ sonal föreslås bestå främst av förbandsutbildning i form av tillämp­ ningsövningar. Dessa bör genomföras samtidigt med att det förband som B-personalen betjänar övas. Repetitionsutbildningen föreslås i regel om­ fatta ca 32 timmar under en fyraårsperiod. För B-personal inom de civila delarna av total­ försvaret föreslås repetitionsutbildningen bestå av tillämpningsövningar i anslutning till lämpliga övningar inom totalförsva­ ret. Utbildningen anses även här böra omfatta ca 32 timmar under en fyra­ årsperiod. Ungdomsutbildning för kvinnor bedrivs inom Svenska blå stjärnan och syftar till att ge en förberedande utbildning i djurvård. Inom .Svenska röda korset förekommer utbildning inom Ungdomens röda kors. Denna har till syfte att ge en förberedande utbildning för hälso- och sjukvård. Utbildning av unglottor sker inom en självständig organisation, Sveriges unglottor. Inom Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund förekom­ mer ungdomsutbildning i begränsad omfattning. Samtliga organisationers ungdomsutbildning syftar bl. a. till att väcka intresse för frivilligt försvarsarbete. Som en allmän målsättning för den framtida ungdomsutbildningen före­ slår värnpliktskommittén att den bör syfta till att ge en allmän orientering om totalförsvaret som samhällsfunktion samt utveckla elevernas medborgar-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 13

intresse. Den bör också tjäna som en allmän förberedelse för en framtida insats inom frivilligverksamheten.

Utbildning av övrig personal

Utbildningen av personal ur Frivilliga radioorganisatio­ nen har bl. a. till uppgift att ge totalförsvarets personal frivillig utbildning och träning i radiosignaltjänst. Genom utbildningen kan personalen upp­ rätta och betjäna vissa radioförbindelser inom totalförsvaret. Värnpliktskommittén föreslår att utbildningen i framtiden skall omfatta grundut­ bildning, repetitionsutbildning och kompletteringsutbildning. Därutöver an­ ses ungdomsutbildning böra anordnas. Utbildningen av personal ur Frivilliga au to mobilkåren har bl. a. till uppgift att utbilda manlig frikallad eller icke värnpliktig personal i transporttjänst för det civila transportväsendet och till instruktörer. Kurs­ verksamheten har på senare tid främst kommit att inriktas på utbildning av förare till tyngre lastfordon för det civila transportväsendet. Kommittén föreslår att automobilkårens personal skall teckna A- och B-avtal samt att utbildningen bör bestå av grundutbildning och repetitionsutbildning. Utbildningen av personal ur Frivilliga motorcykel k åren har främst till uppgift att ge ungdom teknisk utbildning i motorcykeltjänst som förberedelse för värnpliktstjänstgöringen eller för placering inom hem­ värnet och som B-personal inom totalförsvaret i övrigt. Utbildningen om­ fattar grundläggande kurs, fortsättningskurs och tillämpningsövningar. Kommittén föreslår att utbildningen bör bestå av grundutbildning och fort­ sättningskurser. Personal ur Frivilliga f 1 y g k å r e n utbildas i första hand för att lösa uppgifter inom civilförsvarets område. Personalen rekryteras främst inom flygklubbarna. För att utses till flygförare inom kåren fordras C-certifikat med minst 150 flygtimmar, genomförd kurs i radiotelefoni och en sär­ skild kurs inom Frivilliga flygkåren. Vidareutbildning förekommer i form av inflygning på nya flygplan typer, instrumentflygning m. nr. Värnpliktskommittén har funnit att frivilliga flygkårens uppgifter är lämpligt utfor­ made och att verksamheten bedrivs på ett ändamålsenligt sätt. Utbildningen föreslås därför bedrivas efter samma principer som nu. Det anses dock önskvärt att större vikt läggs vid personalens vidareutbildning. Denna bör enligt kommitténs uppfattning bekostas av statsmedel. Frivilliga flygkåren föreslås som tidigare har nämnts bli upptagen som frivillig försvarsorga­ nisation i frivilligkungörelsen. Avtal av samma slag som för A-personal bör tecknas. Svenska falls k ärms klubben anordnar utbildning i fallskärmssport samt organiserar deltagande i tävlingar och uppvisningar. Utbildningen omfattar dels grundläggande utbildning för den som inte tidi­

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

gare har utbildats i fall skärmshoppning, dels fortsatt utbildning av elever som har nått viss färdighet inom klubben eller som genomgått utbildning till fallskärms]ägare inom armén. Kommittén finner det nuvarande utbild­ ningssystemet i stort lämpligt men understryker att det i utbildningen bör inrymmas orienteringar om totalförsvaret m. m. Ersättning till instruk­ törer anses böra utgå. Kommittén föreslår att Svenska fallskärmsklubben tas upp som frivillig försvarsorganisation i frivilligkungörelsen. Verksamheten inom Svenska brukshund klubben har till ändamål att främja aveln av brukshundsraser, utbilda hundförare, instruk­ törer och hundar samt anordna bruksprov för hundar. Utbildningen om­ fattar kurser för bl. a. hundförare, instruktörer och ungdomsledare. Hun­ dar utbildas till sökhundar, spår- och skyddshundar samt draghundar. Värnpliktskommittén anser det vara av värde att den personal som har grundutbildats i hundtjänst vid krigsmakten underhåller och utvecklar sina kunskaper och färdigheter genom att delta i brukshundklubbens kurser. Krigsmakten är enligt kommittén i viss utsträckning beroende av den hundavel och utbildning av hundar som bedrivs inom klubben. Ett stort antal av brukshundklubbens värnpliktiga medlemmar kommer inte att kunna utnyttjas som hundförare i krigsorganisationen. Kommittén föreslår därför att endast kostnaderna för den del av Svenska brukshund­ klubbens verksamhet, som är av direkt värde för totalförsvaret bestrids av statsmedel. Avtal bör tecknas med vissa hundförare med hundar som avses ingå i totalförsvarets organisation. Kommittén föreslår att ett centralt regis­ ter över hundar, som är användbara inom totalförsvaret, upprättas vid arméns hundskola. Det nuvarande kurssvstemet anses lämpligt. Det är enligt värnpliktskommittén önskvärt att utbildningen inrymmer orientering om totalförsvaret. Kursdeltagarna bör därför stimuleras att genomgå för dem lämpliga delar av den frivilliga utbildning som anordnas av andra fri­ villigorganisationer. Sveriges civilförsvarsförbund är civilförsvarets frivilliga stödorganisation. Förbundet har till uppgift att genom upplysning främja civilförsvaret och det frivilliga arbetet för detta, bedriva frivillig utbildning och medverka i annan civilförsvarsverksamhet. Förbundet lämnar i sam­ arbete med Svenska brandförsvarsföreningen och Svenska röda korset in­ formation om självskydd samt bedriver omfattande utbildning i detta ämne. Värnpliktskommittén har funnit att civilförsvarsförbundets uppgifter och verksamhet är lämpligt utformade. Den obligatoriska repetitionsutbildningen för civilförsvarsbefälet behöver dock enligt kommitténs bedömning kompletteras genom frivillig utbildning. På sikt bör eftersträvas ett utbild­ ningssystem liknande det som kommittén har föreslagit för frivillig befälsutbildning. Utbildningen i självskydd anses böra fortsätta, om möjligt i samma omfattning som hittills.

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1070 15

Frivillig skjututbildning

Frivilligt skytte bedrivs inom Frivilliga skytterörelsen, Svenska pistolskytteförbundet och Svenska sportskytteförbundet. Dessutom bedrivs fri­ villigt skytte inom flertalet frivilliga försvarsorganisationer och hemvärnet. Frivilliga skytterörelsen skall enligt sina grundstadgar främja skjutskickligheten hos svenska folket samt verka för att försvars­ vilja och försvarsintresse väcks och bibehålls. Svenska pistols k ytteförbundet skall verka för att höja skjutskickligheten hos den personal inom totalförsvaret som är utrustad med pistol som tjänstevapen. Svenska sports k ytteförbundets uppgift är att admi­ nistrera och främja svenskt sportskytte. Värnpliktskommittén har granskat behovet av frivillig skjututbildning och därvid konstaterat att det även i framtiden kommer att vara av bety­ delse att den enskilde soldaten kan skjuta snabbt och med god träffsäker­ het. Kommittén har funnit att en ökad samordning mellan de tre organisa­ tionerna, bl. a. av verksamheten på det lokala planet, bör eftersträvas för att tillgängliga resurser skall kunna utnyttjas bättre. Sportskytteförbundets verksamhet bör främst inriktas på att träna särskilt kvalificerade skyttar för deltagande i internationell tävlingsverksamhet. För att stimulera skytteintresset föreslår kommittén att möjligheterna att låna vapen från mili­ tära förråd ökas och att ammunition tillhandahålls kostnadsfritt i ökad ut­ sträckning till personal som tillhör krigsmakten och till ungdom. För ge­ mensamt bruk inom skytteföreningarna föreslås att kulsprutor och automat­ karbiner utlånas. Krigsmakten och polismyndigheten bör därvid utöva er­ forderlig kontroll. Det nuvarande skjutprogrammet anser värnpliktskommittén i stort sett lämpligt. Ökad vikt anses dock böra läggas vid tillämpad skjutning mot fältmässiga mål. Av särskilt värde är om fältskjulningen kombineras med en fysisk prestation, t. ex. terräng- eller skidlöpning. Utbildningen av skytteinstruktörer bör enligt kommittén ökas. Vid planering av tätorternas utbyggnad bör även behovet av skjutbanor beaktas. Kommittén anser alt s. k. allskyttebanor bör byggas för att un­ derlätta samordning av verksamheten.

Organisatoriska frågor

Värnpliktskommittén behandlar vissa frågor inom frivilligorganisatio­ nernas föreningsorganisation och frågor som berör myndigheternas ansvar för frivilligverksamheten. De redovisade förslagen är i huvudsak att se som rekommendationer vid framtida förändringar inom det organisatoriska området. De uppgifter som har ålagts frivilligorganisationerna är enligt kommit­ tén i huvudsak ändamålsenliga. 1 fråga om organisationen föreslår kom­

16 Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

mittén att åtgärder vidtas för att underlätta samarbetet mellan organisa­ tioner och myndigheter i regional och lokal instans. Beträffande den frivilliga befälsutbildningen föreslås att de organisatio­ ner, som är anslutna till Centralförbundet för befälsutbildning, utvidgar det samarbete och den samordning som nu finns i central instans till att omfatta även verksamheten i regional och lokal instans. Värnpliktskommittén föreslår att sjövärnskåren omvandlas till en organisation för fri­ villig befälsutbildning vid flottan och ansluts till Centralförbundet för befälsutbildning. Till centralförbundet bör också Svenska fallskärmsklubben anslutas. Frivillig utbildning av kvinnor inom totalförsvaret bedrivs av Svenska blå stjärnan, Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, Riksförbundet Sve­ riges lottakårer och Svenska röda korset. De tre förstnämnda utgör en från övriga frivilligorganisationer klart avgränsad grupp eftersom de omfattar endast kvinnliga medlemmar. Kommittén bedömer det vara av stort värde att en utvidgning av det redan nu pågående samarbetet mellan organisa­ tionerna kommer till stånd. Kommittén redovisar principförslag till en framtida huvudorganisation för dessa tre organisationer. Den föreslagna organisationen har stora likheter med organisationen för Centralförbundet för befälsutbildning. Kommittén understryker särskilt att förändringar som berör organisationernas interna verksamhet bör genomföras av fri­ villigorganisationerna själva. Samordningen av det frivilliga skyttets verksamhet skulle enligt kom­ mitténs mening underlättas genom ett närmare organisatoriskt samgåen­ de mellan de tre skytteorganisationerna. Det bör därför undersökas om det är lämpligt att de tre skytteorganisationerna på central, regional och lokal nivå inordnas under gemensam styrelse. För att främja samordningen mellan frivilligorganisationerna finns f. n. ett särskilt samarbetsorgan, Frivilligorganisationernas samarbetskommitté. Värnpliktskommittén anser att verksamheten inom detta organ bör ut­ vecklas vidare. Beträffande myndigheternas ansvar anser värnpliktskom­ mittén att grundprincipen bör vara att de myndigheter, som i krig använ­ der frivilligpersonal eller har ansvar för beredskapsplaneringen inom visst område som berör frivilligverksamheten, även bör ha ansvaret för den statliga och kommunala medverkan i frivilligarbetet. Myndigheternas nu­ varande ansvar för frivilligverksamheten bör därför bestå även i framti­ den. Ansvaret för utbildning, avtalsbindning och registrering m.m. av Bpersonal bör enligt kommittén övertas av myndigheterna. Enligt värnpliktskommittén bör överbefälhavaren vara sammanhållan­ de inom krigsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen inom de civila delarna av totalförsvaret. Överbefälhavaren bör liksom nu svara för samordningen mellan de militära och civila delarna av totalförsvaret. Kommittén anser

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970 17

vidare att riktlinjer för användningen av frivillig personal bör utfärdas av överbefälhavaren i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen. Genomförandet av värnpliktskommitténs förslag till nya utbildnings­ system och därav föranledda följ dförslag är bl. a. beroende av att tillräck­ liga personalresurser kan avdelas för att handlägga aktuella frivilligären­ den. Kommittén förutsätter att myndigheterna efter hand som kommitténs förslag genomförs närmare preciserar de förändringar av arbetsuppgifter­ na som förslagen kan ge anledning till och i förekommande fall anmäler eventuella behov av personalförstärkningar. Frågan om personal för hand­ läggning av frivilligärenden föreslås bli beaktad vid kommande översyner av myndigheternas organisationer.

Utbildningsbetingelser och utbildningens lokalisering

Den frivilliga utbildningen måste enligt värnpliktskommitténs uppfatt­ ning bedrivas under betingelser som väl svarar mot de krav som ställs på övrig militär och civil utbildning i dagens samhälle. Kommittén har granskat vilka kvalitetskrav som bör beaktas och tillgodoses vid frivilligutbildning­ en bl. a. i fråga om instruktörer, utbildningsmiljö, lokaler och utbildningsanordningar samt utrustning och utbildningsmateriel. De instruktörer som används vid den frivilliga befordringsutbildningen måste enligt värnpliktskommittén ha samma kvalitet som vid den obliga­ toriska utbildningen. Vid den s. k. kompletteringsutbildningen anses in­ struktörer ur de frivilligas egna led böra användas i största möjliga ut­ sträckning. För den kvinnliga frivilligutbildningen bör enligt kommittén kvinnliga instruktörer användas i avsevärt större omfattning än nu. Vid frivilligutbildningen bör därför kurser för instruktörer ges hög prioritet. Utbildningsmiljön måste enligt värnpliktskommittén i första hand motsvara de krav som en realistisk och effektiv utbildning ställer, Det anses emellertid väsentligt att dessa krav förenas med önskemål om en trivsam miljö. De utbildningsläger som ägs av frivilligorganisationerna bör i vissa avseenden rustas upp. Statsbidrag föreslås utgå för detta ända­ mål. Beträffande utrustning och utbildningsmateriel vid fri­ villigutbildningen anser värnpliktskommittén att den måste ha samma kva­ litet som vid annan utbildning och så långt möjligt vara densamma som den frivillige kan komma att använda i krig. Personlig utrustning som uni­ former, vapen m.m. bör utan kostnad för den frivillige utlånas av myndig­ heterna. Den mest kvalificerade befordringsutbildningen när det gäller frivil­ lig befälsutbildning bör enligt kommittén bedrivas vid utbildningsanstalter där lämpliga förutsättningar finns i form av personal och materiel. Den relativt begränsade del av kompletteringsutbildningen som är bero- 2 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

18 Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

ende av komplicerad utbildningsmateriel och utbildningsanordningar, t. ex. för ABC-slcydd, sambandstjänst och motortjänst, bör enligt kommittén för­ läggas främst till militära skolor och förband. Värnpliktskommittén föreslår att det närmare undersöks om förutsätt­ ningar föreligger för att inrätta en central frivilligskola för utbildning av främst kvinnlig A- och B-personal. Utbildningsbetingelserna för den frivilliga skjututbild­ ningen anses böra förbättras genom att tillgångarna i fråga om vapen, ammunition, skjutbanor och instruktörer förbättras. För övriga frivilliga försvarsorganisationer föreslår värnpliktskommittén olika åtgärder för att bl. a. förbättra instruktörs- och materielläget.

Förmåner till frivillig personal

Tillgången på frivillig personal som tecknar avtal har under en följd av år visat tendens att minska. Som en första åtgärd i rekryteringsfrämjande syfte bör enligt värnpliktskommitténs mening genomföras förbättringar av frivilligpersonalens villkor i fråga om ekonomiska och andra förmåner. Kommittén lägger därför fram förslag till ett nytt förmånssystem för per­ sonal som deltar i frivillig utbildning. Det föreslagna förmånssystemet omfattar all frivillig per­ sonal under sådan utbildning som krävs för verksamhet inom totalförsvaret. B-personal likställs i förmånshänseende med A-personalen. Som allmän förutsättning för att förmåner skall utgå under frivillig utbildning gäller enligt förslaget att utbildningen skall vara nödvändig för deltagarens av­ sedda verksamhet inom totalförsvaret. Prövningen härav föreslås ankomma på vederbörande myndighet. Med hänsyn till att kommitténs förmånssystem innebär avsevärda för­ ändringar av nu gällande förmånsbestämmelser föreslås att dessa ersätts av nya bestämmelser om förmåner under utbildning av frivillig personal m. m. Kommittén har strävat efter att förbättra de förmåner som nu utgår till frivilligpersonalen. Den frivilliga personalen bör enligt kommittén i första hand i här aktuella hänseenden likställas med den värnpliktiga personalen. Nuvarande förmånsslag behålls i stort sett men förmånerna utökas. Bl. a. föreslås att frivilligpersonalen under deltagande i utbildning får en väsent­ ligt ökad rätt till familj ebidragsförmåner. Traktamente föreslås utgå med tio kr. för dag för frivillig som deltar i grundutbildning för avtalsbunden personal. Vid annan frivilligutbildning som t. ex. repetitionsutbildning för avtalsbunden personal, befordringsutbildning inom frivilliga befälsutbildningssystemet, viss komplet­ teringsutbildning m. m. föreslås ett traktamente av lägst tolv kr. för dag. Värnpliktskommittén föreslår också premier för genomgången fri­ villig utbildning. Premiesystemet omfattar dels kurser som ingår i beford-

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970 19

ringsutbildningen inom frivilliga befälsutbildningen samt grundutbildning för avtalsbunden personal, dels repetitionsutbildning för sistnämnda per­ sonal. Premier för befordringsutbildning inom frivillig befälsutbildning samt vid grundutbildning av A- och B-personal föreslås utgå med belopp som redovisas i följande tabeller.

Premier vid befordringsutbildningen Kurs Premiebelopp kr.

Premier vid grundutbildning av A- och B-personal

Personalkategori Grundutbildning för placering inom Premiebelopp kr. krigsmakten andra delar av totalförsvaret

A-personal Grundkurs Grundkurs 200 Underbefälskurs Ledarkurs 1 (gruppchefsnivå) 300 Underofficerskurs 1 Ledarkurs 2 (troppchefsnivå) 450 Underofficerskurs 2 Instruktörskurs 600 Officerskurs Högre ledarkurs (plutonchefsnivå) 1 000 B-personal Grundkurs Grundkurs 200 Underbefälskurs Ledarkurs 1 (gruppchefsnivå) 300

Premie föreslås vidare utgå med 20 kr. för dag vid repetitionsutbildning som vederbörande enligt avtal är skyldig att fullgöra under avtalsperio­ den. Värnpliktskommittén föreslår dessutom särskild s. k. instruktörsutbildningspremie till instruktörselev vid deltagande i sådan kompletterande praktisk tjänstgöring som ingår i instruktörsutbildningen. De nya frivilligförmånerna föreslås bli skattefria i likhet med hittills ut­ gående förmåner. Kommittén föreslår slutligen att ersättning i form av årliga arvoden skall utgå till vissa funktionärer inom frivilligorganisationerna.

Rekrytering

Värnpliktskommittén framhåller att en omfattande och aktiv försvarsupplysning i avgörande grad bidrar till att hos vårt folk vidmakthålla och utveckla en stark försvarsvilja och är en av förutsättningarna för rekryte­ ringen av frivillig personal. Försvarsupplysningen måste därför bedrivas i nära samarbete mellan frivilligorganisationerna och myndigheterna. Rekryteringens omfattning bestäms av totalförsvarets personalbehov och

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

rekryteringsmöjligheterna. För att tillgodose behoven av A- och B-personal måste rekryteringen enligt värnpliktskommittén vidmakthållas på minst nuvarande nivå eller ökas något samtidigt som det är önskvärt att de genom­ snittliga avtalstiderna förlängs. Det utbildningssystem som kommittén före­ slår innebär att något större krav än tidigare kommer att ställas på de fri­ villiga, främst i fråga om repetitionsutbildningen för A-personal. Värnpliktskommittén föreslår ett flertal åtgärder för att förbättra rekry­ teringen och för att säkerställa att totalförsvarets personalbehov blir bättre tillgodosett än nu. De föreslagna åtgärderna kommer enligt kommittén att kräva ett ökat stöd åt organisationernas rekryteringsarbete från berörda myndigheter och en betydligt mera långtgående samordning av rekryteringsverksamheten än nu i central, regional och lokal instans. Det är enligt värnpliktskommittén önskvärt att A-personalen står kvar i krigsorganisationen i genomsnitt åtta år mot nuvarande sex å sju år och att B-personalen står kvar i minst tio år. Minimiåldern för antagning vid krigs­ makten bör sättas till 18 år. Rekryteringen av kvinnor i 30—35-årsåldern bör enligt kommittén särskilt uppmärksammas. Rekryteringen av män bör inriktas på dem som är över värnpliktsåldern och som tidigare har fått lämplig grundutbildning.

F örfattningsfrågor

Mot bakgrund av förslagen till förändringar inom skilda områden av den frivilliga försvarsverksamheten har värnpliktskommittén granskat gällande författningar inom detta område. Kommittén har också utarbetat förslag till ny kungörelse om frivillig försvarsverk samhet, nya bestämmelser om för­ måner under utbildning av frivillig personal m. m. och förmåner till instruk­ törer inom frivillig försvarsutbildning. Bestämmelser om familjebidrag för bl. a. viss frivilligpersonal finns i familjebidragsförordningen (1946:99) och i familjebidragskungörelsen (1946: 101). Grupplivförsäkringsskydd för bl. a. krigsfrivillig personal regle­ ras enligt kungörelsen (1953:243) om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Föreskrifter om ersättning i anledning av skada och sjukdom, som bl. a. viss frivillig personal har ådragit sig under tjänstgöring, ges i militärersättningsförordningen (1950:261) och i tillämpningsföreskrifter (1950: 334) till förordningen. De angivna bestämmelserna kan enligt värnpliktskommitténs mening i sin nuvarande lydelse inte utan vidare tillämpas på frivilligpersonalen i den utsträckning som kommittén har föreslagit. Kom­ mittén har därför utarbetat förslag till erforderliga ändringar i dessa för­ fattningar.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

Kommittén har överslagsmässigt beräknat de ekonomiska konsekvenser som följer om kommitténs förslag till utbildningssystem och förbättrade

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 21

förmåner till frivilligpersonalen genomförs. Kostnaderna har beräknats i

1968 års penningvärde. Värnpliktskommitténs förslag till årligt statsbidrag för den frivilliga försvarsverksamheten vid ett fullt utbyggt utbildningssystem redovisas i föl­ jande tabell.

Värnpliktskommitténs förslag till årligt statsbidrag för den frivilligajörsvarsverksamheten vid fullt utbyggt utbildningssystem (milj. kr.)

Anslag enligt Värnpliktskom­ Ökningar i för­ riksstat för mitténs förslag hållande till Verksamhet 1968/69 till statsbidrag staten för vid fullt utbyggt 1968/69 utbildnings­ system

1. Administration och försvarsupplysning m. m. 1,40 1,55 + 0,15 2. Ersättning till funktionärer (ny post) — 1,50 + 1,50 3. Utbildningskostnader,

Av kostnadsökningarna på 10 milj. kr. utgör omkring 7 milj. kr. kostnader som direkt föranleds av förbättrade ekonomiska förmåner för den enskilde frivillige under utbildning och tjänstgöring. Värnpliktskommittén anser att statsbidragen i riksstaten bör redovisas under anslagen till de totalförsvarsmyndigheter som bär ansvar för den statliga medverkan i frivilligverksamheten. Enligt de beräkningar som kom­ mittén har gjort skulle kostnaderna för verksamheten belasta berörda huvudtitlar enligt följande tabell.

Statsbidragens fördelning på riksstaten vid fullt utbyggt utbildningssystem (milj. kr.)

IV V VI VIII IX X Försvar Social Kommuni- Utbild- Jord­ Handel Summa kation ning bruk Krigsmakten Civilförsvaret

18,45 3,20 1,47 0,96 0,20 0,62 0,30 25,20

Övergång till det nya utbildningssystemet

Värnpliktskommittén framhåller att det nya utbildningssystemet för fri­ villigförsvaret liksom övriga förslag av ekonomisk och organisatorisk art bör genomföras så snart som möjligt, bl. a. med hänsyn till det nya värnpliktsutbildningssystemet. Vid övergången bör nya avtal tecknas med all A- och B-personal. Frivilligpersonal som innehar A- eller B-avtal bör medges

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att teckna nytt avtal utan kompletterande utbildning. Personalen bör dock rekommenderas att genomgå ytterligare utbildning enligt den nu föreslagna ordningen.

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Värnpliktskommitténs uppfattning att någon lagstadgad tjänsteplikt som ersättning för frivilligheten inte bör komma i fråga förrän andra vägar har visat sig oframkomliga delas av överbefälhavaren, chefen för armén, chefen för marinen, försvarets civilförvaltning, värnpliktsverket, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar, försvarets personalvårdsnämnd, Svenska kom­ munförbundet, Svenska landstingsförbundet, Svenska arbetsgivareförening­ en och Tjänstemännens centralorganisation. För att förbättra rekryteringen och stärka försvarsviljan anser bl. a. över­ befälhavaren, chefen för armén, beredskapsnämnden för psykologiskt för­ svar och Sveriges hantverks- och industriorganisation att frivilligorganisa­ tionerna, utöver ekonomiskt stöd, bör ges bistånd för information via mass­ media.

Frivillig befälsutbildning

Värnpliktskommitténs förslag i fråga om frivillig befälsutbildning har i huvudsak godtagits av remissinstanserna. Överbefälhavaren bedömer dock att det skulle vara värdefullt om den frivilliga befälsutbildningsverksamheten kunde vidgas i förhållande till kommitténs förslag. Huvuddelen av befordringskurserna bör enligt överbefälhavaren anordnas centralt. Ut­ bildningen befaras av chefen för marinen bli alltför ambitiös och därför rekryteringshämmande. Centralförbundet för befälsutbildning anser det be­ klagligt att frivillig befälsutbildning för att vinna underofficerskompetens föreslås äga rum endast i begränsad omfattning. Korrespondensstudier bör prövas i ökad omfattning framhåller chefen för marinen och Reservoffice­ rarnas centralorganisation. Försvarets personalvårdsnämnd anser att ut­ bildningens längd inte bör fastställas generellt utan i stället bestämmas av utbildningens omfattning. Nämnden anser också att en utbildningsvecka skall kunna omfatta fem dagar.

Utbildning av kvinnlig personal som tecknar avtal för tjänstgöring inom totalförsvaret

Beträffande utbildning av kvinnlig A-personal framhåller överbefälhavaren att flera skäl talar för en stark och omfattande frivilligrö­ relse. överbefälhavaren anser vidare att kravet på kvalitet i utbildningen inte får sättas så högt att det kvantitativa behovet inte blir tillgodosett och att åtagandena från den frivillige inte får verka så överväldigande att veder­ börande avstår från att delta. Denna uppfattning delas av chefen för ma­ rinen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Moderata ungdomsför­ bundet anser att möjlighet bör finnas för kvinnor att uppnå officersgrad

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 23

och inneha befattningar av icke stridande karaktär inom krigsmakten. Överbefälhavaren anser att grundutbildning av krigsmak­ tens A-personal av rekryteringsskäl bör begränsas till ca tre veckor och koncentreras på befattningsutbildning. Denna uppfattning delas av chefen för armén, chefen för flygvapnet och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. En kortare grundutbildning för A-personal inom de ci­ vila delarna av totalförsvaret är enligt flera remissinstanser önskvärd. Detta bör kunna uppnås genom att den allmänna försvarsutbildningen förkortas eller slopas för dem som inte önskar genomgå den. En så­ dan uppfattning hävdas av chefen för flygvapnet, Svenska röda korset, socialstyrelsen, transportnämnden, veterinärstyrelsen, jordbruksnämnden, överstyrelsen för ekonomiskt försvar, länsstyrelserna i Kopparbergs och Värmlands län, Svenska blå stjärnan och Svenska landstingsförbundet. Transportnämnden och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund anser att utbildningstidens längd för medlemmar inom Frivilliga automobilkåren och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund bör bestämmas med hänsyn till den fordonstyp vederbörande skall utbildas för. Socialstyrelsen, länsstyrelsen i Skaraborgs län, Frivilliga automobilkåren, Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset och 196b års civilb ef älhav ar ut­ redning biträder värnpliktskommitténs förslag om att A - p e r s o n a 1 inom de civila delarna av totalförsvaret bör kontrakt­ bindas på samma sätt som inom krigsmakten. Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till värnpliktskommitténs förslag om repetitionsutbildning för A -personal. Även överbefälhavaren anser det önskvärt att A-personalen repetitionsutbildas men bedömer att de reella möjligheterna härtill är små eftersom lcrigsförbandsövningarna är knutna till vissa bestämda tider och en del förband inte inkallas till krigsförbandsövningar. Arbetsgivare är inte heller skyldig att bevilja ledighet för frivilligpersonalen och det bör därför enligt överbefälha­ varen övervägas att införa sådan skyldighet för att underlätta personalens deltagande i krigsförbandsövning. Detta ifrågasätts också av civilbefälha­ varen i Södra civilområdet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar och Svenska röda korset framhåller att det är orimligt att binda frivilligpersonal vid repetitionsutbildning eftersom arbetsgivare inte är skyldig att ge ledig­ het. Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund, veterinärstyrelsen och Svenska röda korset föreslår, att repetitionskurser anordnas i den mån den frivillige inte har möjlighet eller kan beredas tillfälle att delta i krigsförbandsövning­ ar. Chefen för armén anser att personalen i allt för stor utsträckning är otillfredsställande utbildad, vilket uppges bero på att den inte vill eller har möjlighet att delta i krigsförbandens repetitionsutbildning. Överbefälhavaren och flera andra remissinstanser anser att den kvinn­ liga B-personalen genom sin lokalkännedom och sitt civila yrke

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

eller sysselsättning har sådana kunskaper att den inte behöver någon om» fattande utbildning. Mera differentierade krav på utbildningen än kommit­ tén har förutsatt bör kunna godtas, anför överbefälhavaren, chefen för ar­ mén, länsstyrelsen i Södermanlands län, Riksförbundet Sveriges lottakårer och Svenska landstingsförbundet. Överbefälhavaren anser att det bör ankomma på honom att närmare in­ rikta innehållet och omfattningen av grundutbildningen för krigsmaktens B-personal. Rikshemvärnschefen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund delar kommitténs uppfattning om nöd­ vändigheten av viss grundutbildning. Denna anses emellertid bl. a. av rekryteringsskäl inte böra göras mer omfattande än vad som bedöms absolut nödvändigt. Civilförsvar sstyrelsen och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund an­ ser att den föreslagna grundutbildningen för B-personal inom de civila delarna av totalförsvaret är alltför lång. Kraven på den allmänna försvarsutbildningen bör kunna sänkas anser so­ cialstyrelsen, jordbruksnämnden, länsstyrelserna i Kopparbergs och Värm­ lands län samt Svenska landstingsförbundet. Överbefälhavaren, Riksförbundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinn­ liga bilkårers riksförbund anser att problemen i fråga om B-personalens repetitionsutbildning är desamma som för A-personalen.

Utbildning av övrig frivilligpersonal

Överbefälhavaren biträder i princip värnpliktskommitténs förslag. Be­ träffande de olika frivilligorganisationernas utbildning i övrigt har remiss­ instanserna framfört följande synpunkter. Frivillig radioutbildning. Frivilliga radioorganisationen önskar att behovet av personal snarast klarläggs. Avtalsteckning och re­ gistrering av B-personal bör ombesörjas av myndighet i enlighet med värn­ pliktskommitténs förslag. Radiosignal tjänst anses böra bli en särskild tjänstegren för krigsmaktens A-personal. Frivilliga radioorganisationen anser att den bör svara för all radiosignaltjänstutbildning för frivilligorga­ nisationernas medlemmar. Frivilliga automobilkåren. Kåren biträder i stort kommit­ téns förslag men anser att den även i fortsättningen skall ha möjlighet att utbilda krigsfrivillig, icke värnpliktig personal för krigsmakten för vissa regionala uppgifter. Denna uppfattning delas av chefen för armén. Frivilliga motorcykelkåren. Rikshemvärnschef en ifrågasät­ ter om det är rimligt att tre organisationer — Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga befälsutbildningsrörelsen och hemvärnet —- har ansvar för ut­ bildningen. Grundkursen bör enligt rikshemvärnschefen genomföras av Frivilliga motorcykelkåren, medan den allmänna militära utbildningen bör ges av hemvärnet. Rikshemvärnschefen framhåller vidare att Frivilliga

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 25

befälsutbildningsrörelsen inte bedriver verksamhet på alla de platser där Frivilliga motorcykelkåren har verksamhet. Frivilliga flygkåren. Civilförsvarsstyrelsen ställer sig tveksam till om Frivilliga flygkåren skall tas upp som frivillig försvarsorganisation. Om kåren likväl tas upp i frivilligkungörelsen anses det erforderligt att samordning mellan civila och militära myndigheter beslutas i samråd med bl. a. civilförsvarsstyrelsen. Länsstyrelsen i Skaraborgs län tillstyrker att Frivilliga flygkåren tas upp som frivillig försvarsorganisation i frivillig­ kungörelsen och Svenska aeroklubben biträder till alla delar värnpliktskommitténs förslag beträffande kåren. Svenska fallskärm sklubben. Klubben godtar i huvudsak kommitténs allmänna synpunkter men finner det oförenligt med sin mål­ sättning att kombinera fallskärmshoppning med frivilliga befälsutbildningskurser, eftersom en sådan kombination anses hämma hopparens utveckling i sporten. Vidare anser man att klubbens enhet skulle splittras genom kom­ mitténs förslag att värnpliktiga fallskärmsj ägares hoppträning skulle be­ talas av statsmedel medan övriga medlemmar själva skulle få bekosta sin verksamhet. Fallskärmsklubben anser också att alla bestämmelser om fall­ skärmshoppning liksom utbildningsplaner etc. bör utarbetas och beslutas av klubbens egna organ. Svenska brukshundklubben. Chefen för armén anser att det av värnpliktskommittén föreslagna registret för utbildade hundar bör upprättas vid hunduttagningsmyndighet och inte vid arméns hundskola. Sveriges civilförsvarsförbund. Civilförsvarsstyrelsen kän­ ner inte till skälen till kommitténs uppfattning att den obligatoriska repetitionsutbildningen för civilförsvarsbefälet behöver kompletteras genom frivillig utbildning. Styrelsen finner inget behov av frivillig utbildning för personal i civilförsvarets krigsorganisation. Det finns enligt styrelsen inte heller skäl för att civilförsvarsutbildningen skall bedrivas av frivillig för­ svarsorganisation. Sveriges civilförsvarsförbund anser att utbildningen av civilförsvarspersonalen bör åvila civilförsvarets myndigheter. Den verk­ samhet som skall bedrivas av förbundet bör ha informativ karaktär. Civil­ försvarsförbundet ansluter sig till värnpliktskommitténs förslag att för­ bundet även i fortsättningen tas upp i frivilligkungörelsen. En förutsättning för detta är enligt förbundet att överbefälhavarens befogenheter inte be­ gränsar civilförsvarsstyrelsens rätt att leda och ge anvisningar för för­ bundets verksamhet.

Frivillig skjututbildning

Skytteförbundets överstyrelse och Svenska pistolskytteförbundet anser att åldern för medlemskap bör sänkas till tolv år för att främja ungdomsrekryteringen. Enhetliga åldersbestämmelser för skjutning med samma vapen anses böra gälla för samtliga organisationer. Inom Svenska sport-

26 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

skytteförbundet pågår f. n. diskussion om huruvida förbundet skall stå kvar som frivillig försvarsorganisation. Enligt förbundets mening bör det vara statsmakternas uppgift att i lagar och förordningar för licensgivning in. m. fastställa de varierande restriktioner som bruk av olika skjutvapen gör nödvändiga. Rikshemvärnschefen, Skytteförbundens överstyrelse och Svenska pistolskytteförbundet samt Reservofficerarnas centralorganisation understryker vikten av att fri ammunition ställs till förfogande. Moderata samlingspartiets kvinnoförbund ifrågasätter däremot lämpligheten av att kostnadsfri ammunition utdelas till bl. a. värnpliktiga och ungdom.

Organisatoriska frågor

Överbefälhavaren, chefen för armén, socialstyrelsen och transportnämnden ställer sig tveksamma till kommitténs förslag att myndighet skall registrera, krigsplacera och teckna avtal med B-personal. Riksför­ bundet Sveriges lottakårer och Svenska röda korset avstyrker förslaget. Mo­ derata samlingspartiets kvinnoförbund anser att förslaget bör genomföras endast om organisationerna själva önskar det. Jordbruksnämnden och länsstyrelsen i Kopparbergs län ställer sig däremot positiva till kommitténs förslag. Chefen för marinen, chefen för flygvapnet, civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde, Moderata ungdomsförbundet och Sveriges socialde­ mokratiska kvinnoförbund finner värnpliktskommitténs förslag om en sam­ manslagning av olika frivilligorganisationer rationellt, men framhåller att det bör ankomma på organisationerna själva att bedöma denna fråga. Värnpliktskommitténs förslag om att sjövärnskåren som frivilligorgani­ sation skall anslutas till den centrala befälsutbildningsorganisationen av­ styrks av chefen för marinen, chefen för sjövärnskåren och Svenska flottans reservofficersförbund. Som skäl anförs att detta skulle innebära ett minskat intresse för den verksamhet som hittills har bedrivits. Frivilligorganisationernas samarbetskommitté finner det betydelsefullt att man även i fortsättningen behåller nuvarande ansvarsfördelning i fråga om förvaltningen av statsmedel som ställs till organisationernas förfogande. Överbefälhavaren påtalar vikten av att stor restriktivitet iakttas i fråga om personalökningar. Chefen för armén anser det önskvärt, att den kvinn­ liga personal som handlägger frivilligärenden inom armén får sin kom­ petens höjd för att kunna arbeta mera självständigt. Överstyrelsen för eko­ nomiskt försvar, länsstyrelserna i Värmlands och Norrbottens lån framhål­ ler att en personalförstärkning inom länsstyrelserna blir nödvändig.

Utbildningsbetingelser och utbildningens lokalisering

Chefen för armén, chefen för marinen, Centralförbundet för befälsutbildning, länsstyrelsen i Värmlands län, Flygvapenföreningarnas riksförbund,

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 27

Riksförbundet Sveriges lottakårer och Svenska blå stjärnan biträder värnpliktskommitténs uppfattning i denna del. Vämpliktskommitténs förslag att den kvalificerade befordringsutbildningen skall bedrivas vid utbildningsanstalter där lämpliga personella och materiella utbildningsförutsättningar finns delas av Värnpliktiga underoffi­ cerares riksförbund och Centralförbundet för befälsutbildning. Centralför­ bundet varnar dock för att i alltför stor utsträckning förlägga utbildningen till kasernetablissement, eftersom dessa har visat sig vara mindre lockande för deltagarna. Chefen för flygvapnet, Flygvapenföreningarnas riksförbund, Riksför­ bundet Sveriges lottakårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund är positiva till förslaget om en central frivilligskola. Sveriges kvinnliga bil­ kårers riksförbund föreslår att en utredning med representanter för samt­ liga kvinnliga frivilligorganisationer tillsätts för att diskutera formerna för en sådan skola. För att underlätta kursverksamheten och minska kostnaderna för transporter m. in. föreslår Frivilliga radioorganisationen att materieldepåer upprättas. Transportnämnden anser att utbildningen av lärare för den yrkesmässiga trafiken bör utformas så att den är direkt anpassad för utbildningen inom frivilligorganisationerna. Riksnämnden för kommunal beredskap anser att personal som ingår i den kommunala krigsorganisationen bör kunna ges viss utbildning genom frivilligorganisationernas försorg. Värnpliktskommittén har enligt försvarets personalvårdsnämnd inte be­ handlat alla personalkategorier som genomgår frivillig försvarsutbildning. Detta gäller bl. a. försvarets personalvårds personal. Nämnden finner det nödvändigt att de bestämmelser som kan komma att utfärdas på grundval av kommitténs förslag utformas med hänsyn till små eller speciella grup­ pers behov och förhållanden.

Förmåner till frivillig personal

Överbefälhavaren, civilbefälhavaren i Nedre Norrlands civilområde, Cen­ tralförbundet för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svens­ ka blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges kvinnliga bilkårers riksför­ bund, Moderata samlingspartiets kvinnoförbund och Svenska landstingsför­ bundet tillstyrker i princip vämpliktskommitténs förslag om förmåner. Försvarets personalvårdsnämnd och Centerns kvinnoförbund framhåller att samma villkor bör gälla för män och kvinnor vid likartad utbildning. Svenska arbetsgivareföreningen förordar att förmånerna huvudsakligen baseras på den enskildes inkomstbortfall. Denna uppfattning delas av Sve­ riges hantverks- och industriorganisation.

28 Kungl. Maj:ts proposition nr IS år 1970

Överbefälhavaren framhåller att bestämmelserna bör vara enkla och klara samt kräva ett minimum av administration. Flertalet remissinstanser delar i stort kommitténs uppfattning beträffan­ de traktamenten. Det råder dock delade meningar om huruvida tjänstegrad eller tjänsteklass skall påverka traktamentets storlek. Överbefälha­ varen biträder kommitténs förslag att så skall ske vid krigsförbandsövningar, men anser att traktamente vid frivillig utbildning i övrigt skall utgå lika för alla. Försvarets personalvårdsnämnd finner värnpliktskommitténs för­ slag orimligt eftersom samtliga deltagare befinner sig i samma situation. Denna uppfattning delas av chefen för flygvapnet, Centralförbundet för bef älsutbildning, Flggvapenföreningarnas riksförbund och Svenska reservunderofficersförbundet. Chefen för flygvapnet föreslår vidare med hänvis­ ning till skolöverstyrelsens bestämmelser för bidrag till ungdomsorganisa­ tioner vissa ändringar av tidsreglerna för rätt till traktamente. Liknande synpunkter framförs av överbefälhavaren och Flygvapenföreningarnas riks­ förbund. Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, socialstyrelsen, Centralförbun­ det för b ef älsutbildning, Frivilliga automobilkåren, Riksförbundet Sveriges lottakårer och försvarets personalvårdsnämnd anser att utbetalning av pre­ mie bör ske efter det att fullständig kurs har genomgåtts med godkända vits­ ord. Om repetitionsutbildning genomförs i samband med särskild övning el­ ler mobilisering anser överbefälhavaren att frivilligpersonalen bör få samma premie som värnpliktiga. Riksförbundet Sveriges lottakårer framhåller att samma villkor bör gälla för all personal. Försvarets personalvårdsnämnd anser att premier för genomgången utbildning bör avpassas efter utbildning­ ens svårighetsgrad och längd. Överbefälhavaren, chefen för flygvapnet, Centralförbundet för befälsutbildning och försvarets personalvårdsnämnd föreslår att familjebidrag skall kunna utgå vid kurser som omfattar fem dagar. Försvarets civilförvaltning påtalar att arvoden för samtliga ordinarie instruktörer med undantag av viss frivilligt tjänstgörande personal numera torde vara avtalbara. Bestämmelser om arvoden bör därför inte tas in i fö­ reskrifterna om instruktörer. Sveriges civilförsvarsförbund anser att de före­ slagna bestämmelserna inte är tillämpliga på vare sig förbundets självskyddsinstruktörer eller andra instruktörer. Det bör enligt förbundet an­ komma på civilförsvarsstyrelsen att avgöra vilka krav som skall ställas på instruktörerna i samband med de förmåner som bör utgå. Frivilliga radio­ organisationen föreslår att bestämmelser om ersättningar till tillfälliga in­ struktörer ses över och förbättras. Värnpliktskommitténs förslag om höjning av arvodesbeloppen biträds av överbefälhavaren, Centralförbundet för befälsutbildning, Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Sveriges ci­ vilförsvarsförbund och Moderata samlingspartiets kvinnoförbund. Ett

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 29

önskemål om att organisationerna skall lämnas viss frihet i fördelningen av arvoden till olika funktionärer förs fram av överbefälhavaren, Sveriges ci­ vilförsvarsförbund och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund.

Rekrytering

Chefen för marinen och Sveriges hantverks- och industriorganisation un­ derstryker det rent allmänpolitiska ansvar för frivilligverksamheten som åvilar statsmakterna, vilka framförallt via massmedia kan ge en ökad in­ formation om verksamhetens betydelse för landets försvar. Svenska blå stjärnan och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund uttrycker önskemål om att ekonomiska resurser ställs till frivilligorganisationernas förfogande för att möjliggöra en effektivare rekryteringsverksamhet. Överstyrelsen för ekonomiskt försvar rekommenderar att de myndigheter som skall förse or­ ganisationerna med underlag för totalförsvarsupplysning samarbetar med överstyrelsen, beredskapsnämnden för psykologiskt försvar samt Central­ förbundet Folk och Försvar. Chefen för flygvapnet och Svenska blå stjärnan avstyrker kommitténs förslag om samordning av rekryteringen med motiveringen att en frivillig som inte erbjuds valfrihet kan komma att avstå helt från att engagera sig i verksamheten. Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund befarar att den föreslagna längre utbildningen kan medföra rekryteringssvårigheter. Om befordringsutbildningen till en del kan ske på lokal nivå bedömer chefen för marinen att rekryteringsmöjligheterna kan förbättras. Centralförbundet för befälsutbildning biträder kommitténs förslag och framhåller vikten av att de värnpliktiga under den obligatoriska tjänstgöringen får en saklig infor­ mation om möjligheterna att genomgå frivillig befälsutbildning.

F örfattningsfrågor

Riksförbundet Sveriges lottakårer biträder i huvudsak värnpliktskommitténs förslag till ny kungörelse men förutsätter att hänsyn tas till vissa detaljförslag som förs fram av förbundet. Frivilligorganisationernas samarbetskommitté tillstyrker med vissa reservationer förslaget. Överbefälhavaren ifrågasätter om inte frivilligkungörelsen i den utform­ ning som föreslås kommer att få karaktären av pliktlag, vilket inte stäm­ mer överens med frivilligtankens idé. Centralförbundet för befälsutbildning föreslår att begreppet »ekono­ miskt understödjande verksamhet» i nu gällande kungörelse skall stå kvar som en av frivilligorganisationernas uppgifter. Enligt Svenska röda korset täcker vissa formuleringar i förslaget inte helt innebörden av organisationens nya stadga. Arbetsmarknadsstyrelsen som i central instans svarar för arbetskraft­

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

försörjningen ifrågasätter om inte huvudansvaret i regional instans i fred bör ligga hos länsarbetsnämnden. Transportnämnden anser att det bör närmare framgå vad som kommer att åvila den centrala respektive regionala myndigheten. Om möjbgt bör också anges vilka myndigheter som åsyftas för de olika arbetsuppgifterna. Nämnden anser vidare liksom bl. a. Riksförbundet Sveriges lottakårer, Svenska röda korset och Frivilligorganisationernas samarbetskommitté att organisationerna av psykologiska skäl och för att undvika dubbelarbete själva bör registrera sin B-personal. Endast i de fall organisationerna inte klarar detta arbete bör det övertas av myndighet. Värnpliktsverket anser att verket skall registrera och krigsplacera A- och B-personal som avses tas i anspråk av krigsmakten. Chefen för marinen anser att bestämmelserna om nyteckning av avtal bör utformas så, att avtalet automatiskt förnyas för en fyraårsperiod om inte uppsägning har skett. Enligt chefen för marinen och chefen för flyg­ vapnet bör minimiåldern för anställning liksom nu vara 16 år. Flygvapen­ chefen förordar dock att manlig ungdom bör kunna anställas redan vid 15 års ålder. Svenska röda korset ifrågasätter om det är lämpligt att anstånd med tjänstgöring för avtalsbunden frivilligpersonal lämnas enligt samma grun­ der som gäller för värnpliktig personal.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag

Överbefälhavaren förutsätter att medel ställs till förfogande utanför ra­ men för 1968 års försvarsbeslut eftersom de av värnpliktskommittén an­ givna kostnadsökningarna inte ingick i planeringsramen. Nuvarande ord­ ning för förslag till äskanden m. m. av statsmedel bör enligt överbefälha­ varen behållas även i framtiden. Även chefen för armén och chefen för marinen bedömer att det är omöjligt att med nuvarande medelstilldelning föra över medel från ordinarie verksamhet till frivillig verksamhet. Veterinärstyrelsen förutsätter att principerna för kostnadsökning regle­ ras närmare i de fall då särskilda myndigheter och personer är berörda av utbildningen.

Övergång till nytt utbildningssystem

Chefen för armén anser att förslaget till nytt utbildningssystem bör ge­ nomföras så snart som möjligt. Utredningar och beslut bör drivas och fat­ tas så att ett reviderat system kan börja tillämpas den 1 juli 1970. Chefen för flygvapnet anser att värnpliktskommitténs förslag innebär stor risk för avgångar av A-personal. Han förordar därför en mjukare övergång. Enligt chefen för flygvapnet bör nuvarande avtal få gälla utan nyteckning, dock högst fyra år, om försvarsgrenschefen så bestämmer med hänsyn till nu gäl­ lande fordringar för fortsatt krigsplacering. Den som så önskar bör dock

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 31

medges att teckna nytt avtal. Efter genomgången utbildning enligt värnpliktskommitténs system bör nya avtal enligt flygvapenchefen tecknas ge­ nerellt. Svenska blå stjärnan anser det viktigt att de bestämmelser som kan komma att utfärdas på grundval av betänkandet får karaktären av försöksbestämmelser under en övergångsperiod. Centralförbundet för befälsutbildning understryker vikten av att stor hänsyn tas till de frivilligas önskemål vid den praktiska tillämpningen.

Överbefälhavarens förslag till genomförande Överbefälhavaren framhåller att hans förslag till anslag till de frivilliga försvarsorganisationerna för budgetåret 1970/71 är avgivet med utgångs­ punkt i att värnpliktskommitténs förslag genomförs med början budget­ året 1970/71. Överbefälhavaren framhåller till en början att värnplikts­ kommitténs förslag innebär kostnadsökningar för fjärde huvudtiteln med ca 7,4 milj. kr. för år i ett fullt utbyggt system (1968 års pris- och löne­ läge). Överbefälhavaren anser att de föreslagna förmånerna från början bör utgå i full omfattning. Kostnaderna för dessa förmåner beräknas till ca 3 milj. kr. Med hänsyn till de tillgängliga resurserna anses värnpliktskommitténs för­ slag om höjda kvalitetskrav på utbildningen böra genomföras under eu tre­ årsperiod. Med anledning av det osäkra underlaget har överbefälhavaren varit restriktiv i sitt förslag till medelsökning. Ytterligare behov kan därför upp­ stå under uppbyggnadsperioden. Under budgetåret 1970/71 bör anslagen till frivilligorganisationerna m. m. tillföras 5,2 milj. kr., under budgetåret 1971/72 1,2 milj. kr. och under budgetåret 1972/73 1 milj. kr. för att då upp­ gå till fullt belopp 7,4 milj. kr.

Departementschefen Värnpliktskommittén behandlar i betänkandet Frivilligförsvaret 1 (SOU 1968:54) de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Denna omfat­ tar frivillig befälsutbildning, främst av värnpliktiga, utbildning av personal som tecknar avtal om frivillig tjänstgöring i krig och ungdomsutbildning. Frivillig befälsutbildning anordnas f. n. främst av Centralförbundet för befälsutbildning med anslutna specialförbund. Utbildningen bedrivs i form av kurser och frivillig tjänstgöring vid förband och består av befordringsutbildning, repetitionsutbildning, omskolningskurser och ungdomsutbild­ ning. Även sedan det nya systemet för utbildning av värnpliktiga har ge­ nomförts kvarstår enligt kommitténs mening ett stort behov av frivillig be­ fälsutbildning. Kommittén anser att denna utbildning i framtiden kommer att behöva ha minst nuvarande omfattning.

32 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

År 1966 hade ca 80 000 kvinnliga och manliga frivilliga tecknat avtal för ständig tjänstgöring (A-avtal) eller tillfällig tjänstgöring (B-avtal) inom totalförsvaret under krigsförhållanden. Av dessa var kvinnorna medlemmar i Svenska blå stjärnan, Svenska röda korset, Riksförbundet Sveriges lotta­ kårer och Sveriges kvinnliga bilkårers riksförbund samt männen i Frivilliga automobilkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen och Svenska röda korset. A-personalens utbildning bör enligt värnpliktskommittén omfatta grund­ utbildning och repetitionsutbildning och vara anpassad till de varierande behov som föreligger för olika uppgifter inom totalförsvaret. De myndighe­ ter som i sin organisation använder frivilligpersonal anses också böra ha ansvaret för personalens utbildning. B-personalens utbildning bör enligt kommittén anordnas efter samma grunder som för A-personalen men bör vara kortare, främst med hänsyn till de begränsade utbildningsresurserna. Myndigheterna föreslås få ansvaret också för B-personalens utbildning. Frivillig utbildning bedrivs också inom Frivilliga flygkåren, Frivilliga motorcykelkåren, Frivilliga radioorganisationen, Svenska brukshundklubben, Svenska fallskärmsklubben och Sveriges civilförsvarsförbund. Denna utbildning bör enligt kommitténs förslag ske i form av grundkurser, fortsätt­ ningskurser och kompletteringsutbildning. I vissa fall bör också repetitions­ kurser anordnas. Frivilliga flygkåren och Svenska fallskärmsklubben före­ slås i fortsättningen få ställning som frivilliga försvarsorganisationer. Värnpliktskommittén konstaterar att den frivilliga skjututbildningen även i framtiden kommer att vara av betydelse. Nuvarande program är en­ ligt kommittén i stort sett lämpligt utformat. En bättre samordning mel­ lan de tre skytteorganisationernas utbildningsverksamhet bör dock efter­ strävas. Kommittén berör också föreningsorganisatoriska frågor och frågor om myndigheternas ansvar för frivilligverksamheten samt lämnar vissa rekom­ mendationer om förändringar inom det organisatoriska området. De upp­ gifter som har ålagts frivilligorganisationerna anser kommittén i huvudsak lämpliga. Frivilligutbildningen måste enligt värnpliktskommitténs mening bedrivas under samma förutsättningar som all annan utbildning. Kommittén lämnar förslag till förbättringar i fråga om instruktörer, utbildningsmiljö, lokaler, utrustning, materiel m. m. Kommittén föreslår också avsevärt förbättrade förmåner åt frivilligper­ sonalen. Förmånssystemet skall enligt förslaget omfatta all frivillig perso­ nal under sådan utbildning som är nödvändig för verksamhet inom total­ försvaret. Rekryteringen av A- och B-personal måste enligt kommittén ha minst nuvarande omfattning och om möjligt öka. Det anses också önskvärt att personalen kan behållas längre inom krigsorganisationen. Rekryteringsar-

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970 33

betet kräver enligt kommittén ökat stöd från myndigheternas sida och bättre samarbete mellan frivilligorganisationerna. Värnpliktskommittén beräknar att det årliga statsbidraget till den frivil­ liga försvarsverksamheten vid fullt utbyggt utbildningssystem bör uppgå till drygt 25 milj. kr. Detta innebär en ökning med 10 milj. kr. i förhållande till nuläget. Av ökningen faller 7 milj. kr. på förbättrade förmåner åt per­ sonalen. Kommittén förordar att det nya utbildningssystemet för frivilligpersona­ len liksom också kommitténs övriga förslag genomförs så snart som möjligt. Värnpliktskommitténs förslag har vid remissbehandlingen fått ett i stort sett positivt mottagande. Frivilligverksamhetens betydelse för vårt försvar betonas från flera håll. De erinringar som förs fram gäller främst detaljer i kommitténs förslag. För egen del vill jag framhalla att den frivilliga försvarsverksamheten i Sverige har stor omfattning och utgör ett värdefullt komplement till övrigt förs\ ai sarbete. Jag vill här peka på att frivilligorganisationerna genom med­ verkan i försvarsupplysningen bidrar till att sprida kunskap om och intresse för vårt försvar. De medverkar vidare till att öka den totala effekten av våra försvarsansträngningar genom att utbilda sina medlemmar och därigenom göia dem bättre förberedda att lösa de uppgifter som kan komma att åläggas dem i krig. Den frivilliga utbildningen gör det också möjligt att bättre ut­ nyttja de knappa personalresurserna inom totalförsvaret, bl. a. genom att värnpliktiga i vissa fall kan ersättas av frivilliga, främst kvinnor, och där­ med frigöras för uppgifter inom områden där deras insatser bedöms vara oundgängligen nödvändiga. Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att de frivilliga insatserna inte f. n. bör ersättas med någon form av tjänsteplikt. Det är enligt min mening vidare angeläget att den frivilliga försvarsverk­ samheten liksom hittills får ett så kraftfullt stöd som möjligt, inte minst mot bakgrund av att de frivilliga insatserna fullgörs med kunnighet och intresse och ofta medför stora personliga uppoffringar för den enskilde. Jag anser att frivilligföx-svarets allmänna inriktning och uppgifter bör formuleras i enlighet med värnpliktskommitténs förslag. De frivilliga för­ svarsorganisationernas verksamhet bör alltså tjäna totalförsvaret och omfat­ ta försvarsupplysning samt rekrytering och utbildning av frivillig personal. Jag delar också värnpliktskommitténs uppfattning att det vid sidan av det nya värnpliktsutbildningssystemet under en lång tid kommer att finnas ett stort behov av frivillig befälsutbildning och att denna utbildning fram­ för allt bör inriktas på att direkt höja krigsförbandens användbarhet. Som kommittén framhåller bör man emellertid även i övrigt och så långt det är möjligt tillgodose de frivilligas behov av kompletterande utbildning för de uPPgifter som de skall sköta i en krigssituation. Jag förordar alltså att den frivilliga befälsutbildningen och annan utbildning som är knuten till denna i allt väsentligt anordnas enligt de riktlinjer som kommittén har angett. 3 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Jag biträder i princip också värnpliktskommitténs förslag om utformning­ en av utbildningen av frivillig personal för totalförsvaret i övrigt. Ansvaret för utbildningen, bör som kommittén har förordat, åvila berörda myndig­ heter. Utbildningen av kvinnlig personal för tjänstgöring inom totalförsvaret bör som kommittén har föreslagit avse A- och B-personal samt omfatta grundutbildning och repetitionsutbildning. Den av flera remissinstanser föreslagna minskningen av grundutbildningen är jag inte beredd att till­ styrka. Det måste nämligen anses angeläget att grundutbildningen omfattar både allmän försvarsutbildning och utbildning i självförsvar. Farhågorna för att detta kan verka rekryteringshämmande finner jag överdrivna. Kommittén föreslår vidare att A- och B-personalen genom avtal skall åta sig att genomgå viss repetitionsutbildning, överbefälhavaren. anser detta önskvärt men bedömer att reella förutsättningar saknas, eftersom alla krigsförband inte övar och krigsförbandsövningarna i övrigt är bundna till bestämda tider som inte alltid passar frivilligpersonalen, överbefälhavaren framhåller också att arbetsgivarna inte heller är skyldiga att ge ledighet åt personalen. Liknande synpunkter framförs även av andra remissinstanser. För min del finner jag betänkligheterna mot den föreslagna repetitionsutbildningen överdrivna. Möjligheterna att få anstånd med tjänstgöringen eller att få den förlagd till tid som är lämplig för personalen bör emellertid vara avsevärt större än för värnpliktiga som skall fullgöra repetitionsut­ bildning. I samband med att det nya utbildningssystemet införs bör den personal som nu är avtalsbunden ges möjlighet att teckna nya avtal utan komplette­ rande utbildning. Sedan nya utbildningsbestämmelser har trätt i kraft bör nyrekryterad personal genomgå grundkurs innan den ingår avtal om tjänst­ göring inom totalförsvaret. Jag biträder i princip värnpliktskommitténs förslag om utbildning av annan frivilligpersonal än A- och B-personal. Som kommittén har föresla­ git bör såväl Frivilliga flygkåren som Svenska fallskärmsklubben i fort­ sättningen anses som frivilliga försvarsorganisationer. Fallskärmsklubben har ställt sig avvisande till kommitténs förslag att de värnpliktiga fallskärmsjägarnas hoppträning skall betalas av statsmedel medan övriga med­ lemmar av klubben själva skall bekosta sin verksamhet. För min del anser jag att det inte finns anledning att med försvarsmedel bidra till en verk­ samhet som inte har försvarssyfte. Jag är därför inte beredd att förorda någon ändring av värnpliktskommitténs förslag på denna punkt. I statsverkspropositionen har lagts fram förslag som innebär att medel till bidrag till frivilliga skytteväsendet fr. o. m. budgetåret 1970/71 inte skulle anvisas under fjärde huvudtiteln. Jag avser att i annat sammanhang åter­ komma till Kungl. Maj :t beträffande frågan om det frivilliga skytteväsendet i fortsättningen skall ingå bland de frivilliga försvarsorganisationerna. Värnpliktskommittén har rekommenderat vissa organisatoriska föränd­

Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 35

ringar för de frivilliga försvarsorganisationerna. Kommittén har därvid bl. a. betonat vikten av att de olika organisationerna intensifierar sitt sam­ arbete för att lättare kunna lösa gemensamma frågor. Jag delar denna upp­ fattning men vill framhålla att det givetvis ankommer på organisationerna själva att vidta förändringar som berör deras egen organisation. För sam­ arbetet mellan organisationerna är Frivilligorganisationernas samarbetskommitté av värde. Det är enligt min mening angeläget att ansträngningar görs för att effektivisera kommitténs verksamhet, vilket bör kunna med­ verka till att gemensamma frågor kan lösas på ett rationellare sätt än nu. Jag vill i detta sammanhang också erinra om att värnpliktskommittén har föreslagit att sjövärnskåren bör anslutas till Centralförbundet för befälsutbildning. Detta avstyrks bestämt av chefen för marinen och av sjövärns­ kåren. Jag är inte f. n. beredd att förorda att sjövärnskåren ansluts till cen­ tralförbundet. Av bl. a. beredskapsskäl föreslår värnpliktskommittén att ansvaret för B-personalens avtal och registrering flyttas över till de olika myndighe­ terna. Förslaget har i stort sett mottagits negativt av remissinstanserna. Enligt min mening bör frivilligorganisationerna inte minst av psykologiska skäl behålla sitt hittillsvarande ansvar för B-personalens avtal och registre­ ring. Detta behöver dock inte utesluta en central eller regional registrering hos myndighet. Jag förordar att förmånerna för den frivilliga personalen förbättras och att detta i allt väsentligt sker i enlighet med värnpliktskommitténs förslag. Det föreslagna förmånssystemet medför ändringar bl. a. i vissa författningar som har beslutats under riksdagens medverkan, nämligen familjebidragsförordningen (1946:99), kungörelsen (1963:243) angående grupplivför­ säkring åt värnpliktiga m. fl., militärersättningsförordningen (1950:261) och kommunalskattelagen (1928:370). Jag avser att i annat sammanhang an­ mäla fråga om ytterligare ändringar i familjebidragsförordningen. I samband därmed synes också nu berörda ändringar i förordningen böra tas upp. Mot­ svarande gäller ändringarna i militärersättningsförordningen. Vidare avser jag att senare föreslå Ivungl. Maj :t erforderliga ändringar i dels kungörelsen angaende grupplivförsäkring åt värnpliktiga in. fl., dels i de författningar som har tillkommit utan riksdagens medverkan. Frågan om ändring i kom­ munalskattelagen kommer senare att anmälas av chefen för finansdeparte­ mentet. Flertalet av frivilligorganisationerna har redan kollektiva olycksfallsför­ säkringar av varierande omfattning. I den ökning av anslagen till bidrag till frivilligorganisationerna som jag kommer att förorda har medel beräk­ nats för att förbättra olycksfallsskyddet för de frivilliga i enlighet med de riktlinjer som jag i det följande anger för hemvärnspersonalen. För att täcka behovet av frivilliga inom totalförsvaret föreslår kommit­ tén åtskilliga åtgärder som jag finner angelägna. Allmänhetens kännedom om det frivilliga försvarsarbetet är en viktig faktor i rekryteringsarbetet.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Kontakten med massmedia och den personliga propagandan bör därför sär­ skilt uppmärksammas. Framför allt bör dock förbättrade förmåner och utbildningsbetingelser som är anpassade till det övriga samhället kunna in­ verka positivt på rekryteringsarbetet och på möjligheterna att få personal som står kvar under flera avtalsperioder. I likhet med värnpliktskommittén förordar jag att åtgärderna för att för­ bättra stödet till frivilligorganisationerna genomförs så snart som möjligt. Det nya utbildningssystemet bör införas successivt med början den 1 juli 1970. Från samma tidpunkt bör de nya ekonomiska förmånerna för frivil­ ligpersonalen utgå i full utsträckning. Överbefälhavaren bedömer att försla­ gen i övrigt med hänsyn till tillgängliga resurser bör genomföras under en treårsperiod med början budgetåret 1970/71. För egen del anser jag att man bör välja en något snabbare takt. Jag förordar därför att förslagen i dessa delar genomförs under en tvåårsperiod. Överbefälhavaren föreslår vidare — med hänsyn tagen till att medel till frivilliga skytteväsendet inte längre an­ visas under fjärde huvudtiteln — att anslagen till bidrag till frivilligorgani­ sationerna för budgetåret 1970/71 ökas med 4,7 milj. kr. räknat i 1968 års penningvärde, överbefälhavaren anser slutligen att medlen bör anvisas utan­ för utgiftsramen för det militära försvaret. Jag biträder överbefälhavarens förslag om att anslagen under fjärde huvudtiteln till bidrag till frivillig­ organisationerna för nästa budgetår bör ökas med 4,7 milj. kr., vilket be­ lopp omräknat till 1969 års penningvärde blir cirka 4,8 milj. kr. Till detta belopp kommer 100 000 kr. för den kollektiva olycksfallsförsäkring som jag tidigare har förordat. Av den beräknade anslagsökningen faller huvuddelen på förbättrade förmåner till frivilligpersonalen. Jag återkommer senare till avvägningen av anslagen till de olika frivilligorganisationerna. Anslagen bör i vanlig ordning beräknas inom ramen för det militära försvaret. Enligt värnpliktskommitténs mening bör den grundprincipen alltjämt gälla att myndigheter, som använder frivillig personal i krig eller har an­ svar för beredskapsplaneringen inom ett visst område, även bör ha ansva­ ret för statens medverkan i frivilligarbetet. Överbefälhavaren bör enligt kommitténs mening vara sammanhållande för frivilligverksamheten inom krigsmakten och arbetsmarknadsstyrelsen för övriga delar av totalförsva­ ret. Kommittén anser vidare att kostnaderna för statsbidragen till organi­ sationerna bör bestridas från riksstatsanslagen för de totalförsvarsmyndigheter som har ansvaret för den statliga medverkan i frivilligverksamheten. I anslutning därtill föreslår kommittén att kostnaderna bör fördelas, för­ utom på för svar shuvudtiteln, på huvudtitlarna för social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks- och handelsdepartementen. Efter samråd med ve­ derbörande statsråd kan jag i huvudsak godta kommitténs förslag i fråga om myndigheternas ansvar för och sammanhållning av verksamheten. I fråga om den frivilligverksamhet som syftar till att tillgodose behovet av personal inom transportväsendet och lantbruket anser jag emellertid att arbetsmarknadsstyrelsen, liksom nu är fallet, bör ha ansvaret. Jag anser

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970 37

vidare att samma förhållande bör gälla även för frivilligpersonal som avses för civilbefälshavarkanslier och länsstyrelser. Enligt min mening bör därför statsbidragen till frivilligverksamhet inom dessa områden utgå från anslag till arbetsmarknadsstyrelsen under elfte huvudtiteln. Arbetsmarknadsstyrel­ sen kommer därigenom att behålla det samlade ansvaret för försörjningen med arbetskraft in. m. inom totalförsvarets civila delar. I regional instans bör arbetsmarknadsstyrelsen biträdas av länsarbetsnämnderna. Totalförsvarsmyndigheterna inom transportväsendet och jordbruket m. m. skall givetvis behålla sitt ansvar för medverkan i utbildnings- och övningsverksamheten. Vidare bör statens jordbruksnämnd behålla huvudansvaret för den centrala planläggningen av jordbrukets arbetsblocksorganisation. I lik­ het med kommittén anser jag att utbildning in. in. av frivilligpersonal som avses för uppgifter inom hälso- och sjukvård skall ingå i socialstyrelsens verksamhetsområde. Som f. n. är fallet bör vidare bidrag till den kvinnliga ungdomsutbildningen utgå över åttonde huvudtiteln och fördelas av skol­ överstyrelsen. Även inom de delar av frivilligverksamheten som skall tillgodose behov utanför krigsmakten räknar jag med att värnpliktskommitténs förslag skall kunna genomföras under en tvåårsperiod. Kostnadsökningarna under det första året kommer enligt min bedömning att bli relativt små. Chefen för socialdepartementet har i prop. 1970: 1 (bil. 7 s. 158) utgått från att ett eventuellt ökat medelsbehov för frivilligutbildningen inom socialdeparte­ mentets verksamhetsområde under budgetåret 1970/71 får täckas genom anslagsöverskridande. Motsvarande bör under nästa budgetår gälla bidraget till Frivilliga flygkåren som utgår från anslaget Vissa kostnader för civilförsvarsutbildning m. m. Detta anslag har nämligen tagits upp slutligt redan i prop. 1970: 1 (bil. 6). I fråga om den utbildning m. m. för vilken arbets­ marknadsstyrelsen, enligt vad jag här har föreslagit, skall vara ansvarig torde ett motsvarande överskridande inte vara erforderligt. Under åberopande av det anförda hemställer jag, att Kungl. Maj :t före­ slår riksdagen att godkänna de riktlinjer som jag har angett för ett ökat statligt stöd till de frivilliga försvarsorganisationerna, m. m.

Hemvärnet

Nuvarande ordning och värnpliktskommitténs förslag Allmänna synpunkter Hemvärnet tillkom 1940 som resultat av en spontan önskan hos svenska folket att göra en frivillig väpnad insats för främst hembygdens försvar. I hemvärnskungörelsen (1947:673) regleras hemvärnets organisation och uppgifter. I kungörelsen finns också bestämmelser om vissa ekonomiska för­ måner till hemvärnsmän. Hemvärnet är en del av armén och består till största delen av förband

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

som har rekryterats på frivillig väg och har till främsta uppgift att verka för hemortens och arbetsplatsens omedelbara skydd. Hemvärnsförbanden består av män över eller under värnpliktsåldern och personal ur de frivilliga försvarsorganisationerna (B-personal). Vid beredskapstillstånd och krig är sådana värnpliktiga som har fått uppskov med beredskaps- eller krigstjänstgöring skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet (värnpliktiga hemvärnsmän). I viss begränsad utsträckning har också värnpliktiga krigsplacerats vid hemvärnet. Utan att i krig kunna tas i anspråk i hemvärnsförbanden ingår i hemvärnet dessutom hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän, hemvärnsrekryter och vissa värnpliktiga som inte har krigsplacerats vid hemvärnet (extra hemvärnsmän). Hemvärnet indelas i allmänt hemvärn och driftvärn och leds under che­ fen för armén av rikshemvärnschefen med biträde av hemvärnsstaben. Det allmänna hemvärnet leds på regional nivå av militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare. I varje försvarsområdesstab ingår för detta ända­ mål en hemvärnsofficer och en hemvärnsunderofficer. Ett försvarsområde är i regel indelat i hemvärnskretsar under ledning av kretshemvärnschefer och hemvärnskretsarna i sin tur indelade i hemvärnsområden under ledning av hemvärnschefer. Inom hemvärnsområdet organiseras hemvärnet i hemvärnsplutoner och grupper. I vissa fall förs plutonerna samman till hemvärnskompanier. Driftvärn finns organiserat vid vissa statliga och enskilda företag vilkas verksamhet är riksomfattande eller eljest av omfattande natur. Driftvärnet har att svara för det omedelbara skyddet av företagets verksamhet och egna anläggningar. Det leds av företagets driftvärnschef och kan, beroende på företagets organisation, vara indelat i driftvärnsdistrikt, driftvärnssektioner och lokala driftvärnsavdelningar. I regel sammanfaller driftvärnets or­ ganisation med företagets (verkets) organisation i övrigt. Vid vissa verk, industrier och företag som skall fortsätta sin verksamhet under krig kan frivilligt företagshemvärn organiseras. Sådant hemvärn har som huvuduppgift att försvara det egna företaget och lyder direkt under hemvärnschefen. F. n. har hemvärnet en personalstyrka av över 100 000. I detta antal in­ går hemvärnsungdom, lottor, samariter m. fl. Under beredskapstillstånd och krig ingår härutöver ca 80 000 värnpliktiga hemvärnsmän i organisa­ tionen. Varje frivillig hemvärnsmän är enligt sitt kontrakt skyldig att årligen genomgå utbildning om minst 20 och högst 50 timmar. Hemvärnsmän som under sin värnpliktstjänstgöring har fullgjort mindre än två månaders utbildning med vapen skall under sitt första år i hemvärnet genomgå ut­ bildning om 50 timmar. Utbildningen inom hemvärnet omfattar enskild ut­ bildning, förbandsutbildning och befälsutbildning och bedrivs dels som lo­ kala övningar och dels som olika slag av regionalt och centralt anordnade kurser.

Kungl. Maj :ts proposition nr 18 år 1970 39

Hemvärnsmännen åtnjuter vid bl. a. kurser utanför hemorten vissa traktaments- och reseförmåner. Visst hemvärnsbefäl erhåller ett mindre årligt arvode. Driftvärnsmännen får under tjänstgöring — som normalt sker un­ der ordinarie arbetstid ■— oavkortad lön från det företag i vars driftvärn de ingår. Hemvärnets personal har medbestämmanderätt och medinflytande i hemvärnsfrågor genom sina representanter i hemvärnets representationsorgan. Dessa är rikshemvärnsting, hemvärns- (driftvärns-)ting och hemvärns- (driftvärns-) stämma. Rikshemvärnstingets verkställande organ utgörs av Hemvärnets centrala förtroendenämnd. För att bl. a. tillvarata hemvärnsmännens intressen verkar även hemvärnsbefälets riksförbund. Hemvärnets verksamhet finansieras till största delen över statsbudgeten men hemvärnet disponerar även över vissa egna tillgångar. I riksstaten för budgetåret 1969/70 har anvisats 16 785 000 kr. under an­ slag till hemvärnet (prop. 1969: 1 bil. 6 s. 69, SU 4, rskr 4). Dessutom har vissa medel anvisats under anslagen Armén: Förband med särskild budget och Marinen: Förband med särskild budget. Värnpliktskommittén preciserar vissa grundläggande och för hemvärnet speciella förhållanden, som enligt kommittén även framdeles bör utgöra grunden för hemvärnets verksamhet. Dessa förhållanden sammanfattas i fyra punkter.

1. Hemvärnets huvuduppgift skall vara att skydda den egna hemorten. 2. Hemvärnet skall vara lokalt rekryterat och ha hög beredskap. 3. Hemvärnets insatser i krig skall vara tidsbegränsade. 4. Frivilligheten bör vara styrande för hemvärnets rekrytering och verk­ samhet i fred.

Mot bakgrund av bl. a. dessa huvudpunkter behandlar värnpliktskommit­ tén hemvärnets uppgifter, behovet av personal för att lösa dessa uppgifter, möjligheterna att tillgodose dessa behov samt vissa frågor rörande utbild­ ning och organisation av hemvärnet och förmåner till hemvärnsmän. Beträffande rekryteringen till hemvärnet anför kommittén att frivillig­ heten i väsentlig mån har bidragit till att skapa hemvärnets speciella profil och därför bör behållas även i fortsättningen. Medinflytandet vid behand­ lingen av hemvärnsfrågor gör enligt kommittén att hemvärnsmännen känner stark samhörighet med sin organisation. Andan och sammanhållningen inom hemvärnet är god och stridsmoralen kan därför bedömas vara hög. För statsmakterna bör frivilligheten enligt värnpliktskommitténs mening ha särskild betydelse bl. a. på grund av dess positiva inflytande på försvars­ vilja och försvarsupplysning, som manifestation inför omvärlden av vår vilja att försvara oss samt genom att vissa för svar suppgifter kan lösas av frivilligt rekryterade hemvärnsmän som därvid frigör värnpliktiga för andra uppgifter. Sammanfattningsvis anser kommittén att den frivilliga insatsen i

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

förhållande till kostnaderna ger god effekt med avseende på de uppgifter som åvilar hemvärnet.

Hemvärnets uppgifter och organisation Värnpliktskommittén hänför hemvärnets uppgifter till två olika skeden, dels ett kupp- och mobiliseringsskede, dels ett skede när krigsmaktens öv­ riga förhand har mobiliserats och grupperats för sina uppgifter samt fient­ lig verksamhet förekommer eller är omedelbart förestående. Under båda skedena är hemvärnets främsta uppgift att verka för det omedelbara skyd­ det av hembygd och arbetsplats. Under kupp- och mobiliseringsskedet har huvuddelen av det allmänna hemvärnet till uppgift att skydda mobilisering och utgångsgruppering av krigsmaktens övriga förband. Med hänsyn till det framtida krigets bedömda karaktär har dessa uppgifter ökat i betydelse. Kommittén konstaterar att det allmänna hemvärnet under detta skede förutom upp­ gifter inom arméns verksamhetsområde också i stor utsträckning skall lösa uppgifter av betydelse för mobilisering av förband ur marinen och flyg­ vapnet. Övervägande delen av dessa uppgifter utgör och bör enligt kommit­ tén utgöras av direkta bevaknings- och försvarsuppgifter. Kommittén anser emellertid att även andra uppgifter med fördel kan handhas av hemvärnet — uppgifter som kan vara lika värdefulla som bevaknings- och försvars­ uppgifter för att säkerställa snabb mobilisering och därmed sammanhängan­ de verksamhet. Som exempel på sådana tillfälliga uppgifter nämner kom­ mittén betjänande av avlämningsplatser för fordon och vägvisning vid mo­ bilisering. För marinens del kan hemvärnet dessutom bl. a. biträda vid eller genomföra vissa sjötransporter i skärgården, medverka vid enklare mineringsuppgifter och klargöra krigsförtöjningsplatser. Inom flygvapnet kan hemvärnet tänkas bl. a. tillfälligt betjäna luftbevakningsstationer och med­ verka vid spridning av flygplan. För många av dessa uppgifter bör man en­ ligt kommitténs uppfattning kunna dra nytta av civila yrkeskunskaper och de specialkunskaper som hemvärnsmän har förvärvat under värnplikts­ tjänstgöring vid marinen och flygvapnet. Kommittén framhåller att detta förslag inte innebär att ett och samma hemvärnsförband skall få fler upp­ gifter än tidigare. Vederbörande för svar sområdesbefälhavare bör i samråd med berörda chefer ur marinen och flygvapnet prioritera hemvärnets upp­ gifter om efterfrågan på hemvärnsförband är större än tillgången. När krigsmaktens förband har mobiliserats och grupperats, har det allmänna hemvärnet enligt kommittén löst sina förstahandsuppgifter och går i regel över till en lägre beredskapsgrad. I detta läge skall hemvärnet huvudsakligen skydda den egna hembygden och arbetsplatsen, dvs. bevaka visst område eller försvara vissa platser mot sabotage m. m. och vid behov lämna hjälp till civilförsvaret genom vägvis­ ning m. m.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 41

Om fienden anfaller mot eller genom hemorten skall hemvärnsförbanden delta i dess försvar och om läget så kräver i största möjliga utsträckning övergå till det fria kriget — om möjligt i samverkan med andra förband. Värnpliktskommittén anser att det fria kriget i framtiden bör tillmätas ökad betydelse, varvid hemvärnets lokal- och personkännedom utgör värdefulla tillgångar som tillsammans med dess lätta utrustning m. m. bör göra det väl lämpat att i små förband självständigt störa fiendens verksamhet. Denna betydelsefulla uppgift bör enligt kommittén förberedas genom att särskilt lämpliga hemvärnsmän, t. ex. framstående orienterare och skyttar, förs sam­ man till specialgrupper och ges särskild utbildning. Kommittén anser också att hemvärnet dessutom kan göra en värdefull insats i det fria kriget genom att svara för upplagda depåer, ordna tillfälliga sjukvårds- och utspisningsplatser för fria förband samt medverka i underrättelsetjänst och vägvisning. Inom vissa områden anses förberedelser för sådan verksamhet kunna få stor betydelse. Värnpliktskommittén anser att hemvärnets organisation och lydnadsförhållanden i stort är lämpliga men förordar att en allmän översyn företas av indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. Därvid bör hänsyn tas till kommunsammanslagningar och förändringar av befolkningsunder­ laget. Beträffande driftvärnet påpekar kommittén att det enligt hemvärnskungörelsen är myndigheten som i första hand avgör om den önskar orga­ nisera driftvärn eller inte. Enligt kommitténs uppfattning bör Kungl. Maj :t kunna ålägga statliga myndigheter och företag att organisera driftvärn om detta anses nödvändigt med hänsyn till deras betydelse och verksamhet un­ der krig.

Behovet av och tillgången på hemvärn På grundval av en undersökning av 1945 års hemvärnsutredning har an­ talet hemvärnsmän och hemvärnsrekryter begränsats till högst 100 000 med fördelning på allmänt hemvärn och driftvärn enligt chefens för armén bestämmande. Antalet frivilliga hemvärnsmän, dvs. summan av antalet or­ dinarie och extra hemvärnsmän, hemvärnsveteraner, musikhemvärnsmän och hemvärnsungdom uppnår i det närmaste denna gräns. Värnpliktskom­ mittén anser dock att endast ordinarie hemvärnsmän, dvs. hemvärnsmän som kan påräknas för stridsuppgifter vid beredskap och krig, bör inräknas. Av de ordinarie hemvärnsmännen tillhör drygt 80 % allmänna hemvärnet och knappt 20 % driftvärnet. Sedan hemvärnets maximistyrka fastställdes har föreskrifter meddelats om skyldighet för värnpliktiga med uppskov eller krigsplacering i civil befattning att vid beredskap och krig tjänstgöra i hem­ värnet som värnpliktiga hemvärnsmän. Antalet värnpliktiga hemvärnsmän uppgick år 1969 till omkring 80 000. Endast omkring 20 % av dessa kan enligt kommittén utnyttjas inom det allmänna hemvärnet, företagshemvärn undantaget. Återstoden bedöms ha sådana civila arbetsuppgifter inom total­

42 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

försvaret att de är mer eller mindre fast bundna till sina arbetsplatser och kan tas i anspråk endast för driftvärn eller företagshemvärn. Mot bakgrund av hemvärnets uppgifter, särskilt under ett kupp- och mobiliseringsskede, bedömer värnpliktskommittén att de frivilliga hemvärnsmännens nuvarande antal behöver ökas med ca 30 %. Detta behov bör enligt kommittén fyllas redan under normala fredsförhållanden så att erforderlig utbildning kan genomföras. Kommittén framhåller dock att hemvärnets personalstyrka inte kan bestämmas enbart med hänsyn till behovet av hemvärnsförband. I hemvärnets idé ligger enligt kommittén att organisationen skall stå öppen för alla som med vapen vill delta i landets försvar och har tillräckliga förutsättningar för detta. Kommittén föreslår därför att den be­ stämmelse som f. n. begränsar hemvärnets numerär till 100 000 skall ses som en rekommendation.

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän För att behålla det frivilligt rekryterade hemvärnet vid nuvarande perso­ nalstyrka behövs med hänsyn till avgångarna en nyrekrytering av drygt 5 000 man årligen. Under tiden 1954—1969 har de frivilliga hemvärnsmännens antal ökat med i genomsnitt 660 för år. Det allmänna hemvärnets styrka kommer alltså med nuvarande rekrytering att successivt öka, men värnpliktskommittén anser att denna ökning är otillräcklig för att inom Överskådlig framtid täcka det totala behovet av hemvärn. Genom rekryteringsfrämjande åtgärder anses man dock böra kunna få till stånd en till­ fredsställande rekrytering i huvuddelen av landet. Inom områden med svagt befolkningsunderlag kan det emellertid enligt kommittén bli svårt att ens bibehålla hemvärnets nuvarande styrka. Kommittén har vid sin granskning av möjligheterna att öka antalet hem­ värnsmän kommit fram till att i värnpliktshänseende överåriga samt värn­ pliktiga som efter frivilligt åtagande kan krigsplaceras i hemvärnet utgör de viktigaste rekryteringskategorierna med hänsyn till utnyttjandemöjlig­ het och militär användbarhet. På sikt är även övriga värnpliktiga och i värnpliktsavseende underåriga en viktig rekryteringskälla. Kommittén påpe­ kar vidare att hemvärnsmännens antal inte uteslutande bestäms av antalet nyrekryteringar. I den mån avgångar kan begränsas och den genomsnitt­ liga kontraktstiden förlängas ökar automatiskt hemvärnets personalstyrka. Ökad uppmärksamhet bör enligt värnpliktskommittén ägnas även åt hem­ värnsmännens personliga utrustning och vapenutrustning, dels för att främja rekryteringen och dels med hänsyn till de uppgifter hemvärnet nu­ mera tilldelas. Kommittén anser dock att utrustningen av ekonomiska och andra skäl inte kan göras lika fullständig som för värnpliktiga i krigsför- Banden. Som exempel på åtgärder som kan medföra ökning av det frivilliga hemvärnets personalstyrka nämner kommittén vidare upplysnings- och rekryteringskampanjer i samarbete med andra frivilliga försvarsorganisa­ tioner samt förbättrad personal- och medlemsvård. Förutom generella rekry-

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970 43

teringsfrämjande åtgärder av dessa slag föreslår kommittén vissa selektiva åtgärder gentemot de grupper som bedöms vara värdefullast från rekryteringssynpunkt. När en värnpliktig vid 47 år lämnar värnpliktsåldern får han ange vil­ ken organisation inom totalförsvaret han önskar tillhöra vid beredskap och krig och tilldelas därefter någon av organisationerna enligt en fördel­ ning som grundar sig på vissa av arbetsmarknadsstyrelsen gjorda beräk­ ningar. Av de omkring 50 000 47-åringar som f. n. årligen fördelas bär hit­ tills i medeltal ca 4 000 varje år anmält sig vilja tillhöra hemvärnet. Kom­ mittén anser att detta antal genom ökad information om hemvärnet inför utträdet ur värnpliktsåldern kan ökas till 8 000 utan att andra uppgifter inom totalförsvaret blir lidande. I detta sammanhang understryker kommit­ tén vikten av att försvarsområdesbefälhavare och hemvärnschefer utan dröjsmål tar kontakt med de 47-åringar som har anmält intresse för hem­ värnet så att vederbörande kan ges ytterligare information och så snart som möjligt tas om hand och få känna samhörighet med organisationen och sina kamrater. F. n. tillhör ca 80 % av de frivilliga hemvärnsmännen denna kategori. Den andra av de kategorier kommittén pekar på som lämpliga för rekryteringsfrämjande åtgärder är värnpliktiga som kan krigsplaceras i hem­ värnet. Dessa utgör f. n. endast omkring 4 % av det totala antalet frivilliga hemvärnsmän. Huvuddelen tillhör armén, som har ställt en viss kvot av sina äldre värnpliktiga till hemvärnets förfogande för krigsplacering. Den­ na kvot är emellertid utnyttjad endast till ca 50 %. Kommittén anser det möjligt att öka denna kvot. Enligt kommittén bör vidare antalet värn­ pliktiga som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet kunna ökas genom ianspråktagande av sådana värnpliktiga som inte tas i anspråk för krigsplacering av krigsmakten i övrigt. Vissa av dessa värnpliktiga ställs till civila totalförsvarsmyndigheters förfogande för krigsplacering. Kommit­ tén anser att hemvärnet bör ges tillfälle att rekrytera bland denna personal innan fördelning sker inom totalförsvaret i övrigt. Värnpliktig som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet och därvid är skyldig att fullgöra utbildning enligt sitt hemvärnskontrakt före­ slås i övrigt bli befriad från tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen. F. n. får samtliga värnpliktiga som krigsplaceras vid hemvärnet fullgöra eventuellt återstående tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen vid hemvärnets stridsskola. Eftersom många av dessa värnpliktiga tillhör ka­ tegorier eller krigsförband som normalt inte inkallas till repetitionsut­ bildning kan den frivilliga insatsen sålunda medföra en skyldighet som annars inte skulle ha behövt fullgöras. Värnpliktskommittén anser dock att fullgjord hemvärnstjänstgöring inte skall få tillgodoräknas som full­ gjord del av tjänstgöringsskyldigheten om vederbörande inte längre tillhör hemvärnet. Värnpliktskommittén framhåller slutligen beträffande hemvärnets rekry­

44 Kungl. Maj-.ts proposition nr 18 år 1970

tering att det bästa resultatet uppnås genom insatser från hemvärnsmännen själva. Utöver det stöd som härvidlag ges från försvarsområdesstaberna, vore det enligt kommittén värdefullt om ett antal rekryteringskonsulenter enligt danskt mönster kunde knytas till rikshemsvärnschefens rekryteringsverksamhet. Dessa konsulenter skulle ha till uppgift att utbilda och hjälpa hemvärnspersonal som berörs av rekryteringsarbetet inom de delar av lan­ det där rekryteringen behöver uppmärksammas särskilt. För att praktiskt pröva denna verksamhet föreslår kommittén att tre rekryteringskonsulen­ ter under tre år försöksvis får finnas anställda med huvudsaklig verksam­ het inom Södra och Östra militärområdena samt övre Norrlands militär­ område. Värnpliktskommittén anser att det kan bli nödvändigt att överväga nå­ gon form av obligatorisk hemvärnsutbildning om den frivilliga rekryte­ ringen inte blir tillräcklig med hänsyn till behoven. Detta bör då ske i sam­ band med en översyn beträffande användningen av tillgängliga för svar sre­ surser. Kommittén lämnar förslag beträffande omfattningen av en sådan utbildning, som för en årlig utbildningskontingent av 10 000 man beräknas kosta 1,1 milj. kr. för år.

Utbildning av frivilliga hemvärnsmän Värnpliktskommittén bedömer att nuvarande utbildningssystem medför att huvuddelen av hemvärnets förband kan lösa sina planlagda uppgifter under beredskap och krig på ett godtagbart sätt. Variationer i utbildningsståndpunkt förekommer dock —- dels mellan hemvärnsmän inom samma förband, dels mellan olika hemvärnsförband. De på sina håll mindre goda utbildningsresultaten beror enligt kommittén inte på bristande vilja eller förmåga hos hemvärnsmännen att tillgodogöra sig utbildningen inom hem­ värnet utan främst på otillräcklig grundläggande militärutbildning vid an­ tagningen till hemvärnsmän eller förordnande till befäl. Till detta kommer att övningsledares och instruktörers kvalitet och förmåga varierar. F. n. gäller som krav för antagning i hemvärnet och placering i stridande befattning dels att vederbörande vid antagningen har godtagbar färdighet i skjutning, dels —■ beträffande hemvärnsmän som under värnpliktstjänst­ göring har fullgjort mindre än två månaders tjänst med vapen — genom­ gången utbildning om 50 timmar under första året som hemvärnsmän. För förordnande till gruppchef och andra befälsbefattningar finns inga krav an­ givna. Omfattningen av olika befälskur ser vid hemvärnets stridsskola (2—4 veckor) kan emellertid tas som ett mått på erforderliga kunskaper och fär­ digheter. Det finns dock inget krav på att befäl inom hemvärnet skall gå igenom dessa kurser liksom inte heller på att vederbörande skall ha gått igenom befälsutbildning under sin värnpliktstjänstgöring. Värnpliktskommittén anser att det framtida krigets karaktär och hemvärnsförbandens allt mera betydelsefulla uppgifter motiverar att kraven

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 45

höjs för placering i stridande befattning och för förordnande till befäl. Även kraven på utbildningens kvalitet och omfattning anses böra skärpas och den särskilda befälsutbildningen inom hemvärnet i ökad utsträckning regle­ ras centralt till sin inriktning och omfattning. Som bakgrund till sitt förslag beträffande omfattningen av hemvärnets utbildning hänvisar kommittén till sin bedömning i delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 att grundutbild­ ningen för menig A-personal i icke stridande befattningar i de flesta fall bör omfatta minst 154 timmar. För B-personal som avses för icke stridande befattningar inom hemvärnets staber och förplägnads- och sjukvårdsgrup­ per bar kommittén i samma delbetänkande angett 94—112 timmars grund­ utbildning som ett minimum. Kommittén anser att en allmän förutsättning för antagning i hemvärnet bör vara att vederbörande har genomgått grundutbildning inom värnpliktssystemet av motsvarande slag som den allmänmilitära utbildningen enligt det nya värnpliktsutbildningssystemet. På motsvarande sätt bör genom­ gången befälsutbildning, antingen i det ordinarie värnpliktsutbildningssy­ stemet eller inom den frivilliga befälsutbildningen, vara ett krav för för­ ordnande till hemvärnsbefäl. Kommittén anser att dessa krav med hänsyn till hemvärnets speciella karaktär bör betraktas endast som riktlinjer, som dock inte bör frångås utan avgörande skäl. De ökade krav som ställs på liemvärnsmännen vid placering i olika be­ fattningar bör enligt värnpliktskommittén även föranleda att hemvärnsman skall kunna betraktas som hemvärnsveteran redan vid 63 års ålder i stället för som nu först vid 65 år. Frågan om överföring föreslås prövas från fall till fall med hänsyn till vederbörandes fysiska och psykiska förut­ sättningar. Beträffande utbildningen inom hemvärnet anser värnpliktskommittén att den obligatoriska årliga utbildningstiden för hemvärnsmän utan befälsbefattning även i fortsättningen kan begränsas till 20 timmar eftersom perso­ nalen enligt kommitténs förslag skall ha genomgått erforderlig grundutbild­ ning före antagningen. Hemvärnsbefäl bör därutöver gå igenom särskild befälsulbildning under 14 timmar för år. Kommittén föreslår att nyantagna hemvärnsmän skall genomgå allmän introduktionsutbildning om 6—8 tim­ mar som får inräknas i den obligatoriska utbildningen. För nyantaget befäl —- utom gruppchefer — föreslås dessutom särskilda introduktionskurser om en eller två veckor under det första året efter förordnande till befäl. Den obligatoriska utbildningen anses även för befäl kunna begränsas till 20 timmar för år, bl. a. på grund av att årlig befälsutbildning med god anslut­ ning redan nu förekommer inom flertalet försvarsområden. Kommittén an­ ser dock att frågan om obligatorisk utbildning för hemvärnsbefäl bör tas upp till förnyad prövning, om det visar sig att den frivilliga anslutningen till den föreslagna utbildningen om 14 timmar inte blir tillfredsställande. Förutom introduktionsutbildning och årlig utbildning bör hemvärnsmännen

46 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

enligt kommittén ges möjlighet att genomgå fortsatt befälsutbildning, spe­ cialutbildning, instruktörsutbildning och kompletteringsutbildning. Dessa slag av utbildning kallas övrig utbildning. Huvuddragen av förslagen röran­ de utbildning inom hemvärnet framgår av en särskild sammanställning (intagen på s. 47). Vissa moment av den föreslagna utbildningen kan enligt kommittén helt eller delvis samordnas med motsvarande kurser som har föreslagits för personal ur andra frivilligorganisationer. Beträffande organisation och genomförande av föreslagen utbildning framhåller kommittén inledningsvis att det allmänna hemvärnets utbild­ ning i största möjliga utsträckning måste förläggas utanför normal arbets­ tid och anpassas till de lokala förhållandena. Olikheter måste därför godtas dels mellan olika hemvärnsområden och dels mellan allmänt hemvärn och driftvärn. Den föreskrivna årliga utbildningen bör enligt kommittén så­ som hittills huvudsakligen anordnas som lokal utbildning medan viss in­ troduktionsutbildning, årlig utbildning (särskild befälsutbildning) och övrig utbildning bör anordnas som regionala och centrala kurser. För cen­ tral utbildning bör hemvärnets stridsskola utnyttjas för den mest kvalifi­ cerade utbildningen, dvs. i första hand befälskurser av olika slag samt spe­ cialkurser inom vissa områden, t. ex. det fria kriget och spräng- och mintj änst. På grund av driftvärnens storlek, organisation och uppgifter anser värnpliktskommittén att formen för utbildningen inom driftvärnet bör faststäl­ las för varje driftvärn för sig efter samråd mellan försvarsområdesbefälhavare och vederbörande driftvärnschef. Chefer inom driftvärnet bör dock ges tillfälle att gå igenom driftvärnsledarkurser vid hemvärnets stridsskola. Inom försvarsområdet leds utbildningen av försvarsområdesstabernas or­ dinarie instruktörer (hemvärnsofficer och hemvärnsunderofficer), av till­ fälligt anställda instruktörer (fast anställt eller värnpliktigt befäl som har godkänts som instruktörer av försvarsområdesbefälhavare) samt av hemvärnsbefäl som visat sig lämpliga härför. Dessa senare utbildas f. n. vid veckokurser vid hemvärnets stridsskola för att därefter som biträdande hemvärnsinstruktörer inom ett avgränsat område (spräng- och mintjänst, skjutning m. m.) biträda mer kvalificerade instruktörer. Värnpliktskommittén anser att denna utbildning bör kompletteras med instruktörskurser om två veckor vid hemvärnets stridsskola. Dessa kurser bör ge kompetens att leda främst enskild utbildning och enklare förbandsutbildning vid hemvärnsområde. Efter genomgången kurs och lämplighetsprövning bör veder­ börande vid behov förordnas som hemvärnsinstruktör vid ett eller flera hemvärnsområden. Kommittén föreslår att hemvärnsman som har förord­ nats som hemvärnsinstruktör skall få särskilt årsarvode för sitt arbete.

Utbildning av värnpliktiga hemvärnsman För de värnpliktiga hemvärnsmännen, dvs. uppskovsvärnpliktiga som vid beredskap och krig är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnets förband, före-

Sammanfattning av värnpliklskommitténs förslag till utbildning inom hemvärnet

Introduktionsutbildning Årlig utbildning övrig utbildning Allmän in­ Introduk­ Föreskri­ Särskild Fortsatt Special- Instruktörs- Kompletterings­ utbildning utbildning

tro duk- tionskur­ ven ut­ befälsut- befälsut- utbildning K tionsut- ser för bildning bildning bildning u Befattning bildning befäl n g l.

Kurser Kurser Militär Grund­

M

för för idrott läggan­

a j.

hem- biträ­ och de hem-

ts

värns- dande skytte, värnsin- hem- för- utbild-

p ro

Repe­ struk- värns- svars- ning av

titions­ Special­ törer instruk- upplys- ej till­ p 6—8 1 eller 2 20 tim. 14 tim. kurser kurser 2 veckor törer ning räckligt o tim. veckor per år1 per år 1 vecka 1 vecka 1 vecka m. m. utbildade si tio n

Hemvärnsman utan

n befälsbefattning — — — — r

X X X X X X Gruppchef X — X X X X — X X —

Stabsfurir X — X X X X — X X —

Plutonchef X X X X X X X X X — å Adjutant X X X X X X X X X — r

Hemvärnschef — — 1 9

X X X X X X X X

Kompanichef X X X X X X X — X — 7 0

Kretshemvärnschef X X X X X X X — X —

Chefer ur driftvärnet X2 X X2 X2 — X2 X2 — X2 —

1 Obligatorisk utbildning enligt kontrakt 2 Endast om vederbörande är kontrakterad hemvärnsman

tf*

48 Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970

ligger liksom för andra värnpliktiga lagstadgad skyldighet att fullgöra repe­ titionsutbildning i form av krigsförbandsövningar. Denna skyldighet ut­ nyttjas f. n. endast i ringa omfattning och för att fylla ut vakanser i för­ band som skall göra krigsförbandsövning. Tjänstgöringen avser i dessa fall inte vederbörandes uppgift i hemvärnet. De värnpliktiga hemvärnsmännen får alltså utbildning för sina krigsuppgifter endast om de ansluter sig till hemvärnets fredstida utbildning. Enligt värnpliktskommittén deltar f. n. endast omkring 10 % av de uppskovsvärnpliktiga i denna utbildning, vilket innebär att huvuddelen inte har övat vare sig vid de hemvärnsförband vid vilka de skall tjänstgöra under krig eller på de uppgifter de skall lösa. Många har inte heller utbildats med det vapen —- gevär —• som de tilldelas vid beredskapstillstånd och krig. Mot bakgrund av dessa förhållanden anser värnpliktskommittén att det värnpliktiga hemvärnet i dag inte är skickat att lösa sina uppgifter i krig och föreslår därför vissa åtgärder för att öka rekryteringen till det frivil­ liga hemvärnet ur denna kategori. Förutom ökad informationsverksamhet gentemot de uppskovsvärnpliktiga föreslår kommittén att särskilda företagshemvärn i ökad utsträckning inrättas vid företag och myndigheter som har uppskovsvärnpliktiga bland sina anställda. Utredningen har fått veta att sådana företag och myndigheter över lag är villiga att medverka till detta och att huvuddelen dessutom torde vara beredda att på olika sätt stödja verksamheten. I likhet med värnpliktig som krigsplaceras vid hemvärnet föreslås uppskovsvärnpliktig som i fred ansluter sig till hemvärnet i fortsättningen inte inkallas till krigsförbandsövning för att fylla ut vakanser i det övade för­ bandet. Möjlighet bör dock enligt värnpliktskommitténs uppfattning finnas att med stöd av värnpliktslagen utbilda vederbörande för den befattning inom krigsmakten som han placeras i om uppskovet hävs medan han befin­ ner sig i värnpliktsåldern. Tillsammans med de generella åtgärder som fö­ reslås för att förbättra rekryteringen till hemvärnet anser kommittén att ett genomförande av nu redovisade förslag bör stimulera de uppskovsvärnplik­ tiga till ökat frivilligt deltagande i hemvärnets utbildning. Verkan av de föreslagna åtgärderna är enligt värnpliktskommittén svår att bedöma, eftersom den är beroende av bl. a. relativt omfattande med­ verkan från myndigheter, företag och enskilda och av att ytterligare eko­ nomiska och personella resurser blir tillgängliga. Om det efter ett antal år skulle visa sig att resultatet inte blir tillfredsställande anser kommittén det nödvändigt att ta upp frågan om obligatorisk hemvärnsutbildning i fred för de uppskovsvärnpliktiga till förnyad prövning. Kommittén lämnar två alternativ rörande omfattningen av en sådan obligatorisk utbildning som i princip motsvarar den som åläggs frivilliga hemvärnsmän. Det ena som överslagsmässigt beräknas kosta 8,8 milj. kr. för år när utbildningen är fullt utbyggd, innebär att de uppskovsvärnpliktiga skall övas 2—4 dagar

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 49

varje år. Det andra beräknas kosta 4,5 milj. kr. för år och innebär att 65 % av dem övas endast vart fjärde år.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet Ungdomsutbildningen inom hemvärnet har till syfte bl. a. att väcka, till­ varata och utveckla försvarsintresset hos den manliga ungdomen, att för­ bereda den kommande värnpliktstjänstgöringen, att ge upplysning om yr­ kesverksamhet inom försvaret och att ge ungdomen en värdefull fritids­ sysselsättning. Värnpliktslcommittén anser att detta stämmer väl överens med den målsättning för ungdomsverksamheten inom de övriga frivilliga försvarsorganisationerna som har föreslagits i delbetänkandet Frivilligför­ svaret 1. Hemvärnets ungdomsverksamhet anses även i fortsättningen böra bedrivas med i stort samma målsättning som nu. Den gränsdragning som tillämpas mellan hemvärnets och Centralförbundets för befälsutbildning ungdomsverksamhet och som innebär att hemvärnet i princip svarar för verksamhet av allmänt lantmilitär karaktär, medan övriga organisationer ägnar sig åt verksamhet som inte förekommer inom hemvärnet, anser kommittén lämplig. Enligt nuvarande indelning räknas till hemvärnsungdom dels hemvärnsrekryter, som under anställningsåret skall fylla minst 15 år, dels hemvärnsmän intill det kalenderår då de fyller 19 år eller intill den tidpunkt då de påbörjar värnpliktstjänstgöring. Värnpliktskommittén anser att benäm­ ningen hemvärnsungdom i fortsättningen bör användas som ett samman­ fattande begrepp för deltagarna i hemvärnets ungdomsutbildning. Hem­ värnsungdom bör enligt kommitténs uppfattning inte placeras i stridande befallningar i hemvärnsförband utan i krig användas som ordonnanser o. d. Tidigast det år ungdomarna fyller 18 år bör de få teckna kontrakt som hemvärnsmän under förutsättning att de då har genomgått viss grundläg­ gande utbildning. Beträffande utbildningens innehåll och genomförande anser värnplikts­ kommittén att nuvarande principer i stort bör tillämpas. Detta innebär att utbildningen förutom specialkurser bör omfatta hemvärnsrekrytskola om minst 100 timmar fördelade på två skeden, hemvärnssoldatskola om minst 150 timmar fördelade på tre skeden samt hemvärnsbefälsskola om minst 100 timmar fördelade på två skeden. Ungdomsutbildningen inom hemvärnet fö­ reslås i högre grad än nu samordnas med den som bedrivs inom övriga fri­ villiga försvarsorganisationer. Hemvärnsungdom bör därvid få tillgodoräkna sig kurser som har genomgåtts i annan organisations regi och omvänt. Kom­ mittén föreslår att likartade bestämmelser för antagning, utrustning och förmåner m. m. utfärdas för denna verksamhet och pekar samtidigt på vikten av att undvika en inte önskvärd konkurrens mellan olika organisa­ tioner. Omfattningen av hemvärnets ungdomsverksamhet har hittills begränsats bl. a. av bristen på ungdomsledare. För att stimulera verksamheten föreslås 4 — Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 saml. Nr 18

50 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

att särskilt arvode skall utgå till ungdomsledare. Kommittén bedömer att hemvärnets stödorganisationer bör finna det angeläget att lämna ekonomiskt och annat bistånd till ungdomsarbetet.

Förmåner till hemvärnsmän

Nuvarande förmåner för hemvärnets personal regleras i huvudsak genom hemvärnskungörelsen. Med stöd av denna åtnjuter hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet under tjänstgöring i utbildningssyfte fri inkvartering och resa samt, under vissa förutsättningar, fri förplägnad. Om tjänstgö­ ringen omfattar minst tre dagar i följd med i genomsnitt minst åtta timmar varje dag utgår traktamente med tolv kr. för dag under högst 14 dagar för kalenderår. Före det år hemvärnsmannen fyller 20 år utgör traktamentet dock sex kr. för dag och utgår endast om även äldre hemvärnsmän deltar i övningen. Hemvärnsmän som fullgör sådan efterspanings-, bevaknings- el­ ler handräckningstjänst som har påkallats av militär eller civil myndighet åtnjuter förutom fri inkvartering och förplägnad traktamente med tolv eller sex kr. för dygn beroende på tjänstgöringens varaktighet. Utöver dessa förmåner, som är skattefria, utgår årliga avoden i enlighet med följande sammanställning.

I driftvärnet fullgörs tjänstgöringen vanligtvis på arbetstid och betraktas närmast som en arbetsuppgift i anställningen. Frivilligförmåner i vanlig bemärkelse utgår därför inte. I vissa fall kan dock fri inkvartering och förplägnad samt resekostnadsersättning utgå enligt samma grunder som gäller för det allmänna hemvärnet. Vid skadefall och sjukdom som inträffar under tjänstgöring erhåller hemvärnspersonal ersättning m. m. enligt militärersättningsförordningen (1950: 261), som i princip motsvarar lagen om yrkesskadeförsäkring i civil verksamhet. Vid föreskriven tjänstgöring i utbildningssyfte som omfattar minst fem dagar i följd med minst fem timmar varje dag åtnjuter hem­ värnspersonal försäkringsskydd enligt kungörelsen (1963:243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. I delbetänkandet Frivilligförsvaret 1 har värnpliktskommittén föreslå-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 51

git förbättringar av de förmåner som utgår till annan frivilligpersonal än hemvärnsmän. Kommittén anser att de omständigheter som har utgjort bakgrund till dessa förslag även gäller beträffande hemvärnets personal och pekar därvid på de ökade krav som bör ställas på hemvärnsmännens kompetens och utbildning. Till detta kommer enligt kommittén att frivilliga insatser i princip bör ha samma värde oberoende av de frivilligas kön, pla­ cering eller uppgifter inom totalförsvaret. Detta bör enligt kommittén sär­ skilt gälla familje- och efterlevandeskydd. Sådant skydd bör tillkomma all frivillig personal. Det förmånssystem för hemvärnets personal som värnpliktskommittén föreslår grundas i huvudsak på nuvarande system. Beträffande driftvärnet har några ändringar av förmånsförhållandena i princip inte ansetts på­ kallade. Enligt hemvärnskungörelsen kan hemvärnsmän i vissa fall få traktamente vid tjänstgöring i utbildningssyfte. I praktiken har denna förmån kunnat utgå endast under kurser vid hemvärnets stridsskola eftersom annan utbild­ ning normalt omfattar enstaka dag eller del av dag och alltså inte pågår under så lång tid att den ger rätt till traktamente. För personal i övriga frivilligorganisationer har värnpliktskommittén föreslagit att traktamente skall kunna utgå dels vid veckoslutskurser, vilket innebär att rätt till trakta­ mente föreslås uppstå vid tjänstgöring om minst två dagar i följd i stället för som nu minst tre dagar, dels —- för viss personal — vid tjänstgöring under enstaka dag. För att hemvärnets personal skall kunna komma i åt­ njutande av samma förbättring föreslår kommittén att hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet under föreskriven årlig utbildning skall kunna få traktamente även om utbildningen endast omfattar enstaka dag. Övrig utbildning anses dock böra pågå under minst två dagar för att rätt till traktamente skall uppstå. Traktamente föreslås utgå oförändrat med tolv kr. för dag som omfattar minst åtta timmars tjänstgöring och bör kunna åt­ njutas av samtliga hemvärnsmän oavsett ålder. Beträffande de förmåner som utgår vid hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- och bandräckningstjänst anser kommittén att nuvarande bestämmelser bör gäl­ la även i fortsättningen. Värnpliktskommittén har föreslagit att tjänstgöringspremie vid avtalsenlig repetitionsutbildning skall kunna utgå till A- och B-personal i andra frivilliga försvarsorganisationer än hemvärnet. Eftersom hemvärnsmännen enligt kontrakt är skyldiga att i utbildningssyfte fullgöra tjänstgöring som kan jämföras med denna repetitionsutbildning, föreslås även hemvärnsmän­ nen få motsvarande premie. Enligt kommitténs mening skulle detta även stimulera hemvärnsmännen att i större omfattning än nu fullgöra den föreskrivna årliga tjänstgöringsskyldigheten. Tjänstgöringspremie föreslås utgå med 50 kr. till hemvärnsmän som under aktuellt utbildningsår har fullgjort 20 timmars föreskriven utbildning. För hemvärnsbefäl som utöver

52 Kungi. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

dessa 20 timmar har fullgjort även särskild befälsutbildning om 14 timmar bör premien utgöra 85 kr. De ökade krav som ett genomförande av värnpliktskommitténs förslag kommer att ställa på främst hemvärnsbefälets utbildning och kompetens bör enligt kommitténs mening motsvaras av förbättringar av förmånsvillkoren på samma sätt som har föreslagits beträffande övriga frivilligorganisa­ tioner. Föreslagna utbildningspremier för hemvärnet framgår av följande sammanställning.

Kurs Kursen ingår i Kurstid i Premiebe­ timmar lopp kr.1

Introduktionskurser för hem- Introduktionsutbild­ värnsbefäl: ning Plutonchef 40 (80) 300 (600) Adjutant 40 300 Kompanichef 40 (80) 300 (600) Hemvärnschef 40 (80) 300 (600) Kretshem värnschef 40 (80) 300 (600) Repetitionskurs för hemvärns- övrig utbildning 40 300 befäl Specialkurs Övrig utbildning 40 300 Instruktörskurs för utbildning till: Biträdande hemvärnsinstruktör 40 300 Hem värnsinstruktör 80 600 1 Belopp inom parentes premiebclopp vid kurstid om 80 timmar

Värnpliktskommittén förutsätter att såväl tjänstgöringspremier som ut­ bildningspremier skall vara skattefria. Kommittén har tidigare föreslagit en väsentligt vidgad rätt till familjebidragsförmåner för annan frivilligpersonal än hemvärnsmän med motive­ ringen att denna personal frivilligt tas i anspråk för uppgifter som liknar de värnpliktigas och utförs under liknande förhållanden. Detta gäller enligt kommittén även hemvärnets personal. Med hänsyn till att den föreskrivna utbildningen inom hemvärnet regelmässigt förläggs till annan tid än arbets­ tid och det därigenom inte uppstår någon förlust av inkomst anses behov av familjebidrag föreligga endast i ringa omfattning under s. k. årlig utbild­ ning. Däremot kan ekonomiska omständigheter avhålla vederbörande från att delta i längre kurser. Hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet bör där­ för enligt kommitténs mening ha rätt till familjebidrag vid deltagande i ut­ bildning om minst fem dagar i följd. Beträffande hemvärnsmännens försäkringsskydd anser värnpliktskom­ mittén att deras rätt till grupplivförsäkring bör utvidgas att gälla under all tjänstgöring oberoende av dennas varaktighet samt att den begravnings­ hjälp som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen kan utgå till efterlevande

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970 53

till värnpliktiga bör avse även hemvärnsmän. I likhet med vad kommittén bär föreslagit för övriga kategorier frivilligpersonal anses reseförmåner för hemvärnsmän vid in- och utryckning till utbildning i princip böra utgå en­ ligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Värnpliktskommittén finner det anmärkningsvärt att hemvärnsmän till skillnad från annan frivilligpersonal inte genom någon form av kollektiv olycksfallsförsäkring är ekonomiskt skyddad för följder av olycksfall som inträffar under tjänstgöring. Det skydd som kan erhållas genom tillämp­ ning av militärersättningsförordningen är enligt kommittén ofta otillräck­ ligt. Kommittén förordar därför att alla möjligheter att ge hemvärnsmännen och deras familjer ett ytterligare skydd prövas. För driftvärnets personal anser värnpliktskommittén att speciella förmå­ ner inte bör utgå, eftersom tjänstgöringen i princip fullgörs under arbets­ tid. Vid tjänstgöring på fritid bör driftvärnsman dock jämställas med hemvärnsman i det allmänna hemvärnet och i princip åtnjuta motsvarande för­ måner. Dessutom bör utbildningspremie kunna utgå även i driftvärnet till personal som genomgår introduktionskurs för befäl och instruktörskurs. Vid tjänstgöring i utbildningssyfte utanför stationeringsorten får perso­ nal i postverkets driftvärn förutom kost och logi även ett visst traktamente. Kommittén anser att ett sådant traktamente bör utgå även till personal vid andra driftvärn. Som tidigare har nämnts utgår i vissa fall årsarvoden till hemvärnsbefäl. Med hänsyn till omfattningen av det arbete som är förenat med dessa upp­ drag anser kommittén det rimligt att vissa arvoden höjs, beträffande kretsvärnschef från 300 kr. till 1 000 kr. för år och beträffande hemvärnschef från 600 respektive 900 kr. till 800 respektive 1 200 kr. för år. Dessutom föreslår kommittén att arvoden om 300 kr. för år skall utgå till ställföre­ trädande hemvärnschef, hemvärnsinstruktör och ungdomsledare, varvid arvodet till hemvärnsinstruktör skall anses utgöra ersättning för fullgjord instruktörsverksamhet om 15 limmar. För överskjutande tid bör enligt kom­ mittén ersättning utgå enligt de bestämmelser som gäller för övriga instruk­ törer inom frivillig försvarsutbildning. Enligl värnpliktskommitténs beräkningar kommer riksstatsanslagen till hemvärnet att behöva ökas med 7 775 000 kr. om här redovisade förslag genomförs. En närmare redovisning av kostnadsberäkningen framgår av följande sammanställning (intagen på s. 54). Sammanställningen redovisar dock inte kostnaderna för en enligt kommittén nödvändig förstärkning av personalresurserna vid försvarsområdesstaberna, hemvärnsstaben och hem­ värnets stridsskola i samband med övergång till de nya systemen. Värnpliktskommittén föreslår att man börjar gå över till det nya utbild­ ningssystemet för hemvärnet den 1 juli 1970. En övergångsperiod om något eller några år anses nödvändig innan systemet kan vara fullt genomfört.

54 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Anslag Anvisat Beräknad Förslag 1969/701 Förmåner kostnads­ till stats­ ökning bidrag

Hemvärnet: Förvaltnings­ 3 041 000 kostnader Höjda arvoden 345 000 Nya arvoden 450 000 Ersättning till rekryteringskonsulenter 100 000

895 000 3 936 000

6 880 000 11 880 000 Hemvärnet: Intendentur-

1 Inklusive medel anvisade under anslagen Armén: Förband med särskild budget och Marinen: Förband med särskild budget

Remissyttranden

Allmänna synpunkter

Samtliga remissinstanser ansluter sig till principerna i värnpliktskommitténs förslag om hemvärnet. I de enskilda frågorna förekommer dock vissa avvikande meningar.

Hemvärnets uppgifter och organisation

Den redogörelse värnpliktskommittén lämnar för hemvärnets nuva­ rande organisation och verksamhet vitsordas av de myn­ digheter som har yttrat sig i frågan. Förutvarande försvarets fabriksverk framhåller dock att utbildningen inom fabriksverkets driftvärn, till skillnad från vad som är fallet vid de flesta andra driftvärn, sker på deltagarnas fri­ tid. Orsaken härtill är enligt fabriksverket att deltagarna i utbildningen i stor utsträckning är personal som inte ntan allvarliga men för produktio­ nen kan frigöras från ordinarie verksamhet. Rikshemvärnschefen vill för sin del framhålla hemvärnets fredstida betydelse som en del av kommu­ nernas katastrofberedskap. Kommitténs uppfattning om den frivilliga rekryteringen till hemvärnet och den särställning inom krigsmakten som hem­ värnet till följd härav har, delas av samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan. I fråga om de ytterligare uppgifter som enligt värnpliktskommitténs förslag skall kunna åläggas hemvärnet anser överbefälhavaren

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 55

att behovet av liemvärn för sådana ändamål måste vägas mot tillgången på hemvärn för ordinarie uppgifter. Militärbefälhavare bör enligt överbe­ fälhavarens mening besluta i sådana frågor efter förslag från försvarsområdesbefälhavare. Rikshemvärnschefen anför liknande synpunkter i denna fråga och anser beträffande utnyttjande av hemvärnsmän i det fria kriget att sådana insatser i de flesta fall måste bli begränsade till tid och rum med hänsyn till de stora krav som insatserna ställer på personal och enheter. Den målsättning som kommittén anger kan dock enligt rikshemvärnsche­ fen från psykologisk synpunkt vara synnerligen värdefull för hemvärnet. Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Centralförbundet för befälsutbildning anser att frågan om hemvärnets ställning inom krigsmakten bör prövas ingående. Enligt centralförbundet bör man i samband därmed även överväga att ge alla frivilliga försvarsorganisatio­ ner en gemensam företrädare — en frivilliginspektör — inom högkvarteret. Eventuellt kan rikshemvärnschefen efter förstärkning av hemvärnsstaben fungera som en sådan. Rikshemvärnschefen vill inte motsätta sig en pröv­ ning av hemvärnets ställning inom krigsmakten, överbefälhavaren och öv­ riga remissinstanser som har yttrat sig i frågan anser att nuvarande orga­ nisation och lydnadsförhållanden i stort sett är lämpliga och bör bestå även i framtiden. Förslaget att Kungl. Maj :t skall kunna ålägga statliga myndigheter och företag att inrätta driftvärn stöds av samtliga remissinstanser som har ytt­ rat sig i frågan. Förutvarande försvarets fabriksverk finner det dock önsk­ värt att sådant beslut fattas först efter hörande av vederbörande myndighet eller verk. Den av värnpliktskommittén förordade översynen av indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar bör enligt Svenska röda korset ske med stor varsamhet. Rikshemvärnschefen pekar på att denna indelning redan nu är föremål för en fortlöpande översyn varvid de av kommittén påtalade förhållandena beaktas. Någon allmän översyn anses därför inte behövas. Denna uppfattning delas av Hemvärnets centrala förtroendenämnd.

Behovet av hemvärn Värnpliktskommitténs beräkning av det framtida behovet av hemvärn ifrågasätts av civilbefälhavaren i Södra civilområdet med motiveringen att det kan diskuteras om hemvärnet skall dimensioneras eller ges uppgifter för ett föga sannolikt — om än möjligt — anfall mot Sverige, där förtvarningstiden är så kort att hemvärnet och förband som ännu inte har mobiliserats får ta »första stöten». Detta gäller särskilt vid konkurrens om personal mellan olika totalförsvarsgrenar. Civilförsvarsstgrelsen anser att hemvärnets behov av personal inom olika regioner bör preciseras så snart som möjligt för att ge möjlighet till en ra­

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

tionell personalplanering inom totalförsvarets civila sektor. Målet för re­ krytering på frivillighetens väg bör enligt styrelsen inte sättas högre än som är rimligt med hänsyn till andra intressenters behov av personal.

Rekrytering av frivilliga hemvärnsmän Värnpliktskommitténs förslag till generella åtgärder för att för­ bättra re kryteringen av frivilliga hemvärnsmän biträds av det sto­ ra flertalet remissinstanser. Statens järnvägar och Sydsvenska Kraft AB är dock tveksamma om möjligheterna att beträffande driftvärnet över huvud taget uppnå önskat resultat härvidlag. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar understryker att den intensifierade upplysningsverk­ samhet som kommittén föreslår bör avse alla delar av totalförsvaret. Svenska arbetsgivareföreningen framhåller att de för rekryteringen ansva­ riga så tidigt som möjligt bör ta kontakt med vederbörande företagsledning om företagets medverkan är önskvärd i samband med en rekryteringskampanj. Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan vitsordar vikten av att hemvärnet tillförs modern utrustning och understryker den rekryteringsfrämjande effekten härav. Enligt riksbemvärnschefen bör en utökad anskaffning främst inriktas på beklädnadspersedlar av olika slag samt närpansarvärnsvapen. Chefen för armén uppger att han avser att närmare undersöka hur hem­ värnets personal och övrig avtalsbunden personal skall kunna få bättre fält­ utrustning och uniformer för utbildning. Arbetsmarknadsstyrelsen säger sig vilja undersöka möjligheterna att ut­ öka den information om totalförsvaret som lämnas inför utträde ur värnpliktsåldern. Civilförsvarsstyrelsen framhåller att denna information bör präglas av största möjliga objektivitet. Båda dessa myndigheter påpekar dessutom att antalet värnpliktiga i aktuell ålder under de närmaste åren kommer att minska. Värnpliktskommitténs uppfattning om vikten av att minska behovet av rekrytering till hemvärnet genom att minska antalet avgångar accentueras därför ytterligare. Värnpliktskommitténs förslag att hemvärnet skall ges tillfälle att rekry­ tera bland värnpliktiga som ställs till civila myndigheters förfogande för krigsplacering innan fördelning sker inom totalförsvaret i övrigt avstyrks av civilförsvarsstyrelsen med motivering att rekryteringsunderlaget även för det civila försvaret är underdimensionerat. Samtliga remissinstanser som har yttrat sig i frågan delar kommitténs uppfattning att värnpliktiga som efter frivilligt åtagande har krigsplacerats i hemvärnet skall vara befriade från eventuellt återstående tjänstgöringsskyldighet enligt värnpliktslagen. Värnpliktskommitténs förslag om försöksvis anställning av rekryteringskonsulenter stöds av överbefälhavaren, chefen för

Kungl. Maj.ts proposition nr iS år 1970 57

armén, rikshemvärnschefen, Centralförbundet för befälsutbildning, Svenska röda korset, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbefålets riksförbund. Överbefälhavaren och Hemvärnets centrala förtroendenämnd anser att konsulenterna bör placeras enligt arméchefens och rikshemvärnschefens bestämmande. Dessa myndigheter anser att konsulenterna böi placeras vid hemvärnsstaben, Stockholms försvarsområdesstab och Övre Norrlands militärområdesstab. Hemvärnsbefålets riksförbund vill för sin del förorda att fyra konsulenter anställs, varvid tre bör placeras vid försvai sområdesstaber med anknytning till storstadsregionerna. Central­ förbundet för befälsutbildning och Svenska röda korset hävdar med stöd från överbefälhavaren att de föreslagna rekryteringskonsulenternas arbete bör avse rekryteringen till samtliga frivilliga försvarsorganisationer. För­ svarets rationaliseringsinstitut anser att värvningskampanjer ofta leder till registrering av personer som lätt tröttnar och lämnar verksamheten. Institutet tvekar därför om värdet av rekryteringskonsulenter. Om det skulle bedömas angeläget att införa sådana konsulenter i organisationen anser institutet att dessa bör placeras i försvarsområdesstaber och utgöras av pensionerade officerare eller underofficerare i arvodestjänst. Kostnaden föl tre sådana beräknar institutet till hälften av vad kommittén uppger. Även försvarets civilförvaltning ifrågasätter lämpligheten av att anställa rekryteringskonsulenter. Enligt civilförvaltningen förefaller det mera än­ damålsenligt att ställa medel för rekryteringsverksamhet till försvars- eller armcslabschefens förfogande för att utnyttjas i samråd med rikshemvärns­ chefen. Därvid skulle personer med kunskap om modern informationstek­ nik i mån av behov kunna anlitas och en samordning kunna ske mellan hemvärnet och frivilligorganisalionerna i fråga om rekryteringsverksamlieten. Chefen för armén hävdar att försvarsområdesbefälhavarna bör samar­ beta med värnpliktskontoren för att få uppgift om personal som är lämplig för akliva uppsökande rekryteringsåtgärder. Civilförsvarsstyrelsen anser att hemvärnets rekrytering skulle gagnas om dessa uppgifter även avser personal som har tilldelats annan totalförsvarsmyndighet men bedöms kun­ na förena beredskapstjänst i denna myndighet med tjänst som frivillig hemvärnsman. Liknande synpunkter framförs av civilbefälhavaren i Södra civilområdet. Civilförsvarsstyrelsen framhåller dock att bestämmelser om möjligheter att förena olika slag av beredskapstjänst i så fall bör utfärdas. Om de av värnpliktskommittén föreslagna åtgärderna för att förbättra rekryteringen inte ger önskat resultat anser försvarets rationaliserings­ institut att man bör pröva möjligheten att erbjuda grundutbildade värn­ pliktiga över 35 år att slippa återstående repetitionsövning mot att de fri­ villigt ansluter sig till hemvärnet och genomför konlraktsenlig tjänstgö­ ring.

58 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Utbildning av frivilliga liemvärnsmän Den av värnpliktskommittén föreslagna utbildningen av fri­ villiga hemvärns män möter inga principiella invändningar från remissmyndigheternas sida. Överbefälhavaren anser att förslagen är väl avvägda och får därvid stöd av rikshemvärnschefen, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbefälets riksförbund. Svenska röda korset anser dock att kommittén inte i erforderlig grad har berört behovet av sjukvårdsutbildning och utbildning i internationella konventioner. Civil­ befälhavaren i Nedre Norrlands civilområde anser att utbildningen av befäl bör breddas till att avse även utbildning i civil försvarsverksamhet. Beträffande utbildningen inom driftvärnet anför post­ verket, televerket och statens järnvägar att den föreslagna driftvärnsledarkursen vid hemvärnets stridsskola lämpligen bör anordnas i vederbörande verks egen regi. Statens vattenfallsverk anser att ökad driftvärnsutbildning vid verket inte är möjlig på grund av de fortlöpande rationaliseringarna vid verkets anläggningar. Verket anser dessutom i likhet med televerket att myndigheten själv bör fastställa utbildningens omfattning — enligt vattenfallsverket i samråd mellan försvarsområdesbefälhavare och vederbörande driftvärnschef.

Utbildning av värnpliktiga liemvärnsmän Remissinstanserna vitsordar över lag behovet av ökad utbildning för de värnpliktiga hemvärnsmännen men är tveksamma beträffande möjligheter­ na att i önskvärd omfattning stimulera de uppskovsvärnpliktiga till frivillig utbildning, överbefälhavaren anser dock att det föreslagna systemet bör prö­ vas men att man bör överväga någon form av obligatorium om resultat inte blir tillfredsställande. Även rikshemvärnschef en är osäker om kommitténs förslag kommer att ge avsedd effekt och framhåller dessutom att den före­ slagna obligatoriska utbildningen för uppskovsvärnpliktiga på grund av kostnaderna och belastningen på utbildningsorganisationen f. n. inte torde kunna genomföras. Med hänsyn härtill anser rikshemvärnschefen att ett system med mönstringsövning en dag vart fjärde år för vissa uppskovs­ värnpliktiga bör undersökas närmare. Denna lösning förordar även post­ verket. Svenska arbetsgivareföreningen finner det inte oskäligt att berörd per­ sonal åläggs samma utbildning som krävs av frivilliga liemvärnsmän men anser att utbildningen till en början bör begränsas till vart tredje eller fjärde år. Beredskapsnämnden för psykologiskt försvar anser att obligato­ risk utbildning kan försvåra rekryteringen till andra delar av totalför­ svaret, medan civilförsvarsstyrelsen, statens järnvägar och statens vägverk menar att ökad utbildning inte kan uppnås utan att någon form av obliga­ torium införs enligt de riktlinjer som kommittén föreslår. Civilförsvars stp-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 59

relsen förutsätter dock att civilförsvarets uppskovsvärnpliktiga inte räknas in i berörd personal. Sydsvenska Kraft AB anser att det vore olyckligt för den frivilliga rekry­ teringen att vid en eventuell obligatorisk utbildning av uppskovsvärnpliktiga utbilda dessa tillsammans med frivilliga hemvärnsmän. Bolaget anser att sådan utbildning bör ske i militär regi enligt samma grunder som all an­ nan obligatorisk utbildning inom krigsmakten. Härav föranledda kostnader bör helt gäldas av krigsmaktens ordinarie anslag.

Ungdomsutbildningen inom hemvärnet Vad värnpliktskommittén anför om ungdomsutbildningen inom hem­ värnet biträds helt av de remissinstanser som har yttrat sig i frågan. Rikshemvärnschefen ifrågasätter dock om inte möjligheterna till samordning mellan hemvärnets ungdomsverksamhet och den ordinarie värnpliktsutbildningen bör undersökas. Överbefälhavaren säger sig komma att utarbeta de särskilda föreskrifter om samordningen mellan hemvärnets och övriga frivilliga försvarsorganisationers ungdomsverksamhet som kan komma att behövas.

Förmåner till hemvärnsmän Den föreslagna förbättringen av förmånssystemet inom hemvärnet betecknas av försvarets civilförvaltning som ändamålsenlig och synnerligen angelägen. Rikshemvärnschefen bedömer att den kommer att stimulera rekrytering och övningsverksamhet. Även de övriga remiss­ instanser som har yttrat sig om förmånssystemet tillstyrker i allt väsentligt de föreslagna förbättringarna. I fråga om detaljerna förekommer dock vissa avvikande uppfattningar. Försvarets rationaliseringsinstitut anser att kommittén inte tillräckligt har beaktat de administrativa konsekven­ serna av sitt förslag och menar att det finns skäl att pröva möjligheterna till en förenkling av rutinerna, t. ex. genom att föra samman utbetalning­ arna i lämpliga terminer. Rikshemvärnschefen anser att kommitténs förslag att traktamente skall kunna utgå till hemvärnsmän i allmänna hemvärnet under föreskriven utbildning som omfattar enstaka dag om minst åtta timmar kan ge upphov till ett överdrivet timräknande, eftersom många endagsövningar hittills har omfattat endast fem—sex timmar. Förslaget anses dessutom föranleda ökat administrativt arbete. Rikshemvärnschefen föreslår därför att detta trakta­ mente skall slopas och förordar i stället att den föreslagna årliga tjänstgöringspremien för fullgjorda 20 respektive 34 timmar höjs till 75 respektive 110 kr., vilket motsvarar de av kommittén föreslagna premierna ökade med två dagtraktamenten. Någon kostnadsökning beräknas inte uppstå där­ igenom. Civilbefälhavaren i Södra civilområdet anser att traktamente alltid

60 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

bör utgå vid utbildning, inklusive specialutbildning, även om den omfattar enstaka dag. De föreslagna utbildningspremierna för allmänna hemvärnet har inte föranlett någon erinran från remissinstansernas sida. Svenska röda korset och Riksförbundet Sveriges lottakårer anser dock att de utbildningspremier som värnpliktskommittén tidigare har föreslagit beträffande övriga frivilligorganisationer bör höjas så att de kommer i nivå med vad som nu föreslås beträffande hemvärnet. Kommitténs förslag att rätt till familjebidrag bör komma i fråga endast vid deltagande i övningar om minst fem dagar biträds av försvarets civilförvaltning som hävdar att familjebidragssystemet inte är avpassat för korttidstjänstgöring och att det därför från praktisk synpunkt är angeläget att sådant bidrag inte utgår för tjänstgöring under en eller ett par dagar. Rikshemvärnschefen påpekar att kommittén tidigare har föreslagit att familjebidrag skall kunna utgå till personal som deltar i föreskriven repeti­ tionsutbildning för B-personal oberoende av utbildningens längd. Eftersom viss B-personal tjänstgör i hemvärnet i samband med sådan utbildning kom­ mer olikheter i rätten till familjebidrag att uppstå. Rikshemvärnschefen anser att all personal som tjänstgör inom hemvärnet skall ha lika rätt till denna förmån. Kommitténs förslag beträffande hemvärnsmän bör därvid tjäna som förebild. Beträffande hemvärnsmännens försäkringsskydd vits­ ordar bl. a. rikshemvärnschefen, försvarets civilförvaltning, civilbefälhava­ ren i Södra civilområdet, Hemvärnets centrala förtroendenämnd och Hemvärnsbcfälets riksförbund behovet av ett ökat skydd i form av olycksfalls­ försäkring. Det stora flertalet remissinstanser anser att detta skydd bör kompletteras efter samma grunder som för värnpliktig personal. I fråga om arvodena för uppdrag inom hemvärnet an­ ser rikshemvärnschefen att ett mindre arvode bör övervägas även till kretshemvärnschefs ställföreträdare och adjutant. Däremot bör det föreslagna arvodet till hemvärnsinstruktör enligt rikshemvärnschefens mening slopas eftersom det inte är motiverat att ersättning för 15 timmars instruktörs­ verksamhet skall utgå med ett belopp som motsvarar en ersättning av 20 kr. för timme medan tjänstgöring därutöver skall ersättas enligt de normer som gäller för övriga instruktörer inom de frivilliga försvarsorganisationerna, f. n. 22 kr. för timme. Rikshemvärnschefen föreslår därför att hemvärnsinstruktörernas ersättning helt regleras enligt dessa normer. Centralförbundet för befälsutbildning framhåller att arvode bör utgå även till förbundets ungdomsledare och anser i likhet med Svenska röda korset och Riksförbun­ det Sveriges lottakårer att de funktionärsarvoden som tidigare har föresla­ gits för dessa organisationer skall höjas till paritet med vad som nu föreslås beträffande hemvärnet. Värnpliktskommitténs uppfattning om förmåner till drift-

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 61

värnspersonal biträds av postverket och televerket, även om tele­ verket vill förorda att tjänstgöringen i driftvärnet helt skall jämställas med ordinarie tjänstgöring varvid ekonomiska förmåner, inklusive kostnadsersättningsförmåner enligt allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän och allmänt resereglemente, bör utgå utan inskränkning. Statens järnvägar anser att det föreslagna traktamentet till personal i drift­ värnet bör föreskrivas i vederbörlig författning. Statens vattenfallsverk, som också ansluter sig till förslaget om trakta­ mente, anser att kostnaden för detta bör betalas från fjärde huvudtiteln. Vattenfallsverket anser dessutom att de föreslagna utbildningspremierna inom det allmänna hemvärnet bör kunna utgå även till driftvärnets personal. Förutvarande försvarets fabriksverk menar att kostnader för traktamenten och premier inte skall belasta fabriksverkets produkter och förutsätter där­ för att dessa förmåner betalas från hemvärnets anslag till övningar. Syd­ svenska Kraft AB anser att en särskild utredning bör undersöka om de ökade kostnader som ett genomförande av kommitténs förslag för med sig skall bestridas helt eller delvis av medel som står till rikshemvärnschefens förfogande. Televerket anser att driftvärnsverksamheten vid statliga verk helt bör bekostas av medel som anvisas av vederbörligt verk. Frågan om vem som skall betala totalförsvarsinriktade prestationer i övrigt bör prö­ vas särskilt.

Personalförstärkningar m. m. Hemvärnsbefälets riksförbund och rikshemvärnschefen anser att en för­ stärkning av personalresurserna vid försvarsområdesstaberna, hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola är en avgörande förutsättning för genom­ förande av kommitténs förslag. Rikshemvärnschefen föreslår att två arvo­ destjänster för pensionerad officer skall tillkomma vid hemvärnsstaben samt en arvodestjänst för pensionerad officer och en tjänst för biträde vid hemvärnets stridsskola. Dessutom bör enligt rikshemvärnschefens mening tio av de arvodestjänster för hemvärnsinstruktörer med placering vid för svar sområdesstaber som militära tjänstgöringsåldersutredningen har föreslagit i sitt betänkande (SOU 1969: 33) inrättas utan att beslut med anledning av betänkandet i övrigt avvaktas. Kostnaderna för de tjänster som föreslås vid hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola kan enligt rikshemvärnschefens mening rymmas inom den medelsram som kommittén har angett, medan kostnaderna för hemvärnsinstruktörerna bör bestridas från medel som avses för frivillig tjänstgöring inom armén. De av rikshemvärnschefen föreslagna personalförstärkningarna biträds av överbefälhavaren, chefen för armén, Hemvärnets centrala förtroende­ nämnd och Statstjänstemännens riksförbund. Även försvarets rationalise­ ringsinstitut stöder förslaget såvitt avser hemvärnsstaben och hemvärnets stridsskola. Beträffande förstärkning av försvarsområdesstaberna påpekar

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

institutet att försök pågår beträffande samordning av stabs- och förvalt­ ningstjänsten vid försvarsområdesstab och regementsstab. Beslut i denna fråga anses därför böra anstå till dess erfarenhet vunnits från försöken. Institutet kan däremot tänka sig att några av de officerare som kommen­ deras till hemvärnets stridsskola byts ut mot arvodestjänster för truppför­ valtare, vilket skulle förbättra utbildningsläget vid berörda truppförband. Chefen för armén anmäler behov av en ny tjänst för officer i arvodestjänst vid arméstaben med anledning av de ytterligare uppgifter som kommitténs förslag innebär och får härvid stöd av överbefälhavaren. Denne säger sig även ha för avsikt att beakta behovet av organisationsförstärkningar vid militär- och försvarsområdesstaberna vid pågående och kommande översy­ ner av organisationen. Försvarets civilförvaltning förutsätter att kostnaderna för personalför­ stärkningar åtminstone till viss del skall rymmas inom de medel som kom­ mittén har beräknat för hemvärnets verksamhet.

Ekonomiska konsekvenser av värnpliktskommitténs förslag m. m. Chefen för armén anser att kostnaderna för att genomföra kommitténs förslag blir högre än kommittén har beräknat och pekar även på förekoms­ ten av s. k. dolda kostnader. Dessa senare beräknas av försvarets rationalise­ ringsinstitut uppgå till minst 6,5 milj. kr. för år när förslaget är helt genom­ fört. Chefen för armén anser att dessa dolda kostnader kan rymmas in­ om arméns ordinarie medelsram. De särskilda merkostnaderna för hem­ värnet anser han dock böra falla utanför arméns delram, medan överbefäl­ havaren anser att medel bör tillföras utanför det militära försvarets ram. Den föreslagna övergångstiden om något eller några år bedöms av remiss­ instanserna i stort vara lämplig. Försvarets rationaliseringsinstitut vill dock förorda en övergångstid av fem år. Överbefälhavaren anser att föreslagna förmåner skall utgå i full utsträckning redan under första året medan ut­ bildningssystemet bör genomföras under en treårig uppbyggnadsperiod. Enligt överbefälhavarens mening bör därför hemvärnets anslag för budget­ året 1970/71 tillföras 5,5 milj. kr., för budgetåret 1971/72 6 570 000 kr. och för budgetåret 1972/73 7 780 000 kr.

Departementschefen Hemvärnet som indelas i allmänt hemvärn och driftvärn är en del av ar­ mén och leds under chefen för armén av rikshemvärnschefen med hemvärnsstaben. På regional nivå leds det allmänna hemvärnet av militärbefäl­ havare och försvarsområdesbefälhavare och är organiserat i hemvärnskretsar och hemvärnsområden. Driftvärn finns inrättat vid vissa verk och större företag varvid organisation och befälslinjer i regel ansluter sig till verkets eller företagets ordinarie organisation. Vid beredskap och krig

Kuiigl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 63

har det allmänna hemvärnet till främsta uppgift att verka för hemortens och arbetsplatsens omedelbara skydd, medan driftvärnet får användas en­ dast för skydd av företagets verksamhet och anläggningar. Hemvärnsmännen som till övervägande delen utgörs av personal över värnpliktsåldern rekryteras på frivillig väg och förbinder sig vid inträdet i hemvärnet att delta i hemvärnets utbildning under minst 20 och högst 50 timmar för år. Vid bl. a. kurser utanför hemorten åtnjuter hemvärnsmän­ nen vissa traktaments- och reseförmåner samt fri inkvartering och förplägnad. Inom driftvärnet fullgörs tjänstgöringen normalt under ordinarie ar­ betstid, varvid oavkortad lön utgår till deltagarna. Under beredskap och krig är värnpliktiga som har erhållit uppskov skyl­ diga att tjänstgöra i hemvärnet. I riksstaten för innevarande budgetår har anvisats 16 785 000 kr. under anslag till hemvärnet. Dessutom har vissa medel anvisats under anslagen Armén: Förband med särskild budget och Marinen: Förband med särskild budget. Värnpliktskommittén behandlar i betänkandet Frivilligförsvaret 2 (SOU 1969: 40) verksamheten inom hemvärnet. Kommittén föreslår hl. a. ett änd­ rat utbildningssystem inom hemvärnet och förbättrade förmåner till hem­ värnets personal. Dessutom föreslås vissa åtgärder för att förbättra rekryte­ ringen. Vid remissbehandlingen har kommitténs förslag i huvudsak till­ styrkts eller lämnats utan erinran. Även jag anser att förslagen i allt väsent­ ligt är väl ägnade att läggas till grund för utformningen av hemvärnets framtida verksamhet. Det frivilliga hemvärnet med sin personalstyrka av ca 90 000 man utgör en betydelsefull del av krigsmakten. Dessutom bidrar hemvärnet genom sin spridning över hela landet och sin förankring i alla delar av samhället i hög grad till att upplysning om totalförsvaret sprids och att försvarsviljan upprätthålls. Jag delar värnpliktskommitténs mening att den frivilliga re­ kryteringen till hemvärnet under fred och hemvärnets därav betingade sär­ ställning inom krigsmakten bör bevaras så långt det är möjligt. Jag biträ­ der även i övrigt kommitténs uppfattning att grunderna för hemvärnets verksamhet i princip bör behållas oförändrade. Beträffande hemvärnets uppgifter föreslår värnpliktskommittén att för­ band ur allmänna hemvärnet i ett kupp- och mobiliseringsskede skall kunna användas för vissa andra ändamål än direkta försvars- och bevakningsuppgifter. Dessa särskilda uppgifter kan enligt kommittén vara lika betydelse­ fulla för att säkerställa en snabb mobilisering och därmed sammanhängan­ de verksamhet som de rena bevaknings- och stridsuppgifterna. Jag delar kommitténs mening härvidlag. Det bör ankomma på militärbefälhavarna att inom ramen för tillgängliga hemvärnsförband fördela de ytterligare uppgifter av kortvarig natur som kan komma i fråga. Jag vill dock betona att hemvärnsförbanden inte skall kunna användas som arbetstrupp.

64 Kungl. Mai:ts proposition nr 18 år 1970

I likhet med värnpliktskommittén anser jag att hemvärnets nuvarande organisation och lydnadsförhållanden i stort är lämpliga. Jag är därför inte f. n. beredd att tillstyrka den översyn av hemvärnets ställning inom krigs­ makten som har föreslagits av några remissinstanser. Liksom rikshemvärnschefen anser jag vidare att någon allmän översyn av indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar inte är nödvändig. Jag utgår då från att man vid den fortlöpande översyn som sker beaktar även de faktorer som kommittén anser motivera en sådan översyn. Jag delar däremot kom­ mitténs uppfattning att Kungl. Maj :t bör ha möjlighet att ålägga statlig myndighet att organisera driflvärn om detta anses värdefullt från total­ försvarssynpunkt. Jag vill framhålla betydelsen av att den frivilliga rekryteringen till hem­ värnet förbättras och anser att värnpliktskommitténs förslag i detta av­ seende i huvudsak bör genomföras. De föreslagna generella rekryteringsstimulerande åtgärderna — ökad upplysning in. m. — bör som kommit­ tén framhåller genomföras i samarbete med övriga frivilliga försvars­ organisationer. Den förbättrade information inför utträdet ur värnpliktsåldern som kommittén föreslår, måste enligt min mening avse samtliga totalförsvarsorganisationer. Hemvärnet bör med hänsyn till dessa orga­ nisationers behov av personal inte ges något företräde härvidlag. Jag kan dock tillstyrka värnpliktskommitténs förslag att hemvärnet bör ges till­ fälle att rekrytera bland värnpliktiga som kan ställas till civila totalför­ svarsorganisationers förfogande innan krigsplacering hos dessa sker. I detta fall berörs nämligen personal som tillhör krigsmakten och hemvärnet bör därför ges företräde framför de civila organisationerna. Rekryteringen får dock från hemvärnets sida inte bedrivas på sådant sätt att de civila or­ ganisationernas rekrytering av personal med speciella kvalifikationer, t. ex. för civilförsvarets undsättningskårer, försvåras. De värnpliktiga som efter frivilligt åtagande krigsplaceras i hemvärnet och deltar i hemvärnets ut­ bildning bör i enlighet med kommitténs förslag inte kallas in till eventuellt återstående fredstjänstgöring enligt värnpliktslagen. Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att alla som har intresse och tillräckliga kvalifikationer för hemvärnets verksamhet bör ha möjlighet att ansluta sig till hemvärnet. Någon begränsning i hemvärnets personalstyrka bör därför i fortsättningen inte finnas. Den nuvarande högsta tillåtna per­ sonalstyrkan om 100 000 man bör ses som en rekommendation om det antal frivilliga hemvärnsmän som i krig kan disponeras i hemvärnsförbanden. Jag kan inte tillstyrka värnpliktskommitténs förslag att inrätta speciella tjänster för rekryteringskonsulenter. I stället bör medel ställas till rikshemvärnschefens förfogande för att i samverkan med övriga frivilliga för­ svarsorganisationer användas för rekryteringsstimulerande åtgärder. Värnpliktskommittén och remissinstanserna understryker vikten av att

Kungl. Maj. ts proposition nr 18 år 1970 65 hemvärnet tillförs bättre utrustning och påpekar även den rekryteringsstimulerande effekten härav. Också jag tillmäter i och för sig utrustningsfrågan stor betydelse i detta hänseende. Jag vill dock å andra sidan under­ stryka att det med hänsyn till hemvärnets uppgifter inom totalförsvaret ter sig naturligt att hemvärnets behov av utrustning i första hand tillgodoses genom att det tillförs materiel som till följd av ersättningsanskaffning har blivit övertalig inom krigsmakten. Om det skulle visa sig att den frivilliga rekryteringen till hemvärnet inte blii tillräcklig för att tillgodose behovet av hemvärn, anser värnpliktskommittén att det kan bli nödvändigt att med stöd av värnpliktslagen in­ föra obligatorisk hemvärnsutbildning. Enligt min mening skulle det vara olyckligt om hemvärnets karaktär av en i fred helt frivillig försvarsorgani­ sation pa detta sätt ändrades. Man bör i ett sådant läge i första hand överväga att i ökad omfattning erbjuda värnpliktiga över 35 år att bli hemvärnsmän. Jag har inte något att erinra mot värnpliktskommitténs förslag beträf­ fande utbildningen inom hemvärnet utan anser liksom remissinstanserna att föxslaget i stort är lämpligt som grund för den framtida hemvärnsutbildningen. De föreslagna kraven på viss föregående utbildning för antag­ ning och förordnande inom hemvärnet bör med hänsyn till hemvärnets spe­ ciella karaktär ses som riktlinjer. Vid den slutliga utformningen av hem­ värnets utbildningssystem bör möjligheterna till samordning med andra frivilliga försvarsorganisationer särskilt beaktas. Jag förutsätter vidare att frågan uppmärksammas vid pågående försök att samordna verksamheten vid försvarsområden och förband. Värnpliktskommittén anser att det värnpliktiga hemvärnet, dvs. de uppskovsvärnpliktiga som vid beredskap och krig är skyldiga att tjänstgöra i hemvärnet, f. n. inte har tillräcklig utbildning för att lösa sina uppgifter i krig. Jag delar helt kommitténs och remissinstansernas uppfattning om be­ hovet av ökad utbildning för denna kategori och anser i likhet med kom­ mittén att de uppskovsvärnpliktiga bör stimuleras till ökat deltagande i den frivilliga hemvärnsutbildningen. Om önskat resultat inte uppnås kan det bli nödvändigt att överväga om särskilda åtgärder behöver vidtas för att tillgodose detta utbildningsbehov. Beträffande ungdomsverksamheten inom hemvärnet delar jag i stort värnpliktskommitténs uppfattning. Jag finner det också angeläget att slå fast att inga som helst rekryteringsåtgärder bör få riktas mot ungdomar som ännu inte har uppnått den ålder då rekrytering får ske — det år de fyl­ ler 15 år — och att stridsutbildning inte bör få förekomma förrän det år vederbörande fyller 16 år. Jag kan i likhet med remissinstanserna helt ansluta mig till värnplikts­ kommitténs uppfattning att uppgifter inom frivilligt försvarsarbete bör till­ mätas samma värde oberoende av ålder, kön eller ställning inom respektive 5— Bihang till riksdagens protokoll 1970. 1 samt. Nr 18

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970

organisation och biträder mot den bakgrunden i stort kommitténs syn­ punkter beträffande hemvärnets förmånssystem. Till hemvärnsman i det allmänna hemvärnet bör under föreskriven tjänstgöring, som omfattar minst sex timmar för dag, utgå traktamente med tolv kr. för dag. Övrig tjänstgöring bör omfatta minst två dagar om sex timmars tjänstgöring varje dag för att rätt till traktamente skall uppstå. I likhet med värnpliktskommittén anser jag att de förmåner som utgår vid hemvärnsmans deltagande i efterspanings-, bevaknings- och handräckningstjänst i fortsättningen bör utgå oförändrade. Jag delar även kommitténs uppfattning om tjänstgöringspremie till hemvärnsmän i det allmänna hem­ värnet. Premie bör sålunda utgå med 50 kr. till hemvärnsman som under året har fullgjort den föreskrivna utbildningen om 20 timmar. För hemvärnsbefäl som utöver dessa 20 timmar har fullgjort även särskild befälsutbildning bör tjänstgöringspremien utgöra 85 kr. Jag biträder också kom­ mitténs förslag beträffande utbildningspremier. Till hemvärnsmän i det allmänna hemvärnet bör premie alltså utgå efter genomgångna kurser av de slag kommittén anger. Utbildningspremie bör utgå med 300 ler. vid en kurslängd av 40 timmar och 600 kr. vid en kurslängd av 80 timmar. Efter samråd med chefen för finansdepartementet finner jag, i likhet med kom­ mittén att såväl tjänstgöringspremier som utbildningspremier bör vara undantagna från beskattning. Jag tillstyrker kommitténs förslag att hemvärnsmän i det allmänna hem­ värnet vid deltagande i utbildning som omfattar minst fem dagar i följd skall ha rätt till samma familj ebidragsförmåner som de värnpliktiga och att de vid all tjänstgöring skall omfattas av den grupplivförsäkring som gäl­ ler för värnpliktiga m. fl. Avlider hemvärnsman under tjänstgöring bör hans efterlevande även ha rätt till den begravningshjälp som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen kan utgå till efterlevande till värnpliktiga. Lik­ som kommittén anser jag vidare att reseförmåner för hemvärnmän i prin­ cip bör utgå enligt bestämmelserna i allmänna resereglementet. Jag delar värnpliktskommitténs uppfattning att speciella förmåner inte bör utgå till driftvärnets personal eftersom denna personal i princip full­ gör sin tjänstgöring under arbetstid. Däremot bör som kommittén föreslår traktamentsförmåner motsvarande dem som gäller för personal i det all­ männa hemvärnet i princip utgå när tjänstgöringen fullgörs på fritid. Till driftvärnspersonal som genomgår introduktionskurs för befäl och instruk­ törskurs bör dessutom utbildningspremie kunna utgå. Vissa remissinstanser har ifrågasatt om kostnaderna för driftvärnet även i fortsättningen bör bestridas av respektive verk eller företag. Jag kan inte finna annat än att den kostnadsfördelning som f. n. gäller och som i stort innebär att medel under hemvärnets riksstatsanslag utnyttjas för att be­ strida kostnader för förplägnad, inkvartering och resor för driftvärnets per­ sonal bör gälla även i fortsättningen. Kostnaderna för utbildningspremier

Knngl. Maj:is proposition nr 18 år 1970 67

och de traktamentsförmåner som enligt vad jag här har förordat i vissa fall skall kunna utgå vid tjänstgöring i driftvärnet bör alltså bekostas av respek­ tive verk eller företag i likhet med vad som gäller beträffande andra kost­ nader av totalförsvarskaraktär. Jag tillstyrker de av värnpliktskommittén föreslagna höjningarna av nu­ varande årsarvoden till visst hemvärnsbefäl. Arvodet till kretshemvärnsclief bör alltså höjas från 300 till 1 000 kr. för år och till hemvärnschef från 600 respektive 900 till 800 respektive 1 200 kr. för år. Jag tillstyrker vidare de nya arvoden om 300 kr. för år som föreslås för ställföreträdande hem­ värnschef och ungdomsledare. Däremot bör ersättning till hemvärnsinstruktörer utgå enligt samma grunder som gäller övrig instruktörsverksamhet inom frivilligförsvaret. Något särskilt arvode till instruktörer bör därför inte utgå. Värnpliktskommittén finner det anmärkningsvärt att hemvärnsmännen inte har någon form av olycksfallsförsäkring utöver det skydd som de får genom tillämpning av militärersättningsförordningen, vilket enligt kom­ mittén ofta är otillräckligt. De remissinstanser som har yttrat sig i frågan vitsordar behovet av ett ökat olycksfallsskydd och anser att detta bör ut­ formas enligt samma riktlinjer som gäller för de värnpliktiga. Jag är väl medveten om behovet av ett ökat olycksfallsskydd för hemvärnets personal och anser därför att medel bör beräknas för att täcka kostnaden för en kol­ lektiv olycksfallsförsäkring med i stort samma skydd som f. n. gäller för värnpliktig personal. Denna olycksfallsförsäkring bör samordnas med mot­ svarande försäkring beträffande personal i övriga frivilliga försvarsorgani­ sationer och avse skadefall som inträffar under tjänstgöring i hemvärnet el­ ler vid deltagande i kurser, övningar, sammankomster och tävlingar som anordnas i hemvärnets regi. Enligt vad jag har inhämtat torde årspremien för ett sådant kollektivt försäkringsskydd inte överstiga två kr. för person som omfattas av försäkringen. De föreslagna förbättringarna i fråga om hemvärnspersonalens möjlig­ heter att få familjebidrag och bättre grupplivförsäkringsskydd kräver änd­ ringar i familjebidragskungörelsen (1946: 101) och kungörelsen (1963: 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga in. fl. medan förslaget att tjänstgörings- och utbildningspremierna skall vara undantagna från be­ skattning medför ändring av punkt 6 i anvisningarna till 32 § kommunal­ skattelagen (1928:370). Jag avser att senare föreslå Kungl. Maj :t erforder­ liga ändringar i familj ebidragskungörelsen och kungörelsen angående grupp­ livförsäkring åt värnpliktiga in. fl. Frågan om ändring i kommunalskatte­ lagen kommer i annat sammanhang att anmälas av chefen för finansdepar­ tementet. Värnpliktskommittén förutsätter personalförstärkningar vid hemvärnsstaben, försvarsområdesstaberna och hemvärnets stridsskola. I vissa remiss­ yttranden har förslag lagts fram bl. a. om dessa personalförstärkningar. En­

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 nr 1970 71

Från anslaget bestrids utgifter som är direkt hänförliga till utbildning och till andra övningar inom hemvärnet än sådana som anordnas av mili­ tärbefälhavare eller högre myndighet.

Försvarets materielverk Anslaget bör på grund av den ökade verksamheten inom hemvärnet föras upp med 5 425 000 (+ 715 000) kr.

Departementschefen Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående beräknar jag an­ slaget till 9 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 350 000 kr. har beräknats under anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka me­ delsbehovet för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och resursbudgetering m. in. som jag har redovisat under Ramberäkningar m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6). Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att till Hemvärnet: Övningar för budgetåret 1970/71 an­ visa ett reservationsanslag av 9 000 000 kr.

B 32. Hemvärnet: Intendenturmateriel m. m.

1969/70 Anslag ___ 2 000 000

Från anslaget betalas anskaffning, vård (inklusive tvätt) och transporter av intendenturmateriel för hemvärnet samt anskaffning av identitetsbrickor för hemvärnsmän. Från anslaget utgår enligt Kungl. Maj :ts bestämmande årligen visst bidrag till hemvärnsfonden för underhåll m. m. av hemvärnets stridsskola.

Försvarets materielverk Anslaget bör föras upp med 2 400 000 (+ 400 000) kr. Ökningen avses i sin helhet för anskaffning av regnkappor och beräknas räcka till omkring 20 000 plagg.

Departementschefen Med hänvisning till vad jag har anfört tidigare beräknar jag anslaget till 2,4 milj. kr. Därvid har jag beaktat att 20 000 kr. har beräknats under anslaget Armén: Förband med särskild budget för att täcka medelsbehovet för den utökning av försöken med verksamhetsplanering och resursbud­ getering m. m. som jag har redovisat under Ramberäkningar m. m. i prop. 1970: 1 (bil. 6).

Kungl. Maj.ts proposition nr 18 år 1970 73

Jag biträder överbefälhavarens förslag. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t före­ slår riksdagen att till Bidrag till sjövärnskåren för budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 725 000 kr.

K. Bidrag till frivilliga organisationer m. m.

K 1. Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m.

1969/70 Anslag ___ 5 721 000 1970/71 Förslag ___ 9 005 000

Från anslaget utgår bidrag till Centralförbundet för befälsutbildning med därtill anslutna organisationer. På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvalt­ ning föreslagit att anslaget förs upp med 5 943 000 (+ 222 000) kr. Med an­ ledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera förordat att anslaget förts upp med 8 743 000 (+3 022 000) kr. i prisläge maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 8 960 000 kr. Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras upp med 9 005 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att till Frivilliga befälsutbildningsrörelsen m. m. för bud­ getåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 9 005 000 kr.

K 2. Lottaorganisationen

1969/70 Anslag ___ 2 472 000 1970/71 Förslag ___ 3 820 000

Från anslaget utgår bidrag till Riksförbundet Sveriges lottakårer. På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvalt­ ning föreslagit att anslaget förs upp med 2 515 000 ( + 43 000) kr. Med anledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera förordat att anslaget förs upp med 3 697 000 (+ 1 225 000) kr. i prisläge maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 3 790 000 kr.

74 Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970

Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras upp med 3 820 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att till Lottaorganisationen för budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 3 820 000 kr.

K 3. Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig

1970/71 Förslag ___ 780 000

Från anslaget utgår bidrag till Svenska röda korset. På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvalt­ ning föreslagit att anslaget förs upp med 414 500 ( + 48 500) kr. Med anledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera förordat att anslaget förs upp med 740 000 ( + 374 000) kr. i prisläge maj 1968. Detta belopp motsvarar efter omräkning till prisläge maj 1969 760 000 kr. Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras upp med 780 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att till Frivilliga sjukvårdsväsendet i krig för budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 780 000 kr.

K 4. Frivilliga djursjukvården i krig

1969/70 Anslag ___ 55 000

Från anslaget utgår bidrag till Svenska blå stjärnan. På grundval av tidigare gällande förhållanden har försvarets civilförvalt­ ning föreslagit att anslaget förs upp med 59 500 (+4500) kr. Med an­ ledning av värnpliktskommitténs förslag har överbefälhavaren sedermera förordat att anslaget förs upp med 100 000 (+ 45 000) kr. i prisläge maj 1968. Detta belopp motsvarar omräknat till prisläge maj 1969 103 000 kr. Med hänsyn till vad jag har förordat i det föregående bör anslaget föras upp med 109 000 kr. Jag hemställer, att Kungl. Maj :t föreslår riksdagen att till Frivilliga djursjukvården i krig för budgetåret 1970/71 anvisa ett reservationsanslag av 109 000 kr.

Kungl. Maj:ts proposition nr 18 år 1970 75

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hem­ ställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riks­ dagen skall avlåtas proposition av den lydelse bi­ laga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: Britta Gyllensten