Civilförsvarsförmåner

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013

Statens offentliga utredningar

1973:40

Civilförsvars förmåner

Försvarsdepartementet

Betänkande avgivet av Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga mfl (UFV) Stockholm 1973

Statens offentliga utredningar 1973:40 Försvarsdepartementet

Civilförsvarsförmåner

Betänkande avgivet av Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. (UFV) Stockholm 1973

ISBN 91-38-01610-9

KL Beckmans Tryckerier AB Stockholm 1973

Till Statsrådet och chefen för försvarsdepartementet

Genom beslut den 16 oktober 1970 bemyndigade Kungl. Maj: t chefen för försvarsdepartementet statsrådet Sven Andersson att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att företa utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. Med stöd av bemyndigandet tillkallades den 12 november 1970 riksdagsledamoten Sven Mellqvist såsom sakkunnig. Den sakkunnige har med sina medarbetare arbetat under den förkortade benämningen UFV. Med hänsyn till att utredningsuppdraget berör skilda verksamhetsområden har UFV ansett det lämpligt att lägga fram sina förslag i olika betänkanden. UFV har tidigare överlämnat delbetänkandet Värnpliktsförmåner (SOU 1972:68 och 1972: 69), som redovisar principförslag rörande förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga. UFV får härmed överlämna sitt andra delbetänkande, benämnt Civilför svars förmåner, i vilket betänkande förslag till nytt förmånssystem för de civilförsvarspliktiga redovisas.

SOU 1973:40

UFV avser att i ett följande delbetänkande behandla frågorna rörande förmåner åt hemvärnspersonal och annan frivillig personal under tjänstgöring i fredstid inom totalförsvaret. För frågorna om de civilförsvarspliktigas förmåner har till utredningsmannens förfogande stått följande av departementschefen förordnade experter, nämligen byrådirektören Göte Domvall, avdelningsdirektören Ivan Hultan, kanslirådet Gösta Terstad och avdelningsdirektören Sten Virdesten. Sekreterare i utredningen har varit nyssnämnde Virdesten samt biträdande sekreterare förste byråinspektören Mats Ershammar och departementssekreteraren Johan Högberg. Stockholm i oktober 1973

Sven Mellqvist /S. Virdesten Mats Ershammar

Innehåll

Sammanfattning

9 Kapitel 1 Inledning 1.1 Direktiven 1.2 Utredningsarbetets bedrivande . . 1.3 Allmänna förutsättningar . . . .

15 15 16 17

I

Fredstid

Kapitel 2 Historik 2.1 Utvecklingen av civilförsvarets uppgifter och organisation 2.2 Civilförsvarspliktens tillkomst och utveckling 2.3 Utvecklingen av civilförsvarspliktigas förmåner

Kapitel 3 Nuläge 3.1 Civilförsvarets nuvarande uppgifter och organisation 3.1.1 Uppgifter 3.1.2 Organisation 3.1.2.1 Central och regional ledning 3.1.2.2 Regionalt allmänt civilförsvar 3.1.2.3 Lokalt allmänt civilförsvar 3.1.2.4 Verkskydd . . . . 3.2 De civilförsvarspliktigas ålders- och könsfördelning 3.3 De civilförsvarspliktigas m. fl. nuvarande utbildnings- och övningsskyldighet 3.3.1 Maximal tjänstgöringsskyldighet SOU 1973:40

19 19 22 23

29 29 29 30 30 30 31 31 32

34 34

3.3.2 Faktisk tjänstgöringstid . . 34 3.3.3 Tjänstgöringens periodicitet 34 3.3.4 Civilförsvarets utbildningsoch övningsvolym . . . . 36 3.3.5 Tjänstgöring för befälsanställda i civilförsvaret . . . 36 3.4 Nuvarande civilförsvarsförmåner . 36 3.4.1 Författningsgrunder . . . 36 3.4.2 Principiella utgångspunkter för förmånssystemets nuvarande konstruktion . . . . 37 3.4.3 1962 års avlöningskungörelse 38 3.4.3.1 Tillämpningsområde m. m 38 3.4.3.2 Fria resor och resekostnadsersättning . . . . 38 3.4.3.3 Dagavlöning . . . 38 3.4.3.4 Fri kost, logi och sjukvård m. m 39 3.4.4 Familjebidrag 40 3.4.5 Flygrisktillägg m. m. . . . 40 3.4.6 Ersättning vid skada och sjukdom 40 3.4.7 Ersättningar till ej civilförsvarspliktig personal . . . 41 3.4.8 Administration, utbetalning och beskattning 41 3.4.9 Bibehållande av civil lön vid civilförsvarstjänstgöring . . 42 3.4.10 Kostnader för nuvarande förmåner 43 3.5 De civilförsvarspliktigas ekonomiska situation 44 3.5.1 Jämförelse mellan inkomsten före och förmåner under civilförsvarstjänstgöring . . 44 3.5.2 Jämförelse mellan civilför5

svarsförmåner och vissa förvärvsinkomster

Kapitel 4 Avgivna förslag till ändrat förmåns- och utbildningssystem för civilförsvaret av betydelse för UFVutredning 4.1 Förslagen i 1966 års departementspromemoria angående översyn av bestämmelser om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga 4.2 Remissyttrandena över departementspromemorian 4.2.1 Daglönesystemet vid heltidsutbildning 4.2.2 Förmåner vid deltidsutbildning och övning 4.3 Civilförsvarsstyrelsens i augusti 1973 avgivna förslag till nytt utbildningssystem för civilförsvaret 4.3.1 Inriktning av utbildningssystemet m m 4.3.2 Utbildnings- och övningssystemets utformning . . . Kapitel 5 Erfarenheter av nuvarande förmånssystem - dess fördelar och nackdelar 5.1 Frågan om ersättning vid övningar 5.2 Kombinering av befattningsanknutna och inkomstrelaterade ersättningar 5.3 Ersättning beroende av ålder och kön 5.4 Uppdelning på olika ersättningsformer 5.5 Skillnad i kompensationsgrad . . 5.6 Familjebidragets tillämplighet . . 5.7 Rese- och traktamentsersättningarna Kapitel 6 Alternativa löneformer m. m. - UE.Vöverväganden 6.1 Vissa utgångsvärden 6.2 Allmänna differentieringsgrunder 6.2.1 Prestationslön 6.2.2 Befattningslön 6.2.3 Tjänstetidslön 6

6.2.4 Behovslön 6.2.5 Kompensationslön . . . . 6.2.6 Kombinerad lön 6.3 Särskilda differentieringsgrunder . 6.3.1 Personalens sammansättning m. m 6.3.2 Verksamhetsområde inom civilförsvaret 6.3.3 Tjänstgöringens art . . . .

71 72 73 74 74 78 79

52 54 54 57

58 Kapitel 7 Alternativa lönenivåer UFV överväganden 7.1 Marknadsmässig lön 7.1.1 Jämförelse med industriarbetarlön 7.1.2 Lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier . . . 7.2 Kompensationslön 7.3 Värnpliktsavlöning 7.4 Sammanfattning och överväganden

81 81 82 84 87 94 95

58 59

62 62

63 64 64 65 66 66

67 67 68 69 69 70

Kapitel 8 UFV förslag till nytt förmånssystem m. m 8.1 Kontant civilförsvarslön — daglön och daglönetillägg 8.1.1 Konstruktion 8.1.2 Skatterättslig ställning . . 8.1.3 Värdebeständighet . . . . 8.1.4 Kostnadsberäkning m. m. . 8.1.5 Administration 8.2 Naturaförmåner och vissa ersättningar m. m 8.2.1 Naturaförmåner 8.2.2 Kontantersättningar för vissa naturaförmåner 8.2.3 Sjukvårdsförmåner . . . . 8.2.4 Flygrisktillägg m. m. . . . 8.2.5 Vissa rekommendationer . 8.3 Skadeersättningar 8.3.1 Förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret 8.3.1.1 Jämförelse av skadeskyddet för civilförsvarspliktiga och värnpliktiga

100 100 100 116 118 120 122 123 123 123 124 125 125 126

126 SOU 1973:40

8.3.1.2 Utvidgning av skadeskyddet för civilförsvarspliktiga 128 8.3.2 Det särskilda olycksfallsskyddet m. m 129 II

Beredskap och krig

Kapitel 9 De civilförsvarspliktigas m. fl. nuvarande tjänstgöringsskyldighet och förmåner under beredskap och krig 9.1 De civilförsvarspliktigas m. fl. tjänstgöringsskyldighet 9.1.1 Civilförsvarspliktigas tjänstgöring i civilförsvaret . . . 9.1.2 Civilförsvarspliktigas tjänstgöring vid krigsmakten . . 9.1.3 Tjänstgöring i kommunal anställning 9.1.4 Tjänstgöring för befälsanställda 9.2 Förmåner vid tjänstgöring . . . . 9.2.1 Krigsavlöning 9.2.1.1 1962 års avlöningskungörelse 9.2.1.2 Frågan om militärt krigsavlöningsreglemente . 9.2.2 Familjesocialt stöd . . . . 9.2.2.1 Familjebidrag . . 9.2.2.2 Krigshjälp . . . . 9.2.3 Kommunalanställdas förmåner 9.2.4 Förmåner för befälsanställda Kapitel 10 1954 års värnpliktsavlöningsutrednings betänkande med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap och krig m. m. samt remissyttrandena däröver . . . . 10.1 V ärnpliktsavlöningsutredningens förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga 10.2 V ärnpliktsavlöningsutredningens förslag rörande förmåner för befälsanställda 10.3 Sammanställning av remissyttrandena 10.3.1 Allmänna synpunkter . . SOU 1973:40

131 131 131 131 132 132 132 132 132 132 133 133 133 134 134

137 138 138

10.3.2 Civilförsvarspliktigas förmåner 138 10.3.3 Befälsanställdas förmåner 140 10.3.4 Övriga synpunkter m. m. 140 Kapitel 11 UFV överväganden och förslag 11.1 Allmänna krav på förmånssystemet 11.2 Avvägning mot övrig totalförsvarstjänstgöring 11.2.1 Samordning med värnpliktstjänstgöring . . . 11.2.2 Samordning med frivillig tjänstgöring 11.2.3 Samordning med hemvärnstjänstgöring . . . . 11.2.4 Samordning med allmän tjänstepliktstjänstgöring 11.3 UFV förslag angående civilförsvarspliktigas förmåner under beredskap och krig

141 141 142 142 143 143 143

144 Bilaga 1 Fördelning på ålder, kön och avgångsålder av civilförsvarspliktiga inskrivna i lokala allmänna civilförsvaret den 1 juli 1972 147 Bilaga 2 Förmåner den 1 juli 1972 vid frivillig försvarsutbildning, hemvärnsutbildning samt värnpliktsutbildning 148 Bilaga 3 Civilförsvarsförmåner i Danmark och Norge 150 Bilaga 4 Förslag till Kungl. Maj: ts kungörelse om förmåner till civilförsvarspliktiga jämte kommentarer till kungörelseförslaget 154 Bilaga 5 Förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99) 168 Bilaga 6 Förslag till kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen (1946: 101) 171 Bilaga 7 Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl 172 7

Sammanfattning

Inom ramen för sitt uppdrag att allsidigt utreda systemet av förmåner vid obligatorisk och frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret lämnar UFV i detta sitt andra delbetänkande förslag till nytt förmånssystem vid civilförsvarstjänstgöring i fredstid samt under beredskap och krig.

Nuläge Civilförsvarsplikten omfattar både män och kvinnor i åldern 16-65 år. Den innebär i fredstid skyldighet att genomgå utbildning högst 30 dagar, eller i fråga om vissa kvalificerade befattningar, högst 60 dagar. Civilförsvarspliktig är också skyldig att delta i övning under högst 60 timmar under varje följd av tre år. För närvarande är de faktiska tjänstgöringstiderna avsevärt kortare än de maximala. Under utbildningsåret 1972/73 var den genomsnittliga utbildningstiden 4 - 5 dagar för omkring 6 6 % och 9 - 1 0 dagar för omkring 24%. För omkring 10% var den genomsnittliga utbildningstiden 1 5 - 2 0 dagar. UFV har sökt belysa civilförsvarets personalstruktur. Åldersskillnaden på elever vid samma utbildningskurs kan vara upp till ca 40 år. Av de civilförsvarspliktiga är ca 86 % män och 14 % kvinnor. Männens genomsnittsålder ligger över 47 år medan kvinnornas ligger under denna gräns. Ålders- och könsfördelningen varierar inom olika delar av organisationen. Totalt är ca 70 % över och ca 30 % i värnpliktsåldern. Vissa fullgör civilförsvarstjänstgöring i stället för värnplikt, andra utöver fullgjord värnplikt — före eller efter 47 års ålder. En del är vapenfria tjänsteSOU 1973:40

pliktiga eller genomgår bistånds- och katastrofutbildning. Andra, t. ex. kvinnorna, är helt fristående från värnplikten. Flertalet är förvärvsarbetande medan vissa är hemarbetande eller studerande. Tjänstgöring inom civilförsvaret fullgörs även av befälsanställda, som är från krigsmakten överförda reservofficerare. Civilförsvaret har således en markerat heterogen personalstruktur. Karakteristiskt för nuvarande förmånssystem är att det drar en skarp gräns i förmånshänseende mellan dem som är i respektive över värnpliktsåldern (yngre och äldre civilförsvarspliktiga). De yngre har i princip samma förmåner som krigsmaktens värnpliktiga under repetitionsutbildning, dvs. penningbidrag och eventuellt familjebidrag, samt erhåller dessutom i vissa fall utbildnings- och tjänstgöringspremier. De äldre uppbär civilförsvarspenning, som utgår med viss procent av den civila årsinkomsten och är knuten till den allmänna sjukförsäkringens sjukpenningklasser. Utbildningspremie kan tillkomma. Både yngre och äldre åtnjuter fri kost, fritt logi, fri sjukvård, fria resor samt ersättningar vid olycksfall. Kontantersättning utgår i princip endast vid heldagsutbildning och således ej vid övning. Kostnaderna för nuvarande kontantförmåner beräknas vid 116 000 utbildningsdagar till 6,6 mkr för budgetåret 1972/73. Erfarenheterna av det nuvarande förmånssystemet är att det inte är riktigt anpassat till den nuvarande personalstrukturen inom civilförsvaret. Därigenom uppfattas det som mindre rättvist. Ersättningarna blir beroende av ålder och kön. Kvinnorna får oftast de lägre ersättningarna. De äldre blir ofta Över9

kompenserade och de yngre underkompenserade i förhållande till den civila arbetsinkomsten. Värdemässiga förskjutningar mellan kontantförmånerna har skett. Familjebidragssystemet har visat sig vara mindre lämpligt för civilförsvaret. Förmånssystemet framstår som krångligt och administrativt betungande. Det inverkar även i viss utsträckning styrande på myndigheternas övningsplanläggning. UFV har vid sin kartläggning av nuvarande förmånssystem gjort jämförelser avseende de civilförsvarspliktigas ekonomiska situation. Jämförelserna avser inkomsten dels före och under tjänstgöringen och dels mellan civilförsvarspliktiga och vissa statstjänstemän och industriarbetare. Jämförelserna har skett utifrån vissa typfall och har avsett främst äldre civilförsvarspliktiga. Man kan konstatera att civilförsvarspenningen i kombination med skattefriheten är en förmånlig ersättning och normalt ger minst full kompensation för inkomstbortfallet. För nära nog samtliga typfall med mellan 1 0 0 0 - 4 000 kr/mån i civil arbetsinkomst uppstår en överkompensation. För en gift är denna högst ca 11 kr/dag och för ogift ca 5 kr högre. Är den civila inkomsten 4 0 0 0 - 4 300 kr/mån eller högre ger civilförsvarspenningen ingen överkompensation. Om värdet av fri mat men inte utbildningspremien medtas uppgår nettoinkomstökningen under tjänstgöringen till mellan ca 6—25 kr/dag. Inkluderas även utbildningspremien stiger överkompensationen till ca 21—39 kr/dag. Vid en civil arbetsinkomst av brutto 3 000 kr/mån. erhålls förmåner i form av civilförsvarspenning och fri mat som något överstiger lönen enligt löneklass A 27. UFV har gjort jämförelser mellan förmånerna för å ena sidan civilförsvarspliktiga samt å andra sidan frivilliga, hemvärnsmän och värnpliktiga inom krigsmakten.

Förmåner i fred Överväganden m. m. 10

om

alternativa

löneformer

Med inriktning på att inom ungefär oförändrad kostnadsram åstadkomma ett nytt förmånssystem, som är enkelt, praktiskt och rättvist samtidigt som det ger social trygghet, har olika löneformer och lönenivåer undersökts. Med de korta utbildningstider civilförsvaret har är ett enkelt och praktiskt system särskilt angeläget. De löneformer som undersökts benämns prestationslön, befattningslön, tjänstetidslön, behovslön och kompensationslön samt kombinering mellan dessa löneformer. UFV framhåller att det med hänsyn till arten och formerna för utbildningen samt avsaknaden av lämpliga metoder saknas behov av och förutsättningar för ett prestationslönesystem innebärande ersättning i förhållande till utbildningsresultatet. Behovslön avser ett system där lönen differentieras efter den enskildes försörjningsbörda och bostadskostnad. Den är närmast aktuell i kombination med någon av de övriga löneformerna. Fyra alternativ för tillämpning av behovslöneprincipen behandlas. Dessa är ett fast icke behovsprövat familjetillägg, ett system där kontantlönen utgår efter någon av två eller tre nivåer beroende på försörjningsplikt, samt nuvarande familjebidragssystem. Som fjärde alternativ upptas ett separat familjestöd avsett för de fall då en daglön som inkluderar normal kostnad för familjeförsörjning inte är tillräcklig på grund av särskilt stor försörjningsbörda och bostadskostnad. UFV finner att — om behovslönedifferentiering blir erforderlig — något av de två sistnämnda alternativen bör väljas. Kompensationslöneprincipen innebär att lönen utgår i förhållande till det individuella faktiska inkomstbortfallet. Det är utredningens principiella uppfattning att ett system med individuella löner inte är förenligt med civilförsvarspliktens ide. Tjänstgöringens art leder till att ersättningen bör utgå efter behov och insats och inte efter vad den enskilde skulle ha uppburit i lön om inte tjänstgöringen kommit emellan. Skillnader i uppgifternas art och utbildningens längd motiverar en befattnings- eller SOU 1973:40

tjänstetidslönedifferentiering. UFV förordar att kontantersättningen formellt bestäms efter utbildningens längd men avvägs så att hänsyn samtidigt tas till befattningsnivå. Kontantersättningen kan därvid utformas som en trappstegsmodell, där beloppet i början är lika för alla för att sedan höjas med vissa intervaller. Alternativt kan ersättningen göras olika beroende på kurslängd men beloppet i början och slutet av tjänstgöringstiden vara detsamma. UFV förordar det senare alternativet. En minskning av antalet ersättningsnivåer från åtta till tre eller fyra bedöms vara lämplig. Särskilda premier bör ej utgå. Tjänstetidslöneprincipen kan tänkas kombineras med en differentiering, som tar hänsyn till personalens sammansättning, främst i fråga om fullgjord värnplikt men även verksamhetsområde inom civilförsvaret. Om civilförsvarets olika personalkategorier skall avlönas efter sina respektive särskilda förhållanden blir en långtgående differentiering nödvändig. Systemet blir därmed oenhetligt och svåradministrerat. Någon form av kompromiss anser UFV måste accepteras. Olika alternativ till utformning av systemet med hänsyn till personalens ställning redovisas. Av dessa anser UFV att endast de alternativ som neutraliserar nuvarande gradering efter ålder och kön är lämpliga. Det enhetliga förmånssystemet bör tillämpas på samtliga civilförsvarspliktiga. Vid sidan om detta system bör ställas befälsanställda, civilförsvarschefer m. fl. samt- vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning vid tjänstgöring inom civilförsvaret. Verkskyddets och lokala allmänna civilförsvarets personal bör erhålla samma ersättningar. Utredningen anser att rätten till kontantersättning bör utvidgas till att gälla all heldagstjänstgöring, dvs. dygn under vilket minst 6 timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring m. m., och oberoende av om denna är utbildning eller övning.

Överväganden om alternativa lönenivåer Med utgångspunkt från övervägandena rörande olika löneformer m. m. har UFV undersökt några alternativa lönenivåer. Dessa betecknas som marknadsmässig lön, värnpliktsavlöning samt särskild civilförsvarslön. Tänkbara konstruktioner och nivåer för ett kompensationslönesystem har även klarlagts. Marknadslönesystemet har beräknats dels efter industriarbetarlönens genomsnitt inom egentlig industri och dels efter lönen för vissa jämförbara civila yrkesgrupper t. ex. brandmän. Marknadslönen bör vara skattepliktig inkomst och ej kompletteras med familjesocialt stöd. Det visar sig att ett sådant system i renodlad form slår alltför ojämnt och inte är tillräckligt anpassningsbart till civilförsvarets förhållanden. Det är inte heller helt lämpligt att löneförhållandena för civilförsvarspliktiga styrs av löneavtal som träffas för de aktuella löneledande civila grupperna. Kostnaderna beträffande kontantlönen för de två marknadslönealternativen beräknas till 9 - 1 1 mkr/budgetår. Övergång från civilförsvarspenning till värnpliktsförmåner — huvudsakligen penningbidrag och familjebidrag — och med de belopp som gäller från den 1 juli 1973 skulle för de undersökta typfallen innebära minskad ersättning på upp till 65 % för ensamstående och upp till 32 % för dem som har hustru och ett barn. Ur totalförsvarssynpunkt anser UFV att värnpliktsförmånssystemet är det principiellt riktigaste systemet för civilförsvaret. Skillnader i personalstruktur, de korta utbildningstiderna i fred samt avvägningen av förmånernas nivå mot de nuvarande finner UFV dock motivera avvikelser i förmånernas art och utformning mellan krigsmakten och civilförsvaret i fred. Övergång till värnpliktsförmåner bedöms medföra alltför stora minskningar för flertalet civilförsvarspliktiga. Kostnaderna för ett värnpliktsförmånssystem uppskattas till 5 — 5,5 mkr/budgetår. Kompensationslönen kan tänkas nivåbestämmas antingen som en generell civilförsvarspenning eller en skattepliktig ersättning

SOU 1973:40

på 90 % av årsinkomsten. Därmed nås överensstämmelse med det från den 1 januari 1974 gällande nya sjukpenningsystemet. Ett system med full ersättning för förlorad arbetsförtjänst och med ersättning enligt hittills gällande sjukpenningnormer redovisas även. I samtliga alternativ förutsätts en garanterad miniminivå och en övre gräns. Särskilt familjesocialt stöd förutsätts ej utgå. Utbildningspremie kan tillkomma. Övergång till ersättning enligt de nya sjukpenningnormerna innebär för t. ex. en ogift yngre civilförsvarspliktig tillhörande manskapet en nettoökning av kontantersättningen med 85—110% om den civila arbetsinkomsten utgör 2 500—3 000 kr/mån brutto. Övergång till civilförsvarspenning medför för denne en ökning av kontantersättningen med 144-188 %. För flertalet äldre civilförsvarspliktiga medför tillämpning av sjukpenningnormerna en inkomstminskning. Det är dock främst med hänsyn till kostnaderna och bristerna ur rättvisesynpunkt som UFV inte kan förorda ett kompensationslönesystem. Kostnaderna per budgetår beräknas till ca 11,3—11,4 mkr vid ett system med full kompensation och ca 10,2-10,4 mkr vid tillämpning av de nya sjukpenningnormerna. Beloppen avser den skattepliktiga kontantlönedelen. En generell skattefri civilförsvarspenning kostnadsberäknas till ca 8 mkr/ budgetår, eventuell utbildningspremie ej inberäknad. UFV framhåller att den nuvarande stora spännvidden mellan högsta och lägsta ersättning för elever i samma utbildningskurser bör reduceras och den övre kompensationsgraden normalt inte överstiga 100 %. Sådana principer som marknadsmässig lön, kompensationslön eller värnpliktsavlöning bör inte helt vara utslagsgivande för ett nytt förmånssystem. Ersättningsnivån bör i första hand avpassas efter den nuvarande totala genomsnittliga kontantersättningen till civilförsvarspliktig. En sådan civilförsvarslön kan lämpligen utgöras av daglön och daglönetillägg samt utformas enligt följande.

12 Förslag angående kontant civilförsvarslön — daglön och daglönetillägg Daglön. UFV föreslår att en enhetlig skattefri ersättning - daglön - utgår till alla civilförsvarspliktiga vid utbildning och övning. Daglönen ersätter tio av nuvarande ersättningsformer benämnda civilförsvarspenning, penningbidrag, tjänstgöringspremie, utbildningspremie, tillägg till tjänstgöringspremie samt de fem olika formerna av familjebidrag. Alla civilförsvarspliktiga utom undsättningskårernas värnpliktiga indelas vid utbildning i fyra daglönegrupper med hänsyn till utbildningens sammanlagda längd i dagar enligt följande. Daglcmegrupp

Utbildningens längd i dagar

Daglönebelopp i kr

I 11 111 IV

1 - 7 8 - 14 15 - 21 22-

50 60 70 80

Lundsättningskårerna ingående uppskovsvärnpliktiga hänförs till daglönegrupp I och, i fråga om värnpliktigt plutonsbefäl, grupp II. Daglönen skall i princip täcka kostnaderna för bostad, familjeförsörjning och övriga löpande omkostnader för den civilförsvarspliktige. Daglönebeloppet 50 kr motsvarar ungefär nuvarande kostnad för penningbidrag och familjebidrag till gift menig värnpliktig, som är försörjningsskyldig mot hustru och ett barn och har en månatlig bostadskostnad på 500 kr. Vid övning i direkt anslutning till utbildning utgår samma ersättning som vid utbildning. Daglönen vid annan övning bör utgå med ett för alla enhetligt belopp utan anknytning till gruppindelningen. Beloppet bör motsvara den lägsta föreslagna daglönen under utbildning eller, med hänsyn till övningarnas kortvarighet, ett reducerat daglönebelopp. Berättigade till sådan ersättning bör vara de som deltager i heldagsövning oberoende av vilken veckodag övningen infaller på. Förslaget om daglön vid utbildning och övning beräknas medge avsevärt förenklad administration för myndigheter och verkskyddspliktiga företag. SOU 1973:40

Daglönetillägg m. m. För de undantagsfall då daglönen till följd av särskilt stor försörjningsskyldighet och bostadskostnad inte når upp till socialhjälpsnivå föreslås daglönetillägg utgå. UFV framhåller att en generell uppräkning av daglönen så att en förstärkning av denna blir överflödig skulle medföra stora kostnader. Det är även viktigt att de värnpliktiga inom civilförsvaret garanteras en ersättning som inte understiger vad värnpliktiga inom krigsmakten erhåller och vad som kan utgå i socialhjälp. Detta kräver någon form av behovsprövat tillägg. Det föreslagna daglönetilläggets storlek motsvarar skillnaden mellan daglönen och socialhjälpens grundbelopp. Det fastställs genom individuell prövning efter vissa schablonmässiga regler. Bidragsberättigade skall vara make/maka, minderårigt barn, sammanboende med gemensamt barn samt husföreståndarinna eller motsvarande under viss förutsättning. För att medge en enkel behovsprövning föreslås att månatlig civil inkomst i familjen upp till 500 kr skall utgöra fribelopp. Överskjutande del påverkar helt tillägget. Antalet berättigade till daglönetillägg beräknas till ca 10% av de årligen utbildade. Särskild ansökan skall,-j inges. Vid övning som inte sker i direkt anslutning till utbildning utgår ej daglönetillägget. UFV anser att skatteplikt inte nu bör införas för det föreslagna ersättningssystemet. Bara om skattefriheten upphävs för de värnpliktigas grundförmåner bör motsvarande omläggning övervägas för civilförsvarslönen. Utöver att daglönetillägget genom anknytning till basbeloppet medger viss värdesäkring bör daglönen indexregleras. Genomförandet härav bör samordnas med eventuellt kommande beslut om värdesäkring av värnpliktsförmånerna i anledning av UFV tidigare förslag därom. I avvaktan härpå bör daglönen utgå med föreslagna nominella belopp. I fråga om naturaförmånerna fri kost, fritt logi, fria resor och fri sjukvård samt de olika kontanta ersättningarna för dessa föreslås vissa smärre förbättringar. Det särskilda olycksfallsskyddet föreslås omfatta även SOU 1973:40

verkskyddets personal. Övriga ersättningar vid skada och sjukdom föreslås i vissa avseenden samordnas med de värnpliktigas grundläggande ekonomiska skydd vid skada och sjukdom.

Kostnader Totalkostnaden för föreslagen daglön och daglönetillägg kostnadsberäknas vid 116 000 utbildningsdagar till 7 mkr/år, varav ca 0,9 mkr utgör arbetsgivarnas kostnader för verkskyddspersonalens kontantförmåner. Den genomsnittliga dagskostnaden, som för kontantförmånerna budgetåret 1972/73 utgjorde 57: 15 kr, blir för daglönen ca 58: 80. UFV förslag till nytt förmånssystem beräknas medföra en total årlig kostnadsökning på 0,4 mkr vid oförändrad utbildningsvolym. Härav faller 40 000 kr/år på arbetsgivarna. Då UFV enligt direktiven skall utgå från ungefär nuvarande förmånskostnader saknas utrymme för förslag om visst belopp för daglön under heldagsövning. Utredningen framhåller dock att om den planerade övningsvolymen om 80 000 övningsdagar tas ut som heldagsövningar och ersättningen sätts till exempelvis 25 — 50 kr per sådan övningsdag blir kostnadsökningen för kontantförmåner 2 - 4 mkr/år eller ca 3 0 - 6 0 %.

Förmåner under beredskap och krig Gällande ordning Civilförsvarspliktiga är under beredskap och krig skyldiga att tjänstgöra inom civilförsvaret i den utsträckning som blir erforderlig. För särskilt uttagna kan tjänstgöring ske inom krigsmakten i vissa ej stridande befattningar. Nuvarande för fred främst avsedda förmåner enligt 1962 års avlöningskungörelse skall tillämpas även under beredskap och krig i den mån inte särskilda bestämmelser därom framdeles utfärdas. För yngre civilförsvarspliktiga gäller familjebidragsförordningen. I förekommande fall kan lagen om krigshjälp tillämpas. 13

Förslag rörande principerna för förmånernas utformning UFV föreslår som huvudregel för civilförsvarsförmånerna under beredskap och krig att de civilförsvarspliktiga jämställs med krigsmaktens värnpliktiga. Detta innebär att för de civilförsvarspliktiga skall - med de eventuella avvikelser som civilförsvarets särförhållanden kan motivera i vissa avseenden — tillämpas de förmånsbestämmelser som gäller för krigsmaktens värnpliktiga. I de fall jämställdheten med värnpliktiga kan medföra lägre ersättning än under fre ds tjänst goring, utan att den sociala tryggheten upphör, får detta accepteras under krigsförhållanden. Det tilltänkta militära krigsavlöningsreglementet bör enligt UFV i princip vara normgivande för civilförsvarspliktiga i allmänhet. Av UFV för fredstid föreslagen daglön och daglönetillägg bör kunna tillämpas under viss övergångstid vid beredskapstillstånd. Utredningen diskuterar olika alternativ för hur övergången från fredsförmåner till särskilda beredskaps- och krigsersättningsregler lämpligen bör ske. För kommunalanställda vid tjänstgöring jämlikt 20 § civilförsvarslagen samt, liksom i fred, för verkskyddets civilförsvarspliktiga har respektive arbetsgivare att svara för kostnader för utgående förmåner. I fråga om verkskyddspersonalen föreslår UFV att vederbörande arbetsgivare, i stället för att tillämpa för övriga civilförsvarspliktiga gällande förmåner, ges möjlighet att utbetala ordinarie lön och de tillägg som normalt kan utgå.

1.1 Inledning

Direktiven

Kungl. Maj:t bemyndigade den 16 oktober 1970 chefen för försvarsdepartementet att tillkalla en sakkunnig med uppdrag att företa utredning rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. Utredningen rörande systemet för förmåner åt värnpliktiga m. fl. har arbetat under den förkortade benämningen UFV. UFV påbörjade sitt arbete omkring månadsskiftet januari/februari 1971. Utredningen har tidigare till departementschefen överlämnat ett delbetänkande benämnt Värnpliktsförmåner (SOU 1972:68-69). I betänkandet redovisade UFV principförslag rörande förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga. UFV framhöll att den efter överlämnandet av betänkandet Värnpliktsförmåner avsåg att fortsätta med de övriga frågor som ingår i uppdraget, nämligen förmåner för civilförsvarspliktiga, hemvärnspersonal samt frivillig personal under sådan tjänstgöring som personalen enligt avtal har åtagit sig att fullgöra under fredstid. Härtill kommer detaljförslag rörande förmåner för värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och inskrivningsskyldiga. I nu föreliggande betänkande behandlas förmåner för civilförsvarspliktiga. I de delar direktiven berör de civilförsvarspliktiga anförde departementschefen följande. Tjänstgöring i fredstid för totalförsvaret kan åläggas även i form av civilförsvarsplikt enligt SOU 1973:40

civilförsvarslagen (1960:74). Under det att värnplikt gäller endast män i åldern 18-47 år gäller civilförsvarsplikt både män och kvinnor i åldern 16-65 år. Civilförsvarspliktig är skyldig att tjänstgöra högst 30 dagar eller, i fråga om vissa kvalificerade befattningar, högst 60 dagar för utbildning samt högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår för övning. Värnpliktig eller vapenfri tjänstepliktig som har skrivits in i civilförsvaret kan åläggas tjänstgöring inom gränserna för den tjänstgöringsskyldighet som han har som värnpliktig eller vapenfri tjänstepliktig. Om ersättning vid civilförsvarstjänstgöring finns bestämmelser i kungörelsen (1962:619) om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga. Därjämte har bl. a. familjebidragsförfattningarna tillämpning på civilförsvarspliktig. Förmånerna vid tjänstgöring inom civilförsvaret överensstämmer i huvudsak med värnpliktsförmånerna. Till civilförsvarspliktig som är över värnpliktsåldern utgår dock civilförsvarspenning i stället för penningbidrag och familjebidrag. Civilförsvarspenningen beräknas till skillnad mot andra ersättningar efter förlorad arbetsförtjänst. Ersättning utgår i regel inte vid övning utan endast vid utbildning och då bara för dygn varav minst sju timmar har tagits i anspråk. Ersättning för skada till föjd av olycksfall under militärtjänstgöring och vapenfri tjänst utgår enligt bestämmelserna i militärersättningsförordningen (1950:261). Motsvarande bestämmelser för civilförsvarspliktiga finns i förordningen (1954:249) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Vid sidan om dessa båda författningar gäller lagen (1962:381) om allmän försäkring. Efter mönster av det frivilliga kollektiva olycksfallsförsäkringssystemet som regelmässigt förekommer inom det civila arbetslivet har värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga som skadas under tjänstgöring rätt till särskild ersättning enligt kungörelsen (1969:761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. I detta sammanhang bör också nämnas att värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och vissa civilförsvarspliktiga har samma grupplivförsäkringsskydd vid dödsfall som arbetstagare i 15

statens tjänst. Bestämmelser om grupplivförsäkringen finns i kungörelsen (1963: 243) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Vid en bedömning av här anförda förmåner bör viss hänsyn också tas till de personalvårdande insatser som kommer de värnpliktiga m. fl. till del.

Nuvarande förmånssystem regleras i flera olika författningar, som genom ändringar och tillägg har blivit alltmer svåröverskådliga och besvärliga att tillämpa. Systemet har också blivit svårt att bedöma när det gäller kostnaderna. Systemet har kommit att innefatta mindre lämpliga gränsdragningar, som bl. a. innebär svårmotiverade olikheter i fråga om ersättningar vid samma slag av tjänstgöring. Det har över huvud taget blivit mycket svårt att få en helhetsbild av förmånstypernas inbördes sammanhang och avvägning. För civilförsvarets del redovisas problem av här angivet slag i en departementspromemoria med vissa synpunkter och förslag angående de civilförsvarspliktigas avlöningsförmåner (Fö stencil 1967:17). Med hänsyn till vad jag här har anfört bör en sakkunnig nu tillkallas för att företa en allsidig utredning beträffande systemet av förmåner vid obligatorisk tjänstgöring i fredstid inom totalförsvaret för utbildning och övning liksom även vid inskrivning av värnpliktiga. Utredningen bör självfallet väsentligen avse förmåner åt värnpliktiga, vapenfria tjänstepliktiga och civilförsvarspliktiga men bör också omfatta förmåner åt hemvärnspersonal och frivillig A- och B-personal under sådan tjänstgöring som personalen enligt avtal har åtagit sig att fullgöra under fredstid. Utredningen bör utgå från de värnpliktigas m. fl. behovs- och förmånssituation och därvid söka göra en bedömning av hur förmånerna bör avvägas för att man skall kunna uppnå att föreliggande behov tillgodoses så rättvist som möjligt. Utredningen bör avse både förmånssystemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet samt systemets administrering. Den sakkunnige bör utgå från ungefär nuvarande totala kostnader för förmåner åt värnpliktiga m. fl. När det gäller de kategorier som tas i anspråk för obligatorisk tjänstgöring, ävensom beträffande tjänstgöringens omfattning, längd och fördelning, bör den sakkunnige utgå från nuvarande ordning men även beakta sådana ändringar som kan komma att aktualiseras under utredningstiden. Man bör också beakta behovet av att systemet även därefter måste kunna fortlöpande anpassas till ändrade betingelser. Truppbefälet bör inte mer än nödvändigt belastas med systemets administrering. Ett grundläggande krav på förmånssystemet är att det skall vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av den som fullgör tjänstgöringen och även i övrigt ha positiv effekt på denna. Systemet måste också innefatta möjligheter att ge förmånstagarna social trygghet även när de fullgör den medborgerliga skyldighet som tjänstgöringen är. Med beaktande av detta bör den sakkunnige överväga vilka principer som var för sig eller i kombination bör vara vägledande vid utformningen 16

av ett lämpligt förmånssystem. Sådana principer kan t. ex. vara en princip som innebär att bidrag m. m. utgår i mån av behov, en princip som innebär att bidragen betraktas som ersättning för utfört arbete och en princip som avväger bidragen med beaktande av den civila arbetsförtjänst som går förlorad. Det kan vidare tänkas att man bör tillämpa skilda principer vid olika slag av tjänstgöring. Ersättningsformer som ger uttryck för behovsprincipen kombinerade med olika former av premier m. m. kan tänkas innebära den lämpligaste lösningen vid längre tjänstgöring, t. ex. värnpliktigas grundutbildning, under det att ersättning motiverad utifrån förlorad arbetsförtjänst kan utgå vid korttidstjänstgöring. Vidare kan lättadministrerade, mer schematiska ersättningsformer tänkas vara motiverade när det gäller tjänstgöring under mycket kort tid t. ex. vid mobiliseringsövning, viss tjänstgöring inom civilförsvaret och vid inskrivningsförrättning. I detta sammanhang bör också beaktas de problem som uppstår vid avvägningen mellan generella förmåner av typen penningbidrag, som alla kan tillgodogöra sig direkt och andra mera selektiva förmåner, t. ex. premier för viss utbildning eller sådana reseförmåner, som betyder mer för dem som har långa resor till och från tjänstgöringsplatsen än för andra. Den sakkunniga bör också uppmärksamma sådana problem som rör förmånssystemets samordning med andra förekommande bidrags- och ersättningsformer, inom och utom försvarets område, och med skattelagstiftningen samt samråda med pågående utredningar på detta område. Vidare bör undersökas om man genom t. ex. särskilda ersättningsformer kan hjälpa värnpliktiga m. fl. med stora utgifter för t. ex. amorteringar under tjänstgöringstiden. Även om utredningen avser förmåner under fredstjänstgöring, bör likväl också övervägas möjligheterna att utforma systemet så att det om möjligt kan anpassas till de särskilda förhållanden som råder under beredskap och krig. Utredningsarbetet bör bedrivas så att den sakkunnige i första hand kan successivt överlämna resultatet av principöverväganden och därefter fortsätta sitt arbete med mera detaljerat utformade förslag. Därvid bör också läggas fram de förslag till nya författningar eller ändringar i gällande författningar som övervägandena ger anledning till.

1.2 Utredningsarbetets

bedrivande

Utredningens översyn av civilförsvarsförmånerna inleddes i november 1972. Studiebesök har företagits vid civilförsvarsskolan i Rosersberg. U F V har vidare haft överläggningar med representanter för civilförsvarsstyrelsen o m civilförsvarspersonalens förmåns- o c h tjänstgöringsvillkor samt informerats o m styrelsens studie r ö r a n d e civilförsvarsutbildningens framtida organisation. GeSOU

1973:40

nom medverkan av Sveriges beskickningar i Danmark och Norge har uppgifter erhållits om civilförsvarsförmånerna i respektive länder. UFV har under hand haft kontakt med bl. a. yrkesskadeförsäkringskommittén och Svenska arbetsgivareföreningen. Parallellt med översynen av civilförsvarsförmånerna har utredningens sekretariat följt upp frågor rörande de värnpliktigas förmåner. Sekretariatet har bl. a. bevistat 1973 års värnpliktskonferens. För att beaktas vid fullgörandet av utredningens uppdrag i vad avser översyn av de civilförsvarspliktigas förmåner har Kungl. Maj:t till UFV överlämnat följande ärenden: 1954 års värnpliktsavlöningsutrednings betänkande den 28 november 1962 med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap och krig m. m. (stencil In 1962:16) jämte yttranden däröver, promemoria angående översyn av bestämmelserna om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga (stencil In 1966:8, Fö 1967:17) jämte yttranden däröver, civilförsvarsstyrelsens framställning den 14 juni 1968 angående ersättningar till civilförsvarspliktiga vid flygtjänstgöring, i den mån framställningen inte har avgjorts genom Kungl. Maj:ts beslut den 17 januari 1969. Under tiden för arbetet med de civilförsvarspliktigas förmåner har UFV efter särskilda remisser avgett yttranden till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet dels den 8 november 1972 över försvarets personalvårdsnämnds framställning den 1 september 1972 angående anordningar för service av värnpliktigas privata fordon, dels ock den 9 mars 1973 över försvarets personalvårdsnämnds framställning den 29 januari 1971 angående uttag för motorvärmare vid krigsmaktens förband. UFV har vidare efter remiss avgivit yttrande den 28 augusti 1973 till statsrådet och chefen för försvarsdepartementet såvitt avser frågan om förmåner vid civilförsvarsövning med anledning av civilförsvarsstyrelsens framställning den 15 maj 1973 angående försök med nytt utbildningsprogram. 2-SOU

1973:40

1.3 Allmänna

förutsättningar

UFV framlägger i detta betänkande förslag rörande systemet av ekonomiska och sociala förmåner åt civilförsvarspliktig personal. Häri innefattas de förmåner som f. n. regleras i 1962 års avlöningskungörelse, familjebidragsförordningen och författningar om ersättning vid skada och sjukdom under civilförsvarstjänstgöring. UFV har därmed inte ansett sig ha anledning att behandla frågor rörande civilförsvarspersonalens förläggningsförhållanden och liknande standardvillkor. Förslag framläggs om förmånssystemet för dels fredstid och dels beredskapstillstånd och krig. Med hänsyn till utredningens direktiv framlägger UFV förslag i huvudsak endast beträffande sådan personal som med stöd av civilförsvarslagen fullgör civilförsvarsplikt i egentlig mening. Civilförsvarstjänst fullgörs av ett flertal andra personalkategorier utan att tjänstgöringen är att anse som civilförsvarsplikt. Här avses civilförsvarschefer med ställföreträdare, distriktschefer, instruktörer och instruktörselever, befälsanställda samt frivillig personal ur frivilliga försvarsorganisationer. Förmånerna för nämnda kategorier regleras genom särskilda bestämmelser. Frågor om ändring av dessa särskilda bestämmelser innefattas, med undantag för frivilligpersonalen, således inte i UFV uppdrag. För att en helhetsbild skall erhållas redovisar UFV dock i korthet innebörden av nämnda bestämmelser samt vissa överväganden rörande avgränsningen i förmånshänseende mellan sistnämnda kategorier och de som innefattas i UFV förslag till nytt förmånssystem. Med civilförsvarspliktiga jämställer UFV i detta sammanhang personal som frivilligt inskrivs i civilförsvaret jämlikt 17 § 3 st civilförsvarslagen. Personal vid undervisnings- eller vårdanstalt, som avlönas jml 60 § civilförsvarslagen, behandlas icke i UFV förslag. Förslag till ny Kungl. Maj:ts kungörelse om förmåner till civilförsvarspliktiga samt förslag till de övriga författningsändringar, som blir aktuella om UFV förslag till nytt förmånssystem genomförs, framläggs även. 17

Författningsförslagen 4-7.

redovisas i bilagorna

I betänkandet användes uttrycket lön, t. ex. daglön och civilförsvarslön. Uttrycket daglön har gammal hävd inom civilförsvaret. Det användes i det ersättningssystem som tillämpades åren 1940—1962 samt i det som föreslogs i 1966 års departementspromemoria angående översyn av bestämmelser om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga (se kapitel 4). Även med hänsyn till konstruktionen av det ersättningssystem, som UFV föreslår för civilförsvaret, används uttrycken daglön och civilförsvarslön. UFV använder uttrycken yngre och äldre civilförsvarspliktiga synonymt med begreppen civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern. Med yngre civilförsvarspliktig avses således den som fullgör tjänstgöring som civilförsvarspliktig före det kalenderår under vilket han fyller 48 år. Äldre civilförsvarspliktig är den som fullgör motsvarande tjänstgöring efter det kalenderår, under vilket han fyller 47 år. UFV kostnadsberäkningar beträffande ersättning vid utbildning grundar sig på 116 000 elevdagar, vilket är den ungefärliga utbildningsvolym som beräknas gälla fram till den 1 juli 1976 när de vapenfria tjänstepliktigas utbildning inom civilförsvaret undantagits. Härav faller ca 15 000 elevdagar på verkskyddet. Kostnader för verkskyddsutbildning och -övning har vederbörande företag att svara för.

Fredstid 2

Historik

2.1 Utvecklingen av civilförsvarets och organisation

uppgifter

Civilförsvarets uppkomst kan dateras till 1930-talets början. Då vidtogs på initiativ av enskilda organisationer och personer åtgärder för att ge civilbefolkningen skydd i händelse av krig. Åtgärderna avsåg uteslutande skydd mot verkningarna av luftanfall. Sveriges riksförbund för civilt luftskydd bildades i början av 1937. Förbundet blev en samlande organisation för luftskyddsarbetet. Först sedan riksdagen 1937 antagit den första luftskyddslagen (1937:504) inleddes den statliga och kommunala luftskyddsverksamheten. Ledningen av luftskyddsverksamheten lades då i princip på länsstyrelserna såsom länets högsta polismyndighet samt på polischeferna. Härjämte tillskapades ett centralt organ, luftskyddsinspektionen, som dock enbart gavs en konsultativ befogenhet. Luftskyddet definierades i luftskyddslagen såsom åtgärder av icke-militär natur avsedda att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådana anfall. Verksamheten innefattade bl. a. varnande av befolkningen vid luftanfall, kollektivt skydd mot bomb- och gasverkningar, tilldelning av gasmasker, anordningar för vård av skadade och skydd av driften vid tekniska verk. Även efter tillkomsten av luftskyddslagen blev luftskyddsarbetet för en tid framåt till stor del beroende av enskilda organisationers och SOU 1973:40

personers initiativ. Efter hand fick dock länsstyrelsernas och de kommunala myndigheternas insatser för luftskyddet större betydelse. När lagen om förfoganderätt för luftskyddets behov (1938:90) trädde i kraft i april 1940 gavs ett mera fast grepp om luftskyddsorganisationens uppbyggnad. Initiativ och ledning av luftskyddets uppbyggnad övertogs successivt av luftskyddsmyndigheterna, som utgjordes av länsstyrelserna och luftskyddscheferna i enlighet med av luftskyddsinspektionen utfärdade anvisningar. Beroende på bristande erfarenheter och enhetliga regler för organisationen samt den ökade spänningen inför det internationella läget kom denna luftskyddsorganisation, som i forcerad takt formades under krigsåren, inte att vila på någon enhetlig och i alla delar genomtänkt grund. I luftskyddets uppgifter ingick från början även att handha planläggningen av utrymning från större städer och andra samhällen liksom inkvartering av evakuerade. Efter krigsutbrottet befanns dock nödvändigt bryta ut denna planläggning och lägga den under statens utrymningskommission. Under dess ledning bildades nu successivt en ny civil försvarsorganisation, utrymningsorganisationen. Den byggde i vad rörde inkvarteringen helt på särskilda kommunala organ, inkvarteringsnämnderna samt särskilt tillskapade tillsynsorgan, inkvarteringscheferna. In19

kvarteringscheferna och inkvarteringsnämnderna underställdes kommissionen med länsstyrelserna som mellaninstans. Utrymningsorganisationen reglerades genom utrymningslagen (1941:582) och utrymningskungörelsen (1941:588). Tillkomsten av denna särskilda utrymningsorganisation var en i dåvarande läge nödvändig improvisation. Under denna utveckling hade skogsbrandsförsvaret förblivit en för sig bestående försvarsorganisation. Vidare ombesörjdes undanförselärenden av den särskilt inrättade centrala undanförselbyrån. I detta läge befanns det nödvändigt att se över inte bara luftskyddsorganisationen utan också den inbördes samordningen mellan de olika civila försvarsgrenarna samt samordningen gentemot det militära försvaret. Av denna anledning tillkallades 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, som i juni 1943 lämnade ett betänkande med förslag till folkskyddslag m. m. (SOU 1943:27). De sakkunnigas förslag visade sig emellertid behöva omarbetas och därför tillsattes en ny utredning, 1943 års civilförsvarsutredning, som i februari 1944 lämnade ett betänkande med förslag till civilförsvarslag m. m. (SOU 1944:5). Förslaget innebar att civilförsvaret skulle förbli en rent civil organisation och svara för de uppgifter som tidigare låg på luftskyddet, utrymningsorganisationen och skogsbrandsorganisationen under krig. Under Kungl. Maj:t skulle en genom sammanslagning av luftskyddsinspektionen och utrymningskommissionen bildad civilförsvarsstyrelse svara för den centrala ledningen. Länsstyrelsen skulle vara civilförsvarets ledande organ i mellaninstans och den byggdes därför ut med försvarsavdelningar under ledning av en civilförsvarsdirektör. Organisationen i botteninstans skulle enligt förslaget utgöras av civilförsvarsområden under ledning av en civilförsvarschef. I varje civilförsvarsområde skulle finnas allmänt civilförsvar och särskilt civilförsvar, det sistnämnda bestående av verkskydd och hemskydd. 1943 års civilförsvarsutrednings förslag lades till grund för propositionerna 1944:268-270, som riksdagen antog med 20

vissa justeringar. En ny civilförsvarslag (1944:536)' och ny civilförsvarskungörelse (1944: 646) 2 trädde i kraft den 1 december 1944. Samtidigt upphävdes tidigare gällande författningar på området med undantag för förordningen om utrymningshjälp (1940:215), som upphävdes 1964 när lagen om krigshjälp (1964:47) trädde i kraft. 1944 års civilförsvarslag begränsades att gälla fem år. En ny utredning - 1945 års civilförsvarsutredning - hade att lägga fram förslag om civilförsvarets utformning och fortsatta bestånd. På grundval av utredningens förslag (SOU 1947:10) beslutade 1948 års riksdag (prop. 1948:81) om vissa ändringar i civilförslagslagen, som därmed även gavs en icke tidsbegränsad giltighet fr. o. m. den 1 juli 1949. Riksdagsbeslutet innebar också att staten i princip tog över ansvaret och kostnaderna för civilförsvaret. Genom statsmakternas beslut 1948 blev i stort sett civilförsvarets uppgifter och verksamhet fram till 1959-1960 bestämda. 1948 års beslut innefattade dock inte den personella och materiella omfattningen av organisationen eller dess kostnader. I syfte att klarlägga civilförsvarets behov och verksamhet i fred och krig samt utarbeta organisations- och personalförslag m. m. för civilförsvaret tillkallades 1953 en utredning — 1953 års civilförsvarsutredning. Förutom ett delbetänkande 1955 framlade utredningen i februari 1958 ett huvudbetänkande i frågan (SOU 1958:13) benämnt Civilförsvarets organisation. Vissa ytterligare betänkanden (stencilerade) lämnade utredningen i juni och september 1958 och januari 1959. På grundval av civilförsvarsutredningens delbetänkande i november 1955 (stencilerat) drog 1956 års riksdag (prop. 1956:185) upp riktlinjer för en utrymningsplanläggning och för det fortsatta skyddsrumsbyggandet. Det huvudbetänkande (SOU 1958:13) som civil1 ändr. 1945:760, 1947:338, 1948:432, 1950:46, 1951:271, 289, 1952:91, 1956:593, 1957:87. 2 ändr. 1946:638, 1949:28, 379, 617, 1950: 405, 1951: 564, 672, 1952: 498, 1955: 638, 1956:594.

SOU 1973:40

försvarsutredningen lämnade i februari 1958 lades till grund för 1959 års riksdagsbeslut (prop. 1959:114) rörande principerna i övrigt för civilförsvaret, främst angående den skade avhjälp ande verksamheten samt civilförsvarets organisation i krig och fred. Civilförsvarets nuvarande uppgifter och organisation fastställdes i sina huvuddrag genom nämnda beslut av 1956 och 1959 års riksdagar. Huvudpunkterna i 1959 års riksdagsbeslut innebar i huvudsak följande i vad avser civilförsvarets uppgifter och organisation. Civilförsvarets uppgifter skulle vara oförändrade men verksamheten koncentreras till skydd av civilbefolkning och egendom mot skador av fientliga anfall samt att rädda överlevande vid sådana anfall. I enlighet härmed överfördes vissa uppgifter från civilförsvaret till andra samhällsorgan, bl. a. säkerhetstjänst, röjnings- och reparationstjänst, bombröjning samt undanförsel och förstöring. Ett lokalt allmänt civilförsvar skulle enligt principbeslutet alltjämt finnas men dess i fred inskrivna personal minskas till inte fullt hälften. Befälsrekryteringen gavs större vikt och befälet skulle i viss utsträckning utgöras av reservofficerare och värnpliktiga underofficerare (plutonsbefäl). Härutöver skulle civilförsvaret tillföras ett ökat antal värnpliktiga med uppskov. 1 Enligt principbeslutet skulle vidare verkskydden behållas bara på orter med mer än 5 000 invånare och blott för anläggningar med mer än 100 anställda. Inskriven personal i verkskydden minskades avsevärt och verkskyddsorganisationen förenklades. Hemskyddsorganisationen utgick helt. Detta medförde att antalet i civilförsvaret inskrivna minskades med ca 150 000 personer. Självskydd förutsattes kunna ske utan någon särskild personell organisation. Civilförsvarsstyrelsens organisation ändrades och inom länen överflyttades civilförsvarschefernas administrativa uppgifter till länsstyrelsernas civilförsvarssektioner vilka förstärktes. Civilförsvarsskoleorganisationen byggdes ut och reformerades. Vid 1959 års riksdagsbeslut om civilförSOU 1973:40

svarets organisation fattades även principbeslut om att en särskild reservbefälskår skulle bildas inom civilförsvaret. Förslag därom hade framförts av överbefälhavaren och civilförsvarsstyrelsen. Reservbefälet skulle enligt beslutet rekryteras till både det lokala och det regionala allmänna civilförsvaret på så sätt att omkring 700—800 reservofficerare överfördes till civilförsvaret. 1960 års riksdag beslutade (prop. 1960: 5) ersätta 1944 års civilförsvarslag med en ny civilförsvarslag, anpassad till de principer för civilförsvarets organisation och verksamhet, som antogs av 1959 års riksdag i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslogs i proposition 1959:114. Den nya civilförsvarslagen (1960: 74 2 ) trädde till huvudsaklig del i kraft den 1 juli 1960 och är fortfarande gällande med de ändringar som senare beslutats. Ytterligare föreskrifter meddelades i 1960 års civilförsvarskungörelse (1960: 377 3 ). Den fortsatta utvecklingen av civilförsvaret enligt de principer som antogs 1956 och 1959 bl. a avseende civilförsvarets inriktning och anslagsramar har fastställts genom 1961 års försvarsbeslut (prop. 1961:1 bil 13) på förslag av 1960 års försvarskommitté (SOU 1960:40), av 1963 års riksdag (prop. 1963:86) på grundval av 1962 års försvarskommittés förslag samt vid 1968 års riksdag (prop. 1968:110) efter förslag från 1965 års försvarsutredning (SOU 1968:10). Nu gällande ramar för och inriktning av civilförsvaret fastställdes av 1972 års riksdag (prop. 1972: 75) i enlighet med förslag från 1970 års försvarsutredning (SOU 1972:4).

1 Omfattar värnpliktiga vilka jml uppskovskungörelsen (1959: 146) medgivits befrielse från inkallelse till tjänstgöring jml 28 § värnplikt slagen under beredskap och krig för att tillgodose oundgängligt behov av personal för det totala försvaret i övrigt. 2 Ändr. 1960:654, 1964:65, 1964:213, 1966:103, 1966:418, 1967:247, 1967:897, 1969:63, 1970:308, 1971:485, 1971:619, 1972:724. 3 Ändr. 1967:898, 1969:360, 1972:457, 1972:728.

2.2 Civilförsvarspliktens veckling

tillkomst

och ut-

Rekryteringen till luftskyddet var i princip frivillig. Luftskyddslagen (1937:504) ålade sålunda inte den enskilde någon luftskyddsplikt. Dock fanns under luftskyddstillstånd vissa möjligheter till tvångsuttagning för luftskyddets behov enligt 1940 års lag om förfoganderätt för luftskyddets behov. Kommunerna hade nämligen skyldighet att på länsstyrelsens anfordran utan ersättning ställa kommunala kårer eller annan personal hos kommunen till förfogande för luftskyddstjänst med vissa angivna begränsningar. Länsstyrelsen hade enligt lagen rätt att ta ut erforderlig personal i åldrarna 1 8 - 6 0 år om det behövdes för luftskyddet. För utrymningsorganisationen och brandförsvaret fanns vissa föreskrifter om tjänsteplikt. Enligt utrymningslagen (1941:582) kunde personer i åldrarna 16—70 år åläggas att under utrymning utföra visst arbete. Den nuvarande civilförsvarsplikten tillkom i och med att 1944 års riksdag antog 1944 års civilförsvarslag (1944:536). I 1944 års civilförsvarslag föreskrevs att varje i riket boende svensk medborgare från 16 års ålder och till och med 65 års ålder var skyldig att fullgöra civilförsvarsplikt. Under civilförsvarsberedskap gällde enligt lagen ingen begränsning av tjänstgöringsskyldigheten. I övrigt var skyldigheten att tjänstgöra för utbildning och övning begränsad till 30 timmar per år. Under kriget bedrevs en omfattande utbildning för verkskydd. För att säkerställa civilförsvarets personalbehov i konkurrensen med andra försvarsorganisationer kunde enligt lagen inskrivning ske av civilförsvarspliktiga. Sådan inskrivning som ägde rum för all personal i allmänna civilförsvaret och vissa befattningshavare i särskilda civilförsvaret, huvudsakligen befäl, medförde skyldighet för de inskrivna att deltaga i utbildning eller övning under högst 60 timmar årligen. Kungl. Maj:t skulle meddela närmare bestämmelser angående civilförsvarspliktens omfattning. I februari 1945 utfärdades med stöd av 22

detta bemyndigande en kungörelse (1945:24) med föreskrifter om civilförsvarsplikt under år 1945. Enligt denna skulle bl. a. den s. k. grundläggande civilförsvarsutbildningen inskränkas till fyra åldersklasser. Under 1946 inskränktes tjänstgöringsplikten för utbildnings- och övningsändamål ytterligare. Denna ordning bibehölls även 1947 och viss tid under 1948. Under dessa år förelåg, förutom för i det allmänna civilförsvaret inskrivna, utbildningsskyldighet endast för befäl och ersättare för befäl. Åren närmast efter krigsslutet fick utbildningen sålunda endast obetydlig omfattning. 1948 års riksdag drog upp nya riktlinjer för den fortsatta utbildningsverksamheten (prop. 1948:81), i stort enligt de av 1943 års civilförsvarsutredning föreslagna principerna. Omfattningen av den maximala tjänstgöringsskyldigheten till 60 timmar per år för inskrivna och 30 timmar för övriga bibehölls. Den närmare omfattningen av tjänstgöringen reglerades genom 1948 års utbildningskungörelse (1948: 662). I stort sett bedrevs utbildningen i civilförsvaret fram till 1959-60 efter de allmänna riktlinjer för verksamheten som drogs upp 1948 och i följande omfattning. Vissa begränsningar skedde dock fr. o. m. utbildningsperioden 1955-56. Första utbildningen för den i civilförsvaret inskrivna eller eljest uttagna personalen fick omfatta följande timantal per kalenderår, nämligen a) för i allmänna civilförsvaret inskriven befälspersonal och bevakningspersonal högst 50 timmar samt för övrig personal högst 40 timmar; b) för i verkskyddet inskriven befälspersonal högst 40 timmar samt för övrig personal högst 30 timmar; c) för i verkskyddet namneligen upptagen men inte inskriven personal högst 12 timmar samt d) för i hemskyddet inskrivna högst 25 timmar. Personal som genomgått första utbildning var även skyldig genomgå repetitionsutbildning. Denna fick per år omfatta, för personal inom allmänna civilförsvaret högst 15 timmar, för personal inom verkskyddet högst 12 timmar och för personal inom hemskyddet högst 10 timmar. Utöver ovan angiven tid var samtliga civilförsvarspliktiga skyldiga att SOU 1973:40

i erforderlig utsträckning deltaga i civilförsvarsövningar. Utbildningsverksamheten bedrevs dels i form av lokal utbildning, främst kvällsutbildning inom de olika civilförsvarsområdena, dels såsom regional utbildning genom länsstyrelsernas försorg samt dels som central utbildning vid statens civilförsvarsskola. I oktober 1953 tillkallades en sakkunnig för att se över planerna för den obligatoriska civilförsvarsutbildningen och utreda dess omfattning och innehåll. Den sakkunnige lade i mars 1958 fram ett betänkande (SOU 1958:12) om civilförsvarsutbildningen mot bakgrund av bl. a. 1953 års civilförsvarsutrednings förslag beträffande civilförsvarsorganisationen och i anslutning därtill gjorda uttalanden om utbildningen. Nämnda förslag av utbildningsutredningen och civilförsvarsutredningen lades till grund för riksdagens beslut år 1959 (prop. 1959:114) rörande civilförsvarets utbildningsverksamhet m. m. De författningar som jämlikt riksdagsbeslutet utfärdades 1960 (1960 års civilförsvarslag, civilförsvarskungörelse och utbildningskungörelse för civilförsvaret) utgör med senare ändringar grundvalen för civilförsvarsutbildningens nu gällande omfattning och innehåll m. m.

2.3 Utvecklingen förmåner

av

civilförsvarspliktigas

Som angivits i avsnitt 2.1 hade civilförsvaret sitt ursprung i det på 1930-talet och början av 1940-talet utvecklade luftskyddet och utrymningstjänsten. Grunderna för avlöning till det allmänna luftskyddets personal var fastställda i 1940 års förordning (nr 432) om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Förordningen avsåg annan personal vid det allmänna luftskyddet än den som enligt särskild förordning ställdes till förfogande av kommun. Avlöningen bestämdes efter den inom folkpensioneringen tillämpade ortsgruppindelningen av kommunerna. Avlöning utgick vid tjänstgöring under minst tre dagar SOU 1973:40

i följd såsom daglön och i övrigt som timlön. Daglönen var bestämd till högst 4 kr i ortsgrupp I, 5 kr i ortsgrupp II och 6 kr i ortsgrupp III med tillägg av 1 kr 25 öre för familjemedlem som fyllt 16 år, och 80 öre för annan familjemedlem. Daglönen kunde höjas med högst 40 % för person i befälsställning eller med särskild kompetens för viss luftskyddstjänst. Daglönen minskades med 2 kr för den som in natura fick förplägnad. Avlöningsbeloppen var i huvudsak fastställda efter jämförelse med kontant- och naturaförmånerna till värnpliktiga och deras familjer under krigstjänstgöring. Timlön utgick med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare för tjänstgöring under 2 - 1 2 timmar per dygn. För person under 18 år kunde lägre tim- och daglön utgå. Om en person på grund av luftskyddstjänstgöring, för vilken daglön utgick, hade gått miste om inkomst med mer än luftskyddslönen, utgick ersättning för inkomstminskningen. Ersättningen utgick under två månader från luftskyddstjänstgöringens början, om inte Kungl. Maj:t förordnat annat, med belopp som motsvarade minskningen men högst halva luftskyddslönen. Förordningens bestämmelser var inte omedelbart tillämpliga. Det förutsattes, att länsstyrelsen fastställde avlöningsreglemente för länet, varvid särskilda bestämmelser kunde utfärdas för olika delar av länet. För personal i utrymningstjänst utgick avlöning enligt förordningen (1941: 586) om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst. Avlöning utgick i huvudsak enligt de för luftskyddspersonalen gällande reglerna. Enligt förordningen (1941:595) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller vid luftskyddsövning gällde vidare att de som under dylik tjänstgöring eller övning eller vid färd till eller från sådan tjänstgöring (övning) skadades eller ådrog sig yrkessjukdom fick ersättning enligt olycksfallsförsäkringslagens och yrkessjukdomsförsäkringslagens grunder. Nya avlöningsregler tillkom 1944 då riksdagen (prop. 1944:269) antog avlöningsreg23

lementet för personal i det allmänna civilförsvaret (1944: 546). Till grund för propositionen låg de förslag som hemortsförsvarssakkunniga lämnade i sitt betänkande (SOU 1943: 27) med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) och civilförsvarsutredningen i sitt betänkande (SOU 1944: 5) med förslag till civilförsvarslag m. m. Det nya avlöningsreglementet av 1944 innebar att avlöningen till det allmänna civilförsvarets personal skulle utgå enligt i stort sett samma grunder, som dittills gällt för det allmänna luftskyddets personal. Vissa jämkningar företogs dock. Sålunda höjdes de för luftskyddspersonalen utgående familjetilläggen till 1 kr 65 öre för familjemedlem som fyllt 16 år och 1 kr 20 öre för annan familjemedlem. Höjningen överensstämde med de belopp som enligt då gällande familjebidragsförordning utgick i ortsgrupp II till värnpliktigas familjer. Vidare höjdes daglönen genomgående med 2 kr. Det avlöningssystem som beslutades vid 1944 års riksdag och som i huvudsak gällde oförändrat fram till 1962 var utformat enligt följande principer. För personal i allmänna civilförsvaret förekom två huvudformer av ersättning nämligen daglön eller timlön. Daglön utgick till den som under minst tre dagar i följd tjänstgjorde i genomsnitt minst åtta timmar per söckendag. Daglönen utgjordes dels av ett fast belopp, som var dyrortsgraderat, dels ett rörligt belopp (familjetillägg) beroende på antalet familjemedlemmar, som inte var dyrortsgraderat. För befäl och specialister kunde daglönen höjas med viss % av normalbeloppet. Vid tjänstgöring kortare tid än tre dagar i följd eller som eljest inte berättigade till daglön utgick timlön. Denna utgjorde en tiondel av daglönen i motsvarande befattning för icke familjeförsörjare. Även timlönen var alltså dyrortsgraderad. Den var förenad med vissa undantag därigenom att den inte utgick för tjänstgöring avseende egen utbildning eller övning med mindre än att tjänstgöringen under ett år uppgick till mer än 60 timmar eller vederbörande på grund av sådan tjänstgöring gick miste om arbetsinkomst till 24

motsvarande belopp. Eftersom daglönen för menig icke-familjeförsörjare var 6, 7 eller 8 kr beroende på ortsgrupp, blev timlönen för menig alltså 60, 70 eller 80 öre. I vissa fall kunde bostadsbidrag utgå motsvarande högst bostadens hyresvärde. Fria resor och, när egen bostad på grund av tjänstgöringen inte kunde utnyttjas, fritt logi gällde även. I de fall mat tillhandahölls minskades daglönen med 2 kr. För tjänstgöring i kommunal anställning gällde särskilda avlöningsregler. Verkskyddspersonalens avlöning reglerades genom 1944 års civilförsvarslag samt kungörelsen (1944:658) om grunder för ersättning för civilförsvarstjänstgöring i verkskydd. Den innebar ersättning motsvarande den normala arbetsinkomsten när tjänstgöringen skedde på arbetstid, i annat fall med belopp motsvarande timlönen enligt ovan vid tjänstgöring minst två timmar per dygn. Om tjänstgöringen avsåg egen utbildning eller övning, utbetalades ersättning bara vid tjänstgöring överstigande 60 timmar per år. Sedermera kompletterades de ovan angivna grundläggande föreskrifterna med vissa bestämmelser om särskilda tillägg och ersättningar till civilförsvarspliktiga m. fl. vid tjänstgöring i civilförsvaret. Genom Kbr. den 26 maj 1950 (vilket upphävdes genom Kbr. den 15 mars 1963, se 3.4.9) meddelade Kungl. Maj:t föreskrifter om ersättning för mistad arbetsinkomst m. m. vid deltagande i centralt anordnad kurs inom civilförsvaret. Deltagare i nämnd central kurs var berättigad till ersättning för den arbetsinkomst som bortföll under vissa villkor. Civilförsvarschefer, vissa andra befattningshavare samt personal som fullgjorde civilförsvarstjänstgöring i kommunal anställning erhöll inte sådan ersättning. Beträffande ersättning vid kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret ersattes 1941 års förordning av förordningen den 14 maj 1954 (nr 249), vilken med senare ändringar ännu gäller. Förmåner till hushållsarbetande kvinna vid deltagande i central utbildningskurs reglerades av ett Kungl. Maj:ts beslut den 21 maj 1954. Ersättning för kostnader i anSOU 1973:40

ledning av deltagandet i kursen utgick med 20 kr för dag om inte ersättning utgick för nnistad arbetsinkomst enligt ovan. Kbr. den 3 juni 1960 gav föreskrifter om arvode m. m. till civilförsvarschefer. Genom beslut den 16 juni 1961 föreskrev Kungl. Maj:t vilka förmåner som skulle gälla för värnpliktiga, som på grund av civilförsvarsplikt tjänstgör i civilförsvarets undsättningskårer. Förmånerna skulle utgå enligt för värnpliktiga gällande grunder. I anslutning till den av riksdagen år 1959 beslutade omorganisationen av civilförsvaret fick 1954 års värnpliktsavlöningsutredning i uppdrag att göra en översyn av bestämmelserna om avlöning och andra ersättningar till civilförsvarspliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret samt att utreda vilka ekonomiska förmåner som skall utgå till reservofficerare och värnpliktiga vid tjänstgöring i civilförsvaret. Erfarenheten av då gällande förmånssystem var att det kännetecknades av viss oenhetlighet och till vissa delar inte passade väl tillsammans med den organisation av civilförsvaret och de tjänstgöringsförhållanden för civilförsvarspliktiga, som statsmakterna hade beslutat om under 1950-talets senare hälft. En översyn av förmånerna ansågs därför erforderlig. I december 1960 överlämnade 1954 års värnpliktsavlöningsutredning ett betänkande (stencilerat) med förslag rörande avlöningsförmåner m. m. för civilförsvarspliktiga. Betänkandet lades till grund för proposi-

tion 1962:101, som utan ändringar antogs av 1962 års riksdag. Sedan 1962 års beslut har vissa ändringar av principiell art gjorts i fråga om de civilförsvarspliktigas förmåner. 1966 års riksdag (prop. 1966:77) beslutade att familjebidrag skall utgå vid all s. k. heltidsutbildning och övning i anslutning därtill i stället för som tidigare endast vid tjänstgöring som pågått minst sex dagar i följd. Ändringen av familjebidragsförordningens bestämmelser i detta avseende trädde i kraft den 1 juli 1966. Samtidigt ändrades ersättningsbeloppet för civilförsvarspliktigas kostnad för resa med egen bil vid inställelse till civilförsvarstjänstgöring från 10 öre per km till det belopp som kunde utgå enligt 2 § 1 och 2 mom kungörelsen (1952: 780) angående resekostnadsersättning vid tjänsteresa med egen bil m. m. 1971 års riksdag (prop. 1971:110) beslutade om viss utvidgning av de civilförsvarspliktigas grupplivförsäkringsskydd. I fråga om civilförsvarspenningen har bl. a. kompensationsnivån höjts som en följd av den 1 januari 1967 genomförda förbättringen av sjukpenningförsäkringen enligt lagen om allmän försäkring. I anslutning till de av 1967 års riksdag beslutade förmånsförbättringarna för de värnpliktiga höjdes motsvarande ersättningar (penningbidrag och premier) för de yngre civilförsvarspliktiga (prop. 1967:67). Motsvarande anpassningar till uppräkningar av de värnpliktigas ersättningar beslutades för de civilförsvarspliktiga även

Tabell 2:1 Utvecklingen av daglönen för personal i allmänna luftskyddet respektive allmänna civilförsvaret 1940—1962. Belopp i kr/dag Svensk författningssamling

Tid för ikraftträdande

Befälstillägg

Dagl<inens norm albelopp Ortsgrupp I

II

III

Högst 1940:432 10/4 1940 4:-3 5:-3 6:-3 4 0 % av 1 1/12 1944 6:7:8:daglönens 1944:546 1948:44 6:7:8:normalbelopp 17/2*1948 Beloppen från 1948 och fram till 1963 var desamma som enligt SFS 1948:44.

Familjetillägg Familjemedlem över 16 år

Annan familjemedlem

1:25 1:65 1:65

0:80 1:20 1:20

1 JmlSFS 1944:629. 2

Skulle tillämpas jämväl för tiden fr. o. m. 1/1 1948 till ikraftträdandet. Ändringen avsåg grunderna för ortsgruppsindelningen. 3 Maximibelopp. Länsstyrelsen fastställde närmare beloppet. SOU 1973:40

1970 o c h 1 9 7 2 . Vid 1972 års riksdagsbeslut just erades således penningbidraget o c h vissa familj ebidragsförmåner u p p även för civilförsvarspliktiga ( p r o p . 1972: 7 5 ) . De fr. o. m. den 1 juli 1973 gällande förmånsförbättringarna för yngre civilförsvarspliktiga framgår av avsnitt 7 . 3 .

Tabell 2:2

Utvecklingen av penningbidraget för civilförsvarspliktiga 1 9 6 3 - 1 9 7 2 samt av premieb e l o p p e n 1 9 6 3 - 1 9 7 2 framgår av tabell2:2 respektive tabell 2 : 3 . Tabell 2:4 visar utvecklingen av familjepenningen till civilförsvarspliktiga 1 9 6 1 - 1 9 7 2 .

Penningbidragets utveckling 1 9 6 3 - 1 9 7 2

Personalgrupp

Tidpunkt för ikraftträdande Svensk författningssamling nummer

a) avser personalgrupp enligt före 1/7 1967 gällande indelning b) avser personalgrupp enligt fr. o. m. 1/7 1967 gällande indelning

1/11963 1962:619

1/7 1963 1963:308

1/7 1967 1967:431

1/11971 1970:678

2:75

4:-

-

-

-

-

-

8:-

9:-

10:-

3:75

5:50

-

-

10:-

11:-1

12:-'

4:75

7:-

-

-

-

1 a) Cfpl som ej tillgodoräknats tjänstgöringstid totalt 304 dagar och ej tillhör någon av grupperna 3 - 9 1 b) Cfpl som inte tillhör någon av grupperna 2 - 8 2 a) Cfpl som tillgodoräknats tjänstgöringstid totalt 304 dagar och ej tillhör någon av grupperna 3 - 9 2 b) Gruppchef, stf gruppchef, husmor, alarmeringstekniker, teletekniker, bensinstationsföreståndare, maskinist, tekn. biträde, elektriker, rörmontör 3 a) Alarmeringsledare i luftförsvarsgruppcentral, gruppchef, stf gruppchef, husmor, alarmeringstekniker, teletekniker, bensinstationsföreståndare, maskinist, tekniskt biträde 3 b) Roteombud, stf roteombud, avd.chef, stf avd.chef, skeppare 4 a) = 3 b) 4 b) Assistent, förvaltningsassistent, kårassistent 5 a) = 4 b) 5 b) Personalkonsulent, kassör, förvaltare, gruppchef och stf gruppchef för transp .ledningsgrupp, ledare för tjänstegren inom verkskydd 6 a) Personalkonsulent, kassör, transp .ledare, förvaltare, ledare för tjänstegren inom verkskydd 6 b) Verkskyddsinsp., byggnadsinsp., fordonsinsp., stationschef, intendent, plutonchef, stf plutonchef, gruppchef för ledningsgrupp K 7 a) = 6 b) 7 b) Cf. ombud, detaljchef, stf detaljchef, adjutant, alarmeringsledare, kompanichef, specialist i skyddskåren, verkskyddsledare 26

1/7 1972 1972:342

13:502

8:-

11:50 -

12:50

5:50 6:-

12:75 -

13:75

14:75

8:75

14:25 3

15:25

16:25

17:50 -

18:50

19:50

21:-

22:-

23:-

6:75

9:75

8:254

12:-4

SOU

1973:40

Personalgrupp

Tidpunkt för ikraftträdande Svensk författningssamling nummer

a)i avser personalgrupp enligt före 1/7 1967 gällande indelning b ) avser personalgrupp enligt fr. o. m. 1/7 1967 gällande indelning

1/11963 1962:619

1/7 1963 1963:308

10:-

14:50

12:-

17:50

8 a) Cf. ombud, detaljchef, stf detaljchef, adjutant, alarmeringsledare i luftförsvarscentral, kompanichef, stf kompanichef, specialist i skyddskåren, verkskyddsledare 8 b) Sektionschef, stf sektionschef, platschef, stabschef, basområdeschef, stf basområdeschef, kårinspektör, stf kårinsp., kårchef, stf kårchef, verkskyddschef 9 = 8 b)

1/7 1967 1967:431

1/11971 1970:678

1/7 1972 1972:342

25:50

26:50

27:50

I fråga om gruppchef och stf gruppchef, den som ej tillhör någon av grupperna 5 och 6. Gäller ej skeppare. Gäller ej gruppchef för transportledningsgrupp. Gäller ej gruppchef för ledningsgrupp K.

Tabell 2:3

Utvecklingen av p r e m i e r n a

1963-1972 Svensk författningssaml.

Tidpunkt för ikraftträdande

Ersättning Utbildningspremie kr/dag

Tjänstgöringspremie kr/dag

1962:619

1 jan 1963

10:-

1 juli 1963

15:-'

1967:431

1 juli 1967

15:-'

5:-efter 394 dagars tjänstgöring3 7:50 efter 394 dagars tjänstgöring3 4:-efter 300 dagars tjänstgöring2

Prem;ebeloppen därefter oförändrade 1 Premien utgick ej för undsättningskårens värnpliktiga personal i utbildningskategori B. 2 Tillkom tillägg till tjänstgöringspremie istället för utbildningspremie i vissa fall med 4 kr/dag efter 364 dagars tjänstgöring. 3 För i civilförsvaret inskriven vapenfri värnpliktig efter 525 dagars tillgodoräknad tjänstgöringstid. Såson villkor för tjänstgöringspremies åtnjutande gällde, att den civilförsvarspliktige inte blivit berättigad till utbildningspremie för samma tjänstgöring.

SOU

1973:40

Tabell 2:4 Utvecklingen av familjepenningen till civilförsvarspliktiga 1 9 6 1 - 1 9 7 2 . Maximibelopp i kr/dag Svensk författningssamling nr

Ikraftträdande m. m.

(1960:152) Kbr. 16/6 1961 1962:6746 1963:112 1966:2717

9:9:-

1967:221 1970:306 1972:333

12:12:15:-

7:20 7:20

4:30 4:30 4:70 4:70

2:90 2:90 4:15 4:15 6:-8 7:-

ljan. 1963 s 1 juli 1963 1 juli 1966 1 juli 1967 ljan. 1971 1 juli 1972

För hustru och frånskild hustru ävensom - därest civilförsvarspliktig inte sammanlever med hustru eller hustrun, med vilken han sammanlever, är arbetsoförmögen - för annan familjemedlem, som förestår hemmet åt civilförsvarspliktig med hemmavarande familjemedlem under 16 år. För annan familjemedlem över 16 år än som avses under ' . 3 För annan familjemedlem under 16 år än som avses under ' . 4 Gällde endast civilförsvarspliktiga, vilka p. g. a. civilförsvarsplikt tjänstgör i civilförsvarets undsättningskårer och tillämpades fr. o. m. utbildningens början hösten 1961. s Utsträcktes att gälla samtliga civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern utom tjänstgöring jml 20 § civilforsvarslagen. Utgick endast under förutsättning att tjänstgöring fullgjorts minst 6 dagar i följd. 6 Skattefrihet infördes ljan. 1962 jml SFS 1962:218. 7 Villkoret om 6 dagars tjänstgöring ändrades till utbildning vid heltidskurs eller omedelbart följande övning.

Familjepenningen blev enhetlig och icke beroende av familjemedlemmens ålder.

28 SOU

1973: 40

3 Nuläge

3.1 Civilförsvarets nuvarande uppgifter organisation

och

gen ävensom, i den mån det kan ske utan att andra civilförsvarsuppgifter eftersättas, biträda andra samhällsorgan vid fullgörandet av uppgifter som ankomma på dem till följd av fientiig verksamhet.

Civilförsvarets uppgifter anges i civilförsvarslagen (1960:74 med ändr.) vara att i de hänseenden Kungl. Maj:t bestämmer utöva sådan verksamhet för rikets försvar, som avser att skydda och rädda liv och egendom vid anfall mot riket och som icke åvilar krigsmakten, så ock annan likartad verksamhet. I civilförsvarskungörelsen bestäms uppgifterna närmare. Här stadgas att det tillkommer civilförsvaret

Civilförsvarets verksamhet har alltså en humanitär inriktning. I överensstämmelse med den humanitära inriktningen är civilförsvaret utformat som en civil organisation, som i princip inte är beväpnad för stridsuppgifter. De åtgärder som civilförsvaret har att företa för att fullfölja sin uppgift brukar indelas i förebyggande och skadeavhjälpande eller undsättande åtgärder. Till de förebyggande åtgärderna räknas framför allt utrymning med därtill hörande inkvarteringsverksamhet samt anordnandet av skyddsrum. Den skadeavhjälpande eller undsättande verksamheten omfattar främst räddningsarbete av olika slag för att komma nödställda till hjälp, exempelvis omhändertagande av skadade och sjuka och räddning av dem som blivit innestängda vid byggnadsras. För olika slag av civilförsvarsverksamhet skall finnas särskilda tjänstegrenar och i civilförsvarskungörelsen anges närmare de olika grenarna och uppgifternas fördelning mellan dem. Tjänstegrenarna utgörs av ledningstjänst, räddningstjänst, brandtjänst, sjukvårdstjänst, skyddstjänst samt ordnings- och bevakningstjänst. Civilförsvaret är i princip en statlig angelägenhet. För uppgifternas fullgörande är

3.1.1 Uppgifter

a) att planlägga och i enlighet med meddelade föreskrifter verkställa erforderliga åtgärder för att skydda civilbefolkningen samt anläggningar, byggnader och annan egendom mot fientliga anfall, b) att i den mån det ej ankommer på polisväsendet planlägga och utföra bevakning av anläggningar, byggnader och annan egendom till skydd mot spioneri och sabotage, c) att i den mån det ej ankommer på annan ingripa mot sådan brand eller skada, som förorsakas av fientlig verksamhet, samt i övrigt begränsa eller lindra följderna av dylik verksamhet eller av åtgärder som vidtagits till skydd mot dylik verksamhet intill dess andra samhällsorgan kunna träda till, d) att under högsta civilförsvarsberedskap och, i den mån Kungl. Maj :t eller, vid trängande behov av omedelbara åtgärder, länsstyrelsen så förordnar, även eljest ingripa mot annan brand eller skada än sådan, som förorsakas av fientlig verksamhet, e) att, i den mån Kungl. Majrt så förordnar, omhändertaga flyktingar, som i större antal ankomma till riket, samt 0 att medverka vid upprättandet av sjukhärbärSOU 1973:40

emellertid både de enskilda medborgarnas och kommunernas medverkan nödvändig och ramen för dessas skyldigheter anges närmare i civilförsvarslagen och civilförsvarskungörelsen m. fl. särskilda författningar.

3.1.2 Organisation 1 3.1.2.1 Central och regional ledning Den centrala ledningen av civilförsvaret utövas under Kungl. Maj:t av civilförsvarsstyrelsen. Landet indelas i sex civilområden, vilka sammanfaller med motsvarande militärområden. Civilområde består av flera län och chef för civilområde är civilbefälhavare (CB), en av landshövdingarna i de i civilområdet ingående länen. I fredstid är civilbefälhavarnas uppgifter begränsade till samordning av planläggningen av civila försvarsåtgärder. Uppgiften inom civilförsvaret är en begränsad del av CB totala verksamhet. Länsstyrelsen är i fredstid ensam ansvarig för ledningen av civilförsvaret inom länet och vid länsstyrelserna handläggs ärendena inom en särskild försvarsenhet. Länsstyrelserna upprättar bl. a. organisationsplaner för civilförsvaret inom respektive län, rekryterar personal för civilförsvarsorganisationen, administrerar som regel den lokala utbildningsoch övningsverksamheten samt är mobiliseringsmyndighet för de enheter som mobiliseras inom länet.

3.1.2.2 Regionalt allmänt civilförsvar Undsättningskårer — vardera om ca 450 man - utgör huvuddelen av regionala allmänna civilförsvaret och kårerna har till uppgift att främst bistå det lokala civilförsvaret med räddnings- och brandsläckningsuppgifter. Sammanlagt mobiliseras 20 kårer, fördelade på vissa större städer, i vars närhet de utgångsgrupperas. Undsättningskår består av a) kårchef med kårstab (23 man), b) 2 räddningskompanier med vardera 3 räddningsplutoner (summa 310 man), c) brand30

pluton med 6 brandgrupper och en specialavdelning (ca 69 man totalt), dj en underhållspluton med 2 kokgrupper, en reparationsgrupp, en materiel- och transportgrupp (30 man totalt), e) en kårförvaltning (8 man) samt f) en ordningsavdelning (12 man). Kårerna rekryteras vad avser manskap nästan helt med uppskovsvärnpliktiga. Befälsbefattningar på plutonsnivå och högre tillsätts med reservofficerare och överförda värnpliktiga plutonsbefäl. Den 1 juli 1972 fanns ca 10 290 inskrivna i undsättningskårerna inklusive mobiliseringsreserv. Till regionala civilförsvaret hör också 21 sanitetsplutoner om vardera 42 man (fullt utbyggd organisation), som har till uppgift att ombesörja sanering av personer, biträda vid massvaccinering och läkarundersökning m. m. Sanitetspluton är organiserad på en plutonsledning (3 man) och under denna en sanitetsgrupp (7 man) för män och en för kvinnor (7 personer). Vidare ingår en teknikergrupp (5 man) och en handräckningsenhet (20 man). Antalet inskrivna i sanitetsplutonerna utgjorde den 1 juli 1972 ca 410 personer varav 63 i ledande befattning. Handräckningspersonalen, som ej inskrivs i fred, är ej medräknad. I det allmänna regionala civilförsvaret ingår även 28 st flyggrupper ur Frivilliga flygkåren. Fullt utbyggd skall varje grupp bestå av 28 frivilliga. Den 1 juli 1972 var 616 personer inskrivna i flygkåren. Därav var 560 personer placerade i observations- och förbindelsetjänst samt 56 i ledande befattning. Sammanlagt ingår i det regionala allmänna civilförsvaret omkring 11 000 personer. Vid utgången av budgetåret 1971/72 beräknas enligt civilförsvarsstyrelsens programplan 1972/77 antalet krigsplacerade inom det regionala allmänna civilförsvaret fördela sig på befälsanställda 105 personer civilförsvarspliktigt befäl 2 050 personer civilförsvarspliktigt manskap 9 000 personer

1 1972 års försvarsbeslut medför viss omorganisation.

SOU 1973: 40

3.1.2.3 Lokalt allmänt civilförsvar För det lokala civilförsvaret är riket indelat i 99 civilförsvarsområden. I kungörelsen (1970:936) om rikets indelning i civilförsvarsområden är omfattningen av dessa närmare reglerad. Länsstyrelse kan förordna om att civilförsvarsområde skall indelas i civilförsvarsdistrikt. Civilförsvarschef är chef för civilförsvarsområde och för honom skall finnas ställföreträdare. För ledningen under civilförsvarsberedskap av civilförsvaret inom civilförsvarsdistrikt kan länsstyrelse förordna en distriktschef. Det lokala civilförsvarets enheter är organisatoriskt sammanförda i sex kårer. Huvuddelen av undsättningsorganisationen ingår i det lokala allmänna civilförsvaret. I varje ort med skyddsrumsskyldighet (ca 200) finns undsättningsenheter. Huvuddelen av de personer som inskrivs i det lokala allmänna civilförsvaret rekryteras med stöd av civilförsvarsplikt främst bland män, som utträtt ur värnpliktsåldern samt bland kvinnor över 35 år. Därutöver kan värnpliktiga med särskilda för civilförsvarsuppgifterna nödvändiga kvalifikationer tillföras organisationen genom att ges uppskov. Antalet inskrivna personer var vid utgången av budgetåret 1971/72 ca 202 000, fördelade på befäl och manskap enligt följande. Befälsanställda Civilf örsvarsplik tigt befäl Civilförsvarspliktigt manskap

ca

100 personer

Summa

ca 202 100 personer

ca 37 000 personer ca 165 000 personer

organisation. På längre sikt skulle en sådan rekrytering sänka omsättningen av personal i civilförsvaret och begränsa anspråken på utbildningsorganisationen. 3.1.2.4 Verkskydd Civilförsvaret skall anordnas dels som allmänt civilförsvar och dels som verkskydd. Verkskyddet är i första hand avsett för skyddet av den egna anläggningen men kan även tas i anspråk för uppgifter utanför denna. Gränsen för verkskyddsplikt höjdes den 1 juli 1972 från 100 till 200 anställda. Enligt stadganden i civilförsvarslagen och kungörelsen åligger det verkskyddsanläggningens ägare att svara för planläggning av verkskyddet vid anläggningen, att bekosta och anskaffa, förvara och underhålla material och utrustning samt svara för ledningscentraler och andra uppehållsplatser för personalen. Ägaren skall också stå för kostnader m. m. för lagstadgad utbildning och övningar. Företagschefen (platschefen) är i regel verkskyddschef. Under honom finns en eller flera verkskyddsledare. Verkskyddsorganisationen utgörs av A-verkskydd och B-verkskydd. A-verkskydd — för närvarande ca 130 st — finns vid anläggningar med minst 200 anställda i orter där det föreligger skyldighet att bygga skyddsrum. Kostnaderna åvilar normalt ägaren av anläggningen. Verksamhetsgrenar är bl. a. ledningstjänst, räddningstjänst, brandtjänst och sjukvårdstjänst. B-verkskydd finns vid vissa anläggningar av krigsviktig natur för bevakningstjänst. Antalet inskrivna i verkskyddet var den 1 juli 1972 44 106 personer. Däri inkluderas mobiliseringsreserv. Personalens fördelning på tjänstegrenar var följande.

Härav är ca 133 000 utbildningsbefattningar. Det lokala allmänna civilförsvarets sammansättning m. m. framgår av tabell 3:1. I prop. 1972:75, som riksdagen antagit, uttalade föredragande departementschefen (sid. 121) att det bör ytterligare övervägas möjligheten att i ökad omfattning rekrytera personal i värnpliktig ålder till civilförsvarets SOU 1973:40

Ledning Räddning Brand Sjukvård Gas och radiak Bevakning

2 883 13 704 10 528 9 315 3 394 4 282

Summa personer

44 106 31

Tabell

3:1

S a m m a n s ä t t n i n g e n av det lokala allmänna civilförsvaret den 1 juli 1972

Kår

Personal1

Huvuduppgifter

Enheter

Ledningskårer

37 568

Civilförsvarschefens stabsorgan. Lednings-, alarmerings-, observations-, sambands- och underhållsuppgifter som hör samman med ledningsverksamheten. I kåren ingår huvuddelen av den personal som bemannar ledningscentralerna.

Räddningskårer

31 159

Räddning av instängda eller på annat sätt nödställda människor.

Brandkårer

41 860

Brandsläckning i första hand för att möjliggöra räddningsarbetet, i andra hand för att begränsa egendomsskador.

Sjukvårdskårer

36 744

Första hjälp åt skadade och sjuka samt transporter till sjukvårdsinrättning för dem som behöver ytterligare vård.

Skyddskårer

20 458

Indikering av C-stridsmedel och radioaktiv strålning. Sanering. Omhändertagande av hemlösa.

Bevakningskårer 2

34 360

Samtliga kårer

202 149

Ordningstjänst: trafikreglering, avspärrning och annan ordningsverksamhet. Bevakningstjänst: bevakning för att skydda viktiga anläggningar mot spioneri och sabotage. Vid utrymning och inkvartering utnyttjas främst enheter ur ledningskaren, skyddskåren, sjukvårdskåren och bevakningskårens ordningstjänst.

Ledningscentraler (6 olika typer beroende på personellt och materiellt innehåll). Alarmeringsenheter. Fältorgan: fältstab (24 man), ledningsgrupp K (3 man) och observationsgrupp (6 man). Depåer: basomrädesstab (7 man) med basstationsgrupp (8 man) underhållsgrupp (3 man) och utspisningsgrupp (3 man). Roteombud för inkvartering. Räddningsgrupper och tunga räddningsgrupper om 8 man. 6 räddningsgrupper och 1 tung räddningsgrupp sammanförs till en räddningspluton. Huvudsakligast brandgrupper om 8 man. 6 brandgrupper sammanförs till en brandpluton. 3 brandplutoner kan sammanföras till ett brandkompani. Förbandsplutoner om 4 förbandsgrupper (11 man) och 2 bärargrupper (6 man) för upprättande av förbandsstationer. Sjuksorteringsoch samaritgrupper. Enheter för sjuktransporter. Specialdetalj i huvud- och distriktscentraler (5 resp. 4 man). Indikeringsgrupp (3 man). Skyddsavdelning (13 man). Skyddsrumsavdelning avsedd för tjänst i befolkningsskyddsrum. Ordningsgrupper om 5 man. 6 ordningsgrupper sammanförs till en ordningspluton. Enheter för fast bevakning. Bevakningspluton om 6 bevakningsgrupper (5 man) för rörlig bevakning.

1 I angivna antal ingår mobiliseringsreserv på ca 15 000 personer som fördelats på de olika kårerna. 2 Förslag föreligger om att föra över bevakningskårerna till polisväsendet.

3.2 De

civilförsvarspliktigas

ålders-

och

könsfördelning Det förhållandet att ålder o c h k ö n till följd av civilförsvarsförmånernas n u v a r a n d e k o n s t r u k t i o n direkt återverkar på vilken ersättning d e n enskilde civilförsvarspliktige blir

berättigad till, motiverar en redovisning av ålders- o c h könsfördelningen för d e civilförsvarspliktiga. U F V har i n h ä m t a t uppgifter d ä r o m g e n o m civilförsvarsstyrelsen. Föreliggande uppgifter avser förhållandena den 1 juli 1972. Av tabell 3:2 framgår d e n antalsmässiga fördelningen dels mellan m ä n o c h SOU

1973:40

Tabell 3: 2 Fördelningen på ålder och kön av i civilförsvaret inskrivna den 1 juli 1972 Män

Kvinnor

Män och kvinnor 2 5 - 4 7 år 4 8 - 6 5 år

Mob.-

Totalt

Summa

Lacf 2 5 - 4 7 år 4 8 - 6 5 år

36 385 130 407

20 479 8 756

56 864 139 163

196 027

6 122

202 149

Vsk 2 5 - 4 7 år 4 8 - 6 5 år

4 265 34 260

2 285 1 742

6 550 36 002

42 552

44 106

U-kårerna 2 5 - 4 7 år 4 8 - 6 5 år

9 981 42

-

9 981 42

10 023

10 293

-

413 Sanitetsplutonerna 2 5 - 4 7 år ca 4 8 - 6 5 år ca

150 144

413 Frivill. flygkåren 2 5 - 4 7 år 4 8 - 6 5 år

481 128

488 128

216 243

33 388

249 631

249 631

Summa

616 7 946

257 577

kvinnor och dels mellan civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern. Vad först gäller könsfördelningen är inom det lokala allmänna civilförsvaret männen 85 % och kvinnorna 15 %. Inom verkskyddet är männens dominans än mer framträdande. De utgör 90 % av samtliga inskrivna. För hela civilförsvaret inklusive undsättningskårerna, sanitetsplutonerna och Frivilliga flygkåren utgör männen 86 % och kvinnorna 14%.

26,5 % i värnpliktsåldern och 73,5 % däröver. För enbart manliga personer är motsvarande fördelning 19,7 % respektive 80,3 %. Genomsnittsåldern för civilförsvarspliktiga inom lokala allmänna civilförsvaret och verkskyddet är följande.

Ålderskategorier

Män

Kvinnor

Män och kvinnor

I fråga om fördelningen mellan yngre och äldre civilförsvarspliktiga kan konstateras att inom det lokala allmänna civilförsvaret är andelen yngre 22 % bland männen, 70 % bland kvinnorna och totalt 29 %. Medan sålunda var tredje person är i värnpliktsåldern inom lokala allmänna civilförsvaret gäller detta för endast 15,4 % inom verkskyddet. Av verkskyddsorganisationens män är 11 % yngre. Fördelningen mellan yngre och äldre är relativt jämn för verkskyddets kvinnor - 56,7 % är under 48 år. Om motsvarande uppdelning mellan äldre och yngre görs för lokala allmänna civilförsvaret och verkskyddet sammantagna blir resultatet

25-47 år 48-65 år 25-65 år

38 54 51

40 53,5 44

40,5 54 50

3-SOU 1973:40

Som tablån utvisar är skillnaden i genomsnittsålder mellan män och kvinnor 7 år och mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga ca 14 år. I bilaga 1 till detta betänkande lämnas en redovisning av de i det lokala allmänna civilförsvaret inskrivna befälets respektive övrigas fördelning på ålder, kön och avgångsålder den 1 juli 1972. Skillnaden i avgångsålder sammanhänger med arten av befattningshavarens tjänstgöring och uppgifter. 33

3.3 De civilförsvarspliktigas m. fl. nuvarande utbildnings- och övningsskyldighet De civilförsvarspliktigas nuvarande tjänstgöringsskyldighet regleras dels genom 1960 års civilförsvarslag (1960:74 med ändr.) och dels genom 1960 års civilförsvarskungörelse (1960: 377 med ändr.). Närmare bestämmelser om civilförsvarspliktens omfattning finns i utbildningskungörelsen för civilförsvaret (1960:655 ändr. 1964:404, 1966:506, 1970:310). För de befälsanställdas tjänstgöringsförhållanden gäller kungörelsen (1962:578 ändr. 1967:248, 1968:403, 1970: 309, 1972:467) om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation.

kategori A (gruppchef och högre befäl) är utbildningstiden högst 80 dagar. Utbildningskategori B (undsättningskårernas övriga personal) har en utbildningstid av högst 60 dagar. 3.3.2 Faktisk tjänstgöringstid Inom ramen för under 3.3.1 angivna utbildningstider skall utbildningen för de olika befattningarna ske enligt de planer som upprättas av civilförsvarsstyrelsen och fastställs av Kungl. Maj:t. Tjänstgöringstidens faktiska längd enligt gällande planer framgår av tabell 3 : 3 .

3.3.3 Tjänstgöringens periodicitet 3.3.1 Maximal tjänstgöringsskyldighet Varje svensk medborgare är fr. o. m. det år då han fyller 16 år t. o. m. det år då han fyller 65 år skyldig att fullgöra sådan tjänstgöring i civilförsvaret som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger. Tjänstgöringsskyldigheten avser i fredstid dels utbildning och dels övning. Civilförsvarspliktig som är inskriven i civilförsvaret får med stöd av civilförsvarsplikten tas i anspråk för utbildning högst 30 dagar eller såvitt avser viss befälspersonal m. m. högst 60 dagar. Denna tid används i allt väsentligt för grundutbildning. Dessutom är varje civilförsvarspliktig skyldig att i fred delta i övning som anordnas av civilförsvarsmyndighet högst 60 timmar under varje följd av tre kalenderår. Särskild repetitionsutbildning förekommer numera inte. I stället har övningsverksamheten givits en sådan omfattning att den kan fylla repetitionsutbildningens uppgift. Värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret får i fred åläggas att delta i utbildning och övning under den längre tid som han efter inskrivningen i civilförsvaret kunnat åläggas att för motsvarande ändamål tjänstgöra i krigsmakten. Eftersom de i civilförsvaret inskrivna värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet bör motsvara den tid de eljest skulle ha fullgjort repetitionsutbildning inom krigsmakten blir utbildningstiderna följande. För utbildnings34

Utbildningen genomförs, utom i vad avser viss personal, för vilken utbildningen uppdelats i två eller tre skeden, vid ett och samma tillfälle och återkommer därefter inte. Personal, för vilken utbildningen är uppdelad i skeden, kallas till utbildning så att i regel ett skede fullgörs per år. Inte heller denna utbildning återkommer. Övning genomförs under olika tidslängder och med olika periodicitet beroende på den befattning som vederbörande innehar. I princip återfinns tre övningsformer i övningssystemet — civilförsvarsorienteringar, ledningsövningar och enhetsövningar. Orienteringarna avses främst för olika slag av ledningspersonal i skilda verksamheter t. ex. undsättande verksamhet, mobilisering, utrymning/inkvartering, markbevakning m. m. Periodiciteten vid dessa övningar varierar mellan två gånger/år (civilförsvarschefer) till en gång/fyra år (roteombud samt verkskyddsbefäl i undsättande verksamhet). Ledningsövningar avses för personal i civilförsvarets ledningscentraler. För närvarande genomförs övningarna med en frekvens av en gång vartannat år. Enhetsövningar avser övning av i organisationen ingående enheter av olika slag t. ex. plutoner, grupper, undsättningskårer, sanitetsplutoner m. fl. enheter. För det övervägande antalet äger övning rum vart fjärde år. SOU 1973:40

Tabell 3:3 Faktisk längd på tjänstgöringstiden för civilförsvarspliktiga fördelade utbildningskategorier. Dagantal i n o m parentes anger maximal tjänstgöringsskyldighet. Utbildningskategori (80 dg)

på

Tidsuttag utbildning (dagar) enl kursplaner

Tidsuttag övning (timmar) enl övningsplaner

50 resp 25

Kvarstående tjänstgöringsskyldighet ( 1 0 - 1 2 dagar/4 år)

29 resp 43,45 och 54

3 0 - 6 0 tim/3 år

B (60 dg) Sektch, detch och adj i ledc (med vissa undantag) Högre befäl i ledkårs fältorganisation Viss u-kårspersonal (manskap)

4 5 - 6 0 tim/3 år

20 C (30 dg) Cfch Vissa dch Chef för expavd Chef för expgrupp Chef för förvsekt (vissa) Plutch i ra- och sjvkår Kårinsp skykår m fl Avdch skykår Alarmeringsledare Basområdeschef

Kvarstående tjänstgöringsskyldighet (5 dagar/4 år)

29 resp 19 19 26 21 12 resp 16 18 resp 19 19 resp 29 16 30 19

4 5 - 6 0 tim/3 år 4 5 - 6 0 tim/3 år 3 0 - 4 0 tim/3 år 3 0 - 4 0 tim/3 år 3 0 - 4 0 tim/3 år 3 0 - 4 0 tim/3 år 3 0 - 4 0 tim/3 år 10 tim/4 år ca 45 tim/3 år 3 0 - 4 0 tim/3 år

5 resp 11 och 12

10 tim/4 år 3 0 - 4 0 tim/3 år 3 0 - 4 9 tim/3 år ca 20 tim/3 år 10 tim/4 år 10 tim/4 år

D (15 dg) Dch (vissa) och annan pers i ledkår än som hänförs till A - C * Kårinsp (utom skykår) Kårass Chef bevaknplut Avdch sjvkår Grpch i annan kår än ledkår Expbitr kry Alarmeringstekniker Teletekniker Plutch, förv i sanplut Grpch i sanplut** Roteombud m. fl.

121 12/ 16 16 5 resp 11 och 16 (de sistnämnda i sjvkår) 12

fi}

n

E (60 tim) Sign i ledkår fältorg Cfpolis Brandman Mspskötare Samarit i förbplut Samarit övriga Räddningsman acf Räddningsman vsk F (35 tim) Observatör Radiotel och signalist som ej ingår i D* Tekn bitr specdet Indikerare, sanerare Annan pers i sanplut än i D**

Flyggrupper övar dock v a r t a n n a t år och t. ex. alarmeringsledare u p p till en gång/år i anslutning till flygvapnets övningar. För utbildnings- o c h övningsverksamheten disponeras SOU

1973:40

30 tim/3 år 7 tim/4 år 14 tim/4 år 3 - 9 tim/3 år 30 tim/3 år 7 resp. 10 tim/4 år

7 tim/4 år

7 tim/4 år

a) fem skolor, nämligen befäls- och undsättningsskolorna i Rosersberg, civilförsvarsskolorna i K a t r i n e h o l m och S a n d ö samt utbildningsanläggningen i Revingeby, b ) o c h som regel övningsfält i varje län. 35

Personellt disponeras 62 civilförsvarslärare, 8 övningsledare och 192 instruktörer. Vid sidan av utbildningen av civilförsvarspersonalen tillkommer civilförsvarsutbildning av allmänheten. Denna bedrivs dels som självskyddsutbildning genom Rikskommitténs för självskydd försorg, dels som skolundervisning i brandskydd och olycksfallsvård m. m. Den årliga utbildningsomfattningen genom kommittén är ca 180 000 personer/ deltagare.

3.3.4 Civilförsvarets ningsvolym

utbildnings- och öv-

Antalet deltagare i utbildning och övningar inom civilförsvaret var under budgetåret 1971/72 följande. 18 791 personer deltog i utbildning och 44 292 personer deltog i övning. Dessa fördelade sig på heldagskurser respektive kvällskurser enligt nedan.

Tjänstgöring

Antal deltagare allm. civilförsvar

verkskydd

summa

Utbildning Heldagskurser Kvällskurser

13 829 261

4 357 344

18 186 605

Summa

14 090

4 701

18 791

Övning Heldagsövning Kvälls- och veckoslutsövningar

5 915

6 950

31 575

5 767

37 342

Summa

37 490

6 802

44 292

Utbildningskurserna och de deltagande eleverna fördelade sig under budgetåret 1971/72 på centrala, regionala och lokala kurser enligt följande.

Centralt Regionalt (fältskolorna) Lokalt (länen)

Antal kurser 215 400 397

Antal deltagare 4 089 7 697 7 005

Summa

18 791

3.3.5 Tjänstgöring för befälsanställda i civilförsvaret Befälsanställning utgör civilförsvarets motsvarighet till krigsmaktens reservofficersinstitution. Befälsanställning sker så att reservofficer med lägst löjtnants tjänstegrad i någon av krigsmaktens reserver efter ansökan kan anställas i civilförsvaret för att tjänstgöra i befälsanställning inom det allmänna civilförsvarets krigsorganisation. Befälsanställning upphör i fredstid i regel vid utgången av det år den anställde uppnår 55 års ålder men kan förlängas med fem år i taget till 65 års ålder. I fredstid är den befälsanställde skyldig att tjänstgöra högst 150 dagar om han har fullgjort för krigsmaktens reservofficerare stadgad första tjänstgöringsperiod och eljest högst 320 dagar. Från dessa tider avräknas det dagantal som tillgodoräknas den anställde som reservofficerstjänstgöring. Fredstjänstgöringen delas upp i omgångar med i regel en omgång vartannat år. Vardera tjänstgöringsomgång skall omfatta högst 30 dagar.

3.4 Nuvarande

civilförsvarsförmåner

3.4.1 Författningsgrunder Huvuddragen av de civilförsvarspliktigas nuvarande förmåner fastställdes av 1962 års riksdag (prop. 1962:101). Med stöd av riksdagens beslut har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen den 30 november 1962 (nr 619 1 ) om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga (1962 års avlöningskungörelse). Föreskrifter för tillämpningen av kungörelsen har utfärdats av civilförsvarsstyrelsen (publikation 8.01.02-24F med ändr. 2 5 F - 2 8 F ) efter samråd med försvarets civilförvaltning. Reglerna om familjebidrag till civilförsvarspliktiga är intagna i familjebidragsförordningen (1946:99 med omtryck 1960:152 och senare ändr. 2 ) och familjebidragskungörelsen 1 ändr. 1963:308, 1966:272, 1967:431, 1970:678, 1971:1264, 1972:342. 2 ändr. 1962:674, 1963:112, 1966:271, 424, 1967:221, 1970:306, 1971:651, 896, 1972:333.

SOU 1973:40

( 1 9 4 6 : 1 0 1 med omtryck 1960:153 och senare ändr. 3 ). Ersättningar till befälsanställda i civilförsvaret utges enligt kungörelsen om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation (1962:578 4 ). För civilförsvarschefer och distriktschefer gäller särskilda bestämmelser. Vid tjänstgöring i kommunal anställning under beredskap och krig jml 20 § civilförsvarslagen (1960:74) gäller även särskilda bestämmelser (se avsnitt 9.2.3). Ersättning för kroppsskada under civilförsvarstjänstgöring utgår enligt förordningen ( 1 9 5 4 : 2 4 9 ändr. 1970:313, 1973: 63) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret samt kungörelsen (1954:800) med föreskrifter angående tillämpningen av förordningen den 14 maj 1954 (nr 249) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Bestämmelser om gruppliversättning till civilförsvarspliktiga finns i kungörelsen (1963:243 s ) angående grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Särskilt olycksfallsskydd utgår enligt kungörelsen (1969:761 6 ) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. Redogörelsen i det följande avser de per den 1 juli 1972 gällande förmånsbestämmelserna. I fråga om de förmånsförbättringar för yngre civilförsvarspliktiga, som träder i kraft den 1 juli 1973 jämlikt SFS 1973: 512 och 513 hänvisas till avsnitt 7.3. 3.4.2 Principiella utgångspunkter för månssystemets nuvarande konstruktion

för-

De principiella utgångspunkterna för det nuvarande förmånssystemets konstruktion, som närmare redovisas i förarbetena till 1962 års avlöningskungörelse, är i huvudsak följande. Värnpliktiga som ej fullgjort all värnpliktstjänstgöring och som tillförs civilförsvaret skall i princip ha samma ekonomiska förmåner, som skulle ha tillkommit dem vid värnpliktstjänstgöring. I vad avser ekonomiska förmåner åt civilförsvarspliktiga som inte SOU 1973:40

är värnpliktiga har det ansetts riktigt, att också för deras del anknyta till de militära bestämmelserna för att därigenom få ett enhetligt och utprövat ersättningssystem för samtliga kategorier av civilförsvarspliktiga. Vissa jämkningar har dock gjorts i förmånerna för dem som inte är värnpliktiga. För dem som passerat värnpliktsåldern har nämligen införts en ersättningsregel som anknyter till vederbörandes civila inkomster. Samma regel skall gälla för män och kvinnor. Skilda motiv anfördes i förarbetena för att vidareutveckla den tidigare gällande gottgörelsen för mistad arbetsinkomst vid deltagande i central utbildningskurs vid civilförsvaret. En strikt tillämpning av de militära ersättningsbestämmelserna bedömdes medföra försämring av förmånerna då åtskilliga inskrivna civilförsvarspliktiga tjänstgör vid en ålder då de nått ett relativt högt inkomstläge. Som ytterligare motiv för jämkningen i förmånshänseende anfördes att civilförsvarsplikt skiljer sig från värnpliktstjänstgöring även därigenom att enligt civilförsvarslagen skall vid inskrivning såvitt möjligt tillses att personalbehovet fylles av dem som frivilligt anmäler sig till uttagning samt därigenom att endast en mindre del av samtliga civilförsvarspliktiga tas i anspråk för civilförsvarstjänst, medan värnplikt fullgörs av flertalet män i värnpliktsåldern. Genom denna jämkning har de civilförsvarspliktiga delats upp i två grupper, nämligen personal i värnpliktsåldern (yngre civilförsvarspliktiga) respektive över värnpliktsåldern (äldre civilförsvarspliktiga). För de förstnämnda gäller med vissa modifikationer värnpliktsavlöningsbestämmelserna i sin helhet. För de senare tillämpas en delvis förmånligare regel innebärande att ersättningen per dag utgår med viss procent av den civilförsvarspliktiges årsinkomst. Denna indelning i två förmånsgrupper tillämpas även för 3 ändr. 1962:675, 1963:113, 1967:222, 1970:307, 1971:905. 4 ändr. 1967:248, 1968:403, 1972:467. 5 ändr. 1965:65, 1966:426, 1971:168, 1972:160. 6 ändr. 1972:359.

1966:425, 1970:309, 1970:302,

kvinnorna. Dessa tages i allmänhet i anspråk vid lägre ålder än 48 år, men med hänsyn till att kvinnorna bara undantagsvis fullgör de längsta utbildningstiderna och att de blir berättigade till familjebidrag vid tjänstgöring före 48 års ålder, har denna princip ansetts böra gälla även för dem. Av betydelse har även ansetts vara att enligt författningarna skall kvinna som har vårdnaden om barn under 16 år inte skrivas in i civilförsvaret om hon inte lämnar medgivande därtill.

3.4.3 1962 års avlöningskungörelse 3.4.3.1 Tillämpningsområde m. m. 1962 års avlöningskungörelse gäller för civilförsvarspliktiga vid fullgörande av civilförsvarsplikt inom det allmänna civilförsvaret eller verkskyddet. Denna är inte tillämplig på civilförsvarschef, distriktschef och personal som avlönas enligt 60 § civilförsvarslagen samt befälsanställda inom civilförsvaret. Kungörelsen tar i första hand sikte på fredsförhållanden. Grundförutsättningen för kontantersättning i form av penningbidrag, civilförsvarspenning, tjänstgöringspremie och utbildningspremie är att minst sju timmar under samma dygn tas i anspråk för tjänstgöring, färd eller annan förmånsgrundande verksamhet. In- och utryckningsdag vid heltidskurs räknas som hel tjänstgöringsdag. Sju-timmarsregeln gäller dock inte förvärvsarbetande civilförsvarspliktig med icke-ordinarie arbetstider och som på grund av tjänstgöringen förlorar arbetsinkomst. Penningbidrag, civilförsvarspenning eller premier utgår inte vid deltagande i övning såvida inte övningen sker i omedelbar anslutning till utbildning. Den som driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken det finns verkskydd, skall utge ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till de i hans tjänst anställda. Ersättningen får beräknas på annat sätt än som stadgas i avlöningskungörelsen endast vid de mindre vanligt förekommande fallen då utbildningen inte genomförs av civilförsvarsmyndighet. Ersättningen får då inte un38

derstiga vad som vid tillämpningen av kungörelsens ersättningsgrunder sammanlagt skulle tillkomma den civilförsvarspliktige med beaktande av förmånernas skattefrihet. 3.4.3.2 Fria resor och resekostnadsersättning Bestämmelserna i värnpliktsavlöningskungörelsen om fria resor, färdkostersättning och förmåner vid tjänsteresor har motsvarande tillämpning beträffande civilförsvarspliktiga med främst följande undantag. Vid tjänstledighet utgår en fri resa för varje hel två-månadersperiod av tjänstgöringen. Flyg får användas vid fri resa till och från Gotland och i övrigt när avståndet överstiger 800 km. Vid färd till och från inskrivningsförrättning samt vid inryckning till och utryckning från tjänstgöring för utbildning eller övning har civilförsvarspliktig även fri resa. Förutsättningarna för resekostnadsersättning vid användande av annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel är desamma som för värnpliktiga. Annat färdmedel får användas när allmänt kommunikationsmedel saknas eller anlitandet därav medför oskälig tidsutdräkt. Ersättningsbeloppet för civilförsvarspliktiga är något högre, 25 öre/km mot 20 öre/km för värnpliktiga.

3.4.3.3 Dagavlöning För personal i värnpliktsåldern Penningbidrag utgår för dag med i tabell 3: 4 angivna belopp och i övrigt till huvudsaklig del enligt de närmare villkor som gäller för penningbidrag till värnpliktiga. Penningbidrag utgår inte till personal över värnpliktsåldern. Tjänstgöringspremie tillkommer civilförsvarspliktig med fullgjord sammanlagd tjänstgöring överstigande 300 dagar med 4 kr per dag efter de 300 första dagarna. Tjänstgöringspremie utgår inte till den som erhåller civilförsvarspenning, dvs. personal över värnpliktsåldern. I likhet med vad som gäller för värnpliktig SOU 1973:40

Tabell 3:4 Penningbidraget svarspliktiga den 1 juli 1972

till

Personalgrupp 1 2

3 4 5

kr/dag

Civilförsvarspliktig som icke tillhör någon av grupperna 2 - 8 Gruppchef och ställföreträdande gruppchef, som ej tillhör någon av grupperna 5 och 6, husmor, alarmeringstekniker, teletekniker, bensinstationsföreståndare, maskinist, tekniskt biträde, elektriker, rörmontör Roteombud, ställföreträdande roteombud, avdelningschef, ställföreträdande avdelningschef Assistent, förvaltningsassistent, kårassistent Personalkonsulent, kassör, gruppchef och ställföreträdande gruppchef för transportledningsgrupp, förvaltare, ledare för tjänstegren inom verkskydd Verkskyddsinspektör, byggnadsinspektör, fordonsinspektör, stationschef, intendent, plutonchef, ställföreträdande plutonchef, gruppchef för ledningsgrupp K Civilförsvarsombud, detaljchef, ställföreträdande detaljchef, adjutant, förste alarm eringsledare, alarmeringsledare, kompanichef, specialist i skyddskåren, verkskyddsledare Sektionschef, ställföreträdande sektionschef, platschef, stabschef, basområdeschef, ställföreträdande basområdeschef, kårinspektör, ställföreträdande kårinspektör, kårchef, ställföreträdande kårchef, verkskyddschef

personal får civilförsvarspliktig

civilför-

10:-

12:—

För personal över värnpliktsåldern 13:50 14:75

16:25

19:50

23 :—

27:50

i vissa fall

tillägg till tjänstgöringspremie med 4 kr per dag efter 364 dagar. För tillgodoräknande av premien får räknas högst 300 dagar av tidigare tjänstgöring enligt värnpliktslagen eller lagen om vapenfri tjänst. För tillägg till tjänstgöringspremie får högst 364 dagar tillgodoräknas. Utbildningspremie utgår med 15 kr för varje dag som utbildningen omfattar och tillkommer både civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern och dem som är över värnpliktsåldern. Premien utgår dock endast till dem som med godkända vitsord genomgått utbildning till befäl eller vissa specialistbefattningar, dvs. utbildning som enligt 1960 års utbildningskungörelse för civilförsvaret avses för personal inom utbildningskategorierna A, B, C, D eller motsvarande personal. Undsättningskårens värnpliktiga tillhörande utbildningskategori B erhåller dock inte utbildSOU 1973:40

ningspremie. Angivna bestämmelser innebär att befäl och berörda specialister får utbildningspremie även för den del av deras utbildning som är manskapsutbildning, under förutsättning att vederbörande inskrivits från början i befattning som är förenad med rätt till utbildningspremie. Vid övrig manskapsutbildning utgår alltså inte premien.

Vid tjänstgöring efter det kalenderår, under vilket den civilförsvarspliktige fyller 47 år utgår civilförsvarspenning. Civilförsvarspenningen utgår för varje tjänstgöringsdag med 0,2 % av den civilförsvarspliktiges årsinkomst av förvärvsarbete. Årsinkomsten skall antas vara det högsta inkomstbeloppet i den sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring, som den civilförsvarspliktige tillhör, eller enligt särskilda regler skall anses tillhöra. Den för beräkningen av civilförsvarspenningen grundade årsinkomsten får dock högst vara det belopp vilket är nedre gränsen i högsta sjukpenningklassen. Civilförsvarspenningen får inte utgå med lägre belopp än enligt sjukpenningklass 2 eller vad vederbörande skulle ha erhållit i penningbidrag och tjänstgöringspremie vid tjänstgöring i värnpliktsåldern [= i realiteten 10 kr för kvinnor i personalgrupp 1 och för män med sammanlagt 300 dagars utbildning 14 kr (10 + 4 kr)] Exempel på civilförsvarspenningens belopp framgår av tabell 3 : 5 . Utbildningspremie utgår till personal över värnpliktsåldern enligt samma grunder som angivits ovan.

3.4.3.4 Fri kost, logi och sjukvård m. m. Fri mat utgår till alla civil fö rsvarsp lik tiga under tjänstgöring, in- och utryckningsdagar samt beviljad tjänstledighet. I förekommande fall utbetalas förplägnadsersättning med för närvarande 6 kr/dag, färdkostersättning med 25 kr samt måltidsersättning med 9 kr för frukost och 18 kr för vardera lunch och middag. Fri inkvartering gäller under tjänstgöring och i vissa fall utbetalas ersättning för nattlogi samt ink vart eringser39

Tabell 3:5 Exempel på ningens belopp i kr/dag Årsinkomst Ersättav förvärvs- nings- 1 arbete belopp 4 000 7 000 10 000 13 000 16 000 18 000 21 000

102 17 21 28 36 42 48

civilförsvarspen-

Årsinkomst Ersättav förvärvs- nings- 1 arbete belopp 24 000 27 000 30 000 33 000 36 000 39 000

54 60 66 72 78 78

1 Beloppen avrundade uppåt till närmast hela krontal. Skattefritt. 7 Beloppet 10:- är högre än 0,2% av årsinkomsten 4 000 kr beräknad efter högsta beloppet i aktuell sjukpenningklass, då det inte får understiga penningbidraget och eventuell tjänstgöringspremie.

Familjepenningen utgår fr. o. m. den 1 juli 1972 med högst 15 kr/dag för ma!ce och därmed jämställd samt med högst 8 kr/dag för annan familjemedlem. Bostadsbidrag erhålls under vissa förhållanden med belopp motsvarande den faktiska kostnaden för bostaden. Näringsbidrag kan utgå till rörelseidkare med högst 50 kr per dag. Sjukbidrag kan lämnas vid behov för att täcka vissa slag av kostnader i anledning av familjemedlems sjukdom. Om civilförsvarspliktigs familjemedlem avlider kan begravningsbidrag utgå. Beloppet utgör för make 2 000 kr och för annan familjemedlem 1 000 kr.

3.4.5 Flygrisktillägg m. m. sättning. Härutöver tillkommer vissa sjukvårdsförmåner, ersättning för läkarintygskostnad samt vid dödsfall begravningshjälp till dödsboet med 2 000 kr och ersättning för transportkostnader.

Civilförsvarspliktig som deltar i flygning äger vid tjänstgöring för utbildning och övning uppbära flygrisktillägg och särskild ersättning vid olycksfall enligt samma regler som för värnpliktiga. 3.4.6 Ersättning vid skada och sjukdom

3.4.4 Familjebidrag I 1 § familjebidragsförordningen föreskrivs att förordningen skall tillämpas — förutom på värnpliktiga och vissa därmed jämställda kategorier - på civilförsvarspliktiga som inkallas till tjänstgöring enligt 12 § civilförsvarslagen (1960:74) i den mån de fullgör tjänstgöringen före det kalenderår då de fyller 48 år och under förutsättning att tjänstgöringen inte skall anses fullgjord i kommunal anställning. Kungl. Maj:t kan föreskriva att förordningen skall tillämpas på civilförsvarspliktig även i andra fall. Som ytterligare förutsättning för rätt till familjebidrag gäller att den civilförsvarspliktige utbildas i heltidskurs eller deltar i övning som förläggs i omedelbar anslutning till sådan kurs. Enligt familjebidragsförordningen kan familjebidrag utgå i form av familjepenning, bostadsbidrag, näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag. Familjebidrag är behovsprövat och betalas ut av hemortskommunen eller i fråga om verkskyddspersonal av arbetsgivaren. 40

Viss civilförsvarspliktig personal är grupplivförsäkrad enligt samma villkor och belopp som värnpliktig personal. Drabbas civilförsvarspliktig under deltagande i utbildning eller övning av olycksfallsskada eller yrkesskada (jml. 6 § yrkesskadeförsäkringslagen) utgår ersättning jml. förordningen (1954:249 med ändringar) om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Med olycksfall avses även olycksfall vid vistelse inom förläggningsområde på grund av tjänstgöringen och vid färd till och från tjänstgöringsplatsen om färden sammanhänger med tjänstgöringen. Ersättningarna enligt förordningen överensstämmer i huvudsak med dem som gäller enligt yrkesskadeförsäkringslagen. För skada som omfattas av den obligatoriska yrkesskadeförsäkringen utgår ingen ersättning enligt nämnda förordning. Det särskilda olycksfallsskyddet utgår enligt samma regler som för värnpliktiga. Det utgår vid invalidiserande olycksfallsskada som inträffar under tjänstgöringen samt unSOU 1973:40

der in- och utryckningsresor men inte för skador som inträffar utanför förläggningen under ledighet och fritid. Högsta ersättningsbelopp är 150 000 kr. Det särskilda olycksfallsskyddet gäller liksom grupplivförsäkringen inte för civilförsvarspliktiga tillhörande verkskyddet.

undervisningspass om 45—60 minuter. Arvodet innefattar gottgörelse för tid för normalt förberedelsearbete och efterarbete i samband med utbildning och övning samt för restid. I vissa fall kan länsstyrelse besluta om tilläggsarvode när särskilt tidskrävande förberedelser behövs.

3.4.7 Ersättningar till ej civilförsvarspliktig personal

Ersättning i vissa fall vid ning m. m.

För sammanhangets och överblickens skull redogörs i det följande för vissa bestämmelser om förmåner till personalkategorier som tjänstgör inom civilförsvaret utan att tjänstgöringen utgör civilförsvarsplikt.

Jämlikt Kbr. den 15 mars 1963 skall i vissa fall till civilförsvarschef, stf för civilförsvarschef och distriktschef samt till elev vid instruktörskurs, som anordnas vid statens civilförsvarsskolor, utgå ersättning för mistad inkomst på grund av deltagandet i kursen och resekostnads- och traktamentsersättning enligt vissa i brevet närmare angivna villkor. Som komplettering till ovanstående Kbr. har i Kbr. den 5 mars 1965 föreskrivits att deltagare i utbildningskurs för instruktörer vid statens civilförsvarsskolor, som inte är berättigad till ersättning för mistad inkomst enligt ovan, må under tid då utbildningen pågår åtnjuta ersättning med 20 kr per dag.

Arvode till civilförsvarschefer Jämlikt regleringsbrev för budgetåret 1971/72 avseende vissa anslag inom civildepartementets verksamhetsområde gäller fr. o. m. budgetåret 1971/72 bl. a. följande. Arvode till civilförsvarschef får med visst undantag tills vidare utgå med beloppet för den arvodesgrupp civilförsvarsområdet tillhör enligt följande indelning, nämligen grupp 1 1 620 kr/år grupp 2 2 340 kr/år grupp 3 3 360 kr/år Till civilförsvarschefen i Malmö civilförsvarsområde skall utgå ett högre årligt arvode än ovan angivna. Civilförsvarsstyrelsen bestämmer till vilken arvodesgrupp civilförsvarsområde skall hänföras. Civilförsvarschefs och distriktschefs skyldighet att tjänstgöra för utbildning och övning samt följa civilförsvarsförberedelser grundar sig på uppdraget att inneha befattningen och inte på civilförsvarsplikt. Arvode till instruktörer inom det lokala civilförsvaret Regleringsbrevet för budgetåret 1972/73 avseende anslag inom försvarsdepartementets verksamhetsområde föreskriver, att arvode skall utgå till instruktör vid lokal utbildning och övning med 30 kr för varje fullgjort SOU 1973:40

civilförsvarsutbild-

Förmåner för befälsanställda m. m. Befälsanställd har samma förmåner som tillkommer en jämställd reservofficer anställd enligt 1962 års reservbefälssystem. I Kbr. den 2 juni 1961 har Kungl. Maj:t meddelat föreskrifter angående vissa ersättningar vid deltagande i eller förberedelse till stabstjänstövning. Bestämmelserna tillämpas ej för civilförsvarspliktig personal.

3.4.8 Administration, utbetalning och beskattning Beslut om förmån enligt 1962 års avlöningskungörelse, som inte skall utges av den civilförsvarspliktiges arbetsgivare, meddelas av civilförsvarsstyrelsen i fråga om utbildning vid Rosersberg och eljest av vederbörande länsstyrelse. Ärenden om familjebidrag till civilförsvarspliktiga handläggs enligt samma ordning 41

som för värnpliktiga m. fl. Kommunala familjebidragsnämnder eller motsvarande organ beslutar om familjebidrag i normala fall. Länsstyrelse är besvärsinstans över familjebidragsnämnd och kammarrätt över länsstyrelses beslut. Försvarets civilförvaltning är tillsynsmyndighet för familjebidragsverksamheten och beslutar i vissa fall om familjebidrag. Penningbidrag och civilförsvarspenning utbetalas i princip i efterskott den 10:e, 20:e och den sista i månaden — om sådan dag är söndag eller helgdag, närmast följande helgfria dag — samt vid utryckningen. Vederbörande civilförsvarsmyndighet kan dock besluta att senare utbetalning skall ske. Utbildningspremie, tjänstgöringspremie och tillägg till tjänstgöringspremie utbetalas i samband med utbildningens slut. Är utbildningen fördelad på flera perioder, utbetalas premie i samband med utryckning från varje period av utbildningen. Undantag gäller i vissa fall för utbildningspremie. Familjepenning utbetalas enligt huvudregeln i efterskott per vecka medan bostadsbidrag normalt utbetalas i efterskott för kalendermånad. Bostadsbidrag för flyttningskostnad liksom näringsbidrag, sjukbidrag och begravningsbidrag betalas ut i den ordning familjebidragsnämnden finner lämplig. Följande förmåner räknas inte som skattepliktig intäkt nämligen penningbidrag, premier, civilförsvarspenning, naturaförmåner samt familjebidrag utom näringsbidrag, som är skattepliktig inkomst. Flygrisktillägg är skattepliktig inkomst. 3.4.9 Bibehållande av civil lön vid civilförsvarstjänstgöring Statstjänstemän Jml. 19 § allmänt avlöningsavtal för statliga och vissa andra tjänstemän (AST) erhåller tjänstemän vid beviljad tjänstledighet B-avdrag för sådan tjänstgöring på grund av civilförsvarsplikt, som fullgörs det år den civilförsvarspliktige fyller 23 år eller därefter, dock senast det år han fyller 47 år. I övriga fall skall tillämpas C-avdrag. 42

Anställda i kommuner Svenska kommunförbundet har i Allmänna bestämmelser för tjänstemän (ABT 70) meddelat följande rörande lön till tjänsteman med heltidstjänstgöring under tjänstledighet för civilförsvarstjänst. 25 % av lönen utgår under förutsättning dels att tjänstledigheten åtnjutits efter det år, varunder tjänstemannen fyllt 2 1 år, dock senast det år han fyller 47 år och dels att tjänstgöringen fullgörs i lokalt allmänt civilförsvar och verkskydd på grund av civilförsvarsplikt. Motsvarande förmån utgår vid sådan tjänstgöring i regionalt allmänt civilförsvar vilken författningsenligt åligger dit överförda värnpliktiga och reservbefäl. Nämnda förmån utgår dock inte när fråga är om tjänstgöring i civilförsvaret som civilförsvarschef eller ställföreträdare för sådan eller distriktschef. Beträffande heltidsanställda arbetstagare, som inte är tjänstemän, gäller enligt Svenska kommunförbundets Allmänna bestämmelser för heltidsanställda arbetstagare (ABK 70) samma regler som ovan dock med den skillnaden att arbetstagare skall ha fullgjort minst 70 arbetsdagar under pågående anställning. Anställda i enskilda företag Svenska arbetsgivareföreningen rekommenderar sina medlemsföretag att tillämpa följande normer angående bibehållande av lön vid tjänstgöring inom lokalt civilförsvar och verkskydd. Yngre civilförsvarspliktiga För yngre civilförsvarspliktiga - både män och kvinnor — rekommenderar arbetsgivareföreningen att arbetsgivaren lämnar ett bidrag på 25 % av den civila lönen under förutsättning att längre anställningstid samt försörjningsplikt föreligger. Äldre civilförsvarspliktiga Äldre civilförsvarspliktiga kan förutsättas erhålla full kompensation genom den skatteSOU 1973:40

fria civilförsvarspenningen. Genom utbildningsbidraget föreligger ofta överkompensation, framhåller arbetsgivareföreningen. Endast i rena undantagsfall och då årsinkomsten väsentligt överstiger 39 000 kr bör enligt arbetsgivareföreningen ett tillskott från arbetsgivare kunna ifrågakomma. Rekommendationerna om extra bidrag från arbetsgivaren gäller även för verkskyddsutbildning, dock givetvis med undantag för de fall då företaget önskar utnyttja de begränsade möjligheterna till att utge full lön i stället för stadgade förmåner (jämför avsnitt 3.4.3.1).

3.4.10 Kostnader för nuvarande förmåner Tabell 3: 6 visar kostnaderna under vart och ett av budgetåren under perioden 1967/68-1972/73 för avlöningsförmåner till civilförsvarspliktiga m. m. Tabellen visar dels kostnaderna för samtliga kontantförmåner samt fria resor (posterna 1—4), dels kostnaderna för penningersättningar respektive familjebidrag (posterna 1 och 4), dels ock den genomsnittliga dagskostnaden för utbildning. I posterna 2 och 3 ingår ca 200 000 kr för premier till befälsanställda samt ca 1 mkr avseende civilförsvarspliktigas fria resor. På grundval av uppgifter, som UFV under 1973 erhållit från civilförsvarsstyrelsen, redovisas i tabell 3:7 nuvarande ungefärliga kostnader — totalt och i genomsnitt per dag — för kontant- och naturaförmåner till civilförsvarspliktiga under utbildning budgetåret 1972/73. Beloppen har i jämförelse med

Tabell 3:6

tabell 3: 6 räknats upp så att de svarar mot en utbildningsvolym om 116 000 elevdagar. I fråga om genomsnittlig dagskostnad har uppskattningar fått göras i några fall. Dagskostnaden för logi kan variera mellan ca 17—23 kr för olika civilförsvarsskolor. På motsvarande sätt kan kostnaden för fri kost variera mellan ca 22—28 kr/elevdag. Det bör observeras att sistnämnda post innefattar även kostnader utöver proviantkostnaden. Som tabellen visar beräknas den totala kostnaden för kontantförmåner vid utbildning till 6 629 000 kr och i genomsnitt 57: 15 per elevdag. Om utbildningsvolymen för verkskyddet beräknas till 15 000 elevdagar ifrågavarande budgetår utgör arbetsgivarnas kostnadsandel ca 860 000 kr. Återstående belopp - ca 5 769 000 kr - utgör statens kostnader för kontantförmåner. Kostnaderna för naturaförmåner vid utbildning utgör 6 728 000 kr. Häri ingår vad de verkskyddspliktiga företagen har att erlägga för kost och logi till verkskyddspersonalen enligt en av Kungl. Maj: t fastställd taxa. Uttaget under budgetåret 1972/73 skall enligt denna verkskyddstaxa för kost och logi vara 30 kr/elevdag vid central utbildning och 21 kr/dag vid undsättn. kårskolan samt självkostnadspris vid lokal utbildning i övrigt. För civilförsvarets övningsverksamhet uppkommer kostnader i huvudsak endast för resor, kost, logi och sjukvård. De värnpliktigas repetitionsövningar hänföres i förmånshänseende till utbildning och för övrig civilförsvarspliktig personal utgår för närvarande i princip ej kontant ersättning vid övning. De totala kostnaderna för civilförsvarspliktigas

Kostnader för kontantförmåner till civilförsvarspliktiga 1967/68 — 1972/73

Budgetår

Utfall för hela anslaget i kr

Utfall för ans lagspost 1 och 4 i kr

Antal utbildningsdagar

Dagskostnad i kr (anslagspost 1 och 4)

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73

5 738 000 6 549 543 7 356 968 7779511 8 256 371 6 500 000

4 704 000 5 236 000 6 073 000 6 379 000 6 770 000 5 200 000

161 000 158 000 153 000 155 000 136 700 91 000

29:22 33:14 39:69 41:15 49:52 57:15

SOU 1973:40

Tabell 3: 7 Nuvarande totala kostnader (inklusive verkskyddet) för civilförsvarspliktigas kontant- och naturaförmåner vid utbildning. Avrundade belopp i kr. Förmånsslag

Genomsnittligt ersättningsbelopp per dag

Beräknat utfall för budgetåret 1972/73 vid 116 000 utbildningsdagar (därav 58 000 för äldre cfpl)

Civilförsvarspenning

Befäl: 74 Manskap: 651 Befäl lcf: 131 Befäl ref: 14 Manskap: 10

4 000 000

Penningbidrag Familjebidrag Utbildningspremie Tjänstgöringspremie Tillägg till tjänstgöringspremie

(47 800 st) (47 670 st)

638 000

17 15 4

986 000 717 000 190 000

(24 400 st)4

98 000

Summa kontantförmåner

57:15

6 629 000

Fri kost Fritt logi Fria resor (inkl. övningar) Fri sjukvård

2422 232 102 l

2 784 000 2 668 000 1 160 000 116 000

Summa naturaförmåner

6 728 000

Summa kontant och naturaförmåner

115:152

13 357 000

' Avser genomsnitt för personalgrupperna 2—8 Avser total genomsnittlig dagskostnad per elevdag inkl. kontant ersättning för resp. naturaförmån 3 Innefattar kostnader för proviant, hyror och personal 4 Det stora antalet beror på att tillägget utbetalas även till värnpliktigt manskap i undsättningskårerna. Tillägget utgår sålunda efter andra principer än motsv. ersättning enligt värnpliktsavlöningskungörelsen

naturaförmåner vid övningar kan för budgetåret 1972/73 uppskattas till omkring 700 000 kr.

3.5 De civilförsvarspliktigas tuation

ekonomiska

si-

3.5.1 Jämförelse mellan inkomsten före och förmåner under civilförsvarstjänstgöring Frågan om vilka ekonomiska konsekvenser civilförsvarstjänstgöringen får för den enskilde civilförsvarspliktige kan naturligen inte besvaras entydigt då ett flertal faktorer spelar in. I de fall tjänstgöringen avser deltagande i kvällskurser eller veckoslutskurser uppkommer som regel inget nämnvärt inkomstbortfall. Den enskildes uppoffringar inskränker sig då till ianspråktagande av fritid. När utbildningen sammanfaller med en eller 44

flera arbetsdagar blir situationen en annan. För att belysa denna lämnas i tabell 3:8 exempel på skillnaden mellan inkomst före och förmåner under civilförsvarsutbildning för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern. Motsvarande jämförelse avseende civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern framgår av tabell 3:9. Vid bedömningen av här angivna fall bör iakttagas att de inte ger någon totalbild utan avser enbart några typfall, som beträffande yngre civilförsvarspliktiga utgår från en antagen arbetsinkomst före tjänstgöringen på 2 800 kr brutto per månad. Skatteavdragen avser preliminär skatt. Slutskatteeffekten torde normalt inte medföra något mer påtagligt avvikande resultat. 1973 års skattetabell har tillämpats (skattekolumn 1 respektive 2). I samtliga fall har vidare värdet av naturaförmånerna beräknats till 270 kr/mån. Däri SOU 1973:40

en r o

lH

o

O

O vo r-<0

"ST*:

ON

E <L>

+ +

rN r-

rN t"r o -H

o Ii M n. c r+» ra M o t/3 r o

J. J.

M

o

J. J.

ro ro rN V£>

r o ro ro ro rN —i

+ + J. J.

ro r o O O c- • *

++

++

t» O

r-t— O lO ino\

r-~ r-IT) lO -H ro

r o r--

i 7

+1

j . J.

J. J.

Os

rN r lO 00

r - r~ I - O

o C ro

t— »n

VO

*

—c U")

•«t i n

J. J.

ro r» r o so *-H ^ H

+7

ro

r o en r » rN ro i n i n Tf

r o ro <N rN i n ro

• t ro

1 1

< N t—

j . J. r-ror~

r+ >n \ 0 ro

I

2 c E°£ EE

O O N

i n ^H

ro ro rN

<N

° 2 0!,5 rN r o r o Os

7 i

I

o >n so p-

ro

J. J.

J.

i n <n

in

J. J.

in in so in oo ro

i i

c3 "2

no

—<in

-Hin

J. J. ö©

O O

J. J. ö ö r-r-

h 2

il O

O)

£E

"Sa 3

rN t s

CN rN

rN rN

§:

in in Ooo r t <n

i n >n o o rN i n oo

^

X I T3 "C

J. J.

:0 !

i

i

J. J.

rN rN

•0:0™

r s rN

rN

OM--

o\

oo oo oooo

oo oo 00 00

o o 00

CNfN

CNrN

."3

E3 E = i

5Ii= E

3-g*

i

oo oo 00 oo

o o OO

I

I

CQ

C

»a

3 Os i

lH ^

«—i

ro ro

o 5b

o'5b

SO SO

0 0 00

c- a, c a a c a o . c o. o. c a. a. b a c. i o. a, i- o. o. b:

o °^ CA

SOU

o a "Sb£ o 5b -H

973:40

X

2E.S2H.2EE.2S2.0 O O H O O H O O H O O - *

p- m O ON

P-ro

t— P~ »O »O

o o 00 00

P-P-

P-P-

O g\

00 00

ro m

m

_H

(N(s

NO >—<

r-rN

oo m

o i o

I

I

ON IT,

I I <N00 vooo

p» p» ON •* —H

•*Tt m oo <N

NO NO NO-H rN -H

I I —. ^H. —1 NO CO —*

p- pO O P~ CN (NM

r~ pO O NO-— 1 rNrN

r - p» in in OlO m CN

o o 00 00 -H vo m rN

r» r00 00 rN PCO rN

p- P~ m co Tf ON m CN

CN CN >—i NO oo NO

CN CN

oo r o r— NO

I I p~ p» —i NO ON P -

i n -rf O ON 0O

NO NO

TI-

oo r o ON oo

I I -H ^ r o oo ooo

CN c—

-H vo

p- rio in m o

p- P~ oq oq r~ rN

ON

COOO

I

I

O O oo oq NO - H

rN rN r o oo r o .—i

i i o o

i i o o

—i «—i »-* —i

ro ro rN rN

-3- • Ol ifli

NOVO ro 00 io ro

oo ro in Tt

i i

J. J. ÖÖ

I I O O ON ON oo oo

J. J. ÖÖ

p» p~

o o "^^t

O O

r o p-

T f ON

OlO

OO r o

Tf

(N(N

CN CNi m o C N y-<

J. J.

J.

I I 0000

I I NO NO

I I O O

Tf ON TJ- rN

ON Tf

TJ-ON

r f co

T t (N

-H r-H

p~ p»

oo

-HiO

m i—i

ö

Tt rN i -H

rom

r o ro

r~ p-

?S?^

imo

NO NO

o o

o o

00 ro ro ro

Ö lO -fro

00 CO ro ro

Tf ON rorN

rN pmrN

I I oo oo NO - H

NO NO <—i vo

o o NO <—i

I I rNrN rooo

I I rN rN P~CN

-H o

rN o

- H O

ooo

ONOO

Tfr ON O0 NO

r o ro

ro ro IO »O in O rN rN

P- P» vp vp rooo

O O

O O

ro ro

rooo rN —H

"*"*

"S"*

riTi

CN - H

ONT*

r~- CN

ro

I I

I

oo oo rN pNO Tf

00 00 -HVO p- in

vovo NO--H p~ vo

O O fH NO p- to

rNrN ooro lO^t

rN rN rN r i n ro

TJ- TJON r f r o rN

I

I I O O r o ro

öö

J. J.

J. J. ÖÖ

NOVO

« o rom

oooo p-CN o

ON

ON ON

I

p» p~ NO -H Tf ro

O O r o ro in in

c~ pvo vp

<

ON m ND?!

p-pm m •*

I rN rN NO <—i ro rN

00 OO in o ro CN

mm in if) VO -H

I

OO in in rN rN

oö

I

J. J. ÖÖ

J. J. ÖÖ

J. .'. ÖÖ

vovo rN rN

NOVO rN r s

NOVO rN<N

rN rN

VOVO rN rN

O O

O O

rN rN

rN rN

O O r~ p~ rN rN

O O p~p~ rNrN

O O p~p~ rN rN

O O p~ p~ rN rN

rNrN

rN rs

Ä-i OO p- prN rN

i© C

rN rN

J. J. ÖÖ P~P-

rN r s

J. J. J. J. J. J. öö öö ö ö r- p» r-r»

p- r » rN r s

r s rN

rN rN

o o

r^ r~rN rN

•'• •'• •'. •'• .'• .'. .'. .'. J. .'. J. .'. J. J. J. J. J. J. J. J. J. J. J. J. oo oo voo oo rN ooCN oö oö vo öö öö •öö öö öö vovo ovo Tt- T t O O 00 00 vo Tt ^t * Tt •<* TJTJ- TJ-

S 2

C3

J. J. ö ö r - p-

Tf •<* 00 00

ON ON

U D.

rNrN r* ~*

^ t "ef _< rt

00 00 —< -H

ON Os ^<-H

r o ro rN r s

r o ro rNrN

ro ro rNrN

ro r o rNrN

J, J_

|_ I,

oooo ooro orN (N rN

vovo - H VO rN r o rNrN

.1. J.

J. J.

J. .1.

.1. .1.

.1. .1,

.1. J.

J. J.

J. J.

oooo ON T}ooo ^H

ro ro vo i—i O rN -H ^ H

NOVO O wo rN ro ~* ~t

r f Tf in O ro i n ^ r*

ON ON oo r o "st NO ^ H —i

rNrN rN pvorr*~*

rNrN r—i vo p» oo -H —i

J_ J# -*t Tf ^ ON oo ON ^-< ^

I, J f O O O in ON O -H rN

J# J_ oooo rN p~ 0>—i rNrN

rN rN in O rN -H

rN rN in O r o rN

P~ P~ m oo

- * Tf rt-ON

I I VOVO ^ ON

I I -H i-H vo-H

00 00 p~ rN

00 00 ro oo

vo vo iflO

o o in o

00P-

OOO

H O

rN rN P-rN TJ- r o

^ rN

inro

NO •<*•

p~ vo

J. J. öö

rj-rjro ro rNrN

~* ~* rNrN

oooo r f ON P-oo

ii Q-

o

\D ^O r*~*

I rorN

I

I

t i

I

rN rN vo *-t vo i n

T I - Tf oo r o P~ vo

O

is a

o o -H

-H

rN

SOU 1973:40

innefattas matkostnader men inte övriga naturaförmåner såsom resor och sjukvård, eftersom dessa senare helt motiveras av tjänstgöringens särskilda villkor. Vidare har bostadskostnaden antagits vara 500 kr/mån, som beträffande yngre civilförsvarspliktiga helt ersattes såvida inte makens inkomster leder till reducering av familjebidraget. Civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern Vad först gäller de civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern visar tabell 3:8 att för ogift person uppkommer ett inkomstbortfall i samtliga befattningsnivåer, mellan ca 5 kr (nr 8 kårchefer m. fl.) och ca 23 kr/dag (nr 1 manskap). Då har hänsyn inte tagits till tjänstgöringspremien på 4 kr/dag som utgår till praktiskt taget alla män (men ej kvinnor) och ej heller till utbildningspremien till befäl och vissa specialister med 15 kr/dag. Om så sker finner man att ensamstående personer i de högre personalgrupperna 6 och 8 blir överkompenserade med upp till ca 5 kr/dag respektive drygt 13 kr/dag. För den som är gift och har ett barn är situationen något bättre än för den ogifte. Förutsatt att hustrun saknar inkomst blir inkomstbortfallet för manskapskategorin omkring 5 kr/dag medan plutonchefsgruppen (nr 6) överkompenseras med ca 4 kr/dag. Överkompensationen blir större för den högsta gruppen (nr 8) och om premierna medräknas stiger denna till omkring 31 kr/dag. Sammanfattningsvis kan i fråga om de yngre civilförsvarspliktiga konstateras att tjänstgöringens ekonomiska konsekvenser är mycket varierande. Inkomstbortfallet är påtagligt större för ogifta än för dem som har försörjningsplikt. Motsvarande förhållande gäller för krigsmaktens värnpliktiga. Främst är det familjebidragssystemet som ger upphov till denna konsekvens. För ensamstående i de lägsta personalgrupperna är inkomstbortfallet avsevärt. I de högre grupperna är inkomstminskningen mindre. Räknas premieersättningarna med uppkommer i vissa fall i stället en inkomstökning. Tabell 3:8 lämnar också exempel på utfallet när hänsyn SOU 1973:40

har tagits till premieersättningarna (tjänstgöringspremie och utbildningspremie). Drygt 20 % av samtliga civilförsvarspliktiga är berättigade till utbildningspremie. Det torde vara riktigare att i första hand bedöma de civilförsvarspliktigas situation utan hänsynstagande till nämnda premier. Resultaten av de gjorda jämförelserna rörande de yngre civilförsvarspliktiga måste också bedömas mot bakgrund av att samtliga exempel bygger på en antagen månadsinkomst av 2 800 kr. Sannolikt har exempelvis vissa befattningshavare tillhörande befälet civila arbetsinkomster som överstiger 2 800 kr/mån. Om de i tabell 3:8 angivna typfallen, som avser högre befäl och likställda (grupp 6 och 8), grundas på en antagen månadsinkomst av 3 200 kr i stället för 2 800 kr blir resultatet följande. Underkompensationen för den ogifte tillhörande grupp 6 stiger från ca 14 kr/dag till ca 19 kr/dag, för ogift tillhörande grupp 8 från 6 kr/dag till 11 kr/dag. I fråga om den gifte civilförsvarspliktige som har ett barn och hustrun saknar inkomst uppkommer för den som tillhör grupp 6 en underkompensation med 0:70 kr/dag i stället för överkompensationen med ca 4 kr/dag enligt tabell 3:8. För personal tillhörande grupp 8 med motsvarande familjesituation minskar överkompensationen från ca 12 kr/dag till ca 7 kr/dag. Det bör slutligen påpekas att vid beräkningen av de ovan angivna typfallen har eventuellt bibehållen lön från arbetsgivaren inte beaktats. I de fall den civilförsvarspliktige i enlighet med Svenska arbetsgivareföreningens rekommendationer får behålla 25 % av ordinarie lön reduceras inkomstbortfallet väsentligt eller bortfaller helt. För de här använda typfallen skulle 25 % bibehållen lön innebära ett inkomsttillskott på omkring 560 kr/mån. eller drygt 18 kr/dag efter avdrag för preliminär skatt såsom för ogift.

Civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern Att civilförsvarspenningen för de äldre civilförsvarspliktiga är en förhållandevis förmånlig ersättning framgår av tabell 3:9. Den 47

belyser skillnaderna i inkomst före civilförsvarstjänstgöringen och förmåner under sådan tjänstgöring för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. För en ogift ger civilförsvarspenningen alltid en inkomstökning på mellan 2 - 1 6 kr/dag. Är den civila arbetsinkomsten t. ex. 3 000 kr/mån. blir överkompensationen ca 16:50 kr/dag. För en gift person ger civilförsvarspenningen, med ett par undantag då inkomsten är endast omkring 1 0 0 0 - 1 200 kr/mån., likaså en inkomstökning, dock med högst 1 1 kr/dag. Det är först vid relativt höga inkomstlägen som överkompensationen bortfaller och ersätts av en underkompensation. För ogift är denna gräns ca 4 300 och för gift ca 4 000 kr/mån. Om värdet av fri kost men inte utbildningspremien medräknas finner man att för samtliga de valda typfallen uppstår en överkompensation. Denna är, som framgår av tabellen, mellan ca 11 kr/dag och ca 25 kr/dag för ogift, för gift genomgående ca 5 kr lägre per dag. I inkomstklassen 2 750 kr/mån. är inkomstökningen sålunda omkring 19 kr/dag, beräknat efter preliminärskatteavdraget för gift vars make saknar inkomst. För ogift blir inkomstökningen omkring 24 kr per dag. Inkluderas även utbildningspremien stiger överkompensationen för de olika typfallen till ca 2 1 - 4 0 kr/dag. För de äldre civilförsvarspliktiga utgår som regel ingen bibehållen lön från arbetsgivaren under tjänstgöringen. Till det här sagda bör läggas att fall kan förekomma där kompensationen för civilförsvarspliktig över värnpliktsåldern något understiger de i tabellen exemplifierade beloppen. Tabellen 3: 9 torde dock ge en ganska riktig bild av civilförsvarspenningens och övriga förmåners inverkan på de äldre civilförsvarspliktigas ekonomiska situation. Ehuru det på grundval av ovan använda typfall av civilförsvarspliktiga i och över värnpliktsåldern enligt tabellerna 3: 8 - 9 inte utan vidare går att generalisera synes det dock vara uppenbart att civilförsvarsförmånerna slår mycket olika för olika personer. 48

Vissa åsamkas ett kännbart inkomstbortfall medan andra blir i icke obetydlig grad överkompenserade. Om under- respektive överkompensationen ställes i relation till den korta utbildningstiden framstår beloppen inte som lika betydande.

3.5.2 Jämförelse mellan civilförsvarsförmåner och vissa förvärvsinkomster Jämförelse med

statstjänstemän

Bilden av de civilförsvarspliktigas ekonomiska situation blir mer tydlig om man kompletterar ovanstående jämförelse med en granskning av hur civilförsvarsförmånernas nivå förhåller sig till statstjänstemännens och industriarbetarnas lönenivåer. En sådan jämförelse mellan statstjänstemannalönerna och civilförsvarsförmånerna enligt vissa typfall finns i figur 3: 1. Förutsättningarna vid beräkningen av civilförsvarsförmånerna överensstämmer med de i avsnitt 3.5.1 ovan tillämpade. Statstjänstemannalönerna har beräknats på de per den 1 januari 1973 gällande lönebeloppen efter avdrag för preliminär skatt enligt 1973 års skattetabell för bl. a. gift inkomsttagare, vars make saknar inkomst. Beloppen inom parentes i figuren avser nettolön efter avdrag för preliminär skatt för ogift inkomsttagare utan hemmavarande barn under 17 år samt gift, vars make har inkomst på minst 2 000 kr/år. Exempel på befordringsgång för statstjänstemän lämnas i tabell 3:10. Figur 3:1 visar bl. a. att förmånerna för en yngre ogift civilförsvarspliktig tillhörande manskapet och en äldre civilförsvarspliktig med en förvärvsinkomst på 1 000 kr/mån ungefär ligger i jämnhöjd med lönen för statstjänsteman i lönegrad A l : l efter avdrag för skatt såsom för ogift. En yngre civilförsvarspliktig tillhörande manskapet som har ett barn och hustru som saknar inkomst kommer ungefär i nivå med lönen enligt lönegrad Al3:13. De yngre civilförsvarspliktiga som tillhör kategorin gruppchefer och likställda (grupp 3) kommer något högre än dem som SOU 1973:40

Tabell 3:10 Exempel på be fordringsgång för statstjänstemän Befattning

Befordringsgång

Lönegrad1

Polisman/ A9 2 a'år) - All (1 år) - A13 poliskonstapel (1 år) - A15. Sjuksköterska A13 (1 år) - A14 (2 år) - A15 och för vidareutbildad respektive efter viss tjänstgöringstid A15 (3 år) - A16. Plutons- 3 officerare All (2 år) - A13 (6 år) - A15. Kompaniofficerare A15 (2,5 år) - Al7 (4 år) - Al8. Efter 14 års anställning som kompaniofficerare sker inplacering i A19 (personlig tjänst). Regementsofficerare

A15 (1 år) - A16 (1 år) - A18 (3 år) - A19. Efter 8 års anställning som reg.officer sker inplacering i A23 och efter ytterligare 6 år i A25.

1 Varje lönegrad omfattar fyra löneklasser med samma ordningsföljd som lönegraden samt de tre närmast följande. Slutlönen för plutonsofficerare är 2sålunda A15:18. Avser aspirant. 3 För aspirant gäller A7.

tillhör manskapet. En sådan ogift person erhåller nämligen förmåner som nära nog motsvarar lönen enligt lönegrad A5:5 efter skatteavdrag såsom för ogift. Är den civilförsvarspliktige gruppchefen gift och har ett barn och hustru utan inkomst kommer han i nivå med statstjänsteman i lönegrad Al5:15. Har hustrun inkomster med 1 000 kr/mån. stannar förmånerna på nivån som motsvarar lönen enligt lönegrad A12:12 efter skatteavdrag såsom för gift vars hustru har inkomst på mer än 2 000 kr/år. De yngre civilförsvarspliktiga som tillhör den högsta personalgruppen (nr 8, kårchefer m. fl) kommer förhållandevis högt vid jämförelse av deras förmåner med statstjänstemän. Den ogifte kommer i nivå strax under lönen enligt lönegrad A12:12 (skatt ogift). Den gifte med ett barn och hustru utan inkomst har förmåner som motsvarar lönen någonstans mellan lönegrad A22:22 och A23:23. Nära nog lika högt som sistnämnda kommer de äldre civilförsvarspliktiga som har en 4-SOU 1973:40

civil arbetsinkomst av 2 500 kr/mån. Är den civila lönen 3 000 kr/mån. utgör deras civilförsvarsförmåner 2 610 kr skattefritt, vilket något överstiger lönen enligt A27: 27 efter skatteavdrag för gift vars hustru saknar inkomst. I samtliga ovannämnda fall gäller att hänsyn inte har tagits till eventuellt tillkommande tjänstgörings- och utbildningspremie. För statstjänstemännen har inte medräknats värdet av förekommande sociala förmåner såsom semester, sjukvård m. m. (ca 26 %).

Jämförelse med arbetare inom egentlig industri Vid jämförelse mellan civilförsvarspliktigas förmåner och löner för arbetare inom egentlig industri har man att utgå från den genomsnittliga timförtjänsten omräknad till genomsnittligt månadsbelopp. Enligt den officiella lönestatistiken, som publiceras av statistiska centralbyrån, var för år 1971 den genomsnittliga timförtjänsten avseende vuxna arbetare (män och kvinnor) inom egentlig industri 15:19 kr. Beloppet innefattar total genomsnittlig timförtjänst oavsett den ordinarie veckoarbetstidens längd, dvs. tidlön inklusive ackordskompensation, ackordsförtjänst, skift- och övertidstillägg, helgdagslön- och ersättning, semesterlön- och ersättning samt s. k. andra förmåner kontant eller i natura. Motsvarande siffror för 1972 har approximativt beräknats till 16:71 kr. Uppskattning för 1973 föreligger ej. Den teoretiska arbetstiden för 1971 beräknas vara 1 840 timmar och för 1972 approximativt 1 750 timmar. Däri innefattas övertid och normal sjukfrånvaro men inte semester och helgdagar. På grundval av ovanstående siffror erhålles för 1971 en genomsnittlig månadsförtjänst på 2 329 kr. Nettolönen efter skatteavdrag blir 1 673 kr (skatt gift, hustru ej inkomst) eller 1 523 kr (skatt ogift) per månad. För 1972 är motsvarande siffror brutto 2 437 och netto 1 732 respektive 1 582 kr/mån. Angivna genomsnittliga lönebelopp blir om49

kring 1:50 kr lägre per timme om semesterlön, semesterersättning och s. k. andra förmåner ej medtas. Skall även övertidsersättning m. m. undantas får beloppen reduceras ytterligare något. Närmast jämförbara med beloppen 1 673 och 1 732 kr ovan är av typfallen i figur 3:1 de sammanlagda förmånerna för yngre civilförsvarspliktig tillhörande manskapet som är gift, har ett barn och hustru som ej har inkomst och med hyra som antagits vara 500 kr/mån., dvs. 1 760 kr. Beloppen 1 523 och 1 582 kr ovan avseende industriarbetarlönen kan jämföras med civilförsvarsförmånerna för en yngre ogift civilförsvarspliktig i kårchefs- eller motsvarande befattning (1 595 kr).

Jämförelse med frivillig personal och krigsmaktens värnpliktiga m. m. Vid bedömning av den ekonomiska situationen för civilförsvarspliktiga kan det även vara av betydelse hur denna är i jämförelse med övriga kategorier som frivilligt eller enligt plikt fullgör tjänstgöring inom totalförsvaret. I bilaga 2 lämnas en sammanställning över den 1 juli 1972 gällande förmåner till personal som deltar i frivillig befälsutbildning, tillhör frivillig A- och B-personal samt hemvärnets personal och värnpliktiga inom krigsmakten. Det bör observeras att frivillig A- och B-personal under repetitionsutbildning (som kan jämföras med civilförsvarspliktigas övningar) erhåller dels traktamente med 12 kr/dag och dels premie med 20 kr/dag. I bilaga 3 lämnas en sammanfattande redogörelse för de förmåner som gäller vid tjänstgöring inom civilförsvaret i Danmark och Norge.

Figur 3:1 Jämförelse mellan löner för statstjänstemän (nettolön) och förmåner civilförsvarspliktiga. Löneklasser. Personalgrupper enligt SFS 1972: 342. Kr/mån.

för

Kr/mån 2 600

-

2 610

2 545 (2 395) 2 400

Ink: 3 000

A 27 2 285

2 200

2 250

Grp 8

2 000

2 121 (1 971] A 21 1 936 (1 786) A 17 1 726 (1 576)

1 200 -

2 035

Grp 6

Grp 8 1 890 1 795

1 760

A 13

1 595

1 525 (1 375)

Grp8

A9

1 355

1 294 (1 144) A5

Grp6

1 615 Grp 3 1 510 Grp 1

1 128 ( 978) 1 000 A 1

Statstjänsteman Nettolön

Ink: 2 000

Grp 6 Grp 1

1 600

1 400 -

2 045

1 865 Grp 3

1 800

Ink: 2 500

1 175 Grp 3

1 530 Ink: 1 500

1 110

1 070 Ink: 1 000

Grp 1

Ogift Hyra 500 k r / m å n 1 '

Gift 1 barn Hustru ej ink Hyra 500 kr/mån

Gift 1 barn Hustru 1 000 kr/mån Hyra 500 kr/mån ' ' J

Äldre cfpl

Yngre cfpl ' ' Beloppen i denna stapel skall jämföras med beloppen inom parentes i stapeln avseende statstjänsteman. Beloppen inom parentes gäller lön efter skatteavdrag enligt skattekolumn 1 (ogift).

SOU 1973:40

4 Avgivna förslag till ändrat förmåns- och utbildningssystem för civilförsvaret av betydelse för UFV utredning

4.1 Förslagen i 1966 års departementspromemoria angående översyn av bestämmelser om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga Vid 1965 års riksdag behandlades en motion (1:127), vari hemställdes om en skyndsam översyn av kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga. Andra lagutskottet anförde i sitt utlåtande (1965 :60) att utskottet ansåg en sådan översyn av bestämmelserna vara önskvärd och att utskottets uppfattning härom borde bringas till Kungl. Maj:ts kännedom. Utlåtandet godkändes av riksdagen (rskr. 350). Den av riksdagen beslutade översynen, som företogs inom inrikesdepartementet, resulterade i en promemoria angående översyn av bestämmelser om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga (stencil In 1966:8, Fö 1967:17). Departementspromemorian blev föremål för remissbehandling. Yttrande över promemorian avgavs av arbetsmarknadsstyrelsen, civilförsvarsstyrelsen, försvarets civilförvaltning, riksrevisionsverket, socialstyrelsen, statskontoret, överbefälhavaren, länsstyrelserna i samtliga län, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen i samråd med Industrins försvarsbyrå, gemensamt av Svenska kommunförbundet och Svenska stadsförbundet, Sveriges akademikers centralorganisation, Sveriges civilförsvarsförbund och Tjänstemännens centralorganisation. Departementspromemorian jämte remiss52

yttrandena däröver har genom chefens för försvarsdepartementet beslut den 7 juni 1971 överlämnats till UFV för att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. I det följande redovisas dels de förslag m. m. till nytt förmånssystem för civilförsvar sp lik tiga, som lämnas i departementspromemorian, dels ock remissyttrandena däröver. Med utgångspunkt från de i promemorian redovisade erfarenheterna av utbildningssystemet och avlöningsbestämmelsernas tillämpning (se kapitel 5) lämnas i promemorian bl. a. följande synpunkter och förslag. För att ersättningsbestämmelserna skall bli godtagbara för den enskilde och ändamålsenliga ur administrativ synpunkt är en stark förenkling nödvändig. Värnpliktsavlöningsutredningens ambition var även att genom anslutning till de militära bestämmelserna åstadkomma enhetliga och enkla bestämmelser. De avvikelser som blev nödvändiga vid anpassningen till civilförsvarets förhållanden samt uppdelningen i yngre och äldre civilförsvarspliktiga, gjorde emellertid att bestämmelserna blev svårhanterliga ur administrativ synpunkt men även att de kom att missgynna vissa grupper av civilförsvarspliktiga. Av den tidigare redovisade undersökningen framgår att bara 131 + 74 = 205 män i vamp lik t såld ern (= 3,8 % av alla utbildade) utbildades vid heldagskurser. Inslaget av värnpliktiga är alltså inte en tillräcklig motivering för att ansluta ersättningsbestämmelserna till värnpliktsavlöningsreglementet. För att värnpliktsavlöningsbestämmelserna skall kunna tillämpas på alla åldrar och kategorier av civilförsvarspliktiga skulle en kraftig uppräkning av SOU 1973:40

värnpliktslönerna i ungefärlig nivå med civilförsvarspenningen erfordras. Att gå den andra vägen, dvs. att låta ersättningarnas storlek bestämmas av den förlorade arbetsinkomsten, är alltid en framkomlig och beprövad väg. Administrativt lämpar sig det systemet väl för verkskydden men när det gäller det lokala allmänna civilförsvaret innebär det en individuell ersättning utan anknytning till befattning, utbildning eller gjord insats. Med en väl avvägd minimiersättning har dock systemet med ersättning för förlorad arbetsinkomst vissa fördelar. I första hand bör det dock undersökas om det inte finns utrymme för att värdera de civilförsvarspliktigas insats och betala en för respektive befattning avpassad daglön, som är lika stor oberoende av ålder och kön. Vid prövning av frågan om daglön kan den indelning i personalgrupper som återfinns i nu gällande ersättningsbestämmelser (KK nr 619 den 30 november 1962 3 kap. 9 §, ändrad den 25 maj 1967, nr 431) användas, även om det vid en detaljutformning kan finnas skäl att flytta en och annan befattning mellan grupperna. Ett daglönesystem bör om möjligt uppfylla följande krav. 1 Daglönen skall vara knuten till befattning och utgå med samma belopp oberoende av den civilförsvarspliktiges ålder och kön. 2 Daglönen skall vara så avvägd att särskilda tillägg eller bidrag (av typen familjebidrag) ej erfordras. 3 Daglön skall utgå vid såväl utbildning som övning. 4 Daglönen skall vara så beräknad att den blir skattefri. För att få fram ett enhetligt daglönesystem är det nödvändigt att slopa gränsen mellan yngre och äldre civilförsvarspliktiga. Undersökningen visar bl. a. att ungefär 90 % av de utbildade männen är över 48 år. Undantag från enhetliga daglönebestämmelser bör endast göras för reservbefäl som tillförs civilförsvaret samt för värnpliktiga i undsättningskårerna, då dessa kategorier även fortsättningsvis bör ha den ersättning som skulle ha tillkommit dem vid anställning respektive tjänstgöring vid krigsmakten. Undantaget bör vidare omfatta civilförsvarschefer med ställföreträdare och distriktschefer för vilka särskilda bestämmelser gäller. I dessa bestämmelser erfordras dock ändring så att alla får full ersättning för förlorad arbetsinkomst och då icke bara ersättning vid central utbildningskurs utan vid all civilförsvarstjänstgöring i fred. Daglönens storlek bör om möjligt bestämmas med utgångspunkt från de krav som ställs på vederbörande befattningshavare vid tjänstgöringen i civilförsvaret. Hänsyn bör dock tas även till andra faktorer. Dels bör beaktas att avvikelserna inte blir för stora i förhållande till den civilförsvarspenning och utbildningspremie som utgår för närvarande till det stora flertalet civilförsvarspliktiga, dvs. till de äldre. Mindre avvikelser i sänkande riktning kan dock tolereras eftersom den nuvarande ersättningen i vissa fall är generöst tilltagen. Det kan vara rimligt att söka ett daglönesystem som upptar SOU

1973:40

belopp som svarar mot vad genomsnittligt utgår i form av civilförsvarspenning och premier för närvarande. Daglönebeloppen bör också avpassas så att de i princip icke understiger den ersättning som för närvarande utgår till de yngre, dvs. till dem som uppbär värnpliktslön. Vid jämförelsen är man därvid hänvisad till vad som kan anses vara genomsnittliga värden på de förmåner som bland annat utgår i form av familjebidrag. Daglönen bör vidare differentieras så att civilförsvarspliktiga tillhörande olika personalgrupper får olika belopp. Befattningar i högre ansvarsställning bör få högre ersättning än befattningar som icke medför befälsansvar. När det gäller manskapet skulle en åtskillnad kunna vara motiverad mellan olika befattningar med hänsyn till att det i vissa befattningar krävs speciell yrkeskunskap. Med tanke på fredstjänstgöringens art är ändock en enhetlig daglön för manskap att föredra. Vid en granskning av personalgrupperna 2 till 7 visar det sig att grupperna 2 och 3 samt 4 och 5 lämpligen kan slås samman. De åtta personalgrupperna i civilförsvarskungörelsen bör följaktligen kunna reduceras till sex daglöneklasser. Då det är angeläget att ersättningsbestämmelserna blir lätthanterliga har en med hänsyn till befattningen skälig årslön använts som utgångsvärde vid beräkning av daglönens storlek. Denna årslön har för daglöneklass 1 (manskap) antagits vara 20 000 kronor och för daglöneklass 6 (sektionschefer m. fl.) 37 000 kronor. Daglöneklasserna 2 till 5 har inplacerats mellan dessa antagna gränsvärden. Från årslönen har dragits skatt efter kolumn 2 i skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt för år 1966 tabell 19 och nettoårslönen har därefter förvandlats till daglön. Med denna metod för beräkning blir den avrundade daglönen för manskap 42 kronor och för sektionschefer m. fl. 67 kronor.

Införs daglön bör den utgå vid all civilförsvarstjänstgöring i fred - alltså vid såväl utbildning som övning. Daglönen bör alltså vara densamma oberoende av när tjänstgöringsuttaget sker.

Utöver förenklad administration ger daglöneförslaget full frihet vid planeringen av den lokala utbildnings- och övningsverksamheten, dvs. den utbildning och de övningar som lämpligen bör bedrivas under dagtid kan förläggas till sådan tid. Härav följer bL a. ett rationellare utnyttjande av de särskilda utbildnings- och övningsanordningarna i länen, förenklad materielservice, färre resor för såväl elever som lärare, större möjligheter att anpassa utbildnings- och övningsverksamheten till heltidsanställda lärare och övningsledare samt minskat behov av övertidstjänstgöring vid länsstyrelsernas civilförsvarssektioner.

När det gäller verkskydden bör daglön innebära att verkskyddens krav på enkla och administrativt lätthanterliga ersättningsbestämmelser uppfylls. 53

Avsikten med denna PM är att få fram ändamålsenliga bestämmelser för ersättning till de civilförsvarspliktiga vid tjänstgöring i fred. Principen daglön bör dock, efter anpassning av daglönens storlek, kunna tillämpas även under beredskap och krig. Sammanfattningsvis innebär förslaget till daglön: att alla civilförsvarspliktiga utom civilförsvarschefer med ställföreträdare, distriktschefer, befälsanställda och värnpliktiga i undsättningskårerna erhåller ersättning efter samma bestämmelser, att alla som innehar likartad befattning erhåller samma ersättning oberoende av ålder och kön, att samma ersättning utgår oberoende av om tjänstgöringen avser utbildning eller övning, att samma ersättning utgår oberoende av om tjänstgöringen infaller på den civilförsvarspliktiges arbetstid eller fritid, att det inte förekommer några andra ersättningar än daglön samt i förekommande fall rese- och traktamentsersättning, att administrationen förenklas, att kvinnor och män även i praktiken erhåller samma ersättning samt att de som uttages till särskilt ansvarsfulla och kvalificerade befattningar erhåller högre ersättning efter en skala som tar hänsyn till såväl kvalifikationskraven som den längre utbildnings- och övningstiden.

4.2 Remissyttrandena promemorian

över

departements-

Remissinstanserna delar i allmänhet det förslag som lagts fram i promemorian om ett enhetligt daglönesystem för civilförsvarspliktiga i stället för nuvarande system som bygger på uppdelning i äldre och yngre. Några remissinstanser föreslår dock ersättning som bestäms i förhållande till inkomstbortfall respektive ersättning motsvarande värnpliktsförmåner.

4.2.1 Daglönesystemet vid heltidsutbildning Civilförsvarsstyrelsen anser att förslaget äger obestridliga fördelar genom sin enkelhet. Ett genomförande av förslaget innebär vidare en väsentlig och välmotiverad förbättring av förmånerna för hushållsarbetande kvinnor över 47 år. Styrelsen delar emellertid inte helt de i promemorian anförda synpunkterna. Enligt styrelsens mening har de argument överbetonats som åberopas för att daglönen bör vara knuten till vederbörandes befattning inom 54

civilförsvaret. Det framhålls att det föreslagna systemet tillerkänner dem som tas u: till särskilt ansvarsfulla och kvalificerade befattningar högre ersättning efter en skala son tar hänsyn till såväl kvalifikationskraven som den längre utbildnings- och övningstxien. Motivet äger enligt styrelsen ingen större tyngd under fredsförhållanden. Sålunda torde den ökning av ansvar m. m. som fMjer med en högre befattning under den fredstida tjänstgöringen för utbildning och övning inte böra överdrivas. Tjänstgöringsperioderna är till tiden relativt begränsade. Med ett så konstruerat daglönesystem följer också att hänsyn inte kan tas till vederbörandes ordinarie arbetsinkomst. Systemet medför att vissa civilförsvarspliktiga kan komma att drabbas av ett väsentligt inkomstbortfall, under det att andra överkompenseras. En ytterligare nackdel ligger däri, att daglönebeloppen måste undan för undan justeras i takt med förändringarna i penningvärdet. Det för äldre civilförsvarspliktiga för närvarande gällande systemet med civilförsvarspenning möjliggör på ett smidigt sätt en anpassning av ersättningen till vederbörandes ordinarie inkomster, ehuru denna ersättningsform i kombination med förmånen av utbildningspremie stundom leder till överkompensation. Civilförsvarsstyrelsen anser att en anordning som tillgodoser rimliga krav på såväl rättvisa som enkelhet kan åstadkommas genom att det nuvarande systemet med civilförsvarspenning behålls och därjämte utsträcks till att omfatta samtliga civilförsvarspliktiga. Därvid bör i likhet med vad som förutsätts i promemorian övriga ersättningsformer — penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgöringspremie, familjebidrag - slopas. Ett dylikt system skulle emellertid medföra en försämring för hushållsarbetande kvinnor i värnpliktsåldern. Detta problem bör kunna lösas på så sätt, att visst minimibelopp fastställs för civilförsvarspenning. Styrelsen anser vidare att de nya ersättningsreglerna bör tillämpas även för värnpliktiga i undsättningskårerna och i det lokala allmänna civilförsvaret. Försvarets civilförvaltning finner att det i SOU 1973:40

promemorian föreslagna systemet för avlöning till civilförsvarspliktiga i form av skattefri daglön är ändamålsenligt och riktigt. Civilförvaltningen framhåller vidare att tillräckliga skäl att behålla den nuvarande anknytningen till ersättningsbestämmelserna för värnpliktiga inte kan anses föreligga med hänsyn till de påtagliga väsentliga skillnader som i allmänhet finns mellan de civilförsvarspliktigas och de värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden samt till sammansättningen av och åldersfördelningen bland de civilförsvarspliktiga. Särskilt vad gäller förmånen av familjebidrag framstår det ur flera synpunkter fördelaktigt om denna förmån kunde slopas beträffande de civilförsvarspliktiga. Med hänsyn till den speciella behovsprövning som karaktäriserar familjebidragssystemet synes detta system mindre lämpat för civilförsvaret, där längre utbildningsperioder förekommer för ett jämförelsevis ringa antal civilförsvarspliktiga. Civilförvaltningen anser det vidare vara följdriktigt att förmåner till reservanställd och värnpliktig personal inom civilförsvaret i största möjliga utsträckning bör överensstämma med de förmåner som utgår till motsvarande kategorier vid tjänstgöring inom krigsmakten. Överbefälhavaren anför att sett ur enbart civilförsvarets synvinkel kan daglönesystemet medge ökad effekt och förbättrad planering. Föreslaget system kan medverka till att göra personalen positivt inställd till sina uppgifter. Civilförsvarspliktens ursprungliga idé anses dock därmed ha övergetts och ersatts av ett system där varje insats skall beräknas och ersättas till sitt fulla värde. Överbefälhavaren anser att förslaget inte beaktar konsekvenserna för krigsmaktens personal och kravet på otvetydigt och rättvist avvägda förmåner för personal som tjänstgör i totalförsvaret. Olika förmåner för motsvarande insatser är icke motiverade, varför överbefälhavaren redan av denna anledning inte finner skäl att tillstyrka förslaget. Överbefälhavaren framhåller att det går säkerligen att ange exempel där värnpliktigas penningbidrag tillsammans med tjänstgöringspremie och eventuellt behovsprövat familjebidrag uppgår till SOU 1973:40

samma eller högre belopp som civilförsvarspliktigas daglön enligt föreslaget system. På samma sätt går att räkna ut flera exempel där värnpliktiga erhåller lägre ersättning. Överbefälhavaren håller det för troligt att den värnpliktiga personalen inom krigsmakten samt värnpliktiga med uppskov som förts över till civilförsvarets regionala undsättningskårer kommer att göra jämförelser mellan utgående förmåner inom civilförsvaret och krigsmakten. Risk föreligger att den irritation bland civilförsvarets personal som nu finns på grund av gällande ersättningsbestämmelser vid ett daglönesystem enligt skisserat förslag kommer att föras över och i stället uppstå mellan krigsmaktens och civilförsvarets personal om icke en genomgående samordning sker. Överbefälhavaren berör också förhållandet till hemvärnets personal och personalen i de frivilliga försvarsorganisationerna. Enligt gällande bestämmelser förekommer väsentliga skillnader i utgående förmåner till personal tillhörande hemvärnet respektive civilförsvaret. Om daglönesystemet ger ekonomiskt fördelaktigare förmåner kan den enskilde välja civilförsvarstjänst i stället för inskrivning i hemvärnet, vilket på längre sikt kan vara ofördelaktigt för hemvärnsrörelsen. Förbättrade förmåner till civilförsvarets kvinnliga personal kan eventuellt verka i negativ riktning beträffande lottors och bilkåristers m. fl. anslutning till de frivilliga försvarsorganisationernas verksamhet. Sammanfattningsvis framhåller överbefälhavaren att lika förmåner bör utgå för lika uppgifter till all personal i totalförsvaret och avstyrker föreslaget system för daglön. Frågan bör hänskjutas till 1966 års värnpliktskommitté. Länsstyrelsen i Östergötlands län biträder promemorians förslag om daglön men anser att daglönen bör utformas som en grundlön. Härjämte bör ersättning utgå så att den civilförsvarspliktiges inkomstsituation beaktas. Länsstyrelsen i Stockholms län föreslår att värnpliktiga i undsättningskårerna infogas i det föreslagna ersättningssystemet. Länsstyrelsen i Västernorrlands län före55

slår att nuvarande ersättningsregler för manliga civilförsvarspliktiga bibehålls och att samtliga kvinnor i civilförsvaret erhåller ersättning så som nu gäller för civilförsvarspliktiga som befinner sig i åldrar över värnpliktsåldern. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller att det knappast är möjligt att skapa ett ersättningssystem för fullgjord civilförsvarstjänstgöring som alla berörda accepterar som rättvist, eftersom uppfattningen om vad som är rättvist varierar hos medborgarna. I den debatt som hittills förekommit i frågan synes två principiella synsätt kunna urskiljas. Enligt det ena skall den civilförsvarspliktige i möjligaste mån ersättas för de förluster han lidit under tjänstgöringen. Enligt det andra skall han ersättas för den prestation han gör under tjänstgöringen. Nuvarande ersättningssystem ansluter sig, i den mån ersättning utgår, huvudsakligen till det förra synsättet. Det i den här diskuterade promemorian föreslagna systemet bygger på det senare synsättet. I valet mellan dessa system måste ett på klara principer grundat ställningstagande göras. Länsstyrelsen vill för sin del ansluta sig till det i promemorian föreslagna systemet, som bygger på prestationslöneprincipen. Enkelt uttryckt synes det länsstyrelsen riktigare att man under civilförsvarstjänstgöring ersätter den civilförsvarspliktige för vad han gör och ej för det man genom tjänstgöringen hindrar honom från att göra. Länsstyrelserna i Blekinge län samt Göteborgs och Bohus län föreslår att ersättningen anknyts till sjukförsäkringen och att sjukpenningklassplaceringen tas till utgångspunkt. Länsstyrelsen i Västerbottens län avstyrker den i promemorian föreslagna ordningen och föreslår i stället att ersättning utgår enligt följande normer. Grundersättning motsvarande ersättning från försäkringskassa enligt den civilförsvarspliktiges sjukpenningklass. Ersättningen bör lämpligen utbetalas av försäkringskassa och särskild överenskommelse träffas mellan civilförsvarsstyrelsen och riksförsäkringsverket. De civilförsvarspliktiga uppdelas icke i åldersgrupper med en 56

"överårig" och en "värnpliktsårig" grupp. De värnpliktiga bör i princip ha viss ersättning för inkomstbortfall. "Grundersättning" enligt sjukförsäkringens normer bör därför kompletteras med (kontant) penningbidrag. Av praktiska och psykologiska skäl bör kompletteringen bl. a. utformas med beaktande av uppgift eller befattning i civilförsvaret. Man bör lämpligen för samtliga i princip tillämpa bestämmelserna i 9 § i civilförsvarsavlöningskungörelsen. Länsstyrelsen i Kalmar län anser det skäligt att dagsersättningen fastställs till 42 kronor i lägsta daglöneklassen men kan inte biträda förslaget att maximiersättningen sänks från 93 kronor till 67 kronor. Den personal som kommer att drabbas av sänkningen är i första hand den särskilt kvalificerade personalen inom civilförsvaret, såsom sektions- och detaljchefer samt chefer och specialister i specialdetaljer m. fl. Erfarenhetsmässigt har det visat sig att personal som rekryteras till dessa befattningar i regel har sådana inkomster att de inte erhåller full kompensation för inkomstbortfall trots att maximiersättningen är 93 kronor per dag. För den enskilde medborgaren torde det framstå som föga rättvist att den som på egen bekostnad skaffat sig kvalifikationer som gör honom lämplig för särskilt viktiga och ansvarskrävande befattningar och som har den längsta utbildningstiden inom civilförsvaret skall vidkännas betydande inkomstbortfall medan civilförsvarspliktiga i lägre befattningar i stort sett får full kompensation. Länsstyrelsen föreslår därför att daglönen i daglöneklasserna 5 och 6 höjs från föreslagna 57 och 67 kronor till 65 respektive 93 kronor. Statskontoret förordar att avlöningsbestämmelserna omarbetas i huvudsak enligt förslaget. Det kan enligt statskontoret ifrågasättas om inte ännu större administrativa lättnader skulle vinnas, om systemet med civilförsvarspenning utsträcktes till att omfatta samtliga nu ifrågavarande personalgrupper. Arbetsmarknadsstyrelsen

ställer sig tvekSOU 1973:40

sam inför det nya avlöningssystemets anknytning till civilförsvarsuppgiftens kvalifikationsgrad och ifrågasätter om inte en anknytning av lönesystemet till den civila inkomstens storlek kan te sig rättvisare än det föreslagna daglönesystemet. Förslaget att daglönen skall utgå under såväl utbildning som övning hälsar styrelsen med tillfredsställelse. Styrelsen anser att undantag bör göras för alla värnpliktiga, inklusive vapenfria tjänstepliktiga, och att dessa bör avlönas efter för dessa grupper gällande bestämmelser. Svenska arbetsgivareföreningen tillstyrker att inga andra ersättningar skall utgå än dagpenning och i förekommande fall resekostnadsersättning och traktamente samt att ersättningarna alltid skall utgå oberoende av ålder och kön. Däremot tillstyrkes inte den föreslagna principen för bestämning av dagpenningens storlek. Det av utredningen angivna syftet skulle motverkas i stället för främjas. Föreningen förordar att dagpenningen fastställs efter inkomstbortfallsprincipen och att sjukpenningklassplaceringen tas som utgångspunkt. Ett enklare beräkningssystem än det som för närvarande gäller för civilförsvarspenning bör dock eftersträvas. Föreningen förordar att dagpenning utgår endast under arbetsdag samt att den fastställs till ett belopp som ligger 40 procent högre än den för varje sjukpenningklass fastställda sjukpenningen. Fördelat på fem dagar i stället för på sju uppnås härigenom samma kompensationsgrad som inom sjukförsäkringen. Sammanfattningsvis understryker föreningen betydelsen av en snar och genomgripande förändring av ersättningsbestämmelserna. Även Sveriges akademikers centralorganisation förordar ersättning för inkomstbortfall. Landsorganisationen i Sverige finner den föreslagna beräkningsgrunden vara berättigad med hänsyn till inkomstbortfallet men föreslår att daglönebeloppen årligen anpassas till inkomstutvecklingen. Tjänstemännens centralorganisation har inget att invända mot de föreslagna ersättningsbestämmelserna men anser att det vore SOU 1973:40

önskvärt att också införa bestämmelser som automatiskt höjer ersättningsbeloppen i takt med den allmänna inkomstutvecklingen i samhället. Socialstyrelsen, Svenska stadsförbundet och Svenska kommunförbundet tillstyrker de i promemorian framlagda förslagen. Sveriges civilförsvarsförbund framhåller att det förslag som framlagts i princip tillgodoser de krav som man bör uppställa på ett reviderat avlöningssystem. Det innebär enligt förbundet visserligen att ett fåtal kan få en lägre ersättning än enligt nuvarande bestämmelser, vilket man dock med hänsyn till systemets stora fördelar bör kunna bortse ifrån.

4.2.2 Förmåner vid deltidsutbildning och övning Promemorians förslag i fråga om ersättning vid deltidsutbildning och övning har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta remissinstanserna. Från vissa håll görs dock invändningar mot förslaget. Bl. a. anser statskontoret och civilförsvarsstyrelsen det i och för sig motiverat med den föreslagna utvidgningen av rätten till ersättning. Statskontoret ifrågasätter om de fördelar som förslaget medför kan motivera kostnadsökningen härför. Enligt civilförsvarsstyrelsen kan kostnadsökningen bli avsevärd och avstyrker därför den föreslagna utvidgningen av rätt till ersättning. Riksrevisionsverket ifrågasätter behovet av ersättningar vid övningar eftersom tjänstgöringen är av kort varaktighet. Även Svenska arbetsgivareföreningen anför betänkligheter mot att ersättning utbetalas för tjänstgöring som är förlagd till arbetsfri tid eller som omfattar mindre tid än hel dag.

4.3 Civilförsvarsstyrelsens avgivna förslag till nytt för civilförsvaret 4.3.1 Inriktning m. m.

av

i augusti 1973 utbildningssystem

utbildningssystemet

Civilförsvarsstyrelsen har med förslag till programplan 1974/79 för civilförsvaret avgivit förslag till bl. a. nytt utbildnings- och övningssystem. Samtidigt med programplaneförslaget har lämnats förslag till utbildningsprogram för det lokala allmänna civilförsvaret — i det följande benämnt utbildningsstudien — som utarbetats av en arbetsgrupp inom styrelsen. Då det är angeläget att UFV förslag till nytt ersättningssystem är väl anpassat till civilförsvarets framtida utbildningssystem återges i det följande ett sammandrag av förslagen i utbildningsstudien i de delar som har betydelse för ersättningsfrågan. Översynen i utbildningsstudien har begränsats till det lokala allmänna civilförsvaret. Nuvarande utbildningsprogram för det regionala civilförsvaret och för de vapenfria tjänstepliktiga fungerar i stort tillfredsställande och har ej översetts. I samband med en övergång till civilförsvarets organisation 1980 (org. 80) bör enligt civilförsvarsstyrelsen en översyn och anpassning av utbildningsprogrammet för det regionala civilförsvaret, äga rum. Vad gäller verksky ddsorganisationen har förslag till övningssystem lämnats i styrelsens slutrapport över Revingebyförsöken. Bevakningskåren har inte varit föremål för översyn. Behovet av utbildningsoch övningskapacitet har dock för ovanstående enheter inräknats i organisationsförslagen. Civilförsvarsstyrelsen erinrar om att försvarsbeslutet 1972 innebär bl. a. att det lokala allmänna civilförsvaret skall begränsas till den omfattning som det hade den 1 juli 1972 eller till omkring 9 0 % av tidigare kvantitativa mål för 1960 års civil försvarsorganisation (org. 60). Vidare skall endast ca 50 % av manskapet utbildas i fredstid (prop. 1972:75). Därmed ställs nya kvantitativa 58

krav på utbildningsverksamheten som ett ingångsvärde i studien. Efter en inledande beskrivning av nuvarande utbildningsprogram och erfarenheterna av detta samt Revingeby-försöken, av arbetsmetodiken vid studiens genomförande och vissa allmänna utgångspunkter analyseras kvalitativa och kvantitativa krav på rekrytering och utbildning. Därvid framhålls bl. a. att en tidigare överföring av värnpliktig personal och därmed föryngring av organisationen är från ren civilförsvarssynpunkt starkt önskvärd. Främst bör härvid en tidig överföring av s. k. B-dels värnpliktiga från marinen och flygvapnet prövas. En dylik föryngring av organisationen bör i sådana alternativ förstärkas genom att åldersgränsen för krigsplacering i civilförsvaret sänks från nuvarande 65/60 till 60/55 års ålder. I studien räknas med en sådan sänkning. Nuvarande nomenklatur med uppdelning i utbildning och övning anses missvisande, varför begreppet "grundutbildning" införs som beteckning på utbildningen. I given planeringsram och med givna utgångsvärden i övrigt föreslås i civilförsvarsstyrelsens förslag till programplan 1974/79 följande av betydelse för utbildningsprogrammet för det lokala allmänna civilförsvaret. Organisationen bibehålls i huvudsak på nuvarande nivå. Vid övergång till org. 80 prövas en mindre reducering. 7 % av undsättningsorganisationen organiseras son. snabbmobiliserade enheter (S-enheter). Ställföreträdande gruppchefer införs i vissa grupper. Vidare gäller för inriktningen av utbildningssystemet att befälet grundutbildas enligt förslag i tabell 4: 1, att 27 % av manskapet i organisationen grundutbildas enligt förslag i tabell 4: 1. Häri ingår allt manskap i S-enhet3r, att alla enheter övas i ett fyraårsintervall, att härvid det lägre befälet vid enhetsövningar i första hand skall ges nöjlighet till praktisk arbetsledning i mgsnära miljö och manskapet i första hand får en SOU . 9 7 3 : 4 0

inblick i sina praktiska arbetsuppgifter i organisationen och utbildning i självskydd och omhändertagande av skadad, att befälet och viss nyckelpersonal därutöver deltar i särskilda övningar samt att S-enheterna (utom fältstaber) därutöver skall genomgå mobiliseringsövning.

4.3.2 Utbildnings- och övningssystemets utformning Grundutbildningen skall leda fram till krigsplaceringsbarhet i avsedd befattning. Genom vald inriktning (4.3.1) kommer endast en mindre del av manskapet att grundutbildas, vilket medför konsekvenser för befälets grundutbildning. Det innebär dels att befälet endast ges mycket begränsad erfarenhet i

praktisk arbetsledning under grundutbildningen, vilket måste accepteras, dels ock att särskilt höga krav ställs på att det lägre befälet och det manskap som grundutbildas har befästa kunskaper om materielens konstruktion, handhavande och vård samt olika praktiska uppgifters lösande. Grundutbildningen skall sålunda i första hand omfatta befattningsutbildning. I övningsverksamheten skall samövade enheter åstadkommas. Med i studien gjort "antagande" är det möjligt att öva även manskap som ej grundutbildats, vilket är förutsättningen för att detta mål skall nås liksom för att plutons- och gruppbefälet skall få erfarenhet av praktisk arbetsledning. Dessa samövningar bör, för på skadeplats direkt verksamma enheter, genomföras i

Tabell 4: 1 Grundutbildning för civilförsvarspliktigt befäl och manskap enligt utbildningsstudien Befattning. (Ställföreträdarebefattning anges ej i de fall ordinarie befattning är upptagen med samma antal ubildningsdagar.)

Grundutbildning. Antal dagar

Byggnadsinsp., fordonsinsp., personalkons., kassör, expgrpch., telegrpch., ratfngrpch., repgrpch., undgrpch., motorsprutsköt. i vsk., motorrep., slangrep., signalist, telefonist, expbitr., luformott., altekn., kock, indikerare, sanerare, tekniskt bitr., skyddsrumsvakt, brandman i vsk., samarit, gas/radiakledare m. fl.

5 Kvdetch., assistent, skyddsrumsch., verkskyddsinsp., verkskyddsledare, förvaltare, brandman, brandledare, brandgrpch., brandinsp., brandplutch., brandkompch., telegrpch., transportledgrpch., underhållsgrpch., sambandsgrpch., rekogngrpch., räddningsledare, räddningsinsp., räddningsman, samarit, expbitr. med kryutb., observatör m. fl.

12 Distrch., civilförsvarsombud, krygrpch. m. expgrp., ledndetass., algrpass., verkskyddsledare m. fl.

17 Specialdetch/kårinsp., expavdch., förbandsavdch., skyavdch., kårinsp., kårass., plutonen., grpch., teletekniker, specialist, sjukvledare m. fl.

19 Expavdch.

24 Räddnplutonch.

26 Civilförsvarsch., distrch., sektch. ledsekt/förvsekt., detaljch. leddet/informdet., adjutant leddet/ informdet., förvaltningsass., basområdesch., stationsch.

1: e alarmledare, alledare.

30 Sambandsdetch.

38 Sambandsdetch med kryutb.

43 Platsch., stabsch.

48 SOU 1973:40

krigsnära miljö (ruinstad). Övningstypen benämns enhetsövningar (EÖ). Innan övning i ruinstad påbörjas måste det outbildade manskapet av säkerhetsskäl ges vissa förberedelser i enklare övningsanordningar och i mindre grupper. De bör vidare ges vissa kunskaper om civilförsvarets uppgifter och organisation samt i självskydd och viss utbildning i omhändertagande av skadade. Befälet och det grundutbildade manskapet å sin sida behöver viss repetitionsutbildning för att återföra kunskapsnivån före insatsövning i ruinstad. Härutöver måste befäl och nyckelpersonal i övningsverksamheten ges någon kunskap om planläggningen i eget civilförsvarsområde. Denna utbildning bör delges inom ramen för en särskild övningsverksamhet i sin helhet förlagd till eget civilförsvarsområde eller i varje fall län. Övningstypen benämns särskild övning (SÖ). Vid särskilda behov av omskolning eller fortbildning bör denna i regel förläggas till de särskilda övningarna som härvid förlänges efter behov. För vissa kvalificerade befälsbefattningar har därför i grundutbildningstiden inräknats fem dagar för fortbildning, som uttas vid behov. Slutligen bör S-enheterna övas särskilt i mobilisering och i anslutning härtill ges en kortfattad repetition av sin befattningsutbildning i intervallet mellan enhetsövningarna. Övningstypen benämns mobiliseringsövning (MÖ). I ett framtida utbildningssystem bör — med ledning av erfarenheterna av det tidigare systemet — grundutbildningen genomföras som heldagsutbildning på vardagar och antalet kurstyper reduceras (med ca 15%) genom att befattningar med likartade krav på innehåll samordnas. Vid behov kan i stället viss parallell undervisning införas. Kursernas längd begränsas i regel till tre veckor. Vid behov av längre grundutbildningstid får kursen skedeindelas. För att förbättra uttagningen till högre befälsbefattningar bör slutligt urval göras först i samband med grundutbildningen. Bedömning av de olika befattningarnas utbildningsbehov i organisation 72 har lett 60

Tabell 4: 2 Utbildningstidernas enligt utbildningsstudien

fördelning

Utbildningstid veckor

Typ av befattning

% av org 72 % av de befattningar som med vald inriktning grundutbildas

1 Manskap i vsk. Specialister med yrkesbakgrund

2 Manskap i acf.

3 Gruppchefer

4-5 Befäliled(undan- ningscentagsvis traler och 8) högre fältbefäl

fram till utbildningstider, som varierar enligt vad som framgår av tabell 4 : 2 . I grundutbildningen kan tre olika slags kurser (skeden) förekomma, nämligen introduktionskurser, befattningskurser och fortbildningskurser. De förstnämnda och de sistnämnda genomföres endast av vissa utbildningskategorier. Alla som skall grundutbildas genomgår befattningskurs. Introduktionskurs syftar till att ge deltagarna introducerande och motivationshöjande kunskapsram och underlag för slutlig uttagning i befattning. För deltagare i introduktionskurs är detta skede 1 i deras grundutbildning. Befattningskurs skall ge kunskaper om färdigheter som behövs för att lösa de uppgifter som åligger den enskilde befattningshavaren och som inte kräver lokalkännedom. För huvuddelen är kursen det enda grundutbildningsskedet. För vissa som genomgått introduktionskurs är det skede 2. Fortbildningskurs syftar till att ge kunskaper om större organisatoriska och/eller andra förändringar och uttas endast vid behov. Sådan kuTS är avsedd för samma kategorier som genomgått introduktionskurs. De olika övningsslagen är som tidigare angivits enhetsövningar (EÖ), särskilda övningar (SÖ) och mobiliseringsövningar (MÖ). Organisationens enheter indelas i fyra grupper, som enhetsövas vardera en gång SOU 1973:40

Figur

4:1 Övningssystemet

enligt

utbild-

ningsstudien Grundutbildning för successiv omsättning i enheterna EÖ SÖ SÖ MÖ MÖ Är: 0 1 2 3 4 5

Tabell 4: 3 Övningstider per fyra-årsintervall enligt utbildningsstudien Befattningar % av

EÖ 6

u n d e r en fyraårsperiod. Vissa e n h e t e r (ledningscentraler o c h S-enheter) o c h befattningshavare genomgår därutöver särskild övning eller mobiliseringsövning året mellan två på varandra följande enhetsövningar. Övningssystemet framgår av figur 4 : 1 . Systemet innebär att en g r u n d u t b i l d a d civilförsvarspliktig kan k o m m a att kallas till E Ö , SÖ eller MÖ redan s a m m a år som grundutbildningen avslutats. Genomsnittligt k o m m e r d o c k ett befäl (över gruppchef) att genomgå sin första övning (av någon t y p ) e t t år efter samt gruppchefer och m a n s k a p två år efter avslutad g r u n d u t b i l d n i n g . Intervallet k o m m e r att bli högst två år för befäl och fyra år för m a n s k a p . I princip föreslås alla e n h e t e r genomgå en EÖ om tre dagar för befäl och två dagar för manskap. Vissa u n d a n t a s dock och vissa enheter övar något kortare tider än h u v u d d e len. Beträffande SÖ o c h MÖ föreslås bl. a. att verkskydd genomför SÖ m e d en dag för befäl och tre t i m m a r för m a n s k a p vid egen anläggning och att S-enheter ( u t o m fältstaber) genomgår en dags MÖ året mellan två på varandra följande enhetsövningar. Övningstiderna framgår närmare av tabell 4 : 3. Övningarna föreslås i princip förläggas till dagtid.

Antal

Grupp Typer org.72 dagar1 Cfch., distrch., cfomb., platsch. < 1 6 1 Sekten., insp. m. fl., detch., fältstabsch., brandkompch., 2 stf. plutch. 1,5 5 Vskled., basstnch., förvalt., 3 larm led., skyddsavdch. 3 4 Huvuddelen av gruppch. 15 3 4 Huvuddelan av manskapet, 5 gruppch. i vissa enheter 55 2 Gruppch. och manskap i vissa 6 befattning bl. a. allt manskap i vsk. och bevakningskåren 24 1-1,5 1 För vissa chefer i grupp 2 - 4 kan en dag tillkomma.

övergång till n y t t övningssystem sker successivt med 25 % av organisationen varje år fr. o . m . 1 juli 1977. Den 1 juli 1980 har hela organisation 8 0 införts och 1981 övats i n y t t system. De förslag som framförs i utbildningsstudien kräver för g e n o m f ö r a n d e t vissa författningsändringar. Civilförsvarslagens 3 k a p . 12 § 2 m o m . , tredje stycket, föreslås ändras så att övningsskyldigheten anges till högst tio dagar u n d e r varje följd av fyra kalenderår. Härutöver föreslås ändringar i utbildningskungörelsen för civilförsvaret i fråga o m utbildnings- o c h övningstider.

Den av civilförsvarsstyrelsen i förslaget till programplan 1 9 7 4 / 7 9 för civilförsvaret beräknade utbildnings- och övningsvolymen framgår av tabell 8: 1 i kapitel 8. Det årliga utbildningsbehovet för programplaneperiodens två första år har b e r ä k n a t s till 16 0 0 0 - 1 7 0 0 0 personer och för periodens tre senare år ca 13 0 0 0 personer årligen. Förslaget till omläggningsprogram innebär dels att övergång till n y t t grundutbildningssystem sker fr. o. m . 1 juli 1976 och dels a t t SOU

1973:40

5 Erfarenheter av nuvarande förmånssystem — dess fördelar och nackdelar

Synpunkter på nuvarande förmånssystem har framförts i olika sammanhang, bl. a. i departementspromemorian angående översyn av bestämmelserna om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga, i remissinstansernas yttranden över promemorian, i vissa riksdagsmotioner och uttalanden av riksdagen i anledning av motionerna samt vid de studiebesök och övriga kontakter med olika representanter för civilförsvaret som UFV har haft. I det följande redovisas en sammanfattning av de erfarenheter som hittills vunnits av det nuvarande förmånssystemets fördelar och nackdelar samt de övriga synpunkter m. m. som framförts på förmånssystemet utan att UFV därmed tar ställning till framförda synpunkter. Allmänt kan konstateras att nuvarande förmånssystem, som beslutades 1962, innebar att ett för den nya civilförsvarsorganisationen och civilförsvarsutbildningen lämpligare system än det tidigare erhölls. Förmånssystemet blev bl. a. bättre anpassat till de från krigsmakten överförda värnpliktiga med uppskov samtidigt som avlönings- och pensionsförhållandena för det från krigsmakten överförda anställda befälet reglerades. Utvecklingen sedan 1962 och framför allt den nuvarande ålders- och könsfördelningen hos de inskrivna civilförsvarspliktiga har emellertid resulterat i att förmånssystemet blivit mera svårhanterligt och i vissa avsenden 62

mindre rättvist. De principer i nuvarande förmånssystem som särskilt har uppmärksammats är den uteblivna ersättningen för övningar och deltidsutbildning, blandningen av befattningsanknutna och inkomstrelaterade ersättningar, dagsersättningens anknytning till ålder och kön, den långtgående uppdelningen på olika ersättningsformer, den i vissa fall ojämna kompensationsgraden för inkomstbortfall, familjebidragets mindre lämplighet vid civilförsvarsutbildning samt bestämmelserna för rese- och traktamentsersättning.

5.1 Frågan om ersättning vid övningar Kontanta förmåner utgår vid utbildning men ej vid övningar. Motivet till att denna begränsning infördes i nuvarande ersättningssystem var att övningstiderna som regel begränsades till någon dag eller del därav varför det bedömdes att behovet av kontantersättningar var mindre framträdande. Med hänsyn till att de berörde ett stort antal personer skulle betydande administrativt merarbete uppstå om övningarna gjordes ersättningsberättigande. Denna begränsning har emellertid visat sig vara förenad med flera nackdelar. Tjänstgöringsförhållandena vid utbildning och övning kan ofta vara desamma och detta har lett till att de civilförsvarspliktiga har svårt att acceptera distinktionen mellan utbildning och övning och till följd härav även begränsningSOU 1973:40

en av ersättningen till utbildning. För att övningsdeltagarna i minsta möjliga mån skall behöva åsamkas inkomstbortfall har övningarna kommit att förläggas till kvällar och över veckoslut. Till kvällsövningarna kommer ofta deltagarna direkt efter arbetet vilket sätter ned effektiviteten på övningarna. Kvällsövningarna medför antingen administrativa merkostnader därigenom att civilförsvarslärare och länsstyrelsepersonal skall erhålla övertidsersättning eller att ytterligare personalbehov uppkommer i de fall regeln om omfördelning av arbetstid tillämpas. För övningsdeltagarna kan inkomstbortfall uppstå i de fall vederbörande är skiftarbetande eller har serviceyrke. Deltagande i övning innebär således för vissa bortfall av fritid medan andra åsamkas inkomstbortfall. Nuvarande regler om ersättning vid övningar hämmar utbildningsmyndigheternas frihet vid planeringen av verksamheten och möjligheter att anpassa övningsverksamheten till vad som är rationellt med avseende på bl. a. utnyttjande av lokaler, utrustning och instruktörer. Det är inte osannolikt att övningsverksamheten av organisatoriska och andra skäl i framtiden i större grad måste förläggas till sådana platser och tider att ett stort antal kommer att träffas av inkomstbortfall. För att övningsverksamheten skall kunna bedrivas på ett ekonomiskt rationellt sätt är det önskvärt att civilförsvarspersonal kan inkallas till tjänstgöring utan att myndigheterna därvid skall behöva ta hänsyn till de enskildas inkomst- och ersättningssituation vid tjänstgöringstillfället.

5.2 Kombinering av befattningsanknutna och inkomstrelaterade ersättningar 1962 års riksdagsbeslut avsåg att åstadkomma ett enhetligt och enkelt förmånssystem. De civilförsvarspliktiga skulle i princip erhålla samma förmåner som utgår vid värnpliktstjänstgöring. Bakom detta ställningstagande låg uppfattningen att skillnaderna mellan värnpliktiga och civilförsvarspliktiga i fråga om det med tjänstgöringen förenade ansvaret, krav på kunnighet och riskerna inte vore SOU 1973:40

så påtagliga att de motiverade olika ersättningssystem. Även andra skäl har ansetts tala för denna princip. Sålunda har framhållits att inom både det lokala allmänna civilförsvaret och undsättningskårerna kommer civilförsvarspliktiga och överförda värnpliktiga att tjänstgöra sida vid sida i likvärdiga befattningar där ersättning efter olika grunder inte kan anses försvarbart och där ersättning åt den överförde värnpliktige inte kan tänkas utgå enligt andra bestämmelser än de vid vanlig värnpliktstjänstgöring gällande. Vidare gäller att värnpliktiga vid fullgörande av repetitionsövning ofta befinner sig i omständigheter som är fullt jämförbara med civilförsvarspliktiga i ofta obetydligt högre ålder. Strävan efter rättvisa mellan olika kategorier av totalförsvarstjänstgörande utgör sålunda ett av de viktigaste skälen för nuvarande system med befattningsanknuten dagsersättning, som till sin storlek är anpassad till de värnpliktigas penningbidrag. Vad gäller den i nuvarande system införda principen med inkomstrelaterad ersättning har i första hand kravet på hänsynstagande till den stora gruppen civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern ansetts tala för införandet av denna, vilket skett i och med tillkomsten av civilförsvarspenningen. Civilförsvarspenningen kan sägas ha den fördelen att den civilförsvarspliktige över värnpliktsåldern inte behöver vidkännas något kännbart inkomstbortfall vid utbildning inom civilförsvaret. Tillkomsten av denna innebär visst hänsynstagande till att dessa äldre civilförsvarspliktiga regelmässigt fullgjort hela sin värnpliktstjänstgöring, i vissa fall i gruppchefs- eller plutonchefsbefattning. Även rättviseskäl har ansetts tala för inkomstrelaterad ersättning. Sålunda har hänvisats till att det är denna princip som tillämpas i andra sammanhang vid bestämmande av ersättning, då medborgare åsamkas inkomstbortfall på grund av händelser och förhållanden som den enskilde inte kan råda över. Det skulle, har det ansetts, inte vara riktigt att i dagens samhälle tillämpa ett system där ett inkomstbortfall som åsamkas till följd av ett förhållande som den enskilde inte kan råda 63

över, bedöms på ett annat sätt ur ersättningssynpunkt än exempelvis sjukdom eller yrkesskada. Till försvar för en inkomstrelaterad ersättning har även anförts att det är följdriktigt att temporära, oförvållade inkomstbortfall, oavsett vad de föranletts av, täcks med en ersättning som står i proportion till inkomstbortfallet. Denna kombination av befattningsanknuten värnpliktsersättning för civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern och inkomstrelaterad ersättning för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern har emellertid även vissa principiella nackdelar. Bland de civilförsvarspliktiga har klagomål framkommit mot att dagspenningen vid likartad tjänstgöring beräknas på helt olika sätt. De civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern anses erhålla viss stimulans att ta på sig högre befattningar med penningbidragets nuvarande konstruktion. Motsvarande kompensation för placering i högre befattning kan dock inte ges de äldre civilförsvarspliktiga. Från denna utgångspunkt anses nuvarande system vara behäftat med brister ur rättvisesynpunkt och framstå som oenhetligt.

5.3 Ersättning beroende av ålder och kön Tillämpningen av de i avsnitt 5.2 ovan angivna principerna innebär även att det förmånsmässigt dras en skarp gräns mellan civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern. Ersättningen blir i stor utsträckning beroende på vederbörandes ålder. Det anses ej vara riktigt att lönen vid plikttjänstgöring skall vara differentierad med hänsyn till ålder. För totalt 70 % av de civilförsvarspliktiga tillämpas de förmånligare bestämmelserna om civilförsvarspenning. På grund av personalsammansättningen inom civilförsvaret innebär gränsdragningen i förmånshänseende vid 47 års ålder tillika att ersättningen blir olika för kvinnor och män. Av de män som genomgår utbildning är flertalet över värnpliktsåldern. Av kvinnorna är däremot större delen yngre än 48 år. Åldersstrukturen bland kvinnorna i kombination med konstruktionen av förmåns64

systemet medför att ca 76 % av de civilförsvarspliktiga kvinnorna mot endast 20 % av männen får ersättning enligt den mindre förmånliga och "låga" normen som gäller för värnpliktiga. Enligt gällande bestämmelser skall tjänstgöringspremie utgå med 4 kr/dag till den som fullgjort sammanlagt 300 dagar såsom värnpliktig, vapenfri tjänstepliktig eller civilförsvarspliktig. Föreskriften innebär i verkligheten att ingen kvinnlig men däremot nästan varje manlig civilförsvarsplikt ig kan erhålla tjänstgöringspremie. Samma effekt har bestämmelserna om tillägg till tjänstgöringspremie. Bidraget kan normalt inte utgå till kvinnlig personal men däremot som regel till de män som ej blir berättigade till utbildningspremie och kan tillgodoräkna sig 364 dagars sammanlagd tjänstgöring. Sammanfattningsvis innebär nuvarande konstruktion att kön och ålder har stor betydelse för bidragets storlek. Män och kvinnor som deltar i en och samma kurs får helt olika förmåner. Detta har betraktats som en diskriminering och det har hävdats att det inte är rimligt att jämföra en värnpliktigs uppoffringar under de första värnpliktsåren med en kvinnas insats inom civilförsvaret i 40-års åldern. Differentieringen efter ålder och kön anses utgöra ett av de mest framträdande irritationsmomenten i nuvarande förmånssystem för de civilförsvarspliktiga.

5.4 Uppdelning

på olika

ersättningsformer

Nuvarande förmånssystem uppvisar en bred flora av olika ersättningsformer, bl. a. penningbidrag, tjänstgöringspremie, utbildningspremie, tillägg till tjänstgöringspremie, civilförsvarspenning, särskilda ersättningar av olika slag, naturaförmåner och familjebidrag. Sistnämnda kan i sin tur indelas i familjepenning, bostadsbidrag, sjukbidrag, näringsbidrag och begravningsbidrag. Förmånssystemet är svåröverskådligt. Den inbördes avvägningen mellan förmånerna uppfattas som oklar. Den enskilde civilförsvarspliktige får ibland svårigheter att på förhand räkma ut SOU 197 3:40

sina förmåner. Detta gäller särskilt yngre civilförsvarspliktiga med familj. Bestämmelserna anses i vissa avseenden vara invecklade och medför administrativa olägenheter för myndigheter och företag. Det har även hävdats att företag under vissa betingelser låter de anställda behålla viss del av lönen för att lindra effekterna av inkomstbortfall, och att de därför har anledning att hålla sig underrättade om de många ersättningsbestämmelserna. För de verkskyddspliktiga företagen har uppdelningen på flera olika ersättningsformer med sinsemellan olika förutsättningar ansetts innebära särskilda olägenheter. Dessa företag är i princip skyldiga att utbetala samma förmåner som gäller för det allmänna civilförsvaret. Bestämmelserna gäller med den olikheten att arbetsgivaren skall svara för kostnaderna och inte civilförsvarsmyndigheten. Logi- och matkostnaden vid olika utbildningsanstalter där verkskyddspersonal deltar debiteras företagen enligt fastställd taxa. Motsvarande gäller flertalet utbildningskostnader. Familjebidrag skall i vanlig ordning prövas av vederbörande familjebidragsnämnd och sedan betalas ut av företaget. Arbetsgivarna har starkt begränsade möjligheter att utge full lön i stället för att i varje enskilt fall räkna ut de olika ersättningarna för sig. Det har framhållits att företagen har svårigheter att i alla avseenden tillämpa gällande bestämmelser rätt.

5.5 Skillnad i

kompensationsgrad

Civilförsvarspenningens konstruktion innebär att ersättningsbeloppet ofta blir högre än 0,2 % av årsinkomsten. Detta sammanhänger med att årsinkomsten definieras som den högsta inkomsten i den sjukpenningklass vari vederbörande är placerad, dock högst det belopp som utgör nedre gränsen i högsta sjukpenningklassen. Detta belopp är numera 39 000 kr. Av de i tabell 3: 5 upptagna exemplen på årsinkomst av civilt arbete erhåller de som har 18 0 0 0 - 3 6 000 i årsinkomst en ersättning som per dag räknat är ca 1 0 - 1 6 % högre än den som skulle ha utgått 5-SOU 1973:40

om ersättningen hade beräknats efter den faktiska årsinkomsten. Riksdagens beslut under år 1966 om förbättrad sjukpenningförsäkring (prop. 1966:113) som trädde i kraft den 1 januari 1967 medförde att beloppen för civilförsvarspenningen ökade. Sjukpenningbeloppen höjdes nämligen, varigenom sjukpenningens kompensationsnivå höjdes från i genomsnitt 65 % till ca 80 %. Vidare innebar riksdagsbeslutet att sjukpenningskalan byggdes ut från högst 21 000 kr till högst 39 000 kr. Förutom civilförsvarspenningen kan till här aktuella kategorier utges utbildningspremie. Sammantagna har ovanstående förhållanden resulterat i att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern i befälsbefattning i ett flertal fall blir överkompenserade. Överkompensationen kan gälla även befattningshavare med inkomster över 39 000 kr. I viss mån kan dessa kategorier därför sägas erhålla ersättning för inkomstbortfall som statsmakterna inte har avsett. Samtidigt som civilförsvarspenningen för flertalet ger minst full kompensation för inkomstbortfall får vissa av de civilförsvarspenningberättigade vidkännas underkompensation. Detta gäller kategorin hushållsarbetande kvinnor över 47 år. De hushållsarbetande kvinnorna har som regel ingen egen arbetsinkomst eller har endast en låg sådan och kommer därigenom att få den lägsta ersättningen, dvs. vad som skulle ha utgått i form av penningbidrag och eventuellt familjebidrag om tjänstgöringen fullgjorts före 48 års ålder. Det förhållandet att ersättning utgår vid heldagsutbildning oavsett om denna infaller på en arbetsdag eller fridag har ansetts innebära överkompensation så tillvida att ersättning utgår även om något egentligt inkomstbortfall på grund av tjänstgöringen inte föreligger. I konsekvens härmed har företagen att vid verkskyddsutbildning utge ersättning även om den anställde i annat fall skulle haft fridag. Civilförsvarspenningens anknytning till sjukpenningklassystemet inom den allmänna försäkringen, där försäkrade med upp 65

till 3 000 kronors skillnad i årsinkomst sammanförs till en och samma sjukpenningklass och erhåller samma ersättning ger civilförsvarspenningen en olikformig kompensationsgrad i förhållande till den förlorade arbetsinkomsten. Penningbidraget till civilförsvarspliktiga är som tidigare redovisats generellt sett mindre förmånligt än dagsersättningen till dem som är över värnpliktsåldern. Penningbidraget avser inte att kompensera för inkomstbortfall utan endast att täcka de nödvändigaste personliga utgifterna. Det kan konstateras att förmånerna för civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern är sådana att för dem som har fullgjort hela tjänstgöringsskyldigheten i fred såsom värnpliktig och som inskrivs och utbildas i civilförsvaret redan innan de utträtt ur värnpliktsåldern, kan civilförsvarstjänstgöringen uppfattas som en förlängd värnpliktstjänstgöring med lägre förmåner än jämförbara grupper civilförsvarspliktiga. En grundläggande skillnad mellan den inkomstrelaterade civilförsvarspenningen och penningbidraget för civilförsvarspliktiga ligger däri, att civilförsvarspenningen inte behöver justeras vid förändringar i penningvärdet medan penningbidraget genom författningsändringar regelmässigt har anpassats till de uppjusteringar som successivt skett i fråga om penningbidraget för värnpliktiga enligt värnpliktsavlöningskungörelsen. Förhållandet har anförts som motiv för att nuvarande system med civilförsvarspenning bör utsträckas till att gälla samtliga civilförsvarspliktiga. Man kan konstatera att angiven skillnad i fråga om de två dagsersättningarnas anpassning till prisförändringar m. m. i kombination med förändringen av sjukpenningsystemet och därmed civilförsvarspenningen har resulterat i icke avsedda värdemässiga förskjutningar mellan kontantersättningen för civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern.

5.6 Familjebidragets

tillämplighet

Den med familjebidragssystemet förenade behovsprövningen innebär att familjebidragssystemet är mindre väl anpassat till utbildningssystemet inom civilförsvaret. Beslut i varje enskilt familjebidragsärende förutsätter en tämligen ingående prövning och utredning och därmed en omfattande administration. Nackdelarna härmed blir särskilt framträdande mot bakgrund av att längre utbildningsperioder förekommer för relativt få civilförsvarspliktiga. Härutöver är familjebidragssystemet i sig förenat med vissa andra fördelar och nackdelar, vilka har redovisats i UFV betänkande Värnpliktsförmåner (SOU 1972:68-69). Av betänkandet framgår bl. a. att som fördelar kan anges att systemet tillgodoser de mest behövande, att det är billigt, rättvist med hänsyn till de enskilda behoven, flexibelt samt användbart såväl i fred och under beredskap som — med viss begränsning - under krig. Till nackdelarna med familjebidragssystemet anges — förutom att behovsprövningen i viss utsträckning medför omständlig handläggning — att svårbedömda gränsfall uppstår, att bidragsbeloppen är låga, att avsaknaden av indexreglering medfört eftersläpning av familjepenningen, att det är svårt för den enskilde att själv beräkna ersättningens storlek samt att det ibland förekommer dröjsmål med handläggning och utbetalning.

5.7 Rese-och

traktamentsersättningcrna

I fråga om gällande bestämmelser för reseoch traktamentsersättning vid civilförs-varstjänstgöring har i huvudsak inga särskilda fördelar eller nackdelar framkommit vicfl tilllämpningen. Dock har i något fall ifrågasatts om inte beräkningen av dessa ersä:tniingar lämpligen borde anknytas till samma grunder som de civilförsvarspliktigas inplacering i sjukpenningklass i syfte att nå bättre överensstämmelse med de rese- och traktarmentsförmåner som de civilförsvarspliktga kan väntas ha i sin civila yrkesutövning. SOU 1973:40

6 Alternativa löneformer m. m. — UFV överväganden

6.1 Vissa utgångsvärden UFV har enligt sina direktiv i uppdrag att göra en allsidig översyn av de civilförsvarspliktigas löneförhållanden. Utredningen skall överväga förmånssystemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet samt systemets administrering. Med lön avser UFV här värdet av alla de kontanta löneförmåner som utgår till de civilförsvarspliktiga. Övervägandena bör grunda sig på civilförsvarspliktens roll inom totalförsvaret samt de krav och insatser som civilförsvarstjänstgöringen ställer. Härvid kan man konstatera att den nu gällande långsiktsplaneringen av civilförsvaret inriktas på att civilförsvarsplikten skall bibehållas och att de grundläggande principer för att tillgodose civilförsvarets personalbehov som statsmakterna antog 1959 fortfarande är aktuella. Detta innebär bl. a. att för personal, som inte redan äger för fundamental civilförsvarsuppgift godtagbar kunskap och färdighet, skall civilförsvarsutbildning i särskild ordning anordnas. Sådan personal skall underkastas obligatorisk civilförsvarsutbildning och därutöver vara skyldig att delta i särskilda civilförsvarsspel och praktiska övningar. De som inte utbildas eller övas förutsätts ha tillräckliga kunskaper och erfarenheter för avsedd uppgift genom sina civila yrken och erfarenheter. Vissa ändringar har gjorts i fråga om uttaSOU 1973:40

get av utbildningstid. Sålunda innebär 1972 års försvarsbeslut (prop. 1972:75) att utbildningen i fredstid begränsas till befälspersonal jämte 50 % av övrig personal. Civilförsvarsstyrelsens förslag till nytt utbildningssystem innebär, om det genomförs, att andelen manskap som utbildas sjunker till ca 27 %. Det förhållandet att fredsutbildningen i framtiden kommer att begränsas till halva eller mindre än halva manskapsstyrkan av de inskrivna kan ha betydelse vid bedömningen av de civilförsvarspliktigas lönesystem. Det synes naturligt att kravet på skälig ekonomisk kompensation gör sig mer framträdande i ett system där en relativt stor andel undgår civilförsvarstjänstgöring. De allmänna krav som ställs på dem som inskrivs i civilförsvaret kan i korthet sägas vara att de bör ha personliga förutsättningar för att utföra effektivt arbete även under hårda psykiska och fysiska påfrestningar. De bör besitta klar fallenhet för avsedd krigsuppgift i civilförsvaret. Civilförsvarspliktiga som inskrivs i befattning eller för viss uppgift, som fordrar civilförsvarsutbildning, måste tillika ha en godtagbar allmän förmåga att tillgodogöra sig utbildningen. De största kraven på förberedelser ställs på den civilförsvarspersonal, som under beredskap och krig främst skall bära ansvaret för de olika civilförsvarsåtgärdernas genomförande, dvs. lednings- och befälspersonalen. Även en del grupper av menig civilförsvarspersonal kommer att ges uppgifter, som för sin lösning 67

kräver fackkunskap och färdigheter av speciellt slag. Den individuella färdighet, som förvärvas på utbildningsstadiet, måste intrimmas och utvecklas under civilförsvarsspel och praktiska övningar. De civilförsvarspliktiga som inte uppfyller ovan angivna krav skall i princip uteslutas från inskrivning i civilförsvaret. Vissa förändringar i fråga om de allmänna och särskilda kompetenskraven på de civilförsvarspliktiga kan bli aktuella som en konsekvens av den pågående översynen om målen för civilförsvarsutbildningen. I anslutning till de allmänna utgångspunkterna för en undersökning av alternativa konstruktioner av förmånssystemet kan frågan om fullgörandet av civilförsvarsplikten skall anses vara utbildning eller arbete naturligtvis vara av visst intresse. UFV har beträffande de värnpliktiga närmare diskuterat denna fråga i kapitel 7 i betänkandet Värnpliktsförmåner. Till skillnad mot värnplikten ser UFV beträffande civilförsvarstjänstgöringen det inte vara lika naturligt eller betydelsefullt att beteckna den som utbildning eller arbete. Det framstår som mer angeläget att framhäva civilförsvarstjänstgöringens värde som produktiv insats och en reell samhällsinvestering och inte enbart betrakta den som en ideell samhällsplikt. I detta sammanhang kan dock erinras om att under fredsförhållanden får civilförsvarsplikten inte utnyttjas för andra ändamål än utbildning och övning. Möjligheten finns att ställa civilförsvarets resurser till förfogande för exempelvis räddning och hjälp vid naturkatastrofer, men i personellt hänseende är man därvid hänvisad till frivilliga insatser. I samband med beslutet om civilförsvarspliktens införande uttalade föredragande departementschef den förhoppningen, att en lämpligt avvägd civilförsvarsplikt kunde få tjänstgöringen i det allmänna civilförsvaret att i det allmänna föreställningssättet framstå som en med värnplikten jämförbar allmän medborgerlig plikt. Vidare kan sägas att den sociala situationen för en stor del av de civilförsvarspliktiga som deltar i utbildning och övning torde vara närmast jämför68

bar med de till repetitionsutbildning inkallade värnpliktigas. Det nuvarande förmånssystemet har också haft de värnpliktigas ersättningar som förebild. Med de jämkningar som skett har i praktiken endast en mindre del av de civilförsvarspliktiga samma förmåner som värnpliktiga under repetitionsutbildning. Omkring tre fjärdedelar har avsevärt förmånligare ersättningar.

6.2 Allmänna

differentieringsgrunder

Innan förmånssystemets konkreta utformning bestäms bör tänkbara differentieringsprinciper och lönenivåer vara klarlagda. Styrande måste härvidlag vara de i direktiven angivna krav som systemet skall uppfylla. Som det grundläggande kravet på förmånssystemet anger direktiven att det skall vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättvist av dem som fullgör tjänstgöringen och även i övrigt ha positiv effekt på denna. Systemet måste också innefatta möjligheter att ge förmånstagarna social trygghet. Truppbefälet (i detta fall lärare och instruktörer) bör inte mer än nödvändigt belastas med systemets administrering. Med de relativt korta tjänstgöringstider som de civilförsvarspliktiga har, framstår behovet av ett enkelt och praktiskt lönesystem som särskilt angeläget. Någon millimeterrättvisa är varken nödvändig eller ens möjlig att åstadkomma med hänsyn till de skiftande förhållanden som finns för olika kategorier civilförsvarspliktiga. Begreppet rättvisa kan emellertid ges en skiftande innebörd. Det kan avse absolut rättvisa, dvs. ersättning i förhållande till den enskildes insatser eller behov, eller relativ rättvisa, varmed avses ersättning i förhållande till andra personalkategorier inom eller utom civilförsvaret eller totalförsvaret. Bristerna i det nuvarande systemet sammanhänger just med att den relativa rättvisan upplevs som otillfredsställande. Till skillnad mot de värnpliktigas förmåner är det beträffande de civilförsvarspliktigas förmånssystem konstruktionen och inte så mycket den genomsnittliga nivån på ersättningarna som kritiken SOL 1973:40

i första hand har avsett. Kravet på enkelhet och praktiskhet och ett större mått av relativ rättvisai bör därför vara en av de primära utgångspunkterna vid överväganden om nya förmåmsprinciper. Lönedifferentiering kan principiellt tänkas grunda sig på a) värdering av den enskildes arbetstakt och arbetsresultat (prestationslön), b) olikheter mellan civilförsvarspliktiga med avseende på uttagningen och befattningens krav oberoende av det individuella resultatet (befattningslön), c) skillnaden mellan olika kategorier civilförsvarspliktiga i vad avser tjänstgöringstidens längd (tjänstetidslön), d) differentiering med hänsyn till den civilförsvarspliktiges faktiska behovssituation, främst försörjningsbörda (behovslön), e) ersättning i relation till förlorad arbetsförtjänst (kompensationslön). Slutligen kan lönedifferentiering tänkas ske genom en kombination av ovan angivna principer, t. ex. av c) och d). De olika principerna ovan behandlas närmare i det följande. Därefter diskuteras i kapitel 7 tänkbara lönenivåer. 6.2.1

Prestationslön

Olika former av lönesystem där ersättningen är relaterad till arbetsprestationen och arbetsresultatet förekommer på arbetsmarknaden. I första hand är det därvid fråga om ackordslön. Systemet kan bli aktuellt i de sammanhang där det är angeläget att stimulera produktionstakten. En utveckling från ackordslöner mot fasta löneformer sker på arbetsmarknaden. Prestationslöneprincipen knyter an till det i direktiven angivna kravet på att förmånssystemet skall ha positiv inverkan på tjänstgöringen. Det förutsätts att metoder för att mäta prestationer och variationer i dessa finns utvecklade. Vid de tjänstgöringsformer som förekommer inom försvaret tillämpas inte denna princip på annat sätt än att det som villkor för rätt till premie (utbildningspremie) krävs att veSOU 1973:40

derbörande genomfört föreskriven utbildning med godkända vitsord. Någon ekonomisk kompensation för särskilt väl utförd prestation ges inte. Med hänsyn till arten och formerna för civilförsvarsutbildningen torde något behov av ett slags resultatlön inte föreligga för civilförsvarets del. Inom civilförsvaret finns inte heller sådana mätmetoder i form av t. ex. betyg eller vitsord som är lämpliga att grunda lönebestämningen på. Även i administrativt och i andra avseenden torde ett sådant system komma att bli svårhanterligt. De korta tjänstgöringstiderna medger inte heller att den enskildes utbildningsresultat kan fastställas med erforderlig säkerhet i detta avseende. UFV anser att prestationslön i här avsedd betydelse därför inte bör införas för civilförsvarsutbildning.

6.2.2 Befattningslön Det dagsersättningssystem som för närvarande gäller för civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern bygger på befattningslöneprincipen. Några grundläggande brister i detta har inte framkommit ehuru systemet inte är invändningsfritt. Det kan sålunda hävdas att ersättning efter befattningen kan innebära att lönen i vissa fall bestäms av den aktuella bristsituationen inom civilförsvarets personalorganisation. En person som uppfyller de angivna kvalifikationerna kan i vissa fall av organisatoriska skäl få acceptera placering i en annan kanske mindre kvalificerad befattning och därmed få vidkännas en lägre ersättning än om uttagningen skett till den befattning som motsvarar hans kvalifikationer. Befattningslöneprincipen har dock bestämda fördelar därigenom att den stimulerar personalen att t. ex. genom frivillig vidareutbildning kvalificera sig för högre befattningar. Nämnda fördelar kan dock normalt inte utnyttjas inom civilförsvaret, eftersom dess utbildning huvudsakligen är en engångsutbildning. UFV har i sitt betänkande Värnpliktsförmåner för värnpliktiga under repetitionsutbildning förordat ett system som innefattar kontant skattefri dagsersättning, bestämd ef69

ter befattningen i krigsorganisationen och i förekommande fall kompletterad med särskilt familjesocialt stöd. Med hänsyn till att förhållandena för civilförsvarspliktiga i vissa avseenden är jämförbara med värnpliktigas under repetitionsutbildning framstår ett utvidgat befattningslönesystem som ett realistiskt alternativ. Om i princip samtliga civilförsvarspliktiga skall placeras in i detta system torde beloppen få justeras med hänsyn till de kategorier som för närvarande erhåller civilförsvarspenning. I 1966 års departementspromemoria angående bestämmelser för avlöning m. m. till de civilförsvarspliktiga föreslogs ett daglönesystem där lönen är knuten till befattningen och differentierad så att civilförsvarspliktiga tillhörande olika personalgrupper får olika belopp. I promemorian framhölls att befattningar i högre ansvarsställning bör få högre ersättning än befattningar som inte medför befälsansvar. Mot ett befattningslönesystem där ersättningen är differentierad efter personalkategoriindelningen av de civilförsvarspliktiga kan hävdas och har hävdats (se avsnitt 4.2) att det i viss mån överbetonar de stegrade krav och ansvar som befälsbefattningarna innebär. I syfte att motverka denna effekt bör övervägas att åstadkomma en utjämning genom sammanförande av olika befattningsgrupper. I 1966 års departementspromemoria föreslogs att de nuvarande åtta grupperna skulle reduceras till sex. UFV bedömer att ytterligare förenklingar kan ske. Nuvarande skillnader i fråga om utbildningens längd mellan olika kategorier av civilförsvarspliktiga talar för att en indelning av personalen i fyra grupper är lämplig. Som jämförelse erinras om att krigsmaktens värnpliktiga i civila befattningar tillhör någon av fyra tjänstegrupper, varav en jämställs med regementsbefäl och högre befäl, en med kompanibefäl, en med plutonsbefäl samt en med gruppbefäl och meniga. En motsvarande indelning av de civilförsvarspliktiga i fyra grupper mot nuvarande åtta skulle medge en viss ytterligare förenkling utan att syftet med lönesystemet förloras. UFV behandlar denna fråga närmare i kapitel 8. 70

Ett befattningslönesystem kan tänkas kompletteras med familjesocialt stöd eller gälla utan något separat familjestöd. Naturaförmånerna kan tänkas bibehållas eller värdet av dem dras av kontantlönen. Dessa frågor liksom tänkbara lönenivåer behandlas närmare i kapitel 7.

6.2.3 Tjänstetidslön Ersättning direkt efter antalet fullgjorda tjänstgöringsdagar finns i nuvarande förmånssystem för civilförsvarspliktiga endast i vad avser tjänstgöringspremien. För civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern gäller inte denna förmån. Tjänstetidslöneprincipen utgår från principen att lika insats bör värderas och ersättas lika. Ersättningens storlek blir beroende endast av tjänstgöringstidens längd. Fullständig jämställdhet mellan olika kategorier oberoende av utbildningens längd torde inte kunna genomföras i ersättningshänseende i den mån inte spännvidden mellan längsta och kortaste tjänstgöringstid är förhållandevis liten. Inom civilförsvaret torde det med hänsyn till de differentierade utbildningstiderna, enligt UFV uppfattning, vara svårt att avstå från någon form av tidsgradering av beloppens storlek, såvida inte kompensation slön väljs. Med utgångspunkt i nuvarande differentiering av utbildningstiderna kan konstrueras ett lönesystem där dagsersättningen antingen utgår enligt en trappstegsmodell vilket innebär att grundbeloppet är lika för alla för att sedan höjas med vissa tidsintervaller eller att dagsersättningen är olika beroende på kursernas längd men begynnelselönen der.samma som slutlönen. De olika stegen kan liggas så att lönen i viss mån anknyter till befattningsnivåtillhörighet. Antalet nivåer bör irte vara för stort. Tre eller fyra nivåer är tillräckligt. I vad mån ett så utformat system blir praktiskt och enkelt är beroende av dess utformning i övrigt. Om någon påtaglig administrativ vinst skall kunna nås torce nuvarande tjänstgöringspremie och utbidningspremie få tas bort. Detta gäller även i det SOU 1*73:40

ovan diskuterade alternativet befattningslön. Tjänstetidslönen torde även kunna utformas så att den tillgodoser kraven på rättvisa. Kritiken mot det nuvarande förmånssystemet, att ersättningen blir alltför beroende av ålder och kön kan elimineras i ett sådant system. Denna fråga behandlar UFV närmare i avsnitt 6.3. Huruvida det möjliggör att de civilförsvarspliktiga garanteras social trygghet är beroende av nivån och om ett särskilt familjesocialt stöd utgår parallellt. Tjänstetidslönen kan kombineras med ett sådant familjestöd, varvid de administrativa vinsterna blir mindre. Denna fråga tas upp i avsnitt 6.2.4 nedan om behovslön.

6.2.4 Behovslön Med behovslön avses här ett system där lönen är differentierad efter den enskilde civilförsvarspliktiges försörjningsbörda och bostadskostnad, dvs. i första hand de behov som familjebidragssystemet tillgodoser. Behovslöneprincipen blir därmed närmast aktuell i kombination med någon av övriga undersökta löneformer. Ett efter försörjningsbördan differentierat lönesystem kan tänkas utformas på något av följande fyra sätt. 1) Ett fast, icke behovsprövat familjetillägg kan införas. I det förmånssystem som gällde för civilförsvarspliktiga fram till 1963 ingick sådant familjetillägg. Väljs detta alternativ innebär det att hänsyn inte tas till sådan arbetsinkomst som den civilförsvarspliktige själv eller hans familjemedlemmar kan ha under tjänstgöringstiden. Därmed kommer i stor utsträckning underkompensation och överkompensation att uppstå. Det blir dyrare än med ett inkomstprövat system. Alternativet har i första hand den fördelen att man kommer ifrån den mindre lämpliga behovsprövningen som med hänsyn till de korta tjänstgöringstiderna inom civilförsvaret kan anses vidlåda nuvarande familjebidragssystem. Om ersättning skall SOU 1973:40

utgå för bostadskostnad kan denna tänkas antingen bli inbakad i familjetillägget eller utgå separat med ett schablonbelopp så avvägt att det täcker en beräknad genomsnittlig bostadskostnad. Betänkligheterna mot att vissa med hög bostadskostnad därigenom inte får täckning för hela kostnaden torde i varje fall inte vara lika vägande som när det gäller de värnpliktigas bostadskostnader. 2) Ett i förhållande till ovan angivna tämligen likartat alternativ är ett lönesystem där kontantlönen till den civilförsvarspliktige utgår efter någon av två eller tre nivåer beroende på om vederbörande har försörjningsplikt. En i princip likartad konstruktion hade den tidigare lönen enligt löneplan E, som fram till den 1 januari 1972 tillämpades för viss kontraktsanställd manskapspersonal vid flygvapnet och flottan. Erfarenheterna av denna lön var emellertid mindre goda och från nämnda tidpunkt överfördes berörd personal till löneplan A. För närvarande tillämpas ett likartat system för regementsofficersaspiranter genom det s. k. särskilda penningbidraget ( 1 1 - 1 2 §§ värnpliktsavlöningskungörelsen). Detta utgör för ogift värnpliktig ett belopp som motsvarar hälften av månadslönen i löneklass A7 i ortsgrupp 4 och för gift värnpliktig ett belopp motsvarande två tredjedelar av lönen i löneklass A7 i den ortsgrupp som utbildningsanstalten tillhör. Familjebidrag utgår ej parallellt. UFV har i betänkandet Värnpliktsförmåner föreslagit att det särskilda penningbidraget slopas. De för alternativ 1 angivna nackdelarna gäller även för detta alternativ. Det torde inte medge några påtagliga rationaliseringsvinster. De erfarenheter som vunnits från här nämnda jämförbara löneformer talar för att alternativ 2 inte är någon lämplig lösning för civilförsvarets del. 3) Ett tredje alternativ är att bibehålla nuvarande familjebidragssystem. Fördelarna och nackdelarna med nuvarande familjebidrag har redovisats i tidigare avsnitt om erfarenheterna av nuvarande förmåns71

system, till vilket här får hänvisas. Väljs detta alternativ innebär det att principiell likhet i detta avseende finns mellan i stort sett samtliga kategorier som frivilligt eller enligt plikt fullgör tjänstgöring inom olika delar av totalförsvaret. En av olägenheterna med att bibehålla nuvarande familjebidragssystem är att det inte är anpassat till företag, som har egna verkskydd. Om företagens behov av ett enkelt och praktiskt system skall kunna tillgodoses utan att nuvarande familjebidragssystem helt tas bort, synes det vara erforderligt att göra det möjligt för berörda företag att betala ut en på annat sätt bestämd lön. Härav skulle dock följa att förmånerna i viss mån blir beroende av i vilken form civilförsvarsutbildningen fullgörs, vilket ur rättvisesynpunkt inte är tillfredsställande. Om de önskemål som framkommit skall uppfyllas så att ersättning skall utgå under såväl utbildning som övning synes det vara av betydelse att likartade ersättningsprinciper därvid gäller för utbildning och övningar. Även mot bakgrund härav torde ett bibehållande av familjebidragssystemet vara förenat med svårigheter. Om familjebidragssystemet skall behållas bör det utsträckas till att gälla även för personal över värnpliktsåldern. Gentemot det huvudsakliga argumentet mot behållande av familjebidragssystemet, nämligen att det med de korta tjänstgöringstiderna är allt för krångligt och administrativt betungande, kan hävdas att av de totala administrationskostnaderna för familjebidragen faller endast en mycket liten del på de civilförsvarspliktiga. Skall några väsentliga rationaliseringsvinster av familjebidragsverksamheten nås krävs en omprövning av familjebidragens tillämplighet även för värnpliktiga och frivilliga inklusive hemvärnet. I vad avser de värnpliktiga har UFV i betänkandet Värnpliktsförmåner föreslagit, att systemet skall bibehållas och beträffande frivilligpersonalen har statsmakterna 1970 beslutat om en väsentlig utvidgning av rätten till familjebidrag. Här kan samtidigt 72

erinras om att utbildningstiderna inom frivilligförsvaret inte företer några i detta sammanhang avgörande skillnader gentemot vad som gäller inom civilförsvaret. Om den tidigare karenstiden återinförs i syfte att nå jämställdhet med frivilligpersonalen skulle därav följa att i stDrt sett endast civilförsvarspliktigt befäl kunde komma i åtnjutande av familjebidrag. Med hänsyn till de förändringar som beslutats tidigare av riksdagen i denna fråga Dedöms en sådan åtgärd i förenklande syfte inte kunna genomföras. 4) Slutligen kan ett separat familjesocialt stöd utformas som ett förenklat familjebidragssystem med individuell behovsprövning efter vissa schablonmässiga regler. Ett sådant förenklat familjestöd bör övervägas som en komplettering till en enhetlig daglön för att enstaka civilförsvarspliktiga med särskilt stor försörjningsbörda skall garanteras social trygghet.

6.2.5 Kompensationslön Med hänsyn till de korta tjänstgöringstiderna inom civilförsvaret ligger det näri till hands att ha ett lönesystem som bygger på att kompensation skall utgå i förhållande till det faktiska inkomstbortfallet. Förslag härom har också framförts i olika sanmanhang. Nackdelarna och fördelarna med ett sådant lönesystem, som är konstruerat som nuvarande civilförsvarspenning, har redovisats i kapitel 5 om erfarenheterna av nuvarande förmånssystem. I betänkandet Värnpliktsförmåner har UFV ingående övervägt frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst och därvid även tagit upp civilförsvarsDenningen. Vad UFV i nämnda betänkande alfört äger i princip giltighet även för civilfönvarspliktiga. Ersättning i relation till förlorad arbetsinkomst är inte förenligt med dj krav på relativ rättvisa, dvs. rättvisa mellan olika kategorier vid samma tjänstgöring som ovillkorligen måste ställas på ett förnånssystem vid tjänstgöring av civilförsvarsplktens art. Vid tvångstjänstgöring (t. ex. civilörsvarsutbildning) bör, enligt UFV uppfattnng, princiSOI 1973:40

pen vara den, att ersättning utgår efter behov och insats och inte efter vad den civilförsvarspliktige skulle ha uppburit om inte tjänstgöringen kommit emellan. Härtill kommer såsom närmare framgår av kapitel 7 att de som saknar försörjningsplikt gynnas på bekostnad av dem som har sådan. Sammanfattningsvis anser UFV att en differentiering efter förlorad arbetsinkomst inte utgör en lämplig princip för bestämmande av kontantersättningen vid civilförsvarstjänstgöring.

6.2.6 Kombinerad lön I den mån en renodlad daglön inte kan genomföras bör övervägas en kombination i

första hand mellan å ena sidan behovslöneprincipen och å andra sidan befattningslöneprincipen eller tjänstetidslöneprincipen, vilket illustreras genom nedanstående figur 6 : 1 - 3 . I fråga om kombinationen tjänstetidslön/ behovslön enligt figur 6:1-2 synes alternativet enligt figur 6:2 vara att föredra. Det medger nämligen till skillnad mot figur 6:1-alternativet att ett och samma ersättningsbelopp kan gälla för respektive kategori under hela tjänstgöringstiden, vilket med hänsyn till de relativt korta tjänstgöringstiderna är angeläget ur främst administrativ synpunkt. Om behovslönedifferentiering bedöms erforderlig av bl. a. kostnadsskäl torde sålunda antingen i figur 6:2 eller figur 6:3 angivna modell böra komma i fråga. Oavsett alternativen bör dock särskilda tillägg i form

Figur 6:1 Antal dagar

x

y

Antal dagar

Familjesocialt stöd

Befattnings nivå

Figur 6:3

mz

Daglönenivå Daglönenivå 2 Daglönenivå 3

SOU 1973:40

av utbildningspremie eller tjänstgöringspremie inte utgå. Praktiska skäl talar vidare för att naturaförmånerna fri kost, fritt logi och gällande sjukvårdsförmåner samt fria resor bibehålls oförändrade i ett kombinerat lönesystem enligt ovan. Kombination kan även tänkas mellan en generell daglön och tilläggsersättning som utgår när den årliga civila inkomsten överstiger exempelvis 25 000— 30 000 kr. Kombinationen, som förutsätts utesluta rätt till familjesocialt stöd, medger dels att alla garanteras en viss miniminivå och dels att högre inkomsttagare får i stort sett full kompensation för förlorad inkomst, vilket en på annat sätt bestämd daglön knappast kan ge om en begränsad differentiering skall bli möjlig. Inte heller denna kombination ger, enligt UFV uppfattning, skälig relativ rättvisa och är därför inte lämplig att grunda ett nytt förmånssystem på. Sammanfattningsvis får UFV framhålla följande i fråga om de allmänna differentieringsgrunderna. I valet mellan tjänstetidslön och befattningslön bör beaktas att justeringar i nuvarande utbildningstider kan komma att ske som ett resultat av civilförsvarsstyrelsens förslag till nytt utbildningssystem. Om kontantersättningen formellt anknyts till befattningen kan därför ändringar i förmånsförfattningarna bli nödvändiga för att undvika omotiverade minskningar eller ökningar av utgående ersättningar vid kommande justeringar av utbildningstiderna. Ett lönesystem där ersättningen formellt bestäms efter tjänstgöringstidens längd men hänsyn tas till befattningsnivå bör i första hand eftersträvas. UFV överväganden om alternativa lönenivåer inriktas på dels en renodlad tjänstetidslön och dels en kombination mellan behovslön (familjesocialt stöd) enligt alternativ 3 eller 4 ovan och tjänstetidslön.

6.3 Särskilda

differentieringsgrunder

6.3.1 Personalens sammansättning m. m. Civilförsvaret har en markerat heterogen personalstruktur. Åldersskillnaden mellan de yngsta och äldsta som fullgör tjänstgöring kan vara upp till 40 år eller i vissa fall mer. Äldersspridningen är olikartad för olika delar inom civilförsvaret liksom för män och kvinnor. Spridningen är sålunda större och jämnare inom verkskyddet än civilförsvaret i övrigt. Fördelningen på ålder och kön beskrivs närmare i avsnitt 3.2. Utgångspunkten för personalens tjänstgöring varierar också. Vissa gör tjänstgöringen inom civilförsvaret i stället för värnpliktsutbildning. Andra fullgör tjänstgöringen utöver fullgjord värnpliktsutbildning medan ytterligare en del t. ex. kvinnorna är helt fristående från värnplikten. Vissa är vapenfria tjänstepliktiga eller elever i bistånds- och katastrof utbildning. Med hänsyn härtill kan de civilförsvarspliktiga och övriga som tjänstgör inom civilförsvaret indelas i följande kategorier. a) Värnpliktiga i värnpliktsåldern som ej fullgjort all värnpliktstjänstgöring, b) värnpliktiga i värnpliktsåldern som har fullgjort all värnpliktstjänstgöring, c) f. d. värnpliktiga över 47 år, d) övriga civilförsvarspliktiga över 47 år (män och kvinnor), e) övriga civilförsvarspliktiga under 48 år (män och kvinnor), f) vapenfria tjänstepliktiga samt elever i bistånds- och katastrofutbildning, g) befälsanställda och h) övriga ej civilförsvarspliktiga tjänstgörande inom civilförsvaret (civilförsvarschefer med ställföreträdare och distriktschefer m. fl). Vad först gäller kategori a) ovan så utgör dessa värnpliktiga, vilka jämlikt uppskovskungörelsen medgivits uppskov, dvs. friställts från skyldighet att tjänstgöra vid krigsmakten under beredskapstillstånd och krig för att tillgodose oundgängligt behov av personal för det totala försvaret i övrigt. De från krigsmakten överförda värnpliktiga placeras inom civilförsvaret dels vid de regionala undSOU 1973:40

sättningskårerna, som består av ca 10 100 värnpliktiga och ett hundratal befälsanställda, och dels inom det lokala allmänna civilförsvaret. Överföring från undsättningskår till lokala civilförsvaret sker i samband med utträdet ur värnpliktsåldern. I det lokala civilförsvaret ingår för närvarande ca 6 500 värnpliktiga. Härav är ca 2 200 placerade som befäl i brandkåren och ca 3 400 som befäl i bevakningskåren. Övriga värnpliktiga är placerade i det lokala civilförsvarets olika kårer, främst som befäl och specialister. Undsättningskårerna har således en homogen sammansättning. I det lokala civilförsvaret är däremot de värnpliktiga en minoritet bland övriga civilförsvarspliktiga. Ifrågavarande värnpliktiga överförs till civilförsvaret sedan de fullgjort grundutbildning och normalt två krigsförbandsövningar. Viss del av den för värnpliktsutbildning eljest avsedda tiden tas i stället i anspråk för tjänstgöring inom civilförsvaret. I vissa fall kan överflyttningen till civilförsvaret innebära en utvidgning av den totala tjänstgöringsskyldigheten. Här åsyftas närmast de fall då den värnpliktige förs över till högre befattning i civilförsvaret än han innehade i krigsmakten. För övningar av undsättningskårernas värnpliktiga personal gäller enligt huvudregeln att den för envar civilförsvarspliktig bestämda tiden får tas i anspråk och i mån av behov utökas med utbildningstid som inte redan utnyttjats. Även härvidlag kan sålunda överföringen till civilförsvaret innebära ökad tjänstgöringsskyldighet för de värnpliktiga i förhållande till vad som skulle gällt för dem i krigsmakten. Det torde inte kunna hävdas att överföringen från krigsmakten till civilförsvaret medför påtagligt mer krävande och riskfyllda uppgifter för de berörda värnpliktiga. Snarare kan civilförsvarets karaktär av civil och i princip obeväpnad organisation, som ej skall utnyttjas för stridsuppgifter, innebära en lättnad i detta avseende. Enligt UFV uppfattning bör förmånerna för i vart fall undsättningskårernas uppskovsvärnpliktiga i princip ansluta till värnpliktsförmånerna. Denna princip ligger också till SOU 1973:40

grund för nuvarande förmånssystem för yngre civilförsvarspliktiga. Penningbidraget för krigsmaktens värnpliktiga som fullgör krigsförbandsövning överensstämmer med penningbidraget enligt 1962 års avlöningskungörelse. I realiteten har de uppskovsvärnpliktiga inom civilförsvaret en förmånligare ställning än krigsmaktens värnpliktiga vid krigsförbandsövning. Detta förhållande synes ej ha föranlett någon irritation eller olägenhet i övrigt. För sistnämnda utgår nämligen ingen tjänstgöringspremie med 4 kr/dag och utbildningspremie med 15 kr/dag, vilket civilförsvarets uppskovsvärnpliktiga, som är gruppchefer eller högre befäl, kan erhålla. Hur långt jämställdheten med krigsmaktens värnpliktiga drivs får avgörande betydelse för hur förmånssystemet i stort skall utformas. Om jämställdheten skall vara total, dvs. att förmånernas konstruktion skall överensstämma, blir följden att särskilda regler får gälla för de uppskovsvärnpliktiga i förhållande till övriga civilförsvarspliktiga. Syftet skulle dock även uppnås om det av andra skäl skulle visa sig lämpligt att för samtliga civilförsvarspliktiga knyta an till värnpliktsavlöningsförfattningarna. Om kravet på jämställdhet begränsas till att innefatta principiell likhet bör det vara möjligt att inordna undsättningskårernas värnpliktiga i ett system med enhetlig daglön för samtliga civilförsvarspliktiga. Vid bedömningen härav bör hänsyn tas till att för krigsmaktens värnpliktiga upphör tjänstgöringsskyldigheten i fred vid 47 års ålder medan den för till civilförsvaret överförda värnpliktiga upphör vid 65 års ålder. Civilförsvarspliktstiden är således längre än värnpliktstiden, vartill kommer att vissa värnpliktiga får sin tjänstgöringsskyldighet utvidgad till följd av placeringen inom civilförsvaret enligt vad ovan anförts. En del av de till civilförsvaret överförda värnpliktiga tillhör kategorin plutonsbefäl som, om de hade kvarstått i krigsmakten, vid fullgörande av särskild övning och mobiliseringsövning, skulle erhållit tjänstgöringspremie med 38:50 kr/dag utöver penningbidrag och eventuellt familjebidrag. Vad UFV anfört talar för att jämställdheten mellan ifrågavarande kate75

gorier inte med nödvändighet behöver innefatta konstruktionen av förmånssystemet utan kan avse den genomsnittliga ersättningsnivån. Den genomsnittliga dagskostnaden för kontantförmåner för värnpliktiga vid fullgörande av krigsförbandsövning kan för budgetåret 1972/73 beräknas till 32 kr efter avrundning. Motsvarande kostnad vid fullgörande av särskild övning är 75 kr efter avrundning. Med beaktande av vad tidigare anförts bör de uppskovsvärnpliktiga inom undsättningskårerna kunna inordnas i ett enhetligt daglönesystern om dennas nivå ligger någonstans inom latituden 32—60 kr, varvid den övre gränsen 60 kr avser de plutonsbefälsuttagna värnpliktiga. Beloppet inkluderar generellt familjesocialt stöd men inte naturaförmåner. Logiskt sett borde inga skillnader i förmånshänseende göras mellan de uppskovsvärnpliktiga som tjänstgör inom undsättningskårerna och de som ingår i det lokala allmänna civilförsvaret. UFV har emellertid vid sina överväganden funnit att det av bl. a. praktiska och psykologiska skäl inte vore lämpligt att tillämpa andra förmånsregler för de uppskovsvärnpliktiga inom det lokala allmänna civilförsvaret än de som avses för civilförsvarspliktiga i allmänhet inom det lokala allmänna civilförsvaret. Andelen överförda värnpliktiga inom undsättningskårerna utgör endast omkring 5 % av den sammanlagda personalstyrkan inom civilförsvaret. En viss ökning av andelen överförda värnpliktiga kan förutsättas ske på sikt som en följd av 1972 års riksdagsbeslut om civilförsvaret. Likväl kan man för överblickbar framtid räkna med att de överförda värnpliktiga kommer att utgöra en minoritet inom civilförsvaret. Hur ett enhetligt daglönesystem skall se ut är i första hand beroende av förhållanden för övriga kategorier civilförsvarspliktiga. Andra faktorer än de uppskovsvärnpliktigas förhållanden måste vara avgörande för hur dessa senare skall avlönas. Kategori b) innefattar personal som före utträdet ur värnpliktsåldern men ef76

ter fullgjord värnpliktstjänstgöring inom krigsmakten skrivs in i civilförsvaret. 1959 års riksdagsbeslut om civilförsvarets organisation förutsatte att överföring till civilförsvaret i annat fall än som avses under a) ovan inte skulle ske före 47 års ålder. Det finns emellertid behov att göra sådana överföringar i ökande omfattning. 1962 års civilförsvarsavlöningskungörelse är inte helt avpassad för denna kategori. Som UFV tidigare i detta betänkande framhållit innebär den skarpa gränsdragningen i förmånshänseende vid 47 års ålder att civilförsvarstjänstgöringen för kategori b)-personalen framstår som en i förmånshänseende förlängd värnpliktstjänstgöring. UFV anser att de i stället i första hand bör jämställas med kategori c)-personalen. De under c) ovan angivna som har fullgjort sin värnpliktstjänstgöring och utträtt ur värnpliktsåldern utgör den helt dominerande gruppen inom det lokala civilförsvaret. Ett nytt förmånssystem bör i första hand anpassas till deras forhållanden. Vid bestämmande av ersättningsnivån bör viss hänsyn tas till bl. a. deras civila inkomster, vilket dock inte innebär att konstruktionen som sådan av förmånssystemet skall bygga på den mistade arbetsinkomsten. Under d) och e) ovan inrjefattas från värnplikt frikallade män samt Ivinnor över respektive i värnpliktsåldern. Härtill kommer frivilligt inskriven personal enligt 17 § 3 stycket civilförsvarslagen. Inskri/ning i civilförsvaret kan avse inte bara civilförsvarspliktig, utan även annan manlig e.ler kvinnlig person som förklarat sig villig därtill. Är vederbörande minderårig krävs vårdnadshavarens samtycke. Frivillig inskrivning förekommer dock ytterst sällan. Enligt UFV uppfattning bör samtliga tillhörande kategori d) och e) behaidlas likartat i förmånshänseende. UFV har övervägt huruvida ett jämställande i nämnda ivseende bör ske även mellan sistnämnda p3rsonal och kategori c)-personal. Skäl kan anföras för att viss skillnad görs, vilken kan änkas utformas enligt något av nedan anghna två alternativ. 1. Enhetlig lön utgår till samtliga ciSCU 1973:40

vilförsvarspliktiga. Lönen kompletteras med särskild tilläggsersättning när föreskriven värnpliktstjänstgöring har fullgjorts. 2. Modifiering av nuvarande förmånsregler. Enhetligt beräknad lön utgår till samtliga civilförsvarspliktiga. Lönen förhöjs generellt vid 47 års ålder. Nuvarande blandning av befattningsank nut en värnpliktsersättning och inkomstrelaterad ersättning ersäjts med daglön där lönen för yngre civilförsvarspliktiga beräknas på samma sätt som för äldre. Skillnaden mellan äldre och yngre bör avse endast beloppens storlek. Utjämning görs även avseende skillnaden i beloppen mellan yngre och äldre. Skillnaden mellan högre och lägre ersättningsnivå reduceras till omkring 5—10 kr/dag. På samma sätt bör det särskilda tillägget enligt 1 ovan utgöra 5—10 kr/ dag.

denna princip genomförs. UFV förordar mot bakgrund härav att all personal som avses under b)—e) ovan likställs i förmånshänseende. Förmånerna till personal som jml. 20 § civilförsvarslagen fullgör civilförsvarstjänstgöringen i kommunal anställning behandlas i betänkandets del II om förmånerna under beredskap och krig. UFV får i detta sammanhang även erinra om förmånerna till de statstjänstemän som anses fullgöra tjänst inom civilförsvaret i sin statliga befattning. 1954 års värnpliktsavlöningsutredning behandlade denna fråga i sitt betänkande om civilförsvarspliktigas avlöningsförmåner. Utredningen framhöll att det särskilt under tid för civilförsvarsberedskap kunde förekomma i viss utsträckning att statliga anställningshavare, som skrivits in En granskning av alternativen 1—2 ovan i civilförsvaret, åläggs civilförsvarstjänstgövisar att det inte torde vara möjligt att inom ring, där arbetsuppgifterna är av samma eller ramen för ett och samma system dels ge liknande slag som de, vilka åvilar vederböranhögre ersättning för fullgjord värnplikts- de i den statliga anställningen. I första hand tjänstgöring och dels neutralisera nuvarande bedömdes detta kunna bli fallet för personal civilförsvarsorganisationen (t. ex. skillnader mellan män och kvinnor eftersom inom personal på länsstyrelsernas civilförsvarssekbåda alternativen medför att männen avseVärnpliktsavlöningsutredningen värt oftare får den högre ersättningen än tioner). framhöll också att i sådana fall torde något kvinnorna. Med det första alternativet blir ianspråktagande med åberopande av civildenna effekt särskilt påtaglig i det att 75 — 80 % av männen mot ingen av kvinnorna försvarsplikt inte böra äga rum. Tjänstgöskulle komma i åtnjutande av förhöjd ersätt- ringen bedömdes böra betecknas som utöning. Det andra alternativet medför att i det vande av innehavd tjänst. Några särskilda närmaste lika stor andel av männen ges högre bestämmelser ansågs inte erforderliga. Något ersättning medan detta gäller för omkring uttalande i anledning av utredningens förslag 30 % av kvinnorna. Enär avsikten här sålun- i denna fråga synes ej ha gjorts av 1962 års da är att särskilt kompensera fullgjord värn- riksdag vid beslutet om de civilförsvarspliktiplikt kan det å andra sidan anses tämligen gas förmåner (prop. 101). omotiverat att tillerkänna var tredje kvinnlig Beträffande kategori f)-personalen får elev en högre ersättning enbart av det skälet UFV anföra följande. Vapenfria tjänsteplikatt hon uppnått en viss ålder utan att hennes tiga placeras i viss utsträckning för tjänstgöförhållanden i övrigt är förändrade. Motsva- ring inom civilförsvaret, bl. a. i civilförsvarets rande kan hävdas beträffande de män som på brandtjänst. Beslut om sådan placering medgrund av frikallelse eller annan anledning delas av arbetsmarknadsstyrelsen. Tjänstgöinte fullgjort sin värnpliktstjänstgöring. ringen inom civilförsvaret fullgörs på grundErfarenheterna av nuvarande förmånsregler talar, enligt UFV uppfattning, för att ersättningen vid civilförsvarstjänstgöringen bör vara oberoende av ålder och kön. UFV anser det vara av väsentlig betydelse att SOU 1973:40

val av lagen om vapenfri tjänst (1966:413) och icke civilförsvarsplikt. I avvaktan på den av 1973 års riksdag beslutade utredningen om de vapenfria tjänstepliktigas tjänstgöring m. m. förordar UFV att vapenfria tjänste77

pliktiga, som tjänstgör inom civilförsvaret, erhåller samma förmåner som tillkommer övriga vapenfria tjänstepliktiga. Vapenfri tjänstepliktig har för närvarande samma förmåner som menig värnpliktig inom krigsmakten. Utbildningspremie utgår ej. Värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga som har särskilda förutsättningar och uppfyller vissa grundläggande krav kan inom ramen för värnplikten och den vapenfria tjänsten genomgå en särskild bistånds- och katastrofutbildning. Utbildningen står öppen även för kvinnor. Den personal som har genomgått bistånds- och katastrofutbildningen avses därefter krigsplaceras som befäl eller manskap inom civilförsvarets undsättningskårer. Under bistånds- och katastrofutbildning utgår ekonomiska förmåner motsvarande vad värnpliktiga erhåller under värnpliktstjänstgöring. Utbildningspremie utgår med 325 kr efter genomgången grundutbildning. Bistånds- och katastrofutbildningen startade 1972. Någon krigsplacering inom civilförsvaret av denna personal har ej skett ännu. UFV har med hänsyn härtill inte kunnat erhålla full klarhet beträffande placering m . m . inom civilförsvaret av denna personal. I avvaktan på att närmare erfarenheter härav vunnits förordar UFV, att elever i biståndsoch katastrofutbildning under tjänstgöring, som fullgöres enligt kungörelsen om bistånds- och katastrofutbildning, inte inordnas i det förmånssystem UFV föreslår. De under g) och h) angivna kategorierna innefattas inte i UFV utredningsuppdrag. Avgränsningen mellan förmånssystemet för dessa och civilförsvarspliktiga bör dock klarläggas. I denna fråga får UFV anföra följande. För kategori g), dvs. befälsanställda får det anses vara uteslutet att tillämpa förmånsregler som i några mer väsentliga avseenden avviker från förmånerna för krigsmaktens reservofficerare. Befälsanställning är civilförsvarets motsvarighet till krigsmaktens reservofficersinstitution. De reservofficerare och i vissa fall f. d. reservofficerare som går över från sin försvarsgren inom krigsmakten till civilförsvarets krigsorganisation gör detta ef78

ter frivilligt åtagande. Om de befälsans.ällda skulle ges bättre förmåner än krigsmaktens reservofficerare torde sannolikt en överströmning från krigsmakten till civilförsvaret bli följden med åtföljande negativa effekter på krigsmaktens personalorganisation. Omvänt skulle bättre förmåner för krigsmaktens reservofficerare försvåra rekryteringen "ill civilförsvarets befälsanställning. Det finns inte heller några sådana skillnader avseende tjänstgöringens art som skulle kunna motivera olika ersättningar. Förmånerna för befälsanställda inom civilförsvaret och krigsmaktens reservofficerare bör sålunda vara desamma, såvida inte särskilda förhållande ger anledning till mindre avvikelser. För de under h) upptagna grupperna, civilförsvarschefer med ställföreträdare, distriktschefer, instruktörer ocn instruktörselever, gäller särskilda förmånsbestämmelser och tjänstgöringsvillkor. Det bedöms ej vara möjligt eller befogat att inordna dessa i samma förmånssystem som skall gälla för civilförsvarspliktiga i allmänhet. Däremot har UFV vid sitt utredningsarbete fått den uppfattningen att bestämmelserna i Kbr. den 15 mars 1963 om ersättning till civilförsvarschef, ställföreträdande civilförsvarschef och distriktschef behöver bli föremål för en allmän översyn, bl. a. ifråga om arvode till ställföreträdande civilförsvarschef och distriktschef vid deltagande i övningar.

6.3.2 Verksamhetsområde svaret

inom

civilför-

Differentiering av civilförsvarsförmånerna efter personalens sammansättning m.m. kan tänkas kombineras med eller ersättas av en differentiering efter vilken del inom civilförsvaret vederbörande tjänstgör. En skiljelinje kan därvid tänkas gå närmast mellan å ena sidan verkskyddets personal och å andra sidan det lokala allmänna civilförsvarets samt det regionala civilförsvarets personal. Det förhållandet att enheterna inom verkskyddet och civilförsvaret i övrigt numera har en i princip enhetlig sammansättning och utrustning samt en samordnad utbildning SOU 1973:40

bör tillmätas avgörande betydelse. I möjligaste mån bör enhetliga förmånsregler för verkskyddet och allmänna civilförsvaret tillämpas. Olika förmåner för verkskyddets civilförsvarspliktiga och övriga civilförsvarspliktiga bör därför komma i fråga endast om nuvarande familjebidragssystem skulle komma att bibehållas och eventuellt utökas till att innefatta även civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Differentieringen kan därvid åstadkommas på så sätt att företagen antingen ges frihet att ge högre ersättning än den allmänna miniminivån eller åläggas betala normal civil lön (dock lägst enligt den allmänna miniminivån). Sistnämnda alternativ innebär att verkskyddsutbildningen i förmånshänseende skulle jämställas med driftvärnsutbildningen inom hemvärnet. I nuläget tillämpar de verkskyddspliktiga företagen olika normer för ersättning åt anställda under deltagande i civilförsvarsutbildning. Vissa företag utbetalar endast förmåner enligt 1962 års avlöningskungörelse medan andra därutöver ger viss del av den ordinarie lönen. Det förekommer också att oavkortad lön utgår. Den oenhetliga tillämpningen visar att en samordning och förenkling av förmånssystemet är angelägen.

6.3.3 Tjänstgöringens art Civilförsvarsplikten kan fullgöras som a) utbildning under hel dag eller mera (heldagskurser) b) utbildning under del av dag (kvällskurser) c) heldagsövning d) kvällsövning/fridagsövning. Gällande förmånsregler innebär att kontant ersättning utgår vid heldagsutbildning men i princip inte vid deltidsutbildning eller övningar (heldags- eller timövning). Under utbildningsåret 1971/72 var fördelningen mellan heldagskurser och kvällskurser drygt 96 procent för de förstnämnda och knappt 4 procent för de senare. Utbildningsåret 1972/73 förekom enbart heldagsutbildning. Övningarna förläggs på grund av hittills SOU 1973:40

gällande förmånsregler oftast till kvällar eller veckosluten och då som heldagsövningar. Gällande programplan för civilförsvaret avseende perioden 1973/78 förutsätter att deltidsutbildning inte skall bedrivas under programplaneperioden. Redan i dagsläget saknas nämligen tillräckligt elevunderlag för att bedriva denna utbildningsform. Dimensioneringen av civilförsvarsorganisationen och den minskade manskapsutbildningen som 1972 års försvarsbeslut innebär medför att underlaget för deltidsutbildning ytterligare tunnas ut. Därmed bortfaller frågan om ersättning vid deltidsutbildning. I kapitel 5 har erfarenheterna av nuvarande regler rörande ersättning vid kvällskurser och övningar redovisats. En utvidgning av ersättningsrätten har främst bedömts önskvärd för att ge myndigheterna större frihet i övningsplaneringen, minska belastningen på länsstyrelsepersonalen och stimulera elevernas intresse för undervisningen vid övningar. I departementspromemorian föreslogs också att kontantersättning skulle utgå vid all slags tjänstgöring (utbildning och övning). I fråga om ersättning vid övningar anser UFV att tjänstgöringens beteckning inte ensamt bör avgöra om kontant ersättning skall utgå eller ej. Övningarna har till syfte att befästa teoretiskt inhämtade kunskaper från utbildning och därmed i allt väsentligt utgöra en tillämpning av det kunskapsstoff de utbildade tillägnat sig vid den teoretiska undervisningen. Övningarna omfattar därför i huvudsak också samma kunskapsområden som utbildningen. Övningarna innebär även träning i samverkan inom och mellan olika enheter. En skillnad mellan utbildning och övning är att till utbildning kan endast de inkallas som är inskrivna i civilförsvaret medan till övning kan inkallas även icke inskriven personal. Även angelägenheten av att minska bortfallet vid övningarna, som enligt vad UFV inhämtat utgör ca 28 % av de inkallade talar enligt UFV uppfattning för att kontant ersättning införs för övningar. Försök bedrivs för närvarande inom civilförsvaret med bl. a. ändrad utbildningsorganisation för att utröna möjligheterna att få 79

högre effekt av civilförsvarsutbildningen. Försöken inbegriper även övningsverksamheten för enheter, som förläggs till civilförsvarsskolor eller liknande anläggningar. Övningstiderna ökas och omfattar huvudsakligen heldagsövningar (enstaka dag eller mer). Om övningssystemet i försöken och i civilförsvarsstyrelsens utbildningsstudie (se avsnitt 4.3) genomförs för civilförsvaret i dess helhet bör förmånsreglerna anpassas till den nya organisationen. Med nuvarande förmånsregler skulle en övergång till heldagsövningar medföra att åtskilliga åsamkas inkomstbortfall utan att erhålla någon gottgörelse, vilket är otillfredsställande. En ny övningsorganisation enligt försökens riktlinjer förutsätter därför att ersättning utgår till deltagarna. Civilförsvarsstyrelsen har i slutrapport den 28 mars 1973 över försök med koncentrerad utbildnings- och förrådsverksamhet i Revingeby uttalat följande i frågan om ersättning vid övningar: "En uppenbar svaghet för civilförsvarets hela övningsverksamhet är att den på grund av gällande förmånsbestämmelser, som inte medger kompensation för mistad arbetsinkomst, måste förläggas till de civilförsvarspliktigas fritid, dvs. kvällar och veckoslut. Det är inte bara de civilförsvarspliktiga som upplever detta negativt. Även personal som är anställd i civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelserna och som i flera fall utöver daglig tjänst tvingas tjänstgöra på obekväm arbetstid är negativa till verksamheten. Det bör således skapas ersättningsregler som medger övning på övriga veckodagar. Härigenom skulle nås en mera positiv inställning till övningsverksamheten." Särskilt med hänsyn till civilförsvarsstyrelsens förslag till ny övningsorganisation finner UFV att ersättningsrätten bör utvidgas till att gälla all heldagstjänstgöring, oberoende av om denna betecknas utbildning eller övning. En sådan ordning torde medföra viss kostnadsökning, vars storlek bestäms av ersättningsbeloppet och övningsverksamhetens omfattning. Med heldagstjänstgöring bör — i likhet med vad som gäller för frivillig försvarstjänstgöring — avses tjänstgöring om minst sex timmar under dygnet. 80

Ett system som innebär att all heldagstjänstgöring — såväl utbildning som övning är ersättningsgrundande torde ge civilförsvarsmyndigheterna erforderlig frihet i utbildnings- och övningsplaneringen. Den styrande effekt nuvarande förmånssystem har på planeringen kan därmed i huvudsak neutraliseras. En förutsättning härför är dock att ersättningen vid övning utgår oavsett vilken veckodag den infaller på och att den ges en skälig nivå. Om civilförsvarsstyrelsens förslag till ny övningsorganisation inte kommer att antas eller om väsentliga ändringar i detta kommer att göras, kan det befinnas påkallat för en ändamålsenlig övningsverksamhet att överväga om inte ersättning bör utgå vid kortare övningar än sex timmar.

SOU 1973:40

7 Alternativa lönenivåer — UFV överväganden

Med utgångspunkt från de i avsnitt 6.1—6.3 skisserade alternativa differentieringsgrunderna skall lämpliga nivåer för de olika aktuella lönesystemen beräknas. De alternativa lönenivåer som bör undersökas och utvärderas är följande. 1 Marknadsmässig lön 2 Kompensationslön 3 Värnpliktsavlöning 4 Särskild civilförsvarslön Vad gäller alternativen marknadsmässig lön och värnpliktsavlöning, där lönen med visst undantag anges graderad efter befattningsnivå, förutsätts att en omräkning till gradering efter tjänstgöringstidens längd sker.

7.1 Marknadsmässig lön Med marknadsmässig lön avses i allmänhet att lönens storlek bestäms efter tillgång och efterfrågan på arbetskraften i fråga. Uppenbarligen kan en på marknadsmässiga grunder så beräknad lön inte ifrågakomma för civilförsvaret. Det ligger nära till hands att i stället utgå från den genomsnittliga civila arbetsinkomsten som de till civilförsvarsutbildning inkallade kan antas ha. Med ledning av det genomsnittliga kontanta ersättningsbeloppet per dag under 1972 kan detta 6-SOU

1973:40

belopp beräknas uppgå till ca 3 000—3 500 kr/månad brutto för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Den genomsnittliga civila månadslönen för yngre civilförsvarspliktiga kan med en grov uppskattning antas ligga i eller omkring inkomstintervallet 2 5 0 0 - 3 000 kr/månad. En tillräckligt säker uppgift om civila inkomstnivåer kan emellertid inte erhållas med mindre än att en särskild enkätundersökning genomförs, varför denna metod för nivåbestämning inte är lämplig. Eftersom åldersspridningen inom civilförsvaret är så stor synes det inte heller möjligt att utgå från medellönen för samtliga förvärvsarbetande personer i landet inom de aktuella åldersgrupperna. Andra vägar måste sökas för att praktiskt bestämma begreppet marknadsmässig lön. Ett marknadsmässigt lönesystem kan därvid nivåbestämmas till a) genomsnittlig månadslön till arbetare inom egentlig industri b) lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier. Principen för marknadslönesystemet, innebärande att arbetsinsatsen skall värderas och avlönas efter sitt fulla värde, ligger i linje med samhällsutvecklingen. Förslag om ett sådant lönesystem för t. ex. handikappade, av samhället omhändertagna personer m. fl. har förts fram och i vissa fall även helt eller delvis förverkligats. Tanken på en marknadsmässig lön för civilförsvarspersonalen bör 81

därför inte framstå som helt främmande. Lön enligt alternativ a) innebär i renodlad form att de civilförsvarspliktiga oberoende av ålder, kön och befattningsnivå samt tjänstgöringstid erhåller ett och samma bruttobelopp per dag. Alternativ b) innebär att lönen differentieras med hänsyn till vilken befattningsnivå den civilförsvarspliktige hör. I båda alternativen kommer enhetliga löneförhållanden att gälla för lokala allmänna civilförsvarets personal och verkskyddets personal. Om ett marknadslönesystem i egentlig mening skall tillämpas borde i princip inga naturaförmåner utgå. I den mån civilförsvaret tillhandahåller den enskilde sådan service som mat — vilket torde vara nödvändigt — skulle i så fall antingen avdrag göras på lönen eller betalning ske på annat sätt av den civilförsvarspliktige. Frågan om naturaförmånernas ställning måste dock även i ett marknadslönesystem bedömas med hänsyn till de särskilda förhållanden som gäller för de civilförsvarspliktiga. Ur administrativ synpunkt är det också förenat med olägenheter att kräva betalning för den service som tillhandahålls. Nuvarande förmåner i form av fri utrustning såsom lån, fri sjukvård samt fria in- och utryckningsresor är direkt motiverade av civilförsvarstjänstgöringens särskilda krav och villkor. Ersättning bör därför inte avkrävas för tillhandahållande härav. Detta gäller även den fria inkvarteringen. Vid utbildning förläggs eleverna normalt vid civilförsvarsskolor och dylikt, där det som regel inte ges någon reell valfrihet mellan att utnyttja eller avstå från tillhandahållet logi. I fråga om den fria maten ligger det mer nära till hands att i ett marknadslönesystem tillhandahålla denna mot betalning. Eftersom de faktiska kostnaderna för fjärde huvudtiteln avseende förplägnaden är olika vid olika skolor uppkommer då frågan om de civilförsvarspliktiga skall betala det pris som svarar mot förplägnadskostnaden vid den skola de tjänstgör. De i allmänna resereglementet föreskrivna traktamentsersättningarna till statstjänstemän avser att täcka just de av förrättningen föranledda merkostnaderna 82

för mat m. m. Deltagande i föreskriven utbildning vid civilförsvarsskola och motsvarande bör i detta avseende inte vara oförmånligare. Betalning bör därför inte krävas för förplägnaden. Ur den enskilde elevens synpunkt vore det kanske fördelaktigt att i stället för ersättning i natura erhålla en kontant tilläggsersättning som motsvarar den beräknade kostnaden för förplägnaden. En sådan ordning medför emellertid väsentligt administrativt merarbete genom att bemannade kassor måste finnas vid matinrättningarna. Om inte ifrågavarande tilläggsersättning differentieras med hänsyn till matkostnadernas variationer enligt ovan uppkommer över- eller underkompensation. En differentierad tilläggsersättning innebär ytterligare komplikationer i administrativt avseende. Mot bakgrund härav bör även fri mat tillkomma som en naturaförmån i ett marknadslönesystem. Dock bör värdet av den fria maten beaktas vid beräkning av preliminärskatteavdrag i enlighet med riksskatteverkets anvisningar. Enligt dessa anvisningar är fri mat (hel kost) värt 270 kr/mån under 1973. Ett marknadslönesystem bygger på principen lika lön för lika arbetsinsats. Härav följer att ett sådant system inte bör kombineras med särskilt familjesocialt stöd i form av t. ex. familjebidrag. I den mån lönen inte täcker kostnaderna för familjens försörjning får samhällets allmänna sociala trygghetsanordningar träda in i tillämpliga fall. Kontantlönen i ett marknadslönesystem förutsätts även vara skattepliktig inkomst. Frågan om civilförsvarsförmånernas skatterättsliga ställning behandlas närmare i avsnitt 8.1.2.

7.1.1 Jämförelse med industriarbetarlön Det första av de ovan upptagna alternativen för nivåbestämning av en marknadsmässig lön skulle innebära att de civilförsvarspliktiga i lönehänseende jämställs med arbetare inom egentlig industri. Industriarbetarlönen anses stundom uttrycka en sorts miniminivå för förvärvsarbetande i allmänhet. På grundSOU 1973:40

Tabell 7:1 Konsekvenserna av marknadsmässig lön (industriarbetarlön) för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern. Kr per dag och %. Avrundade belopp. Beträffande jämförelsebelopp se tabell 7:5. Civilstånd Antal barn Hyra 500 kr/mån

Personalgrupp enl SFS 1972: 342

Ökning (+) eller m inskning (--) jämfört med nuvarande system Inkl premier

Exkl premier kr/dag

%

kr/dag

%

Ogift

1 5 8

+ 22:+ 16:+ 5:-

+ 92 + 48 + 11

+ 18:- 3:- 14:-

+ 58 - 6 -22

Gift Hustru, 1 barn

1 5 8

+' 4 : - 2:- 13:-

+ 8 - 4 - 19

± 0 -21:-32:-

± 0 -28 -37

val av de i kapitel 3.5 gjorda beräkningarna kan den genomsnittliga totallönen år 1972 för arbetare inom egentlig industri beräknas till ca 2 500 kr brutto efter omräkning av timförtjänst till månadsbelopp och avrundning. Efter preliminärskatteavdrag beräknat på kontantlönen och värdet av förplägnaden utgör nettolönen 1 462 kr (skatt för ogift) respektive 1 612 kr/mån (skatt för gift vars hustru saknar inkomst). Beloppen 1 462 kr/ mån. och 1612 kr/mån eller 49 respektive 54 kr/dag efter avrundning bör för att konsekvenserna av en så bestämd marknadsmässig lön skall framgå, jämföras med summan av nu utgående förmåner till civilförsvarspliktiga (se tabell 7: 3 - 5 ) . Resultatet av jämförelsen framgår av tabell 7:1 och 7:2.

Civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern Som tabell 7:1 visar skulle av de yngre civilförsvarspliktiga främst de som är ogifta erhålla en påtaglig förbättring vid övergång till marknadsmässig lön anpassad efter industriarbetarlönens genomsnitt. Om eventuellt utgående premier inte medräknas blir ökningen 11—92 % beroende på befattningsnivå. Har den civilförsvarspliktige i stället hustru och ett barn blir förändringen följande. För personal i grupp 1 (manskap) sker en höjning av lönen med 8 % medan det för bl. a. grupperna 5 - 8 innebär en försämring SOU 1973:40

på upp till ca 19 % eller upp till 37 % om rätt till premier föreligger med nuvarande förmånsregler. Ifrågavarande civilförsvarspliktiga skulle därmed ges en avsevärt sämre ställning i förmånshänseende än vad staten garanterar motsvarande värnpliktiga inom krigsmakten, vilket inte kan anses tillfredsställande. Civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern För denna kategori, som utgör ca 7 0 % av samtliga civilförsvarspliktiga, skulle en övergång till lön efter industriarbetarlönens genomsnitt ha följande effekter. Om den civila arbetsinkomsten överstiger ett månadsbelopp någonstans mellan 1 500—2 000 kr brutto får vederbörande en försämring. Är nämnda inkomst exempelvis 3 000 kr, vilket torde vara mera vanligt, blir minskningen 3 1 - 3 7 % eller 4 2 - 4 7 % om eventuell utbildningspremie även beaktas. Förhållandet har sin grund i civilförsvarspenningens höga kompensationsgrad och belyses närmare i tabell 7:2. En generell månadslön på 2 500 kr kan sägas vara ett mycket enkelt system, men om skatteplikt skall föreligga blir det mer svåradministrerat. Om ett marknadslönesystem i egentlig mening skall tillämpas bör skatteplikt föreligga. Systemet medger i renodlad form inte heller hänsynstagande till olikheter i ansvar eller tjänstgöringstidens längd, vilket 83

Tabell 7:2 Konsekvenserna av ett marknadslönesystem (industriarbetarlön) för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Kr per dag och %. Avrundade belopp. Beträffande jämförelsebelopp se tabell 7 : 3 - 4 . Inkomst före civilförsvarsutbildning kr/mån

Ökning (+) eller minskning (-) jämfört med nuvarande system Exkl utbildn.premie

Inkl utbildn.premie

kr/dag

%

kr/dag

+21:+26:-

+75 +93

% + 14 +26

+ 6:+ 11:-

+ 6:+ 11:+ 14 - 9:+26 - 4 : -

-5:± 0:-

- 9 ± 0

-20:-15:-

-29 -27

-17:-12:-29:-24:-

-26 -18

-32:-27:-

-40 -30

-37 -31

-44:-39:-

-47 -42

-16 - 7

7.1.2 Lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier Som underlag för nivåbestämning av ett marknadslönesystem bedöms jämförelser med vissa civila yrkeskategorier såsom brandmän, polismän och sjukvårdare vara lämpligt mot bakgrund av att verksamheten inom civilförsvaret har en civil inriktning och att civilförsvarets huvuduppgifter bl. a. är räddningsarbete, brandsläckning, viss akutsjukvård samt ordnings- och bevakningstjänst. Möjligheterna till en rättvisande jämförelse med aktuella civila yrkeskategorier försvåras dock av att löneförhållandena och övriga anställningsvillkor för dessa i hög grad skiftar. Att tillämpa olika lönenivåer för de civilförsvarspliktiga beroende på inom vilken tjänstegren de skall tjänstgöra får anses orimligt. Rättvisan i att grunda lönen för samtliga civilförsvarspliktiga på en viss civil yrkeskategori kan också ifrågasättas. Som jämförelselön för civilförsvarspliktiga tillhörande de lägre personalgrupperna (jmfr tabell 3:4) har valts löneklass A 1 1 - A 13. Polisman placeras nämligen efter fullgjord aspiranttjänstgöring i A 11. För brandman (kommunalanställd) är begynnelselönegraden KA 15 men denne har en rekryteringsgång på tre år med placering i KA 1 2 under första anställningsåret. En sjuksköterska (statsanställd) är under första anställningsåret inplacerad i lönegrad A 13.

UFV, som framhållits i avsnitt 6.2, bedömer vara erforderligt. En anknytning av kontantersättningen till industriarbetarlönens genomsnitt förutsätter därför att det ovan angivna beloppet kompletteras med en tillläggsersättning. UFV har vid beräkningarna av systemets konsekvenser för olika typfall dock utgått från marknadslönesystemet i dess renodlade form. Vid 1 16 000 elevdagar för utbildning kan Lön enligt löneklass A 1 1 - A 13 innebär i de årliga kostnaderna för ett system med ortsgrupp 4 en bruttolön på 2 2 4 4 - 2 454 generell lön på 2 500 kr brutto beräknas till kr/mån. I enlighet med vad tidigare fram9 , 6 - 1 0 mkr/budgetår. Härvid har endast hållits har här beräknats att naturaförmåner heldagsutbildning medtagits. De från krigs- skall tillkomma vid sidan av lönen. Vid makten överförda värnpliktiga med uppskov beräkning av preliminärskatteavdraget skall bedöms inte kunna inordnas i här avsett hänsyn tas härtill - dock endast i vad avser system bl. a. med hänsyn till konsekvenserna förmånen av fri kost. Värdet av den fria för familjeförsörjarfallen. För dem bör i maten har beräknats till 270 kr/mån i enligstället värnpliktsförmåner gälla. Beloppet het med vad tidigare anförts. 9,6—10 mkr kan behöva justeras något med Skatten på kontantlönen blir med vald hänsyn härtill. Utöver kostnaderna för beräkning 920 kr (skatt ogift) och 770 kr kontantlönen tillkommer i huvudsak oför- (skatt gift) vid lön enligt A l l . Lön enligt ändrade kostnader för naturaförmånerna. A 13 medför en preliminär skatt om 1 038 Intäkterna för preliminär skatt kan beräknas kr (skatt ogift) respektive 888 kr/mån (skatt till högst ca 2,4-2,7 mkr/år. gift). Nettolönen som skulle komma att ut84

SOU 1973:40

betalas till den civilförsvarsplktige utgör därmed vid lön enligt A 11 1 324 kr/mån (skatt ogift) respektive 1 474 kr/mån (skatt gift). Dagsersättningen blir efter avrundning 44 kr respektive 49 kr. Nettolönen vid lön enligt A 13 blir per månad 1 416 (skatt ogift) respektive 1 566 (skatt gift). Dagsbeloppen blir efter avrundning 47 respektive 52 kr. För ogift civilförsvarsplikt ig i värnpliktsåldern tillhörande manskapet innebär en på angivet sätt bestämd marknadsmässig lön en inkomstökning med 17 kr/dag eller med 13 kr/dag om även eventuellt utgående tjänstgöringspremie medräknas. Ökningen är räknad i % 63 respektive 42. För motsvarande civilförsvarspliktig som i stället har hustru och ett barn blir en koppling till löneklass A 11—A 13 minde gynnsam. Med placering i löneklass A 11 uppkommer en liten minskning. Om familjebidraget på grund av hustruns inkomst är reducerat kan dock en ökning på några kr uppstå. Bostadskostnaden har förutsatts uppgå till 500 kr/mån. För civilförsvarspliktig över värnpliktsåldern medför en marknadsmässig lön enligt A 11—A 13 en förbättring på 2 - 2 4 kr/dag eller 5 - 8 5 % om den civila arbetsinkomsten utgör 1 000—1 500 kr/mån och hänsyn ej tas till eventuellt utgående utbildningspremie. Uppgår den civila arbetsinkomsten till omkring 2 000—2 500 kr/mån medför en lön enligt A 11—A 13 en nivåsänkning med 2—22 kr/ dag eller ca 4 - 3 3 % när eventuellt utgående utbildningspremie ej beaktas. Adekvat jämförelselön för civilförsvarspliktig på mellannivå bör vara A 15—A 17. Polisassistent placeras sålunda i någon av lönegraderna A 15—A 18 medan en kommunalanställd brandförman är berättigad till lön enligt KA 17. Bruttolönen enligt löneklass A 15 är i ortsgrupp 4 2 636 kr/mån och enligt 17:e löneklassen 2 881 kr/mån. Omräknade till nettobelopp enligt ovan blir det lönebelopp som skulle utbetalas till den civilförsvarspliktige enligt A 15 1 480 kr/mån eller 49 kr/dag (skatt ogift) respektive 1 630 kr/mån eller 54 kr/dag (skatt gift). A 17-1Önen ger 1 597 kr/mån eller 53 kr/dag (skatt ogift) samt 1 747 kr/mån eller 58 kr/dag SOU 1973:40

(skatt gift). Skillnaden jämfört med nu gällande förmåner är för ogift i värnpliktsåldern tillhörande personalgrupp 5 den, att i alternativet A 15 ökar lönen med 16 kr/dag eller ca 48 % och vid lön enligt A 17 stiger ökningen till 20 kr/dag eller ca 60 %. Då har hänsyn inte tagits till eventuellt utgående tjänstgöringsoch utbildningspremie. Om så sker bortfaller ökningen helt eller ersätts av en mindre sänkning. Lön enligt A 15-A 17 medför en relativt liten nivåförändring om ifrågavarande civilförsvarspliktige har hustru och ett barn. Med en bostadskostnad på 500 kr/ mån. erhåller denne nämligen i A 17-alternativet en ökning på ett par kr per dag eller ca 4 % om hustrun saknar inkomst. Medräknas även premierna uppstår en påtaglig minskning - ca 17 kr/dag eller cal23 %. Civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern erhåller med lön enligt A 15-A 17 en förbättring med 7—30 kr/dag eller ca 1 6 - 1 0 7 % om den civila arbetsinkomsten uppgår till 1 000—1 500 kr/mån (utbildningspremien ej medräknad). En nivåsänkning blir följden om den civilförsvarspliktiges civila arbetsinkomst uppgår till omkring 2 000 kr/mån eller mer. Tas även eventuell utbildningspremie i beaktande inträder sänkning vid lön enligt A 15—A 17 redan i inkomstlägen från 1 5 0 0 - 2 000 kr/mån. Vad slutligen gäller civilförsvarspliktiga i de högsta befattningarna kan lönen i ett marknadslönesystem förutsättas utgå inom latituden A 1 9 - A 23. A 19 är sålunda den lönegrad i vilken brandmästare placeras. Polisinspektör inplaceras i lönegrad A 19—A 22. Med vald metod för beräkning av preliminärskatten ger lön enligt löneklass A 19 i ortsgrupp 4 brutto 3134 kr och netto (avrundade dagsbelopp) 1 662 kr/mån eller 55 kr/dag (skatt ogift) respektive 1 812 kr/mån eller 60 kr/dag (skatt gift). Löneklass A 23 ger i ortsgrupp 4 3 798 kr/mån brutto. Nettolönen blir då (avrundade dagsbelopp) 1 949 kr/mån eller 65 kr/dag (skatt ogift) respektive 2 099 kr/mån eller 70 kr/dag (skatt gift). Jämförs dessa belopp med gällande förmåner erhålls följande resultat. 85

För civilförsvarsplikt ig / värnpliktsåldern tillhörande personalgrupp 8 medför en inplacering i A 19—A 23 en ökning med 11—21 kr/dag eller 2 5 - 4 7 % om han är ogift och hänsyn ej tas till utgående premier. Medräknas även premierna ger A 19-lönen en 13 %ig minskning, dvs. 8 kr, och A 23-lönen en obetydlig ökning. Har samme civilförsvarspliktige hustru och ett barn innebär lön enligt A 19 en försämring med 7 kr/dag eller ca 10% medan lön enligt A 23 ger en förbättring på 3 kr/dag eller 4 % om hustrun saknar inkomst och premierna ej medräknas. Är premierna inkluderade ersätts ökningen av en 19 %-ig minskning. För den civilförsvarspliktige över värnpliktsåldern förutsätts vid en lön enligt A 19 att den civila arbetsinkomsten understiger ett belopp någonstans mellan 2 0 0 0 - 2 500 kr/mån. för att inte en påtaglig minskning skall uppstå. Sätts lönen till A 23 kan den civila arbetsinkomsten vara upp till drygt 2 500 kr/mån. utan att någon påtaglig försämring inträder. Även här gäller att gränsvärdena blir lägre än de nu angivna om även utbildningspremien på 15 kr/dag beaktas.

Konsekvenserna för några typfall av civilförsvarspliktiga av ett marknadslönesystem anpassat till lönenivån för vissa jämförbara civila yrkeskategorier belyses närmare i tabellerna 7:3—7:5. På grundval av vad tabellerna utvisar och ovan redovisade förhållande kan sammanfattningsvis följande konsekvenser bedömas uppkomma av ett marknadslönesystem där lön enligt löneklass A l l — A 13 utgår till civilförsvarspliktiga i de lägre befattningsnivåerna, lön enligt löneklass A 15—A 17 tillämpas för personal i befattningar på mellannivå samt A 19—A 23 för de högsta nivåerna. För yngre civilförsvarspliktiga uppkommer en kraftig ökning (ca 50—60 %) om vederbörande saknar familj. Har denne emellertid hustru och t. ex. ett barn medför marknadslönen, beroende på makans inkomstförhållanden, en minskning eller ökning med någon eller några kr/dag. För civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern ger den nuvarande konstruktionen av civilförsvarspenningen ett sådant utfall att ett marknadslönesystem enligt ovan som regel innebär en försämring för dem som har en normal civil inkomstnivå.

Tabell 7:3 Konsekvenserna av ett marknadslönesystem (lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier) exklusive utbildningspremie för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Kr per dag. Inkomst före civilförsvarsutbildning Kr/mån

Nuvarande system. Civilförsvarspenning Kr/dag

Ökning (+) eller minskning ( - ) netto i kr/dag vid lön enligt löneklass:1 A 11

A 13

A 15

A 17

A 19

A 23

+ 16 + 21

+ 19 + 24

+ 21 + 26

+ 25 + 30

+ 27 + 32

+ 37 + 42

+ 2 + 7

+ 5 + 10

+ 7 + 12

+ 11 + 16

+ 13 + 18

+ 23 + 28

2 000

- 10 - 5

-

±

5 0

- 1 + 4

+ 1 + 6

+ 11 + 16

2 500

-22 - 17

- 19 - 14

- 17 - 12

- 13 - 8

-11 - 6

+

3 000 eller mer

-34 -29

-31 -26

-29 -24

-25 -20

-23 -18

-13 - 8

7 2

1 4

Beloppen i den övre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för ogift. Beloppen i den nedre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för gift vars make saknar inkomst. 86

SOU 1973:40

Tabell 7: 4 Konsekvenserna av ett marknadslönesystem (lön enligt vissa jämförbara civila yrkeskategorier) inklusive utbildningspremie för några typfall av civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Kr per dag. Inkomst före civilförsvarsutbildn. Kr/mån

Nuvarande system Cf-penn.+ premie Kr/dag

1000 Ökning (+) eller minskning ( - ) netto i kr/dag vid lön enligt löneklass:1 A 11

A 13

A 15

A 17

A 19

A 23

+ 1 + 6

+ 4 + 9

+ 6 + 11

+ 10 + 15

+ 12 + 17

+ 22 + 27

1 500

-13 - 8

- 10 - 5

-

8 3

- 4 + 1

- 2 + 3

+ 8 + 13

2 000

-25 -20

-22 - 17

-20 - 15

- 16 - 11

- 14 - 9

- 4 + 1

2 500

-37 -32

-34 -29

-32 -27

-28 -23

-26 -21

- 16 - 11

3 000 eller mer

-49 -44

-46 -41

-44 -39

-40 -35

-38 -33

-28 -23

1 Beloppen i den övre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för ogift.Beloppen i den nedre raden i resp. inkomstklass har beräknats efter prel. skatt som för gift vars make saknar inkomst.

Bruttokostnaden av ett marknadslönesystem avpassat efter vissa jämförbara civila yrkeskategorier enligt ovan kan uppskattas till omkring 10—11 mkr/år i vad avser kontantlönen vid 116 000 utbildningsdagar. Kostnader för eventuell kontantlön vid övningar har ej medräknats. Härtill kommer oförändrade kostnader för naturaförmånerna. Skatteinkomsterna för stat och kommun kan beräknas till ca 3 mkr/år. 7.2 Kompensationslön I detta avsnitt behandlas tänkbara konstruktioner och nivåer för ett kompensationslönesystem samt konsekvenserna härav. I det föregående har framhållits att ett förmånssystem för civilförsvaret bör grundas på att den kontanta ersättningen bestäms av den enskildes insatser eller behov och inte efter vad denne skulle ha uppburit om inte tjänstgöringen kommit emellan. Ett system med individuella löner är enligt UFV inte förenligt med civilförsvarspliktens idé och det bedöms inte tillgodose rimliga krav på relativ rättvisa. Även om kompensationslönealternativet enligt UFV uppfattning sålunda inte bör läggas till grund för ett nytt förmånsSOU 1973:40

system finns det anledning att klarlägga vad ett sådant system skulle innebära. I anslutning till tidigare utredningar om de civilförsvarspliktigas förmåner har nämligen hävdats att ett system enligt principen ersättning för förlorad arbetsförtjänst vore det mest lämpliga för civilförsvaret. Otvivelaktigt har ett kompensationslönesystem bestämda fördelar, särskilt med hänsyn till de förhållanden som gäller för de civilförsvarspliktiga och deras tjänstgöring. Bristerna med ett sådant system i vad avser den relativa rättvisan måste emellertid anses vara så avgörande att det redan av denna anledning bör avvisas. Ett kompensationslönesystem kan närmast tänkas innebära att nuvarande system med civilförsvarspenning bibehålls och utsträcks att omfatta även yngre civilförsvarspliktiga eller att de civilförsvarspliktiga kompenseras enligt samma normer som gäller inom sjukförsäkringen. Sjukpenningen ger för närvarande omkring 80 % kompensation för inkomstbortfallet under sjuktiden. Den nuvarande skattefriheten för sjukpenningen medför att den sjuke får, förutom sjukpenningen, även en viss skatteåterbäring vid slutskatteberäk87

"K,

< oo

< 00

+ I

< oo

{/)

> > T3ca OJ iyi

<D

:0 17!

"53

+^

O. M

M

C3 W C n,

'2

>-. a, C3

E *3 X!

j _ ,

B

O

<D

^

a> •a c

C

3 Ö ^

E

t)

C

<Ö0

t?

cd > "O T3

CD

- 3

al fri

•8S-S .3 M c W)

c « 5 «

O

°<3

M 5 »O t\

a,oo g &00 <N CL, C 4> *—l r o

I m oo

-H ir> oo

•5b O

O - ^ X "ST

O.

c

:J ^

^ a ^ •--» ^. -O

£ ca

• l^-s -i, "2 cö e

§1 s «-. c<J to

-O

SOU 1973:40

ningen under förutsättning att det inte gäller långtidssjukfall. Från slutskattesynpunkt är sålunda kompensationsgraden som regel högre än 80 %. I detta sammanhang är det dock kompensationsgraden under sjuktiden som är av intresse. Ett förmånssystem där dagsersättningen utgår enligt nuvarande sjukpenningnormer skulle innebära att vid ett inkomstbortfall av 2 000 kr/mån utgår i kontant ersättning 37 kr/dag. Vid en civil arbetsinkomst av 2 500 kr blir ersättningen 43 kr och är nämnda inkomst 3 000 kr stiger den skattefria dagsersättningen till 49 kr. Maximalt belopp blir 52 kr/dag. På grundval av bl. a. sjukpenningutredningens betänkande Beskattade förmåner vid sjukdom och arbetslöshet m. m. (SOU 1972: 60) har 1973 års vårriksdag beslutat att bl. a. sjukpenningförsäkringen reformeras och görs skattepliktig (prop. 1973:46 och 49). Nuvarande system med sjukpenningklasser ersätts av en sjukpenninggrundande inkomst som direkt knyter an till den inkomst som sjukpenningen skall ersätta. Sjukpenningen skall utgå med belopp som motsvarar 90 % av den försäkrades sjukpenninggrundande inkomst. Den skattepliktiga sjukpenningen skall per dag utgöra 1/365 av 9 0 % av den sjukpenninggrundande årsinkomsten. Sjukpenninggrundande årsinkomst definieras som den hos försäkringskassan fastställda årsinkomsten, avrundad till närmaste hundratal kronor. Nedre inkomstgränsen för skattepliktig sjukpenning skall vara 4 500 kr. Även sjukpenning för hemmamakar undantas från beskattning. Den övre gränsen för årsinkomst av förvärvsarbete som skall grunda rätt till sjukpenning skall vara 7,5 gånger basbeloppet vid årets ingång, vilket för närvarande betyder 54 700 kr. Sjukpenningbeloppet avrundas till helt krontal. Avdrag för preliminär A-skatt avses under en övergångsperiod ske manuellt efter en schablontabell, upprättad som ett genomsnitt av preliminärskattetabellerna för hela landet. Efter övergångstiden görs skatteavdrag enligt tillämplig skattetabell och kolumn med utnyttjande av ADB. Verksamheten förutsätts administreras av de allmänna försäkringskassorna. De nya

SOU 1973:40

reglerna träder ikraft den 1 januari 1974. I ett förmånssystem där dagsersättningen till den civilförsvarspliktige utgår enligt samma regler som angivits ovan för beskattad sjukpenning blir den faktiska ersättningen beroende av vilken skattetabell och skattekolumn som vederbörande hänförs till. Uppgår inkomstbortfallet till 1 000 kr/mån. blir dagsersättningen vid en kommunal utdebitering om 24 kr efter preliminärskatteavdrag 23 kr (skatt ogift). Är inkomstbortfallet 2 000 kr/mån. blir dagsersättningen netto 41 kr och utgör den mistade civila arbetsinkomsten 3 000 kr/mån. blir den civilförsvarspliktige berättigad till 57 kr netto i ersättning per dag (skatt ogift). Dagsersättningen blir genomgående 5 kr högre per dag om skatteavdrag görs såsom för gift vars hustru ej har inkomst. En tredje alternativ lönenivå är att ersättning utgår fullt ut för inkomstbortfallet. Tjänstemän i enskild tjänst har för närvarande full kompensation för inkomstbortfall vid sjukdom under viss tid genom sjukpenning från försäkringskassa kompletterad med avtalsenlig sjuklön. Ett system med 100% kompensationsgrad ger netto per dag några kronor högre dagsersättning än om kompensationsgraden sätts till 90 %. Ett inkomstbortfall på 3 000 kr/mån ger exempelvis en dagsersättning på 61 kr medan ett inkomstbortfall på 4 000 kr/mån innebär 74 kr i ersättning per dag netto efter skatteavdrag som för ogift (kommunal utdebitering 24 kr). Även i detta alternativ kommer dagsersättningar att vara 5 kr högre om skatten beräknas efter gift vars hustru saknar inkomst. Som ett fjärde alternativ kan övervägas att utvidga nuvarande civilförsvarspenning till att gälla samtliga civilförsvarspliktiga. Detta skulle innebära i huvudsak oförändrade förmåner för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern och för yngre civilförsvarspliktiga avsevärt ökade förmåner under förutsättning att den civila arbetsinkomsten inte är låg. Ett kompensationslönesystem enligt någon av ovan angivna nivåer bör kombineras med en minimiersättning, vilken bör vara ca 89

3 5 - 4 0 kr/dag netto. Beloppet motsvarar ett inkomstbortfall på ca 1 500 kr/mån brutto. Den övre gränsen bör överensstämma med de maximibelopp som gäller för de ovan angivna sjukpenningnormerna dvs. 52 kr/dag (skattefritt) vid tillämpning av nuvarande sjukpenningnormer samt 7,5 gånger basbeloppet i ett system med 9 0 - 1 0 0 % kompensation. Med utgångspunkt i basbeloppet för januari 1973, som är 7 300 kr, blir därvid högsta ersättningsgrundande årsinkomst efter avrundning 54 700 kr. Med hänsyn till att kompensationsgraden ligger vid 8 0 - 1 0 0 % eller högre bör de upptagna nivåerna för ett kompensationslönesystem inte kombineras med särskilt familjebidrag. I ett renodlat kompensationslönesystem tas inte hänsyn till skillnader i fråga om ansvar och uppgifter. Jämförelser med nu gällande nivåer för de äldre civilförsvarspliktiga talar för att någon form av befälsutbildningspremie bör utgå. Å andra sidan har tilläggsersättningar i form av t. ex. premier den konsekvensen att kompensationsgraden i vissa fall påtagligt överstiger 100 % samtidigt som kostnaderna stiger. Sådana konsekvenser bör i möjligaste mån undvikas. De civilförsvarspliktiga som tas ut till de mest kvalificerade uppdragen har ofta högre civila arbetsinkomster än övriga civilförsvarspliktiga och torde som en följd härav också få en genomsnittligt högre dagsersättning under tjänstgöringen vid ett kompensationslönesystem. Härtill kan anföras att tillkomsten av nuvarande utbildningspremier på 15 kr/dag torde ha motiverats lika mycket eller mer av önskemålet att tillförsäkra de civilförsvarspliktiga en viss ersättningsnivå som av motivet att särskilt premiera större ansvar och mer kvalificerade uppgifter. Om naturförmånerna bibehålls i nuvarande form uppstår i vissa fall likaledes en viss överkompensation i förhållande till inkomstbortfallet. Kost, logi, utrustning och andra naturaförmåner bör tillkomma vid sidan av kontantlönen men i fråga om den fria maten beskattas enligt de av riksskatteverket fastställda normerna. Finansiering och administrering av ett 90

kompensationslönesystem kan tänkas utformas på olika sätt. Betydande fördelar torde vinnas om administreringen flyttas över till arbetsgivarna. Flertalet civilförsvarspliktiga kan antas ha förvärvsarbete. Kvinnor som har hemmavarande minderåriga barn inkallas normalt inte till civilförsvarstjänstgöring. I detta sammanhang kan erinras om att i den som bilaga till UFV betänkande Värnpliktsförmåner fogade undersökningen av militärpsykologiska institutet (MPI) angående de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation (SOU 1972: 69) redovisas en förvärvsintensitet hos de till krigsförbandsövning inkallade värnpliktiga som deltog i undersökningen på ca 95 %. Om administreringen förs över till arbetsgivarna synes det lämpligast att kontantlönen motsvarar den faktiska arbetsinkomsten, dvs. arbetsgivarna betalar ut normal lön som om den anställde vore i tjänst. Därigenom uppkommer inga egentliga administrativa kostnader. Särskilda regler erfordras för dem som saknar förvärvsinkomst, t. ex. studeranden, samt för egna företagare och personer med låg inkomst vid tjänstgöringstillfället, t. ex. på grund av säsongvariationer. Arbetstagare som inte är tjänstemän torde lämpligen kunna avlönas efter den genomsnittliga timförtjänsten. Samtidigt måste framhållas att en sådan radikal nyordning medför åtskilliga problem, inte minst hur finansieringen skall ordnas. Den mest rationella lösningen beträffande finansieringen skulle vara att arbetsgivarna svarar för även de direkta kostnaderna för kontantersättningen medan naturaförmånerna bekostas av civilförsvaret. För den händelse frågan om ett förmånssystem enligt här skisserade principer skulle komma att aktualiseras synes det lämpligast att angivna frågor överlämnas åt arbetsmarknadens parter att träffa avtal om. I den mån ett kompensationslönesystem anknutet till sjukpenningnormerna i stället bör finansieras och administreras av staten bör ett utvidgat samarbete med de allmänna försäkringskassorna skapa förutsättningar för administrativa besparingar och förenklingar. SOU 1973:40

+ +

I I

C »ca

E J2

O'tfNVO ro (N i—i

I

I

+ +++

I I

o

U0 •*

u

• g

C 0) ocd >H

t"I/O

c-- •* o vo

O VD O Os ro CN CN

r - vo o

»H

o

TJ-cx310

V£> CO

<-H

O

v£> —<

ES-

CM vo

trr M

£.§

§1

VOlOMM (N 00 ro -H

">2 cd 3

"H

I

I

I

I

+ +

I I

60 + J H

+++ + + + + +

."2 g

•° 2 "ö 5

O "O

+ Q. +

+1

|

+

+

+

1H O,

+++ +

o 5b Os t/5

*> Ö MO, . S 1H

c-o enO. q -, *

E E ^ M

3 o O

M — ' X)

°M"2a.ss-S g ti 25 g 3 o.^

X "2) - :c C

M 3

c n ^ ' c cC a, •• :oM E O

•HWIrtlO

. cd C . _Ö :cd *-> D^H '"""cd

•HIO-HIO

• +- I 3

'5b 3 "*

O X+

cd

'5b 3 ^

O K+

cd 3

O 1 +

**

K +

'5b 3 ^

Il Fl

O 1 + 5ij

:Q :0

3 -~, ^ Ji > 'C 3

te

d-.

IS E :0 W

F £

VO

.-H

*-H —I

t— -H

^

:ca ">

CN

u

*-» p

•S M( o UJ B 60 E

5 c c o

:ca 60 o "O CN

>,

t! E Cd

O

JM

t£ O

eg

CM

o

TJ- CN CN—<

CN - H

1 +1

1 1

1 1

1 1

rj-1>

CN m

CNCN

CN - H

1 1

1 1

1 1

EI :ca

,J E o O

J$

^

^

i" >

Wj

»o O

ca 3 C c

KO

CO 0 0

V£> — <

vo-^

ON T j -

1 +i

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

1 1

CO 0 0 CNCN

CN rococo

H I O

i-H t ^ ^H

r- i o •••*

O

CN

oo E

-H

o

ON X>

E E o

5»^

•i • 9< oo

o

^

: 0 <"

SS

1 +

rf

lO lO

om

f » CN I/O VO

CN r VOVO

ON r f so r~-

r - c~-

00 ^H T—( 1—1

CN »O CN - H

CO \ 0 ^H

I O —<

^H

1 1

1 1

1 1

1+

r~

f~fN

O IO

r f —'

1 1

1 1

1 1

1 +

rf

1 1

1 1

r~ CN

ON r f

1 1

1 1

E fc>

EÄ o *J

ex £ o

•* — o ti 2 o <o c •a o

&•*

o> x>

•g >

ca t)

>

ii

SJJ

ro (N

ås

TJ

1 +

CN

oo >-.

fa S 'Z T3 S

• i , g< 00 :ca 60 O "O *-> - E "33 ~Iir

3 3 -3X! »o

o

CN CO

on .5

m

o

CO Tfr

in rf

o m

r f ON lO i o

- H sO NONO

OO CO \ £ ) t-»

•*

ON

r~

r-

^ 2, c 3 ca E^ E£

S E

* o

c/3

O

K tv

D

-Q Q

C 00 ca T3 Ä CJ

£ o 92

ZO

ca

«

"5J

e <B oo 5 1 « "c £ ^ «•

> "P ca > 60

*Ȋ < .S 2 .g iS'S C

C CJ ca - o »ca

S » 5^ E .SÖS SS

4 j l_ K X - ~ -H

CN

SOU 1973:40

Tabell 7:8 Konsekvenserna av ett system med civilförsvarspenning för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern. Kr per dag och %. Inkomst före civilförsv.utbildn. kr/mån

Civilstånd Antal barn

Pers.grupp enl SFS 1972:342

Ökning (+) eller minskning (-) jämfört med nuvarande system1 Exkl. premie2

Inkl. premie2

kr/dag

kr/dag

Hustru + 1 barn

+ 1 - 5 -22 -28

+ 4 - 15 - 44 - 50

1500 Ogift

+ 15 + 9

1500 Hustru + 1 barn

- 14

+ + -

2 000

Ogift

+ 27 + 21

+ 100 + 64

2 000

Hustru + 1 barn

2 500

Ogift

+ 39 + 33

2 500

Hustru + 1 barn

3 000 3 000

- 3 - 9 -26 -32 + 11 + 5 - 12 - 18 + 23 + 17

- 10 - 24 - 48 - 53 + 35 + 14

+ 4

±

±

-

- 6

- 10

+ 144 + 100

+ 35 + 29

+ 16 + 10

+ 32 + 18

+ 12 + 6

+ 113 + 78 + 22 + 10

Ogift

+ 51 + 45

+ 188 + 136

+ 47 + 41

+ 152 + 111

Hustru + 1 barn

+ 28 + 22

+ 56 + 39

+ 24 + 18

+ 44 + 30

1000 Ogift

56 27 16 25

- 22 - 30 + 74 + 46 0

1 Betr. nuvarande belopp för civilförsvarspenning se tabell 7:7 kol. 2 och betr. nuvarande system för yngre civilförsvarspliktiga se tabell 7:6 kol. 4. 2 Avser tjänstgöringspremien 4 kr/dag.

Konsekvenserna av ett kompensationslönesystem innebärande en dagsersättning av 1/365 av 100% respektive 9 0 % av årsinkomsten samt som tredje alternativ ersättning enligt nuvarande sjukpenningnormer exemplifieras av några typfall i tabellerna 7: 6—7: 7. Motsv. beräkningar av ett system med generell civilförsvarspenning redovisas för några typfall av civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern i tabell 7 : 8 . Av tabell 7: 6, som avser civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern, kan i korthet utläsas att civilförsvarspliktig med hustru och ett barn (hyra 500 kr/mån.) erhåller en förbättring när den civila månadsinkomsten inte understiger 2 500 kr brutto om kompensationsgraden är 100 eller 90 %. Tillämpning av nuvarande sjukpenningnormer ger en viss minskning om SOU 1973:40

inte den civila arbetsinkomsten är mycket hög. För yngre ensamstående går gränsen mellan förbättring eller försämring vid en övergång till kompensationslön enligt ovan vid en civil arbetsinkomst någonstans mellan 1 0 0 0 - 1 500 kr/mån. Överstiger inkomstbortfallet detta belopp uppstår i samtliga tre alternativ en förbättring för denne. Flertalet äldre civilförsvarspliktiga erhåller för närvarande förmåner som omräknade till skattepliktigt belopp innebär ungefär oförändrad eller högre ersättning i förhållande till den civila arbetsinkomsten. Detta gäller som regel även om eventuellt utgående utbildningspremie inte medräknas. Mot bakgrund härav är det ofrånkomligt att vissa av dessa skulle åsamkas en försämring om kontantersättningen sätts till 8 0 - 1 0 0 % av 93

den civila arbetsinkomsten. Hur stora minskningarna skulle komma att bli exemplifieras av tabell 7 : 7 . För i tabellen angivna typfall skulle denna minskning t. ex. uppgå till ca 1 5 - 2 0 % om inkomstbortfallet utgör 3 000 kr/mån. och kompensationsgraden sätts till 100 % och ca 2 0 - 2 7 % om denna sätts till 90 %. Då har ändå inte eventuell utbildningspremie beaktats. Vidare skulle fri kost m. m. tillkomma. Det kan av principiella skäl ifrågasättas om en högre genomsnittlig kompensationsnivå än 100% skall medges i ett förmånssystem för den art av tjänstgöring som det här är fråga om. UFV kostnadsberäknar ett system med 100% kompensation till ca 11,3-11,4 mkr/budgetår och ett system med 90 % kompensation till 10,2-10,4 mkr/budgetår. Ett system med generell skattefri civilförsvarspenning beräknas kosta ca 8 mkr/ budgetår.

7.3 Värnpliktsavlöning

En generell tillämpning av värnpliktsavlöningsförfattningar kan övervägas bl. a. för att tillförsäkra civilförsvarspliktiga med relativt stor försörjningsbörda ersättning efter behov utan att kostnaderna för civilförsvarsförmånerna höjs. Ett värnpliktsavlöningssystem tillämpat på både äldre och yngre civilförsvarspliktiga skulle också medge att i princip ett enhetligt förmånssystem gäller vid all obligatorisk och i huvudsak även frivillig tjänstgöring inom totalförsvaret. Angelägenheten härav har framhållits av bl. a. överbefälhavaren. Ur totalförsvarssynpunkt anser UFV att ett sådant system är det riktigaste för civilförsvaret. Mot bakgrund härav har undersökts vilka konsekvenser ett system med tillämpning av värnpliktsavlöningsförfattningar på samtliga civilförsvarspliktiga (utom kommunalanställda) skulle ha för den enskilde och ur civilförsvarets synpunkt. Exempel härpå för de civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern redovisas i tabell 7: 9. För civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern skulle med detta alternativ inte uppkomma några större förändringar. I huvudsak skulle 94

dessa yngre få oförändrade förmåner. En viss minskning uppkommer dock för främst männen om nuvarande tjänstgöringspremie skulle slopas. I den mån en övergång till generell värnpliktsavlöning är möjlig bör övervägas att bibehålla tjänstgöringspremien och utsträcka den till att gälla även äldre civilförsvarspliktiga som fullgjort sin värnpliktstjänstgöring. I de i tabell 7: 9 upptagna exemplen har belysts konsekvenserna för äldre civilförsvarspliktiga dels med rätt till denna premie och dels utan denna rätt. Beräkningarna har vidare grundats på de av 1973 års vårriksdag beslutade (prop. 1973:1, bil. 6; SFS 1973:512, 513) förmånsförbättringarna för bl. a. civilförsvarspliktiga. Riksdagsbeslutet innebär bl. a. att penningbidraget genomgående höjs med 1 kr/dag och familjepenningen för hustru räknas upp från 15 till 17 kr/dag. Det sammanlagda maximala familjebidraget per månad vid en bostadskostnad på 500 kr/ mån. för civilförsvarspliktiga med maka och ett barn utgör när dessa höjningar trätt i kraft den 1 juli 1973 1 25 0 kr. Penningbidraget utgör fr. o. m. samma tidpunkt lägst 11 kr och högst 28: 50 kr/dag. Vid sidan av kontantförmånerna förutsätts att nuvarande naturaförmåner bibehålls i ett system med generell tillämpning av värnpliktsavlöningsförfattningar. UFV har i betänkandet Värnpliktsförmåner föreslagit att dagspenningen till värnpliktiga under repetitionsutbildning skall bestämmas efter befattningen i krigsorganisationen på så sätt att det nya tjänsteställningssystemets indelning i kompetensnivåer läggs till grund för differentieringen av beloppet. Dagspenningen skall enligt förslaget differentieras i sex olika nivåer. UFV har i betänkandet även föreslagit vissa förbättringar av familjebidragssystemet. Bl. a. föreslås att beloppen justeras upp i nivå med socialhjälpsnormerna i Stockholms m. fl. kommuner, att inkomstprövningen förenklas och administrationen läggs om till försäkringskassorna. Vid en eventuell generell tillämpning av värnpliktsförmånssystemet på civilförsvarspliktiga kan även dessa av UFV föreslagna förSOU 1973:40

bättringar, under förutsättning av riksdagens bifall, medföra förändringar för de civilförsvarspliktiga. De av UFV upptagna förslagen i dessa sistnämnda avseenden har dock inte räknats in vid den här företagna undersökningen av utfallet av ett värnpliktsförmånssystem för civilförsvarspliktiga. Med utgångspunkt i sammanställningen i tabell 7:9 kan följande effekter anges. Tilllämpning av värnpliktsavlöningsförfattningar skulle för ensamstående med en bostadskostnad på 500 kr/mån innebära en försämring om den civila arbetsinkomsten inte understiger ett belopp någonstans mellan 1 0 0 0 - 1 500 kr/mån. Utgör den civila arbetsinkomsten 3 000 kr eller mer per månad blir försämringen lägst 42 % (personalgrupp 8) och högst 64 % (grupp 1). Om tjänstgöringspremien på 4 kr/dag skall utgå reduceras minskningen med ca 5 %. Om den civila arbetsinkomsten ligger vid nivån 2 500 kr/mån. blir minskningen 3 2 - 5 8 % beroende på befattningsnivån eller 26—52 % om premien tillkommer. För civilförsvarspliktig över värnpliktsåldern med hustru och ett barn (hyra 500 kr/mån) skulle en övergång till värnpliktsförmåner ställa sig mindre ogynnsam än för en ensamstående. Här ligger skiljelinjen mellan en förbättring och en försämring vid en civil arbetsinkomst på över 2 000 kr men under 2 500 kr/mån. Undantag gäller för dem i de högsta personalgrupperna. Med en civil arbetsinkomst på 3 000 kr/mån erhåller den civilförsvarspliktige en försämring på 10—32 % beroende på befattningsnivå. Medräknas även tjänstgöringspremien blir minskningen 5 - 2 7 %. I de fall den civila arbetsinkomsten utgör 2 500 kr blir nivåsänkningen för den ifrågavarande civilförsvarspliktige med familj 14—20 % om denne tillhör den lägsta gruppen (manskap). För dem som tillhör den högsta nivån (personalgrupp 8) uppstår en förbättring vid en arbetsinkomst på omkring 2 500 kr eller lägre. Denna stiger för sistnämnda kategori till 150—164% vid en civil arbetsinkomst på endast 1 000 kr/mån. De civilförsvarspliktiga som har mer än ett SOU 1973:40

barn får en mindre försämring eller en större förbättring än de ovan redovisade fallen. Flertalet civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern torde dock ej ha mer än ett barn som är minderårigt. Kostnaderna i vad avser kontantersättningarna bedöms i detta system komma att uppgå till ca 5-5,5 mkr/år vid 116 000 elevdagar, inklusive premier. Detta skulle innebära en årlig kostnadsbesparing på 1 — 1,6 mkr. Kostnaderna för naturaförmåner torde bli i stort sett oförändrade. Vid kostnadsberäkningen har beaktats de av 1973 års riksdag beslutade förmånsförbättringarna för civilförsvarspliktiga. Eventuella kostnadsförändringar för administrationen av förmånssystemet har inte beaktats. Kostnadsförändringarna i detta avseende kan dock antas bli begränsade. Det bör observeras att om de verkskyddspliktiga företagen ges möjlighet att betala högre ersättning till sina civilförsvarspliktiga vid ett eventuellt värnpliktsavlöningssystem kan detta komma att minska statens direkta kostnader för familjebidrag. Man bör inte heller bortse ifrån att en övergång till värnpliktsförmåner för samtliga civilförsvarspliktiga utom kommunalanställda kan få konsekvenser för arbetsgivarnas, dvs. statens, kommunernas och företagens åtaganden och därmed kostnader för bibehållande av civil arbetsinkomst under anställdas civilförsvarstjänstgöring. Om även de äldre civilförsvarspliktiga skall erhålla förmån såsom värnpliktiga kan nämligen frågan, om inte dessa bör erhålla samma möjligheter till tillskott från arbetsgivaren som de yngre för närvarande har enligt avtal, komma att aktualiseras.

7.4 Sammanfattning

och överväganden

UFV har enligt sina direktiv att företa en allsidig översyn av det nuvarande förmånssystemets konstruktion, förmånernas art och värdebeständighet m. m. Som ett led i denna översyn har i föreliggande kapitel 7 företagits en undersökning och utvärdering av vissa alternativa lönenivåer tillämpade på de i civilförsvaret tjänstgörande. Härvid har be95

M o o 3 :0 G "p 150 CO

X

moo

as ro oo

-HUITJ-

1 1 +

I I I

mr-^t

lO CTs 0O t N —<

+++

+++

+++

i n -H rN CN co Tt

—i r~ oo

rtiO*

++ + ++ +

1 + +

1 1 +

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

I

1 1

•g

"3 :0 E

u

+++

I I +

o^o c—

Tt 00 ro

+i + +

I I+

"H. c/i CO

> C/3

ti

Se :c3 in

O TJ

O fl

ro i—i i o ro in oo

Or-ifl co i—i i/o ro <o oo

O t"^ i/o ro - ^ i/o co i/o oo

HO 0O

rtUIOO

-HlflOO

Oc-io CO i—I IT)

ro in oo

> a ä g; c E 3

«5 > i-, C - — ?U Q.J

T3 'OOCN c/i Cu'

« 2 "2 o> O

Q,

o CQ

^

c c

C

-O

, t3°™

>-Hl/000

8 «S S* E "3 i; > « 5 1

SOU 1973:40

handlats utformning och konsekvenser av två marknadslönesystem, det ena bestämt efter industriarbetarlönens genomsnitt, det andra efter lönen för vissa andra jämförbara civila yrkeskategorier. Undersökningen visar att ett renodlat marknadslönesystem i angiven bemärkelse slår alltför ojämnt och inte är i tillräcklig grad anpassbart till de förhållanden som karakteriserar civilförsvarstjänstgöringen och personalstrukturen inom civilförsvaret. Ändringar och tillägg, som innebär avsteg från marknadslöneprincipen, skulle bli nödvändiga. Samtidigt bör framhållas att om man väljer ett enhetligt daglönesystem, kan grundersättningen i detta behöva läggas på ungefär samma nivå som industriarbetarlönens genomsnitt sedan skatteavdrag gjorts. Bägge de undersökta marknadslönealternativen medför att löneförhållandena för vissa civila yrkesgrupper, t. ex. poliser och brandmän, skulle komma att styra lönerna för alla olika kategorier inom civilförsvaret, även för de fall den civilförsvarspliktige tillhör en tjänstegren som inte har samband med nämnda kategorier. Ett sådant marknadslönesystem kan vidare komma att innebära att löneförhållandena för civilförsvarets personal, och därmed även statens utgifter för dessa, helt eller delvis styrs av de förändringar som arbetsmarknadens parter träffar avtal om beträffande de aktuella löneledande civila yrkesgrupperna. En sådan koppling kan eventuellt få långtgående konsekvenser som är svåra att förutse. Konstruktionen av ett marknadslönesystem gör det sålunda mindre lämpligt för civilförsvaret. Härtill kommer kostnaderna. Ett civilförsvarslönesystem avpassat efter industriarbetarlönens genomsnitt, dvs. en generell månadslön på 2 500 kr brutto, kan beräknas kosta ca 9,6—10 mkr/år för kontantlönedelen. Ett system kopplat till vissa civila parallella yrkesgrupper bedöms innebära en årlig bruttokostnad på 1 0 - 1 1 mkr. Härtill kommer för båda alternativen kostnader för naturaförmåner. Frågan om vid vilken nivå civilförsvarslönen skall sättas måste bedömas efter vad som är skäligt och rimligt ur den enskildes synvin7-SOU

1973:40

kel och efter vilken kostnad som är statsfinansiellt möjlig att bära. Det förhållandet att civilförsvarstjänstgöringen är en lagstadgad plikttjänst innebär i och för sig inte att' lönen nödvändigtvis måste vara låg i jämförelse med andra löne- och förmånssystem. Mot bakgrund härav bör inte heller utvecklingen av löneförhållandena för civilförsvarets personal isoleras från den allmänna samhällsutvecklingen på socialförsäkringsområdet. Socialförsäkringsförmånerna ger en anvisning om vilken minimistandard samhället vill garantera arbetstagare i allmänhet och andra som på grund av exempelvis sjukdom inte kan ta ut normal arbetsinkomst. I det föregående har undersökts möjligheterna att på civilförsvarspersonalen tillämpa de principer efter vilka den allmänna sjukförsäkringen för närvarande reformeras. Konsekvenserna av ett kompensationslönesystem innebärande en skattepliktig ersättning på 90 % av årsinkomsten har undersökts. Som jämförelse har även belysts ett system med full ersättning för förlorad arbetsförtjänst och ett system med ersättning enligt nuvarande sjukpenningnormer. Det visar sig bl. a. att t. ex. 90 %-alternativet för ogift civilförsvarspliktig i värnpliktsåldern tillhörande manskapet med en civil arbetsinkomst på 2 5 0 0 - 3 000 kr brutto per månad ökar dagsersättningen netto med 85—110%. Det är emellertid främst med hänsyn till kostnaderna och bristerna i vad avser rättvisan mellan de civilförsvarspliktiga som ett sådant kompensationslönesystem bör avvisas. Kostnaderna kan beräknas till ca 11,3—11,4 mkr/budgetår vid ett system med full kompensation och ca 10,2—10,4 mkr/budgetår för 90 %-alternativet. Kostnaderna för naturaförmånerna tillkommer även här. Tillämpning av nuvarande sjukpenningnormer medför inte någon påtaglig kostnadsförändring. Konsekvenserna för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern men även för yngre med familj skulle dock enligt sistnämnda alternativ vara alltför långtgående och otillfredsställande för att kunna förordas. Det har även bedömts vara av intresse att belysa konsekvenserna av ett system med 97

generell civilförsvarspenning, dvs. ersättning med 0,2 % av årsinkomsten. I och med att årsinkomsten enligt gällande bestämmelser skall beräknas efter det högsta beloppet i den sjukpenningklass enligt lagen om allmän försäkring som vederbörande tillhör, uppkommer, som UFV tidigare framhållit, ofta överkompensation i förhållande till den civila arbetsinkomsten. Med en lämplig miniminivå (för studeranden, hemmafruar m. fl.) framstår otvivelaktigt ett system med generell civilförsvarspenning som förmånligt. Om en ogift civilförsvarspliktig tillhörande manskapet, som är i värnpliktsåldern och därmed i princip har värnpliktsförmåner för närvarande i stället ges civilförsvarspenning höjs hans dagsersättning med 144—188% i de valda typfallen. Därvid förutsätts att bostadsbidrag utgår med 500 kr, vilket kan anses vara ett normalbelopp, och att eventuellt utgående premier ej beaktas. Det bör vidare framhållas att nuvarande bestämmelser om civilförsvarspenning måste ändras, även om civilförsvarspenningen bibehålls, som en konsekvens av riksdagens beslut om reformering av sjukpenningförsäkringen. Kostnaderna för ett system med generell civilförsvarspenning beräknar UFV till ca 8 mkr/år. Om civilförsvarspenningen skall beskattas och räknas om i motsvarande grad stiger kostnaderna till ca 10—11 mkr/år för enbart kontantförmånerna, eventuell utbildningspremie ej inräknad. Ett nytt förmånssystem bör om möjligt utformas så att det kan anpassas till de förhållanden som råder under beredskap och krig. Ett kompensationslönesystem saknar denna egenskap. Enär ett nytt förmånssystem bör ge de civilförsvarspliktiga som har normal försörjningsbörda ersättning lägst enligt den nivå som gäller för värnpliktiga under repetitionsutbildning har undersökts vad ett system med generell tillämpning av värnpliktsavlöningsbestämmelser skulle innebära. Ett sådant system ligger också väl till med de direktiv UFV har avseende kostnaderna. Till skillnad mot övriga undersökta förmånsalternativ har i detta fall jämförelser gjorts med 98

de av 1973 års riksdag beslutade förbättringarna av penningbidraget och familjebidraget. Såvitt gäller de undersökta typfallen över värnpliktsåldern med en civil arbetsinkomst på ca 3 000 kr/mån inträffar med en övergång till värnpliktsförmåner följande förändringar. Ensamstående tillhörande personalgrupp 1 får en sänkning med 64 % eller, om tjänstgöringspremien medräknas, 59 %. Tillhör denne i stället personalgrupp 5 blir försämringen 56 % respektive 51 %. Harden civilförsvarspliktige hustru och ett barn minskar dagsersättningen med upp till 32 %. Det bör påpekas att minskningarna blivit något större om jämförelserna gjorts med 1972 års penning- och familjebidragsbelopp. Även om vissa justeringar kan behöva ske i fråga om kontantersättningen till de äldre civilförsvarspliktiga bör så långtgående reduceringar som det här skulle bli fråga om för de ensamstående inte accepteras. Förmånssystemet för civilförsvarspliktiga bör sättas in i ett större sammanhang och avvägas mot andra jämförbara förmånssystem. I denna fråga kan följande allmänna synpunkter framhållas. Även om det allmänt sett inte kan anses föreligga några avgörande skillnader i fråga om ansvar, kunnande, risker m. m. mellan civilförsvarstjänstgöring och repetitionsutbildning enligt värnpliktslagen, bedömer UFV skillnaderna i personalstrukturen mellan krigsmaktens värnpliktiga och civilförsvarspersonalen vara sådana att vissa avvikelser i förmånernas art och utformning mellan de civilförsvarspliktiga och värnpliktiga m. fl. är motiverade. Även de korta utbildningstiderna i fred för civilförsvarspliktiga och avvägningen av förmånernas nivå mot nuvarande ersättningar till civilförsvarspliktiga talar för detta. I vissa fall kan de som överväger att fullgöra frivillig tjänstgöring och utbildning inom totalförsvaret påverkas i sitt val mellan olika grenar av totalförsvaret av skillnader i förmånernas storlek m. m., vilket på sikt eventuellt kan få icke avsedda konsekvenser på rekryteringen. Det behöver dock inte vara fel att plikttjänst så att säga ges företräde framför tjänstgöring SOU 1973:40

efter eget åtagande. Vidare har UFV i uppdrag att se över frivilligpersonalens förmåner. UFV kan därvid överväga vilka konsekvenser ett nytt förmånssystem för civilförsvaret bör ha på frivilligpersonalens förmåner. Till följd av att nuvarande förmånssystem utgör en kombinering av värnpliktsförmåner och ersättning för förlorad arbetsförtjänst råder stor spännvidd i kontantersättningens storlek. Denna kan vara upp till 7 0 - 8 0 kr/dag. Så stor spännvidd i förmånshänseende vid samma tjänstgöring är inte sakligt motiverad. UFV anser att en utjämning därför bör ske och för att åstadkomma denna bör inte endast miniminivån höjas. En justering av maximibeloppet bör även kunna accepteras för att inte avsevärda kostnadsökningar skall bli nödvändiga. Det kan vidare hävdas att fullgörande av civilförsvarstjänstgöring inte bör regelmässigt innebära en påtagligt högre ersättning än den vederbörande hade i sitt civila arbete. Ett tak vid i genomsnitt 100 % kompensationsgrad under tjänstgöringstiden bör sättas oavsett hur förmånssystemet i övrigt konstrueras. Utan att en sådan övre gräns sätts är det inte möjligt att åstadkomma ett enhetligt system utan betydande kostnadsökningar. Såsom tidigare framhållits är det angeläget att principen lika ersättning vid lika prestation i högre grad än för närvarande får prägla ett nytt förmånssystem. Sådana faktorer som olika ålder, kön och civil arbetsinkomst bör i möjligaste mån neutraliseras och grundprinciperna för ett nytt system ersättas med termer som ersättning efter arbetsinsats och behov. Detta synsätt stämmer bättre med civilförsvarspliktens idé.

SOU 1973:40

8 UFV förslag till nytt förmånssystem m.m.

8.1 Kontant civilförsvarslön daglönetillägg

- daglön och

8.1.1 Konstruktion En lösning av de civilförsvarspliktigas förmånsfråga kan givetvis ske på flera olika sätt. Sålunda kan man som tidigare berörts exempelvis tillerkänna samtliga civilförsvarspliktiga värnpliktsförmåner inklusive familjebidrag. Detta skulle emellertid bl. a. medföra en inte oväsentlig försämring för åtskilliga äldre. Men man kan också gå motsatt väg och tillämpa bestämmelserna om civilförsvarspenning — mer eller mindre modifierade — på alla, alltså även på de yngre. Om man gör så torde det dock vara svårt att undvika påtagliga kostnadsökningar. Av det som anförts i det föregående framgår, att ingen av de nuvarande ersättningsformerna för civilfiörsvarspliktiga bör renodlat läggas till grund vid utarbetandet av ett nytt system för ersättningar till dessa. Vidare har det visats att sådana principer som marknadsmässig lön eller kompensationslön inte gärna helt och hållet bör vara utslagsgivande vid utformandet av nya förmånsbestämmelser. UFV undersökningar har riktats in på ersättning efter tjänstgöringstid eller befattning i viss kombination med ersättning efter behov. Härvid har UFV funnit det angeläget att i ett och samma förmånssystem söka inrymma alla civilförsvarspliktiga, alltså om möjligt även värnpliktiga ingående i 100

undsättningskårerna. Vidare har UFV strävat efter ett system, som kan användas såväl vid utbildning som vid övning. Enligt direktiven för utredningen är kraven på ett nytt eller reviderat förmånssystem bl. a. att detta skall vara enkelt, praktiskt och rättvist samt ge positiv effekt på tjänstgöringen och möjligheter till social trygghet. Självfallet har UFV också sökt beakta dessa krav. Som tidigare påpekats bortses här från befälsanställda och andra som tjänstgör inom civilförsvaret men vars förmåner regleras genom särskilda bestämmelser. Översyn av dessa förmånsbestämmelser ingår nämligen inte i UFV uppdrag. Vapenfria tjänstepliktiga och elever i bistånds- och katastrofutbildning, som tjänstgör inom civilförsvaret, har UFV av skäl som framhålles i avsnitt 6.3.1 ansett böra — i vart fall tillsvidare — erhålla samma förmåner som tillkommer övriga vapenfria tjänstepliktiga respektive övriga elever i bistånds- och katastrofutbildning. Dessa två personalkategorier har följaktligen inte inordnats i det förmånssystem, som UFV föreslår. Systemet omfattar alltså uteslutande personal, som tjänstgör enligt civilförsvarslagen. Nu utgående ersättningar och bidrag till civilförsvarspliktiga under pågående tjänstgöring är följande:

SOU 1973:40

civilförsvarspenning penningbidrag utbildningspremie tjänstgöringspremie tillägg till tjänstgöringspremie flygrisktillägg särskild ersättning på grund av olycksfall

resekostnadsersättning färdkostersättning förplägnadsersättning måltidsersättning inkvarteringsersättning ersättning för nattlogi

begravningshjälp grupplivförsäkring familjebidrag familjepenning bostadsbidrag näringsbidrag sjukbidrag begravningsbidrag

den 1 juli 1976, vilket - som framgår av Man kan knappast göra anspråk på att alla tabell 8: 1 — medför ändrad volym för ovan nämnda ersättnings- och bidragsformer utbildnings- och övningsverksamheten. skall kunna ersättas av en enda. Däremot kan det förefalla, att antalet bidragsformer rimligen borde gå att nedbringa utan att effektiviFörslag angående daglön teten i civilförsvarsutbildningen eller administrationen av förmånerna skulle bli lidan- UFV föreslår en enhetlig ersättningsform — de. Tvärtom bör en nedbantning av bidrags- daglön — för de civilförsvarspliktiga. Den floran normalt kunna medföra en mindre, föreslagna daglönen är avsedd att ersätta nu enklare och billigare administrativ apparat. utgående kontantförmåner i form av civilförEfter övervägande av alla de olika fakto- svarspenning, penningbidrag, utbildningsrer — mer eller mindre utförligt redovisade i premie, tjänstgöringspremie och tillägg till de tidigare avsnitten av detta betänkande — tjänstgöringspremie samt de fem olika forsom kan påverka utformningen av ett nytt merna av familjebidrag. På så sätt skulle alltså tio olika slag av bidrag utmönstras. förmånssystem för de civilförsvarspliktiga Daglönen skall i princip täcka kostnader för har UFV stannat för att föreslå följande bostad, familjeförsörjning och övriga löpanlösning av förmånsfrågan. UFV har härvid de omkostnader för den civilförsvarspliktige. räknat med den utbildnings- och övningsverksamhet, som framgår av civilförsvarsstyUFV förslag går ut på att man upphör med relsens förslag till programplan för budget- indelningen i äldre och yngre civilförsvarsåren 1974/75-1978/79. Ett sammandrag av pliktiga. Samtliga civilförsvarspliktiga indelas ifrågavarande verksamhet återges i tabell i grupper med hänsyn till längden av 8: 1. Som framgår av tabellen beräknas för den civilförsvarsutbildning som vederbörande tiden fram till den 1 juli 1976 ca 16 000 skall fullgöra. Vid en sådan indelning finner personer årligen komma att genomgå utbildman att antalet grupper lämpligen bör vara ning och ca 54 000 övning. Antalet årliga fyra. Undantag från regeln att det är tjänstgöringsdagar beräknas för samma tid utbildningstidens längd som skall avgöra till ca 1 32 000 för utbildning och ca 80 000 grupptillhörigheten görs endast för civilförför övning. I nyssnämnda 132 000 utbild- svarspliktig, som är i undsättningskår inskriningsdagar ingår 16 200 dagar avseende va- ven värnpliktig. Anledningen till undantaget penfria tjänstepliktigas grund- och repetiredovisas i det följande. Att antalet grupper tionsutbildning inom civilförsvaret (300 vtp bör vara fyra framgår närmare av tabell 8: 2 i under GU och 300 vtp under RU), varför här vilken tabell — förutom förslag till daglöneräknas med i runt tal 116 000 utbildningsgrupper — bl. a. medtagits uppgift över dagar per år t. o. m. budgetåret 1975/76. utbildningstidens genomsnittliga längd för de Enligt civilförsvarsstyrelsens i avsnitt 4.3 olika kategorierna, antalet personer som redovisade förslag kommer övergång till nytt årligen skall utbildas samt över totalt antal grundutbildningssystem att äga rum fr. o. m. utbildningsdagar per år. Uppgifterna avser SOU 1973:40

CO i o

uooo wo wo

TJ- wo wo o

w-> o \ CO - H

VOTJ<N CO CO T t

w

© C O

CO Wl WO 0 0 wo WO

wo o

wo CT\ CO —<

:0

>o TIC S CO CO Tt

or-

o

0 0 CT\ Tt

-H rwo oo wo WO

oo

o

CO W0

00 OOO

CO

OO

O

UJ

00 WO C7\ CO - H

Ot"-

OO co O r}- wo

- H O

O O

oo

too oo co

r>

CO u-> OOO

W ca . £0 b •Q »ca

oo

p» wo VO-H <-H 0 0

CO O T f W0

S

oo oo

~ H O

VO O 0 0 CO

CO W0

ooo U4

;9*>

c— wo

oo

.-< 0 0

CO O •<* wo

GO

« E

.s

*•> :cs 3 •-

c •a

°£

X>

ro

å

§

°>

Utbil Allm svare Verk

V i w s?2 -o '5 S >> E g

3 00

™

-w

•5

«

S3

T3

»00

J*

Allm svare Verk

> — s

102 ÖD CS ca o

"S-o oo <u .S E

. = :c3

—

;0

SOU

1973:40

Tabell 8: 2 Daglönesystemet samt civilförsvarsutbildningen t. o. m. budgetåret 1975/76 Utbildningskategori (hel eller delvis)

Gränsdragningen i fråga om utbildningstiderna (dagar)

Genomsnittlig utbildningstid (dagar)

Antal personer att utbilda/år

Antal utbildningsdagar/år

Förslag till daglönegrupp

Kol 1

6 E,F C,D B, C A, B

1-7 8-14 15-21 22-

5 12 19 25

10 562 3 841 1161 279

49 875 37 245 22 059 7 075

15 8431

116 2542

1 2

I II III IV

Varav verkskydd 2 815 " " 15 300

beräknade förhållanden för tiden fram till den 1 juli 1976, då enligt vad nyss sagts övergång till nytt grundutbildningssystem föreslagits äga rum. Längden på utbildningen är bl. a. beroende av vilken utbildningskategori den civilförsvarspliktige tillhör. Den genomsnittliga utbildningstiden i de olika grupperna utgör, som framgår av tabellen, 5, 12, 19 resp. 25 dagar. i; Indelningen i daglönegrupper enligt tabell 8: 2 har delvis underlättats genom att utbildningstiderna för de olika kategorierna civilförsvarspliktiga är sådana att en förhållandevis klar gränsdragning uppstår mellan de olika grupperna. Sålunda har ingen i en lägre grupp utbildningstid som blott med en dag understiger utbildningstiden för de civilförsvarspliktiga i närmast högre grupp. Det i tabell 8: 2, kolumn 2, angivna dagantalet för utbildningens omfattning i de fyra olika grupperna kommer med andra ord normalt inte att helt utnyttjas. Längden på utbildningen kommer i allmänhet att ligga vid mitten av det dagantal som utgör gräns för grupptillhörighet. Med den föreslagna gruppindelningen kommer hänsyn också i stor utsträckning att tas till skillnader i befattningsnivå mellan olika civilförsvarspliktiga. Scm ovan angetts har det av UFV här framförda förslaget om daglön i första hand grundats på nuvarande utbildningsförhållanSOU 1973:40

den (utbildningstider m. m. för olika kategorier, antalet utbildade personer och utbildningsdagar per år e t c ) . Vid utformningen av den föreslagna daglönen har emellertid UFV givetvis även beaktat det tidigare omnämnda nya grundutbildningssystem, som civilförsvarsstyrelsen föreslagit skall införas fr. o. m. den 1 juli 1976, och man kan härvid konstatera att daglönekonstruktionen passar väl för civilförsvarsutbildningen även efter nyssnämnda tidpunkt. Detta framgår av tabell 8 : 3 . Ovan nämnda uppgifter angående omfattningen av civilförsvarsutbildningen såväl före som efter den 1 juli 1976 kan naturligtvis bli föremål för justering i anledning av statsmakternas beslut. Det bör även uppmärksammas att tabellerna 8:2 och 8 : 3 , som med vissa justeringar bygger på tabell 8 : 1 , inte innefattar vapenfria tjänstepliktiga. I det föregående har framhållits, att samtliga civilförsvarspliktiga indelats i daglönegrupper med hänsyn till längden av den civilförsvarsutbildning, som vederbörande skall fullgöra, men att undantag dock gjorts för civilförsvarspliktig, som är i undsättningskår inskriven värnpliktig. De värnpliktiga som finns i undsättningskårerna utgörs dels av plutonsbefäl (tidigare benämning värnpliktiga underofficerare), dels ock av meniga och i viss utsträckning av värnpliktigt gruppbefäl (underbefäl). Samtliga nu nämnda 103

Tabell 8:3 Daglönesystemet samt civilförsvarsutbildningen utbildningsstudie fr. o. m. budgetåret 1976/77

enligt

civilförsvarsstyrelsens

Utbildningskategori (hel eller delvis)

Gränsdragningen i fråga om utbildningstiderna (dagar)

Utbildningstid i dagar

Antal personer att utbilda/år

Antal utbildningsdagar/år

Förslag till daglönegrupp

Kol 1

6 E, F C,D B, C A, B

1-7 8-14 15-21 22-

5 12 17,19,24, 26, 29, 30, 38,43,48

4 925 4 728 3 290

31272 50 384 62 159

I II III

12 805

IV

13 453 1 2

156 620

Varav verkskydd 3 719 " " 32 587

värnpliktiga fullgör - till skillnad från övriga civilförsvarspliktiga - första gången, då de tjänstgör inom civilförsvaret, utbildning om 25 resp. 19 dagar och härutöver fullgör de repetitionsutbildning (-övning) om 19, 11 resp. 5 dagar ungefär vart fjärde år. Nu ifrågavarande värnpliktiga hade, om de inte tillförts civilförsvaret, haft att inom krigsmakten fullgöra repetitionsutbildning enligt värnpliktslagen. Om man för dessa värnpliktiga skulle tillämpa samma normer som för övriga civilförsvarspliktiga beträffande längden av den civilförsvarsutbildning, som skall ligga till grund för indelningen i daglönegrupper, skulle detta föra med sig att samtliga skulle hänföras till grupp III eller grupp IV. Härigenom skulle de värnpliktiga i undsättningskårerna generellt sett komma i ett väsentligt bättre läge i förmånshänseende än alla de värnpliktiga inom krigsmakten som inte förs över till civilförsvaret. Vid sina överväganden har UFV därför funnit, att en sådan ordning inte kan godtagas. UFV föreslår därför, att samtliga värnpliktiga i undsättningskårerna utom plutonsbefälsutbildade (underofficersutbildade) hänförs till daglönegrupp I. De plutonsbefälsutbildade värnpliktiga bör bl. a. med hänsyn till sina befattningar tillhöra daglönegrupp II. Övriga värnpliktiga, som är inskrivna i och 104

tjänstgör inom civilförsvaret, bör däremot enligt UFV mening i fråga om indelning i daglönegrupper följa huvudregeln, dvs. att grupptillhörigheten helt skall vara avhängig av utbildningstidens längd. UFV uppfattning grundar sig framför allt på rent praktiska skäl. Om dessa värnpliktiga, som främst återfinns inom det lokala allmänna civilförsvaret, skulle följa andra regler beträffande daglön än övriga civilförsvarspliktiga inom detsamma skulle detta, såvitt UFV kunnat finna, bl. a. försvåra administrationen. Så blir däremot inte följden om ovan angivna förslag om att de till undsättningskårerna hörande värnpliktiga — med undantag för de plutonsbefälsutbildade - alltid skall tillhöra daglönegrupp I med hänsyn till den enhetliga sammansättningen av sagda kårer. Att man i nu ifrågavarande hänseende skiljer mellan värnpliktiga ingående i undsättningskårerna och övriga värnpliktiga beror också på att förhållandena är olika ifråga om rekrytering och tjänstgöringsförhållanden. De utanför undsättningskårerna befintliga värnpliktiga utbildas tillsammans med de "vanliga" civilförsvarspliktiga och under samma tjänstgöringsförhållanden som för dessa. Så är däremot inte förhållandet beträffande de värnpliktiga, som ingår i de enhetliga undsättningskårerna.

SOU 1973:40

Daglönens belopp Enligt utredningsdirektiven skall som tidigare framhållits ett nytt förmånssystem ge positiv effekt på tjänstgöringen och möjligheter till social trygghet. Frågan gäller vilket belopp som skäligen bör fastställas för daglönen. Som framgår av vad som anförts i tidigare avsnitt av detta betänkande medför nuvarande förmånsbestämmelser dels i vissa fall en mer eller mindre stor överkompensation i förhållande till vederbörandes normala civila inkomster, dels ock en synnerligen låg ersättning för vissa civilförsvarspliktiga, exempelvis för yngre ensamstående men även för hushållsarbetande kvinna över 47 år. Vid framtagandet av ett skäligt daglönebelopp kan onekligen viss vägledning erhållas av de nuvarande genomsnittliga ersättningsbeloppen och de normala totala kostnaderna för de civilförsvarspliktigas kontanta förmåner, utslagna per person och dag. Beloppet för civilförsvarspenning varierar mellan 10 kr (fr. o. m. 1.7.1973 11 kr) och 78 kr/dag. Under utbildningsåret 1972/73 beräknas det genomsnittliga beloppet för civilförsvarspenning utgöra 74 kr vid befälsutbildning och 65 kr vid manskapsutbildning samt totalt 69 kr/dag. För yngre civilförsvarspliktiga utgör det genomsnittliga ersättningsbeloppet för befäl och manskap och inberäknat premier och familjebidrag ca 33 kr/dag. För att medge att skälig hänsyn tas till det ungefärliga inkomstbortfallet som äldre civilförsvarspliktiga genomsnittligt kan antas ha och till nu gällande förmåner för yngre civilförsvarspliktiga bör inte daglönens lägsta och högsta belopp understiga respektive väsentligt överstiga ovan angivna genomsnittsbelopp. I fråga om de äldre civilförsvarspliktiga bör beaktas att civilförsvarspenningen som regel ger minst full kompensation för inkomstbortfall och att den utbildningspremie som i vissa fall kan tillkomma därmed leder till överkompensation. Som UFV framhållit i kapitel 7 bör fullgörande av civilförsvarstjänstgöring inte regelmässigt leda till överkompensation i förhållande till SOU 1973:40

den civila arbetsinkomsten. Utbildningsåret 1972/73 beräknas den totala genomsnittliga dagskostnaden för samtliga kontantförmåner vid civilförsvarsutbildning uppgå till ca 57 kr/elevdag vid 116 000 utbildningsdagar. Med hänsyn till UFV direktiv i fråga om kostnaderna bör motsvarande belopp för daglönen vid utbildning ligga på ungefär samma nivå. Som närmare framgår av kostnadsberäkningen i avsnitt 8.1.4 blir detta också i stort sett möjligt. Ett dagsbelopp om 50 kr motsvarar, som framhålles i avsnitt 8.1.3 för år räknat två och en halv gånger det för januari 1973 gällande basbeloppet 7 300. Regeln om två och en halv gånger basbeloppet återfinns i vissa bestämmelser om beräkning av årlig arbetsförtjänst och kan anses garantera en sorts miniminivå. I detta sammanhang kan även erinras om att — som framgår av avsnitt 7.3 — ett belopp om 50 kr för dag är den ungefärliga kostnaden för penningbidrag och familjebidrag till en gift menig värnpliktig, som är försörjningsskyldig mot hustru och ett minderårigt barn och som har en bostadskostnad om ca 500 kr för månad. Under hänvisning såväl till det nu sagda som till vad framhållits i tidigare avsnitt av detta betänkande har UFV med beaktande av prisläget i januari 1973 funnit en skälig avvägning av daglönens storlek vara följande: Daglönegrupp

I II III IV

50 kr 60" 70" 80"

Den nu föreslagna daglönen uppfyller enligt UFV uppfattning direktivens krav att ett nytt förmånssystem bl. a. skall vara enkelt, praktiskt och rättvist samt ge positiv effekt på tjänstgöringen. I direktiven utsäges vidare att UFV skall utgå från ungefär nuvarande totala kostnader för de civilförsvarspliktigas förmåner samt att dessa nya förmåner skall ge möjligheter till social trygghet. I synnerhet sist nämnda anspråk i direktiven har UFV ansett sig kunna uppfylla genom nedan redovisade förslag till komplettering av daglönen med ett tillägg — 105

lämpligen och i det följande benämnt daglönetillägg - i vissa fall. Ett genomförande av förslaget om daglönetillägg skulle medföra relativt ringa kostnader. Se avsnitt 8.1.4. Ovanstående förslag angående daglön avser ersättningen under utbildning. Som framgår av vad som anförts i tidigare avsnitt i detta betänkande utges för närvarande kontanta civilförsvarsförmåner i mycket begränsad omfattning under övning (endast om övningen fullgörs i omedelbar anslutning till utbildning). Enligt vad UFV erfarit räknar man med att även övningar, av skäl som anförs i avsnitt 5.1, framdeles kommer att företrädesvis anordnas som heldagstjänstgöring. Nu rådande ordning med övningsverksamhet huvudsakligen under kvällstid, helgdagar och andra arbetsfria dagar synes nämligen i fortsättningen i hög grad försvåra länsstyrelsernas möjligheter att med hänsyn till personaltillgången m. m. klara av sagda verksamhet. I vart fall torde detta gälla för flertalet län. UFV har därför närmare övervägt frågan om kontant ersättning till de civilförsvarspliktiga jämväl under heldagsövningar, oavsett om dessa fullgörs i omedelbar anslutning till utbildning eller icke (se avsnitt 6.3.3.). UFV har kommit fram till att ersättning (daglön) i princip bör utgå för sådan heldagsövning och oberoende av vilken veckodag övningen förlägges på. Beträffande ersättningens (daglönens) storlek vid övningar har UFV av flera skäl ansett sig endast böra anlägga vissa principiella synpunkter och förslag. Bland annat råder osäkerhet om hur övningsverksamheten enligt det föreslagna nya utbildningssystemet kommer att gestalta sig. Sålunda anser UFV att indelningen i daglönegrupper inte skall gälla för övningarna, som är mycket korta, utan att ett enhetligt dagsbelopp bör utgå till alla oavsett kategori eller grupptillhörighet. Av samma skäl och för att göra det hela så enkelt som möjligt ur administrativ synpunkt bör vidare rätt till nedan behandlat daglönetillägg inte finnas. Verkligt behov av dylikt tillägg torde knappast föreligga vid en kort övning om en eller ett par dagar. Med beaktande av vad ovan 106

sagts borde enligt UFV mening en enhetlig daglön inom civilförsvaret under övning kunna fastställas till ett belopp motsvarande den lägsta föreslagna daglönen under utbildning eller med hänsyn till övningamas kortvarighet ett reducerat daglönebelopp. Som ovan framhållits har UFV såsom sin uppfattning uttalat, att daglön i princip bör utgå för all heldagstjänstgöring och oberoende av vilken veckodag tjänstgöringen förlägges på. I ett i tidigare sammanhang väckt förslag, omnämnt i avsnitt 4.2.1, har en remissmyndighet förordat att dagsersättningen beräknas per vecka men fördelas på fem dagar i stället för på sju. Med hänsyn till den uppläggning och omfattning som utbildnings- och övningsverksamheten kommer att få enligt den nya organisationen anser sig UFV inte kunna biträda sagda förslag. Daglön bör liksom för närvarande utgå för sådana arbetsfria dagar som tillgodoräknas den civilförsvarspliktige såsom fullgjord tjänstgöring, exempelvis lördag/söndag som infaller i en två-veckors (12-dagars) utbildningskurs. Ej heller det i visst sammanhang framförda förslaget om att ersättningen borde grundas på timme och inte på dag bör realiseras. Enligt UFV uppfattning vore det olämpligt att införa timersättning som ett alternativ till dagsersättningen eller i stället för sådan ersättning. Under hänvisning till vad som sagts föreslår UFV att ingen tjänstgöring i princip skall vara ersättningsberättigad med mindre än att minst sex timmar tas i anspråk under ett dygn. Om denna förutsättning är uppfylld bör enligt UFV uppfattning hel dagsersättning utgå. Något egentligt behov av timersättning föreligger alltså inte då. Bortfallet av civil inkomst torde normalt vara oberoende av om tjänstgöringen pågår t. ex. sex eller åtta timmar per dag. För kortare tjänstgöring än hel dag bör kontant ersättning utges endast då fråga är om civilförsvarspliktig, som har förvärvsarbete under annan del av dygnet är. sedvanlig arbetstid och som går miste om inkomst av sådant arbete till följd av civilförsvarstjänstgöringen.

SOU 1973:40

Förslag angående daglönetillägg Det torde vara ofrånkomligt att vissa personer som idag uppbär civilförsvarspenning och utbildningspremie och kanske även en och annan värnpliktsavlönad med högt familjebidrag med här ovan föreslagen daglön inte kommer upp till den ersättning som utgår för närvarande. Det kan också tänkas att det förekommer enstaka fall där daglönen är för knappt tilltagen med hänsyn till den civilförsvarspliktiges försörjningsskyldighet och bostadskostnad. Särskilt viktigt är att skälig hänsyn tas till vederbörandes möjligheter att försörja sina anhöriga och att täcka bostadskostnaden. Det är även viktigt att de värnpliktiga inom civilförsvaret garanteras en ersättning som inte understiger vad värnpliktiga inom krigsmakten erhåller och vad som kan utgå enligt socialhjälpsnormerna. Detta kräver att möjlighet finns till någon form av behovsprövat tillägg. För här angivna och liknande fall har UFV ansett sig böra öppna en möjlighet till förstärkning av daglönen. En sådan förstärkning eller komplettering, som i och för sig inte är avsedd att kompensera nyssnämnda försämring, bör ske efter en rent individuell prövning och efter vissa riktlinjer. Att lösa ifrågavarande problem genom en generell uppräkning av daglönen så att en förstärkning av denna blir överflödig skulle medföra stora kostnader. En ganska stor generell höjning av daglönen skulle för övrigt inte helt ta bort behovet av här avsett tilläggsbidrag. En individuell behovsprövad komplettering av daglönen synes i stället vara en lämplig lösning.

UFV anser att de bestämmelser, som erfordras för att utge kompletteringsbidrag till daglönen, skulle i stora drag kunna utformas på sätt som framgår av vad nedan sägs. Enligt de principer för socialhjälp som en del kommuner numera tillämpar utges i normalfall sådan hjälp efter följande riktlinjer. Dels fastställs ett grundbelopp som innefattar alla löpande utgifter i normalfallet utom bostadskostnaden, dels indexregleras grundbeloppen genom anknytning till basbeloppet. Detta avrundas i förekommande fall nedåt till jämna 200-tal kr. Tabell 8:4 utvisar grundbeloppen vid ett basbelopp om 7 200 eller 7 300. Basbeloppet för januari 1973 utgjorde 7 300. Utöver nu nämnda grundbelopp utges i socialhjälp bl. a. bidrag för den faktiska bostadskostnaden (hyra /motsv./ och värme). Tanken bakom det av UFV framförda förslaget om viss ersättning i särskild ordning och efter prövning i varje enskilt fall är den, att sådan civilförsvarspliktig, som — då hänsyn tas till dennes försörjningsskyldighet och bostadskostnad — med daglönen inte når upp till ovan berörda socialhjälpsstandard, skall erhålla ett tillägg till daglönen. Detta tillägg — daglönetillägg — bör i princip utgöra skillnaden mellan socialhjälpsbehovet och daglönen. Den försörjningsskyldighet till vilken hänsyn bör tas vid bedömningen av daglönetillägg bör enligt UFV uppfattning helt naturligt i första hand omfatta civilförsvarspliktigs make och barn under 16 år som den

Tabell 8:4 Socialhjälpens grundbelopp i vissa kommuner Bidragstagare

Andel av Månadsbelopp basbeloppet i januari 1973 kr

Ensamstående

90%

540 Makai och samboende

150%

900 Barn

40%

240 SOU 1973:40

Anmärkning

Barnbeloppet är här ett genomsnitt av de belopp som enligt socialhjälpsnormerna finns för barn i åldrarna 0-9 år och 10-15 år. Beloppet som utgör 37,5 % av basbeloppet har här jämkats uppåt till 40 % av sagda basbelopp, varefter viss avrundning skett. Hänsyn har inte tagits till det enligt socialhjälpsnormerna utgående bidraget till ungdom i åldern 16-19 år. 107

civilförsvarspliktige sammanbor med. Om make saknas bör även annan sammanboende person som i den civilförsvarspliktiges hem vårdar dennes barn under 16 år anses som anhörig. Hänsyn till eventuell försörjningsskyldighet gentemot andra personer än här ovan nämnts bör enligt UFV uppfattning inte tas vid prövningen av daglönetillägg till civilförsvarspliktig. Sådant tillägg bör alltså kunna utges endast i anledning av underhållsskyldighet mot nu nämnda personer dvs. make och minderårigt barn samt sammanboende person under vissa förutsättningar. Bostadskostnaden bör avse den faktiska kostnaden för bostaden, dvs. den hyra, som den civilförsvarspliktige har att erlägga och som belöper på tjänstgöringstiden respektive de kostnader för egen fastighet eller lägenhet, som den civilförsvarspliktige har att bestrida. Eventuella bostadstillägg och dylikt skall frånräknas. Ifråga om beräkning av bostadskostnaden bör de bestämmelser som gäller för familjebidrag (bostadsbidrag) till värnpliktiga i huvudsak äga motsvarande tillämpning på de civilförsvarspliktiga.

Behovsprövningen

av daglönetillägget

Det är en öppen fråga om de bestämmelser för den s. k. normerade behovsprövningen, som gäller ifråga om fastställandet av familjepenning och bostadsbidrag för den värnpliktiges närmaste familjemedlemmar, dvs. hustru och minderåriga barn, kan eller bör tillämpas jämväl inom civilförsvaret vid framräkning av det föreslagna daglönetillägget. Sagda bestämmelser innefattar regler för huruvida och i vad mån inkomster i familjen skall inverka på det maximala familjebidrag, som skulle utgått, om sådana inkomster ej förelegat (familjebidragsbehovet). I huvudsak innebär bestämmelserna följande. Den värnpliktiges under militärtjänstgöringen från civil anställning behållna inkomst skall, i den mån den överstiger en fjärdedel av den normala inkomsten före tjänstgöringen, helt dras av från familjebidragsbehovet. Har den värnpliktiges hustru arbetsinkomst, utgör en fjärdedel — dock lägst 500 108

kr för månad — av inkomsten avdragsfritt belopp, medan överskjutande del skall med hälften avdragas familjebidraget. Minderårigt barns arbetsinkomst liksom vissa andra inkomster, såsom inkomst av kapital och från företag, kan även påverka familjebidragsbehovet enligt vissa liknande detaljföreskrifter. Behovsprövningen innebär alltså, att summan av de belopp, varmed olika slag av inkomster i förekommande fall skall påverka familjebidraget, dras från summan av maximalt familjebidrag (familjepenning och bostadsbidrag). Vid behovsprövningen skall samtliga inkomster avse bruttoinkomster utan avdrag för skatt och primärt beräknas för månad (30-dagarsperiod). Ur bl. a. administrativ synpunkt hade det naturligtvis varit bäst om utgivandet av daglönetillägg inte hade behövt föregås av någon som helst behovsprövning. Vid sina överväganden av frågan om eventuell behovsprövning och regler för en sådan prövning ifråga om daglönetillägget har UFV dock funnit, att man knappast kan avstå ifrån dylika regler. Emellertid synes det, framför allt av praktiska skäl, vara mindre lämpligt att helt applicera ovannämnda för de värnpliktigas familjebidrag gällande reglerna. Visserligen har UFV i sitt betänkande SOU 1972: 68 (sid. 158-164) föreslagit vissa förenklingar i behovsprövningen — närmast ifråga om hustruinkomst — men denna synes inte ens efter sålunda vidtagna justeringar i sin helhet lämpligen böra tillämpas inom civilförsvaret som komplement till daglönen. Anledningen till detta är närmast den att familjebidragsbestämmelserna har olika behovsprövningsregler för skilda slag av inkomster. Det måste bli mycket opraktiskt att bl. a. med hänsyn till de korta tjänstgöringstiderna inom civilförsvaret ha en liknande uppspaltning och det måste innebära onödigt besvär i administrativt hänseende. UFV anser det därför vara självklart, att de inkomster, som kan förekomma i en civilförsvarspliktigs familj, såsom bibehållen inkomst av civil anställning, makes arbetsinkomst, inkomst av kapital och från företag, pensioner, periodiska understöd e t c , i beSOU 1973:40

hovs prövningshänseende skall ses som en enhet och att reglerna för hänsynstagande till inkomsterna bör vara desamma oavsett inkomstslaget. De inkomster som föreligger i familjen skall enligt UFV uppfattning med andra ord slås ihop vid tillämpningen av behovsprövningsreglerna. Det gäller nämligen att få fram enklast möjliga sådana regler. Vid sökandet efter behovsprövningsregler, som bör kunna vara möjliga att tillämpa inom civilförsvaret för utgivande av daglönetillägg, har UFV kommit fram till följande alternativ. Dessa alternativ är närmast att betrakta som exempel på vad reglerna skulle kunna innehålla. Alternativen bör lämpligen läsas jämsides med tabell 8 : 5 , som utvisar resultatet av de olika behovsprövningsreglerna. I samtliga fall har uppgiven inkomst ansetts utgöra den sammantagna familjeinkomsten.

Alternativ A Inkomst, som uppgår till högst 500 kr/mån., utgör fribelopp och reducerar alltså inte daglönetillägget. För inkomst t . o . m . 1 500 kr utgörs fribeloppet av 500 kr + hälften av skillnaden mellan inkomsten och 500 kr, allt för månad. Överskjutande del påverkar helt daglönetillägget. För inkomst över 1 500 kr utgörs fribeloppet av (500 + 500 =) 1 000 kr, allt för månad. Överskjutande del påverkar helt daglönetillägget.

Alternativ B En enkel behovsprövningsregel vore att föreskriva, att månatlig inkomst exempelvis upp till 500 kr (eller eventuellt annat lämpligt

Tabell 8: 5 Resultatet av olika behovsprövningsregler för daglönetillägget. Förutsättning: Den civilförsvarspliktige tillhör daglönegrupp I (50 kr/dag) och är försörjningsskyldig mot hustru och tre barn under 16 år samt har en bostadskostnad om 740 kr. Behovet av daglönetillägg uppgår till (740 minus 140 =) 600 kr. (Jfr tabell 8:6). Alla belopp avser kr/mån. Inkomst

Belopp DaglöneFribelopp enl. som på- tillägg verkar alt. A att bevilja daglönetilllägget

500 700 900 1 200 1 500 2 000

500 600 700 850 1 000 1 000

Inkomst

Belopp Fribelopp enl. som påalt.D verkar daglönetilllägget

500 700 900 1 200 1 500 2 000

250 350 450 600 750 1000

SOU 1973:40

_ 100 200 350 500 1 000

250 350 450 600 750 1 000

600 500 400 250 100

—

DaglöneBelopp Fribelopp enl. som på- tillägg verkar alt. B att bevilja daglönetilllägget 500 500 500 500 500 500

_ 200 400 700 1 000 1500

Daglönetillägg att bevilja

Belopp Fribelopp enl. som påalt.E verkar daglönetilllägget

350 250 150

500 600 700 850 1000 1 250

— _ -

_ 100 200 350 500 750

600 400 200

-

Belopp DaglöneFribelopp enl. som på- tillägg verkar alt. C att bevilja daglönetilllägget 500

-

"

700 900 1 200 1500 2 000

-

Daglönetillägg att bevilja

Belopp Fribelopp enl. som påalt.F verkar daglönetilllägget

600 500 400 250 100

500 600 700 850 1 000 1 250

—

100 200 350 500 750

Daglönetillägg att bevilja

600 500 400 250 100

—

lägre eller högre belopp) utgör fribelopp medan överskjutande del helt påverkar daglönetillägget. Alternativ C En annan enkel behovsprövningsregel kunde konstrueras på det sättet, att om inkomsten överstiger 500 kr/mån. kan något daglönetillägg inte utgivas. Nackdelen med en sådan regel är den tröskeleffekt, som blir följden. Exempel: Behovet av daglönetillägg antas vara 400 kr/mån. Om nu fribeloppet fastställts till 500 kr/mån. och den faktiska inkomsten i familjen uppgår till detta belopp skall 400 kr/mån. beviljas i daglönetillägg, men om inkomsten utgör 525 kr/mån. blir det med nu nämnd regel inget daglönetillägg alls.

Alternativ D Hälften av all inkomst är fribelopp och resten påverkar i sin helhet daglönetillägget. En sådan regel är onekligen också enkel men har den nackdelen, att även mycket små inkomster reducerar sagda tillägg. Alternativ E Enligt detta alternativ skall, oavsett inkomstens storlek, alltid 500 kr/mån. vara fribelopp och överskjutande del skall med halva sitt belopp inverka reducerande. Ifrågavarande alternativ motsvarar i huvudsak familjebidragsreglerna för hustruinkomst och ger i praktiken samma ersättningsresultat, vilket också framgår av tabell 8:5.

Alternativ F Alternativet har närmast tagits upp för jämförelse och innefattar helt de behovsprövningsregler, som inom familjebidragsområdet gäller för hustrus arbetsinkomst. Daglönetillägget enligt alternativ E och enligt alternativ F blir här detsamma beroende på de valda exemplen. Behovsprövnings110

reglerna är dock inte helt lika i de bägge alternativen. UFV anser att av de sex alternativen är alternativ B det som bäst passar inom civilförsvaret. Det är mycket lätt att tillämpa, ger ett någorlunda skäligt avvägt bidragsresultat och medför inga större olägenheter ur tröskeleffektsynpunkter. Tyngst väger den administrativa enkelheten. I det föreslagna nya förmånssystemet är det nödvändigt att administrationen av såväl daglön som daglönetillägg är enkel. Vad som i administrativ enkelhet vinnes genom den föreslagna daglönen får inte förloras genom tyngande detaljföreskrifter syftande till millimeterrättvisa ifråga om daglönetillägget. Man måste här acceptera vissa schablonregler. UFV föreslår därför att ifrågavarande alternativ B läggs till grund för behovsprövningen av daglönetillägget. Av tabell 8: 6 kan utläsas när det av UFV förordade daglönetillägget, som utgör en sorts "säkerhetsventil", skulle behöva komma till användning. Det bör i detta sammanhang uppmärksammas att eftersom huvuddelen av de civilförsvarspliktiga nu har civilförsvarspenning, som inte medger att hänsyn tas till särskilt stor försörjningsskyldighet och bostadskostnad, innebär det föreslagna daglönetillägget en förbättring för de familjeförsörjare som har behov av det. Grundbeloppet för barn under 16 år har, som tidigare nämnts, här beräknats enhetligt till 40 % av basbeloppet, oberoende av barnets ålder. I förekommande fall bör helst grundbeloppet för barn på lämpligt sätt avrundas för erhållande av jämnt krontal per dag. Det i grundbeloppet för makar ingående för mat (förplägnad) avsedda beloppet har med ledning av den budget, som ligger till grund för grundbeloppen, beräknats till ca 514 kr/mån., vilket motsvarar ungefär 57 % av det för makar totalt gällande grundbeloppet, 900 kr/mån. För vardera maken har beloppet för mat sedan avrundats uppåt till 260 kr/mån. Eftersom den civilförsvarsplikt ige under tjänstgöringen åtnjuter fri förplägnad har sistnämnda belopp avdragits från sagda grundbelopp om 900 kr. Några andra SOU 1973:40

Tabell 8: 6 Exempel på beräkning av daglönetillägget Familjeförhållanden

Daglön Kr

Ersättning för månad Kr

Behov enligt i huvudsak normerna föi• socialhjälpens grur dbelopp i januari ][973 (beräkning se sid. 107-]i l l ) Kr/mån.

Make/maka + 1 barn + 2 barn + 3 barn + 4 barn

50 50 50 50 50

1 500 1 500 1 500 1500 1 500

640 880 1 120 1 360 1600

Make/maka + 1 barn + 2 barn + 3 barn + 4 barn

60 60 60 60 60

1 800 1 800 1 800 1 800 1 800

640 880 1 120 1 360 1600

1 160 920 680 440 200

Make/maka + 1 barn + 2 barn + 3 barn + 4 barn

70 70 70 70 70

2 100 2 100 2 100 2 100 2 100

640 880 1 120 1 360 1600

1460 1 220 980 740 500

Make/maka + 1 barn + 2 barn + 3 barn + 4 barn

80 80 80 80 80

2 400 2 400 2 400 2 400 2 400

640 880 1 120 1 360 1600

1 760 1 520 1 280 1040 800

liknande avdrag för de naturaförmåner, som de civilförsvarspliktiga åtnjuter, har UFV inte funnit påkallade. På samma sätt som ovannämnda jämkningar gjorts beträffande de belopp, som ligger till grund vid fastställande av den civilförsvarspliktiges och de anhörigas eventuella behov av daglönetillägg, anser UFV att justering även bör göras ifråga om den tidpunkt då ändring i basbeloppet skall påverka daglönetillägget. Socialhjälpsnormerna följer med viss mindre jämkning helt förändringarna i basbeloppet. Av administrativa m. fl. skäl bör emellertid beräkningen av daglönetillägget göras med hänsyn till det basbelopp, som gäller för januari månad det kalenderår under vilket civilförsvarsutbildningen äger rum.

Vissa särskilda frågor Nuvarande yngre civilförsvarspliktiga kan förutom familjepenning och bostadsbidrag under vissa förutsättningar uppbära sjukbiSOU 1973:40

minus

Återstår; dvs. först om bostadskostnaden överstiger nedanstående belopp finns utrymme för daglönetillägg Kr/niån. 860 620 380 140 100

drag och begravningsbidrag samt näringsbidrag. Äldre civilförsvarspliktiga, som utgör ungefär 70 % av samtliga civilförsvarspliktiga och som nu avlönas med civilförsvarspenning, kan däremot inte komma i åtnjutande av familjebidrag i någon form. Vid utarbetandet av sitt förslag om civilförsvarslönen (daglön och daglönetillägg) har UFV övervägt frågorna huruvida bidrag i någon form bör införas för att tillgodose sådana speciella behov som nu helt eller delvis kan tillgodoses med sjukbidrag, begravningsbidrag och näringsbidrag. Vad först angår sjukbidraget må här framhållas att UFV i sitt betänkande Värnpliktsförmåner konstaterat att sjukbidragen har en mycket liten omfattning och endast berör ett fåtal värnpliktigas anhöriga. Med hänsyn härtill och till det numera inom landet väl utbyggda sjukförsäkringssystemet m. m. har UFV funnit sig böra föreslå ett slopande av sjukbidragen. För de yngre civilförsvarspliktiga synes dessa redan nu knappast ha någon nämnvärd praktisk betydelse. 111

Enligt nuvarande bestämmelser kan yngre — men däremot ej äldre — civilförsvarspliktiga erhålla begravningsbidrag för avliden nära anhörig. Med hänsyn till de mycket korta tjänstgöringstiderna inom civilförsvaret torde normalt något behov av särskilt begravningsbidrag i anledning av civilförsvarstjänstgöring knappast föreligga. Enligt UFV uppfattning föreligger därför inte tillräckliga skäl att författningsenligt komplettera den föreslagna civilförsvarslönen med dylikt bidrag. Om den civilförsvarspliktige själv avlider, skall däremot naturligtvis begravningshjälp utgå i enlighet med nuvarande bestämmelser. Beträffande näringsbidrag har den frågan väckts om inte daglönetillägg borde kunna utgå till civilförsvarspliktiga, som är företagare, för sådana särskilda kostnader, vilka kan uppkomma i företaget till följd av vederbörandes civilförsvarstjänstgöring. Det har ansetts att möjlighet borde finnas att utge särskilt bidrag till civilförsvarspliktig, som exempelvis är affärsinnehavare utan anställd personal, om vederbörande måste leja särskild arbetskraft under tjänstgöringstiden. Vid fastställandet av eventuellt bidrag eller tillägg skulle hänsyn naturligtvis tas till affärsrörelsens normala nettoavkastning. De grundbestämmelser, som gäller för näringsbidrag till värnpliktiga, skulle i huvudsak kunna tillämpas (i förekommande fall även bestämmelserna beträffande nedlagd rörelse). Såvitt UFV kan bedöma skulle det här bli fråga om ytterst få fall då daglönetillägg skulle kunna utges. Oaktat det nu sagda har UFV inte ansett sig böra avge något förslag om bidrag i här avsedda företagarefall. För samtliga nu berörda familjebidragsformer - sjuk-, begravnings- och näringsbidragen — gäller att de generellt sett i huvudsak innefattas i den föreslagna civilförsvarslönen (daglönen). Behov av nu antydda speciella bidrag måste vidare som ovan anmärkts bedömas vara synnerligen ringa. Skulle emellertid bidrag för sådana särskilda ändamål införas, kommer detta att föra med sig en förhållandevis stor administrativ apparat i förhållande till värdet av de ersättningar som 112

skulle utgå. Med hänsyn till det nu anförda har UFV vid sina överväganden funnit att några särskilda bidrag i ovan berörda hänseenden inte bör införas. Administration kvens ra. ra.

och beräknad

sökandefre-

Ett annat led i strävandena att göra det föreslagna förmånssystemet så okomplicerat som möjligt är att söka se till att ansökningsförfarandet i görligaste mån blir enkelt. I likhet med nuvarande penningbidrag synes daglönen kunna utgå utan särskild ansökan från den civilförsvarspliktiges sida. Daglönetillägget torde däremot med hänsyn till tilläggets karaktär och konstruktion inte kunna fastställas och utgivas utan efter visst ansökningsförfarande. Sedvanlig ansökningsblankett bör därför utarbetas. Denna kan göras enkel. Blanketten behöver i huvudsak endast innehålla uppgifter om den civilförsvarspliktiges namn, personnummer, civilstånd, adress samt samma upplysningar beträffande de anhöriga mot vilka vederbörande är försörjningsskyldig. Vidare erfordras naturligtvis uppgifter om vederbörandes inkomst- och bostadsförhållanden. De civilförsvarspliktiga bör upplysas om under vilka förutsättningar de kan erhålla daglönetillägg samt att de som inte gör anspråk på dylikt tillägg ej heller behöver befatta sig med någon ansökningsblankett. Sådana upplysningar kan antas i icke oväsentlig omfattning minska antalet ärenden rörande daglönetillägg och därmed också det administrativa arbetet med dessa. Om daglönetillägg införs måste naturligtvis tillses att det inte drar med sig en otymplig administrativ apparat. För att kunna ta ställning till och avgöra frågan om sökandefrekvens m. m. hade det i och för sig varit önskvärt med tillgång till direkta uppgifter om de civilförsvarspliktigas familje-, inkomst- och bostadsförhållanden. Sådana uppgifter saknas emellertid och UFV har inte ansett sig böra införskaffa uppgifterna genom gallupundersökning eller på annat dylikt sätt. Med ledning av det material, som SOI

1973:40

framkom genom MPI undersökning av de värnpliktigas ekonomiska och sociala situation i samband med militärtjänstgöring (SOU 1972: 69), och av viss officiell statistik anser s i g U F V kunna erhålla en ganska säker bild av läget och svar på frågan hur många civilförsvarspliktiga som kan beräknas normalt komma i åtnjutande av daglönetillägg, om sådant införes. De resultat som presenteras i MPI-undersökningen baseras på en under hösten 1971 genomförd enkät. I nu avsett sammanhang torde de civilförsvarspliktiga i stort kunna jämföras med värnpliktiga, som fullgör repetitionsutbildning (RU). Beträffande sådana värnpliktiga framgår av MPI enkätundersökning bl. a. följande. Den procentuella fördelningen av de värnpliktiga med avseende på civilstånd var följande: Civilstånd Gift Frånskild Änkling Ogift

Procent 69,6 2,5 0,1 27,6

Det totala antalet sammanboende uppgick till 78,9 %. Ungefär 9 av 10 sammanboende var gifta. Den procentuella fördelningen av de värnpliktiga med avseende på antalet hemmavarande barn under 16 år framgår av följande tablå: Antal barn Inget Ett Två Tre Fyra Fem eller fler

Procent 37,5 25,1 27,0 8,5 1,3 0,3

Ungefär 50 % av de värnpliktiga har uppgivit att makan (motsv.) har egna inkomster både före och under repetitionsutbildningen. Drygt 45 % av de värnpliktiga har bibehållen inkomst under repetitionsövningen. De flesta RU värnpliktiga, ca 85 %, har bostadskostnader. Mediankostnaden per månad ligger i kostnadsintervallet 2 0 1 - 4 0 0 kr. Endast 4 % 8-SOU

1973:40

har bostadskostnad överstigande 800 kr/ mån. De som har höga bostadskostnader och/eller flera barn erhåller ofta bostadstillägg, varför bostadskostnaden härigenom nedbringas. De som inte har kostnader för bostad är i stor utsträckning sådana som bor hemma hos sina föräldrar. Den procentuella fördelningen med avseende på civilstånd och barnantal av hela landets befolkning i åldern 25—66 år — dvs. de åldersklasser varifrån de civilförsvarspliktiga tas för tjänstgöring — är enligt den officiella statistiken följande: Utan barn därav gifta samboende Med barn därav gifta samboende Med 1 barn Med 2 barn Med 3 barn Med minst 4 barn

Procent 55 32 45 40 19 18 6 2

Samtliga civilförsvarspliktiga (alltså inkl. undsättningskårerna) uppgår till omkring 250 000. Av dessa är ca 30 % eller knappt 75 000 yngre och ca 7 0 % eller 175 000 äldre. Om man med avseende på familje-, bostads- och ekonomiska förhållanden skall göra jämförelser mellan RU-värnpliktiga och civilförsvarspliktiga torde det ligga närmast till hands att jämföra yngre civilförsvarspliktiga med RU-värnpliktiga. Vissa reservationer måste dock göras bl. a. med hänsyn till att det bland sagda civilförsvarspliktiga återfinns ett förhållandevis stort antal kvinnor (ca 22 000), som ju helt saknas i värnpliktsgruppen. I regel har dessa kvinnor inte omvårdnad om minderåriga barn, eftersom de inte inskrivs i civilförsvaret om så är förhållandet, och i ytterst få fall torde de ensamma vara familjeförsörjare. Om de är familjeförsörjare lär de dela försörjningsbördan med make (sammanboende), där som regel maken torde vara den som har den huvudsakliga delen av den direkta försörjningsbördan. Antalet som behöver daglönetillägg av nu ifrågavarande civilförsvarsplik113

tiga torde med hänsyn härtill vara ringa. Ifråga om gruppen äldre civilförsvarspliktiga finns inget direkt jämförelsematerial motsvarande det som redovisas i MPI-undersökningen beträffande ovan berörda RU-värnpliktiga. Rent allmänt torde man dock kunna förmoda att ifrågavarande äldre civilförsvarspliktigas förhållanden i stort inte avviker från de RU-värnpliktigas på annat sätt än att ifrågavarande civilförsvarspliktiga — generellt sett — torde ha lägre försörjningsskyldighet än de värnpliktiga. Detta med hänsyn till att det kan antagas och även styrkas av den officiella statistiken, att antalet minderåriga barn bland dessa äldre civilförsvarspliktiga är lägre än bland de RU-värnpliktiga. Beträffande ekonomi och bostadsförhållanden torde de äldre civilförsvarspliktigas situation inte i mera påtaglig grad skilja sig från de RU-värnpliktigas. I den mån det föreligger några mera väsentliga skillnader är det väl i så fall att de äldre civilförsvarspliktiga möjligen har något högre civila inkomster och stabilare ekonomi. Däremot torde det knappast föreligga någon mera väsentlig skillnad beträffande vederbörandes bostadsförhållanden. Under hänvisning till vad ovan anförts synes man sammanfattningsvis kunna dra följande slutsatser beträffande de ungefär 11 000 (70 % av 15 843) äldre civilförsvarspliktiga, som årligen beräknas fullgöra utbildning. Flertalet är gifta eller sammanboende ( 7 0 - 8 0 %) och försörjningsskyldiga mot, genomsnittligt sett, mindre än ett barn. Nästan alla är anställda eller egna företagare. Den genomsnittliga inkomsten uppgår till omkring eller mer än 3 000 kr/mån. Ungefär 10 å 20 % torde dock ha inkomst överstigande 4 000 kr/mån. Det kan antagas att mer än 40 % av samtliga civilförsvarspliktiga har maka (motsv.), som uppbär inkomst av tjänst eller rörelse med belopp som varierar ungefär mellan 200 kr och 4 000 kr/månad. Mediankostnaden per månad för de RUvärnpliktigas hyror (motsv.) ligger i kostnadsintervallet 2 0 1 - 4 0 0 kr. Då det gäller de civilförsvarspliktiga bör man räkna med 114

minst 500 kr/mån. som en normal genomsnittlig bostadskostnad samt beakta att bostadskostnader upp till åtminstone 800 kr/mån. numera är vanliga och att hänsyn även kan behöva tas till högre kostnader. Om man på grundval av vad ovan framförts och antagits söker bedöma hur många civilförsvarspliktiga, som skulle kunna komma ifråga för erhållande av daglönetillägg, samt under vilka förhållanden och med vilka belopp dylikt tillägg kan tänkas utgå, har UFV — som här erinrar om att uppgifterna i ovannämnda MPI-undersökning härrör från hösten 1971 — kommit fram till följande. Till grund för UFV beräkningar rörande sökandefrekvens ligger det för tiden fram till den 1 juli 1976 beräknade årliga antalet utbildade yngre respektive äldre civilförsvarspliktiga i de olika daglönegrupperna samt totalt antal utbildningsdagar per år (avser tid före den 1 juli 1976). Detta framgår av tabell 8:7. I daglönegrupperna III och IV (70 resp. 80 kr/dag) finns, som tabellen 8:7 utvisar, årligen (1 161 + 279 =) 1 440 civilförsvarspliktiga. Av dessa torde mer än hälften inte ha behov av daglönetillägg redan av det skälet, att makan/maken uppbär egen arbetsinkomst om 500 kr/mån eller däröver. Bland den andra hälften av nu ifrågavarande civilförsvarspliktiga torde det finnas ytterst få vars familje- och bostadsförhållanden är sådana att rätt till daglönetillägg föreligger. Av tabell 8: 6 kan också utläsas, att så gott som alla de civilförsvarspliktiga, vilka uppbär daglön med 70 eller 80 kr normalt inte kommer att erhålla daglönetillägg. Sålunda kommer den som uppbär daglön med 70 kr endast för det fall vederbörande har maka/ make och fyra barn samt en bostadskostnad överstigande 500 kr/mån. att kunna komma i åtnjutande av sagda daglönetillägg. Den som har daglön om 80 kr och är försörjningsskyldig mot hustru och fyra barn måste ha mer än 800 kr/mån. i bostadskostnad för att bli bidragsberättigad. På grund av nu nämnda förhållanden är det inte orealistiskt att anta, att det blir ytterst få civilförsvarspliktiga tillhörande daglönegrupp III och IV (70 SOU 1973:40

Tabell 8: 7 Yngre och äldre civilförsvarspliktiga m. m. Totalt antal utbildningsdagar/år

Antal <:ivilförsvarspliktiga

Daglön Grupp

Kr

yngre |[30%)

äldre (70%)

Summa

I II III IV

50 60 70 80

3 169 1 152 348 84

7 393 2 689 813 195

10562 3 841 1 161 279

49 875 37 245 22 059 7 075

4 753

15 843

116 254

Summa

resp. 80 kr/dag), som behöver daglönetillägg. Med en daglön om 50 resp. 60 kr (grupp I resp. II) inträder naturligtvis rätt till daglönetillägg vid lägre bostadskostnader än i ovan exemplifierade fall. Var gränsen för erhållande av daglönetillägg går är helt beroende på familjens storlek. En civilförsvarspliktig med 50 kr i daglön, som har hustru och tre barn, får bara sin bostadskostnad täckt intill 140 kr/mån. med daglönen. Om han har högre bostadskostnad — vilket i allmänhet torde vara fallet - måste överskjutande del täckas med daglönetillägg. Om sistnämnda civilförsvarspliktige har fyra barn måste sådant tillägg utgå dels för hela bostadskostnaden, dels med 100 kr/mån. avseende det underskott, som uppkommer genom att daglönen inte når upp till normerna för socialhjälpens grundbelopp. Det är naturligtvis svårt att beräkna hur många civilförsvarspliktiga, hänförliga till daglönegrupp I och II, som kan bli berättigade till daglönetillägg. Även för civilförsvarspliktiga tillhörande nu ifrågavarande daglönegrupper synes man emellertid kunna räkna med att upp emot halva antalet faller bort på grund av make/maka-inkomst. Av de till daglönegrupp II hörande skulle i så fall (3 841:2=) ca 1 920 personer återstå. För att daglönetillägg skall kunna utgivas till dessa personer fordras dock att vederbörande är gift (motsv.) och har fler än två barn eller en bostadskostnad överstigande 680 kr/mån. Den tidigare refererade MPI-undersökningen angående bl. a. den procentuella fördelningen av de RU-värnpliktiga med avseende på antalet hemmavarande minderåriga barn utvisar att 10 % av ifrågavarande SOU 1973:40

värnpliktiga har tre eller fler sådana barn. Som här tidigare framhållits kan man förmoda att barnantalet bland de civilförsvarspliktiga med hänsyn till dessas genomsnittsålder är icke obetydligt lägre än bland de RU-värnpliktiga. I fråga om daglönegrupp II kan man alltså anta, att det årligen skulle röra sig om ett eller annat 100-tal civilförsvarspliktiga, som på grund av försörjningsskyldighet och/ eller hög bostadskostnad skulle kunna komma i åtnjutande av daglönetillägg. I daglönegrupp I ingår 10 562 civilförsvarspliktiga. Om man gör samma halvering på grund av make/maka-inkomster som ovan gjorts beträffande de tre högre daglönegrupperna återstår alltså ungefär 5 300 personer. I grupp I torde behov av daglönetillägg i vissa fall uppkomma redan i familjer med två barn. Enligt ovan nämnda MPIundersökning har 37 % av de RU-värnpliktiga mer än ett barn och 27 % två barn. Under hänvisning till vad här ovan tidigare sagts synes det vara ett rimligt antagande att omkring 25 % av de civilförsvarspliktiga är försörjningsskyldiga mot två eller flera barn. Om antagandet är riktigt skulle det betyda att årligen ungefär 1 300 av här ifrågavarande civilförsvarspliktiga tillhörande daglönegrupp I har sådan försörjningsskyldighet. Under hänvisning till vad ovan anförts skulle det alltså sammanlagt i samtliga daglönegrupper I—IV röra sig om ungefär 1 500 civilförsvarspliktiga, som årligen kan beräknas behöva daglönetillägg, om sådant införes. Beträffande kostnaderna för de av UFV här föreslagna förmånerna daglön och daglönetillägg hänvisas till avsnitt 8.1.4. 115

8.1.2 Skatterättslig ställning UFV har enligt sina direktiv att överväga även förmånssystemets samordning med skattelagstiftningen. Nu gällande civilförsvarsförmåner utgör i allt väsentligt icke skattepliktig inkomst. Anvisningarna till 32 § kommunalskattelagen föreskriver att förmåner vid tjänstgöring enligt civilförsvarslagens 12 § i form av penningbidrag, premier, civilförsvarspenning, naturaförmåner samt familjebidrag utom näringsbidrag inte räknas som skattepliktig inkomst. Skattepliktig inkomst är förutom näringsbidrag endast tilläggsersättning vid flygtjänstgöring. Den nuvarande skattefriheten för förmånerna till yngre civilförsvarspliktiga - liksom värnpliktiga m. fl. - torde bl. a. sammanhänga med att beloppen har varit så lågt satta att de understiger eller ungefär motsvarar existensminimum och därför inte tål någon beskattning. I fråga om kontantersättningarna till äldre civilförsvarspliktiga ligger nivån som regel över normalbelopp för existensminimum men eftersom civilförsvarspenningen är kopplad till sjukförsäkringslagstiftningen, vars förmåner hittills utgjort skattefria inkomster, har skattefrihet ansetts böra gälla även för civilförsvarspenningen. Tabell 8: 8 utvisar vad de föreslagna skattefria civilförsvarsförmånerna (daglön och naturaförmån i form av fri kost) ungefär motsvarar i beskattad arbetsinkomst. Naturaförmånen fri kost har värderats enligt 1973 års skattetabell för beräkning av preliminär A-skatt och vid skatteberäkningen har tabell 24, kolumn 2, använts. Om beskattning

införs måste anslaget till de civilförsvarspliktigas förmåner uppräknas med ca 2,5—3 mkr/år. Om dagspenningen görs skattepliktig förutsätts självfallet att den räknas upp så att den generellt sett ger ungefär samma nettoersättning. Man kan skilja på förmåner som utgör en rent tillfällig inkomstutfyllnad och sådana som utgör en varaktig inkomstutfyllnad. Beträffande det senare slaget av inkomster kan det anses mera följdriktigt att de behandlas som egentliga arbetsinkomster och sålunda beskattas, medan skattefrihet för det förstnämnda inkomstslaget ligger mer nära till hands. Förmånerna vid civilförsvarsutbildning är att betrakta som ren tillfällig inkomstutfyllnad. Av betydelse för bedömningen av ifrågavarande förmåners skatterättsliga ställning är de förestående förändringarna av vissa socialförsäkringsförmåners skattefrihet. 1973 års vårriksdag har beslutat (prop. 1973:49) att förmåner vid sjukdom, barns födelse, arbetslöshet och arbetsmarknadsutbildning skall utgöra skattepliktig inkomst fr. o. m. den 1 januari 1974. I fråga om ersättning vid sjukdom beskattas sjukpenning enligt lagen om allmän försäkring, lagen om yrkesskadeförsäkring samt närstående ersättningssystem, bl. a. militärersättningsförordningen och förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. Undantag från skatteplikten görs för sjukpenning för hemmamakar och förmåner vid sjukdom om de grundas på förvärvsinkomst understigande 4 500 kr/år. Ersättning vid arbetslöshet som beskattas är dagspenning från arbetslöshetsförsäkringen

Tabell 8: 8 Omräkning av föreslagen daglön och fri kost till skattepliktig inkomst Daglönen

Värdet av fri kost

Summa

Motsvarar skattepliktig arbetsinkomst om ungefär

kr/dag

kr/mån.

kr/mån.

kr/mån.

kr/mån.

kr/dag

50 60 70 80

1 500 1 800 2 100 2 400

270 270 270 270

1 770 2 070 2 370 2 670

2 600 3 330 4 200 4 930

87 111 140 165

116 SOU 1973:40

och kontant arbetsmarknadsstöd. Ersättningar vid arbetsmarknadsutbildning som görs skattepliktiga är grundbidrag, hyresbidrag på hemorten och barntillägg. Riksdagen har i samband härmed även beslutat (prop. 1973:46) om omkonstruktion av sjukpenningförsäkringen m. fl. förmåner (se avsnitt 7.2). Övergång till beskattning av ovan nämnda förmåner innebär såsom föredragande departementschef framhåller (prop. 1973:49) ett viktigt steg i riktning mot en bättre samordning och därmed större rättvisa inom hela det system för trygghets- och fördelningspolitik som skatte-, bidrags- och socialförsäkringssystemet utgör. Syftet med införande av skatteplikt är bl. a. att sjukpenningen skall bli mer jämförbar med sjuklön och att förmånerna i fråga på ett enkelt sätt görs pensionsgrundande för ATP. Införandet av skatteplikt sammanhänger även med att nuvarande skattefrihet för nämnda förmåner försvårat en riktig anpassning av dessa till det inkomstbortfall som skall ersättas. Skattefriheten ger upphov till överkompensationer därigenom att den förmånsberättigade i sinom tid får en skatteåterbäring, som han eljest inte skulle ha fått på den preliminärskatt han betalat in på sin skattepliktiga inkomst. För långtidssjukfall uppkommer dock inte denna effekt. De aktuella ersättningarna påverkar även den taxerade inkomsten vilken i olika sammanhang används som underlag för bedömningen av rätten till vissa inkomstprövade bidrag och förmåner. Prövningen kommer i dessa fall att i fortsättningen ske mot inkomstuppgifter som bättre belyser faktiska inkomstnivåer.

engångsföreteelse och begränsas till en längd av någon eller några veckor. Härav följer att även om förmånerna skattebeläggs kan de inte få någon nämnvärd betydelse som pensionsgrundande för ATP eller i någon mera påtaglig grad förändra den skattepliktiga inkomsten vid slutskatteberäkningen. En fördel med införande av skatteplikt är dock att civilförsvarslönen därigenom får en viss — om än begränsad — fördelningspolitisk effekt. Fördelar med beskattning måste då vägas mot nackdelar i form av det administrativa merarbete, som handhavandet av den skattepliktiga ersättningen för med sig. Här avses infordrande av uppgifter om tillämplig skattekolumn, verkställande av källskatteavdrag, inbetalning av skattebelopp, lämnande av kontrolluppgifter till taxeringsmyndigheterna och till den civilförsvarspliktige. Om civilförsvarsförmånerna skall börja beskattas, så kan man för att underlätta administrationen undanta förmånerna från preliminärbeskattning, i likhet med exempelvis familjebidragen före 1962. Om en sådan ordning genomfördes skulle de civilförsvarspliktiga under själva tjänstgöringen eller i anslutning till dennas upphörande erhålla ett bruttobelopp av sådan storleksordning (se tabell 8: 8), att det i flertalet fall knappast vore rimligt — vid jämförelse med vanliga arbetstagares inkomster — att dessutom utge tilläggsersättning i form av föreslaget daglönetillägg. Denna bidragsform borde då slopas, vilket skulle innebära viss administrativ förenkling men samtidigt vara till nackdel för dem som eljest skulle vara berättigade till tillägget (den totala nettoersättningen blir lägre).

Det kan hävdas att om de grundläggande socialförsäkringsförmånerna görs om till skattepliktig inkomst bör civilförsvarsförmånerna i likformighetens intresse också göras skattepliktiga. Av väsentlig betydelse är dock i vad mån de fördelar som står att vinna på skattebeläggande av socialförsäkringsförmånerna är tillämpliga även på det av UFV föreslagna förmånssystemet. Utbildningen i civilförsvarstjänst utgör normalt en

Även om preliminärskatteavdrag inte sker, bedömer UFV att den kvarstående nödvändiga administrationen innebär nackdelar som inte uppvägs av de begränsade fördelarna med skatteplikt. UFV är mot bakgrund av det ovan anförda inte beredd att nu förorda införande av skatteplikt för det föreslagna ersättningssystemet vid civilförsvarstjänstgöring. Bara om skattefriheten upphävs för de värnpliktigas grundförmåner bör motsvaran-

SOU 1973:40

de omläggning övervägas för civilförsvarslönen. 8.1.3 Värdebeständighet Begreppet värdesäkring kan avse en anknytning till antingen prisutvecklingen eller den allmänna standardutvecklingen. Utgångspunkt för beräkningen är i förstnämnda avseende förändringar i konsumentprisindex och i sistnämnda hänseende den avtalade löneutvecklingen för olika yrkeskategorier. För bedömning av frågan om civilförsvarslönens värdesäkring kan det vara av visst intresse att undersöka hur de kontanta civilförsvarsförmånerna enligt nuvarande system har följt aktuella pris- och löneförändringar under de senaste fyra åren. Resultatet av UFV beräkningar framgår av tabell 8:9. Det bör påpekas att tabell 8:9 inte uttrycker nivåskillnader i absoluta tal beträffande lönerna för angivna kategorier. Tabellen 8: 9 visar uttryckt i % för perioden 1968-1972: Kol 2 löneutvecklingen per kalenderår för vuxna arbetare inom egentlig industri med utgångspunkt från total genomsnittlig timförtjänst oavsett ordinarie veckoarbetstidens längd, Kol 3 avtalad löneutveckling per kalenderår för tjänstemän inom statlig och statsunderstödd verksamhet i vad avser generellt tillägg och B-lista, Kol 4 den faktiska genomsnittliga dagskostnaden per budgetår för penningersätt-

ningar (civilförsvarspenning, penningbidrag, utbildningspremie, tjänstgöringspremie och tillägg till tjänstgöringspremie) och familjebidrag till civilförsvarspliktig personal (anslagspost 1 och 4 i anslag N3 Avlöningar till civilförsvarspliktiga m. m.), Kol 5 konsumentprisindex (totalindex) avseende index i juni respektive år. Av intresse att konstatera är främst att under perioden 1968/72 ökade den genomsnittliga dagskostnaden för kontantförmånerna till civilförsvarspliktiga med 57 % medan konsumentprisindex för samma period steg med endast 22 %. För ett av åren, nämligen budgetåret 1970/71, steg dock civilförsvarsförmånernas genomsnittliga dagskostnad procentuellt mindre än konsumentprisindex. Denna utveckling - uttryckt i absoluta tal — belyses även av tabell 8:10. Tabell 8:10 Genomsnittlig dagskostnad för kontanta civilförsvarsförmåner 1967—1972. Kr/dag Budgetår

Faktisk genom- Genomsnittlig dagssnittlig dagskostnad motiverad kostnad av prisutvecklingen

1967/68 1968/69 1969/70 1970/71 1971/72 1972/73

29:22 33:14 39:69 41:15 49:52 57:15

29:89 32:07 34:11 36:42 39:00

Civilförsvarsförmånernas dagskostnad under perioden 1968/72 steg också procen-

Tabell 8:9 Utvecklingen av löner för vissa arbetstagare, genomsnittlig dagskostnad för kontanta civilförsvarsförmåner och av konsumentprisindex. Anges i %. Är

Löner för arbetare inom egentlig industri

Löner för statstjänstemän

Civilförsvarsförmåner

Konsumentprisindex

Kol l 1

1969 1970 1971 1972

8,7 11,2 10,2 10,0

2,6 4,2 8,3 5,1

13,4 19,8 3,7 20,4

2,3 7,2 6,3 6,3

Summa

40,1

20,2

57,3

22,1

118 Avser betr. kol. 4 budgetåret 1968/69, 1969/70 osv. SOU 1973:40

Tabell 8:11 Procentuell fördelning på sjukpenningklasser 1967 och 1972 för äldre civilförsvarspliktiga Sjukpenningklass nr

%

%

2- 7 8-10 11-13 14-16 17-19 20-21

2 3 12 41 21 21

2 1 3 5 36 53

tuellt sett mer än de avtalade lönerna för industriarbetarna inom egentlig industri och för statstjänstemän. Orsaken till ovan nämnda förhållande kan i vart fall delvis antas vara att finna i civilförsvarspenningens konstruktion och förändringar i inkomstsammansättningen hos de civilförsvarspliktiga. Detta antagande bestyrkes av dels tabell 8 : 1 1 , som visar de procentuella förändringarna mellan 1967 och 1972 ifråga om de civilförsvarspliktigas fördelning på sjukpenningklasser enligt lagen om allmän försäkring, vilka bestämmer civilförsvarspenningens storlek, och dels av tabell 8:12, som belyser realvärdeutvecklingen av penningbidraget för civilförsvarspliktiga 1967 - j a n u a r i 1973. Tabell 8 : 1 1 , som grundar sig på undersökningar utförda av civilförsvarsstyrelsen och statistiska centralbyrån, visar bl. a. att år 1967 tillhörde 42 % sjukpenningklasserna 1 7 - 2 1 . 1972 hade denna andel ökat till 89 %. En påtaglig "löneglidning" synes ha skett.

Enligt tabell 8:12 har sålunda penningbidragets realvärde under perioden juli 1967 januari 1973 sjunkit för samtliga kategorier av yngre civilförsvarspliktiga. Realvärdeminskningen är lägst för meniga (5 %) och högst för kårchefer m. fl. i grupp 8 (22 %). Det bör påpekas att den av 1973 års riksdag beslutade höjningen av penningbidraget med 1 kr/dag fr. o. m. den 1 juli 1973 härvid inte har beaktats. Sammanfattningsvis kan konstateras att anslagen för de civilförsvarspliktigas kontantförmåner under åren 1968-1972 totalt stigit avsevärt mer än konsumentprisindex i % räknat samtidigt som penningbidraget till yngre civilförsvarspliktiga har undergått en realvärdeförsämring. Liknande tendens framträder för familjepenningen till yngre civilförsvarspliktiga (vilken dock kompenseras genom dennas höjning den 1 juli 1973.) Detta motsatsförhållande sammanhänger huvudsakligen med civilförsvarspenningens konstruktion. Betydande icke avsedda värdemässiga förskjutningar mellan de olika kontantförmånerna har därmed skett. Med det förslag till ett enhetligt civilförsvarslönesystem som UFV framlägger elimineras risken för sådana värdemässiga förskjutningar. Det av UFV föreslagna daglönetillägget innebär en viss värdesäkring av civilförsvarslönen. Daglönetilläggets storlek skall motsvara skillnaden mellan aktuell daglön och vad som skulle ha utgått i socialhjälp. Eftersom socialhjälpens grundbelopp är indexreg-

Tabell 8:12 Realvärdeutvecklingen av penningbidraget för yngre civilförsvarspliktiga 1967 - januari 1973 1 . Kr/dag och % Personalgrupp enl. SFS 1972:342

Belopp juli 1967

Belopp januari 1973

Kr/dag

Kr/dag

Belopp motiverat Realvärdeförsämring av prisutveckling januari 1973 t.o.m. januari 1973 Kr/dag Kr/dag %

1 2 3 4 5 6 7 8

8:10:11:50 12:75 14:25 17:50 21:25:50

10:12:13:50 14:75 16:25 19:50 23:27:50

10:54 13:18 15:15 16:80 18:77 23:06 27:67 33:60

0:54 1:18 1:65 2:05 2:52 3:56 4:67 6:10

5 10 12 14 15 18 20 22

Konsumentprisindex 1967= 211 och januari 1973 = 278. SOU 1973:40

lerat genom anknytning till basbeloppet erhålls således en viss värdesäkring av den föreslagna civilförsvarslönen. Om även daglönen indexregleras erhålles en dubbel värdesäkring. Daglönens grundbelopp (grupp I) skulle i så fall lämpligen kunna fastställas till för år räknat två och en halv gånger basbeloppet vid tjänstgöringsårets ingång. Med utgångspunkt i basbeloppet för januari 1973 skulle detta efter avrundning motsvara ca 50 kr/dag, vilket är det belopp UFV föreslår (7 300 x 2,5 = 18 250:365 = 50:—). Samma regel om två och en halv gånger basbeloppet finns i bl. a. bestämmelserna om beräkning av årlig arbetsförtjänst enligt militärersättningsförordningen. Daglönebeloppen i grupperna II—IV bör bestämmas så att den ursprungliga relationen till grundbeloppet bibehålls. Härvid bör beaktas att den del av daglönen, som ligger över 50 kr, delvis har samma syfte som nuvarande premieersättningar. Kostnaden för en koppling av daglönen till basbeloppet kan för 1973 uppskattas till ungefär 350 000 kr. UFV har i betänkandet Värnpliktsförmåner föreslagit att bl. a. dagspenningen och familjepenningen till värnpliktiga och vapenfria tjänstepliktiga görs värdebeständiga och knyts till basbeloppet. Det är UFV principiella uppfattning att även daglönen till civilförsvarspliktiga bör anknytas till basbeloppet. Genomförandet därav bör dock samordnas med genomförandet av värdesäkringen av värnpliktsförmånerna. I avvaktan på att värnpliktsförmånerna ev. värdesäkras bör därför daglönen till civilförsvarspliktiga utgå med nominellt belopp såsom UFV föreslagit ovan. UFV vill understryka angelägenheten av att daglönens storlek, så länge den inte är automatiskt värdesäkrad, regelbundet omprövas med hänsyn till prisutvecklingen. I annat fall kan den konsekvensen uppstå att andelen berättigade till daglönetillägg blir avsevärt större än vad UFV avsett och tilläggets karaktär av "säkerhetsventil" bortfaller. UFV anser det även vara rimligt att de civilförsvarspliktiga tilldelas en skälig andel av den allmänna standardstegringen och att 120

detta beaktas vid kommande överväganden om daglönens storlek.

8.1.4 Kostnadsberäkning m. m. Kostnaderna för daglön och daglönetillägg enligt UFV här framlagda förslag har beräknats på följande sätt. Daglön vid utbildning UFV har gjort en sammanställning av vissa av de i avsnitt 8.1.1 redovisade uppgifterna angående antalet utbildningsdagar m. m. enligt civilförsvarsstyrelsens programplan för budgetåren 1974/7 5 - 1978/79. På grundval av dessa uppgifter har i tabell 8:12 respektive 8:13 framräknats den årliga kostnaden enligt UFV förslag för daglönen till de civilförsvarspliktiga avseende tiden före respektive efter den 1 juli 1976. Såsom synes av tabellerna uppgår den årliga kostnaden till ca 6,84 mkr respektive ca 9,96 mkr. Det bör observeras att nu angivna kostnader endast avser utbildning. Tabell 8:12 Årlig kostnad för daglön före den 1 juli 1976 Daglön • grupp

kr

I II III IV

50 60 70 80

Summa

Antal personer som utbildas/år

Totalt antal utbildningsdagar/år

Total kostnad för daglön/år kr

10 562 3 841 1 161 279

49 875 2 493 750 37 245 2 234 700 22 059 1 544 130 7 075 566 000

15 843

116 254 6 838 580

Tabell 8:13 Årlig kostnad för daglön efter den 1 juli 1976 Daglön

grupp

kr

I II III IV

50 60 70 80

Summa

Antal personer som utbildas/år

Totalt antal utbildningsdagar/år

Total kostnad för daglön/år kr

4 925 4 728 3 290 510

31272 50 384 62 159 12 805

1563 600 3 023 040 4 351130 1024 400

13 453

156 620 9 962 170 SOU 1973:40

Den genomsnittliga dagskostnaden för daglönen blir för tid före den 1 juli 1976 58:82 kr och för tid därefter 63:61 kr.

Daglönetillägg vid utbildning I avsnitt 8.1.1 har vissa beräkningar gjorts angående hur många civilförsvarspliktiga, som kan antas bli berättigade till daglönetillägg om UFV förslag vinner bifall, samt med vilka belopp dylikt tillägg i så fall kan beräknas utgå. Där har på anförda skäl konstaterats att det blir ytterst få civilförsvarspliktiga tillhörande daglönegrupp III och IV, som kan ifrågakomma för daglönetillägg. Vid kostnadsberäkningar torde man kunna bortse från dessa. För daglönegrupp II har UFV antagit att det skulle röra sig om ett eller annat 100-tal civilförsvarspliktiga, som på grund av försörjningsskyldighet och/ eller hög bostadskostnad skulle vara i behov av daglönetillägg. UFV anser att antalet bör kunna anges till 200. I fråga om daglönegrupp I har UFV kommit fram till att årligen ungefär 1 300 civilförsvarspliktiga har sådan försörjningsskyldighet och bostadskostnad att vederbörande blir berättigade till daglönetillägg. De årliga kostnaderna för daglönetillägg till ovan berörda civilförsvarspliktiga har beräknats enligt följande. De till daglönegrupp II hörande 200 civilförsvarspliktiga kan antas genomsnittligen behöva 10 kr/dag i daglönetillägg och tillägget till de 1 300, som antagits kommer att återfinnas i grupp I, har beräknats uppgå till 20 kr/dag. Nu nämnda genomsnittliga dagsbelopp, 10 resp. 20 kr, bör kunna täcka både kostnaderna för försörjningen av vederbörandes anhöriga och

bostadskostnaden till den del daglönen inte förslår härför. Kostnaden för daglönetillägg till de civilförsvarspliktiga kan sålunda årligen beräknas uppgå till belopp som anges i tabell 8: 14. Uppgifterna i denna avser närmast förhållandena för tid före den 1 juli 1976. Efter sagda tidpunkt ökar det årliga totala antalet utbildningsdagar visserligen enligt civilförsvarsstyrelsens förslag, men detta för inte med sig något ökat behov av daglönetillägg, eftersom behovet av sådant tillägg nästan helt endast återfinns inom daglönegrupperna I och II och sammantaget för dessa två grupper stiger inte antalet utbildningsdagar utan tvärtom sjunker. Som framgår av tabellerna 8: 12 respektive 8: 13 uppgår nämligen antalet utbildningsdagar för grupp I och II före den 1 juli 1976 till (49 875 + 37 245 =) 87 120 och därefter till (31 272 + 50 384 =) 81 656. Sannolikt blir - vid i övrigt oförändrade förhållanden - kostnaderna för daglönetillägg lägre efter den 1 juli 1976, eftersom antalet utbildningsdagar i grupp I, där det största behovet av daglönetillägg finns, då går ned med 18 600, vilket motsvarar en besparing som kan beräknas till ungefär 50 000 kr/år. Det ökade antalet utbildningsdagar i grupp II uppgår till ca 13 000 och för med sig en kostnadsstegring av omkring 9 000 kr. De totala kostnaderna för daglönetilläggen kan alltså beräknas nedgå med i runt tal 40 000 kr/år efter den 1 juli 1976. Ovan nämnda beräkningar bygger delvis på antaganden. Till civilförsvarspliktiga med många barn och/eller speciellt hög bostadskostnad — enstaka sådana fall återfinns förmodligen i alla fyra daglönegrupperna —

Tabell 8:14 Kostnaden för daglönetillägg Daglönegrupp

Beräknat antal Utbildningstid cfp. berättiga- i dagar de till daglönetillägg

Totalt antal utbildningsdagar

Dagskostnad kr

Total kostnad kr/år

I II

1 300 200

6 500 2 400

20 10

130 000 24 000 154 000 kr/år

Summa SOU 1973:40

5 12

har här särskild hänsyn inte tagits vid kostnadsberäkningarna. Även om man gör detta vid överslagsberäkningarna synes emellertid kostnaderna för daglönetillägget under inga förhållanden kunna uppgå till mer än högst 200 000 kr/år. De totala årliga kostnaderna under utbildning för den av UFV föreslagna kontanta civilförsvarlönen — daglön och daglönetillägg — skulle för tid fram till den 1 juli 1976 sålunda bli följande: kr/år Daglön vid utbildning Daglönetillägg vid utbildning Summa

6 838 580 200 000 7 038 580

I avrundat tal skulle alltså totalkostnaden för daglön och daglönetillägg under utbildning uppgå till 7 mkr/år vid oförändrad utbildningsvolym, varav ca 0,9 mkr utgör arbetsgivarnas kostnader för verkskyddspersonalens förmåner. UFV förslag till nytt förmånssystem beräknas medföra en total årlig kostnadsökning om 0,4 mkr. Härav beräknas kostnadsökningen för arbetsgivarna till endast 40 000 kr/år.

Daglön vid övning I avsnitt 8.1.1 under rubriken Daglönens belopp, till vilket här hänvisas, har UFV bl. a. uttalat (s. 106) att de civilförsvarspliktiga i princip bör erhålla ersättning (daglön) för heldagsövningar, att gruppindelningen inte bör gälla för övningarna samt att rätt till daglönetillägg ej heller bör finnas under sådan tjänstgöring. Vidare har framhållits att UFV av flera skäl, bl. a. osäkerhet hur övningsverksamheten enligt det föreslagna nya utbildningssystemet i praktiken kommer att gestalta sig (exempelvis i hur stor utsträckning kortare kvällsövningar kommer att anordnas o. d.), inte ansett sig böra avge något konkret förslag på visst dagsbelopp. UFV är, som här tidigare framhållits, väl medveten om behovet av ersättning vid 122

heldagsövningar. Enligt direktiven skall emellertid UFV utgå från ungefär nuvarande förmånskostnader. Som nyss visats kommer kostnaderna för daglön och daglönetillägg under utbildning enligt UFV förslag att uppgå till 7 mkr/år. Att inskränka på ersättningen under utbildning till förmån för ersättning under övning är inte möjligt. Eftersom nuvarande kostnader för kontantförmånerna belöper sig på drygt 6,6 mkr/år saknas således utrymme för förslag om visst belopp för ersättning (daglön) under heldagsövningar. Behovet av medel för utgivande av ersättning (daglön) under övning är i stort sett en direkt följd av det av civilförsvarsstyrelsen föreslagna nya utbildningssystemet och får anses vara en förutsättning för att detta skall få avsedd effekt. Enligt civilförsvarsstyrelsens tidigare här omnämnda programplan (tabell 8: 1) beräknas under ett vart av budgetåren 1974/75, 1975/76 och 1976/77 antalet övningsdagar uppgå till 73 800, varav 8 500 för verkskydd. Om alla dessa dagar tas ut som heldagsövningar och ersättningen exempelvis sätts till halvt eller helt belopp av den föreslagna lägsta daglönen under utbildning skulle kostnaden komma att uppgå till mellan 2 och 4 mkr/år, vilket skulle medföra en ytterligare kostnadsökning med i runt tal 30—60 % på kontantförmånerna. Den mera exakta siffran blir helt beroende på storleken av det dagsbelopp som fastställes för daglönen.

8.1.5 Administration I avsnitt 3.4.8 har UFV bl. a. redogjort för den nuvarande administrationen av civilförsvarsförmånerna. I sitt betänkande Värnplikteförmåner har UFV föreslagit att den lokala administrationen av familjebidragen flyttas över från de kommunall familjebidragsnämnderna till de allmänna försäkringskassorna. UFV förslag beträffande daglönen och daglönetillägget innebär, att något speciellt familjesocialt stöd inte erfordras. Om förslagen vinner bifall föreligger iärför inget behov av medverkan vare sig frin kommuSOJ 1973:40

nerna eller från försäkringskassorna och bestämmelserna om familjebidrag till civilförsvarspliktiga i fred kan upphävas. Daglönen och daglönetillägget bör enligt UFV uppfattning administreras precis som övriga nuvarande kontanta egentliga civilförsvarsförmåner av vederbörlig civilförsvarsmyndighet. Det bör åligga civilförsvarsstyrelsen att i egenskap av central förvaltningsmyndighet för civilförsvaret utfärda de anvisningar rörande daglönen och daglönetillägget som kan befinnas påkallade. Detta gäller framför allt beträffande daglönetillägget, såsom dess beräkning, anknytning till basbeloppet, beräkningen av det för mat avsedda beloppet etc. Vidare bör det ankomma på civilförsvarsstyrelsen att utfärda föreskrifter för beräkning av bostadskostnad (hänsynstagande till bostadstillägg och dylikt). Det är särskilt angeläget med sådana föreskrifter vid beräkning av kostnaderna för bostad i egen fastighet eller lägenhet. Enligt direktiven bör den utbildande personalen inte mer än nödvändigt belastas med administreringen av förmånssystemet. Konstruktionen av den föreslagna kontanta civilförsvarsförmånen står enligt UFV uppfattning i detta hänseende i full överensstämmelse med nämnda princip. Detta gäller även i fråga om förmånerna till verkskyddspersonalen, oberoende av vederbörandes tjänstgöringsställe. Föreslaget förmånssystem beräknas medge avsevärt förenklad administration för både myndigheter och verkskyddspliktiga företag. Ytterligare förenkling erhålls om civilförsvarsmyndighet betalar ut kontantersättningar åt även verkskyddspersonalen och att kostnaderna härför regleras i samband med att företagen till civilförsvarsmyndigheten betalar övriga aktuella kostnader för verkskyddspersonalen. UFV räknar med att — även om ersättning utgår för övning — administreringen av det föreslagna förmånssystemet inte kräver någon personalförstärkning.

SOU 1973:40

8.2 Naturaförmåner m. m. 8.2.1

och vissa ersättningar

Naturaförmåner

De civilförsvarspliktiga bör vid sidan av den i det föregående förordade civilförsvarslönen erhålla fri förplägnad, fri inkvartering, fria resor och fri sjukvård enligt i huvudsak nu gällande omfattning och villkor. I likhet med vad som gäller i fråga om den fria inkvarteringen men till skillnad mot bestämmelserna om fria resor kan fri förplägnad och ersättning därför utgå endast för dygn, under vilket minst sju timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring eller annan verksamhet som utgör grund för förmån. Föreskriften tolkas ofta så att vid kvällsövningar skall de civilförsvarspliktiga ej erhålla förplägnad. I den mån sådana kvällsövningar även framdeles kommer att anordnas är det skäligt att viss förplägnad kan tillhandahållas eleverna vid övningarna. Civilförsvarsstyrelsen bör ha befogenhet att utfärda föreskrifter om fri förplägnad i sådana fall om det bedöms erforderligt. Enligt UFV uppfattning bör rätt till ersättning för förplägnad dock ej föreligga vid kvällsövningar. I fråga om fria resor bör påpekas att den nu gällande föreskriften om att civilförsvarspliktiga vid tjänstledighet äger åtnjuta en fri resa för varje hel två-månadersperiod av tjänstgöringen i praktiken är tillämplig bara under civilförsvarsberedskap.

8.2.2 Kontantersättningar för vissa naturaförmåner 1 den mån civilförsvarspliktig under tjänstgöring samt under in- och utryckningsresor inte lämpligen kan tillhandahållas fri förplägnad och/eller fri inkvartering utgår ersättning härför i form av färdkostersättning, förplägnadsersättning eller måltidsersättning respektive inkvarteringsersättning. Civilförsvarspliktig erhåller förplägnadsersättning i stället för fri förplägnad när han har tillstånd att själv svara för sin förplägnad samt när han i samband med tjänstledighet eller på grund av sjukdom ej befinner sig på den plats där 123

utbildningen eller övningen äger rum. Måltidsersättning skall utgå för varje måltid som den civilförsvarspliktige på grund av tjänstgöringen eller tjänsteresan inte kan erhålla in natura. Ersättningen utgör för närvarande 9 kr för frukost och 18 kr för vardera lunch och middag. Bestämmelserna för ifrågavarande kontantersättningar överensstämmer med de för motsvarande förmåner till värnpliktiga gällande. Eftersom den föreslagna civilförsvarslönen inte innefattar beräknade kostnader för mat bör rätten till färdkostersättning, förplägnadsersättning och måltidsersättning finnas kvar för civilförsvarspliktiga och utgå enligt de föreskrifter som gäller för värnpliktiga. UFV har i betänkandet Värnpliktsförmåner föreslagit att sist nämnda förmåner till värnpliktiga skall bibehållas samt att förplägnadsersättningen räknas upp från 6 till 10 kr/dag. Bestämmelserna rörande inkvarteringsersättning m. m. innebär att om civilförsvarspliktig föredrar att bibehålla egen bostad framför att utnyttja kronans lokaler, kan vederbörlig länsstyrelse eller skolchef till den civilförsvarspliktige utbetala ett kontant hyresbidrag om 50 kr/mån. Bidraget utgår bara under förutsättning dels att den civilförsvarspliktige på grund av utrymmesbrist eller av medicinska skäl inte kan inkvarteras i kronan tillhörig lokal, dels ock att den civilförsvarspliktige inte utnyttjar egen bostad för vilken han uppbär bostadsbidrag enligt familjebidragsförordningen. I likhet med vad UFV förordat beträffande inkvarteringsersättningen till värnpliktiga bör motsvarande ersättning tas bort även för civilförsvarspliktiga med hänsyn dels till att den föreslagna civilförsvarslönen inkluderar bostadskostnaden och dels till att vederbörande civilförsvarsmyndighet i övriga fall bör vara skyldig att tillhandahålla bostad i erforderlig utsträckning. Ersättning för nattlogi, som utgår vid fri resa (utom resa till och från valfri ort) om övernattning är nödvändig, bör kvarstå oförändrad. Ersättningen utges med belopp som den civilförsvarspliktige styrker sig ha utgivit 124

för sitt nattlogi, för närvarande dock högst 43 kr/natt. Bestämmelserna torde tillämpas i huvudsak endast vid egentliga tjänsteresor. Gällande bestämmelser om ersättning för resekostnader föreslås justeras endast så att kravet på tidsvinst för erhållande av ersättning vid anlitande av eget fordon bringas i överensstämmelse med motsvarande bestämmelse i värnpliktsavlöningskungörelsen vid resa till och från mobiliseringsövning. Personal som tjänstgör inom civilförsvaret får låna överdragskläder och andra persedlar som kan behövas för tjänstgöringen. Med hänsyn till att den föreslagna lönen avser att täcka kostnader för kläder liksom för tvätt och rengöring föreligger ej skäl att utge ersättning för begagnande av egna persedlar. Härför talar även att tjänstgöringen har kort varaktighet.

8.2.3 Sjukvårdsförmåner Kungörelsen om avlöning m. m. till civilförsvarspliktiga föreskriver att civilförsvarspliktig under tjänstgöring ävensom under färd för inryckning till eller utryckning från tjänstgöring samt under inrycknings- och utryckningsdagar skall beredas fri sjukvård inom civilförsvaret eller krigsmakten i den mån så lämpligen kan ske. I vissa fall utgår fri sjukvård även för tid efter utryckning. Den fria sjukvården har samma omfattning som tillkommer värnpliktiga enligt värnpliktsavlöningskungörelsen . Civilförsvarspliktig, som är i civilförsvaret inskriven värnpliktig samt annan civilförsvarspliktig i värnpliktsåldern, kan i stället för fri sjukvård erhålla ersättning för skäliga sjukvårdskostnader i den mån dessa överstiger vad som tillkommer denne i sjukvårdsersättning enligt lagen om allmän försäkring. Sådan särskild gottgörelse för sjukvårdskostnader har icke ansetts böra tillkomma civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern med hänsyn till de förmåner som de erhåller. Den föreslagna daglönen innefattar ett visst belopp för hälsovård. UFV föreslår att möjlighet till viss ersättning för skäliga sjukvårdskostnader skall finSOU 1973:40

nas. Civilförsvarspliktig som inte är i civilförsvaret inskriven värnpliktig bör dock erhålla ersättning endast för kostnad för läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall. Som framgår av avsnitt 8.3.1.2 nedan föreslår UFV att de civilförsvarspliktigas skadeskydd utvidgas bl. a. så, att även sådan på grund av tjänstgöringen ådragen sjukdom som inte är s. k. yrkessjukdom eller är orsakad av olycksfall skall vara ersättningsberättigande. Någon ovillkorlig rätt till kostnadsfri sjukvård för sjukdom som inte har orsakssamband med civilförsvarstjänstgöringen anser UFV ej bör införas för civilförsvarspliktiga i allmänhet.

Anm: Nu gällande föreskrifter rörande flygrisktillägg m. m. är intagna i Kbr. den 18 december 1964, ändrat den 25 mars 1966, den 17 februari 1967 och den 17 januari 1971. Sistnämnda ändring föranleddes av civilförsvarsstyrelsens underdåniga framställning den 14 juni 1968 angående ersättningar till civilförsvarspliktiga vid flygtjänstgöring. Ändringen innebar att flygrisktillägget på 20 kr ersatte det tidigare flygtraktamentet på 18 kr och att den särskilda ersättningen vid olycksfall höjdes från 9:25 till 11 kr/dag. Nämnda Kbr. den 18 december 1964 innehåller även vissa bestämmelser om inkvarteringsersättning m. m. till civilförsvarspliktiga. I sin framställning den 14 juni 1968 framhöll civilförsvarsstyrelsen att 1962 års avlöningskungörelse (1962:619) samt förutnämnda Kbr. den 18 december 1964 syntes böra bli föremål för en mindre omredigering. Sistnämnda fråga har genom chefens för försvarsdepartementet beslut den 7 juni 1971 överlämnats till UFV för att tas i beaktande vid utredningsuppdragets fullgörande. UFV föreslår att nämnda Kbr. upphävs. Erforderliga föreskrifter rörande flygrisktillägg, inkvartering m. m. kan lämpligen tas in i kungörelsen om förmåner till civilförsvarspliktiga (se bilaga 4 till detta betänkande).

8.2.4 Flygrisktillägg m. m. Civilförsvarspliktig som deltar i flygning äger vid tjänstgöring för utbildning och övning uppbära flygrisktillägg och särskild ersättning vid olycksfall enligt de bestämmelser om vissa ersättningar som gäller för värnpliktiga vid flygtjänstgöring. Flygrisktillägget utgör 20 kr/dygn, varunder den civilförsvarspliktige beordras delta i flygning. Den särskilda ersättningen vid olycksfall uppgår till 11 kr/dag och utgår om den civilförsvarspliktige under deltagande i flygning drabbas av olycksfall som medför sjukdom eller förlust av arbetsförmåga. Ersättningen utgår under inkallelsetiden och så länge sjukdomen eller arbetsoförmågan varar. Vad gäller principfrågan synes det UFV riktigt att ersättningen till civilförsvarspliktiga vid flygtjänstgöring även framdeles anknyts till motsvarande ersättningar till värnpliktiga. Först om ifrågavarande ersättningar tas bort för värnpliktig personal bör en eventuell indragning av dem för civilförsvarspliktiga övervägas. UFV har i betänkandet Värnpliktsförmåner närmare behandlat de särskilda ersättningar som utgår till värnpliktiga vid flygtjänstgöring, fallskärmstjänst, sjötjänstgöring, dykeriarbete m. m., vartill här får hänvisas.

SOU 1973:40

8.2.5 Vissa rekommendationer I konsekvens med den gränsdragning som genom gällande författningar föreligger i förmånshänseende mellan yngre och äldre civilförsvarspliktiga innefattar gällande avtal m. m. om bibehållande av civil arbetsinkomst under civilförsvarstjänstgöring även olika villkor för civilförsvarspliktiga i respektive över värnpliktsåldern. Närmare redogörelse för gällande regler lämnas i avsnitt 3.4.9. Om den av UFV i det föregående föreslagna civilförsvarslönen genomförs, kommer den nuvarande gränsdragningen mellan äldre och yngre civilförsvarspliktiga att bortfalla. Det synes UFV i ett sådant läge följdriktigt att motsvarande samordning sker i fråga om bibehållande av civil arbetsinkomst under tjänstledighet för civilförsvarstjänstgöring. Det är även önskvärt att i möjligaste mån likartade regler i nämnda avseende gäller för statliga och andra befattningshavare vid fullgörande av civilförsvarsplikt. I de fall civilförsvarspliktig eller värnpliktig som är statstjänsteman enligt gällande avtal åtnjuter lön med B-avdrag finns normalt inget utrymme för familjebidrag. Vederbörande erhåller då i huvudsak endast penningbidrag och naturaförmåner. Den av UFV föreslagna civilförsvarslönen innefattar 125

generellt familjesocialt stöd. Om den genomförs torde i vissa fall behovet av bibehållen lön från arbetsgivaren komma att minska. I den mån civilförsvarspliktig — utöver civilförsvarslönen — skulle erhålla t. ex. lön med B-avdrag blev konsekvensen en avsevärd överkompensation. UFV förutsätter att gällande avtal om bibehållande av lön vid civilförsvarstjänstgöring utformas så att sådana konsekvenser om möjligt undviks. Det kan ifrågasättas om inte nuvarande regler i 19 § AST om löneavdrag för statstjänstemän vid fullgörande av civilförsvarsplikt i och över värnpliktsåldern lämpligen kan ersättas av en regel om exempelvis lön med B-avdrag förhöjt med 120 %. Motsvarande regel gäller för närvarande i fråga om innehavare av vissa offentliga uppdrag. I regel torde föreslagen civilförsvarslön och lön med B-avdrag förhöjt med 120 % ge ett resultat som ungefär motsvarar vad penningbidrag och lön med B-avdrag ger, vilket värnpliktiga, som är statstjänstemän, under repetitionsutbildning normalt nu kan erhålla enligt AST. Frågan om anpassning av nämnda avtalsregler till det föreslagna förmånssystemet måste emellertid lösas genom förhandlingar mellan parterna på arbetsmarknaden.

därefter vissa förslag rörande skadeskyddet för de civilförsvarspliktiga.

8.3.1.1 Jämförelse av skadeskyddet för civilförsvarspliktiga och värnpliktiga Ersättningsberättigande skada CEF: 1 Skada till följd av olycksfall. 2 Skada som eljest orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ämne eller strålande energi. 3 Vissa i särskild kungörelse specificerade skador som annorledes än genom olycksfall orsakats av arbetet och framkallats genom inverkan av ensidiga, ovanliga eller ovanligt ansträngande rörelser, av fortgående, upprepat eller ovanligt tryck, av skakningar eller vibrationer från maskiner eller verktyg eller av buller eller smitta. Solsting, värmeslag, förfrysning, inflammation i arbetsvalk samt skada genom mekanisk inverkan under högst några få dagar anses städse ha uppkommit genom olycksfall.

MEF: 1 Skada till följd av olycksfall. 2 På annat sätt ådragen sjukdom.

8.3 Skadeersättningar

8.3.1 Förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret I detta avsnitt redovisas först relevanta differenser i reglerna för skadeersättning vid tjänstgöring inom civilförsvaret jml. förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret (1954:249 med ändringar) - här förkortad till CEF — respektive under militärtjänstgöring jml. militärersättningsförordningen (1950:261 med ändr. och tillämpningsföreskrifter). Militärersättningsförordningen — här förkortad till MEF — gäller både värnpliktiga och frivilliga. Mot bakgrund av denna redovisning lämnar UFV 126

Skillnaden mellan CEF och MEF är sålunda närmast den att den förra täcker olycksfallsskada och vissa specificerade sjukdomar medan den senare dessutom gäller sjukdomar som ådragits i annat sammanhang.

Skadeskyddets avgränsning i rummet CEF: 1 Under deltagande i tjänstgöring (utbildning och övning) inom civilförsvaret. 2 Olycksfall vid vistelse inom förläggningsområde på grund av tjänstgöringen och vid färd till eller från platsen för tjänstgöringen, såframt färden föranledes av och står i nära samband med tjänstgöringen. Såsom tjänstgöring i civilförsvaret anses även inställelse för inskrivning i civilförsvaret. SOU 1973:40

MEF: 1 Under deltagande i militärtjänstgöring. 2 Under tid då vederbörande eljest på grund av tjänstgöringen uppehållit sig inom kasernområde, fartyg eller annan förläggningsplats. 3 I nära samband med tjänstgöringen lovligen uppehållit sig på allmän plats inom tjänstgöringsorten eller den omgivning därav, där värnpliktiga vanligen vistas under fritid. 4 Då han färdats till eller från tjänstgöringen samt färden föranletts av och stått i nära samband antingen med tjänstgöringen eller med permission eller annan ledighet. I fråga om färd till eller från tjänstgöringen skall med permission likställas fritid, varunder vederbörande ägt rätt att utan särskilt tillstånd vistas utom tjänstgöringsorten. Med militärtjänstgöring jämställs av myndighet kontrollerad frivillig utbildning till gagn för totalförsvaret samt inskrivningsförrättning och viss antagningsprövning. Beträffande villkoren för rätt till särskild sjukpenning se nedan under rubriken Ersättningar. Jämförelsen visar att enligt CEF ersätts inte skada som anges under MEF punkt 3. MEF punkt 4 gäller endast delvis ifråga om civilförsvarspliktiga. Beräkning av årlig arbetsförtjänst CEF: Med årlig arbetsförtjänst avses enligt huvudregeln det belopp, vartill försäkrads inkomst av förvärvsarbete utan hänsyn till övergående sjukdom, tillfälligt övertidsarbete eller annan särskild omständighet,vid tid då skada inträffar kan antas uppgå för år räknat. Har hushållsarbete i hemmet hindrat försäkrad att utföra förvärvsarbete i full utsträckning, skall efter vad som prövas skäligt hushållsarbete likställas med förvärvsarbete. Värdet av hushållsarbete i hemmet samt inkomst av förvärvsarbete för egen räkning må ej beräknas högre än som motsvarar i orten gängse avlöning för liknande arbete för annans räkning. Uppgår den årliga arbetsförtjänsten inte till 1 800 kr, skall den beräknas till detta belopp. Överstiger den årliga arbetsförtjänsten et: belopp motsvarande fem gånger basbeSOU 1973:40

loppet vid skadeårets ingång, tages överskjutande belopp inte i beräkning. MEF: Den skadades årliga arbetsförtjänst beräknas på samma sätt som enligt ovan, dvs. enligt de regler som anges i 9 § lagen om yrkesskadeförsäkring. För den som ådragit sig skadan under värnpliktstjänstgöring skall den årliga arbetsförtjänsten dock inte beräknas till lägre belopp än ett belopp motsvarande två och en halv gånger basbeloppet vid skadeårets ingång. Detsamma gäller beträffande hemvärnpersonal, då fråga är om ersättning för tid efter det den skadade fyllt 20 år eller om livränta till efterlevande.

Karenstid och samordningstid CEF: Ersättning till den skadade utgår fr. o. m. den dag skadan inträffade. Såvitt angår tiden före utgången av samordningstiden enligt lagen om yrkesskadeförsäkring bestäms ersättningen likaså enligt de grunder som jml. nämnda lag skall tillämpas vid bestämmande av ersättning för tiden därefter. Sjukpenning utges dock inte för den dag skadan inträffade och för de därpå följande två dagarna under förutsättning att skadan under dag därefter medför förlust av arbetsförmågan eller nedsättning av densamma med minst hälften. Den allmänna sjukförsäkringen ger dock ersättning för de två dagarna då sjukpenning inte utgår enligt CEF om den civilförsvarspliktige är försäkrad.

MEF: Någon samordningstid gäller inte heller enligt MEF. Sjukpenning, egenlivränta eller vårdbidrag utgår inte till värnpliktiga eller frivilliga för tid, under vilken tjänstgöringen varar. (Under denna tid utgår i stället sedvanliga värnpliktsförmåner). Sjukpenning utgår först om sjukdomen varat mer än två dagar efter dagen för olycksfallet, varvid den utgår 127

fr. o. m. dagen efter sistnämnda dag, under förutsättning att inte tjänstgöringen pågår. Ersättningar Ersättning utgår enligt CEF och MEF dels vid sjukdom i form av sjukersättning (sjukpenning och ersättning för sjukvårdskostnad), dels vid invaliditet i form av livränta och dels vid dödsfall i form av livräntor till efterlevande och begravningshjälp. De materiella ersättningsreglerna i CEF och MEF överensstämmer med ett par undantag. Enligt MEF utgår sålunda även ersättning för nödiga utgifter för läkarintyg, som behövs för att bestämma ersättning enligt förordningen eller för prövning om ersättning skall utgå. En betydelsefull skillnad finns dock genom den särskilda sjukpenningen enligt MEF, till vilken någon motsvarighet inte finns i CEF. MEF föreskriver att om värnpliktig under grundutbildning (eller motsv.) eller under repetitionsutbildning i direkt anslutning till grundutbildning ådragit sig sjukdom som efter tjänstgöringens slut medför nedsättning av arbetsförmågan med minst hälften men som inte berättigar till ersättning enligt denna förordning, har han rätt till särskild sjukpenning. Detsamma gäller om han efter tjänstgöringens slut ådragit sig sjukdomen under utryckningsmånaden eller månaden närmast efter denna. Den särskilda sjukpenningen utgår med belopp som skulle ha utgått enligt lagen om allmän försäkring, om placering i sjukpenningklass grundats på en årlig arbetsförtjänst av två och en halv gånger basbeloppet vid skadeårets ingång. Den särskilda sjukpenningen har tillkommit därför att de värnpliktiga eljest ofta skulle stå utan ett fullgott sjukpenningskydd efter utryckningen.

8.3.1.2 Utvidgning av skadeskyddet för civilförsvarspliktiga Sjukdomar i allmänhet som ådrages under civilförsvarstjänstgöring bör enligt UFV uppfattning vara ersättningsgilla även om de inte 128

orsakats av olycksfall eller är sådan yrkessjukdom som avses i lagen om yrkesskadeförsäkring. Det synes därvid lämpligt att reglerna i MEF ifråga om presumtion (bevisregeln) tillämpas för ifrågavarande sjukdomar. Vad gäller skadeskyddets avgränsning i rummet synes det även vara möjligt och lämpligt att tillämpa de regler som finns i MEF. UFV är dock medveten om att MEF regler ifråga om skadeskyddets territoriella giltighet behöver preciseras och moderniseras. Som redovisats i sammanställningen ovan innehåller MEF den garantiregeln att den årliga arbetsförtjänsten inte får räknas till lägre belopp än två och en halv gånger basbeloppet vid skadeårets ingång. Garantiregeln har stor betydelse för värnpliktiga men för civilförsvarspliktiga torde en sådan motsvarande regel relativt sällan bli tillämplig. De allra flesta av dessa har förvärvsinkomster som uppgår till högre belopp än 18 250 kr/år (= 2,5 x 7 300:-) som utgör lägsta gräns för 1973. Undantag kan gälla för hushållsarbetande kvinnor, men för dessa finns redan en särskild garantiregel. Något hinder mot att tillämpa garantiregeln om två och en halv gånger basbeloppet vid beräkning av den årliga arbetsförtjänsten för civilförsvarspliktiga torde dock inte föreligga. UFV är för sin del närmast benägen förorda att sagda regel införs jämväl för de civilförsvarspliktiga. Det synes inte finnas skäl att bibehålla den nuvarande rätten enligt 1954 års förordning för civilförsvarspliktiga att erhålla skadeersättning före tjänstgöringens avslutande. En övergång till MEF regler om när ersättning skall börja utgå bedöms vara möjlig. I fråga om de olika ersättningsformerna bedöms i huvudsak oförändrade regler böra gälla. Något egentligt behov av att införa den särskilda sjukpenningen som gäller för värnpliktiga även på civilförsvarspliktiga föreligger inte. Jämförelse med värnpliktiga som fullgör repetitionsutbildning enligt värnpliktslagen talar också för att den särskilda sjukpenningen inte utvidgas till att omfatta civilförsvarspliktiga. SOU 1973:40

Ovan förordade förändringar av de civilförsvarspliktigas skadeskydd bör inte omfatta de befälsanställda. Den gällande förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret, är tillämplig på envar som under tjänstgöring i civilförsvaret (däri inbegripet utbildning och övning), när inte krig råder, ådrar sig skada som anges i förordningen. För befälsanställda är jämförelser med de värnpliktiga inte adekvat. I stället bör den befälsanställdes försäkringsskydd korrespondera med vad som gäller för krigsmaktens reservofficerare, dvs. lagen om yrkesskadeförsäkring bör tillämpas. Frivilliga flygkårernas frivilliga personal är under tjänstgöring inom civilförsvaret också inordnad under förordningen. Dessa frivilliga bör i stället likställas med övriga frivilliga inom totalförsvaret i skadeersättningshänseende. Riksförsäkringsverket har för vardera åren 1971 och 1972 utbetalat ersättning till ca 40 personer med tillämpning av förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada ådragen under tjänstgöring i civilförsvaret. De årliga kostnaderna beräknas under nämnda år ha utgjort 10 0 0 0 - 1 5 000 kr. De av UFV här förordade utvidgningarna av skadeskyddet torde inte medföra några märkbara kostnadsökningar. Sammanfattningsvis föreslår UFV att de civilförsvarspliktiga ges i huvudsak samma försäkringsskydd vid skada och sjukdom som det MEF ger. Någon separat lagstiftning för civilförsvarspersonalen i detta avseende är enligt UFV uppfattning inte längre motiverad. Med undantag för det särskilda sjukpenningskyddet bör för de civilförsvarspliktiga tillämpas i huvudsak de regler som gäller för värnpliktiga. Genom beslut den 30 april 1971 bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för socialdepartementet att tillkalla högst sju sakkunniga för att företa översyn av yrkesskadeförsäkringen. De utredningsmän som med stöd av detta bemyndigande tillkallades av departementschefen den 27 maj 1971 har antagit benämningen yrkesskadeförsäkringskommittén. Kommittén har enligt sina direktiv i 9-SOU

1973:40

uppdrag att göra en fullständig genomgång av hela lagstiftningen om yrkesskadeförsäkringen inklusive de olika försäkringar som grupperar sig kring denna. Detta innebär att yrkesskadeförsäkringskommittén kommer att se över även skadeskyddet för civilförsvarspliktiga och värnpliktiga. Vid bifall till UFV förslag bör därför genomförandet därav tas upp till närmare övervägande av yrkesskadeförsäkringskommittén.

8.3.2 Det särskilda olycksfallsskyddet m. m. Bestämmelserna om särskilt olycksfallsskydd, för vilka en redovisning lämnats i avsnitt 3.4.6, gäller i vad avser civilförsvarspliktig personal dels under föreskriven tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret, som fullgörs efter inskrivning i civilförsvaret, och dels under tjänstgöring vid krigsmakten enligt lagen (1952:269) om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten. Civilförsvaret anordnas dels som allmänt civilförsvar och dels som verkskydd (civilförsvarslagen 7 §). Ovanstående bestämmelser synes innebära att civilförsvarsplikt ig personal under föreskriven tjänstgöring inom verkskyddet står utanför det särskilda olycksfallsskyddet. Begränsningsregeln i kungörelsen om särskilt olycksfallsskydd har samma lydelse som den i kungörelsen om grupplivförsäkring åt värnpliktiga m. fl. Att den senare undantar verkskyddspersonalen torde sammanhänga med att den av arbetsgivaren bekostade tjänstegrupplivförsäkringen skall gälla. Ifrågavarande tjänstegrupplivförsäkring ger i huvudsak samma ersättning som utgår enligt kungörelsen om grupplivförsäkring åt värnpliktiga. Enligt vad UFV inhämtat genom bl. a. Svenska arbetsgivareföreningen och vissa försäkringsbolag är det emellertid inte alltid fallet att arbetsgivaren också har en kollektiv olyckfallsförsäkring för sina anställda och om sådan finns omfattar den kanske inte olycksfall som inträffar under tjänstgöring vid civilförsvarets utbildningsanläggningar. Enhetliga regler bör gälla för alla civilför129

svarspliktiga under föreskriven tjänstgöring inom civilförsvaret och krigsmakten. UFV föreslår sålunda att även civilförsvarspliktiga tillhörande verkskyddet omfattas av det särskilda olycksfallsskyddet. Huvudregeln för inskrivning i verkskydd är den att de som har sin huvudsakliga sysselsättning i den anläggning eller byggnad för vilket verkskyddet är upprättat skall ifrågakomma för inskrivning. Men civilförsvarskungörelsen medger att även annan person må inskrivas då särskilda skäl föranleder det. Detta kan bli aktuellt t. ex. under civilförsvarsberedskap. Det kan undantagsvis inträffa att en sådan utomstående person som inkallas till exempelvis verkskyddsövning inte heller har annan anställning eller har anställning som inte är förenad med grupplivförsäkringsskydd. Nuvarande regler för grupplivförsäkring av civilförsvarspliktiga medför att en sådan person kan ställas helt utan grupplivförsäkringens skydd vid civilförsvarstjänstgöring. Detta är inte tillfredsställande. UFV föreslår att den som deltar i civilförsvarstjänstgöring inom verkskyddet utan att vara anställd vid företaget erhåller samma grupplivförsäkringsskydd som övriga civilförsvarspliktiga. Vad UFV här anfört gäller även det särskilda olycksfallsskyddet. UFV har i betänkandet Värnpliktsförmåner behandlat frågan om de värnpliktigas m. fl. ansvar för vållande av skada under militärtjänstgöring. Med åberopande av att reglerna i skadeståndslagen (1972:207) om principalansvar är tillämpliga även när skada vållas av värnpliktig och vapenfri tjänstepliktig ansåg sig UFV sakna anledning att föreslå någon form av ansvarsförsäkring för värnpliktiga. Då skadeståndslagen i 5 kapitlet 8 § uttryckligen upptar bl. a. "värnpliktiga och andra som fullgör i lag föreskriven tjänstgöring", bedöms inte heller civilförsvarspliktig personal ha behov av särskild ansvarighetsförsäkring.

II

Beredskap och krig

9 De civilförsvarspliktigas m. fl. nuvarande tjänstgöringsskyldighet och förmåner under beredskap och krig

UFV har i uppdrag att se över de civilförsvarspliktigas förmåner under beredskap och krig. Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Kungl. Maj:t förordna att civilförsvaret skall inta förstärkt beredskap (civilförsvarsberedskap) inom riket eller del därav.

9.1 De civilförsvarspliktigas ringsskyldighet

m. fl. tjänstgö-

9.1.1 Civilförsvarspliktigas tjänstgöring i civilförsvaret Civilförsvarslagen (1960:74 med ändringar) föreskriver att under tid då civilförsvarsberedskap råder, skall civilförsvarsplikt fullgöras i den omfattning som är nödvändig med hänsyn till fientlig verksamhet eller fara därför samt till behovet av utbildning och övning i civilförsvarstjänst. Tjänstgöringsskyldigheten under civilförsvarsberedskap är inte inskränkt till bara inskriven personal utan gäller även civilförsvarspliktiga som inte är inskrivna i fred. Beredskapshöjande åtgärder kan behöva vidtas inom civilförsvaret i ett skärpt läge redan innan beslut om civilförsvarsberedskap meddelats. Om det är nödvändigt med hänsyn till försvarsberedskapen äger Kungl. Maj.t därför förordna att civilförsvarsplikt skall fullgöras även under tid då civilförsvarsberedskap inte råder. I sådant fall får dock SOU 1973:40

värnpliktig som är inskriven i civilförsvaret tas i anspråk sammanlagt högst 180 dagar och annan civilförsvarsplikt ig sammanlagt högst 30 dagar. Ianspråktagande av personal med civilförsvarsplikt för beredskapstjänstgöring avses komma i fråga endast när det är oundgängligen nödvändigt för att civilförsvaret skall kunna fullgöra sina beredskapsuppgifter. Föredragande departementschef framhöll i propositionen (1970:59) med förslag till ändring i civilförsvarslagen, att i första hand bör undersökas möjligheterna att ta i anspråk värnpliktiga som är inskrivna i civilförsvaret men i viss utsträckning skall också befälsanställda och frivilliga kunna utnyttjas. Civilförsvarspliktiga i allmänhet torde därför i relativt begränsad omfattning behöva inkallas till denna form av beredskapstjänstgöring.

9.1.2 Civilförsvarspliktigas krigsmakten

tjänstgöring vid

Den i civilförsvarslagen stadgade civilförsvarsplikten avser endast tjänstgöring i civilförsvaret. Under beredskapstillstånd och krig är det emellertid av betydelse att kvinnor och män som inte är värnpliktiga i erforderlig omfattning kan åläggas att tjänstgöra på sådana poster inom krigsmakten att krigstjänstgöringsskyldiga vapenföra män frigörs för vapentjänst i egentlig mening. Av detta 131

skäl har tillkommit en lag om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten (1952:269). Föredragande departementschef framhöll även i propositionen (nr 181) med förslag till nämnda lag att det är viktigt att värnpliktiga, som inte är vapenföra och som med hänsyn till utbildning och kvalifikationer gör det totala försvaret väsentlig större nytta utanför än inom krigsmakten, kan frigöras från tjänstgöring vid krigsmakten genom att andra än värnpliktiga rycker in på deras platser där. Lagen innebär att om riket är i krig skall civilförsvarslagens bestämmelser om skyldighet att fullgöra tjänstgöring i civilförsvaret (civilförsvarsplikt) i den utsträckning Kungl. Maj:t bestämmer ha motsvarande tillämpning beträffande tjänstgöring vid krigsmakten i luftbevaknings-, signal-, sjukvårds-, handräcknings eller expeditionstjänst eller annan därmed jämförlig tjänst, som inte är förenad med egentliga stridsuppgifter. Under beredskapstillstånd kan Kungl. Maj:t förordna att skyldigheten att tjänstgöra vid krigsmakten skall föreligga för civilförsvarspliktig. Förordnandet skall underställas riksdagen. Uttagning kan ske redan i fredstid men någon särskild utbildning för denna tjänstgöring genomgås ej i fredstid. Närmare bestämmelser för civilförsvarspliktigas tjänstgöring vid krigsmakten finns meddelade i en tillämpningskungörelse till lagen (1953: 21). Civilförsvarskungörelsen föreskriver, att personal som krigsplacerats för fullgörande av ordnings- och bevakningstjänst skall, då riket är i krig, vara skyldig att i anslutning till uppgifterna inom tjänstegrenen utöva även sådan försvarsverksamhet som eljest åvilar krigsmakten.

9.1.3 Tjänstgöring i kommunal anställning Civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd, i civilförsvaret inskriven personal fullgör under civilförsvarsberedskap, skall anses fullgjord i den kommunala anställningen, om arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag. 132

9.1.4 Tjänstgöring för befälsanställda Befälsanställd är skyldig att tjänstgöra i civilförsvaret under civilförsvarsberedskap och under tid då värnpliktiga tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet. Även under annan tid är befälsanställd skyldig att tjänstgöra i civilförsvaret om det är nödvändigt med hänsyn till civilförsvarsberedskapen. I sådant fall får dock den befälsanställde tagas i anspråk sammanlagt högst 180 dagar.

9.2 Förmåner vid tjänstgöring 9.2.1 Krigsavlöning 9.2.1.1 1962 års avlöningskungörelse Bestämmelserna i angivna kungörelse (1962:619 med ändr.) skall tillämpas i den mån inte särskilda föreskrifter, avsedda för civilförsvarsberedskap eller tid, då beredskapsövning må anordnas vid krigsmakten, i stället skall tillämpas. Sådana särskilda föreskrifter har inte utfärdats. Avlöningskungörelsen har sålunda den begränsningen att den närmast åsyftar fredsförhållanden. I den mån särskilda för beredskapstillstånd eller krig avsedda bestämmelser skall tillämpas gäller inte avlöningskungörelsen. En närmare redovisning av kontant- och naturaförmåner enligt nämnda kungörelse har lämnats i avsnitt 3.4 till vilket får hänvisas.

9.2.1.2 Frågan om militärt krigsavlöningsreglemente 1958 års riksdag beslutade (prcp. 147) bemyndiga Kungl. Maj:t att bl. a. utfärda krigsavlöningsbestämmelser i huvudsaklig överensstämmelse med vad i nämnda proposition förordats. Riksdagsbeslutet innebar att vissa huvudgrunder för avlöningsförmånernas avvägning redovisades och att Kungl. Maj: t med iakttagande av angivna grunier bemyndigades att utfärda och besluta cm ändring i författningarna m. m. SOU 1973:40

9.2.2 Familjesocialt stöd Huvudgrunderna innebar enligt riksdagens beslut bl. a. följande beträffande de till9.2.2.1 Familjebidrag tänkta krigsavlöningsbestämmelsernas utFamiljebidragsförordningen (1946:99 med formning. Angivna bestämmelser bör i prinändringar) är för civilförsvarspliktiga cip äga tillämpning på militär och civilmilitär tillämplig även vid tjänstgöring under civilpersonal vid försvaret på motsvarande sätt försvarsberedskap och vid tjänstgöring för som 1945 års krigsavlöningsreglemente. beredskapsövning i den mån tjänstgöringen (Detta har ej trätt i kraft.) Dock bör även fullgörs före det kalenderår under vilket den civilförsvarspliktig personal, som tages i ancivilförsvarspliktige fyller 48 år och tjänstgöspråk för tjänstgöring vid krigsmakten, omringen jml. 20 § civilförsvarslagen inte skall fattas av bestämmelserna. Bestämmelserna anses fullgjord i kommunal anställning. bör meddelas inte bara för krigstillstånd utan Vid krig eller eljest under särskilda förhåläven för beredskap. För krigstillstånd tilllanden äger Kungl. Maj: t föreskriva att visst lämpliga bestämmelser bör utformas med stadgande i denna förordning tills vidare inte absolut tonvikt på enkelhet och lätt illa mpligskall äga tillämpning. Bestämmelserna i förhet. Avkall måste härvid göras på vissa av de ordningens 20 § om hemortslön gäller inte principer, som är grundläggande för fredsavcivilförsvarspliktiga. löningsbestämmelsernas utformning, och en mera schablonmässig avvägning av förmånerna eftersträvas. 9.2.2.2 Krigshjälp De för krig tillämpliga avlöningsbestämmelserna torde böra utformas så att avlö- I den mån familjebidragsförordningen på ningen utgår i form av krigslön och särskilda grund av krigsförhållanden inte kan tillämpas kan krigshjälp enligt lagen om krigshjälp förmåner. Krigslönen skall för fast anställd personal utgå i form av månadslön och ter- (1964:47 ändr. 1971:901) utgå i stället. Laminslön samt för värnpliktiga i form av gen om krigshjälp, som ersatte 1940 års enbart terminslön. Terminslönen bör ankny- förordning om utrymningshjälp, träder i tilltas till tjänstegrad (tjänsteklass). Beträffande lämpning vid krig automatiskt och vid krigskontanta avlöningsförmåner vid sidan av lö- fara efter förordnande av Kungl. Maj:t. Förnen bör gälla förenklade regler. I vissa fall ordnandet skall underställas riksdagen. Krigsbör förmånerna bortfalla. Rätten till fri hjälp utgår till den, som på grund av krigsskada, utrymning eller andra med krig eller transport, fri inkvartering och förplägnad bör gälla vid inställelse- och tjänsteresor krigsfara sammanhängande förhållanden sakävensom för resor vid krigsledighet. Bekläd- nar tillgängliga medel till sitt livsuppehälle nad och utrusning erhålls såsom lån. Fri eller till erforderlig vård och vars hjälpbehov inte tillgodoses på annat sätt. sjukvård bör åtnjutas. Krigshjälp utges i form av kontant bidrag För beredskapstillstånd erfordras inte så stora avvikelser från fredsavlöningsbestäm- eller, när hjälpbehovets art eller andra förhålmelserna som i fråga om bestämmelserna för landen föranleder därtill, som naturahjälp. Krigshjälpen skall vara behovsprövad men krig. Vissa förenklingar bör dock genomKungl. Maj:t skall kunna förordna om icke föras. Frågan om militärt krigsavlöningsregle- behovsprövad krigshjälp under viss kortare tid till den som på grund av krigsskada eller mente har varit föremål för utredning av utrymning lämnat sin bostad. Krigshjälpen dåvarande krigsavlöningsberedningen, som lämnas enligt av Kungl. Maj:t fastställd taxa. avlämnat två promemorior (se UFV betänNågra särskilda regler i fråga om behovsprövkande Värnpliktsförmåner, sid. 43). Genom ning gäller inte för civilförsvarspliktiga eller beslut av 1965 års riksdag har förhandlingsvärnpliktiga utan rätten till krigshjälp berätt införts för statligt anställdas löneförmådöms för dem efter de allmänna grunderna. ner m. m. fr. o. m. den 1 januari 1966. SOL" 1973:40

Möjligheterna att erhålla krigshjälp är oberoende av om den civilförsvarspliktige är i eller över värnpliktsåldern. 9.2.3 Kommunalanställdas förmåner Personal, som jämlikt 20 § civilförsvarslagen fullgör civilförsvarstjänstgöring i kommunal anställning bibehåller under tjänstgöringen sina ordinarie avlöningsförmåner. Vid sådan tjänstgöring utgår inte annan förmån enligt 1962 års avlöningskungörelse än utbildningspremie, fria resor m. m., förplägnad och inkvartering. Det åligger vederbörande kommun att svara för avlöning och annan ersättning till denna personal.

9.2.4 Förmåner för befälsanställda Befälsanställdas förmåner överensstämmer i huvudsak med de förmåner som tillkommer reservofficerare vid krigsmakten. Förmånerna för de befälsanställda under beredskap och krig regleras genom kungörelsen om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation (1962:578 med ändringar). Ifrågavarande bestämmelser skall tillämpas i den mån inte särskilda föreskrifter, avsedda för civilförsvarsberedskap eller tid, då värnpliktiga tas i anspråk för rikets försvar eller säkerhet eller då beredskapsövning må anordnas vid krigsmakten, i stället skall tillämpas. Sådana särskilda föreskrifter har inte utfärdats.

134 SOU 1973:40

1954 års värnpliktsavlöningsutrednings betänkande med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap och krig m. m. samt remissyttrandena däröver

Den 28 november 1962 avgav 1954 års värnpliktsavlöningsutredning ett betänkande (stencil In 1962:16) med förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga under beredskap och krig m. m. Chefen för försvarsdepartementet har genom beslut den 7 juni 1971 överlämnat ifrågavarande betänkande jämte yttranden däröver till UFV för att tas i beaktande vid fullgörande av utredningens uppdrag. Med anledning härav redovisas i det följande värnpliktsavlöningsutredningens förslag och remissyttrandena däröver i sammandrag. Yttranden har avgivits av statskontoret, civilförsvarsstyrelsen, överbefälhavaren, försvarets civilförvaltning, socialstyrelsen, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Uppsala, Östergötlands, Gotlands, Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Västernorrlands, Jämtlands och Norrbottens län. Yttranden har därjämte avgivits av Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges akademikers centralorganisation, Statstjänstemännens riksförbund samt Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund. Som bilaga till värnpliktsavlöningsutredningens förutnämnda betänkande har fogats dess samtidigt avgivna betänkande med förslag rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig m. m. (stencil Fö SOU 1973:40

1962: 1). Enär sistnämnda betänkande togs upp till behandling vid riksdagsbeslutet om lagen om krigshjälp (se prop. 1964:5) lämnar UFV i detta sammanhang inte någon redovisning av detsamma. Värnplikt savlöningsutr ed ningen har i sitt betänkande indelat de civilförsvarspliktiga i två huvudgrupper, befälsanställda och övriga civilförsvarspliktiga. Vid sin redovisning av utredningens förslag och remissyttrandena däröver har UFV emellertid skilj t mellan befälsanställda och civilförsvarspliktiga. Enligt kungörelsen om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation (1962: 578) är nämligen befälsanställd under anställningstiden befriad från fullgörande av civilförsvarsplikt.

10.1 Värnpliktsavlöningsutredningens förslag rörande förmåner för civilförsvarspliktiga De civilförsvarspliktiga utgörs av dels värnpliktiga med uppskov, vilka tillförts civilförsvaret, dels civilförsvarspliktiga som inte är värnpliktiga. Värnpliktsavlöningsutredningen framhåller att beträffande de värnpliktiga med uppskov har det då det gäller fredsavlönings- och familjebidragsförmåner ansetts naturligt att de i allt väsentligt likställs med värnpliktiga, vilka fullgör värnpliktstjänstgöring. I princip anser utredningen att detsamma bör gälla i fråga om avlöningsförmåner 135

och familjeförsörjning under beredskap och krig. För värnpliktiga vid krigsmakten avses särskilda avlöningsföreskrifter skola utfärdas dels för beredskap och dels för krigstillstånd. Någon direkt motsvarighet till civilförsvarspliktiga, som inte är värnpliktiga, finns inte inom krigsmakten. Värnpliktsavlöningsutredningen erinrar om att i fråga om fredsbestämmelserna har för denna personalkategori huvudprincipen varit den, att förmånerna bestäms på samma sätt som för de civilförsvaret tillförda värnpliktiga. Enligt utredningens mening bör samma princip vinna tillämpning även då det gäller förmånerna under krigs- och beredskapstillstånd. Värnpliktsavlöningsutredningen framhåller att så vitt den kunnat finna, föreligger inga skäl att under krig - och knappast heller under beredskapstillstånd - bibehålla den särställning för civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern som under fredstid finns genom civilförsvarspenningen. Under krig bör därför enligt utredningen denna personalkategori i förmånshänseende behandlas som övriga civilförsvarspliktiga. Under beredskapstillstånd bör i varje fall en möjlighet finnas att när förhållandena därtill föranleder övergå till en sådan behandling. Beträffande näringsbidraget enligt familjebidragsförordningen har utredningen i sitt betänkandet med förslag rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig m. m. förordat, att detsamma icke skulle utgå för tid då lagen om krigshjälp tillämpas, dvs. i krig och under vissa förutsättningar vid krigsfara, samt att vid beredskapstillstånd i övrigt borde övervägas huruvida icke detsamma skulle indragas. Av det ovan anförda följer, att enligt värnpliktsavlöningsutredningens uppfattning samma avlöningsföreskrifter bör gälla både i krig och vid krigsberedskap för civilförsvaret tillförda värnpliktiga och för övriga civilförsvarspliktiga samt att dessa avlöningsföreskrifter i huvudsak bör överensstämma med krigsavlöningsbestämmelserna respektive beredskapsavlöningsbestämmelserna för de värnpliktiga tillhörande krigsmakten, i vad sistnämnda bestämmelser angår möjligen 136

med det undantaget att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern under vissa förhållanden eventuellt skall kunna bibehålla förmånen av civilförsvarspenning. Utredningen har funnit det tveksamt om särskilda avlöningsföreskrifter erfordras för övriga civilförsvarspliktiga under tillstånd då beredskapsavlöningsbestämmelser tillämpas för krigsmaktens personal. Kravet på jämställdhet med de värnpliktiga vid krigsmakten, för vilka beredskapsavlöningsförmånerna torde komma att ganska avsevärt skilja sig från fredsförmånerna, har föranlett utredningen att stanna för att särskilda föreskrifter bör finnas. Under fredsförhållanden skall enligt utredningen en förutsättning för åtnjutande av andra förmåner än fria resor vara, att tjänstgöringen omfattar minst sju timmar. Samma regel bör gälla också under beredskap och krig. Utredningen menar att även under dylika förhållanden torde nämligen tjänstgöring av kortare varaktighet kunna förekomma. Krigs- och beredskapsföreskrifter för övriga civilförsvarspliktiga bör enligt utredningen utarbetas jämsides med motsvarande föreskrifter för krigsmakten. I den mån del av avlöning tillhandahålls civilförsvarspliktigas anhöriga bör samma utbetalningssystem som vid krigsmakten användas. Erforderliga bemyndiganden torde enligt utredningen böra utverkas av riksdagen. Vad ovan sagts om de civilförsvarspliktigas avlöningsförmåner bör enligt värnpliktsavlöningsutredningens uppfattning även gälla anordningarna för försörjning av de civilförsvarspliktigas anhöriga. För beredskaps- och krigsförhållanden har utredningen i betänkandet med förslag rörande hjälpåtgärder för de värnpliktigas anhöriga under krig m. m., förordat att familjebidrag - med förbehåll för näringsbidrag - skall utgå i fredstida former intill dess på grund av krig eller krigsfara lagen om krigshjälp träder i tillämpning för att då ersättas av krigshjälpen. Enligt värnpliktsavlöningsutredningen borde krigshjälpen till de värnpliktigas närmaste anhöriga utgå utan behovsprövning. Riksdagen har sedermera beslutat att särskilda beSOL 1973:40

hovsprövningsregler inte skall gälla för värnpliktigas anhöriga (se 9.2.2.2). Utredningen föreslår, att samma regler skall gälla i fråga om familjebidrag till civilförsvarspliktiga, som avlönas i likhet med värnpliktiga, respektive krigshjälp till sådana civilförsvarspliktigas anhöriga. Familjebidrag skall under fredstjänstgöring utgå till civilförsvarspliktiga först vid tjänstgöring minst sex dagar i följd (enligt då gällande bestämmelser). Under beredskapstjänstgöring torde enligt utredningen det inte vara befogat att behålla en sådan begränsning utan torde därvid — liksom förhållandet är i fråga om värnpliktiga - rätt till familjebidrag böra föreligga för varje tjänstgöringsdag. Såsom tjänstgöringsdag bör dock räknas endast dag, varunder minst sju timmar i följd tagits i anspråk för tjänstgöring. Utredningen anser att vad den föreslår beträffande civilförsvarspliktiga inte bör gälla sådan civilförsvarstjänstgöring, som kommunalt anställd, i civilförsvaret inskriven personal fullgör under civilförsvarsberedskap och som skall anses vara fullgjord i den kommunala anställningen, om arbetsuppgifterna är av samma eller liknande slag. Detsamma anser utredningen vara förhållandet beträffande sådan personal i befälsställning vid civilförsvaret, som fullgör vissa arbetsuppgifter icke på grund av civilförsvarsplikt utan såsom ett anställningsåtagande mot särskild ersättning. De för civilförsvarspliktiga föreslagna bestämmelserna anser utredningen vidare inte bör gälla sådana civilförsvarspliktiga, vilka med stöd av lagen om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten tas i anspråk för tjänstgöring där. Dessa avses nämligen underkastas beredskaps- och krigsavlöningsföreskrifterna för krigsmakten. För civilförsvarspersonal, som krigsplaceras för tjänstgöring inom tjänstegrenen ordnings- och bevakningstjänst, äger Kungl. Maj:t förordna att då riket är i krig, skyldighet skall föreligga att i anslutning till tjänstegrenen åliggande uppgifter utöva jämväl sådan försvarsverksamhet, som eljest åvilar krigsmakten. Dylik personal tillhör under krig krigsmakten. SOU 1973:40

Värnpliktsavlöningsutredningen framhåller att detta dock inte innebär att personalens tillhörighet till civilförsvaret upphör utan personalen kommer att tillhöra båda försvarsorganisationerna. I avlöningshänseende bör de dock behandlas såsom civilförsvarspliktiga. Så bör enligt utredningen även — i analogi med krigsmaktens krigsfrivilliga, vilka avlönas såsom värnpliktiga — ske beträffande icke civilförsvarspliktiga, som inskrivs enligt 17 § tredje stycket civilförsvarslagen, samt andra frivilliga inom civilförsvaret, som där tas i anspråk på liknande sätt som krigsmaktens krigsfrivilliga. I fråga om de civilförsvarspliktiga, vilka tjänstgör i verkskyddet, föreslår värnpliktsavlöningsutredningen att arbetsgivaren under beredskaps- och krigsförhållanden bör utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet enligt samma principer som skall tillämpas vid av arbetsgivaren anordnad utbildning i fred. Utredningen erinrar om att i den mån verkskydd tas i anspråk för uppgifter som inte rör den anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, kan gottgörelse för utgiven ersättning utgå enligt 51 § civilförsvarslagen.

10.2 Värnpliktsavlöningsutredningens förslag rörande förmåner för befälsanställda Värnpliktsavlöningsutredningen anser i princip att de befälsanställda inom civilförsvaret under beredskap och krig i avlöningshänseende bör likställas med krigsmaktens reservofficerare under motsvarande förhållanden. Utredningen ställer sig dock tveksam till huruvida särskilda avlöningsbestämmelser erfordras för de befälsanställda inom civilförsvaret under tid då krigstillstånd inte råder men beredskap likväl påbjudits. Utredningen kommer dock närmast fram till att om beredskapsavlöningsbestämmelserna för reservofficerare kommer att uppvisa avsevärda skillnader i förhållande till fredsavlöningsbestämmelserna för dessa bör likväl även för befälsanställda tillskapas beredskapsföreskrifter så lika krigsmaktens motsvarande bestämmelser som förhållandena medger. Värnpliktsavlöningsutredningen föreslår 137

vidare att — jämsides med att krigsavlönings- 10.3.1 Allmänna synpunkter bestämmelser slutligt utarbetats för krigsmakten — särskilda krigsavlöningsföreskrifter Överbefälhavaren understryker i sitt yttranav i huvudsak samma innehåll färdigställs för de vikten av att - utöver regler för den de befälsanställda. Vissa avvikelser från krigssocialvårdande verksamheten under krig maktens föreskrifter torde bli oundvikliga slutgiltig ställning snarast tas i frågan om med hänsyn till olikheter i organisation och militärt och civilt krigsavlöningsreglemente tjänstgöringsförhållanden m. m. Krigsavlöså att dessa föreskrifter kan bli tillgängliga. ningsföreskrifter för de befälsanställda bör Intill dess kan nödvändig krigsplanering ske träda i tillämpning vid samma tidpunkt som endast i begränsad omfattning, vilket överbefälhavaren finner vara otillfredsställande från motsvarande föreskrifter för krigsmakten. beredskapssynpunkt. Liknande synpunkter Frågan om utbetalning av del av den befälsframförs av länsstyrelsen i Östergötlands län. anställdes avlöningsförmåner till hans anhöriLänsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län ga bör lösas i stort sett efter samma understryker angelägenheten av att det av riktlinjer, som kommer att gälla för fast utredningen redovisade kravet på enkla och anställda vid krigsmakten. lättillämpliga bestämmelser beaktas vid lönebestämmelsernas utformning. Länsstyrelsen i 10.3 Sammanställning av remissyttrandena Norrbottens län betonar att det är betydelsefullt att den i fredstid väl utvecklade rutinen Samtliga remissorgan, som avgivit yttrande i i fråga om ersättningar av olika slag får ärendet, ansluter sig till huvudprinciperna i tillämpas orubbad så länge förhållandena det värnpliktsavlöningsutredningens betänkande medger. Det är enligt länsstyrelsen också nämligen att i förmånshänseende principiellt uppenbart att när krigshandlingar inletts mot jämställa civilförsvarspersonalen med motvårt land sådana förhållanden snabbt torde svarande kategorier inom krigsmakten. Reinträda, som bryter rutinen och leder till att missinstanserna tillstyrker sålunda att befälsde vanliga formerna inte längre kan tillämanställda inom civilförsvaret jämställs med pas. För sådana fall är det otvivelaktigt krigsmaktens reservpersonal och de civilförnödvändigt att hjälp- och bidragsformer, vilsvarspliktiga med värnpliktig personal inom krigsmakten. En del remissinstanser redovi- ka är så enkla att de kan skäligen beräknas fungera även i de svåraste lägen och samtisar dock avvikande uppfattningar till vissa digt bereda medborgarna ett rimligt bistånd, enskildheter i utredningens förslag. Detta är förberedda. Länsstyrelsen finner utredgäller huvudsakligen frågan om de civilförningens skäl att föreslå ett utnyttjande av svarspliktiga över värnpliktsåldern bör bibekrigshjälpen vid dylika situationer vara väl hålla rätten till civilförsvarspenning samt om motiverade. behovet av särskilda avlöningsbestämmelser för civilförsvarspersonalen i förhållande till krigsmaktens personal. Med hänvisning till vad tidigare sagts rörande riksdagens beslut 1964 om lagen om krigshjälp redovisas i detta sammanhang inte synpunkter och förslag som några remissinstanser lämnat på frågan om särskilda behovsprövningsregler för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga vid tillämpning av lagen om krigshjälp.

10.3.2 Civilförsvarspliktigas förminer Försvarets civilförvaltning anser att utredningens förslag, att värnpliktiga med uppskov och civilförsvarspliktiga i eller under värnpliktsåldern under beredskap och krig i fråga om såväl avlöningsförmåner som familj ef örsörj ning i princip likstäLs med de värnpliktiga inom krigsmakten, är riktigt. Sålunda delar ämbetsverket bl a. utredningens uppfattning, att det under beredskapstjänstgöring inte torde vara Defogat att SOL 1973:40

bibehålla den fredstida föreskriften om rätt till familjebidrag först vid tjänstgöring om minst sex dagar i följd. (Denna regel har sedermera tagits bort i fredsbestämmelserna.) Beträffande de civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern, vilka under tjänstgöring (utbildning) i fred gottgöres med civilförsvarspenning, tillstyrker civilförvaltningen att dessa under krig och eventuellt även under beredskapstillstånd skall behandlas såsom övriga civilförsvarspliktiga. Civilförvaltningen understryker dock att man för ifrågavarande personalkategori under beredskapsförhållanden i det längsta bör undvika att övergå till övriga civilförsvarspliktigas förmånsbestämmelser. Svenska arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund tillstyrker i gemensamt yttrande att i princip samma förmåner i krig bör utgå till civilförsvarspliktiga som till motsvarande personal inom krigsmakten. Organisationerna framhåller att denna princip kan sägas vara en följd av ersättningsbestämmelserna för fredstjänstgöring i civilförsvaret. Vad principen i praktiken kommer att innebära för olika kategorier av civilförsvarspliktiga går enligt organisationerna inte att överblicka, eftersom krigsavlöningsbestämmelser för krigsmakten ännu inte föreligger. Organisationerna framhåller att de därför inte kan framföra några detaljsynpunkter i frågan. Vad angår de kommande bestämmelserna om verkskyddspersonalens förmåner, anser de att dessa bör innehålla en sådan begränsning, att arbetsgivaren inte blir skyldig att utge högre ersättning till en person då han tjänstgör i verkskyddet än då han utför arbete för arbetsgivarens räkning. Svenska stadsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Sveriges akademikers centralorganisation samt Statstjänstemännens riksförbund tillstyrker, utan närmare synpunkter, utredningsförslaget. Öv erståthållarämbetet finner det principiellt riktigt att de civilförsvarspliktiga under krig och beredskap avlönas efter samma bestämmelser som gäller för de civilförsvaret tillförda värnpliktiga. Ämbetet finner inte skäl föreligga, att låta civilförsvarspliktiga SOU 1973:40

över värnpliktsåldern behålla civilförsvarspenning. Kraven på enkelhet och lättillämplighet av gällande avlöningsbestämmelser talar enligt överståthållarämbetet för att denna förmån slopas och att alla civilförsvarspliktiga erhåller förmåner efter ensartade principer. Ämbetet finner inte tillräckliga skäl föreligga att låta de civilförsvarspliktiga som enligt särskilda bestämmelser tas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten övergå till för krigsmakten gällande avlöningsbestämmelser. Länsstyrelsen i Uppsala län tillstyrker - liksom bl. a. länsstyrelsen i Östergötlands län - att samma förmåner som föreslås för de värnpliktigas familjer utgår till de civilförsvarspliktigas anhöriga. Länsstyrelsen i Uppsala län anser även att civilförsvarspenning ur rättvisesynpunkt bör utgå till civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser i frågan om utgivande av civilförsvarspenningen, att den bör sammankopplas med hur det under denna tid förfares med näringsbidraget till de värnpliktiga. Om näringsbidrag under krig skall utgå till värnpliktiga bör enligt länsstyrelsens mening även civilförsvarspenning utgå till de civilförsvarspliktiga som inte är värnpliktiga. Statskontoret tar också upp förslaget att civilförsvarspliktiga över värnpliktsåldern under vissa förhållanden eventuellt skulle kunna i ett krigsberedskapsläge bibehålla sin särställning i ersättningshänseende. Statskontoret ifrågasätter om inte en undantagsregel i ämnet lämpligen skulle kunna anknytas till krigshjälpssystemet på så sätt, att undantagsregeln endast skulle gälla intill dess sagda system träder i tillämpning. Länsstyrelsen i Jämtlands län delar däremot inte utredningens åsikt att civilförsvarspenning för civilförsvarspliktiga, som inte är värnpliktiga, skall slopas i krig och under vissa beredskapsförhållanden. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund framhåller vikten av samordning mellan totalförsvarsgrenarna. Förbundet framhåller vidare att det ur rättvisesynpunkt kan synas rimligt, att personal, som under krig och beredskap fullgör sin civilförsvarsplikt vid ett företag, inte får bättre förmåner än 139

de, som är i det allmännas tjänst. Ur andra synpunkter kan det enligt förbundet emellertid vara naturligt att arbetsgivaren lika väl betalar ut avtalsenlig lön till den personal vid företaget, som tjänstgör inom verkskyddet, likaväl som till annan personal.

10.3.3 Befälsanställdas förmåner De remissorgan som särskilt uttalat sig i frågan om de befälsanställdas förmåner, nämligen försvarets civilförvaltning, överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Östergötlands län, Malmöhus län, Göteborgs och Bohus län, Jämtlands län samt Tjänstemännens centralorganisation och Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund, tillstyrker att de befälsanställda under beredskap och krig i avlöningshänseende likställs med krigsmaktens reservofficerare. Enligt försvarets civilförvaltnings uppfattning bör, därest särskilda beredskapsavlöningsbestämmelser kommer att tillskapas för krigsmaktens reservofficerare, liknande bestämmelser också utfärdas för de befälsanställda. Överståthållarämbetet menar att, därest de för krigsmakten avsedda beredskapsavlöningsbestämmelserna kommer att uppvisa avsevärda skillnader i förhållande till avlöningsbestämmelserna för reservofficerare i fred, torde behov av särskilda bestämmelser föreligga även för de befälsanställda under dessa förhållanden. Avlöningsbestämmelserna under krig för befälsanställda bör utarbetas jämsides med krigsavlöningsbestämmelserna för krigsmakten så att bestämmelserna får i huvudsak samma innehåll. Länsstyrelsen i Malmöhus län uttalar att det saknas anledning antaga att eventuella olikheter i tjänstgöringens rörlighet mellan de befälsanställda och krigsmaktens reservofficerare blir så stora att de kan tillmätas avgörande betydelse för frågan om olikheter i förmånshänseende dem emellan. Länsstyrelsen i Göteborgsoch Bohus län framhåller, att de befälsanställda bör tillförsäkras minst samma förmåner som om de kvarstod i krigsmaktens tjänst.

ker betydelsen av att - med hänsyn till framtida rekrytering - krigsavlöningsföreskrifter för de befälsanställda blir så lika reservofficerarnas som möjligt. Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund tillstyrker att man under tid, då krigstillstånd inte råder men beredskap likväl påbjudits, inte har några särskilda bestämmelser för civilförsvarets del. Förbundet anser att flera skäl av teknisk-administrativ natur talar för en sådan ordning.

10.3.4 Övriga synpunkter m. m. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar att fredsavlöningsbestämmelserna för civilförsvarspliktiga inte är tillämpliga på civilförsvarschefer och distriktschefer. Länsstyrelsen framhåller att, även om dessa befattningshavare som regel är kommunal- och statsanställda (polis- och brandbefäl) och således kan bibehållas vid sina fredslöner, synes bestämmelser rörande avlöning av ifrågavarande befattningshavare under beredskap och krig vara erforderliga. Länsstyrelsen i Gotlands län ifrågasätter om inte de civilförsvarspliktigas rätt till fri förläggning och förplägnad borde komma till skriftligt uttryck. Länsstyrelsen i Norrbottens län understryker att spörsmålet om de bortflyttades skydd mot vräkning från bostaden i utrymningsorten och utmätning av bohaget därstädes bör lösas i anslutning till frågan om de förmåner, som skall kunna lämnas under extraordinära förhållanden.

Länsstyrelsen i Jämtlands län understry140

SOU 1973:40

11 UFV överväganden och förslag

11.1 Allmänna krav på

förmånssystemet

UFV har, som redovisats i avd I, funnit att det nu gällande förmånssystemet för civilförsvarspliktiga inte motsvarar de krav som i fredstid måste ställas på systemet. Som nackdelar med systemet anges bl. a. blandningen mellan befattningsanknutna och inkomstrelaterade ersättningar, att dagsersättningen är direkt beroende av de civilförsvarspliktigas ålder och kön och därigenom uppfattas som orättvis samt den långtgående uppdelningen på olika förmånsslag. Vidare har erfarenheterna visat att familjebidraget, som för närvarande utgår till civilförsvarspliktiga i värnpliktsåldern, är mindre lämpligt med de korta tjänstgöringsperioder som gäller för civilförsvarspersonalen. Angivna nackdelar i fredstid framträder i huvudsak även under beredskap och krig. Undantag gäller möjligen familjebidragssystemet, eftersom de korta tjänstgöringstiderna i fred inte gäller under beredskap och krig. Det vore knappast realistiskt att behålla det nuvarande systemet för beredskap och krig men inte för fred. Ett nytt förmånssystem för beredskaps- och krigstillstånd blir därmed erforderligt. Det kan konstateras att de i direktiven angivna kraven på ett förmånssystem bör uppfyllas även för beredskaps- och krigsförhållanden. Systemet måste vara enkelt och praktiskt men samtidigt uppfattas som rättSOU 1973:40

vist av de tjänstgörande och i övrigt positivt inverka på tjänstgöringen. Förmånssystemet skall vidare säkerställa social trygghet för förmånstagarna. Förhållandena under beredskap och krig ställer ytterligare krav på ett förmånssystem utöver de i fredstid aktuella. I avsnitt 9.2.1.2 har redovisats vissa huvudgrunder för avlöningsförmånernas avvägning, som 1958 års riksdag antog för de tilltänkta krigsavlöningsbestämmelser, vilka Kungl. Maj: t bemyndigades utfärda. Efter riksdagsbeslutet har den ändringen inträtt, att de statsanställdas löneförhållanden numera regleras genom avtal. För de civilförsvarspliktigas del har i riksdagsbeslutet endast angivits att huvudgrunderna skall vara direkt tillämpliga på de civilförsvarspliktiga som enligt särskild lag tas i anspråk för tjänstgöring inom krigsmakten. Enligt UFV uppfattning bör de i 1958 års riksdagsbeslut angivna huvudgrunderna dock kunna vara normgivande även för övriga civilförsvarspliktiga. Utformningen av civilförsvarsförmånerna är beroende av hur personalen under beredskap och krig avses grupperas och förläggas. Förhållandena är därvid olika för det allmänna civilförsvaret och verkskyddet. Den nya civilförsvarsorganisation, som riksdagen beslutade 1959, innebär att de lokala civilförsvarskårerna i princip skall grupperas i depåer utanför tätortsbebyggelse. Därigenom kan de undgå primärskador till följd av anfall 141

som riktas mot respektive civilförsvarsområdens tätorter. Särskilt i fråga om de större städerna blir avståndet från tätorten till förläggningsplatsen ofta förhållandevis stort. Dessa kårer hålls samlade i förläggning även under anfallslösa perioder. Vissa smärre civilförsvarsenheter förläggs dock inom eller i närheten av det egna räddningsområdet. Till följd av förläggningsförhållandena kan man inte räkna med att civilförsvarspersonalen i allmänna civilförsvaret som regel skall kunna fullgöra eget yrkesarbete vid sidan av sin civilförsvarstjänst. Detta gäller särskilt de regionala undsättningskårerna. Civilförsvarskårernas personal avses under beredskap och krig i princip helt tas i anspråk för civilförsvarstjänstgöring. Undantag kan gälla för landsbygden och mindre orter, där personalen under anfallslösa perioder normalt inte behöver vara koncentrerad i särskilda förläggningar. Verkskyddsuppgift kan i regel kombineras med ordinarie krigsviktig arbetsuppgift. Detta gäller i huvudsak dock inte bevakningsuppgift i verkskyddet. Särskilda regler kan därför behöva övervägas för verkskyddspersonalen.

11.2 Avvägning tjänstgöring

mot

övrig

totalförsvars-

Förhållandena under beredskap och krig innebär att totalförsvarsaspekten kommer i förgrunden vid utformningen av nytt förmånssystem. Utöver de ovan upptagna allmänna kraven på ett nytt system bedöms det nödvändigt att i än större grad än för fredsförhållandena avpassa förmånerna för civilförsvarspliktiga mot de förmåner som avses tillämpas för övriga kategorier, vilka under beredskap och krig tas i anspråk för obligatorisk eller frivillig tjänstgöring inom totalförsvarets olika sektorer. Totalförsvarets personalbehov under beredskap och krig tillgodoses genom olika pliktlagar. Dessa är - förutom civilförsvarslagen - värnpliktslagen, lagen om vapenfri tjänst, krigssjukvårdslagen 142

och tjänstepliktslagen. Särskilda bestämmelser gäller för värnpliktiga hemvärnsmäns skyldighet att vid beredskapstillstånd eller krigstillstånd tjänstgöra i hemvärnet. Förutom genom den personal som kan tas i anspråk med stöd av pliktlagarna tillgodoses totalförsvarets personalbehov genom att frivillig personal tecknar särskilt avtal med myndighet eller frivilligorganisation, varvid den frivillige förbinder sig att under längre eller kortare tid tjänstgöra vid militär eller civil totalförsvarsenhet. De olika formerna för obligatorisk och frivillig tjänstgöring kan sålunda utnyttjas inom flera olika delar av totalförsvaret under beredskap och krig. I det följande redogörs för de förhållanden under vilka de civilförsvarspliktigas tjänstgöring under beredskap och krig kan komma att samordnas med tjänstgöringen för övriga nämnda kategorier.

11.2.1 Samordning med värnpliktstjänstgöring I fråga om de civilförsvarspliktigas tjänstgöring vid krigsmakten har en redovisning lämnats i avsnitt 9.1.2, till vilket här hänvisas. Samordning mellan krigsmaktens verksamhet och civilförsvarsverksamheten kan dock bli aktuell i vidare mån än i nu angivet avseende. I anslutning till riksdagens beslut 1959 om civilförsvarets organisation m. m. framhöll föredragande departementschef (prop. 1959:114 sid 19) att särskild vikt bör tillmätas det bistånd i civilförsvarets räddningsarbete, som kan lämnas av krigsmakten. I det betänkande (SOU 1958:13), som låg till grund för propositionen, framhöll civilförsvarsutredningen att militära förband, såväl hemvärns- som lokalförsvarsförband och linjeförband, skall biträda civilförsvaret i dess räddningsverksamhet i uppgifter som inte fordrar längre speciell civilförsvarsutbildning, och därmed kunna utnyttja der. för räddningstjänst lämpliga materiel, vaiöver krigsmakten förfogar för sin verksan.net. Krigsmaktens medverkan i civilförsvarets skadeavhjälpande verksamhet avser fråmst räddSOL 1973:40

ningstjänst, sjukvårdstjänst, ordningstjänst, sambandstjänst och utspisning. Den i vissa avseenden långtgående samverkan som civilförsvaret och krigsmakten avses ha under krigsförhållanden talar enligt UFV uppfattning för att förmånssystemet för värnpliktiga och civilförsvarspliktiga under krigsförhållanden också samordnas i möjligaste mån. 11.2.2 Samordning med frivillig tjänstgöring I viss utsträckning kan frivillig personal komma att tjänstgöra inom civilförsvarsorganisationen under beredskap och krig. Vid krig eller krigsfara eller då personal inkallas till tjänstgöring jml. 27 § 2 mom värnplikt slagen är A- och B-personalen skyldig att fullgöra den tjänstgöring som behövs med hänsyn till verksamheten inom totalförsvaret. Normer för fördelning av A- och B-personal inom totalförsvarets civila del upprättas av arbetsmarknadsstyrelsen (Cirkulär G 101). Beträffande frivillig personal som tecknat avtal för ständig tjänstgöring (A-personal) sker placering inom civilförsvaret endast för medlemmar i Frivilliga flygkåren. Placering sker som flygförare och markpersonal. Förmåner vid tjänstgöring i krig utgår till militär A- och B-personal enligt särskilda bestämmelser (ännu icke utfärdade). Förmåner utgår under krig till civil A- och B-personal enligt allmän författning, reglemente eller avtal. Med hänsyn till vad sålunda gäller i fråga om frivilligpersonalens förmåner under beredskap och krig kan UFV inte nu bedöma konsekvenserna för den frivilliga personalen eller utgå från deras förmåner vid ställningstagande till förmåner för civilförsvarspliktig personal under sådan tid. Detta gäller även hemvärnspersonalen, varom redogörs i det följande.

11.2.3 Samordning med hemvärnstjänstgöring Enligt bestämmelser i hemvärnskungörelsen skall hemvärnsman under hemvärnsberedskap fullgöra den tjänstgöring som behövs SOU 1973:40

med hänsyn till hemvärnets uppgifter. Tjänstgöringen fullgörs av hemvärnsman i allmänna hemvärnet i regel inom eget eller angränsande hemvärnsområde och av hemvärnsman i driftvärnet vid den egna anläggningen eller arbetsplatsen. Vid beredskapstillstånd eller krig är hemvärnsman skyldig att fullgöra utbildning enligt Kungl. Maj:t bestämmande. Uppgiften som hemvärnsman kan i de flesta fall inte förenas med uppgift inom allmänna civilförsvaret. Vissa undantag gäller dock. Anställda vid företag, som skall fortsätta verksamheten i krig (K-företag), kan i vissa fall avdelas för uppgifter inom både hemvärnet (driftvärnet) och civilförsvarets verkskydd. Sådan dubbelregistrering torde dock förekomma i relativt liten utsträckning. Den allmänna samverkan som i lokal instans skall ske mellan hemvärnet och civilförsvaret är av stor betydelse. Båda organisationerna har skyddsuppgifter och rekryteras lokalt. Anvisningar för denna samverkan har utfärdats av chefen för armén (HVstaben avd I 13/12 1962 nr 070). I vad avser samverkan under beredskap och krig kan, enligt anvisningarna, hemvärnet, då så är möjligt utan att egna uppgifter eftersatts, lämna bistånd åt civilförsvaret bl. a. vid genomförande av utrymning och skadeavhjälpande verksamhet (vägvisning, trafikreglering, avspärrning, ordningshållning, bevakning samt tillfällig arbetskraftsförstärkning för annan civilförsvarsverksamhet). Civilförsvaret kan — då så är möjligt utan att egna uppgifter eftersatts — lämna bistånd åt hemvärnet i fråga om sambandsmedel, skydd mot ABC-stridsmedel, bevakning och ordningshållning, sjukvård och sjuktransporter, inkvartering och förplägnad samt transporter. Särskilda bestämmelser gäller om hemvärnsmans förmåner vid tjänstgöring under hemvärnsberedskap (ej utfärdade). 11.2.4 Samordning pliktstjänstgöring

med

allmän

tjänste-

Av visst intresse i sammanhanget är också samordningen mellan tjänstgöringen enligt 143

civilförsvarslagen och tjänstgöringen enligt allmänna tjänstepliktslagen (1959:83 ändr. 250, 1966:53, 420, 1971:884) och allmänna tjänstepliktskungörelsen (1961:461). Enligt nämnda lag åligger det bl. a. envar, om Kungl. Maj: t förordnar därom, fr. o. m. det kalenderår varunder han fyller 16 år t. o. m. det kalenderår, varunder han fyller 70 år, att efter föreläggande av arbetsmarknadsstyrelsen eller länsarbetsnämnd antaga och utföra sådant arbete, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medger (allmän tjänsteplikt). Föredragande departementschef framhöll i propositionen (nr 1959:38) med förslag till allmän tjänstepliktslag att uppgifter som enligt civilförsvarslagen är avsedda att utföras med stöd av civilförsvarsplikt får anses normalt ligga utanför tjänstepliktens område men undantagsvis bör tjänsteplikt kunna utnyttjas härför. I lagen anges att den som på grund av värnplikt eller civilförsvarsplikt tas i anspråk för tjänstgöring vid krigsmakten är undantagen från tjänsteplikt. Undantagen är också civilförsvarspliktig under tid då tjänstgöring i civilförsvaret utgör hinder för tjänstepliktens fullgörande. Departementschefen uttalade i propositionen i denna fråga att med hänsyn till att i vart fall de civilförsvarspliktiga som inte är inskrivna i civilförsvaret för viss tjänstgöring normalt kan ägna sig åt sin vanliga civila gärning, torde i lagtexten tydligt böra anges att undantaget från tjänsteplikten gäller endast under tid då tjänstgöringen i civilförsvaret utgör hinder för tjänstepliktens fullgörande. I allmänhet torde under civilförsvarsberedskap de som är inskrivna i allmänna civilförsvaret däremot vara så engagerade i civilförsvarets uppgifter att det utgör hinder för tjänsteplikt. Sammanfattningsvis gäller att tjänstepliktiga i undantagsfall kan komma att utnyttjas inom civilförsvarsorganisationen under beredskap och krig och att i huvudsak endast icke inskrivna civilförsvarspliktiga under sådan tid kan komma att tas i anspråk för tjänsteplikt. Härutöver är det dock inte uteslutet att de två kategorierna i viss utsträckning kan komma att tjänstgöra tillsammans i likartade uppgifter utan att 144

den författningsmässiga grunden för tjänstgöringen sammanfaller. Enligt stadgande i tjänstepliktslagen gäller som huvudregel, att beträffande de tjänstepliktigas lönevillkor och arbetsvillkor i övrigt skall gälla vad som gäller för frivilligt åtaget arbete av motsvarande slag. Tjänstepliktigas arbete är i stort av samma beskaffenhet som ett under normala förhållanden utfört arbete. Enligt UFV uppfattning är förhållandena inte sådana att de tjänstepliktigas lönevillkor kan vara styrande för utformningen av de civilförsvarspliktigas förmåner under beredskap och krig. Att olika förmåner utgår även i de fall tjänstgöringen för värnpliktiga och tjänstepliktiga samordnas tcrde utan större olägenheter kunna accepteras.

11.3 UFV förslag angående civilförsvarspliktigas förmåner under beredskip och krig Det av UFV i kapitel 8 föreslagna och för främst fredsförhållanden a/sedda civilförsvarslönesystemet med daglö.i och eventuellt daglönetillägg är så utformat att det i och för sig kan tillämpas under alla ie förhållanden som civilförsvarsphktiga kan komma att utnyttjas. Om detta skall tillämpas under beredskap bör daglönen utgå enligt den daglönegrupp som den civilförsvirspliktige med hänsyn till den sammanlagda fredsutbildningens längd skall anses tillhöra. Daglönegruppsystemet är nämligen så utformat att man därigenom erhåller en lönedifferentiering som väl motsvarar skillnaderna i fråga om ansvar och uppgifter melan olika befattningar inom civilförsvarets kngsorganisation. Sett enbart till civilförsvaren förhållanden föreligger sålunda förutsättningar för att tillämpa fredsbestämmelserna även under beredskap och krig. Mot bakgrund av den omfattande organisatoriska samverkan som uncer främst krigsförhållanden kommer att ske mellan civilförsvaret och övriga totalförsvirsgrenar synes det emelletid nödvändigt att ;ivilförsvarsförmånerna utformas med beiktande härav. Den mest omfattande samverkan med civilSOU 1973:40

försvaret kommer krigsmakten att ha. Härtill kommer att de civilförsvarspliktigas förhållanden är i vad avser beredskaps- och krigstillstånd närmast jämförbara med de värnpliktigas inom krigsmakten. UFV förordar därför att principiell jämställdhet i förmånshänseende mellan civilförsvarspliktiga och krigsmaktens värnpliktiga skall vara huvudregel för civilförsvarsförmånernas utformning för beredskaps- och krigsförhållanden. Såväl 1954 års värnpliktsavlöningsutredning i betänkandet år 1962 om de civilförsvarspliktigas avlöning m. m. under beredskap och krig som de instanser vilka yttrat sig över sagda betänkande har förordat en sådan parallellitet. Principen innebär att för de civilförsvarspliktiga skall — med de eventuella avvikelser som civilförsvarets särförhållanden kan motivera i vissa avseenden — tillämpas de förmånsbestämmelser som gäller för krigsmaktens värnpliktiga. Enligt gällande bestämmelser skall för de sistnämnda värnpliktsavlöningskungörelsen tillämpas under beredskap och krig intill dess militärt krigsavlöningsreglemente träder i kraft. Familjebidragsförordningen skall tillämpas så länge förhållandena medger det. Därefter tryggas familjeförsörjningen genom lagen om krigshjälp. Någon ändring för de värnpliktiga är härvidlag inte aktuell eller påkallad. Att UFV inte ansett sig kunna föreslå denna jämställdhet även för fredstid sammanhänger bl. a. med dels att familjebidragssystemet inte passar civilförsvaret p. g. a. de korta utbildningstiderna och dels att en övergång till värnpliktsavlöning skulle medföra avsevärda försämringar i förhållande till nuläget för majoriteten av de civilförsvarspliktiga. Under krigsförhållanden måste en sänkt ersättningsnivå, som inte innebär att den sociala tryggheten upphör, accepteras. Utan att kravet på principiell jämställdhet med de värnpliktiga åsidosätts bör dock civilförsvarslönen kunna bibehållas viss övergångstid under beredskapstillstånd. En allmän grund för beredskapsplanläggningen är nämligen att man inte skall vidta mer ingripande åtgärder i samhällsfunktionerna än 10-SOU 1973:40

som är nödvändigt med hänsyn till rådande förhållanden. Denna kontinuitetsprincip, som motiveras av såväl den enskilde medborgarens behov av social trygghet som av administrativa skäl, kan anses ha viss giltighet även för den beredskapslagstiftning varom nu är fråga. Beroende på vilken hänsyn som bör tas till kontinuitetsprincipen synes den principiella jämställdheten mellan värnpliktiga och civilförsvarspliktiga kunna åstadkommas enligt någon av följande tre alternativ. 1) Fortsatt tillämpning av fredsbestämmelser under viss övergångstid efter det att beredskapstillstånd inträtt. Därefter värnpliktsavlöningskungörelsen respektive familjebidragsförordningen. Sedan militärt krigsavlöningsreglemente respektive lagen om krigshjälp. 2) Fortsatt tillämpning av fredsbestämmelser viss övergångstid intill dess militärt krigsavlöningsreglemente träder i kraft, vilket därefter tillämpas. I fråga om familjestödet sker samtidigt övergång till lagen om krigshjälp, alternativt till familjebidragsförordningen som ersätts av lagen om krigshjälp när förhållandena påkallar det. 3) Övergång från fredsbestämmelser till värnpliktsavlöningskungörelsen respektive familjebidragsförordningen samtidigt med att beredskapstillstånd inträder. I övrigt tillämpning av alternativ 1. Vilket av alternativen som innebär den lämpligaste avvägningen i ovan angivet avseende kan i viss mån sammanhänga med den aktuella lägesutvecklingen. Innebär den ett långvarigt beredskapstillstånd synes alternativen 1 och 3 ligga mer nära till hands. Vid en hastigt accelererande utveckling torde alternativ 2 närmast komma ifråga. Med hänsyn härtill och då något militärt krigsavlöningsreglemente ännu ej utfärdats får UFV begränsa sig till att ange huvudprincipen och tänkbara alternativ för tillämpning av sagda huvudprincip. Med fredsförhållanden torde i detta sammanhang få likställas beredskapstjänstgöring som kan åläggas innan civilförsvarsberedskap inträder. Tilläggas 145

bör att det ur administrativ synpunkt är av betydelse att antalet växlingar mellan olika författningar begränsas i möjlig mån. Eftersom de hjälpbehov som familjebidragssystemet och krigshjälpen avser att täcka till stor del sammanfaller bör med alternativ 2 möjlighet finnas att i fråga om familjestödet övergå direkt från fredsbestämmelserna till lagen om krigshjälp samtidigt med att militärt krigsavlöningsreglemente träder i tillämpning. Beträffande kommunalanställda som tjänstgör jml. 20 § civilförsvarslagen samt, liksom i fred, civilförsvarspliktiga tillhörande verkskyddet förutsätts att respektive arbetsgivare svarar för kostnader för avlöning och andra ersättningar. Då de kommunalanställdas tjänstgöring innebär utövande av innehavd befattning bör gällande bestämmelser om bibehållande av ordinarie lön kvarstå oförändrade. När det gäller verkskyddspersonalen bör beaktas att deras tjänstgöring under beredskap och krig i huvudsak inte är samordnad med tjänstgöring för övriga civilförsvarspliktiga. Oftast kommer verkskyddspersonalens tjänstgöring att utövas parallellt med och i direkt anslutning till vederbörandes ordinarie arbete samt på eller i direkt närhet av den egna arbetsplatsen. Man bör också undvika dubblerade löneförmåner eller komplicerade avräkningsregler för arbetsgivarna. Vederbörande arbetsgivare bör därför ges möjlighet att - i stället för att tillämpa för övriga gällande förmåner — utbetala ordinarie lön med de tillägg som normalt kan utgå. Lönen bör dock inte få understiga vad den civilförsvarspliktige skulle erhålla om de för övriga civilförsvarspliktiga gällande reglerna hade tillämpats. I den mån civilförsvarspliktiga inom allmänna civilförsvaret upprätthåller ordinarie arbete under inkallelse till civilförsvarstjänstgöring torde en lämplig avvägning mellan aktuella löneförmåner och civilförsvarsförmåner få övervägas.

146 SOU 1973:40

Bilaga 1

Fördelning på ålder, kön och avgångsålder av civilförsvarspliktiga inskrivna i lokala allmänna civilförsvaret den 1 juli 1972.

Samtliga befattningar 1 Ålder

Män

Kvinnor

Totalt

25-47 48-65

36 385 130 407

20 479 8 756

56 864 139 163

Summa

166 792

29 235

196 027

Avgångsålder 60 år' Utbildat befäl

Ej utbildat befäl

Totalt

Ålder

Män

Kvinnor Totalt

Män

Kvinnor Totalt

Män

25-47 48-60 61-65

20 780 73 159 18

4 396 1485 4

25 176 74 644 22

2 887 10 964 9

110 91

2 997 11055 9

23 667 4 506 84 123 1576 4 27

28 173 85 699 31

Summa

93 957

5 885

99 842

13 860

14 061

107 817 6 086

113 903

Kvinnor Totalt

Avgångsåld er 65 år 1 Totalt

Ej utbildat befäl

Utbildat befäl Ålder

Män

Kvinnor

Totalt

Män

Kvinnor

Totalt

Män

Kvinnor

Totalt

25-47 48-65

6 577 26 493

11460 4 490

18 037 30 983

6 141 19 764

4513 2 686

10 654 22 450

12718 46 257

15 973 7 176

28 691 53 433

Summa

33 070

15 950

49 020

25 905

7 199

33 104

58 975

23 149

82 124

1 Exklusive mobiliseringsreserv SOU 1973:40

Bilaga 2

Förmåner den 1 juli 1972 vid frivillig försvarsutbildning, hemvärnsutbildning samt värnpliktsutbildning

Förmånsslag

Frivillig befälsutbildning

Frivillig A- och B-personals utbildning

Dagsersättning

Traktamente med 12 kr/dag vid utbildning minst 2 dgr i följd för att nå eller behålla placering inom totalförsvaret.

Vid grundutbildning minst 2 dgr i följd traktamente med 10 kr/dag. Vid repetitionsutbildning traktamente med 12 kr/dag.

Premier

Vid godkänd genomgången utbildning utgår premie: furirskurs 140 kr överfurirskurs 275 kr sergeantkurs 550 kr fanjunkarkurs 750 kr löjtnantskurs 1 200 kr kaptenskurs 2 400 kr Premie vid personalvårdsutbildn. enligt särskilda bestämmelser.

Genomgången godkänd grundutbildning ger premie: Grundkurs B-personal 100 Grundkurs A-personal 150 Gruppbef. kurs (ledarkurs 1) 300 Plutonsbef. kurs (ledarkurs 2) 450 Plutonsbef. kurs (instruktörskurs) 600 Kompanibef. kurs (högre ledarkurs) 1 000 Vid repetitionsutbildn. enl 14 § frivilligkungörelsen utgår premie med i regel 20 kr/dag. Vid praktisk tjänstgöring minst 20 dgr efter instruktörskurs utgår 1 200 kr i premie.

Naturaförmåner m. m.

Fri resa mellan bostaden och utbildningsplatsen. I vissa fall resekostnadsersättning. Fri inkvartering och fri förplägnad. I vissa fall i stället ersättning enl. för värnpliktiga gällande grunder. Sjukvårdsförmåner vid utbildning minst 2 dgr i följd i samma omfattning som värnpliktiga.

Se Frivillig befälsutbildning

Familjebidrag

Familjebidrag utgår vid utbildn. minst 5 dgr i följd. Fri behovsprövning tillämpas. I övrigt enl. för värnpliktiga gällande best. Vid viss obligatorisk rep. utbildn. jml. 14 § frivilligkung. gäller ej kravet på minst 5 dgrs utbildn. i följd.

Se Frivillig befälsutbildning

Skadeersättning

Sjukvårdsförmåner, grupplivförsäkring och begravningshjälp enligt i princip samma grunder som värnpliktiga. Betr. sjukvårdsförmåner vid utbildning minst 2 dgr i följd. Ersättning enl. militärersättningsförordningen. Kollektiv olycksfallsförsäkring.

Se Frivillig befälsutbildning

Särskilda tillägg

148 SOU

1973:40

Allmänna hemvärnets utbildning

Driftvärnsutbildning

Värnpliktsutbildning'

Traktamente med 12 kr/dag, vid föreskriven årlig utbildning för enstaka dag, vid övrig utbildning om minst 2 dgr i följd.

Bibehållna anställningsförmåner (lön, pension m. m.). Vid utbildning på fritid traktamente med 12 kr/dag.

Penningbidrag: För menig 7 (8) kr/dag vid grundutbildn. och 10 (11) kr/dag vid rep. utbildn. För befäl högre belopp, max 27:50 (28:50) kr/dag.

Tjänstgöringspremie med 50 kr efter fullgjord utbildning minst 20 tim under ett utbildningsår som hemvärnsman. Hemvärnsbefäl får tjänstgöringspremie med 85 kr efter minst 34 tim utbildn. under ett utbildn .år. Utbildningspremie utgår till hemvärnsman som godkänd genomgått introduktionskurs eller repetitionskurs för hemväxnsbefäl, specialkurs eller instruktörskurs med 300 kr (40 tim-kurs) och 600 kr (80 timkurs).

Utbildningspremie utgår till hemvärnsman som godkänd genomgått introduktionskurs för befäl eller kurs för hemvärnsinstruktör med 300 kr (40 tim-kurs) och 600 kr (80 tim-kurs).

Tjänstgöringspremie med 4 kr/dag efter 300 (230) dagars grundutbildn. Vid särskild övning och mob. övning 38:50 kr/dag. Utbildningspremie efter godkänd utbildn. med t. ex. 325 kr för erp. bef.utbildning 10:50 (12:50) kr/dag efter 300 (230) dgr till menig kat. E vid flottan, 13: 50 (15:50) kr/dag efter 300 (230) dgr för plut.bef.utbildn. För komp.bef.utbildning därutöver 4 000 kr. Ytterligare premier vid reservoff.utbildn. Utryckningsbidrag med 250 kr. Tillägg vid flyg- och sjötjänstgöring.

Årligt arvode med 360 till 1 140 kr tUl hemvärnsbefäl och ungdomsledare. Belopp efter befattning. Fri resa mellan bostaden eller arbetsplatsen och tjänstgöringsplatsen. I vissa fall resekostnadsersättning. Fri inkvartering och fri förplägnad under utbildn. resp. tjänstgöring jml. 19 § hemvärnskungörelsen. Fri förplägnad vid utbildn. eller tjänstgöring minst 4 tim i följd.

Fri resa i likhet med allmänna hemvärnet vid utbildn. på ort där han ej utför arbete i sin anställning. I vissa fall resekostnadsersättning och traktamente. Fri inkvartering och fri förplägnad i likhet med allmänna hemvärnet, betr. inkvartering då han ej kan bo i sin ordinarie bostad under utbildningen.

Fri inkvartering, fri förplägnad och fri sjukvård. Fri in- och utryckningsresa. En fri ledighetsresa per 30 dagarsperiod vid grundutb. - vid rep.utb. en fri resa per 60 dagarsperiod. I vissa fall kontant ersättning för nämnda naturaförmåner.

Familjebidrag utgår vid utbildning minst 5 dgr i följd enl. för värnpliktiga gällande villkor. Se i övrigt Värnpliktsutbildning.

Familjebidrag utgår ej Qmfr prop. 1970:18).

Familjebidrag utgår. Ej tidsbegränsning. Kan utgå i form av familjepenning med max 15 (17) kr/dag för hustru (motsv) och max 8 kr/dag för annan familjemedlem, bostadsbidrag, sjukbidrag, begravningsbidrag samt näringsbidrag med max 50 kr/dag.

Militärersättningsförordningen vid skada eller sjukdom till följd av olycksfall under utbildn. I övrigt ej sjukvårdsförmåner. Grupplivförsäkring och begravningshjälp enl. i princip samma grunder som värnpliktiga. Kollektiv olycksfallsförsäkring.

Samma förmåner som vid olycksfall eller sjukdom som inträffar under ordinarie arbete. Militärersättningsförordningen därutöver tillämplig. Grupplivförsäkring och kollektiv olycksfallsförsäkring enl. samma grunder som för allmänna hemvärnet.

Grupplivförsäkring. Begravningshjälp. Militärersättningsförordningen, vid grundutbildning särskild sjukpenning. Särskilt olycksfallsskydd vid invaliditetsskada, max 150 000 kr.

1 Belopp och tider inom parentes gäller fr. o. m. den 1 juli 1973.

SOU

1973:40

Bilaga 3

Civilförsvarsförmåner i Danmark och Norge

I det följande belyses hur man i Danmark och Norge har reglerat förmånerna för dem som tjänstgör inom civilförsvaret. Uppgifterna grundar sig på underlag som de svenska beskickningarna i respektive länder har lämnat på UFV hemställan. Som bakgrund till förmånsreglerna redovisas först i korthet organisation och tjänstgöringstider inom respektive länders civilförsvar. Ersättningsbeloppen, som avser förhållandena våren 1973, anges i respektive länders valuta med uppgift inom parentes av beloppens värde i svensk valuta i maj 1973 (medeltal).

DANMARK Civilförsvarets organisation Under inrikesministeriet och civilförsvarsstyrelsen fullgörs civilförsvarets uppgifter av självbeskyddet ("egenbeskyttelsen"), det lokala civilförsvaret samt civilförsvarskåren ("CF-korpset"), som närmast motsvarar den svenska undsättningskårsorganisationen.

Civilförsvarspliktigas

tjänstgöring

Viss värnpliktig personal placeras till tjänstgöring vid civilförsvarskåren eller den statliga ambulanstjänsten. Uttagningen sker i samband med mönstringsförrättningar för manskapet till det militära försvaret. Tjänstgö150

ringstiden för dessa är för närvarande tio månader men minskas till troligen åtta månader från den 1 juli 1973. Vissa av de värnpliktiga tas ut till utbildning för värnpliktigt befäl och är då skyldiga att tjänstgöra för närvarande ytterligare tio månader. Även deras tjänstgöringstid avses avkortas. En del av det i civilförsvarskåren utbildade manskapet överförs till tjänstgöring vid kommunala civilförsvaret när de utgår ur kårens mobiliseringsstyrka. I det kommunala civilförsvaret står de till förfogande intill 50 års ålder. Ingen särskild utbildning anordnas numera för dessa. Värnpliktiga som frikallas eller förklaras partiellt tjänstedugliga kan tas i anspråk för tjänstgöring inom civilförsvaret med undantag för civilförsvarskåren. De inkallas till en månads grundutbildning under kasernmässiga förhållanden och hemsändes sedan till fortsatt utbildning vid det lokala civilförsvaret under 50 timmar om året i två år under fritid. Därutöver kan de åter inkallas till kortare övningar m. m. Bland nämnda värnpliktiga kan uttas vissa befälsaspiranter, som genomgår en månads kompletterande utbildning under kasernmässiga förhållanden. De hemsändes därefter till fortsatt tjänstgöring under fyra år vid det lokala civilförsvaret i upptill 50 timmar per år. Härutöver är envar i landet bosatt person i åldern 16—65 år skyldig att tjänstgöra inom civilförsvaret, under förutsättning att militärSOU 1973:40

tjänstgöring inte utgör hinder härför. Denna personal kan bl. a. användas som komplement till den kommunala hjälptjänstens frivilliga och, enligt vad ovan angivits, värnpliktiga personal. Denna tjänstgöringsform avses tillämpas först i krigstid. Anställda i statlig och kommunal tjänst eller vid "koncessionerade verksamheter" är skyldiga att utföra de uppgifter som kan åläggas dem för genomförande av civilförsvarsåtgärder.

Förmåner 1 Värnpliktiga i civilförsvarskåren och den statliga ambulanstjänsten samt andra värnpliktiga, som utbildas under kasernmässiga förhållanden erhåller följande förmåner. a) Värnpliktslön för det antal dagar den värnpliktige är i tjänst. Lönen utgör för menig för närvarande 12 Dkr (ca 8:70 Skr) per dag och för värnpliktigt befäl ca 22 Dkr (ca 16 Skr) per dag. b) Som "hjemsendelsepenge" utbetalas ett belopp på för närvarande 5 Dkr (ca 3:65 Skr) för varje dag varunder lön utgår. c) 15 Dkr (ca 10:90 Skr) utbetalas per dag som kostersättning för tre måltider som kan köpas på tjänsteställets cafeteria. d) Fritt logi, läkarvård, tandvård, persedeltvätt och fri befordran med flertalet danska transportmedel. Befrielse från fackföreningsavgift kan sökas. e) Enligt "lov om offentlig forsorg" finns möjlighet till ekonomisk hjälp till värnpliktig och dennes eventuella familj efter beslut av socialförvaltningen i hemkommunen. Därutöver kan värnpliktig som utan egen skuld kommit i ekonomiskt trångmål erhålla lån eller legat genom Forsvarets Velfaerdsfond. 2 Värnpliktig som utbildas genom de kommunala civilförsvarsmyndigheternas försorg erhåller 5 Dkr (ca 3:65 Skr) per inställelse och erhåller täckning för sin transportkostnad, om hemmet är beläget på mer än 5 kilometers avstånd från tjänstgöringsplatsen, samt fri mat. SOU 1973:40

Dessutom kan i undantagsfall utgå ersättning för förlorad arbetsförtjänst på intill 100 Dkr (ca 72:65 Skr) per dag till värnpliktig som förlorar arbetstid för att tjänstgöra på tider som för flertalet värnpliktiga är normal fritid. Anställda i statlig och kommunal tjänst eller vid "konsessionerad verksamhet" erhåller 5 Dkr (ca 3:65 Skr) per inställelse för täckande av rese- och matkostnader. Närmare regler om avlöning av civilförsvarspliktigt manskap i krigstid har ej fastställts. För samtliga civilförsvarspliktiga tillkommer särskilda ersättningar vid olycksfall i tjänsten. Erfarenheter av nuvarande

förmånssystem

Med undantag för kostersättningen till kasernerade värnpliktiga fungerar nuvarande regler i stort sett väl. Kostersättningen infördes den 1 april 1971 som ett steg mot ett långsiktigt mål att ge de värnpliktiga månadslön motsvarande grundlönen till en icke yrkesutbildad specialarbetare på den privata arbetsmarknaden. Ur administrativ synpunkt är erfarenheterna av kostersättningen inte tillfredsställande. Inom en snar framtid väntas en ny ordning genomföras enligt vilken de till repetitionstjänstgöring inkallade värnpliktiga kommer att erhålla gottgörelse för mistad arbetsinkomst med upp till 100 Dkr (ca 72: 65 Skr) per dag.

NORGE Civilförsvarets organisation Det norska civilförsvarets uppgifter och organisation har i sina grunddrag stora likheter med det svenska civilförsvaret. Det är huvudsakligen uppbyggt på lokal grund. Det lokala civilförsvaret innefattar allmänbeskyddet ("allmenbeskyttelse") och självbeskyddet ("egenbeskyttelse"). Som komplement finns en särskild fjärrhjälpsorganisation med ett antal fjärrhjälpskolonner. De i fred gällande tjänstgöringstiderna framgår av följande tabell. 151

Kategori

Grundutbildning

Repetitions- och gemensam övning

A. Uttaget befäl, instruktörer, manskap med spec, uppgifter

Intill 3 mån + 3 mån vid "oppsatt" avdelning

Intill 5 dagars kurs1 årligen, som kan samlas för flera år med intill 2 veckor per år

B. Manskap i fjärrhjälpskolonnerna

Intill 1 resp. 2 veckor sammanhängande eller intill 20 resp. 40 tim. som kvällskurser

Intill 2 veckor sammanhängande i läger årligen

C. Manskap i lokalt civilförsvar

Enligt B ovan

Intill 3 dagar i sammanhang eller intill 20 tim. fördelat på kvällskurser

D. Personal i självbeskyddet samt viss annan personal

Intill 1 vecka sammanhängande eller intill 20 tim. fördelat på kvällskurser (utryckningar)

Intill 15 timmar årligen

1 För befäl kommer grundutbildning och repetitionsövningar som tillägg till tjänstgöringen för manskap i fjärrhjälpskolonnerna och utryckningsstyrkorna i lokala civilförsvaret.

Civilförsvarspliktigas

tjänstgöring

Män och kvinnor mellan 18 och 65 år, som uppehåller sig i riket, kan åläggas tjänsteplikt i civilförsvaret. I självbeskyddet kan också personer över 65 år åläggas tjänsteplikt. Personer mellan 16 och 18 år samt över 65 år kan efter egen önskan antas till tjänstgöring. Alla som kan åläggas tjänstgöring i civilförsvaret är också skyldiga att tjänstgöra som befäl eller instruktörer och genomgå erforderlig utbildning för uppdraget. Militär värnpliktig personal kan inte åläggas tjänstgöring i civilförsvaret om han därmed blir förhindrad att utföra sin militära tjänsteplikt. Förmåner a) Naturaförmåner m. m. Under civilförsvarstjänstgöring i förläggning har korpraler, vicekorpraler och manskap fri förplägnad. Den som blir sjuk har rätt till fri sjukvård. Manskap och icke fast avlönat befäl har rätt till resekostnadsersättning för resa till och från civilförläggning beräknat efter 2 klass på tåg och båt - under förutsättning att inte allmän transport anordnas. Nämnd personal har vid sådan resa (minst 4 tim152

mar) också rätt till kostersättning och natttillägg i den utsträckning staten inte tillhandahåller mat och logi. b) Lön/tjänstgöringstillägg 1. Manskap, vicekorpraler och korpraler Civilförsvaret följer "försvarsregulativet" för värnpliktigt manskap när det gäller tjänstetillägg, kvartersgottgörelse och försörjartilllägg. Lön utgår ej. Alla erhåller dock ett tjänstetillägg för bestridande av personliga utgifter. Tillägget är för meniga 9 Nkr (ca 6:90 Skr) och högre för vicekorpraler och korpraler. I vissa fall tillkommer kvartersgottgörelse. Familjesocialt stöd utgår i form av ett i princip icke behovsprövat försörjartillägg som består av hustrutillägg och barntillägg. Hustrutilläggets belopp är 492 Nkr (ca 377: 85 Skr) per månad. Beloppet gäller även om maken har egen arbetsinkomst. Barntilllägget utgör 1015 Nkr 1 (ca 779: 50 Skr) per månad för make med ett barn och 206 Nkr (ca 158:20 Skr) per månad för varje barn utöver ett. 1

Beloppet inkluderar tillägg för make. SOU 1973:40

2. Befäl Lön utbetalas till befäl efter statens "lonnsregulativ". Härtill kommer fast övertidsgottgörelse, tjänstetillägg och vissa andra tillägg. Befäl av vice troppchefs eller högre grad har fri inkvartering medan förplägnad tillhandahålles mot en avgift av för närvarande 5 Nkr (ca 3:85 Skr) per dag.

3. Lokalt civilförsvar Beträffande tjänstgöring i lokalt civilförsvar gäller att varken befäl eller manskap erhåller lön eller annan gottgörelse under kvällskurs/övning i lokalt civilförsvar. Vid inställelse till kurs och övning som sker på kvällen kan den del av reseutgifterna som överstiger 2:50 Nkr (ca 1:90 Skr) per möte återbetalas på begäran. Deltagare i tre-dagars repetitionsövningar i lokala civilförsvaret erhåller full förplägnad. c) Vid olycksfall och sjukdom Vid olycksfall och sjukdom utgår särskilda ersättningar. Enligt vad UFV inhämtat har gällande bestämmelser rörande ekonomisk ersättning för de civilförsvarspliktiga i stort sett fungerat tillfredsställande. För närvarande har man inga planer på någon revision av dessa bestämmelser.

SOU 1973:40

Bilaga 4

Förslag till Kungl. Maj: ts kungörelse om förmåner till civilförsvarspliktiga Inledande

bestämmelser

1 § Denna kungörelse gäller för civilförsvarspliktig som fullgör civilförsvarsplikt inom det allmänna civilförsvaret eller verkskyddet, om inte särskilda bestämmelser gäller vid tjänstgöring enligt 12 § 1 mom. civilförsvarslagen (1960: 74) eller annat följer av 3 §. 2 § Vad i kungörelsen föreskrivs om civilförsvarspliktig tillämpas även på icke civilförsvarspliktig, som inskrivits i civilförsvaret enligt 17 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74) eller som förklarat sig villig att inskrivas och efter kallelse personligen inställer sig till inskrivning. 3 § För civilförsvarschef, distriktschef eller sådan personal, som avlönas enligt 60 § civilförsvarslagen (1960:74) eller kungörelsen (1962:578) om befälsanställning i civilförsvarets krigsorganisation gäller särskilda bestämmelser. 4 § Ersättning som enligt 47 § tredje stycket civilförsvarslagen (1960:74) skall utges av arbetsgivare till verkskyddspersonal får vid tjänstgöring enligt 12 § 1 mom. civilförsvarslagen (1960:74) samt vid utbildning och övning, som ej genomföres av civilförsvarsmyndighet, beräknas på annat sätt än som föreskrivs i denna kungörelse. Ersättning får dock ej understiga vad som vid tillämpning av kungörelsen skulle ha utgått till den civilförsvarspliktige. Härvid skall beaktas att förmåner som enligt denna kungörelse tillkommer civilförsvarspliktig ej utgör skattepliktig intäkt. 5 § Vid sådan tjänstgöring inom civilförsvaret, som enligt 20 § civilförsvarslagen (1960: 74) skall anses fullgjord i kommunal anställning, äger den civilförsvarspliktige ej rätt till annan förmån enligt denna kungörelse än fria resor, förplägnad och inkvartering.

154 SOU 1973:40

6 § Om ej annat följer av andra och tredje styckena utgår förmån enligt denna kungörelse endast för dygn, under vilket minst sex timmar tages i anspråk för färd, tjänstgöring eller annan verksamhet, som utgör grund för förmån. Civilförsvarspliktig, som har förvärvsarbete under annan del av dygnet än sedvanlig arbetstid och som går miste om inkomst av sådant arbete till följd av civilförsvarstjänstgöring, får tillerkännas förmån enligt denna kungörelse även om förutsättning härför ej föreligger enligt första stycket. Bestämmelserna i denna kungörelse om resor, hälso- och sjukvård samt begravningshjälp och ersättning för transportkostnad för avliden civilförsvarspliktig skall gälla även om förutsättning icke föreligger enligt första stycket. Detsamma gäller enligt civilförsvarsstyrelsens bestämmande ifråga om förplägnad och inkvartering. 7 § Med utbildning jämställs i denna kungörelse dels övning som fullgörs i direkt anslutning till utbildning, dels övning för civilförsvarspliktig, som är i det regionala allmänna civilförsvaret inskriven värnpliktig, dels ock tjänstgöring enligt 12 § 1 mom. civilförsvarslagen (1960: 74).

Daglönegrupper och daglön 8 § Civilförsvarspliktig erhåller vid utbildning i enlighet med vad som anges i följande tabell daglön efter den daglönegrupp, som han med hänsyn till fredsutbildningens sammanlagda längd enligt fastställd utbildningsplan skall tillhöra. Utb ildningens längd dagar

1-- 7 8- -14 15- -21 22-

Daglön Grupp

Kronor

I II III IV

50 60 70 80

Civilförsvarspliktig, som är i det regionala allmänna civilförsvaret inskriven värnpliktig, hänföres till daglönegrupp I. Värnpliktigt plutonsbefäl skall dock tillhöra daglönegrupp II. 9 § Civilförsvarspliktig erhåller under övning daglön 1 för varje dag av övningen. 10 § Bestämmelserna i 8 och 9 §§ värnpliktsavlöningskungörelsen (1970: 676) äger motsvarande giltighet beträffande daglön^ och daglönetillägg till civilförsvarspliktig.

Daglönetillägg 11 § Civilförsvarspliktig är under utbildning berättigad till daglönetillägg om hans daglön understiger kostnaderna, beräknade på sätt som anges i Betr. beloppet se författningskommentaren. SOU 1973:40

13 och 14 §§, för försörjning av hans anhöriga och för den familjebostad han innehar under tjänstgöringstiden (ersättningsunderlaget). Daglönetillägg utgår med det belopp som daglönen understiger ersättningsunderlaget beräknat för dag. Från ersättningsunderlaget skall avdrag göras enligt 15 § för den civilförsvarspliktiges och hans anhörigas inkomster under utbildningstiden. 12 § Som anhörig anses civilförsvarspliktigs make och barn under 16 år som den civilförsvarspliktige sammanbor med samt, om make saknas, annan sammanboende person som i den civilförsvarspliktiges hem vårdar dennes barn under 16 år. 13 § Kostnaderna för försörjning av anhörig skall anses utgöra 105 procent för vuxen person och 40 procent för barn av det basbelopp, som gäller för januari månad det kalenderår under vilket utbildningen äger rum. 14 § Kostnad för familjebostad skall anses utgöra den faktiska nettokostnaden för bostaden. 15 § Har den civilförsvarspliktige eller anhörig inkomst under utbildningstiden skall vid beräkningen av ersättningsunderlaget hänsyn icke tagas till 500 kronor för månad av den sammanlagda månatliga inkomsten. Återstoden avdrages helt från ersättningsunderlagets belopp. Vid inkomstprövningen skall hänsyn ej tagas till förmån som utgår enligt denna kungörelse. 16 § Belopp som skall ligga till grund för bestämmande av daglönetillägg skall i förekommande fall avrundas enligt de närmare föreskrifter som civilförsvarsstyrelsen meddelar. 17 § Ansökan om daglönetillägg göres skriftligen hos myndighet som avses i 29 §. Ansökan skall göras på fastställd blankett och innehålla en på heder och samvete avgiven deklaration med de uppgifter som behövs för ansökningens bedömande. Daglönetillägg får, om ej särskilda skäl annat föranleder, inte utgå för tid som ligger längre tillbaka än 30 dagar före det ansökningen inkom till myndigheten. Särskild ersättning 18 § Civilförsvarspliktig har rätt till flygrisktillägg och särskild ersättning vid olycksfall enligt samma grunder som värnpliktig. Resor 19 § Vad i värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) föreskrivs om resor för inskrivningsskyldig och värnpliktig äger motsvarande tillämpning på civilförsvarspliktig om inte annat följer av denna paragraf. Därvid skall civilförsvarspliktig, som tillhör i 8 § angiven daglönegrupp III eller IV jämställas med värnpliktig som innehar lägst sergeants tjänstegrad. Under tjänstgöringen har civilförsvarspliktig rätt till fri resa en gång för 156

SOU 1973:40

varje hel tjänstgöringsperiod om 60 dagar, som inkallelsen till tjänstgöring avser. Vid fri resa får flygplan och taxibil användas endast i den omfattning som civilförsvarsstyrelsen bestämmer. Annat färdmedel än allmänt kommunikationsmedel får användas vid inryckning till och utryckning från övning om restiden härigenom förkortas avsevärt.

Förplägnad, inkvartering samt hälso- och sjukvård

m.m.

20 § Civilförsvarspliktig erhåller fri förplägnad och fri inkvartering vid inskrivning i civilförsvaret. 21 § Om rätt för civilförsvarspliktig att under tjänstgöring samt under in- och utryckningsdagar erhålla fri förplägnad eller ersättning härför äger värnpliktsavlöningskungörelsen (1970: 676) motsvarande tillämpning. 22 § Civilförsvarspliktig erhåller under tjänstgöring fri inkvartering i kronan tillhörig lokal. Kan civilförsvarspliktig på grund av utrymmesbrist eller av medicinska skäl ej beredas inkvartering i sådan lokal får vederbörlig civilförsvarsmyndighet ordna inkvarteringen på annat lämpligt sätt. Om civilförsvarspliktig av skäl som anges i första stycket inte beredes fri inkvartering inom tre kilometer från tjänstgöringsplatsen har han rätt till ersättning för resa mellan inkvarteringsplatsen och tjänstgöringsplatsen. Ersättning utgår med belopp motsvarande kostnaden för resa med allmänt fortskaffningsmedel enligt billigaste färdsätt. 23 § Vid fri resa utgår ersättning för nattlogi, om övernattning är nödvändig. 24 § Till hälso- och sjukvård enligt denna kungörelse hänföres förmåner, som enligt värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) räknas till sådan vård. 25 § Civilförsvarspliktig erhåller vid inskrivning, under tjänstgöring och vid färd för inryckning till eller utryckning från tjänstgöring samt under in- och utryckningsdagar fri hälso- och sjukvård om så lämpligen kan ske inom civilförsvaret eller krigsmakten. 26 § Vårdas civilförsvarspliktig, som är i civilförsvaret inskriven värnpliktig vid tid för utryckning från tjänstgöring på sjukvårdsanstalt inom civilförsvaret eller krigsmakten, erhåller han fri sjukvård där under högst 90 dagar efter utryckningsdagen. 27 § Om civilförsvarspliktig ej kan beredas fri hälso- och sjukvård inom civilförsvaret eller krigsmakten, äger han i stället erhålla ersättning för skäliga hälso- och sjukvårdskostnader, som icke ersätts enligt lagen om allmän försäkring (1962: 381). Civilförsvarspliktig, som ej är i civilförsvaret inskriven värnpliktig, erhåller dock ersättning endast för kostnad för läkarintyg. SOU 1973:40

28 § Vad i värnpliktsavlöningskungörelsen (1970:676) föreskrivs om begravningshjälp och ersättning för transportkostnad för avliden värnpliktig äger motsvarande tillämpning på civilförsvarspliktig. Särskilda

bestämmelser

29 § Beslut om förmån som avses i denna kungörelse meddelas av civilförsvarsstyrelsen, om tjänstgöringen äger rum vid central utbildningsanläggning, och eljest av länsstyrelsen i det län där tjänstgöringen eller inskrivningen äger rum. Talan mot beslut av civilförsvarsstyrelsen eller länsstyrelsen föres hos kammarrätten genom besvär. Tillämpningsföreskrifter 30 § Civilförsvarsstyrelsen meddelar efter samråd med försvarets civilförvaltning och, ifråga om hälso- och sjukvård, även försvarets sjukvårdsstyrelse, de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna kungörelse.

158 SOU 1973:40

Kommentarer till kungörelseförslaget

Inledande

bestämmelser

1 § Paragrafen upptar föreskrift om förmånskungörelsens tillämpningsområde. Den motsvarar 1 § första stycket och 3 § gällande kungörelse. Kungörelsen skall liksom för närvarande inte tillämpas på civilförsvarspliktiga som ianspråktages med stöd av lagen om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten (1952: 269). För dessa avses istället beredskaps- och k rigsavlöningsf öreskrifter na för krigsmakten gälla. Paragrafen har vidare anpassats till nu gällande bestämmelser i 12 § 1 mom. civilförsvarslagen. Nämnda lagrum anger de civilförsvarspliktigas tjänstgöringsskyldighet dels under civilförsvarsberedskap, dels under tid då civilförsvarsplikt med hänsyn till försvarsberedskapen skall fullgöras utan att civilförsvarsberedskap råder. Föreskrifterna som avser beredskapsövning har utgått.

2 § Paragrafen motsvarar 1 § andra stycket gällande kungörelse.

3 § Paragrafen motsvarar 2 § gällande kungörelse. 4 § Bestämmelserna i nuvarande 6 §, som med vissa jämkningar förts över till denna paragraf, innebär att arbetsgivare endast vid utbildning som inte genomförs av civilförsvarsmyndighet har rätt att beräkna verkskyddspersonalens ersättningar på annat sätt än som anges i kungörelsen. I enlighet med den allmänna motiveringen (avsnitt 11.3) innebär ändringen i paragrafen att arbetsgivares rätt i nämnda avseende utvidgas till att gälla jämväl tjänstgöring enligt 12 § 1 mom. civilförsvarslagen, dvs. under civilförsvarsberedskap m.m., samt tjänstgöring för övning som ej genomförs av civilförsvarsmyndighet. F. n. förekommer endast i undantagsfall att utbildning och övning inte genomförs av civilförsvarsmyndighet. Till skillnad mot nu gällande bestämmelser innebär UFV förslag att samtliga ersättningar till civilförsvarspliktiga, inklusive flygrisktillägg, blir skattefri inkomst. Paragrafen har jämkats i anledning härav. Genomförandet av en sådan jämkning torde få samordnas med beslut om skattefrihet för flygrisktillägg. Begränsningsregeln i 6 § andra stycket gällande kungörelse har ej motsvarighet i kungörelseförslaget. Tillämpad på det föreslagna daglönesystemet skulle denna regel nämligen ha medfört att civilförsvarspliktiga med ca 10 kr eller lägre timlön i civil anställning inte skulle erhålla fullt daglönebelopp. Med hänsyn till den av UFV föreslagna daglönekonstruktionen, där den direkta kopplingen till det individuella inkomstbortfallet slopats, bedömes ett sådant avsteg från huvudprincipen i 4 § kungörelse-, förslaget inte vara befogat. SOU 1973:40

47 § tredje stycket civilförsvarslagen, till vilket lagrum hänvisning görs i kungörelseförslaget, innehåller följande bestämmelse. "Den som driver verksamhet inom anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd finnes, är pliktig att utgiva ersättning för tjänstgöring i verkskyddet till de i hans tjänst anställda. Ersättningen skall utgå enligt de grunder Konungen bestämmer." Huruvida nämnda lagrum innefattar även civilförsvarspliktig som med stöd av 38 § 1 mom. civilförsvarskungörelsen inskrivs i verkskydd utan att vara anställd vid företaget, som anordnar verkskyddet ifråga, synes UFV något oklart. Ett förtydligande av vem som skall svara för kostnader för ersättningen till sådan personal bör eventuellt övervägas. Föreskriften i 47 § tredje stycket civilförsvarslagen torde kunna bli tillämplig även i fråga om ersättning för särskilt olycksfallsskydd. Som framgår av den allmänna motiveringen (8.3.1) föreslår UFV att det särskilda olycksfallsskyddet skall gälla även för verkskyddets personal. 5 § Nu gällande 5 § om ersättning vid tjänstgöring enligt 20 § civilförsvarslagen i kommunal anställning har, med i huvudsak endast den ändringen att bestämmelsen om utbildningspremie utmönstrats, upptagits i kungörelseförslaget.

6 § Paragrafen anger vilka förutsättningar med avseende på tjänstgöringstidens längd som skall gälla för rätt till ersättning. Paragrafen motsvarar nu gällande 7 § utom i vad avser fjärde stycket, vilket icke har motsvarighet i kungörelseförslaget. För närvarande gäller enligt huvudregeln att, såvitt angår tjänstgöring för utbildning, fulla förmåner utgår endast för dygn under vilket minst sju timmar tas i anspråk för färd, tjänstgöring m. m. I enlighet med den allmänna motiveringen (6.3.3) har sju-timmarsregeln i kungörelseförslaget ändrats till sex timmar. Till följd av att 7 § fjärde stycket i nu gällande kungörelse inte har tagits upp i kungörelseförslaget kommer sextimmarsregeln att gälla även för in- och utryckningsdagar. Påbörjas inryckningsresa före kl. 18.00 kommer följaktligen daglön och övriga förmåner att utgå. I annat fall utgår endast förmåner som avses i undantagsregeln i paragrafens andra stycke. Undantag från sju-timmarsregeln gäller för närvarande för skiftarbetare, som på grund av civilförsvarstjänstgöring lider inkomstminskning och rörelseidkare, vilkas näringsutövning sker utom ordinarie arbetstid. Undantag gäller också i fråga om fria resor m. m. samt ersättning för kostnad för läkarintyg som anskaffats för att styrka sjukdom, därest laga förfall på grund av sjukdomen anses föreligga. 4 § andra stycket nu gällande kungörelse föreskriver bl. a. att vid övning som inte sker i omedelbar anslutning till utbildning äger civilförsvarspliktig åtnjuta fria resor m. m. samt förplägnad, inkvartering och sjukvård enligt kungörelsen. Vidare utgår begravningshjälp och ersättning för transportkostnader till civilförsvarspliktig som avlider under sådan övning. I övrigt utgår inte förmån enligt kungörelsen vid deltagande i särskilt anordnad övning. Någon motsvarighet till uppräkningen i den nu gällande kungörelsens 4 § av ersättningar som kan utgå vid särskilt anordnad övning har ej tagits 160

SOU 1973:40

upp i kungörelseförslaget. Istället har undantag från föreslagen sextimmarsregel vid såväl utbildning som övning tagits upp i andra och tredje styckena i förevarande paragraf. Möjlighet bör finnas att vid kvällsövningar, om behov föreligger, tillhandahålla viss förplägnad samt i undantagsfall inkvartering. 7 § Vid deltagande i övning i omedelbar anslutning till tjänstgöring för utbildning äger civilförsvarspliktig enligt 4 § första stycket i nu gällande kungörelse åtnjuta förmåner som om övningen utgjorde fortsatt utbildning. Detta stadgande har i kungörelseförslaget ersatts med föreskrift om att övning i direkt anslutning till utbildning samt tjänstgöring under civilförsvarsberedskap m. m. skall jämställas med utbildning. Andra stycket i 4 § gällande kungörelse har utgått ur kungörelseförslaget (se ovan under 6 §). De värnpliktigas repetitionsövningar (se sid. 104) hänförs i förmånshänseende till utbildning.

Daglönegrupper och daglön 8 § Paragrafen reglerar den föreslagna daglönen vid utbildning och därmed jämställd annan tjänstgöring. Den ersätter bestämmelserna i nuvarande kungörelse om penningbidrag (9, 11 §§), utbildningspremie, tjänstgöringspremie, tillägg till tjänstgöringspremie ( 2 1 - 2 5 §§) samt civilförsvarspenning (26—32 §§). I vissa fall kan förekomma att utbildningen fullgörs i skeden. För sådana fall skall daglönebeloppet beräknas efter utbildningens sammanlagda dagantal enligt fastställd utbildningsplan. I enlighet med den allmänna motiveringen (11.3) förutsätts att i den mån förmånskungörelsen gäller vid tjänstgöring jml. 12 § 1 mom. civilförsvarslagen den civilförsvarspliktige därvid skall erhålla daglön enligt den daglönegrupp som fredsutbildningens längd föranleder placering i. 9 § Paragrafen har ej motsvarighet i nuvarande kungörelse. Med hänsyn till föreskriften i kungörelseförslagets 7 § innebär föreskriften att det enhetliga daglönebeloppet utgår endast vid övning som icke fullgörs i direkt anslutning till utbildning. Som framgår av allmänna motiveringen (8.1) anser UFV att daglön vid annan övning bör utgå med belopp motsvarande den lägsta föreslagna daglönen under utbildningen eller med hänsyn till övningarnas kortvarighet, ett reducerat daglönebelopp. 10 § Paragrafen motsvarar föreskriften i 9 § nu gällande kungörelse att vad i värnpliktsavlöningskungörelsen stadgas om penningbidrag till värnpliktig skall i tillämpliga delar äga motsvarande giltighet beträffande civilförsvarspliktig med i paragrafen angivna avvikelser och tillägg. I kungörelseförslaget har upptagits en hänvisning till 8—9 §§ värnpliktsavlöningskungörelsen. 8 § nämnda kungörelse reglerar rätten till penningbidrag vid frånvaro från tjänstgöring på grund av att värnpliktig hållit sig undan eller rymt, varit tagen i förvarsarrest, varit anhållen eller häktad eller varit intagen i fångvårdsanstalt samt då anhållen värnpliktig 11-SOU 1973:40

inte blir häktad eller frikänns efter häktning. 9 § nämnda kungörelse anger rätten till penningbidrag vid frånvaro av annan anledning än nu sagts. Motsvarande föreskrifter bör gälla beträffande daglön och daglönetillägg till civilförsvarspliktiga. Daglönetillägg 11-17 §§ har ej motsvarighet i gällande kungörelse. 11 § Paragrafen anger principerna för daglönetilläggets beräkning. Under förutsättning att villkoret om minst sex timmars tjänstgöring m . m . enligt 6 § är uppfyllt kan daglönetillägg utgå vid utbildning och därmed jämställd tjänstgöring, men ej vid sådan övning som inte sker i omedelbar anslutning till utbildning (jmfr. 7 §).

12 § Paragrafen avgränsar den ersättningsberättigade personkretsen. Med civilförsvarspliktigs make avses även maka. Med barn avses även adoptivbarn ( 4 kap., 8 § föräldrabalken). Sammanbor den civilförsvarspliktige, utan att vara gift, med annan person och har de gemensamt barn eller har den civilförsvarspliktige barn under 16 år som bor i hemmet är den sammanboende personen att betrakta som familjemedlem. 13 § Enligt paragrafen skall försörjningskostnaden beräknas till för vuxen 105% och för barn 4 0 % av basbeloppet vid tjänstgöringsårets ingång. 105 % är det belopp som erhålles när den tillämpade socialhjälpsnormens grundbelopp reducerats med 260 kr, vilket efter avrundning utgör det beräknade värdet av maten i grundbeloppet för den civilförsvarspliktige. Basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring fastställs för månad. Basbeloppet som gäller den 1 januari fastställs under december närmast föregående år. I den mån utbildningen pågår över kalenderårsskifte, får omräkning ske med hänsyn till event, nytt basbelopp. 14 § Paragrafen anger principen för beräkning av familjebostadens kostnad. Bostadskostnaden utgör tillsammans med försörjningskostnaderna för familjen ( 1 0 5 % respektive 4 0 % av basbeloppet) det s. k. ersättningsunderlaget. Bostadskostnaden beräknas enligt den allmänna motiveringen (8.1) till de faktiska kostnaderna, dvs. den hyra den civilförsvarspliktige har att erlägga och som belöper på tjänstgöringstiden, oavsett tidpunkten för hyresuppbörden - respektive kostnaden för egen fastighet eller lägenhet. Avdrag görs för kommunalt bostadstillägg och eventuell hyresintäkt men inte för statligt bostadstillägg. Som framhålls i den allmänna motiveringen bör vidare kostnaden för egen fastighet beräknas efter i huvudsak de regler som tillämpas beträffande bostadsbidrag enligt familjebidragsförordningen. Sistnämnda bestämmelser inne162

SOU 1973:40

bär att hänsyn skall efter vissa schablonregler tas till räntor på fastighetsskuld, diverse omkostnader och uppvärmningskostnader. Bostadsbidraget får dock inte beräknas till högre belopp än som motsvarar bostadens s. k. hyresvärde. Hyresvärdet beräknas schablonmässigt enligt anvisningarna till familjebidragsförfattningarna. Det torde få ankomma på civilförsvarsstyrelsen att utfärda närmare anvisningar om bostadskostnadens beräkning så att bl. a. erforderlig administrativ enkelhet vinnes. 15 § Den i paragrafen upptagna inkomstprövningsregeln innbär i enlighet med den allmänna motiveringen (8.1) att alla familjens inkomster som sammantagna uppgår till högst 500 kr/mån. är fribelopp medan den del som överstiger nämnda belopp i sin helhet reducerar ersättningsunderlaget. Regeln gäller även för t. ex. bidrag från arbetsgivare. Undantag görs för de förmåner som utgår enligt kungörelsen om förmåner till civilförsvarspliktiga, vilka inte skall påverka ersättningsunderlaget. Den civilförsvarspliktiges semesterlöneförmåner, som utgår under tiden för civilförsvarstjänstgöringen skall anses vara tidigare intjänade och därmed inte heller reducera ersättningsunderlaget.

16 § Avrundning torde närmast bli aktuellt beträffande i 13 § omnämnd kostnad för försörjning, i 14 § angiven bostadskostnad samt i 15 § omnämnd inkomst som skall reducera ersättningsunderlaget. Det synes praktiskt att en lämplig avrundning i förekommande fall jämväl sker av ersättningsunderlagets belopp. 17 § Paragrafen innebär bl. a. att daglönetillägg normalt inte utbetalas retroaktivt för mer än 30 dagar. För tid längre tillbaka än 30 dagar torde nämligen något reellt behov av daglönetillägg inte föreligga.

Särskild ersättning 18 § Paragrafen motsvarar i sak bestämmelsen om särskild ersättning vid flygtjänstgöring i 10 § gällande kungörelse.

Resor 19 § Paragrafen motsvarar 8 § i gällande kungörelse. Den har med vissa förenklingar men utan större ändringar i sak förts över till kungörelseförslaget. Ändringen i första styckets första punkt utgör ett förtydligande i fråga om resa i anslutning till inskrivningsförrättning för civilförsvarspliktig. Ändringen föranleds av att i värnpliktsavlöningskungörelsen görs skillnad på inskrivningsskyldig och värnpliktig i fråga om resor m. m. Andra punkten avser att reglera rätt till resekostnadsersättning vid tjänsteresa samt rätt att använda första klass vid tåg- och båtresa. Föreskriften om resekostnadsersättning utgår från 29 § andra stycket värnpliktsavlöningskungörelsen. Bestämmelsen om rätt att använda första klass utgår från SOU 1973:40

26 § värnpliktsavlöningskungörelsen och 8 § tredje punkten nu gällande kungörelse om avlöning till civilförsvarspliktiga. Någon direkt motsvarighet till personalgruppsindelningen i 9 § nuvarande kungörelse finns inte i kungörelseförslaget eller gällande utbildningskungörelse. Flertalet av dem som för närvarande tillhör personalgrupperna 5 - 8 i 9 § gällande kungörelse torde dock komma att hänföras till någon av de i kungörelseförslagets 8 § upptagna daglönegrupperna III och IV. I likhet med vad som nu gäller enligt civilförsvarsstyrelsens anvisningar till 1962 års avlöningskungörelse torde i fråga om rätt att använda flygplan och taxibil bestämmelserna för värnpliktiga få vara normgivande. Beloppet för resekostnadsersättning när egen bil användes är för närvarande 25 öre per kilometer mot 20 öre per kilometer för krigsmaktens värnpliktiga. UFV anser att ett enhetligt belopp bör gälla för civilförsvarspliktiga och värnpliktiga. Detta bör åstadkommas genom en uppjustering av beloppet för de värnpliktiga. Paragrafens fjärde stycke är nytt. Bestämmelsen medger - i likhet med vad som för närvarande gäller för värnpliktiga vid deltagande i mobiliseringsövning - att vid inryckning till och utryckning från övning, som ej sker i omedelbar anslutning till utbildning, får "annat färdmedel" t. ex. egen bil användas om restiden därigenom avsevärt förkortas. Detta innebär att samma krav på timantal som vid bedömningen av "oskälig tidsutdräkt", som förutsätts föreligga vid utbildning m. m., inte skall ställas. I enlighet med gällande anvisningar till värnpliktsavlöningskungörelsen torde en från allmänna synpunkter motiverad tidsvinst vara tillräckligt skäl för att erhålla ersättning för användande av egen bil vid övning. Däremot bör ifråga om ersättning för taxiresa gälla samma krav på timantal som gäller vid utbildning. Förplägnad, inkvartering samt hälso- och sjukvård m. m. 20 § Paragrafen motsvarar 1 2 § nu gällande kungörelse. 21 § Paragrafen reglerar rätten till fri förplägnad och kontantersättning härför i form av förplägnadsersättning, måltidsersättning och färdkostersättning. Paragrafen motsvarar 13 § gällande kungörelse. Till skillnad mot sistnämnda har i kungörelseförslaget förutsatts att i tjänstgöringstiden skall kunna inräknas även tid för frånvaro som får tillgodoräknas såsom tjänstgöring samt tid för tjänstledighet. Närmare föreskrifter om innebörden av begreppet tjänstgöring torde få utfärdas av civilförsvarsstyrelsen.

22 § I enlighet med den allmänna motiveringen (8.2.2) har föreskriften om inkvarteringsersättning i 14 § nu gällande kungörelse utmönstrats ur kungörelseförslaget. Erforderliga föreskrifter om åtgärder som civilförsvarsmyndighet har att vidtaga för inkvarteringens anordnande har med vissa jämkningar förts över från förenämnda Kbr. den 18 december 1964 med senare ändr. som förutsätts upphävas. Paragrafen upptar också en med nuvarande lydelse i nämnda Kbr. i huvudsak likalydande föreskrift 164

SOU 1973:40

om resekostnadsersättning då civilförsvarspliktig på grund av utrymmesbrist eller av medicinska skäl inkvarteras utanför förläggningsområdet. 23 § Paragrafen innebär att civilförsvarspliktig vid egentliga tjänsteresor samt vid fria resor till eller från den plats där den civilförsvarspliktige är kyrkobokförd eller vistas stadigvarande erhåller ersättning för nattlogi om övernattning är nödvändig. Enligt bestämmelser i värnpliktsavlöningskungörelsen skall för värnpliktig ersättningen motsvara den faktiska logikostnaden, för närvarande dock högst 43 kr per natt.

24 § Paragrafen, som anger omfattningen av den fria hälso- och sjukvården, motsvarar 18 § första stycket nu gällande kungörelse. Hälsooch sjukvården omfattar a) hälsoundersökning vid läkarmottagning på förläggning (förband), b) sjukvård vid läkarmottagning på förläggning (förband) eller, om vederbörande läkare godkänner det eller olycksfall inträffar, vid annan läkarmottagning, c) sluten vård vid förläggning (förband) eller allmänt sjukhus, d) läkemedel och tekniska hjälpmedel, e) transporter i samband med sjukdoms- och olycksfall, f) läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall samt g) viss tandvård enligt särskilda bestämmelser. Med hänsyn till att punkten f) i förevarande paragraf upptar läkarintyg kan föreskriften i 19 § nu gällande kungörelse om läkarintyg utgå. 25 § Paragrafen motsvarar 15-16 §§ nu gällande kungörelse och anger under vilka förhållanden hälso- och sjukvård tillhandahålls. Ändringen innebär att föreskrifterna om hälso- och sjukvård vid inskrivning och tjänstgöring samordnas. I de fall hälso- och sjukvård inte lämpligen kan beredas inom krigsmakten eller civilförsvaret blir 27 § om ersättning för sjukvårdskostnader tillämplig med däri angivna begränsningar. Se även kommentaren till 28 § kungörelse förslaget.

26 § Paragrafen motsvarar 17 § gällande kungörelse.

27 § Paragrafen motsvarar 18 § andra och tredje st. och 19 § gällande kungörelse. I de fall civilförsvarspliktig inte kan beredas hälso- och sjukvård inom civilförsvaret eller krigsmakten bör i fråga om ersättning för uppkommande sjukvårdskostnader i princip gälla samma regler som då vårdbehov annars uppkommer, dvs h sedvanlig patientandel av läkarvårdsavgiften enligt lagen om allmän försäkring skall erläggas av den civilförsvarspliktige. Undantag från huvudregeln gäller för kostnad för läkarintyg som är nödvändigt för tjänsten eller för att styrka laga förfall. Sådan läkarintygskostnad ersätts alltid, även om tjänstgöringen understiSOU 1973:40

ger sex timmar. Undantag förutsätts i kungörelseförslaget alltid gälla för värnpliktiga, som är inskrivna i civilförsvaret, vilkas sjukvårdsförmåner bör vara jämställda med de för övriga värnpliktiga gällande. Ifrågavarande kategori erhåller sålunda alltid kostnadsfri hälso- och sjukvård. Kan vården inte beredas inom krigsmakten eller civilförsvaret är det av praktiska skäl lämpligt att sjukvårdskostnadsersättning i stället utgår enligt ovan. 28 § Enligt 41 § värnpliktsavlöningskungörelsen vartill hänvisning görs i kungörelseförslaget utgår begravningshjälp till den avlidnes dödsbo med 2 000 kr om inskrivningsskyldig eller värnpliktig avlider under tid då han är berättigad till fri sjukvård. Vidare anges att kostnad som föranleds av militärbegravning och kostnad för transport av den avlidne till hemorten ersätts helt av statsmedel. För transport till annan ort utgår ersättning med högst det belopp som svarar mot transportkostnaden till hemorten. Kungörelseförslaget innebär att nämnda bestämmelse i tillämpliga delar skall gälla även för civilförsvarspliktig. Begravningshjälp skall utgå även vid dödsfall som inträffar på inryckningsdagen innan inryckningsresan påbörjats och på utryckningsdagen efter det utryckningsresan avslutats. Om färden till eller från tjänstgöringen tar i anspråk tid utöver in- och utryckningsdag gäller vid eventuellt dödsfall därvid att begravningshjälp likaledes skall utgå. Motsvarande gäller i fråga om fri hälso- och sjukvård enligt 25 § kungörelse förslaget. Paragrafen motsvarar 20 § i gällande kungörelse.

Särskilda

bestämmelser

29 § Paragrafen, som motsvarar 33 § gällande kungörelse, reglerar vem som har att besluta om och utbetala daglön och övriga ersättningar. Huvudprincipen bör vara att vederbörande civilförsvarsmyndighet fattar beslut och verkställer utbetalning till all personal, i allmänhet även för verkskyddspersonal. Arbetsgivaren har i förekommande fall sedan att mot räkning betala kostnaderna för företagets verkskyddspersonal. Undantag gäller främst i de fall arbetsgivaren i enlighet med 4 § kungörelseförslaget beslutar och utbetalar en på annat sätt beräknad ersättning än som stadgas i förmånskungörelsen. Föreskriften i paragrafen om vilken civilförsvarsmyndighet som har att utge ersättning har jämkats med anledning av de organisatoriska förändringar som har skett beträffande civilförsvarsskolorna. För de centrala utbildningsanläggningarna, vilka tillhör civilförsvarsstyrelsen, torde löpande utbetalningar och dylika rutiner få ombesörjas genom styrelsens försorg.

Tillämpningsföreskrifter 30 § Paragrafen har jämkats med anledning av att samråd föreslås ske även med försvarets sjukvårdsstyrelse i fråga om hälso- och sjukvård för civilförsvarspliktiga. Erforderliga utbetalningsföreskrifter och övriga tillämpningsföreskrifter bör utfärdas av civilförsvarsstyrelsen. 166

SOU 1973:40

Paragrafnumreringen i kungörelseförslaget och gällande kungörelse Gällande kungörelse 1

Kungörelseförslaget 1§ 2§ 3§ 4§ 5§ 6§ 7§ 8-17 § 18 § 19 § 20 § 21 § 22 § 23 § 24 § 25 § 26 § 27 § 28 § 29 § 30 §

motsvarar >» >» 55 55 55 »5 55

" 55 55 55 55

1 § första st. samt 3 § 1 § andra st. 2§ 6§ 5§ 7 § (delvis) 4 § (delvis) 9, 1 1 , 2 1 - 3 2 §§ 10 § 8§ 12 § 13 § 14 §

55 55 55 55 55

55 55 55

18 § första st. 15 och 16 §§ 17 § 18 § andra och tredje st samt 19 § 20 § 33 § 34 §

Se sid. 36 not 1.

SOU 1973:40

Bilaga 5

Förslag till lag om ändring i familjebidragsförordningen (1946:99). Härigenom förordnas att 1 § 1 och 3 mom och la § nämnda förordning skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Allmänna bestämmelser 1 § 1 mom. Bestämmelserna i denna förordning skola, i den omfattning och under de villkor, som i förordningen sägs, äga tillämpning beträffande värnpliktiga, som enligt värnpliktslagen inkallas till tjänstgöring, ävensom beträffande civilförsvarspliktiga, som inkallas till tjänstgöring enligt 12 § civilförsvarslagen, i den mån de fullgöra tjänstgöring före det kalenderår, under vilket de fylla fyrtioåtta år, och tjänstgöringen jämlikt 20 § civilförsvarslagen ej skall anses fullgjord i kommunal anställning.

1 mom. Bestämmelserna i denna förordning skola, i den omfattning och under de villkor, som i förordningen sägs, äga tillämpning beträffande värnpliktiga, som enligt värnpliktslagen inkallas till tjänstgöring.

Bestämmelserna i förordningen gälla även i fråga om vapenfri tjänstepliktig som kallas till tjänstgöring enligt lagen den 3 juni 1966 (nr 413) om vapenfri tjänst. 168

SOU 1973:40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Med värnpliktig avses den som avlönas enligt för värnpliktig gällande grunder. Med civilförsvarspliktig avses den som avlönas enligt för civilförsvarspliktiga gällande grunder. 3 mom. Konungen äger föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning skola, med de inskränkningar som finnas påkallade, äga tillämpning å värnpliktiga och civilförsvarspliktiga jämväl i andra fall än i 1 mom avses ävensom å krigsfrivilliga och annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten eller i civilförsvaret.

3 mom. Konungen äger föreskriva, att bestämmelserna i denna förordning skola, med de inskränkningar som finnas påkallade, äga tillämpning å värnpliktiga jämväl i andra fall än i 1 mom avses ävensom å civilförsvarspliktiga, som inkallas till tjänstgöring enligt 12 § 1 mom civilförsvarslagen samt krigsfrivilliga och annan personal, som tjänstgör vid krigsmakten.

Konungen må jämväl förordna, att hemvärnspersonal och annan personal som åtagit sig att frivilligt tjänstgöra inom totalförsvaret samt medlem av sådan frivillig organisation som samverkar med civilförsvaret — under tid, då de enligt bestämmelser av Konungen deltaga i utbildning eller övning — skola, i den omfattning och under de villkor Konungen föreskriver, äga åtnjuta familjebidrag.

la § Vad i följande paragrafer med undantag av 20 § stadgas om värnpliktig skall gälla jämväl civilförsvarspliktig, å vilken förordningen är tillämplig enligt 1 §.

Vad i följande paragrafer med undantag av 20 § stadgas om värnpliktig skall gälla jämväl civilförsvarspliktig, å vilken förordningen, sedan Konungen förordnat därom, är tillämplig enligt 1 § 3 mom.

Vid tillämpning av förordningen inom civilförsvaret skall iakttagas att familjebidrag må utgå endast till den som utbildas vid heltidskurs eller i omedelbar anslutning till sådan kurs deltager i övning, att vad i förordningen sägs om värnpliktigs hustru, hustrus barn samt frånskilda hustru skall gälla civilförsvarspliktigs make, makes barn och frånskilda make,

Vid tillämpning av förordningen inom civilförsvaret skall iakttagas att vad i förordningen sägs om värnpliktigs hustru, hustrus barn samt frånskilda hustru skall gälla civilförsvarspliktigs make, makes barn och frånskilda make.

att vad som stadgas om värnplikSOU 1973:40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

tigs första tjänstgöring (tjänstgöring i en följd) skall, beträffande civilförsvarspliktig som icke är i civilförsvaret inskriven värnpliktig, avse civilförsvarstjänstgöring som fullgöres tidigare än under det kalenderår, under vilket han uppnår tjugotre års ålder, samt att tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom värnpliktslagen skall motsvaras av tjänstgöring jämlikt 12 § 2 mom och 3 mom första stycket civilförsvarslagen.

I fråga om den vapenfria tjänsten tillämpas förordningens bestämmelser om värnpliktig och om tjänstgöring enligt 27 § 1 mom värnpliktslagen på vapenfri tjänstepliktig och på tjänstgöring enligt 5 § första stycket lagen om vapenfri tjänst. Bestämmelserna i 20 § förordningen gälla icke.

SOU 1973:40

Bilaga 6

Förslag till kungörelse om ändring i familjebidragskungörelsen (1946: 101) Härigenom förordnas att 2a § 1 mom nämnda kungörelse skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 2a §

1 mom. Vid familjebidragskungörelsens tillämpning inom civilförsvaret skall vad i kungörelsen sägs dels om värnpliktig, värnpliktigs hustru och hustrus barn samt värnpliktigs frånskilda hustru avse civilförsvarspliktig, civilförsvarspliktigs make och makes barn samt civilförsvarspliktigs frånskilda make. dels ock om tjänstgöring jämlikt 27 § 1 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 § 2 mom och 3 mom första stycket civilförsvarslagen, om tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 § 3 mom andra stycket civilförsvarslagen och om tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 § 1 mom civilförsvarslagen samt om anställning vid krigsmakten avse anställning vid civilförsvaret. SOU 1973:40

1 mom. Vid familjebidragskungörelsens tillämpning inom civilförsvaret skall vad i kungörelsen sägs dels om värnpliktig, värnpliktigs hustru och hustrus barn samt värnpliktigs frånskilda hustru avse civilförsvarspliktig, civilförsvarspliktigs make och makes barn samt civilförsvarspliktigs frånskilda make, dels ock om tjänstgöring jämlikt 27 § 2 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 § 1 mom andra stycket civilförsvarslagen och om tjänstgöring jämlikt 28 § 1 mom värnpliktslagen avse tjänstgöring jämlikt 12 § 1 mom första stycket civilförsvarslagen samt om anställning vid krigsmakten avse anställning vid civilförsvaret.

Bilaga 7

Förslag till kungörelse om ändring i kungörelsen (1969: 761) om särskilt olycksfallsskydd för värnpliktiga m. fl. Härigenom förordnas att 1 § nämnda kungörelse skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives. Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse 1 §

Särskilt olycksfallsskydd enligt denna kungörelse föreligger under tid då landet ej är i krig för följande personal under nedan angiven tjänstgöring, nämligen för värnpliktig personal, inbegripet sådan personal över värnpliktsåldern som avgått från anställning i någon av krigsmaktens reserver eller i väg- och vattenbyggnadskåren och på vilken värnpliktslagen (1941:967) alltjämt är tillämplig, under tjänstgöring enligt värnpliktslagen och föreskriven tjänstgöring för utbildning till befattning för kompanibefäl eller motsvarande tjänstgöring som icke fullgöres enligt värnpliktslagen, för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret, som fullgöres efter inskrivning i civilförsvaret, 172

Särskilt olycksfallsskydd enligt denna kungörelse föreligger under tid då landet ej är i krig för följande personal under nedan angiven tjänstgöring, nämligen för värnpliktig personal, inbegripet sådan personal över värnpliktsåldern som avgått från anställning i någon av krigsmaktens reserver eller i väg- och vattenbyggnadskåren och på vilken värnpliktslagen (1941:967) alltjämt är tillämplig, under tjänstgöring enligt värnpliktslagen och föreskriven tjänstgöring för utbildning till befattning för kompanibefäl eller motsvarande tjänstgöring som icke fullgöres enligt värnpliktslagen, för civilförsvarspliktig personal under föreskriven tjänstgöring i det allmänna civilförsvaret och verkskyddet, som fullgöres efter inskrivSOU 1973:40

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

och under tjänstgöring vid krigsmakten enligt lagen (1952: 269) om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten,

ning i civilförsvaret, och under tjänstgöring vid krigsmakten enligt lagen (1952:269) om skyldighet för civilförsvarspliktig att tjänstgöra vid krigsmakten, för vapenfri tjänstepliktig under tjänstgöring enligt lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst.

för vapenfri tjänstepliktig under tjänstgöring enligt lagen (1966: 413) om vapenfri tjänst.

SOU 1973:40

Statens offentliga utredningar 1973 Kronologisk förteckning

1. Litteraturen i skolan. U. 2. Högskolan. U. 3. Högskolan. Sammanfattning. U. 4. Fastighetstaxering. Fi. 5. Museerna. U. 6. Data och näringspolitik. I. 7. Trygghet i anställningen. In. 8. Radio i utveckling. U. 9. Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstu dier inom vuxenutbildningen. U. 10. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. U. (Utkommer senare) 11. Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. U. 12. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. U. 13. SnyItningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. Ju. 14. Mål och medel i skogspolitiken. Jo. 15. Kommunal planering och detaljhandel. H. 16. Samhället och filmen. Del 3. U. 17. Teknisk översyn av studiemedelssystemet. U. 18. Styrelserepresentation för bankanställda. Lagteknisk översyn. Fi. 19. T R U : s försöksverksamhet 1 9 6 7 - 1 9 7 2 . U. 20. Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. H. 2 1 . Svensk ekonomi fram till 1977. Fi. 22. Utsökningsbalk. Utsökningsrätt X I I . Ju. 23. Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser. Ju. 24. Boendeservice 7. In. 25. Unga lagöverträdare I I I . Ju. 26. Lag och rätt i grundskolan. Ju. 27. Sanering I I I . In. 28. Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. Fi. 29. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet. I. 30. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. I. 3 1 . Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. Ju. 32. Vägtrafiken — kostnader och avgifter. K. 33. Ränta och restavgift på skatt m. m. Fi. 34. Flygvapnets befäl. Fö. 35. Kriminologisk forskning. Ju. 36. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. Jo.

37. Miljövårdens informationssystem. Statskontorets förstudie. Jo. 38. Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet. Fö. 39. God inkassosed. Ju. 40. Civilförsvarsförmåner. Fö.

KUNGL. BIBL. 1

1973 STOCKHOLM

SOU

1973:40

Statens offentliga utredningar 1973 Systematisk förteckning

Justitiedepartementet Snyltningsbrott och sjukförsäkringsmissbruk. (13) Utsökningsbalk. Utsökningsratt X I I . 122 ] Bättre överblick över lagar och andra bestämmelser. [23 ] Unga lagöverträdare I I I . [ 2 5 | Lag och rätt i grundskolan. [26] Revision av vattenlagen. Del 3. Vattenförbud. [31] Kriminologisk forskning. [35] God inkassosed. [39]

Jordbruksdepartementet Mål och medel i skogspolitiken. |14] Miljökontrollutredningen. 1. Miljövårdens informationssystem. Förslag och motiv. [ 3 6 | 2. Miljövårdens informationssystem. Statskontorets förstudie. [37]

Försvarsdepartementet Flygvapnets befäl. [ 3 4 | Personal för krigsmaktens förvaltningsverksamhet.

Inrikesdepartementet Trygghet i anställningen, [ 7 | Boendeservice 7. |24] Sanering I I I . [27]

[38] Civilförsvarsförmåner. [40] Kommunikationsdepartementet Vägtrafiken - kostnader och avgifter. [ 3 2 | Finansdepartementet Fastighetstaxering. [4] Styrelserepresentation för bankanställda. Lagtek-

Handelsdepartementet Kommunal planering och detaljhandel. |15] Varudeklaration — ett medel i konsumentpolitiken. [20]

Industridepartementet Data och näringspolitik. [6] Metallmanufakturutredningen. 1. Järn- och metallmanufakturindustrin under 70 talet. [29] 2. Järnoch metallmanufakturindustrin under 70-talet. Bilagor. [30]

nisk översyn. [18] Svensk ekonomi tram till 1977. [21 ] Styrelserepresentation för anställda i statliga myndigheter. [28] Ränta och restavgift på skatt m. m. [ 3 3 | Utbildningsdepartementet Litteraturen i skolan. Separat bilagedel 4 till litteraturutredningens huvudbetänkande. [1] 1968 års utbildningsutredning. 1. Högskolan [2] 2. Högskolan. Sammanfattning. ]3] 3. Försöksverksamhet med yrkesteknisk högskoleutbildning. [12] Museerna. [5 ] Radio i utveckling. [ 8 ] Fortsatt uppsökande verksamhet för cirkelstudier inom vuxenutbildningen. [9] Reklamutredningen. Reklam I I I . Ställningstaganden och förslag. |10] (Utkommer senare) Reklam IV. Reklamens kostnader och bestämningsfaktorer. [11] Samhället och filmen. Del 3. [16] Teknisk översyn av studiemedelssystemet. [17] T R U : s försöksverksamhet 1 9 6 7 - 1 9 7 2 . [19]

A n m . Siffrorna inom klämmer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

SOU 1973:40

Nordisk udredningsserie (Nu) 1973 Kronologisk förteckning

1. Kommunalt samarbete över de nordiska riksgränserna. 2. Nordiskt kontaktmannamöte i Mariehamn. 3. Varudeklarasjonssamarbeid i Norden.

176 SOU 1973:40

§s Allmanna Förlaget

(SBN 91.38.01610.9