Betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m.

f0NC<

= t£7s National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

S T A T E N S O F F E N T L I G A U T R E D N I N G A R 1 9 4 3 : 27 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM FOLKSKYDDSVÄSENDET (FOLKSKYDDSLAG)

M. M. AVGIVET AV

1941 ÅRS HEMORTSFÖRSVARSSAKKUNNIGA

j

S T O C K H O L M 19 4 3

Statens offentliga utredningar 1943 Kronologisk 1. B e t ä n k a n d e m e d författnings- o c h o r g a n i s a t i o u s f ö r s j a g för g e n o m f ö r a n d e av ett f ö r s t a t l i g a n d e a v d e n a l l m ä n n a v tighåll n i n g e n p å l a n d e t m . m . B e c k m a n . 321 B. K . 2. F l y t t n i n g s e r s ä t t n i n g s s a k k u n n i g a . B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e e r s ä t t n i n g för flyttn i n g s k o s t n a d . M a r c u s . 156 s. F i . 3. 1941 å r s f a m i l j e b e s k a t t n i n g s s a k k u n n i g a . Betänkande m e d förslag till ä n d r a d e g r u n d e r för f a m i l j e b e s k a t t n i n g e n . M a r c u s . 170 s. F i . 4. U t r e d n i n g r ö r a n d e s k o g s n ä r i n g e n s e k o n o m i s k a läge m e d förslag till å t g ä r d e r for h ö j a n d e av n ä r i n g e n s b ä r k r a f t . 3. S k o g s b r u k e t s t r a n s p o r t f r å g o r : V ä g a r o c h j ä r n v ä g a r . I d u n . 260 s. J o . 5. U t r e d n i n g r ö r a n d e p o l i s m ä n s a n s l u t n i n g t i l l p o l i t i s k a y t t e r l i g h e t s r i k t n i n g a r n u in. N o r s t e d t . 40 s. S. 6. U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e p a p p e r s f o r m a t e n i n o m s t a t s f ö r v a l t n i n g e n . B e c k m a n . 116 s. H . 7. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n o c h u t r e d n i n g a r . Bilaga 1. H y g i e n i s k a f ö r u t s ä t t n i n g a r för s k o l a r b e t e t . Av U. H j ä r n e . I d u n . 66 s. E . 8. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e l e v n a d s k o s t n a d s i n d e x . N o r s t e d t 147 s. F l . 9. U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e s t a t s b i d r a g till d a g h e m och l e k s k o l o r in. m . B e c k m a n . 99 B, S. 10. 1940 å r s civila b y g g n a d s u t r e d n i n g . B e t ä n k a n d e 1. F ö r slag till ä n d r i n g a r i K u n g l . Maj:ts b y g g n a d s s t a d g a s a m t till föreskrifter r ö r a n d e p l a n l ä g g n i n g o c h u t f ö r a n d e av b y g g n a d för vissa v å r d a n s t a l t e r och f o l k t a n d p o l i k l i n i k e r . B e c k m a n . 80 B. K. 11. U t r e d n i n g r ö r a n d e den t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forskn i n g e n s o r d n a n d e . 4. F ö r s l a g till å t g ä r d e r för textilf o r s k n i n g e u s o r d n a n d e . HreggstrÖm. 82 s. H. 12. B e t ä n k a n d e m e d förslag till s t a t l i g a å t g ä r d e r för s t ö d j a n d e av d e n p r i v a t a m o t o r l ö s a l l y g n i n g e n s och m o d e l l flygningens u t v e c k l i n g . B e c k m a n . 77 s. FÖ. 13. B e s p a r i n g s b e r e d n i n g e n s s l u t u t l å t a n d e . M a r c u s . 158 s.

FI. 14. B e t ä n k a n d e a n g å e n d e å t g ä r d e r m o t s p e k u l a t i o n i vatt e n k r a f t . N o r s t e d t . 79 s. J u .

förteckning15. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e s t a t s b i d r a g t i l l social h e m h j ä l p s v e r k s a m h e t . B e c k m a n . 87 s. S. 16. U t r e d n i n g r ö r a n d e den t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forskn i n g e n s o r d n a n d e . 5. F ö r s l a g till å t g ä r d e r f ö r j ä r n och m e t a l l f o r s k n i n g e n s o r d n a n d e . Haeggström. 79 s. I I . 17. T i l l s t r ö m n i n g e n till de fria f a k u l t e t e r n a o c h a r b e t s f ö r h å l l a n d e n a n ä r m a s t efter avlagd e x a m e n s a m t milit ä r t j ä n s t g ö r i n g e n s i n v e r k a n p å u n i v e r s i t e t s - o c h högs k o l e u n g d o m e n s s t u d i e r och e k o n o m i s k a f ö r h å l l a n d e n . N o r s t e d t . 145 s. S. 18. U t r e d n i n g och förslag a n g å e n d e p l a n m ä s s i g t s p a r a n d e för f a m i l j e b i l d n i n g och s t a t e n s b o s ä t t n i n g s l å n . Beckm a n . 68 s. S. 19. 1940 å r s s k o l u t r e d n i n g s b e t ä n k a n d e n och u t r e d n i n g a r . Bilaga 2. B e n p s y k o l o g i s k a f o r s k n i n g e n s n u v a r a n d e s t å n d p u n k t i fråga o m d e n p s y k i s k a u t v e c k l i n g e n h o s b a r n och u n g d o m in. ra. I d u n . 81 s. K. 20. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n av rfittemedicinalvtteendet i r i k e t . B e c k m a n . 182 s. S. 21. B e t ä n k a n d e m e d förslag till reglering av det m i l i t ä r a a r v o d e s v ä s e n d e t . B e c k m a n . 165 s. F i . 32. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n t e k n i s k t - v e t e n s k a p l i g a forskn i n g e n s o r d n a n d e . 6. F ö r s l a g till å t g ä r d e r för den ttniaka f o r s k n i n g e n s o r d n a n d e . Ha?ggström. 65 s. H . 28. U n d e r s ö k n i n g av t a x c r i n g s u t f a l l e t beträffar d e j o r d b r u k s f a s t i g h e t å l a n d s b y g d e n vid 1938 års i manna f a s t i g h e t s t a x e r i n g . N o r s t e d t . 170 s. F i . / 24. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g om r e d o v i s u i n g s m e d e l m . m . N o r s t e d t . 77 s. J u . 25. S t a t s m a k t e r n a och f o l k h u s h å l l n i n g e n u n d e r d e n till följd av s t o r m a k t s k r i g e t 1939 i n t r ä d d a k r i s e n . D e l 3. Tiden j u l i 1941— j u n i 1942. I d u n . 528 s. F o . 26. L a d u g i t r d s b y g g n a d s s a k k u n n i g a . Meddelande nr 1. Djurs t a l l a r s planering, vLirmehushållniug och v e n t i l a t i o n . R y d a h l . 153 s. J o , 27. B e t ä n k a n d e m e d förslag till lag om f o l k s k y d d s v a s e n d e t (folkskyddslag) m . m . B e c k m a n . 406 s. S.

A n m . Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , är t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k s t ä v e r n a till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r vilket u t r e d n i n g e n avgivits, t. ex. E . m e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s d e p a r t e m e n t e t . E n l i g t Kungörelsen den 3 febr. 1922 ang. s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s yttre a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g med e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

STATENS O F F E N T L I G A U T B E D N I N G A R 1 9 4 3 : 27 SOCIALDEPARTEMENTET

BETÄNKANDE MED FÖRSLAG TILL

LAG OM FOLKSKYDDSVÄSENDET (FOLKSKYDDSLAG)

M. M. AVGIVET AV

1941 ÅRS HEMORTSFÖRSVARSSAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1943 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [ i l l 43]

v®"

2 INNEHÅLLSFÖRTECKNING. Sid.

Skrivelse tiU chefen för socialdepartementet

5 Inledning Direktiven för de sakkunniga Hemortsförsvar — lokalförsvar

10 10 12

Avd. I. Nuvarande lokalförsvar ävensom vissa tidigare förslag j ä m t e yttranden

1 kap. Grunddragen av lokalförsvarets organisation Det militära lokalförsvaret Rikets militära territoriella indelning Hemvärnet Det civila lokalförsvaret Luftskyddet Allmänna brandväsendet. Skogsbrandväsendet Utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst Undanförsel av varuförråd Polisväsendet Viss byggnads- och reparationsberedskap Vissa föreskrifter om samverkan mellan det civila och det militära lokalförsvaret Vissa föreskrifter om samverkan inom det civila lokalförsvaret Hemortsförsvarsassistenter m. m Visst förslag rörande samordning inom lokalförsvaret

14 14 14 14 16 16 21 24 27 28 30 30 33 34 38

2 kap. Grunddragen av lokalförsvarets personalrekryteriug Frivillighet och tjänsteplikt inom lokalförsvaret m. m Hemvärnet Luftskyddet Allmänna brandväsendet. Skogsbrandväsendet Utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst Undanförsel av varuförråd Polisväsendet Viss byggnads- och reparationsberedskap Personalregistrering Vissa vidtagna särskilda åtgärder beträffande registrering och rekrytering av bl. a. lokalförsvarspersonal

44 44 44 45 49 50 51 51 52 52 53

3 kap. Vissa frivilliga försvarssaininanslutningars uppgifter och organisation

4 kap. Ombesörjande av utbildning ar personal vid hemvärnet, luftskyddet och skogsbrandväsendet Hemvärnet Luftskyddet Skogsbrandväsendet

62 62 63 68

§ Sid.

5 kap. Kostnaderna för hemvärnet och vissa grenar av det civila lokalförsvaret Hemvärnet Luftskyddet Allmänna brandväsendet. Skogsbrandväsendet • Utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst Undanförsel av varuförråd Avd. II. D e s a k k u n n i g a s principförslag med tillhörande motivering 1 kap. Organisation Allmänna synpunkter Lokal försvarets operativa ledning Förberedelsearbetet beträffande lokalförsvaret Förslag till ny lokalförsvarsorganisation Folkskyddet och polisväsendet

.'

2 kap. Pcrsonalrekrytering

69 69 71 86 87 90 92 92 92 95 106 108 122

'

Folkskyddsplikt m. m Tillämpning av folkskyddsplikt i fråga om viss tjänstgöring utom folkskyddet m. m Uttagning av personal Huvudgrunder Ordning för personaluttagning Vapenfria värnpliktiga m. ni

127 127 134 141 1*2 148 1°1

3 kap. Samordning av den frivilliga försvarsverksamheten

4 kap. Folkskyddsväsendets upprätthållande

ö kap. Utbildning och övning av personal för folkskyddets uppgifter

166 Avd. III. Specialmotivering till författningsförslagen A. Lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) 1 kap. Inledande bestämmelser 2 kap. Folkskyddets organisation i allmänhet 3 kap. Vissa bestämmelser rörande folkskyddsdistrikt 4 kap. Om folkskyddsplikt m. m 5 kap. Särskilda åtgärder och anordningar inom folkskyddsväsendet Utrymning och inkvartering m. m Bortflyttningsförbud Undanförsel och förstöring av egendom Skyddsrum Brandskyddsåtgärder 6 kap. Skyldigheter med avseende å folkskyddsväsendet inom folkskyddsdistrikten m. m 7 kap. Omfattningen och beskaffenheten av folkskyddsväsendet inom de särskilda folkskyddsdistrikten. Organisationsplaner 8 kap. Vissa bestämmelser om kostnader för folkskyddsväsendet 9 kap. Förfoganderätt för folkskyddsväsendets behov 10 kap. Övriga bestämmelser

177 177 177 183 207 218 226 226 229 229 232 252 255 277 283 292 303

4 Sid.

B. Lag om utvidgad tillämpning av folkskyddsplikt

329 C. Ändringar av gällande lagar och författningar ni. m

329 Avd. IV. Vissa kostnadsberäkningar

332 Särskilt yttrande av A. Zetterquist

341 Bilagor. Bilaga 1. Förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) Bilaga 2. Förslag till lag om utvidgad tillämpning av folkskyddsplikt Bilaga 3. Sammanställning för . riket i dess helhet över kommunernas (muiiicipalsamhällenas) kostnader för luftskyddet intill Vio 1941 Bilaga 4. Sammanställning länsvis över kommunernas (municipalsamhällenas) kostnader för luftskyddet intill Vio 1941 Bilaga 5. Statens och kommunernas nettokostnader för olika lufskyddsändamål . . . . Bilaga 6. Sammanställning över statens nettokostnader under tiden februari 1940— juni 1942 för förberedande åtgärder för utrymning och inkvartering m. m Bilagorna 7—8. Applikatoriskt exempel å ledning av folkskyddets verksamhet Bilaga 9. Schematisk framställning av huvuddragen av folkskyddets organisation

i

346 385 386 388 396 399 400 406

Till ' Herr Statsrådet och Chefen for Kungl. Socialdepartementet.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 20 juni 1941 har Herr Statsrådet samma dag dels tillkallat expeditionschefen Å. S. K:son Natt och Dag, överstelöjtnanterna B. F. Bengtsson och K. I. Göthberg, hovrättsassessorn N. E. Hedfeldt, kommunalborgmästaren H. K. Hjelmberg, statskommissarien B. E. Johnsson, majoren H. V. Lange, direktören T. F. Thunborg samt polisintendenten A. F. Zetterquist att såsom sakkunniga inom socialdepartementet biträda med fortsatt utredning av frågan om samordning av hemortsförsvarets olika grenar samt om revision av gällande luftskyddslagstiftning, dels ock uppdragit åt Natt och Dag att vara de sakkunnigas ordförande. De sakkunniga hava antagit benämningen 1941 års hemortsförsvarssakkunniga. Jämlikt bemyndigande av Kungl. Maj:t ovannämnda dag har den 8 juli 1941 uppdragits åt hovrättsassessorn E. W. Z. Göransson att vara huvudsekreterare och förste amanuensen S. L. M. A. Wernstedt att vara biträdande sekreterare åt de sakkunniga samt den 4 september 1942 uppdragits åt kaptenen P . A. H. Lindencrona att såsom sekreterare biträda cle sakkunniga, såvitt avser frågor av militär natur. Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 11 juli 1941 hava nedan angivna dagar följande personer förordnats att såsom experter biträda de sakkunniga, nämligen: sagda den 11 juli bevakningsinspektören, statspolisintendenten G. Å. L. Thulin i avseende å frågor om bevakning och därmed sammanhängande spörsmål, den 7 november 1941 länsjägmästaren E. S. Lindroth i avseende å frågor om skogsbrandskyddets organiserande för krigsförhållanden och den 15 juli 1942 brandchefen N. J. Grönvall i frågor, som röra brandväsendet.

6 Den 15 september 1942 har Hedfeldt på därom gjord framställning entledigats från sakkunniguppdraget. Samma dag har Göransson tillkallats att, med bibehållande av uppdraget såsom huvudsekreterare, i egenskap av sakkunnig deltaga i utredningsuppdraget. Genom beslut den 13 februari 1942 har Kungl. Maj:t uppdragit åt de sakkunniga att verkställa utredning av frågan, huruvida särskilda åtgärder från det allmännas sida må vara erforderliga för att underlätta möjligheterna till iståndsättande utan tidsutdräkt av de bostadshus, vilka skadas till följd av krigsåtgärd. Vidare har Kungl. Maj:t den 19 juni 1942 i anledning av riksdagens hemställan anbefallt de sakkunniga att verkställa utredning av frågan, huruvida och i vad mån kommun bör erhålla möjlighet att anslå medel till hemvärnets verksamhet. Jämlikt Kungl. Maj:ts beslut den 10 juli 1942 hava till de sakkunniga överlämnats två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 246 och I I : 325) om skyldighet för icke värnpliktiga att undergå utbildning för och deltaga i försvarsarbete för den prövning, som de sakkunniga i samband med sitt utredningsuppdrag kunde finna motionerna påkalla. För att tagas i övervägande vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag hava tillika nedan angivna dagar från socialdepartementet eller, där i det följande så anmärkes, annat departement till de sakkunniga överlämnats: 1) den 11 juli 1941 luftskyddsinspektionens utredning den 13 februari 1941 rörande revision av gällande luftskyddslagstiftning med vissa tillhörande handlingar jämte över utredningen avgivna yttranden av överståthållarämbetet, länsstyrelserna, överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, armé-, marin- och flygförvaltningarna, riksvärderingsnämnden, medicinalstyrelsen, statens arbetsmarknadskommission, statens utrymningskommission, telegraf-, järnvägs-, väg- och vattenbyggnads- samt vattenfallsstyrelserna, byggnadsstyrelsen, statskontoret, allmänna lönenämnden, skolöverstyrelsen, domänstyrelsen, statens industrikommission, statens livsmedelskommission, skogsvårdsstyrelsernas förbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund, svenska arbetsgivareföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges fastighetsägareförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, svenska brandskyddsföreningen, riksluftskyddsförbundet, överstyrelsen för svenska röda korset, kvinnoföreningarnas beredskapsorganisations centralkommitté, föreningen Sveriges landsfiskaler, föreningen Sveriges stadsfiskaler, svenska polisförbundet, svenska brandbefälsföreningen och svenska kommunalarbetareförbundet; 2) den 11 juli 1941 skrivelse från föreningen Sveriges polismästare om rätt till ersättning åt polismästarna för tjänstgöring som luftskyddschefer; 3) den 29 augusti 1941 ett av direktören för aktiebolaget Radiotjänst Y. Hugo och borgmästaren I. Wikström utarbetat förslag till social folkberedskap jämte ett flertal däröver avgivna yttranden; 4) den 3 september 1941 framställning av överståthållarämbetet angående

7 bestridandet av vissa kostnader för luftskyddet i anledning av luftskyddstillstånd; 5) den 25 november 1941 framställning av svenska officersförbundet angående försvarsassistenternas anställnings- och avlöningsförhållanden; 6) den 21 april 1942 ett av luftskyddsinspektionen utarbetat förslag till riktlinjer för bedömande av de områden, beträffande vilka i 1 § luftskyddskungörelsen omförmäld luftskyddsplanläggning bör ske; 7) den 28 april 1942 (från försvarsdepartementet) skrivelse från lektorn Natan Valmin angående hemvärnets rekrytering jämte vissa däröver avgivna yttranden; samt 8) den 15 maj 1942 (från finansdepartementet) skrivelse från riksluftskyddsförbundet angående avlöning till vissa statligt och kommunalt anställda lärare under tjänstledighet för deltagande i förbundets instruktörskurser jämte vissa däröver avgivna yttranden. Härutöver hava till de sakkunniga från olika myndigheter ävensom sammanslutningar och enskilda personer överlämnats ett flertal framställningar, skriftliga uttalanden och andra handlingar rörande skilda, de sakkunnigas uppdrag berörande spörsmål. De sakkunniga hava företagit studieresor inom landet samt bevistat ett flertal krigsspel rörande hemortsförsvaret. Ledamöterna Bengtsson och Lange hava företagit studieresor till Finland. Den 2 augusti 1941 hava de sakkunniga till Herr Statsrådet avgivit förslag dels till vissa föreskrifter rörande beredskapsregister dels ock till vissa bestämmelser rörande samordning av hemortsförsvaret (det senare förslaget av hemlig natur). På grundval av dessa förslag har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 720) om beredskapsregister m. m. ävensom förordnat ett antal personer att vara hemortsförsvarsassistenter med vissa uppgifter syftande till operativ samverkan inom hemortsförsvaret. Vid ett av de sakkunniga i samråd med försvarsstaben anordnat sammanträde med samtliga hemortsförsvarsassistenter har överläggning ägt rum om åtskilliga spörsmål av betydelse för ifrågavarande befattningshavares verksamhet ävensom för fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag, över föredrag och diskussion vid sammanträdet fördes protokoll, varav deltagarna erhöllo var sitt exemplar. De sakkunniga hava jämväl i övrigt stått i mycket nära kontakt med hemortsförsvarsassistenterna i deras verksamhet ävensom avlåtit vissa skrivelser (därav en av hemlig natur) till Herr Statsrådet rörande denna verksamhet under innevarande budgetår. Den 14 mars 1942 hava de sakkunniga till Herr Statsrådet avgivit förslag till föreskrifter rörande sådana ytterligare åtgärder för ernående av operativ samverkan inom hemortsförsvaret, som lämpligen synas böra vidtagas, därest riket skulle indragas i krig, medan nuvarande lagbestämmelser om hemortsförsvaret ännu äro gällande. I följande från försvars- eller socialdepartementet till de sakkunniga remitterade ärenden hava de sakkunniga avgivit utlåtanden:

s 1) den 17 september 1941 (till chefen för försvarsdepartementet) över två framställningar av vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beträffande vissa hemvärnsfrågor (hemligt ärende); 2) den 22 december 1941 över en av luftskyddsinspektionen och statens utrymningskommission gjord framställning med tillhörande promemoria angående vissa »sociala» åtgärder under krig; 3) den 22 december 1941 över de förslag, som länsstyrelserna avgivit i anledning av en inom socialdepartementet upprättad promemoria med förslag till vissa åtgärder för att möjliggöra samverkan mellan olika grenar och enheter av hemortsförsvaret; 4) den 20 januari 1942 över ett av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag till lag om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar; 5) den 20 februari 1942 (till Kungl. Maj:t i försvarsdepartementet) över 1941 års försvarsutrednings betänkande med förslag till plan för organisationsarbetet inom försvarsväsendet; G) den 24 april 1942 (till Kungl. Maj:t i försvarsdepartementet) över ett av 1941 års utredning angående samvetsömma värnpliktiga avgivet betänkande med förslag till lag om vapenfria värnpliktiga; 7) den 22 juli 1942 över en framställning från luftskyddsinspektionen angående hänförande av skogsbrandskyddet till det allmänna luftskyddet; 8) den 26 oktober 1942 över en framställning från luftskyddsinspektionen angående upprättande av luftskyddskolonner; 9) den 26 oktober 1942 över en framställning från länsstyrelsen i Jämtlands län angående inrättande av tjänst såsom ersättare för hemortsförsvarsassistent m. m.; 10) den 5 januari 1943 över ett av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande med förslag till samordning av polisradioväsendet i riket; samt 11) den 4 mars 1943 över en framställning från statens utrymningskommission angående medel till utbildning och övning av socialtjänst- och utrymningspersonal. Med skrivelse den 30 juli 1942 har statens arbetsmarknadskommission under instämmande av bl. a. de sakkunniga hemställt om Kungl. Maj:ts bemyndigande att anordna den beredskapsmönstring, som ägt rum i januari månad innevarande år. Med hänsyn härtill torde en den 11 juli 1941 till de sakkimniga remitterad framställning av kvinnoföreningarnas beredskapsorganisations centralkommitté angående obligatorisk registrering av kvinnor ej föranleda till något särskilt yttrande. E n den 23 september 1942 av socialdepartementet till de sakkunniga remitterad framställning från länsstyrelsen i Örebro län angående åtgärder för åstadkommande av förstärkt brandskydd under krigsförhållanden får anses besvarad genom de sakkunnigas förslag.

9 Efter hemställan från folkbokföringskommittén hava de sakkunniga den 21 januari 1942 avgivit yttrande till kommittén angående rådande brister i den nuvarande folkbokföringen och fördelar genom en rationalisering därav, allt såvitt avser det område, som beröres av de sakkunnigas uppdrag. De sakkunniga hava avgivit utlåtanden dels till chefen för försvarsstaben i ett ärende av hemlig natur dels ock till chefen för armén i tvenne ärenden, därav ett av hemlig natur. De sakkunniga få härmed vördsamt överlämna betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. •— Rörande vissa på de sakkunnigas föranstaltande verkställda utredningar hänvisas till betänkandet. Undertecknad Zetterquist åberopar i vissa delar särskilt yttrande. Stockholm den 17 juni 1943. ÅKE NATT OCH DAG BENGT F. BENGTSSON

IVAR GÖTHBERG

ERIK GÖRANSSON

HILDING HJELMBERG

E. JOHNSSON

VERNER LANGE

FOLKE THUNBORG

A. ZETTERQUIST / Stig

Wemstedt

10 Inledning. Direktiven för de sakkunniga. De sakkunnigas tillsättning grundas å beslut av Kungl. Maj:t den 20 juni 1941. Till statsrådsprotokollet i ärendet höll chefen för socialdepartementet ett anförande efter gemensam beredning med cheferna för justitie-, försvars-, kommunikations- och jordbruksdepartementen. Härvid erinrade till en början förstnämnde departementschef, att till följd av krigsteknikens utveckling ett betydande hemortsförsvar vuxit fram och att detta omfattade en rad sinsemellan självständiga, på olika sätt organiserade grenar. Såsom sådana nämndes landstormen, hemvärnet, luftskyddet med brandväsendet samt vidare utrymningsorganisationen och polisorganisationen. Enligt departementschefen borde i detta sammanhang även beaktas den verksamhet, som bedreves av de enskilda sammanslutningarna lottaorganisationen, kvinnoföreningarnas beredskapsorganisation, frivilliga automobilkåren, frivilliga motorcykelkåren och Sveriges frivilliga motorbåtskår (numera sjövärnskåren) ävensom den bl. a. för inbördes avvägning av de frivilliga försvarsorganisationernas arbetsuppgifter bildade centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet. I övrigt var anförandet av i huvudsak följande innehåll: Under krig kunde säkerligen det läget inträffa, att inom ett område alla ovannämnda grenar av hemortsförsvaret borde träda i funktion samtidigt. Ett betydande personalbehov uppkomme härigenom, vilket i huvudsak måste tillgodoses genom att taga i anspråk icke krigstjänstgörande personers arbetskraft. Denna efterfrågades emellertid samtidigt för att fylla de luckor, som militärinkallelserna vållade inom näringslivet. Stora delar av näringslivet ställdes nämligen inför kravet att öka sina prestationer efter krigsutbrottet, trots svårigheterna att anskaffa arbetskraft. Särskilt vore så fallet inom transportväsendet, men även på vissa industrier ställde kriget ökade krav. Ur försvarets synpunkt måste arbetskraftsbehovet inom vissa livsviktiga näringsgrenar tillgodoses före varje annat anspråk på arbetskraft. Redan under rådande förhållanden hade den här antydda konkurrensen om arbetskraften gjort sig gällande. Lösandet av konkurrensproblemen ankomme å ett centralt organ, nämligen statens arbetsmarknadskommission, som handlade såväl arbetsförmedlingsverksamheten som behandlingen av de militära uppskovsansökningarna och som jämväl utgjorde riksarbetsstyrelse i enlighet med tjänstepliktslagens bestämmelser. Emellertid bleve uppenbarligen konkurrensproblemet av en helt annan vikt efter ett krigsutbrott. Detta spörsmål borde närmare utredas av särskilda sakkunniga. Självfallet förelåge även andra samordningsproblem, som berörde hemortsförsvaret, än det nu nämnda. Departementschefen ville sålunda erinra om nödvändigheten av ett nära samarbete mellan olika här ifrågavarande enheter för att möjliggöra, att en gren, som ställdes inför en temporärt övermäktig uppgift, erhölle stöd och hjälp från andra försvarsgrenar i hemorten eller eventuellt hjälp från andra orter. En onödig splittring av krafterna inom ledningen av hemortens

11 olika organisationer på dessa områden borde undvikas. Gränsdragningen mellan de olika organisationerna borde visserligen ske så noggrant som möjligt men med beaktande av vad som nyss anförts rörande samarbetets betydelse. En form borde finnas för hur detta samarbete lokalt skulle organisatoriskt lösas, och departementschefen förutsatte, a t t även centralt vissa samordningsåtgärder borde vidtagas. Med skrivelse den 13 februari 1941 hade av luftskyddsinspektionen överlämnats förslag till ny luftskyddslag och luftskyddskungörelse. Förslagen hade utarbetats inom inspektionen, därvid samråd skett med vissa av Kungl. Maj:t för ändamålet utsedda personer. Förslaget till ny luftskyddslag utgjorde en sammanarbetning av bestämmelserna i luftskyddslagen den 11 juni 1937, lagen den 31 mars 1938 om förfoganderätt för luftskyddets behov samt lagen den 1 mars 1940 om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader a t t anordna skyddsrum m. m. I jämförelse med den nu gällande luftskyddslagstiftningen innehölle de framlagda förslagen därjämte de sakliga ändringar, vilka inspektionen under tillämpningen av den nuvarande lagstiftningen funnit vara av behovet påkallade. P å grundval av inom socialdepartementet företagen förberedande granskning av författningsförslagen samt avgivna remissyttranden hade emellertid departementschefen kommit till den uppfattningen, a t t ytterligare utredningar vore erforderliga för a t t vissa betydelsefulla frågor inom luftskyddet skulle k u n n a anses befinna sig i det skick, att statsmakterna kunde vara beredda att giva dem en mera definitiv lösning. Undersökningen rörande samordningsproblemen borde därför även omfatta vissa mera speciella luftskyddsproblem. Gällande luftskyddsförfattningar utginge i princip från a t t luftskyddet vore en statlig angelägenhet. Redan från början hade emellertid denna princip varit försedd med vittgående undantag så till vida att kommunerna i olika avseenden ålades a t t utan ersättning medverka vid luftskyddet. Då sedermera luftskyddets uppgifter tid efter annan vidgats och samtidigt nya medelsbehov uppkommit, hade antingen staten själv t r ä t t emellan eller också hade genom ändrad lagstiftning kommunernas skyldigheter vidgats. Den gränsdragning, som på så sätt kommit till stånd mellan det statliga och kommunala ansvaret, lede dock av en viss brist på konsekvens och vore delvis också ganska oklar. Även om ett genomförande av luftskyddsinspektionens föreliggande förslag komme a t t leda till ökad klarhet på detta område, syntes det dock önskvärt, a t t en undersökning gjordes, huruvida icke frågan om statligt eller kommunalt ansvar kunde lösas efter mera principiella riktlinjer, vilka mindre än för närvarande vore fallet härrörde från för varje särskilt fall träffade läglighetsavgöranden. Givetvis måste de ekonomiska konsekvenserna av det förslag, vartill en dylik undersökning kunde utmynna, närmare utredas. Förslaget till ny luftskyddslag innehölle föreskrift om skyldighet att under fredstid underkasta sig viss utbildning och övning för luftskyddets behov. Det syntes emellertid nödvändigt a t t mera ingående än vad i inspektionens utredning skett undersöka, huru dessa övningar skulle organisatoriskt och ekonomiskt planläggas. Särskilt syntes härvidlag böra undersökas, i vad mån den av inspektionen förutsatta medverkan av de frivilliga luftskyddsföreningarna kunde erhållas i fråga om hemskyddspersonalens utbildning och övning. I den m å n dylik medverkan kunde anses önskvärd och garanteras, borde luftskyddsmyndigheternas respektive luftskyddsföreningarnas befattning med utbildningsverksamheten i stora drag fastslås. Ehuru departementschefen vore väl medveten om svårigheterna a t t göra några noggrannare beräkningar över den föreslagna tjänstepliktens ekonomiska konsekvenser, förefölle det dock icke ogörligt a t t giva frågans ekonomiska sida en närmare belysning.

12 Den nu gjorda exemplifieringen av spörsmål, i fråga om vilka departementschefen funne behov föreligga av ytterligare utredning, vore icke avsedd att vara uttömmande. Då frågan om luftskyddsinspektionens organisation vore i icke oväsentlig mån beroende av de uppgifter, vilka luftskyddslagstiftningen pålade inspektionen, syntes frågan om de centrala luftskydds- och utrymningsorganens framtida organisatoriska ställning jämväl böra av de sakkunniga upptagas till behandling. Det synes med hänsyn till innehållet i ovan angivna direktiv riktigt att uppfatta det däri avsedda sakkunniguppdraget såsom omfattande över huvudtaget sådana viktigare samordningsproblem beträffande hemortsförsvaret och sådana frågor om revision i reellt och formellt hänseende av gällande luftskyddslagstiftning, som till följd av tidsutvecklingen och vunnen erfarenhet trängt sig fram. Hemortsförsvar. — Lokalförsvar. Vad angår frågan om vilka organisationer eller vilken verksamhet, som man bör räkna till hemortsförsvaret, finnes intet stadgande eller annat myndighetsbeslut, varav allmängiltigt besked härutinnan kan hämtas. Uppenbarligen innefattas emellertid i hemortsförsvaret både en militär och en civil del. Det synes de sakkunniga, att praktiskt sett hemortsförsvaret lämpligen kan angivas sålunda, att det militära hemortsförsvaret omfattar militära förband m. m. — bl. a. hemvärn •— som underställts försvarsområdesbefälhavare, och det civila hemortsförsvaret sådana under civil myndighets ledning stående organisationer, vilka hava till uppgift att i krig försvåra fientliga anfall, särskilt från luften, begränsa verkningarna av dylika anfall samt förhindra sabotage eller annan skadegörelse, ävensom eljest av civil myndighet omhänderhavd verksamhet med syftemål som nyss sagts. I överensstämmelse härmed torde till det civila hemortsförsvaret böra för närvarande hänföras luftskyddet med allmänna brandväsendet samt vidare skogsbrandväsendet, utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst, undanförsel av varuförråd ävensom polisväsendet, i vad rör av krigsförhållanden föranledd bevakning och ordningshållning. En särställning inom hemortsförsvaret intages av viss för nämnda förhållanden avsedd byggnads- och reparationsberedskap, varom senare i betänkandet förmäles. De sakkunniga vilja härefter något beröra frågan om utbyte av benämningen hemortsförsvar, trots att densamma numera vunnit allmän burskap, mot annan beteckning. Enligt gällande ordning förutsattes Kungl. Maj:t vid krigsfara eller krig bestämma, vilka delar av riket som äro att anse såsom krigsskådeplats. Återstående delar av riket utgöra därvid hemort. Ifrågavarande indelning är av militär-teknisk natur och härleder sig från en tid, då krigstekniken icke nått sitt nuvarande utvecklingsstadium. Genom avdelandet av en eller flera krigsskådeplatser avsågs att avgränsa områden, där fientlig verksamhet av större omfattning vore att förvänta, från rikets

18 övriga delar. För hemortens tryggande ansågs på det hela taget tillräckligt med svagare förband, främst avsedda för bevakning. En omvärdering härvidlag måste numera äga rum med hänsyn till de anfallsmöjligheter, som i våra dagar stå en fiende till buds. Särskilt på grund av faran från luften är nödvändigt räkna med att nästan vilken del som helst av riket kan bliva utsatt för häftiga och omfattande angrepp. Såväl bombfällning som landsättning av luftburna trupper måste därvid tagas med i räkningen. Men även krigsteknikens utveckling i övrigt medför långt större risker för landet i allmänhet än tidigare. Vad sålunda framhållits leder till att det framdeles torde bliva svårt och i vissa fall omöjligt att under krig i längden uppehålla en mera bestämd skillnad mellan områden för krigshandlingar och andra rikets delar. Gränserna däremellan komma sannolikt att bliva svåra att bestämma, och i verkligheten kan lätt landet i dess helhet mer eller mindre bliva krigsskådeplats. Avdelas ändock av militär-tekniska skäl särskild eller särskilda krigsskådeplatser, lär det kunna inträffa, att den alldeles övervägande delen av landet kommer att upptagas härav. Hemortsförsvarets verksamhet blir emellertid genom avdelandet av krigsskådeplatser ingalunda begränsad till återstående områden. Oavsett om ett område genom särskilt beslut förlänats karaktär av krigsskådeplats eller icke, måste hemortsförsvaret därstädes vara berett att fylla sin uppgift. Det är omöjligt att anknyta hemortsförsvaret endast till hemorten i militär-teknisk bemärkelse. På grund härav synes benämningen hemortsförsvar oegentlig och ägnad att väcka missförstånd. Densamma torde böra ersättas med en lämpligare beteckning. De sakkunniga föreslå för sin del uttrycket lokalförsvar, som kommer att begagnas i fortsättningen i detta betänkande. Enligt vad de sakkunniga erfarit har detta ändrade beteckningssätt numera börjat tillämpas jämväl på centralt militärt håll och förekommer även i -vissa nyare militära instruktioner.

I avd. I I och I I I framlägga de sakkunniga sina förslag med motiv. I avd. I redogöres för det nuvarande lokalförsvaret ävensom vissa tidigare förslag jämte yttranden, i den mån en dylik sammanfattningsvis gjord redogörelse ansetts erforderlig som bakgrund till innehållet i de sakkunnigas förslag. Beträffande det militära lokalförsvaret begränsa sig de sakkunniga härvid i stort sett till rikets militära territoriella indelning och hemvärnet. I 3 kap. i sistnämnda avdelning lämnas viss redogörelse för frivilliga försvarsorganisationer. Utarbetade förslag till lagar om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) samt om utvidgad tillämpning av folkskyddsplikt närslutas i bilagorna 1—2.

14 Avd. I. Nuvarande lokalförsvar ävensom vissa tidigare förslag jämte yttranden. 1 k a p . G r u n d d r a g e n av lokalförsvarets organisation. Det militära lokalförsvaret. Rikets militära territoriella indelning. Med avseende å det militära försvaret är riket, såvitt angår arméstridskrafterna med tillhörande anstalter, i territoriellt hänseende indelat i sju militärområden, I—VII militärområdena. Varje militärområde står under befäl av en militärbefälhavare. Kiket är med avseende å sjöförsvaret indelat i sex marindistrikt. Dessa distrikt bestå av territorialvatten och i vissa fall angränsande kustområden. Till marinen hörande stridskrafter, organ och anstalter, utom kustflottan lyda i regel under cheferna för nämnda distrikt, marindistriktscheferna. I flygterritoriellt avseende är landet uppdelat i fem flygbasområden, ettvart under befäl av en flygbasområdeschef. Militärområdena äro indelade, förutom i inskrivningsområden, vilka huvudsakligen hava betydelse för de värnpliktigas inskrivning och registrering, i försvarsområden. V I I militärområdet, som omfattar Gotland, utgör allenast ett inskrivningsområde och är ej indelat i försvarsområden som nyss sagts. De kustområden inom militärområdena, som jämväl ingå i marindistrikt, utgöra vartdera ett försvarsområde. Dessa försvarsområden benämnas marina försvarsområden. Antalet försvarsområden inom de sex militärområdena på fastlandet utgör 35, varav fyra äro marina. För varje försvarsområde finnes en försvarsområdesbefälhavare med stab. I regel utses särskild försvarsområdesbefälhavare, men i ett mindre antal fall — bl. a. i de marina försvarsområdena — är uppdraget förenat med annan militär beställning. På Gotland fyller militärbefälhavaren, som tillika är marindistriktschef, jämväl försvarsområdesbefälhavares funktion. I fred sammanslås i vissa fall två angränsande försvarsområden under gemensam försvarsområdesbefälhavare med stab, dock med en stabschef för vartdera området. Härigenom sammanföres verksamheten i fred till 26 försvarsområdesbefälhavare jämte staber. Försvarsområdesbefälhavare skall bl. a, verkställa planläggning av försvarsområdets försvar och användningen av de trupper och frivilliga försvarskrafter, som kunna stå till förfogande. Han skall samarbeta med civiladministrativa myndigheter beträffande planläggningen av lokalförsvaret. Frågor angående frivillig utbildning skola jämväl ingå bland försvarsområdesbefälhavarens uppgifter. Hemvärnet. Bestämmelserna om hemvärnet återfinnas väsentligen i kungörelsen den 31 maj 1940 (nr 408; ändrad 1942: 201, 566) om hemvärnets organisation och uppgifter m. m. (hemvärnskungörelsen). Som en följd av

15 1942 års försvarsbeslut har Kungl. Maj:t sedermera beträffande hemvärnets lydnadsförhållanden beslutat delvis annan ordning än i kungörelsen sägs. Enligt hemvärnskungörelsen utgör hemvärnet en del av lantförsvaret och består av militärt organiserade förband, vilkas främsta uppgift är att verka för det omedelbara tryggandet av den egna hemorten. Hemvärnets personal är icke avsedd att vid krigstillstånd vara i tjänstgöring längre tid i följd. Avsikten är i stället, att densamma skall tagas i anspråk endast vid behov i det aktuella fallet. I strafflagen för krigsmakten stadgas, att till krigsmän hänföras, under den tid då de fullgöra tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten, de som tillhöra hemvärnet. Högsta militära ledningen av hemvärnet utövas under chefen för armén av en hemvärnschef, som biträdes av en hemvärnsstab. Till chefens för armén förfogande finnes vidare ett hemvärnsråd, bestående av högst nio, av Kungl. Maj:t utsedda ledamöter. Rådet har till uppgift att följa hemvärnets verksamhet och utveckling och att med avseende därå för chefen för armén framlägga de förslag och önskemål, som må finnas påkallade. I viktigare frågor rörande hemvärnet skall hemvärnsrådet höras. överinseendet över hemvärnet inom varje militärområde åligger militärbefälhavaren. Under denne utövas ledningen av hemvärnet inom varje försvarsområde av försvarsområdesbefälhavaren. För detta ändamål hava försvarsområdesbefälhavarna i allmänhet särskild personal till sitt förfogande. Försvarsområdesbefälhavarna skola alltså bl. a. ansvara för hemvärnets rekrytering, organisation, utrustning och utbildning. Försvarsområdena äro ur hemvärnsorganisationssynpunkt indelade i hemvärnskretsar och dessa i sin tur i hemvärns områden. De förra äro för närvarande till antalet 100 och de senare, som i regel bestå av en eller flera hela kommuner, 1191. För varje hemvärnskrets finnes en hemvärnskretsbefälhavare. Denne har till uppgift att leda och övervaka organisationen och utbildningen av hemvärnet inom hemvärnskretsen. Därvid biträdes hemvärnskretsbefälhavaren av en hemvämskretsnämnd bestående av fem av länsstyrelsen utsedda ledamöter. Den omedelbara ledningen av hemvärnet inom varje hemvärnsområde utövas av en hemvärnsområdesbefälhavare. Inom varje dylikt område finnes ett antal hemvärnsmän och reservhemvärnsmän, fördelade på förband (grupper, plutoner, i undantagsfall kompanier). Vid vissa statliga verk — särskilt postverket, telegrafverket och vattenfallsverket — hava upprättats hemvärnsförband för skyddande av vederbörande byggnad eller anläggning (verkshemvärn). Dylika förband få endast efter medgivande av vederbörande chef inom verket användas till andra hemvärnsuppgifter än nyss sagts. Även vid vissa, industrier finnas hemvärnsförband, som i första hand äro avsedda att skydda den egna industrien men vilka i utomordentliga fall efter försvarsområdesbefälhavarens bestämmande

16 kunna användas jämväl för andra hemvärnet åvilande uppgifter hemvärn) .

(industri-

Det civila lokalförsvaret. Luftskyddet. De grundläggande föreskrifterna rörande luftskyddets organisation återfinnas i luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504; ändrad 1939: 298; 1940: 81, 217; 1941: 583; 1942: 336) samt luftskyddskungörelsen den 13 april 1940 (nr 239; ändrad 1941:589; 1942:856; 1943:130). Enligt luftskyddslagen utövas tillsyn å luftskyddet inom riket av luftskyddsinspektionen. Inom varje län handhar länsstyrelsen ledningen av luftskyddet. Hos länsstyrelserna finnas anställda försvarsassistenter med uppgift att biträda länsstyrelserna vid behandlingen av frågor rörande bl. a. luftskyddet. Den omedelbara ledningen av luftskyddet utövas av luftskyddschefer, var och en inom sitt luftskyddsområde. I luftskyddslagen stadgas, att luftskyddsinspektionen skall verka för att luftskyddets förberedande sker ändamålsenligt, planmässigt och enhetligt. För sådant ändamål har inspektionen att utfärda anvisningar till ledning för myndigheter, enskilda sammanslutningar, vilka önska medverka vid luftskyddet, samt allmänheten. Chefskapet över luftskyddsinspektionen utövas av en överdirektör, vilken äger ensam besluta i alla ärenden. Länsstyrelserna skola med ledning av luftskyddsinspektionens anvisningar meddela erforderliga bestämmelser om planläggning av luftskyddet inom länets olika delar, granska de för varje luftskyddsområde uppgjorda planerna samt i övrigt leda och övervaka förberedelsearbetet inom länet. Varje stad och varje landsfiskalsdistrikt utgör ett luftskyddsområde, där ej Kungl. Maj:t för visst fall annorlunda förordnar. Sådan avvikelse har skett i ett stort antal fall, därvid i allmänhet landskommuner av förstadskaraktär eller delar av sådana kommuner förenats med vederbörande stad till ett luftskyddsområde. Där så anses lämpligt, skall luftskyddsområde indelas i distrikt (luftskyddsdistrikt), där distriktschef utövar den närmaste ledningen. Kommun äger besluta, att luftskyddsnämnd skall tillsättas för att följa luftskyddets planläggning och därvid företräda kommunens intresse. Sådan nämnd utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt, och består av tre eller fem med den kommunala förvaltningen förtrogna personer jämte suppleanter. De orter, inom vilka mera omfattande planläggning av luftskyddet antages kunna ifrågakomma, kallas luftskyddsorter och skola med hänsyn till faran för luftanfall indelas i klasser. Viss planläggning av luftskyddet har även skett inom åtskilliga mindre orter, som dock ej äro luftskyddsorter. Dylika orter benämnas numera i allmänhet luftskyddsplatser, varest ledningen av luftskyddet utövas av luftskydds fogde.

17 Utom luftskyddsorter och luftskyddsplatser belägna anläggningar m. m. utgöra i vissa fall skyddsföremål, beträffande vilka särskilda föreskrifter meddelas om i vilken utsträckning planläggning av luftskyddet skall äga rum. Luftskyddet indelas i allmänt luftskydd eller åtgärder, som avse ett samhälle i dess helhet, industriluftskydd, som omfattar åtgärder beträffande särskilda anläggningar och företag, samt enskilt luftskydd, varmed åsyftas åtgärder i övrigt för beredande av luftskydd. Luftskyddstjänsten kan omfatta brandsläckning, röjning, räddning, reparationstjänst, gasskyddstjänst, sjukvårdstjänst, ordningshållning, observationsoch rapporttjänst m. m. Luftskyddet avser därjämte vissa särskilda anordningar såsom inrättande av skyddsrum, träffande av anstalter för alarmering etc. Från länsstyrelses och luftskyddschefs handläggning undantagas dels, i den mån Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, frågor rörande luftskyddet vid försvarsväsendet tillhörande etablissement och anläggningar ävensom vid telegrafverket, järnvägarna, statens vattenfallsverk samt under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning eller tillsyn stående kanaler och flygplatser, dels ock frågor om luftskyddet vid sådana enskilda kraftverk eller andra företag, beträffande vilka Kungl. Maj:t förordnat om sådant undantag. Förordnanden härom hava utfärdats beträffande ett 50-tal icke statliga kraftföretag. Vederbörande militära myndigheter, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen skola, envar såvitt myndighetens verksamhetsområde rörer, utöva ledningen av luftskyddet för berörda etablissement, anläggningar och verk. Därvid skola enskilda järnvägar lyda under järnvägsstyrelsen och enskilda kraftverk under vattenfallsstyrelsen. Vederbörande myndigheter skola dock angående luftskyddets förberedande samråda med luftskyddsinspektionen samt själva eller genom underlydande organ samarbeta med vederbörande länsstyrelser och luftskyddschefer. Luftskyddsinspektionen har i sitt förslag till ny luftskyddslagstiftning föreslagit vissa jämkningar berörande grunddragen av luftskyddets nuvarande organisation. Några ytterligare dylika ändringar hava förordats i vissa av de över inspektionens författningsförslag avgivna yttrandena. De frågor, som härvid varit föremål för överväganden, avse 1) luftskyddsinspektionens ställning; 2) indelningen i luftskyddsområden; 3) indelningen i distrikt; 4) luftskyddsnämnds uppgifter, tillsättande och sammansättning; 5) klassindelningen av luftskyddsorterna; 6) begreppet luftskyddsplats; samt 7) begreppet skyddsföremål. De sakkunniga hava nedan sammanfattat vad sålunda förekommit. 2—111 43

18 1. Luftskyddsinspektionens ställning. Denna bör enligt luftskyddsinspektionen göras starkare, så att inspektionen äger utöva en verklig central ledning av luftskyddet i riket och i mån av behov själv handlägga sådana frågor, vilka såsom gemensamma för hela riket eller större del därav eller av annan anledning äro av särskild vikt. Som följd härav har inspektionen föreslagit ett stadgande av innehåll, att länsstyrelse vid handhavandet av ledningen av luftskyddet skall följa de anvisningar och föreskrifter, som utfärdas av luftskyddsinspektionen. Länsstyrelsen i Kopparbergs län anför, att den föreslagna bestämmelsen om att luftskyddsinspektionen skall i mån av behov själv handlägga frågor av särskild vikt, i realiteten innebär, att såväl länsstyrelserna som luftskyddsinspektionen erhålla befogenhet att avgöra vissa ärenden. Bestämmelsen bör därför utgå. Länsstyrelsen i Norrbottens län finner sistberörda bestämmelse strida mot de grundläggande principerna för lagstiftningen. Jämväl vissa ytterligare länsstyrelser ävensom luftskyddschefen i Stockholm anse, att luftskyddsinspektionens förslag giver denna myndighet för stora befogenheter i förhållande till länsstyrelserna; bestämmelsen om att länsstyrelse skall följa de anvisningar och föreskrifter, som utfärdas av luftskyddsinspektionen, bör därför utgå eller uppmjukas. 2. Indelningen i luftskyddsområden. Länsstyrelsen i Västmanlands län föreslår, att i princip kommunen göres till luftskyddsområde. Härvid anför länsstyrelsen följande: Erfarenheten torde hava visat, i varje fall vad detta län beträffar, att gällande indelningsgrund (luftskyddsområde = landsfiskalsdistrikt) icke är så ändamålsenlig för länets förhållanden och att det i allmänhet icke är lämpligt att belasta landsfiskalerna med uppdraget att vara luftskyddschefer. Luftskyddet är lika väl som hemvärnet en kommunal angelägenhet. Det synes därför i och för sig naturligt, att även för luftskyddet kommunen blir den organisatoriska enheten, luftskyddsområdet. Än mera framträder betydelsen härav, då samordning skall ske mellan hemvärn, luftskydd och skogsbrandskydd. Då en sådan samordning är under övervägande, synes det länsstyrelsen betänkligt att nu lagfästa en annan organisatorisk grund för luftskyddet än den, som tillämpas för de övriga organisationerna för hemortsförsvaret. Därest kommunen blir luftskyddsområde, komma många frågor, som nu vålla svårigheter, att så att säga lösas av sig själva. 3. Indelningen i distrikt. Ifrågavarande indelning har av luftskyddsinspektionen hänförts till luftskyddsorterna och icke såsom nu till luftskyddsområdena. I denna del motiveras förslaget därmed, att om luftskyddsområde behöver uppdelas i distrikt, detta tyder på att luftskyddsområdet är för stort och därför bör uppdelas i två eller flera områden. Förslaget har även på denna punkt mött vissa gensagor. Sålunda framhåller luftskyddschefen i Stockholm, att en distriktsindelning synes böra ansluta sig till luftskyddsområdet, som utgör luftskyddschefens kompetensområde. Samma åsikt har uttalats av länsstyrelserna i Stockholms och Gävleborgs län. 4. Luftskyddsnämnds uppgifter, tillsättande och sammansättning. Vad först angår frågan om l u f t s k y d d s n ä m n d s u p p g i f t e r

19 hava dessa av luftskyddsinspektionen angivits utförligare än vad som är fallet i gällande luftskyddslag. Sålunda skall enligt förslaget luftskyddsnämnd tillvarataga kommunens intresse av att de luftskyddsåtgärder, som vidtagas inom kommunen, äro av tillräcklig omfattning samt planlagda på ett ändamålsenligt sätt. För sagda ändamål bör nämnden följa luftskyddets planläggning samt hos luftskyddsmyndigheterna väcka förslag i och med dem samråda om frågor, som röra luftskyddets förberedande och genomförande. Såsom motivering för dessa bestämmelser har anförts, att det framkommit önskemål, att luftskyddsnämnden skall intaga en mera positiv ställning än vad på många håll hittills varit fallet. Med den föreslagna formuleringen av nämndens åligganden avsåges att tillgodose detta önskemål och därmed göra luftskyddsnämnd medansvarig för att kommunens luftskydd förberedes och genomföres på ett tillfredsställande sätt. Länsstyrelsen i Gotlands län anser det böra föreskrivas, att nämndens ledamöter jämte luftskyddschefen äro ansvariga för luftskyddets ändamålsenliga planläggning och utbyggande. Länsstyrelsen i Malmöhus län upplyser, att i vissa av de till länsstyrelsen avgivna yttrandena över lagförslaget framförts betänkligheter mot den ifrågasatta medansvarigheten för luftskyddsnämnden för att kommunens luftskydd förberedes och genomföres på ett tillfredsställande sätt. Med hänsyn till vunnen erfarenhet i denna fråga förmenar länsstyrelsen, som icke har något att erinra mot förslaget i och för sig, att bestämmelserna böra så utformas, att luftskyddschefens ställning icke kan äventyras. Jämväl länsstyrelserna i Kristianstads och Hallands län påyrka omformuleringar i sådant syfte. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ifrågasätter, huruvida icke de av inspektionen föreslagna bestämmelserna kunna ge anledning till icke önskvärda meningsskiljaktigheter mellan luftskyddsnämnd å ena sidan samt luftskyddschef och länsstyrelse å andra sidan, då det ankommer på länsstyrelse och icke luftskyddsnämnd att, efter luftskyddschefens hörande, bestämma omfattningen av luftskyddets planläggning samt meddela erforderliga föreskrifter beträffande planläggningsarbetets bedrivande. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län gör gällande, att där luftskyddsnämnd av kommun tillsättes, detta som regel lärer ske för att tillvarataga kommunens ekonomiska intressen. Nämnden blir därför snarast återhållande i fråga om luftskyddsåtgärder. Det synes länsstyrelsen därför mindre lämpligt att i luftskyddsnämndens händer lägga att utöva tillsyn över att luftskyddsåtgärderna äro av tillräcklig omfattning samt planlagda på ett ändamålsenligt sätt. Tillräcklig sakkunskap för ett uppdrag av denna art torde för övrigt endast undantagsvis förekomma i en luftskyddsnämnd. Även länsstyrelsen i Norrbottens län befarar, att nämnden fattar som sin huvudsakliga uppgift att tillse, att kommunens kostnader för luftskyddet hållas nere. Stockholms stad anser, att nämnden bör inrättas även såsom ett kommunalt förvaltningsorgan för ombesörjande av de förvaltningsuppgifter, vilka

20 äga samband med skyldighet för kommun att tillgodose luftskyddets behov av personal, lokaler, materiel och anläggningar. Detta är även erforderligt för att möjliggöra kommunal revision rörande de till luftskyddsändamål anslagna kommunala medlens användande. Svenska stadsförbundet anmärker, att luftskyddsnämnden enligt inspektionens förslag fortfarande skulle stå utan varje kontakt med den finansiella sidan av kommunens luftskydd och sakna möjligheter att hävda luftskyddsåtgärdernas behövlighet även i fall, där de äro av särskilt utgiftskrävande natur. Beträffande härefter frågorna om l u f t s k y d d s n ä m n d s t i l l s ä t t a n d e o c h s a m m a n s ä t t n i n g anse Stockholms stad, länsstyrelsen i Värmlands län och riksluftskyddsförbundet, att sådant tillsättande bör vara obligatoriskt. Denna uppfattning delas av länsstyrelserna i Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands och Blekinge län, åtminstone i vad angår luftskyddsorter. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att en redan befintlig nämnd eller styrelse bör kunna fungera som luftskyddsnämnd. Länsstyrelsen i Blekinge län anför, att luftskyddsnämnd i regel bör utgöras av drätselkammare, respektive kommunalnämnd eller annan motsvarande myndighet eller eventuellt blott en delegation därav. En på dylikt sätt sammansatt luftskyddsnämnd kommer genom sin vanliga befattning med kommunens angelägenheter att erhålla en helt annan pondus och arbetsduglighet än en särskilt tillskapad myndighet. Kommun bör dock tillerkännas rätt att, där den så anser lämpligt, tillsätta en särskild luftskyddsnämnd. Förutsättningen härför bör dock vara, att denna särskilda nämnd tillerkännes viss makt och befogenhet. Även svenska stadsförbundet finner önskvärt, att nämndens uppgifter kunna få ombesörjas av annat befintligt kommunalt organ (t. ex. drätselkammare eller brandstyrelse) eller särskilda delegerade inom sådant organ. Om särskild nämnd tillsättes, anser förbundet ej nödvändigt, att alla nämndens ledamöter äro »med den kommunala förvaltningen förtrogna». Det är önskvärt, att i nämnden kunna insättas någon eller några för luftskyddet intresserade, även om dessa sakna förtrogenhet i nyssnämnda avseende. Enligt Sveriges industriförbund bör minst en av ledamöterna i luftskyddsnämnd besitta praktisk erfarenhet i luftskyddsfrågor. 5. Klassindelningen av luftskyddsorterna. Sådan indelning har luftskyddsinspektionen icke bibehållit i sitt förslag. Orsaken härtill angives vara, att de erfarenheter, som numera vunnits av krigshändelserna, tydligt visa, att lägessynpunkter icke längre kunna motivera en dylik indelning och att en stads eller ett samhälles storlek och befolkningsmängd ej heller i och för sig synes vara avgörande för dess hänförande till den ena eller andra klassen. Länsstyrelserna i Jönköpings och fyra andra län anse, att klassindelningen bör bibehållas. Som skäl härför har framhållits indelningens betydelse vid differentiering av luftskyddsplanläggningens omfattning å de skilda luftskyddsorterna efter deras vikt i militärt, befolknings- och folkförsörjnings-

21 hänseende samt för bedömandet av frågorna om tilldelandet av statsbidrag till kostnaderna för olika luftskyddsändamål. 6. Begreppet luftskyddsplats. Luftskyddsplatsbegreppet — vilket hittills icke varit författningsmässigt reglerat utan som tillkommit genom luftskyddsmyndigheternas omedelbara beslut —• har luftskyddsinspektionen upptagit i sitt lagförslag. Med luftskyddsplats avses därvid ort, som, ehuru den ej är luftskyddsort, är föremål för särskilda luftskyddsåtgärder. Sveriges industriförbund framhåller, att praxis hittills torde hava varit tämligen skiftande inom olika län, ity att mindre industriorter på vissa håll plägat hänföras till luftskyddsplatser, under det att jämförbara orter annorstädes betecknats såsom luftskyddsorter. Det är emellertid angeläget, att gränsen dem emellan dragés efter så enhetliga grunder som möjligt. Länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Älvsborgs och Örebro län anse, att länsstyrelse bör givas befogenhet att bestämma, om en ort skall vara luftskyddsplats, medan överbefälhavaren över rikets försvarskrafter föreslår, att luftskyddsinspektionen skall äga avgörandet härutinnan. 7. Begreppet skyddsföremål (anläggning o. d., som, ehuru belägen utom luftskyddsort och luftskyddsplats, dock anses böra bliva föremål för särskilda luftskyddsåtgärder). Länsstyrelsen i Stockholms län, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt vattenfallsstyrelsen föreslå, att, därest det för närvarande ej författningsmässigt reglerade men i nuvarande planläggning förekommande begreppet skyddsföremål avses att bibehållas, detsamma bör införas i luftskyddslagen, överbefälhavaren anser, att luftskyddsinspektionen bör för underlättande av luftskyddschefs planläggning bemyndigas att i samråd med berörd myndighet (industrikommissionen, telegrafstyrelsen, vattenfallsstyrelsen m. fl.) fastställa vilka anläggningar, som skola vara skyddsföremål. Allmänna brandväsendet. Skogsbrandväsendet. Organisationen av det allmänna brandväsendet, vilket i krigstid ingår såsom ett led i luftskyddet, regleras genom brandstadgan den 15 juni 1923. Enligt stadgan åligger varje stad att vidmakthålla ett brandväsen, som kan anses tillfredsställa skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. För sådant ändamål skall bl. a. finnas en brandstyrka. Närmaste inseendet över stadens brandväsen utövas av en brandchef. Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall handhavas av en för sådant ändamål särskilt utsedd brandstyrelse eller ock av annan kommunal förvaltningsmyndighet, på sätt staden beslutar. Dessa bestämmelser gälla i tillämpliga delar även för köping, så ock för annan tätare befolkad ort, då länsstyrelsen därom förordnar genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts prövning. För annan landskommun eller del därav kunna vissa föreskrifter i brandstadgan bliva gällande. Förutsättning härför är särskilt förordnande av länsstyrelsen, vilket meddelas, då kommunen därom gör framställning eller då länsstyrelsen med hänsyn till byggnadstäthet eller befintligheten av eldfarliga inrättningar finner sådant erforderligt för beredande av trygghet* mot

22 skada av brand. Härigenom kan bestämmas, att kommunen skall upprätthålla en brandstyrka av tillfredsställande storlek och sammansättning samt att närmaste inseendet över kommunens brandväsen skall utövas av en särskild brandchef. Förvaltningen av brandväsendets angelägenheter skall handhavas av kommunalnämnden, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvaltningen åt en särskilt utsedd brandstyrelse eller ock åt annan kommunal förvaltningsmyndighet. För kommun, där brandstadgan är tillämplig, skall finnas särskild brandordning, innehållande närmare bestämmelser om ordnandet av kommunens brandväsende. Jämlikt brandstadgan äga länsstyrelserna en allmän övervaknirigsskyldighet över brandväsendet i respektive län. I fråga om brandstyrkas sammansättning hänvisas till sid. 49. Organisationen av skogsbrandväsendet grundar sig i väsentlig del på lagen den 7 maj 1937 (nr 222) om förekommande och släckning av skogseld (skogsbrandlagen). Enligt denna lag skall i allmänhet varje kommun på landet, som ej är köping, utgöra en brandrote. Avvikelse från denna regel kan dock ske genom beslut av länsstyrelsen. Sålunda kan länsstyrelsen besluta, att flera kommuner skola sammanslås till en brandrote, att en kommun uppdelas på flera brandrotar eller att kommun ej behöver utgöra brandrote. Vidare kan länsstyrelsen förordna, att stads icke planlagda område ävensom dylikt område inom köping, som utgör egen kommun, skall utgöra en eller flera brandrotar. Det åligger brandrote att vidmakthålla ett skogsbrandväsen, som kan anses tillfredsställa skäliga anspråk på trygghet mot skada av skogseld. För varje brandrote skola finnas en brandfogde och en vice brandfogde. Förvaltningen av brandrotens angelägenheter handhaves å landet av kommunalnämnden och i stad av drätselkammaren, därest ej kommunen finner skäligt uppdraga förvaltningen åt en skogsbrandstyrelse eller annan kommunal förvaltningsmyndighet. För brandrote skall finnas skogsbrandordning, upptagande de föreskrifter, som utöver i skogsbrandlagen eller eljest i vederbörlig ordning meddelade bestämmelser äro erforderliga till förekommande och släckning av skogseld. I skogsbrandordning kan bl. a. bestämmas, att brandrote skall vara indelad i brandkretsar. Länsstyrelserna skola, var inom sitt län, vaka över att skogsbrandväsendet är tillfredsställande ordnat. Finner länsstyrelse, att brandrote uppenbarligen åsidosätter sina skyldigheter enligt skogsbrandlagen, skall länsstyrelsen hos brandroten göra framställning om rättelse. Vidtages ej i anledning av länsstyrelsens framställning erforderlig åtgärd, äger länsstyrelsen därom förordna ävensom förelägga och fälla till vite. Den organisation av skogsbrandväsendet, som grundas å skogsbrandlagen, är närmast avsedd för fredsmässiga förhållanden. Särskilt med hänsyn till den synnerligen stora fara för skogsbränder, som under ett nutida krig hotar

23 från luften, har viss utbyggnad av skogsbrandorganisationen skett. Sålunda har inom varje län utsetts en länsskogsbrandchef (i vissa fall kallad länsbrandfogde) med uppgift att biträda länsstyrelsen vid fullgörandet av dess uppgifter med avseende på skogsbrandskyddet. I allmänhet hava länen därjämte indelats i brandrotedistrikt, inom vilka tillsynen över skogsbrandskyddet utövas av distriktssko gsbr andchef er (distriktsbrandfogdar). Vidare har för skogsbrandbevakningen utbyggts ett system av brandtorn inom landet. De första tornen tillkommo genom enskilda skogsägares försorg. Sedermera utfördes ett betydelsefullt arbete på detta område framför allt av skogsbrandförsäkringsbolagen. Numera har utbyggandet — som sker enligt en av Kungl. Maj:t fastställd riksplan och som beräknas vara avslutat sommaren 1943 — övertagits av staten genom luftskyddsinspektionen. Underhållet av skogsbrandtornen omhänderhaves av skogsvårdsstyrelserna, som erhålla statsanslag för ändamålet. Viss omorganisation av brandförsvaret, syftande till en förstärkning av detsamma särskilt på landsbygden, är numera ifrågasatt. Sålunda har på grundval av ett av brandförsvarsutredningen den 7 mars 1942 avgivet betänkande inom kommunikationsdepartementet utarbetats förslag till brandlag. Lagförslaget avser de frågor, som angå brandförsvarets organisation i fredstid, medan spörsmålet om brandförsvarsorganisationen i krigstid icke särskilt beröres i förslaget. Rörande innehållet i lagförslaget må här anföras följande. Varje kommun skall upprätta och vidmakthålla ett brandförsvar, som kan anses tillfredsställa skäliga anspråk på trygghet mot skada av brand. Kommunens brandorganisation skall avse även skogsbrandförsvaret, dock att kommunen äger besluta, att skogsbrandförsvaret skall organiseras för sig. Sådant beslut skall, för att vara gällande, godkännas av länsstyrelsen. Länsstyrelse må även själv upptaga fråga om skogsbrandförsvarets utbrytande ur den allmänna brandorganisationen med rätt att, efter kommunens hörande, besluta därom. I varje kommun skall finnas en brandstyrka av betryggande storlek och sammansättning. Vidare skola i varje kommun finnas en brandchef, som handhar den närmaste ledningen av kommunens brandförsvar, samt en eller flera vice brandchefer. Om skogsbrandförsvaret skall organiseras för sig, skall i kommunen finnas skogsbrandfogde, vilken skall handhava den närmaste ledningen av skogsbrandförsvaret. Alltjämt skall kommun, där länsstyrelsen så finner lämpligt, kunna indelas i flera skogsbrandrotar, därvid särskild skogsbrandfogde skall förordnas för varje brandrote. En eller flera vice skogsbrandfogdar skola finnas. I fall, som i detta stycke avses, har brandchef icke befattning med skogsbrandförsvarets angelägenheter. Länsstyrelsen skall vaka över att brandförsvaret inom länet är tillfredsställande ordnat. Finner länsstyrelsen, att kommun åsidosätter sina skyldig-

24 heter enligt lagen, skall länsstyrelsen förordna om rättelse. Efterkommes ej förordnandet, äger länsstyrelsen förelägga lämpligt vite. I ovannämnda lagförslag förutsattes, att länsstyrelserna skola erhålla tillgång till statsavlönade brandtekniskt sakkunniga biträden, därvid Kungl. Maj:t skall efter omständigheterna besluta, i vilken utsträckning och på vad sätt dylika biträden skola ställas till länsstyrelsernas förfogande. Tillsyn över brandförsvaret inom riket skall utövas av en riksbrandinspektör. Vad i lagen är stadgat om kommun skall även gälla köping, som ej utgör egen kommun. De särskilda föreskrifter, som jämlikt lagen gälla stad, skola även tillämpas å köping samt, därest länsstyrelsen så förordnar genom beslut, som skall underställas Kungl. Maj:ts prövning, annan tätare befolkad ort. Sådan ort betraktas i så fall enligt lagen som kommun. Brandlagens bestämmelser äro avsedda att kompletteras med en ny brandstadga. Enligt ett inom kommunikationsdepartementet uppgjort förslag till sådan stadga skall inom kommun förvaltningen av brandförsvarets angelägenheter handhavas av den kommunala förvaltningsmyndighet, som kommunen därtill utser. Därest så befinnes lämpligt, må särskild brandstyrelse tillsättas. För varje kommun skall tillika finnas brandordning. Beträffande brandstyrka enligt den föreslagna brandlagstiftningen redogöres närmare å sid. 50. Utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst. De huvudsakliga bestämmelserna om utrymningsorganisationen återfinnas i utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582) och utrymningskungörelsen av samma dag (nr 588; ändrad 1942:869). Statens utrymningskommission utövar den centrala ledningen och övervakningen av åtgärderna för förberedande och verkställande av utrymning. Utrymningslagen skiljer på två slag av utrymning, nämligen luftskyddsutrymning och militärutrymning. Luftskyddsutrymning avser att med hänsyn till risken för luftanfall från större städer och samhällen bortflytta vissa delar av civilbefolkningen till andra mera skyddade delar av riket. Militärutrymning kallas sådan utrymning, som äger rum, då det med hänsyn till rikets försvar eller för skyddande av befolkningens liv oundgängligen erfordras, att utrymning sker från område, inom vilket militära åtgärder av synnerlig betydelse vidtagas eller kunna förväntas. Vad den lokala organisationen angår skiljer utrymningslagen mellan utrymningskommuner och inkvarteringsk;ommuner. Med utrymningskommun förstås kommun, inom vilken jämlikt utrymningskommissionens förordnande planläggning för utrymning skall äga rum. Inkvarteringskommun är kommun, som ombesörjer de arbetsuppgifter, vilka vid utrymning eller planläggning därför erfordras för att ordna inkvartering, handhava frågor om utrymningshjälp samt i övrigt bistå dem, vilka i anledning av utrymning lämnat sin

25 bostad och tagit uppehåll inom kommunen eller tillfälligt befinna sig därstädes under resa från eller till utrymningskommunen. Inom utrymningskommun utövas den omedelbara ledningen av utrymning och planläggning därför av luftskyddschefen med biträde av en utrymningschef. F ö r utrymningschef skall finnas ersättare (vice utrymningschef). Är inom utrymningskommun luftskyddsnämnd tillsatt, skall nämnden taga samma befattning med utrymningens planläggning som med luftskyddets. Inom inkvarteringskommun skall kommunens uppgifter i anledning av utrymning fullgöras — såvida ej utrymningskommissionen annorlunda bestämt — genom en kommunal inkvarteringsnämnd. Kommun skall antingen tillsätta särskild inkvarteringsnämnd eller uppdraga åt annan kommunal myndighet än fattigvårdsstyrelse att vara inkvarteringsnämnd. Särskild inkvarteringsnämnd skall dock blott tillsättas i de fall, då utrymningskommissionen så finner erforderligt med hänsyn till att ett större antal personer avses skola inkvarteras i kommunen. Särskild inkvarteringsnämnd skall bestå av ordförande samt minst två högst sex ledamöter. E n av ledamöterna förordnas av länsstyrelsen, medan ordförande och övriga ledamöter utses av dem, som i allmänhet utöva kommunens beslutanderätt, dock atjt, om kristidsnämnd finnes, denna skall inom sig utse en ledamot. Ordföranden eller minst en av de utav kommunen valda ledamöterna skall vara kvinna. Vid kommunens val skall därjämte tillses, att inom nämnden kommer att förefinnas erfarenhet rörande hjälpverksamheten inom kommunen, ävensom, såvitt möjligt, kännedom om de delar av kommunen, som äro avsedda att inrymma största antalet inkvarterade. Om ordförande i särskild inkvarteringsnämnd visat uppenbar olämplighet, äger utrymningskommissionen entlediga honom samt anmäla förhållandet till länsstyrelsen, som skall utse annan i ordförandens ställe. Den närmare tillsynen över inkvarteringsnämndernas verksamhet utövas av inkvarteringschefer, av vilka var och en fullgör sin uppgift inom visst av kommissionen fastställt område (inkvarteringsområde). Utrymningskommissionen kan förordna, att de uppgifter, som eljest skulle tillkomma inkvarteringsnämnd, skola inom kommun, där enligt uppgjorda planer för omflyttning (d. v. s. utrymning till annan ort inom samma luftskyddsområde) inkvartering är avsedd att äga rum, i stället handhavas i den ordning, som gäller för ledningen av utrymning. Därvid skola inkvarteringschefs befogenheter utövas av luftskyddschefen med biträde av utrymningschefen. Socialtjänsten avser att i en för krigsförhållanden avpassad organisation tillgodose vissa hjälpbehov av social natur, vilka ej lämpligen kunna fyllas genom den ordinarie socialvården. För ifrågavarande socialtjänst hava icke några författningsbestämmelser givits. Genom beslut den 13 februari 1942 har emellertid Kungl. Maj:t upp-

26 dragit åt statens utrymningskommission att inom de kommuner, där kommissionen funne det särskilt angeläget, att förberedelser vidtoges för inkvartering och bespisning av dem, vilkas bostäder förstörts eller eljest blivit obeboeliga till följd av krigsåtgärd, handhava planläggningen samt utöva den centrala ledningen och övervakningen av härför erforderliga åtgärder. I Kungl. Maj:ts beslut anföres vidare bl. a.: För erhållande av biträde vid fullgörandet av berörda uppdrag borde kommissionen göra hänvändelse till, inom utrymningskommun luftskyddschefen och inom annan kommun inkvarteringsnämnden. I den mån fråga uppkomme om vidtagande av åtgärder, vilka för statsverket medförde större kostnader av annan natur än organisationskostnader, skulle ärendet av kommissionen underställas Kungl. Maj:ts prövning. Sedan kommissionen vunnit mera ingående erfarenhet rörande olika med ifrågavarande verksamhet sammanhörande spörsmål — såsom omfattningen av de förberedelser, som borde vidtagas för inkvartering och bespisning av hemlösa personer, i vad mån förberedelser borde vidtagas för bespisning under krig jämväl av andra befolkningsgrupper, sättet för gäldande av de kostnader, som uppkomme för planläggning och verkställighet av nu ifrågavarande åtgärder, samt behovet av författningsmässig reglering på hithörande område — hade kommissionen att till Kungl. Maj:t inkomma med de förslag, som kommissionen i anledning härav funne påkallade. Härvid borde jämväl närmare övervägas, i vad mån andra sociala åtgärder än inkvarterings- och bespisningsåtgärder behövde vidtagas till förmån för dem, vilkas bostäder genom krigsåtgärd blivit obeboeliga. Genom nyssnämnda beslut anbefallde Kungl. Maj:t därjämte — med återkallande av ett den 9 april 1941 åt socialstyrelsen lämnat uppdrag att utarbeta anvisningar rörande omhändertagande av ungdom, som vid utrymning kvarstannade å utrymningsorten m. m. — kommissionen att i samråd med socialstyrelsen fullgöra berörda uppdrag. I anledning härav har utrymningskommissionen utfärdat anvisningar angående åtgärder för omhändertagande och inkvartering av hemlösa m. m. Därvid hava särskilda anvisningar meddelats dels för luftskyddsorter av klass A samt i övrigt de mera betydelsefulla orter, beträffande vilka utrymningskommissionen förordnar, att ifrågavarande anvisningar skola äga tillämpning, dels ock för vissa mindre luftskyddsorter, som kommissionen bestämmer. Enligt de utfärdade anvisningarna skall organisationen för socialtjänsten i sina huvuddrag hava följande utseende. Utrymningskommissionen utövar för riket i dess helhet den centrala ledningen och övervakningen av ifrågavarande åtgärder. Inom kommun, där planläggning för utrymning enligt utrymningslagen verkställes, utövar luftskyddschefen med biträde av utrymningschefen den lokala ledningen av socialtjänstens planläggning och verkställande. Inom annan kommun, där

27 åtgärder av förevarande slag skola vidtagas, ankomma dessa, i den mån utrymningskommissionen icke annorlunda förordnar, på inkvarteringsnämnden. Denna har dock att vid fullgörandet av uppgifter, som beröra socialtjänsten, beakta av luftskyddschefen meddelade direktiv rörande verksamheten. Finner sig inkvarteringsnämnden på grund av för nämnden utfärdade instruktioner eller eljest icke kunna följa av luftskyddschefen sålunda meddelade direktiv, skall frågan underställas inkvarteringschefens prövning. Denne har då att söka förbindelse med luftskyddschefen för uppnående av samförstånd. Utrymningschef respektive inkvarteringsnämndsordförande, vilken har att handlägga socialtjänstuppgifter, är i denna egenskap socialtjänstchef. Den av socialtjänsten bedrivna verksamheten skall inordnas under luftskydds-, respektive utrymningsorganisationen i orten samt nära samordnas med de kommunala socialvårdsorganen. Socialtjänstchefen sorterar under krigsförhållanden direkt under den, som å orten utövar befälet över det allmänna luftskyddet. Undanförsel av varuförråd. Jämlikt kungörelsen den 23 februari 1940 (nr 113; ändrad 1943:131) med vissa bestämmelser angående undanförsel av varuförråd, m. m. avses med undanförsel av dylika förråd utspridning eller bortförande av förråden i syfte att i görligaste mån förhindra att de, i händelse av krig, genom fiendens åtgöranden förstöras eller eljest gå förlorade. Med utspridning förstås därvid fördelning av ett å en ort befintligt varuförråd å flera förvaringsplatser inom samma ort i avsikt att begränsa verkningarna av anfall från luften. Bortförande åter innebär förflyttning av varuförråd från en ort till en annan med mindre utsatt läge. Vad först angår utspridning åligger det enligt luftskyddskungörelsen numera luftskyddsinspektionen att efter samråd med överbefälhavaren och vederbörande centrala kristidsmyndighet bestämma vilka varuförråd som skola utspridas. Härom meddelade bestämmelser skola delgivas länsstyrelserna, envar av dem i vad bestämmelserna avse dess verksamhetsområde. Med utspridning jämställes därvid omflyttning av varuförråd från en förvaringsplats till en annan inom samma ort. Länsstyrelsen skall meddela närmare föreskrifter för arbetet med planläggning av sålunda anbefalld utspridning. —• Intill den 1 april 1943 ålåg det vederbörande centrala kristidsmyndighet att bestämma, för vilka orter utspridning skulle planläggas och vilka varuförråd som skulle utspridas. Vid planläggningsarbetet äger luftskyddschef enligt närmare bestämmelser av livsmedelskommissionen anlita biträde av kristidsstyrelse och kristidsnämnd. För planläggning av utspridning gälla i övrigt i tillämpliga delar samma bestämmelser som för annan luftskyddsmyndigheterna åliggande planläggning. Genomförandet av utspridning förutsattes skola i första hand ske efter frivilligt åtagande av vederbörande varuinnehavare eller lagerlokalinnehavare.

28 Erfordras åter för ändamålet tvångsmässiga åtgärder, avses dessa skola grundas å vederbörliga bestämmelser i luftskyddsförfattningarna. För närvarande är alltså utspridningen i organisatoriskt hänseende med vissa modifikationer inordnad i luftskyddet. Beträffande härefter bortförande stadgas i ovannämnda kungörelse den 23 februari 1940, att industrikommissionen och livsmedelskommissionen skola, vardera kommissionen beträffande varor som falla inom kommissionens verksamhetsområde, dels planlägga bortförande i erforderlig omfattning av staten tillhöriga förråd, dels ock i erforderlig utsträckning uppgöra planer jämväl för bortförande av förråd tillhöriga annan än staten samt verka för att dessa planer i största möjliga utsträckning på frivillighetens väg genomföras. Kommissionerna skola därvid samråda med de myndigheter, i vilkas vård förråden befinna sig eller vilkas verksamhet eljest äger samband med planläggningen, samt inhämta yttrande från överbefälhavaren angående frågan, för vilka delar av landet bortförande bör planläggas och till vilka delar av landet förråden böra föras. Skyldighet av nu nämnda art åligger jämväl bränslekommissionen beträffande varor, som tillhöra dess verksamhetsområde. Sedermera hava vissa tvångsbestämmelser i fråga om bortförande införts genom lagen den 21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att bortföra varuförråd. Lagen, som är av sedvanlig fullmaktskaraktär och är tidsbegränsad, gäller för närvarande t. o. m. den 30 juni 1944. Enligt denna lag äger Konungen, när det finnes erforderligt till förhindrande av att förråd av vara, som är av vikt för befolkningen eller produktionen eller behövlig för krigsbruk eller annat ändamål av betydelse för det allmänna, i händelse av krig genom fiendens åtgöranden förstöres eller eljest går förlorat, föreskriva, att förrådet skall bortföras från den ort, där det förvaras, till viss ort eller visst område med mindre utsatt läge. För samma ändamål äger Konungen föreskriva, att dylik vara eller särskilt parti av sådan vara icke alls eller endast efter särskilt tillstånd må föras till visst område av riket. Konungen kan även bemyndiga annan att meddela sådana föreskrifter, som här avses. For tillämpning av nyssnämnda lag har utfärdats förordningen den 21 juni 1940 (nr 648; ändrad 1942: 481) med närmare bestämmelser angående tillämpning av lagen den 21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att bortföra varuförråd. Lagen kompletteras dessutom av lagen den 21 juni 1940 (nr 647) med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål. Bortförande av varuförråd är alltså, i motsats till utspridningen, organisatoriskt helt fristående från luftskyddet. Polisväsendet. Högsta polismakten i riket utövas av Kungl. Maj:t i socialdepartementet. Inom varje län tillkommer det enligt landshövdinginstruktionen länsstyrelsen såsom länets högsta polismyndighet att hava ansvar för

29 och ledning av polisväsendet, övervaka att allmän ordning och säkerhet därstädes behörigen upprätthålles och att, i händelse något däremot stridande förekommer, erforderliga åtgärder varda vidtagna samt tillse, att polisdistrikten (se nedan) fullgöra vad dem i avseende å polisväsendet åligger. Under länsstyrelserna hava i länen landsfogdarna i egenskap av länspolis- . chefer närmaste ansvaret för och ledningen av polisväsendet. Vissa större städer äro emellertid undantagna från landsfogdens polisverksamhet och lyda i polishänseende direkt under länsstyrelsen. Detsamma är tills vidare fallet med en del mindre städer, där borgmästaren eller annan ledamot av magistraten är polischef. Bestämmelserna om polisväsendets organisation i övrigt återfinnas i lagen den 6 juni 1925 om polisväsendet i riket (polislagen) samt av Kungl. Maj:t med stöd av nämnda lag utfärdade författningar m. m. Beträffande huvuddragen av organisationen må här följande anföras. För polisverksamhetens upprätthållande skall riket vara indelat i polisdistrikt. Stad ävensom sådan köping, som är pliktig att bekosta för köpingen erforderlig polispersonal, skall utgöra särskilt polisdistrikt. I övrigt skall landsfiskalsdistrikt eller del därav utgöra polisdistrikt. I städer och köpingar skola polismän och i övriga polisdistrikt fjärdingsman (polismän) finnas anställda. Chefskapet under länsstyrelsen (överståthållarämbetet) över polispersonalen tillkommer i stad, där polismästare finnes, denne, samt i övriga polisdistrikt vederbörande distriktsåklagare, d. v. s. landsfiskal eller stadsfiskal. Dock innehaves polis chefskapet i vissa städer tills vidare av borgmästaren eller annan ledamot av magistraten samt i vissa andra städer av kommunalborgmästaren. I kommun, som bildar eget polisdistrikt, må polisnämnd tillsättas. Nämnden, vilken icke äger taga befattning med fråga, som faller under polischefens befälsmyndighet, tillkommer att handlägga vissa ärenden av administrativ (kameral) art rörande polisväsendet. — Stad med minst 10 000 invånare är skyldig att av sin polisstyrka tillhandahålla reservpolismän för tillfällig polisförstärkning å annan ort. I fråga om sådan stad äger ock Kungl. Maj:t förordna, att ett bestämt antal av stadens polispersonal huvudsakligen skall användas för tjänstgöring såsom statspolis vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet utom staden. Dylika polismän utgöra därvid en särskild avdelning (statspolisavdelning), som lyder under landsfogden. Överinseende över statspolisorganisationen i dess helhet utövas av statspolisintendenten, som tillika är chef för statspolisens avdelning i Stockholm. Kostnaderna för polisväsendet enligt polislagen bestridas i princip av kommunerna med bidrag — i vissa fall full ersättning — av statsmedel. Emellertid må framhållas, att enligt 18 § i lagen utgör vad i lagen finnes stadgat ej hinder för att polisbevakning på statens bekostnad ombesörj es i annan ordning än i lagen sägs, ej heller för att dylik bevakning anordnas på enskild bekostnad vid visst företag, vid viss tillställning eller eljest i särskilt fall. Dylik polisverksamhet på statens bekostnad äger rum för olika

30 ändamål. Särskilt är detta fallet vid förstärkt försvarsberedskap eller mobilisering, då bl. a. åtskilliga bevaknings- och ordningshållningsuppgifter tillkomma. För sådan polisverksamhet utöver polislagen måste i stor utsträckning anlitas extra polispersonal. I detta sammanhang må nämnas, att enligt landstormspoliskungörelsen den 25 april 1941 (nr 221) skall inom krigsmakten särskild landstormspolis vara avdelad för att vid krig eller krigsfara under de civila polischefernas ledning biträda polisen vid bevakning av viktigare anläggningar, såsom kommunikationsanläggningar, kraftverk och industrier. Planläggningen av landstormspolisens verksamhet ledes av en för hela riket förordnad bevakningsinspektör, vilken jämväl övar tillsyn såväl å landstormspolisens verksamhet som å den bevakning överhuvudtaget å nyssberörda anläggningar, vilken vid krig eller krigsfara ankommer å civil myndighet. Omfattningen av den bevakning, som skall utövas av landstormspolisen, fastställes av överbefälhavaren efter förslag av bevakningsinspektören och, såvitt avser kommunikationsanläggningar och kraftverk, efter samråd med vederbörande centrala ämbetsverk. Viss byggnads- och reparationsberedskap. På föranstaltande av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen och järnvägsstyrelsen har organiserats viss beredskap, avsedd att säkerställa tillgången vid krig eller krigsfara på arbetsavdelningar för utförande av byggnads- och reparationsarbeten inom ifrågavarande verks verksamhetsområden. Härinom falla i förevarande hänseende jämväl en del enskilda företag av det slag, varom här är fråga. Vissa av dessa avdelningar uppsättas av vederbörande verk eller företag. Övriga avdelningar åter uppsättas av firmor inom branschen, med vilka verken träffat avtal härom. De senare avdelningarna jämte vissa av de förra disponeras av verket i samråd med överbefälhavaren och kunna av honom under vissa förhållanden användas till arbeten utanför verkets verksamhetsområde. På grund av Kungl. Maj:ts beslut den 13 februari 1942 (försvarsdepartementet) är ifrågavarande beredskap för närvarande föremål för visst omorganisations- och utredningsarbete, syftande till viss centralisering samt effektivisering i övrigt av beredskapen ävensom utvidgning av områdena för dess verksamhet. Den nya gemensamma organisation, som sålunda är ifrågasatt, skulle i princip handhava samtliga sådana byggnads- och reparationsarbeten, som vid krig eller krigsfara betraktas som nödvändiga ur rikssynpunkt och för höjande av landets krigspotential. Organisationen är avsedd att underställas överbefälhavaren.

Vissa föreskrifter om samverkan mellan det civila och det militära lokalförsvaret. En del författningar och instruktioner innehålla bestämmelser syftande till att inom ramen för den nuvarande lokalförsvarsorganisationen skapa viss

31 samverkan mellan det civila och militära lokalförsvaret. Rörande de viktigaste av ifrågavarande föreskrifter må här meddelas följande. I kungörelsen den 27 oktober 1939 (nr 777) om särskilda åligganden, som under vissa förhållanden tillkomma länsstyrelserna och dem underlydande myndigheter, stadgas, att länsstyrelse skall hålla sig noggrant underrättad om rikets militära indelning i krig, om de myndigheter, vilka länet eller särskilda delar därav i militärt hänseende blivit underställda, och om de chefer (befälhavare), som eljest föra befälet över stridskrafter, vilka befinna sig inom länet. Länsstyrelse och densamma underställda polismyndigheter skola vidare medverka vid anskaffande tvångsvis av egendom för militärt behov, vid undanforslande av förnödenheter ävensom vid militära förbands förläggning och underhåll, i vissa hänseenden understödja den militära sjukvårds- och veterinärtjänsten samt efter hemställan av militär myndighet övervaka, att kommuner och enskilda noga fullgöra, vad de genom kontrakt med militär myndighet må hava åtagit sig beträffande försvaret. Nämnas kan även, att för underlättande av samverkan med de militära myndigheterna länsstyrelsen enligt kungörelsen skall på framställning av överbefälhavaren över rikets försvarskrafter, chefen för försvarsstaben eller vissa högre lokala militära chefer förordna särskild tjänsteman att tjänstgöra vid kårstab och fördelnings- (motsvarande) staber samt, i vissa fall, vid fästningskommendantstab eller därmed jämförlig stab. Beträffande samverkan mellan militära myndigheter och luftskyddsmyndigheter må till en början framhållas, att i instruktionen för luftskyddsinspektionen stadgas, att inspektionen skall vid fullgörande av sitt uppdrag i erforderlig utsträckning samarbeta med försvarsstaben. Dylikt samarbete sker för närvarande bl. a. därigenom, att chefen för försvarsstabens luftförsvarsavdelning är fast anställd sakkunnig hos inspektionen. Vidare föreskrives i luftskyddskungörelsen, att länsstyrelse skall hålla vederbörande militärområdesbefälhavare (nu militärbefälhavare), marindistriktschef, kommendant eller motsvarande militäre befälhavare underrättad om luftskyddets huvudsakliga planläggning och samråda med befälhavaren beträffande fråga, som angår befolkningens varnande, då luftanfall hotar, eller åtgärder i syfte att försvåra fientliga flygares orientering eller som eljest äga samband med befälhavarens tjänsteutövning. Enligt samma kungörelse äger med avseende å luftskyddets förberedande och anordnande inom fästnings försvarsområde kommendanten meddela vederbörande länsstyrelse eller luftskyddschef de särskilda anvisningar, som finnas erforderliga. Ytterligare stadgas, att om visst område blivit avdelat såsom krigsskådeplats, dylika anvisningar må meddelas av befälhavaren för krigsskådeplatsen samt att, om eljest erfordras, att befälhavare för särskilt avdelat område erhåller motsvarande befogenhet, Kungl. Maj:t förordnar därom. För underlättande av samverkan mellan militära myndigheter och särskilt luftskyddsmyndigheter hava i maj 1941 efter överläggningar mellan representanter för försvarsstaben och för luftskyddsinspektionen instruktioner beträf-

32 fande sådan samverkan utfärdats dels av överbefälhavaren för chefer ur armén med giltighet i tillämpliga delar även för chefer ur marinen och flygvapnet, dels av luftskyddsinspektionen för luftskyddschefer m. fl. I den militära instruktionen föreskrives bl. a. följande. Truppförbandschef (hemvärnsområdesbefälhavare) skall vara orienterad om det civila luftskyddets och skogsluftskyddets allmänna organisation inom det område (ort), inom vilket förbandet är förlagt eller har sin verksamhet. Personligt samband och om möjligt telefonförbindelse skall upprätthållas med cheferna för berörda organisationer. Därest flera militära förband äro förlagda eller hava sin verksamhet inom luftskyddsort eller luftskyddsområde, skola ovan nämnda skyldigheter påvila endast den till tjänsteställning främste chefen (platsbefälhavaren) samt de chefer, han i varje fall bestämmer. Sådan chef skall ansvara för och reglera samverkan för lokalförsvaret med civila myndigheter samt på rekvisition från luftskyddschef, polischef eller skogsbrandbefäl (distriktsbrandfogde, skogsbrandfogde) lämna all den hjälp, som är möjlig utan att åsidosätta den militära uppgiften, främst för eldsläckning, avspärrning och ordningshållning, därvid i regel högst hälften av den till förfogande stående styrkan må ställas till civil myndighets förfogande. I trängande fall äger dock varje militär chef att enligt eget bestämmande fullgöra rekvisition från civil nryndighet rörande lokalförsvaret. Därest lösandet av militär uppgift så kräver, äger chef att utan omgång åter disponera till civil myndighets förfogande ställd styrka, varvid han dock skall i så god tid som möjligt lämna vederbörlig civil myndighet meddelande om förhållandet. I instruktionen för luftskyddschef erna m. fl., vilken av luftskyddsinspektionen utsänts till länsstyrelserna med hemställan om dess utfärdande, föreskrives bl. a. följande. Luftskyddschef skall vara orienterad om i vilken utsträckning militärt bistånd kan lämnas åt luftskyddet, därvid personligt samband och om möjligt telefonförbindelse skall upprätthållas i första hand med den till tjänsteställning främste chefen (platsbefälhavaren), som ansvarar för och reglerar de militära förbandens samverkan för lokalförsvaret med de civila myndigheterna. På rekvisition av militär chef skall luftskyddschef, i den utsträckning så är möjligt med hänsyn till luftskyddets krav, lämna hjälp beträffande brandsläckning, sjuktransporter samt röjnings- och räddningstjänst m. m. Därest luftskyddets uppgifter så kräva, äger luftskyddschefen att utan omgång åter disponera till militär myndighets förfogande ställd styrka, därvid han dock skall i så god tid som möjligt lämna vederbörlig militär myndighet meddelande om förhållandet. Vid av det civila luftskyddet upprättade anstalter för sjukvård och avgasning lämnas vid behov vård jämväl för militär personal. Luftskyddschef och skogsbrandbefäl äro beträffande lokalförsvaret städse skyldiga att beakta på grund av militära skäl framförda krav. Vad angår förhållandet mellan de militära myndigheterna och utrymningsorganisationen må först framhållas, att enligt utrymningslagen militärutrymning i vissa fall efter bemyndigande av Kungl. Maj:t kan beslutas av vederbörande militära befälhavare. Detta gäller krigsskådeplats eller område, som

33 jämlikt gällande bestämmelser avdelats såsom säkerhetsområde. I utrymningslagen stadgas tillika, att om civil myndighet erhållit bemyndigande att besluta om luftskyddsutrymning för visst område, inom vilket vederbörande militära befälhavare äger besluta om militärutrymning, bemyndigandet icke får begagnas utan den militäre befälhavarens medgivande. Vederbörande militära befälhavare kan jämväl enligt utrymningslagen av Kungl. Maj:t bemyndigas att meddela förbud mot bortflyftning från krigsskådeplats eller säkerhetsområde. I utrymningskungörelsen föreskrives, att utrymningskommissionen, innan för viss kommun förordnande om planläggning för utrymning meddelas, skall inhämta utlåtande från chefen för försvarsstaben (överbefälhavaren över rikets försvarskrafter) samt att kommissionen skall samråda med chefen för försvarsstaben (överbefälhavaren) om vilka områden som kunna anses lämpade för inkvartering. I kungörelsen stadgas därjämte, att luftskyddschef skall hålla vederbörande lokala militära befälhavare underrättad om det huvudsakliga innehållet av planläggningen för utrymning. I instruktionen för statens utrymningskommission den 13 april 1940 föreskrives, att om bland kommissionens ledamöter icke finnes representant för försvarsstaben, sådan skall ingå i kommissionens rådgivande nämnd. I denna redogörelse bör även omnämnas förordningen den 31 december 1915 (nr 585) angående användande av militär personal till upprätthållande av allmän ordning samt för eldsläckning och andra dylika ändamål. Enligt ifrågavarande förordning må militär personal användas till hindrande av uppror, till efterspanande, hållande, bevakande och forslande av person, som är misstänkt för brott, samt i övrigt, då i särskilda fall militär handräckning anses oundgängligen erforderlig för upprätthållande av allmän ordning, för släckning av mera betydande brand eller eljest för avvärjande av överhängande fara för liv eller egendom. Behörig att begära sådan militär handräckning är i allmänhet vederbörande länsstyrelse, men i trängande fall må magistratens ordförande eller polismästare i stad samt landsfiskal begära militär handräckning direkt hos vederbörande befälhavare, som under vissa förutsättningar kan lämna hjälp även på begäran av annan myndighet eller av enskild person. Slutligen må här anföras, att enligt gällande föreskrifter vattenfallsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen äga påkalla biträde av militär myndighet för fyllande av vissa uppgifter.

Vissa föreskrifter om samverkan inom det civila lokalförsvaret. Jämväl behovet av samverkan inom det civila lokalförsvaret har avsatt spår i form av vissa meddelade bestämmelser härom. Förut har omnämnts, att de myndigheter, som handhava luftskyddet vid sådana etablissement, anläggningar och verk, beträffande vilka luftskyddsfrågorna undantagits från länsstyrelses och luftskyddschefs handläggning, i allt fall skola samråda med luftskyddsinspektionen samt själva eller genom 3—111 43

34 underlydande organ samarbeta med vederbörande luftskyddschefer. Beträffande sådant samarbete i fråga om luftskyddet vid järnvägarna har luftskyddsinspektionen i samråd med järnvägsstyrelsen den 19 juni 1941 utfärdat en cirkulärskrivelse. I denna föreskrives bl. a., att samarbete skall möjliggöra en ömsesidig hjälpverksamhet, så att vardera parten vid behov kan lämna all den hjälp till andra parten, som kan erfordras och som till buds stående medel och omtanken om egen säkerhet medgiver, att personlig kontakt bör äga rum mellan ortens och järnvägens luftskyddsledning, därvid befälspersonal från järnvägens luftskydd bör beredas tillfälle att följa planläggningen och utvecklingen inom det allmänna luftskyddet, samt att personalen inom järnvägens luftskydd bör följa utbildning och övningar inom det allmänna luftskyddet, så långt detta kan anses lämpligt för att främja effektiviteten vid järnvägens luftskydd. Motsvarande cirkulär har luftskyddsinspektionen efter samråd med vattenfallsstyrelsen den 1 augusti 1941 utfärdat beträffande samarbete mellan luftskyddschef och luftskyddsledare vid kraftanläggning. Länsstyrelserna hava enligt utrymningslagen i allmänhet ingen direkt befattning med utrymningsorganisationen, men samtliga utrymningsmyndigheter skola enligt nämnda lag samråda med vederbörande länsstyrelse i ärende av sådan vikt, att länsstyrelsen på grund av sin allmänna ämbetsbefattning bör vara förtrogen med ärendet. Under utrymning skall detta dock ej gälla, där synnerlig olägenhet kan uppkomma av det dröjsmål med ärendets behandling, som sådant samråd skulle medföra. Befinner sig riket i krig och kan på grund av krigsförhållandena beslut av utrymningskommissionen i visst fall icke avvaktas utan att det med utrymning avsedda syftet allvarligt äventyras, äger dock länsstyrelse, på framställning av luftskyddschef eller inkvarteringschef, utöva befogenhet, som tillkommer utrymningskommissionen. Slutligen kan här nämnas, att vattenfallsstyrelsen, järnvägsstyrelsen och telegrafstyrelsen äga påkalla biträde av polismyndigheterna för vissa ändamål.

Hemortsförsvarsassistenter m. m. Förordnanden hava meddelats för ett antal personer att vara hemortsförsvarsassistenter med vissa uppgifter syftande till operativ samverkan inom lokalförsvaret. Statsmakternas beslut om tillblivelsen av dessa befattningar grundas närmast å en av de sakkunniga med skrivelse den 2 augusti 1941 till chefen för socialdepartementet överlämnad promemoria (hemlig) med förslag till vissa bestämmelser rörande samordning av lokalförsvaret. Nämnda förslag utgör en modifiering av ett av statens arbetsmarknadskommission den 30 juni 1941 framlagt förslag till provisoriska åtgärder för samordning av lokalförsvaret. I nämnda promemoria anförde de sakkunniga bl. a., att de under sitt dittillsvarande utredningsarbete erhållit ett synnerligen starkt intryck av att, därest lokalförsvaret skulle kunna fylla sin viktiga uppgift vid krig, en intim samverkan i operativt hänseende mellan lokalförsvarets olika grenar och en-

35 heter vore ofrånkomlig. En dylik samverkan vore icke möjlig utan enhetlighet i ledningen beträffande lokalförsvaret i dess helhet. Spörsmålet om huru sådan enhetlig ledning närmare skulle organiseras tarvade emellertid mera ingående överväganden, än som på dåvarande stadium av de sakkunnigas utredningsarbete varit möjliga att företaga. De sakkunniga vore därför icke beredda att för det dåvarande framlägga något närmare förslag därutinnan. Den operativa samverkan inom lokalförsvaret, som oberoende av samordningsproblemets slutliga lösning måste äga rum vid krig, kunde emellertid icke bedrivas ändamålsenligt och med tillräcklig effektivitet, utan att ett betydande förberedelse- och planläggningsarbete i förväg fullgjorts. Ett första utförande av arbetet måste förutsättas taga jämförelsevis lång tid i anspråk. De sakkunniga föreslogo därför, att för utförande av ifrågavarande förberedelse- och planläggningsarbete skulle hos länsstyrelserna anställas särskilda tjänstemän, hemortsförsvarsassistenter, i princip en för varje försvarsområde och med sin huvudsakliga tjänstgöring förlagd till försvarsområdesstaberna. Sedan medel av riksdagen beviljats för ändamålet, förordnade Kungl. Maj:t den 30 december 1941 vissa personer att fr. o. m. den 19 januari 1942 tills vidare t. o. m. den 30 juni 1942 vara hemortsförsvarsassistenter, envar inom visst verksamhetsområde och med viss stationeringsort. Enligt Kungl. Maj:ts ifrågavarande beslut skulle — i huvudsaklig överensstämmelse med vad de sakkunniga i sin promemoria föreslagit — följande uppgifter tillkomma hemortsförsvarsassistenterna. Hemortsförsvarsassistent ålåge att, såvitt anginge det civila lokalförsvaret, inom sitt verksamhetsområde biträda den eller de länsstyrelser, inom vilkas län området helt eller delvis vore beläget, med vidtagande av de förberedande åtgärder, som kunde vara erforderliga för att i krig ändamålsenlig samverkan i operativt hänseende skulle kunna äga rum dels mellan olika grenar och enheter av det civila lokalförsvaret, dels ock mellan det militära lokalförsvaret och det civila lokalförsvaret. Åtgärder, avseende samverkan mellan det civila och det militära lokalförsvaret, skulle vidtagas i nära samarbete med vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Till fullgörande av sin uppgift hade hemortsförsvarsassistent, bl. a., att taga kännedom om förutsättningarna för lokalförsvaret inom verksamhetsområdets olika delar, såsom terrängförhållanden, förbindelseleder, bebyggelse, industri- och kommunikationsanläggningar; att taga kännedom om de i lokalförsvaret ingående organisationerna och deras kapacitet, särskilt deras tillgång på personal och materiel samt personalens utbildning och lämplighet för olika uppgifter; att personligen lära känna personalen i ledande ställning inom lokalförsvarets olika organisationer; att planlägga det civila lokalförsvarets verksamhet i krig, i vad avsåge operativ samverkan; att föranstalta om övningar med det civila lokalförsvarets olika grenar under nyssnämnd samverkan;

36 samt att i övrigt vidtaga förberedelser för att i krig enhetlig ledning av lokalförsvaret skulle kunna utövas. Funne hemortsförsvarsassistent, att för åstadkommande av samverkan inom det civila lokalförsvaret ändring borde vidtagas i viss däri ingående organisations sammansättning, arbetssätt eller utrustning eller att annan åtgärd med avseende å det civila lokalförsvaret borde genomföras, hade han att därom samråda med vederbörande organisations ledning och, där så erfordrades för åstadkommande av ändring, bringa förhållandet till vederbörande myndighets kännedom. Hemortsförsvarsassistenternas verksamhet inleddes med att de bevistade en av försvarsstaben under medverkan av vederbörande centrala lokalförsvarsmyndigheter anordnad utbildningskurs rörande lokalförsvaret, dess organisation och verksamhet. I kursen deltogo jämväl de vid länsstyrelserna anställda försvarsassistenterna. Omedelbart efter avslutandet av kursen, vilken ägde rum i Stockholm under tiden den 19 januari—den 2 februari 1942, påbörjade hemortsförsvarsassistenterna sin egentliga tjänstgöring. Det torde vara på sin plats att här med några ord beröra ett av de sakkunniga den 14 mars 1942 framlagt förslag angående utövande under krig av vissa befogenheter i avseende å luftskydd, skogsbrandskydd och utrymning. Såsom av det föregående framgår åsyftades främst med den åt hemortsförsvarsassistenterna uppdragna verksamheten att skapa förutsättningar för åstadkommande av operativ samverkan inom lokalförsvaret under krig, medan närmare bestämmelser angående formen för dylik samverkan icke meddelades i samband med tillsättandet av dessa befattningshavare. Sedan hemortsförsvarsassistenternas tjänstgöring pågått någon tid, gåvo emellertid erfarenheterna från verksamheten vid handen, att det för de förberedande åtgärdemas inriktande och tillfredsställande utförande skulle vara av vikt, att bestämmelser som nyss nämnts med det snaraste utfärdades. Vidare syntes det för de sakkunniga med hänsyn till det utrikespolitiska läget under förvåren 1942 påkallat, att frågan om operativ samverkan inom lokalförsvaret erhölle en nöjaktig lösning tills vidare, utan avvaktan å den tidpunkt, då det bleve möjligt och lämpligt att genomföra en mera allsidig, för såväl freds- som krigsförhållanden avsedd samordning inom lokalförsvaret jämte revidering av gällande luftskyddslagstiftning. Under åberopande i huvudsak av nu anförda omständigheter och med framläggande av specialmotivering avgåvo de sakkunniga nämnda den 14 mars förslag till föreskrifter rörande sådana ytterligare åtgärder för ernående av operativ samverkan inom lokalförsvaret, som lämpligen syntes böra vidtagas, därest riket skulle indragas i krig, medan nuvarande lagbestämmelser om lokalförsvaret ännu vore gällande. Förslaget, som enligt vad de sakkunniga förordade, borde förverkligas genom utfärdande av en kungörelse i ämnet, innebar främst, att under tid, som Kungl. Maj:t med hänsyn till krigsförhållanden kunde komma att särskilt bestämma, skulle vissa befogenheter i avseende å luftskydd, skogsbrandskydd

37 och utrymning överflyttas från civil till militär myndighet. Sålunda skulle av den länsstyrelse tillkommande befogenheten att handhava ledningen av luftskyddet följande i stället tillkomma vederbörande försvarsområdesbefälhavare, nämligen att besluta om användning utom luftskyddsområde av personal och materiel, tillhörande allmänna luftskyddet inom området, samt att, i den mån särskilda skäl därtill föranledde, giva luftskyddschef föreskrift om användning inom luftskyddsområdet av personal och materiel, tillhörande dess allmänna luftskydd, såsom för skyddande av viss anläggning e. d.; dock att vad nu sagts icke skulle äga tillämpning på allmänna luftskyddets ordningstjänst. Vidare skulle länsstyrelses nuvarande befogenhet jämlikt skogsbrandlagen att förordna befälhavare vid släckning av skogseld, som tagit eller hotade taga större omfattning, i stället tillkomma försvarsområdesbefälhavaren. Slutligen skulle å honom överflyttas jämväl den rätt, som jämlikt utrymningslagen tillkomme länsstyrelse att under krigsförhållanden i vissa fall utöva befogenhet, som eljest tillkomme utrymningskommissionen. Vidare innehöll kungörelseförslaget, att där försvarsområdets omfattning eller andra skäl det föranledde, skulle Kungl. Maj:t kunna särskilt uppdraga åt annan myndighet än försvarsområdesbefälhavaren att för viss del av försvarsområdet under försvarsområdesbefälhavaren utöva befogenheter, som enligt förslaget kunde tillkomma försvarsområdesbefälhavaren. Uppkomme genom avbrott i förbindelserna eller annorledes svårighet för försvarsområdesbefälhavaren att utöva dylika befogenheter och kunde Kungl. Maj.ts beslut i frågan ej utan våda avvaktas, borde försvarsområdesbefälhavaren äga lämna underlydande militär befälhavare eller luftskyddschef sådant uppdrag, som nyss nämnts. Beslut härom skulle emellertid, så snart förhållandena tilläte, anmälas för Kungl. Maj:t. Kungl. Maj:t har sedermera den 30 juni 1942 — efter det riksdagen anvisat erforderligt anslag — på förslag av de sakkunniga förordnat hemortsförsvarsassistenter jämväl för tiden fr. o. m. den 1 juli 1942 tills vidare t. o. m. den 30 juni 1943 med vissa verksamhetsområden och fredsstationeringsorter. Därvid föreskrevs, att hemortsförsvarsassistent skulle fullfölja de arbetsuppgifter med avseende å samordnande av lokalförsvaret, som genom ovannämnda beslut den 30 december 1941 ålagts honom. Ifrågavarande planläggningsarbete skulle bedrivas med största möjliga skyndsamhet och vara avslutat senast den 30 september 1942. Sedan sagda arbete avslutats, ålåge det hemortsförsvarsassistent att uppehålla kontakt med utvecklingen på lokalförsvarets område, att komplettera uppgjorda register och planer med hänsyn till inträffade förändringar, att anordna ytterligare krigsspel och andra övningar samt att i övrigt lämna vederbörande länsstyrelse det biträde med avseende å lokalförsvarets samordnande, som av länsstyrelsen påkallades. De sakkunnigas ovanberörda kungörelseförslag den 14 mars 1942 angående utövande under krigsförhållanden av vissa befogenheter i avseende å luftskydd, skogsbrandskydd och utrymning, över vilket förslag vissa utlåtanden avgivits, har icke föranlett någon annan Kungl. Maj:ts åtgärd, än att Kungl.

38 Maj:t i samband med förordnandet av hemortsförsvarsassistenter för budgetåret 1942/43 bestämde, att hemortsförsvarsassistenterna skulle vid det fortsatta planläggningsarbetet även utgå från att länsstyrelse tillkommande befogenhet att besluta om användning såväl inom luftskyddsområde som utom sådant område av personal och materiel, tillhörande annan del av det allmänna luftskyddet inom området än ordningstjänsten, i händelse av krigstillstånd kunde komma att överflyttas på vederbörande försvarsområdesbefälhavare. Dessutom har Kungl. Maj:t den 7 augusti 1942 förordnat, att hemortsförsvarsassistent skall under krigstillstånd tjänstgöra vid den försvarsområdesstab, som Kungl. Maj:t i kommandoväg bestämmer. Hemortsförsvarsassistenternas verksamhetsområden sammanfalla med försvarsområdena. I vissa fall finnas dock flera hemortsförsvarsassistenter för samma försvarsområde, var och en för viss del av området. Undantagsvis omfattar verksamhetsområdet för hemortsförsvarsassistent två försvarsområden.

Visst förslag rörande samordning inom lokalförsvaret. Den organisation, som de nuvarande hemortsförsvarsassistenterna utgöra, är avsedd såsom tillfällig och framsprungen ur nödvändigheten att med hänsyn till de osäkra utrikespolitiska förhållandena på kortast möjliga tid söka avhjälpa de mest framträdande bristerna i fråga om samordning inom lokalförsvaret. Av liknande natur är det förut omförmälda, av de sakkunniga den 14 mars 1942 avgivna förslaget rörande vissa ytterligare åtgärder i samordningssyfte. Emellertid har redan tidigare framlagts ett förslag, avsett att leda till en mera definitiv lösning av spörsmålet om samordning inom lokalförsvaret. Sålunda tillsatte överbefälhavaren över rikets försvarskrafter den 13 januari 1941 en kommitté med uppgift att utarbeta förslag om samordning inom lokalförsvaret. Denna kommitté avgav den 5 mars 1941 en promemoria i ämnet. I promemorian upptages huvudsakligen till behandling frågan om samordnande av det militära lokalförsvaret, enkannerligen hemvärnet, samt luftskydd, brandskydd, viss bevakning och ordningshållning. Rörande kommitténs förslag i denna del må här anföras följande. Kommittén pekar till en början på bristerna i den nuvarande organisationen och framhåller därvid: 1. Tillgången på icke krigstjänstskyldig manlig personal är så knapp, att de olika organisationerna icke kunna utbyggas till sådan styrka, att de på varje plats och var för sig med säkerhet äro i stånd att lösa dem åvilande uppgifter. Detta gäller främst skogsbrandskyddet, men i ej oväsentlig utsträckning även luftskyddet. 2. De uppgifter, som åvila de olika organisationerna, äro av vitt skild art samt dessutom strängt lokalt betonade. På grund härav uppkommer vid samarbete organisationerna emellan i många fall intressekonflikter, vilka ofta äro av den art, att samverkan äventyras. 3. Samordnandet av verksamheten genom högre myndighets försorg tager lång tid och kan i många fall omöjliggöras eller i varje fall försvåras genom avbrott på tillgängliga förbindelser. En högre myndighet har dessutom ofta svårt att utan personlig överblick över läget lösa uppkomna intressekonflikter.

39 Kommittén kommer därefter till den slutsatsen, att ett effektivt samordnande inom lokalförsvaret är möjligt endast genom tillskapande av en enhetlig ledning, samt angiver nedanstående grundprinciper för en organisation. 1. En funktionsduglig, enhetligt ledd krigsorganisation bör utgöra grundvalen för uppbyggandet av fredsorganisationen. 2. Ansvaret för och ledningen av lokalförsvaret bör i krig av följande skäl åvila militära myndigheter: Luftangrepp i form av bombanfall eller luftlandsättning utföres av fientliga stridskrafter och är en stridshandling. Åtgärder i syfte att inom ett visst område omintetgöra eller minska verkan av sådana angrepp bör för den skull anses vara en ren försvarsåtgärd. Då skyddet av underställt territoriellt område åvilar försvarsområdesbefälhavaren, bör även lokalförsvaret i sin helhet ledas av denne. Militära befälhavare disponera genom i respektive staber ingående tekniska organ (radio m. m.) över helt andra resurser än motsvarande civila myndigheter för att även under försvårade omständigheter utöva en enhetlig ledning av lokalförsvaret. 3. Nu befintliga organisationer inom lokalförsvaret böra i möjligaste mån bibehållas i oförändrat skick. 4. Militär ledning bör och behöver icke medföra ett »militäriserande» av i lokalförsvaret ingående civila organ. Kravet på klart angivna och fullt genomförda befälslinjer får dock för den skull icke åsidosättas. Hänsyn skall vid fastställandet av lydnadsförhållanden icke tagas till den omständigheten, huruvida viss chef är militär eller ej. Beträffande de lokalförsvarsgrenar, varom nu närmast är fråga, innehåller promemorian utkast till dels krigsorganisation dels ock fredsorganisation. Utkastet till krigsorganisation innebär i stort sett följande. a) Försvarsområde indelas i kretsar på sådant sätt, att kretsindelningen sammanfaller med indelningen i landsfiskalsdistrikt. I sammanhang härmed framhålles betydelsen av att den militära och den civila administrativa indelningen stå i överensstämmelse med varandra ävensom att skogsbrandskyddets territoriella indelning står i överensstämmelse med kretsindelningen. Såsom chef inom krets tjänstgör en därtill särskilt förordnad kretschef. Härtill förordnas som regel chef (befälhavare) för endera av organisationerna inom kretsens lokalförsvar (hemvärnsområdesbefälhavare, luftskyddschef, distriktsbrandfogde eller annan lämplig person). Inom krets av särskild betydelse bör dock undantagsvis kunna förordnas särskild person, som icke samtidigt representerar viss gren inom lokalförsvaret. I kretschefens stab böra ingå tjänstegrenschefer för respektive grenar inom lokalförsvaret, därvid kretschefen samtidigt bör vara tjänstegrenschef för den gren, han själv representerar. Stad, som icke ingår i landsfiskalsdistrikt, bör utgöra egen krets. Inom stad med ordinarie militärförläggning synes platsbefälhavaren i egenskap av kommendant böra ansvara för ortens försvar och i denna egenskap jämväl vara kretschef. Beträffande större orter, Stockholm, Göteborg m. fl., säges särskild utredning vara erforderlig. Slutligen framhålles, att lokala förhållanden ofta torde göra det lämpligt att inom del av krets, t. ex. mindre luftskyddsort, åvägabringa samordning inom lokalförsvaret genom att giva den därtill mest

40 lämpade chefen för en gren viss befälsrätt över andra grenar av lokalförsvaret i orten. b) Kretscheferna underställas försvarsområdesbefälhavarna, vilkas staber utökas med personal, som har erforderlig sakkunskap i frågor rörande luftskydd, skogsluftskydd och ordningshållning. I försvarsområdesstab bör ingå en luftskyddssektion, en skogsluftskyddssektion och en ordningshållningssektion. c) Genom att försvarsområdesbefälhavarna lyda direkt under militärområdesbefälhavarna (militärbefälhavarna) och dessa i sin tur under överbefälhavaren skulle alltså även det civila lokalförsvaret komma under militär ledning. För att inom högkvarteret handlägga frågor av icke operativ natur rörande lokalförsvaret skulle enligt förslaget tillskapas en hemortsstab, vars chef, hemortschefen, skulle lyda omedelbart under överbefälhavaren. Det uttalas i förslaget, att det knappast torde vara lämpligt, att hemortschefen underordnas någon av försvarsgrenscheferna. I hans stab måste ingå organ för handläggning av ärenden rörande hemvärn, luftskydd, skogsluftskydd och bevakning, vilket skulle ske genom att hemvärnsstaben och luftskyddsinspektionen med i huvudsak oförändrad organisation flyttades in i hemortsstaben, där bevakningsinspektören lämpligen borde företräda frågor rörande ordnings- och bevakningspolis. Enligt utkastet till fredsorganisation skulle, frånsett den olikhet som nedan sägs och vad därmed äger samband, nuvarande organisation bibehållas. Beträffande luftskyddet anföres härom i promemorian: Det förhållandet, att länsstyrelsen inom varje län i fred handhar ledningen av luftskyddet, innebär visserligen i någon mån ett avsteg från principen, att krigsorganisationen bör utgöra den grund, varpå fredsorganisationen skall uppbyggas, men medför dock avsevärda fördelar ur organisatorisk synpunkt. Främst må härvid framhållas vikten av att i fredstid såvitt möjligt i oförändrat skick bibehålla en organisation, vilken direkt berör avsevärda delar av landets invånare och som delvis genom frivilligt arbete nått så stor omfattning som det civila luftskyddet. Fredsarbetet synes dessutom av flera skäl, främst ekonomiska, lämpligen böra anknytas till ordinarie civila förvaltningsmyndigheter. Eventuella olägenheter av divergerande lydnadsförhållanden i freds- och krigsorganisationen torde dessutom i avsevärd grad elimineras därigenom, att en centraliserad och enhetlig högsta ledning skapats. I överensstämmelse med krigsorganisationen föreslås i promemorian, att den högsta ledningen jämväl i fred skulle representeras av hemortschefen med stab, vilken sistnämnda därvid förutsattes vara organiserad på samma sätt som i krig. Luftskyddsinspektionen, hemvärnsstaben och bevakningsinspektören skulle alltså även i fred ingå i hemortsstaben. Som skäl härför anföres, att om den föreslagna fredsorganisationen av lokalförsvaret — med olika grenar lydande under skilda myndigheter — snabbt och friktionsfritt skall kunna övergå till föreslagen krigsorganisation, den högsta ledningen måste vara enhetlig. Kommittén har jämväl i korthet berört frågan om utsträckande av samordningen till att i större eller mindre grad omfatta vissa andra lokalförsvars-

41 grenar än som ovan avses. Sålunda framhåller kommittén önskvärdheten av att spörsmålet om ett närmare samordnande av utrymningskommissionens verksamhet med övrigt lokalförsvar vid en ytterligare utredning upptages till behandling. Vidare framhålles beträffande vägväsendets reparationsberedskap inom länen, att det syntes ofrånkomligt, att den militära myndighet, som närmast ansvarade för lokalförsvaret, ägde lämna direktiv om vilka arbeten, som med hänsyn till lokalförsvarets krav i första hand borde utföras av ifrågavarande reparationspersonal. Den ledamot i kommittén, vilken närmast representerade luftskyddsinspektionen, framförde i särskilt yttrande allvarliga betänkligheter mot kommittémajoritetens förslag, enär den civila lokalförsvarspersonalen därigenom skulle »militariseras». I stället borde enligt denne ledamot, med bibehållande av nuvarande organisation, genom instruktionsföreskrifter o. d. skapas tillfredsställande samverkan mellan militära och civila myndigheter. Med cirkulärskrivelse den 3 maj 1941 utsände överbefälhavaren kommittéförslaget på remiss till samtliga länsstyrelser. I de på grund härav avgivna yttrandena hava flertalet länsstyrelser vitsordat behovet av en samordning inom lokalförsvaret och i princip tillstyrkt, att även civilt lokalförsvar i krig ställdes under militär ledning. Därvid hava dock av åtskilliga länsstyrelser förordats större eller mindre ändringar i förslaget eller betonats vikten av att frågan bleve föremål för ytterligare utredning. Särskilt hava flera länsstyrelser anfört betänkligheter mot den skillnad mellan lokalförsvarets organisation i fred och krig, som enligt förslaget skulle komma att föreligga. Rörande innehållet i vissa av yttrandena må följande anföras. Länsstyrelsen i Kalmar län framhåller bl. a.: Olägenheterna av avvikelse från principen, att krigsorganisationen bör utgöra grundvalen för fredsorganisationen, torde närmast göra sig gällande vid övergången från fredsorganisation till krigsorganisation. Det synes i hög grad önskvärt, att den sakkunskap och erfarenhet, som förvärvats under planläggningen och ledningen av luftskyddet under fredstid, omedelbart vid övergången till krigsorganisationen kan i full utsträckning utnyttjas av försvarsområdesbefälhavarna. Länsstyrelsen vill därför ifrågasätta, huruvida icke möjligheten att vid övergången till krigsorganisationen placera länsstyrelsernas försvarsassistenter såsom föredragande inom respektive försvarsområdesstaber borde närmare övervägas. Försvarsområdesbefälhavarna skulle därigenom icke endast tillförsäkras erforderlig sakkunskap utan även kunna utnyttja den lokal- och personalkännedom, som försvarsassistenterna förskaffat sig under tjänstgöringen i fredstid. I samband härmed synes frågan om tillgodoseende av länsstyrelsernas behov av tillgång till militär sakkunskap under de tider, krigsorganisationen kan vara i tillämpning, jämväl höra undersökas. Länsstyrelsen i Örebro län anför vissa betänkligheter mot förslaget med hänsyn till dels de stora krav, som måste ställas på kretscheferna, dels ock skillnaden mellan freds- och krigsorganisationen. Länsstyrelsen förordar i stället följande organisation, som dock förutsätter, att försvarsområde och län överensstämma. Liksom det militära lokalförsvaret redan har en försvars-

42 områdes (läns-) ledning, skulle liknande ledning inrättas för luftskydd, brandskydd och skogsbrandskydd med en länsluftskyddschef, en länsbrandchef och en länsskogsbrandchef anknutna till länsstyrelsen såsom föredragande. Samtliga dessa chefer för det militära och det civila lokalförsvaret skulle ingå i en länsstab, där varje chef i fred självständigt skulle representera sin gren av lokalförsvaret men där vid krig försvarsområdesbefälhavaren vid olika meningar skulle hava den slutliga bestämmanderätten. Länet skulle indelas i distrikt och distrikten i kretsar med särskilda chefer för samma grenar av lokalförsvaret som i länsstaben. Länsstyrelsen i Västmanlands län anser, att kommun i princip borde vara den organisatoriska grunden för lokalförsvaret, vilket dock icke borde hindra, att två eller flera smärre kommuner sammanfördes till ett lokalförsvarsområde eller att en större kommun delades i två eller flera dylika områden. Chefen för detta område skulle ansvara för lokalförsvaret därstädes, samordna de tre tjänstegrenarna luftskydd, skogsbrandskydd och hemvärn samt särskilt ansvara för rekryteringen därav. Det syntes ej lämpligt att uppdraga denna chefsbefattning åt någon av tjänstegrenscheferna. Länsstyrelsen vore mindre övertygad om nödvändigheten eller t. o. m. lämpligheten av att lokalförsvarsområdena såsom sådana sammanfördes till större enheter, kretsar. Däremot torde samarbete av flera kommuners lokalförsvar av likartad natur ofta bliva nödvändigt. Länsstyrelsen funne det därvid lämpligast, att de myndigheter (personer), som i fredstid handhade de olika tjänstegrenarna inom försvarsområde och län: hemvärnsofficer i försvarsområdesstab, försvarsassistent eller vederbörande föredragande i länsstyrelse och länsskogsbrandchef, även i krig närmast under försvarsområdesbefälhavaren handlade hithörande ärenden, men att, där så — på grund av försvarsområdets storlek och mängden av lokalförsvarsområden — erfordrades, lokalförsvarsområdena sammanfördes till kretsar med en kretsbefälhavare för vardera av de tre grenarna. Kretsindelningen skulle vara av blott taktisk betydelse. Den kretsindelning, som kunde anses erforderlig för lokalförsvaret i övrigt, syntes icke böra äga tillämpning för ordningshållningspersonalen, landstormspolis, statspolis samt lokal ordnings- och kriminalpolis, som enligt länsstyrelsens förmenande alltjämt, även i krigstid, borde vara underställda landsfogden och länsstyrelsen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län avstyrker visserligen icke direkt överbefälhavarens förslag men framställer i väsentliga hänseenden anmärkningar mot detsamma. Länsstyrelsen framhåller bl. a.: Huruvida en så stark centralisation av ledningen, som i promemorian förutsattes, är möjlig att genomföra utan allvarliga olägenheter i andra hänseenden, finner länsstyrelsen tvivelaktigt. Särskilt svårt lärer det bliva att på ett tillfredsställande sätt överföra hela ansvaret för luftskydd och ordningshållning på försvarsområdesbefälhavaren. De i promemorian angivna principerna för krigsorganisationen inom försvarsområde bygga enligt länsstyrelsens mening på ett underskattande av de arbetsuppgifter, som utom denna organisation åvila de civila myndigheter, vilka däri inplaceras under försvarsområdesbefälhavaren. Särskilt

43 landsfiskalernas såsom normalt avsedda' inordnande i krigsorganisationen som kretschefer synes härvid betänkligt med hänsyn till de starkt ökade anspråk på deras arbetskraft, som vid krig komma, att ställas från länsstyrelsernas sida. Att dessa anspråk i viss omfattning, t. ex. beträffande rekvisitionsväsendet, direkt gälla tillfredsställande av krigsmaktens behov eller såsom i avseende å tillsynen över utlänningar eller opålitliga inhemska element eljest gagna försvarsväsendets intressen, torde icke förminska svårigheten för en landsfiskal att kunna samtidigt lyda sin länsstyrelse och vederbörande försvarsområdesbefälhavare. En uppgift, som icke heller alltid blir lätt att fylla för landsfiskalen, är att samtidigt vara kretschef och luftskyddschef. Principiellt oriktigt och i sak omöjligt att genomföra är att inordna det vanliga civila polisväsendet under försvarsområdesbefälhavaren. Länsstyrelsen förutsätter, att när i förslaget angivas polisstyrkor med denna ställning, det endast avses landstorms- och krigspolis samt särskilt för lokalförsvaret avsedd ordningshållnings- och bevakningspersonal. Några länsstyrelser hava uttalat sig principiellt avstyrkande om förslaget. Länsstyrelsen i Skaraborgs län anför bl. a.: Det torde kunna befaras, att vetskapen om att de arbetsuppgifter, som i fred åvila och utföras av civila myndigheter och sammanslutningar, skola vid krig, då uppgifterna aktualiseras, övertagas av och ställas under militär ledning, kan minska det civila intresset för dessa uppgifter. Härförutom kan det vara tvivel underkastat, om de militära lokalmyndigheter, som avses skola, sannolikt med kort varsel, övertaga ledningen av exempelvis det civila luftskyddet, då besitta tillräcklig erfarenhet och förtrogenhet med dessa ärenden, överhuvud synes det lämpligt, att luftskydd, brandskydd och ordningshållning, som i stor utsträckning bygga på medverkan av civila personer och kommuner, få fungera så länge som möjligt under den lokala ledning, främst polischeferna, som finnes i fredstid. Ett inordnande av landsfiskalerna i deras egenskap av luftskyddschefer under militär ledning med visst lydnadsförhållande skulle för övrigt betaga länsstyrelsen möjligheten att i full utsträckning anlita landsfiskalen för de många under krigstid sannolikt ökade uppgifter av olika slag, som förefinnas. Länsstyrelsen nödgas därför taga bestämt avstånd från vad förslaget i denna del innehåller. Länsstyrelsen i Värmlands län framhåller, att en »militarisering» av luftskyddet knappast vore genomförbar, bl. a. på grund av dess heterogena sammansättning, dess storlek samt den helt passiva verksamheten, som vore helt främmande för den militära andan. I yttrandet ifrågasattes, om en enhetlig ledning skulle öka funktionsdugligheten, samt uttalas tvivelsmål om, huruvida det är nödvändigt eller ens lämpligt att tynga lokalorganens verksamhet med en överledning, »vars roll måste bliva av blott formell natur, eller att belasta den redan förut hårt tyngda försvarsområdesbefälhavaren med ansvaret för en synnerligen stor organisation, vars hela karaktär och verksamhet är honom främmande och för vars ledande han i allmänhet har mindre förutsättningar än den civila ordningsmakten». Jämväl länsstyrelserna i Kopparbergs och Norrbottens län uttala sig i väsentligen avstyrkande riktning.

2 k a p . G r u n d d r a g e n av lokalförsvarets personalrekrytering. Frivillighet och tjänsteplikt inom lokalförsvaret m. m. Hemvärnet. Rekryteringen av hemvärnet sker för närvarande helt å frivillighetens väg. Hemvärnsmän och reservhemvärnsmän antagas av försvarsområdesbefälhavaren efter förslag av hemvärnsområdesbefälhavaren. Antagning må ej ske, förrän vederbörandes hemortskommun lämnats tillfälle att yttra sig i ärendet, Yttrande, som sålunda avses, må avgivas antingen av drätselkammaren, kommunalnämnden eller motsvarande organ eller ock av särskild nämnd, som må hava tillsatts för ändamålet, eller av annan kommunal myndighet, åt vilken kommun må hava uppdragit handläggningen av sådana frågor. Yttrande må icke frångås, utan att särskilda skäl därtill föreligga. Emot avstyrkande yttrande må icke hemvärnsman (reservhemvärnsmän) antagas, med mindre frågan underställts militärbefälhavarens prövning; och åligger det denne att före frågans avgörande inhämta länsstyrelsens yttrande i ärendet. Hemvärnsmännen avses för aktiv tjänst i hemvärnet. Reservhemvärnsmännen bilda en reserv för ersättande av avgångna hemvärnsmän. För att kunna antagas till hemvärnsman eller reservhemvärnsmän fordras att hava fyllt 17 (reservhemvärnsmän 16) år, att vara bosatt inom hemvärnsområdet eller stadigvarande vistas där, att vara välfrejdad och känd för laglydnad och medborgarsinne samt att besitta nöjaktiga fysiska förutsättningar. För antagning till hemvärnsman fordras därjämte, att vederbörande äger tillfredsställande skjutskicklighet. Till hemvärnsmän (reservhemvärnsmän) antagas i värnpliktshänseende över- eller underåriga män ävensom sådana värnpliktiga, vilka på grund av frikallelse, uppskov av längre varaktighet eller annan orsak beräknas icke komma att inkallas till tjänstgöring vid mobilisering. Värnpliktiga, som i kommandoväg placerats till krigstjänstgöring vid hemvärnet, må antagas till hemvärnsmän. Sedan hemvärnsman (reservhemvärnsmän) antagits, ankommer det å hemvärnsområdesbefälhavaren att upprätta kontrakt angående anställningen med den antagne (hemvärnskontrakt). Dylikt kontrakt kan uppsägas av hemvärnsmannen (reservhemvärnsmannen). Kontrakt må dock ej uppsägas till tidigare tidpunkt än en månad efter det anmälan kommit vederbörande hemvärnsområdesbefälhavare tillhanda. Då särskilda skäl därtill föranleda, må hemvärnskontrakt med omedelbar verkan hävas av försvarsområdesbefälhavaren, dock först sedan sådan kommunal myndighet som ovan sagts erhållit tillfälle att yttra sig i frågan. Sådan myndighet äger ock hos försvarsområdesbefälhavaren hemställa om hemvärnskontrakts hävande. Hemvärnsman (reservhemvärnsmän) må åläggas att under fredstid i utbildningssyfte årligen fullgöra högst 50 timmars tjänstgöring, däri icke inräknas den tid, som åtgår för vidmakthållande och förkovran av skjutskick-

45 lighet och fältduglighet i övrigt. Under krig ävensom eljest, då hemvärnet hålles i beredskap, är hemvärnsman skyldig att på kallelse inställa sig till den tjänstgöring, som erfordras för fyllandet av hemvärnets uppgifter. Jämlikt gällande utbildningsbestämmelser förutsattes befälsutbildning skola enligt vederbörandes frivilliga åtaganden i regel omfatta tid utöver nyssnämnda timantal. I fråga om antagning av hemvärnsbefäl finnas vissa särskilda bestämmelser meddelade. Luftskyddet. Enligt 9 § lagen den 31 mars 1938 om förfoganderätt för luftskyddets behov (nr 90; ändrad 1939:294; 1940:219; 1941:584) är kommun pliktig att i enlighet med planerna för luftskyddet på anfordran av länsstyrelsen ställa kommunala kårer ävensom annan hos kommunen anställd personal till förfogande för luftskyddstjänst; dock att kommun ej är skyldig att för något slag av luftskyddstjänst tillhandahålla större personal än som, då luftskyddstillstånd inträdde, var anställd inom vederbörande kår eller annan mot luftskyddstjänsten svarande gren av kommunens förvaltning. F ö r fullgörande av vad sålunda åligger kommun utgår icke ersättning. Länsstyrelsen må jämlikt 11 § 2 mom. luftskyddslagen ålägga kommun att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst. Såsom förutsättning för åläggandet är föreskrivet, att med utförandet av åtgärden icke kan utan äventyrande av hiftskyddet anstå och att åtgärden icke betingar oskälig kostnad. I 10 § luftskyddsförfogandelagen stadgas, att länsstyrelsen äger uttaga erforderlig personal för att fullgöra luftskyddstjänst. Därvid må icke uttagas män under 18 eller över 60 år eller kvinna, såvida de icke frivilligt åtaga sig den tjänstgöring, varom fråga är, eller ock behovet av personal icke kan på tillfredsställande sätt fyllas. Slutligen äger jämlikt 11 § sistnämnda lag länsstyrelsen för tillfälligt utförande av arbete för luftskyddet, som är av synnerligen brådskande art och ej är att hänföra till luftskyddstjänst, uttaga varje för sådant arbete lämpad person. Länsstyrelsen må uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva de befogenheter, som, enligt vad ovan sagts, jämlikt berörda 9—11 §§ luftskyddsförfogandelagen tillkomma länsstyrelsen. Så torde ock allmänt hava skett. Nu omförmälda bestämmelser i luftskyddsförfogandelagen äga tillämpning allenast då luftskyddstillstånd råder. Under tid, när detta icke är fallet, bygger således rekryteringen av personal till luftskyddet helt å frivillighetens grund. I 32 § luftskyddskungörelsen äro stadgade vissa inskränkningar i uttagningsrätten jämlikt luftskyddsförfogandelagen.

46 Vad angår frågorna om skyldighet skyddet samt att undergå härför

att utföra erforderlig

arbete för utbildning

luftoch

övning har luftskyddsinspektionen i sitt förslag till ny luftskyddslagstiftning härutinnan förordat i huvudsak följande. Länsstyrelsen skall under tid, då förordnande om luftskyddsberedskap gäller, äga uttaga envar därtill lämpad person att fullgöra arbete för luftskyddet (luftskyddstjänsteplikt). Till utförande av arbete, för vilket ett stadigvarande behov av personal föreligger, må dock inom varje luftskyddsområde icke utan frivilligt åtagande uttagas andra personer än de, som under kalenderåret fylla lägst 16 och högst 70 år samt antingen hava sitt hemvist inom området eller eljest uppehålla sig där. Den, som är i luftskyddsplan upptagen såsom avsedd att uttagas till luftskyddstjänsteplikt, är pliktig att på anmodan av luftskyddschefen undergå för det avsedda luftskyddsarbetets fullgörande erforderlig utbildning och övning, dock icke under mera än 30 timmar för kalenderår. Kungl. Maj:t skall emellertid äga att, där synnerliga skäl det påkalla, förordna, att till det allmänna luftskyddet hörande personal skall underkastas utbildning och övning under ytterligare högst 30 timmar för kalenderår. Liksom nu skall enligt luftskyddsinspektionens förslag länsstyrelses befogenhet att uttaga personal kunna delegeras på luftskyddschef. Vidare hava föreslagits i stort sett motsvarande bestämmelser om inskränkning i rätten att uttaga personal, som finnas i gällande luftskyddskungörelse. Såsom motivering för sitt förslag i förevarande del har luftskyddsinspektionen anfört bl. a.: Den inom luftskyddet planlagda personalorganisationen innebär, att för de olika luftskyddsgöromålen erforderlig personal redan i fredstid preliminärt uttages. Denna personalorganisation måste självfallet mer eller mindre bliva en organisation på papperet, om den för luftskyddstjänstgöring avsedda personalen icke kan erhålla erforderlig utbildning och övning. I gällande författningar beröras knappast frågorna härom utan deltagandet i utbildningskurser och luftskyddsövningar är helt beroende av frivilligt åtagande. Även om luftskyddspersonalens utbildning och övning i vad avser det allmänna luftskyddet och industriluftskyddet kunnat bedrivas med viss framgång, förekomma alltjämt inom ett stort antal orter allvarliga brister härutinnan. Beträffande hemskyddet äro bristerna i personalens utbildning och övning på många håll ännu mera påfallande. Den nutida luftkrigföringen har tillfullo utvisat, att luftskyddsuppgifterna vid ett större anfall måste fördelas sålunda, att det allmänna luftskyddet koncentreras på att avvärja katastrofer, medan det första ingripandet vid skador på enskilda hus och byggnader i de flesta fall helt måste överlämnas till hemskyddet. För att kunna fylla sina uppgifter härutinnan måste hemskyddet därför bygga på medverkan av praktiskt taget varje arbetsför person på platsen. Personalkadrarna inom hemskyddet hava emellertid varit långt ifrån fyllda och även bland dem, som frivilligt åtagit sig att tjänstgöra inom hemskyddet, hava funnits många, som icke kunnat förmås att underkasta sig erforderlig utbildning och övning. För åstadkommande av en nöjaktig beredskap överlag i fråga om luftskyddets personalorganisation, på vilken effektiviteten av de planlagda åtgärderna i främsta hand beror, torde införandet av luftskyddstjänsteplikt, omfattande utbildning och övning redan i fredstid, vara den enda möjligheten. De resultat, som hittills upp-

47 nåtts på frivillighetens väg, få i största utsträckning tillskrivas dels den omständigheten, att under de senaste åren det utrikespolitiska läget varit ägnat att stimulera de frivilliga krafterna för skapande av en ändamålsenlig luftskyddsorganisation, och dels att vi sedan snart ett år tillbaka ha luftskyddstillstånd med därav följande tjänstgöringsplikt. Jämväl efter luftskyddstillståndets inträdande hava dock yppat sig svårigheter att erhålla tillräckligt kvalificerad personal för hemskyddsuppgif terna. Enligt vad för närvarande kan bedömas torde en tillfredsställande grundutbildning av luftskyddspersonalen i medeltal kräva för det allmänna luftskyddet omkring 15 timmar, för industriluftskyddet omkring 12 timmar och för hemskyddet omkring 10 timmar. Grundutbildad personal torde årligen böra underkastas en repetitionsutbildning av minst 2 timmar. Årliga övningar för att vidmakthålla och förkovra bibragta färdigheter samt för att samöva personalen och de olika luftskyddsformationerna synas under fredstid böra bedrivas under omkring 10 timmar med det allmänna luftskyddets personal samt omkring 5 timmar med personalen inom industriluftskyddet och hemskyddet. Den sammanlagda tid, som luftskyddspersonal enligt ovanstående årligen skulle behöva tagas i anspråk för utbildning och övning, skulle sålunda utgöra, det år den första fullständiga utbildningen genomgås, för det allmänna luftskyddet 25 timmar, för industriluftskyddet 17 timmar och för hemskyddet 15 timmar samt övriga år respektive 12 timmar, 7 timmar och 7 timmar. I den lagstadgade tiden för tjänsteplikten under fred är emellertid önskvärt med en relativt bred marginal på grund av att nya stridsmedel eller metoder eller ett skärpt politiskt läge kunna påkalla en intensifierad utbildning och övning. Jämfört med gällande lagbestämmelser innehåller inspektionens förslag vissa nyheter. Sålunda omfattar luftskyddstjänsteplikten under luftskyddsberedskap i princip envar man och kvinna, oberoende av ålder; i 10 § luftskyddsförfogandelagen stadgade förutsättningar för kvinnors uttagbarhet hava ansetts böra utgå. Denna tjänsteplikt kan å ena sidan vara av mera stadigvarande natur; i sådana fall förutsattes, att vederbörande tjänstepliktige redan i fredstid upptagits i luftskyddsplan såsom avsedd för viss tjänstgöring inom det allmänna luftskyddet, industriluftskyddet eller hemskyddet. Å andra sidan kan tjänsteplikten bestå i mera tillfälligt utförande av arbete för luftskyddet, vilken tjänsteplikt förutsattes skola behöva tagas i anspråk allenast någon kortare tidsperiod och innebär att för utförande av brådskande luftskyddsförberedelser eller hjälpverksamhet vid fientlig skadegörelse nära nog all tillgänglig arbetskraft kan tagas i anspråk. Någon skillnad i avseende å arbetets art mellan dessa båda slag av tjänstgöring torde i allmänhet icke förefinnas. Vidare har den tjänsteplikt, vartill uttagning skett i enlighet med uppgjorda luftskyddsplaner, bestämts till män och kvinnor i åldern 16—70 år, d. v. s. samma åldersgränser som förekomma i lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt. Beträffande de av luftskyddsinspektionen föreslagna f ö r u t s ä t t n i n g a r n a f ö r a t t k u n n a t v å n g s v i s u t t a g a s t i l l u t f ö r a n d e av l u f t s k y d d s a r b e t e anmärker länsstyrelsen i Blekinge län, att bestämmelsen om att, där fråga är om ej endast tillfälligt arbetskraftsbehov, tjänstepliktiga skola vara de, som »antingen hava sitt hemvist inom området eller eljest uppehålla sig därstädes», är alltför obestämd för att icke giva anledning till olika tolkningar. En tillfällig resande på en ort får anses »uppehålla sig» där, men att denne skall kunna uttagas »till utförande av arbete, för vilket ett stadigvarande behov av personal föreligger», synes orimligt. Å andra sidan finnas personer, som få anses ha sitt »hemvist» på orten i fråga, ehuru de mestadels i lovliga ärenden

vistas på resor (t. ex. handelsresande). Även statens arbetsmarknadskommission hyser betänkligheter mot att till luftskyddstjänst skola kunna uttagas jämväl å orten tillfälligt vistande, särskilt med tanke på utrymningslagens förbud mot bortflyttning. Vad angår frågan om i n f ö r a n d e t av u t b i l d n i n g s - o c h ö v n i n g s p l i k t u n d e r f r e d s t i d hava häremot inga principiella invändningar gjorts i yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag. Statskontoret ifrågasätter dock, huruvida icke luftskyddstjänstéplikts uttagande, då luftskyddsberedskap icke är rådande, bör göras beroende av särskilt förordnande av Kungl. Maj:t. Luftskyddschefen i Stockholm föreslår i sitt yttrande, att tjänsteplikten i hemskyddet — under såväl fred som krig — skall bliva en allmän medborgarplikt utan samband med förutgången namnelig uttagning av myndighet. Såsom motivering härför anföres huvudsakligen följande: Enligt gällande lagstiftning är endast den, som av länsstyrelsen eller luftskyddschefen formligen uttagits för att fullgöra luftskyddstjänst, skyldig att under luftskyddstillstånd underkasta sig utbildning och övning eller att vid krigsfall aktivt deltaga i luftskyddsarbetet. Uttagning och registrering måste därför ske av bl. a. hela den mängd personer, som ingå i det organiserade hemskyddet såsom blockledare, hemskyddsledare och hemskyddspersonal i egentlig mening. Den egentliga hemskyddspersonalen inom Stockholms luftskyddsområde — husbrandvakter, hemskyddssamariter, ordningsmän i skyddsrum, ordonnanser — torde uppgå till omkring 120,000 personer. Utväljandet av hemskyddspersonalen och utfärdandet av förordnanden för densamma har krävt ett ofantligt arbete av distrikts- och blockledare samt luftskyddsföreningsexpeditioner. Emellertid har visat sig, att vidmakthållandet av denna organisation på grund av stor avgång och tillkomst av ny personal, i anledning av avflyttning och inflyttning samt en mängd andra omständigheter är förenat med ett så omfattande och tidsödande arbete, att det knappast blir möjligt för distriktsledare och luftskyddsföreningar att, som hittills, i längden påtaga sig ansvaret härför. Om den nuvarande ordningen på längre sikt skall vidmakthållas, måste därför det allmänna träda till och genom särskilt anställda befattningshavare utföra arbetet. Enligt luftskyddsinspektionens lagförslag göres luftskyddstjänsteplikten, alltså i fredstid utbildningsplikten, alltjämt beroende av att vederbörande person är av länsstyrelsen namneligen uttagen för luftskyddstjänst. Detta gäller även hemskyddspersonalen. Då jag emellertid blivit övertygad om ohållbarheten i längden av det nuvarande systemet med namnelig uttagning av hemskyddspersonalen genom länsstyrelsen eller luftskyddschefen, har jag funnit nö.dvändigt föreslå, att luftskyddsmyndigheterna avlastas det ansvar och arbete, som denna uttagning och därmed förbunden registrering medför. Blockledare och hemskyddsledare, om möjligt med ställföreträdare, böra enligt min mening dock alltjämt namneligen uttagas och förordnas genom myndigheternas försorg, och denna uttagning bör hållas aktuell för framtiden. Om emellertid myndigheterna befrias från skyldighet att uttaga den egentliga hemskyddspersonalen, torde genom särskilda lagbestämmelser hemskyddsledare böra åläggas dels att i fredstid för utbildning och övning i luftskydd uttaga och anmäla inom vederbörande fastighet eller fastigheter boende personer, dels att under luftskyddstillstånd (luftskyddsberedskap) uttaga och till hemskyddstjänst indela sådana personer. Slutmålet för hemskyddet är att en var arbetsför tillägnar sig de elementära kunskaperna i luftskydd och vid krigstillfälle är beredd och pliktig att under hemskyddsledarens befäl göra tjänst i hemskyddet.

49 I fråga om den av luftskyddsinspektionen föreslagna l ä n g d e n av u t b i l d n i n g s - o c h ö v n i n g s t i d e n framföras i en del yttranden över förslaget vissa anmärkningar. En dylik erinran, såvitt rör det allmänna luftskyddet, göres av luftskyddschefen i Stockholm, som framhåller bl. a. följande. Utbildningen för exempelvis sjukvårdstjänsten omfattade nu 36 timmar, vartill komme repetitionsutbildning och övningar. Även om andra tjänstegrenar inom det allmänna luftskyddet kunde tillgodoses med ett mindre antal utbildningstimmar, syntes vid fastställande av den yttersta gränsen för utbildningstvånget vara tillrådligt, att icke det på grund därav uträknade genomsnittsbehovet utan det maximala utbildningsbehovet bleve utslagsgivande. Timantalet borde för det allmänna luftskyddet sättas till lägst 45. Länsstyrelsen i Blekinge län framhåller uttalanden av luftskyddschefen och tjänstegrenschefen för sjukvårdstjänsten i Karlskrona, enligt vilka den föreslagna utbildnings- och övningstiden, åtminstone för vissa tjänstegrenar (gasskydds- och sjukvårdstjänst), vore för kort. Att endast räkna med 2 timmar repetitionsutbildning och 10 timmar övning per år finner den sistnämnde fullständigt otänkbart. Allmänna brandväsendet. Skogsbrandväsendet. Rörande personalen inom allmänna brandväsendet finnas vissa bestämmelser meddelade i brandstadgan. Den brandstyrka, som skall finnas, där brandstadgans bestämmelser om stad äro i tillämpning, skall vara sammansatt dels av avlönad personal och dels av personal, som inträder på grund av medborgerlig plikt. Avlönad brandstyrka är yrkesbrandkår, när medlemmarna äro anställda med skyldighet att för avtalad tid odelat ägna sig åt brandtjänsten, och borgarbrandkår, när medlemmarna äro för avtalad tid förbundna att vid sidan av sin borgerliga sysselsättning ägna viss tid åt brandtjänst. Den på medborgerlig plikt grundade brandstyrkan utgör allmänna brandkåren. Denna skall bestå av erforderligt antal till eldsläckningstjänst lämpliga personer, som uttagits bland de tjänstepliktiga. Skyldig att tjänstgöra i allmänna brandkåren är envar i staden (orten) boende arbetsför man fr. o. m. det år, under vilket han fyller 20 år, t. o. m. det, under vilket han fyller 50 år. Kommunens förvaltningsmyndighet för brandväsendet tillkommer att efter förslag av brandchefen bland de tjänstepliktiga uttaga och indela lämpligt antal personer till befäl, underbefäl och manskap. Länsstyrelsen äger, om avlönad brandstyrka av sådan storlek finnes, att stadens (ortens) trygghet mot skada av brand kan anses tillfredsställande, medgiva, att allmän brandkår ej skall upprättas. Likaledes kan länsstyrelsen medgiva, att befintlig frivillig brandkår helt eller delvis får ersätta annan brandstyrka. Om annorstädes finnes allmän brandkår jämlikt brandstadgan, gäller i fråga om tjänstgöringsskyldighet i kåren motsvarande bestämmelser som nyss sagts beträffande stad. 4—111 43

50 I fråga om skogsbrandväsendet gäller viss tjänsteplikt såtillvida, att enligt skogsbrandlagen (17 §) envar i trakten, å landet eller i stad, bosatt arbetsför man, som fyllt 18 men icke 60 år, är skyldig att deltaga i släckning av skogseld. — För bemanning av brandtornen anställa skogsvårdsstyrelserna särskild personal. Departementsförslagen till brandlag och ny brandstadga innehålla vissa närmare bestämmelser i fråga om brandstyrkan inom de särskilda kommunerna. Sålunda skola i stad och därmed i aveende å brandförsvaret likställd ort finnas yrkesbrandkår eller borgarbrandkår eller båda dessa slag av kårer samt reservstyrka. I annan kommun skola finnas borgarbrandkår eller sådan frivillig brandkår, som enligt avtal är skyldig att verkställa brandsläckning inom kommunen, eller båda dessa slag av kårer samt reservstyrka. Länsstyrelse äger medgiva kommun befrielse från skyldighet att hålla brandstyrka, därest kommunen träffat avtal om släckningshjälp från kommunal eller frivillig brandkår i annan kommun, dock att reservstyrka alltid skall upprättas. Med yrkesbrandkår avses kommunal brandstyrka, bestående av heltidsanställd personal. Med borgarbrandkår förstås kommunal brandstyrka, vars medlemmar förbundit sig att vid sidan av annan sysselsättning fullgöra brandtjänst. Med frivillig brandkår slutligen åsyftas brandstyrka, som står under ledning av brandkårsförening, annan enskild sammanslutning eller enskilt företag. Person, som under kalenderåret fyller lägst sexton och högst sjuttio år, skall vara skyldig att, i den mån kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva, deltaga i släckning av brand och därmed sammanhängande arbeten i vistelseorten och trakten däromkring. Bland de sålunda tjänstepliktiga må inom varje kommun uttagas lämpliga personer att bilda reservstyrka. Uttagningen skall ske namneligen och skall verkställas, i stad och liknande ort av brandchefen samt annorstädes av den förvaltande myndigheten eller på dess uppdrag av brandchefen. Medlem av reservstyrka är skyldig att deltaga i övningar i brandtjänst under sammanlagt högst femton timmar årligen. Vid brand är envar tjänstepliktig skyldig att på anmaning av den, som för befälet, biträda vid släckning och därmed sammanhängande arbeten. Har brand timat i byggnad, upplag eller annan anläggning, är ägaren pliktig att för tillsyn, röjning eller andra arbeten, som utan att vara hänförliga till eftersläckning böra utföras efter branden, tillhandahålla erforderlig arbetsstyrka. Utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst. I fråga om utrymningsorganisationen finnes viss utrymningstjänsteplikt stadgad. Sålunda må enligt utrymningslagen (12 §) person, som under kalenderåret fyller lägst 16 och högst 70 år åläggas att under utrymning utföra sådant arbete, som är för genomförandet av utrymningen och för ordnandet av inkvarteringen oundgängligen erforderligt. Sådan uttagning skall verkställas i ut-

51 rymningskommun av luftskyddschefen samt eljest av inkvarteringschefen. Åv luftskyddschef verkställd uttagning må omfatta dem, vilka hava sitt hemvist i luftskyddsområdet, och skall avse tjänstgöring för verkställande av utrymning, som berör området, eller tjänstgöring vid förläggning, i vilken personer från området skola inkvarteras. Uttagning till tjänstgöring av sistnämnda slag må dock icke ske efter det de, som utrymningsmyndigheterna bistått med anordnande av reselägenhet, lämnat utrymningskommunen. Uttagning, som inkvarteringschef verkställer, skall avse tjänstgöring inom det inkvarteringsområde, i vilket den tjänstepliktige har sitt hemvist eller i anledning av utrymningen tagit uppehåll. Ingen må på grund av sådan uttagning åläggas fullgöra tjänsteplikt under mera än en vecka av utrymningstiden. Vissa undantag från tjänsteplikten enligt utrymningslagen äro stadgade i utrymningskungörelsen (26 §). I fråga om socialtjänsten gäller enligt utrymningskommissionens anvisningar, att med hänsyn till bristen på personal samt de med socialtjänsten förbundna inkvarteringsuppgifterna utrymningsväsendets personal i lämplig omfattning bör ingå i socialtjänsten. Enligt samma anvisningar förutsattes därjämte, att de vid de kommunala socialvårdsorganen samlade erfarenheterna utnyttjas inom socialtjänsten, varför huvuddelen av personalen från dessa organ likaledes bör ingå i ifrågavarande tjänstegren. Undanförsel av varuförråd. Såsom framgår av vad förut anförts är utspridningen i princip att anse som en luftskyddsåtgärd. För verkställande av utspridning kan alltså ianspråktagas personal enligt luftskyddsförfogandelagen. I fråga om personal för verkställande av bortförande finnas inga andra föreskrifter meddelade, än att i lagen om skyldighet att bortföra varuförråd stadgats, dels att, där ej angivits att bortförandet skall ske genom myndighets försorg, det ankommer på varuförrådets ägare — i vissa fall innehavare —• att verkställa bortförandet dels ock att, där bortförandet verkställes genom myndighets försorg, ägaren eller innehavaren är skyldig att därvid lämna det biträde, som påkallas av myndigheten. Polisväsendet. Polisväsendets ordningshållnings- och bevakningspersonal rekryteras genom anställning i gängse mening, ordinarie eller icke-ordinarie, stadigvarande eller tillfällig. Vid landstormspolisen förekommer dock icke den vanliga anställningsformen. Enligt landstormspoliskungörelsen skall för tjänstgöring vid landstormspolisen uttagas och utbildas landstormsmän och frivilliga. Uttagning verkställes av vederbörande militära myndighet, såvitt möjligt inom det polisdistrikt, inom vilket tjänstgöringen är avsedd att äga rum, samt sker i samråd med landsfogden i länet eller, beträffande stad som är undantagen från om-

52 rådet för landsfogdes polisverksamhet, polischefen. — Landstormspolisman står i och för polistjänsten under polisbefäl enligt den polischefs bestämmande, som han blivit underställd. I detta sammanhang må slutligen erinras därom, att den personalrekrytering till allmänna luftskyddets ordningstjänst, vilken ej sker genom frivilliga åtaganden, äger rum med stöd av luftskyddsförfogandelagen. Viss byggnads- och reparationsberedskap. Här avses sådan beredskap, som å sid. 30 sägs. De avdelningar, som uppsättas av vederbörande verk eller enskilda företag med uppgifter liknande verkets, rekryteras huvudsakligen med verkets eller företagets egen personal eller i varje fall personal, som mer eller mindre regelbundet under fred användes inom verket eller företaget. De av firmor inom byggnads-(reparations-)branschen organiserade avdelningarna rekryteras med, i den utsträckning så låter sig göra, firmornas vanliga personal och i övrigt från allmänna arbetsmarknaden. I den mån avdelningarna icke kunna fyllas med personal, anställd genom frivilliga överenskommelser, kan lagen om tjänsteplikt komma till användning.

Personalregistrering. Rullföringen av hemvärnsmän handhaves jämlikt hemvärnskungörelsen av hemvärnsområdesbefälhavarna. För registering av luftskyddspersonal har luftskyddsinspektionen meddelat vissa allmänna anvisningar. Enligt dessa böra, såvitt angår allmänna luftskyddet, av luftskyddscheferna föras register, som särskilt för varje tjänstegren upptager därför avsedd personal. Ifrågavarande tjänstegrensregister angives böra kompletteras med ett alfabetiskt register över all uttagen personal för allmänna luftskyddet i orten. Även i fråga om industriluftskyddet rekommenderas i anvisningarna uppläggande redan i fredstid hos vederbörande företag av register över inom företaget avdelad personal för aktivt deltagande i luftskyddet. Endast i jämförelsevis ringa omfattning giva anvisningarna ledning mera i detalj för registreringens verkställande. Härutöver hava icke från centralt håll utfärdats några närmare föreskrifter för de lokala luftskyddsmyndigheterna rörande registrering av luftskyddspersonal. Därför är, även om sådan registrering numera sker i allmänhet i luftskyddsorterna, densamma dock mycket växlande till form, innehåll och omfattning. Vad särskilt hemskyddspersonalen angår torde å de flesta orter registreringen av annan sådan personal än befäl vara inskränkt till att ifrågavarande personal upptagits å de inom fastigheterna anslagna hemskyddsplanerna samt dessutom i förekommande fall antecknats hos vederbörande luftskyddsföreningar. Beträffande härefter skogsbrandväsendet finnes icke i skogsbrandlagen något åläggande stadgat för skogsbrandmyndigheterna att verkställa registrering av de släckningsskyldiga. I de skogsbrandordningar, som länsstyrelserna fastställt för de särskilda brandrotarna, har emellertid i allmänhet föreskrivits skyl-

53 dighet för biandfogdarna att, var och en för sin brandrote, uppgöra förteckning över det släckningsskyldiga manskapet inom brandroten, s. k. brandrulla, och därvid indela manskapet i olika uppbåd. Dessa brandrullor äro emellertid upprättade med hänsyn till fredsförhållanden och icke lämpade för krigstider, då en väsentlig del av det släckningsskyldiga manskapet är inkallad till krigstjänst eller engagerad i hemvärn och luftskydd. Behov av ytterligare registreringsåtgärder för skogsbrandskyddet under krig har därför yppat sig. I vissa län hava vidtagits dylika åtgärder, varigenom man sökt reservera särskild personal — beredskapskårer — för skogseldsläckning under krig. Så hava exempelvis i Gävleborgs län för skogsbrandskyddet upprättats brandrullor av två olika slag, A- och B-rullor. A-rullorna upprättas i samråd med representanter för andra grenar av lokalförsvaret och upptaga alla under året till krigstjänstgöring icke uttagbara manliga personer mellan 15 och 70 år samt angiva, om vederbörande tilldelats skogsbrandskydd, civilt luftskydd, hemvärn o. s. v. B-rullorna omfatta alla till krigstjänstgöring under året uttagbara personer. Dessutom hava uppgjorts rullor på de beredskapskårer, som upprättats av industrierna och upptaga det antal man, som respektive industrier ställa till skogsbrandskyddets disposition. I anvisningar för effektivisering av skogsbrandskyddet, särskilt under krig eller vid krigsfara, vilka fastställts av länsstyrelsen i Kopparbergs län, hava föreskrifter meddelats om upprättande av nya rullor för skogsbrandskyddet, s. k. beredskapsrullor. Grundvalen för dessa rullor skola inom landskommunerna utgöra de av kristidsnämnderna upprättade förteckningarna över jordbrukets arbetsblock. Rullorna i fråga skola uppgöras i samråd med blockledarna och upptaga alla arbetsföra, ej mobiliseringsbara män mellan 15 och 65 år ävensom kvinnor, vilka frivilligt anmäla sig tili skogseldsläckningstjänst. Denna personal indelas i uppbåd. I förevarande beredskapsrullor skola även intagas uppgifter om det antal man, som olika industrier, efterpå förhand träffade överenskommelser mellan brandfogden och arbetsledningarna, skola ställa till förfogande i olika uppbåd för skogseldsläckning; motsvarande skall gälla beträffande vissa skogs- och flottningsarbetare. Beredskapsrullor upprättas även för städer, köpingar, municipalsamhällen och andra tättbebyggda samhällen. Registrering av personal, som uttages för tjänstgöring inom utrymningsorganisationen, ombesörjes av vederbörande lokala utrymningsmyndighet. Inom andra, här ej särskilt nämnda civila lokalförsvarsgrenar reserveras i förväg i mån av omständigheterna särskild personal för tjänstgöring under krigsförhållanden och matrikelföres för sådant ändamål. Vissa vidtagna särskilda åtgärder beträffande registrering och rekrytering av bl. a. lokalförsvarspersonal. Den 28 juni 1940 anbefallde Kungl. Maj:t statens arbetsmarknadskommission att verkställa utredning angående samordnande av sådana bered-

54 skapsåtgärder av olika slag, vilka avsåge att helt eller delvis taga i anspråk icke krigstjänstgörande personers arbetskraft eller tjänster, ävensom att till Kungl. Maj:t inkomma med det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. I anledning härav upprättades inom kommissionen en den 16 januari 1941 dagtecknad promemoria i ämnet. Såsom ett första steg för samordnande av ifrågavarande åtgärder borde enligt promemorian uppdragas åt länsarbetsnämnderna att för vart och ett av länen upplägga och föra centrala register över den personal, som å olika orter uttagits eller bundit sig för olika beredskapsåtgärder. Därefter bemyndigade Kungl. Maj:t den 21 februari 1941 kommissionen att med biträde av länsarbetsnämnderna och i samråd med vederbörande myndigheter och sammanslutningar verkställa inventering och registrering av dylik personal. Samtidigt ålade Kungl. Maj:t berörda myndigheter och sammanslutningar att lämna för registreringen erforderliga uppgifter angående personalen. Sedermera överlämnade arbetsmarknadskommissionen med skrivelse den 16 juni 1941 till Kungl. Maj:t förslag till kungörelse med vissa föreskrifter om personal, som avses att tagas i anspråk för beredskapsåtgärder. Förslaget hade i stort sett två syftemål. Därmed avsågs sålunda att förläna en mera fast och fortlöpande karaktär åt den registerföring av beredskapspersonal, som jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 21 februari 1941 igångsatts. Vidare åsyftades att skapa en form för att, där någon uttagits till eller bundit sig för beredskapsåtgärd men av viss anledning icke ansåges böra tagas i anspråk därför, lösgöra honom från förpliktelsen. Kommissionens ifrågavarande kungörelseförslag med däröver avgivna yttranden upptogs sedermera till behandling av de sakkunniga. Efter viss, till en del på principiella skäl företagen omarbetning av nämnda förslag överlämnade de sakkunniga med skrivelse den 2 augusti 1941 till statsrådet och chefen för socialdepartementet promemoria med förslag till vissa föreskrifter rörande beredskapsregister. På grundval av sakkunnigförslaget utfärdade Kungl. Maj:t kungörelse den 30 augusti 1941 (nr 720) om beredskapsregister m. m. Kungörelsen är i huvudsak av följande innehåll. Med beredskapspliktig förstås i kungörelsen person, som i annan ordning än med stöd av värnpliktslagen uttagits till eller frivilligt åtagit sig uppgift inom rikets militära eller civila försvarsberedskap (beredskapsuppgift) och som icke är fast anställd vid krigsmakten. Myndighet eller organisation ar skyldig att på anmodan av arbetsmarknadskommissionen till länsarbetsnämnderna fortlöpande lämna uppgifter rörande de beredskapspliktiga, som myndigheten eller organisationen äger taga i anspråk. Länsarbetsnämnd (arbetsnämnden i Stockholms stad) åligger att föra register över de inom länet (staden) bosatta, till nämnden anmälda beredskapspliktiga (beredskapsregister) . Har beredskapspliktig blivit registrerad för två eller flera beredskapsuppgifter skall länsarbetsnämnden, där det icke är uppenbart, att den beredskapspliktige utan olägenhet kan fylla samtliga uppgifter, ofördröj ligen

55 göra anmälan om förhållandet till vederbörande myndigheter eller organisationer. Myndigheter och organisationer, som mottagit sådan anmälan, hava att gemensamt och under samverkan med den beredskapspliktige pröva, huruvida denne på tillfredsställande sätt kan fullgöra samtliga de beredskapsuppgifter, varom är fråga. Anses så icke vara fallet, skall såvitt möjligt överenskommelse träffas om vilken eller vilka myndigheter eller organisationer, som må taga den beredskapspliktige i anspråk. Finner länsarbetsnämnd med hänsyn till försvarsberedskapen önskvärt, att beredskapspliktig av annan anledning än nyss avsetts befrias från viss beredskapsuppgift, skall nämnden göra framställning därom hos vederbörande myndighet eller organisation. Sådan framställning skall prövas i samverkan med den beredskapspliktige. Vid prövning av ärende rörande befriande av beredskapspliktig från viss eller vissa beredskapsuppgifter bör hänsyn tagas till den beredskapspliktiges lämplighet för uppgifterna, till tillgången på personal och möjligheten att erhålla ersättare samt till de olika uppgifternas betydelse för försvarsberedskapen ävensom, i den mån det utan betydande olägenhet kan ske, till den beredskapspliktiges egna önskemål. Kungörelsen om beredskapsregister m. m. tillämpas å följande personal inom lokalförsvarets nedanstående grenar, nämligen a) hemvärnet: hemvärnsmän och reservhemvärnsmän; b) luftskyddet: 1) all personal inom allmänna luftskyddet, 2) sådan personal inom industriluftskyddet, vilken namneligen upptagits i gällande luftskyddsplaner, samt 3) inom enskilda luftskyddet blockledare och hemskyddsledare jämte ställföreträdare för dem ävensom blockgruppspersonal; c) skogsbrandväsendet: distriktsskogsbrandchef, brandfogde, vice brandfogde, brandförman, uppbådare samt medlem av beredskapskår; d) utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst: inkvarteringschef, ordförande och vice ordförande i inkvarteringsnämnd samt dem, som uttagits för annan uppgift av stadigvarande eller eljest oundgängligen nödvändig natur, såsom utrymningschef, utrymningsledare, personal å utrymnings- och biljettbyråer, viss socialtjänstpersonal m. fl. samt e) viss byggnads- och reparationsberedskap: särskilt reserverad personal för utförande vid krig eller krigsfara av byggnads- och reparationsarbeten inom väg- och vattenbyggnadsstyrelsens, vattenfallsstyrelsens och järnvägsstyrelsens verksamhetsområden (se sid. 30 och 52). Vad angår b) må anföras, att uppgift till beredskapsregister ej skall lämnas beträffande luftskyddspersonal, tillhörande reguljär brandkår eller poliskår, ej heller beträffande aktiv medicinalpersonal inom luftskyddet. Till e) anmärkes, att jämväl en betydande del av den personal, som avses för den å sid. 30 omförmälda, nya organisationen för byggnads- och reparationsarbeten, upptages i beredskapsregister. Ifrågavarande kungörelse tillämpas vidare å krigsfrivilliga, sådana personer,

56 som i egenskap av medlemmar i vissa frivilliga organisationer ställt sig till krigsmaktens förfogande, reservarbetskraft, avsedd att vid mobilisering fullgöra vissa arbetsuppgifter inom industri, skogsbruk m. m., ävensom en del andra grupper beredskapspliktiga. Enligt uppgift från statens arbetsmarknadskommission utgjorde den 1 juni 1942 antalet registrerade beredskapspliktiga inom hela riket 400 000 män och 160 000 kvinnor.

3 kap. Vissa frivilliga försvarssammanslutningars uppgifter och organisation. Inom vårt land finnes ett flertal sammanslutningar av olika omfattning, vilka hava till uppgift att på det ena eller andra sättet understödja och verka för rikets militära och civila försvar. Verksamheten inom en del av dessa sammanslutningar är av beskaffenhet att i större eller mindre grad böra beaktas vid fullgörandet av de sakkunnigas uppdrag. Beträffande sammanslutningarna med sådan verksamhet lämnas nedan en kortfattad redogörelse för uppgifter och organisation. Sveriges riksförbund för civilt luftskydd (riksluftskyddsförbundet). För riksluftskyddsförbundet har Kungl. Maj:t fastställt stadgar den 8 september 1939. Förbundet har till uppgift att, efter anvisningar av luftskyddsinspektionen och i samförstånd med vederbörande myndigheter samt under samarbete med andra organisationer, verka till gagn för det civila luftskyddet. Medlemmar i riksluftskyddsförbundet äro luftskyddsförbund (länsförbund). Sådana finnas ett för varje län samt ett för Stockholms stad och de delar av Stockholms län, vilka tillhöra Stockholms luftskyddsområde. Varje länsförbund är en sammanslutning av luftskyddsföreningar inom förbundets verksamhetsområde. I Gotlands län finnes dock endast en för hela länet gemensam luftskyddsförening. Vissa länsförbund hava även andra medlemmar, såsom kommuner, föreningar med sin huvudsakliga verksamhet utom luftskyddets område och enskilda personer. Riksluftskyddsförbundet står under ledning av en centralstyrelse. Denna består av ordförande samt en av Kungl. Maj:t utsedd ledamot och representanter för länsförbunden. Dessutom ingå i centralstyrelsen såsom adjungerade ledamöter representanter för Sveriges landstormsföreningars centralförbund och svenska röda korset. För länsförbunden och lokalföreningarna finnas särskilda styrelser, likaledes med representanter för andra frivilliga försvarsorganisationer. Representant för luftskyddsinspektionen kallas regelmässigt till riksluftskyddsförbundets arbetsutskotts sammanträden. Förbundets förste sekreterare är av Kungl. Maj:t utsedd till särskild sakkunnig i hemskyddsfrågor inom inspektionen, till ledamot av hemvärnsrådet och till ledamot av utrymningskommissionens rådgivande nämnd. Riksluftskyddsförbundets och underlydande sammanslutningars viktigaste

57 uppgift har varit handhavande av väsentliga delar av utbildningen i luftskyddstjänst, främst hemskyddsutbildningen. Angående denna utbildningsverksamhet hänvisa de sakkunniga vidare till nästföljande kapitel. Därutöver har bedrivits en omfattande upplysnings- och propagandaverksamhet genom utgivande av tidskrift och broschyrer, hållande av föredrag, filmförevisningar m. m. Riksluftskyddsförbundet åtnjuter bidrag av statsmedel. Större delen härav utdelas till länsförbunden, vilka lämna bidrag till lokalföreningarna. Riksluftskyddsförbundet har vidare inkomster av förlags- och försäljningsverksamhet. I övrigt bestridas kostnaderna för riksluftskyddsförbundets, länsförbundens och lokalföreningarnas verksamhet huvudsakligen genom inkomster av frivilliga bidrag och medlemsavgifter. Svenska brandkårernas riksförbund. Detta förbund arbetar bl. a, för tillkomsten av frivilliga och andra brandkårer i landets samhällen och kommuner. Medlemmar i förbundet äro främst brandkårerna i riket men även enskilda personer, försäkringsbolag och andra sammanslutningar. Ledningen av förbundet utövas av en centralstyrelse. Till förbundet anslutna brandkårer äro länsvis sammanförda till brandkårsförbund med sina särskilda förbundsstyrelber. Riksförbundet och brandkårsförbunden hava gemensamt anordnat viss brandkonsulentverksamhet. Ifrågavarande brandkonsulenter utöva var inom sitt område inspektions- och rådgivande verksamhet beträffande där befintliga brandkårer och utbildningen av deras medlemmar. Kostnaderna för riksförbundets verksamhet täckas förutom av medlemsavgifter av anslag från försäkringsbolag samt — i mindre utsträckning — av statsmedel. Hemvärnsföreningarna. På olika orter i landet finnas hemvärnsföreningar med uppgift att understödja hemvärnets verksamhet genom insamlande av penningmedel och på annat sätt. Någon samorganisation för dessa föreningar finnes ej. Med avseende å föreningarnas verksamhet har av hemvärnsstaben utfärdats vissa anvisningar, i vilka bl. a. uttalats önskemålet, att hemvärnsföreningarnas verksamhetsområden skola anknytas till den bestående indelningen i hemvärnsområden och hemvärnskretsar. På vissa håll har gemensam förening för understödjande av hemvärn och luftskydd bildats. Arbetarnas samaritförbund. Förbundet är en centralorganisation för arbetarnas samaritföreningar. Dylika finnas dock endast på ett fåtal orter i landet. Jämlikt stadgarna för förbundet har detsamma till uppgift bl. a. att verka för undervisning och utbildning av manliga och kvinnliga samariter å arbetsplatser, i hemmen och annorstädes samt att vid krigstillfälle söka biträda civilbefolkningen med särskilt utbildade samaritkårer. Förbundet står under ledning av en förbundsstyrelse. Samaritförening har sin egen styrelse. Kostnaderna för förbundets och föreningarnas verksamhet bestridas genom medlemsavgifter och bidrag från företagare- och arbetaresammanslutningar, kommuner m. fl.

58 Riksförbundet Sveriges lottakårer. För detta förbund har Kungl. Maj :t den 31 december 1942 fastställt grundstadgar. Förbundet utgör en sammanslutning av lottaförbund och lottakårer. Dessa hava enligt stadgarna till uppgift att dels arbeta för och understödja den frivilliga befälsutbildningen, hemvärnet och sjövärnskåren samt biträda övrig försvarsgagnande verksamhet dels ock till riksförsvarets förfogande ställa för viss tjänst utbildade lottor, vilka frivilligt åtagit sig dylik tjänst. Lottakårerna äro sammanslutna till lottaförbund. De senares verksamhetsområden skola enligt stadgarna i allmänhet sammanfalla med rikets indelning i försvarsområden, så att ett förbunds verksamhetsområde motsvarar ett eller flera försvarsområden eller del därav. Lottakårernas verksamhetsområden skola i möjligaste mån överensstämma med landets kommunala indelning. Den omedelbara ledningen av riksförbundets angelägenheter handhaves av en överstyrelse. I överstyrelsen ingå bl. a. representanter för Sveriges landstormsföreningars centralförbund ävensom för chefen för armén — därvid en representant skall företräda hemvärnet — för chefen för marinen och för chefen för flygvapnet. För varje lottaförbund skall finnas en styrelse, lottaråd. Däri ingå — förutom andra — dels en lottaförbundets representant hos försvarsområdesbefälhavaren, dels försvarsområdesbefälhavaren eller den officer, han utser, dels ock en representant för vederbörande landstormsförbund. Lottakår har sin egen styrelse. Denna må vid behov med sig adjungera ledamot av landstormsförening samt representanter för militära myndigheter, hemvärnet och sjövärnskåren inräknade, och för frivilliga försvarsorganisationer. Lottarörelsens inkomster hava hittills bestått av avgifter samt donerade och insamlade eller eljest genom verksamheten influtna medel. Numera är frågan om statsbidrag till rörelsen föremål för övervägande av vederbörande. Föreningen svenska röda korset. Föreningen har enligt sina av Kungl. Maj:t den 10 december 1937 fastställda och den 9 juni 1939 ändrade grundstadgar till uppgift främst att i krig understödja försvarsväsendets sjukvård och sjukvården i och för det civila luftskyddet samt att i fred förbereda denna verksamhet. I spetsen för röda korset står en av Kungl. Maj:t förordnad ordförande. Ledningen av föreningens angelägenheter handhaves av en överstyrelse, vari bl. a. representanter för försvarsväsendet och medicinalstyrelsen ingå. I överstyrelsen ingår även en av Kungl. Maj:t förordnad generalkommissarie för den frivilliga sjukvården i krig. Till dennes åliggande hör att verka för att försvarsväsendets och det civila luftskyddets intressen bliva behörigen tillgodosedda inom röda korsets verksamhet. Vid mobilisering överlåtes på generalkommissarien bl. a. överinseendet över den frivilliga sjukvårdspersonal, som av röda korset ställes till förfogande för försvarsväsendets eller civila luftskyddets behov. Röda korsets verksamhet inom landet utövas i distrikt och inom dessa i

59 kretsar. Distriktsindelningen sammanfaller med rikets indelning i län. Varje större samhälle med omnejd bildar i allmänhet en krets. För varje distrikt finnes en distriktsstyrelse, vari ingår även en representant för försvarsväsendet, samt för varje krets en kretsstyrelse. Särskilda grenar av rödakorsverksamheten utövas inom distrikten av rödakorskårer. De manliga medlemmarna i dessa kårer benämnas rödakorsmän och de kvinnliga kårsamariter. I krigstid hava rödakorsmännen och kårsamariterna att bestrida olika befattningar vid krigssjukvårdsanstalter och beredskapssjukhus eller att fullgöra tjänstgöring vid hemvärnets eller civila luftskyddets sjukvård eller eventuellt utföra annat rödakorsarbete. Kårmedlemmarna hava skriftligen förbundit sig att utöva vissa uppgifter. Genom röda korsets försorg hava dessutom antagits och utbildats rödakorssamariter. Dessa utgöras av kvinnor, som icke ingå i rödakorskårer men vilka ändock åtagit sig att i krigstid utöva hjälptjänst. Röda korset har jämväl bedrivit utbildning av luftskyddspersonal. Kostnaderna för röda korsets verksamhet bestridas huvudsakligen av donerade och testamenterade medel, vartill komma inkomster av medlemsavgifter och förlagsverksamhet. Dessutom åtnjuter röda korset statsanslag för befrämjande av det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig samt för utbildning av sjukvårdspersonal vid det allmänna luftskyddet. Kvinnoföreningarnas beredskaps organisation. Kungl. Maj:t har den 21 februari 1941 fastställt grundstadgar för denna organisation. Densamma utgör en samorganisation av sammanslutningar med kvinnliga medlemmar. Dess ändamål är att förbereda kvinnorna för under krigsförhållanden samhällsviktiga arbetsuppgifter samt tillhandahålla kvinnlig arbetskraft för dylika uppgifter. Beredskapsorganisationen, vilkens verksamhet bedrives under tillsyn av statens arbetsmarknadskommission, omfattar en centralkommitté för riket i dess helhet, en länskommitté för varje län samt ett stort antal lokalkommittéer. I centralkommittén ingå två av arbetsmarknadskommissionen utsedda representanter, i länskommitté en av vederbörande länsarbetsnämnd utsedd ledamot. Beredskapsorganisationen har bl. a. genomfört frivillig registrering av kvinnor i åldern 17—65 år, utbildat ersättningspersonal i viss omfattning, särskilt för jordbruket och transportväsendet, samt verkat för kvinnors medverkan i den frivilliga luftbevakningen och i luftskyddet. Beredskapsorganisationen har åtnjutit avsevärda statsbidrag, som delvis fördelats på läns- och lokalkommittéerna, I övrigt har organisationens verksamhet finansierats genom enskilda bidrag. Sveriges landstormsföreningars centralförbund1. Förbundet, för vilket gäller av Kungl. Maj:t den 30 december 1940 fastställda och den 31 december 1942 ändrade grundstadgar, utgör en sammanslutning av landstormsförbund och föreningar (landstormsföreningar, luftvärnsföreningar, bilkompanier) med ungdomsavdelningar. Det har till uppgift att i samförstånd med vederbörande myndigheter och under samverkan med övriga frivilliga försvarsorganisationer 1

Förbundets namn är numera centralförbundet för

befälsutbildning.

60 särskilt bedriva fortsatt utbildning av värnpliktigt befäl vid armén samt förberedande militärutbildning av ungdom. Enligt stadgarna böra förbundens och föreningarnas verksamhetsområden i regel sammanfalla med rikets militära indelning, så att ett eller högst två landstormsförbunds områden motsvara ett inskrivningsområde och en förenings område ett landstormsområde eller del därav. För närvarande pågår inom centralförbundet utredning av frågan rörande omläggning -av landstormsförbundens verksamhetsområden till överensstämmelse med den nya försvarsområdesindelningen. Ifrågasatt är därvid även att i möjligaste mån lämpa landstormsföreningarnas verksamhetsområden efter landets kommunala indelning. Den omedelbara ledningen av centralförbundets angelägenheter handhaves av en överstyrelse. För varje landstormsförbund finnes en förbundsstyrelse samt för varje förening likaledes en styrelse. Kungl. Maj:t äger förordna ledamöter i såväl överstyrelsen och dennas verkställande utskott som i förbundsstyrelserna. Enligt grundstadgarna skall organiserat samarbete förefinnas mellan å ena sidan centralförbundet, landstormsförbunden och föreningarna samt å andra sidan lottarörelsen, skytterörelsen och riksluftskyddsförbundet med dess underavdelningar genom utbyte av medlemmar i vederbörande styrelser och utskott. Centralförbundets samt landstormsförbundens och föreningarnas verksamhet har finansierats — förutom genom medlemsavgifter — genom donationer och sådana medel, som insamlats av lottorna eller eljest influtit i deras verksamhet. I avsevärd utsträckning har även statsunderstöd erhållits. Ben frivilliga skytterörelsen. Rörelsen har till ändamål att verka för upprätthållande av befolkningens skjutskicklighet och bedrives dels inom ett antal skytteförbund under gemensam överstyrelse dels ock inom vissa sammanslutningar av mera speciell karaktär, nämligen svenska skytteunionen, riksförbundet för kortdistansskjutning och svenska pistolskytteförbundet. Skytteförbund utgör sammanslutning av lokala skytteföreningar. Skytteförbundens verksamhetsområden sammanfalla i de flesta fall med respektive län. En stor del av skytteföreningarnas medlemmar äro hemvärnsmän. I ekonomiskt hänseende är skytterörelsen för utövandet av sin verksamhet i stor utsträckning beroende av statsbidrag. Frivilliga motorcykelkåren. Denna är enligt sina stadgar en av Kungl. Maj:t godkänd förening med uppgift att utbilda och öva för militärtjänstgöring dugliga motorcykelförare och vid förefallande behov, i den mån kårens medlemmar förklara sig därtill villiga, ställa dessa till förfogande i försvarets tjänst. Kåren är gemensam för hela landet och står under ledning av en styrelse, vilkens ordförande är chef för kåren. Kåren åtnjuter för närvarande ej statsunderstöd, men Kungl. Maj:t har hos innevarande års riksdag hemställt om anslag till sådant understöd. Sjövärnskåren. Denna kår, för vilken reglemente fastställts av Kungl. Maj:t

61 den 17 oktober 1941, är en på frivillig väg rekryterad, i sjöförsvaret ingående kår. Densamma har till uppgift att vid förstärkt försvarsberedskap (mobilisering) ävensom eljest, då så finnes lämpligt, ställa särskilt utbildad personal till krigsmaktens förfogande. För kårens verksamhet har anslag av statsmedel beviljats. Föreningen svenska blå stjärnan. För denna förening har Kungl. Maj:t den 26 september 1938 fastställt grundstadgar. Föreningen har till uppgift att verka för djursjukvård och djurvård i fred och krig. Bl. a. tillhandahåller föreningen i krig de militära myndigheterna personal för nämnda ändamål. Denna personal bildar svenska blå stjärnans beredskapskår. Föreningen åtnjuter bidrag av statsmedel. Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet. Kommittén har till uppgift att i samråd med de frivilliga försvarsorganisationerna främja det frivilliga försvarsarbetet. I detta syfte skall kommittén enligt sina stadgar bl. a. vidtaga åtgärder för att hålla allmänheten underrättad om formerna för det frivilliga försvarsarbetet och om det sätt, på vilket detta arbete organiserats; att giva allmänheten upplysningar om på vad sätt olika medborgare med hänsyn till å ena sidan egna kvalifikationer, ålder m. m. och å andra sidan behovet av personalförstärkningar på skilda områden bäst kunna gagna det frivilliga försvarsarbetet; att främja ökad anslutning till förefintliga, lokala underavdelningar av de frivilliga försvarsorganisationerna eller i fall av behov främja bildandet av nya dylika; samt att, där så erfordras, söka bidraga till en lämplig inbördes avvägning av de frivilliga försvarsorganisationernas arbetsuppgifter. Till centralkommittén äro anslutna ett stort antal riksorganisationer av olika slag, såsom frivilliga försvarsorganisationer, yrkes-, arbetsgivare- och arbetarorganisationer, vissa politiska organisationer m. fl. Centralkommittén består av en representant från envar av de till densamma anslutna organisationerna. Vidare äga cheferna för försvarsstaben, armén, marinen, flygvapnet och luftskyddsinspektionen att utse vardera en representant i kommittén. Centralkommittén utser ett arbetsutskott om sju personer, varav minst två skola representera fackliga och minst två politiska organisationer inom landet, Sådan representant för försvarsstaben, försvarsgren eller frivillig försvarsorganisation, som icke är medlem av arbetsutskottet, äger deltaga i dettas överläggningar men ej i dess beslut. Dylik representant äger dock reservationsrätt vid besluts fattande. Verksamheten har hittills i stort sett inriktats på vissa propagandistiska åtgärder för vidmakthållandet av intresset för det frivilliga försvarsarbetet. Sålunda har kommittén genomfört en större kampanj för skytterörelsen, tagit initiativet till »Frivilliga försvarets dag» och en samtidig landsomfattande kampanj, organiserat distribution av film, förmedlat talare, bedrivit förlagsrörelse etc. Kommittén utger tidningen »Folk och Försvar» samt i samråd

62 med hemvärnsstaben tidningen »Hemvärnet». Genom kommitténs försorg hava åtgärder vidtagits för utgivande av lokala upplysningsbroschyrer om det frivilliga försvarsarbetet. Lokalkommittéer finnas för närvarande på ett 100-tal platser. Till dessa kommittéer äro i större eller mindre antal anslutna lokalsammanslutningar inom de till centralkommittén anslutna riksorganisationerna. Centralkommitténs verksamhet har hitintills helt finansierats genom medel från anslutna organisationer, enskilda företag och personer. Kommittén har begärt statsanslag men ännu icke erhållit sådant.

4 kap. Ombesörjande av utbildning av personal vid hemvärnet, luftskyddefc och skogsbrandväsendet. Hemvärnet. Redan förut har nämnts, att försvarsområdesbefälhavarna skola, med biträde i allmänhet av viss personal, ansvara för hemvärnets utbildning. Nyssnämnda personal utgöres i flertalet försvarsområden av bl. a. särskild hemvärnsofficer. Inom varje hemvärnskrets ledes och övervakas hemvärnsutbildningen av hemvärnskretsbefälhavaren. Hemvärnsområdesbefälhavare fullgör motsvarande uppgifter inom hemvärnsområde. Befälsutbildning och specialutbildning bedrives väsentligen vid centrala kurser inom försvarsområdet, vilka anordnas av försvarsområdesbefälhavaren. Militärbefälhavaren fastställer, från vilka honom underställda truppförband instruktörer, efter frivilligt åtagande, regelmässigt få anställas för dessa kurser. Specialutbildning av sjukvårdsmanskap bedrives dock mera lokalt vid utbildningsavdelningar (kurser), vilka sammandragas till truppförband, beredskapsförband, till av länsstyrelsen fastställda platser för utbildning av luftskyddssamariter eller till av röda korset fastställda platser. Soldatutbildningen är huvudsakligen förlagd till de särskilda hemvärnsområdena och hemvärnsförbanden. Utbildningen bedrives under ledning av hemvärnsområdesbefälhavare eller förbandschef vid verkshemvärn med stöd av försvarsområdesbefälhavarens order eller anvisningar och i samråd med vederbörlig instruktör. Utbildningen skall enligt utfärdade bestämmelser omfatta främst exercis, fälttjänst och skjutning men även luftskydd. I sistberörda hänseende skall utbildningen avse »kännedom om luftskyddets organisation och någon utbildning i brand- och skogsbrandsläckning samt röjnings-, räddnings- och ordningshållningstjänst samt, därest förhållandena så gör det möjligt, förmåga att tjänstgöra som förstärkningspersonal inom luftskyddet». Förbandsutbildningen äger huvudsakligen rum hemvärnsområdesvis eller under samverkan mellan närliggande hemvärnsområden enligt vederbörande militärbefälhavares närmare bestämmande. Viss utbildning av hemvärnskretsbefälhavare, hemvärnsområdesbefälhavare och annat hemvärnsbefäl har bedrivits vid kurser, som anordnats centralt för hela riket av hemvärnschefen.

<;3 De instruktörer för den frivilliga befälsutbildningen, som skola finnas enligt den nya försvarsorganisationen, förutsättas skola i viss utsträckning tagas i anspråk jämväl för hemvärnets övningar. Luftskyddet. Enligt gällande instruktion för luftskyddsinspektionen tillkommer det inspektionen att leda genom statens försorg anordnad luftskyddsutbildning och att övervaka den luftskyddsutbildning, som eljest anordnas. Luftskyddsinspektionen har utfärdat anvisningar rörande luftskyddsutbildning. A l l m ä n t l u f t s k y d d . För luftskyddet finnes en central, statlig utbildningsanstalt, statens luftskyddsskola. Utbildningen vid denna bedrives under överinseende av och i nära samverkan med luftskyddsinspektionen. Vid skolan anordnas kurser för luftskyddschefer, för övningsledare och luftskyddschefs biträden vid planläggning av utbildning inom allmänna luftskyddet, för vissa tjänstegrenschefer, för instruktörer m. fl. Kursernas längd är beroende av deras ändamål. I allmänhet har åtminstone på senare tid kursernas längd icke överskridit 10 dagar. Under luftskyddsinspektionens överinseende anordna vidare länsstyrelserna, merendels i samverkan med vederbörande länsförbund inom riksluftskyddsförbundet, kurser för befäl vid allmänna luftskyddet (bl. a. luftskyddsfogdar) . Redan tidigare har nämnts, att länsstyrelse må jämlikt 11 § 2 mom. luftskyddslagen ålägga kommun att sörja för utbildning och övning av sådan personal, som i följd av sin anställning hos kommunen är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst. Förutsättning för att sådant åläggande skall kunna meddelas är dock, att med utbildningen icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå och att den icke betingar oskälig kostnad. Inom luftskyddsområdena (luftskyddsorterna) handhaves utbildningen av allmänna luftskyddets personal av luftskyddscheferna och tjänstegrenscheferna. För utbildningen har på vissa håll biträde påkallats av vederbörande luftskyddsförening. Vad särskilt angår utbildningen i sjukvårdstjänst har röda korset enligt överenskommelse med luftskyddsinspektionen åtagit sig utbildning av luftskyddssamariter. Luftskyddsinspektionen har i sitt förslag till ny luftskyddslag upptagit en bestämmelse av innehåll, att kommuns skyldighet att sörja för utbildning och övning skall avse icke blott den kommunalanställda personalen utan jämväl all övrig för det allmänna luftskyddet inom kommunen avsedd personal, varjämte kommunen skall bestrida samtliga härmed förenade kostnader. I motiveringen härför har inspektionen anfört bl. a. följande. Mot en sådan bestämmelse kan anses tala, att i den mån staten betalar avlöning till personal vid det allmänna luftskyddet, jämväl kostnaderna för samma personals utbildning och övning borde åvila statsverket. Emellertid torde fördelarna av det föreslagna arrangemanget vara påtagliga. Därest kommunerna åläggas att ombesörja utbildningen och övningen av allmänna luftskyddets hela

64 personalstyrka, vinnas avsevärda fördelar vid utbildningsverksamhetens organiserande, bl. a. därigenom att samövningar med de olika förbanden på ett smidigt sätt kunna anordnas. En av staten centralt bedriven dylik verksamhet skulle bli förenad med stora praktiska svårigheter och dessutom ställa sig avsevärt kostsammare. De kostnader, som i anledning av den utökade utbildningsskyldigheten av luftskyddspersonal komma att åvila kommun, utgöras huvudsakligen av kostnader för viss undervisningsmateriel — en del materiel torde staten böra kostnadsfritt ställa till förfogande — hyror för lokaler och arvoden till kursledare. Beträffande kursledare må framhållas, att kommun allmänt bland sina befattningshavare torde hava personer, såsom brandbefäl, stadsingenjörer, läkare m. fl., vilka äro såväl lämpliga till kursledare som ock villiga att åtaga sig dylikt uppdrag antingen utan arvode eller mot relativt ringa arvode. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag har ifrågavarande bestämmelse i allmänhet icke väckt gensaga. Svenska stadsförbundet och Malmö stad hävda dock, att även om utbildning och övning lämpligen borde ombesörjas av kommunerna, staten likväl borde svara för den del av kostnaderna härför, som belöpte på icke kommunalanställd personal. Länsstyrelsen i Blekinge län förordar, att det föreslagna stadgandet ändras därhän, att det tillkomme luftskyddschefen att tillse, att personalen erhölle vederbörlig utbildning och övning, samt att det ålåge kommunen att härvid lämna luftskyddschefen nödigt biträde genom tillhandahållande av erforderlig utbildningspersonal och utbildningsmateriel samt att bestrida de med sådan utbildning och övning förenade kostnaderna. Länsstyrelsen i Norrbottens län m. fl. anse likaledes, att det bör angivas, att luftskyddschefen skall hava ansvaret för och leda utbildningen av det allmänna luftskyddets personal. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län liksom luftskyddschefen i Göteborg äro av den meningen, att kommunerna borde bestrida kostnaderna för utbildning i ordnings-, brand-, sjukvårds- och röjningstjänst. Däremot borde kostnaderna för kurser i gasskydd och indikering bestridas av statsmedel. Utbildningen i sistberörda två tjänstegrenar, vilken vore av oerhörd vikt för hela landets luftskydd, borde nämligen drivas efter grundliga och enhetliga linjer under luftskyddsinspektionens omedelbara tillsyn. Göteborgs stad förklarar, att åtminstone vissa utbildningskurser, såsom i gasskydd och indikering, borde helt bestridas av statsmedel. I synnerhet de större städernas kostnader i förevarande hänseende skulle eljest kunna uppgå till rätt avsevärda belopp. Överstyrelsen för svenska röda korset framhåller följande. Röda korset hade i mycket stor utsträckning ombesörjt utbildning av allmänna luftskyddets sjukvårdspersonal samt, med bidrag av statsmedel, bestritt huvuddelen av därmed förenade kostnader. Skulle kommunerna själva bestrida kostnaderna även för utbildning av nyssnämnda sjukvårdspersonal samt, såsom i motiveringen förutsattes, av egna befattningshavare ställa lämpliga kursledare till förfogande for sagda utbildning, syntes röda korsets medverkan vid utbildningen icke vidare vara erforderlig. Med stöd av hittills gjorda erfarenheter i fråga om tillgång och efterfrågan på lärar- och instruktörskrafter för ändamålet, tilläte sig dock överstyrelsen betvivla, att kommunerna

65 i allmänhet hade möjlighet att ställa personal av ifrågavarande slag till förfogande i tillräcklig omfattning. I n d u s t r i l u f t s k y d d . Enligt 10 § 1 mom. luftskyddslagen är ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller ock annan egendom, som beröres av luftskyddets planläggning, skyldig att därvid lämna erforderligt biträde. Med åberopande av denna bestämmelse har luftskyddsinspektionen i allmänna anvisningar förklarat, att — medan inspektionen skulle sörja för utbildning av luftskyddsledare för de större industrierna — vederbörande företags ledning borde sörja för utbildning och övning av den aktiva personalen i övrigt, lämpligen under medverkan av luftskyddsförening i orten. Utbildning av luftskyddsledare vid industrier har bedrivits vid statens luftskyddsskola. Sådan utbildning har ock ägt rum vid kurser, som inom vissa län anordnats med anslag från luftskyddsinspektionen och under medverkan av länsförbunden inom riksluftskyddsförbundet. Även riksluftskyddsförbundet självt har hållit en kurs för industriluftskyddsledare. Utbildningen av industriluftskyddspersonal i övrigt har ombesörjts på växlande sätt. På de flesta håll hava luftskyddsledarna själva anordnat utbildning och övning av personalen i fråga. Därvid har emellertid ofta vederbörande luftskyddsförening medverkat. Enligt uppgift hava sålunda intill senare delen av 1941 omkring 50 000 personer inom industriluftskyddet erhållit grundläggande utbildning vid kurser, som anordnats av föreningarna, eller vid s. k. luftskyddsskolor (se sid. 66). Även vid anordnandet av luftskyddsövningar vid industriföretagen hava luftskyddssammanslutningar på sina håll medverkat. I många fall har handhavandet av utbildningen av industriluftskyddspersonal åtminstone i viss utsträckning uppdragits åt enskilt företag, som av luftskyddsinspektionen erhållit »sanktion» för bedrivande av verksamhet på industriluftskyddets område. Två sådana företag finnas, nämligen industriförbundets luftskyddsbyrå och aktiebolaget Industriluftskydd. Övervakningen av industriluftskyddspersonalens utbildning åvilar luftskyddsmyndigheterna, framförallt luftskyddscheferna och allmänna luftskyddets tjänstegrenschefer. På ett stort antal orter hava de sistnämnda varit aktivt verksamma för utbildningen jämväl inom industriluftskyddet. Det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag innehåller ett stadgande, enligt vilket ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom skall hava att sörja för att de personer, som äro avsedda att tjänstgöra inom egendomens industriluftskydd, erhålla utbildning och övning samt att bestrida samtliga med sådan utbildning och övning förenade kostnader. I motiveringen anföres härom bl. a. Till ifrågavarande bestämmelse finnes icke någon motsvarighet i gällande författningar, men densamma utgör en kodifiering av gällande praxis. Industriluft5—111 43

66 skyddstjänsten avser dels att skydda företagens egendom och vidmakthålla driften (brandtjänst, reparationstjänst och röjningstjänst) och dels att skydda och hjälpa företagens personal (ordningstjänst, sjukvårdstjänst och gasskyddstjänst). Det måste självfallet anses vara ett naturligt intresse för företagets ägare att tillse, att den personal, som skall tjänstgöra inom företagets luftskydd och bidraga till ostörd drift, minskande av skadeverkningar o. s. v., erhåller därför nödig utbildning och övning. I sina remissyttranden över inspektionens förslag hava luftskyddschefen i Göteborg och Göteborgs stad framhållit, att utbildningen av industriluftskyddsledare borde bestridas av statsmedel. Härför förelåge enahanda skäl som av luftskyddschefen och staden åberopats för att utbildningen av allmänna luftskyddets personal i gasskydds- och indikeringstjänst borde bekostas av staten. (Se ovan.) I övriga remissyttranden synes någon saklig erinran mot inspektionens förslag i förevarande hänseende ej hava direkt framställts. Luftskyddsinspektionen har haft under övervägande frågan om överlämnande åt riksluftskyddsförbundet och dess underavdelningar att omhänderhava industriluftskyddets utbildning och övning, överläggningar härom hava hållits, men frågan har framför allt på grund av åtgärdens ekonomiska konsekvenser för förbundet ställts på framtiden. H e m s k y d d . Hemskyddsutbildningen grundas på anvisningar från luftskyddsinspektionen. Enligt dessa ombesörj es utbildningsverksamheten i främsta rummet av riksluftskyddsförbundet med dithörande länsförbund och lokala föreningar. I inspektionens anvisningar äro emellertid kursplaner för verksamheten fastställda. Riksluftskyddsförbundets och dess underavdelningars ifrågavarande verksamhet omfattar utbildning av dels instruktörer dels ock hemskyddsledare och annan hemskyddspersonal. I Stockholm har riksluftskyddsförbundet en skola för utbildning av instruktörer. Hos länsförbunden äro anställda särskilda chefinstruktörer, vilka handhava ledningen av utbildningsverksamheten inom länen. Inom vissa län har en distriktsindelning genomförts och för varje distrikt en distriktsinstruktörsbefattning inrättats. Härjämte finnas åtminstone inom de större föreningarna en eller flera föreningsinstruktörer. Efter initiativ av riksluftskyddsförbundet hava inom en del större orter fasta luftskyddsskolor inrättats. Förekomsten av en dylik skola innebär, att för undervisning och utbildning finnes undervisningslokal för minst 50 personer, att överenskommelse träffats med lämpliga personer att tjänstgöra som instruktörer, att övningsplats (med övningshus) är tillgänglig samt att erforderlig materiel för undervisning och utbildning anskaffats. Luftskyddsskolorna upprätthållas av luftskyddsföreningarna med större eller mindre understöd i en eller annan form av vederbörande kommun. Riksluftskyddsförbundet söker få till stånd fasta luftskyddsskolor i orter med mer än 10 000 invånare.

67 Till belysande av omfattningen av den av riksluftskyddsförbundet med dess underavdelningar bedrivna utbildningsverksamheten hava de sakkunniga införskaffat vissa uppgifter från förbundet. Av dessa, som avse tiden fr. o. m. år 1937 t. o. m. utgången av år 1941, inhämtas bl. a.: Följande antal instruktörer för hemskyddsutbildning hade utbildats, nämligen centralt av riksluftskyddsförbundet 1 397, varav 262 chefinstruktörer, samt av länsförbund eller luftskyddsförening 5 419. Av de sålunda utbildade personerna voro 1 303 i verksamhet såsom hemskyddsinstruktörer vid 1941 års utgång. Genom länsförbunds eller luftskyddsförenings försorg hade 576 608 personer erhållit grundläggande hemskyddsutbildning. Med hänsyn till att en del personer deltagit i mer än en kurs torde emellertid dubbelredovisning ej hava kunnat helt undvikas. I verkligheten vore därför sist avsedda antal sannolikt något lägre än här angivits. Av de personer, som undergått grundläggande hemskyddsutbildning, hade sammanlagt 128 405 jämväl genomgått av luftskyddsförening eller länsförbund anordnad kompletterande hemskyddsutbildning eller repetitionsutbildning (hemskyddsledare- och blockledareutbildning). Vid utbildningen i samarittjänst för hemskydden har samarbete i stor utsträckning ägt rum med röda-korskretsarna, som ställt sjukvårdsutbildade instruktörer till förfogande. Inom vissa luftskyddsorter har luftskyddschefen ordnat hemskyddsutbildningen utan biträde av luftskyddsförening, vare sig detta haft sin grund i att sådan förening icke funnits å orten eller föranletts av annan omständighet. Därvid har hemskyddsutbildningen bekostats av vederbörande kommun. I varje fall skola luftskyddschef erna och deras underlydande utöva överinseende över hemskyddsutbildningen inom luftskyddsområde. På vissa större orter, exempelvis Stockholm, finnas särskilda distriktsledare, som övervaka hemskyddsutbildningen var och en inom sitt distrikt. L u f t s k y d d s ö v n i n g a r . I 12 § luftskyddslagen stadgas, att länsstyrelsen äger i samband med luftskyddsövning meddela erforderliga föreskrifter med avseende å anordnandet av belysning, signalering med ljudsignalapparater' samt allmän ordning och säkerhet i övrigt. Därvid ankommer det dock på Kungl. Maj:t att förordna om undantag från bestämmelser i allmänna författningar angående trafiken. I samma paragraf stadgas vidare, att luftskyddsövning, om vars hållande Kungl. Maj:t ej förordnat, icke må, där allmänhetens medverkan påkallas, anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen. Under de senaste åren har ett stort antal omfattande luftskyddsövningar anordnats genom luftskyddsinspektionens eller länsstyrelsernas försorg. Vid dessa övningar har i många fall allmänhetens medverkan påkallats genom att föreskrifter om mörkläggning, förbud att vistas å gator m. m. meddelats. Mindre omfattande övningar hava anordnats av lokala luftskyddsmyndigheter. Vid vissa luftskyddsövningar har samverkan skett med hemvärnet och andra militära förband.

68 I det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag äro bestämmelserna om luftskyddsövning av följande innehåll. För att pröva ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder för luftskyddet bör luftskyddsövning anordnas. Luftskyddsövning, vid vilken allmänhetens medverkan påkallas, må icke anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen eller, därest övningen är avsedd att pågå längre tid än en vecka, av Kungl. Maj:t. I samband med sådant tillstånd må förordnande meddelas, att de särskilda bestämmelser, som under tid, då luftskyddsberedskap är intagen, kunna gälla om alarmering och mörkläggning ävensom angående trafiken, skola äga tillämpning under övningen. I motiveringen framhålles, att enär anordningarna för en luftskyddsövning kunde verka i hög grad störande på den allmänna samfärdseln, en övning icke annat än under alldeles särskilda omständigheter borde pågå längre tid än en vecka; med hänsyn härtill syntes avgörandet i sådant fall böra ligga i Kungl. Maj:ts hand. Mot luftskyddsinspektionens förslag i denna del hava vissa erinringar framställts. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län samt luftskyddscheferna i Stockholm, Göteborg och Karlskrona anse, att luftskyddsövning bör kunna anordnas icke blott för att pröva ändamålsenligheten av vidtagna åtgärder för luftskyddet utan även för att träna personal och ledning. Detta borde komma till uttryck i lagtexten. Länsstyrelsen i Uppsala län framhåller, att luftskyddschefen bör kunna anordna luftskyddsövning, så snart denna ej är av större omfattning eller inverkar på den allmänna trafiken. Vissa andra länsstyrelser ävensom riksluftskyddsförbundet anse, att då vid hemskydds- och blockövningar allmänhetens medverkan endast till mindre del påkallas, dylika övningar böra få anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen. Järnvägsstyrelsen föreslår, att övning i tillfällig utrymning inom järnvägsanläggning skall få anordnas utan tillstånd av länsstyrelsen, ändock att allmänhetens medverkan i övningen påkallas. Skogsbrandväsendet. Beträffande utbildning i släckning av skogseld finnas vissa uttalanden i luftskyddsinspektionens allmänna anvisningar om skogsluftskydd. Enligt dessa åligger det skogsbrandchef, luftskyddschef och brandfogde att genom bl. a. övningar verka för vidgad kunskap om grunderna vid skogseldsläckning, övningarna angivas böra omfatta utryckningar, handhavandet av släckningsredskap, tillverkning och användning av ruskor, upptagande av diken, befriandet av vissa marksträngar från gräs, torv, löv och grenar m. m. Anvisningarna torde i denna del dock icke hava erhållit någon mera allmän tillämpning. Som förut framhållits hava inom länen tillsatts särskilda länsskogsbrandchefer eller länsbrandfogdar. För dem hava länsstyrelserna fastställt instruktioner. Däri finnas upptagna bestämmelser om viss utbildnings- och övnings-

69 verksamhet bland skogsbrandbefälet, särskilt brandfogdarna och vice brandfogdama. På grund härav hava genom länsskogsbrandchefers (länsbrandfogdars) försorg kurser och övningar i skogseldsläckning i viss utsträckning anordnats ute i länen. Kostnaderna härför hava på det hela taget bestritts av statsmedel.

5 kap. Kostnaderna för hemvärnet och vissa grenar av det civUa lokalförsvaret. Hemvärnet. Hemvärnet bekostas i princip av staten. I tillämpningen har dock staten ej åtagit sig ansvaret för samtliga kostnader för hemvärnet. De kostnader, som bestridas av staten, äro väsentligen följande: 1. Kostnader för hemvärnets organisation. Beträffande den lokala organisationen utgöra dessa statens kostnader endast mindre årliga arvoden åt hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare, rese- och traktamentsersättningar åt dem samt i viss utsträckning ersättning för deras telefonkostnader. I den mån hemvärnsområdesbefälhavare måst vidkännas direkt utgift för anskaffning av expeditions- och förrådslokaler, utgå även statsbidrag härtill. Dessa statsbidrag må icke överstiga 200, 250 och 350 kronor om året i hemvärnsområde med respektive högst 100, över 100 men högst 300 samt över 300 hemvärnsmän. 2. Utbildnings- och övningskostnader, vilka huvudsakligen bestå av kostnader för instruktörsverksamhet samt för inkvartering, i vissa fall förplägnad ävensom resor för hemvärnspersonalen. 3. Kostnader för inkvartering, resor, dagavlöning, innefattande portionsersättning och tjänstgöringsarvode, samt försörjningsbidrag, allt avseende hemvärnspersonalens tjänstgöring för fyllande av hemvärnets uppgifter vid krig eller anbefalld beredskap. 4. Ersättning för sjukdom eller kroppsskada, som hemvärnspersonalen ådragit sig under tjänstgöring i fred. 5. Kostnader för anskaffning av vapen, ammunition, uniformspersedlar och annan utrustning, som är avsedd att enbart komma till användning i hemvärnstjänsten. Utöver under 1—5 avsedda utgifter bestridas i regel icke några kostnader för hemvärnet av staten. Detta innebär bl. a., att hemvärnsmännen själva i allmänhet få hålla sig med sådan utrustning som skodon, underkläder, ryggsäck, cykel, skidor m. m. Till anskaffning av dylika persedlar liksom ock av erforderliga vapen, ammunition m. m. utöver den tilldelning, som hittills kunnat ske från kronan, hava emellertid i viss utsträckning hemvärnsföreningar och andra frivilliga försvarsorganisationer samt enskilda medverkat. Framförallt hava dock kommunerna understött hemvärnet. Den ungefärliga omfattningen av den kommunala bidragsgivningen till hemvärnet intill januari—-februari 1942 framgår av nedanstående tablå. Densamma har uppgjorts inom hemvärnsstaben på grundval av från hemvärnsområdesbefälhavarna avgivna uppgifter. I många fall hava de senare varit ofullständiga och

otydbga, varför siffrorna i tablån äro att betrakta • såsom endast approximativa. Inskrivningsområde

Antal kom- Anslagna Antal hemvärns muner, belopp vilka beomruden kr. viljat anslag

I 1 I 2 I 3 I 4 I 5 I 6 I 7 I 8 I 9 110 111 112 113 114 115 116 117 118 119 120 121 Summa

35 56 49 57 56 85 54 118 25 91 92 83 33 27 95 56 52 34 22 29 25 1174

28 82 71 107 37 79 36 119 55 74 94 135 46 26 76 48 22 17 14 15 34 1215

54 714 39 076 36 889 50 813 24 860 24 580 6 007 66 939 7 268 29 697 39 877 51741 104 489 30 244 21647 14 806 18 540 2 925 19 446 7 575 13 650 C65 783

Antal kommuner, som avsett men icke ansett sig ammuni- annan utvapen tion rustning övningar diverse befogade att bevilja anslag Anta! kommuner, som beviljat anslå g for

— — — 1

— 1 1

— — _ 1 1

— — .— —

4 14 12 11 4 7 2 19 1 19 6 15 2 7 2 5 2

— — —

3 4 5

14 41 33 38 19 36 10 69 8 38 37 57 24 16 41 20 7 7 9 8 10 542

6 9 2 4 8 1 15 3 10 7 15 15 2 5

— 2 2 3 2 4 115

cö

bp

a« d oti-s

d sa 5 w d M d S

§i

ii

MS a-S .2» m •is

m

16 9 12 15 13 38 29 37 28 26 25 17 6 2 25 12 17 16 6 7 13 369

Av tablån framgår, att ett stort antal kommuner funnit sig icke äga rätt att bevilja anslag till hemvärnet. E t t dylikt anslagsbeviljande saknar också för närvarande laglig grund. Genom ett utslag av regeringsrätten den 15 maj 1941 har nämligen fastslagits, att beviljandet av anslag till hemvärnet icke tillhör de angelägenheter, som kommun äger vårda, samt att kommun genom att lämna dylikt anslag överskrider sin befogenhet. I två vid 1942 års riksdag väckta likalydande motioner (I: 77 och H : 99) har hemställts om sådan ändring av gällande kommunalförfattningar, att kommun berättigas att anslå medel till hemvärnets verksamhet. I anledning härav har riksdagen under åberopande av konstitutionsutskottets utlåtande i ämnet anhållit, att Kungl. Maj:t måtte föranstalta om utredning av frågan. I nyssnämnda utlåtande har förutsatts, att kommunernas befogenheter med avseende på andra grenar av lokalförsvaret ävenledes komme under omprövning vid denna utredning. Kungl. Maj:t har den 19 juni 1942 anbefallt de sakkunniga att verkställa utredningen. I detta sammanhang må även nämnas, att chefen för armén i skrivelse till Kungl. Maj:t redan den 30 augusti 1941 hemställde om undanröjande av de lagliga hindren för kommunernas rätt att bevilja anslag till hemvärnet. Över denna framställning avgåvos yttranden av bl. a. svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet.

71 Svenska landskommunernas förbund tillstyrkte framställningen. Svenska stadsförbundet framhöll, att landets försvar vore en angelägenhet, som det ankomme på statsmakterna att ombesörja och bekosta Förbundet erkände emellertid, att av pågående krig framkallade förhållanden gjort det svårt för kommunerna att undandraga hemvärnet sitt stöd. I avvaktan på resultatet av pågående utrednings- och organisationsarbete kunde så måhända bli fallet ännu någon tid framåt. Förbundet hade därför icke något att invända mot att, därest det ansåges oundgängligt, att kommunerna allt fort lämnade sin medverkan under nyssnämnda övergångstid, de lagliga förutsättningarna härför tillskapades. Detta stöd borde dock få avse enbart beklädnad och annat, som snarast kunde hänföras till en viss social omvårdnad av den enskilde kommunmedlemmen. Däremot borde statsmakterna under alla förhållanden svara för beväpning. Luftskyddet. Beträffande kostnaderna för luftskyddet har hitintills spörsmålet om fördelning av desamma mellan stat, kommun och enskild trätt i förgrunden. I gällande luftskyddslagstiftning har denna fråga endast ofullständigt reglerats, i varje fall såvitt angår förhållandet mellan stat och kommun. Författningsbestämmelser, innebärande reglering av ansvaret för kostnaderna för luftskyddet, återfinnas i luftskyddslagen, luftskyddsförfogandelagen, förordningen den 31 maj 1940 (nr 432) om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet, kungörelsen den 28 juni 1941 (nr 556; ändrad 1942: 424) med bestämmelser om arvode m. m. åt vissa luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer, förordningen den 28 juni 1941 (nr 595) om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning, lagen den 22 juni 1939 (nr 310; ändrad 1941:563) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara, lagen den 1 mars 1940 (nr 119; ändrad 1942:337) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. samt lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. I luftskyddslagen stadgas beträffande kommunernas förpliktelser bland annat följande: 1) Det åligger kommun med avseende å planläggningen av luftskyddet inom kommunen att ställa personal till luftskyddschefens förfogande, att tillhandahålla lokal, att i övrigt lämna luftskyddschefen biträde samt att tillhandahålla luftskyddschefen medel för expenser, allt i den mån så erfordras. 2) Därest Kungl. Maj:t beträffande viss ort finner erforderligt, att inom orten inrättas »allmänna» skyddsrum, kan vederbörande kommun åläggas att anordna dylikt skyddsrum. Härmed avses skyddsrum för personal, som har att leda eller fullgöra luftskyddstjänst berörande orten i dess helhet, för personer, som omhändertagas vid hjälpplatser, eller för vägfarande och andra, som uppehålla sig utomhus å allmänna platser.

72 3) Kommun kan av Kungl. Maj:t åläggas att anskaffa och på betryggande sätt i lager förvara s. k. fqlkgasmasker. 4) Kommun skall på betryggande sätt förvara den för luftskyddstjänsten inom vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen. 5) Kommun kan av länsstyrelsen åläggas: att inom kommunens anläggningar och inrättningar vidtaga erforderliga åtgärder för att varna personalen, då luftanfall hotar; att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen; att i den mån det lämpligen kan ske genomföra nödiga skydds- och reservanordningar för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk; att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda verk samt att sörja för utbildning och övning av sådan hos kommunen anställd personal, som i följd av sin anställning är avsedd att fullgöra luftskyddstjänst, I anslutning till stadgandet under 2) ovan må nämnas, att Kungl. Maj:t den 16 oktober 1942 förordnat, att det skall åligga kommun, inom vilken luftskyddsort är belägen, att inom sådan ort anordna allmänna skyddsrum i den omfattning, som vederbörligen granskade planer för luftskyddet inom kommunen närmare angiva. För anordnande av allmänna skyddsrum hava kommunerna tillerkänts statsbidrag med i regel 2/s av kostnaderna. Därvid hava statsbidrag ej utgått för anskaffande av möbler och därmed jämförlig lös inredning. I undantagsfall hava högre statsbidrag beviljats. Något åläggande jämlikt 3) ovan att anskaffa folkgasmasker har hittills icke utfärdats. I den mån sådana gasmasker ansetts behövliga, har anskaffningen bekostats av statsverket. I fråga om ekonomiska skyldigheter i luftskyddshänseende innehåller luftskyddslagen ytterligare vissa bestämmelser. Sålunda är ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom skyldig att biträda vid planläggning av luftskyddet för egendomen ävensom anskaffa och underhålla erforderlig brandredskap för densamma. Vidare kan annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning än kommun av Kungl. Maj:t åläggas att med avseende å driften vid anläggningen eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad. — Den, som i enlighet med gällande luftskyddsplan anordnar skyddsrum inom fastighet eller byggnad, som tillhör eller innehaves av annan, skall, där ej åtgärden medför allenast ringa kostnad eller olägenhet, lämna skälig ersättning för skada och intrång. Om annan åtgärd av länsstyrelse finnes erforderlig för beredande av luftskydd, är ägare eller innehavare av egendom, som beröres av åtgärden, pliktig tåla densamma, såvida den för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet. Luftskyddsförfogandelagen äger tillämpning allenast då luftskyddstill-

73 stånd är rådande. Denna lag stadgar avsevärt längre gående förpliktelser för kommuner och enskilda än luftskyddslagen. Sålunda äger enligt förfogandelagen länsstyrelsen, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar, materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda. Vidare stadgas i förevarande lag, att ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, är pliktig att tåla eller vidtaga de åtgärder med avseende å egendomen ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande. För åtgärder, som här avses, är enligt vissa regler ägare eller innehavare av egendom, som beröres av åtgärden, berättigad till ersättning av kronan. Ersättning utgår dock icke till kommun för materiel, som inom luftskyddsområde, vartill kommunen hör, tages i anspråk för ordnings- eller vakttjänst, brandtjänst, indikerings-, sanerings- eller röjningstjänst, reparationstjänst, sjukvårdstjänst eller annan dylik luftskyddstjänst, ej heller för mistad avkastning eller nytta av annan kommunen tillhörig egendom, som tages i anspråk med nyttjanderätt. Vidare gäller den inskränkning i ersättningsrätten, att om åtgärden huvudsakligen avser beredande av skydd för viss egendom eller dess ägare eller innehavare eller för personer, som vid tid, då luftskyddstillstånd inträdde, bodde eller vistades inom egendomen eller eljest nyttjade denna, ersättning utgår allenast om och i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller skada, som föranledes av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Förut har nämnts, att kommun enligt luftskyddsförfogandelagen är pliktig att på egen bekostnad ställa viss hos kommunen anställd personal till förfogande för luftskyddstjänst. Ersättning till annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som kommun enligt vad nyss sagts h a r att tillhandahålla, utgår av statsmedel jämlikt bestämmelserna i förordningen om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Ersättningen utgår enligt vissa grunder i form av lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. I kungörelsen med bestämmelser om arvode m. m. åt vissa luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer stadgas rätt för luftskyddschef och ställföreträdande (vice) luftskyddschef i luftskyddsområde, inom vilket finnes luftskyddsort, att, där han ej är befattningshavare vid polisväsendet, av statsmedel utfå arvode och, såvitt angår luftskyddschef, ersättning för mistad inkomst på grund av arbete inom luftskyddet. I förordningen om ersättning i anledning av kroppsskada, ådragen under tjänstgöring vid luftskyddet eller under luftskyddsövning stadgas, att om någon under fredstid ådrager sig sådan skada genom olycksfall eller yrkessjukdom, skall ersättning utgivas av allmänna medel enligt vissa grunder. P å grund av bestämmelserna i lagen om sjukhusvård vid krig eller krigsfara bestridas för närvarande kostnaderna för luftskyddets hjälpplatser helt av statsmedel, i den mån särskilda medel ej stå till förfogande.

74 I lagen om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m. (skyddsrumslagen) samt i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar hava ägare —• eller nyttjanderättshavare — av vissa anläggningar och byggnader ålagts inrätta skyddsrum och vidtaga vissa andra skyddsåtgärder eller att tåla dylik åtgärd. Någon rätt till ersättning av allmänna medel för vidtagande av åtgärd enligt skyddsrumslagen finnes icke stadgad i denna. Jämlikt statsmakternas beslut må emellertid kommunerna komma i åtnjutande av statsbidrag för anordnande av skyddsrum i undervisningsanstalter. Grunden härtill är, att dessa skyddsrum förutsättas komma att tjäna det dubbla syftet att bereda skydd för lärare och elever, så länge undervisning pågår, och därefter bereda skydd för i anstalten inkvarterade hemlösa personer, militär eller andra. Statsbidraget utgår enligt samma grunder, som gälla vid anordnande av allmänna skyddsrum. I fråga om sådana undervisningsanstalter, vid vilka det ur försvarets eller folkförsörjningens intresse är angeläget, att undervisningen under krig fortgår eller rent av utvidgas trots inträdande risker för flygangrepp, bestridas dock kostnaderna för anordnande av skyddsrum helt av statsmedel. Vidare har statsbidrag beviljats för anordnande av skyddsrum vid hamnar och enskilda järnvägar. I princip hava jämväl härvid tillämpats motsvarande bidragsgrunder som beträffande allmänna skyddsrum. Ytterligare utgår jämlikt av Kungl. Maj:t den 7 juni 1940 fastställda grunder statsbidrag — helt eller delvis — till kostnaderna för anordnande av skyddsrum och mörkläggningsanordningar vid beredskapssjukhus. •— Enligt lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar skall skälig ersättning av statsmedel utgå till vederbörande, därest åtgärd, som han icke är skyldig att själv utföra, medför skada eller förlust, som ej är att anse såsom ringa. Av det anförda framgår bl. a., att staten åtagit sig eller kommuner ålagts att i viss utsträckning bestrida kostnaderna för luftskyddet. Emellertid hava under de senare åren förhållandena framtvingat vidtagandet i stor omfattning av åtgärder inom luftskyddets område, beträffande vilka ansvaret för kostnaderna är oreglerat. Därvid hava kostnaderna omedelbart bestritts i vissa fall av staten och i andra fall av kommunerna. Statens ifrågavarande utgifter hava delvis ägt rum i den formen, att statsverket anskaffat viss materiel, som tilldelats kommunerna. I en del fall har därvid ersättning utkrävts av dessa, medan i de flesta fall så ej har skett. Hänsyn har därvid i vissa fall tagits till kommunernas ekonomiska bärkraft. Några av de kommuner, som sett sig föranledda till sådana utgifter för luftskyddet, vilka ej på grund av uttryckliga författningsbestämmelser ålegat dem, hava sökt ersättning för dessa kostnader av staten. Sådana ansökningar torde hava avgjorts enligt den principen, att staten funnit sig böra ersätta kostnaderna, i den mån de varit nödiga för luftskyddet såsom sådant. Enär emellertid vissa kostnader ansetts böra stanna å vederbörande kommun såsom bärare

75 av brandförsvaret, har ersättning av statsmedel ej beviljats för desamma. Hittills torde emellertid flertalet kommuner ej hava gjort sådana ansökningar, varom här är fråga. De ändamål, för vilka staten och kommunerna på grund av gällande bestämmelser eller eljest ådragit sig luftskyddskostnader i större eller mindre omfattning, äro av mångskiftande art. Desamma avse organisation, personal, materiel, särskilda anordningar m. m. Närmare framgå de olika utgiftsslagen av bilaga 5, till vilken de sakkunniga tillåta sig att i förevarande avseende hänvisa. — De sakkunniga återkomma i det följande till denna bilaga. D e s a k k u n n i g a s u t r e d n i n g om l u f t s k y d d s k o s t n a d e r n a . För vinnande av kännedom om kommunala kostnader för luftskyddet hava de sakkunniga anmodat rikets samtliga kommuner att å ett av de sakkunniga utarbetat formulär lämna uppgifter i förevarande hänseende. Sådana uppgifter hava inkommit från samtliga kommuner med undantag av 42. De senare ingå dock icke till någon del i luftskyddsort och måste antagas haft ringa eller allenast obetydliga kostnader för luftskyddet. Med kommuner hava vid utredningen likställts municipalsamhällen. Kostnadsuppgifter hava inkommit från samtliga dylika samhällen i landet utom 2. Uppgifterna avse utgifter, som verkställts efter ingången av budgetåret 1937/38, dock att en förhållandevis oväsentlig del av desamma gjorts dessförinnan. Kostnadsuppgifterna hava varit föremål för summarisk granskning och kontroll inom luftskyddsinspektionen. Härvid har visat sig, att desamma i åtskilliga fall varit felaktiga. Sålunda hava ett flertal kommuner uppgivit kostnader, som måste anses hänförliga till det vanliga brandväsendet och ej till luftskyddet såsom sådant. Vidare hava bland utgifter för luftskyddets administration åtskilliga utrymningskommuner upptagit kostnader för utrymningsplanläggning. Även i flera andra hänseenden hava lämnade uppgifter befunnits oriktiga. Vid materialets bearbetande hava ett stort antal av de konstaterade felaktigheterna tillrättalagts. Å andra sidan har i många fall så ej kunnat ske på grund av undersökningens omfattning och svårigheterna att erhålla exakta uppgifter. Vidare finnes anledning antaga, att materialet är behäftat med åtskilliga felaktigheter, som i stort sett ej varit möjliga att hänföra till de särskilda fallen. De hava därför måst kvarstå orättade. Så t. ex. äro sannolikt de uppgivna sammanlagda personalkostnaderna för luftskyddets administration för låga. Vidare torde åtskilliga kommuner ej hava uppgivit av dem lämnade bidrag till frivilliga luftskyddssammanslutningar, beroende på att någon särskild rubrik för detta ändamål ej upptagits i det till kommunerna utsända formuläret. Från riksluftskyddsförbundet infordrade uppgifter synas bekräfta detta. Enligt de senare skulle nämligen totalbeloppet av de kommunala bidragen till förbundet och dess underavdelningar intill 1941 års utgång hava överstigit det av kommunerna för tiden till den 1 oktober samma år för detta ändamål uppgivna beloppet med omkring 450 000 kronor.

76 Primärmaterialet för nedan omförmälda sammanställningar och beräkningar rörande luftskyddskostnader utgöres, såvitt avser kommunala utgifter, av här förevarande kostnadsuppgifter. Av det ovan anförda framgår, att på de senare grundade resultat kunna giva uttryck för endast ungefärliga kostnadslägen. För de med sammanställningarna och beräkningarna avsedda ändamålen torde emellertid detta vara tillräckligt. Luftskyddsinspektionen har sammanställt kostnadsuppgifterna, särskilt för de kommuner, som den 30 september 1941 helt eller delvis ingingo i luftskyddsort, och särskilt för övriga kommuner. Sådana sammanställningar avseende dels riket i dess helhet dels ock de olika länen hava såsom bilaga 3 ocb bilaga 4 fogats vid detta betänkande. I den förra hava även intagits de anvisningar, som tjänat till ledning för kommunerna vid formulärens ifyllande. Av nämnda bilagor framgår bl. a., såsom helt naturligt är, att i fråga om kostnader för luftskyddet en avsevärd skillnad föreligger mellan de kommuner, som beröras av luftskyddsort, och övriga kommuner. Sålunda hava intill den 1 oktober 1941 nettokostnaderna inom de förra uppgått till 33 miljoner kronor — varav för Stockholm, Göteborg, Malmö, Norrköping och Hälsingborg 15 miljoner kronor — och inom de senare till blott 2-5 miljoner kronor, allt i runda tal. Av det förstnämnda beloppet utgöra utgifterna för anordnande av allmänna skyddsrum c:a Vs och utgifterna för anskaffande av brandmateriel c:a Vs. Beträffande sistnämnda beloppet äro motsvarande andelar omkring V20 respektive 2/s. För luftskyddsortskommunerna hava alltså under gången tid skyddsrumskostnaderna varit av jämförelsevis stor betydelse, medan för övriga kommuner kostnaderna för brandmateriel spelat en dominerande roll. I fråga om brandmaterielen är emellertid gränsen mellan egentliga luftskyddskostnader och »fredskostnader» flytande. Det må anmärkas, att icke mindre än 915 landskommuner (av totaliter 2 353) och 114 municipalsamhällen (av totaliter 235) uppgivit sig icke haft några kostnader för luftskyddet t. o. m. den 30 september 1941. Av dessa 915 landskommuner och 114 municipalsamhällen ingingo nämnda dag 24 respektive 67 helt eller delvis i luftskyddsort. Särskilt beträffande luftskyddsortskommunerna tilldraga sig kostnaderna för luftskyddet intresse. De sakkunniga hava därför sökt att med ledning av de inkomna uppgifterna bilda sig en ungefärlig föreställning om luftskyddskostnadernas relativa betydelse för dylika kommuner. För detta ändamål har uträknats den årliga medelkostnaden för luftskyddet under tiden 1 januari 1938—30 september 1941 för envar av de 526 kommuner (och municipalsamhällen) , som sistnämnda dag helt eller delvis ingingo i luftskyddsort och dessförinnan haft kostnader för luftskyddet. Utgifterna för anordnande av allmänna skyddsrum hava dock ej medtagits. I förhållandevis stor omfattning torde för dessa utgifters bestridande upplånade belopp amorteras efter den angivna tidsperioden. För var och en av de ifrågavarande kommunerna (municipalsamhällena) har det erhållna årliga medelkostnadstalet delats med antalet skattekronor till allmän kommunalskatt i kommunen enligt 1940 års

77 taxering. Det därvid erhållna talet uttrycker i ören per skattekrona det årliga genomsnittliga behovet av utdebitering inom kommunen för täckande av luftskyddskostnader (frånsett anordnandet av allmänna skyddsrum) under tiden 1 januari 1938—30 september 1941, under förutsättning att skatteunderlaget under hela denna tid varit detsamma som enligt 1940 års taxering. Om emellertid ifrågavarande kostnader gäldats genom lånemedel att återbetalas efter utgången av nämnda tid, har uppenbarligen det här framdeducerade utdebiteringsbehovet varit i motsvarande grad minskat. En sammanställning över den här uträknade skattebelastningen har följande utseende: ören per skattekrona

mer ä a » .. » » » »

högst 5 5 men högst 10 10 » » 15 15 » » 20 20 » » 25 25 » » 30 30

Antal kommuner 232 161 71 29 11 12 10 S:a 52C

Den beräknade skattebelastningen överstiger alltså 30 öre per skattekrona i 10 kommuner. Dessa äro städerna Sigtuna (33) och Piteå (33), landskommunerna Vaksala (63), öja i Gotlands län (42), Sturkö (33), Tjurkö (33), Vika (40), Tuna i Västernorrlands län (31) och Överluleå (39) samt municipalsamhället Tidan (38). Siffrorna inom parentes angiva i ören per skattekrona den här beräknade skattebelastningen i varje särskilt fall. De nämnda kommunerna äro belägna i åtta län inom vitt skilda delar av landet. I sex av kommunerna representera kostnaderna för anskaffning av brandmateriel minst 2/8—omkring 9/io av de totala luftskyddskostnaderna, frånsett utgifterna för anordnande av allmänna skyddsrum. Även i övriga av ifrågavarande kommuner äro kostnaderna för anskaffande av brandmateriel större än någon av vederbörande kommun eljest uppgiven utgiftspost för annat luftskyddsändamål än allmänna skyddsrums inrättande. 1 Inom nedan angivna kategorier av förevarande 526 luftskyddsortskommuner ställer sig den skattebelastning, varom i detta sammanhang är fråga, genomsnittligt på följande sätt: i städer i städer med högst 10 000 invånare i städer med 10001—20 000 invånare i städer med mer än 20 000 invånare i köpingar

11 öre, 10 öre, 10 öre, 14 öre, 8 öre,

1 E t t undantag utgör härvidlag Sigtuna. Det synes dock de sakkunniga, som om nämnda stad kan påräkna e r s ä t t n i n g för huvudparten av sina vid undersökningen uppgivna nettokostnader för luftskyddet.

78 i landskommuner i övrigt i samtliga städer, köpingar och landskommuner i övrigt i municipalsamhällen

7 öre, 8 öre samt 5 öre.

För att för framtiden kunna lämpligen reglera ansvaret för luftskyddskostnader mellan stat och kommun hava de sakkunniga ansett betydelsefullt att uppgöra en jämförande översikt för förfluten tid över statens och kommunernas nettokostnader för olika luftskyddsändamål. Bilaga 5 innehåller en sådan jämförelse. Med hänsyn till beskaffenheten av primäruppgifterna har det ej varit möjligt att i bilagan alltid specificera mot varandra svarande statliga och kommunala utgifter på samma sätt. I den mån så kunnat ske, hava dock dylika utgifter i varje fall uppförts under gemensam samlingsrubrik. I bilagan hava ej medtagits följande statliga utgifter: a) kostnaderna för luftskyddet vid försvarsväsendet, statens affärsdrivande verk (dock att kostnaderna för viss utrustning till anställda ej undantagits), de kungl. slotten samt svenska beskicknings- och konsulatbyggnader, b) de kostnader, som avse länsstyrelsernas (försvarsassistenternas, hemortsförsvarsassistenternas) och de statliga polismyndigheternas verksamhet för luftskyddet, c) sådana kostnader i övrigt för luftskyddet, vilka bestritts från omkostnadsanslagen vid andra statliga ämbetsverk och anstalter än luftskyddsinspektionen, samt d) ersättningar för olycksfall under luftskyddstjänstgöring. Icke heller hava upptagits av staten beviljade lån för anordnande av skyddsrum eller ersättning till riksbanken för bestyret med sådana lån. Vad de kommunala kostnaderna beträffar hava ej medräknats utgifter för luftskyddsanordningar i förvaltningsbyggnader och hyreshus. Nyss avsedda statliga och kommunala kostnader äro av sådan karaktär, att deras gäldande helt av staten respektive helt av kommunerna måste framstå såsom tämligen självfallet. De sakkunniga hava ansett, att utredning angående dessa kostnaders storlek icke är behövlig för det ändamål, varom här är fråga. Sammanställningen i bilaga 5 utvisar i runda tal bl. a. följande. De utgifter för luftskyddsändamål, som verkställts efter ingången avbudgetåret 1937/38 intill den 1 oktober 1941, utgöra för staten och kommunerna tillhopa 101 miljoner kronor. De förhållandevis oväsentliga luftskyddskostnader (100 000 kronor), som av kommunerna gjorts före ingången av nämnda budgetår, äro jämväl härvid medräknade. Av förstnämnda belopp belöpa enligt i sammanställningen angivna slutsummor 65"5 miljoner kronor på staten och 35-5 miljoner kronor på kommunerna. Sålunda hava av de sammanlagda kostnaderna 2/3 bestritts av staten och Vs av kommunerna. Härvid är att märka, att staten och ej kommunerna påförts sammanlagt 8"5 miljoner kronor, som ej blivit utbetalade av staten under här ifrågavarande tid men vilka kommunerna beräknat utfå i statsbidrag. Dessa statsbidrag hänföra sig väsentligen till kostnader, avseende anordnande av allmänna skydds-

71»

rum. Det torde kunna antagas, att statsbidrag utanordnats eller komma att utanordnas med i stort sett de belopp, varmed kommunerna räknat. Av sammanställningen framgår jämväl, att vissa av statens utgifter belöpa på materiel, som avses skola mot ersättning (jfr not 2 och not 3 å sid. 397) tillhandahållas kommuner och i viss mån andra. Dessa belopp torde icke överstiga 2 miljoner kronor och äro följaktligen i förevarande sammanhang av jämförelsevis obetydlig storleksordning. »Slutuppgörelsen» mellan staten och kommunerna beträffande gäldande av luftskyddskostnader för ifrågavarande tid synes alltså icke komma att föranleda någon väsentlig förändring i de ovan angivna proportionstalen. Statens kostnader för skyddsrum och andra luftskyddsåtgärder i vissa statens fastigheter samt kommunernas kostnader för enahanda ändamål vid kommunala tekniska verk (även för reservanordningar därstädes) och andra kommunala anläggningar (se V. och VI. B. c) och d) i bilagan) kunna möjligen anses hava bestritts närmast i vederbörandes egenskap av privaträttsligt subjekt. Om med hänsyn härtill de ovan angivna slutsummorna, 65'5 miljoner kronor för staten och 35"5 miljoner kronor för kommunerna, minskas med de respektive kostnader, som nyss avsetts, nedgå slutsummorna till 60"5 miljoner kronor för staten och 28'5 miljoner kronor för kommunerna. Proportionstalen för staten och kommunerna — 2/s och Vs — komma alltså icke heller härigenom att i nämnvärd grad påverkas. Det må i detta sammanhang erinras om att av skäl, som ovan berörts, vissa angivna statliga och kommunala luftskyddsutgifter ej medtagits i bilaga 5. Nu gjorda beräkningar rörande det inbördes förhållandet mellan staten och kommunerna hava alltså skett utan hänsynstagande till dessa utgifter. E n exakt uppdelning av de i bilagan angivna kostnaderna för tiden intill den 1 oktober 1941 å utgifter av engångskaraktär och sådana utgifter, som kunna anses såsom löpande, kan svårligen göras. Ett försök till en dylik ungefärlig uppdelning giver emellertid, med användande av runda tal, följande resultat. De statliga utgifterna av engångskaraktär skulle komma att uppgå till 60 miljoner kronor och fördela sig sålunda: brandmateriel 5"5, gasskyddsmateriel 24-5, stålhjälmar 4'i, annan materiel 4-7, alarmeringsanordningar 3 i och skyddsrum 18"i miljoner kronor. Kommunernas utgifter av engångsnatur skulle uppgå till 28'8 miljoner kronor, varav för brandmateriel 6"9, annan materiel 2*8, reservanordningar vid kommunala tekniska verk 1'2 samt skyddsrum 17'9 miljoner kronor. Av statliga utgifter kunna sammanlagt (65'5 — 60 = ) 5'5 miljoner kronor betraktas som löpande. Härav avse 1'5 miljon kronor luftskyddsinspektionen, 2 miljoner kronor avlöning, utbildning och övning av luftskyddspersonal samt återstående 2 miljoner kronor huvudsakligen materiel. Kommunernas kostnader av löpande karaktär uppgå till (35*5 — 28-8 = ) 6'7 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp hänföra sig 2"8 miljoner kronor till avlöning,

80 utbildning och övning av luftskyddspersonal, 2"6 miljoner kronor till administration och expedition, 1 miljon kronor till vård, underhåll och drift av materiel ävensom diverse samt återstående O-3 miljon kronor till hyra och underhåll av allmänna skyddsrum. 1 Förut har anförts, att av statens och kommunernas sammanlagda luftskyddskostnader intill den 1 oktober 1941 — 101 miljoner kronor — 2/a bestritts av staten och V3 av kommunerna. Om hänsyn tages endast till kostnader av engångskaraktär eller sålunda 60 respektive 28'8 miljoner kronor, blir proportionen densamma. Annorlunda ställer sig däremot förhållandet, om endast de löpande kostnaderna beaktas. Dessa utgöra 5-5 miljoner kronor för staten och (6-7 + 0*45 = ) 7 - i miljoner kronor för kommunerna. Av de löpande utgifterna belöpa alltså 2/s på staten och 3/s på kommunerna. Storleksförhållandet mellan statens och kommunernas kostnader för luft-

Luft skyddsort

Ortsklass

Kostnader för luftskyddet — fransett kostnader för allmänna skyddsrum — som under tiden 100-tal Vi 1938— 3 % 1941 bestritts av invånare kommun kr.

staten kr.

Stockholm

A

7 324

6 307 418 (3 403 407)

6 362 137

Hälsingborg

A

679 279 (383 390)

675 891

Sundsvall

A

294 203

Avesta

A

97 Lund

B

282 Vänersborg

B

145 Agnesberg

10 Nybro

B(numera D-ort) C

99 Norrtälje

C

254 976 (201 645) 30 645 (22 588) 144 283 (127 282) 101032 (93 956) 5 637 (5 207) 16 888 (16 238) 9 668 (9 668)

Roma

C

3 Mora

D

43 Säter

D

Burgsvik

D

98 497 287 067 128 266 * 18 685 64 055 53 039

Statens procentuella andel i kostnaderna

50 (65) 50 (64) 53 (59) 76 (81). 67 (69) 56 (58) 77 (78)

79 (80) 85 (85) 86 (90)

2 730 (1879) 5 905 (5 905)

* 16 565 36 560

86 (86)

2 408 (2 352)

3 763 (3 763)

* 16 003

93 (93) 81 (81)

* För alarmeringsanläggningar hava här kostnader endast beräknats. 1 Till löpande kostnader k u n n a även räknas de förut (å sid. 75) omnämnda kommunala anslagen å sammanlagt 450 000 kronor, som enligt uppgift av riksluftskyddsförbundet intill utgången av år 1941 beviljats frivilliga luftskyddssammanslutningar.

81 skyddet är emellertid icke detsamma på olika orter. Det synes som om under tiden intill den 1 oktober 1941 statens andel varit mindre på större och ur luftskyddssynpunkt mera utsatta orter än på andra. I varje fall pekar vidstående sammanställning, avseende 13 luftskyddsorter, i sådan riktning. Av dessa orter utgöra 8 de inom varje luftskyddsortsklass största och minsta orterna. Av återstående orter representera 4 en ort av medelstorlek inom varje ortsklass. Dessutom har medtagits Hälsingborg. Vissa av de ifrågakommande kommunerna ingå endast delvis i vederbörande luftskyddsort. I sådana fall torde dock i regel endast en mindre del av kommunens luftskyddskostnader hänföra sig till områden utanför orten. Sådana delar av kostnaderna hava därför ej ansetts behöva frånräknas. I sammanställningen hava icke medtagits statens och kommunernas kostnader för anordnandet av allmänna skyddsrum. Någon mera avsevärd betydelse i här förevarande hänseende torde detta förhållande dock icke medföra, även om skyddsrumskostnadernas medräknande skulle i någon mån hava utjämnat förhållandet mellan större och mindre orter. Siffrorna inom parentes avse kostnader respektive procenttal, sedan utgifterna för luftskyddsåtgärder vid kommuns tekniska verk samt andra kommunala anläggningar och inrättningar fråndragits. L u f t s k y d d s i n s p e k t i o n e n s f ö r s l a g t i l l ny l u f t s k y d d s l a g s t i f t n i n g och d ä r ö v e r a v g i v n a y t t r a n d e n . Luftskyddsinspektionen har angivit som en av sina viktigaste uppgifter vid utredningen om ny luftskyddslagstiftning att söka åstadkomma tillfredsställande bestämmelser rörande kostnadsfördelningen mellan stat och kommun. Inspektionen erinrar därvid till en början om den i luftskyddslagen (10 § 1 mom. första stycket) stadgade skyldigheten för kommun att med avseende å planläggningen av luftskyddet tillhandahålla personal, lokal och expensmedel samt i övrigt lämna luftskyddschefen biträde. Förpliktelsernas anknytning till planläggningsstadiet hade enligt inspektionen i vissa fall föranlett tvekan om kommuns skyldigheter i ifrågavarande hänseenden under lådande luftskyddstillstånd. Inspektionen åberopar härvid ett av ställföreträdande luftskyddschefen i Stockholm under instämmande av överståthållarämbetet avgivet yttrande, vari anfördes bl. a. följande. Planläggningsarbetet under luftskyddstillstånd är så intimt förbundet med verkställigheten, att det likaväl skulle kunna rubriceras som »luftskyddets ledning» och således utgöra en del av luftskyddstjänsten. Enligt 9 § luftskyddsförfogandelagen är kommun för luftskyddstjänst skyldig att utan ersättning ställa sin personal till luftskyddschefens förfogande men icke i större omfattning än personal finnes anställd hos kommunen vid luftskyddstillståndets inträdande. Kan lämplig kommunalanställd personal icke uppbringas för ändamålet, är luftskyddschefen hänvisad att för luftskyddets ledning uttaga personal enligt 10 § förfogandelagen, varigenom avlöningsplikten lägges å staten. Avgörande för om stat eller kommun skall bestrida kostnaderna för vid luftskyddstillstånd nyanställd personal skulle då vara, om luftskyddschefens verksamhet vid närmare betraktande framstår som 6 — 1 1 1 43

82 planläggning eller som ledning av luftskyddet. Ett klarläggande uttalande från anvisande myndighet måste anses önskvärt. Luftskyddsinspektionen har för sin del ansett, att om kommun under fredstid vore skyldig ekonomiskt svara för vissa detaljer av luftskyddet, dessa förpliktelser borde fortbestå under luftskyddsberedskap. Kommun borde därvid jämväl svara för de ökade kostnader, som uppkomme på grund av den intensifiering av luftskyddsverksamheten, som bleve en naturlig följd av luftskyddsberedskapen. Däremot borde den en gång givna ramen för det kommunala ansvaret icke vidgas på grund av att luftskyddsberedskap inträtt. Inspektionen har därför i sitt förslag anknutit de ifrågavarande kommunala förpliktelserna till den lokala luftskyddsledningen. I överensstämmelse härmed föreslår inspektionen, att kommun skall tillhandahålla den biträdespersonal och de lokaler, som erfordras för den lokala luftskyddsledningen, samt bestrida de kostnader, som, utöver kostnader för personal och lokaler, äro förenade med den lokala luftskyddsledningens administration. Frågan om gäldandet av kostnaderna för arvode åt luftskyddschef och ställföreträdande luftskyddschef vore dock enligt inspektionen icke avsedd att regleras genom detta stadgande. I detta hänseende föreslår inspektionen, att om i kommuns tjänst anställd befattningshavare vid polis- eller brandväsendet utsetts till luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef, kommunen skall vara skyldig att i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser bestrida arvode och annan ersättning, som för nämnda uppdrag må utgå till befattningshavaren. Härutöver har inspektionen föreslagit vissa utvidgningar av kommunernas ekonomiska åligganden. Sålunda föreslås en allmän skyldighet för kommun, inom vilken luftskyddsort är belägen, att inrätta allmänna skyddsrum. Till dylika skyddsrum hänföras därvid jämväl skyddsrum för dem, som blivit husvilla till följd av krigsskador. Vidare har kommun enligt förslaget ålagts att ombesörja vård och förvaring av den för luftskyddet inom luftskyddsområdet avsedda, av allmänna medel bekostade luftskyddsmaterielen, att bestrida kostnaderna för drift, underhåll och kontroll av de för alarmeringen inom kommunen avsedda anläggningarna samt att sörja för och bekosta utbildning och övning av hela den personal, som är avsedd för det allmänna luftskyddet inom kommunen. I övrigt avses med inspektionens förslag i stort sett icke någon saklig ändring av lagstiftning eller praxis beträffande kommunernas ekonomiska förpliktelser rörande luftskyddet. Vidkommande enskildas ekonomiska medverkan vid luftskyddet har inspektionen föreslagit viss utökning av gällande skyldighet att anordna skyddsrum. Eljest skulle enligt förslaget dylik medverkan bibehållas oförändrad i förhållande till vad härutinnan tillämpats, låt vara med en del mindre utvidgningar. I åtskilliga yttranden över luftskyddsinspektionens förslag hava erinringar gjorts i avseende å kostnadsansvaret. Sålunda har i flera fall framhållits, att

syftet att uppdraga klarare gränser för kostnadsfördelningen mellan särskilt stat och kommun icke kunde anses nått genom förslaget. Från huvudsakligen kommunalt håll har anmärkts, att en överflyttning på kommunerna av vissa kostnader, som nu åvila statsverket, föreslagits skola ske utan att tillräckligt bärande skäl därför anförts. Beträffande innehållet i yttrandena, såvitt angår kostnadsregleringen i stort, må särskilt anföras följande. Länsstyrelsen i Älvsborgs län yttrar: Inspektionen använder i princip samma otillfredsställande metod som nu gällande lag nämligen att uppräkna vissa skyldigheter för kommuner och enskilda, vilka icke täcka alla förekommande åtgärder och kostnader, och att i övrigt lämna fältet öppet för meningsskiljaktigheter och strider. Länsstyrelsen anser det vara absolut nödvändigt, att det uttryckligt i lag fastslås, vem som i princip är skyldig bekosta det enskilda luftskyddet, industriluftskyddet och det allmänna luftskyddet. Inspektionen torde icke avse, att alla tänkbara kostnader för luftskyddets genomförande, vilka icke uttryckligen ålagts kommuner och enskilda, skola gäldas av statsmedel. I så fall borde detta hava utsagts i lagtexten. En sådan lösning torde emellertid icke vara rimlig. Den skulle medföra, att statsverket komme att belastas med en mångfald småutgifter av skilda slag, vilkas erforderlighet och skälighet i de särskilda fallen skulle bliva synnerligen svårkontrollerbar. Den rätta vägen torde vara att låta kommunen svara för allt vad som icke enligt särskilda bestämmelser skall bekostas av de enskilda eller av staten. Luftskyddschefen i Stockholm anser, att staten bör vara ekonomiskt huvudansvarig för luftskyddet. Med utgångspunkt härifrån har han funnit två vägar framkomliga för åstadkommande av en praktiskt genomförbar kostnadsfördelning mellan stat och kommun samt anför härom. Enligt den första fastslås punkt efter punkt, efter rent praktiska överväganden, vilka olika luftskyddsuppgifter, som skola bekostas av kommunerna, varefter bekräftas, att alla utgifter för luftskyddet, som sålunda icke uppräknas, skola belasta statsverket. En uppräkning sådan som den antydda är emellertid ytterst vansklig och kan förmodligen icke bli fullständig eller konsekvent. Göres åter icke det sist omnämnda konstaterandet, synes uppräkningen bliva tämligen meningslös och effekten motsatt den åsyftade. Kommunen skulle då tilläventyrs få betala alla luftskyddskostnader, utom sådana, om vilka måhända i ett annat sammanhang förklarats, att desamma skola belasta statsverket. Det andra tillvägagångssättet, vilket i längden synes bliva det enda hållbara, är att kommunen ålägges att inom den ram, som uppdrages av statliga myndigheter, ombesörja och förskottera kostnaderna för allt luftskydd, som berör kommunens område, samt att viss från början bestämd andel i dessa totala kostnader därefter återbetalas av staten. Denna utväg, som en gång för alla löser de ekonomiska avgörandena för luftskyddet, skulle samtidigt i hög grad befordra den kommunala självverksamheten på detta område och därigenom gynnsamt inverka på luftskyddsberedskapen i riket. Stockholms stad anför bl. a. följande. Enligt den princip, som ostridigt ansetts böra läggas till grund för det civila luftskyddets organisation, är luftskyddet en statsangelägenhet, som följaktligen också skall ombesörjas och bekostas av staten. Kommunal medverkan i luftskyddet skulle alltså endast vara att betrakta som ett undantag från huvudregeln. I verkligheten hava emellertid, i allt fall för Stockholms del, undantagen

84 från huvudregeln, a t t staten skall bekosta luftskyddet, blivit mycket omfattande. A t t verkligheten kommit a t t så väsentligt avvika från lufskyddslagstiftningens grundläggande princip visar med all tydlighet, a t t denna lagstiftning i sin utformning icke varit tillfredsställande. Vid övervägande av olika metoder a t t bestämma kostnadsfördelningen mellan stat och kommun synes i första hand tydligt, a t t den hittills följda >— vilken i huvudsak anknyter sig till »planläggningen» av luftskyddet såsom den egentliga kommunala uppgiften — icke leder till ett tillfredsställande resultat, överhuvudtaget torde varje försök a t t på de allmänna begreppsbestämningarnas väg nå en i praktiken otvetydig delningsgrund möta stora svårigheter. Ej heller lär det vara möjligt a t t genom en konkret uppräkning sortera de olika uppgifterna efter deras a r t och därmed nå ett tillfredsställande resultat. Man torde, såsom luftskyddschefen i sitt yttrande framhållit, böra gå den enklare och, sådana förhållandena gestaltat sig, med verkligheten bättre överensstämmande vägen att ålägga kommunerna att inom av statliga myndigheter uppdragen ram ombesörja och förskottera kostnaderna för det allmänna luftskyddet inom kommunens område, med skyldighet för staten a t t bidraga till samtliga dessa kostnader med viss bestämd andel, förslagsvis den kvot av två tredjedelar, som hittills varit bestämmande för statsbidragen till skyddsrumsbyggena. Den naturligaste och i en storstad som Stockholm sannolikt enda praktiskt möjliga lösningen torde nämligen vara a t t anknyta det lokala luftskyddet till den befintliga kommunala organisationen. Luftskyddets chefsbefattningar lära alltid, huru än lagbestämmelserna utformas, komma a t t tillsättas inom den högre polisledningen och alltså avlönas av kommunala medel. Och den lokala luftskyddsledningens personal i övrigt torde också i stor omfattning komma a t t tillhöra polisen. De viktigaste tjänstegrenarna, brandskyddet och sjukvården, måste organiseras med stöd av befintliga kommunala kårer. Röjnings- och saneringstjänstens ledning och kader måste stödjas på gatuförvaltningen. Likaså lärer övrig teknisk och kameral personal regelmässigt komma a t t tillhandahållas av de kommunala verken. Om den lokala luftskyddsledningens organisation sålunda grundas på den befintliga kommunala administrationen, är det å andra sidan självfallet, att kommunen icke kan tillhandahålla denna personal utan a t t härigenom merkostnader för förvaltningen uppstå. För de tjänstemän, som avdelas a t t tjänstgöra inom den lokala luftskyddsledningen, måste vikarier anskaffas. Läggas n y a uppgifter av den omfattning, varom här är fråga, på en särskild förvaltningsgren, så kunna de icke lösas utan en förstärkning av personalen. Enahanda är förhållandet med övriga utgifter för luftskyddets läkning, såsom för lokaler, materiel o. d., vilka anknytas till redan befintliga kommunala förvaltningsgrenar. Nödgas de kommunala verken i luftskyddsberedskapens intresse förstärka sina förråd — exempelvis för skyddsrumsbyggen, reparationstjänsten å gator, broar och viadukter, sjukvård eller andra uppgifter — så måste denna förstärkta förrådshållning föranleda måhända icke obetydliga kostnader. 1 den mån sålunda för kommunen särskilda kostnader uppstå på grund av dess skyldighet a t t tillhandahålla för luftskyddsledningen erforderlig personal, material eller lokaler, så bör kommunen enligt grundprincipen för det civila luftskyddet vara berättigad att härför erhålla ersättning av statsmedel. Dessa statsbidrag synas, såsom nämnts, böra sättas till samma andel, som befunnits skälig för skyddsrumsbyggena. Vad här sagts gäller givetvis icke de luftskyddsuppgifter, som enligt sakens natur och redan vedertagna grunder helt ombesörjas centralt och bekostas av staten. Så synes böra vara fallet exempelvis med anläggningarna för alarmeringen, vilka bäst underhållas och skötas av de firmor, som efter avtal med luftskyddsinspektionen levererat apparaterna. Den princip, som här hävdats, innebär givetvis icke, a t t kommunen skulle

85 kräva ersättning för sina kostnader för sådan fackutbildad, kommunalanställd personal, som ställes till förfogande för luftskyddstjänstgöringen. Men i den mån för luftskyddets räkning påkallas utvidgning av sådan personal samt anskaffning av material och redskap utöver vad som kan erfordras för normala fredsförhållanden, synes staden hava berättigade anspråk på att staten skall deltaga i sålunda uppkommande merkostnader. Svenska stadsförbundet spårar i förslaget en bestämd strävan att så långt som möjligt utnyttja kommunernas resurser. Om än kostnader därigenom besparades, kunde metoden svårligen vara ägnad att på varje punkt ge luftskyddet den största möjliga effektivitet. Överståthållarämbetet har däremot intet att erinra mot de föreslagna utvidgningarna av enskildas och kommuners medverkan vid luftskyddet. Härigenom syntes nämligen en betydande höjning av luftskyddsanordningarnas effektivitet och ändamålsenlighet kunna ernås. För kommunerna lära emellertid — framhåller ämbetet — de nya åliggandena komma att medföra en icke oväsentlig utgiftsökning. Ämbetet utgår från, att under sådana förhållanden någon minskning av hittillsvarande statsbidrag icke skall äga rum. Svenska landskommunernas förbund säger sig visserligen nödgas konstatera, att en ganska avsevärd utvidgning av kommunernas ekonomiska och övriga medverkan vid luftskyddet vore avsedd. De ifrågasatta åtgärderna hänförde sig emellertid till extraordinarie förhållanden. Man torde få vara beredd på att dessa i varje fall måste komma att ställa mycket stora krav på alla medborgare och på samhällets alla delar. Förbundet funne därför icke skäl att motsätta sig en revision i den riktning, som av luftskyddsinspektionen föresloges. Liknande synpunkter hava framförts av flera kommuner. Beträffande de särskilda förpliktelser av ekonomisk art, som ålagts kommunerna, har i flera fall ansetts, att staten och ej kommunerna skulle bekosta arvoden m. m. åt luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef. Även har givits uttryck åt uppfattningen, att staten borde bestrida kostnader för arvoden åt luftskyddschefer under luftskyddsberedskap men kommunerna eljest. Vidare har gjorts gällande, att staten borde bekosta antingen samtliga med alarmeringen förenade kostnader eller i varje fall större del därav än som följer av inspektionens förslag i detta hänseende. I ett flertal yttranden har påyrkats, att staten skulle avstå från sådan ersättning, vilken skulle utgå till dess egna verk, t. ex. inträdes- och abonnemangsavgifter för manöverledningar till alarmanläggningar eller för telefoner för det aktiva luftskyddets behov. Slutligen har i vissa fall påyrkats, att skyddsrum för utbombade och för allmänheten samt i undervisninganstalter, åtminstone om de äro avsedda för militärt ändamål, böra helt eller delvis bekostas av statsverket. I några enstaka yttranden över inspektionens förslag har ifrågasatts vissa utökade kommunala förpliktelser. Sålunda har föreslagits skyldighet för kommunerna att dels under viss tid utgiva arvode jämväl till andra luftskyddschefer än kommunalanställda tjänstemän, dels bidraga med Vs av avlönings-

86 kostnaderna för det allmänna luftskyddets personal, dels ock bestrida kostnaderna för utbildning och övning av hemskyddspersonal, i den mån sådana kostnader visade sig erforderliga. Vad angår frågan om ombesörjande, inbegripet bekostande, av utbildning av luftskyddspersonal, har i 4 kap. ovan utförligare redogjorts för luftskyddsinspektionens förslag och avgivna remissyttranden i dessa hänseenden. De sakkunniga återkomma i det följande närmare till vissa av de delar i inspektionens förslag jämte yttranden, vilka beröra kommunernas ävensom enskildas förpliktelser i ekonomiskt hänseende beträffande luftskyddet. Allmänna brandväsendet. Skogsbrandväsendet. Kostnaderna för allmänna brandväsendet åvila i princip kommunerna. Någon ändring i detta förhållande avses icke skola äga rum genom den ifrågasatta nya brandlagstiftningen. Emellertid har under senare år staten ekonomiskt understött kommunerna för brandväsendets utveckling och uppehållande. Likaledes förutsattes, att för nya brandlagstiftningens genomförande staten skall lämna bidrag till sådana kommuner, som eljest till följd av lagstiftningen skulle ekonomiskt belastas i mera betydande grad. Vidkommande härefter skogsbrandväsendet åligger jämlikt skogsbrandlagen kommunerna (brandrotarna) att svara för de kostnader, som kunna finnas erforderliga för att tillgodose ett efter förhållandena nöjaktigt skogsbrandskydd. Dessa kostnader avse utgifter för skogsbrandväsendets organisation, de s. k. fasta brandberedskapskostnaderna. H i t höra arvoden till brandfogde och vice brandfogde samt dessa befattningshavares expenskostnader ävensom utgifter för anskaffning och förvaring av släckningsredskap, sjukvårdsutrustning, anordningar för gemensam proviantering m. m. Mera kostnadskrävande anordningar och åtgärder, såsom uppförande och underhåll av brandtorn, anläggande av cykelstigar, hållande av mera stadigvarande bevakning m. m., anses kommunerna dock icke skyldiga bekosta. Kommun må emellertid, därest dess kostnader för det i skogsbrandlagen föreskrivna skogsbrandväsendet finnas vara för kommunen betungande, jämlikt kungörelsen den 2 december 1938 (nr 745) angående statsbidrag till kommuns skogsbrandväsen erhålla bidrag av statsmedel å sina kostnader. Bidraget utgör, där ej särskilda omständigheter föreligga, högst tre fjärdedelar av sammanlagda beloppet av de kostnader, som kunna anses hava varit nödvändiga för skogsbrandväsendet. Härförutom bestrider staten kostnaderna för deltagande i släckningsarbete jämlikt kungörelsen den 2 december 1938 (nr 744) angående ersättning för deltagande i släckning av skogseld m. m. samt, i den mån militärhandräckning efter länsstyrelsens förordnande kommit till användning, enligt bestämmelserna i Kungl. Maj:ts cirkulär den 5 mars 1920 (nr 80). Ersättningen jämlikt sistnämnda kungörelse avser — förutom ersättning enligt vissa grunder för själva deltagandet -— kostnader för brukande av transportmedel och telefon, för proviantering samt för person- och sakskador i samband med släckningsarbetet. Särskild belöning kan därjämte utgivas.

87 Totalbeloppet av de nettoutgifter, som åsamkats statsverket på grund av bestämmelserna i berörda författningar under budgetåren 1937/38—1941/42, uppgår till 798 720 kronor. Utöver ovan angivna bidrag och ersättningar till kommuner och enskilda har staten iklätt sig betydande kostnader för en närmast av rådande krigsförhållanden påkallad förstärkning av rikets skogsbrandskydd. Sålunda hava under de tre sistförflutna budgetåren beviljats statsanslag dels för uppförande av brandtorn och anordnande av utsiktspunkter med tillhopa 910 000 kronor, dels ock för bevakning och underhåll av brandtorn, för avlöningar och reseersättningar till läns- och distriktsskogsbrandchefer, för kurser och övningar för skogsbrandbefäl samt för uppläggande av statliga förråd av eldsläckningsmateriel — motorsprutor med slang och lättare släckningsmateriel — med sammanlagt 1 735 000 kronor. Under tiden 1 juli 1937—1 oktober 1941 hava statsverkets sammanlagda kostnader för skogsbrandskyddet uppgått till c:a 1*5 miljon kronor. Kommunernas utgifter för ändamålet torde i jämförelse härmed varit obetydliga. Av skogsägare och brandförsäkringsbolag hava betydande kostnader nedlagts för åstadkommande av ett tillfredsställande skogsbrandskydd. Särskilt må framhållas, att på denna väg uppförts ett förhållandevis stort antal brandtorn, innan staten trädde till i detta hänseende. Jämväl enligt förslaget till brandlag skola kostnaderna för skogsbrandväsendet i princip vila å kommunerna. Någon mera omfattande förändring i den medverkan, som staten hittills lämnat, förutsätter dock icke förslaget. Utrymningsorganisationen med inkvartering och socialtjänst. Vad först beträffar kostnader för luftskyddsutrymning gäller, att utrymningskommun skall utgiva skäligt arvode åt utrymningschef för tiden innan beslut om luftskyddsutrymning meddelas, om denne i och för planläggning av dylik utrymning betungas med arbete av sådan omfattning, att det icke skäligen kan fordras, att arbetet utföres utan ersättning. Utrymningskommun åligger härutöver att före meddelandet av sådant beslut som nyss nämnts i erforderlig omfattning dels tillhandahålla luftskyddschef och utrymningschef biträdespersonal och lokaler dels ock bestrida övriga i utrymningskommunen uppkommande planläggningskostnader. Kungl. Maj:t har dock efter framställning tillerkänt utrymningskommun ersättning för viss anskaffad utrustning, avsedd för användning inom inkvarteringskommun. Utrymningskommuns skyldighet att bestrida planläggningskostnaderna har vidare icke ansetts utgöra hinder för den centrala utrymningsmyndigheten att i lämplig utsträckning tillhandahålla anvisningar ävensom blanketter o. d., som erfordras för planläggningen (utrymningsbiljetter, transportregister e t c ) . Efter det luftskyddsutrymning från kommun påbjudits, skall kommunen i oförändrad omfattning svara för de förpliktelser med avseende å personal och lokaler, som åvila kommunen under planläggningsstadiet, övriga kostnader

SS

skola bestridas av statsverket. Med övriga kostnader avses emellertid enligt andra lagutskottets av riksdagen åberopade utlåtande nr 34/1941 allenast organisations- och därmed jämförliga utgifter, men däremot icke de kostnader, som kunna uppkomma för personlig utrustningshjälp till de bortflyttande. Frågan om kostnadsansvaret för den personliga utrustning (kläder, sängkläder m. m.), som bör medföras av de bortflyttande, har berörts av chefen för socialdepartementet i propositionen nr 148 till 1940 års lagtima riksdag med förslag till förordning om utrymningshjälp m. m. I propositionen har sålunda förutsatts, att de med utrymningstransport medföljande i första hand själva borde sörja för sin utrustning. I den mån emellertid de vore oförmögna därtill, borde utrymningskomniunerna svara för att ifrågavarande personer vore så utrustade, att de motstodo resans eventuella klimatiska besvärligheter och att de icke omedelbart efter framkomsten nödgades anlita inkvarteringsmyndigheternas hjälp till sin utrustning. Någon skyldighet för kommunerna härutinnan hade dock av praktiska skäl icke ansetts kunna föreskrivas i författning. — Den omfattning, i vilken utrymningskommuner företagit förberedande åtgärder i förevarande hänseende, torde vara mycket växlande olika kommuner emellan. I ett stort antal fall torde knappast några eller i varje fall blott obetydliga dylika åtgärder hava vidtagits. Vid militäridrymning bestridas såväl planläggnings- som verkställighetskostnader, vilka uppkomma i utrymningskommun, helt av statsverket. Planlägges i en kommun såväl luftskyddsutrymning som militärutrymning, skall utrymningskommissionen, med hänsyn till omfattningen av de båda planläggningarna, för varje månad bestämma, att planläggningskostnaderna skola bestridas antingen i den ordning, som är stadgad för luftskyddsutrymning, eller enligt de för militärutrymning meddelade bestämmelserna. Av kostnaderna för inkvartering bestrider inkvarteringskommun endast kostnaden för arvode åt ledamot i inkvarteringsnämnd för deltagande i nämndens sammanträden, i den mån arvode härför utgår. I övrigt gäldas med två undantag alla kostnader, som uppkomma i inkvarteringskommun, vare sig de avse planläggning eller verkställighet, av statsverket. Det ena undantaget har avseende å den, som driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt. Denne är nämligen skyldig att utan ersättning ställa sådan utrustning, som under utrymningen icke är behövlig för någon av anstalten i utrymningskommunen utövad verksamhet, till förfogande för förläggning, i vilken personer från anstalten skola inkvarteras. Det andra undantaget gäller vid internatförläggning anställd personal med arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande särskild personal var anställd i utrymningskommunen redan före utrymningen. Enligt utrymningslagen skall denna personal avlönas av den, som före utrymningen svarade för avlöningen till sådan personal. Till personal, som under tid, då beslut om utrymning gäller, fullgör utrymningstjänst på grund av uttagning genom utrymningstjänsteplikt eller i enlig-

89 het med frivillig överenskommelse, utgår ersättning av statsmedel jämlikt förordningen den 28 juni 1941 (nr 586) om grunderna för avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst. Ersättningen utgår enligt vissa grunder i form av lön, ersättning för mistad inkomst och bostadsbidrag. Bilaga 6 upptager en sammanställning över statens nettokostnader under tiden februari 1940—juni 1942 för förberedande åtgärder för utrymning och inkvartering m. m. Sammanställningen slutar å tillhopa omkring 6-3 miljoner kronor. Härav avse omkring 2-4 miljoner kronor skolbarnsutflyttningen sommaren 1940. Av återstoden utgöra c:a 2 - i miljoner kronor kostnader för anskaffning av utrustning och materiel för planerade evakueringsförläggningar. Sedan denna anskaffning kompletterats genom anlitande av de för innevarande budgetår därtill anslagna medlen, torde under det fortsatta planläggningsarbetet den övervägande delen av kostnaderna komma att belöpa på personal och organisation. Efter det utrymning påbjudits, kommer den väsentligaste utgiftsposten för statsverket att representeras av kostnaderna för utrymningshjälp. Bestämmelser härom äro meddelade i förordningen den 13 april 1940 (nr 215; ändrad 1941:108, 585; 1942:523; jfr 1942:985) om utrymningshjälp. Vad härefter socialtjänsten beträffar, saknas mera definitiva bestämmelser om bestridandet av kostnaderna för densamma. Såsom förut anförts har statens utrymningskommission erhållit Kungl. Maj:ts uppdrag att inkomma med förslag angående sättet för dessa kostnaders gäldande samt behovet av författningsmässig reglering på socialtjänstens område. Kommissionen har likväl ansett sig icke böra taga ställning till förevarande spörsmål, innan de sakkunnigas uppdrag slutförts. Emellertid hemställde kommissionen under våren 1942 hos Kungl. Maj:t om bemyndigande att på statsverkets bekostnad få anskaffa viss materiel för att tillgodose det mest angelägna behovet. Frågan om kommunernas skyldighet att inlösa materielen eller bidraga till kostnaderna för dess anskaffning förutsattes skola lämnas öppen i avbidan på den slutliga lösningen av kostnadsfrågan i dess helhet. I anledning av utrymningskommissionens framställning ställde Kungl. Maj:t genom beslut den 31 juli 1942 ett belopp av V b miljon kronor till kommissionens förfogande för anskaffning av viss utrustning. Av beloppet avse l'i miljon kronor den beräknade kostnaden för anskaffning av materiel till 175 rörliga utspisningsenheter, att uppställas på ett 30-tal olika platser i landet. Återstående belopp belöper på kostnader för anskaffande av bäddutrustning, reservbelysning samt utspisningsattiralj för luftskyddshärbärgen i luftskyddsorter av klass A och i vissa dylika orter av klass B och C, allt i en myckenhet, som motsvarar behovet för c:a 2 % av respektive orters befolkning. Kostnaden för anskaffandet av den ytterligare utrustning, som enligt utrymningskommisionens anvisningar är erforderlig för socialtjänsten, ävensom de kostnader i övrigt, som uppkomma vid det lokala planläggningsarbetet

90 för denna tjänst, hava av kommissionen förutsatts skola bestridas med kommunala medel, intill dess frågan om den slutliga kostnadsfördelningen mellan stat och kommun blivit klarlagd. Jämväl kostnaderna för förvaring av den materiel, som anskaffats på kronans bekostnad — dock icke de rörliga utspisningsenheterna — hava förutsatts skola gäldas av vederbörande kommuner. Undanförsel av varuförråd. Enligt lagen om skyldighet att bortföra varuförråd skall för sådan transport av varuförråd, som ägare eller innehavare verkställt till fullgörande av beslut om bortförande, ävensom för biträde, som därvid lämnats av ägare eller innehavare, ersättning utgå av allmänna medel om och i den mån ej omständigheterna till annat föranleda. Har kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av bortförandet, må han för sådan kostnad, där denna står i uppenbart missförhållande till den nytta åtgärden kan anses medföra för honom, erhålla ersättning av allmänna medel efter vad som finnes skäligt. Då varuförråd bortförts genom myndighets försorg, är ägaren skyldig återgälda myndigheten dess kostnad för bortförandet, om och i den mån ägaren, därest han verkställt bortförandet, jämlikt vad nyss sagts skolat själv svara för nämnda kostnad. Motsvarande skall gälla beträffande myndighets kostnad för vård av bortfört varuförråd. Ersättningarna fastställas till beloppet av riksvärderingsnämnden. Till nu berörda lag ansluter sig, såsom redan i det föregående sagts, lagen med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 om viss panträtt i spannmål. I fråga om de kostnader, som uppkomma vid utspridning, hava icke fastställts särskilda bestämmelser. Utspridningen är emellertid i princip en luftskyddsåtgärd. Få grund härav hava tvångsåtgärder för genomförande av uppgjorda utspridningsplaner ansetts kunna grundas på 4 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen. Enligt detta lagrum är ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, pliktig att tåla eller vidtaga de åtgärder med avseende å egendomen ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande. Denna bestämmelse äger emellertid tillämpning allenast, då luftskyddstillstånd är rådande. Ersättning för åtgärd, som vidtages med stöd av bestämmelsen i fråga, utgår av statsmedel. Dock utgår sådan ersättning allenast om och i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller skada, som föranledes av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt. Det har gjorts gällande, att utspridningsplanerna skulle kunna genomföras, även om luftskyddstillstånd icke vore rådande. Till stöd härför har åberopats 11 § 3 mom. luftskyddslagen. Jämlikt detta lagrum må annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning än kommun av Kungl. Maj:t åläggas att med avseende å driften vid anläggningen eller inrättningen vidtaga sådan åtgärd, som icke utan äventyrande av luftskyddet

91 kan anstå och icke för ägaren eller innehavaren medför oskälig kostnad. Såvitt av förarbetena till nämnda lagrum framgår har detsamma emellertid tillkommit utan tanke på dess tillämpning i fråga om genomförandet av utspridningsplaner. En dylik tillämpning av lagrummet förutsätter, att utspridningen av ett varuförråd anses utgöra en åtgärd, som har avseende å driften vid viss anläggning eller inrättning. Skulle med stöd av nämnda lagrum Kungl. Maj:t förordna om genomförandet i visst fall av utspridning — något sådant förordnande har hittills icke meddelats — stanna kostnaderna härför helt å den enskilde. Luftskyddsinspektionen har vid framläggandet av sitt förslag till ny luftskyddslagstiftning uttalat som sin mening, att rättsreglerna rörande bortförande i huvudsak borde göras tillämpliga jämväl å utspridning. Den omständigheten, att luftskyddsförfogandelagens bestämmelser i 4 § 1 mom. icke vore avfattade med tanke på utspridningen, hade medfört vissa otillfredsställande konsekvenser. Dessa komme till synes främst i fråga om sättet för gäldande av de med utspridningsplanernas genomförande förenade kostnaderna. Vidare vore de panträttsliga komplikationer, som i fråga om bortförande föranlett meddelandet av särskilda bestämmelser och som uppkomme jämväl vid utspridning, å detta område oreglerade. Inspektionen anför vidare i denna fråga: Sker sålunda en gemensam reglering av tvångsåtgärderna beträffande bortförande och utspridning, böra måhända dock ersättningsreglerna bliva i någon mån avvikande från varandra. I fråga om bortförande hava kostnaderna så fördelats, att staten principiellt svarar för utgifterna för själva transporten, medan förrådets ägare får bära övriga kostnader och förluster. Undantag härifrån gälla emellertid såtillvida att, när omständigheterna därtill föranleda, ägaren å ena sidan kan åläggas att själv svara även för transportkostnaderna, men å andra sidan kan tillerkännas ersättning även för sådan kostnad, som det enligt huvudregeln tillkommer honom att själv bära. Grunden till att en kostnadsfördelning mellan staten och förrådets ägare ansetts böra ske är uppenbarligen den, att såväl staten som ägaren ha nytta av förnödenheternas bortförande. Förhållandet torde vara likartat i fråga om utspridning. Men vid utspridning utgöra transportkostnaderna en betydligt mindre del av totalkostnaderna än vid bortförande. Det synes därför föreligga skäl för en sådan utformning av ersättningsbestämmelserna vid genomförande av utspridning, att staten åtager sig jämväl en del av förvaringskostnaderna. En ytterligare anledning härtill torde vara, att den spridda förvaringen i och för sig torde vara ägnad att öka förvaringskostnaderna.

92 Avd. II. De sakkunnigas principförslag med tillhörande motivering. 1 kap.

Organisation.

Allmänna synpunkter. Det militära lokalförsvaret är i och för sig ingen nyhet. E t t sådant hava vi länge haft. Men detsamma har till följd av krigsteknikens utveckling ett annat utseende i våra dagar än tidigare. Då voro landstormsförbanden dess huvudbeståndsdel. Nu har landstormen försvunnit. Den har efterträtts av andra lokalförsvarsförband. Därtill har tillkommit hemvärnet. Däremot har det civila lokalförsvaret praktiskt taget helt framvuxit under senare år. Det har i stort sett uppstått som en följd av vår tids krigföringssätt, och dess organisationsformer äro alltså tämligen färska. Men sistnämnda omständighet kan ej utgöra något avgörande skäl för det civila lokalförsvarets fastlåsande tills vidare vid dessa former. I vad rör bundenhet vid nuvarande ordning måste frågan om det civila lokalförsvarets ändamålsenliga ordnande bedömas principiellt förutsättningslöst. Angelägenheten härav vilja de sakkunniga redan här understryka. Ses icke spörsmålet på detta sätt, kan en tillfredsställande lösning av detsamma aldrig komma till stånd. Skälen för den här såsom nödvändig angivna utgångspunkten äro också fullt naturliga. Upporganiserandet av vårt civila lokalförsvar utgör nämligen hittills i väsentliga delar ett förstagångsarbete, som måst utföras på jämförelsevis kort tid utan tidigare egna erfarenheter på området. Endast i mån av arbetets fortskridande hava sådana vunnits. Därunder hava,även studier inom länder, som drabbats av kriget, gjorts. Det pressande läget har emellertid föranlett, att de olika myndigheterna måst sätta sitt löpande arbete i främsta rummet. Enhetligheten beträffande organisationen av civila lokalförsvaret i dess helhet har därför förklarligt nog blivit eftersatt. Och förhållandet mellan det militära och civila lokalförsvaret har ej blivit vederbörligen beaktat. Det synes de sakkunniga, att i dessa hänseenden egna vunna erfarenheter måste tillgodogöras i större utsträckning än hittills skett. Detsamma gäller resultaten av sådana överväganden, som kunna göras med ledning av krigsteknikens utveckling de sista åren och erhållen kännedom om krigets verkningar utomlands under samma tid. Självfallet böra här anförda omständigheter ej föranleda andra eller mera långtgående förändringar i bestående organisation av det civila lokalförsvaret, än som betingas av kravet att uppnå erforderlig effektivitet och ändamålsenlighet i övrigt. Förut har framhållits, att anordningen med tillsättandet av hemortsförsvarsassistenter vore tänkt såsom ett provisorium. Den hade framsprungit ur nödvändigheten att med hänsyn till de osäkra yttre förhållandena på kortast möjliga tid söka komma till rätta med de mest framträdande bristerna i fråga

93 om samordning inom lokalförsvaret. Av liknande natur vore det av de sakkunniga den 14 mars 1942 avgivna förslaget rörande vissa ytterligare åtgärder i samordningssyfte. De sakkunnigas i det följande framlagda organisationsförslag åsyftar en bestående principiell lösning av lokalförsvarets samordningsproblem och frågor i samband härmed. Härvid hava de sakkunniga sökt att tillgodose såväl krigets krav som ock behovet av en ändamålsenlig ordning jämväl för fred. Det synes härvid särskilt angeläget, att organisatoriska förutsättningar skapas för lokalförsvarets tillbörliga omvårdnad jämväl under en fredsperiod. För de sakkunnigas del är det härvid civila lokalförsvaret ävensom hemvärnet, som fånga intresset. En viss benägenhet för deras eftersättande under en kommande fredsperiod kan möjligen vara att vänta. Häri kan enligt de sakkunnigas mening en allvarlig fara ligga. Med hänsyn till krigföringens utveckling måste nämnda delar av lokalförsvaret numera anses vara av synnerlig vikt för försvarsberedskapen. För denna såsom helhet betraktad skulle det innebära en allvarlig försvagning, om i fredsorganisatoriskt hänseende civila lokalförsvaret och hemvärnet mera markant ställdes tillbaka i förhållande till försvaret i övrigt. En särskild synpunkt på den nyss berörda frågan må här framhållas. För armén, marinen och flygvapnet hava statsmakterna år 1942 beslutat — förutom en mycket kostsam materielanskaffningsplan — en avsevärd utvidgning och förbättring av fredsorganisationen, också detta medförande väsentligen ökade utgifter. Av stor betydelse för de militära operationerna är, att även de uppgifter, som avses tillkomma civila lokalförsvaret, tillfredsställande lösas. Under dylika omständigheter fordrar enligt de sakkunnigas mening konsekvensen, att åtgärder jämväl vidtagas, varigenom garanti i möjligaste mån vinnes för ett framtida uppehållande av civila lokalförsvaret på en nivå, som står i proportion till den för försvaret i övrigt tillämpade. Sådana åtgärder måste ses som en naturlig för att icke säga nödvändig följd av 1942 års försvarsbeslut. Utan dem skulle det senare på sitt sätt framstå såsom ofullständigt. Kostnaderna för här avsedda ändamål bliva också synnerligen blygsamma i förhållande till utgifterna för det militära försvaret. Det civila lokalförsvaret bygger i väsentliga hänseenden på den fredsmässiga brandorganisationen. På grund härav vilja de sakkunniga understryka betydelsen av att det tidigare omförmälda förslaget till brandlagstiftning, varigenom brandväsendet särskilt på landsbygden avses skola förstärkas, blir till sina huvuddelar genomfört. De sakkunniga hava vid uppgörandet av sitt organisationsförslag fäst stor vikt vid frågan om övergång från fredsmässig verksamhet till fullgörande av krigsuppgifter. Genom de senaste årens händelser har detta spörsmål på ett alldeles särskilt sätt bragts i förgrunden. Sålunda hava de flesta av de talrika krigsutbrott, som sagda tid inträffat, karaktäriserats av det överraskande anfallet — blixtanfallet. Vi hava bevittnat sådana på såväl kortare som längre avstånd från vårt land. Det senaste varnande exemplet är invasionen i Nord-Afrika, som visar, huru snabbt ett nyss i bakgrunden liggande land kan bliva aktuellt. Främst möjliggöres

94 det moderna blixtanfallet genom flygvapnets insatser i form av bombanfall och luftlandsättning. Jämväl större truppstyrkor med materiel av olika slag lufttransporteras, liksom ock underhåll av trupper i betydande omfattning sker på denna väg. Men även pansarförband i förening med andra motoriserade enheter kunna överraskande gå till angrepp över landgräns och på kort tid tränga djupt in i landet. Också överskeppningar hava skett i stor skala med utnyttjande av överraskningsmomentet. Genom 1942 års försvarsordning har man sökt tillgodose de krav, som blixtkriget ställer på den militära försvarsapparaten. Hit höra bland annat besluten, att överbefälhavare ävensom försvarsområdesbefälhavare jämte staber skola finnas redan i fred. Härigenom möjliggöres skapandet av ett för blixtkrigets mötande väl förberett militärt lokalförsvar, i stånd till aktion inom kort tid. Särskilt den omständigheten, att försvarsområdesstaber skola, i motsats till förut, vara befintliga även i fred, är i förevarande hänseende av betydelse. Detta innebär, att inom de lokala områdena den fortlöpande utvecklingen kan följas vid förberedelserna och att erforderlig stridsledning ständigt är att tillgå därstädes. I anslutning till vad ovan anförts framstår det som ett oeftergivligt villkor, att även det civila lokalförsvaret förberedes på sådant sätt, att det kan träda i full funktion så snart som möjligt. Grundförutsättningen härvidlag är, att själva organisationen är lämplig för uppfyllandet av denna fordran. Är så icke fallet, uppkomma över hela linjen stora svårigheter för övergång från freds- till krigsförhållanden. Till obotlig skada kan härvid en dyrbar tid gå förlorad. Vid uppgörandet av sitt organisationsförslag hava därför de sakkunniga sökt säkerställa en lätt och smidig sådan övergång som nyss sagts. Till följd härav förete de föreslagna freds- och krigsorganisationerna största möjliga likhet med varandra. Vissa skillnader finnas. Dessa, som funnits betingade av särskilda skäl, äro dock ej av beskaffenhet att behöva föranleda några olägenheter. För att lokalförsvarets verksamhet i krig skall kunna krönas med framgång, är ett huvudvillkor, att ledningen av densamma är ordnad på lämpligt sätt. Förhållandena, sådana de bedömas gestalta sig under krig, måste få utöva ett avgörande inflytande på organiserandet av lokalförsvarets ledning därunder. Sättet för krigsledningens ordnande bör i sin tur sätta sin prägel på fredsledningen och därmed också på lokalförsvarets organisation i stort sett. Detta är tvunget för ett ändamålsenligt utförande under fred av det erforderliga förberedelsearbetet. För övrigt hänvisas i förevarande hänseende till vad nyss framhållits om nödvändigheten av största möjliga överensstämmelse mellan freds- och krigsorganisationerna. Spörsmålet om ledningen i krig är alltså av grundväsentlig betydelse för hela samordningsoch organisationsproblemet. Under krig träder med nödvändighet den operativa delen av lokalförsvarets verksamhet i förgrunden. De sakkunniga övergå därför till att närmare behandla spörsmålet om ledningen av denna del av verksamheten.

96 Lokalförsvarets operativa ledning. Operativ ledning av en gren inom lokalförsvaret avser att med beaktande av taktiska synpunkter allt efter lägets krav disponera de personella och materiella resurserna för olika uppgifter — även andra än sådana, för vilka lokalförsvarsgrenen närmast är avsedd — samt att i övrigt besluta om härmed sammanhängande åtgärder. Samverkan i operativt hänseende mellan olika grenar av lokalförsvaret innebär i överensstämmelse härmed en samverkan till ömsesidigt understöd med syfte främst att höja effektiviteten av lokalförsvaret såsom en enhet betraktat. För bedömande av frågan om det samlade lokalförsvarets operativa ledning sakna vi egen krigserfarenhet. De sakkunniga hava tagit del av redogörelser för förhållandena i detta hänseende i vissa av de nu krigförande länderna. Två av de sakkunniga hava vid besök i Finland studerat bland annat denna fråga. Vad de sakkunniga sålunda inhämtat har haft sin betydelse för utredningsarbetet. Andra länders krigserfarenheter kunna dock på grund av olikheter mellan förhållandena där och i vårt land icke helt läggas till grund för spörsmålets lösning i Sverige. Särskilt för belysande av ifrågavarande ämne hemställde därför de sakkunniga hos överbefälhavaren, att denne måtte gå i författning om anordnande på olika orter av s. k. krigsspel rörande lokalförsvaret. Med anledning av de sakkunnigas framställning höllos på överbefälhavarens befallning till en början tre större sådana spel inom lika många militärområden. Dessa spel hava emellertid sedermera följts av ett mycket stort antal större eller mindre lokalförsvarskrigsspel, hållna inom landets alla delar. Vid krigsspelen hava såsom deltagare eller åhörare närvarit befälspersoner av olika kategorier inom lokalförsvaret och andra befattningshavare med anknytning dit i sin verksamhet. De sakkunniga hava varit representerade vid flertalet av de större spelen. De senare hava resulterat i ett tämligen omfattande skriftligt material i form av protokoll över spelen ävensom vissa yttranden i anledning av desamma. Detta material, som är av hemlig natur, har ställts till de sakkunnigas förfogande. Krigsspelens facit har jämte annat varit till ledning vid de sakkunnigas överväganden av spörsmålet om lokalförsvarets operativa ledning. Vikten av att för luftskyddet finnes en rationellt ordnad operativ ledning är i hög grad mera framträdande nu än tidigare. I förarbetena till luftskyddslagen gavs uttryck för den ståndpunkten, att sannolikheten för luftanfall berodde företrädesvis av en orts storlek och läge, förefintligheten av militära anläggningar eller trupper ävensom av industrier, förråd, kommunikationsanläggningar m. m., närvaron av luftvärn samt ortens känslighet med hänsyn till byggnadssättet. Vid första uppbyggandet av vår luftskyddsorganisation förbereddes luftskyddet praktiskt taget endast inom vissa, enligt nu angivna grunder utvalda orter — luftskyddsorter. Risken för bombanfall utanför dessa räknades praktiskt taget icke med. Förhållandena hava emellertid sedermera undergått en påtaglig förändring. Talrika åskådningsexempel härpå finnas från de krigförande länderna,

96 Riskerna hava befunnits vara stora för snart sagt vilken del som helst av ett land att bliva utsatt för bombanfall. För vår del har man sökt draga konsekvenserna härav genom att träffa vissa förberedelser för luftskyddet jämväl utanför luftskyddsorterna, nämligen å luftskyddsplatserna. Ett mycket stort antal sådana finnes inom rikets olika delar. Emellertid hava jämväl luftangreppen i de särskilda fallen visat sig medföra skadegörelser av en ofantligt mycket större omfattning, än man vid luftskyddslagens tillkomst gjort sig föreställning om. Detta gäller både stora orter och andra platser eller områden. Det totala bombkriget med bl. a. massanfall mot städer i avsikt att nedbryta civilbefolkningens moral, mot skogar och växande gröda har blivit ett faktum. Till följd av nu framhållna omständigheter hava de krigförande länderna blivit nödsakade att i stor utsträckning utöka luftskyddsorganisationen och att därvid vidtaga åtgärder för att utnyttja olika orters luftskyddsresurser till ömsesidigt understöd. Därjämte har man uppsatt särskilda avdelningar med uteslutande uppgift att ingripa i sådana fall, där de lokala resurserna ej förslå. Denna utveckling av bombkriget ställer mj-cket skärpta krav på luftskyddets operativa ledning, vilka även vi för vår del måste söka tillgodose. Både den nödvändiga hjälpen åt olika orter och förhållandena inom de särskilda orterna påkalla härvidlag uppmärksamhet. Icke heller i Sverige låter det sig göra att överallt skapa en luftskyddsorganisation av sådan omfattning och styrka, att den under alla förhållanden är tillräcklig för bemästrande av skadeverkningar av bombanfall mot den egna orten. Åtgärder för att kunna bereda en ort hjälp från annat håll måste därför komma att utgöra ett viktigt led i luftskyddets organiserande. Dylik hjälp bör kunna lämnas bland annat av luftskyddet å annan ort eller ock av särskilda för sådant ändamål avsedda avdelningar, om vilkas upprättande förslag utarbetats av luftskyddsinspektionen i samråd med de sakkunniga. För att bedöma frågan om beordrandet av hjälpstyrkor till en ort, som varit utsatt för bombanfall, kräves självfallet kännedom om skadeläget därstädes. Men det är icke nog härmed. Frågan om hjälpstyrkors insättande kan ej ses isolerad. Dess prövning är av beskaffenhet att i olika hänseenden influeras av rådande militära läge. I den mån så är fallet måste därför den, som har att besluta i här förevarande hänseende, jämväl vara ingående orienterad om de aktuella militära förhållandena. Det är sålunda nödvändigt för honom att beträffande område, som må ifrågakomma för genomfart av hjälpstyrkorna, äga vetskap om pågående eller nära förestående militära operationer — t. ex. luftlandsättningar i större eller mindre skala och stridshandlingar i anslutning därtill >— om militära och andra landsvägstransporter, som äro under utförande eller väntas inom den närmaste tiden, om militära spärranordningar m. m. Dylika omständigheter måste allvarligt beaktas såväl vid utväljandet av ort, varifrån hjälpstyrkor skola beordras, som ock vid det närmare bestämmandet av deras färdvägar. Sker icke så, löpes allvarlig risk, att hjälpstyrkorna

97 kunna bliva försenade, slutgiltigt hindrade att fortsätta eller kanske tillintetgjorda. Luftskyddets eget intresse kräver alltså sådant hänsynstagande, som här avses. Men saken har även en annan lika viktig och under vissa förhållanden ännu betydelsefullare sida. Det måste sålunda också skapas säkerhet för att transporter av hjälpstyrkor ej över hövan försvåra militära dispositioner av ena eller andra slaget. Ovan framförda synpunkter på frågan om beordrandet av hjälpstyrkor till en bombskadad ort äga sin tillämpning både i de fall, när hjälpstyrka finnes böra sammansättas av personal och materiel tillhörande luftskyddet å viss annan ort, och i sådana fall, när förut omförmälda särskilda avdelningar avses komma till användning. Beträffande de förra fallen förtjänar emellertid en viss synpunkt närmare beaktande. För allmänna luftskyddet å en ort tages i stor utsträckning i anspråk för fredsändamål upprättade kommunala kårer och av kommunen anskaffad materiel. Visserligen har på ledande håll räknats med att behov av understöd olika orter emellan kan uppkomma. Men inom kommunerna var särskilt tidigare den uppfattningen tämligen utbredd, att allmänna luftskyddet på grund av det nyss angivna sättet för dess uppbyggnad borde helt reserveras för orten. I varje fall finge det ej utnyttjas för understödjande av luftskyddet inom annat luftskyddsområde. Man har härvid understrukit bland annat, att även om allmänna luftskyddet för tillfället ej vore aktivt verksamt å orten, under krig behov därutinnan dock kunde uppstå när som helst. Under sådana förhållanden vore oriktigt utsätta orten för risken att i förekommande fall vara i avsaknad av större eller mindre delar av sitt allmänna luftskydd. Av vad förut anförts framgår, att de sakkunniga ej kunna dela denna utrerade uppfattning. Landets luftskyddsorganisation kan ej uppnå tillräcklig effektivitet, om en orts allmänna luftskydd under alla omständigheter är lokalbundet. Men det bör betonas, att frågan om insättandet därav på annat håll kräver sorgfällig prövning i varje särskilt fall. Många olika faktorer måste därvid beaktas. Vad de sakkunniga här vilja särskilt framhålla är nödvändigheten för den bestämmande att vara ingående orienterad om det militära läget i luften. Lika viktigt är, att han förstår att med ledning av erhållna uppgifter om flygriktning, väderleksförhållanden m. m. bilda sig en föreställning om den närmaste sannolika utvecklingen i berörda hänseende och att härav draga riktiga slutsatser med avseende å utövandet av operativ ledning av luftskyddet. Endast under dessa betingelser kan risken för den ort, som ifrågasattes att lämna hjälpstyrka, bedömas med någorlunda säkerhet. Om flera orter ungefär samtidigt utsättas för mera omfattande bombanfall, kan fråga uppstå om företrädesrätt dem emellan med avseende å erhållande av hjälp från annat håll. E n avvägning måste då ske med beaktande av betydelsen av att en ort hjälpes tidigare eller i relativt större omfattning än en annan. Sociala och därmed jämförliga skäl kunna göra sig gällande. Men hänsyn till försvarsberedskapen i övrigt, både den civila och militära, måste i förekommande fall väga tungt i vågskålen. Det totala försvarets 7—111 43

98 intressen kunna tänkas påfordra, att hjälpverksamheten mer eller mindre koncentreras till viss ort med eftersättande av annan eller andra orter. Beträffande förhållandena inom en för bombanfall utsatt ort må framhållas följande. Inom en dylik ort kan det likaledes, oavsett om dess luftskydd arbetar ensamt eller understödjes från annat håll, vara nödvändigt, att luftskyddsverksamheten i första hand inriktas på sådana uppgifter, som i den aktuella situationen finnas vara ur allmän försvarssynpunkt viktigast. För räddandet av en direkt eller mera indirekt militärt betydelsefull anläggning måste måhända stora styrkor insättas, även om härigenom annan, ur rent civil synpunkt värdefullare egendom behöver offras. Av erfarenheten från främmande länder kan för Sveriges del dragas den säkra slutsatsen, att vid katastrof skador eller eljest mera omfattande skador luftskyddets egna resurser ofta bliva otillräckliga. I sådana fall uppstår behov av att militiira styrkor, såsom hemvärn eller andra lokalförsvarsförband, ingripa till luftskyddets understöd. Så t. ex. kan detta tänkas erforderligt för eldsläckning och utförandet av röjnings- och räddningsarbeten i större skala. Prövning av frågan om insättande av militära styrkor för här ifrågavarande ändamål måste likaledes grundas å kännedom om såväl skadeläget som det militära läget. Till båda måste tagas den hänsyn, som förhållandena i de särskilda fallen påkalla. De sakkunniga övergå härefter att framlägga vissa synpunkter på frågan om den operativa ledningen av skogsbrandväsendet i krig. Anläggandet av skogsbränder genom anfall med brandbomber eller på annat sätt måste förutsättas kunna bliva ett flitigt använt stridsmedel i ett så skogrikt land som Sverige. Dock äro med hänsyn till väderleksförhållandena riskerna för skogsbränder inskränkta till vissa tider på året. Det primära villkoret för framgångsrik släckning av skogseld är god tillgång på lämplig personal för ändamålet. Gjorda undersökningar hava emellertid givit vid handen, att inom den fredsmässiga skogsbrandorganisationen en kännbar brist på sådan personal torde komma att göra sig gällande under krig. Särskilt bidrager härtill den manliga arbetskraftens inkallande till krigstjänst, tjänstgöring i hemvärnet och ianspråktagande inom luftskyddet. Förut har anförts, att man på sina håll sökt att inom s. k. beredskapskårer reservera särskild personal för skogsbrandsläckning under krig. Genom erhållna upplysningar har de sakkunniga dock bibringats ett mycket starkt intryck av att något mera allmänt säkerställande av personal för här förevarande uppgift ej kunnat komma till stånd. Skogselden bekämpas i regel med enkla hjälpmedel såsom yxa, spade, hacka, hink och trädruskor; även bärbara sprutor användas numera stundom för ändamålet. Dessa medel kräva alla en talrik personal. För att minska manskapsbehovet har man under senare tid avsett att vid skogseldsläckning utnyttja motorsprutor. Betydelsen av sådana för släckning av skogseld synes dock de sakkunniga på det hela taget rätt begränsad. Användningen av sprutor inskränker sig i regel till trakter med ett tätt vägnät. Den under skogsbrandsäsongen i allmänhet mindre goda vattentillgången

99 minskar även i hög grad användbarheten av denna släckningsmetod. Det torde med skäl kunna hävdas den uppfattningen, att ett skogsbrandskydd i Norrland, Dalarne och Värmland icke annat än i undantagsfall bör baseras på motorsprutor. I landets södra delar synas däremot vissa förutsättningar härför föreligga, ehuruväl även här finnas skogsbygder av sådan omfattning och med sådan brist på vägar, att användandet av motorsprutor vid skogseldsläckning är uteslutet eller åtminstone ställer sig mycket svårt. I stort sett lär alltså, trots de här om förmälda åtgärderna, den f redsmässiga skogsbrandorganisationen bliva otillräcklig för krigsförhållanden. Därför blir nödvändigt att, i den mån så låter sig göra, för skogseldsläckning anlita andra organisationers resurser. Härvid synes i regel hemvärnet böra först ifrågakomma. Hemvärnet torde oftast vara närmast till hands och kan vid ett samlat insättande i förband göra goda insatser. Förstärkning kan även ske genom utnyttjande av inom räckhåll befintliga luftskyddsformationer samt slutligen vanliga militära förband. I överensstämmelse med vad tidigare framhållits i fråga om luftskyddets operativa ledning kan ett efter förhållandena i de särskilda fallen avpassat beslut om insättande av militära styrkor eller luftskyddsavdelningar för skogseldsläckning icke fattas utan erforderlig kännedom om både det militära läget, luftskyddsläget och skogsbrandläget. Vid skogseldar av större omfattning kan fråga uppkomma, huruvida tillgängligt manskap i första hand bör insättas för eldens bekämpande inom det eller det området. Ur skoglig synpunkt böra härvid åtgärderna inriktas med hänsyn till de ifrågavarande skogsområdenas värden. Men militära skäl kunna också påfordra beaktande. Det kommer med all sannolikhet att i många fall vara av stor militär betydelse, att skogseld inom visst område släckes med uppbådande av alla tillgängliga krafter. Den operativa sidan av utrymningen påkallar stor uppmärksamhet. Under förberedelsearbetena för utrymning — avseeude att skydda civilbefolkningen — utgick man till en början från att verkställandet av planlagd sådan utrymning skulle på de flesta håll äga rum före mobilisering. Därvid borde alltså utrymningen kunna försiggå under jämförelsevis lugna förhållanden och transportmedel av tillräcklig omfattning komma att stå till disposition för ändamålet. Det fattades även såsom tämligen avgjort, att utrymning fråu en ort skulle ske till visst eller vissa för densamma på förhand bestämda områden. Sedermera har dock med all rätt den uppfattningen trängt igenom, att nämnda premisser måste anses till större eller mindre del ganska osäkra. Man lär icke kunna undgå att med hög grad av sannolikhet räkna därmed, att beslut i högsta instans om utrymning för berörda ändamål i samband med krigsutbrott kommer att fattas först i sista stund. Överraskningsmomentet hos krigsutbrottet kan föranleda detta. Det är även antagligt, att beslutet framflyttas i det längsta av utrikespolitiska skäl. Vidare måste man utgå från att till följd av krigshändelsernas oberäknelighet utrymningen måste företagas till annat eller andra områden än som förut må hava när-

100 mast avsetts. Även militära skäl av annan art kunna nödvändiggöra sådan åtgärd. All utrymning vid tiden närmast omkring ett krigsutbrott utgör emellertid ett synnerligen svårbemästrat problem, särskilt när omändringar i förut gjord planläggning erfordras. Under denna tid pågå inom landets olika delar militära transporter av synnerligen betydande omfattning. För detta ändamål äro de militära myndigheterna i största behov av trafikmedel. Järnvägarna hava att i första hand tillgodose de militära kraven. De senare ställa även mycket stora anspråk på motorfordonsbeståndet. Vägarna reserveras i främsta rummet för militärkolonner. Under den tid, varom här är fråga, kan eller bör därför utrymning ej äga rum annat än i begränsad omfattning. Särskilt vid denna tidpunkt löpa för övrigt utrymningstransporterna risk att utsättas för flyganfall. Olika skäl kunna likväl starkt tala för utförande av viss utrymning även omkring krigsutbrottet. Är anledningen närmast att skydda civilbefolkningen för luftanfall, måste dock beslut, huruvida utrymningen skall genomföras eller icke, fattas under största hänsynstagande till de militära förhållandena. Frågorna om disponerandet av tillgänglig rullande materiel och om landsvägarnas begagnande träda härvid i förgrunden. Pågående eller nära förestående stridshandlingar spela självfallet jämväl stor roll i förevarande hänseende. En avvägning måste ske. Ytterst torde dock i regel den synpunkten få väga tyngst, att utrymningen ej kan tillåtas att i otillbörlig grad verka hindrande för militära transporter eller stridsverksamhet. De utrymmande få ej heller utsättas för alltför stora faror. Finnes utrymningen böra komma till stånd, är av nyss anförda skäl det närmare bestämmandet av transportvägarna även i hög grad en militär angelägenhet. Det militära inflytandet härvid påkallas i de utrymmandes intresse särskilt vid landsvägstransporter med fordon av olika slag liksom ock vid förflyttningar till fots å landsväg. Möjligheterna för de utrymmande att välbehållna nå sina bestämmelseorter försvinna eller minskas, om de möta militära transporter eller råka in i stridsområden. Det är vidare av vikt, att utrymningen sker å vägar, där vederbörande ej hindras av den militära vägregleringen, vägspärrar av olika slag, krigsskador eller utförda förstöringsarbeten. Såväl beslut om det omedelbara igångsättandet av utrymningen som ock densammas dirigering äro alltså åtgärder med stark militär anstrykning. Vad nyss framhållits har knutits särskilt till fall, att utrymning närmast för civilbefolkningens skyddande mot luftanfall ifrågakommer under mobilisering. Sedan mobilisering och därmed sammanhängande transporter slutförts, kunna förutsättningarna för sådan utrymning bliva större. De anförda synpunkterna i övrigt äga emellertid jämväl därvid sin giltighet. Sker utrymning i första hand av militära skäl, synes militärmyndigheternas befattning med åtgärder för utrymningens lyckliga genomförande ej vara mindre av behovet påkallad än i ovan avsedda fall. Utrymningsproblemet överhuvudtaget — frågan om valet av inkvarteringsområden däri innefattad — sammanhänger oftast i högsta grad med de militära dispositionerna.

101 Slutligen må anmärkas, att utrymningens beroende av medverkan från militärt håll framträder i ett visst, här förut ej särskilt nämnt avseende. Under krigsspelen visade sig i flera fall, att tillgängliga polisstyrkor voro otillräckliga för ordningshållning och trafikreglering under utrymning. Även om personal inom luftskyddet härvid kan biträda, framkom dock i de berörda fallen, att ordnad utrymning möjliggjordes endast i den mån militär myndighet ställde hemvärn eller annan trupp till förfogande för ifrågavarande uppgifter. För utövandet av operativ ledning av lokalförsvaret kräves en underrättelse- och ordertjänst. Tidsfaktorn är ofta av utslagsgivande betydelse för lokalförsvarets verksamhet i krig. Det sagda gäller såväl det civila som det militära lokalförsvaret. Är t. ex. fråga om vanlig eldsläckning eller skogsbrandsläckning, röjning, räddning eller beredande av sjukvård i samband med bombanfall, utrymnings igångsättande och utförande, hemvärnets insättande mot luftlandsatta trupper — alltid är det av största vikt, att ingripanden och andra åtgärder verkställas i de rätta ögonblicken och i regel fortast möjligt. Härför erfordras, att den, som utövar ledningen, har möjlighet att utan tidsutdräkt erhålla erforderliga och tillförlitliga underrättelser om skador och inträffade händelser i övrigt. Det tarvas också, att han skyndsamt får sina order förmedlade till vederbörande. Brister det i hänseenden, som ovan angivits, kunna synnerligen allvarliga följder uppstå. En grundförutsättning för möjliggörande av en effektiv operativ ledning av lokalförsvaret är därför, att underrättelse- och ordertjänsten fungerar snabbt och säkert. Nämnda tjänst måste vara icke blott lokalt utan även interlokalt organiserad. Vad angår anledningen till mera allmänt uppställande av det sistnämnda kravet för lösande av sådana uppgifter, som i första hand åvila civala lokalförsvarsgrenar, hänvisas till förut framhållna synpunkter på frågan om operativ leduing. Dessa synpunkter giva vidare vid handen, att underrättelse- och ordertjänsten för dylika uppgifters fullgörande kan bliva av betydande omfattning. Så t. ex. erfordras ofta för ändamålet kännedom jämväl om sådana förhållanden inom ett större eller mindre område, vilka beröra annan civil lokalförsvarsgren än den för tillfället närmast ifrågakommande eller ock angå det militära lokalförsvaret. För den interlokala underrättelse- och ordertjänsten inom lokalförsvaret avses att i möjligaste mån utnyttja det permanenta telefonnätet. Särskilt det civila lokalförsvaret är i förevarande hänseende beroende av telefonförbindelserna. Vid åtskilliga av krigsspelen hava omsorgsfulla studier gjorts i avsikt att utröna telefonnätets förmåga att samtidigt tåla belastning av såväl det civila som det militära lokalförsvarets interlokala förbindelsetjänst. Härvid har den nuvarande organisationen med flerhövdad operativ ledning inom lokalförsvaret tillämpats. Det visade sig i praktiskt taget samtliga dessa fall, att telefonnätets kapacitet för ifrågavarande ändamål var otillräcklig. Den operativa ledningens fördelning på olika händer föranledde ett

102 oproportionerligt stort antal rapporter och order. Vad särskilt de förra beträffar ställdes man inför kravet att söka i stor omfattning befordra meddelanden av enahanda innehåll, angivande inträdda militära och civila lägen m. m., till flera befälhavare. Denna dubbelrapportering i förening med behovet av att jämväl i övrigt på grund av splittringen i ledningen giva orienteringar och order i synnerligen stort antal åstadkom stockningar i förbindelsetjänsten. Härigenom uteblevo inånga gånger de för utövande av en effektiv operativ ledning erforderliga underrättelserna. I andra fall uppstodo betydande tidsförluster med allvarliga följder för handhavandet av dylik ledning. Vid krigsspelen närvoro representanter för telegrafverket. Dessa underströko, att telefonnätet icke kunde beräknas bära den mycket ökade belastning, som förbindelsetjänsten syntes komma att förorsaka under nuvarande ordning. Berörda förhållande framträdde desto skarpare, som man i krig måste räkna med nedsatta trafikmöjligheter på grund av driftsavbrott genom bombanfall, sabotage m. m. En utbyggnad av telefonnätet, varigenom nyss omförmälda belastning av detsamma skulle mera allmänt nedbringas i nämnvärd grad, lär knappast kunna ifrågakomma. Arbetena skulle bliva alltför omfattande och kostnadskrävande. För minskande av behovet att för här förevarande ändamål nyttja telefonen har föreslagits att i stället använda radio. På vissa håll har för luftskyddets lokala förbindelsetjänst detta hjälpmedel redan tagits i anspråk. Även det militära lokalförsvaret begagnar sig i viss utsträckning härav. Det må dock anmärkas, att användande av radio ställer ökade krav på personalens tekniska utbildning. Därtill kommer, att faran för fientlig avlyssning gör särskilda åtgärder i form av kryptering önskvärda. Båda dessa omständigheter äro ägnade att medföra särskilda svårigheter vid användande av radio i större omfattning inom det civila lokalförsvaret, så länge gällande ordning för operativ ledning bibehålies. Nämnda svårigheter sammanhänga med civila lokalförsvarets personalrekrytering och sammansättning. Alldeles oavsett vad nu anmärkts synes emellertid av andra skäl införandet i större utsträckning av radio inom den nuvarande civila lokalförsvarsorganisationen för dess interlokala förbindelsetjänst tillsvidare icke låta sig göra. Än så länge torde nämligen brist på materiel, inskränkning i tillverkningskapacitet, importsvårigheter ävensom ekonomiska skäl lägga hinder i vägen härför. I detta sammanhang må erinras, att man i det nyss framlagda förslaget till samordning av polisradioväsendet i riket tänkt sig, att i förslaget avsedda polisradioanläggningar skola kunna komma till utnyttjande jämväl för civila lokalförsvaret. Av nyss anförda skäl lär dock, om förslaget blir antaget av statsmakterna, dess genomförande kunna ske blott så småningom. Dessutom torde vissa tekniska svårigheter komma att yppa sig för etablerande av erforderlig samtrafik mellan dylik anläggning och åtminstone somliga av de nuvarande för lokalförsvaret avsedda radioanläggningarna. E n rationalisering på andra vägar än nu sagts av lokalförsvarets interlokala förbindelsetjänst är alltså nödvändig.

103 Ovan hava de sakkunniga sökt att i stora drag giva en föreställning om sådan operativ samverkan mellan civilt och militärt lokalförsvar, som torde komma att starkt påkallas av krigsförhållanden. Jämväl behovet av samverkan i operativt hänseende mellan olika civila lokalförsvarsgrenar har belysts. I fråga om luftskyddet — vari ingår allmänna brandväsendet — ävensom skogsbrandväsendet och utrymningen har bl. a. påvisats nödvändigheten av att i förekommande fall lämpa den operativa verksamheten efter militära hänsyn. Det har även framhållits, hurusom dessa civila lokalförsvarsgrenar torde komma att i sin verksamhet bliva i behov av understöd, förutom mången gång av varandra, i stor utsträckning av hemvärn och andra militära lokalförsvarsförband. Emellertid har av naturliga skäl framställningen måst begränsas att beröra blott huvudkonturerna av ämnet. Det bör därför betonas, att jämväl i enskildheter krigsspelen givit starka belägg för behovet av operativ samverkan mellan här ifrågavarande delar av lokalförsvaret. I det övervägande flertalet under spelen förutsatta lägen framställde sig till prövning frågan om lämpligaste sätt att övervinna svårigheter och olägenheter på grund av splittringen i ledningen. I den mån hitintills utfärdats särskilda bestämmelser, syftande till operativ samverkan mellan det militära och civila lokalförsvaret, äro de i stort sett grundade på den principen, att vederbörande civila respektive militära myndighet (befälhavare) bevarar sin bestämmanderätt och att således den ene ej underställes den andre. Det avses, att i den aktuella situationen begäran om understöd skall i mån av behov framställas. Men avgörandet, huruvida och i vilken omfattning framställningen skall bifallas, tillkommer ytterst den, hos vilken framställningen göres. Han kan även i princip när som helst återkalla lämnad hjälp. I övrigt må berörda befälhavare emellan givas råd och anvisningar, om vilkas efterföljd mottagaren själv beslutar. Befallningar äro således uteslutna. Till stor del har detta system sin motsvarighet beträffande samverkan mellan olika grenar inom civila lokalförsvaret. Det synes de sakkunniga, att den sålunda tillämpade ordningen är synnerligen otillfredsställande. För smärre, enkla och lättuppredda situationer kan densamma vara godtagbar. Men organisationen bör självfallet anpassas för de helt säkert mycket talrika fall, som av olika anledniugar äro svåra att bemästra. I sakens natur ligger, att med nuvarande ansvarsfördelning mellan den civile och den militäre befälhavaren ävensom mellan de civila befälhavarna inbördes envar av dem sätter sin egen verksamhet, sin egen ort i främsta rummet. Vinna överhuvudtaget vidare synpunkter beaktande, blir det i regel ej förrän i andra hand. Ingen som helst säkerhet finnes för att de för tillfället av olika skäl mest betydelsefulla ändamålen bliva tillbörligen tillgodosedda eller att eljest åtgärderna rättas i enlighet med sådana allsidiga överväganden, som av förhållandena under krig påkallas. Enligt de sakkunnigas mening är därför ett grundvillkor, att ansvaret för och därmed också befogenheterna med avseende å det civila och militära lokalförsvarets operativa verksamhet koncentreras. Endast då kunna i olika situationer tillgängliga resurser utnyttjas och åtgärder överhuvud taget äga rum

104 på för tillfället mest effektiva och eljest ändamålsenliga sätt. Krigsspelen hava till alla delar bestyrkt riktigheten av denna ståndpunkt. De sakkunniga förorda alltså i princip, att en enhetlig operativ ledning av det civila och militära lokalförsvaret införes. Avvikelse från denna enhetslinje bör ske blott i den mån, alldeles speciella skäl finnas böra föranleda därtill. I den mån civilt och militärt lokalförsvar anses böra erhålla gemensam operativ ledning, lär detta få förverkligas därigenom, att det civila lokalförsvaret i ifrågakommande hänseende underställes militär chef. Det föregående innefattar en närmare utveckling av skälen för säkerhetsställande av det militära inflytandet. Jämlikt de sakkunnigas förslag på denna punkt skulle alltså stora delar av det civila lokalförsvaret i operativt hänseende ställas under militär ledning. Det bör understrykas, ätt härmed icke avses en förändring av karaktären hos dessa lokalförsvarsgrenar från civil till militär. Icke heller får här innebörden av begreppet militär ledning fattas så, att militära chefer skola utöva det omedelbara befälet över avdelningarna inom det civila lokalförsvaret. I detta sammanhang åsyftas med militär ledning, att åt viss militär chef givas befogenhet och skyldighet att, när läget så påfordrar, föranstalta om sådana åtgärder, som en uppkommen situation eller utvecklingen av densamma kräver. Av vad förut anförts framgår, att ett starkt behov i och för sig föreligger att på lämpligt sätt rationalisera lokalförsvarets interlokala förbindelse tjänst. Det synes de sakkunniga, att goda möjligheter skapas för en tillfredsställande lösning av detta spörsmål genom här förordad koncentrering av den operativa ledningen. Den tidigare framställningen torde giva klart vid handen, att krav måste resas på att det militära lokalförsvarets förbindelsetjänst till stor del omspänner jämväl civila lokalförsvaret närmast berörande förhållanden samt vice versa. Vid delad operativ ledning och till följd därav jämväl åtskild förbindelsetjänst uppkommer överbelastning å telefonnätet. Om åter gemensam militär operativ ledning införes, kan och bör jämväl en sammanslagning ske av det civila och militära lokalförsvarets underrättelse- och ordertjänst. Möjlighet uppkommer att ordna denna inom ett sådant enhetligt system, att en betydande avlastning av telefonnätet blir följden. Meddelanden till och från myndigheter — närmast länsstyrelserna — från vilka den operativa ledningen av civila lokalförsvaret avlyftes, kunna avsevärt inskränkas samt till stor del befordras först i andra hand.

Till slut vilja de sakkunniga till belysande i någon mån av vikten av samverkan under gemensam ledning mellan luftskydd, skogsbrandskydd, utrymning och militära lokalförsvarsförband anföra följande exempel. I en medelstor stad förutsättas pågå förberedelser för anbefalld luftskyddsutrymning. Denna, som är planlagd att i huvudsak äga rum å landsväg med bussar och bilar, avses skola påbörjas viss dag kl. 8. Tidigt på morgonen ifrågavarande dag utsattes emellertid orten och den kringliggande trakten för

105 omfattande luftangrepp. Härvid uppstå avsevärda skador i staden, huvudsakligen genom bränder. Några mil från staden antändes en skog. På grund av tilltagande vind får skogsbranden redan från början ganska stor omfattning och hotar att sprida sig. Därutöver förstöres bl. a. en landsvägsbro omkring fyra mil från staden av en bombträff. Brandfogden finner, att han med den fåtaliga styrka, som kan uppbådas för att bekämpa skogselden, icke skall kunna på ett tidigt stadium begränsa densamma. Då han förstår, att staden med hänsyn till bombanfallet knappast kan lämna understöd, återstår endast möjligheten att begära militär hjälp. En framställning i sådant avseende bifalles av chefen för det enda militära förband, som finnes i närheten. Denne avdelar så stor styrka, som han med hänsyn till sina militära uppgifter anser möjligt, till skogsbrandfogdens förfogande. I staden förmår icke luftskyddets personal på grund av flera samverkande, ogynnsamma omständigheter, bl. a. den tilltagande vinden, att begränsa bränderna. Flera krigsviktiga industrier med oersättliga förråd hotas allvarligt. De luftskyddsplatser, som finnas i närheten, anse sig icke kunna lämna släck ningshjälp, då de själva utsatts för anfall. Luftskyddschefens framställning om militär hjälp kan icke bifallas, eftersom den disponibla styrkan kort förut avtransporterats till platsen för skogsbranden. De ifrågavarande industrianläggningarna och förråden bliva till största delen förstörda. Jämväl i övrigt uppstå omfattande skador i staden. Det framstår likväl som i hög grad önskvärt, att den anbefallda luftskyddsutrymningen snarast genomföres. Densamma igångsattes också. Då emellertid varken luftskyddschefen eller utrymningschefen erhållit meddelande om några avbrott på trafikleder, framföras utrymningstransporterna i enlighet med tidigare planläggning längs den väg, som avbrutits genom den förstörda bron. Därigenom uppstå trafikstockningar, och utrymningens genomförande försenas avsevärt. De utrymmande — huvudsakligen barn — utsättas för stora påfrestningar. Därest gemensam operativ ledning av luftskydd, skogsbrandskydd, utrymning och de militära förbanden varit genomförd, hade situationen sannolikt tagit en mindre ödesdiger utveckling än nu blev fallet. Vederbörande miltäre chef hade då haft ansvaret för att läget såsom helhet betraktat bemästrades på mest ändamålsenliga sätt. Samtliga omständigheter av beskaffenhet att böra inverka på beslut om motåtgärders vidtagande hade kommit att vägas mot varandra på en och samma hand. Därvid hade med hänsyn till försvarsberedskapen begränsning av skadorna i staden uppenbarligen framstått såsom den uppgift, vara alla tillgängliga resurser i första hand borde inriktas. Den militära styrkan hade antagligen från början avdelats härför eller ock för ändamålet återkallats från skogsbrandsläckningen. Vidare hade, om förhållandena funnits böra därtill föranleda, brandenheter sannolikt överförts från luftskyddsplatserna till staden, även om till följd härav förstnämnda orter fått vidkännas svåra skador. Slutligen hade utrymningstransporterna kunnat i tid dirigeras lämpligare vägar. Möjlighet hade förefunnits att vid-

106 taga samtliga åtgärder snabbt och utan den tidsspillan, som vid olika operativ ledning av det civila och militära lokalförsvaret blir en nödvändig följd av ansvarsfördelningen.

Förberedelsearbetet beträffande lokalförsvaret. Ovan hava de sakkunniga föreslagit i princip, att en enhetlig operativ ledning av det civila och militära lokalförsvaret införes. Därvid skulle denna ledning ytterst tillkomma militära chefer. Syftet med lokalförsvaret är att, i den mån så kommer på dess lott, skydda land, befolkning och egendom. Den operativa ledningen avser den för nämnda ändamål direkt erforderliga verksamheten, vilken utgör lokalförsvarets huvuduppgift i sista hand. I den aktuella situationen har den operativa ledningen att rätta sitt handlande efter rådande omständigheter. Men å andra sidan kan nyssnämnda verksamhet icke framgångsrikt utövas, utan att ett målmedvetet och allsidigt planläggningsarbete föregått. De sakkunniga finna det härvid angeläget betona, att det nutida krigföringssättet kräver ett långt mera omfattande och detaljerat dylikt arbete än tidigare varit fallet. Detta gäller såväl det militära som det civila lokalförsvaret. För att lokalförsvarets fredsorganisation skall fylla sitt ändamål helt, måste den utformas mot bakgrunden av vad nu anförts samt under iakttagande av nedan närmare angivna synpunkter. Jämväl vid förberedelsearbetet träder sambandet mellan det civila lokalförsvaret och det militära försvaret starkt i förgrunden. Några exempel härå må anföras. Det fredstida planläggningsarbetet beträffande stridskrafternas användning och vad därmed äger samband verkställes med hänsyn till olika krigsfall. Arbetet omfattar bl. a. planläggning för gruppering och förläggning av täcktrupper och lokalförsvarsförband, för koncentrering och uppmarsch av armékårer eller eljest större truppstyrkor samt för upprättande av förråd, verkstäder, sjukhus m. m. Vidare uppgöras transportplaner för truppernas underhåll, förrådens vidmakthållande, omhändertagande av sjuka och sårade etc. Förberedelserna för det civila lokalförsvaret sammanhänga på olika siitt med dispositioner i nyss angivna hänseenden. Inkvartering i anledning av utrymning eller uppkomna krigsskador måste planläggas med hänsyn till täcktruppers och lokalförsvarsförbands lokalbehov. Tilltänkt koncentrering inom visst område av större truppstyrkor är av utomordentlig betydelse för planläggande av hela civila lokalförsvaret därstädes. I första hand måste utrymnings- och inkvarteringsfrågor förberedas med hänsyn härtill. Men vid planläggningen av områdets civila lokalförsvar överhuvud taget uppkomma en mångfald spörsmål på grund av den starka tillströmning av trupper, som är att förutse. Avses att å något ställe förlägga ett större militärt förråd, kan anledning uppstå att räkna med ökade risker för flyganfall mot platsen och kringliggande trakt. Mera omfattande skyddsåtgärder av ena eller andra slaget kanske därför behöva förberedas för en större eller mindre rayon.

107 Antagligt är, att behovet av skydd för själva förrådet kräver viss inriktningav civila lokalförsvaret redan på förberedelsestadiet. I detta sammanhang må en annan sak understrykas. Enligt krigsplanläggning avses vissa områden för basering av flygstridskrafter. På grund härav måste man antaga, att i närheten belägna orter kunna bliva alldeles särskilt utsatta för bombning. Uppenbart är, att detta bör i hög grad röna inverkan å planläggningen av civila lokalförsvaret för desamma. Slutligen erinras om att förberedelserna för utiymningstransporter måste träffas under det allra största hänsynstagande till planlagda militära transporter av olika slag och till den militära trafikreglering — disponerandet av landsvägar för enkel eller dubbelriktad trafik, militära mötesplatser o. s. v. — som beräknas komma att träda i funktion. Såsom antytts utgör det nu anförda endast en exemplifiering. Över huvud taget råder i fråga om förberedelserna en mycket nära samhörighet mellan det civila lokalförsvaret och den militära verksamheten. Även förberedelserna måste träffas med utgångspunkt från det totala krigets krav. Detta innebär bl. a. anspråk på att planläggningen för det civila lokalförsvaret i mångt och mycket lämpas efter militära faktorer. Men förhållandet kan jämväl vara omvänt. Till viktiga intressen, vilkas tillgodoseende i första hand ankomma på det civila lokalförsvaret, bör vid den rent militära planläggningen tagas sådan hänsyn, som omständigheterna rimligen medgiva. En smidig växelverkan bör alltså eftersträvas. För att förberedelsearbetet för det civila och militära försvaret skall fylla högsta måttet av ändamålsenlighet måste av detsamma krävas, att därigenom försvarsberedskapen såsom helhet betraktad blir tillbörligen tillgodosedd. De sakkunniga nödgas konstatera, att nuvarande organisation icke synes innefatta nöjaktiga möjligheter härför. Samråd mellan vederbörande är visserligen i ej ringa omfattning föreskrivet. Dylikt samråd har även i förekommande fall ägt rum. Men det har under de sakkunnigas utredningsarbete visat sig, att ej blott i enstaka utan i ett flertal fall resultaten av planläggningarna för det civila lokalförsvaret och det militära försvaret allvarligt kolliderat med varandra. I många andra fall har den militära planläggningen ej följts av sådan komplettering av förberedelserna för det civila lokalförsvaret, som bort äga rum. Det betänkliga i dylika missförhållanden minskas ej därav, att, allteftersom de trätt i dagen, rättelser i viss utsträckning kunnat åstadkommas. Förhållandet mellan planläggningarna för det civila lokalförsvaret och för det militära försvaret präglas alltså för närvarande av ett tämligen påtagligt osäkerhetsmoment. E t t eliminerande härav är enligt de sakkunnigas mening en viktig angelägenhet. Att stanna blott härvid är dock ej tillräckligt. Sådana åtgärder måste vidtagas, att genom de båda planläggningarna tillsammans största möjliga effektivitet kan uppnås över huvud taget. Tillräckliga organisatoriska förutsättningar behöva skapas för säkerställande av den erforderliga växelverkan och träffande av förberedelser efter det totala krigets krav. Härvid får en betydelsefull omständighet ej förglömmas. Den militära planläggningen är ingen engångsuppgift. Med hänsyn till ändrade förhållanden

108 och bedömanden är densamma föremål för ett fortlöpande arbete. Tvära omkastningar, föranledda av att utgångspunkterna helt förändrats, kunna också vara nödvändiga. Allt detta återverkar på planläggningen för det civila lokalförsvaret. E n ständig och fast samverkan mellan vederbörande planläggningsmyndigheter är därför påkallad. I anslutning till det anförda förorda de sakkunniga, att de militära myndigheterna erhålla sådana skyldigheter och befogenheter med avseende å förberedelsearbetet, vilka föranledas av det dem åvilande ansvaret för det civila lokalförsvarets operativa verksamhet under krig. Erforderliga organisatoriska förutsättningar härför böra skapas. Lika litet som förslaget i fråga om den operativa ledningen är vad nu förordats avsett att medföra någon »militarisering» av det civila lokalförsvaret. Förslag till ny lokalfförsvarsorganisation. De sakkunniga komma nedan att föreslå upprättande av en ny lokalförsvarsorganisation. Däri skulle ingå hemvärnet, luftskyddet, skogsbrandväsendet för krigstid ävensom utrymningsorganisationen med vad därtill hör. Den nya organisationen skulle dessutom handhava vissa andra åtgärder. Till en början upptaga de sakkunniga till behandling förhållandet mellan hemvärnet, luftskyddet och skogsbrandväsendet för krigstid. Hemvärnet har tillkommit för stridsverksamhet och liknande uppgifter samt är av rent militär karaktär. Såsom tidigare nämnts utgör detsamma en del av lantförsvaret med anknytning i organisatoriskt hänseende till armén. Emellertid intager hemvärnet en särställning inom lokalförsvaret i dess helhet. Ä ena sidan föreligga markerade olikheter mellan hemvärnet och det militära lokalförsvaret i övrigt, medan å andra sidan hemvärnet och det civila lokalförsvaret uppvisa gemensamma drag av betydelse i organisatoriskt avseende. I motsats till vad fallet är med det militära försvaret i allmänhet, är hittills rekryteringen till hemvärnet helt frivillig. På sätt senare i betänkandet sägs föreslå visserligen de sakkunniga viss ändring härutinnan. Men enligt de sakkunnigas mening bör också fortsättningsvis hemvärnet i första hand byggas å frivillig grund, även om såsom ett viktigt supplement härtill skyldighet till tjänstgöring i hemvärnet må vara behövlig. Enahanda princip är naturlig jämväl för det civila lokalförsvaret. I ett annat viktigt hänseende råder även skiljaktighet mellan hemvärnet och militära lokalförsvaret i övrigt. I stället uppvisa jämväl häri hemvärnet och civila lokalförsvaret överensstämmelse i stort sett. Sålunda äro för rekryteringen både hemvärnet och civila lokalförsvaret ytterst hänvisade till att taga i anspråk personal, som ej på grund av värnpliktslagen eller fast anställning vid krigsmakten är krigstjänstskyldig. Principen ifråga rubbas icke av den omständigheten, att jämväl en del krigstjänstskyldig personal kan bliva engagerad för tjänstgöring inom hemvärnet eller civila lokalförsvaret under längre eller kortare tid. Hemvärnsmännen äro, till skillnad från vanligt militärmanskap, avsedda att under krig inträda i tjänstgöring, endast i den mån aktuellt behov därav

109 uppstår. Samma är förhållandet med i varje fall stora delar av civila lokalförsvarets personal. Slutligen må i detta sammanhang ånyo erinras om att under krig civila lokalförsvaret ofta torde behöva hjälp av militära lokalförsvarsförband för begränsande av uppkomna skador och vidtagande av andra mera omedelbara skyddsåtgärder. I sakens natur ligger, att härvidlag i första hand tillgängligt hemvärn har en viktig uppgift att fylla. Vid prövning av frågan om hemvärnets ställning inom lokalförsvaret är nödvändigt att skänka synnerligen starkt beaktande åt ovan angivna förhållanden. Spörsmålet måste genomgående ses mot desamma som bakgrund. De sakkunniga övergå nu att något närmare utveckla ämnet. Hemvärnet är den yngsta av lokalförsvarsgrenarna. Dess uppkomst hänför sig till våren—sommaren 1940. Från början blev på det hela taget anslutningen till hemvärnet stor. Uppenbarligen bidrog mycket härtill det under nämnda tid särskilt spänningsfyllda utrikespolitiska läget. Utvecklingen på området för hemvärnets rekrytering har sedermera skiftat i tämligen hög grad olika tider och olika delar av landet emellan. För närvarande är dock den för riket i dess helhet fastställda hemvärnsstyrkan ej fylld. En bidragande orsak härtill har varit, att ett stort antal värnpliktiga hemvärnsmän, som vid antagningen till hemvärnet till följd av då gällande bestämmelser beräknades icke komma att inkallas till krigstjänstgöring, sedermera måst lämna hemvärnet på grund av ändrade föreskrifter i berörda hänseende. Vid tiden för hemvärnets tillkomst var luftskyddet på god väg att få sitt personalbehov någorlunda tillgodosett. Särskilt på många mindre platser var likväl ej så väl ställt i detta hänseende. Emellertid uppstod på åtskilliga håll under hemvärnets egentliga tillblivelseperiod ett ofta skarpt motsatsförhållande mellan hemvärnet och luftskyddet med avseende å personalrekryteringen. I det senare voro enrollerade många män med förutsättningar att antagas i hemvärnet. Naturligt nog funno i stor utsträckning dessa hemvärnstjänsten vara i flera hänseenden mera tilltalande än tjänstgöringen inom luftskyddet. För luftskyddsmyndigheterna var det särskilt till en början svårt att bestämt motsätta sig önskemål om övergång från luftskyddet till hemvärnet. Det första organiserandet av hemvärnet medförde därför i ett stort antal fall en åderlåtning av luftskyddet å personal. Det må anmärkas, att i och för sig intet hinder föreligger att hava hemvärnsmän uttagna jämväl för tjänst inom luftskyddet. Men därvid står jämlikt gällande bestämmelser den senare tillbaka för tjänstgöringen i hemvärnet. Stora risker finnas alltså för att sålunda uttagna hemvärnsmän under krig ej komma att vid behov vara tillgängliga för luftskyddstjänst. Även om någon utjämning inträtt, har likväl den uppkomna intressemotsättningen på förevarande område mellan luftskyddet och hemvärnet i det stora hela förblivit bestående, oaktat att centralt vissa riktlinjer i reglerande syfte uppdragits. Den mångomtalade »striden om själarna» inom lokalförsvaret har till betydande del försiggått mellan nämnda lokalförsvarsgrenar inbördes. Möjligen är detta tillstånd i de flesta fall inte utåt så framträ-

no dande numera som tidigare. En viss resignation torde hava inträtt, men sakförhållandet kvarstår. I allmänhet synas ställningstaganden av ena parten till förmån för den andra knappast hava berott på att man ej själv behövt disponera personerna i fråga. Man har i stället på grund av omständigheterna sett sig mer eller mindre tvungen att göra ur egen synpunkt ej önskvärda eftergifter. Såvitt de sakkunniga kunnat finna, vidlåder på många orter alltjämt en allvarlig svaghet luftskyddet såsom följd av rekryteringen till hemvärnet. Kanske därvid stundom den såsom behövlig ansedda luftskyddsstyrkan ej kunnat fyllas. Luftskyddet har också i dylika fall måst söka reda sig med mindre lämplig personal. A andra sidan har på flera av de platser, där hemvärnet ej sett sitt personalbehov fyllt, detta mer eller mindre sammanhängt därmed, att för hemvärnstjänstgöring lämplig luftskyddspersonal ej ansetts kunna frigöras från luftskyddet för inträde i hemvärnet. Redan tidigare har antytts, att anskaffningen av personal till de beredskapskårer för skogsbrandsläckning under krig, vilka man sökt organisera i vissa län, mött stora svårigheter. På grund härav torde organisationen i fråga som regel ej hava erhållit avsedd omfattning och stadga. Härtill synes i ej oväsentlig grad hava bidragit, att många för nämnda kårer lämpade män tagits i anspråk inom hemvärnet. Motsättningen beträffande personalrekryteringen mellan hemvärnet å ena och här omförmälda civila lokalförsvarsgrenar å andra sidan är för närvarande helt förklarlig. Tre grundläggande orsaker härtill synas föreligga. Till en av dem — rådande skiljaktighet mellan delar av lokalförsvaret ifråga om skyldighet att fullgöra tjänstgöring — återkomma de sakkunniga senare i betänkandet. De återstående två tilldraga sig uppmärksamhet i detta sammanhang. Sålunda utgör den omständigheten, att rekryteringen till hemvärnet, luftskyddet och ovannämnda beredskapskårer sker på särskild väg för envar av grenarna, en direkt anledning till det sakernas tillstånd, som här påtalats. Det är härvid naturligt, att vederbörande myndighet inom envar gren önskar i första hand se sitt eget personalbehov, sådant det bedömes av myndigheten eller densamma överordnad myndighet, fyllt. Men djupare sett ledas kollisionerna mellan myndigheterna i fråga om personalrekrytering tillbaka till knappheten å sådan personal, som är att tillgå för ändamålen. Härom må närmare anföras följande. Under krig kan rikets befolkning anses uppdelad i två stora huvudgrupper, nämligen de krigstjänstskyldiga och de icke krigstjänstskyldiga. Till de förra hänföras, såsom för övrigt redan tidigare antytts, de värnpliktiga samt de, som jämlikt gällande föreskrifter äro att anse som fast anställda vid krigsmakten. Återstoden av befolkningen utgör de icke krigstjänstskyldiga. Inom riket kominer, därest detsamma råkar i krig, en allmän knapphet å personal för uppgifter inom områden, som äro att räkna till arbetsmarknaden, att efter hand göra sig allt starkare gällande. Härför talar med all

Ill önskvärd tydlighet erfarenheter, som sedan 1939 gjorts i krigförande större och mindre stater. Till förhållandet medverkar i hög grad de krigstjänstskyldigas inkallande till krigstjänst. Under krigets lopp blir de inkallades antal successivt allt större. Men härtill kommer den omständigheten, att behovet av arbetskraft för krigsviktiga ändamål inom arbetsmarknadsområdena stegras. Visserligen kommer också arbetskraft att frigöras genom minskande eller nedläggande av annan verksamhet inom sådana områden. Men härigenom kommer icke den av nyssberörda anledningar föranledda ökningen i efterfrågan å arbetskraft att kompenseras. De krigstjänstskyldiga böra principiellt reserveras för den dem i sådan egenskap åvilande krigstjänstgöringen. Denna regel kan emellertid icke fullt ut uppehållas. Omständigheterna under krigstid nödvändiggöra, att i viss utsträckning personer ur ifrågavarande kategori i stället användas för andra uppgifter, även om därvid fullgörande av krigstjänstskyldigheten i och för sig skulle vara behövligt. I krig måste krav ställas på att de icke krigstjänstskyldiga till väsentlig del engageras för hemvärn och civilt lokalförsvar. Men vad ovan sagts giver vid handen, att det i krig jämväl blir nödvändigt att i största möjliga omfattning utnyttja de icke krigstjänstskyldiga för betydelsefulla arbetsmarknadsuppgifter. Dessutom är av behovet påkallat, att personer, som ej äro krigstjänstskyldiga, tagas i anspråk för olika slag av icke-vapentjänst inom andra delar av krigsmakten än hemvärnet. Det totala försvaret ställer sålunda stora krav över huvud taget på hela den arbetsföra befolkningen. I anseende härtill är en ändamålsenlig fördelning av tillgänglig arbetskraft under krig ett angeläget önskemål. I sådant hänseende uppställer sig spörsmålet om en reglering i stort under mera allmänt hänsynstagande till olika arbetskraftsbehov inom de militära och civila områdena. Självfallet aktualiseras då även frågan om härtill anslutande åtgärder för de särskilda fallen. Syftet skulle främst vara åstadkommande av en lämplig disposition över hela linjen av den icke krigstjänstskyldiga arbetskraften. Ifrågavarande ämnen komma att bliva föremål för överväganden i 2 kap., avsnittet Uttagning av personal, nedan i detta betänkande. Här övergå de sakkunniga att fortsättningsvis mera direkt behandla frågan om det organisatoriska förhållandet mellan hemvärnet, luftskyddet och skogsbrandväsendet för krigstid. I belysning av det ovan anförda återknyta de sakkunniga till den utgångspunkten, att i förhållande till behovet knappheten å hela den personal, som kan reserveras till fördelning mellan nämnda lokalförsvarsgrenar, förblir en framträdande omständighet. Såsom framgått bilda härvid kraven å personal för andra krigsviktiga ändamål en betydelsefull faktor. De sakkunniga förbise ingalunda, att en väsentlig del av ifrågavarande lokalförsvarspersonal beräknas kunna i krig utföra jämväl uppgifter, som sist åsyftas. Vid övervägande av frågan om åtgärder i anledning av personalknappheten för omförmälda lokalförsvarsgrenar är följande att beakta. Fiendens

112 sätt att angripa skifta. E t t luftanfall t. ex. kan verkställas genom fällande av spräng- eller brandbomber, landsättning av trupper eller kombination av dessa sätt. Om anfallets form kan man emellertid längre tid i förväg ej veta något bestämt. Nödvändigt är därför att vara beredd å olika eventualiteter. Allt efter förhållandena måste motåtgärder av civil eller militär natur eller båda delarna kunna sättas in. Synnerligen stora behov av personal för dylika åtgärder av ena eller andra slaget, beroende på omständigheterna, kunna därvid uppkomma. Det nu anförda, sett mot bakgrunden av knappheten å personal för rekrytering, framhäver nödvändigheten av att värnkraften hos personal, som kan i anspråktagas för ifrågavarande lokalförsvarsgrenar åvilande uppgifter, i möjlig mån nyttiggöres allt efter de i de aktuella fallen varierande behoven. Härvid intresserar särskilt frågan om hemvärnets användning jämväl för åtgärder i anledning av bränder och skador, som förorsakats av fientlig verksamhet. Dylika åtgärder åvila luftskyddet och skogsbrandväsendet. Men uppenbarligen blir i stor utsträckning erforderligt med ingripanden också av hemvärnet. Hemvärnet har i ej oväsentlig mån spridning å landsbygden. De sakkunniga finna ej osannolikt, att under krig landsbygdens hemvärn på vissa håll mera sällan kommer att tagas i anspråk för stridsverksamhet. Det synes antagligt, att inom många områden på landet skogbrandsläckning kommer att visa sig vara en huvuduppgift för hemvärnet i krigstid. Bebyggelsecentra torde komma att under krig förete stora växlingar med avseende å omfattningen av hemvärnets användning för militära ändamål. Om luftskyddet därstädes, kanske till följd av rekrytering till hemvärnet, är påtagligt svagt, blir hemvärnets betydelse för luftskyddsuppgifter desto större. Men även städer och samhällen, där luftskyddet är starkare, måste förutsättas bliva mycket beroende av hemvärnet för åtgärder i anledning av bränder och skador. Icke blott för verkliga katastroftillfällen gäller detta. För åtgärder, som nyss sagts, fordras i stor utsträckning fysiskt kraftfull personal. I detta hänseende är på det hela taget hemvärnet bättre ställt än luftskyddet. Det må i detta sammanhang framhållas, att en intim samverkan mellan luftskyddet och hemvärnet erfordras for omhändertagande av störtade (nedskjutna) flygplan och deras besättningar. I många dylika fall blir fråga om både eldsläcknings- och stridsuppgifter. De sakkunniga vilja erinra därom, att luftskyddsinspektionen i skrivelse den 11 juli 1942 till chefen för socialdepartementet hemställt, att direktiv måtte utfärdas om hänförande av skogsbrandskyddet till allmänna luftskyddet. I avbidan på en mera omfattande omorganisation av lokalförsvaret tillstyrktes denna framställning i princip av de sakkunniga i skrivelse den 22 i nämnda månad. I huvudsak samma ståndpunkt intogs i flertalet övriga remissuttalanden i anledning av framställningen. På i stort sett motsvarande skäl, varåt ovan givits uttryck, äro de sakkunniga alltjämt av den meningen, att en samverkan i krig även mellan skogsbrandskyddet och luftskyddet i förekommande fall är erforderlig. De sakkunnigas utredning har bl. a. givit

113 vid handen, att en sådan samverkan är nödvändig, om skogsbrandskyddets behov av motorfordon skall kunna tillgodoses. Enligt de sakkunnigas mening måste det samband mellan hemvärnet och luftskyddet ävensom skogsbrandväsendet, som under krig torde påkallas av då rådande förhållanden, skänkas det största beaktande redan under fredsarbetet. Samverkan måste, i den mån så är möjligt, i alla avseenden vederbörligen planläggas. Förberedelsearbetet över huvud taget måste bedrivas med utgångspunkt från ovan angivna synpunkter. Samtidigt måste tillses, att hemvärnets militära uppgifter icke eftersättas. Endast genom ett dylikt allsidigt förberedelsearbete skapas förutsättningar för ett ur alla synpunkter ändamålsenligt handlande under krig. Sålunda torde inom ramen för tillgången å personal, som står till förfogande för ifrågavarande lokalförsvarsgrenar tillkommande uppgifter, en viss inbördes avvägning av grenarnas storlek böra äga rum. Till flera olika omständigheter måste härvid tagas hänsyn. De sakkunniga vilja här nämna två av dem. Den ena är, att för de civila uppgifterna böra i första hand användas civila lokalförsvaret tillhörande personal. Dock synes det de sakkunniga antagligt, att hemvärnet mångenstädes finnes böra helt eller i huvudsak övertaga skogsbrandsläckningen under krig. Den andra är, att hemvärnets organiserande måste ske jämväl med hänsyn till dess militära uppgifter. Vidare bör vid själva rekryteringen till grenarna lämplighetssynpunkten få göra sig gällande. Slutligen —• men kanske viktigast — måste utbildning, övning, materielanskaffning m. m. ske så, att under krig både de militära och civila uppgifterna kunna ändamålsenligt lösas. Det är t. ex. en angelägenhet av första ordningen att förebygga, att den stora hemvärnspersonal, som finnes i många städer, på grund av felande utbildning eller bristande materiella resurser blir ur stånd att göra en effektiv insats vid bombanfall från luften. Beträffande hemvärnets användning för skogsbrandsläckning är liknande synpunkt att anlägga. Den samverkan i krig och fred, som här avses, gagnas väl vid genomförandet av de förut framlagda förslagen i fråga om enhetlig operativ ledning och förberedelsearbetet beträffande lokalförsvaret. Rörande den närmare innebörden av nämnda förslag hänvisas till det föregående. Nu må endast erinras om att båda syfta till ett visst militärt inflytande över det civila lokalförsvaret. Men i övrigt lämnas genom dessa förslag lokalförsvarsgrenarnas nuvarande inbördes självständighet orubbad. Här åsyftas däremot en genomgående och fast samverkan mellan hemvärnet, luftskyddet och skogsbrandväsendet för krig. För lösningen av detta problem erfordras ett sammanförande av de tre grenarna i en organisation. De sakkunniga förorda därför en sådan åtgärd. Utöver vad förut sagts må här framhållas, att en dylik sammanslagning torde vara ägnad att p>å sina håll medgiva en minskning i grenarnas nuvarande totala personalbestånd. 8—111 43

114 Vad härefter angår utrymningen visar den tidigare framställningen, att ett synnerligen nära samband råder mellan denna lokalförsvarsgren och den militära verksamheten. De sakkunnigas förslag om gemensam operativ ledning och om visst militärt inflytande beträffande förberedelsearbetet inom civila lokalförsvaret avse bl. a. utrymningen. Självfallet avse dessa förslag jämväl luftskyddet och skogsbrandväsendet för krigstid, vilka grenar, på sätt nyss antytts, de sakkunniga funnit jämte hemvärnet böra uppgå i en organisation. I fråga om rekryteringen är utrymningen hänvisad till samma persongrupper som fallet blir med sistnämnda organisation. De allmänna skäl i avseende å arbetskraftens utnyttjande, på vilka förslaget om hemvärnets, luftskyddets och skogsbrandväsendets sammanslagning vilar, gälla i princip även utrymningen. Med hänsyn till vad sålunda anförts, finna de sakkunniga naturligt, att till den nya organisationen hänföres jämväl utrymningen med vad till denna lokalförsvarsgren för närvarande hör. Frågan om undanförsel hava de sakkunniga funnit sig böra upptaga till behandling särskilt ur organisatorisk synpunkt. Såsom förut nämnts avses med undanförsel av varuförråd utspridning eller bortförande av förråden i syfte att i görligaste mån förhindra, att de, i händelse av krig, genom fiendens åtgöranden förstöras eller eljest gå förlorade. Därvid förstås med utspridning fördelning av ett å en ort befintligt varuförråd å flera förvaringsplatser inom orten. Bortförande åter innebär förflyttning av varuförråd från en ort till en annan. De orter, för vilka utspridning skall planläggas, samt de varuförråd, som skola utspridas, hava intill den 1 april 1943 bestämts av industrikommissionen, livsmedelskommissionen och bränslekommissionen, envar beträffande varor, som falla inom kommissionens verksamhetsområde. Från och med nämnda dag tillkommer det emellertid luftskyddsinspektionen att besluta om vilka varuförråd som skola utspridas. Samråd skall ske med överbefälhavaren. Det närmare utförandet av planläggningsarbetet tillkommer luftskyddsmyndigheterna. Tillsyn över genomförandet av utspridning åvilar jämväl dessa. Beträffande bortförande gäller, att nämnda kommissioner skola, likaledes envar för inom dess verksamhetsområde fallande varor, dels planlägga bortförande i erforderlig omfattning av staten tillhöriga förråd, dels ock i erforderlig utsträckning uppgöra planer jämväl för bortförande av förråd tillhöriga annan än staten. Även härvid skall samråd äga ruin bl. a. med överbefälhavaren. Föreskrifter om verkställande av bortförande meddelar Kungl. Maj:t. Under såväl krigsspelen som utredningsarbetet i övrigt har de sakkunniga bibringats intryck av att undanförselplanläggningen ej befinner sig i ett tillfredsställande skick. Den sålunda av de sakkunniga omfattade uppfattningen synes delad av vederbörande centrala myndigheter. Att här lämna

115 närmare redogörelse för ifrågavarande sakförhållanden lär med hänsyn till ämnets beskaffenhet icke böra ske. Vad utspridningen beträffar synes den tidigare gällande delningen av ansvaret mellan vederbörande kommission och luftskyddsinspektionen hava verkat försvårande å planläggningsarbetet. Oklarhet har varit rådande i frågan om vilken av dessa myndigheter, som i sista hand varit ansvarig för denna planläggning. Vidare synes lokalt åtskilligt övrigt vara att önska beträffande samarbetet mellan luftskyddsmyndigheterna och vederbörande militära myndigheter i fråga om utspridningsplanläggningen. Om såväl den senare som ock planläggningen för bortförande gäller, att ansvarsfördelningen mellan kommissionerna inbördes verkat hindrande för uppnående av önskvärd enhetlighet och effektivitet i övrigt. Över huvud taget synas bristerna i fråga om undanförselplanläggningen i väsentlig mån ytterst kunna föras tillbaka å splittringen i ordningen för handhavandet av dylika angelägenheter. En förbättring i detta hänseende har visserligen erhållits genom överflyttningen till luftskyddsinspektionen av befogenheten att besluta om vilka varuförråd som skola utspridas. Under hand har därutöver viss åtgärd vidtagits för minskande av olägenheterna. Sålunda har för undanförselplanläggningen bildats en samarbetsdelegation, bestående av representanter för de ifrågavarande kommissionerna och för överbefälhavaren. I förekommande fall tillkallas jämväl representant för luftskyddsinspektionen. Det synes dock de sakkunniga, att planläggningsorganisationen är i starkt behov av en längre gående rationalisering. Innan de sakkunniga närmare gå in härpå, må en särskild fråga i korthet upptagas till behandling. Densamma gäller tillämplighetsområdet för bestämmelserna om undanförsel. För närvarande avse dessa endast varuförråd. Enligt vad de sakkunniga erfarit, har emellertid under militärmyndigheternas krigsförberedelsearbete de senare åren visat sig, att en utvidgning av nämnda föreskrifters räckvidd är i hög grad påkallad. Flera av de förut omförmälda krigsspelen hava också pekat härpå. De sakkunniga föreslå därför, att bestämmelserna utsträckas till att gälla även maskiner, boskap, fordon, fartyg och annan lös egendom av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna. Beträffande härefter spörsmålet om förändring i planläggningsorganisationen må till en början framhållas, att, såsom redan delvis torde framgå av det nyss anförda, vederbörande militära och civila myndigheter med tiden kommit till allt klarare insikt om, att undanförseln såsom civil lokalförsvarsgren utgör ett synnerligen betydelsefullt led i det totala försvaret. Till denna uppfattning giva de sakkunniga oförbehållsamt sin anslutning. Mången gång kan det framstå som utomordentligt angeläget att genom förflyttning av egendom, varom här är fråga, söka förebygga, att densamma förstöres eller eljest förlust därav uppkommer, genom åtgärder av fienden. I och för sig är egendomens bevarande i oskadat skick i eget hägn alltid ett intresse, ofta ett mer eller mindre vitalt sådant. Bortförande torde i flertalet fall ske jämväl med ett annat mål för ögonen, nämligen att förhindra fienden från

116 att själv draga nytta av egendomen. Också ur denna synpunkt kan bortförandet vara av den allra största vikt. De sakkunniga anse följaktligen, att man i lika hög grad som i fråga om förberedelsearbetet beträffande andra lokalförsvarsgrenar måste eftersträva en ändamålsenlig ordning för undanförselplanläggningen. För en dylik ordning kräves enligt de sakkunnigas mening en koncentrering av ansvaret för allt planläggningsarbete av hithörande art. Såsom framgått talar starkt den hittillsvarande erfarenheten för åtgärder i dylik riktning. För uppnående av bästa möjliga resultat av planläggningen för undanförseln i dess helhet finna de sakkunniga det praktiskt taget oeftergivligt, att det yttersta ansvaret för planläggningen av såväl bortförande som utspridning klart och tydligt lägges i en och samma hand. På annan väg lär erforderlig enhetlighet i planläggningen ej kunna uppnås. Icke heller synes eljest bliva möjligt att verkställa den rationella avvägning av uppkommande undanförselbehov, som ofta påkallas av förhållandena. Om ansvaret i sista hand för undanförselplanläggningen sammanföres hos en myndighet, torde för vinnande av det härmed avsedda syftet också själva utförandet av planläggningsarbetet böra göras till föremål för motsvarande omläggning. Hela detta arbete bör förläggas till en, nämnda myndighet underställd organisation. De faktorer, till vilka vid planläggning av undanförsel hänsyn i vederbörlig mån måste tagas, äro av skilda slag. Sådana områden, från eller till vilka bortförande må ifrågakomma, få bestämmas bl. a. med ledning av var större militära markoperationer kunna förväntas. Vid dylika bestämmanden spelar även den större eller mindre sannolikheten för mera omfattande bombanfall från luften mot ett område roll. Frågan om för vilka orter utspridning bör planläggas är i stort sett ett luftskyddsspörsmål. Militära hänsyn måste dock även beaktas. Vad angår behoven av undanförsel av den eller den egendomen, föranledas desamma i och för sig i stor utsträckning av angelägenheten att trygga försörjningen med livsmedel och bränsle. Andra primära skäl till uppkomsten av dylika behov framställa sig även. Dit höra bl. a. anledningar av mera direkt militär beskaffenhet. Beträffande frågor om utsikterna att kunna genomföra undanförsel, varav behov anses föreligga, måste vid bedömandet härav beaktande skänkas åt särskilt transportmöjligheter och tillgång å lämpliga förvaringslokaler. I dessa hänseenden uppstår i stor utsträckning konkurrens med andra civila lokal försvarsgrenar ävensom det militära försvaret. Det synes de sakkunniga, att förutsättningar måste skapas för ett rationellt uppehållande av undanförselplanläggningen jämväl under tid, när någon verksamhet av kriskommissioner ej förekommer. Med hänsyn till vad sålunda i skilda hänseenden anförts vilja de sakkunniga förorda, att undanförselplanläggningen skall handhavas av den förut omförmälda nya lokalförsvarsorganisationen. Karaktären av denna organisation synes göra densamma lämplig för här förevarande ändamål. Medverkan vid arbetet kräves självfallet från kriskommissionernas eller, när dessa ej

117 finnas, andra vederbörande myndigheters sida. Sådan medverkan synes böra instruktionsmässigt regleras. Under de sakkunnigas utredningsarbete har visat sig, att behov förefinnes att införa vissa bestämmelser om förstöring av egendom. För närvarande saknas författningsföreskrifter härom. Vid en fientlig invasion är nödvändigt att söka bereda fienden så stort avbräck som möjligt. Det gäller härvid bl. a. att i görligaste mån hindra och försvåra hans utnyttjande av egendom inom ockuperade områden. För sådant ändamål ifrågakommer beträffande lös egendom i första hand bortförande. Men omständigheterna kunna vara sådana, att de ej medgiva genomförande härav. Icke heller kan fast egendom bortföras. I stället för bortförande återstår för här förevarande syfte intet annat än att förstöra egendomen eller att eljest försätta densamma ur brukbart skick (förstöring). Det synes de sakkunniga, att även förstöring utgör ett viktigt led i det totala försvaret och att därför erforderliga reglerande föreskrifter böra meddelas om förstöring. På grund av det nära samband, som i mångt och mycket råder mellan bortförande och förstöring, anse de sakkunniga, att jämväl förstöringsplanläggningen bör tillhöra den nya lokalförsvarsorganisationen. Även verkställande av förstöringsåtgärder torde i viss mån komma att åvila denna.

De sakkunniga föreslå alltså, att hemvärnet, luftskyddet, skogsbrandväsendet för krig och utrymningsorganisationen med vad därtill hör sammanslås till en organisation, vilken även skall handhava vissa uppgifter rörande undanförsel och förstöring. Enligt de sakkunnigas mening bör denna nya lokalförsvarsorganisation lämpligen benämnas folkskyddet. De sakkunniga hava tänkt sig folkskyddets allmänna struktur på följande sätt. Hemvärnet bibehålles jämväl inom folkskyddet fullt ut vid sin militära karaktär. Dess militära uppgifter kvarstå oförändrade. Det får fortfarande i allo militär ledning. På motsvarande sätt bibehålla de i folkskyddet ingående civila grenarna sin civila karaktär. Sistnämnda grenar sammanföras till civilskyddet. Folkskyddet kominer alltså att bestå av två huvuddelar, nämligen hemvärnet och civilskyddet. Enligt gällande lagstiftning är luftskyddet en sammanfattande benämning för åtgärder av visst slag — åtgärder av icke militär natur, vilka åsyfta att försvåra anfall från luften eller begränsa verkningarna av sådant anfall. Luftskyddet i luftskyddslagens bemärkelse är alltså ingen organisation i egentlig mening. För luftskyddet saknas ett centralt befälsorgan under Kungl. Maj:t. Dessa förhållanden torde vara en av huvudanledningarna till att luftskyddet hitintills i viss utsträckning företett ganska lösa konturer och haft stora svårigheter att vinna erforderlig stadga. I här förevarande hänseenden utgör folkskyddet luftskyddets motsats. Folkskyddet är avsett som en verk-

118 lig, fast uppbyggd organisation med en central chefsmyndighet för hela landet, vilkens befogenheter ej äro inskränkta till inspektion, råd och anvisningar utan som har bestämmanderätt. Detta är enligt de sakkunnigas mening nödvändigt för att folkskyddet skall kunna utöva sin verksamhet med tillräcklig effektivitet i såväl fred som krig. Folkskyddets på det hela taget mycket nära samband med det rent militära försvaret framgår av vad tidigare i flera olika sammanhang anförts i detta kapitel. Folkskyddet är förty att anse som en /örsyarsorganisation. Häri ligger, att folkskyddets verksamhet helt är inriktad på krigsförhållanden. Under fred utgöras folkskyddets uppgifter av de för verksamheten i krig erforderliga förberedelserna, däri inbegripet utbildning och övning. Såsom redan det föregående giver vid handen, faller alltså det fredsmässiga skogsbrandväsendet såsom sådant utanför folkskyddets ram. Motsvarande gäller det fredsmässiga allmänna brandväsendet. Till frågan om förhållandet mellan polisen och folkskyddet återkomma de sakkunniga i det följande. Såsom försvarsorganisation måste folkskyddet på lämpligt sätt sammanknytas med det egentliga militära försvaret. Härutinnan föreslå de sakkunniga till en början, att folkskyddet i princip skall vara underställt överbefälhavaren. Då, på sätt nyss nämnts, folkskyddets verksamhet jämväl i fred är helt inriktad på krigsförhållanden, avses denna princip gälla för såväl fred som krig. Emellertid bliva vissa av folkskyddets uppgifter av övervägande social karaktär eller eljest av sådan natur, att de hava ringa samband med den rent militära verksamheten. I sådana hänseenden bör folkskyddet icke lyda under överbefälhavaren utan vara direkt underställt Kungl. Maj:t. Närmast under överbefälhavaren — i nyss antydda avseenden Kungl. Maj:t — skall enligt förslaget i spetsen för folkskyddet stå en chef, nksfolkskyddschefen. Till biträde i sitt arbete skall riksfolkskyddschefen erhålla en stab, riksfolkskyddsstaben. Folkskyddets karaktär nödvändiggör, att detsamma i territoriellt hänseende så nära som möjligt anslutes till den gällande militärterritoriella indelningen i militärområden och försvarsområden. Detta underlättas därav att försvarsområdesorganisationen jämlikt 1942 års försvarsbeslut skall fungera icke blott i krig utan jämväl i fred. Ifråga om folkskyddets ledning inom militär- och försvarsområdena hava de sakkunniga ansett sig böra göra viss skillnad mellan hemvärnet och civilskyddet. Anledningen härtill är, att det förra är av militär men det senare av civil natur. De sakkunniga föreslå sålunda, att hemvärnet inom varje militärområde skall vara underställt militärbefälhavaren samt att ledningen och övervakningen av hemvärnet inom varje försvarsområde skall utövas av försvarsområdesbefälhavaren. Däremot skall enligt förslaget under fred ledningen och övervakningen av civilskyddet inom varje försvarsområde — med vissa modifikationer, varom mera nedan i . specialmotiveringen — utövas av en

119 civilsky ddschef. De sakkunniga hava funnit det böra i lag uttryckligen stadgas, att försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschef skola nära samverka för att bibringa folkskyddsväsendet inom försvarsområdet största möjliga effektivitet. Under krigsförhållanden bör, i överensstämmelse med förut angivna synpunkter, försvarsområdesbefälhavaren utöva den operativa ledningen av jämväl civilskyddet inom försvarsområdet. I de hänseenden, avgörandet avfrågor rörande civilskyddet kommer att överflyttas å försvarsområdesbefälhavaren, blir civilskyddschefen alltså underställd denne. Beträffande folkskyddets lokala territoriella indelning föreslå de sakkunniga, att försvarsområde skall vara indelat i folkskyddsdistrikt. Folkskyddsdistrikt skall i regel bestå av en eller flera kommuner. Inom varje folkskyddsdistrikt skall finnas distriktsfolkskydd, bestående av allmänt folkskydd samt, i den mån så följer av därom meddelade närmare föreskrifter, verkskydd och hemskydd. Allmänt folkskydds verksamhet skall avse folkskyddsdistriktet i dess helhet. E t t verkskydd är avsett för viss eller vissa i närheten av varandra belägna anläggningar eller byggnader, vilka väsentligen användas till annat ändamål än bostadsändamål. E t t hemskydd slutligen är avsett för viss eller vissa i närheten av varandra belägna byggnader, vilka huvudsakligen nyttjas för bostadsändamål. I allmänt folkskydd och verkskydd kan ingå såväl hemvärns- som civilskyddspersonal, medan i hemskydd ingår allenast civilskyddspersonal. Emellertid måste, såsom tidigare framhållits, i erforderlig utsträckning hjälpverksamhet kunna äga rum olika orter emellan för ändamål, som folkskyddet har att tillgodose. Gränserna för folkskyddsdistrikten få ej lägga hinder i vägen härför. Det bör därför föreligga skyldighet för allmänt folkskydd inom ett folkskyddsdistrikt att enligt överordnad myndighets bestämmande ingripa till annat distriktsfolkskydds hjälp. Vidare finna de sakkunniga nödvändigt, att verkskydd och hemskydd skola vid behov kunna åläggas uppgifter utom den eller de anläggningar eller byggnader, varför respektive verkskydd eller hemskydd är upprättat. Exempelvis måste vid ett flyganfall brandavdelningar inom verkskydd kunna insättas för att förstärka allmänna folkskyddets brandtjänst. Den omedelbara ledningen av distriktsfolkskydd föreslås skola utövas av en folkskyddschef. Därjämte bör i mån av behov inom folkskyddsdistrikten finnas annat befäl, såsom biträdande folkskydds chefer, tjänstegrenschefer, verkskyddsledare och hemskyddsledare. Finnes särskild tjänstegrenschef för hemvärnet, torde denne lämpligen böra benämnas hemvärnschef. Tidigare (sid. 96) har nämnts, att förslag har utarbetats om upprättande av vissa speciella hjälpavdelningar (luftskyddskolonner). De sakkunniga vilja i detta sammanhang understryka vikten av att dylika avdelningar, som äro särskilt avsedda att från centrala punkter inom olika delar av landet dirigeras ut till orter, där till följd av fientliga anfall bränder eller skador av större

120 omfattning uppstått, snarast upprättas. En liknande anordning har för övrigt redan vidtagits, såvitt angår utspisning i större skala i anledning av följderna av ett anfall. Avdelningar, varom här är fråga, böra ingå i folkskyddet utan att tillhöra något distriktsfolkskydd. Med hänsyn till folkskyddets egenskap av försvarsorganisation kan det visa sig nödvändigt, att även andra rent militära myndigheter än ovan sagts taga viss befattning med folkskyddsväsendet. Det synes böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda närmare föreskrifter härom. Bland annat torde det vara erforderligt, att chefen för armén tillägges inflytande i fråga om hemvärnets militära utbildning. Denna måste nämligen i vederbörlig utsträckning bedrivas efter samma linjer som utbildningen inom armén, särskilt infanteriet. Rätt och skyldighet för chefen för armén att giva direktiv för och utöva inspektion av hemvärnets militära utbildning torde säkerställa erforderlig enhetlighet i detta hänseende. Beträffande spörsmålet om folkskyddsväsendets upprätthållande hänvisa de sakkunniga till 4 kap. i denna avdelning. Av vad där anföres framgår, att folkskyddsväsendet avses till stora delar skola vila på kommunal grund. Med andra ord finna de sakkunniga kommunernas medverkan inom folkskyddsväsendet nödvändig i väsentlig utsträckning. Härför erforderliga organisatoriska betingelser måste skapas. Sistberörda fråga intresserar i här förevarande sammanhang. För ändamålet kräves en lämplig kommunal-administrativ indelning. Praktiska skäl tala starkt för att denna göres överensstämmande med indelningen för folkskyddschefernas verksamhet. De sakkunniga föreslå därför, att folkskyddsdistrikten göras ej blott till territoriella enheter i inskränkt bemärkelse utan även till sådana kommunal-administrativa enheter, som erfordras för kommunernas medverkan inom folkskyddsväsendet. Folkskyddsdistrikten skulle alltså komma att intaga ungefär motsvarande ställning som polisdistrikten jämlikt lagen om polisväsendet i riket. Består folkskyddsdistrikt av kommun eller del av kommun, bör kommunen utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter, som tillkomma folkskyddsdistriktet. Består åter folkskyddsdistrikt av område från mer än en kommun, skall enligt de sakkunnigas förslag det nödvändiga samarbetet mellan de i distriktet helt eller delvis ingående kommunerna i regel ordnas på det sätt, att kommunerna bilda folkskyddsförbund för utövandet av folkskyddsdistriktets rättigheter och fullgörandet av dess skyldigheter; bildas icke dylikt förbund, bör det ankomma på vederbörande kommuner att sinsemellan träffa sådana avtal, som må erfordras i följd av den föreliggande gemenskapen. Med hänsyn till folkskyddsdistriktens ställning och betydelse inom folkskyddet är nödvändigt tillse, att en rationell ordning tillskapas för det förval tningsmässiga handhavandet av distrikten åvilande uppgifter. De sakkunniga anse ej, att denna funktion vare sig obligatoriskt eller fakultativt

121 bör uppdragas åt någon redan befintlig kommunal nämnd eller styrelse. I stället föreslå de sakkunniga, att ett särskilt organ, benämnt folkskyddsnämnd, inrättas för ändamålet inom varje folkskyddsdistrikt. Skälen för att i det hänseende, varom här är fråga, ej taga i anspråk något nuvarande kommunalt organ äro flera. Sålunda torde i det övervägande antalet fall komma att i folkskyddsdistrikten ingå områden från olika kommuner. Men även då bör finnas blott en, för distriktet i dess helhet gemensam folkskyddsnämnd. E n ordning med två eller flera sådana nämnder — en för varje ifrågakommande kommun — inom ett folkskyddsdistrikt skulle omöjliggöra erforderlig enhetlighet och smidighet i ärendenas handläggning. Vidare måste särskilda krav ställas på folkskyddsnämndens sammansättning. Härvid märkes, att folkskyddsnämndens uppgifter komma att utgöra led i ett större sammanhang, präglat av statliga intressen. Dessa senare böra därför vara representerade i nämnden. Ytterligare anse de sakkunniga, att vissa personliga kvalifikationer äro nödvändiga eller önskvärda för ledamotskap i folkskyddsnämnden. Slutligen må framhållas, att här ifrågavarande uppgifter beröra flera kommunala organs verksamhetsområden. Det synes då vara mindre lämpligt att göra något av dessa organ till gemensamt forum för nämnda ärenden. Folkskyddsnämnden skall alltså vara folkskyddsdistriktets förvaltningsorgan. I denna egenskap är nämnden avsedd att i princip intaga samma ställning, som tillkommer i kommunallagarna åsyftade förvaltande nämnder och styrelser. De nuvarande luftskydd snämnderna hava däremot icke en sådan karaktär. Vissa särskilda uppgifter föreslås därjämte skola tillkomma folkskyddsnämnden. Självfallet är, att folkskyddsnämndens verksamhet ej får medföra inskränkning i vederbörande myndigheters skyldigheter och befogenheter i avseende å ledningen av folkskyddet. H a r folkskyddsförbund bildats, bör nämnden tillika vara direktion för förbundet och såsom sådan utöva folkskyddsdistriktets beslutanderätt. I dylikt hänseende åligger det nämnden bl. a. att fastställa årlig inkomstoch utgiftsstat för distriktet samt bestämma beloppet av bidrag, som förbundsmedlem har att utgiva till bestridande av kostnaderna för distriktets verksamhet. Av vad tidigare anförts framgår, att länsstyrelserna icke inrangerats bland de myndigheter, som hava att taga befattning med själva ledningen av folkskyddet. Detta förhållande sammanhänger med den förut angivna principen, enligt vilken folkskyddet är ämnat som en organisation med en i avseende å ledningen bestämmande central chefsmyndighet för landet i dess helhet. Det synes knappast förenligt med länsstyrelsernas allmänna administrativa ställning att inordna dem som organ, formligen underställda en dylik riksmyndighet. Beträffande en hel del angelägenheter rörande folkskyddet, nämligen i stort sett sådana, som äro att hänföra till folkskyddsväsendets upprätt-

122 hållande i inskränkt mening, faller sig dock medverkan av länsstyrelserna såsom självständiga myndigheter lämplig och naturlig. I enlighet härmed skola enligt de sakkunnigas förslag viktiga uppgifter beträffande folkskyddsväsendet tillkomma jämväl länsstyrelserna. De sakkunniga hänvisa härutinnan vidare till den efterföljande specialmotiveringen. Dessutom hava de sakkunniga med hänsyn till landshövdingarnas auktoritativa ställning inom sina respektive län samt den folkliga karaktären hos folkskyddet — accentuerad bl. a. genom anknytning till kommunerna — funnit sig böra föreslå stadgande om skyldighet för landshövdingarna att personligen i vissa hänseenden medverka till folkskyddsväsendets upprätthållande. På grund av folkskyddets egenskap av försvarsorganisation och dess nära samhörighet med försvaret i övrigt bör detsamma förläggas under försvarsdepartementet. Detta bör ej utgöra hinder för att vissa folkskyddsärenden med hänsyn till sin beskaffenhet handläggas inom annat departement. Samråd mellan vederbörande departement blir i många fall erforderligt.

Folkskyddet och polisväsendet. För ett smidigt och i övrigt ändamålsenligt funktionerande av lokalförsvaret under krig erfordras en rationell reglering av förhållandet mellan folkskyddet och polisväsendet. Denna fråga kommer att här upptagas till behandling. Med polispersonal avses nedan sådan personal, som för fredstid — och självfallet följaktligen jämväl för krigsförhållanden — är anställd inom polisväsendet. För närvarande råder ett nära samband mellan luftskyddet och polisväsendet. Följande lagbestämmelser utgöra grundvalen härför. Sålunda är i 5 § luftskyddslagen i princip fastslaget, att vederbörande polischef skall vara luftskyddschef för luftskyddsområde, som utgöres av stad eller landsfiskalsdistrikt; för särskilt fall äger emellertid länsstyrelsen att till luftskyddschef utse annan person. Likaledes utser länsstyrelsen luftskyddschef för annat luftskyddsområde än nyss nämnts. Inom cirka 80 av rikets omkring 500 luftskyddsområden torde nu annan än polischef vara luftskyddschef. Vidare erinras om den förut omförmälda bestämmelsen i 9 § luftskyddsförfogandelagen, att kommun är pliktig att i viss utsträckning ställa kommunala kårer ävensom annan hos kommunen anställd personal till förfogande för luftskyddstjänst. Med stöd av detta stadgande har polispersonal i stor omfattning tagits i anspråk för tjänstgöring inom allmänna luftskyddet. Inom detta har sålunda upprättats en särskild tjänstegren, luftskyddets ordningstjänst. Denna tjänstegren är rekryterad med såväl polispersonal som annan personal. Den förra tjänstgör då i regel som befäl. Emellertid må framhållas, att polispersonal även i viss utsträckning tages i anspråk för andra ändamål inom luftskyddet. Särskilt är detta fallet beträffande uppgifter avseende luftskyddets ledning, därvid i förekommande fall polispersonal användes för kontors- och expeditionstjänst, som telefonvakter, ordonnanser m. m.

123 Med polisverksamhet förstås i lagen om polisväsendet i riket, vad angår stad, upprätthållande av allmän ordning och säkerhet, verkställande av spaning och annan undersökning angående brott ävensom den verksamhet i övrigt, som på grund av särskilda stadganden eller hävdvunnet bruk åligger polispersonal i denna dess egenskap. Polisverksamheten på landsbygden omfattar därjämte enligt nämnda lag biträde vid handräckning. Polisverksamheten är alltså såväl vidsträckt som skiftande. Att här lämna en närmare redogörelse för polisuppgifterna torde ej vara behövligt och skulle dessutom föra för långt. Det bör dock framhållas, att inom området för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet falla en mängd uppgifter av vitt skilda slag. Vid krig eller krigsfara ökas polisens arbetsbörda i hög grad. Bland annat måste man räkna med ytterligare och skärpta åtgärder inom nyssnämnda område. Det må anmärkas, att i ett sådant läge, som här avses, ordningshållningsuppgifterna avsevärt vinna i betydelse ävensom att uppgifterna för säkerhetens bevarande röna inflytande av den erfarenhetsmässigt inträdande tendensen till ökning av antalet lagöverträdelser. E n omfattande skyddsbevakning till förhindrande av spioneri och skadegörelse tillkommer. Övervakandet av efterlevnaden av en mängd olika s. k. kristidsförfattningar blir likaledes en ny uppgift. Även krävande åligganden av hemlig natur komma att åvila polisen. Vad närmare angår av krigsförhållanden föranledda åtgärder för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet må följande exempel härå nämnas. Det åligger polisen att övervaka efterföljandet av särskilt utfärdade föreskrifter rörande allmänhetens förhållande med avseende å mörkläggning, trafikreglering och uppsökandet av skyddsrum. Vid bombnedslag skall polisen sörja för avstängning av trafikleder och nödig omläggning av trafiken, avspärrning av instörtade byggnader och av andra olycksplatser samt bevakning av egendom till förhindrande av stöld. Tillika måste polisen genom vidtagande av avspärrnings- och andra ordningshållningsåtgärder medverka vid genomförande av utrymning och upprätthållande av bortflyttningsförbud. Många andra polisiära ordnings- och säkerhetsåtgärder, påkallade av krigsförhållanden, måste man räkna med, men de här liimnade exemplen synas tillfyllest i detta sammanhang. F ö r nu ifrågavarande ändamål erfordras självfallet förstärkning av polispersonalen. Till övervägande delen härför är luftskyddets ordningstjänst avsedd. I huvudsak ingå alltså den senares uppgifter i polisens allmänna tjänsteuppgifter. Ansvaret för polisverksamheten utom och inom luftskyddets ram är — tillika med ansvaret för luftskyddet i övrigt — i princip enhetligt såtillvida, att polischef förutsattes skola i regel fungera jämväl som luftskyddschef samt att länsstyrelsen är högsta polismyndighet och samtidigt högsta luftskyddsmyndighet inom länet. Beträffande luftskyddsområde, där annan än polischef är luftskyddschef, har man förutsett, att vissa åtgärder kunna bliva nödvändiga för uppehållande av samband mellan å ena sidan luft-

124 skyddet med dess ordningstjänst och å andra sidan polisväsendet. Med hänsyn härtill är i 22 § luftskyddskungörelsen föreskrivet, att då någon, som icke tillhör polisbefälet, förordnats till luftskyddschef, länsstyrelsen äger meddela särskilda föreskrifter angående befälet över polispersonal under luftskyddstillstånd. Såvitt för de sakkunniga är bekant, hava dock hittills ej meddelats några dylika föreskrifter, trots att, såsom av det föregående framgår, luftskyddschefsbefattningarna i ej få fall besatts med andra än polischefer. Med tillkomsten av folkskyddet — vari luftskyddet är avsett att uppgå och inom vilket länsstyrelsen ej är tillämnad någon direkt befattning med den operativa verksamheten •— uppställer sig spörsmålet, huruvida polisväsendet eller snarare någon del därav bör under krigsförhållanden vara formligen inordnat i denna nya organisation. Rörande sagda spörsmål må till en början anmärkas, att vissa polisuppgifter måste anses utan vidare uteslutna från att kunna eller böra uppdragas åt folkskyddet. Bland annat är detta fallet med utredningarna av brott. Härvidlag måste dock skänkas visst beaktande åt följande synpunkt. Att vid ett sådant inrangerande i folkskyddet, som nyss antytts, göra undantag för sistnämnda uppgifter kan sålunda stundom visa sig mer eller mindre vanskligt. I nästan samtliga polisdistrikt på landsbygden ävensom i några städer är polispersonalen på det hela taget gemensam för all polisverksamhet. Därvid torde ur personalsynpunkt vissa svårigheter uppstå för brottsutredningarnas undantagande i berörda hänseende. I de flesta städer och jämväl i enstaka polisdistrikt på landsbygden är visserligen polispersonalens arbete uppdelat mellan kriminalpolis och ordningspolis, därvid i princip brottsutredningarna förlagts till den förra och polisverksamheten i övrigt till den senare. Till en del råder dock ett sådant samband mellan de båda tjänstegrenarna, som försvårar, om också icke hindrar ett avskiljande av kriminalpolistjänsten på sätt här berörts. De sakkunniga hava närmare övervägt, om oavsett vad nu framhållits polisuppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet böra under krigsförhållanden åvila folkskyddet i den formen, att någon del av polisväsendet ingår i folkskyddet. För en sådan anordning talar, att dylika uppgifter i mångt och mycket anknyta till folkskyddets egentliga verksamhet och komplettera denna. I sådant hänseende tillåta sig de sakkunniga hänvisa till den nyss gjorda exemplifieringen. Skall emellertid under krigsförhållanden folkskyddet i angiven form betros med allmänna ordningsoch säkerhetsuppgifter av polisiär art, synes påkallat att därvid i princip dit överlämna samtliga dylika uppgifter, oberoende av om de närmare sammanhänga med nämnda förhållanden eller icke. E t t motsatt förfarande synes svårgenomförbart särskilt av den anledningen, att polispersonalen måste efter behov kunna utnyttjas för ingripanden, antingen dessa föranledas av omständigheter, mera direkt framkallade av kriget, eller bero av andra orsaker. Ett sådant allmänt inordnande i folkskyddet av den till ordningens och säkerhetens upprätthållande hänförliga polisverksamheten

125 finna sig de sakkunniga likväl ej kunna tillstyrka. Därigenom skulle komma att åt folkskyddet, som skall stå under militär operativ ledning, överantvardas jämväl uppgifter utan samband med försvarsverksamheten. E t t kanske än mer vägande skäl mot anordningen är dock, att densamma skulle innebära ett djupt ingrepp i länsstyrelsens ämbetsbefattning och väsentligen förändra länsstyrelsens ställning inom administrationen. I detta sammanhang må erinras därom, att den av de sakkunniga här företrädda meningen, såvitt avser bibehållandet under krig av länsstyrelsen såsom högsta polismyndighet i länet, finner sin motsvarighet i en av särskilda utredningsmän den 18 december 1942 avgiven utredning angående frågan om polismans rätt att bruka våld m. m. (Statens offentliga utredningar 1942: 54). Utredningsmännen anse, att polisen skall i viss omfattning kunna vara verksam med vapen gentemot fientliga krigsmän. Av folkrättsliga skäl föreslå därför utredningsmännen en lagbestämmelse av innehåll, att polisen skall vid krig tillhöra krigsmakten i den omfattning och i de hänseenden, som Konungen bestämmer. Men utredningsmännen framhålla härvid, att i åtskilliga hänseenden — t. ex. beträffande polisens ställning till den militära organisationen — naturligen ingen ändring bör ske i förhållande till vad som gäller under fred. På anförda skäl vilja de sakkunniga, trots vissa betänkligheter i anledning av det nu föreliggande sambandet mellan polisväsendet och luftskyddet, förorda, att polisväsendet såsom sådant lämnas utanför folkskyddet. Detta innebär i princip bl. a., att jämväl i krig polisväsendet i denna sin egenskap skall handhava samtliga polisiära uppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Ett nära samarbete mellan folkskyddet och polisväsendet måste dock äga rum för att olika i krig föreliggande uppgifter skola kunna lösas på ett ur alla synpunkter lämpligt sätt. Krigsförhållandena kunna ställa mycket stora krav på polisen för ordningens och säkerhetens upprätthållande. För desammas tillgodoseende måste åtskilligt mera personal tagas i anspråk, än som i vanliga fall ingår i polisväsendet. Detta starkt ökade personalbehov torde likväl ofta vara begränsat till vissa mera enstaka tillfällen eller i varje fall kortare tidsperioder. Med hänsyn härtill och till den i krigstid förefintliga allmänna knappheten på arbetskraft synes det de sakkunniga icke vara lämpligt att vid polisväsendet binda all den ytterligare personal, som behövs för här ifrågavarande ändamål. De sakkunniga föreslå i stället, att inom allmänna folkskyddet i de olika folkskyddsdistrikten avdelas personal, som vid behov kan ställas till polisväsendets förfogande för uppgifter, sammanhängande med folkskyddets verksamhet, och som vid andra tillfällen kan insättas för fullgörande av uppgifter inom folkskyddet. Denna personal, som skulle träda i stället för luftskyddets nuvarande ordningstjänst, komme alltså att få karaktär av reservstyrka inom folkskyddsdistriktet. Den omständigheten, att, på sätt de sakkunniga föreslagit, polisväsendet och folkskyddet äro organisatoriskt åtskilda, utgör i och för sig intet hinder för att polischefen jämväl kan vara folkskyddschef. Är så fallet, innebär detta en smidig form för avgöranden om reservstyrkans användande inom den

126 ena eller andra organisationen och för samarbetet överhuvudtaget mellan folkskyddet och polisväsendet. Genom personalunion äro ju då de båda organisationernas beslutande organ i förevarande instans sammanslagna till ett. Emellertid torde ett dylikt förenande av dessa båda sysslor i en hand ej bliva så vanligt. Det måste förutsättas, att indelningen i folkskyddsdistrikt i allmänhet kommer att förete tämligen stora avvikelser från polischefernas verksamhetsområden. Redan på grund härav torde det icke böra ifrågakomma att på motsvarande sätt som nu är fallet i fråga om polischefs- och luftskyddschefsbefattningarna upptaga en principbestämmelse om automatiskt förenande av befattningarna som polischef och folkskyddschef. Därtill kommer emellertid, att en dylik bestämmelse ej är förenlig med folkskyddets hela karaktär. För övrigt må erinras därom, att tämligen snart efter den nuvarande luftskyddsorganisationens tillkomst röster höjdes för att polischefen skulle befrias från befattning med luftskyddet. Efter hösten 1939, sedan luftskyddsorganisationen på allvar trätt i verksamhet, hava från rikets polischefer ganska enhälligt rests krav i detta hänseende. Därvid har framhållits, att chefskapet för luftskyddet och chefskapet för polisväsendet vart för sig vore så maktpåliggande och krävande, att ansvaret för dessa verksamhetsområden icke utan allvarliga vådor kunde förenas hos en och samma befattningshavare. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag har även av nyss angivna skäl den gällande bestämmelsen om att polischef, därest hans verksamhetsområde överensstämmer med luftskydds område, i princip skall vara luftskyddschef borttagits I stället har inspektionen föreslagit, att till luftskyddschef skall utses härför lämplig person, företrädesvis bland befattningshavare vid polis- eller brandväsendet. I flertalet av de yttranden, där denna del av förslaget behandlats, har inspektionens ståndpunkt vunnit anslutning. I krig uppkomma helt visst många gånger situationer, då folkskyddet i sin verksamhet blir beroende av att vissa uppgifter för upprätthållande av allmän ordning och säkerhet fullgöras. I dylika fall synes folkskyddschef, som icke är polischef, böra hava rätt att, om han finner anledning därtill, hos polischefen påkalla, att dessa uppgifter gives företräde framför andra polisuppgifter. Folkskyddschefen bör därvid i största möjliga utsträckning ställa sådan reservpersonal, som ovan nämnts, till polischefens förfogande. De sakkunniga förutsätta, att polischefen skall vara pliktig att, därest icke alldeles speciella förhållanden till annat föranleda, efterkomma den gjorda framställningen. Närmare bestämmelser om förhållandet mellan folkskyddschefen och polischefen i här förevarande hänseende synas böra utfärdas i administrativ ordning. I många fall kan det givetvis vara erforderligt, att hemvärnspersonal träder i tjänstgöring för lösande av ordningshållningsuppgifter. Avgörandet härom torde böra tillkomma folkskyddschefen — eventuellt först efter bemyndigande av högre myndighet inom folkskyddet — på framställning av och i samråd med polischefen. Jämväl härom lära närmare föreskrifter böra meddelas.

127 Vissa mindre ordningshållningsuppgifter, t. ex. uppehållande av ordningen i offentliga skyddsrum, i luftskyddshärbärgen o. dyl., torde falla inom ramen för folkskyddets ordinarie verksamhet. Härtill bör folkskyddets egen personal alltså användas. Vid behov kan hjälp erhållas från polisen. För övrigt måste man utgå från att i samband med fientligt anfall från luften så många oförutsedda händelser komma att inträffa, att polisen och folkskyddets personal måste mer eller mindre biträda vid fullgörande av varandras uppgifter överhuvud taget. Vad särskilt angår polisen, bör den alltså icke sakna nödiga förutsättningar för att i ett kritiskt läge jämväl kunna biträda med göromål, som närmast ankomma på folkskyddets organ. En polisman bör sålunda enligt de sakkunnigas mening hava erhållit någon utbildning i sådan sjukvård, som kan förekomma i samband med olycksfall eller vid användning av giftgas. Han bör ej heller stå fullständigt främmande för brand- och röjningstjänsten. Vidare bör han kunna ingripa och bringa lättnad i förhållanden, som närmast ingå i folkskyddets socialtjänst. Polismannen bör vara väl förtrogen med folkskyddets organisation och arbetssätt. Det synes erforderligt, att under larmtillstånd polischefen och folkskyddschefen utöva ledningen av sina respektive organisationer från samma uppehållsplats eller ock hos folkskyddschefen tjänstgör en välkvalificerad polisman med befogenhet att besluta å polischefens vägnar. Förut har nämnts, att polispersonal för närvarande i viss utsträckning tages i anspråk, för andra ändamål inom luftskyddet än polisuppgifter i egentlig mening. De sakkunniga anse, att efter folkskyddets tillkomst tillgänglig polispersonal i princip bör — med modifikationer som ovan sagts — reserveras för rena polisuppgifter. Anses emellertid polismän böra användas för vissa göromål av administrativ eller liknande art inom folkskyddet, böra därvid tillämpas de regler, som i allmänhet gälla för ianspråktagande av personal för dylika sysslor inom nämnda organisation.

2 kap. Personalrekrytering. I förevarande kapitel behandlas frågan om personalrekrytering till folkskyddet. Detta ämne sammanhänger i mångt och mycket med spörsmålet om tillgodoseende av behovet av personal för andra ändamål av vikt under krig. Jämväl härutinnan innehåller kapitlet vissa överväganden och förslag.

Folkskyddsplikt m. m. Redan av vad som anförts i ett tidigare sammanhang framgår, att de sakkunniga finna folkskyddets personalrekrytering böra äga rum i första hand på frivillighetens väg. Frivillighet i detta hänseende torde vara en tillgång

128 för folkskyddet, vilken kan visa sig äga ett stort ideellt och därmed också betydelsefullt reellt värde. Personer, som av oegennytta frivilligt ställa sig till förfogande, torde som regel få antagas besjälade av föresatsen att göra sitt bästa. På grund härav kan mången gång frivillig personal visa sig effektivare och jämväl i övrigt värdefullare än sådan-, som tages i anspråk mot sin vilja. Med visst fog kan därför frivilligheten, om den vinner mera allmän anklang, sägas vara en faktor, som i sin mån verkar återhållande på personalåtgången. Emellertid torde rekryteringen till folkskyddet, som är ett nödvändigt och synnerligen viktigt led i det totala försvaret, ej ytterst kunna helt vara beroende av frivillighet. Enligt erfarenheten är den frivilliga tillströmningen till försvarsorganisationer mycket växlande i omfattning olika orter emellan och vid skilda tider. Folkskyddet måste besitta stadga bl. a. såtillvida, att detsamma, i den mån så är möjligt, vid behov har till sitt förfogande vederbörligen utbildad personal i erforderlig utsträckning. Skapas icke sådan säkerhet härutinnan, som förhållandena rimligen medgiva, kan en allvarlig svaghet komma att vidlåda folkskyddet. Nödvändig effektivitet hos folkskyddet under krig kräver ett rationellt förberedelsearbete. För båda delarna utgör en i görligaste grad jämn och i övrigt tillfredsställande personalrekrytering en oundgänglig förutsättning. Av skäl, som nu anförts, anse alltså de sakkunniga, att man ej kan stanna vid att basera rekryteringen till folkskyddet på frivillig grund. Sociala rättvisekrav synas för övrigt tala för att så icke bör ske. Det torde nämligen i princip ej böra lämnas rum för någon, vilkens medverkan påkallas, att utan giltig orsak undandraga sig denna. De sakkunniga föreslå därför införande av skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom folkskyddet. Sådan skyldighet synes lämpligen böra benämnas folkskyddsplikt. För folkskyddets verksamhet kommer — liksom hittills varit fallet beträffande i folkskyddet ingående lokalförsvarsgrenar — att krävas insatser av både män och kvinnor. En stor mängd uppgifter inom folkskyddet blir av sådan art, att kvinnor kunna användas för utförandet därav. Utnyttjandet av kvinnlig arbetskraft i dylika hänseenden nödvändiggöres till stor del av männens inkallande till krigstjänst. De sakkunniga anse sig böra framhålla angelägenheten av att, i den mån så finnes möjligt och lämpligt, kvinnor tagas i anspråk inom folkskyddet för att möjliggöra reserverande av manlig arbetskraft för krigsviktig produktion o. d. Med hänsyn till vad sålunda framhållits, skola enligt de sakkunnigas förslag såväl män som kvinnor vara underkastade folkskyddsplikt. Vid bedömandet av frågan, vilka åldersklasser folkskyddsplikten bör avse, torde jämförelse lämpligen böra göras med bestämmelser, som i motsvarande hänseende för närvarande äro stadgade beträffande olika slag av tjänsteplikt. Den allmänna tjänsteplikten jämlikt lagen om tjänsteplikt gäller personer mellan 16 och 70 år. Samma är förhållandet med utrymningstjänsteplikten. Vad angår luftskyddstjänst omfattar luftskyddsförfogandelagens uttagnings-

129 rätt i första hand män mellan 18 och 60 år, ehuru densamma vid behov kan utsträckas till män i andra åldrar ävensom till kvinnor. Släckningsskyldighet enligt skogsbrandlagen avser män mellan 18 och 60 år, medan skyldighet att tjänstgöra i allmän brandkår åvilar allenast män mellan 20 och 50 år. I det förut omförmälda departementsförslaget till brandlag är infört släckningsskyldighet för personer mellan 16 och 70 år. Måhända vore det ur principiell synpunkt riktigast, om lägsta och högsta åldrarna för folkskyddsplikt gjordes överensstämmande med dem för den allmänna tjänsteplikten gällande. Vissa skäl hava emellertid föranlett de sakkunniga att förorda avvikelser härifrån. Sålunda föreslå de sakkunniga, att folkskyddsplikt skall inträda från och med det kalenderår, varunder vederbörande fyller 15 år. Erfarenheten har visat, att gossar och flickor omkring 15 år och däröver kunna uträtta mycket gagneligt arbete i lokalförsvarets tjänst. Härtill kommer, att utrymning, som är planlagd särskilt med hänsyn till risken för luftanfall, ej är ämnad att i allmänhet omfatta äldre ungdom än i 14-årsåldern. Avsikten är alltså, att vid dylik utrymning från en ort ungdomen fr. o. m. den ålder, då enligt de sakkunnigas förslag folkskyddsplikt inträder, som regel skall kvarstanna därstädes. Självfallet böra de folkskyddsuppgifter, som anförtros åt gossar och flickor, väljas med sådan urskiljning, att uppgifterna motsvara vederbörandes fysiska och psykiska förutsättningar. Vidare vilja de sakkunniga föreslå, att folkskyddspliktens översta gräns sättes till utgången av det kalenderår, varunder den folkskyddspliktige fyller 65 år. Det torde blott vara mera sällan, som män och kvinnor i högre ålder äro lämpliga för folkskyddsuppgifter av mera stadigvarande natur. I varje fall synas de icke böra mot sin vilja åläggas dylika uppgifter. Att övre gränsen för allmän tjänsteplikt dragits vid 70-årsåldern lär hava särskilt berott på önskan att med tillämpning av denna tjänsteplikt kunna använda olika pensionerade befattningshavare i åldern mellan 65 och 70 år för utförande av deras förutvarande eller liknande uppgifter. Dylik synpunkt kan knappast anläggas i fråga om folkskyddsplikten. Hemvärnets personalrekrytering är — till skillnad från vad som gäller beträffande luftskyddet och utrymningsorganisationen — för närvarande helt grundad på frivillighet. De skäl, som ovan åberopats för införande av folkskyddsplikt, äga emellertid sin giltighet ej blott för civilskyddet utan i minst lika hög grad för hemvärnet. Enligt de sakkunnigas mening bör därför också stadgas folkskyddsplikt med avseende å folkskyddet i dess helhet. För hemvärnets del kommer emellertid frågan om införande av dylik skyldighet att något närmare belysas och utvecklas här nedan. Såsom tidigare nämnts daterar sig hemvärnet från våren—sommaren 1940. Under dåvarande spända utrikespolitiska läge tillkom hemvärnet som ett spontant uttryck för försvarsviljan hos landets befolkning. Avsikten var särskilt den, att hemvärnsmännen skulle, om och när i den egna hemtrakten så behövdes, ingripa mot luftlandsatta trupper. 9 — 1 1 1 43

130 Det ligger i sakens natur, att hemvärnet under denna första tid knappast kunde vara mera rationellt inordnat i den militära planläggningen. Så var icke heller fallet. Härutinnan har emellertid sedermera så småningom skett en förändring. Enligt upprättade försvarsplaner hava betydelsefulla lokala försvarsuppgifter tillagts hemvärnet. Att hemvärnet på detta sätt innefattas i det ordinära militära förberedelsearbetet, är i och för sig en nödvändighet för ett ändamålsenligt disponerande av hemvärnet. Med anledning av vissa av de sakkunniga under utredningen gjorda konstateranden finna de sakkunniga det dock här vara på sin plats att understryka vikten av att vederbörande militära myndigheter tillse, att hemvärnet genom dylik planering ej reserveras för uppgifter, som icke rimma med principen om hemvärnets användande blott vid behov i de aktuella fallen. För att emellertid hemvärnets medtagande i det operativa förberedelsearbetet skall i praktiken kunna lända till avsedd båtnad, måste i görligaste mån säkerhet finnas för att utbildade hemvärnsmän till beräknat antal stå till förfogande för de förutsatta uppgifternas fyllande. Om det härutinnan kommer att brista alltför mycket i förhållande till vad de ansvariga militära planläggningsmyndigheterna räknat med, kunna allvarliga konsekvenser uppstå. De sakkunniga bringa i erinran vad förut sagts därom, att den för riket i dess helhet fastställda hemvärnsstyrkan för närvarande ej är fylld. Ytterligare ett förhållande, som i detta sammanhang kräver allvarligt beaktande, bör emellertid antecknas. Sålunda hava i ej ringa utsträckning klagomål förnummits över bristande intresse från många kontraherade hemvärnsmäns sida att deltaga i utbildning och övningar. Detta gäller ej blott frivillig dylik tjänstgöring utan även, om ock i mindre grad, den obligatoriska årliga tjänstgöringen om 50 timmar i utbildningssyfte. Det har framhållits, att inom landets skilda delar kan spåras en tydlig tendens hos somliga av hemvärnsmännen att under föregivande av anledningar, som knappast synas godtagbara, anhålla om permission från deltagande i utbildning och övning. Under nuvarande förhållanden finna sig hemvärnsområdesbefälhavarna knappast hava några möjligheter att härvid ställa sig bestämt avvisande. Med talrika exempel har påvisats, hurusom avslag på dylika framställningar medföra risker för att vederbörande hemvärnsmän uppsäga sina kontrakt. Samma är fallet om, såsom stundom skett, ej medgivna uteblivanden från tjänstgöringen göras till föremål för rättslig påföljd. Det har framhållits, att till följd av nu angivna förhållanden hemvärnsförbanden på flera håll blivit ojämnt utbildade och mindre skickade att lösa sina uppgifter. Ytterligare vilja de sakkunniga understryka, att utbytet av de stora kostnader, staten nedlagt på hemvärnets utrustning, förminskas med underlåtenhet från hemvärnsmännens sida i det avseende, som här berörts. Då sådan tendens, som här sagts, framträtt under nuvarande förhållanden, synes anledning vara att antaga, att densamma kommer att göra sig än mera märkbar under lugnare tider.

131 Till undvikande av missförstånd bör betonas, att vad ovan sagts ej får uppfattas såsom gällande hemvärnet i dess helhet. Om alltså de sakkunniga för sin del finna, att folkskyddsplikt bör gälla beträffande hemvärnet för att åt detsamma förläna tillbörlig stadga, måste emellertid härvid skyldigheten — såvitt avser vapentjänst — inskränkas till män i ett färre antal åldersklasser, än folkskyddsplikten i övrigt har föreslagits omfatta. De sakkunniga vilja förorda, att i fråga om vapentjänst folkskyddsplikten skall omfatta män, vilka under det kalenderår, tjänstgöringen avser, uppnå minst 17 och högst 51 år. Härvid hava de sakkunniga tänkt bl. a. på sådana värnpliktiga, vilka på grund av beskaffenheten av deras civila arbete beviljats mobiliseringsuppskov. Det synes naturligt, att dessa, som enligt värnpliktslagen äro skjddiga att fullgöra krigstjänst men på grund av särskilda omständigheter erhållit temporär befrielse därifrån, skola kunna åläggas att, i den mån så är förenligt med utförandet av det civila arbetet, fullgöra hemvärnstjänstgöring. Genom att folkskyddsplikten i här förevarande hänseende bestämmes att omfatta jämväl män i åren närmast före och närmast efter väinpliktsåldern skapas en lämplig övergång till och från denna. Det kan nämnas, att för det engelska hemvärnet gäller tjänsteplikt, till omfattningen ungefärligen motsvarande den här föreslagna. Tjänstgöring inom folkskyddet måste i princip stå tillbaka för sådan tjänstgöring inom armén, marinen eller flygvapnet, vartill skyldighet föreligger. Den omständigheten, att någon är värnpliktig eller fast anställd vid nämnda delar av krigsmakten, bör emellertid icke i och för sig hindra tillämpning å honom av folkskyddsplikt. Vad angår hemvärnstjänstgöring framgår för övrigt detta redan av vad ovan sagts. Krigstjänstskyldighet bör alltså, där icke för särskilda fall annorlunda bestämmes, endast under tid för militärtjänstgöringens fullgörande utesluta från skyldighet till tjänstgöring inom folkskyddet. I enlighet härmed föreslå de sakkunniga införande av ett stadgande, att tjänstgöring inom folkskyddet ej må utan tillstånd av Kungl. Maj: t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndigande, överbefälhavaren åläggas någon å sådan tid, att han därigenom hindras fullgöra honom på grund av värnplikt eller eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra vid armén, marinen eller flygvapnet. För åtskilliga fall torde Kungl. Maj:t få meddela bestämmelser om befrielse från fullgörande av folkskyddsplikt. Självfallet är icke meningen, att alla folkskyddspliktiga skola bindas för tjänstgöring inom folkskyddet. Så bör endast ske i den omfattning, som erfordras för tillgodoseende av folkskyddets i vederbörliga planer beräknade personalbehov för krigsförhållanden. De sakkunniga föreslå, att uttagning av personal, som sålunda avses att fullgöra tjänst inom folkskyddet, sker genom inskrivning i den ordning Kungl. Maj:t bestämmer. Inskrivning bör dock kunna avse icke blott folkskyddspliktig utan även annan för tjänsten i fråga lämpad person, vilken förklarat sig villig därtill. Av den förut angivna och i fråga om hemvärnet särskilt utvecklade motiveringen för införande av folkskyddsplikt framgår, att de sakkunniga anse

132 folkskyddsplikten skola gälla såväl i krig som — med hänsyn till behovet av utbildning och övning — under fred. Inskriven person bör vara pliktig fullgöra tjänstgöring inom folkskyddet i den omfattning, som är nödig med hänsyn till förekomsten av eller faran för fientlig verksamhet eller föreliggande behov för honom att undergå utbildning och övning. För fredstid bör dock stadgas begränsning i denna tjänstgöringsskyldighet. De sakkunniga föreslå härutinnan, att med visst nedan angivet undantag under sådan tid ingen inskriven skall kunna utan eget åtagande åläggas annan tjänstgöring än för egen utbildning och övning under sammanlagt högst 60 timmar för kalenderår. Vad krigstid beträffar kan uppenbarligen ej i förväg fastställas någon maximigräns för omförmälda tjänstgöringsskyldighet. Då måste en stor del av folkskyddspersonalen helt eller så gott som helt ägna sig åt tjänstgöringen i folkskyddet, medan annan folkskyddspersonal kan mera få sin tid fördelad mellan folkskyddstjänstgöringen och annan verksamhet. Det bör framhållas, att även i krigstid föreligger behov av utbildning och övning, sannolikt som regel i intensifierad grad. Det ovan för fredstid angivna antalet utbildnings- och övningstimmar utgör en årlig maximitid, som avses skola uttagas endast i mån av behov. Vad angår frågan om i vilken närmare omfattning så under olika år skall ske, torde densamma böra bedömas under hänsynstagande till bl. a. vid respektive tillfällen rådande utrikespolitiska läge. Tillkomsten av nya stridsmedel och metoder för motåtgärder kunna skärpa utbildningsbehovet vid viss tid. Vidare ställa sig förhållandena olika för skilda delar av folkskyddet. På det hela taget torde i förevarande hänseende fordras längre tid för personal, som är inskriven i allmänna folkskydden, än för verkskydds- och hemskyddspersonal. Särskilt hemvärnstjänsten — även inom verkskydden — kräver en jämförelsevis omfattande utbildning. För vissa tjänstegrenar inom civilskyddet kan tänkas erfordras längre utbildnings- och övningstid än for andra sådana grenar. Enligt de sakkunnigas mening skall det tillkomma Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser angående omfattningen vid olika tider och för olika grupper av inskrivna personer av deras nu ifrågavarande tjänstgöringsskyldighet. De sakkunniga förutsätta härvid, att under normala förhållanden alla inskrivna personer ej skola behöva åläggas utbildning och övning varje år. Inom folkskyddet såsom helhet betraktat bör dock utbildning och övning bedrivas årligen. Likväl synes tjänstgöringsskyldigheten för inskrivna personer ej kunna överlag inskränkas på sätt här förut sagts. De sakkunniga tänka härvid särskilt på angelägenheten av att under fred inom folkskyddsdistrikten behövligt planläggnings- och övrigt förberedelsearbete, bl. a. sådant av organisatorisk art, vederbörligen omhänderhaves. Inskrivet folkskyddsbefäl måste i erforderlig utsträckning anlitas härför. Med hänsyn härtill föreslå de sakkunniga, att Kungl. Maj:t skall äga att i fråga om befälsbefattning inom folkskyddet med-

133 dela föreskrift om i vad mån den, som är inskriven för befattningen, skall vara skyldig att utöver tjänstgöring, som ovan nämnts, medverka vid det för folkskyddets verksamhet erforderliga förberedelsearbetet. Under krigsförhållanden måste man räkna med talrika situationer, då folkskyddet i sin verksamhet blir i behov av biträde av jämväl annan arbetskraft än den inskrivna personalen. Så kan exempelvis bliva påkallat för uppröjning av en trafikled, som raserats genom ett bombanfall. Vidare måste det förutsättas ofta bliva nödvändigt, att envar, som uppehåller sig i eller i närheten av en bombskadad byggnad, efter sin förmåga deltager i sådana brandsläcknings- eller röjningsarbeten eller andra brådskande arbeten, som erfordras i anledning av skadorna. Det kan jämväl mången gång befinnas påkallat att för vakthållningsuppgifter tillfälligt taga i anspråk andra än inskrivna personer. Flera exempel i här förevarande avseende kunna framdragas. Med hänsyn till vad sålunda anförts föreslå de sakkunniga införande av ett stadgande om att under krigsförhållanden envar skall, oavsett om han är inskriven eller överhuvud taget folkskyddspliktig, vara skyldig att i vistelseorten och trakten däromkring, i den mån hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva, tillfälligt fullgöra sådana uppgifter inom folkskyddet, vilka äro av synnerligen brådskande eller eljest angelägen natur. Genom ett dylikt stadgande beredes möjlighet att tillgodose det från olika håll framställda önskemålet att särskilt i arbetsbesparande syfte kunna reducera för hemskydden i förväg uttagen personal. Det synes dock erforderligt, att Kungl. Maj:t utfärdar normerande bestämmelser angående vederbörande folkskyddsbefäls rätt att tillämpa här omförmälda stadgande. För att emellertid den sålunda för krigsförhållanden föreslagna särskilda skyldigheten skall kunna leda till avsedd nytta i praktiken synes nödvändigt, att det i princip blir en medborgerlig skyldighet för envar att förvärva och underhålla ett visst minimum av kunskaper och färdigheter beträffande sådana ingripanden, varom här är fråga. På grund härav föreslå de sakkunniga, att i princip varje folkskyddspliktig, som icke är inskriven, likväl skall vara underkastad de för inskrivna personer gällande bestämmelserna om skyldighet att undergå utbildning och övning för andra uppgifter än militära. De sakkunniga hava haft under övervägande att med avseende å fredstid förorda, att den lagstadgade årliga maximala utbildnings- och övningstiden göres kortare för icke inskrivna än för inskrivna personer. Emellertid har det synts lämpligare att i lag intaga allenast en maximitidsbestämmelse och överlämna åt Kungl. Maj:t att giva närmare föreskrifter om dess tillämpning. Icke blott längden av de särskilda utbildnings- och övningsperioderna för icke inskrivna personer utan ock omfattningen av de grupper sådana personer, som visst år skola undergå utbildning eller övning, blir beroende av särskilda avgöranden av Kungl. Maj:t. Härvidlag gäller i än högre grad än i fråga om inskriven personal, att under normala förhållanden skyldigheten överhuvud taget bör inskränkas.

134 Tillämpning av folkskyddsplikt i fråga om viss tjänstgöring utom folkskyddet m. m. I den a l l m ä n n a d i s k u s s i o n e n på senare år h a r frågan om t i l l s k a p a n d e av skyldighet för icke krigstjänstskyldiga a t t fullgöra viss t j ä n s t g ö r i n g i n o m armén, m a r i n e n och flygvapnet varit föremål för livligt i n t r e s s e . V i d u p p r e p a d e tillfällen h a v a inom riksdagen väckts m o t i o n e r i frågan. D e sakkunniga, som fått två likalydande av dessa m o t i o n e r ö v e r l ä m n a d e till sig för v i s s prövning, u p p t a g a h ä r ifrågavarande s p ö r s m å l till b e h a n d l i n g . D ä r v i d h a r en b e g r ä n s n i n g till lokalförsvaret ej a n s e t t s b ö r a äga rum. S å s o m r e d a n i tidigare s a m m a n h a n g anförts u t g ö r a s de icke krigstjänstskyldiga av dem, som ej äro värnpliktiga eller fast a n s t ä l l d a vid k r i g s m a k t e n . I två l i k a l y d a n d e m o t i o n e r vid h ö s t s e s s i o n e n av 1941 års riksdag (I: 254 och I I : 345) framställdes förslag om en s k y n d s a m u t r e d n i n g i syfte a t t m e d h ä n s y n till d e t totala k r i g e t s krav skapa väsentligt ökade möjligheter för medb o r g a r n a s d e l t a g a n d e i försvarsarbetet. I m o t i o n e r n a u t t a l a d e s bl. a.: I det totala krigets natur ligger, att försvarsarbetet måste komma att omspänna allt vidare delar av det civila samhällslivet. Sålunda anmäler sig inom försvarsorganisationen behov av arbetskraft, vars verksamhet ej skiljer sig från vanligt civilt arbete på olika områden. Försvarsorganisationens personalbehov blir därför i allt högre grad en motsvarighet till det civila samhällets med motsvarande differentiering av kraven på arbetskraftens fysik och kvalifikationer. På grund av vårt lands relativt ringa folkmängd måste vi taga i anspråk så stor del av de till krigstjänst dugliga männen som möjligt för rent militära uppgifter. För övriga poster inom försvarsorganisationen bör arbetskraften utväljas enligt det minsta medlets lag på samma sätt som i civil verksamhet. Det må framhållas, att man numera inom försvarsorganisationen använder icke krigstjänstdugliga män samt kvinnor för exempelvis följande arbetsuppgifter: luftbevakning, expeditions- och telefontjänst i luftbevakningscentraler, adresseringsarbete inom rullföringsverksamheten, expeditionsarbete (inräknat maskinskrivning), radiotelegrafi, fortifikations- och byggnadsarbeten. Utöver dessa arbetsuppgifter torde dock finnas ett stort antal andra, där icke krigstjänstduglig manlig arbetskraft eller kvinnlig sådan skulle kunna användas exempelvis för betjäning av teletypeanläggningar och vissa telefonväxlar, enklare expeditionstjänst, bokföring, sjukvårdstjänst, inklusive läkare och tandläkare, kompaniadjutanttjänst vid depå m. m.; socialvårds- och förströelseverksamhet. Enligt vår uppfattning bör det principiellt fastslås, a t t alla medborgare i samhället — män som kvinnor — äro skyldiga a t t utbilda sig och deltaga i försvarsarbetet. De krigstjänstdugliga skola vara värnpliktiga, de icke krigstjänstdugliga skola vara försvarspliktiga.

135 De försvarspliktiga skulle insättas bakom linjen i sådana uppdrag, där deras svagare fysik ej är hindrande för detta arbetes utförande. Första steget för att utnyttja de försvarspliktiga vore, a t t alla män mellan 20 och 47 år, som frikallats från krigstjänst, principiellt gjordes försvarspliktiga, varigenom de under en efter förhållandena avpassad tjänstgöringstid skulle kunna insättas på sådana platser, där de äro lämpliga inom försvarsarbetet. Ytterligare skulle t. ex. kvinnorna vid tjugu års ålder åläggas utbildning för lämpliga uppgifter samt småningom användas däri. I a n l e d n i n g av m o t i o n e r n a anförde s a m m a n s a t t a stats- och a n d r a lagutskottet i u t l å t a n d e (nr 6) följande: På grund av angelägenheten av a t t största möjliga antal vapenföra män skall kunna tjänstgöra i de stridande förbanden, finner utskottet det vara av väsentlig betydelse att krigstjänstdugliga icke onödigtvis tagas i anspråk för uppgifter, som kunna fullgöras av andra. Redan för närvarande har, såsom i motionerna framhålles, i viss utsträckning behovet av personal för dylika uppgifter inom försvarsorganisationen fyllts på frivillighetens väg. Möjligheterna att i denna, ordning tillgodose det förefintliga behovet kunna emellertid visa sig icke vara tillfyllest. Under sådana förhållanden bör enligt utskottets mening tagas under övervägande, huruvida icke i en eller annan form icke krigstjänstskyldiga män liksom ock kvinnor böra kunna åläggas ställa sig till förfogande för tjänstgöring inom riksförsvaret. Omfattningen av ett sådant åläggande torde böra bero på försvarets behov i jämförelse med andra riksintressen och på de praktiska möjligheterna a t t anordna tjänstgöringen. I vissa avseenden torde frågan beröras av redan pågående utredningar. Med hänsyn till frågans vikt i övrigt finner sig utskottet böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om skyndsam utredning av frågan, om och i vad mån åläggande för svenska medborgare bör givas att, därest skyldighet att fullgöra värnplikt icke föreligger, undergå utbildning för och deltaga i försvarsarbete. U t s k o t t e t s skrivelseförslag bifölls av första k a m m a r e n m e n avslogs av a n d r a k a m m a r e n , i följd varav frågan förföll. V i d 1942 års riksdag u p p t o g s s p ö r s m å l e t å n y o g e n o m två l i k a l y d a n d e m o t i o n e r (I: 246 och I I : 325). M o t i o n e r n a — i vilka å b e r o p a d e s vad som förek o m m i t i frågan vid n ä s t f ö r e g å e n d e å r s r i k s d a g — u t m y n n a d e i en h e m s t ä l l a n i ö v e r e n s s t ä m m e l s e m e d s a m m a n s a t t a stats- och a n d r a l a g u t s k o t t e t s n y s s ber ö r d a förslag. Bl. a. anförde m o t i o n ä r e r n a : Det väsentliga för oss är inte a t t lagfästa något visst försvarspliktsbegrepp utan blott att på ett praktiskt sätt tillgodose ett oundgängligt försvarsbehov. Utredningen bör därför i första hand inrikta sig på att klarlägga, på vilka områden ett behov av arbetskraft föreligger både under ett krig och under försvarsförberedelserna, hur utbildningen av den erforderliga inryckande arbetskraften för dessa uppgifter ändamålsenligas! i tid skall planläggas och vilka kategorier hittills icke försvarspliktiga, som i främsta rummet böra uttas och förberedas för detta arbete. I u t l å t a n d e (nr 3) över s i s t n ä m n d a m o t i o n e r y t t r a d e tredje särskilda uts k o t t e t följande: Då riksdagen helt nyligen varit i tillfälle a t t taga ståndpunkt till det av motionärerna framförda utredningsspörsmålet, anser utskottet det icke lämpligt att ånyo

framlägga yrkandet ifråga till riksdagens avgörande, helst som enligt utskottets mening lämpligheten av att nu igångsätta en utredning av den stora räckvidd, som här avses, väl kan ifrågasättas. Emellertid pågår för närvarande inom socialdepartementet en utredning genom tillkallade sakkunniga, 1941 års hemortsförsvarssakkunniga, vilken har till syfte att pröva vissa förslag rörande hemortsförsvarets samordnande. Enligt vad utskottet under hand inhämtat, ha dessa sakkunniga för avsikt att föreslå jämväl en utsträckning av skyldigheten för icke krigstjänstskyldig personal, såväl män som kvinnor, att deltaga i arbetet för hemortsförsvaret, i varje fall det civila. Då det i förevarande motioner framlagda utredningsspörsmålet synes stå i intimt samband med det utredningsarbete, som hemortsförsvarssakkunniga fått sig förelagt, anser utskottet det lämpligt, att motionerna i fråga överlämnas till de sakkunniga. I enlighet med riksdagens på utskottets förslag gjorda anhållan föreskrev Kungl. Maj:t den 10 juli 1942, att ifrågavarande tvenne motioner skulle överlämnas till de sakkunniga för den prövning, som de sakkunniga i samband med sitt utredningsarbete kunde finna motionerna påkalla. I två vid 1943 års riksdag väckta likalydande motioner (1:129 och I I : 203) har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t måtte anhålla om en skyndsam utredning av frågan om sådan revision av lagen om tjänsteplikt och eventuellt andra hithörande författningar, att tjänstgöring inom särskilda militära arbetsområden, företrädesvis inom luftbevakningen, skall kunna åläggas icke krigstjänstskyldiga medborgare. Till stöd för denna hemställan anföres i motionerna huvudsakligen följande: Efter hand som arbetsmarknadens kris skärpts och behovet av arbetskraft ökats, har det visat sig, att de vägar, på vilka man skulle kunnat nå fram till ett tillgodoseende av verkligt trängande behov av arbetskraft, icke ha varit framkomliga enligt tjänstepliktslagens nuvarande utformning. Det synes oss därför önskvärt, om lagen kunde erhålla en översyn och omarbetning, byggd på såväl erfarenheter från vårt eget land som från de krigförande länderna under de mer än tre år, som förflutit sedan det totala kriget bröt ut. Framför allt borde kvinnornas ställning till tjänstepliktslagen och deras användbarhet på arbetsmarknaden och inom försvaret ånyo genomtänkas och revideras. När tjänstepliktslagen utarbetades, ansågs det självklart, att man bland kvinnorna hade att finna de verkliga reserverna. Men härtill fordras oftast mer eller mindre långvarig utbildning. Inga som helst möjligheter till tvångsutbildning stipulerades dock. De smidigast framskaffade reserverna torde stå att finna bland de mycket unga kvinnorna, vilka komma under tjänstepliktslagen § 15 om tjänsteplikt för ungdom, d. v. s. sexton- t. o. m. nittonåringarna. Även åldersklasserna omedelbart däröver skulle dock relativt lätt kunna tagas ut. Enligt erfarenheter från det frivilliga kvinnliga beredskapsarbetet ha dessa yngre åldersgrupper varit mest användbara särskilt inom luftbevakningen och i det lättare jordbruksarbetet. För att få ut kvinnor i luftbevakning lär man emellertid icke kunna använda tjänstepliktslagen. Dylika tjänstbarheter lyda nämligen, trots att de ej äro att hänföra till egentlig vapentjänst, direkt under krigsmakten. Och genom tjänstepliktslagens nuvarande utformning anses man ej kunna ställa vare sig män eller kvinnor under krigsmakten. Luftbevakning är emellertid en uppgift, som i synnerligen hög grad lämpar sig för kvinnor. Landets behov av arbetskraft inom såväl jordbruk som skogsavverk-

137 ning torde säkerligen kunna få ett välbehövligt tillskott genom att den manliga arbetskraften frigöres och kvinnorna i större utsträckning insättas i luftbevakningstjänst. Givetvis är det här icke fråga om sådana kvinnor, som äro bundna av omvårdnaden om sina barn eller äro sysselsatta med för folkförsörjningen särskilt viktiga uppgifter. Ej heller avses den del av landsbygdens kvinnor, som arbetar inom jordbruk och lanthushåll. Däremot torde i första hand ifrågakomma yngre kvinnor från städer och samhällen. För erhållande av vissa hållpunkter för bedömande av här förevarande spörsmål hava de sakkunniga hemställt hos överbefälhavaren, att genom militära myndigheters försorg utredning måtte verkställas i vissa angivna hänseenden. I den skrivelse, varmed utredningens resultat framlagts, har överbefälhavaren anfört bl. a. följande: Med den specialisering av göromålen inom försvarsväsendet, som den moderna tekniken framtvingat, är det givet, att vissa befattningar, även om de ofta fordra vissa intellektuella kvalifikationer, icke kräva en fullgod fysisk kondition hos innehavaren. Det är ur såväl samhällelig som militär synpunkt i hög grad önskvärt, att värnpliktiga i vissa befattningar kunna frigöras genom att utnyttja icke krigstjänstgöringsskyldig personal. Strävan att i nuvarande läge frigöra arbetskraft för jordbrukets och skogsbrukets behov har lett till att icke krigstjänstgöringsskyldig personal, efter frivilligt åtagande, anställts i olika befattningar såsom luftbevakningstjänst, expeditionsoch telefontjänst etc. Ifrågavarande personal har i viss utsträckning med kontrakt förbundit sig att tjänstgöra vid krig. Det torde emellertid vara uppenbart, att en rekrytering, som bygger på frivilligt åtagande, måste lida av vissa svagheter, icke minst då det gäller att tillgodose det rent kvantitativa behovet. En framträdande olägenhet hos frivilligsystemet är svårigheten att placera »rätt man på rätt plats». En frivillig till luftbevakningstjänst skulle kanske med hänsyn till kvalifikationerna passa bättre i expeditionstjänst etc. överbefälhavaren har vidare understrukit, att möjligheten att vid försvarsväsendet kunna utbyta viss personal mot kvinnor och icke krigstjänstskyldiga män vore avhängig av utbildningsfrågan. Skyldigheten för personal, som här avsåges, att i fred undergå utbildning vore ett oeftergivligt villkor för dess utnyttjande vid krigsmakten. Vad angår frågan om vilka slag av tjänstgöring inom krigsmakten, vartill icke krigstjänstskyldig personal lämpligen kan tagas i anspråk, har överbefälhavaren framhållit, att härvid hänsyn syntes böra tagas till tjänstgöringsorternas belägenhet, tjänstgöringens art, inkvarteringsmöjligheter m. m. Sålunda borde för tjänstgöring å försvarsanstalter med i krig starkt utsatta lägen ävensom för tjänstgöring av mer krävande art icke sådan personal tagas i anspråk, som kunde befaras sakna tillräcklig motståndskraft mot uppstående fysiska och psykiska påfrestningar. Tjänstgöringen syntes sålunda närmast böra avse: expeditionstjänst (ritare, kontorsbiträden, skrivbiträden, ordonnanser etc), förplägnadstjänst (kockar, köksbiträden), handräckningstjänst (i förråd, verkstäder),

138 signaltjänst (telefonister), sjukvårdstjänst (sjuksköterskebiträden, sjukbärare, tvättpersonal o. d.), yrkestjänst (ingenjörer, verkmästare, bilförare, maskinister, skräddare, skomare etc). Av överbefälhavarens utredning framgår det ungefärliga antalet personer, vilka enligt gällande sammansättningsplaner och andra föreskrifter i krig avsetts för nu nämnda slag av tjänstgöring, samt ifrågavarande personers fördelning på dels vapenföra, värnpliktiga, dels icke vapenföra värnpliktiga, dels frivilliga kvinnor (lottor etc), dels ock annan personal. Utredningen upptager vidare luftbevakningstjänst såsom exempel på uppgifter för icke krigstjänstskyldig personal samt angiver det ungefärliga personalbehovet i dylikt hänseende. De sakkunniga vilja för egen del anföra följande i ämnet. Av de i nämnda utredning lämnade sifferuppgifterna — vilka äro av hemlig natur — samt andra av de sakkunniga inhämtade upplysningar är man berättigad draga den slutsatsen, att det otvivelaktigt skulle bliva av stort värde för såväl försvarsmakten som arbetsmarknaden, om icke krigstjänstskyldig personal kunde i större utsträckning, än nu är fallet, komma till användning för sådana uppgifter, varom här är fråga. Därigenom skulle krigstjänstskyldiga kunna frigöras t. ex. för vapentjänst eller, vad särskilt angår icke vapenföra värnpliktiga, för viktiga civila arbetsuppgifter, vartill vederbörande icke krigstjänstskyldiga ej eller endast mindre väl lämpa sig. För jordbrukets och skogsbrukets del lär visst arbetskraftstillskott utöver vad nyss sagts vara att räkna med, därest i vidgad omfattning personal funnes disponibel för luftbevakningstjänst. Luftbevakningsstationerna äro nämligen i ett stort antal fall så belägna, att man är hänvisad till att för tjänsten därstädes, om ej andra krafter komma till anlitande för ändamålet, söka på frivillighetens väg binda särskilt jordbruksfolk och skogsavverkare. Ur allmän synpunkt är det emellertid självfallet ett starkt önskemål, att nämnda kategorier i görligaste mån reserveras för sina egentliga sysslor. Bidragande härtill skulle vara, om andra personer, t. ex. yngre kvinnor från städer ocli samhällen, toges i anspråk för luftbevakning i högre grad än hittills. Det må anmärkas, att kvinnorna i allmänhet visat sig mycket lämpliga för luftbevakning och att behovet av personal härför är jämförelsevis stort och svårtillgodosett. Erfarenheten visar, att det icke låter sig göra att på frivillig väg förvärva icke krigstjänstskyldiga för här förevarande ändamål i den omfattning, som påkallas av nyss anförda synpunkter och det totala försvarets krav. I överbefälhavarens utredning avses närmast uppgifter, som beräknas bliva av mera stadigvarande natur under krig. Därunder förekomma emellertid jämväl åtskilliga tillfälliga uppgifter, liknande vissa av de i utredningen omförmälda. Även förhandsanskaffning av personal till dylika tillfälliga upp-

139 gifter har varit förenad med stora svårigheter och kunnat ske i blott otillräcklig omfattning. De sakkunniga vilja därför giva sin anslutning till tanken på införande av skyldighet för icke krigstjänstskyldiga att fullgöra viss tjänstgöring inom armén, marinen och flygvapnet. Härvid åsyfta de sakkunniga även undergående av erforderlig utbildning. Vad spörsmålet närmare angår, kunna de sakkunniga för sin del icke förorda fullföljandet av det förslag, som ovannämnda, vid 1941 års riksdag väckta motioner synas innefatta. Avsikten med nämnda förslag förefaller vara bl. a,, att principiellt alla kvinnor och alla icke krigstjänstskyldiga män skola undergå utbildning för tjänstgöring, som här ifrågakommer. En sådan anordning — som alltså skulle utgöra en full motsvarighet till värnplikten — är emellertid enligt de sakkunnigas mening ur flera synpunkter olämplig. Uppenbarligen är den obehövlig och skjuter således över målet, enär alla sålunda utbildade självfallet ej i krig kunna komma till användning för tjänstgöring, som utbildningen avsett. Redan nödvändigheten att i erforderlig grad tillgodose också den egentliga arbetsmarknadens behov av arbetskraft ävensom folkskyddets rekryteringsbehov förbjuder detta. För övrigt skulle en synnerligen omständlig organisatorisk apparat krävas. De sakkunniga anse visserligen, att i princip alla i vissa åldrar böra vara underkastade skyldighet i förevarande hänseende. Men frågan om i vilken utsträckning skyldigheten vid olika tider skall aktualiseras beträffande utbildning eller tjänstgöring i egentlig mening bör göras beroende av det närmare behovet under hänsynstagande till jämväl andra krav på arbetskraft. Lagen om tjänsteplikt kan tillämpas för tillgodoseende av behov av arbetskraft, som erfordras för bl. a. krigsmakten, dock att härvid undantag gäller för vapentjänst. I motiven anföres, att användandet av tjänsteplikt för krigsmaktens behov tydligen icke borde avse militära uppgifter i egentlig mening. I detta hänseende, säges vidare, kunde det i våra dagar vara svårt att uppdraga skarpa gränser, varför i lagen endast gjorts ett uttryckligt undantag för vapentjänst. Enligt de sakkunnigas mening torde hinder i och för sig ej möta för användandet av tjänstepliktslagen för anskaffande av personal till många av de i överbefälhavarens utredning omförmälda uppgifterna. En viss begränsning i sådant hänseende ligger uppenbarligen däri, att i lagen bortses från utbildningsbehovet. Men för åtskilliga av dessa uppgifter kan tagas i anspråk personal, som redan förvärvat erforderlig motsvarande utbildning i det civila livet. I vissa andra fall tarvas egentligen ingen annan utbildning, än som praktiskt taget sammansmälter med själva tjänstgöringen under ett första kort skede. Hit hör bl. a. luftbevakningstjänsten. De sakkunniga vilja sålunda icke underlåta att framhålla, att om statsmakterna under nuvarande förhållanden finna tvångsrekrytering i viss utsträckning erforderlig för fyllande av t. ex. luftbevakningens personalbehov, möjlighet torde stå öppen att härför tillämpa tjänstepliktslagen i dess nuvarande lydelse. Dock torde vara nödvändigt, att vederbörande under tjänstgöringen

140 lyda under strafflagen för krigsmakten. Härför synes, i varje fall för tydlighetens skull, erfordras en mindre ändring i sistnämnda lag. För framtiden synes emellertid den angelägenhet, varom här är fråga, böra ordnas på ett rationellare sätt. Det torde vara påkallat att söka få till stånd en mera fast, för såväl freds- som krigsförhållanden lämpad ordning i förevarande avseende. Därvid är tjänstepliktslagen, sådan den för närvarande lyder, ej användbar såsom grund. Alldeles oavsett vad förut sagts om frånvaron däri av särskilda bestämmelser om utbildning tillkommer, att densamma är tillämplig endast vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden. En utvidgning av tjänstepliktslagens tillämplighet till normala fredsförhållanden synes ej förenlig med denna lags karaktär. En annan framkomlig väg för uppnående av det berörda syftet torde alltså få beträdas. Enligt de sakkunnigas mening erbjuder den föreslagna folkskyddsplikten en lämplig sådan. De sakkunniga vilja härutinnan föreslå antagande av ett lagstadgande av innehåll, att, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, bestämmelserna om skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom folkskyddet och om vad med sådan skyldighet äger samband skola äga motsvarande tilllämpning i fråga om annan tjänstgöring vid armén, marinen och flygvapnet av icke krigstjänstskyldiga än vapentjänst. För ett dylikt förordnande torde böra krävas riksdagens samtycke. Likväl vilja de sakkunniga förorda, att Kungl. Maj:t skall äga att under sådana förhållanden, varunder, enligt vad nyss sagts, tjänstepliktslagen må tillämpas, meddela förordnande i nu ifrågavarande hänseende, även om riksdagen ej är samlad. I sådant fall bör dock i överensstämmelse med tjänstepliktslagens bestämmelser gälla, att riksdagskallelse skall hava utgått eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar samt att om meddelat förordnande ej av nästföljande riksdag gillas inom trettio dagar från riksdagens början, detsamma skall efter utgången av denna tid upphöra att lända till efterrättelse. Nu föreslagen anordning synes vara av både den fasthet och den smidighet, som i praktiken erfordras för en tillfredsställande reglering av hithörande förhållanden. Det närmare slaget av ifrågakommande utbildning och tjänstgöring vid olika tider bör bestämmas med hänsyn till dåvarande omständigheter. Motsvarande gäller i fråga om omfattningen av utbildning och tjänstgöring. Under fredsförhållanden skall längden av utbildning bestämmas inom ramen av den förut angivna maximitiden av 60 timmar för år. Under samma förhållanden torde för uttagen person ej böra ifrågakomma mera än en eller annan utbildningsperiod. Vilka och huru stora grupper av män och kvinnor som vid olika tider skola inkallas för utbildning eller tjänstgöring bör bestämmas med hänsyn till bl. a. det aktuella behovet. Kraven på arbetskraft för uppgifter inom andra områden måste även beaktas vid avgörandet av spörsmålet om den omfattning, i vilken personer skola tagas i anspråk för tjänstgöring av här avsett slag. De särskilda frågor, som här berörts, och andra liknande kunna, om så anses lämpligt, delvis regleras genom ovan

141 nämnt förordnande om folkskyddspliktbestämmelsernas tillämpning. I den mån så ej sker, ankommer på Kungl. Maj:t att i annan ordning besluta därom. Även om här avsedd skyldighet stadgas, synes i allt fall rekryteringen till de ifrågakommande uppgifterna böra i första hand ske på frivillig väg. Blir den frivilliga rekryteringen icke tillräcklig, bör skyldigheten tillgripas, i den mån så finnes erforderligt och lämpligt för att kunna disponera värnpliktiga för andra ändamål. Strafflagen för krigsmakten bör ändras därhän, att de, som på grund av förevarande skyldighet tagas i anspråk för utbildning inom armén, marinen eller flygvapnet eller egentlig tjänstgöring därstädes, under sådan tid städse komma att lyda under nämnda lag.

Uttagning av personal. De sakkunniga hava ovan föreslagit, att uttagning av folkskyddspliktig eller annan personal, som enligt vederbörliga planer avses för tjänstgöring inom folkskyddet under krigsförhållanden, skall ske genom inskrivning i den ordning Kungl. Maj: t bestämmer. Därjämte hava de sakkunniga framlagt förslag om att, i den mån Kungl. Maj:t så förordnar, bestämmelserna om skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom folkskyddet och om vad med sådan skyldighet äger samband skola äga motsvarande tillämpning i fråga om annan tjänstgöring vid armén, marinen eller flygvapnet av icke krigstjänstskyldiga än vapentjänst. I detta avsnitt kommer att behandlas dels frågan om huvudgrunder för uttagningen av folkskyddspersonal och av icke krigstjänstskyldig personal för nyss omförmälda ändamål dels ock frågan om ordningen för personaluttagningen i båda dessa hänseenden. Vad i det följande sägs om armén, gäller även marinen och flygvapnet. Såvitt angår frågan om uttagning av icke krigstjänstskyldig personal för armén avser framställningen nedan såväl sådana fall, då folkskyddspliktbestämmelserna gjorts tillämpliga beträffande dylik uttagning, som ock fall, när uttagningen i fråga grundas helt å frivillighet. Såsom närmare anförts i samband med framläggande av förslaget till ny lokalförsvarsorganisation — folkskyddet — ställer det totala försvaret stora krav överhuvud taget på hela den arbetsföra befolkningen för fullgörande av uppgifter inom de militära och civila områdena. Härvid hava de sakkunniga tillika, under åberopande av den allmänna knappheten å personal under krig, framhållit angelägenheten av att söka åstadkomma en lämplig disposition över hela linjen av främst den icke krigstjänstskyldiga arbetskraften. Allmänt kan sägas, att konkurrens, mångenstädes höggradig sådan, gjort sig gällande mellan lokalförsvarsgrenar, som föreslagits skola ingå i folkskyddet. Särskilt är att anteckna motsättning i detta hänseende mellan luftskyddet och hemvärnet. Genom grenarnas sammanförande till en organisation erbjudas emellertid möjligheter att eliminera konkurrensen och att genom lämpliga dispositioner övervinna de svårigheter med avseende å verksamheten,

142 som bristen å personal för grenarna var för sig betraktade är ägnad att medföra. I och för sig innebär alltså folkskyddets tillkomst ett betydelsefullt steg i riktning mot lösning av arbetskraftsproblemet under krig. Men kvar står nödvändigheten att eftersträva en rationell, ömsesidig reglering av frågorna om ianspråktagande av personal för folkskyddet och icke krigstjänstskyldig personal för armén under hänsynstagande till kraven å arbetskraft för bl. a. andra civila samhällsviktiga uppgifter. Sammanfattningsvis kunna de senare sägas vara hänförliga till arbetsmarknaden. Denna innefattar alltså i sig många vitt skilda slag av verksamhet. Huvudgrunder. Till en början bör här erinras om att det icke på långt när alltid kommer att föreligga absolut motsättning mellan exempelvis folkskyddets och arbetsmarknadens arbetskraftsbehov. En stor del av folkskyddspersonalen förutsattes behöva även under krig endast tillfälligtvis tagas i anspråk för uppgifter inom folkskyddet. Hit hör t. ex. hela hemvärnet. Under mellantiden kan ifrågavarande personal ägna sig åt arbetsmarknadsuppgifter. I flertalet fall äro uppgifterna inom arbetsmarknaden av sådan beskaffenhet, att för desamma ianspråktagna personer utan större olägenhet kunna avbryta denna sysselsättning under kortare perioder för utförandet av folkskyddsuppgifter. Å andra sidan blir nödvändigt, att under krig många reserveras uteslutande för folkskyddet. Så har visat sig, att en väsentlig del av den i det nuvarande allmänna luftskyddet ingående personalen måste i större orter under krig helt stå till luftskyddets förfogande och därvid helst bör kaserneras för att omedelbart kunna ingripa vid förefallande behov. På samma sätt finnas inom arbetsmarknaden uppgifter, åt vilka i krigstid vederbörande måste så gott som uteslutande ägna sig. Vissa krigsindustrier bliva nödsakade att då hålla en intensiv produktion igång. Det är av stor vikt, att där sysselsatta arbetare få kvarstanna i arbetet med minsta möjliga avbrott, även om orten skulle anfallas från luften eller på annat sätt ansättas av fienden. Vad ovan framhållits om förhållandet mellan folkskyddet och arbetsmarknaden kan sägas äga motsvarande tillämpning i fråga om förhållandet mellan folkskyddet och armén. De uppgifter inom armén, som här komma i fråga, torde dock till förhållandevis större del, än fallet är med arbetsmarknadsuppgifterna, vara av den art, att de helt taga sina utövare i anspråk. På sätt av specialmotiveringen närmare framgår skall enligt de sakkunnigas förslag upprättas en organisationsplan för varje folkskyddsdistrikt. De sakkunniga hava tänkt sig, att i personalhänseeende dessa planer skola innehålla direkta uppgifter om sammansättningen och storleken under krigsförhållanden av allmänna folkskyddet inom respektive distrikt. I organisationsplanen för ett folkskyddsdistrikt bör alltså angivas, att allmänna folkskyddets brandtjänst skall bestå av så och så många avdelningar, varje avdelning om

143 så och så många man. Motsvarande gäller röjnings- och räddningstjänst o. s. v. I organisationsplanen torde även böra angivas storleken av den personal, som under nyss omförmälda förhållanden beräknas komma att vara helt och hållet ianspråktagen för allmänna folkskyddets behov, så att den icke kan stå till förfogande för fullgörande av arbetsuppgifter exempelvis inom arbetsmarknaden. Sistnämnda personal måste till den ojämförligt största delen tagas ur de icke krigstjänstskyldigas krets. För verkskyddens och hemskyddens del torde ej bliva behövligt att på detta sätt fastställa personalbehovet. Avsikten är nämligen att rekrytera personal till verkskydd och hemskydd praktiskt taget endast bland dem, som mera stadigvarande vistas inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet eller hemskyddet är avsett. För krig beräknat behov av personal för sådana uppgifter inom armén, för vilkas utförande icke krigstjänstskyldig personal kan ifrågakomma, fastställes i mobiliseringsplaner, i den mån fråga är om uppgifter av mera stadigvarande natur. De sakkunniga vilja föreslå, att Kungl. Maj:t skall — efter förslag och yttranden av vederbörande myndigheter — dels fastställa organisationsplanerna för folkskyddsdistrikten dels ock bestämma det högsta antal icke krigstjänstskyldiga personer, som får tagas i anspråk för nyss omförmälda uppgifter enligt arméns mobiliseringsplaner. Genom överbefälhavarens försorg torde inom den i sistberörda hänseende sålunda angivna ramen böra för de olika försvarsområdena bestämmas det maximala antalet icke krigstjänstskyldiga från varje dylikt område, som armén skall äga disponera på nyss angivna sätt. Den nu föreslagna anordningen synes ägnad att tjäna som grundläggande faktor för bl. a. en ändamålsenlig reglering av den icke krigstjänstskyldiga personalens användning, såvitt angår förhållandet mellan folkskyddet och armén. Emellertid måste såväl vid fastställandet av nämnda organisationsplaner som vid bestämmandet av den omfattning, i vilken icke krigstjänstskyldig personal må tagas i anspråk för armén, hänsyn i görligaste mån tagas till arbetsmarknadens behov av arbetskraft under krig. De sakkunniga äro väl medvetna om att man härvidlag kommer att få räkna med åtskilliga moment av ovisshet. Åtminstone hittills torde endast i jämförelsevis ringa utsträckning krigsbehovet av personal för arbetsmarknadsuppgifter kunnat beräknas med någon större grad av säkerhet. Beträffande stora delar av arbetsmarknaden åter har varit svårt att för dylikt ändamål finna tillräckligt fasta hållpunkter. Skälen härtill äro flera, men de sakkunniga finna sig sakna anledning att närmare gå in på desamma. Undersökningar i frågan hava emellertid verkställts och pågå alltjämt. Även om svårigheter komma att uppstå för att vid den prövning av personalrekryteringsfrågor rörande folkskyddet och armén, som nu avses, beakta jämväl behov av arbetskraft inom arbetsmarknaden, torde dock vissa bedömanden i stort och även eljest bliva möjliga. Härför erfordras, att arbetsmarknadsorganen medverka vid utredningen

144 av ifrågavarande ärenden. Närmare bestämmelser härom torde få utfärdas av Kungl. Maj:t. Det må framhållas, att i förekommande fall omständigheterna kunna vara sådana, att för arbetsmarknaden anmälda personalbehov ej kunna fyllas med hänsyn till oavvisliga krav å personal till folkskyddet. överhuvud taget bör vid prövningen av nyss nämnda ärenden en ömsesidig avvägning av framställda anspråk på tilldelning av personal eftersträvas. Innan de sakkunniga gå att här närmare överväga vissa ytterligare frågor rörande folkskyddets personalrekrytering m. m., må lämnas en kortfattad redogörelse för vissa bestämmelser om möjligheter till uppskov med militärtjänstgöring. I princip gäller, att de krigstjänstskyldiga i krig äro reserverade för arméns behov och kunna tagas i anspråk för andra uppgifter endast i den mån, de icke behövas för armén. Denna regel om företrädesrätt till krigstjänstskyldiga har emellertid icke kunnat göras undantagslös. Det har visat sig nödvändigt att även i krig bibehålla en del av dem vid deras civila sysselsättningar eller reservera dem för andra utom armén fallande uppgifter. Fördenskull har införts ett särskilt uppskovsförfarande. Härom äro regler givna dels i kungörelsen den 2 juli 1940 (nr 717; ändrad 1941:518) angående uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap (uppskovskungörelse), dels ock i kungörelsen den 31 juli 1941 (nr 692) angående uppskov med inställelse till tjänstgöring för viss reservpersonal m. m. vid mobilisering eller förstärkt försvarsberedskap. Enligt förstnämnda kungörelse kan uppskov ifrågakomma för värnpliktiga, a) vilkas användning i civil sysselsättning är oundgängligen nödvändig för att trygga statslivets jämna gång eller undvika mera allmänt kännbara rubbningar inom samhället eller för att upprätthålla verksamheten vid verk — varmed här förstås verk, myndighet, företag, anstalt eller institution m. m. av statlig, kommunal eller enskild natur — som är uppfört i krigsindustriregistret eller eljest är av synnerlig vikt för rikets militära eller ekonomiska försvarsberedskap; b) vilkas tekniska utbildning eller speciella yrkesskicklighet gör deras medverkan nödvändig för att det allmänna luftskyddet inom vederbörlig ort och industriluftskyddet skola kunna fylla sina uppgifter vid och närmast efter anbefalld mobilisering; c) vilka äro anställda och vid mobilisering oundgängligen behövliga vid verk, varmed militär myndighet träffat avtal angående tillhandahållande vid mobilisering av förnödenheter eller tjänstbarheter avseende krigsmaktens ställande på krigsfot, eller vilkas medverkan eljest befinnes nödvändig för mobiliseringens planenliga förlopp. Uppskov enligt uppskovskungörelsen gäller antingen viss bestämd tid eller tills vidare. Värnpliktiga vid de verk och i de befattningar, anställningar, uppdrag eller yrken, som äro angivna i en särskild vid kungörelsen fogad förteckning, hänföras till uppskovsgrupp I. För dem meddelas uppskov

145 genom uppskovsbevis av verkschefen eller motsvarande. Övriga vederbörande värnpliktiga hänföras till uppskovsgrupp I I . För denna grupp fastställer Kungl. Maj :t i kommandoväg det högsta antalet värnpliktiga, som skola kunna erhålla uppskov. Inom den sålunda bestämda ramen meddelas uppskovet av statens arbetsmarknadskommission. För vissa kategorier erfordras dock tillstånd av Kungl. Maj:t. Kungörelsen nr 692/1941 avser uppskov för officerare och underofficerare samt viss civilmilitär personal av motsvarande tjänsteställning tillhörande krigsmaktens reserver m. fl. För denna personal kan uppskov meddelas av anledning, som ovan nämnts under a) och b). Uppskov beviljas av Kungl. Maj:t i kommandoväg. Härefter upptaga de sakkunniga till behandling viss förhållandet mellan arbetsmarknaden och folkskyddet berörande fråga om uttagning av folkskyddspersonal. I 32 § luftskyddskungörelsen stadgas, att den, som på grund av annan civil tjänstgöring än luftskyddstjänst enligt uppskovskungörelsen är berättigad till uppskov med inställelse till värnpliktstjänstgöring vid mobilisering eller utför sådant arbete, att han, därest han varit värnpliktig, bort erhålla dylikt uppskov, icke må utan medgivande av chefen för verk eller företag, varest han är anställd, uttagas till annan luftskyddstjänst än sådan, som avser verket eller företaget. Enligt 26 § utrymningskungörelsen gäller motsvarande i fråga om uttagning till utrymningstjänst. Dessa bestämmelser avse alltså en reglering av uttagning till luftskyddstjänst och utrymningstjänst av både sådana krigstjänstskyldiga och sådana icke krigstjänstskyldiga, vilka äro tilldelade samhällsviktiga arbetsmarknadsuppgifter under krig. Beträffande spörsmålet om grunderna för uttagning av folkskyddspersonal inom nämnda två personkategorier vilja de sakkunniga framhålla följande synpunkter. Den princip, som kommit till uttryck i omförmälda föreskrifter, synes riktig så tillvida, som t. ex. uppskovsberättigade krigstjänstskyldiga ej böra anknytas till folkskyddet på sådant sätt, att de icke kunna vederbörligen fullgöra arbete, som utgör anledning till uppskov. De böra därför icke få inskrivas för uppgifter inom folkskyddet, vilka helt eller så gott som helt skulle taga deras tid i anspråk under krigstid. Men i den mån arbete av beskaffenhet att föranleda uppskov utan större olägenhet finnes lämna utrymme därför, böra ifrågavarande krigstjänstskyldiga kunna uttagas för tjänstgöring inom folkskyddet. Härvidlag komma förhållandena att ligga olika till i olika fall. På grund av anställning i viktiga krigsindustriföretag uppskovsberättigade personer böra väl i allmänhet anses vara av sitt arbete förhindrade att fullgöra tjänst inom allmänt folkskydd. Samma gäller i fråga om många andra uppskovsberättigade civilanställda. Men motsatta förhållandet bör i åtskilliga fall ingalunda vara uteslutet. Så må nämnas, att oftast hinder ej torde behöva möta, att för jordbruksändamål uppskovsberättigade personer — t. ex. ladugårdsskötare eller 10—111 43

146 arbetsledare på större gårdar — inskrivas i allmänt folkskydd för tjänstgöring, som även under krig blott tillfälligtvis lägger beslag på dem. Till sådan tjänstgöring hör bl. a. hemvärns- och skogsbrandtjänst. Ytterligare exempel kunna framdragas på möjligheter till förening hos uppskovsberättigade krigstjänstskyldiga av arbetsmarknadsuppgifter och uppgifter inom allmänt folkskydd. Vidare böra enligt de sakkunnigas mening alla uppskovsberättigade som regel kunna •— med indelning till tjänstgöring under sådan del av dygnet, då de icke äro i sitt vanliga arbete — inskrivas i hemskydd för byggnader, där de äro bosatta. Uppskovsberättigade krigstjänstskyldiga böra vanligen också kunna uttagas för verkskydd vid respektive arbetsplatser och därvid ingå i hemvärnet. Fall finnas dock, då sådan uttagning icke bör ske av den anledningen, att vederbörandes arbete är av sådan vikt och så brådskande, att även vid bombanfall arbetspauser böra förekomma i minsta möjliga utsträckning. Vad nu sagts om krigstjänstskyldiga äger i princip motsvarande tillämpning i fråga om sådana icke krigstjänstskyldiga, som avses i luftskyddskungörelsens och utrymningskungörelsens ovannämnda föreskrifter. Emellertid synes dessa bestämmelsers tillämpning å icke krigstjänstskyldiga stundom kunna vara förenad med vissa svårigheter. Det må sålunda nämnas, att arbeten finnas, som uteslutande eller nästan uteslutande utföras av icke krigstjänstskyldiga personer, varför frågan, om arbetena kunnat medföra uppskov, kanske ej blivit prövad. Såsom framgår av vad förut anförts råder för närvarande det förhållandet, att uttagning av här ifrågavarande personer till annan luftskyddstjänst än vid verk eller företag, där de äro anställda, och till utrymningstjänst är beroende av medgivande av chefen för vederbörande verk eller företag. Beträffande tjänstgöring inom hemvärnet och skogsbrandväsendet saknas föreskrifter i ämnet. De sakkunniga anse, att man i fråga om uttagning av nämnda personer till tjänstgöring inom folkskyddet bör söka ernå större möjligheter för ett allmänt och följdriktigt tillgodoseende av ovan framhållna synpunkter, än som nu erbjudas beträffande sagda lokalförsvarsgrenar. Sålunda böra enligt de sakkunnigas mening beträffande särskilda, på lämpligt sätt bestämda grupper befattningshavare, arbetare eller andra utfärdas bestämmelser rörande förbud mot uttagning av vederbörande till tjänstgöring inom allmänt folkskydd. Förbud bör avse antingen all tjänst inom allmänt folkskydd eller ock endast sådan tjänst därinom, som skulle föranleda, att uttagen person komme att i krig tagas i anspråk helt eller så gott som helt för folkskyddets räkning. Grupperna böra hänföras till hela riket eller viss eller vissa delar därav eller ock vissa verk eller företag. I förekommande fall torde kvantitativa begränsningar vara lämpliga. Det synes emellertid påkallat att, vad beträffar de krigstjänstskyldiga med uppskov, utforma bestämmelserna så, att därigenom för alla dylika personer en grundläggande reglering vinnes av frågan om och i vad mån vederbörande må uttagas för allmänt folkskydd. Vidare torde bliva lämpligt, att den uppskovsbeviljande myndigheten närmare beslutar i nyssberörda fråga i samband med meddelande av uppskov. Beslutet bör angivas å uppskovsbevis eller uppskovssedel.

147 Bestämmelser, varom här är fråga, böra utfärdas av Kungl. Maj:t på förslag av arbetsmarknadskommissionen eller för vissa fall annan statlig myndighet (järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen, generalpoststyrelsen, vattenfallsstyrelsen, medicinalstyrelsen etc) och efter hörande av riksfolkskyddschefen. Det är av vikt, att bestämmelserna erhålla erforderlig smidighet. Särskilda förhållanden — exempelvis svårigheter att erhålla fackkunnig personal till vissa uppgifter inom allmänt folkskydd — böra kunna föranleda undantag från meddelat förbud. Det synes dock de sakkunniga, att härför i regel bör erfordras samtycke av chefen för vederbörande verk eller företag. I överensstämmelse med de ovan angivna synpunkterna torde ej i fråga om uttagning till tjänstgöring inom verkskydd och hemskydd böra utfärdas bestämmelser motsvarande de för uttagning till allmänt folkskydd här föreslagna. De sakkunniga förutsätta, att i den mån det erfordras, att vederbörande med hänsyn till arten av sitt arbete undantages från uttagning till verkskydd, samförstånd härom uppnås mellan folkskyddsbefälet och verks- eller företagsledningen. Enligt de sakkunnigas mening är det jämväl erforderligt att uppmärksamma förhållandet mellan arbetsmarknaden och armén, i vad rör uttagning för tjänstgöring inom den senare av sådana icke krigstjänstskyldiga personer, varom här är fråga. Härvidlag göra sig i stort sett liknande synpunkter gällande som beträffande dylika personers ianspråktagande inom folkskyddet. De sakkunniga vilja därför förorda, att reglering i nu förevarande hänseende sker på huvudsakligen motsvarande sätt som ovan föreslagits i fråga om icke krigstjänstskyldiga personer för där avsedda fall.

Såsom tidigare nämnts må jämlikt uppskovskungörelsen och kungörelsen nr 692/1941 uppskov beviljas krigstjänstskyldiga för fullgörande av uppgifter i allmänna luftskyddet eller industriluftskyddet. De sakkunniga upptaga nedan till behandling motsvarande spörsmål för folkskyddets del. Uppenbarligen ställer det moderna kriget så stora krav på folkskyddet, att denna organisation i ej ringa utsträckning blir i behov av speciellt kvalificerad personal. Man bör söka att i görligaste mån tillgodose nämnda behov. Detta lar dock ej kunna ske, utan att vissa värnpliktiga eller andra krigstjänstskyldiga helt ställas till folkskyddets disposition i krig. E t t uppskovsförfarande torde emellertid alltid innebära vissa osäkerhetsmoment. Måhända meddelar icke den uppskovsbeviljande myndigheten uppskov i den utsträckning, gällande författningar medgiva. Risk förefinnes även för att beviljade uppskov vid mera påfrestande förhållanden indragas. Detta osäkerhetstillstånd torde i åtskilliga fall hava föranlett vederbörande myndigheter att för vissa befattningar inom civila lokalförsvaret uttaga ej krigstjänstskyldig, mindre väl kvalificerad personal i stället för krigstjänstskyldig, mera kvalificerad sådan.

148 Vad angår folkskyddet talar mot uppskovsmetoden kanske än mera den omständigheten, att folkskyddet, som enligt de sakkunnigas förslag skall vara underställt överbefälhavaren, är avsett såsom en försvarsorganisation. Det synes då oegentligt och mindre lämpligt, att befrielse från skyldighet att tjänstgöra inom en del av försvarsväsendet — armén — för fullgörande av uppgift inom annan del av försvarsväsendet — folkskyddet — skall meddelas i form av uppskov, möjligen t. o. m. av myndighet stående utom försvarsväsendet. Med hänsyn till vad nu anförts vilja de sakkunniga föreslå, att krigstjänstskyldig personal, som i krig skall helt tjänstgöra vid folkskyddet, blir krigsplacerad därstädes. Kungl. Maj:t torde böra fastställa det högsta antal krigstjänstskyldiga, som skola få krigsplaceras i folkskyddet. I folkskyddet krigsplacerad personal synes böra inskrivas i folkskyddet på samma sätt som annan personal samt avlönas jämlikt de grunder, som i allmänhet gälla för folkskyddspersonal av vederbörande kategori. Framhållas må, att vid hemvärnet redan nu finnes åtskillig krigstjänstskyldig personal krigsplacerad. Vad de sakkunniga här föreslagit innebär alltså endast ett utsträckande av de för hemvärnet gällande reglerna till hela folkskyddet. Förslagets genomförande skulle i och för sig icke behöva medföra, att större antal krigstjänstskyldiga än enligt nuvarande bestämmelser skulle undandragas armén. Däremot skulle personalen i fråga bliva fastare bunden till folkskyddet. Särskilt för tillgodoseende av folkskyddets oundgängliga behov av kvalificerat befäl blir ifrågavarande anordning av största betydelse. Ordning for personal uttagning. Inskrivning av personal i distriktsfolkskydd bör ske inom varje folkskyddsdistrikt för sig och verkställas av folkskyddschefen. Denne har därvid att följa sådana grunder för inskrivningen, som jämlikt de sakkunnigas ovan framställda förslag eller eljest komma att bliva gällande. Men under alla förhållanden kommer att vid inskrivningsförfarandet finnas rum för diskretionär prövning bl. a. så tillvida, att hänsyn måste tagas till behov av arbetskraft utom folkskyddet. Av denna anledning torde ofta tveksamhet komma att råda särskilt vid avgörandet av frågor om inskrivning till allmänt folkskydd. Även andra omständigheter få beaktas vid inskrivning. Avvägning mellan skilda intressen blir alltså nödvändig. På grund härav föreslå de sakkunniga, att folkskyddschefen vid inskrivning skall biträdas av en särskild rekryteringsnämnd, bestående av en representant för arbetsmarknadsorganen, en kommunal representant för folkskyddsdistriktet samt en representant för den eller de frivilliga försvarssammanslutningar, som må finnas inom distriktet. De sakkunniga anse dock, att beslutanderätten skall tillkomma folkskyddschefen ensam. Men han har att, i den mån det erfordras, överlägga med representanterna, vilka skola lämna upplysningar och råd. Representanterna böra äga rätt att få sin mening antecknad till protokollet. Arbetsmarknadsrepresentanten synes böra utses av länsarbetsnämnden. Eventuellt kan övervägas, om icke anknytning kan ske till den kretsorganisation, som numera finnes upp-

149 rättad för arbetsmarknadsändamål. Den kommunala representanten bör utses av folkskyddsnämnden och helst vara ledamot eller suppleant i denna. Representanten för det frivilliga försvarsarbetet bör utses av vederbörande uppdragsgivare. Finnes för distriktet sådant samarbetsorgan för frivilliga försvarssammanslutningar, varom i nästföljande kapitel framlägges förslag, bör sistnämnda representant utses av samarbetsorganet. De sakkunniga vilja i detta sammanhang framhålla, att folkskyddschefen vid inskrivningar skall så objektivt som möjligt mot varandra väga de skilda intressen, som kunna vara ifråga. Närmare föreskrifter i detta hänseende, avsedda särskilt att garantera, att arbetsmarknadsintressena bliva beaktade, torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Det synes knappast vara lämpligt att meddela bestämmelser om att besvär i egentlig mening må inom viss tid anföras över folkskyddschefs beslut om inskrivning i distriktsfolkskydd. Enligt de sakkunnigas mening skall sådant beslut träda i kraft omedelbart. Men myndighet, organisation eller arbetsgivare, som anser sig i behov av inskriven persons arbetskraft för beredskapsuppgift av något slag, bör hava möjlighet att, när vederbörande finner skäl därtill, göra framställning om upphävande av inskrivningen för personen i fråga. Inskriven person bör ock äga att, när han anser förhållandena giva anledning därtill, göra framställning om att inskrivningen för honom måtte hävas. För framställningar, som nu sagts, böra folkskyddets tjänstevägar gälla. I sista hand torde avgörandet tillkomma Kungl. Maj:t. Det förutsattes, att Kungl. Maj:t utfärdar närmare föreskrifter i ämnet. De sakkunniga upptaga härefter till behandling frågan om ordningen för uttagning av icke krigstjänstskyldiga till annan tjänstgöring vid armén än vapentjänst. Dylik på frivillighet grundad uttagning verkställes för närvarande antingen av vederbörande militära myndigheter med eller utan förmedling av frivillig föi-svarssammanslutning eller ock av sådan sammanslutning självständigt. I det senare fallet ställer sammanslutningen vid behov den uttagna personalen till förfogande för uppgifterna inom armén. Militärmyndigheternas uttagning avser i allmänhet uppgifter, som förutsättas bliva av mera stadigvarande natur i krig. Den uttagning, som frivilliga försvarssammanslutningar självständigt ombesörja, avser både uppgifter av sist angivet slag och tillfälliga uppgifter under krig. I fråga om ianspråktagande av personal hava icke sällan större eller mindre motsättningar uppstått mellan å ena sidan frivilliga försvarssammanslutningar, som hava att förmedla eller ensamma omhänderhava nyss avsedd uttagning av icke krigstjänstskyldig personal, och å andra sidan civila lokalförsvarsgrenar ävensom mellan dylika frivilliga sammanslutningar inbördes. Så har t. ex. för de sakkunniga uppgivits, att särskilt på många medelstora och mindre orter luftskyddets eller utrymningsorganisationens eller bådaderas personalbehov förblivit otillräckligt tillgodosett med hänsyn bl. a. till att vederbörande lottakår i avsevärd omfattning vid sig bundit personal för uppgifter vid armén

150 Luftskydds- och utrymningsmyndigheterna hava därvid gjort gällande, att en betydande del av denna personal är avsedd för blott sådana tillfälliga uppgifter under krig, vilka ej kunna utgöra hinder för uttagning jämväl till luftskydds- eller utrymningstjänst, men att sådan uttagning ej ansetts böra ske på grund av bestämt motstånd från lottakårernas sida. Emellertid har ävenledes hävdats, att på många håll uttagning av personal till civila lokalförsvaret utgjort väsentligt hinder för den organiserade frivilliga försvarsverksamheten att förvärva krafter i tillräcklig omfattning för uppgifter inom armén. Även härvidlag synes på respektive orter lottornas förhållande till luftskyddet och utrymningsorganisationen eller endera av dessa i allmänhet träda i förgrunden. Den mångenstädes förekommande motsättningen i nu förevarande hänseende jämväl mellan frivilliga försvarssammanslutningar inbördes hänför sig i regel till lotta- och röda korsorganisationerna. Vad ovan påtalats —• som ytterst grundar sig å den allmänna knappheten å personal — är ägnat att medföra allvarliga svagheter i försvarsberedskapen. Folkskyddets tillkomst i och för sig tillsammans med genomförandet av vissa av de ovan framlagda förslagen med avseende å personalrekrytering leder väl i sin mån till en förbättring i det sakernas tillstånd, varom här är fråga. På motsvarande sätt verkar en rationalisering av den frivilliga försvarsverksamheten i enlighet med vad i nästföljande kapitel föreslås. Men ett system med olika vägar för uttagning av icke krigstjänstskyldig personal till armén och av personal till folkskyddet är i allt fall att anse såsom synnerligen otillfredsställande. En dylik ordning skulle innebära kvarstående av hinder för arbetskraftens utnyttjande på sådant sätt, som med hänsyn till begränsningen i tillgången härå fullt ut kräves. Konkurrensförhållanden av ovan angivet slag med åtföljande olägenheter skulle alltjämt mer eller mindre förefinnas. E n koncentrering i princip av omförmälda personaluttagning i dess helhet måste därför eftersträvas. Under åberopande av det anförda vilja de sakkunniga föreslå, att jämväl uttagning av icke krigstjänstskyldig personal till armén skall ske genom folkskyddschefen med biträde på förut angivet sätt av rekryteringsnämnden. E t t enhetligt förfarande kommer härigenom till stånd och uttagningen kan äga rum under hänsynstagande till skilda arbetskraftsbehov. Vid behandling av fråga om uttagning, som nu avses, synes nämnden, där så lämpligen kan ske, böra utökas med en representant för armén. Folkskyddschefen och rekryteringsnämnden skola medverka i här förevarande hänseende efter begäran av försvarsområdesbefälhavaren eller annan vederbörlig militär myndighet. I enlighet med vad omständigheterna må föranleda, bör folkskyddschefen i första hand vända sig till frivillig försvarssammanslutning eller samarbetsorgan för dylika sammanslutningar för erhållande av anvisning å personer till uttagning. U~ttagning för uppgift av mera stadigvarande natur bör i allmänhet föregås av militär myndighets prövning av föreslagen persons lämplighet. Den omständigheten, att icke krigstjänstskyldig person är uttagen för tjänstgöring inom armén, bor icke i och för sig utgöra hinder för att han, i den mån

151 han icke tages i anspråk härför, ålägges tjänstgöring inom folkskyddet och att han alltså jämväl inskrives i detta senare. E n sådan kombination torde vara möjlig i ett stort antal fall, där uttagningen till armén endast avser tillfälliga uppgifter. Uttagning av icke krigstjänstskyldig personal till armén bör enligt de sakkunnigas mening ske i här föreslagen ordning, oavsett förordnande meddelats om folkskyddspliktbestämmelsernas tillämpning å dylik uttagning. Uppenbarligen blir det nya systemet ej lämpligt för all ifrågakommande uttagning av icke krigstjänstskyldiga till armén. Medicinalpersonal t. ex. torde i väsentlig utsträckning böra undantagas. Liknande blir sannolikt fallet beträffande vissa andra kategorier. Närmare bestämmelser i dessa liksom i andra uttagningen berörande hänseenden torde utfärdas av Kungl. Maj:t. Genomförande av det nu framlagda förslaget innebär en viss förändring beträffande frivilliga sammanslutningars hittillsvarande medverkan i fråga om förevarande personaluttagning. Dylika sammanslutningar förutsättas dock, såsom redan antytts, även i fortsättningen skola biträda för ändamålet. Men deras medverkan blir därvid helt av förmedlande karaktär. I övrigt är förslaget såsom sådant ej avsett att leda till någon ändring i den organiserade frivilliga försvarsverksamheten. Det torde bliva påkallat att inom folkskyddsdistrikten upprätta register över den^icke krigstjänstskyldiga befolkningen i de åldrar, folkskyddsplikten omfattar. De sakkunniga anse sig dock ej böra närmare ingå på denna fråga. Det torde ankomma på folkskyddsmyndigheterna att upptaga densamma till behandling. Dess lösning sammanhänger med det för närvarande under utredning varande spörsmålet om en förbättrad folkbokföring. Tills vidare torde såsom underlag för personaluttagningen böra utnyttjas bl. a. de mönstringsuppgifter, som erhållits genom den innevarande år verkställda beredskapsmönstringen. Dessa mönstringsuppgifter föreligga i dubbla exemplar, av vilka det ena är avsett att förvaras lokalt. Lämpligt vore måhända, att dessa mönstringsuppgifter sammanfördes hos folkskyddscheferna, Vapenfria värnpliktiga m. m. Enligt lag om vapenfria värnpliktiga, vilken trätt i kraft den 1 april 1943, må värnpliktig, för vilken bruk av vapen mot annan skulle medföra djup samvetsnöd, såsom vapenfri värnpliktig fullgöra värnpliktstjänstgöring i enlighet med vad i samma lag stadgas. Därvid kan uttagning ske till tjänstgöring vid luftskyddet. Efter folkskyddets tillkomst bör vapenfri värnpliktig kunna i sådan egenskap uttagas till tjänstgöring vid civilskyddet. Om dylik uttagning och vad därmed äger samband förutsättas särskilda bestämmelser komma att gälla. D e n föregående framställningen i detta kapitel hänför sig närmast till distriktsfolkskydd och har ej direkt tagit sikte på tidigare omförmälda, i folk-

152 skyddet ingående men till distriktsfolkskydd ej hörande speciella hjälpavdelningar. Dessa avdelningar torde komma att till största delen rekryteras med vapenfria värnpliktiga i enlighet med vad nyss sagts. Men i den mån så ej sker, bör hinder ej föreligga för tillämpning av folkskyddsplikt jämväl för tjänstgöring vid sådana avdelningar. Om inskrivning av andra än vapenfria värnpliktiga för nyssnämnd tjänstgöring erfordras särbestämmelser.

3 kap. Samordning av den frivilliga försvarsverksamheten. I avd. I. 3 kap. har lämnats en kortfattad redogörelse för ett antal inom vårt land verksamma frivilliga försvarssammanslutningar. I det följande upptaga de sakkunniga till behandling vissa frågor om samordning inom området för dessa sammanslutningars verksamhet. Vissa av ifrågavarande sammanslutningar (riksluftskyddsförbundet, hemvärnsföreningarna) hava sin verksamhet helt eller nästan helt förlagd inom folkskyddets kompetensområde. Andra sammanslutningars verksamhet är visserligen till viss del av direkt betydelse för folkskyddet men har till övervägande eller i varje fall mycket stor del annan inriktning, såsom understödjande av den egentliga krigsmaktens — armén, marinen och flygvapnet — verksamhet (landstormsrörelsen, lottarörelsen, röda korset, frivilliga motorcykelkåren), främjande av brandväsendet (svenska brandkårernas riksförbund), understödjande av produktionen och andra grenar av arbetsmarknaden (kvinnoföreningarnas beredskapsorganisation) eller främjande av civil sjukvård (arbetarnas samaritförbund). Behovet av samarbete på området för den frivilliga försvarsverksamheten har, såsom framgår av redogörelsen i nyssnämnda kapitel, redan nu tagit sig uttryck i vissa åtgärder från de frivilliga försvarssammanslutningarnas egen sida. Sålunda har man i en del fall sökt tillgodose ifrågavarande behov genom utbyte av representanter i styrelser och arbetsutskott. Vidare hava de flesta hithörande sammanslutningar anslutit sig till den samorganisation för det frivilliga försvarsarbetet, som år 1940 på enskilt initiativ upprättades, nämligen centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet. Enligt de sakkunnigas mening är det emellertid uppenbart, att det frivilliga försvarsarbetet avsevärt skulle vinna i effektivitet, om en fastare reglering kunde åstadkommas beträffande de olika frivilliga försvarssammanslutningarnas verksamhet än hittills. Viktigt är härvidlag bl. a. att ernå en lämplig fördelning av arbetsuppgifter de olika organisationerna emellan, särskilt då det gäller utbildning av personal för olika försvarsuppgifter. Målet måste här vara, att varje organisation handhar de arbetsuppgifter, för vilka den är mest skickad, och att dessa arbetsuppgifter handhavas endast av denna organisation. Vidare torde rekryteringen till de olika organisationerna böra rationali-

153 seras. Här avses då icke de passiva medlemmarna. Uppenbarligen finnes intet hinder för att en och samma person understödjer flera olika försvarssammanslutningar genom att gå in som medlem i desamma. Vad det gäller att förebygga är däremot, att slitningar uppstå i fråga om förvärvande av personer, som genom organisationernas försorg skola utbildas för den ena eller andra försvarsuppgiften. Önskvärt är, att propagandan för det frivilliga försvarsarbetet lägges på sådant sätt, att behovet å respektive orter av utbildad personal för såväl den ena som den andra uppgiften blir tillgodosett så rationellt som möjligt. För närvarande konkurrera organisationerna understundom i detta hänseende på ett sätt, som knappast kan anses gagna försvarets intressen. Särskilt har detta varit fallet på mindre orter, där de olika föreningarna ibland fått utgöra plattformar för mot varandra stridande personliga intressen. I och för sig skulle väl ovan angivna syften effektivast uppnås, om det ginge att genomföra en sammanslagning av de nuvarande frivilliga försvarssammanslutningarna — eller åtminstone de viktigaste av dem — till en stor organisation. Emellertid skulle med största sannolikhet mycket starka intressen inom de olika sammanslutningarna uppresa sig mot ett sådant förslag, och det är även möjligt, att en dylik koncentration av det frivilliga försvarsarbetet till en enda organisation skulle för lång tid framåt försvaga allmänhetens intresse för nämnda arbete. De sakkunniga hava därför ansett en sådan sammanslagning för närvarande knappast vara möjlig att genomföra eller lämplig. Emellertid vilja de sakkunniga föreslå, att med folkskyddets tillkomst vissa frivilliga försvarssammanslutningar slås samman. Då hemvärnet och luftskyddet skola ingå i folkskyddet, synes sålunda ändamålsenligt, att de nuvarande luftskydds- och hemvärnsföreningarna föras ihop. E n annan väg till lösning av föreliggande problem skulle eventuellt vara att genom ett statligt organ reglera de frivilliga försvarssammanslutningarnas verksamhet. Som ett villkor för statsanslags erhållande kunde då föreskrivas en långt gående skyldighet — utöver den redan nu i vissa organisationers stadgar stipulerade — för de olika organisationerna att taga direktiv från vederbörande statliga organ. Enligt de sakkunnigas mening tala emellertid åtskilliga skäl emot en sådan lösning. Det torde vara betydligt lättare att vinna de frivilliga försvarssammanslutningarnas medverkan för den avsedda rationaliseringen av arbetet, därest den önskvärda regleringen kunde ombesörjas av ett organ, i vilket de olika sammanslutningarna äro representerade. Inom ett sådant organ är det även möjligt att tillgodogöra sig den erfarenhet, som organisationerna under sin verksamhet samlat. Det förefaller de sakkunniga troligt, att de skilda sammanslutningarna komma att underkasta sig de direktiv, vilka utgå från ett organ, som är konstruerat som ett samarbetsorgan för dem alla, under förutsättning att detta organ gives nödig auktoritet. Av anförda skäl vilja de sakkunniga således förorda upprättandet av en

154 samorganisation mellan de frivilliga försvarssammanslutningarna för handhavande av sådana angelägenheter, vilka med fördel kunna skötas gemensamt. Innan de sakkunniga ingå närmare på detta förslag, må beröras en fråga av stor betydelse för arbetets effektivitet inom denna samorganisation. 1941 års försvarsutredning har beträffande de för den egentliga krigsmakten verkande frivilliga försvarssammanslutningarna uttalat sig för lämpligheten av att dessa i största möjliga utsträckning bringa sina lokalorganisationers verksamhet i territoriell överensstämmelse med försvarsområdesindelningen, enär därigenom förutsättningar skulle skapas för en rationell samverkan. De sakkunniga, som föreslagit, att folkskyddets organisation i princip skall vara grundad på försvarsområdesindelningen, äro av samma mening beträffande sålunda åsyftade organisationer ävensom andra frivilliga försvarssammanslutningar, som må komma att mera direkt verka för folkskyddet. Emellertid vilja de sakkunniga i förevarande hänseende gå ännu ett steg längre. Folkskyddet har föreslagits skola i botteninstansen vara uppbyggt på särskilda territoriella enheter, folkskyddsdistrikt, vart och ett bestående av en eller flera kommuner eller — i undantagsfall — del av kommun. Det synes vara angeläget, att de frivilliga försvarssammanslutningar, vilkas verksamhet må bliva av större betydelse för folkskyddet, i botteninstansen såvitt möjligt rätta sin territoriella indelning efter indelningen i folkskyddsdistrikt, så att som regel varje lokal förenings eller kårs verksamhetsområde motsvarar ett folkskyddsdistrikt. I vissa fall kan det dock givetvis vara lämpligt, att förenings eller kårs verksamhetsområde omfattar flera folkskyddsdistrikt eller allenast del av sådant distrikt. De sakkunniga övergå härefter till frågan om samorganisationens beskaffenhet. Det står därvid enligt de sakkunnigas mening klart, att denna organisation, därest den skall kunna fylla de krav, som ställas på den, måste i sig innefatta samtliga de frivilliga försvarssammanslutningar, vilka omnämnts i avd. I. 3 kap. I detta avseende är den nuvarande centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet icke uppbyggd på ett tillfredsställande sätt, då svenska röda korset och svenska blå stjärnan samt arbetarnas samaritförbund icke anslutit sig till kommittén. Här må bl. a. framhållas, att uppgiften att verka för en på förnuftigaste sätt ordnad personalrekrytering knappast med framgång kan omhänderhavas av samorganisationen, med mindre samtliga de sammanslutningar, som bedriva utbildning av betydelse för försvarsverksamheten, äro anslutna till organisationen i fråga. För att söka åstadkomma en sådan fulltalig anslutning vilja de sakkunniga föreslå, att som förutsättning för statsbidrags beviljande till sammanslutning, som verkar för frivilligt försvarsarbete, uppställes, att sammanslutningen ansluter sig till samorganisationen. Officiellt godkännande av utbildningsplaner m. m. torde likaledes böra komma i fråga endast för till samorganisationen anslutna sammanslutningar. Till centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet äro anslutna icke blott frivilliga försvarssammanslutningar utan även ett antal politiska, fack-

155 liga och ideella organisationer. De sakkunniga anse, att så bör vara fallet även beträffande den nya samorganisationen. Det förefaller de sakkunniga värdefullt att vinna dessa senare sammanslutningars medverkan i det frivilliga försvarsarbetet. För propagandans effektivitet är det av stor vikt att äga dessa organisationers stöd. Först därigenom kan man hoppas, att känslan av det frivilliga försvarsarbetets betydelse kan tränga igenom och bevaras hos alla befolkningsskikt. Som lämplig benämning å samorganisationens organ i högsta instans vilja de sakkunniga föreslå »centralrådet för frivilligt försvarsarbete». Det synes de sakkunniga nödvändigt, att rådet erhåller en sådan sammansättning, att det gentemot de skilda frivilliga försvarssammanslutningarna vinner största möjliga auktoritet. De svårigheter, som mött centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet, hava, enligt vad de sakkunniga inhämtat, väsentligen berott därpå, att kommittén tillkommit på privat initiativ och icke erhållit officiell sanktion. De sakkunniga föreslå sålunda, att rådets ordförande och vice ordförande tillsättas av Kungl. Maj:t. I övrigt torde emellertid rådet böra givas en liknande sammansättning som den nuvarande centralkommittén. I rådet böra sålunda ingå en representant för varje ansluten organisation. I likhet med vad nu är fallet beträffande centralkommittén torde de löpande angelägenheterna böra handhavas av ett av rådet utsett arbetsutskott. Lämpligen synes arbetsutskottet böra bestå av rådets ordförande eller vice ordförande samt tre representanter för de frivilliga försvarssammanslutningarna och tre företrädare för övriga anslutna sammanslutningar. Till rådets och arbetsutskottets sammanträden böra i mån av behov kallas representanter för överbefälhavaren, för cheferna för armén, marinen och flygvapnet, för riksfolkskyddschefen samt för arbetsmarknadskommissionen. Dessa representanter böra äga deltaga i överläggningarna men ej i besluten, med rätt tillika att få sin mening antecknad till protokollet. Det synes lämpligt, att rådets stadgar fastställas av Kungl. Maj:t. Rådet bör äga en särskild byrå för det löpande expeditionella arbetet. Byrån förestås av rådets sekreterare. Därutöver anställer rådet personal i mån av behov. De uppgifter, som komma att åvila rådet, torde i huvudsak bliva följande: 1. Rådet skall utgöra förbindelselänk mellan å ena sidan överbefälhavaren, cheferna för armén, marinen och flygvapnet samt riksfolkskyddschefen och å andra sidan de frivilliga försvarssammanslutningarna i sådana ärenden, som beröra flera dylika organisationer samfällt. Bland de uppgifter, som i detta hänseende kunna komma att åvila rådet, kan nämnas biträde vid sådan fördelning av icke krigstjänstskyldig personal å olika försvarsområden, som ovan föreslagits. 2. Rådet torde böra tjänstgöra som remissorgan i frågor av större vikt rörande det frivilliga försvarsarbetet. De frivilliga försvarssammanslutningarnas anslagsäskanden torde lämpligen passera rådet, som har att yttra sig över ansökningarna.

156 3. Rådet torde som en av sina främsta uppgifter få att övervaka, atl de frivilliga försvarssammanslutningarnas verksamhet bringas i överensstänmelse med de önskemål, som framföras av överbefälhavaren och övriga under 1. omförmälda chefer, samt med de planer för personalens disposition för olika ändamål inom det egentliga försvaret, folkskyddet och arbetsmarknaden, som må hava uppgjorts. Sålunda torde det ankomma på rådet att giva de frivilliga försvarssammanslutningarna allmänna riktlinjer för huruvida de pi olika orter lämpligen böra bedriva utbildningsverksamhet av visst slag elkr icke. 4. I enlighet med vad som tidigare sagts bör rådet verka för en ritionell fördelning av de olika försvarsuppgifterna mellan de skilda organisationerna. Rådet bör sålunda behandla sådana frågor som koncentration av visst slags utbildningsverksamhet till en organisation o. s. v. ävensom frågor om sammanslagning av organisationer med likartade uppgifter. Det förefaller de sakkunniga troligt, att dylika frågor kunna med större utsikt till fnmgång överlämnas till en på detta sätt sammansatt samorganisation än till ett rent statligt organ. 5. För verksamheten såväl inom folkskyddet som inom de frivillga försvarssammanslutningar, vilka arbeta på att utbilda personal till föisvarets förfogande, är det enligt de sakkunnigas mening av största vikt, att en effektiv propaganda kommer till stånd. Även om det för folksiyddets vidkommande enligt de sakkunnigas förslag förhåller sig så, att arbetet därinom ytterst är grundat på plikt, har likväl en dylik propagarda stor betydelse för den rekrytering till folkskyddet på frivillig väg, son förutsattes skola i första hand äga rum, och för att så långt som mö.ligt bibehålla det personliga intresse för uppgiften, som hittills varit en viktig grundval för försvarsarbete av denna art. Liknande synpunkter göra sig gällande i fråga om de organisationer, som arbeta för att tillgodose "behovet av utbildad icke krigstjänstskyldig personal för försvarsväsendet i övrigt. Enligt de sakkunnigas mening kan denna propaganda knappast met fördel bedrivas av ett rent statligt organ. För en effektiv propagand averlsamhet kräves bl. a. medverkan av vårt lands stora folkliga rörelser samt åtskilliga sammanslutningar av annat slag. Å andra sidan bör den till allmänheten riktade propagandan ej heller göras till vederbörande organisations ensak. Propagandans betydelse för personalrekryteringen medför nämligen ett krav på att propagandan utgår från ett organ, som besitter en så fullständ.g överblick som möjligt över hithörande förhållanden. Först därigenom kan propagandan läggas på ett sådant sätt, att den understödjer strävandena att så rationellt som möjligt fördela disponibel personal på det frivilliga försvarsarbetets olika grenar. På ovan anförda skäl synes det de sakkunniga betydelsefullt, att propagandan för det frivilliga försvarsarbetet så långt möjligt anförtros ;entralrådet, som genom sin sammansättning bör äga en allsidig överblick ö^er hela det frivilliga försvarsarbetet. Det förefaller alltså önskvärt, att de skilda organisationerna på rådet överlåta huvudparten av propagandav^rksam-

157 heten liksom ock att rådet i anledning av vederbörande myndigheters begäran vidtager propagandaåtgärder av olika slag. Bland de propagandaåtgärder, vilka kunna vara betingade av önskvärdheten att hos allmänheten sprida saklig upplysning om det frivilliga försvarsarbetets angelägenheter, vilja de sakkunniga för sin del nämna följande: a) utgivande av en tidning, som behandlar samtliga det frivilliga försvarsarbetets uppgifter. De sakkunniga förutsätta, att de frivilliga försvarssammanslutningarna liksom tidigare var för sig komma att utgiva fackorgan av olika slag. Det förefaller emellertid vara högst önskvärt att äga tillgång till en tidning, vilken utgör ett språkrör för allt frivilligt försvarsarbete och som vänder sig till den stora allmänheten; b) utgivande av propagandabroschyrer o. d. för olika grenar av det frivilliga försvarsarbetet, i den mån hänsyn till personalrekryteringen gör detta önskvärt. H ä r i ingår också iordningställande av affischer och annat propagandamaterial; c) föredrags- och filmverksamhet i syfte att sprida saklig kunskap om det frivilliga försvarsarbetets olika grenar; d) regelbundet utsändande till dags- och fackpress av artiklar om det frivilliga försvaret; propaganda i radio. Härutöver kunna åtskilliga andra utvägar tänkas som lämpliga att sprida kunskap om det frivilliga försvarsarbetet. De sakkunniga hava dock velat inskränka sig till att anvisa endast några av de medel för saklig upplysning, som stå till buds. 6. Rådet bör överhuvud taget söka på allt sätt underlätta de frivilliga försvarssammanslutningarnas arbete och till behandling upptaga för dem gemensamma angelägenheter. De sakkunniga vilja som exempel här peka på de frivilliga försvarssammanslutningarnas lokalfråga. Centralkommittén för det frivilliga försvarsarbetet har gjort en rundfråga till sina lokalkommittéer beträffande lokalförhållandena inom det frivilliga försvarsarbetet. Åv de inkomna svaren har framgått, att de flesta lokala föreningarna av samtliga frivilliga försvarssammanslutningar bedriva sitt arbete i högst otillfredsställande lokaler. Det torde stöta pä stora svårigheter för organisationerna att var för sig åstadkomma en förbättring härutinnan. Därest frågan göres till en gemensam angelägenhet för samtliga frivilliga försvarssammanslutningar, lära möjligheterna att åstadkomma en förbättring av de rådande förhållandena vara avsevärt större. Det framstår vidare enligt de sakkunnigas mening som ett önskemål, att åtminstone de instruktörer, vilka leda kurser av större vikt inom de olika organisationerna, äro förtrogna icke blott med arbetet inom sin egen organisation respektive verksamhetsgren utan även med det frivilliga försvarsarbetets problem över huvud. Kortare kurser för instruktörer i avsikt att bibringa dem viss »allmänbildning» rörande dessa frågor synas med fördel kunna anordnas av centralrådet. I samband härmed synes rådet böra ägna uppmärksamhet åt frågan om anskaffande av lämpliga lokaler för de frivilliga försvarssammanslutningarnas instruktörsutbildning.

158 Med hänsyn till vikten för det allmänna av de angelägenheter, som enligt de sakkunnigas förslag skola handhavas av centralrådet, synas rådets kostnader böra åtminstone till väsentlig del täckas med statsmedel. De sakkunniga vilja för sin del föreslå ett årligt statsanslag för ändamålet å tills vidare 85,000 kronor, därav 25,000 kronor till löner, 10,000 kronor till omkostnader och 50,000 kronor till propaganda. Härvid hava de sakkunniga förutsatt, att tidningsverksamheten skall finansiera sig själv och att således statsmedel icke skola behöva tagas i anspråk för denna del av rådets verksamhet. Tidningsverksamheten har tänkts skola bestrida även viss del av hyra och allmänna omkostnader. Emellertid är det enligt de sakkunnigas mening icke tillfyllest, att ett samarbetsorgan skapas för riket i dess helhet. Behov i sådant hänseende torde även föreligga i vissa fall för försvarsområdena och som regel för folkskyddsdistrikten. Behovet av ett dylikt samarbetsorgan i försvarsområdena har kommit till synes bl. a. därigenom, att flera försvarsområdesbefälhavare framhållit önskvärdheten av att sådana organ tillskapas. Stundom torde dylika samarbetsorgan kunna göras gemensamma för flera försvarsområden. Försvarsområdeskommittéerna för frivilligt försvarsarbete böra vara sammansatta på i huvudsak liknande sätt som centralrådet. Det torde dock icke vara nödvändigt, att representanter för fackliga, politiska och ideella organisationer ingå i försvarsområdeskommittéerna. Dessa organisationers distriktsindelning anknyter ju heller icke på något sätt till försvarsområdesindelningen. Försvarsområdesbefälhavaren, civilskyddschefen och en av länsstyrelsen utsedd representant böra kallas till försvarsområdeskommittéernas sammanträden samt därvid äga yttrande- men icke rösträtt. Försvarsområdeskommittéernas ordförande böra tillsättas av Kungl. Maj:t på förslag av centralrådet. Försvarsområdeskommitté bör i princip inom försvarsområdet hava motsvarande uppgifter som centralrådet inom riket i dess helhet. Dessutom skola dessa kommittéer utgöra mellaninstans mellan centralrådet och distriktskommittéerna. De uppgifter, som komma att åvila försvarsområdeskommitté, torde sålunda bliva i huvudsak följande: 1. Kommittén skall utgöra förbindelselänk mellan försvarsområdesbefälhavaren, civilskyddschefen och länsstyrelsen å ena sidan samt de frivilliga försvarssammanslutningarna å andra sidan i ärenden ,som beröra flera sådana organisationer samfällt. 2. Kommittén har att verka för att de frivilliga försvarssammanslutningarnas utbildningsarbete bringas i överensstämmelse med de önskemål, som framföras av försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschefen, samt med de planer för personalens disposition för olika ändamål, som må hava uppgjorts för försvarsområdet. Kommittén bör sålunda t. ex. kunna vända sig till viss frivillig försvarssammanslutning och för denna framhålla önskvärdheten

159 av att visst utbildningsarbete igångsattes eller att verksamhet av viss art nedlägges. 3. Kommittén har att svara för propagandan för det frivilliga försvarsarbetet inom försvarsområdet. Som lämpliga propagandamedel kunna tänkas gemensamma fester med föredrag och film, uppvisningar, brev och cirkulär o. s. v. I fråga om propagandan torde försvarsområdeskommittéerna kunna biträda landshövdingarna i dessas uppgift att personligen i vissa hänseenden medverka till folkskyddsväsendets upprätthållande. 4. Kommittén åligger att på allt sätt underlätta arbetet för de frivilliga försvarssammanslutningarna inom försvarsområdet. Bland de uppgifter, som härvidlag kunna komma i fråga, märkas lokalfrågan och frågan om utbildning av instruktörer samt även frågan om inrättande av gemensamma expeditioner och sekretariat. Kommittén skall slutligen arbeta för att åstadkomma ett gott förhållande mellan de frivilliga försvarssammanslutningarna och de folkliga rörelserna inom försvarsområdet. Försvarsområdeskommittéernas verksamhet synes icke behöva draga några mera betydande kostnader. Statsbidrag avses icke utgå till verksamheten. Distriktskommitté bör inom folkskyddsdistrikt vara ett samarbetsorgan för de olika frivilliga försvarsföreningarna därstädes med anknytning jämväl till fackliga, politiska och ideella sammanslutningar. Eventuellt kan gemensam kommitté för flera folkskyddsdistrikt inrättas. Folkskyddschefen eller representant för denne bör kallas till kommitténs sammanträden samt där äga yttrande- men ej rösträtt. De uppgifter, som tillkomma distriktskommitté, torde bliva bl. a. följande: 1. Kommittén skall utgöra förbindelselänk mellan folkskyddschefen och de frivilliga försvarssammanslutningarna i sådana ärenden, som beröra flera av sammanslutningarna samfällt. 2. Kommittén har att verka för att de frivilliga försvarssammanslutningarnas utbildningsarbete bringas i överensstämmelse med de önskemål, som framföras av folkskyddschefen och som betingas av personalfördelningen inom distriktet. Kommittén skall, som tidigare anförts, genom utsedd representant medverka i rekryteringsnämnden inom folkskyddsdistriktet. Vidare synes det lämpligt, att distriktskommittéerna lämna allmänheten personlig rådgivning beträffande hur man med hänsyn till egna kvalifikationer kan göra mest nytta i det frivilliga försvarsarbetet. Sådan rådgivning bör på större orter kunna ske vid särskilda rådgivningsbyråer, medan det på mindre platser torde vara tillräckligt, att en eller flera rådgivare utses, till vilka allmänheten kan vända sig. 3. Kommittén bör inom folkskyddsdistriktet omhänderhava propagandaarbetet för den frivilliga försvarsverksamheten. Sådan propaganda kan bestå i affischering, mötesverksamhet, uppvisningar, anordnande av föredrag och filmförevisningar, personliga brev o. s. v. 4. Slutligen bör kommittén verka för att de frivilliga försvarssamman-

160 slutningarnas intressen inom distriktet på allt sätt tillvaratagas. Bland sådana uppgifter märkas t. ex. tillgodoseende av lokalbehovet och anskaffande av gemensam expedition för föreningarna. Gentemot de kommunala myndigheterna bör kommittén företräda det frivilliga försvarsarbetet. Till distriktskommittés kostnader avses statsbidrag icke utgå.

4 kap. Folkskyddsväsendets upprätthållande. På sätt nedan vidare sägs kräver folkskyddsväsendet, vilket berör ett stort antal av samhällslivets områden, en avsevärd medverkan från kommuners och enskildas sida. Innan de sakkunniga gå närmare in på denna fråga, skall med några ord beröras den hittillsvarande inställningen till spörsmålet om kommunernas och enskildas medverkan beträffande de viktigaste av de lokalförsvarsgrenar, som avses skola ingå i folkskyddet. Sedan gammalt har det med militära maktmedel besörjda försvaret allmänt ansetts vara uteslutande en statens angelägenhet, som i följd härav bekostats av statsmedel. Även luftskyddet har, i varje fall under tiden för dess första uppbyggande, betraktats som en i princip statlig uppgift. Liknande är förhållandet med utrymningsväsendet. Såväl kommuner som enskilda hava dock förutsatts skola medverka vid luftskydd och utrymning. Sålunda uttalar luftförsvarsutredningen i sitt år 1931 avgivna betänkande (Statens offentliga utredningar 1932:3; sid. 83—84), att luftskyddsåtgärderna — vartill då även räknades utrymningsåtgärderna — principiellt borde bekostas av staten. Nämnda åtgärders natur och deras i mycket ofrånkomliga eller lämpliga anslutning till kommunala förvaltningsgrenar eller enskilda intressen medförde emellertid, framhöll utredningen, att man icke kunde befria kommuner och enskilda från att deltaga i skyddsåtgärderna. Befintliga kommunala och enskilda anstalter måste även i krigstid bestå och efter måttet av sina krafter bidraga till krigets lyckliga genomförande. Organisatoriska hänsyn kunde ock nödvändiggöra, att besörjandet av vidgade eller nya förvaltningsuppgifter måste ske genom förefintliga kommunala eller enskilda organ. Men så långt principen om de av kriget föranledda kostnadernas bestridande av statsmedel ändamålsenligt kunde genomföras, så långt borde den ock upprätthållas. Såsom regel kunde uppställas, att kommunerna och de enskilda skulle ställa sina organisationer och anstalter till luftskyddets disposition, men att staten måste i största möjliga utsträckning bestrida de ökade kostnader, som föranleddes av kriget. Luftförsvarsutredningens ståndpunkt godtogs i huvudsak såväl av civila luftskyddsutredningen (Statens offentliga utredningar 1936: 57; sid. 128) som ock av statsmakterna i samband med tillkomsten av gällande luftskyddslag. Krigets alltmera totala karaktär har emellertid gjort det allt svårare för staten att direkt tillgodose uppkommande skyddsbehov, samtidigt som intresset hos kommuner och enskilda att deltaga i skapandet av ett så effektivt skydd som möjligt mot fientliga angreppshandlingar mot den egna orten under årens lopp visat tendens till ökning.

161 Nämnda tendens har tagit sig uttryck bl. a. i den omfattande bidragsgivning till hemvärnet, som — ehuru de lagliga förutsättningarna härför saknats — skett från kommunernas sida. Åv tabellen å sid. 70 framgår sålunda, att icke mindre än 1 215 kommuner, d. v. s. ungefär halva antalet av landets kommuner — eller inemot lika många, som enligt den tidigare omförmälda kostnadsutredningen rörande luftskyddet haft kostnader för detta — beviljat anslag till hemvärnet. Ytterligare 369 kommuner hava uppgivit sig haft för avsikt att ekonomiskt stödja hemvärnet, därest laglig befogenhet förelegat. Det är betecknande för den allmänna uppfattningen, att de kommunala besluten om bidrag till hemvärnet endast torde hava överklagats i undantagsfall. Belysande äro också de uttalanden, som gjorts av svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet över chefens för armén hemställan om undanröjande av de lagliga hindren för lämnande av kommunala anslag till hemvärnet, liksom även de motioner, som väckts vid 1942 års riksdag rörande kommunernas behörighet på förevarande område och som föranlett det de sakkunniga givna uppdraget att verkställa utredning i ämnet (se sid. 70—71). — I anslutning härtill må nämnas, att sammansatta konstitutions- och första lagutskottet i anledning av väckta motioner vid 1940 års riksdag föreslog, att kommun skulle erhålla rätt att frivilligt bidraga till luftvärn för kommunen. Förslaget förföll dock till följd av kamrarnas skiljaktiga beslut. Efter luftskyddslagens tillkomst hava kommunernas och enskildas förpliktelser med avseende å luftskyddet blivit avsevärt utökade. Men trots detta hava många kommuner sett sig föranlåtna vidtaga mer eller mindre kostnadskrävande åtgärder inom luftskyddets område utan att hava varit därtill lagligen skyldiga. Endast i jämförelsevis ringa utsträckning hava kommunerna sökt ersättning härför av kronan. Enligt luftskyddsinspektionens förslag till .ny luftskyddslag skulle i några hänseenden kommunernas och enskildas skyldigheter med avseende å luftskyddet utvidgas utöver vad nu gäller. Jämväl kostnader för utrymning och socialtjänst hava åtskilliga kommuner iklätt sig, ehuru laglig skyldighet därtill ej förelegat. ÅV det ovan sagda liksom ock av vissa delar av framställningen i avd. I. 5 kap. framgår, att frågan om ansvaret för upprätthållande av viktiga lokalförsvarsgrenar, som skola ingå i folkskyddet, för närvarande icke är tillfredsställande reglerad. De sakkunniga hava sökt att i detta hänseende få till stånd en rationell ordning beträffande folkskyddsväsendet i dess helhet. Härvid må till en början erinras om de förslag till lösning av frågan om luftskyddskostnadernas fördelning, som avgivits av länsstyrelsen i Älvsborgs län samt av luftskyddschefen i Stockholm och av Stockholms stad (jfr sid. 83—85). Enligt nämnda länsstyrelse borde problemet lösas så, att kommunerna skulle bekosta allt luftskydd, som ej enligt särskilda bestämmelser skulle bekostas av staten eller enskilda. Ätt gå den motsatta vägen och låta staten betala allt, som ej uttryckligen ålagts kommuner eller enskilda, har länsstyrelsen icke ansett rimligt, enär statsverket i så fall komme att belastas med en mångfald 11 —111 43

162 småutgifter av skilda slag, vilkas erforderlighet och skälighet i de särskilda fallen skulle bliva synnerligen svårkontrollerbara. Luftskyddschefen i Stockholm har funnit två alternativ till frågans lösning möjliga. Enligt det ena skulle efter rent praktiska överväganden bestämmas de luftskyddsuppgifter, som skulle bekostas av kommunerna, och fastslås, att alla övriga utgifter för luftskyddet skulle belasta statsverket. Med hänsyn till svårigheten att göra en fullständig och konsekvent uppräkning av de uppgifter, som sålunda borde bekostas av kommunerna, har luftskyddschefen emellertid ansett sig böra förorda sitt andra förslag, vilket jämväl åberopats av Stockholms stad. Detta innebär, att kommun skulle åläggas att inom av statliga myndigheter uppdragen ram ombesörja och förskottera kostnaderna för allt luftskydd, som berörde kommunens område, samt att viss andel i dessa kostnader därefter återbetalades av staten. De sakkunniga instämma i stort sett i vad länsstyrelsen i Älvsborgs län och luftskyddschefen i Stockholm anfört samt finna de framförda synpunkterna böra med vissa modifikationer ligga till grund vid prövning av spörsmålet om folkskyddsväsendets upprätthållande. De sakkunniga övergå nu att närmare utveckla denna fråga. Folkskyddsväsendet utgör ett led i det totala försvaret. Dess upprätthållande är således ett statsintresse, och staten bör följaktligen i väsentlig utsträckning bära det yttersta ekonomiska ansvaret därför. Emellertid är folkskyddet en starkt decentraliserad, landets alla delar berörande organisation med nära anknytning till olika kommunala verksamhetsområden. Vissa av folkskyddsuppgifterna äro sålunda identiska med eller likna uppgifter, som under normala förhållanden åvila kommunerna. Kommunalanställd personal kommer mångenstädes att utgöra grundstomme inom. vissa av det allmänna folkskyddets tjänstegrenar, och en betydande del av den materiel och de anordningar, som behöva tagas i anspråk för folkskyddsändamål, användes redan i fredstid vid utövandet av den kommunala verksamheten. Med hänsyn härtill synes det de sakkunniga naturligt, att kommunerna starkt engageras i verksamheten för folkskyddsväsendets upprätthållande. Härför talar även önskvärdheten av att stimulera kommunernas intresse för att folkskyddsåtgärderna på de särskilda orterna vidtagas på ett ändamålsenligt sätt. Slutligen synes det vara av värde, att befolkningen i olika delar av landet beredes tillfälle att genom sina lokala organ utöva ett mera direkt inflytande på hithörande anordningar och åtgärder, vilka avse att främst skydda den egna hemorten. Delar av folkskyddsväsendet äro avsedda för skyddande av i första hand vissa anläggningar eller byggnader med därvarande personer och egendom. I den mån så är fallet, torde respektive ägare eller innehavare av anläggningarna eller byggnaderna böra vara skyldiga att medverka vid folkskyddsväsendets upprätthållande.

163 Med utgångspunkt från ovan framhållna synpunkter vilja de sakkunniga förorda, att följande principer tillämpas för bestämmandet av statens, kommunernas och enskildas skyldigheter i fråga om upprätthållande av folkskyddsväsendet. För folkskyddets centrala ledning ävensom för den organisation, de anordningar och de åtgärder, som ej i främsta rummet avses för visst folkskyddsdistrikt eller för viss anläggning eller byggnad, bör staten vara helt ansvarig. Vad angår folkskyddsväsendet inom folkskyddsdistrikten, böra kommunerna i princip vara skyldiga att i första hand sörja för de ekonomiska och materiella betingelserna för allmänna folkskyddens verksamhet ävensom för sådana till folkskyddsväsendet hörande anordningar och åtgärder i övrigt, som hava mera allmän karaktär. Vissa slag av utrustning, materiel eller förnödenheter böra emellertid ställas till förfogande av statsverket utan kostnad för kommunerna. Dylikt tillhandahållande bör enligt de sakkunnigas mening ske särskilt i fråga om sådana utrustningspersedlar och sådan materiel, som för nedbringande av anskaffningskostnaderna eller av annan anledning anses lämpligen böra anskaffas genom central upphandling, exempelvis vapen, ammunition, uniformer, gasskyddsmateriel, viss sjukvårdsutrustning och anordningar för utomhusalarmering m. m. Undantag från kommunernas ovannämnda principiella skyldighet bör vidare göras för hemvärnets militära utbildning, för vilken staten i stället för kommunerna bör helt draga försorg. Till denna fråga liksom till spörsmålet om kommunernas medverkan vid folkskyddsutbildningen överhuvud återkomma de sakkunniga i nästföljande kapitel. Det måste förutsättas, att jämväl eljest vissa anordningar eller åtgärder böra med hänsyn till omständigheterna undantagas i här förevarande hänseende på liknande sätt som hemvärnets militära utbildning. Såsom exempel härå kunna nämnas rent militära anordningar, befästningsanläggningar o. dyl., avsedda för hemvärnet. Omfattningen i de särskilda fallen av de kommunala skyldigheterna beträffande folkskyddsväsendets upprätthållande avses skola närmare framgå av organisationsplanerna för folkskyddsdistrikten. Vad de sakkunniga sålunda av praktiska skäl föreslagit innebär i och för sig, att kommunernas skyldigheter i fråga om lokalförsvaret avsevärt utvidgas utöver vad nu gäller. Då emellertid upprätthållandet av de delar av folkskyddsväsendet, som här föreslagna skyldigheter avse, i väsentlig grad är att betrakta som ett intresse för rikets befolkning i dess helhet, kan det icke anses skäligt, att vederbörande kommuner ensamma skola bära de ekonomiska konsekvenserna av skyldigheterna i fråga. Bördorna för folkskyddsväsendet skulle härigenom bliva alltför ojämnt fördelade. Staten måste därför ekonomiskt träda till. Å andra sidan synes det icke heller vara lämpligt att helt befria kommunerna från nämnda konsekvenser. Ångeläget är nämligen att giva kommunerna direkt intresse av att hithörande åtgärder vidtagas på ett ur ekonomisk synpunkt så rationellt sätt som möjligt.

164 Med hänsyn till vad sålunda anförts, kunde det i och för sig synas naturligt att tillämpa den regeln, att — såsom Stockholms stad och luftskyddschefen i Stockholm föreslagit — rätt till statsbidrag med viss andel av samtliga kostnaders belopp tillerkännes kommunerna. Emellertid är det ur praktisk synpunkt mindre lämpligt, att kommunerna erhålla rätt till ersättning av statsmedel för sådana kostnader, som äro förhållandevis obetydliga men vilkas erforderlighet och skälighet äro svåra att kontrollera. Om statsbidrag skulle utgå i dessa fall, komme ett omständligt gransknings- och revisionsförfarande att bliva nödvändigt, vilket icke skulle stå i rimlig proportion till kostnadernas omfattning. Till dylika kostnader äro att räkna bl. a. de flesta utgifter för folkskyddsväsendets administration, folkskyddsutbildningen samt vård, förvaring, underhåll och kontroll av folkskyddsmateriel. — Ersättning av statsmedel bör icke heller i allmänhet utgå för ianspråktagande inom folkskyddet av kommunalanställd personal och sådan egendom, som kommun innehar för sin vanliga verksamhet. E n ersättningsrätt i dessa fall skulle i viss utsträckning innebära ett icke motiverat avlyftande av en börda, som under fredstid normalt åvilar kommunerna. Somliga kostnader åter äro av sådan beskaffenhet, att staten regelmässigt bör helt vidkännas det slutliga ansvaret för dem. Hit höra kostnader för sådana folkskyddsåtgärder, av vilka de kommuner, som ombesörjt åtgärderna, icke haft något direkt gagn, såsom åtgärder för omhändertagande av eller eljest hjälp åt evakuerade från andra kommuner. Även utgifter för avlöningar och andra ersättningar under folkskyddsberedskap till folkskyddschefer och annan personal inom allmänna folkskyddet synas böra i sin helhet slutligen belasta statsverket. För avlöning m. m. till kommunalanställd personal bör dock i överensstämmelse med vad ovan nämnts ersättning av statsmedel i regel icke utgå. Åv kommunernas kostnader för folkskyddsväsendet synas alltså enligt ovan angivna principer vissa böra slutligen helt stanna å kommunerna men andra helt ersättas av statsmedel. Beträffande återstoden, som åtminstone i fred torde utgöra huvudparten av ifrågavarande kostnader i deras helhet, anse de sakkunniga, att — där ej för särskilda fall av Kungl. Maj:t större del bestämmes — viss lagstadgad del härav bör ersättas kommunerna av staten. Vad angår storleken av denna del hava de sakkunniga anslutit sig till vad Stockholms stad föreslagit i motsvarande hänseende, såvitt angår luftskyddskostnaderna. Statsbidraget skulle alltså utgå med två tredjedelar av kostnaderna. Den kvarstående ekonomiska medansvarigheten för kommunerna bör enligt de sakkunnigas mening vara tillräcklig för att stimulera dessa att planera och utföra på dem ankommande åtgärder med tillbörlig ekonomisk omsorg. E t t ytterligare skäl för denna avvägning av den statliga ersättningsskyldigheten är, att överensstämmelse härigenom vinnes med de gruncer, som hittills i regel tillämpats i fråga om fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för inrättande av allmänna skyddsrum. Såsom framgår av den av de sakkunniga företagna utredningen om luftskyddskostnadema

165 (jfr sid. 78 ff.) överensstämmer nämnda statsbidragskvot även nära med storleken av statens andel i de av utredningen omfattade kostnaderna för luftskyddet intill den 1 oktober 1941. Det kunde möjligen ifrågasättas att göra det lagstadgade statsbidragets storlek beroende av kostnadernas omfattning i förhållande till vederbörande kommuners ekonomiska bärkraft. De sakkunniga hava dock icke ansett detta erforderligt. Den av de sakkunniga verkställda utredningen av luftskyddskostnadernas relativa betydelse för de kommuner, som den 30 september 1941 helt eller delvis ingingo i luftskyddsort (se sid. 76 ff.), visar nämligen, att luftskyddskostnaderna, såvitt avser det ojämförligt största antalet kommuner med luftskyddsorter, i stort sett drabbat dessa kommuner tämligen jämnt i förhållande till deras respektive skatteunderlag. Det finnes knappast anledning antaga, att de folkskyddskostnader, som enligt den av de sakkunniga förordade kostnadsregleringen skola bestridas med kommunala medel, komma att i fred föranleda mera betydande relativ ojämnhet ifrågavarande kommuner emellan. Skulle emellertid kostnaderna i något fall ställa sig särskilt betungande, har Kungl. Maj:t möjlighet att lämna ersättning med mer än två tredjedelar av kostnaderna. Såsom framgår av vad tidigare anförts (sid. 120) hava de sakkunniga föreslagit, att folkskyddsdistrikten skola göras till särskilda kommunal-administrativa enheter för folkskyddsväsendets upprätthållande. Kommunerna skola alltså i princip genom folkskyddsdistrikten fullgöra sina skyldigheter med avseende å folkskyddsväsendet.

På ägare eller — i vissa fall — innehavare av anläggning eller byggnad bör det i huvudsak ankomma att sörja för de ekonomiska och materiella betingelserna för upprätthållande av verkskydd eller hemskydd, som skall finnas för anläggningen eller byggnaden, ävensom för anordningar och åtgärder i övrigt, som främst hava avseende å skyddet av anläggningen eller byggnaden samt därvarande personer och egendom. Från denna regel torde undantag göras för hemvärnets militära utbildning, som bör ombesörjas av staten. Vissa andra undantag härutinnan föreslås jämväl av de sakkunniga i det följande. Såsom framgår av det ovan anförda, är upprätthållandet av folkskyddsväsendet inom folkskyddsdistrikten i väsentlig utsträckning en kommunal uppgift, som främst åvilar dessa distrikt. Härav bör enligt de sakkunnigas mening följa, att folkskyddsdistrikt bör äga rätt att anslå medel jämväl till sådana ändamål inom folkskyddsväsendet, vilka icke enligt folkskyddslagen eller med stöd därav givna bestämmelser tillhöra distriktets skyldigheter. Det sagda bör gälla såväl hemvärnet som civilskyddet. Iakttagas bör dock, att distriktet härvid icke får handla i strid mot vad som blivit bestämt i organisationsplanen för distriktet. Rätt, som nu sagts, bör även tillkomma de särskilda, i distrikten ingående kommunerna.

5 kap. Utbildning och övning av personal för folkskyddets uppgifter. Med utbildning avses nedan i detta kapitel såväl utbildning i egentlig mening som övning i samband med dylik utbildning. Härifrån mera fristående övning benämnes i det följande folkskyddsövning. E n oeftergivlig förutsättning för att folkskyddet skall kunna fullgöra sina uppgifter är, att den personal, som inskrives i folkskyddet eller eljest tages i anspråk för dess verksamhet, erhåller en för ändamålet lämpad och effektiv utbildning, kompletterad genom deltagande i folkskyddsövningar. För att bereda möjlighet härtill hava de sakkunniga, såsom av det tidigare anförda (sid. 127 ff.) framgår, funnit sig böra föreslå införande av folkskyddsplikt, i princip innebärande bl. a. skyldighet för varje arbetsför person att i mån av behov undergå utbildning och övning, i fredstid dock under sammanlagt högst 60 timmar för kalenderår. Utbildningstidens längd, de kvalitativa fordringarna på utbildningen och antalet av dem, som skola utbildas, komma vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag att förete växlingar såväl vid olika tider som beträffande skilda personkategorier. Motsvarande gäller i stort sett i fråga om folkskyddsövningar. I det följande göres skillnad mellan å ena sidan utbildning, som bör bedrivas centralt för riket i dess helhet eller eljest gemensamt för ett flertal folkskyddsdistrikt, och å andra sidan utbildning, som äger rum inom de särskilda folkskyddsdistrikten. Sistnämnda utbildning benämnes i det följande distriktsutbildning. Centralt för riket skyddsdistrikt

i dess helhet gemensamt

eller eljest bedriven

för flera folkutbildning.

De sakkunniga anse lämpligt, att statens nuvarande luftskyddsskola och den utbildningsanstalt vid Vällinge i Salems socken i Stockholms län för hemvärnet, som är under upprättande, organisatoriskt sammanslås till en för folkskyddet gemensam utbildningsanstalt, förslagsvis benämnd s t a t e n s f o l k s k y d d s s k o l a . Denna skulle alltså komma att bestå av två avdelningar. Verksamheten vid de båda avdelningarna synes böra äga rum under nära lokal samverkan, i den mån så finnes lämpligt för utbildningens rationella bedrivande. Skolan bör sortera direkt under riksfolkskyddschefen och det närmaste ansvaret för utbildningen vid de båda avdelningarna bör åvila rikscivilskyddschefen respektive rikshemvärnschefen. De sakkunniga förutsätta, att det skall ingå i tjänsteåliggandena för befattningshavare inom riksfolkskyddsstaben att i mån av behov meddela undervisning vid folkskyddsskolan. Den för flera folkskyddsdistrikt avsedda utbildning, som icke äger rum vid statens folkskyddsskola, synes i allmänhet böra bedrivas i form av ut-

167 b i l d n i n g s k u r s e r i n o m d e o l i k a f ö r s v a r s o m r å d e n a . Under ledning av vederbörande högre myndigheter bör det närmare handhavandet av den militära delen av här ifrågavarande utbildning tillkomma försvarsområdesbefälhavaren och av den civila delen civilskyddschefen. För utbildningens bedrivande böra — förutom andra — anlitas sådana instruktörer, som jämlikt 1942 års försvarsbeslut skola finnas för den frivilliga utbildningen inom försvarsområdena. Försvarsområdesbefälhavare och civilskyddschef böra hålla sig underrättade om och följa varandras utbildningsverksamhet samt i görlig mån samordna densamma, så att bästa möjliga utbildningsresultat erhålles. Genom praktiska tillämpningsövningar och krigsspel m. m. bör folkskyddsbefäl bibringas förmåga att leda och utbilda personal för fullgörande av folkskyddsuppgifter. — Det synes de sakkunniga synnerligen önskvärt, att förekommande större fälttjänstövningar i allmänhet så anordnas, att även folkskyddet, åtminstone viss befälspersonal, kommer att få deltaga i övningarna. Vid statens folkskyddsskola och ovannämnda kurser inom försvarsområdena torde böra utbildas folkskyddschefer, biträdande folkskyddschefer, tjänstegrenschefer och sådan annan befälspersonal vid de allmänna folkskydden, som icke lämpligen kan erhålla sin utbildning vid distriktsutbildning, verkskyddsledare vid större och medelstora verkskydd, vissa instruktörer och viss spe cialistpersonal. Uppdelningen av utbildningen mellan statens folkskyddsskola och kurserna inom försvarsområdena torde böra ske med beaktande av praktiska och ekonomiska synpunkter. I allmänhet lär vara lämpligt att förlägga den mera kvalificerade utbildningen till skolan. Vid försvarsområdeskurserna torde bl. a. erforderlig repetitionsutbildning i regel kunna meddelas. Kostnaderna för utbildningen vid statens folkskyddsskola och vid kurserna inom försvarsområdena böra i allmänhet helt bestridas av staten. Detta gäller såväl utgifter för lokaler, lärararvoden, undervisningsmateriel och andra direkta kostnader för utbildningen som även kostnaderna för deltagarnas resor och uppehälle. Dock böra rese- och uppehållskostnader för verkskyddsledare eller annan verkskyddspersonal bestridas av ägaren (innehavaren) av anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet är organiserat. I intet fall bör det ifrågakomma, att kostnader för eventuella vikarier för deltagare eller ersättning för inkomst, som någon i anledning av utbildningsverksamhet kan få avstå, bestridas av statsverket, för såvitt staten ej är arbetsgivare. — Genom vad här föreslagits sker en viss utvidgning av de förpliktelser, som staten hittills åtagit sig. För närvarande bekostar nämligen staten resekostnads- och traktamentsersättningar i huvudsak endast åt hemvärnsmän för deltagande i viss utbildning ävensom, åtminstone i regel, åt sådana luftskyddschefer, ställföreträdande luftskyddschefer, distriktschefer och tjänstegrenschefer inom luftskyddet, som ej äro kommunalanställda befattningshavare vid polisväsendet, för deltagande i kurser vid statens luftskyddsskola.

168 Distrikts

ut

bildning.

Distriktsutbildningen bör enligt de sakkunnigas mening omfatta dels elementär folkskyddsutbildning av den folkskyddspliktiga befolkningen över huvud i distriktet dels ock tilläggsutbildning för viss personal. Den e l e m e n t ä r a f o l k s k y d d s u t b i l d n i n g e n har till ändamål att bibringa envar, som eljest icke är i besittning därav, sådant minimum av kunskaper och färdigheter, som erfordras för att göra vederbörande skickad att vid fientligt anfall deltaga i brandsläckning, röjning, första hjälpen åt skadade och andra dylika folkskyddsuppgifter av icke militär natur (jfr sid. 133). Vad beträffar den elementära utbildningens omfattning, hava de sakkunniga räknat med en grundutbildning om i allmänhet 5 timmar, kompletterad med erforderlig repetitionsutbildning vid lämpliga tidpunkter. Vid den elementära utbildningen bör huvudvikten läggas på demonstration och praktiskt inövande av de enklaste och vanligast förekommande åtgärderna, som erfordras vid ett första ingripande vid skador å liv och egendom till följd av fientligt anfall. Härjämte är viktigt, att de vid utbildningen meddelade kunskaperna och färdigheterna befästas och utvecklas genom deltagande i förekommande folkskyddsövningar. Det ovan angivna målet för den elementära folkskyddsutbildningen kan uppenbarligen icke nås på en gång. Såsom allmänna motiveringen giver vid handen, torde en fördelning på olika år av dem, som behöva utbildas, få göras. För bedömandet av den behövliga omfattningen av och möjligheterna att anordna massutbildning av förevarande slag torde riksluftskyddsförbundets hittillsvarande utbildningsresultat kunna tjäna till viss ledning. Förut har nämnts, att enligt från förbundet införskaffade uppgifter t. o. m. utgången av år 1941 576 608 personer erhållit grundläggande hemskyddsutbildning. Enligt förbundets styrelseberättelse för år 1942 hava 265 530 personer under sistnämnda år erhållit något slag av luftskyddsutbildning. Dessa sifferuppgifter torde vara tilltagna i överkant, enär vissa av de utbildade, som deltagit i flera kurser, sannolikt medräknats mer än en gång. Även om detta förhållande beaktas, torde — om hänsyn jämväl tages till den luftskyddsutbildning, som meddelats i skolor och under värnpliktstjänstgöring, ävensom till den utbildning, som bibringats allmänna luftskyddets och industriluftskyddets personal — det kunna antagas, att över 1 miljon personer i landet hittills genomgått en utbildning av minst den omfattning, som den här föreslagna grundutbildningen innebär. Därmed torde sannolikt ungefär hälften av den arbetsföra befolkningen i rikets luftskyddsorter hava erhållit sådan utbildning. Vid dylikt förhållande synes det knappast erforderligt — för såvitt icke den utrikespolitiska situationen skulle undergå väsentlig försämring — att forcera den takt, vari hemskyddsutbildningen hittills bedrivits. Det synes därför de sakkunniga, som om det tills vidare skulle vara tillräckligt att årligen grundutbilda lika många personer, som i genomsnitt årligen de tre senast förflutna åren erhållit grundläggande hemskyddsutbildning genom

169 riksluftskyddsförbundets försorg, eller c:a 170 000 personer. Vidare hava de sakkunniga med hänsyn till från riksluftskyddsförbundet erhållna uppgifter räknat med att repetitionsutbildning — 2 å 3 timmar — bör kunna meddelas c:a 400 000 personer om året. Vid överhängande krigsfara torde utbildningsverksamheten böra forceras. Å andra sidan föreställa sig de sakkunniga, att det under vanliga fredliga förhållanden i allmänhet skall vara tillräckligt att meddela grundutbildning åt allenast omkring 80 000—90 000 personer för år. Härtill skulle komma repetitionsutbildning, vilken i detta fall torde kunna inskränkas till exempelvis omkring 200 000 personer årligen. De sakkunniga förutsätta, att, även efter folkskyddets tillkomst, i skolorna kommer att meddelas undervisning, som i stort sett motsvarar nu där bedriven luftskyddsundervisning. Densamma torde dock under samverkan med folkskyddsmyndigheterna böra genomföras mera allmänt och organiseras fastare än vad nu synes vara fallet. Sker så, synes grundutbildningen inom folkskyddet åtminstone under fredsförhållanden kunna i viss mån inskränkas. I samma riktning bör jämväl den utbildning av ifrågavarande slag, som bedrives i samband med värnpliktstjänstgöringen, kunna verka. Utöver den grundutbildning och repetitionsutbildning, som de sakkunniga sålunda förutsätta skola äga rum, böra, i enlighet med vad förut sagts, folkskyddsövningar anordnas i behövlig utsträckning. T i l l ä g g s u t b i l d n i n g e n avser att åt viss personal, som icke erhåller utbildning vid statens folkskyddsskola eller vid de förut omförmälda kurserna inom försvarsområdena, bibringa särskild utbildning utöver den elementära folkskyddsutbildningen, i den mån detta är erforderligt för att folkskyddet skall kunna fylla sina uppgifter. Tilläggsutbildning synes böra meddelas en del grundutbildade, icke inskrivna personer, särskilt for samarittjänst. Vad den inskrivna personalen beträffar, kommer tilläggsutbildningen att, i mån av behov, huvudsakligen omfatta lägre befäl och menig personal inom allmänna folkskydden, verkskyddsledare vid mindre verkskydd, lägre befäl och menig personal vid verkskydden samt hemskyddspersonal. Därjämte torde tilläggsutbildningen kunna inriktas på utbildning av instruktörer för den elementära folkskyddsutbildningen. Den tid, som kräves för tilläggsutbildningen, växlar starkt allt efter de uppgifter, varom är fråga. Vad särskilt angår i allmänna folkskydden och verkskydden inskriven civilskyddspersonal, som icke innehar befälsställning eller är avsedd för samarittjänst eller annan alldeles speciell tjänst, såsom t. ex. gasskyddstjänst, torde man för normala fredsförhållanden kunna räkna med i regel 10—20 timmars utbildning jämte viss med lämpliga mellanrum återkommande repetitionsutbildning. Härvid har dock ej hänsyn tagits till den tid, som bör anslås till folkskyddsövningar. Dylika övningar, som i överensstämmelse med vad tidigare anförts enligt de sakkunnigas förmenande äro av stor betydelse för vidmakthållande och förkovrande av bibragta kunskaper och färdigheter och vilka erfordras för att giva personalen förmåga att uppträda i förband och under sam-

170 verkan med andra förband inom lokalförsvaret, böra anordnas i den mån omständigheterna finnas därtill föranleda. För befäl, samariter och vissa andra speciella grupper, tillhörande allmänna folkskyddens och verkskyddens civilskyddspersonal, ävensom för hemvärnspersonal fordras i regel längre utbildnings- och övningstid än här eljest avsetts. I övrigt hänvisas i detta sammanhang till vad å sid. 132 anförts. Till belysande av omfattningen av den civilskyddspersonal, som årligen kan antagas komma att behöva undergå tilläggsutbildning — frånsett repetitionsutbildning och deltagande i folkskyddsövningar — må nämnas, att det för närvarande inom landet torde finnas cirka 105 000 personer inskrivna i allmänna luftskyddet och cirka 120 000 personer inskrivna i industriluftskyddet. Med hänsyn till folkskyddets avsedda omfattning synes kunna antagas, att en civilskyddspersonal å uppskattningsvis 250 000 personer kommer att inskrivas i de allmänna folkskydden och verkskydden. Man torde vara berättigad utgå från att största delen av nämnda civilskyddspersonal å omkring 250 000 personer redan undergått utbildning, motsvarande här förevarande tilläggsutbildning. Återstoden torde inom jämförelsevis kort tid efter folkskyddets tillkomst komma att erhålla sistnämnda utbildning. Därefter skulle, under förutsättning att den årliga avgången och nyrekryteringen kan uppskattas till Va«, årligen ungefär 12 500 personer behöva meddelas dylik tilläggsutbildning. Härtill kommer dock sådan utbildning av ett antal icke inskrivna personer, viss hemskyddspersonal samt vissa instruktörer. Det må anmärkas, att dessa beräkningar äro mycket osäkra. De torde dock giva en ungefärlig uppfattning om det antal personer, som för varje år böra genomgå förevarande utbildning. Vad angår hemvärnspersonalens utbildning i civilskyddstjänst, bör densamma givetvis anpassas efter lokala förhållanden. I skogrika trakter, i synnerhet i barrskogsområden, bör hemvärnet sålunda utbildas särskilt för skogsbrandsläckning. I städer med företrädesvis stenhusbebyggelse bör förevarande utbildning främst avse röjningstjanst ävensom allmän brandtjänst och i städer med sluten trähusbebyggelse särskilt sådan tjänst som sist sagts. I de större och medelstora städerna bör den jämväl inriktas på ordningstjänst. Hemvärnspersonal bör dessutom erhålla viss utbildning i sjuktransporttjänst. Vid katastrofskador torde nämligen hemvärnsmän i stor utsträckning få tagas i anspråk såsom sjukbärare till förstärkning av civilskyddets sjuktransporttjänst, vilken med hänsyn till bristen på manlig personal till avsevärd del måste rekryteras med kvinnor. Det må framhållas, att distriktsutbildningen, endast om speciella förhållanden göra det nödvändigt, bör förläggas till sådan tid, att de folkskyddspliktiga därigenom gå förlustiga arbetsinkomst. Måste emellertid på grund av särskilda omständigheter dylik utbildning förläggas så, att förlust av arbetsinkomst uppstår, synes ersättning enligt närmare bestämda grunder böra utgå därför, om förlusten uppgår till minst en dagsinkomst. Härutöver synes det de sakkunniga icke erforderligt att tillerkänna de folkskyddspliktiga särskild

171 ersättning för deltagande i distriktsutbildning inom ramen för den tid av 60 timmar för år, som folkskyddsplikten i fredstid högst skall omfatta. Det kan icke anses oskäligt, att befolkningen i gemen i de folkskyddspliktiga åldrarna utan annan ersättning än viss gottgörelse för förlorad inkomst offrar en del av sin fritid för ifrågavarande ändamål. För deltagande i obligatorisk utbildning och övning utöver nyssberörda tid om 60 timmar synas däremot för avlöning till folkskyddspersonal eljest tillämpliga bestämmelser böra gälla. Inom varje folkskyddsdistrikt bör ansvaret för distriktsutbildningen i hela dess omfattning ytterst åvila folkskyddschefen såsom utövare av den omedelbara ledningen av distriktsfolkskyddet. Liksom i sin tjänst i övrigt bör folkskyddschefen vid utbildningens handhavande biträdas av vederbörande tjänstegrenschefer och annat folkskyddsbefäl. I stor utsträckning torde folkskyddscheferna bliva nödsakade att för utbildningsarbetet anlita jämväl särskilda instruktörer. För den militära utbildningen av hemvärnet böra därvid ovan omförmälda instruktörer for den frivilliga utbildningen inom försvarsområdena särskilt ifrågakomma. Vad verkskydden angår må framhållas, att det närmaste ansvaret för deras utbildning bör åvila respektive verkskyddsledare. Det ligger i sakens natur, att de tjänstegrenschefer, som må finnas inom ett folkskyddsdistrikt, komma att under folkskyddschefen utöva den mera direkta ledningen av utbildningsarbetet, envar inom sin tjänstegren. Folkskyddschefens befattning med dylikt arbete kommer därvid att bestå i planläggning, övervakning och andra åtgärder, föranledda därav, att han är den för arbetet i sista hand ansvarige inom distriktet. Enligt de sakkunnigas förslag i fråga om tillsättande av biträdande folkskyddschef skall riksfolkskyddschefen äga förordna, att för folkskyddsdistrikt eller del därav skall finnas biträdande folkskyddschef med uppgift att i de hänseenden, riksfolkskyddschefen bestämmer, under folkskyddschefen självständigt fullgöra dennes åligganden och utöva hans befogenheter. I anslutning härtill må framhållas, att det kan visa sig påkallat att inom ett folkskyddsdistrikt uppdraga utbildningen helt eller delvis åt biträdande folkskyddschef. I enlighet med de principer, som de sakkunniga i nästföregående kapitel framlagt i fråga om folkskyddsväsendets upprätthållande, böra folkskyddsdistrikten svara för kostnaderna för distriktsutbildningen, dock med viktiga undantag. Sålunda bör hemvärnets militära utbildning, bl. a. med hänsyn till nödvändigheten att samordna densamma med arméns utbildningsverksamhet, i princip bekostas av statsmedel. Vidare förutsätta de sakkunniga, att vissa slag av materiel, utrustning eller förnödenheter, som behövas för utbildningen — särskilt sådana, som lämpligen upphandlas centralt — ställas kostnadsfritt till förfogande av statsverket. Enligt de sakkunnigas mening böra folkskyddsdistrikten även befrias från kostnadsansvaret för tilläggsutbildningen av annan verkskyddspersonal än verkskyddsledare. Nämnda tilläggsutbildning är nämligen av sådan direkt betydelse för skyddet av den anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet är organiserat, att de med utbildningen förenade kostnaderna skäligen synas böra åläggas anläggningens eller byggnadens ägare

172 (innehavare). Härför talar även den omständigheten, att denna utbildning i många fall lämpligen bör bedrivas inom berörda anläggning eller byggnad. Det är visserligen också till vederbörande fastighetsägares (innehavares) fördel, att utbildning sker av icke inskrivna personer samt hemskyddspersonal. H ä r har emellertid även — på grund av hemskyddens allmänna förekomst — folkskyddsdistrikten ett så stort intresse av att erforderlig utbildning bibringas vederbörande, att det kan anses motivera, att kostnaderna för utbildningen åläggas folkskyddsdistrikten. Då de verkskyddsledare, som icke utbildas vid statens folkskyddsskola eller kurserna inom försvarsområdena — d. v. s. verkskyddsledare vid mindre verkskydd —• torde komma att erhålla i huvudsak samma utbildning som hemskyddsledarna, synas kostnaderna för deras utbildning böra gäldas på enahanda sätt som kostnaderna för hemskyddsledarutbildningen. Distrikten böra dock enligt de sakkunnigas mening icke belastas med sådana kostnader för resor, uppehälle eller vikarier eller vara pliktiga utgiva ersättning för sådan mistning av inkomst, som må föranledas av verkskyddsledares eller hemskyddspersonals deltagande i utbildning. Kostnaderna för den elementära folkskyddsutbildningen torde, frånsett administrationskostnader, kunna antagas uppgå till i medeltal 1 krona 50 öre för varje person, som undergår grundutbildning, och 65 öre för var och en, som repetitionsutbildas. Vid denna beräkning hava de sakkunniga utgått från att de, som skola utbildas, sammanföras i utbildningsavdelningar om 25 elever. Instruktörsarvodet skulle utgöra i genomsnitt 5 kronor i timmen och kostnader för lokaler och utbildningsmateriel 10—15 kronor per 5-timmars kurs samt hälften av nämnda belopp per 2-timmars kurs. Enligt angivna beräkningsgrunder skulle alltså kostnaderna för den elementära folkskyddsutbildningen under normala fredsförhållanden uppgå till (90 000 X 1: 50 + 200 000 X 0: 65 = ) 265 000 kronor. De årliga kostnaderna för angivna slag av utbildning under nu rådande förhållanden skulle komma att utgöra (170 000 X 1: 50 + 400 000 X 0: 65 = ) 515 000 kronor. Angående kostnaderna för tilläggsutbildningen hava de sakkunniga ansett sig ej kunna göra närmare beräkningar med hänsyn till obestämbarheten av faktorer, som inverka på frågan. Enligt de sakkunnigas mening böra distrikten i allmänhet ej erhålla ersättning av statsmedel för sina särskilda kostnader för utbildningen. De sakkunniga förutsätta dock, att statsmedel komma att anvisas för hållande av större folkskyddsövningar.

De sakkunniga upptaga nedan till behandling frågan om riksluftsskycdsförbundets och röda korsets befattning med utbildning för folkskyddsuppgifter. Tidigare har anförts, att den nuvarande hemskyddsutbildningen till övervägande delen ombesörjes av riksluftskyddsförbundet med dithörande lens-

173 förbund och lokala föreningar. För utbildning i samarittjänst av hemskyddspersonal har röda korset i stor utsträckning ställt sjukvårdsutbildade instruktörer till förfogande. Luftskyddscheferna och deras underlydande avses dock skola utöva överinseende över hemskyddsutbildningen. På vissa håll hava även luftskyddscheferna ordnat hemskyddsutbildningen utan biträde av luftskyddsförening, därvid utbildningen bekostats huvudsakligen av vederbörande kommun. I detta sammanhang må nämnas, att luftskyddsförening för närvarande saknas på ett 30-tal av landets cirka 380 luftskyddsorter. — Riksluftskyddsförbundet med dess underavdelningar samt röda korset medverka även eljest till en del vid luftskyddsutbildningen. I övrigt vilja de sakkunniga i detta sammanhang hänvisa till vad som anförts om riksluftskyddsförbundet jämte dess underavdelningar samt röda korset i 3 och 4 kap. i avd. I. Det av ovannämnda sammanslutningar sålunda utförda utbildningsarbetet har varit av synnerlig betydelse för luftskyddets snabba uppbyggnad och utveckling i landet. Det synes knappast troligt, att arbetet under hittills rådande förhållanden kunnat i samma utsträckning och med samma framgång direkt omhänderhavas av stat eller kommun. Genom sammanslutningarnas medverkan har ianspråktagandet av personer, vilka av ideella motiv och av personligt intresse varit villiga att ägna tid åt utbildningsverksamheten, underlättats. Å andra sidan är, såsom framgår av 4 kap. i avd. I., beträffande luftskyddsutbildningens ombesörjande förhållandet mellan stat, kommun, enskilda och frivilliga sammanslutningar i ej ringa mån obestämt och oklart. Denna omständighet har oundvikligen medfört vissa menliga inverkningar för utbildningsarbetet. Organisationen av detsamma brister åtskilligt i fasthet, varav i längden följer hinder för utbildningens tillfredsställande bedrivande. Riksluftskyddsförbundet, som under hand fått del av huvudpunkterna i de sakkunnigas förslag om det civila lokalförsvarets omorganisering, har framfört bl. a. följande synpunkter på frågan om förbundets ställning i förhållande till folkskyddet. Riksluftskyddsförbundet ansåge nödvändigt, att statsmakterna tydligt utsade, att en frivillig utbildningsverksamhet skulle finnas, och fastställde de uppgifter, som densamma skulle avse. Viss bestämmanderätt för riksluftskyddsförbundet i fråga om utbildningens organiserande måste garanteras. Riksluftskyddsförbundet och de till detsamma hörande sammanslutningarna kunde åtaga sig att svara för hemskyddsutbildningen —• varmed här i huvudsak torde avses av de sakkunniga föreslagen elementär folkskyddsutbildning ävensom tilläggsutbildning av icke inskrivna personer och hemskyddspersonal — även för det fall, att lagstadgad utbildnings- och övningsplikt genomfördes. Detta skulle gälla även de orter, där luftskyddsförening nu icke funnes. Möjligheterna härtill vore dock i viss mån beroende av huruvida tillräckligt antal kvalificerade instruktörer kunde erhållas, önskligt vore, att viss ekonomisk gottgörelse

174 kunde beredas instruktörerna. Instruktörsutbildningen borde bedrivas av riksluftskyddsförbundet vid en central luftskyddsskola, möjligen med vissa kurser decentraliserade till länsförbunden. Utbildningens ledning borde centraliseras till riksluftskyddsförbundets arbetsutskott. Riksluftskyddsförbundet har ytterligare framhållit, att det vore redigast, om förhållandet mellan dels staten, å ena, samt riksluftskyddsförbundet, å andra sidan, dels ock folkskyddsdistrikt, å ena, samt vederbörande länsförbund eller förening, å andra sidan, reglerades genom avtal rörande prestationer och ekonomiska bidrag. Ett utkast till dylikt avtal mellan staten och riksluftskyddsförbundet har även uppgjorts av förbundet. Utkastet innebär, såvitt nu är i fråga, i huvudsak följande. Riksluftskyddsförbundet skulle förbinda sig att enligt de anvisningar, som riksfolkskyddschefen meddelade, dels handhava utbildning av instruktörer för civilskyddet och därvid i främsta rummet för hemskydden, dels ock medverka vid hemskyddens utbildning och övning enligt avtal mellan folkskyddsdistrikt samt länsförbund eller luftskyddsföreningar. Riksluftskyddsförbundet skulle erhålla ett för varje år efter förslag av förbundet fastställt statsbidrag, avsett för den centrala organisationen, upplysning och propaganda, utbildning av instruktörer samt för bidrag till länsförbundens utbildningsledning. Av riksluftskyddsförbundet anlitade instruktörer skulle beträffande av länsförbund utsedda vara godkända av civilskyddschef eller försvarsområdesbefälhavaren och beträffande av föreningarna utsedda av folkskyddschef. För egen del få de sakkunniga framhålla följande. Av vad som anförts i det föregående inhämtas, att enligt de sakkunnigas mening distriktsutbildningen i sin helhet bör bedrivas under folkskyddsmyndigheternas ledning och ansvar samt ekonomiskt möjliggöras genom reglerade skyldigheter för staten, folkskyddsdistrikten och vissa enskilda. Härigenom låter sig göra att ernå likformighet och stadga i utbildningsorganisationen och utbildningsarbetet inom hela riket. Större säkerhet än nu vinnes härjämte för att mindre lämpliga personer ej utbildas till instruktörer eller verka såsom sådana. På det hela taget synas goda förutsättningar skapas för att utbildningen fortsättningsvis lämnar tillfredsställande resultat. Slutligen komma i stort sett kostnaderna för utbildningsverksamheten att ytterst drabba samhällsmedlemmarna efter rationellare grunder än för närvarande är fallet. Vad sålunda föreslagits i fråga om ledningen av och ansvaret för distriktsutbildningen ävensom bestridandet av kostnaderna för densamma avser närmast den hithörande utbildning, som vederbörande jämlikt av Kungl. Maj:t eller folkskyddsmyndigheterna för olika tider utfärdade närmare bestämmelser äro skyldiga att undergå. De sakkunniga finna det naturligt, att folkskyddsdistrikten och enskilda ej härutöver kunna åläggas några ekonomiska förpliktelser i här förevarande hänseende. Sålunda föreskriven folkskyddsplikt lär emellertid komma att vara inskränkt till ett efter förhållandena under skilda tider avpassat minimum. Hänsynen till cle folkskyddspliktiga samt

175 distriktens och enskildas kostnader föranleder härtill. Under sådana förhållanden blir det av stor vikt, att frivillig ytterligare utbildning anordnas. Enligt de sakkunnigas mening får riksluftskyddsförbundet med dess underavdelningar härvidlag en synnerligen betydelsefull uppgift att fylla. Luftskyddsföreningarna torde sålunda lämpligen i egen regi och på egen bekostnad böra anordna dylik kompletterande utbildning. Givetvis bör härvid samråd ske med vederbörande folkskyddsmyndigheter, så att föreningarnas utbildningsverksamhet kommer att harmoniera med utbildningen i övrigt. I viss utsträckning torde dylik kompletterande utbildningsverksamhet även kunna anordnas av länsförbunden och riksluftskyddsförbundet. Riksluftskyddsförbundet med underlydande förbund och föreningar skulle alltså i detta hänseende komma att i förhållande till folkskyddet intaga en liknande ställning som centralförbundet för befälsutbildning (förut Sveriges landstormsföreningars centralförbund) och till detta anslutna förbund och föreningar i förhållande till armén. För både den elementära folkskyddsutbildningen och tilläggsutbildningen kommer att erfordras ett jämförelsevis stort antal instruktörer. Under den gångna tiden har, såsom framgår av vad förut anförts, i omfattande utsträckning instruktörer, särskilt för hemskyddsutbildningen, utbildats genom riksluftskyddsförbundets eller dess underavdelningars försorg. Självfallet är, att dessa instruktörer till stor del alltjämt behöva tagas i anspråk. Detta torde i många fall komma att ske på sådant sätt, att folkskyddschefen träffar avtal därom direkt med instruktören. Har luftskyddsförening i orten eller länsförbundet särskilda instruktörer anställda, kan det emellertid ofta vara lämpligt att folkskyddschefen eller — i fråga om utbildning av verkskyddspersonal — verkskyddsledaren med folkskyddschefens godkännande träffar avtal med föreningen eller förbundet om tillhandahållande av instruktör för bedrivande av viss angiven utbildning. Antagligt är, att distriktens utbildningskostnader härigenom skulle kunna i. viss mån nedbringas. Instruktör, som tages i anspråk för distriktsutbildning, bör i sin verksamhet stå under befäl av folkskyddschefen, som alltjämt har ansvaret för utbildningen. Instruktör bör alltid vara godkänd av folkskyddschefen överordnad myndighet. Möjlighet synes böra förefinnas för folkskyddschefen (folkskyddsdistriktet) att träffa avtal med luftskyddsförening om dess medverkan vid distriktsutbildningen jämväl i andra hänseenden än nyss sagts, exempelvis genom tillhandahållande av övningsmateriel. De sakkunniga förmena, att med den av dem föreslagna ordningen för den obligatoriska civila distriktsutbildningens ombesörjande är mest ändamålsenligt för framtiden, att utbildning av härför erforderliga instruktörer i allmänhet äger rum inom folkskyddet. Tills folkskyddets instruktörsutbildning hunnit närmare utbyggas, torde dock riksluftskyddsförbundets utbildningsorganisation böra i mån av behov tagas i anspråk för utbildning av instruktörer för den obligatoriska distriktsutbildningen.

176 Vad ovan anförts om riksluftskyddsförbundet torde åtminstone i viss utsträckning vara tillämpligt även beträffande röda korset. Det synes vara lämpligt, att denna organisation, där så erfordras, liksom hittills i fråga om luftskyddet till folkskyddets förfogande ställer instruktörer för sjukvårdsutbildningen och måhända även i samråd med riksfolkskyddschefen utfärdar närmare anvisningar för denna utbildnings bedrivande. Fasthållas bör dock, att även i fråga om sjukvårdsutbildningen ledningen och ansvaret böra åvila folkskyddsmyndigheterna.

177 Avd. III. Specialmotivering till författningsforslagen. A. L a g om folkskyddsväsendet (folkskyddslag). 1 kap. Inledande bestämmelser. 1§I lagens inledande paragraf har avsetts att giva en sammanfattande karakteristik av folkskyddet och dess uppgifter. Det angives, att folkskyddet är en ståtlig-kommunal försvarsorganisation. Beträffande folkskyddets egenskap av försvarsorganisation hänvisas till vad som anförts i den allmänna motiveringen. Genom att organisationen angivits vara »ståtlig-kommunal» har ett framträdande drag hos folkskyddet antytts, nämligen att det är ställt under ledning av statliga myndigheter men i botteninstansen huvudsakligen är uppbyggt på kommunal grund. I denna instans blir det i väsentliga delar kommunala myndigheter, som bliva närmast ansvariga för folkskyddets upprätthållande, och folkskyddet kommer här att till viss del bekostas med kommunala medel. I viss utsträckning komma även enskilda personer, företag och inrättningar att medverka vid folkskyddets upprätthållande. Detta har emellertid icke ansetts behöva komma till uttryck i denna paragraf, eftersom huvudansvaret för folkskyddet i dess helhet kommer att åvila de statliga och kommunala myndigheterna. Vad angår folkskyddets uppgifter hava de sakkunniga haft under övervägande att i lagtexten mera preciserat angiva arten av de åtgärder, som det skall ankomma på folkskyddet att vidtaga. De sakkunniga hava dock stannat vid att i mera allmänna ordalag karakterisera folkskyddets uppgifter, detta närmast med hänsyn till att det knappast är lämpligt att binda dess verksamhet med alltför detaljerade lagbestämmelser i förevarande hänseende. Det torde dock vara på sin plats att i motiveringen något närmare angiva, hur de sakkunniga tänkt sig utformningen av folkskyddets uppgifter. Delvis framgår detta av de följande bestämmelserna i lagen, men frågan torde redan här böra upptagas. De sakkunniga följa härvid den indelning, som angivits i lagtexten. De uppgifter, som angivas under 1. i denna paragraf, äro sådana, som för närvarande åvila och även efter folkskyddsorganisationens upprättande komma att åvila hemvärnet. Med militära uppgifter avses här främst egentliga stridsuppgifter men även tillfälliga bevakningsuppgifter m. m., vartill militär personal plägar användas. Vad som för närvarande är karakteristiskt för hemvärnet, nämligen att hemvärnsmännen tagas i anspråk huvudsakligen för tillfälliga uppgifter, anse 1 2 — 1 1 1 43

178 de sakkunniga alltjämt böra gälla. Det har även kommit till uttryck i lagtexten. De uppgifter, som omförmälas under 2., äro huvudsakligen av förebyggande art. I desamma innefattas bl. a, åtgärder för alarmering, mörkläggning och maskering, byggande av skyddsrum och vidtagande av andra byggnadstekniska åtgärder för skydd mot fientlig verksamhet, utrymnings- och inkvarteringsåtgärder samt åtgärder för undanförsel. Med uttrycket åtgärder »för förhindrande eljest av att egendom i användbart stånd faller i fiendehand» avses förstöringsåtgärder. Här liksom i övrigt skall folkskyddets verksamhet icke blott — såsom det nuvarande luftskyddets — vara inställd på skydd mot luftanfall utan avser fientlig verksamhet av vad slag det vara må, som är riktad mot folkskyddets skyddsobjekt. Under 3. hava sammanförts sådana uppgifter, som innefatta direkta aktiva åtgärder, vilka under och efter fientliga anfall vidtagas för att undanröja eller begränsa följderna av desamma. Hit höra främst brandsläcknings-, röjnings- och reparationsåtgärder men även sådana åtgärder som omhändertagande av skadade och hemlösa, anordnande av allmän utspisning o. d. Att närmare angiva gränserna för folkskyddets verksamhet i detta hänseende, särskilt då det gäller reparationsverksamhet och verksamhet av mera social karaktär, är svårt och bör knappast ske i lagen. Principen torde böra vara den, att folkskyddet skall handhava de åtgärder, som innefatta ett ingripande omedelbart efter skadans uppkomst, såsom exempelvis släckning av brand, uppröjning av igenrasade hus, utförande av brådskande reparationer,. det första omhändertagandet av sjuka och hemlösa etc. Åtgärder, som äro inställda mera på lång sikt, torde däremot i allmänhet icke böra åläggas folkskyddet utan i stället andra organ. Undantag från denna princip måste dock i vissa hänseenden göras. Såsom de sakkunniga i annat sammanhang (sid. 326 f.) framhålla, bör en stor del av den särskilda reparationsberedskap, som nu är upprättad, falla utanför folkskyddet, medan å andra sidan exempelvis i fråga om sociala åtgärder, folkskyddsorganens verksamhet kan få sträcka sig längre än till tillgodoseende av omedelbara och tillfälliga behov. Genom bestämmelsen under 4. hava de sakkunniga velat hålla möjlighet öppen, att även andra uppgifter än de nu nämnda skola kunna anförtros folkskyddet. Det torde icke vara nödvändigt att här angiva, vari dessa ytterligare uppgifter kunna bestå. Den begränsningen torde dock böra upprätthållas, att desamma på ett eller annat sätt skola hava samband med försvaret. Därför har i lagtexten använts uttrycket »sådan försvaret gagnande verksamhet». Beträffande frågan om folkskyddets befattning med upprätthållande av allmän ordning och säkerhet under krig hänvisas till den allmänna motiveringen. Det är uppenbart, att folkskyddet i sin verksamhet under krigstid i allmänhet icke kan taga hänsyn till, huruvida viss eldsvåda eller viss skada är en följd av fientlig verksamhet eller icke. Det aktiva brandväsendet (även

179 skogsbrandväsendet) måste i krig ingå i folkskyddet och utgöra en väsentlig del av detta. Ansvaret för brandväsendets hela aktiva verksamhet måste åvila folkskyddschefen och tjänstegrenscheferna för brandtjänsten respektive skogsbrandtjänsten inom orten. För att bereda möjlighet härtill har bestämmelsen i 2 mom. av förevarande paragraf tillkommit. Det har därvid ansetts böra läggas i Kungl. Maj:ts hand att bedöma, såväl vid vilken tidpunkt folkskyddet bör övertaga verksamhet av hithörande slag som i vilken omfattning detta skall ske. Härvid måste bliva utslagsgivande vad som i praktiken visar sig vara lämpligt. Att på förhand giva närmare regler, ägnade att fastslå i en lagtext, torde icke vara möjligt. Förevarande paragraf behandlar förhållandet mellan folkskyddet och de militära myndigheterna. I första stycket gives uttryck åt den i allmänna motiveringen angivna principen, att folkskyddet skall vara underställt överbefälhavaren. Samtidigt har stadgats rätt för Kungl. Maj:t att bestämma, i vilka hänseenden folkskyddet skall vara direkt underställt Kungl. Maj:t. Såsom exempel på folkskyddet åliggande uppgifter, vilka synas böra, åtminstone i fred, undantagas från överbefälhavarens behörighetsområde, kunna nämnas de, som hava avseende å tillsyn över inkvarteringsverksamheten för evakuerade, vissa hjälpåtgärder för personer, som blivit hemlösa genom luftanfall, upprättande och underhåll av skyddsrum samt vidtagande av andra byggnadstekniska åtgärder. Det synes de sakkunniga icke uteslutet, att det kan befinnas lämpligt, att överbefälhavaren tillerkännes vidsträcktare befogenheter med avseende å folkskyddet i krig än under fredsförhållanden. Av överbefälhavarens allmänna ställning följer, att han givetvis icke har att taga befattning med detaljerna av folkskyddets verksamhet utan endast angiva riktlinjer därför och tillse, att verksamheten kommer att stå i samklang med övriga försvarsåtgärder, så att det totala försvaret uppnår största möjliga styrka och effektivitet. Beträffande andra stycket i denna paragraf hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 120). 3§Såsom i den allmänna motiveringen anförts, komma länsstyrelserna, om de sakkunnigas förslag blir verklighet, icke att vara direkt anknutna till folkskyddet, men dock i stor utsträckning att taga befattning med ärenden, som röra folkskyddsväsendet. En erinran härom har intagits i förevarande paragraf. De särskilda åligganden eller befogenheter beträffande folkskyddsväsendet, som i folkskyddslagen angivits skola tillkomma länsstyrelserna, äro: 1) jämlikt 18 § att fastställa förbundsordning för folkskyddsdistrikt och meddela beslut om ändring däri; 2) jämlikt 19 § att meddela undantag från skyldighet att bilda folkskyddsförbund;

180 3) jämlikt 22 § dels att inom folkskyddsdistrikt, som består av område från mer än en kommun, bestämma antalet ledamöter i folkskyddsnämnden från varje kommun, dels att förordna ordförande och suppleant för ordföranden i folkskyddsnämnd, dels ock att vid underlåtenhet från kommuns sida att utse ledamot eller suppleant i folkskyddsnämnd utse sådan i kommuns ställe; 4) jämlikt 24 § att återkalla förordnande såsom ordförande eller ordförandes suppleant i folkskyddsnämnd; 5) jämlikt 25 § att påkalla sammanträde av folkskyddsnämnd; 6) jämlikt 27 § att låta sig representera vid folkskyddsnämnds sammanträde; 7) jämlikt 33 § sista stycket att lämna visst uppskov i fråga om tillhandahållande av räkenskaper och förvaltningsberättelse samt revisionsberättelse; 8) jämlikt 36—38 §§ att fullgöra vissa åligganden i fråga om förbundsmedlems utträde ur folkskyddsförbund och folkskyddsförbunds upplösning; 9) jämlikt 70 § att meddela visst förordnande i avseende å enskilda skyddsrums beskaffenhet; 10) jämlikt 71 § att medgiva undantag från bestämmelserna om enskilda skyddsrum; 11) jämlikt 73 § att för byggande av skyddsrum medgiva undantag från gällande byggnadsbestämmelser; 12) jämlikt 79 § att medgiva undantag från brandskyddsbestämmelser; 13) jämlikt 112 § att förordna om skyldighet för municipalsamhälle att deltaga i kostnader för folkskyddet; 14) jämlikt 113 § att vid behov meddela beslut om fördelning mellan kommuner, som ingå i samma folkskyddsdistrikt, av distriktets kostnader för folkskyddsväsendet; 15) jämlikt 114 § att vid behov meddela beslut om fördelning av kostnader för gemensamt verkskydd eller hemskydd eller gemensamt skyddsrum; 16) jämlikt 131 § att utöva viss prövning i fråga om åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet beträffande anläggningar och byggnader; 17) jämlikt 132 § att meddela föreskrift om rätt att inrätta skyddsrum å annans område eller inom byggnad eller del av byggnad, som tillhör eller innehaves av annan än den för skyddsrummets inrättande ansvarige; 18) jämlikt 133 § att meddela föreskrift om inrättande av gemensamt skyddsrum; 19) jämlikt 134 § att meddela förbud i visst fall mot användande av offentlig samlingslokal; 20) jämlikt 135 § att meddela vissa föreskrifter i samband med folkskyddsövning; samt 21) jämlikt 136 § att i vissa fall förelägga och utdöma vite samt lämna handräckning för vidtagande av åtgärd i avseende å folkskyddsväsendet. Härutöver torde, på sätt i det följande kommer att framhållas, länsstyrel-

181 sernas medverkan krävas vid fastställande av folkskyddets territoriella indelning, vid tillsättande av vissa befattningshavare inom folkskyddet m. m. Såsom urider 7 § närmare framhållits, skola civilskyddscheferna biträda länsstyrelserna vid deras befattning med folkskyddsväsendet. Stadgande härcm har intagits i förevarando paragraf. Stadgandet har dock icke inskränkts till allenast civilskyddscheferna utan formulerats så, att det kan avse jämväl andra befattningshavare inom folkskyddet, varvid de sakkunniga närmast tänkt på biträdespersonal åt civilskyddscheferna, i den mån dylik behöver förordnas. I 2 mom. hava intagits bestämmelser om landshövdingarnas befattning med folkskyddsväsendet i enlighet med vad som angivits i allmänna motiveringen. 4§1 1 3 § luftskyddslagen stadgas, att Kungl. Maj:t, om riket befinner sig i krig eller krigsfara, äger förordna, att riket eller del därav skall försättas i luftskyddstillstånd och att planerna för luftskyddet helt eller delvis skola verkställas. Kungl. Maj:t har vidare, sedan luftskyddstillstånd i april 1940 anbefallts, utfärdat cirkulär angående beredskapsgrader inom det civila luftskyddet under luftskyddstillstånd, varav det nu gällande är dagteeknat den 27 februari 1942 (nr 61). I cirkuläret angives, att luftskyddet skall kunna intaga tre olika beredskapsgrader, I I I , I I och I, varav beredskapsgrad I I I innebär den lägsta beredskapen och beredskapsgrad I den högsta. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag har under 7 § upptagits en bestämmelse av enahanda lydelse som den av de sakkunniga i 4 § föreslagna, blott med den skillnaden, att i luftskyddsinspektionens förslag talas om luftskydd och luftskydds beredskap i stället för — såsom i de sakkunnigas förslag — om folkskydd och folkskyddsberedskap. Vad luftskyddsinspektionen sålunda föreslagit kompletteras av vissa bestämmelser i inspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse. I denna stadgas bl. a., att förordnande om luftskyddsberedskap meddelas av Kungl. Maj:t genom allmän kungörelse samt att Kungl. Maj:t, om för visst län eller del därav särskilda bestämmelser med avseende å luftskyddsberedskap skola gälla, uppdrager åt länsstyrelsen att utfärda särskild kungörelse därom, om så finnes lämpligt. Vidare finnas i kungörelseförslaget bestämmelser om beredskapsgrader i enlighet med vad nyss omtalats. Det stadgas härvid, att om förordnande meddelas om intagande av beredskapsgrad I, det område, inom vilket förordnandet gäller, anses vara försatt i luitskyddstillstånd. I luftskyddsinspektionens motivering framhålles följande. Luftskyddstillstånd innebure icke i och för sig, att de för luftskyddet uppgjorda planerna skulle verkställas, utan härför erfordrades ett särskilt beslut av Kungl. Maj:t med närmare angivande av i vilka hänseenden detta skulle ske. Erfarenheterna under den gångna tiden hade emellertid utvisat, att om ur beredskapssynpunkt någon del av luftskyddsverksamheten ansåges böra inträda i verk-

182 ställighetsstadiet, detta borde kunna ske annorledes än genom att förordna om luftskyddstillstånd. Inspektionens önskemål hade varit att redan genom avfattningen i luftskyddslagen markera den mjukare övergång, man velat vinna mellan planläggnings- och verkställighetsstadierna inom luftskyddet. Mot hithörande bestämmelser i förslaget till luftskyddskungörelse hava vissa anmärkningar framställts. Länsstyrelsen i Stockholms län ifrågasätter sålunda, att begreppet luftskyddstillstånd skall utgå. Vattenfallsstyrelsen anser den föreslagna sammanblandningen av luftskyddsberedskapsgrader och luftskyddstillstånd mindre tillfredsställande och föga ägnad att skapa klarhet, då den högsta beredskapsgraden (I) likställts med luftskyddstillstånd. Styrelsen föreslår antingen två beredskapsgrader (helst kronologiskt betecknade nr I och II) samt luftskyddstillstånd, det senare i stället för den nu föreslagna högsta beredskapsgraden, eller också tre beredskapsgrader med borttagande av begreppet luftskyddstillstånd. — Länsstyrelsen i Malmöhus län och luftskyddschefen i Stockholm ifrågasätta en omnumrering av de olika beredskapsgraderna, så att I kommer att beteckna den lägsta och I I I den högsta beredskapsgraden. Länsstyrelsen i Älvsborgs län (försvarsassistenten) föreslår, att benämningarna första beredskap, förstärkt beredskap och full beredskap ersätta de nuvarande beredskapsgraderna I I I , I I och I. Vad beträffar hemvärnet äro i 11 § 2. hemvärnskungörelsen intagna föreskrifter om hemvärnsmans skyldigheter under krig ävensom eljest »då Kungl. Maj:t utfärdat befallning, att hemvärnet skall hållas i beredskap». Chefen för armén har genom särskild arméorder bemyndigat militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare att, sedan Kungl. Maj:t utfärdat befallning som nyss sagts, med hänsyn till läget anbefalla följande skärpning av beredskapen, nämligen dels skärpt beredskap, som innebär, att hemvärnsmännen skola uppehålla sig inom vederbörligt hemvärnsområde med åtgärder vidtagna för att order om inkallelse utan tidsutdräkt skall kunna nå vederbörande, dels ock högsta beredskap (inkallelse till tjänstgöring), som innebär att hemvärnsförbanden snarast skola grupperas (samlas) enligt för varje hemvärnsområde fastställd försvarsplan. Såsom redan framhållits hava de sakkunniga i huvudsak godtagit den formulering av ifrågavarande lagbestämmelse, som luftskyddsinspektionen föreslagit. Uttrycket »beredskap» torde vara ett mera adekvat uttryck för vad som verkligen åsyftas än det nu använda uttrycket »tillstånd». Beredskapsgraderna torde böra bibehållas ungefär som hittills. Möjligen böra beredskapsgradernas beteckning ändras, exempelvis till första beredskap, förstärkt beredskap och högsta beredskap. Den nuvarande numreringen torde såsom påpekats lätt kunna leda till missförstånd. Att vid sidan härav hava en ytterligare beteckning för den högsta beredskapsgraden torde icke vara erforderligt. När i de sakkunnigas lagförslag viss rättsverkan knutits till folkskyddsberedskap, avses samtliga grader därav såvitt icke annat sägs.

183 De olika graderna av folkskyddsberedskap böra även gälla hemvärnet. Hemvärnets nuvarande skärpta beredskap skulle då motsvara högsta folkskyddsberedskap. Med hänsyn till hemvärnets karaktär måste emellertid härutöver komma ett stadium, motsvarande vad som nu kallas högsta beredskap för hemvärnet. För att icke sammanblandning skall äga rum med förut omtalade grader av folkskyddsberedskap, anse de sakkunniga, att denna hemvärnets högsta beredskap icke bör räknas såsom en beredskapsgrad utan benämnas hemvärnets inkallande till tjänstgöring e. d. Det bör givetvis finnas möjlighet att hava folkskyddsberedskap inom allenast viss del av landet liksom även att anbefalla olika beredskapsgrader i skilda delar av landet.

2 kap. Folkskyddets organisation i allmänhet. &§• Folkskyddet skall enligt de sakkunnigas förslag bestå av en militär och en civil del. Den förra utgöres av hemvärnet och skall vara avsedd i första hand för de uppgifter, som i 1 § äro sammanförda under 1., alltså i stort sett desamma, som tillkomma det nuvarande hemvärnet. Den senare delen utgöres av civilskyddet och skall vara i första hand avsedd för sådana uppgifter, som i 1 § omförmälas under 2—4, alltså motsvarande dem, som nu åvila luftskyddet, skogsbrandväsendet och utrymningsorganisationen, och därjämte ytterligare en del uppgifter (undanförsel, förstöring m. m.). Åt denna uppdelning av folkskyddet gives uttryck i förevarande paragraf. Såsom framgår av det i allmänna motiveringen anförda, äro de sakkunniga av den uppfattningen, att varken hemvärnet eller civilskyddet skall vara bundet vid de uppgifter, för vilka det i första hand är avsett. Avsikten med sammanförandet av hemvärnet och vissa lokalförsvarsgrenar till en organisation är främst, att de i viss utsträckning skola kunna ersätta och biträda varandra. Hemvärnet måste i vissa situationer kunna stå till förfogande för rent civila uppgifter, såsom brandsläckning, ordningshållning m. m. På liknande sätt bör civilskyddspersonal under vissa förhållanden kunna användas till uppgifter, som i första hand tillkomma hemvärnet, exempelvis vissa bevakningsuppgifter. Då civilskyddspersonalen icke är beväpnad, äro dock de rena hemvärnsuppgifter, som kunna anförtros densamma, av mycket begränsad omfattning. I väsentlig utsträckning synes emellertid civilskyddet kunna ombesörja för hemvärnet erforderlig sjukvård. För att hemvärnet skall kunna på lämpligt sätt fullgöra sina uppgifter erfordras, att hemvärnet organiseras i förband, varmed avses under befäl av ansvarig chef stående avdelningar med fastställd sammansättning och utrustning. I den mån så kan ske, bör jämväl civilskyddet vara organiserat i förband eller liknande avdelningar, vilket särskilt gäller vissa av allmänna folkskyddets tjänstegrenar.

•

6§. I allmänna motiveringen har angivits, att den centrala ledningen och övervakningen av folkskyddet skall utövas av en chef, riksfolkskyddschefen, som till sitt biträde skall erhålla en stab, riksfolkskyddsstaben. Bestämmelse härom har intagits i förevarande paragraf. Då folkskyddet enligt de sakkunnigas förslag är en försvarsorganisation, som, utom i vissa hänseenden, i såväl fred som krig är underställd överbefälhavaren, förefaller det naturligt, att folkskyddets centrala ledning i tillämpliga delar organiseras på liknande sätt som arméns, marinens och flygvapnets centrala ledning. Riksfolkskyddschefen bör således vara utrustad med sådana befogenheter, att han kan utöva en verklig ledning av folkskyddet — häri skulle hans ställning komma att skilja sig från den, som den centrala luftskyddsmyndigheten nu intager. I krig bör riksfolkskyddschefen med stab ingå i högkvarteret. Med hänsyn till nu anförda förhållanden synes det vara lämpligt, att militär tjänsteställning — förslagsvis generallöjtnants — förenas med riksfolkskyddschefsbefattningen. Riksfolkskyddschefen bör enligt de sakkunnigas mening i lönehänseende placeras i lönegrad C 12 i civila avlöningsreglementet — motsvarande en årlig grundlön av 20 000 kronor. Av synnerlig vikt är, att till ifrågavarande befattning kan förvärvas en person med framstående organisationsförmåga. Härjämte finna de sakkunniga önskvärt, att vederbörande äger administrativ erfarenhet eller högre militära kvalifikationer. Riksfolkskyddschefen bör förordnas av Kungl. Maj:t på sex år. Riksfolkskyddsstaben skall enligt de sakkunnigas förslag bildas genom sammanslagning av följande nu förefintliga myndigheter, nämligen hemvärnsstaben, luftskyddsinspektionen och utrymningskommissionen. I fråga om de ärenden, som nu höra under hemvärnsstaben och luftskyddsinspektionen, kommer härigenom någon principiell ändring i fråga om sättet för ärendenas behandling ej att äga rum. Riksfolkskyddschefen kommer enligt de sakkunnigas förslag — liksom för närvarande i fråga om hemvärnet chefen för armén och i fråga om luftskyddsinspektionen dess överdirektör — principiellt att äga beslutanderätt i alla ärenden. I fråga om de ärenden, som för närvarande lyda under utrymningskommissionen, innebär förslaget en principiell ändring såtillvida, att dessa ärenden, som nu i regel behandlas kollegialt, komma att avgöras av riksfolkskyddschefen. Några betänkligheter häremot synas icke behöva möta, då den kontakt med olika intressen, som man avsett erhålla genom kommissionsformen, enligt de sakkunnigas mening kan vinnas genom det centralråd för det frivilliga försvarsarbetet, vars tillsättande de sakkunniga föreslagit i allmänna motiveringen. De sakkunniga föreslå, att cen;ralrådet genom sitt arbetsutskott skall övertaga jämväl hemvärnsrådets funktioner. Enligt brandförsvarsutredningens förslag skall tillsynen över brandförsvaret inom riket utövas av en riksbrandinspektör. Det synes de sakkunniga

185 lämpligt, att åt denne uppdrages att under riksfolkskyddschefen ombesörja handläggningen av till folkskyddet hörande ärenden angående brandväsendet. Med hänsyn härtill vilja de sakkunniga föreslå, att riksbrandinspektören inordnas i riksfolkskyddsstaben och att det kansli, som han behöver för sin verksamhet, ingår såsom en särskild avdelning i denna stab. I allt vad som rör det fredsmässiga brandväsendet såsom sådant skall riksbrandinspektören givetvis lyda direkt under Kungl. Maj:t. Vad i övrigt angår riksfolkskyddsstabens organisation och personalbehov under normala fredsförhållanden hava de sakkunniga icke ansett möjligt att framlägga ett fullständigt förslag härutinnan. E t t slutgiltigt ståndpunkttagande i berörda hänseenden torde kunna fattas, först sedan närmare erfarenhet vunnits om omfånget och beskaffenheten av de arbetsuppgifter, som i fred komma att åvila staben. De sakkunniga hava emellertid ansett sig böra i stort angiva, huru de sakkunniga tänkt sig riksfolkskyddsstabens fredsorganisation. I personalhänseende hava de sakkunniga därvid inskränkt sig till att allenast angiva minimibehovet av befattningshavare på ordinarie stat. Riksfolkskyddsstaben skulle bestå av tre avdelningar: hemvärnsavdelningen, civilskyddsavdelningen och riksbrandinspektörens avdelning. Härtill bör komma en för staben gemensam kansli- och kameralavdelning. Chefer skulle vara för hemvärnsavdelningen en rikshemvärnschef i överstes tjänsteställning samt för civilskyddsavdelningen en riks civilskydds chef. För det fall, att riksfolkskyddschefen har därför lämplig militär utbildning, förutsattes han skola i fred bekläda befattningen jämväl som rikshemvärnschef. I annat fall bör han i fred tillika vara rikscivilskyddschef. Rikshemvärnschefen och rikscivilskyddschefen föreslås placerade, den förre i lönegrad Ob 1 och den senare i lönegrad C 7, motsvarande årslöner å vardera 15 000 kronor. Rikshemvärnschefens lönegradsplacering och tjänsteställning överensstämma med nuvarande hemvärnschefens. Med hänsyn till angelägenheten av att den militära sakkunskapen blir tillfredsställande representerad i riksfolkskyddsstaben, när riksfolkskyddschefen är en icke-militär, torde en lägre tjänsteställning och lönegradsplacering än här föreslagits icke böra ifrågakomma för rikshemvärnschefen. Rikscivilskyddschefens arbetsområde kommer att vara synnerligen omfattande och ställa stora krav på administrativ duglighet. Med hänsyn härtill synes en lönegradsplacering i C 7 vara motiverad. Riksbrandinspektören bör i enlighet med vad brandförsvarsutredningen föreslagit, placeras i lönegraden C 5, motsvarande en årslön å 13 000 kronor. Hemvärnsavdelningen förutsattes skola handlägga frågor rörande hemvärnets organisation, personalrekrytering, utrustning och utbildning ävensom utöva inspektion av hemvärnet, uppdraga riktlinjer för hemvärnets försvarsplaner samt handlägga andra ärenden, som beröra hemvärnet. Som närmaste man hos och ställföreträdare för rikshemvärnschefen föreslås skola finnas en regementsofficer (lönegrad O a 4 eller Oa5). Riksbrandinspektörens avdelning avses skola, såvitt rör folkskyddet,

186 handlägga frågor rörande planläggning, organisation och utrustning av brandväsendet i krig och i samband därmed stående frågor. Civilskyddsavdelningen förutsattes skola handlägga övriga ärenden rörande civilskyddets organisation, personalrekrytering, utrustning och utbildning ävensom ärenden rörande alarmering och orienteringsförsvårande åtgärder, byggnads- och stadsplanetekniska åtgärder, utrymning och inkvartering samt andra av krigsförhållanden föranledda hjälpåtgärder till förmån för befolkningen, myndigheters evakuering, arkivalieförflyttningar, undanförsel och förstöring m. m. Avdelningen skulle jämväl ombesörja inspektion av civilskyddets verksamhet. De ärenden, som enligt vad nu sagts tillhöra civilskyddsavdelningens handläggning, kunna sammanföras till följande fyra huvudgrupper, nämligen dels organisations- och utrustningsärenden, dels rekryterings- och utbildningsärenden, dels ärenden rörande utrymning och socialtjänst, dels ock ärenden av teknisk och stadsplaneteknisk natur. Var och en av dessa grupper av ärenden bör företrädas av en särskild detaljchef. Dessa chefer synas samtliga böra placeras i lönegrad A 26 och benämnas civilskyddsinspektörer. Hos luftskyddsinspektionen äro för närvarande uppförda två luftskydds inspektörer å ordinarie stat i lönegrad A 26. Dessa befattningar motsvara närmast de två först avsedda civilskyddsinspektörsbefattningarna. Civilsky ddsinspektören för utrymning och socialtjänst skall närmast svara för de arbetsuppgifter inom utrymningskommissionens ämbetsområde, vilka avse fredsplanläggning. Civilskyddsinspektören för tekniska ärenden —• närmast motsvarande föreståndaren för luftskyddsinspektionens tekniska avdelning — avses skola hava till huvuduppgift att verka för att bebyggelsen, såväl i stort som i detalj, ävensom vatten- och avloppsledningar samt andra för samhällsverksamheten viktiga tekniska anordningar planeras och genomföras på sådant sätt, att verkningarna av fientlig verksamhet i största möjliga mån undvikas eller nedbringas. Det måste anses vara av synnerlig vikt, att dessa frågor, vilka röra sig om mycket stora ekonomiska värden och som kräva lång tid för sin lösning, handhavas av en högt kvalificerad ingenjör. Till kansli- och kameralavdelningen synas böra hänföras frågor rörande riksfolkskyddsstabens organisation och personal, folkskyddets territoriella indelning, avlöning till folkskyddets personal, ersättningar och bidrag av statsmedel till folkskyddsdistrikt och andra samt ärenden i övrigt av juridisk eller administrativ natur. Avdelningen torde slutligen böra handhava ärenden angående upphandling •— i den mån sådan ej lämpligen kan anförtros militär myndighet — förvaring och fördelning av folkskyddsmateriel samt verkställa inspektion av folkskyddsmaterielen ute i landet m. m. I vad gäller vapen, ammunition och uniformer samt annan militär utrustning till hemvärnet torde i varje fall upphandling böra ske i samma ordning som gäller i fråga om dylik utrustning till armén. Kansli- och kameralavdelningen torde böra förestås av en sekreterare i

187 lönegrad A 26. I avdelningen skulle vidare ingå en intendent i samma lönegrad eller, om upphandlingsärendena komma att huvudsakligen ombesörjas av militär myndighet, i lönegraden A 24. E n registrator i lönegraden A l l synes även erforderlig. Härutöver torde hos staben böra finnas ett kanslibiträde i lönegrad Å 7, två kontorsbiträden i lönegrad A 4 samt två skrivbiträden i lönegrad A 2, ävensom en expeditionsvakt i lönegrad A 5. För upprätthållande av en omedelbar kontakt med försvarsstaben förutsätta de sakkunniga, att i mån av behov en officer ur nämnda stab avdelas till tjänstgöring inom riksfolkskyddsstaben. Därjämte synes lämpligt, att i generalstabsaspiranters utbildning får ingå viss tids tjänstgöring vid riksfolkskyddsstaben. Det kommer naturligen i många fall att inträffa, att ärenden, som skola handläggas inom sistnämnda stab, angå mer än en avdelnings arbetsområde. I dessa fall måste ärendena handläggas gemensamt av vederbörande avdelningar. De sakkunniga finna sig ånyo böra understryka, att det nu framlagda förslaget till ordinarie personal inom riksfolkskyddsstaben är tilltaget i underkant. De sakkunniga hålla för sannolikt, att ytterligare vissa ordinarie befattningshavare komma att erfordras. Då för närvarande hållpunkter saknas för ett närmare bedömande av detta behov, hava dock de sakkunniga funnit försiktigheten bjuda att stanna vid vad ovan föreslagits. Omfattningen av den icke-ordinarie personal, som erfordras inom staben under fredsförhållanden, får bestämmas med ledning av den erfarenhet, som vinnes. Med hänsyn till rådande läge ävensom folkskyddsväsendets organiserande synes knappast antagligt, att det personalbehov, som för närvarande förefinnes inom luftskyddsinspektionen, utrymningskommissionen och hemvärnsstaben, kan genom dessas sammanslagning till en riksfolkskyddsstab tills vidare i mera avsevärd grad nedbringas. Vissa personalindragningar, särskilt i fråga om personal i lägre grader, torde dock vara möjliga redan från början. ?§• Förevarande paragraf behandlar folkskyddets anknytning till den militärterritoriella indelningen i militär- och försvarsområden och folkskyddets ledning inom dessa områden. Beträffande militär- och försvarsområdesbefälhavarnas ställning i förhållande till folkskyddet må framhållas, att dessa befattningshavare, vilka äro underställda chefen för armén, tillika enligt de sakkunnigas förslag skola vara folkskyddsmyndigheter och alltså lyda under riksfolkskyddschefen. Både chefen för armén och riksfolkskyddschefen äro emellertid underställda överbefälhavaren. Hemvärnsofficerare böra liksom nu finnas vid försvarsområdesstaberna med uppgift att under försvarsområdesbefälhavaren utöva tillsynen över hemvärnet inom försvarsområdet och biträda med handläggningen av detsamma

188 berörande ärenden. De böra alltjämt tillhöra armén. De instruktörer, som inom försvarsområdena skola finnas för den frivilliga befälsutbildningen, böra även anlitas för hemvärnsutbildningen. Civilskyddscheferna skola enligt de sakkunnigas förslag vara tjänstemän i folkskyddet, vilka i fred skola vara direkt underställda riksfolkskyddschefen men i krig skola i vissa hänseenden lyda under försvarsområdesbefälhavarna. Principiellt bör finnas en civilskyddschef för varje försvarsområde. De sakkunniga anse emellertid möjlighet till undantag från denna regel böra lämnas öppen. Härvidlag synas förhållandena böra gestalta sig olika i krig och fred. I krig torde undantagen från huvudregeln böra vara förhållandevis få. I Bodens försvarsområde samt de båda minsta marina försvarsområdena, Göteborgs skärgårds försvarsområde och Hemsö försvarsområde, torde civilskyddet bliva av förhållandevis ringa omfattning. Dessa försvarsområden torde därför kunna hava gemensam civilskyddschef med de angränsande försvarsområdena, d. v. s. respektive Luleå, Göteborgs (viss del därav) och Härnösands. En uppdelning av försvarsområde på flera civilskyddschefer hava de sakkunniga ansett sig böra ifrågasätta i fråga om två försvarsområden, nämligen Göteborgs och Uppsala försvarsområden, vilka bestå av delar av i det ena fallet tre och i det andra fallet två län och dessutom äro förhållandevis omfattande. I övrigt bör i krig finnas en civilskyddschef för varje försvarsområde. I fred torde man böra skilja mellan två olika grupper av civilskyddschefer, nämligen dels sådana, som stadigvarande skola hava full tjänstgöring, och dels sådana, som skola träda i full tjänstgöring endast vid vissa tider. För de senare föreslå de sakkunniga beteckningen biträdande civilskyddschefer. De sakkunniga hava tänkt sig, att varje civilskyddschef med stadigvarande tjänstgöring skall för fred tilldelas ett verksamhetsområde, bestående av ett eller flera försvarsområden, därvid samtliga försvarsområden fördelas på dessa civilskyddschefer. I den mån inom sådant verksamhetsområde skola under krig — i enlighet med vad ovan sagts — tjänstgöra flera civilskyddschefer, förordnas bu radande civilskyddschefer till det antal, som erfordras för utfyllande av antalet civilskyddschefer i krig. Med civilskyddschef avses i det följande sådan befattningshavare med full tjänstgöring. Civilskyddschef torde i fred böra äga behörighet att handlägga ärenden rörande alla delar av det honom tilldelade verksamhetsområdet. Å biträdande civilskyddschef bör dock i lämplig omfattning överlåtas handläggning av ärenden, som beröra det område, för vilket han skall svara i krig. De sakkunniga hava tänkt sig i huvudsak den fördelning av civilskyddschefer och biträdande civilskyddschefer, som framgår av vidstående uppställning [fo(n) = försvarsområde (n)]. Av uppställningen framgår, att det skulle erfordras 19 civilskyddschefer och 16 biträdande civilskyddschefer. Då det gäller, att för civilskyddschefstjänsterna värva synnerligen dugliga

189 Biträdande civilskyddschefer Antal

Civilskyddschefs verksamhetsområde

Verksamhetsområdet berör följande län

Malmö, Ystads och Hälsingborgs fon

Malmöhus och Kristianstads län

2 Civilskyddschef i Malmö fo, biträdande i dels Ystads fo dels ock Hälsingborgs fo.

Kristianstads och Blekinge fon

Kristianstads och Blekinge län

1 Civilskyddschef i Kristanstads biträdande i Blekinge fo.

1 Civilskyddschef i Kalmar fo, biträdande i Växjö fo.

Växjö och Kalmar fon Kronobergs och Kalmar län ....

—

Halmstads, Göteborgs Hallands, Göteborgs och Bohus samt och Göteborgs skärgårds fon Älvsborgs län

2 Uddevalla fo

Göteborgs och Bohus samt Älvsborgs län

—

Skövde fo

Skaraborgs län

Jönköpings län

fo,

Civilskyddschef i Göteborgsdelen av Göteborgs fo och Göteborgs skärgårds fo, biträdande i dels Halmstads fo dels ock Älvsborgsdelen av Göteborgs fo.

....

Linköpings och Norr- Östergötlands och köpings fon Kalmar län Södermanlands l ä n . . Strängnäs fo

3 Uppsala och Västmanlands län

1 Örebro län

—

Karlstads fo Falu och Mora f o n . . Kopparbergs l ä n . . . .

1 Gävle fo

Uppsala och Gävleborgs län

—

Östersunds fo Härnösands och Hemsö fon

Västernorrlands

Umeå och Storumans Västerbottens län fon

Civilskyddschef i Norrköpings biträdande i Linköpings fo.

fo,

—

Stockholms, Stock- Stockholms stad samt holms skärgårds Stockholms och och Norrtälje fon Gotlands län samt Gotland

Bodens, Luleå, Jokk- Norrbottens län mokks, K i r u n a och Morjärvs fon

Fördelning i krig

Civilskyddschef i Stockholms fo, biträdande i dels Stockholms skärgårds fo, dels Norrtälje fo dels ock å Gotland. Civilskyddschef i Upplandsdelen av fo, biträdande i Västmanlandsdelen.

,^^_ Civilskyddschef i F a l u fo, biträdande i Mora fo.

län

— —

..

1 Civilskyddschef i Umeå fo, biträdande i Storumans fo.

3 Civilskyddschef i Bodens och Luleå fon, biträdande i övriga fon.

innehavare — på dem kommer i stor utsträckning ansvaret för civilskyddets uppehållande i fred att vila — hava de sakkunniga tänkt sig dem relativt högt placerade på löneskalan. De sakkunniga vilja, med hänsyn till att civilskyddschefernas arbetsuppgifter torde kunna anses likvärdiga med länsassessorernas, föreslå lönegraden Eo 27. Övervägas kunde möjligen här att införa en diffe-

190 rentiering i fråga om lönegradsplacering beträffande civilskyddschefer mecl verksamhetsområden av olika omfattning och betydelse. De sakkunniga hava emellertid ansett sig icke böra föreslå en dylik differentiering med hänsyn till dels den synnerliga vikten att få lämpliga innehavare av samtliga här ifrågavarande tjänster, dels ock möjligheten att giva utfyllnad i civilskyddschefens verksamhet, där denna eljest är av mindre omfattning, genom tjänstgöring vid länsstyrelse. De biträdande civilskyddschefsbefattningarna böra vara arvodestjänster. De sakkunniga hava tänkt sig för desamma ett fast arvode av 1 200 kronor för år. För detta arvode skulle de biträdande civilskyddscheferna vara skyldiga dels att hålla sig fortlöpande underrättade om civilskyddet och dess planläggning inom det område, för vilket de under krig skola svara, dels ock fullgöra tjänstgöring motsvarande sammanlagt två månader om året. Därvid böra de dock hava rätt att — åtminstone i viss utsträckning — erhålla ersättning för löneförmåner eller inkomster, som de till följd av sådan tjänstgöring gå miste om. Finner Kungl. Maj:t tjänstgöring därutöver erforderlig, bör biträdande civilskyddschef därför erhålla arvode om förslagsvis 10 kronor för full tjänstgöringsdag jämte ersättning som nyss sagts. Under sådan tid av folkskyddsberedskap, som Kungl. Maj:t bestämmer, torde dock biträdande civilskyddschef böra i stället åtnjuta arvode, avpassat efter civilskyddschefs avlöning. Såväl civilskyddschef som biträdande civilskyddschef torde böra tillsättas av Kungl. Maj:t på förslag av riksfolkskyddschefen. Biträdande civilskyddschef synes böra förordnas tills vidare för viss tid, förslagsvis två år i sänder. För civilskyddschef torde föreskrift böra givas om viss tids provtjänstgöring, innan utnämning å tjänsten äger rum. Under krig böra samtliga civilskyddschefer och biträdande civilskyddschefer erhålla militär tjänsteställning, lämpligen majors. Redan tidigare har framhållits, att enligt de sakkunnigas mening civilskyddscheferna böra vara skyldiga att biträda länsstyrelserna vid deras handläggning av ärenden angående folkskyddet. De sakkunniga anse, att civilskyddscheferna härvid skola ersätta försvarsassistenterna. Detta spörsmål tarvar närmare belysning. Försvarsassistenter hava funnits vid länsstyrelserna allt sedan 1937 och äro förutvarande officerare på stat, vilka förordnas såsom försvarsassistenter tills vidare för ett år i sänder. Vid befattningarnas inrättande förutsattes, att försvarsassistenternas tjänstgöring icke skulle fortgå kontinuerligt utan koncentreras till vissa tider av varje år. Med hänsyn härtill bestämdes deras avlöningsförmåner till dels ett fast arvode, som utgår oberoende av tjänstgöringens omfattning, dels ock visst arvode för varje dag, tjänstgöringen pågår. Under de sista åren hava dock försvarsassistenterna i samtliga fall varit i tjänstgöring så gott som hela året. Enligt landshövdinginstruktionen tillkommer det försvarsassistent att biträda länsstyrelsen med handläggning av frågor, som röra det civila luft-

191 skyddet, försvars väsendet och den allmänna ekonomiska försvarsberedskapen. Därvid har tillika angivits, att särskild instruktion skulle utfärdas för försvarsassistenterna. Sådan har emellertid aldrig blivit fastställd. Detta förhållande har bidragit till att försvarsassistenternas ställning och beskaffenheten av deras åligganden blivit ganska olika vid de särskilda länsstyrelserna. Försvarsassistenterna hava haft att förbereda och utreda ärenden, som falla inom deras kompetensområde. De hava däremot icke intagit formell ställning av föredragande inom vederbörande länsstyrelse, utan de av försvarsassistenten förberedda ärendena hava mestadels avgjorts på föredragning av den befattningshavare inom länsstyrelsen (landssekreterare, länsassessor, länsnotarie), på vilken det enligt vederbörliga föreskrifter ankommit att föredraga ärenden av det slag, varom fråga varit. Detta hindrar dock icke, att på vissa håll ärendena mången gång de facto föredragits av försvarsassistenten. Huvudparten av försvarsassistenternas göromål hava fallit inom luftskyddets område. Häri har ingått bl. a. granskning av luftskyddsplaner och inspektion av luftskyddet på de olika orterna inom länet. Vid sidan härav hava försvarsassistenterna handlagt ärenden rörande mobiliseringsverksamheten, häst- och fordonsanskaffning, rekvisition och annan tvångsuttagning, övervakningsoch bevakningsärenden, utspridning av varor, utrymning, transportorganisationen under krig m. m. E t t genomförande av de sakkunnigas i detta betänkande framlagda förslag kommer bl. a. att innebära, att övervägande delen av de ärenden rörande luftskyddet, som nu åvila länsstyrelserna, komma att avlyftas från dem och överföras till folkskyddsmyndigheterna. Länsstyrelsernas befattning med folkskyddsväsendet kommer att bliva inskränkt till behandling av vissa slag av ärenden, såsom närmare angives i motiveringen till 3 §. De försvarsärenden i övrigt, som numera ankomma på länsstyrelsernas handläggning, synas enligt en av de sakkunniga verkställd utredning ej vara av den beskaffenhet och omfattning, att de kräva förefintligheten vid länsstyrelserna av särskilda militärt utbildade befattningshavare med uppgift främst att ägna sig åt dylika ärenden. I stor utsträckning äro dessa ärenden sådana, att de icke kräva någon militär sakkunskap. För övrigt torde en tendens förefinnas att avlyfta även dylika ärenden från länsstyrelserna. Den rekvisitionslagstiftning, som antogs av 1942 års riksdag, innebär ett steg i sådan riktning. P å grund av nu angivna förhållanden anse de sakkunniga, att med genomförande av de sakkunnigas förslag de nuvarande försvarsassistentbefattningarna vid länsstyrelserna böra indragas. De sakkunniga få i stället föreslå, att det föreskrives, att i civilskyddschefernas tjänsteåligganden skall ingå att biträda länsstyrelserna med handläggning av de ärenden rörande folkskyddet, som ankomma på länsstyrelserna. I administrativt hänseende skulle civilskyddscheferna få liknande ställning i förhållande till länsstyrelserna som vägingenjörerna och länsarkitekterna. De sakkunniga anse dock, att civilskyddscheferna böra vara föredragande i

192 länsstyrelserna. Civilskyddscheferna måste antagas bliva så kvalificerade befattningshavare, att de fylla fordringarna härför. Det torde i vissa fall bliva nödvändigt, att samma civilskyddschef blir föredragande vid flera länsstyrelser eller att flera civilskyddschefer komma att föredraga vid samma länsstyrelse. Några större olägenheter härav torde ej behöva uppkomma. Det vill synas de sakkunniga, som genom en anordning sådan som den här ifrågasatta en ganska smidig och naturlig förbindelse mellan länsstyrelserna och de militära myndigheterna skulle kunna upprätthållas. Civilskyddscheferna måste genom sitt arbete komma i ständig kontakt med försvarsområdesbefälhavarna och andra militära myndigheter. Genom att det tillika föreskrives, att de skola biträda länsstyrelserna, är förbindelselänken upprättad. Visserligen kanske civilskyddscheferna icke alltid själva äro i besittning av erforderlig militär sakkunskap och erfarenhet, men genom sin beröring med militära myndigheter komma de att lätt kunna inhämta nödiga upplysningar. Civilskyddscheferna böra även i fall av behov biträda länsstyrelserna vid handläggningen av andra försvarsärenden än folkskyddsärenden. I den mån civilskyddscheferna äro därtill kompetenta, böra de jämväl vara skyldiga att lämna länsstyrelserna sakkunnigt biträde i brand- och skogsbrandfrågor. Särskilda sakkunniga för dylika frågor skulle därigenom kunna bliva obehövliga vid vissa länsstyrelser. Även de biträdande civilskyddscheferna böra kunna åläggas att biträda länsstyrelserna vid handläggning av vissa folkskyddsärenden. Särskilt torde detta vara lämpligt i sådana fall, där civilskyddschefens verksamhetsområde berör flera län. I och med inrättande av civilskyddschefsbefattningarna böra naturligen de nuvarande befattningarna som hemortsförsvarsassistenter indragas. Anordningen med hemortsförsvarsassistenter har icke varit avsedd annat än som ett provisorium, vidtaget i avvaktan på en definitiv samordning av lokalförsvaret. Särskilda kompetensvillkor synas icke böra föreskrivas för civilskyddschefs- och biträdande civilskyddschefsbefattningarna. För dessa befattningar erfordras främst organisationsförmåga och intresse för de uppgifter, folkskyddet har att fullgöra. En viss administrativ erfarenhet är även av värde, särskilt i fråga om civilskyddscheferna, vilka skola hava ställning av föredragande hos länsstyrelse. Vissa av de nuvarande försvars- och hemortsförsvarsassistenterna torde kunna komma ifråga. Vissa luftskyddschefer och brandchefer äro måhända lämpliga och villiga att åtaga sig dylik befattning, åtminstone såsom biträdande civilskyddschef. I den mån inom länsstyrelserna finnas särskilda sakkunniga för brand- och skogsbrandfrågor, böra de ställa sin sakkunskap till förfogande för den krigsplanläggning, som kan vara erforderlig, ävensom medverka vid folkskyddsövningar. Det bör vidare övervägas, om icke dessa sakkunnigas tjänstgöring i krigstid bör förläggas till försvarsområdesstaberna i stället för till länssty-

193 relserna. Därvid möter dock svårigheten med den bristande överensstämmelsen mellan försvarsområdes- och länsindelningen. Att här närmare ingå på huru dessa förhållanden böra ordnas torde icke vara erforderligt. De nuvarande inkvarteringscheferna bliva, i den mån de skola bibehållas, såsom ingående i folkskyddet underställda vederbörande civilskyddschefer. Det kan ifrågasättas, huruvida i fred dylika särskilda befattningshavare erfordras för planläggning av inkvarteringen. De sakkunniga hålla närmast före, att så icke skulle behöva vara fallet, utan att dessa göromål alltså skulle kunna utföras av civilskyddscheferna själva. Under nuvarande förhållanden torde emellertid inkvarteringscheferna alltjämt vara behövliga och synas då närmast böra erhålla ställningen av assistenter eller biträden till civilskyddscheferna. Bestämmelsen i 1 mom. tredje stycket av förevarande paragraf avser att inskärpa, att även om ledningen av folkskyddet i mellaninstansen i fredstid tudelats, så att försvarsområdesbefälhavaren har ledningen av hemvärnet och civilskyddschefen av civilskyddet, folkskyddets karaktär av enhetlig organisation dock bör uppehållas jämväl i denna instans. Försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschefen böra därför sinsemellan uppehålla ständig kontakt och taga kännedom om planläggningen av folkskyddsväsendets olika delar, allt i syfte att tillförsäkra folkskyddsväsendet i krig högsta möjliga grad av effektivitet. Särskilt synes det vara önskligt, att i fred samövningar komma till stånd mellan folkskyddets civila formationer samt hemvärnet och andra militära förband. Såsom i allmänna motiveringen angivits, anse de sakkunniga, att i krig den operativa ledningen även av civilskyddet bör åvila försvarsområdesbefälhavaren. Härom stadgas i 2 mom. Förutsättning för att ledningen av civilskyddet skall kunna överflyttas på försvarsområdesbefälhavaren bör vara, att folkskyddsberedskap jämlikt 4 § proklamerats inom försvarsområdet. En sådan överflyttning bör emellertid icke automatiskt medfölja folkskyddsberedskapen, utan det bör tillkomma Kungl. Maj:t att närmare angiva tidpunkten härför. Det bör även ankomma på Kungl. Maj:t att närmare angiva, i vilka hänseenden försvarsområdesbefälhavaren skall utöva ledningen av civilskyddet. I allmänhet synes denna ledning böra omfatta följande, nämligen dels rätt att avgöra, huruvida personal eller materiel av civilskyddet skall användas utom det folkskyddsdistrikt, för vilket den i första hand är avsedd, dels ock befogenhet att giva lägre folkskyddsmyndigheter direktiv i fråga om inriktande av civilskyddets verksamhet på visst eller vissa bestämda ändamål. I sistnämnda befogenhet torde även ligga möjlighet för försvarsområdesbefälhavaren att giva direktiv om verkställande av utrymning, undanförsel och förstöring m. m. I övrigt få de sakkunniga i detta sammanhang hänvisa till vad allmänna motiveringen innehåller om lokalförsvarets operativa ledning. 13—111 4 3

194 Föreskrifter om omfattningen av försvarsområdesbefälhavares ledning av civilskyddet böra om möjligt givas redan i fredstid, så att försvarsområdesbefälhavarna på förhand hava klar insikt om sina åligganden och rättigheter i fråga om civilskyddet i krigstid. Även i vad angår ledningen av civilskyddet i krigstid äro försvarsområdesbefälhavarna naturligen underställda militärbefälhavarna. I sammanhang härmed kan uppkomma fråga, huruvida icke jämväl i militärbefälsstab bör ingå representant för civilskyddet. Särskilt i vad gäller utrymningsfrågor torde det vara av stor vikt att sådana representanter finnas i militärbefälsstaberna. Representanter för sistnämnda frågor äro för övrigt redan nu utsedda. De bestämmelser, som må befinnas erforderliga härom, torde böra utfärdas i administrativ väg. Vad här sagts om representant för civilskyddet i militärbefälsstab gäller i förekommande fall även kårstab eller motsvarande stab. 8§Förevarande paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om folkskyddets territoriella indelning i botteninstansen. Beträffande nuvarande motsvarande indelning råder stor förbistring, såsom av följande översikt framgår. Indelningen i hemvärnsområden följer i princip kommunindelningen. I flertalet fall består dock ett hemvärnsområde av flera kommuner, i vissa fall ganska många. Indelningen i landsfiskalsdistrikt följes däremot icke. Många fall finnas, då hemvärnsområde består av kommuner ur skilda landsfiskalsdistrikt. Hemvärnsområden förekomma även, som bestå av kommuner ur olika län. Vissa större städer äro uppdelade i flera hemvärnsområden. Även vissa andra kommuner höra till en del till ett och till återstående del till ett annat hemvärnsområde. I fråga om luftskyddet gäller, att varje stad och på landet varje landsfiskalsdistrikt i flertalet fall bildar ett luftskyddsområde. Städer, som ingå i landsfiskalsdistrikt, utgöra för närvarande i en del fall eget luftskyddsområde, medan de i andra fall ingå i samma luftskyddsområde som det landsfiskalsdistrikt, till vilket de höra. Det allmänna brandväsendet bygger principiellt på kommunindelningen. Samma är förhållandet med skogsbrandväsendet, ehuru det understundom händer, att flera kommuner bilda en brandrote eller att en kommun uppdelas i flera brandrotar. Principen har bibehållits i förslaget till ny brandlag. Utrymningsväsendets organisation är i fråga om verksamheten i utrymningskommunerna grundad på luftskyddsområdena. I fråga om verksamheten i inkvarteringskommunerna bygger utrymningsväsendet däremot helt på, kommunindelningen. För att få till stånd en effektiv lokal organisation av folkskyddet måste den territoriella indelningen förenhetligas. De sakkunniga anse, att folkskyddets lokala territoriella indelnirg bör

195 grundas på kommunindelningen. I princip bör varje kommun utgöra ett folkskyddsdistrikt. Kommunerna äro av synnerligen växlande storlek. Många kommuner äro ytterst små, hava blott ett eller annat hundratal invånare. Att låta dessa kommuner var för sig bilda folkskyddsdistrikt kan knappast komma ifråga, utan flera kommuner måste i sådant fall sammanslås till ett folkskyddsdistrikt. Andra kommuner äro synnerligen vidsträckta, och det kan då vara lämpligt att uppdela en kommun i flera distrikt. En dylik uppdelning synes dock endast böra förekomma i alldeles särskilda fall. Möjlighet bör även stå öppen att låta viss del av en kommun tillsammans med en eller flera andra kommuner bilda ett folkskyddsdistrikt och återstoden av förstnämnda kommun för sig eller gemensamt med annan kommun ett folkskyddsdistrikt. Eftersom brandväsendet utgör en mycket väsentlig del av folkskyddet, måste vid indelningen i folkskyddsdistrikt stort avseende fästas vid kommunernas förhållande ur brandsynpunkt. Hava två eller flera kommuner bildat kommunalförbund för handhavande av brandförsvaret, böra dessa kommuner även ur folkskyddssynpunkt utgöra en enhet. Enligt det föreliggande brandlagsförslaget skall länsstyrelse äga medgiva kommun befrielse från att upprätta annan brandkår än reservstyrka, om kommunen träffat avtal om släckningshjälp från kommunal eller frivillig brandkår i annan kommun. Två eller flera kommuner, som träffat avtal om utnyttjande av samma brandkår, böra, om detta ur territoriell synpunkt låter sig göra, bilda ett folkskyddsdistrikt. Viss hänsyn vid bestämmandet av indelningen i folkskyddsdistrikt bör även tagas till polisdistriktsindelningen, även fastän folkskyddet och polisen, såsom de sakkunniga föreslagit, skola vara organisatoriskt åtskilda. Det synes nämligen vara angeläget att överhuvud eftersträva större enhetlighet i territoriell indelning än för närvarande föreligger. Den territoriella indelningen i brand-, polis- och folkskyddshänseende bör därför göras så överensstämmande som möjligt. E n naturlig följd av folkskyddets anknytning till försvarsområdesindelningen är, att delar av samma folkskyddsdistrikt icke böra tillhöra olika försvarsområden. Den principen bör vara undantagslös i alla fall, där försvarsområdesgränserna följa kommungränserna. Fall finnas emellertid, då av samma, kommun en del tillhör ett försvarsområde och återstående del ett annat försvarsområde. Särskilt är detta händelsen i vissa kustkommuner. I sådant fall finnas naturligtvis möjligheter att uppdela kommunen på flera folkskyddsdistrikt. Understundom kan emellertid en sådan anordning vara olämplig. Det är exempelvis en mycket obetydlig del av kommun, som faller inom det ena försvarsområdet. I dylikt fall bör principen att folkskyddsdistrikt icke får tillhöra två försvarsområden kunna frångås. Med ledning av uppgifter, som de sakkunniga införskaffat från hemortsförsvarsassistenterna, uppskatta de sakkunniga antalet blivande folkskyddsdistrikt till c:a 1 200. Uppskattningen är dock mycket osäker, då här många faktorer spela in, som äro svåra att på förhand beräkna.

196 Indelningen i folkskyddsdistrikt skall enligt de sakkkunnigas förslag fastställas av Kungl. Maj:t. Vissa skäl tala visserligen för att denna befogenhet i stället bör läggas på länsstyrelserna, framför allt det skälet, att hänsynen till lokala förhållanden i stor utsträckning kominer att spela den avgörande rollen. Trots detta hava de sakkunniga stannat vid att centralisera bestämmanderätten härutinnan. Härigenom vinnes garanti att i fråga om folkskyddsdistriktsindelningen enhetliga principer i stort komma att följas över hela riket. Förslag till indelning i folkskyddsdistrikt torde böra uppgöras av försvarsområdesbefälhavarna och civilskyddscheferna i samråd med länsstyrelserna. Förslagen böra insändas till riksfolkskyddschefen, som med eget yttrande överlämnar desamma till Kungl. Maj:t. Vid förslagens uppgörande bör naturligen i möjligaste mån hänsyn tagas till kommunernas egna önskemål. Folkskyddsmyndigheterna och länsstyrelserna böra dock verka för att en folkskyddsdistriktsindelning erhålles, som ur allmän synpunkt är fördelaktig, samt söka motarbeta den partikularism, som mångenstädes inom den kommunala världen gör sig gällande, och utjämna föreliggande intressemotsättningar mellan olika kommuner. I detta sammanhang kan framhållas, att begreppen luftskyddsort och luftskyddsplats icke upptagits i lagen. Angående anledningen härtill hänvisas till motiveringen till 98 §. För närvarande finnes möjlighet att indela luftskyddsområde i distrikt. Motsvarande möjlighet synes böra finnas även i fråga om folkskyddsdistrikten. De mindre delarna måste dock nu erhålla annan benämning, förslagsvis folkskyddsrotar. Särskild bestämmelse härom har ansetts icke behöva upptagas i lagförslaget. 9 fr Huvudmassan av folkskyddet utgöres av de förband, avdelningar och organ, som äro upprättade inom de särskilda folkskyddsdistrikten och hava till huvuduppgift att verka för det egna folkskyddsdistriktets försvar. Det sålunda inom ett folkskyddsdistrikt upprättade folkskyddet är avsett att utåt framstå såsom en enhet och benämnes i denna lag distriktsfolkskydd. Inom distriktsfolkskydd kunna särskiljas olika huvuddelar. Kärnan utgöres av det allmänna folkskyddet. Detta har i motsats till övriga delar av distriktsfolkskyddet icke sin verksamhet'anknuten till viss eller vissa bestämda anläggningar eller byggnader, utan dess verksamhet avser principiellt folkskyddsdistriktet såsom helhet. Detta hindrar icke, att vissa förband eller avdelningar inom allmänt folkskydd kunna få sig anvisade särskilda delar av folkskyddsdistriktet, som skola utgöra deras verksamhetsområden i första hand. Allmänt folkskydd skall finnas inom varje folkskyddsdistrikt. Inom distriktsfolkskydd kunna vidare vara organiserade verkskydd och hemskydd, som äro formationer av distriktsfolkskydd, vilkas verksamhet är

197 i första hand anknuten till viss eller vissa anläggningar eller byggnader inom distriktet. Hemskydden äro avsedda för sådana byggnader, som väsentligen användas till bostadsändamål, verkskydden för övriga anläggningar och byggnader. Den här angivna indelningen i allmänt folkskydd, verkskydd och hemskydd kan anses i stort sett motsvara den nu gällande indelningen i allmänt luftskydd, industriluftskydd och enskilt luftskydd. De av de sakkunniga använda beteckningarna verkskydd och hemskydd synas mer adekvata än de nu gällande. Hemskyddsbenämningen är för övrigt så allmänt utbredd, att den bör vinna legal bekräftelse. Hemskydd och verkskydd skola främst vara organiserade inom städer och andra samhällen. På rena landsbygden torde det endast i undantagsfall vara nödvändigt att upprätta verkskydd och hemskydd. Sådant undantagsfall föreligger exempelvis beträffande en på landsbygden belägen fabrik av större betydelse ur allmän synpunkt. Närmare bestämmelser, inom vilka områden av varje folkskyddsdistrikt och vid vilka utanför dessa områden belägna anläggningar eller byggnader verkskydd och hemskydd skola vara inrättade, meddelas i de i 7 kap. omförmälda organisationsplanerna. Indelningen i allmänt folkskydd, verkskydd och hemskydd är helt sidoordnad med den förut omförmälda indelningen i hemvärn och civilskydd. Allmänt folkskydd bör i de flesta fall bestå av såväl hemvärn som civilskydd. I verkskydd bör kunna ingå hemvärn. Inom större industrier finnas redan nu upprättade industrihemvärn, som äro särskilt avsedda för skyddet av företagets anläggningar och byggnader. I hemskydd bör däremot endast civilskyddspersonal ingå. Uttryckligt stadgande om nu anförda förhållanden har ansetts böra ingå i lagen och har intagits i 4 mom. av förevarande paragraf. Närmare bestämmelser om distriktsfolkskydds organisation hava ansetts icke böra inflyta i lagen. Det har förutsatts, att härom dels generella föreskrifter utfärdas av Kungl. Maj:t i enlighet med vad i 98 § närmare stadgas, dels särskilda bestämmelser för varje folkskyddsdistrikt givas i de i 7 kap. omförmälda organisationsplanerna. Redan här torde dock något böra beröras, hur de sakkunniga tänkt sig organisationen. Allmänna folkskyddet organiseras med tjänstegrenar på liknande sätt som för närvarande är fallet med allmänna luftskyddet. Även hemvärnet kan ur viss synpunkt anses utgöra en tjänstegren. Såsom övriga tjänstegrenar inom ett fullständigt organiserat allmänt folkskydd hava de sakkunniga tänkt sig brandtjänst — däri inbegripet skogsbrandtjänst, som dock inom vissa delar av landet lämpligen bör utgöra särskild tjänstegren — teknisk tjänst (vari ingår nuvarande röjnings- och räddnings-, reparations- och gasskyddstjänst och varunder även torde böra föras annan verksamhet av teknisk natur, exempelvis desarmeringstjänst och möjligen förstöring), observations- och

198 rapporttjänst, sjukvårdstjänst samt slutligen utrymnings- och socialtjänst. Möjligen erfordras, på sina håll åtminstone, en särskild tjänstegren för undanförselverksamheten. Härtill kommer den reservstyrka för bl. a, ordningshållning; varom talats i allmänna motiveringen. Den här givna uppräkningen av tjänstegrenar avser icke att vara fullständig. Utvecklingen kan gå därhän, att en uppdelning på tjänstegrenar efter andra grunder kan visa sig lämplig. Organisationen bör icke fastlåsas vid vissa en gång för alla givna former, utan bör göras sådan, att samtidigt som den har erforderlig stadga den tillika besitter sådan smidighet, att den lätt rättar sig efter tidens krav. De sakkunniga vilja i detta sammanhang, under hänvisning till allmänna motiveringen, erinra om att hemvärnet bör i sin utbildning inriktas på att kunna lösa jämväl civilskyddsuppgifter. Allmänna folkskyddet behöver givetvis icke vara fullt utbyggt inom varje folkskyddsdistrikt. I landsbygdsdistrikten kan säkerligen antalet tjänstegrenar avsevärt inskränkas. Närmare bestämmelser om vilka tjänstegrenar som böra vara organiserade inom varje folkskyddsdistrikt givas i organisationsplanen för folkskyddsdistriktet. För varje tjänstegren bör i regel finnas en tjänstegrenschef, som under folkskyddschefen utövar ledningen av allmänna folkskyddet inom den tjänstegren, han förestår. Tjänstegrenscheferna böra därjämte, var inom sin tjänstegren, utöva tillsyn över folkskyddsdistriktets verkskydd och hemskydd. Inom vissa större folkskyddsdistrikt kan det vara nödvändigt eller lämpligt, att särskilda befattningshavare tillsättas med uppgift att kontrollera verkskydd och hemskydd. Det bör anmärkas, att i vad rör inkvarteringsverksamheten de sakkunnigas förslag innebär en ändring i vad nu gäller. Inkvarteringsverksamheten inom alla inkvarteringskommuner handhaves för närvarande av kommunala nämnder, inkvarteringsnämnderna. De sakkunniga anse emellertid lämpligare, att ifrågavarande verksamhet inom samtliga folkskyddsdistrikt handhaves under ledning närmast av tjänstemän inom folkskyddet. Med den nära anknytning till kommunerna, som distriktsfolkskydden enligt de sakkunnigas förslag skola erhålla — särskilt genom folkskyddsnämnderna —• kunna säkerligen de kommunala intressena ändock i erforderlig grad göra sig gällande. Skillnaden i organisatoriskt hänseende mellan inkvarteringskommuner och utrymningskommuner kommer alltså enligt de sakkunnigas förslag att försvinna. Beträffande verkskyddens organisation äro särskilda kommentarer knappast erforderliga. På frågan om hemskyddens närmare organisation anse sig de sakkunniga icke heller böra ingå. Det får ankomma på de blivande folkskyddsmyndigheterna att lösa denna fråga på det sätt, som erfarenheten visar vara lämpligast. De sakkunniga vilja blott framhålla, att om en allmän folkskyddsplikt med utbildning i enlighet med vad de sakkunniga föreslå kommer till stånd, möjligheter synas yppa sig att avsevärt inskränka den personal, som

199 på förhand uttages för hemskyddstjänst — ett på många håll kraftigt betonat önskemål — och att i stället giva föreskrifter om skyldighet för alla personer, som vid flyganfall befinna sig inom en byggnad, att ställa sig under hemskyddsledarens befäl. Hemskyddens sammanförande till block under särskilda blockledare bör bibehållas. Då blockledarnas uppgifter säkerligen bliva av mycket stor betydelse för folkskyddsverksamheten inom distriktet i dess helhet, vilja de sakkunniga föreslå, att blockledarna skola hänföras till allmänna folkskyddet. 10 §. Av allmänna motiveringen framgår vikten av att folkskydd på olika orter ömsesidigt understödja varandra för att på sådant sätt förhöja effektiviteten av folkskyddet betraktat såsom helhet. Det har ansetts nödvändigt att i lagen giva uttrycklig bestämmelse om skyldighet för allmänt folkskydd inom ett folkskyddsdistrikt att enligt överordnad folkskyddsmyndighet bestämmande ingripa till annat distriktsfolkskydds hjälp. Bestämmelsen återfinnes i förevarande paragraf. Vidare har det funnits erforderligt att i lagen stadga om möjlighet att ålägga verkskydd och hemskydd uppgifter utom den anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet eller hemskyddet i första hand är avsett. En industris brandkår måste exempelvis vid ett flyganfall kunna insättas för att förstärka det allmänna folkskyddets brandtjänst, och industriägaren bör icke kunna vägra att ställa brandkåren till förfogande. Även härom stadgas i förevarande paragraf. Rätt att besluta om användande av personal eller materiel, som ingår i visst distriktsfolkskydd, utom vederbörande folkskyddsdistrikt torde i allmänhet i krig böra tillkomma försvarsområdesbefälhavaren. Såsom i motiveringen till 13 § närmare omförmäles, bör dock denna beslutanderätt i viss utsträckning kunna överlåtas å lägre folkskyddsmyndighet. Behöver förflyttning ske från ett försvarsområde till ett annat, bör avgörandet tillkomma högre militär myndighet. Rätt att besluta om användning av verkskydds eller hemskydds personal eller materiel för annat ändamål inom folkskyddsdistriktet bör tillkomma folkskyddschefen eller, efter hans bemyndigande, honom underlydande befäl. Riktlinjer för utövandet av här berörda befogenheter torde böra utfärdas av Kungl. Maj:t eller riksfolkskyddschefen. Viss rätt till ersättning i anledning av beslut, som i denna paragraf avses, stadgas i 107 §. . H - 1 2 §§• Enligt de sakkunnigas förslag skall den omedelbara ledningen av varje distriktsfolkskydd utövas av en folkskyddschef. Denne är avsedd att närmast motsvara luftskyddschefen i nu gällande organisation, men hans kompetens

200 har utsträckts till att avse hela folkskyddet. Hans verksamhet kommer alltså att avse vissa grenar, som nu icke äro underställda luftskyddscheferna, såsom hemvärn, skogsbrandväsende för krig och utrymningsväsende i inkvarteringskommun. Å andra sidan blir, åtminstone på landsbygden, hans verksamhetsområde territoriellt sett i allmänhet av mindre omfattning än luftskyddschefens. Folkskyddschefen skall enligt de sakkunnigas förslag vara anställd i folkskyddsdistriktets tjänst, och distriktet bör, såsom i 80 § angives, vara skyldigt att giva honom skälig ersättning för uppdragets fullgörande. Om folkskyddsdistrikts rätt till ersättning av statsmedel för vad som utgivits i avlöning till folkskyddschef stadgas i 102 och 103 §§. Med hänsyn till den betydelsefulla roll, som folkskyddscheferna i krig komma att spela inom rikets försvar, bör deras tillsättande ligga i riksfolkskyddschefens hand. Av vikt är emellertid även, att de lokala synpunkterna få tillfälle att göra sig gällande vid tillsättandet. Förslag till folkskyddschef torde böra avgivas av försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschefen. Över förslaget böra yttranden inhämtas av folkskyddsnämnden och länsstyrelsen. Viss tid för förordnande av folkskyddschef synes icke böra föreskrivas i lagen. Det bör ankomma på riksfolkskyddschefen att bestämma, om dylikt förordnande bör meddelas för obestämd tid eller för viss begränsad tid, i båda fållen dock endast tills vidare. I princip bör skyldighet föreligga för envar att åtminstone för viss tid åtaga sig uppdrag såsom folkskyddschef. Bestämmelse härom gives i 12 §. Skyldigheten bör alltså varken såsom enligt nu gällande luftskyddslag vara inskränkt till befattningshavare inom polisväsendet eller såsom enligt luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag vara begränsad till befattningshavare vid polis- och brandväsendet. Det synes de sakkunniga angeläget att i lagen få ifrågavarande skyldighet fastslagen såsom en allmän medborgerlig plikt. Avsikten är givetvis icke, att mera allmänt tvång skall utövas vid tillsättning av folkskyddschefsbefattningar. Oftast torde ovillighet att mottaga uppdrag såsom folkskyddschef även göra vederbörande olämplig till uppdraget. Erfarenheten har emellertid visat, att om i lag finnes skyldighet att mottaga uppdrag av denna eller liknande art, större möjligheter föreligga att finna lämpliga personer, som frivilligt åtaga sig uppdraget. Från skyldighet, som här avses, böra vissa personer vara undantagna, såsom närmare angives i 12 §. Vad i författningarna ofta stadgas om rätt att avsäga sig kommunala uppdrag för ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, hava de sakkunniga icke velat överföra till nu förevarande lag. Det har nämligen ansetts olämpligt att särskilt betona, att ämbets- och tjänstemän i förevarande hänseende skulle intaga någon särställning. Anför någon sin egenskap av ämbets- eller tjänsteman såsom skäl för att avsäga sig uppdrag såsom folkskyddschef, bör det ankomma på riksfolkskyddschefen att avgöra, om skälet utgör tillräcklig grund för befrielse

201 från uppdraget, över riksfolkskyddschefens beslut bör klagorätt finnas hos Kungl. Maj:t. Särskilda föreskrifter om kompetens för att kunna erhålla uppdrag såsom folkskyddschef hava icke ansetts nödvändiga. Folkskyddscheferna tillsättas av riksfolkskyddschefen, vilket får anses utgöra tillräcklig garanti för att lämpliga personer komma att utses. Vidare bör förordnande såsom folkskyddschef — vare sig förordnandet avser viss tid eller obestämd tid — meddelas att gälla tillsvidare, vilket innebär möjlighet för riksfolkskyddschefen att i fall av olämpbghet entlediga förordnad folkskyddschef från uppdraget. Folkskyddschef bör visserligen i allmänhet utses bland dem, som äro bosatta inom distriktet, men något absolut villkor bör detta icke vara. I somliga fall kan det vara lämpligt att förordna person från annat folkskyddsdistrikt. Beträffande folkskyddschefs uppgifter må följande anföras. I folkskyddschefs skyldighet och befogenhet att utöva den omedelbara ledningen av vederbörande distriktsfolkskydd får bl. a. anses ligga följande. 1. Folkskyddschefen ansvarar för att allmänna folkskyddet inom distriktet är organiserat i enlighet med organisationsplanens bestämmelser. Han har att hos folkskyddsdistriktet utverka beviljande av härför erforderliga medel. Om han anser distriktet brista härutinnan, bör han anmäla förhållandet till civilskyddschefen respektive försvarsområdesbefälhavaren för vederbörlig åtgärd. 2. Folkskyddschefen övervakar, att verkskydd och hemskydd äro upprättade i enlighet med därom givna bestämmelser. Finner han härutinnan brister, har han att, om han anser behov därav föreligga och förhållandena icke på annat sätt kunna tillrättas, göra anmälan till civilskyddschefen respektive försvarsområdesbefälhavaren för vederbörlig åtgärd. 3. Folkskyddschefen övervakar vidtagandet av andra till folkskyddsväsendet hörande anordningar och åtgärder med skyldighet att vid behov till civilskyddschefen respektive försvarsområdesbefälhavaren göra anmälan om förefallande brister. 4. Folkskyddschefen har att med ledning av de föreskrifter, som utfärdats av överordnade folkskyddsmyndigheter, i fred verkställa den planläggning av distriktsfolkskyddets verksamhet i krig, som är erforderlig. 5. Folkskyddschefen har ansvaret för folkskyddsutbildningen inom distriktet samt är skyldig att anordna eller låta anordna folkskyddsövningar inom distriktet. 6. Folkskyddschefen utövar chefskapet över distriktsfolkskyddet och däri ingående personal. Häri ligger bl. a., att han, när folkskyddet träder i aktiv verksamhet, utövar ledningen av denna, att han efter förslag av vederbörande tjänstegrenschef förordnar befälspersonal, i den mån rätten härtill enligt utfärdade bestämmelser ej skall tillkomma högre folkskyddsmyndighet, att han inkallar folkskyddspersonal till tjänstgöring (även hemvärnspersonal) samt att han bestämmer om tillstånd för folkskyddspersonal att under folkskyddsberedskap uppehålla sig utom folkskyddsdistriktet (jfr 47 §) m. m.

202 Såsom de sakkunniga i annat sammanhang framhållit, bör det tillkomma folkskyddschefen att verkställa inskrivning i folkskyddet. Härom hänvisas till allmänna motiveringen och vad här nedan under 4 kap. närmare anföres. Såsom ovan under 10 § uttalats, bör det ankomma på folkskyddschefen att besluta om användning av personal och materiel, tillhörande verkskydd eller hemskydd, utom den anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet eller hemskyddet är avsett. I övrigt tillkommer det folkskyddschef enligt de sakkunnigas lagförslag 1) jämlikt 26 § att bereda och föredraga hos folkskyddsnämnden förekommande ärenden samt att verkställa eller låta verkställa folkskyddsnämndens beslut; 2) jämlikt 100 § att upprätta förslag till organisationsplan; 3) jämlikt 117 § att med förfoganderätt taga egendom i anspråk för distriktsfolkskydd; Det bör slutligen anmärkas, att folkskyddschefen i 16 § upptagits såsom folkskyddsmyndighet och såsom sådan har vissa ytterligare befogenheter. Härom hänvisas till vad som anföres under nämnda paragraf.' Enligt de sakkunnigas mening är det självfallet, att folkskyddschef är sådan befattningshavare, som avses i 25 kap. 22 § strafflagen. Han handlar alltså under tjänstemannaansvar. Det kan visa sig erforderligt att lätta folkskyddschefs arbetsbörda på sådant sätt, att vissa honom åliggande uppgifter överflyttas å en biträdande folkskyddschef, som alltså skall hava att i fråga om dessa ärenden besluta med folkskyddschefens myndighet. En sådan uppdelning av uppgifterna kan ske antingen lokalt, så att biträdande folkskyddschefen helt fungerar som folkskyddschef inom viss del av folkskyddsdistriktet, eller efter ärendenas beskaffenhet — det kan exempelvis, såsom förut anförts, vara lämpligt att å biträdande folkskyddschef överflytta arbetsuppgifter, som stå i samband med folkskyddsutbildningen. En kombination av dessa alternativ bör även vara möjlig. Biträdande folkskyddschef bör dock alltid vara underställd folksskyddschefen. I övrigt bör beträffande hans ställning i administrativt hänseende och formerna för hans tillsättning ävensom i fråga om skyldighet att mottaga uppdrag såsom biträdande folkskyddschef gälla vad ovan sagts om folkskyddschef. Det har icke ansetts, nödvändigt att i lagen intaga bestämmelser om övrig inom distriktsfolkskydd erforderlig, folkskyddschefen underställd befälspersonal. En tillämpningskungörelse bör dock innehålla stadganden härom. Härvid böra följande synpunkter tjäna till ledning. För hemvärnet inom varje folkskyddsdistrikt bör i allmänhet såsom tjänstegrenschef särskild hemvärnschef förordnas; i folkskyddsdistrikt av ren landsbygdskaraktär bör dock folkskyddschefen tillika kunna fungera som hemvärnschef. Hemvärnschefen jämte all övrig befälspersonal inom hemvärnet bör

203 förordnas av försvarsområdesbefälhavaren på förslag av folkskyddschefen, som dessförinnan bör hava infordrat folkskyddsnämndens yttrande. Är nämndens yttrande avstyrkande, bör frågan underställas riksfolkskyddschefen. Denne bör inhämta länsstyrelsens yttrande. (Jfr här 7 § 5. gällande hemvärnskungörelse) . Såsom redan förut nämnts skall för varje tjänstegren inom civilskyddet, som är representerad inom folkskyddsdistriktet, finnas en tjänstegrenschef. Till sådan bör, där så är möjligt, utses befattningshavare, som inom den kommunala förvaltningen har arbetsuppgifter av motsvarande eller liknande slag (brandchef, brandfogde, stadsingenjör, socialvårdschef etc.). Dock bör, där avsevärt bättre resultat anses kunna uppnås, om annan person utses till tjänstegrenschef, detta kunna ske. Tjänstegrenschefer inom civilskyddet böra förordnas av civilskyddschefen efter förslag av folkskyddschefen, som dessförinnan inhämtar folkskyddsnämndens yttrande. Är nämndens yttrande avstyrkande, underställes frågan riksfolkskyddschefen på sätt sagts i fråga om hemvärnsbefäl. Är folkskyddsdistrikt indelat i rotar, bör ledningen av folkskyddet inom varje rote utövas av en rotechef, som på förslag av folkskyddschefen förordnas av civilskyddschefen eller, om roteindelningen avser jämväl hemvärnet, av försvarsområdesbefälhavaren. Övrigt befäl inom allmänna folkskyddet förordnas av folkskyddschefen. För varje verkskydd skall finnas en verkskyddsledare. Denne bör förordnas av folkskyddschefen på förslag av ägaren respektive innehavaren (jfr 86 §) av vederbörande anläggning eller byggnad. För varje hemskydd bör finnas en hemskyddsledare, som förordnas av folkskyddschefen. Vad här sagts om förordnande av chefer och ledare bör gälla även ersättare för dem. 13 §. Enligt de sakkunnigas förslag skall inom varje försvarsområde försvarsområdesbefälhavaren utöva den operativa ledningen av folkskyddet under krig, Förutsättning för att en sådan ledning skall kunna utövas är dock, att ett effektivt förbindelsesystem finnes, så att rapporter om skador m. m. snabbt och säkert kunna inkomma till försvarsområdesbefälhavaren och order från honom lika snabbt och säkert utgå till de lokala folkskyddsmyndigheterna. Åtskilliga försvarsområden kunna emellertid antagas komma att bestå av ett förhållandevis stort antal folkskyddsdistrikt. Om inom sådant varje folkskyddschef vore skyldig att rapportera till försvarsområdesbefälhavaren och omvänt all ordergivning från försvarsområdesbefälhavaren i folkskyddsfrågor skulle gå direkt till folkskyddscheferna, komme försvarsområdesbefälhavaren att vara i behov av en avsevärt större förbindelseapparat än vad som för närvarande står till hans förfogande eller som lämpligen kan utbyggas. Förbindelsetjänsten skulle dessutom vara tvungen att i alltför stor utsträckning begagna långlinjesamtal. Slutligen skulle försvarsområdesbefälhavaren komma

204 att överhopas med ett avsevärt större antal rapporter, än han rätteligen skulle behöva för att fullgöra sina uppgifter. Arbetet på försvarsområdesstaberna skulle härigenom onödigt betungas. På grund av nu anförda förhållanden hava de sakkunniga ansett möjlighet böra föreligga att sätta in en befälsinstans inom folkskyddet mellan försvarsområdesbefälhavaren—civilskyddschefen och folkskyddschefen. Denna paragraf avser att tillgodose detta ändamål. Har Kungl. Maj:t med stöd av förevarande bestämmelse förordnat, att distriktsfolkskydden inom två eller flera folkskyddsdistrikt skola i visst hänseende stå under gemensam ledning, bilda dessa folkskyddsdistrikt en enhet, som lämpligen kan kallas folkskyddskrets. Den, som utövar ledningen inom dylik krets, föreslå de sakkunniga skola benämnas krets folkskyddschef. Folkskyddskretsar behöva inrättas främst för den operativa ledningen av folkskyddet. Har så skett, bör all rapportering från vederbörande folkskyddschefer ske till kretsfolkskyddschefen. Denne bör äga att, i den mån inom kretsen behov av understöd från ett distriktsfolkskydd till ett annat uppstår, besluta därom. Vidare bör han vara skyldig att sovra inkomna rapporter och att vidarebefordra till försvarsområdesbefälhavaren allenast sådana rapporter, som äro av vikt för bedömande av läget inom försvarsområdet i stort eller som ligga till grund för begäran om understöd från folkskyddsdistrikt utom folkskyddskretsen. Vid bildande av folkskyddskretsar för operativt ändamål inom ett försvarsområde måste särskild hänsyn tagas till telefonnätets beskaffenhet, så att inom kretsen samtal kunna föras utan att alltför långa linjer behöva användas. Antalet folkskyddsdistrikt i en dylik krets kan vara växlande, beroende på folkskyddsdistriktens storlek. Behovet av kretsar torde vara starkast framträdande i de delar av landet, där kommunerna äro små och det som följd därav kan förväntas, att även folkskyddsdistrikten bliva av relativt ringa storlek och jämförelsevis många inom de särskilda försvarsområdena. Förhållandena inom ett försvarsområde kunna uppenbarligen även vara sådana, att endast vissa folkskyddsdistrikt anses böra sammanföras i en eller flera kretsar, medan övriga folkskyddsdistrikt lämnas utanför kretsbildningen. Till kretsfolkskyddschef bör i allmänhet förordnas en av folkskyddscheferna inom kretsen, helst folkskyddschefen i det distrikt, där den ort, som ur förbindelsesynpunkt kan betraktas som centralort för kretsen, är belägen. I de flesta fall torde denna folkskyddschef kunna utöva uppdraget som kretsfolkskyddschef jämsides med sin folkskyddschefsbefattning. I den mån han därigenom får alltför mycket arbete, har han uppenbarligen möjlighet att lasta över en del göromål på sin ersättare, eller ock kan biträdande folkskyddschef förordnas. Vid tillsättande av folkskyddschefsbefattning inom distrikt, som nyss sagts, torde hänsyn böra tagas till att folkskyddschefen jämväl skall vara kretsfolkskyddschef. Fall kunna givetvis finnas, då det är lämpligt att till kretsfolkskyddschef förordna någon, som icke tillika är folkskyddschef.

205 Såsom nämnts bör det tillkomma Kungl. Maj:t att besluta om bildande av folkskyddskretsar. Förordnande av kretsfolkskyddschef synes däremot böra meddelas av riksfolkskyddschefen. Förslag till bildande av kretsar ävensom till kretsfolkskyddschefer böra uppgöras av försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschefen i samråd. Över uppgjort förslag böra yttranden inhämtas från vederbörande folkskyddsdistrikt. I detta sammanhang uppkommer fråga, om den nuvarande indelningen i hemvärnskretsar skall bibehållas och hur den i så fall skall förhålla sig till indelningen i folkskyddskretsar. Hemvärnskretsindelningen har tillkommit väsentligen för att underlätta tillsynen över hemvärnets organisation och utbildning, särskilt under dess uppbyggnadsår. Sedan numera hemvärnets organisation stadgats, har behovet av hemvärnskretsar med särskilda hemvärnskretsbefälhavare blivit mindre. Sannolikt är emellertid, att jämväl i framtiden behov kommer att föreligga av särskilda befattningshavare, som inom bestämda områden skola biträda försvarsområdesbefälhavarna och hemvärnsofficerarna med tillsynen särskilt av hemvärnets utbildning. För dessa befattningshavares verksamhetsområden kan måhända beteckningen hemvärnskrets bibehållas. Benämningen hemvärnskretsbefälhavare synes dock böra ändras, då ifrågavarande befattningshavare böra hava allenast inspekterande befogenhet men däremot icke böra hava befälsrätt. Hemvärnskretsindelningen bör givetvis, om så kan ske, ansluta sig till kretsindelning jämlikt 13 § folkskyddslagen, men avvikelse därifrån bör utan större olägenhet kunna äga rum, om det befinnes lämpligare. De nu förefintliga hemvärnskretsnämnderna, som knappast spelat någon större roll, torde med den organisation, folkskyddet avses erhålla enligt de sakkunnigas förslag, icke längre vara motiverade. De synas därför kunna indragas. I gällande utrymningslag finnas föreskrifter om indelning av riket i inkvarteringsområden. Denna indelning torde icke vara erforderlig, om de sakkunnigas förslag vinner bifall. Civilskyddscheferna bliva, var inom sitt område, ansvariga även för inkvarteringsverksamheten. Visserligen komma de, åtminstone i krig, säkerligen att behöva vid sin sida ett eller flera biträden (assistenter), som särskilt ägna sig åt denna del av lokalförsvaret. Om inom en civilskyddschefs verksamhetsområde flera dylika assistenter erfordras, kan det vara lämpligt att uppdela området mellan dessa assistenter. 14 §. Såsom i allmänna motiveringen framhållits bör i folkskyddet ingå, förutom distriktsfolkskydden, även särskilda förband eller avdelningar, som kunna från centrala punkter i olika delar av landet dirigeras till orter, som blivit särskilt utsatta för fientliga anfall. Särskild bestämmelse härom har ansetts böra intagas i lagen bl. a. därför, att folkskyddsplikt måste kunna tillämpas även i fråga om dessa förband och avdelningar.

206 15 §. Under ett krig kunna oväntade situationer uppkomma, som påkalla hastiga förändringar i fråga om försvaret. För att under krigsförhållanden folkskyddets organisation skall kunna göras tillräckligt smidig, har i lagen intagits en bestämmelse om rätt för Kungl. Maj:t att, om så befinnes nödvändigt, beträffande folkskyddets organisation och ledning meddela föreskrifter, som avvika från vad i lagen finnes stadgat. Bestämmelsen har gjorts vidsträckt, då Kungl. Maj:t synes böra hava så fria händer som möjligt att handla efter det aktuella läget. Trängande fall synes dock böra föreligga. Det synes vara naturligt, att Kungl. Maj:t skall kunna å överbefälhavaren delegera den rätt att förordna om avvikelser från lagen, varom här är fråga. 16 §• Det har ansetts erforderligt att på sina ställen i lagen använda begreppet folkskyddsmyndighet. Åt detta begrepp gives här en legal definition, som icke torde erfordra någon närmare kommentar. Anmärkas bör endast, att folkskyddsnämnden med hänsyn till de befogenheter, varom här är fråga, icke upptagits bland folkskyddsmyndigheterna. Folkskyddsmyndighet tillkommer bl. a. 1) jämlikt 21 § att påkalla folkskyddsnämnds samt stadsfullmäktiges, kommunalfullmäktiges eller kommunalstämmas prövning av vissa frågor; 2) jämlikt 48 § att framställa förfrågan om folkskyddspliktigs personliga förhållanden; 3) jämlikt 87 § att anbefalla vissa åtgärder i fråga om anläggningar eller byggnader; 4) jämlikt 88 § att meddela föreskrifter i fråga om byggnads iståndsättande; 5) jämlikt 94 § att meddela vissa föreskrifter beträffande annan egendom än anläggning eller byggnad; 6) jämlikt 127 § att utöva viss förfoganderätt; 7) jämlikt 128 § att, i den ordning och omfattning Kungl. Maj:t bestämmer, inom sitt verksamhetsområde utöva tillsyn över att statliga myndigheter, folkskyddsdistrikt, kommuner och enskilda fullgöra dem jämlikt 6 och 7 kap. i lagen åvilande skyldigheterna m. m.; 8) jämlikt 129 § att besiktiga, anläggning eller byggnad; 9) jämlikt 130 § att ålägga viss upplysningsplikt; samt 10) jämlikt 137 § att i visst fall själv uttaga egendom, som beslutats skola tagas i anspråk. Det är självfallet, att om folkskyddsmyndighet jämlikt någon av nu nämnda paragrafer äger befogenhet att vidtaga viss åtgärd, myndigheten därför icke får gå utom det behörighetsområde, som eljest är för myndigheten gällande. I mån av behov böra härom särskilda instruktionsföreskrifter utfärdas. Särskild erinran härom har ansetts böra intagas i lagtexten.

3 kap. Vissa bestämmelser rörande folkskyddsdistrikt. 17-19 §§. Såsom i allmänna motiveringen framhållits, anse de sakkunniga folkskyddsdistrikten böra göras ej blott till territoriella enheter i inskränkt bemärkelse utan även till sådana kommunal-administrativa enheter, som erfordras för kommunernas medverkan inom folkskyddsväsendet. I detta kapitel givas närmare regler härom. Nu förevarande paragrafer behandla förhållandet'i princip mellan ett folkskyddsdistrikt och den eller de kommuner, varav distriktet utgöres. Regeln i 17 §, som avser det fall, att folkskyddsdistrikt utgöres av endast en kommun eller del av en kommun, synes vara självfallen. Kommunen är här bärare av distriktets rättigheter och skyldigheter, och kommunens beslutande organ utövar jämväl folkskyddsdistriktets beslutanderätt. På sätt i allmänna motiveringen nämnts skall dock särskilt organ, folkskyddsnämnden, finnas för det förvaltningsmässiga handhavandet av distriktets uppgifter. Härom stadgas närmare i 20 §. I flertalet fall kommer emellertid folkskyddsdistrikt säkerligen att bestå av områden från mer än en kommun. I sådant fall blir frågan om distriktets förhållande till däri helt eller delvis ingående kommuner något mera svårlöst. Tre alternativ synas härvid stå öppna. Man kan göra folkskyddsdistriktet till en för sig bestående kommunal enhet, helt sidoordnad med kommunerna och med eget beslutande organ, på samma sätt som ett av flera kommuner bestående fattigvårdssamhälle jämlikt gällande fattigvårdslag eller en socialvårdskommun jämlikt socialvårdskommitténs nyligen avgivna förslag. Man kan utfärda föreskrift om att de i distriktet helt eller delvis ingående kommunerna skola bilda kommunalförbund antingen i enlighet med de regler, som äro givna i lagen den 13 juni 1918 om kommunalförbund eller jämlikt särskilt utfärdade bestämmelser. Slutligen kan man överlämna åt kommunerna att genom avtal sinsemellan reglera de förhållanden, som uppstå till följd av att kommunerna ingå i samma folkskyddsdistrikt. Det kan här anmärkas, att i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag finnes intagen en bestämmelse (30 §) av innehåll, att om luftskyddsåtgärder, som skola vidtagas av två eller flera kommuner eller delar därav inom samma luftskyddsområde, äro nära avhängiga av varandra, länsstyrelsen äger, där det finnes erforderligt, förordna, att ifrågavarande kommuner skola för luftskyddsåtgärdernas handhavande bilda kommunalförbund. I yttranden över inspektionens förslag har den föreslagna bestämmelsen icke väckt någon gensaga. Vid övervägande av ovan angivna tre alternativ hava de sakkunniga stannat vid att såsom huvudregel välja det andra alternativet. Kommuner, som helt eller delvis ingå i samma folkskyddsdistrikt, böra alltså bilda förbund för utövandet av folkskyddsdistriktets rättigheter och fullgörandet av dess skyldig-

208 heter. Det skall icke ankomma på kommunerna själva att bestämma, huruvida sådant förbund skall bildas, utan skyldighet därtill föreligger, såvida länsstyrelsen icke medgiver undantag. Bestämmelse om dylik skyldighet gives i 18 § 1 mom. De sakkunnig^ hava icke ansett lämpligt att låta bestämmelserna i lagen om kommunalförbund till större eller mindre delar bliva direkt tillämpliga å förbund för här ifrågavarande ändamål. I stället föreslås tillskapande av ett särskilt slag av kommunalförbund för folkskyddsändamål, kallat folkskyddsförbund. Orsaken härtill är bl. a., att förfarandet vid bildande av förbund för berörda ändamål i vissa hänseenden måste bliva ett annat än enligt nyssnämnda lag, som bygger på frivillighet från kommunernas sida i fråga om förbunds bildande. Men härtill kommer, att för regleringen överhuvud taget av den kommunala medverkan inom folkskyddsväsendet krävas alldeles speciella föreskrifter. I folkskyddslagen hava intagits de viktigaste av de bestämmelser, som äro erforderliga för kommunalförbund. Vad de sakkunniga i denna del föreslå saknar för övrigt icke motsvarighet. Kristidsförbunden utgöra sålunda ett slag av kommunalförbund, som regleras genom särskilda bestämmelser. I 18 § 1 mom. har i andra punkten intagits ett stadgande, som i princip angiver förhållandet mellan folkskyddsförbundet och dess medlemmar. För folkskyddsförbund bör finnas en av länsstyrelsen fastställd förbundsordning. Bestämmelse härom gives i 18 § 2 mom. Till skillnad från en förbundsordning inom ett vanligt kommunalförbund behöver förbundsordningen för folkskyddsförbund icke hava antagits av kommunerna, De skola likväl höras i ärendet. Formellt bör länsstyrelsen hava befogenhet att fastställa en förbundsordning även mot kommunernas vilja. Uttryckligen har dock framhållits i lagen, att kommunernas önskemål böra i görligaste mån tillgodoses. De sakkunniga hava icke ansett erforderligt att i lagen närmare reglera förbundsordnings innehåll. Föreskrifter härom böra ingå i en blivande tillämpningskungörelse. Bland de bestämmelser, som lämpligen kunna inflyta i en förbundsordning, må här nämnas bestämmelser om förbundets medlemmar, om förbundets benämning och den ort, där detsamma skall hava sitt säte, om närmare grunder för medlems skyldighet att tillhandahålla medel för förbundsverksamheten, i den mån detta lämpligen kan ske, om förbundets rätt att upptaga lån, om medlems andel i förbundets tillgångar samt vad i övrigt finnes erforderligt för ordnande av de ekonomiska förhållandena mellan förbundet och dess medlemmar, om uppgörelse, som må befinnas erforderlig i anledning av medlems utträde ur förbundet, samt om grunderna för skifte av förbundets behållna tillgångar, där sådant skifte vid förbundets upplösning skall äga rum. Som ovan framhållits bör dock icke skyldigheten att bilda folkskyddsförbund vara ovillkorlig för de i samma folkskyddsdistrikt helt eller delvis ingående kommunerna. Fall kunna tänkas, då det kan vara obehövligt med en dylik anordning, med hänsyn till att erforderliga garantier för samarbete kommunerna emellan kunna erhållas på annat sätt. Särskilt gäller detta folkskydds-

209 distrikt, där folkskyddsväsendet har relativt liten omfattning. De sakkunniga hava därför velat hålla möjlighet öppen för länsstyrelsen att bevilja undantag från ifrågavarande skyldighet. I sådant fall föreligger i stället skyldighet för kommunerna att träffa vederbörliga avtal. I allmänhet synes länsstyrelse, innan undantag, varom här är fråga, beviljas, böra tillse, att de avtal blivit träffade, som ur här angivna synpunkter kunna anses erforderliga. Länsstyrelsens beslut i fråga om ansökning jämlikt 19 § eller om fastställande av förbundsordning kan överklagas på sätt i 148 § stadgas. Förändrade förhållanden kunna göra det lämpligt, att av länsstyrelsen meddelat undantag från skyldighet att bilda folkskyddsförbund upphör. I sådant fall bör länsstyrelsen återkalla undantaget. Skäl för återkallande av undantag bör även kunna vara, att de avtal, som blivit ingångna för reglering av gemenskapen, icke visat sig lämpliga eller icke hållits. Initiativ till återkallande bör kunna tagas såväl av länsstyrelsen själv som av folkskyddsmyndighet och av kommun, som ingår i det folkskyddsdistrikt, varom fråga är. 20 §. Folkskyddsnämnden skall vara folkskyddsdistriktets förvaltande och verkställande organ. På grund härav bör det åligga folkskyddsnämnd 1) att förvalta och disponera dels de medel, som av stat eller kommun anslagits till distriktets folkskyddsväsen eller eljest tillförts distriktet, dels ock för allmänna folkskyddet inom distriktet avsedda fastigheter och annan egendom; 2) att över medelsförvaltningen föra ordentliga räkenskaper, som avslutas för kalenderår (jfr 31 och 32 §§); 3) att själv eller genom den, nämnden därtill utser, inför domstol eller annan myndighet tala eller svara för distriktet; samt 4) att, i mån av befogenhet, till vederbörande myndigheter — statliga och kommunala — göra framställningar och avgiva yttranden i frågor, som röra folkskyddsväsendet inom distriktet. Består folkskyddsdistrikt av område från endast en kommun, bör emellertid folkskyddsnämnden tillkommande medelsförvaltning kunna sammanföras med den medelsförvaltning, som åligger kommunalnämnden eller drätselkammaren inom kommunen. Angående förutsättningarna och ordningen härför bör gälla vad i kommunallagarna är för liknande fall stadgat. På folkskyddsnämnd i folkskyddsdistrikt, som består av område från endast en kommun eller ock av område från två eller flera kommuner, vilka icke bildat folkskyddsförbund, bör därutöver ankomma 5) att årligen upprätta samt inom tid, som i kommunallagarna stadgas, beträffande för särskilda förvaltningsbestyr tillsatta nämnder, till kommunalnämnden (kommunalnämnderna) respektive drätselkammaren (drätselkamrarna, stadskollegiet i Stockholm) avgiva förslag till utgifts- och inkomststat för distriktet för nästföljande kalenderår. 14—111 43

210 Består folkskyddsdistrikt av område från två eller flera kommuner, vilka bildat folkskyddsförbund, utövar folkskyddsnämnden, jämlikt 2 mom. i förevarande paragraf, distriktets beslutanderätt. Nämnden fastställer alltså i sådant fall själv utgifts- och inkomststat för distriktet och beslutar angående de åtgärder, som skola vidtagas. Därjämte bör det tillkomma nämnden att fastställa storleken av förbundsmedlemmarnas bidrag. Beträffande de grunder, som skola följas vid fördelningen av kostnaderna, äro föreskrifter givna i 113 §. Utöver de uppgifter för folkskyddsnämnd, som nu nämnts, tillkomma även vissa av något annan natur. I 100 § stadgas, att folkskyddsnämnden bör medverka vid upprättande av förslag till organisationsplan för folkskyddsdistriktet. Även i övrigt bör folkskyddsnämnden deltaga i planläggningsarbetet för folkskyddsväsendet. I motiveringen till 11—12 §§ har angivits, att folkskyddsnämnd bör yttra sig över förslag till tillsättning av folkskyddschef, biträdande folkskyddschef och ersättare för dem ävensom hemvärnsbefäl och tjänstegrenschefer för civilskyddet. Dessutom bör folkskyddsnämnden hava skyldighet att avgiva yttrande vid antagande av hemvärnsmän. Såsom i allmänna motiveringen framhållits bör folkskyddsnämnden utse en representant i den rekryteringsnämnd, som skall medverka vid inskrivning av personal. Anmärkas bör slutligen, att jämlikt 38 § folkskyddsnämnden i allmänhet kommer att fungera såsom likvidatorer vid folkskyddsförbunds upplösning. Folkskyddsnämnden bör därjämte i allmänhet verka för främjande av folk skyddets syften och vidmakthållandet av intresset hos befolkningen för folkskyddets verksamhet. I förevarande paragraf har uttryckligen stadgats, att vad som föreskrivits om folkskyddsnämnd icke får medföra inskränkning i folkskyddsmyndighets skyldigheter och befogenheter i avseende å ledningen av distriktsfolkskyddet. Den folkskyddsmyndighet, som det här närmast är fråga om, är folkskyddschefen. Beträffande innebörden av folkskyddschefens verksamhet såsom ledare av distriktsfolkskydd vilja de sakkunniga hänvisa till motiveringen till 11—12 §§. Gränsen mellan folkskyddschefens och folkskyddsnämndens befogenheter kan nämligen i vissa fall bliva något svävande. Detta förhållande torde dock icke vara av någon större betydelse med hänsyn till den nära samverkan, som måste föreligga mellan folkskyddsnämnd och folkskyddschef, och till den omständigheten, att folkskyddschefen jämlikt 26 § skall vara föredragande i folkskyddsnämnden och verkställare av dess beslut. Med folkskyddsnämndernas inrättande böra de hittillsvarande luftskyddsnämnderna och inkvarteringsnämnderna upphöra med sin verksamhet. Då folkskyddsnämnderna jämväl lämpligen synas böra handhava förvaltningen av gåvor till hemvärnet, torde anledning icke finnas att i fortsättningen hava sådana särskilda förvaltningsnämnder, vilka jämlikt av arméförvaltningen den 18 februari 1941 utfärdade föreskrifter (TLA nr 14/1941) upprättats inom de flesta hemvärnsområden.

211 21 §. De i förevarande paragraf meddelade bestämmelserna avse att giva garanti för att de frågor, som av folkskyddsmyndigheterna anses böra bliva föremål för prövning av folkskyddsdistriktets organ, bliva i vederbörlig ordning behandlade. Bestämmelsen i 1 mom. gäller samtliga folkskyddsdistrikt, medan 2 mom. närmast har avseende å sådana folkskyddsdistrikt, där folkskyddsnämnden icke är distriktets beslutande organ. 2 2 - 2 4 §§. Dessa paragrafer avse folkskyddsnämnds sammansättning och därmed sammanhängande frågor. Med hänsyn till folkskyddets egenskap av försvarsorganisation och till att i följd härav starka statliga intressen äro förknippade med folkskyddets verksamhet hava de sakkunniga ansett, att staten bör hava en representant i varje folkskyddsnämnd. Denna representant bör utses av länsstyrelsen. I fråga om hans ställning inom folkskyddsnämnden kan tänkas, att han ingår antingen såsom ordförande eller ock såsom ledamot. I fråga om för närvarande förefintliga kommunala nämnder har det förstnämnda alternativet tillämpats beträffande pensionsnämnderna, medan det senare alternativet valts för inkvarteringsnämnderna. Då det synes vara angeläget, att den statliga representantens ställning inom folkskyddsnämnden blir så stark som möjligt, hava de sakkunniga stannat vid det förstnämnda alternativet. Av samma anledning har även föreskrift givits därom, att ordförandens suppleant, vilken jämväl bör förordnas av länsstyrelsen, skall vara vice ordförande i nämnden. Som ordförande kommer alltså ständigt att fungera en av länsstyrelsen utsedd person. Utgöres folkskyddsdistrikt av område från allenast en kommun, bör kommunen själv äga bestämma antalet ledamöter i nämnden. Högre antal än sex synes dock i sådant fall knappast vara erforderligt. Består folkskyddsdistrikt av område från mer än en kommun, blir frågan om antalet ledamöter i nämnden vanskligare att lösa. Eftersom nämnden i flertalet folkskyddsdistrikt av detta slag jämväl kommer att utöva distriktets beslutanderätt, böra i nämnden ingå representanter för samtliga de till distriktet helt eller delvis hörande kommunerna. Detta har även uttryckligen stadgats i lagen. Däremot har i lagen icke givits några bestämmelser därom, efter vilken eller vilka grunder ledamotsantalet för varje kommun skall bestämmas. Det stadgas blott, att länsstyrelsen, efter vederbörande kommuners hörande, skall bestämma antalet ledamöter för varje kommun. Här kan man tänka sig, antingen att varje kommun har en eller eljest lika antal representanter i nämnden, oberoende av kommunens storlek, eller ock att varje kommun blir företrädd i förhållande till kommunens invånarantal och betydelse ur folkskyddssynpunkt. Det ena kan vara lämpligt inom ett folkskyddsdistrikt och det andra inom ett annat. Framhållas bör, att i det statliga

212 inflytandet på folkskyddsnämndernas verksamhet måste anses ligga en viss garanti för att vid verksamhetens utövande de särskilda kommunernas intressen bliva behörigen tillgodosedda. Föreligger folkskyddsförbund, finnes vidare besvärsrätt över folkskyddsnämndens beslut, på sätt närmare stadgas i 147 §. Det bör här observeras, att förbundsmedlems besvärsrätt jämlikt denna bestämmelse icke är inskränkt till överklagande på formella grunder utan gäller även beslutens materiella, innehåll. Enligt de sakkunnigas förslag skola ordförande och ledamöter i folkskyddsnämnd utses för en tid av två kalenderår. På denna punkt innebär förslaget en medelväg mellan vad som i allmänhet gäller för kommunala nämnder (även luftskyddsnämnder) eller fyra kalenderår och vad som enligt 12 § utrymningskungörelsen gäller för inkvarteringsnämnder eller ett kalenderår. De sakkunniga anse sistnämnda tjänstgöringstid något för kort, medan å andra sidan en tjänstgöringstid av fyra kalenderår synes väl lång. Bestämmelsen i 22 § 1 mom. tredje stycket är utformad efter mönster av 14 § andra stycket lagen den 13 juni 1919 om ordning och villkor för ändring i kommunal och ecklesiastik indelning. Länsstyrelsens rätt att i kommuns ställe utse ledamot bör äga tillämpning, såväl när kommun överhuvudtaget icke utser ledamot som när kommun icke utser ledamöter till det av länsstyrelsen fastställda antalet. Det bör tillkomma iolkskyddsmyndigheterna, särskilt folkskyddschefen, att tillse, att kommun fullgör sina skyldigheter i förevarande hänseende, och, om så icke sker, anmäla förhållandet för länsstyrelsen. Lämpligen bör denna —• åtminstone i fredstid — förelägga kommunen viss tid, inom vilken ledamot skall vara utsedd, vid äventyr att ledamoten eljest utses av länsstyrelsen. I 23 § givas bestämmelser om kvalifikationer för att kunna utses till ordförande och ledamot i folkskyddsnämnd. Att endast svenska medborgare böra få utses är självfallet, likaså att de utsedda skola råda över sig och sitt gods. Sistnämnda villkor är i en eller annan form föreskrivet för kommunala nämnder i allmänhet. Detsamma gäller i de flesta fall även villkoret, att vederbörande skall hava fyllt 25 år. Det nu för ledamot av luftskyddsnämnd gällande villkoret om förtrogenhet med den kommunala förvaltningen torde icke böra stadgas i fråga om folkskyddsnämnd. Detta villkor sammanhänger med luftskyddsnämndens speciella uppgift att utgöra ett samband mellan luftskyddet och de kommunala myndigheterna. Folkskyddsnämnden däremot är en kommunal förvaltningsnämnd, och det torde kunna antagas att förtrogenhet med den kommunala förvaltningen i erforderlig utsträckning kommer att föreligga inom folkskyddsnämnd utan någon föreskrift i detta hänseende. Däremot bör stadgas, att vederbörande kan antagas vilja främja folkskyddets verksamhet. Detta villkor är av synnerligen stor vikt. Skall ett effektivt folkskydd kunna upprätthållas, måste folkskyddsnämnderna bestå av för folkskyddet intresserade personer, som stödja folkskyddschefen i hans arbete.

213 Såsom önskemål har uppställts, att folkskyddsnämndernas ordförande och ledamöter skola hava praktisk erfarenhet i folkskyddsfrågor eller därmed sammanhängande spörsmål. Detta kan dock icke uppehållas såsom generellt krav. Att landshövding, högre landsstatstjänstemän, försvarsområdesbefälhavare och civilskyddschefer icke böra vara ordförande eller ledamöter i folkskyddsnämnd torde vara självfallet. Däremot bör icke finnas något hinder, att folkskyddschefen inväljes i nämnden. I vissa fall kan det även vara lämpligt, att länsstyrelsen förordnar folkskyddschefen till ordförande i folkskyddsnämnd. I fråga om rätten att avsäga sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i folkskyddsnämnd innebär vad de sakkunniga i 24 § föreslå på viss punkt olikhet i förhållande till vad som eljest gäller om kommunala nämnder. Det allmänt förekommande stadgandet, att ämbets- eller tjänsteman, som av sin befattning är hindrad att fullgöra uppdraget, skall hava rätt att avsäga sig detsamma, är nämligen icke medtaget. Beträffande skälet härtill hänvisas till vad ovan sagts om folkskyddschefer. Förordnande såsom ordförande eller ordförandes suppleant i folkskyddsnämnd bör kunna återkallas av länsstyrelsen, om av en eller annan anledning detta befinnes av behovet påkallat. 25 §. Förevarande paragraf innehåller närmare bestämmelser om formerna för folkskyddsnämndernas verksamhet. Vad här föreslagits torde icke erfordra särskild motivering. Framhållas bör måhända, att de båda sista styckena i 2 mom. utformats efter mönster av liknande bestämmelser i 16 § utrymningskungörelsen. Rätten för ordföranden att besluta å nämndens vägnar — utan att i förväg hava erhållit bemyndigande härtill — bör utövas allenast i nödsituationer. 26 §. Här givas vissa regler om folkskyddschefens ställning till folkskyddsnämnden. Det är uppenbarligen lämpligt, att folkskyddschefen, som har det närmaste ansvaret för distriktsfolkskyddets upprätthållande, skall bereda och föredraga samtliga ärenden i nämnden. Med hans ställning som föredragande bör även följa reservationsrätt. Föredragningen behöver icke utföras av folkskyddschefen personligen; han bör kunna låta tjänstegrenschef eller annan honom underställd befattningshavare framlägga ärendet för folkskyddsnämnden, men folkskyddschefen bör alltid hava ansvaret för föredragningen, och reservationsrätten bör tillkomma honom ensam. Folkskyddschefen bör även vara verkställare av nämndens beslut. Någon särskild verkställande ledamot inom nämnden erfordras därför icke. Vad här sagts om folkskyddschef kommer givetvis även att gälla biträdande folkskyddschef i fråga om ärenden, som ligga inom hans behörighet. Såsom

214 förut framhållits skall han i fråga om dylika ärenden utöva folkskyddschefs befogenhet. 27 §. Högre folkskyddsmyndigheter än folkskyddscheferna liksom även länsstyrelserna böra hava möjlighet att träda i direkt kontakt med folkskvddsnämnderna. Fördenskull har i förevarande paragraf föreskrift givits om rätt för ifrågavarande myndigheter att närvara eller låta sig representera vid folkskyddsnämnds överläggningar ävensom om reservationsrätt. (Jfr i detta sammanhang bestämmelsen i 25 § om rätt att påkalla sammanträde av folkskyddsnämnden.) 28 §. Om ett folkskyddsdistrikt består av ett flertal kommuner, vilka alla skola vara representerade i folkskyddsnämnden med en eller flera ledamöter, kan antalet ledamöter i nämnden bliva ganska stort. Med hänsyn härtill synes man böra bereda möjlighet, att vissa av de nämnden åliggande ärendena skola kunna avgöras av ett arbetsutskott. Bestämmelse härom har intagits i förevarande paragraf. Det har av de sakkunniga ansetts lämpligt, att på Kungl. Maj:ts avgörande skall bero, i vad mån bildande av arbetsutskott må förekomma. Förordnande härom bör kunna meddelas antingen beträffande visst eller vissa bestämda folkskyddsdistrikt eller ock beträffande vissa i beslutet angivna grupper av folkskyddsdistrikt, t. ex. folkskyddsdistrikt, som bestå av tre eller flera kommuner. Ordförande i arbetsutskott bör vara ordföranden i nämnden eller hans suppleant. Därutöver skall utskottet bestå av det antal ledamöter eller suppleanter i nämnden, som Kungl. Maj:t bestämmer, förslagsvis en eller två. Ledamoten eller ledamöterna i utskottet böra utses av nämnden. Är folkskyddschefen ledamot av nämnden, bör han inväljas i arbetsutskottet. Eljest bör han fungera såsom föredragande i utskottet på samma sätt som i nämnden. Kungl. Maj:t torde även böra föreskriva, vilka grupper av ärenden som skola kunna handläggas av utskottet. I lagtexten hava dessa ärenden beskrivits såsom »ärenden av löpande natur eller eljest av mindre vikt». Till en början må framhållas, att, om kommunerna inom ett folkskyddsdistrikt bildat folkskyddsförbund, arbetsutskottet icke torde böra få beslutanderätt i sådana ärenden, vilka ankomma på nämnden för förbundet, d. v. s. ärenden av beskaffenhet att i folkskyddsdistrikt, som består av allenast en kommun, avgöras av stads- eller kommunalfullmäktige. Icke heller viktigare förvaltningsärenden torde böra handläggas av arbetsutskottet. Däremot bör detta vara fallet med en hel mängd smärre förvaltningsärenden liksom även med ärenden rörande exempelvis antagande av hemvärnsmän. I sistnämnda fall bör dock, därest den kommun, där vederbörande hemvärnsman är bosatt, är orepresenterad inom arbetsutskottet, uttalande från kommunens representant i nämnden inhämtas.

215 29 §. Bestämmelser, motsvarande de i denna paragraf givna, finnas intagna i 58 § lagen om kommunalstyrelse på landet samt 53 § lagen om kommunalstyrelse i stad. 30 §. Förevarande paragraf är utformad i enlighet med 59 § lagen om kommunalstyrelse på landet. 31 §. Består folkskyddsdistrikt av allenast en kommun eller del av kommun, är, såsom ovan framhållits, kommunen bärare av folkskyddsdistriktets rättigheter och skyldigheter. Folkskyddsnämnden får därför i huvudsak samma ställning som övriga av kommunen för särskilda förvaltningsbestyr tillsatta nämnder. På grund härav bör vad i kommunallagarna beträffande dylika nämnder stadgas om förande av räkenskaper, granskning av verksamheten samt beslut om ansvarsfrihet äga motsvarande tillämpning i fråga om folkskyddsnämnd i sådant folkskyddsdistrikt, som nu avses. De här åsyftade bestämmelserna äro 63—66 §§ lagen om kommunalstyrelse på landet, 58—61 §§ lagen om kommunalstyrelse i stad samt 50—53 §§ lagen om kommunalstyrelse i Stockholm. 3 2 - 3 3 §§. Om folkskyddsdistrikt består av område från mer än en kommun, måste särskilda bestämmelser givas om räkenskapers förande, revision och ansvarsfrihet. Dessa återfinnas i här förevarande paragrafer. Beträffande räkenskaperna har föreskrivits, att de skola avslutas för kalenderår i likhet med vad som gäller om kommunala räkenskaper i allmänhet. Folkskyddsnämndens verksamhet bör granskas av kommunala revisorer, av vilka minst en bör utses av varje i distriktet helt eller delvis ingående kommun. Föreskrifterna i 32 § om den tid, för vilken revisorer skola utses, samt om hinder att väljas till revisor eller revisorssuppleant m. m. stå i huvudsaklig överensstämmelse med stadgandena i 63 § första och andra styckena lagen om kommunalstyrelse på landet och 58 § första och andra styckena lagen om kommunalstyrelse i stad. Stadgandet i 33 § första stycket motsvarar 63 § tredje stycket lagen om kommunalstyrelse på landet och 58 § tredje stycket lagen om kommunalstyrelse i stad. Vid utformandet av bestämmelserna i 33 § andra och tredje styckena har hänsyn måst tagas därtill, att fråga om ansvarsfrihet bör prövas av alla de i folkskyddsdistriktet helt eller delvis ingående kommunerna var för sig. Beträffande förfarandet härvid har i stort sett följts vad som jämlikt 9 § andra stycket lagen den 13 juni 1919 om kommunalförbund gäller om ansvarsfrihet för direktion hos dylikt förbund, varmed på lämpligt sätt kombinerats

216 vissa av föreskrifterna i 64 och 66 §§ lagen om kommunalstyrelse på landet samt 59 och 61 §§ lagen om kommunalstyrelse i stad. 34 §. Med hänsyn till att folkskyddsdistrikten, på sätt i 8 kap. närmare stadgas, i stor utsträckning skola äga uppbära ersättning av statsmedel för sina kostnader, är en noggrann ekonomisk kontroll från statens sida av folkskyddsnämndernas verksamhet av nöden. En viss kontroll ligger redan däri, att ordföranden i folkskyddsnämnden utses av länsstyrelsen och företräder de statliga intressena. Härtill kommer, att grunddragen av folkskyddsväsendet inom de särskilda distrikten äro på förhand angivna i de organisationsplaner, som jämlikt 7 kap. fastställas av Kungl. Maj:t, samt att utgående ersättningar av statsmedel enligt föreskrifterna i 8 kap. bestämmas i efterhand efter prövning av vederbörande statliga myndigheter. De sakkunniga hava haft under övervägande, huruvida härutöver bestämmelser om en statlig revision av folkskyddsnämndernas räkenskaper och verksamhet genom särskilda av länsstyrelserna utsedda revisorer kunde anses påkallade. Föreskrifter om sådan revision äro givna i fråga om familjebidragsnämndernas och arbetslöshetskommittéernas verksamhet. Emellertid synes det vara en alltför omständlig och dyrbar anordning att tillsätta sådana särskilda revisorer. Ändamålsenligare torde vara, att å statens vägnar här ifrågavarande kontroll får utövas av folkskyddsmyndigheterna, särskilt civilskyddscheferna, i samband med deras tillsyn överhuvud taget över distriktsfolkskydden. För möjliggörande härav har stadgandet i denna paragraf tillkommit. Det förutsattes, att Kungl. Maj:t utfärdar närmare instruktionsföreskrifter rörande här omförmälda granskningsverksamhet. 35 §. I 25 § 2 mom. lagen om kommunalstyrelse på landet stadgas, att ledamot av kommunalnämnden och vald ledamot av annan kommunal styrelse, nämnd eller beredning ävensom revisor skola för deltagande i sammanträde eller förrättning inom kommunen i kommunens angelägenhet kunna av kommunalstämman beviljas gottgörelse av kommunens medel i form av dagtraktamente med högst 5 kronor för sammanträdes- eller förrättningsdag ävensom — under vissa angivna förutsättningar — reseersättning efter i lagrummet stadgade grunder. I 3 mom. i samma paragraf stadgas vidare, att kommunalstämman därutöver kan bevilja arvode till sådan ledamot av kommunal styrelse, nämnd eller beredning, som utsetts till ordförande, sekreterare, räkenskapsförare, kassaförvaltare, föredragande eller verkställande ledamot eller till innehavare av annan motsvarande befattning inom styrelsen, nämnden eller beredningen, så ock till revisor. Sammanlagda beloppet av dylika beslutade ersättningar får dock ej överstiga vad kommunens ekonomiska bärkraft utan större olägenhet medgiver. Vad sålunda är stadgat om kommunalstämma skall jämlikt 41 § samma lag äga motsvarande tillämpning å kommunalfullmäktige. Jämlikt 80 §

217 erfordras länsstyrelsens godkännande för att giva gällande kraft åt beslut, som avser arvode jämlikt 25 § 3 mom., där beslutet ej allenast innefattar förnyande av dylikt för nästföregående år fattat, lagligen gällande beslut. Liknande stadganden finnas intagna i 29 och 75 §§ lagen om kommunalstyrelse i stad. Vad sålunda stadgats bör enligt de sakkunnigas mening äga motsvarande tillämpning å ordförande, ledamöter och suppleanter i folkskyddsnämnd samt å revisorer, som utsetts jändikt 32 §. Förevarande regler om ersättning böra alltså enligt de sakkunnigas mening gälla även ordförande och dennes suppleant i folkskyddsnämnd, trots att dessa icke äro valda utan utsetts av länsstyrelsen. Ifrågavarande ersättningar böra utgå av folkskyddsdistriktets medel och beviljas av dem, som utöva folkskyddsdistriktets beslutanderätt. Härom torde följande böra anmärkas. 1. Består folkskyddsdistriktet av endast en kommun eller del av kommun, bör folkskyddsnämnden i detta hänseende liksom i andra vara likställd med övriga kommunala nämnder. 2. Om folkskyddsdistrikt består av områden från flera kommuner, som ingått folkskyddsförbund, blir folkskyddsnämnden beslutande organ och skulle alltså få besluta om ersättningar åt sina egna ledamöter m. fl. På denna punkt hava de sakkunniga varit något tveksamma och övervägt, om icke beslutanderätten angående ersättningar borde överlämnas åt de enskilda kommunerna. E n sådan anordning skulle emellertid, om ersättningarna skulle utgå av folkskyddsdistriktets medel, medföra en ganska invecklad fastställelseprocedur; varje kommun skulle behöva besluta om samtliga ersättningar, och medlingsförfarande av något slag skulle erfordras för det fall, att kommunerna stannade i olika beslut. Man skulle även kunna tänka sig, att de valda ledamöterna och suppleanterna i folkskyddsnämnden, även revisorerna, skulle äga åtnjuta ersättning, var och en från sin egen kommun. De sakkunniga anse emellertid rimligt, att kostnader i anledning av folkskyddsnämnds sammanträden bäras av folkskyddsdistriktet såsom helhet, eftersom eljest den kommun, där folkskyddsnämnden har sitt säte, skulle komma i förmånligare ställning än de övriga. Tillräcklig garanti för att oskäliga arvoden icke beviljas är — förutom revisionen — länsstyrelsens prövningsrätt. 3. Består folkskyddsdistrikt av områden från flera kommuner, som icke ingått folkskyddsförbund, böra ifrågavarande ersättningar bestämmas i den ordning, som framgår av det avtal, som skall vara slutet mellan kommunerna. Underställningsregeln skall givetvis även i sådant fall äga tillämpning. 36 §. Indelningen i folkskyddsdistrikt skall visserligen hava permanent karaktär, men ändrade förhållanden kunna göra en ändring av samma indelning påkallad. Innebär dylik förändring, att kommuner, som tidigare tillhört skilda folkskyddsdistrikt, komma att ingå i samma folkskyddsdistrikt, eller omvänt, att kommuner, som tidigare tillhört samma folkskyddsdistrikt, komma att ingå i

218 skilda sådana, bör det ankomma på länsstyrelsen att avgöra, vilka förändringar i fråga om förefintliga folkskyddsförbund som böra bliva följden av ändringen i folkskyddsdistriktsindelningen. Vederbörande kommuner böra givetvis höras. 37 §. Om medlem i folkskyddsförbund skall utträda ur förbundet eller ny medlem däri intagas, erfordras i allmänhet en uppgörelse, som reglerar förhållandena mellan de berörda kommunerna. Det bör enligt de sakkunnigas mening ankomma på länsstyrelsen att hava avgörandet i sista hand beträffande innebörden av dylik uppgörelse. Denna princip gäller redan nu jämlikt 22 § lagen om kommunalförbund, som dock endast berör medlems utträde. Då det gäller utträde ur folkskyddsförbund, kunna bestämmelser om grunderna, för dylik uppgörelse vara på förhand givna i förbundsordningen. Dessa bestämmelser böra då följas. Om frivillig uppgörelse i anledning av utträde eller inträde träffats mellan kommunerna, bör densamma godkännas av länsstyrelsen, såvida ej särskilda skäl tala däremot. Andra stycket i förevarande paragraf är utformad i överensstämmelse med 23 § lagen om kommunalförbund. 38 §. Bestämmelserna i denna paragraf, som handlar om folkskyddsförbunds upplösning och likvidation, äro —• med de förändringar, som äro föranledda av folkskyddsförbundens speciella karaktär — i allt väsentligt överensstämmande med 27—29 §§ lagen om kommunalförbund.

4 kap. Om folkskyddsplikt in. m. 39 §. Ifrågavarande paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om folkskyddsplikt. Beträffande den huvudsakliga motiveringen för desamma hänvisas till sid. 127 ff. Här må endast följande anföras. Folkskyddsplikten bör enligt de sakkunnigas mening i första hand åvila svenska medborgare, som vistas här i riket. Att folkskyddsplikten icke kan tillämpas på den, som bor utom riket, ligger i sakens natur. Inskränkningen till i första hand svenska medborgare återfinnes visserligen icke vare sig i luftskyddsförfogandelagen eller i utrymningslagen. De sakkunniga anse dock en sådan inskränkning böra gälla. Enär folkskyddet är en försvarsorganisation, böra utländska medborgare i allmänhet icke tagas i anspråk för tjänstgöring i folkskyddet. De sakkunniga hava dock velat låta viss möjlighet därtill stå. öppen genom bestämmelsen i 44 §, enligt vilken Kungl. Maj:t skall äga förordna om folkskyddspliktens tillämpning jämväl å andra än svenska medborgare. Särskilt bör detta gälla beträffande hemskydden. Enligt förslaget skall folkskyddsplikten innebära skyldighet att fullgöra sådan tjänstgöring i folkskyddet, som vederbörandes kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva. Bestämmelsen har utformats i nära anslutning till mot-

219 svarande stadgande i lagen om tjänsteplikt. Tillämpningen av bestämmelsen erfordrar närmare föreskrifter från Kungl. Maj:ts eller riksfolkskyddschefens sida. Dessa föreskrifter böra å ena sidan garantera, att den, vars kroppskonstitution eller hälsotillstånd verkligen lägger hinder i vägen för tjänstgöring i folkskyddet eller visst slag därav, också blir befriad därifrån, men å andra sidan förhindra, att någon undandrager sig sådan tjänstgöring i folkskyddet, som vederbörande skulle vara i stånd att utföra. Erfarenheterna inom luftskyddet hava visat, att fall av sistnämnda art icke äro ovanliga. 40 §. Beträffande denna ]taragraf hänvisas till vad som anförts i allmänna motiveringen (sid. 131). Såsom exempel på fall, då det kan vara lämpligt att meddela viss befrielse från fullgörande av folkskyddsplikt, kan nämnas det, att vederbörande av samvetsbetänkligheter icke vill bära vapen och fördenskull icke lämpligen bör uttagas till vapentjänst. Jämväl mödrar med spädbarn torde i allmänhet böra befrias från fullgörande av folkskyddsplikt, Befrielse från fullgörande av folkskyddsplikt bör kunna meddelas för viss tid eller tills vidare och bör kunna avse all eller blott viss folkskyddstjänstgöring. 4 1 ^ 3 §§. Förevarande paragrafer behandla frågan om inskrivning i folkskyddet. Utöver vad i den allmänna motiveringen sagts om uttagning av folkskyddspersonal (sid. 141 ff.) må följande anföras. Inskrivning må kunna avse såväl folkskyddspliktiga som andra, vilka frivilligt ställa sig till förfogande. Vid inskrivningen bör emellertid hänsyn tagas till att vederbörande i krig skall kunna disponeras av folkskyddet. Sådana värnpliktiga, vilka kunna antagas vid ett krigsutbrott omedelbart eller inom kort tid bliva inkallade till tjänstgöring vid den egentliga krigsmakten, böra icke inskrivas. Enligt 9 § luftskyddsförfogandelagen är, såsom förut nämnts, kommun pliktig att i enlighet med planerna för luftskyddet på anfordran av länsstyrelsen utan ersättning ställa kommunala kårer ävensom annan kommunalanställd personal till förfogande för luftskyddstjänst. Motsvarande bestämmelse finnes intagen i 28 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag — som i 22 § innehåller bestämmelser om luftskyddstjänsteplikt — men har där erhållit något ändrad formulering. Hänvisningen till planerna för luftskyddet har borttagits. Vidare har tillagts, att kårerna och personalen skola ställas till förfogande »för sådan luftskyddstjänstgöring, för vilken fackkunskap förvärvats genom den kommunala anställningen.» Vissa uttalanden beträffande sistnämnda bestämmelse förekomma i de över luftskyddsinspektionens förslag avgivna yttrandena. Sålunda framhåller Stockholms stad:

220 Vad beträffar stadgandet om kommuns skyldighet att vid luftskyddsberedskap ställa kårer och enskilda befattningshavare till förfogande, är det föreslagna stadgandet härom överfört från gällande luftskyddsförfogandelag. I samband med dennas upphävande synes emellertid ifrågavarande stadgande kunna bortfalla. Intet hinder torde nämligen möta mot att med stöd av 22 § inkalla en hel kommunal kår till luftskyddstjänstgöring. Ur denna synpunkt är stadgandet i 28 § obehövligt. Stadgandet är därjämte ur kommunens synpunkt olämpligt, emedan kommunen näppeligen torde undgå att till sin för luftskyddet i anspråk tagna personal betala lön efter vanliga lönetariffer. Denna kostnad skulle kommunen helt eller åtminstone delvis undgå, därest inkallelsen skedde enligt 22 §. Det synes ej vara riktigt, att de kommunalanställda vid luftskyddsarbetet skola äga bibehålla sina löner, medan övriga till luftskyddstjänst beordrade medborgare — liksom de till militärtjänst inkallade -— blott erhålla e j mindre dagsersättning från staten och i bästa fall en del av sin vanliga lön. Överståthållarämbetet anför: I 28 § förslaget till luftskyddslag regleras kommunernas skyldighet att vid luftskyddsberedskap ställa personal till förfogande för luftskyddstjänstgöring. Av paragrafens avfattning att döma är icke avsett, att denna personal skall särskilt uttagas till luftskyddstjänst, varför personalens skyldighet att medverka till luftskyddet icke skulle grunda sig på den i 22 § behandlade luftskyddstjänsteplikten utan på anställningsavtalet med kommunen. Detta kommer uppenbarligen att föra med sig, att personalen även under luftskyddstjänstgöring kommer att vara berättigad till avlöning från kommunen enligt samma grunder som vid annan tjänstgöring. Mot att personalen uppbär samma avlöning som för vanlig tjänstgöring under ordinarie arbetstid synes ingen invändning kunna göras. Däremot förefaller det icke rimligt, att övertidsersättning i vanlig ordning skall utgå för den övertidstjänstgöring, som under luftskyddstjänsten lätt kan komma ifråga. Därest sådan övertidstjänstgöring skulle ersättas enligt gällande avlöningsbestämmelser, komme den kommunala personalen att i förhållande till andra medborgargrupper intaga en gynnad ställning, som skulle verka i hög grad stötande. Samtidigt skulle uppenbarligen kommunernas avlöningskostnader därigenom kunna drivas våldsamt i höjden. Det synes ämbetet önskvärt, att frågan om den kommunalanställda personalens rätt till övertidsersättning under luftskyddstjänst regleras genom lagstiftning. Frånsett att man därigenom skapar garantier mot att en viss medborgargrupp under krig eller krigsfara erhåller oskäliga förmåner, undviker man de särskilda löneregleringar, som eljest bliva nödvändiga inom de olika kommunerna var för sig. Liknande synpunkter hava anförts även i vissa andra yttranden över inspektionens förslag. Distriktsfolkskydds verksamhet i krig kommer i viss utsträckning att omfatta uppgifter, som i fred handhavas av kommunala kårer och inrättningar av olika slag. Därför är det naturligt, att den personal, som är för dylika uppgifter anställd hos kommuner, vilka helt eller delvis ingå i folkskyddsdistriktet, i första hand tages i anspråk för distriktsfolkskyddet. De sakkunniga anse, att ianspråktagande för distriktsfolkskyddet av ifrågavarande personal icke bör ske i den formen, att kommunen ställer personalen till distriktsfolkskyddets förfogande. I stället böra de enskilda personerna inskrivas i distriktsfolkskyddet på samma sätt som all annan folkskyddspersonal. Bestämmelse härom återfinnes i 42 § folkskyddslagen. Självfallet är,

221 att bestämmelsen icke har avseende å sådan krigstjänstskyldig personal, som vid ett krigsutbrott omedelbart eller efter mycket kort tid kan antagas komma att bliva ianspråktagen av den egentliga krigsmakten. Den kommunalanställda personal, varom här är fråga, bör enligt de sakkunnigas mening ur viss synpunkt intaga en särställning inom folkskyddet. Personal, som jämlikt 9 § luftskyddsförfogandelagen av kommun ställes till luftskyddets förfogande, måste anses fullgöra luftskyddstjänsten i sin kommunala anställning och alltså hava rätt till ersättning av kommunen för tjänstgöringen i luftskyddet efter samma grunder, som eljest gälla för anställningen. De sakkunniga anse denna princip — med visst undantag, varom mera nedan — alltjämt böra gälla. Personalen i fråga utför nämligen mången gång identiskt samma uppgifter, vare sig den rent formellt sett handlar i egenskap av folkskyddspersonal eller i egenskap av kommunalanställd personal. Principen har i 52 § första stycket i förevarande lagförslag uttryckts på sådant sätt, att tjänstgöring i allmänt folkskydd av personal, varom här är fråga, skall anses fullgjord i den kommunala anställningen. De sakkunniga anse emellertid, att ett visst undantag från denna princip bör göras — ett undantag, som innebär en nyhet i förhållande till vad som nu gäller. Det är att förvänta, att under krigstid arbetsuppgifterna inom folkskyddet för ifrågavarande kommunalanställda personal komma att avsevärt öka i omfattning och att därför arbete å övertid i stor utsträckning får lov att tillämpas. Om de vanliga avlöningsvillkoren skulle gälla, skulle härav i många fall följa rätt till övertidsersättning med avsevärda belopp. E n sådan konsekvens synes orimlig. För att förekomma detta har i 52 § första stycket stadgats, att tjänstgöring av här ifrågavarande slag i allmänt folkskydd skall anses fullgjord i vederbörande kommunala anställning, endast i den mån tjänstgöringen faller inom vad som för samma anställning kan anses utgöra normal arbetstid. För folkskyddstjänstgöring utöver sådan arbetstid skall alltså ifrågavarande kommunalanställda personal äga uppbära ersättning efter samma grunder som gälla för annan folkskyddspersonal. Måhända komma i somliga fall svårigheter att möta vid avgörandet av vad som skall anses utgöra normal arbetstid. Tillräcklig ledning vid bedömandet av denna fråga torde dock i allmänhet föreligga i de lönereglementen eller kollektivavtal, som reglera, anställningsförhållandena. För underlättande av tillämpningen kan det vara lämpligt, att anvisningar utfärdas av Kungl. Maj:t. I den mån tjänstgöring i distriktsfolkskydd enligt vad nu sagts skall anses fullgjord i den kommunala anställningen, skall avlöningen för tjänstgöringen gäldas icke av distriktet såsom sådant utan av vederbörande kommun. Stadgande härom har intagits i 82 § 2 mom. För sådan avlöningskostnad utgår icke ersättning av statsmedel. Gottgörelse till den kommunalanställda personalen för folkskyddstjänstgöring utöver normal arbetstid bör däremot gäldas av folkskyddsdistriktet. Ersättning av statsmedel utgår därvid, i den mån rätt därtill finnes jämlikt bestämmelserna i 8 kap.

222 Vad här sagts om viss kommunalanställd personal, bör gälla även motsvarande personal, som är anställd hos municipalsamhälle, vilket är beläget inom folkskyddsdistriktet. Med hänsyn till att brandtjänsten kominer att utgöra en mycket väsentlig del av civilskyddet, har det ansetts lämpligt att i 42 § intaga bestämmelse om att medlemmar av frivillig brandkår tillhöra dem, som i första hand böra förekomma till inskrivning i civilskyddet. Bestämmelsen avser dock självfallet icke sådana krigstjänstskyldiga medlemmar av frivillig brandkår, vilka kunna antagas omedelbart vid krigsutbrott eller kort därefter bliva inkallade till tjänstgöring vid den egentliga krigsmakten. Någon särställning i avlöningshänseende bör denna personal icke intaga. Att i allmänt folkskydd böra inskrivas företrädesvis personer, som äro bosatta eller eljest stadigvarande vistas i folkskyddsdistriktet, synes självfallet, likaledes att i verkskydd och hemskydd företrädesvis böra inskrivas personer, som hava sin arbetsplats eller äro bosatta eller eljest mera stadigvarande vistas inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet eller hemskyddet är avsett. I vissa fall kan det emellertid vara nödvändigt att inskriva andra personer än nu sagts. Sådan möjlighet har därför hållits öppen. När för inskrivning erfordras frivilligt åtagande — t. ex. inskrivning i hemvärnet av man efter fyllda 51 år — synes kontrakt böra uppgöras mellan inskrivningsmyndigheten och vederbörande, för vilket bör gälla viss ömsesidig uppsägningstid. Folkskyddsmyndighet bör dock, om inskriven person visat uppenbar olämplighet för uppgiften, hava rätt att häva kontraktet med omedelbar verkan. Om någon efter frivillig anmälan inskrives för tjänst, som han dock på grund av folkskyddsplikt är skyldig åtaga sig, bör kontrakt icke vara erforderligt. Ett meddelande från inskrivningsmyndigheten till den inskrivne torde härvidlag, liksom när inskrivning sker utan frivillig anmälan, vara tillfyllest. Före inskrivning i hemvärnet bör folkskyddsnämnden yttra sig angående vederbörandes lämplighet för uppgiften. Det återstår att till behandling upptaga frågan om upphävande av sådan inskrivning, som, i varje fall ytterst, grundar sig på folkskyddsplikt. Bestämmelser härom hava ansetts icke behöva inflyta i lagen utan förutsättas skola utfärdas av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Dylik inskrivning bör anses upphävd i och med folkskyddspliktens upphörande. Inskrivning i allmänt folkskydd förutsätter såsom ovan nämnts i allmänhet, att vederbörande är boende eller eljest stadigvarande vistas inom folkskyddsdistriktet. Flyttar en person, som är inskriven i visst allmänt folkskydd, till

223 ort utom folkskyddsdistriktet, bör detta medföra, att inskrivningen automatiskt upphäves, därest icke den inskrivne ändock alltjämt har sin huvudsakliga verksamhet förlagd till folkskyddsdistriktet. Ett automatiskt upphävande av inskrivning i allmänt folkskydd bör i fred följa även i det fall, att den inskrivne erhåller anställning av sådan art, att enligt direktiv, som må vara utfärdade, innehavaren av anställningen icke får inskrivas i allmänt folkskydd. Under krig torde däremot i sådant fall erfordras medgivande av folkskyddsmyndigheten för upphävande av inskrivningen. Inskrivning i verkskydd och hemskydd bör anses upphävd, om vederbörande får sin arbetsplats förlagd till annan anläggning eller byggnad än den, verkskyddet avser, respektive tager sin bostad i annan byggnad än den, hemskyddet avser. Eljest synes i allmänhet upphävande av inskrivning böra vara beroende av vederbörande folkskyddsmyndighets beslut. 44 §. Härom hänvisas till motiveringen till 39 §. 4 5 - 4 6 §§. Beträffande dessa paragrafer hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 132 f.). 47 §. Förevarande paragraf saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning. Det är emellertid av synnerligen stor vikt, att ett distriktsfolkskydd, sedan högsta folkskyddsberedskap anbefallts, är fullt organiserat och att dess personal står beredd att vid förefallande behov omedelbart träda i tjänstgöring. Fördenskull måste folkskyddschefen hava kontroll över att den personal, som är inskriven i distriktsfolkskyddet, icke lämnar orten, utan att vägande skäl därtill föreligga. I denna paragraf har därför givits bestämmelse om förbud för den, som är inskriven i distriktsfolkskydd, att under högsta folkskyddsberedskap utan medgivande av folkskyddschefen lämna distriktet. Rätten att lämna gådant medgivande bör dock folkskyddschefen kunna delegera å annan, t. ex. å tjänstegrenschef, verkskyddsledare eller annat befäl. Nu omnämnda princip bör dock icke göras undantagslös. Om någon har stadigvarande bostad inom annat folkskyddsdistrikt än det, där han är inskriven, bör icke särskilt tillstånd erfordras för honom att fara till bostaden. Motsvarande synes böra gälla, om någon har sin arbetsplats inom annat folkskyddsdistrikt än det, inskrivningen gäller. Fall, som nu sagts, torde vara ganska ofta förekommande. Det är icke ovanligt, att en person har sin bostad inom ett folkskyddsdistrikt och sin arbetsplats inom ett annat. 48 §. Första stycket i denna paragraf har icke någon direkt motsvarighet i gällande luftskydds- eller utrymningslagstiftning. Detsamma är utformat efter

224 mönster av 35 § värnpliktslagen. Skyldighet av här angiven art är förutsättning för att en rationell fördelning av tillgänglig personal skall kunna äga rum. Andra stycket motsvarar närmast 12 § första stycket första punkten luftskyddsförfogandelagen och 13 § första stycket utrymningslagen. I luftskydds inspektionens förslag till ny luftskyddslag finnes liknande bestämmelse intagen i 23 § första stycket. I yttrandena över sistnämnda förslag har i sak ingen erinran mot bestämmelsen gjorts. Det är uppenbart, att det vid inskrivning av folkskyddspliktiga i många fall icke är tillräckligt med skriftliga upplysningar utan att det är lämpligare att kalla den folkskyddspliktige till personlig inställelse för vederbörande folkskyddsmyndighet (inskrivningsförrättare). Skyldighet för folkskyddspliktig att efterkomma dylik kallelse bör dock vara begränsad till det folkskyddsdistrikt, där den folkskyddspliktige vistas. Enligt nu gällande lagstiftning finnes ingen rätt för vederbörande till ersättning för inställelse, som här avses. De sakkunniga hava ansett skäligt att medgiva rätt till ersättning för resa, som föranledes av dylik inställelse. Närmare bestämmelser härom böra meddelas i den avlöningsförfattning rörande folkskyddspersonalen, som måste utfärdas. Ersättningen torde böra gäldas av det folkskyddsdistrikt, som ifrågasatt hans ianspråktagande. Däremot hava de sakkunniga icke ansett, att den folkskyddspliktige bör beredas rätt till ersättning för den förlust av arbetsinkomst, som må hava blivit följden av inställelsen. I stället torde föreskrifter böra utfärdas därom, att tid och plats för inställelse böra läggas så, att minsta möjliga förlust åsamkas de inställelseskyldiga. Om straff för underlåtenhet i de hänseenden, som i denna paragraf avses, stadgas i 140 § 1 och 2 mom. Möjlighet till hämtning genom polismyndighets försorg till inställelse jämlikt andra stycket i förevarande paragraf stadgas i 138 § 1 mom. Särskilt straff för lämnande av medvetet oriktig uppgift stadgas i 141 § 5). 49 §. Bestämmelserna i förevarande paragraf motsvaras delvis av stadgandena i 12 § första stycket andra punkten luftskyddsförfogandelagen och 13 § andra stycket utrymningslagen. Liknande stadgande är intaget i 23 § andra stycket luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Bestämmelserna torde icke erfordra särskild motivering. Straffbestämmelser äro intagna i 141 § 1) och 3). 50 §. Uttrycklig bestämmelse har ansetts erforderlig i lagen, med stöd varav Kungl. Maj:t kan ålägga den i folkskyddet inskrivna personalen skyldighet att vid flyttning göra anmälan om den nya adressen hos vederbörande befäl i folkskyddet. Det är uppenbart, att folkskyddsmyndigheterna måste hava kännedom om den inskrivna personalens adresser, för att inkallelse till tjänstgöring — för

225 aktiv folkskyddsverksamhet eller för utbildning och övning — snabbt och lätt skall kunna genomföras. När den, som är inskriven i allmänt folkskydd, flyttar från folkskyddsdistrikt, bör han såsom ovan nämnts i allmänhet automatiskt bliva fri från inskrivningen. Om sådan flyttning måste folkskyddschefen snarast möjligt få kännedom för att kunna fylla därigenom uppkommen vakans. Om påföljd för underlåtenhet att anmäla flyttning stadgas i 140 § 1 mom. 51 §. Beträffande denna paragraf hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 133). Med vederbörande befäl avses här närmast folkskyddschefen. Denne bör emellertid kunna delegera sin befogenhet på honom underställd befälhavare. Den, som jämlikt förevarande paragraf ålagts utföra arbete för folkskyddets räkning, måste vara skyldig att efterkomma vederbörande befäls föreskrifter. Uttrycklig bestämmelse härom har införts. Beträffande straff för brott mot denna regel stadgas i 141 § 2) och 4). Enligt 32 § andra stycket luftskyddskungörelsen må för tillfälligt utförande av arbete för luftskyddet icke uttagas någon, som inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten eller eljest utför arbete av betydelse för försvarsberedskapen. Motsvarande bestämmelse finnes intagen i 26 § andra stycket i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag hava från några håll anmärkningar framställts mot denna bestämmelse. Länsstyrelsen i Östergötlands län anser bestämmelsen såsom dels självklar och dels svårtydd saklöst kunna utgå och anför vidare: Att den, som befunne sig i militär tjänstgöring, icke kunde uttagas till arbete för luftskyddet vore självklart. Att däremot den, som kallats till tjänstgöring inom någon vecka eller befunne sig på hempermittering utan att vara hemförlovad, icke under några förhållanden skulle få uttagas för tillfälligt utförande av arbete för luftskyddet, syntes bra omotiverat. Liknande synpunkter hava anförts av länsstyrelserna i Södermanlands län samt Göteborgs och Bohus län. De sakkunniga, som i huvudsak biträda de sålunda framhållna synpunkterna, hava icke ansett lämpligt att låta någon bestämmelse i ämnet inflyta i folkskyddslagen. Föreskrifter torde böra utfärdas i administrativ ordning. 52 §. Beträffande första stycket hänvisas till motiveringen till 41—43 §§. Andra stycket berör folkskyddspersonalens ekonomiska förhållanden. I fråga om avlöning och annan ersättning till dylik personal hänvisas till motiveringen till 80 §. 53 §. Första stycket i denna paragraf saknar motsvarighet i nu gällande luftskydds- och utrymningslagstiftning men återfinnes i 41 § lagen om tjänste1 5 — 1 1 1 43

226 plikt. Bestämmelsen i fråga är uttryck för en allmän rättsgrundsats, som måhända skulle vara gällande utan särskilt stadgande. De sakkunniga hava dock ansett principen så viktig, att den bör komma till direkt uttryck i folkskyddslagen. Regeln avser icke enbart skadestånd utan även förverkande av särskilda tillgodohavanden, intjänad rätt till pension o. s. v. Andra stycket syftar närmast på bestämmelserna i lagen den 14 oktober 1939 om förbud mot arbetstagares avskedande med anledning av värnpliktstjänstgöring m. m., vilken lag avser tjänstgöring, som åligger någon enligt värnpliktslagen eller som någon eljest jämlikt stadgande i lag är skyldig att utföra åt det allmänna. Enligt vad i motiven till förstnämnda lag uttryckligen angives, avses härvid bl. a. luftskyddstjänst. Att samma lag kommer att äga tillämpning även i fråga om tjänstgöring i folkskyddet synes utan vidare klart.

5 kap. Särskilda åtgärder oeh anordningar inom folkskyddsväsendet. Utrymning och inkvartering ni. m. 54 §. Förevarande paragraf innehåller de grundläggande bestämmelserna om utrymning och motsvarar i stort sett 1—4 §§ utrymningslagen. Vissa ändringar i förhållande till nu gällande stadgan den föreslås dock. 1. Utrymningslagen skiljer, såsom redan tidigare sagts, mellan två slag av utrymning, luftskyddsutrymning och militärutrymning, av vilka den förstnämnda har till syfte att bereda ökat skydd mot verkningarna av anfall från luften och den senare är betingad huvudsakligen av rent militära hänsyn. För närvarande meddelas beslut om luftskyddsutrymning av Kungl. Maj:t eller den myndighet Kungl. Maj:t därtill bemyndigar, samt om militärutrymning likaledes av Kungl. Maj:t eller i vissa fall efter Kungl. Maj:ts bemyndigande vederbörande militäre befälhavare. Även i fråga om kostnadernas bestridande gälla olika regler för de båda slagen av utrymning. Emellertid torde åtskillnaden mellan ifrågavarande slag av utrymning icke vara av någon större betydelse ur det totala försvarets synpunkt, och det är svårt att upprätthålla någon bestämd gräns mellan dem. I fråga om båda slagen måste hänsyn tagas till såväl militära som civila intressen, varvid de militära synpunkterna ofta måste spela den avgörande rollen, såväl när det gäller bestämmandet av tidpunkten för utrymnings vidtagande som i vad angår sättet för dess genomförande. På grund av dessa förhållanden hava de sakkunniga ansett skillnaden mellan luftskyddsutrymning och militärutrymning ej längre böra upprätthållas i lagen. 2. Med hänsyn till att utrymning städse ingår som ett led i det totala försvaret, skall enligt de sakkunnigas förslag rätt att besluta om utrymning av Kungl. Maj:t kunna uppdragas endast åt överbefälhavaren eller denne underställd myndighet. Det bör erinras om att folkskyddsmyndigheterna

227 skola vara överbefälhavaren underställda myndigheter, varför rätt att besluta om utrymning kommer att enligt lagförslaget kunna uppdragas åt exempelvis riksfolkskyddschefen. 55 §. Förevarande paragraf är i stort sett identisk med 5 § utrymniugslagen. I likhet med vad i 54 § skett beträffande beslut om utrymning och av i huvudsak samma skäl, som där anförts, har Kungl. Maj:ts rätt att åt myndighet uppdraga att förordna om uppehållsplatser för evakuerade inskränkts till att gälla överbefälhavaren eller honom underställd myndighet. Vid bestämmande av dylika uppehållsplatser måste försvarssynpunkter i regel vara utslagsgivande. 56 §. Enligt 9 § utrymningslagen är kommun skyldig att i enlighet med de anvisningar och föreskrifter, som centrala utrymningsmyndigheteten meddelar, genom kommunal inkvarteringsnämnd (eller, inom utrymningskommun, genom luftskyddschefen med biträde av utrymningschefen) fullgöra de arbetsuppgifter, vilka vid utrymning eller planläggning därför erfordras för att ordna inkvartering, handhava frågor om utrymningshjälp samt i övrigt bistå dem, vilka i anledning av utrymning lämnat sin bostad och tagit uppehåll inom kommunen eller tillfälligt befinna sig därstädes under resa från eller till utrymningskommun. Jämlikt förordningen om utrymningshjälp utgår dylik hjälp antingen in natura eller kontant till den, vilken tillhör befolkningsgrupp, som blivit i vederbörlig ordning ålagd eller uppmanad till utrymning. Hjälpen meddelas dock i allmänhet allenast, i den mån hjälpsökande kan antagas sakna tillgång till bestridande av utgifterna för det eller de ändamål, som genom den sökta utrymningshjälpen skall tillgodoses, eller efter utgivande helt eller delvis av kostnaderna härför komma att sakna nödiga medel till underhåll för sig och de sina. Utrymningshjälp må avse den tid, utrymningen varar, ävensom den tid, som efter utrymningens upphörande skäligen åtgår för återflyttning. Omförmälda bestämmelser avse endast åtgärder i samband med utrymning och till förmån för utrymda. Särskilda åtgärder av social natur komma emellertid att under krig kunna erfordras även för andra personer, om deras bostäder bliva förstörda genom krigsåtgärder eller dylika åtgärder på annat sätt inverka störande i den normala livsföringen, t. ex. genom att tillförseln av elektrisk ström eller gas avbrytes och de enskilda hushållens verksamhet därigenom försvåras. För detta ändamål har utan stöd av författningsbestämmelser men på grundval av ett av Kungl. Maj:t genom brev den 13 februari 1942 meddelat uppdrag på åtskilliga orter i landet under utrymningskommissionens ledning organiserats en särskild socialtjänst. Härom hänvisas närmare till sid. 25 ff. ovan.

228 Enligt de sakkunnigas mening bör det tillkomma folkskyddet att genom sina organ i viss omfattning handhava åtgärder av här förut angivna slag såväl för dem, vilka till följd av utrymningsbeslut lämna sin bostad, som ock för andra. Bestämmelse härom har influtit i 56 §. De sakkunniga hava ansett sig icke böra närmare ingå på frågan, vari ifrågavarande åtgärder skola bestå. Fördenskull hava de sakkunniga icke heller till översyn upptagit utrymningshjälpförordningens bestämmelser. Härvid vilja de sakkunniga erinra därom, att Kungl. Maj:t den 22 januari 1943 bemyndigat chefen för socialdepartementet att tillkalla två sakkunniga med uppdrag att dels avgiva förslag till rättslig reglering av hjälpverksamheten till förmån för dem, vilka blivit hemlösa till följd av att deras bostäder genom krigsåtgärd förstörts eller eljest blivit obeboeliga, dels ock överväga de åtgärder, som kunde vara erforderliga för samordning och förenkling av socialvården i krig. Hemortsförsvarssakkunniga förutsatta, att de sålunda, tillkallade sakkunniga komma att avgiva förslag till bestämmelser om den närmare innebörden av de åtgärder överhuvud taget, varom i forevarande paragraf är fråga. _ . De sakkunniga hava ovan — i motiveringen till 1 § — uttalat den principen, att folkskyddets verksamhet, såvitt anginge direkta aktiva åtgärder för undanröjande eller begränsande av följderna av fientlig verksamhet, borde avse huvudsakligen uppgifter, som krävde ett omedelbart ingripande, medan åtgärder, som vore inställda mera på lång sikt, i allmänhet borde åvila andra organ. I fråga om sociala åtgärder synes denna princip särskilt bora galla inom vederbörande folkskyddsdistrikt bosatta personer. Så t. ex. bora de, som blivit hemlösa till följd av bombanfall, om så erfordras, omhändertagas av folkskyddsorganen i orten och av dem erhålla den första hjälpen Genom folkskyddsorganens försorg bör även ny bostad eller inkvartering anskaffas dem. Sedan så skett, synes folkskyddet såsom sådant icke böra hava att taga befattning med social omvårdnad av ifrågavarande personer, utan bör det ankomma på de ordinarie socialorganen. Vad gäller den sociala vården av personer, som omhändertagas av folkskyddet inom annat folkskyddsdistrikt än det, där de hava sin bostad, skulle den ovan angivna principen innebära, att folkskyddet skulle svara för de utrymdas fördelning å och transport till inkvarteringsorterna ävensom det första omhändertagandet därstädes, medan efter inkvarteringens ordnande därutöver erforderliga åtgärder skulle ankomma på andra organ. För närvarande ligger emellertid ansvaret för omhänderhavandet av de utrymda på utrymningsorganisationen under hela den tid, utrymningen avser. Det synes de sakkunniga, att organisatoriska skäl tala för bibehållandet av en dylik ordning, särskilt i vad angår drivandet av internat. Hemortsförsvarssakkunniga utgå från att ovan omförmälda särskilda sakkunniga framlägga närmare förslag rörande gränsen mellan folkskyddets och andra organs sociala verksamhet.

229 Bortftyttningsförbnd. 5 7 — 5 8 §§. I nära sammanhang med utrymningsspörsmålen står frågan om bortflyttningsförbud. Bestämmelser härom finnas för närvarande i 34 och 35 §§ utrymningslagen. De i här förevarande paragrafer föreslagna bestämmelserna överensstämma i allt väsentligt med de nu gällande. I likhet med vad som föreslagits i fråga om utrymning hava dock de myndigheter, som skola kunna erhålla bemyndigande att meddela bortflyttningsförbud, inskränkts till överbefälhavaren och honom underställda myndigheter. De grunder, som skola föreligga för bortflyttningsförbud, hava i 58 § utformats till huvudsaklig överensstämmelse med de i 35 § utrymningslagen givna. Under d) har upptagits arbetskraft för folkskyddets verksamhet i stället för såsom nu luftskyddspersonal. Vidare må enligt e) bortflyttningsförbud meddelas jämväl i ändamål att förhindra bortflyttning av företag, vars kvarblivande i orten är av synnerlig vikt för försvarets förseende med förnödenheter. I nu gällande lagbestämmelse talas blott om befolkningens försörjning med förnödenheter. Beträffande visst förbud för personal, som är inskriven i distriktsfolkskydd, att lämna distriktet hänvisas till 47 §. Straffbestämmelse för brott mot bortflyttningsförbud finnes i 141 § 6). Undanförsel och förstöring av egendom. 59 §. I allmänna motiveringen (sid. 114 ff.) har föreslagits, att planläggningen av undanförselåtgärder, såväl bortförande som utspridning, skall åvila folkskyddsmyndigheterna. Med hänsyn härtill har det ansetts lämpligt att i folkskyddslagen upptaga erforderliga lagbestämmelser rörande undanförsel. Lagen om skyldighet att bortföra varuförråd, vilken således med folkskyddslagens tillkomst kommer att upphöra att gälla, har visserligen karaktären av fullmaktslag med begränsad giltighetstid. De sakkunniga anse det dock icke lämpligt att låta hithörande bestämmelser alltjämt hava dylik karaktär. Undanförseln utgör ett viktigt led i det totala försvaret och måste för att kunna handhavas effektivt planläggas redan i fredstid. Det är därför av betydelse, att lagbestämmelser i fred finnas, som reglera förhållandena. Beslut om undanförsel bör emellertid icke få komma till stånd annat än under krig eller vid krigsfara. De definitioner å bortförande och utspridning, som givas i förevarande paragraf, stå i stort sett i överensstämmelse med de motsvarande definitioner, som äro givna i 1 § kungörelsen med vissa bestämmelser angående undanförsel av varuförråd, m. m. samt 2 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Såsom i allmänna motiveringen anförts, hava emellertid bestämmelserna utsträckts till att gälla även maskiner, boskap, fordon, fartyg och annan lös egendom.

230 I likhet med vad som föreslås i fråga om utrymning skall enligt förevarande paragraf Kungl. Maj:t icke kunna uppdraga rätten att besluta om undanförsel åt annan myndighet än överbefälhavaren eller honom underställd myndighet. Orsaken härtill är densamma som i fråga om utrymning, nämligen att militära synpunkter i stor utsträckning måste vara avgörande för frågan, om och när undanförsel skall verkställas och hur den skall genomföras. Det förutsattes, att beslutanderätten i de flesta fall kommer att anförtros folkskyddsmyndigheter. Om ägares eller innehavares skyldighet att genomföra eller medverka vid undanförsel stadgas i 95 §. Frågan om kostnaderna för undanförsel regleras i 109 §. Straff för den, som verkställer undanförsel i strid med därom givna bestämmelser, stadgas i 141 § 7). I förordningen med närmare bestämmelser angående tillämpning av lagen den 21 juni 1940 om skyldighet att bortföra varuförråd stadgas bl. a., att innan beslut meddelas om bortförande av varuförråd, detsammas ägare och innehavare bör, där så lämpligen kan ske, erhålla tillfälle att yttra sig i ärendet (l §), att beslut om bortförande skall innehålla föreskrift om till vilken ort eller vilket område förrådet skall föras samt, då bortförandet skall ankomma på förrådets ägare eller innehavare, om den tid, inom vilken beslutet skall vara verkställt, dock att, där så finnes lämpligt, beslutet må inskränkas till att innefatta föreskrift om förrådets bortförande inom viss tid från visst angivet område (2 §), att då beslut om bortförande meddelats av Kungl. Maj:t och ej annorlunda förordnas, länsstyrelsen i det län, där förrådet finnes, skall ombesörja delgivning av beslutet med förrådets ägare och innehavare samt meddela de närmare föreskrifter ävensom vidtaga de övriga åtgärder, som må erfordras för beslutets verkställande (3 §), att då myndighet meddelat beslut om bortförande, dessa åtgärder skola ankomma på myndigheten, som dock äger uppdraga åt annan myndighet att, helt eller delvis, vidtaga åtgärderna (3 §), samt att beslut om bortförande skall delgivas på sätt om stämning är stadgat, varvid dock särskilda föreskrifter lämnats för trängande fall (4 §). Vad sålunda stadgats torde i stort sett alltjämt böra vara gällande samt utsträckas till att avse all undanförsel. Det torde dock kunna förutsättas, att folkskyddsmyndigheterna i allmänhet erhålla i uppdrag att vidtaga erforderliga åtgärder för verkställighet av undanförsel. Vid meddelande av beslut, som här avses, bör givetvis intimt samarbete ske med vederbörande kriskommission eller annan myndighet, som har ansvaret för folkförsörjningen inom det område, varom fråga är. I lagen med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål hava vissa särskilda bestämmelser givits rörande bortförande av spannmål. Dylika bestämmelser synas med de ändringar, som stå i samband med vad de sakkunniga här föreslagit, alltjämt böra gälla. De böra dock utsträckas till att avse även utspridning.

231 60 §. Förevarande paragraf motsvarar 3 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Den har dock ändrats på sådant sätt, att Kungl. Maj:t äger uppdraga befogenhet, varom här är fråga, allenast åt överbefälhavaren eller honom underställd myndighet. I tillämpningsförordningen (9 §) stadgas, att föreskrift, som här avses, skall bekantgöras genom radio och genom intagande i svensk författningssamling samt, där så finnes lämpligt, genom föreskriftens införande i en eller flera tidningar. Om föreskriften avser allenast visst eller vissa varupartier, skall dock föreskriften i stället delgivas partiernas ägare och innehavare på samma sätt som beslut om bortförande. Vad sålunda föreskrivits synes framdeles böra äga motsvarande tilllämpning. Jämväl beslut, som här avses, böra uppenbarligen meddelas i nära samförstånd med vederbörande kriskommission eller annan myndighet. Bryter någon mot föreskrift, som meddelats jämlikt denna paragraf, kan han straffas jämlikt 141 § 8). 61 §. Beträffande bestämmelserna i förevarande paragraf, vilka sakna motsvarighet i gällande lagstiftning, hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 117). Ytterligare må här anföras följande. Liksom i fråga om utrymnings- och undanförselbeslut hava de sakkunniga ansett, att bemyndigande av Kungl. Maj:t att meddela beslut om förstöring icke bör givas åt annan än överbefälhavaren eller honom underställd myndighet. Försvarssynpunkterna måste även här spela den avgörande rollen. De i motiveringen till 59 § omförmälda särskilda föreskrifterna torde i tillämpliga delar även böra gälla förstöringsåtgärder. Om skyldighet för ägare eller innehavare av egendom att verkställa eller medverka vid förstöringen stadgas i 96 §. 62 §. Denna paragraf motsvarar 7 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd men har utsträckts till att gälla såväl utspridning som förstöring. Förevarande paragraf synes bliva av särskild betydelse i fråga om förstöring. I många fall kan nämligen det med förstöring åsyftade ändamålet nås genom endast partiella förstöringsåtgärder. En maskin kan exempelvis göras för lång tid obrukbar för fienden genom att vissa för dess fungerande väsentliga delar borttagas, medan den, som innehar de undanförda delarna, kan, när han åter kommer i besittning av maskinen, snabbt sätta densamma i stånd igen. I dylika fall är det särskilt angeläget, att förstöringen icke drives längre än nödvändigt är. Åsidosätter befattningshavare, som har ansvaret för undanförsel- eller

232 förstöringsåtgärd, i denna paragraf angivna regel, kan detta uppenbarligen betraktas såsom förseelse i tjänsten samt föranleda straff och skadestånd [jfr 141 § 3)]. I den ovannämnda tillämpningsförordningen stadgas, att myndighet vid bortförande av varuförråd äger att i enlighet med livsmedelskommissionens föreskrifter anlita biträde av kristidsstyrelser och kristidsnämnder (6 §), att då varuförråd bortföres genom myndighets försorg, myndigheten skall tillse, att förrådet icke sammanblandas med annat varuförråd vare sig under transporten eller, därest myndigheten ombesörjer jämväl förrådets uppläggning efter transporten, å den nya upplagsplatsen (7 §), att myndighet, som bortfört varuförråd, skall lämna förrådets ägare och innehavare underrättelse om den plats, dit förrådet förts (7 §), att om varuförråd, som bortförts genom myndighets försorg, ej omhändertages av ägaren eller innehavaren, myndigheten eller, efter dess uppdrag, vederbörande kristidsstyrelse eller kristidsnämnd, skall taga vård om förrådet (8 §) samt att om förråd, som sist sagts, är utsatt för förskämning eller snar förstörelse eller fordrar alltför kostsam vård, den myndighet, som har vård om förrådet, skall göra anmälan om förhållandet till Kungl. Maj:t (8 §). Vad sålunda stadgats torde alltjämt böra i huvudsak gälla samt i tilllämpliga delar utsträckas till att avse all undanförsel. 63 §. Paragrafen motsvarar 8 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Närmare kommentar torde icke vara erforderlig. Brott mot denna paragraf föranleder straff jämlikt 141 § 7). 64 §. Paragrafen motsvarar 9 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd men har utsträckts till att gälla såväl utspridning som förstöring. Om delgivning av beslut, som här avses, hänvisas till motiveringen till 59 och 61 §§• Skyddsrum. 65 §. Jämlikt 11 § 1 mom. luftskyddslagen äger Kungl. Maj:t, om det beträffande viss ort finnes erforderligt, att inom orten inrättas skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kan beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra luftskyddstjänst berörande orten i dess helhet, åt personer, som omhändertagas vid hjälpplatser, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla sig utomhus på allmänna platser, ålägga vederbörande kommun att inom nämnda ort anordna dylika skyddsrum. Skyddsrum, som omförmälas i nämnda paragraf, bruka benämnas allmänna skyddsrum. Såsom förut nämnts, har Kungl. Maj:t den 16 oktober

233 1942 förordnat, att det skall åligga kommun, inom vilken luftskyddsort är belägen, att inom sådan ort anordna allmänna skyddsrum i den omfattning, som vederbörligen granskade planer för luftskyddet inom kommunen närmare angiva. I det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag har i 26 § intagits en bestämmelse, enligt vilken det åligger kommun, inom vilken luftskyddsort är belägen, ävensom, efter Kungl. Maj:ts förordnande, annan kommun, ombesörja, att inom kommunen finnas skyddsrum, i vilka vid luftanfall skydd kan beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra tjänst inom det allmänna luftskyddet, åt personer, som omhändertagas vid hjälpplatser eller som blivit husvilla till följd av att deras bostäder skadats vid luftanfall, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla sig utomhus på allmänna platser. I motiveringen till ifrågavarande bestämmelse anför luftskyddsinspektionen, att med hänsyn till att så småningom ganska fasta normer utbildat sig rörande de minimikrav, som borde uppställas i fråga om anordnandet av allmänna skyddsrum, skyldigheten härutinnan för kommun, inom vilken luftskyddsort vore belägen, gjorts oberoende av att Kungl. Maj:t utfärdat åläggande i saken. Beträffande förslaget om inrättande av skyddsrum jämväl för personer, som blivit husvilla till följd av att deras bostäder skadats vid luftanfall, anför luftskyddsinspektionen bl. a. följande: För omhändertagande av personer, vilka blivit hemlösa till följd av att deras bostäder mer eller mindre förstörts vid luftanfall, torde behov av reservlokaler med tillgång till skyddsrum uppkomma. Dessa reservlokaler skulle nämligen tjäna såsom upptagningsplatser, till vilka ifrågavarande hemlösa kunde söka sig, och där de flngo kvarstanna till dess andra bostäder kunnat anvisas. För det nu angivna ändamålet torde undervisningsanstalterna i regel vara lämpliga. De skyddsrum, som äro avsedda för ovannämnda »utbombade» personer, torde böra hänföras till kategorien offentliga skyddsrum och anordnandet av desamma alltså åligga vederbörande kommun. Inspektionen förutsätter vidare, att genom vederbörande myndighets försorg i varje fall en prövning sker rörande det föreliggande behovet inom orten av reservlokaler med skyddsrum. Vid sagda behovsprövning bör undersökas bl. a. möjligheten att för ändamålet utnyttja utrymmen i redan befintliga offentliga skyddsrum samt hotell, pensionat och privatbostäder, vilka kunna komma att utrymmas. Här omförmäld prövning torde lämpligen handhavas av luftskyddsinspektionen. Inspektionen får slutligen framhålla, att det jämväl för annat än här omförmält ändamål kan vara värdefullt att äga tillgång till reservlokaler med skyddsrum, t. ex. för omhändertagande av flyktingar. En av de i inspektionens utredning deltagande, redaktören K. A. E. Bergström, förklarade sig ej kunna ansluta sig till den motivering, som inspektionen åberopat för inrättande i skolhus av allmänna skyddsrum, samt anförde: Kommuner, som redan sörjt för allmänna skyddsrum i den utsträckning, som luftskyddsmyndigheterna föreskrivit, böra icke åläggas att till någon del med

234 egna medel bestrida kostnaderna för skyddsrum i sina skolhus. Ett sådant åläggande skulle vara så mycket mindre skäligt som de kommuner, som i detta sammanhang kunna komma ifråga, inte vid ett krigsfall kunna få något undervisningsbehov av sina skolhus. De ingå samtliga i luftskyddsorter, från vilka skolbarnen vid ett krigsutbrott komma att evakueras. »Utbombade» familjer bör man inte hopgyttra i skolhus, som med sin mera öppna och markerade belägenhet bli lockande bombmål från luften. Då synes det mig mera tillrådligt att överföra sådana familjer till bostadslägenheter, som blivit lediga därigenom att civilbefolkningen evakuerats. Man bör nämligen kunna förutsätta, att på utsatta orter under eventuellt krig evakuering sker av civilbefolkning, som inte blir absolut erforderlig för de begränsade arbets- och samhällsuppgifterna. Vad till sist beträffar behovet av skolhusen för upptagning och härbärgering av flyktingar bör man kunna få räkna med, att myndigheterna under ett krig sörja för att flyktingsskaror dirigeras till mindre riskfyllda samhällen än luftskyddsorterna. Bestämmelsen i 26 § luftskyddsinspektionens förslag har blivit föremål för vissa anmärkningar i de över samma förslag avgivna yttrandena. Sålunda anser länsstyrelsen i Östergötlands län bestämdare normer för kommunernas skyldighet att anordna allmänna skyddsrum böra föreskrivas i lagen. Länsstyrelsen i Blekinge län finner med hänsyn till de stora kostnader, som äro förenade med inrättande av dylika skyddsrum, samt för säkerställande av enhetlighet vid hithörande frågors avgörande oundgängligt, att dessa frågor avgöras av en central myndighet, antingen, såsom för närvarande är fallet, av Kungl. Maj:t eller av luftskyddsinspektionen. Länsstyrelsen i Norrbottens län anför, att skyldighet att anordna allmänna skyddsrum ej bör gälla i avseende å andra delar av kommunerna än luftskyddsorterna samt att inspektionens förslag, i vad angår skyddsrum för husvilla, knappast är praktiskt och att länsstyrelsen härutinnan instämmer i redaktören Bergströms yttrande. Även luftskyddschefen i Stockholm vänder sig mot förslaget i sistberörda del — främst av fruktan för att kommunerna därigenom skulle åläggas ökade bördor — och framhåller, att frågan över huvud om de husvillas omhändertagande bör regleras i ett sammanhang. Förevarande paragraf motsvarar, såvitt angår de ändamål, för vilka allmänna skyddsrum skola inrättas, 11 § 1 mom. luftskyddslagen, dock att de sakkunniga ansett dylika skyddsrum skola finnas för personer, som omhändertagits även vid andra av distriktsfolkskyddet anordnade anstalter än hjälpplatser, t. ex. härbärgen för s. k. utbombade. Den sålunda föreslagna utvidgningen anse de sakkunniga av behovet påkallad och synes stå i överensstämmelse med den princip, som kommit till uttryck i statsmakternas ovan (sid. 74) omförmälda beslut, att statsbidrag såsom för allmänna skyddsrum får utgå till kostnaderna för skyddsrum i undervisningsanstalter, bl. a. därför att skyddsrummen i många fall komma att bereda skydd för hemlösa personer, som inkvarterats i dylika anstalter. Behov av allmänna skyddsrum torde föreligga inom städer och köpingar, åtminstone inom deras tättbebyggda delar, samt inom vissa andra tättbe-

235 byggda samhällen. De sakkunniga hava ansett det böra i lagen direkt utsägas, att allmänna skyddsrum skola finnas inom dylika orter. Ehuru de flesta av dem torde vara att hänföra till den nuvarande kategorien luftskyddsorter, anse de sakkunniga dock, att skyldighet att inrätta allmänna skyddsrum bör föreligga även inom vissa mindre orter exempelvis en stor del av de nuvarande luftskyddsplatserna. Erfarenheten har visat, att dylika orter ingalunda förskonas från fientliga anfall. Särskilda förhållanden kunna emellertid föranleda behov av allmänna skyddsrum även annorstädes än nu sagts. Inom ett icke tättbebyggt område skall exempelvis vara inrättat ett internat för evakuerade, för vilket skyddsrum behöver anordnas. Allmänna skyddsrum finnas redan i stor utsträckning inrättade inom luftskyddsorterna. Vad på förevarande område redan är gjort torde dock knappast vara tillräckligt. Dels bör, såsom ovan nämnts, skyldigheten utsträckas till att gälla vissa orter, som icke äro luftskyddsorter, dels torde förhållandena kunna göra det nödvändigt att så mycket som möjligt inskränka antalet av de personer, som skola evakueras. Vad sist sagts kan föranleda större krav på allmänna skyddsrum för utbombade. Skyldighet att inrätta allmänna skyddsrum åvilar jämlikt 80 § vederbörande folkskyddsdistrikt. Den närmare omfattningen av skyldigheten att inrätta allmänna skyddsrum synes böra för varje folkskyddsdistrikt angivas i den för distriktet gällande organisationsplanen. Enligt 100 § skall sådan plan fastställas av Kungl. Maj:t, som alltså kommer att helt hava bestämmanderätten rörande omfånget av förevarande skyldighet. Statsbidrag till kostnaderna för inrättande av allmänna skyddsrum skall jämlikt 103 § utgå med två tredjedelar av kostnadsbeloppet. I särskilda fall kan dock jämlikt 106 § statsbidrag utgå med högre belopp. 66 §. Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om beskaffenheten av allmänna skyddsrum. De här givna definitionerna på normalskyddsrum och splitterskyddsrum hava emellertid, såsom av 70 § framgår, betydelse även för enskilda skyddsrum, varom förmäles i 67 §. I gällande lagstiftning finnas inga bestämmelser om beskaffenheten av allmänna skyddsrum. Anvisningar härom hava dock utfärdats av luftskyddsinspektionen. Beträffande enskilda skyddsrum stadgas däremot i 4 § skyddsrumslagen, att skyddsrum skall vara så beskaffat, att det erbjuder skydd åtminstone mot splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser samt att skyddsrum, som är beläget inom eller i omedelbar närhet av byggnad, skall hava sådan hållfasthet, att det kan beräknas motstå den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden samman-

236 störtar. I luftskyddsinspektionens allmänna anvisningar nr 6 (sid. 7) betecknas skyddsrum, som fylla dessa villkor, såsom normalskyddsrum. I samma anvisningar (sid. 26) betecknas skyddsrum, som fylla nämnda villkor i allt utom beträffande gastäthet, såsom splitterskyddsrum. Dessa termer hava även tillämpning på allmänna skyddsrum. Luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag innehåller i 11 § första stycket till innehållet samma bestämmelser som 4 § skyddsrumslagen med visst tillägg ; varom mera nedan. De sakkunniga anse lämpligt att i lagen införa bestämmelser om allmänna skyddsrums beskaffenhet samt därvid upptaga beteckningarna normalskyddsrum och splitterskyddsrum. Att allmänna skyddsrum i regel minst böra hava karaktären av normalskyddsrum, torde vara självfallet. Mången gång kan det emellertid vara förenat med jämförelsevis stora kostnader att göra allmänt skyddsrum gastätt. Kravet på gastäthet, särskilt i fråga om mindre skyddsrum, torde i sådant fall kunna eftergivas. I luftskyddsinspektionens ovannämnda anvisningar (sid. 7) finnes även begreppet fullträffsäkert skyddsrum, varmed förstås skyddsrum, som är avsett, att utöver det skydd, som ett normalskyddsrum bjuder, skydda även mot fullträffar av bomber av olika storlek, åtminstone av minbomber vägande 250 kilogram. Begreppet har icke upptagits i folkskyddslagen, bl. a. därför att med hänsyn till utvecklingen mot allt tyngre bomber detsamma numera är till sin innebörd synnerligen relativt. Lämpligt är dock, att i vissa fall skyddsrum, som äro mera motståndskraftiga än normalskyddsrum, inrättas; i många fall har så redan skett. Möjlighet för Kungl. Maj:t att meddela förordnande därom har stadgats i 74 §. Närmare föreskrifter om allmänna skyddsrums beskaffenhet böra meddelas av Kungl. Maj:t eller riksfolkskyddschefen i de allmänna bestämmelser, som utfärdas med stöd av 98 §. I denna ordning torde exempelvis böra givas regler om antalet in- och utgångar till skyddsrum i olika fall, om skyddsrummens utrustning m. m. Vidare böra normgivande regler utfärdas rörande grunderna för beräknande av allmänna skyddsrums storlek. Att i lagen intaga föreskrifter i dessa hänseenden har icke ansetts lämpligt, och de sakkunniga anse sig icke heller behöva här upptaga dessa frågor till närmare behandling. Bestämmelser för varje folkskyddsdistrikt om allmänna skyddsrums beskaffenhet böra intagas i organisationsplanen, vilken, såsom förut nämnts, skall fastställas av Kungl. Maj:t. I denna ordning kommer alltså att avgöras exempelvis frågan om i vad mån allmänna skyddsrum må hava karaktär av splitter skyddsrum o. s. v. 67 §. Enligt 1 § första stycket och 2 § skyddsrumslagen skola, inom område, som av Kungl. Maj:t bestämmes, följande anläggningar och byggnader vara försedda med skyddsrum, nämligen

237 1. hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning, som är av vikt för allmänna samfärdseln, 2. industriell anläggning, vid vilken i regel minst tjugofem personer samtidigt äro sysselsatta, 3. anläggning, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och är avsedd att hysa minst tjugofem personer, 4. byggnad med mer än två våningar, som till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal, samt 5. annan anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller eljest vanligen vistas, såframt skyddsrum är erforderligt med hänsyn till anläggningens eller byggnadens beskaffenhet och läge. Kungl. Maj:t äger ock jämlikt 1 § andra stycket nämnda lag, i den mån det prövas erforderligt, förordna, att här angivna föreskrifter skola äga tillämpning jämväl i fråga om anläggningar och byggnader, som ej aro belägna inom område, som Kungl. Maj:t enligt vad nyss sagts bestämt. Enligt 5 § skyddsrumslagen må gemensamt skyddsrum anordnas, om två eller flera närbelägna fastigheter ej lämpligen kunna var för sig förses med skyddsrum. Föreskrift härom meddelas, när så erfordras, av länsstyrelsen, som äger att, där ej överenskommelse träffas, bestämma de grunder, efter vilka kostnaden skall fördelas mellan fastigheterna. Enligt 1 § kungörelsen den 1 mars 1940 (nr 120) angående inrättande av skyddsrum för anläggningar och byggnader m. m. (skyddsrumskungörelsen) skola reglerna om enskilda skyddsrum tillämpas inom samtliga luftskyddsorter. I 4 § samma kungörelse stadgas, att länsstyrelsen skall meddela närmare föreskrifter beträffande den omfattning, i vilken skyddsrum böra inom luftskyddsort inrättas för anläggningar och byggnader, som avses under 5. härovan, samt att länsstyrelsen därvid i första hand bör tillse, att skyddsrum anordnas inom område med tät bebyggelse, förstads- och därmed jämförlig bebyggelse inbegripen. Länsstyrelsernas tillämpning av 4 § skyddsrumskungörelsen har vant mycket varierande. Enligt en inom luftskyddsinspektionen verkställd utredning har ett flertal länsstyrelser bestämt skyldigheten att inrätta skyddsrum till att gälla praktiskt taget alla inom luftskyddsorter belägna anläggningar och byggnader, där människor bo eller eljest vanligen vistas och för vilka hemskyddsplan upprättats. Andra länsstyrelser hava förordnat om liknande generell skyldighet för anläggningar och byggnader inom de viktigare luftskyddsorterna (A- och B-orter), medan i fråga om övriga luftskyddsorter ringa eller ingen utvidgning av de i skyddsrumslagen direkt stadgade skyldigheterna skett. Återstående länsstyrelser hava låtit utvidgad skyldighet att inrätta skyddsrum vara beroende av antalet rum och lägenheter. Förordnande om inrättande av enskilda skyddsrum utom luftskyddsort har hittills icke meddelats. Enligt vad de sakkunniga erfarit, har emellertid inom luftskyddsinspektionen ifrågasatts utfärdande av föreläggande härom för vissa industriella anläggningar, som sysselsätta 50 arbetare eller därutöver.

238 Luftskyddsinspektionen har i sitt förslag till ny luftskyddslag i 9 § intagit en bestämmelse, enligt vilken inom rikets luftskyddsorter varje anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller eljest vanligen vistas, skall vara försedd med skyddsrum. Undantag har dock gjorts beträffande undervisningsanstalt samt — i vissa fall — beträffande spårvägs- och bussstationer. Enligt samma paragraf i förslaget skall Kungl. Maj:t äga förordna, att vad i paragrafen stadgas skall gälla jämväl inom ort, som icke är luftskyddsort. Bestämmelserna om gemensamt skyddsrum hava i inspektionens förslag upptagits oförändrade i 12 §. I sin motivering framhåller luftskyddsinspektionen bl. a. följande. Erfarenheterna från senaste tidens krigshändelser syntes på ett uppenbart sätt tala för att begränsningen i gällande lagstiftning i fråga om skyldighet att inrätta skyddsrum icke kunde anses tillfredsställande utan att jämväl mindre företag och anläggningar samt mindre fastigheter inom luftskyddsorter borde hava tillgång till skyddsrum av något slag. Principen för anordnande av enskilda skyddsrum borde vara, att såvitt möjligt skyddsrum inrättades i varje fastighet inom luftskyddsort. Under vissa förhållanden kunde dock skyddsrum lämpligen anordnas gemensamt för två eller flera smärre fastigheter. För den händelse befolkningen i mindre företag, anläggningar och fastigheter måste söka skydd på annat håll, t. ex. i angränsande fastigheters skyddsrum eller i offentliga skyddsrum, uppstode en överbelastning, av dessa skyddsrum. Vad anginge hamnar, järnvägsstationer och därmed jämförliga anläggningar hade även den nuvarande begränsningen — att anläggningen skulle vara av vikt för allmänna samfärdseln — ansetts böra borttagas. Med hänsyn till de primärmål, som dylika anläggningar utgjorde, syntes här avsedda skyldighet böra utvidgas att omfatta varje inom luftskyddsort befintlig anläggning av ifrågavarande slag. Som motivering för borttagandet av skyldigheten att inrätta skyddsrum för undervisningsanstalter har inspektionen anfört, att den under sina överväganden kommit till den uppfattningen, att frågan om ägare till undervisningsanstalt skulle kunna åläggas skyldighet att förse anstalten med skyddsrum vore helt avhängig av den omständigheten, huruvida undervisningen vore avsedd att pågå vid anstalten under krig och luftskyddsberedskap. Inspektionen ansåge emellertid erfarenheterna från den senaste tidens krigshändelser utvisa, att man under ett krig måste inrikta sig på att hålla skoleleverna borta från de för luftanfall utsatta orterna, så liinge kriget varade. Då skyddsrum alltså icke erfordrades för lärare och elever, hade undervisningsanstalterna undantagits från ifrågavarande skyldighet. Till frågan om inrättande av skyddsrum för spårvägs- och busstationer återkomma de sakkunniga i motiveringen till 68 §. Beträffande skyldighet att anordna skyddsrum inom ort, som icke är luftskyddsort, har inspektionen anfört bl. a. följande:

239 De erfarenheter, som vunnits från krigshändelserna, speciellt i Finland och Norge, utvisa, att luftanfallen även riktas mot större och viktigare anläggningar och foretag, vilka äro belägna inom samhällen, som icke gjorts till luftskyddsorter varvid omgivande bebyggelse utsattes för stora risker. Det har därför ansetts önskvärt att bereda möjlighet utsträcka skyldigheten att anordna skyddsrum til] företag och fastigheter, som äro belägna utom luftskyddsort. Framförallt torde behov av skyddsrum föreligga, där bebyggelsen är mera koncentrerad, och för företag, fastigheter o. s. v., inom vilka tjugofem eller flera personer vanligen vistas. I här förevarande ämne äro yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag av i huvudsak följande innehåll. I allmänhet har den föreslagna utvidgningen av skyldigheten att inrätta enskilda skyddsrum i princip godtagits. Från vissa håll hava dock erinringar framställts. Länsstyrelserna i Västerbottens och Norrbottens län ifrågasätta sålunda, om den föreslagna utvidgningen är möjlig att genomföra med den småstugebebyggelse, som finnes inom många luftskyddsorter. Förstnämnda länsstyrelse anser nu gällande bestämmelser möjligen tillfyllest. Luftskyddschefen i Malmö anser utvidgningen alltför vittomfattande och ifrågasätter modifiering i den föreslagna bestämmelsen i fråga om mindre hus med ett fåtal invånare, vilka hus ofta äro dåligt byggda och i avsaknad av källare och gårdsplats. Liknande synpunkter anföras av luftskyddschefen i Eslöv. Länsstyrelsen i Västernorrlands län, som anser principen för anordnande av enskilda skyddsrum böra vara den, att så vitt möjligt skyddsrum inrättas i varje fastighet inom luftskyddsort, anser sig likväl böra ifrågasätta, om icke av praktiska skäl samma bestämmelser, som finnas intagna i 2 § 4 . och 5. skyddsrumslagen samt 4 § skyddsrumskungörelsen, borde bibehållas, gärna med en lämpligt avvägd skärpning av 2 § 4. i lagen. Samma länsstyrelse befarar, att den föreslagna utvidgningen kommer att medföra, att beträffande redan befintliga bostadsbyggnader dispens kommer att bliva regel och ej undantag. (Om dispens se nedan under 71 §). Länsstyrelsen i Stockholms län anser det böra övervägas, huruvida icke den generella bestämmelsen i 9 § i luftskyddsinspektionens, förslag skulle kunna modifieras, så att en väsentlig del av de befrielsefall, som eljest vore att emotse, redan genom lagbudets avfattning bleve eliminerade. Även länsstyrelsen i Östergötlands län anser ifrågavarande skyldighet böra underkastas en mera exakt begränsning. "Stockholms stad betonar, att en nödvändig konsekvens av skyddsrumspliktens utsträckande torde vara en utvidgning av statens låneverksamhet för finansieringen av skyddsrumsbyggandet och att härvid torde böra beaktas, att särskilt egnahemsinnehavarna i regel knappast hava möjlighet att ställa förstklassig inteckningssäkerhet för sådana lån. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser, att i varje fall ägare av mindre fastigheter böra genom statens försorg beredas ökade kreditmöjligheter, exempelvis genom tillhandahållande i ömmande fall av förslagsvis till 500 kronor maximerade amorteringslån i riksbanken utan fordringar på borgens- eller inteckningssäkerhet.

240 Även länsstyrelsen i Malmöhus län finner det nödvändigt, att det allmänna i vissa fall träder hjälpande emellan i fråga om skyddsrumsbyggandet. Förslaget om upphävande av skyldigheten att förse undervisningsanstalter med skyddsrum har väckt allmän gensaga. Åtskilliga av de synpunkter, som härvid framlagts, återfinnas i luftskyddschefens i Göteborg yttrande, där det bl. a. heter: De angivna skälen för befrielse äro diskutabla. Det torde väl icke vara uteslutet, att vid krigshändelser vissa orter allenast få ringa känning av luftkriget, till och med under en längre tid. Under sådana förhållanden torde knappast utrymning komma att anbefallas för dessa orter och undervisningen böra fortgå. Elever och lärare böra därvid hava tillgång till skyddsrum. Ett anfall på en ort kan komma överraskande. Även för sådant fall böra skyddsrum finnas till hands. Då undervisningsanstalter finnas av olika slag, synes antagligt, att undervisningen vid fara för luftanfall kan komma att inställas vid vissa anstalter, småbarnsskolor och liknande, medan andra undervisningsanstalter, tekniska skolor, yrkesskolor, fortsättningsskolor m. fl., där eleverna äro äldre, bedriva sin verksamhet om än begränsat. Utrymningskommissionens nuvarande planläggning avser för övrigt icke utrymning av elever i dylika skolor. Härvidlag synas jämväl skyddsrum erforderliga. Inspektionen förutsätter, att oaktat skyddsrum kunna anses obehövliga ur undervisningssynpunkt, andra skäl kunna påkalla anordnande av skyddsrum. Därvid skulle dock ankomma på vederbörande myndigheter, som avse att utnyttja undervisningsanstalterna för visst ändamål, att själva förse dem med erforderliga skyddsutrymmen. När det gäller nybyggnad, är det emellertid av vikt, att kraven på skyddsutrymmen beaktas redan från början. Därigenom möjliggöres ett fördelaktigare utnyttjande av byggnaden för ifrågavarande ändamål. Den av inspektionen förutsatta prövningen rörande behov av skyddsrum för andra ändamål, synes därför böra på något sätt fastställas, så att dessa behov kunna tillgodoses i samband med byggnadens uppförande. Det torde även böra framhållas, att erfarenheterna av det nu pågående kriget bl. a. ådagalagt nödvändigheten av att snabbt kunna omhändertaga husvilla samt att skyndsamt kunna ombesörja utrymning av på grund av tidsinställda bomber hotade hus eller kvarter. Dessa personer kunna givetvis som regel icke omedelbart beredas en mera permanent tillflyktsplats utan måste åtminstone i viss utsträckning till en början hänvisas till skolor och andra samlingslokaler. Givetvis bör därvid skyddrum finnas tillgängliga för dessa personer. Från några håll, exempelvis av svenska landskommunernas förbund, framhålles dock, att kommuner, som redan sörjt för allmänna skyddsrum i den utsträckning, som luftskyddsmyndigheterna föreskrivit, icke böra åläggas att till någon del med egna medel bestrida kostnaderna för skyddsrum i sina skolhus. Beträffande anordnande av skyddsrum utanför luftskyddsort framhåller länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län lämpligheten av att, eftersom det torde ankomma på länsstyrelse att besluta om sådana åtgärder, som göra en ort till luftskyddsplats, länsstyrelse också får befogenhet att för luftskyddsplats giva föreskrifter om skyddsrum. Särskilt finner länsstyrelsen önskvärt, att dylik befogenhet lämnas länsstyrelse beträffande utom luftskyddsort belägna industrier och andra anläggningar på landsbygden, där ofta anordnande av skyddsrum är att betrakta som den viktigaste luftskyddsåtgärden.

241 I fråga om anordnande av gemensamt skyddsrum föreslår länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, att formuleringen av 9 § i inspektionens förslag så ändras, att därav tydligt framgår, att även utan särskild dispens från länsstyrelsens sida gemensamt skyddsrum för två eller flera intill varandra belägna byggnader får inrättas, om den lokala luftskyddsmyndigheten godkänner anordningen. Länsstyrelsen i Uppsala län anser det böra tillåtas att anordna gemensamt skyddsrum jämväl för flera byggnader inom samma fastighet. Länsstyrelsen i Blekinge län gör gällande, att även i sådana fall, då flera fastigheter lämpligen var för sig kunna förses med skyddsrum, hinder mot att anordna gemensamt skyddsrum ej bör möta, om så lämpligen kan ske och om kostnaderna därigenom skulle avsevärt nedbringas och annan fördel vinnas. Moholms municipalsamhälle anser generell rätt för mindre fastigheter att anordna gemensamma skyddsrum böra föreligga. De sakkunniga anse i likhet med luftskyddsinspektionen, att skyldigheten att inrätta enskilda skyddsrum bör utvidgas utöver vad nu gäller så tillvida, att dylik skyldighet bör inom tättbebyggda områden principiellt föreligga beträffande varje anläggning eller byggnad, där människor bo eller eljest vanligen vistas. Vad som härvid framför allt spelar in, är intresset att under luftanfall få befolkningen utspridd på så många ställen som möjligt. Skyddsrum böra därför inrättas även inom förhållandevis små byggnader. Därvid kunna visserligen icke så stora fordringar uppställas på skyddsrummens effektivitet. Å andra sidan vinnas emellertid avsevärda fördelar. I en inom luftskyddsinspektionen hösten 1942 verkställd utredning hava dessa fördelar sammanfattats i följande sex punkter. 1. Vid fullträff uppstå skador i endast begränsad omfattning, d. v. s. katastrofrisken är liten för såväl människor som materiel. 2. Förflyttningsvägen till skyddsrummet blir den kortast tänkbara, vilket är en fördel ur såväl skyddssynpunkt som hälso- och trevnadssynpunkt. 3. Värme- och belysningsproblemen bliva lättlösta. 4. Trevnad i skyddsrummet är lätt att åstadkomma, dels med hänsyn till värme och belysning, dels med hänsyn till att skyddsrummet ligger inom det egna hemmet. 5. Sovplatser kunna i allmänhet anordnas utan extra åtgärder. 6. Sociala och sanitära olägenheter undvikas, enär skyddsrummet avses för relativt begränsat antal personer. En särskild orsak till att lägga vikt vid skyldigheten att inrätta enskilda skyddsrum är det förut berörda förhållandet, att utrymning i vissa fall icke går att genomföra eller måste inskränkas till en ytterst ringa del av ortens befolkning. En utvidgning av skyddsrumsskyldigheten, på sätt här föreslagits, kommer självfallet att medföra vissa kostnader för ägare av mindre fastigheter. Emellertid blir sådan kostnad praktiskt taget av blott engångskaraktär och kommer, såvitt kan bedömas, att i varje särskilt fall bliva av tämligen 16—111 43

242 begränsad omfattning. Tillika bör i mån av behov fastighetsägarnas börda i förevarande hänseende lättas genom möjlighet att på förmånliga villkor erhålla lån av statsmedel för skyddsrumsbyggande samt, om så finnes särskilt påkallat, genom dispensgivning jämlikt 71 § i föreliggande förslag. I detta sammanhang kan anföras, att hösten 1940 utredning verkställts inom luftskyddsinspektionen rörande kostnaderna för byggande av skyddsrum i olika fall. Utredningen gav till resultat bl. a. de medelkostnadsbelopp per person, som framgå av nedanstående tabell, i vilken Ns betecknar normalskyddsrum med sängplatser, N normalskyddsrum med sittplatser och S splitterskyddsrum. Ns

N

s

Kr.

Kr.

Kr.

Skyddsrum för mer än 25 personer » » » 10 » » högst 10 »

180 120 120

60 40 40

50 30 30

I nybyggnad. Skyddsrum för mer än 25 personer » » » »10 " » högst 10 »

120 90 75

40 30 25

30 25 20

Skyddsrummets läge och omfång

I befintlig

Anm.

byggnad.

\ Avser merkostnaden > for skyddsrummets J anordnande.

De här angivna kostnadsbeloppen äro endast approximativa och torde med nuvarande prisläge böra höjas med åtminstone 20 %. Ett visst begrepp om de kostnader, det här rör sig om, torde tabellen dock giva. Skyldigheten att anordna enskilda skyddsrum har av de sakkunniga knutits i första hand till de områden, där jämlikt 9 § verkskydd och hemskydd skola vara organiserade, alltså tättbebyggda delar av städer och köpingar samt andra tättbebyggda områden, som icke äro av endast ringa omfattning och betydelse. Även häri ligger en viss utvidgning av skyldigheten att anordna skyddsrum utöver vad nu gäller, eftersom enligt berörda bestämmelse verkskydd och hemskydd måste förutsättas skola finnas ej blott å nuvarande luftskyddsorter utan även i vissa andra orter, t. ex. på åtminstone en del av de nuvarande luftskyddsplatserna. Bestämmelser om de områden, inom vilka enskilda skyddsrum skola vara inrättade, böra ingå i organisationsplanen för varje folkskyddsdistrikt. Jämlikt 9 § kan skyldighet att organisera verkskydd eller hemskydd föreligga även beträffande anläggning eller byggnad, belägen utanför område, där sådan skyldighet eljest gäller. I sådant fall bör jämväl skyldighet att anordna enskilt skyddsrum föreligga. Bestämmelse härom har givits i förevarande paragraf. Närmare föreskrifter böra inflyta i organisationsplanen. Förutsättning för skyldighet att anordna enskilt skyddsrum skall vara, att fråga är om anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller

243 eljest vanligen vistas. Härigenom uteslutes från skyddsrumsskyldigheten exempelvis kyrka eller annan byggnad, som i allmänhet står tom och endast vid särskilda tillfällen tages i bruk. Beträffande undervisningsanstalt bör skyddrumsskyldighet föreligga, i den mån människor under krig komma att vistas inom densamma, vare sig undervisningen skall fortgå eller anstalten användas för annat ändamål, t. ex. för omhändertagande av hemlösa. I sistnämnda fall blir dock skyddsrummet allmänt skyddsrum, och kostnaderna skola bestridas i enlighet härmed. Att i fråga om undervisningsanstalterna — såsom luftskyddsinspektionen föreslår — göra generellt undantag från skyddsrumsskyldigheten anse sig de sakkunniga icke böra tillstyrka. Fall kunna tänkas, då skyldighet att anordna enskilt skyddsrum bör föreligga, oaktat ovan angivna villkor ej äro uppfyllda. Är så förhållandet, bör det ankomma på Kungl. Maj:t att meddela särskilt förordnande om skyldighet att inrätta skyddsrum. Även om i princip varje anläggning och byggnad, varom här är fråga, bör vara försedd med skyddsrum, kan detta dock i vissa fall vara olämpligt, varför gemensamt skyddsrum för två eller flera anläggningar eller byggnader, som äro belägna i närheten av varandra, bör anordnas. Främst kan detta vara fallet, då på samma fastighet finnas två eller flera byggnader. Men även i andra fall kunna särskilda omständigheter motivera en anordning med gemensamt skyddsrum. Skyldighet att inrätta enskilt skyddsrum åvilar jämlikt 87 § anläggningens eller byggnadens ägare. Dispens från skyldigheten kan jämlikt 71 § meddelas av länsstyrelsen. Tillsynen över skyldighetens fullgörande tillkommer jämlikt 128 § folkskyddsmyndigheterna. Viss tillsynsskyldighet åvilar jämväl byggnadsnämnderna, såsom framgår av byggnadsstadgans bestämmelser samt 131 § i förslaget till folkskyddslag. Äro ägarna av två eller flera anläggningar eller byggnader ense om anordnande av gemensamt skyddsrum, bör det i första hand ankomma på vederbörande folkskyddsmyndighet att bedöma, om så får ske. Länsstyrelsens prövning måste dock påkallas, om folkskyddsmyndigheten anser föreläggande böra meddelas dem att bygga särskilda skyddsrum. Omvänt är länsstyrelsens prövning erforderlig jämväl i det fall, att folkskyddsmyndigheten finner gemensamt skyddsrum böra anordnas men överenskommelse härom icke kunnat träffas mellan vederbörande ägare. De sakkunniga hänvisa i detta sammanhang till 133 och 136 §§. Vad nu sagts äger motsvarande tillämpning, när anläggningarna eller byggnaderna tillhöra en och samma ägare, vilken önskar respektive ej är villig anordna gemensamt skyddsrum. 68 §. Enligt 3 § skyddsrumslagen skall enskilt skyddsrum såvitt möjligt kunna hysa så många människor, som i allmänhet kunna antagas sam-

244 tidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden eller den del därav, för vilken skyddsrummet anordnas. Motsvarande bestämmelse är intagen i 10 § första stycket i det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag med den modifikationen, att skyddsrum skall såvitt möjligt kunna hysa så många människor, »som under krig kunna antagas i allmänhet samtidigt besöka etc.» Dessutom har gjorts tillägget, att i fråga om bostadshus skyddsrum dock skall beräknas för minst två tredjedelar av det antal personer, som under fredstid vistas i byggnaden. I motiveringen anför luftskyddsinspektionen — efter att hava redogjort för innehållet i 3 § skyddsrumslagen — bl. a. följande: Det är uppenbart, att vid bedömandet av frågan om utrymmet hänsyn bör tagas till förhållandena under krig. Det refererade lagrummet har framför allt beträffande bostadshus föranlett meningsskiljaktigheter mellan luftskyddsmyndigheterna och fastighetsägarna, då det har gällt att bestämma skyddsrummets storlek. Att redan i fredstid kunna exakt beräkna, hur många personer som i händelse av krig komma att kvarstanna inom en fastighet, torde icke vara möjligt. Sålunda kan föreligga risk för luftanfall redan innan en eventuellt påbjuden evakuering hunnit ske. Vidare torde man under ett mera långvarigt krigstillstånd hava att räkna med förekomsten av en viss återflyttning av från en ort en gång bortflyttade personer. Då det sålunda i fråga om bostadshus icke låter sig göra att beräkna skyddsrums storlek efter det antal personer, som kan komma att kvarstanna inom fastigheten under krigstillstånd, har utredningen under 10 § första stycket infört en minimigräns, vilken på grundval av vissa beräkningar fastställts till minst 2/s av det antal personer, som under fredstid vistas i byggnaden. Den sålunda angivna beräkningsgrunden torde stå i överensstämmelse med av luftskyddsmyndigheterna redan i praktiken uppställda krav å utrymmet i skyddsrum. I de över luftskyddsinspektionens förslag avgivna yttrandena har beträffande förevarande bestämmelse anförts bl. a. följande. Länsstyrelsen i Stockholms län anser, att lagen räknar med för knappa skyddsrumsutrymmen. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och vattenfallsstyrelsen ifrågasätta, huruvida ej i samband med nybyggnad utrymmet i skyddsrum borde beräknas för hela det antal personer, som under fredstid vistades i byggnaden. Vattenfallsstyrelsen motiverar denna ståndpunkt med dels att flyganfallen vanligen företagas om natten, varför liggplats måste beredas i' skyddsrummen, dels ock att även evakuerade bostadshus och tomma våningar måste tagas i anspråk för utbombade. Länsstyrelsen i Örebro län anser hotell i förevarande hänseende böra jämställas med bostadshus. Länsstyrelsen i Jönköpings län finner särskild bestämmelse om minimiantalet, skyddsrumsplatser böra fastställas även för andra byggnader, särskilt för kontors- och affärshus samt för industriella anläggningar. Göteborgs stads sjukhusdirektion anför, att beträffande skyddsrum vid sjukhus bör gälla, att skyddsrum skall kunna hysa så många männi-

245 skor, som kunna beräknas vara i tillfälle att vid behov taga sin tillflykt till detsamma. Å andra sidan framhåller länsstyrelsen i Uppsala län, att om den föreslagna regeln skulle tillämpas även å sjukhus, så att där skulle finnas skyddsrum för samtliga de personer, som vistas inom sjukhuset, regeln torde komma att medföra synnerligen stora svårigheter i sådana fall, där sjukhuset icke är avsett att till någon del evakueras utan kanske tvärtom kommer att överbeläggas i händelse av krigstillstånd. Luftskyddschefen i Malmö gör gällande, att mininiiutrymmet för bostadshusens skyddsrum icke bör sättas högre än till att avse 60 % av det antal personer, som i fredstid vistas i byggnaden. Luftskyddschefen i Lund anser, att regeln för beräkning av skyddsrums storlek bör anknytas till antalet rum eller normaleldstäder, vilket skulle giva en avsevärt säkrare beräkningsgrund än den föreslagna. Luftskyddschefen i Göteborg meddelar, att för Göteborgs vidkommande 50 % av de personer, som under fredstid bo eller vistas inom fastighet, avses skola beredas skyddsplatser och att de flesta skyddsrummen redan färdigställts enligt denna grund, samt ifrågasätter starkt med hänsyn härtill det rimliga i att påfordra en utökning av skyddsutrymmena, på sätt lagförslaget avser. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län finner önskvärt, att där skyddsrum godkänts av vederbörande luftskyddsmyndighet före den nya lagens ikraftträdande, detta godkännande skall få utan ytterligare dispensbeslut äga giltighet, även om de i den nya lagen uppställda ford ringarna på skyddsrummens storlek icke äro uppfyllda. Sveriges fastighets ägareförbund föreslår, att i lagen inrymmes ett stadgande av innebörd, att om skyddsrum utförts i enlighet med plan, som av vederbörande luft skyddsmyndighet lämnats utan erinran, ytterligare anordningar i samma hänseende icke skola behöva vidtagas, försåvitt icke länsstyrelsen, efter prövning av omständigheterna i det särskilda fallet och efter att ha berett den för skyddsrummets anordnande ansvarige tillfälle att yttra sig, finner sådant erforderligt. Liknande synpunkter hava framförts av luft skyddscheferna i Linköping och Lund. Den allmänna norm för beräknande av de enskilda skyddsrummens storlek, som nu gäller, anse de sakkunniga riktig i och för sig, därvid dock de sakkunniga i likhet med luftskyddsinspektionen finna det böra uttryckligen angivas, att uppskattningen av antalet personer skall hänföra sig till krigsförhållanden. Mera tveksamt synes vara, huruvida man i enlighet med luftskyddsinspektionen för underlättande av utrymmesberäkningen bör i lagen införa en särbestämmelse om beräknande av storleken av skyddsrum i bostadshus. Även om de sakkunniga finna vissa skäl tala för att en dylik särskild norm icke skall lagfästas, hava de sakkunniga emellertid ansett sig böra, med några smärre jämkningar i huvudsakligen förtydligande syfte, upptaga bestämmelsen i sitt lagförslag. Orsaken här-

246 till är angelägenheten för vederbörande fastighetsägare att något så när lätt kunna bedöma omfattningen av deras skyldigheter i förevarande hänseende, särskilt då det gäller nybyggda fastigheter. I fråga om redan befintliga fastigheter torde det vara nödvändigt att genom övergångsbestämmelser tillse, att om skyddsrumsanordningar en gång godkänts, ökad skyddsrumsskyldighet icke utan särskilda skäl ålägges vederbörande fastighetsägare. Det har ansetts lämpligt att uttryckligen angiva, att till dem, för vilka skyddsrum skall beräknas, icke behöva hänföras besökande i samlingslokal inom den byggnad, varom fråga är. Det bör anmärkas, att Kungl. Maj:t jämlikt 74 § i förevarande lagförslag har möjlighet att i särskilda fall föreskriva större utrymme i skyddsrum än som eljest följer av bestämmelserna i lagen.

Beträffande hamnanläggning samt järnvägs-, spårvägs- och busstation må följande framhållas. Såsom ovan nämnts föreligger för närvarande skyldighet att inrätta skyddsrum i fråga om sådan hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning inom luftskyddsort, som är av vikt för allmänna samfärdseln. Enligt 9 § förslaget till luftskyddslag av luftskyddsinspektionen skall skyddsrumsskyldighet föreligga beträffande varje dylik anläggning inom luftskyddsort, dock att skyldigheten icke skall gälla spårvägs- eller bussstation i annat fall än då trafiken är av betydande omfattning samt trafikanterna icke kunna beredas erforderligt skydd i skyddsrum, som inrättats åt vägfarande. I motiveringen anför luftskyddsinspektionen bl. a., att skyddsrumsskyldigheten synts kunna begränsas till att avse större spårvägs- och bussstationer och att trafikanterna vid mindre dylika stationer beräknades kunna beredas skydd i offentliga skyddsrum. Det tillägges, att bedömandet av den närmare omfattning, i vilken skyddsrum skulle anordnas för spårvägs- och busstation, torde kunna överlåtas åt luftskyddsinspektionen, vilken borde utfärda direktiv till ledning för länsstyrelsernas lokala prövning. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag har detsamma i förevarande del väckt kritik fråu några håll. Svenska stadsförbundet påtalar, att medan för den minst trafikerade hamnanläggning eller station skyddsrum skall vara obligatoriskt, motsvarande tvång för spårvägs- och busstationer förutsätter en trafik av betydande omfattning. Förbundet anser rimligare, att för här ifrågavarande anläggningar ensartade föreskrifter få gälla, och tillägger, att den omständigheten, att en hamn eller station är ett primärmål, icke kan motivera ett fullständigt bortseende från trafikens omfattning och tillvaron av lätt tillgängliga skyddsrum i närheten. Järnvägs-

styrelsen framhåller, att vid vissa järnvägslinjer finnas smärre stationer, hållplatser, lastplatser o. d., vilka i luftskyddshänseende böra jämställas med spårvägs- och busstationer med mindre betydande trafikomfattning. Luftskyddschefen i Stockholm anser den verkliga avsikten med det föreslagna stadgandet om spårvägs- och busstationers undantagande från skyddsrumsskyldigheten bättre framgå, om det föreskrives, att sådan skyldighet ej skall gälla spårvägs- eller busstation i annat fall än då trafiken är av så betydande omfattning, att trafikanterna icke kunna beredas erforderligt skydd i skyddsrum, som inrättats åt vägfarande. Luftskyddschefen framhåller emellertid, att även med denna lydelse stadgandet kommer att förorsaka tolkningssvårigheter, och föreslår därför bibehållande av den gamla ordningen, enligt vilken länsstyrelsen avgör, vilka trafikföretag som äro av den omfattning, att skyddsrum för dem bör inrättas. De sakkunniga anse, att i fråga om skyldighet att anordna skyddsrum samt beräknande av skyddsrums storlek någon principiell skillnad icke bör föreligga mellan å ena sidan spårvägs- och busstationer och å den andra hamnanläggningar och järnvägstrafikanstalter. Icke i någotdera fallet bör något generellt undantag från skyddsrumsskyldigheten gälla. Inom område, där skyldighet att anordna enskilda skyddsrum föreligger, bör enligt de sakkunnigas mening skyldighet att anordna skyddsrum vid anläggningar av här ifrågavarande art principiellt vara beroende av, huruvida det kan anses vanligt, att människor vistas där. Emellertid kan det mången gång framstå såsom ganska orimligt, att skyddsrum för trafikanter skall anordnas vid dylik trafikanläggning, om nära intill densamma finnes allmänt skyddsrum, till vilket trafikanterna lämpligen kunna taga sin tillflykt. För den skull har beträffande samtliga här ifrågavarande anläggningar stadgats, att vid beräkning av skyddsrummets storlek hänsyn icke behöver tagas till trafikanterna, i den mån de anses kunna erhålla skydd i allmänt skyddsrum. De sakkunniga hava dock ansett, att avtal i sistberörda hänseende bör vara träffat mellan folkskyddsdistriktet samt anläggningens ägare. Är beträffande viss station det förhållandet förhanden, att samtliga trafikanter kunna inrymmas i dylikt offentligt skyddsrum och finnes ingen vid stationen anställd personal, bör någon skyldighet att inrätta skyddsrum för stationen icke föreligga. 69 §. Förevarande paragraf motsvarar 3 § andra stycket skyddsrumslagen och 10 § andra stycket i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. 70 §. Om gällande bestämmelser i 4 § skydds rum slagen angående enskilda skyddsrums beskaffenhet ävensom motsvarande stadganden i 11 § första stycket luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag hänvisas till motiveringen till 66 §.

248 I 11 § första stycket i sitt förslag har luftskyddsinspektionen gjort ett tillägg av innehåll, att beträffande skyddsrum, som är avsett för högst tio personer, kravet på gastäthet icke gäller, för såvitt länsstyrelsen icke med hänsyn till fastighetens belägenhet annorlunda förordnar. I motiveringen till detta tillägg anföres bl. a. följande: Redan med nu gällande bestämmelser ha vissa länsstyrelser ansett sig i vad avser mindre fastigheter böra medgiva eftergift i fråga om den permanenta gastätningen. En eftergift i ifrågavarande hänseende medför nämligen, att skyddsrumskostnaderna kunna väsentligen minskas och därför regelmässigt bliva relativt obetydliga. Dylik lättnad bör medgivas även med den nu föreslagna, utvidgade skyldigheten att anordna skyddsrum. För uppnående av enhetlighet härutinnan över hela landet har utredningen i sitt förslag upptagit ett stadgande om att skyddsrum, som är avsett för högst tio personer, icke behöver anordnas gastätt, för såvitt länsstyrelsen icke med hänsyn till fastighetens belägenhet annorlunda förordnar. Det stora flertalet av de av undantagsbestämmelsen berörda fastigheterna torde komma att ligga inom områden med gles bebyggelse, såsom villaområden, trädgårdsstäder, o. s. v. För dessa slag av bebyggelse får risken för direkta gasangrepp anses vara avsevärt mindre än för områden med höghusbebyggelse, beroende bl. a. på att gasen inom gles bebyggelse snabbt förflyktigas. Under förutsättning att de personer, för vilka de icke gastäta skyddsrummen äro avsedda, äga tillgång till gasmask samt skyddsrummen anordnas på sådant sätt, att de vid behov kunna provisoriskt gastätas — vilket i regel kan ske med enkla hjälpmedel — synes befrielse från kravet på gastäthet kunna medgivas utan att härigenom skäliga anspråk på luftskydd eftergivas. Det sålunda föreslagna tillägget har i yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag i allmänhet icke mött någon gensaga. Länsstyrelsen i Jämtlands län anser dock, att för undvikande av alltför hög dispensgivning fordran på gastäthet ej skall upprätthållas beträffande fastigheter, som äro skyldiga att iordningsställa skyddsrum för högst 20 personer, åtminstone såvitt angår redan uppförda bostadshus. Luftskyddschefen i Töreboda anser, att vid nybyggnader merkostnaderna för erhållande av gastäta skyddsrum äro så små, att skyddsrummen böra göras gastäta, oavsett deras storleksordning. Länsarkitekten i Skaraborgs län ifrågasätter, om icke lydelsen »beträffande skyddsrumsanläggning, som är avsedd för högst 10 personer etc.» är att föredraga, med hänsyn till att eljest kravet på gastäthet icke skulle behöva uppehållas beträffande skyddsrumsanläggning, som är avsedd för större antal än 10 personer, men är fördelad i smärre rum för vart och ett högst detta antal. De sakkunniga anse alltjämt böra gälla, att större enskilt skyddsrum bör vara normalskyddsrum. Liksom luftskyddsinspektionen anse dock de sakkunniga, att i fråga om skyddsrum, som äro avsedda för högst 10 personer, kravet på gastäthet i allmänhet kan eftergivas. Att såsom länsstyrelsen i Jämtlands län föreslagit höja gränsen till 20 personer, finna de sakkunniga icke lämpligt. Möjlighet bör föreligga att i särskilda fall förordna om skyldighet att göra även mindre skyddsrum gastäta. Sådant för-

249 ordnande är tänkbart framför allt i tättbebyggda områden, där gas har tendens att kvarligga. Eventuella försök att kringgå lagen, på sätt länsarkitekten i Skaraborgs län synes befara, torde även härigenom kunna förhindras. Det synes lämpligt och överensstämmande med länsstyrelsens ställning i förhållande till folkskyddsväsendet, att det överlämnas åt länsstyrelsen att meddela dylikt förordnande. 71 §. Enligt 14 § första stycket skyddsrumslagen äger länsstyrelsen helt eller delvis medgiva befrielse från vidtagande av åtgärd, som avses i lagen, om åtgärden prövas medföra oskälig kostnad eller ock sådan befrielse kan medgivas utan eftergivande av skäliga anspråk på luftskydd. Motsvarande bestämmelse har luftskyddsinspektionen intagit i 47 § i sitt förslag till luftskyddslag. I motiveringen har inspektionen framhållit, att några allmängiltiga riktlinjer för bedömande av huruvida kostnaden för åtgärd, varom här är fråga, måste anses oskälig och sålunda berättiga till dispens, icke torde kunna uppställas på grund av de inom olika delar av landet artskilda faktorer, som härvidlag spelade in. Utgångspunkten för prövningen syntes emellertid vara, att kostnadens skälighet bedömdes med hänsyn till byggnadens taxeringsvärde. Närmare föreskrifter och anvisningar till ledning för denna skälighetsprövning torde inspektionen kunna lämna med stöd av sin erfarenhet å hithörande områden samt sin kännedom om förekommande arbets- och materielkostnader. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag har ifrågavarande bestämmelse icke väckt någon gensaga. Länsstyrelsen i Malmöhus län framhåller, att den principiellt viktigaste bedömningsgrunden vid skälighetsbedömandet vore kostnaden per skyddad person. De sakkunniga finna uppenbart, att möjlighet till dispens från bestämmelserna om enskilda skyddsrum måste förefinnas och att detta behov ökats till följd av den utvidgning av skyddrumsskyldigheten, som här föreslagits. Med hänsyn till att det här är fråga om reglering av kommuners och enskildas skyldigheter i fråga om folkskyddsväsendet samt dessutom länsstyrelserna genom länsarkitekterna hava tillgång till sakkunskap på ifrågavarande område, anse de sakkunniga befogenheten att meddela dispens alltjämt böra ligga hos länsstyrelserna. H a r emellertid Kungl. Maj:t jämlikt 67 § andra stycket förordnat om inrättande av enskilt skyddsrum, bör dispensrätten tillkomma Kungl. Maj:t. I detta sammanhang synes böra framhållas, att länsstyrelsernas dispensrätt icke bör vara beroende av prövning i varje särskilt fall. Det bör finnas möjlighet för länsstyrelserna att utfärda generella bestämmelser om befrielse från eller lindring i skyddsrumsskyldigheten för vissa kategorier anläggningar och byggnader.

250 För att garantera en så långt möjligt likformig tillämpning av länsstyrelsernas ifrågavarande dispensbefogenhet synas normerande bestämmelser för densamma böra utfärdas av Kungl. Maj:t. I 14 § andra stycket skyddsrumslagen finnes stadgat, att länsstyrelsen, i den mån det finnes lämpligt, må uppdraga åt byggnadsnämnd att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar utöva dispensbefogenhet av ovan angivet slag. Denna bestämmelse är icke medtagen i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Ej heller de sakkunniga anse bestämmelsen böra bibehållas. Det synes icke lämpligt att överlämna, avgörandet av hithörande frågor åt byggnadsnämnderna. I och med att länsstyrelserna, på sätt ovan angivits, kunna meddela generella dispenser, kommer det emellertid att ligga i folkskyddsmyndigheternas och byggnadsnämndernas tillsynsskyldighet att i de särskilda fallen pröva, huruvida av länsstyrelsen föreskrivna villkor för befrielse från eller lindring i skyddsrumsskyldighet äro för handen. I 14 § tredje stycket skyddsrumslagen stadgas, att Kungl. Maj:t må i övrigt medgiva undantag från lagens bestämmelser. Icke heller detta stadgande har medtagits i luftskyddsinspektionens förslag. De sakkunniga anse någon motsvarighet till ifrågavarande stadgande icke böra upptagas i folkskyddslagen. Länsstyrelsens beslut i dispensfråga skall givetvis kunna överklagas hos Kungl. Maj:t, som då får taga frågan under omprövning. Att av andra skäl än de i här förevarande paragraf stadgade medgiva undantag från skyddsrumsskyldigheten torde knappast kunna ifrågakomma.

72 §. Förevarande paragraf avser både allmänna och enskilda skyddsrum. Första stycket saknar motsvarighet såväl i gällande lagstiftning som i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. I yttrande över sistnämnda lagförslag har emellertid länsstyrelsen i Älvsborgs län ifrågasatt ett stadgande av i huvudsak samma innebörd som det av de sakkunniga här föreslagna. De sakkunniga hava även från andra håll erfarit, att behov av ett dylikt stadgande föreligger. Såsom anordningar av provisorisk natur äro att betrakta sandsäckar eller sandlådor till skydd för fönstren, lösa stöttor till hinder mot ras och dylikt. Närmare föreskrifter i detta hänseende böra utfärdas av Kungl. Maj:t eller riksfolkskyddschefen. Andra stycket i lagen saknar likaledes motsvarighet i gällande lagstiftning. Däremot hava bestämmelser av väsentligen ensartat innehåll i luftskyddsinspektionens förslag upptagits i 11 § andra stycket (enskilda skyddsrum) samt 26 § andra stycket (allmänna skyddsrum).

251 I

motiveringen till sistnämnda stadgande har luftskyddsinspektionen bl. a. anfört: Med hänsyn till betydelsen av allmänna skyddsrum och till de avsevärda belopp statsverket nedlagt i form av statsbidrag till sådana skyddsrum har utredningen i andra stycket av paragrafen föreslagit en bestämmelse, varigenom avses att under alla förhållanden säkerställa en viss beredskap med avseende härå. Jämlikt nämnda stadgande skola de lokaler, vilka en gång iordningställts såsom skyddsrum, städse hållas i sådant skick att de kunna fortfarande tjäna detta ändamål. Då emellertid de allmänna skyddsrummen nästan uteslutande äro förlagda till fastigheter, tillhörande kommun eller enskild, och till utrymmen, vilka i allmänhet äro uthyrda eller disponerade för andra ändamål, har av ekonomiska hänsyn möjlighet ansetts böra förefinnas att göra undantag fråno denna regel, då detta med hänsyn till rådande förhållanden anses kunna ske. A andra sidan kan det befinnas nödvändigt, att, innan luftskyddsberedskap anbefalles, vissa åtgärder vidtagas beträffande de till allmänna skyddsrum avsedda lokalerna. Nu nämnda önskemål tillgodoses genom den föreslagna bestämmelsen. För vinnande av enhetlighet inom landet har inspektionen ansett att åt densamma bör uppdragas utfärda hithörande föreskrifter. I fråga om de enskilda skyddsrummen anför inspektionen, att det finge anses självklart, att skyddsrumsanordningarna i största möjliga utsträckning bevarades även under fredstid. Därest emellertid de vidtagna byggnadstekniska anordningarna utgjorde ett hinder för lokalernas fredsmässiga utnyttjande, borde medgivas, att vissa förändringar av ifrågavarande anordningar finge vidtagas. Utfärdandet av de närmare föreskrifterna härom syntes böra anförtros åt luftskyddsinspektionen. I yttrande över luftskyddsinspektionens förslag ifrågasätter länsstyrelsen i Hallands län, att hithörande bestämmelse erhåller följande lydelse: »Förändring av de byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum eller sådant utnyttjande av skyddsrum, som inkräktar på utrymmet därstädes och som innebär avsteg från av luftskyddsinspektionen utfärdade anvisningar, får endast ske efter medgivande av länsstyrelsen». Länsstyrelsen i Norrbottens län anser, att förutsättningarna för förändringar av de byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum böra bestämmas av Kungl. Maj:t. Medicinalstyrelsen ansei- önskvärt, att ifrågavarande föreskrifter, såvitt angår vissa lasarett och vissa till beredskapssjukhusen hörande annexlokaler, utfärdas efter samråd med medicinalstyrelsen. De sakkunniga finna en bestämmelse av innebörd, varom här är fråga, vara nödvändig. Det synes dock böra stadgas, att erforderliga föreskrifter skola utfärdas av Kungl. Maj:t eller efter Kungl. Maj:ts bemyndigande av riksfolkskyddschefen. Uttrycklig bestämmelse om att samråd i vissa fall bör äga rum med medicinalstyrelsen torde icke erfordras i lagen. I nämnda föreskrifter torde för vinnande av smidig tillämpning viss dispensbefogenhet böra inrymmas åt länsstyrelserna. 73 §. Förevarande paragraf, som avser såväl allmänna som enskilda skydds-

252 rum, är av enahanda lydelse som 6 § skyddsrumslagen och 48 § luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag. Särskild kommentar torde icke vara erforderlig. 74 §. Det har ansetts erforderligt att bereda Kungl. Maj:t möjlighet att för särskilda fall förordna om strängare regler i fråga om inrättande av skyddsrum — såväl allmänna som enskilda — än vad eljest är i detta kapitel stadgat. Det kan exempelvis anses nödvändigt att för en viktig industri skyddsrum med större skyddsförmåga än normalskyddsrum anordnas eller att iuom stad eller annat samhälle allmänna skyddsrum av sålunda avsedd beskaffenhet till visst antal inrättas. I allmänhet torde det säkerligen låta sig göra att få dessa krav fyllda på frivillighetens väg. Möjlighet att giva åläggande bör dock enligt de sakkunnigas mening finnas. Brandskyddsåtgärder. 7 5 - 7 7 §§. Om brandskyddsåtgärder innehåller skyddsrumslagen bl. a. följande bestämmelser. Enligt 7 § skola vid uppförande av byggnad, som avses i 2 §, i mer än två våningar vertikala bärverk, bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed likvärdigt bärverk vilande bjälklag utföras brandsäkert. (Om byggnad, varom här är fråga, se motiveringen till 67 § ovan.) Vidare stadgas i förstnämnda paragraf, att om sådan byggnad uppföres i mer än fyra våningar, samtliga bjälklag skola utföras brandsäkert. I 8 § första stycket stadgas, att om byggnad, som avses i 2 § och som är uppförd i mer än två våningar, undergår sådan ombyggnad, ändring eller utvidgning, att den kommer att i väsentliga delar framstå i nytt skick och i avsevärd mån öka i värde, brandbotten skall, om sådan saknas, anordnas å översta på mur eller därmed likvärdigt bärverk vilande bjälklag. I 8 § andra stycket stadgas, att ändå att ombyggnaden, ändringen eller utvidgningen är av mindre omfattning, brandbotteu skall anordnas enligt vad nu sagts, om kostnaden därför är ringa ijämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess helhet. I 9 § stadgas, att då byggnad, som avses i 2 §, uppföres med mindre än tre våningar, bärande konstruktioner skola utföras brandsäkert, i den mån det prövas skäligt, samt att vad sålunda stadgats Skall äga tillämpning jämväl vid väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan byggnad. Jämlikt 7 § skyddsrumskungörelsen skola dessa bestämmelser tillämpas inom hela riket, alltså icke blott inom luftskyddsorter. Luftskyddsinspektionen har i 14 § förslaget till luftskyddslag intagit bestämmelser, som äro lika lydande med 7 och 8 §§ skyddsrumslagen, dock att bestämmelserna i inspektionens förslag avse allenast luftskyddsorter

253 och hänföra sig generellt till byggnader, som uppföras eller äro uppförda i mer än två eller, vad avser skyldigheten att utföra samtliga bjälklag brandsäkert, i mer än fyra våningar. Dessutom har såsom ett tredje stycke upptagits den i 2 § skyddsrum slagen införda bestämmelsen, att vind anses såsom våning allenast om mer än hälften är avsedd till bostad. 15 § i förslaget motsvarar 9 § skyddsrumslagen men har så tillvida modifierats, som den dels gäller endast luftskyddsort, dels ock angives avse »industriell anläggning eller byggnad, som är avsedd att hysa minst tjugufem personer». Enligt 16 § i förslaget skall Kungl. Maj:t äga förordna, att vad i 14 och 15 §§ stadgas skall gälla jämväl inom ort, som icke är luftskyddsort. I många av yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag hava förevarande bestämmelser berörts. Riksluftskyddsförbundet ifrågasätter sålunda, om icke bestämmelserna borde överföras till byggnadsstadgan. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län uttalar farhågor för att vad som i 14 § föreslagits skulle för framtiden helt omöjliggöra byggande av s. k. landshövdingehus annat än i de enstaka undantagsfall, där länsstyrelsen ansåge sig befogad meddela dispens. Ehuru länsstyrelsen ur luftskyddssynpunkt finner önskvärt, att landshövdingehusen ersättas med hus av mera brandsäkert material, förmenar länsstyrelsen, att möjlighet bör beredas till en mjukare övergång till stenhusbebyggelse, exempelvis genom tidsbegränsningsbestämmelser för landshövdingehusbebyggelse i nya stadsplaner. Liknande synpunkter anföras av luftskyddschefen i Göteborg ävensom av vissa kommunala myndigheter och nämnder i Göteborg. Luftskyddschefen i Skellefteå luftskyddsområde liksom även Skellefteå stad anser kravet på brandsäkert bjälklag över källare i nybyggnader böra utsträckas till att gälla alla inom luftskyddsort belägna fastigheter, som äro avsedda som bostad åt tre eller flera familjer. Vattenfallsstyrelsen framhåller, att de vaga uttryck, som användas i lagförslaget (i 14 § väsentliga •— avsevärd — mindre — ringa), sannolikt komma att skapa oklarhet på området, och anser önskvärt, att bestämmelserna utformas till närmare överensstämmelse med 117 § byggnadsstadgan. Byggnadsstyrelsen föreslår, att stadgandet i 14 § tredje stycket — med hänsyn till vad i byggnadsstadgan föreskrives därom, att i fråga om vindsinredning arbetsrum bör likställas med bostadsrum — förtydligas genom att uttrycket »avsedd till bostad» utbytes mot »inredd eller avsedd att inredas till bostads- eller arbetsrum». Länsstyrelsen i Stockholms län anser vad som gäller om vind även bör gälla källare. Svenska brandbefälsföreningen finner föreskrift böra införas om att då byggnadsyta uppnår viss storlek, brandsäkra konstruktioner skola användas. Föreningen anser vidare, att bestämmelser böra införas om vertikal uppdelning av byggnad med brandsäkra väggar och dörrar utöver brandmur i tomtgräns samt att generell föreskrift bör givas om obligatoriskt uppdragande av brandmur upp över tak till en höjd av 0'5 m.

254 De sakkunniga hålla visserligen före, att det rent principiellt sett vore riktigare, att bestämmelser av det slag, varom här är fråga, infördes i byggnadsstadgan. Då så emellertid icke skett vid skyddsrumslagens tillkomst, hava de sakkunniga icke ansett sig böra föreslå, att en sådan åtgärd nu vidtages. I överensstämmelse härmed förorda de sakkunniga, att skyddsrumslagens hithörande bestämmelser med vissa modifikationer åtminstone tillsvidare upptagas i folkskyddslagen. Eventuellt kan frågan om föreskrifternas överflyttande till byggnadsstadgan tagas under omprövning i samband med en framtida revision av den senare. Vad närmare angår nyss avsedda modifikationer i de nu gällande bestämmelserna vilja de sakkunniga föreslå: 1. Som ovan nämnts äro bestämmelserna för närvarande på grund av skyddsrumskungörelsens stadganden tillämpliga i hela riket. De sakkunniga anse visserligen ingen ändring i fråga om tillämpningsområdet böra äga rum men hålla före, att en generell föreskrift härom icke bör införas i lagen. Direkt i lagen synes böra stadgas, att bestämmelserna skola gälla inom områden, där verkskydd och hemskydd skola vara inrättade, alltså tättbebyggda delar av städer och köpingar samt andra tättbebyggda samhällen, som icke äro av endast ringa omfattning och betydelse. Om bestämmelsernas tillämpning därutöver bör det ankomma på Kungl. Maj:t att med stöd av 77 § förordna. 2. Bestämmelserna skola icke som nu vara inskränkta till sådana byggnader, som avses i 2 § skyddsrumslagen. Den utvidgning av bestämmelserna, som ligger häri, står i god överensstämmelse med den utvidgning av skyldigheten att inrätta skyddsrum, som de sakkunniga föreslå. Vad 76 § beträffar, hava de sakkunniga främst med hänsyn till den skälighetsprövning, som där stadgas, ej funnit erforderligt att uttryckligen föreskriva särskild begränsning i tillämpningen av samma eller liknande slag, som luftskyddsinspektionen i sitt förslag till 15 § upptagit. 3. Tredje stycket i 75 § har formulerats i överensstämmelse med vad byggnadsstyrelsen föreslagit. Någon liknande bestämmelse för källare synes icke vara erforderlig med hänsyn till 36 § 1 mom. byggnadsstadgan, där det stadgas, att såsom våning skall anses källare, förlagd på sådan höjd, att golvet i närmast däröver varande våning blir beläget mer än 1'5 m. ovan angränsande markyta, där ej byggnadsnämnden med hänsyn till terrängförhållandena annorlunda bestämmer. Vattenfallsstyrelsens förslag om direkt anknytning av förevarade bestämmelser (närmast 75 § andra stycket och 76 § andra stycket) till 117 § byggnadsstadgan vilja de sakkunniga icke tillstyrka, emedan därigenom en utvidgning av nu gällande skyldigheter synes bliva följden, varigenom i vissa fall oskäliga konsekvenser skulle kunna uppstå. Ej heller hava de sakkunniga ansett sig böra upptaga brandbefälsföreningens förslag om vissa ytterligare brandtekniska föreskrifter. Vad föreningen anfört synes visser-

255 ligen väl värt beaktande. Hithörande spörsmål torde emellertid lämpligen böra tagas i övervägande i samband med en revision av byggnadsstadgan. En strikt tillämpning av nu omförmälda bestämmelser kan i vissa fall leda till icke önskvärda resultat. Dispensmöjlighet har därför införts i 7 9 §. Dylik dispens synes även böra kunna erhålla generell karaktär, så att länsstyrelsen förordnar om undantag från bestämmelserna i fråga om vissa grupper av byggnader utan att taga det särskilda fallet under omprövning. I skyddsrumslagen finnes i 10 § upptagen en bestämmelse av innehåll, att om i annat hänseende än tidigare i lagen nämnts i fråga om anläggning eller byggnad till minskande av brandskador genom luftanfall kan vidtagas åtgärd, som utan kostnad av någon betydenhet medför väsentlig fördel, länsstyrelsen må föreskriva sådan åtgärd. I något förändrad avfattning har bestämmelsen intagits såsom 17 § i luftskyddsinspektionens förslag. Ifrågavarande bestämmelse har icke överförts till de sakkunnigas förslag till folkskyddslag. Dess syfte synes emellertid bliva till fullo tillgodosett genom stadgandena i 87 § d) och e) i nämnda förslag. 78 §. Förevarande paragraf överensstämmer med 23 § skyddsrumslagen och 18 § luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag. Särskild motivering torde vara överflödig. 79 §. De här givna dispensreglerna motsvara med viss uppmjukning 14 § första stycket skyddsrumslagen och 47 § luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag. Beträffande motiveringen hänvisas till vad som ovan anförts under 71 § samt 7 5 — 7 7 §§.

6 kap. Skyldigheter med avseende å folkskyddsväsendet inom folkskyddsdistrikten m. m. 80 §. Paragraferna i detta kapitel innehålla principiella regler om olika rättssubjekts skyldigheter beträffande folkskyddsväsendets upprätthållande, främst inom folkskyddsdistrikten. Beträffande de överväganden, som bilda bakgrunden till ifrågavarande bestämmelser, hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 160 ff.). Om ersättning av statsmedel i viss utsträckning för kostnader, som föranledas av nämnda skyldigheters fullgörande, stadgas i 8 kap. Förevarande paragraf upptager föreskrifter om folkskyddsdistriktens skyldigheter. Av den här lämnade uppräkningen, jämförd med kapitlets be-

256 stämmelser i övrigt, framgår, att, såsom i allmänna motiveringen anförts, distriktens skyldigheter hänföra sig till allmänna folkskyddens verksamhet ävensom sådana till folkskyddsväsendet hörande anordningar och åtgärder i övrigt, som hava mera allmän karaktär.

a) Folkskyddsväsendets administration. Denna torde inom de större folkskyddsdistrikten komma att utövas från särskilda folkskyddsbyråer. Dessa synas lämpligen böra få i stort sett samma karaktär som de nuvarande luftskyddsbyråerna med den skiljaktighet i fråga om arbetsuppgifternas omfattning och beskaffenhet, som följer av olikheten mellan folkskyddet och luftskyddet. Folkskyddsdistriktens skyldigheter i detta hänseende komma att omfatta främst tillhandahållande av lokaler för folkskyddsbyrån samt avlönande av kontors- och expeditionspersonal samt vidare ställande till förfogande av medel till nödiga expenser. För de mindre folkskyddsdistrikten torde administrationen mången gång komma att utövas från folkskyddschefens bostad eller tjänsterum. I sådant fall bör dock folkskyddsdistriktet tillhandahålla medel för telefon, andra expenser och erforderlig biträdespersonal. Åtminstone under vissa tider torde utgifterna för brevporton kunna komma att utgöra en icke obetydlig post inom administrationskostnaderna. Med hänsyn till folkskyddets karaktär anse emellertid de sakkunniga rimligt, att i varje fall i viss utsträckning tjänstebrevsrätt för de lokala folkskyddsmyndigheterna bör medgivas. De sakkunniga föreslå, att denna fråga måtte upptagas till närmare övervägande. b) Avlöning och annan ersättning till personal inom allmänna folkskyddet. Beträffande folkskyddsdistrikts skyldighet att utgiva avlöning och annan ersättning till f o l k s k y d d s c h e f o c h b i t r ä d a n d e folks k y d d s c h e f j ä m t e e r s ä t t a r e må följande anföras. Kungörelsen med bestämmelser om arvode m. m. åt vissa luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer är, såsom av förarbetena framgår, avsedd endast som ett provisorium. Enligt kungörelsen utgår arvode av statsmedel till luftskyddschef, som icke är befattningshavare vid polisväsendet, om inom luftskyddsområdet finnes luftskyddsort. Arvodets belopp växlar mellan 160 kronor och 40 kronor för månad, allt efter storleken och betydelsen av de inom luftskyddsområdet förefintliga luftskyddsorterna. Även ställföreträdande luftskyddschef inom dylikt luftskyddsområde har enligt kungörelsen möjlighet att erhålla arvode av statsmedel, om han icke är befattningshavare vid polisväsendet. Därvid skall dock, om arvode jämlikt kungörelsen skall utgå jämväl till luftskyddschefen inom området, sistnämnda arvode minskas med det belopp, som uppbäres av ställföreträdande luftskyddschefen. Slutligen kan luftskyddschef, som icke är be-

257 fattuingshavare vid polisväsendet, tillerkännas ersättning av statsmedel för mistade kontanta avlöningsförmåner av tjänst eller annan arbetsanställuing, om det icke skäligen kan påfordras, att arbetet inom luftskyddet fullgöres vid sidan av det ordinarie förvärvsarbetet. I det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag —• vilket avlämnades innan nyssnämnda kungörelse utfärdades — är i 25 § andra stycket intagen en bestämmelse av innehåll, att om i kommuns tjänst anställd befattningshavare vid polis- eller brandväsen utsetts till luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef, kommunen är skyldig att i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade särskilda bestämmelser bestrida arvode och annan ersättning, som för nämnda uppdrag må utgå till befattningshavaren. I motiveringen har luftskyddsinspektionen mera utförligt behandlat frågan om luftskyddschefernas och ställföreträdande luftskyddschefernas rätt till arvode och annan ersättning. Enligt vad inspektionen här föreslår skall under tid, då luftskyddsberedskap icke är anbefalld, samt under de båda lägsta graderna av luftskyddsberedskap luftskyddschef och ställföredande luftskyddschef icke äga rätt till arvode men däremot till ersättning för direkta kostnader och förlust av inkomst. För det fall att vederbörande icke är befattningshavare vid polis- eller brandväsendet föreslås dock en maximering av ersättningen för mistad inkomst till ett belopp, motsvarande polischefens i polisdistriktet avlöning med inberäknande av rörligt tillägg eller däremot svarande förmån. Ersättning för mistad inkomst bör enligt luftskyddsinspektionen utgå, allenast för den händelse länsstyrelsen finner, att luftskyddschefens eller ställföreträdande luftskyddschefens göromål icke kunnat fullgöras vid sidan av det ordinarie arbetet. Inspektionen förutsätter dock, att detta allenast undantagsvis bör behöva bliva fallet under en tid, då högsta luftskyddsberedskap icke gäller. — Vad angår förhållandena under högsta graden av luftskyddsberedskap, anser inspektionen •— med hänsyn till att både kvalitativt och kvantitativt mycket större fordringar komme att ställas på luftskyddschefen under krig än under fred — att samtliga luftskyddschefer, såväl befattningshavare vid poliseller brandväsendet som övriga, böra tillerkännas arvode, vars storlek bör graderas med hänsyn till arten och mängden av luftskyddschefens göromål, förslagsvis inom skalan 1—-5 kronor för dag. Härtill kommer ersättning för direkta kostnader och mistad inkomst efter samma grunder som eljest. Motsvarande föreslås skola gälla ställföreträdande luftskyddschef, dock med den modifikationen, att hans arvode bör bestämmas till lägre belopp än luftskyddschefens. Luftskyddsinspektionen framhåller vidare, att vederbörande kommun syntes vara närmast att svara för hithörande kostnader i sådana fall, då kommunalt avlönad befattningshavare vid polisväsendet eller befattningshavare vid brandväsendet utsetts till luftskyddschef eller ställföreträdande luftskydds17—111 43

258 chef. I övriga fall anser inspektionen staten böra svara för kostnaderna. Inspektionen uttalar, att frågor om arvode eller annan ersättning till luftskyddschef eller ställföreträdande luftskyddschef borde prövas av vederbörande länsstyrelse, vare sig staten eller kommun svarade för kostnaderna. Två av de i luftskyddsinspektionens utredning deltagande hava emellertid i anförd reservation förklarat sig icke kunna biträda uppfattningen. att under högsta grad av luftskyddsberedskap särskilt arvode borde utgå till luftskyddschef och ställföreträdande luftskyddschef. Reservanterna framhålla, att i fråga om befattningshavare vid polisväsendet en sådan anordning icke torde böra komma i fråga redan av principiella skäl, samt att det för andra, för särskilt fall av länsstyrelsen förordnade luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer — om hänsyn toges till de uppoffringar, vilka till värnpliktstjänstgöring inkallade medborgare finge underkasta sig — borde innebära tillräcklig gottgörelse, om ersättning, på sätt utredningen föreslagit, bereddes dem för mistad arbetsinkomst. Luftskyddsinspektionens förslag i förevarande hänseenden har i åtskilliga avgivna yttranden blivit föremål för erinringar. I fråga om luftskyddschefernas rätt till arvode har i åtskilliga yttranden — bl. a. av statskontoret, statens arbetsmarknadskommission, allmänna lönenämnden, överståthållarämbetet — anslutning till nyssnämnda reservation uttalats eller i varje fall liknande uppfattning anförts. Länsstyrelsen i Hallands län anser likaledes olämpligt, att särskilt arvode utgår under högsta graden av luftskyddsberedskap, men tillstyrker dylikt arvode i viss utsträckning under de lägre graderna av sådan beredskap liksom eljest under fred. I åtskilliga remissuttalanden — bl. a. av flera länsstyrelser och luftskyddschefen i Göteborg — göres gällande, att arvode till luftskyddschef bör utgå såväl under högsta luftskyddsberedskap som ock eljest eller i varje fall jämväl under lägre grader av luftskyddsberedskap. Länsstyrelsen i Örebro län anser nödvändigt, att arvode utgår till luftskyddschef, även då luftskyddstillstånd icke råder, dock med undantag för luftskyddschefer. som tillika äro polischefer. Som skäl härför framhåller länsstyrelsen, att uppdraget att vara luftskyddschef förutsätter förhållandevis stora kvalifikationer och därtill intresse för saken, samt tillägger, att det icke kan anses berättigat att avfärda frågan om arvoden i dessa fall med hänvisning till att uppdraget är ett medborgerligt förtroendeuppdrag, enär dessa numera ofta äro förenade med ibland betydande arvoden. Länsstyrelsen i Uppsala län, som i huvudsak ansluter sig till luftskyddsinspektionens förslag, framhåller, att frågan, huruvida arvode för framtiden bör utgå, torde komma att bero på huruvida nya krav på planläggningen av luftskyddet komma att uppställas, vilka framkalla ökat arbete för luftskyddscheferna, och föreslår med hänsyn därtill, att ett belopp ställes till Kungl. Maj:ts förfogande att vid behov användas såsom arvode till luftskyddschefer efter beslut i varje särskilt fall.

259 I vissa av de avgivna yttrandena uttalas, att de av inspektionen föreslagna arvodesbeloppen äro för låga. Vad beträffar rätt till ersättning för mistad inkomst synes man i yttrandena i allmänhet vara ense om att sådan rätt bör föreligga. Klarare bestämmelser efterlysas emellertid. Angående skyldigheten att bestrida hithörande kostnader har i åtskilliga yttranden gjorts gällande, att denna skyldighet bör åvila staten, oavsett vem som är utsedd till luftskyddschef. Länsstyrelsen i Kopparbergs län framhåller sålunda, att den omständigheten, att avlöningen utbetalas genom kommuns försorg, icke torde böra givas avgörande betydelse i frågan, vem som skall gälda kostnaderna för arvode åt luftskyddschefer. Svenska stadsförbundet påpekar orimligheten däri, att om luftskyddschef är befattningshavare vid polis- eller brandkår, kommun skall i en situation, då luftskyddschefen blir helt förhindrad utöva denna sin ordinarie befattning, vara skyldig att dels sörja för vikarie på samma befattning dels även betala dagarvoden för en tjänstgöring, som i vart fall i detta skede måste anses vara helt av militär art. Länsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att det varken av lagtexten eller av motiveringen framgår, hur utredningsmännen tänkt sig, att kostnaderna skola bestridas i det fall, att luftskyddsområde består av två kommuner och luftskyddschefen är kommunalt avlönad befattningshavare vid polisväsendet eller befattningshavare vid brandväsendet inom den ena kommunen. De sakkunniga få angående ifrågavarande spörsmål anföra följande. Eftersom enligt de sakkunnigas förslag polisväsendet icke skall vara organisatoriskt förenat med folkskyddet på samma sätt som nu med luftskyddet, kommer frågan om de ekonomiska förmåner, som böra tillkomma folkskyddschefer och biträdande folkskyddschefer, i helt annat läge än motsvarande spörsmål inom luftskyddet. Folkskyddschefsskapet är i motsats till luftskyddschefsskapet ett uppdrag med uppgifter, som falla helt utanför polischefernas tjänsteåligganden. Polischefer torde visserligen i en del fall komma att förordnas till folkskyddschefer, men detta uppdrag blir då helt fristående från polischefstjänsten. Arvode till folkskyddschef torde böra förekomma i såväl fred som krig, oberoende av om befattningshavare inom polisväsendet eller annan är innehavare av folkskyddschefsbefattningen. Såsom av motiveringen till 11 — 1 2 §§ framgår, bliva de åligganden, som under fredsförhållanden ankomma på folkskyddschefen, bl. a. i fråga om ledningen av folkskyddsutbildningen, så betydande, att det icke rimligtvis kan begäras, att de skola fullgöras utan ersättning. Under krigsförhållanden bliva folkskyddschefens åligganden av än större omfattning. Med hänsyn härtill synes det de sakkunniga skäligt, att såsom princip uppställes, att folkskyddschefs arvode, sedan folkskyddsberedskap anbefallts, skall utgå med belopp, som är en halv gång till så stort som det dessförinnan gällande.

260 Bätt till arvode synes böra föreligga inom samtliga folkskyddsdistrikt, ehuru med växlande belopp. Även om ett folkskyddsdistrikt har ren landsbygdskaraktär, torde dock folkskyddschefens åligganden bliva av sådan omfattning, att ett arvode är motiverat. Arvode bör enligt de sakkunnigas mening utgå med visst på förhand fixerat årligt belopp och ej i form av dagarvode eller enligt annan dylik beräkning. Folkskyddschefens arbete blir nämligen i mycket ett fortlöpande övervaknings- och organisationsarbete, vars exakta omfattning ofta blir svår att bestämma och som merendels kan fullgöras såsom bisyssla vid sidan av ett ordinarie arbete. Arvodesbeloppens storlek bör sättas i relation till folkskyddsdistriktens omfattning och betydelse. Lämpligt synes vara att i författning fastställa ett antal arvodesklasser, förslagsvis sex, på vilka folkskyddsdistrikten i riket fördelas. Arvodesbeloppen synas för tid, då folkskyddsberedskap icke är anbefalld inom vederbörande distrikt, lämpligen böra bestämmas till respektive 120, 240, 480, 720, 960 och 1 200 kronor om året i de särskilda klasserna. Under folkskyddsberedskap böra som. nämnts en halv gång till så stora belopp utgå. Det torde böra ankomma på Kungl. Maj:t att avgöra, till vilka arvodesklasser de särskilda folkskyddsdistrikten skola hänföras. Härvid torde hänsyn böra tagas till vederbörande distrikts folkmängd, antal och storlek av därinom befintliga städer, köpingar och andra tätorter, distriktets betydelse i övrigt ur försvars- och försörjningssynpunkt m. m. I Stockholms och Göteborgs folkskyddsdistrikt samt måhända ytterligare ett eller annat distrikt kommer det kanske att visa sig nödvändigt att hava heltidsanställda folkskyddschefer i såväl fred som krig. F ö r sådana fall torde särskilda avlöningsbestämmelser böra fastställas av Kungl. Maj:t. Vad angår frågan om ersättning till ej heltidsanställda folkskyddschefer för mistad inkomst av deras vanliga arbete, torde till en början böra anmärkas, att under tid, då folkskyddsberedskap ej råder, dylik förlust i allmänhet ej synes behöva förekomma. Fall kunna emellertid tänkas, då folkskyddschefen även under sådan tid måste taga ledigt från sitt ordinarie arbete och till följd därav går förlustig inkomst, exempelvis vid mera omfattande, under flera dagar i följd pågående folkskyddsövningar. Under folkskyddsberedskap däremot, särskilt under högsta graden därav, torde förhållande som nu sagts komma att inträffa i betydligt större utsträckning. När folkskyddschefen i enlighet med vad här anförts nödgas helt eller delvis avstå från sin vanliga inkomst, bör ersättning utgå till honom. Särskilda regler härom torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. Bl. a. synes böra föreskrivas, att rätt till ersättning skall föreligga, endast i den mån den mistade inkomsten överstiger det folkskyddschefen för motsvarande tid tillkommande arvodet. Härutöver böra ersättningsbeloppen maximeras efter vissa grunder. Vad i det föregående sagts om folkskyddschef, bör äga motsvarande tillämpning beträffande biträdande folkskyddschef. Arvodesbeloppen torde

261 dock böra bestämmas efter andra grunder. Att i fråga om dem giva generella regler torde icke vara möjligt, utan lämpligast synes vara, att beslut fattas från fall till fall i samband med förordnande av biträdande folkskyddschef. Arvode till folkskyddschefen torde därvid böra minskas med motsvarande belopp, för såvitt icke Kungl. Maj:t annorlunda förordnar. I viss utsträckning torde gottgörelse böra utgå jämväl till ersättare för folkskyddschef och för biträdande folkskyddschef. Närmare bestämmelser härom synas böra utfärdas av Kungl. Maj:t. De sakkunniga övergå härefter till frågan om ersättning åt a n n a n p e r sonal inom allmänna folkskyddet. Nu gällande bestämmelser angående avlöning till allmänna luftskyddets personal äro givna i förordningen om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet. Förordningen avser annan personal vid det allmänna luftskyddet än sådan, som jämlikt 9 § luftskyddsförfogandelagen ställes till förfogande av kommun. Vid avlöningens bestämmande har den ortsgruppsindelning av kommunerna följts, som tilllämpas för folkpensioneringen. Avlöningen utgår vid tjänstgöring under minst tre dagar i följd såsom daglön och eljest såsom timlön. Daglönen är i förordningen bestämd till högst 4 kronor i ortsgrupp I, 5 kronor i ortsgrupp I I och 6 kronor i ortsgrupp I I I med tillägg av 1 krona 25 öre för familjemedlem, som fyllt 16 år, och 80 öre för annan familjemedlem. Daglönen må för person, som innehar befälsställning eller särskild kompetens för viss luftskyddstjänst, höjas med högst 40 %. För den, som in natura erhåller erforderlig förplägnad, minskas daglönen med 2 kronor. Timlönen utgår med en tiondel av daglönen för icke familjeförsörjare, dock högst för en tjänstgöringstid av 12 timmar under samma dygn samt endast för tjänstgöring, som omfattat minst två timmar av ett dygn. För person under 18 år äger luftskyddschef bestämma lägre tim- och daglön. Har person till följd av luftskyddstjänstgöring, för vilken daglön utgår, gått miste om inkomst till belopp, som överstiger den honom tillkommande luftskyddslönen, utgår under två månader från luftskyddstjänstgöringens början ersättning för den av tjänstgöringen föranledda inkomstminskningen med det belopp, vartill luftskyddschef finner minskningen hava uppgått, dock med högst hälften av luftskyddslönen. Kungl. Maj:t äger förordna, att sådan ersättning må utgå under längre tid än två månader. Enligt förordningen kan därjämte under vissa förutsättningar utgå bostadsbidrag. — Förordningens bestämmelser äro icke omedelbart tillämpliga, utan det förutsattes, att länsstyrelsen fastställer avlöningsreglemente för länet, varvid, om så finnes påkallat, särskilda bestämmelser må utfärdas för olika delar av länet. För personal, som under tid, då beslut om utrymning gäller, fullgör utrymningstjänst på grund av uttagning enligt utrymningslagen eller i enlighet med frivillig överenskommelse, gäller förordningen om grunderna för

262 avlöning av personal, som fullgör utrymningstjänst. Bestämmelserna äro i stort sett överensstämmande med dem, som gälla för allmänna luftskyddets personal, dock att avlöningsreglemente fastställes av den centrala utrymningsmyndigheten. Beträffande hemvärnspersonal äro bestämmelser givna i hemvärnskungörelsen. Enligt denna äger hemvärnsman under tjänstgöring under fredstid i utbildningssyfte åtnjuta fri inkvartering och fria resor. Är fråga om tjänstgöring för fyllande av hemvärnets uppgifter under krig eller eljest, då hemvärnet skall hållas i beredskap, äger hemvärnsman därutöver uppbära dagavlöning, innefattande portionsersättning och tjänstgöringsarvode, med tillhopa 2 kronor 50 öre för varje tjänstgöriugsdag om sammanlagt minst 3 timmar samt försörjningsbidrag för varje sådan tjänstgöringsdag med 2 kronor för hustru och 50 öre för varje hemvärnsmaunens eller hans hustrus barn eller adoptivbarn under 16 år, varvid dock änkling eller frånskild, som är berättigad till bidrag för ett eller flera barn, äger att för ett av barnen uppbära 2 kronor. För hemvärnskrets- och hemvärnsområdesbefälhavare tillkommer årligt arvode, som utgår för hemvärnskretsbefälhavare med 100 kronor samt för hemvärnsområdesbefälhavare under fredstid med 50 kronor och under förstärkt försvarsberedskap, mobilisering eller krig med 100 kronor i hemvärnsområde med högst 100 hemvärnsmän, med 150 kronor i hemvärnsområde med över 100 och högst 300 hemvärnsmän och med 200 kronor i hemvärnsområde med över 300 hemvärnsmän. De sakkunniga anse de principer, som kommit till uttryck i förordningen om grunderna för avlöning av viss personal tillhörande det allmänna luftskyddet, böra äga tillämpning på den i allmänt folkskydd inskrivna personalen över huvud, alltså både civilskydds- och hemvärnspersonal. På vissa punkter måste dock modifikationer göras. 1. De avlöningsbestämmelser, som böra utfärdas beträffande ifrågavarande folkskyddspersonal, synas böra göras direkt tillämpliga, utan att särskilda avlöningsreglementen fastställas lokalt. Härav blir följden, att de belopp för daglön och timlön, som angivas i bestämmelserna, böra icke såsom nu utgöra maximibelopp utan bestämda belopp. Enligt vad de sakkunniga inhämtat, hava länsstyrelserna i så gott som alla fall vid fastställandet av avlöningsreglementen följt de i förordningen upptagna beloppen. 2. Bestämmelserna skola gälla all i allmänt folkskydd inskriven personal, i den mån personalen enligt folkskyddslagen skall avlönas av folkskyddsdistriktet. Beträffande personal, som är anställd hos kommun eller muni cipalsamhälle, skall enligt 52 § gälla, att tjänstgöringen, i den mån den faller inom vad för vederbörandes anställning kan anses utgöra normal arbetstid, skall anses fullgjord i sagda anställning. För folkskyddstjänstgöring, fullgjord under dylik tid, bör alltså vederbörande erhålla avlöning

263 av kommunen enligt anställningsavtalet. I den mån han därutöver fullgör folkskyddstjänstgöring, synas de eljest beträffande folkskyddslön utfärdade bestämmelserna böra gälla. Den såsom förutsättning för timlöns utgående stadgade minimitiden av två timmar av samma dygn bör här gälla två timmar utöver den normala arbetstiden. 3. Daglöns- och timlönsbeloppen torde tillsvidare böra bibehållas oförändrade, dock att tillägget för familjemedlem höjes till 1 krona 65 öre för familjemedlem, som fyllt 16 år, och 1 krona 20 öre för annan familjemedlem. Dessa belopp motsvara familjepenning i ortsgrupp I I för annan familjemedlem än hustru enligt krigsfamiljebidragsförordningen den 30 juni 1942 (nr 521). 4. Beträffande avlöningen till personal i befälsställning torde gällande föreskrifter för allmänna luftskyddet icke vara i allo tillfredsställande. En del av befälspersonalen inom allmänna folkskyddet, särskilt det högre befälet, kommer att hava sådana arbetsuppgifter, att daglönssystemet blir svårt att tillämpa, varför det synes lämpligare att bestämma avlöningen till visst belopp per år eller månad. Med anledning härav anse de sakkunniga, att i en blivande avlöningsförfattning bestämmelse bör intagas av det innehåll, att till sådant befäl inom allmänna folkskyddet, som har åligganden av den beskaffenheten, att tjänstgöringen för folkskyddets räkning icke kan sägas vara begränsad till vissa dagar utan fortgår ganska regelbundet vid sidan av vederbörandes ordinarie arbete, arvode bör utgå med visst belopp för år eller månad. Härvid bör det ankomma på Kungl. Maj:t att bestämma såväl de kategorier av befäl, för vilka berörda stadgande skall tillämpas, som ock års- eller månadslönens belopp. F ö r övrig befälspersonal inom allmänna folkskyddet synes den nuvarande regeln för allmänna luftskyddet om förhöjning upp till 40 procent av daglönen böra gälla. Dock bör förhöjningen icke beräknas på eventuella tillägg för familjemedlemmar. Fastställandet av närmare regler för förhöjningen torde böra ankomma på riksfolkskyddschefen. 5. Såsom i allmänna motiveringen (sid. 170 f.) framhållits, bör under utbildning och övning, fullgjord inom den marginal av 60 timmar om året, som stadgas i 45 §, annan gottgörelse icke utgå än, enligt vissa regler, ersättning för mistad inkomst. 6. Beträffande rätt till ersättning för mistad inkomst böra för sådan befälspersonal, som enligt vad ovan sagts skall åtnjuta års- eller månadslön, motsvarande regler gälla som för folkskyddscheferna. 7. I förekommande fall bör allmänna folkskyddets personal äga rätt till fri inkvartering och fria resor. I detta sammanhang uppkommer fråga om förhållandet mellan den blivande avlöningsförfattningen för allmänna folkskyddets personal och kungörelsen angående ersättning för deltagande i släckning av skogseld m. m. De sakkunniga anse sistnämnda kungörelse böra äga tillämpning, intill

264 dess folkskyddet övertagit hela skogsbrandförsvaret inom folkskyddsdistriktet. Därefter böra för folkskyddet gällande bestämmelser tillämpas. I fråga om ersättning för kroppsskada eller sjukdom, ådragen under folkskyddstjänstgöring, böra särskilda bestämmelser utfärdas. De sakkunniga hava ansett sig ej böra närmare ingå på detta spörsmål. c) Förnödenheter för allmänna folkskyddet. Med den uppbyggnad, distriktsfolkskyddet enligt de sakkunnigas förslag erhållit, är det naturligt, att i folkskyddsdistrikts skyldigheter ingår även att sörja för anskaffande, förvaring och underhåll av materiel, utrustning och andra förnödenheter för allmänna folkskyddet. Vissa undantag från denna regel följa av bestämmelserna i 81 — 83 §§. Beträffande särskilt frågan om förvaring och underhåll av den materiel. som tillhandahålles av statsverket, må följande anföras. I 11 § 2 mom. luftskyddslagen stadgas, att det åligger kommun att på betryggande sätt förvara den för luftskyddstjänsten inom vederbörande luftskyddsområde avsedda gasskyddsmaterielen. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag har i 27 § första stycket intagits stadgande om åliggande för kommun att, på sätt som vid varje särskilt tillfälle är betryggande, sörja för vård och förvaring av den för luftskyddet inom vederbörande luftskyddsområde avsedda, av allmänna medel bekostade luftskyddsmaterielen. I motiveringen anför inspektionen bl. a. följande: Vad de större luftskyddsorterna angår komma kostnaderna för förrådslokaler och materielens vård att uppgå till en mycket obetydlig procent av materielens anskaffningskostnad. Skall däremot staten förhyra och tillhandahålla förrådslokaler, kommer detta att för staten medföra betydande kostnader, vilka säkerligen komma att avsevärt överstiga de kostnader, åläggandet för kommunerna att tillhandahålla lokaler medför. Man torde nämligen kunna förutsätta, att större möjligheter föreligga för vederbörande kommuner än för staten att inom orten mot skälig hyra anskaffa lämpliga lokaler. För materielens vård erfordras, att å varje luftskyddsort en förrådsförvaltare är utsedd. På flertalet luftskyddsorter torde materielens tillsyn och vård icke taga en härför särskilt avlönad person i anspråk, utan bör detta kunna ombesörjas av redan befintlig personal. Skall däremot staten sörja för materielens vård, är det nödvändigt att särskild personal anställes vid varje förråd. Även om å de mindre luftskyddsorterna sådan personal — i betraktande av att arbetet vid förrådet kan utföras utom den ordinarie arbetstiden samt uppgår till ett mindre antal timmar i månaden •— kan erhållas mot ett mindre arvode, kommer dock även detta att för staten medföra betydande kostnader. I yttrandena över inspektionens förslag har ifrågavarande bestämmelse i allmänhet tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Svenska stadsförbundet, som förklarar sig intet hava att erinra mot att kommunerna ålägges att åtminstone i fred ombesörja vården av olika förråd för luftskyddets räkning, tillägger emellertid, att det varit synnerligen önskvärt, att kostnadsberäkningar framlagts rörande den mera kostnadskrävande vården, t. ex.

265 materielvården i de större luftskyddsorterna. Tanken att kommunerna skulle hava lättare än staten att få hyra lämpliga förrådslokaler, kunde knappast anses vara en bärande motivering för övervältrande av måhända högst betydande kostnader på kommunerna. Enligt den utredning rörande luftskyddskostnaderna, som de sakkunniga, enligt vad förut anförts, verkställt, synas kommunerna hittills hava i stort sett bestritt samtliga kostnader för förvaring av materiel för allmänna luftskyddet. Dessa kostnader hava dock varit jämförelsevis små (jfr bil. 3—5) samt icke uppgått till 3 procent av kommunernas totala nettokostnader för luftskyddet. Kostnaderna hava proportionsvis icke varit större i landets största städer än i landet i övrigt. Med hänsyn härtill kan det icke anses, att ett åläggande för folkskyddsdistrikten att påtaga sig ifrågavarande skyldigheter skulle innebära ett orimligt betungande av dem. Sannolikt kommer väl dock åtminstone viss del av hemvärnets militära utrustning att i allmänhet förvaras och vårdas på statens bekostnad i militära förråd. d) Allmänna skyddsrum m. m. Skyldighet att inrätta allmänna skyddsrum åvilar för närvarande vederbörande kommun. Med hänsyn härtill kunde det övervägas att låta denna skyldighet kvarligga å de särskilda kommunerna och icke knyta skyldigheten till folkskyddsdistrikten såsom sådana. Härför talar bl. a. skyddsrummens begränsade betydelse i lokalt hänseende. En del av de allmänna skyddsrummen — nämligen de, som äro avsedda för allmänna folkskyddets personal eller för personer, som omhändertagas av folkskyddet — stå emellertid i sådant nära sammanhang med allmänna folkskyddets verksamhet över huvud, att det synes lämpligt, att skyldigheten att inrätta, utrusta och underhålla dessa skyddsrum knytes till folkskyddsdistrikten. I fråga om de s. k. offentliga skyddsrummen (d. v. s. skyddsrum för vägfarande och liknande) föreligger givetvis icke samma anledning att lägga hithörande skyldigheter på folkskyddsdistrikten, men de sakkunniga hava ansett sig i förevarande hänseende icke böra göra skillnad mellan olika slag av allmänna skyddsrum. Består ett folkskyddsdistrikt av flera kommuner och finnes ett allmänt skyddsrum vara av betydelse uteslutande eller till övervägande del för invånarna i den ena kommunen, föreligger möjlighet jämlikt 113 § att låta hela kostnaden eller större delen därav falla på denna kommun. Är allmänt skyddsrum till övervägande del av betydelse för municipalsamhälle, finnes jämlikt 112 § möjlighet att erhålla bidrag av detta. Att folkskyddsdistrikten böra sörja för sådana ledningscentraler och andra uppehållsplatser för allmänna folkskyddets personal, vilka icke äro hänförliga till skyddsrumsanordningar, torde med hänsyn till det ovan sagda vara självfallet.

266 e) Åtgärder av social natur. Utrymnings-, inkvarterings- och vissa socialtjänståtgärder i övrigt tillhöra allmänna folkskyddets verksamhet. Det synes med hänsyn till dessa åtgärders natur lämpligt, att skyldigheten att sörja för desamma skall åvila folkskyddsdistrikten. Angående hjälpverkverksamhetens omfattning hänvisas till motiveringen till 56 §. f) Alarmeringsanordningar. De för varnande av allmänheten, då fientligt anfall hotar, avsedda särskilda anordningarna tillhandahållas för närvarande av statsverket och bekostas helt av statsmedel. På enahanda sätt hava kostnaderna för drift och underhåll av dessa anläggningar bestritts, medan kontrollen handhafts av vederbörande luftskyddschef. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag har i 27 § andra stycket upptagits ett stadgande av innebörd, att kommun skall bestrida kostnaderna för drift, underhåll och kontroll av de för alarmeringen inom kommunen avsedda anläggningarna. I motiveringen anför inspektionen bl. a.: Genom att kommunerna i viss utsträckning göras ekonomiskt ansvariga för anläggningarna torde uppnås, att kommunerna bättre kontrollera och handhava anläggningarna, än om de ifrågavarande kostnaderna skulle åvila statsverket. Vidare torde ifrågavarande kostnader, fördelade på en mängd kommuner, icke bliva särskilt betungande, under det att de för statens del skulle bliva en stor börda och dessutom synnerligen svåra att beräkna på förhand. Slutligen skulle ett statligt handhavande av materielen kräva en omfattande och kostsam administration. Till driftskostnader för en alarmeringsanläggning hänföras kostnaderna för elektrisk energi, för laddning och utbyte av tryckluftbehållare och för manöverledningar. Underhållskostnaderna utgöras huvudsakligen av kostnader för reparationer av anläggningar och underhåll i övrigt, t. ex. målning för rostskydd. Av erforderliga reparationer böra endast mindre sådana, när garantitiden för aggregaten utgått, få utföras av entreprenör på platsen. Alla större reparationer däremot samt en mera grundlig och ingående översyn av anläggningarna — utöver den kontroll, vilken skall verkställas genom luftskyddschefens försorg — böra utföras av respektive leverantörer. För att hålla kommunernas kostnader för reparation och översyn av anläggningarna nere kan tänkas att genom luftskyddsinspektionens försorg avtal träffas med respektive leverantörer. Kostnaderna för kontroll av anläggningarna utgöras av sådana utgifter, vilka sammanhänga med den luftskyddschefen åliggande periodiska kontrollen. I de över luftskyddsinspektionens förslag avgivna yttrandena har på vissa håll gjorts gällande, att staten helt bör bestrida förevarande kostnader. Enligt de sakkunnigas förmenande böra de anordningar, varom här är fråga, liksom nu tillhandahållas av statsverket. Sådant tillhandahållande bör ske med stöd av 81 § enligt beslut av Kungl. Maj:t. Däremot synas folkskyddsdistrikten i princip böra sörja för drift, underhåll och kontroll av anordningarna. Skulle det visa sig lämpligt att jämväl i sistnämnda hänseenden ålägga statlig myndighet, exempelvis telegrafverket, att om-

händerhava vissa åtgärder, bör förordnande Kungl. Maj:t med stöd av 81 §.

därom kunna meddelas av

g) Folkskyddsutbildningen: Beträffande folkskyddsdistriktens skyldigheter i fråga om denna utbildning hänvisas till vad därom anförts i den allmänna motiveringen (sid. 171 f.). h) Förvaring och vård av personlig utrustning för befolkningen. Härom kunna i stort sett anföras liknande synpunkter som beträffande förvaring och underhåll av utrustning för allmänna folkskyddet. (Se ovan under c) ). Någon skyldighet för folkskyddsdistrikt att anskaffa gasmasker eller annan materiel för här avsett ändamål anse de sakkunniga icke böra föreligga. Visserligen finnes enligt 11 § 1 mom. luftskyddslagen möjlighet för Kungl. Maj:t att meddela förordnande om skyldighet för kommun att anskaffa gasmasker för kommunens befolkning. Bestämmelsen har emellertid icke tillämpats. Enligt de sakkunnigas mening är det lämpligare, att materiel av här avsedd beskaffenhet anskaffas centralt genom statsverkets försorg och därefter utdelas till folkskyddsdistrikten. Den särskilda uppräkning av folkskyddsdistrikts skyldigheter, som gjorts i 80 §, gör icke anspråk på fullständighet. Folkskyddsdistrikts skyldigheter i avseende å folkskyddsväsendet kunna, såsom av ingressen till paragrafen framgår, omfatta även andra anordningar och åtgärder, än som i paragrafen särskilt nämnts. Närmare bestämmelser härom böra meddelas i de föreskrifter, som Kungl. Maj:t utfärdar med stöd av 98 §, och i organisationsplanerna för folkskyddsdistrikten. 81 §• Beträffande denna paragraf hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 163). 82 §. Förevarande paragraf behandlar vissa åligganden beträffande folkskyddsväsendet, som tillkomma kommun såsom sådan, alltså icke i dess egenskap av folkskyddsdistrikt. 1 mom. Enligt 3 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen äger länsstyrelsen för luftskyddsändamål taga i anspråk egendom, som tillhör eller innehaves av kommun. Enligt 5 § 2 mom. samma lag skall ersättning icke utgå till kommun för materiel, som inom luftskyddsområde, vartill kommunen hör, tages i anspråk för ordnings- eller vakttjänst, brandtjänst, indikerings-, sanerings- eller röjningstjänst, reparationstjänst, sjukvårds-

268 tjänst eller annan dylik luftskyddstjänst, ej heller för mistad avkastning eller nytta av annan kommunen tillhörig egendom, som tages i anspråk med nyttjanderätt. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag (24 och 36 §§) hava nu anförda bestämmelser bibehållits, varvid dock ett par smärre ändringar av formell karaktär vidtagits. Den princip, som kommit till uttryck i nu anförda lagbestämmelser, anse de sakkunniga böra äga tillämpning jämväl i vad angår folkskyddet. Kommun bör alltså vara skyldig att utan särskild ersättning till förfogande för allmänna folkskyddet inom folkskyddsdistrikt, till vilket kommunen helt eller delvis hör, ställa egendom, som är erforderlig för distriktsfolkskyddets verksamhet och som tillhör eller innehaves av kommunen. Här blir främst fråga om brandbilar, brandsprutor och annan brandmateriel, vidare kompressoraggregat, borrmaskiner och andra arbetsredskap, som erfordras för röjningstjänsten, måhända viss sjukvårdsutrustning etc. Det bör även kunna ifrågakomma att ställa lokaler och markområden till förfogande, t. ex. skolhus till härbärgen för utbombade o. d. Bedömandet av i vad mån kommuns egendom är behövlig för distriktsfolkskyddets verksamhet torde böra ankomma på folkskyddschefen. Organisationsplanen bör därvid i sin mån vara normerande. I viss utsträckning bör redan i denna plan kunna direkt angivas, vilken egendom som jämlikt denna paragraf skall tillhandahållas av kommunen. Även om så icke skett, bör dock ledning kunna erhållas av organisationsplanen liksom av de särskilda detaljplaner, som må vara utarbetade. Såsom av motiveringen till 8 § framgår, kan det i undantagsfall hända, att en kommun är delad mellan två eller flera folkskyddsdistrikt. I dylika fall kan viss konkurrens uppkomma om egendom, som tillhör eller innehaves av kommunen och är av beskaffenhet att böra ställas till allmänna folkskyddets förfogande. I allmänhet torde en dylik konkurrenssituation kunna lösas genom överenskommelse mellan vederbörande folkskyddschefer. Kan sådan överenskommelse icke träffas, får högre folkskyddsmyndighet lösa tvisten. Är egendomen i fråga lokaliserad till ena folkskyddsdistriktet, måste saken i allmänhet anses klar; i andra fall få lämplighetsskäl bliva avgörande. Kommun innehar ofta verk eller inrättningar, som äro av beskaffenhet att verkskydd eller hemskydd böra vara där organiserade. Är viss egendom avsedd att användas för verkskyddet eller hemskyddet, bör den uppenbarligen icke jämlikt här förevarande paragraf tagas i anspråk för allmänna folkskyddet, för såvitt det icke är tydligt, att verkskyddet eller hem. skyddet kan avstå egendomen utan att dess effektivitet väsentligen eftersattes. 2 mom. Ifrågavarande moment är en komplettering till 42 och 52 §§, och vad som här stadgas är en direkt följd av sistnämnda paragraf. Beträffande motiveringen hänvisas till kommentaren till 4 1 — 4 3 §§.

269 3 mom. Enligt 10 § 1 mom. luftskyddslagen åligger det kommun att lämna luftskyddschefen erforderligt biträde med avseende å planläggningen av luftskyddet inom kommunen. Med den konstruktion, folkskyddet enligt de sakkunnigas förslag kommer att erhålla, blir det närmast folkskyddsdistriktet som sådant, som har att tillse, att nödiga betingelser föreligga för att folkskyddschefen skall kunna utföra erforderligt planläggningsarbete och sedermera genomföra de uppgjorda planerna. Härvid kommer folkskyddschefen uppenbarligen i kontakt med olika kommunala organs verksamhetsområden, och det bör vara synnerligen angeläget, att dessa organ understödja folkskyddschefen i hans verksamhet. Uttrycklig bestämmelse härom har intagits i förevarande paragraf. Bestämmelsen motsvaras av ett stadgande i 25 § första stycket andra punkten i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. I motiveringen till denna paragraf framhålles bl. a., att en luftskyddschef därigenom beredes tillfälle att få för sitt arbete anlita den tekniska sakkunskap, som förefinnes bland tjänstemännen inom exempelvis en stads byggnads- eller brandväsen. 4 mom. Enligt 11 § 2 mom. luftskyddslagen äger länsstyrelse ålägga kommun — om därmed icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå och åtgärden icke betingar oskälig kostnad — bl. a. att verkställa sådana anordningar beträffande gatubelysningen, som erfordras för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag har någon motsvarande bestämmelse icke upptagits. Inspektionen anför härom, att bestämmelsen i fråga, som närmast hade avseende å det fall, då kommunen genom egna anläggningar eller eljest själv sörjde för gatubelysningen, och som innefattade såväl omläggningar i fråga om ledningar och manövreringsanordningar som anskaffandet av färgade glas till gatlyktor, som vore avsedda att vara tända, medan samhället vore mörklagt, numera torde sakna betydelse. Den mest omfattande och kostsamma av hithörande åtgärder, nämligen övergång till centralmanövrering för tandning och släckning, torde nämligen så gott som allmänt vara genomförd inom kommunerna på grund av att åtgärden jämväl innebure en modernisering och rationalisering av driften och alltså vore önskvärd även bortsett från dess betydelse för luftskyddet. Med hänsyn till den betydelse, här ifrågavarande åtgärder hava för effektivt genomförande av mörkläggning, anse de sakkunniga, oavsett vad luftskyddsinspektionen däremot anfört, att sådan bestämmelse, varom nu är fråga, bör intagas i folkskyddslagen. Även om gatu- eller vägbelysningen handhaves av enskilt rättssubjekt, synes det dock de sakkunniga rimligt, att kommunen även i sådant fall skall vara ansvarig för att åtgärderna bliva vidtagna.

270 Utöver vad nu sagts har det ansetts lämpligt att i folkskyddslagen införa bestämmelse om skyldighet för kommun att jämväl svara för att åtgärder för underlättande av trafiken under mörkläggning vidtagas, exempelvis genom vitmålande av trottoarkanter, borttagande av cykelställ m. m. 83 §. I många fall handhavas brandväsende och annan verksamhet, som är av betydelse för folkskyddsväsendet, av municipalsamhälle. Det synes vara självfallet, att med hänsyn härtill bestämmelserna i 82 § i allmänhet böra äga motsvarande tillämpning å municipalsamhälle. Möjlighet till undantag härifrån bör dock stå öppen. Sålunda synas bestämmelserna i 82 § 4 mom. böra vara tillämpliga endast å municipalsamhälle, där ordningsstadgan för rikets städer gäller. Föreskrift härom synes böra ingå i den tillämpningskungörelse, som måste utfärdas till folkskyddslagen. 8 4 — 8 6 §§. I allmänna motiveringen (sid. 165) har framhållits, att ägare av anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd eller hemskydd är avsett, principiellt skall vara skyldig att sörja för de ekonomiska och materiella betingelserna för upprätthållandet av verkskyddet eller hemskyddet. Med hänsyn till att från denna regel måste göras vissa undantag — särskilt i fråga om hemskydden — hava de sakkunniga ansett lämpligt att i lagen direkt angiva de åligganden i fråga om verkskydd och hemskydd, som enligt de sakkunnigas mening böra åvila vederbörande ägare. Stadgandena om verkskydd återfinnas i 84 §. De här angivna åliggandena torde — utöver vad som i fråga om utbildningen skett i allmänna motiveringen (sid. 171 f.) — icke behöva närmare kommenteras. Bland sådana särskilda anordningar, som avses i punkt d), kunna nämnas förbandsoch avgasningsplatser, observationsplatser, branddammar m. m. Om avlöning till verkskyddspersonal stadgas i 93 §. Beträffande hemskydd stadgas i 85 §. Ägarens skyldigheter äro här inskränkta till att avse den för hemskyddets verksamhet erforderliga materielen och utrustningen. Särskild avlöning till hemskyddspersonal torde icke böra ifrågakomma, och för hemskyddsutbildningen skall — på sätt i allmänna motiveringen (sid. 172) angivits — folkskyddsdistriktet sörja. Några särskilda anordningar för hemskyddets verksamhet — utöver skyddsrum, varom stadgas i 87 § — torde knappast vara erforderliga. För såväl verkskydd som hemskydd gäller, att viss materiel eller utrustning kan tillhandahållas direkt av staten. För närvarande är detta fallet exempelvis beträffande stålhjälmar och gasmasker. Den militära utbildningen av verkskyddens hemvärnspersonal bör, som förut sagts, ombesörjas av staten. De sakkunniga anse praktiska skäl tala för, att om en anläggning eller

byggnad i dess helhet upplåtits till någon, som ej är ägare därtill, nu omförmälda skyldigheter skola åvila innehavaren i stället för ägaren. Bestämmelse härom är intagen i 86 §. De sakkunniga anse dock, att såsom förutsättning härför bör gälla, att upplåtelsen har viss varaktighet, förslagsvis minst ett år. En mera tillfällig upplåtelse bör näppeligen, även om den avser hel anläggning eller byggnad, medföra skyldigheter, som nu sagts. 87 §. Ägare av anläggning eller byggnad bör även hava vissa skyldigheter, som, utan att kunna hänföras till upprätthållande av verkskydd eller hemskydd, dock beröra folkskyddsväsendet. Härom stadgas i förevarande paragraf. a) Den viktigaste av dessa skyldigheter är den att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum. Beträffande omfattningen av denna skyldighet och beskaffenheten av skyddsrummen hänvisas till bestämmelserna i 5 kap. Skyldigheten bör enligt de sakkunnigas förmenande alltid ligga på ägaren, även om vederbörande anläggning eller byggnad i dess helhet är upplåten till annan. Härutinnan överensstämmer de sakkunnigas lagförslag med skyddsrumslagen. Viss möjlighet till ersättning av nyttjanderättshavare är stadgad i 115 §. b) Särskilt inom större anläggningar och byggnader torde erfordras speciella anordningar för att vid fientligt anfall varna dem, som vistas inom eller vid anläggningen eller byggnaden. Det har synts de sakkunniga lämpligt att på anläggningens eller byggnadens ägare lägga skyldighet att sörja härför. c) I fråga om skyldighet att svara för mörkläggning föreligger för närvarande inga klara bestämmelser om huruvida sådan skyldighet skall åvila ägare eller innehavare av byggnad. Då mörkläggningsanordningarna i många fall äro av sådan beskaffenhet, att de måste anpassas efter den anläggning eller byggnad, för vilken de äro avsedda, anse de sakkunniga, att det bör åvila anläggningens eller byggnadens ägare att tillhandahålla för mörkläggningen erforderlig materiel, även om anläggningen eller byggnaden helt eller delvis innehaves av annan. För mörkläggningsmaterielens anbringande och för mörkläggningen i övrigt bör dock innehavaren ansvara. Beträffande mörkläggningsmaterielens beskaffenhet böra särskilda bestämmelser utfärdas av Kungl. Maj:t eller riksfolkskyddschefen. De sakkunniga vilja här rekommendera användning i större utsträckning än vad nu är fallet av träfiberplattor eller liknande anordningar, detta med hänsyn till att dylika plattor även kunna användas såsom fönsterersättningsmedel. (Jfr motiveringen till 88 §). De sakkunniga hava hösten 1942 låtit verkställa utredning angående de kostnader, som härigenom skulle föranledas. Enligt denna utredning skulle kostnaden för dylika plattor uppgå till omkring kr. 2: 10 per m 2 , vartill komme kostnad för plattornas

272 tillskärning med 50 öre för platta. Beräkning har gjorts beträffande ett antal fastigheter av olika slag i Stockholm. Eesultatet av utredningen framgår av nedanstående tabell, vilken utvisar, att kostnaderna bliva förhållandevis små. Kostnader för fönsterersättning med träflberplattor i vissa större bostadsfastigheter i Stockholm. Antal lägenhoter Fastighet

w os en

Antal fönBter

Fönsteryta

Materialkostnad B

3 O

g g E5T 3 ~ re — re w SS: p . v: p . F o CK & crq re a 2TC re 3 13 • T &> Si o • o re ^1 re - r c- » to B » • o jq* w re ^~ g-ft. 3-" • sr •B-*o1 re S" __ t B>-t te re" p> n * £»_ P. 3 g Bi— re re a' re ' B p. 5" c E a' re B st. st. m2 ma kr. st. kr. kr. kr. kr. st. 20 72 12 14o 45 3 9 l 105 20 907 1100 5 9 5-0 6 10-o 15 28-6 35 436 550 20 3-3 12 6-7 37 18-6 86 458 550 43 3 3 22 5-o 54 15'5 126 23 816 1000

T

B

a

*i so: ta

_

CK

|w

•

>-i

^

•i

år 1898 Åsög. 137, 5 vån

1898 Valhallav. 4, 5 vån

1900 Alströmerg. 4—8, 4—5 vån. . . 1910 1932

6-9

12 16-5

32 42-2

Valhallav. 53, 5 vån. . . .

2-s

5-2

13 13-9

Upplandsg. 80, 6 vån

2-8

7-6

14 18-7

75 311 1273 1500 33 34 401 500 579 700 37

Kv. Ampeln, Södra Hammarby, 3 vån 1943

3-7

6-3

35 16-1

750 Såväl de under b) omförmälda alarmeringsanordningarna som mörkläggningsanordningar kunna mången gång vara till sin beskaffenhet särskilt betingade av arten av den verksamhet, som bedrives inom anläggningen eller byggnaden. I sådant fall bör anläggningens eller byggnadens ägare, om denna verksamhet bedrives av någon, som allenast har nyttjanderätt till anläggningen eller byggnaden eller del därav, kunna erhålla bidrag till kostnaderna av innehavaren i enlighet med vad därom närmare stadgas i 115 §. Möjligen kan sådant bidrag anses skäligt även i vissa andra fall. d) Det kan mången gång vara nödigt, att anläggning eller byggnad maskeras till skydd mot upptäckt, särskilt från luften. Dylik maskering kan hava till huvudsakligt ändamål att skydda den maskerade anläggningen eller byggnaden men även att förhindra, att densamma kan användas som kännemärke för upptäckt av annat i närheten befintligt krigsviktigt mål. Det har ansetts lämpligt att i lagen intaga bestämmelse om skyldighet för dylik anläggnings eller byggnads ägare och innehavare att tåla eller vidtaga sådan åtgärd, i den mån den anbefalles av folkskydds- . myndighet. Skyldighet, som nu sagts, synes dock böra vara förhanden

273 allenast under folkskyddsberedskap. Eätt till ersättning för härav föranledd kostnad eller skada kan föreligga enligt vad därom i 110 § närmare stadgas. e) Även i andra hänseenden, än här förut berörts, kan det vara nödvändigt att ålägga ägare eller innehavare av anläggning eller byggnad skyldighet att i avseende å anläggningen eller byggnaden tåla eller vidtaga åtgärd, som är av betydelse ur folkskyddssynpunkt. Enligt 10 § 3 mom. luftskyddslagen är, om länsstyrelsen finner viss åtgärd vara erforderlig för beredande av luftskydd, ägare eller innehavare av egendom, som av åtgärden beröres, pliktig att tåla åtgärden, såvida den för honom medför allenast ringa kostnad eller olägenhet. Enligt 4 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen — som dock gäller endast under luftskyddstillstånd — är ägare eller innehavare av anläggning, inrättning, fastighet eller annan egendom, för vilken luftskyddsplan uppgjorts eller luftskydd eljest erfordras, pliktig att tåla eller vidtaga de åtgärder med avseende å egendomen ävensom dess inredning och utrustning, som av länsstyrelsen prövas erforderliga för luftskyddets genomförande. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag återfinnas motsvarande bestämmelser i 20 § 1 mom, Det stadgas här i första stycket, att ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom är pliktig att, där länsstyrelsen finner det erforderligt för beredande av luftskydd, med avseende å egendomen ävensom dess inredning och utrustning tåla åtgärd, som medför allenast ringa kostnad eller olägenhet. I andra stycket föreskrives, att om åtgärden är huvudsakligen avsedd att tillgodose luftskyddet för den egendom, som beröres därav, ägaren eller innehavaren är pliktig dels att själv vidtaga åtgärden, dels ock att, där länsstyrelsen i anledning av anbefalld luftskyddsberedskap så finner skäligt, tåla eller vidtaga jämväl sådan åtgärd, som medför större kostnad eller olägenhet än i första stycket sägs. Mot ifrågavarande bestämmelser har i allmänhet ingen erinran framställts i de yttranden, som avgivits över luftskyddsinspektionens förslag. Länsstyrelsen i Blekinge län har dock framhållit, att fastighetsägare synes böra vara skyldig att tåla åtgärd, som medför större kostnad eller olägenhet även i sådant fall, då åtgärden icke huvudsakligen är avsedd att tillgodose luftskyddet för hans egen fastighet, varvid dock ersättning bör utgå. Vid utformandet av här förevarande bestämmelse i folkskyddslagen hava de sakkunniga ansett det icke i lagtexten böra göras skillnad mellan tid, då folkskyddsberedskap råder, och tid, då detta icke är fallet. I stället har stadgats, att den åtgärd, varom fråga är, icke får för ägaren eller innehavaren medföra större olägenhet, än som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt. Vid tillämpningen härav måste givetvis hänsyn tagas till förhållandena vid den tidpunkt, då åtgärden vidtages. Båda då lugna förhållanden, böra endast jämförelsevis ringa krav ställas på anläggningens eller byggnadens ägare eller innehavare i förevarande hänseende, 18—111 43

274 medan å andra sidan under krigstider olägenheter, som absolut taget måste anses stora, ändock med hänsyn till förhållandena böra anses skäliga. En avvägning mellan allmänt och enskilt intresse måste alltid äga rum. Beträffande rätt till ersättning för kostnad eller skada, som föranledes av åtgärd av här omförmält slag, hänvisas till 110 §. 88 §. Genom beslut den 13 februari 1942 har Kungl. Maj:t uppdragit åt de sakkunniga att verkställa utredning av frågan, huruvida siirskilda åtgärder från det allmännas sida må vara erforderliga för att underlätta möjligheterna till iståndsättande utan tidsutdräkt av de bostadshus, vilka skadas till följd av krigsåtgärd. Med anledning härav hava de sakkunniga, efter att hava inhämtat yttranden i ämnet från ett flertal luftskyddschefer, överlämnat nämnda yttranden till luftskyddsinspektionen och begärt dess utlåtande bl. a. i frågan om sådana författningsföreskrifter, som måste anses erforderliga för tillgodoseende av förevarande ändamål. I skrivelse till de sakkunniga den 29 januari 1943 har luftskyddsinspektionen som sin mening framhållit, att behov av särskilda författningsföreskrifter förelåge i följande hänseenden, nämligen dels beträffande skyldighet för fastighetsägare att tåla de åtgärder i fråga om iståndsättande av skadad byggnad, som av luftskyddsmyndighet företoges, samt att till luftskyddsmyndighetens förfogande för reparation av honom tillhörig byggnad ställa materiel, som han hade i sin ägo, dels ock beträffande skyldighet för fastighetsägare att anskaffa, tillpassa och till hyresgästs förfogande efter påbjudande av mörkläggning ställa mörkläggningsmateriel, som kunde användas som fönsterersättningsmedel. Beträffande sistnämnda fråga hänvisas till vad som anförts i motiveringen till 87 §. Vad angår det förstnämnda spörsmålet, få de sakkunniga för egen del anföra följande. Det är uppenbart av stor vikt, att under en krigssituation hus, som endast i ringa utsträckning skadats vid bombanfall, snabbt sättas i stånd, för att desamma skola bliva beboeliga för sina invånare eller ock kunna användas för inkvartering av utbombade från andra hus eller av evakuerade. Det måste anses tillhöra folkskyddets uppgifter att vidtaga härför erforderliga åtgärder. Vederbörande husägare bör härvid vara skyldig att medverka genom att lämna tillträde till fastigheten samt tillhandahålla byggnadsmateriel m. m., som må erfordras för åtgärdernas genomförande och varav han är i besittning. Ägaren bör även själv kunna åläggas att ombesörja åtgärd av här ifrågavarande slag; dock med iakttagande av att han icke därigenom oskäligt betungas. Även annan innehavare av byggnad än ägaren bör kunna åläggas att medverka vid vidtagande av dylik åtgärd. Bestämmelser härom hava intagits i förevarande paragraf. Äv lämplighetsskäl har dock icke arten av de skyldigheter, varom här är fråga, an-

275 setts böra närmare angivas i lagen. I stället har allmänt stadgats skyldighet för byggnadens ägare eller innehavare att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om byggnadens iståndsättande, som må vara meddelade av folkskyddsmyndighet. 89 §. Enligt 11 § andra stycket luftskyddsförfogandelagen äro ägare eller innehavare av fastighet eller annan egendom, som upplåtits till bostäder, samt personer, vilka i fråga om tillsyn å egendomen företräda ägaren eller innehavaren, ävensom arbetsgivare skyldiga att lämna biträde vid uttagning av personal för tillfälligt utförande av arbete för luftskyddet. Bestämmelsen har upptagits i 22 § 2 mom. i luftskyddsinsjDektionens förslag till ny luftskyddslag. De sakkunniga anse, att ifrågavarande bestämmelse bör utsträckas till att gälla även dels medverkan vid inskrivning i folkskyddet genom införskaffande av upplysningar rörande de i byggnaden boende dels ock förmedlande till dem av ålägganden och andra meddelanden från folkskyddschefen. E n dylik utvidgning av hithörande skyldigheter, vilken icke torde komma att bliva särskilt betungande, är enligt de sakkunnigas mening påkallad för underlättande av folkskyddsmyndigheternas arbete. 90 §. Förevarande paragraf, som är hämtad från skyddsrumslagen, torde icke erfordra särskild motivering. 91 §. Enligt 11 § 2 mom. luftskyddslagen kan länsstyrelsen ålägga kommun att, i den mån det lämpligen kan ske, genomföra nödiga skydds- och reservanordningar för att säkerställa driften vid kommunens tekniska verk ävensom att vidtaga erforderliga skyddsanordningar för driftspersonalen vid nämnda verk. Jämlikt 3 mom. i samma paragraf kan Kungl. Maj:t ålägga annan ägare eller innehavare av viss anläggning eller inrättning än kommun att med avseende å driften vid anläggningen eller inrättningen vidtaga luftskyddsåtgärd. I båda fallen är förutsättning, att med åtgärden icke utan äventyrande av luftskyddet kan anstå samt att åtgärden icke medför oskälig kostnad. I ungefärlig överensstämmelse härmed hava de sakkunniga funnit lämpligt att i folkskyddslagen intaga uttrycklig bestämmelse om skyldighet att i fråga om viss industriell verksamhet genomföra skydds- och reservanordningar för säkerställande av driften under folkskyddsberedskap. Förpliktelsen har av praktiska skäl ansetts böra läggas på den, som bedriver den verksamhet, varom fråga är, oberoende av vem som är ägare till anläggningen eller byggnaden. Enligt de sakkunnigas mening bör skyldigheten föreligga automatiskt utan särskilt åläggande av Kungl. Maj:t eller myndig-

276 het. Denna omedelbart i lag stadgade skyldighet har dock ansetts böra begränsas till sådan industriell verksamhet, beträffande vilken det kan anses såsom ett väsentligt allmänt intresse, att driften blir säkerställd. Till industriell verksamhet hänföres givetvis även driften vid kommuns tekniska verk. Bestämmelsen i andra punkten har avseende på sådana synnerligen viktiga industrier, vilka i krig måste vara i fortlöpande verksamhet i det längsta även under flyglarm. Inom dessa industrier erfordras särskilda anordningar för personalens skydd, exempelvis skyddskårar och stockmattor. Uttryckligt stadgande om skyldighet att vidtaga sådana anordningar har ansetts lämpligt att intaga i lagen. 92 §. De i denna paragraf intagna bestämmelserna motsvara 28 och 29 §§ utrymningslagen. I bestämmelsernas ordalydelse har endast gjorts de modifikationer, som följa av att begreppet utrymningskommun icke finnes i de sakkunnigas lagförslag. 93 §. Beträffande avlöning till industriluftskyddspersonal finnas för närvarande inga bestämmelser. Personal inom industrihemvärn åtnjuter enligt gällande föreskrifter av statsverket ersättning enligt samma grunder som annan hemvärnspersonal. Härom hänvisas till vad som anförts under 80 §. De sakkunniga hava ansett frågor om ersättning till personal inom verkskydd enligt folkskyddslagen böra bliva föremål för enhetlig reglering. Verkskyddspersonal kommer så gott som uteslutande att utgöras av personer, vilka äro anställda hos arbetsgivare, som bedriver verksamhet inom den anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet är avsett. Det har synts de sakkunniga rimligt och praktiskt sett lättast genomförbart, att dylik arbetsgivare jämväl svarar för den särskilda ersättning, som bör utgå för tjänstgöring i verkskyddet, antingen fråga är om civilskyddspersonal eller hemvärnspersonal. Närmare bestämmelser om dylik ersättning synas böra intagas i den avlöningsförfattning, varom talas i motiveringen till 80 §. De sakkunniga vilja här inskränka sig till att i korthet angiva vissa principer, efter vilka dessa bestämmelser enligt de sakkunnigas mening böra utformas. Om sålunda verkskyddstjänstgöringen faller inom vad för den anställde kan anses utgöra normal arbetstid, bör han hava rätt till vanlig arbetslön, d. v. s. tjänstgöringen i verkskyddet bör anses fullgjord i hans anställning. I övrigt torde beträffande verkskyddspersonalens rätt till ersättning böra i huvudsak tillämpas de regler, som i motiveringen till 80 § angivits böra gälla för sådan hos kommun eller municipalsamhälle anställd personal i allmänt folkskydd, varom stadgas i 42 och 52 §§, 82 § 2 mom. samt 83 §, med iakttagande av att, i enlighet med vad nu sagts, ersättning skall utgivas av arbetsgivaren. För sådan tjänstgöring, som endast

277 består i att vederbörande å fritid håller sig i beredskap å arbetsplatsen för att omedelbart kunna inträda i aktiv folkskyddstjänstgöring, böra dock i viss utsträckning ersättningsbeloppen kunna reduceras. 94 §. Ovan under 87 § omförmälda stadganden i 10 § 3 mom. luftskyddslagen och 4 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen avse även annan egendom än anläggning eller byggnad. Detsamma gäller de i 20 § 1 mom. luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag upptagna bestämmelserna. I 87 § e) ovan avses emellertid endast skyldigheter för ägare och innehavare av anläggning eller byggnad. Sistnämnda stadgande är därför i behov av komplettering. Denna gives i förevarande paragraf, som utformats helt i överensstämmelse med 87 § e). Beträffande ersättning stadgas närmare i 110 §. 95 §. Bestämmelserna i denna paragraf motsvara 4 — 6 §§ lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. I överensstämmelse med av de sakkunniga förut intagen ståndpunkt omfatta här ifrågavarande bestämmelser jämväl utspridning. 96 §. Förevarande paragraf saknar motsvarighet i gällande lagstiftning. Det torde vara naturligt, att egendoms ägare och innehavare skola vara skyldiga att verkställa förstöring av egendomen eller eljest medverka vid densamnias genomförande. Härigenom vinnes viss garanti för att förstöringen kommer att ske under vederbörlig hänsyn till ägarens och innehavarens intressen samt på sådant sätt, att större skada ej göres, än nöden kräver. 97 §. Det liar ansetts lämpligt att i lagen införa uttryckligt stadgande om att den, som tages i anspråk för distriktsfolkskydd, skall under tjänstgöringen därstädes vara pliktig nyttja för hans eget bruk avsedda skodon, underkläder, strumpor och andra klädespersedlar, i den mån dylika icke tillhandahållas av folkskyddet. Skyldighet att anskaffa särskilda för folkskyddstjänstgöring speciellt avsedda klädespersedlar bör däremot icke åläggas den enskilde.

7 kap. Omfattningen och beskaffenheten av folkskyddsväsendet inom de särskilda folkskyddsdistrikten. Organisationsplaner. 98 §. I 6 kap. äro bestämmelser givna om folkskyddsdistrikts, kommuners och enskildas skyldigheter i allmänhet i fråga om upprätthållande av folk-

278 skyddsväsendet inom folkskyddsdistrikten. Här ifrågavarande kapitel innehåller vissa generella regler om dessa bestämmelsers tillämpning i de särskilda fallen. Vilka omständigheter som i stort sett böra vara utslagsgivande vid bedömande av omfattningen och beskaffenheten av folkskyddsväsendet i de olika folkskyddsdistrikten, framgår av första stycket av förevarande paragraf. Vad här stadgas gäller naturligen icke blott ett distrikts folkskyddsväsen såsom helhet betraktat utan även de särskilda delarna därav. Sålunda synas verkskydd och hemskydd böra hava den omfattning och beskaffenhet, som betingas av vederbörande anläggnings eller byggnads läge, storlek och betydelse ur allmän synpunkt. Gemensamt verkskydd eller hemskydd bör, där så finnes lämpligt, kunna upprättas för flera anläggningar eller byggnader. Härigenom kan ernås, att inom område, där verkskydd och hemskydd skola vara organiserade, varje anläggning och byggnad kommer att kunna tillhöra verkskydd eller hemskydd. Den närmare bestämmanderätten härutinnan bör i första hand tillkomma folkskyddschefen. De bestämmelser, som med avseende å folkskyddsväsendets omfattning och beskaffenhet skola gälla inom visst folkskyddsdistrikt, givas i organisationsplanen för distriktet. Om organisationsplaner handla 9 9 — 1 0 1 §§. Såsom av dessa paragrafer framgår, skola organisationsplanerna så att säga u PP b yggas nedifrån, alltså vara grundade på förslag av folkskyddscheferna. För att härvid nödig enhetlighet redan från början skall kunna erhållas, torde det vara lämpligt att, på sätt stadgas i andra stycket av denna paragraf, centralt allmänna bestämmelser utfärdas, som skola vara normgivande vid nämnda förslags uppgörande. Såsom av allmänna motiveringen framgår, komma organisationsplanerna att spela stor roll ur personalrekryteringssynpunkt. Med hänsyn härtill synes det vara nödvändigt, att redan vid utformandet av de nyssnämnda allmänna bestämmelserna anknytning sokes till det centrala arbetsmarknadsorganet, statens arbetsmarknadskommission. Vad de allmänna bestämmelsernas innehåll beträffar, må följande anföras. Främst böra här meddelas föreskrifter om sammansättning av olika slag av förband och avdelningar inom distriktsfolkskydden jämte deras utrustning samt om materiel, utrustning och förnödenheter i övrigt, som komma att tillhandahållas av statsverket, ävensom över huvud riktlinjer för folkskyddsväsendets utformning inom folkskyddsdistrikt och orter av olika slag, bl. a. beträffande utrymning, inkvartering och socialtjänst, undanförsel samt verkskydd och hemskydd. Även vissa generella föreskrifter om allmänna skyddsrum, alarmering, mörkläggning och maskering m. m. böra givas. I detta sammanhang bör beröras frågan, huruvida i folkskyddslagen — i överensstämmelse med vad luftskyddsinspektionen ifrågasatt i sitt förslag till ny luftskyddslag — böra upptagas begreppen luftskyddsort och luftskyddsplats eller motsvarande begrepp. Luftskyddsort är såsom förut

279 nämnts ort, inom vilken mera omfattande planläggning av luftskyddet kan antagas ifrågakomma, och luftskyddsplats ort, där viss planläggning av luftskydd skall äga rum, oaktat orten icke är luftskyddsort. I och med att den nya organisationen genomföres, komma folkskyddsdistrikten att framstå såsom det primära, och folkskyddsåtgärder böra vidtagas inom varje folkskyddsdistrikt, ehuru åtgärderna bliva av varierande art och omfattning inom de olika distrikten. Inom distrikten komma visserligen olika slag av folkskyddsåtgärder att lokalt anknytas till skilda delar av varje distrikt, men denna lokalisering kommer att direkt framgå av organisationsplanerna. Med hänsyn härtill anse de sakkunniga någon motsvarighet till begreppen luftskyddsort och luftskyddsplats icke böra införas i lagen. Detta hindrar självfallet icke, att begrepp av liknande slag kunna komma till användning för underlättande av administrationsarbetet. Såsom förut nämnts, användes för närvarande i samband med luftskyddsplanläggningen även begreppet skyddsföremål, varmed man betecknar utom luftskyddsorter och luftskyddsplatser belägna anläggningar m. m., beträffaude vilka särskilda föreskrifter meddelas om i vilken utsträckning planläggning av luftskyddet skall äga rum. Begreppet kommer att i viss mån hava motsvarighet även i fortsättningen men torde icke behöva upptagas i folkskyddslagen. I vederbörande organisationsplan böra hithörande fall särskilt angivas. 9 9 — 1 0 1 §§. Bestämmelserna i förevarande paragrafer innehålla de regler om organisationsplanernas innehåll och fastställande, som ansetts böra upptagas i lagen. Om luftshjddsplaner stadgas i luftskyddslagen, att luftskyddsplan uppgöres av luftskyddschefen (9 §), att länsstyrelsen med ledning av luftskyddsinspektionens anvisningar meddelar erforderliga bestämmelser om planläggningen av luftskyddet inom länet och granskar de för varje luftskyddsområde uppgjorda planerna (8 §) samt att Kungl. Maj:t, om riket befinner sig i krig eller krigsfara, äger förordna, att planerna för luftskyddet helt eller delvis skola verkställas (13 §). Kompletterande bestämmelser givas i luftskyddskungörelsen, av vilka bl. a. framgår, att länsstyrelsen skall bestämma planläggningens huvudsakliga omfattning för varje luftskyddsområde under hänsynstagande till de lokala förhållandena samt att luftskyddsplan skall revideras minst en gång årligen av luftskyddschefen, vilken, om under tiden mellan revideringarna förändring inträffar i något avseende av större betydelse för planläggningen, tillika så snart ske kan skall vidtaga den åtgärd med planerna, som föranledes därav. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag finnas inga bestämmelser om luftskyddsplaner. I inspektionens förslag till ny luft-

280 skyddskungörelse äro däremot intagna stadganden av i huvudsak samma innehåll som de nu gällande. Om utrymningsplaner givas bestämmelser i utrymningskungörelsen, där det stadgas, att dylik plan skall upprättas av luftskyddschefen i enlighet med utrymningskommissionens föreskrifter, att planen skall granskas och godkännas av kommissionen, att utrymningsplan skall underkastas revidering, så snart ändrade förhållanden giva anledning därtill, samt att ändring av utrymningsplan skall underställas kommissionen i den utsträckning, kommissionen föreskriver, för godkännande. Detaljbestämmelser om skogsbrandväsendets organisation finnas i den skogsbrandordning, som enligt vad förut angivits skall finnas för varje brandrote. Vad slutligen beträffar särskilda planer för hemvärnet, fastställas sådana av vederbörande militära myndigheter. De organisationsplaner, varom i förevarande paragrafer är fråga, äro avsedda att få större normerande betydelse än de nuvarande luftskyddsplanerna i allmänhet torde hava haft i praktiken. De senare äro nämligen merendels synnerligen vidlyftiga och detaljrika samt bliva icke föremål för någon direkt fastställelse. Någon mera ingående granskning av dem torde i många fall icke hava medhunnits av länsstyrelserna. De sakkunniga hava tänkt sig, att här förevarande planer skulle bliva betydligt mera summariska än de nuvarande luftskyddsplanerna och fastställas av Kungl. Maj:t. Härigenom skapas förutsättningar för en effektiv granskning från vederbörande myndigheters sida och planerna erhålla en verkligt normativ karaktär. Såsom nyss framhållits, torde organisationsplanerna komma att hava stor betydelse ur personalrekryteringssynpunkt. Folkskyddsmyndigheterna äro ansvariga för att mer personal icke tages i anspråk för allmänna folkskyddet, än som bestämts genom organisationsplanerna. Därjämte bliva de även av vikt ur statsfinansiell synpunkt därigenom, att såsom förutsättning för att ersättning av statsmedel skall utgå för viss åtgärd i allmänhet skall gälla, att åtgärden har stöd av organisationsplan. Om organisationsplanernas innehåll stadgas i lagförslaget endast, att planerna skola innehålla grundläggande bestämmelser rörande omfattningen och beskaffenheten av distriktets folkskyddsväsen vid högsta folkskyddsberedskap. I administrativ ordning torde närmare föreskrifter om organisationsplans innehåll böra meddelas. Enligt de sakkunnigas mening bör i organisationsplan angivas bl. a. följande: 1) folkskyddsdistriktets omfattning och kommunal-administrativa struktur; 2) antal och storlek av förband och avdelningar av olika slag, som skola ingå i distriktets allmänna folkskydd, samt omfattningen av övrig till allmänna folkskyddet hörande personal, varvid särskilt bör angivas storleken av den personal, som vid högsta folkskyddsberedskap skall kunna helt tagas i anspråk för allmänna folkskyddets räkning;

281 3) omfattningen av den utrustning och materiel av olika slag, som skall stå till allmänna folkskyddets förfogande eller tillhandahållas dess personal, varvid bör särskilt angivas, om utrustningen eller materielen skall ställas till förfogande av kommun eller municipalsamhälle, som ingår i distriktet, eller skall tillhandahållas av statsverket eller skall anskaffas genom folkskyddsdistriktets försorg; 4) de orter eller områden inom distriktet, för vilka utrymning skall planläggas; 5) bestämmelser om inkvarterings- och socialtjänsten inom distriktet med uppgift om antal, storlek och beskaffenhet av härbärgen, internat, utspisningsanordningar m. m,; 6) allmänna skyddsrum; 7) särskilda anordningar och åtgärder i övrigt, vilka stå i samband med distriktsfolkskyddets verksamhet och skola vidtagas genom folkskyddsdistriktets försorg; samt 8) områden, inom vilka verkskydd eller hemskydd skola vara organiserade, så ock utom dessa områden förefintliga anläggningar eller byggnader, där detsamma skall vara fallet. De sakkunniga föreslå, såsom ovan nämnts, att organisationsplanerna skola fastställas av Kungl. Maj:t. Orsaken härtill är främst behovet av en enhetlig reglering i stort med hänsyn särskilt till planernas betydelse ur allmän synpunkt. Det må framhållas, att uppgörandet av de första organisationsplanerna visserligen kan komma att medföra ett omfattande arbete från folkskyddsmyndigheternas sida. Anmärkas bör dock, att härvid ledning erhålles av bl. a. nuvarande luftskydds- och utrymningsplaner. Sedan organisationsplanerna en gång fastställts, torde arbetet med erforderlig revidering därav bliva av betydligt mindre omfattning. Beträffande ordningen för organisationsplanernas uppgörande och granskning må följande anföras. Sedan Kungl. Maj:t eller riksfolkskyddschefen utfärdat allmänna bestämmelser jämlikt 98 §, bör det ankomma på folkskyddsmyndigheterna i försvarsområdet, alltså försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschefen, att utfärda närmare tillämpningsföreskrifter beträffande upprättande av organisationsplaner inom försvarsområdets folkskyddsdistrikt. Samråd vid dessa föreskrifters utfärdande bör lämpligen äga rum med arbetsmarknadsorganen i vederbörande län, länsarbetsnämnderna. Förslag till organisationsplan uppgöres med ledning av de utfärdade bestämmelserna av vederbörande folkskyddschef i samråd med folkskyddsnämnden. Den sistnämnda får därvid representera distriktet även i de fall, då den icke är distriktets beslutande organ. Förslaget bör därefter underkastas en ingående granskning av civilskyddschefen och försvarsområdesbefälhavaren. Vid granskningen bör i erforderlig utsträckning samråd sökas med vederbörande länsstyrelse eller länsstyrelser.

282 Efter verkställd granskning bör civilskyddschefen uppgöra en sammanställning av samtliga förslag till organisationsplaner inom försvarsområdet, i vad angår allmänna folkskyddets personalbehov, med de. ändringar däri, som civilskyddschefen eller försvarsområdesbefälhavaren funnit påkallade. Sammanställningen delgives länsarbetsnämnden i länet eller, om försvarsområdet sträcker sig över flera län, länsarbetsnämnderna i dessa län. Nämnderna erhålla därigenom ytterligare möjlighet att framföra arbetsmarknadssynpunkter i fråga om folkskyddets personalrekrytering. Förslagen till organisationsplaner jämte däröver avgivna yttranden och uppgjorda sammanställningar översändas därefter till riksfolkskyddschefen. Inom riksfolkskyddsstaben verkställes förnyad granskning i samråd med försvarsstaben och arbetsmarknadskommissionen. Vid fastställande av planerna bör väsentlig avvikelse från vederbörande folkskyddschefs förslag icke få göras, utan att folkskyddsnämnden haft tillfälle att yttra sig om avvikelsen. Vad nu sagts om fastställande bör i stort sett gälla även ändring. Initiativ till sådan ändring bör kunna tagas av folkskyddschefen och folkskyddsnämnden i vederbörande distrikt ävensom av övriga folkskyddsmyndigheter, inom vilkas behörighetsområde distriktet faller. Ändring av organisationsplan bör dock icke få äga rum utan att folkskyddschefen och folkskyddsnämnden erhållit tillfälle att yttra sig. Såsom av det föregående inhämtas, komma bestämmelserna i organisationsplanerna i allmänhet att vara av summarisk och grundläggande natur. Med hänsyn härtill kommer det inom de flesta folkskyddsdistrikt att vara av behovet påkallat, att vissa detaljplaner uppgöras beträffande folkskyddet. Sådana detaljplaner kunna avse de olika tjänstegrenarnas verksamhet, de särskilda verkskyddens och hemskyddens organisation, verkställande av utrymning, ordnande av inkvartering och socialtjänst, planläggning av utspridning m. m. I vissa fall torde det vara nödvändigt, att dessa detaljplaner bliva föremål för granskning av överordnade folkskyddsmyndigheter. Ätt i lagen intaga bestämmelser om dessa detaljplaner har icke synts erforderligt. I mån av behov böra föreskrifter om granskning och fastställelseförfarande meddelas i administrativ väg.

Beträffande planerna rörande folkskyddsväsendet torde böra gälla, att de ej må i vidare mån, än som erfordras för folkskyddsväsendets förberedande, bringas till allmänhetens kännedom samt att, därest granskad plan ersattes med annan, den plan, som icke längre är gällande, skall brännas. I överensstämmelse med vad ovan sagts skola organisationsplanerna utvisa omfattningen och beskaffenheten av distriktens folkskyddsväsen vid

283 högsta folkskyddsberedskap. För organisationsplanernas realiserande erfordras ett fredstida förberedelsearbete. Visserligen har under senare åren ett ansenligt sådant'arbete bedrivits inom de lokalförsvarsgrenar, som föreslås skola ingå i folkskyddet. Dock måste antagas, att med den omfattning, som vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag folkskyddsväsendet torde komma att erhålla, det första fastställandet av organisationsplanerna kommer att i större eller mindre grad föranleda ytterligare åtgärder inom åtskilliga folkskyddsdistrikt. Vidare får förutsättas, att även i fortsättningen undan för undan av olika anledningar behov uppkomma av nya åtgärder, vilkas utförande bör föregås av jämkning i planerna. Den takt, med vilken de ursprungligen fastställda planerna ävensom ändringar däri komma att genomföras, blir i viss mån beroende på folkskyddsdistriktens beslut. Biksfolkskyddschefen bör dock, i den mån så befinnes erforderligt, äga utfärda vissa föreskrifter härom. Särskilt bör genom dem organisationsplanernas genomförande regleras efter två synpunkter, nämligen dels med hänsyn till det utrikespolitiska läget dels ock med beaktande av i vilken utsträckning statsmedel äro eller kunna antagas bliva tillgängliga för utgivande av ersättning till folkskyddsdistrikten. Härvid bör riksfolkskyddschefen även kunna föreskriva, att ersättning av statsmedel må utgå för vissa åtgärder, endast om deras utförande vid åsyftad tidpunkt i förväg godkänts av riksfolkskyddschefen.

8 kap. Vissa bestämmelser om kostnader för folkskyddsväsendet. 102—106 §§. Såsom av allmänna motiveringen (sid. 164 och 165) framgår, skola folkskyddsdistrikten i väsentlig utsträckning hava rätt till ersättning av statsmedel för sina kostnader för folkskyddsväsendet. Begler härom givas i förevarande paragrafer, vartill i 107 och 108 §§ komma vissa särskilda bestämmelser om ersättning till bl. a. distrikten. De sakkunniga hava av praktiska skäl funnit lämpligt att bringa de i allmänna motiveringen angivna principerna för kostnadsfördelning mellan staten och folkskyddsdistrikten i tillämpning på det sätt, att i folkskyddslagen särskilt angivas dels i 102 § vissa kostnader, som skola helt ersättas av staten, dels ock i 103 § vissa kostnader, för vilka ersättning av statsmedel skall utgå med två tredjedelar. Beträffande kostnader, som ej nämnts i dessa paragrafer, föreligger ej rätt till sådan ersättning av statsmedel, varom här är fråga, därest ej Kungl. Maj:t jämlikt 106 § annorlunda bestämmer. I 102 § äro upptagna kostnader för avlöning och annan ersättning till folkskyddschef och biträdande folkskyddschef jämte ersättare ävensom annan personal inom allmänna folkskyddet för tjänstgöring under folkskyddsbe-

284 redskap. Med hänsyn till den stora omfattning, dessa kostnader komma att erhålla särskilt under krig, och till att motsvarande kostnader enligt nu gällande regler så gott som helt bestridas av statsmedel, hava de sakkunniga ansett rimligt, att full ersättning skall utgå för kostnaderna i fråga, detta så mycket mera som avlöningsförmånerna äro normerade genom allmänna regler och folkskyddsdistrikten bl. a. på grund härav hava mycket ringa möjlighet att inverka på deras storlek. Att märka är dock, att sådan avlöning till personal i allmänna folkskyddet, som jämlikt 82 § 2 mom. skall bestridas av kommun, icke är att betrakta som en sådan folkskyddsdistriktets kostnad, varför ersättning jämlikt 102 § utgår. Vidare äro i denna paragraf upptagna kostnader för sociala åtgärder beträffande personer, som evakuerats från andra folkskyddsdistrikt. Det är icke billigt, att folkskyddsdistriktet, som ju icke kan anses hava nämnvärd direkt nytta av dessa kostnader, skall till ens någon del slutligen vidkännas desamma. Tänkbart vore visserligen, att folkskyddsdistriktet skulle hava möjlighet att få gottgörelse helt eller delvis för kostnaderna av det distrikt, varifrån evakuering skett. En sådan ordning skulle emellertid medföra betydande praktiska olägenheter, varför de sakkunniga icke velat förorda densamma. Vissa svårigheter kunna visserligen understundom uppkomma, i vad angår särskiljande av här ifrågavarande kostnader från andra kostnader för distriktets folkskyddsväsen, särskilt sådana för motsvarande åtgärder för distriktets egna invånare. En åtminstone i stort sett riktig uppskattning av kostnaderna för de ena och de andra åtgärderna torde dock vara möjlig, i synnerhet som i flertalet fall ett och samma folkskyddsdistrikt icke kommer att bedriva verksamhet till förmån för såväl evakuerade från annat distrikt som utbombade från det egna distriktet. Full ersättning bör utgå för samtliga kostnader för denna del av folkskyddets verksamhet. Uttrycklig förklaring härom har till undvikande av missförstånd intagits i sista stycket av paragrafen. Ätt märka är, att full ersättning skall utgå för bl. a. hithörande kostnader för såväl anskaffande som förvaring och underhåll av materiel, utrustning och andra förnödenheter. Beträffande 103 § vilja de sakkunniga — utöver vad i allmänna motiveringen anförts — ytterligare framhålla följande. För avlöning och annan ersättning till folkskyddspersonal under tid, då folkskyddsberedskap icke är anbefalld, bör enligt de sakkunnigas mening folkskyddsdistriktet i allmänhet slutligen helt svara. De kostnader, som här komma i fråga, bliva säkerligen av ganska liten storleksordning, om, såsom de sakkunniga ifrågasatt, avlöning eller annan ersättning i regel icke skall utgå för sådan utbildning och övning, som faller inom den marginal av 60 timmar per år, som stadgas i 45 §. Ätt visst undantag från här avsedda princip skall föreligga i fråga om kostnader för ersättning, vilka äro betingade av sociala åtgärder beträffande evakuerade personer från andra folkskyddsdistrikt, framgår av 102 §.

285 Emellertid anse de sakkunniga skäligt, att dylika undantag jämväl ske i fråga om dels folkskyddschef och biträdande folkskyddschef, dels ock enligt Kungl. Maj:ts bestämmande viss annan befälspersonal. Härvid syfta de sakkunniga på sådant befäl, vilket, såsom under 80 § anförts, bör erhålla arvode med visst belopp per månad eller år. Ersättning har i detta fall föreslagits skola utgå med två tredjedelar av kostnadsbeloppet. Jämväl till anskaffande av materiel, utrustning och andra förnödenheter för allmänna folkskyddets verksamhet samt till inrättande och utrustande av allmänna skyddsrum, så ock eljest av ledningscentraler och andra uppehållsplatser för allmänna folkskyddets personal eller för personer, som omhändertagas av folkskyddet, bör ersättning av statsmedel enligt de sakkunnigas mening utgå med två tredjedelar. Dessa kostnader, som kunna uppgå till ganska höga belopp, äro jämförelsevis lätta att bestämma och kontrollera. Att märka är, att det här blott är fråga om anskaffningskostnader eller kostnader för inrättande och utrustande. För kostnader för vård och underhåll bör däremot enligt de sakkunnigas mening ersättning icke utgå. Sistnämnda kostnader höra nämligen till den kategori av kostnader av mera svårkontrollerbar art, vilka enligt allmänna motiveringen böra helt bekostas av folkskyddsdistriktet. Av vad ovan anförts framgår emellertid, att för vissa av här ifrågavarande kostnader, nämligen för sådana, som avse evakuerade personer från främmande folkskyddsdistrikt, full ersättning av statsmedel skall utgå. För kommuns kostnader för egendom, som jämlikt 82 § 1 mom. ställes till distriktsfolkskydds förfogande, bör ersättning av här ifrågavarande slag icke utgå. Ersättning av statsmedel med två tredjedelar bör slutligen utgå för folkskyddsdistrikts kostnader för understöd åt utbombade och andra, som på grund av krigsåtgärder blivit i behov av hjälp. Även här gäller dock, att ersättning av statsmedel utgår med kostnadernas fulla belopp, om fråga är om understöd till personer från främmande folkskyddsdistrikt. Beträffande 104 och 105 §§ må följande anföras. I 7 kap. har angivits, att omfattningen och beskaffenheten av folkskyddsväsendet i ett folkskyddsdistrikt skall bestämmas genom organisationsplanen. I den mån folkskyddsdistrikt ådrager sig kostnader, varför stöd icke finnes i organisationsplanen eller tillämpningsföreskrifter för denna eller ock i andra utöver folkskyddslagen vederbörligen meddelade bestämmelser, bör ersättning av statsmedel icke utgå. Härutinnan hänvisa de sakkunniga ytterligare till vad ovan under 9 9 — 1 0 1 §§ anförts. Slutligen bör ersättning, om beloppet i och för sig av kostnad för viss åtgärd med hänsyn till omständigheterna finnes oskäligt, beräknas endast å det skäliga beloppet. Det synes lämpligt, att de ersättningar av statsmedel, som enligt vad nu sagts skola utgå, till beloppet fastställas i efterhand, sedan utgifterna gjorts, alltså beräknas på de faktiska kostnaderna. Emellertid är det givet,

286 att särskilt mindre folkskyddsdistrikt kunna hava svårigheter att anskaffa likvida medel till mötande av alla kostnader för folkskyddsväsendet. Möjlighet till erhållande av förskott å ersättning bör därför föreligga för folkskyddsdistrikten. Generella regler härom torde böra meddelas av Kungl. Maj:t. Uppräkningen i 102 och 103 §§ av de kostnader, för vilka ersättning av statsmedel skall utgå, har uppenbarligen icke kunnat göras fullständig. Möjlighet bör finnas för Kungl. Maj:t att bevilja dylik ersättning för andra folkskyddsdistriktens kostnader än i nämnda paragrafer sagts. Härom stadgas i 106 §. De sakkunniga hava härvid tänkt på bl. a. vissa större anordningar — såsom observationstorn, radioanläggningar och branddammar — vilka folkskyddet har att besörja. Såvitt icke särskilda omständigheter annat föranleda, bör ersättningen i dylika fall utgöra två tredjedelar av kostnaderna. I den mån folkskyddsdistrikt åsamkas kostnader för undanförsel och förstöring, synes även ersättning härför böra beviljas. Därvid torde ersättningen med hänsyn till åtgärdernas natur i regel böra utgå med kostnadernas fulla belopp. Beslut om ersättning, varom här är fråga, torde merendels böra meddelas från fall till fall. Understundom kan dock en generell föreskrift i kungörelseform vara lämplig. Ersättningens belopp bör kunna fastställas i efterhand på sätt i 105 § sägs eller ock bestämmas i annan ordning. Av 106 § framgår vidare, att Kungl. Maj:t enligt de sakkunnigas mening även i fall, som i 103 § avses, bör kunna medgiva högre statsbidrag, än där stadgas. 107 §. Jämlikt 10 § kan allmänt folkskydd åläggas tjänstgöring utom det egna folkskyddsdistriktet. Härigenom uppkomma givetvis i många fall kostnader för nämnda distrikt, såsom för avlöning till personal samt för drivmedel och annan förbrukningsmateriel. Folkskyddsdistriktet kan även lida direkt skada genom dylikt åläggande, exempelvis genom att materiel förstöres. Det synes uppenbart, att folkskyddsdistriktet bör hava rätt till ersättning för sådan kostnad och skada. Tänkbart vore, att ersättningen skulle utgivas av det folkskyddsdistrikt, till vilket hjälpen lämnats. Med hänsyn till att dylik hjälpverksamhet bedrives i det totala försvarets intresse och det ofta kan vara en ren tillfällighet, om erforderlig förstärkning sker på detta sätt eller genom ett statligt folkskyddsförband, anse dock de sakkunniga det riktigare, att ersättningen utgives av statsmedel. Härigenom torde även förfarandet vid ersättningens bestämmande bliva enklare. Bätt till ersättning, som nu sagts, bör även tillkomma kommun eller municipalsamhälle, som jämlikt 82 eller 83 § har att avlöna personalen eller tillhandahållit materielen. Kommun eller municipalsamhälle skall visserligen utan ersättning ställa personal och materiel till förfogande för

287 användning inom det egna folkskyddsdistriktet, men det synes skäligt, att gottgörelse utgår i fall sådana som de här avsedda. Motsvarande rätt till ersättning av statsmedel synes böra föreligga i det fall, att verkskydd jämlikt 10 § användes för uppgifter utom den egna anläggningen eller byggnaden. Ifrågasättas kunde, att ersättningen skulle utgå av vederbörande folkskyddsdistrikts medel. De sakkunniga hava emellertid ansett skäligt, att även i sådant fall staten bör träda emellan. Eätt till ersättning bör föreligga icke blott för den, som har att svara för verkskyddets upprätthållande, utan även för arbetsgivare, som jämlikt 93 § har att utgiva avlöning till verkskyddspersonalen. 108 §. Även om för allmänt folkskydd ianspråktagen materiel eller utrustning användes inom det egna folkskyddsdistriktet och därvid lider skada eller avsevärd försämring till följd av fientlig verksamhet, bör skälig ersättning av statsmedel utgå därför. Bestämmelse härom har givits i förevarande paragraf. Bätt till ersättning föreligger givetvis såväl för folkskyddsdistrikt som för annat kommunalt eller enskilt rättssubjekt, vilket åsamkats förlust, varom här är fråga. 109 §. Förevarande paragraf motsvarar 1 0 — 1 2 §§ lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Liksom övriga stadgandén i folkskyddslagen, som behandla undanförsel, hava bestämmelserna utsträckts till att gälla även utspridning. Såsom framgår av vad ovan (sid. 91) anförts, har luftskyddsinspektionen ifrågasatt, att om de om bortförande gällande bestämmelserna gjordes tilllämpliga jämväl å utspridning, ersättningsreglerna dock borde göras något avvikande, så att staten vid utspridning skulle åtaga sig jämväl en del av förvaringskostnaderna. De sakkunniga hava till fullo beaktat de synpunkter, som luftskyddsinspektionen sålunda framfört, men hålla före, att här ifrågavarande önskemål kunna tillgodoses inom ramen av nuvarande, för bortförande gällande bestämmelser, utvidgade att avse jämväl utspridning. Ägare eller innehavare av bortförd egendom må nämligen erhålla ersättning av statsmedel för kostnad, som åsamkats honom genom bortförandet, om kostnaden står i uppenbart missförhållande till den nytta, åtgärden kan anses medföra för honom. Med en sådan utsträckning av denna föreskrift, som nyss nämnts, finnes uppenbarligen möjlighet att av statsmedel bereda vederbörande ersättning för förvaringskostnader för utspridd egendom, om dessa kostnader befinnas oskäliga. Några särbestämmelser i fråga om utspridning i enlighet med vad luftskyddsinspektionen ifrågasatt, finna de sakkunniga därför icke erforderliga.

288 Särskild bestämmelse om ersättning för skada till följd av förstöringsåtgärd torde icke vara nödvändig. Dylik skada bör anses såsom krigsskada och ersättning därför utgå enligt de regler, som stadgas i lagen den 21 juni 1940 (nr 5 4 0 ; ändrad 1940: 980) om krigsskadeersättning. 110 §. Åtgärd, som någon för tillgodosende av folkskyddsändamål fått tåla eller vidtaga till följd av åläggande jämlikt 87 § d) eller e) eller 94 §, kan uppenbarligen för honom medföra avsevärd kostnad eller skada, varför det måste anses skäligt, att han erhåller ersättning. Något tveksamt torde vara, om dylik ersättning bör gäldas av staten eller folkskyddsdistriktet. Bätteligen borde det vara så, att om åtgärden innebär tillgodoseende av ändamål, som faller inom ramen för folkskyddsdistriktets verksamhet, ersättning gäldas av distriktet men eljest av statsmedel. Av jDraktiska skäl hava de sakkunniga stannat vid att låta ersättning av här förevarande slag i samtliga fall utgå direkt av statsmedel. Åtgärd, som här avses, är emellertid ofta huvudsakligen av betydelse för egendomens ägare eller innehavare. I sådant fall bör givetvis nedsättning i motsvarande grad av det ersättningsbelopp, vartill han eljest skulle hava varit berättigad, ske. Bestämmelsen härom, som gives i andra stycket, är utformad i nära överensstämmelse med 5 § 3 mom. luftskyddsförfogandelagen. Ersättning bör dock över huvud icke utgå för kostnad eller skada, som är att betrakta såsom ringa. Att här .angiva någon bestämd gräns är icke möjligt. Skälighetssynpunkter måste vara avgörande. H l §• Det synes naturligt, att sådan ersättning av statsmedel, som omförmäles i 107, 108, 109 eller 110 §, skall prövas i samma ordning, som är stadgad för rekvisition för krigsmaktens behov. I detta sammanhang hänvisas till den redogörelse för hithörande bestämmelser i rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583), som lämnas nedan under 124 §. För de ändamål, varom här är fråga, torde det i regel icke ifrågakomma att tillämpa på förhand fastställda taxor. I första instans kommer avgörandet att i allmänhet tillkomma sådan allmän lokal värderingsnämnd, som omförmäles i nämnda lag. Anmärkas bör i detta sammanhang, att enligt 13 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd i samma lag omförmälda ersättningar till beloppet fastställas av riks värderingsnämnden. De sakkunniga anse dock lämpligare, att samtliga här avsedda ersättningsfrågor i första instans bedömas av myndighet, som har mera direkt kännedom om de lokala förhållandena. För övrigt torde kunna befaras, att om alla dessa ersättningskrav skulle bedömas av riksvärderingsnämnden, denna skulle bliva alltför belastad med

289 arbete. Anledning att i förevarande hänseende göra skillnad mellan ersättning på grund av bortförande och andra ersättningar, som här äro i fråga, finnes uppenbarligen icke. 112 §. Mången anordning eller åtgärd, för vilken folkskyddsdistrikt jämlikt bestämmelserna i 6 kap. har att sörja, är till sin natur sådan, att den helt eller till övervägande del kommer befolkningen inom viss del av distriktet till godo. Det kan vara skäligt, att befolkningen inom denna del av distriktet får bära huvudparten av kostnaderna för sådana anordningar eller åtgärder, i den mån kostnaderna icke täckas av statsmedel. Består ett folkskyddsdistrikt av flera kommuner, kan en avvägning med hänsyn till dylika synpunkter göras mellan kommunerna, på sätt i 113 § närmare stadgas. Det har emellertid synts de sakkunniga lämpligt att möjliggöra en dylik ur intressesynpunkt skälig kostnadsfördelning genom att även skapa förutsättningar för att ålägga municipalsamhälle viss bidragsskyldighet. För detta ändamål har stadgandet i förevarande paragraf tillkommit. Såsom exempel på åtgärder, varom här kan vara fråga, kunna nämnas allmänna skyddsrum, utrymningsåtgärder, verksamhet för omhändertagande av utbombade etc. Bidragsskyldighet, som i denna paragraf avses, bör i princip kunna åläggas municipalsamhälle, oberoende av för vilket eller vilka ändamål detsamma bildats. Har emellertid municipalsamhället bildats endast för hälsovårdsändamål, torde alldeles särskilda skäl erfordras för att samhället skall kunna åläggas att deltaga i kostnad, varom här är fråga. Vid bidragsskyldighetens bedömande bör hänsyn kunna tagas till i vad mån municipalsamhälle på grund av detsamma jämlikt 83 § åvilande skyldigheter på annat sätt bidragit till folkskyddsväsendet inom distriktet. Förutsättning för bidragsskyldigheten bör givetvis vara, att åtgärden faller inom ramen för folkskyddsväsendet, sådant detsamma blivit angivet i gällande organisationsplan. Helst bör municipalsamhällets godkännande av åtgärden hava på förhand inhämtats. Nödvändigt villkor bör detta dock icke vara. 113 §.När folkskyddsdistrikt består av flera kommuner, uppkommer frågan, efter vilken grund distriktets kostnader för folkskyddsväsendet skola fördelas mellan kommunerna. Denna paragraf avser att giva normerande regler härför. I gällande lagstiftning finnas inga regler om fördelning mellan kommuner av kostnaderna för gemensamma åtgärder för lokalförsvaret. Frågan har däremot uppmärksammats i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag, där i 30 § andra stycket intagits en bestämmelse av innehåll, att om 19—111 43

290 kommun i anledning av föreskrift i samma lag vidtagit eller förpliktats vidtaga åtgärd, som kan beräknas komma att i väsentlig mån gagna luftskyddet jämväl inom annan kommun inom luftskyddsområdet, kostnaden för åtgärden skall fördelas mellan de olika kommunerna efter graden av det gagn, som beredes dem genom åtgärden, samt att om överenskommelse härom icke kan träffas, tvistens avgörande ankommer på länsstyrelsen. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag har ifrågavarande bestämmelse i allmänhet icke väckt någon gensaga. Länsstyrelsen i Skaraborgs län framhåller dock, att bestämmelsen i praktiken torde komma att medföra svårigheter, varför densamma syntes böra kompletteras med i särskild ordning meddelade anvisningar rörande de grunder, som här borde tillämpas. Den princip, som på denna punkt kommit till uttryck i luftskyddsinspektionens förslag, finna de sakkunniga visserligen i och för sig riktig. I likhet med länsstyrelsen i Skaraborgs län anse emellertid de sakkunniga principen i många fall bliva svår att tillämpa i praktiken. Det torde ofta bliva ytterst vanskligt att bedöma graden av det gagn, som genom de åtgärder, av vilka kostnaderna föranletts, kommit de särskilda kommunerna till godo. De sakkunniga hava i stället funnit en fördelningsnorm böra tillämpas, som samtidigt med att den åtminstone något så när står i överensstämmelse med den nyss angivna principen är grundad på något mera objektivt konstaterbart faktum. Vid övervägande härav hava de sakkunniga stannat vid att — liksom numera skett i fråga om flera kommuners gemensamma kostnader för en kristidsnämnds verksamhet — såsom huvudregel tilllämpa en fördelning efter det antal skattekronor och skatteören inom de olika kommunerna, som vid taxering till kommunalskatt påförts de skattskyldiga, samt att skapa möjlighet att justera denna fördelningsnorm med hänsyn till de olika kommunernas intressen. I sistnämnda avseende hänvisas till vad under 112 § anförts. Vid bestämmande av kommuns skyldighet att deltaga i distriktets kostnader bör hänsyn kunna tagas till kommunens prestanda jämlikt 82 §. För avvikelse från huvudregeln bör, där kommunerna icke komma överens, särskilt beslut av länsstyrelsen erfordras. Vad i förevarande paragraf stadgas bör gälla såväl i det fall, då folkskyddsförbund bildats, som eljest. 114 §. Såsom anförts i motiveringen till 98 § kan det förekomma, att ett verkskydd eller hemskydd är gemensamt för flera anläggningar eller byggnader med olika ägare (innehavare). På liknande sätt kan det jämlikt 67 § förhålla sig med enskilt skyddsrum. Härigenom kunna uppkomma gemensamma kostnader, för vilka behov av fördelningsnorm finnes. Bestämmelse i ämnet gives i förevarande paragraf. Att här finna någon norm, som kan tjäna såsom huvudregel för alla fall, torde vara ogörligt. Kostnadsfördel-

291 ningen måste här bliva en skälighetsprövning från fall till fall, och i paragrafen hava endast angivits de omständigheter, som främst böra inverka på bedömandet. I första hand få parterna söka träffa överenskommelse om fördelningen, men går icke detta, får länsstyrelsen gripa in. Motsvarande gäller enligt den nuvarande skyddsrum slagen i fråga om gemensamma skyddsrum. 115 §. Jämlikt bestämmelserna i 6 kap. åvilar ägare av anläggning eller byggnad en hel del skyldigheter beträffande folkskyddsväsendet, vilka kunna för honom medföra ganska dryga kostnader. Om anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåtits med nyttjanderätt till annan och vid bestämmandet av hyra eller annan ersättning för nyttjanderätten hänsyn uppenbarligen icke kunnat tagas till dessa kostnader, kan det i många fall framstå såsom obilligt, att de helt skola bäras av ägaren, särskilt om nyttjanderättshavaren har kontrakt för längre tid. Fördenskull hava de sakkunniga genom bestämmelsen i förevarande paragraf velat hålla möjlighet öppen för ägaren att i dylika fall erhålla skäligt bidrag av nyttjanderättshavaren. Förutsättning för bestämmelsens tillämpning bör dock alltid vara, att minst ett år återstår av den avtalade tiden för nyttjanderätten. I annat fall får ägaren, om han finner skäl därtill, säga upp nyttjanderättshavaren och bestämma ersättningen för en framtida kontraktstid med hänsyn till sådan kostnad, varom nu är fråga. Är hyresregleringslagen alltjämt gällande, bör kostnad av dylikt slag kunna motivera en hyreshöjning. Är fråga om anordning, som drager förhållandevis stor engångskostnad och som samtidigt är av ganska stor varaktighet, bör i allmänhet bidrag, som nu sagts, utgå allenast till amortering och ränta och beräknas för den återstående tiden av nyttjanderätten. I andra fall kan vara skäligt, att bidrag utgår med viss andel av hela kostnaden. Kunna ägare och nyttjanderättshavare icke enas om beloppet av bidrag av här ifrågavarande art, får tvisten underställas domstols prövning. Ifrågavarande stadgande har utformats i ganska nära anslutning till 11 § andra styckat skyddsrumslagen. 116 §. Förevarande bestämmelse motsvarar 11 § tredje stycket skyddsrumslagen men har utvidgats till att avse även andra anordningar och åtgärder än inrättande av skyddsrum. Bestämmelsen i 60 § 1. lagen om bostadsrättsföreningar innehåller föreskrift om kvalificerad majoritet för beslut om särskilt tillskott.

292 9 kap. Förfoganderätt för folkskyddsväsendets behov. 117 §. Gällande bestämmelser om förfoganderätt för ändamål av här förevarande slag äro givna i luftskyddsförfogandelagen och utrymningslagen samt, i vad angår hemvärnet, i rekvisitionslagen och beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584). De i förevarande och följande paragrafer givna bestämmelserna äro en sammanarbetning av hithörande nu gällande stadganden under hänsynstagande till folkskyddets speciella karaktär. Den grundläggande bestämmelsen i fråga om luftskyddet finnes i 3 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen, enligt vilken länsstyrelsen äger, då det prövas nödvändigt för luftskyddsändamål, taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, transportmedel, utrustningspersedlar, materialier och annan egendom, som tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda. Jämlikt 14 § samma lag äger länstyrelsen i den utsträckning, som finnes lämpligt, uppdraga åt luftskyddschef att inom luftskyddsområde utöva förevarande befogenhet. Bestämmelsen liksom lagen i övrigt gäller endast under luftskyddstillstånd. Motsvarande stadganden äro i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag intagna dels i 21 § 1 mom., enligt vilket länsstyrelsen, om luftskyddsberedskap intagits, äger, i den mån den anbefallda luftskyddsberedskapen det nödvändiggör, taga i anspråk egendom, som angivits i huvudsak på samma sätt som i nu gällande lag, dels ock i 50 §, enligt vilken länsstyrelsen äger uppdraga åt luftskyddschef att utöva bl. a. nu nämnda befogenhet. I motiveringen påpekar inspektionen, att luftskyddsmyndigheterna hittills i många fall nödgats anlita förfoganderätten även för anskaffande av varor, vilka i stället kunnat inköpas i fria marknaden till gängse detaljhandelspriser. Anledningen härtill hade varit den, att ersättning av statsmedel icke utgått i annat fall, än om anskaffandet skett med tillämpning av förfogandebestämmelserna.. Det vore uppenbart, att denna anordning i dylika fall vore både oekonomisk och tidsödande. Det vore därför enligt inspektionens mening önskvärt, att statsverket ställde medel till länsstyrelsernas förfogande för att efter prövning användas till gäldande av kostnader av den art, att förfoganderätt av praktiska skäl icke borde tagas i anspråk; givetvis borde därmed icke någon avlastning ske från kommunerna av sådana förpliktelser, vilka åvilade dem. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag hava förevarande bestämmelser i stort sett icke väckt någon gensägelse. Länsstyrelsen i Blekinge län gör dock gällande, att om anskaffande av varor, som erfordras för luftskyddet, skulle kunna ske genom uppköp i fria marknaden, detta på något sätt borde komma till uttryck i lagtexten. Det bör här anmärkas, att å riksstaten för budgetåret 1942 43 finnes

293 upptaget ett förslagsanslag å 300,000 kronor under titeln »Civilt luftskydd: Övertagande av egendom i annan ordning än genom rekvisition». Anslaget är avsett att användas i sådana fall, då egendom för luftskyddets behov anskaffats genom frivillig överenskommelse. Beträffande förfogande i anledning av utrymning stadgas i 16 § första stycket utrymningslagen, att, då det prövas nödvändigt för genomförande av utrymning eller för ordnande i samband därmed av inkvartering, i utrymningskommun luftskyddschefen och i inkvarteringskommun inkvarteringschefen äger taga i anspråk markområden, byggnader, transportmedel, livsmedel och annan egendom, som tillhör eller innehaves av kommuner eller enskilda. Jämlikt 36 § utrymningslagen kan luftskyddschefen delegera sin befogenhet å utrymningschefen. Att här redogöra för rekvisitions- och beredskapsförfogandelagarnas bestämmelser torde icke vara erforderligt. Framhållas må blott i detta sammanhang, att den rekvisitions- eller förfoganderätt, som i dessa lagar omförmäles, är tänkt som en supplementär rätt, avsedd att tillämpas, när vad som erfordras icke med nödig skyndsamhet kan anskaffas på annat sätt. De sakkunniga anse självfallet, att en rätt till tvångsuttagning av egendom, som är erforderlig för folkskyddsväsendets behov, måste vara för handeu. I olikhet med vad som nu gäller i fråga om luftskydd och utrymning, bör dock enligt de sakkunnigas mening i lagen uttiyckligen angivas, att denna tvångsuttagningsrätt bör hava supplementär karaktär eller att den sålunda bör tillgripas, endast när man icke med tillräcklig skyndsamhet kan vinna vad man åsyftar genom överenskommelse på frivillig väg. Sådant kan bero på att ägaren eller innehavaren icke vill ställa egendomen till disposition eller att enighet icke kan vinnas om ersättningsbeloppet. Bestämmelserna i 117 § avse förfogande, som erfordras för fullgörande av folkskyddsdistrikt åvilande skyldigheter. Beträffande förfogande i övrigt för folkskyddsväsendet stadgas i 127 §. Den omständigheten, att folkskyddsdistrikten äro kommunala rättssubjekt, föranleder en väsentlig skillnad vid utformandet av hithörande förfogandebestämmelser i förhållande till de nu gällande, ovan refererade bestämmelserna. Enligt de sistnämnda innebär förfoganderätten, att staten övertager äganderätten till egendom eller att nyttjanderätt till egendom upplåtes till staten. På grund härav skall den ersättning, som lämnas, utgå av statsmedel och skall principiellt utbetalas av statliga myndigheter. De av de sakkunniga här föreslagna bestämmelserna innebära däremot, att egendomen övertages med ägande- eller nyttjanderätt av folkskyddsdistriktet och att ersättningen i första hand utgår av folkskyddsdistriktets medel. Det har synts de sakkunniga lämpligast att konstruera förfoganderätten på sådant sätt. Härigenom kommer folkskyddsdistriktets ställning i ekonomiskt hänseende i förhållande till statsverket att vara helt oberoende av om viss egendom förvärvats genom frivillig överenskommelse eller uttagits med

294 tvång. I båda fallen kan rätt för folkskyddsdistriktet till ersättning av statsmedel föreligga i enlighet med de föreskrifter, som äro givna i 1 0 2 — 1 0 6 §§. Några principiella hinder mot att på detta sätt tillerkänna ett kommunalt rättssubjekt förfoganderätt torde icke förefinnas. En dylik rätt har i viss mån samma karaktär som en expropriationsrätt och sådan kan enligt gällande bestämmelser i vissa fall föreligga även för kommunala rättssubjekt. Förfoganderättens handhavande torde böra anförtros åt folkskyddschefen. Häri kommer visserligen formellt men icke faktiskt ändring att äga rum i vad nu gäller i fråga om luftskyddet. Länsstyrelserna hava nämligen i ett stort antal fall delegerat sin tvångsuttagningsrätt på luftskyddscheferna. Full överensstämmelse kommer däremot att råda med gällande utrymningslagstiftning, såvitt angår utrymningskommuner. Förfoganderätten bör enligt de sakkunnigas mening vara begränsad till tid, då folkskyddsberedskap råder inom distriktet. Under andra tider torde åsyftat resultat kunna nås med frivilliga överenskommelser. Intet bör dock hindra folkskyddschefen att redan i fred bestämma, att viss egendom kommer att tagas i anspråk för distriktsfolkskyddets räkning, om folkskyddsberedskap kommer till stånd. Särskilt i vad rör lokaler kan detta mången gång vara nödvändigt. Uppräkningen i 117 § av egendom av olika slag, som kan tagas i anspråk, överensstämmer med den i luftskyddsförfogandelagen lämnade med tillägg av »livsmedel», som hämtats från utrymningslageu. Folkskyddschefen bör icke äga taga i anspråk annan egendom än den, som finnes inom distriktet. Endast egendom, som innehaves av kommun, landsting, municipalsamhälle eller annat kommunalt rättssubjekt eller av enskild, bör få tagas i anspråk jämlikt bestämmelserna i detta kapitel. Det nuvarande uttrycket »kommuner eller enskilda» har emellertid ansetts icke böra bibehållas utan lämpligen böra utbytas mot uttrycket »annan än staten». Begreppet kommun har nämligen i förevarande lag konsekvent använts endast i betydelsen stadseller landskommun; under begreppet faller alltså icke andra kommunala rättssubjekt. Beträffande egendom, som innehaves av kommun eller municipalsamhälle, som helt eller delvis ingår i folkskyddsdistrikt, gäller sådan skyldighet att ställa egendomen till förfogande, som stadgas i 82 och 83 §§. För fullgörandet av denna skyldighet bör, såsom under 82 § anförts, principiellt ersättning icke utgå. Dylik egendom har därför uttryckligen undan tagits från bestämmelserna i förevarande kapitel. Frågan, huruvida folkskyddschef med stöd av bestämmelserna i detta kapitel skall äga taga i anspråk jämväl statens eller av statlig myndighet innehavd egendom har varit föremål för de sakkunnigas särskilda övervägande. Detta spörsmål har erhållit större betydelse än tidigare, enär den förfoganderätt, varom här är fråga, skall utövas till förmån för ett kommunalt rättssubjekt. Vissa skäl tala onekligen för att folkskyddschef i trängande

295 fall skall kunna taga i anspråk även egendom, som nu nämnts. Frågan har här lösts så, att, om statlig egendom innehaves av kommunalt rättssubjekt eller av enskild, egendomen bör kunna tagas i anspråk av folkskyddschefen. Disponeras åter egendom av statlig myndighet, böra här förevarande bestämmelser icke vara tillämpliga, även om egendomen tillhör kommun eller enskild. Möjlighet för folkskyddschef att taga i anspråk dylik egendom kan, om så anses lämpligt, tillskapas på andra vägar, exempelvis genom instruktion till den myndighet, som disponerar egendomen. Närbesläktat med sist omförmälda spörsmål är frågan om konkurrensen med den rent militära rekvisitions- eller förfoganderätten. Härom stadgas i 23 § luftskyddskungörelsen, att hästar och fordon, vilka enligt uttagningsförordningen den 9 oktober 1942 (nr 832) blivit för krigsmaktens behov uttagna eller enligt vad där stadgas undantagits från uttagning, så ock motoroch släpfordon, vilka ingå i den kompletteringsreserv för motorfordon, varom förmäles i nämnda förordning, icke må tagas i anspråk utan medgivande av vederbörande uttagningsmyndighet samt att ej heller i övrigt egendom, som enligt mobiliseringsplan är avsedd för krigsmaktens behov, må tagas i anspråk utan medgivande av vederbörande myndighet. Vad sålunda stadgats gäller jämlikt 29 § utrymningskungörelsen jämväl vid förfogande i anledning av utrymning. Å andra sidan stadgas i 5 § rekvisitionsförordningen den 30 juni 1942 (nr 586), att utrustningspersedlar och materialier, som någon innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom anställda personer eller för skyddande av egendom, som av honom innehaves, icke må tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller materialierna av länsstyrelsen prövas obehövliga för sådant ändamål, samt att genom rekvisition icke må tagas i anspråk egendom, som enligt behörigen granskad luftskyddsplan är avsedd för luftskyddets behov, med mindre länsstyrelsen lämnar sitt medgivande därtill. För det fall att från såväl militär myndighet som civil myndighet, vilken handhar uppgift för luftskyddet, anspråk framställes på viss egendom, som icke enligt vare sig mobiliserings- eller luftskyddsplan är avsedd att tagas i anspråk, stadgas i 23 § luftskyddskungörelsen, att militär(områdes)befälhavaren efter samråd med vederbörande länsstyrelse avgör, vem som må äga företrädesrätt till egendomen, men att i trängande fall företrädesrätten får avgöras av den militäre befälhavare, som gör anspråk på egendomen, efter samråd med vederbörande länsstyrelse, luftskyddschef eller inkvarteringschef. Motsvarande bestämmelse finnes i 5 § rekvisitionsförordningen med vissa smärre skillnader, bl a. att inkvarteringschef där icke blivit nämnd. Det synes de sakkunniga riktigt, att för folkskyddet icke får tagas i anspråk egendom, som uttagits eller enligt mobiliseringsplanerna är avsedd för den egentliga krigsmaktens behov. De bestämmelser härom, som givits i 23 § luftskyddskungörelsen, böra därför i huvudsak oförändrade kvarstå

296 i en blivande tillämpningskungörelse med giltighet för folkskyddet i dess helhet. Mera tvivelaktigt är, huru bestämmelserna om undantag från den militära förfogande- och rekvisitionsrätten med hänsyn till folkskyddsväsendets behov böra utformas. En anknytning till organisationsplanerna för folkskyddsväsendet torde här icke vara tillräcklig, då dessa planer såsom nämnts äro avsedda att vara synnerligen summariska. Vidare torde det icke vara lämpligt att såsom nu göra generellt undantag för egendom, som är avsedd för vederbörandes eget skydd. De sakkunniga hava stannat för att föreslå, att i rekvisitionsförordningen intages ett stadgande av innebörd, att utan försvarsområdesbefälhavarens eller högre folkskyddsmyndighets medgivande egendom, som enligt planläggningen för folkskyddsväsendet är avsedd för detta, icke må tagas i anspråk genom rekvisition, dock att — i fråga om egendom, som är avsedd för distriktsfolkskydd — i trängande fall eller, om det gäller endast ett tillfälligt ianspråktagande, medgivande kan lämnas av vederbörande folkskyddschef. Vid konkurrens mellan myndighet inom armén, marinen eller flygvapnet, å ena, samt folkskyddet, å andra sidan, i fråga om egendom, som icke medtagits vare sig i mobiliseringsplanerna för armen, marinen eller flygvapnet eller vid folkskyddsplanläggningen, synes avgörandet kunna överlämnas åt militärbefälhavaren. I trängande fall bör dock lägre militär befälhavare i samråd med vederbörande folkskyddschef eller befälhavare för annan del av folkskyddet än distriktsfolkskydd kunna besluta i förevarande hänseende. Vissa stadganden om lösande av konkurrenssituationer äro givna i kungörelsen den 26 maj 1939 (nr 414; ändrad 1 9 3 9 : 9 2 3 ; 1 9 4 0 : 4 2 6 , 9 3 1 ) med vissa bestämmelser om företrädesrätt med avseende å planläggning av rekvisition och förfogande m. m. Dessa stadganden torde vara i behov av omarbetning, om folkskyddslagen antages. Enligt 23 § luftskyddskungörelsen, jämförd med 29 § utrymningskungörelsen, gäller vidare, att järnväg, kanal, flygplats, telegraf-, telefon- och radioanläggning samt kraftföretag, som är anslutet eller avsett att anslutas till central driftledning, allt jämte utrustning och förråd ävensom flygmateriel, icke må tagas i anspråk för luftskyddet eller utrymningsorganisationen, med mindre Kungl. Maj:t lämnar tillstånd därtill. Bestämmelse av motsvarande innehåll bör enligt de sakkunnigas mening upptagas i en blivande tillämpningskungörelse till folkskyddslagen. Enligt 3 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen må utrustningspersedlar eller materialier, som någon innehar för beredande av luftskydd åt sig eller sin familj eller hos honom anställda personer eller för skyddande av egendom, vilken av honom innehaves, icke av länsstyrelsen (luftskyddschefen) tagas i anspråk i vidare mån än persedlarna eller materialierna finnas vara

297 obehövliga för sådant ändamål. Dylik bestämmelse har upptagits i 21 § 1 mom. luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. De sakkunniga hava ansett sig icke böra ifrågasätta någon motsvarighet till nu nämnda bestämmelse i folkskyddslagen. Förfoganderätten utövas av folkskyddschefen, som har ansvaret även för enskilda personers och egendoms skyddande mot fientlig verksamhet, och det torde utan större risk kunna överlämnas åt folkskyddschefen att bedöma, hur egendom, som är avsedd för dylikt ändamål, lämpligen bör disponeras. För förekommande av missbruk och till ledning för folkskyddschefernas handlande härvid torde böra utfärdas direktiv av Kungl. Maj:t eller riksfolkskyddschefen. Folkskyddschefs utövande av förfoganderätten torde vidare böra begränsas i så måtto, att detsamma får ske, allenast i den mån de behov, som skola tillgodoses, äro grundade på fastställd organisationsplan och angående dylik plans tillämpning meddelade föreskrifter. Uttrycklig bestämmelse härom bör ingå i tillämpningskungörelsen. I 24 och 27 §§ luftskyddskungörelsen givas bestämmelser om skriftliga förelägganden att tillhandahålla egendom och om förfogandebevis, varjämte i 31 § meddelas vissa ytterligare formella föreskrifter i samband härmed. Dessa bestämmelser, vilka i huvudsak oförändrade upptagits i 18, 21 och 25 §§ luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse och även stå i god överensstämmelse med rekvisitionsförordningens föreskrifter om rekvisitionsskrivelse och rekvisitionskvitto, torde böra bibehållas i tillämpningskungörelsen till folkskyddslagen. 118 §. Förevarande paragraf saknar motsvarighet i såväl luftskyddsförfogandelagen som utrymningslagen. Den är utformad efter mönster av 4 § rekvisitionslagen. Särskild motivering torde icke vara erforderlig. 119 §. De i förevarande paragraf givna bestämmelserna hava ingen motsvarighet i luftskyddsförfogandelagen men däremot i 16 § tredje och fjärde styckena i utrymningslagen. I fråga om 1 mom. märkes, att där intaget stadgande gäller alla de fall, då byggnad tages i anspråk för folkskyddsändamål, vilket detta än är. Det synes icke vara anledning att här göra skillnad på olika fall. Bestämmelserna i 2 mom. äro däremot inskränkta till att avse fall, då byggnad är avsedd till inkvartering av utrymda. Såsom följd av att folkskyddsdistrikt blir territoriell enhet även i fråga om inkvarteringen, har i 3. sagts, att för där avsett fall bostadsutrymme skall anvisas i annan byggnad inom samma folkskyddsdistrikt i stället för såsom nu inom samma kommun. Stadgandet i 3. har jämväl i övrigt erhållit något vidsträcktare innebörd än för närvarande.

298 120 §. Förevarande paragraf överensstämmer i huvudsak med 3 § 2 mom. luftskyddsförfogandelagen och 16 § andra stycket utrymningslagen ävensom med 21 § 2 mom. luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Även i beredskapsförfogandelagen finnes en bestämmelse (2 §), som är av i stort sett enahanda lydelse. Däremot har rekvisitionslagens motsvarande paragraf (5 §) en något annan innebörd. De sakkunniga anse emellertid icke erforderligt att bringa förevarande paragraf i överensstämmelse med rekvisitionslagen. 121 §. Förevarande paragraf saknar numera motsvarighet i luftskyddsförfogandelagen men motsvarar 17 § första stycket utrymningslagen, där den dock avser allenast det fall, att byggnad tages i anspråk för att bereda bostad åt den, som vid utrymning ålagts eller uppmanats taga uppehåll utom sin bostad. Bestämmelsen har emellertid här utsträckts till att gälla alla de fall, där egendom tagits i anspråk med nyttjanderätt. Härutinnan råder överensstämmelse med 7 § rekvisitionslagen, efter mönster av vilken bestämmelse paragrafen utformats. I 17 § andra stycket utrymningslagen stadgas, att där det finnes erforderligt, att åtgärd för att tillgodose behov, som avses i första stycket — alltså att bereda bostad åt evakuerade — vidtages redan innan byggnaden tages i anspråk, ägaren eller innehavaren är, i den mån Kungl. Maj:t det föreskriver, pliktig att tåla åtgärden. De sakkunniga hava icke ansett nödvändigt att upptaga denna bestämmelse i folkskyddslagen,, då vad man genom bestämmelsen vill vinna torde bliva tillräckligt tillgodosett genom stadgandena i 87 § e) och 94 §. 122 §. Enligt 5 § 1 mom. luftskyddsförfogandelagen och 18 § första stycket utrymningslagen utgår ersättning för egendom, som tagits i anspråk med förfoganderätt, av statsverket (kronan). Med den konstruktion, som förfoganderätten enligt de sakkunnigas förslag erhållit, bör, såsom förut framhållits, ersättning för egendom, som tagits i anspråk av folkskyddschef, i första hand utgå av folkskyddsdistriktets medel. Andra punkten av första stycket i förevarande paragraf är utformad i nära överensstämmelse med 5 § 3 mom. luftskyddsförfogandelagen och 33 § 2 mom. luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag. Andra stycket saknar motsvarighet i luftskyddsförfogandelagen och utrymningslagen men överensstämmer med 12 § sista stycket rekvisitionslagen.

299 D å förfoganderätten, såsom ovan anförts, är avsedd att hava allenast supplementär karaktär samt förvärv av egendom för distriktsfolkskydds räkning alltså i stor utsträckning kommer att ske genom frivilliga överenskommelser, är ett stadgande av här förevarande innehåll behövligt. 123 §. Första punkten av första stycket och andra stycket motsvara 5 § 1 mom. andra och tredje styckena luftskyddsförfogandelagen samt 18 § andra och tredje styckena utrymningslagen. Enahanda bestämmelser äro upptagna i 3 3 § 1 mom. andra och tredje styckena luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag, där dessutom i andra stycket gjorts ett tillägg, som motsvarar andra punkten i första stycket av förevarande paragraf. I motiveringen till detta tillägg anför luftskyddsinspektionen. Vid uttagning jämlikt 3 § luftskyddsförfogandelagen av motorfordon har länsstyrelsen eller luftskyddschef — om länsstyrelsen lämnat dylikt uppdrag åt luftskyddschef — befogenhet att i viss omfattning bestämma, om ianspråktagandet av fordonet skall ske med äganderätt eller nyttjanderätt. Har ianspråktagandet skett med nyttjanderätt, kunna sedermera förändrade förhållanden inträda, vilka föranleda luftskyddsmyndigheten att — med hänsyn till de i det långa loppet avsevärda hyreskostnaderna — med äganderätt övertaga fordonet. Då fordonet övertagits med äganderätt, har en värdering av fordonet skett med hänsyn till dess värde vid tiden för äganderättens övergång, varvid dock den hyresersättning, som erlagts under den tid, fordonet innehafts med nyttjanderätt, icke ansetts kunna avdragas från det bestämda inlösningspriset. Då statsverket härigenom förorsakats icke obetydliga extra kostnader, har i andra styckets andra punkt införts ett stadgande, varigenom föreskrives ett avräkningsförfarande, som beaktar såväl statens som bilägarnas ekonomiska intressen och möjliggör inlösning för kronans räkning av fordon på rimligare villkor än vad hittills varit möjligt. I yttrande över luftskyddsinspektionens förslag har riksvärderingsnämnden uttalat tveksamhet angående lämpligheten av detta tillägg och föreslagit, att resultatet av då pågående utredning angående rekvisitionslagstiftningen skulle avvaktas. I 1 1 § gällande rekvisitionslag, till grund för vilken ligger förslag, som avgivits av nyss nämnda utredning, har emellertid det här omförmälda tilllägget medtagits. Tillägget synes därför böra upptagas jämväl i folkskyddslagen. Tredje stycket är utformat i enlighet med sista stycket i 18 § utrymningslagen och överensstämmer i huvudsak även med 12 § tredje stycket rekvisitionslagen. Fjärde stycket motsvarar 13 § 1 mom. rekvisitionslagen men har ingen förebild i luftskyddsförfogandelagen eller utrymningslagen. De närmare bestämmelserna om dylik ersättning äro givna i 68 § rekvisitionsförordningen. 124 §. I 6 § luftskyddsförfogandelagen hänvisas beträffande sättet för ersättnings bestämmande till rekvisitionslagen. Motsvarande stadgande finnes i

300 19 § utrymningslagen. Ehuru förfoganderätten för distriktsfolkskydd såtillvida innebär en olikhet mot vad nu gäller, som ersättningen skall gäldas av folkskyddsdistriktet, synes dock denna omständighet icke behöva föranleda till andra former för ersättningens bestämmande. I yttrande över luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag, där motsvarande bestämmelse finnes upptagen i 34 §, har luftskyddschefen i Stockholm ifrågasatt, om icke fullständiga föreskrifter om formerna för ersättnings bestämmande borde intagas i luftskyddslagen. De sakkunniga hava emellertid ansett det vara tillräckligt att göra en hänvisning till rekvisitionslagens bestämmelser. En närmare redogörelse för dessa bestämmelsers innebörd torde dock här vara på sin plats. Bestämmandet av ersättning för rekvirerade förnödenheter handhaves enligt rekvisitionslagen av de lokala värderingsnämnderna och riksvärderingsnämnden. Av de förra finnas fyra slag, hästvärderingsnämnder, bilvärderingsnämnder, fartygsvärderingsnämnder och allmänna lokala värderingsnämnder. — I den mån pris lämpligen kunna bestämmas på förhand, upprättas taxa å nämnda pris av riksvärderingsnämnden eller i vissa fall av allmän lokal värderingsnämnd. Är pris för rekvirerad förnödenhet upptagen i taxa, skall ersättningen utgå i enlighet med detta pris; dock kan riksvärderingsnämnden i vissa fall bestämma ersättningen till högre belopp. Vid ersättnings bestämmande tages hänsyn till föreliggande omständigheter och gällande taxor vid tidpunkten för rekvisitionens utgörande. Ersättningen fastställes till beloppet av den myndighet, som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande. Beslutet må dock överklagas hos allmän lokal värderingsnämnd. — Ersättning, som icke skall utgå efter taxa, bestämmes i fråga om hästar och hästfordon, som tagas i anspråk med äganderätt, jämte tillbehör och foder av hästvärderingsnämnd, i fråga om motorfordon, släpfordon och motorredskap, som tagas i anspråk med äganderätt, jämte tillbehör av bilvärderingsnämnd samt i fråga om fartyg jämte utrustning och bemanning med vissa undantag av fartygsvärderingsnämnd. Annan ersättning bestämmes av allmän lokal värderingsnämnd, dock att ersättning för transporter och dylikt (motsvarande 123 § fjärde stycket i denna lag) fastställes i den ordning, som gäller beträffande ersättning för det rekvirerade. — Besvär över lokal värderingsnämnds beslut anföres hos riksvärderingsnämnden inom tjugu dagar från delfåendet. I rekvisitionsförordningen äro upptagna utförliga bestämmelser om de olika värderingsnämnderna, upprättande av taxor och handläggning av rekvisitionsärenden vid de olika nämnderna. ISågon redogörelse för dessa föreskrifter torde icke här vara erforderlig. Bestämmelserna torde böra i tilllämpliga delar lända till efterrättelse även vid behandling av här ifrågavarande ärenden jämlikt folkskyddslagen. Det har ansetts böra särskilt anmärkas, att ersättning, som skall utgå efter taxa, skall till beloppet fastställas av folkskyddschefen. I rekvisitions-

301 lagen stadgas nämligen, såsom nyss nämnts, att ersättningsbeloppet i sådant fall skall fastställas av den myndighet, som för kronans räkning mottagit det rekvirerade eller har uppsikt över rekvisitionens fullgörande. Andra punkten i förevarande paragraf motsvarar 6 § andra punkten luftskyddsförfogandelagen och 19 § andra punkten utrymningslagen ävensom 34 § andra punkten luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Det återstår att här beröra vissa bestämmelser i luftskyddskungörelsen, som hava samband med ersättningens bestämmande. I 25 och 26 §§ nämnda kungörelse givas bestämmelser om besiktning av ianspråktagen egendom, för vilken ersättning icke utgår efter taxa, till utrönande av bl. a. egendomens beskaffenhet och värde vid tiden för ianspråktagandet samt, där egendomen tagits i anspråk med nyttjanderätt, jämväl vid den tid förfogandet upphör. Det stadgas, att dylik besiktning skall äga rum, då så erfordras, och ske på anmodan av myndighet, som anbefallt eller vidtagit den åtgärd, vilken föranlett besiktningen. Den förrättas av två av länsstyrelsen utsedda besiktningsmän. Vidare stadgas, att besiktningsman endast den må vara, som är utsedd till ordförande eller ersättare för ordförande i expropriationsnämnder eller som är valbar till ledamot av dylik nämnd. Slutligen givas vissa bestämmelser om meddelanden rörande tid och plats för förrättningen och om besiktningsinstrument. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse hava motsvarande bestämmelser upptagits i 19 och 20 §§. Inskränkningen ifråga I om valbarhet till besiktningsman har dock borttagits. I yttranden över luftskyddsinspektionens förslag hava länsstyrelserna i Östergötlands och Örebro län ifrågasatt, om icke ifrågavarande bestämmelser borde bringas i närmare överensstämmelse med stadgandena i rekvisitionsförordningen. I kapitlet »Om handläggningen av rekvisitionsärenden vid allmän lokal värderingsnämnd m. m.» äro i 60 och 61 §§ rekvisitionsförordningen bestämmelser givna om besiktning genom särskilda gode män. I ärenden, som tillhöra hästvärderingsnämnd, bilvärderingsnämnd och fartygsvärderingsnämnd, sker i flertalet fall besiktningen genom nämnderna själva. Det synes de sakkunniga icke vara erforderligt med särskilda för folkskyddsväsendet gällande föreskrifter om besiktning av här ifrågavarande art. Bekvisitionsförordningens bestämmelser bliva på grund av stadgandet i 124 § direkt tillämpliga. I 28 § luftskyddskungörelsen givas vissa formella föreskrifter om ersättningsanspråks framställande m. m. Motsvarande bestämmelser böra inflyta i en blivande tillämpningskungörelse till folkskyddslagen, därvid det dock bör sägas direkt ut, att när fråga är om förfoganderätt för distriktsfolkskydd, ersättningsräkning bör inlämnas till folkskyddschefen, som skall hava att vidare behandla densamma i föreskriven ordning.

302 125 §. Enligt 6 § sista punkten luftskyddsförfogandelagen, med vilken 34 § sista punkten luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag och 19 § sista punkten utrymningslagen överensstämma, skall angående sätt och tid för ersättnings erläggande gälla vad i rekvisitionslagen stadgas om likvid för fullgjord rekvisition. I 21 § nuvarande rekvisitionslag stadgas emellertid endast, att ersättning skall gäldas i den ordning, Kungl. Maj:t bestämmer. I luftskyddskungörelsen stadgas i 30 § första stycket, att ersättning utbetalas av länsstyrelse, där ej jämlikt 7 § luftskyddsförfogandelagen ersättningsbelopp skall fördelas av överexekutor, att om ersättning bestämts av luftskyddschef, denne skall överlämna handlingarna i ärendet till den myndighet, som skall utbetala ersättningen, samt att till samma myndighet skall, då värderingsnämnd avgjort ersättningsfråga, överlämnas nämndens protokoll eller utdrag därav. I andra stycket stadgas för det fall, att ersättningsbeloppet skall utbetalas av länsstyrelse, att detta skall ske, där ersättningen bestämts av länsstyrelse eller av luftskyddschef, genast samt, där ersättningen fastställts av värderingsnämnd, så snart slutligt beslut i ärendet föreligger. Motsvarande gäller jämlikt 29 § utrymningskungörelsen i fråga om förfogande i anledning av utrymning. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse hava i huvudsak likalydande bestämmelser intagits i 24 §. Med den konstruktion, som förfoganderätten för distriktsfolkskydd erhållit, bör det icke vara länsstyrelsen utan folkskyddsdistriktet — närmast genom folkskyddschefen — som utbetalar ersättning i anledning av förfogande. Med härav betingade ändringar torde ifrågavarande bestämmelser böra ingå i tillämpningskungörelsen till folkskyddslagen. 126 §. Paragrafen är lika lydande med 7 § luftskyddsförfogandelagen och 20 § utrymningslagen. I huvudsak överensstämmande stadgande finnes i 22 § rekvisitionslagen. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag är bestämmelsen upptagen under 35 §. 127 §. De förut i detta kapitel givna bestämmelserna avse endast förfoganderätt för folkskyddsdistrikt, i den mån sådan rätt erfordras för fullgörande av deras skyldigheter. Därutöver synas emellertid även bestämmelser om förfogande för andra folkskyddsändamål vara erforderliga. Härom stadgas i förevarande paragraf. Berättigad att utöva förfoganderätten bör i sådant fall bliva den folkskyddsmyndighet, som har närmaste ansvaret för tillgodoseende av det behov, varom fråga är. Det är även denna myndighet, som bör bestämma ersättningsbelopp, som skall utgå efter taxa. Ersättningen bör utgå av statsmedel. Med hänsyn härtill erfordras i tillämpningskungörelsen vissa särbestämmelser för detta slag av förfoganderätt.

10 kap. Övriga bestämmelser. 128 §. Denna paragraf har i nuvarande lagstiftning ingen annan motsvarighet än 15 § skyddsrumslagen, enligt vilken tillsyn å efterlevnaden av samma lag utövas, där ej Kungl. Maj:t annorlunda förordnat, under länsstyrelsens inseende av luftskyddschefen. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag finnes ingen motsvarande bestämmelse. Det har ansetts föreligga behov av att i lagen intaga ett allmänt stadgande om folkskyddsmyndigheternas övervakningsskyldighet. Med »vederbörande» avses i lagtexten statliga myndigheter, folkskyddsdistrikt, kommuner, enskilda och andra, som skyldigheterna i fråga kunna åvila. Stadgandet har sålunda avsiktligt gjorts ganska vidsträckt men har samtidigt erhållit sådan formulering, att exempelvis tillsynen över att länsstyrelserna i denna deras egenskap fullgöra sina i denna lag stadgade skyldigheter icke kommer att falla därunder. Beträffande stadgandets närmare tillämpning må följande framhållas. Den omedelbara övervakningen av folkskyddsväsendet bör inom varje folkskyddsdistrikt åvila folkskyddschefen med biträde av honom underställd personal. Såsom närmare kommer att under 149 § angivas, bör folkskyddschefen hava åtminstone viss tillsyn även över de anordningar till skydd mot fientlig verksamhet, som finnas vid anläggningar eller byggnader, vilka med stöd av samma paragraf blivit i viss utsträckning undantagna från tillämpningen av denna lag. Högre folkskyddsmyndigheter böra genom inspektioner och andra kontrollåtgärder deltaga i övervakningen av folkskyddsväsendet. Särskilt bör framhållas, att dylik övervakningsskyldighet synes skola i viss utsträckning åvila försvarsområdesbefälhavaren jämväl i fråga om civilskyddet och därtill hörande anordningar och åtgärder, nämligen i de hänseenden, som äro av betydelse för den operativa ledningen av folkskyddet i krig. Övervakningen bör närmare regleras genom instruktionsbestämmelser av Kungl. Maj:t. 129 §. Förevarande paragraf motsvarar 16 § skyddsrumslagen och 38 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Paragrafen har dock erhållit vidgad innebörd, i det att besiktning, varom här är fråga, enligt de sakkunnigas mening även bör kunna hava till ändamål att utröna, i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan tagas i anspråk inom folkskyddsväsendet. De sakkunniga hava därvid särskilt tänkt på behovet av inventering av lokaler, som äro lämpliga för härbärgen eller bostäder åt hemlösa eller evakuerade.

304 I sammanhang härmed kan nämnas, att de sakkunniga haft under övervägande att utsträcka denna i lagen angivna skyldighet att tåla besiktning av folkskyddsmyndighet till att avse även annan egendom än anläggning eller byggnad. De sakkunniga hava dock ansett behov därav icke föreligga, då erforderliga besiktningsåtgärder säkerligen kunna verkställas utan att särskild lagbestämmelse därom föreligger. Stadgandet i 130 § utgör för övrigt visst komplement härutinnan. Straffbestämmelse för den, som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning eller byggnad besiktigas enligt vad här sägs, finnes i 141 § 11). 130 §. Denna paragraf motsvarar 8 § luftskyddsförfogandelagen, 39 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag, 22 § första och andra styckena utrymningslagen samt 14 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Utformningen av här angivna bestämmelser har skett i anslutning till sistnämnda lagrum. Stadgandet i första stycket föreslås skola gälla även under fredstid. Instruktionsmässigt synes dock böra bestämmas, att under tid, då folkskyddsberedskap icke är anbefalld, folkskyddsmyndighet icke får tillämpa bestämmelsen utan tillstånd av riksfolkskyddschefen. Däremot anse de sakkunniga, att tvångsåtgärderna i andra stycket skola kunna tillgripas allenast under folkskyddsberedskap. Bestämmelser om husrannsakan finnas i lagen den 12 maj 1933 om vissa tvångsmedel i brottmål. Bätt att besluta om husrannsakan tillkommer enligt nämnda lag i allmänhet länsstyrelse, landsfogde, landsfiskal och stadsfiskal samt polismästare och polisintendent, som är chef för kriminalavdelning i stad. Beträffande vissa straffbestämmelser, som sammanhänga med här förevarande stadganden, hänvisas till 141 § 12) och 144 §. 131 §. Enligt 12 § skyddsrumslagen åligger det byggnadsnämnd att, innan byggnadslov meddelas, pröva, vilka åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall som skola vidtagas. I fråga om vissa anläggningar eller byggnader, nämligen dels hamn, järnvägsstation och därmed jämförlig anläggning, som är av vikt för allmänna samfärdseln, dels industriell anläggning, vid vilken i regel minst tjugufem personer samtidigt äro sysselsatta, dels ock anläggning, som inrymmer undervisnings- eller vårdanstalt, hotell eller pensionat och är avsedd att hysa minst tjugufem personer, skall byggnadsnämnden underställa meddelat beslut om byggnadslov länsstyrelsens prövning, såvitt angår lnftskyddet. Med stöd av 22 § i skyddsrum slagen — enligt vilken Kungl. Maj:t dels äger förordna, att fråga, i vilken enligt skyddsrumslagen beslut meddelas av byggnadsnämnd eller länsstyrelse, skall prövas i särskild ordning, dels ock må medgiva undantag från vad gällande

305 bestämmelser om byggnadsverksamheten innehålla angående tillstånd till åtgärd, som kräves för anordnande av skyddsrum — har i 6 § första stycket skyddsrumskungörelsen stadgats, att beträffande inrättande av skyddsrum för befintliga anläggningar och byggnader länsstyrelsen må, i den mån det är påkallat och finnes lämpligen kunna ske, uppdraga åt luftskyddschefen att pröva fråga angående byggnadslov i fall, då sådant erfordras, samt att därvid vad enligt byggnadsstadgan gäller om byggnadsnämnds beslut i ärende angående byggnadslov i stället tillämpas å luftskyddschefs beslut. I 13 § skyddsrumslagen stadgas, att om byggnadsnämnd ej finnes i ort, där åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall skola vidtagas, länsstyrelsens godkännande, såvitt angår luftskyddet, skall i förväg inhämtas beträffande utförande av sådan anläggning eller byggnad, som tillhör någon av nyss angivna kategorier eller som omfattar mer än två våningar och till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontors- eller affärslokal, så ock beträffande verkställande av väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning eller byggnad. Slutligen har i 15 § andra stycket skyddsrumslagen anmärkts, att om byggnadsnämnds tillsyn å byggnadsföretag är särskilt stadgat. I det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag äro motsvarande bestämmelser intagna i 37 §. Här stadgas i första stycket, att inom ort, varest byggnadsnämnd finnes, nämnden, på sätt i byggnadsstadgan närmare bestämmes, utövar tillsyn därå, att bestämmelserna i luftskyddslagen följas i fråga om byggnadsföretag. Härefter har i första stycket upptagits föreskrifter, som i stort sett överensstämma med 6 § skyddsrumskungörelsen. — I andra stycket föreslås en bestämmelse, enligt vilken byggnadsnämnd, innan den meddelar byggnadslov för nybyggnad eller sådan förändring av befintlig byggnad, som enligt byggnadsstadgan är att hänföra till nybyggnad, skall efter luftskyddschefens hörande pröva, vilka åtgärder till skydd mot skador genom luftanfall, som skola vidtagas. Vidare är här intagen bestämmelse om att vissa beslut angående dylikt byggnadslov skola underställas länsstyrelsens prövning, såvitt angår luftskyddet, nämligen i fråga om hamn, station för järnvägseller lufttrafik eller för mer betydande spårvägs- eller busstrafik ävensom sådan vårdanstalt och industriell anläggning samt sådant hotell eller pensionat, vari minst tjugufem personer kunna beräknas komma att i regel vistas. — I tredje stycket slutligen har intagits en bestämmelse av i stort sett samma innehåll som 13 § skyddsrumslagen, men avseende utförande av anläggning eller byggnad, som omförmäles i 14 eller 15 § i lagförslaget (d. v. s. inom luftskyddsort belägen byggnad, som är uppförd i mer än två våningar, eller ock inom dylik ort belägen industriell anläggning eller byggnad, som uppföres med mindre än tre våningar och är avsedd att hysa minst tjugufem personer) eller verkställande av sådan förändring 2 0 — 1 1 1 43

306 av befintlig dylik byggnad, som enligt byggnadsstadgan är att hänföra till nybyggnad. I yttrandena över luftskyddsinspektionens förslag hava beträffande ifrågavarande bestämmelser vissa erinringar framställts. Sålunda göres från flera håll gällande, att stadgandet om att länsstyrelsen skulle äga uppdraga åt luftskyddschefen att besluta om byggnadslov beträffande inrättande av skyddsrum för befintliga anläggningar och byggnader borde utgå. Stadsarkitekten i Stockholm framhåller exempelvis, att bibehållandet av en dylik bestämmelse icke kunde vara motiverat, då den värsta rusningen nu kunde anses vara över, samt påpekar, att byggnadsnämnden, om annan myndighet ägde rätt att meddela byggnadslov, berövades möjligheten att meddela de ytterligare föreskrifter i samband med dylikt byggnadslov, som ur andra än rena luftskyddssynpunkter kunde vara påkallade. Byggnadsnämnden i Örebro gör gällande, att skyddsrumsbyggandet måste betraktas som i första hand en byggnadsfråga, som den sakkunniga myndigheten på orten — byggnadsnämnden — under alla förhållanden borde handhava, och att det därför ej vore lämpligt, att å platser, där byggnadsnämnd funnes, uppdrag att besluta om byggnadslov lämnades luftskyddschefen. Länsstyrelsen i Örebro län upplyser med anledning härav, att länsstyrelsen icke i något fall uppdragit åt luftskyddschef att pröva frågan om byggnadslov beträffande skyddsrum i befintliga byggnader. Byggnadsnämnden i Göteborg meddelar, att i Göteborg förfores på det sätt, att ansökningar om anordnande av skyddsrum i äldre byggnader, där ingrepp i fråga om konstruktionerna eller byggnadsändringar i de avseenden, nämnden enligt gällande författningar hade att bevaka, måste ske, skulle göras hos nämnden samt att endast anordningar, med vilka detta icke vore fallet, prövades av luftskyddschefen. Detta förfaringssätt hade visat sig tillfredsställande, och vidare befogenhet än denna torde icke böra inrymmas åt luftskyddschef. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hemställer, att lagrummet så avfattades, att det förfarande beträffande prövning av frågor angående byggnadslov, som tillämpades i Göteborg, alltjämt kunde få komma till användning. Byggnadsstyrelsen, som i princip delar åsikten, att byggnadslov alltid bör prövas av byggnadsnämnden, förklarar emellertid, att då länsstyrelserna sannolikt icke komme att använda sig av möjligheten att överflytta byggnadsnämndens ifrågavarande beslutanderätt i andra än rena undantagsfall eller där särskilda skäl därför vore för handen, styrelsen trots sina principiella betänkligheter dock icke ville påyrka någon ändring av det föreslagna stadgandet. Beträffande bestämmelsen i 37 § andra stycket i inspektionens förslag, att luftskyddschefen skall höras beträffande byggnadslov för nybyggnad eller sådan förändring, som är att hänföra till nybyggnad, framhåller byggnadsnämnden i Örebro, att härigenom varje nybyggnadsärende skulle onödigtvis försenas utan att något av värde vunnes vid behandlingen. Luft-

307 skyddschefen hade dessutom tillfälle att göra sin talan gällande vid byggnadsnämndens sammanträden, dit han enligt byggnadsstadgans föreskrifter skulle kallas. Länsstyrelsen i Örebro län anser däremot bestämmelsen motiverad, då den kunde vara av betydelse på vissa orter. Vad angår spörsmålet om länsstyrelsens här ifrågavarande befogenheter beträffande ärenden angående byggnadslov eller eljest beträffande byggnadsföretag gör medicinalstyrelsen gällande, att sådana befogenheter beträffande vårdanstalt och annan större byggnad, som kunde tänkas komma att vid krig eller krigsfara tagas i anspråk som vårdanstalt och till vilken byggnadsbidrag utginge av allmänna medel, borde tillkomma medicinalstyrelsen i samråd med luftskyddsinspektionen. Järnvägsstyrelsen slutligen gör gällande, att järnvägsluftskyddet helt borde undantagas från byggnadsnämnds kompetensområde och att därför icke heller den länsstyrelsens prövning, varom här är fråga, borde avse station för järnvägstrafik. För egen del vilja de sakkunniga i här förevarande hänseenden anföra följande. Byggnadsnämnd inom stad och stadsliknande samhälle har enligt 4 och 5 §§ byggnadsstadgan att inom sitt lokala verksamhetsområde bl. a. övervaka efterlevnaden av de för området gällande författningarna angående dess byggnadsväsen, följa byggnadsverksamheten, tillse att byggnadsarbete eller annan åtgärd icke företages utan nämndens tillstånd, där sådant erfordras, och att öva noggrann tillsyn över byggandet. Byggnadsnämnd på landet har enligt 96 § samma stadga att utöva närmaste inseendet över byggnadsverksamheten inom område, för vilket byggnadsplan eller utomplansbestämmelser fastställts, samt att därvid bl. a. övervaka efterlevnaden av vad som gäller beträffande områdets bebyggande. I den mån åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet äro att hänföra till byggnadsåtgärder, avser självfallet byggnadsnämndens tillsynsskyldighet även dem. Härå torde den ovan omförmälda bestämmelsen i 15 § andra stycket skyddsrumslagen syfta. Det synes emellertid de sakkunniga knappast erforderligt att intaga en sådan erinran i folkskyddslagen. Folksky ddsmyndigheternas, särskilt folkskyddschef ernås, ovan under 128 § omförmälda tillsynsskyldighet bör givetvis avse även byggnadsåtgärder, varvid folkskyddsmyndigheterna måste samarbeta med byggnadsnämnderna. De sakkunniga anse det emellertid icke nödvändigt att i folkskyddslagen införa motsvarighet till den nu föreliggande rätten för länsstyrelsen att uppdraga åt luftskyddschef att meddela byggnadslov beträffande skyddsrum. E t t dylikt uppdrag måste betraktas som en nödfallsåtgärd, som kunde vara berättigad vid tiden för skyddsrumslagens tillkomst, då skyddsrumsbyggandet måste forceras. Även om enligt de sakkunnigas förslag skyddsrumsskyldigheten utsträckes utöver vad nu gäller, är det dock icke att vänta, att skyddsrumsbyggandet kommer att taga en sådan omfattning, att tillgripandet av dylik nödfallsåtgärd blir erforderligt.

308 I folkskyddslagen torde emellertid — på liknande sätt som skett i skyddsrumslagen — böra intagas bestämmelse om skyldighet för byggnadsnämnd att vid meddelande av byggnadslov pröva, vilka byggnadstekniska åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet som skola vidtagas. De sakkunniga anse dock icke bestämmelsen såsom nu böra gälla alla byggnadslov. Det synes nämligen olämpligt, att byggnadsnämnderna skola vara skyldiga att, även då fråga är om byggnadsåtgärd av ringa omfattning, såsom upptagande av fönster eller liknande, undersöka, om exempelvis tillfredsställande skyddsrum för byggnaden finnes anordnat. På grund härav och med hänsyn till lydelsen av 75 och 76 §§ hava de sakkunniga ansett, att byggnadsnämndens prövningsskyldighet bör hänföra sig till endast nybyggnad samt väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av anläggning eller byggnad. De sakkunniga anse det icke erforderligt att i lagen intaga föreskrift om folkskyddschefens hörande i ärenden om byggnadslov. En sådan föreskrift skulle innebära risk för dröjsmål vid byggnadsärendenas behandling utan motsvarande nytta. Folkskyddschefens medverkan torde bliva tillräckligt garanterad genom att den rätt, som jämlikt 13 § byggnadsstadgan tillkommer luftskyddschef att vara närvarande vid byggnadsnämnds sammanträden och deltaga i överläggningarna ävensom att få sin mening antecknad till protokollet, överflyttas å folkskyddschefen. Enligt skyddsrumslagen föreligger, såsom ovan nämnts, skyldighet i vissa fall för byggnadsnämnd att underställa beslut om byggnadslov länsstyrelsens prövning, såvitt angår luftskyddet. De sakkunniga anse motsvarande skyldighet böra stadgas i folkskyddslagen och bestämmas att avse samma slag av anläggningar eller byggnader, som angivits i 37 § andra stycket luftskyddsinspektionens förslag, med tillägg dock av undervisningsanstalter, beträffande vilka, i motsats till vad inspektionen föreslagit, skyddsrumsskyldighet skall föreligga enligt de sakkunnigas förslag. Jämväl motsvarighet till bestämmelsen i skyddsrumslagen om skyldighet att inhämta länsstyrelsens godkännande, såvitt angår luftskyddet, beträffande vissa byggnadsföretag inom ort, där byggnadsnämnd ej finnes, synes böra införas i folkskyddslagen. Skyldigheten i fråga bör enligt de sakkunnigas mening föreligga allenast inom område, där skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum eller att iakttaga i 5 kap. föreskrivna brandtekniska bestämmelser föreligger. Vilka områden det här är fråga om, bör för varje folkskyddsdistrikt framgå av organisationsplanen, som på denna punkt bör bringas till allmän kännedom. De sakkunniga anse, att här förevarande skyldighet bör hänföra sig till sådana byggnadsföretag, beträffande vilka, där byggnadsnämnd finnes, nämndens beslut om byggnadslov enligt de sakkunnigas förslag skola underställas länsstyrelsens prövning, ävensom eljest till byggnader, som omfatta mer än två våningar och till väsentlig del äro avsedda till bostad eller till kontors- eller affärslokal.

309 För underlåtenhet att fullgöra den sålunda föreskrivna skyldigheten att inhämta länsstyrelsens godkännande stadgas straff i 145 §. Möjlighet synes böra föreligga för Kungl. Maj:t att bestämma, att beträffande vissa slag av anläggningar och byggnader länsstyrelsens prövning enligt förevarande paragraf av beslut om byggnadslov eller, där byggnadsnämnd ej finnes, av ärenden angående vissa byggnadsföretag skall överflyttas å annan myndighet. Föreskrift härom torde kunna utfärdas med stöd av 149 §. Härigenom skulle medicinalstyrelsens och järnvägsstyrelsens ovan anförda önskemål i förevarande hänseende kunna bliva tillgodosedda. Däremot har det ansetts, att något särskilt undantag beträffande byggnadsnämnds skyldighet jämlikt denna paragraf att i vissa fall pröva fråga om vidtagande av byggnads tekniska åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet icke bör göras. Härvid är att märka, att enligt 70 § byggnadsstadgan byggnadslov icke erfordras för arbete, berörande allmän byggnad, vartill ritningar prövas av Kungl. Maj:t eller byggnadsstyrelsen, eller annan allmän byggnad, såframt den tillhör kronan. Byggnadslov erfordras alltså icke för t. ex. station vid statens järnvägar. I dylika fall har byggnadsnämnden icke heller enligt här förevarande paragraf någon prövningsrätt rörande åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet. Däremot skulle det enligt de sakkunnigas mening vara synnerligen olämpligt, om byggnadsnämnd, som har att besluta om byggnadslov beträffande station vid enskilda järnvägar, därvid icke skulle pröva fråga om vidtagande av sådana byggnadstekniska åtgärder, som nyss nämnts. Jämlikt nämnda paragraf i byggnadsstadgan har emellertid byggnadsnämnden vissa befogenheter även beträffande omförmälda allmänna byggnader, nämligen att avgiva utlåtande i byggnadsärende, som skall underställas Kungl. Maj:ts eller byggnadsstyrelsens prövning, samt att i andra fall påkalla, att byggnadsärende underställes Kungl. Maj:ts prövning. Självfallet bör byggnadsnämnd härvid även taga hänsyn till behovet av åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet. Enligt 9 § tredje stycket skyddsrumskungörelsen skall den prövning, som enligt 12 och 13 §§ skyddsrumslagen ankommer påbyggnadsnämnd eller länsstyrelse i fråga om allmän byggnad, vartill ritningar enligt gällande bestämmelser prövas av annan myndighet, ankomma på denna myndighet. Motsvarande stadgande bör enligt de sakkunnigas mening införas i tillämpningskungörelsen till folkskyddslagen. 132 §. I 10 § 2 mom. första stycket luftskyddslagen stadgas, att om någon vill i enlighet med gällande plan för luftskyddet inom visst luftskyddsområde anordna skyddsrum inom fastighet eller byggnad eller del av fastighet eller byggnad, som tillhör eller innehaves av annan, länsstyrelsen må

310 på framställning föreskriva, att tillfälle skall lämnas till utförande av arbete, som erfordras för ändamålet. I 13 § i luftskyddsinspektionens förslag till luftskyddslag finnes motsvarande stadgande, varvid dock orden »i enlighet med gällande plan för luftskyddet inom visst luftskyddsområde» uteslutits. I förslaget till folkskyddslag har motsvarande stadgande upptagits i första stycket av förevarande paragraf. För tydlighetens skull har i bestämmelsen direkt utsagts, att densamma avser såväl allmänt som enskilt skyddsrum. I fråga om allmänna skyddsrum föreligger behov av dylik bestämmelse främst under tider, då folkskyddsberedskap icke är anbefalld. Båder sådan beredskap, kunna bestämmelserna i 9 kap. tillämpas. För att länsstyrelsen skall utöva sin befogenhet enligt denna paragraf, böra särskilda skäl föreligga. Här som eljest enligt lagen böra tvångsåtgärder anlitas, endast när andra utvägar icke stå öppna. Länsstyrelsens förordnande jämlikt denna paragraf måste uppenbarligen hava giltighet även mot ny ägare av vederbörande område eller byggnad. Med anledning härav kan övervägas, om icke föreskrift bör givas om anteckning rörande dylikt förordnande i fastighetsbok och om skyldighet att införa uppgift därom i gravationsbevis. Motsvarande bör i så fall gälla även förordnanden av liknande slag, som må hava utfärdats med stöd av nu gällande lag. Andra och tredje styckena motsvara andra och tredje styckena i 10 § 2 mom. luftskyddslagen samt 32 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Vid bestämmande av ersättning för allmänt skyddsrum synas, när överenskommelse ej träffas, bestämmelserna i 124 § böra tilllämpas.

133 §. I 5 § skyddsrumslagen stadgas, att föreskrift om inrättande av gemensamt skyddsrum meddelas, när så erfordras, av länsstyrelsen. Motsvarande stadgande har upptagits i 12 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Behov av föreskrift från länsstyrelsens sida föreligger tydligen främst i det fall, att det är olämpligt, att för två eller flera byggnader med olika ägare skilda skyddsrum anordnas, men å andra sidan ägarna icke kunna komma överens om att inrätta gemensamt skyddsrum. Förhållandet är exempelvis det, att i en byggnad finnas mycket goda skyddsrumsmöjligheter, medan däremot inrättande av skyddsrum i den eller de andra byggnaderna skulle medföra stora olägenheter. De sakkunniga anse, att möjlighet att meddela förordnande om gemensamt skyddsrum alltjämt bör föreligga. Katt härtill synes liksom nu böra tillkomma länsstyrelsen. Om fördelning av kostnaderna stadgas i 114 §. Vad under 132 § anförts om anteckning i fastighetsbok m. m. bör gälla även förordnande jämlikt förevarande paragraf.

311 134 §. Denna paragraf saknar motsvarighet i nu gällande lagstiftning och har icke heller tagits upp i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. I ett par av yttrandena över nämnda förslag har emellertid frågan berörts. Sålunda föreslår länsstyrelsen i Blekinge län, att föreskrifter skola meddelas angående skyddsrum i samlingslokaler samt den beredskapsgrad, vid vilken dylika lokaler icke må användas, med mindre vederbörliga skyddsrum anordnats. Länsstyrelsen i Örebro län finner oklarhet föreligga om i vilken utsträckning skyddsutrymmen skola finnas tillgängliga för kyrkor och andra samlingslokaler, samt anför härom bl. a. följande: Skulle dylika samlingslokaler begagnas under luftskyddstillstånd, borde skyddsrum finnas. Det bleve dock alltför betungande att förse samtliga sådana lokaler med skyddsrum. Härutinnan ville länsstyrelsen föreslå, att frivilliga överenskommelser träffades å varje luftskyddsort därom, att någon eller några av dessa lokaler på gemensam bekostnad försåges med skyddsutrymme och denna lokal vid luftskyddstillstånd begagnades av de intresserade församlingarna och sammanslutningarna, samt att förbud utfärdades mot användande under samma tid av övriga lokaler. Såsom framgår av 67 och 68 §§ skall enligt de sakkunnigas förslag icke föreligga skyldighet att inrätta skyddsrum för skyddande av dem, som besöka kyrkor, teatrar, biografer och andra liknande offentliga samlingslokaler. Uppenbarligen skulle i följd härav besökandet i krigstid av dylika lokaler kunna vara förbundet med särskilda risker. Ur allmän säkerhetssynpunkt synes därför rätten att hålla dylika lokaler öppna vara i behov av reglering. Den rätt, som jämlikt 13 § ordningsstadgan för rikets städer tillkommer polismyndigheten i fråga om offentliga föreställningar och andra sådana tillställningar, synes här icke vara tillfyllest. De sakkunniga hava av nu anförda skäl ansett nödvändigt att i lagen införa stadgande om möjlighet att meddela förbud mot användning av offentlig samlingslokal, i den mån den saknar skyddsrum av erforderlig storlek. Denna möjlighet har dock inskränkts till högsta graden av folkskyddsberedskap. Med hänsyn till att dylikt förbud i praktiken kommer att medföra inskränkning i församlingsfriheten, hava de sakkunniga ansett lämpligt att förbehålla länsstyrelserna rätten att besluta därom. 135 §. Beträffande nuvarande bestämmelser i luftskyddslagen om luftskyddsövningar, de i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag intagna föreskrifterna i ämnet samt i vissa yttranden framförda erinringar mot inspektionens förslag i denna del hänvisas till sid. 67 och 68 ovan. Sakligt utgör förevarande paragraf i stort sett en sammanarbetning av luftskyddslagens och av inspektionen föreslagna stadganden — dock med visst tillägg, som av det följande närmare framgår. Med hänsyn till folkskyddets

312 karaktär av organisation i egentlig mening med statlig ledning hava de sakkunniga ej funnit erforderligt att i folkskyddslagen intaga föreskrifter om det eller de ändamål, varför folkskyddsövning må anordnas. Härom tillkommer det vederbörande folkskyddsmyndigheter att besluta. Vad särskilt angår allmänhetens medverkan vid folkskyddsövning, hava de sakkunniga ansett behov föreligga av en något ändamålsenligare formulering än den i luftskyddslagen och inspektionens förslag beträffande luftskyddsövning använda. De sakkunniga hava sålunda velat klart konstituera en skyldighet för allmänheten i förevarande hänseende. För allmänhetens medverkan i de särskilda fallen bör enligt de sakkunnigas mening alltid erfordras beslut av länsstyrelsen (Kungl. Maj:t). En motsvarande skyldighet kan enligt de sakkunnigas förslag jämväl läggas å industrier och andra företag inom övningsområdet. Under luftskyddsövningar, som hittills hållits, har i stor utsträckning behov av medverkan från visst eller vissa företags sida uppstått. Ofta har emellertid dylik medverkan ej kunnat komma till stånd, enär vederbörande företag ställt sig avvisande och något tvingande medel ej funnits att tillgå för myndigheterna. Ålägganden enligt förevarande paragraf för industrier och andra företag att medverka vid folkskyddsövningar måste emellertid givas med mycket stor varsamhet och under iakttagande av att företagen åsamkas minsta möjliga ekonomiska förlust genom driftstopp eller annorledes. 136 §. Enligt 14 § luftskyddslagen kan den, som åsidosätter bestämmelse i 10 eller 11 § samma lag — vari behandlas vissa åligganden beträffande luftskyddet för kommuner och enskilda — eller föreskrift eller åläggande, som där avses, av länsstyrelsen föreläggas lämpligt vite. Därjämte äger länsstyrelsen lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden därför av den försumlige. Jämlikt 17 § skyddsrumslagen gäller i stort sett motsvarande i fråga om skyldighet att vidtaga i lagen föreskriven skyddsåtgärd. Länsstyrelses befogenhet att lämna erforderlig handräckning är här dock icke omnämnd. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag äro bestämmelser av i stort sett liknande innehåll meddelade i 41 §. De sakkunniga anse ifrågavarande tvångsmedel alljämt böra stå till förfogande. Med den ställning, som länsstyrelserna enligt de sakkunnigas förslag skulle komma att intaga i förhållande till folkskyddsväsendet, synes det stå i god överensstämmelse att låta tvångsmedlens handhavande tillkomma dem. Föreskrifter om dylika tvångsåtgärder äro intagna i här förevarande paragraf, som avser såväl kommunala som enskilda rättssubjekt. I yttrande över luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag har föreningen Sveriges stadsfiskaler efterlyst bestämmelse, huru förfaras skulle i sådant fall, då vederbörande saknade ekonomiska resurser för bestridande

313 av kostnaderna för de åtgärder, som länsstyrelsen ägde att på den försumliges bekostnad vidtaga. De sakkunniga hava ansett sig icke böra upptaga någon särskild bestämmelse på denna punkt. Länsstyrelserna få avväga sina åtgöranden efter de föreliggande förhållandena. Är den försumliges ekonomiska ställning sådan, att han uppenbarligen icke kan bekosta den åtgärd, varom fråga är, bör länsstyrelsen knappast ombesörja åtgärdens vidtagande på hans bekostnad utan andra utvägar få sökas för att nå det med åtgärden avsedda syftet. I luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag är i 41 § upptagen en bestämmelse, enligt vilken länsstyrelsen skall äga rätt att, om kommun ej ställer erforderliga medel till förfogande för ändamål, som kommunen enligt lagen har att ombesörja, besluta, med vilket belopp medel för sådant ändamål skall utgå. De sakkunniga hava emellertid icke ansett nödvändigt att tillskapa en sådan rätt för länsstyrelsen, helst som rätten skulle kunna anses innebära en förtäckt beskattningsrätt. Övriga tvångsmedel äro enligt de sakkunnigas mening tillfyllest. 137 §. Denna paragraf saknar motsvarighet i gällande luftskydds- och utrymningslagstiftning. Liknande stadgande finnes däremot i 23 § 1 mom. rekvisitionslagen. 138 §. 1 mom. motsvarar i stort sett 13 § luftskyddsförfogandelagen, 42 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag och 14 § utrymningslagen . 1 förevarande bestämmelse har i motsats till vad nu är fallet utsagts, att hämtning skall ske på bekostnad av den, som hämtas. Anmärkas bör, att under stadgandet i första punkten måste anses kunna falla jämväl den, som utan att vara folkskyddspliktig i avseende å den tjänst, varom fråga är, inskrivits för densamma på grund av eget åtagande, t. ex. person över 65 år, hemvärnsman över 51 år. 2 mom. saknar motsvarighet i gällande luftskydds- och utrymningslagstiftning. Däremot återfinnes ett i huvudsak överensstämmande stadgande i 40 § 2. andra stycket värnpliktslagen. 139 §. Bestämmelserna om laga förfall överensstämma i huvudsak med dem, som äro intagna i 41 § 1. och 42 § värnpliktslagen. 140 §. I denna paragraf givas bestämmelser om påföljder för vissa förseelser, som hava karaktär av eller gränsa till ordningsförseelser. Direkta motsvarigheter till dessa bestämmelser finnas icke i den nuvarande luftskydds-

314 och utrymningslagstiftningen. Det har dock ansetts lämpligt att i lagen upptaga sådana. Liknande stadganden finnas i 3 6 — 3 9 §§ värnpliktslagen. 141 §. I såväl luftskyddsförfogandelagen (16 §) som utrymningslagen (37 §) hava straffbestämmelserna — med vissa speciella undantag — erhållit en generell avfattning, i det att straff stadgas för åsidosättande av föreskrift eller föreläggande, som meddelats med stöd av vederbörande lag eller för dess tillämpning av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. Luftskyddslagen innehåller endast viss straffbestämmelse (15 §), som står i samband med luftskyddsövningar. I lagen om skyldighet att bortföra varuförråd {15 §) hava däremot direkt i lagen angivits de särskilda brottsrekvisiten. Luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag följer samma system som luftskyddsförfogandelagen och utrymningslagen, därvid i 43 § intagits allmänt stadgande om straff för åsidosättande av föreskrift eller föreläggande, som meddelats med stöd av lagen eller angående densammas tilllämpning av Kungl. Maj:t utfärdade bestämmelser. De särskilda bestämmelserna i 15 § luftskyddslagen torde få anses delvis inneslutna i denna generella straffbestämmelse men synas för övrigt sakna motsvarighet i förslaget. Undantag från den generella straffbestämmelsen har dock här gjorts beträffande sådana föreskrifter om vidtagande av särskilda åtgärder, vilka enligt förslaget kunna förenas med vitesbestämmelser. De sakkunniga anse däremot lämpligt att i förevarande paragraf direkt angiva de viktigaste av de fall, som böra föranleda straffansvar, och att komplettera de sålunda utformade bestämmelserna med en mera generell sådan, liknande de nyss återgivna. Liksom luftskyddsinspektionen hava de sakkunniga därvid följt den principen, att om föreskrift eller föreläggande kan förbindas med vitesbestämmelse, straffansvar icke bör föreligga. (Beträffande undantag från denna regel se 140 §.) Angående de särskilda punkterna må följande anföras. Vad under 1)—4) upptagits, avser tjänsteförbrytelser av sådan personal, som är inskriven i folkskyddet eller tages i anspråk för utbildning eller övning i folkskyddstjänst eller för arbete för folkskyddets räkning. Beträffande undantag i vissa fall hänvisas till 142 och 143 §§. Vad under 5) och 6) anföres torde icke erfordra något särskilt uttalande. Det under 7)—8) anförda motsvarar i stort sett andra och tredje styckena i 15 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Första stycket och viss del av andra stycket i sistnämnda paragraf avse förhållanden, varom vitesföreläggande jämlikt 136 § kan meddelas. Enligt nyss angivna princip bör straffansvar därför icke gälla. Under 91 upptaget förhållande är icke straffbelagt i gällande luftskydds- och utrymningslagstiftning. Emellertid har genom det allmännas försorg ioke obe-

315 tydliga mängder luftskyddsmateriel, särskilt gasskyddsmateriel anskaffats och överlämnats till enskilda personer. Jämlikt 84—8 6 §§ åligger det vederbörande ägare eller — i vissa fall — innehavare av anläggning eller byggnad att ansvara för vården av sådan materiel. Gör någon, som dylikt ansvar åvilar, sig skyldig till uppenbar vårdslöshet, bör detta föranleda straffansvar. Erfarenheten har tydligt visat, att behov av straffbestämmelse i detta hänseende föreligger. Här förevarande stadgande är även tillämpligt exempelvis å hemvärnsman, som uppenbarligen vanvårdar vapen och annan utrustning, som överlämnats till honom för förvaring. Det under 10) anförda har utformats i nära anslutning till 23 § 2 mom. rekvisitionslagen. Vad under 11) upptagits motsvarar 18 § sista stycket skyddsrumslagen men innebär viss straffskärpning. Under 12) infört stadgande motsvaras av vissa delar av 16 § luftskyddsförfogandelagen, 37 § utrymningslagen och 15 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Formuleringen ansluter sig till sistnämnda lagrum. Såsom exempel på föreskrift, som åsyftas under 13), må nämnas sådan särskild föreskrift, som länsstyrelsen jämlikt 135 § kan meddela beträffande folkskyddsövning. Straffet enligt förevarande paragraf överensstämmer med vad som stadgas i 16 § luftskyddsförfogandelagen, 37 § utrymningslagen och 15 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. I förstnämnda båda lagrum återfinnes även den bestämmelse, som intagits i sista stycket i förevarande paragraf. Densamma överensstämmer dessutom nära med 23 § 3 mom. rekvisition slagen. 142 §. Enligt strafflagen för krigsmakten lyder hemvärnsman under samma lag under tid, då han fullgör tjänstgöringsskyldighet vid krigsmakten. De sakkunniga anse detta riktigt under krigsförhållanden, alltså under högsta folkskyddsberedskap. De i 141 § under 1) och 3) intagna straffbestämmelserna böra därvid icke gälla. Under andra tider anse de sakkunniga däremot hemvärnet, oaktat dess militära karaktär, böra vara i straffrättsligt hänseende likställt med folkskyddet i övrigt. Härigenom betonas starkare sambandet mellan hemvärnet och civilskyddet. Strafflagen för krigsmakten bör ändras i enlighet härmed. 143 §. I 141 § 1)—4) stadgas om straff för tjänsteförbrytelse av folkskyddspersonal m. fl. Mången gång kan det emellertid vara lämpligare att för mindre dylika förbrytelser meddela den skyldige tillrättavisning i någon form i stället för straff. Möjlighet härtill står öppen jämlikt här förevarande paragraf. Tillrättavisning bör kunna meddelas av vederbörande folkskyddsmyndighet i stället för att befordra den försumlige till åtal. Tänkbara former

316 för tillrättavisning äro bl. a. varning, förlust av ersättning och för kasernerad personal permissionsförbud. Övervägas bör, om icke för varje folkskyddsdistrikt bör inrättas en motsvarighet till den disciplinnämnd, som jämlikt 15 § hemvärnskungörelsen skall finnas för varje hemvärnsområde. 144 §. Denna paragraf motsvarar 17 § luftskyddsförfogandelagen, 22 § tredje stycket och 38 § utrymningslagen samt 16 § lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Motsvarande bestämmelser finnas även i 40 § och 43 § andra stycket luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Den här föreslagna formuleringen ansluter sig till den, som givits i lagen om skyldighet att bortföra varuförråd. Jämlikt 146 § första stycket är förbrytelse, som här avses, angivelsebrott. 145 §. Denna paragraf motsvarar i stort sett 18 § första stycket skyddsrumslagen och 44 § i luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddslag. Formuleringen ansluter sig till nämnda förslag. Straff för brott mot föreskrift, som meddelas av länsstyrelsen vid prövning enligt 131 § andra stycket, kan ådömas enligt 141 § 13). 146 §. I 43 § värnpliktslagen stadgas i fråga om utdömande av böter för förseelser, liknande de i 140 § 1 och 2 mom. denna lag omförmälda, bl. a. följande. Över förseelserna skola länsvis upprättas förteckningar, vilka skola insändas till länsstyrelsen. Utdrag av förteckningarna beträffande värnpliktiga, vilka länsstyrelsen finner böra påföras böter, skola översändas, å landet och i stad utan magistrat till den, som ombesörjer indrivning och redovisning av böter, samt i stad med magistrat till magistraten. Utdragen skola vara försedda med länsstyrelsens resolution, att böterna må omedelbart uttagas hos de värnpliktiga, om de icke invända något däremot. Därest åter de vilja för uteblivande eller försummelse, varom är fråga, åberopa någon omständighet, som kan leda till frikännande från bötesansvar, skola de inom viss tid till vederbörande utmätningsman ingiva bevis till styrkande av sina invändningar. Vid uraktlåtenhet härutinnan må böterna utan hinder av invändningarna uttagas i laga ordning. Inkommande bevis skola insändas till länsstyrelsen, som efter prövning av förekommande omständigheter meddelar beslut i saken. Åtnöjes icke värnpliktig med länsstyrelsens beslut, varigenom böter blivit honom slutligen påförda, äger han att inom trettio dagar efter erhållen del av beslutet till länsstyrelsen ingiva sina till Kungl. Maj:t ställda besvär, vilka därpå av länsstyrelsen jämte eget yttrande insändas till försvarsdepartementet. Besvären må även på klagandens egen

317 risk med posten insändas så tidigt, att de komma länsstyrelsen tillhanda inom nämnda tid. De sakkunniga anse lämpligt, att motsvarande förfarande tillämpas i fråga om utdömande av böter jämlikt 140 § 1 och 2 mom. förevarande lag. Mål angående övriga i samma lag avsedda förbrytelser torde böra handläggas av allmän domstol. 1 4 7 — 1 4 8 §§. Folkskyddets egenskap av försvarsorganisation föranleder, att något formbundet förfarande för fullföljd av folkskyddsmyndighets beslut hos högre folkskyddsmyndighet icke bör förefinnas. Är någon missnöjd med exempelvis beslut av folkskyddschef, bör han dock givetvis kunna göra en vanlig framställning hos civilskyddschefen eller i förekommande fall försvarsområdesbefälhavaren om rättelse. Erinras bör därom, att i rekvisitionslagen ingen klagorätt finnes stadgad över militär myndighets rekvisitionsbeslut. Att märka är i detta sammanhang, att folkskyddsmyndigheterna, då det gäller åligganden för folkskyddsdistrikt, kommuner, municipalsamhällen och enskilda jämlikt 6 kap., icke själva hava medel till förfogande att framtvinga skyldigheternas fullgörande. Härför erfordras länsstyrelsens medverkan, och länsstyrelsen har givetvis viss självständig prövningsrätt i fråga om riktigheten av vederbörande folkskyddsmyndighets anspråk. Över länsstyrelsens beslut bör klagan kunna föras. Emellertid synes möjlighet till klagan över beslut av riksfolkskyddschefen böra i vissa fall föreligga, nämligen åtminstone såvitt angår tillsättande av folkskyddschef m. fl. jämlikt 11 § och fastställande av ersättning av statsmedel till folkskyddsdistrikt jämlikt 105 §. Föreskrift om sådan klagorätt torde emellertid icke behöva intagas i lagen utan bör ingå i den instruktion för riksfolkskyddschefen, som måste utfärdas. Vissa fullföljdsbestämmelser måste likväl upptagas i folkskyddslagen. 1. I 147 § har tagits upp stadgande om s. k. kommunala besvär över beslut, som folkskyddsnämnd i folkskyddsförbund meddelar. Att märka är dock, att kommun, som ingår i förbundet, kan klaga även på materiella grunder. 2. I 148 § första stycket stadgas om klagorätt över byggnadsnämnds beslut jämlikt folkskyddslagen. Bestämmelsen har formulerats i nära anslutning till 20 § första stycket skyddsrumslagen. 3. I 148 § andra och tredje styckena stadgas om klagorätt över länsstyrelsens beslut. Bestämmelserna överensstämma i stort sett med 17 § luftskyddslagen, 40 § andra stycket utrymningslagen samt 20 § andra stycket och 21 § skyddsrumslagen. Beträffande besvär över länsstyrelses beslut i sådana fall, som avses i 146 § andra stycket, hänvisas till motiveringen till sistnämnda paragraf.

318 149 §. Lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar, gäller dels elektriskt kraftverk, som är avsett för generatoreffekt av minst 2 500 kilovoltampére, dels anläggning för tillgodogörande av vattenkraft genom vattenreglering, om vattenmagasinet är avsett att rymma minst 100 miljoner kubikmeter, dels elektrisk ledning, som är avsedd för spänning av minst 40 kilovolt mellan två ledare, dels ock transformator- eller kopplingsstation, vilken är avsedd för spänning, som sist sagts, och en genomgångseffekt av minst 2 500 kilovoltampére. I lagen äro upptagna särskilda bestämmelser om åtgärder till skydd mot skada genom luftanfall eller annan krigshandling eller sabotage, i vad angår anläggningar av nu nämnt slag. Sålunda stadgas i 3 §, att dylik anläggning skall utföras på ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall ur skyddssynpunkt lämpligt sätt, vilket även skall gälla ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan anläggning. I 4 § föreskrives bl. a., att ägare eller under vissa förutsättningar nyttjanderättshavare av befintlig dylik anläggning skall vara pliktig att, i den mån det ej tidigare skett, med avseende å anläggningen och driften vid densamma vidtaga erforderliga åtgärder för att minska faran för och begränsa verkningarna av skada av ifrågavarande slag. Ytterligare är jämlikt 7 § ägare eller innehavare av anläggning, varom här är fråga, skyldig tåla åtgärd, som finnes böra utföras vid anläggningen för att trygga kraftförsörjningen i riket under krig, ändå att han icke själv är pliktig att utföra eller bekosta åtgärden. Därvid äger han dock rätt till skälig ersättning för skada eller förlust, som ej är att anse såsom ringa. Nu angivna frågor prövas av en särskild institution, krigsskyddsnämnden för kraftanläggningar. De sakkunniga anse, att ifrågavarande lag bör gälla även efter folkskyddslagens ikraftträdande. Samma skäl, som föranlett tillkomsten av denna särskilda lagstiftning, synas föreligga, även om de sakkunnigas förslag blir genomfört. Fördenskull har i första stycket av förevarande paragraf stadgats, att bestämmelserna i folkskyddslagen icke skola äga tillämpning, i den mån motsvarande förhållanden regleras i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. Det bör understrykas, att sistnämnda lag reglerar endast omfattningen av de skyldigheter, som i förevarande hänseende skola åvila anläggningarnas ägare eller innehavare, samt formerna för det närmare bestämmandet i det särskilda fallet av dessa skyldigheter. Däremot angiver lagen icke i övrigt luftskydds-(folkskydds-)myndigheternas befogenheter i avseende å dessa anläggningar. Vidare bör framhållas, att samma lag avser endast förhållandena vid själva anläggningarna. Beträffande exempelvis inrättande av enskilda skyddsrum vid kraftföretag tillhöriga byggnader för bostadsändamål synas folkskyddslagens bestämmelser böra gälla.

Såsom redan omnämnts (sid. 17) i den i avd. I lämnade redogörelsen för luftskyddets nuvarande organisation, äro frågor om luftskyddet i vissa

319 särskilda fall undantagna från länsstyrelses och luftskyddschefs handläggning. Här omförmälda undantag grunda sig på bestämmelsen i 18 § tredje stycket luftskyddslagen, enligt vilken Kungl. Maj:t äger meddela särskilda föreskrifter om luftskyddets organisation i fråga om fartyg samt kommunikationsverk och andra verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet ävensom beträffande fästnings försvarsområde eller krigsskådeplats. Att märka är, att i luftskyddsförfogandelagen icke finnes stadgad dylik rätt att meddela undantag från lagens bestämmelser, varför undantagen icke torde gälla de befogenheter, som länsstyrelse och luftskyddschef hava jämlikt sistnämnda lag. Undantagen regleras närmare genom 35 § luftskyddskungörelsen. Enligt här givna bestämmelser avse undantagen dels, i den mån Kungl. Maj:t ej annorlunda förordnar, frågor rörande luftskyddet vid försvarsväsendet tillhörande etablissement och anläggningar ävensom vid telegrafverket, järnvägarna, statens vattenfallsverk samt under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning eller tillsyn stående kanaler och flygplatser, dels ock frågor om luftskyddet vid sådana enskilda kraftverk eller andra företag, beträffande vilka Kungl. Maj:t förordnat om undantag, som nyss sagts. Ledningen av luftskyddet vid dessa etablissement, anläggningar och verk skall utövas av vederbörande militära myndigheter, telegrafstyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, envar såvitt myndighetens verksamhetsområde rörer, därvid enskilda järnvägar skola lyda under järnvägsstyrelsen och enskilda kraftverk under vattenfallsstyrelsen. — Ytterligare stadgas här, att frågor, som röra för sjöfarten avsedd ljus- och ljudsignalering samt verksamhet genom radiofyrar, undantagas från länsstyrelses och luftskyddschefs handläggning jämväl i fall, då de icke undantagits jämlikt nyssnämnda bestämmelser. Dylika frågor skola handläggas av lotsstyrelsen, där ej chefen för marinen genom särskilda bestämmelser tillagts viss befogenhet i detta avseende. Beträffande samtliga nu omnämnda särskilda myndigheter föreskrives i samma paragraf i luftskyddskungörelsen, att de skola angående luftskyddets förberedande samråda med luftskyddsinspektionen samt själva eller genom underlydande organ samarbeta med vederbörande länsstyrelser och luftskyddschefer. Vidare stadgas, att förberedandet av luftskyddet vid hithörande verk eller företag skall, där ej annat bestämmes och i den mån sådant skydd lämpligen anses kunna komma till utförande, omfatta jämväl planläggning av skydd för trafikanter och andra till verket eller företaget ej hörande personer, som kunna beräknas uppehålla sig inom dess lokaler eller område. Beträffande fartyg stadgas i 34 § luftskyddskungörelsen, att ledningen av luftskyddet å svenskt fartyg utövas av fartygets befälhavare, som dock, när fartyget befinner sig i svensk hamn, är i fråga om luftskyddet underställd den, som utövar ledningen av luftskyddet inom hamnområdet. I detta sammanhang bör även anmärkas, att jämlikt 24 § skyddsrumslagen samma lag icke äger tillämpning å anläggningar och byggnader för militära

320 ändamål eller anläggningar, som avses i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. Därjämte har i 9 § skyddsrumskungörelsen med stöd av 22 § skyddsrumslagen från länsstyrelsens prövning enligt samma kungörelse — varmed torde avses tillsyn över att skyddsrum utan dröjsmål inrättas samt meddelande av närmare föreskrifter om den omfattning, i vilken skyddsrumsskyldighet bör föreligga — och enligt 14 § skyddsrumslagen (meddelande av dispens från vidtagande av åtgärd jämlikt lagen) undantagits anläggningar och byggnader, tillhörande telegrafverket, järnvägarna, statens vattenfallsverk, under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning eller tillsyn stående kanaler och flygplatser ävensom enskilda kraftverk och andra företag, beträffande vilka Kungl. Maj:t förordnat, att de i luftskyddshänseende skola lyda under särskild myndighet. Det föreskrives vidare, att prövningen i stället skall i samråd med luftskyddsinspektionen handhavas av den myndighet, under vilken anläggningen, byggnaden eller företaget lyder i luftskyddshänseende. Länsstyrelsen har dock befogenhet att på framställning av luftskyddsmyndigheten meddela vitesföreläggande och ombesörja vidtagande av åtgärd på försumligs bekostnad. Slutligen stadgas beträffande sjukhus, som tillhöra landsting eller kommun, att prövning av nyssnämnt slag skall omhänderhavas av medicinalstyrelsen i samråd med luftskyddsinspektionen. Till sist bör erinras om att hemvärn, som inrättats vid verk eller företag, varom här är fråga, allenast så tillvida intager en särställning, som det kan hava karaktär av verkshemvärn och till följd därav må användas för uppgifter, som icke avse skyddandet av det egna verket, endast efter medgivande av vederbörande chef inom verket. I det av luftskyddsinspektionen avgivna förslaget till ny luftskyddslag har i 52 § 3 mom. intagits bestämmelse, att Kungl. Maj:t äger förordna, att frågor om luftskyddet å fartyg samt vid kommunikationsverk och andra verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet ävensom inom fästnings försvarsområde eller å krigsskådeplats skola handläggas i annan än den i lagen föreskrivna ordningen. Vidare stadgas i 4 mom., att vad i lagen föreskrives om skyldighet att anordna skyddsrum eller vidtaga brandskyddsåtgärder ej äger tillämpning med avseende å anläggningar och byggnader för militära ändamål. I 27 och 28 §§ luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse äro intagna bestämmelser av i stort sett samma innehåll som de nu gällande. Dock skall enligt förslaget från länsstyrelses och luftskyddschefs handläggning ej undantagas sådana byggnader vid telegrafverket, järnvägarna och statens vattenfallsverk, som uteslutande användas för bostadsändamål. Vidare har i vad angår sjukhus från länsstyrelsens prövning av skyddsrumsoch brandskyddsfrågor undantagits jämväl sjukhus, som tillhöra staten. I vissa av de över luftskyddsinspektionens förslag avgivna yttrandena hava hithörande spörsmål blivit föremål för uppmärksamhet.

321 Sålunda anser överbefälhavaren, att frågor rörande militärt luftskydd i sin helhet böra undantagas jämväl från luftskyddsinspektionens handläggning. Järnvägsstyrelsen framhåller bl. a. följande: Hittills hade järnvägsmyndigheterna i samförstånd med länsstyrelser och luftskyddschefer tillämpat den principen, att inom en järnvägsanläggning belägna bostadsfastigheter (tjänstebostäder o. d.) fölle under järnvägsluftskyddet, medan järnvägen tillhöriga bostadsfastigheter och eventuellt för bildriften uteslutande avsedda byggnader (garage m. m.) utanför järnvägsanläggningen kunnat hänföras till luftskyddschefs etc. intresseområde. Detta hade framstått såsom enda möjligheten att förena kraven på ett effektivt luftskydd med järnvägarnas samhällsuppgifter och fackliga verksamhet. En dualistisk ledning inom järnvägens driftplatser skulle nämligen med säkerhet föra till situationer, som kunde äventyra såväl luftskyddet som drifttjänsten därstädes. Järnvägsstyrelsen föreslår med anledning härav, att det uttryckligen angives, att de i luftskyddskungörelsen beträffande luftskyddet vid telegrafverket, järnvägarna och statens vattenfallsverk gjorda undantagen icke skola gälla byggnader för bostadsändamål e. d., belägna utanför vederbörande verks anläggning och utan direkt betydelse för driften vid denna. — Liknande synpunkter framföras av vattenfallsstyrelsen. —• Sistnämnda styrelse liksom även vägoch vattenbyggnadsstyrelsen föreslår vidare, att hithörande bestämmelser kompletteras med föreskrifter för vederbörande länsstyrelser och luftskyddschefer att vid sin planläggning taga nödig hänsyn till av verksmyndigheterna framförda önskemål, exempelvis i fråga om ordnandet av alarmering, biträde vid eldsläckning, sjukvård, utrymning m. m. Vattenfallsstyrelsen framhåller, att det visat sig, att luftskyddscheferna alltför ofta helt bortse från luftskyddsledare och anläggningar, vilka i planläggningshänseende sortera under annan myndighet än länsstyrelse. Slutligen förklarar vattenfallsstyrelsen nödvändigt till förekommande av misstag och konfliktanledningar, att det direkt utsäges, att vattenfallsstyrelsen m. fl. myndigheter skola i luftskyddshänseende i förhållande till luftskyddsinspektionen och underställda företag intaga samma ställning som länsstyrelse till luftskyddet i övrigt, varvid länsstyrelse dock utan hinder därav bör äga att på framställning av vederbörande verks styrelse meddela beslut om vitesföreläggande samt om åtgärds vidtagande på försumligs bekostnad. — Länsstyrelsen i Hallands län anser här ifrågavarande undantag icke böra inskränka luftskyddschefens möjligheter att vid katastroftillfällen under fientligt luftanfall utöva ledningen av luftskyddet inom orten, enär en luftskyddschef vid kritiska tillfällen bör hava befogenhet att samordna all inom orten befintlig luftskyddspersonal och -materiel på det för det hela effektivaste och bästa sättet. Även länsstyrelsen i Älvsborgs län efterlyser klara bestämmelser om befälsförhållandena under larmtillstånd och anser nu avsedda föreskrifter vara ägnade att ingiva betänkligheter. Flygförvaltningen anser det nu gällande och även av luftskyddsinspektionen föreslagna undantaget beträffande frågor om för sjöfarten avsedd ljus2 1 — 1 1 1 43

322 och ljudsignalering och verksamhet genom radiofyrar böra gälla även motsvarande frågor vid luftfarten. Sistnämnda frågor böra enligt flygförvaltningen handläggas av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, där ej chefen för flygvapnet genom särskilda bestämmelser tillagts viss befogenhet i detta avseende. Vad angår luftskyddet vid sjukhusen föreslår medicinalstyrelsen, att de beträffande desamma föreslagna undantagsbestämmelserna skola utsträckas dels till sjukhus, som tillhöra enskilda, dels även till annan byggnad, som avses att tagas i bruk för sjukhusvård enligt lagen om sjukhusvård vid krig eller krigsfara. Prövning och godkännande av planer över skyddsrum och vidtagande av brandskyddsåtgärder vid sjukhus och nyssnämnda byggnader bör enligt medicinalstyrelsen ankomma på densamma i samråd med luftskyddsinspektionen. Länsstyrelsen i Kalmar län anser däremot samtliga frågor rörande sjukhusens luftskydd böra handläggas av länsstyrelse och luftskyddschef. Som skäl härför anföres, att ordnandet av luftskyddet vid sjukhus, vilka i allmänhet äro belägna i luftskyddsorter, sammanhänga så intimt med organiserandet av det allmänna luftskyddet inom respektive luftskyddsorter, att frågor rörande sjukhusens luftskydd lämpligast och snabbast kunna lösas i sammanhang med planerandet av det allmänna luftskyddet. Det synes de sakkunniga uppenbart, att även efter genomförande av de sakkunnigas förslag fall komma att föreligga, då uppgifter och frågor, som i och för sig äro av beskaffenhet att falla inom folkskyddets kompetensområde, sådant detsamma blivit angivet i folkskyddslagen, främst i 1 §, böra handhavas i annan ordning, än eljest blivit i lagen föreskrivet. För att bereda möjlighet härtill har i andra stycket av förevarande paragraf intagits stadgande om att Kungl. Maj:t äger meddela särskilda föreskrifter om förhållanden, som avses i folkskyddslagen, såvitt angår för arméns, marinens eller flygvapnets behov avsedda anläggningar eller byggnader, kommunikationsverk eller andra verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet eller ock fartyg. Dylika särskilda föreskrifter böra kunna innefatta såväl direkta avvikelser från folkskyddslagens bestämmelser som kompletteringar till desamma. Det torde vara erforderligt, att här något närmare ingå på frågan om de bestämmelser i förevarande hänseende, som böra intagas i tillämpningskungörelsen, och om den ställning, som ifrågavarande anläggningar, verk, företag och inrättningar böra intaga inom folkskyddsväsendet. Vad först angår motsvarigheten i folkskyddshänseende till vad nu kallas det militära luftskyddet, vilja de sakkunniga till en början fastslå, att hithörande åtgärder vid armén, marinen och flygvapnet, såvitt angår den stridande personalens skydd mot fientlig verksamhet, överhuvud taget icke kunna anses tillhöra folkskyddets uppgifter jämlikt 1 § folkskyddslagen. Däremot faller formellt in härunder vidtagande av sådana åtgärder, som avses i folkskyddslagen, vid de för arméns, marinens och flygvapnets behov avsedda

323 anläggningarna och byggnaderna. Härvid synes viss skillnad böra göras mellan olika slag av anläggningar och byggnader. 1. Uppenbart är, att vederbörande militära myndigheter i allmänhet helt böra svara för dylika åtgärder vid befästningsanläggningar (fort, fasta batterier, bunkeranläggningar med tillhörande förråds- och förläggningslokaler) och att folkskyddslagens bestämmelser om skyddsrum, brandskyddsåtgärder m. m. icke böra vara tillämpliga i fråga om dem. Folkskyddsmyndigheterna synas dock böra äga taga viss befattning med här avsedda åtgärder beträffande anläggningar av detta slag i de fall, när förefintlighet eller avsaknad av åtgärder vid sådan anläggning har större betydelse för ett närliggande samhälle e. d., t. ex. om särskilt eldfarliga förråd, belägna inom befästningsanläggning, utgöra ett faromoment för närliggande civil bebyggelse eller civila anläggningar. I dylika fall synas lämpligen vederbörande militära myndigheter i samråd med folkskyddsmyndigheterna på orten, böra uppgöra detaljplaner över sådana i detta sammanhang åsyftade åtgärder, som skola vidtagas vid anläggningen. 2. A~ad angår för armén, marinen eller flygvapnet avsedda permanenta anläggningar och byggnader, som icke äro att hänföra till befästningsanläggningar (kaserner, fabriker, varv, administrationsbyggnader m. m.), synas folkskyddslagens bestämmelser i större utsträckning böra vara tillämpliga och folkskyddsmyndigheterna böra erhålla större inflytande, särskilt då fråga är om anläggningar och byggnader i tättbebyggda samhällen. Beträffande först kaserner, administrationsbyggnader och liknande synes anledning saknas att göra undantag från folkskyddslagens brandskyddsbestämmelser eller från dess stadganden om mörkläggning. Däremot torde det böra överlämnas åt vederbörande militära myndigheter att utan att vara bundna av folkskyddslagens föreskrifter i andra hänseenden, såsom beträffande skyddsrum, organiserande av verkskydd eller hemskydd m. m., självständigt bestämma omfattningen av de hithörande åtgärder, som skola vidtagas, och uppgöra detaljplaner häröver. Härvid torde emellertid samråd böra sökas med vederbörande folkskyddsmyndigheter, så att erforderlig samordning ernås med folkskyddsväsendet inom orten i övrigt. Verkskydd eller hemskydd, som organiserats inom dylik anläggning eller byggnad, synes så tillvida böra vara förbehållet densamma, att dess personal och materiel icke utan vederbörande militära befälhavares medgivande må användas utom anläggningen eller byggnaden. Samverkan med distriktets folkskydd bör dock, där så är lämpligt, på förhand planläggas. I fråga om militära fabriker och varv torde vad nu sagts om kaserner m. m. böra äga motsvarande tillämpning, dock att folkskyddslagens bestämmelser om omfattningen och beskaffenheten av åtgärderna överlag böra äga tilllämpning. Inskrivning i verkskydd eller hemskydd vid anläggning eller byggnad, varom under denna punkt (2.) är fråga, bör kunna ifrågakomma beträffande sådan civil personal, som är bosatt eller sysselsatt inom anläggningen

324 eller byggnaden. I sådant fall böra bestämmelserna om folkskyddsplikt kunna tillämpas. I överensstämmelse med de principer, som angivits i allmänna motiveringen, synes dylik inskrivning böra försiggå i samma former som övrig inskrivning i folkskyddet, alltså ske genom folkskyddschefen. Den militära personal, som medverkar vid skyddsåtgärderna, bör däremot icke anses såsom folkskyddspersonal och icke heller inskrivas på sätt nu sagts. Folkskyddschefen liksom även övriga folkskyddsmyndigheter synes böra hava rätt att taga kännedom om de åtgärder av i folkskyddslagen avsedda slag, vilka hava vidtagits vid anläggningar och byggnader, som här nämnts, ävensom att vid behov hos de militära myndigheterna framställa erinringar och önskemål beträffande dylika åtgärder. 3. I fråga om anläggningar eller byggnader, som först vid krig eller krigsfara permanent eller tillfälligt tagas direkt i bruk för arméns, marinens eller flygvapnets behov (alltså icke blott för tillverkning av krigsmateriel e. d.), bör vad under 2. sagts i allt väsentligt äga tillämpning. Det ligger dock i sakens natur, att endast i fråga om anläggningar och byggnader, vilkas användande för militärt bruk redan i fredstid planerats, undantag från folkskyddslagens allmänna bestämmelser kan ifrågakomma före militär myndighets direkta ianspråktagande av anläggningen eller byggnaden. Beträffande härefter telegrafverkets, statens järnvägars och statens vattenfallsverks ställning inom folkskyddsväsendet må följande anföras. Enligt de sakkunnigas mening böra — med de undantag, som föranledas av lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar — folkskyddslagens bestämmelser i huvudsak vara tillämpliga även å dessa verk. De skäl, som föranlett folkskyddslagens föreskrifter om skyldigheter av olika slag i fråga om folkskyddsväsendet, måste anses föreligga i minst lika hög grad som eljest beträffande de verk, som här avses. Vid verkens anläggningar och byggnader böra organiseras verkskydd och hemskydd på liknande sätt som i vanliga fall, och dessa böra anses tillhöra folkskyddet. Inskrivning av personal bör alltså ske i samma ordning som beträffande folkskyddet i övrigt, och lagens regler om folkskyddsplikt böra gälla. Där icke är fråga om kraftanläggningar, böra folkskyddslagens regler om skyddsrum, brandskyddsåtgärder och skyddsåtgärder i övrigt i princip vara tillämpliga. På grund av den särskilda betydelse ur allmän synpunkt, som ifrågavarande verks anläggningar hava, och med hänsyn till att driftens organiserande står i synnerligen nära samband med skyddsåtgärders vidtagande synas dock med stöd av förevarande paragraf vissa modifikationer i eljest gällande bestämmelser böra föreskrivas. Att märka är dock, att dessa modifikationer icke böra gälla byggnader, som äro avsedda för bostadsändamål och som helt ligga utom de anläggningar, som tillhöra vederbörande verks egentliga verksamhet. I fråga om dessa böra folkskyddslagens bestämmelser vara helt tilllämpliga. Detsamma bör gälla exempelvis smärre telefonstationer. De modifikationer, som böra göras, synas kunna i stort sett inskränkas till följande:

325 1. Skyddsåtgärdernas omfattning och beskaffenhet vid de olika anläggningarna och byggnaderna skola angivas i detaljplaner, vilka skola fastställas av respektive verks centralmyndighet i samråd med riksfolkskyddschefen. Vid uppgörandet av förslag till dylika detaljplaner bör samråd ske med vederbörande lokala folkskyddsmyndighet. De lokala folkskyddsmyndigheterna böra ock hava viss tillsynsrätt över ifrågavarande skyddsåtgärder. Förekommer skäl till anmärkning, bör hemställan om rättelse vid behov kunna göras hos verkets centrala myndighet. Myndighetens beslut i anledning av sådan hemställan bör kunna överklagas av riksfolkskyddschefen. 2. Personal och materiel vid verkskydd (och hemskydd) vid hithörande anläggningar och byggnader böra icke utan tillstånd av därtill befogad befattningshavare inom verket få användas för annat ändamål än skyddet av vederbörande anläggning eller byggnad. 3. Tillstånd jämlikt 47 § folkskyddslagen bör i fall, som här avses, kunna meddelas av därtill befogad befattningshavare inom verket. 4. Meddelande av dispens jämlikt 71 § första stycket eller 79 § folkskyddslagen synes böra anförtros vederbörande verks centralmyndighet. Det synes i detta sammanhang böra föreskrivas, att när särskild myndighet enligt gällande bestämmelser äger pröva ritningar till allmän byggnad, den skall fullgöra de skyldigheter, som eljest jämlikt 131 § åvila byggnadsnämnd och länsstyrelse. Vad här anförts i fråga om telegrafverket, statens järnvägar och statens vattenfallsverk torde även i tillämpliga delar böra gälla beträffande enskilda järnvägar samt de icke statliga kraftföretag, beträffande vilka Kungl. Maj:t därom förordnar. Järnvägsstyrelsen respektive vattenfallsstyrelsen bör i fråga om dem liksom nu fungera såsom högsta tillsynsmyndighet. Med hänsyn härtill torde det böra föreskrivas, att den prövning av byggnadslov eller eljest av byggnadsföretag, som jämlikt 131 § tillkommer länsstyrelse, i fråga om anläggningar eller byggnader, tillhörande enskild järnväg eller icke statligt kraftföretag, som nyss sagts, i stället skall utföras av järnvägsstyrelsen respektive vattenfallsstyrelsen. Beträffande byggnader, som äro belägna helt utanför vederbörande järnvägs- respektive kraftanläggning, synas dock de allmänna bestämmelserna i förevarande hänseende böra gälla. I fråga om de under väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förvaltning och tillsyn stående kanaler och anläggningar för luftfartsändamål torde i huvudsak motsvarande böra gälla som beträffande järnvägar och kraftföretag. Beträffande anläggningar och byggnader, i fråga om vilka, enligt vad ovan under denna paragraf berörts, undantag i vissa hänseenden från folkskyddslagens bestämmelser skola gälla, uppkommer spörsmålet, i vad mån folkskyddsmyndighets rätt jämlikt 87 § d) eller e) att anbefalla särskilda åtgärder skall gälla jämväl nyssnämnda anläggningar och byggnader. Av vad förut anförts följer, att detta icke bör vara fallet i fråga om åtgärder, som huvudsakligen avse skyddandet av vederbörande anläggning eller byggnad. Beträffande folkskyddsmyndigheternas befogenhet i dylikt hänseende hän-

326 visas till det ovan sagda. Däremot anse de sakkunniga, att dylik rätt bör föreligga beträffande åtgärder, som huvudsakligen hava annat ändamål, t. ex. uppsättande av alarmeringsanordning för allmänhetens varnande. Bätten synes dock böra vara förbehållen högre folkskyddsmyndighet än folkskyddschef. Vad sålunda anförts torde även böra äga motsvarande tillämpning i fråga om folkskyddsmyndighets rätt att anbefalla åtgärd jämlikt 94 § beträffande egendom, som innehaves av armén, marinen eller flygvapnet eller kommunikationsverk, som nyss sagts. I detta sammanhang torde böra upptagas även frågan, vilken ställning den byggnads- och reparationsberedskap som, enligt vad i det föregående (sid. 30) blivit berört, har upprättats eller är planlagd, skall intaga i förhållande till folkskyddsväsendet. Kent formellt falla de uppgifter, som åvila denna beredskap, åtminstone till stor del inom det kompetensområde, som i 1 § angivits för folkskyddet. Vid bedömandet av här förevarande spörsmål måste beaktas, att till denna beredskap, sådan den nu är organiserad eller planlagd, höra två olika grupper av arbetsavdelningar. Den ena gruppen omfattar avdelningar, vilka hava relativt begränsade lokala verksamhetsområden och helt disponeras och ledas av organ, tillhörande vederbörande kommunikationsverk. I mycket stor utsträckning utgöras dessa avdelningar av personal, som redan är anställd hos vederbörande verk. I övrigt rekryteras personalen av verket. Den andra gruppen utgöres av större reparationsavdelningar med förhållandevis vidsträckta verksamhetsområden. Av dessa avdelningar uppsättas i allmänhet på förhand allenast kaderstommar av befäl och specialpersonal. I flertalet fall ombesörjes detta av entreprenadföretag inom byggnads- och anläggningsbranschen. Dessa kadrar äro avsedda att utfyllas med arbetskraft, som anskaffas på arbetsplatsen. De till den här avsedda gruppen hörande avdelningarna disponeras visserligen för närvarande i allmänhet av vederbörande verk, men, enligt vad de sakkunniga erfarit, äro planer å bane att ställa samtliga dessa avdelningar under ledning av den gemensamma organisation för byggnads- och reparationsberedskap, som är under upprättande (jfr sid. 30). De sakkunniga anse den första gruppen avdelningar böra ingå i folkskyddet på liknande särskilda sätt, som här ovan föreslagits beträffande verkskydd och hemskydd vid vissa kommunikationsverks anläggningar och byggnader. Dessa avdelningars uppgifter synas nämligen även därutinnan överensstämma med dem, som åvila folkskyddet i övrigt, att avdelningarna äro avsedda att omedelbart ingripa för avhjälpande av inträffade skador av mindre omfattning men däremot icke äro utrustade för större arbeten på längre sikt. Med hänsyn härtill föreligger i många situationer behov av samordning mellan avdelningarna i fråga, å ena, samt distriktsfolkskydd och särskilda, jämlikt 14 § folkskyddslagen organiserade folkskyddsförband, å andra sidan, speciellt i vad angår skaderapportering. Genom att hänföra dessa avdelningar till folkskyddet ernås vidare, att bestämmelserna om folkskyddsplikt bliva direkt

327 tillämpliga å dem. Härtill kommer, att dessa avdelningar i viss utsträckning äro eller torde komma att bliva organiserade som hemvärnsavdelningar. En anknytning till folkskyddet blir redan därigenom naturlig. Slutligen kan framhållas, att det i det särskilda fallet understundom kan möta vissa svårigheter att avgöra, huruvida en avdelning är att betrakta såsom tillhörande reparationsberedskapen eller utgörande en del av ett för viss anläggning avsett verkskydd. Vad angår ifrågavarande avdelningars ställning inom folkskyddet, torde i huvudsak samma regler böra gälla som beträffande nyss avsedda verkskydd och hemskydd. Detaljplaner för avdelningarnas sammansättning, utrustning och verksamhet torde böra fastställas av vederbörande centrala verksmyndighet i enlighet med av Kungl. Maj:t utfärdade direktiv. Samråd bör härvid ske med riksfolkskyddschefen och försvarsstaben. Avdelningarnas storlek torde dock i överensstämmelse med de grunder, som av de sakkunniga anförts i fråga om personalrekryteringen, böra fastställas av Kungl. Maj:t, i den mån det är avsett att för avdelningarna taga i anspråk annan än den hos vederbörande verk mera stadigvarande anställda personalen. Bekrytering av avdelningarnas personal bör ske genom inskrivning. Därvid bör personal, som är stadigvarande anställd vid verket, inskrivas genom verkets försorg, men anmälan härom bör ske till folkskyddschefen. Övrig personal inom avdelningarna bör inskrivas av denne. Dispositionsrätten över avdelningarna torde böra tillkomma verket, som därvid dock bör uppehålla förbindelse med militäroch försvarsområdesbefälhavare i deras egenskap av operativa folkskyddsmyndigheter. Skyldighet, åtminstone i viss utsträckning, att efterkomma av dem lämnade direktiv torde böra åvila verksmyndigheterna. Vad beträffar den andra gruppen avdelningar, böra de däremot enligt de sakkunnigas mening anses i princip stå utom folkskyddet. Bekrytering till dessa avdelningar synes, i den mån frivilligheten icke räcker till, böra ske med tillämpning av lagen om tjänsteplikt. Emellertid har blivit ifrågasatt att vid dessa sistnämnda avdelningar organisera ett särskilt slag av hemvärn. Det synes de sakkunniga, som om härför erforderliga föreskrifter lämpligen kunna utfärdas av Kungl. Maj:t med stöd av 14 § och 149 §" andra stycket folkskyddslagen. Bl. a. kunna härigenom folkskyddslagens bestämmelser om folkskyddsplikt göras tillämpliga. Den byggnads- och reparationsberedskap, varom ovan talats, avser, såsom framgår av vad å sid. 30 anförts, ej telegrafverket. Jämväl inom detta verk finnes emellertid en omfattande reparationsberedskap upprättad. Beträffande densammas förhållande till folkskyddet torde böra utfärdas bestämmelser med tillämpning av ovan angivna principer. Vad angår frågor rörande för sjöfarten avsedd ljus- och ljudsignalering samt verksamhet genom radiofyrar synas likartade bestämmelser böra gälla som hittills. I likhet med vad flygförvaltningen föreslagit' torde jämväl motsvarande frågor vid luftfarten undantagas från folkskyddsmyndigheternas handläggning och handläggningen av dem överlämnas till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen eller i vissa fall chefen för flygvapnet.

328 Beträffande sjukhusen är uppenbart, att medicinalstyrelsen bör erhålla avsevärt inflytande vid bedömandet av i vilken omfattning skyddsåtgärder av här förevarande slag skola vidtagas. Med hänsyn till att sjukhusen i allmänhet äro belägna i tättbebyggda samhällen liksom även därtill, att de hava mycket stor betydelse för folkskyddets verksamhet, synes det dock icke vara lämpligt att undandraga dem folkskyddsmyndigheternas tillsyn. Det bör alltså enligt de sakkunnigas mening åvila folkskyddscheferna att tillse, att erforderliga skyddsåtgärder vidtagas inom sjukhusen, liksom även byggnadsnämnderna att i enlighet med vad som anförts under 131 § i samband med beviljande av byggnadslov pröva behovet av skyddsåtgärder mot fientlig verksamhet. Däremot torde det böra föreskrivas, att dylika beslut om byggnadslov skola i förekommande fall underställas medicinalstyrelsens och icke länsstyrelsens prövning liksom även att i fråga om sjukhus prövning av byggnadsföretag inom ort, där byggnadsnämnd icke finnes, bör ankomma på medicinalstyrelsen. Jämväl befogenhet att meddela dispens jämlikt 71 § första stycket och 79 § synes beträffande sjukhusen böra tillkomma medicinalstyrelsen. Denna bör vid sin handläggning av frågor rörande skyddsåtgärder i erforderlig utsträckning samråda med riksfolkskyddschefen. Vad nu sagts torde böra gälla samtliga sjukhus, alltså även dem, som tillhöra staten eller enskilda, så ock, i överensstämmelse med vad medicinalstyrelsen föreslagit, andra byggnader, vilka avses att tagas i bruk för sjukhusvård enligt lagen om sjukhusvård vid krig eller krigsfara. I fråga om skyddsåtgärder å fartyg torde motsvarande bestämmelser som nu böra gälla. Det återstår i detta sammanhang att beröra ännu en fråga, nämligen den, huruvida särskilda bestämmelser böra gälla i fråga om folkskyddsväsendet inom fästnings försvarsområde eller krigsskådeplats. I detta hänseende är beträffande luftskyddet i 37 § luftskyddskungörelsen stadgat, dels att med avseende å luftskyddets förberedande och anordnande inom fästnings försvarsområde kommendanten äger meddela vederbörande länsstyrelse eller luftskyddschef de särskilda anvisningar, som finnas erforderliga, dels att om visst område blivit avdelat såsom krigsskådeplats dylika anvisningar må meddelas av befälhavaren för krigsskådeplatsen, dels ock att om eljest erfordras, att befälhavare för särskilt avdelat område erhåller motsvarande befogenhet, Kungl. Maj:t äger förordna härom. Motsvarande stadgande finnes intaget i 29 § luftskyddsinspektionens förslag till ny luftskyddskungörelse. Vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag synas särskilda författningsbestämmelser beträffande fästnings försvarsområde och krigsskådeplats knappast vara erforderliga. Vederbörande militära myndigheter synas nämligen direkt genom folkskyddslagens bestämmelser vara garanterade tillräckligt inflytande på folkskyddsväsendets utformning och folkskyddets verksamhet, bl. a. genom sin medverkan vid organisationsplanernas utformning. Vad särskilt förhållandena under krig beträffar, böra av omständigheterna i speciella fall betingade bestämmelser kunna utfärdas med stöd av 15 §.

329 150 §. Beträffande de särskilda hänseenden, i vilka tillämpningsbestämmelser kunna anses erforderliga, hänvisas till vad i det föregående under de särskilda paragraferna anförts. Övergångsbestämmelser. För att möjliggöra större smidighet vid den nya organisationens genomförande föreslå de sakkunniga stadgande om att Kungl. Maj:t skall äga beträffande särskilda bestämmelser i lagen förordna, att de skola träda i kraft vid tidigare tidpunkt än lagen i övrigt. De sakkunniga åsyfta härvid främst föreskrifterna om utseende av folkskyddschefer och folkskyddsnämnder samt bildande av folkskyddsdistrikt och folkskyddsförbund. Vid tidpunkten för lagens ikraftträdande böra nämligen alla dylika organisatoriska åtgärder vara genomförda. Uppgifter, som avses i lagen den 28 juni 1941 (nr 587) med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar m. m., kunna av Kungl. Maj:t uppdragas åt folkskyddet med stöd av 1 § 4) folkskyddslagen. Folkskyddschef synes i allo böra utöva de funktioner, som nu fullgöras av luftskyddschef i denna hans egenskap. Med hänsyn härtill hava de sakkunniga funnit lämpligt att giva föreskrift om att vad som nu i lag eller särskild författning är stadgat om luftskyddschef skall gälla folkskyddschef. Såsom exempel kan nämnas den ovan (sid. 308) åberopade bestämmelsen i 13 § byggnadsstadgan. Vad angår övergångsbestämmelsen i fråga om skyddsrum hänvisas till vad i det föregående (sid. 246) därom anförts.

B. Lag om utvidgad tillämpning av folkskyddsplikt. Beträffande denna lag hänvisas till allmänna motiveringen (sid. 134 ff). Här-må endast framhållas, att de bestämmelser i folkskyddslagen, om vilka det i detta sammanhang närmast kan bliva fråga, äro 39 §, 40 § andra stycket samt 45, 48, 49 och 53 §§. Såsom exempel på de särskilda slag av tjänstgöring, beträffande vilka förordnande, som här avses, bör kunna meddelas, må nämnas luftbevakningstjänst, förplägnadstjänst, viss expeditionstjänst m. m., allt om därmed icke förbindes skyldighet att bära och bruka vapen.

C. Ändringar av gällande lagar och författningar m. m. Antages de sakkunnigas förslag till folkskyddslag, komma därigenom ändringar i vissa nu gällande lagar och författningar att bliva nödvändiga. De sakkunniga hava utarbetat vissa förslag härutinnan. Dessa särskilda förslag hava emellertid icke intagits i förevarande betänkande utan komma

330 att avgivas separat. Anledningen härtill är bl. a., att desamma direkt följa av vad de sakkunniga föreslagit i betänkandet och därför icke ansetts behöva befordras till trycket. Emellertid hava de sakkunniga funnit lämpligt att här lämna uppgift om de författningar, varom nu är fråga, ävensom den huvudsakliga innebörden av de ändringar, som böra vidtagas: 1) Stadgan den 21 februari 1941 (nr 139) angående statsdepartementen: Ärenden angående folkskyddsväsendet förläggas till försvarsdepartementet, utom i vad angår vissa ärenden. 2) Lagen den 26 maj 1909 (nr 38 sid. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt: Frågor om föreläggande och utdömande av vite jämlikt folkskyddslagen synas böra undantagas från regeringsrättens behörighet. 3) Strafflagen för krigsmakten den 23 oktober 1914: Lagen bör göras tillämplig jämväl å personal, som med stöd av lagen om utvidgad tillämpning av folkskyddsplikt tages i anspråk inom armén, marinen eller flygvapnet; däremot bör lagen vara tillämplig å hemvärnsmän allenast under högsta folkskyddsberedskap. 4) Lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål: I lagen synas böra inarbetas bestämmelser, motsvarande dem, som äro givna i lagen den 21 juni 1940 (nr 647) med vissa tillfälliga bestämmelser angående panträtt enligt lagen den 20 juni 1924 (nr 298) om viss panträtt i spannmål. Bestämmelserna synas böra utvidgas till att gälla även utspridning. Anledning synes saknas att hava en särskild lag med tillfälliga bestämmelser, om stadgandena om undanförsel i folkskyddslagen icke göras tidsbegränsade. 5) Lagen den 7 maj 1937 (nr 222) om förekommande och släckning av skogseld: I lagen bör angivas, att om skogsbrandväsendets organisation under krigsförhållanden är särskilt stadgat. 6) Lagen den 22 juni 1939 (nr 310) om sjukhusvård vid krig eller krigsfara: Beträffande kostnaderna för folkskyddets hjälpplatser böra folkskyddslagens bestämmelser gälla. 7) Lagen den 30 december 1939 (nr 934) om tjänsteplikt: Bestämmelsen i 18 § andra stycket om undantag från tjänsteplikt för den, som fullgör luftskyddstjänst, bör ändras därhän, att den, som är inskriven i allmänt folkskydd eller förband eller avdelning, varom förmäles i 14 § folkskyddslagen, skall vara undantagen från tjänsteplikt, dock endast i den mån tjänstgöringen i folkskyddet utgör hinder för tjänstepliktens fullgörande. 8) Lagen den 12 juni 1942 (nr 335) om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar: I lagen torde böra vidtagas vissa ändringar av huvudsakligen formell karaktär. 9) Rekvisitionslagen den 30 juni 1942 (nr 583): Rekvisition jämlikt denna lag bör icke ske för hemvärnets behov. 10) Beredskapsförfogandelagen den 30 juni 1942 (nr 584): Förfogande jämlikt denna lag bör icke ske för hemvärnets behov. 11) Lagen den 26 mars 1943 (nr 121) om vapenfria värnpliktiga: Före-

331 skriften om att vapenfri värnpliktig skall kunna uttagas till tjänstgöring vid luftskyddet bör ersättas med en bestämmelse om motsvarande skyldighet beträffande folkskyddet. 12) Lagen den 14 maj 1943 (nr 245) med särskilda bestämmelser angående gäldande av ersättning enligt allmänna förfogandelagen m. fl. lagar: Lagen bör kunna äga motsvarande tillämpning i fall, då kronan eller folkskyddsdistrikt tagit egendom i anspråk jämlikt folkskyddslagen. 13) Förordningen den 13 april 1940 (nr 215) om utrymningshjälp: Handhavanclet av utrymningshjälp bör inom samtliga folkskyddsdistrikt ankomma på vederbörande folkskyddsmyndighet. 14) Brandstadgan den 15 juni 1923 (nr 173): I stadgan bör angivas, att om brandväsendets organisation under krigsförhållanden skall gälla vad särskilt är stadgat. Blir det upprättade förslaget till brandlag genomfört, bör motsvarande bestämmelse införas i samma lag.

Såsom framgår av vad i det föregående anförts, erfordras vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag utfärdande av vissa särskilda följdförfattningar, bl. a. en allmän tillämpningskungörelse till folkskyddslagen, en förordning om avlöning till viss folkskyddspersonal m. m. samt en förordning om ersättning för kroppsskada till följd av olycksfall under tjänstgöring i folkskyddet eller vid folkskyddsövning. Med utformandet av dessa författningsförslag torde emellertid böra anstå, tills cle sakkunnigas betänkande blivit föremål för remissbehandling.

332 Avd. IV. Vissa kostnadsberäkningar. Det är uppenbarligen icke möjligt att ens tillnärmelsevis beräkna de kostnader, som upprätthållandet av folkskyddsväsendet kommer att medföra för stat och kommun under krig. Icke heller låter det sig göra att utföra någon fullständig uppskattning av de fredstida kostnaderna i förevarande hänseende. Alltför svårbedömliga faktorer spela här i avsevärd utsträckning in, såsom den större eller mindre risken för att landet skall invecklas i krig, utvecklingen på det tekniska området etc. Nedan följa några mera allmänna reflexioner rörande storleken av särskilt fredskostnaderna, varjämte vissa av dem göras till föremål för ungefärliga beräkningar. Vad till en början angår de sammanlagda kostnaderna för folkskyddsväsendet, må erinras om att folkskyddslagen syftar till en fastare organisation än nu av lokalförsvaret samt till förstärkning av detsamma såsom helhet betraktat. På grund härav är naturligt, att folkskyddsväsendets upprätthållande kommer att kräva en del kostnader, som ej eller endast delvis hava sina motsvarigheter för närvarande. Å andra sidan finnas skäl att förutsätta, att den rationalisering, som tillkomsten av folkskyddet innebär, skall vara ägnad att i sin mån medföra besparingar. Tillsammantagna bliva väl dock kostnaderna för folkskyddsväsendet något högre än kostnaderna för de nuvarande lokalförsvarsgrenar, som föreslås skola ingå i folkskyddet. Men denna kostnadsökning måste enligt de sakkunnigas mening betraktas såsom nödvändig för skapande av nöjaktiga möjligheter att i görligaste mån motstå det totala krigets verkningar och är närmare betingad av synpunkter, varåt givits uttryck i allmänna motiveringen (avd. I L , särskilt 1 kap.). Sedd mot bakgrunden av de kostnader för nämnda lokalförsvarsgrenar, som med nuvarande ordning uppstått eller måste antagas komma att uppstå, kan ökningen ej anses bliva av någon större betydelse för vare sig staten eller kommunerna. Det torde kunna antagas, att i stort sett den föreslagna regleringen av statens och kommunernas ekonomiska förpliktelser med avseende å folkskyddsväsendet icke kommer att i någon mera väsentlig grad förändra storleksförhållandet mellan å ena sidan statens och å andra sidan kommunernas hittillsvarande ekonomiska medverkan för lokalförsvarsändamål. Mot vissa föreslagna utökningar av kommunala förpliktelser — väsentligen avseende folkskyddsutbildning samt anskaffning, förvaring och underhåll av materiel ävensom omhändertagande av personer, som blivit hemlösa till följd av krigsåtgärd — står, att staten ikläder sig vissa skyldigheter, som hittills ankommit på kommunerna, ävensom eljest i en del hänseenden större kostnader än nu. Därtill kommer, att för nedbringande i vissa fall av kommunala utgifter för folkskyddsväsendet möjlighet skall finnas för Kungl. Maj:t att,

333 där särskilda omständigheter det föranleda, utgiva ersättning för kostnader av annat slag eller med större belopp, än som stadgats beträffande i folkskyddslagen särskilt angivna åtgärder eller anordningar. Beträffande kostnaderna för materiel må framhållas, att på många håll, särskilt i de större orterna, de lokalförsvarsgrenar, som avses skola ingå i folkskyddet, i stort sett redan nu äro utbyggda i sådan grad, att genomförandet av den av de sakkunniga föreslagna organisationen i och för sig icke torde komma att medföra några nämnvärda extra materielkostnader. Vad beträffar lokalförsvaret å mindre orter ävensom på landsbygden, är enligt de sakkunnigas mening en viss intensifiering av detsamma påkallad, främst i vad angår brandtjänsten. Härvid märkes emellertid, att därest förslaget till ny brandlag blir genomfört, redan härigenom en förbättring av brandväsendet på småorter och jämväl på landsbygden torde bliva följden. De härutöver för folkskyddsväsendet därstädes erforderliga materielkostnaderna torde komma att uppgå till jämförelsevis små belopp. E n närmare beräkning av folkskyddets materielkostnader torde först kunna ske i samband med organisationsplanernas upprättande. Endast i ett par hänseenden, nämligen i fråga om statliga kostnader för avlöning och utbildning, hava de sakkunniga ansett sig böra här göra vissa beräkningar. Dessa avse dels årskostnaderna under vanliga fredsförhållanden dels ock kostnaderna under det första året efter den föreslagna organisationens fullständiga genomförande, för det fall att lägsta grad av folkskyddsberedskap därvid är rådande. Det ligger emellertid i sakens natur, att dessa beräkningar äro att betrakta som i hög grad approximativa. Hänsyn har icke tagits till kostnaderna för de förut omförmälda speciella hjälpavdelningarna. I fråga om vissa beräkningar av de kommunala kostnaderna för den elementära folkskyddsutbildningen hänvisas till avd. I I . 5 kap.

Statliga

avlöningskostnader.

1. Å r l i g a k o s t n a d e r i f r e d s t i d

(ej

folkskyddsberedskap).

Var angår befattningar i nedan angivna lönegrader med flera löneklasser i varje grad hava de sakkunniga vid ifrågavarande beräkningar utgått från, där annat ej sägs, att befattningshavare är placerad i näst högsta löneklassen i vederbörande lönegrad. Då för befattningshavare föreslagits två alternativa lönegradsplaceringar, har vid beräkningarna hänsyn tagits endast till den högre av dessa. Rörligt tillägg har beräknats efter nu gällande procentsats (15 procent). Kristillägg har däremot icke medräknats. Vad först beträffar kostnaderna för löner till tjänstemän å ordinarie stat vid riksfolkskyddsstaben, kunna dessa beräknas uppgå till 153 000 kronor, därvid förutsatts, att riksfolkskyddschefen (C 12) tillika är rikshemvärnschef ( O b l ) eller rikscivilskyddschef (C 7). Vid denna uppskattning hava de sakkunniga utgått från den personaluppsättning, som angivits i specialmotiveringen till 6 § i förslaget till folkskyddslag. I enlighet därmed skulle

334 finnas, förutom nyssnämnda befattningshavare, 1 riksbrandinspektör (C 5), 1 regementsofficer (Oa5 eller Oa4), 4 civilskyddsinspektörer (A 26), 1 sekreterare (A 26), 1 intendent (A26 eller A 24), 1 registrator ( A l l ) , 1 kanslibiträde (A 7), 1 expeditionsvakt (A 5), 2 kontorsbiträden (A 4) och 2 skrivbiträden (A 2). Rörligt tillägg å ovanstående befattningshavares löner torde komma att utgå med 20 300 kronor. Avlöningskostnaderna för icke-ordinarie personal hos riksfolkskyddsstaben hava förslagsvis beräknats till 100 000 kronor. De årliga avlöningskostnaderna i fred för riksfolkskyddsstaben skulle alltså uppgå till (153 000 + 20 300 + 100 000 = ) 273 300 kronor. Beträffande de 19 civilskyddscheferna (Eo 27) torde kostnaderna för löner komma att uppgå till 195 000 kronor och för rörligt tillägg till 29 000 kronor. Till de 16 biträdande civilskyddscheferna hava beräknats åtgå (16 X 1 200 = ) 19 200 kronor i arvoden och (16 X 1 0 0 0 = ) 16 000 kronor i ersättningar för mistad inkomst. För civilskyddschefer och biträdande civilskyddschefer skulle följaktligen de årliga avlöningskostnaderna i fred utgöra (195 000 + 29 000 + 19 200 + 16 000 = ) 259 200 kronor För skriv- och övrigt expeditionsarbete åt civilskyddschefer och biträdande civilskyddschefer förutsättas dessa skola anlita personal hos vederbörande länsstyrelser eller försvarsområdesstaber. Förslagsvis hava de sakkunniga beräknat de särskilda kostnaderna härför till sammanlagt 40 000 kronor om året. Årskostnaderna för arvoden (löner) till folkskyddschefer och biträdande folkskyddschefer beräknas uppgå till 2/s av 385 800 = 257 200 kronor. Härvid hava de årliga ersättningsbeloppen förutsatts skola utgå med 120 kronor i 500 folkskyddsdistrikt, 240 kronor i 400 distrikt, 480 kronor i 200 distrikt, 720 kronor i 50 distrikt, 960 kronor i 30 distrikt, 1 200 kronor i 20 distrikt samt tillhopa 45 000 kronor i distrikt med heltidsanställda folkskyddschefer. Ersättningar för mistad inkomst åt folkskyddschefer och biträdande folkskyddschefer hava av de sakkunniga beräknats till 2/s av 15 000 = 10 000 kronor. För arvoden och ersättningar för mistad inkomst till sådan annan befälspersonal inom allmänna folkskydden, vilken åtnjuter arvode med visst belopp för år eller månad, torde ett belopp av 2/s av 105 000 = 70 000 kronor kunna beräknas. Av beloppet 105 000 kronor hava de sakkunniga tänkt sig 50 000 kronor belöpa å arvoden till hemvärnschefer samt 35 000 kronor å arvoden till andra tjänstegrenschefer, medan återstående 20 000 kronor beräknas åtgå till ersättningar för mistad inkomst. Enligt dessa beräkningar skulle således de årliga avlöningskostnaderna till befäl inom allmänna folkskydden uppgå till (257 200 + 10 000 + 7 0 0 0 0 = ) 337 200 kronor. Härvid hava de sakkunniga utgått från att när biträdande folkskyddschef med visst arvode är förordnad, folkskyddschefens arvode

335 minskas med motsvarande belopp. Enligt de sakkunnigas förslag skall dock Kungl. Maj:t kunna förordna annorlunda härutinnan. Vidare erinra de sakkunniga om att i viss utsträckning gottgörelse torde komma att utgå jämväl till ersättare för folkskyddschef och biträdande folkskyddschef samt att vissa avlöningskostnader föreslagits skola helt ersättas distrikten av statsverket, även när folkskyddsberedskap icke råder (se 102 § i förslaget till folkskyddslag). Med hänsyn till anförda omständigheter torde de sammanlagda årliga avlöningskostnader, varom här är fråga, kunna uppskattas till 375 000 kronor.

Statens ifrågavarande sammanlagda årliga avlöningskostnader under normala fredsförhållanden för folkskyddet skulle alltså utgöra (273 300 + 259 200 + 40 000 + 375 000 = ) 947 500 kronor.

2. K o s t n a d e r u n d e r l ä g s t a g r a d av f o l k s k y d d s b e r e d s k a p . Här förevarande beräkningar avse första året, folkskyddslagen fullt är i kraft, under förutsättning att sådant ikraftträdande äger rum snarast möjligt och att nuvarande utrikespolitiska förhållanden komma att under nämnda år kvarstå i huvudsak oförändrade. I tillämpliga delar är, där ej annat sägs, beräkningarna gjorda efter samma grunder som under 1. ovan. Vad först angår riksfolkskyddsstaben, kommer dess personalbehov uppenbarligen att under tid, varom här är fråga, vara avsevärt större, än som räknats med under 1. De sakkunniga hava härvid beräknat, att kostnaderna för löner, inklusive rörligt tillägg, åt stabens personal komma att uppgå till 800 000 kronor. Till ledning härför har tjänat det förhållandet, att enligt införskaffade uppgifter de sammanlagda löneförmånerna, inberäknat rörligt tillägg, till den personal, som den 1 april 1943 tillhörde hemvärnsstaben, luftskyddsinspektionen och utrymningskommissionen, uppgå till, för år räknat, 838 000 kronor. Såsom framgår av specialmotiveringen till 6 § i förslaget till folFskyddslag, hava de sakkunniga icke ansett sig kunna förutsätta mera avsevärda inskränkningar av nämnda myndigheters nuvarande totala personalbehov, innan folkskyddsväsendets första uppbyggande slutförts. Under första året torde särskilt arbetet med granskning av organisationsplaner ställa stora krav på arbetskraft. En nedskärning av personalkostnaderna i vidare mån än här beräknats hava de sakkunniga därför funnit knappast kunna äga rum. Kostnaderna för löner och rörligt tillägg till civilskyddscheferna, som under första verksamhetsåret torde komma att åtnjuta lön enligt lägsta löneklassen i lönegraden Eo 27, kunna beräknas till 203 000 kronor. Biträdande civilskyddschef ernås arvoden och ersättningar för mistad inkomst kunna antagas uppgå till samma belopp som under normala fredsförhållanden. E t t belopp av 35 200 kronor skulle alltså erfordras för detta ändamål.

336 I arvoden och ersättningar för mistad inkomst åt civilskijddsassistenter (närmast motsvarande de nuvarande inkvarteringscheferna) ävensom utrymningstjänstemän i militärbefälsstaber torde med ledning av utrymningskommissionens anslagsäskanden för budgetåret 1943/44 böra beräknas ett belopp av (81 000 + 11 000 = ) 92 000 kronor. Kostnaderna för skriv- och övrigt expeditionsarbete åt civilskyddschefer och biträdande civilskyddschefer hava beräknats till 60 000 kronor. Arvoden (löner) och ersättningar för mistad inkomst till folkskyddschefer och biträdande folkskyddschefer — inklusive ersättare — kunna antagas uppgå till 625 000 kronor. Härvid hava de sakkunniga utgått från att de för vanliga fredsförhållanden bestämda beloppen av arvoden till ej heltidsanställda folkskyddschefer äro förhöjda med 50 %. Kostnaderna för dylika arvoden och för arvoden till biträdande folkskyddschefer skulle härigenom komma att , ™^ /385 800 — 45 000\ , ,,, onn , utgöra tillhopa [(385 800 — 45 0 0 0 ) + / g ) = ] 511 200 kronor. Härtill komma löner till heltidsanställda folkskyddschefer med 45 000 kronor. Återstoden, [625 000 — (511 200 + 45 000) = ] 68 800 kronor, avser dels kostnader, föranledda av Kungl. Maj:ts medgivanden, att i en del av de fall, när biträdande folkskyddschef med visst arvode förordnats, folkskyddschefens arvode icke eller blott till viss del reducerats med motsvarande belopp, dels ersättningar för mistad inkomst till folkskyddschefer och biträdande folkskyddschefer, dels ock gottgörelse till ersättare. För arvoden och ersättningar för mistad inkomst till annan befälspersonal inom allmänna folkskydden med års- eller månadsarvode beräkna de sakkunniga 300 000 kronor vara erforderliga. För bedömandet av avlöningskostnaderna för de allmänna folkskyddens personal i övrigt må följande anföras. De statliga kostnaderna för avlöning åt sådan luftskyddspersonal — frånsett luftskyddschefer och ställföreträdande luftskyddschefer — som under de senast förflutna fyra kvartalen hållits i tjänst för att möjliggöra övergång till högre grad av luftskyddsberedskap, hava enligt av luftskyddsinspektionen från länsstyrelserna införskaffade uppgifter uppgått till c:a 466 000 kronor. Kostnaderna för dagavlöning och försörjningsbidrag åt hemvärnsmän under samma tid kunna med ledning av vissa från hemvärnsstaben lämnade uppgifter beräknas hava utgjort 7 500 kronor. Angående storleken av de statliga kostnaderna för avlöning under utbildning och övning åt dels sådan allmänna luftskyddet tillhörande personal, som ej hålles i tjänst för möjliggörande av övergång till högre beredskap, dels ock utrymnings- och socialtjänstpersonal saknas närmare uppgifter. Antagningsvis torde de för närvarande kunna uppskattas till 125 000 kronor om året. Därmed skulle nu angivna statliga avlöningsutgifter under rådande förhållanden för personal inom hemvärn, luftskydd och utrymningsväsende med socialtjänst kunna beräknas uppgå till c:a 600 000 kronor för år räknat. — Enligt de sakkunnigas förslag skall de allmänna folkskyddens personal erhålla ersättning efter något för-

337 m a n l i g a r e g r u n d e r än de, som nu gälla för a l l m ä n n a l u f t s k y d d e t s p e r s o n a l . Å a n d r a sidan skall vid i a n s p r å k t a g a n d e av h ä r ifrågavarande folkskyddsp e r s o n a l för u t b i l d n i n g och övning intill 60 t i m m a r årligen icke u t g å a n n a n gottgörelse än e r s ä t t n i n g för m i s t a d i n k o m s t . D y l i k e r s ä t t n i n g t o r d e k o m m a a t t u t b e t a l a s allenast i undantagsfall. I b e t r a k t a n d e h ä r a v och då v i d a r e viss del av o v a n n ä m n d a s u m m a å 600 000 k r o n o r t o r d e b e l ö p a å p e r s o n a l , s o m enligt d e s a k k u n n i g a s förslag skall erhålla års- eller m å n a d s a r v o d e , s y n a s a v l ö n i n g s k o s t n a d e r n a för h ä r förevarande f o l k s k y d d s p e r s o n a l u n d e r det år, varom n u är fråga, k u n n a a n t a g a s k o m m a a t t u p p g å till 500 000 kronor.

U n d e r första året efter folkskyddslagens fulla i k r a f t t r ä d a n d e skulle således, om lägsta g r a d av f o l k s k y d d s b e r e d s k a p d å råder, de statliga avlöningsk o s t n a d e r n a för folkskyddet k o m m a a t t u t g ö r a t i l l h o p a 2 615 200 k r o n o r i enlighet med vad n e d a n s t å e n d e s a m m a n d r a g n ä r m a r e utvisar. Till jämförelse h a v a i s a m m a n d r a g e t u p p t a g i t s m o t s v a r a n d e k o s t n a d e r vid b i b e h å l l a n d e av n u v a r a n d e organisation. Folkskyddei

Nuvarande

organisation

Kostnader för den centrala oi~ganisationen. Riksfolkskyddsstaben . . . . kr. 800 000

Summa kr. 800 000

Hemvärnsstaben kr. * 109 000 Luftskyddsinspektionen .. » ' 467 000 Utrymningskommissionen » 1 262 000 Summa kr.

Kostnader för organisationen inom militär- och försvarsområden Civilskyddschefer kr. 203 000 Biträdande civilskyddschefer » 35 200 Civilskyddsassistenter.... » 81 000 Utrymningstjänstemän i militärbefälsstaber . . . . » 11000 Skriv- och övrigt expeditionsarbete å t civilskyddschefer och biträdande civilskyddschefer » 60 000

Summa kr. 390 200

838 000

samt län.

Försvarsassistenter kr. Hemortsförsvarsassistenter » Inkvarteringschefer » Biträdande inkvarteringschefer » Utrymningschefer i militärbefälsstaber » Skriv- och övrigt expeditionsarbete åt försvarsassistenter, hemortsförsvarsassistenter och inkvarteringschefer; förslagsvis » Summa kr.

87 000 80 000 * 81 000

24 000

* 11 000

60 000 343 000

1 Beräknat efter personal- och avlöningsförhållandena den 1 april 1943. * Kostnaderna för hemvärnsofficerare, hemvärnsunderofficeraro och hemvärnskretsbefälhavare ej medräknade. 3 Beloppet har legat till grund för beräkningarna av anslaget till förberedande åtgärder för samordnande av hemortsförsvaret för budgetåret 1943/44 enligt prop. 254/1943. 4 Beräknat lör budgetåret 1943/44 i prop. 254/1943.

2 2 — 111 43

338 Folkskyddet

Nuvarande

organisation

Kostnader för organisationen inom folkskyddsdistrikt respektive luftskyddsområden och hemvärnsområden. Folkskyddschefer och biVissa luftskyddschefer och trädande folkskyddsställföreträdande luftchefer (inklusive ersätskyddschefer kr. * 50 000 1 tare) kr. 625 000 Vissa utrymningschefer .. » 4 000 HemvärnsområdesbefälhaAnnat befäl med års- eller månadsarvode » 300 000 vare » 2 135 000 Övrig personal inom de Övrig personal inom allallmänna folkskydden » 500 000 manna luftskyddet, utrymningsväsendet med socialtjänst samt hemvärnet » 600 000 1 425 000 Summa kr. 789 000 Summa kr. Totalsumma kr. 2 615 200

Statliga

Totalsumma kr. 1 970 000

utbildningskostnader.

1. Å r l i g a k o s t n a d e r i f r e d s t i d

(ej

folkskyddsberedskap).

För hemvärnets utbildning har för budgetåret 1942/43 anvisats — förutom medel till ammunition •—• 420 000 kronor, varav 80 000 kronor till befälsövningar, 300 000 kronor till truppförbandsövningar, 20 000 kronor till ersättning för användning av skytterörelsens skjutbanor samt 20 000 kronor till luftvärnsutbildning. De sakkunniga hålla för antagligt, att under vanliga fredsförhållanden de totala kostnaderna för hemvärnets militära utbildning skola kunna begränsas till 300 000 kronor, vartill komma kostnader för ammunition. De sakkunniga utgå från att vid statens folkskyddsskolas civila utbildningsavdelning årligen komma att utbildas, förutom verkskyddsledare och viss annan verkskyddspersonal, c:a 800 personer. De statliga årliga utgifterna för resekostnads- och traktamentsersättningar till kursdeltagare torde kunna beräknas till 140 000 kronor. Härvid har antagits, att kurserna i medeltal pågå 6 dagar och att ifrågavarande ersättningar komma att utgå enligt klass I I D i allmänna resereglementet. Kostnaderna för själva utbildningsverksamheten vid avdelningen torde — frånsett kostnader för lokaler — med ledning avutgifterna för motsvarande ändamål under budgetåren 1940/42 kunna beräknas till 18 000 kronor. Härav skulle belöpa 7 000 kronor på lärararvoden, 9 000 kronor på utbildningsmateriel och transporter av materiel och kursdeltagare samt 2 000 kronor på diverse utgifter. Sammanlagt skulle alltså statens kostnader för ifrågavarande centrala utbildningsverksamhet kunna antagas komma att uppgå till 158 000 kronor om året. De statliga årliga kostnaderna för de av civilskyddscheferna ledda utbild1 2

Beräknat för budgetåret 1943/44 i prop. 254/1943. Upptaget i hemvärnsstabens anslagsäskanden för budgetåret 1943/44.

339 ningskurserna i försvarsområdena torde kunna uppskattas till i runt tal 225 000 kronor. De sakkunniga räkna härvid med att genomsnittligt envar av de 19 civilskyddscheferna med heltidstjänstgöring skall omhänderhava utbildning av sammanlagt 200 personer årligen å kurser om i medeltal 3 dagar. Till 150 av dessa personer beräknas staten skola utgiva resekostnads- och traktamentsersättningar enligt rese- och traktamentsklassen I I I E eller i vissa fall I I I F med sammanlagt 10 000 kronor. Inom ettvart av dessa civilskyddschefers verksamhetsområden kunna utgifterna för lärararvoden beräknas till 800 kronor och för lokalhyra, materiel, transporter m. m. till 1 000 kronor, allt i genomsnitt per år. För materiel, utrustning och förnödenheter för den civila distriktsutbild| ningen beräkna de sakkunniga de statliga kostnaderna till 150 000 kronor om året. Till sådana kostnader vid folkskyddsövningar, som ej bestridas av medel för hemvärnets militära utbildning, synes ett årligt anslag av 50 000 kronor böra anvisas.

I enlighet med här gjorda beräkningar skulle statens kostnader för utbildning och övning under vanliga fredsförhållanden utgöra sammanlagt (300 000 + 158 000 + 225 000 + 150 000 + 50 000 = ) 883 000 kronor för år jämte kostnader för ammunition. 2. K o s t n a d e r u n d e r l ä g s t a g r a d av folkskyddsberedskap. (Första året efter folkskyddslagens fulla ikraftträdande.) För hemvärnets militära utbildning beräknas åtgå samma belopp, som anvisats för budgetåret 1942/43, d. v. s. 420 000 kronor. Härtill komma ammunitionskostnader. Kostnaderna för utbildningsverksamheten vid statens folkskyddsskolas civila utbildningsavdelning torde kunna uppskattas till 210 000 kronor. De sakkunniga hava härvid räknat med att under ifrågavarande år c:a 1 200 elever skulle utbildas. Av denna summa belöpa 185 000 kronor på resekostnads- och traktamentsersättningar åt elever samt 25 000 kronor på lärararvoden, materiel- och transportkostnader samt diverse utgifter. Till bestridande av kostnaderna för de av civilskyddscheferna ledda utbildningskurserna torde ungefär en halv gång till så stort statsanslag som under normala fredsförhållanden, d. v. s. 340 000 kronor, kunna antagas behöva utgå. De statliga kostnaderna för materiel, utrustning och förnödenheter för den civila distriktsutbildningen synas kunna beräknas till 275 000 kronor. För folkskyddsövningar torde ett statsanslag av 100 000 kronor böra anvisas, därvid hänsyn ej tagits till kostnader för hemvärnets militära utbildning. De sammanlagda statliga utbildnings- och övningskostnaderna under det år, varom här är fråga, skulle sålunda uppgå till (420 000 + 210 000 + 340 000 + 275 000 + 1 0 0 0 0 0 = ) 1345 000 kronor jämte kostnader för ammunition.

340 Till utbildningskostnader äro även att hänföra statsanslag, vilka beviljas frivilliga sammanslutningar till utgifter för av dem bedriven utbildning. De sakkunniga vilja framhålla, att med den föreslagna ordningen för ombesörjan det av utbildningen inom folkskyddet nu föreliggande behov av statsanslag för nyssberörda ändamål kommer att avsevärt minskas.

341 Särskilt yttrande av A. Zetterquist. Majoritetens av de sakkunniga i betänkandet uttalade uppfattning, att för ernående av en fast samverkan mellan hemvärnet, luftskyddet och skogsbrandväsendet ett sammanförande av de tre grenarna i en organisation erfordras, kan jag icke dela. De samordningsproblem, varom direktiven för de sakkunniga tala, kräva enligt min mening för sin lösning icke en sammanslagning av hemvärnet med det civila lokalförsvaret. Hemvärnskommittén 1940 ansåg, att ett sammanförande av hemvärnet med det civila luftskyddet icke kunde ifrågasättas redan av det skälet, att en sådan åtgärd skulle innebära ett avsteg från dittills gällande grundprincip, att med luftskydd avses åtgärder av icke militär natur. Någon förändring i luftskyddets och övriga civila försvarsorgans starkt passivt betonade försvarsuppgifter har sedan dess icke inträtt. Ett inlemmande av hemvärnet i folkskyddet kan befaras få folkrättsliga konsekvenser av icke önskvärd natur och medföra att stora delar av de civila försvarsorganen komma att få karaktären av stridande förband. Icke heller anser jag det nödvändigt eller ens lämpligt att — såsom majoriteten av de sakkunniga föreslår — ställa det lokala civilförsvaret eller stora delar därav under militär ledning i operativt hänseende. Oavsett om det civila lokalförsvaret i angivna hänseende ställes under militär ledning, måste nämligen de militära synpunkterna bli bestämmande för ifrågavarande försvars operativa verksamhet. Men det synes mig icke nödvändigt att för uppnående av det avsedda ändamålet — en enhetlig operativ ledning — i viktiga avseenden inordna det civila lokalförsvaret under viss militär chef. Detta ändamål kan uppnås utan att göra större våld på den bestående organisationen. Under mitt praktiska arbete i luftskyddets och utrymningens tjänst har jag blivit övertygad om dels att ett friktionsfritt och effektivt samarbete med de militära myndigheterna är möjligt att upprätthålla, och dels att de militära myndigheterna —• framförallt försvarsområdesbefälhavarna —- äro så tyngda av militära uppgifter, att en ytterligare belastning av den storleksordning, som i betänkandet förutsattes, måste komma att högst menligt inverka på det civila lokalförsvarets effektivitet och rättidiga funktionerande. Det kan enligt min mening icke vara rimligt att av en försvarsområdesbefälhavare kräva den kunskap om och ingående förtrogenhet med det civila lokalförsvarets uppgifter, att han kan anses kompetent att utöva militär ledning över detsamma i den mening, som i betänkandet åsyftas. Den befogenhet, som tilllägges den militäre chefen, kommer med största sannolikhet att verka hämmande på det civila lokalförsvarets ledning. Genom den föreslagna koncentrationen av denna ledning synes för övrigt vara väl sörjt för möjligheterna att tillhandahålla den fjärrhjälp, som utgör det yttersta motivet för förslaget om en militär ledning av civilförsvarets operativa verksamhet. De i betänkandet påtalade bristerna i fråga om ledningen av lokalförsvaret synas mig sålunda icke vara av den natur, att de påkalla så radikala föränd-

342 ringar i den bestående organisationen som de föreslagna. Jag hänvisar i detta sammanhang till ett uttalande i betänkandet, att mera långtgående förändringar i bestående organisation av det civila lokalförsvaret ej böra vidtagas än som betingas av kravet att uppnå erforderlig effektivitet och ändamålsenlighet. För att den operativa verksamheten i nödig utsträckning skall kunna lämpas efter militära hänsyn och en enhetlig operativ ledning garanteras torde det vara tillräckligt att säkerställa förbindelserna mellan de militära och civila försvarsorganen samt sörja för en instruktionsmässigt reglerad samverkan mellan dessa organ. Härigenom torde de brister, som må anses vidlåda samarbetet mellan militära och civila försvarsorgan, kunna utan större svårigheter avhjälpas. Det erfarenhetsmaterial från krigförande länder, som stått de sakkunniga till buds, synes mig för övrigt alltför knapphändigt såsom underlag bl. a. för omdömet, att den hittills tillämpade ordningen i fråga om samverkan mellan det civila och militära lokalförsvaret skulle vara synnerligen otillfredsställande. Den av de sakkunniga föreslagna koncentrationen av ledningen för det civila lokalförsvaret finner jag däremot både lämplig och nödvändig, även om länsstyrelsernas inflytande på det civila lokalförsvarets verksamhet kunde ha gjorts större. Enligt min mening utgör nämligen länsstyrelsernas och polisens auktoritet en tillgång för det civila lokalförsvaret, som detsamma icke har råd att avvara, Bl. a. av denna anledning kan jag icke i likhet med majoriteten av de sakkunniga förorda, att polisväsendet såsom sådant lämnas utanför folkskyddet. Att inlemma hemvärnet i folkskyddet och samtidigt utesluta polisen förefaller mig föga välbetänkt. Polischefens befattning med luftskyddet har hittills betraktats som ett tjänsteåliggande. Att mitt under pågående världskrig företaga en så radikal förändring i luftskyddets ledning, som den föreslagna anordningen innebär, skulle enligt min mening ställa luftskyddet mer eller mindre försvarslöst. Erfarenheterna från de båda krigförande europeiska länder, som varit mest utsatta för luftanfall, nämligen Tyskland och England, tala i detta avseende ett särskilt språk. E t t annat skäl, som talar emot den föreslagna utbrytningen av polisen ur folkskyddet, är att stora svårigheter med säkerhet komma att uppstå, då det gäller att utse lämpliga och för uppgiften kvalificerade innehavare till befattningarna såsom folkskyddschefer. Bedan nu äro svårigheterna härvidlag stora och skulle bliva ännu större, om folkskyddscheferna ej kunde uttagas företrädesvis ur polisens led. Ett borttagande av den militära ledningen — i den av majoriteten av de sakkunniga åsyftade meningen •— och en utökning av länsstyrelsernas befattningstagande med luftskyddet skulle undanröja de väsentliga hinder mot polisens inordnande i folkskyddet, som i betänkandet anförts. För övrigt synes det vara möjligt att införa en lagbestämmelse om, att polisen skall tillhöra folkskyddet i den omfattning och i de hänseenden, Konungen bestämmer, i likhet med vad av särskilda utredningsmän föreslagits beträffande polisens förhållande till krigsmakten.

343 Såsom ett tungt vägande skäl för luftskyddets och hemvärnets samman förande i en organisation har majoriteten av de sakkunniga anfört den härigenom uppkommande möjligheten att eliminera konkurrensen om den icke krigstjänstskyldiga arbetskraften. Och konkurrensen mellan det militära och det civila lokalförsvarets anspråk på materiella nyttigheter har anförts som motiv bl. a. för det civila lokalförsvarets ställande under militär ledning. Men vem tillvaratager och hävdar under sådana förhållanden det civila lokalförsvarets intressen vid avgörandet av konkurrensfrågor? Dessa spörsmål ge anledning ifrågasätta, om det icke vore lämpligare att efter engelskt mönster inrätta ett särskilt departement för det civila försvaret, under vilket departement skulle komma att sortera även de statliga organen för arbetsmarknaden och det industriella civilförsvaret. Härigenom skulle en avvägning mellan de militära och civila försvarsanspråken kunna ske direkt hos Kungl. Maj:t, vilket säkerligen skulle vara av största betydelse för det civila försvarets ställning och framtida utveckling.

BILAGOE

346 Bilaga 1. Förslag till

L a g om folkskyddsväsendet (folkskyddslag). Härigenom förordnas som följer:

1 kap. Inledande bestämmelser. 1§1 mom. Folkskyddet utgör en ståtlig-kommunal försvarsorganisation, vars verksamhet avser: 1) sådana militära uppgifter, företrädesvis av lokal och mera tillfällig art, vilka lämpligen kunna utföras av folkskyddets organ; 2) vidtagande av särskilda anordningar och åtgärder för den hemmavarande befolkningens samt anläggningars, byggnaders och annan egendoms skyddande mot fientlig verksamhet, särskilt luftanfall, ävensom för förhindrande eljest av att egendom i användbart stånd faller i fiendehand; 3) ingripande mot sådan brand och sådana skador å personer och egendom, som förorsakats av fientlig verksamhet, ävensom begränsande eller lindrande på annat sätt av följderna av dylik verksamhet; samt 4) sådan försvaret gagnande verksamhet, som eljest enligt särskild lag eller författning tillkommer folkskyddet. Om folkskyddets befattning med upprätthållande av allmän ordning och säkerhet vid krig eller krigsfara förordnar Konungen. 2 mom. I den mån Konungen därom förordnar, skall vid krig eller krigsfara — utan hinder av vad i lag eller särskild författning må vara däremot stridande — folkskyddets verksamhet avse släckning av brand eller ingripande mot skada, även om branden eller skadan icke föranletts av fientlig verksamhet.

2§. Folkskyddet är underställt överbefälhavaren utom i de särskilda hänseenden, Konungen förordnar. Beträffande andra militära myndigheters befattning med folkskyddsväsendet gäller vad därutinnan följer av bestämmelserna nedan i denna lag eller eljest av Konungen särskilt bestämmes. 3 §• 1 mom. Länsstyrelserna, var inom sitt län, medverka på sätt nedan i denna lag stadgas vid tillsynen över att kommuner och enskilda fullgöra sina skyldigheter beträffande folkskyddsväsendet samt taga i övrigt den befattning med detsamma, som av bestämmelserna i denna lag föranledes.

347 1 den mån Konungen därom förordnar, biträdas länsstyrelserna vid fullgörandet av sina uppgifter enligt första stycket av befattningshavare inom folkskyddet. 2 mom. Landshövdingen har att medverka till att hos länets befolkning skapa och vidmakthålla förståelse för betydelsen av folkskyddsväsendet samt att vaka över att vid dess upprättande och vidmakthållande hänsyn i görligaste mån tages till förhållandena inom länet. Landshövdingen äger att hos folkskyddsmyndigheterna framställa härav betingade förslag och erinringar. Vad i första stycket är stadgat om landshövding skall beträffande Stockholm gälla överståthållaren.

*§• Befinner sig riket i krig eller krigsfara, äger Konungen förordna, att inom riket eller del därav folkskyddet skall intaga förstärkt beredskap (folkskyddsberedskap). Närmare bestämmelser angående olika grader av folkskyddsberedskap (beredskapsgrader) meddelas av Konungen.

2 kap. Folkskyddets organisation i allmänhet. &§• Folkskyddet är indelat i hemvärnet och civilskyddet. Hemvärnet, som tillhör rikets krigsmakt, avses främst för uppgifter av militär art. Civilskyddet avses främst för andra folkskyddet tillkommande uppgifter.

6§Den centrala ledningen och övervakningen av folkskyddet utövas av riksfolkskyddschefen. Denne biträdes i sitt arbete av riksfolkskyddsstaben.

1 mom. Hemvärnet inom varje militärområde är underställt militärbefälhavaren. Under honom utövas ledningen och övervakningen av hemvärnet inom varje försvarsområde av försvarsområdesbefälhavaren. Ledningen och övervakningen av civilskyddet inom varje försvarsområde utövas av en civilskyddschef. Om särskilda omständigheter därtill föranleda, må dock för två eller flera försvarsområden finnas gemensam civilskyddschef eller ock inom ett försvarsområde finnas två eller flera civilskyddschefer, envar för viss del av området. Försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschef skola nära samverka för att bibringa folkskyddsväsendet inom försvarsområdet största möjliga effektivitet.

348 2 mom. Under folkskyddsberedskap inom försvarsområde skall från och med den tidpunkt och i de hänseenden, Konungen bestämmer, försvarsområdesbefälhavaren under militärbefälhavaren utöva ledningen jämväl av civilskyddet. Härvid biträdes försvarsområdesbefälhavaren av civilskyddschef. 3 mom. På Gotland utövar militärbefälhavaren de befogenheter och fullgör de skyldigheter, som enligt denna lag eller med stöd av densamma meddelade föreskrifter tillkomma försvarsområdesbefälhavare. 8 §• 1 mom. För upprätthållande av folkskyddets verksamhet skall försvarsområde vara indelat i folkskyddsdistrikt. Är försvarsområde av ringa omfattning, må detsamma utgöra ett folkskyddsdistrikt. Folkskyddsdistrikt skall bestå av kommun eller ock, där det på grund av gemenskap i fråga om brandförsvar eller med hänsyn till andra omständigheter finnes lämpligt, två eller flera kommuner. Skares kommun av gräns mellan försvarsområden, skall envar av de härigenom bildade kommundelarna utgöra eller ingå i olika folkskyddsdistrikt. Om särskilda skäl därtill föranleda, må dock kommundelarna hänföras till samma folkskyddsdistrikt. Undantagsvis må jämväl i annat fall än i första punkten sägs del av kommun tillhöra annat folkskyddsdistrikt än kommunen i övrigt. 2 mom. Om folkskyddsdistrikts omfattning beslutar Konungen. Finnas därvid delar av skilda försvarsområden böra ingå i samma folkskyddsdistrikt, bestämmer Konungen, till vilket försvarsområde distriktet i avseende å folkskyddsväsendet skall anses höra. 9§. 1 mom. Inom varje folkskyddsdistrikt skall finnas distriktsfolkskydd, som består av allmänt folkskydd samt, i den mån så följer av bestämmelserna i 2 och 3 mom., verkskydd och hemskydd. 2 mom. Allmänt folkskydds verksamhet avser folkskyddsdistriktet i dess helhet. Verkskydd är avsett för viss eller vissa i närheten av varandra belägna anläggningar eller byggnader, vilka väsentligen användas till annat ändamål än bostadsändamål, med därvarande personer och egendom. Hemskydd är avsett för viss eller vissa i närheten av varandra belägna byggnader, vilka väsentligen användas till bostadsändamål, med därvarande personer och egendom. 3 mom. Verkskydd och hemskydd skola vara organiserade inom tättbebyggda delar av städer och köpingar samt inom andra tättbebyggda områden, som icke äro av endast ringa omfattning och betydelse. Där så finnes särskilt påkallat, skall verkskydd eller hemskydd vara organiserat även för annorstädes belägen anläggning eller byggnad.

349 4 mom. I allmänt folkskydd och verkskydd kan ingå såväl hemvärns- som civilskyddspersonal. I hemskydd ingår allenast civilskyddspersonal. 10 §. Om under folkskyddsberedskap särskilda förhållanden det påkalla, må enligt grunder, som av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksfolkskyddschefen närmare bestämmas, dels allmänt folkskydds personal och materiel kunna tagas i anspråk för uppgifter, som icke avse det egna folkskyddsdistriktet, dels ock verkskydds eller hemskydds personal och materiel kunna tagas i anspråk för uppgifter utom den eller de anläggningar eller byggnader, för vilka verkskyddet eller hemskyddet är upprättat.

11 §• 1 mom. Den omedelbara ledningen av distriktsfolkskydd utövas av en folkskyddschef. Riksfolkskyddschefen äger förordna, att för folkskyddsdistrikt eller del därav skall finnas biträdande folkskyddschef med uppgift att i de hänseenden, riksfolkskyddschefen bestämmer, under folkskyddschefen självständigt fullgöra dennes åligganden och utöva hans befogenheter. För folkskyddschef och biträdande folkskyddschef skola finnas ersättare. Biträdande folkskyddschef må jämväl vara ersättare för folkskyddschef. 2 mom. Folkskyddschef och biträdande folkskyddschef jämte ersättare foldern utses av riksfolkskyddschefen. 12 §. Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara folkskyddschef, biträdande folkskyddschef eller ersättare för dem än: a) den som uppnått sextio års ålder; b) den som icke är bosatt inom det folkskyddsdistrikt, varom fråga är; c) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av riksfolkskyddschefen; eller d) den som de senaste fyra åren tjänstgjort såsom folkskyddschef eller biträdande folkskyddschef. 13 §. Konungen äger förordna, att distriktsfolkskydden inom två eller flera till samma försvarsområde hörande folkskyddsdistrikt skola i de hänseenden, Konungen bestämmer, ställas under gemensam ledning. 14 §. I den utsträckning Konungen förordnar skola inom folkskyddet finnas organiserade särskilda förband eller avdelningar, vilka ej äro hänförliga till distriktsfolkskydd.

350 15 §. Om under högsta folkskyddsberedskap avvikelse från vad i denna lag stadgas om folkskyddets organisation och ledning erfordras för åvägabringande av effektiv samverkan mellan folkskyddet och försvaret i övrigt eller eljest för behörigt fullgörande av folkskyddets uppgifter, äger Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, överbefälhavaren förordna därom. 16 §. Såsom folkskyddsmyndighet anses i denna lag: a) riksfolkskyddschefen; b) militärbefälhavare och försvarsområdesbefälhavare; c) civilskyddschef; d) folkskyddschef; samt e) annan befattningshavare inom folkskyddet, beträffande vilken riksfolkskyddschefen därom förordnar. Är i denna lag stadgat, att viss befogenhet tillkommer folkskyddsmyndighet, må dock befogenheten av varje särskild sådan myndighet utövas, allenast i den mån den eljest faller inom myndighetens behörighet.

3 kap. Yissa bestämmelser rörande folkskyddsdistrikt. 17 §. Består folkskyddsdistrikt av kommun eller del av kommun, skall kommunen utöva de rättigheter och fullgöra de skyldigheter, som enligt vad nedan i denna lag eller eljest är stadgat tillkomma folkskyddsdistriktet. 18 §. 1 mom. Består folkskyddsdistrikt av område från mer än en kommun, skola de i distriktet helt eller delvis ingående kommunerna bilda folkskyddsförbund för utövandet av folkskyddsdistriktets rättigheter och fullgörandet av dess skyldigheter. Medlemmarna av sådant förbund äro skyldiga att ställa erforderliga medel till förfogande för bestridande av kostnaderna för förbundets verksamhet och äro förty, därest förbundet befinnes sakna tillgång till gäldande av skuld, pliktiga att fylla bristen. 2 mom. För folkskyddsförbund skall finnas förbundsordning, vilken skall innehålla de bestämmelser om förbundet, dess ekonomi och förvaltning, som äro erforderliga utöver i denna lag eller eljest i vederbörlig ordning meddelade föreskrifter. Förbundsordning fastställes av länsstyrelsen efter vederbörande kommuners hörande. Vid fastställandet böra kommunernas önskemål i görligaste mån tillgodoses. Vad i nästföregående stycke sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om ändring i förbundsordning.

351 19 §. Länsstyrelsen äger, om särskilda omständigheter därtill föranleda, besluta om undantag från föreskriften i 18 § 1 mom. om skyldighet att bilda folkskyddsförbund. Meddelas dylikt undantag, ankommer på vederbörande kommuner att sinsemellan träffa sådana avtal, som i följd av den föreliggande gemenskapen må erfordras. Meddelat undantag må av länsstyrelsen återkallas. 20 §. 1 mom. Inom varje folkskyddsdistrikt skall finnas en folkskyddsnämnd med uppgift 1) att i enlighet med vad Konungen närmare bestämmer ombesörja sådana folkskyddsdistriktets angelägenheter, som äro att hänföra till förvaltning och verkställighet; samt 2) att fullgöra de uppgifter i övrigt, som enligt 38 och 100 §§ eller eljest enligt lag eller särskild författning skola tillkomma nämnden. Vad sålunda stadgas må ej medföra inskränkning i folkskyddsmyndigheternas skyldigheter och befogenheter i avseende å ledningen av distriktsfolkskyddet. 2 mom. Har folkskyddsförbund bildats, skall folkskyddsnämnden tillika vara direktion för förbundet och såsom sådan utöva folkskyddsdistriktets beslutanderätt. I sådant hänseende åligger det nämnden bland annat att fastställa årlig inkomst- och utgiftsstat för distriktet samt bestämma beloppet av bidrag, som förbundsmedlem har att på grund av föreskrifterna i denna lag utgiva till bestridande av kostnaderna för distriktets verksamhet. Utan förbundsmedlemmarnas samtycke må dock icke nämnden, där ej i förbundsordningen annat bestämmes, avyttra förbundet tillhörig fast egendom. 21 §. 1 mom. Folkskyddsnämnden är pliktig att, efter sakens beskaffenhet, besluta eller yttra sig i alla de frågor angående folkskyddsväsendet, som av folkskyddsmyndighet väckas hos eller hänskjutas till nämnden. 2 mom. Stadsfullmäktige hava att till prövning och beslut upptaga sådana framställningar rörande folkskyddsväsendet, som i frågor av beskaffenhet att bero på fullmäktiges prövning hos dem göras av folkskyddsnämnden eller folkskyddschefen. Innan stadsfullmäktige avgöra fråga angående folkskyddsväsendet, skall, där ej folkskyddsnämnden själv anhängiggjort ärendet, dess yttrande inhämtas. Vad i första och andra styckena sägs om stadsfullmäktige skall äga motsvarande tillämpning i fråga om kommunalfullmäktige eller, där kommunalfullmäktige ej finnas, kommunalstämman. 22 §. 1 mom. Folkskyddsnämnd består av ordförande och jämnt antal ledamöter. Utgöres folkskyddsdistrikt av kommun eller del av kommun, skall antalet leda-

352 möter, efter kommunens bestämmande, vara två, fyra eller sex. Består folkskyddsdistrikt av område från mer än en kommun, skall för varje i distriktet helt eller delvis ingående kommun finnas minst en ledamot i folkskyddsnämnden. I sådant fall bestämmer länsstyrelsen, efter vederbörande kommuners hörande, antalet ledamöter för varje kommun. Länsstyrelsen förordnar ordförande. Kommunerna utse ledamöter, envar kommun till det för densamma gällande antalet. Ordförande och ledamöter utses för en tid av två kalenderår. Då nämnd första gången tillsättes, skall detta ske allenast för tiden intill utgången av näst därefter följande kalenderår. Avgår ordförande eller ledamot under den för honom bestämda tjänstgöringstiden, utses efterträdare för den tid, som för den avgångne återstått. Om förrättat val skall kommunen ofördröjligen underrätta länsstyrelsen. Beträffande folkskyddsdistrikt, vars område genom beslut av Konungen ökas eller minskas, äger Konungen, om förhållandena därtill föranleda, förordna, att uppdragen såsom ordförande och ledamöter i folkskyddsnämnden skola upphöra, då beslutet träder i tillämpning, samt för tiden därefter nytt förordnande av ordförande meddelas och ledamöter nyväljas i den ordning, som är stadgad för det fall, att nämnd tillsättes första gången. Underlåter kommun att utse ledamot, äger länsstyrelsen utse sådan i kommuns ställe. 2 mom. För ordförande och envar av ledamöterna i folkskyddsnämnden skola finnas suppleanter. Vad i 1 mom. sägs om ordförande och ledamöter skall äga motsvarande tillämpning beträffande deras suppleanter. Suppleanten för ordföranden skall vara vice ordförande i nämnden. 23 §. Till innehavare av uppdrag, som i 22 § sägs, utses inom folkskyddsdistriktet boende svenska medborgare, som fyllt tjugufem år och råda över sig och sitt gods samt kunna antagas vilja främja folkskyddets verksamhet. Därvid böra i första hand utses personer, vilka hava praktisk erfarenhet i folkskyddsfrågor eller därmed sammanhängande spörsmål. Landshövding, landssekreterare, landskamrerare, länsassessor, försvarsområdesbefälhavare och civilskyddschef må icke innehava dylikt uppdrag. 24 §. 1 mom. Ej må annan avsäga sig uppdrag att vara ordförande, ledamot eller suppleant i folkskyddsnämnd än: a) den som uppnått sextio års ålder; b) den som eljest uppgiver hinder, vilket godkännes av uppdragsgivaren; eller c) den som de senaste fyra åren tjänstgjort såsom ordförande eller ledamot i folkskyddsnämnd. 2 mom. Förordnande som ordförande eller ordförandes suppleant i folkskyddsnämnd må av länsstyrelsen återkallas, när skäl därtill äro.

353 25 §. 1 mom. Folkskyddsnämnd sammanträder så ofta ordföranden finner det nödigt eller folkskyddschefen det begär, ävensom då länsstyrelsen, försvarsområdesbefälhavaren, civilskyddschefen, i folkskyddsdistriktet helt eller delvis ingående kommun eller minst halva antalet av nämndens ledamöter för uppgivet ändamål det äskar. 2 mom. Ärende må ej av folkskyddsnämnden företagas till avgörande, såvida icke ordföranden eller hans suppleant och minst halva antalet av ledamöterna eller deras suppleanter äro tillstädes. I folkskyddsdistrikt, som består av område från mer än en kommun, må folkskyddsnämnden ej besluta i ärende, vilket huvudsakligen rör viss kommun, utan att minst en ledamot för denna kommun eller suppleant för sådan ledamot är tillstädes. Inom folkskyddsnämnden äger envar i beslut deltagande en röst. Vid omröstning bestämmes utgången genom enkel pluralitet av de avgivna rösterna, där ej enligt stadgande i förbundsordning eller avtal, som i 19 § sägs, för visst beslut eller visst slag av beslut fordras annan röstövervikt. Infinna sig efter kallelse icke så många ledamöter eller suppleanter, att nämnden är beslutför, äga de närvarande det oaktat fatta beslut i trängande ärenden. Båder inom folkskyddsdistrikt högsta folkskyddsberedskap och kan det dröjsmål, som föranledes av nämndens sammankallande, medföra synnerlig olägenhet, må ordföranden besluta å nämndens vägnar. 3 mom. Omröstning till beslut sker öppet, där ej vid val eller tillsättande av tjänst sluten omröstning äskas. Äro i fråga, som avgöres genom enkel röstpluralitet, rösterna å båda sidor lika delade, skiljer lotten vid sluten omröstning, men gäller eljest den mening, ordföranden biträder. 4 mom. Vid folkskyddsnämndens sammanträden skall föras protokoll, vars riktighet granskas antingen genast eller sist vid nästa sammanträde. Nämnden äger uppdraga åt en eller flera av sina ledamöter att jämte ordföranden verkställa denna granskning. 26 §. Hos folkskyddsnämnden förekommande ärenden skola beredas och föredragas av folkskyddschefen med biträde av honom underställd personal. Folkskyddschefen äger, även om han icke är ordförande eller ledamot i nämnden, rätt att deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt, där han det begär, få sin mening antecknad till protokollet. Folkskyddschefen har jämväl att, likaledes med biträde av honom underställd personal, verkställa eller låta verkställa nämndens beslut. 27 §. Biksfolkskyddschefen och av honom därtill utsedd person, representant för länsstyrelsen ävensom försvarsområdesbefälhavaren och civilskyddschefen 23 — 111 43

354 äga att närvara vid folkskyddsnämndens sammanträden och deltaga i överläggningarna men ej i besluten samt, där de så begära, få sin mening antecknad till protokollet. 28 §. Konungen äger för visst folkskyddsdistrikt förordna, att befattningen med sådana ärenden av löpande natur eller eljest av mindre vikt, vilka folkskyddsnämnden har att handlägga, må i den utsträckning Konungen bestämmer tillkomma ett arbetsutskott, bestående av nämndens ordförande eller vice ordförande samt ytterligare en eller flera personer, som nämnden utser inom sig. Närmare föreskrifter rörande sådant utskotts sammansättning och verksamhet meddelas av Konungen. 29 §. Penningar eller värdehandlingar, som för folkskyddsdistriktets räkning innehavas av folkskyddsnämnden, skola så förvaras, att de icke sammanblandas med andra penningar eller värdehandlingar. Penningmedel, som ej erfordras för verkställande av nära förestående utbetalningar, skola för distriktets räkning insättas hos bank eller å postgirokonto. Med bank avses här jämväl centralkassa för jordbrukskredit. 30 §. Envar av ordföranden och ledamöterna i folkskyddsnämnden ansvarar gemensamt med de övriga för de av nämnden förvaltade medlen ävensom för de säkerhetshandlingar, mot vilkas antaglighet han icke gjort anmärkning till protokollet. 31 §. Består folkskyddsdistrikt av kommun eller del av kommun, skola i fråga om förande av räkenskaper, granskning av folkskyddsnämndens verksamhet och beslut om ansvarsfrihet de i kommunallagarna meddelade bestämmelserna, såvitt avser av kommun för särskilda förvaltningsbestyr tillsatt nämnd, äga motsvarande tillämpning. 32 §. Består folkskyddsdistrikt av område från mer än en kommun, åligger det folkskyddsnämnden att i enlighet med givna föreskrifter föra distriktets räkenskaper och avsluta dem för kalenderår. I sådant fall skall folkskyddsnämndens verksamhet granskas av särskilda revisorer, av vilka varje i distriktet helt eller delvis ingående kommun skall årligen för det nästfoljande årets verksamhet utse minst en. För revisor må kommun jämväl utse suppleant. Den, som under visst år är ordförande, ledamot eller suppleant i folkskyddsnämnden, eller annan, som för visst år är redovisningsskyldig till folkskydds-

355 distriktet, må icke väljas till revisor eller revisorssuppleant för det året, ej heller deltaga i val av innehavare av dylikt uppdrag eller i beslut med anledning av sådan revisors eller revisorssuppleants granskning. 33 §. I 32 § omförmälda revisorer äga att när som helst inventera folkskyddsdistriktets kassa och övriga tillgångar samt taga del av räkenskaper och andra handlingar, som beröra den av revisionen omfattade verksamheten. Bevisorerna, åt vilka folkskyddsnämnden har att senast den 15 januari tillhandahålla sina räkenskaper ävensom förvaltningsberättelse för nästföregående kalenderår, skola över granskningen avgiva berättelse. Bevisionsberättelsen skall, sedan folkskyddsnämnden under minst fjorton dagar haft tillfälle att avgiva förklaring över anmärkning, då sådan av revisorerna framställts, jämte förklaringen senast under februari månad det år, räkenskaperna och förvaltningsberättelsen avlämnats, tillställas kommunerna, som var för sig före årets utgång besluta angående ansvarsfrihet. Anställer kommun ej talan å den verksamhet, revisionsberättelsen avser, inom ett år från det berättelsen framlagts för dem, som utöva kommunens beslutanderätt, skall så anses, som om kommunen beviljat ansvarsfrihet. Vägrar kommun, helt eller delvis, ansvarsfrihet, stånde i den del, där ansvarsfrihet ej blivit beviljad, talan öppen jämväl för sådan kommun, som därutinnan redan må hava beviljat ansvarsfrihet, under samma tid som för förstnämnda kommun. Utan hinder av att ansvarsfrihet beviljats, må talan föras på grund av brottslig handling, där ej ansvarsfriheten uppenbarligen avsett även den handlingen. Ingår i folkskyddsdistrikt, som i denna paragraf avses, område från stad, må länsstyrelsen på framställning medgiva, att folkskyddsnämndens räkenskaper och förvaltningsberättelse avlämnas före den 1 mars och att revisionsberättelsen jämte, i förekommande fall, förklaring tillställes kommunerna senast under maj månad. 34 §. Folkskyddsdistrikt är pliktigt att, i den mån folkskyddsmyndighet det påfordrar, tillhandahålla myndigheten räkenskaper och övriga handlingar, som beröra distriktets verksamhet. 35 §. Ordförande och ledamot i folkskyddsnämnd samt jämlikt 32 § utsedd revisor må kunna av folkskyddsdistriktet tilldelas ersättning för uppdragets fullgörande. Härvid skall vad i kommunallagarna stadgas om kommuns rätt att bestämma ersättning åt ordförande och annan vald ledamot i kommunal nämnd samt åt revisor ävensom om underställning av sådant beslut i tilllämpliga delar lända till efterrättelse. Vad i första stycket stadgas om ordförande och ledamot i folkskyddsnämnd

356 samt om revisor, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om suppleant för innehavare av dylikt uppdrag. 36" §. Allt eftersom beslut om förändring i indelningen i folkskyddsdistrikt det föranleder, skall länsstyrelsen förordna, att medlem skall utträda ur folkskyddsförbund eller ny medlem inträda i sådant förbund eller ock att folkskyddsförbund skall upplösas. Meddelar länsstyrelsen i fråga om folkskyddsdistrikt, där folkskyddsförbund kommit till stånd, undantag jämlikt 19 §, skall länsstyrelsen förordna, att förbundet skall upplösas. 37 §. Skall medlem utträda ur folkskyddsförbund eller ny medlem intagas i sådant förbund, förordnar länsstyrelsen om den uppgörelse, som i anledning därav må vara erforderlig. Då medlem utträder ur folkskyddsförbund, upphör hans ansvarighet för förbundets förbindelser ett år efter utträdet, där ej länsstyrelsen finner skäligt att i avseende å viss förbindelse annorlunda förordna. 38 §. Skall folkskyddsförbund upplösas, förordnar länsstyrelsen om förbundsverksamhetens upphörande och förbundets trädande i likvidation. Likvidation skall verkställas av folkskyddsnämnden såsom likvidatorer eller, där länsstyrelsen så finner nödigt, av en eller flera likvidatorer, som av länsstyrelsen särskilt förordnas. Då folkskyddsförbund trätt i likvidation, må kallelse sökas å förbundets okända borgenärer. Under likvidationen skola förbundets tillgångar realiseras, i den mån sådant finnes vara erforderligt, förbundets skulder gäldas samt med behållna tillgångar så förfaras, som av förbundsordningen föranledes. Om likvidatorers rättigheter och skyldigheter vid utövandet av deras verksamhet gäller i tillämpliga delar vad angående folkskyddsnämnd är stadgat. Då likvidation blivit avslutad, skall redovisning över densamma avlämnas till förbundsmedlemmarna och anmälan göras hos länsstyrelsen, som förklarar förbundet upplöst. Åtnöjes förbundsmedlem ej med redovisning, äger han sin talan anhängiggöra hos domstol inom ett år från den dag, då redovisningen erhölls. Försummas det, har han förlorat sin talan.

4 kap. Folkskyddsplikt m. m. 39 §. I riket boende svensk medborgare är från och med det kalenderår, varunder han fyller femton år, till och med det kalenderår, varunder han fyller sextiofem år, skyldig att i enlighet med vad härefter stadgas fullgöra sådan tjänst-

357 göring inom folkskyddet, som hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva. Skyldighet, som nu sagts, benämnes folkskyddsplikt. Skyldiga att såsom folkskyddsplikt utföra vapentjänst äro dock endast män, vilka under det kalenderår, tjänstgöringen avser, uppnå minst sjutton och högst femtioett års ålder. 40 §. Tjänstgöring inom folkskyddet må ej utan tillstånd av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, överbefälhavaren åläggas någon å sådan tid, att han därigenom hindras fullgöra honom på grund av värnplikt eller eljest åvilande skyldighet att tjänstgöra vid armén, marinen eller flygvapnet. Om befrielse från fullgörande av folkskyddsplikt meddelar Konungen bestämmelser. 41 §. Uttagning av personal, som är avsedd att under folkskyddsberedskap fullgöra tjänst inom folkskyddet, sker genom inskrivning i den ordning, Konungen bestämmer. Inskrivning må kunna avse såväl folkskyddspliktig som annan för tjänsten i fråga lämpad svensk medborgare, vilken förklarat sig därtill villig. Sådan inskrivning av omyndig, för vilken fordras hans eget åtagande, må ej äga rum utan målsmans samtycke samt ej avse fullgörande av vapentjänst, innan den omyndige fyllt 16 år. 42 §. I fråga om inskrivning i distriktsfolkskydd iakttages följande: 1. För tjänst inom allmänt folkskydd inskrivas i första hand personer, som för uppgift av samma eller liknande slag äro anställda hos kommun eller municipalsamhälle, som helt eller delvis ingår i folkskyddsdistriktet. Vad sålunda stadgats äger motsvarande tillämpning beträffande personal i frivillig brandkår med uppgift att verkställa brandsläckning i kommun eller municipalsamhälle, som nyss sagts. 2. Härutöver böra i allmänt folkskydd inskrivas företrädesvis personer, som äro bosatta eller eljest stadigvarande vistas i folkskyddsdistriktet. 3. I verkskydd och hemskydd böra inskrivas företrädesvis personer, som hava sin arbetsplats eller äro bosatta eller eljest mera stadigvarande vistas inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet eller hemskyddet är avsett. 43 §. Om upphävande av inskrivning meddelar Konungen bestämmelser. 44 §. I den mån Konungen förordnar, skola bestämmelserna i 39—43 §§ äga motsvarande tillämpning å andra personer här i riket än svenska medborgare.

358 45 §. Inskriven person är pliktig fullgöra tjänstgöring inom folkskyddet i den omfattning, som är nödig med hänsyn till förekomsten av eller faran för fientlig verksamhet eller föreliggande behov för honom att undergå utbildning och övning. Under tid, då folkskyddsberedskap icke är anbefalld inom någon del av riket, må dock, med det undantag, varom i 46 § förmäles, ingen utan eget åtagande åläggas annan tjänstgöring än för egen utbildning och övning under sammanlagt högst sextio timmar för kalenderår. Vad i första stycket stadgas skall, såvitt angår skyldighet att undergå utbildning och övning för andra uppgifter än militära, äga motsvarande tilllämpning å den, som utan att vara inskriven i folkskyddet är folkskyddspliktig. Konungen tillkommer att meddela närmare bestämmelser angående omfattningen vid olika tider och för olika grupper av personer av tjänstgöring, som förut i denna paragraf sägs. 46 §. Konungen äger i fråga om befälsbefattning inom folkskyddet meddela föreskrift om i vad mån den, som är inskriven för befattningen, skall vara skyldig att utöver tjänstgöring, som i 45 § sägs, medverka vid det för folkskyddets verksamhet erforderliga förberedelsearbetet. 47 §. Är inom folkskyddsdistrikt högsta folkskyddsberedskap anbefalld, må ej den, som är inskriven i därvarande distriktsfolkskydd, utan medgivande av folkskyddschefen eller den folkskyddschefen bemyndigar taga uppehåll inom annat folkskyddsdistrikt, för såvitt icke den inskrivne där har sin arbetsplats eller bostad. 48 §. Folkskyddspliktig är skyldig att på anfordran lämna folkskyddsmyndighet erforderliga upplysningar rörande personliga förhållanden av intresse för fråga om hans tjänstgöring i folkskyddet. Folkskyddsmyndighets skriftliga förfrågan om sådana förhållanden skall, på sätt Konungen bestämmer, av folkskyddspliktig besvaras oiördröjligen och senast inom åtta dagar. För ändamål, som i första stycket sägs, så ock eljest för inskrivning åligger folkskyddspliktig att efter kallelse personligen inställa sig å utsatt tid och plats inom det folkskyddsdistrikt, där han vistas. Beträffande rätt till ersättning för resa i anledning härav gäller vad därom är särskilt bestämt. 49 §. Den, som inkallas till tjänstgöring i folkskyddet eller eljest till undergående av utbildning eller övning i folkskyddstjänst, är skyldig att efterkomma kallelsen samt att i avseende å tjänstgöringen, utbildningen eller övningen

359 ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som meddelas honom av vederbörande befälhavare. 50 §. I enlighet med vad Konungen därom närmare bestämmer, är inskriven person skyldig att, så snart han flyttar, göra anmälan om flyttningen hos befäl i folkskyddet. 51 §. Oavsett vad ovan i detta kapitel stadgas, är under folkskyddsberedskap envar skyldig att i vistelseorten och trakten däromkring, i den mån hans kroppskrafter och hälsotillstånd medgiva, på anmaning av vederbörande befäl tillfälligt fullgöra sådana uppgifter inom folkskyddet, vilka äro av synnerligen brådskande eller eljest angelägen natur. Beträffande den, som erhållit dylik anmaning, skola bestämmelserna i 49 § äga motsvarande tillämpning. 52 §. Tjänstgöring inom allmänt folkskydd av sådan däri inskriven, i 42 § 1. omförmäld personal, som har anställning hos kommun eller municipalsamhälle, skall anses fullgjord i samma anställning, i den mån tjänstgöringen faller inom vad för anställningen kan anses utgöra normal arbetstid. Beträffande förmåner i övrigt i samband med inskriven persons tjänstgöring i folkskyddet eller eljest vid någons undergående av utbildning eller övning i folkskyddstjänst eller fullgörande av uppgifter inom folkskyddet så ock beträffande ersättning i anledning av skada, som vederbörande ådragit sig härunder, gäller vad i dessa hänseenden är särskilt stadgat. 53 §. Där någon genom fullgörande av folkskyddsplikt eller skyldighet jämlikt 51 § hindras att utföra åtaget arbete, må det icke åberopas mot honom såsom grund för skadestånd eller eljest. Angående förbud för arbetsgivare att av skäl, som i första stycket sägs, skilja någon från anställning ävensom angående rätt för innehavare av anställning att ej av dylik anledning behöva vidkännas minskning i de med anställningen förenade förmånerna är särskilt stadgat. 5 kap. Särskilda åtgärder och anordningar inom folkskyddsväsendet. Utrymning och inkvartering m. m. 54 §. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, äger Konungen eller, jämlikt Konungens bemyndigande, överbefälhavaren eller honom underställd myndighet ålägga eller uppmana invånare inom område, som blivit eller kan antagas bliva utsatt för fientlig verksamhet eller inom vilket eljest militära

360 åtgärder av synnerlig betydelse vidtagas eller kunna förväntas, att lämna sin bostad och taga uppehåll utom angivet område under den tid, för vilken åläggandet eller uppmaningen gäller (utrymning). Ej må åläggande eller uppmaning, som nu sagts, meddelas i vidare mån, än det prövas erforderligt för befolkningens skyddande mot följderna av fientlig verksamhet eller eljest hänsynen till rikets försvar det kräver. Utrymning, som sker till ort inom annat folkskyddsdistrikt, benämnes bortflyttning. Tages vid utrymning uppehåll inom det folkskyddsdistrikt, där den utrymda bostaden är belägen, benämnes utrymningen omflyttning. 55 §. I den mån det prövas nödvändigt för vinnande av det med viss utrymning avsedda syftet, äger Konungen eller, jämlikt Konungens bemyndigande, myndighet, som i 54 § första stycket sägs, meddela föreskrifter rörande uppehållsplatser för dem, vilka på grund av beslutet om utrymning lämna sin bostad. 56 §. Inom folkskyddsdistrikt skola vidtagas åtgärder för inkvartering och utspisning av samt lämnande av annat bistånd åt personer, som blivit i behov härav i anledning av krigsskador inom distriktet eller utrymning eller andra med krig eller krigsfara sammanhängande förhållanden. Bortflyttningsförbud. 57 §. Konungen eller, jämlikt Konungens bemyndigande, myndighet, som i 54 § första stycket sägs, äger vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, meddela förbud för personer, som uppehålla sig inom visst område, att lämna detsamma (bortflyttningsförbud). Myndighet, som beträffande visst område beslutat om utrymning, äger utan särskilt bemyndigande meddela sådana personer inom området, vilka icke omfattas av utrymningen, förbud som nyss sagts. 58 §. Bortflyttningsförbud må meddelas allenast: a) då det kan befaras, att militära åtgärder av synnerlig betydelse, vilka vidtagas eller kunna förväntas inom området, eljest bliva väsentligt försvårade; b) då tillgängliga transportmedel icke förslå för transport av andra än dem, vilka må hava ålagts eller uppmanats att bortflytta; c) då bortflyttning är förenad med uppenbar livsfara; d) då behovet på orten av arbetskraft för folkskyddets verksamhet eljest icke skulle bliva tillgodosett; eller e) i ändamål att förhindra bortflyttning av näringsföretag, vars kvar-

361 blivande i orten är av synnerlig vikt för försvarets eller befolkningens förseende med förnödenheter eller eljest för det ekonomiska livet därstädes. Undanförsel och förstöring av egendom. 59 §. I ändamål att i görligaste mån förhindra, att varuförråd, maskiner, boskap, i fordon, fartyg och annan lös egendom av betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna genom fiendens åtgöranden förstöras eller eljest gå förlorade, äger Konungen eller, jämlikt Konungens bemyndigande, myndighet, som i 54 § första stycket sägs, vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva, antingen att egendomen skall bortföras från den ort, där den finnes, till Viss ort eller visst område med mindre utsatt läge (bortförande) eller ock att egendomen inom ort, där den finnes, skall fördelas å flera förvaringsplatser (utspridning). Med utspridning järnställes omflyttning av egendom från en förvaringsplats till en annan inom samma ort. Åtgärder, som nu sagts, benämnas i denna lag med det gemensamma uttrycket undanförsel. Beslut om undanförsel må avse jämväl vad som tillverkas eller eljest framvinnes efter beslutets meddelande. 60 §. För ändamål, som avses i 59 § första stycket, äger Konungen eller, jämlikt Konungens bemyndigande, myndighet, som i 54 § första stycket sägs, vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, föreskriva, att egendom, som i förstnämnda lagrum avses, eller viss sådan egendom ej må föras till visst område av riket eller ock må föras till visst område allenast efter tillstånd och på villkor, som må hava angivits i tillståndet. 61 §. Föreligger trängande fara för att anläggning eller byggnad skall falla i fiendens hand och skulle fiendens innehav av anläggningen eller byggnaden i oskadat skick väsentligen underlätta hans krigsansträngningar, äger Konungen eller, jämlikt Konungens bemyndigande, myndighet, som i 54 § första stycket sägs, föreskriva, att anläggningen eller byggnaden skall förstöras eller eljest försättas ur brukbart skick. Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträffande annan egendom än där sägs, därest tiden eller förhållandena i övrigt icke medgiva dess bortförande. Åtgärder, som i denna paragraf avses, benämnas i denna lag förstöring. 62 §. Undanförsel och förstöring av egendom skall så planläggas och verkställas, att den, vars rätt därav beröres, icke lider större förfång, än som föranledes av omständigheterna.

362 63 §. Bortförd egendom må flyttas från den ort eller det område, dit egendomen enligt beslutet om bortförandet skall föras, allenast efter tillstånd av Konungen eller av den myndighet, som meddelat beslutet om bortförandet, och under iakttagande av de villkor, som må hava angivits i tillståndet. 64 §. Beslut om undanförsel eller förstöring av egendom är gällande mot egendomens ägare eller innehavare, när han fått del därav; dock skall beslut, som avser egendom, vilken framvinnes efter beslutets delgivning, gälla från det egendomen framvunnits. Skyddsrum. 65 §. Inom stad och köping samt inom annat tättbebyggt samhälle, som icke är av endast ringa omfattning och betydelse, skola i mån av behov finnas skyddsrum, i vilka vid fientlig verksamhet skydd kan beredas åt personal, som har att leda eller fullgöra tjänst inom allmänna folkskyddet, åt personer, som omhändertagas vid distriktsfolkskyddets hjälpplatser eller andra av distriktsfolkskyddet anordnade anstalter, eller åt vägfarande och andra, som uppehålla sig utomhus på allmänna platser (allmänna skyddsrum). Där särskilda förhållanden det påkalla, skall allmänt skyddsrum inrättas jämväl annorstädes än i första stycket sägs. 66 §. Allmänt skyddsrum skall vara så beskaffat, att det i alla riktningar skyddar mot splitter från bomber och andra vid explosion kringkastade föremål ävensom mot stridsgaser, samt skall, om det är beläget inom eller i omedelbar närhet av byggnad, hava sådan hållfasthet, att det motstår den belastning, som kan uppkomma, om byggnaden sammanstörtar. Skyddsrum av beskaffenhet som nu sagts benämnes i denna lag normalskyddsrum. Skulle det i särskilt fall vara förbundet med oskälig kostnad eller eljest med avsevärd olägenhet att anordna allmänt skyddsrum såsom normalskyddsrum, må allmänt skyddsrum inrättas såsom splitterskyddsrum, varmed i denna lag förstås skyddsrum, som fyller de i första stycket angivna fordringarna utom i fråga om skyddet mot stridsgaser. 67 §. Är anläggning eller byggnad, inom vilken människor bo eller eljest vanligen vistas, belägen inom område, där jämlikt 9 § verkskydd och hemskydd skola vara organiserade, eller skall enligt samma paragraf verkskydd eller hemskydd vara organiserat för annorstädes belägen dylik anläggning eller byggnad, skall för densamma finnas skyddsrum för beredande av skydd mot fientlig verksamhet (enskilda skyddsrum). För två eller flera närbelägna

363 anläggningar eller byggnader må gemensamt skyddsrum vara anordnat, där anläggningarna eller byggnaderna ej lämpligen kunna var för sig förses med skyddsrum. Konungen äger, där särskilda omständigheter det föranleda, förordna om skyldighet att anordna enskilt skyddsrum jämväl beträffande annan anläggning eller byggnad än i första stycket sägs. 68 §. Enskilt skyddsrum skall kunna hysa minst så många personer, som kunna antagas under krig i allmänhet samtidigt besöka eller vara sysselsatta eller bosatta eller eljest vistas inom anläggningen eller byggnaden eller den del därav, för vilken skyddsrummet är avsett. Vid tillämpning av vad sålunda stadgats är dock ej erforderligt att i fråga om skyddsrum för hamnanläggning eller för järnvägs-, spårvägs- eller busstation medräkna trafikanter, vilka jämlikt överenskommelse mellan anläggningens eller stationens ägare, å ena, samt folkskyddsdistriktet, å andra sidan, anses kunna erhålla skydd i allmänt skyddsrum, som må finnas i närheten, ej heller att i fråga om skyddsrum för anläggning eller byggnad, där teater, biograf eller annan samlingslokal finnes, taga hänsyn till besökande i lokalen. I fråga om bostadshus skall enskilt skyddsrum i varje fall beräknas för minst två tredjedelar av antalet personer, vilka under fredstid i allmänhet äro bosatta inom byggnaden. 69 §. Enskilt skyddsrum skall vara anordnat på sådan plats inom eller i närheten av anläggning eller byggnad, för vilken det är avsett, att det utan tidsutdräkt kan uppnås av dem, som vistas i anläggningen eller byggnaden. 70 §. Enskilt skyddsrum, som är avsett för mer än tio personer, skall uppfylla kraven på normalskyddsrum. Enskilt skyddsrum av mindre storlek än nu sagts må anordnas såsom splitterskyddsrum, för så vitt icke länsstyrelsen i särskilt fall med hänsyn till belägenheten av anläggning eller byggnad, för vilken skyddsrummet är avsett, förordnar, att detsamma skall uppfylla kraven på normalskyddsrum. 71 §. Därest anordnande av enskilt skyddsrum jämlikt bestämmelserna i 67 § första stycket och 68—70 §§ prövas medföra oskälig kostnad, äger länsstyrelsen medgiva undantag från bestämmelserna. Dylikt undantag må ock eljest av länsstyrelsen medgivas, i den mån det kan ske utan eftergivande av skäliga anspråk på skydd mot fientlig verksamhet. Vad i första stycket sägs om länsstyrelsen, skall i fråga om skyddsrum, som avses i 67 § andra stycket, i stället gälla Kungl. Maj:t.

364 72 §. Skyddsrum, som jämlikt denna lag skall anordnas, ävensom i sådant skyddsrum vidtagna byggnadstekniska anordningar skola vara av stadigvarande natur. Inrättas skyddsrum i redan färdigställd byggnad och skulle stadigvarande anordningar medföra oskälig kostnad, må dock anordningar av provisorisk natur vara tillräckliga. Förändringar av de byggnadstekniska anordningarna i skyddsrum, som i första stycket sägs, eller sådant utnyttjande av dylikt skyddsrum, som inkräktar på utrymmet därstädes, må ske allenast i enlighet med de föreskrifter, Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, riksfolkskyddschefen därom utfärdar. 73 §. Finnes skyddsrum lämpligen böra anordnas å allmän plats eller annat område, som enligt gällande byggnadsbestämmelser ej får bebyggas eller skall vara avsatt för särskilt ändamål, må länsstyrelsen medgiva undantag från byggnadsbestämmelserna. 74 §. Där särskilda omständigheter det föranleda, äger Konungen för visst fall förordna, att skyddsrum, som jämlikt detta kapitel skall inrättas, skall fylla större krav på skyddsförmåga och utrymme än vad av kapitlets bestämmelser eljest följer. Brandskyddsåtgärder. 75 §. Vid uppförande inom område, där jämlikt 9 § verkskydd och hemskydd skola vara organiserade, av byggnad i mer än två våningar skola vertikala bärverk, bjälklag över källare samt översta på mur eller därmed likvärdigt bärverk vilande bjälklag utföras brandsäkert. Uppföres sådan byggnad i mer än fyra våningar, skola samtliga bjälklag utföras brandsäkert. Undergår byggnad, vilken är belägen inom område, som i första stycket sägs, och vilken är uppförd i mer än två våningar, sådan ombyggnad, ändring eller utvidgning, att den kommer att i väsentliga delar framstå i nytt skick och i avsevärd mån öka i värde, skall, därest brandbotten saknas, sådan anordnas å översta på mur eller därmed likvärdigt bärverk vilande bjälklag. Ändå att ombyggnaden, ändringen eller utvidgningen är av mindre omfattning, skall brandbotten anordnas enligt vad nu sagts, om kostnaden därför är ringa i jämförelse med kostnaden för byggnadsarbetet i dess helhet. Vind anses i denna lag såsom våning, allenast om mer än hälften är inredd eller avsedd att inredas till bostads- eller arbetsrum. 76 §. Då inom område, som i 75 § sägs, byggnad uppföres med mindre än tre våningar, skola bärande konstruktioner utföras brandsäkert, i den mån det prövas skäligt.

365 Vad nu sagts skall jämväl äga tillämpning vid väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av sådan byggnad. 77 §. Konungen äger, i den mån det prövas erforderligt, förordna, att bestämmelserna i 75 och 76 §§ skola äga tillämpning jämväl utom område, som där avses. 78 §. Hava i byggnadsordning föreskrivits brandskyddsåtgärder utöver vad i denna lag stadgas eller med stöd därav föreskrives, skola byggnadsordningens bestämmelser gälla, så framt de ej strida mot lagen eller med stöd därav meddelade föreskrifter. *• 79 §. Där tillämpning av de i 75 och 76 §§ meddelade bestämmelserna skulle medföra oskälig kostnad eller eljest särskilda skäl föreligga till avvikelse från sagda bestämmelser, äger länsstyrelsen medgiva tillstånd till sådan avvikelse.

6 kap. Skyldigheter med avseende å folkskyddsväsendet inom folkskyddsdistrikten m. m. 80 §. Folkskyddsdistrikt åligger att — i den mån annat icke följer av vad nedan i detta kapitel stadgas -— sörja för att ekonomiska och materiella betingelser för upprätthållandet av distriktets folkskyddsväsen äro för handen, särskilt i vad angår a) folkskyddsväsendets administration; b) avlöning och annan ersättning — enligt vad därom är särskilt föreskrivet — till folkskyddschef och biträdande folkskyddschef jämte ersättare ävensom annan personal inom allmänna folkskyddet; c) anskaffande, förvaring och underhåll av materiel, utrustning och andra förnödenheter för allmänna folkskyddets verksamhet; d) inrättande, utrustande och underhåll av allmänna skyddsrum, så ock eljest av ledningscentraler och andra uppehållsplatser för allmänna folkskyddets personal; e) utrymning, inkvartering och andra till folkskyddets verksamhet hörande åtgärder av social natur; f) anordningar för allmänhetens varnande, då fientligt anfall hotar; g) folkskyddsutbildningens bedrivande; samt h) förvaring och vård av gasmasker och annan för skydd mot fientlig verksemhet avsedd personlig utrustning, som vid behov skall utdelas till befolkningen.

366 81 §. P å statsverket ankommer att kostnadsfritt tillhandahålla distriktsfolkskydd vapen och ammunition ävensom sörja för hemvärnets militära utbildning. Konungen äger förordna, att tillhandahållande, som i första stycket sägs, skall avse jämväl annat slag av materiel, utrustning eller förnödenheter i övrigt så ock att eljest anordning eller åtgärd, som berör folkskyddsväsendet, skall utan kostnad för annan ombesörjas av statsverket. 82 §. 1 mom. Kommun är skyldig att till förfogande för allmänna folkskyddet inom folkskyddsdistrikt, till vilket kommunen helt eller delvis hör, ställa materiel, utrustning eller annan egendom, vilken är behövlig för ändamål, som skall tillgodoses av distriktsfolkskyddet, och vilken tillhör eller innehaves av kommunen. Vad sålunda stadgats skall dock icke gälla egendom, som är avsedd för kommunalt verk eller kommunal inrättning, där verkskydd eller hemskydd skall vara organiserat, i den mån egendomen lämpligen bör tagas i anspråk för verkskyddet eller hemskyddet. 2 mom. I den mån tjänstgöring inom allmänt folkskydd av kommunalanställd personal jämlikt 52 § skall anses fullgjord i den kommunala anställningen, skall avlöning för tjänstgöringen gäldas av den kommun, hos vilken vederbörande är anställd. 3 mom. Kommun har att i avseende å folkskyddsdistrikt, till vilket kommunen helt eller delvis hör, genom sina organ lämna folkskyddschefen biträde i sådana frågor rörande distriktets folkskyddsväsen, som hava omedelbart samband med de särskilda organens verksamhetsområden. 4 mom. Kommun, där allmän gatu- eller vägbelysning finnes, tillkommer att sörja för att sådana anordningar beträffande samma belysning verkställas, som erfordras för att åstadkomma mörkläggning inom kommunen, så ock att nödiga åtgärder vidtagas för underlättande av trafik inom kommunen under mörkläggning. 83 §. Vad i 82 § stadgas om kommun äger motsvarande tillämpning å municipalsamhälle, för så vitt Konungen ej annorlunda förordnar. 84 §. Ägare av anläggning eller byggnad, för vilken verkskydd skall vara organiserat, är, i den mån ej annat följer av 81 §, pliktig a) att anskaffa, förvara och underhålla materiel, utrustning och andra förnödenheter, som erfordras för verkskyddets verksamhet; b) att i mån av behov inrätta, utrusta och underhålla ledningscentral och andra uppehållsplatser för verkskyddspersonalen; c) att enligt bestämmelser, som Konungen därom utfärdar, sörja för att

367 ekonomiska och materiella betingelser för utbildning av verkskyddspersonalen äro för handen; samt d) att i övrigt vidtaga de särskilda anordningar och åtgärder, som äro erforderliga för verkskyddets verksamhet. 85 §. Ägare av byggnad, för vilken hemskydd skall vara organiserat, är, i den mån ej annat följer av 81 §, pliktig att anskaffa, förvara och underhålla materiel och utrustning, som erfordras för hemskyddets verksamhet. 86 §. Är anläggning eller byggnad i sin helhet upplåten åt någon, som ej är ägare därtill, och avser upplåtelsen en tid av minst ett år, skall vad i 84 och 85 §§ stadgas om ägare i stället gälla innehavaren. 87 §. Ägare av anläggning eller byggnad är ytterligare pliktig a) att inrätta, utrusta och underhålla enskilt skyddsrum, som jämlikt 67 § skall finnas för anläggningen eller byggnaden; b) att vidtaga sådana särskilda anordningar, som utöver de i 80 § f) omförmälda äro erforderliga för att vid fientligt anfall varna dem, som vistas i eller vid anläggningen eller byggnaden; c) att vidtaga nödiga anordningar för anläggningens eller byggnadens mörkläggning under folkskyddsberedskap; d) att, där det finnes vara av särskild betydelse, att anläggningen eller byggnaden maskeras, under folkskyddsberedskap tåla eller vidtaga sådan härför erforderlig åtgärd, som av folkskyddsmyndighet anbefallés; samt e) att i övrigt, när det av folkskyddsmyndighet anbefalles, i avseende å anläggningen eller byggnaden tåla eller vidtaga sådan åtgärd, vilken, utan att för ägaren medföra större olägenhet än som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt, innebär tillgodoseende av ändamål, som folkskyddet har att besörja. Är anläggningen eller byggnaden helt eller delvis upplåten till annan, gäller vad under d) och e) stadgas jämväl innehavaren. I fråga om skyldighet, som under c) sägs, är i dylikt fall ägaren ansvarig för anskaffande av mörkläggningsmateriel, medan innehavaren svarar för materielens anbringande och övriga åtgärder för mörkläggningen. 88 §. Har under högsta folkskyddsberedskap byggnad, som användes eller lämpligen kan användas för bostadsändamål, skadats genom krigsåtgärd, är byggnadens ägare eller innehavare pliktig att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter i fråga om byggnadens iståndsättande, som må vara meddelade av folkskyddsmyndighet. Ej må dock på grund härav någon åläggas skyldig-

368 het att själv ombesörja åtgärd, om härigenom oskälig kostnad eller väsentlig olägenhet skulle åsamkas honom. 89 §. Ägare eller innehavare av byggnad, som användes till bostad, så ock person, vilken i fråga om tillsyn å byggnaden företräder ägaren eller innehavaren, är pliktig att tillhandagå folkskyddschefen eller annan, som verkställer inskrivning i folkskyddet, med införskaffande av upplysningar rörande de inom byggnaden boende, att till dessa förmedla ålägganden och andra meddelanden från folkskyddschefen samt att lämna biträde vid uttagning av arbetskraft jämlikt 51 §. Skyldigheter, som i första stycket omförmälas, åvila jämväl arbetsgivare i fråga om de i hans tjänst anställda. 90 §. Såsom ägare av anläggning eller byggnad anses i denna lag jämväl den, som innehar egendomen med fri förfoganderätt eller fideikommissrätt eller därmed jämförlig rätt. 91 §. Den, som driver industriell verksamhet av väsentlig betydelse för försvaret eller folkförsörjningen eller eljest för det allmänna, är skyldig att genomföra sådana skydds- och reservanordningar för säkerställande av driften under folkskyddsberedskap, som med hänsyn till faran för fientliga anfall kunna anses påkallade och skäliga. I den mån driften är avsedd att i största möjliga utsträckning fortgå, även då platsen för verksamhetens bedrivande omedelbart hotas av fientligt anfall, skall särskilt iakttagas, att härav betingade skyddsanordningar för den vid rörelsen anställda personalen bliva vidtagna. 92 §. 1 mom. Den, som å ort, beträffande vilken beslut om utrymning meddelats, driver barnhem, sjukhus, ålderdomshem eller annan vårdanstalt, är skyldig att utan ersättning ställa sådan utrustning, som under utrymningen icke är behövlig för någon av anstalten i nämnda ort utövad verksamhet, till förfogande för förläggning, i vilken personer från anstalten skola inkvarteras. 2 mom. Vid internatförläggning anställd personal med arbetsuppgifter, för vilkas fullgörande särskild personal redan före utrymningen var anställd i den ort, varifrån utrymning skett, skall avlönas av den, som före utrymningen svarade för avlöningen till sådan personal. 93 §. Arbetsgivare är pliktig att, enligt vad därom är särskilt föreskrivet, utgiva ersättning till i hans tjänst anställda för tjänstgöring i verkskydd, som är organiserat för anläggning eller byggnad, vilken helt eller delvis innehaves av arbetsgivaren.

369 94 §. Ägare eller innehavare av annan egendom än anläggning eller byggnad är pliktig att, när det av folkskyddsmyndighet anbefalles, i avseende å egendomen tåla eller vidtaga sådan åtgärd, vilken, utan att för ägaren eller innehavaren medföra större olägenhet än som med hänsyn till omständigheterna kan anses skäligt, innebär tillgodoseende av ändamål, som folkskyddet har att ombesörja. 95 §. 1 mom. Har i den ordning, som i 59 § stadgas, beslut meddelats om undanförsel av viss egendom och är ej i beslutet angivet, att undanförseln skall ske genom myndighets försorg, ankommer det på egendomens ägare att ombesörja undanförseln. Ägaren skall därvid ställa sig till efterrättelse de bestämmelser beträffande undanförseln, som må hava meddelats. Innehaves egendom av annan än ägaren och har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendomen eller har innehavaren rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för fordran, skall det ankomma på innehavaren i stället för ägaren att verkställa undanförseln. 2 mom. Möter hinder för den, å vilken det enligt 1 mom. ankommer att undanföra egendom, att ombesörja undanförseln, skall han ofördröjligen göra anmälan därom hos den, som meddelat beslutet om undanförseln. Har anmälan som nu sagts skett eller har undanförseln, utan att sådan anmälan skett, icke verkställts inom föreskriven tid, må undanförseln verkställas genom myndighets försorg. 3 mom. Verkställes undanförsel genom myndighets försorg, är egendomens ägare eller innehavare skyldig att därvid lämna det biträde, som påkallas av myndigheten. 96 §. Har i den ordning, som i 61 § stadgas, beslut meddelats om förstöring av viss egendom, är egendomens ägare eller innehavare pliktig att, i den mån det påfordras, verkställa förstöringen eller eljest medverka vid densammas genomförande. 97 §. Under tjänstgöring i distriktsfolkskydd är envar pliktig att, i den mån det erfordras, nyttja för hans eget bruk avsedda klädespersedlar.

7 kap. Omfattningen och beskaffenheten av folkskyddsväsendet inom de särskilda folkskyddsdistrikten. Organisationsplaner. 98 §. Folkskyddsväsendet inom de särskilda folkskyddsdistrikten skall vara av den omfattning och beskaffenhet, som skäligen påkallas med hänsyn till distriktets läge, storlek, natur, bebyggelse och befolkningsförhållanden även24—111 4»

370 som dess betydelse för det civila och militära försvaret, folkförsörjningen samt eljest för det allmänna. Allmänna bestämmelser rörande tillämpningen av stadgandet i första stycket utfärdas av Konungen eller, i den mån Konungen så förordnar, riksfolkskyddschefen. 99 §. För varje folkskyddsdistrikt skall finnas en organisationsplan för folkskyddsväsendet, vilken skall innehålla grundläggande bestämmelser rörande omfattningen och beskaffenheten av distriktets folkskyddsväsen vid högsta folkskvddsberedskap. 100 §. Med ledning av de jämlikt 98 § andra stycket utfärdade allmänna bestämmelserna samt de närmare föreskrifter, som därutöver må hava meddelats, upprättar folkskyddschefen i samråd med folkskyddsnämnden förslag till organisationsplan. Organisationsplan fastställes av Konungen. 101 §• Om ändring av organisationsplan beslutar Konungen. Ej må sådan ändring beslutas, utan att folkskyddschefen och folkskyddsnämnden erhållit tillfälle att yttra sig i frågan.

8 kap. Vissa bestämmelser om kostnader för folkskyddsväsendet. 102 §. Folkskyddsdistrikt äger erhålla full ersättning av statsmedel för sina kostnader på grund av 80 § för a) avlöning och annan ersättning för tjänstgöring under folkskyddsberedskap till folkskyddschef och biträdande folkskyddschef jämte ersättare ävensom annan personal inom allmänna folkskyddet; samt b) inkvartering och andra till folkskyddets verksamhet hörande åtgärder av social natur, i vad angår personer från annat folkskyddsdistrikt, vilka till följd av utrymning stadigvarande eller tillfälligt taga upphåll inom distriktet. Under b) inbegripas jämväl, såvitt avser där åsyftade ändamål, utgifter för administration, avlöning och annan ersättning till personal för tid, när folkskyddsberedskap icke råder, materiel, utrustning och andra förnödenheter samt allmänna skyddsrum, så ock andra uppehållsplatser för allmänna folkskyddets personal. 103 §. Folkskyddsdistrikt äger, i den mån icke jämlikt 102 § högre ersättning utgår, erhålla ersättning av statsmedel med två tredjedelar av sina kostnader på grund av 80 § för

371 a) avlöning och annan ersättning till folkskyddschef och biträdande folkskyddschef ävensom till den befälspersonal i övrigt, som Konungen bestämmer; b) anskaffande av materiel, utrustning och andra förnödenheter för allmänna folkskyddets verksamhet; c) inrättande och utrustande av allmänna skyddsrum, så ock eljest av ledningscentraler och andra uppehållsplatser för allmänna folkskyddets personal eller för personer, som omhändertagas av folkskyddet; samt d) understöd — kontant eller in natura — som folkskyddet har att utgiva. 104 §. Kostnadsersättning jämlikt 102 och 103 §§ må utgå, endast i den mån kostnaden har stöd i fastställd organisationsplan eller tillämpningsföreskrifter för sådan plan eller andra utöver denna lag vederbörligen meddelade bestämmelser samt kostnadens belopp i och för sig med hänsyn till föreliggande omständigheter ej finnes oskäligt. 105 §. Ersättning, som må utgå på grund av bestämmelserna i 102—104 §§, fastställes för det senast förflutna kalenderåret av riksfolkskyddschefen. Till folkskyddsdistrikt må utgå förskott å sådan ersättning i enlighet med de närmare föreskrifter, Konungen därom meddelar. 106 §. Där särskilda omständigheter det föranleda, äger Konungen medgiva, att folkskyddsdistrikt må erhålla ersättning av statsmedel för sina kostnader på grund av 80 § jämväl i andra fall eller med högre belopp, än som stadgas i 102—104 §§. 107 §. Om personal och materiel, tillhörande allmänt folkskydd, med stöd av 10 § tagits i anspråk för uppgifter, som icke avse det egna folkskyddsdistriktet, är detta berättigat till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som därigenom åsamkats distriktet. Motsvarande rätt till ersättning av statsmedel tillkommer jämväl kommun eller municipalsamhälle, som jämlikt 82 eller 83 § har att avlöna personalen eller tillhandahållit materielen. Har personal och materiel, tillhörande verkskydd, med stöd av 10 § tagits i anspråk för uppgifter utom anläggning eller byggnad, för vilken verkskyddet är upprättat, äro anläggningens eller byggnadens ägare och i förekommande fall dess innehavare berättigade till skälig ersättning av statsmedel för kostnad eller skada, som därigenom åsamkats dem.

372 108 §. Har i annat fall, än i 107 § första stycket sägs, för allmänt folkskydd ianspråktagen materiel eller utrustning lidit skada eller avsevärd försämring till följd av fientlig verksamhet, skall skälig ersättning av statsmedel utgå därför. 109 §. 1 mom. För sådan transport av egendom, som dess ägare eller innehavare verkställt till fullgörande av beslut om undanförsel, ävensom för biträde, som lämnats jämlikt 95 § 3 mom., utgår ersättning av statsmedel, om och i den mån ej omständigheterna annat föranleda. Har kostnad eljest åsamkats ägaren eller innehavaren till följd av undanförseln, må han för sådan kostnad, där denna står i uppenbart missförhållande till den nytta, åtgärden kan anses medföra för honom, erhålla ersättning av statsmedel efter vad som finnes skäligt. 2 mom. Då egendom undanförts genom myndighets försorg, är ägaren skyldig återgälda myndigheten dess kostnad för undanförandet, om och i den mån ägaren, därest han verkställt undanförseln, jämlikt 1 mom. skolat själv svara för nämnda kostnad. Har myndighet tagit vård om undanförd egendom, skall vad i nästföregående stycke är stadgat äga motsvarande tillämpning beträffande kostnad, som myndigheten fått vidkännas för vården. Till säkerhet för sådan fordran, som i detta moment avses, äger myndighet kvarhålla egendomen eller så mycket därav, som svarar mot fordringen. 110 §. H a r på grund av bestämmelserna i 87 § d) eller e) eller 94 § åtgärd vidtagits beträffande viss egendom samt kostnad eller skada därigenom åsamkats egendomens ägare eller innehavare, är han, därest icke nedan i denna paragraf annorlunda stadgas, berättigad till skälig ersättning av statsmedel därför. Avser åtgärd, som i första stycket sägs, huvudsakligen beredande av skydd för egendomen i fråga eller dess ägare eller innehavare eller för person, som vid tid, då folkskyddsberedskap inträdde, bodde eller vistades inom egendomen eller eljest nyttjade denna, utgår ersättning av statsmedel, allenast om och i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller skada, som föranledes av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt. År kostnad eller skada, som i första stycket avses, att betrakta såsom ringa, föreligger icke rätt till ersättning. H l §• Anspråk på ersättning av statsmedel jämlikt 107—110 §§ prövas i den ordning, som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov.

373 112 §. Finnes inom folkskyddsdistrikt municipalsamhälle eller del därav, äger länsstyrelsen förordna, att distriktet jämlikt denna lag åvilande kostnader för viss åtgärd, som uteslutande eller till övervägande del kommer invånare inom municipalsamhället till godo, skola, i den mån de icke täckas av ersättning av statsmedel, som utgå för kostnaderna i fråga, helt eller till viss del återgäldas distriktet av municipalsamhället. 113 §. Består folkskyddsdistrikt av område från mer än en kommun, skola distriktets kostnader för folkskyddsväsendet, i den mån de icke ersättas med statsmedel eller täckas av bidrag, som i 112 § avses, där ej annat överenskommes eller ock bestämmes efter vad nedan sägs, för varje år fördelas å de i distriktet helt eller delvis ingående kommunerna i förhållande till det antal skattekronor och skatteören, som inom varje kommun eller del av kommun påförts de skattskyldiga vid nästföregående års taxering till allmän kommunalskatt. Kommer viss åtgärd uteslutande eller till övervägande del viss kommun till godo, äger länsstyrelsen efter framställning av distriktet eller annan i distriktet ingående kommun efter ty skäligt finnes föreskriva, att större del av kostnaderna för åtgärden, än den i första stycket angivna grunden föranleder, skall åvila förstnämnda kommun. Finnes eljest särskilt skäl att fördela kostnaderna efter annan grund än nu nämnts, äger länsstyrelsen efter framställning av distriktet eller i detsamma ingående kommun därom förordna. 114 §. Har gemensamt verkskydd eller hemskydd organiserats eller gemensamt skyddsrum anordnats för två eller flera anläggningar eller byggnader med olika ägare, skola härav betingade, ägarna jämlikt 84, 85 eller 87 § åvilande kostnader fördelas mellan dem efter ty skäligt finnes, varvid särskild hänsyn bör tagas till anläggningarnas eller byggnadernas storlek och betydelse ävensom antalet av de personer, som bo eller vanligen vistas i anläggningarna eller byggnaderna. Kan överenskommelse icke träffas, ankommer tvistens avgörande på länsstyrelsen. Vad i första stycket sägs om ägare, skall, såvitt angår verkskydd eller hemskydd, äga motsvarande tillämpning beträffande innehavare, som avses i 86 §. 115 §. Om vid tidpunkten för fullbordande av sådan särskild anordning eller åtgärd beträffande anläggning eller byggnad, som jämlikt denna lag åligger anläggningens eller byggnadens ägare, anläggningen eller byggnaden eller del därav innehaves med nyttjanderätt, är nyttjanderättshavaren, så framt därefter minst ett år återstår av tiden för nyttjanderätten och det finnes uppenbart obilligt,

' •

374 att ägaren skall vidkännas hela kostnaden, pliktig att på yrkande av ägaren utgiva skäligt bidrag därtill. Kan överenskommelse om sådant bidrag icke träffas, må den, som fordrar bidrag, väcka talan därom vid rätten i den ort, där anläggningen eller byggnaden är belägen. 116 §. Skall för byggnad, som tillhör bostadsrättsförening, hemskydd organiseras eller särskild anordning eller åtgärd vidtagas, som jämlikt denna lag byggnadens ägare har att ombesörja, äro bostadsrättshavarna, utan hinder av vad i föreningens stadgar bestämts, pliktiga att tillskjuta det belopp, som erfordras för bestridande av kostnad, som skall gäldas av byggnadens ägare. Å beslut om tillskott för sådant ändamål skall vad i 60 § 1. lagen om bostadsrättsföreningar är stadgat ej äga tillämpning.

9 kap. Förfoganderätt för folkskyddsväsendets behov. 117 §. I den mån det prövas nödvändigt för fullgörande av sådan skyldighet i avseende å folkskyddsväsendet, som åvilar folkskyddsdistriktet, äger folkskyddschefen, därest behovet icke med tillräcklig skyndsamhet kan tillgodoses genom frivillig överenskommelse, att, i enlighet med vad i detta kapitel närmare stadgas, under folkskyddsberedskap taga i anspråk markområden, byggnader, utrymmen, livsmedel, transportmedel, utrustningspersedlar, materiel och annan egendom, som finnes inom distriktet och innehaves av annan än staten. Vad i detta kapitel stadgas äger icke tillämpning i det fall, att egendom jämlikt 82 eller 83 § skall ställas till allmänt folkskydds förfogande av kommun eller municipalsamhälle. 118 §. Vid ianspråktagande av egendom jämlikt 117 § skall, så vitt möjligt, hänsyn tagas till ägarens eller innehavarens tillgång å egendom, varom fråga är, och behov därav*för sin näring. Vad som oundgängligen erfordras för någons näring må ej utan tvingande skäl tagas i anspråk. 119 §. 1 mom. Har ägare eller innehavare av byggnad, som jämlikt 117 § tages i anspråk, stadigvarande bostad i byggnaden, skall, i den mån ägaren eller innehavaren det påfordrar, nödigt bostadsutrymme inom byggnaden anvisas honom och hans familj. 2 mom. Vid ianspråktagande jämlikt 117 § av byggnad eller del därav för inkvartering av personer, vilka till följd av utrymning lämnat sin bostad, skola, utöver vad i 1 mom. stadgas, följande bestämmelser gälla. 1. I den mån ägare eller innehavare av byggnaden eller medlem av hans

• '

375 familj tillhör befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats till utrymning, skall åt ägaren eller innehavaren och hans familj, därest så påfordras, anvisas nödigt bostadsutrymme i byggnaden, även om de icke hava stadigvarande bostad därstädes. 2. Har den, vilken själv tillhör befolkningsgrupp, som ålagts eller uppmanats till utrymning, eller i vars familj finnes person, som tillhör sådan grupp, med ägare eller innehavare av byggnaden träffat avtal om upplåtande av nyttjanderätt till byggnaden eller del därav och har ägaren eller innehavaren sist en månad före åläggandet eller uppmaningen fullgjort den skyldighet att anmäla upplåtelsen, som må vara föreskriven, skall nyttjanderättshavaren och hans familj, i den mån vederbörande tillhör nyssnämnda befolkningsgrupp, anvisas nödigt bostadsutrymme i byggnaden. 3. Därest i fall, som under 1. eller 2. omförmäles, genom anvisande av bostadsutrymme, på sätt där stadgas, allvarligt hinder skulle uppkomma för användande enligt förefintlig plan av byggnaden till internatförläggning, skall bostadsutrymme i stället anvisas i annan byggnad inom samma folkskyddsdistrikt. 120 §. Markområden, byggnader och utrymmen, så ock transportmedel, vilka icke stadigvarande erfordras för distriktsfolkskyddets räkning, tagas i anspråk med nyttjanderätt. Egendom, som kan antagas bliva förbrukad eller förstörd eller komma att väsentligt minska i värde, tages i anspråk med äganderätt. Annan egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, såvida icke folkskyddschefen finner lämpligt eller ägaren påfordrar, att egendomen övertages med äganderätt. 121 §. Ägare eller innehavare av egendom, som jämlikt 117 § tagits i anspråk med nyttjanderätt, är skyldig att, i den mån så påfordras, tåla eller vidtaga ändring eller förflyttning av inredning eller utrustning, som hör till egendomen, samt att i övrigt tåla de åtgärder beträffande egendomen, som folkskyddschefen finner erforderliga. 122 §. Har egendom tagits i anspråk jämlikt 117 § eller åtgärd vidtagits jämlikt 121 §, är ägare eller innehavare av den egendom, varom fråga är, berättigad till ersättning av folkskyddsdistriktet enligt de i 123 § angivna grunderna. Avser ianspråktagandet eller åtgärden huvudsakligen beredande av skydd för viss egendom eller dess ägare eller innehavare eller för person, som vid tid, då folkskyddsberedskap inträdde, bodde eller vistades inom egendomen eller eljest nyttjade denna, utgår dock ersättning, allenast om och i den mån det med avseende å storleken av kostnad eller skada, som föranledes av åtgärden, samt omständigheterna i övrigt prövas skäligt.

376 Har nyttjanderätt till egendom upplåtits till folkskyddsdistrikt genom frivillig överenskommelse och lider egendomen skada eller avsevärd försämring, vartill hänsyn ej tagits vid överenskommelsen, äger upplåtaren påkalla, att ersättningsfrågan prövas i den ordning i detta kapitel stadgas. 123 §. För egendom, som övertages med äganderätt, lämnas ersättning med belopp, som prövas skäligt med hänsyn till nödvändiga kostnader vid produktion eller återförsäljning, normal handelsvinst eller andra på prissättningen regelmässigt inverkande förhållanden. Övertages med äganderätt egendom, som på grund av tidigare ianspråktagande innehaves med nyttjanderätt, skall vid ersättningens bestämmande skälig hänsyn tagas till den ersättning, som utgått för egendomens nyttjande. Då egendom tages i anspråk med nyttjanderätt, lämnas ersättning efter enahanda grund för den för ägaren eller innehavaren förlorade avkastningen eller nyttan. Har egendomen i fall som nu sagts lidit skada eller avsevärd försämring, lämnas skälig ersättning härför. Har åtgärd, som i 121 § sägs, vidtagits, må efter vad skäligt finnes ersättning lämnas för den kostnad, ägaren eller innehavaren till följd därav fått vidkännas, samt för skada eller avsevärd försämring, som egendomen kan hava åsamkats genom åtgärden. Ersättning för transport av ianspråktagen egendom till avlämningsplats, för transport till hemorten av egendom, som efter nyttjande avhämtas, så ock för sådan inställelse å avlämningsplats, som föranletts av ianspråktagande jämlikt detta kapitel, utgår enligt de grunder, som gälla vid rekvisition för krigsmaktens behov. 124 §. Anspråk på ersättning jämlikt 122 § prövas i den ordning, som är stadgad beträffande rekvisition för krigsmaktens behov, med iakttagande av att efter taxa utgående ersättning till beloppet fastställes av folkskyddschefen. Ändå att egendom, som tages i anspråk, är avsedd att tillhandahållas endast vid särskilda tillfällen, må ersättningen bestämmas en gång för alla, dock att inskränkning därigenom icke sker i rätten till ersättning för skada, som ej förutsetts. 125 §. Ersättning jämlikt 122 § skall gäldas i den ordning, Konungen bestämmer. 126 §. Har någon till säkerhet för fordran panträtt i egendom, som med äganderätt tagits i anspråk, äger han, ändå att fordringen ej är till betalning förfallen, framför ägaren rätt att ur ersättningsbeloppet utfå sin fordran. Samma skall

377 ock gälla i fråga om den, som har rätt att kvarhålla egendomen till säkerhet för förfallen fordran. Ersättningsbelopp för egendom, som är utmätt, skall, om borgenären det yrkar, utgivas till utmätningsmannen. Avser ersättningsbeloppet egendom, som satts i kvarstad eller under skingringsförbud, skall beloppet, där part det äskar, utgivas till överexekutor, och har denne att med beloppet förfara på sätt i 186 § utsökningslagen är för där avsett fall stadgat. 127 §. I den mån det prövas nödvändigt för annat folkskyddsändamål, än i 117 § sägs, äger folkskyddsmyndighet, i enlighet med vad Konungen därom närmare förordnar, taga i anspråk egendom, som innehaves av annan än staten. Härvid skola i tillämpliga delar bestämmelserna i 117—126 §§ lända till efterrättelse; dock med iakttagande av att ersättning för egendom, som tagits i anspråk, eller för åtgärd, som vidtagits, skall utgå av statsmedel samt att ersättning, som skall utgå efter taxa, skall till beloppet fastställas av den folkskyddsmyndighet, som utövat förfoganderätten.

10 kap.

Övriga bestämmelser. 128 §.

Folkskyddsmyndighet åligger att, i den ordning och omfattning Konungen bestämmer, inom sitt verksamhetsområde utöva tillsyn över att vederbörande fullgöra dem enligt 6 och 7 kap. åvilande skyldigheter samt att vad i 5 kap. eller med stöd därav föreskrivits blir iakttaget. 129 §. Envar, som äger eller innehar anläggning eller byggnad eller del därav, är pliktig tåla, att anläggningen eller byggnaden av folkskyddsmyndighet besiktigas för utrönande av vilka åtgärder till skydd mot skador av fientlig verksamhet som vidtagits eller böra vidtagas eller i vad mån anläggningen eller byggnaden lämpligen kan tagas i anspråk inom folkskyddsväsendet. 130 §. Det åligger envar att vid förfrågan av folkskyddsmyndighet lämna upplysning, huruvida och i vilken myckenhet han innehar viss egendom, som kan behöva tagas i anspråk inom folkskyddsväsendet eller bliva föremål för undanförsel- eller förstöringsåtgärd. Vägrar någon att lämna begärd upplysning eller finnes skälig anledning misstänka, att han söker vilseleda folkskyddsmyndighet rörande förhållanden, varom upplysning begärts, må under folkskyddsberedskap undersökning verkställas av kontor, lagerlokal eller annan lägenhet, varöver han förfogar, så

378 ock granskning ske av hans handelsböcker och affärshandlingar. I fråga om befogenhet att besluta angående undersökning eller granskning, som nu nämnts, samt beträffande tid, då undersökning må äga rum, och förfarandet därvid skola bestämmelserna angående husrannsakan äga tillämpning. 131 §• Det åligger byggnadsnämnd att, innan byggnadslov meddelas för nybyggnad, pröva, vilka byggnadstekniska åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet som skola vidtagas. I fråga om hamn, station för järnvägs- eller lufttrafik eller för mer betydande spårvägs- eller busstrafik ävensom sådan undervisningsanstalt, vårdanstalt och industriell anläggning samt sådant hotell eller pensionat, vari minst tjugufem personer kunna beräknas komma att i regel vistas, skall byggnadsnämnden underställa meddelat beslut om sådant byggnadslov, som nyss sagts, länsstyrelsens prövning, såvitt angår byggnadstekniska åtgärder med angivet syfte. Vill någon inom område, där skyldighet att inrätta enskilda skyddsrum eller att iakttaga i 5 kap. föreskrivna brandtekniska bestämmelser föreligger men där byggnadsnämnd ej finnes, utföra anläggning eller byggnad, som i första stycket andra punkten sägs, eller eljest byggnad, som omfattar mer än två våningar och till väsentlig del är avsedd till bostad eller till kontorseller affärslokal, åligger det honom att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande av företaget, såvitt angår byggnadstekniska åtgärder till skydd mot fientlig verksamhet. Vad i första och andra styckena sägs skall äga motsvarande tillämpning i fråga om verkställande av väsentlig ombyggnad, ändring eller utvidgning av anläggning eller byggnad. 132 §. Då särskilda skäl därtill föranleda, äger länsstyrelsen på framställning av folkskyddsmyndighet eller av någon, som jämlikt denna lag är pliktig inrätta skyddsrum, förordna, att allmänt eller enskilt skyddsrum må inrättas å område eller inom byggnad, som tillhör eller innehaves av annan än den för skyddsrummets inrättande ansvarige. För skada eller intrång, som förorsakas av åtgärd, som i första stycket sägs, skall, där ej åtgärden medför allenast ringa kostnad eller olägenhet, skälig ersättning lämnas. Är fråga om allmänt skyddsrum, skall ersättningen, där överenskommelse ej kan träffas, bestämmas i den ordning, som i 124 § sägs. Är fråga om enskilt skyddsrum, må den, som fordrar ersättning, väcka talan därom vid rätten i den ort, där området är beläget eller byggnaden finnes. Innan arbetet påbörjas, skall hos länsstyrelsen ställas pant eller borgen för ersättningens gäldande; dock skall vad sålunda stadgats icke gälla kronan, folkskyddsdistrikt eller kommun.

379 133 §. Länsstyrelsen äger, om det erfordras, förordna, att inom viss anläggning eller byggnad enskilt skyddsrum skall anordnas, som skall vara gemensamt för anläggningen eller byggnaden samt en eller flera närbelägna anläggningar eller byggnader. 134 §. Länsstyrelsen äger under högsta folkskyddsberedskap meddela förbud mot användande av offentlig samlingslokal, i den mån skyddsrum av erforderlig storlek icke är tillgängligt för personer i lokalen. 135 §. Länsstyrelsen äger, i enlighet med vad Konungen därom närmare föreskriver, meddela förordnande, att särskilda bestämmelser om alarmering, mörkläggning, trafik samt allmän ordning och säkerhet i övrigt skola äga tillämpning under folkskyddsövning, så ock utfärda föreskrifter, i vad mån allmänheten samt inom övningsområdet befintliga industrier och andra företag eljest skola medverka vid övningen. Är övningen avsedd att pågå längre tid än en vecka, må dock icke sådant förordnande meddelas eller dylika föreskrifter utfärdas, i annan mån än Konungen särskilt medgiver. 136 §. Är annan än staten jämlikt bestämmelse i 5, 6 eller 7 kap. eller med stöd av dylik bestämmelse meddelad föreskrift skyldig att något fullgöra och brister vederbörande härutinnan, äger länsstyrelsen på begäran av folkskyddsmyndighet förelägga lämpligt vite och, där fråga är om folkskyddsdistrikt, kommun eller muncipalsamhälle, till sådant vite fälla. Länsstyrelsen må ock i sådant fall lämna erforderlig handräckning eller ombesörja föreskriven åtgärd samt uttaga kostnaden därför av den försumlige. 137 §. Vägrar eller försummar någon att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla folkskyddsmyndighet egendom, som myndigheten jämlikt 9 kap. beslutat taga i anspråk, äger polismyndighet att hos vederbörande uttaga egendomen i fråga. Kan dröjsmålet medföra våda och är polismyndighet icke att tillgå, tillkommer samma rätt folkskyddsmyndighet. 138 §. 1 mom. Utebliver någon utan anmält laga förfall från sådan tjänstgöring eller sådant arbete inom folkskyddet eller sådan utbildning eller övning i folkskyddstjänst, som jämlikt denna lag åligger honom och vartill han blivit i vederbörlig ordning kallad, eller avviker han olovligen därifrån, må han på framställning av folkskyddsmyndighet genom polismyndighetens försorg

380 omedelbart på egen bekostnad hämtas. Lag samma vare, om folkskyddspliktig utan anmält laga förfall underlåtit att efterkomma jämlikt 48 § andra stycket vederbörligen utfärdad kallelse till personlig inställelse. 2 mom. Har kallelse jämlikt 1 mom. skett genom personlig order, vilken befordrats med posten, må vederbörande ej anses vara i laga ordning kallad, om ordern återkommit till avsändaren såsom obeställbar. Därest ordern avsänts under den hos avsändaren senast anmälda adressen, må dock, där med hänsyn till beredskapen skyndsam inställelse är av nöden, förordnas om hämtning utan hinder därav att ordern ej delgivits. 139 §. Såsom laga förfall jämlikt denna lag anses, om man är sjuk, om man är i Konungens och rikets tjänst uppbådad eller faren, om man sitter i häkte, om man är intagen i allmän uppfostringsanstalt eller skyddshem eller annan dylik anstalt eller om annat förfall föreligger, som prövas vara av den vikt, att det må gälla såsom laga förfall. Sjukdom skall, för att såsom laga förfall anses, styrkas med behörig läkares intyg eller, om sådant intyg ej kan anskaffas, intyg av statens ämbetseller tjänsteman eller av präst i församlingen eller av ordföranden i kommunalstämman eller kommunalfullmäktige eller av ordföranden eller ledamot i kommunalnämnden eller av ledamot i häradsnämnden. 140 §. 1 mom. Den, som underlåter att i enlighet med 48 § första stycket på anfordran lämna upplysningar om där avsedda förhållanden eller att fullgöra honom enligt 50 § åliggande skyldighet att anmäla flyttning, bote tio kronor. På anmälan av folkskyddsmyndighet må den försumlige tillika av läns styrelsen i det län, där han är kyrkobokförd, vid vite tillhållas att fullgöra upplysnings- eller anmälningsskyldighet, som i första stycket sägs. 2 mom. Folkskyddspliktig, som jämlikt 48 § andra stycket kallats att inställa sig personligen men utan laga förfall utebliver därifrån, bote, första gången femton kronor och varje gång, han ånyo beträdes därmed, femtio kronor. Har den folkskyddspliktige laga förfall för sin utevaro men underlåter han att, så snart ske kan, anmäla förfallet hos folkskyddsmyndighet, bote tio kronor. 3 mom. Har den, som är folkskyddspliktig eller eljest inskriven i folkskyddet, om rekommenderad postförsändelse mottagit avi, av vilken framgår, att försändelsen avsänts av folkskyddsmyndighet, och underlåter han utan laga förfall att avhämta försändelsen eller vägrar han, då försändelse från folkskyddsmyndighet tillhandahålles honom, att utkvittera eller mottaga försändelsen, domes till dagsböter.

381 141 §. Med dagsböter eller fängelse eller, om omständigheterna äro synnerligen försvårande och brottet begås under folkskyddsberedskap, med straffarbete i högst två år straffes 1) den, som är folkskyddspliktig eller eljest inskriven i folkskyddet och i avsikt att undandraga sig sina skyldigheter underlåter att efter vederbörlig kallelse inställa sig till tjänstgöring inom folkskyddet eller utbildning eller övning i folkskyddstjänst eller eljest olovligen undanhåller sig därifrån; 2) den, som jämlikt 51 § ålagts tillfälligt arbete för folkskyddets räkning och med vetskap om åläggandet olovligen undanhåller sig från arbetet; 3) den, som under tjänstgöringen inom folkskyddet eller under utbildning eller övning i folkskyddstjänst vägrar åtlyda vad vederbörande befäl under tjänstens utövning och i vad som angår tjänsten honom befallt eller eljest gör sig skyldig till vårdslöshet eller försummelse vid fullgörande av sin tjänsteplikt; 4) den, som under fullgörande av honom jämlikt 51 § ålagt arbete för folkskyddets räkning vägrar åtlyda vad vederbörande befäl i avseende å arbetet anbefallt; 5) den, som i fall, varom i 48 § förmäles, mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift om förhållande, som i samma lagrum avses; 6) den, som i strid med 47 § eller särskilt meddelat bortflyttningsförbud lämnar sin vistelseort; 7) den, som med vetskap om att föreskrift om undanförsel meddelats jämlikt 59 § verkställer undanförsel i strid med därom givna bestämmelser eller bryter mot det i 63 § stadgade förbudet eller underlåter att iakttaga villkor, som uppställts med stöd av sistnämnda lagrum; 8) den, som med vetskap om att föreskrift meddelats jämlikt 60 § bryter mot förbud, som genom föreskriften meddelats, eller underlåter att iakttaga villkor, som jämlikt nämnda lagrum uppställts; 9) den, som uppenbarligen vanvårdar materiel, utrustning eller annan förnödenhet, som han för förvaring mottagit av folkskyddsmyndighet; 10) den, som med vetskap om att folkskyddsmyndighet jämlikt 9 kap. beslutat taga i anspråk egendom, vilken av honom innehaves, vägrar eller försummar att behörigen eller i rätt tid tillhandahålla myndigheten egendomen eller genom att avhända sig egendomen eller på annat sätt omöjliggör ianspråktagandet; 11) den, som utan skälig anledning vägrar att låta anläggning eller byggnad besiktigas enligt vad i 129 § sägs; 12) den, som vid förfrågan jämlikt 130 § vägrar att lämna upplysning eller ock vid sådan förfrågan eller i samband med undersökning eller granskning, som avses i sistnämnda paragraf, söker vilseleda myndighet rörande i första stycket i samma paragraf angivna förhållanden; samt

382 13) den, som eljest åsidosätter föreskrift eller föreläggande, som meddelats med stöd av denna lag eller enligt 150 § utfärdade bestämmelser och ej avser fullgörande av åliggande, varom i 136 § förmäles. Fälles någon till straff jämlikt denna paragraf, må domstolen, i förekommande fall och efter ty skäligt finnes, förklara egendom, som undanhållits, förverkad eller, om den ej kan tillrättaskaffas, förplikta honom att utgiva ersättning för egendomens värde. 142 §. I fråga om den, som är inskriven i hemvärnet, skall vad i 141 § 1) och 3) stadgas icke gälla, i den mån han jämlikt strafflagen för krigsmakten är underkastad bestämmelserna i sistnämnda lag. 143 §. Har någon blivit förvunnen till brott mot bestämmelse i 141 § 1)—4), må i stället för straff tillrättavisning kunna meddelas i enlighet med vad Konungen därom närmare förordnar. 144 §. Vad som inhämtats genom svar å sådan förfrågan eller vid sådan undersökning eller granskning, som i 130 § sägs, må ej yppas i vidare mån än som erfordras för vinnande av det med förfrågningen, undersökningen eller granskningen avsedda ändamålet. Bryter någon häremot, straffes med dagsböter eller fängelse. 145 §. Den, som underlåter att i förväg inhämta länsstyrelsens godkännande i fall, varom i 131 § andra stycket förmäles, straffes med dagsböter. Det åligger den, vilken gör sig skyldig till underlåtenhet, som i första stycket sägs, att i enlighet med länsstyrelsens anvisningar ändra vad som redan utförts. Lag samma vare beträffande den, vilken åsidosätter föreskrift, som meddelats av länsstyrelsen vid prövning enligt 131 § andra stycket. 146 §. Brott, som i 144 § sägs, må av allmän åklagare åtalas endast efter angivelse av målsäganden. Om utdömande av böter jämlikt 140 § 1 och 2 mom. samt vad med sådant utdömande äger samband skola bestämmelserna i 43 § värnpliktslagen äga motsvarande tillämpning. Böter och viten, som ådömas enligt denna lag, ävensom förverkad egendom och utdömd ersättning, varom i 141 § sista stycket förmäles, tillfalla kronan. 147 §. Kommun, som tillhör folkskyddsförbund, så ock medlem av sådan kommun, som tilltror sig kunna visa, att beslut av förbundets folkskyddsnämnd kränker

383 hans enskilda rätt eller eljest vilar på orättvis grund eller att det icke i laga ordning tillkommit eller att det står i strid med allmän lag eller författning eller eljest innebär överskridande av nämndens befogenhet, äger däruti söka rättelse genom besvär hos länsstyrelsen inom trettio dagar från den, då klaganden erhöll del av beslutet. 148 §. Över byggnadsnämnds beslut i fråga, som avses i denna lag, må besvär anföras hos länsstyrelsen inom en månad från det klaganden erhöll del av beslutet. Katt att anföra besvär tillkommer jämväl folkskyddsmyndighet. Talan mot beslut enligt denna lag, som i andra fall, än som avses i 146 § andra stycket, meddelas av länsstyrelsen, må föras hos Konungen i vederbörande statsdepartement i den ordning, som för överklagande av förvaltande myndigheters och ämbetsverks beslut är bestämd. Bätt att föra talan tillkommer jämväl riksfolkskyddschefen. När synnerliga skäl därtill äro, äger länsstyrelsen förordna, att dess beslut omedelbart skall lända till efterrättelse. 149 §. Vad i denna lag stadgas äger icke tillämpning, i den mån motsvarande förhållanden regleras i lagen om särskilda skyddsåtgärder för vissa kraftanläggningar. Om förhållanden, som i denna lag avses, äger Konungen meddela särskilda föreskrifter, såvitt angår anläggningar eller byggnader, som äro avsedda för arméns, marinens eller flygvapnets behov, kommunikationsverk eller andra verk, företag eller inrättningar av större omfattning eller särskild beskaffenhet eller ock fartyg. 150 §. Konungen äger meddela närmare bestämmelser med avseende å tillämpningen av denna lag.

Denna lag träder i kraft den , Konungen dock obetaget att beträffande särskilda bestämmelser i lagen förordna, att de skola träda i kraft vid tidigare tidpunkt. Genom denna lag upphävas: 1) luftskyddslagen den 11 juni 1937 (nr 504); 2) lagen den 31 mars 1938 (nr 90) om förfoganderätt för luftskyddets behov; 3) lagen den 1 mars 1940 (nr 119) om skyldighet för ägare av anläggningar och byggnader att anordna skyddsrum m. m.; 4) lagen den 21 juni 1940 (nr 645) om skyldighet att bortföra varuförråd; 5) utrymningslagen den 28 juni 1941 (nr 582); samt

384 6) lagen den 28 juni 1941 (nr 587) med vissa bestämmelser angående omhändertagande av flyktingar m. m. Vad i lag eller särskild författning är stadgat om luftskyddschef skall efter denna lags ikraftträdande i stället gälla folkskyddschef. Där i lag eller särskild författning förekommer hänvisning till lagrum, som ersatts genom bestämmelse i denna lag, skall hänvisningen i stället gälla sådan bestäm melse. Har, jämlikt de före denna lags ikraftträdande gällande bestämmelserna, för anläggning eller byggnad inrättats enskilt skyddsrum, som blivit i vederbörlig ordning godkänt, må ej på grund av stadgandena i 68 § denna lag utökad skyldighet i sådant hänseende åläggas anläggningens eller byggnadens ägare, för såvitt icke särskilda skäl det föranleda. För denna lags ikraftträdande erforderliga närmare föreskrifter meddelas av Konungen.

385 Bilaga 2.

Förslag till

Lag om utvidgad tillämpning av folkskyddsplikt. Härigenom förordnas som följer: 1§I den mån Konungen, med riksdagens samtycke, därom förordnar, skola folkskyddslagens bestämmelser om skyldighet att fullgöra tjänstgöring inom folkskyddet (folkskyddsplikt) och vad med sådan skyldighet har samband äga motsvarande tillämpning beträffande viss angiven tjänstgöring inom armén, marinen eller flygvapnet. Vid krig eller krigsfara, vari riket befinner sig, eller eljest under utomordentliga, av krig föranledda förhållanden äger Konungen, när riksdagen ej är samlad, meddela förordnande, som i första stycket sägs, utan att inhämta riksdagens samtycke; dock må så ej ske, med mindre Konungen låtit riksdagskallelse utgå eller riksdagen ändock skall sammanträda inom trettio dagar. Varder ej meddelat förordnande av nästföljande riksdag inom trettio dagar från riksdagens början gillat, skall detsamma efter utgången av nämnda tid upphöra att lända till efterrättelse. 2§Förordnande, som i 1 § sägs, må icke avse tjänstgöring, som är att hänföra till vapentjänst. 3§Konungen äger meddela närmare bestämmelser denna lag.

Denna lag träder i kraft den

25 — 111 43

om tillämpningen

av

386 Sammanställning för riket i dess helhet över kommunerna

I

I Materiel for allmänna

Allmänna skyddsrum

Kostnad för förvärv med äganderätt (köp eller rekvisition)

Löpande kostnader Kostnad for anordnande

Kostnad Inkomst for hyra genom och uthyrning underhåll Kr.

Kr.

Kr.

Skillnad mellan kol. 3 och 4

Brandmateriel

Annan materiel

Kr.

Kr.

Kr.

9182 114 444 185 333

828 52 246 013 621 961 2 772 222 2 054 970

202 21 852 863 897 1 783 569 441315

308 961

3 110 837

luftskyddet

Kostnad för iKostnad anspråkför vård, tagande med nytt- underhåll janderätt och drift (även rekvisition) Kr.

Kostnad för utbildning av befäl vid därför anordnade kurser

Kr.

Kommuner (municipalsamhällen), som dei 13 000 F ö r e VT 1 9 3 7 . . VJ—*Vnl937.. 20 219 1938 2 265 204 1939 19 044 392 1940 Vi—*"/« 1 9 4 1 . . 3 000 906

9182 129 730 207 024

S u m m a 24 343 723

345 937

15 285 21691 36976

102 2 770 49 231 9 759 61864

2 040 39 824

29 884

2 15r

810 575

220609 68 B. Övrig 140 25 903 3 058 14 445 20 417 38 989

Därav ersättn i n g av stats12 573 589 medel

16 628

589 497

583 227

N e t t o k o s t n a d 11 770134

5106 551

2 527 610

2 544

30 239 1613 1429

15 284 10 521 33 096 69 630 891150 2 320 758

172 14 476 121670 102 814

673 4 290 4 004

3 310 3 442 1955 5 335 32 219 91 319

3 312

3 340442

241 678

137 581

1 578 222

7 699 233978

8 968

137 371

F ö r e VT 1 9 3 7 . VT—31/i2l937. 1938 1939 1940 Vi-»%> 1 9 4 1 .

70 7 303 138 009 12 842

Summa

158 225

Därav ersättn i n g av statsmedel Nettokostnad

10 012 148 213 75

Allmänna

anmärkningar

1. 2.

30 239 1613 1429 3312

3 312 25 1 762 220

5003 060 39 522 56 893 74 519 48 265

/o 75 7 949 87 779 362 359 382 220 840459

222 762

328 38 661

(se sid. 76).

Kostnad upptages under det år, densamma bokförts. Ersättning av statsmedol medtages endast i den mån sådan utgått eller — på grund av gällande bestämmelser eller hittills tillämpad praxis — kan beräknas komma att utgå för kostnad, som i tabellen redovisats såsom kostnad, i fråga om anordnande av skyddsrum skall, om vid tiden för denna uppgifts avlämnande statsbidrag beviljats men ej uppburits, inräknas det belopp, varmed statsbidrag högst beviljats. H a r framställning om dylikt statsbidrag gjorts men ej slutligen prövats eller har sådan framställning ännu icke gjorts men är avsedd att göras, inräknas ett belopp, motsvarande Vs av den beräknade kostnaden, dock icke av kostnad för möbler eller annan lös inredning.

Särskilda Kol.

2—5.

Kol. Kol.

2. 3-

anmärkningar

(se sid. 76).

H ä r avses dels skyddsrum för allmänheten (offentliga skyddsrum), dels skyddsrum för hamn- och fartygspersonal, dels ock skyddsrum för aktiv personal inom det allmänna luftskyddet (lnftskyddscentraler, förläggningar, hjälpplatser m. m . \ I uttrycket skyddsrum inbegripas jämväl splitterskydd, skyddsvärn och skärmskydd. I kostnaden inräknas jämväl kostnad för inredning och utrustning. För skyddsrum i kommunens egen fastighet beräknas hyra endast i det fall, att kommunen genom skyddsrummets inrättande gått förlustig en verklig hyresinkomst.

387 Bilaga 3.

(uuinicipalsanihällenas) kostnader for luftskyddet intill Vio 1941. Il

14 Kostnad för utbildning och övning samt för Kostnad för luftskyddets tjänstgöring i det administration allm. luftskyddet under luftskyddstillstånd Kommunala kårer

Annan personal

Arvoden

Kr.

Kr.

Kr.

IS

17 Kostnad för luftskyddsåtgärder vid kommuns tekniska verk

ExpeditionsReservkostnad anordningar Kr.

16 Kr.

Övriga kostnader Kr.

Kostnad för luftskyddsåtgärder vid andra kommunala anläggningar och inrättningar Kr.

20 Övriga kostnader

Diverse

Anslag till luftskyddsföreningar

Kr.

Kr.

Summa av kol. 2 samt 5—19

Kr.

B

°/o 1941 h e l t e l l e r d e l v i s i n g i n g o i luftskyddsort.

3 728 95 200 9 037 02 150 30 957 98 21742 62 30 122 M 99 395 10 131 274 54 300 980 15 40 504 86 119 069 74

1 7 6 7 08 628 1 1 8 3 0 21 3 443 768 68 744 88 86 678 86 7 695 265 492 32 527 480 93 106 247 95 659 362 44 1142 787 38 1 002 822 8G 484 043 76 885 663 93 99194 88

20 727 0 3 1065 9 302 1010 39 994 96 104 094 31 6 857 3 214 12 9 269 40 674 914 28 509 029 10 748 717 29 9 851 58 89 585 83 6 293 613 46 964 767 87 3119 837 06 36 941 06 119 952 76 3 1 679 465 99 223 8 5 5 22 754 122 83 8461 18 85 958 50 8 823 646 29

245625 49 541 537 (»1 1 491240 12 2 646 681 98 1216 728 13 1 8 0 2 811 80 4 6 3 8 8 3 6 18 584€7 91 305 776 49 47 532 362 0 1

_

1866 76 119 760 38 42 375 93 31099 50 533 527 085 84 40 14 539 780 37 2 4 3 758 73 421 777 33 1448 864 19 2615 582 43 1 216 728 13 1 8 0 2 278 30 4 1 1 1 7 5 0 34 58 427 94 305 776 49 32 992 58164 tommuner.

260 -10 1 0 1 5 66 2 472 70 5138 47 15 306 45 4 376 99 9 836 63

170 533 1406 10 310 18 8 885 50

121 16 1695 21 10 787 46 7160 13

43 1195 7;i 775

39 406 12 1 6 6 3 96

30 21 583 — 62 50 185 14 406 27 741 10 760 38 653 25 2 045 1714 4 940 16 116 087 54 57169 81 4 212 74 7 825 85 1 315 752 31 15 529 80 4 416 67 10 292 HD 2 616 523 91

10 531 11 27 876 Os

21454 68

19 763 B6

2 0 1 3 73

2 1 0 9 08

75 672 61 10353 41 24033 20 4 1 2 3 006 28

— —

83 20

10 531 11 27 876 08

— -

21371 4.8

Kol. 3—5 Kol. 4. Kol. 6.

Kol. 9.

Kol. 13.

Kol. 14. Kol. 17.

—

—

5 240

75 _

1 601 871 01

70432 61 10 278 41 24 033 20 2 5 2 1 1 3 5 2 7 Ersättning av statsmedel för kostnad enligt kol. 3 uppföres i därför avsedd ruta av kol. 5. Inkomst av h ä r avsett slag upptages under det år, som inkomsten avser. — Därest skyddsrum av kommun använts eller användes för annat ändamål, skall belopp motsvarande hyresvärdet av utrymmet medräknas. Xär koramun inköpt brandsprutor från luftskyddsinspektionen, upptagas sprutornas inköpspris utan hänsyn till prisreduktion för kommunen. I sådana fall upptages medgiven prisreduktion såsom ersättning av statsmedel. H ä r avses såväl kommunen tillhörig materiel som statlig materiel, vilken förvaras av kommunen, inklusive alarmeringsanordningar. Som kostnad skall upptagas bland annat hyra för förvaringslokal i annan än kommunens egen fastighet, avlöning till materialförvaltare, kostnad för drivmedel till bilar samt andra förekommando kostnader i anledning av vården, underhållet och driften. Tid förvaring i kommunens egen fastighet må hyreskostnad upptagas endast om kommunen därigenom gått förlustig en verklig hyresinkomst. H ä r upptagas kommunala arvoden till luftskyddschef, vice och ställföreträdande luftskyddschefer, distriktschefer, tjänstegrenschofer och distriktsledare. Därest befattningshavare, som nu sagts, varit ledig från kommunal tjänst för tjänstgöring inom luftskyddet, upptages h ä r i anledning av ledigheten uppkomna vikariatskostnader. 19 763 86

2 013 73

2 1 0 9 OS

H ä r upptagas kostnader för administrativ personal, för lokal till expedition (luftskyddsbyrå) samt för expenser. Här skola icke medtagas luftskyddsanordningar i förvaltningsbyggnader och hyreshus.

388 Sammanställning länsvis över kommunernas (municipal A. Kommuner (municipalsamhällen), som dei Materiel för allmänna luftskyddet

Allmänna skyddsrum

Löpande kostnader Län

Kostnad för anordnande

Kostnad Inkomst för hyra genom och uthyrning underhåll

Kr.

Kr.

Kr.

Skillnad mellan kol. 3 och 4 Kr.

Kostnad Kostnad för utKostnad för förvärv för ibildning med äganderätt (köp anspråkav befäl Kostnad eller rokvisition) tagande för vård, vid därför med nyttanordunderhåll janderätt nade och drift BrandAnnan (även kurser materiel materiel rekvisition) Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.

tockholms stad S:a 7 5 8 8 5 6 3 52 7 5 792 33 2 3 801 86 51990 Ersättn. av statsmedel 4 272 042 54 Nettokostnad 3 316 520 98 51990

916 129 79 573 154 145 154 916 129 79 427 999

9152 8182 970

269 235 14 504 254 731

357 461 77 149 408 32 563 15 22 863 324 898 62 126 545

3 777 2 933 844

tockholms S:a 1 130 386 77 K Ersättn. av statsmedel 5 4 3 652 69 Nettokostnad 586 734 08

7 0 8 1 1 9 43 2 357 527 08 350 592 35

3 315

759 356 47 6 122 72 297 822 38 461 534 09

6122 Sstergötlands S:a 1 4 8 2 9 6 8 1 8 22 956 12 Ersättn. av statsmedel 819 971 50 Nettokostnad 662 996 68

22 956

12 4 9 1 84

S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad Södermanlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

3 315

Jönköpings S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

492 0 7 3 260 964 231 108

Kronobergs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

131 999 37 4 9 008 67 82 990 70

Kalmar S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

399 617 60 9 074 91 177 8 5 8 15 221 759 45

Gotlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

76 259 02 29 9 1 3 46 346 02

1231 Blekinge S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

5 3 8 461 7( 303 297 235 164 76

5 033 57

Kristianstads S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

289 4 0 0 03 10 644 56 9 1 1 6 8 SI 198 231 22

64 60

8 002 58

5 916 37

26 763 165 26 597

32 668

8 412 49

22 956

290 264 06 239 818 15 677 45 36 478 274 586 61 203 340

32 668

8 412 49

12 491 2 347 10144

229 506 77 57 665 22 928 80 6 988 206 577 97 50 676

3 345 850 2 495

10 581 02

10 581 02

15 255 95 21605 4 643 85 10 612 10 21605

4 35

3 404 6(.

4 353

3 404 6(j

140 642 40 39 543 34 589 94 3 281 106 052 46 36 261

22 090

8679 64

22 090

8 679 64

3118 57 3 061

16 797

4 268 rC

16 797

4 268 7C

8 974 8 974 1231 1231

Malmöhus S:a 2 132 276 14 29 661 71 Ersättn. av statsmedel 8 5 3 905 50 Nettokostnad 1 278 3 7 0 64

8 002 58

131446 28 78 923 24 826 70 7164 106 619 58 71759

—

263 127 63 53160 13 018 24 9 898 250109 39 43 262

13 628 75 350 13 278 75

17 648 42 7 923 9 725 42

8 662 , 8 662

5 916 37

5 033

124 340 97 60 786 6 544 49 086 75 254 97 54 241

10 644 1434 9 210

105 128 24 244 80 884

57 548 2 546 55 002

626 187 439

14 319 923 13 396

8 736 3E 300 8 436 3E

29 661 528 948 3 787 9 296 25 874 71 519 651

388 172 64125 324 047

393 264 128

37 741 2 908 34 833

14 273 35 580 13 693 3;

5 033

389 Bilaga 4. samhällenas) kostnader för luftskyddet intill Vio 1941. 30

/o 1941 helt eller delvis ingingo i luftskyddsort. 11

,4

,6

17 Kostnad för utbildning och övning samt för Kostnad för luftskydds- Kostnad för tjänstgöring i det allru. Kostnad för luftskyddets åtgärder vid kommuns luftskyddsadministration luftskyddet under tekniska verk åtgärder vid luftskyddstillstånd andra kommunala anläggningar KommuAnnan och inrättExpeditionsReservÖvriga Arvoden nala kårer personal ningar kostnad anordningar kostnader Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

53 853 59 67 825 61 129 598 31 897 345 29 600 000 — 276 951 10119 81 18 623 31 16 742 85 53 853 59 57 705 80 110 975 880 602 41 600 000 276 951 7019 19 22 638 8é

27 568 06

32 571 74

27 023 —

25 549 83

7 019 49 20 439 86

Kr.

20 Övriga sostnader

Diverse

Anslag till luftskyddsföreningar

Kr.

Kr.

Kr.

2 369 545 83 23 439 26 189 780 — 14 016 564 91 4 867 569 62 382 200 9 148 995 29 1 987 345 83 23 439 26 189 780

27 568 0(5

32 571 74

27 023

25 549 83

25 472 74 2 525 18 22 947 56

5 781 5:1 300 30 5 481 23

74 886 30 75 74 811 30

44 520 91

8 987 — 72 984 —

30 949 —

44 520 91

8 987

72 984

30 949

3 035 37 30 543 88 265 80 1442 25 2 769 57 29101 07

55 759 83

49 637 79

53 471 6S

88 217 65

4 698 95

55759 83

49 637 79

53 471 68

88 217 6ö

127 347 69 10 457 17 116 890 52

1953 75 14 326 75 2 067 1953 75 12 259 75

62 737 80 195 102 27 1955 1311 60 782 80 193 791 27

8 500

173 604 97

2 553 08

173 604 97

298 836 50 27 069 271 767 50

3 348 298 3 050

24 603 60 6 205 18 398 06

22 891 40

5 444

22 891 40

69 534 52

20 725 83 533 20192 8;;

126 331 34 2 821 123 510 34

2102 47

-

4 027 02

2 461 23

227 17

1097 90

16 158

239 05

4027 02

1802 — 235 1567

2 461 23

227 17

1097 90

239 08

943 97 12 013 94

39 640 50

72 157 —

10 269 01

190 —

39 640 50

10 269 01

60 836 66 2100 58 736 (56

561 —

943 97 12 013 94

23 824 06 15 23 809 06

15 896

— — 48 527 —

5138 70

— —

—

128 —

15 896

i

1735 —

16 756 72

2 386 60

19 260 17

27 395 07

— — 11259 62

78 224 96

138 —

1395 —

16 756 72

2 386 60

19 260 17

27 395 07

11259 62

50 886 96

3 589 93 13 768 18 100 3 589 93 13 668 18

19 317 75 246 19 071 75

41763 75 542 67 41221 08

6 733 36

47 677 27 21185 12 26 492 15

2 598 48

2 350 —

2 598 48

2 350

457 642 86

9 500 54

6 963 18

457 642 86

9 500 54

6 963 18

859 10 859 10

431 85 431 86'

69 534 52

8 500

5 444

—

72 157

48 527

4 588

4 588

6 733 36

30 432 61 65 942 74 207 085 34 426 458 78 102 154 92 272 990 50 24 968 65 1051 69 30 432 61 40 974 09 206 033 65 426 458 78 102 154 92 272 990 50

Summa av kol. 2 samt 5—19

687 38 46 968 18

— —

870 — 1 287 288 49 380 818 85 870 906 469 64 8 215 — 1429 775 90 342144 89 8 215 1 087 631 01

687 88 46 968 13

4 698 95

2 553 08

2102 47

—

1 917 544 78 607 086 70 1 310 458 08

3 810 — 2 840 448 42 904 529 89 3 810 1 935 919 03 900 — 1107 731 83 303 936 37 900 803 795 46

—

—

5138 70

203 625 67 53 887 52 149 738 15 840 366 85 217 844 94 622 521 91 179 553 14 37 893 141 660 14 906 505 11 386 265 71 520 239 4(1 628 791 17 142 877 64 485 913 58 4 710 638 28 960 887 75 3 749 750 53

»

i

j

|

5 Löpande kostnader

Län

Kr. Hallands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

Skillnad Kostnad Inkomst mellan för hyra genom kol. 3 och uthyrning och 4 underhåll Kr.

219 607 46 12 501 48 94 043 25 125 564 21

Göteb. 0. Bohus S:a 1 742 915 20 37 581 90 Ersättn. av statsmedel 1 061 827 67 Nettokostnad 681 087 53

Kr.

Kr.

|

|

10 Materiel för allmänna luftskyddet

Allmänna skyddsrum

Kostnad föianordnande

«

Kostnad Kostnad för utKostnad för förvärv för ibildning med äganderätt (köp anspråkKostnad av befäl eller rekvisition) tagandc för vård, vid därför med nyttunderhåll anordjanderätt och drift nade Annan Brand(även kurser materiel materiel rekvisition) Kr. Kr. Kr. Kr. Kr.

90 - 12411 -18 72 666 86 30 816 92 6 850 9 258 74 6 005 6 437 97 5 973 51 72 666 85 21558 18 845

12 243 12 3 899 26 345 23 11897 89 3 899 26

125 —37 456 90 317 969 52 427 259 21 18148 43 460 55 215 440 17 3 618 37 456 90 274 508 97 211 818 74 14530

93 311 24 18 370 93 6 956 82 86 354 42 18 370 98 18 577 67 14 035 64 706 736

Älvsborgs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

878 825 97 51682 68 469 737 72 409 088 25

975 —50 707 68 216 948 06 133 220 30 19 329 95 7 810 600 50107 68 197 618 11 125 410 80

Skaraborgs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

494 916 86 2162 04 270 641 47 224 275 39

— — 2162 04 103 175 88 54 364 86

Värmlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

750 817 81 8 845 42 454 786 06 296 031 25

— — 8 845 42 399 254 75 85 643 21 12832 27 25 216 94 12 371 99

Örebro S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

745 145 91 7104 02 326 953 73 418 192 18

—

7104 02 189 829 61 104 233 36 2 709 18 256 20 725 6 379 02 171573 41 104 233 3(5 2 709

47 048 32 21866 75

Västmanlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

374 335 48 3 290 — 169 702 204 633 48

— — 3 290 — 136 289 42 67 029 70 325

9 885 59 5 792 69

Kopparbergs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

594 304 51 5 427 94 11500 — ' 6 072 06 119 363 (55 69 308 63 6 853 30 6 038 17 276 661 07 ' 6 072 06 112 510 35 63 270 46 317 643 44

Gävleborgs

459 266 62 7 449 12 208 834 22 250 432 40

S:a

Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

Västernorrlands S:a 1 041 575 57 10 253 Ersättn. av statsmedel 524 531 36 — Nettokostnad 517 044 21

55 , . 17 841 67 13 329 (54 25 059 15 12 009 31

21942 45 1376 2162 04 81233 43 52 988

.

25 059 15 12 009 81

217 500 80 766 50 8 845 42 318 488 25 85143 21 12832 27 25 216 94 12 154 99

—

3 290

4 407 05 3 731 11 131 882 37 63 298 59

100 — 7 349 12 303340 96 132 730 06 956 75 11149 05 17 410 6 392 37 292 191 91 115 320 03 285

—

9 968 —265 127 77 120 733 45 45109 50 5 716 23 340 220 018 27 115 017 22 9 628

47 048 32 21866 75

325 . , 9 885 59 5 792 (59 92

22 322 20 9 514 08

22 322 20 9 514 08 28 053 (52 9 008 49

— —

28 053 62 9 008 49

199 90 27 908 61 10 784 60 199 90 27 908 61 10 784 60

Jämtlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

144 821 Oö 1796 — 86150 82 58 670 23

— — 1796 — 86 852 88 19 669 15 130 —~ 2 380 21 2 596 04

Västerbottens S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

361458 91 3 211 S2 146 853 04 214 605 87

— — 3 211 82 64124 03 34 075 11

Norrbottens S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

806 250 92 2100 — 425 734 84 380 516 08

— — 2100 —301 204 55 103 303 08 125 19 25 798 2(5 10103 07

1 Obs.!

Inkomst.

22 261 35 64 590 93 19 669 15

4139 54 13173 3 211 82 50 951 03 29 935 57

6 760 30 63 990 237 214 55 96 542 78

2 380 21 2 596 04 6 414 81 5 606 01

__

6 414 81 5 606 01

3 288 125 19 22 510 26 10103 07

391 11

"

Kostnad för utbildning och övning samt för v , „. «i-„ *-.-•_• • A t- ii Kostnad tor lultskvddet tjänstgöring i det allm. , . . . .. i er T_ 11 L J administration luftskyddet under luftskyddstillstånd

i

i*

»

Kostnad för luftskyc ds- Kostnad för åtgärder vid konim m s luftskydc 6tekniska verk åtgärder vid andra ko m-

i»

Övriga kostnader

Övrigi i kostnad er

läggning ar och inrä tningar

,,. Diverse

Anslag till luft. . . skyddsföreningar

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

41966 9C

24 578 91

15 054 35

33 455 75

15 -

4196b 91

24 578 91

15 054 35

33 455 75

15 —

58 097 88 52 278 28 467 900 59 173 124 07 33 470 49 12 546 (53 9 953 98 58 097 88 18 807 79 455 353 96 163 170 09

55 712 06 435 588 39

451700 83

189 -

1750 —

55 712 06 435 588 39

451700 83

189 -

14 658 U 24 298 69 395 2172 86 14 263 11 22 125 83

40121 16 104 282 98 1234 1734 38 887 16 102 548 98

20 064 56

58 977 03 15 336 87 43 640 16

2 332 26 2 332 26

1104 69

20 064 56

61518 34 — 61518 34

1104 69

5 830 16

25 450 07 113 3,0 25 336 77

35 819 50

2 543

5 549 -

21360 16

1984 -

1900 —

35 819 50

2 543 —

5 549 —

21360 16

1984 -

9 363 4:! 23 290 68 658 8 705 43 23 290 68

64 638 19 113 128 76 3 780 800 60 858 19 112 328 7(5

31472 80

10 474 03 10 474 03

38 383 80 741 37 642 80

472 70

9 775 50

472 70

9 775 50

1387 -

25340 53

65144 84

71461 50

—

—

76 020 -

43 598 44

1136 20

1961 25

1387 -

25 340 53

65144 84

71461 50

—

—

76 020 —

43 598 44

1136 20

1961 25

8 750 43

25 822 68

18 043 53

47 775 51

78 364 10

32152 03

122 -

1850 —

8 750 43

25186 68

18 043 68

47 775 51

78 364 10

32152 03

122 -

1895 20 25 337 02

14 376 —

33 353 37

10 569 —

3 713 31

18 717 68

125 -

1895 20 25 337 02

13 696

33 353 37

10 569 -

3 713 31

18 717 68

125 —

4 740 70 13 083 46 2 205 05 4 740 70 10878 41

24 060 73

54 847 66

23509 74

46 846 35 — 46 846 35

149 366 02 31631 68 117 734 34

400 400 -

3 030

25 328 76 — 25 328 76

89 324 79 3 680 82 85 643 97

2 018 28 40 1978 28

8 835 74 8 835 74

-

1800 -

8 592 91

-

—

8 592 91

-

Kommunala kårci

Anna , person al

Arvoden

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

16 276 34 16 276 34

17 791 7." 48 761 97 249 9i 31841 17 541 11 16 920 15

5 830 16

812 812

„

_

6 944 81 — 6 944 81

23 263 58 2 668 05 _ . 250 20 595 53

ExpeditionsReservkostnad anordningar

31472 80

24 060 73

54 847 66

23 509 74

24 507 55

88 510 30

11473 —

24 507 55

88 510 30

11473 — —

1520 65

415 35

8 820 55

13 941 12

1520 65

415 35

8 820 65

13 941 12

—

843 62

4 685 —

16 080 55

27 422 )2

182 -

30 521 99

5 984 —

843 62

4 685 -

14 880 55

27 422 02

182 —

30 521 99

6 082 61 20 919 50

2 1 5 9 6 71

58 429 Bl

106 294 78

6 082 51 20 919 60

2 1 5 9 6 | 71

58 429 SI

106 294 78

Summa av kol. 2 samt 5—19

Kr. 556 506 06 148181 97 408 324 09 4 351 772 10 1 387 274 61 2 964 497 49 1 639 728 14 519 792 40 1119 935 74 799 068 80 294 073 22 504 995 58 1 595 982 08 542 248 56 1 053 733 52 1 403 986 73 345 934 93 1 058 051 80 810 640 16 178 476 16 632 164

—

918 779 59 290 232 54 628 547 05

—

1 259 633 50 272 186 75 987 446 75

3 030

1 749 809 90 582 085 96 1167 723 94

—

293 335 41 108 412 17 184 923 24

2 597 35

6 448 —

5 984 -

2 597 35

6 448

569 655 22 165 365 58 404 289 64

3122 Dl

43 061 19

557 99

5 680

3122 31

43 0611 19

557 99

5 680 -

—

1 514 629 77 499 773 14 1 014 856 63

392 B.

Övriga 10

Materiel för allmänna luftskyddet

Allmänna skyddsrum

Kostnad för förvärv med äganderätt (köp eller rekvisition)

Löpande kostnader

Län

Kostnad för anordnande

Kr. Stockholms S:a 16 031 2 000 Ersättn. av statsmedel Nettokostnad 14 031

Kostnad Inkomst Skillnad för hyra mellan genom och uthyrkol. 3 underoch 4 håll Kr. Kr. Kr.

376 376

Uppsala S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

100 Kostnad för utbildKostnad för Kostnad ning av ianspråkför vård, befäl vid tagande med därför underhåll nyttjandeanordoch r ä t t (även nade drift rekvisition* kurser

Brandmateriel

Annan materiel

Kr.

Kr.

Kr.

159 031 71245 87 786

21766 4 008 17 758

44 271 20 832 23 439

12 487

906 20

12 487

906 20

87 723 54 207 33 516

6 314

966 40

966 40

180 231 91950 88 281

7 021

3 833 158

1132 90

7 021

78 323 48 637 29 685

5 119

9 792 3100 6 692

420 Kr.

Kr.

13 766 .50 1433 48 128 70 1304 78 13 766

Södermanlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

2 474 17

Östergötlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

2 095

Jönköpings S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

2 203

Kronobergs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

640 640

67 711 30 876 36 834

Kalmar S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

9 314 4 512 4 802

244 728 139 236 105 491

14 081

2 884

14 081

2 884

Gotlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

72 430 44 521 27 909

483 Blekinge S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

130 355 52 817 77 518

8 699

4 316

8 699

4 316

362 35

Kristianstads S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

9 943

129 491 63 830 65 661

9 961

5 083

741 50

9 961

5 083

741 50

190 684 78 731 111 953

22 816 591

1084 32

1084 32

2 791 37 200 2 591 37

2 474 17

2 095 285

285 285

2 203

1124 230

9 943

Malmöbus S:a 40 498 Ersättn. av statsmedel Nettokostnad 40 498

25 25

22 224 Hallands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

400 400

72 273 42 472 29 801

6 632 6 632

3 675 1901 1901 1954 1954 7 497 7 497 4 238 4 238

1132 90 968 968 1206 90 1206 90 2142 30 214S 30 236 236 362 35

393 Bilaga 4 (forts., . kommuner. 11

ii

KoBtn ad för luftskyddets administration

Kommuna la kårer

personal

Arvode i

Expeditionskostnad

Ileservanordningar

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

432 93

18 Kostnad för luftskyddsåtgärder vid kommuns tekniska verk

Kostnad för luftskyddsåtgärder vid andra kommunala anläggkostnader ningar och inrättningar Kr.

Kr.

19 Övriga kostnader

Diverse

Anslag till luftskyddsföreningar

Kr.

Kr.

Kr.

260 40

62 90

1972 38

432 93

1775 82

1436 05 16 — 1420 05

— — 260 40

— — 189 —

— —

— —

—

961 59

544 60

593 24

— —

-

—

961 59

544 60

593 24

— —

— —

—

500 90

—

82 95

— —

— — 3 769 25

205 70

— 105 529 38

— 350 — — — 350 —

500 90

—

82 95

— —

— — 3 769 25

205 70

—

54 207 50 51321 88

334 50

1 024 25

454 32

1817 65

202 856 30

— —

— —

1024 25

— —

454 32

— — 94 —

— — 1400 — 174 — 2 778 87

— — — — 93 508 30 74 — 1817 65 109 348 —

— —

—

—

14 60

— —

— — 1612

— —

-

— —

—

—

14 60

— —

— —

1612 88

— —

—

—

-

—

353 55

— —

— —

-

— —

640 30

— 436 —

—

—

353 55

— —

— —

—

— —

640 30

1333 95

2 722 50

652 76

— —

— — 6 229 17

—

-

1333 95

2 722 50

652 76

— —

— — 6 229

—

—

—

614 614

—

334 50

62 90

-

1972 38

140 66 2 750 75 — — 65 66 2 750

Summa av kol. 2 samt 5—19

— —

—

1775 S2

15 Kostnad för utbildning och övning samt för tjänstgöring i det allm. luftskyddet under luftskyddstillstånd

221846 09

— 77 472 95 — 144 373 14

-

—

635 95

—

—

635 95

4 178 87

63 873 97 20 832 15 43 041 82

91839 21 48 637 24 43 201 97 83 642 01 33 976 90 49 665 11 292 262 01 143 748 65 148 513 36

— —

-

—

108 75

— —

-

2 978 87

—

-

— —

—

—

108 75

— —

— — 2 978 87

—

—

1412 85

—

-

—

— —

— — 1103

— —

— 148 347 27

1412 85

—

—

75 —

— —

— — 1103

— —

—

-

85 234 02 44 521 40 713 02 52 817 95 530 27

—

539 50

1132 80

313 60

— —

— —

—

— 1975 — 160 676 75

— 1597 —

539 50

1132 80

313 60

— —

— —

—

—

2 951 48

—

679 (53

—

— — 7 450 49

28 38

1807 30

— 130 -

2 951 48

—

679 63

—

— — 7 450

28 38

1807 30

2 210 90

303 50

82 46

341 73

— —

-

—

2 210 90

303 50

82 46

341 73

— —

—

— 1600 —

233 233

—

—

—

63 830 10 96 846 65 288125 26 79 322 95 208 802 31 87 954 91 42 672 35 45 282 56

394 I Allmänna skyddsrum

Löpande kostnader

Län

Kostnad för an- Kostnad Inkomst Skillnad ordnande för hyra mellan genom och kol. 3 uthyrunderoen 4 ning håll Kr. Kr. Kr. Kr.

G ö t e b o r g s o c h Bolins S:a 40 570 99 Ersättn. av statsmedel Nettokostnad 40 570 Älvsborgs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

4 619

3 06457

4 619

10 Materiel för allmänna luftskyddet Kostnad för förvärv med äganderätt (köp eller rekvisition)

Kostnad för utbildKostnad för Kostnad ning av ianspråkför vård, befäl vic tagande med därför underhåll nyttjandeanordoch rätt (även nade drift rekvisition) kurser

Brandmateriel

Annan materiel

Kr.

Kr.

145 833 68 012 77 821

3 064 2 234 830

294 700 137 309 157 390

24 642

24 642

356 Kr.

Kr.

Kr.

4 939

5 975

1704 80

4 939

5 975

1704 80

9 879 52

1499 55

1499 55 9 827

Skaraborgs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

20 20

219 152 104 003 115148

10 327

1244 30 7 709

10 327

1244 3,0 7 709

Värmlands S:a Ersättn, av statsmedel Nettokostnad

101 101

198 742 104 037 94 705

7 239

2134 85 4 225

7 239

2134 8a

340 4 225

Örebro S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

2 989

2 9S9

175 175

132 851 54 370 78 480

12 463

1279 6 658

12 463

1279 Z

6 658 Västmanlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

2 616 22

71409 34 771 36 638

2 616

3 962 590 3 962 590

Kopparbergs S:a Ersättn. av statsmedel • Nettokostnad

123 123

138 442 60 777 77 664

12 094 18 205 12 094 18 205

Gävleborgs S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

3 354 3 354

Västernorrlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

9 797 3 500 6 297

Jämtlands S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

2 627

Västerbottens S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad Norrbottens S:a Ersättn. av statsmedel Nettokostnad

741 741

13 053

222 665 85 238 137 427

10 972

222 535 103 213 119 322

2 627 736

102 788 33 941 68 847

275 275

71947 25 656 46 291 59 576 25 300 .34 276

3 681 13 053 3 681 9 649 10 972 9 649 5050 5 050 8 812 8 812 1482 1482

9170 9170 397 397 193 193

931 87

931 87

3 827 36

3 827 36

1719 42

1719 42 6173 69 6173 69 1274 56 1274 56 601 25 601 25 2 627 56 2 627 56

395 15

Kostnad för utbildning och övning samt för Kostnad för lufttjänstgöring i det allm. luftskyddet under luft- skyddets administration skyddstillstånd

17 Kostnad för luftskyddsåtgärder vid kommuns tekniska verk

Kostnad for luft. skyddsåtgärder vid andra kommunala anläggÖvriga ningar och kostnader inrättningar

20 Övriga kostnader Summa av kol. 2 samt 5 — 1 9

Diverse

Anslag till luftskyddsföreningar

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

5104 28

5104 28

207 639 82 68 012 40 139 627 42

370 65

171 26

540 67 473

1010 06 19 488

19 488

2 281 31

2153 23 2 496

4 780

5 287

2 281

2153 23 2 496

380 12 4 780

5 287

1270 Kommunala kårer

Annan personal

Arvoden

Expeditionskostnad

Reservanordningar

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

Kr.

498 08

617 55

617 55

1309 85

-

-

1735 10

1735 10

4 941

2 035

4 941

2 035

4 753

2 695

3 303

.64

3 760

4 753

2 695

3 303

3 760

1228 34

1228 34

4 500

4 500

764 99

2 387

307 60

307 60

5180 79 3 840 1340 79

764 99

460 460

343 007 41 139 596 17 203 411 24 243 997 82 104 070 50 139 927 32 236 830 20 104 037 50 132 792 70 176 204 36 54 370 25 121 834 11 82 502 29 34 771 15 47 731 14 180 742 91 60 777 65 119 965 26 134 227 11 33 941 100 286 11 277 178 08 88 738 05 188 440 03 243 390 39 103 213 20 140 177 19 91600 55 25 656 05 65 944 50 73 498 16 29140 44 358 16

396 Bilaga 5. Statens och kommunernas nettokostnader för olika luftskyddsändamål. Ifrägavarande utgifter hava verkställts efter ingången av b u d g e t å r e t 1937/38, dock a t t en förhållandevis oväsentlig del (inemot 100 000 kronor) av de u p p t a g n a kommunala utgifterna gjorts dessförinnan. — Angående dels vissa i tabellen ej medtagna statliga kostnader dels utgifternas speciflcering, se sid. 78.

Staten

Kommunerna

Summa

Statens netto kostnader bestridda l intill V? 1942

kr.

kr.

kr.

kr.

888 350 568 525

1 212 428 684 253

Nettokostnader bestridda 1 intill Vio 1941 Ä n d a ni å 1

I.

Lvftskyddsinspektionen.

888 350 568 525

Avlöningar . . Omkostnader II. Personal m. m. A. Arvoden och annan ersättning till luftskyddschefer och annan personal för luftskyddets administration B . Avlöning till luftskyddspersonal (dock ej befäl), tillhörande kommunala kårer, samt kommunala utgifter för utbildning och övning av dylik personal Avlöning till övrig allmänna luftskyddet tillhörande personal samt kommunala utgifter för utbildning och övning av sådan personal (inkl. anslag till luftskyddsföreningar) D. Statliga utgifter för utbildning av luftskyddspersonal: 1. Statens luftskyddsskola samt bidrag till av länsstyrelserna anordnad utbildningsverksamhet Riksluftskyddsförbundet 3. Röda korset. E . Statliga utgifter för luftskyddsövningar F . Försöksverksamhet för utprovning av materiel; maskeringsoch eldsläckningsförsök m. m. G. Andra administrations- och expeditionskostnader än under A. angivits 1

42 469

1 470 236

1 512 705

254 290

256 157

721 985

1 038 734

' 1 198 530

1760 719

229 457 847 600 175 000

193 263 876 900

193 263 876 900

47 520

47 520

112 339

120 102

120 102

157 707

2 635 346

| \

2 635 346

Jfr not 3, 4, 5, 7 och 8, samtliga å sid. 398. Av detta belopp hava omkring 5 000 kronor utanordnats som ersättning till i 26 § luftskyddskungörelsen omförmälda besiktningsmän. 3 För ändamålet hava kommunerna uppgivit sig hava utfått eller beräknat utfå ersättning av statsmedel med sammanlagt 31 100 kronor, vilket belopp torde ingå bland de under III. B. k) och 1) angivna kostnaderna. 2

397 Nettokostnader bestridda 1 intill Vio 1941 A II il a m I- 1 Staten kr. III.

Materiel

Summa kr.

m. m.

A . Anskaffning av brandmateriel: a) Motorbrandsprutor b) Vattenbehållare (transportabla) c Brandslang

99 541 1199 567 4 5 516 989

B . Anskaffning av annan materiel än brandmateriel samt förvaring, vård, underhåll, distribution och drift av luftskyddsmateriel m. m.: a) Gasmasker med tillbehör. . . . b) Gasskyddsdräkter med tillbehör c) Syrgasapparater d) Gasbehandlings a g g r e g a t . . . . e) Stålhjälmar f) Sjukvårdsutrustning (inkl. b å r a r och bårsängar med tillbehör) g! Desarmeringskärror h) Skyddsrumsdörrar Luftreningsaggregat j) Inköp av övrig materiel samt förvaring, vård, underhåll, distribution och drift (jfr dock 1)). Utgifter av huvudsakligen engångskaraktär Utgifter av huvudsakligen löpande karaktär k) Materiel, ianspråktagen jämlikt 5 § luftskyddsförfogandelagen, m. m 1) Materiel m. m., varför kostnaderna bestritts i särskild ordning

4 578 875

116 327 2 265 175 4 6 960 377 3

6 868 771

12 385 760

20 779 243 3119 568 324 857 197 502 4 082 530 1 752 935 79 756 3 90 230 3 283 389

36 746 353

2 565 307 1 378 900 1 060 784 571 518 51778 7

Summa B : 8

TV. Alarmeringsanordningar (Anskaffning, installation, drift och underhåll m. m.)

4 217 881

3 Summa A :

1 Kommunerna kr.

Statens netto kostnader bestridda ' intill V? 1942 kr.

3 758 328

38 984 063

3 107 249

37 858 915

35 225 735

3107 249

3 530 262

Jfr not 3, 4, 5, 7 och 8, samtliga å sid. 398. Beloppet torde komma att till en mindre del ersättas staten vid överlåtelse av sprutor till kommuner. 3 Beloppet torde komma att ersättas staten genom försäljning till kommuner och andra. 4 Jfr not 2 och 3. 5 Anskaffningskostnaden för folkgasmasker har uppgått till 8 621 230 kronor. 6 Jfr not 3. 7 Härav avser 2 810 381 kronor anskaffning av materiel. 8 Kommunernas kostnader för detta ändamål — förvaring, kontroll m. ni. — ingå under III. B. 2

398 Nettokostnader bestridda l intill Vio 1941 Ä n d a m å l Staten kr. V- Reservanordningar

vid

Kommunerna kr.

Summa kr.

Statens nettokostnader bestridda ' intill VT 1942 kr.

kommu-

VI. Skyddsrum m. m. A. Allmänna skyddsrum 2 : Anordnande (inkl. viss inredning

1 2 583 601

1 218 742

1 218 742

11 918 348

24 501 949 6 1 2 583 601

Hyra och underhåll efter avdrag 6 *

295 645

295 645

B . Anordnande av: a) Skyddsrum i undervisnings-

6 736

b) Skyddsrum vid enskilda järn1900 c) Skyddsrum och andra luftskyddsåtgärder i vissa statens c:a5000 000 fastigheter d) Skyddsrum och andra luftskyddsåtgärder vid kommunala tekniska verk (ej reservanordn.; se V) och andra kom 7 532 858 munala anläggningar

5 986 570

;:a 5 000 000

5 680 965

6 519 428

VII. Besiktning, kontroll och smärre reparationer m. m. av vissa för luftskyddet avsedda motorfordon VIII. 1

Diverse

27170 luftskyddsändamål Summa c:a65456 483

532 858

99 460 95 876

28 915

35513 716 C: 1100 970199

68 706

Jfr not 3, 4, 5, 7 och 8. Här avses dels skyddsrum för allmänheten (offentliga skyddsrum), dels skyddsrum för hamnoch fartygsporsonal, dels ock skyddsrum för aktiv personal inom det allmänna luftskyddet (luftskyddscentraler, förläggningar, hjälpplatser m. m.). 1 uttrycket skyddsrum inbegripas jämväl splitterskydd, skyddsvärn och skärmskydd. „ 3 Av detta belopp voro endast 4 623 573 kronor utbetalade av staten Vio 1941. Återstoden utgör sådana på tiden förut belöpande men innan nämnda dag ej utbetalade statsbidrag, som vederbörando kommuner beräknat utfå. 4 Häri ingå ej sådana på tiden före Vio 1941 belöpande kostnader, vilka enligt not 3 påförts staten i form av beräknade, innan nämnda dag ej utbetalade statsbidrag. 6 Av detta belopp voro endast 6 236 410 kronor utbetalade av staten '/? 1942. Återstoden utgör sådana på tiden före Vio 1941 belöpande men innan 1h 1942 ej utbetalade statsbidrag, som vederbörande kommuner beräknat utfå. 6 Statens kostnader för detta ändamål torde ingå i de under III. B. s) angivna kostnaderna. 7 Beloppet utgör sådana på tiden före Vio 1941 belöpande men innan nämnda dag sannolikt ej utbetalade statsbidrag, som vederbörande kommuner beräknat utfå. 8 Häri ingå ej sådana på tiden före Vio 1941 belöpande kostnader vilka enligt not 7 påförts staten i form av beräknade, innan nämnda dag ej utbetalade statsbidrag. 2

399 Bilaga 6. Sammanställning oyer statens nettokostnader under tiden februari 1940—juni 1942 för förberedande åtgärder för utrymning och inkvartering m. m. Budgetår Summa I

Utrymningskommissionen kvarteringschefer.

och

Förberedande inkvarteringsåtgärder. A. Utrustnings- och materielkostnader B. Inkvarteringsnämnder m. m.; 1. Reseersättningar 2. Arvoden 3. Diverse omkostnader för inkvarteringsnämnder och visst blankettryck

III.

Skolbarnsutflyttningen 1940

IV.

Omkostnader tingar

för

1941/42

47 448 36 410

237 633 116 529

322 483 164 582

607 565 317 521

6 579 62

26 256

2 092 815

2 125 652

2131 75 70

4 841 18 979

11713 57 863

18 686 76 912

1603 83

35 05646

96 346

133 00661

485 189 40 1 924 868 44

'2 926

2 407 130

294 07942

126 624

420 703

140 24748 46 511 579 43305 2 798491 40| 2 916015

186 759 6 293 940

sommaren

utländska

flyk-

V. Arkivfotografering Summa 1

1940/41

in-

A. Avlöningar B. Omkostnader II.

1939/40

Överskjutande inkomster.

400 Bilaga 7. A p p l i k a t o r i s k t exempel å ledning- av folkskyddets verksamhet. Förutsättning. Den 1 juni angreps Sverige överraskande av en stormakt. I samband härmed anbefalldes allmän mobilisering. Fientligheterna inleddes med bombanfall mot mobiliseringsorter, järnvägar, industrianläggningar m. m. Mobilisering av lantstridskrafterna pågår, varjämte koncentrering av vissa tidigare mobiliserade förband påbörjats. Svenskt jaktflyg har under morgontimmarna ingripit mot fientligt bombflyg. Högsta grad av folkskyddsberedskap råder.

Yissa uppgifter rörande folkskyddet i Östköpings försvarsområde. 1. Av karta (bilaga 8) framgår: a) Försvarsområdesstabens uppehållsplats. b) Indelning i folkskyddsdistrikt och folkskyddskretsar. c) Folkskyddschefers och kretsfolkskyddschefers uppehållsplatser. 2. Inom följande orter finnes allmänt folkskydd organiserat (orternas ordningsföljd anger samtidigt deras storlek och betydenhet): Östköping, Karlebo, Lundvik (städer); Mo, Trollnäs, Myrstad (köpingar); Villbo, Hedby, Lindby, Järbo, Nykvarn, Sjöbo, Malmås, Grohed, Ödsmåla och Berga.

I. Bombning. Exempel nr 1. 2 /Ö kl. 0630: »Luftfara». Kl. 0640: »Flyglarm». 10 flygplan över Karlebo. Höganfall med spräng- och brandbomber. Flygplanen vände efter anfallet. Skador: Mot fabriksanläggningar fälldes huvudsakligen sprängbomber. Brand i uthus och mindre betydelsefulla förrådsbyggnader samt i ett antal bostadshus. (Kl. 0705: »Faran över»). Folkskyddschefens

åtgärder:

1. Rapport om anfallet till luftbevakningscentralen. 2. Erforderliga delar av allmänna folkskyddet insättas för a t t begränsa skadorna. Därest verkskyddet i den skadade fabriken begär hjälp, lämnas sådan. 3. Sedan skadorna överblickats, rapport till kretsfolkskyddschefen. Kretsfolkskyddschef ens åtgärd: När läget är sådant, att telefonnätet anses mindre belastat, rapporteras anfallet till försvarsområdesbefälhavaren. Försvarsområdesbefälhavarens

och civilskyddschef ens åtgärder:

Inga. Exempel

nr 2.

V« kl. 0630: »Luftfara». Kl. 0642: »Flyglarm». Kl. 0650 anfalles Mo av ett större antal bombflygplan.

401 Skador: Omfattande bränder uppstå i Mo. Väg- och järnvägsförbindelserna söderut avbrytas. Mos egna resurser bedömas otillräckliga för a t t begränsa skadorna. Folkskyddschefens

(samtidigt, kretsfolkskyddschef)

åtgärder:

1. Rapport om anfallet till luftbevakningscentralen. 2. Beordrar två brandenheter från Hedby till hjälp. 3. Rapport till försvarsområdesbefälhavaren med hemställan om hjälp med en b r a n d e n h e t och en avdelning för teknisk tjänst från Berga. Försvarsområdesbefälhavarens

(civilskyddschefens)

åtgärder:

1. Order till vederbörande folkskyddsmyndighet i Berga att ställa en brandenhet och en avdelning för teknisk tjänst till kretsfolkskyddschefens i Mo förfogande samt orientera egen kretsfolkskyddschef härom. 2. Uppgift infordras från järnvägs- och vägmyndigheter angående skadornas omfattning, tid för reparation samt behov av hjälp. Kommentar

till

exempel

nr 1 och 2.

Varje anfallsföretag skall snarast inrapporteras till luftbevakningscentralen. För denna är det av största betydelse för givandet av larmsignalerna a t t veta, om ett visst flygföretag resulterat i bombangrepp eller ej. Härigenom kan man t. ex. avgöra, huruvida företaget innebär risk för andra orter eller ej. I många fall kan kännedom om dessa förhållanden medföra, att »flyglarm upphör» kan givas tidigare eller att ett område överhuvud taget icke behöver larmas. De i exempel nr 1 förutsatta skadorna äro av så ringa omfattning, att folkskyddet i Karlebo kan bemästra dem u t a n hjälp. Rapport till kretsfolkskyddschefen och av denne till försvarsområdesbefälhavaren motiveras därav, att kretsfolkskyddschef en i händelse av n y a anfall måste känna läget inom kretsen för a t t kunna planlägga den ömsesidiga hjälpverksamheten. Av motsvarande skäl måste försvarsområdesbefälhavaren vara orienterad om läget inom försvarsområdet. Rapporten till försvarsområdesbefälhavaren bedömes icke vara brådskande. Kretsfolkskyddschefen bör för den skull välja med hänsyn till telefontrafiken lämpligt tillfälle för rapportering. I exempel nr 2 har läget utvecklat sig annorlunda. Skadorna i Mo visade sig vara av den omfattningen, att de egna resurserna inom orten icke voro tillräckliga. På grund av förbindelseavbrottet mellan Lindby och Mo kan hjälp icke påräknas från folkskyddsavdelningar inom folkskyddsdistriktet. Enär folkskyddschefen i Mo samtidigt är kretsfolkskyddschef, kan han inbeordra hjälpenheter från andra distrikt inom folkskyddskretsen. Det förutsattes nämligen, a t t försvarsområdesbefälhavaren utgivit allmänna direktiv, som innebära, a t t kretsfolkskyddscheferna hava relativt stor frihet att inom folkskyddskretsen u t a n försvarsområdesbefälhavarens hörande fatta beslut om hjälp olika orter emellan. För att icke helt blottställa Hedby på brandenheter ansåg kretsfolkskyddschefen nödvändigt a t t söka hjälp även från a n n a t håll. Inom kretsen kan på grund av förbindelseavbrotten hjälp erhållas endast från Malmås. Med hänsyn till avstånd och förbindelsemöjligheter anses emellertid lämpligare, a t t hjälpen utgår från Berga. Härför erfordras försvarsområdesbefälhavarens medgivande, eftersom Berga ligger inom annan folkskyddskrets. Civilskyddschefens rätt att självständigt besluta i förevarande fall har förut satts falla inom ramen för de befogenheter, som försvarsområdesbefälhavaren delegerat åt civilskyddschefen.

402 I detta exempel är snabbheten vid rapporteringen till försvarsområdesstaben av större betydelse än i föregående exempel, dels med hänsyn till hjälpbehovet, dels — och framför allt — för att orientera om förbindelseavbrotten. Kännedomen om dessa kunna för försvarsområdesbefälhavaren vara av stor militär betydelse.

II. Skogsbrand. Exempel nr 3. 8 /e kl. 0900 rapporterar en luftbevakningsstation 3 km. norr Malmås till skogsbrandfogden, att skogsbrand utbrutit i närheten av luftbevakningsstationen. Troligen har ett flygplan, som överflög området kl. 08.20, fällt brandbomber i skogen. Anm. Väderlek: torrt, varmt, stark sydlig vind. Därest skogsbranden icke begränsas, hotas Hedby samhälle. Tjänstegrenschef ens för skogsbrand (skogsbrandfogden) åtgärder: 1. Rapport till folkskyddschefen i Malmås. 2. Orientering till förbandschefen för skogsbrand i Hedby. 3. Brandfogden uppbådar tillgänglig befolkning och beger sig till brandstället för att få en överblick över förhållandena. Därvid kan han på grund av brandens omfattning fastställa, att tillgängliga resurser icke räcka för a t t bekämpa densamma. 4. Begär hos folkskyddschefen att få disponera hemvärnet i Malmås och Hedby samt brandenheter i Hedby. Folkskyddschefens åtgärder: 1. Rapport till kretsfolkskyddschefen i Mo. 2. Hemvärn (viss del) och brandavdelning i Hedby ställas till skogsbrandfogdens förfogande för skogseldsläckning. Omkring kl. 12.00 visar det sig, att skogsbranden alltjämt breder ut sig. Skogsbrandfogden har hos folkskyddschefen begärt ytterligare hjälp. 3. Framställning hos kretsfolkskyddschefen i Mo, att 200 man ställas till skogsbrandfogdens förfogande. Kretsfolkskyddschef ens åtgärder: 1. 50 man, som k u n n a avvaras (delar av allmänna folkskyddet), sändas med bil till Hedby. 2. Framställning till försvarsområdesbefälhavaren om hjälp. Försvarsområdesbefälhavarens (civilskyddschefens) åtgärder: 1. Civilskyddschefen samråder med i försvarsområdesstaben ingående skogsbrandchef. Denne fastställer, a t t någon naturlig linje att begränsa elden icke finnes förrän vid Hedby; a t t brandkårsavdelningar på grund av vattenbrist icke kunna göra någon nämnvärd n y t t a annat än för a t t skydda Hedby; att Hedby är allvarligt hotat, om icke folk ställes till skogsbrandfogdens förfogande. 2. Skogsbrandchefen beordras att själv taga befälet på skadeplatsen. 3. Två plutoner från ett cykelberidet skyttekompani i Mo ställas snarast till förfogande i Hedby. 4. En brandenhet från Mo ställes till förfogande för a t t biträda vid skyddet av Hedby. Kommentar till exempel nr 3. För effektiv skogsbrandbekämpning kräves främst tillgång på släckningsmanskap. I krig, då tillgången på personal för ifrågavarande ändamål, jämfört med

403 förhållandena i fred, är mycket ringa, måste ofta andra grenar av folkskyddet — t. ex. hemvärn — utnyttjas. Det kan i regel förutsättas, att varken folkskyddschef eller kretsfolkskyddschef u t a n försvarsområdesbefälhavarens hörande annat än i begränsad omfattn i n g får utnyttja hemvärnet för sådana ändamål. Endast försvarsområdesbefälhavaren kan nämligen med hänsyn till läget i stort (risk för luftlandsättning m. m.) avgöra, om hemvärn i större utsträckning lämpligen kan tagas i anspråk för uppgifter utanför sitt egentliga verksamhetsfält. Vid släckning av större skogsbränder kommer för den skull försvarsområdesbefälhavaren i regel att få avgöra, vilka åtgärder som böra vidtagas, och huruvida militär personal bör ställas till förfogande för braudbekämpning. Han har i försvarsområdesstaben tillgång på sakkunskap genom den där placerade skogsbrandchefen. Civilskyddschefen kan, när det gäller att avgöra militär personals användande, icke fatta självständiga beslut eller utgiva order »på befallning». Ärendet måste för den skull föredragas för försvarsområdesbefälhavaren.

III. Utrymning och socialtjänst. Exempel nr 4. 2 /« kl. 1000. Natten till den 2/B utsattes Östköping för omfattande luftangrepp, varvid stora eldsvådor utbröto. Socialtjänsten rapporterar till folkskyddschefen (samtidigt kretsfolkskyddschef), att omkring 2 000 personer blivit hemlösa och tillfälligt omhändertagits på stadens luftskyddshärbärgen, samt föreslår, att dessa personer få utrymma till för Östköping planlagda inkvarteringsområden mellan Östköping och Berga. Utrymning är förberedd. I samband med bombangreppet förstördes järnvägs- och landsvägsbroarna 4 km. norr Östköping. Folkskyddschefens

åtgärd:

Rapport till försvarsområdesbefälhavaren med begäran, a t t den hemlösa befolkningen får inkvarteras i enlighet med förslag av chefen för socialtjänsten. Försvarsområdesbefälhavarens

(civilskyddschefens)

åtgärder :

Försvarsområdesbefälhavaren vet på grund av orientering från transportledare järnväg i Karlebo, a t t en fördelning är under järnvägstransport norrifrån på järnvägen över Karlebo—Östköping—Myrstad. De avbrutna väg- och järnvägsförbindelserna norr Östköping tvinga till kringgångstransport över Berga. Härvid komma åtskilliga förband att under de kommande dygnen efterhand övernatta längs vägen Berga—Östköping. Beslut: Utrymning får ej äga rum till Berga folkskyddsdistrikt. Hemlösa, som äro utrymningsberättigade, inkvarteras inom södra delarna av Nykvarns folkskyddsdistrikt. Övriga inkvarteras genom socialtjänstens försorg i Östköping. Kommentar till exempel nr 4. Här skisserade läge utgör ett typiskt exempel på a t t ingående kännedom om det militära läget i stort samt orientering om planlagd militär verksamhet är en absolut förutsättning för ett riktigt handlande från folkskyddsmyndigheternas sida. Beslut om u t r y m n i n g åvilar visserligen i regel högre myndighet än försvarsområdesbefälhavare. Det har här emellertid förutsatts, a t t Kungl. Maj:t givit sådana föreskrifter, som berättiga försvarsområdesbefälhavare att i ett fall som det föreliggande besluta om utrymning.

404 IV. Sjukvårdstjänst. (Anslutning till exempel nr 2). Exempel nr 5. Folkskyddets förbandsplatser i Mo (3 st.) jämte sjukstugan äro efter bombanfallet fullbelagda. Trettio krigsskadade civilpersoner hava tillfälligt beretts vård i luftskyddshärbärge. Efter av sjukstugeläkaren gjord beräkning finnas 20 svåra kirurgiska fall, som kräva transport till sjukhus med större kapacitet än sjukstugan i Mo. Tjänstegrenschef ens för sjukvårdstjänsten (sjukstugeläkarens) åtgärder: Rapport till folkskyddschefen (samtidigt kretsfolkskyddschef) och framställning om ordnande av snabb transport av 20 svårt skadade samt anhållan om förstärkning av sjukvårdstjänsten i Mo med minst en läkare och två rödakorssjuksköterskor, därav en operationssköterska. Folkskyddschefens åtgärd: Sjukstugeläkarens hemställan vidarebefordras till försvarsområdesstaben (civilskyddschefen). Försvarsområdesbefälhavarens (civilskyddschefens) åtgärder: Efter samråd med försvarsområdesläkaren och kvartermästaren i försvarsområdesstaben vidtagas följande åtgärder antingen av civilskyddschefen självständigt eller, om förhållandena så medgiva, efter föredragning för försvarsområdesbefälhavaren. 1. Läkarambulansen i Östköping beordras att snarast avgå till Mo och att där tills vidare stå till folkskyddschefens förfogande. 2. Två sjuktransportavdelningar, en från Lundvik och en från Grohed, beordras att över Berga avgå till Mo för transport av krigsskadade till Lundviks lasarett. 3. Chefsläkaren å Lundviks lasarett orienteras om transporten. 4. Orientering till transportledare landsväg i Karlebo. Kommentar till exempel nr 5. I det skisserade läget hava förhållandena så till vida förenklats, som sjukstugeläkaren förutsatts vara tjänstegrenschef för sjukvårdstjänsten. Härigenom blir det naturligt för honom a t t vända sig till folkskyddschefen med framställning om transportmedel m. m. Hade så icke varit fallet, utan en annan läkare varit tjänstegrenschef, måste dock avpolletering av skadade, transporter m. m. ordnas genom folkskyddschefen. Sjukstugeläkaren saknar nämligen kännedom om läget inom försvarsområdet och kan därför icke överblicka, vart de skadade lämpligen böra sändas. Ej heller har han möjlighet skaffa nödiga transportmedel eller bedöma, vilka vägar dessa skola använda. Folkskyddschefen — i detta fallet samtidigt kretsfolkskyddschef — disponerar visserligen över vissa transportmedel och har inom egen folkskyddskrets kännedom om läget beträffande vägarna. Han kan dock icke avgöra, vart de skadade lämpligen böra sändas för a t t få vård. Följaktligen måste ärendet hänskjutas till försvarsområdesbefälhavaren. I dennes stab torde försvarsområdesläkaren tillsammans med civilskyddschefen få lämna förslag till åtgärder. Beslutet att sända hjälpenheterna över Berga motiveras av det i exempel nr 2 förutsatta förbindelseavbrottet söder Mo. Transportledare landsväg måste orienteras om alla längre, viktigare transporter inom området för att kunna reglera andra transporter med hänsyn därtill.

405 Bilaga

8.

Harlebo FStfh Harhbffi Malmås FStW-

IMolmås Sergo

V-«/^V

i i

ZLiWoby 'MoFSKIÉ

Berga FSKD

Järbo/FJSHDi

> Jbrbbl ÖSTKÖPiNL

fGrohed FSKD Grohe L undvi kPSJfO

Vi/lboi

Nykvarn ^ v i

Wro\>ös j /My/LomFSKD

u

I

jdsm dia FSh r TecHen fd'r/rlar/nq.x. \ tfgdf.. ?V • Landsväg \/l\ \ Trollnäs FSKDl — Grans ror

=*x^

I

I

\Myrstad FS/HD

försvarsområde

#

• - folkskydds krets • - folkskyddsdistriki(FSH[Sji Kommungräns,som ic/re. samtidigt* är gräns för folkskyoWsdistrlkl \ rorsvorsområd»sb*fälhavar& \

/fre tsfolk skydds eke f somt/digf

t/

Jirum yirum

FSKD)

i

fyrstad

^\Rpjih]oda •

folkskyddschef é (IJ)

•Sjöfio >£_/-

Folkskyddschef Luftbevakninq&cenfrol

/

över

•S/f/ss ÖSTHÖPiNGS

Q

a

lo

i;

Vag. alula

försvarsområde

j6

is

so k>

406 Cl Q 53»

e pq

• f

J> W.

ö

*:*•*

CD

d

©

a>

& B 43 m

S-3 8 U

<D

w > a& 4 M M

M >

3 P-

a til

H i>

d •8 2 C5 o nc CO

tä "° ti -fl "H s sä O)

•2 &

1>

CO

B

—J

CM

rt t>

:c3

CD

w

4j A «* o . CD ,0 WS -*J?

<*H

CD

£Dl CD

'O

fi

> CD

1H

a

rÖ O

,2

T) H O

fi

•o

CA

T3

M

a o

ca

u eä

O

>

rt c:

a>

CD

tf

:cj

Ti

GB

PH

<U

O

fi 9

a <D

a>

A

,5 .

CA

c

T3

>>

s6

M

M

<D

M

,J=: •+3

T3 «CÖ at

en >

no

fe

fi £ M

3 •

bb

o

^i

O

<D CM

^

CO

^J-

CD

h

CA

0 KS iff -fJ

s r

a ?

M

>

O

s *

CD

SB'S

a

«S

A : .

>ä

•ö

T3

^ "O •fl

,M

CO

ij

>o

l->

M

o?

.CD

I—!

.©

-a

•a 5 CD

CS b

• * *

CO CD

•S

B t» (3

K

•O

•j KÖ

le

ås

fl cä

' P CD «s U H SS

w

bri /to c .Q

s5

O

CO - A

2 42 - > <D

_£--"

-a

CD

fl cd

o CO

,0

C.H

fe

fl S

h0

CO

a s

o 3

c

-*-> fl M :ci •- :c8C

:03

M

j O

fe

' (>

•O

*CP

M9

'cS

P

ca

a t» o o

cw • j

VH

e •9 .fl O 'i? CD

fl

CD

u hO

CD

HB

CO

0 SS

H

•

Statens offentliga utredningar 1943 Systematisk

förteckning

(Siffrorna inom Mammor beteckna utredninearnas nummer i den kronologiska förteckningen.)

Allmän lagstiftning.

Rättsskipning.

Fångvård.

Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Flyttningsersättningssakkunniga. Betänkande med förslag till författningar ang. ersättning för flyttningskostnad. [2] Utredning och förslag ang. pappersformaten inom statsförvaltningen. [6] Betänkande ined förslag till lag om redovisningsmedel m. m. [24]

Kommunalförvaltning. 1940 års civila byggnadsutredning. Betänkande 1. Förslag till ändringar i Kungl. Maj:ts byggnadsstadga samt till föreskrifter rörande planläggning och utförande av byggnad för vissa vårdanstalter och folktandpolikliniker. [10;

Statens och kommunernas flnaiiKväsen. 1941 års familjebeskattningssakkunniga. Betänkande med förslag till ändrade grunder för familjebeskattningen. [3] Besparingsberedningens slututlåtande. [13] Undersökning av taxeringsutfallet beträffaude jordbruksfastighet å landsbygden vid 19S8 års allmänna fastighetstaxering. [23]

Politi. Utredning rörande polismäns anslutning till politiska ytterlighetsriktningar m. m. [6]

Vattcnviisen. Skogsbruk. Bergsbruk. Utredning rörande skogsnäringens ekonomiska läge med förslag till åtgärder för höjande av näringens bärkraft. 8. Skogsbrukets transportfrågor: Vägar och järnvägar. [4] Betänkande ang. åtgärder mot spekulation i vattenkraft. (14i

Industri. Utredning rörande den tekniskt-vetenskapliga forskningens ordnande. 4. FörBlag till åtgärder för textilforskningens ordnande. [11] 5. Förslag till åtgärder för järn- och metallforskningens ordnande. [16] 6. Förslag till åtgärder för den geotekniska forskningens ordnande. [22]

Handel och sjöfart.

Kommuni kat ions väseu. Betänkande med författnings- och organisationsförslag för genomförande av ett förstatligande av den allmänna väghållningen på landet na. m. [1]

Hank-, kredit- och penningväsen.

Försäkrings väsen.

Nationalekonomi och socialpolitik. Betänkande ang. levnadskostnadsindex. [8] Utredning och förslag ang. statsbidrag till daghem och lekskolor m. m. [9] Utredning och förslag ang. statsbidrag till social hemhjälpsverksamhet. [15] Utredning och förslag ang. planmässigt sparande för familjebildning och statens bosättningslån [18| Statsmakterna och folkhushållningen under den till följd av stormaktskriget 1939 inträdda krisen. Del 3. Tiden juli 1941—juni 1942. [261

Kyrkoväsen. Undervisningsväsen. Andlig odliug i övrigt. 1940 års skolutrednings betänkanden och utredningar. Bilaga 1. Hygieuiska förutsättningar för skolarbetet. [7] Bilaga 2. Den psykologiska forskningens nuvarande ståndpunkt i fråga om den psykiska utvecklingen hos barn och ungdom m. m. [19] Tillströmningen till de fria fakulteterna och arbetsförhållandena närmast efter avlagd examen samt militärtjänstgöringens inverkan på universitets- och högskoleungdomens studier och ekonomiska förhållanden. [17i

Hälso- och sjukvård. Betänkande med förslag ang. omorganisation av rättsmedicinalväsendet i riket. [20]

Försvarsväsen. Betänkande med förslag till statliga åtgärder för stödjande av den privata motorlösa flygningens och modellflygningens utveckling. [12] Betänkande mod forslag tiU reglering av det militära arvodesväsendet. [21] . - _ „ . , . Betänkande med förslag till lag om folkskyddsväsendet (folkskyddslag) m. m. [27]

Allmänt näringsväsen.

Kast egendom. Jordbrak med binäringar. Ladugårdsbyggnadssakunniga. Meddelande nr 1. DjurMallars planering, värmehushållning och ventilation. [26]

Utrikes ärenden.

Stockholm 1943. K. L. Beckmans Boktryckeri. 111 43

Internationell rätt.