Doc 1952:1
Hänvisat till av
- Prop. 1952:120: angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvud¬ titel för budgetåret 1952/53 m. m., avsnitt 102, 104, 109, 138 och 164
- Prop. 1955:110: angående vissa av¬ lönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvud¬ titel för budgetåret 1955/56 m. m., avsnitt 107
- Prop. 1955:98: ('angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare',), avsnitt 7
- Prop. 1956:110: ('angående vissa av\xad lönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvud\xad titel för budgetåret 1956/57 m. m.',)
- Prop. 1960:110: angående vissa avlönings- m. fl. anslag under riksstatens fjärde huvudtitel för budgetåret 1960/61 m. m., avsnitt 20
- Prop. 1961:110: angående vissa av¬ lönings- in. fl. anslag under riksstatens fjärde huvud¬ titel för budgetåret 1961/62 m. m., avsnitt 220
- Prop. 1963:110: angående medelsbeho¬ ven under försvarsgrenarnas avlöning sanslag för bud¬ getåret 1963/64 m. m., avsnitt 54
- Prop. 1966:48: angående tillskott till Norrbottens järnverk aktiebolag, avsnitt 3
- Prop. 1970:78: ('angående kapitaltillskott till Norrbottens Järnverk AB',)
- SOU 1963:5: Försvarskostnaderna budgetåren 1963/67, avsnitt 275
- SOU 1965:68: Värnplikten, avsnitt 5
- SOU 1966:34: Luftfartsverkets ekonomi och organisation betänkande, avsnitt 5
- SOU 1968:10: Säkerhetspolitik och försvarsutgifter, avsnitt 1967
- SOU 1970:33: Medel för styrning av byggnadsverksamheten, avsnitt 635
- SOU 1977:36: Ersättning för brottsskador, avsnitt 2.4
KUNGL. MAJ:TS PROPOSITION TILL RIKSDAGEN
ANGÅENDE
STATSVERKETS TILLSTÅND OCH BEHOV UNDER BUDGETÅRET
1952/53
Jämlikt grundlagens bud avgiver Kungl. Maj :t härmed proposition angående statsverkets tillstånd och behov under budgetåret 1952/53.
Med åberopande av bilagda utdrag av statsrådsprotokollet angående statsverkspropositionens justering vill Kungl. Maj :t föreslå riksdagen att godkänna i protokollet berörda förslag och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med följande förslag till riksstat:
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
2 Kungi. Maj:ts proposition nr t.
Riksstat för bud
Drift-
Kronor
A Egentliga statsinkomster:
I. Skatter.......................................... 6 947 800 000
II. Uppbörd i statens verksamhet ................ 95 516 000
III. Folkpensionsavgifter...................... 155 000 000
IV. Diverse inkomster.............................. 150 000 000 7 348 316 000
B. Inkomster av statens kapitalfonder:
I. Statens affärsverksfonder ..................... 280 000 100
II. Riksbanksfonden .............................. 15 000 000
III. Statens allmänna fastighetsfond................ 15 330 000
IV. Försvarets fonder............................. 23 125 000
V. Statens utlåningsfonder........................ 42 579 300
VI. Fonden för låneunderstöd...................... 20 400 000
VU. Fonden för statens aktier..................... 50 000 000
Vin. Statens pensionsfonder ........................ 38 240 000
IX. Diverse kapitalfonder.......................... 32 300 000 516 974 400
Säger för inkomster å driftbudgeten 7 865 290 400
Summa 7 865 290 400
Kungl. Maj. ts proposition nr t.
getåret 1952/53.
budgeten.
4 Kungl. Maj:ts proposition nr 1
Kapital
Lånemedel
Kronor
740 979 800
Summa
740 979 800
R § a $ <
Kungl. Maj.ts proposition, nr 1.
budgeten.
Kronor
I. Statens affärsverksfonder:
Postverkets fond............................. 4 100 000
Telegrafverkets fond.......................... 60 951 000
Statens järnvägars fond.......................108 681 000
Statens vattenfallsverks fond..................212 500 000
Domänverkets fond........................... 999 000
II. Luftfartsfonden ................................................
Hl. Statens allmänna fastighetsfond
387 231 000 1 933 000 19 432 000
IV. Försvarets fonder:
Försvarets fastighetsfond...................... 7 072 500
Försvarets fabriksfond........................ — 651 000
Statens utlåningsfonder.. .................-......................
Fonden för låneunderstöd......................-.............
Fonden för statens aktier..................................
Fonden för förlag till statsverket .... — ... ...
6 421 500 343 550 100 — 7 634 800 1 299 000 — 400 000
Diverse kapitalfonder:
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond .... 30 600 000
Jordfonden................................ 5 000 000
Statens reproduktionsanstalts fond ............ 149 000
Säger
Kapitalåterbetalning:
Avsättning till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster —15 000 000
övrig kapitalåterbetalning ........................—31 601 000
Summa
35 749 000 787 580 800
- 46 601 000 740 979 800
Stockholms slott den 4 januari 1952.
GUSTAF ADOLF.
Per Edvin Sköld.
6 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Inkomster å driftbudgeten.
Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1952/53.
Kronor
Kronor
Egentliga statsinkomster.
I. Skatter:
1. Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse:
a. Skatt å inkomst och förmögenhet m. m., bevillning.........4
b. Kupongskatt, bevillning.......
c. Utskiftningsskatt och ersättningsskatt, bevillning.........
d. Skogsvårdsavgifter, bevillning ..
e. Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, bevillning .......................
f. Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, bevillning .
g. Lotterivinstskatt, bevillning ...
h. Omsättnings- och expeditions-
stämplar m. m., bevillning.....
200 000 000 4 000 000
1 000 000 4 600 000
200 000
65 000 000 32 000 000
60 000 000
4 366 800 000
2. Automobilskattemedel:
a. Fordonsskatt, bevillning....... 180 000 000 j
b. Bensinskatt, bevillning........ 325 000 000
505 000 000
3. Tullar och acciser:
a. Tullmedel, bevillning..........
b. Varuskatt, bevillning.........
c. Accis å margarin och vissa andra
fettvaror, bevillning...........
d. Skatt å kaffe, bevillning......
e. Tobaksskatt, bevillning........
f. Brännvinstillverkningsskatt, bevillning .....................
g. Rusdrycksförsäljningsmedel av
partihandelsbolag, bevillning___
h. Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag, bevillning ..
i. Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning .
j. Omsättnings- och utskänknings-
skatt å vin, bevillning.........
k. Maltdrycksskatt, bevillning ....
l. Skatt å läskedrycker, bevillning
m. Statlig nöjesskatt, bevillning...
n. Skatt å elektrisk kraft, bevillning
350 000 000 225 000 000
3 000 000 17 000 000 550 000 000
24 000 000
13 000 000
31 000 000
625 000 000
40 000 000 73 000 000 35 000 000 45 000 000 45 000 000
2 076 000 000
6 947 800 000
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
7 Kronor
Kronor
II. Uppbörd i statens verksamhet:
1. Vattendomstolsavgifter.....................
2. Inkomster vid fångvården ..................
3. Inkomster vid sjökarteverket................
4. Bidrag till riksförsäkringsanstalten och försäk-
ringsrådet...............................
5. Bidrag till pensionsstyrelsen.................
6. Inkomster vid statens skolor tillhörande barna-
och ungdomsvården......................
7. Inkomster vid statens geotekniska institut ....
8. Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion ..
9. Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket .
10. Avgifter för registrering av motorfordon......
11. Inkomster vid Sveriges meteorologiska och hydro-
logiska institut..........................
12. Bidrag till statens bränslekontrollerande verk-
samhet .................................
13. Inkomster vid länsarkitektsorganisationen.....
14. Avgifter för kontroll å handeln med skattefri
sprit m. m..............................
15. Inkomst av myntning och justering..........
16. Kontrollstämpelmedel......................
17. Bidrag till bank- och fondinspektionen.......
18. Bidrag till sparbanksinspektionen............
19. Bidrag för tillsyn över sparbankerna.........
20. Inkomster vid tandläkarhögskolorna..........
21. Avgifter för granskning av biograf bilder......
22. Inkomster vid lantbruksnämnderna...........
23. Inkomster vid statens veterinärmedicinska an-
stalt ...................................
24. Inkomster vid statens centrala frökon trollan stalt
25. Inkomster vid statens lantbrukskemiska kontroll-
anstalt .................................
26. Inkomster vid lantmäteriväsendet............
27. Inkomster vid rikets allmänna kartverk......
28. Avgifter för statskontroll å krigsmaterieltillverk-
ningen.................................
29. Inkomster vid statens provningsanstalt.......
30. Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten ...
31. Fyr- och båkmedel........................
32. Lotspenningar ............................
33. Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt..
34. Patent- och varumärkes- samt registrerings-
avgifter.................................
35. Avgifter för registrering i förenings- in. fl. register
36. Bidrag till försäkringsinspektionen...........
37. Inkomster vid statens tvångsarbets- och alko-
holistanstalter ...........................
38. Inkomster vid statens bakteriologiska labora-
torium .................................
100 000 1 300 000 300 000
5 600 000 125 000
400 000 350 000
1 700 000 600 000
2 500 000
1 800000
25 000 1 500 000
41 000
3 500 000 700 000 265 000 210 000 275 000
20 000 260 000 1 000 000
625 000 1 300 000
225 000 5 400 000 730 000
25 000 1 400 000 1 800 000
5 000 000
6 000 000 400 000
4 700 000 325 000 525 000
325 000
1 375 000
8 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
10 Kungl. Maj:ts proposition nr i.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
11 Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna d driftbudgeten.
Förslag till stat för statens allmänna fastighets fond för budgetåret 1952 53.
A.
B.
Inkomster.
Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Slottsbyggnadernas delfond.................. 849 000
2. Fångvårdsstyrelsens » .................. 879 000
3. Beskickningsfastighetemas » .................. 2 550 000
4. Byggnadsstyrelsens » ..................23 18<>000
5. Generaltullstyrelsens » .................. 211000
6. Uppsala universitets > .................. 1 452 000
7. Lunds universitets > 854 000
8. Lotsstyrelsens » 387 000
9. Medicinalstyrelsens > .................. 6470 000
10. Karolinska sjukhusets » .................. 1 214 000
Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden:
1. Slottsbyggnadernas delfond.................. 250 000
2. Fångvårdsstyrelsens » 205 000
3. Beskickningsfastighetemas » 119 000
4. Byggnadsstyrelsens > .................. 1 665 000
5. Generaltullstyrelsens » 90 000
6. Uppsala universitets » 20 000
7. Lunds universitets » 22 000
8. Lotsstyrelsens » 65 000
9. Medicinalstyrelsens » 925 000
10. Karolinska sjukhusets » 406 000
C. Diverse inkomster:
1. Slottsbyggnadernas delfond:
a. Djurgårdsförvaltningens överskottsmedel ............................ 200 000
b. Övriga diverse inkomster............ 48 000 248 000
2. Fångvårdsstyrelsens delfond.................. 1 000
3. Beskickningsfastighetemas » 1 000
4. Byggnadsstyrelsens » 63 000
5. Generaltullstyrelsens » 1 000
6. Uppsala universitets delfond:
a. Bidrag från universitetets egendoms- och
skogsförvaltning.................... 250 000
Kronor
38 046 000
3 767 000
12 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
b. Bidrag från Uppsala läns landsting .. 144 000
c. Övriga diverse inkomster............ 1 000
7. Lunds universitets delfond:
a. Bidrag från universitetets egendomsför-
valtning.......................... 50 800
b. Övriga diverse inkomster............ 200
8. Lotsstyrelsens delfond....................
9. Medicinalstyrelsens » ....................
10. Karolinska sjukhusets > ....................
395 000
Kronor
51 000
1 000 1 000
1 000 763 000
Summa 42 576 000
Utgifter.
A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Slottsbyggnadernas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader för
de kungl. slotten med tillhörande byggnader ............................ 663 000
b. Reparations- och underhållskostnader
för uthyrda lägenheter vid Drottningholm, Ulriksdal och Haga .......... 98 000
c. Reparations- och underhållskostnader
för vissa historiska byggnader och byggnadsminnesmärken m. m........... 205 000
d. Vissa iståndsättningsarbeten........ 380 000 1 346 000
2. Fångvårdsstyrelsens delfond...................... 560 000
3. Beskickningsfastighetemas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader
i allmänhet m. m.................. 740 000
b. Bränsle och lyse för kanslilokaler och
tjänstebostäder, förslagsvis.......... 355 000 1 095 000
4. Byggnadsstyrelsens delfond ...................... 5 685 000
5. Generaltullstyrelsens » ...................... 110 000
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset.............. 358 000
b. Övriga fastigheter.................. 653 000 1 011 000
7. Lunds universitets delfond ...................... 393 000
8. Lotsstyrelsens delfond........................... 310 000
9. Medicinalstyrelsens delfond ...................... 3 556 000
10. Karolinska sjukhusets delfond:
a. Karolinska sjukhuset .............. 355 000
b. Serafimerlasarettet ................ 143 000 498 000
B. Avsättning till värdeminskning skonto:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis........ 135 000
3. Beskickningsfastighetemas > , förslagsvis........ 125 000
4. Byggnadsstyrelsens » , förslagsvis........ 2 486 000
5. Generaltullstyrelsens t , förslagsvis........ 28 000
14 564 000
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
14 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Beräknat förslag till stat för försvarets fastighetsfond för
budgetåret 1952/53.
Inkomster.
A. Ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler:
1. Arméns delfond............................25 158 000
2. Marinens s 8 927 000
3. Flygvapnets » 15 201 000
4. Befästningars » .14 717 000
B. Hyror och arrenden för till enskilda upplåtna lokaler och markområden:
1. Arméns delfond.............................. 2 390 000
2. Marinens » 755 000
3. Flygvapnets » 640 000
4. Befästningars » 140 000
C. Inkomster av övnings- och skjutfält:
1. Arméns delfond.............................. 1 300 000
2. Marinens » .............................. 65 000
3. Flygvapnets » ............................. 110 000
D. Diverse inkomster:
1. Arméns delfond............................ 50 000
2. Marinens » 750 000
3. Flygvapnets » 30 000
4. Befästningars » 15 000
Summa
Kronor
64 003 000
3 925 000
1 475 000
845 000 70 248 000
Utgifter.
A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Arméns delfond............................15 951000
2. Marinens » 5 628 000
3. Flygvapnets » 5 990 000
4. Befästningars > 8 423 000
B. Avsättning till värdeminskningskonio:
1. Arméns delfond, förslagsvis................... 3 275 000
2. Marinens » , förslagsvis................... 830 000
3. Flygvapnets » , förslagsvis................... 3 530 000
4. Befästningars » , förslagsvis.................. 1 834 000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och arrenderade markområden:
1. Arméns delfond, förslagsvis................... 1 772 000
2. Marinens » , förslagsvis................... 289 000
3. Flygvapnets » , förslagsvis................... 311000
4. Befästningars > , förslagsvis.................. 1 290 000
35 992 000
9 469 000
3 662 000
16 Kungi. Maj:ts proposition nr 1.
Utgifter å driftbudgeten.
Egentliga statsutgifter.
I. Kungl. hov- och slottsstaterna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
17 II. Justitiedepartementet.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
18 Kimgl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1. 19
20 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
III. Utrikesdepartementet.
Kungl. Maj:ts proposition nr i.
22 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
IV. Försvarsdepartementet.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
23 Beräknat belopp.
24 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungi. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
26 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
8 9
20 21
Beräknat belopp.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
28 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
29 V. Socialdepartementet.
Beräknat belopp.
30 Kungl. Maj:ts proposition, nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr t.
31 Beräknat belopp.
32 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
3 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
34 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
VI. Kommunikationsdepartementet.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
36 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
CO Tf
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
11 Bidrag till seismologiska och magnetiska iakttagelser i
Abisko........................................
12 Bidrag till väderleksstationer i Nordatlanten och på
Grönland, förslagsanslag.........................
E. Byggnadsväsendet.
6 7
Byggnadsstyrelsen:
Avlöningar, förslagsanslag.........................
Omkostnader, förslagsanslag.......................
Länsarkitektsorganisationen:
Avlöningar, förslagsanslag........................
Omkostnader, förslagsanslag......................
Bidrag till upprättande av byggnadsplaner m, m., förslagsanslag ....................................
Bidrag till upprättande av generalplaner och regionplaner, reservationsanslag........................
Utredningar rörande tillämnade byggnadsföretag m. m., reservationsanslag.......................
F. Tekniska institut.
4 Statens väginstitut, förslagsanslag, att avräknas mot
automobilskattemedlen..........................
Laboratorieutrustning för statens väginstitut, reservationsanslag, att avräknas mot automobilskattemedlen Statens geotekniska institut:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag ....................
G. Statens elektriska inspektion m. m.
Statens elektriska inspektion:
1 Avlöningar, förslagsanslag.......................
2 Omkostnader, förslagsanslag......................
3 Statens prisregleringsnämnd för elektrisk ström, för-
slagsanslag ....................................
H. Djurgårdsnämnden.
Djurgårdsnämnden:
1 Avlöningar, förslagsanslag.......................
2 Omkostnader, förslagsanslag..................... I.
I. Diverse.
2 Ersättning till statens allmänna fastighetsfond: Slottsbyggnadernas delfond, förslagsanslag .. Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsanslag ..
Kronor
1 895 300 208 900
2 694 000 378 000
497 800 248 200
211 100 20 300
110 000 11 500
770 000 1 432 000
Kronor
8 000
617 000 5 333 500
2 104 200
3 072 000
10 000
50 000 5 236 300
520 800 50 000
746 000
1 316 800
231 400
_2 000
233 400
121 500 121 500
2 202 000
38 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
39 VII. Finansdepartementet.
40 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
42 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
VIII. Ecklesiastikdepartementet.
A. Ecklesiastikdepartementet.
2 Ecklesiastikdepartementet: Avlöningar, förslagsanslag... Omkostnader, förslagsanslag
18 19
26 B. Arkiv, bibliotek och museer.
Riksarkivet:
Avlöningar, förslagsanslag.........................
Omkostnader, förslagsanslag.......................
Inköp av arkivalier och tryckta arbeten, reservationsanslag ........................................
Fortsatt utgivande av sådana handlingar, som äro av vikt för fäderneslandets historia, reservationsanslag
Lands- och länsarkiven:
Avlöningar, förslagsanslag........................
Omkostnader, förslagsanslag......................
Inköp av arkivalier och tryckta arbeten, reservationsanslag ....................................
Bokbindning och konservering av arkivalier, reservationsanslag ................................
Kungl. biblioteket:
Avlöningar, förslagsanslag.........................
Omkostnader, förslagsanslag.......................
Bokinköp och bokbindning, reservationsanslag......
Stifts- och landsbiblioteken:
Avlöningar, förslagsanslag.........................
Omkostnader, förslagsanslag......................
Bokinköp och bokbindning m. m., reservationsanslag Nationalmuseet:
Avlöningar, förslagsanslag.........................
Omkostnader, förslagsanslag.......................
Underhåll och ökande av samlingarna, reservationsanslag ........................................
Vandringsutställningar, reservationsanslag.........
Inköp av konst för deposition, reservationsanslag...
Livrustkammaren:
Avlöningar, förslagsanslag........
Omkostnader, förslagsanslag......
Naturhistoriska riksmuseet:
Avlöningar, förslagsanslag........
Omkostnader, förslagsanslag......
Materiel m. m., reservationsanslag Statens etnografiska museum:
Avlöningar, förslagsanslag........
Omkostnader, förslagsanslag......
Kronor
Kronor
858 400
86 500 944 900
944 900
617 500 100 300
8 000
5 000
500 600 109 100
4 000
12 500
730 800
626 200
625 300 108 200
202 000 935 500
154 000 6 300
38 000 198 300
564 300 120 300
100 000 2 500 30 000
817 100
146 200
22 000 168 200
848 000 114 000
195 200 1 157 200
126 800 52 400
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
44 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
46 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
48 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
50 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr i.
52 Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
54 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr t.
* Beräknat belooo.
56 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
^ CO to h* 05 01 ^ CO tO H1 o CD OC N] 05 o» ^ CO to M
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
57 IX. Jordbruksdepartementet.
Beriiknat belopp.
58 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
60 Kungl. Maj. ts proposition, nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
61 Beräknat belopp.
62 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
63 Beräknat belopp.
64 Kungl. Maj ds proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
I» Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
66 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
X. Handelsdepartementet.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
67 Beräknat belopp.
68 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Öl W it», to
Kungl. Maj.ts proposition nr t.
5 E. Patent- och registreringsväsendet m. in.
Patent- och registreringsverket:
Avlöningar, förslagsanslag ......................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
Granskningsnämnden för vissa patentansökningar m. m.,
förslagsanslag..................................
Svenska uppfinnarkontoret: Administrationskostnader Särskilda kostnader för förenings- m. fl. register, förslagsanslag .....................................
Avsättning till försäkringsinspektionens fond, förslagsanslag.........................................
F. Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap in. m.
Riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
Omkostnader för statlig lagerhållning m. m., förslagsanslag .........................................
Bidrag till uppförande av bombsäkra cisternanläggningar för flytande bränslen, reservationsanslag . .. Anskaffning av viss reservmateriel, reservationsanslag
'G. Krisförvaltningen.
Statens handels- och industrikommission:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
Statens priskontrollnämnd:
Avlöningar, förslagsanslag.......................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
Statens bränslekommission:
Avlöningar, förslaasanslaa ........................
Omkostnader, förslagsanslag.....................
H. Diverse.
Ersättning till statens allmänna fastighetsfond:
Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsanslag.........
Lotsstyrelsens delfond, förslagsanslag.............
Omkostnader i samband med inköp och lagring av fasta
bränslen m. m., förslagsanslag..................
Bidrag till internationell patrulleringstjänst i norra Atlanten, förslagsanslag.........................
Kronor
4 259 400 619 000
790 400 168 000
5 100 000 700 000
2 235 000 895 000
1 075 000 437 500
1 502 000 387 000
Kronor
4 878 400
2 000 60 000
285 000
525 000
5 750 400
958 400
19 500 000
2 000 000 125 000
22 583 400
5 800 000
3 130 000
1 512 500
10 442 500
1 889 000 4 000 000 78 000
70 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
71 XI. Inrikesdepartementet.
72 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr i.
* Beräknat belopp.
74 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj.ts proposition nr i.
76 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1. 77
Beräknat belopp.
78 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
79 Beräknat belopp.
80 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
CO Tf lO CD
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
81 XII. Civildepartementet.
8 9
2 C
Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
82 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
XIII. Oförutsedda utgifter.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
83 XIV. Riksdagen och dess verk m. m.
84 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
85 Utgifter för statens kapitalfonder.
I. Luftfartsfonden.
II. Riksgäldsfonden.1
Stat för riksgäldsfonden se Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder, sid. 90.
86 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
III. Avskrivning av nya kapitalinvesteringar.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr t.
87 Beräknat belnpp.
88 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
89 IV. Avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster.
90 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Bilaga till Utgifter för statens kapitalfonder.
Förslag till stat för riksgäldsfonden för budgetåret 1952/53.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
91 Marshall-lånet:
33. Ränta å dollarkredit hos Export-Import Bank of Washington,
förslagsvis.............................................
Lån hos statsinstitutioner och fonder m. m.:
34. Ränta å lån hos statsinstitutioner och fonder m. m., förslagsvis
Av staten övertagna lån:
35. Ränta å av staten övertagna lån, förslagsvis ................
övrig fonderad statsskuld:
36. Årsanslaget till Hans Maj:t Konungen........... 300 000
37. Ränta å köpeskillingen för fastigheten nr 1 i kvar-
teret Lejonet i Stockholm.................... 90 000
38. Ränta å konung Carl XIILs hemgiftskapital...... 7 500
39. » > Göta kanals reparationsfond...........7 045
B. Räntor å den tillfälliga statsskulden:
1. Ränta å skattkammarväxlar, förslagsvis.......... 70 000 000
2. > » vissa till riksgäidskontorets förvaltning
överlämnade medel, förslagsvis .............. 6 000 000
C. Ränta d beräknad ny upplåning:
1. Ränta å beräknad ny upplåning, förslagsvis
D. Kapitalrabatter m. m.:
1. Kapitalrabatter, förslagsvis.................... 1 000 000
2. Inlösningsprovisioner m. m., förslagsvis........... 200 000
3. Kursförluster, förslagsvis.......................100
Summa
Inkomster.
A. Räntor:
1. Ränta å uppköpta obligationer................... 150 000
2. » » utlånade medel m. m.................... 14 000 000
B. Uppgäld och kursvinster:
1. Uppgäld........................................ 100
2. Kursvinster..................................... .100
C. Diverse inkomster:
1. Preskriberade obligationer och kuponger m. m..... 1 000 000
2. Depositionsavgifter för premieobligationslånen...... 50 000
3. Dragningslistor å premieobligationslånen............. 150 000
4. Övriga diverse inkomster.......................•_100
Underskott alt avföras d riksstalens driftbudget.......................
Summa
Kronor
2 638 332 27 000 000
1 040 000
404 545
263 088 172
76 OOOOOO
62 028
1 200 100 340 350 300
14 150 OOO
1 200 100
15 360 800 325 OOO OOP 840 850 800
92 Kungl. Maj.ts proposition nr 1.
Kapitalbudgeten.
Inkomsterna å kapitalbudgeten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
93 Förslag till investeringsstater för budgetåret 1952/53.
I. Statens affärsverksfonder.
A. Postverkets fond.
B. Telegrafverkets fond.
C. Statens järnvägars fond.
D. Statens vnttenfallsvcrks fond.
94 Kungi. Maj:ts proposition nr 1.
E. Domänverkets fond.
II. Luftfartsfonden.
III. Statens allmänna fastighetsfond.
IV. Försvarets fonder.
A. Försvarets fastighetsfond.
Kunal. Mai:ts proposition nr 1.
B. Försvarets fabriksfond.
95 V. Statens utlåningsfonder.
!
Värnpliktsiånefonden.
Avskrivningsmedel från riks-
Kronor
Kronor
96 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
VI. Fonden för låneunderstöd.
VII. Fonden för statens aktier.
VIII. Fonden för förlag till statsverket.
97 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
IX. Diverse kapitalfonder.
A. Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond.
B. Jordfonden.
C. Statens reproduktionsanstalts fond.
Säger beträffande samtliga investerlngsstater för:
7 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1.
98 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
Kapitalinvestering.
I. Statens affärsverksfonder.
Kungl. Maj. ts proposition nr 1.
100 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
101 III. Statens allmänna fastighetsfond.
Beräknat belopp.
102 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
103 IV. Försvarets fonder.
Beräknat belopp.
104 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
V. Statens utlåningsfonder.
* Beräknat belopp.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
105 VI. Fonden för låneunderstöd.
VII. Fonden för statens aktier.
* Beräknat belopp.
8 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nv 1.
106 Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
VIII. Fonden för förlag till statsverket.
IX. Diverse kapitalfonder.
Kungl. Maj:ts proposition nr 1.
107 Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 4 januari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Med åberopande av de beslut om förslag till riksdagen angående statsverkets inkomster och utgifter för budgetåret 1952/53, som Kungl. Maj :t på hemställan av vederbörande föredragande enligt statsrådsprotokollet för denna dag fattat, föredrager chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, förslag till proposition angående statsverkets tillstånd och behov under nämnda budgetår av den lydelse bilaga vid detta protokoll utvisar.
Departementschefen hemställer, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att godkänna sistnämnda förslag, vid vilket fogats specifikationer av inkomsterna och utgifterna å riksstaten, och alltså upptaga statsverkets inkomster och utgifter i enlighet med förslaget.
Med bifall till vad föredragande departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att proposition skall i enlighet med förslaget avlåtas till riksdagen.
Ur protokollet: Otto Winther.
BILAGA 1 TILL STATSVERKSPROPOSITIONEN 1952
INKOMSTER Å DRIFTBUDGETEN
Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den å januari 1952.
Närvarande:
Statsministern Erlander, ministern för utrikes ärendena Undén, statsråden Sköld, Danielson, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson, Lingman, Hammarskjöld, Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell.
Chefen för finansdepartementet, statsrådet Sköld, anför.
Jag anhåller nu att få underställa Kungl. Maj :ts prövning finansplan och beräkning av inkomster å driftbudgeten för budgetåret 1952/53 jämte därmed sammanhängande frågor.
Härvid har jag att anmäla riksräkenskapsverkets skrivelse den 8 december 1951 med inkomstberäkning för nämnda budgetår (bihang 1).
Finansplanen.
Det ekonomiska läget 1951. Den ekonomiska utvecklingen i vårt land under det tilländalupna året karakteriseras framför allt av en starkt splittrad konjunkturbild. Utvecklingen har varit mycket oenhetlig beträffande såväl löneinkomster som företagsvinster. Graden av den kompensation som löntagarna erhållit för prisstegringen växlar mellan de olika delarna av arbetsmarknaden. Vissa löntagarkategorier ha utan tvivel fått vidkännas någon reallönesänkning, medan andra åter, särskilt på grund av löneglidning vid sidan av avtalen, kunnat uppnå nominella löneförbättringar av sådan storlek att dessa, trots den betydande prisstegringen under året, inneburit en standardförbättring. Genomsnittligt sett torde man dock få räkna med att inkomstjusteringarna under året ej varit tillräckliga för att motväga pris-
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nrl. Bil.!.
2 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
stegringen, utan att tendensen snarast pekar på någon, ehuru obetydlig reallönesänkning.
Även företagarsektorn erbjuder en oenhetlig bild. På vissa håll kännetecknas utvecklingen av en exceptionellt stark ansvällning av vinsterna, vilket sammanhänger med exportkonjunkturen. Så är förhållandet inom skogsindustrierna, framför allt massaindustrien, liksom inom varvs- och verkstadsindustrierna. Tillspetsningen av konjunkturen har med särskild styrka framträtt under den senaste tiden. Inom andra delar av näringslivet åter föreligga tydliga avinattningstendenser i form av avsättningssvårigheter och lageranhopning, med korttidsarbete eller permittering av arbetskraft som följd. Dylika tendenser prägla vissa hemmamarknadsindustrier på konsumtionsvaruområdet, såsom textil- och beklädnadsindustrien, skoindustrien och chokladindustrien. Utvecklingen på dessa områden får utan tvivel ses mot bakgrunden av den onormala konsumtionsökningen uhder senare delen av 1950 samt det förhållandet att ett visst köpmotstånd etablerats från konsumenternas sida på grund av den starka prisstegringen.
Den splittring av det samhällsekonomiska förloppet som sålunda förelegat under året, med en stark ansvällning av företagsvinsterna och höjning av reallönerna på vissa områden samt avsättningssvårigheter, sjunkande företagsvinster och otillräcklig kompensation för varufördyringen på andra håll, har inneburit en omfördelning av produktionsresultat och inkomster i samhället och framkallat spänningar inom samhällsekonomien som ställt statsmakternas ekonomiska politik inför problem av utomordentlig betydelse och räckvidd.
Vad beträffar förändringarna i det inhemska försörjningsläget under 1951 vill jag först erinra om att jag hade tillfälle att i proposition nr 220 till föregående års riksdag med förslag till förordning om investeringsavgift m. m. lämna en redogörelse härför, sådant läget kunde bedömas vid tidpunkten för propositionens avlämnande i mitten av oktober. Denna redogörelse byggde på inom konjunkturinstitutet verkställda undersökningar, vilka sedermera publicerades i en rapport från institutet.
Konjunkturinstitutet har nu verkställt en preliminär undersökning rörande försörjningsbalansen under 1951, vilken ingår som kapitel 2 i den härvid såsom bihang 2 fogade preliminära nationalbudgeten för 1952. Det har emellertid av flera skäl visat sig vara ovanligt svårt att redan på detta stadium få ett grepp om storleken av de olika posterna i försörjningsbalansen för det gångna året. Beräkningarna försvåras nämligen i hög grad av de starka prisstegringarna och lagerförändringarna under året. Institutets försök att sammanställa föreliggande statistiska uppgifter angående försörjningsbalansens olika poster har givit ett otillfredsställande resultat. De olika statistiska serierna strida nämligen mot varandra. Med hänsyn härtill har institutet icke ansett det möjligt att redan nu presentera en sedvanlig tabell över försörjningsbalansens utveckling, utan detta har ansetts böra anstå till dess att ytterligare statistiskt material blir tillgängligt. Institutet har dock
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
företagit en kortfattad genomgång av de statistiskt skönjbara dragen i försörjningsbalansens utveckling, vilken i stort sett bekräftar den bild av läget som redovisades i nyssnämnda proposition. Läget beträffande försörjningsbalansen för det gångna året synes därför kunna sammanfattas på följande sätt.
En avsevärd ökning av tillgångarna i det svenska folkhushållet har ägt rum under året genom stegrad produktion och framför allt förbättrat utbyte av utrikeshandeln. Prisutvecklingen inom utrikeshandeln -—- främst den starka prisstegringen på skogsprodukter — har möjliggjort såväl en ökning av importen som en förbättring av valutareservens ställning. Det måste emellertid starkt understrykas, att den ökning av våra reala resurser som uppnåtts via utrikeshandeln vilar på en labil bas. En omsvängning i exportkonjunkturen kan snabbt inträda. Enligt konjunkturinstitutets preliminära beräkningar ha exportpriserna stigit med icke mindre än 57 %, medan stegringen av importpriserna stannat vid 29 %. Exportvolymen har ökat med 3 % och importvolymen med 19 %. Även om valutareserven kvantitativt ter sig mera tillfredsställande än för ett år sedan, måste dock dess ogynnsamma sammansättning påpekas. Sålunda har riksbankens guld- och dollarbehållning förbättrats endast obetydligt, medan en kraftig ökning ägt rum i innehavet av icke växlingsbara sydamerikanska valutor. Till en väsentlig del avspeglar förbättringen av den svenska valutaställningen en kreditgivning till den europeiska betalningsunionen.
En del av tillgångsökningen har tagits i anspråk av det allmänna för investeringar och offentlig konsumtion. Även den enskilda investeringsverksamheten har undergått en märkbar ökning, trots att den tillståndsreglerade byggnadsverksamheten hållits inom en i stort sett oförändrad ram. Ökningen av landets tillgångar synes emellertid främst ha disponerats för en betydande uppbyggnad av lagren. De uppskattningar av lagerökningen, som på detta stadium kunna göras, äro osäkra och ofullständiga, men tillgängliga uppgifter tyda på en ökning av storleksordningen 1 miljard kronor. Särskilt har en kraftig påfyllnad av textillagren kunnat konstateras.
I konjunkturinstitutets höstrapport räknade man med att den privata konsumtionen under 1951 skulle komma att ligga ungefär på 1950 års nivå. De beräkningar, som nu föreligga, tyda närmast på en viss nedgång av konsumtionsvolymen, vars storlek dock med hänsyn till prisförändringarna är ytterst svår att fastställa. Förskjutningar mellan olika varuslag ha vidare ägt rum. Denna konsumtionsutveckling får ses mot bakgrunden av dels att realinkomsten för stora grupper av löntagare icke stigit under året, dels ock de omfattande konsumtionsvaruinköpen hösten 1950 inför de väntade prisstegringarna. Ett visst köpmotstånd från konsumenternas sida på grund av de höga priserna har säkerligen också bidragit härtill. Det bör i detta sammanhang beaktas, att en viss uppgång i det personliga sparandet synes ha inträtt under den senaste tiden, att döma av tillgänglig statistik över bankinsättningarna.
4 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
I utlandet äro de ekonomiska tendenserna till skillnad från föregående år likaledes icke entydiga utan i hög grad motstridiga. Å ena sidan fortsätta rustningssträvandena i oförändrat eller till och med uppdrivet tempo, samtidigt som ökade anspråk för civila ändamål kunna komma att anmäla sig till följd av lönerörelser. Å andra sidan innesluter läget på många håll möjligheter till en konjunkturavmattning. Åtskilliga länder brottas med internationella betalningssvårigheter, vilka föranlett direkta eller indirekta restriktioner av utrikeshandeln. Jag torde i det följande få något uppehålla mig vid den senaste ekonomiska utvecklingen såväl i Förenta staterna som i vissa europeiska länder.
I Förenta staterna har utvecklingen under 1951 varit lugnare än vad som i allmänhet förutsetts. Efter den ansvällning av inköpen som förmärktes under sommaren 1950 och kring ingången av 1951 har detaljhandelsomsättningen under större delen av detta år stannat vid en nivå som, om hänsyn tages till prisstegringen, snarast realt sett legat något under föregående års. Detta framstår som särskilt anmärkningsvärt, eftersom inkomsterna stigit nominellt med omkring 15 procent och realt med omkring 5 procent och kan tyda på att sparandet undergått en icke obetydlig stegring. Ett köpmotstånd har gjort sig gällande på nästan alla områden och knapphet har inte uppstått ens på sådana varaktiga konsumtionsvaror som t. ex. bilar, för vilka produktionen väsentligt inskränkts i samband med rustningsprogrammet. Handelns lager ha ökat och utöva en allmän press på marknadsutvecklingen. Levnadskostnaderna voro vid slutet av 1951 omkring 10 procent högre än vid Koreakrigets utbrott men endast en eller annan procent högre än vid årets början. Partipriserna ha även under större delen av år 1951 varit påtagligt stabila. Efter bakslaget för vissa råvaror i februari var tendensen närmast svagt fallande men har under hösten förbytts till svagt stigande. Vad som burit upp utvecklingen har varit de successivt ökade rustningsutgifterna. Alltjämt uppgå de nya beställningarna för försvaret till större belopp än den löpande rustningsproduktionen. ökningen av försvarsutgifterna beräknas enligt föreliggande planer fortsätta under hela 1952 och överstiga den samtidiga tillväxten i bruttonationalinkomsten. Om rustningsprogrammet fullföljes i avsedd utsträckning, vilket synes sannolikt även om en viss avspänning i den internationella situationen skulle inträda, torde detta kunna förhindra en konjunkturnedgång. Även om man torde få räkna med vissa lönestegringar, synes å andra sidan sannolikheten närmast tala emot mera betydande ytterligare prisstegringar. Läget är i så måtto labilt, som framför allt handelns reaktioner komma att i hög grad bero av psykologiska förhållanden. En ljusning i det internationella politiska läget kommer att förstärka köpmotståndet och föranleda handeln att söka nedbringa sina övernormala lager, medan ökad spänning kan skapa förväntningar om fortsatta prisstegringar. Dessa dämpas givetvis av förekomsten av betydande lager, men det kan bli av betydelse att de amerikanska myndigheterna knappast äga tillräckliga befogenheter att ingripa mot en starkare prisrörelse uppåt, därest en sådan skulle komma igång. Sannolikheten talar
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
dock för att en fortsatt upprustning i Amerika under det närmaste året kan komma att vara förenad med en relativt hög grad av allmän ekonomisk stabilitet, samtidigt som köpmotståndet inom konsumtionslägret kan komma att återverka på prisutvecklingen för vissa råvaror.
Flertalet länder i Europa brottas med de svårigheter som föranledas dels av de höga råvarupriserna, dels av en betydande ökning av försvarsutgifterna. Dessa faktorer utöva en press i inflationistisk riktning och tendera att rubba balansen i de internationella handels- och betalningsförbindelserna.
I Storbritannien ha dessa svårigheter föranlett en allvarlig försämring i betalningsbalansen och valutaläget, vilket utlöst en serie motåtgärder. Så har t. ex. kreditpolitiken skärpts; den sedan några år fortgående stegringen av den långa räntan har fortsatt, direkta kreditrestriktioner ha införts och diskontot höjts. Därjämte ha restriktioner åter införts för en del av importen från OEEC-länderna; den liberaliserade andelen av den privata importen från dessa länder har sålunda begränsats från 90 till 60 procent. Förhandlingar ha vidare upptagits om nytt bistånd från Förenta staterna. Mot slutet av 1951 synes en viss förbättring i Storbritanniens bytesrelationer ha inträtt. Det förefaller dock ytterst ovisst, huruvida detta kan komma att medföra en förbättring i hela sterlingområdets betalningsbalans, då samtidigt en tendens förelegat till en relativ sänkning av priserna på sådana råvaror som härröra från det yttre sterlingområdet i förhållande till andra råvarupriser.
I Frankrike ha inflationstendenserna framträtt mera öppet och ävenledes föranlett en försämring i betalningsbalansen. Också där har man litat till en skärpning av kreditpolitiken och till ökat bistånd från Förenta staterna.
I Danmark och Nederländerna har man sökt komma till rätta med betalningssvårigheterna genom kreditpolitiska och finanspolitiska åtgärder, inkluderande väsentliga räntestegringar, vilket har lett till depressiva tendenser med arbetslöshet och hämmad produktionsstegring. En viss effekt på betalningsbalansen särskilt inom den europeiska betalningsunionen synes därigenom ha uppnåtts.
De brittiska och franska svårigheterna ha haft allvarliga konsekvenser för den europeiska betalningsunionen. Mot dessa länders betydande underskott under senare delen av 1951 ha stått överskott för framför allt Belgien, Italien och Portugal, för vilka länder dessa överskott uppnått gränsen för eller överskridit deras respektive kvoter inom unionen. I samband härmed ha särskilda betalningsarrangemang fått vidtagas. I Belgien ha vissa exportavgifter införts för utförseln av varor till de andra medlemsstaterna, men dessa åtgärder ha hittills inte i nämnvärd utsträckning påverkat Belgiens överskott inom unionen. I Italien har importen underlättats genom en långtgående liberalisering och vissa temporära tullättnader. Det är ett allmänt önskemål att sådana överenskommelser träffas som kunna möjliggöra ett bibehållande av betalningsunionen. Med hänsyn till att alternativet utgör ett återfall i en bilatcralism, som skulle medföra betydande svårigheter för den intereuropciska handeln, är det att hoppas att dessa överväganden skola leda till ett positivt resultat.
6 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
I dagens läge synes man kunna hävda, alt sannolikheten talar för en viss stabilisering i den internationella råvaruprisutvecklingen. Detta utesluter dock inte förskjutningar i priserna för vissa råvaror. Man synes alltjämt böra räkna med risker för att prisfall kunna inträffa på viktiga svenska exportvaror utan att en motsvarande utveckling samtidigt äger rum beträffande sådana råvaror som vi importera. Med hänsyn till betalningssvårigheterna för vissa länder i Europa kan man även befara ogynnsamma återverkningar för viss del av vår export till dessa länder. I ett sådant läge framstår det som särskilt angeläget, att ansträngningar göras för att leda över en del av svensk utrikeshandel till dollarområdet, där priserna på svenska exportvaror visserligen torde vara lägre, men där å andra sidan också inköp kunna göras till förmånligare priser än på annat håll.
Utsikter för 1952. Utsikterna för den ekonomiska utvecklingen i vårt land under 1952 belysas i den av nationalbudgetdelegationen framlagda preliminära nationalbudgeten för detta år. Prognosunderlaget för denna budget är dock, som delegationen framhåller, synnerligen bräckligt. Olika omständigheter, såsom den avsevärda pris- och lönestegringen och den kraftiga lagerökningen under det förflutna året samt oklarheten beträffande löneutvecklingen under innevarande år, medverka till att de nationalbudgetkalkyler som nu uppgjorts ovillkorligen behäftas med breda felmarginaler. Det kunde därför rent av ifrågasättas, om redan i detta sammanhang en nationalbudget borde framläggas. Emellertid har det bedömts såsom av väsentlig betydelse att i samband med utarbetandet av statsverkspropositionens finansplan och den däri innefattade ekonomiska planeringen äga tillgång till en analys av det ekonomiska läget, även om den på detta stadium måste bli relativt ofullständig. En preliminär nationalbudget har därför framlagts av nationalbudgetdelegationen. Avsikten är emellertid, att en översyn av nationalbudgetläget skall företagas i anslutning till konjunkturinstitutets vårrapport. Den reviderade nationalbudgetkalkylen torde få redovisas i samband med framläggandet av propositionen angående komplettering av riksstatsförslaget för budgetåret 1952/53.
Den nationalbudget, som nu har framlagts, innefattar icke någon sedvanlig kalkyl över efterfrågeöverskott eller efterfrågeunderskott utan utmynnar i angivande av ett belopp för s. k. ofördelat disponibelt utrymme, skapat genom produktionsökning och upphörande lagerökning. Härvid har antagits en oförändrad export- och importvolym i förhållande till 1951. Vid samma bytesrelationer som under oktober—november 1951 skulle detta medföra en ökning av valutareserven med 900 miljoner kronor. Enligt ett andra, i fråga om bytesförhållandets gestaltning ogynnsammare alternativ räknar nationalbudgetdelegationen med en praktiskt taget oförändrad valutareserv. De preliminära kalkylerna tyda på en stegring av produktionen under detta år med 3 procent, motsvarande 1 100 miljoner kronor i 1951 års priser. Av detta belopp beräknas 500 miljoner kronor disponeras för en 5-procentig ökning av investeringsvolymen samt 200 miljoner kronor för
Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna. 7
offentlig konsumtion, vilken likaledes antages stiga med 5 procent. Återstoden av produktionsökningen utgör 400 miljoner kronor. Enligt nationalbudgetdelegationen bör man räkna med att någon ytterligare lagerökning icke kommer att äga rum under 1952. Detta betyder, att det disponibla utrymmet blir lika mycket större som värdet av lagerökningen under 1951 eller i runt tal en miljard kronor i 1951 års priser. Delegationens kalkyler utmynna således i att det disponibla utrymmet sammanlagt skulle uppgå till ett belopp av 1 400 miljoner kronor. Innebörden härav är, att det skulle finnas utrymme för ökning med detta belopp av den privata konsumtionen eller för en ytterligare förstärkning av valutareserven respektive utvidgning av investeringsverksamheten utöver vad som förutsatts i delegationens kalkyler. Det framräknade ökade disponibla utrymmet skulle innebära balansmässiga förutsättningar för en privat konsumtion som är 6 1/1 procent större än föregående års volym, därest hela detta utrymme skulle användas för att höja konsumtionen. Såsom nationalbudgetdelegationen framhåller, beror det emellertid på de kommande löneuppgörelserna och på utformningen av den ekonomiska politiken hur det ökade disponibla utrymmet skall utnyttjas. Delegationen har för sin del understrukit angelägenheten av att, mot bakgrunden av riskerna för en kraftig omsvängning i exportkonjunkturen på det skogsindustriella området, den framräknade ökningen i det disponibla utrymmet icke i sin helhet tages i anspråk för privat konsumtion.
Att döma av nationalbudgetdelegationens beräkningar ter sig utgångsläget för den ekonomiska utvecklingen under 1952 rätt tillfredsställande rent försörj ningsmässigt sett. Utom en viss ökning av produktionen erbjuder 1951 års starka lageruppbyggnad ett visst utrymme för att möta de stegrade anspråk, som från det allmännas och från enskildas sida kunna komma att ställas på investeringar och konsumtion. Framtiden rymmer emellertid betydande riskmoment. Den hittillsvarande vinstkonjunkturen har medfört en stark likviditetsökning såväl inom företagen som hos kreditinstituten, vilken kan ge ökad näring åt enskild investerings- och lagringsverksamhet. En klar tendens till ökat ianspråktagande av samhällets produktiva tillgångar föreligger från såväl statens som kommunernas sida. Den ojämna inkomstutvecklingen under det gångna året, vilken i det föregående berörts, har slutligen medfört ett utgångsläge för avtalsrörelserna som innefattar vissa spänningsmoment. Risken för att en sådan ökning av konsumtionsefterfrågan kan inträda, som icke rymmes inom ramen för våra produktiva resurser, är därför uppenbar. Nationalbudgetdelegationens utredningar bilda ett underlag för ett omdöme om det utrymme som enligt de av delegationen angivna förutsättningarna kan finnas för en höjning av inkomstnivån under 1952. Till förfogande står då en beräknad ökning av produktionen med cirka 3 procent totalt sett. Löntagarna böra naturligtvis i likhet med övriga samhällsgrupper kunna göra anspråk på sin andel av produktionsstcgringen. Med hänsyn till att löneutvecklingen varit så ojämn under 1951 kunna löntagarna också anföra starka skäl för kompensation för den försämring av reallönen som inträffat under nämnda år för en del grupper. Den förstärkning
8 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
av lagerställningen, som ägt rum under det förflutna året, innebär i och för sig, att möjligheter att tillgodose vissa anspråk även i detta hänseende föreligga. Man får i så fall avstå från ytterligare lagerökning under 1952. Ett genomförande av krav från löntagarnas sida, som sträcka sig härutöver, måste leda till i första hand att valutareserven icke kan förstärkas. Valutaställningen skulle kanske till och med komma att försämras. Tendenser till brist på balans skulle uppträda med prisstegringar eller friställande av arbetskraft som följd.
Även om man räknar med att de sammanlagda anspråken från löntagare, företagare och andra samhällsgrupper samt från det allmännas sida skulle kunna tillgodoses med bevarad samhällsekonomisk balans, kunna likväl vissa »konsekvensprisstegringar» komma att inträffa. Dylika prisstegringar utgöra emellertid inget indicium på balansrubbningar utan äro blott ett uttryck för att utrymmet för en viss inkomststegring i samhället icke är lika fördelat på alla näringsgrenar utan på en del punkter alltför knappt för att en lönekostnadsökning skulle kunna bäras inom ramen för oförändrade priser. Det är dock icke alldeles givet, att de höjda arbetslönerna komma att slå igenom på priserna i sådana fall där detta skulle vara kostnadsmässigt motiverat. Man måste nämligen räkna med att köpmotståndet, som i hög grad gjort sig gällande vid olika tillfällen under det förflutna året, kan komma att göra det omöjligt för vissa branscher att taga ut hela kostnadsstegringen i höjda försäljningspriser. Resultatet kan då istället bli produktionsinskränkning och minskad sysselsättning. Riskerna härför torde framför allt gälla hemmamarknadsindustrierna.
Av avgörande betydelse för vår såväl yttre som inre balans blir dock till sist utvecklingen utomlands. Om de gynnsamma avsättningsförhållandena för de svenska exportnäringarna bestå, få vi räkna med en fortsatt stark investeringsbenägenhet inom den enskilda sektorn av samhällsekonomien, underbyggd av vinstkonjunkturen. Avtalsrörelserna kunna under sådana förhållanden komma att medföra en avsevärd höjning av den nominella inkomstnivån för löntagarna. Spänningen inom samhällsekonomien kommer i så fall att bestå, med ett fortsatt tryck uppåt på prisnivån. Å andra sidan kan utvecklingen utomlands medföra en sammandragning av våra exportmarknader, samtidigt som konkurrensen kan bli mera kännbar från länder, där återhämtningen efter kriget fortskridit hastigt under det sista året. Den svenska exporten skulle under dessa förhållanden komma att möta ökade avsättningssvårigheter och sjunkande priser. Vad en relativt måttlig prissänkning på våra skogsindustriella exportvaror skulle spela för roll för det valutamässiga utfallet av utrikeshandeln under 1952 framgår av nationalbudgetdelegationens beräkningar. Dessa ge vid handen att, om man antager att exportpriserna på trävaror och papper skulle sjunka med 10 procent och priserna på massa med 20 procent, jämfört med nivån under oktober—november 1951, så skulle detta resultera i en förlust för folkhushållet av icke mindre än 850 miljoner kronor. Detta innebär att hela det valutatillskott, som enligt det gynnsammare alternativet i fråga om bytesförhållandets ge-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
staltning skulle uppnås, skulle komma att utebli. Skulle bytesförhållandet ytterligare försämras, leder detta med de gjorda antagandena till ett valutautflöde.
Den anförda beräkningen ger en illustration till i hur hög grad den nuvarande exportkonjunkturen utgör en labil grundval för skapande av tillskott till det svenska folkhushållets resurser. Därest en mera betydande avmattning av exportkonjunkturen skulle inträda under det framförliggande året, skulle detta icke kunna undgå att få vittgående verkningar på vårt lands ekonomi, bland annat för investeringsbenägenheten och för utvecklingen på arbetsmarknaden. Vilket av de nu angivna tänkbara förloppen som utvecklingen under 1952 kommer att följa, är icke möjligt att nu förutsäga. Den ekonomiska politiken måste emellertid rymma en beredskap för båda.
Den ekonomiska politiken. I proposition nr 220 till föregående års riksdag hade jag tillfälle att utförligt redovisa riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Jag sammanfattade dessa riktlinjer i ett 8-punktsprogram. Jag uttalade, att en samlad ekonomisk politik i enlighet med de framlagda planerna, vilken hade sin tyngdpunkt i strävandena att motverka vinst- och investeringskonjunkturen inom näringslivet, syftade till att skapa de interna förutsättningarna för att åstadkomma ny ekonomisk stabilitet. Jag framhöll emellertid två omständigheter av betydelse för programmets realiserande, nämligen den fortsatta inkomstulvecklingen samt den ekonomiska utvecklingen utomlands. Sålunda uttalade jag, att en förutsättning för att programmet skulle få åsyftad verkan och prisstabilitet uppnås var, att lönestegringarna ej blevo av sådan omfattning att de framkallade mera betydande genomslag på priserna. Jag underströk vidare, att ytterligare kraftigt förstärkta inflationstendenser utomlands skulle försvåra för vårt land att föra en penningvärdebevarande politik. Skulle den internationella utvecklingen gå i den riktningen, kunde nya ingripanden inom den ekonomiska politiken bliva nödvändiga. Denna synpunkt har jag vid flerfaldiga tillfällen haft anledning understryka. Av den ekonomiska politiken kan icke rimligen krävas annat än en stabilisering inom gränserna för vår egen förmåga. En reservation för våra möjligheter att driva en penningvärdebevarande politik måste ofrånkomligen göras för utvecklingen utomlands. Den ekonomiska utvecklingen på olika håll i världen visar enligt min uppfattning alltmera tydligt, att möjligheterna att förhindra nationell inflation till sist måste bygga på åtgärder på det internationella planet i samverkan olika stater emellan för stabilisering av världsekonomien. De olika ländernas ekonomiska liv är så sammanflätat i världshushållningen att möjligheterna för ett land — särskilt för ett land som Sverige med dess dominerande utrikeshandel — att isolera sig från inflytelser utifrån äro mycket små.
Även om den ekonomiska politiken i vårt land syftat och alltfort syftar till jämvikt i samhällsekonomien och ett fast penningvärde, har en nominell anpassning till de starka förskjutningarna uppåt av prisläget utomlands i princip accepterats. I längden skulle något annat icke vara möjligt. Det
10 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
senaste årets pris- och lönestegringar ha varit ett led i en dylik anpassningsprocess. Då utvecklingen i vårt land icke inneburit en försämring av våra försörjningsmöjligheter, har det ej funnits någon anledning att hindra de nominella inkomsterna från att anpassa sig till den av den internationella prisutvecklingen betingade förskjutningen av den interna prisnivån. Å andra sidan har denna anpassningsprocess fått ett långt häftigare förlopp än vad man ursprungligen kunde förutse. Man kan under sådana förhållanden icke bortse från att risker föreligga för att den som ett led i anpassningen till läget utomlands genomförda pris- och lönestegringen lätt kan övergå i en fristående, av interna inflationistiska tendenser närd kumulativ process, därest icke den ekonomiska politiken drives med tillräcklig hårdhet för att verka konjunkturdämpande. En prisstegringsprocess alstrar gärna tendenser till att föröka sig själv. Risken härför framstår med särskild styrka mot bakgrunden av utvecklingen inom företagarsektorn, där vinstkonjunkturen på olika vägar framkallar tendenser till balansrubbningar.
Mot bakgrunden av det anförda framstår det som uppenbart, att det uppställda programmet för den ekonomiska politiken för att bevara jämvikten i samhällsekonomien måste fullföljas och i vissa hänseenden förstärkas med hänsyn till lägets risker. Då jag som förut nämnts i proposition nr 220 till 1951 års riksdag behandlade riktlinjerna för den ekonomiska politiken, torde jag icke behöva i detta sammanhang ånyo ingå mera i detalj på en diskussion av de olika elementen i denna politik. Jag kan istället begränsa mig till att framlägga vissa kompletterande synpunkter och att angiva på vad sätt läget gör en ytterligare utbyggnad av den förda politiken påkallad. Jag kommer vidare att i det följande upptaga 1950 års långtidsutrednings betänkande till behandling och i det sammanhanget något närmare ingå på de mera långsiktiga aspekterna på den ekonomiska politiken.
De ekonomiskt-politiska åtgärderna ha främst tagit sikte på att begränsa de efterfrågeuppdrivande verkningarna av vinstkonjunkturen beträffande såväl investeringsverksamhet som löpande produktion för att hindra att ramen för våra produktiva resurser spränges. Effekten av denna politik har börjat framträda under de senaste månaderna på vissa områden av näringslivet. Tydliga tecken på en dämpning av överkonjunkturen ha på vissa håll kunnat skönjas. Det köpmotstånd som gjort sig gällande har åtföljts av en minskad aktivitet inom vissa delar av näringslivet. De delvis försämrade exportutsikterna, vilka i viss mån visat sig i handelsförhandlingarna med England, ha även bidragit härtill.
Även om sålunda på vissa håll en avmattning i konjunkturen kunnat konstateras, finns det andra områden där vinstkonjunkturen på den senaste tiden blivit alltmera accentuerad. Splittringen av konjunkturen framträder med ökad skärpa. Vid den tidpunkt, då jag drog upp riktlinjerna för den ekonomiska politiken i nyssberörda proposition nr 220 och då de förslag till investeringsavgift, räntereglering och insättning på spärrkonto av viss del av skogsägarevinsterna avfattades, vilka förslag numera, med jämkningar i vissa fall, godkänts av riksdagen, fanns det anledning räkna med att
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
det i propositionen uppställda programmet för den ekonomiska politiken skulle innebära tillräcklig garanti för en stabilisering av samhällsekonomien. Den senaste tidens händelseutveckling — främst den kraftiga stegringen av virkespriserna vid skogsauktionerna vid slutet av oktober 1951 och därefter men även den i övrigt på vissa håll accentuerade vinstkonjunkturen inom företagarsektorn — har emellertid enligt min mening visat, att detta program måste kompletteras med åtgärder för indragning till samhället av viss del av de inkomster som under 1951 tillförts vissa företagare på grund av tillspetsningen av överkonjunkturen. En utredning om införande av en dylik vinstskatt har numera verkställts inom finansdepartementet av särskilt tillkallade utredningsmän och är för närvarande föremål för remissbehandling. Att redan på detta stadium bilda sig någon säker uppfattning om storleken av de vinster, som överkonjunkturen skapat under 1951, är hart när omöjligt. Vissa undersökningar ha verkställts inom finansdepartementet, bland annat beträffande skogsinkomsternas utveckling. I huvudsak måste man dock avvakta boksluten för det gångna året för att få ett tillförlitligt underlag för bedömningen av detta spörsmål.
Jag framhöll i proposition nr 220 i samband med behandlingen av prisutjämningsavgifterna på skogsindustriprodukter, att det kunde komma atl visa sig erforderligt att överväga åtgärder för vinststerilisering jämväl beträffande andra exportindustrier. Jag uttalade, att utvecklingen inom exporten därför måste fortlöpande följas med största uppmärksamhet. Det sagda äger alltjämt sin giltighet. Exportavgifter kunna tjäna syftet att verka allmänt konjunkturdämpande. De kunna emellertid utformas så att de därjämte utgöra en drivkraft för en önskvärd omdirigering av exporten i riktning mot sådana länder, vilkas valutor för oss äro av särskild betydelse. Beträffande prisutjämningsavgifterna vill jag i detta sammanhang nämna, att överenskommelse numera träffats med pappersindustrien rörande dylika avgifter för år 1952, i huvudsaklig anslutning till den uppgörelse som tidigare slutits beträffande avgifterna på massa och som refererades i proposition nr 220. Däremot har någon överenskommelse ännu icke kunnat träffas rörande de fortsatta avgifterna på trävaror. I sista hand torde här få övervägas att förordna om uttagande av erforderliga avgifter med stöd av gällande fullmaktslag.
I proposition nr 220 underströk jag starkt kravet på fortsatt byggnadsreglering. Numera har budgeten för den tillståndsreglerade byggnadsverksamheten fastställts för år 1952. En redogörelse härför torde få fogas som bihang 3 till detta protokoll. Tillståndsbudgeten ger inom en oförändrad totalram något ökat utrymme åt den allmänna sektorn av investeringsverksamheten och ansluter sig därför i viss mån till de tankegångar som utvecklats av 1950 års långtidsutredning beträffande de offentliga investeringarnas betydelse i investeringspolitiken. Vidare må nämnas, att åtgärder under detta år komma att vidtagas för att skapa förutsättningar för en viss utökning av byggnadsarbetarkåren och därmed åstadkomma bättre balans på arbetsmarknaden.
Finanspolitiken måste alltjämt ingå som ett betydelsefullt instrument i
12 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
den ekonomiska politiken. Så länge inflationistiska spänningar bestå i samhällsekonomien, måste kravet på överbalansering av driftbudgeten och täckning av största möjliga del av statens kapitalutgifter med löpande inkomster hävdas med styrka. Sedan proposition nr 220 avlämnades, har nytt material framkommit för bedömning av budgetutfallet för löpande budgetår, som visar på en klar förbättring av läget i förhållande till riksstaten. Budgetens betydelse som stabiliseringsfaktor i den ekonomiska politiken blir därmed också i motsvarande mån större. Jag återkommer i det följande till budgetutfallet för budgetåret 1951/52, liksom till budgetförslaget för 1952/53.
Beträffande kreditpolitiken vill jag ånyo understryka behovet av en åtstramning av kreditgivningen. Vinstkonjunkturen och valutainflödet ha lett till att banklikviditeten för närvarande är god. Detta skapar en latent risk för kreditexpansion. Det är därför angeläget, att åtgärder i god tid vidtagas för att motverka tendenser till ett nytt kreditutflöde. En kreditexpansion av det slag, som ägde rum under våren 1951 särskilt i samband med kreditfinansiering av omfattande importköp, måste nämligen förhindras. Av särskild betydelse vid genomförandet av en kreditåtstramning är emellertid att tillse, att denna icke framkallar svårigheter för bostadsfinansieringen på samma sätt som gjort sig gällande under vissa perioder av det gångna året.
Jag vill erinra om att Kungl. Maj :t enligt beslut vid 1951 års riksdags höstsession erhållit fullmakt att, i den mån så prövas oundgängligen nödigt för att uppnå det mål som fastställts för riksbankens penningpolitiska verksamhet, förordna om räntereglering. Kungl. Maj :t äger vidare med stöd av gällande fullmaktslag möjlighet att skärpa de nuvarande kassareservbestämmelserna. Ökade förutsättningar föreligga därför för statsmakterna att driva en effektiv kreditbegränsande penningpolitik och att förhindra därav betingade fluktuationer i räntebildningen, vilka ur allmän synpunkt te sig skadliga och icke på längre sikt äro ekonomiskt motiverade. Så långt möjligt bör man emellertid undvika att utnyttja dessa fullmaktslagar. I första hand bör eftersträvas att nå resultat genom frivilliga överenskommelser med kreditinstituten. Under den senaste tiden ha därför överläggningar upptagits mellan regeringen och riksbanken å ena sidan och de enskilda kreditinstitutionerna, affärsbanker, sparbanker och försäkringsbolag, å den andra, varvid ett flertal spörsmål av betydelse för den fortsatta kreditpolitiken behandlats. Sålunda har berörts frågan om att få till stånd en överenskommelse mellan riksbanken och kreditinstituten rörande ökad bindning av bankernas likvida tillgångar i statspapper. Därigenom skulle en skärpning av kassareservbestämmelserna kunna undvikas och överhuvudtaget en bättre anpassning ske av likviditetskraven till de särskilda förhållanden som kunna vara rådande inom varje kreditföretag. Diskussionerna ha vidare gällt frågan om utfärdande av en ny typ av placeringsobjekt, som samtidigt skulle kunna tillgodse bankernas behov av obligationer med kortare löptid och statsmakternas önskan om en starkare bindning än vad som sker vid placering i skattkammarväxlar. Slutligen har be-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
handlats frågan om bindning av räntorna på inteckningslån, kommunlån samt på lån mot säkerhet i obligationer. Det är min förhoppning att dessa överläggningar, vilka nu fortsättas direkt mellan riksbanken och kreditinstituten, skola leda till ett positivt resultat.
De under det gångna året tillämpade medlen för att bevara den samhällsekonomiska balansen ha icke haft till direkt syfte att påverka löne- och inkomstbildningen i samhället. Att den ekonomiska politiken i olika delar likväl haft vissa indirekta verkningar på dessa områden är emellertid obestridligt. Storleken av de disponibla inkomstbeloppen hos enskilda påverkas ju bland annat av de olika stabiliseringsåtgärderna lika väl som av skattepolitiken. De fördelningsproblem, som utvecklingen under 1951 skapat, ha aktualiserat särskilda åtgärder som ta sikte på att rätta till de snedvridningar i inkomstbildningshänseende som inträffat under året. Jag syftar här på den ifrågasatta vinstkonjunktur skatten för år 1951, liksom på förskottsbetalningen av skatt på skogsindustriernas prisutjämningsavgifter.
Av särskild vikt för möjligheterna att bibehålla ekonomisk stabilitet under 1952 blir utgången av de nu inledda avtalsförhandlingarna. Överläggningar mellan å ena sidan regeringen och å andra sidan intresseorganisationerna på arbetsmarknaden och på jordbrukets område ha ägt rum i syfte att vinna anslutning till en samlad och återhållsam inkomstutveckling. Några invändningar i princip ha därvid icke riktats mot löntagarorganisationernas krav på att arbetstagarna böra erhålla en sådan förbättring av den nominella lönenivån som svarar mot deras andel av den reala produktionsökningen i samhället och därtill kompensation i de fall där lönenivån sackat efter levnadskostnadsstegringen. Denna eftersläpning skulle enligt inom finansdepartementet företagna beräkningar kunna uppskattas till c:a 2 procent i genomsnitt för samtliga löntagare, arbetare och tjänstemän. Den reala produktionsökningen har av nationalbudgetdelegationen angivits till cirka 3 procent. Om man räknar med samma siffra för löntagarnas andel häri skulle genomsnittligen sett kompensation för eftersläpningen och delaktighet i produktionsökningen kunna erhållas vid en nominell lönestegring av i medeltal c:a 5 procent. Såsom framgår av nationalbudgetdelegationens undersökningar torde under förutsättning av oförändrade bytesrelationer i förhållande till utlandet utrymmet för ökad konsumtion kunna beräknas till högst 1 400 miljoner kronor, vilket skulle motsvara O1/, procent stegring utöver 1951 års nivå. Under förutsättning att nuvarande gynnsamma exportkonjunktur och bytesrelationer bestå föreligga sålunda möjligheter till en standardhöjning av den storleksordning som här nyss angivits. Detta skulle emellertid samtidigt innebära att man avstod från att öka valutareserven och investeringarna utöver vad som angivits i nationalbudgetdelegationens beräkningar. Samtidigt måste också med skärpa framhållas, att den nuvarande välståndsskapande konjunkturen i utrikeshandeln vilar på cn mycket labil grundval och att en omsvängning i läget snabbt kan inträda. Inträffar en försämring av bytesrelationerna, kommer eu konsumtionsökning av den antydda omfattningen oundvikligen att leda till att
14 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
den förut beräknade förbättringen av valutaställningen icke kan komma till stånd eller att valutareserven rentav minskar. Därjämte kan det uppstå svårigheter på arbetsmarknaden och svårigheter att hävda oss i den internationella konkurrensen på grund av ett högt uppdrivet kostnadsläge. En viss försiktighet bör därför uppenbarligen iakttagas vid utnyttjandet av förefintligt disponibelt utrymme till konsumtionsökning genom inkomststegringar.
Vid de nyss berörda överläggningarna har man från löntagarorganisationernas sida i princip givit uttryck åt en strävan till moderation i lönerörelserna. I det av LO:s representantskapsmöte i november 1951 gjorda uttalandet om lönerörelserna, till vilket TCO sedermera i huvudsak anslutit sig, har vidare understrukits, att målsättningen för den fackliga lönepolitiken — i första hand kompensation för inträffade reallönesänkningar och därutöver en skälig andel åt förbundens medlemmar av den inträffade och för nästa år förutsebara produktivitetsförbättringen — måste avvägas mot önskemålet om ytterligare ökade investeringar, främst inom den samhälleliga sektorn, och om en fortsatt ökning av valutareserven, som kan ge landet större handlingsfrihet i en mindre gynnsam situation än den nuvarande.
Under förutsättning att avtalsrörelserna komma att präglas av återhållsamhet böra inkomstökningarna, såsom jag i det föregående antytt, kunna genomföras med bibehållen samhällsekonomisk balans. Skulle emellertid principen om moderation i lönerörelserna icke kunna genomföras i praktiken, måste man räkna med att vissa delar av näringslivet kunna komma att utsättas för betydande påfrestningar på grund av den splittrade konjunktur som alltmera börjar framträda. Det är möjligt att företagen i vissa fall på grund av rådande köpmotstånd icke ens komma att kunna taga ut i form av höjda priser de begränsade kostnadsstegringar, som skulle bli resultatet av en återhållsam lönerörelse. Både för heminamarknadsindustrien och för sådana exportindustrier, för vilka avsättningsmarknaderna i England och övriga EPU-länder äro av dominerande betydelse, kan det visa sig bliva svårt att uttaga de höjda priser som ökade lönekostnader i och för sig skulle föranleda. En sådan situation skulle säkerligen medföra, att arbetskraft friställdes i viss omfattning. Dylika symptom på en avmattning i den nuvarande sysselsättningskonjunkturen skulle emellertid kunna uppfattas som ett tecken på en återgång till ett lugnare konjunkturläge. Några motåtgärder från statsmakternas sida för att häva verkningarna av en måttlig konjunkturdämpning böra därför i regel icke komma i fråga. Denna ståndpunkt innebär å andra sidan icke, det måste klart sägas ifrån, att statsmakterna skulle vara overksamma gentemot tendenser till arbetslöshet. Visserligen böra särskilda stödåtgärder icke från det allmännas sida vidtagas i fråga om näringsgrenar eller företag, som utsättas för dylika avmattningstendenser. Men det anförda betraktelsesättet förutsätter i stället, att en aktiv arbetsmarknadspolitik bedrives som främjar en överflyttning av ledigbliven arbetskraft till sådana områden av produktionslivet, där arbetskraftsbrist är rådande.
Förutsättningen för att man skall kunna räkna med en återhållsamhet
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
i inkomstkraven från löntagarorganisationernas sida måste naturligen vara att de åtgärder, som vidtagits för att begränsa vinstkonjunkturen och låta en del av de därav skapade inkomsterna komma hela samhället till godo, verkligen bliva effektiva. Dylika åtgärder bilda också tyngdpunkten i den förda ekonomiska politiken. Det vore eljest knappast rimligt att begära, att löntagarna skulle underlåta att utnyttja de möjligheter till nominella inkomstförbättringar som läget erbjuder. Skulle emellertid, trots den ekonomiska politikens strävanden att förebygga vinstkonjunkturens inflationistiska verkningar, de pågående avtalsförhandlingarna resultera i nominella inkomststegringar av avsevärd omfattning, måste detta framkalla en tendens till ökad spänning på konsumtionsvaruområdet. Svaret på frågan huruvida särskilda ekonomiskt-politiska åtgärder krävas i en dylik situation, synes avhängigt av hur man bedömer det fortsatta konjunkturförloppets karaktär. Om den internationella överkonjunkturen består, får man räkna med ett konstant inflationstryck i vårt land. I ett sådant läge, där större nominella inkomststegringar kunna komma att uppnås än vad våra reala resurser tillåta, föreligga väsentliga risker för en kumulativ löneoch prisstegringsprocess. Beroende på arten av de inflationsdrivande faktorer, som påfordra motåtgärder från statsmakternas sida, komma dessa åtgärder att utformas som vinstbegränsande eller köpkraftsbegränsande.
Om å andra sidan konjunkturbilden via internationella inflytelser i stället kommer att präglas av avmattningstendenser, kommer givetvis en med hänsyn till våra reala möjligheter alltför kraftig lönestegring att framkalla en snedvridning av inkomst- och kostnadsstrukturen i samhället. I ett konjunkturläge av denna beskaffenhet bör en dylik snedvridning kunna rättas till av sig själv längre fram. En sådan självläkningsprocess på lönebildningens område kan visserligen -— bortsett från att den icke kan sägas utgöra något särskilt milt verkande medel -—- vara oläglig ur den synpunkten att det kommer att krävas viss tid innan läget korrigerats. Under denna tid kunna ökade anspråk komma att ställas på valutareserven, emedan vår internationella konkurrensförmåga skulle undergå en tillfällig försämring på grund av en alltför stark uppdrivning av lönekostnadsnivån. Detta kan framkalla importsvårigheter, vilka i sin tur kunna verka hämmande på produktionen. Med hänsyn till att staten principiellt bör lämna avtalsfriheten på arbetsmarknaden orubbad bör emellertid något ingripande från samhällets sida i detta läge icke äga rum, utan det bör ankomma på arbetsmarknadens parter att själva reglera de frågor, som i så fall aktualiseras.
Budgetförslaget. Innan jag här ingår på budgetförslaget för år 1952/53 vill jag i korthet beröra läget under innevarande budgetår, eftersom det i så hög grad synes komma att avvika från vad som kunde förutses våren 1951 vid kompletteringen av förslaget till riksstat. Mot ett då beräknat överskott av inkomster utöver utgifter å riksstatens driftbudget å f>55 miljoner kronor, skulle enligt nu företagna beräkningar komma att stå ett formellt budgetöverskott å 1 860 miljoner kronor trots avsevärda utgiftsökningar å tilläggsstal I och II (inkl. avskrivningsmedel) på grund av kostnadsstegringar in. in.
16 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
särskilt för försvaret, vägväsendet och bostadsbyggandet. Som den följande redogörelsen visar, kan man emellertid förutse, att det nu beräknade budgetöverskottet för innevarande år kommer att avsevärt reduceras till följd av ytterligare utgiftsökningar. Att en stark förskjutning av läget inträffat tyda de föreliggande uppgifterna på. Detta återspeglar en kraftig stegring av statsinkomsterna. Såsom närmare framgår av den i det följande lämnade redogörelsen för riksräkenskapsverkets beräkningar beror denna inkomststegring främst på en höjning av intäkterna av inkomst- och förmögenhetsskatten, i sin tur förorsakad av den starka uppgången av inkomstnivån såväl för löntagare som rörelseidkare och bolag. Det är uppenbart att man härvidlag möter ett uttryck för den tillspetsning som konjunkturen undergått under senare delen av året med en stark ansvällning av företagsvinsterna och en oväntat kraftig löneglidning inom åtskilliga områden av näringslivet.
I verkligheten ter sig budgetutfallet mindre gynnsamt än nu föreliggande uppgifter synas giva vid handen. Man har nämligen under budgetåret att emotse ökade utgiftsbehov, till vilka hänsyn ej kunnat tagas i förevarande beräkningar. Sålunda komma ökade medel för avskrivningar att erfordras till följd av emotsedda ytterligare kostnadsstegringar för bostadsbyggandet och för andra å tilläggsstat äskade anslag. Någon uppräkning till realistiska belopp av förslagsvis uppförda materiel- och omkostnadsanslag, vilka på grund av kostnadsfördyringar måste komma att överskridas, har ej heller företagits i detta sammanhang. Slutligen kan en ökning av medelsbehovet väntas inträda till följd av index-tillägg å folkpensionerna och lönehöjningar för de statsanställda samt eventuella subventioner.
Tagas alla dessa omständigheter i betraktande torde det förutnämnda budgetöverskottet komma att reduceras med ett tal av storleksordningen 500 —600 miljoner kronor. Såvitt nu kan överblickas kommer likväl driftbudgeten, sedan jämväl utgifterna å äldre reservationsanslag bestridits, att lämna ett överskott, tillräckligt stort för att möta utgifterna å kapitalbudgeten inklusive den till 150 miljoner kronor uppskattade medelsförbrukningen å äldre investeringsanslag, vilka utgifter annars fått täckas lånevägen. Det statliga upplåningsbehovet skulle under dessa förhållanden i stort sett komma att motsvara vad som erfordras för att tillgodose behovet av rörlig kredit å sammanlagt 250 miljoner kronor till riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap och Norrbottens järnverk. Den statliga budgetpolitiken under innevarande budgetår skulle därmed ha erhållit en mer åtstramande effekt på samhällsekonomien än som förutsattes vid finansplanens och sedermera även riksstatens upprättande. Men detta förhållande kan också uttryckas så, att strävandena att åstadkomma en överbalanserad budget till följd av inkomstutvecklingen rönt större framgång än som kunde förutses före budgetårets ingång.
Vid bedömningen av årets budgetläge bör även observeras att budgetöverskottet till ett belopp av omkring 550 miljoner kronor är sammansatt av tillfälliga statsinkomster såsom följande sammanställning närmare utvisar.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
17 Tillfälliga statsinkomster i miljoner kronor 1951/52
Investeringsskatt1 ...................... 200
Skatt å prisutjämningsavgifter .......... 150
Tillfällig automobilskatt ................ 105
Varuskatt (Bilskatt) ................... 45
Elskatt................................ 50
Summa 550
Slutligen bör man komma ihåg, att det ökade tillflödet av inkomster till statskassan till icke obetydlig del hänför sig till kommunala skattemedel. I dagens läge ha kommunerna en fordran på statsverket som skall regleras under de närmaste två budgetåren. I sammanhanget kan nämnas att skattebetalningarna från staten till kommunerna beräknas växa från 2 110 miljoner kronor under innevarande budgetår till 2 730 miljoner kronor under budgetåret 1952/53 och 3 300 miljoner kronor under det därpå följande budgetåret.
Vad budgetförslaget för 1952/53 beträffar må först framhållas att vissa modifikationer vidtagits i de av riksräkenskapsverket utförda inkomstberäkningarna såsom jag i det följande kommer att utveckla. En uppräkning av skatten å inkomst och förmögenhet med hänsyn till den av höstriksdagen beslutade investeringsavgiften har sålunda företagits. Vidare räknas med en provisorisk höjning av den ordinarie fordonsskatten, vilket synes erforderligt för att de nu beräknade kostnaderna för vägväsendet skola kunna täckas av de inkomster, som inflyta genom fordons- och bensinskatterna. Å andra sidan ha inkomsterna å elskatten nedräknats med hänsyn till planer på att avskaffa denna skatt för hushållsförbrukare. Inkomsterna å driftbudgeten uppgå härefter till 7 865 miljoner kronor, vilket ungefär jämnt motsvarar det beräknade utfallet av statsinkomsterna för innevarande budgetår. Skillnaden (7 865 — 7 827 =) 38 miljoner kronor är obetydlig och måste helt anses falla inom marginalen för oundvikliga felberäkningar.
Att inkomstökningen för statsverket kommer att avstanna är utan tvivel värt att uppmärksammas. Riksräkenskapsverket räknar visserligen med en stegring av inkomsterna för löntagarna. Skulle tendenserna till en avmattning av konjunkturen förstärkas skulle skatteinkomsterna stanna vid ett lägre tal än riksräkenskapsverket nu beräknat. Att statsinkomsterna även i det gynnsammare fallet förutses bli oförändrade sammanhänger med två omständigheter. För det första väntas bolagsskatten komma att nedgå i förhållande till innevarande budgetår då effekten av kvarskatteränta och vinstansvällningen påverkat utfallet. Effekten på inbetalningarna av skatt är av engångsnatur och stigande omkostnader anses komma att föra ned bolagsvinsterna från det toppläge som år 1951 sannolikt representerar. För det andra är det uppenbart redan av vad jag i det föregående framhållit att utbetalningarna till kommunerna komma att påverka statsinkomsterna un-
* Egentligen ökad inkomstskatt såsom beräknad effekt av investeringsskatten. 2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Bil. 1.
18 Statsverkspi-opositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
der 1952/53 i sänkande riktning. I jämförelse med innevarande budgetår komma sålunda kommunutbetalningarna att stiga med drygt 600 miljoner kronor.
Det föreliggande riksstatsförslagets utgiftssida slutar på ett belopp av 6 809 miljoner kronor. Även denna gång har återhållsamhet iakttagits vid granskningen av myndigheternas anslagsäskanden. Så långt det över huvud taget ansetts rimligt ha önskemål om utgiftsökningar avvisats. Den här framlagda utgiftsramen är i allmänhet så snävt tilltagen att den på vissa håll måste framtvinga en begränsning av den verksamhet som staten ombesörjer eller som äger rum med statligt stöd. Under dessa förhållanden kan det synas överraskande att de sammanlagda utgifterna å driftbudgeten för år 1952/53 överstiga den i gällande riksstat beräknade utgiftssumman med icke mindre än (6 809 — 5 751 =) 1 058 miljoner kronor. Detta beror emellertid i första hand på redan inträffade prisstegringar. Dessa voro knappast kända till sin omfattning och styrka vid upprättandet av riksstaten för innevarande budgetår. Skillnaden i fråga om statsutgifterna i riksstatsförslaget 1952/53 och i riksstaten 1951/52, sådana de nu kunna beräknas, är också avsevärt mindre och uppgår till (6 809 — 5 967 =) 842 miljoner kronor. I detta sammanhang bör understrykas att full uppräkning av anslagen med hänsyn till kostnadsfördyringen endast i undantagsfall medgivits. I allmänhet ha höjningarna av omkostnads- och materielanslag begränsats till 15 procent. Konsekvensen blir såsom tidigare framhållits en begränsning av den offentliga verksamhetens omfattning på åtskilliga områden.
Jämte kostnadsfördyringen ha dock även andra omständigheter bidragit till att öka utgiftsramen för 1952/53. Sålunda ha utgifterna för försvaret oavsett kostnadsstegringen stigit. Anslagen under IV ht svara för över en tredjedel av den sammanlagda utgiftsökningen i föreliggande riksstatsförslag i jämförelse med riksstaten för innevarande år. En mera betydande utgiftsökning uppvisar vidare V ht främst på grund av kostnadsstegringar för folkpensionerna, barnbidragen och bostadsverksamheten. Att även VI ht företer en avsevärd ökning sammanhänger framförallt med höjda kostnader för vägväsendet. Sammanlagt beräknas sistnämnda och vissa därmed jämställda kostnader komma att uppgå till 505 miljoner kronor eller till ett belopp som med (505 — 455 =) 50 miljoner kronor överstiger de av riksräkenskapsverket beräknade inkomsterna av automobilskattemedlen. Av denna anledning har, såsom jag tidigare framhållit, förberedelser ansetts böra vidtagas för en provisorisk höjning av den ordinarie fordonsskatten. Vad utgiftsökningarna i övrigt beträffar förtjänar här vidare nämnas att VIII ht stiger med 173 miljoner kronor huvudsakligen till följd av ökade kostnader för undervisningsväsendet samt att XI ht uppvisar en avsevärd ökning sammanhängande bl. a. med stegrade kostnader för civilförsvaret och sjukhusväsendet. Å andra sidan uppvisar XII ht en formell nettominskning med 177 miljoner kronor beroende på att det i årets riksstat uppförda engångsanslaget för löneregleringarna inräknats i respektive avlönings- och pensionsanslag under de olika huvudtitlarna. För att möta de utgifter, som kommande
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
förändringar i de statsanställdas löner kunna komma att föranleda, torde i sinom tid ett särskilt anslag få äskas även för budgetåret 1952/53. Slutligen må framhållas att utgifterna för avskrivningar av nya kapitalinvesteringar särskilt för försvarets räkning och för lånefonderna för bostadsändamål öka med 255 miljoner kronor i förhållande till löpande riksstat.
I sammandrag gestaltar sig driftbudgeten enligt nu föreliggande beräkningar på följande sätt.
Drittbud geten.
Miljoner kronor.
Det föreliggande förslaget till riksstat för budgetåret 1952/53 skulle sålunda komma att ge ett överskott av inkomster utöver utgifter med 1 056 miljoner kronor. Ianspråktagandet av medel å äldre reservationsanslag, vilket i jämförelse med innevarande budgetår beräknas komma att nedgå med 100 miljoner kronor till 100 miljoner kronor, reducerar budgetöverskottet till 956 miljoner kronor. Av detta budgetöverskott hänföra sig 415 miljoner kronor till tillfälliga statsinkomster enligt följande sammanställning.
Tillfälliga statsinkomster i miljoner kronor 1952/53
Investeringsavgift ....................... 100
Skatt å prisutjämningsavgifter............ 200
Varuskatt (Bilskatt)..................... 70
Elskatt ......... 45
415 Därest beslut fattas om införande av särskild beskattning å konjunkturvinster, varom jag har för avsikt att senare framlägga förslag, böra de tillfälliga skatteinkomsterna uppräknas med ett belopp, svarande mot vad denna skatt kan komma att tillföra statsverket, överskottet av ordinarie statsinkomster utöver utgifterna stannar vid 541 miljoner kronor.
Vid upprepade tillfällen har jag haft anledning att framhålla som min uppfattning, vilken såvitt jag förstår är allmänt omfattad, att tillfälliga statsinkomster icke böra användas för att bestrida utgifter av bestående natur. I detta sammanhang vill jag erinra om att i det föreliggande riksstats-
1 Reservationsmedelsförbrukning inräknad.
20 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
förslaget inga medel beräknas för eventuella subventioner, ehuru frågan om subventionering kan komma att aktualiseras i samband med kommande jordbruksuppgörelser för innevarande och nästkommande skördeår. Även om man i allmänhet torde vara överens om att subventioner ej äro önskvärda principiellt sett, torde det enligt min mening ej vara ägnat att ingiva alltför starka betänkligheter att tillgripa subventioner för att undvika prishöjningar till följd av en tillfällig nedgång av produktionen. Inte heller böra några invändningar kunna riktas mot att tillfälliga statsinkomster tas i anspråk för att täcka härigenom uppkommande underskott i jordbrukskalkylen. Skulle underskotten bliva ännu större böra dessa få täckas genom prishöjningar. Jag har för närvarande under övervägande förslag om premiering av det frivilliga sparandet. De kostnader, som åtgärder i detta syfte skulle föranleda, synas även vara av sådan natur, att de böra kunna bestridas med anlitande av tillfälliga statsinkomster. Vilka belopp ett subventionsprogram av nyss angivna begränsade omfattning och en premiering av sparandet skulle komma att röra sig om, torde ännu vara för tidigt att avgöra. Att kostnaderna icke kunna komma att taga i anspråk hela den del av budgetöverskottet, som svarar mot de tillfälliga statsinkomsterna, är emellertid redan nu uppenbart. En del av detta belopp bör och kommer under alla omständigheter att kunna redovisas såsom ett överskott å statsregleringen.
Med den målsättning för den ekonomiska politiken i allmänhet och för budgetpolitiken i mera begränsad bemärkelse, som jag i det föregående angivit bör en betydande överbalansering av driftbudgeten alltjämt eftersträvas för att så långt som möjligt nedbringa statens behov av nyupplåning. Det är ur denna synpunkt beklagligt att driftbudgeten för 1952/53 onekligen är svagare än det nu löpande budgetårets så mycket mera som man, enligt vad jag i det följande kommer att utveckla, har att emotse ökade utgifter jämväl å kapitalbudgeten. En ytterligare minskning av budgetöverskottet skulle i varje fall vara i hög grad betänklig eftersom detta skulle innebära ett ökat ianspråktagande av kapitalmarknaden med därav följande tendenser till ökat penningutflöde.
I detta sammanhang får jag erinra om att 1949 års skatteutredning nyligen framlagt förslag om ändringar av den statliga direkta beskattningen. Förslaget är för närvarande föremål för remissbehandling och kommer att prövas i vanlig ordning. Ett genomförande vid 1952 års riksdag av en skattereform byggd på nämnda förslag skulle vara i hög grad önskvärt. Härigenom skulle vinnas en bättre avvägning av skattebördan mellan olika grupper av skattskyldiga, däribland sambeskattade äkta makar och ensamstående personer. Även den allmänna sänkning av inkomstskatten till staten, som denna skattereform kommer att betyda, är givetvis av stort värde för skattebetalarna. Dessutom synes förslaget medföra vissa betydelsefulla förenklingar i fråga om framför allt debitering och uppbörd.
En fråga som likväl måste vara av avgörande betydelse är om det statsfinansiella läget innebär möjligheter för skattereformens genomförande helt
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
eller delvis i nuvarande läge. Minskningen i statsinkomsten härigenom har av kommittén beräknats till 265 miljoner kronor om året enligt det skatteunderlag, som framkom vid 1949 års taxering på grundval av 1948 års inkomster. Omräknat till det inkomstläge, som förutses i budgetberäkningen för budgetåret 1952/53, kommer beloppet att uppgå till ca 480 miljoner kronor.
Vid bedömandet av möjligheterna för ett genomförande av förslaget redan under innevarande års riksdag och i så fall med verkan från och med den 1 januari 1953 bör följande beaktas. Utifrån den principiella uppfattning, varåt jag givit uttryck, kan det ej vara rimligt att tänka sig att ett bortfall av skatteinkomster på grund av ändrade beskattningsregler skulle kompenseras av inkomster, som inflyta genom tillfälliga anordningar. I stället få kostnaderna för en skattereform ställas mot överskottet av ordinarie inkomster å driftbudgeten motsvarande det förut angivna beloppet av 541 miljoner kronor. I ett läge, där kravet på en överbalanserad budget icke skulle behöva hävdas med samma styrka som för närvarande, vore visserligen ett budgetöverskott av denna storleksordning tillräckligt för att skatteförslaget skulle kunna genomföras. Såsom jag nyss framhållit anser jag det föga sannolikt att ett sådant läge skall visa sig vara för handen under nästkommande budgetår. Men ännu viktigare är, att nämnda överskott av ordinarie inkomster icke kommer att föreligga, när längre fram på året riksstaten för nästa budgetår kommer att fastställas. I de i budgetförslaget angivna utgifterna för år 1952/53 har som förut antytts ingen hänsyn kunnat tagas till den ökning som löne- och pensionskostnaderna kunna komma att undergå och ej heller till att utgifterna för folkpensionerna kunna väntas stiga ytterligare. Det är ännu för tidigt att avgöra vad dessa löne- och pensionsförändringar kunna komma att resultera i. Eftersom varje höjning med en enhet av det rörliga tillägget innebär en kostnadsökning för statsverket med närmare 20 miljoner kronor är det emellertid uppenbart att det belopp av (541 —-480 =) 61 miljoner kronor, som skulle återstå av det här redovisade budgetöverskottet efter ett genomförande av skattereformen icke på långt när skulle förslå för att täcka de ökade löne- och pensionskostnaderna. Då ändrade grunder för beskattningen skulle komma att träda i kraft från och med den 1 januari skulle emellertid bortfallet av statsinkomster under det första budgetåret, på vilket endast två av sex uppbördsstämmor falla, komma att begränsas till 160 miljoner kronor. Även under dessa förhållanden synes den marginal som budgetförslaget skulle rymma för ofrånkomliga ökningar av de ordinarie statsutgifterna bli alltför snävt tilltagen för att det skulle vara möjligt att utan vidare genomföra skattereformen. Hur statsinkomsterna komma att gestalta sig under budgetåret 1953/54, då de finansiella konsekvenserna av skattereformen skulle göra sig gällande med hela sin kraft, är knappast möjligt att bedöma med någon högre grad av säkerhet. En faktor som kommer att påverka statsinkomsterna i sänkande riktning är emellertid redan känd, nämligen utbetalningarna till kommunerna. Såsom jag förut påpe-
22 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
kat, beräknas dessa mellan 1952/53 och 1953/54 komma att stiga med omkring 600 miljoner kronor till 3 300 miljoner kronor.
Slutsatsen av vad jag nu anfört måste bli, att utsikterna ur statsfinansiell synpunkt för ett genomförande av skattereformen i hela dess omfattning under det framförvarande budgetåret te sig mörka, även om man avstår från hela den del av överbalanseringen som utgöres av ordinarie statsinkomster. Att läget är ansträngt' framgår även därav, att man i det föreliggande riksstatsförslaget fått avvisa i och för sig behj är tans värda förbättringar av sociala förmåner. För ett genomförande av skattereformen inom rimlig tid torde det bliva nödvändigt att bereda statskassan kompensation i form av ordinarie inkomster för inkomstbortfallet. Det är min avsikt att under den närmaste tiden föreslå Kungl. Maj :t igångsättande av en utredning härav, varvid av 1949 års skattekommitté i detta avseende anförda synpunkter även böra övervägas. I avvaktan på resultatet av denna utredning, som jämväl torde böra uppmärksamma spörsmålet hur finansiella möjligheter för ett fortsatt socialt reformarbete skola åstadkommas, bör allvarligt övervägas att redan nu genomföra skattereformen, låt vara i begränsad omfattning. Detta kunde t. ex. innebära, att reformen genomfördes med ikraftträdande den 1 januari 1953 samtidigt som uttagningsprocenten för detta år höjdes. Reformen finge givetvis då mera formen av en beskattningsomläggning än en skattesänkning. Skattesänkningen skulle emellertid kunna aktualiseras, så snart förenämnda utredning utförts och förslag på grundval därav förelagts riksdagen.
Med hänsyn till det samhällsekonomiska läget är det, såsom jag förut antytt, fortfarande av vikt att driftbudgeten ger ett överskott, som kan användas för finansiering av kapitalutgifterna. Detta är särskilt angeläget eftersom dessa utgifter för investeringsändamål också beräknas komma att undergå en ökning, som huvudsakligen hänför sig till försvaret, lånefonderna för bostadsändamål och kommunikationsverken. Följande sammanställning över kapitalbudgeten och vissa liknande utgiftsbehov synes vara av betydelse för bedömningen av det statliga lånebehovet under nästkommande budgetår.
Kapitalbudgeten.
Miljoner kronor.
1 Häri ingår ej avskrivningsanslag å tilläggsstat II.
> > förbrukning av äldre anslagsmedel.
23 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna.
Förbrukningen av medel å äldre anslag har beräknats komma att nedga från 150 miljoner kronor 1951/52 till 100 miljoner kronor 1952/53. Det är troligt att lånemedelsbehovet, sådant det framträder i tablån, i viss mån överskattas eftersom kapitalbudgetens anslag måhända icke i sin helhet komma att kunna tagas i anspråk under budgetåret. Om de nu senast lämnade uppgifterna sammanställas med dem som tidigare angivits röiande överskottet å driftbudgeten är det emellertid tydligt att lånebehovet under alla omständigheter måste komma att öka ganska kraftigt från innevarande till nästkommande budgetår. I detta avseende kan man utan tvivel tala om en försämring av budgetläget.
Det ekonomiska långtidsprogrammet. Vad jag i det föregående anfört om den ekonomiska politiken under år 1952 ligger i stort sett i linje med de principiella synpunkter rörande den ekonomiska politikens utformning på längre sikt som framlagts i det av 1950 års långtidsutredning uppdragna ekonomiska långtidsprogrammet för femårsperioden 1951—1955. Jag har redan i propositionen nr 220 till 1951 års riksdag i korthet omnämnt ifrågavarande program. Någon närmare redogörelse för detta torde i förevarande sammanhang icke erfordras. Jag får erinra om att betänkandet tryckts såsom nr 30 i serien statens offentliga utredningar för år 1951. Värdefulla kompletterande synpunkter ha framkommit vid remissbehandlingen. Det är min avsikt att under den närmaste tiden redovisa dessa genom att låta trycka ett sammandrag av remissyttrandena såsom en särskild volym i serien statens offentliga utredningar.
Utredningsmännen ha själva understrukit, att deras program icke skall fattas såsom en plan i egentlig mening eller ett strängt fixerat schema utan blott såsom en allmän och principiell diskussion av riktpunkterna för politiken på längre sikt. Detta finner jag välbetänkt i rådande läge. Även om de i utredningen diskuterade alternativen preciserats i ett konkret program i syfte att belysa tankegångarna, ligger det i sakens natur, att det icke varit meningen att formellt fastställa ett sådant program. Detta får i stället tjäna såsom vägledning vid framtida ståndpunktstaganden beträffande den ekonomiska politiken och därvid vägas mot övriga existerande målsättningar.
Långtidsutredningens centrala punkt är, att kraven på en inflationsbekämpande politik icke betingas av de särskilda förhållanden som rått under övergångsskedet efter det andra världskrigets slut utan komma att göra sig gällande, så länge full sysselsättning kan upprätthållas inom och utom landet. I ett sådant läge tenderar den totala efterfrågan i samhället att växa i snabbare takt än de produktiva resurserna. Ktt varaktigt spänningstillstånd kommer med andra ord att bestå, försåvitt icke statsmakterna föra en permanent stabiliseringspolitik, vilken är konsekvent inriktad på att hålla tillbaka efterfrågan i samhället. Långtidsprogrammet utmynnar därför i kravet på en hård och aktiv ekonomisk politik, till detta kan jag i princip ansluta mig. Medlen måste emellertid anpassas efter de för varje tillfälle givna förutsättningarna och kunna därför icke på förhand bestäm-
mas.
24 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Vid sidan av den allmänna synpunkt på den ekonomiska politikens utformning, som jag nu berört, har långtidsutredningen två huvudrekommendationer angående de tillgängliga resursernas disposition under de närmast framförliggande åren. Enligt utredningens mening bör, för det första, investeringsverksamheten i viss utsträckning ges företräde framför den privata konsumtionen, när det gäller att använda det ökade samhällsekonomiska utrymme som bör kunna påräknas tack vare produktionens successiva stegring. För det andra rekommenderas en fortlöpande förstärkning av landets valutareserv under de närmaste åren, vilket innebär en motsvarande avsaktning av den eljest möjliga stegringstakten i fråga om förbättringen av det inhemska försörjningsläget. Jag har inget att erinra mot dessa målsättningar, i vad rör utvecklingen på längre sikt. Såsom jag i det föregående redovisat bildar emellertid situationen på byggnadsmarknaden en trång sektion redan för en byggnadsvolym av nuvarande omfattning, vilket försvårar förverkligandet av programmet i denna del. I fråga om valutareserven har det, såsom jag tidigare anfört, varit möjligt att under år 1951 uppnå en viss förstärkning. Även under år 1952 bör det vara möjligt att fylla på valutareserven, därest bytesrelationerna i utrikeshandeln icke alltför kraftigt försämras. Förutom nu nämnda rekommendationer har långtidsutredningen framlagt en rad detalj förslag. Flertalet av dessa har vid remissbehandlingen rönt ett gynnsamt mottagande. Ställning härtill torde emellertid få tagas vid kommande överväganden på respektive områden.
Riksstatsförslagets utgifter under de särskilda huvudtitlarna
och kapitalbudgeten.
I fråga om driftbudgetens utgifter lämnas följande sammanfattning för de olika huvudtitlarna utöver den allmänna jämförelse, som i den föregående redogörelsen för finansplanen gjorts mellan utgiftsläget i riksstatsförslaget och gällande riksstat.
Första huvudtiteln utvisar en ökning med nära 0,8 miljon kronor, huvudsakligen betingad av penningvärdeförändringen.
Andra huvudtiteln utvisar en ökning med 9,7 miljoner kronor. Av höjningen, som huvudsakligen betingas av den inträffade allmänna kostnadsstegringen, hänföras sammanlagt 2,7 miljoner kronor till hovrätternas och häradsrätternas avlöningsanslag. För domstolsväsendet i övrigt beräknas kostnaderna stiga med 1,3 miljoner kronor. Anslagen till ersättning åt domare, vittnen och parter samt till kostnader enligt lagen om fri rättegång ha uppskrivits med 0,4 respektive 0,6 miljon kronor. Slutligen ha kostnaderna för fångvården in. m. beräknats stiga med 3,9 miljoner kronor, därav huvuddelen, eller 3,6 miljoner kronor, falla å fångvårdsanstalternas avlönings- och omkostnadsanslag. Övriga anslagshöjningar uppgå till sammanlagt 0,8 miljon kronor.
Tredje huvudtiteln utvisar en ökning med 15,4 miljoner kronor. Härvid ha för nästa budgetår 6,o miljoner kronor beräknats till bidrag till
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna. 25
internationell hjälpverksamhet. Den allmänna prisstegringen inom landet har föranlett en uppräkning av avlönings- och omkostnadsanslagen med
1,3 respektive 2,6 miljoner kronor, medan för utlandspersonalen ökade levnadskostnader motiverat en höjning av prisutjämningstilläggen med 3,4 miljoner kronor. Kostnaderna för Sveriges deltagande i internationella organisationer ha vidare förutsetts öka med 0,2 miljon kronor. Slutligen ha anslagen till förhandlingar med främmande makter, ersättning till statens allmänna fastighetsfond samt upplysningsverksamhet i utlandet angående Sverige beräknats stiga med respektive 0,4, 0,5 och 0,i miljon kronor, medan för övriga här ej nämnda ändamål utgiftsökningarna uppskattats till 0,9 miljon kronor.
Fjärde huv u titelns slutsumma uppgår till 1 503,o miljoner kronor, innebärande en anslagsökning i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår med 323,4 miljoner kronor. Härvid bör emellertid beaktas, att i riksstaten för löpande budgetår uppförts ett anslag till repetitionsövningar å 53,o miljoner kronor för bestridande av kostnader för ökning av repetitionsövningsverksamheten utöver i 1951 års statsverksproposition beräknad omfattning, från vilket anslag man lämpligen bör bortse vid en jämförelse mellan medelsbehovet under fjärde huvudtiteln för löpande och nästa budgetår. Med utgångspunkt härifrån föreligger ett ökat medelsbehov på
376,4 miljoner kronor för nästa budgetår. Härav falla tillhopa 260 miljoner kronor på automatiska anslagsökningar för täckande av kostnadsökningar på grund av höjda priser och löner, för likvidering av med stöd av tidigare bemyndiganden utlagda materielbeställningar, för ökning av repetitionsövningskontingenten vid armén, för flygvapnets planenliga utbyggnad och för det ökade fastighetsbeståndet. Anslagshöjningarna av icke-automatisk natur uppgå till sammanlagt 116 miljoner kronor. Därav hänföra sig 50 miljoner kronor till höjning av försvarsgrenarnas materielanslag på grund av förslag om ökade beställningsbemyndiganden, 15 miljoner kronor till förlängd tjänstgöring för vissa värnpliktiga samt 23 miljoner kronor för höjning av de värnpliktigas ekonomiska förmåner. Till engångskostnader för industriell krigsberedskap föreslås 10 miljoner kronor anvisade samt till anskaffning av taggtråd 9 miljoner kronor. Den icke-automatiska anslagsökningen i övrigt, 9 miljoner kronor, sammanhänger i huvudsak med viss materielanskaffning samt med en utökning av flygtiden vid flygvapnet.
Femte huvudtiteln utvisar en ökning med 168,o miljoner kronor. Den största ökningen faller på anslaget till indextillägg å folkpensioner, vilket uppräknats med 103,o miljoner kronor. Medelsbehovet för de allmänna barnbidragen beräknas öka med 30,o miljoner kronor, i huvudsak beroende på beloppens höjning från och med år 1952. Anslagen till förbättrande av bostadsförhållandena ha preliminärt beräknats stiga med 22,9 miljoner kronor. Anslagen till bidrag till erkända arbetslöshetskassor, kostnader för arbetslöshetens bekämpande m. in. samt till kostnader för överflyttning av arbetskraft nedräknas med tillhopa 7,2 miljoner kronor. Kostnaderna för åtgärder till förebyggande och hävande av invaliditet beräknas stiga med 2,2 miljoner kronor och bidragen till sjukkassor med 4,5 miljoner kronor.
26 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Till särskilda barnbidrag till änkors och invaliders barn beräknas preliminärt ytterligare 2,o miljoner kronor.
Sjätte huvudtiteln ökar med 156,6 miljoner kronor, varav 150,5 miljoner kronor falla på de mot automohilskattemedlen under huvudtiteln anvisade anslagen och 6,i på övriga anslag. Anslagen till vägunderhåll och vägbyggnader uppräknas med 146,4 miljoner kronor och anslagen till vägoch vattenbyggnadsverket med 3,9 miljoner kronor. Anslaget till bidrag till anläggningar för vattenförsörjning och avlopp höjes med 1 miljon kronor. För de till kommunikationsdepartementet hörande instituten och myndigheterna med tillhörande verksamhetsområde föreligger cn nettohöjning med 1,5 miljoner kronor. Ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser ökar med 5 miljoner kronor. Bland anslagsminskningar må slutligen nämnas, att understödet åt inrikes lufttrafiken nedräknas med 0,9 miljon kronor och det preliminärt beräknade understödet till skärgårdstrafiken med 0,7 miljon kronor.
Sjunde huvudtiteln utvisar en minskning med 0,2 miljon kronor. Anledningen till att huvudtiteln trots höjningen av det rörliga tillägget, prisstegringar in. in. redovisar en minskning beror huvudsakligen på att anslaget till provisorisk skatteersättning till kommunerna, in. m. nedräknas med 13,5 miljoner kronor. Vidare minska anslagen till ränta å spärr kontomedel och till bidrag till skattetyngda kommuner med 1,7 miljoner kronor resp. 1 miljon kronor. A andra sidan öka bl. a. anslagen till tullverket med 8,2 miljoner kronor, till ersättning till städerna för mistad tolag med 4 miljoner kronor och till årlig taxering med 1,5 miljoner kronor.
Åttonde huvudtiteln utvisar en nettoökning med 173,2 miljoner kronor. Den största anslagsökningen faller på anslaget till bidrag till avlöning åt lärare vid folkskolor med 89,o miljoner kronor. I fråga om folkskoleväsendet ha ökade statsutgifter beräknats även för anordnande av skolmåltider och skolskjutar samt för vissa byggnadsarbeten. Anslagen härför ha uppräknats med respektive 6,8, 3,o och 16,o miljoner kronor. För de allmänna läroverken förutses en utgiftsstegring med 16,4 miljoner kronor och för de kommunala läroverken med 5,4 miljoner kronor. Kostnaderna för yrkesundervisningen ha vidare beräknats öka med 10,s miljoner kronor. Slutligen föreslås en uppräkning av anslagen till universiteten, den medicinska undervisningen in. in. med 13,7 miljoner kronor, vilken delvis motväges av en minskning av anslagen till dyrtidstillägg och kristillägg samt bortfall av anslaget till provisoriskt lönetillägg.
Nionde huvudtiteln utvisar en ökning med 46,3 miljoner kronor. Sålunda har anslaget till prisreglerande åtgärder på jordbrukets område preliminärt uppräknats med 56 miljoner kronor beroende på att, i motsats till vad som var fallet vid utgången av budgetåret 1950/51, någon reservation på anslaget ej beräknats föreligga vid utgången av innevarande budgetår. De med prisregleringsanslaget sammanhängande anslagen till kostnader i samband med Svenska spannmålsaktiebolagets verksamhet samt till statlig lagerhållning ha däremot beräknats minska med 33 miljoner kronor. Vidare har anslaget till bidrag till jordbrukets rationalisering höjts med
5,5 miljoner kronor till följd av minskad reservationsbehållning. Den åter-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
stående ökningen under huvudtiteln, i runt tal 17,8 miljoner kronor, beror i allt väsentligt på automatiska stegringar av avlöningskostnaderna ävensom på uppräkning av omkostnadsanslag och liknande anslag till följd av den allmänna kostnadsstegringen.
Under tionde huvudtiteln har räknats med en anslagsökning om
23.4 miljoner kronor. Största ökningen faller på anslaget till omkostnader för statlig lagerhållning, vilket med hänsyn till ökade ränteutgifter å den rörliga kredit, varmed riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap finansierar sina inköp, uppräknats med 8,9 miljoner kronor. Bland övriga större anslagsökningar må nämnas att bidragsanslaget till uppförande av bombsäkra cisternanläggningar för flytande bränslen ökat med 1,5 miljoner kronor, anslaget till atomenergiforskning m. m. inom Aktiebolaget Atomenergi med 1 miljon kronor, avsättningsanslagen till fonden för idrottens främjande och lotterimedelsfonden med 0,5 resp. 1 miljon kronor. Vidare har anslaget till bidrag till Aktiebolaget Svensk torvförädling för torvforskning preliminärt uppräknats med 750 000 kronor, varjämte ett nytt anslag till bränsleforskning upptagits med ett beräknat belopp av 300 000 kronor. Anslagen till lotsverket ha stigit med 4,9 miljoner kronor, varav dock 3,i miljoner kronor i avvaktan på särskild proposition endast äskats preliminärt. Övriga anslagsökningar om sammanlagt ca 7,6 miljoner kronor äro till större delen av automatisk natur beroende på rörliga tilläggets höjning ävensom på den allmänna kostnadsstegringen. Den största minskningen under huvudtiteln sammanhänger med bortfallet av vissa för innevarande budgetår med 1,5 miljoner kronor anvisade engångsanslag avseende den ekonomiska försvarsberedskapen. Vidare har statens provningsanstalts och flygtekniska försöksanstaltens utrustningsanslag sjunkit med ca 0,6 miljon kronor. Övriga anslagsminskningar uppgå till sammanlagt 0,8 miljon kronor.
Elfte huvudtitelns slutsumma ökar med 82,3 miljoner kronor. Härav falla 50,7 miljoner kronor å anslagen under medicinalstaten samt hälso- och sjukvården, till huvudsaklig del sammanhängande med höjda avlönings-, omkostnads- och bidragsanslag. Anslaget till utrustning in. in. av beredskapssjukhus vid krig eller krigsfara ökar med 2,7 miljoner kronor. Anslagen till överståthållarämbetet och landsstaten uppräknas med
13.5 miljoner kronor, varjämte anslagen till alkoholistvård m. m. samt polisväsendet öka med 2,o resp. 5,o miljoner kronor. Av anslagsökningen under polisväsendet faller 0,7 miljon kronor på anslaget till kostnader för särskild polisverksamhet för hindrande och uppdagande av spioneri in. in. Anslagen till civilförsvaret öka med tillhopa 7,4 miljoner kronor, i huvudsak avseende utbildnings- och övningsverksamhet, materielanskaffning samt kostnader för anordnande av allmänna skyddsrum in. in.
'I' o 1 f t e huvudtitelns slutsumma har å ena sidan minskats med 223 miljoner kronor till följd av att i riksstatsförslaget ej upptagits något anslag till täckning av beräknat överskridande av anslagsmedlen för rörliga löne- och pensionsförmåner. Å andra sidan föreligger en ökning med i runt tal 46 miljoner kronor, till större delen beroende på den vid 1051 års riksdag beslutade höjningen av rörligt tillägg å löner och pensioner. Anslagen under det statliga pensionsväsendet öka sålunda med 28,4 miljoner kronor, och
28 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
anslagen under det statsunderstödda pensionsväsendet med 17,4 miljoner kronor. Återstoden av höjningen under huvudtiteln fördelar sig å ett flertal anslag.
Fjortonde huvudtiteln utvisar en minskning med nära 0,5 miljon kronor.
För luftf artsfonden beräknas en ökning av underskottet med 1,2 miljoner kronor.
Riksgäldsfondens underskott upptages till 325 miljoner kronor mot 345 miljoner kronor i gällande riksstat.
Huvudtiteln Avskrivning av riya kapitalinvesteringar beräknas i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår öka med sammanlagt 255 miljoner kronor.
Huvudtiteln Avskrivning av o reglerade k a p i t a I m e delsförluster uppföres med oförändrat belopp, 15 miljoner kronor.
I riksstatsförslaget under kapitalbudgeten uppföras under rubriken lånemedel 741 miljoner kronor, vilket belopp utgör skillnaden mellan summan av de äskade investeringsanslagen 1 591 miljoner kronor och de belopp i avskrivningsmedel, inberäknat avskrivning av oreglerade kapitalmedelsförluster, samt övriga kapitahnedel å tillhopa 850 miljoner kronor, som stå till förfogande för investeringarnas genomförande. I riksstaten för innevarande budgetår upptagas lånemedlen med 503 miljoner kronor utgörande saldot mellan investeringsanslagen å sammanlagt 1 026 miljoner kronor och avskrivningsmedel och övriga likvida medel å tillhopa 523 miljoner kronor. Riksstatsförslaget utvisar således en ökning av 238 miljoner kronor för lånemedelsbehovet å kapitalbudgeten jämfört med riksstaten för innevarande budgetår.
I följande sammanställning ha angivits den ökning och minskning av investeringarna i de statliga kapitalfonderna, som föreligga i riksstatsförslaget i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår.
Det torde böra erinras om att den i förevarande sammanhang gjorda beräkningen av lånemedelsbehovet för kapitalutgifterna under nästa budgetår på grund av de nu gällande principerna för budgetens uppställning är av formell innebörd.
Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna.
29 Översikt av behållningarna å riksstatsanslagen.
I anslutning till den av riksdagen i skrivelse den 9 maj 1951, nr 202, begärda redovisningen av utestående reservationer torde i detta sammanhang en sammanfattning över anslagsbehållningarna vid utgången av budgetåret 1950/51 få lämnas och fogas som bihang vid statsrådsprotokollet (Bihang 5). Sammanställningen upptar totalsummor av reserverade medel om 911 miljoner kronor å driftbudgeten (excl. avskrivningar) och av outnyttjade belopp om 767 miljoner kronor å kapitalbudgeten, innebärande en minskning i medelsbehållningarna under budgetåret 1950/51 med sammanlagt 623 miljoner kronor. Utvecklingen av behållningarna på riksstatsanslagen under tioårsperioden 1941/42—1950/51 framgår av efterföljande tablå.
Medelsbehållning (miljarder kr.) vid utgången av budgetåret 1941 1942 1943 1944 1945 1946 1947 1948 1949 1950
/42 /43 /44 /45 /46 /47 /48 /49 /50 /Öl
Reservationer å driftbudgeten (excl. avskrivningar av nya kapitalinvesteringar)........ 1,23 1,13 1,11 1,21 1,16 1,50 1,43 1,25 1,01 0,91
Outnyttjade belopp å kapitalbudgeten ........ 0,79 0,93 1,13 2,15 2,10 2,38 2,59 2,29 1,29 0,77
Tillhopa 2,02 2,06 2,24 3,36 3,26 3,88 4,02 3,54 2,30 1,68
I det följande kommer närmare att redogöras för de huvudtitlar resp. fonder, som enligt de såsom bihang redovisade sammanställningarna utvisa större anslagsbehållningar.
Nedgången i driftbudgetens reservationsbehållning under det sistförflutna budgetåret har varit störst under fjärde huvudtiteln och uppgick till 148 miljoner kronor. Härav falla närmare 85 miljoner kronor på äldre anslag än för budgetåret 1950/51 uppförda. Den sammanlagda behållningen å dessa äldre anslag har nedgått till 168 miljoner kronor. Av sistnämnda belopp äro 138 miljoner kronor disponerade genom utlagda beställningar m. in. Även på de fortlöpande anslagen sjönko reservationerna, nämligen med 64 miljoner till 138 miljoner kronor. — Femte huvudtiteln utvisar ingen nämnvärd reservationsmedelsbehållning å äldre anslag. Å de fortlöpande anslagen däremot funnos vid utgången av budgetåret 1950/51 reserverade medel å ca 68 miljoner kronor, vilka huvudsakligen hänföra sig till anslag till arbetsmarknadens reglering och till åtgärder för förbättrande av bostadsförhållandena in. m. Dessa anslag äro i allmänhet disponerade genom bindande beslut. Reservationsmcdelsminskningen uppgick till 17 miljoner kronor. — Under sjätte huvudtiteln ha å ena sidan de äldre reservationerna minskat med 9 miljoner kronor men å andra sidan behållningen å de fortlöpande anslagen ökat med 8 miljoner kronor. Av den sammanlagda medelsbehåll-
30 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
ningen å huvudtiteln, 122 miljoner kronor, är ett belopp av 104 miljoner kronor bundet. Reservationsmedelsbehållningen hänför sig huvudsakligen till väganslagen och till bidragsanslaget till vatten- och avloppsledningar. •— Minskningen å 17 miljoner kronor under sjunde huvudtiteln hänför sig till anslagen till internationellt återuppbyggnadsarbete, å vilka numera återstå sammanlagt 28 miljoner kronor, motsvarande i det närmaste behållningen av äldre reservationsanslag under huvudtiteln. Härav belöpa 22 miljoner kronor å det i enlighet med den s. k. Washingtonöverenskommelsen rörande de tyska tillgångarna i Sverige anvisade anslaget. Dispositionen av ifrågavarande medel är beroende av kommande överläggningar med berörda länder. — Behållningen under åttonde huvudtiteln hänför sig främst till universitetens och högskolornas anslag till byggnads-, inrednings-, utrustningsoch materieländamål, vissa bidragsanslag till skolhemsbyggnader samt forskningsanslagen. — För nionde huvudtiteln redovisas en reservationsmedelsökning av 43 miljoner kronor. Ökningen faller helt på fortlöpande eller för budgetåret 1950/51 anvisade anslag av engångsnatur. Behållningen å nära 176 miljoner kronor fördelar sig huvudsakligen på anslagen till jordbruksregleringen, jordbrukets rationalisering, landsbygdens elektrifiering, prisclearing å kaffe samt vissa byggnads- och skogsanslag. — Vad beträffar tionde huvudtiteln har bland de äldre reservationerna ett belopp av 21 miljoner kronor å anslaget till prisnedsättning å livsmedel genom Kungl. Maj :ts beslut den 21 december 1951 tillförts budgetutjämningsfonden såsom besparing. I övrigt utgöres större delen av behållningen, nämligen 54 miljoner kronor, av en reservation å anslaget till importsubventioner. — Elfte huvudtiteln uppvisar en ökning med 36 miljoner kronor, vilken i huvudsak uppkommit å civilförsvarsanslagen. Medelsbehållningen fördelar sig med 72 miljoner kronor å civilförsvarsanslagen, 21 miljoner kronor å anslagen till medicinalväsendet samt 3 miljoner kronor å diverse smärre anslag. Den faktiskt disponerade — bundna — delen av ifrågavarande belopp uppgår till respektive 56, 13 och 3 miljoner kronor, varav sammanlagt 6 miljoner kronor belöpa å äldre anslag.
Av den totala reservationsmedelsminskningen under budgetåret 1950/51, 100 miljoner kronor, varav drygt 13 miljoner kronor indragits till budgetutjämningsfonden, faller ett belopp av 91 miljoner kronor på äldre anslag än för budgetåret 1950/51 uppförda. Härtill bör läggas det för innevarande budgetår såsom besparing reglerade beloppet å 21 miljoner kronor under tionde huvudtiteln. Behållningen å äldre anslag har således reducerats till 225 miljoner kronor. Av denna summa äro enligt inhämtade uppgifter ca 169 miljoner kronor disponerade genom utlagda beställningar m. in.
För innevarande budgetår har räknats med en reservationsmedelsförbrukning under driftbudgeten av storleksordningen 200 miljoner kronor.
Minskningen av reservationerna under budgetåret 1952/53 torde kunna uppskattas till omkring 100 miljoner kronor. Härav hänför sig större delen eller ca 60 miljoner kronor till anslagen under försvarsdepartementets huvudtitel.
31 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Förändringarna i behållningarna å kapilalbudgetens anslag ha resulterat i en minskning om 522 miljoner kronor vid utgången av budgetåret 1950/51. Såsom framgår av efterföljande tablå har nedgången framför allt träffat äldre anslag, d. v. s. anslag anvisade före nämnda budgetår.
Närmare halva beloppet av minskningen å de äldre anslagen, nämligen ca 224 miljoner kronor, har indragits såsom besparing. De indragna outnyttjade medlen fördela sig med 2 miljoner kronor å försvarets fonder, 54 miljoner kronor å statens utlåningsfonder samt 168 miljoner kronor å fonden för låneunderstöd. Beträffande uppdelningen å skilda anslag under fonderna torde få hänvisas till budgetredovisningen för budgetåret 1950/51.
Det torde böra erinras om att den under äldre anslag per den 30 juni 1951 upptagna behållningen till ett belopp av 157 miljoner kronor omfattar outnyttjade belopp å för budgetåret 1949/50 anvisade anslag. Då behållningen å dessa icke ingår i reservationsmedelssumman per den 30 juni 1950 för äldre anslag, ha sålunda de outnyttjade beloppen å anslag uppförda t. o. m. budgetåret 1948/49 i själva verket nedgått med ytterligare 157 miljoner kronor eller med sammanlagt 594 (437 -f 157) miljoner kronor. Det belopp varmed denna siffra överstiger tidigare nämnd medelsförbrukning under kapitalbudgeten — 522 miljoner kronor — förklaras av tillkomsten av nya behållningar å för budgetåret 1950/51 anvisade anslag.
Beträffande behållningen av outnyttjade belopp å äldre anslag äro ca 27 miljoner kronor under statens allmänna fastighetsfond och försvarets fonder bundna genom vidtagna dispositionsåtgärder. Storleken av den outnyttjade medelsbehållningen under ifrågavarande fonder torde få ses mot bakgrunden av den allmänna investeringsbegränsningen, vilken med-
32 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
fört tidsförskjutningar i byggnadsarbetenas igångsättande. — Vidkommande statens utlåningsfonder utgör huvuddelen av ett belopp under anslaget till luftfartslånefonden om 36 miljoner kronor anslagsanvisning i samband med riksdagens beslut om organisation och finansiering av den reguljära luftfartstrafiken (prop. 176/1948 och 126/1949). Under statens utlåningsfonder och fonden för låneunderstöd ha vidare såsom äldre anslagsbehållningar upptagits belopp om 40 resp. 65 miljoner kronor för lånefonden för bostadsbyggande samt för tilläggslån till viss bostadsbyggnadsverksamliet. Anslag för samma ändamål äro uppförda i riksstaten för innevarande budgetår samt äskas jämväl för budgetåret 1952/53, varför dessa anslag äro att anse såsom fortlöpande. Under ifrågavarande anslag anvisas numera medel endast för utbetalning av beviljade lån. — Under diverse kapitalfonder ingår anslaget till kreditgivuing till Sovjetunionen med ett belopp av 109 miljoner kronor, vilket numera i sin helhet disponerats.
Medelsförbrukningen av outnyttjade belopp för löpande budgetår har tidigare uppskattats till 150 ä 175 miljoner kronor. Vid bedömningen av storleken av de vid utgången av det löpande budgetåret outnyttjade beloppen å kapitalbudgeten torde hänsyn få tagas till att ytterligare investeringsanslag anvisats eller komma att anvisas å tilläggsstat, f. n. beräknade till i runt tal 450 miljoner kronor. Det torde vara sannolikt att de för innevarande budgetåret anvisade anslagen icke i full omfattning kunna utnyttjas, bland annat beroende på att en viss eftersläpning av utbetalningarna i regel måste förutsättas.
För budgetåret 1952/53 torde medelsförbrukningen å äldre anslag kunna uppskattas till ca 100 miljoner kronor. En summering av lånemedelsbehovet enligt riksstatsförslaget och för beräknat ianspråktagande av reserverade medel, vilket skulle giva som resultat ett tal av storleksordningen 850 miljoner kronor, torde emellertid, såsom i finansplanen framhållits, innebära en viss överskattning av lånemedelsbehovet på kapitalbudgeten, då ett totalt utnyttjande av de nyanvisade anslagen i regel icke kan ske.
En redovisning av vidtagna dispositioner under fortlöpande anslag å såväl drift- .som kapitalbudgeten lämnas i allmänhet vid anmälan av respektive anslagsfrågor, vartill torde få hänvisas. De uppgifter, som inhämtats genom vederbörande departement från respektive medelsförvaltande myndigheter, rörande behållningarna å drift- och kapitalbudgetsanslagen torde få tillhandahållas riksdagens vederbörande utskott.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
33 Riksstatsförslagets inkomstsida.
Översikt av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
I samband med beräkningarna av inkomsterna för budgetåret 1952/53 har riksräkenskapsverket även beräknat utfallet av driftbudgetens inkomstsida för innevarande budgetår. Enligt denna beräkning skulle de å driftbudgeten uppförda inkomsttitlarna kunna väntas lämna en inkomst av 7 826 miljoner kronor mot i riksstaten beräknade 6 406 miljoner kronor, innebärande en ökning med 1 420 miljoner kronor. Den sammanlagda merinkomsten å inkomsttitlarna beräknas till omkring 1 453 miljoner kronor, varemot svara inkomstminskningar å 33 miljoner kronor. Inkomsterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas utfalla med 1 200 miljoner kronor mer än i riksstaten beräknats, eller 4 300 miljoner kronor. Den betydande ökningen på sistnämnda titel förklaras -—- förutom av att löneinkomsterna stegrats starkare än vad tidigare kunnat förutses — av den konstaterade stora stegringen av bolagens inkomster under år 1950 och den beräknade än större stegringen av dessa inkomster under år 1951. På grund härav blir den kvarstående skatten innevarande budgetår för bolagens del större än tidigare samtidigt som de nya bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt beräknas komma att föranleda avsevärda fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt för år 1951. Bland övriga titlar som utvisa merinkomst må nämnas bensinskatt, tullmedel, tobaksskatt, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt domänverket med merinkomster om respektive 40, 30, 25, 40 och 30 miljoner kronor.
De totala statsintäkterna under budgetåret 195 2/5 3 ha av riksräkenskapsverket uppskattats till 7 755 miljoner kronor, innebärande en ökning i förhållande till de å gällande riksstat uppförda inkomstbeloppen med 1 349 miljoner kronor men däremot en minskning med 71 miljoner kronor i förhållande till det beräknade utfallet för löpande budgetår. Skatteintäkterna beräknas i förhållande till gällande riksstat stiga från 5 607 miljoner kronor till 6 838 miljoner kronor, eller med 1 231 miljoner kronor, medan inkomsterna av uppbörd i statens verksamhet beräknas öka med 9 miljoner kronor, folkpensionsavgifterna med 10 miljoner kronor, titeln diverse inkomster med 8 miljoner kronor samt inkomsterna av statens kapitalfonder med 91 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för nästa budgetår visar i övrigt följande mera framträdande förändringar i förhållande till gällande riksstat.
I fråga om skatterna beräknas skatt å inkomst och förmögenhet in. m. öka med 1 000 miljoner kronor, istämpelmedlen med 23 miljoner kronor, automobilskattemedlen med 95 miljoner kronor, lullmedlen med 20 miljoner kronor, varuskatten med 35 miljoner kronor, tobaksskatten med 50 miljoner kronor, omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker med
:t Jlihang till riksdagens protokoll 1952. 1 saml. Nr 1. Bil. 1.
34 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
65 miljoner kronor samt skatten å elektrisk kraft med 40 miljoner kronor. Å andra sidan uppkommer en minskning av skatteintäkterna genom bortfallet av den tillfälliga automobilskatten, som för innevarande budgetår beräknats till 105 miljoner kronor. Vad rör inkomsterna av statens kapitalfonder beräknas intäkterna av statens affärsverksfonder stiga med 57 miljoner kronor. Å ena sidan väntas sålunda överskotten från statens vattenfallsverk och domänverket öka med 30 resp. 80 miljoner kronor, medan å andra sidan för postverket, telegrafverket och statens järnvägar räknas med minskningar om respektive 3, 15 och 35 miljoner kronor. Inkomsterna av övriga kapitalfonder beräknas sammanlagt stiga med 34 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets beräkning av de särskilda inkomsttitlarna.
Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse. Riksräkenskapsverket har beträffande inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. in. verkställt beräkning av inkomsterna för såväl budgetåret 1951/52 som 1952/53.
Ämbetsverket har därvid med utgångspunkt från taxeringsutfallet i fråga om verksamhetsåret 1950 haft att uppskatta inkomstutvecklingen under verksamhetsåren 1951 och 1952 ävensom under de första månaderna under 1953. I fråga om skatteunderlagets utveckling har riksräkenskapsverket gjort följande antaganden, varvid särskilda kalkyler gjorts för å ena sidan fysiska personer och likställda och å andra sidan aktiebolag.
Vad först gäller fysiska personer har inkomsten av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet, som representerar mer än */6 av de fysiska personernas nettoinkomst, under verksamhetsåret 1950 stigit med 4,8 procent i jämförelse med nästföregående år. Riksräkenskapsverket har framhållit, att möjligheterna för en bedömning av utvecklingen under år 1951 ännu äro begränsade. Ämbetsverket har emellertid utgått från en något mer än 20procentig timlönestegring för industriarbetare över genomsnittet för år 1950 och en något mindre genomsnittlig ökning för övriga grupper löntagare. Med hänsynstagande till någon sysselsättningsökning, övergång från lägre till högre betalda yrken etc. har ämbetsverket framkommit till en sannolik sammanlagd ökning av inkomst av tjänst med omkring 20 procent från år 1950 till 1951. Vid bedömande av inkomstutvecklingen för fysiska personer under år 1952 har riksräkenskapsverket under framhållande av svårigheterna härutinnan ansett sig kunna förutsätta ett fortsatt högkonjunkturläge, bl. a. karakteriserat av hög sysselsättningsgrad och fortgående produktionsökning, vilket i och för sig enligt ämbetsverket icke utesluter vissa sysselsättnings- och avsättningssvårigheter på enstaka punkter eller prisfallstendenser på vissa exportprodukter med högt uppdrivet prisläge. Med hänsyn tagen till fortgående löneglidning och omflyttning till bättre betalda yrken och näringsgrenar har ämbetsverket räknat med en ökning av inkomst av tjänst även utan avtalsmässiga lönestegringar. Ämbetsverket har
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
även i ramhållit, att löneläget vid början av år 1952 kominer att ligga vid en högre nivå än genomsnittet för år 1951. I vilken omfattning pågående eller väntade avtalsrörelser komma att öka lönesumman är ännu ej möjligt att bedöma. Riksräkenskapsverket har vid sina beräkningar ansett sig böra utgå från att den avtalsmässiga lönestegringen skall bli lägre än under år 1951. Beträffande utvecklingen under våren 1953 räknar riksräkenskapsverket med ytterligare någon ökning. — Inkomst av jordbruksfastighet har från 1949 till 1950 ökat med cirka 6 procent. Det goda skördeutfallet ar 1950 paverkar även 1951 ars inkomster. Kostnadsstegringar och minskad skörd under år 1951 ha dock reducerat den vid prissättningen på jordbrukets produkter avsedda inkomstökningen. I motsatt riktning ha emellertid verkat de höjda skogspriserna. För år 1952 skulle inkomstökningen avseende sjä?va jordbruksdriften kunna bli något högre än inkomstökningen för löntagare, om kompensation för det dåliga skördeutfallet år 1951 samt viss inkomstförbättring i anslutning till den allmänna höjningen av inkomstnivån erhålles. Härtill kommer att de under hösten 1951 uppnådda höga skogspriserna bidraga till att öka även 1952 års inkomst av jordbruksfastighet. — Inkomsten av rörelse under verksamhetsåret 1951 påverkas av en väsentlig ökning av bruttointäkterna men också av stora kostnadsstegringar. Även om vissa delar av handeln utvisa en volymmässig nedgång av omsättningen efter halvårsskiftet anser sig dock riksräkenskapsverket kunna räkna med en betydande stegring av rörelseinkomsterna. För år 1952 synes däremot med hänsyn till kostnadsökningar tills vidare icke böra kalkyleras med någon nämnvärd stegring av nettoinkomsten utöver den antagna höjningen under år 1951, vilken riksräkenskapsverket — tillsammantagen med höjningen för förvärvskällan jordbruksfastighet — beräknat till minst 20 procent.
Vad därefter rör aktiebolagens taxerade inkomster utgjorde ökningen under verksamhetsåret 1950 nära 34 procent mot tidigare beräknade 15 procent. Den redovisade starka vinstökningen beror i första hand på en för företagen gynnsam utveckling av relationen mellan försäljningsintäkter och kostnader. Den torde enligt riksräkenskapsverket även bero på tillkomsten av investeringsskatten samt på en strävan att med hänsyn till väntade vinstökningar under ar 1951 åstadkomma en viss vinstutjämning mellan åren 1950 och 1951. För verksamhetsåret 1951 är det ännu icke enligt ämbetsverket möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma utvecklingen. Vissa fakta äro dock kända. Fn fortsatt ökning av produktionsvolym °och exportpriser har sålunda ägt rum. Prisstegringen, som varit särskilt betydande för bland annat massa och malm, motväges delvis av högre arbetslöner och råvarupriser samt för massaindustrien dessutom av prisutjämningsavgifter. Enligt av riksräkenskapsverket gjorda undersökningar torde emellertid det sammanlagda taxerade beloppet för svenska aktiebolag för verksamhetsåret 1951 kunna antagas komma att stiga med omkring 50 Procent. Ämbetsverket har framhållit att utvecklingen av den skattepliktiga nettoinkomsten under år 1952 i nuvarande läge är svår att bedöma. För detta
36 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
år har emellertid ämbetsverket — även under förutsättning av en fortsatt normal ökning av produktion och handel — ansett sig böra antaga att aktiebolagens taxerade inkomster komma att avsevärt sjunka. Såsom skäl härför har ämbetsverket angivit att en viss nedgång av exportpriserna icke kan anses utesluten och att den höjda kostnadsnivån kommer att påverka vinstresultaten.
Riksräkenskapsverket har erinrat om att nettoinkomsten för statsverket å förevarande titel under ett budgetår utgöres av skillnaden mellan, å ena sidan, å titeln redovisade intäkter av statsskatter, kommunalskatter samt vissa medel, som uppbäras i samband med den allmänna uppbörden, och, å andra sidan, utbetalningar av kommunerna tillkommande skattemedel, återbetalningar av överskjutande preliminär skatt samt omföringar av vissa influtna medel till andra riksstatstitlar. Vid uppskattningen av bruttoinkomsterna har ämbetsverket viss vägledning av den inom verket förda uppbördsstatistiken ävensom av generalpoststyrelsens månatliga rapporter om totalt influten skatt. På grundval av nämnda material och under de gjorda antagandena angående inkomstutvecklingen har riksräkenskapsverket kunnat beräkna uppbörden av preliminärskatt för innevarande uppbördsår. Riksräkenskapsverket har utgått från, att bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt kunna förväntas medföra att redan den preliminära B- och C-skatten för inkomståret 1951 kommer att bliva närmare anpassad till den slutliga skatten än vad tidigare varit fallet. Resultatet av preliminärskatteuppbörden för uppbördsåret 1952/53 kommer, enligt vad ämbetsverket framhåller, att starkt påverkas av inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1952, vilket även gäller de under budgetåret 1952/53 infallande två terminerna av nästföljande uppbördsår. Ämbetsverket har för sistnämnda uppbördsår förutsatt oförändrad uttagningsprocent. Inkomstberäkningen för budgetåret 1952/53 måste enligt ämbetsverket inrymma betydande ovisshetsmoment med hänsyn till att inkomstutvecklingen under det kommande året är osedvanligt svår att bedöma.
Riksräkenskapsverket framhåller vidare, att på grundval av 1950 års taxering ett belopp av i runt tal 700 miljoner kronor påfördes de skattskyldiga såsom kvarstående skatt, medan ett belopp av omkring 255 miljoner kronor skulle återbetalas. Enligt av ämbetsverket från länsstyrelserna infordrade uppgifter uppgår den kvarstående skatten på grund av 1951 års taxering till i runt tal 900 miljoner kronor, medan återbetalningarna kunna beräknas till omkring 235 miljoner kronor. Ökningen i den kvarstående skatten hänför sig till allra största delen till aktiebolagens skattebetalning. Vad beträffar storleken av den kvarstående skatt, som kan komma att påföras på grundval av 1952 års taxering får man enligt riksräkenskapsverket sannolikt räkna med en nedgång till 600—700 miljoner kronor. Till följd av de nya bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt torde nämligen fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt för år 1951 komma att medföra minskning av den kvarstående skatten. I samma riktning verkar för löntagarnas del den ändring i grunderna för skattetabellernas konstruktion som
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
genomförts fr. o. m. inkomståret 1951 och som innebär att tabellskatten för en viss inkomst utgår med högre belopp än tidigare. Sistnämnda faktor torde även komma att medföra att återbetalningarna av för mycket erlagd preliminärskatt öka till något mer än 300 miljoner kronor. Till inkomsterna å titeln skall, förutom ett jämförelsevis mindre belopp i tillkommande skatt, läggas den kommunala fastighetsskatten, för vilken under budgetåret 1952/ 53 en viss stegring beräknas till följd av höjda taxeringsvärden. Därtill komma skogsvårdsavgift- och annuiteter och inflytande restantier. Härutöver har riksräkenskapsverket för såväl innevarande som nästa budgetår räknat med extraordinär skatteuppbörd genom de förtidsbetalningar av statlig inkomstskatt, som kunna föranledas av avtal med branschorganisationerna inom skogsnäringen.
Riksräkenskapsverkets beräkningar ha lett till det resultatet, att bruttoinkomsterna å förevarande riksstatstitel skulle komma att uppgå för budgetåret 1951/52 till omkring 6 900 miljoner kronor och för budgetåret 1952/ 53 till omkring 7 400 miljoner kronor.
Då utgifterna å titeln för budgetåret 1951/52 beräknas till i runt tal 2 600 miljoner kronor, uppskattar riksräkenskapsverket utfallet av inkomsttiteln för innnevarande budgetår till 4 300 miljoner kronor.
Beträffande nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket beräknat utgifterna å inkomsttiteln på följande sätt. Utbetalningen av kommunalskattemedlen — här inbegripet dels förskott å kommunal inkomstskatt för kalenderåret 1952, dels fastighetsskatten, dels ock slutavräkning på det under kalenderåret 1950 utbetalade förskottet å kommunal inkomstskatt — torde under kalenderåret 1952 komma att uppgå till omkring 2 260 miljoner kronor, varav å första hälften av budgetåret 1952/53 skulle falla omkring 1 130 miljoner kronor. För andra hälften av budgetåret beräknas motsvarande utbetalningar — med utgångspunkt från vad verket antagit beträffande inkomstutvecklingen under år 1951 — belöpa sig till omkring 1 600 miljoner kronor. Till kommunalskattemedlen, 2 730 miljoner kronor, skola läggas förutom restitutioner dels återbetalningar av överskjutande skatt, beräknade till något mer än 300 miljoner kronor, och dels omföringar av utskiftnings- och ersättningsskatt, pensionsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter, skogsvårdsavgifter och annuiteter med omkring 200 miljoner kronor. Utgifterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. under nästa budgetår antagas i enlighet härmed uppgå till i runt tal 3 300 miljoner kronor, innebärande ett inkomstöverskott av i runt tal 4 100 miljoner kronor.
Att den behållna inkomsten å titeln sålunda skulle bli 200 miljoner kronor högre för innevarande budgetår än för nästkommande förklaras enligt riksräkenskapsverket av att bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt träda i tillämpning från och med 1952 års taxering och sålunda hli verksamma i avseende på inbetalningen av preliminärskatt för inkomståret 1951. De fyllnadsinbetalningar som föranledas därav medföra eu motsvarande minskning av den på budgetåret 1952/53 belöpande kvarstående skatten. Till följd
38 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
av den för aktiebolagen antagna inkomstutvecklingen under år 1951 torde \erkan av dessa förhållanden bli betydande. Vidare bör hänsyn tagas till att den fr. o. in. år 1951 genomförda ändringen i skattetabellernas konstruktion medför ökning i uppbörden av preliminärskatt redan för innevarande budgetår men sänkning av den kvarstående skatten först nästa budgetår. Av väsentlig betydelse är även att eftersläpningen i utbetalningarna av skatt till kommunerna på grund av det under år 1951 starkt stegrade kommunala skatteunderlaget tillför statsverket en tillfällig »vinst». Denna kan uppskattas till drygt 500 miljoner kronor för innevarande budgetår och för nästkommande budgetår till bortåt halva detta belopp.
De av riksräkenskapsverket redovisade beloppen för inkomsterna under de båda budgetåren ha beräknats under antagande att räntan å kvarstående skatt vid den antagna inkomstutvecklingen för aktiebolagen skall föranleda fyllnadsbetalning av preliminärskatt för inkomståret 1951 till avsevärda belopp. I den mån delta antagande icke skulle realiseras, kommer en motsvarande överflyttning av skatteinkomsten till nästa budgetår att ske. Ämbetsverket har vidare vid de gjorda beräkningarna antagit, att bolagen skola reglera sin avskrivningspolitik så, att någon nämnvärd investeringsskatt icke uppkommer. Skulle ämbetsverkets antagande i denna del icke vara riktigt, vilket f. n. är omöjligt att bedöma, kan inkomsttillflödet under budgetåret 1951/52 bli mindre än beräknat.
Med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen med flera på skattetitelns utfall inverkande omständigheter förordar riksräkenskapsverket, att titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 4 100 miljoner kronor.
Inkomsten av kupongskatt, som av överståthållarämbetet beräknats till 4 miljoner kronor för nästa budgetår, har av riksräkenskapsverket upptagits till samma belopp, innebärande en ökning med 0,3 miljon kronor i förhållande till gällande riksstat.
Inkomsttiteln utskiftningsskatt och ersättningsskatt har ämbetsverket för budgetåret 1952/53 beräknat till oförändrat 1 miljon kronor.
Inkomsten å titeln skogsvårdsa v gifter utgjorde under budgetåret 1950/51 4,6 miljoner kronor. Skogsstyrelsen har anfört att beräkningen av inkomsterna för budgetåret 1952/53 måste bli avhängig av resultatet av nu pågående omtaxering av skogsmark och växande skog, vilken med säkerhet kan förutsägas medföra en avsevärd höjning av det tidigare taxeringsvärdet. I samband med en dylik höjning bör enligt skogsstyrelsens mening en omprövning komma till stånd av det promilletal, varmed skogsvårdsavgift utgår. Starka skäl tala enligt skogsstyrelsen för en sänkning vid höjda taxeringsvärden. I nuvarande läge har skogsstyrelsen ansett sig böra för budgetåret 1952/53 beräkna ifrågavarande inkomsttitel till samma belopp som för innevarande budgetår. I enlighet härmed har riksräkenskapsverket tills vidare upptagit inkomsttiteln med 4,6 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
39 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Även inkomsterna å titeln bevillningsavgifter för särskilda förmån er och rättigheter har riksräkenskapsverket för nästa budgetår beräknat till oförändrat 200 000 kronor.
Generalpoststyrelsens beräkningar av inkomsterna av arvslott sskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskap sskatt sluta på 53 miljoner kronor för innevarande budgetar och 56 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. Riksräkenskapsverket framhåller, att den nya fastighetstaxeringen visserligen icke kan väntas nämnvärt påverka ifrågavarande titel under nästa budgetår men att man på grund av värdestegring för andra kapitaltillgångar torde böra räkna med en fortgående icke oväsentlig stegring av den normala uppbörden under såväl innevarande som kommande budgetår. Varje år brukar också inflyta något eller några större engångsbelopp. Riksräkenskapsverket beräknar därför inkomsterna för budgetåret 1951/52 till 60 miljoner kronor samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 65 miljoner kronor, vilket med 10 miljoner kronor överstiger i gällande riksstat upptaget belopp.
Lotterivinstskatten, som för budgetåret 1950/51 uppgått till 29,4 miljoner kronor och för det löpande budgetåret beräknas inflyta med i runt tal 31 miljoner kronor, har av riksräkenskapsverket för nästa budgetår beräknats till 32 miljoner kronor, innebärande en höjning i förhållande till gällande riksstat med 3 miljoner kronor.
Inkomsterna under titeln omsättnings- och expedition sstämplar m. m., som i gällande riksstat uppförts med 50 miljoner kronor, beräknas av riksräkenskapsverket, med ledning av för innevarande budgetår influten uppbörd, till 60 miljoner kronor för budgetåret 1951/52. För budgetåret 1952/53 förordar riksräkenskapsverket att inkomsttiteln upptages med samma belopp, 60 miljoner kronor.
Automobilskattemedel. I gällande riksstat ha intäkterna av fordonsskatten och bensinskatten upptagits till 110 resp. 250 miljoner kronor. Med utgångspunkt från inhämtade uppgifter rörande motortordonsbeståndet vid ingången av tredje kvartalet 1951 har riksräkenskapsverket — med hänsyn till 1951 års riksdags beslut rörande särskild skatt på importerade och nytillverkade fordon och med beaktande av att ökningen av personbilbeståndet till väsentlig del avser fordon i de lägsta viktklasserna — beräknat fordonsskatten till 115 miljoner kronor för innevarande budgetår och till 130 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. Enligt beräkningarna av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen kommer bensinskatten för budgetåren 1951/52 och 1952/53 att uppgå till 290 resp. 360 miljoner kronor. Styrelsen har härvid utgått från de ordinarie bensinskattemedel, som influtit under senare år samt antagit att bensinförbrukningen ökas proportionellt mot automobilbeståndets ökning. Riksräkenskapsverket har — med erinran om att den successiva övergången till allt mer bränslebesparande motorer medför att ifrågavarande skatt knappast kan tänkas öka proportionellt mot fordonsbeståndets ökning men att en viss ökning
40 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
av trafiken är att förvänta — ansett sig böra räkna med fortsatt stegring av bensinskatten ehuru i långsammare takt än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknat med. I överensstämmelse härmed och med beaktande jämväl av beräkningar från generaltullstyrelsen, kontrollstyrelsen, statens bränslekommission, överståthållarämbetet och länsstyrelserna har riksräkenskapsverket beräknat inkomsttiteln bensinskatt för budgetåret 1951/52 till 290 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 325 miljoner kronor.
Tullar och acciser. Inkomsttiteln tull medel, som under budgetåret 1950/51 gav en behållen intäkt av ca 355 miljoner kronor, är i riksstaten för löpande budgetår uppförd med 330 miljoner kronor. Vid i november 1951 gjord uppskattning har generaltullstyrelsen beräknat nettouppbörden för innevarande budgetår till 360 miljoner kronor och för nästa budgetår till 350 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket, som godtagit generaltullstyrelsens beräkning i fråga om såväl löpande som nästkommande budgetår upptar inkomsterna å titeln tullmedel till 360 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 samt förordar, att titeln, under förutsättning av oförändrade tullsatser, för budgetåret 1952/53 uppföres med 350 miljoner kronor.
I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln va r u s k a 11, varunder även redovisas intäkter av pälsvaruskatt samt den särskilda försäljningsskatten å mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror, upptagen till ett belopp av 190 miljoner kronor. Härtill kommer att enligt proposition nr 218 till 1951 års riksdag bör den särskilda skatten på importerade och nytillverkade fordon under nu löpande budgetår redovisas under inkomsttiteln varuskatt. Riksräkenskapsverket förutsätter att skatten även nästa budgetår redovisas under nämnda titel. Enligt en av riksräkenskapsverket approximativt gjord beräkning skulle skatten i vad rör importerade bilar och motorcyklar ge 40 miljoner kronor för helt år och för återstående del av budgetåret något över 25 miljoner kronor, medan kontrollstyrelsen i vad rör tillverkningen inom landet beräknar skatten till 17 miljoner kronor för 1951/52 och 30 miljoner kronor för 1952/53. I anslutning till beräkningar av kontrollstyrelsen, generaltullstyrelsen och länsstyrelserna om utfallet av inkomsttiteln har riksräkenskapsverket, som erinrat om den av 1951 års riksdag beslutade sänkningen av skatten på choklad- och konfityrvaror, uppskattat inkomsttiteln varuskatt till 205 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 225 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
I fråga om titeln accis å margarin och vissa andra fettvaror, som i gällande riksstat uppförts med 4 miljoner kronor, har riksräkenskapsverket i enlighet med kontrollstyrelsens kalkyler beräknat inkomsterna för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 3 miljoner kronor.
Inkomsterna på titeln skatt å kaffe, som för innevarande budgetår är uppförd i riksstaten med 15 miljoner kronor, ha av generaltullstyrel-
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
sen och statens jordbruksnämnd beräknats till 15 respektive 16 miljoner kronor för nämnda budgetår. För nästa budgetår räknar generaltullstyrelsen med en intäkt av 16 miljoner kronor, medan jordbruksnämnden anser inkomstposten böra upptagas med 17 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har anslutit sig till jordbruksnämndens kalkyler.
I gällande riksstat har tobaksskatten upptagits till 500 miljoner kronor. Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har med hänsyn till försäljningssiffrorna under de senaste månaderna beräknat tobaksskatten för innevarande budgetår till något mellan 495 och 500 miljoner kronor.
Tobaksmonopolet har — under beaktande av nuvarande tendensen i förbrukningen — beträffande nästkommande budgetår kalkylerat med en minskning av försäljningen av tobaksvaror utom av cigarretter, för vilka en mindre fortsatt ökning av kvantiteten förutsättes. Med utgångspunkt härifrån och under antagande av oförändrade priser och i huvudsak oförändrad köpkraft har tobaksmonopolet funnit sig böra beräkna inkomsterna av tobaksskatt till 515 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Riksräkenskapsverket —- som med hänsyn till inkomsttillflödet under månaderna juli—november 1951 funnit sig böra räkna med en högre inkomstnivå än tobaksmonopolet kalkylerat med — har under förutsättning av oförändrade priser uppskattat tobaksskattens avkastning för nu löpande budgetår till 525 miljoner kronor samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptages till 550 miljoner kronor.
Brännvinstillverkningssikatten, som i gällande riksstat upptagits till 21 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen för löpande budgetår inflyta med 23 miljoner kronor. För budgetåret 1952/53 har styrelsen beräknat intäkten till 24 miljoner kronor. Mot denna uppskattning har riksräkenskapsverket icke haft något att erinra.
Riksräkenskapsverket föreslår, att inkomsterna av rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag, vilka för innevarande budgetår upptagits med 17 miljoner kronor, för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 beräknas till 13 miljoner kronor.
Inkomsterna av rusdrycksförsäljnings medel av detaljhandelsbolag har i riksstaten för löpande budgetår upptagits med 29 miljoner kronor. I enlighet med av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter uppskattar riksräkenskapsverket här avsedda inkomster för budgetåret 1951/52 till 29 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 31 miljoner kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker har i riksstaten för löpande budgetår uppförts med 560 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen beräknar, att inkomsterna å titeln för budgetåren 1951/52 och 1952/53 skola inflyta med 590 respektive 600 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har emellertid med hänsyn till inkomsttillflödet under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår uppskattat inkomsterna å förevarande titel till 600 miljoner kronor under budgetåret 1951/52 samt föreslår, att titeln för budgetåret 1952/53 beräknas till 625 miljoner kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin bar i riks-
42 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
staten för löpande budgetår upptagits till 40 miljoner kronor. Kontrollstyrelsen har nu beräknat denna inkomst till 39 miljoner kronor för löpande och 40 miljoner kronor för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket, som uppskattat inkomsterna för budgetåret 1951/52 till 40 miljoner kronor, har för nästa budgetår i överensstämmelse med kontrollstyrelsens kalkyler räknat med oförändrat belopp, 40 miljoner kronor.
Maltdrycksskatten har i gällande riksstat upptagits till 73 miljoner kronor, till vilket belopp skatten enligt av kontrollstyrelsen nu gjorda beräkningar även uppskattas inflyta såväl för innevarande som för nästkommande budgetår. Riksräkenskapsverket har anslutit sig till kontrollstyrelsens beräkningar.
I enlighet med kontrollstyrelsens beräkningar uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna av skatt å läskedrycker under budgetåret 1951/52 till 33 miljoner kronor, vilket belopp understiger det i riksstaten upptagna med 2 miljoner kronor. Den sålunda beräknade bristen förklaras, enligt kontrollstyrelsen bl. a. av kostnadsstegringar och den under år 1950 beslutade skattehöjningen. För nästa budgetår räknar kontrollstyrelsen med oförändrad intäkt, 33 miljoner kronor, medan riksräkenskapsverket anser inkomstposten böra upptagas till 35 miljoner kronor.
Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter beräknas inkomsten å titeln statlig nöjesskatt, som i riksstaten för löpande år upptagits till 40 miljoner kronor, komma att uppgå till 43,7 miljoner kronor under budgetåret 1951/52 och 43,8 miljoner kronor under budgetåret 1952/53. Riksräkenskapsverket beräknar emellertid med stöd av uppbördssiffrorna för de två sistförflutna kvartalen inkomsterna under titeln för innevarande budgetår till 45 miljoner kronor och föreslår att inkomstposten för nästa budgetår upptages till likaledes 45 miljoner kronor.
Skatt å elektrisk kraft, som i riksstaten för löpande budgetår upptagits till 45 miljoner kronor, beräknas av kontrollstyrelsen till i runt tal 50 miljoner kronor för detta och ca 85 miljoner kronor för nästa budgetår. Riksräkenskapsverket har icke haft något att erinra mot kontrollstyrelsens beräkningar.
Avkastningen av den tillfälliga automobilskatten beräknas för budgetåret 1951/52 till 105 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har, med hänsyn till vad härom anförts i propositionen nr 218 till 1951 års riksdag, icke beräknat någon inkomst av denna skatt under nästkommande budgetår.
Uppbörd i statens verksamhet. Under denna rubrik ha i riksstaten för löpande budgetår upptagits 86,31 miljoner kronor och utfallet av inkomstsumman har av riksräkenskapsverket beräknats till 90,15 miljoner kronor. För nästa budgetår har ämbetsverket upptagit ett sammanlagt belopp av 95,38 miljoner kronor. Beträffande nedannämnda inkomsttitlar under förevarande rubrik har riksräkenskapsverket anfört i huvudsak följande.
Mynt- och justeringsverket har uppskattat inkomsterna av myntning
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
och justering för budgetåret 1951/52 till avrundat 4 miljoner kronor mot 5 miljoner kronor i riksstaten. Minskningen tillskrives bl. a. dels de stigande metallpriserna och dels den större efterfrågan på mynt av lägre valör. För budgetåret 1952/53 har ämbetsverket beräknat intäkten till 3,5 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed föreslagit att titeln för budgetåret 1952/53 beräknas till 3,5 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har i avvaktan på prövning av förslaget rörande filmgranskningsverksamheten (SOU 1951:16) upptagit inkomsttiteln avgifter för granskning av biografbilder för budgetåret 1952/ 53 med samma belopp som av chefen för statens biografbyrå beräknats för budgetåret 1951/52, eller 260 000 kronor mot 270 000 kronor i gällande riksstat.
I fråga om titeln inkomster vid lantmäteriväsendet, som i gällande riksstat uppförts med 4,6 miljoner kronor, har lantmäteristyrelsen uppskattat inkomsterna under budgetåret 1952/53 till 5,4 miljoner kronor, under förutsättning att en avsedd höjning av lantmäteritaxan kommer att tillämpas från och med den 1 juli 1952. Riksräkenskapsverket har anslutit sig till denna beräkning.
I överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag har riksräkenskapsverket upptagit inkomsten av fyr- och b å k m e d e 1 för budgetåret 1952/ 53 till 5 miljoner kronor mot 4,5 miljoner kronor i riksstaten för löpande budgetår.
Riksräkenskapsverket anser i överensstämmelse med lotsstyrelsens förslag inkomsten av lotspenningar kunna antagas under budgetåret 1952/ 53 inflyta med samma belopp som av styrelsen beräknats tör budgetåret 1951/52, eller 6 miljoner kronor, vilket är det belopp varmed titeln uppförts i gällande riksstat.
Inkomsttiteln patent- och varumärkes- samt registreringsav gifter är för löpande budgetår upptagen till 4,7 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med patent- och registreringsverkets förslag uppskattat ifrågavarande inkomster för budgetåret 1952/53 till likaledes 4,7 miljoner kronor.
I nära överensstämmelse med från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter har riksräkenskapsverket i avvaktan på beslut i anledning av ämbetsverkets förslag rörande vissa höjningar av avgifter för registrering i förenings in. fl. register beräknat ifrågavarande inkomster lör budgetåret 1952/53 till 250 000 kronor.
Bidrag till försäkringsinspektionen. I avbidan på beslut rörande finansiering av pensionskostnaderna för försäkringsinspektionen har ämbetsverket ansett inkomsttiteln böra upptagas till 465 000 kronor.
Folkpensionsavgifter. Enligt uppbördsförordningens bestämmelser skall vid redovisning av inflytande belopp någon uppdelning av beloppen på olika skatter och avgifter icke ske vare sig i fråga om preliminär skatt eller beträffande kvarstående slutlig skatt eller tillkommande skatt. I samband med
44 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna.
budgetredovisningens upprättande tillgodoföres inkomsttiteln folkpensionsavgifter genom omföring från inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. ett belopp motsvarande summan av debiterade pensionsavgifter efter avdrag av verkställda avkortningar av pensionsavgifter, som debiterats enligt uppbördsförordningen.
Folkpensionsavgifterna ha i riksstaten för budgetåret 1951/52 beräknats till 145 miljoner kronor. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån uppgår beloppet av under år 1951 påförda avgifter till i runt tal 144 miljoner kronor eller till ett belopp, som med omkring 6 miljoner kronor överstiger de i budgetredovisningen för budgetåret 1950/51 upptagna debiterade pensionsavgifterna, sedan avkortade pensionsavgifter fråndragits. Det belopp, som under budgetåret 1951/52 skall omföras från titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. in. till inkomsttiteln folkpensionsavgifter, kan sålunda beräknas till 150 miljoner kronor.
På grund av det anförda har riksräkenskapsverket, som med hänsyn till tidigare lämnade uppgifter rörande inkomstutvecklingen räknar med någon ökning av beloppet av påförda avgifter från år 1951 till år 1952, uppskattat inkomsterna av folkpensionsavgifter för budgetåret 1951/52 till 150 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 155 miljoner kronor.
Diverse inkomster. Inkomsttitlarna bötesmedel, totalisatormedel, tipsmedel och lotterimedel, som i gällande riksstat äro upptagna med 7, 7,5, 43 och 80 miljoner kronor, ha av riksräkenskapsverket — på grundval av de uppgifter, som lämnats av vederbörande myndigheter resp. Aktiebolaget Tipstjänst samt Svenska penninglotteriet aktiebolag — för nästa budgetår beräknats till 8, 10, 45 och 82 miljoner kronor.
Inkomstposten övriga diverse inkomster, som från och med budgetåret 1948/49 tillgodoföres inflytande krigskonjunkturskatt och från och med budgetåret 1950/51 inflytande pappersskatt samt belastas med restitutioner av dessa skatter, har i riksstaten för budgetåret 1951/52 uppförts med ett belopp av 4 miljoner kronor. Enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter beräknas av krigskonjunkturskatt inflyta omkring 0,6 miljon kronor under budgetåret 1951/52 samt avsevärt lägre belopp under budgetåret 1952/53. Restitutioner av krigskonjunkturskatt beräknas av länsstyrelserna till drygt 3,5 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och 2,6 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. För vartdera av dessa två budgetår uppskattar riksräkenskapsverket å förevarande inkomsttitel mera regelmässigt inflytande inkomster till omkring 7 å 8 miljoner kronor. I anslutning härtill beräknar riksräkenskapsverket den behållna uppbörden å inkomsttiteln övriga diverse inkomster för budgetåret 1951/52 till 4 miljoner kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med ett belopp av 5 miljoner kronor.
Statens affärsverksfonder. I riksstaten för löpande budgetår äro överskotten av statens affärsverksfonder upptagna till sammanlagt 223 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket beräknar att drygt 238 miljoner kronor skola
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna. 45
komma att inflyta under detta budgetår och 280 miljoner kronor under nästa budgetår.
Postverkets inlevererade överskott för budgetåret 1950/51 uppgick till drygt 19 miljoner kronor. I riksstaten för löpande budgetår är inkomsttiteln uppförd med 38 miljoner kronor. Generalpoststyrelsen har beräknat överskottet för budgetåret 1951/52 till 37,2 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 35,3 miljoner kronor. Styrelsen har föreslagit, att inkomsttiteln i riksstaten för sistnämnda budgetår upptages med 35 miljoner kronor.
Vid uppskattningen av inkomsterna har styrelsen emotsett en nettoökning från budgetåret 1950/51 till budgetåret 1951/52 med 51,4 miljoner kronor till 316,6 miljoner kronor samt från sistnämnda budgetår till budgetåret 1952/53 med 3,o miljoner kronor till 319,6 miljoner kronor. Större delen av ökningen från budgetåret 1950/51 till det nu löpande budgetåret belöper sig å francoteckensuppbörden, som med hänsyn huvudsakligen till de fr. o. m. den 1 juli 1951 höjda portona beräknas stiga från 156,4 till 191,o miljoner kronor, innebärande en ökning med 34,6 miljoner kronor. Från budgetåret 1951/52 till budgetåret 1952/53 beräknas francoteckensuppbörden stiga med ytterligare 2 miljoner kronor till 193 miljoner kronor. Vid uppskattningen av francoteckensuppbörden för innevarande och nästkommande budgetår har styrelsen utgått från de porton, som för närvarande gälla för olika försändelseslag samt räknat med en fortsatt mindre ökning i trafikvolymen. Även beträffande posterna inkomster för befordran av tjänsteförsändelser, inkomster av tidningsrörelsen, ersättning för postgirorörelsen samt ersättning från postsparbanken räknar styrelsen med ökade intäkter under de närmaste åren. Dessa poster beräknas sålunda stiga med sammanlagt 19 miljoner kronor från budgetåret 1950/51 till budgetåret 1951/52 samt med
3.3 miljoner kronor från sistnämnda budgetår till budgetåret 1952/53. Inkomsterna å övriga inkomstposter beräknas icke komma att undergå större förändringar under innevarande eller nästkommande budgetår.
De mot inkomsterna svarande driftkostnaderna beräknas för innevarande budgetår uppgå till 279,4 miljoner kronor samt för nästa budgetår till
284.3 miljoner kronor. Därvid har antagits att rörligt tillägg (procentuell förhöjning) kommer att utgå efter oförändrade grunder såväl under innevarande som under nästkommande budgetår. Vidare har hänsyn icke tagits till större förändringar i nuvarande prisnivå, som kunna komma att inträffa under den tidsperiod beräkningarna omfatta.
Med utgångspunkt från nu gällande grunder för det rörliga tillägget har riksräkenskapsverket i anslutning till generalpoststyrelsens kalkyler upptagit inkomsterna av postverket för budgetåret 1951/52 till 37 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 35 miljoner kronor.
Telegrafverkets inlevererade överskott för budgetåret 1950/51 uppgick till 46 miljoner kronor.
I gällande riksstat är inkomsttiteln uppförd med 65 miljoner kronor. Telegrafstyrelsen beräknar vid oförändrad löne- och prisnivå överskottet å telegrafverkets rörelse till 55 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till omkring 50 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
46 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Totalinkomsterna för budgetåren 1951/52 och 1952/53 ha av telegrafstyrelsen beräknats till 535,4 resp. 561,2 miljoner kronor, innebärande ökningar jämfört med budgetåret 1950/51 av omkring 108 och 134 miljoner kronor. Vid beräkningen har hänsyn tagits till att den tidigare mycket starka ökningen av telefon- och telegraftrafiken börjat avtaga under år 1951 och i vissa fall, såsom i fråga om den inländska telegramtrafiken, har förbytts i trafiknedgång. Styrelsen anför att denna utveckling delvis kan ha berott på de taxehöjningar, som fr. o. in. den 1 april 1951 genomfördes på inländska rikssamtal och telegram. För budgetåret 1952/53 har styrelsen likväl ansett sig kunna räkna med en något gynnsammare trafikutveckling än under budgetåret 1951/52. I fråga om abonnentökningen har för båda budgetåren räknats med en ökning med cirka 90 000 apparater. Slutligen ha de nuvarande taxorna förutsatts skola bibehållas oförändrade.
Driftkostnaderna ha för budgetåret 1951/52 upptagits i enlighet med den av Kungl. Maj:t för detta budgetår fastställda driftkostnadsstaten. För budgetåret 1952/53 ha kostnaderna blivit beräknade till 511,9 miljoner kronor, vilket innebär en ökning i förhållande till närmast föregående budgetår med omkring 32 miljoner kronor. För båda budgetåren har beräkningen avsett driftkostnadernas storlek vid nuvarande löne- och prisnivå.
I enlighet med telegrafverkets beräkningar och med utgångspunkt från oförändrade grunder, såvitt gäller det rörliga tillägget, har riksräkenskapsverket ansett inkomsterna av telegrafverket böra upptagas till 55 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 50 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Statens järnvägars överskott för budgetåret 1950/51 uppgick till något över 43 miljoner kronor. I riksstaten för innevarande budgetår är inkomsttiteln uppförd med 35 miljoner kronor.
Järnvägsstyrelsen, som för nästkommande år räknar med en mindre nedgång i persontrafiken samt en i stort sett oförändrad godstrafik, har under förutsättning av oförändrade taxor uppskattat driftinkomsterna för innevarande budgetår till 1 070 miljoner kronor och för nästa budgetår till 1 080 miljoner kronor.
Utgifterna — frånsett avskrivningarna — ha under antagande av oförändrat löneläge beräknats till 930 miljoner kronor för nu löpande budgetår och till 950 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Driftöverskottet före avskrivningar har i enlighet härmed angivits till 140 miljoner kronor för innevarande samt 130 miljoner kronor för nästkommande hudgetår.
Utgifterna för erforderliga avskrivningar enligt nuvärdesprincipen ha av järnvägsstyrelsen beräknats till 141 miljoner kronor för budgetåret 1951/ 52. För budgetåret 1952/53 har enligt samma grunder räknats med ett till 150 miljoner kronor höjt avskrivningsbelopp.
Då sålunda enligt de gjorda beräkningarna behovet av avskrivningsmedel överstiger driftöverskottet före avskrivningar för såväl budgetåret 1951/52 som budgetåret 1952/53, har järnvägsstyrelsen föreslagit, att som överskott
Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna. 47
från statens järnvägar tills vidare endast skall räknas med ett formellt belopp.
Riksräkenskapsverket har lämnat järnvägsstyrelsens beräkningar utan erinran och därför föreslagit, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med ett formellt belopp av 100 kronor.
Inkomsterna från statens vattenfalls verk utgjorde för budgetåret 1950/51 drygt 60 miljoner kronor. Vattenfallsstyrelsen räknar med att för innevarande budgetår kunna inleverera ett inkomstöverskott av 55 miljoner kronor för det fall, att tillrinningen i vattendragen i fortsättningen blir normal. Det beräknade överskottet överstiger med 10 miljoner kronor det i gällande riksstat upptagna beloppet. Ökningen sammanhänger med den på levnadskostnadsindex baserade dyrtidsklausul, som gäller för den övervägande delen av vattenfallsstyrelsens kraftleveranser. Vid beräkningen har förutsatts, att en av styrelsen i annat sammanhang gjord framställning om ökning av den rörliga krediten med 15 miljoner kronor eller alternativt anslag med samma belopp till inventarier m. m. kommer att bifallas.
För budgetåret 1952/53 har det leveransbara överskottet av styrelsen uppskattats till 60 miljoner kronor. Härvid har å driftkostnadssidan räknats med en extra avsättning till värdeminskningskonto på 15 miljoner kronor. Styrelsen erinrar om att i de beräknade avsättningarna till värdeminskningskonto för budgetåret 1951/52 ingick en dylik extra avsättning på 10 miljoner kronor i enlighet med den av Kungl. Maj :t godkända driftkostnadsstaten. Sedvanlig reservation har, såvitt gäller budgetåret 1952/53, gjorts i fråga om onormala vattenförhållanden, ändringar av bränslepriser, ändrade konjunkturförhållanden och dylikt.
Riksräkenskapsverket, som ifrågasätter huruvida extra avsättning till värdeminskningskonto under nästa budgetår erfordras för statens vattenfallsverk, beräknar med godtagande i övrigt av vattenfallsstyrelsens kalkyler inkomsterna av statens vattenfallsverk till 55 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 75 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Från domänverket inlevererades under budgetåret 1950/51 till statsverket omkring 40 miljoner kronor.
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av domänverket upptagits ett belopp av 40 miljoner kronor. Domänverket framhåller svårigheterna att med större noggrannhet nu bedöma resultatet för år 1951, då den huvudsakliga delen av höstens försäljningar ännu ej avslutats. På grundval av hittills verkställda eller preliminärt avslutade försäljningar av virke har styrelsen dock ansett sig kunna beräkna domänverkets överskott för år 1951 till 70 miljoner kronor.
Storleken av det överskott, som kan komma att uppstå å domänverkets rörelse under år 1952, har av domänstyrelsen ansetts än svårare att bedöma. Under förutsättning att nuvarande virkespriser i huvudsak komma att bli bestående även kommande år har styrelsen ansett sig böra räkna med avsevärt ökade inkomster. Med reservation för ändringar i det ekonomiska läget och med hänsyn till pågående avtalsförhandlingar har styrelsen ansett sig
48 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
för närvarande böra uppskatta domänverkets överskott för år 1952 till 120 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har i avvaktan på säkrare hållpunkter för ett bedömande av resultatet av vinterns virlcesförsäljningar godtagit domänstyrelsens beräkningar. I enlighet härmed och med utgångspunkt från oförändrat rörligt tillägg, upptar riksräkenskapsverket inkomsterna å förevarande titel under budgetåret 1951/52 till 70 miljoner kronor samt föreslår, att titeln i riksstatsförslaget för budgetåret 1952/53 uppföres med ett belopp av 120 miljoner kronor.
Riksbanksfonden. I skrivelse från riksbanken till riksräkenskapsverket har förevarande inkomsttitel beräknats till 15 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53.
Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed upptagit inkomsterna från riksbanksfonden för budgetåret 1952/53 till 15 miljoner kronor.
Statens allmänna fastighetsfond. I enlighet med ett av riksräkenskapsverket avgivet utlåtande över de av de särskilda förvaltningsmyndigheterna avgivna förslagen till stater för de olika delfonderna av allmänna fastighetsfonden, beräknar ämbetsverket överskottet under förevarande inkomsttitel till 15,3 miljoner kronor, innebärande en ökning med l,o miljon kronor jämfört med innevarande budgetår.
Försvarets fonder. Inkomsterna under denna rubrik, som i riksstaten för innevarande budgetår upptagits till 22,i miljoner kronor, uppskattar ämbetsverket till sammanlagt 23,x miljoner kronor för nästa budgetår, varav å försvarets fastighetsfond falla 21,i miljoner kronor och å försvarets fabriksfond 2,o miljoner kronor.
Statens utlåningsfonder. Med ledning av de fondförvaltande myndigheternas beräkningar uppskattar riksräkenskapsverket överskotten från ifrågavarande fonder för budgetåret 1952/53 till sammanlagt 42,6 miljoner kronor, innebärande en ökning i förhållande till riksstaten för innevarande budgetår med 9,7 miljoner kronor.
Fonden för låneunderstöd. Riksräkenskapsverket beräknar i huvudsaklig anslutning till av bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret gjorda beräkningar inkomsterna för nästa budgetår å delfonderna för nämnda myndigheter till sammanlagt 20,4 miljoner kronor eller ungefär samma belopp som för innevarande budgetår.
Fonden för statens aktier. Inkomsttiteln är för innevarande budgetår uppförd med 40 miljoner kronor. För nästa budgetår har riksräkenskapsverket, med stöd av vissa lämnade upplysningar rörande det överskott som kan tänkas bli inlevererat till statsverket, beräknat inkomsterna under titeln till 50 miljoner kronor.
Statsverkspropositionen: Bit. t: Inkomsterna.
49 Statens pensionsfonder. För budgetåret 1951/52 är förevarande titel uppförd i riksstaten med 35,9 miljoner kronor. I anslutning till av pensionsstyrelsen, statskontoret, riksgäldskontoret och statens pensionsanstalt gjorda beräkningar har riksräkenskapsverket uppskattat inkomsterna från statens pensionsfonder för budgetåret 1952/53 till sammanlagt 38,2 miljoner kronor eller ca 2,3 miljoner kronor mer än för innevarande budgetår.
Diverse kapitalfonder. Beträffande inkomsterna från dessa fonder räknar riksräkenskapsverket för nämnda budgetår med en ökning i förhållande till innevarande budgetår med 9,3 miljoner kronor till 32,3 miljoner kronor.
Beräkningen i riksstatsförslaget av de särskilda inkomsttitlarna.
I fråga om beräkningen av de olika inkomsttitlarna i riksstatsförslaget ansluter jag mig till riksräkenskapsverkets förslag där icke annat angives i det följande.
Inkomsttiteln skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse m. in. har av riksräkenskapsverket — med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen med flera på skattetitelns utfall inverkande omständigheter — uppskattats till 4 100 miljoner kronor. I det föregående har jag vid anmälan av finansplanen utgått från att ett belopp av ca 100 miljoner kronor kommer att nästa budgetår inflyta till följd av förordningen om särskild avgift vid vissa investeringar. Investeringsavgiften kommer att uttagas på grundval av 1953 års taxering (verksamhetsåret 1952) och således slutligt förfalla till betalning under våren 1954. Med hänsyn till att bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt äro tillämpliga även i fråga om investeringsavgifter torde emellertid fyllnadsinbetalningar förutsättas komma att ske i viss omfattning under budgetåret 1952/53. Jag föreslår, att inkomsten av investeringsavgiften redovisas under förevarande skattetitel och preliminärt beräknas till 100 miljoner kronor. I avvaktan på den översyn av inkomstberäkningen som är avsedd att företagas längre fram under riksdagen och med hänvisning till vad jag härutinnan anfört i finansplanen torde i anslutning till riksräkenskapsverkets förslag oförändrad uttagningsprocent beträffande den statliga inkomstskatten få tagas som utgångspunkt för den nu gjorda beräkningen. Förevarande inkomsttitel torde alltså preliminärt uppföras med 4 200 miljoner kronor för nästa budgetår.
Beträffande titeln skogsvårdsavgifter har skogsstyrelsen i sitt förslag till riksräkenskapsverket angående titelns beräkning ifrågasatt eu sänkning av promilletalet för avgiftens uttagande i samband med den höjning av taxeringsvärdena för skogsmark och växande skog som kan föranledas av pågående omtaxeringar. Först då resultatet av dessa föreligger kan frågan om en ändring av promillesatsen prövas. .lag föreslår därför, att titeln 4 Bihang filt riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Ml. 1.
50 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
beräknas med utgångspunkt från oförändrat uttag för år 1952 och uppföres med det av riksräkenskapsverket föreslagna beloppet 4 600 000 kronor.
Riksräkenskapsverket har beräknat automobilskatte in edlen till 455 miljoner kronor, varav 130 miljoner kronor i fordonsskatt och 325 miljoner kronor i bensinskatt. Jag torde i detta sammanhang få erinra om att Kungl. Maj :t genom beslut den 23 februari 1951 igångsatt en utredning angående beskattningen av motorfordonstrafiken. Enligt direktiven för utredningen borde bl. a. frågan om fördelningen av beskattningen på motorfordon och bensin tagas upp till prövning med sikte på en överföring av större delen av skattebördan på motorfordonen. Vidare ifrågasattes en omfördelning av fordonsskatt mellan fordon med olika viktklasser, vilket skulle kunna medföra en total höjning av fordonsskattens ram. Med hänsyn till utredningens omfattning torde slutligt förslag icke kunna föreläggas årets riksdag. Såsom jag förut antytt har jag emellertid för avsikt att senare göra hemställan om att i avvaktan på resultatet av utredningen ett provisoriskt förslag angående fordonsskatten framlägges för riksdagen. Som skäl härför vill jag i förevarande sammanhang framhålla att de utgifter för vägväsendet m. m. som skola täckas av automobilskattemedel och varom förslag framlägges under vederbörande huvudtitlar, uppgå till sammanlagt 504,7 miljoner kronor. Vidare torde med hänsyn till penningvärdeförändringen en viss höjning av motorfordonsskatten även med nuvarande principer för fördelningen vara befogad. Det torde böra erinras om att den tillfälliga automobilskatten, vilken för innevarande budgetår beräknats till 105 miljoner kronor, icke är avsedd att utgå under nästa budgetår. I avvaktan på det förslag angående motorfordonsskatten, som senare kommer att föreläggas riksdagen, föreslår jag att titeln för nämnda skatt preliminärt beräknas till 180 miljoner kronor, varigenom automobilskattemedlen skulle uppgå till i runt tal samma belopp som de utgifter, som skola täckas av dessa medel.
Titeln skatt å elektrisk kraft har enligt av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter av riksräkenskapsverket uppskattats till 85 miljoner kronor. Då såsom i föregående sammanhang berörts jag senare kommer att hemställa att förslag förelägges riksdagen om viss ändring av gällande bestämmelser med avseende på skattens uttagande hos förbrukare, föreslår jag att titeln nedräknas med 40 miljoner kronor i förhållande till riksräkenskapsverkets förslag eller till 45 miljoner kronor.
I fråga om de under uppbörd i statens verksamhet uppförda inkomsttitlarna föreslår jag, att avgifter för registrering i förenings- m. fl. register med hänsyn till Kungl. Maj :ts beslut den 30 november 1951 angående ändrade grunder för ifrågavarande avgifters utgående uppföras med 325 000 kronor i stället för av riksräkenskapsverket beräknade 250 000 kronor. Vidare föreslår jag, att bidrag till försäkringsinspektionen beräknas till 525 000 kronor mot av riksräkenskapsverket föreslagna 465 000 kronor, varvid jag förutsatt att en ändring av bidragsgrunderna kommer att genomföras.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
51 Vid beräkningen av överskotten från statens affärsverksfonder har riksräkenskapsverket utgått från nuvarande avgifter och taxor samt från oförändrade grunder för det rörliga tillägget å löner. Beträffande postverket, telegrafverket och statens järnvägar, för vilka överskotten beräknats till 35 miljoner, 50 miljoner resp. ett formellt belopp av 100 kronor, har dessutom ämbetsverket i likhet med vederbörande affärsverksstyrelser förutsatt att avsättningar göras till värdeminskningskonto på grundval av nuvärdesprincipen; dock beträffande statens järnvägar endast i den omfattning att utgifterna rymmas inom de totala driftinkomsterna. För statens vattenfallsverk har däremot riksräkenskapsverket icke kalkylerat med den extra avsättning till värdeminskningskonto, vilken av vattenfallsstyrelsen beräknats å driftkostnadssidan till 15 miljoner kronor. Domänverkets överskott har av riksräkenskapsverket — i avvaktan på bedömande av resultatet av vinterns trävirkesförsäljningar — uppräknats i enlighet med domänstyrelsens beräkning från 70 till 120 miljoner kronor. De förändringar i löne- och prisläget som kunna inträffa under budgetåret 1952/53 komma självfallet att inverka på affärsverkens kostnadssida. I vad mån dessa komma att bli av den storleksordning att en ändrad taxesättning i höjande riktning på nytt får övervägas för att täcka de ökade utgifterna, torde först längre fram kunna överblickas. Beträffande statens järnvägar talar visserligen redan nu det beräknade resultatet av driften för en taxehöjning, om ett överskott motsvarande skälig förräntning av det nedlagda kapitalet och en affärsmässig avskrivning skall kunna ernås. Järnvägsstyrelsen har dock ansett att frågan om en taxehöjning bör bedömas, när ytterligare kostnadsstegringar kunna överblickas. Härtill kan jag ansluta mig. Den av vattenfallsstyrelsen föreslagna extra avsättningen till värdeminskningskonto torde icke i förväg kunna fastställas utan får bli beroende av en senare prövning av behovet härav. I avvaktan på den översyn av inkomstberäkningen som senare göres föreslår jag att överskotten för affärsverksfonderna preliminärt uppföras med de av riksräkenskapsverket beräknade beloppen.
Vad slutligen beträffar försvarets fastig hetsfond har riksräkenskapsverket beräknat överskottet av fonden till 23 125 000 kronor. I avbidan på närmare prövning av medelsbehovet under de olika posterna på fondens stat, vilken senare kommer att i särskild proposition anmälas på föredragning av chefen för försvarsdepartementet, torde överskottet av försvarets fastighetsfond böra upptagas till det av riksräkenskapsverket förordade beloppet.
Till statsrådsprotokollet i detta ärende torde — i enlighet med vad i det föregående nämnts — få fogas
Bihang I: Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning för budgetåret 1952/ 53;
Bihang 2: Preliminär nationalbudget för år 1952;
Bihang 3; Investeringsbudgeten 1952;
Bihang 4: PM angående den statsfinansiella utvecklingen;
52 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Bihang 5: Sammanställning över behållningar å riksstatsanslag vid utgången av budgetåret 1950/51.
Under åberopande av det anförda och med hänvisning jämväl till riksräkenskapsverkets skrivelse med inkomstberäkning för nästa budgetår hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att, i avvaktan på slutlig översyn av inkomstberäkningen, beräkna inkomsterna å riksstaten för budgetåret 1952/53 enligt följande
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
53 Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1952/53.
54 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
56 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
58 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Bilaga 1 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Förslag till stat för statens allmänna fastighetsfond för budgetåret
1952/53.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
59 Kronor
b. Bidrag från Uppsala läns landsting ... 144 000
c. Övriga diverse inkomster.......... 1 OOP
7. Lunds universitets delfond:
a. Bidrag från universitetets egendoms-
förvaltning........................ 50 800
b. Övriga diverse inkomster.......... 200
8. Lotsstyrelsens delfond..................
9. Medicinalstyrelsens » ..................
10. Karolinska sjukhusets » ..................
Utgifter.
i A. Reparations- och underhållskostnader m. m.:
1. Slottsbyggnadernas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader för de kungl. slotten med tillhörande
byggnader ....................... 663 000
b. Reparations- och underhållskostnader
för uthyrda lägenheter vid Drottningholm, Ulriksdal och Haga ..... 98 000
c. Reparations- och underhållskostnader
för vissa historiska byggnader och byggnadsminnesmärken m. m....... 205 000
d. Vissa iståndsättningsarbeten....... 380 000 1 346 000 j
395 000
51 000 i
2. Fångvårdsstyrelsens delfond..................... 560 000
3. B eskickningsfastigheternas delfond:
a. Reparations- och underhållskostnader
i allmänhet m. m.................. 740 000
b. Bränsle och lyse för kanslilokaler och
tjänstebostäder, förslagsvis.......... 355 000 1 095 000
4. Byggnadsstyrelsens delfond .................... 5 685 000
5. Generaltullstyrelsens * .................... 110 0001
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset............. 358 000
b. Övriga fastigheter................. 653 000 1 011 000
7. Lunds universitets delfond...................... 393 000
8. Lotsstyrelsens delfond.......................... 310 000
9. Medicinalstyrelsens delfond.................... 3 556 000
10. Karolinska sjukhusets delfond:
a. Karolinska sjukhuset............... 355 000
b. Serafimerlasarettct................. 143 000 498 000
14 564 000
B. Avsättning till värdeminskningskonto:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond, förslagsvis....... 135 000
3. Beskickningsfastigheternas » , förslagsvis....... 125 000
4. Byggnadsstyrelsens delfond, förslagsvis........... 2 486 000
5. Generaltullstyrelsens » , förslagsvis........... 28 000
60 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Kronor
6. Uppsala universitets delfond:
a. Akademiska sjukhuset, förslagsvis . .. 291 000
b. Övriga fastigheter, förslagsvis....... 330 000 621 000
7. Lunds universitets delfond, förslagsvis.......... 166 000
8. Lotsstyrelsens » , förslagsvis.......... 47 000
9. Medicinalstyrelsens » , förslagsvis.......... 1 739 000
10. Karolinska sjukhusets » , förslagsvis
638 000
C. Hyres- och arrendeutgifter m. m. för av fonden förhyrda lokaler och
arrenderade markområden:
2. Fångvårdsstyrelsens delfond,
3. Beskickningsfastigheternas * ,
4. Byggnadsstyrelsens
5. Generaltullstyrelsens
6. Uppsala universitets
7. Lunds universitets
8. Lotsstyrelsens
9. Medicinalstyrelsens 10. Karolinska sjukhusets
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
förslagsvis
överskott att tillföras riksstaiens 1. Slottsbyggnadernas F ångvårdsstyrelsens B eskickning sfastigheternas Byggnadsstyrelsens Generaltullstyrelsens Uppsala universitets Lunds universitets Lotsstyrelsens Medicinalstyrelsens Karolinska sjukhusets
driftbudget: delfond . .,
2.
3.
4.
5.
6.
7.
8.
9.
10.
40 000 985 000 5 378 000 44 000 25 000 43 000 36 000 21 000 125 000
1 000 350 000 465 000 11 359 000 120 000 210 000 325 000 60 000 2 080 000 360 000
5 985 000
6 697 000
15 330 000
Summa 42 576 000
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
61 Bilaga 2 till Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten.
Beräknat förslag till stat för försvarets fastighetsfond för budgetåret
1952/53.
62 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna.
Jag hemställer vidare, att Kungl. Maj :t måtte föreslå riksdagen att
besluta, att skogsvårdsavgift enligt förordningen om skogsvårdsavgift skall för år 1952 utgå med en och en halv promille.
Vad departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt och föreslagit i avseende å beräkningen av statens i det föregående omförmälda inkomster och därmed sammanhängande ämnen behagar Hans Maj :t Konungen bifalla.
Ur protokollet:
Otto Winther.
518185. Stockholm. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag. 1952.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1: Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning.
1 Bihang 1.
Till KONUNGEN.
Enligt den för riksräkenskapsverket gällande instruktionen åligger det ämbetsverket att varje år före den 10 december till Kungl. Maj d avgiva förslag till beräknande av statsverkets inkomster vid nästföljande statsreg- 1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
2 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
lering ävensom meddela upplysningar rörande förhållanden i övrigt av beskaffenhet att böra bringas till Kungl. Maj :ts kännedom i och för uppgörande av proposition till riksdagen angående statsverkets tillstånd och behov.
Innan riksräkenskapsverket nu framlägger förslag till beräkning av statens inkomster för budgetåret 1952/53 vill ämbetsverket inledningsvis lämna en orienterande översikt av utfallet av driftbudgeten för de sistförflutna finansåren.
Driftbudgetens inkomster och utgifter enligt budgetredovisningarna för de fem sistförflutna budgetåren sammanfattas i efterföljande tabell. Skillnaden mellan inkomster och utgifter betecknas i tabellen såsom utfallet av driftbudgeten. I tabellen angivas de förändringar i avseende å budgetutjämningsfondens behållning och beloppet av utestående reservationer, till vilka budgetutfallet givit upphov.
Driftbudgetens utfall under budgetåren 1946/47—1950/51.
Miljoner kronor.
Som av tabellen framgår ha inkomsterna under hela den redovisade tidsperioden, budgetåren 1946/47—1950/51, utvisat stegring, frånsett en stagnation under budgetåret 1949/50. Inkomststegringen, som varit mest betydande under budgetåren 1947/48 och 1950/51, hänför sig under båda
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
dessa år främst till inkomst- och förmögenhetsskatterna, medan stegringen under budgetåret 1948/49 sammanhänger i första hand med den av 1948 års riksdag beslutade skärpningen av den indirekta beskattningen men i viss mån även med ökade inleveranser från affärsverken på grund av vidtagna taxehöjningar vid post- och telegrafverken samt statens järnvägar. Även inkomststegringen under budgetåret 1950/51 är i viss mån att återföra på skärpning av den indirekta beskattningen, nämligen de skattehöjningar, varom beslut fattades vid höstsessionen av 1950 års riksdag.
Den starka ökningen under budgetåret 1947/48 av inkomst- och förmögenhetsskatterna sammanhänger i viss mån med övergången till det nya uppbördssystemet. Skatteunderlaget har kontinuerligt ökats vilket medfört skärpt progressivitet i beskattningen. Att inkomst- och förmögenhetsskatterna trots detta utvisa en så ringa stegring under budgetåret 1948/49 och till och med en mindre nedgång under budgetåret 1949/50, beror på viss eftersläpning i fråga om utbetalningen av kommunerna tillkommande utskylder. De eftersläpande utbetalningarna till kommunerna ha varit särskilt betydande under budgetåret 1949/50. I detta sammanhang bör även uppmärksammas, att kvarstående skatt skolat första gången erläggas under år 1949 samt att -— på grund av de åren 1949 och 1950 medgivna anstånden med inbetalning av kvarstående skatt — tre terminer för erläggande av sådan skatt kommit att infalla under budgetåret 1950/51 mot två terminer under budgetåret 1949/50 och en termin under budgetåret 1948/49. Att de behållna inkomsterna av inkomst- och förmögenhetsskatterna likväl äro större under budgetåret 1948/49 än under budgetåret 1949/50, förklaras även av att den kvarstående skatt som erlades år 1949 var större än den som erlades 1950 och av att den skatt å inkomstökning, som jämlikt övergångsbestämmelserna till uppbördsförordningen uttagits för inkomståren 1945 och 1946, i stort sett influtit under budgetåret 1948/49. Stegringen av inkomst- och förmögenhetsskatterna under budgetåret 1950/51 förklaras till ett belopp av cirka 300 miljoner kronor av den av de medgivna anstånden föranledda förskjutningen i tiden av kvarskattebetalningarna. Dessutom har under detta budgetår på grund av den starka stegringen av skatteunderlaget under år 1951 uppkommit (netto) en viss eftersläpning i fråga om utbetalningarna till kommunerna.
Medan inkomst- och förmögenhetsskatterna på grund av den vid stigande skatteunderlag inträdande skärpningen av progressiviteten i beskattningen proportionsvis stigit mera än skatteunderlaget, är förhållandet närmast det motsatta för andra skatter. Till den del dessa senare skatter utgå såsom vikttullar eller, vad angår acciser, såsom myckenhetsskatter, ha de, i den mån skattehöjningar ej ägt rum, endast ökats i takt med ökningen av produktion och handel. Blott till den del skatterna ha karaktär av värdetullar eller värdeacciser ha de även påverkats av uppkomna prisförändringar.
Vad angår inkomsterna av affärsverken, har den utgiftsökning, som föranletts av de senast inträdda stegringarna av löner och priser, motvägts ge-
4 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
nom ytterligare taxehöjningar under år 1951. Härigenom ha inkomsterna av statens kapitalfonder under budgetåret 1950/51 kunnat hållas vid en nivå, som något överstiger inkomstnivån för såväl budgetåret 1946/47 som budgetåret 1949/50.
De sammanlagda utgifterna ha kontinuerligt ökats under hela den i tabellen redovisade perioden. Utgiftsstegringen förklaras, vad angår budgetåren 1947/48 och 1948/49, främst av höjningen från och med 1948 års ingång av folkpensionerna samt tillkomsten vid samma tidpunkt av de allmänna barnbidragen. Utgiftsökningen under budgetåret 1949/50 är till en betydande del att återföra på kostnader för de subventionsåtgärder, som vidtogos i syfte att motverka av krondevalveringen framkallade prisstegringstendenser. Särskilt under det sista budgetåret ha även lönehöjningar och prisstegringar bidragit till utgiftsökningen.
Resultatet av inkomst- och utgiftsutvecklingen under den i tabellen redovisade perioden har blivit, att driftbudgeten utfallit med överskott under alla åren utom budgetåret 1949/50, då underskott uppkom på grund av ovanligt stor reservationsförbrukning.
Närmare redogörelser för hithörande förhållanden lämnas i vad avser tiden till och med budgetåret 1949/50 i riksräkenskapsverkets årsbok 1951.
För utfallet av statsregleringen under det senaste i förenämnda översikt ingående budgetåret, 1950/51, lämnas närmare redogörelse i en härvid såsom bilaga A fogad tabell. Av tabellen framgår, att inkomsterna under nämnda budgetår uppgingo till 5 821 miljoner kronor och utgifterna till 5 450 miljoner kronor. Budgeten utföll sålunda med ett reellt överskott av 371 miljoner kronor. Då är emellertid att märka, att utestående reservationer minskades med 175 miljoner kronor. Om detta belopp fråndrages utgifterna, erhålles ett formellt överskott av 546 miljoner kronor, som tillförts budgetutj ämningsfonden.
De redovisade inkomsterna för allmänna budgeten överstego de beräknade med 750 miljoner kronor, varav 657 miljoner kronor avsågo skatter, 11 miljoner kronor totalisator-, tips- och lotterimedel, 56 miljoner kronor inkomster av de affärsdrivande verken och 10 miljoner kronor inkomster av statens aktier. Skatt å inkomst och förmögenhet m. m. lämnade, bland annat på grund av den kraftiga höjningen av lönenivån efter 1951 års ingång, ett överskott, utöver det i riksstaten beräknade beloppet, å 394 miljoner kronor. Av de indirekta skatterna redovisade nöjesskatt samt den numera avvecklade trafikskatten underskott. Övriga indirekta skatter utvisade betydande överskott. De största överskotten utvisade tullmedel med 135 miljoner kronor, varuskatt med 12 miljoner kronor, tobaksskatt med 38 miljoner kronor och rusdrycksmedel med 50 miljoner kronor.
Den allmänna budgetens mot budgetutjämningsfonden reglerade anslag utvisade en nettobesparing av 10 miljoner kronor. Vid framräknandet av detta belopp har emellertid även medtagits budgetutjämningsfonden över
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
anslaget å sjätte huvudtiteln till avsättning till statens automobilskattemedelsfond tillfört belopp, 71 miljoner kronor, motsvarande vid realiserandet av riksstaten uppkommen förbättring av relationen mellan inkomster och utgifter å automobilskattemedlens specialbudget. I verkligheten uppkom alltså en nettomerutgift å 61 miljoner kronor.
På specialbudgeternas inkomsttitlar uppstod en merinkomst på 72 miljoner kronor, hänförlig till automobilskattemedlens specialbudget. Nettoöverskottet på sistnämnda specialbudget stannade vid 71 miljoner kronor. Såsom redan nämnts överfördes detta belopp, tillika med det i riksstat och tilläggsstat beräknade överskottet från automobilskattemedlens specialbudget, 79 miljoner kronor, till statens budgetutjämningsfond. Budgetutjämningsfonden hade tidigare — sedan specialbudgetens under krigsåren uppkomna underskott blivit täckt — tillförts ett överskott av automobilskattemedel på 106 miljoner kronor. Intill utgången av budgetåret 1950/51 hade sålunda 256 miljoner kronor tillförts budgetutjämningsfonden såsom överskott från automobilskattemedlens specialbudget.
Närmare uppgifter rörande avkastningen av de särskilda inkomsttitlarna under budgetåret 1950/51 lämnas i tabellbilagan B, i vilken jämväl intagits motsvarande uppgifter om inkomsttillflödet under budgetåren 1946/47— 1949/50.
Beträffande inkomstutvecklingen under det löpande budgetåret föreligga ännu räkenskapsmässiga uppgifter allenast för tiden juli—oktober. Driftbudgetens inkomster ha under denna tidsperiod uppgått till 2 167 miljoner kronor mot 1 847 miljoner kronor under motsvarande tid nästföregående budgetår. Till inkomstökningen har bidrag lämnats främst av skatt å inkomst och förmögenhet m. m., tullmedel, tobaksskatt och omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt av den nytillkomna titeln tillfällig automobilskatt.
I närslutna bilaga C har riksräkenskapsverket intagit en av ämbetsverket med ledning av från vederbörande myndigheter infordrade uppgifter upprättad sammanställning över det beräknade utfallet av driftbudgetens inkomstsida för innevarande budgetår. Enligt denna beräkning skulle de å driftbudgeten uppförda inkomsttitlarna kunna väntas lämna en inkomst om 7 826 miljoner kronor mot beräknat 6 406 miljoner kronor, innebärande en merinkomst om 1 420 miljoner kronor.
Inkomsterna å titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. beräknas komma att med 1 200 miljoner kronor överstiga det i riksstaten upptagna beloppet, 3 100 miljoner kronor, överskottet beror främst på att lönestegringen under år 1951 blivit starkare än man vid tidigare inkomstberäkning räknade med. Vidare blev aktiebolagens beskattningsbara inkomst vid 1951 års taxering vida högre än beräknat. Bland övriga titlar, som utvisa merinkomst, må nämnas titlarna bensinskatt, tullmedel, tobaksskatt, omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker samt domänverket med merinkomster om respektive 40, 30, 25, 40 och 30 miljoner kronor.
6 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Det viktigaste underlaget för statens finanser utgöres av de enskilda fysiska och juridiska personernas inkomster. Av väsentlig betydelse för bedömande av den framtida utvecklingen av statens inkomster är därför att analysera, hur de enskildas inkomster utvecklat sig under senare år. Riksräkenskapsverket torde fördenskull bär få meddela en återblick på utvecklingen av de enskildas inkomster, sådana dessa komma till uttryck i det till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) taxerade beloppet. För sådant ändamål ha i efterföljande tabell till en början sammanställts uppgifter om det taxerade beloppet och dess förändringar för olika grupper av skattskyldiga under verksamhetsåren 1945—1950 (motsvarande taxeringsåren 1946—1951), vad angår verksamhetsåret 1950 (taxeringsåret 1951) enligt preliminära uppgifter från statistiska centralbyrån. Siffrorna för verksamhetsåren 1948—1950 (taxeringsåren 1949—1951) äro på grund av omläggningen av den direkta statsbeskattningen ej fullt jämförbara med siffrorna för de föregående åren.
Utvecklingen av taxerat belopp för olika grupper av skattskyldiga under verksamhetsåren 1945—1950 (taxeringsåren 1946—1951).
Av tabellen framgår, att det totala taxerade beloppet sedan verksamhetsåret 1945 undergått en stegring med sammanlagt 49 procent. Stegringen för år 1946 får i viss mån ses mot bakgrunden av att skatten å detta års inkomster i samband med genomförandet av uppbördsreformen i huvudsak efterskänktes. Inkomstutvecklingen har emellertid varit väsentligt olikartad för fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser), för svenska aktiebolag in. fl. samt för övriga skattskyldiga. Den första gruppen överväger starkt till sitt absoluta belopp. På grund härav blir utvecklingen av densamma i stort sett avgörande för utvecklingen av det taxerade beloppet i dess helhet. Det taxerade beloppet för fysiska personer har successivt stigit med sammanlagt 49 procent. Stegringen för svenska aktiebolag m. fl. har under samma period uppgått till 51 procent efter en stark ökning år 1946 och en därefter följande reduktion under åren 1947 och 1948. Utvecklingen av det taxerade beloppet för aktiebolagen bör även ses i belysning därav, att, sedan den fria avskrivningsrätten införlivats med skattesystemet, det taxerade beloppet i hög grad bestämts av bolagens avskrivningspolitik. För övriga skattskyldiga har stegringen av det taxerade beloppet varit
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 7
svagare än för fysiska personer och aktiebolag och har år 1950 stannat vid 20 procent.
För en mera ingående analys av utvecklingen under ifrågavarande tidsperiod av det vid taxeringen till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) uppnådda taxeringsresultatet erfordras uppgifter rörande dels vid taxeringen uppskattade inkomster av olika förvärvskällor och medgivna allmänna avdrag (samt redovisad sammanlagd förmögenhetsdel), dels antalet vid taxeringen upptagna inkomsttagare och för dessa redovisade nettoinkomster med fördelning efter näringsgrenar och inkomsttagarens ställning i näringen samt efter storleken av inkomsttagarens inkomst.
Statistiska centralbyrån utarbetar årligen en inkomst- och verksamhetsstatistik, avseende vid taxeringen till statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) uppskattad sammanräknad nettoinkomst för i A-längden redovisade fysiska personer (inklusive oskifta dödsbon och familjestiftelser). För denna inkomststatistik uppdelas inkomsttagarna efter verksamhetens art (näringsgrenar) i åtta grupper, nämligen jordbruk med binäringar, industri och hantverk, samfärdsel, handel, allmän förvaltningstjänst, fria yrken, husligt arbete samt i övrigt. Inkomsttagarna fördelas vidare dels på yrkesverksamma och icke yrkesverksamma personer, dels ock, såvitt angår den förra kategorien, på företagare och anställda. Till de icke yrkesverksamma hänföras f. d. yrkesutövare, pensionärer in. fl. För statistikens genomförande har i inkomstlängden inlagts en kolumn, i vilken av taxeringsnämndens ordförande införts vederbörliga littera för angivande av inkomsttagarnas verksamhet och ställning. Vid littereringen skall visserligen ledning sökas i storleken av inkomsterna ur olika förvärvskällor, men inkomstens storlek får icke vara ensamt avgörande, utan vederbörandes huvudsakliga sysselsättning skall vara bestämmande. Vidare är att anteckna, att äkta makar, som samtaxerats, i föreliggande statistik behandlats som en inkomsttagare (vars inkomst utgör summan av de båda makarnas) och därvid hänförts till den yrkesgrupp, dit den av makarna hör, som haft den största inkomsten, under förutsättning att denna härrör från stadigvarande yrkesverksamhet (således icke räntor av kapital o. d). Den sammanräknade nettoinkomsten, som gjorts till föremål för den statistiska bearbetningen, utgör summan av enligt förordningen om statlig inkomstskatt (inkomst- och förmögenhetsskatt) uppskattade inkomster av olika förvärvskällor, sedan avdrag gjorts för eventuellt underskott å förvärvskälla. I statistiken ingå ej skattskyldiga, vilkas sammanräknade nettoinkomst understiger 600 kronor.
Resultaten av denna statistik sammanföras av statistiska centralbyrån i en i serien Sveriges officiella statistik ingående berättelse, benämnd »Skattetaxeringarna samt fördelningen av inkomst och förmögenhet inom yrkesgrupper». Riksräkenskapsverket har fått del av vissa preliminära resultat från den inom statistiska centralbyrån nu pågående bearbetningen av materialet för inkomst- och verksamhetsstatistiken avseende 1951 års taxering (verksamhetsåret 1950).
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1
Antalet inkomsttagare och sammanräknad nettoinkomst för olika grupper av företagare och anställda samt för icke yrkesverksamma enligt A-längden under verksamhetsåren 1945—1950 (taxeringsåren 1946—1951).
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
9 Medelinkomst per Inkomsttagare för olika grupper av företagare och anställda samt för icke yrkesverksamma enligt A-längden under verksamhetsären 1945—1950
(taxeringsåren 1946—1951).
I det följande har riksräkenskapsverket sammanfattat huvudresultaten av centralbyråns ifrågavarande statistik. Vid utnyttjande av tabellernas siffror i lönestatistiskt syfte må uppmärksammas de felkällor, som sammanhänga med reglerna för taxeringen och med brister i taxeringsförfarandet.
I den första tabellen (s. 8) redovisas för verksamhetsåren 1945—1950 antalet inkomsttagare och sammanräknad nettoinkomst för olika grupper av företagare och anställda samt för icke yrkesverksamma enligt A-längden. Av tabellen framgår till en början, att totala antalet redovisade inkomsttagare i hela riket successivt stigit sedan år 1945. Därvid är dock att märka, att tabellen icke registrerar de förändringar av antalet inkomsttagare, som sammanhänga med gifta kvinnors förvärvsarbete. Antalet företagare har icke ökat nämnvärt sedan år 1946. Antalet anställda ökades avsevärt åren 1946 och 1947 men har därefter, frånsett smärre fluktuationer, icke nämnvärt ändrats. Det redovisade antalet icke yrkesverksamma inkomsttagare har avsevärt ökats mellan åren 1947 och 1948, främst på grund av förbättrade folkpensioner.
Inkomsttagarnas sammanräknade nettoinkomst belyses närmare av tabellen på s. 12 och 13. Motsvarande slutsummor i tabellen på s. 8 visar endast smärre avvikelser från förstnämnda tabell. Inkomsttagarnas nettoinkomst ökade avsevärt mellan åren 1945 och 1948. Åren 1949 och 1950 uppgick ökningen till 3,5 respektive 4,9 procent, vilket torde ungefär mot-
10 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Antalet Inkomsttagare enligt A-Iängden under verksamhetsåren 1945—1950 (taxeringsåren 1946—1951) fördelade på företagare, anställda och icke yrkesverksamma samt efter den sammanräknade nettoinkomstens storlek.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
svara normal framstegsprocent. Stegringen 1950 utgjorde för företagare 6,o procent, för anställda 4,6 procent och för icke yrkesverksamma 5,3 procent.
I den andra tabellen (s. 9) redovisas medelinkomsten per inkomsttagare för olika grupper av företagare och anställda samt för icke yrkesverksamma (enligt A-längden) åren 1945—1950. Medelinkomsten har fortsatt att stiga för såväl företagare som anställda. Stegringen under åren 1946—1950 utgjorde för företagare 37,7 procent och för anställda 49,4 procent; under år 1950 har emellertid medelinkomsten ökats endast 5,7 procent för företagare och 4,5 procent för anställda.
I den tredje tabellen (s. 10) redovisas för åren 1945—1950 antalet inkomsttagare enligt A-längden, fördelade på företagare, anställda och icke yrkesverksamma samt efter den sammanräknade nettoinkomstens storlek. Tabellens sifferuppgifter lämna en summarisk bild av företagarnas, de anställdas och de icke yrkesverksammas liksom samtliga inkomsttagares fördelning på olika inkomstlägen. Av en jämförelse mellan de sex årens siffror framgår, att en förskjutning av antalet inkomsttagare från lägre till högre inkomstklasser ägt rum.
• Vad därefter angår aktiebolagens inkomster, kan en närmare analys av utvecklingen verkställas med ledning av ett inom riksräkenskapsverket upplagt register över ett antal svenska aktiebolags skatteförhållanden, avseende aktiebolag med ett aktiekapital av minst en miljon kronor. Registret, som omfattar omkring 1 100 aktiebolag samt är uppdelat efter arten av bolagens verksamhet, hålles ständigt aktuellt bland annat genom att varje höst uppgifter om beskattningsbart belopp vid årets taxering införskaffas från länsstyrelserna. De ifrågavarande bolagens sammanlagda beskattningsbara belopp omfattar närmare 80 procent av hela det beskattningsbara beloppet för aktiebolagen. Återstoden representeras alltså av företag med ett aktiekapital å lägre belopp än en miljon kronor. En bearbetning av registret ger sålunda en fyllig bild av utvecklingen av bolagens skatteförhållanden inom skilda näringsgrenar.
Såsom framgår av uppgifterna i tabellen1 å s. 12 och 13, har det taxerade beloppet för samtliga bolag stegrats under verksamhetsåret 1946 men sedan nedgått i betydande grad under åren 1947 och 1948 för att under år 1949 åter något ökas. Stegringen uppgick år 1946 till 71 procent i jämförelse med närmast föregående år. Försämringen av taxeringsresultaten uppgick från år 1946 till år 1947 för alla bolag tillsammantagna till 27 procent och från år 1947 till år 1948 till 13 procent. Taxeringsresultaten för samtliga bolag förbättrades med 4 procent från år 1948 till år 1949 och 34 procent från år 1949 till år 1950; för storbolagen uppgår förbättringen år 1950 till 36 procent och för övriga bolag till 26 procent. Beträffande de i riksräkenskapsverkets register upptagna storbolagen utvisar verksamhetsåret 1950 i jämförelse med närmast föregående år uppgång av den taxerade
1 I tabellen ha med svenska aktiebolag sammanförts utländska juridiska personer och svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag. Tabellens siffror ha emellertid så vitt här är fråga ansetts kunna betraktas såsom i sin helhet hänförliga till svenska aktiebolag.
12 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Utfallet av taxeringarna till statlig inkomstskatt (Inkomst- och förmfigen-
(På grundval av taxerings-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
hetsskatt) lör verksamhetsåren 1945—1950 (taxeringsåren 1946—1951).
nämndernas beslut.)
14 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
inkomsten för praktiskt taget samtliga grupper av företag utom bryggerier och vattenfabriker.
Vid beräkningen av statens inkomster under nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket i första hand att med utgångspunkt från de sålunda redovisade taxeringsresultaten för verksamhetsåret 1950 uppskatt? de framtida förändringarna i skatteunderlaget för tiden fram till våren 1953. Skatteunderlagets utveckling är härvid närmast avgörande allenast för de direkta statsskatternas avkastning, vilken avkastning emellertid numera representerar omkring hälften av driftbudgetens hela inkomstsumma. Skatteunderlagets utveckling är därjämte i väsentlig mån bestämmande för de indirekta statsskatternas avkastning liksom för de statliga affärsverkens bruttoinkomster.
Vid uppskattningen av skatteunderlagets utveckling under innevarande och nästkommande år samt de första månaderna av år 1953 är det nödvändigt att verkställa särskilda kalkyler för å ena sidan fysiska personer och med dem likställda skattskyldiga och å andra sidan aktiebolag.
Vad först angår skatteunderlaget för fysiska personer bestämmes utvecklingen såsom närmare framgår av sammanställningen i tabellen å s. 12—13 väsentligen av förändringarna i enskildas inkomst av jordbruksfastighet, av rörelse samt av tjänst eller tillfällig förvärvsverksamhet. Den sista av de tre nämnda förvärvskällorna, som representerar mer än 4/c av de fysiska personernas sammanräknade nettoinkomst, utvisade för verksamhetsåret 1950 en ökning med 4,8 procent i jämförelse med nästföregående år. Möjligheterna att bedöma utvecklingen under år 1951 äro ännu begränsade. Sistnämnda år kan lönenivån för industriarbetare (genomsnittlig timförtjänst) till följd av omfattande avtalsmässiga stegringar samt en stark löneglidning beräknas komma att ligga något mer än 20 procent över genomsnittet för år
1950. För övriga grupper löntagare torde man ha anledning att räkna med en i genomsnitt något mindre stegring. Om hänsyn tages till någon sysselsättningsökning, övergång från lägre till högre betalda yrken etc. framstår — på sätt framgår av konjunkturinstitutets rapport angående konjunkturläget hösten 1951 — en ökning av den sammanlagda inkomsten av tjänst med omkring 20 procent från år 1950 till 1951 som sannolik.
Rörelseinkomsterna under verksamhetsåret 1951 påverkas av en väsentlig ökning av bruttointäkterna men också av stora kostnadsslegringar. Även om vissa delar av handeln utvisa en volymmässig nedgång av omsättningen efter halvårsskiftet, torde man dock kunna räkna med en betydande stegring av rörelseinkomstema.
Inkomsten av jordbruksfastighet ökades från år 1949 till 1950 med cirka 6 procent. Det goda skördeutfallet år 1950 påverkar även 1951 års inkomster. Dock ha kostnadsstegringar och minskad skörd under år 1951 reducerat den vid prissättningen på jordbrukets produkter avsedda inkomstökningen. I motsatt riktning ha emellertid verkat de höjda skogspriserna.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
15 Tillsammantagna torde nu angivna faktorer innebära, att fysiska personers inkomster av andra förvärvskällor än inkomst av tjänst kunna beräknas visa en sammanlagd ökning med minst 20 procent under år 1951.
Inkomstutvecklingen för fysiska personer under nästa år är osedvanligt .svår att bedöma. Som en allmän grund för övervägandena synes emellertid kunna förutsättas ett fortsatt högkonjunkturläge under år 1952, bl. a. karakteriserat av hög sysselsättningsgrad och fortgående produktionsökning. Detta generella antagande utesluter i och för sig inte vissa sysselsättnings- och avsättningssvårigheter på enstaka punkter inom näringslivet eller prisfallstendenser för vissa exportprodukter med för närvarande högt uppdrivet prisläge. Under sådana förhållanden kan den sammanlagda inkomsten av tjänst — på samma sätt som under åren 1949 och 1950 — beräknas stiga redan utan avtalsmässiga lönestegringar. Visserligen kan ingen nämnvärd sysselsättningsökning påräknas, men en fortgående inkomststegring äger likväl rum genom löneglidning och omflyttning till bättre betalda yrken och näringsgrenar i ett läge, som karakteriseras av livlig efterfrågan på arbetskraft och expanderande produktion. Minskat behov av arbetskraft genom rationalisering inom exempelvis jordbruket samt ökat behov av arbetskraft för bland annat byggnadsproduktionen verkar särskilt starkt i denna riktning. Vidare bör observeras, att löneläget vid början av år 1952 kommer att ligga vid en högre nivå än genomsnittet för år 1951. I vilken omfattning pågående eller väntade avtalsrörelser komma att öka lönesumman är ännu ej möjligt att bedöma. Riksräkenskapsverket har emellertid ansett sig böra räkna med att den avtalsmässiga lönestegringen skall bli lägre än under år 1951. Beträffande utvecklingen under våren 1953 har riksräkenskapsverket räknat med ytterligare någon stegring.
Om jordbrukarna skola erhålla kompensation för det dåliga skördeutfallet år 1951 samt viss inkomstförbättring i anslutning till den allmänna höjningen av inkomstnivån kan inkomstökningen under år 1952 bli något högre för jordbrukare än för löntagare. Detta gäller inkomster som avse själva jordbruksdriften. Härtill kommer att de under hösten 1951 uppnådda höga skogspriserna bidraga till att öka även 1952 års inkomst av jordbruksfastighet.
Vad beträffar rörelseinkomsterna synes med hänsyn till kostnadsökningar tills vidare saknas anledning att räkna med någon nämnvärd stegring av nettoinkomsten utöver den antagna höjningen under år 1951.
Vad därefter beträffar aktiebolagen har den i det föregående konstaterade uppgången i deras taxerade inkomster under år 1950 utgjort nära 34 procent mot tidigare beräknade 15 procent. Den redovisade starka vinstökningen beror i första hand på en för företagen gynnsam utveckling av relationen mellan försäljningsintäkter och kostnader. Den torde emellertid även bero på tillkomsten av investeringsskatten samt på en strävan att med hänsyn till väntade vinstökningar under år 1951 åstadkomma en viss vinstutjämning mellan åren 1950 och 1951. I fråga om verksamhetsåret 1951 är det ännu icke möjligt att med någon större grad av säkerhet bedöma ut-
16 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
fallet. Vissa fakta som komma att påverka vinstsiffrorna för detta år äro dock redan kända. Sålunda har en fortsatt ökning av produktionsvolym och exportpriser ägt rum. Prisstegringen, som varit särskilt betydande för bland annat massa och malm, motväges delvis av högre arbetslöner och råvarupriser samt för massaindustrien dessutom av prisutjämningsavgifter. Man torde kunna antaga, att det sammanlagda taxerade beloppet för massa- och pappersindustri, gruvor och vissa bruksföretag blir avsevärt högre än för år 1950. Samma antagande torde kunna göras beträffande rederier. Även för övriga bolag kan en icke obetydlig vinstökning förutsättas. Med ledning av vissa undersökningar rörande de för verksamhetsåret 1951 väntade taxeringsresultaten för de i riksräkenskapsverkets förenämnda register ingående bolagen och vissa allmänna överväganden har riksräkenskapsverket kommit till den uppfattningen, att det sammanlagda taxerade beloppet för svenska aktiebolag för verksamhetsåret 1951 kan antagas komma att stiga med omkring 50 procent.
Utvecklingen av aktiebolagens skattepliktiga nettoinkomst under år 1952 är i nuvarande läge särskilt svår att bedöma. Anledning att räkna med fortsatt stegring av exportpriserna synes knappast föreligga, snarare torde en viss nedgång vara att vänta. Vidare komma de höjda kostnaderna för råvaror och arbetslöner m. m. att påverka aktiebolagens vinstresultat i sänkande riktning. Av dessa skäl måste en försämring av bolagens nettoinkomster anses sannolik, även om i fortsättningen skulle kunna väntas en normal ökning av produktion och handel. Med hänsyn till vad nu sagts anser sig riksräkenskapsverket kunna grunda denna inkomstberäkning på antagandet, att aktiebolagens taxerade inkomster för verksamhetsåret 1952 skola komma att avsevärt sjunka.
Vad slutligen angår de affärsdrivande verkens avkastning, har riksräkenskapsverket i avbidan på statsmakternas prövning av frågan om storleken av det rörliga tillägget för tiden efter innevarande års utgång vid beräkningen utgått från nu gällande grunder för det rörliga tillägget samt, vad angår inkomsterna av post- och telegrafverken samt statens järnvägar, baserat beräkningen på nuvarande taxor.
Det må slutligen erinras, att de här gjorda beräkningarna äro grundade på förutsättningarna, att det allmänna utrikespolitiska läget förblir i stort sett detsamma som för närvarande samt att den ekonomiska utvecklingen icke störes genom mera omfattande arbetskonflikter.
Resultatet av riksräkenskapsverkets inkomstberäkning återgives i den härvid fogade tabellen (bilaga D) med specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1952/53. Beträffande de i denna tabell för de särskilda inkomsttitlarna beräknade beloppen får riksräkenskapsverket härefter anföra följande.
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
17 A. Egentliga statsinkomster.
I. Skatter.
1. Skatt å inkomst, förmögenhet och rörelse.
Skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
Å inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. redovisas å ena sidan uppbörden av såväl statsskatter som kommunala skatter och å andra sidan utbetalningar av skattebelopp till kommunerna, över inkomsttiteln i fråga redovisas jämväl uppbörden av vissa medel såsom utskiftningsskatt och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter och annuiteter å förskott för avlösning av frälseräntor, vilka skola omföras till andra riksstatstitlar, ävensom olycksfallsförsäkringsavgifter och annuiteter å avdikningslån.
De statsskatter, vilka under budgetåret 1951/52 skola slutligt redovisas å förevarande inkomsttitel, utgöras frånsett inflytande restantier å äldre skatter av statlig inkomstskatt och statlig förmögenhetsskatt. De kommunala skatterna utgöras av allmän kommunalskatt, landstingsmedel och tingshusmedel, allt i form av dels fastighetsskatt och dels inkomstskatt. Den faktiska uppbörd av olika slags skatter och avgifter m. in., som beräknas inflyta till statsverket å denna inkomsttitel, skall disponeras sålunda, att dels debiterade belopp av utskiftningsskatt och ersättningsskatt, skogsvårdsavgifter och folkpensionsavgifter omföras till vederbörliga riksstatstitlar, varjämte beloppen av under budgetåret debiterade olycksfallsförsäkringsavgifter och annuiteter ävenledes skola i sin helhet avföras från inkomsttiteln, dels ock till kommunerna utbetalas dem tillkommande utskylder. Inkomsttiteln belastas slutligen av restitutioner. Skillnaden mellan den faktiska uppbörden och de sammanlagda utgifterna kommer att utgöra den nettoinkomst för statsverket, som motsvarar den i riksstaten upptagna inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m.
Statlig inkomstskatt utgår enligt förordning den 26 juli 1947 (nr 576). För fysiska personer utgår skatten efter progressiv skatteskala, dock med maximering enligt särskilda regler. Skattens grundbelopp stiger från 10 procent, när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 1 000 kronor, till 70 procent för den del av den beskattningsbara inkomsten, som överstiger 200 000 kronor. I samband med omläggningen av det kommunala ortsavdragssystemet har 1951 års riksdag beslutat en provisorisk jämkning av statsskatteskalan. Bestämmelserna återfinnas i förordning den 20 april 1951 (nr 180). Enligt dessa bestämmelser gäller, bland annat, att nyssnämnda högsta procentsats för beräkning av skattens grundbelopp tillämpas först å den del av den beskattningsbara inkomsten, som överstiger 250 000 kronor. Förordningen träder i kraft den 1 januari 1952, dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1952 års taxering samt i fråga om eftertaxcring för år 1952 eller tidigare år. Statlig inkomstskatt för fysiska 2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Bil.l. Bihang 1.
18 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
personer ingår i preliminär skatt med 100 procent av grundbeloppen under budgetåret 1951/52, liksom under föregående budgetår.
För svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter, som icke äro aktiebolag, samt vissa utländska juridiska personer skall den statliga inkomstskatten utgöra 40 procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån försäkringsanstalterna icke driva livförsäkringsrörelse, i vilket fall skatten skall utgöra 10 procent -—- t. o. m. 1950 25 procent — av den beskattningsbara inkomsten. För svenska ekonomiska föreningar, sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank, Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar, svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar skall skatten utgöra 32 procent av den beskattningsbara inkomsten. För andra skattskyldiga juridiska personer skall skatten utgöra 15 procent av den beskattningsbara inkomsten.
Statlig förmögenhetsskatt, enligt förordning den 26 juli 1947 (nr 577), uttages av fysiska personer m. fl. efter en progressiv skatteskala, så beskaffad, att när den beskattningsbara förmögenheten icke överstiger 30 000 kronor, någon skatt icke utgår, och skatten sedan stiger från 6 promille till 18 promille, sistnämnda skattesats för den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 300 000 kronor. För vissa juridiska personer utgår statlig förmögenhetsskatt med iy2 promille av den del av den beskattningsbara förmögenheten, som överstiger 5 000 kronor.
För den kommunala fastighetsskatten och den kommunala inkomstskatten gälla bestämmelserna i 1928 års kommunalskattelag. Landstingsmedel utgå enligt lagen om landsting den 20 juni 1924 (nr 349). Tingshusmedel utdebiteras enligt förordningen den 31 december 1945 om utdebitering av tingshusmedel (nr 903). Ortsavdragen vid kommunalbeskattningen ha enligt lag den 2 juni 1950 (nr 252) höjts till en nivå, ungefärligen motsvarande två tredjedelar av de statliga ortsavdragens. De höjda ortsavdragen skola tilllämpas fr. o. in. inkomståret 1952. Det skatteunderlagsbortfall för kommunerna, som höjningen orsakar, kommer till en del att kompenseras genom särskilda statsbidrag.
Enligt uppbördsförordningen den 31 december 1945 skall under det år inkomst förvärvas eller förmögenhet äges erläggas preliminär skatt så beräknad att den väsentligen motsvarar den slutliga skatt, som efter verkställd taxering påföres för inkomsten och förmögenheten.
Den preliminära skatten utgår dels i form av preliminär A-skatt, dels i form av preliminär B- respektive C-skatt. A-skatten utgår enligt skattetabeller eller efter viss procent av uppburen löneinkomst. Med tillämpning fr. o. m. inkomståret 1951 ha grunderna för skattetabellernas konstruktion i vissa delar ändrats så att tabellskatten för en viss inkomst utgår med högre belopp än tidigare. B- och C-skatterna debiteras med ledning av inkomsten och förmögenheten två år före det aktuella inkomståret eller i vissa fall på grundval av särskild preliminär taxering.
Debitering och uppbörd sker gemensamt av krono- och kommunalutskylder inklusive de tidigare nämnda avgifterna. Preliminärskatten förfaller till betalning under mars, maj, juli, september, november och januari un-
Riksräkenskapsverlcets inkomstberäkning.
der uppbördsåret, vilket omfattar tiden från och med mars det ena året till och med februari påföljande år. Sedan taxering blivit verkställd och den slutliga skatten uträknats, sker en avräkning, varvid den skattskyldige gottskrives i fråga om A-skatt det influtna beloppet jämte i förekommande fall s. k. särskilt uppdebiterat belopp samt i fråga om B- och C-skatt det debiterade beloppet. Understiger vid avräkningen den preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, förfaller skillnaden med viss stadgad begränsning till betalning såsom kvarstående skatt under uppbördsterminerna i mars och maj året efter taxeringsåret. Om den kvarstående skatten uppgår till minst en femtedel av den slutliga skatten eller minst 10 000 kronor, skall med tillämpning fr. o. m. 1952 års taxering den skattskyldige erlägga ränta med fem procent av den kvarstående skatten efter avdrag för 1 000 kronor. Överstiger däremot den preliminära skatten motsvarande slutliga skatt, återbetalas med vissa begränsningar det överskjutande beloppet till den skattskyldige jämte, i viss utsträckning, tre procents ränta. I samband med nämnda bestämmelser om ränta ha, med tillämpning fr. o. m. 1952, i uppbördsförordningen införts bestämmelser av innebörd att vid ränteberäkningen hänsyn skall tagas även till preliminär skatt, som erlagts efter uppbördsårets utgång, dock senast den 30 april året efter inkomståret. Fastighetsskatten, vilken icke uttages preliminärt, förfaller till betalning såsom slutlig skatt i september, november och januari. Under uppbördsåret förfaller vidare tillkommande skatt, varmed i huvudsak förstås skatt, som debiteras på grund av beslut, vilket fattats av prövningsnämnd senare än den 10 oktober taxeringsåret eller av kammarrätten eller Kungl. Maj :t eller som avser eftertaxering.
Arbetsgivarnas skyldighet att verkställa löneavdrag för skatt avser såväl preliminär skatt som kvarstående skatt, varvid fr. o. m. 1952 — i motsats mot tidigare — skall gälla, att preliminär skatt utgår i första hand.
I fall, då detta kan förväntas medföra att preliminärskattens slutbelopp bättre kommer att anpassas till den slutliga skatten, äga de lokala skattemyndigheterna att på framställning av den skattskyldige eller på eget initiativ under uppbördsåret vidtaga jämkning av den preliminärskatt, som eljest skulle utgå. Vissa nya bestämmelser om nedsättning av löneavdrag för skatt på grund av s. k. existensminimum träda i tillämpning fr. o m 1952.
Slutligen bör erinras om att till kommunerna skall enligt särskilda regler utbetalas vad de beslutat utdebitera såsom skatt utan avdrag för restfört belopp. Uppkommande förlust å restantier stannar helt å statsverket.
Beräkningen av inkomsten å riksstatstiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. kommer i det följande att avse såväl budgetåret 1951/52 som budgetåret 1952/53.
Av den tidigare lämnade redogörelsen framgår, alt nettoinkomsten för statsverket å förevarande riksstatstitel under ett budgetår utgöres av skillnaden mellan, å ena sidan, å titeln redovisade skatteintäkter och, å andra sidan, utbetalningar av kommunerna tillkommande skattemedel, återbetal-
20 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
ningar av överskjutande preliminär skatt till de skattskyldiga samt omföringar till andra riksstatstitlar m. in.
Vid uppskattningen av bruttoinkomsten lämnar den inom riksräkenskapsverket förda uppbördsstatistiken vägledning. Denna statistik utvisar vid skatteuppbörden influtna belopp, som avse preliminär A-skatt respektive preliminär B- och C-skatt. Vägledning erhålles även av de uppgifter avseende totalt influten skatt under varje månad, vilka under hand överlämnas till riksräkenskapsverket från generalpoststyrelsen.
På grundval av nämnda material har riksräkenskapsverket kunnat beräkna uppbörden av preliminärskatt under innevarande uppbördsår, därvid dock fått byggas på vissa antaganden i fråga om dels inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1951 för huvudsakligen sådana skattskyldiga, som erlägga preliminär B-skatt, dels ock den stimulerande inverkan på preliminärskattebetalningen, som kan föranledas av de förutnämnda fr. o. in.
1952 års taxering tillämpliga reglerna om ränta å kvarstående skatt.
Beträffande den fortsatta utvecklingen av den preliminära A-skatten kan
man utgå från att denna skatt med hänsyn till sin karaktär av egentlig källskatt kommer att nära följa löneinkomstens förändringar. Beträffande B- och C-skatterna kan på grund av dessa preliminära skatteformers konstruktion icke göras ett motsvarande antagande. Bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt kunna emellertid förväntas medföra att redan den preliminära B- och C-skatt, som avser inkomståret 1951, kommer att till beloppet bliva närmare anpassad till den påräkneliga slutliga skatten än vad tidigare varit fallet.
Vid uppskattningen av den preliminärskatt, som kan förväntas inflyta under uppbördsåret 1952—1953 har riksräkenskapsverket i första hand utgått från taxeringsutfallet i fråga om verksamhetsåret 1950 (s. 12 och 13) och den beräknade inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1951 (s. 14). Resultatet av preliminärskatteuppbörden under uppbördsåret 1952—
1953 kommer emellertid såsom framgår av det ovan sagda, att starkt påverkas av inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1952. Vad nu sagts gäller även de under budgetåret 1952/53 infallande två terminerna av nästföljande uppbördsår, beträffande vilket här förutsättes oförändrad uttagningsprocent i fråga om den statliga inkomstskatten. Med hänsyn till att vid årets inkomstberäkning inkomstutvecklingen under det kommande åiet är osedvanligt svår att bedöma, måste beräkningen inrymma betydande ovisshetsmoinent.
Såsom förut nämnts blir i samband med att ett visst års preliminärskatt avräknas från den slutliga skatten för samma år det belopp, som återstår att erlägga, påfört de skattskyldiga såsom kvarstående skatt, under det att vad som betalts för mycket i preliminärskatt skall återbetalas.
Den avräkning, som verkställdes på grundval av 1950 års taxering, resulterade i att ett belopp av i runt tal 700 miljoner kronor påfördes såsom kvarstående skatt, medan ett belopp av omkring 255 miljoner kronor skulle återbetalas till de skattskyldiga.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
21 Enligt av riksräkenskapsverket från länsstyrelserna infordrade uppgifter uppgår den kvarstående skatten på grund av 1951 års taxering till i runt tal 900 miljoner kronor, medan återbetalningarna kunna beräknas till omkring 235 miljoner kronor. Den sålunda inträdda, till omkring 200 miljoner kronor uppgående ökningen av den kvarstående skatten i förhållande till föregående år hänför sig till allra största delen till aktiebolagens skattebetalning. Den bör sålunda ses i samband med att aktiebolagens taxerade inkomst för verksamhetsåret 1950 kom att utvisa en stegring av ej mindre än i runt tal 34 procent.
Å den kvarstående skatt som kan komma att påföras på grund av 1952 års taxering bliva de förutnämnda bestämmelserna om ränta tillämpliga. De fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt för inkomståret 1951, som föranledas härav, medföra en motsvarande minskning av den kvarstående skatten. I samma riktning verkar för löntagarnas del den tidigare (s. 18) berörda ändringen av grunderna för skattetabellernas konstruktion. Därest icke nämnda förhållanden inverkat, skulle man för den kvarstående skatten med de antaganden, som gjorts om inkomstutvecklingen under verksamhetsåret 1951 — speciellt då i fråga om aktiebolagen — haft anledning att räkna med en högst avsevärd stegring. I nuvarande läge finner riksräkenskapsverket det sannolikt, att den kvarstående skatten på grund av 1952 års taxering skall komma att nedgå till 600 å 700 miljoner kronor.
Till de hittills berörda inkomsterna å titeln skall, förutom ett jämförelsevis mindre belopp, avseende tillkommande skatt, läggas den kommunala fastighetsskatten och i samband med denna uppburna skogsvårdsavgifter och annuiteter ävensom det beräknade beloppet av inflytande restantier. Beträffande den under budgetåret 1952/ 53 inflytande fastighetsskatten har räknats med viss stegring till följd av höjda taxeringsvärden.
För såväl innevarande som nästkommande budgetår har riksräkenskapsverket härutöver räknat med att viss skatteuppbörd av mera extraordinärt slag skall tillföras riksstatstiteln, nämligen sådana förtidsbetalningar av statlig inkomstskatt, som kunna föranledas av avtal med de stora branschorganisationerna inom skogsnäringen.
Riksräkenskapsverket övergår härefter till att beräkna storleken av de inledningsvis omnämnda utbetalningar och omföringar från riksstatstiteln, vilka komma att belasta denna under budgetåren 1951/52 och 1952/53.
Den mest betydande posten på utgiftssidan utgöres av utbetalningarna av kommunalskattemedel. Kommunernas fordran på statsverket framräknas per den 1 januari varje kalenderår och utbetalas i fyra lika delar medio varje kvartal under samma kalenderår. Den bestämmes i huvudsak av tre faktorer, nämligen förskottet på den kommunala inkomstskatten, den debiterade fastighetsskatten samt slutavräkningen på det två år tidigare uppburna förskottet å den kommunala inkomstskatten.
Beträffande utbetalningarna under budgetåret 1951/52 äro dessa kända
22 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
för första hälften av budgetåret. För senare hälften av budgetåret 1951/52 bliva de beroende av storleken av kommunernas fordran för kalenderåret 1952. Vid beräkningen av denna har man att i första hand taga hänsyn till förskottet å kommunal inkomstskatt för 1952, vilket till storleken utgör produkten av det vid inkomsttaxeringen under 1951 framkomna skatteunderlaget och den under hösten samma år beslutade utdebiteringen. Med ledning av tillgängliga uppgifter om den beskattningsbara inkomstens storlek och inhämtade upplysningar om den kommunala utdebiteringen har riksräkenskapsverket beräknat utbetalningarna av förskott å kommunal inkomstskatt under kalenderåret 1952 till 1 880 miljoner kronor. Utbetalningarna av fastighetsskatt ha för samma kalenderår beräknats till 195 miljoner kronor. Slutavräkningen på det under kalenderåret 1950 utbetalade förskottet å kommunal inkomstskatt, i runt tal 1 500 miljoner kronor, har med hänsyn till det kommunala inkomstskatteunderlagets ökning från 1949 års till 1951 års taxering beräknats till omkring 185 miljoner kronor. Sammanlagt skulle sålunda utbetalningarna under kalenderåret 1952 kunna beräknas till omkring 2 260 miljoner kronor. Hälften av detta belopp skall utbetalas under senare hälften av budgetåret 1951/52. Då utbetalningarna under första hälften av samma budgetår — vilka såsom tidigare nämnts äro kända — uppgå till omkring 980 miljoner kronor, kan riksstatstiteln beräknas komma att under budgetåret 1951/52 belastas med utbetalningar till kommunerna å ett belopp av något mer än 2 100 miljoner kronor.
Motsvarande utbetalningar under budgetåret 1952/53 skulle enligt det föregående för budgetårets första hälft uppgå till omkring 1 130 miljoner kronor. För senare hälften av samma budgetår ha de med hänsyn till den tidigare antagna inkomstutvecklingen under år 1951 (s. 14) beräknats till omkring 1 600 miljoner kronor.
Från riksstatstiteln skola vidare utanordnas återbetalningar av överskjutande preliminärskatt. Dessa ha för budgetåret 1951/52 med ledning av de uppgifter, som riksräkenskapsverket erhållit från länsstyrelserna, beräknats till omkring 235 miljoner kronor. För budgetåret 1952/53 kunna de, företrädesvis till följd av den förut nämnda ändringen i preliminär skattetabellernas konstruktion, beräknas öka till något mer än 300 miljoner kronor. Härtill komma restitutioner på grund av nedsättning i taxering m. m.
Titeln skall vidare belastas med omföringar av utskiftnings- och ersättningsskatt, pensionsavgifter, olycksfallsförsäkringsavgifter, skogsvårdsavgifter och annuiteter. Sammanlagt kunna de ifrågavarande omföringarna beräknas uppgå för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till omkring 200 miljoner kronor.
De beräkningar, för vilka ovan redogjorts, ha lett till det resultatet, att inkomsterna å riksstatstiteln skulle komma att uppgå för budgetåret 1951/ 52 till omkring 6 900 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till omkring 7 400 miljoner kronor.
Utgifterna å titeln skulle för budgetåret 1951/52 komma att uppgå till i
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
runt tal 2 600 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till i runt tal
3 300 miljoner kronor.
Skillnaden mellan sålunda beräknade inkomster och utgifter å riksstatstiteln skulle för budgetåret 1951/52 uppgå till 4 300 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 utgöra 4 100 miljoner kronor. Att den behållna inkomsten å titeln sålunda skulle bliva högre för innevarande budgetår än för nästkommande bör ses mot bakgrunden av att bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt träda i tillämpning från och med 1952 års taxering och sålunda bliva verksamma i avseende på inbetalningen av preliminärskatt för inkomståret 1951. Till följd av den för aktiebolagen antagna inkomstutvecklingen under år 1951 blir denna verkan betydande. Vidare bör hänsyn tagas till den från och med år 1951 genomförda ändringen i skattetabellernas konstruktion. Det härigenom höjda uttaget av preliminär skatt medför ökning i uppbörden av preliminärskatt redan för innevarande budgetår men sänkning av den kvarstående skatten först nästa budgetår. En väsentlig omständighet att beakta är även att eftersläpningen i utbetalningarna av skatt till kommunerna på grund av det under 1951 starkt stegrade kommunala skatteunderlaget tillför statsverket en tillfällig »vinst» som är särskilt märkbar under innevarande budgetår. För innevarande budgetår kan denna uppskattas till drygt 500 miljoner kronor och för nästkommande budgetår under de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen m. m. till bortåt halva detta belopp.
De ovan redovisade beloppen för inkomsterna under de båda budgetåren ha beräknats under antagande att räntan å kvarstående skatt vid den antagna inkomstutvecklingen för aktiebolagen skall föranleda fyllnadsbetalning av preliminärskatt för inkomståret 1951 till avsevärda belopp. I den mån detta antagande icke skulle hålla streck, sker en motsvarande överflyttning av skatteinkomsten till nästa budgetår. Vidare har vid de gjorda beräkningarna antagits, att bolagen skola reglera sin avskrivningspolitik så, att någon nämnvärd investeringsskatt icke uppkommer. Skulle detta antagande icke vara riktigt, vilket för närvarande är omöjligt att bedöma, kan inkomsttillflödet under budgetåret 1951/52 bli mindre än beräknat.
Med starkt understrykande av ovissheten i de gjorda antagandena om inkomstutvecklingen med flera på skattetitelns utfall inverkande omständigheter uppskattar riksräkenskapsverket den behållna inkomsten på titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. m. för budgetåret 1951/52 till
4 300 000 000 kronor och förordar att samma titel i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 4 100 000 000 kronor.
Kupongskatt.
Enligt förordning den 12 februari 1943 (nr 44) om kupongskatt skola i utlandet bosatta och vissa med dem likställda aktieägare erlägga inkomstskatt i form av kupongskatt för utdelning å aktie i svenskt aktiebolag. Kupongskatten utgår med 20 procent av utdelningen. Enligt avtal med vissa
24 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 1:
länder gälla särskilda bestämmelser för därav berörda skattskyldiga. Skatten innehålles vid utdelningens lyftande och inbetalas av bolagen till ett under överståthållarämbetet lydande organ, benämnt kupongskattekontoret. Kupongskatten har under nedan angivna budgetår influtit med följande
I .skrivelse till riksräkenskapsverket den 5 november 1951 har överståthållarämbetet beräknat inkomsten av kupongskatt till 4,oo miljoner kronor för ett vart av budgetåren 1951/52 och 1952/53.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsten av kupongskatt för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 4 000 000 kronor.
Utskiftningsskatt och ersättningsskatt.
Utskiftningsskatten har från och med år 1940 utgått efter 30 procent. Enligt beslut av 1950 års riksdag utgår denna skatt från och med den 1 januari 1951 efter 40 procent. Under budgetåret 1950/51 ha inkomsterna å titeln utskiftningsskatt och ersättningsskatt utgjort 10,09 miljoner kronor. Vid 1951 års taxering har enligt uppgift från statistiska centralbyrån utskiftningsskatt debiterats med 2,7 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket har upptagit utskiftningsskatt och ersättningsskatt för budgetåret 1952/53 till 1 000 000 kronor.
Skogsvårdsavgifter.
Enligt förordningen den 28 juni 1946 (nr 324) om skogsvårdsavgift skall sådan avgift erläggas för jordbruksfastighet, vilken vid fastighetstaxering åsatts särskilda värden för skogsmark och växande skog, dock med vissa undantag. Dessa taxeringsvärden ha av 1944 års skogsvårdsstyrelseutredning uppskattats till cirka 3 miljarder kronor. Avgiften utgår i förhållande till nämnda taxeringsvärden, dock med högst en och en halv promille. För varje år bestämmes, med vilket promilletal avgiften för det året skall utgå.
Skogsvårdsavgiften inflöt under budgetåren 1949/50 och 1950/51 med 4,sg respektive 4,57 miljoner kronor mot beräknade 5,oo respektive 4,60 miljoner kronor. I riksstaten för budgetåret 1951/52 är titeln upptagen till 4,60 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 oktober 1951 har skogsstyrelsen meddelat, att Kungl. Maj :t i överensstämmelse med riksdagens beslut bestämt, att avgiften för år 1951 skall utgå efter en promillesats av en och en halv. Med utgångspunkt från skogsvårdsstyrelseutredningens uppskattning av det sammanlagda taxeringsvärdet kunde ifrågavarande inkomster för budgetåret 1951/52 beräknas till 4,60 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
Rörande inkomsterna för budgetåret 1952/53 har skogsstyrelsen i sin skrivelse anfört följande:
»Beträffande beräknandet av inkomsterna för budgetåret 1952/53 måste denna beräkning bli avhängig av resultatet av den nu pågående omtaxeringen av skogsmark och växande skog å fastigheter, för vilka skogsvårdsavgift skall uttagas. Det kan med säkerhet förutsägas, att denna nya taxering kommer att innebära en avsevärd höjning av det tidigare taxeringsvärdet,
3 000 000 000 kronor. Enligt vad skogsstyrelsen erfarit synes det sannolikt, att ifrågavarande höjning kommer att röra sig om icke mindre än 60—70 procent, vilket skulle innebära att det nya .sammanlagda taxeringsvärdet, å vilket skogsvårdsavgift skulle beräknas, skulle komma att uppgå till omkring 4 950 000 000 kronor.
I samband med att en dylik höjning av taxeringsvärdena genomföres bör emellertid enligt skogsstyrelsens mening en omprövning komma till stånd av det promilletal, med vilket skogsvårdsavgift .skall utgå. Starka skäl synas nämligen föreligga att vid höjda taxeringsvärden sänka den nuvarande promillesatsen.
På grund av vad sålunda anförts anser sig skogsstyrelsen i nuvarande läge böra för budgetåret 1952/53 beräkna inkomsterna av skogsvårdsavgifter till samma belopp som för budgetåret 1951/52 eller till 4 600 000 kronor.»
Riksräkenskapsverket har i enlighet med skogsstyrelsens förslag tills vidare beräknat inkomster av skogsvårdsavgifter för budgetåret 1952/53 till 4 600 000 kronor.
Bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter.
De under denna titel redovisade inkomsterna uppgingo under budgetåret 1950/51 till 216 766 kronor. För de tolv månaderna november 1950— oktober 1951 har uppbörden utgjort 216 451 kronor.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna å inkomsttiteln bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter för budgetåret 1951/52 till 200 000 kronor samt förordar, att titeln i riks,staten för budgetåret 1952/53 upptages till likaledes 200 000 kronor.
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt, omsättnings- och expeditionsstämplar m. m.
I riksstaten för budgetåret 1947/48 blevo de inkomster, vilka tidigare redovisats under inkomsttiteln stämpelmedel, uppdelade på de tre titlarna arvsskatt och gåvoskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Den förstnämnda titeln, vilken från och med budgetåret 1948/49 erhållit den ändrade benämningen arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, avser även den från och med den 1 januari 1948 införda kvarlåtenskapsskatten. De beräknade och behållna inkomsterna av ifrågavarande medel under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning, i vilken under budgetåren 1947/48, 1948/49, 1949/50 och 1950/51 influten kvarlåtenskapsskatt, 0,25 miljon kronor, respektive 13,92, 31,84 och 24,38 miljoner kronor, sammanförts med arvsskatt (miljoner kronor).
26 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Det torde här få erinras om att den totala stämpelmedelsleveransen till statsverket från generalpoststyrelsen under ett budgetår motsvarar den verkliga uppbörden under tiden från och med juni månad det ena kalenderåret till och med maj månad påföljande år. Vidare må framhållas, att kvarlåtenskapsskatt normalt skolat börja inflyta först under juli månad och inlevereras till statsverket under augusti månad år 1948 ävensom att den vid Stockholms rådhusrätt under tiden februari—augusti år 1948 rådande arbetskonflikten medfört dels en betydande ytterligare eftersläpning i fråga om kvarlåtenskapsskattens erläggande, dels en avsevärd överskjutning av inkomster av arvsskatt från budgetåret 1947/48 till de båda närmast följande budgetåren.
Arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt
Arvs lottass k åt t, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1951/52 upptagen till 55 miljoner kronor.
Generalpoststyrelsen, som i skrivelse till riksräkenskapsverket den 16 november 1951 lämnat beräkning av inkomsterna av stämpelmedel för såväl löpande som nästkommande budgetår, har till stöd för denna beräkning åberopat en vid skrivelsen fogad promemoria, i vilken i fråga om beräkningen av inkomsterna av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt anförts bland annat följande:
»Arvsskatteuppbördens storlek under vart och ett av budgetåren 1946/47 —1950/51 framgår av nedanstående tablå.
Uppbörden av såväl arvsskatt som kvarlåtenskapsskatt under budgetåret 1950/51 torde i viss mån ha påverkats av arbetsbalansen vid Stockholms rådhusrätt. Då denna balans till största delen avarbetats med utgången av budgetåret 1950/51, men då den normala uppbörden av arvsskatten företer jämförelsevis ringa avvikelser år från år, synes man därför vid beräkningen av denna skatt för innevarande budgetår kunna utgå från något lägre uppbörd än under den hittills förflutna delen av innevarande kalenderår.
27 Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
Den normala uppbörden har under tiden januari—september 1951 uppgått till 18,7 miljoner kronor (mot 18,2 miljoner kronor under samma tid föregående år). I medeltal per månad har denna sålunda utgjort omkring 2,i miljoner kronor. Med hänsyn till vad ovan sagts om arbetsbalansen vid Stockholms rådhusrätt, synes vid beräkningen av uppbörden under budgetåret 1951/52 detta medeltal böra sänkas något eller till 1,9 miljoner kronor. Den tillfälliga uppbörden, varmed förstås uppbörd av större skattebelopp, som var för sig överstiga 100 000 kronor, har under motsvarande tid uppgått till 3,5 miljoner kronor (mot 2,3 miljoner kronor under samma tid föregående år). I förstnämnda summa ingår emellertid ett enda skattebelopp å 1,3 miljoner kronor. Under de återstående månaderna av innevarande budgetår torde den tillfälliga uppbörden böra uppskattas till i genomsnitt 0,5 miljon kronor per månad.----
Under åberopande av vad här ovan anförts, skulle nettouppbörden av arvsskatt för innevarande budgetår kunna beräknas enligt följande:
Verklig uppbörd under tiden juni—september 1951............... 9'7 milj. kr.
Beräknad normal uppbörd under tiden oktober 1951—maj 1952 ... 15'2 » » Beräknad tillfällig uppbörd under tiden oktober 1951—maj 1952 ... 4*o j> »
Summa 28’9 milj. kr.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 2 mars 1951 har generalpoststyrelsen beräknat inkomsten av arvsskatt till 31,5 miljoner kronor för innevarande budgetår.
Beträffande uppbörden av gåvoskatt har generalpoststyrelsen i samma skrivelse anfört, att inkomsterna härav torde komma att uppgå till omkring 2,4 miljoner kronor under budgetåret 1951/52.
Uppbörden av gåvoskatt har under de sistförflutna budgetåren undergått mycket stora variationer, vilket torde framgå av nedanstående sammanställning avseende budgetåren 1944/45—1950/51.
„ Belopp
Budgetar milj. kr.
1944/45 ........................... 5-0
1945/46 ........................... 16-4
1946/47 ........................... 25 7
1947/48 ........................... 42-8
1948/49 ........................... 7-9
1949/50 ........................... 2-s
1950/51 ........................... 3-2
Att stegringen av inkomsterna av gåvoskatt under budgetåren 1945/46 —1947/48 varit så onormalt stor, torde, såsom berörts i generalpoststyrelsens tidigare beräkningar över stämpelmedelsinkomsterna, i främsta rummet ha föranletts av en strävan hos vederbörande gåvogivare att genom kapitalöverflyttningar medelst gåvor i möjligaste män undvika följderna av de skärpningar i statsbeskattningen, vilka trädde i kraft fr. o. m. den 1 januari 1948.
Under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår har ca 0,84 miljon kronor influtit. Medeluppbörden per månad under tiden januari september 1951 har uppgått till 0,2 miljon kronor. Under återstoden av innevarande budgetår synes man kunna räkna med i stort sett samma medeluppbörd eller ca 0,2 miljon kronor per månad.
I enlighet härmed skulle sålunda uppbörden av gåvoskatt för budgetåret 1951/52 kunna beräknas till ca 2,4 miljoner kronor.
28 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
För innevarande budgetår har uppbörden av kvarlåtenskapsskatt av generalpoststyrelsen tidigare beräknats till 20,5 miljoner kronor.
Under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår ha ca 7,7 miljoner kronor influtit.
Vid beräkningen rrv kvarlåtenskapsskatten för den återstående delen av innevarande budgetår synes man i analogi med de tidigare beräkningarna av arvsskatten kunna utgå från uppbörden under tiden januari—september
1951. Den normala uppbörden under ifrågavarande tidsperiod har uppgått till omkring 11,4 miljoner kronor (mot 9,6 miljoner kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en medeluppbörd per månad av 1,3 miljoner kronor. Med hänsyn till väntad minskning i uppbörden från Stockholms rådhusrätt torde medeltalet för beräkning av uppbörden under budgetåret 1951/52 böra sänkas till l,i miljoner kronor per månad. Den tillfälliga uppbörden har under samma tid uppgått till 10,2 resp. 4,2 miljoner kronor. I förstnämnda belopp ingår ett större engångsbelopp å 5,4 miljoner kronor. Med bortseende från detta belopp utgör medeluppbörden per månad under tiden januari—september 1951 0,5 miljon kronor.
I enlighet härmed skulle avkastningen av kvarlåtenskapsskatten — frånsett onormalt stora engångsbelopp — under innevarande budgetår kunna beräknas på följande sätt:
Verklig uppbörd under tiden juni—september 1951............... 7-7 milj. kr.
Beräknad normal uppbörd under tiden oktober 1951—maj 1952 ... 8'8 » » Beräknad tillfällig uppbörd under tiden oktober 1951—maj 1952 ... 4-o » »
Summa 20-5 milj. kr.
Enligt förestående beräkningar skulle den sammanlagda uppbörden genom postverket å^titeln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt för budgetåret 1951/52 sålunda komma att uppgå till i runt tal 52 miljoner kronor. Härtill kommer ett belopp av högst 1 miljon kronor, som plägar inflyta genom länsstyrelserna. De totala inkomsterna å titeln ifråga skulle sålunda komma att uppgå till i runt tal 53 miljoner kronor.
Vid uppskattningen av det belopp, vartill inkomsterna av arvsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt kunna antagas komma att uppgå under budgetåret 1952/53, torde man åtminstone med en viss grad av tillförlitlighet kunna utgå från den beräknade uppbörden för det löpande budgetåret. ~ I enlighet härmed synes de totala inkomsterna under titeln i fråga
för budgetåret 1952/53 kunna beräknas till högst (30 -f- 2,4 -f- 22,6 =) 55 miljoner kronor, vartill kommer uppbörden genom länsstyrelserna (1 miljon kronor). Härvid har räknats med en viss marginal för större engångsbelopp, som kan komma att inflyta.»
Den nya fastighetstaxeringen kan icke väntas nämnvärt påverka ifrågavarande titel under nästa budgetår. På grund av värdestegring för andra kapitaltillgångar torde man emellertid böra räkna med en fortgående icke oväsentlig stegring av den normala uppbörden av arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt under såväl innevarande som kommande budgetår. Varje år brukar också inflyta något eller några större engångsbelopp.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna under inkomsttiteln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt under hudgetåret 1951/52 till 60 000 000 kronor samt föreslår att denna inkomsttitel i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 65 000 000 kronor.
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
29 Lotterivinstskatt.
Härom har i den förut berörda promemorian från generalpoststyrelsen anförts följande:
»Statsverkets inkomst å titeln lotterivinstskatt är i riksstaten för innevarande budgetår upptagen till 29 miljoner kronor. Bruttoinkomsten av lotterivinstskatt under budgetåret 1950/51 har utgjort 29 755 159 kronor. Motsvarande belopp under närmast föregående budgetår utgjorde 28 306 157 kronor. Vinstskattens uppdelning på olika inkomstkällor framgår av efterföljande tablå:
Budgetår
1949/50 1950/51
Premieobligationslånen.......... 7 707 430
Penninglotteriet................ 14 260 600
Tipstjänst.................... 5 237 318
Övriga lotterier................ 1 100 809
Summa kronor 28 306 157
7 871 700 14 606 400 6 054 153 1 222 906 29 755 159
Under budgetåret 1949/50 restituerades genom postverkets huvudkassa vinstskatt till ett belopp av ca 313 800 kronor, utgörande skatt för vinster, vilka antingen ej blivit av vinnare avhämtade inom föreskriven tid eller utfallit å icke försåld lottsedel. För budgetåret 1950/51 utgjorde motsvarande belopp ca 314 000 kronor. Nettouppbörden under budgetåren 1949/50 och 1950/51 uppgick sålunda till i runt tal 28,o resp. 29,4 miljoner kronor.
Vinstskatten genom premieobligationslånen kommer under budgetåret 1951/52 att uppgå till ca 8,6 miljoner kronor. Härvid har hänsyn tagits till, dels att svenska statens 3 % statslån med vinstutlottning av år 1941 konverterats under år 1951, varigenom den härå belöpande vinstskatten, 100 000 kronor, bortfaller fr. o. m. budgetåret 1951/52, dels att ytterligare 420 000 kronor komma att inflyta två gånger per år genom svenska statens premieobligationslån av år 1951. Vidare har räknats med att övriga belopp av riksgäldskontoret inlevereras vid samma tidpunkter som tidigare.
Från Svenska penninglotteriet AB och AB Tipstjänst har under tiden juni —september 1951 i vinstskatt inlevererats 5,o resp. 1,9 miljoner kronor. Under återstående del av innevarande budgetår beräknas ytterligare 10,o resp. 3,8 miljoner kronor inflyta från dessa inkomstkällor.
Övriga lotterier beräknas komma att under löpande budgetår lämna i stort sett samma vinstskatt som under det närmast föregående eller ca 1,2 miljoner kronor.
Bruttouppbörden av lotterivinstskatt under budgetåret 1951/52 skulle sålunda kunna beräknas på följande sätt.
Premieobligationslånen..................... 8-6 milj. kr.
Penninglotteriet........................... 15-o » »
Tipstjänst................................ 5'7 » »
Övriga lotterier........................... 1'2 » »
Summa 30'5 milj. kr.
Under budgetåret 1951/52 torde vinstskattemedel komma att restitueras i ungefär samma utsträckning, som under närmast föregående budgetår. Statsverkets nettoinkomst under titeln lotterivinstskatt torde sålunda för innevarande budgetår kunna beräknas till 30,2 eller i runt tal 30 miljoner kronor.
Vinslskatten från premieobligationslånen kan för nästa budgetår beräknas till 8,6 miljoner kronor under förutsättning, att inget premieobligationslån konverteras eller något nytt dylikt lån upptages.
30 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Då ingen anledning finnes förmoda, att uppbörden av vinstskatt från Svenska penninglotteriet AB, AB Tipstjänst samt från övriga lotterier skall undergå några större förändringar under budgetåret 1952/53, synes sålunda inkomsterna under ifrågavarande titel för budgetåret 1952/53 kunna beräknas till ungefär samma belopp som för budgetåret 1951/52 eller i runt tal 30 miljoner kronor.»
Med hänsyn till det stigande inkomsttillflödet under senare år samt den senaste höjningen av tipsavgifterna beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna av lotterivinstskatt till 31 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 och föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 32 000 000 kronor.
Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1951/52 upptagen till 50 miljoner kronor.
Till ledning för beräkningen av ifrågavarande inkomster har i förenämnda inom generalpoststyrelsen upprättade promemoria anförts bland annat följande:
»Under månaderna januari—september 1951 ha i stämpelavgifter för lagfarter och inteckningar influtit sammanlagt 14,3 resp. 7,i miljoner kronor (mot 12,2 resp. 6,2 miljoner kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en genomsnittsuppbörd per månad av omkring 1,6 resp. 0,8 miljon kronor. Stämpelavgifterna för lagfarter torde under den närmaste tiden icke undergå några större förändringar. Försiktigheten synes emellertid bjuda, att man under återstoden av innevarande budgetår beträffande detta slag av stämpelavgifter icke räknar med en högre medeluppbörd per månad än 1,4 miljoner kronor. Stämpelavgifterna för inteckningar för samma tid torde kunna beräknas med utgångspunkt från ovan angivna medeluppbörd för månaderna januari—september 1951.
Inkomsterna av stämpelavgifter för lagfarter och inteckningar ha under budgetåren 1946/47—1950/51 uppgått till följande belopp:
Belopp
Budgetår milj. kr.
lagfarter inteckningar
1946/47 .................. 20'4 7-3
1947/48 .................. 21 4 7-1
1948/49 .................. 16-3 6'4
1949/50 .................. 15-9 7'8
1950/51 .................. 18-6 9 0
Inkomsten av försäljningen genom stämpelförsäljare av helarksstämplar, enkla beläggningsstämplar m. m. har under tiden januari—september 1951 uppgått till ca 9,6 miljoner kronor (mot 7,4 miljoner kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en medeluppbörd per månad av l,o miljon kronor. Medeluppbörden per månad under sistförflutna budgetår har utgjort 0,94 miljon kronor. Under den återstående delen av nu löpande budgetår torde man kunna räkna med i stort sett samma genomsnittsuppbörd som under den hittills förflutna delen av kalenderåret 1951 eller l,o miljon kronor per månad.
Uppbörden av vid postanstalterna försålda enkla beläggningsstämplar, överlåtelsestämplar samt kortkonvolut för spelkort uppgick under kalenderåren 1948—1950 till i nedanstående sammanställning angivna belopp:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
1948 1949 1950
Enkla beläggningsstämplar ........... 2 407 773 2 348 317 2 381 247
Överlåtelsestämplar ................. 2 307 200 2 030 918 3 423 929
Kortkonvolut ...................... 734 415 867 347 1 080 757
Summa kronor 5 449 888 5 246 582 6 885 938
Under tiden januari—september 1951 ha stämpelinkomsterna från postkontoren utgjort sammanlagt 5 751 683 kronor (mot 5 197 210 kronor under samma tid föregående år), vilket motsvarar en medeluppbörd av 0,64 miljon kronor per månad. Under den återstående delen av innevarande budgetår torde man böra kunna räkna med samma genomsnittliga uppbörd.
Stämpelavgifterna för aktie- och obligationsemissioner ha under budgetåren 1946/47—1950/51 uppgått till nedan angivna belopp:
Budgetår
Belopp mil], kr.
1946/47............................. 4-3
1947/48............................. 7-6
1948/49............................. 5-4
1949/50............................. 3-8
1950/51............................. 5-5
Under tiden januari—september 1951 ha inkomsterna av dessa stämpelintäkter utgjort ca 6,8 miljoner kronor (mot 3,6 miljoner kronor under samma tid föregående år). Efter frånräknande av uppbörden av mera tillfällig natur (stämpelavgift över 100 000 kronor för en och samma aktie- eller obligationsemission) uppgår den normala uppbörden till 3,o miljoner eller i genomsnitt 0,33 miljon kronor per månad. I den tillfälliga uppbörden ingå fjorton engångsbelopp över 100 000 kronor om tillhopa 3 750 000 kronor. Under de återstående månaderna torde man icke böra räkna med en högre normal uppbörd än i genomsnitt 0,3 och en tillfällig uppbörd av 0,2 miljon kronor per månad.
Uppbörden av stämpelavgifter för lottsedlar har under budgetåren 1949/50 och 1950/51 uppgått till 748 000 resp. 956 000 kronor. Under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår har sammanlagt 444 298 kronor influtit. För återstoden av innevarande budgetår torde man emellertid icke böra räkna med en högre sammanlagd uppbörd än 500 000 kronor.
Med hänsyn till vad här ovan anförts, skulle inkomsterna under titeln 'Omsättnings- och expeditionsstämplar m. m.’ för budgetåret 1951/52 kunna beräknas på följande sätt (miljoner kronor):
32 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
De sammanlagda inkomsterna å titeln i fråga skulle sålunda för budgetåret 1951/52 kunna beräknas till ca 56 miljoner kronor.
Vid uppskattningen av den uppbörd, som kan förväntas inflyta från omsättnings- och expeditionsstämplar under budgetåret 1952/53, synes man kunna utgå från den beräknade medeluppbörden under den återstående delen av innevarande budgetår. Den totala uppbörden skulle i enlighet härmed kunna beräknas till 52,8 eller avrundat 53 miljoner kronor.»
Av den i det föregående återgivna tabellen inhämtas en översiktlig framställning av sammansättningen av den uppbörd, som kan beräknas av omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. Tabellen utvisar, att denna stämpelintäkt till stor del härrör från stämplar för lagfarter och inteckningar samt från avgifter för enkla beläggningsstämplar, helarksstämplar m. m. ävensom från emissionsstämplar för aktier och obligationer. Avkastningen av stämpelavgifterna under ifrågavarande titel har ökats avsevärt under den gångna delen av innevarande budgetår jämfört med motsvarande tid föregående budgetår. Till inkomstökningen torde, förutom de omständigheter generalpoststyrelsen åberopat, ha bidragit även den ökning av olika tillgångars värden och av den penningmässiga omsättningen, som inträffat år 1951. Emissionsstämplar för aktier och obligationer torde dock under år 1952 icke kunna lämna lika hög avkastning som under år 1951.
Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden av omsättnings- och expeditionsstämplar under budgetåret 1951/52 till 60 000 000 kronor samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med likaledes 60 000 000 kronor.
2. Automobilskattemedel.
Fordonsskatt.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1951/52 upptagen till 110 miljoner kronor. De beräknade och behållna inkomsterna å titeln under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställ-
Enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om automobilskatt skall för automobil eller släpvagn, som, efter vad särskilt är stadgat, blivit här i riket registrerad, årligen erläggas skatt enligt i förordningen meddelade bestämmelser. För personautomobil utgår skatten — för år räknat — dels med en grundavgift av 70 kronor och dels därutöver med 20 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt minskad med 900 kilogram. För omnibus och lastautomobil utgör grundavgiften också 70
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
kronor; härutöver utgår för varje påbörjat tal av 100 kilogram av tjänstevikten minskad med 900 kilogram 22 kronor för omnibus och 25 kronor för lastautomobil. Skatten för motorcykel utan bivagn utgör 21 kronor, då motorcykelns tjänstevikt icke överstiger 75 kilogram, men eljest 28 kronor. För motorcykel med bivagn utgår skatt med 42 kronor. För automobil med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk utgår skatten med 70 kronor för varje påbörjat tal av 100 kilogram av automobilens tjänstevikt. Nu berörda skattesatser ha tillämpats sedan den 1 januari 1946.
I en till riksräkenskapsverket den 7 november 1951 avlåten skrivelse har väg- och vatten byggnadsstyrelsen beräknat den under budgetåret 1951/52 inflytande fordonsskatten till 120 miljoner kronor. För budgetåret 1952/53 har styrelsen beräknat inkomsten av fordonsskatten till 140 miljoner kronor. Beträffande sistnämnda beräkning har styrelsen i sina riksdagspetita för budgetåret 1952/53 anfört följande:
»Senast tillgängliga officiella siffror rörande motorfordonsbeståndet avse tidpunkten den 31 mars 1951. I centrala automobilregistret voro då upptagna 273 468 personbilar, 7 560 bussar, 84 919 lastbilar och 218 461 motorcyklar, ökningen från motsvarande tidpunkt föregående år uppgår till 72 737 personbilar, 572 bussar, 6 227 lastbilar och 41 046 motorcyklar. Den kraftiga ökningen kommer otvivelaktigt att fortsätta under de närmaste åren. Stegringen i motorfordonsbeståndet blir dock beroende av bl. a. möjligheterna till import av bilar in. in. Ehuru det ligger utanför styrelsens möjlighet att bedöma utvecklingen i detta avseende, anser styrelsen att motorfordonsbeståndet den 1 januari 1953 bör kunna uppskattas till 400 000 personbilar, 8 000 bussar, 100 000 lastbilar och 275 000 motorcyklar. Den vid debiteringen i februari 1953 inflytande fordonsskatten kan med ledning av nämnda siffror beräknas utgöra: ,
Summa 132'9 miljoner kronor.
Skatt som inflyter för fordon, vilka registrerats under senare halvåret 1952 och under första halvåret 1953 efter huvuddebiteringen i februari, skall adderas till ovanstående summa. Den totala fordonsskatten kan förutses komma att uppgå till (132,9 -(- 7,i) 140 miljoner kronor.»
Länsstyrelserna ha i skrivelser till riksräkenskapsverket uppskattat fordonsskatten för budgetåret 1951/52 till 112 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 118 miljoner kronor.
Enligt uppgifter, som inhämtats från statistiska centralbyrån uppgick motorfordonsbeståndet vid innevarande budgetårs ingång till 294 386 personbilar, 87 632 lastbilar, 7 800 bussar och 240 552 motorcyklar.
Sedan väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förestående beräkning gjordes, har, i syfte att begränsa efterfrågan på personbilar och motorcyklar i enlig- 3 Ilihany till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Iiil. 1. Ililuing 1.
34 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
het med i proposition nr 218 till 1951 års höstriksdag framlagt förslag, fattats beslut om särskild skatt på importerade och nytillverkade fordon, för vilken i det följande redogöres under rubriken Varuskatt. Hänsyn bör vidare tagas till att ökningen av personbiibeståndet till väsentlig del avser fordon i de lägsta viktklasserna. Den genomsnittliga skatten per personbil kan därför komma att bli lägre än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen räknat med.
Med åberopande av vad sålunda anförts beräknar riksräkenskapsverket fordonsskatten till 115 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 och till 130 000 000 kronor för budgetåret 1952/53.
Bensinskatt.
I riksstaten för budgetåret 1951/52 är denna inkomsttitel upptagen till 250 miljoner kronor. De beräknade och behållna inkomsterna å titeln under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
Genom förordning den 23 maj 1924 (nr 126) infördes en särskild skatt å bensin och motorsprit. Gällande bestämmelser återfinnas i förordning den 3 maj 1929 (nr 62). Bensinskatten utgick från och med den 1 januari 1946 med 18 öre för liter. Mellan den 1 april 1948 och den 31 december 1950 utgick även tilläggsskatt å bensin med 27 öre för liter, varför den totala skatten då utgjorde 45 öre för liter. Genom förordning den 2 juni 1950 (nr 414) har bensinskatten höjts till 25 öre för liter från och med den 1 januari 1951. — Genom förordning den 3 maj 1935 (nr 142) lades skatt även å sådan petroleumprodukt (brännolja), som användes för drivande av automobil och för vilken icke utgår skatt enligt 1929 års förordning om skatt å bensin och motorsprit, och till denna skatt har för tiden 1 april 1948—31 december 1950 lagts en tilläggsskatt å 20 öre för liter. Den förstnämnda av dessa båda skatter, som sedan den 1 januari 1946 utgjorde 14 öre för liter, har genom förordning den 2 juni 1950 (nr 415) höjts till 20 öre för liter från och med den 1 januari 1951.
Från beskattningen av motorsprit medgavs successivt skattefrihet intill den 1 juli 1948. Från nämnda dag uttogs å motorsprit skatt med 6 öre för liter samt tilläggsskatt med 9 öre för liter. Enligt förordning den 15 december 1950 (nr 659) skola bestämmelserna om skatt å motorsprit enligt 1929 års förordning icke vara i tillämpning under tiden 1 januari 1951—- 30 juni 1952. Genom förordning samma dag (nr 660) avskaffades tilläggsskatten å motorsprit. I det följande har icke beräknats inkomst av skatt på motorsprit under budgetåret 1952/53.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
35 Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1951 beräknat inkomsterna å förevarande titel till 290 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 360 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. I sina riksdagspetita för budgetåret 1952/53 har styrelsen härom anfört följande:
»Den under budgetåret 1952/53 inflytande bensinskatten kan, med utgångspunkt från de ordinarie bensinskattemedel, som influtit under senare år, och under antagande att bensinförbrukningen ökas proportionellt mot automobilbeståndets ökning, beräknas uppgå till 360 miljoner kronor.»
Generaltullstyrelsen har i skrivelse den 9 november 1951 rörande beräkningen av skatt å bensin, som införes till riket, anfört följande:
»Bensinskattemedel hava under de fyra gångna månaderna av innevarande budgetår till tullverket influtit med sammanlagt nära 90 miljoner kronor, motsvarande en förtullningsvolym av cirka 350 000 in3. Vid oförändrad nivå skulle förtullningsvolymen för hela budgetåret följaktligen komma att stiga till cirka 1 miljon m\ Med hänsyn till att bensinförbrukningen under den mörka årstiden brukar vara väsentligt lägre än eljest, har styrelsen funnit sig icke böra räkna med större sammanlagd förtullningsvolym under det innevarande budgetåret än cirka 900 000 ms, motsvarande en bruttouppbörd av omkring 225 miljoner kronor. Med hänsyn till motortrafikens utveckling anser styrelsen det emellertid icke vara osannolikt, att förtullningsvolymen av bensin under budgetåret 1952/53 oaktat en ökning i tillverkningen av inhemsk bensin stiger till cirka 1 miljon ms. Bruttouppbörden av bensinskattemedlen skulle således kunna för det senare budgetåret beräknas till omkring 250 miljoner kronor. De av tullverket medgivna restitutionerna under denna titel hava för den tilländalupna tredjedelen av budgetåret belöpt sig till icke fullt 10 miljoner kronor, av vilket belopp dock omkring 2,5 miljoner utgöra restitutioner av bensintilläggsskatt. För hela det löpande budgetåret torde tullverkets restitutioner av bensinskatt och bensintilläggsskatt böra upptagas till respektive något över 20 miljoner och omkring 2,5 miljoner kronor eller sammanlagt icke fullt 25 miljoner kronor. För budgetåret 1952/53 — då restitutionerna av bensintilläggsskatt ej längre behöva medräknas — hava tullverkets restitutioner av enbart bensinskatt beräknats komma att uppgå till omkring 25 miljoner kronor. I enlighet härmed har tullverkets nettouppbörd av bensinskattemedel för budgetåren 1951/52 och 1952/53 förutsatts komma att utgöra respektive 200 och 225 miljoner kronor.»
Beträffande beräkningen av skatt å bensin, som tillverkas inom riket, har kontrollstyrelsen i skrivelse den 9 november 1951 anfört:
»Skatten för den under varje kalenderkvartal utlämnade myckenheten inhemsk bensin erlägges under månaden näst efter kvartalets utgång. På grund härav hänför sig inkomsten under budgetåret 1951/52 till utlämningen under tiden 1 april 1951—31 mars 1952. Enligt inhämtade uppgifter beräknas utlämningen av bensin under nämnda tid komma att uppgå till omkring 205 miljoner liter. Då skattesatsen är 25 öre för liter, kan styrelsens uppbörd av bensinskatt under budgetåret 1951/52 sålunda beräknas till 51 miljoner kronor.
Utlämningen av inhemsk bensin under tiden 1 april 1952—31 mars 1953 kan enligt inhämtade upplysningar antagas komma att omfatta 240 mil-
36 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
joner liter. Styrelsens uppbörd av bensinskatt under budgetåret 1952/53 kan på grund härav beräknas till 60 miljoner kronor.»
Statens bränslekommission har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 7 november 1951 anfört följande:
»Från statens handels- och industrikommission meddelades i skrivelse till Riksräkenskapsverket den 6 november 1950, att förbrukningen av bensin under budgetåret 1951/52 uppskattades till 1 050 000 in3. Denna prognos torde komma den verkliga förbrukningen ganska nära att döma av innevarande års statistikuppgifter, som nu föreligga t. o. in. tredje kvartalet.
Under normala förhållanden torde bensinförbrukningen under budgetåret 1952/53 fortsätta att öka. I motsats till den kraftiga ökningen under innevarande budgetår, då dels det sänkta bensinpriset och dels den våldsamt stegrade tillförseln av nya motorfordon avspeglades i konsumtionssiffrorna, synes den för budgetåret 1952/53 emotsedda ökningen av bensinkonsumtionen enbart kunna ställas i relation till motorfordonsbeståndets tillväxt. Med ledning av de uppgifter, som erhållits från Kungl. Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsen över antalet registrerade motorfordon den 1/1 åren 1949, 1950 och 1951 samt styrelsens prognos för de närmast kommande åren, jämförda med hittills tillgänglig statistik över bensinförbrukningen, finner man, att bensinkonsumtionen, beräknad per motorfordon och år, under åren 1949 och 1950 uppgick till cirka 1 400 liter och under den hittills förflutna delen av år 1951 till 1 650 liter. Sistnämnda förbrukningssiffra får anses vara signifikativ för bensinförbrukningen vid frånvaron av konsumtionsreglerande åtgärder i form av direkt ransonering eller indirekt .sådan medelst ett högt bensinpris. Enligt Väg- och Vattenbyggnadsstyrelsens beräkningar skulle motorfordonsbeståndet öka med omkring 100 000 enheter årligen de närmaste åren efter 1950. Detta skulle i konsumtionshänseende motsvara en ökad bensinåtgång med cirka 165 000 in3 per år, beräknat efter en genomsnittlig årsförbrukning av 1 650 liter per motorfordon. Vid oförändrad tillförsel skulle således bensinförbruKningen under budgetåret 1952/53 komma att uppgå till cirka 1 200 000 in3. Om emellertid den i dagarna beslutade investeringsavgiften vid nyanskaffning av bilar kommer att minska bilimporten, synes den ovan framräknade kvantiteten 1,2 miljoner nr’ böra sänkas. Det är givetvis svårt att nu ha en uppfattning om storleken av denna minskning.
Under ovan angivna förutsättningar kan sålunda enligt bränslekommissionens uppfattning bensinförbrukningen under vartdera av budgetåren 1951/52 och 1952/53 beräknas komma att uppgå till 1 050 000 m3 respektive 1 200 000 in3.»
överståthållaräm betet och länsstyrelserna ha i skrivelser till riksräkenskapsverket beräknat inkomsterna av skatt å brännoljor till omkring 32 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till inemot 33 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Enligi generaltullstyrelsens, kontrollstyrelsens och länsstyrelsernas beräkningar skulle alltså skatten å bensin och motorbrännoljor kunna uppskattas till 283 miljoner kronor under budgetåret 1951/52 och till inemot 320 miljoner kronor under budgetåret 1952/53. Dessa siffror sammanfalla i huvudsak med bränslekommissionens beräkningar. Emellertid bör obser-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
veras att denna inkomsttitel, utöver de restitutioner som utbetalas av generaltullstyrelsen, belastas med viss skatterestitution till jordbrukare.
Till vad väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anfört om bensinskatten vill riksräkenskapsverket erinra, att den successiva övergången till allt mer bränslebesparande motorer innebär, att denna skatt knappast kan tänkas öka proportionellt mot fordonsbeståndets ökning. Å andra sidan intensifieras den tunga landsvägstrafiken oavbrutet, vilket kan medföra ökad drivmedelsförbrukning per fordon. Även den icke yrkesmässiga trafiken kan väntas öka, ehuru i långsammare takt än under åren 1950 och 1951. Denna trafik avser dock i huvudsak mindre fordon med relativt obetydlig drivmedelskonsumtion. Riksräkenskapsverket anser sig böra räkna med fortsatt ökning av bensinskatten, ehuru i något långsammare takt än väg- och vattenbyggnadsstyrelsen beräknat.
I enlighet härmed beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna å titeln bensinskatt till 290 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 och föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptages till 325 000 000 kronor.
3. Tullar och acciser. Tullmedel.
Förändringarna i de beräknade och behållna inkomsterna av tullmedel under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
I tabellen s. 38 lämnas i sammandrag av generaltullstyrelsen utarbetad översikt av den debiterade tulluppbörden under budgetåren 1946/47—1950 /51 samt 3:e kvartalet 1951, med särskilt angivande av vissa varuslag.
Enligt av generaltullstyrelsen likaledes meddelade uppgifter har den debiterade tulluppbörden för varje månad under budgetåren 1946/47—-1950 /51 samt det löpande budgetårets fem första månader uppgått till följande belopp: 1
1 Av utbetalade restitutioner budgetåren 1949/50 och 1950/51 avse 8"96 respektive 1-24 miljoner kronor överföring till clearingkassan för kaffe.
38 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Debiterad tulluppbörd månadsvis.
Miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 har generaltullstyrelsen beträffande beräkningen för innevarande och nästkommande
Debiterad tulluppbörd för olika varugrupper.
Miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 39
budgetår av tullmedelsinkomsterna samt vissa andra av tullverket redovisade statsinkomster framhållit följande:
»Efter den ansenliga stegring av Sveriges import, som följde på de i början av år 1950 genomförda lättnaderna i importregleringen och fortgick till och med andra kvartalet 1951, har importen under årets tredje kvartal gått något tillbaka. Tillbakagången har särskilt gällt textilvaror och motorfordon, vilka hava en jämförelsevis stor inverkan på tullmedelsuppbörden. Den allmänna importnivån är dock, såsom följande uppställning visar, alltjämt mycket hög.
I fråga om den blivande importnivån får det anses icke vara uteslutet, att den inträdda nedgången i importen kommer att göra sig gällande ännu någon tid framåt. I övrigt torde importens storlek och sammansättning till stor del bliva beroende av den internationella utvecklingen. Inför de olika möjligheterna i detta avseende har styrelsen ansett sig böra stanna vid det alternativet, att importen kommer att under den närmaste tiden hava en volym, ungefär motsvarande genomsnittet för budgetåret 1950/51. Vidare har styrelsen utgått från att importens .sammansättning kommer att bliva i stort sett densamma som under första kvartalet av nu löpande budgetår. En förutsättning härför är bland annat, att importregleringen för motorfordon behåller i huvudsak sin nuvarande tillämpning. Beträffande importpriserna — vilka inverka på en del av tullmedelsuppbörden och på uppbörden av varuskatt — har styrelsen icke kunnat göra annat antagande än att den nuvarande prisnivån icke kommer att undergå någon mera betydande förändring totalt sett.
Vid efterföljande beräkningar har styrelsen icke tagit hänsyn till sådana ändringar i tull- eller skattesatser eller i sättet för avgifternas redovisning, som kunna komma att inträda under den tid, uppgifterna avse.»
I anslutning härtill har generaltullstyrelsen rörande beräkningen av tullmedelsuppböyden under budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Beträffande uppbörden av tullmedel framgår dess förhållande till importvärdet under nedan angivna tidsperioder av följande uppställning.
Att tulluppbörden, uttryckt i procent av importvärdet, sålunda nedgått, sammanhänger dels med vissa åren 1950 och 1951 genomförda tullsänkningar, dels med ändringar i importens sammansättning, dels — och framför allt — med de inträffade prisstegringarna och det förhållandet att upp-
40 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
skattningsvis endast omkring en sjättedel av importvärdet hänför sig till varor, som äro belagda med värdetull. Den på dessa varor belöpande uppbörden har likväl en jämförelsevis betydande andel, enligt uppskattning numera något över 40 procent, i tulluppbördens sammanlagda belopp. Uppbörden kan i denna del beräknas komma att vid oförändrad importvolym ökas eller minskas i samma mån som importpriserna stiga eller sjunka.
Importen under budgetåret 1950/51 torde efter omräkning till nuvarande prisnivå motsvara ett värde av inemot 9,5 miljarder kronor. Från denna utgångspunkt och med tillämpning av det ovan för tiden juli—september 1951 angivna procenttalet efter avrundning till 4,15 skulle bruttouppbörden av tullmedel kunna för en tolvmånadersperiod beräknas till omkring 390 miljoner kronor. Ovissheten i den kommande utvecklingen har emellertid synts styrelsen böra påkalla, att beloppen för budgetåren 1951/52 och 1952/ 53 icke upptagas högre än respektive 380 och 370 miljoner kronor. Restitutionerna av tullmedel nådde under budgetåret 1950/51 ett belopp av omkring 25 miljoner kronor, varav dock omkring 10 miljoner kronor utgjorde engångsbelastning i samband med vissa återbetalningar av accis och tull å konstsilke. Under tiden juli—oktober 1951 hava restitutionerna stannat vid sammanlagt något över 6 miljoner kronor, motsvarande omkring 20 miljoner kronor för år. Med hänsyn härtill har styrelsen upptagit nettouppbörden av tullmedel för budgetåren 1951/52 och 1952/53 till respektive 360 och 350 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket, som funnit generaltullstyrelsens beräkning böra godtagas i fråga om såväl löpande som nästkommande budgetår, upptar inkomsterna å titeln tullmedel till 360 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 samt förordar, att titeln, under förutsättning av oförändrade tullsatser, för budgetåret 1952/53 uppföres med 350 000 000 kronor.
Varuskatt.
Varuskatt skulle enligt förordning den 25 maj 1941 (nr 251) med visst procenttal — lägst 20 och högst 75 — av varans beskattningsvärde utgöras för choklad och konfityrer, putsmedel för läderarbeten och skodon, essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker ävensom för vissa tekniska preparat, nämligen tandpulver och tandpasta, puder och smink samt lukt- och toalettvatten, munvatten, parfymer och vissa kosmetiska preparat. Genom förordning den 27 februari 1948 (nr 66) angående ändring i förordningen om varuskatt höjdes skattesatserna från 40 till 60 procent för choklad och konfityrer, från 75 till 100 procent för essenser och extrakter samt, vad angår tekniska preparat, från 20 till 75 procent för preparat för nagelbehandling och preparat för behandling av ögonhår och ögonbryn och från 20 till 40 procent för parfymer, hårvatten och därmed jämförliga preparat; samtidigt blev varuskatten å putsmedel för läderarbeten och skodon borttagen. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 574) angående ändring i förordningen om varuskatt ha skattesatserna höjts i fråga om choklad- och konfityrvaror (med undantag av glass) från 60 till 80 procent av beskattningsvärdet och i fråga om essenser och extrakter från 100 till 120 procent. Enligt beslut av 1951 års höstriksdag har varuskatten å choklad och konfityrer sänkts till 60 procent från den 1 december 1951.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
41 Genom förordning den 30 juni 1943 (nr 477) ersattes tidigare omsättningsskatt för pälsvaror med en särskild pälsvaruskatt, som skulle utgå dels i form av en styckeskatt på inom riket yrkesmässigt beredda, lösa pälsskinn, varierande från 5 öre till 300 kronor för skinn, och dels i form av en värdeskatt å 15 procent för vissa till riket införda pälsvaror m. m. Genom förordning den 27 februari 1948 (nr 68) angående ändring i förordningen om skatt å vissa pälsvaror har värdeskatten å importerade skinn höjts från 15 till 20 procent, medan nedsättning av styckeskatten å vissa pälsskinn ägt rum.
När den tidigare allmänna omsättningsskatten slutligt avvecklades från och med den 1 juli 1948 ersattes denna i fråga om tre särskilda varugrupper, nämligen mattor, guldsmedsvaror och grammofonvaror, av en särskild försäljningsskatt. Denna skatt utgår som regel med 20 procent av försäljningsvärdet, dock att skatten skall för grammofonskivor erläggas med 1 till 3 kronor för grammofonskiva och för importerade mattor utgå med visst belopp — lägst 40 och högst 100 kronor — för kilogram.
Enligt beslut vid 1951 års riksdag har genom förordning den 24 oktober 1951 (nr 660) införts skatt vid tillverkning och import av personbilar och motorcyklar m. m. Skatten skall utgå med 10 procent av fordonens beskattningsvärde. Enligt proposition nr 218 till 1951 års riksdag bör denna skatt under nu löpande budgetår redovisas under inkomsttiteln varuskatt. Riksräkenskapsverket förutsätter att skatten även nästa budgetår redovisas under nämnda titel. Även den år 1948 avvecklade omsättningsskatten för personbilar och tyngre motorcyklar redovisades under samma titel. Den nya skattens avkastning har i nyssnämnda proposition beräknats till 50 miljoner kronor för helt år och 25 miljoner kronor för återstående del av innevarande budgetår.
Samtliga här nämnda skatter skola uppbäras av kontrollstyrelsen vid tillverkning respektive försäljning inom riket och av generaltullstyrelsen vid införsel till riket.
Å inkomsttiteln varuskatt har under budgetåret 1950/51 redovisats en behållen inkomst av 161,80 miljoner kronor, varav influtit 9,07 miljoner kronor genom tullverket, 151,96 miljoner kronor genom kontrollstyrelsen och 0,77 miljon kronor, utgörande kvarstående uppbörd av allmän omsättningsskatt, genom länsstyrelserna. I riksstaten för budgetåret 1951/52 har liteln beräknats till 190 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 har k o nt rollstyrelsen beräknat de till förevarande titel hänförliga inkomster, som uppbäras av styrelsen, till 171 miljoner kronor för budgetåret 1951/ 52 och till 184 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 och härvid anfört:
»Under riksstatstiteln varuskatt redovisas i vad avser kontrollstyrelsens skatteuppbörd följande skatter, nämligen varuskatt på choklad- och konfityrvaror samt tekniska preparat, pälsvaruskatt, försäljningsskatt på guldsmedsvaror, grammofonvaror och knutna mattor samt skatt vid tillverkning och import av personbilar in. m.
Vid beräkningen av inkomsten av varuskatten på choklad- och konfityrvaror har hänsyn tagits därtill, att nedgång i försäljningen
42 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
av dylika varor skett under år 1951 bl. a. till följd av kostnadsstegringar och skattehöjning från 60 till SO procent av beskattningsvärdet. Sålunda har beskattningsvärdet för leveranser från tillverkare under månaderna mars— september 1951 varit 25 procent lägre än för samma månader föregående år. Skatteintäkten för sagda månader har emellertid till följd av skattehöjningen blivit oförändrad. Då det synes vara anledning förmoda att beskattningsvärdet även av de leveranser under kommande månader, som ligga till grund lör skatteintäkten under innevarande budgetår, skola bli omkring 25 procent lägre än vad som var fallet, då skattesatsen utgjorde 60 procent, torde skatteinkomsten för återstående del av budgetåret (november 1951—juni 1952) kunna angivas till 72,7 miljoner kronor. För hela budgetåret 1051/52 skulle inkomsten av7 varuskatten på inom riket tillverkade choklad- och konfityrvaror, inräknat glass, kunna angivas till omkring 108 miljoner kronor. I avsaknad av närmare hållpunkter för beräkningen av intäkten under budgetåret 1952/53 synes densamma böra angivas till samma belopp, som för detta budgetår, eller 108 miljoner kronor.
Intäkten av varuskatten på tekniska preparat har under tiden 1 juli—31 oktober 1951 uppgått till 6,2 miljoner kronor (f. å. 6,o miljoner kronor), vilket innebär en ökning av inkomsten med 3 procent. Under budgetåret 1950/51 uppgick skatteintäkten för tekniska preparat till 21,2 miljoner kronor. Med hänsyn till den inträdda inkomstökningen och då densamma kan antagas bliva bestående under närmast kommande månader, synes varuskatteinkomsten för månaderna november 1951—juni 1952 böra angivas till 15,6 miljoner kronor och för hela budgetåret 1951/52 till (6,2 +
15,6 =) 21.8 miljoner kronor.
För budgetåret 1952/53 synes intäkten av varuskatt på tekniska preparat böra angivas till 22 miljoner kronor.
Päls varuskatten på inom riket beredda pälsskinn har under månaderna juli—oktober influtit med 0,8 miljon kronor. Under återstående del av budgetåret kan intäkten av denna skatt med hänsyn till från och med den 1 juni 1951 gällande höjningar av vissa skattesatser antagas uppgå till 1,2 miljon kronor (f. å. samma tid 0,9 miljon kronor). För hela budgetåret 1951/52 skulle inkomsten av pälsvaruskatten sålunda kunna angivas till (0,8 + 1,2 =) 2 miljoner kronor.
Såvitt nu kan bedömas synes skatteintäkten för budgetåret 1952/53 böra angivas till samma belopp eller 2 miljoner kronor.
Försäljningsskatten på guldsmedsarbeten, grammofonvaror och knutna mattor har under månaderna juli—oktober 1951 influtit med 3,8,
1,5 respektive 0,6 miljoner kronor. Under samma månader 1950 inflöt 3,2,
l. i respektive 0,3 miljoner kronor. Med hänsyn till intäktsökningen och då densamma kan antagas bli bestående jämväl under återstående del av detta budgetår, synes skatteinkomsten för hela budgetåret 1951/52 böra angivas till ett minst 10 procent högre belopp än för budgetåret 1950/51, då skatteintäkten utgjorde 20,2 miljoner kronor. Enligt denna beräkning synes intäkten för budgetåret 1951/52 av försäljningsskatt böra angivas till 22 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 — i avsaknad av närmare hållpunkter för beräkning — till oförändrat 22 miljoner kronor.
Skatten vid tillverkning och import av person bila r
m. in. infördes med tillämpning från den 20 oktober 1951. Kontrollstyrelsens uppbörd av denna skatt hänför sig till de skattemedel, som skola inlevereras av inhemska tillverkare av skattebelagda fordon, häri inräknade jämväl personer och firmor, som bedriva enbart sammansättning av sådana fordon. Skatten skall erläggas månadsvis inom en månad efter utgången av varje deklarationsmånad och utgör 10 procent av beskattningsvärdet. På
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
grund av det anstånd med skattens erläggande, som de skattskyldiga åtnjuta, kommer skatteinkomsten under detta budgetår att bli beroende av beskattningsvärdet av de skattepliktiga fordon, som levereras till köpare under tiden 20 oktober 1951—30 april 1952. Kontrollstyrelsen har under hand hos de mest representativa tillverkarna inhämtat dessas uppfattning om blivande leveransers värde under sagda tid. Enligt de inhämtade upplysningarna synes man kunna räkna med ett beskattningsvärde för nämnda tid av omkring 170 miljoner kronor, vilket skulle innebära en skatteintäkt under budgetåret 1951/52 av omkring 17 miljoner kronor.
För budgetåret 1952/53 saknas hållpunkter för ett närmare bedömande av skatteintäktens storlek. Enligt från tillverkarna inhämtade upplysningar torde värdet av dessas leveranser till köpare av skattepliktiga fordon under de månader (maj 1952—april 1953), som ligga till grund för skatteintäkten under budgetåret 1952/53, bli av sådan omfattning att intäkten kan beräknas till omkring 30 miljoner kronor.»
Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 beträffande beräkningen av de inkomster, som uppbäras av tullverket, anfört följande:
»1 fråga om de till varuskattemedlen hänförliga avgifterna varuskatt, pälsvaruskatt och försäljningsskatt utgjorde den genom tullverket redovisade uppbörden under budgetåret 1950/51 sammanlagt omkring 9 miljoner kronor. Med hänsyn till att skatten huvudsakligen beräknas på varornas värde och att de inträffade ansenliga prisstegringarna icke inverkat på hela uppbörden för budgetåret 1950/51, har styrelsen ansett sig böra för budgetåren 1951/52 och 1952/53 beräkna uppbörden — som under de fyra gångna månaderna av innevarande budgetår utgjort sammanlagt omkring 3,5 miljoner kronor — till något högre belopp än för det förra budgetåret. Bruttouppbörden, vilken tillika är att anse såsom nettouppbörd, av varuskattemedel har således för vartdera budgetåret 1951/52 och 1952/53 angivits till 10 miljoner kronor.»
Generaltullstyrelsen har i sin beräkning av varuskatt icke tagit hänsyn till den förutnämnda, från och med den 20 oktober 1951 gällande skatten å import av personbilar m. m. Enligt vad riksräkenskapsverket under hand erfarit torde denna skatt kunna beräknas till ett belopp som något överstigér tullen å importerade personautomobiler och tyngre motorcyklar eller cirka 40 miljoner kronor för helt år. För återstående del av innevarande budgetår skulle detta motsvara något över 25 miljoner kronor. Beräkningen är approximativ.
Den av 1951 års riksdag beslutade sänkningen av skatten å choklad och konfityrvaror kan enligt kontrollstyrelsens i proposition nr 230 återgivna yttrande beräknas medföra en sänkning av skatteintäkten för helt år med 8 miljoner kronor.
Enligt frän länsstyrelserna inhämtade uppgifter kan den kvarstående uppbörden av allmän omsättningsskatt beräknas till drygt 300 000 kronor under budgetåret 1951/52 och till något lägre belopp under budgetåret 1952/53.
I anslutning till förestående beräkningar har riksräkenskapsverket upptagit inkomsttiteln varuskatt till 205 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 och till 225 000 000 kronor för budgetåret 1952/53.
44 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Accis å margarin och vissa andra fettvaror.
Nu gällande bestämmelser rörande dessa skatter ha meddelats i förordningarna den 7 juni 1935 (nr 259) och den 30 juni 1943 (nr 481) samt i kungörelserna den 30 juni 1943 (nr 482), den 1 april 1949 (nr 102), den 16 februari 1951 (nr 88) och den 9 februari 1951 (nr 38).
För de accispliktiga fettvaror, som för närvarande i nämnvärd omfattning för försäljning tillverkas inom riket, utgår accisen med följande belopp för varje kilogram av varans nettovikt, nämligen för matolja med 60 öre jämte tilläggsaccis å 40 öre och för fettemulsion, beroende på varans fetthalt, förpackning o. s. v., med antingen 50 öre eller 60 öre, i sistnämnda fall jämte tilläggsaccis 65 öre. För konstister, kokosfett och vissa andra ersättningsprodukter för smör eller flott skall enligt bestämmelserna för varje kilogram av varans nettovikt erläggas accis med 60 öre jämte tilläggsaccis, beroende på varans beskaffenhet med antingen 10 eller 98 öre.
Under budgetåret 1950/51 bär i accis å margarin och vissa andra fettvaror influtit 5,3 miljoner kronor. Accis å margarin upphörde att utgå med utgången av år 1949, men uttogs ånyo under tiden 1 januari—10 februari 1951. I riksstaten för budgetåret 1951/52 har inkomsttiteln beräknats till 4,o miljoner kronor.
Statens jordbruksnämnd har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 beräknat intäkten av denna skatt till 3 miljoner kronor för vartdera av budgetåren 1951/52 och 1952/53 samt därvid anfört följande:
»Det torde emellertid här böra framhållas, att accisförfarandet på fettområdet för närvarande är föremål för utredning inom kontrollstyrelsen och jordbruksnämnden. Utredningsarbetet har ännu icke framskridit så långt, att man nu kan göra något uttalande om det resultat, som utredningen kan komma till. Avsikten är emellertid att söka forcera utredningsarbetet så, att utredningsresultat kan underställas 1952 års vårriksdag. De här ovan lämnade uppgifterna angående accisinkomsterna ha självfallet beräknats med utgångspunkt från nuvarande förhållanden. En eventuell omläggning av accisförfarandet på detta område kan givetvis komma att helt förändra beräkningsgrunderna.»
Kontrollstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse beräknat inkomsterna av denna skatt till 3 000 000 kronor för vartdera av budgetåren 1951/52 och 1952/53.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna å förevarande titel för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 3 000 000 kronor.
Skatt å kaffe.
Skatten å kaffe har införts genom beslut av 1939 års urtima riksdag och utgår enligt förordning den 22 december 1939 (nr 877), som trätt i kraft den 27 december 1939. En sänkning av skatten å orostat kaffe från 65 öre till 35 öre för kilogram och för rostat kaffe samt kaffesurrogat med tillsats av kaffe från 80 till 45 öre för kilogram har skett från och med den 23 november 1946 enligt författningar den 22 november 1946 (nr 698 och 699).
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
45 Avkastningen av skatten å kaffe utgjorde för budgetåret 1950/51 12,70 miljoner kronor, sedan 0,97 miljon kronor överförts till clearingkassan för kaffe. I riksstaten för nu löpande budgetår har inkomsten av skatt å kaffe beräknats till 15 miljoner kronor.
Generaltullstyrelsen har i sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket i fråga om avkastningen av skatt å kaffe för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Inkomsten av kaffeskattemedel utgjorde under budgetåret 1950/51, då kafferansoneringen ännu var i kraft, 14,2 miljoner kronor, motsvarande en förtullningskvantitet av drygt 40 000 ton. Den tid, som gått efter det att ransoneringen i augusti månad 1951 upphörde, är alltför kort för att den därunder inflytande uppbörden av kaffeskatt skulle kunna läggas till grund för en beräkning av den kommande uppbörden. Med hänsyn till nuvarande höga priser å kaffet har Styrelsen emellertid funnit det vara osannolikt, att förtullningskvantiteten skulle bliva lika stor som under treårsperioden 1936—1938, då den utgjorde i genomsnitt nära 49 000 ton för år. I stället har Styrelsen ansett sig böra för budgetåren 1951/52 och 1952/53 räkna med att, i runda tal, respektive 45 000 och 47 000 ton kaffe komma att förtullas. Bruttouppbörden, vilken även kan angivas såsom nettouppbörd, av kaffeskattemedlen har i enlighet härmed för budgetåren 1951/52 och 1952/ 53 beräknats till respektive 15 och 16 miljoner kronor.»
Vidare har statens jordbruksnämnd i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 beräknat kaffeimporten för budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 45 000 respektive 48 000 ton samt skatteinkomsten till 16 respektive 17 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsten av skatt å kaffe för budgetåret 1951/52 till 16 000 000 kronor samt föreslår, att i riksstaten för budgetåret 1952/53 inkomsttiteln skatt å kaffe uppföres med 17 000 000 kronor.
Tobaksskatt.
De beräknade och behållna inkomsterna av tobaksskatt under de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande sammanställning.
Netto- Beräknad Netto- Beräknad
inkomst inkomst inkomst inkomst
Miljoner kronor Miljoner kronor
Budgetåret 1946/47... 354 12 320'OO Budgetåret 1949/50... 424-22 435'00
» 1947/48... 397-10 370‘oo » 1950/51... 467-96 430 oo
» 1948/49... 442-45 420 oo I
I riksstaten för budgetåret 1951/52 har tobaksskatten beräknats till 500 miljoner kronor.
Enligt 16 § lagen den 11 juni 1943 (nr 346) angående statsmonopol å tillverkning och import av tobaksvaror utgår tobaksskatten dels med viss procent av varans priskurantpris, dels ock med visst efter varans myckenhet bestämt belopp. Genom lag den 30 januari 1948 (nr 17) har, med tillämpning från och med den 1 februari 1948, genomförts viss skärpning av de i
46 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
1943 års lag föreskrivna skattesatserna i vad avser den ,s. k. myckenhetsskatten.
Närmare uppgifter rörande kvantitet och värde av totalförsäljningen av tobaksvaror under kalenderåren 1946—1950 ävensom den på respektive år belöpande tobaksskatten lämnas i efterföljande tabell.
Totalförsäljningen av tobaksvaror (värde och kvantitet) samt därå belöpande
tobaksskatt.
Av sammanställningen framgår att cigarrettkonsumtionens andel av den totala konsumtionen har ökats medan konsumtionen av andra tobaksvaror minskats. Ökningen av cigarrettkonsumtionen har medfört ökning både av tobaksskatten och av försäljningsvärdet exklusive skatt. Försäljningsvärdet exklusive skatt, som år 1946 uppgick till 120,5 miljoner kronor, hade år 1948 stigit till 133,9 miljoner kronor och uppgick år 1950 — efter en mindre nedgång år 1949 — till 140,6 miljoner kronor.
De månatliga inleveranserna till statsverket av tobaksskatt, efter avdrag av utgiven gottgörelse för inköpt svensk tobak, från och med budgetåret 1946/47 till och med november månad år 1951 framgå av efterföljande tabell.
Tobaksskatt.
Miljoner kronor.
Vid studiet av de i denna tabell meddelade uppgifterna bör beaktas, att den förskottsbetalning, som äger rum var tionde dag, höjdes från och med juli 1947 från 8,5 till 9,5 miljoner kronor, från och med mars 1948 till 11 miljoner kronor samt från och med januari 1951 till 12,5 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
47 Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 30 oktober 1951 uppskattat inkomsterna av tobaksskatt till 500 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 515 miljoner kronor för budgetåret 1952/53 samt härvid anfört följande:
»I skrivelse den 30 oktober 1950 meddelade vi riksräkenskapsverket, att Tobaksmonopolet då beräknade tobaksskatten under budgetåret 1951/52 till 485 miljoner kronor, och i skrivelse den 6 sistlidne mars föreslog Tobaksmonopolet att detta belopp uppräknades till 490 miljoner kronor under förutsättning att de av Tobaksmonopolet föreslagna ändringarna i tobaksbeskattningen komme att genomföras senast den 1 juli 1951. Vid uppgörandet av den försäljningsprognos, som tåg till grund för ifrågavarande uppgifter, hade vi kalkylerat med en viss av den generella prisförhöjningen per den 1 januari 1951 framkallad minskning i den kvantitativa konsumtionen av samtliga slag av tobaksvaror utom röktobak, således även av cigarretter. Försäljningen av cigarretter under de senaste månaderna utvisar emellertid, att den förväntade minskningen uteblivit och att cigarrettkonsumtionen i stället fortfarande ökar något. På grund härav torde kunna förväntas, att tobaksskatten under innevarande budgetår kommer att belöpa sig till något mellan 495 och 500 miljoner kronor.
Vid nu företagna beräkningar över det tobaksskattebelopp, som kan antagas komma att inlevereras under budgetåret 1952/53, har Tobaksmonopolet under beaktande av den nuvarande tendensen i förbrukningen av tobaksvaror utgått från antagandet av en minskad försäljning av samtliga varuslag utom av cigarretter utan munstycke, för vilket varuslag Tobaksmonopolet räknat med en fortsatt mindre ökning av kvantiteten. För beräkningarna har Tobaksmonopolet vidare utgått från oförändrade utförsälj ningspriser för inom landet tillverkade tobaksvaror och oförändrade tobaksskattesatser samt oförminskat god köpkraft bland det stora flertalet av tobakskonsumenterna. Beräkningarna sluta på ett tobaksskattebelopp av 515 miljoner kronor.»
Inkomsttillflödet under månaderna juli—november i år synes tyda på att inkomstnivån under innevarande budgetår torde bli högre än tobaksmonopolet räknat med. Fn förutsättning härför är givetvis att inte prisförändringar påverka konsumtionen i sänkande riktning.
Med utgångspunkt härifrån beräknar riksräkenskapsverket tobaksskattens avkastning för nu löpande budgetår till 525 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln tobaksskatt i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptages till 550 000 000 kronor.
Brånnvinstillverkningsskatt.
Avkastningen av brännvinstillverkningsskatten utgjorde för budgetåret 1949/50 20,39 miljoner kronor och för budgetåret 1950/51 17,88 miljoner kronor. I riksstaten för nu löpande budgetår har inkomsten av denna skatt beräknats till 21 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 har kontrollstyrelsen beräknat statsverkets inkomst av brånnvinstillverkningsskatt till 23 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 24 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
48 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Mot kontrollstyrelsens kalkyl har riksräkenskapsverket intet att erinra och beräknar alltså brännvinstillverkningsskatten för budgetåret 1952/53 till 24 000 000 kronor.
Rusdrijcksförsäljningsmedel av partihandelsbolag.
Inkomsterna från partihandelsbolag hänföra sig i första hand till aktiebolaget Vin- & spritcentralen jämte vissa agentbolag. I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen beräknat förevarande inkomsttitel till 13 miljoner kronor för budgetåren 1951/52 och 1952/53. Kontrollstyrelsen har härvid åberopat en från aktiebolaget Vin- & spritcentralen inkommen skrivelse, vari anförts följande:
»Budgetåret 1951/52.
Inleveransen från Spritcentralen för budgetåret 1951/52 har i riksstaten beräknats till 17 miljoner kronor. Vinsten av årets rörelse torde, såvitt för närvarande kan bedömas, komma att med omkring 1 miljon kronor överstiga det belopp, som legat till grund, då inleveransen beräknats på angivet sätt. Under förhandenvarande omständigheter har det emellertid befunnits önskvärt, att av vinsten ett belopp av 5 miljoner kronor avsättes till en dispositionsfond, varför inleveransen torde beräknas till 13 miljoner kronor.
Budgetåret 1952/53.
Bolagets vinst under budgetåret 1952/53 blir i första hand beroende av dels försäljningarnas storlek och sammansättning och dels utvecklingen av kostnaderna, särskilt i vad mån den dyrare potatisspriten i stället för sulfitsprit kommer att användas i bolagets tillverkning. Efter ikraftträdandet av skattehöjningen å spritdrycker den 1 december 1950 inträdde en nedgång i omsättningen. Denna minskning fortsatte under första kvartalet 1951, varefter omsättningen av spritdrycker ånyo stabiliserats på ungefär samma nivå som under fjolåret. Omsättningen av svaga viner har icke obetydligt ökat under året, medan försäljningen av starka viner visar en mindre nedgång. För nästa år räknar bolaget med i huvudsak oförändrad omsättning jämfört med förhållandena under det senaste halvåret. Bolaget utgår från att omkostnaderna komma att stiga under nästa år. Enligt föreliggande upplysningar torde under innevarande kampanj tills vidare komma att framställas intill 20 miljoner liter 50 procentig potatissprit. Det är ovisst, huruvida denna kvantitet senare kommer att ökas. I varje fall räknar bolaget med att för att tillgodose konsumtionsändamål under nästa år behöva inköpa icke obetydliga kvantiteter sulfitsprit.
De anförda synpunkterna torde, såvitt Spritcentralen för närvarande kan bedöma, motivera att bolagets vinst för budgetåret 1952/53 beräknas till ungefär samma belopp som för innevarande budgetår. Det under nästa budgetår disponibla beloppet skulle således kunna uppskattas till omkring 18 miljoner kronor. Av vinsten torde på motsvarande sätt som avsetts ske för innevarande räkenskapsår ett belopp av 5 miljoner kronor böra avsättas till dispositionsfonden. Inleveransen för budgetåret 1952/53 torde följaktligen böra beräknas till ca 13 miljoner kronor.»
Biksräkenskapsverket beräknar inkomsttiteln rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 13 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
49 Rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag.
Beträffande rusdrycksförsäljningsmedlen av detalj handelsbolag har kontrollstyrelsen i förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket i fråga om beräkningen för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Dessa medel äro i riksstaten för budgetåret 1951/52 upptagna med 29 miljoner kronor.
Enligt från systembolagen inhämtade uppgifter kommer inleveransen för budgetåret 1951/52, avseende vinsten på 1951 års rörelse, att uppgå till i riksstaten beräknade 29 miljoner kronor.
Vinsten på 1952 års rörelse är framför allt beroende av hur omsättningen inom utskänkningen utvecklas. Om den nuvarande tendensen inom denna rörelsegren fortsätter under år 1952, kan systembolagens bruttovinst beräknas öka med 2,5 miljoner kronor. Eventuellt ökade utgifter för löner in. m. under 1952 kompenseras i huvudsak genom att den successiva nedskärningen av vinstkvantiteterna ökar systembolagens vinst på utskänkningen. Såvitt nu kan bedömas kommer vinstinleveransen för budgetåret 1952/53 därför att uppgå till 31 miljoner kronor.»
I enlighet med vad kontrollstyrelsen anfört har riksräkenskapsverket beräknat rusdrycksförsäljningsmedel av detaljhandelsbolag för budgetåret 1951/52 till 29 000 000 kronor och för budgetåret 1952/53 till 31 000 000 kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker.
Denna inkomsttitel är i riksstaten för budgetåret 1951/52 upptagen till 560 miljoner kronor. De beräknade och behållna inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker under de fem senast förflutna budgetåren framgå av följande sammanställning.
Omsättningsskatt å spritdrycker
Budgetåret 1946/47 ..... 320'6 5
» 1947/48 374-87
» 1948/49 ..... 440 16
» 1949/50 444'16
» 1950/51 490-41
För att i rådande krisläge tillföra statskassan ökade inkomster beslöt 1939 års urtima riksdag en avsevärd höjning av den skatt, som från och med den 1 juli 1920 upptagits för omsättning och utskänkning av spritdrycker. Den höjda beskattning, som enligt riksdagens beslut från och med den 1 november 1939 pålades spritkonsumtionen, innebar i fråga om omsättningsskatten, att dennas grundavgift höjdes med 3 kronor för liter, eller från förutvarande 2 kronor till 5 kronor, under det att den procentuella delen av omsättningsskatten bibehölls oförändrad. Från och med den 16 mars 1942 höjdes grundavgiften till 6 kronor för liter, från och med den 1 juni 1943 till 7 kronor för liter och från och med den 1 februari 1948 4 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang 1.
50 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
till 9 kronor för liter. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 570) har grundavgiften från och med den 1 december 1950 höjts till 11 kronor för liter. Samtidigt har den procentuella delen av omsättningsskatten höjts från förutvarande 60 procent till 80 procent av det belopp, som, skatten oberäknad, betingas vid inköp av dryckerna i butelj erat skick. I fråga om sprit för tekniska, industriella med flera ändamål innebar den år 1939 vidtagna skärpningen av omsättningsskatten, att grundavgiften för sprit avsedd för tillverkning av essenser och extrakter för beredning av alkoholhaltiga drycker höjdes från 1 krona 40 öre till 10 kronor för liter; denna höjning bortföll vid varuskattens införande. Omsättningsskatt å vin, som tidigare lillgodoförts denna titel, redovisas från och med budgetåret 1939/40 å en särskild inkomsttitel, numera benämnd omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Beträffande utskänkningsskatten å spritdrycker vidtogs vid 1939 års urtima riksdag ingen ändring i tidigare gällande skattesatser, utan denna skatt utgick intill den 1 juni 1943 med 2 kronor för liter egentligt brännvin och 4 kronor för liter av andra spritdrycker; renat egentligt brännvin av högst 40 procent alkoholhalt var fritt från utskänkningsskatt. Från och med nyss angivna dag belädes emellertid sistnämnda slag av brännvin med utskänkningsskatt av 4 kronor för liter och höjdes skattesatsen för övriga spritdrycker med 4 kronor för liter till respektive 6 kronor och 8 kronor för liter.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen i fråga om beräkningen av omsättnings- och utskänkningsskatten å spritdrycker för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Inleveransen under juli—oktober månader 1951, avseende försäljningen under månaderna juni—september, har utgjort 197 miljoner kronor. Behållningen från denna fyramånadersperiod plägar normalt motsvara omkring en tredjedel av skatteintäkten för hela budgetåret. Inkomsten på ifrågavarande skattetitel under budgetåret 1951/52 skulle i så fall med bibehållna skattesatser och med oförändrad pris- och inkomstutveckling kunna beräknas uppgå till 590 miljoner kronor. Det kan nämnas, att en mera detaljerad beräkning, baserad på förhållandena inom dels utminuteringen, dels utskänkningen av spritdrycker, leder till enahanda resultat.
Försåvitt icke en höjning sker av spritdryckspriserna torde man kunna räkna med något ökad omsättning av spritdrycker, särskilt inom utskänkningen. Skattebehållningen för budgetåret 1952/53 skulle i så fall kunna uppskattas till 600 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket har med hänsyn till inkomsttillflödet under den hittills förflutna delen av innevarande budgetår upptagit inkomsterna å förevarande titel till 600 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 samt föreslår, att titeln för budgetåret 1952/53 beräknas till 625 000 000 kronor.
Omsättnings- och utskänkningsskatt å vin.
Inkomsttiteln omsättningsskatt å vin uppfördes första gången å tilläggsstat till riksstaten för budgetåret 1939/40 och omfattade avkastningen av dels den gamla omsättningsskatten å inhemskt vin — som utgick för mousserande viner eller viner med en alkoholhalt överstigande 14 volym-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
procent med 70 öre för liter och för andra viner med 35 öre för liter ■— dels en av 1939 års urtima riksdag beslutad, från och med den 22 oktober 1939 tillämpad, särskild omsättningsskatt å alla slag av viner utgående med 50 procent av det belopp, som — denna skatt oberäknad — betingades vid systembolagens inköp av viner i buteljerat skick. För vin med en alkoholhalt över 14 volymprocent utgick den särskilda omsättningsskatten dock med lägst 2 kronor för helbutelj och 1 krona för halvbutelj samt i fall då vinet tillhandahölls på andra butelj storlekar med 3 kronor för liter räknat. Genom beslut vid 1943 års riksdag skärptes vinbeskattningen genom införande av eu utskänkningsskatt å vin, normerad i förhållande till priset å den beskattade varan med en viss minimibeskattning i fråga om starkvin. Härvid fastställdes samma skattesatser som för den särskilda omsättningsskatten, d. v. s. 50 procent av inköpspriset (med inräknande för svenskt vin av omsättningsskatten men oberäknat den särskilda omsättningsskatten), för starkvin dock lägst 3 kronor för liter, 2 kronor för helbutelj och 1 krona för halvbutelj. Bestämmelserna om vinbeskattningen blevo i samband med denna skatteskärpning sammanförda i en den 28 maj 1943 utfärdad förordning (nr 259) angående omsättnings- och utskänkningsskatt å vin. Genom förordning den 30 januari 1948 (nr 19) ha sedan skattesatserna för omsättningsskatten höjts från och med den 1 februari 1948, så att procentavgiften numera utgör 60 procent av inköpspriset, för starkvin dock lägst 4 kronor 50 öre för liter, 3 kronor för helbutelj och 1 krona 50 öre för halvbutelj.
Nettoinkomsten av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin uppgick för budgetåret 1946/47 till 30,34 miljoner kronor, för budgetåret 1947/48 till 34,73 miljoner kronor, för budgetåret 1948/49 till 37,76 miljoner kronor och för budgetåret 1949/50 till 36,52 miljoner kronor. Uti omsättnings- och utskänkningsskatt å vin har under budgetåret 1950/51 influtit ett belopp av 36,76 miljoner kronor, varav 32,38 miljoner kronor omsättningsskatt och 4,38 miljoner kronor utskänkningsskatt.
I riksstaten för budgetåret 1951/52 har omsättnings- och utskänkningsskatten å vin beräknats till 40 miljoner kronor.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen i fråga om beräkningen av inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Skatteinleveransen för juli—oktober månader 1951, avseende försäljningen under juni—september månader, har utgjort 11,66 miljoner kronor. Då behållningen från nämnda 4 månader normalt motsvarar cirka 30 procent av skatteintäkten för helt budgetår, kan inkomsten för hela budgetåret 1951/52 vid oförändrad pris- och inkomstutveckling beräknas komma att uppgå till 39 miljoner kronor.
För budgetåret 1952/53 synes man kunna räkna med att den förskjutning i efterfrågan från spritdrycker till vin, som kunnat märkas under innevarande år, kommer att fortsätta. Under förutsättning i övrigt att icke en höjning sker av vinpriserna, synes inkomsten på förevarande skattetitel under budgetåret 1952/53 kunna beräknas till minst 40 miljoner kronor.»
52 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av omsättnings- och utskänkningsskatten å vin till 40 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 samt föreslår, att ifrågavarande inkomsttitel i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med likaledes 40 000 000 kronor.
Maltdrijcksskatt.
Enligt beslut av 1939 års urtima riksdag har från och med den 1 januari 1940 den tidigare utgående maltskatten ersatts av en maltdrycksskatt. Allt efter alkoholstyrkan och stamvörtstyrkan indelas maltdryckerna i tre klasser. Första klassen omfattar svagdricka och maltdricka, som ej innehåller mer än 1,8 viktprocent alkohol. Andra klassen omfattar sådana till första klassen icke hänförliga maltdrycker, som ej innehålla mer än 3,2 viktprocent alkohol, och tredje klassen omfattar alkoholstarkare maltdrycker. Gällande skattesatser finnas angivna i förordningen den 15 december 1939 (nr 887). Skattesatserna utgjorde från början 30 öre för liter för maltdrycker av andra klassen och 54 öre för liter för maltdrycker av tredje klassen. Genom förordning den 30 januari 1948 (nr 20) höjdes dessa skattesatser från och med den 1 februari 1948 till 39 respektive 72 öre för liter. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 571) som trätt i kraft den 1 december 1950, ha skattesatserna ytterligare höjts till 42 respektive 78 öre för liter. Undantagna från maltdrycksskatt voro från början hemtillverkade maltdrycker samt maltdrycker av första klassen. Genom förordning den 30 januari 1948 (nr 21) infördes emellertid från och med den 1 februari 1948 tillfällig skatt för lagrat svagdricka, som är hänförligt till maltdryck av första klassen, med 9 öre för liter. Denna skattesats har genom förordning den 17 november 1950 (nr 572) höjts till 12 öre för liter. I
Maltdrycksskatt.
Miljoner kronor.
I riksstaten för budgetåret 1951/52 är inkomsten av maltdrycksskatten upptagen med 73 miljoner kronor.
Den försålda kvantiteten skattepliktiga maltdrycker av andra och tredje
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
klasserna har enligt av kontrollstyrelsen lämnade uppgifter under nedan angivna tillverkningsår (1 oktober—30 september) utgjort
1946/47 ............ 163 milj. liter 1949/50 173 milj. liter
1947/48 ............ 165 » » 1950/51 172 > »
1948/49 ............ 170 j >
I förestående sammanställning har upptagits den månadsvis influtna uppbörden av maltdryclcsskatt såväl under budgetåren 1946/47—1950/51 som under det nu löpande budgetårets första månader.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen i fråga om beräkningen av inkomsten av maltdrycksskatten för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Skatten, som utgår på maltdrycker av andra och tredje klasserna samt lagrat svagdricka av första klassen, har under tiden 1 juli—31 oktober 1951 erlagts med 29,7 miljoner kronor. Inkomsten under denna skattetitel för återstående del av budgetåret blir beroende av tillverkarnas utlämning under månaderna oktober 1951—maj 1952. Såvitt nu kan bedömas torde utlämningen under sagda tid bli lika stor som under motsvarande tid åren 1950—1951. På grund härav och under förutsättning av oförändrade skattesatser synes skatteintäkten under återstående del av budgetåret (1 november 1951—31 maj 1952) kunna angivas till 43,6 miljoner kronor eller samma belopp, som inflöt under samma tid föregående budgetår. Skatteintäkten för hela budgetåret 1951/52 synes sålunda böra angivas till (29,7 + 43,6=)
73,3 miljoner kronor eller avrundat 73 miljoner kronor.
Inkomsten av maltdrycksskatten för budgetåret 1952/53 synes, under antagande av oförändrad maltdryckskonsumtion, böra upptagas till 73 miljoner kronor.» I
I enlighet med kontrollstyrelsens förslag beräknar riksräkenskapsverket inkomsterna av maltdrycksskatt till 73 000 000 kronor för vartdera av budgetåren 1951/52 och 1952/53.
Skatt å läskedrycker.
Skatten å läskedrycker, som införts genom beslut av 1939 års urtima riksdag, utgår jämlikt förordning den 22 december 1939 (nr 919) vilken trädde i kraft den 1 februari 1940. Skattesatsen utgjorde från början 10 öre för liter, dock lägst 50 kronor för månad för varje tillverkare. Genom förordning den 25 maj 1941 (nr 253) höjdes skatten till 12 öre för liter och genom förordning den 30 januari 1948 (nr 22), vilken trädde i kraft den 1 februari 1948, till 18 öre för liter. Genom förordning den 17 november 1950 (nr 573) har skatten från och med den 1 december 1950 ytterligare höjts till 21 öre för liter.
Nettoinkomsten av skatten å läskedrycker har under nedannämnda budgetår uppgått till härefter angivna belopp:
Budgetår Milj. kr. Budgetår Milj. kr.
1946/47 .................... 15-4 9 1949/50 .................... 30'39
1947/48 .................... 23-26 1950/51 .................... 31’U
1948/49 .................... 29 34
54 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
I riksstaten för budgetåret 1951/52 har ifrågavarande skatt upptagits till 35 miljoner kronor.
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverlcet har kontrollstyrelsen rörande beräkningen av statsverkets inkomster av skatt å läskedrycker för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Skatten har under tiden 1 juli—31 oktober 1951 influtit med 13,5 miljoner kronor, vilket efter gällande skattesats, 21 öre för liter, motsvarar en skattepliktig myckenhet av 64,2 miljoner liter. Under samma tid föregående år inflöt skatten med 12,i miljoner kronor. Skattesatsen utgjorde då 18 öre för liter, varför intäkten motsvarade en skattepliktig myckenhet av 67,2 miljoner liter. Den försålda volymen läskedrycker har sålunda nedgått med
4,5 procent. Försäljningsminskningen torde bl. a. vara beroende på prishöjningen till följd av kostnadsstegringar och skattehöjningen den 1 december 1950. Det finnes anledning antaga, att försäljningen av läskedrycker under tiden 1 oktober 1951—31 maj 1952, till vilken försäljning skatteinkomsten under återstående del av budgetåret är hänförlig, skall bli omkring 2 procent mindre än under samma tid föregående budgetår. På grund härav torde skatteintäkten under tiden 1 november 1951—30 juni 1952 böra angivas till 19,i miljoner kronor. För hela budgetåret 1951/52 synes inkomsten av läskedrycksskatten enligt denna beräkning böra upptagas till (13,5+19,1=)
32,6 miljoner kronor eller avrundat 33 miljoner kronor.
Skatteinkomsten för budgetåret 1952/53 synes böra upptagas oförändrad till 33 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av läskedrycksskatten till 33 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med oförändrat 35 000 000 kronor.
Statlig nöjesskatt.
Den statliga nöjesskatten är en genom förordning den 22 december
1939 (nr 931) jämlikt beslut av 1939 års urtima riksdag från och med den 1 januari 1940 införd skatteform. Denna skatt uttogs ursprungligen i anslutning till den kommunala nöjesskatten samt utgick härvid med visst belopp för varje biljett. Sedan genomfördes genom förordning den 14 juni
1940 (nr 478) den ändringen, att för nöjestillställning, till vilken allmänheten har tillträde mot avgift, kommun, inom vars område nöjestillställningen äger rum, skall uttaga en särskild avgift att fördelas mellan staten och kommunen. Vidare har genom förordning den 26 november 1943 (nr 786) förordnats om uttagande i vissa fall av nöjesskatt å den s. k. restaurangdansen.
Enligt förordningen om nöjesskatt den 21 december 1945 (nr 823) med däri genom förordning den 30 januari 1948 (nr 24) från och med den 2 februari 1948 genomförda ändringar beträffande nöjesskatten för biografföreställningar gäller i fråga om skattesatser, att nöjesskatten utgår med 15 procent å bruttopriset för varje biljett, inberäknad skatten, dock att för biografföreställning nöjesskatten utgår med 30 procent, om biljettpriset icke överstiger en krona, och eljest med 30 procent av en krona och 45 procent
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
av återstoden av biljettpriset. Motsvarande skattesatser för biografföreställning utgjorde före den år 1948 vidtagna ändringen 15 och 30 procent. Å den s. k. restaurangdansen utgår skatt efter tre olika taxor beroende på om ifrågakommande utskänkning avser spritdrycker eller vin eller endast pilsnerdricka och alkoholfria drycker. Före den år 1948 vidtagna ändringen gällde, att nöjesskatten genomgående skulle fördelas med hälften till staten och med hälften till vederbörande kommun. Nämnda ändring innebär, att nöjesskatten för biograf föreställning i stället skall fördelas med tre fjärdedelar till staten och en fjärdedel till kommunen.
Enligt förordning den 8 juni 1951 (nr 457) utgår från den 1 juli 1951 till producent av svensk film bidrag med 20 procent av statens andel i nöjesskatten för biografföreställning, vid vilken bidragsberättigande film visas. Bidraget beräknas komma att minska inkomsten av nöjesskatt med omkring 2 miljoner kronor för budgetår.
1 riksstaten för innevarande budgetår är statlig nöjesskatt upptagen till 40 miljoner kronor. Den till statsverket inlevererade skatten för varje kvartal från och med budgetåret 1946/47 framgår av efterföljande sammanställning.
1946/47 1947/48 1948/49 1949/50 1950/51 1951/52
Miljoner kronor
Juli—september .......... 3-29 3-93 7 32 7-85 7'30 8 08
Oktober—december........ 4'80 5'24 12-86 13"48 13’io
Januari—mars............ 4'29 6’89 12 36 12 74 11-83
April—juni............... 4-32 10'67 ll‘ii 11-03 11-61
Summa 16-70 26 73 43 65 45'io 48‘84
Såsom framgår av sammanställningen utvisa inkomsterna under kvartalen april—juni och juli—september 1951 en ökning i förhållande till inkomsterna under motsvarande perioder föregående år. ökningen utgör 5 respektive 10 procent och synes tyda på, att nedgången under budgetåret 1950/51 åter vänts i en ökning.
Enligt från överståthållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter beräknas inkomsten å titeln statlig nöjesskatt komma att uppgå till 43,71 miljoner kronor under budgetåret 1951/52 och till 43,80 miljoner kronor under budgetåret 1952/53.
Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden av nöjesskatt för innevarande budgetår till 45 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln nöjesskatt för budgetåret 1952/53 upptages till likaledes 45 000 000 kronor.
Skatt å elektrisk kraft.
Genom förordning den 1 juni 1951 (nr 374) har från den 20 juni 1951 införts skatt å elektrisk kraft. Skatten utgår för lågspänd kraft, som uppmätes, med 1 öre för kilowattimme och för annan lågspänd kraft ävensom för högspänd kraft med 10 procent av kraftens beskattningsvärde.
I riksstaten för budgetåret 1951/52 har skatt å elektrisk kraft upptagits med 45 miljoner kronor.
56 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
I sin förenämnda skrivelse till riksräkenskapsverket har kontrollstyrelsen vid beräkningen av inkomsterna å denna titel anfört följande:
»Skatten skall redovisas periodvis till kontrollstyrelsen genom särskilt deklarationsförfarande. Redovisningsperioderna ha fastställts av styrelsen från fall till fall och ansluta sig i regel till de perioder för debitering av kraftavgifter, som tillämpats av de deklarationsskyldiga före elskatteförordningens ikraftträdande (beträffande industriell förbrukning i regel kvartal och beträffande annan förbrukning, s. k. borgerlig förbrukning, i allmänhet tertial eller kvartal). Beträffande kraft, som producent eller distributör av elektrisk kraft förbrukar i egen rörelse, skall deklaration för elskatt i regel avgivas kvartalsvis. Skatten skall erläggas inom en månad, i vissa fall inom två månader, efter redovisningsperiods utgång. Skatt skall i princip utgå från och med första mätaravläsningen efter elskatteförordningens ikraftträdande men vad avser egenförbrukad kraft, som skall redovisas kvartalsvis, senast från och med den 1 juli 1951. Den för konsumtion totalt tillgängliga kraften inom riket kan för budgetåret 1951/52 beräknas till cirka 17 000 miljoner kWh, varav industrien och järnvägarna kunna beräknas förbruka cirka 13 000 miljoner kWh och övriga förbrukare cirka 4 000 miljoner kWh. Den av industrien och järnvägarna förbrukade kraften är i regel högspänd och belagd med värdeskatt, medan den kraft som förbrukas för borgerliga behov i regel är lågspänd och belagd med styckeskatt. Vid ett beräknat genomsnittligt beskattningsvärde för industrikraften (inklusive kraft för järnvägar) av 2,g öre per kWh kunna skatteintäkterna för en tolvmånadersperiod beräknas till 73,8 miljoner kronor enligt följande uppställning.
Förbrukning milj. kWh
Industriell förbrukning ...... 13 000
Borgerlig förbrukning........ 4 000
Skatt per kWh öre
0,26
1,00
Skatt milj. kr. 33,8 40,o
Summa 73,8
Under budgetåret 1951/52 torde elskatt för industrikraft med hänsyn till vad ovan anlörts angående gällande redovisningsperioder för dylik kraft komma att inflyta för den kraftförbrukning, som ägt rum under tiden 1 juli 1951—-31 mars 1952, d. v. s. under tre kvartal. Elskatten för angivna förbrukning kan med hänsyn till att kraftförbrukningen under angivna tre kvartal normalt beräknas utgöra något mer än s/4 av den för en tolvmånadersperiod beräknade skatteinkomsten av dylik kraft, beräknas till 25,7 miljoner kronor. Skatteinkomsten av elektrisk kraft för borgerlig förbrukning under angivna budgetår ställer sig svårare att beräkna med hänsyn bl. a. till att skatten beträffande dylik förbrukning trätt i kraft vid olika tidpunkter för olika konsumenter eller konsumentgrupper, beroende på vid vilken tidpunkt första mätaravläsningen efter elskatteförordningens ikraftträdande verkställts. Uppskattningsvis torde emellertid skatteinkomsten för angivna förbrukning kunna angivas till 25 miljoner kronor. Elskatten skulle således under budgetåret 1951/52 kunna beräknas inflyta med sammanlagt
50,7 miljoner kronor eller avrundat 50 miljoner kronor.
Beträffande skatteinkomsten för budgetåret 1952/53 saknas säkra hållpunkter för ett bedömande. Anledning synes emellertid föreligga att räkna med en fortsatt jämn stegring av kraftförbrukningen såväl inom industrien som beträffande borgerlig förbrukning. Det kan även antagas att vissa prishöjningar på elektrisk kraft komma att inträffa under angivna budgetår.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
57 Under antagande att konsumtionsökningen blir av ungefärligen samma omfattning som under innevarande budgetår och att prishöjningarna icke komma att överstiga 10 procent, kan elskatt beräknas inflyta under budgetåret 1952/53 med cirka 85 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket beräknar inkomsterna av skatt å elektrisk kraft för budgetåret 1951/52 till 50 000 000 kronor samt föreslår att ifrågavarande inkomsttitel i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med ett belopp av 85 000 000 kronor.
Tillfällig automobilskatt.
Enligt beslut vid 1951 års riksdag uttages under budgetåret 1951/52 en tillfällig automobilskatt. Bestämmelserna därom äro upptagna i förordningen den 25 maj 1951 (nr 283). Skattesatserna äro desamma som för ordinarie fordonsskatten. Enligt förordningen den 24 oktober 1951 (nr 661) om frihet i vissa fall från skatteplikt enligt nyssnämnda förordning skall automobil eller släpvagn, som utan att dessförinnan hava varit registrerad i auloinobilregister första gången införes i sådant register efter ingången av november månad 1951, vara frikallad från tillfällig automobilskatt. Avkastningen av denna skatt beräknas för budgetåret 1951/52 till 105 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har, med hänsyn till vad härom anförts i proposition nr 218 till 1951 års riksdag, icke beräknat någon inkomst av denna skatt under nästkommande budgetår. II.
II. Uppbörd i statens verksamhet.
De under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» upptagna inkomsttitlarna voro i riksstaten för budgetåret 1950/51 beräknade till ett belopp av 79,24 miljoner kronor och gåvo enligt budgetredovisningen en sammanlagd nettoinkomst av 87,50 miljoner kronor, överskottet utgjorde alltså 8,26 miljoner kronor. De största merinkomsterna föllo på titlarna avgifter för registrering av motorfordon, fyr- och båkmedel samt patent- och varumärkessamt registreringsavgifter.
Riksstaten för budgetåret 1951/52 upptager under rubriken »Uppbörd i statens verksamhet» en sammanlagd inkomstsumma av 86,31 miljoner kronor. Beträffande samtliga de under denna rubrik upptagna inkomsttitlarna, utom vattendomstolsavgifter, har riksräkenskapsverket hos vederbörande myndigheter anhållit om uppgifter ä de belopp, med vilka inkomsterna å titlarna i fråga kunde beräknas inflyta under vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53. Med stöd av de utav myndigheterna i anledning av denna anhållan lämnade uppgifterna har riksräkenskapsverket, såsom framgår av bilaga C, beräknat utfallet av inkomstsumman under »Uppbörd i statens verksamhet» under budgetåret 1951/52 till 90,15 miljoner kronor eller alltså 3,84 miljoner kronor mera än som beräknats i riksstaten.
För budgetåret 1952/53 har riksräkenskapsverket på sätt framgår av närslutna bilaga D under denna rubrik beräknat ett sammanlagt belopp
58 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
av 95,38 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket har funnit anledning göra särskilda uttalanden allenast beträffande följande inkomsttitlar, därvid verket vid behandlingen av inkomsttiteln bidrag till försäkringsinspektionen även gjort visst uttalande rörande beräkningen av bidragen till bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen.
Inkomst av myntning och justering. Å denna inkomsttitel ha under de senast förflutna fem budgetåren influtit härefter angivna belopp:
Budgetår Milj. kr. Budgetår Milj. kr.
1946/47 .......................... 16-95 1949/50 8'90
1947/48 .......................... 11-os 1950/51 6’43
1948/49 .......................... 11-16
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 oktober 1951 har mynt- och justeringsverket uppskattat inkomsterna å ifrågavarande titel under budgetåret 1951/52 till 4 000 000 kronor mot 5 000 000 kronor i riksstaten samt föreslagit, att titeln skall beräknas till 3 500 000 kronor i riksstaten för budgetåret 1952/53. Mynt- och justeringsverket har härvid anfört följande:
»På grund av det ovissa läget å metallmarknaden med dess stigande priser å särskilt koppar kan beräkning av inkomsterna endast göras med stor felmarginal. Jämte de höga metallpriserna medverkar nedskärningen av verkets arbetarpersonal samt större efterfrågan av mynt av lägre valörer att minska inkomsterna. Med utgångspunkt från mynttillverkningens storlek under år 1950 men med hänsyn tagen till ovannämnda faktorer beräknas inkomsterna av myntning komma att uppgå till 3 000 000 kronor. Beräknad vinst av medaljprägling och medalj tillbehör samt probering, stanstillverkning m. m. uppgå till 100 000 kronor. Med ledning av inkomsterna under budgetåret 1950/51 kunna inkomsterna av justering med hänsyn till att från och med kalenderåret 1952 fri omjustering jämlikt justeringstaxan skall verkställas å vissa allmänna mätnings- och vägningsredskap beräknas till 800 000 kronor. Inkomst av myntning och justering kan sålunda beräknas till 3 900 000 kronor eller avrundat 4 000 000 kronor.
För budgetåret 1952/53 äro beräkningarna ännu ovissare. Utfallet är beroende på utvecklingen å metallmarknaden samt å frågan rörande använda myntmetaller och utpräglade valörer. Ett inkomstbortfall å inkomster av justering kommer att inträffa då under hela budgetåret fri om justering av vissa redskap skall ske. Inkomsterna under titeln Inkomst av myntning och justering’ beräknas för budgetåret 1952/53 till 3 500 000 kronor — — -—■ .—----——--- — — -—- — -—- —---- —---- —.»
Riksräkenskapsverket har i anslutning till mynt- och justeringsverkets beräkning upptagit inkomst av myntning och justering för budgetåret 1952/53 till 3 500 000 kronor.
Avgifter för granskning av biografbilder. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 oktober 1951 har chefen för statens biografbyrå uppskattat inkomsterna under ifrågavarande titel för vart och ett av budgetåren 1951/ 52 och 1952/53 till 260 000 kronor. Under budgetåret 1952/53 bli dock inkomsterna, enligt vad byrån i sin skrivelse anfört, beroende av det beslut,
Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning. 59
soin kan komma att fattas rörande filmgranskningsverksamheten. I det betänkande, som 1949 års filmkommitté år 1951 avgivit rörande filmcensuren, föreslås ändring av granskningsavgifterna så, att statens biografbyrå skulle bli självförsörjande med betryggande marginal men utan överskott. Skulle beslut fattas i enlighet med detta förslag, torde man enligt byråns kalkyler kunna räkna med en inkomst av 160 000 kronor.
I avvaktan på prövning av förslaget rörande filmgranskningsverksamheten har riksräkenskapsverket upptagit inkomsttiteln avgifter för granskning av biografbilder för budgetåret 1952/53 till 260 000 kronor.
t
Inkomster vid lantmäteriväsendet. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 8 oktober 1951 har lantmäteristyrelsen beräknat ifrågavarande inkomsttitel under budgetåret 1951/52 till samma belopp som i riksstaten eller 4 600 000 kronor. För budgetåret 1952/53 har styrelsen — under förutsättning att en avsedd höjning av lantmäteritaxan kommer att tillämpas från den 1 juli 1952 — beräknat inkomsterna å titeln till 5 400 000 kronor.
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med lantmäteristyrelsens förslag upptagit inkomster vid lantmäteriväsendet för budgetåret 1952/53 till 5 400 000 kronor.
Fyr- och båkmedel. Generaltullstyrelsen har i skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 beträffande beräkning av fyr- och båkmedel anfört följande:
»Uppbörden av fyr- och båkmedel utgjorde under tiden juli—oktober 1950 omkring 1 270 000 kronor och för hela budgetåret något mer än 4,5 miljoner kronor. Under tiden juli—oktober 1951 hava av dessa medel influtit omkring 1 500 000 kronor. Såvitt nu kan bedömas torde den utrikes sjöfarten på Sverige komma att under de närmast följande åren hålla en oförändrad eller något stigande nivå. Med hänsyn till nämnda omständigheter har Styrelsen ansett sig böra beräkna bruttouppbörden, tillika nettouppbörd, av fyr- och båkmedel för vartdera av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 5 miljoner kronor.»
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med generaltullstyrelsens förslag upptagit inkomster av fyr- och båkmedel för budgetåret 1952/53 till 5 000 000 kronor.
Loispenningar. Från och med den 1 juli 1951 uttages förutom lotspenningar även tillfällig lotsavgift, som utgår enligt särskild taxa, angiven i förordningen den 1 juni 1951 (nr 455). I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 oktober 1951 har lotsstyrelsen angående beräkning av inkomsterna å titeln anfört följande:
»I riksstaten för budgetåret 1951/52 är inkomsten å titeln lotspenningar beräknad till 6 000 000 kronor. Lotspenninginkomsten under budgetåret 1950/ 51 uppgick till i runt tal 4 888 965 kronor. Lotspenninginkomsten — i vilken fr. o. in. 1951/52 ingår förutom lotspenningar jämväl tillfällig lotsavgift — under månaderna juli—september 1951 överstiger med 481 378 kro-
60 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
nor lotspenninginkomsten för samma månader 1950 då tillfällig lotsavgift icke utgick. Emellertid är det för närvarande omöjligt att avgöra, huruvida under månaderna oktober 1951—juni 1952 lotspenninginkomsten skall visa oförändrad ökning i förhållande till föregående budgetår. Styrelsen anser därför att lotspenninginkomsten för innevarande budgetår icke bör för närvarande beräknas på annat sätt än som skett i riksstaten. Vad beträffar budgetåret 1952/53 finner styrelsen försiktigheten bjuda att nu icke heller räkna med högre lotsningsfrekvens än som motsvarar en lotspenninginkomst av 6 000 000 kronor.»
Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med lotsstyrelsens förslag upptagit inkomsten av lotspenningar för budgetåret 1952/53 till 6 000 000 kronor.
Patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter. Å denna titel influtna inkomster ha utgjort 3,95 miljoner kronor under budgetåret 1949/50 och 4,92 miljoner kronor under budgetåret 1950/51. Patent- och registreringsverket har i skrivelse den 8 oktober 1951 beträffande uppskattningen av ifrågavarande inkomster för budgetåren 1951/52 och 1952/53 anfört följande:
»Inkomststegringen under det senaste budgetåret torde i hög grad ha berott på att i år genomförts höjning av vissa till verket utgående avgifter. De_ nya bestämmelserna trädde visserligen icke i kraft förrän den 1 juli 1951, men enligt övergångsbestämmelserna till de nya avgiftsreglerna var det i viss utsträckning möjligt att före nämnda dag enligt de då gällande lägre avgiftssatserna erlägga avgift, som normalt icke torde ha inbetalats förrän efter nämnda dag. Denna möjlighet togs i bruk i stor utsträckning. Sålunda inbetalades under tiden 1 maj—30 juni 1951 (författningarna med de nya avgiftsreglerna utkommo från trycket den 2 maj 1951) ca 850 000 kronor mer än under samma månader 1950.
Nu nämnda förhållande har påverkat inkomstutvecklingen under den gångna deien av budgetåret 1951/52. Verket har tidigare beräknat, att avgiftshöjningarna skulle medföra en inkomststegring med omkring 800 000 kronor årligen, varvid man utgick från en inkomst av 3 900 000 kronor såsom normal enligt de äldre avgiftssatserna. Inkomsterna under kvartalet 1 juli—30 september 1951 uppgingo emellertid blott till 827 000 kronor mot 873 000 kronor under samma kvartal 1950. Verkningarna av nyssnämnda övergångsbestämmelser torde komma att göra sig gällande även under kvartalet 1 oktober—31 december 1951, för vilket därför beräknas en inkomst av 950 000 kronor. Halvåret 1 januari—30 juni 1952 torde däremot icke i högre grad komma att påverkas av dessa övergångsbestämmelser, varför här upptages en inkomst av 2 300 000 kronor. Sammanlagda inkomsten för budgetåret 1951/52 beräknas i enlighet härmed till 4 100 000 kronor.
För budgetåret 1952/53 uppskattas inkomsterna, i enlighet med tidigare gjord beräkning, till 3 900 000 -f 800 000 = 4 700 090 kronor.
Här gjorda uppskattningar baseras på det antagandet, att ärendena under de närmaste budgetåren komma att hålla sig vid ungefär samma nivå som under de senaste åren. Antagandet är självfallet osäkert, då verkets inkomster påverkas av den allmänna utvecklingen inom och — särskilt beträffande patentinkomsterna — utom landet.»
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
61 Riksräkenskapsverket har i överensstämmelse med patent- och registreringsverkets förslag upptagit inkomster av patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter för budgetåret 1952/53 till 4 700 000 kronor.
Avgifter för registrering i förenings- m. fl. register. Enligt från överståt hållarämbetet och länsstyrelserna inhämtade uppgifter kunna inkomsterna å denna titel för budgetåren 1951/52 och 1952/53 beräknas till omkring 250 000 kronor.
Riksräkenskapsverket har i underdånig skrivelse den 27 september 1951 föreslagit vissa höjningar av ifrågavarande avgifter, vilka höjningar kunna beräknas till cirka 75 000 kronor för år. I avvaktan på beslut i anledning av detta förslag beräknar dock riksräkenskapsverket inkomsterna av avgifter för registrering i förenings- m. fl. register för budgetåret 1952/53 till 250 000 kronor.
Bidrag till försäkringsinspekiionen. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 oktober 1951 har försäkringsinspektionen uppskattat inkomsterna å denna titel för budgetåren 1951/52 och 1952/53 till omkring 465 000 kronor.
Riksräkenskapsverket har i underdånigt utlåtande den 5 november 1951 angående finansiering av pensionskostnader för försäkringsinspektionen tillstyrkt, att pensionskostnaderna slutligt täckas med anlitande av de avgifter, som uttagas för bestridande av kostnaderna för inspektionens verksamhet, samt att vid en sådan omläggning motsvarande ändring vidtages även beträffande bank- och fondinspektionen samt sparbanksinspektionen. Riksräkenskapsverket har dock funnit de berörda inkomsttitlarna böra i avvaktan på beslut i denna fråga upptagas i enlighet med myndigheternas beräkningar.
Riksräkenskapsverket föreslår alltså att inkomsttiteln bidrag till försäkringsinspektionen för budgetåret 1952/53 beräknas till 465 000 kronor.
III. Folkpensionsavgifter.
Folkpensionsavgifterna utgå enligt lagen den 29 juni 1946 (nr 431) om folkpensionering. Beloppet av den pensionsavgift, som skall av avgiftspliktig årligen erläggas, utgör en procent av hans enligt förordningen om statlig inkomstskatt för året taxerade belopp, dock att avgiften skall erläggas med lägst sex och högst 100 kronor.
Enligt uppbördsförordningens bestämmelser skall preliminär skatt erläggas med avseende å pensionsavgifter. Pensionsavgifterna debiteras därefter i samband med slutlig eller tillkommande skatt. Uppbördsförordningens bestämmelser innebära vidare, att vid redovisning av inflytande belopp någon uppdelning av beloppen på olika skatter och avgifter icke skall ske vare sig i fråga om preliminär skatt eller beträffande kvarstående slutlig skatt eller tillkommande skatt. I samband med budgetredovisningens upprättande tillgodoföres inkomsttiteln folkpensionsavgifter genom omföring från
62 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. ett belopp motsvarande summan av debiterade pensionsavgifter efter avdrag av verkställda avkortningar av pensionsavgifter, som debiterats enligt uppbördsförordningen. Restitutioner redovisas däremot direkt å inkomsttiteln folkpensionsavgifter. Omföringen baseras på de belopp, som i budgetredovisningen för samma budgetår upptagas för debiterade respektive avkortade pensionsavgifter. Det belopp, varmed saldot av de angivna beloppen sedan visar sig under- eller överstiga saldot mellan motsvarande belopp i budgetredovisningen för det nästkommande budgetåret, gottskrives respektive belastas inkomsttiteln folkpensionsavgifter genom omföring från titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. i statsräkenskaperna för sistnämnda budgetår.
Folkpensionsavgifterna ha i riksstaten för budgetåret 1951/52 beräknats till 145 miljoner kronor. Enligt uppgift från statistiska centralbyrån uppgår beloppet av under år 1951 påförda avgifter till i runt tal 144 miljoner kronor eller till ett belopp, som med omkring 6 miljoner kronor överstiger de i budgetredovisningen för budgetåret 1950/51 upptagna debiterade pensionsavgifterna, sedan avkortade pensionsavgifter fråndragits. Det belopp, som under budgetåret 1951/52 skall omföras från titeln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. till inkomsttiteln folkpensionsavgifter, kan sålunda beräknas till 150 miljoner kronor.
På grund av det anförda har riksräkenskapsverket, som med hänsyn till tidigare lämnade uppgifter rörande inkomstutvecklingen räknar med någon ökning av beloppet av påförda avgifter från år 1951 till år 1952, uppskattat inkomsterna av folkpensionsavgifter för budgetåret 1951/52 till 150 000 000 kronor och för budgetåret 1952/53 till 155 000 000 kronor.
IV. Diverse inkomster.
Bötesmedel. Under budgetåret 1949/50 utgjorde uppbörden å denna titel 6,69 miljoner kronor och under budgetåret 1950/51 7,32 miljoner kronor. Under de fyra första månaderna av innevarande budgetår är uppbörden å titeln 18,2 procent högre än för motsvarande tid under föregående budgetår. Enligt av riksräkenskapsverket från överståthållarämbetet och länsstyrelserna infordrade uppgifter beräknas inkomsten av bötesmedel för budgetåren 1951/52 och 1952/53 till respektive 7,04 och 7,03 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket beräknar bötesmedlen för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 8 000 000 kronor.
Totalisatormedel. Inkomsterna av totalisatormedel uppgingo under budgetåren 1947/48—1950/51 till respektive 8,96, 8,67, 7,46 och 8,83 miljoner kronor. Inkomsterna ha ökats starkt sedan början av år 1951. Under innevarande budgetårs första kvartal ha inkomsterna i förhållande till motsvarande lid föregående år ökats med 48 %.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
63 I skrivelse till riksräkenskapsverket den 13 oktober 1951 har lantbruksstyrclsen uppskattat inkomsten av totalisatormedel till 9,30 miljoner kronor för vartdera budgetåret 1951/52 och 1952/53.
Riksräkenskapsverket beräknar uppbörden å inkomsttiteln totalisatormedel för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53 till 10 000 000 kronor.
Tipsmedel. Inkomsterna av tipsmedel utgjorde under budgetåren 1949/50 och 1950/51 35,70 respektive 40,32 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 20 oktober 1951 har aktiebolaget Tipstjänst beträffande beräkningen av inkomsterna under budgetåren 1951/ 52 och 1952/53 anfört följande:
»För budgetåret 1951/52: Antalet tävlingsveckor beräknas uppgå till lika många som under budgetåret 1950/51 eller till 43 st. Veckoomsättningen varierar betydligt, varför inget bestämt kan sägas om den slutliga årsomsättningen.
De första tolv tävlingsveckorna under det nya budgetåret — V? t. o. m. “/» — uppvisa influtna tipsinsatser till ett belopp av kronor 19 519 584: 87. Motsvarande siffra för föregående år var kronor 16 748 779: 26, vilket innebär att insatsbeloppen ökat med kronor 2 770 805: 61 eller med drygt 16 % under denna tid.
Tillämpas denna ökningsprocent å föregående års tipsomsättning kronor 72 680 439: 44 innebär detta ett till kronor 84 309 309: — ökat tipsinsatsbelopp som med samma nettovinstprocent — 35 % ■— skulle medföra en nettovinst av approximativt kronor 29 000 000: —.
Till detta belopp kommer den av Riksdagen besiutade extra skatten om 5 öre för varje 30-öresrad eller •— uttryckt i procent — 16,7 % å tipsinsatsbeloppet. Radskatten å den beräknade högre omsättningen skulle därför komma att uppgå till 16,7 % å kronor 84 309 309:—- eller till ca 14 000 000:—. Tillsammans skulle inleveransen för detta budgetår således belöpa sig till kronor 43 000 000: —.
För budgetåret 1952/53: Även för detta år torde tävlingsveckornas antal komma att uppgå till 43 och då det f. n. är omöjligt att bedöma om en ytterligare ökning av omsättningen kommer att inträda utöver den för budgetåret 1951/52 kalkylerade, torde det vara ändamålsenligast att tillsvidare räkna med samma inleverans för 1952/53 som för 1951/52 eller med kronor 43 000 000: —.»
Enligt vad riksräkenskapsverket under hand erfarit kan aktiebolaget Tipstjänsts beräkning anses såsom försiktig. Riksräkenskapsverket har för sin del upptagit inkomsterna å titeln tipsmedel till 43 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 samt föreslår att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 45 000 000 kronor.
Lotterimcdel. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 23 oktober 1951 har Svenska penninglotteriet aktiebolag meddelat, att bolaget -— under antagande att lottförsäljningen må kunna under hela budgetåret 1951/52 fortgå i ungefär samma omfattning som efter den 1 juli i år —- beräknar kunna under budgetåret 1951/52 inleverera ett belopp av i runt tal 81,5 miljoner
64 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
kronor att tillgodoföras inkomsttiteln lotterimedel. Vad beträffar budgetåret 1952/53 anför bolaget, att inkomsttiteln då skulle tillföras i stort sett enahanda belopp under förutsättning att ett oförändrat antal lotter kunde säljas. Då man emellertid hade anledning räkna med att en så hög avsättningssiffra icke kunde hållas annat än under sådana speciella förhållanden, som nu rådde, har bolaget förslagsvis beräknat kunna under budgetåret 1952/53 inleverera omkring 78 miljoner kronor att tillgodoföras inkomsttiteln lotterimedel.
Vid den av bolaget för budgetåret 1951/52 verkställda beräkningen ha inleveranserna av statsverket tillkommande belopp av avgifter för försålda lotter uppskattats till 77,42 miljoner kronor, medan i form av vinst å bolagets verksamhet beräknats komma att å förevarande titel inflyta 4,os miljoner kronor mot 4,19 miljoner kronor under budgetåret 1950/51. Inleveransen under första hälften av budgetåret 1951/52 av statsverket tillkommande belopp av avgifter för försålda lotter avser dragningarna under månaderna juni—november 1951 och kan därför redan nu exakt angivas. Den uppgår till 38,58 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverket finner bolagets beräkning av inkomsten av lotterimedel för innevarande budgetår, 81 500 000 kronor, kunna godtagas. För nästa budgetår anser ämbetsverket, att inkomsttiteln bör i riksstaten upptagas till 82 000 000 kronor.
Övriga diverse inkomster. Denna inkomsttitel har i riksstaten för budgetåret 1951/52 uppförts med ett belopp av 4 miljoner kronor. Titeln tillgodoföres från och med budgetåret 1948/49 inflytande krigskonjunkturskatt och från och med budgetåret 1950/51 inflytande pappersskatt samt belastas med restitutioner av dessa skatter.
De å förevarande inkomsttitel under budgetåret 1950/51 redovisade inkomsterna uppgå till netto 21,os miljoner kronor. Bland inkomsterna ingår krigskonjunkturskatt med 1,36 miljon kronor, medan restitutioner av sådan skatt belastat titeln med 7,65 miljoner kronor.
Enligt från länsstyrelserna införskaffade uppgifter beräknas av krigskonjunkturskatt inflyta omkring 0,6 miljon kronor under budgetåret 1951/52 samt avsevärt lägre belopp under budgetåret 1952/53. Restitutioner av krigskonjunkturskatt beräknas av länsstyrelserna till drygt 3,5 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och 2,6 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. För vartdera av dessa två budgetår uppskattar riksräkenskapsverket å förevarande inkomsttitel mera regelmässigt inflytande inkomster till omkring 7 å 8 miljoner kronor.
På grund av vad nu anförts beräknar riksräkenskapsverket den behållna uppbörden å inkomsttiteln övriga diverse inkomster för budgetåret 1951/52 till 4 000 000 kronor samt föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med ett belopp av 5 000 000 kronor.
Riksräkenskaps verkets inkomstberäkning.
65 B. Inkomster av statens kapitalfonder.
I. Statens affärsverksfonder.
Postverket.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för postverket för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av postverket upptagits ett belopp av 38 miljoner kronor.
Generalpoststyrelsen har i skrivelse den 2 november 1951 med förslag till beräkning av det inkomstöverskott av postverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1952/53 anfört följande:
»De beräknade inkomsterna ha sammanförts i nedanstående tabell, vari för jämförelse upptagits inkomsterna jämväl för budgetåret 1950/51.
Beträffande de beräknade inkomsterna må anföras följande.
Frankoteckensuppbörden utvisade under budgetåret 1950/51 en icke obetydlig ökning i förhållande till uppbörden för budgetåret 1949/50. Sistnämnda budgetår uppgick uppbörden till 147 988 831 kronor mot 156 361 617 kronor budgetåret 1950/51. Om man bortser från den uppbordsokning, som föranletts av de fr. o. m. den 1 juni 1951 höjda portona, uppgår ökningen för budgetåret 1950/51 till 3,7 procent mot 2,5 procent för budgetaret 1949/50. För tiden juli—september 1951 har frankoteckensuppbörden med bortseende från uppbördsökningen på grund av portohöjningen minskat med ca 5,3 procent i förhållande till uppbörden för samma tid 1950. Denna avsevärda minskning av frankoteckensuppbörden ar delvis beroende på att uppbörden för september månad 1950 på grund av kommunalvalen hosten 1950 uppgick till betydligt större belopp än vad som kan anses såsom norma
f° Vid*11'beräkningen av frankoteckensuppbörden för budgetåren 1951/52 och 1952/53 har styrelsen utgått från de porton, som f. n galla för olika försändelseslag. På grund av den korta tid som forflutit från ikraftträdandet av senaste portohöjningen fr. o. in. den 1 juli 1951, är^ det synnei igen vanskligt att redan nu bedöma portohöjningens inverkan på frankoteckensuppbörden såväl för innevarande som för nästkommande budgetår. Styrelsen har emellertid ansett sig kunna räkna med en inkomst av 191 miljoner
5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihang l.
66 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
kronor för budgetåret 1951/52 motsvarande med bortseende från portohöjningen en ökning av ca 0,2 procent i förhållande till uppbörden för budgetåret 1950/51. En mindre ökning av trafikvolymen synes man kunna räkna med jämväl under budgetåret 1952/53. Vid en beräknad ökning av frankoteckensuppbörden under sagda budgetår med ca en procent i förhållande till den nu beräknade uppbörden för innevarande budgetår skulle inkomsten under denna titel för budgetåret 1952/53 komma att uppgå till 193 miljoner kronor.
Ersättning till postverket för befordran av tjänsteförsändelser utgår jämlikt 2 § tjänstebrevsförordningen med viss procent av frankoteckensuppbörden. Storleken av denna procent bestämmes beträffande samtliga tjänstebrevsberättigade myndigheter med undantag av telegrafverket, statens järnvägar, statens vattenfallsverk, domänverket, försvarets fabriksverk samt riksbanken av generalposlslyrelsen och statskontoret gemensamt. För tiden fr. o. m. den 1 juli 1951 t. v. har ersättningen efter överenskommelse med statskontoret fastställts att utgå med 16 procent av uppbörden eller med samma procenttal som för budgetåret 1950/51.
Så vitt nu kan bedömas synes ersättningen till postverket för befordran av tjänsteförsändelser inbegripet ersättning för befordran av posten från de statliga kristidsorgancn ävensom för befordran av militärbrev samt för postverkets bestyr med delgivningsförsändelser för innevarande budgetår kunna beräknas till sammanlagt 36 miljoner kronor samt för nästkommande budgetår till 36,2 miljoner kronor.
Med anledning av att samtliga ransoneringar av konsumtionsvaror numera i och med kafferansoneringens slopande upphävts, ha några inkomster för befordran av ransoneringsförsändelser icke beräknats för budgetåret 1952/53.
Riksräkcnskaps verkets inkomstberäkning.
67 Av inkomsterna under titeln 'Inkomster av tidningsrörelscn’ utgöres något mer än hälften av postavgifter vid postabonnemang å tidningar samt återstoden av avgifter för utgivarkorsband och tidningsbilagor.
Inkomsterna av avgifterna för postabonnemang å tidningar för budgetåret 1950/51 ha ökat något i förhållande till inkomsterna för budgetåret 1949/50. Inkomstökningen stannade emellertid vid 0,7 procent. Ehuru det är vanskligt att redan nu söka bedöma den inverkan, som den av Kungl. Maj :t och riksdagen för tillämpning fr. o. m. den 1 januari 1952 beslutade avgiftsförhöjningen för postbefordran av tidningar och andra periodiska skrifter kommer att ha på postverkets inkomster under denna titel för såväl innevarande som nästkommande budgetår, har styrelsen dock ansett sig kunna räkna med en inkomst av 11,75 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och 12,3 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Inkomsterna av avgifterna för utgivarkorsband och tidningsbilagor för budgetåret 1950/51 ökade med endast 1,2 procent i förhållande till inkomsterna för budgetåret 1949/50. Med avgiftsförhöjningen fr. o. m. den 1 januari 1952 beräknas inkomsterna av avgifterna för utgivarkorsband och tidningsbilagor för innevarande budgetår till 8,45 miljoner kronor samt för nästkommande budgetår till 9,7 miljoner kronor. För sistnämnda budgetår har hänsyn tagits till en viss ökning av inkomsterna på grund av riksdagsmannavalen 1952.
Inkomsterna för budgetåret 1951/52 under titeln 'Inkomster av tidningsrörelsen’ torde sålunda nu kunna beräknas till sammanlagt 20,2 miljoner kronor. För budgetåret 1952/53 beräknas inkomsterna till sammanlagt 22
miljoner kronor.
Postverkets inkomster av postgirorörelsen bestå dels av portoinkomster dels ock av ersättning för kostnaderna för girogöromålens handläggning vid generalpoststyrelsens bankavdelning och postanstalterna. På grund av portohöjningarna fr. o. m. den 1 juni 1951 samt i anledning av ökade avlöningskostnader och stegrade omkostnader i övrigt har ersättningen för postgirorörelsen för budgetåret 1951/52 nu beräknats till ca 32,i miljoner kronor eller 7,3 miljoner kronor mer än ersättningen under budgetåret 1950/51. För budgetåret 1952/53 ha inkomsterna beräknats till 32 miljoner kronor.
Såvitt nu kan bedömas torde av postgirots och postsparbankens vinstmedel för år 1951 4 miljoner kronor resp. 2 miljoner kronor komma att levereras till postverket under innevarande budgetår. Jämväl nästkommande budgetår torde såsom vinst av postgirot kunna upptagas ett belopp av 4 miljoner kronor. Huruvida det ekonomiska resultatet av postsparbanksrörelsen under år 1952 kommer att medge leverans av vinstmedel är för närvarande ovisst. I anledning härav har styrelsen ansett sig nu icke böra upptaga nå«ot belopp såsom vinst från postsparbanken för budgetåret 1952/53.
Med hänsyn till vad ovan sagts rörande ökade omkostnader i allmanhet bär ersättningen från postsparbanken för budgetåret 1951/52 såsom framgår av tabellen nu beräknats till 1,7 miljoner kronor mer än ersättningen för budgetåret 1950/51. För budgetåret 1952/53 ha inkomsterna beraknats till 16 miljoner kronor eller 1,4 miljoner kronor mer än de nu beräknade inkomsterna för innevarande budgetår. ,
Enligt Kungl. Socialdepartementets ämbetsskrivelse till generalpoststyrelsen den 25 mai 1951 utgår ersättningen till postverket för bestyret med utbetalning av folkpensioner och allmänna barnbidrag med 25 respektive 30 ö-c för varje under år 1951 utbetalad folkpensions- respektive barnbidragsanvisning. Då bär ifrågavarande ersättning inflyter till postverket halvårsvis i efterskott inträder ingen ändring i tidigare beräkning av postverkets inkomster för innevarande budgetår under nu ifrågavarande titlar. På grund
68 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
av ökade personal- m. fl. kostnader har emellertid generalpoststyrelsen ingått till Kungl. Maj :t med hemställan att ersättningen till postverket för utbetalning av folkpensioner och allmänna barnbidrag skall utgå med 30 respektive 40 öre för varje under år 1952 utbetalad folkpensions- respektive barnbidragsanvisning. Postverkets inkomster för här ifrågavarande bestyr för budgetåret 1952/53 har i anledning härav beräknats till 2 625 000 kronor resp. 1 600 000 kronor eller sammanlagt 870 000 kronor mer än de nu beräknade inkomsterna för innevarande budgetår.
Postverkets inkomster av utrikes rörelsen utgöras huvudsakligen av portoandelar för paket och postanvisningar. Beträffande denna inkomstpost måste en förhandskalkyl alltid bliva mycket osäker bl. a. på grund därav, att man icke med säkerhet kan beräkna, vid vilken tidpunkt likvid i varje särskilt fall kan komma att inflyta för uppkommande fordringar. Till följd av sjunkande pakettrafik från USA samt på grund av att amerikanska postförvaltningen i allt större utsträckning anlitar amerikanskt tonnage för 'atlantbefordran’ från USA har styrelsen ansett sig icke kunna räkna med större inkomst under här ifrågavarande titel än 1 500 000 kronor för innevarande och 500 000 kronor för nästkommande budgetår.
Inkomsterna å övriga inkomsttitlar beräknas icke komma att undergå större förändringar vare sig under innevarande eller nästkommande budgetår i förhållande till inkomsterna för budgetåret 1950/51, varför någon närmare motivering rörande beräkningen av inkomsterna å dessa titlar icke ansetts erforderlig.
Beräkningen av utgifterna har i enlighet med riksräkenskapsverkets direktiv i ovan åberopade skrivelse av den 25 september 1951 verkställts under antagande, att rörligt tillägg (procentuell förhöjning) kommer att utgå efter oförändrade grunder (32 resp. 33 procent) såväl under innevarande som nästkommande budgetår. Vidare har hänsyn icke tagits till större förändringar i nuvarande prisnivå, som kunna komma att inträffa under den tidsperiod beräkningarna omfatta.
Under nu angivna förutsättningar beräknas postverkets utgifter under budgetåret 1951/52 komma att uppgå till ca 279,4 miljoner kronor, vilket belopp med omkring 2,6 miljoner kronor överstiger det belopp, som upptagits i den av Kungl. Maj :t för nyssnämnda budgetår fastställda driftkostnadsstaten. För budgetåret 1952/53 ha utgifterna beräknats till 284,3 miljoner kronor.
Enligt styrelsens beräkningar skulle alltså överskottet av postverkets rörelse komma att uppgå till, i avrundade tal, för budgetåret 1951/52 (316,6— 279,4) 37,2 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 (319,6—284,3) 35,3 miljoner kronor.
Under åberopande av det anförda får generalpoststyrelsen föreslå, att inkomstöverskottet av postverkets rörelse i riksstaten för budgetåret 1952/53 enligt ovan angivna beräkningar upptages med ett belopp av 35 miljoner kronor.»
I enlighet med det nu anförda och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, har riksräkenskapsverket upptagit inkomsterna av postverket för budgetåret 1951/52 till 37 000 000 kronor och för budgetåret 1952/53 till 35 000 000 kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
69 Telegrafverket.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för telegrafverket för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av telegrafverket upptagits ett belopp av 65 miljoner kronor.
Med skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 november 1951 har telegrafstyrelsen överlämnat avskrift av sitt till Kungl. Maj :t avgivna förslag till beräkning av det inkomstöverskott av telegrafverkets rörelse, som bör upptagas i riksstaten för budgetåret 1952/53.
Telegrafstyrelsen beräknar vid oförändrad löne- och prisnivå överskottet å telegrafverkets rörelse till 55 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till omkring 50 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
I sin underdåniga skrivelse anför telegrafstyrelsen följande:
»Telegrafverkets redovisade inkomster, driftkostnader och överskott för de fyra sista budgetåren samt motsvarande beräknade belopp för budgetåren 1951/52 och 1952/53 framgå av efterföljande tablå. Driftkostnaderna ha därvid beräknats på basis av nu gällande avlönings- och prisnivå.
Driftkostnader överskott
i % av i medel-
För att få fram det verkliga nettoresultatet för statsverkets del av telegrafverkets rörelse skola de i förestående tablå upptagna överskottsbeloppen minskas med riksgäldskontorets ränteutgifter för i telegrafverkets anläggningar investerade lånemedel.
70 Statsverkspropositionen: Bil. t: Inkomsterna: Bih. 1:
Ränteutgifterna ha beräknats efter den effektiva medelräntefoten å den fonderade statsskulden, varvid för budgetåren 1951/52 och 1952/53 har använts en inedelräntefot av 3,15 %.
I fråga om de för budgetåren 1951/52 och 1952/53 beräknade inkomsterna och driftkostnaderna får telegrafstyrelsen anföra följande.
Vid beräkningen av inkomsterna för ifrågavarande tvenne budgetår har hänsyn måst tagas till det förhållandet, att den tidigare mycket starka ökningen av telefon- och telegraftrafiken börjat avtaga under år 1951 och i vissa fall, såsom i fråga om den inländska telegramtrafiken, har förbytts i trafiknedgång, ökningen av trafikinkomsterna från budgetåret 1950/51 till budgetåret 1951/52 har därför beräknats med utgångspunkt från den konstaterade öknings- eller minskningsprocenten för de senaste månaderna. Eftersom emellertid trafikutvecklingen under de senaste månaderna delvis kan ha berott på de taxehöjningar, som fr. o. m. den 1 april 1951 genomfördes för inländska rikssamtal och telegram och erfarenheten säger att kunderna i tider av sjunkande penningvärde snart ställa in sig på en högre absolut kostnadsnivå, har telegrafstyrelsen ansett sig kunna räkna med en något gynnsammare trafikutveckling under budgetåret 1952/53 än under budgetåret 1951/52. I fråga om abonnentökningen har styrelsen för båda budgetåren räknat med en ökning med cirka 90 000 apparater mot cirka 96 000 apparater under budgetåret 1950/51. I övrigt ha beräkningarna av inkomsterna byggt på att nu gällande taxor skola bibehållas oförändrade.
Driftkostnaderna ha för budgetåret 1951/52 upptagits i enlighet med den av Kungl. Maj :t för detta budgetår fastställda driftkostnadsstaten. För budgetåret 1952/53 har kostnaderna blivit beräknade till 511,9 miljoner kronor. För båda åren har beräkningen såsom förut nämnts avsett driftkostnadernas storlek vid nuvarande löne- och prisnivå. I
I detta sammanhang vill styrelsen påpeka, att anledningen till att överskottet för budgetåret 1951/52, som i riksstaten upptagits till 65 miljoner kronor, enligt nu föreliggande beräkningar skulle komma att stanna vid 55 miljoner kronor uteslutande är, att avsättningen till värdeminskningskonto enligt nuvärdesprincipen till följd av inträdda kostnadsstegringar nu måst beräknas till ett avsevärt högre belopp än som förutsattes vid den tidigare beräkningen av överskottet för innevarande budgetår.
Enligt vad som framgår av förestående beräkningar skulle överskottet å telegrafverkets rörelse för budgetåret 1952/53 kunna uppskattas till 49,3 miljoner kronor. Med hänsyn till beräkningarnas osäkerhet torde beloppet kunna avrundas till 50 miljoner kronor.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
71 Telegrafstyrelsen får alltså föreslå, att överskottet å telegrafverkets rörelse i statsverkspropositionen för budgetåret 1952/53 upptages till ett belopp av 50 miljoner kronor.»
Telegrafverkets inkomster och utgifter (utan saldering) för budgetåren 1948/49, 1949/50 och 1950/51 jämförda med beräknade inkomster och utgifter för budgetåren 1951/52 och 1952/53 framgå av följande sammanställning (miljoner kronor):
Inkomster. Telefoninkomster:
Inträdes- och anlägg-
ningsavgifter.......
Abonnemangsavgifter ..
Samtalsavgifter........
Telegrafinkomster .......
Radioinkomster:
Radiolicensavgifter.....
Övriga radioinkomster . Diverse inkomster.......
Summa inkomster
Ökning från närmast föregående år av inkomster:
absolut..............
i procent ............
Utgifter.
Avlöningar, pensioner m. m. Avsättning till värdeminsk-
ningskonto...........
Övriga utgifter..........
Summa utgifter
Ökning från närmast föregående år av utgifter:
absolut..............
i procent.............
överskott.............
Vid bedömandet av inkomstsiffrorna i sammanställningen måste hänsyn tagas till, att taxehöjningar blevo genomförda under loppet av år 1951.
Den stora ökningen av avsättningen till värdeminskningskonto i beräkningarna för budgetåren 1951/52 och 1952/53 beror på, att avsättningen fr. o. in. budgetåret 1951/52 i enlighet med direktiv i innevarande års statsverksproposition har beräknats på anläggningarnas nuvärden i stället för på de bokförda värdena. Den ökning, som denna förändring medfört, kan beräknas till 37,7 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 47,9 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
72 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
I enlighet med det ovan anförda och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, har riksräkenskapsverket upptagit inkomsterna av telegrafverket för budgetåret 1951/52 till 55 000 000 kronor och för budgetåret 1952/53 till 50 000 000 kronor.
Statens järnvägar.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för statens järnvägar för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av statens järnvägar upptagits ett belopp av 35 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 4 december 1951 med förslag till beräkning av den behållna inkomsten av statens järnvägar för budgetåret 1952/53 har järnvägsstyrelsen anfört följande:
»Nedan lämnas en sammanställning utvisande bokförda inkomster, utgifter och överskott, dels under kalenderåren 1938—1946, dels under budgetåren 1946/47—1950/51. 1
1 Härav 7 miljoner kronor beroende på omläggning av redovisningen av den s. k. fraktökningen för lapplandsmalm, varigenom övergångsåret tillfördes sagda fraktökning för l‘/s år.
2 Härav ha 7 miljoner kronor i form av extra avsättn. gottskrivits SJ värdeminskningskonto (Kungl. Maj:ts beslut 14 september 1951).
Riks räkenskaps verkets inkomstberäkning.
73 Av dessa uppgifter framgår att statens järnvägars omslutningstal ökat kraftigt. Orsakerna härtill äro främst statsbaneföretagets tillväxt, ökad trafik samt dessutom höjda befordringsavgifter, i vad gäller inkomstsidan, och höjda löner och pensioner ävensom ökade priser på driftförnödenheter i vad gäller utgiftssidan. Efter år 1943 har utgiftsstegringen varit relativt större än inkomststegringen med successivt avtagande driftöverskott som följd. Med undantag för budgetåret 1947/48 ha överskotten emellertid hittills varit tillräckliga för förräntning av statskapitalet. Att så varit förhållandet beror dock på att avskrivningar verkställts på grundval av de historiska anskaffningsvärdena i stället för på återanskaffningsvärdena av de objekt, som äro föremål för avskrivning.
Även resultatet för budgetåret 1950/51 ter sig, frånsett nyssnämnda otillräckliga avskrivning, relativt tillfredsställande, om hänsyn tages till att starka pris- och lönestegringar inträdde redan omkring kalenderårsskiftet, medan en av dessa stegringar påkallad taxehöjning kunde genomföras först fr. o. m. den 1 maj 1951.
Nyssnämnda höjning av befordringsavgifterna avpassades i princip så att trafikinkomsterna skulle dels täcka de genom pris- och löneökningarna stegrade utgifterna samt bereda möjlighet att verkställa avskrivning på återanskaffningsvärdena, dels därutöver lämna ett mot det traditionella förräntningskravet svarande överskott.
Utfallet av taxehöjningen är nu känt för månaderna maj—september. Denna period är givetvis alltför kort för att man ännu skall kunna draga några bestämda slutsatser om taxehöj ningens verkan på något längre sikt. Så mycket kan emellertid konstateras att höjningen hittills utfallit gynnsammare än beräknat i fråga om godstrafiken men däremot icke obetydligt ogynnsammare än beräknat i vad gäller persontrafiken. Sålunda synes taxehöj ningen ha ökat godstrafikinkomsten med omkring 25 procent mot beräknat brutto 24 procent och netto 19 procent. För persontrafikens del beräknades taxehöj ningen medföra en inkomstökning med brutto 16 procent och netto 15 procent (bortsett från att trafikskatten antogs tillfalla statens järnvägar som trafikinkomst), medan inkomstökningen hittills uppgått till endast cirka 9 procent.
Även frånsett nyss berörda förhållande är det givetvis vanskligt att uttala sig om den sannolika trafikutvecklingen och trafikinkomsterna under nästkommande år. Svårigheterna äro särskilt stora i nuvarande ekonomiska situation. Persontrafiken har emellertid sedan ganska länge visat en vikande tendens, och det torde därför vara anledning antaga en fortsatt — ehuru långsam — nedgång under den här aktuella tiden. Den trafikavledning, som skett och sker till landsvägarna, torde under perioden icke kompenseras av den beslutade förlängningen av semestern, vilken för övrigt får sin fulla effekt först under år 1953.
Godstrafiken (exkl. lapplandsmalm) har som tidigare nämnts ökat kraftigt allt sedan sommaren 1950. Vissa tecken tyda dock på att den nu kulminerat. Under förutsättning dels att utrikeshandeln icke undergår någon mera betydande volymmässig förändring, dels att den inhemska produktionen utvecklas som hittills efter kriget, torde man emellertid kunna räkna med i stort sett oförändrad godstrafik under de närmast följande åren.
Transporterna av lapplandsmalm kunna mot bakgrunden av kända planer på ökad malmbrytning väntas ökade. Då därtill kommer att exportpriset för malm och därmed den av detta beroende delen av fraktavgiften, såvitt nu kan bedömas, torde komma att ligga på samma relativt höga nivå som för närvarande synes anledning föreligga att räkna med ökade inkomster av ifrågavarande trafik.
74 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. I:
Med utgångspunkt från vad som hittills är känt om utfallet av 1951 års taxehöjning ävensom ovan i korthet redovisade antaganden beträffande den sannolika trafikutvecklingen synes under förutsättning av oförändrade taxeförhållanden för vartdera av budgetåren 1951/52 och 1952/53 kunna räknas med följande inkomster i miljoner kronor. (Inom parentes har angetts motsvarande i skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 mars 1951 beräknade belopp.)
1951/52 1952/53
Persontrafik .................... 380 (401) 380
Posttrafik....................... 25 (25) 25
Godstrafik utom lapplandsmalm .. . 570 (530) 570
Lapplandsmalm inkl. fraktökning... 90 (70) 100
Övriga inkomster................ 5 (5) 5
Summa 1 070 (1 031) 1 080
Vad därefter angår utgifterna — frånsett avskrivningarna, vilka behandlas särskilt — må till en början erinras om att dessa i den för 1951/52 fastställda kostnadsstaten beräknats till sammanlagt 909 miljoner kronor. Även om löner och pensioner skulle förbli oförändrade — vilket enligt riksräkenskapsverkets direktiv anses böra antagas i förevarande sammanhang — torde utgifterna i verkligheten emellertid böra beräknas till (minst) 930 miljoner kronor för nu löpande budgetår och till (minst) 950 miljoner kronor för budgetåret 1952/53.
Utgifterna för avskrivningar enligt återanskaffningsprincipen ha för budgetåret 1951/52 beräknats till totalt 141 miljoner kronor. För budgetåret 1952/53 kan enligt samma grunder räknas med ett till 150 miljoner kronor höjt avskrivningsbelopp.
Under ovan angivna förutsättningar torde inkomster, driftsutgifter och överskott samt avskrivningar sålunda kunna uppskattas till följande belopp (miljoner kronor).
Såsom framgår av förestående sammanställning torde vid nu rådande iaxeläge behovet av avskrivningar ej kunna helt tillgodoses och än mindre något överskott vara att förvänta under ifrågavarande budgetår. Då det synes föga sannolikt att man genom pågående och planerade rationaliseringsåtgärder skall kunna eliminera följderna av den allmänna prisstegringen, som järnvägsstyrelsen icke kan påverka, borde en höjning av befordringsavgifterna omedelbart vidtagas. Mot en omedelbar taxehöjning talar emellertid det skälet att inom kort ytterligare kostnadss.tegringar äro att motse. Det sammanlagda behovet av en taxehöjning kan därför ej överblickas, förrän större klarhet vunnits om det framtida löne- och prisläget samt övriga på frågan inverkande förhållanden. Först därefter blir det också möj-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
ligt att bedöma, huruvida befordringsavgifterna överhuvudtaget kunna höjas i sådan grad, att full kostnadstäckning, inberäknat avskrivning på återanskaffningsvärdena, samt därutöver något överskott kan erhållas.
I anslutning till vad ovan anförts får järnvägsstyrelsen föreslå att som överskott från statens järnvägar tills vidare endast räknas med ett formellt belopp — förslagsvis 1 miljon kronor. Även för det fall att något överskott i realiteten icke skulle uppkomma för ifrågavarande budgetår torde resultatet realekonomiskt sett dock icke komma att bliva sämre än under de föregående efterkrigsåren. Såsom framgår av den inledningsvis lämnade översikten verkställdes nämligen under dessa år avskrivningar med belopp, vilka icke motsvarade den reella värdeminskningen. De då redovisade överskotten bero med andra ord helt eller till större delen på otillräckliga avskrivningar.»
Såsom av järnvägsstyrelsens skrivelse framgår, uppgår driftöverskottet före avskrivningar för såväl budgetåret 1951/52 som nästkommande budgetår till belopp som understiga behovet av avskrivningsmedel, därest avskrivningarna enligt av Kungl. Maj :t lämnade direktiv verkställas på återanskaffningsvärdet. Järnvägsstyrelsen har utgått från att återanskaffningsprincipen skall tillämpas och har följaktligen icke räknat med något för budgeten disponibelt överskott. Vid bedömandet av de siffror som järnvägsstyrelsen framlagt bör vidare hänsyn tagas till, att löner och pensioner i beräkningen ha uppskattats enligt oförändrade grunder i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningen, som riksräkenskap,sverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget.
Under dessa förutsättningar har riksräkenskapsverket — frånsett inleverans av balanserade vinstmedel — icke räknat med något överskott av statens järnvägar för innevarande budgetår och föreslår, att inkomsttiteln i riksstaten för budgetåret 1952/53 uppföres med 100 kronor.
Statens vattcnfallsverk.
De till statsverket inlevererade samt i räkenskaperna och i rikshuvudboken redovisade överskotten för statens vattenfallsverk för de senast förflutna fem budgetåren framgå av efterföljande uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor). I
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av statens vattenfallsverk upptagits ett belopp av 45 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 9 november 1951 angående beräkning av det inkomstöverskott å statens vattenfallsverks rörelse, som bör
76 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
upptagas i riksstaten för budgetåret 1952/53, har vattenfallsstyrelsen anfört följande:
»Fortfarande gäller vad som framhållits under de närmast föregående åren beträffande förutberäkning av kraftverksrörelsens överskott, nämligen att detta i hög grad påverkas av oförutsebara förhållanden. Kraftverkens överskott för budgetåret 1950/51, som för ett år sedan uppskattades till 49 800 000 kronor, uppgick sålunda i verkligheten, väsentligen tack vare goda vattenförhållanden, till 58 150 000 kronor. För budgetåret 1951/52 angav Styrelsen förra året för alla rörelsegrenarna tillsammans ett belopp av 45 000 000 kronor, vilket även upptogs i riksstaten. Sedan dess ha vattenförhållandena utvecklat sig mindre gynnsamt, varför behovet av bränslealstrad och inköpt tillskottskraft ökat betydligt. Å andra sidan, väntas en ökning av kraftinkomsterna, framför allt på grund av den på levnadskostnadsindex baserade dyrtidsklausul som gäller för den övervägande delen av Styrelsens kraftleveranser. Med hänsyn härtill anser sig Styrelsen i föreliggande läge kunna uppskatta överskottet för innevarande budgetår till 55 000 000 kronor för det fall, att tillrinningen i vattendragen i fortsättningen blir normal. Komma de torrårsförhållanden att fortsätta, som förelegat hittills under innevarande höst, kan överskottet bli väsentligt mindre. Sedvanliga bruttooch detalj siffror angivas i nedanstående sammanställning.
För budgetåret 1952/53 leda de förutberäkningar, som nu kunna göras, till ett överskott av 60 000 000 kronor. Sedvanlig reservation måste göras i fråga om onormala vattenförhållanden, ändringar av bränslepriser, änd-
Beträffande kraftverkens inkomster för budgetåret 1952/53 har förutberäkning skett i anslutning till såväl den prognos rörande kraftbehovens utveckling, som ligger till grund för Styrelsens anslagsäskanden, som den ökning i produktionsresurserna, vilken, om intet oförutsett inträffar, inträder i förhållande till innevarande budgetår. Utöver vad som upptagits i tabellen torde rätt betydande inkomster kunna tillkomma till följd av leveranser av bränslealstrad hjälpkraft till andra företag under rådande dåliga vattenförhållanden. Men då dessa belopp nu icke kunna förutberäknas och då de komma att motsvaras av nära lika stora poster på utgiftssidan, lämnas de här åsido. Kraftransonering har förutsatts icke bli behövlig. Icke heller har räknats med någon återverkan av försämrade konjunkturförhållanden på kraftavsättningen.
För kanalverket har räknats med i stort sett oförändrade inkomster, medan för fastighetsförvaltningen inkomstbeloppet har upptagits lägre än för
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 77
ett år sedan på grund av förutsedd minskad omfattning av tomtförsäljningarna.
Driftkostnaderna.
ökningen av driftkostnaderna under budgetåret 1952/53 i förhållande till innevarande budgetår beror delvis på ökningar av driftutgifterna för särskilda förvaltningsobjekt, de allmänna omkostnaderna och avsättningarna till värdeminskningskonto i samband med rörelsens och anläggningarnas vidgade omfattning. I de beräknade avsättningarna till värdeminskningskonto för budgetåret 1951/52 ingår en extra avsättning på 10 000 000 kronor i enlighet med den av Kungl. Maj :t godkända driftkostnadsstaten. För budgetåret 1952/53 har räknats med en extra avsättning på 15 000 000 kronor. I fråga om lönetillägg har för båda budgetåren räknats med att de skola utgå efter oförändrade grunder.
I övrigt beror driftkostnadernas uppgång på ökning av bränslekostnaderna och kostnaderna för från främmande kraftverk inköpt kraft i anslutning till redan angivna förutsättningar i fråga om kraftavsättningens ökning och vattentillgången. Bränslepriserna ha antagits vara desamma som de för närvarande föreliggande.
Levererbart överskott.
Under förutsättning att den av Styrelsen begärda ökningen av den rörliga krediten eller alternativt anslag till inventarier m. m. erhålles, böra de under budgetåret 1951/52 inlevererade överskottsmedlen kunna beräknas till 55 000 000 kronor. Hinder för en så stor inleverans kunna dock uppkomma, därest torrårsförhållandena fortsätta och eventuellt skärpas, varjämte även behandlingen av de övriga anslag på tilläggsstat, som Styrelsen begär, kan inverka.
För budgetåret 1952/53 föreslås, att inkomsterna på riksstatstiteln statens vattenfallsverk upptagas till 60 000 000 kronor.»
Statens vattenfallsverks inkomster och utgifter för budgetåren 1949/50 och 1950/51 jämförda med de för budgetåren 1951/52 och 1952/53 beräknade framgå av följande sammanställning (miljoner kronor).
Riksräkenskapsverket, som ifrågasätter huruvida extra avsättning under nästa budgetår erfordras för statens vattenfallsverk, beräknar med godtagande i övrigt av vattenfallsstyrelsens kalkyler inkomsterna av statens vattenfallsverk till 55 000 000 kronor för budgetåret 1951/52 och till 75 000 000 för budgetåret 1952/53.
78 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. I:
Domänverket.
De bokförda inkomsterna och utgifterna för domänverket samt överskotten för de senast förflutna fem kalenderåren (för år 1948 efter vissa salderingar) jämte de i rikshuvudboken redovisade och de till statsverket inlevererade överskotten för motsvarande budgetår framgå av nedanstående uppställning, i vilken även medtagits de i riksstaten beräknade överskotten (miljoner kronor).
I riksstaten för innevarande budgetår har såsom inkomst av domänverket upptagits ett belopp av 40 miljoner kronor.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 10 november 1951 har domänstyrelsen rörande beräkningen av ifrågavarande titel för budgetåren 1951/52 och 1952/53 yttrat följande:
»Inkomsterna på riksstatstiteln domänverket omfattar på samma sätt som senare år dels domänverkets egen rörelse, dels ock avkastningen av domänverkets aktier i AB Statens skogsindustrier, överskottet för domänverket för 1950 utgjorde i runt tal 39,5 miljoner kronor inklusive utdelning med 880 000 kronor på aktiekapitalet i AB Statens skogsindustrier, överskottet för domänverkets rörelse för budgetåret 1951/52 har i riksstaten beräknats till 40 miljoner kronor. Såsom alltid föreligga svårigheter att vid denna tidpunkt med större noggrannhet angiva det beräknade resultatet av rörelsen under 1951. Hittills ha under innevarande höst endast några få auktioner hållits på rotstående virke på domänverkets skogar. På grundval av hittills verkställda eller preliminärt avslutade försäljningar av virke anser sig styrelsen med reservation kunna beräkna domänverkets överskott för 1951 till 70 miljoner kronor. Storleken av det överskott, som skulle uppstå på domänverkets rörelse under 1952, ställer sig än svårare att nu bedöma. Om nuvarande virkespriser i huvudsak komma att bli bestående även kommande år, anser sig styrelsen böra räkna med avsevärt ökade inkomster. Med reservation för förändringar i det ekonomiska läget även med hänsyn till pågående avtalsförhandlingar, anser sig styrelsen nu böra uppskatta domänverkets överskott för 1952 till 120 miljoner kronor, vari utdelningen på aktier från AB Statens skogsindustrier ingår.»
Av domänstyrelsen lämnade uppgifter rörande domänverkets bokförda respektive beräknade inkomster och utgifter (efter vissa salderingar) samt överskott för vart och ett av åren 1950—1952 framgå av efterföljande sammanställning.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning. 79
Den under innevarande år inträffade stegringen av virkespriserna väntas få en mycket kraftig inverkan på domänverkets överskott. Domänverkets förestående beräkning torde böra godtagas, tills säkrare hållpunkter erhållits för ett bedömande av resultatet av innevarande vinters virkesförsäljningar. I enlighet härmed och i överensstämmelse med de förutsättningar för inkomstberäkningarna, som riksräkenskapsverket inledningsvis angivit i vad avser det rörliga tillägget, upptar riksräkenskapsverket inkomsterna å förevarande titel under budgetåret 1951/52 till 70 000 000 kronor samt föreslår, att titeln i riksstatsförslaget för budgetåret 1952/53 uppföres med ett belopp av 120 000 000 kronor.
II. Riksbanksfonden.
I en från riksbanken till riksräkenskapsverket den 5 oktober 1951 avlåten skrivelse har förevarande inkomsttitel beräknats till 15 miljoner kronor för vart och ett av budgetåren 1951/52 och 1952/53.
Riksräkenskapsverket har i enlighet härmed upptagit inkomsterna från riksbanksfonden för budgetåret 1952/53 till 15 000 000 kronor. III.
III. Statens allmänna fastighetsfond.
Statens allmänna fastighetsfond omfattar tio delfonder, nämligen slottsbyggnadernas, fångvårdsstyrelsens, beskickningsfastigheternas, byggnadsstyrelsens, generaltullstyrelsens, Uppsala universitets, Lunds universitets, lotsstyrelsens, medicinalstyrelsens och karolinska sjukhusets delfonder. Allmänna fastighetsfonden tillkommande ersättning för till statsmyndigheter upplåtna lokaler skall i vad avser byggnadsstyrelsens delfond fastställas med ledning av de kalkylerade hyresvärdena för olika fastigheter, varefter överskottet beräknas såsom skillnaden mellan de å delfondens stat upptagna inkomsterna och utgifterna för delfonden. Beträffande övriga delfonder utom slottsbyggnadernas delfond gäller däremot, att ifrågavarande ersättning skall bestämmas så, att ett överskott erhålles motsvarande full
80 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
förräntning av det å respektive delfonder disponerade statskapitalet. I olikhet mot övriga delfonder under fastighetsfonden avses slottsbyggnadernas delfond icke skola redovisa något överskott.
I skrivelse den 6 december 1951 har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande över de av de särskilda förvaltningsmyndigheterna avgivna förslagen till stater för de olika delfonderna av allmänna fastighetsfonden samt därvid framlagt förslag till stat för fonden för budgetåret 1952/53. I enlighet med detta förslag skulle överskotten å de särskilda delfonderna upptagas till de i efterföljande sammanställning angivna beloppen (kronor):
Slottsbyggnadernas delfond......................... 1 000
Fångvårdsstyrelsens delfond......................... 350 000
Beskickningsfastigheternas delfond................... 465 000
Byggnadsstyrelsens delfond......................... 11 359 000
Generaltullstyrelsens delfond........................ 120 000
Uppsala universitets delfond........................ 210 000
Lunds universitets delfond......................... 325 000
Lotsstyrelsens delfond....,......................... 60 000
Medicinalstyrelsens delfond.......................... 2 080 000
Karolinska sjukhusets delfond ...................... 360 000
Summa 15 330 000
Riksräkenskapsverket föreslår sålunda, att överskottet å statens allmänna fastighetsfond i riksstaten för budgetåret 1952/53 upptages till 15 330 000 kronor.
IV. Försvarets fonder.
Försvarets fastighetsfond. I en den 28 januari 1944 dagtecknad proposition (nr 76) har med hänsyn till att medelsanvisningar i fastighetsfonden skett i snabbare takt än som motsvarat den verkliga medelsåtgången, den tidigare använda beräkningsschablonen frångåtts. Enligt denna schablon beräknades överskottet till 4 procent å den kapitalbehållning vid ifrågavarande budgetårs ingång, som skulle föreligga, därest samtliga vid det föregående budgetårets ingång för investering disponibla medel hade förbrukats före förstnämnda tidpunkt. Den ändrade beräkningsmetoden innebar, att uppskattningen av överskotten baserades på en kapitalbehållning, som kunde förutses komma att närmare motsvara den som i verkligheten skulle komma att föreligga.
I skrivelse den 6 december 1951 har riksräkenskapsverket avgivit utlåtande över det av fortifikationsförvaltningen avgivna förslaget till stat för fastighetsfonden för budgetåret 1952/53, och därvid från angivna utgångspunkter beräknat överskottet till 21,13 miljoner kronor. Riksräkenskapsverket föreslår, att överskottet å försvarets fastighetsfond för budgetåret 1952/ 53 upptages till 21 125 000 kronor.
Försvarets fabriksfond. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 12 oktober 1951 har fabriksstyrelsen beräknat överskottet från försvarets fabriks-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
fond till 2 250 000 kronor för budgetåret 1951/52 och till 2 000 000 kronor för budgetåret 1952/53.
Riksräkenskapsverket föreslår, att överskottet från fabriksfonden i riksslaten för budgetåret 1952/53 upptages till 2 000 000 kronor.
V. Statens utlåningsfonder.
I särskilda skrivelser till riksräkenskapsverket ha bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret uppskattat inkomsterna från de av dem förvaltade hithörande fonderna för budgetåret 1952/53 till respektive 28 143 700 kronor, 1 913 200 kronor, 1 375 000 kronor, 10 558 400 kronor och 457 000 kronor. Från generaltullstyrelsen och lotsstyrelsen har inhämtats, att avkastningen från av dem förvaltade båtlånefonder för samma budgetår uppskattats till 2 000 kronor respektive 130 000 kronor. Hithörande inkomster ha sålunda av vederbörande fondförvaltande myndigheter uppskattats till sammanlagt 42 579 300 kronor.
Med ledning av de sålunda framlagda beräkningarna har riksräkenskapsverket uppskattat överskotten från statens utlåningsfonder för budgetåret 1952/53 till sammanlagt 42 579 300 kronor. Beträffande överskottens fördelning å de olika fonderna får riksräkenskapsverket hänvisa till tabellbilagan (bilaga D).
VI. Fonden för låneunderstöd.
Enligt inhämtade upplysningar ha bostadsstyrelsen, statskontoret, lantbruksstyrelsen, riksbanken och riksgäldskontoret uppskattat avkastningen av respektive delfonder för budgetåret 1952/53 till härefter angivna belopp:
Bostadsstyrelsens delfond............................ 17 500 000 kronor
Statskontorets delfond .............................. 680 000 ■»
Lantbruksstyrelsens delfond.......................... 10 200 »
Riksbankens delfond .............................. 570 000 »
Riksgäldskontorets delfond .......................... 1 640 000 »
Mot förestående beräkningar har riksräkenskapsverket intet annat att erinra än att beloppet för lantbruksstyrelsens delfond torde böra avjämnas till 10 000 kronor. Riksräkenskapsverket beräknar alltså inkomsterna under fonden för låneunderstöd för budgetåret 1952/53 till 20 400 000 kronor med den fördelning på delfonder, som angives i tabellbilagan (bilaga D).
VII. Fonden för statens aktier.
Å fonden för statens aktier voro vid utgången av budgetåret 1950/51 bokförda av staten ägda aktier i följande aktiebolag, nämligen: Aktiebolaget Acrotransport, Aktiebolaget Transitotrafik, Aktiebolaget Flygintressenter, Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet,
(5 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nr 1. Bil. 1. Bihttng 1.
82 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Sveriges kreditbank aktiebolag, Aktiebolaget Industrikredit, Sveriges centrala restaurangaktiebolag, Svenska spannmålsaktiebolaget, Aktiebolaget Fjäråssand, Nya svenska stenkolsaktiebolaget Spetsbergen, Svenska penninglotteriet aktiebolag, Norrbottens järnverk aktiebolag, Aktiebolaget Svensk torvförädling, Svenska skifferoljeaktiebolaget, Aktiebolaget Tipstjänst, Aktiebolaget Ceaverken, Ruotivare gruvaktiebolag, Aktiebolaget Atomenergi och Aktiebolaget Statsgruvor.
I fråga om dessa å fonden för statens aktier bokförda aktieinnehav torde någon mera betydande avkastning under budgetåret 1952/53 kunna emotses endast från Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag, Aktiebolaget Svenska tobaksmonopolet, Sveriges kreditbank aktiebolag och Sveriges centrala restaurangaktiebolag. Med stöd av vissa lämnade upplysningar rörande det överskott, som kan tänkas bliva inlevererat till statsverket, beräknar riksräkenskapsverket dessa inkomster under budgetåret 1952/53 till ett belopp av 50 000 000 kronor.
VIII. Statens pensionsfonder.
I skrivelse till riksräkenskapsverket den 11 oktober 1951 har pensionsstyrelsen beräknat inkomsten av folkpensioneringsfonden för budgetåret 1951/52 till 26,4 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 26,7 miljoner kronor.
I särskilda skrivelser till riksräkenskapsverket ha statskontoret, statens pensionsanstalt och riksgäldskontoret beräknat inkomsterna av övriga såsom kapitalfonder redovisade pensionsfonder för budgetåret 1952/53 till respektive 4 568 000 kronor, 6 950 000 kronor och 21 000 kronor.
I anslutning till ovanstående beräkningar uppskattar riksräkenskapsverket inkomsterna från statens pensionsfonder under budgetåret 1952/53 till följande belopp, nämligen från folkpensioneringsfonden 26 700 000 kronor, från civila tjänstepensionsfonden 1 170 000 kronor, från militära tjänstepensionsfonden 150 000 kronor, från allmänna familjepensionsfonden 3 250 000 kronor, från statens pensionsanstalts pensionsfond 6 950 000 kronor samt från pensionsfonden för vissa riksdagens verk 20 000 kronor eller sammanlagt till 38 240 000 kronor.
IX. Diverse kapitalfonder.
Fonden för kreditgivning till utlandet. I skrivelse till riksräkenskapsverket den 15 oktober 1951 har riksgäldskontoret beräknat avkastningen av denna fond till 18 miljoner kronor för budgetåret 1951/52 och till 27 miljoner kronor för budgetåret 1952/53. Riksräkenskapsverket beräknar i enlighet härmed inkomsten å förevarande inkomsttitel för nästa budgetår till 27 000 000 kronor.
Övriga diverse kapitalfonder. I skrivelser till riksräkenskapsverket från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, lantbruksstyrelsen, statens reproduktions-
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
anstalt och riksgäldskontoret ha lämnats de uppgifter beträffande avkastningen från övriga diverse kapitalfonder, som framgå av följande samman-
ställning:
1951/52 1952/53
Kronor Kronor
Fonden för förlag till statsverket (riksgäldskontoret).... 55 000 46 000
Väg- och vattenbyggnadsverkets förrådsfond (väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen).......................... 4 583 000 5 000 000
Fonden för Södertälje kanalverk (väg- och vattenbyggnadsstyrelsen) .................................. —41 000 —50 000
Arrendeegnahemsfonden (lantbruksstyrelsen) .......... 170 000 155 000
Statens reproduktionsanstalts fond (statens reproduktions-
anstalt)........................................ 140 000 150 000
Summa 4 907 000 5 301 000
Riksräkenskapsverket har med stöd av förestående uppgifter beräknat inkomsttiteln övriga diverse kapitalfonder för budgetåret 1952/53 till ett avrundat belopp av 5 300 000 kronor.
I anslutning till vad sålunda anförts får riksräkenskapsverket föreslå, att driftbudgetens inkomster i förslaget till riksstat för budgetåret 1952/ 53 upptagas på sätt framgår av den härvid som bilaga D fogade specifikationen.
Slutresultatet av riksräkenskapsverkets beräkningar rörande driftbudgetens inkomster för budgetåret 1952/53 har i efterföljande tablå sammanställts med de redovisade inkomsterna för budgetåren 1949/50 och 1950/51 samt de av ämbetsverket nu uppskattade inkomstbeloppen för budgetåret 1951/52.
Budgetåret 1950/51 uppvisade, såsom framgår av förestående sammanställning, en stark inkomstökning. Enligt riksräkenskapsverkets nu gjorda beräkningar väntas denna inkomstökning fortsätta under budgetåret 1951/52.
84 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bili. 1:
Inkomstökningen 1951/52 beräknas uppgå till omkring 2 000 miljoner kronor, varav 1 700 miljoner kronor avse inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet in. in. Den betydande ökningen på sistnämnda titel förklaras — förutom av att löneinkomsterna stegrats starkare än vad tidigare kunnat förutses — av den konstaterade stora stegringen av bolagens inkomster under år 1950 och den beräknade än större stegringen av dessa inkomster under 1951. På grund härav blir den kvarstående skatten innevarande budgetår för bolagens del större än tidigare .samtidigt som de nya bestämmelserna om ränta å kvarstående skatt beräknas komma att föranleda avsevärda fyllnadsinbetalningar av preliminärskatt för år 1951. Vidare kan den under budgetåret 1951/52 uppkomna eftersläpningen i utbetalningarna av skatt till kommunerna beräknas till i runt tal 500 miljoner kronor. Budgetåret 1952/53 ökas utbetalningarna till kommunerna avsevärt, varigenom den uppkommande eftersläpningen blir mindre. Av dessa skäl och på grund av en beräknad nedgång i bolagsvinsterna väntas avkastningen av inkomsttiteln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. bli lägre under budgetåret 1952/53, trots att inkomsterna av skatt från fysiska personer väntas fortsätta att öka.
Andra inkomster än sådana som äro att hänföra till titeln skatt å inkomst och förmögenhet m. m. uppgingo tillsammantagna för budgetåret 1919/50 till 2 954 miljoner kronor och för budgetåret 1950/51 till 3 227 miljoner kronor. Ifrågavarande inkomster beräknas av riksräkenskapsverket för budgetåret 1951/52 till 3 526 miljoner kronor och för budgetåret 1952/53 till 3 655 miljoner kronor samt förutsättas således skola utvisa en fortgående ökning. Minskning beräknas likväl för automobilskattemedel under budgetåret 1951/52 på grund av att bensinskatten sänkts. Att den sammanlagda inkomsten av tullar och acciser under budgetåret 1952/53 icke visar ökning beror på att den år 1951 beslutade tillfälliga automobilskatten upphört att utgå. överskottet för statens affärsdrivande verk, som för budgetåret 1950/ 51 uppgick till 194 miljoner kronor, beräknas för innevarande budgetår till 238 miljoner kronor och för nästa budgetår till 280 miljoner kronor. Därvid har förutsatts att statens järnvägar på grund av ökat avskrivningsbehov icke skall redovisa något överskott för innevarande och nästkommande budgetår, medan däremot domänverkets överskott beräknas stiga från 40 miljoner kronor 1950/51 till 70 miljoner kronor innevarande budgetår och 120 miljoner kronor under nästkommande budgetår.
I handläggningen av detta ärende ha, förutom undertecknade, byråcheferna Ehnborn och Faxelius deltagit.
Stockholm den 8 december 1951.
Underdånigst BERNT NEVRELL.
Carl Murray.
BILAGOR
86 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Utfallet av driftbudgeten
Miljoner
Riksråkenskapsverkets inkomstberäkning.
för budgetåret 1950/51.
kronor.
Bilaga A.
88 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Bilaga B.
Inkomster å driftbudgeten budgetåren 1946/47—1950/51.
Tusental kronor.
1 Titlarna arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt, lotterivinstskatt samt omsättnings- och expeditionsstämplar m. m. motsvaras i riksstaten för budgetåret 1946/47 och tidigare av titeln stämpelmedel. I riksstaten för budgetåret 1947/48 motsvaras titeln arvslottsskatt, gåvoskatt och kvarlåtenskapsskatt av titeln arvsskatt och gåvoskatt.
1 Allmän omsättningsskatt redovisas budgetåret 1947/48 under titeln varuskatt.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
89 Uppbörd i statens verksamhet:
Vattendomstolsavgifter ..............
Inkomster vid fångvården............
Inkomster vid statens uppfostringsanstalt å Bona....................
Inkomster vid sjökarteverket ........
Inkomster vid garnisonssjukhusen ....
Inkomster vid militärapoteket........
Bidrag till riksförsäkringsanstalten och
försäkringsrådet...................
Bidrag till pensionsstyrelsen..........
Inkomster vid statens skolor tillhörande
barna- och ungdomsvården .......
Inkomster vid statens geotekniska institut ..........................
Förrättningsavgifter vid statens bilinspektion ..........................
Inkomster vid väg- och vattenbyggnadsverket ...........................
Avgifter för besiktning av motorfordon Avgifter för registrering av motorfordon Inkomster vid Sveriges meteorologiska
och hydrologiska institut..........
Bidrag till statens bränslekontrollerande
verksamhet ......................
Inkomster vid länsarkitektsorganisatio-
nen..............................
Avgifter för kontroll å handeln med
skattefri sprit m. m...............
Inkomst av myntning och justering ..
Kontrollstämpelmedel................
Bidrag till bank- och fondinspektionen Bidrag till sparbanksinspektionen .... Bidrag för tillsyn över sparbankerna.. Inkomster vid tandläkarhögskolorna ..
Avgifter vid läroverken m. m.........
Avgifter för granskning av biografbilder Inkomster vid lantbruksnämnderna .. Inkomster vid lantbruksingenjörsorga-
nisationen 1 2.......................
Inkomster vid statens veterinärmedicinska anstalt ....................
Inkomster vid statens centrala frö-
kontrollanstalt....................
Inkomster vid statens lantbrukskemiska
kontrollanstalt....................
Inkomster vid lantmäteriets distrikts-
organisation......................
Inkomster vid rikets allmänna kartverk Avgifter för statskontroll å krigsmate-
rieltillverkningen..................
Inkomster vid statens provningsanstalt Inkomster vid flygtekniska försöksanstalten ............................
Fyr- och båkmedel..................
Lotspenningar ......................
Inkomster vid statens skeppsprovningsanstalt ...........................
1 Jfr not 2.
2 Redovisas från och med budgetåret
1949/50 under titeln inkomster vid lantbruksnämnderna.
90 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
1 Titeln inkomster vid statens skol- och yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg motsvaras i riksstaten för budgetåret 1948/49 och tidigare av titeln inkomster vid statens uppfostringsanstalter för sinnessloa.
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
91 Statens utldningsfonder:
Värnpliktslånefonden................
Statens bostadslånefond..............
Lånefonden för tjänstemannasamhället
vid Mörby........................
Lånefonden för bostadsförsörjning för mindre bemedlade, barnrika familjer Lånefonden för bostadsbyggande i städer
och stadsliknande samhällen.......
Lånefonden för främjande av bostadsbyggande på landsbygden..........
Lånefonden för bostadsbyggande.....
Lånefonden för lantarbetarbostäder ..
Statens bosättningslånefond..........
Lånefonden för anskaffning av motorvagnar m. m. åt enskilda järnvägar
Vattenkraftslånefonden ..............
Luftfartslånefonden..................
Tullverkets båtlånefond..............
Statens lånefond för universitetsstudier
Allmänna studielånefonden ..........
Lånefonden för inköp av avelsston av
nordsvensk ras....................
Statens lånefond för hästavelns befrämjande ........................
Statens kaninavelslånefond ..........
Statens fjäderfälånefond..............
Gödselvårdslånefonden ..............
Statens kalkbrukslånefond............
Statens fruktodlingslånefond ........
Jordbrukets lagerhusfond............
Frukt- och potatislagerhusfonden ----
Statens mejerilånefond ..............
Jordbrukets maskinlånefond ........
Spannmålslagerhusfonden............
Spannmålskreditfonden ..............
Statens sekundärlånefond för jordbrukare ..............................
Statens slakterilånefond..............
Kraftledningslånefonden..............
Elektrifieringslånefonden ............
Lånefonden för inköp av gasgeneratorer
för motordrift ................
Egnahemslånefonden ............
Arrendelånefonden ..............
Arbetarsmåbrukslånefonden......
Västerbottens och Norrbottens nybygges- och bostadsförbättringslånefond Kolonisternas kreaturs- och redskaps-
lånefond..........................
Kronotorparnas inventarielånefond . ..
Statens avdikningslånefond ..........
Täckdikningslånefonden..............
Bevattningslånefonden ..............
Allmänna nyodlingsfonden............
Norrländska nyodlingsfonden ........
Fiskerilånefonden....................
Statens fiskredskapslånefond ........
Kommunskogslånefonden............
Virkesmätningslånefonden............
Skogsväglånefonden..................
Statens skogslånefond................
Lånefonden för insamling av skogsfrö
92 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
93 Bilaga C.
Beräkning rörande utfallet av driftbudgetens inkomstsida för budgetåret 1951/52.
A. Egentliga statsinkomster.
I. Skatter:
1. Skatt å inkomst, förmögenhet och
rörelse:
a. Skatt å inkomst och förmögen-
het m. m., bevillning........
b. Kupongskatt, bevillning........
c. Utskiftningsskatt och ersättnings-
skatt, bevillning ............
d. Skogsvårds avgifter, bevillning ..
e. Bevillningsavgifter för särskilda
förmåner och rättigheter, bevillning ....................
f. Annonsskatt, gåvoskatt och
kvarlåtenskapsskatt, bevillning
g. Lotterivinstskatt, bevillning ....
h. Omsättnings- och expeditions-
stämpiar m. m., bevillning----
2. Automobilskattemedel:
a. Fordonsskatt, bevillning ......
b. Bensinskatt, bevillning ........
3. Tullar och acciser:
a. Tullmedel, bevillning..........
b. Varuskatt, bevillning..........
c. Accis å margarin och vissa andra
fettvaror, bevillning.........
d. Skatt å kaffe, bevillning ......
e. Tobaksskatt, bevillning........
f. Brännvinstillverkningsskatt, be-
villning ................
g. Rusdrycksförsäljningsmedel av partihandelsbolag, bevillning..
h. Rusdrycksförsäljningsmedel av detalj handelsbolag, bevil ning
i. Omsättnings- och utskänkningsskatt å spritdrycker, bevillning
j. Omsättnings- och utskänknings
skatt å vin, bevillning......
k. Maltdrycksskatt, bevillning ....
l. Skatt å läskedrycker, bevillning
m. Statlig nöjesskatt, bevillning
n. Skatt å elektrisk kraft, bevillning
o. Tillfällig automobilskatt, bevillning .......................
Säger för skatter
94 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
29. Inkomster vid statens provnings-
anstalt........................
30. Inkomster vid flygtekniska försöks-
anstalten ......................
31. Fyr- och båkmedel..............
32. Lotspenningar...................
33. Inkomster vid statens skeppsprov-
ningsanstalt....................
34. Patent- och varumärkes- samt re-
gistreringsavgifter..............
35. Avgifter för registrering i förenings-
,m. fl. register..................
36. Bidrag till försäkringsinspektio-
nen...........................
37. Inkomster vid statens tvångsarbets-
och alkoholistanstalter..........
38. Inkomster vid statens bakteriolo-
giska laboratorium.............
39. Inkomster vid statens rättskemiska
laboratorium...................
40. Inkomster vid statens farmacev-
tiska laboratorium..............
41. Inkomster vid statens sinnessjukhus
42. Inkomster vid statens skol- och
yrkeshem på Salbohed och i Vänersborg ....................
43. Inkomster vid statens anstalt för
fallandesjuka...................
44. Inkomster vid statens institut för
folkhälsan.....................
45. Inkomster vid karolinska sjukhuset
46. Inkomster vid serafimerlasarettet Säger för uppbörd i statens verksamhet
III. Folkpensionsavgifter..................
IV. Diverse inkomster:
1. Bötesmedel......................
2. Totalisatormedel.................
3. Tipsmedel.......................
4. Lotterimedel.....................
5. Övriga diverse inkomster.........
Säger för diverse inkomster Säger för egentliga statsinkomster
96 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
97 Bilaga D.
Specifikation av inkomsterna å driftbudgeten för budgetåret 1952/53.
7 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nrl. Uil.1. Bihang 1.
98 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkenskapsverkets inkomstberäkning.
100 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 1:
Riksräkensknpsverkets inkomstberäkning.
Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2: Preliminär nationalbudget för år 1952.
1 Bihang 2.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
I. Inledning.
Årsskiftet är ur statistisk synvinkel icke någon idealisk tidpunkt för att uppgöra en nationalbudget. En tillfredsställande redovisning av utvecklingen under det gångna året föreligger då ännu icke. De statistiska serierna måste med nödvändighet visa några månaders eftersläpning, vilket innebär, att förändringarna under höstmånaderna endast ofullständigt täckas av det statistiska material, som finnes till förfogande under nationalbudgetarbetet. Läget kompliceras ytterligare av att statistiken på många områden blott är upplagd kalenderårsvis. I sådana fall saknas helt tillförlitliga hållpunkter för en bedömning av utvecklingen under det just tilländalupna året, varför utgångspunkten för uppskattningarna får sökas i förhållanden som ligga mer än ett år tillbaka i tiden. Av dessa skäl måste det statistiska prognosunderlaget för nationalbudgeten regelmässigt bli tämligen skört.
Denna gång äro de berörda vanskligheterna påtagligare än eljest, emedan de avsevärda pris- och lönestegringarna i fjol försvåra sådana uppskattningar av de reala förändringarna i samhällsekonomien, som brukat företagas vid tidigare årsskiften. Utvecklingen under fjolåret har vidare karakteriserats av en kraftig lagerökning, vilken emellertid för närvarande endast kan ges en mycket osäker statistisk belysning. Då storleken av den inträdda lagerökningen och dennas fördelning på olika branscher är av en avgörande betydelse för bedömningen av försörjningsutrymmet för år 1952, måste de nationalbudgetkalkyler, som uppgöras vid detta årsskifte, ovillkorligen behäftas med breda felmarginaler. Därtill kommer i år liksom föregående år, att uppgörelser på det hela taget ännu icke träffats rörande lönerna inom landet för år 1952. Oklarheten beträffande löneutvecklingen medför, att utgångspunkter saknas för beräkningar av efterfrågesituationen i konsumtionssektorn under innevarande år. Det är därför för närvarande icke möjligt att presentera några kalkyler över efterfrågeöverskottet eller efterfrågeunderskottet i denna sektor och att på grundval därav analysera de existerande tendenserna i ekonomien vid det nya årets början. Slutligen innebär alltjämt råvarusituationen ett allvarligt ovisshetselement vid framtidsuppskattningarna.
Mot bakgrunden av de påvisade svårigheterna av såväl återkommande natur som tillfällig art, när det gäller att vid detta årsskifte bilda sig en föreställning om det ekonomiska livets gestaltning under det framförliggande året, kan det ifrågasättas, om det är lämpligt att nu framlägga en
1 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nrl. Bil.l. Bihang 2.
2 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
nationalbudget. Emellertid är det ett väsentligt intresse att för den ekonomiska planeringen i samband med statsverkspropositionens finansplan ha tillgång till en översikt över det ekonomiska läget, även om denna icke kan bli så underbyggd som eljest vore önskvärt. Av detta skäl har det ansetts riktigt att härmed framlägga en preliminär nationalbudget. En definitiv nationalbudget kommer att uppgöras i anslutning till konjunkturinstitutets vårrapport. Då böra avtalsförhandlingarna vara slutförda och det nya prisoch löneläget kunna skönjas. Dessutom har i slutet av första kvartalet den löpande statistiken hunnit föras fram så långt, att den täcker hela det gångna året, varigenom ett säkrare underlag erhålles för en bedömning av utgångsläget för år 1952.
Med hänvisning till att sålunda en definitiv nationalbudget kommer att uPP§öras inom några månader, förtjänar det att understrykas, att de nu framlagda nationalbudgetkalkylerna endast äga kortvarig giltighet. Någon härav betingad ändring av huvudlinjerna i budgetens uppläggning har dock icke ansetts erforderlig. Den största ändringen hänför sig till redogörelsen för utfallet av den gamla nationalbudgeten. I fjol inflöto de inom konjunkturinstitutet utförda beräkningarna rörande utfallet av 1950 års budget i kapitel II. Någon motsvarande preciserad avstämning av den faktiska reala utvecklingen mot den ursprungligen uppställda budgeten är denna gång icke möjlig, eftersom i enlighet med vad som ovan framhållits, de starka pris- och kostnadshöjningarna under det gångna året i sådan grad försvåra uppskattningarna av de reala förändringarna i samhällsekonomien, att dylika beräkningar icke kunna framläggas på grundval av det material som på detta stadium står till förfogande. Kapitel II i årets nationalbudget har i stället utformats såsom en kortfattad, övervägande verbal översikt över försörjningsbalansen för år 1951 i huvudsaklig anslutning till konjunkturinstitutets för några månader sedan publicerade höstrapport.
Beträffande nationalbudgetkalkylerna för år 1952 följes i stort sett dispositionen från föregående år. Sålunda analyseras först posterna på tillgångssidan, d. v. s. arbetskraften, produktionen och importen. I samband med importen skärskådas även utvecklingen beträffande exporten och betalningsbalansen. Därefter har användningssidan behandlats — investeringsverksamheten och konsumtionen. Genom att slutligen förändringarna i posterna på respektive sidor ställts mot varandra, har förhållandet mellan de tillgängliga resurserna och deras användning blivit kvantitativt preciserat. Efter en diskussion på grundval härav har nationalbudgetdelegationen uppställt en preliminär nationalbudget för år 1952, som dock huvudsakligen har karaktären av en illustration till vissa antaganden, vilkas verklighetsgrad för närvarande är svårbedömbar.
I enlighet med denna disposition redogöres först i kapitel III för arbetskraften, vilken i den situation, som för närvarande råder, får anses vara den fundamentala bestämningsgrunden för landets produktionskapacitet. Framställningen i detta kapitel överensstämmer i stort sett med en inom arbetsmarknadsstyrelsen för delegationens räkning utarbetad promemoria.
3 Preliminär nationalbudget för år 1952.
Utvecklingen av den inhemska produktionen analyseras i kapitel IV. Härvid gives i ett särskilt avsnitt en konkret belysning av försörjningen på viktigare varuområden. Ifrågavarande avsnitt är praktiskt taget identiskt med promemorior som på nationalbudgetdelegationens anmodan uppgjorts inom handels- och industrikommissionen, bränslekommissionen och centrala driftledningen. För beräkningarna angående jordbruksproduktionen svarar jordbruksnämnden.
I kapitel V behandlas utrikeshandeln, dels med hänsyn till dennas betydelse för varutillgången inom landet, dels med avseende på betalningsbalansens gestaltning under året. De delar av kapitlet som avse varuhandeln ha utarbetats inom handels- och industrikommissionen. I fråga om övriga komponenter i betalningsbalansen vilar framställningen på beräkningar inom riksbanken.
Den från produktion och import härrörande tillgången på varor och tjänster skall fördelas på i huvudsak investeringsverksamhet (inklusive lageruppbyggnad), konsumtion och export.
Anspråken på de tillgängliga resurserna för exportändamål behandlas i det nyss nämnda kapitlet om utrikeshandeln.
För investeringsverksamheten redogöres i kapitel VI. Beträffande den del av investeringsverksamheten, som är föremål för direkt kontroll genom byggnadstillståndsgivning, har en investeringsbudget upprättats. På grundval av den däri ingående tillståndsbudgeten1 göres en uppskattning av den reala investeringsutvecklingen under år 1952 på området för byggnader och anläggningar. Även för övriga investeringsområden förebringas uppskattningar. Dessa vila bland annat på handels- och industrikommissionens prognos för importen under år 1952 samt på uppgifter rörande de i statsbudgeten upptagna kapitalinvesteringarna, ävensom på särskilda undersökningar rörande dels de kommunala utgifterna för investeringsändamål, dels industriens investeringsplaner. Undersökningarna angående industriinvesteringarna ha utförts av kommerskollegium. I ett särskilt avsnitt diskuteras slutligen lagerutvecklingen.
Konsumtionen behandlas i kapitel VII. Därvid skiljes mellan offentlig konsumtion, d. v. s. statens och kommunernas utgifter för konsumtionsändamål, och privat konsumtion. Vad den offentliga konsumtionen angår begagnas såsom källor dels statsbudgeten, vilken för detta ändamål underkastats en realekonomisk omgruppering inom riksräkcnskapsverket, dels vissa beräkningar angående de kommunala utgifterna. Beträffande dessa senare har en specialenkät företagits, vars resultat bearbetats under medverkan av statistiska centralbyrån. I fråga om den privata konsumtionen har det för året icke ansetts möjligt att i detta kapitel redovisa några särskilda uppskattningar, bland annat med hänsyn till att, som ovan anförts, hållpunkter saknas för en bedömning av resultatet av de pågående avtalsförhandlingarna på arbetsmarknaden. Frågan om tillgången på varor och tjänster för privat konsumtion har fått anstå till den allmänna diskussionen i kap. VIII rörande de tillgängliga resursernas fördelning på olika ändamål.
1 Denna återgives i mera detaljerad form i bihang 3.
4 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
Vissa faktorer av betydelse för konsumtionsefterfrågans gestaltning beröras dock i kap. VII, nämligen beskattningen och det personliga sparandet samt konsumtionsprisnivåns förskjutning.
Efter en diskussion av de reservationer, som för året måste göras med avseende på nationalbudgetkalkylerna, sammanställas slutligen i kapitel VIII de olika posterna till en preliminär nationalbudget för år 1952. Mot bakgrunden av denna diskuteras den samhällsekonomiska balansen.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
5 II. Försörjningsbalansen för år 1951.
Som i inledningen framhållits, är det i år ovanligt svårt att på ett tidigt stadium få ett statistiskt grepp om den ekonomiska utvecklingen under det gångna året. Även om vissa huvuddrag äro tämligen klara, t. ex. en väsentlig förbättring av bytesförhållandet mot utlandet (»terms of trade») och en betydande lagerökning, föreligga svårigheter att mer preciserat ange storleken av de olika posterna i försörjningsbalansen.
En sådan beräkning av utvecklingen under 1951 försvåras sålunda främst av de starka prisstegringarna under året. Prisstegringar på olika varuområden ha skett vid olika tidpunkter under året, vilket försvårar en uppskattning av genomsnittliga prisökningar, och prisbilden är så oenhetlig, att de vanliga prisindextalen kunna vara missvisande för olika enskilda varugrupper. Prisfaktorn blir ett problem dels vid beräkningen av konsumtion och investering i löpande värden, då utgångspunkten är kvantitetsuppgifter beträffande de olika varorna, dels vid beräkning i fasta priser, då man utgår från värdeuppgifter (detaljhandelsomsättning, investeringsutgifter o. d.).
En annan orsak till svårigheten att redan nu mer preciserat statistiskt belysa utvecklingen under år 1951 kan föras tillbaka på lagerförändringen. Denna post är alltid svår att uppskatta, framför allt före årets slut. Denna gång är den sannolikt av en mer betydande storleksordning än tidigare år och därför viktigare både för bedömning av budgetutfall för år 1951 och för arbetet med nationalbudgeten för år 1952.
Konjunkturinstitutet har likväl — trots allt — gjort ett försök att sammanställa uppgifter angående försörjningsbalansens olika poster även för år 1951. Sammanställningen av de olika statistiska data, som för närvarande finnas tillgängliga angående årets utveckling, har dock givit högst otillfredsställande resultat. De olika statistiska serierna synas nämligen strida mot varandra inbördes. Förrän ytterligare statistik finnes tillgänglig, har det därför icke synts institutet möjligt att presentera någon tabell över försörjningsbalansen 1951 i löpande och fasta priser. Approximativa siffror för år 1951 i detta års priser framläggas i nationalbudgetsammanställningen i kapitel VIII. Där skola de emellertid endast tjäna såsom utgångspunkt för beräkningen av ökningstal. De böra däremot icke jämföras med de siffror för tidigare år som publicerats i andra sammanhang.
Nedanstående kortfattade genomgång av de statistiskt skönjbara dragen i 1951 års ekonomiska utveckling blir därför i stora drag lik den som gavs i konjunkturinstitutets höstrapport.1 På vissa väsentliga punkter föreligger dock nytt statistiskt material, t. ex. kommerskollegii sedvanliga investeringsundersökning för industrien, socialstyrelsens statistik för tredje kvartalets detaljhandelsomsättning samt den vanliga specialundersökningen rörande kommunernas finanser.
1 Sc Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie A: 20, avsnitt II 6.
6 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
Försörjningsbalansen brukar presenteras med en uppställning av tillgång och efterfrågan. Tillgångarna registreras brutto och bestå av bruttonationalprodukt och import. Efterfrågan särredovisas på posterna privat respektive offentlig inhemsk bruttoinvestering, lagerförändringar, export samt privat respektive offentlig konsumtion.1 Det är dessa poster som i fortsättningen något skola beröras. I beräkningarna för gångna år brukar bruttonationalprodukten beräknas med hjälp av övriga poster i försörjningsbalansen, varför den här behandlas sist.
Utrikeshandeln har ur svensk synpunkt utvecklat sig mycket gynnsamt under det gångna året. Försörjningsmässigt har därför utrikeshandeln resulterat i väsentligt ökad tillgång på varor och tjänster att användas för konsumtion och investering. Tabell 1 visar pris- och volymutveckling för svensk export och import av varor. Enligt dessa uppskattningar ha priserna i den aktuella varuexporten stigit starkt under året, medan importpriserna visserligen stigit kraftigt men icke alls så mycket som exportpriserna. Vad detta inneburit för bytesbalansen med utlandet, framgår av tabell 2. Den visar, att bytesbalansen i löpande priser beräknas ge ett överskott på 710 miljoner kronor under 1951 (se rad 6), medan en uppskattning av bytesbalansen i 1950 års priser för samma utrikeshandel ger ett underskott för 1951 på 830 miljoner kronor. Man kan alltså säga, att valutareserven genom prisutvecklingen i utrikeshandeln (beträffande varor, frakter etc.) rent formellt kunnat bli cirka 1 500 miljoner kronor större än som annars varit fallet. På så sätt synes årets förbättring av bytesförhållandet valutamässigt mer än väl ha neutraliserat den försämring av bytesförhållandet som åren 1949 och 1950 »kostade» landet sammanlagt cirka 900 miljoner kronor.
Tabell 1. Volym- och prisindex lör export och import av varor 1948—1951.
Index 1948 = 100.
Förbättringen i bytesförhållandet mellan 1950 och 1951 överträffar vida de förväntningar som förefunnos vid årets början. Nationalbudgeten för 1951 inrymde i kalkylerna en uppskattad förbättring på cirka två procent av bytesförhållandet, vilken beräknades ge landet ett tillskott på 100 miljoner kronor mot nu i efterhand beräknade cirka 1 500 miljoner. Vad beträffar övriga poster i bytesbalansen, synes exportvolymens ökning ganska väl ha svarat mot nationalbudgetens förhandsbedömning, medan importvolymen expanderat betydligt kraftigare. Mot nationalbudgetens uppskattning-
1 Sc härom t. ex. Meddelanden från konjunkturinstitutet, Serie B: 13, tabell 2, s. 36.
Preliminär nationalbudget för år 1952. 7
Tabell 2. Bytesbalansen 1948—1951.
Miljoner kronor.
ar om 300 miljoner kronors ökning vardera för import och export står (av de preliminära uppgifterna att döma) den aktuella utvecklingens cirka 1 200 miljoner för import och cirka 200 miljoner för export. Det är sålunda den starka exportprisstegringen främst på skogsprodukter som möjliggjort ökad import samtidigt med en förbättring av valutaställningen.
Den ökning i tillgångarna på varor och tjänster för förbrukning inom landet, som blivit ett resultat av produktionsökning och förbättrade prisrelationer i utrikeshandeln, synes främst ha gått till en betydande lagerökning. I nationalbudgeten för år 1951 räknades med en lagerökning på 100 miljoner kronor i 1950 års priser. Tillgängliga uppgifter tyda emellertid på att en lagerökning kommit till stånd av en storleksordning som torde sakna motstycke för svensk del.
Handels- och industrikommissionen har sammanställt uppgifter om tillförsel och konsumtionsförsäljning av textilier och skor. Skillnaden mellan tillförsel och försäljning representerar lagerökning och den skulle, värderad i genomsnittliga återanskaffningspriser i de olika produktionsstadierna, för år 1951 preliminärt kunna uppskattas till cirka 750 miljoner kronor. Denna kraftiga lagerökning får ses mot bakgrunden av en omfattande textilimport samt en påtaglig nedgång i konsumenternas köp av beklädnadsvaror.
Övriga råvarulager, som registreras statistiskt av handels- och industrikommissionen, synas icke ha undergått större förändringar sedda i summa. För livsmedel, främst spannmål, kan man räkna med en viss lagernedgång, medan bränslelagren synas ha ökat.
Lagerökningen för år 1951 på nu nämnda områden skulle bli 800—850 miljoner kronor i 1951 års priser. Om den mätes i 1950 års priser och jämföres med lagerminskningen under år 1950, som numera uppskattas till
8 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 2:
närmare 300 miljoner kronor, kunna de ökade anspråken på landets tillgångar för lagringsändamål år 1951 i jämförelse med föregående år med nu tillgänglig statistik möjligen uppskattas till 900—950 miljoner kronor.
En sådan lageruppskattning är emellertid ännu mycket osäker och framlör allt ofullständig. Viktiga delar av näringslivet omfattas icke av ovannämnda lageruppgifter. Lagren av skogsprodukter kunna sålunda ha undergått förändringar av betydelse för försörjningsbalansen, även om några påtagliga tendenser på detta område ännu icke kunnat fastställas. Marginalen för tänkbara lagerökningar under 1951 är mycket vid. Sannolikt äro lagerökningarna större under år 1951 än ovan redovisade 800—850 miljoner kronor i löpande priser. En siffra på 1 000 miljoner förefaller i varje fall icke orimlig.
De investeringsökningar som kunna framräknas ur tillgänglig statistik visa mycket god överensstämmelse med uppskattningarna i nationalbudgeten (300 miljoner kronor i 1950 års priser). Den främsta ökningen i bruttoinvesteringarna faller på transportväsendet (handelsflottan och motorfordon) samt på militära investeringar, medan däremot investeringsökningen i byggnader och anläggningar varit mycket måttlig.
Det har dock visat sig, att man de senaste åren underskattat investeringsutvecklingen vid de preliminära beräkningarna. En viss uppräkning har därför redan nu skett vid den omnämnda sammanställningen av nu tillgänglig statistik. Det är emellertid möjligt, att investeringarna böra uppräknas ytterligare — kanske med icke obetydliga belopp — för bedömningen av utvecklingen under 1951. Uppgifter om ökad produktion och sysselsättning inom verkstadsindustrien och om minskat exportöverskott av maskiner tyda antingen på en högre investering än som registrerats i de uppgifter, som inkomma till kommerskollegium i dess investeringsundersökning, eller på en ökning i lagerhållningen (inkl. »goods in process») inom verkstadsindustrien.
I konjunkturinstitutets höstrapport räknades med att den privata konsumtionen under 1951 låg ungefär på 1950 års nivå. Nuvarande beräkningar tyda närmast på en viss nedgång i konsumtionsvolymen, vars storlek dock med hänsyn till svårigheter vid prisberäkningarna är ytterst svår att fastställa. En viss förändring i de olika varuslagens relation sinsemellan synes också ha ägt rum. Volymmässigt synes konsumtionen av vissa varaktiga varor, t. ex. bilar och kameror, ha ökat, medan konsumtionsvolymen för beklädnad gått ner kraftigt. Inom posten livsmedel ha vissa påtagliga förskjutningar ägt rum. Konsumtionen av mjöl, bröd och margarin har ökat, medan konsumtionen av socker, mjölk, smör, grädde och läskedrycker sjunkit. Konsumtionsutvecklingen får ses mot bakgrunden av att realinkomsten för stora grupper av löntagare knappast stigit under 1951 och mot bakgrunden av de stora konsumtionsvaruinköpen hösten 1950 inför de väntade prisstegringarna.
Vad slutligen den offentliga konsumtionen beträffar synes den ha ökat ungefär i samma utsträckning som förutsattes i nationalbudgeten, d. v. s. med cirka 150 miljoner kronor i 1950 års priser.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
9 Sammanfattas de statistiska uppgifter som finnas angående utrikeshandel och angående de olika posterna på försörjningsbalansens efterfrågesida, skulle ökningen i bruttonationalprodukten framkomma på indirekt väg. En sådan sammanställning av tillgänglig statistik ger dock icke belägg för någon avsevärd ökning i nationalprodukten under år 1951. Detta på indirekt väg framräknade resultat beträffande den totala produktionens utveckling under år 1951 synes emellertid icke överensstämma med den statistik som finnes tillgänglig angående vissa betydelsefulla näringsgrenars produktionsutveckling. Industriproduktionen har sålunda av tillgängliga uppgifter att döma ökat betydligt. Den låg enligt industriförbundets produktionsindex under de nio första månaderna fem procent högre än motsvarande period föregående år, vilket motsvarar 500 miljoner kronors tillskott till nationalprodukten. Även för skogsbruket kan man räkna med en betydande produktionsuppgång. Jordbruksproduktionen har däremot givit sämre resultat än den normalskörd som ingick i förutsättningarna i nationalbudgetuppskattningen för 1951. För nationalprodukten betyder det en nedgång med cirka 100 miljoner kronor. Om nationalprodukten icke skulle ha ökat, måste detta innebära en relativt osannolik produktivitetsnedgång även inom övriga näringsgrenar.
En orsak till en relativt sett låg produktionsökning för år 1951 kan dock länkas med hänsyn till omsättningen inom handeln. I och med att så stor del av varorna under året inte passerat handeln utan lagrats före sista ledet i produktionsprocessen, har icke handelns omsättning och produktionsresultat ökat parallellt med varutillförseln genom produktion i andra näringsgrenar. Hade alla varor, som bidragit till årets lagerökning, försålts till konsumenterna, hade sannolikt nationalprodukten fått ett tillskott i volymökning på flera hundra miljoner kronor. Detta skulle sålunda utgöra en reserv för nästa år, om de upplagda lagren då kunna tagas i anspråk. En produktionsökning för handeln skulle då framkomma.
Med hänsyn till de stora osäkerhetsmarginaler kring efterfrågesidans poster och med hänsyn till bristen i direkt produktionsstatistik för en mängd näringsgrenar måste på nuvarande stadium ett frågetecken sättas för produktionsutvecklingen under år 1951. Sannolikt har framför allt en större lagerökning och i någon mån en större investeringsökning och mindre konsumtionsnedgång ägt rum än som kan fastställas med den statistik som f. n. finns tillgänglig. Detta skulle medföra motsvarande ökning i den indirekt framräknade nationalprodukten.
Sammanfattningsvis kan slutligen påpekas, att den reala utvecklingen under år 1951 delvis kan ses som en utjämning av utvecklingen under år 1950. En starkt ökad konsumtion med åtföljande lageravveckling år 1950 slår nu tillbaka i en minskad konsumtion och ökad lagerhållning.
10 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
III. Arbetskraften.
Inledning.
Vid 1951 års ingång var efterfrågan på arbetskraft inom flera näringsgrenar större än tillgången. Denna bristande balans har bestått under hela året. På grund av säsongförändringar och andra förhållanden har dock arbetskraftsunderskotlet inom olika näringsgrenar varierat under årets lopp. Vissa konsumtionsvaruindustrier, främst textil- och beklädnadsindustrien, skoindustrien samt choklad- och konfektindustrien, som tidigare haft ett stort otillfredsställt behov av arbetskraft, ha på grund av minskad avsättning mot slutet av året fått vidkännas vissa sysselsättningssvårigheter.
Arbetslösheten har under år 1951 varit utomordentligt låg och under större delen av året till och med lägre än under år 1950. Antalet understödsdagar inom de erkända arbetslöshetskassorna har varit icke obetydligt mindre än föregående år, nämligen 1,22 per medlem under årets åtta första månader mot 2,35 under samma period år 1950. Den ytterst låga arbetslösheten har varit karakteristisk för hela landet och sålunda även gällt de delar av Norrland, som annars trots högkonjunkturen åtminstone vintertid haft vissa sysselsättningssvårigheter.
Från den 1 oktober 1950 till samma tidpunkt år 1951 har antalet arbetsanmälda utlänningar ökat med icke mindre än 15 000, varav 10 000 män. Hälften av männen och två tredjedelar av kvinnorna voro från Finland.
Tabell 3. Hos den offentliga arbetsförmedlingen tillsatta platser på 100 lediga (nyanmSIda) Januari—oktober åren 1946—1951.
Indextal 1946 = 100.
1 Exklusive byggnadsverksamhet.
2 Lagerarb. och lagerbitr. samt affärsbitr.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
11 I det följande lämnas en redogörelse för utvecklingen inom olika arbetsmarknadsområden under år 1951 samt göres ett försök till bedömning av utvecklingen under år 1952. Redogörelsen och prognosen bygger på tillgänglig statistik samt på av länsarbetsnämnderna lämnade uppgifter, vilka i sin tur grundas på intervjuer med ett stort antal företag.
En sammanfattande översikt av förändringarna i förhållandet mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft inom vissa större näringsområden under efterkrigsperioden redovisas i tabell 3.
Läget i olika arbetsmarknadssektorer.
Jord- och skogsbruk. Den fortgående mekaniseringen inom jordbruket medför minskat behov av personal inom detta område. Det ökade bruket av traktorer och den i samband med utbyggnaden av maskinstationerna ökade tillgången även på andra maskinella hjälpmedel ha reducerat arbetskraftsbehovet inte minst under säsongtopparna. Detta gäller såväl för de stora som för de medelstora och mindre brukningsdelarna. Efterfrågan på traktor- och maskinskötare stegras dock genom den ökade maskinella driften.
Den mest påtagliga arbetskraftsbesparingen torde under år 1951 ha förekommit vid betupptagningen, som till följd av gynnsamma väderleksförhållanden i väsentligt ökad utsträckning kunde utföras maskinellt och utan avbrott i arbetet. Antalet utnyttjade betupptagningsmaskiner har ökats från cirka 100 till över 800. Även vid potatisupptagningen ha helautomatiska upptagningsmaskiner kommit till ökad användning.
Arbetslösheten under jordbrukets lågsäsong har under år 1951 haft mindre omfattning än under de närmast föregående åren. Detta synes bero dels på att tillgången på bland annat skogsarbete ökat, varigenom omplacering av den friställda arbetskraften underlättats, dels på att antalet friställda arbetare minskat något.
Övergången av arbetskraft från jordbruket till andra näringsområden har fortsatt. Den allmänna bostadsbristen i tätorterna torde i viss mån ha hämmat utflyttningen från landsbygden, särskilt för den gifta arbetskraften. På olika sätt ordnade dagliga resor till arbetsplatsen möjliggöra dock ofta övergång till stadsnäringarna utan byte av bostadsort.
Situationen torde i stort sett bli oförändrad under år 1952. En avsevärd del av de inom jordbruket friställda ävensom en relativt stor del av övrig till jordbruket knuten personal väntas bli sysselsatt med skogsarbete. Behovet av tillfällighetsarbetare kan — under förutsättning att någon mera avsevärd förskjutning mot mera arbetskrävande grödor icke äger rum —- väntas fortsätta att minska. Arbetsmarknadsstyrelsen torde dock fortfarande behöva vidtaga särskilda åtgärder för att överföra erforderligt antal arbetare till vissa arbetsuppgifter, främst betupptagningen.
Inom trädgårdsskötseln råder alltjämt knapphet framför allt på yrkesvana arbetare. Rekryteringen försvåras av yrkets säsongkaraktär samt av
12 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
den långa utbildningstiden med relativt låga löner. Svårigheterna att erhålla bränsle befaras i vissa fall komma att medföra en tillfällig inskränkning av personalen vid växthusanläggningarna.
Inom fisket ha förhållandena något försämrats. Ostkustfisket har i vissa områden varit mindre givande, och en övergång till andra yrkesområden har skett. Den minskade tillgången på fisk har särskilt på västkusten nödvändiggjort längre resor och förbättrade fångstredskap. I stort sett råder god balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft.
De till följd av stigande virkespriser ökade skogsavverkningarna ha medfört ett betydande arbetskraftsbehov inom skogsbruket. Förbättrade förtjänstmöjligheter ha emellertid gynnsamt påverkat arbetskraftstillgången. Uppgifter från ett antal större skogsarbetsgivare visa sålunda, att antalet sysselsatta hos dessa var cirka 10 procent större i november 1951 än i samma månad år 1950. Avflyttningen från skogsbruket har mattats något, och en viss övergång till skogsarbete från bland annat byggnadsverksamhet och industri har gjort sig märkbar. Sysselsättningen under sommarmånaderna år 1951 synes ha varit högre än tidigare år. Skogsvårdsarbeten ha utförts i något ökad omfattning bland annat med anlitande av kvinnlig arbetskraft och skolungdom.
Flottningsarbetet i övre Norrland försenades under år 1951 av bristande vattentillgång, och arbetskraftsbehovet kunde icke helt tillgodoses. Endast mindre virkesmängder torde dock ha blivit kvarliggande i flottlederna. Åtskilligt virke transporterades med bil från avverkningstrakterna till industrien.
Även under år 1952 väntas avverkningarna komma att ligga på en hög nivå, varmed följer ett betydande arbetskraftsbehov. Det torde bli svårt att helt tillgodose detta, men en temporärt ökad överföring av arbetskraft från andra näringar synes dock vara möjlig, särskilt under vintern. Därjämte torde ett visst tillskott av utländsk arbetskraft kunna påräknas. Särskilt torde liksom under år 1951 behovet av arbetskraft för brännvedsawerkningar bli svårt att tillgodose. De under nämnda år återupptagna fritidshuggningarna — som detta år gåvo relativt goda resultat — synas därför böra fortsätta och om möjligt utökas under år 1952.
Under år 1951 har ett ökat antal skogsarbetsgivare strävat efter att fast anställa en del av sina arbetare. Dessa strävanden komma säkerligen att fortsätta under år 1952. Genom den fasta anställningsformen kan arbetsgivaren trygga sin arbetskraftsförsörjning och arbetaren erhålla jämnare sysselsättning. En utbyggnad och modernisering av bostadsbeståndet torde emellertid vara en förutsättning för att skogsbrukets mest angelägna behov av fast arbetskraft skola kunna tillgodoses.
Egentlig industri. Sysselsättningen inom den egentliga industrien har under fjolåret stigit avsevärt, ökningen har procentuellt sett varit ungefär lika stor för kvinnor som för män. Rekryteringen av kvinnlig personal synes sålunda ha gått lättare än tidigare år.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
13 Tabell 4. Antal sysselsatta Inom industrien.
(ökning + , minskning —)
Sysselsättningsutvecklingen inom olika industrigrenar framgår av tabell 4, som visar hur antalet sysselsatta personer förändrats i förhållande till närmast föregående år. De för år 1952 redovisade uppskattningarna äro givetvis synnerligen osäkra. Icke minst beror detta på svårigheterna att förutse den faktiska tillströmningen av utländska industriarbetare.
I siffrorna, som fram till år 1950 bygga på industristatistiken och för därefter följande år på beräkningar utförda med ledning av socialstyrelsens sysselsättningsstatistik, ingår såväl förvaltnings- som arbetarpersonal.1
Under år 1951 har antalet industriellt sysselsatta enligt sysselsättningsstatistiken stigit mycket starkt, ökningen blev till och med större än under åren 1947 och 1948. Liksom tidigare var den främst koncentrerad till malmbrytning och metallindustri, men även inom pappers- och grafisk industri har antalet sysselsatta stigit kraftigt. Inom metallindustrien är det framför allt de mekaniska verkstäderna som svara för sysselsättningsökningen, men i relation till arbetsstyrkan har ökningen också varit stor inom den elektrotekniska industrien och vid gruvorna. Även järnbruken ha haft högre sysselsättning än föregående år, men mot slutet av året synes dock utvecklingen ha varit mindre gynnsam än under samma tid år 1950. Vid skeppsvarven har sysselsättningen varit praktiskt taget oförändrad. Även textil- och beklädnadsindustrien har trots de permitteringar, som förekommit mot slutet av året, haft genomsnittligt högre sysselsättning än föregående år, vilket främst sammanhänger med en förbättrad tillgång på kvinnlig arbetskraft och huvudsakligen hänför sig till sömnadsindustrien. Under senare delen av året försämrades sysselsättningsläget. Driftsinskränkningar med permitteringar och korttidsarbete började förekomma, och en del filialföretag nedlades. Läget synes inom textilindustrien vara svårast för ylleindustrien och inom konfektionsbranschen för herr- och damkonfektionsföretagen. Även inom skoindustrien har arbetstillgången minskat. Enligt av-
1 Förvaltningspersonalen har beräknats med ledning av preliminära delsiffror rörande antalet sysselsatta i september 1951 i jämförelse med september 1950. Dessa siffror tyda närmast på att ökningen år 1951 varit större än föregående år.
14 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
talet mellan arbetsgivare- och arbetareorganisationerna om full sysselsättning har detta icke medfört något korttidsarbete, men däremot ha i vissa fall permitteringar förekommit. Choklad- och konfektindustrien har fått vidkännas en betydande sysselsättningsminskning.
Sysselsättningsutvecklingen företedde sålunda under fjolåret en splittrad bild. Den friställning av arbetskraft, som förekom inom vissa branscher, medförde dock icke några egentliga arbetslöshetsproblem. Flertalet av de friställda kunde nämligen omedelbart beredas annan sysselsättning. I vissa fall ha dock svårigheter härför förelegat beroende på trögrörlighet hos arbetskraften, vilken betingats av hög ålder och andra faktorer. Möjligheterna att bereda de korttidsarbetande kompletterande sysselsättning äro mycket små. Följaktligen utnyttjas arbetskraften icke effektivt vid korttidsarbete.
Det dominerande draget för industriens arbetsmarknad har även under år 1951 varit knappheten på arbetskraft, och denna knapphet har liksom tidigare särskilt gällt de yrkesutbildade. Svårigheterna att rekrytera erforderlig arbetskraft ha i många fall varit betingade av bostadsbrist. Försöken att i vissa fall lösa bostadsfrågan genom uppförande av ungkarlsbaracker ha icke ur alla synpunkter varit lyckade, och en strävan synes nu föreligga från en del företags sida att om möjligt undvika denna bostadsform.
Omsättningen av arbetskraft torde under år 1951 ha legat ungefär på föregående års nivå. Rörligheten synes ha varit särskilt hög bland eu del grupper av den utländska arbetskraften. Beträffande frånvarofrekvensen kunna några anmärkningsvärda skillnader gentemot föregående år icke konstateras.
Såsom framgår av redogörelsen för sysselsättningsutvecklingen inom jordbruket kan man räkna med att en icke oväsentlig övergång av arbetskraft från jordbruket till industrien skett under år 1951. Rekryteringen till industrien har vidare underlättats av ökad tillgång på utländsk arbetskraft. Sålunda hade från 1 januari till 1 oktober närmare 3 000 utländska arbetare tillförts industrien. Tillskottet av utlänningar torde ha varit av minst samma omfattning under fjärde kvartalet, varför vid slutet av år 1951 sannolikt minst 4 000 flera utlänningar sysselsattes inom industrien än i början av året.
Det torde även vid oförändrad efterfrågan på arbetskraft under år 1952 bli svårt att genomföra en lika stark ökning av den industriella sysselsättningen som under år 1951. Skogsbrukets förmåga att konkurrera om arbetskraften har ökat betydligt, vilket torde få återverkningar på industriens rekryteringsmöjligheter i vissa delar av landet. Utländsk arbetskraft kan visserligen alltjämt komma att tillföras den svenska arbetsmarknaden, men då den yrkesutbildade arbetskraften nu i ökad utsträckning har sysselsättning i sina hemländer, är det ovisst, i vilken utsträckning dylik arbetskraft kan erhållas. Den i tabell 4 anförda siffermässiga uppskattningen för år 1952 bygger på den förutsättningen, att antalet utländska industriarbetare företer en väsentligt svagare nettoökning än under år 1951.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
15 För att industrien skall kunna ytterligare öka sitt arbetarantal, kräva bostads- och yrkesutbildningsfrågorna särskild uppmärksamhet. Möjligheterna att utöka bostadsbyggandet beröras något i det följande avsnittet om byggnadsverksamheten. Åtgärder ägnade att främja en ökad yrkesutbildning ha under de senaste åren vidtagits såväl av staten och kommunerna som av enskilda företag. Dessa åtgärder ha dock ännu icke hunnit få tillräcklig effekt.
Även om knapphet på arbetskraft i stort sett kommer att känneteckna arbetsmarknadsläget inom industrien under år 1952, torde man få räkna med sysselsättningssvårigheter inom vissa branscher, främst textil- och beklädnadsindustrien samt skoindustrien. Relativt stora möjligheter böra dock finnas att genom medverkan av arbetsförmedlingarna överföra större delen av de friställda till andra näringsområden, som äro i behov av ytterligare arbetskraft. På enstaka orter kan det dock bli svårt att bereda de kvinnliga, lokalt bundna arbetarna annat förvärvsarbete av stadigvarande art.
Byggnadsverksamhet. Sysselsättningen inom byggnadsverksamheten låg under år 1951 på högre nivå än föregående år. Under högsäsongen förelåg på många orter en besvärande arbetskraftsbrist, särskilt beträffande murare och grovarbetare. Det hos arbetsförmedlingarna anmälda arbetskraftsbehovet var visserligen under årets nio första månader 11 procent lägre än under motsvarande tid föregående år, men arbetskraftsutbudet var under samma period icke mindre än 25 procent lägre. Resultatet blev därför, att antalet av arbetsförmedlingarna tillsatta platser på 100 lediga sjönk från 89 till 86. Konkurrensen om arbetskraften har gett upphov till desorganisationstendenser på byggnadsmarknaden, vilka ha medverkat till förlängda byggnadstider och ökade byggnadskostnader. På en del orter ha viktiga byggnadsobjekt på grund av arbetskraftssituationen måst anstå till kommande år. Byggnadstillstånd har då i stället lämnats till andra viktiga företag, belägna på orter med bättre arbetskraftstillgång.
Arbetslösheten inom byggnadsfackförbunden1 har under perioden januari —augusti 1951 varje månad varit lägre än under motsvarande månad år 1950. I medeltal var arbetslösheten 4,3 procent år 1951 mot 6,i procent år 1950. Nedgången i förhållande till föregående år var störst under vinterperioden, och en ytterligare utjämning av säsongvariationerna har sålunda ägt rum. De av arbetsmarknadsorganen insamlade approximativa uppgifterna om arbetslösheten i byggnadsfacken1 ge vid handen, att arbetslösheten efter augusti månad 1951 legat på samma nivå som under motsvarande månader 1950.
Enligt byggnadsfackförbundens1 statistik låg medlemsantalet vid början av år 1951 cirka tre procent och vid mitten av året cirka två procent över 1950 års nivå. Under tredje kvartalet synes medlemsantalet ha närmat sig
1 Byggnadsarbetarförbundet, murareförbundet, målareförbundet, elektrikcrförbundet, bleck- och plåtslagareförbundet samt vägarbetareförbundet.
! Grovarbetare, träarbetare, murare och målare.
16 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
fjolårsläget. Troligt är att årsmedeltalet kommer att ligga cirka två procent över 1950 års nivå. Tages hänsyn till den ytterligare minskade arbetslösheten, skulle antalet sysselsatta byggnadsarbetare ha ökat med cirka tre procent eller med ungefär 5 500 jämfört med föregående år. Det är dock icke säkert, att alla medlemmarna arbetat inom byggnadsverksamheten. Den rikliga tillgången på andra arbetstillfällen torde ha medfört, att byggnadsfackförbundens medlemmar mer eller mindre tillfälligt antagit arbete inom andra verksamhetsområden. Byggnadsarbetare i norra Sverige bruka ofta säsongmässigt vara sysselsatta i skogsarbete. Det är tänkbart, att de gynnsamma inkomstförhållandena i skogen medfört, att en del byggnadsarbetare stannat kvar längre i skogsarbetet än brukligt. Den ökning av sysselsättningen inom byggnadsverksamheten med en å två procent, som förefaller sannolik, torde ha fallit inom den icke tillståndsberoende sektorn.
Den totala byggnads- och anläggningsverksamheten beräknas för år 1952 öka med cirka fem procent jämfört med år 1951. Åtminstone på en del orter är det möjligt att öka byggnadsvolymen med oförändrad byggnadsarbetarkår. Genom rationaliseringar kan en ytterligare reducering av det eljest för byggnadsprogrammets fullföljande erforderliga arbetskraftsbehovet göras.
Antages ökningen av antalet sysselsatta under år 1952 komma att uppgå till två procent, skulle detta betyda en ökning med cirka 4 000 man. För att kunna åstadkomma denna ökning förutsättas arbetsmarknadsorganen tilllämpa en avsevärt mindre restriktiv prövning än hittills vid anställning inom byggnadsbranschen av arbetare, som icke förut varit sysselsatta inom detta område. Möjligheterna att anskaffa arbetskraft komma likväl att bli varierande på olika orter. För strävandena att öka bostadsbyggandet kommer tillgången på yrkesutbildad arbetskraft, framför allt murare, att bli avgörande. Arbetsmarknadsstyrelsen har aktualiserat frågan om ökad rekrytering av lärlingar och en intensifierad utbildning inom muraryrket. Förhandlingar pågå för närvarande mellan arbetsmarknadens parter om detta spörsmål. Formerna för ett statligt stöd åt rationaliseringssträvandena inom byggnadsindustrien övervägas inom bostadsstyrelsen. En utvidgad yrkesutbildning och en intensifierad rationalisering inom byggnadsindustrien kunna emellertid knappast ge några större resultat under innevarande år. På kortare sikt måste andra åtgärder tillgripas. Bland annat torde byggnadsarbetare med viss kunnighet inom muraryrket inom detta kunna utföra vissa arbetsuppgifter, för vilkas utförande icke behöves full yrkesutbildning. Möjligheterna att förbättra läget genom tillskott av utländska murare hålla även på att undersökas.
Samfärdsel. Utvecklingen i fråga om samfärdseln kännetecknades under år 1951 av ökat behov av arbetskraft och i många fall svårigheter att erhålla erforderlig personal.
Biltrafiken gav i stort sett god sysselsättning, och efterfrågan på kvalificerade chaufförer med trafikkort var tidvis svår att tillgodose. Järnvägarna
Preliminär nationalbudget för år 1952. 17
synas ha haft rekryteringssvårigheter bland annat till följd av obekväm arbetstid.
Sjöfartsnäringen präglades av stor efterfrågan på arbetskraft för samtliga kategorier av kvalificerat sjöfolk. Underskottet på behörigt befäl måste i ganska, stor utsträckning utfyllas med utländsk personal eller med svenska sökande med lägre behörighet. Knappheten på befaret manskap och arbetskraftens stora rörlighet nödvändiggjorde under sommarmånaderna att för denna personalkategori utnyttja nybörjare och utlänningar i relativt stor omfattning. Under innevarande år väntas arbetstillgången stiga på grund av tonnageökning. På grundval av uppgifter från rederierna kan man därjämte räkna med fortsatta goda sjöfartskonjunkturer med därav betingad full sysselsättning under den närmaste tiden.
Sysselsättningsmöjligheterna för stuveriarbetare ha stigit i samband med utrikeshandelns fortsatta expansion. De ordinarie kårerna ha utökats i flera hamnar.
Totalt har sysselsättningen inom samfärdseln under år 1951 enligt beräkningar utförda inom kommunikationsdepartementet ökats med cirka 7 000 personer, varav omkring 500 kvinnor. Sjöfarten svarade för ungefär en fjärdedel av denna ökning. Under år 1952 emotses en avsevärt mindre ökning än under år 1951, nämligen cirka 2 000 personer.
Handel. En viss åtstramning inom affärslivet har under år 1951 medfört minskad efterfrågan på arbetskraft till handeln, bland annat inom manufaktur- och beklädnadsbranscherna. Det tidigare underskottet på personal till livsmedelsaffärerna har reducerats något. Antalet platssökande till deltidsanställningar inom olika branscher synes ha ökat, men placeringsmöjligheterna äro i allmänhet begränsade.
Några större förändringar synas under fjolåret icke ha inträffat inom restaurangnäringen. Svårigheter att tillgodose sommarrestaurangernas och turisthotellens personalbehov ha liksom tidigare förelegat, men efterfrågan har dock till större delen kunnat fyllas, överrörligheten bland extrapersonalen synes på något håll ha ökat, vilket anses sammanhänga med gällande skatteuppbördsföreskrifter. Med undantag av kökspersonal synes för närvarande i stort sett råda relativt god balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft inom branschen.
Någon egentlig sysselsättningsstatistik finnes icke för handeln. Det är därför synnerligen svårt att kvantitativt ange sysselsättningsförändringarna inom detta område. Med ledning av vissa uppgifter, som socialstyrelsen erhåller för sin omsättningsstatistik, samt med hänsyn till arbetsmarknadsläget inom näringsområdet i dess helhet sådant det avspeglas i länsarbetsnämndernas redogörelser synes det vara rimligt att räkna med att samma sysselsättningsökning ägt rum under år 1951 som under föregående år, nämligen med 4 000 personer. Motsvarande ökning bör kunna förväntas även under år 1952.
2 Bihang till riksdagens protokoll 1952. 1 samt. Nrl. Bil.l. Bihang 2.
18 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
Allmän tjänst. Sysselsättningsläget inom allmän tjänst förefaller i stort sett vara oförändrat. Statistiska uppgifter om sysselsättningen saknas dock utom beträffande den statliga byggnads- och anläggningsverksamheten samt de affärsdrivande verken, vilka områden redan behandlats i samband med respektive näringsgrenar.
För akademiker, som söka förvaltningstjänst, synas vissa placeringssvårigheter föreligga. En viss ökning av efterfrågan på kommunaltjänstemän bar förmärkts, bland annat från de blivande storkommunerna.
Underskottet på läroverkslärare torde ha ökats något, medan behovet av folk- och småskollärare i stort sett kunnat fyllas. Ett mindre överskott på småskollärarinnor har förekommit.
Behovet av sjukvårdspersonal har i stort sett kunnat tillgodoses. Möjligheterna att rekrytera arbetskraft till sinnessjukhus, sanatorier och ålderdomshem på landsbygden ha blivit något större.
Under år 1952 torde sysselsättningsförändringarna i stort sett komma att begränsas till sjukvården och skolväsendet. Inom dessa områden torde en viss ytterligare ökning av antalet anställda vara att förvänta.
Husligt arbete. En viss minskning i efterfrågan på arbetskraft till husligt arbete har iakttagits. Efterfrågan på hembiträden är alltjämt stor men torde i stort sett ha sjunkit något. På vissa håll, bland annat i Stockholm, synes efterfrågan på korttidshjälp av olika slag minskas, samtidigt som tillgången på dylik arbetskraft ökats. Relativt stor efterfrågan råder på hemvårdarinnor. Denna efterfrågan torde komma att ökas ytterligare på grund av kommunreformen.
Sammanfattning.
De uppgifter, som erhållits om de väntade sysselsättningsförändringarna under år 1952 och som i det föregående refererats, tyda på att man bör kunna räkna med fortsatt tillväxt av sysselsättningen inom stadsnäringarna. Detta förutsätter ytterligare utflyttning från jordbruket. Ifrågavarande utflyttning beräknades i nationalbudgeten för år 1951 till två procent eller cirka 13 000 personer. Det är icke möjligt att med säkerhet bedöma, om denna beräkning var realistisk, men stadsnäringarnas tillväxt under år 1951 tyder på att utflyttningen från jordbruket haft minst denna omfattning. Nettotillväxten av de arbetsföra åldrarna är för närvarande så obetydlig, att endast en ringa ökning av arbetskraftstillgångarna därigenom förekommit. Några arbetskraftsreserver av sådan omfattning att de på ett mera avgörande sätt kunnat påverka arbetskraftstillgången ha ej heller varit tillgängliga. Däremot har invandringen av utländsk arbetskraft haft en icke ringa omfattning. Denna har varit större än vad som framgår av nettoförändringarna i statistiken över de arbetsanmälda utlänningarna, eftersom en del av dessa naturaliserats och följaktligen avförts från ifrågavarande statistik. Å andra sidan har emellertid en viss emigration förekommit.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
19 Befolkningsrörelserna under år 1952 kunna väntas bliva likartade dem under år 1951. Man får sålunda som nyss nämnts räkna med fortsatt utflyttning från jordbruket, därest det skall finnas utrymme för en fortsatt expansion inom stadsnäringarna. En viss fortsatt invandring från utlandet bör även kunna påräknas. 1 första hand bör man eftersträva, att yrkesutbildad arbetskraft tillföres landet. Även om yrkesutbildningen får ökad omfattning, torde nämligen en viss knapphet på yrkesutbildad arbetskraft komma att förefinnas. Tillgången på bostäder kommer liksom under tidigare år att få en avgörande betydelse för möjligheterna att förse viktiga produktionsområden med behövlig arbetskraft.
Arbetsmarknadsläget inom industrien kan under tidigare relaterade förutsättningar och med de tendenser, som under senaste tiden gjort sig gällande, komma att karakteriseras av en något förbättrad balans mellan tillgång och efterfrågan på arbetskraft under år 1952. De expanderande industrierna böra till en del kunna fylla sitt arbetskraftsbehov genom tillskott från vissa konsumtionsvaruindustrier, som kunna komma att friställa arbetskraft. Även om sålunda en hög sysselsättning troligen kommer att prägla läget även under år 1952, utesluter detta icke, att lokala sysselsättningssvårigheter kunna uppstå.
I nedanstående tabell ha de förut redovisade beräkningarna för sysselsättningsutvecklingen under åren 1951 och 1952 redovisats. De angivna siffrorna kunna givetvis blott betraktas som uppskattningar och syfta mera till att ange utvecklingstendenserna än att exakt ange styrkan hos dessa. Det bör vidare uppmärksammas, att siffrorna avse antalet personer. Den minskning i antalet arbetstimmar, som den av 1951 års riksdag beslutade förlängningen av semestertiden medför för vissa grupper, återspeglas sålunda ej i denna tabell.
Det må erinras om att uppskattningarna bland annat äro grundade på förutsättningarna, att avmattningen inom vissa konsumtionsvaruindustrier fortsätter och alt nettoökningen i antalet utländska arbetare icke tillnärmelsevis uppnår samma höga siffra som under år 1951, då tre fjärdedelar av ökningen i den totala arbetsstyrkan möjliggjordes genom tillskottet från utlandet. Vid andra förutsättningar i dessa avseenden, erhålles givetvis en annan bild av förändringarna på arbetsmarknaden.
20 Statsverkspropositionen: Bil. i: Inkomsterna: Bih. 2:
IV. Produktionen.
Den allmänna produktionsutvecklingen.
Utvecklingen 1951. Såsom ovan i kapitel II omnämnts, ha på grund av bristen på statistiskt underlag några fullständiga beräkningar angående bruttonationalproduktens utveckling och sammansättning under år 1951 icke kunnat utföras. Enligt preliminära uppskattningar skulle emellertid den totala bruttonationalprodukten till marknadspris, räknat i 1951 års priser, ha haft ett värde av i runt tal 38 miljarder kronor. Detta belopp har i fortsättningen tagits som utgångspunkt vid beräkningarna rörande bruttonationalproduktens utveckling under år 1952.
I övrigt kan här endast givas en antydan om utvecklingen inom vissa produktionsgrenar. En mera exakt redovisning får anstå till den definitiva nationalbudget för år 1952, som avses bliva framlagd om några månader.
De senaste årens successiva produktionsökning inom den egentliga i ndustrien har fortsatt även under år 1951. Till en del kan denna ökning föras tillbaka på den betydande tillströmning av arbetskraft, som ägt rum under året. Därjämte har emellertid produktivitetsstegringen, så vitt av hittills föreliggande uppgifter kan bedömas, fortsatt i ungefär samma takt som under föregående år, vilket betyder en stegring med tre procent. Enligt industriförbundets produktionsindex skulle ökningen i produktionsvolymen hålla sig omkring fyra procent. Däremot kan någon uppskattning ännu icke göras av produktionsutvecklingen inom byggnads- och anläggningsindustrien. Till följd av den inträffade förlängningen av byggnadstiderna torde det emellertid kunna hållas för sannolikt, att produktionsökningen åtminstone blivit väsentligt lägre än under år 1950. I fråga om kraft- och belysningsverk beräknas ha förekommit en produktionsökning av sex procent.
För jordbrukets del skedde till följd av den felslagna skörden under fjolåret en produktionsminskning, vilken för näringsgrenen i dess helhet beräknats till fyra procent. Någon produktivitetsstegring torde knappast ha ägt rum under året. Skogsbruket kan antagas ha ökat sin produktionsvolym med ungefär 15 procent. I fråga om handeln torde närmast en produktionsnedgång ha skett. Nedgången i den enskilda konsumtionen torde nämligen ha medfört en minskning av den varumängd, som passerat genom handelns olika led. Någon siffermässig bestämning av produktionsminskningens omfattning är dock icke möjlig för närvarande. Statens och kommunernas verksamhet torde ha medfört en ökning i tillskottet till bruttonationalprodukten om drygt fyra procent samt utnyttjandet av bostadslägenheterna ett med 4’/» procent ökat dylikt tillskott. Beträffande övriga produktionsgrenar, d. v. s. samfärdseln, de fria yrkena, husligt arbete samt övrig ekonomisk verksamhet kan med led-
Preliminär nationalbudget för år 1952.
ning av hittills föreliggande material icke angivas vilka produktionsförändringar, som inträffat under år 1951.
Produktionsutsikterna 1952. De svårigheter, som möta då det gäller att göra en prognos för den totala produktionens utveckling under innevarande år, torde kunna anses vara större än vad som varit fallet då föregående nationalbudgeter uppgjorts. Till en del beror detta på att, såsom framgått av det föregående, utvecklingen inom vissa områden under det gångna året icke kunnat klarläggas. Även därutöver föreligger emellertid en lång rad med ovisshetsmoment. De uppskattningar, som nu kunna göras, måste därför bliva behäftade med betydande svagheter samt kräva en revision då läget bättre kan överblickas.
Ovisshetsmomenten ligga såväl på det internationella som på det interna planet. Sålunda råder på världsmarknaderna i fråga om viktiga råvaror och bränslen en betydande knapphet, vilken kan komma att medföra att den för upprätthållande av den svenska produktionen erforderliga tillförseln av dessa förnödenheter icke kan fortgå utan störningar. Av väsentlig betydelse kommer härvid att vara i vilken utsträckning internationell fördelning av knapphetsvarorna kan verkställas genom den internationella råvarukonferensen (International Materials Conference: IMC) i Washington, genom den av USA genomförda exportkontrollen eller genom kolkommittéerna inom europakommissionen (ECE) och organisationen för europeiskt ekonomiskt samarbete (OEEC) samt vilka kvantiteter som vid dylik fördelning avdelas för Sverige. Härtill kommer åtminstone för årets första del risken för en ransonering av elektrisk kraft, varigenom produktionsinskränkningar kunna framtvingas. De nu berörda försörjningsproblemen inom olika områden diskuteras närmare i ett följande avsnitt av detta kapitel. I detta sammanhang måste även beaktas, att brist på vissa förnödenheter kan medföra produktionshämmande flaskhalsar i produktionsapparaten. Risken härför är så mycket större som de inhemska lagren av vissa knapphetsvaror under det gångna året undergått en minskning.
Vidare måste hänsyn tagas till de återverkningar, som rubbningar i det internationella ekonomiska läget kunna medföra för den svenska produktionen genom försämrade avsättningsbetingelser. Så länge den hittillsvarande högkonjunkturen fortfar i praktiskt taget hela världen, torde några mera väsentliga avsättningssvårigheter knappast vara att vänta. Emellertid ha redan vissa orosmoln framträtt. Sålunda kunna valutakriserna i Frankrike och Storbritannien leda till svårigheter för den svenska exporten. I den mån varorna i dylikt fall icke kunna placeras på andra marknader kunna produktionsinskränkningar bliva nödvändiga. Därjämte måste man räkna med att samma effekt kan framtvingas genom valutasvårigheterna vid handeln på Sydamerika eller genom den ökade konkurrensen från bland annat Tyskland och Japan på ett flertal marknader. Man får ej heller bortse från att ett prisfall kan inträffa på de svenska skogsindu-
22 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
striernas produkter, varigenom lockelsen till den forcerade produktion, som under år 1951 kännetecknat ifrågavarande branscher, kan bortfalla.
Stora vanskligheter möta likaledes, då det gäller att klarlägga de impulser, som kunna utgå från den inhemska marknaden. Under större delen av år 1951 har ett betydande köpmotstånd förefunnits inom viktiga delar av konsumtionsvaruområdet. Det är ännu för tidigt att uttala sig om i vad mån detta motstånd kan mattas under innevarande år. Av betydelse blir härvidlag reallöneutvecklingen under året, varom endast gissningar kunna göras i dagens läge. Skulle köpmotståndet kvarstå någon nämnvärd tid, måste man räkna med vissa produktionsinskränkningar inom konsumtionsvaruindustrierna. I samma riktning kan också verka en avveckling av de betydande lager, som under fjolåret byggdes upp inom vissa av dessa industrier samt motsvarande led inom handeln, i första hand inom textil- och skobranscherna. Även situationen på arbetsmarknaden måste räknas till de interna ovisshetsmomenten. Under år 1951 tillfördes näringslivet omkring 15 000 utlänningar, varigenom bristen på arbetskraft i hög grad lättades. Det torde vara osäkert, huruvida ett lika stort tillskott skall kunna erhållas under innevarande år. Vidare måste beaktas det produktionsbortfall, som förorsakas av att första etappen mot en allmän treveckorssemester kommer att genomföras under året. För helt år räknat har detta bortfall uppskattats till cirka 1 å l1/2 procent. Eftersom reformen under innevarande år kommer att genomföras endast till hälften, skulle man i nu ifrågavarande sammanhang få räkna med ungefär V, å */* procent.
De frågetecken, som i det föregående satts med avseende på utvecklingen under år 1952, innebära till övervägande del risker för en försämring av produktionsbetingelserna. Det är emellertid ogörligt att direkt ställa de här omnämnda samt övriga inverkande faktorer mot varandra för att på så sätt skapa sig en uppfattning om den kommande produktionsutvecklingen. Man måste i detta sammanhang även hålla i minnet, att de skilda faktorerna icke inverka med samma styrka inom olika områden av det ekonomiska livet.
I betydande utsträckning kunna de anförda riskmomenten antagas påverka produktionsvillkoren inom industrien. Det torde därför icke vara realistiskt att räkna med en lika stor stegring som under närmast föregående år, d. v. s. fyra procent. Även om råvaruförsörjningen undergår någon försämring, torde man dock kunna våga räkna med att efterkrigsperiodens omfattande investeringar och rationaliseringar även under år 1952 skola medföra en viss förbättring av produktiviteten. Denna torde dock bliva mindre betydande än under år 1951, då den uppgick till tre procent. Till den genom produktivitetsförbättringen åstadkomna produktionsökningen skulle så komma det produktionstillskott, som blir en följd av industriens växande arbetsstyrka. Tillskottet av arbetskraft, som för år 1951 beräknats till 18 500 man, har i kapitlet om arbetskraften antagits sjunka till 6 000 man under innevarande år. Detta tillskott kan emellertid antagas endast ungefär kompensera den arbetstid, som förloras genom semesterreformen. Vidare måste i detta sammanhang beaktas risken för produktionsbortfall ge-
Preliminär nationalbudget för år 1952.
noin permitteringar eller korttidsarbete inom vissa konsumtionsvaruindustrier. Försiktigtvis torde man därför böra räkna med en produktionsökning under innevarande år inom den egentliga industrien med endast två procent. I avrundade tal skulle detta innebära ett tillskott till bruttonationalprodukten om 250 miljoner kronor, räknat i 1951 års priser. Utvecklingen inom byggnads- och anläggningsindustrien är på grund av ovissheten om fjolårets produktionsutfall synnerligen vansklig att förutsäga. Om den eftersträvade nedpressningen av byggnadstiderna kan genomföras, skulle man möjligen kunna våga räkna med en ökning av bidraget till bruttonationalprodukten, efter avdrag för råvarukostnader, med fyra procent, vilket i 1951 års prisnivå betyder cirka 100 miljoner kronor. För kraft- och belysning s verken torde man kunna räkna med samma produktionsstegring som under år 1951, d. v. s. cirka 50 miljoner kronor i nyss angivna prisnivå.
Till följd av fjolårets dåliga skördeutfall kommer vid normalskörd en relativt betydande produktionsökning att inträda inom j ordbruket under år 1952. Med avseende på den totala jordbruksproduktionen skulle detta innebära en volymstegring med tre procent, motsvarande i runt tal 80 miljoner kronor. Eftersom samtidigt den tidigare utflyttningen från jordbruket kan antagas fortsätta och eftersom semesterreformen kommer att minska antalet arbetstimmar, innebär den kalkylerade ökningen en avsevärd produktivitetsförbättring inom jordbruket. För skogsbrukets del torde kunna väntas en produktionsstegring med endast någon enstaka procent. Volymförbättringen för jordbruk och skogsbruk tillsammantagna skulle härigenom kunna avrundas till 100 miljoner kronor i 1951 års priser. Statens och kommunernas verksamhet kan väntas höja bruttonationalprodukten med 125 miljoner i nyssnämnda priser, vilket innebär en ökning med fem procent inom denna produktionsgren. Tillskottet genom utnyttjande av bostadslägenheterna torde komma att stiga med 41/, procent eller 75 miljoner kronor, fortfarande i 1951 års prisnivå.
Det bidrag till en ökning av bruttonationalprodukten, som kan väntas från övriga områden av det ekonomiska livet, d. v. s. handeln och samfärdseln, de fria yrkena, husligt arbete, m. in., är synnerligen svårbedömbart. I fråga om handeln kommer den enskilda konsumtionens utveckling att bli av avgörande betydelse. Om det sammanlagda tillskottet från de nämnda produktionsgrenarna emellertid uppskattas till storleksordningen 400 miljoner kronor, skulle den totala ökningen i bruttonationalprodukten till marknadspris, räknat i 1951 års priser, uppgå till 1 100 miljoner kronor, vilket skulle innebära en stegring med cirka tre procent. Det bör än en gång understrykas, att dessa uppskattningar äro behäftade med betydande osäkerhetsmarginaler samt grundade på förutsättningarna att råvaru- och avsättningssvårigheterna icke skola antaga en alltför elakartad karaktär. Skulle dessa förutsättningar icke visa sig realistiska, då den definitiva nationalbudgeten för år 1952 sammanställes, måste eu fullständig ompröv-
24 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. lä-
rling av kalkylerna angående produktionstillskottens storlek ske. Detsamma gäller för den händelse det världspolitiska läget skulle så allvarligt försämras, att omfattande militärinkallelser med åtföljande omställningar på arbetsmarknaden bli nödvändiga.
Produktion och försörjningsläge inom viktigare industriella varuområden.
De allmänna antagandena beträffande den totala produktionens utveckling böra kompletteras med en detalj granskning av förhållandena inom viktigare varuområden. Följande redogörelse avser att belysa produktionen och försörjningsläget inom vissa dylika områden under år 1951. Därutöver lämnas med utgångspunkt från nu kända förhållanden om försöx-jningsläget för viktiga råvaror m. in. vissa uppgifter om produktionsförutsättningarna för år 1952. Uppgifterna om produktion och försörjning under år 1951 basera sig i allmänhet på den statistik, som finnes samlad hos handels- och industrikommissionen. I de fall då i det följande hela detta år redovisats, har produktionen under fjärde kvartalet beräknats.
Möjligheterna att bedöma försörjningsläget i fråga om de enskilda produkterna under år 1952 äro i nuvarande läge starkt begränsade, även under den allmänna förutsättningen att några genomgripande förändringar i det utrikespolitiska läget ej komma att inträda. Särskilt är det svårt att förutse importmöjligheterna beträffande sådana knappa råvaror, där tillförseln bestämmes av den kvot, som Sverige kommer att erhålla vid den förut omnämnda internationella fördelningen mellan olika förbrukarländer. Med hänsyn till den osäkerhet som karakteriserar importen under år 1952 inom vissa råvaruområden är det för närvarande icke möjligt att mera exakt ange försörjningsgraden och därmed produktionsmöjligheterna för berörda industribranscher. I sådana fall har här endast kunnat pekas på de risker för en otillfredsställande tillförsel, som kunna anses föreligga.
Även bränsleimporten är i viss mån osäker. Som framgår av redogörelsen för bränsleläget räknar bränslekommissionen med att industriens oundgängliga behov av dylikt bränsle även under år 1952 skola kunna tillgodoses. Den ovanligt regnfattiga hösten har vidare medfört svårigheter för elkraftförsörjningen. Kontraktsenliga avkopplingar av elektrisk kraft ha på grund härav måst vidtagas. Då det för närvarande icke är möjligt bedöma under huru lång tid avkopplingarna bli nödvändiga eller i vilken mån det genom dessa förorsakade produktionsbortfallet av försörjningsviktiga varor kan ersättas genom import, är det ännu för tidigt att uttala sig om vilka återverkningar bristen på elektrisk kraft kan få på produktionen i stort. Vid den diskussion, som förts om produktionsförutsättningarna för år 1952, har därför någon speciell hänsyn icke tagits till svårigheterna beträffande elkraftförsörj ningen.
Inom åtskilliga industribranscher torde, såsom tidigare nämnts, produktionens omfattning under år 1952 i första hand komma att bli beroende på avsättningsmöjligheterna för de tillverkade produkterna. Ett försök att be-
Preliminär nationalbudget för år 1952.
döma produktionsutvecklingen inom dessa varuområden får därför anses vara ganska meningslöst. Nedan ha emellertid redovisats vissa av de faktorer, som kunna komma att påverka utvecklingen i den ena eller den andra riktningen.
Järnmalm. Den stagnation i produktionen av järnmalm, som inträdde under år 1950, följdes år 1951 av en kraftig ökning. Medan den totala produktionen av malmer och slig under år 1950 utgjorde omkring 13,5 miljoner ton, var motsvarande kvantitet år 1951 av storleksordningen 15,6 miljoner ton. Härav exporterades 14,6 miljoner ton, vilket innebar en volymmässig ökning sedan närmast föregående år med 15 procent. En ökning av exporten torde komma att ske även under år 1952, ehuru av väsentligt mindre omfattning än under år 1951. Vid sidan härav komma något större kvantiteter malm att erfordras vid den svenska järnindustrien. Den totala produktionsökningen kan beräknas komma att röra sig om cirka fem procent.
Järn och stål. Den utbyggnad av den svenska järnindustrien, som pågått sedan flera år tillbaka, började under år 1951 sätta spår i en höjd produktion. En relativt betydande ökning av produktionen av valstråd kan sålunda konstateras. Någon väsentlig utökning av produktionskapaciteten torde emellertid kunna påräknas först under åren 1952—1954. För år 1951 har den totala produktionen beräknats till cirka en miljon ton, vilket överstiger 1950 års nivå med drygt 50 000 ton. Läget inom den svenska järnindustrien präglas fortfarande av brist på arbetskraft, vilket belyses av att produktionen, med undantag för vissa speciella områden, varit i stort sett oförändrad trots att kapaciteten i och för sig är tillräcklig för en icke oväsentlig produktionsökning.
Produktionsutfallet under år 1952 blir förutom av arbetskraftstillgången beroende av möjligheterna att tillgodose behovet av råvaror och legeringsmetaller. Bedömningen måste därför bli ytterst osäker.
Importen av skrot sjönk mycket kraftigt under år 1951, främst på grund av minskade leveranser från Västtyskland. Under år 1950 importerades totalt 170 000 ton, medan importen under år 1951 utgjorde endast 60 000 ton. Nedgången resulterade i en betydande lagerminskning vid järnverken. Under år 1952 kan importen komma att sjunka ytterligare. För att underlätta skrotförsörjningen har en kampanj för ökad insamling av skrot inom landet startats. Huru stort tillskott som på denna väg kan erhållas är för närvarande svårt att bedöma. Sannolikt kommer emellertid tillförseln av köpskrot till järnverken totalt sett icke att bli av samma omfattning som under år 1951.
Möjligheterna att ersätta nedgången i skrottillförseln genom ökade köp av tackjärn äro begränsade. Genom stegrad produktion vid Norrbottens järnverk kan tillgången på kokstackjärn i bästa fall stiga med omkring 50 000 ton. En förutsättning härför är emellertid, att tillförseln av lämplig malm kan ökas. Möjligheterna härför kunna för närvarande icke bedömas. An-
26 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
strängningar göras även för att på andra vägar förbättra tackjärnsförsörjningen.
Den kritiska situationen i fråga om försörjningen med skrot och tackjärn kan komma att medföra svårigheter att upprätthålla produktionen av handelsfärdigt järn och stål vid nuvarande nivå vid vissa järnverk. Vid andra järnverk kommer utmognaden av nya valsverk sannolikt att leda till ökning av produktionen. Vad slutresultatet kommer att bli är det för närvarande svårt att bedöma. Ett produktionstillskott på sammanlagt 100 000 ton är emellertid under gynnsamma förhållanden tänkbart.
Den i början av år 1951 försämrade internationella tillgången på legeringsinetaller för järnindustrien har lett till att International Materials Conference i Washington genomfört en internationell fördelning av bland annat volfram, molybden, nickel och kobolt. Den tilldelning, som Sverige erhållit, ligger i vissa fall betydligt under de anmälda behoven. Genom omläggningar av produktionen och ökad sparsamhet med legeringsmetallerna synes den bristande försörjningen emellertid — om nuvarande kvoter bibehållas — icke nämnvärt behöva påverka totalproduktionen av järn och stål under år 1952.
Exporten av kvalitetsjärn ökades avsevärt under första delen av år 1951 och har för hela året beräknats till cirka 140 000 ton mot 117 000 ton år 1950. Den antages stiga ytterligare under år 1952 till cirka 150 000 ton.
Importen av handelsfärdigt järn och stål steg under år 1951, efter en betydande nedgång året dessförinnan, till 730 000 ton. Den oväntat stora importen ledde till att järnförsörjningen blev betydligt bättre än vad som förutsågs i början av året. Importen under år 1952 är för närvarande svår att beräkna. Med utgångspunkt i nu träffade handelsavtal med Storbritannien och Västtyskland har man emellertid ingen direkt anledning förmoda att importen skulle komma att sjunka under 700 000 ton. I
Tabell 5. Tillförseln till den Inhemska marknaden av handelsfärdigt
järn och stål.
(1 000 ton).
I tabell 5 har en sammanställning gjorts över den beräknade tillförseln av handelsfärdigt järn och stål (exklusive bleckplåt) till den inhemska marknaden under år 1952. Som jämförelse redovisas tillförselsiffrorna för de närmast föregående åren. Det framgår av tabellen, att den totala tillförseln till den inhemska marknaden skulle komma att stiga från 1 570 000 ton år 1951 till 1 630 000 ton år 1952.
Preliminär nationalbudget för år 1952.
1 det ekonomiska långtidsprogrammet för åren 1951-—1955 har konsumtionen av handelsfärdigt järn och stål under år 1949 uppskattats till cirka 1 440 000 ton eller cirka 80 000 ton mindre än tillförseln under samma år. En lagerökning ägde således rum under året. Med utgångspunkt från den angivna konsumtionen och under antagande av en så hög konsumtionsökning som fem procent per år under de följande åren erhålles för år 1952 en förbrukning om 1 650 000 ton, vilket i stort sett motsvarar den beräknade tillförseln. Förbrukningen innevarande år kan emellertid bli något lägre än denna kvantitet. Å andra sidan är, som ovan nämnts, den angivna produktionsökningen på 100 000 ton i viss mån osäker. Av större betydelse är, att fördelningen mellan olika slag av järnmaterial icke kan betraktas som helt tillfredsställande. Varvens lager av fartygsmaterial sjönko relativt kraftigt under år 1951. Importutsikterna för år 1952 synas något bättre än för år 1951. Viss brist på medium- och tunnplåt torde dock komma att känneteckna läget för innevarande år. Även i fråga om armeringsjärn och handelsrör i klenare dimensioner föreligger risk för att behovet icke kan helt tillgodoses.
Bleckplåt. Tillförseln av bleckplåt minskades under år 1951 till cirka 21 000 ton mot drygt 23 000 ton året dessförinnan. Importnedgången berodde helt på minskade leveranser från Västtyskland och Storbritannien. För år 1952 har behovet uppskattats till inemot 25 000 ton. Så vitt nu kan bedömas torde emellertid behovet icke kunna tillgodoses i nämnvärt större utsträckning än under år 1951. I USA, varifrån den svenska importen huvudsakligen sker, har nämligen under år 1951 införts exportkontroll för bleckplåt. De kvartalsvisa exportallokeringar, som USA för närvarande lämnar, ha för Sveriges del legat under tidigare importkvantiteter. Möjligen kan man räkna med att kompensera detta genom någon ökning av importen från Västtyskland och Storbritannien.
övriga metaller. Den internationella råvaruorganisationen i Washington har som följd av det försämrade försörjningsläget för speciellt koppar och zink infört internationell fördelning av dessa metaller. De allokeringar, som tilldelats Sverige för zink, äro relativt tillfredsställande, medan däremot koppartilldelningen icke medger full försörjning.
Importen av metaller upprätthölls under år 1951 i stort sett på samma nivå som under år 1950. Då förbrukningen samtidigt steg för praktiskt taget alla metaller, ha lagren gått ned.
För koppar har beslag införts från och med 30 september 1951. Den i samband därmed införda ransoneringen har utformats i överensstämmelse med ett inom OEEC fattat beslut angående förbud mot användande av koppar för vissa ur försörjningssynpunkt mindre viktiga tillverkningar. Genom de vidtagna besparingsåtgärderna samt ökad användning av skrot väntas förbrukningen år 1951 nedgå med omkring 8 000 ton eller cirka 15 procent.
Försörjningssvårigheterna beträffande koppar komma sannolikt atl för-
28 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
stärkas under år 1952, bland annat som en följd av minskad inhemsk produktion. Ej heller för aluminium torde man kunna räkna med att det genom bristen på koppar samt genom den ökade tillverkningen av stålaluminiumlinor stegrade behovet skall kunna tillgodoses. För övriga metaller ger läget för närvarande icke anledning till oro.
Verksladsområdet. Av det föregående kan utläsas, alt råvaruförsörjningen för verkstadsindustriens del under år 1951 präglats av knapphet på vissa järn- och stålvaror (främst plåt och höglegerat verktygsstål) och vissa metaller (främst koppar). Dessa svårigheter kunde dock i stort sett mötas genom lagernedskärning, minskad förbrukning av knappa metaller till mindre kvalificerade ändamål eller i viss mån övergång till mindre knappa metaller. Med några undantag kan råvaruknappheten däremot icke sägas ha vållat mera betydande störningar i produktionen. Avsättningsmöjligheterna voro fortfarande goda, vilket bland annat framgår av att orderbeläggningen i september 1951 var 13 procent större än motsvarande månad 1950. Exporten av maskiner, apparater och instrument ökade volymmässigt med cirka 15 procent under år 1951 jämfört med 2'/2 procent under år 1950. Fartygsexporten gick däremot ned med cirka 15 procent, beroende främst på minskade leveranser till Norge. Liksom under tidigare år torde tillgången på arbetskraft i första hand varit bestämmande för produktionens omfattning under år 1951. Sysselsättningen inom verkstadsindustrien visade en förvånansvärt stark ökning. Under perioden januari—augusti var antalet sysselsatta arbetare omkring tre procent större än under samma period 1950. ökningen synes främst kunna hänföras till de mekaniska verkstäderna samt järn- och metallmanufakturverken. Sysselsättningen vid varven torde däremot ha varit av ungefär samma omfattning som under år 1950. Om man förutsätter, att produktivitetsförbättringen fortgått i ungefär samma takt som under de närmast föregående åren, förefaller en produktionsökning med fem å sex procent för verkstadsindustrien som helhet ej osannolik.
Verkstadsindustriens produktionsmöjligheter under år 1952 bli beroende av flera svårbedömbara faktorer. Vad råvaruläget beträffar, medför den internationella upprustningen en fortsatt brist på redan knappa varor, även om tillförseln i hög grad stabiliserats genom de internationella råvarukommittéernas arbete. Ansträngningarna att öka produktionen av knappa järn- och stålvaror samt metaller — bland annat genom initiativ från nämnda kommittéer — få ses som försök på längre sikt. Härtill kommer, att lagerställningen vid verkstadsföretagen vid slutet av år 1950 var mycket ojämn, varefter i fråga om de särskilt knappa varorna, såsom kopparhalvfabrikat och tunnplåt, lagren synas ha minskats ytterligare under år 1951. Även avsättningsmöjligheterna för verkstadsindustriens produkter äro svåra att överblicka. På exportsidan möter ökad konkurrens i den mån de västtyska firmorna återvinna sina gamla marknader. På sistone har även Japan fått igång en betydande export. I vissa fall kunna valutasvårig-
Preliminär nationalbudget för år 1952.
heter väntas hindra exporten, exempelvis till Argentina och England, vars minskade frilistning bland annat gått ut över kassaapparater och räknemaskiner. Vad särskilt varvsindustrien beträffar indikerar statistiken över pågående fartygsbyggen någon nedgång av exportleveranserna under år
1952. Orderingången har emellertid varit betydande under den senaste tiden från såväl inhemska som utländska beställare. Totalt sett tyder verkstadsindustriens orderbeläggning på en viss ökning av produktionen för export.
På den inhemska marknaden kan investeringsavgiften väntas få en hämmande effekt på maskinbeställningarna inom den privata sektorn. Häremot stå emellertid ökade offentliga investeringsbehov — bland annat för försvaret. Vid bedömandet av produktionsförhållandena år 1952 får hänsyn tagas till att verkstadsindustrien för närvarande har orderstockar, som i genomsnitt motsvara betydligt mer än ett års produktion, varför en eventuellt minskad orderingång icke kan väntas få omedelbara följder för produktionen.
Maskinförsörjningen. Under år 1951 utvidgades frilistningen på maskinområdet till att omfatta så gott som hela maskinimporten, vilket medverkade till starkt stegrade leveranser från företrädesvis Västtyskland och Storbritannien. Licensgivningen för import från USA var emellertid lika restriktiv som under år 1950. Importtillstånd gåvos sålunda endast för särskilt angelägna maskiner och apparater, vilket medfört en ackumulerad efterfrågan på vissa amerikanska maskiner, exempelvis tunga traktorer, grafiska maskiner, verktygsmaskiner. Importutvecklingen för maskiner under de senaste åren framgår av nedanstående tabell.
1949 Import i miljoner kronor
1950 1951
I - III kvartalen
Elektriska maskiner och apparater....... 147 180 132 198
Övriga maskiner och apparater m. m. ... 295 430 307 441
Summa 442 610 439 639
Tabellen utvisar en värdemässig stegring av importen med 45 procent mellan de tre första kvartalen 1950 och 1951 -—- en något större ökning än den mellan åren 1949 och 1950. Av importökningen under år 1951 torde approximativt 15 procent kunna hänföras till prisökningar. Volymökningen blir då av ungefär samma eller något större omfattning än under år 1950.
Under år 1952 torde en fortsatt prisökning på maskiner vara att förvänta på grund av de under föregående år successivt ökade järnpriserna. Däremot torde ökningen i importvolymen bli av betydligt mindre omfattning än under år 1951, dels på grund av att den inhemska efterfrågan i viss mån stabiliserats och dels emedan leveranserna från i första hand England ej synas kunna ökas annat än i begränsad omfattning.
Som helhet torde man kunna se fram emot relativt tillfredsställande maskinförsörjning under år 1952. Man torde emellertid få räkna med en mera restriktiv licensgivning än tidigare vid import från USA, vilket hindrar en
30 Statsverkspropositionen: Bil. 1: Inkomsterna: Bih. 2:
önskvärd rationalisering, modernisering och mekanisering inom vissa områden.
Även bilimporten ökades värdemässigt rätt avsevärt under år 1951. Under de tre första kvartalen uppgick importen av färdiga bilar, underreden och sammansättningsdelar till 320 miljoner kronor mot 316 miljoner kronor under hela år 1950. Sedan bilimporten från OEEC-länderna åter kvoterats från och med april 1951 efter att i realiteten ha varit fri sedan hösten 1950 (från Storbritannien och Frankrike — med temporärt avbrott —- sedan våren 1950) har en nedgång i importen ägt rum. Om hänsyn tages till inträdda prisstegringar, kommer man fram till att bilimporten för hela år 1951 även volymmässigt skulle ha legat på något högre nivå än under närmast föregående år.
Bgggnadsmaterialområdet. Genom fortsatt utbyggnad och rationalisering av den svenska cementindustrien steg produktionen, mätt i cementklinker, från 1,65 miljoner ton år 1950 till cirka 1,78 miljoner ton år 1951.1 Exporten ökades under samma tid från 0,26 miljoner ton till 0,30 miljoner ton, varför drygt 2/s av produktionsökningen kom den inhemska marknaden tillgodo. För år 1952 har produktionen uppskattats komma att uppgå till cirka 1,94 miljoner ton, räknat i klinker, vilket innebär en ökning i förhållande till år 1951 med cirka nio procent. Exporten beräknas i stort sett ha nått maximum, och för innevarande år räknas icke med någon nämnvärd ökning därav.
Den trots byggnadsregleringen starka stegringen av cementförbrukningen förklaras bland annat av en kraftig uppgång i tillverkningen av oarmerad lättbetong. De nuvarande höga träpriserna ha lett till en övergång från trähus till stenhus, vilket medfört, att efterfrågan på byggnadsblock, byggnadsplattor och dylikt byggnadsmaterial avsevärt överstiger de aktuella produktions- och leveransmöjligheterna. Produktionen av lättbetong beräknas under år 1952 komma att överstiga 500 000 in3. Som jämförelse kan nämnas, att produktionen år 1939 endast uppgick till cirka 100 000 in3.
Produktionen av tegel uppgick år 1951 till 375 å 400 miljoner tegel, vilket innebar en ökning av fem procent i förhållande till år 1950. De ombyggnader och rationaliseringar av vissa tegelbruk, som successivt utmogna, torde resultera i en viss mindre ökning av produktionskapaciteten under år 1952. Av avgörande betydelse för tillverkningens omfattning blir emellertid tillgången på arbetskraft.
Försörjningen med radiatorer förbättrades endast obetydligt under år 1951, vilket främst tillskrives bristen på arbetskraft. Leveranserna av plåt till radiatorfabrikerna motsvarade ungefär konsumtionen, varför lagren av plåt torde ha hållit sig i stort sett oförändrade. I fråga om plåttillförseln under år 1952 väntas ej några väsentliga förskjutningar, varför
1 Produktionen av standardcement uppgick till 1,00 miljoner ton och av E-cement till 0,90 miljoner ton för år 1950. För år 1951 har produktionen beräknats till 1,16 respektive 0,88 miljoner ton.