('angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare',)

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 1

Nr 98

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen angående vissa frågor rörande tjänstebostäderna för folkskolans lärare; given Stockholms slott den 25 februari 1955.

Kungl. Maj:t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över ecklesiastikärenden för denna dag, föreslå riksdagen att bifalla de förslag, om vilkas avlåtande till riksdagen föredragande de­ partementschefen hemställt.

GUSTAF ADOLF

Ivar Persson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, i anslutning till ett av särskilda sakkunniga framlagt betänkande, vissa ändrade bestämmelser i fråga om tjänstebostä­ der för folkskolans lärare. Sålunda föreslås bl. a. införande av s. k. tätortsförteckningar av innebörd, att skyldighet för skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostäder icke föreligger på ort, som är upptagen på dylik förteck­ ning. Vissa ändrade bestämmelser föreslås beträffande tjänstebostädernas beskaffenhet m. m. En höjning av de av riksdagen fastställda hyrorna för folkskolans tjänstebostäder föreslås också. Höjningen varierar mellan 15 och 40 procent. Slutligen föreslås höjning av statsbidraget till anskaffande av tjänstebostäder med 2 000 kronor per bostad. Maximisumman för Kungl. Maj:ts bidragsbeslut föreslås även för nästa budgetår fastställt till G 000 000 kronor.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt Nr 98

2 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

Utdrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 25 februari 1955.

Närvarande:

Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , stats­ råden S köld , Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jalmar N ilson , N ordenstam , L ind ­ ström , L ange .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för ecklesiastikdepartementet, statsrådet Persson, vissa frågor röran­ de tjänstebostäderna för folkskolans lärare samt anför därvid följande.

1. Inledning

På folkskolans område har tjänstebostäderna åt lärarna alltid varit av stor betydelse. Under mycket lång tid utgjordes lärarens avlöning av dels en kontant lön och dels fri bostad eller ersättning för utebliven bostads­ förmån. När på 1930-talet avlöningsförhållandena omlades till bruttolön, varigenom lärarna fick betala hyra för upplåten tjänstebostad, kvarstod alltfort behovet av att tjänstebostad tillhandahölls i en stor mängd fall, framför allt i landsbygdsdistrikten där möjligheterna för lärarna att själva kunna hyra annan bostad var mycket små. Tjänstebostadsfrågans bety­ delse för såväl skoldistrikten som lärarna medförde behov av reglerande bestämmelser i skilda hänseenden. Efter ingående utredningar framlades ett sakkunnigförslag i ämnet i januari 1946, och på höstsessionen av 1946 års riksdag beslöts en genomgripande nyreglering av bestämmelserna om folkskolans tjänstebostäder, med giltighet från och med den 1 juli 1947. Härvid infördes också för första gången statsbidrag till uppförande och reparation av dylika bostäder. Tjänstebostadshyrorna fastställdes seder­ mera genom beslut av 1947 års riksdag. De bestämmelser om tjänstebostä­ derna, som blev en följd av 1946—1947 års riksdagsbeslut, är i korthet föl­ jande. Skyldighet för vissa skoldistrikt att tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärare återfinnes i 52 § folkskolestadgan. Angående lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad stadgas i 26 § avlöningsreglementet för folkskolan. I boställsordningen för folkskolans lärare av den 30 decem­ ber 1946 (SFS 1946: 883) finnes bestämmelser rörande tjänstebostads be­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 3

lägenhet och beskaffenhet in. in. I boställsordningen hav också intagits bestämmelserna om hyresbeloppen (hyresavdragen), medan skyldigheten för lärarna att erlägga hyra i form av avdrag på avlöningen stadgas i den nyssnämnda 26 § avlöningsreglementet. Statsbidrag till uppförande och reparation av tjänstebostad utgår enligt kungörelsen den 30 december 1946 (nr 887) angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare. Vad statsbidragen på skolväsendets område beträffar har de senaste årens av löne- och prisnivåns höjningar betingade fluktuationer i kostnads­ fördelningen mellan stat och kommun medfört upprepade krav på ompröv­ ning av bidragsgrunderna och därvid bland annat i fråga om bidragen till anskaffande av tjänstebostäder. Dessa krav föranledde Kungl. Maj:t att framlägga förslag till 1952 års riksdag om viss höjning av bland annat bidragen till tjänstebostäder i avvaktan på en översyn genom särskilda sakkunniga. I anslutning härtill tillkallade jag, med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndi­ gande, den 10 april 1952 sex sakkunniga — överdirektören C. W. Curtman, ordförande, lantbrukaren och ledamoten av riksdagens II kammare L. D. Cassel, chefredaktören och ledamoten av riksdagens I kammare A. K. Gillström, hemmansägaren och ledamoten av riksdagens II kammare N. Ivar Johansson, undervisningsrådet N. B. Karnell samt lantbrukaren och leda­ moten av riksdagens II kammare L. A. Widén — för omprövning av grun­ derna för bland annat statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare. De sakkunniga — som antagit benämningen sakkunniga för översyn av vissa statsbidrag på skolväsendets område — har den 15 oktober 1954 av­ givit betänkande och förslag rörande statsbidrag till anskaffande av tjänstebostäder för folkskolans lärare m. m. (SOU 1954:27). Häröver har yttranden avgivits av skolöverstyrelsen, efter hörande av statens folkskolinspektörer, av länsstyrelserna i samtliga län, statskontoret, bostadsstyrelsen, 1952 års tjänstebostadsutredning och allmänna statsbidragsutredningen samt av svenska stadsförbundet och svenska landskommuner­ nas förbund, varjämte Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund, Sveriges småskollärarinneförbund, Sveriges överlärarförbund samt Sveriges allmänna organist- och kantorsförening inkommit med ge­ mensamt yttrande.

I betänkandet har de sakkunniga i enlighet med sitt uppdrag i främsta rummet behandlat frågan om statsbidragen till uppförande av tjänstebo­ städer för lärare. Emellertid har de sakkunniga i samband härmed till behandling upptagit också ett flertal andra frågor berörande tjänstebostäderna. Sålunda föreslår de sakkunniga dels en ytterligare begränsning av kommunernas skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, dels vissa änd­ ringar i bestämmelserna rörande lärares skyldighet att mottaga tjänstebo­ stad, dels ock vissa ändringar i föreskrifterna angående bostädernas be­

4 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

skaffenhet. Vissa av de sistnämnda ändringarna beräknas medföra en sänk­ ning av byggnadskostnaderna. Vidare har de sakkunniga framlagt förslag i syfte att ge kommunerna en bättre kompensation för skyldigheten att till­ handahålla lärarna tjänstebostäder genom höjning såväl av lärarnas hyresavdrag som av statsbidraget för anskaffande av tjänstebostäder.

2. Tjänstebostadsbeståndet

De sakkunniga har införskaffat och sammanställt en del statistiska upp­ gifter beträffande tjänstebostadsbeståndet vid utgången av vårterminen 1953. Av dessa uppgifter torde här få intagas följande. Av nedanstående sammanställningar framgår antalet tjänstebostäder, fördelade på olika delar av riket och på respektive lärarkategorier (Tabell A) samt på hyresgrupper (Tabell B).

Tabell A. Tabell B

Därav för Antal tjänste­ Landsdel Hyresgrupp Antal tjänstebostäder ord. folkskollärare annan lärare

2 1765

4 15

Summa 10 215 5 783 4 432 10 215

Antalet lärartjänster utgjorde enligt uppgift från skolöverstyrelsen 31 836 vid utgången av vårterminen 1953, varav 15 445 ordinarie folkskollärartjänster och 16 391 lärartjänster av annan kategori, d. v. s. »annan lärare». Om det procentuella förhållandet mellan antalet med tjänstebo­ städer försedda lärare och det totala antalet lärare beräknas, erhålles för landet i dess helhet till resultat att för 32 procent av lärartjänsterna i riket finns tjänstebostad. Tjänstebostadsprocenten för ordinarie folkskollärare utgör 37 och för annan lärare 27. Då emellertid tjänstebostäder enligt gällande bestämmelser behöver fin­ nas endast på skolorter utan hyresmarknad, synes den nu gjorda jämförel­ sen mellan antalet tjänstebostäder och det totala antalet lärartjänster icke ge en klar bild av tillgången på tjänstebostäder i förhållande till behovet. För att ernå ett i huvudsak rättvisande resultat, bör som jämförelseobjekt användas icke det totala antalet lärartjänster utan antalet sådana tjänster i landsbygdsdistrikten. Antalet lärartjänster på landsbygden uppgick till sammanlagt 19 846, varav 10 098 för ordinarie folkskollärare och 9 748 för annan lärare. En jämförelse med nu angivna antal lärartjänster som grund ger till resultat en betydligt högre tjänstebostadsprocent, nämligen omkring 50. För de båda lärarkategorierna ordinarie folkskollärare och »annan lärare» skulle resultatet vid användande av detta beräkningssätt bliva 57 respektive 45 procent.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 5

1941 års lärarlönesakkunniga lämnade i sitt betänkande (SOU 1946:8) — som legat till grund bland annat för nu gällande boställsordning för folk­ skolans lärare och kungörelse angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare — vissa statistiska uppgifter rörande tjänstebostäder för lärare vid folk- och småskolor. I avsikt att så nära som möjligt uppnå ön­ skemålet att statistiken endast skulle omfatta orter, där hyresmarknad saknades, uteslöt de sakkunniga vid infordrandet av uppgifter från skol­ distrikten sådana städer och köpingar, som bildade självständiga skoldi­ strikt. De sakkunnigas undersökning avsåg förhållandena under vårtermi­ nen 1942. I de uppgifter, som avgavs, redovisades sammanlagt 13 928 tjän­ stebostäder. Enligt en samtidigt av skoldistrikten utförd klassificering av bostäderna, vilken verkställdes i överensstämmelse med en viss av de sak­ kunniga angiven kategoriindelning, skulle härav 991 ha utgjort A-bostäder, 3 820 B-bostäder, 4 292 C-bostäder samt 4 825 D-bostäder. Antalet A-bostäder utgjorde vårterminen 1953 för ordinarie folkskollä­ rare 2 736 eller 47 procent av hela antalet bostäder för dylika lärare. Mot­ svarande siffror för annan lärare var 1 234 respektive 28. Antalet C-bostä­ der åter uppgick till 1 473 eller 25 procent av hela antalet bostäder för ordina­ rie lärare samt till 1 956 eller 44 procent av antalet bostäder för annan lärare. Av samtliga tjänstebostäder utgjorde 39 procent A-bostäder, 28 procent B-bostäder och 33 procent C-bostäder. A-bostäderna utgjorde sålunda eu större del än bostäder tillhörande någon av de övriga bostadsklasserna, då man ser till hela antalet tjänstebostäder liksom bostäder för enbart ordi­ narie folkskollärare, medan däremot antalet C-bostäder var störst, då det gäller annan lärare. För den sistnämnda kategorien av lärare var alltså bostadsstandarden lägst, så långt klassindelningen enligt 20 § boställsordningen kan anses giva representativt uttryck för tjänstebostädernas standard. Det ovan återgivna siffermaterialet beträffande tjänstebostäderna och deras fördelning å bostadsklasser vid de angivna undersökningstillfällena vårterminen 1942 och vårterminen 1953 kan givetvis utnyttjas för jäm­ förelser. Några bestämda slutsatser torde dock näppeligen kunna dragas av dylika jämförelser, enär bland annat något olika klassificeringsgrunder torde ha använts. Beträffande utvecklingen från 1947 till 1953 konstate­ ras, att antalet A-bostäder ökat trots att totala antalet tjänstebostäder minskat. Enligt 7 § 2 mom. boställsordningen skall, därest annan tjänstebostad icke står till förfogande eller därest läraren så önskar, för ordinarie folk­ skollärare, som är ensamstående, såsom tjänstebostad kunna tills vidare godkännas bostad av mindre storlek än omkring 90 kvadratmeter, dock minst omkring 60 kvadratmeter. Antalet bostäder med en golvyta av om­ kring 60 kvadratmeter, vilka i enlighet härmed anvisats till ensamstå­ ende ordinarie lärare, utgjorde för hela landet endast 159, varav 28 klassi­ ficerats som A-bostäder, 47 som B-bostäder och 84 som C-bostäder. Boställsordningen 12 § öppnar vidare möjlighet för skoldistrikt att såsom tjänstebostad anvisa åt ordinarie kvinnlig folkskollärare lägenhet, bestående a a - minst tvä i lämplig direkt förbindelse med varandra stående rum och kök med en sammanlagd golvyta av omkring 65 kvadratmeter, samt åt icke ordinarie folkskollärare eller små skollärare, biträdande lärare och lärare vid mindre folkskola ett rum och kök i direkt förbindelse på samma botten med en sammanlagd golvyta av omkring 45 kvadratmeter. Antalet tjänste-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

bostäder av förstnämnda slag var 443 — varav 70 A-bostäder, 161 B-bostäder och 212 C-bostäder, medan bostäderna med en golvyta av omkring 45 kvadratmeter uppgick till 928. Härav var 71 A-bostäder, 248 B-bostäder och 609 C-bostäder. Det sammanlagda antalet bostäder, som med tanke på bland annat bostadsinnehavarens tjänsteställning icke fyllde de krav på golvyta, vilka angives i 7 § 1 mom. boställsordningen, uppgick således vid utgången av vårterminen 1953 till 1 530. Dessa bostäder representerade 15 procent av hela tjänstebostadsbeståndet. Hela antalet sådana tjänstebostäder, som i enlighet med boställsordningens bestämmelser må tills vidare vara i avsaknad av centraluppvärm­ ning, badrum eller vattenklosett, uppgick till ej mindre än 3 878 eller om­ kring 38 procent av hela tjänstebostadsbeståndet. Härav utgjorde 1 804 respektive 2 074 bostäder för ordinarie folkskollärare respektive annan lä­ rare. I procent av hela antalet bostäder för nu nämnda kategorier av lärare uppgick här nämnda bostäder till drygt 31 för ordinarie folkskollärare och nära 47 för annan lärare. En jämförelse med det av 1941 års lärarlönesakkunniga framlagda undersökningsmaterialet visar, att antalet bostäder med enbart vatten, avlopp och elektriskt ljus, d. v. s. som är utrustade med de s. k. primärbekvämligheterna men saknar centraluppvärmning, badrum el­ ler vattenklosett, sjunkit (från 4 292 till 3 878). Antalet bostäder, som jämlikt medgivande av skolöverstyrelsen fortfa­ rande saknar vatten, avlopp eller elektriskt ljus, utgjorde för ordinarie folkskollärare 19 och för annan lärare 31, d. v. s. sammanlagt 50, och är följaktligen ytterst litet i förhållande till hela antalet bostäder. I enlighet med de förutsättningar, som nu råder beträffande skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostäder, har folkskolinspektörerna verkställt en bedömning av det totala antalet tjänstebostäder, som skulle vara erforder­ ligt höstterminen 1958. Tjänstebostadsbehovet har därvid uppskattats till 7 846 för ordinarie folkskollärare och 5 229 för annan lärare eller totalt 13 075. Detta skulle vid jämförelse med antalet bostäder vid utgången av vårterminen 1953 innebära, att — om nu gällande bestämmelser ifråga om skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder bibehålies oförändrade — en ökning av omkring 2 050 tjänstebostäder för ordinarie folkskollärare och omkring 800 för annan lärare eller sammanlagt omkring 2 850 skulle vara erforderlig under femårsperioden fram till år 1958.

3. Skolväsendets beroende av lärarbostäder

Lnder utredningsarbetet har de sakkunniga övervägt, om man med hänsyn till det i kommunal regi eller med kommunalt stöd numera bedriv­ na bostadsbyggandet alltjämt kan ha behov av att bibehålla anordningen med tjänstebostäder för folkskolans lärare eller om tidpunkten kan anses vara inne att helt avveckla tjänstebostadssystemet. När de sakkunniga i betänkandet redogör för dessa överväganden, erinrar de till en början om att genom tillkomsten av 1947 års lag om kommunala åtgärder till bo­ stadsförsörjningens främjande möjligheterna vidgats för kommunerna att göra en mera aktiv insats till fromma för eu ökad bostadsproduktion. Den­ na lag medger nämligen rätt för kommun att vidtaga subventioneringsåt-

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98 7

gärder i avsikt att stimulera bostadsförsörjningen. Den har därigenom ökat den kommunala handlingsfriheten på området. Lagen medför emellertid, framhåller de sakkunniga, icke någon skyldighet för kommun att vidtaga sådana åtgärder och innefattar än mindre något åliggande för kommunen att tillhandahålla bostäder åt sina invånare. Under sådana omständigheter kan enligt de sakkunniga någon garanti för lärare att erhålla bostad icke anses föreligga till följd av bestämmelserna i nämnda lag, och den kan således icke heller betraktas såsom något substitut till folkskoleväsendets tjänstebostadsföreskrifter. De sakkunniga har vidare ansett sig kunna kon­ statera, att möjligheterna att på lämpligt sätt upprätthålla skolväsendet alltjämt, särskilt på den egentliga landsbygden, är beroende av att den er­ forderliga lärarpersonalen kan få sin bostadsfråga ordnad på ett tillfreds­ ställande sätt och att detta icke kan beräknas bli fallet med mindre tjänstebostadssystemet bibehålies.

I ett flertal yttranden har uttalanden gjorts för ett bibehållande av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare. Endast bostadsstyrelsen , 1952 års tjänstebostadsutredning, Svenska stadsförbundet och Svenska lands­ kommunernas förbund har förklarat sig icke vara övertygade om behovet härav och ifrågasätter sålunda en avveckling av systemet i fråga. Såsom skäl härför åberopas framför allt de förbättringar rörande bostadsförsörj­ ningen, som under senare år vidtagits från det allmännas sida, bland annat genom tillkomsten av 1947 års bostadsförsörjningslag.

Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag tillkomsten av bostadsförsörjningslagen icke utesluta behovet av särskilda bestämmelser och åtgärder beträffande lärarnas bostadsfråga. Enligt min mening är tjänstebostäderna ännu så länge av stor betydelse för folkskole­ väsendet på landsbygden. Jag anser mig därför icke för närvarande kunna förorda en avveckling av tjänstebostadssystemet för folkskolans lärare men föreslår i det följande vissa åtgärder, som minskar behovet av dylika bostäder. I olika sammanhang har under årens lopp framkommit, att förhållandena beträffande tjänstebostäderna för folkskolans lärare och de bestämmelser, som reglerar dessa förhållanden, icke är fullt tillfredsställande. Den av de sakkunniga verkställda utredningen visar detsamma. Tidpunkten för en revision av vissa av de nu gällande bestämmelserna om tjänstebostäderna torde sålunda vara inne. Det av de sakkunniga framlagda förslaget synes mig vara väl motiverat och avvägt och därför lämpligt att i huvudsak läggas till grund för de ändringar, som bör vidtagas. Jag framlägger därför i det följande förslag i ämnet, i huvudsak grundade på det angivna sakkun­ nigbetänkandet och avsedda att genomföras från och med den 1 juli 1955.

8 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

4. Skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärarbostäder.

Enligt 52 § folkskolestadgan åligger det skoldistrikt att åt lärare till­ handahålla tjänstebostad, som står i överensstämmelse med de i boställsordningen givna eller med stöd av densamma meddelade bestämmelserna, om på ort, varest skola är belägen, i skolans närmare omgivning icke fin­ nes hyresmarknad för sådana bostäder. Boställsordningens 1 § 2 mom. stadgar, att varje bostad, som av skoldistriktet upplåtits till lärare vid av distriktet inrättad folk- eller småskola, är tjänstebostad under förutsätt­ ning, att bostaden enligt föreskrifterna i boställsordningen kan hänföras till någon av de i föreskrifterna angivna klasserna. Undantag från denna regel kan icke förekomma på grund av andra omständigheter än sådana, som äger samband med bostadens beskaffenhet.

Som av de nyss återgivna bestämmelserna framgår är sålunda för när­ varande skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla lärare tjänstebostad knuten till begreppet »hyresmarknad». Detta begrepp har sedan länge varit omstritt, då det visat sig förenat med vissa svårigheter att i prak­ tiken tillämpa detsamma. Av bestämmelserna torde ävenledes framgå, att skoldistrikt, som — oaktat att hyresmarknad enligt 52 § folkskolestadgan kan anses föreligga — uthyr bostad åt läraren, skall anses upplåta denna bostad åt honom som tjänstebostad och sålunda på för sådan bostad gäl­ lande villkor, om bostaden blott uppfyller boställsordningens krav. Gäl­ lande bestämmelser öppnar sålunda möjligheter för lärare att begära, att en av kommunen åt honom enligt vanliga hyresvillkor upplåten bostad skall förklaras såsom tjänstebostad. De kan sålunda utnyttjas av läraren i syfte att erhålla lägre hyra än som eljest skulle behöva erläggas å all­ männa hyresmarknaden. Så har också skett i en del fall (jfr. t. ex. Rege­ ringsrättens årsbok 1952 ref. 6 och 1954 not E 36). Mot bakgrunden av den mera aktiva bostadspolitik, som 1947 års bostadsförsörjningslag nu­ mera ger kommunerna möjlighet att bedriva, torde detta icke längre vara befogat, uttalar de sakkunniga. Mot begreppet hyresmarknad har även riktats den kritiken, att det icke angives på vad sätt man skall konstatera huruvida hyresmarknad finnes eller ej. Efter att ha påtalat dessa nackdelar med det nuvarande systemet har de sakkunniga ansett sig böra ingå på en omprövning av hyresmarknadsbegreppet. Då denna omprövning emellertid icke lett till tillfredsställande resultat, har de sakkunniga i stället framlagt förslag om en annan metod för bestämmandet av skyldigheten för skoldistrikt att hålla tjänstebostä­ der för folkskolans lärare. Metoden skulle innebära upprättande av täto r t s f ö r t e c k n i n g a r, d. v. s. förteckningar å skolorter, som är be­ lägna inom bebyggelseområden (tätorter) av sådan karaktär, att skyldig­

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 9

het att tillhandahålla tjänstebostad prövats icke böra föreligga. Härom anför de sakkunniga ytterligare följande. Med skolort avses här icke ett administrativt område utan den plats, där skola är belägen. Vid upprättandet av sådana förteckningai skall nian fasta mindre avseende vid, om hyresmarknad enligt gällande praxis före­ finnes eller icke, och i stället beakta huruvida respektive bebyggelseomrades storlek och struktur m. m. gör det sannolikt, att läraren där kan erhalla bostad utan att tjänstebostad tillhandahålles. Lärarens möjligheter att ta bostad skall därvid icke bedömas med hänsyn till dagens läge a bostads­ marknaden utan efter vad som normalt kan vara att påräkna. Bebyggelse­ områdets storlek, läge och struktur samt av kommunen visad vilja att losa bostadsfrågan för kommunens invånare bör vara grunden för dess upp­ tagande å tätortsförteckningen. Skolort bör få uppföras å förteckningen även då densamma är belägen utanför tätort men på högst fyra kilometers avstånd från dennas gräns. En särskild tätortsförteckmng skall upprattas för varje inspektionsområde.

I fråga om tätortsför teckningarnas giltighetstid an­ för de sakkunniga bland annat. Tätortsförteckningarna bör vara gällande under väsentlig tidrymd. Möj­ ligheterna att under denna tid företa ändringar i förteckningarna bor vara små, och ändringar sålunda sällan förekommande. Den väsentliga vinsten med tätortsförteckningarna skall nämligen ligga däri, att båda parter läraren såväl som skoldistriktet — har kännedom om att skolort ar eller inte är uppförd å tätortsförteckningen för inspektionsområdet och att orten efter den grundliga prövning, som verkställts i samband med förteckning­ ens upprättande, inte heller kan komma att få sin ställning i detta han­ seende ändrad förrän vid nästa översyn av förteckningarna. Härigenom skulle mera fasta normer vinnas för bedömandet av möjligheten att la respektive skyldigheten att tillhandahalla tjänstebostad. De hittills ej sällan förekommande meningsskilj aktigheterna i dessa frågor torde komma att minska i antal och i varje fall koncentreras till tidpunkterna för upprättan­ det av nya förteckningar. Ehuru förteckningarna bör vara gällande under väsentlig tidrymd, kan å andra sidan utvecklingen medföra så väsentliga förändringar av en orts storlek och struktur, att den, som icke. tidigare varit uppförd å förteckningen, efter nagon tid utvisar karakteiistika, som bör föranleda dess upptagande på tätortsförteckningen. Orsaken till sådana förändringar av en ort kan exempelvis vara, att en betydande industri startats på orten. En sådan utveckling, som hår åsyftas, kan gå mer eller mindre snabbt. Det kan självfallet med hänsyn härtill diskuteras, vad som kan vara cn lämplig period. Man torde fa göra valet med utgångspunkt från de förut anförda synpunkterna om angelägenheten av så lång period som möjligt men samtidigt med beaktande av att perioden icke får göras längre än att hänsyn någorlunda snart kan komma att tagas till sådana förändringar, som nyss nämnts. De sakkunniga har därför kommit till den uppfattningen, att den lämpligaste längden av cn period är fem år. Skulle ändock större och mera väsentliga förändringar av en ort under löpande period ge anledning till justering av tätortsförteckningen, bör detta i undan­ tagsfall kunna ske.

10 Kungl. May.ts proposition nr 98

Frågan om vilka orter, som bör uppföras å tätortsförteckningarna, utvecklar de sakkunniga närmare genom följande ut­ talanden, som de sakkunniga benämner anvisningar för upprättande av förslag till tätortsförteckningar.

Till grund för övervägandena om vilka orter, som skall uppföras å tätortsförteckningarna, bör läggas de förteckningar å tätorter, vilka uppgjorts av statistiska centralbyrån i anslutning till bearbetningen av material från den senaste folkräkningen. Med ledning av dessa förteckningar å tätorter bör folkskolinspektörerna — var och en för sitt inspektionsområde — uppgöra förslag till tätortsför­ teckningar och därvid beakta följande. Samtliga städer och köpingar skall medtagas å tätortsförteckning. Detta utesluter emellertid inte, att tjänstebostäder i vissa fall kan erfordras i »icke-tätortsdelar» av en del städer och köpingar. Sådana delar skall då undantagas vid uppförande av staden eller köpingen å förslaget. I fråga om övriga orter inom inspektionsområdet skall gälla, att tätorter med minst 900 invånare skall medtagas samt därutöver mindre orter, där svårigheter kan antagas icke uppkomma för lärare att erhålla bostad utan att tjänstebostad tillhandahålles. Vid prövningen, huruvida sådan mindre ort skall medtagas bör hänsyn icke tagas till dagens läge på bostadsmark­ naden. Om det med hänsyn till ortens läge och struktur m. m. kan förut­ sättas finnas vilja och intresse från kommunala myndigheters sida att i stiftelseform eller annorledes, genom insatser för bildande av bostadsrätts­ förening av något slag eller genom att stödja enskilda initiativ medverka till att lärarpersonalen erhåller bostäder å öppna bostadsmarknaden, utgör detta ett skäl att medta orten å förslaget till tätortsförteckning, även om invånarantalet skulle vara relativt litet. Det bör beaktas, att inte bara från varandra klart avgränsade tätortsbildningar finnes, utan ofta kan tätortsbddmngarna vara mer eller mindre sammanhängande även i områdena utanför en större tätort. Det bör i dylika fall iakttas, att tätort, som kanske endast har några hundra invånare men är belägen så nära annan tätort av liknande storlek, att orterna i fråga tillsammans är jämförbara med större tätorter, också kan uppföras å för­ teckningen tillsammans med den närbelägna tätorten. När det gäller avstånd mellan skolan och ett någorlunda närbeläget tät­ ortsområdes gräns, bör uppmärksammas, att ort, där skola är belägen och som icke fyller det i huvudregeln angivna kravet på tätort, ändock undan­ tagsvis kan uppföras å tätortsförteckningen, om den är belägen på sådant avstånd från å förteckningen upptagen tätort, att restiden och sättet för förflyttningen mellan bostaden och skolan kan betraktas såsom rimliga ur lärarens synpunkt samt anordningen för skolans vidkommande kan anses godtagbar. Härvid bör förefintligheten av lämplig kommunikationsmöjlig­ het tillmätas avgörande betydelse. Det bör emellertid också beaktas, att i vissa fall tätort, som har mera än 900 invånare, ändock inte bör upptagas å förteckningen på grund av ortens allmänna struktur. Det kan exempelvis förhålla sig så, att man i industrioch brukssamhällen med relativt stort invånarantal praktiskt taget endast har egnahemsbebyggelse med enfamiljshus och så gott som helt saknar bebyggelse med hyreshus. I sådant fall kan möjligheter för lärare att fa bostad å allmänna bostadsmarknaden vara obefintliga trots ortens storlek.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 11

Orten bör därför icke medtagas å förteckningen. Detsamma kan gälla för t. ex. ett brukssamhälle, där bruket håller bostäder för sina anställda men andra bostäder — bortsett kanske från egna hem av enfamilj styp — saknas. Det nu angivna undantaget skall dock ej gälla beträffande tätorter av nu nämnd karaktär, därest kommunen ordnar lärarens bostad på allmänna bostadsmarknaden. I sådana fall gäller alltsa huvudregeln, och tätorten medtages i vanlig ordning i förteckningen. __ I god tid före femårsperiods utgång bör Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj :ts förordnande, skolöverstyrelsen med ledning av vunna erfarenheter utfärda anvisningar om vad som skall beaktas vid revision av de tätortsförteckningar, som gäller för löpande period.

Beträffande det administrativa förfarandet vid tätortsförteckningarnas upprättande m. m. föreslår de sakkunniga följande.

Då tätortsförteckningarna skall vara representativa för de verkliga för­ hållandena och alltså bygga på ingående kännedom om de olika skolorterna, bör det ankomma på folkskolinspektörerna att uppgöra förslag till förteck­ ningar. Dessa bör av inspektörerna överlämnas till vederbörlig länssty­ relse, som bör bereda kommuner och lärare tillfälle att inom viss tid in­ komma med eventuella erinringar mot desamma. Efter denna tids utgång skall länsstyrelsen pröva förslagen och de däröver avgivna yttrandena^ och fastställa tätortsförteckning att gälla för de följande fem kalenderaren. Över länsstyrelses beslut i dessa ärenden må besvär anföras hos Kungl. Maj:t (i ecklesiastikdepartementet) av kommuner och lärare. De fastställda tätortsförteckningarna bör intagas i länskungörelserna och även på annat sätt bringas till kommunernas och lärarnas kännedom. Vidkommande sådana ändringar, som undantagsvis må göras under lö­ pande giltighetstid, uttalar de sakkunniga följande. o Om en ort, som icke är upptagen å förteckningen under femårsperioden på grund av tillkomsten av en industri eller andra särskilda omständig­ heter så väsentligt ändrat karaktär, att orten, därest revision av tätortsförteckningen varit förestående, uppenbarligen skulle kommit att uppföras å förteckningen, bör kommunen i fråga kunna omedelbart bli befriad från skyldigheten att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare genom att nyanskaffa tjänstebostad. Ansökan härom bör ingivas till folkskolinspektören. Denne bör med eget yttrande översända den till länsstyrelsen, som bör bereda lärarna tillfälle att inom viss angiven tid inkomma med eventuella erin­ ringar. Därefter skall länsstyrelsen avgöra ärendet. Den omständigheten att ort på detta sätt befrias från tjänstebostadsskyldighet skall icke inverka på kringliggande skolorters ställning i tjänstebostadshänseende under den löpande femårsperioden. Undantagsvis kan å ort, som är uppförd i tätortsförtecknmgen och alltsa befriad från att tillhandahålla tjänstebostad åt lärare, kommunen av sär­ skild anledning — t. ex. att skolväsendet i kommunen skall centraliseras och lärarna, i samband därmed måste företaga flyttning från sina hittills­ varande bostäder i närheten av de skolor, som skall nedläggas, och att lämpliga bostäder icke kan beräknas stå till förfogande för dem i den nya centralskolans närhet -— vilja uppföra tjänstebostäder för lärarna i fråga eller vissa av dem. T sådant fall bör Kungl. Maj:t kunna pröva framställ­ ning från kommunen om rätt för denna att —- utan hinder av att orten i fräga är upptagen i tätortsförteckningen — komma i åtnjutande av fastställt

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

statsbidrag för uppförände av tjänstebostäder för dessa lärare. Sådan fram­ ställning bör ingivas via folkskolinspektören, länsstyrelsen och skolöverstyrelsen vilka myndigheter skall avgiva utlåtande över framställningen och därvid till- eller avstyrka densamma. De sakkunniga förutsätter, att dyhkt medgivande icke skall komma att lämnas annat än i särskilda undan­ tagsfall. Slutligen har de sakkunniga som bilaga till betänkandet fogat preli­ minäraförslag till tätortsförteckningar för de olika inspektions­ områdena i samtliga län. Dessa förslag har sammanställts med ledning av från vederbörande folkskolinspektörer infordrade uppgifter. Enligt de sak­ kunnigas mening torde, därest beslut i huvudsaklig överensstämmelse med av dem nu redovisade riktlinjer fattas, dessa förslag kunna överlämnas till lansstyrelserna för behandling i den ordning, de sakkunniga förordat. De sakkunnigas preliminära förslag till tätortsförteckningar torde såsom bilaget få fogas till detta protokoll.

0 årslaget om införande av tätortsförteckningar har i remissvaren sa gott som uteslutande hälsats med tillfredsställelse och endast ett fåtal erinringar har framställts. Sålunda har två länsstyrelser ställt sig kritiska mot de sakkunnigas definition av begreppet tätort. En tredje länsstyrelse örklarar, att det nuvarande systemet enligt dess erfarenheter under senare år fungerat utan allvarligare besvärligheter och ifrågasätter därför om en övergång till det enligt länsstyrelsens uppfattning svårbemästrade systemet med tätortsförteckningar bör ske. I så fall, framhåller länsstyrelsen vidare, bor tätortsförteckningarna göras så vida som möjligt eller i stället glesortsförteckningar upprättas. 1952 års tjänstebostadsutredning uttalar, att sak­ kunnigförslaget i detta såväl som en del andra hänseenden kan godtas endast som ett provisorium. Mot bakgrunden av att fastställandet av tät­ ortsförteckningar enligt förslaget skall föregås av ett omfattande och tids­ ödande remissförfarande ifrågasätter utredningen lämpligheten av att ens som ett provisorium genomföra de sakkunnigas förslag i denna del. Även svenska stadsförbundet anmäler vissa betänkligheter. Tva länsstyrelser uttalar sig för att tätortsförteckningarna bör ges eu längre giltighetstid än fem år, förslagsvis åtta till tio år. Såsom skäl härför åberopas, förutom det omständliga administrativa förfarandet, att förändringar i bebyggelsen å landet i regel ej sker så hastigt, att en'om­ prövning torde vara erforderlig redan efter fem år. Frågan om vilka orter, som bör uppföras å tätortsf ö r t e c k n ingarna har varit föremål för diskussion i en del yttran­ den. En länsstyrelse och lärarorganisationerna anser gränsen mellan för­ tecknad och icke förtecknad ort med hänsyn till invånarantalet ej böra fixeras i form av en bestämt angiven befolkningssiffra eller såsom de sak­ kunniga angivit 900 invånare. Lärarorganisationerna framhåller därvid, att det föreslagna tätortsförteckningssystemet i princip synes bygga på en in­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98 13

dividuell prövning av respektive orters bebyggelsekaraktär, cl. v. s. deras läge och struktur in. in. Även ett par folkskolinspektörer anmäler betänk­ ligheter på denna punkt. Mot de sakkunnigas uttalande, att vid tätortsförtecknings upprättande hänsyn bör tagas icke till dagens läge utan till vad normalt kan vara att påräkna samt till av kommunen visad vilja att lösa bostadsfrågan har vissa länsstyrelser och lärarorganisationerna rest invändningar. Därvid framhalles bland annat, att det ej torde fa anses till­ räckligt, att kommunen visat vilja att lösa bostadsfrågan utan att denna vilja jämväl tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta åtgärder. Förefint­ ligheten av s.k. insatslägenheter bör vidare enligt skolöverstyrelsens och en del folkskolinspektörers uppfattning icke få tas i beaktande vid tätortsförteckningarnas upprättande. Skolöverstyrelsen samt vissa folkskolinspek­ törer och länsstyrelser har ställt sig kritiska mot att skolort, belägen utan­ för tätort men på högst fyra kilometers avstånd från dennas gräns, skulle upptagas på tätortsförteckning. Skolöverstyrelsen och en länsstyrelse under­ stryker kommunikationsfrågans betydelse i sammanhangek En del folkskol­ inspektörer och länsstyrelser uttalar sig för kortare avstånd och förordar därvid avstånd varierande mellan en och tre kilometer. Mot sakkunnigförslaget, i vad detsamma avser det administra­ tiva förfarandet vid tätortsförteckningarnas upprättande m. m., har endast ett fåtal erinringar framställts. Statskontoret och en länsstyrelse förordar, att tätortsförteckningarna första gången fastställes av Kungl. Maj:t. En annan länsstyrelse håller före, att tätortsförteckningarna alltid bör fastställas av antingen Kungl. Maj:t eller skolöverstyrelsen eller annan central myndighet. Såsom skäl härför åberopas angelägenheten av att en­ hetlighet i detta avseende vinnes. Svenska landskommunernas förbund anmäler vissa betänkligheter och framhåller därvid bland annat önskvärd­ heten av att folkskolinspektörerna före uppgörandet av förslag till tätortsförteckningar inhämtar upplysningar om kommunernas planer på bostads­ försörjningens område. Slutligen avstyrker statskontoret bestämt, att stats­ bidrag undantagsvis, t. ex. i samband med centralisering av en kommuns skolväsende, skulle kunna utga för tjänstebostad å ort, som är upptagen å tätortsförteckning.

Departementschefen. Såsom av den lämnade redogörelsen fram­ gått kan de bestämmelser, vilka nu reglerar skoldistrikts skyldighet att till­ handahålla lärarbostäder, knappast betecknas som fullt tillfredsställande. Erfarenheten har visat, att de i vissa fall givit upphov till meningsskiljaktigheter mellan kommuner och lärare. De sakkunniga har därför fram­ lagt förslag om en annan metod för bestämmande av skoldistrikts tjänstebostadsskyldighet. Denna metod innebär, att förteckningar över orter, där sådan skyldighet prövas icke skola föreligga — s.k. tätortsförteckningar — upprättas. Härigenom skulle enligt de sakkunnigas mening förenämnda me-

14 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

ningsskiljaktigheter komma att minska i antal och i varje fall koncentreras till tidpunkterna för upprättande av nya förteckningar. De flesta remissmyndigheterna har godtagit de sakkunnigas förevarande förslag; vissa myndigheter dock under uttryckligt betonande av förslagets provisoriska karaktär. För egen del har jag också blivit övertygad om lämp­ ligheten av att de sakkunnigas förslag nu genomföres. Visserligen kommer det säkerligen i en hel del fall att bli svårt att avgöra, om en viss ort bör upptagas på tätortsförteckning eller ej. De sakkunniga har emellertid sökt minska dessa svårigheter på olika sätt. Dels har de föreslagit ett admi­ nistrativt förfarande som innebär, att folkskolinspektörerna skall upprätta förslag till tätortsförteckningar och att länsstyrelserna skall bereda veder­ börande kommuner och lärare tillfälle att inkomma med eventuella erin­ ringar mot förslagen, innan länsstyrelserna beslutar i ämnet. Detta synes mig lämpligt; jag vill endast framhålla att enligt min mening folkskolin­ spektörerna också bör ha överläggningar med kommunerna och lärarna innan förslagen utformas. Vidare har de sakkunniga angivit vissa anvis­ ningar för upprättandet av tätortsförteckningarna. Dessa anvisningar är relativt utförliga och synes mig ägnade att underlätta prövningen av tvek­ samma fall. Emellertid kan jag icke helt dela de sakkunnigas uppfattning i alla hänseenden. Sålunda vill jag icke i lika hög grad som de sakkunniga binda de myndigheter, som skall upprätta tätortsförteckningarna, genom en huvudregel att tätorter med minst 900 invånare skall medtagas på förteck­ ningarna. Det angivna invånarantalet bör tjäna till ledning men icke be­ traktas som någon bindande regel. Jag kan vidare ej nu medverka till ett genomförande av de sakkunnigas förslag, att det avstånd från skolan, inom vilket hyresmarknadsort eller tätort skall finnas för att skoldistriktet skall vara befriat från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad utsträckes från hittills tillämpade två kilometer till fyra kilometer. Däremot kan jag för­ orda, att man i fortsättningen fäster större vikt vid kommunikationsför­ hållandena mellan bostaden och skolan, så att om dessa är särskilt lämpliga man kan bortse från om det angivna avståndet är mer än två kilometer. Jag delar de sakkunnigas uppfattning om att det är skäligt att befria en kommun från skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder, om det finns vilja och intresse hos de kommunala myndigheterna att medverka till att lärarpersonalen erhåller bostäder i öppna marknaden. I likhet med vissa remissmyndigheter vill jag emellertid betona, att dylik vilja och dylikt in­ tresse måste ha tagit sig uttryck i klart påvisbara konkreta åtgärder. De sakkunnigas uppfattning om vikten av att tätortsförteckningarna blir gällande under relativt långa perioder utan andra ändringar än de, där alldeles särskilda skäl föreligger, delar jag till fullo. De sakkunniga har före­ slagit, att tätortsförteckningarna för varje gång skall fastställas för en fem­ årsperiod. Detta förslag synes mig i och för sig väl avvägt.

Kungl. Maj ds proposition nr 98 15

Jag tillstyrker också de sakkunnigas förslag beträffande det administra­ tiva förfarandet. Detta innebär bl. a., att tätortsförteckningarna skall fast­ ställas av länsstyrelserna. Mot detta har ett par länsstyrelser och statskon­ toret framfört den erinringen, att i enhetlighetens intresse förteckningarna bör åtminstone första gången fastställas av Kungl. Maj:t. Även om jag för­ står dessa synpunkter, måste jag dock finna länsstyrelserna i besittning av väsentligt bättre möjligheter än Kungl. Maj:t att bedöma dessa rent lokala förhållanden. Gentemot den av 1952 års tjänstebostadsutredning uttalade farhågan, att fastställandet första gången skall draga långt ut på tiden, får jag framhålla, att, eftersom preliminära förslag till tätortsförteckningar redan föreligger (se bilaga 2 till sakkunnigbetänkandet och bilagan till detta protokoll), länsstyrelserna torde ha alla möjligheter att påskynda faststäl­ landet. Länsstyrelserna torde sålunda vara oförhindrade att företaga sådana förberedande åtgärder, att arbetet med tätortsförteckningarna kan avslutas relativt snart efter riksdagens beslut i frågan. Slutligen vill jag uttala, att jag i likhet med statskontoret icke kan dela de sakkunnigas uppfattning, att statsbidrag undantagsvis skulle få utgå till uppförande eller anskaffande av tjänstebostäder på ort, som finns upp­ tagen på tätortsförteckning. Tätortsförteckningarna bör enligt min mening vara undantagslöst avgörande icke bara för kommunernas skyldighet att tillhandahålla tjänstebostad utan även för statens ekonomiska engagemang beträffande dylika bostäder.

5. Lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad

De föreskrifter, som reglerar lärares skyldighet att mottaga tjänste­ bostad, återfinnes som förut nämnts i 26 § avlöningsreglementet för folk­ skolan. Huvudregeln är, att lärare obetingat är skyldig att mottaga tjänste­ bostad, då han anvisas bostad, som till beskaffenhet och storlek står i över­ ensstämmelse med de i gällande boställsordning givna eller med stöd av boställsordningen meddelade bestämmelserna. En avvikelse från denna regel kan göras, då läraren anvisats bostad av skoldistrikt, som icke har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Länsstyrelsen kan nämligen i sådant fall, om det med hänsyn till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt, på framställning av läraren och efter hörande av folkskolinspektören befria läraren från skyldigheten att mottaga tjänstebostaden. I fråga om tjänstebostads belägenhet stadgas i 5 § 1 mom. boställsordningen för folkskolans lärare, att sådan bostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans närhet».

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

De sakkunniga framlägger till en början förslag om vissa ändringar be­ träffande lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad. De föreslår sålunda, att skyldighet att mottaga tjänstebostad alltid skall föreligga för lärare, när kommun har skyldighet att hålla tjänstebostäder, samt att dylik skyldig­ het för lärare skall gälla även i det fall, att tjänstebostadsskyldighet för kommunen ej föreligger men denna likväl ställer tjänstebostad av klass A till förfogande. Därutöver bör enligt de sakkunnigas mening gälla, att lärare, som vid tidpunkt, då kommuns skyldighet att tillhandahålla tjänste­ bostäder upphör, är innehavare av tjänstebostad, övergångsvis, så länge han kvarstår i samma tjänst, skall vara berättigad till dylik bostad. Till motivering av sina förslag anför de sakkunniga bl. a. följande.

Såvitt de sakkunniga funnit har lärarna förståelse för att skyldighet måste föreligga för dem att mottaga anvisad bostad, då skoldistrikt har skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Då däremot sadan skyldighet för skoldistrikt icke föreligger, synes lärarna önska ytterligare inskränkning i sin skyldighet att mottaga tjänste­ bostad utöver dem, som avlöningsreglementet nu stadgar. Man åsyftar när­ mast att lärare även i andra fall än »där så med hänsyn till bostadens beskaffenhet befinnes skäligt» bör kunna medgivas befrielse från att mot­ taga anvisad tjänstebostad, t. ex. då lärare är innehavare av egen fastighet eller av andra särskilda skäl vill lösa sin bostadsfråga på annat sätt än genom mottagande av tjänstebostad. Även om det kan anses naturligt, att man på lärarhåll önskar en upp­ mjukning av regeln om skyldighet att mottaga tjänstebostad i sådana fall, då motsvarande skyldighet för skoldistriktet att tillhandahålla dylik bostad icke existerar, är det dock nödvändigt att även taga hänsyn till det intresse, som skoldistriktet-kommunen har av ett bibehållande i samma utsträck­ ning som nu av lärares skyldighet att utnyttja de bostäder, som en gång uppförts för lärarna. Man kan i sammanhanget icke bortse från att det är fråga om bostäder, vilka uppförts i anslutning till skollokalerna eller eljest är belägna i skolans omedelbara närhet och att det kan vara förenat med olägenheter att uthyra dessa bostäder — om det över huvud taget låter sig göra^— till skolan ovidkommande personer. Det kan icke vara försvarligt att låta bostäderna stå outnyttjade, utan kommunerna måste, för att i gör­ ligaste mån få täckning för sina omkostnader för tjänstebostäderna, kunna påräkna att få dem uthyrda.

Härefter förordar de sakkunniga en föreskrift innefattande undantag från förut återgivna bestämmelse, att tjänstebostad skall vara förlagd till särskilt hus »i skolans närhet». Deras förslag innebär, att lärare skall vara skyldig att bebo befintlig tjänstebostad vid nedlagd skola, för såvitt bo­ staden med beaktande av föreliggande omständigheter kan anses vara be­ lägen på rimligt avstånd från tjänstgöringsplatsen. Härom uttalar de sak­ kunniga följande.

Centraliseringen .av skolväsendet kan skapa problem i fråga om utnytt­ jandet av sådana tjänstebostäder, som uppförts i anslutning till eller i när­

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S 17

heten av skolor, vilka på grund av centraliseringen nedlagts. I sådana fall kan kommun, som även efter centraliseringen är skyldig tillhandahålla tjänstebostäder, ha intresse av att redan befintliga tjänstebostäder utnytt­ jas, medan lärarna vill göra gällande, att de bör erhålla tjänstebostäder i centralskolans närhet. I första hand bör enligt de sakkunnigas mening prövas, om lärare kan bebo tjänstebostaden vid den nedlagda skolan och alltså dagligen färdas mellan denna bostad och tjänstgöringsplatsen. Detta är en fråga, som måste avgöras från fall till fall med beaktande av både avståndet och förefintlig­ heten av allmänna kommunikationer samt under hänsynstagande till att läraren själv måste bestrida sina resekostnader. Med hänsyn emellertid till intresset att bostaden i fråga blir utnyttjad bör läraren mot erläggande av skälig ersättning kunna få medfölja skolskjuts, om utrymmet det med­ giver. Enär avgörandet om läraren kan bebo bostaden eller icke, såsom nyss sagts, är beroende på omständigheterna i det särskilda fallet, varibland icke blott tillgängliga vägförbindelser och kommunikationsmedel utan även olägenheterna för läraren och skolan bör beaktas, är det synnerligen tvek­ samt, om någon avståndsgräns över huvud kan uppdragas. Då emellertid behov av en sådan gräns torde föreligga som riktpunkt för de överväganden, som här måst göras, förordar de sakkunniga — under samtidigt framhål­ lande av att någon precisering av denna gräns icke bör ske i författnings­ texten — att man väljer samma avståndsgräns som i praktiken tillämpas vid avgörande av frågan huruvida skolskjutsar för folkskolebarn skall anordnas eller icke d.v. s. omkring 4 km från skolan, farbar väg. Om tjänstebostaden är belägen på längre avstånd från skolan, anser de sak­ kunniga det icke vara skäligt att lärare skall vara skyldig bebo den. Då det ifrågavarande avståndet nämnvärt överskrides, bör det sålunda vara be­ roende av frivillig överenskommelse mellan skoldistriktet och läraren, huru­ vida denne skall utnyttja tjänstebostaden i fråga. Om en tjänstebostad är belägen inom det angivna ungefärliga avståndet från skolan, innebär således den förordade regeln, att bostaden under åter­ stående livslängd skall kunna utnyttjas som tjänstebostad, Skyldighet för lärare måste därför finnas att under angivna förutsättningar mottaga densamma. Denna skyldighet skall icke allenast gälla för den lärare, som innehade bostaden vid den tidpunkt då skolindragningen verkställdes, utan för varje lärare, som därefter får den sig anvisad som tjänstebostad. Om bostaden däremot är belägen på längre avstånd från skolan än som nyss avsetts, kan läraren vägra att längre bebo den eller att mottaga densamma. Vägrar läraren kan fråga om anordnande av tjänstebostad i den nya skolans närhet uppkomma. I detta sammanhang må framhållas, att frågan i enstaka fall måhända kan lösas genom att bostadsbyggnaden flyttas, och redan enligt nuvarande bestämmelse kan statsbidrag beviljas för sådant ändamål. I andra fall åter måste helt nya tjänstebostäder uppföras och ställning i samband därmed tagas till hur det äldre tjänstebostadsbeståndet skall avvecklas och even­ tuell reglering ske av uppburet statsbidrag för ifrågavarande tjänstebo­ städer. I yttrandena har lämnats utan erinran den för lärare förordade skyldig­ heten att mottaga tjänstebostad, då kommun har skyldighet att tillhanda­ hålla tjänstebostäder. 2 —- Ilihnruj till riksdagens protokoll, 11)55. 1 samt. AV DS

18 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Mot de sakkunnigas förslag i övrigt har däremot invändningar rests. Den av de sakkunniga föreslagna begränsningen av lärares skyldighet att mot­ taga tjänstebostad, då kommun icke har skyldighet att tillhandahålla tjän­ stebostäder, har sålunda rönt en viss kritik. Skolöverstyrelsen ifrågasätter i detta sammanhang, om lärare mot sin vilja skall anses vara skyldig mot­ taga andra A-bostäder än sådana, som vid sakkunnigförslagets realiserande finnes eller är under uppförande. Bostadsstyrelsen finner omförmälda be­ gränsning välmotiverad men ifrågasätter, om icke samma begränsning bör gälla även inom skoldistrikt med skyldighet att tillhandahålla tjänstebo­ städer. Enligt styrelsens mening bör lärare icke tvingas mottaga B- eller Cbostad, om han i annan ordning — exempelvis genom utnyttjande av de statliga låne- och bidragsformerna — kan anskaffa en bättre bostad. Lä­ rarorganisationerna hävdar för sin del med bestämdhet, att skyldighet för lärare att mottaga tjänstebostad endast bör föreligga, då kommun har skyl­ dighet att tillhandahålla tjänstebostäder. Även en länsstyrelse anmäler vissa betänkligheter mot de sakkunnigas förslag i denna del. Mot sakkunnigförslaget, i vad detsamma avser lärares skyldighet att bebo befintlig tjänstebostad vid nedlagd skola, reser skolöverstyrelsen, vissa folkskolinspektörer och vissa länsstyrelser samt lärarorganisationerna invändningar. Kritiken riktar sig särskilt mot uttalandet, att såsom rikt­ punkt för bedömningen av vad som må anses vara rimligt avstånd från tjänstgöringsplatsen bör väljas samma avståndsgräns som i praktiken tilllämpas vid avgörande av frågan, huruvida skolskjutsar för folkskolebarn skall anordnas eller icke, d. v. s. fyra kilometer farbar väg. Enligt skolöver­ styrelsens mening bör de sakkunnigas förslag i denna del icke genomföras annat än i fråga om A-bostäder. Även en länsstyrelse är av samma upp­ fattning. Några länsstyrelser anser, att lärare, som i enlighet med sak­ kunnigförslaget tvingas bebo tjänstebostad vid nedlagd skola, bör kom­ penseras härför i en eller annan form. Vissa folkskolinspektörer och läns­ styrelser uttalar sig för kortare avstånd mellan tjänstebostad och tjänstgöringsplats i förevarande fall. Lärarorganisationerna protesterar bestämt mot nu ifrågavarande sakkunnigförslag och hävdar därvid, att det liksom nu måste få bero på frivillig överenskommelse, om lärare skall anses skyl­ dig mottaga tjänstebostad, som ej ligger i skolans närhet. Med detta be­ grepp måste enligt organisationernas mening alltjämt förstås omkring en kilometer från skolan.

Departementschefen. Mot de sakkunnigas förslag i fråga om lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad har jag endast den erinran att göra, att jag icke kan tillstyrka den av de sakkunniga föreslagna ut­ sträckningen i kilometeravstånd från 1 till 4 km vid fall av skyldighet att bebo tjänstebostad vid nedlagd skola. Jag förordar, att lärarens skyldighet

Kungl. Maj ds 'proposition nr 98 19

i dylikt fall endast gäller om bostaden kan sägas ligga i nya skolans när­ het, varvid uttrycket »i skolans närhet» skall tolkas på hittills brukligt sätt. Med detta undantag tillstyrker jag de sakkunnigas förslag under före­ varande avsnitt av betänkandet.

6. Tjänstebostädernas beskaffenhet m. m.

Såsom inledningsvis omnämnts har i gällande boställsordning för folk­ skolans lärare meddelats föreskrifter rörande bland annat tjänstebostads beskaffenhet. De sakkunniga föreslår nu vissa ändringar beträffande sagda bestämmelser. Ändringarna åsyftar dels en ändrad tolkning av bestämmel­ serna dels viss omredigering av desamma. De sakkunnigas förslag och re­ missmyndigheternas ställningstaganden härtill framgår av det följande.

a) Golvyta I 7 § boställsordningen meddelas följande föreskrifter. Tjänstebostad för ordinarie folkskollärare skall omfatta en sammanlagd golvyta av omkring 90 m2, lämpligt fördelade på minst tre rum och kök och för annan lärare en yta av omkring 60 m2, lämpligt fördelade på minst två rum och kök. I en tjänstebostads sammanlagda golvyta inräknas sådana utrymmen som kapprum, skafferi, garderober, badrum och wc men däremot ej ut­ rymme å vind, i källare eller i uthus. Under vissa förhållanden kan ensamstående ordinarie folkskollärare an­ visas tjänstebostad av den mindre typen. Detta äger tillämpning, om för ordinarie folkskollärare avsedd bostad ej står till förfogande eller om lära­ ren själv önskar mindre bostad.

De sakkunniga upptar till en början ett omtvistat spörsmål till behand­ ling, nämligen frågan om tolkningen av det vid måttbestämning av tjän­ stebostads golvyta använda uttrycket »omkring». I detta uttryck bör enligt de sakkunnigas uppfattning inläggas möjlighet till variation av golv­ ytan såväl uppåt som nedåt med högst jem kvadratmeter. Kommun bör dock därför icke betagas rätt att, om den så finner påkallat, bygga större tjänstebostad än en dylik tolkning medger. Kostnaderna för den del, var­ med ytstorleken vid sådant förhållande överskrides, bör emellertid helt bestridas av kommunen. Till stöd för detta sitt förslag anför de sakkun­ niga i huvudsak följande. Utfärdandet av den nu gällande boställsordningen innebar, att krav på en »ganska hög» standard på alla nybyggda tjänstebostäder ansågs berät­ tigade. Emellertid har sedermera i olika sammanhang ifrågasatts, huruvida icke den vid boställsordningens tillkomst avsedda standarden vid den prak­

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

tiska tillämpningen blivit allt för hög. I anledning av att en höjning av statsbidraget till tjänstebostäder hade föreslagits dels av skolöverstyrelsen, dels i vissa motioner sade sig statsutskottet i utlåtande (nr 8) vid 1950 års riksdag vilja understryka, »att sådana merkostnader böra undvikas, vilka föranledas av eu strävan från vissa skoldistrikts sida att giva bostäderna en påfallande hög standard i fråga om golvyta eller på annat sätt. Skol­ överstyrelsen synes böra anpassa sina åtgärder bland annat i fråga om fast­ ställande av typritningar med hänsyn härtill». Riksdagen anslöt sig till vad utskottet sålunda uttalat. I direktiven för de sakkunnigas uppdrag bär bland annat pekats på den tendens till ökning av tjänstebostädernas golvyta, som förmärkts, och åt de sakkunniga har uppdragits att överväga, hur en bättre överensstäm­ melse med författningens anda skall ernås på denna punkt. 1941 års lärarlönesakkunniga, som framlade förslag till gällande boställsordning (betänkande SOU 1946:8), uttalade beträffande tolkningen av det i boställsordningen vid måttbestämningen av golvytan använda uttrycket »omkring», att de sakkunniga förutsatte, att tjänstebostad, som uppfördes efter nya boställsordningens ikraftträdande, för ordinarie folkskollärare icke skulle givas mindre golvyta än 90 kvadratmeter. Detta uttalande synes icke ha föranlett någon erinran från vare sig föredragande departementschefens eller riksdagens sida (proposition nr 1946:356 respektive riksdagens skri­ velse nr 546). Enligt vad de sakkunniga inhämtat synes man vid den praktiska tilllämpningen av boställsordningens föreskrifter på denna punkt ha fattat uttrycket »omkring» så, att man vid nybyggnad av tjänstebostad söker tillse, att bostädernas yta icke kommer att understiga 90 respektive 60 kvadratmeter för ordinarie folkskollärare respektive annan lärare, medan man i övriga fall, exempelvis vid inköp av fastighet, räknar med ungefär­ ligen 10 procent av det angivna måttet som största möjliga avvikelse upp­ åt eller nedåt. Vid nybyggnad av fastighet skulle variationsmöjlighet så­ ledes förefinnas endast i uppåtgående riktning. Denna tolkning har vad beträffar uppförande av ny tjänstebostad ansetts stå i överensstämmelse med det åberopade uttalandet av 1941 års lärar­ lönesakkunniga. Den modifiering, som man vid tillämpningen infört i andra fall än då tjänstebostad anskaffas genom nybyggnad, synes vara praktiskt betingad av angelägenheten att kunna tillvarataga en redan befintlig bygg­ nad. Det förenämnda uttalandet från statsutskottets och 1950 års riksdags sida föranledde skolöverstyrelsen att, utöver tidigare utgivna typritningar till tjänstebostadshus, utsända ytterligare två typritningar med planlös­ ningar, vilka voro avsedda att visa, hur folkskollärarbostäder med en golv­ yta av 90 kvadratmeter lämpligen kunna byggas. Skolöverstyrelsen erin­ rade därvid också om angelägenheten av att byggnadskostnaderna för tjän­ stebostäder förbilligades. De sakkunniga har fått den uppfattningen, att skolöverstyrelsens anvis­ ningar jämte det arbete, som skolöverstyrelsen i nu ifrågavarande hänseen­ de nedlagt på granskningen av insända förslag till nya tjänstebostäder, haft en återhållande verkan i fråga om bostädernas ytstorlek. Emellertid synes det enligt de sakkunnigas mening lämpligt att även vid nybyggnad av tjänstebostad införa den variationsmöjlighet i nedåtgående riktning, som uttrycket »omkring» i författningen med sin egentliga inne­ börd torde avse. Särskilda mark- och byggnadsförhållanden, som i olika

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 21

fall kan vara för handen, torde kräva att man äger minska golvytan i för­ hållande till de i boställsordningen angivna måtten, likaväl som man i andra fall bör ha möjlighet att öka densamma. Härefter framhåller de sakkunniga, att särskilda golvytebestämmelser i fråga om tjänstebostad, avsedd för överlärare eller för lärare, som innehar kantorsbefattning, icke kan anses motiverade. Överlärarna har nämligen enligt de sakkunnigas uppfattning icke större behov av bostadsutrymme än övriga lärare. Slutligen föreslår de sakkunniga, att i 7 § boställsordningen intages före­ skrift därom, att i tjänstebostads golvyta icke må inräknas — förutom utrymme å vind, i källare och i uthus — innerväggar och murstockar. De sakkunniga framhåller därvid, att varken innerväggar eller murstockar i överensstämmelse med 1941 års lärarlönesakkunnigas förslag och enligt tillämpad praxis inräknas i golvytan samt att detta torde böra framgå av författningstexten.

Sakkunnigförslaget har i denna del i stort sett lämnats utan erinran av remissmyndigheterna. Skolöverstyrelsen har intet att erinra mot den av de sakkunniga förordade tolkningen av bestämmelserna rörande tjänste­ bostads golvyta. Överstyrelsen framhåller dock, att det särskilt i fråga om småskollärarbostäder torde vara angeläget, att normalmåttet, 60 kvadrat­ meter, icke underskrides annat än i undantagsfall. Överstyrelsen uttalar sig därjämte för att även trappor och trapplan ej må inräknas i golvytan. I sistnämnda avseende framföres liknande synpunkter av ett par folkskolinspektörer och en länsstyrelse. Vissa folkskolinspektörer och en länssty­ relse efterlyser vidare bestämmelser rörande golvytans beskaffenhet. En länsstyrelse anser det nödvändigt, att en maximigräns fixeras i fråga om golvytans storlek. Bostadsstyrelsen anser, att annan lärare än ordinarie folkskollärare bör kunna tilldelas större tjänstebostad än 60 kvadratmeter. Sådan lärare kan nämligen enligt styrelsens uppfattning ha väl så stort behov av en rymlig bostad som ordinarie folkskollärare. Styrelsen ifråga­ sätter därjämte om icke i överensstämmelse med gällande fastighetsnomenklatur uttrycket »golvyta» bör ersättas med uttrycket »lägenhetsyta». 1952 års tjänstebostadsutredning understryker vikten av att tjänstebostäderna för folkskolans lärare ej göres för stora.

1>) Våningshöjd T 6 § boställsordningen stadgas följande. Därest ej byggnadsstadgans bestämmelser annat föranleder, skall våningshöjden i tjänstebostads bo­ ningsrum vara omkring 2,90 meter, räknat från golv till golv. I vindsvå­ ning må dock under samma förutsättning våningshöjden kunna nedgå til! 2,70 meter samt undantagsvis i någon del av ett rum till 2,10 meter. Där tjockleken av bjälklag är större än 32 centimeter, skall förut angivna våningshöjder ökas med minst det mått, varmed tjockleken av bjälklaget överstiger 32 centimeter.

22 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

De sakkunniga föreslår en reduktion av samtliga nyss återgivna måttuppgifter och anför därom huvudsakligen följande. T anslutning till nu gällande byggnadsstadga bör en justering göras av de måttuppgifter, som reglerar våningshöjden. För att överensstämmelse skall ernås med byggnadsstadgans bestämmelser bör sålunda våningshöjden i boningsrum, som ej är belägna i vindsvåning, nedsättas till 2,70 meter och för boningsrum i vindsvåning till 2,40 meter. Våningshöjden i vindsvåning kan nu undantagsvis i någon del av ett rum nedgå till 2,10 meter. Denna bestämmelse saknar motsvarighet i byggnadsstadgan men ifrågavarande måttuppgift synes i analogi med den reduktion, som i övrigt gjorts för vindsvåning, böra nedsättas till 1,80 meter. Tjockleken av bjälklag bör i överensstämmelse med byggnadsstadgan vara 30 centimeter. Skulle i bygg­ nadsstadgan angivna mått ändras, förutsätter de sakkunniga, att motsva­ rande ändringar vidtages i boställsordningen. De nu förordade ändringarna av bestämmelserna angående våningshöj­ den innebär sålunda såväl en reduktion av tjänstebostädernas volym som en anpassning av deras standard i detta avseende till vad som gäller för bo­ stadslägenheter i allmänhet. Genom ändringarna torde en icke obetydlig besparing i byggnadskostnaderna åstadkommas.

I yttrandena har endast ett fåtal erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag i fråga om tjänstebostads våningshöjd. Skolöverstyrelsen förordar, att uttrycket »våningshöjd» utbytes mot uttrycket »rumshöjd». Såsom skäl härför åberopas gällande fastighetsnomenklatur, som enligt uppgift förväntas bli förebildlig för byggnadsstadgans bestämmelser på denna punkt. En folkskolinspektör och en länsstyrelse samt lärarorganisationerna opponerar sig emot de sakkunnigas förslag, att våningshöjd i vindsvåningmå kunna nedsättas till 1,80 meter, och anför till stöd härför bl. a., att en dylik bestämmelse saknar motsvarighet i byggnadsstadgan. Bostadsstyrelsen uttalar, att förslag från 1951 års byggnadsutredning bör avvaktas, in­ nan ändring i boställsordningens föreskrifter om våningshöjd vidtages.

c) Skilda ingångar I 5 § 3 mom. boställsordningen stadgas bland annat, att, om flera tjän­ stebostäder är inrymda i samma hus, de skall vara försedda med var sin ingång, där förhållandena sådant medgiva.

Den nyss återgivna regeln om skilda ingångar har i olika sammanhangrönt kritik från såväl statsmakternas som kommunernas sida. Det torde härvidlag ej endast vara kostnadsfrågan, som föranlett kritik, utan även den omständigheten att anordningen icke överensstämmer med praxis vid annan hyreshusbebyggelse. De sakkunniga har övervägt problemet och funnit en viss uppmjukning av den nu gällande regeln erforderlig. Härom anför de sakkunniga bland annat följande. När skoldistrikt finner lämpligt att anvisa lägenhet i flerfamiljshus, såsom tjänstebostad, kan hinder möta häremot på grund av föreskriften, att bo­

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S 23

städerna, där förhållandena sådant medger, skall vara försedda med var sin ingång. Denna bestämmelse har enligt vad de sakkunniga erfarit tillämpats så, att skyldighet ansetts föreligga att vid nybyggnad förse bostäderna med var sin ingång, medan däremot i regel detta icke ansetts kunna krävas vid ombyggnad eller inköp av hus med flera bostäder. I anslutning härtill ma erinras, att med uttrycket »var sin ingång» bör förstås, att ingång skall beredas till bostaden, icke från gemensam vestibul eller trappuppgång utan direkt utifrån, varvid byggande av trapphus eller dylikt kan bliva nöd­ vändigt för varje lägenhet, som är förlagd till en övre våning. Regeln om särskilda ingångar kan innebära svårigheter för kommunerna särskilt av ekonomisk art. Även om skolöverstyrelsen vid sin ritningsgranskning eftersträvat att så långt möjligt nedbringa kostnaderna för an­ ordnande av skilda ingångar till bostäderna, torde merkostnader till följd av den nämnda bestämmelsen dock ej sällan uppstå. Kommunernas invändningar mot bestämmelsen synes därför vara förestavade av vägande ekonomiska skäl. Man bör inte förbise, att det lätt kan uppstå viss irritation mellan lärare, om de är hänvisade till att såväl i som utom tjänsten ha med varandra att göra i den dagliga rutinen, och man maste också beakta, att läraren är skyldig mottaga anvisad tjänstebostad och därför icke helt kan jämföras med vanliga hyresgäster. De sakkunniga har dock kommit till den upp­ fattningen i nu förevarande fråga, att tjänstebostäder^, då flera bostäder är inrymda i samma hus, bör vara försedda med var sin ingång endast i den mån detta kan anses motiverat av bostadssedvänjan å orten. I detta uttalande inlägger de den betydelsen, att skilda ingångar till bostäderna skall ordnas, om det på orten är vanligt med bostadshus, som innehåller endast eu familjebostad. Förekommer däremot på orten bebyggelse i form av flerfamiljshus, där lägenheter har gemensam ingång, bör lärarna få un­ derkasta sig samma betingelser i fråga om kommunikationer till små lägen­ heter som övriga bostadsinnehavare i sadana hus. Tillämpningen av bestämmelsen om skilda ingångar torde med denna princio få avseende huvudsakligen pa rena landsbygdsförhållanden, där an­ talet lärare, som på en och samma plats måste beredas tjänstebostad, i all­ mänhet är så litet, att man även enligt nuvarande regler helst önskar bygga enfamiljshus eller högst två eller tre bostäder i samma byggnad. Anord­ nandet av skilda ingångar i dessa fall behöver icke medföra några storre merkostnader under förutsättning att lämplig hustyp väljes. Det blir näm­ ligen fråga om tjänstebostäder, som uppföres i anslutning till bygdeskolor. Enär centralskolorna, vid vilka det större antalet lärare är verksamma, oftast förlägges till något befolkningscentrum inom kommunen, där hyres­ husbebyggelse är vanligare, torde regeln om skilda ingångar därest tjånstebostadsskyldighet över huvud taget kommer att föreligga — mera sällan komma att tillämpas beträffande tjänstebostäder, som uppföres i anslutning till dessa skolor.

T yttrandena har vissa invändningar rests mot de sakkunnigas förslag i denna del. Ehuru i folkskolinspektörernas yttranden mycket delade me­ ningar kommit till synes vid behandlingen av förevarande förslag, anser sig skolöverstyrelsen likväl böra tillstyrka detsamma. Överstyrelsen anser vis­

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

serligen, att lärarbostäder i regel bör ha skilda ingångar, men finner de sak­ kunnigas förslag kunna lämna myndigheterna större möjlighet än nu att i undantagsfall anpassa utformningen av tjänstebostad efter de lokala för­ hållandena. Tre länsstyrelser och lärarorganisationerna anmäler betänklig­ heter. Lärarorganisationerna och en länsstyrelse ifrågasätter, huruvida nu gällande bestämmelser är i behov av ändring. De övriga två länsstyrelser­ na anser, att några som helst regler beträffande skilda ingångar icke vidare bör finnas.

il) Garage

I gällande boställsordning finns inga bestämmelser om garage. De sakkunniga har i enlighet med sina direktiv upptagit frågan om garage till behandling och framlagt följande synpunkter och förslag.

Med den utveckling, som ägt rum på senare år, har det blivit vanligare på landsbygden, att lärare liksom andra har bil. Behovet av garage i anslut­ ning till tjänstebostäderna har därför ökat. Det torde dock knappast röra sig om något allmänt förekommande behov bland lärarna. Någon föreskrift av innebörd att tjänstebostad obligatoriskt skall vara försedd med garage kan därför icke vara erforderlig. Då garage ändock uppföres vid tjänste­ bostäder bör det heller icke anses tillhöra densamma. Skyldighet för bostadsinnehavaren att mottaga garage, som är uppfört i anslutning till bostaden, bör i konsekvens härmed icke anses föreligga. När en kommun uppför garage vid eller i anslutning till tjänstebostad, bör den emellertid kunna räkna med att få hyra ut garaget. Läraren skall först erbjudas hyra detsamma, även om han icke har bil. Om läraren emel­ lertid icke önskar disponera garaget, bör kommunen äga rätt att hyra ut det till utomstående person. I sådant fall bör läraren vara skyldig att om­ besörja eldning av garaget, då det är anslutet till samma centralvärmeanläggnmg, som är inrättad för hans tjänstebostad. Enär läraren bekostar bränslet bör han — då han icke själv disponerar garaget — åtnjuta ersätt­ ning av kommunen för garagets uppvärmning efter självkostnadspris. I direktiven har det framhållits, att en alldeles fri hyressättning onek­ ligen inrymmer en möjlighet till att giva läraren eu förmån, som går utöver avlöningsreglementets regler. Med den nu föreslagna anordningen torde det ligga i kommunens intresse att utfå hyresersättning för garaget, oavsett om läraren eller någon utomstående disponerar det. Om läraren begagnar sig av sin företrädesrätt att hyra garaget, bör den hyra han skall erlägga an­ sluta sig till ortens pris. Med hänsyn till att garaget enligt de sakkunnigas mening icke skall anses tillhöra tjänstebostaden, bör något statsbidrag icke utgå för uppförande av garage.

De sakkunnigas uttalanden i garagefrågan har varit föremål för diskus­ sion i en de! remissutlåtanden. Skilda meningar har därvidlag gjort sig gällande, icke minst i folkskolinspektörernas yttranden. Skolöverstyrelsen pekar för sin del på en del punkter i de sakkunnigas förslag, vilka enligt överstyrelsens uppfattning torde kunna ge upphov till

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 25

motsättningar mellan kommuner och lärare. Till en början upptar översty­ relsen till behandling frågan om hyressättning enligt ortens pris. De plat­ ser, det här kan bli fråga om, framhåller överstyrelsen, är icke underkasta­ de hyresreglering, vilket innebär att parterna vid olika meningar icke kan hänskjuta tvisten till hyresnämnd. Någon annan myndighet med befogen­ het att fälla ett avgörande finnes ej heller. Om garaget uthyres till annan, torde det svårligen kunna undvikas, att störningar för bostadsinnehavaren uppstår. Vidare anmäler överstyrelsen stor principiell tveksamhet, när det gäller att ålägga läraren att ansvara för uppvärmningen av ett utrymme, som ej tillhör tjänstebostaden, med därav följande konsekvenser bland an­ nat i fråga om risk för skadeståndsskyldighet. Samtliga dessa omständig­ heter synes överstyrelsen tala för att i ett tjänstebostadshus inrymt garage bör anses tillhöra tjänstebostaden på samma sätt som övriga utrymmen, vilkas inrymmande i bostaden icke föreskrives i boställsordningen. Från länsstyrelsernas sida har inga invändningar av betydenhet rests. Lärarorganisationerna anmäler en del betänkligheter mot sakkunnigför­ slaget och framhåller därvid, att uthyrning av tjänstebostadsgarage till annan person än bostadsinnehavaren endast bör få ske under den förut­ sättningen, att sådan uthyrning icke vållar obehörigt eller oskäligt intrång i bostadsinnehavarens besittningsrätt över sin tjänstebostad med tillhö­ rande trädgård. En ytterligare förutsättning härvid bör bland annat vara, att särskild körväg finnes till det uthyrda garaget, \idare avvisar orga­ nisationerna bestämt de sakkunnigas förslag, att lärare skall vara skyldig ombesörja eldningen av till annan person uthyrt garage. Eldningsfrågan torde i detta fall böra. lösas genom frivilliga överenskommelser mellan ve­ derbörande.

e) Köksutrustning I boställsordningens § 8 c) finnes intagen en bestämmelse, att köket skall vara försett med skafferi, diskbänk och erforderliga skåp samt, där så av eldningsförhållandena påkallas, vedlår.

De sakkunniga föreslår, att nyssnämnda bestämmelse utbytes mot en föreskrift, att köket skall vara försett med sedvanlig inredning, däri in­ begripet kylskåp. Såsom motivering härför framhålles följande. Under senare år har stort intresse ägnats utrustningen av köken vid bo­ stadsbyggandet. och standarden härigenom allmänt höjts. Da samtliga de föreskrivna anordningarna normalt ingår i köksutrustningen, synes be­ stämmelsen i fråga ej vidare behöva utformas så detaljerad. Det torde vara tillfyllest, att den helt enkelt fastslår, att kök skall vara försett med sed­ vanlig inredning. Härigenom kommer den också att stå i överensstämmelse med de framsteg på området, som efterhand kan göras. Till dessa framsteg hör, att kök i nytillkomna bostäder numera regelmässigt torde utrustas

26 Kungl. May.ts proposition nr 98

med kylskåp. Med hänsyn till den relativt kostnadskrävande anskaffningen och för att undvika tvister mellan kommun och lärare, som till följd härav kan uppstå, anser de sakkunniga emellertid att i nu ifrågavarande bestäm­ melse direkt bör utsägas, att tjänstebostadskök skall vara försett med kyl­ skåp av för bostadstypen normal storlek. I fråga om redan befintliga nyeller ombyggda tjänstebostäder torde gälla, att dessa redan nu i avsevärd utsträckning är av skoldistriktet utrustade med kylskåp. I den mån så icke är förhållandet, bör dock kommunen icke vara skyldig att anskaffa kylskåp eller inlösa sådant, som bostadsinnehavaren själv anskaffat, annat än i an­ slutning till mera genomgripande reparation eller ombyggnad av bostad.

I remissyttrandena har icke rests invändning mot de sakkunnigas förslag i vidare mån än att några folkskolinspektörer och länsstyrelser samt lärar­ organisationerna anmält betänkligheter mot att kommun ej skall anses skyldig att tillhandahålla kylskåp i redan befintlig tjänstebostad annat än i anslutning till en mer genomgripande reparation eller ombyggnad av bo­ staden.

f) Tvättstuga m. m.

Enligt bestämmelserna i boställsordningens § 8 d) skall till tjänstebostad höra liushållskällare, erforderligt utrymme för bränsleförråd, tvättstuga samt, där förhållandena sådant medgiva, torkrum eller torkvind.

De sakkunniga föreslår, att nyss återgivna bestämmelse ersättes med föreskrift därom, att tjänstebostad skall vara försedd med hushållskällare och erforderligt utrymme för bränsleförråd samt tillgång till tvättstuga och torkutrymme. Såsom skäl för detta ändringsförslag åberopas följande.

Den nuvarande bestämmelsen kan möjligen tolkas så, att det skulle vara erforderligt att förse varje lärarbostad med tvättstuga, även om flera tjäns­ tebostäder är inrymda i samma hus. Detta skulle emellertid vara ett för långt gående krav på kommunerna och har också i praktiken föranlett an­ nan tillämpning. Bestämmelsen bör emellertid förtydligas. Särskilt med hänsyn därtill, att antalet kollektivtvättstugor nu är betydande och att det torde vara vanligt med dylika tvättstugor även på landsbygden, är en ändring av den nämnda bestämmelsen erforderlig. Det är att förmoda, att även lärarna utnyttjar de nämnda kollektivtvättstugorna. Det före­ faller då att vara ett oekonomiskt byggnadssätt att förse varje tjänste­ bostad med särskild tvättstuga. Däremot bör enligt de sakkunnigas mening en för flera lärare och eventuellt även andra lägenhetsinnehavare gemen­ sam mindre tvättstuga finnas, även om kollektivtvättstuga kan anlitas för att tillgodose större delen av tvättbehovet. Om kollektivtvättstuga icke finnes eller är så belägen, att den icke rimligen kan utnyttjas av läraren, anser de sakkunniga det ändock vara tillfyllest att en tvättstuga ordnas för gemensamt utnyttjande. Det nu sagda gäller också torkrum eller tork­ vind. Nu ifrågavarande bestämmelse bör därför ges den innebörden att tjänstebostadsinnehavaren skall beredas tillgång till tvättstuga med tork­ utrymme.

Kungl. Mai ds proposition nr 98 27

Sakkunnigförslaget har i denna del i stort sett tillstyrkts av remissmyndigheterna. Endast ett fåtal folkskolinspektörer samt lärarorganisatio­ nerna har framställt vissa smärre anmärkningar.

Departementschefen. Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om tjänstebostads golvyta synes mig skäligt och väl avvägt. Jag ansluter mig därför i denna del helt till de sakkunniga, dock att jag i anledning av bostadsstyrelsens påpekande föreslår, att beteckningen »golvyta» utbytes mot »lägenhetsyta». De sakkunnigas förslag till ändringar i bestämmelserna om våningsh ö j d har avstyrkts av bostadsstyrelsen under hänvisning till att 1951 års byggnadsutrednings förslag bör avvaktas, innan ändring av nämnda bestämmelser vidtages. Då det måste dröja relativt länge innan ändrade bestämmelser i anledning av byggnadsutredningens kommande förslag kan genomföras, bör enligt min mening statsbidragssakkunnigas förslag nu godtagas. I fråga om bestämmelsen om skilda ingångar ansluter jag mig till de sakkunnigas förslag och föreslår alltså en viss uppmjukning av gäl­ lande bestämmelse. Även i fråga om tvättstuga m. m. tillstyrker jag de sakkunnigas förslag. Beträffande köksutrustning delar jag de sakkunnigas uppfattning men förordar, i anslutning till ett förslag av lärarorganisationerna, den ändringen av de sakkunnigas förslag, att be­ stämmelsen fastslår, att köket skall vara försett med »tidsenlig» inredning, ej »sedvanlig» som de sakkunniga föreslagit. Jag avser icke härigenom att åstadkomma en skärpning av bestämmelsen, sa att tjänstebostadsköken vid varje tidpunkt skall stå på toppen av modern bekvämlighet. Men onek­ ligen är uttrycket »sedvanlig inredning» mycket vagt och kan — om man däri skulle inlägga en lokal betydelse — ibland kanske innebära ganska små krav på praktisk, modern inredning. Vad slutligen angår frågan om garage rymmer den i sig många in­ trikata och svårlösta spörsmål. De sakkunnigas överväganden och förslag synes mig i stort sett väl avvägda och skäliga från såväl skoldistriktens som tjänstebostadsinnehavarnas synpunkt. Emellertid har en hel del erin­ ringar framförts i remissyttrandena, särskilt i skolöverstyrelsens. Jag har icke kunnat underlåta att finna skäl tala för ett genomförande också av vissa av överstyrelsens förslag. Då jag nu dock tillstyrker de sakkunnigas förslag med det enda undantag, som av det följande framgår, sker det med den reservationen, att jag icke är helt övertygad om att detta innebär den slutgiltiga lösningen på alla de spörsmål, som sammanhänger med garagen. Det undantag från de sakkunnigas förslag, som jag föreslår, avser ersättningen för garagets uppvärmning i sådant fall, då garaget är anslutet till samma centralvärmeanläggning som tjiinstebostaden men läraren icke förhyr garaget, f dylikt fall måste ju läraren, som bär att ombesörja upp­

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

värmning av tjänstebostäder!, också ombesörja uppvärmning av garaget. Men han bör icke bara åtnjuta ersättning för sistnämnda uppvärmning efter självkostnadspris utan även atnjuta skälig ersättning för beräknat merarbete i anledning av denna utökning av uppvärmnings volymen.

7. Hyressättningen för lärarbostäder

Nu utgående hyror. De hyresavdrag som det åligger tjänstebostadsinnehavare att vidkännas såsom ersättning för tjänstebostad har fastställts år 1947 och redovisas under 21 § i boställsordningen (SFS nr 545/1947). Hyresavdragen inkluderar icke kostnaderna för bränsle. De i de fem hyresgrupperna gällande årliga hyresavdragen för olika bostads­ typer redovisas i följande tabell.

För tjänstebostad Hyresgrupp Hänförd Omfattande omkring 1 2 3 4 5 till klass Å r s h y r a 1140

B 684 900 1 116 1332 1548 C 432 564 696 828 960

Det må här påpekas, att 81 procent av tjänstebostäderna är belägna på hyresgrupp 1, 18 procent på hyresgrupp 2 och sammanlagt 1 procent på hyresgrupperna 3 och 4. Ingen tjänstebostad finns på hyresgrupp 5. Till klass A är hänförda 39 procent, till klass B 28 procent och till klass C 33 procent av samtliga tjänstebostäder.

De sakkunniga Såsom utgångspunkt för en omprövning av hyror och statsbidrag har i betänkandet redovisats följande uppgifter om byggnadskostnader och årskostnader för nybyggda tjänstebostäder. Kostnadsberäkningarna har utförts inom bostadsstyrelsen. Byggnadskostnaderna har beräknats för trähus med sådant utförande och med sådan utrustning som är ordinär vid den statliga egnahemsbelåningen. Kostnadsnivån vid årsskiftet 1953—1954 har legat till grund för beräkningarna. En lägenhet på 90 m2 (för ordinarie folkskollärare) och en på 60 m2 (för annan lärare) har kostnadsberäknats. Med yta avses lägen-

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 31

Ex. 1. 90 kvadratmeters lägenhet. Byggnadskostnad: 45 000 kronor. Hyra: 888 kronor i grupp 1 och 1 184 kronor i grupp 2. Statsbidrag: 18 000 kronor. Årskostnad: med bortseende från statsbidraget — 2 405 kronor. » : med hänsyn tagen till statsbidraget = (560 + 4,1 pro­ cent X 27 000) = 1 667 kronor. » : som icke täcks av hyran = 779 kronor i grupp 1 och 503 kronor i grupp 2. Ex. 2. 60 kvadratmeters lägenhet. Byggnadskostnad: 33 000 kronor. Hyra: 696 kronor i grupp 1 och 912 kronor i grupp 2. Statsbidrag: 12 000 kronor. Årskostnad: med bortseende från statsbidraget = 1 763 kronor. » : med hänsyn tagen till statsbidraget = (410 + 4,1 pro­ cent X 21 000) = 1 271 kronor. » : som icke täcks av hyran = 575 kronor i grupp 1 och 359 kronor i grupp 2. Av de faktiska årskostnaderna, d. v. s. årskostnaderna med hänsyn tagen till statsbidraget, kommer sålunda i dessa exempel kommunerna att få svara för omkring 45 procent i grupp 1 och omkring 30 procent i grupp 2.

De sakkunniga har, när de efter den förestående kostnadsredogörelsen skall framlägga sina synpunkter och förslag, till en början uttalat, att de vid sin prövning av statsbidragets storlek och konstruktion funnit, att det råder ett sådant samband mellan statsbidraget och hyrorna, att de ansett sig böra upptaga även hyressättningen till övervägande. De har också på­ pekat, att det vid införandet av de nuvarande statsbidragen bland annat förutsatts, att bidragets syfte var att möjliggöra för de skoldistrikt, som är skyldiga att tillhandahålla tjänstebostäder, att utan att bliva mer be­ tungade än andra distrikt tillhandahålla fullgoda tjänstebostäder. Skol­ distrikten skulle sålunda kunna påräkna ett så stort statsbidrag, att ränta och amortering på den del av byggnadskostnaderna, som icke täcktes av statsbidraget, samt driftkostnaderna skulle täckas av den för vederbörande tjänstebostad fastställda hyran.

Med hänsyn dels till att de sakkunniga behandlat hyressättningsfrågan som ett fristående problem, dels till att hyressättningen för statliga tjänste­ bostäder är föremål för särskild utredning inom 1952 års tjänstebostadsutredning, för vilken ju statsbidragsfrågan icke har någon aktualitet, har det befunnits lämpligt att i nu förevarande sammanhang först upptaga hyressättningsfrågan för sig.

I fråga om den nuvarande hyressättningen har de sakkun­ niga liimnat i huvudsak följande redogörelse. De nuvarande hyrorna har gällt sedan år 1947 och de fastställdes på grundval av uppgifter från 1945 års hyresräkning, vilken avsåg förhål­ landen under hyresåret 1945—46. Hyrorna för A-bostäder anknöts till ge-

32 Kungl. May.ts proposition nr 98

nomsnittshyrorna för de lägenheter i öppna marknaden, som hade central­ värme och badrum. 1941 års lärarlönesakkunniga, vilka framlade det hyresförslag som sedermera utan ändring godtogs, ansåg, att hyrorna för tjänste­ bostäder borde vara något lägre än för lägenheter uthyrda i öppna mark­ naden. Då de lägenheter, som redovisats i gruppen »med centralvärme och badrum», icke uppfyllde fullt så stränga krav som de, vilka gällde för Abostäderna, ansåg sig de sakkunniga kunna föreslå nämnda genomsnittshyror som tjänstebostadshyror för A-bostäderna. De hyror som nu gäller för B- och C-bostäder har fastställts med utgångspunkt från genomsnittshyrorna för öppna marknadens lägenheter med centralvärme respektive utan centralvärme. Vissa justeringar gjordes dock med hänsyn till att hvresräkningens kvalitetsgruppering icke överensstämde med boställsordningens gruppering.

Som skäl för eu omprövning av denna hyressättning anför de sakkunniga härefter bland annat följande. Av förut redovisade exempel framgår, att nu gällande hyror för A-bo­ städer endast täcker en del av årskostnaderna — beräknade med hänsyn till det nuvarande statsbidraget — för nybyggda tjänstebostäder. I hyresgrupp 1 täcker hyran omkring 55 procent och i hyresgrupp 2 omkring 70 procent av dessa kostnader. För att det förut refererade syftet med stats­ bidraget skall uppnås, d. v. s. skoldistriktet få täckning för sina kostnader, skulle sålunda antingen hyrorna eller statsbidraget eller både hyrorna och statsbidraget behöva höjas. Sedan år 1945 har hyrorna för lägenheter uthyrda i öppna marknaden stigit. Genomsmttshyrorna inom olika kvalitetsgrupper har ökat till följd av tillkomsten av nya lägenheter, avgång av gamla och förbättring av befintliga lägenheter, för vilka hyreshöjningar medgivits inom ramen av gällande hyresreglering. Sedan hyresåret 1950/51 har även generella hyres­ höjningar bslutats. Ett sammanfattande men visserligen approximativt ut­ tryck för de hyreshöjningar, som ägt rum, är ökningen av bostadsposten i leynadskostnadsindex. För år 1945 var index för bostadsposten 102 och för juni 1954 var index 129, vilket motsvarar en höjning med drygt 25 pro­ cent.

Sedan de sakkunniga salunda redogjort för den nuvarande hyressättningen och de skäl, som enligt deras uppfattning motiverar en ompröv­ ning av densamma, har de sakkunniga framlagt förslag till en provi­ sorisk lösning av detta problem. I sådant syfte föreslår de, att hy­ resbeloppen för samtliga lärarbostäder tills vidare uppräknas med omkring 25 procent. De sakkunniga har därvid övervägt två alternativ för en änd­ rad hyressättning, nämligen, å ena sidan, en generell hyreshöjning och, a andra sidan, en kombination av sadan höjning och reviderad hyresgruppering genom ett slopande av hyresgrupp 1. De sakkunniga har emellertid stannat för det första alternativet: detta närmast med hänsyn till att det innebär en enkel provisorisk justering i avvaktan på de förslag tjänstebostadsutredningen kan komma att avlämna. Det andra alternativet har de sakkunniga även avvisat därför, att det, enligt vad de funnit, i prak­ tiken skulle innebära ett avskaffande av hela hyresgrupperingen.

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 33

Sina förslag har de sakkunniga närmare motiverat på följande sätt. En generell hyreshöjning torde vara fullt befogad. En sådan kan moti­ veras av, bland annat, den hyreshöjning, som ägt rum för lägenheter ut­ hyrda i öppna marknaden. Den relation, som ursprungligen förelåg mellan hyrorna för nämnda lägenheter och hyrorna för tjänstebostäderna, bör återställas. För i synnerhet de nybyggda tjänstebostäderna framstår de nuvarande hyrorna som uppenbart för låga, om man jämför med hyror och årskostnader för andra nytillkomna bostäder. Det synes därför motive­ rat, att hyrorna höjes i samma grad som bostadsposten i levnadskostnadsindex har stigit, d. v. s. med i runt tal 25 procent. En sådan ändring av de nuvarande hyrorna skulle lämna det nuvarande hyressättningssystemet orubbat. Även med hänsyn tagen till att det nuvarande systemet och de nuvarande hyrorna ingått som ett led i löneuppgörelser mellan staten och lärarorganisationerna synes en sådan hyreshöjning vara rimlig, då den icke går utöver den höjning, som är inkluderad i den allmänna levnadskostnadshöjning, som beaktats vid löneförhandlingarna mellan staten och tjänste­ mannaorganisationerna. I fråga om det sätt, på vilket den förordade uppräkningen bör ske, har de sakkunniga i huvudsak anfört följande. Beloppen för årshyra bör i vissa fall något jämkas för att man skall erhålla dels med 12 jämnt delbara belopp dels också för en och samma klass av bostäder av enahanda storlek lika stort skillnadsbelopp mellan de olika hyresgrupperna. Utjämningen bör ske på så sätt, att lägsta hyresgruppens belopp i allmänhet jämkas uppåt medan högsta hyresgruppens belopp i allmänhet jämkas nedåt. Vad nyss sagts om jämkning av årshyrornas be­ lopp gäller också hyresbeloppen för dag, där jämkning bör ske till närmast liggande 5 -tal ören eller i enstaka fall till närmast liggande 10 -tal ören för att skillnadsbeloppen så nära som möjligt skall bli desamma mellan olika hyresgrupper för ett och samma slag av bostad.

Remissyttrandena Mot de sakkunnigas förslag har i yttrandena en del invändningar rests. Skolöverstyrelsen och så gott som samtliga folkskolinspektörer har dock tillstyrkt detsamma. En folkskolinspektör finner emellertid de av de sak­ kunniga förordade hyrorna vara för låga och anser hyressättningen i före­ varande fall böra anpassas efter ortens pris. Två folkskolinspektörer utta­ lar sig för en differentiering av hyrorna. Från länsstyrelsernas sida har endast ett fåtal erinringar framställts. Två länsstyrelser understryker, att en höjning av ifrågavarande tjänstebostadshyror med minst 25 procent bör komma till stånd. En länsstyrelse ifråga­ sätter vidare, om icke hyresgrupp 1 bör slopas. Därjämte ifrågasätter en länsstyrelse, om ändring i nu gällande hyressättning bör vidtagas innan resultatet av 1952 års tjänstebostadsutredning föreligger. Statskontoret har i fråga om hyressättningsproblemet framlagt följande synpunkter och förslag. Otvivelaktigt torde skäl kunna anföras för en kraftigare allmän höjning, särskilt beträffande C-bostäderna (jfr. prop. 1947:305, s. (j, och riksd. skr.

3 — Bihang till riksdagens protokoll 1955, 1 samt. Nr (.)H

34 Kumjl. Maj:ts proposition nr 9S

194?:4S2). 1 all synnerhet borde det finnas anledning att höja hyrorna i ny uppförd a, t. ex. efter den 1 januari 1952 påbörjade hus samt vid diffe­ rentieringen ta hänsyn till skillnaderna i hyresnivån i den öppna mark­ naden mellan lägenheter i hus uppförda 1945, å ena, samt 1952 eller senare, å andra sidan. För en sådan differentiering torde även det förhållandet ta­ la, att standardhöjning ägt rum sedan mitten på 1940-talet beträffande bland annat inredningsarbeten. Nyssberörda spörsmål synes vara av be­ skaffenhet att böra övervägas av 1952 års tjänstebostadsutredning. Den allmänna uppräkningen av hyresavdragen lärer böra kompletteras med ändring av ortsgrupperingen. De sakkunniga uttalar, att uppflyttning av orterna i grupp 1 till grupp 2 skulle för uppskattningsvis hälften av de nuvarande tjänstebostadsinnehavarna i grupp 1 innebära hyreshöjning utan att ifrågavarande lärare erhållit löneförhöjning i samband med slo­ pandet av dyrortsgrupp 1. Icke heller statskontoret vill påyrka, att hyrorna för ifrågavarande kategori höjes utöver vad som blir en följd av den all­ männa procentuella uppräkningen. Å andra sidan synes det rimligt, att de lärare i hyresgrupp 1, som erhållit löneförbättringar i samband med minsk­ ningen av antalet dyrortsgrupper från fem till fyra, får vidkännas de för hyresgrupp 2 fastställda hyresavdragen. Med hänsyn härtill och till önsk­ värdheten att som en följd av slopandet av dyrortsgrupp 1 även minska antalet hyresgrupper till fyra förordar ämbetsverket, att de till hyresgrupp 1 hänförda orterna uppflyttas till grupp 2. Därvid synes övergångsvis böra föreskrivas beträffande nuvarande tjänstebostadsinnehavare, vilka icke er­ hållit löneförhöjning i samband med den nya dyrortsgrupperingen, att de endast skall vidkännas den av den procentuella förhöjningen föranledda hvresökningen.

Statskontoret erinrar vidare om att ämbetsverket i tidigare sammanhang förordat en höjning av kommunbidragen till folk- och småskollärares av­ löning, d.v. s. de belopp, som enligt 3 § 4 mom. statsbidragskungörelsen 1948:208 skall avdras från lärarlönekostnaderna vid statsbidragets bestäm­ mande och vilka alltså utgör skoldistriktens bidrag till lärarlönekostnadernas bestridande (se prop. 1951:155 s. 22 f och prop. 1952:1, 8 ht. s 314 f). Enligt statskontorets mening bör frågan om en höjning av dessa kommun­ bidrag snarast ånyo upptas till prövning, så mycket mer som en höjning av såväl statsbidrag som hvresavdrag beträffande tjänstebostäder för folk­ skolans lärare nu synes vara aktuell. Då kommunbidragen avvägts i an­ slutning till hyresavdragens storlek bör kommunbidragen enligt ämbets­ verkets uppfattning uppräknas med samma procenttal som hyresavdragen. 1952 års tjänstebostadsutredning har ingående behandlat frågan om hyressättningen för lärarbostäderna och därvid ansett sig kunna konstatera, att folkskolans lärare med enbart en 25-procentig höjning av gällande hyror skulle komma i åtnjutande av en avsevärd subvention vad beträffar de på senare år nybyggda tjänstebostäderna. Utredningen har därför för sin del funnit en längre gående hyreshöjning vara ofrånkomlig beträffande bostäder, nybyggda efter år 1950. Härom anför och föreslår utredningen följande.

Kuncjl. Maj:ts proposition nr 98 35

Hyrorna för dessa bostäder bör icke rimligen sättas lägre än 1 800 kronor för bostad för ordinarie folkskollärare och 1 320 kronor för bostad för annan lärare. Utredningen har därvid räknat med ett kvadratmeterpris på 20 kro­ nor för den förra bostaden och 22 kronor för den senare. Framhållas bör, att dessa hyror innebär en betydande rabattering med hänsyn till tjänstebostadstvånget. De sålunda förordade hyrorna, vilka bör gälla för nybyggda bo­ städer i såväl hyresgrupp 1 som hyresgrupp 2 — några skäl för en diffe­ rentiering har utredningen icke ansett föreligga, eftersom liyresgrupperingen icke kan anses ge något tillnärmelsevis rättvisande uttryck för byggnadskostnadsskillnaderna pa olika orter — skulle medföra en hyreshöjning för 90 kvadratmeter — bostäderna i hyresgrupp 1 med 103 procent och i hy­ resgrupp 2 med 54 procent samt för 60 kvadratmeter-bostäderna i hyres­ grupp 1 med 89 procent och i hyresgrupp 2 med 45 procent. Dessa hyres­ höjningar framstår måhända såsom kraftiga. Utredningen får emellertid framhålla, att höjningar av motsvarande storleksordning i icke så få fält förekommit vid de på sista tiden genomförda hyresregleringarna för tjän­ stebostäder inom olika förvaltningsområden. Utredningen föreslår vidare att de här förordade hyreshöjningarna för folkskolans lärare — i anslutning till de principer, som av statens järnvägar tillämpats vid 1953 års hyres­ reglering — uttages successivt med ett års-intervaller, på så sätt att första året uttages en hyra som med 25 procent överstiger nu gällande hyra och under därpå följande år den sålunda förhöjda hyran ökad med 25 procent o. s. v. intill dess den fulla hyran uppnåtts. Om ny hyresgäst inflyttar i lägenhet under den tid denna sucessiva hyreshöjning pågår, bör emellertid den nye tjänstebostadsinnehavaren erlägga hyrans fulla belopp. Detsamma skall givetvis också gälla beträffande lärare som efter hyresregleringens ikraftträdande såsom första hyresgäst inflyttar i nybyggd bostad.

De överväganden, som föranlett tjänstebostadsutredningen att framläg­ ga nyssnämnda förslag, har av utredningen närmare utvecklats på i huvud­ sak följande sätt. Med anledning bland annat av uttalanden från 1951 års riksdags revi­ sorers sida bär olika verk och myndigheter under år 1953 och 1954 vidtagit omreglering av tjänstebostadshyrorna. Sålunda har hyresreglering genom­ förts vid bland annat statens järnvägar, statens vattenfallsverk, televerket, tullverket och sinnessjukhusen. Vid statens järnvägar, som disponerar mer än en tredjedel av det totala statliga tjänstebostadsbestandet, har hyres­ regleringen medfört en hyreshöjning på i genomsnitt 30—35 procent. Mot­ svarande procentsiffra för vattenfallsverket utgör 50 procent, för televerket likaledes 50 procent, för tullverket 40 procent och för sinnessjukhusen, slut­ ligen, 30 procent. Fn höjning har även skett av hyrorna för tjänstebostäder åt rektorer och lärare vid statsunderstödda folkhögskolor och lantbruksundervisningsanstalter. Mot bakgrunden av nu berörda hyreshöjningar framstår det såsom ange­ läget att hyrorna för folkskolans lärarbostäder snarast justeras uppåt. Så­ som också'de sakkunniga framhållit är dessa hyror uppenbart för låga. Framhållas må, att vid genomförandet av nyssnämnda hyresreglering vid statens järnvägar från personalhåll pekats på de låga hyrorna för folkskollärarbostäderna. Även på andra områden har jämförelsen med dessa hyror medfört svårigheter att vidtaga berättigade hyresjusteringar. Landstings­ förbundet lärer sålunda icke sakna erfarenheter härav.

36 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Enligt utredningens mening kan starka skäl anföras för en revision av hyresgrupperingen. Då det emellertid i nuläget endast gäller att genom en provisorisk lösning vinna en bättre anpassning av »folkskolehyrorna» till marknadsläget anser sig utredningen icke böra framlägga något förslag härom. Utredningen bär beräknat årshyran per kvadratmeter i lägenheter om 90 kvadratmeter (för ordinarie folkskollärare) respektive 60 kvadratmeter (för annan lärare) enligt de sakkunnigas förslag. Resultatet framgår av följande tablå (hyresgrupp 5 har uteslutits, då någon tjänstebostad icke finnes i denna grupp):

Tjänstebostad Hyresgrupp Klass omfattande 1 2 3 4

B 11:20 14: 60 18: — 21:40 C 7: — 9: — 11: — 13: —

B 9: 73 12:67 15:60 18: 53 C 6:27 8: — 9: 73 11:47

De framräknade kvadratmeterhyrorna avser alltså lägenheter med de i 7 § boställsordningen angivna golvytorna. I den mån tjänstebostäder^ omfattar större golvytor erhålles givetvis lägre kvadratmeterpriser än de i tabellen angivna, eftersom den större golvytan icke påverkar storleken av hyresavdragen enligt 21 § boställsordningen. Redan de kvadratmeterpriser som redovisas i tabellen är emellertid enligt utredningens mening låga. Så är fallet framför^ allt beträffande nytillkomna A-bostäder i hyresgrupperna 1 och 2 . Det må framhållas att nybyggda lärarbostäder alltid torde klas­ sificeras såsom A-bostäder och att 99 procent av alla folkskolans tjänste­ bostäder är belägna i orter hänförda till hyresgrupperna 1 och 2 . Utredningen har infordrat och sammanställt vissa uppgifter, som visar, att de av de sakkunniga föreslagna hyresbeloppen för A-bostäder är otill­ räckliga i hus byggda efter år 1950. Erinras må, att byggnadskostnaderna kraftigt höjdes under tiden 1 juli 1950—1 juli 1951 (enligt 1951 års bostadsutrednings beräkningar utgjorde ökningen cirka 31 procent för fler­ familjshus och cirka 38 procent för enfamiljshus), ett förhållande som ledde till att hyrorna i hus, byggda under och efter nämnda tidsperiod, blev högre än i hus uppförda dessförinnan. För i nedanstående sammanställning upptagna fyra A-bostäder, nybygg­ da under åren 1951—52, beträffande vilka tjänstebostadsutredningen in­ fordrat uppgifter i samband med av utredningen företagna studieresor, erhålles vid en jämförelse mellan, å ena sidan, de hyror, som skulle utgå för lägenheterna vid ett genomförande av de sakkunnigas förslag och, å andra sidan, de hyror, som skulle utgå för lägenheterna vid en tillämpning av de för tjänstebostäder vid statens järnvägar gällande hyresvärderingsreglerna, följande resultat (exklusive uppvärmningskostnader):

Kungl. Majds proposition nr 98 37

Hyra enligt Hyres- Golvyta De sakkunnigas SJ:s hyresviirde- Ort grupp m3 förslag ringsregler Total Per in’’ Total Per nr

i in 1128 10:16 2165 19: 50

Utredningen har gjort en undersökning rörande av staten bostadsnämnd (i besvärsärenden, avgjorda under tiden 1 juli 1953—31 oktober 1954) fastställda hyror i nybyggda SJ-lägenheter. Av undersökningen framgår, att bostadsnämnden beträffande 21 lägenheter om två rum och kök och tre rum och kök, belägna i orter tillhörande hyresgrupperna 1 och 2 och i hus, som uppförts efter år 1950, fastställt hyror (exklusive pannskötseloch uppvärmningskostnader), varierande mellan 18 och 25 kronor per kvad­ ratmeter (medelhyra 22:14 kronor). Det må framhållas, att vissa differen­ ser i fråga om modern utrustning förekommer i SJ-lägenheterna (sålunda saknas exempelvis stundom kylskåp). Allenast i fråga om tre av lägen­ heterna har bostadsnämnden nedsatt av SJ fordrat hyresbelopp. De av SJ fordrade hyrorna för nybyggda tjänstebostäder torde icke sällan rätt vä­ sentligt understiga hyran för jämförliga lägenheter på den »öppna» mark­ naden. För att få ett ungefärligt mått på »marknadshyran» för en nybyggd lärarbostad har utredningen under hand anmodat bostadsstyrelsen att be­ räkna årskostnaden för de i sakkunnigbetänkandet exemplifierade lägen­ heterna, förutsatt att angivna byggnadskostnader finansierats med egna­ hemslån. Denna årskostnad skulle i stort sett motsvara den hyra som bostadsstyrelsen skulle godkänna såsom lånevillkor. Bostadsstyrelsen har därvid, liksom i exemplen, icke inräknat särskilt fastighetsskötararvode i driftskostnaderna. Fastighetsskatt har dock inkluderats i dessa kostnader. Beräkningarna har resulterat i följande genomsnittliga årskostnader: för lägenheten på 90 kvadratmeter 2 350 kronor eller 26:11 per kvadratmeter samt för lägenheten på 60 kvadratmeter 1 650 kronor eller 27:50 per kvad­ ratmeter. Att märka är att varken vid de nu utförda beräkningarna eller i betänkandet räknats med någon tomtkostnad. Svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet vänder sig emot att de sakkunniga grundat sitt förslag om hyreshöjning på den omständigheten, att bostadsposten i levnadskostnadsindex stigit med cirka 25 procent sedan år 1945. Denna kostnadsstegring avspeglar icke exakt förändringarna i hyresnivån de olika dyrortsgrupperna emellan utan är ett uttryck för den för hela riket genomsnittliga höjningen av bostadskostna­ den och torde därför, enligt förbundens mening, ge en missvisande bild av de verkliga förhållandena, särskilt vad den egentliga landsbygden beträf­ far. Stadsförbundet utttalar sig därjämte för ett slopande av liyresgrupp 1 . Lärarorganisationerna finner den föreslagna hyreshöjningen anmärk­ ningsvärt stor. C-bostadshyrorna bör enligt deras mening icke höjas.

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 9S

Departementschefen Kostnaderna för folkskolans tjänstebostäder betalas för närvarande från tre skilda håll, nämligen av staten, tjänstebostadsinnehavarna och kommu­ nerna. Staten ger bidrag till anskaffningskostnaderna, vilket medför minsk­ ning av kommunernas kapitalkostnader för bostäderna och därmed minsk­ ning också av kommunernas årskostnader för bostäderna. De lärare, som bebor tjänstebostäderna, betalar hyra därför. Denna hyra täcker dock icke helt årskostnaderna, varför en del av dessa slutligt faller på kommunerna. Kommunernas andel i kostnaderna för tjänstebostäderna har på grund av kostnadsstegringar av olika slag ökat icke oväsentligt sedan 1946—47, då statens bidrag första gängen bestämdes och då hyresbeloppen fastställ­ des. Statens bidrag bär provisoriskt höjts år 1952 med 50 procent. Hyres­ beloppen däremot — som icke innefattar någon ersättning för bränsle — har kvarstått oförändrade ända sedan den 1 juli 1947. Detta har inneburit en betydande ekonomisk förmån för de c:a tiotusen folk- och småskollärare, som bebor tjänstebostäder. För dem, som bebor äldre tjänstebostäder, har det inneburit den förmånen, att de undsluppit de generella hyreshöjningar, som under de sista åren fastställts för äldre hyreslägenheter i allmänhet. För de lärare, som bebor nya tjänstebostäder, har det inneburit en förmån därigenom, att de i motsats till vanliga hyresgäster icke behövt betala hyra beräknad på de väsentligt högre byggnadskostnader, som gäller sedan några år. I det betänkande om folkskolans tjänstebostäder, som nu föreligger till behandling, har de sakkunniga beaktat de förändringar i kostnadsansvaret, som inträffat genom de angivna förhållandena. Innan de sakkunniga i enlighet med sina direktiv företagit en utredning rörande behovet av en ökning av statens bidrag till tjänstebostadsanskaffning, har de därför un­ dersökt skäligheten av en höjning av tjänstebostadshyrorna. De sakkun­ niga har därvid funnit en generell hyreshöjning fullt befogad. Av flera skäl — främst att eu nu genomförd hyreshöjning bör vara eu provisorisk jus­ tering i avvaktan på de förslag, som 1952 års tjänstebostadsutredning kan komma att avlämna — har de sakkunniga föreslagit en generell höjning av samtliga de nu gällande hyrorna med omkring 25 procent. Procenttalet har valts under åberopande av att bostadsposten i levnadskostnadsindex höjts med ungefär 25 procent från år 1945 till juni 1954. Vid departementsberedningen av förslaget har det ansetts böra under­ sökas, om det icke vore skäligare och lämpligare med en viss differentiering av hyreshöjningen. Därvid har det dels i anslutning till ett uttalande i lä­ rarorganisationernas remissyttrande ifrågasatts eu differentiering så, att hyreshöjningen bleve procentuellt större för de bättre bostiiderna än för de sämre, och dels i anslutning till 1952 års tjänstebostadsutrednings ut­ låtande ifrågasatts en större höjning för nybyggda bostäder än för äldre. Sedan skäl befunnits föreligga för eu differentiering i båda de angivna hän­

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98 39

seendena, har överläggningar härom hållits med representanter för vissa av lärarorganisationerna. Dessa har emellertid av principiella skäl ansett sig icke kunna tillstyrka någon differentiering. För egen del har jag blivit övertygad om skäligheten av att en hyreshöj­ ning för folkskolans tjänstebostäder nu verkställes och att denna höjning differentieras i båda de antydda hänseendena. Jag föreslår salunda en höj­ ning av tjänstebostadshyrorna med ungefär 30 procent för A-bostäderna, ungefär 25 procent för B-bostäderna och ungefär 15 procent för C-bostäderna. För de A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjänstebo­ städer efter den 31 december 1950, föreslår jag emellertid en hyreshöjning med ungefär 40 procent. Dessa mina förslag innebär i medeltal för samtliga nu befintliga tjänstebostäder en hyreshöjning med ungefär 25 procent. Den av mig föreslagna höjningen föranleder — efter vederbörlig jämk­ ning av årsbeloppen dels för att dessa skall bli med 12 jämnt delbara och dels för att skillnadsbeloppet mellan de olika hyresgruppema skall bli lika stort för bostäder av en och samma klass och av enahanda storlek — de nya tjänstebostadshyror som framgår av efterföljande tablåer.

A. Årshyror för A-bostäder, som första gången tagits i bruk som tjän­ stebostäder efter den 31 dec. 1950

It yresgrupp Tjänstebostad omfattande omkring 1 2 3 4 5

720 936 1152 1368 1584 972 1272 1572 1872 2172 1248 1632 2 016 2 400 2 784

B. Årshyror för övriga tf änstebostäder För tjänstebostad Hyresgrupp hänförd till klass 1 2 3 4 5 omfattande omkring A 672 876 1080 1284 1 488

B 852 1 128 1 404 1680 1 956 c 492 648 804 960 1 116

[ anslutning till vad som varit brukligt vid de sista årens hyreshöjningar för statliga tjänstebostäder (jämför 1952 års tjänstebostadsutrednings re­

40 Kungl. Maj:ts proposition nr 98 missutlåtande) förordar jag, att den av mig föreslagna hyreshöjningen ut­ tages successivt, sa att från och med den 1 juli 1955 uttages hela hyres­ höjningen i de fall, där denna utgör högst 25 procent, men blott 25 pro­ cents hyreshöjning i de fall, där hela höjningen utgör mer än 25 procent, d. v. s. för A-bostäderna. Återstående hyreshöjning uttages från och med den 1 juli 1956. Det må slutligen påpekas, att de av mig nu föreslagna hyreshöjningarna utgör ett provisorium i avvaktan pa de ställningstaganden i tjänstebostadsfrågorna, som kan bli en följd av 1952 års tjänstebostadsutrednings kom­ mande förslag.

8. Statsbidrag till lärarbostäder

Gällande bestämmelser. Statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare utgår enligt kungörelsen den 30 december 1946 (SFS nr 887). Enligt senaste lydelsen av denna kungörelse (SFS nr 600/1952) må skoldistrikt åtnjuta följande belopp i statsbidrag för anskaffande av tjänstebostad genom nybyggnad: 18 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folk­ skollärare (i regel lägenhet på ca 90 kvadratmeter om minst tre rum och kök) och 12 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare (lägenhet på ca 60 kvadratmeter om minst två rum och kök). Statsbidraget får dock icke över­ stiga fyrtio procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Nämnda belopp fastställdes ar 1952, sedan byggnadskostnadsstegringen nödvändiggjort en höjning av de ursprungliga beloppen, 12 000 respektive 8 000 kronor.

Uppgifter om b y g g n a d s k o s t n a d e r och årskostnader för 11 y b y g g d a tjänstebostäder har lämnats i föregående kapitel. De sakkunniga Statsbidragets storlek bestämmer fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för tillhandahållandet av tjänstebostäder. Till följd av de senaste årens prishöjningar på byggnadsmarknaden har en förskjutning inträtt i denna kostnadsfördelning. Utvecklingen under de senaste åren har sålunda medfört ökade kostnader för kommunerna. Enligt direktiven har det därför ålegat de sakkunniga att ompröva statsbidraget till såväl form som storlek. Beträffande bidragets form har emellertid de sakkunnigas handlingsfrihet begränsats med hänsyn till allmänna statsbidragsutredningens arbete. Endast sådana ändringsförslag, som fölle inom ramen för det nuvarande bidragssystemet, skulle sålunda enligt direktiven upptagas. I fråga om kostnadsfördelningen borde de sakkunniga vid sin översyn noga beakta den aktuella ekonomiska situationen för å ena sidan staten och å den andra primärkommunerna. Översynen borde alltså icke innebära ett automatiskt återställande av tidigare gällande kostnadsfördelning.

Kungl. May.ts proposition nr 98 41

Till åtlydnad härav har de sakkunniga verkställt en översyn av den nu­ varande bidragsgivningen till tjänstebostäder för folkskolans lärare och med anledning därav funnit sig böra framlägga förslag om en uppräk­ ning av de nu utgående statsbidragsbeloppen. Belop­ pet för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare föreslås sålunda höjt till 24 000 kronor och motsvarande belopp för tjänstebostad åt annan lärare till 18 000 kronor, dock att statsbidragsbeloppet icke må överstiga femtio procent av de styrkta byggnadskostnaderna. Uppföres bostad å ort, som är hänförd till hyresgrupp 1 , bör dessutom enligt de sakkunnigas mening såsom tillägg till nyssnämnda statsbidragsbelopp ytterligare utgå 6 000 kronor för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare och 4 000 kronor föltjänst ebostad åt annan lärare. På grund av sambandet mellan hyror och statsbidrag bör även den förordade ändringen av statsbidragssystemet en­ ligt de sakkunnigas uppfattning bli av provisorisk natur. För en så­ dan lösning talar också, framhåller de sakkunniga vidare, den omständig­ heten, att allmänna statsbidragsutredningen kommer att ompröva även dessa statsbidrag. I sakkunnigbetänkandet har lämnats en redogörelse för de ö v e r v äg an den, som föranlett de sakkunniga att framlägga nu ifrågavarande förslag. Av denna redogörelse torde här få återges följande.

De sakkunniga har till grund för omprövningen av statsbidraget lagt den principen, att kommunerna helt eller åtminstone inbördes i samma grad skall erhålla täckning för sina kostnader i samband med tillhandahållandet av tjänstebostäder. Avgörande för bidragets storlek i de enskilda fallen blir i enlighet härmed dels de faktiska årskostnaderna, som i första hand be­ stämmes av byggnadskostnaderna, dels de hyror, som kommunerna äger tillgodogöra sig. Hyressättningen blir sålunda av betydelse för såväl bidra­ gets konstruktion som storlek. Efterföljande tabell utvisar det erforderliga statsbidraget i kronor och i procent av byggnadskostnaderna för olika husoch lägenhetstyper under förutsättning av de av de sakkunniga i ett tidi­ gare sammanhang förordade hyrorna. Som framgår av tabellen varierar behovet av bidrag avsevärt med den hyra, som får uttagas. Vid ett enhetligt statsbidrag kommer kommunerna att i mycket olika grad få bära kostnaderna för tjänstebostadsbyggandet. Några skäl för ett sådant förhållande föreligger icke enligt de sakkunnigas mening, och en enkel differentiering av bidraget, beroende på i vilken hy­ resgrupp kommunen är placerad, får därför anses motiverad. Även för en differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna torde skäl kun­ na åberopas. Detta framgår av tabellen såvitt gäller variationerna i byggnadskostnader för olika hustyper. Man har även att ta hänsyn till byggnadskostnadsvariationerna mellan olika landsdelar. För ett hus med en lägen­ het om DO kvadratmeter och en om 60 kvadratmeter har man normalt mellan södra och norra Sverige lika stora variationer i det erforderliga bi­ draget som mellan den i tabellen redovisade dyraste och billigaste hustypen. För en differentiering av statsbidraget efter byggnadskostnaderna finnes följande alternativ: a) statsbidraget utgår med eu viss bestämd procent av byggnadskostna-

Kungl. Majrts proposition nr 98

Lägenhetstyp/hustyp Erforderligt bidrag i kronor per lägenhet resp. i % av bygg-

Byggnadskostnad (Bk), kr nadskostnaden vid nu utgående hyror i resp. hyresgrupper höj­ Årskostnad (Åk), kr da med 25 % (utan bränslekostn.) Hyresgrupp 1 Hyresgrupp 2 Hyresgrupp 3

A. 90 m2-lagenhet Hyra: 1 128 kr Hyra: 1 464 kr Hyra: 1 800 kr 1. 90 m“ i ett plan eller radhus Bk 50 000 37 400 kr 75 % 29 200 kr 58 % 21000 kr 42 % Åk 2 660

2. 90 in2 i bottenplan och 60 m2 i överplan Bk 45 000 31 100 kr 69 % 23 010 kr 51 % 14 800 kr 33 % Åk 2 405

3. 2 st. 90 nr och 2 st. 60 in” Bk 42 000 27 400 kr 65 % 19 200 kr 46 % 11000 kr 26 % Åk 2 252

B. 60 m?-lägenhet Hyra: 888 kr Hyra: 1 152 kr Hyra: 1 416 kr 4. 60 in- i ett plan Bk 38 000 27 600 kr 73 % 21 100 kr 56 % 11700 kr 39 % Åk 2 018

5. 90 m2 i bottenplan och 60 in2 i överplan Bk 33 000 21 300 kr 65 % 14 900 kr 45 % 8 500 kr 26 % Åk 1763

6. 2 st. 90 m2 och 2 st. 60 in2 Bk 32 000 20100 kr 63 % 13 700 kr 43 % 7 200 kr 23 % Åk 1712

derna dock med den spärregeln att bidraget högst får uppgå till ett visst belopp. (Detta alternativ överensstämmer i princip med det nuvarande systemet.) b) statsbidraget utgår med varierande procentsatser av byggnadskostnaderna beroende på dessas storlek (ju högre byggnadskostnader desto högre procentuellt bidrag). En variant av detta alternativ är att statsbidraget tixeras till vissa belopp i kronor vid olika stora byggnadskostnader. Även har bör imnas en spärregel, enligt vilken bidraget högst får uppgå till ett visst belopp. De sakkunniga har funnit, att alternativet b) vore att föredraga med hansyn till att behovet av bidrag blir relativt större med högre bvggnadskostnader. Detta framgår även av tabellen. De sakkunniga har sålunda funnit skäl tala för en differentiering av bidraget efter byggnadskostnadema. Kommuner med hög byggnadskostnadsmva och kommuner, som av ett eller annat skäl måste förlägga lärarbostaden till en dyrare hustyp, skulle då fa större bidrag och kommer sålunda icke i ett sämre läge än kommuner med låg byggnadskostnadsnivå och kommuner, som kan förlägga bostaden till en billigare hustvp. Med hänsyn till dels att en differentiering av bidraget efter byggnadskostnadema skulle

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 43

komplicera den administrativa handläggningen, dels att tjänstebostadsutredningens och statsbidragsutredningens förslag bör avvaktas, torde emel­ lertid alternativ bl icke böra väljas. Den differentiering av bidraget som den nuvarande spärregeln innebär bör dock fortfarande finnas. De nu utgående statsbidragen har de sakkunniga funnit i nuvarande läge uppenbart för låga. Även om hyrorna höjs på sätt de sakkunniga föreslagit, bar kostnadsutvecklingen inneburit, att kommunerna skulle komma att belastas med betydande kostnader vid tillhandahållandet av nybyggda tjänstebostäder i liyresgrupperna 1 och 2 , där övervägande antalet tjänste­ bostäder är belägna. De sakkunniga har dock icke ansett sig böra toresla en sådan höjning av bidragen, att kommunerna i genomsnitt skulle la samt­ liga kostnader för de nvbyggda tjänstebostäderna täckta. Den förordade hyreshöjningen kommer att gälla inte bara nybyggda bostader inom kom­ munen utan även redan befintliga. Hyreshöjningarna för de sistnämnda bostäderna torde inte helt åtgå för täckning av de höjda driftkostnaderna för dessa, varför man torde ha anledning att räkna med att en del av de medgivna hyreshöjningarna kan disponeras för att täcka kostnaderna ioi de nybyggda bostäderna. De sakkunniga har vid prövningen av statsbidragets storlek och diffe­ rentiering utgått från de uppgifter, som redovisas i tabellen. Den genom­ snittliga byggnadskostnaden för en nyuppförd lägenhet pa 90 nr har upp­ skattats till cirka 47 000 kronor och för en lägenhet pa 00 nr till cirka 37 000 kronor. De sakkunniga är medvetna om att lägenheter, uppfyllande boställsordningens krav, under senare år endast i undantagsfall kunnat uppföras till dessa kostnader och att beloppen darfor kan förefalla knappt tilltagna. Då man enligt de sakkunnigas uppfattning kan rakna med sjun­ kande byggnadskostnader, och då det måste anses rimligt att vid utma­ tandet av statsbidragens storlek söka medverka till att kommunerna iakt­ tar skälig sparsamhet har de sakkunniga emellertid ansett sig ha tog för att lägga dessa belopp för bvggnadskostnaderna till grund för de statsbi­ drag, som de sakkunniga finner motiverade. För fastställandet av stats­ bidragets maximibelopp i kronor har de sakkunniga salunda utgått från dessa genomsnittliga byggnadskostnader och närmare provat till vilken procent av dem bidraget högst bör uppgå. Som jamforelseled bär därvid tagits det erforderliga bidraget i hyresgrupp 2 De sakkunniga bär funnit ett bidrag på 50 procent av de styrkta bvggnadskostnaderna rimligt av v agt för nvbyggnader inom denna grupp. Bidraget bör dock fa upPga till högst 04 000 kronor för en lägenhet på 90 kvadratmeter och högst 18 000 kronoi för en lägenhet på 00 kvadratmeter. Statsbidraget bör i princip beraknas på detta sätt i samtliga hyresgrupper. Den differentiering av bidraget efter hyresgrupp, som ansetts motiverad, SVnes främst böra tillgodose det större bidragsbehovet i hyresgrupp 1 , dar hyresinkomsten är mindre. Eu administrativt enkel form för eu sadan dif­ ferentiering svncs vara att — utan hinder av 50-procentregeln — ge eif tilläggsbidrag"till de bostäder, som uppföres i kommun, hanlord till liyres- ,Tnipp 1 Efter viss justering nedåt av de i tabellen redovisade difierenserna mellan de erforderliga bidragen i grupp 1 och grupp 2 har de sakkunniga ■insett att dessa tilläggsbidrag i hyresgrupp 1 bör uppgå till 0 000 kronor för en'limenhet på 90 kvadratmeter och t 000 kronor tor eu lagenhet pa 00 kvadratmeter. Bidragen skulle alltså i grupp I kunna bli högst 30 000 res­ pektive 22 000 kronor.

44 Kungl. Maj ds proposition nr 98

I hyresgrupp 3 — med stor sannolikhet den enda grupp utöver 1 och 2 i \ liken nybyggnad i fortsättningen kommer att äga rum — skulle bidrag beraknade enligt forut förordade princip, d. v. s. samma bidrag som för nyresgiupp 2 , pa grund av hyresinkomstens storlek resultera i större belopp an de som enligt tabellen synas vara erforderliga. De sakkunniga har emel leitid icke funnit anledning att föreslå några särskilda regler för beräkning av bidraget i denna grupp med hänsyn till att orterna i gruppen företrädes­ vis ar belägna i Norrland, där byggnadskostnaderna är högre än de som legat till grund för beräkningarna i tabellen och där följaktligen även det erforderliga bidraget är högre. Enligt de föreslagna schematiska reglerna för beräkning av bidragets storlek kommer det givetvis att uppkomma fall, där skäl för ett större bidrag kan föreligga, darfor att geografiska förhållanden och kommunika­ tionerna gor byggnadskostnaderna onormalt höga. Kungl. Maj:t bör därför enhgt de sakkunmgas mening ha befogenhet att i undantagsfall, då särskil­ da skal därtill föranleda, bestamma bidraget till högre belopp än enligt de generella reglerna. 6 , .De ^ förordade statsbidragsbeloppen kan givetvis framstå som relativt ioga, jamförda med de nuvarande beloppen. De sakkunniga framhåller emelleitid, att de föreslagna beloppen bör bedömas mot bakgrunden av den byggnads- och driftkostnadsutveckling, som ägt rum under senare år. och de relativt laga hyror, som även efter den föreslagna höjningen skulle utga särskilt i hyresgrupp 1. De sakkunniga har vidare icke ansett skäl föreligga att franga principen att statsbidraget i stort sett skall täcka de merkostnader för skolväsendet, som faller å kommuner, vilka har att tillnandahaila tjänstebostäder för lärare. De sakkunniga erinrar i detta sammanhang om att enligt deras förslag antalet orter med tjänstebostadsskyldighet beraknas minska i förhållande till vad som nu gäller. Detta innebär, att man far eu mindre total kostnadsökning än den föreslagna höjningen av statsbidragen skulle ha medfört vid ett bibehållande av nuvarande om­ fattning av tjänstebostad sskyldigheten. Vid bedömningen av de föreslagna bidragsbeloppen bör vidare erinras om den subvention, som staten lämnar det allmänna bostadsbyggandet. För naryarande utgöres subventionen till nybyggnad av enfamiljs- och tvåfamiijsnus a\ dels en under i första hand tio är ränte- och amorteringsfri de! av egnahemslånet på 8 000 kronor, dels en garanterad ränta på bottenlån pa 3 procent, dels ock en till 3 procent fastställd ränta på egnahemslånet. I huvudsak motsvarande produktionssubventioner utgår också för flerfa­ miljshus. Slutligen uttalar de sakkunniga, att statsbidrag till lärarbostäder bör fä utga icke endast da bostaderna inrymmes i särskilda för lärare avsedda bostadshus utan aven i sådana fall, då skoldistrikt avser att anvisa lägenhet till lärare såsom tjänstebostad i av kommunen eller s. k. allmännvttigt före­ tag agt hyreshus. I dessa fall kan bidraget av praktiska skäl eventuellt böra konstrueras som ett löpande årligt bidrag, därvid de föreslagna engån«s- ...[lagen, minskade med vad som i allmänna produktionssubventioner be­ löper a ifragavarande bostad, fördelas med lika belopp på samma tidspeno,,' ®?m 8.. h,r c]e statliga bostadslånens amortering. Vad nu sagts bör gälla jämväl i det fall att skoldistrikt förvärvar lägenhet i av bostadsrätts­ förening ägd fastighet och anvisar denna såsom tjänstebostad.

Kungl. Maj:ts proposition nr 9S 45

Remissyttrandena I yttrandena har vissa erinringar gjorts mot de sakkunnigas förslag. Skolöverstyrelsen ställer sig sålunda avvisande till tanken på en differen­ tiering av statsbidragen och förordar, att enhetliga bidragsgrunder bibe­ hålies. Vidare föreslår överstyrelsen, att statsbidragen bestämmes till högre belopp än vad de sakkunniga förordat eller till 27 000 kronor för tjänstebostad åt ordinarie folkskollärare och till 20 000 kronor för tjänstebostad åt annan lärare. Såsom skäl härför åberopas, att de sakkunniga enligt över­ styrelsens uppfattning vid uppgörandet av sitt förslag utgått från för låga byggnadskostnader. Därjämte avstyrker överstyrelsen, att Kungl. Maj:t på sätt de sakkunniga förordat skulle erhålla befogenhet att i undantags­ fall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna samt att stats­ bidraget i vissa fall skulle få konstrueras som ett löpande årligt bidrag. En länsstyrelse vänder sig i likhet med skolöverstyrelsen mot de sakkun­ nigas uttalande, att statsbidraget i vissa fall bör ges formen av ett löpande årligt bidrag. Såsom skäl åberopas, att ett dylikt system torde ställa sig svårbemästrat ur arbets- och redovisningssynpunkt. Länsstyrelserna i de nordligaste länen anmäler betänkligheter mot sakkunnigförslaget, i vad detsamma avser differentieringen av statsbidraget. Statskontoret redovisar sin syn på de sakkunnigas förslag i statsbidragsfrågan på följande sätt. I fråga om byggnadskostnaderna har statskontoret under hand inhämtat, att index för dessa kostnader från den 1 juli 1945 till den 1 juli 1954 stigit med för stenhus 50 procent, för trähus 65 och för trerumsvilla av trä 60 procent. Ämbetsverket har i princip intet att erinra mot en höjning av byggnadsbidraget motsvarande kostnadsfördyringen sedan 1945 eller med i "runt tal 60 procent av de då gällande bidragen om 12 000 kronor för bostad om 90 kvadratmeter och 8 000 kronor för bostad om 60 kvadrat­ meter. Byggnadsbidragen borde från angivna utgångspunkt uppräknas till 19 000 respektive 13 000 kronor. Däremot lärer, även om hyresgrupp 1 skulle bibehållas, särskilda för denna grupp avsedda tilläggsbidrag icke böra införas. Enligt beslut vid 1952 års riksdag skall bidragen utgå med 18 000 respek­ tive 12 000 kronor. Redan med hänsyn till bidragens schematiska karaktär måste det emellertid ifrågasättas, huruvida tillräcklig anledning finnes att frångå de nuvarande bidragen. Härtill kommer, att frågan om hyressättningen närmare skall behandlas av tjänstebostadsutredningen, vilket, som de sakkunniga uttalat, förhindrar, att definitiva lösningar åstadkom­ mes för närvarande beträffande statsbidragen. Statskontoret avstyrker, att Kungl. Maj:t skulle utan riksdagens hörande ha befogenhet att bestämma bidraget till högre belopp än enligt de genenella reglerna. De sakkunniga har framfört tanken på införandet av ett löpande årligt bidrag, då tjänstebostad inrymmes i av kommun eller allmännyttigt före­ tag ägt hyreshus. Emellertid lärer hyresmarknad i allmänhet finnas i kom­

46 Kungl. Maj:tv proposition nr 98

mun, som själv eller genom allmännyttigt företag uppfört hyreshus, varför bestämmelserna om tjänstebostad och byggnadsbidrag knappast torde få nämnvärd aktualitet i nu avsedda fall. Statskontoret kan icke ansluta sig till angivna tankegång.

Bostadsstyrélsen uttalar, att, därest statsbidrag skall utgå till lärar­ bostad i kommun eller allmännyttigt företag eller bostadsrättsförening till­ hörigt bostadshus, detta bidrag bör ges formen av ett årligt bidrag. Sty­ relsen förutsätter därvid, att skoldistriktet förhyr lägenheten eller ingår som medlem i bostadsrättsföreningen och i andra hand upplåter bostaden åt läraren. 1952 års tjänstebostadsutredning ifrågasätter, om icke de sakkunnigas förslag om förhöjda statsbidrag bör underkastas förnyade överväganden. Utredningen erinrar därvid om sambandet mellan hyror och statsbidrag samt framhåller för sin del, att försiktigheten synes bjuda, att man i av­ vaktan på utredningens förslag rörande hyressättningen icke nu vidtar någon höjning av statsbidraget. Allmänna statsbidragsutredningen vänder sig mot att tilläggsbidrag i hyresgrupp 1 införes samt att Kungl. Maj:t ges befogenhet att i undantags­ fall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna. Såsom skäl härför åberopas, att sakkunnigförslaget i dessa delar innebär avsteg från det nu gällande bidragssystemet av sådan art, att de är ägnade att mot­ verka önskemålet om enkla och i möjligaste mån enhetliga grunder för statsbidrags utgående. Svenska landskommunernas förbund och svenska stadsförbundet finner den av de sakkunniga förordade statsbidragshöjningen för låg och påyrkar högre statsbidragsbelopp. Förbunden anmäler därvid betänkligheter mot att de sakkunniga icke haft fria händer att följa den principen, att kom­ mun bör beredas full kompensation för sina kostnader för tjänstebostads tillhandahållande. Vidare anser de, att de sakkunniga vid uppgörandet av sina förslag utgått från för låga byggnadskostnader. Landskommunernas förbund uttalar sig emot en differentiering av statsbidraget och avstyrker sålunda förslaget om tilläggsbidrag i hyresgrupp 1. Såsom skäl härför åbe­ ropas, att hyresgrupp 1 icke förekommer i de fyra nordligaste länen, där byggnadskostnaderna torde ligga högst. Stadsförbundet förordar för sin del, att statsbidraget differentieras efter byggnadskostnaderna.

Departementschefen De sakkunnigas förslag i fråga om statens bidrag till anskaffande av tjänstebostäder för folkskolans lärare har föranlett vitt skilda uttalanden i remissutlåtandena. Redan av denna anledning finns det därför skäl att noga överväga, vad som beträffande detta statsbidrag är skäligt och lämp­ ligt att göra i nuvarande läge, då förslag, som kan beröra tjänstebostä-

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 47

derna, relativt snart kan förväntas från såväl allmänna statsbidragsutredningen som 1952 års tjänstebostadsutredning. Ett ytterligare och än star­ kare skäl för en omprövning i nu förevarande sammanhang av de sakkun­ nigas förslag är, att detta förslag står i direkt samband med de sakkun­ nigas hyreshöjningsförslag, vilket jag icke tillstyrkt oförändrat. De stats­ bidrag, som de sakkunniga föreslagit höjda, är bidragen till anskaffande av tjänstebostäder, ej bidragen till reparationer och förbättringar. Nyanskaffningsbidragen avser i regel nybyggda bostäder och nästan uteslutande Abostäder. För dessa har jag föreslagit en hyreshöjning med ungefär 40 pro­ cent, under det att de sakkunniga även för dessa bostäder föreslog 25 pro­ cents hyreshöjning. De sakkunniga har framhållit, att på grund av sambandet mellan hyror och statsbidrag även en eventuell ändring av statsbidragens belopp bör bli av provisorisk natur. Jag delar denna uppfattning och vill särskilt under­ stryka den därför, att enligt min mening statsbidraget under provisorie­ tiden måste utmätas med viss försiktighet, så att icke statens bidrag vid en slutlig reglering av hyrorna eller av annat skäl relativt snart visar sig ha blivit för stort. Jag kan därför icke tillstyrka statsbidrag av sådan storleksordning, att dessa bidrag skulle täcka hela den del av tjänstebostadskostnaden, som icke täckes av hyrorna. En viss del av nämnda kostnader måste kommu­ nerna enligt min uppfattning alltfort bära. Efter de nu nämnda övervägandena har jag funnit skäligt föreslå, att statens bidrag till anskaffande av tjänstebostäder för folkskolans lärare höjes med 2 000 kronor för alla slagen av bostäder, alltså från 18 000 kro­ nor till 20 000 kronor för tjänstebostad för ordinarie folkskollärare och från 12 000 kronor till 14 000 kronor för tjänstebostad för annan lärare. I likhet med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret, vissa länsstyrelser, allmänna statsbidragsutredningen och svenska landskommunernas förbund kan jag icke tillstyrka särskilda tilläggsbidrag för tjänstebostäder i hyresgrupp 1 . Den nuvarande maximeringen till 40 procent av de styrkta byggnadskostnaderna bör enligt min mening bestå. Jag kan alltså icke tillstyrka de sakkunnigas förslag om en höjning av denna gräns till 50 procent. I likhet med bl. a. skolöverstyrelsen, statskontoret och allmänna statsbidragsutred­ ningen avstyrker jag också förslaget om bemyndigande för Kungl. Maj:t att i undantagsfall bevilja högre statsbidrag än enligt de generella reglerna. Jag kan ej heller ansluta mig till de sakkunnigas uttalande om lämplighe­ ten av att statsbidrag i vissa angivna fall skulle få ges i form av ett löpan­ de årligt bidrag. De sakkunniga har i samband med sina kostnadsberäkningar upptagit till behandling frågan om tidpunkten för de nya statsbidragsbeloppens

48 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

ikraftträdande. De har därvid funnit vissa skäl tala för retroaktiv tillämp­ ning och ifrågasatt, om icke den av dem förordade höjningen av statsbidragsbeloppen borde tillämpas retroaktivt beträffande samtliga av Kungl. Maj :t efter 1951 års ingång beviljade statsbidrag till uppförande av tjän­ stebostäder. Tidpunkten för den nya höjningen skulle då sammanfalla med tidpunkten för ikraftträdandet av 1952 års provisoriska statsbidragshöjning. Kostnaderna för en dylik retroaktiv tillämpning av deras förslag uppskattar de sakkunniga till i avrundat belopp 10 miljoner kronor. För egen del är jag icke beredd att tillstyrka någon retroaktiv tillämp­ ning av de nya statsbidragsbeloppen. Jag föreslår, att dessa belopp skall gälla för de tjänstebostäder, beträffande vilka Kungl. Maj:t meddelar bidragsbeslut efter den 30 juni 1955.

9. Kostnadsberäkningar

Under en följd av år har å riksstatens åttonde huvudtitel uppförts ett förslagsanslag till Folkskolor m. in.: Byggnadsbidrag till tjänstebostäder. Från detta anslag utbetalas statsbidrag till skoldistrikt dels vid nybyggnad av tjänstebostad och vid inredande av tjänstebostad i inköpt eller annorledes förvärvad byggnad, dels ock vid om- eller tillbyggnad eller mer om­ fattande ändringsarbeten å sådan tjänstebostad, som vid kungörelsens den 30 december 1946 (SFS nr 887/1946, ändrad 600/1952) ikraftträdande icke motsvarade boställsordningens krav i vissa avseenden. Om utgivande av statsbidrag meddelar Kungl. Maj:t beslut i samband med godkännande av byggnadsritningar för vederbörligt byggnadsarbete. Utbetalning av beviljat statsbidrag sker först sedan byggnadsarbetet ut­ förts och avsynats samt godkänts. Till följd av att statsbidragets utbetal­ ning i allmänhet sker först något budgetår efter det, varunder bidraget be­ viljats, beslutar riksdagen årligen dels om storleken av det riksstatsanslag, som skall uppföras i riksstaten för närmast följande budgetår, dels ock in­ till vilket belopp Kungl. Maj:t under samma budgetår må bevilja bygg­ nadsbidrag till tjänstebostäder. Förevarande anslag har för innevarande budgetår upptagits med 4 800 000 kronor, varjämte riksdagen medgivit, att Kungl. Maj:t må un­ der nämnda budgetår bevilja bidrag ur anslaget med tillhopa högst 6 000 000 kronor. För nästa budgetår har anslaget föreslagits uppfört med 5 500 000 kronor, (se prop. 1955:1, VIII ht, p. 253).

De sakkunniga framhåller till en början, att någon fullt tillförlitlig be­ räkning av det för en följd av budgetår till statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare erforderliga anslagsbehovet knappast kan göras, då

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98 49

uppkommande kostnader i första hand är beroende av skoldistriktens vilja och förmåga att bygga tjänstebostäder. De sakkunniga har dock ansett sig böra ingå på en jämförelse mellan å ena sidan det vid oförändrade statsbidragsgrunder behövliga anslagsbehovet och å den andra det vid sakkunnigförslagets genomförande erforderliga medelsbehovet. Det för en femårsperiod vid oförändrade statsbidragsgrunder behövliga nybyggnadsbehovet av tjänstebostäder uppskattas av de sakkunniga till 2 063 bostä­ der för ordinarie folkskollärare och till 797 för annan lärare, d. v. s. till i genomsnitt 412 större och 160 mindre lärarbostäder för år. Genomföres åter det av de sakkunniga förordade tätortsförteckningssystemet torde en viss minskning av ifrågavarande nybyggnadsbehov uppkomma. Vid sådant förhållande beräknar de sakkunniga nybyggnadsbehovet för en femårspe­ riod till 1 250 bostäder för ordinarie folkskollärare och 650 för annan lä­ rare, motsvarande ett årligt nybyggnadsbehov av 250 större och 130 mindre bostäder. Tätortsförteckningssystemets införande minskar alltså i viss ut­ sträckning nybyggnadsbehovet och därmed även anslagsbehovet till stats­ bidrag. Denna minskning motverkas emellertid av den av de sakkunniga förordade höjningen av statsbidragsbeloppen. De årliga kostnaderna för statsbidrag till tjänstebostäder under en femårsperiod beräknar de sak­ kunniga vid oförändrade statsbidragsgrunder till ett avrundat belopp av 9 400 000 kronor samt vid bifall till tätortsförteckningssystemets införande och till den förordade höjningen av statsbidragsbeloppen till i runt tal 9 850 000 kronor, allt under den förutsättningen att förut angivna nybygg­ nadsbehov i båda fallen helt tillgodoses under femårsperioden. De sakkunniga har emellertid icke räknat med att hela nybyggnadsbe­ hovet skall kunna helt tillgodoses under en femårsperiod. De har i stället utgått från att det i praktiken kommer att bli ett tjänstebostadsbyggande av i stort sett samma omfattning som under de tre senast tilländalupna budgetåren. Vid sådant förhållande torde enligt de sakkunnigas beräkning­ ar anslaget till statsbidrag till tjänstebostäder under de närmaste åren kunna begränsas till i genomsnitt omkring 8 000 000 kronor, varav 1 000 000 kronor skulle falla å statsbidrag till ombyggnader m. m. av äldre tjänstebostäder. Vid bedömande av detta ökade anslagsbehov torde böra beaktas, att det nu föreliggande behovet av nya tjänstebostäder beräknas bli täckt tidigare — sannolikt inom loppet av sju ä atta ar än man med hittillsvarande byggnadstakt kunnat räkna med. Enligt de sakkunnigas uppfattning bör också ett införande av tätortsförteckningssystemet efter en viss övergångsperiod leda till ett undan för undan minskat behov av att bygga nya tjänstebostäder, då det kan förutsättas, att allt flera orter kommer att uppföras å tätortsförteckningarna.

Departementschefen. De sakkunniga har vid sina kostnadsberäkningar utgått ifrån, att det under de närmast kommande åren kommer att bli ett 4 —• Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 98

50 Kungl. Maj.ts proposition nr 98

tjänstebostadsbyggande av i stort sett samma omfattning som under de tre budgetåren 1951/54. Genom de sakkunnigas olika förslag — främst tätortsförteckningarna — antages ett nu beräkningsbart nybyggnadsbehov bli täckt inom loppet av 7 å 8 år. Enligt min mening är det av finansiella skäl motiverat, att man tills vidare icke överskrider den kostnadsram av 6 miljoner kronor för tjänstebostadsbidragen, som gällt sedan budgetåret 1953/54. Jag förordar därför, att den av riksdagen fastställda maximisumman för Kungl. Maj:ts bidragsbeslut åtminstone för nästa budgetår men även — om ej ändrade förhållan­ den inträder — för de närmast därpå följande budgetåren bibehålies vid 6 miljoner kronor. Sker så, kommer också det årliga anslagsbehovet från och med budgetåret 1956/57 och tills vidare att vara ungefär 6 miljoner kronor. Därest av anslaget årligen ungefär 1 miljon kronor avses för reparationsoch förbättringsarbeten, kommer med de av mig förordade statsbidragsbeloppen bidrag årligen att kunna ges för nybyggnad av ungefär 183 större och 95 mindre tjänstebostäder (enligt den proportion, som följer av de sakkunnigas uppgift om nybyggnadsbehovet: 1250 större och 650 mindre bostäder under närmaste femårsperiod). Mitt förslag innebär alltså, att nybyggnadsbehovet blir täckt på knappt sju år. Årligen kommer stats­ bidrag att kunna beviljas för ungefär 275 nya tjänstebostäder. Detta inne­ bär en viss minskning mot budgetåret 1953/54 (300 tjänstebostäder) men en ökning i jämförelse med budgetåren 1951/52 och 1952/53 (256 resp. 243 tjänstebostäder).

10. Hemställan

Vid bifall till de förslag, som jag i det föregående framlagt, erfordras vissa ändringar i folkskolestadgan, folkskolans avlöningsreglemente, boställsordningen för folkskolans lärare och kungörelsen angående statsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare. De sakkunniga har i betänkan­ det framlagt förslag till erforderliga författningsändringar. Dessa förslag bygger emellertid på de sakkunnigas olika förslag i sakfrågorna och måste därför delvis omarbetas.

Under åberopande av vad jag i det föregående i skilda hänseenden an­ fört och föreslagit hemställer jag, att Kungl. Maj:t måtte föreslå riksdagen att a) godkänna av mig förordade ändringar i fråga om dels skoldistrikts skyldighet att tillhandahålla tjänstebostäder åt folkskolans lärare, dels lärares skyldighet att mottaga tjänstebostad, dels tjänstebostads beskaffenhet m. m. i vis-

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 51

sa hänseenden, dels hyressättningen för folkskolans tjänste­ bostäder, dels ock statsbidrag till anskaffande av dylika tj änstebostäder; b) medgiva, att under budgetåret 1955/56 må beviljas byggnadsbidrag till tjänstebostäder för folkskolans lärare med tillhopa högst 6 000 000 kronor.

Vad departementschefen sålunda, med instämmande av statsrådets övriga ledamöter, hemställt bifaller Hans Maj:t Konungen samt förordnar, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse, bilaga vid detta protokoll ut­ visar. Ur protokollet: Margaretha Blennow

52 Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98

Bilaga

De sakkunnigas preliminära förslag

till tätortsförteckningar

Tätort Kommun Stockholm Stockholms stad

Stockholms län

Södra inspektionsområdet Boo Boo Botkyrka utom Norsborgs och Kyrkskolans skol­ områden Botkyrka Gustafsberg Gustafsberg Huddinge Huddinge Järfälla Järfälla Lidingö Lidingö stad Nacka Nacka stad Nynäshamn Nynäshamns stad Saltsjöbaden Saltsjöbadens köping Solna Solna stad Sundbyberg Sundbybergs stad Södertälje Södertälje stad Tyresö utom Kyrkskolans skolområde Tyresö Österhaninge utom Kyrkskolans skolområde Österhaninge Östertälje Östertälje Dalarö samhälle Dalarö Träkvista (med Närlunda) och Drottningholm Ekerö Uttran Grödinge Järna samhälle och Mölnbo Jäma Rönninge Salem Stora Vika Sorunda Nykvarn Turinge Västerhaninge samhälle och Tungelsta Västerhaninge

Norra inspektionsområdet Öregrund utom Gräsö Öregrunds stad Östhammar Östhammars stad Hallstavik och Herräng Häverö Knivsta samhälle Knivsta Rimbo Sjuhundra Norrtälje Norrtälje stad Sigtuna utom S:t Per och Haga Sigtuna stad Märsta samhälle Märsta Vallentuna samhälle Vallentuna

Kungl. Maj:ts 'proposition nr 98 53

Kommun Tätort Täby Täby köping Åkersberga Österåker Upplands Väsby Upplands Väsby Sollentuna Sollentuna köping Vaxholm utom Rindö Vaxholms stad Djursholm Djurholms stad Danderyd Danderyds köping Stocksunds köping Stocksund

Uppsala län

Österbybruk Dannemora Enköping (med Fanna) Enköpings stad Bålsta Håbo Norra Trögd Grillby Gimo, Upplands-Tuna och Alunda Oland Tierp Tierps köping Örbyhus Vendel Skutskär-Harnäs-Bodarna, Östanå, Älvkarleö bruk och Marma Älvkarleby Uppsala (med Stora Sunnersta, Graneberg, Valsätra, Malma, Norby, Nyby, Gamla Uppsala) Uppsala stad

Södermanlands län

Östra inspektionsområdet Gnesta samhälle utom Framnäs Gnesta Nyköping utom Arnö Nyköpings stad Oppeby Svärta Oxelösund Oxelösunds stad Strängnäs utom Malmby Strängnäs stad Mariefred utom Taxinge Mariefreds stad Trosa Trosa stad

Västra inspektionsområdet Eskilstuna (med Grangärdet, Brottsta, Ekeby, Berga m. Borsökna, Mesta, Ärna) Eskilstuna stad Flens stad Flen Skogstorp med Rosenfors Husby-Rekarne Hällbybrunn och Rekarne samhälle Ilällby Katrineholm Katrineholms stad Malmköpings köping Malmköping Mellösa samhälle och Hälleforsnäs Mellösa Sköldinge samhälle (med Kantorp) och Valla Sköldingc Torshälla Torshälla stad Vingåker (med Hacksta och Myresjö) och Högsjö V. Vingåker Arla samhälle Ärla

54 Kungl. Majds proposition nr 98

Tätort Kommun

Östergötlands län

Östra inspektionsområdet Kisa Västra Kinda Rimforsa Norra Kinda Åtvidabergs samhälle utom ytterområdena Åtvidabergs köping Kimstad Norsholm Skärblacka samhälle Skärblacka Finspångs samhälle Finspångs köping Åby samhälle Kvillinge Gusums samhälle Ringarum Valdemarsvik Valdemarsviks köping Norrköping (med Svärtinge och Lindö) Norrköpings stad Söderköping Söderköpings stad

Västra inspektionsområdet Ödeshögs samhälle Ödeshög Boxholm Boxholms köping Österbymo Ydre Landeryds samhälle Landeryd Kärna Kärna Vreta Kloster Vreta Kloster Linköping Linköpings stad Motala utom Björketorp och Bastuberg Motala stad Vadstena Vadstena stad Skänninge Skänninge stad Mjölby Mjölby stad

Jönköpings län

Östra inspektionsområdet Mariannelund Mariannelunds köping Aneby Bredestad Forserums samhälle Forserum Vrigstads samhälle Vrigstad Malmbäcks samhälle Malmbäck Bodafors Bodafors köping Österkorsberga Korsberga Ekenässjön Vetlanda landskommun Landsbro Lannaskede Nässjö Nässjö stad Sävsjö Sävsjö stad Vetlanda Vetlanda stad Eksjö Eksjö stad Stockaryd Hjälmseryd Tranås (med Sömmen) Tranås stad

Kungl. Majrts proposition nr 98 55

Tätort Kommun

Västra inspektionsområdet Tenhult Tenhult Smål. Taberg Månsarp Norrahammar utom Sandseryd Norrahammars köping Bankeryds samhälle Bankeryd Gnosjö samhälle och Hillerstorp Gnosjö Gislaveds samhälle Gislaveds köping Anderstorps samhälle med Törås Anderstorps köping Smålandsstenar Villstad Landeryd och Hyltebruk Hylte Reftele samhälle Reftele Bredaryds samhälle Bredaryd Smål. Rydaholm Rydaholm Skillingaryd Skillingaryds köping Vaggeryds samhälle och Götafors Vaggeryds köping Jönköping (med Hovslätt) utom Järstorp Jönköpings stad Huskvarna Huskvarna stad Fagerslätt, Jutaholm och Stensholm Hakarp Värnamo utom Hörle, Nederby och Åminne Värnamo stad Gränna utom Mörstorp, Uppgränna, Reaby och Örserum Gränna stad *

Kronobergs län

Västra inspektionsområdet Ryd Almundsryd Vislanda samhälle Vislanda Älmhult Älmhults köping Traryds samhälle och Strömsnäsbruk Traryds köping Markaryds köping Markaryd Ljungby Ljungby stad

Östra inspektionsområdet Åseda köping Åseda Braås samhälle Braås Lenhovda samhälle Lenhovda Orrefors Hälleberga Ekeberga Kosta Skruv Ljuder Lessebo köping Lessebo Hovman torp Hovmantorps köping Tingsryds köping Tingsryds samhälle Öjaby Bergunda Lammhults samhälle Lammhult Mohcda samhälle Moheda Alvesta samhälle Alvesta köping Växjö stad Växjö

56 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort Kommun

Kalmar län

Norra inspektionsområdet

Västervik Västerviks stad Oskarshamn Oskarshamns stad Vimmerby Vimmerby stad Överums samhälle Överum Gamleby samhälle Gamleby Ankarsrum Hallingeberg Södra Vi samhälle Södra Vi Kristdala samhälle Kristdala Hultsfred Hultsfreds köping Målilla samhälle Målilla Virserums samhälle Virserum Döderhults kyrkotrakt (Svalliden m. m.) och Påskallavik Döderhult

Södra inspektionsområdet

Högsby samhälle och Berga Högsby Mönsterås Mönsterås köping Blomstermåla Ålem

Emmaboda Emmaboda köping Torsås samhälle Torsås Mörbylånga samhälle Mörbylånga Kalmar (med Berga villastad) Kalmar stad Nybro Nybro stad Borgholm Borgholms stad

Gotlands län

Fårösund Fårösund Slite samhälle Slite köping Roma Romakloster Klintehamns samhälle Klintehamn Hemse samhälle Hemse Visby Visby stad

Blekinge län

Lyckeby samhälle Lyckeby Torskors Lyckeby och Karlskrona stad Rödeby samhälle Rödeby Kallinge Ronneby landskommun Bräkne-Hoby samhälle Bräkne-Hoby

Asarums samhälle och Svängsta Asarum Olofström Olofströms köping

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 57

Tätort Kommun Jämshögs samhälle Jämshög Mörrums samhälle Mörrum Lister-Mjällby Mjällby Karlskrona (med Hästö och Gullberna) Karlskrona stad Ronneby Ronneby stad Karlshamn Karlshamns stad Sölvesborg Sölvesborgs stad

Kristianstads län

Östra inspektionsområdet Borrby samhälle Borrby Tomelilla samhälle Tomelilla köping Everöd med Lyngby Everöd Tollarps samhälle Tollarp Åhus samhälle Åhus köping Bromölla Bromölla köping Knislinge samhälle Knislinge Broby med Västraby Broby Glimåkra samhälle Glimåkra Lönsboda Örkened Kristianstad Kristianstads stad Simrishamn utom ytterområdena Simrishamns stad

Västra inspektionsområdet Osby köping Osby köping Hästveda samhälle Hästveda Vittsjö Vittsjö Bjärnums samhälle Bjärnum Vinslöv Vinslövs köping Sösdala samhälle Sösdala Tyringe samhälle Tyringe Ljungbyhed Riseberga Perstorp utom Oderljunga Perstorps köping Örkelljunga samhälle Örkelljunga Munka-Lj ungby samhälle Munka-Ljungby Klippan utom Västra Sönnarslöv och Vedby Klippans köping Förslövsholms samhälle Förslövsholm Kvidinge samhälle Kvidinge Åstorp (med Nyvång och Hvllinge) utom Västra Broby Åstorps köping Skånes Fagerhults samhälle Skånes Fagerhult Skäldcrvikcn Barkåkra Båstad Båstads köping Ängelholm (med Rebbelberga, Haradal och Skörpinge) utom Höja och Mardal-Bonarp Ängelholms stad Hässleholm Hässleholms stad

58 Kungl. Maj:ts -proposition nr 98

Tätort Kommun

Malmöhus län

Norra inspektionsområdet Hälsingborg Hälsingborgs stad Landskrona (med Borstahusen) Landskrona stad Eslöv utom Kastberga Eslövs stad Höganäs Höganäs stad Bjuv utom Gunnarstorp Bjuvs köping Furulund utom Stävie Furulunds köping Kävlinge Kävlinge köping Hörby Hörby köping Höör Höörs köping Svalövs samhälle (med Felestad) Svalöv Marieholms samhälle Marieholm Hittarp-Laröd Ödåkra Väsby kyrkby Väsby Billesholm utom Fäladen Billesholm

Södra inspektionsområdet Lomma köping Lomma köping Södra Sandby samhälle Södra Sandby Dalby samhälle Dalby Genarps samhälle Genarp Veberöds samhälle Veberöd Staffanstorps samhälle Staffanstorp Åkarp och Arlöv Burlöv Bunkeflo strand och Klagshamn Bunkeflo Vellinge samhälle Vellinge Höllviksnäs Räng Svedala köping Svedala köping Anderslövs samhälle Anderslöv Skurups köping utom Svaneholm och Sandåkra Skurups köping Skivarp Vemmenhög Rydsgårds samhälle Rydsgård Köpingebro Herrestad Sjöbo samhälle Sjöbo köping Lövestad Östra Färs Malmö Malmö stad Lund med viss bebyggelse intill staden Lunds stad och Staf­ fanstorps kommun Ystad Ystads stad Trelleborg Trelleborgs stad Skanör Skanör med Falsterbo stad

Hallands län

Halmstad Halmstads stad Varberg Varbergs stad

Kungl. Maj:ta 'proposition nr 98 59

Tätort Kommun

Falkenberg utom Skrea Falkenbergs stad Kungsbacka Kungsbacka stad Laholms stad Laholm Oskarström Oskarströms köping

Getinge samhälle Getinge

Göteborgs och Bohus län

Södra inspektionsområdet

Landvetters samhälle Landvetter Råda Mölnlycke Kållered Kållereds samhälle Askims samhälle och Hovås Askim Lillhagen (med S:t Jörgens och Lillhagens sjuk- Göteborgs stad och Säve kommun hus) Stenungsunds samhälle Stenungsund Partille och Göteborgs stad, Möln­ Göteborg med Toltorp, Krokslätt, dals stad samt Partil- Bäckedalen le och Tuve kommu­ ner

Fiskebäck, Näset, Kvillängen med Västra Aröd, Tingstad med Bällskär och Östra Aröd, Backadalen med Skälltorp Göteborgs stad Mölndals stad Mölndal Kungälv Kungälvs stad Marstrands stad Marstrand

Norra inspektionsområdet

Uddevalla utom Björkbäck-Grindhults skolom­ Uddevalla stad råde Lysekils stad Lysekil utom Lyse Strömstads stad Strömstad Ljungskile-Lyekornas samhälle Ljungskile Gravarne-Tångens samhälle Södra Sotenäs

Grundsunds samhälle Skaf tö Smögen Smögens samhälle Tossene Hunnebostrand Munkedal Munkedals samhälle Tanum Grebbestad

Älvsborgs län

Norra inspektionsområdet

Bengtsfors köping Bengtsfors Steneby och Lelång Billingsfors Brålanda samhälle Brålanda Bäckefors samhälle Bäckefors

60 Kungl. Maj:\ 'proposition nr 98

Tätort Kommun Dals Långed Steneby Dals Rockstock Kroppefjäll Ed med Äng Dals Ed Färgelanda samhälle Färgelanda Halvordstorp Södra Väne Mellerud utom Kambol och Järn Melleruds köping Trollhättan Trollhättans stad Vargön Västra Tunhem Vänersborg utom Grunnebo och R Vänersborgs stad Åmål Åmåls stad

Västra inspektionsområdet Alingsås utom Lygnared Alingsås stad Kinna Kii\na köping Skene Skene köping Lilla Edet Lilla Edets köping Surte Nödinge Älvängen Starrkärr Aspenäs Lerum Vårgårda samhälle Vårgårda Nol Starrkärr Lerums samhälle Lerum Tollered Skallsjö Alafors Starrkärr Floda Skallsjö Örby samhälle Örby Bohus Nödinge Agnesberg Angered Bollebygds samhälle Bollebygd Kinnahult Kinna köping och Örby kommun

Östra inspektionsområdet Herrljunga samhälle Herrljunga köping Dalsjöfors Toarp Sjömarken Borås stad och Sand hults kommun Sandared Sandhult Fritsla samhälle Fritsla Svenljunga samhälle Svenljunga köping Limmareds samhälle Limmared Tranemo samhälle Tranemo Borås utom Funningens, Ryssnäs, Transås och Viareds skolområden Borås stad Ulricehamn utom Brunn Ulricehamns stad

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 61

Tätort Kommun

Skaraborgs län

Östra inspektionsområdet Falköping Falköpings stad Hjo Hjo stad Skövde Skövde stad Tidaholm Tidaholms stad Tibro Tibro köping Töreboda utom Bäck, Fredsberg och Hubberud Töreboda köping Karlsborg Karlsborg Skultorps samhälle Skultorp Hova samhälle Hova Habo samhälle Habo Stenstorps samhälle Stenstorp

Västra inspektionsområdet Grästorps samhälle Grästorp Nossebro Essunga Vara Vara köping Götene samhälle Götene köping Gullspång Annehärad och Visnum Mariestad utom Leksberg Mariestads stad Lidköping Lidköpings stad Skara Skara stad

Värmlands län

Västra inspektionsområdet Arvika Arvika stad Säffle utom Tveta Säffle stad Årjäng Årj ängs köping Charlottenberg Eda Åmotfors med Kroppstadsfors Eda och Älgå

Mellersta inspektionsområdet Segmon och Slottsbron Ed Forshaga samhälle Forshaga köping Fryksände Torsby Grava Skåre Grums med Slottsbron Grums Hammarö Skoghall Karlstad (med Råtorp och Älvåker) Karlstads stad Munkfors samhälle och Munkeryd Munkfors Edsvalla och Vålberg Nor Molkom Nyed Kil Stora Kil Sunne Sunne köping Deje Ullerud Östra Fågelvik Skattkärr

62 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort Kommun Östra inspektionsområdet Storfors Storfors köping Nykroppa Kroppa Lesjöfors Rämmen Kristinehamn utom Varnumsdelen Kristinehamns stad Filipstad Filipstads stad Hagfors utom Torsbydelen Hagfors stad

Örebro län

Södra inspektionsområdet Lillan Axberg Pålsboda Sköllersta Laxå samhälle Laxå köping Vretstorp och Östansjö Viby Hallsberg Hallsbergs köping Fjugesta Lekeberg Örebro (med Adolfsberg) utom Karlslund och Eker Örebro stad Kumla Kumla stad Askersund utom Ljungås Askersunds stad

Norra inspektionsområdet Karlskoga utom Högåsen, Linnebäck, Stenbäcken, Lonnhyttan, Kedjeåsen, Granbergsdal, Skråmmen, Karlsdal och Sibbo Karlskoga stad Lindesberg Lindesbergs stad Nora Nora stad Degerfors utom Strömtorp, Knutsbol och Älgåsen Degerfors köping Hällefors utom Sikfors, Skålen, Sången, Silver­ gruvan, Sävsjön och Pansartorp Hällefors köping Kopparberg (med Riggards) Kopparbergs köping och Ljusnarsbergs kommun Fellingsbro samhälle Fellingsbro Frövi Näsby Grythyttans samhälle Grythyttan Bångbro och Ställdalen Ljusnarsberg

Västmanlands län

Arboga utom Säterbo Arboga stad Fagersta utom Åvestbo och Hedkärra Fagersta stad Hallstahammar utom Bergs, Kyrkskolans, Näs­ lunds och Trångfors skolområden Hallstahammars köping Fjärdhundra samhälle Fjärdhundra Kolbäcks samhälle och Kvicksund Kolbäck Kolsva bruk Kolsva Kungsör Kungsörs köping

Kungl. Maj ds 'proposition nr 98 63

Tätort Kommun Köping Köpings stad Tärnsjö Nora Norbergsby och Kärrgruvan Norberg Ramnäs bruk och Virsbo bruk Ramnäs Sala utom Broddbo och Saladamm Sala stad Skinnskattebergs samhälle Skinnskatteberg Skultuna bruk Skultuna Surahammar Sura Tillberga samhälle Tillberga Morgongåva Vittinge Västerfärnebo kyrkby Västerfärnebo Heby Västerlövsta Västerås utom Skerike, Badelunda och Lundby Västerås stad Åby Östervåla

Kopparbergs län

Västra inspektionsområdet Smedjebacken med Morgårdshammar Smedjebackens köping och Norrbäcke kom­ mun Ludvika Ludvika stad Lyckåker och Östansbo Ludvika landskommun Grängesberg och Björkås Grangärde Fredriksberg Säfsnäs Vansbro och Dala-Järna Järna Malungs samhälle samt Mobyns, Hole och Kyrk­ skolans skolområden Malung

Östra inspektionsområdet Avesta Avesta stad Borlänge Borlänge stad Falun (med Slätta, Stenslund, Daglöstägten och Slussen) Falu stad Hcdemora Hedemora stad Säter utom Bispberg och Kullsveden Säters stad Krylbo Krylbo köping Horndal By Fors och Karlbo Folkärna Skogsbo med Rutbo och Högbo Grytnäs Långshyttan Husby Korsnäs, Grycksbo, Hälsinggården med Haralds- Stora Kopparberg och bo, Främby med Källviken och Österå Vika Romme, Ornäs, Gylle, Bro, Söpnarby, Västanäng, Svärdsjö och Alsbäck Stora Tuna Brunna och Västerby Hedemora landskommun

64 Kungl. Maj:ts -proposition nr 98

Tätort Kommun Norra inspektionsområdet Bjursås kyrkby och Sågmyra B j ursås Boda kyrkby och Ovanmyra Boda Rönndalen (med Enviksbyn) Enviken Idre Kyrkby Idre Särna kyrkby Särna Leksands Nore t, Åkerö, Övermo, Romma, Ulvi, Tible, Häradsbygden och Djura Leksand Mora samhälle, Morkarlby, Tuvan, Färnäs, Nusnäs, Östnor, Öna, Bjäkenbacken och Vika Mora Morastrand Morastrands köping Östanvik och Furudal Ore Kyrkbyn, Trunna, Born, Hansjö och Skattungbyn Orsa Rättviks samhälle (med Lerdal), Vikarbyn, Sö­ derås, Ingels, N. och Ö. Gärdsjö Rättvik Siljansnäs samhälle Siljansnäs Sollerö (området på ön) Sollerön Borgärdet och Linghed Svärdsjö

Gävleborgs län

Södra inspektionsområdet Gävle (med Strömsbro, Stigslund och Bomhus) Gävle stad Sandvikens stad utom Överbyn Sandvikens stad Storvik Storviks köping Hofors brukssamhälle Hofors Hagaström och Hemlingby Valbo

Mellersta inspektionsområdet Alfta samhälle Alfta Kyrkbyn samt Arbrå och Vallsta samhällen Arbrå Bollnäs Bollnäs stad Ren, Granberg (med Säversta) och Lottefors Bollnäs landskommun Kilafors och Landa Hanebo Kyrkbyn-Gruvbyn Los Vågbro Norr ala Edsbyn och Roteberg Ovanåker Lingbo Skog Marmaverken (med Kingsta), Bergvik-Vansäter, Mohed, Östanbo, Ljusne-Ala (med Ljusne bruk), Vallvik samt Inas, Håfs, Hedens, Ellnes och Onsängs skolområden Söderala Söderhamn (med Stugsund och Sandarne) Söderhamns stad

Kungl. Maj:ts proposition nr 98 65

Tätort Kommun Norra inspektionsområdet Bergsjö samhälle Bergsjö Lund och Näsviken Forsa Färila Färila-Kårböle Hudiksvall utom Idenor Hudiksvalls stad Björka Hälsingtuna Järvsö samhälle Järvsö Ljusdal Ljusdals köping Ljusdal (med Hovsberg, Vij och Nore) samt Tall­ åsen Ljusdals landskommun

Västernorrland» län

Södra inspektionsområdet Sundsvall Sundsvalls stad Ånge Ånge köping Vivsta, Fagervik, Sörberge, Bergeforsen och Sandama Timrå köping Skönsberg, Johannedal, Skönvik-Sund och Tunadal Sköns köping Vi-Alvik Alnö Söråker-Strand Hässjö Njurundabommen, Nolby-Kvissle, Svartvik och Stockvik Njurunda Granlo-Högom, Bergsåker och Nacksta Selånger Fränsta och Lj ungaverk Torp Matfors Tuna

Mellersta inspektionsområdet Härnösand Härnösands stad Kramfors Kramfors stad Sollefteå utom Multrå Sollefteå stad Långsele samhälle Långsele Ramsele samhälle Ramsele Hoting Tåsjö

Norra inspektionsområdet Järved och Högland År näs Husum Grundsunda Krånge Junsele Mjällom Nordingrå B jästa Nätra Själevads samhälle, Alfredshem, Domsjö, Guliänget, Gene, Sund och Österås Själevad Örnsköldsvik Örnsköldsviks stad 5 — Dihang till riksdagens protokoll 1055 ( samt AV 98

66 Kungl. Maj.ts proposition nr 98

Tätort Kommun

Jämtlands län

Södra inspektionsområdet Svenstavik Berg Brunflo samhälle Brunflo Bräcke samhälle Bräcke Hornsberg Frösö köping Hammarstrand Ragunda Gällö och Pilgrimstad Revsund Sveg Svegs köping Östersund Östersunds stad Bispfors och Bispgården Fors Ilede samhälle Hede Ytterhogdal Högdal Kälarne samhälle Kälarne Funäsdalen Tännäs

Norra inspektionsområdet Krokom (med Hissmofors) Rödön Söre Lit Hammerdals samhälle Hammerdal Strömsund (med Bredgård) och Ulriksfors Ström Gäddede Frostviken Mörsils samhälle (med Äggfors) Mörsil Järpen Undersåker

Västerbottens län

Södra inspektionsområdet Nordmalings samhälle och Rundvik Nordmaling Hörnefors samhälle Hörnefors Bjurholms samhälle Bjurholm Vännäsby Vännäs landskommun Vännäs Vännäs köping Obbola och Holmsund Holmsunds köping Sävars samhälle Sävar Dorotea samhälle Dorotea Åsele samhälle Åsele Umeå Umeå stad Teg och Backen Umeå landskommun

Mellersta inspektionsområdet Hällnäs, Vindeln och Tvärålund Degerfors Robertsfors Bygdeå Ånäset och Flarken Nysätra Burträsks samhälle, Bygdsiljum och Nedre Åbyn Burträsk Kristineberg Lycksele landskommun

Kungl. May.ts 'proposition nr 98 67

Tätort Kommun Stensele samhälle, Gunnarn och Storuman Stensele Vilhelmina Vilhelmina köping Lycksele Lycksele stad Lövångers samhälle Lövånger

Norra inspektionsområdet Bureå samhälle Bureå Sunnanå, Medle, Stämningsgården, Boliden, Kåge Skellefteå och Kyrkobordet med Böle landskommun Byske samhälle, Frostkåge, Östanbäck, Ostvik, Drängsmark och Åbyn med Brännfors Byske Jörns samhälle Jörn Norsjö samhälle och Bastuträsk Norsjö Malåträsk och Adak Malå Sorsele samhälle Sorsele Skellefteå (med Hedensbyn, Bergsbyn, Bergs­ holmen, Ursviken, Furunäs och Skelleftehamn) Skellefteå stad

Norrbottens län

Södra inspektionsområdet Piteå Piteå stad Hortlax samhälle med Innimarken och Bergsviken- Storfors Hortlax Munksund, Pitholm, Öjebyn och Roknäs med Sjulnäs Piteå landskommun Älvsbyn Älvsbyns köping Arvidsjaurs samhälle Arvidsjaur Arjeplogs samhälle Arjeplog

Mellersta inspektionsområdet Gammelstad och Bergnäset Nederluleå Harads Edcfors Jokkmokks kyrkostad, Harsprånget och Porjus Jokkmokk Luleå (med Notviken), Mjölkudden, Skurholmen, Svartöstaden, Malmudden och Örnäset Luleå stad Boden Bodens stad Svartbjörsbyn, Fagernäs och Heden Överluleå

Norra inspektionsområdet Gällivare samhälle, Malmberget, Koskullskulle, Dennewitz och Hakkas Gällivare Kiruna C, Tuolluvaara och Vittangi Kiruna stad Råneå samhälle, Nicmisel och Böle Råneå Töre samhälle, Siknäs och Sören Töre

68 Kungl. Maj:ts proposition nr 98

Tätort Kommun Östra inspektionsområdet Haparanda Haparanda stad Karungi Karl Gustav Juoksengi, Svanstein och Matarengi Övertorneå Pajala samhälle Pajala Kalix, Risögrund, Karlsborg, Båtskärsnäs och Innanbäcken Nederkalix Seskarö Nedertorneå

Ivar Hseggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1955 &50255