Försvarsrevisionens betänkande 3,betänkande och förslag rörande revision av Sveriges försvarsväsende.

National Library of Sweden

Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2012

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:15

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

FÖRSVARSREVISIONENS BETÄNKANDE III

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

REVISION AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET DEN 15 MARS 1923 AV DEN AV KUNGL. MAJIT DEN

12 .NOVEMBER

19 19

TILLSATTA

FÖRSVARSREVISIONEN

DEL 1 INLEDANDE AVDELNING.

LANTFÖRSVARET

S T O C K H O L M

19 2 3

Statens offentliga utredningar Kronologisk

förteckning

1922 April—December 1. Några i a k t t a g e l s e r från 1921 å r s r i k s d a g s m a n n a v a l . Av E . v. H e i d e n s t a m . N o r s t e d t . 20 s. J u . 2. B y g g n a d s a r b e t a r s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 2. Arbetsstatistisk u n d e r s ö k n i n g r ö r a n d e h u s b y g g n a d s v e r k s a m h e t e n i Sveriges s t ä d e r o c h s t a d s l i k n a n d e s a m h ä l l e n . Av B . N y s t r ö m . N o r s t e d t . 208 s. S. 3. J ä r n v ä g s s t y r e l s e n s s k r i v e l s e r till K u n g l . Maj:t d e n 28 april 1922 m e d förslag t i l l t a x e ä n d r i n g s a m t d e n 5 m a j 1922 m e d y t t r a n d e ö v e r tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t l å t a n d e m . m . Sv. T r . - a k t i e b . 22 s. K. 4. K l i m a t e t s i n v e r k a n p å b y g g n a d e r v i d v ä s t k u s t e n . K u n g l . B y g g n a d s s t y r e l s e n s m e d d e l a n d e n r 1. M a r c u s . 13 s. K . 5. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l f ö r ä n d r a d k y r k l i g i n d e l ning och organisation inom de till Kristianstads och M a l m ö h u s l ä n h ö r a n d e d e l a r n a a v L u n d s stift. Hteggs t r ö m . 392 s. E . C. Tillägg till b e t ä n k a n d e o c h förslag b e t r . förrådsverks a m h e t e n v i d m a r i n e n . T u l l b e r g , v j , 92 s. F ö . 7. B e t ä n k a n d e r ö r a n d e fiskerinäringens f r ä m j a n d e . Hieggs t r ö m . 95 s. J o . 8. U t r e d n i n g a n g å e n d e s t a t s u n d e r s t ö d för i d r o t t e n s främj a n d e . T u l l b e r g , v, 124 s. 1 k a r t . E . 9. P a t e n t l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 7. F ö r s l a g till l a g o m r ä t t till t i d n i n g s e l l e r t i d s k r i f t s t i t e l m . m . M a r c u s . 54 s. H. 10. O m l a p p s k a t t e l a n d s i n s t i t u t e t o c h d e s s h i s t o r i s k a u t veckling. Av Åke H o l m b ä c k . Almqvist & Wiksell. 95 s. S. 11—12. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l lag a n g å e n d e k u l t u r minnesvård samt organisation av kulturminnesvården. 1. Historik, m e m o r i a l a n g . m i n n e s v å r d e n s n u v a r a n d e ståndpunkt, utländsk lagstiftning samt bilagor, viij, 483 s. 3 k a r t . 2. F ö r s l a g o c h m o t i v , x x i i j , 197 s. C e n t r a l t r . K, 13. H ö g s k o l o r n a s l ö n e r e g l e r i n g s k o m m i t t é s b e t ä n k a n d e n . 2. F a c k h ö g s k o l o r och övriga v e t e n s k a p l i g a a n s t a l t e r . Haeggs t r ö m . v j , 193 s. K. 14. S t a t s m a k t e r n a och b r ä n s l e a n s k a f f n i n g e n u n d e r k r i g s å r e n . Av b r ä n s l e k o m m i s s i o n e n a v g i v e n b e r ä t t e l s e ö v e r d e s s v e r k s a m h e t å r e n 1917—1921. M a r c u s . 353 s. H. 15. S t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . U t r e d n i n g o c h förslag till å t g ä r d e r för m i n s k n i n g a v k o s t n a d e r n a för d e n officiella s t a t i s t i k e n s a m t å s t a d k o m m a n d e a v e n perm a n e n t k o n t r o l l över d e t s t a t i s t i s k a a r b e t e t m . m . Beckm a n , x, 367 s. F i . 10. F ö r s l a g till v i s s a ä n d r i n g a r i b e s t ä m m e l s e r n a r ö r a n d e j a k t o c h f å g e l s k y d d . 2. Ä n d r i n g a r i j a k t l a g e n , fridlysn i n g s b e s t ä m m e l s e r m . m . M a r c u s . 317 s. J o . 17. B e t ä n k a n d e o c h förslag r ö r a n d e d e t a k a d e m i s k a bef o r d r i n g s v ä s e n d e t . L u n d , B e r l i n g . 208 s. K. 18. D e t s v e n s k a l a n t b r u k e t s p r o d u k t i o n s k o s t n a d e r . 1. Bokf ö r i n g s å r e t 1919—1920. Av L . N a n n e s o n . M e d d e l a n d e från K u n g l . L a n t b r u k s s t y r e l s e n n r 240 ( N r 6 1922). N o r s t e d t , v i j , 125 s. J o . 19. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g a n g å e n d e a r r e n d a t o r s r ä t t t i l l e r s ä t t n i n g för e l e k t r i s k a n l ä g g n i n g . T u l l b e r g , iv, 29 s. J u . 20. M e l l a n h a n d s s a k k u n n i g e s b e t ä n k a n d e a n g . o l ä g e n h e t e r n a vid mellanhandssystemet inom livsmedelshandeln. Ekl u n d . 295 s. J o . 21. O m r ö s t s a m m a n r ä k n i n g v i d k o m m u n a l a v a l e n l i g t lag a r n a d e n 9 j u n i 1922. Av E . v . H e i d e n s t a m . Beckm a n . (4), 51 s. S. 22. K o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e 1922. F ö r s l a g till k o l o n i s a t i o n å k r o n o p a r k e r i N o r r l a n d och D a l a r n a j ä m t e förslag dels till u t s t r ä c k t t i l l ä m p a n d e av i n t e n s i v t skogsb r u k å de n o r r l ä n d s k a k r o n o p a r k e r n a dels t i l l k r a f t i g a r e befrämjande av e g n a h e m s b i l d n i n g å e n s k i l d j o r d i N o r r l a n d . Centraltr. (2), x v i j , 433, 133, 112 s. 1 k a r t . J o . 23. B e t ä n k a n d e o c h förslag a n g å e n d e u t b i l d n i n g s k u r s e r inom" t u l l v e r k e t . T u l l b e r g , v i i j , 143 s. F i . 24. U t r e d n i n g r ö r a n d e d e n s. k. N y k ö p i n g s k a n a l . Medd e l a n d e från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r 6. Hieggs t r ö m . 09 s. 3 p l . K . 25. F ö r s l a g till f ö r f a t t n i n g a r a n g å e n d e h a n d e l m e d o c h i m p o r t a v u t s ä d e s f r ö ä v e n s o m t i l l o m o r g a n i s a t i o n av f r ö k o n t r o l l v e r k s a m h e t e n m . m . B e c k m a n , iv, 131 s. J o .

Fortsättning

20. U t k a s t till l a g o m v i s s t t r y g g a n d e a v b y g g n a d s b o r g e n ä r e r s f o r d r i n g a r m . m . T u l l b e r g . 51 s. J u . 27. R e d o g ö r e l s e för de ecklesiastika b o s t ä l l e n a . 5. VUntl a n d s l ä n . Av H . S k o g l u n d . B e c k m a n , x l v i j , 692 s. I . 28. B e t ä n k a n d e och förslag r ö r a n d e b r a n d s k y d d s f ö r e s k r i f t t r o c h o r d n a n d e t av b r a n d v ä s e n d e t i n o m r i k e t . 7. Betänk a n d e m e d förslag till K u n g l . Maj:ts n å d i g a s t a d g a ang å e n d e s k y d d för m ä n n i s k o r v i d b r a n d f a r a i n o m indus t r i e l l a a r b e t s l o k a l e r . B e c k m a n . 15 s. K . 29. F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 3 a n g å e n d e skolr e g l e m e n t e för flottan. 1. Skolor o c h k u r s e r f ö r sjöm a n s k å r e n s m a n s k a p . T u l l b e r g , v i j , 117 s. 1 b i l . F ö . 30. Å t g ä r d e r m o t g o d s a n h o p n i n g i t u l l p a c k h u s m . n_. G e n e r a l t u l l s t y r e l s e n s u n d e r d å n i g a u t l å t a n d e n över 1914 å r s t u l l k o m m i s s i o n s b e t ä n k a n d e n . 3. M a r c u s . 101 s. F i . 31. S u p p l e m e n t n r 1 till Sveriges f a m i l j e n a m n . Stat. r e p r . a n s t . 12 s. F . 32. Bilaga till k o l o n i s a t i o n s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e . Redog ö r e l s e r för i n v e n t e r i n g av o d l i n g s j o r d . Av E . H a g l u n d . C e n t r a l t r . (2), 278 s. 11 k a r t . J o . 33. F ö r s l a g t i l l r e v i d e r a d l a g o m a r b e t s t i d e n s b e g r ä n s n i n g jämte utredningar rörande arbetstidslagstiftningens verkningar o c h a r b e t s t i d s f ö r l u i l l a n d e n a i n o m vissa y r k e n . N o r s t e d t . (2), 186, 109* s. vS. 34. B e t ä n k a n d e o c h förslag avgivna a v d e n a v K u n g l . M a j : t d e n 31 a u g u s t i 1920 t i l l s a t t a k o m m i t t é för verkställande av utredning, huruvida krigsdomstolarna i f r e d s t i d k u n n a avskaffas. M a r c u s , v i j , 224 s. J u . B e t ä n k a n d e 1. 36. 1921 å r s f a s t i g h e t s k r e d i t s a k k u n n i g a . U t r e d n i n g o c h förslag a n g å e n d e h ö j n i n g av m a x i m i g r ä n s e n för d e n p r i m ä r a j o r d b r u k s f a s t i g h e t s k r e d i t e n . M a r c u s . 20 s. J o . 30. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 11. P a p p e r s i n d u s t r i e n s p r o d u k t i o n s f ö r h å l l a n d e n . Av E . Bosaeus. T u l l b e r g , iv, 101 s. F i . 37. U n d e r d å n i g t u t l å t a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g angående tillverkning och beskattning av maltdrycker m . m . M a r c u s . 143 s. F i . 38. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n d e n . 13. D e n s v e n s k a k a u t s c h u k i n d u s t r i e n s utveckl i n g 1890—1913 m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till d e s s s t ä l l n i n g å r e n n ä r m a s t före v ä r l d s k r i g e t . Av B . O h l i n . M a r c u s , iv, 38 s. F i . 3'.'. B e t ä n k a n d e m e d förslag till f ö r o r d n i n g o m m o t o r f o r d o n j ä m t e d ä r m e d s a m m a n h ä n g a n d e f ö r f a t t n i n g a r s a m t till s t a d g a o m trafiken å vägar och g a t o r . V. P e t t e r s o n , viij, 254 s. 4 b i l . K. 40. Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 12. M a r g a r i n i u d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d h ä n s y n t i l l f ö r h å l l a n d e n a före v ä r l d s k r i g e t . Av J. L u b l i n . T u l l b e r g , i v , 184 s. F i . 41. T u l l - o c h t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 14. H u v u d d r a g e n av^det s v e n s k a j o r d b r u k e t s utv e c k l i n g 1871—1919. Av A. S j ö s t r ö m . M a r c u s , iv, 120 s. F i . 42. Tull- o c h t r a k t a t k o m m i t t é u s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n d e n . 15. Översikt a v j o r d b r u k e t s u t v e c k l i n g i v i s s a f r ä m m a n d e l ä n d e r 1871—1913. Av E . H ö i j e r . M a r c u s , iv, 97 s. F i . 43. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l a l l m ä n s j u k h u s s t a d g a m . m . N o r s t e d t . 302 s. S. 44. K o m m u n i k a t i o n s v e r k e n s l ö n e k o m m i t t é 4. B e t ä n k a n d e angående pensionering av icke-ordinarie personal vid p o s t v e r k e t , telegrafverket, s t a t e n s j ä r n v ä g a r o c h s t a t e n s v a t t e n f a l l s v e r k . T u l l b e r g , x, 112 s. K. 45. O d l i n g s o r g a n i s a t i o n e n s v e r k s a m h e t å r e n 1918—1922. M a r c u s . 46 s. J o . 40. B e t ä n k a n d e m e d förslag till l a g o m t v å n g s u p p f o s t r a n å t u n g a f ö r b r y t a r e m . m . B e c k m a n , i v, 232 s. J u . 47. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 4. O m b i l d a n d e a v n y a j o r d b r u k m . m . M a r c u s . 358 s. J u . 48. J o r d k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 5. R e d o g ö r e l s e för res u l t a t e t av vissa av j o r d k o m m i s s i o n e u företagna e n q u é t e r i j o r d f r å g a n . Av F . S a n d b e r g . M a r c u s , v i j , 239 s. J u . 49. U t r e d n i n g a n g å e n d e o m o r g a n i s a t i o n a v p o l i s v ä s e n d e t i r i k e t . Av S. L i n n é r . B e c k m a n , ix, 416 s. S. 50. Bilaga t i l l s t a t i s t i k s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . R e d o g ö r e l s e för h u v u d d r a g e n av d e n officiella s t a t i s t i k e n s u t v e c k l i n g

å omslagets tredje sida.

STATENS OFFENTLIGA UTREDNINGAR

1923:15

FÖRSVARSDEPARTEMENTET

FÖRSVARSREVISIONENS BETÄNKANDE III

BETÄNKANDE OCH FÖRSLAG RÖRANDE

REVISION AV SVERIGES FÖRSVARSVÄSENDE AVGIVET DEN 15 MARS 1923 AV DEN AV KUNGL. MAJ1T D E N 12 NOVEMBER

19 19 TILLSATTA

FÖRSVARSREVISIONEN

DEL 1 INLEDANDE AVDELNING, LANTFÖRSVARET

STOCKHOLM 1923 K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI [2041 20]

Ill

INNEHÅLLSFÖRTECKNING. D E L 1.

m

Skrivelse till Konungen

1 Inledande avdelning I. Historisk översikt över försvarsväsendets utveckling i Sverige II. Försvarsrevisionens uppdrag III. Allmänna utgångspunkter

7 9 33 41

A.

Sveriges anslutning: till Nationernas förbund 41 1. Redogörelse för innebörden av de bestämmelser i förbundsakten, som äro av särskild betydelse för ordnandet av förbundsmedlemmarnas försvarsväsende 42 2. Åtgärder, som av Nationernas förbund vidtagits för åstadkommande av de nationella rustningarnas begränsning 51 3. Vilket inflytande på nu förestående revision av Sveriges försvarsväsende utövar vår anslutning till Nationernas förbund? 53 B. Sveriges militärpolitiska läge 70 C. Försvarsfrågans ekonomiska sida 73 1. Statistisk undersökning angående försvarsutgifterna och deras förhållande till samtliga verkliga utgifter åren 1901—1921 73 2. Revisionens yttrande 86 D. Allmänna erfarenheter från världskriget med avseende å försvarets ordnande • 100 E. Avvägning av förhållandet mellan lantförsvaret och sjöförsvaret 103

Lantförsvaret I. Allmänna synpunkter rörande härens krigsorganisation II. Olika härordningssystem A. Yrkessystemet B. Milissysteinet C. Kadersystemet D. Stamsystemet E. Den svenska härordningen

III. Tärnplikten

H9 121 124 125 132 135 137 138

140 A. Årskontingenten inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på hären och marinen 140 B. Uppdelning av härens värnpliktskontingent å för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv 143 C. Grunder för uttagning av värnpliktiga till linjetjänst 153 D. Avgången bland de inskrivna värnpliktiga samt dessas uppdelning på härens olika truppslag 160

IV

Sid.

. .

E. Yärnpliktstid och uppbådsindelning F. Utbildningstiden :........-. I. För linjetjänst uttagna värnpliktiga Allmänna synpunkter Värnpliktiga i allmänhet Studenter och likställda 2. Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga 3. Reservtruppövning och landstormsövning Gr. Be värnpliktigas avlöning H. Specialmotivering till föreslagna ändringar i värnpliktslagen

IY. Fredsorganisationen A.

166 168 168. 168 188 220 228 231 234 237

251 Krigsstyrelsen 251 1. Försvarsdepartementet 251 Försvarsdepartementets verksamhetsområde 251 Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli 253 Lantförsvarets kommandoexpedition 254 Sjöförsvarets kommandoexpedition 258 2. Arméförvaltningen 258 B. Högre truppförband och fästningar 262 1. Fästningarna 265 2. Högre förband och antalet truppförband 267 3. Indragning av vissa truppförband 282 4. Sammanfattning ••'. 290 C. Högre staber och inspektioner in. m. 292 1. Arméfördelningschefer och arméfördelningsstaber 292 2. Brigadchefer och brigadstaber 294 3. Militärbefälet i Norrbotten 296 4. Kommendantskapet i Boden 2Ö7 5. Militärbefälet på Gottland 299 6. Infanteriinspektionen 301 7. Militärläroverksinspektionen •• 302 8. Kavalleriinspektionen 303 9. Generalstaben 304 10. Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet samt artilleristaben 314 I I . Chefen för fortifikationen samt fortifikationsstaben 321 12. Chefen för intendenturkåren samt intendenturstaben 323 13. Inspektören för trängen 325 14. Kommendantskapen i Stockholm och å Karlsborg ...' 326 B. Undervisningsanstalter och utbildningskurser m. m 327 1. Krigsskolan 327 2. Krigshögskolan 335 3. Artilleri- och ingenjörhögskolan 339 4. Ridskolan 342 5. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet 344 6. Artilleriskjutskolorna 352 7. Gymnastiska centralinstitutet 357 8. Särskilda utbildningskurser ,.... 359

v Sid.

E.

F. G.

H. I.

J.

K.

L.

M.

Lägre truppförband 367 , 1 . Allmänna synpunkter 367 2. Infanteriet 371 3. Kavalleriet 396 4. Artilleriet 406 5. Ingenjörtrupperna och fortifikationen 431 6. Trängtrupperna 448 7. Intendenturtrupperna och intendenturkåren 455 8. Flygtrupperna 470 Armémusiken 480 Civilmilitära samt civila kårer och stater 497 1. Fältläkarkåren 497 2. Garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår 505 3. Fältveterinärkåren 508 4. Artilleriets fabriker och tyganstalter 515 5. Ecklesiastikstaten 521 6. Polispersonalen 525 Jämförelse mellan behovet av fast anställd personal enligt 1914 års härordning och enligt revisionens förslag 526 Härens hästar och rcmonteringsväsendet 532 1. Härens hästar 532 Egna tjänstehästar 533 Stamhästar 535 Lejda hästar.543 2. Remonteringsväsendet 553 Remonteringsgrunder 553 Remonteringsstyrelsen 556 Remontdepåerna 557 Keservpersonalen 558 1. Personal å reservstat 558 2. Personal i arméns reserver 569 3. Väg- och vattenbyggnadskåren 586 Ben fast anställda personalens rekrytering 591 1. Officerare 592 2. Underbefäls befordran till officer och reservofficer 594 3. Underofficerare ,. 602 4. Underbefäl och meniga 603 Lantförsvarets kostnader 616 1. Årliga kostnader 616 2. Engångskostnader 626 Byggnadsarbeten 1 626 Materielanskaffning 635 Övergången till den nya härordningen 635 1. Allmänna synpunkter 635 2. Värnplikten 637 3. Organisation 639 4. Särskilda kostnader för övertaliga byggnader-och materiel ••• 659

«

VI

DEL 2. Sid.

Sjöförsvaret I. Allmänna synpunkter rörande marinens krigsorganisation II. Flottan A. Sjökrigsmaterielen 1. Allmänna synpunkter 2. Fartygstyper Pansarskepp (1. klass pansarbåtar) Jagare Torpedundervattensbåtar Minundervattensbåtar Undervattensbåtjagare Motortorpedbåtar Vedettbåtar Revisionens yttrande 3. Sjöstyrkornas storlek och indelning 4. Ersättningsbyggnad under budgetåren 1924—1929 B. Fredsorganisationen 1. Allmänna synpunkter 2. Marinens överstyrelse m. m = Sjöförsvarets kommandoexpedition Marinförvaltningen Marinstaben Inspektören för undervattensbåtvapnet Chefen för marinens flygväsende Sjökrigsskolan Sj ökrigshögskolan Sjökarteverket Sammanfattning 3. Sjöstyrkorna Normalplan för flottans krigsberedskap och övningar Besättningslistor för fartygen 1. linjens fartyg 2. linjens fartyg Materielreservens fartyg Sammanfattning Övningskostnaderna 4. Flottans stationer och örlogsdepåer , Stationerna Örlogsdepåerna Sammanfattning 5. Skeppsgosseinstitutionen '. 6. Flottans varv 7. Flottans poliskår 8. Marinens flygväsende

i 3 8 8 8 17 18 21 27 31 32 33 34 ••• 34 36 49 50 50 54 54 57 65 70 71 71 76 78 81 82 82 '91 92 93 94 95 95 97 97 115 119 121 126 142 144

VII Sid. 9. Övriga personalbehov 154 Kommendering av officerare till vissa utbildningskurser och tillfällig tjänstgöring m. m 154 Personal från flottan till kustfästningarna 158 Ersättningspersonal 160 Flottans musikpersonal 161 Särskilt personalbehov 165 Sammanfattning 165 10. Sammanfattning av flottans fredsbehov av militär och civilmilitär personal samt värnpliktiga 166 11. Flottans personalstater 168 Officerskåren 168 Underofficerskåren 172 Sjömanskåren 179 Skeppsgossekåren 187 Mariningen jörkår en '• 187 Marinintendentur kåren 190 Marinläkarkåren 194 Ecklesiastikstaten 197 12. Jämförelse mellan behovet av fast anställd personal enligt 1914 års försvarsplan och enligt revisionens förslag 198 C. Reservpersonalen 203 1. Personal å reservstat 204 2. Personal i flottans reserv 206 B. Be värnpliktiga och deras redovisning 216 1. Värnpliktiga i allmänhet 216 2. Studenter och likställda 224 3. De värnpliktigas inskrivning och redovisning ~ 230

III. Kustartilleriet

233 A. Allmän organisation 233 B. Be värnpliktiga 237 1. Värnpliktiga i allmänhet 237 2. Studenter och likställda '. 240 C. Fredsorganisation 242 1. Allmänna synpunkter 242 2. Chefen för kustartilleriet jämte stab 244 3. Kommendantskapen i kustfästningarna 246 4. Skjutskola och mineringsskolor 251 5. Truppförbanden • 253 6. Övriga personalbehov 261 7. Kustartilleriets stat 262 8. Jämförelse mellan behovet av fast anställd personal enligt 1914 års försvarsplan och enligt revisionens förslag 263 B. Reservpersoualen 265 1. Personal å reservstat 266 2. Personal i kustartilleriets reserv 269

VIII Sid.

IT. Sjöförsvarets kostnader

:

A. Årliga kostnader B. Engångskostnader 1 • Byggnadsarbeten 2. Materielanskaffning 3. Sammanfattning

274 274 283 283 286 286

.-.

T. Övergången till den nya marinorganisationen S a m m a n f a t t n i n g a v revisionens förslag Särskilda yttranden: av herrar Ekman och Bengtsson av herr E. G. Nilsson av herrar Johan Nilsson, Wigforss, Larsson och Engberg av herrar Widell och Pettersson av friherre Fleming av herr Hammarskjöld. av herr Bengtsson av herr Johan Jönsson •....*. av herr Bengtsson av herr Pettersson av herr Lybeck

!

287 297 383 385 386 387 599 632 652 681 681 682 683 684

DEL 3. Bilagor. Bil.

1. Beräkning av de årliga kostnaderna för lantförsvaret enligt 1914 års härordning. Bil. 2. Beräkning av de årliga kostnaderna för sjöförsvaret enligt 1914 års försvarsplan. Bil. 3. Kortfattad översikt över vissa erfarenheter från världskriget. Bil. 4. Kortfattad redogörelse för den schweiziska härordningen. Bil. 5. P . M. angående utbildningen av det till linjetjänst uttagna värnpliktiga manskapet. Bil. 6. Beräkning av de årliga kostnaderna för lantförsvaret enligt revisionens förslag till ny härordning. ^ Bil. 7. Beräkning av den årliga kostnadsminskningen för arméns övertaliga personal under de tio första övergångsåren. Bil. 8. Beräkning av de årliga kostnaderna för sjöförsvaret enligt revisionens förslag till n y markiordning. Bil. 9. Beräkning av kostnaderna för det militära pensionsväsendet. Bil. 10. Beräkning av de årliga kostnaderna för lantförsvaret enligt herr Johan Nilssons m. fl. reservation. Bil. 11. Beräkning av de årliga kostnaderna för sjöförsvaret enligt herr Johan Nilssons m. fl. reservation. Bil. 12. Beräkning av de årliga kostnaderna för lantförsvaret enligt herr Widells m. fl. reservation. Bil. 13. Förteckning å till revisionen överlämnade handlingar.

1 Till

Konungen.

Den 12 november 1919 beslöt Eders Kungl. Maj:t att tillkalla en kommission av fjorton ledamöter för att dels i första rummet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en provisorisk avkortning av 2 0 4 1 20

första tjänstgöringstiden för värnpliktiga, tilldelade härens specialvapen och marinen, ävensom för studenter och med dem likställda, och rörande övriga av 1919 års urtima riksdag i dess skrivelse nr 10 berörda spörsmål, dels verkställa utredning och avgiva förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende; och förordnade Eders Kungl. Maj:t till ordförande i denna kommission ledamoten av riksdagens första kammare riksgäldsfullmäktigen, numera landshövdingen Svante Herman Kvarn zelius; till medlemmar av kommissionen: ledamöterna av riksdagens första kammare redaktören Carl Gustaf Ekman, f. d. majoren friherre Oscar Herman August Fleming, redaktören Johan Nilsson, överdirektören Jakob Ludvig Widell och lektorn Ernst Johannes Wigforss samt ledamöterna av riksdagens andra kammare lantbrukaren Sven Bengtsson, generalmajoren Carl Gustaf Valdemar Hammarskjöld, dåvarande redaktören, numera statsrådet Per Albin Hansson, lantbrukaren Johan Jönsson, dåvarande redaktören, numera riksgäldsfullmäktigen Viktor Larsson, redaktören Karl Fabian Månsson, bergsmannen Erik Gustaf Nilsson och lantbrukaren David Hjalmar Pettersson; samt till kommissionens generalsekreterare dåvarande statssekreteraren, numera landshövdingen Carl Anders Gustaf Malmroth. Den sålunda utsedda kommissionen sammanträdde första gången den 17 november 1919 och beslöt då att för sig antaga benämningen Försvarsrevisionen. Under fortgången av revisionens arbeten har dess sammansättning undergått följande ändringar. Efter därom gjord ansökning blev redaktören Månsson redan den 20 november 1919 entledigad från uppdraget att vara medlem av revisionen. Sedan redaktören Hansson den 10 mars 1920 utnämnts och förordnats till statsråd K>ch chef för kungl. lantförsvarsdepartementet, förordnade Eders Kungl. Maj:t den 19 mars 1920 ledamoten av riksdagens andra kammare, redaktören Jonas Artur Engberg att i Hanssons ställe vara medlem av revisionen.

3 Efter det redaktören Engberg på därom gjord ansökan den 29 oktober 1920 entledigats från medlemskapet i revisionen, förordnade Eders Kungl. Maj:t samma dag redaktören Hansson, som den 27 i samma månad avgått från statsrådsämbetet, att ånyo vara medlem av revisionen. Generalmajoren Hammarskjöld, vilken under tiden den 27 oktober 1920—den 6 juni 1921 beklädde ämbete såsom statsråd och chef för kungl. försvarsdepartementet, deltog icke under denna tid i revisionens arbeten. Sedan redaktören Hansson den 13 oktober 1921 utnämnts till statsråd och chef för kungl. försvarsdepartementet, förordnade Eders Kungl. Maj:t den 21 i samma månad redaktören Engberg att ånyo i Hanssons ställe vara medlem av revisionen. Enligt av Eders Kungl. Maj:t meddelade förordnanden hava som sekreterare hos revisionen tjänstgjort: för armén berörande frågor chefen för krigshögskolan, överstelöjtnanten i generalstaben E. M. Hj. G:son Testrup och för marinen berörande frågor kommendören vid flottan G. R. Starck. Sedan kommendören Starck i september 1922 på grund av sjukdom blivit förhindrad att fullgöra sitt sekreterareuppdrag, hava sekreterargöromålen för marinen fullgjorts av kommendörkaptenen av 2. graden vid flottan A. E. O. Gir on, vilken, enligt vad nedan omförmäles, varit såsom sakkunnigt biträde ställd till revisionens förfogande. Såsom sakkunniga biträden hava jämlikt särskilda av Eders Kungl. Maj:t meddelade beslut varit ställda till revisionens förfogande: för armen berörande frågor: majoren vid generalstaben E. H. Sylivan, majoren vid Norrlands dragonregemente C. E. Knös, chefen för Svea trängkår majoren S. E. T. Carlsson, kaptenen vid generalstaben T. Friis, kaptenen vid intendenturkåren J. H F. Söderbom, kaptenen vid generalstaben A. Bredberg, kaptenen vid fortifikationen C. G. von Porat, kaptenen vid generalstaben H. F. W. Virgin, bataljonsläkaren vid Livregementets dragoner O. R. Hybinette och överfältveterinären J. O. Hederstedt; samt

4 för marinen berörande frågor: kommendörkaptenerna av 1. graden vid flottan Cl. 0. Lindsström, Th. W. M. Lubeck och A. E. Tydcn, kommendörkaptenerna av 2. graden vid flottan A. E. 0. Gir on och greve G. C. A. Ehrensvärd, kaptenen vid kustartilleriet C. A. Claus, marindirektören av 1. graden I. J. Falkman samt marinintendenterna av 1. graden C. Hj. F. V. G:son Ekman och B. E. Hedman. Vid behandlingen av frågan om det s. k- milissystemets lämplighet för svenska förhållanden hava dessutom såsom sakkunniga varit ställda till revisionens förfogande överstelöjtnanten i Upplands infanteriregementes reserv C. A. Beckström samt kaptenen vid Göta artilleriregemente S. Bergelin och kaptenen vid generalstaben G. M. Vadner. I och för utredning av vissa byggnadsfrågor hava varit ställda till revisionens förfogande översten vid fortifikationen C. G. W. Gartz och majoren vid fortifikationen S. E. Alin. Sedan Kungl. Maj:t, med anledning av en utav revisionen gjord framställning, den 12 maj 1922 bemyndigat chefen för försvarsdepartementet att tillkalla visst antal underofficerare för att i vissa frågor samråda med revisionen, hava jämlikt särskilda beslut för sådant ändamål under vissa tider varit ställda till revisionens förfogande fanjunkaren vid Göta livgarde F. Josephson, styckjunkaren vid Svea artilleriregemente K. E. Lundgren, flaggstyrmannen vid flottan A. E. Ackerberg, maskinisten av 2. graden vid flottan K. J. Ericsson och sergeanten vid kustartilleriet J. A. Olausson. Slutligen har Kungl. Maj:t — som, efter framställning från revisionen, den 10 december 1920 medgivit, att, för beredande av tillfälle för revisionen att beträffande grunderna för sjöförsvarets framtida ordnande samråda med, förutom sin sjömilitära sekreterare, jämväl annan på området erfaren sjöofficer, dåvarande kommendörkaptenen av 1. graden, numera kommendören vid flottan O. E. Lybeck finge ställas till revisionens förfogande — den 9 juni 1922 förklarat, att L}^beck skulle, utan hinder därav att. han icke vore ledamot av revisionen, äga att i fråga

5 om beslut, som av revisionen fattats i ämne, däri samråd med honom ägt rum, i enahanda ordning som ledamot av revisionen tillkännagiva avvikande mening. Sedan revisionen den 12 februari 1920 avgivit »Betänkande och förslag rörande minskning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga av 1919 års klass» och den 4 maj 1920 »Betänkande och förslag rörande ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1920 års klass» samt därmed fullgjort den förra delen av sitt uppdrag, får revisionen till fullgörandet av den senare delen av sitt uppdrag härmed överlämna »Betänkande och förslag rörande revision av Sveriges för svars väsende». Vid betänkandets justering inom revisionen avgivna särskilda yttranden bifogas. Under fortgången av revisionens arbete hava genom särskilda remisser från de förutvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen ävensom från det nuvarande försvarsdepartementet till revisionen överlämnats åtskilliga av vederbörande myndigheter eller enskilda personer eller korporationer gjorda framställningar för att tagas under övervägande vid fullgörande av dess uppdrag. Samtliga dessa framställningar, vilka finnas förtecknade å den i betänkandets Del III ingående Bil. 13, återställas härjämte. Stockholm den 15 mars 1923. Underdåniffst S. H. KVARNZELIUS.

C.

CARL EKMAN.

HERMAN FLEMING.

JOH.

LUDVIG W I D E L L .

ERNST WIGFORSS.

Sv.

G.

JOHAN JÖNSSON.

VIKTOR LARSSON.

E.

ARTUR ENGBERG.

HAMMARSKJÖLD.

DAVID PETTERSSON.

G.

NILSSON.

Carl

NILSSON.

BENGTSSON.

Malmroth.

INLEDANDE

AVDELNING.

I. Historisk översikt över försvarsväsendets utveckling i Sverige. Likasom i de flesta andra länder fanns i vårt land under äldsta Krigsväsendet tider icke någon i fredstid bestående försvarsorganisation. Då fienden und"dearld8ta hotade eller härjande inföll i landet, var emellertid varje vapenför man, fri som träl, skyldig att på konungens kallelse gripa till vapen och deltaga i rikets försvar. Befälet över den sålunda uppbådade folkhären fördes av konungen och hans främste män i de olika landskapen. Den allmänna värnplikten kan alltså sägas hava urgamla anor i vårt land. I regel betraktades dock krigstjänsten såsom en rättighet, vilken endast tillkom de fria männen. Denna uppfattning kom till uttryck, då fråga var om anfallskrig, s. k. härnad eller ledung. I sådant krig ägde nämligen endast de fria männen deltaga. Härnad eller ledung beslöts på tinget, och erforderligt antal skepp och sjöfolk utrustades av de vid kusten belägna häraderna, skeppslagen, vilka för sådant ändamål voro indelade i hamnelag och dessa åter i hamnor. Förnödenheter och övrigt krigsfolk tillhandahöllos av landet i övrigt. Då härnadståget var avslutat, upplöstes ledungsfolket och återgick till sina fredliga sysselsättningar. Genom den gamla skeppslagsinrättningen kunde en ansenlig sjömakt uppställas. Enligt vad man beräknat kunde sålunda bortåt 400 långskepp samlas till konungens ledung. De år, ledung ej påbjöds, erlades en särskild skatt, den s. k. ledungslaman, såsom en ersättning till konungen för den förlust, han ådrog sig genom ledungens inställlände. I den mån ledungen blev mera sällsynt, kom ledungslamans erläggande att bliva en regel, och den gamla skeppslagsinrättningen övergick slutligen från att hava varit en form för krigstjänstens fullgörande till att bliva en grund för utgörandet av vår äldsta på jorden vilande ordinarie skatt. Vid sidan av de för försvars- och anfallskrig uppbådade folkhärarna och skeppsbesättningarna, uppstod så småningom en stående krigsmakt. Redan tidigt hade konungarna börjat omgiva sig med ett särskilt följe, den s. k. hirden, med vilken de på egen hand ofta företogo härnadståg 2

2 0 4 1 20 t

10 till främmande länder. För att upprätthålla sitt anseende och sin makt gentemot stormännen, vilka jämväl omgåvo sig med dylika krigsföljen, sökte konungarna i möjligaste mån öka hirdens antal, och denna antog efter hand karaktären av en till deras förfogande ständigt stående krigsmakt. Från dessa konungaföljen eller krigsföljen utvecklade sig medeltidens riddarväsen. Krigsväsendet I och med riddarväsendets uppkomst och utveckling förlorade und udeTdel den g a m l a folkhären sin förra betydelse. Avgörandena på slagfälten fälldes icke längre av *de uppbådade bondemassorna utan av det harneskklädda rytteriet. Det gällde därför att förskaffa sig ett så talrikt rytteri som möjligt. Tjänsten till häst var emellertid dyrbar och kunde följaktligen icke åläggas alla medborgare. Vid ett under konung Magnus Ladulås regering omkring år 1280 på Alsnö hållet herremöte beslöts därför, att var och en som med häst och rustning följde konungen skulle erhålla frälse på sina gårdar, d. v. s. vara fria från varje skatt till kronan. Frälserusttjänsten fullgjordes väl redan från början huvudsakligen av rikets stormän men utgjorde icke något särskilt privilegium för dessa. Frälserättigheten kunde åtnjutas av vem som helst samt avsägas eller fråndömas vid vapensyn. Så småningom övergick den dock till ett privilegium för stormännen samt blev genom Kalmar recess år 1483 ärftlig. Därigenom uppstod den adliga rusttjänsten, vilken sedermera med vissa ändringar fortlevde ända till mitten av 1700-talet, då den s. k. adelsfanan sattes på vakans. De trupper, som genom den adliga rusttjänsten uppsattes, voro emellertid icke de enda, som stodo till konungens förfogande. Vid sidan av dessa funnos jämväl värvade trupper, huvudsakligen bestående av utländska landsknektar. Därjämte kvarstod alltjämt den gamla skyldigheten för landets vapenföra befolkning att vid behov gripa till vapen. Denna utväg anlitades som bekant av Engelbrekt och Sturarna samt Gustav Vasa under befrielsekrigen mot det danska herraväldet. Under medeltiden gick landets sjömakt ohjälpligt tillbaka. Den gamla skeppslagsflottan blev mer och mer värdelös, sedan med kanoner bestyckade segelfartyg börjat uppträda i Östersjön, och ehuru den tid efter annan vid kritiska tillfällen utkallades, kunde den föga eller intet uträtta. Såväl konungen som enskilda stormän ägde visserligen egna fartyg, men under de långvariga unionsstriderna strävade de danska unionskonungarna efter att hålla Sveriges sjömakt så mycket som möjligt nere, och återstoden av densamma blev slutligen under Kristian II förstörd eller bortförd till Danmark. Vid början av Gustav Vasas befrielsekrig saknade landet därför fullständigt sjöförsvar.

11 I och med Gustav Vasas tronbestigning började en ny organisation Krigsväsenav krigsväsendet att genomföras. Upprätthållandet av rikets säkerhet tieon* JifJ"1^ krävde en ständigt till buds stående krigsmakt. För bildandet av en nomförandet sådan använde man sig av värvning, utskrivning och adelns rusttjänst. indelnings-6 Erforderligt infanteri uppsattes till en början huvudsakligen genom verk. värvning inom landet. Då tillräckligt antal manskap icke kunde på detta sätt erhållas, ävensom under krigstid, anlitade man den alltjämt kvarstående allmänna krigstjänstskyldigheten och uttog genom utskrivning det erforderliga antalet. Så småningom upphörde man med värvningen och sökte i stället genom skattelindringar och andra förmåner förmå det utskrivna manskapet att kvarstå i tjänsten. Slutligen beslöts på riksdagen i Linköping år 1600, att varje landsända skulle uppsätta ett visst antal knektar, vilka skulle underhållas, på kronans bekostnad. Därjämte bestämdes, att knektar, som icke hade egna gårdar, skulle erhålla kronohemman. Befälet skulle avlönas med skattefria förläningar. Detta system, det s. k. äldre indelningsverket för infanteriet, blev under Gustaf II Adolfs regering }^tterligare utvecklat. Infanteriet indelades till en början i fänikor om 400 å 500 man. Sedermera sammanslogos fänikorna till regementen om i allmänhet 1,200 man, fördelade på 8 kompanier. Jämväl kavalleriet uppsattes till en början genom värvning inom landet. Sedermera föreskrevs emellertid, att de som ville göra tjänst såsom ryttare och skaffade sig häst och utrustning eller uppställde en eller flera ryttare skulle äga åtnjuta viss skattelindring för sina gårdar eller uppbära motsvarande ränta från andra. Då genom denna s. k. skatterusttjänst erforderligt antal ryttare icke kunde erhållas, ålades fogdarna att anskaffa sådana genom den s. k. fogderusttjänsten. De som åtogo sig denna tjänst och icke hade egna gårdar erhöllo i ersättning kronohemman. Befälet avlönades med boställen och hemmansräntor. Under Gustaf II Adolfs regering blev jämväl detta rekryteringssystem, det s. k. äldre indelningsverket för kavalleriet, ytterligare utvecklat. Kavalleriet indelades till en början i fanor om 300 man. Sedermera sammanslogos dessa till regementen. Varje regemente räknade i regel 1,000 man, fördelade liksom vid infanteriet på 8 kompanier. Skyldigheten att vid behov deltaga i allmänt uppbåd kvarstod allt fortfarande men togs sällan i anspråk. Likaledes kvarstod den adliga rusttjänsten, varigenom uppsattes den s. k. adelsfanan. Slutligen använde man sig alltjämt, särskilt under krigstid av värvat manskap. Arméns styrka vid tiden för Karl XI:s tronbestigning uppgives till omkring 54,000 man, därav 38,000 man inhemska trupper och 16,000 huvudsakligen för de utländska besittningarna avsedda värvade trupper.

12 Gustav Vasas befrielsekrig kunde ej genomföras utan stödet av en flotta, och en av konungens första åtgärder blev också att anskaffa en sådan. Början härtill utgjordes av 10 skepp med bestyckning och bemanning, som inköptes från Lubeck. Såväl Gustaf Vasa som Erik XIV ägnade stor omsorg åt landets sjöförsvar, och under den senares regering bringades flottan upp till ett 80-tal större och mindre fartyg. Sedermera följde en tid av förfall, men från år 1620, då Clas Fleming inträdde i amiralitetet, började en ny blomstringsperiod för det svenska sjövapnet. Under det följande kvartsseklet var Fleming själen i flottans styrelse, och vid sitt frånfälle 1644 hade han b r i n g a t u p p flottan till 59 örlogsskepp förutom småfartygen. Under denna tid förlades flottans huvuddel till sin nuvarande plats å Skeppsholmen i Stockholm. Under äldre tider, ända sedan 1400-talet, hade^ -»konungens skeppsgård» legat alldeles nedanför slottet, och under Erik XIV hade de större fartygen flyttats till Käpplingeholmen, nuvarande Blasieholmen. Skeppsgårdar funnos jämväl i Kalmar, Alvsborg, Åbo m. fl. platser. Under de båda första Vasakonungarna anskaffades flottans bemanning dels genom värvning såväl inom som utom riket, dels genom utskrivning av sjövant lantfolk, borgare och köpsvenner. Därjämte ingingo i besättningarna ett stort antal knektar från hären. Under Gustaf II Adolfs regering började båtsmanshållet att införas och vann slutligen full stadga vid 1634 års riksdag, då det äldre indelningsverket fullständigt genomfördes även beträffande flottan. Vid sidan av detta förekom emellertid alltjämt i stor utsträckning värvning, även utom landet. Krigsväsendet Under tidens lopp och särskilt på grund av de ständigt fortgående ' krigen råkade det äldre indelningsverket i förfall. Utskrivningarna gåvo allt mindre folk och det visade sig omöjligt att förse knektarna med kronohemman, varför dessa måste avlönas med kronoräntor. Efter avslutandet av 1676—1679 års krig med Danmark beslöt därför Karl XI att genomföra en fullständig reorganisation av landets försvarsväsende. Redan under århundradets första hälft hade några landskap åtagit sig att mot frihet från utskrivningar ständigt hålla visst antal krigsfolk, och hade dessa landskap för sådant ändamål indelats i rotar, av vilka var och en skulle anskaffa en soldat. Beslut fattades nu om upprättande-av ett dylikt ständigt knektehåll i hela landet. Mellan konungen och vederbörande landskap uppgjordes sålunda knektekontrakt, däri landskapet förband sig att mot befrielse för utskrivningar, fördubblingar och våldsamma värvningar uppsätta ett regemente om 1,200 man med korpraler och gemene. Därjämte innehöllo kontrakten ingående bestämmelser rörande soldaternas löneförmåner. Roteringen verkställdes i varje landskap

13 särskilt på skatte- och särskilt på frälsejord. De rotering underkastade gårdarna fördelades i varje landskap på i regel 1,200 i möjligaste mån lika och jämngoda rotar. Den största gården i roten, på vilken soldattorpet vanligen var beläget, benämndes stamrote och de övriga gårdarna strörotar. Varje rote var skyldig att anskaffa en soldat i såväl fred som krig. Ansvaret för fullgörandet av rotens skyldigheter påvilade stamrotens ägare. Jord, som förut varit befriad från utskrivning, blev i regel j ä m v ä l fri från rotering. Över den verkställda rotefördelningen upprättades ett s. k. indelnings- eller ro teringsverk. De uppsatta soldaterna sammanfördes till regementen, vanligen om 1,200 man. Antalet dylika indelta infanteriregementen utgjorde 22 med tillhopa. något över 25,000 man. Befälet avlönades med fasta boställen och räntor ävensom med kronotionde. Vad kavalleriet beträffar uppställdes såsom grundsats, att ryttaren skulle vara sventjänare hos rusthållaren vare sig dennes hemman var av krono- eller skattenatur. Innehavare av kronohemman, som tidigare varit indelade till kavalleriet och icke ville underkasta sig dessa nya villkor, uppsades. Med ägare av skattehemman träffades särskilda överenskommelser. Rusthällsindelningen verkställdes av särskilda kommissarier. De hemman, vilka därtill befunnos lämpliga, utsagos till rusthållsstammar. Till understöd åt mindre rika rusthållsstammar anslogos räntor från andra hemman, s. k. augmentshemman. För varje rusthåll uppgjordes ett rusthållsbrev och för varje regemente ett indelningsverk. Rusthållaren var skyldig att i såväl fred som krig anskaffa och i fred jämväl underhålla ryttare, häst och mundering samt att deltaga i trossens underhåll. I gengäld var han befriad från de s. k. jordeboks- och mantalsräntorna ävensom från rotering samt, där så fanns nödigt, berättigad till augmentsränta. Det indelta kavalleriet fördelades på 11 regementen, vart och ett i allmänhet om 1,000 man. Befälet avlönades med fasta boställen och räntor. Förutom de indelta funnos allt fortfarande jämväl värvade trupper. Vid tiden för Karl XII:s tronbestigning räknade armén i dess helhet omkring 65,000 man, därav icke mindre än 28,000 man värvade trupper. Karl XI ägnade jämväl stor omsorg åt sjöförsvaret, och flottan uppbringades mot slutet av hans regering till 37 rangskepp förutom fregatter och mindre fartyg, bestyckade med mer än 3,000 kanoner; bemanningen uppgick till omkring 10,000 båtsmän från vissa kustlandskap, vartill kom sjöfolket. Under hans regeringstid anlades även örlogsstationen vid Karlskrona. Alltsedan år 1634 hade båtsmansinstitutionen visserligen utgjort grunden för flottans personalorganisation, men denna utvecklades ytter-

14 ligare av Karl XL Sålunda blev det ständiga bätsmanshdllet fullständigt genomfört i kustlandskapen. Med inräknande av de s. k. fördubolingsbåtsmännén kunde något över 10,000 båtsmän uppsättas. Vid sidan av båtsmanshållet användes alltjämt värvning, och för artilleriets handhavande ombord samt för garnisonstjänsten i Karlskrona •uppsattes ett värvat sjö artilleriregemente. Detta regemente fortlevde under olika namn till år 1845, då det ombildades till ett infanteriregemente, marinregementet, vilket 1871 överfördes till lantförsvaret och samtidigt sattes på successiv indragning. För att erhålla manskap med större yrkesskicklighet som sjömän än den, som stod att finna bland båtsmännen, uppsattes vidare s. k. ko[ff'erdikarlskompanier, vilka kunna betraktas som urspunget till flottans nuvarande sjömanskår. Skeppsgossekårens tillvaro som kår kan räknas från år 1685, då den erhöll en fast organisation. Skeppsgossar hade dock funnits ända sedan 1500-talet. Krigsväsendet Sitt första prov erhöll det nya indelningsverket under Karl XILs Kari xii långvariga krig. Därvid framträdde ganska snart den nya organisationens och intiii huvudbrist, nämligen saknaden av erforderliga reserver. För utfyllande ' av denna brist tillgrepos tillfälliga utskrivningar. Sålunda uppsattes s. k. tre- och femmänningsregementen, vilka bildades på det sättet, att tre respektive fem rotar eller rusthåll förenade sig om anskaffande och beklädande av en karl respektive karl och häst. För att underlätta rekryteringen under kriget tillätos vidare rote- och rusthållarna att antaga och i rullorna införa en reservkarl, s. k. vargeringskarl, för varje rote eller rusthåll. Under krigets gång ålades jämväl övriga samhällsklasser att uppsätta särskilda trupper. Sålunda uppsattes av adel, präster, ämbetsmän och ståndspersoner i allmänhet s. k. stånds- och prästedragoner. För anskaffande av erforderligt antal manskap tillgrepos under de sista krigsåren flera olika sätt för utskrivningar, kända under namn av sockenknektar, nya roteringen, tvångsvärvning o. s. v. Å vissa orter anlitades det gamla sättet med allmänt folkuppbåd. Efter krigets slut återgick man till det av Karl XI upprättade indelningsverket, vari under frihetstiden endast mindre jämkningar vidtogos. Sålunda beslöts vid utbrottet av kriget med Ryssland år 1741 upprättande av vargering för alla indelta trupper på det sättet, att två rotar eller rusthåll skulle förena sig om anskaffande av en karl. Vargeringskarlarna voro egentligen avsedda att ersätta avgången bland de indelta trupperna men förenades snart till särskilda reservtrupper. Vid sidan av de indelta funnos alltjämt värvade trupper, vartill i första hand togos lösdrivare. År 1808 utgjordes de värvade trupperna

15 av 10 regementen och 2 fristående bataljoner infanteri samt 2 regementen kavalleri ävensom artilleri och pioniärer. Arméns hela styrka, frånsett vargeringen, beräknades år 1808 till omkring 50,000 man. Vad flottan beträffar, framlades vid 1747 års riksdag en plan att från densamma utbryta galerer m. fi. grundgående fartyg, vilka mest lämpade sig för operationer inom skärgårdarna, och binda dem fastare samman med armén, med vilken de lämpligast syntes böra samverka. Planen föranledde den gången icke någon åtgärd, men vid 1756 års riksdag verkställdes en delning av flottan i örlogsflottan och skärgårdsflottan eller arméns flotta, vilken senare tidvis lydde under krigskollegiet, och tidvis under amiralitetskollegiet. För bemanning av skärgårdsflottan avsågos dels trupper från armén, dels värvat manskap och vissa båtsmanskompanier. År 1762 erhöll den egen officerskår. Utbyggandet av såväl örlogsflottan som skärgårdsflottan ^bedrevs med synnerlig kraft, särskilt under Gustav III:s regering. Ar 1788 räknade örlogsflottan 26 linjeskepp och 16 fregatter, bemannade med 18,000 man. Skärgårdsflottans bemanning uppgick vid samma tid till 22,000 man. Då flottornas egen personal icke var tillräcklig, användes under 1788—90 års krig trupper från armén i stor utsträckning för att fylla ut bemanningarna. Under det nya tidsskede, som inleddes genom den år 1809 genom- Beväringsförda statsvälvningen, började en ny uppfattning göra sig gällande an- ^ ö ^ d T gående sättet för försvarsväsendets ordnande. Erfarenheterna från de franska revolutionskrigen hade allt tydligare visat den allmänna värnpliktens betydelse som grund för försvarorganisationen. Såsom förut nämnts, hade den allmänna värnplikten urgamla anor i vårt land, men under tidernas lopp hade densamma upphört att tillämpas. * Under det finska krigets gång, då indelningsverkets främsta brist — saknaden av reserver — gjorde sig synnerligen starkt gällande, beslöt man sig emellertid för att ånyo tillgripa den allmänna viirpiikten. Sålunda påbjöds år 1808, att alla ogifta män mellan 18 och 25 år skulle inskrivas i lantvärnet. Av de inskrivna uttogos sedermera 30,000 man, 1808 års lantvärn, vilket som bekant på grund av bristande övning och utrustning till stor del gick ett sorgligt öde till mötes. Bland de många frågor, som efter krigets avslutande krävde sin lösning, var jämväl frågan om ett mera tidsenligt ordnande av rikets försvarsväsende. I sådant syfte avläts också redan den 31 oktober 1809 proposition till rikets ständer om upprättande av en nationalbeväring,

16 bestående av alla krigsdugliga män mellan 20 och 30 år, utan åtskillnad till stånd och börd. I sammanhang härmed föreslogs, att rust- och rotehållare skulle befrias från skyldigheten att hålla vargering och att rekrytera i krigstid. Propositionen rönte dock icke något gynnsamt mottagande, varför densamma av regeringen återtogs. Vid 1810 års riksdag beslöto emellertid rikets ständer att erbjuda Kungl. Maj:t högst 50,000 man förstärkningsmanskap. Detta skulle införlivas med de indelta regementena och för sådant ändamål fördelas på landskapen och socknarna, vilka det skulle åligga att genom värvning eller lottning anskaffa det erforderliga antalet manskap bland alla krigsdugliga män mellan x 20 och 45 år. Förutsättningen för riksdagens erbjudande var, att all privilegierad jord skulle extra roteras för att vid krigstillfälle uppsätta manskap till de ordinarie regementenas förstärkande, att all vargering och fördubbling skulle upphöra, samt att rustoch rotehållare skulle befrias från skyldigheten att rekrytera i krigstid. Riksdagens erbjudande blev av Kungl. Maj:t antaget, och den 23 april 1811 utfärdades en lag i ämnet. Därigenom var det första steget taget till utjämnande av de bördor, som tryckte rust- och rotehållarne. Rekryteringsskyldigheten i krigstid, som förut påvilat endast dessa, överflyttades nu på samtliga samhällsklasser, i det att lotten att bliva uttag e n till förstärkningskarl kunde drabba var och en, som befann sig inom den av lagen bestämda åldersgränsen. Den nya lagens tillämpning mötte emellertid åtskilliga svårigheter. Då på våren 1811 15,000 man förstärkningsmanskap skulle uttagas, uppstodo betänkliga oordningar, vilka på somliga orter togo formen av öppet motstånd mot vederbörande myndigheter. En följd härav var, att Kungl. Maj:t redan år 1812 för den i Örebro då församlade riksdagen framlade förslag om införande av en allmän beväringsinrättning. Förslaget innebar i huvudsak, att skyldigheten till deltagande i beväringens utgörande skulle börja med fyllda 20 år och ovillkorligen upphöra med fyllda 25 år; att beväringsmanskapet skulle antingen förstärka den indelta armén och båtsmanshållet eller ock utgöra särskilda kårer; att inga andra undantag från skyldigheten »att i beväringsmanskapet deltaga» finge äga rum än för dem som redan vore i krigstjänst, dem som genom sjukdom eller lyte vore till krigstjänst oförmögna, dem «om redan tjänat i lörra lantvärnet och ej frivilligt åter ville ingå i tjänst, lotsar, lotsdrängar, postförare och postiljoner, arbetare i kronans förråd och verkstäder samt slutligen kronans, städers och av Kungl. Maj:t erkända allmänna inrättningars dåvarande ämbets- och tjänstemän;

17 att från och med följande årets början ingen till någon statens ordinarie ämbete och tjänst finge befordras eller erhålla burskap, eller i något hantverken till mästare antagas, utan att vara intill fyllda 25 års ålder inskriven i de under nationalbeväringen hörande klasser och underkastad alla därmed förenade skyldigheter; samt att den indelta armén vid utbrott av krig skulle enligt för densamma gällande författningar kompletteras, varefter rust- och rotehållares rekryteringsskyldighet skulle försvinna, så länge kriget varade, och vidtaga först efter återställd fred, tre månader efter sedan trupperna kommit till hemorten. Riksdagen biföll i allt huvudsakligt Kungl. Maj:ts förslag men ansåg, att ined hänsyn till »sakens nyhet» det borde tillåtas en var, som ej frivilligt ville ingå i krigstjänst, att sätta tjänstbar karl i sitt ställe. I enlighet med riksdagens beslut utfärdades den 27 oktober 1812 kungörelse om allmänna beväringsmanskapets inrättning och utskrivningssätt. Genom # jden allmänna beväringsinrättningens införande ansågs ett så Försvarsbetydande framsteg taget på härorganisationens område, att det dröjde rti|g° "natile, mycket länge, innan några ytterligare förändringar av vikt på om- isso-taiet. rådet vidtogos. De politiska förhållandena i Europa under tiden närmast efter år 1815 voro icke heller sådana, att de gåvo anledning till någon ombildning av vår härordning. Under perioden 1815—1848 rådde i Europa allmänt lugn som icke på långa tider förut. De krigiska förvecklingar, som här och var uppstodo, sträckte knappast sina verkningar utanför de länder, som därav direkt berördes, och voro icke heller av beskaffenhet att utöva något egentligt inflytande på de europeiska härarnas organisation. Det var under sådana förhållanden helt naturligt, att härordningen i vårt land under en lång följd av år bibehöll samma skick, som den genom 1812 års riksdagsbeslut erhållit. Ehuru således några genomgripande reformer av härordningen icke under denna tid vidtogos, utfärdades dock en mängd föreskrifter och bestämmelser rörande beväringsmanskapets mönstring, övning, underhåll m. m. Sålunda bestämdes genom kungl. brev den 27 februari 1816 och generalorder den 16 februari 1820, att »beväringsmanskapets vapenövning såsom beredande en säker, grund till rikets trygghet och försvar» skulle äga rum varje år. Övningstiden utgjorde 12 dagar, förlagda till första beväringsåret. Först vid 1847—1848 års riksdag blev frågan om vissa större förändringar i beväringsmanskapets organisation föremål för statsmakternas prövning. På grundval av ett utav chefen för lantförsvarsdepartementet 2041 20

18 den 9 september 1847 avgivet memorial rörande lantförsvarets ordnande avläts nämligen proposition i ämnet till riksdagen. Denna avsåg bland annat, att armén skulle utgöras av stående stamtrupper, såväl värvade som indelta, i förening med beväringsmanskap, och att vissa dels värvade dels indelta sjötrupper likaledes skulle utgöra ständig stam, med vilken manskap av sjöbeväringen skulle förenas; att beväringsmanskapets övningstid skulle bestämmas till 31 dagar, därav 14 dagar skulle användas till förberedande rekrytexercis och 17 dagar till övning i förening med stammen; att för vinnande av besparing i' såväl arbetsdagar som statsutgifter endast viss del av den första beväringsklassen årligen skulle inkallas till vapenövning, under det att de övriga skulle utgöra oövat reservmanskap, samt att beväringskarl, som uppbådades, skulle såsom dittils äga rätt att ställa lejd karl i sitt ställe. Riksdagen biföll förslaget, i vad det avsåg arméns sammansättande av stam och beväring ävensom några mindre väsentliga bestämmelser rörande landets indelning i särskilda land- och sjöbeväringsområden m. m. Däremot avslogs allt, som rörde utsträckning av beväringsmanskapets övning, uttagande av viss procent av årskontingenten m. m. Med anledning av riksdagens beslut utfärdades den 13 februari 1849 kungörelse angående utskrivningssättet och inrättningen av allmänna beväringsmanskapet. Något egentligt tillskott i försvarets styrka åstadkoms icke genom de nya bestämmelserna. Sin största betydelse fölförsvarsfrågans vidare utveckling erhöll 1847—48 års riksdagsbeslut därutinnan, att det gav uttryck för en förändrad uppfattning rörande beväringens användning och betydelse. Från att förut huvudsakligen hava betraktats såsom ersättningsmanskap för den stående hären, blev beväringen numera ansedd som en del av densamma. Organisationsformen »stam och beväring», vilken sedermera genomgick åtskilliga härordningsförslag och, slutligen fastslogs i 1892 års förbättrade härordning, leder sålunda sitt ursprung från 1847—48 års rikdagsbeslut. Vad sjöförsvaret beträffar, kom man alltmera till insikt om .att något egentligt samband icke existerade emellan armén och skärgårdsflottan. Den senares uppgift att skydda södra flygeln av en i Finland opererande armé hade efter Finlands förlust bortfallit. Ett närmande emellan sjöförsvarets båda grenar började därför alltmera att genomföras, och år 1824 skedde den slutliga sammanslagningen av örlogsoch skärgårdsflottorna. För flottans bemanning sörjdes alltjämt genom båtsmanshållet. Därtill kom den år 1824 av de förutvarande kofferdikarlskompanierna bildade matroskåren, ävensom den till Stockholm förlagda kanonierkåren,,

19 vilken var avsedd till bemanning å skärgårdafartygen, och som år 1873 ingick i matroskåren. ' Åven för sjöförsvaret tillämpades beväringsinstitutionen, och år 1813 var en årsklass inkallad till tjänst å den då rustade flottan. Jämväl påföljande år inkallades en del av beväringsmanskapet för att fylla personalbehovet. Frågan om en genomförd organisation av sjöbeväringens vapenövande blev på detta sätt från början undanskjuten. Den upptogs visserligen senare, och under några år voro delar av sjöbeväringen inkallade till övning. Någon stadga vunno emellertid dessa övningar icke, och år 1849 bestämdes, att kofferdisjöfolket, vilket utgjorde huvuddelen av sjöbeväringen, skulle befrias från vapenövningsskyldighet i fredstid mot en utsträckt krigstjänstskyldighet. Det dröjde emellertid icke många år, förr än Kungl. Maj:t fann sig Beslut vid föranlåten att ånyo för riksdagen framlägga förslag om vissa förbätt- ri°k8dag 0*n18 ringar i försvarsorganisationen. Uti den till 1856—58 års riksdag av- utsträckning låtna statsverkspropositionen föreslogs sålunda, jämte åtskilliga förändrade *la övningfbestämmelser rörande stammanskapets övningar och möten, att anslaget tid. till beväringsmanskapets vapenövningar måtte höjas^ för att övningstiden skulle kunna utsträckas till 30 dagar. Därjämte hemställdes i särskild proposition om vissa ändringar i kungörelsen angående beväringsmanskapet. Sålunda föreslogs, att skyldigheten att inträda i beväringen skulle vidtaga först med året näst efter det, varunder vederbörande fyllt 21 år, och fortfara till och med det, varunder han uppnått 26 år. Den senare framställningen blev icke av riksdagen bifallen. Däremot beslöt riksdagen att för utsträckning av beväringsmanskapets övningstid till 30 dagar höja det å riksstaten uppförda förslagsanslaget till nämnda manskaps vapenövningar. Därjämte beslöts, att övningstiden skulle fördelas på två år. På grundval av riksdagens sålunda fattade beslut utfärdades den 13 november 1860 förordning angående den allmänna beväringen och den 9 februari 1861 förordning angående den allmänna beväringens mönstringar och övningsmöten. De alltsedan Krimkrigets utbrott inom Europa rådande oroliga för- Förslag tin hållandena gjorde, att tanken på en förstärkning av vår försvarsorgani- dag &^^nll sation allt fortfarande hölls vid liv. Ett uttryck härav var den i ny härordbörjan på 1860-talet uppspirande och sedermera hastigt tillväxande skarpskytterörelsen. På hösten 1861 fann Kungl. Maj:t sig också föranlåten att tillsätta en kommitté med uppdrag att ägna försvarsfrågan en om-

20 fattande utredning. Nämnda kommitté avlämnade på våren 1865 ett vidlyftigt betänkande i ämnet samt föreslog därvid följande huvudgrunder för härens organisation. Armén skulle bestå av stam och beväring. Stammen skulle anskaffas genom indelningsverket. Beväringsskyldigheten skulle inträda vid fyllda 22 år och beväringsklasserna ökas till 10. En fjärdedel av beväringen skulle övas i sammanlagt 107 dagar och de övriga tre fjärdedelarna i 30 dagar. Den förstnämnda fjärdedelen, vars manskap skulle kallas beväringssoldater, skulle anskaffas i första hand på frivillighetens väg och först i händelse av behov genom lottning. Slutligen skulle en landstorm upprättas, bestående av alla vapenföra män mellan 20 och 50 år, som icke tillhörde armén eller beväringen. På grundval av kommitténs förslag utarbetades och framlades for 1865 års riksdag proposition angående förändring i grunderna för beväringsinrättningen samt om bildande av en landstorm. Från kommitténs förslag avvek propositionen i så måtto, att Kungl. Maj:t föreslog, att de 3 4-delar av beväringen, som ej tillhörde beväringssoldaterna, skulle fullständigt befrias från vapenövning under fredstid. Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid icke av riksdagen bifallet. Däremot anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte till en kommande riksdags prövning framlägga försvarsfrågan i dess helhet. Ett av huvudskälen till denna riksdagens ståndpunkt torde få sökas i obenägenheten hos den gamla ståndsrepresentationen att under sin sista sammanvaro befatta sig med en så genomgripande och omfattande fråga. Försvarsfrågans lösning ansågs nämligen böra ankomma på den nya representationen. Beslut vid Den plan för sjöförsvarets ordnande, som antogs vid 1824 års sam[8G6 års riks- m a n s l a g n i n g av örlog-soch skärgårdsflottorna, var grundad på båda ö dag

om sjo-

O

°

.

O

. -i •

•

i

vapnets upp- vapnens lika berättigande och avsåg en samtidig utveckling av bådadera, flottenen Emellertid framträdde inom kort en åsikt, som ifrågasatte behovet eller skärgårds- åtminstone möjligheten för Sverige att underhålla en sjögående flotta artiiien. oc^ g o m v - r j e lägga huvudvikten vid skärgårdsflottan. Starka meningsbrytningar såväl inom regering och riksdag som bland sjöförsvarets egna målsmän uppstod o rörande denna fråga, och dessa resulterade slutligen i ett beslut av 1866 års riksdag om en uppdelning av sjövapnet i flottan, bestående av större sjögående fartyg, och skärgårdsartilleriet, som hade till uppgift försvaret av våra skärgårdar och inlandsfarvatten. Den sålunda beslutade organisationen blev emellertid icke långvarig. Sedan ångan alltmera börjat användas som drivkraft för såväl större som

21 mindre fartyg, förefanns ej längre någon anledning att skilja på de båda flottorna. Då vidare yrkesutbildning och sjömanskap erfordrades inom sjöförsvarets båda grenar och då bådas huvuduppgift var kusternas försvar, blev den åsikten snart allmän, att en sammanslagning borde ske. Förslag härom framlades redan vid 1873 års riksdag, och sedan riksdagen lämnat sitt bifall trädde åtgärden i verkställighet redan samma år. Flottans stridsfartyg, som hittills utgjorts av segel- och roddfartyg av trä, utbyttes under 1860—70 talen mot pansrade eller opansrade ångfartyg av järn och stål (kanonbåtar samt 2. och 3. klass pansarbåtar). Vid 1867 års riksdag — den första under det nya representations- Förslag tm skicket — framlade Kungl. Maj:t icke något förslag till försvarsväsen- dag anrgåend< dets o r d n a n d e . Med anl edni ng av vissa inom k a m r a r n a väckta motioner ny härordanhöll emellertid riksdagen, som enat sig om vissa h u v u d g r u n d e r för den blivande härordningen, att Kungl. Maj:t måtte låta uppgöra och för riksdagen framlägga fullständigt förslag till försvarsverkets ordnande. Med anledning av denna riksdagens skrivelse utarbetades och framlades för 1869 års riksdag förslag till lag om allmän värnplikt ävensom förslag till ny härordning. Enligt berörda lagförslag skulle varje svensk man vara skyldig att deltaga i allmänna beväringen från och med året näst efter det, då han fyllt 20 år, till och med det år, då han uppnådde 30 år ålder, samt i landstormen från sistnämnda år till och med det, under vilket han fyllde 40 år. Med avseende på beväringsmanskapets övning föreslogs, att denna skulle äga rum under loppet av tre år, med 30 dagar under första året, 15 dagar under andra året och 15 dagar under tredje året, eller sammanlagt under 60 dagar. Härtill kom dessutom skyldighet att under cle två åren närmast före inträdet i beväringsåldern deltaga i förberedande, distriktsvis anordnade militärövningar en eftermiddag i veckan under juli och augusti månader. Det framlagda härordningsförslaget innebar i huvudsak, att rustoch rotehållares samt soldatens inbördes förhållande skulle på visst närmaie angivet sätt regleras; att 1,787 ditintills indragna eller anslagna nummer skulle uppsattes; att den för sjöförsvaret obehövliga delen av båtsmanshållet skulle överflyttas till lantförsvaret, samt att 525 rotar av den nya ordinarie roteringen, vilka förut erlagt vakansavgift, skulle åläggas effektiv rotering. Kungl. Maj:ts förslag lyckades emellertid icke tillvinna sig riksdagers bifall. Uti sin till Kungl. Maj:t avlåtna skrivelse i ämnet förklarade riksdagen, att någon utsträckning av den allmänna värnplikten icke

22 borde ifrågakomma annat än i sammanhang med en fullständig reorganisation av rikets försvarsväsende, samt att de lindringar i rust- och roteringsbördan, vilka med antagande av det utav Kungl. Maj:t föreslagna normalkontrakt avsåges, skulle utfalla ojämt, ävensom att detta kontrakt inom vissa orter skulle åstadkomma en ökad börda. Förslag tin Den politiska situationen i Europa efter fransk-tyska kriget var 1871 å™ * a g-emellertid sådan, att Kungl. Maj:t ansåg sig böra redan för 1871 års tima riksdag

"

o

J

o

o

,

angående ny riksdag ånyo framlägga ett fullständigt förslag till ny härordning, r örhärordning. s j a g e ^ s o m delvis var byggt på andra grunder än det föregående, upptog icke frågan om lindring i eller avlösning av indelningsverket, utan avsåg endast värnpliktsförhållandena samt uppsättande av nya indelta regementen. Beträffande värnpliktens fullgörande föreslogs sålunda: att varje svensk man skulle vara skyldig att från och med året näst efter det, då han fyllt 20 år, deltaga i allmänna beväringen till och med det år, då han uppnådde 27 års ålder, samt i landstormen till och med det, under vilket han fyllde 40 år; att de 7 första årsklasserna skulle utgöra den egentliga fältarmén, de 5 därpå följande landstormens första uppbåd eller arméns krigsreserv inom landets gränser och de 8 sista klasserna landstormens andra uppbåd eller det egentliga ortförsvaret; samt att övningstiden för beväringen skulle utgöra 90 dagar vid kavalleriet och »82 dagar vid infanteriet. Beträffande arméorganisationen föreslogs, att två nya indelta regementen och en ny bataljon skulle uppsättas, samt att nummerstyrka och förläggningsområde vid övriga indelta regementen och kårer skulle regleras. Det framlagda förslaget till värnpliktslag blev i huvudsak bifallet av båda kamrarna, av andra kammaren dock under villkor att indelningsverket skulle upphöra inom 15 år. Då första kammaren icke ansåg sig kunna biträda denna medkammarens uppfattning, föll emellertid försvarsfrågan jämväl vid denna riksdag. Förslag tin På grund av rådande osäkra politiska förhållanden ansågs frågan 1871 a™ urförsvarsväsendets ordnande vara av den brådskande natur, att dentima riksdag

m

_

.

?

T ) 0

angående ny samma icke borde uppskjutas till nästföljande års lagtima riksdag. 1 a härordning, i^g^en år 1871 sammankallades därför riksdagen till urtima möte för behandling av ett under sommarens lopp utarbetat nytt härordningsför' slag. I ' likhet med det för 1869 års riksdag framlagda sökte förslaget att genom en del åt rust- och rotehållare erbjudna lindringar vinna

23 överensstämmelse mellan de många skiljaktiga meningarna i frågan. S å långt som andra kammaren, eller att inom 15 år avlyfta indelningsverket, ansåg Kungl. Maj:t sig dock icke kunna gå. Beträffande värnpliktens fullgörande innehöll den kungl. propositionen i huvudsak enahanda bestämmelser som det vid lagtima riksdagen framlagda och av kamrarna då i de flesta punkter godkända förslaget till värnpliktslag. Icke heller detta förslag lyckades vinna riksdagens bifall. Första kaminaren antog visserligen förslaget, men andra kammaren, som förklarade sig icke vilja bygga landets försvar på indelningsverkets grund, lämnade detsamma utan bifall. Samtliga av Kungl. Maj:t dittills för riksdagen framlagda härord- Förslag tm .

.

.

1875 års riks

iiingsförslag hade varit grundade på indelningsverket. Alla förslag dag angåend> hade emellertid förkastats, och det syntes tvivelaktigt, om försvarsfrågan ny härordöver huvud taget kunde lösas med indelningsverkets bibehållande. Vid upprepade tillfällen hade inom riksdagen framhållits, att den allmänna värnplikten borde utgöra den grundval, på vilken försvarsväsendet skulle uppbyggas. E t t steg i denna riktning togs även vid 1872 års riksdag, i det båda kamrarna på enskild motionärs förslag beslöto att borttaga rättigheten för beväringen till friköp och lega. Riksdagen, som år 1812 erkänt principen om den allmänna personliga värnplikten men tvekat att redan då stadga densamma, beslöt alltså efter 60 års förlopp dess införande i vårt land. Med anledning av riksdagens förenämnda beslut och i anslutning till ett av riksdagen i skrivelse den 23 maj 1873 gjort uttalande lät Kungl. Maj:t utarbeta ett nytt förslag till härordning, i vilket stamsystemet var helt och hållet övergivet samt försvarsväsendet grundat uteslutande pä den allmänna värnplikten. Efter det förslaget blivit granskat av en för ändamålet tillsatt kommitté, framlades det för 1875 års riksdag till antagande. Enligt förslaget skulle varje svensk man vara värnpliktig från och med det kalenderår, under vilket han fyllde 18 år, till och med det, under vilket han fyllde 40 år. Tjänstetiden skulle vara 6 år i linjen och 6 år i lantvärnet. De övriga värnpliktsåren skulle fullgöras i landstormen, med undantag för rytteriets värnpliktiga, vilka efter endast 4 års tjänst i lantvärnet skulle överföras till landstormen. Armén skulle bestå av befälskader och värnpliktigt manskap. Man- . skåpet skulle inkallas för sin första utbildning vid fotfolket 10 * •.« månader, vid rytteriet 17 månader, vid artilleriet och ingenjörtrupperna 12 månader samt därefter till nödiga repetitionsövningar. Bestämmandet .av det vapenslag, vid vilket de värnpliktiga skulle anställas, skulle i

24 första hand bero av frivilligt erbjudande och i andra hand avgöras genom lottning. Allt manskap skulle kaserneras. Till underbefälets förstärkning skulle s. k. eliter uttagas, i första hand på frivillighetens väg och i andra hand genom lottning. Eliternas tjänstetid skulle utgöra 2 år. Icke heller detta förslag vann riksdagens bifall. Vid ärendets behandling stannade kamrarna i olika beslut. Första kammaren beslöt för sin del en skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om framläggande av ett nytt härordnings förslag, huvudsakligen byggt på de framlagda grunderna. Andra kammaren åter anhöll om ett förslag, byggt på att övningstiden bleve lika för alla värnpliktiga och högst 90 dagar, att stamtruppen ombildades i överensstämmelse med krigskonstens utveckling och till tillräcklig styrka samt sattes i samband med värnpliktiga, så att ingen bleve soldat, som ej såsom värnpliktig ådagalagt sig äga fallenhet för tjänsten och avlönades på tidsenligt sätt, sedan rustnings- och roteringsbesvären i sammanhang med grundskatterna blivit avskaffade,, samt att arméns aktiva fältstyrka bestämdes till omkring 80,000 man eller 2 procent av befolkningen, vartill skulle komma tillräckliga reserver och ett ordnat ort förs var. • w Förslag tin Under överläggningarna vid 1875 års riksdag hade av ett stort d!g7angående" a n t a l representanter såsom skäl för yrkande om avslag på den kungl. ny härord- propositionen framhållits bristen på ett utarbetat öv er g äng sför slag. Med ning. anledning härav lät Kungl. Maj:t utarbeta ett dylikt förslag. Detta gick ut på, att härordningen skulle fullt genomföras först efter 15 år. Övergångstiden indelades i 6 perioder, under vilka övningstid, befälsantal m. m. skulle successivt ökas och den gamla stammen samtidigt därmed minskas. Vid 1877 års riksdag framlades proposition i ämnet, avseende den första övergångsperioden. De värnpliktiga skulle tjänstgöra i 62 dagar, vid fotfolket fördelade på två år med 42 dagar under första året och 20 dagar under det andra, men vid övriga vapenslag förlagda alla till första värnpliktsåret. Därjämte förelades riksdagen till omprövning förslag till värnpliktslag av huvudsakligen enahanda innehåll som det vid 1875 års riksdag framlagda. I sammanhang med den ifrågasatta ökningen av övningstiden för de värnpliktiga föreslogs en lättnad i rustoch rotehållet, uppgående till 10 procent av dess medelvärde. Förslaget rönte i riksdagen samma öde som sina föregångare. Första kammaren biföll detsamma med vissa ytterligare lindringar i rustoch rotehållet. Andra kammaren åter avslog förslaget och avlät en skrivelse i ämnet, vars syfte gick ut på att indelningsverket skulle små-

25 ningom avskrivas och den indelta stammen ersättas av »en genom frivilligt åtagande bildad, av statsverket avlönad stam, bestående av befäl och trupp, uppgående till den dåvarande stammens styrka, samt att de värnpliktigas utbildning skulle under loppet av 15 år så småningom ökas till högst 90 dagar. Vid 1880 års riksdag framlade Kungl. Maj:t endast förslag till värn- Förslag tm pliktslag för att få de principer, som i densamma uttalades och som dag 0™ "y" båda kamrarna vid flera tillfällen var för sig godkänt, genom lag fastställda, vämpiiktsiag. E t t ytterligare skäl till lagens framläggande var behovet av en skärpning av kontrollen över beväringsmanskapets inskrivning och redovisning. Icke heller detta förslag ledde till något resultat. Första kammaren godkände förslaget, men andra kammaren förkastade detsamma. Då alla de försök, som från Kungl. Maj:ts sida gjorts för åstad- Förslag tm kommande av en lösning av härordningsfrågan, såväl i dess helhet som på dag a 0 l ^" y s " de partiella reformernas väg, stranaat och riksdagen icke ens kunnat härordning, ena sig om de allmänna grunderna för försvarets ordnande, beslöt Kungl. Maj:t den 19 juni 1880 tillsätta en särskild kommitté med uppdrag att utarbeta fullständigt förslag till lantförsvarets ordnande. Ifrågavarande kommitté, den s. k. lantförsvarskommittén, vilken bestod av såväl militära som icke militära personer, till större delen utsedda bland riksdagens ledamöter, avgav sitt betänkande den 19 juni 1882. På grundval av detta betänkande utarbetades och framlades för 1883 års riksdag förslag till ny härordning och ny värnpliktslag. Enligt Kungl. Maj:ts förslag skulle hären under fred bestå av linjetrupper och landstorm. De förra skulle sammansättas av en huvudsakligen ur de värnpliktigas led anskaffad stam samt av värnpliktiga. Landstormen åter skulle bestå uteslutande av värnpliktiga. Stammen skulle utgöras av 25,000 man samt hållas fulltalig dels genom en årlig rekrytkontingent av 5,500 man, dels genom rekapitulation. Rekryteringen skulle i första hand ombesörjas av vederbörande truppförbandschef. Kunde fulla antalet rekryter icke på detta sätt erhållas, skulle det åligga kommunerna att på visst närmare angivet sätt fylla bristen. Härens befäl skulle bestå av dels fast anställda, dels värnpliktiga. Det värnpliktiga befälet skulle utgöras dels av dem, vilka i sådan egenskap vunnit anställning enligt vissa närmare bestämmelser, dels av dem, som varit anställda med fast avlöning men från dylik anställning tagit avsked och ännu befunne sig i värnpliktsåldern. Med avseende å värnplikten föreslogs, att varje svensk man skulle vara pliktig deltaga i fäderneslandets försvar från och med det kålen-

26 derår, under vilket han fyllde 21 år, till och med det, under vilket han fyllde 40 år. Värnplikten skulle fullgöras i beväringen och landstormen. Beväringen skulle delas i första och andra uppbådet, vartdera med en tjänstetid av 6 år. Utbildningstiden skulle utgöra 90 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna samt flottan under det första året, men vid fotfolket och trängeri under två år med 70 dagar under det första året och 20 dagar under det därpå följande. Från deltagande i de 20 första dagarnas vapenövningar skulle värnpliktig vid hären befrias, om han vid anställd prövning visade sig dels hava förvärvat den skjutskicklighet, som av rekryt fordrades för att bliva godkänd i skjutning, dels ock äga den färdighet i vapenföring, marsch och manöver, som av värnpliktig under motsvarande övningstid i allmänhet vunnes. I sammanhang med den nya härordningens antagande skulle grundskatterna avskrivas samt rustnings- och roteringsbesvären upphöra. Icke heller ifrågavarande förslag vann riksdagens bifall. 1880 års kommitté m. m.

Ar 1880 hade tillsatts jämväl en s. k.-sjöförsvarskommitté, bestående såväl militära som icke militära personer, med uppgift att avgiva förslag till sjöförsvarets ordnande. De betänkanden, som avgåvos av denna kommitté ävensom av 1882 års s. k. certkommitté hava sedermera legat till grund för sjökrigsmaterielens utveckling, vilken fortskridit enligt de då utstakade linjerna, likväl med de förändringar av de olika fartygstyperna och den tillkomst av nya typer, som betingats av teknikens framsteg. Några bestämmelser angående flottans storlek och sammansättning hava emellertid ej av statsmakterna fastslagits, utan dessa hava blivit beroende av de nybyggnadsanslag, som av riksdagen beviljats. Under 1880-talet tillfördes flottan typerna 1..klasspansarbåt och torpedbåt.

av

Beslut vid Vid 1885 års riksdag framlade Kungl. Maj:t dels förslag till ny dag om ÖV-" värnpliktslag, dels ock i sammanhang härmed förslag om nedsättning nhmstidens av grundskatterna med 30 procent och motsvarande lindring i rustningsutsträckning. 6

i

,

•

i

o

o

och roteringsbesvären. Enligt förslaget till värnpliktslag skulle varje svensk man vara värnpliktig från och med det kalenderår, varunder han fyllde 21 år till och med det, under vilket han fyllde 40 år. Liksom i 1883 års förslag skulle värnplikten fullgöras med 6 år i beväringens första uppbåd, 6 år i beväringens andra uppbåd samt 8 år i landstormen. Utbildningstiden föreslogs till 48 dagar, och skulle denna tjänstgöring fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna samt flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under två år med 33 dagar under det första året och 15 dagar under det därpå följande. Från deltagande i

27 de 15 första dagarnas vapenövningar skulle vid" hären befrias samma kategorier, som omnämndes i 1883 års förslag. Kungl. Majrts förslag blev med vissa ändringar av riksdagen bifallet. Riksdagen ansåg sålunda, att värnplikten borde fullgöras med 6 år i beväringen och 6 år i landstormen samt följaktligen upphöra med det kalenderår, varunder dea värnpliktige fyllde 32 år. Vidare borde övningstiden bestämmas till 42 dagar samt fullgöras vid rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och flottan under första värnpliktsåret samt vid fotfolket och trängen under två år med 27 dagar under det första värnpliktsåret samt 15 dagar under det därpå följande. Slutligen ansåg riksdagen, att bestämmelsen om befrielse från viss del av övningstiden för vissa kategorier värnpliktiga vid hären borde, såsom icke längre av rådande förhållanden påkallad, ur lagen utgå och utbildningstiden alltså bliva lika för alla. I överensstämmelse* med riksdagens sålunda fattade beslut utfärdades den 5 juni 1885 ny värnpliktslag, att träda i kraft med år 1887. Vid 1887 års riksdag framlades och godkändes ett förslag om båts- Beslut vid manshållets sättande på vakans och dess ersättande med en värvad stam. " g 7 ^ 8 ^ Alltsedan denna tid har flottans manskapsorganisation varit grundad på manehåiiets på systemet stam och beväring, varvid stammen rekryterats dels från skepps- sättande vakans. gossekåren, dels genom kontraktsanställning av manskap. Det är emellertid först efter 1892 års beslut om utsträckning av utbildnings tiden för de värnpliktiga till 90 dagar som dessa övats å stridsfartygen. Vid 1890 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag om vissa Förslag tm ändringar i 1885 års värnpliktslag, avseende bland annat utsträckning 1892ag1omlks dels av värnpliktstiden dels av övningstiden. I förra hänseendet före- utsträckning slogs sålunda, att varje svensk man skulle vara värnpliktig från och JVstgölringen med det kalenderår, under vilket han fyllde 21 år, till och med det, varunder han fyllde 34 år. Av de fjorton år tjänstetiden således skulle omfatta, skulle 8 år fullgöras i beväringen och återstoden i landstormen. I det senare hänseendet föreslogs, att övningstiden skulle utgöra 48 dagar samt fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna samt flottan under det första året, men vid fotfolket och trängen under två aimed 33 dagar under det första året och 15 daga/under det därpå följande. 1 sammanhang härmed framlades för riksdagen förslag om ytterligare 10 procents nedsättning av de på viss jord vilande grundskatterna ävensom om motsvarande lindring i»rustnings- och roteringsbesvären. Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag vunno emellertid icke riksdagens bifall.

28 Forslag tm 1891

års riks-

Vid 1891 ars riksdag framlade Kunsrl. Maut ånyo forsW'om ändringJ J e

av

• vlssa

j

i

..

°

n

, ,

..

°

•. .

.

P

dag om ökad cielar av varnpliktslagen ävensom om avskrivning av grundvä mpiikt8- skatterna och upphörande av rustnings- och roteringsbesvären. m. m. Propositionen om ändringar i värnpliktslagen avsåg bland annat, att värnpliktstiden skulle utsträckas till och med det 40:de året samt tjänstetiden fullgöras med 12 år i beväringen, därav 8 år i första uppbådet och 4 år i andra uppbådet, samt med återstoden i landstormen. Vidare föreslogs en övningstid av 90 dagar, vilken skulle fullgöras vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna samt flottan under första året, men vid fotfolket och trängen under två år med 68 dagar under det första året och 22 dagar under det därpå följande. Med avseende å grundskatterna samt rustnings- och roteringsbesvären föreslogs, att dessa skulle successivt avskrivas under loppet av tio år, räknat från och med 1892. Icke heller Kungl. Maj:ts förenämnda förslag vann riksdagens bifall. 1892 års förDen 12 mars 1891 avgav den s. k. generalskommittén förslag till bä r a 3 är n v or d ni ng " härordning, byggt på den allmänna värnpliktens grund. Detta förslag blev emellertid- icke föremål för någon kungl. proposition till riksdagen. I stället framlades vid 1892 års lagtima riksdag förslag till vissa förbättringar i arméns organisation. Detta förslag vann dock icke riksdagens -bifall. Vid urtima riksdag samma år blev emellertid förslaget, yttermera utvecklat, ånyo framlagt och av riksdagen antaget. 1892 års förbättrade härordning innebar i huvudsak följande. Värnplikten utsträcktes till och med det 40:de levnadsåret och skulle fullgöras med 12 år i beväringen, därav 8 år i första uppbådet och 4 år i andra uppbådet, samt 8 år i landstormen. Utbildningstiden bestämdes till 90 dagar. Denna tjänstgöring skulle fullgöras vid flottan samt rytteriet under det första året, men vid härens övriga vapenslag under två år med 68 dagar under det första året och 22 dagar under det därpå följande. Med avseende å organisationen bestämdes, att infanteriregementenas stamstyrka skulle göras i möjligaste mån likformig och att de norrländska infanterikårerna (bataljonerna) skulle ökas till regementen. Större delen av det indelta kavalleriet, nämligen Skånska husar- och dragonregementena samt dåvarande Jämtlands hästjägarkår (nu Norrlands dragonregemente) skulle förändras till värvad trupp och nämnda kår ökas. från 2 till 5 skvadroner. Antalet fältartilleriregementen fördubblades från 3 till 6. Likaledes fördubblades antalet trängbataljoner från 2 till 4. Därjämte skulle en självständig intendenturkår organiseras. I samband härmed skulle stridskrafterna å fastlandet indelas i av alla tre huvudvapenslagen bestående organiska truppförband, arméfördelningar.

29 Grundskatterna skul.e fullständigt avskrivas och motsvarande lindring komma rust- och rotehål.arna till del. Den sålunda beslutade nya härordningen ägde icke länge bestånd. 1901 års Redan vid 1901 års riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag till en full- orgån"atfo"n ständig ombildning av arméorganisationen. Förslaget avsåg indelningsverkets fullständiga avskaffande och den indelta och värvade truppens utbytande mot en av volontärer bildad fast manskapspersonal, huvudsakligen bestående av underbefäl och meniga, avsedda att utbildas till befäl. Därjämte föreslogs en utsträckning av övningstiden för de värnpliktiga till 365 dagar, fördelade på olika år. Kungl. Maj:ts förslag blev med vissa ändringar av riksdagen antaget. Med avseende å värnpliktstjänstgöringen innebar 1901 års härordning, att utbildningstiden för de värnpliktiga utsträcktes: vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen till 240 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 150 dagar under andra året samt med en repetitions-(regements-)övning om 30 dagar under vart och ett av andra, "tredje och fjärde åren, .vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna till 365 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 281 dagar, som toge sin början under första året, samt med en repetitions-(regements-)övning om 42 dagar under vart och ett av andra och tredje åren, samt vid flottan till 300 dagar, vilken tjänstgöring skulle fullgöras: av de i § 25 mom. 1 a) värnpliktslagen omförmälda värnpliktiga (å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt övriga å sjömanshus inskrivna värnpliktiga, som 12 månader eller därutöver varit inmönstrade till. sjöfart) ävensom av andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga till det antal, Konungen bestämde, i en följd med början under andra året, av till fästningstjänst inskrivna värnpliktiga med en första tjänstgöring om 258 dagar, som toge sin början under första eller andra året, och med en repetitionsövning om 42 dagar under fjärde året, samt • av flottans övriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om 200 dagar under andra året samt med en repetitionsövning om 100 dagar under fjärde året. För de värnpliktiga, som inskrevos under något av åren 1902— 1907 eller den första perioden för övergången till den nya härordningen, bestämdes utbildningstiden till sammanlagt 172 dagar. Denna tjänstgöring skulle fullgöras: vid fotfolket, positionsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 112 dagar under

30 första året samt med en repetitions-(regements-)övning om 30 dagar under vart och ett av andra och tredje åren; vid rytteriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 137 dagar under första året samt med en repetitions-(regements-)övning om 35 dagar under andra året; samt vid flottan: av de i § 25 mom. 1 a) värnpliktslagen omförmälda värnpliktiga ävensom av andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga till det antal, Konungen bestämde, i en följd med början under första eller andra året, av till ^fästningstjänst inskrivna värnpliktiga med en första tjänstgöring om 137 dagar, som toge sin början under första eller andra året, och med en repetitionsövning om 35 dagar under tredje året, samt av flottans övriga värnpliktiga med en första tjänstgöring om 86 dagar under första året samt med en repetitionsövning om 86 dagar under andra året. Beträffande arméorganisationen innebar 1901 års härordning följande : De i infanteriets organisation beslutade ändringarna åsyftade att åvägabringa en i möjligaste mån likformig sammansättning av de regementen, som vid mobilisering skulle ingå i fälthären, samt att redan i fredstid ordna en infanteribesättning för fästningarna Karlskrona, Vaxholm och Oscar Fredriksborg samt Boden. I sistnämnda syfte skulle ett infanteriregemente om två bataljoner uppsättas för Karlskrona och ett lika organiserat regemente för Vaxholm och Oscar Fredriksborg, varjämte Norrbottens regemente skulle avses för Boden. Vidare skulle, i ändamål att förse varje arméfördelning med fyra fältinfanteriregementen, ett nytt infanteriregemente uppsättas inom första arméfördelningen. Den förutvarande stam truppen, den indelta såväl som den värvade, skulle avskaffas och ersättas av en utav volontärer bildad fast manskapspersonal av underbefäl och meniga. Vid flertalet infanteriregementen skulle ej finnas flera meniga volontärer än som erfordrades för rekrytering av befälskadern eller 48 vid varje fältinfanteriregemente och 32 vid vartdera av de för kustfästningarna avsedda båda nya regementena. För garnisonstjänstens i huvudstaden upprätthållande skulle vid vartdera av Svea och Göta livgarden finnas 360 meniga volontärer och för säkerhetstjänstens å Gottland ombesörjande vid Gottlands infanteriregemente 240 meniga volontärer. Då det med hänsyn till den av riksdagen beslutade nedsättningen av den utav Kungl. Maj:t föreslagna utbildningstiden för det stora flertalet värnpliktiga svårligen läte sig göra att utbilda ett sina uppgifter vuxet reservunderbefäl och utsikten att anskaffa reservofficerare väsentligen minskades, ansåg riksdagen sig böra, till und-

31 vikande av dessa olägenheter och för att ett större antal underbefäl måtte kunna utbildas, bemyndiga Kungl. Maj: t att från och med år 1908 och intill dess annorlunda bestämdes på grund av frivilligt avtal ersätta avgången i nummerstyrkan vid infanteriregementena, undantagandes Svea och Göta livgarden samt Gottlands infanteriregemente, dock att ökningen begränsades till 72 nummer vid varje fältinfanterirexremente och till 48 nummer vid vart och ett av de båda för kustfästning-arna avsedda infanteriregementena. Vad kavalleriet angår, gjordes icke någon ändring i antalet regementen och skvadroner. I övrigt skulle detta vapenslag endast undergå de ändringar, som betingades dels av indelningsverkets avskaffande och den fast anställda meniga personalens minskande till den styrka, som vore erforderlig för att i förening med lämpligt antal värnpliktiga vid mobilisering bilda fältdugliga skvadroner, dels av behovet att i någon mån stärka befälskadern. Sålunda skulle varje skvadron, oavsett officersvolontärer och bfeställningsmän, hava 39 meniga volontärer och en årlig, till 30 man beräknad värnpliktskontingent. Antalet ridhästar vid varje skvadron skulle utgöra 120. Med avseende å artilleriets organisation innebar den nya härordningen i huvudsak följande: Fältartilleriets förseende med haubitser, 1 division om 2 batterier vid varje regemente, och fältbatteriernas sammansättning av fyra i stället för sex pjäser; varje fältartilleriregemente skulle således bestå av 9 kanon- och 2 haubitsbatterier, vartill vid Ven des artilleriregemente kommo 3 ridande kanonbatterier; uppsättande av ett positionsartilleriregemente om 6 batterier, indelade i 2 divisioner; uppsättande av ett för Karlsborgs och 'Bodens fästningar avsett landfästningsartilleriregemente om 10 kompanier, i vilket Karlsborgs artillerikår skulle ingå, med 6 kompanier i Boden och 4 å Karlsborg; samt förändring av Gottlands artillerikårs fältbatterier till 4 kanonbatterier och dess fästningskompani till ett positionsbatteri. För stärkande av de rörliga försvarskrafterna i Norrbotten skulle av Norrlands artilleriregemente 1 fältkanondivision och dess nya fälthaubitsdivision förläggas till Boden. Stamhästar skulle finnas till följande antal: vid varje fältbatteri k fastlandet 40 och å Gottland 25, vid varje ridande batteri 48 och vid varje positionsbatteri 10 hästar. Beträffande ingenjör trupp erna innebar den nya härordningen, att till det förutvarande fälttelegrafkompaniet skulle komina ytterligare ett dylikt kompani samt 'att 6 nya fästningsingenjörskompanier skulle uppsättas.

/

32 Beträffande ingenjörtruppernas fördelning fattades vid 1901 års riksdag icke något beslut men fördelades dessa sedermera å tre ingenjörkårer och en fälttelegrafkår. Officers- och underofficerskårerna skulle fortfarande såsom dittills vara gemensamma för fortifikationen och fördelas till tjänstgöring på fortifikationsstaben och ingenjörtruppförbanden. Antalet stamhästar vid ingenjörtrupperna bestämdes till sammanlagt 143. Vad träng- och sjukvårdstrupperna angår, skulle 2 nya trängkårer uppsättas, så att var och en av de sex arméfördelningarna finge sin särskilda trängkår. Varje kår skulle bestå av 2 trängkompanier och 1 sjukvårdskompani. Vid varje trängkår skulle finnas 54 stamhästar. Slutligen innebar den nya härordningen vissa ändringar i staterna för generalstaben, kommendantsstaten, intendenturkåren, fältläkarkåren och veterinärstaten m. m. Med avseende å sjöförsvaret inneburo de år 1901 fattade besluten tvenne väsentliga förbättringar. Dels innebar den utsträckta övningstiden för de värnpliktiga en möjlighet att hålla ett antal fartyg rustade under större delen av året, varigenom flottans krigsberedskap kunde i väsentlig grad höjas, dels uppsattes från 1902 års ingång ett kustartilleri, avsett att handhava artilleri- och minförsvaret vid rikets samtliga kustfästningar och fördelat å Vaxholms och Karlskrona kustartilleriregementen samt Ålvsborgs kustartillerikår. Sedan flera kommittéer tillsatts, såsom år 1892 och 1901, för utredning angående sjökrigsmaterieren, tillfördes flottan under 1890-talet typen torpedkryssare samt i början av 1900-talet typerna jagare, undervattensbåt och pansarkryssare. 1914 års härDen av 1901 års riksdag beslutade härordningen var avsedd att 0ld n Ch enom ml rin-° g f ° r a s under loppet av 12 år, räknade från och med år 1902. Så organisation, skedde i stort sett också. Med anledning av den genom upplösningen av unionen med Norge inträdda förändringen i landets militärpolitiska läge hade emellertid frågan om vårt försvarsväsendes ordnande kommit i ett helt annat läge än förut. Efter det frågan varit föremål för åtskilliga utredningar, beträffande vilka här endast må erinras om 1907 års försvarskommitté samt de under åren 1911—1914 arbetande försvarsberedningarna, framlade Kungl. Maj:t för 1914 års senare riksdag förslag till fullständigt ordnande av rikets såväl länt- som sjöförsvar. Detta förslag blev också i huvudsak av riksdagen antaget. Beträffande innebörden av 1914 års försvarsorganisation tillåter sig revisionen hänvisa till vad därom i det följande under de olika avdelningarna av revisionens betänkande anföres.

33 II. Försvarsrevisionens uppdrag. Då efter de i september år 1917 förrättade allmänna valen till riksdagens andra kammare ett nytt statsråd bildats, gavs uti ett av hans excellens herr statsministern vid de nya statsrådsledamöternas tillträde till sina ämbeten den 19 oktober 1917 till statsrådsprotokollet avgivet yttrande uttryck åt den uppfattningen, att vårt lands försvarsanstalter enligt nu gällande organisation icke kunde anses lämpade efter folkets bärkraft eller den fredliga kulturens behov, att en begränsning och anpassning av försvarsväsendet i enlighet därmed borde ske, att dessa spörsmål icke kunde upptagas, så länge världskriget påginge, men att de måste komma under prövning, när kriget en gång slutade. Såsom utgångspunkter för en sådan prövning angavs, vid sidan av folkets bärkraft och fredliga kulturbehov, de förhållanden i världen, som komme att råda vid krigets slut, och särskilt de strävanden, som redan vid dåvarande tidpunkt framträtt med alltjämt växande styrka, att efter det förödande världskriget skapa en x varaktig fred och en internationell rättsordning, ägnad att trygga freden och möjliggöra rustningsbördornas avveckling. Efter det världskriget i slutet av år 1918 bragts till avgörande, Försvarskomupptogs inom statsrådet frågan om verkställande av en genomgripande ^ ä E J J J revision av vårt förs vars väsende. Uti ett till statsrådsprotokollet den den is de18 december 1918 avgivet yttrande framhöll hans excellens herr stats- cember 1918ministern, att de erfarenheter, som under den senaste tiden vunnits, ytterligare bestyrkt nödvändigheten av en dylik revision. De av nuvarande försvarsorganisation och planläggning följande kostnaderna hade, dels emedan de ursprungliga beräkningarna i vissa punkter befunnits icke hålla streck, dels och framför allt på grund av den ofantliga prisstegringen för all slags materiel, utrustning, förplägnad och dylikt, sprungit upp på ett sätt, som ovillkorligen påkallade en reduktion, så mycket hellre som andra trängande statsändamål framträtt, vilka krävde utomordentligt stora anslagsbelopp, på samma gång en del av statens inkomstkällor genom kristidens störande inverkan på vårt näringsliv för det dåvarande ej vore att påräkna och för den närmaste framtiden 2041 20

34 alltjämt måste befaras mer eller mindre slå fel. Själva organisationen av de värnpliktigas övningar hade i tillämpningen givit anledning till allvarliga anmärkningar, dels på grund av rekrytövningarnas förläggning och dels i allmänhet på grund av den utsträckta övningstidens ogynnsamma inverkan på landets produktiva arbete, som mer än någonsin krävde tillgång till största möjliga arbetskraft. Slutligen hade genom händelserna under världskriget och den stora förändring, som detsamma medfört i Sveriges politiska läge, själva den nuvarande planläggningen av våra försvarsanstalter i viktiga delar befunnits utgå från förutsättningar, som numera icke kunde anses giltiga. Emellertid saknades ännu de förut omförmälda utgångspunkterna för den blivande allmänna försvarsrevisionen. Under sådana omständigheter måste med det definitiva igångsättandet av nämnda revision ännu någon tid anstå. Men redan för det dåvarande syntes det icke blott möjligt utan också på grund av Sveriges egna förhållanden ovillkorligen påkallat att företaga vissa förberedande och provisoriska åtgärder. Den utomordentliga stegring av försvarsutgifterna, som automatiskt följde med nuvarande organisation, läte sig icke förena med andra oavvisliga krav på statskassan och med statsfinansernas bekymmersamma läge. Det vore därför nödvändigt att omedelbart företaga en preliminär granskning av de försvarsanstalter, som redan då kunde och .borde begränsas eller uppskjutas. På grund av vad sålunda och i övrigt anförts beslöt Kungl. Maj:t tillsätta en kommission för att bereda de frågor om begränsning av de militära utgifterna och därmed sammanhängande ärenden, som av vederbörande departementschefer till densamma hänvisades. FörsvarsreviSedan den sålunda tillsatta kommissionen — den s. k. försvarskommissionens tiii- g j o n e n — under förra hälften av år 1919 avgivit yttrande rörande samtliga sättande och

uppdrag,

.

.

O

J

O

till densamma hänskjutna ärenden, ajournerades dess sammanträden tills vidare i avvaktan på vad som kunde bliva beslutat beträffande den blivande allmänna revisionen av vårt försvarsväsende. Den 12 november 1919 upptogs denna fråga till behandling i statsrådet, och yttrade därvid hans excellens herr statsministern till protokollet över lantförsvarsärenden följande: »För något mindre än ett år sedan, den 18 december 1918, erinrade jag i ett yttrande till statsrådsprotokollet, med instämmande av övriga statsrådets ledamöter, att i den förklaring, som avgivits vid den nuvarande regeringens bildande, bland annat framhållits nödvändigheten att upptaga Sveriges försvarsväsende

35 till en ingående prövning, när världskriget en gång avslutats. I samma yttrande av den 18 december 1918 påpekades därjämte, huru de eriarenheter, som under den närmast föregående tiden vunnits, ytterligare bestyrkt behovet av en genomgripande försvarsrevision. Emellertid ansågs en sådan revision för det dåvarande ej lämpligen böra igångsättas, enär vissa grundläggande utgångspunkter då ännu ej vore för handen, i det att vid denna tidpunkt freden icke var sluten och dess blivande bestämmelser ej kunde med någon säkerhet förutses samt följaktligen det nya statssystem, som kunde komma att uppbyggas genom freden, då icke kunde överskådas, ej heller, den nya internationella rättsordning, vilken alla makter förklarat sig eftersträva, ens förslagsvis antagit fasta konturer. Kungl. Maj:t fann sig under dessa förhållanden, i enlighet med statsrådets hemställan, endast kunna förordna om en preliminär granskning av vissa försvarsanstalter, som redan då ansågos kunna och böra begränsas eller uppskjutas i avbidan på den fullständiga revisionen, och tillsatte för detta ändamål en preliminär kommission, till vars yttrande ett antal dylika frågor blevo hänskjutna. Under den tid, som gått sedan december 1918, har behovet av den stora försvarsrevisionens igångsättande visat sig allt mera trängande, på samma gång som viktiga förutsättningar för dess bedrivande i väsentlig mån klarnat. J a g anhåller nu att få upptaga denna fråga. För själva försvarsorganisationen i dess olika delar har under väntan på den nya undersökningen inträtt ett tillstånd av ovisshet, som ej kunnat undgå att medföra ogynnsamma verkningar. Det är uppenbarligen redan ur denna synpunkt i hög grad önskvärt, att arbetet på de nya linjer, efter vilka vårt försvarsproblem för framtiden bör behandlas, snarast möjligt kommer i gång. På ett betydelsefullt område har dessutom Kungl. Maj:t funnit sig böra föreslå och riksdagen vid innevarande urtima möte bifallit provisoriska förändringar, som äro av beskaffenhet att påkalla överväganden om ytterligare anordningar av samma provisoriska art. J a g syftar på beslutet om nedsättning av den första utbildningstiden för vissa kategorier av 1919 års värnpliktiga. I sin skrivelse rörande detta ärende har riksdagen uttalat, att man måste räkna med att en liknande åtgärd kan komma att behöva vidtagas jämväl med avseende å värnpliktiga,

tillhörande 1920 års klass, och att man således har att emotse ett provisorium, som sannolikt kommer att beröra minst två årsklasser värnpliktiga. Riksdagen framhåller, att det under sådana förhållanden måste ligga synnerlig vikt uppå, att de åtgärder, som under provisoriet vidtagas, bliva så tillfredsställande som omständigheterna det medgiva. I detta hänseende ger riksdagen uttryck åt den uppfattningen, att synnerligen starka skäl tala för, att jämväl de värnpliktiga, som tilldelats specialvapnen — varunder i detta sammanhang också torde inbegripas marinen — ävensom studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda, komma i åtnjutande av en avkortning av den för dem nu föreskrivna utbildningstiden. På grund härav har riksdagen funnit det angeläget, att frågan härom upptages till behandling i så god tid, att förslag i ämnet om möjligt hinna föreläggas nästkommande års riksdag. J a g ansluter mig till riksdagens mening, att dessa frågor böra ofördröjligen upptagas. Därvid bör jämväl beaktas vad riksdagen i sin skrivelse anfört rörande de icke vapenföra samt de trängen och intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga. För de sålunda föreliggande spörsmålen kunde visserligen ifrågasättas att anordna en särskild beredning, vare sig inom vederbörande departement eller under medverkan av den förutnämnda preliminära försvarskommissionen. Men dessa frågor ingripa i så hög grad i den allmänna försvarsorganisationen och stå i så nära samband med den blivande fullständiga revisionen, att det ur alla synpunkter torde få anses lyckligare, om de kunna hänvisas till de utredningsmän, som erhålla uppdraget att undersöka vårt försvarsproblem i dess helhet. Riksdagen har också för sin del förutsatt, att så komme att ske och att följaktligen den avsedda kommissionen för den stora försvarsrevisionen inom den närmaste tiden bleve tillsatt. Vad angår de allmänna, av det världspolitiska läget beroende utgångspunkterna för en sådan kommissions arbete, hava de under innevarande år på avgörande områden börjat framträda genom de fredsslut, som numera kommit till stånd såväl mellan Tyskland och »de allierade och associerade makterna», som mellan den reducerade österrikiska staten och samma makter. I dessa fredstraktater ingår även överenskommelsen om • det »nationernas förbund», vari strävandena till en ny internationell rättsorganisation utmynnat. Visserligen återstår ännu fredens ratifikation av ett antal makter, däribland en så betydande som

/ 37 Nordamerikas förenta stater. Och visserligen har fredsuppgörelsen ännu icke kunnat utsträckas till de länder, som tillhört det ryska riket, utan denna del av Europa befinner sig alltjämt i ett förvirrat krigstillstånd, vars avveckling och resultat för närvarande icke kunna med visshet skönjas. Det är uppenbart, att denna förvirring i östra Europa ej kan undgå att inverka på vårt lands läge, så starkt som Sverige måste beröras av forhållandena på andra sidan Östersjön. Men dessa och andra luckor i uppbyggandet av det nya statssystemet synas icke behöva utgöra avgörande skäl för att ytterligare undanskjuta det upptagande av vårt försvarsproblem, som i och för sig nu är så synnerligen behövligt. I stort sett böra tillräckliga hållpunkter härför numera anses givna, om blott under arbetets gång iakttages, att vederbörlig hänsyn tages till händelsernas utveckling i de ännu icke pacificerade delarna av vår världsdel och till stabiliseringen i övrigt av det nya statssystemet. De allmänpolitiska synpunkter för den svenska försvarsrevisionen, som äro att hämta av uppgörelsen efter världskriget, äro i sina huvuddrag av mig antydda redan i förutnämnda yttranden till statsrådsprotokollet vid den nuvarande regeringens bildande och vid tillsättningen av 1918 års preliminära försvarskommission. I dessa yttranden har framhållits, att Sverige bör medverka i strävandena att efter det förödande världskriget skapa en varaktig fred och en internationell rättsordning, ägnad att trygga freden och möjliggöra rustningsbördornas avveckling; att problemet alltså bör behandlas i samband med det nationernas förbund, som nu utgått ur dessa strävanden, och med hänsyn till de förhållanden i världen, som i övrigt uppstått genom kriget; samt att vårt lands försvarsanstalter enligt nu gällande organisation icke kunna anses lämpade efter vårt folks bärkraft och det fredliga kulturarbetets behov, vadan en begränsning och anpassning i enlighet härmed bör ske. Vad angår nationernas förbund, är detta ännu icke definitivt konstituerat, om också konstitueringen synes omedelbart förestående, och Sverige har, liksom flertalet andra under kriget neutrala länder, hittills icke funnit sig kunna för sin del taga ställning till denna nya mellanstatliga organisation. Dess konsekvenser för vårt försvarsproblem kunna redan på grund härav ej nu med säkerhet överskådas, och de lära för övrigt i ej ringa mån bliva beroende av det sätt, varpå förbundet faktiskt kommer att verka, om och när det träder i funktion. Den bli-

»

vande svenska försvarsrevisionen torde emellertid komma att taga så avsevärd tid, att frågan om Sveriges ställningstagande till förbundet hinner avgöras, innan arbetet på allvar kommit i gång, och att även någon erfarenhet om förbundets verkningar kan börja inhämtas, innan revisionens resultat äro färdiga att framläggas. Under sådana förhållanden må det vara tillräckligt att angiva några allmänna riktlinjer i detta avseende. Utredningen bör upptaga vårt försvarsproblem i hela dess vidd efter de nya förutsättningar, som framgått ur krigets erfarenheter och skapats genom fredsuppgörelsen samt den nya internationella rättsordningen. Den bör utgå från en allsidig prövning av den grundläggande frågan, om och i vad mån denna nya internationella rättsordning samt lärdomarna från den stora världskatastrofen giva grund för den avveckling av rustningsbördorna, som är ett behov för alla folk. Av synnerlig vikt äro härvid de artiklar i akten om "nationernas förbund, som å ena sidan stadga en viss gemensam garanti av förbundet för de anslutna staternas territoriella integritet och politiska oberoende samt en gemensam omsorg om fredens bevarande mot varje krig eller krigshot (art. 10 och 11 i förbundsakten) ävensom åtgärder till främjande av en fredlig uppgörelse av alla tvister (art. 12—15), å andra sidan bestämma, att alla stater, såväl inom som utom förbundet, äro skyldiga att avbryta handels- och affärsförbindelser med en stat, som genom krig kränker förbundets grundsatser, och i sista hand förutsätta militäriskt ingripande genom stridskrafter från förbundets medlemmar mot den fredsstörande (art. 16, 17). Till dessa regler av genomgripande betydelse för den svenska försvarsrevisionen höra likaledes de i förbundsakten fastslagna principerna, att fredens bevarande kräver de nationella rustningarnas begränsning och att förbundets råd skall utarbeta plan till genomförande av en dylik begränsning, men därjämte även att räckvidden av begränsningen skall avse »det minimunm, som är förenligt med den nationella säkerheten och med internationella förpliktelsers genomdrivande genom samfällda tvångsåtgärder», samt att planen skall utarbetas »under hänsynstagande till varje stats geografiska läge och övriga för staten säregna förhållanden» (art. 8). Det torde under den svenska utredningens förlopp visa sig, huruvida ett sådant internationellt avrustningsprogram kommer till stånd, innan utredningen avslutas. I varje fall är av för-

39 bundsakten klart, att Sverige, om det önskar tillträda förbundet, därigenom visserligen vinner det stöd i internationella förhållanden, som förbundet kan giva, men också åtager sig förpliktelser, som fordra en viss -militär beredskap, och att denna förutsattes bliva anpassad efter synpunkten av vår »nationella säkerhet» och vårt »geografiska läge». Det måste bliva en huvuduppgift för revisionen av vårt försvarsväsende att söka komma till klarhet om dessa internationella förutsättningars innebörd, innan den går till utformande av sina slutliga förslag. Vad åter angår kraven på begränsning och anpassning av våra försvarsanstalter efter folkets bärkraft och den fredliga kulturens behov, har utredningen att taga hänsyn dels till de ofantligt stegrade kostnader för de hittillsvarande försvarsanstalterna, som blivit en följd av den under krigstiden inträdda prisstegringen, dels till de från en övervägande majoritet av folket gjorda anmärkningarna mot nuvarande organisation, utsträckning och tidsförläggning av de värnpliktigas övningar, dels till de rön, som under världskriget gjorts om oändamålsenligheten i vissa delar av den nuvarande planläggningen i övrigt av våra försvarsanstalter, såsom vårt befästningssystem och sammansättningen av vår örlogsflotta. Det torde vara oundgängligt att upptaga till prövning den på många håll resta frågan, om den levande försvarskraften skall fortfara att vara grundad på värnpliktssystemet eller kan i större eller mindre grad baseras på en värvad trupp. Milissystemet, som' sedan gammalt finnes i Schweiz (och Norge) och vars införande ifrågasattes på andra håll, bör bliva föremål för övervägande. E n ledande synpunkt vid revisionsarbetet måste tydligen bliva, att de förslag till militära försvarsanstalter, som kunna framgå ur detsamma, innebära ett genomtänkt helt, med bästa möjliga avvägning av förhållandet mellan länt- och sjöstridskrafter samt mellan personalens organisation och materielens anskaffande och underhåll. Den omfattande och för vårt lands framtid djupt betydelsefulla uppgift, som innebäres i den sålunda avsedda utredningen, kräver uppenbarligen, att utredningen anförtros åt män, som representera olika riktningar inom den allmänna meningen i landet och åtnjuta ett grundat förtroende inom skilda politiska läger. Kommissionen torde därför böra sammansättas av erfarna riksdagsmän från olika partier. Den särskilda fackkun-

40 skåp på oMka områden, som för arbetets bedrivande är erforderlig, synes lämpligen böra ställas till kommissionens förfogande i den form, att efter samråd mellan kommissionen och vederbörande departementschef personer med sådana kvalifikationer förordnas att biträda kommissionen med föredragning: av angivna frågor, speciella utredningar och utarbetande av förslag. Därest kommissionen skulle finna lämpligt att under arbetets gång organisera sig på avdelningar för olika delar av sin uppgift, bör även sådant kunna ske, men torde i det fall, att sådan uppdelning medför mera betydande omläggningar av kommissionens arbete, densamma böra inhämta medgivande av Kungrl. Maj:t. Chefen för lantförsvarsdepartementet kommer att, efter gemensam beredning med chefen för sjöförsvarsdepartementet, framlägga vederbörligt förslag om tillsättande av en sådan kommission.» På grund av vad sålunda anförts, däruti statsrådets övriga ledamöter instämde, beslöt Kungl. Maj:t, efter hemställan av chefen för lantförsvarsdepartementet, att upplösa den kommission, som den 18 december 1918 tillkallats för att bereda vissa frågor om begränsning av de militära utgifterna och därmed sammanhängande ärenden, samt att tillkalla en ny kommission för att dels i första rummet verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en provisorisk avkortning av första tjänstgöringstiden för värnpliktiga, tilldelade härens specialvapen och marinen, ävensom för studenter och med dem likställda, och rörande övriga av 1919 års urtima riksdag i dess skrivelse nr 10 berörda spörsmål, dels verkställa utredning och avgiva förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende. Sedan den sålunda tillsatta kommissionen, vilken för sig beslutat antaga benämningen försvarsrevisionen, den 12 februari 1920 avgivit »Betänkande och förslag rörande minskning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga av 1919 års klass» samt den 4 maj 1920 »Betänkande och förslag rörande ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1920 års klass» samt därmed fullgjort den förra delen av sitt uppdrag, har revisionen nu att till behandling upptaga den till revisionen hänskjutna huvudfrågan, nämligen avgivande av förslag rörande en revision av Sveriges försvarsväsende.

41 III. Allmänna utgångspunkter. A.

Sveriges a n s l u t n i n g till N a t i o n e r n a s förbund.

Uti sitt förutnämnda vid försvarsrevisionens tillsättande den 12 november 1919 till statsrådsprotokollet avgivna yttrande framhöll dåvarande statsministern i samband med frågan angående nationernas förbund, att utredningen rörande vårt försvarsväsende borde utgå från en allsidig prövning av den grundläggande frågan, om och i vad mån den nya internationella rättsordningen samt lärdomarna från den stora världskatastrofen gåve grund för den avveckling av rustningsbördorna, som vore ett behov för alla folk; att det måste bliva en huvuduppgift för revisionen av vårt försvarsväsende att söka komma till klarhet om de internationella förutsättningarnas innebörd, innan den ginge till utformande av sina slutliga förslag; att det vore av genomgripande betydelse för försvarsrevisionen, att nationernas förbunds råd skulle utarbeta en plan för de nationella rustningarnas begränsning till »det minimum, som vore förenligt med den nationella säkerheten och med internationella förpliktelsers genomdrivande med samfällda tvångsåtgärder»; samt att denna plan skulle utarbetas »under hänsynstagande till varje stats geografiska läge och övriga för staten -säregna förhållanden». Sedan förenämnda direktiv för den blivande försvarsrevisionen lämnades, har Kungl. Maj:t efter riksdagens samtycke den 5 mars 1920 avgivit förklaring, att Sverige ansluter sig till akten om Nationernas förbund av den 28 juni 1919, och har Sverige därefter låtit sig representera vid förbundsförsamlingens sammanträden samt deltagit i de åtgärder och beslut, som därå vidtagits. Numera har Sverige dessutom plats i förbundsrådet. Med anledning härav och i överensstämmelse med vad i det revisionen lämnade direktivet framhållits, är det givetvis av vikt att, så långt möjligt är, söka komma till klarhet om det inflytande vår anslutning till Nationernas förbund utövar på den nu förestående revisionen av vår försvarsorganisation. Vid en sådan undersökning gäller det i främsta rummet att lära känna innebörden av de bestämmelser i förbundsakten, som äro av särskild betydelse för bedömandet av förbundets ställning till dess medlemmars försvarsväsende. 2041 20

•

42 1. Redogörelse för innebörden av de bestämmelser i förbundsakten, som äro av särskild betydelse för ordnandet av förbundsmedlemmarnas försvarsväsende. I förbundsaktens ingress an gives upprättandet av ett Nationernas förbund hava till syfte att främja samarbetet mellan nationerna samt trygga deras fred och säkerhet. Härför vore det av vikt: att antaga vissa förpliktelser att icke gripa till krig; att underhålla öppna samt på rätt och heder grundade internationella förbindelser; att noggrant iakttaga den internationella rättens föreskrifter, vilka hädanefter komme att erkännas såsom rättesnöre för regeringarnas handlande, samt att vid de inbördes förbindelserna mellan ordnade samhällen hålla i helgd fördragsenliga förpliktelser. Bestämmelserna i den akt, vartill förbundsmedlemmarna anslutit sig, avse att tjäna förbundets ändamål i de skilda avseenden, som sålunda angivits. Ett flertal av aktens bestämmelser angå, direkt eller indirekt, ordnandet av förbundsstaternas försvarsväsende. Den väsentliga utgångspunkten för dessa stadganden är den uppfattning, som uttalas i art. 8 därom, att fredens bevarande erfordrar de nationella rustningarnas begränsning till det minimum, som är förenligt med den nationella säkerheten och med genomförandet av internationella förpliktelser förmedelst den samfällda aktion, som för vissa fall förutsattes bliva påkallad. Från denna utgångspunkt böra bedömas de stadganden i akten, som gälla ett mera direkt ingripande från förbundets sida i förbundsstaternas inre försvarsorganisation. Härvid bemärkes dels bestämmelsen i art. 1 om nytillträdande medlems skyldighet att underkasta sig förbundets föreskrifter beträffande dess stridskrafter och rustningar, dels ock i art. 8 och 9 givna bestämmelser om viss plan för ernående av en allmän rustningsminskning. Enligt art. 8 åligger det förbundsrådet att, under hänsynstagande till varje stats geografiska läge och övriga för staten säregna förhållanden, utarbeta planer till genomförande av en dylik begränsning i rustningarna. Rådet skall vid denna uppgift enligt art. 9 åtnjuta biträde av en ständig militär kommission. De nämnda planerna skola underställas förbundsstaternas regeringar för prövning och avgörande. Åtminstone vart tionde år skola de göras till föremål för ny prövning och eventuell ändring. Sedan dessa planer blivit av regeringarna godkända, får den

43 sålunda fastställda gränsen för rustningarna icke utan rådets medgivande överskridas. Av nyss anförda bestämmelser torde framgå, att förbundsrådet icke äger att hindra förbundsstat att minska sina försvarsmedel även under den gräns, som påkallats av den allmänna planen för reduktion i rustningarna. Men å andra sidan är det uppenbart, att den internationella försvarsberedskap, som akten i andra dess bestämmelser förutsätter för den allmänna fredens bevarande, kan anses kräva ett visst mått av nationellt försvar, tillräckligt för fullgörandet jämväl av eventuella skyldigheter gent emot förbundet i avseende å gemensamt uppträdande av militär art. Vilka äro då dessa skyldigheter inom förbundet, som kunna inverka p a frågan om avrustningen av en förbundsstats militära maktmedel? Först bör då uppmärksammas det stadgande, art. 10 i akten, som inleder garantibestämmelserna för uppfyllandet av »de förpliktelser att icke gripa till krig», varpå redan i aktens ingress lägges så stor vikt. Enligt art. 10 åtaga sig sålunda förbundsmedlemmarna »att respektera och gent emot alla yttre angrepp upprätthålla förbundets samtliga medlemmars territoriella integritet och förhanden varande politiska oberoende». Innebörden av sist anförda stadgande är omtvistad. Så mycket bör emellertid alltid anses följa av det åtagande, som ligger uttryckt i art. 10, att varje förbundsmedlem därmed förpliktat sig att själv avstå från krigiska angrepp i angivet syfte samt att, på sätt och" med den begränsning, som aktens följande föreskrifter medföra, deltaga i gemensamma åtgärder till avvärjande av mot någon förbundsstat riktat angreppskrig. Att avvärjandet av krigiska angrepp, från vilket håll de än komma, är en förbundets samfällda angelägenhet, har ytterligare understrukits i art. 11, enligt vilken varje krig eller krigshot, oberoende av om någon av förbundets medlemmar omedelbart dårav beröres, skall anses vidkomma förbundet i dess helhet, varför detta bör taga de mått och steg, som må finnas lämpliga och ägnade att verksamt trygga freden mellan staterna. Emellertid måste nyss anförda stadganden och de konsekvenser, de kunna äga å läggningen av varje förbundsstats nationella försvar, ses icke blott mot bakgrunden av den åsyftade allmänna rustningsminskningen utan jämväl i sitt sammanhang med följande bestämmelser rörande arten och räckvidden av förbundets fredsbevarande verksamhet. Denna verksamhet, i vad den avser direkta åtgärder för hämmande av krig och krigsfara, utövas under ledning av förbundsrådet, med möjlighet av appell till församlingen. Försöken att stifta fred träda i funktion vid uppkomsten av varje tvist, som är ägnad att medföra brytning

44 mellan förbundsmedlemmar eller eljest innebär krigsfara; och de yttra sig i första hand under form av medling samt hänvisning till skiljedom. Endast om krig uppstått i strid mot stadgade förpliktelser i fråga om användningen av dessa utvägar till tvistens lösning, inträda vissa skyldigheter för förbundsmedlemmarna att med samfällt tvång ingripa mot fredsbrytande part (*s. k. sanktioner). Det synes vara av intresse att något närmare redogöra för det komplex av bestämmelser i akten, vari dessa s. k. sanktioner äro infogade, för att erhålla klarhet om deras åsyftade innebörd. De stadganden i förbundsakten, som här avses, röra: 1) sättet för slitande av tvister, som äro ägnade att framkalla brytning a) mellan förbundsmedlemmar, b) mellan förbundsmedlem och annan stat eller mellan utanförstående stater; 2) arten av de sanktioner, som tänkas följa i händelse av krig, som företagits i strid mot akten. sattet for Det grundläggande åtagandet av förbundsmedlemmarna att icke i 6 tester som h e d n i n g a v t y i s t tillgripa krig, innan försök gjorts till tvistens bilägäro agnade att gande i fredliga former, återfinnes i artikel 12. Varje mellan förbundsbTvtnfn^ m e d l e m m a r n a uppkommande tvist av allvarligare art skall nämligen hänmeiian för- skjutas till prövning på ett av två fredliga sätt. Det ena är avgörande bU i emnwd" & e n o m skiljedom, det andra undersöknings- och förlikningsförfarande inArt. 12. för förbundets råd eller församling. Så länge dylik procedur pågår samt intill dess att tre månader förflutit från det att dess resultat framlagts, äro de tvistande förbundsmedlemmarna förpliktade att upprätthålla freden. De tvister, som stadgandet gäller, äro sådana, som kunna anses ägnade att medföra brytning. Därest en sådan tvist uppkommer mellan stater, göres den först till föremål för diplomatiska förhandlingar. Skulle det visa sig, att på denna väg enighet ej kan nås, har tvisten kommit i ett sådant stadium, att artikeln blir tillämplig. Art. i:

Bestämmelserna rörande skiljedoms- eller domstolsförfarande återfinnas i artikel 13, enligt vilken medlemmarna överenskomma att, närhelst mellan dem en tvist uppstår, som enligt deras mening är agnad att underkastas domstols avgörande och icke kan på diplomatisk väg bringas till en tillfredsställande lösning, tvisten i sin helhet skall hänskjutas till domstols behandling.

45 Akten utgår sålunda ifrån, att det finnes grupper av tvister, som äro ägnade för rättsligt avgörande, samt angiver vissa tvister, som »i allmänhet» skola anses hit hänföriiga. Dessa äro tvister om tolkningen av fördrag, om frågor av internationellt rättslig art, om skadestånd i anledn i n g av folkrättsbrott samt om sakförhållanden, av vilkas konstaterande beror, huruvida en folkrättslig förpliktelse blivit åsidosatt. Målet skall hänskjutas till den numera upprättade fasta mellanfolkliga domstolen eller till vilken som helst skiljedomstol, varom i det särskilda fallet parterna överenskomma, eller som finnes stadgad i tidigare fördrag dem emellan. Ett domstolsutslag bör självfallet vara för parterna bindande. Denna grundsats har i akten fått sitt uttryck i ett åtagande av förbundsmedlemmarna att ärligt och efter bästa förstånd ställa sig sådant utslag till efterrättelse samt att icke skrida till krig mot förbundsmedlem, som så förhåller sig. Av bestämmelsen lärer kunna slutas, att i händelse en part icke ställer sig utslag till efterrättelse, motparten äger frihet att för genomförande av verkställighet använda tvångsmedel, med iakttagande allenast av den i art. 12 givna bestämmelsen om avvaktande av en tre månaders frist från utslagets meddelande. Enligt förevarande artikel har emellertid dessutom rådet att till förbundsmedlemmarna framställa förslag om verkställighetsåtgärder. I fråga om dessas beskaffenhet iakttager förbundsakten tystnad, och ej heller gives någon bestämmelse om förbundsmedlemmarnas förpliktelse att deltaga i föreslagna åtgärder. Någon förpliktelse härtill lärer vid sådant förhållande ej kunna antagas. Det bör dock lig-g-a i förbundets hela natur, att känslan av sammanhållning omkring förbundstanken härvid gör sig gällande i så måtto, att en stat, som lätt sin ståndpunkt genom skiljedomstol gillad, icke av förbundsmedlemmarna lämnas helt och hållet åt sig själv, när det gäller att gent emot en tilläventyrs mäktigare motpart genomföra verkställighet av utslaget. Det medel för mellanfolkliga tvisters lösande i fredliga former, som förbundsakten anvisar vid sidan av domstolsförfarande, är, såsom nämnts, sakens utredande genom rådet eller församlingen (medling). Tvistande parter äro enligt akten förbundna att, om tvist av ifrågavarande slag ej hänskjutes till domstol, anhängiggöra densamma hos rådet. För sådant anhängiggörande erfordras ej enighet mellan parterna, utan det är tillräckligt, att endera av dem vänder sig till rådet. Sakens behandling kan, om så blir nödigt, äga rum utan andra partens medverkan. Ändamålet med rådets handläggning av tvist är att bilägga densamma. Rådet skall, sedan det genom noggrann utredning av tvisten

Art. is.

46 förvärvat en, bestämd uppfattning rörande möjligheten av en för parterna antaglig förlikning, till parterna framställa förslag i sådant avseende. Det har därefter att genom förhandling med parterna söka förmå dem att acceptera dylikt förslag, eventuellt i en under förhandlingarnas gång modifierad form. Har förlikning ej kunnat åvägabringas, skall rådet utarbeta och offentliggöra en_ rapport, innefattande redogörelse för tvisten och förslag till förlikning. Därest inom rådet föreligger meningsskiljaktighet i fråga om rapportens innnehåll, kan »varje i rådet företrädd medlem av förbundet» ^ (varmed här förmodligen bör förstås varje rådsledamot, som är av skiljaktig mening) offentliggöra den redogörelse och det förslag, som uttrycker hans mening. Från regeln om rådets skyldighet att föreslå en lösning göres i artikeln ett viktigt undantag. Om tvistande stat invänder, att tvisten rör en fråga, som enligt internationell rätt faller inom området för statens uteslutande kompetens, och rådet finner denna invändning befogad, skall rådet utan vidare konstatera detta i en rapport. Rådet har alltså i sådant fall varken att inlåta sig på förlikningsförsök eller, i händelse av dess misslyckande, avgiva utlåtande i själva sakfrågan. För den händelse en rapport, som innefattar utlåtande i sakfrågan, antages av rådets samtliga medlemmar eller av dem alla med undantagav parterna eller enderas ombud, innehåller artikeln det betydelsefulla stadgandet, att förbundsmedlemmarna icke må skrida till krig mot part, som ställer sig rådets utlåtande till efterrättelse. Detta stadgande innebär, att stat, som efterkommer rådets förslag, har bakom sig förbundets garanti mot överfall från motpartens sida, Men förbundet tillförsäkrar honom ej heller mera än detta negativa stöd. Han kan ej med säkerhet påräkna förbundets bistånd till genomförande av den från rådets sida enstämmigt förordade lösningen, utan kan bliva hänvisad att, efter utlöpande av den i art. 12 bestämda frist av tre månader, med egna krafter genomdriva verkställighet av rådets utlåtande. Skulle, såsom lätt kan tänkas, ingendera av parterna acceptera ett utlåtande, som av rådet avgivits med enstämmighet, som på nyss angivna sätt erhållits, återvinna parterna å ömse sidor efter tremånadersfristens utgång sin handlingsfrihet. Vad ovan yttrats om möjligheten för rådet att ingripa i enlighet med art. 11 äger emellertid även här tillämpning. Hava rådets medlemmar icke kunnat, på sätt här förutsatts, enas om ett utlåtande, äga parterna efter förloppet .av tre månader att handla

47 så., som de anse nödvändigt för rättens hävdande, d. v. s. eventuellt skrida till krig. Rådet må på eget initiativ hänskjuta tvistefråga till förbundsförsamlingen, och det är därtill förpliktat, därest part därom framställer begäran inom fjorton dagar från det tvisten hänskjutits till rådet. Beträffande församlingen såsom organ för handläggning av tvist gälla motsvarande bestämmelser som för rådet med den avvikelsen, att ett utlåtande av församlingen för att erhålla bindande verkan icke behöver omfattas av representanterna för samtliga i tvisten icke deltagande stater, utan det är tillfyllest, att ombuden för de i rådet representerade staterna och en majoritet av de övriga, parterna ej inbegripna, ansluta sig till utlåtandet. Redan vid församlingens första möte 1920 framlades från svenska Förliknings och norska regeringarna var för sig förslag till ändring i förbundsakten, avseende ett utbyggande av förlikningsförfarandet vid internationella tvister. Förslagen föranleddes särskilt därav, att, enligt ifrågavarande regeringars uppfattning, rådet hade en alltför utpräglat politisk karaktär för att lämpligen böra tjänstgöra såsom förlikningsorgan i första instans och att det därför vore att föredraga, att uppkommande tvister mellan förbundets medlemmar, som icke hänskötes till avgörande av fasta domstolen eller skiljedomstol, upptoges till behandling av förlikningsnämnder, vilka på förhand utsetts för sådant ändamål av respektive stater två och två. Efter behandling vid såväl första som andra förbundsförsamlingen och frågans närmare undersökning av en mellan andra och tredje församlingen arbetande kommitté, har numera den tredje församlingen år 1922 beslutat antaga en rekommendation, som visserligen icke innebär någon ändring i förbundsakten men som dock avser en utveckling av förlikningsförfarandet. I rekommendationen anbefalles avtal mellan förbundets medlemmar rörande förlikningsförfarande på den grundval, som angives i det svenska förslaget. Rådets ställning enligt förbundsakten lämnas dock orubbad och en tvist kan således bringas inför rådet, om den, i trots av det överenskomna förfarandet inom en särskild nämnd, får den hotande karaktär, som förutsattes i artikel 15 av förbundsakten. Till rekommendationen finnes fogat ett i detalj utarbetat reglemente, avsett att tjäna såsom ledning vid avslutandet av ifrågavarande konventioner. Ehuru någon förpliktelse att godtaga det rekommenderade systemet icke föreligger för förbundets medlemmar, kan det an-

48 tagas, att församlingens beslut med förordande av ett detaljerat förslag skall underlätta tillkomsten av konventioner i ämnet. I den mån sådana komma till stånd i större utsträckning, blir förbundsaktens förlikningssystem fullständigat på ett sätt, som utan tvivel skall visa sig gagneligt för ett fredligt biläggande av internationella tvister. Slitande av tvist mellan förbundsmedlem och annan stat eller mellan utanförstående stater.

T}'dligt är, att om förbundet skall kunna fylla sin uppgift att så vitt möjligt upprätthålla världsfreden, det måste sträva efter att bilägga även konflikter, i vilka utanför förbundet stående stat är part. Uti förbundsakten, art. 17, stadgas i sådant syfte, att därest tvist uppstår mellan två stater, av vilka endast den ena är medlem av förbundet, eller mellan stater, av vilka ingendera tillhör detsamma, skola den eller de stater, som icke tillhöra förbundet, inbjudas att, för tvistens lösande, på villkor, som rådet må finna rättvisa, åtaga sig de förpliktelser, som äro förenade med medlemskap i förbundet. Har sådan inbjudning antagits, skola förut omförmälda bestämmelser för biläggande av tvist — således skiljedoms- eller domstolsförfarande eller ock tvistens hänskjutande till förbundsrådets prövning — tillämpas med de jämkningar, som av rådet må anses befogade. Därest den inbjudna staten vägrar att för tvistens lösande åtaga sig de förpliktelser, som äro förenade med medlemskap i förbundet, och griper till krig mot någon medlem av förbundet, anses detta innebära en krigshandling emot samtliga övriga förbundsmedlemmar. De i förbundsakten angivna reglerna för ekonomiskt och militärt sanktionsförfararande skola i dylikt fall tillämpas. Skulle ifrågavarande stat visserligen vägra mottaga utfärdad inbjudning, men dock icke gripa till vapen, föreskrives däremot icke något inskridande från förbundets sida. Skulle båda parterna såsom stående utanför förbundet hava erhållit inbjudan, men avvisat densamma, äger rådet vidtaga åtgärder och framställa förslag, som äro ägnade att förebygga fientligheter och leda till tvistens lösning, Det kan dock icke gärna antagas, att rådet i dylikt fall skulle äga befogenhet att rättsligen ålägga förbundsmedlemmarna någon slags medverkan. För den händelse att av två utanför förbundet stående parter den ena avvisar och den andra antager utfärdad inbjudning saknas "bestämmelser. Tvivelsutan måste emellertid rådet i sådant fall äga samma befogenhet, som tillkommer det, då bägge parterna avvisat inbjudningen. Måhända är det dock avsett, att reglerna om sanktionsförfarandes omedelbara inledande i sådant fall skola äga tillämpning.

49 Det ligger i öppen dag, att tillämpandet av ifrågavarande föreskrifter för förbundets förhållande gent emot utom förbundet stående stater för detsamma kan komma att vålla avsevärda svårigheter. Förbundsaktens art. 16 innehåller bestämmelser för det fall, att Arten av de medlem av förbundet, utan iakttagande a v honom enligt art. 12, 13 eller s s ^ ^ils 15 åliggande skyldighet att avvakta försök till tvistens lösande på fredlig följa i hänväg, griper till krig. Förbundsmedlem, som så handlar, anses utan k r ^ e S o m vidare hava begått krigshandling emot samtliga övriga medlemmar i företagits i förbundet. Dessa hava då att gent emot fridsstöraren tillgripa vissa Sakten.° maktåtgärder, s. k. sanktioner. De sanktioner, som i artikeln avses, äro av två slag: ekonomiska och militära. De förra, vilka med ett gemensamt namn pläga kallas den ekonomiska blockaden, hava varit föremål för ingående behandling dels inom en av förbundsrådet tillsatt »blockadkommission», dels vid utskottsbehandling vid 1920 och 1921 års förbundsförsamlingar, dels slutligen inför förbundsförsamlingen själv. Som resultat av ovanberörda behandling av blockadfrågan antog församlingen år 1921 först och främst ett antal ändringar i artikel 16, vilka dock ännu ej definitivt trätt i kraft, dä de härför erforderliga ratifikationerna ännu ej ägt rum. Enligt en av förbundsförsamlingen fattad resolution skola emellertid ändringarna, i avbidan på deras ikraftträdande, tillsvidare tjäna till ledning för rådet och förbundets medlemmar. I följande framställning tages alltså vederbörlig hänsyn till de än så länge som direktiv gällande ändringarna i artikeln. Dessutom antog 1921 års församling en rad av resolutioner, vilka, oaktat de i allmänhet icke röra sättet och medlen för blockadens genomförande, dock äro av största betydelse i avseende å blockadens användning. Det ekonomiska sanktionsförfarandet omfattar: 1) avbrytande av alla förbindelser av kommersiell eller finansiell art med den fördragsbrytande staten; 2) förbjudande av alla förbindelser mellan innebyggare i den egna staten samt innebyggare i den fördragsbrytande staten; samt 3) förhindrande av alla förbindelser av finansiell, kommersiell eller personlig art mellan den fördragsbrytande statens innebyggare och innebyggare i varje annan stat, vare sig tillhörande förbundet eller icke. Det avbrytande av förbindelser, som omförmäles under 1), torde' avse spärrningsåtgärder, tjänande till förhindrande av personers eller föremåls direkta eller indirekta förflyttande från det egna statsområdet 2 0 4 1 20

50 till den fredsbrytande statens territorium eller befordran av meddelanden mellan dessa områden. Härunder skulle då falla sådana åtgärder som avstängande av järnväg eller annat allmänt kommunikationsmedel å gränsen mellan de två länderna, gränsbevakning, förbud mot ut- eller inklarering av fartyg i direkt eller indirekt fart till och från den fredsbrytande staten, förhindrande av postbefordran, telegraf- och telefonkommunikation eller luftfart mellan de två länderna m. m. Med det under 2) omnämnda förbudet torde åsyftas lagbestämmelser om straff eller andra påföljder för personer i den egna staten, som inlåta sig i något slags beröring med den fredsbrytande statens invånare. Den under 3) omförmälda förpliktelsen avser tydligen i främsta rummet försvårande eller omöjliggörande av alla kommersiella, finansiella och personliga förbindelser mellan fredsbrytaren och stater utom förbundet. Med vilka medel man tänker sig kunna genomföra förhindrandet av dylika förbindelser, omnämnes icke i förbundsakten. Det måste likväl antagas, att medel, som ur folkrättslig synpunkt skulle innebära övergrepp mot en utanför förbundet stående stat, icke kunna tillgripas. Skulle en sådan stat exempelvis genom landgräns sammanhänga med den fredsbrytande staten, kan det väl näppeligen förutsättas, att förbundsstaterna skulle, för möjliggörande av samfärdselns avbrytande, äga ockupera någon del av den utom förbundet stående statens territorium; och i avseende å sjöförbindelsernas avspärrande måste fasthållas, att endast sådana medel böra ifrågakomma, som enligt de folkrättsligt erkända blockadreglerna äro tillåtna gent emot en neutral stat. Den omständigheten, att en utom förbundet stående stat upprätthåller förbindelser med den fredsbrytande staten, torde icke utan vidare kunna anses utgöra casus belli. Enligt förbundsakten skall rådet underrätta samtliga medlemmar av förbundet om den tidpunkt, från vilken det förordar tillämpning av de ekonomiska påtryckningsåtgärder, vilka i förbundsakten avses. Dock kan rådet för särskilda medlemmars vidkommande och för viss bestämd tid besluta uppskov med igångsättandet av någon av dessa åtgärder, för den händelse rådet anser, att genom ett dylikt uppskov skulle bättre tillgodses det syfte, som eftersträvas med ifrågavarande åtgärder, eller att uppskovet är nödvändigt för att till ett minimum nedbringa de förluster och olägenheter, som skulle genom dessa åtgärder tillskyndas medlemmarna ifråga. I fråga om de militära sanktionerna stadgas, att rådet skall föreslå, med vilka länt-, sjö- och luftstridskrafter de särskilda förbundsmedlemmarna skola bidraga till de väpnade styrkor, som skola användas till

51 hävdande av förbundsplikternas helgd. Förslaget, vilket torde komma att även innefatta meddelande om ort, tid och sätt för styrkornas åsyftade användning, skall framställas till »de särskilda regeringar, saken angår». Denna föreskrift tyder på, att hänvändelsen kan komma att begränsas till vissa makter, som med hänsyn till geografisk belägenhet eller av annan anledning anses böra i första hand ifrågakomma. Stat, som mottagit framställning av ifrågavarande art, torde ur rättslig synpunkt" äga befogenhet att själv besluta, huruvida och i vad mån den må efterkomma framställningen. Emellertid kunna icke desto mindre föreligga starka skäl för att icke undandraga sig ett dylikt deltagande. Man kan också säkerligen räkna med, att en stark moralisk och politisk press i sådan riktning kommer att göra sig gällande. Det förhållandet, att skyldigheten till deltagande i väpnad förbundsaktion ej blivit i förbundsakten närmare reglerad, medgiver å andra sidan för de särskilda staterna — och i synnerhet kanske för de mindre — att gent emot eventuella obilliga krav på medverkan kunna ställa ett sådant veto, som förbundsakten synes medgiva. Med reglerna om deltagande i militärt sanktionsförfarande sammanhänger den i förbundsaktens art. 16 intagna bestämmelsen om skyldighet för förbundsmedlemmar att, envar inom sitt statsområde, vidtaga erforderliga åtgärder för underlättande av fri passage för styrkor tillhörande förbundsmedlem, som deltager i gemensamma åtgärder till skydd för förbundsplikternas helgd. Denna skyldighet är i så måtto ovillkorlig, att stat, som helt och hållet motsätter sig passage, gör sig skyldig till fördragsbrott. Man torde emellertid kunna utgå från, att denna passagerätt icke får sättas i utövning, utan att överenskommelse på förhand träffats angående de närmare villkoren och sättet för dess utövande. 2.

Åtgärder, som av Nationernas förbund vidtagits för åstadkommande av de nationella rustningarnas begränsning.

Såsom förut nämnts, ingår det i Nationernas förbunds arbetsprogram att åstadkomma en begränsning av de nationella rustningarna till det minimum, som ö,r förenligt med den nationella säkerheten och med genomförandet av nationella förpliktelser medelst en samfälld aktion, och skall förbundsrådet, under hänsynstagande till varje stats geografiska läge och övriga för staten säregna förhållanden, utarbeta planen till en dylik begränsnings genomförande (art. 8). För erhållande av kännedom om, vilka åtgärder av förbundet hittills vidtagits på grund av förenämnda bestämmelser i förbundsakten,

52 har revisionen, efter därom framställd begäran, med skrivelse den 10 november 1922 fått sig från utrikesdepartementet överlämnad en i det följande (sid. 56—69) återgiven utförlig promemoria i ämnet, vartill hänvisas. Såsom av nämnda promemoria framgår, har förbundet i sitt arbete på de nationella rustningarnas begränsning framgått efter tvenne linjer. Dels har man varit sysselsatt med att i enlighet med artikel 8 i förbundsakten utarbeta en allmän plan härför, dels har man sökt åstadkomma en provisorisk nedskrivning av ple skilda staternas rustningskostnader utan att avvakta den tidpunkt, då en fortgående stabilisering av de politiska förhållandena i världen samt fullbordandet av de på förbundets initiativ igångsatta tekniska undersökningarna med avseende å nu rådande rustningsförhållanden tilläte förbundsmedlemmarna att skrida till genomförande av en mera definitiv rustningsbegränsning. I det förra avseendet har man i och med den tredje förbundsförsamlingens beslut numera hunnit så långt, att beträffande sjöstridskrafternas begränsning en internationell konferens sannolikt innan nästa församlings möte kommer att sammankallas för att utarbeta en överenskommelse om utsträckning till alla stater av den i nyssnämnda promemoria anförda Washington-traktatens principer i nämnda ämne. Beträffande åter lantstridskrafternas begränsning föreligger ännu icke någonsomhelst färdig plan, men den av rådet tillsatta s. k. tillfälliga blandade avrustningskommissionen har erhållit riktlinjer för utarbetande av en sådan. Sålunda har församlingen på förslag av Lord Robert Cecil uttalat sig för en undersökning av möjligheterna för och ett utarbetande av utkast till en allmän ömsesidig garantitraktat, avsedd att möjliggöra för stater, som utan det skydd, en sådan skulle innebära, ej anse sig kunna minska sina rustningar, att företaga den önskvärda nedskrivningen. Emellertid skall den bebådade kommissionen ej endast undersöka förutsättningarna för en effektiv rustningsminskning utan även söka utarbeta planer, avseende metoden för begränsning av rustningarna. Den svenska delegationen i Geneve har från början ställt sig betänksam gent emot den ifrågasatta sammanbindningen av ett garantiavtal och en överenskommelse om rustningsbegränsning, under framhållande av att ett sådant sammanbindande ej syntes nödvändigt, enär en allmän • likformig rustningsminskning i sig själv innebure en viss garanti såtillvida, att förhållandet mellan de olika ländernas försvarsstyrkor ej ändrades. Åven om många stater förklarade sig icke kunna utfästa sig till avsevärd minskning av rustningarna utan ökade garantiutfästelser från övriga staters sida, tedde sig dock för närvarande läget annorlunda för andra stater, som tvärtom snarare skulle finna det vanskligare att åtaga sig att begränsa sina rustningar, om de

53 utfäste sig till internationella förpliktelser utöver dem, som redan nu innehållas i förbunds akten. En garantitraktat måste ju nämligen, samtidigt som den gåve ökade garantier gent emot angrepp, även öka förpliktelserna, och för ifrågavarande stater med ett för närvarande relativt gynnsamt försvarspolitiskt läge kunde denna sistnämnda konsekvens te sig alltför betungande och en anslutning till en dylik garantitraktat försvåra i stallet för underlätta åtgärder för rustningsminskning. I avseende åter å de provisoriska åtgärderna för rustningsminskning har planen gått ut på att tillse, att rustningsutgifterna under den närmaste tiden åtminstone icke komme att i allmänhet ökas utan tvingande skäl samt att i sådant syfte rikta uppmaning till de olika regeringarna att hålla sina försvarskostnader inom ramen av tidigare militärbudgeter. Vad angår den svenska regeringens ställning till denna fråga, har regeringen i olika förklaringar till förbundet i huvudsak hänvisat till det förhållande, att ordnandet av försvarsväsendet i Sverige vore föremål för revisionens prövning samt därjämte framhållit, att regeringens budgetkrav för militära utgifter helt hållits inom de av förbundet angivna gränserna. 3. Vilket inflytande på nu förestående revision av Sveriges försvarsväsende utövar vår anslutning till Nationernas förbund? Av vad i det föregående anförts, torde vissa slutsatser kunna dragas rörande inverkan av Sveriges anslutning till Nationernas förbund på revisionen av vårt försvar. Till en början är det härvid på sin plats att erinra, att — även om förbundet genom sin tillvaro och arten av sin verksamhet åsyftar att stärka de fredsbevarande krafterna i världen och så mycket som möjligt begränsa den allmänna krigsrisken —- förbundets stadgar likväl förutsätta kriget såsom en möjlighet och även i vissa fall erkänna det såsom ett folkrättsligt aktionsmedel. Visar det sig, trots alla försök från förbundets sida, vara omöjligt att erhålla en fredlig lösning av uppkommen tvist, erhålla parterna i vissa fall och under förutsättning, att de icke bryta mot dem åliggande förpliktelser, rätt att vädja till vapen. En på så sätt uppkommen krigisk konflikt är alltså att anse som ett »tillåtet» krig. I dylika fall måste parterna vara beredda på att i första rummet lita till egna maktresurser, ehuruväl part, som handlat i enlighet med förbundets intentioner, må från detsamma kunna påräkna ett visst understöd. Med hänsyn till konflikt av nu nämnd art äger i densamma icke deltagande stat att, i den mån ett ingripande från förbundets •

54 sida icke äger rum, enligt gällande folkrättsliga grunder iakttaga neutralitet. Om däremot en stat, förbundsmedlem eller icke, i strid mot förbundsaktens bestämmelser griper till vapen, föreligger ett »icke tillåtet krig». Till följd av den krigshandling, som härmed anses begången mot samtliga förbundsmedlemmar, inträder deras förpliktelse att tillgripa »sanktioner», på sätt enligt akten reglerats. Den angripna staten måste dock vara i stånd att med erforderlig styrka taga emot den första stöten, och lägen kunna inträffa, då den blir nödsakad att även vid det fortsatta försvaret åtminstone i huvudsak lita till egna maktmedel. I detta samband bör jämväl anmärkas, att med en allmän och effektiv tillämpning av förbundsaktens bestämmelser förutsättningarna för att bibehålla neutraliteten, i detta begrepps hittillsvarande bemärkelse, torde bliva i viss grad inskränkta. Därest ett krig, trots förbundets ansträngningar att förebygga detsamma, uppkommit, inträder ju en förbundsmedlems skyldighet att deltaga i det ekonomiska sanktionsförfarandet, därest han icke under särskilda omständigheter får uppskov därmed. Beviljandet av passage genom eget statsområde för militära förbundskontingenter är även det en skyldighet, som icke överensstämmer med det gamla neutralitetsbegreppet. Å andra sidan kvarstår det väsentliga av neutralitetens förpliktelser, särskilt i avseende på »tillåtet krig»; och med hänsyn härtill kan för neutralitetens hävdande vissa krav fortfarande komma att ställas å en förbundsstats försvarsväsende. Medlemskapet i Nationernas förbund utesluter alltså icke möjligheten för vårt land att bliva indraget i krigisk konflikt, vari det — även om det så långt som möjligt söker hålla sig utanför — kan hava att med huvudsakligt anlitande" av egna hjälpmedel värja sin självständighet. Ett universellt och i aktens anda fullt verksamt Nationernas förbund kan visserligen, det är vår förhoppning, till ett minimum nedbringa faran för krig, men helt utesluten kan krigsrisken inom överskådlig framtid näppeligen väntas bliva. Därtill komma emellertid omständigheter, som göra, att man tyvärr icke för närvarande kan i förbundets tillvaro och verksamhet finna en tillräcklig garanti för freden. Möjligheten för förbundet att utöva avsett inflytande på de internationella förhållandena är väsentligt begränsad, så länge sådana länder som Nordamerikas Förenta Stater, Ryssland och Tyskland stå utom förbundet. Att de båda sistnämnda länderna ännu stå utanför förbundet är givetvis för oss av särskild betydelse på grund av deras nära grannskap till Sverige. De förhållanden, som efter världskriget bestå i mellersta och östra delarna av vår världsdel, innebära samtidigt en mångfald allvarliga anledningar till krigiska förvecklingar,

55 vilkas direkta eller indirekta inverkan på vårt lands ställning icke bör förbises. Att ovan angivna omständigheter måste inverka på den grad av krigsberedskap, som vårt land tillsvidare bör upprätthålla, torde vara oumdgängligt, så mycket mera som vårt medlemskap i Nationernas förbund, på sätt ofta framhållits, medför särskilda förpliktelser i försvarshäinseende jämväl gent emot förbundet. Det kunde emellertid ifrågasättas, huruvida det icke före antagandet av en definitiv försvarsorganisation vore lämpligt att avvakta framläggandet av de inom förbundet under arbete varande planerna för en allmän rustningsbegränsning. Åven om detta arbete inom en relativt närliggande framtid kan slutföras, synes det dock ogörligt att låta det nuvarande provisoriet inom svenskt försvarsväsende fortvara under den ovissa tid, innan berörda planer kunnat bringas till verkställighet. Först och främst är att märka, att en förlängning av detta provisorium är ägnat att verka i hög grad desorganiserande på den försvarsorganisation vi hava. Med varje provisorium följer nämligen alltid ett visst osäkerhetstillstånd, vars menliga följder bliva allt mera framträdande, ju längre tillståndet varar. Vidare skulle genom ett dylikt uppskjutande av försvarsfrågans lösning den reduktion av våra nuvarande försvarskostnader, som med hänsyn till* det statsfinansiella läget är i så hög grad påkallad, icke på avsevärd tid komma till stånd. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den inskränkning i försvarsutgifterna, som följt av den beslutade provisoriska avkortningen av de värnpliktigas tjänstgöringstid, enligt revisionens uppfattning icke medfört tillräckligt långt gående kostnadsminskning. Skola några mera avsevärda besparingar på förevarande område kunna göras, kräves en genomgripande omläggning av själva organisationen. Det måste under sådana förhållanden anses vara i hög grad önskvärt, att en revision av vårt försvarsväsende, som betingas av de på grund av världskriget inträdda ändrade förhållandena, snarast möjligt kommer till stånd, utan avvaktande av förut omförmälda planer för rustningarnas begränsning. Detta önskemål synes också stå i full överensstämmelse med de direktiv, som • enligt statsrådsprotokollet den 12 november 1919 gåvos för revisionens arbete; och finner sig revisionen så mycket hellre äga anledning att nu framlägga sitt förslag till ett mera definitivt ordnande av vårt försvarsväsende, som enligt revisionens mening däri tagits all skyldig hänsyn till verkningarna av Sveriges medlemskap i Nationernas förbund samt den nya organisation, som av revisionen föreslås, synes böra väl kunna inpassas inom ramen för den internationella rustningsminskning, som må komma att framgå såsom resultatet av Nationernas förbunds strävan i denna riktning.

56 P. M. r ö r a n d e av Nationernas F ö r b u n d vidtagna å t g ä r d e r för u t a r b e t a n d e av planer för de nationella r u s t n i n g a r n a s begränsning i enlighet m e d b e s t ä m m e l s e r n a i a r t i k e l 8 av förbundsakten. 1. Förbundets organ för utredning av rustningsfrågor. a) Ständiga militära kommissionen. Förbundets Enligt Förbundsaktens artikel 9 skall en ständig kommission inrättas med upporg an för ut- fca„ bland annat, att tillhandagå Rådet med anvisningar beträffande utförandet av rustninas- bestämmelserna i artikel 8 samt i allmänhet beträffande militära och marina frågor frågor. ävensom frågor rörande luftväsendet. Denna kommission konstituerades av Rådet redan före den Första Förbundsförsamlingens möte och har sammansatts av representanter för armén, marinen och flygvapnet i de stater, som äro medlemmar i Rådet, varjämte varje medlem av Förbundet representerats i kommissionen vid behandling av frågor, som särskilt berört densamma. Kommissionen har till Rådet avgivit rapporter rörande vissa förundersökningar, avseende tillämpningen av Förbundsaktens artikel 8. b) Tillfälliga blandade kommissionen. Vid Första Förbundsförsamlingens möte i Geneve (1920) beslöts, att Rådet skulle giva ett tillfälligt uppdrag åt en av personer med erforderlig kompetens i politiska, sociala och ekonomiska frågor sammansatt kommission att utarbeta och i en nära framtid för Rådet framlägga utredningar och förslag angående minskning av rustningarna i enlighet med bestämmelserna i Förbundsaktens artikel 8. Med anledning av nämnda beslut antog Rådet vid sitt sammanträde den 25 februari 1921 en resolution, varigenom beslöts tillsättandet av en tillfällig kommission, i enlighet med Förbundsförsamlingens direktiv. Kommissionen skulle bestå av sex personer med erkänd erfarenhet i politiska, sociala och ekonomiska frågor, sex medlemmar från den ständiga militärkommissionen och sex medlemmar från den Internationella Arbetsbyråns styrelse, därav tre arbetsgivare och tre arbetare. I enlighet härmed tillsattes den tillfälliga kommissionen och höll sitt första sammanträde i Paris i juli 1921 under ordförandeskap av M. Viviani. Från kommissionens tillkomst har Herr Branting varit medlem av densamma. Kommissionen, som därefter under 1921 och 1922 avhållit ett flertal samman träden, har jämlikt sitt uppdrag handhaft utredningen av samtliga nedan berörda spörsmål samt till de båda senaste Förbundsförsamlingarna avgivit betänkanden, däri den framlagt resultaten av sitt utredningsarbete. Flertalet av Församlingarnas resolutioner hava avfattats i överensstämmelse med av kommissionen utformade resolutionsförslag eller med ledning av de riktlinjer, som angivits av kommissionen.

57 Därjämte har kommissionen i åtskilliga frågor avgivit specialrapporter till Rådet. I vissa fall har den utfört sina förarbeten i samarbete med den ständiga militärkommissionen. Tillfälliga blandade kommissionens uppdrag har efter hemställan av Andra, respektive Tredje Förbundsförsamlingen blivit av Rådet förlängt, vardera gången för ett år framåt. I enlighet med en av Andra Förbundsförsamlingen uttalad önskan har Rådet under mars 1922 förstärkt dess arbetskrafter genom att %aed densamma adjungera ytterligare sju ledamöter. c) Avrustningsfrågorna hava å Förbundsförsamlingarna hänvisats till behandling i särskilt utskott (N:r 6 vid första, N:r 3 vid de båda senare Förbundsförsamlingarna). Dessa utskott hava till Församlingen avgivit motiverade utlåtanden, vanligen grundade på tillfälliga kommissionens förslag. Sverige har i utskottet varit representerat av Herr Branting, i egenskap av ordinarie medlem och — vid de båda första Församlingarna — tillika ordförande. d) Vid första Förbundsförsamlingen beslöts upprättandet av en särskild avdelning inom generalsekretariatet för avrustningsfrågor.

Provisorisk begränsning av Förbundsmedleinmarnas försvarsutgifter under de närmaste finansåren. Nationernas Förbunds församling har alltsedan sitt första sammanträde givit Provisorisk uttryck för önskemålet, att medlemmarna av Förbundet måtte provisoriskt söka ned- avbegränsning Förbundsbringa sina rustningskostnader, utan att avvakta den tidpunkt, då en fortgående medstabilisering av de politiska förhållandena i världen samt fullbordandet av de på lemmarnas Förbundets initiativ igångsatta tekniska undersökningarna med avseende å nu rådande försvarsutrustningsförhållanden tilläte förbundsmedlemmarna att skrida till genomförandet av gifter under de närmaste den allmänna och mera definitiva rustningsbegränsning, som artikel 8 avser. finansåren. De synpunkter, som därvid ledde Förbundet, återfinnas i en av Första Förbundsförsamlingen antagen resolution, där Förbundet uttalade sin anslutning, dels till Högsta Rådets den 8 mars 1920 gjorda förklaring: »Att det, för minskande av de ekonomiska svårigheterna i Europa, är önskvärt, att arméerna överallt återgå till fredsstyrka, att rustningarna begränsas till det minimum, som är förenligt med den nationella säkerheten, samt att Nationernas Förbund anmodas snarast möjligt pröva förslag i sådan riktning», dels ock till det av Finanskonferensen i Bryssel år 1920 uttryckta önskemål: »Att Rådet måtte snarast förhandla med vederbörande intresserade makter för erhållande av deras samtycke till en allmän minskning av den överväldigande börda, som rustningarna i deras nuvarande utsträckning alltjämt ålägga världens utarmade folk, därigenom uttömmande deras tillgångar och äventyrande deras återupprättelse efter krigets förödelse.» Såsom utgångs- och jämförelsepunkt för en dylik förberedande rustningsbegränsning valde Förbundet till en början de olika staternas för år 1921 fastställda försvarsbudgeter. Redan första Förbundsförsamlingen uttalade nämligen det önskemålet, a t t Rådet måtte hemställa hos Förbundets medlemmar att i avvaktan å ett fullständigt genomförande av de i artikel 8 angivna åtgärderna åtaga sig att, under de första två finansåren, följande på nästa finansår, icke överskrida den totala utgiftssumma för militära ändamål, som upptages i detta senare finansårs budget, dock med reservation 2041 20

58 för militära anordningar, anbefallda av Nationernas Förbund eller särskilda omständigheter av den art, som antydas i artikel 8 mom. 2 och 6; dessa särskilda omständigheter skulle dock anmälas till Rådet. Sedan generalsekretariatet, på uppdrag av Rådet, i mars 1921 delgivit reger i n g a r n a i samtliga till Förbundet anslutna stater innehållet i nämnda resolution samt från flertalet av dem mottagit svarsuttalanden i ämnet, beslöt andra Förbundsförsamlingen att ånyo anmoda Rådet fästa regeringarnas uppmärksamhet å ifrågavarande resolution samt "Gärvid tillika foga en sammanställning av de svar, som ing å t t i anledning av den första uppmaningen. Med anledning härav tillställde Generalsekretariatet de olika regeringarna en förnyad framställning i ämnet, på vilken flera nya svar avgåvos. Sedan det sålunda inkomna upplysningsmaterialet bearbetats inom tillfälliga kommissionen, kunde denna med ledning därav konstatera, »att i stort sett de för finansåret 1922 (eller 1922—23) fastställda försvarsbudgeterna förete en minskning i jämförelse med försvarsutgifterna under närmast föregående båda finansår». Emellertid finge man, yttrade kommissionen vidare, »för a t t r ä t t bedöma denna utgiftsbegränsning icke bortse från den omständigheten, att efter år 1920, i flera av de ifrågavarande länderna, den minskning av krigsbördorna, som ägt rum berodde på av vederbörande stater vidtagna demobiliseringsåtgärder ävensom på en avsevärd sänkning av materialpriserna». Tredje Förbundsförsamlingens tredje utskott underströk ytterligare detta uttalande men tillfogade ett annat ur vissa synpunkter mera vittgående förslag till provisorisk militärbudgetsbegränsning. P å initiativ av den franske representanten M. de Jouvenel föreslog nämligen utskottet Församlingen att uppmana regeringarna att söka nedbringa sina militärutgifter till eller under dessas nivå före krigsutbrottet eller närmare bestämt hålla dem inom ramen för 1913 års försvarsbudgeter. I anledning därav antog Tredje Förbundsförsamlingen följande resolution: »II. Förbundsförsamlingen uttalar det önskemål, att till en början de europeiska stater, som ägde bestånd före 1914 års krig i nuvarande omfattning och vilkas rättsliga ställning icke ändrats till följd av kriget samt vilka slutligen icke för närvarande äro inbegripna i militära företag av beskaffenhet att berättiga deras rustningar, måtte uppmanas att nedbringa summan av sina utgifter för länt-, sjö- och luftförsvar till 1913 års belopp, omräknat på basis av prisnivån före kriget i enlighet med av den tillfälliga blandade kommissionen använt tillvägagångssätt.» Vad som främst gav impulsen till denna resolution uppgavs vara beskaffenheten av ett i annat sammanhang insamlat statistiskt undersökningsmaterial, som, på sätt här nedan framgår, numera stod Förbundet till buds. 3.

statistisk avslendfm

U

Statistisk undersökning avseende en jämförelse mellan de olika staternas rustningar under åren 1913 och 1920-22.

jämförelse Andra Förbundsförsamlingen hade beslutat att — såsom led i förarbetena för ylUan, fe organiserandet av en allmän och slutgiltig rustningsminskning i enlighet med bestämd a s rust-' m e l s e r n a i artikel 8 — en statistisk undersökning skulle verkställas rörande de olika ningar under ländernas rustningar, därvid regeringarna skulle anmodas, till Förbundssekretariatet åren 1913 och insända nedan angivna dokument; 1920—22.

59 1) Budgeten rörande utgifter för militära, sjömilitära och luftförsvarsändamål föir åren 1913 och 1921; 2) Den allmänna budgeten "för samtliga ministerier under åren 1913 och 1921; 3) Redogörelse och protokoll för parlamentsdebatter rörande militära utgifter å r e n 1913 och 1921 ävensom alla andra handlingar, vilka kunde vara ägnade att belysa de skilda staternas militära politik; 4) De lagar, varigenom land- och sjöstridskrafternas organisation fastställts. I enlighet med därefter av Rådet fattat beslut utsändes frågeformulär, avseende •en dylik statistisk undersökning, av generalsekretariatet till de skilda regeringarna (november 1921). Det i anledning därav inkommande upplysningsmaterialet har sedermera hunnit delvis bearbetas och offentliggöras, därvid jämförelsen utsträckts till att avse även å r 1922. Bland a n n a t har generalsekretariatet, på uppdrag av tillfälliga kommissionen — för att tillgängliggöra desamma i en lätt överskådlig form — på grundvalen därav uppgjort en serie statistiska tabeller, omfattande 21 stater, bland dem Sverige. Dessa »tabeller rörande staternas utgifter för sitt nationalförsvar åren 1913 och 1920—22» (även kallade »tableaux Lebrun» efter initiativtagaren) hava utgivits såsom en särskild bilaga till tillfälliga kommissionens rapport år 1922. De äro avsedda att tjäna till belysande av de fluktuationer, som ägt rum — såväl absolut som procentuellt i förhållande till andra statsutgifter — i de olika staternas militära utgifter under tidr y m d e n 1913—1922, uttryckta dels i guld, dels i respektive lands pappersmynt. För åstadkommande av en adekvat jämförelse med 1913 års försvarsbudgeter hava utgiftssiffrorna för år 1922 reducerats genom omräkning i siffror, som baserats på de år 1913 gällande lägre pris. Huvudsyftet med dessa tabeller angavs vara att tjäna till ledning vid bedömandet av den allmänna tendens till stegring eller sänkning, som militärutgifterna i varje land undergått sedan 1913. Resultatet ansågs såsom ovan antytts vara så u p p m u n t r a n d e för en utvidgning av frågan om den provisoriska utgiftsbegränsningen, a t t Tredje Förbundsförsamlingen, såsom ovan nämnts, ansåg förutsättningarna föreligga för antagande av ovan återgivna resolution II. Jämsides med den partiella bearbetning — i syfte att tjäna såsom underlag för e t t provisoriskt kostnadsminskningsförslag — som de inkomna statistiska upplysningarna sålunda redan erhöll genom ovannämnda tabeller, fortgick inom den tillfälliga kommissionen och dess statistiska underkommission granskningen och bearbetn i n g e n av det upplysningsmaterial i övrigt, som i stor utsträckning ingått dels såsom svar från regeringarna, dels ock från speciella korrespondenter i olika länder. Resultatet härav har offentliggjorts i en särskild till den tillfälliga kommissionens betänkande såsom bilaga utgiven »Första serie meddelanden rörande den statistiska undersökningen beträffande rustningarna» (A. 21. 1922. IX). Den tillfälliga kommissionen har nu i sitt sista betänkande förordat, att den statistiska undersökningen icke skulle inskränkas till att omfatta blott primäruppgifter rörande de olika ländernas militära organisation och budgeter, u t a n utvidgas till att avse jämväl ländernas naturtillgångar, utvecklingen av industrier och transportmedel m. m., vilka faktorer voro av största betydelse för bedömandet av ett lands »potentiella» militära resurser. I anledning härav h a r Tredje Förbundsförsamlingen antagit följande resolution: »III. Församlingen uttalar sin tillfredsställelse över det märkliga arbete, som utförts vid insamlandet och bearbetandet av statistiskt material inom detta helt nya och särskilt svårarbetade område.

60 Under hänsynstagande till det utförda arbetet och uppskjutande a t t taga ställning till frågan, vilken omfattning den statistiska undersökningen senare bör få, önskar Församlingen för det kommande året fastställa det program därför, som synes densamma för ögonblicket ändamålsenligt och praktiskt utförbart. Församlingen föreslår därför, att programmet begränsas till följande två punkter: 1. Omfattningen av rustningarna under fred; 2. Utgifterna för rustningarna. Församlingen anser det önskvärt, att Rådet anmodar den ständigarådgivande kommissionen a t t samarbeta med den tillfälliga blandade kommissionen i den del av den senares arbete, som rör tekniska frågor beträffande länt-, sjö- och luftförsvaret.»

4.

Utredning med hänsyn tagen till respektive länders säkerhet, internationella förpliktelser, geografiska läge och övriga särskilda förhållanden. . Utredning Förbundet har emellertid ej ansett förebringandet av en rent statistisk och med hänsyn siffermässig utredning angående hittillsvarande budgets- och krigsberedskapsförhålrelvektive l a n d e n v a r a tillräckligt för en allsidig belysning av frågan om de i åttonde artikeln länders säker- åsyftade förutsättningarna för en allmän rustningsminskning. De olika ländernas het, inter- legitima rustnings- och försvarsbehov vore, ansåg man, beroende även av andra faknationellaför- torer — av geografisk, historisk, ekonomisk eller a n n a n art — som spelade in för ^eo^rafiska v a r J e s ä r s k i l t l a n d och som gjorde] spörsmålet om rustningsbegränsning till ett i lägee°och övriga h ö S r e S r a d Politiskt än tekniskt problem. särskilda förLedd av sådana synpunkter hade Andra Förbudsförsamlingen, i anslutning till hållanden, sin ovan berörda resolution angående en statistisk undersökning av rustningsförhållandena, antagit en resolution (se nedan), däri den tillfälliga kommissionen anmodades framlägga ett förslag, uppdragande de allmänna linjerna för en plan för rustningarnas begränsning. Under behandlingen av denna resolution beslöt Rådet, för att underlätta den tillfälliga kommissionens uppgift, att för dess räkning inhämta så noggranna upplysningar som möjligt om ovan a n t y d d a för varje land säregna förhållanden, vilka återigen sammantagna skulle — till komplettering av den statistiska utredningen — på ett möjligast tillförlitligt sätt angiva måttet av det för varje lands »nationella säkerhet» och för fullgörandet av dess internationella förpliktelser behövliga militärskyddet. Rådet beslöt alltså å sammanträde den 25 mars 1922 att »anmoda de skilda regeringarna att lämna en sammanfattning av de synpunkter, de ansåge sig böra framföra rörande vad som krävdes med hänsyn tagen till respektive länders säkerhet, internationella förpliktelser, geografiska läge och övriga särskilda förhållanden, ävensom att i den mån det läte sig göra lämna särskild uppgift på de polis- och militära styrkor, vilka ansåges nödvändiga för tryggande av den inre säkerheten, samt de kostnader, som härför beräknades». I anledning härav utsände Rådet till regeringarna (13 april 1922) en cirkulärskrivelse, på vilken vid tiden för Tredje Förbundsförsamlingens sammanträde s v a r inkommit från 26 stater, däribland Sverige. Merendels innehöllo dessa svar utförligt dokumenterade redogörelser för de säregna betingelser och förhållanden, som envar av staterna önskade se beaktade vid bedömandet av dess framtida rustningsbehov.

61 Vissa länder hava emellertid av skilda anledningar tillsvidare underlåtit l ä m n a positiva svar. Så var fallet med Sverige, vars regering — under hänvisning till önskv ä r d h e t e n att icke föregripa den pågående omfattande utredningen rörande den framtida organisationen av Sveriges försvarsväsende — förklarade sig tyvärr vara förh i n d r a d att lämna mera detaljerade upplysningar rörande omförmälda spörsmål, än som r e d a n skett genom avlämnandet av de begärda statistiska upplysningarna, förrän det slutliga resultatet av försvarsrevisionens arbete förelåge. Emellertid skulle regeringen ej underlåta att meddela Förbundet innehållet av försvarsrevisionens betänkande i hithörande delar, så snart detta förelåge. P å förslag av den tillfälliga kommissionen har nu Tredje Förbundsförsamlingen beslutat att i ämnet göra följande uttalande. »VIII. Församlingen, som granskat de svar, som från de 26 förbundsmedlemmarnas regeringar inkommit i anledning av den förfrågan, som riktats till dem av Rådet beträffande de av deras nationella säkerhet betingade krav, förklarar, att den fäster stor vikt vid dessa svar, som erbjuda en grundval för den tillfälliga blandade kommissionens vidare utredning, och uttrycker det önskemålet, att Rådet måtte ånyo uppmana de förbundsmedlemmar, som ännu icke insänt sina svar, att göra detta utan uppskov.»

5. Utbyte av militära upplysningar. Under sin granskning av förenämnda från regeringarna såsom svar å Rådets Utbyte av förfrågningar inkomna redogörelser kunde den tillfälliga kommissionen konstatera — militära wppenligt vad den i sitt betänkande framhållit — att dessa redogörelser i själva verket y^mngar innebu.ro ett .utbyte av upplysningar snarlikt det som förbundsmedlemmarna åtagit sig jämlikt sista momentet i artikel 8. I anslutning härtill förklarade Tredje Förbundsförsamlingen, att »IX. Församlingen godkänner det uttalande, som gjorts av den tillfälliga blandade kommissionen, i syfte att Rådet måtte taga under övervägande, huruvida icke tiden är inne att undersöka möjligheten för en tillämpning av det moment av artikel 8 i förbundsakten, som avser utbyte av militära upplysningar mellan de stater, som äro medlemmar av Nationernas Förbund.»

6. Uttalande i anledning av Washingtontraktaten angående inskränkning av de sjömilitära rustningarna. Fastställandet av en samfälld plan, på sätt artikel 8 i förbundsakten åsyftar, uttalande i till rustningsväsendets begränsning har naturligt nog försvårats och fördröjts därigenom, anhdmng^av att vissa större makter tillsvidare stått utanför Förbundet. Traktaten Sålunda uttalade Andra Förbundsförsamlingen, att »det icke låter sig göra att angående in_ genomföra någon fullständig och samfälld plan till rustningsbegränsning u t a n med- skränkningav verkan av Förenta Staterna, Tyskland och Ryssland. Särskilt Förenta Staternas sjö- de sjömilitära militära styrka omöjliggör varje förslag till inskränkning av de maritima rustningarna, rustningarna. som icke stödes av n ä m n d a makt; det är bland annat med hänsyn till denna omständighet, som Församlingen med tillfredsställelse hälsar budskapet om den kom-

62 mande konferensen i Washington samt hoppas, att den skall få till resultat att i avsevärd omfattning säkerställa rustningsbegränsningen.» Washingtonkonferensens betydelse för genomförbarheten av en planmässig begränsning av rustningarna till sjöss stod sålunda från början klar för Förbundet. Som bekant pågick konferensen under tiden november 1921—februari 1922. Den 6 februari 1922 avslöts mellan Förenta Staterna, Storbritannien, Frankrike, Italien och Japan ett fördrag, som innehåller ett i detalj utformat restriktivt flottbyggnadsprogram, avseende skyldighet för de fördragsslutande parterna att i noga angiven utsträckning slopa visst tonnage samt avstå från färdigbyggandet av visst annat, allt under hänsynstagande till parternas nuvarande marina styrka, med användande av slagfartygstonnagemängden såsom måttstock därför. Vidare innehöll traktaten, i syfte att åvägabringa ett effektivt 10-årigt uppehåll i slagfartygsbyggandet, åtskilliga bestämmelser, som avse att dels reglera sjöstridskrafternas underhåll och anskaffandet av s. k. ersättningstonnage, dels ock säkerställa och övervaka fullgörandet av de föreskrivna inskränkningarna. Än vidare återfinnas i traktaten vissa stadganden angående fartygs tillåtna bestyckning samt slutligen en överenskommelse om vidmakthållande av status quo i fråga om sjöbefästningar och marina baser i Stilla Havsområdet. Avslutandet av Washingtdntraktatén föranledde Tredje Förbundsförsamlingen att, på förslag av tillfälliga kommissionen, göra följande uttalande: »X. Förbundsförsamlingen uttalar sin tillfredsställelse över resultatet av Washingtonkonferensens arbeten för sjöstridskrafternas begränsning.» 7.

Förslag till konvention rörande allmän begränsning av rustningarna till sjöss. Förslag till Folkförbundet inskränkte sig emellertid icke till att blott avgiva< en opinionskonvcntion yttring rörande Washingtonkonferensen allmän beDennas initiativ inom området för en uppgift, som Folkförbundet fått sig angränsning av förtrodd genom förbundsaktens artikel 8, föranledde omedelbart detta senare även rustningarna till mera positiva insatser i syfte att utvidga och bygga vidare på den i Washington till sjöss, lagda grunden. Inom den ständiga rådgivande kommissionen har sålunda under år 1922 på basis av Washingtontraktaten utarbetats ett förslag till konvention rörande allmän begränsning av rustningarna till sjöss, såväl med avseende å tonnage och fartygsdimensioner som bestyckning. Förslaget, som angiver sig avse att utsträcka tillämpningen av n ä m n d a traktats grundsatser till de stater, som icke undertecknat densamma, och sålunda i allt väsentligt ansluter sig till denna, har emellertid undergått' vissa modifikationer i syfte att bättre kunna anpassas efter de krav på rustningsrestriktioner, som ansetts böra ställas på de med mindre sjöstridskrafter utrustade staterna. I likhet med Washingtontraktaten åsyftar det nya konventionsförslaget icke att fastställa någon maximigräns för de fördragsslutande staternas totala tonnagemängd annat än beträffande s. k. linje- eller slagfartyg samt flygdepåfartyg, till vilka typer hänföras blott fartyg, vilkas deplacement överstiga 10,000 ton eller vilkas artilleri — såvitt angår linjefartyg — har större kanonkaliber än 8 tum (lika med 203 millimeter). . Förslagets bestämmelser i denna del skulle sålunda få praktisk betydelse blott för de stater, som i likhet med Washingtonkonventionens signatärmakter äga krigs-

63 fartyg av n ä m n d a kategorier. Till denna grupp skulle, enligt vad förslaget framhåller, blott k u n n a hänföras, nio av de stater, som icke undertecknat Washingtont r a k t a t e n , bland dem Sverige. Samtliga dessa stater skulle emellertid enligt förslaget, d å de blott äro relativt svagt försedda med fartyg av hithörande kategori — förteckn a d e i förslaget — få behålla hela sitt nuvarande tonnage, varjämte tonnagets totala maximigräns för framtiden fixerats i r u n t tal till just de siffror, som betecknas av n u v a r a n d e innehav. Detta skulle, enligt förslaget, för Sveriges del vara 62,000 ton. Det nya förslagets tyngdpunkt ligger emellertid icke i fastställandet av dylika maximigränser för varje stats sammanlagda tonnage, detta till skillnad från Washingtontraktaten, som i första rummet avsåg a t t omedelbart genomföra vissa reduktioner av d e stora sjömakternas redan existerande eller under byggnad varande slagskeppsflottor. Större utrymme har i stället i det nya konventionsförslaget tillmätts de bestämmelser, som avse a t t fixera en maximigräns för de enskilda fartygens storlek samt för grovleken av deras bestyckning. Även härvidlag synes konventionsförslaget i det väsentliga hava följt Washingtontraktaten. De fördragsslutande parterna skola nämligen enligt detsamma förbinda sig att icke förvärva eller för egen eller annans • räkn i n g bygga eller låta bygga linjefartyg och flygdepåfartyg med deplacement överstigande 35,000 respektive 27,000 ton, ej heller förande kanoner, vilkas kaliber överstiger respektive 406 och 203 millimeter. Dessutom innehåller förslaget, i likhet med sin förebild, bestämmelser, som avse a t t fixera livslängden av olika fartygstyper, samt föreskriver i sammanhang därmed ett uppehåll i nybyggandet av linjefartyg äv tio år, räknat från den 12 november 1921. Det var icke u t a n meningsbrytningar inom den ständiga kommissionen, som det ifrågavarande konventionsförslaget tillkom. Under det att flertalet medlemmar, bland dem representanterna för de makter, som undertecknat Washingtontraktaten, önskade, att den nya konventionen, i likhet med Washingtontraktaten, skulle väsentligen grundas på bibehållandet av status quo samt de olika ländernas rustningsbehov sålunda främst bedömas efter omfattningen av de nuvarande rustningarna, hävdade en minoritet inom kommissionen, bestående av Spaniens och Brasiliens representanter, den meningen, att status quo vore en orättvis och oantaglig basis för u t m ä t a n d e t av varje lands tillåtna rustningsskydd till sjöss. Under åberopande av artikel 8 i förbundsakten gjorde denna minoritet gällande, att hänsyn främst borde tagas till grundsatsen om försvarets avpassande efter den nationella säkerhetens och den geografiska situationens krav i varje särskilt fall. Slutligen — och sedan majoriteten medgivit att i motiveringen framhålla önskvärdheten av en kommande närmare in casu-prövning av dylika säregna förhållanden — uppnåddes enighet om grundlinjerna i förslaget med reservation dock från de sistnämnda båda staternas representanter beträffande siffrorna för det sammanlagda tonnagetalet. Konventionsförslaget har efter granskning inom den tillfälliga kommissionen, såsom annex V till kommissionens rapport, tillställts Rådet och Församlingen med hemställan, att en allmän internationell konferens snarast möjligt måtte sammankallas för behandling av frågan om sjörustningarnas inskränkande samt att det inom Förbundet utarbetade konventionsförslaget måtte tjäna till ledning och utgångspunkt för den föreslagna konferensens arbete. Det är att märka, att denna konferens på svenskt initiativ angavs skola omfatta representanter för samtliga stater och icke endast för dem, som äro medlemmar av förbundet. Tredje utskottet förordade förslaget, under framhållande emellertid av, att vissa stater, som nybildats efter kriget, icke ännu hunnit förskaffa sig någon krigsflotta och på den grund borde intaga en särställning vid fastställande av programmet för rustningsbegränsning.

64 Tredje Förbundsförsamlingen antog i frågan en resolution av i översättning följande lydelse: »XI [. Församlingen uttrycker en önskan a t t a) Rådet snarast möjligt måtte inbjuda alla stater, även sådana, vilka icke äro medlemmar av Förbundet, att deltaga i en internationell konferens med uppgift att undersöka frågan om utsträckande av Washingtont r a k t a t e n s principer angående sjöstridskrafternas begränsning till alla de länder, som icke undertecknat densamma. Det förutsattes emellertid, a t t konferensen skall göra till föremål för särskild prövning de säregna förhållanden, som i varje enskilt fall kunna föreligga, särskilt i avseende å de nybildade staterna, b) de betänkanden i ämnet, som avgivits dels av den tillfälliga blandade kommissionen,' dels ock av den ständiga rådgivande kommissionen, ävensom den senares förslag till konvention, måtte, tillika med texten till Washingtontraktaten, ofördröjligen hänskjutas till prövning av de olika staternas regeringar.» Tillika har i Nationernas Förbunds budget för kommande räkenskapsår upptagits visst belopp, avseende att bestrida kostnaderna för den föreslagna internationella konferensen, vilket tyder på att en sådan antagligen kommer att avhållas före Förbundsförsamlingens möte nästa år.

Uppdrag åt den tillfälliga kommissionen att utarbeta en allmän plan 1 till rustningsbegränsning. Uppdrag åt Med föranledande av artikel 8 i Förbundsakten antog andra Förbundsförsamden tillfälliga lingen, såsom ovan omnämnts, en resolution angående igångssättandet av arbetet kommissionen ^ e n a j } m ä n plan till rustningarnas begränsning. Resolutionen var av följande lydelse: allmän plan »Den tillfälliga kommissionen skall anmodas att framlägga förslag, vari uppdragas till rustnings- de allmänna linjerna för en plan för begränsning av de nationella rustningarna; för begränsning, vinnande av precision böra dessa förslag iklädas formen av ett förslag till t r a k t a t eller a n n a t lika preciserat förslag, vilket skall om möjligt föreläggas Rådet före nästa års Församling.» Sedan den tillfälliga kommissionen på anmodan av Rådet behandlat n ä m n d a resolution, beslöt kommissionen av principiella skäl avstå från utarbetandet av ett förslag till fördrag i ämnet. Kommissionen ansåg, att det borde åligga Rådet att utarbeta ett sådant förslag samt att kommissionen borde begränsa sig till att sammanställa de nödvändiga upplysningar och uppgifter, som erfordrades för att sätta Rådet i tillfälle att på ett tillfredsställande sätt utföra denna uppgift. Resolutionen ledde, på sätt ovan n ä m n t s , främst därtill, att Rådet beslöt införskaffande av upplysningar angående de för varje land säregna förhållanden, som kunde inverka på avrustningsfrågan. En a n n a n följd av resolutionen har varit, att Rådet och den tillfälliga kommissionen till prövning upptagit vissa detaljerade utkast till en sådan allmän plan, som resolutionen åsyftade. Av ifrågavarande utkast — fem till antalet — avsågo trenne rustningarna till sjöss och resulterade i det förslag till konvention, för vilket ovan redogjorts. De två återstående — framställda av Lord Esher och Lord Robert Cecil — togo däremot sikte på rustningarna till lands.

65 Lord Eshers förslag gick ut på avslutandet av en allmän överenskommelse rör a n d e begränsning av landstridskrafter och luftförsvar — efter mönster av Washingtonkonferensens överenskommelse rörande sjöstridskrafterna — och avsedd att gälla under 10 år. Begränsningen skulle genomföras efter en noggrant graderad skala med u t g å n g s p u n k t från förhandenvarande fredsstridskrafter, varigenom varje land skulle tillåtas underhålla en armé jämte luftförsvar motsvarande en viss koefficient (varier a n d e från 1 till 6 av den föreslagna styrkeenheten 30,000 man). Ehuruväl av olika anledningar den tillfälliga kommissionen ansåg Lord Eshers förslag olämpligt såsom grundval för en övenenskommelse i ämnet, uttalade kommissionen sitt gillande av den däri uttryckta grundtanken att — med utgångspunkt från en tillförlitlig uppskattning av de normala fredsstyrkorna, med bortseende från dem som avse upprätthållande av ordning samt försvar av kolonier — genomföra rustningsbegränsningarna i viss bestämd relation till dessa fredsstyrkor. Tredje utskottet förklarade sig dela den tillfälliga kommissionens synpunkter på frågan. Kommissionen borde emellertid få i uppdrag att ytterligare utforma dessa samt söka omsätta dem i ett antagligt förslag till överenskommelse. I anledning h ä r a v beslöt Tredje Förbundsförsamlingen uttala: »XIII. Församlingen, som övervägt den tillfälliga kommissionens rapport angående de allmänna principerna för en begränsning av länt- och luftförsvaret, uppdrager åt kommissionen att fullfölja sina undersökningar på grundvalen av dessa principer i syfte att utarbeta en preciserad plan för en allmän begränsning av rustningarna till lands samt av luftförsvaret, att underställas nästkommande Församlings prövning.»

9. Förslag till överenskommelse om ömsesidiga garantier såsom förutsättning för en allmän rustningsbegränsning. Under det a t t Lord Eshers förslag väsentligen tog sikte på avrustningsproblemets Förslag till militärt-tekniska sidor, avsåg Lord Robert Cecils förslag a t t åvägabringa vissa inter- överenskommelse om nationellt-politiska förutsättningar för en samfälld rustningsminskning. ömsesidiga Cecils förslag utgick nämligen från den tanken, att en effektiv rustningsbegräns- garantier ning icke vore möjlig, därest den för det första icke realiserades samtidigt och i en såsom förutmöjligast universell utsträckning och för det andra åtföljdes av betryggande garantier sättning för en allmän mot den ökade risk för den nationella säkerheten, som skyldigheten för de enskilda rustningsstaterna att reducera sina försvarsmedel kunde komma a t t innebära. Sådana garan- begränsning. tier kunde enligt h a n s mening endast vinnas därigenom, att de i överenskommelsen inbegripna staterna tillförsäkrade varandra ömsesidig hjälp mot eventuella angrepp såsom vederlag för dylik risk. Endast under förutsättning av en sådan solidarisk garantiförpliktelse kunde den trygghetskänsla och det ömsesidiga förtroende skapas, som oundgängligen krävdes för att uppbära ett allmänt avtal om rustningsbegränsning. Dessa synpunkter sammanfattade Lord Robert Cecil i ett förslag till uttalande rörande de allmänna riktlinjerna för en blivande avrustnings- och garantitraktat, vilket förslag underställdes den tillfälliga kommissionens prövning och även vann dennas förord. Förslaget, som omfattade fyra artiklar, var av följande lydelse: »1) Intet förslag för minskning av rustningarna, enligt Förbundsaktens artikel 8, kan fullständigt genomföras med mindre den är allmän. 2041 20

66 2) Under det nuvarande världsläget skulle de flesta regeringar icke k u n n a åtaga sig ansvaret för en mera betydande minskning av rustningarna, så vida det icke lämnas dem i utbyte en tillfredsställande garanti för deras lands säkerhet. 3) En dylik garanti kan åstadkommas genom en mellan alla intresserade länder avslutad överenskommelse, som skulle förpliktiga dessa sistnämnda att lämna effektiv och omedelbar hjälp enligt en förut bestämd plan i det fall då en av dem anfölles, därvid förutsattes att skyldigheten att komma ett anfallet land till hjälp principiellt begränsas till länder, belägna å samma del av jordklotet. Emellertid böra i de fall, då av historiska, geografiska eller andra skäl ett land är särskilt u t s a t t för fara att anfallas, speciella åtgärder vidtagas till dess försvar enligt ovannämnda plan. 4) Det är givet, att samtliga ovannämnda resolutioner äro beroende av en rustningsminskning enligt på förhand fastställda grunder och förutsätta, att det skapas en effektiv organisation i syfte att fastställa, att en sådan minskning verkställts och upprätthålles.» Diskussionen inom utskottet kom att röra sig om dels lämpligheten överhuvud av kombinationen mellan garantiavtal och överenskommelse om rustningsbegränsning, dels frågan, huruvida sambandet mellan dessa två frågor borde ä n n u starkare betonas än vad i den blandade kommissionens förslag skett. Från danskt, norskt och svenskt håll framfördes betänkligheter mot den ifrågasatta kombinationen av garantiavtal och överenskommelse om rustningsbegränsning. Det framhölls, att denna kombination ej syntes nödvändig, enär en allmän, likformig rustningsminskning i sig själv innebure en garanti så tillvida, att förhållandet mellan de olika ländernas försvarsstyrkor ej ändrades. Vidare betonades, att även om många stater förklarade sig icke kunna utfästa sig till avsevärd begränsning av rustningarna utan ökade garantiutfästelser från övriga staters sida, läget dock tedde sig annorlunda för somliga stater, som tvärtom snarare kunde genomföra en begränsning av sina rustningar, om de icke åtoge sig internationella förpliktelser utöver dem, som redan nu innehållas i förbundsakten. En garantitraktat måste ju nämligen, samtidigt som den gåve ökade garantier gent emot angrepp, även öka förpliktelserna, och för ifrågavarande stater med ett relativt gynnsamt försvarspolitiskt läge kunde denna sistnämnda konsekvens te sig alltför betungande och en anslutning till en dylik garantitraktat försvåra i stället för underlätta åtgärder för rustningsminskning. Den schweiziska representanten i utskottet gjorde under debatten en reservation för sitt lands del genom en hänvisning till Schweiz' traditionella ställning såsom perm a n e n t neutral stat. Nederländernas ombud i utskottet avgav sedermera under diskussionen i församlingen en förklaring i nära anslutning till de skandinaviska ombudens synpunkter. F r å n Lord Robert Cecils sida kritiserades den skandinaviska ståndpunkten och framhölls vikten av att en eventuell garantitraktat bleve allmän. Den franske representanten i utskottet ställde sig icke avvisande mot tanken, att vissa utpräglat fredliga stater hölle sig utanför ett garantiavtal, men hävdade med stor styrka nödvändigheten av kombinationen mellan garantier och rustningsbegränsning. Även åtskilliga andra ombud, t. ex. Belgiens och Polens, underströko nödvändigheten av denna kombination. Englands representant, M. Fisher, betonade den preliminära karaktären av hela debatten, och sade sig icke hava fullmakt att taga ståndpunkt å sin regerings vägnar, men ansåge sig kunna säga, att England icke komme att avböja deltagande i en garantitraktat, som vunne allmän anslutning från de kontinentala staterna. Med anledning av n ä m n d a erinringar företog utskottet i den föreslagna textens andra och tredje artiklar vissa ändringar, avsedda att klarare framhålla, att en an-

67 slutning till garantiförpliktelsen ej behövde vara obligatorisk utan kunde tänkas in skränkt till de makter, som ansåge sig hava fördel därav. I anslutning härtill beslöts a t t i den nya texten uttryckligen fastslå, att garantit r a k t a t e n skall stå. öppen för alla och icke exklusivt rikta sig mot viss eller vissa makter. En a n n a n h u v u d i n v ä n d n i n g — framförd främst av den franske representanten,. M. de Jouvenel — riktade sig mot den föreslagna lydelsen av artikel 4, som enligt de Jouvenels mening icke tillräckligt betonade sammanhanget emellan garantiavtalet och rustningsminskningsavtalet. Medan artikeln i sin ursprungliga avfattning uttryckligen angav åtagandet av en generell avrustningsförpliktelse såsom det primära och såsom en nödvändig förutsättning för garantitraktatens tillämpning, föreslog M. de Jouvenel en omredigering av artikeln i syfte a t t tydligare inskärpa, att avrustningsmöjligheterna i sin tur vore beroende av garantitraktaten, i det att rustningsminskningen blott kan ske i den proportion, som garantier kunna komma att erbjudas i utbyte. Efter åtskilliga sammanjämkningsförsök blev artikel 4 formulerad i väsentlig överensstämmelse med M. de Jouvenels förslag. Den tillfälliga kommissionen hade i sin rapport angivit vissa synpunkter rörande den modus procedendi, som. lämpligen borde följas för att befordra planens praktiska utförbarhet i syfte att dels underlätta konstaterandet av, när ett angrepp på a n n a n stat föreligger, och dels fastställa den ordning, i vilken hjälp snabbt och effektivt därvid skall kunna lämnas. Utan att i detalj taga ställning härtill uttalade utskottet sin förvissning om de av kommissionen angivna riktlinjernas värde och sin förhoppning, att de m å t t e av kommissionen ytterligare utformas. Det är häråt resolutionens inledning bland a n n a t syftar att giva uttryck. I sin slutgiltiga, av utskottet föreslagna och av Tredje Förbundsförsamlingen antagna formulering erhöll resolutionen följande lydelse: »XIV. a) Församlingen har tagit under övervägande den tillfälliga blandade kommissionens betänkande rörande frågan om en allmän ömsesidig garantitraktat och anser, att detta betänkande å ena sidan på intet sätt kan inverka på den obetingade giltigheten av samtliga fredsfördrag eller andra mellan stater förefintliga och kända överenskommelser och a t t bet ä n k a n d e t å andra sidan innehåller värdefulla förslag rörande de medel, varigenom en ömsesidig garantitraktat skulle kunna göras verksam. Församlingen förklarar att: 1) Ingen plan för minskning av rustningarna, enligt Förbundsaktens artikel 8, kan fullständigt genomföras med mindre den är allmän. 2) Under det nuvarande världsläget skulle ett stort antal regeringar icke kunna åtaga sig ansvaret för en omfattande minskning av rustningarna, så vida de icke i utbyte erhålla en tillfredsställande garanti för sitt lands säkerhet. 3) En dylik garanti kan åstadkommas genom en ömsesidig försvarsöverenskommelse, som skall stå öppen för alla länder och förpliktiga parterna att lämna verksam och omedelbar hjälp i enlighet med en på förhand fastställd plan, i det fall då en av dem anfalles, därvid förutsattes, a t t skyldigheten a t t komma ett anfallet land till hjälp i princip skall begränsas till länder,, belägna å samma del av jordklotet.

68 Emellertid böra i de fall, då av historisk-geografiska eller andra skäl ett land särskilt är utsatt för fara att anfallas, särskilda åtgärder vidtagas till dess försvar, enligt ovannämnda plan. 4) Då en allmän rustningsminskning utgör ändamålet med de tre föregående förslagen och den ömsesidiga garantitraktaten är medlet till förverkligandet av detta mål, är det tydligt, att första villkoret för denna t r a k t a t är, att samtycke från de olika staternas sida på förhand lämnas till en sådan rustningsminskning. Denna rustningsminskning kan verkställas antingen i form av en allmän traktat, vilket vore mest önskvärt, eller i form av särskilda traktater, avsedda att utvidgas och med rätt till anslutning för alla länder. I förra fallet medför traktaten allmän rustningsminskning. I senare fallet bör rustningsminskningen äga rum i förhållande till den säkerhet, som garantitraktaten erbjuder. Nationernas Förbunds Råd skall, efter att hava infordrat y t t r a n d e från den tillfälliga blandade kommissionen, som har att undersöka, huru det ena eller andra av dessa alternativa system må k u n n a tillämpas, ytterligare utarbeta och för de skilda regeringarnas egen prövning och beslut framlägga planen för den såväl politiska som militära organisation, som erfordras för att trygga desammas noggranna genomförande. b) Förbundsförsamlingen anmodar Rådet att för y t t r a n d e underställa de skilda regeringarna ovanstående förslag. Församlingen anhåller tillika, att den tillfälliga blandade kommissionen måtte fullfölja sin utredning och, i syfte att ytterligare precisera ovanstående förslag, förbereda ett förslag till traktat, grundat på de i denna resolution angivna grundsatser.»

10. Regionala avrustningsavtal. Regionala Under behandlingen i tredje utskottet av ovannämnda förslag till garantiavtal, avrustnings- hade bland andra Herr Lange framhållit möjligheten av avslutandet av separata, avtal. regionala avrustningsavtal såsom en framkomlig väg vid sidan av en allmän överenskommelse i ämnet. Utskottet anslöt sig till denna tanke. Det funnes stater, som med h ä n s y n till sin geografiska och politiska situation vore så gynnsamt ställda, att de, u t a n att offra något av sin säkerhet, kunde företaga mera långt gående rustningsminskningar än andra, i n ä m n d a hänseende mindre gynnade stater. Med denna motivering föreslog utskottet nedanstående av Förbundsförsamlingen sedermera antagna resolution: »XV. Förbundsförsamlingen, som hävdar, a t t den i Förbundsakten artikel 8 åsyftade rustningsminskning icke kan utöva sina fulla verkningar för världsfreden med mindre den är allmän, önskar understryka betydelsen av regionala överenskommelser i ändamål att nedbringa rustningarna, vilka överenskommelser, allt efter omständigheterna, till och med kunna gå utöver de för den allmänna rustningsminskningen bestämda grunder, , och anhåller, att Rådet måtte anmoda den tillfälliga blandade kommissionen att under sin vidare verksamhet taga under övervägande möjligheten av att anbefalla de stater, som kunna väntas vara därav intresserade, att avsluta dylika överenskommelser.

69 11. Sammanhanget mellan avrustningsfrågan och frågan om återställande av politisk och ekonomisk jämvikt i Europa. Diskussionen inom Tredje Förbundsförsamlingen av ovan berörda förslag till Sammanöverenskommelse om en allmän rustningsbegränsning var ägnad att ytterligare fram- han0et mellan häva de redan från början av Förbundet insedda svårigheterna att — med h ä n s y n ^ X ^ , " 1 " ^ " till världskrigets störande efterverkningar och under ännu rådande politiska och frågan om ekonomiska orosläge — genomföra en fullt planmässig gemensam aktion i avrust- återställande av ningsfrågan. politisk och Tredje utskottet ansåg sig sålunda böra föreslå Förbundsförsamlingen att i ett ekonormsk särskilt uttalande betona sammanhanget mellan rustningsminskningsfrågan och frågan Europa. om avlägsnande av ifrågavarande oros- och osäkerhetsmoment. I motiveringen till n ä m n d a förslag konstaterade utskottet, att den nuvarande politiska och ekonomiska situationen i Europa vore så prekär, att den tillsvidare stode h i n d r a n d e i vägen för antagandet av varje allmän plan, avseende minskning av de militära försvarsmedlen. Regeringarna i ett stort antal stater vore u p p t a g n a av a t t avvärja de hotande faror av oberäknelig räckvidd, som n ä m n d a situation medfört och som hölle världen i ett tillstånd av ömsesidig misstro och nervositet. P å ett dylikt tillstånd kunde icke någon verklig fred byggas; så länge icke en, så att säga, moralisk avrustning genomförts, bleve alla försök till materiell avrustning fåfänga. Utskottet för sin del tvekade ej att söka den främsta orsaken till den r å d a n d e politiska, ekonomiska och finansiella förvirringen och desorganisationen i de oerhörda yttre skuldbördor,- som nedtyngde staterna, i form av interallierade krigsskulder, skadeståndsförpliktelser eller hjälpkrediter. Även under förutsättning att någon fullt tillfredsställande eller genomgripande lösning av dessa frågor ej kunde åvägabringas utan medverkan av Förenta Staterna, kunde emellertid redan nu åtskilliga gagneliga och ändamålsenliga åtgärder vidtagas, från de till Förbundet anslutna staternas sida, till förbättring och stabilisering av förhållandena samt till återställande av förtroendet. Under åberopande härav föreslog utskottet Tredje Förbundsförsamlingen att antaga nedan återgivna resolution, vilken även av Församlingen godkändes. »XVI. Förbundsförsamlingen, som anser, att den materiella avrustningen främst förutsätter moralisk avrustning och att denna blott kan genomföras under ett tillstånd av trygghet och ömsesidigt förtroende, fastslår, att detta förtroende icke kan ernås, så länge världen fortfar att lida under verkningarna av växelkursernas omkastningar, ekonomiskt kaos och arbetslöshet, samt att det enda sättet att avhjälpa dessa missförhållanden är att göra ett slut på det osäkerhetstillstånd, som råder beträffande sättet för återupprättandet av de skövlade områdena samt beträffande en uppgörelse av de interallierade skulderna; xittrycker en, förhoppning, att, i den mån dessa frågor k u n n a ordnas endast genom samverkan av de europeiska nationerna, de regeringar, som undertecknat de internationella fördrag och överenskommelser, vilka h a v a dessa frågor till föremål, och inom vilkas ram de böra behandlas, snarast måtte komma till en samfälld lösning av skadestånds- och de interallierade skuldfrågorna. Församlingen uttrycker vidare en önskan, att Rådet m å t t e med ständig uppmärksamhet följa de ansträngningar, som i detta hänseende göras av vederbörande regeringar, enär det förutsattes, a t t Rådet endast på begäran av ifrågavarande regeringar på ett framgångsrikt sätt kan medverka till en lösning av dessa frågor.»

70 B.

Sveriges m i l i t ä r p o l i t i s k a l ä g e .

Av den i det föregående lämnade redogörelsen för Sveriges anslutning till nationernas förbund har framgått, att vi icke kunna undgå att allt fortfarande upprätthålla ett väpnat försvar. Huru omfattande åter detta försvar bör göras, torde i främsta rummet bliva beroende av, vilken uppfattning man hyser angående förefintliga risker för krigiska förvecklingar eller m. a. o. rörande vårt lands militärpolitiska läge. Tydligt är, att vid bedömandet av ett lands militärpolitiska läge stora meningsskiljaktigheter skola göra sig gällande. Förhållanden, som för den ene kunna te sig såsom innebärande nog så allvarliga riskmoment, framstå för den andre såsom härutinnan skäligen betydelselösa. Härtill kommer, att uppfattningen ofta bliver helt olika,, beroende på, om man begränsar sig till förhållandena, sådana de vid en viss given tidpunkt gestalta sig, eller om man söker bedöma, vad framtiden kan komma att i förevarande hänseende föra med sig. Också finner man, hurusom omdömena om vårt lands nuvarande militärpolitiska läge äro i hög grad skiftande. Medan somliga hålla före, att den internationella rättsordning, som 'nationernas förbund avser .att åvägabringa, snart skall bliva en verklighet, och att ingen som helst eller i varje fall ytterst ringa sannolikhet föreligger för att vårt land skall inom överskådlig framtid indragas i krigiska konflikter, hysa andra åter den uppfattningen, att nationernas förbund aldrig eller i varje fall icke på mycket länge kommer att erhålla någon avgörande betydelse för fredens bevarande nationerna emellan, samt att faran för vårt lands invecklande i krig numera är, om icke större, så dock lika stor som före världskrigets utbrott. Revisionen anser sig emellertid icke böra här ingå på några mera vidlyftiga undersökningar om, huru förhållandena i förevarande hänseende kunna komma att gestalta sig, utan inskränker sig till att i korthet angiva den ståndpunkt, till vilken revisionen under sina överläggningar i ämnet kommit. Alltsedan Sverige för mera än hundra år tillbaka utkämpade sitt sista krig, har vår försvarspolitik varit inriktad på att vid inträffande krigiska konflikter mellan främmande stater hävda vår neutralitet samt i händelse av fientligt angrepp på eget land försvara vår nationella självständighet. I överensstämmelse härmed hava också de under de senaste decennierna vidtagna förbättringarna av våra försvarsanstalter haft ett defensivt syfte. Om det alltså icke kan sägas, att vårt land bedrivit rustningspolitik i samma bemärkelse som ett flertal andra euro-

71 peiska stater, är det emellertid å andra sidan tydligt, att de försvarsförstärkningar, som under de gångna åren vidtagits, i hög grad påverkats av den vid tiden för deras beslutande rådande uppfattningen angående vårt militärpolitiska läge och därmed förenade risker. Så var jämväl förhållandet vid uppgörandet år 1914 av vår nuvarande försvarsorganisation. Vid nämnda tidpunkt hade kapprustningarna och motsättningen mellan de olika alliansgrupper, i vilka Europas stormakter voro uppdelade, lett till en spänning, vilken kunde befaras komma att utlösas i krigiska konflikter. För den händelse så bleve fallet, förelåg givetvis en viss fara för, att Sverige, såsom beläget invid Östersjön, vars östra och södra kuster helt och hållet innehades av Europas två starkaste, till olika alliansgrupper hörande militärmakter, skulle mot sin vilja kunna bliva indraget i striden, därest dess neutralitetsförsvar ej besatt tillräcklig styrka. Vårt omedelbara grannskap intill dessa stormakter ansågs göra det till en oavvislig nödvändighet att, så långt våra resurser det medgåve, stegra vår värnkraft. Även om det icke förelåg möjlighet för oss att ensamma i längden kunna hävda vår självständighet, gällde det dock för oss att handla efter den s. k. riskprincipen, d. v. s. att göra oss så dyra, att ett anfall på vårt land komme att kosta mera, än vad angriparen kunde antagas vara villig att offra. Om alltså vårt militärpolitiska läge före världskrigets utbrott kunde betecknas såsom innebärande allvarsamma faror och följaktligen- motivera en förstärkning av våra dåvarande försvarsanstalter,* så har emellertid härutinnan numera en väsentlig förändring inträtt. Åven om man hyser den uppfattningon, att de genom fredssluten skapade nya internationella förhållandena icke utesluta anledningar till konflikter, vilka kunna leda till krigiska förvecklingar, torde det sålunda vara uppenbart, att den allmänna faran för dylika förvecklingar numera är väsentligt mindre än före' den stora kraftmätningen mellan Europas ledande nationer. Den generation, som upplevat världskrigets fruktansvärda förödelser och dess för vår världsdels kultur, ekonomi och utveckling fördärvliga följder, torde säkerligen mer än en gång betänka sig, innan den ånyo kastar sig in i krigiska äventyr. Medvetandet om vad kriget verkligen innebär och vilka följder det medför för alla däri deltagande parter, torde mera än något annat komma att härutinnan verka som en ytterst kraftigt återhållande faktor. Frånsett den inskränkning neutralitetsbegreppet erhållit på grund av vår anslutning till nationernas förbund, föreligger alltså med hänsyn till den minskade allmänna krigsfaran enligt revisionens uppfattning icke numera samma behov av att upprätthålla ett starkt neutralitetsförsvar som vid tiden omkring år 1914.

72 Men icke endast ur nu angivna synpunkt utan jämväl och i främsta rummet med hänsyn till faran för vår nationella säkerhet har vårt mihtärpolitiska läge enligt revisionens uppfattning undergått.en bestämd förbättring. Genom det ryska väldets försvagande samt Finlands och Östersjöprovinsernas konstituerande såsom självständiga stater har det hot mot vår självständighet, som det nära grannskapet med en stor imperialistiskt styrd stat måste anses innebära, åtminstone tillsvidare avlägsnats. Oaktat den med Nationernas förbund avsedda internationella rättsordningen ännu icke kommit till stånd, torde vidare icke helt böra bortses från möjligheten av, att vi såsom medlemmar i nämnda förbund vid krigisk konfliktkunna erhålla militärt understöd, i första hand till sjöss. Därvid är att märka, att efter världskrigets avslutande den betydelsefulla förändringen inträtt i vårt militärpolitiska läge, att Östersjön numera är öppet för västmakternas stormaktsflottor. Den tyska militärmaktens starka försvagning är givetvis även en faktor att räkna med, då det gäller att bedöma vårt nuvarande militärpolitiska läge. Härvid kan visserligen erinras, att de genom världskrigets utgång skapade nya internationella förhållandena, såsom revisionen förut framhållit, ännu icke vunnit en sådan stadga, att man kan vara säker på, att de skola bliva för framtiden beståndande, samt att man följaktligen icke heller bör vid utformandet av vår försvarsorganisation låta sig uteslutande bestämmas av förhållandena, sådana de för närvarande gestalta sig. Denna invändning är givetvis i och för sig riktig. Enligt revisionens uppfattning måste man också, då det gäller att besluta sig för en ny försvarsorganisation, vilken ju alltid kommer att kräva flera år, innan den bliver fullt genomförd, taga behörig hänsyn till sannolika framtida eventualiteter. Men å andra sidan synes det revisionen också uppenbart, att man härvid icke kan eller bör sträcka sina omsorger längre än till vad som ligger inom området för en något så när överskådlig framtid. Vad som ligger där bortom är icke möjligt att med någon som helst säkerhet bedöma, och det bör därför också överlåtas åt framtiden att avgöra, vilka försvarsanordningar då kunna vara av behovet påkallade. Ser man den föreliggande frågan ur denna synpunkt — den enligt revisionens uppfattning enda möjliga, därest man på förevarande område vill erhålla en något så när fast utgångspunkt — så torde det näppelägen kunna bestridas, att sannolikheterna för att vi under de närmast kommande åren skola indragas i krigiska förvecklingar äro mindre än före världskriget. Av huvudsakligen nu anförda skäl har revisionen kommit till den uppfattningen, att vårt militärpolitiska läge efter världskrigets avslutande

73 undergått en så väsentlig förbättring, att avsevärda inskränkningar i den år 1914 beslutade försvarsorganisationen böra kunna vidtagas, utan att rikets säkerhet därigenom äventyras. C. F ö r s v a r s f r å g a n s e k o n o m i s k a s i d a . Såsom i det föregående omförmälts, gavs uti det till statsrådsprotokollet den 19 oktober 1917 av den då tillträdande nya regeringen avgivna yttrandet uttryck åt den uppfattningen, att vårt lands försvarsanstalter enligt nu gällande organisation icke kunde anses lämpade efter folkets bärkraft eller den fredliga kulturens behov, utan borde en begränsning och anpassning av försvarsväsendet i enlighet härmed ske. Denna synpunkt underströks ytterligare uti det vid den s. k. försvarskommissionens tillsättande den 18 december 1918 av dåvarande statsministern till statsrådsprotokollet avgivna yttrandet, i det att han framhöll, att de av nuvarande försvarsorganisation och planläggning följande kostnaderna hade, dels emedan de ursprungliga beräkningarna i vissa punkter befunnits icke hålla streck, dels och framför allt på grund av den ofantliga prisstegringen för all slags materiel, utrustning, förplägnad och dylikt, sprungit upp på ett sätt, som ovillkorligen påkallade en reduktion, så mycket hellre som andra trängande statsändamål framträtt, vilka krävde utomordentligt stora anslagsbelopp, på samma gång en del av statens inkomstkällor genom kristidens störande inverkan på vårt näringsliv för det dåvarande ej vore att påräkna och för den närmaste framtiden alltjämt måste befaras mer eller mindre slå fel. Uti det vid försvarsrevisionens tillsättande givna direktivet har denna försvarsfrågans ekonomiska sida än ytterligare betonats, i det revisionen anbefallts att vid utredningen taga hänsyn till bland annat de ofantligt stegrade kostnaderna för de hittillsvarande försvarsanstalterna, som blivit en följd av den under kristiden inträdda prisstegringen. 1. Statistisk undersökning angående försvarsutgifterna och deras förhållande till samtliga verkliga utgifter åren 1901—1921. 1 enlighet med det revisionen givna direktivet har revisionen ansett sig böra i första hand verkställa en undersökning angående försvarsutgifternas utveckling under de båda sistförflutna decennierna ävensom rörande deras storlek i förhållande till övriga statsutgifter. Resultatet 2041 20

^

74 Tablå över försvarsutgifterna och deras förhållai 1

*

5 G

r ö r År

Lantförsvaret Xormala utgifter

1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

Extra utgifter

s v a r

Xormala utgifter

Extra utgifter

9 Summa

s u t g i f t e r , Militära pensionsväsendet

Sj öförsvaret Summa

8 Xormala utgifter

S u Xormala utgifter

Extr utgifl

31 384 589 5 653 911 37 038 500 7 788 867 11 809 814 19 598 681 2 880 272 42 053 728 17 463 35 952 710 7 074 977 43 027 687 9 432 246 11 536 48320 968 729 2 872 662 48 257 618 18 611 38 394 427 8 731 508 47 125 935 11 542 980 7 810 336 19 353 316 3 082 903 53 020 310 16 541 40 172 219 11 914 242 52 086 461 12 240 540 9 793 243 22 033 783 3 448 550 55 861 309 21 707 42 188 036 14 394119 56 582 155 11 205 943 7 014 765 18 220 708 3 343 030 56 737 009 21 408 43 072 742 11 944 322 55 017 064 12 717 940 7 239 336 19 957 276 3 481140 59 271 822 19 183 44 003 206 9 250 659 53 253 865 14 100 631 7 724 783 21 825 414 3 753 715 61 857 552 16 975 44 718 126 9 284 082 54 002 208 14 870 143 8 015 369 22 885 512 3 579 554 63 167 823 17 299 48 685 788 7 224 070 55 909 858 16 153 769 8 843 042 24 996 811 3 713 784 68 553 341 16 067 48 073 324 7 396 062 55 469 386 16 868 164 5 213 005 22 081169 4 089 341 69 030 829 12 609 49 276 402 8 905 285 58 181 687 20 158 644 3 094 398 23 253 042 4 243 688 73 678 734 11 999 52 918 578 8 058 596 60 977 174 20 239 367 2 120 648 22 360 015 4 557 996 77 715 941 10179 53 055 362 7 570 562 60 625 924 18 731 379 4 642 231 23 373 610 4 325 250 76111991 12 212 48 984 345 3 969 782 52 954 127 21 780 185 7 691 362 29 471 547 4 554 687 75 319 217 11 661 63 944 653 14 007 614 77 952 267 21 940 872 9 321 346 31 262 218 5 177 931 91 063 456 23 328 77 460 720 25 793 900 103 254 620 24 186 892 10 191 25834 378 150 4 698 173106 345 785 35 985 95 738 092 14 761 400 110 499 492 28 115 655 12 453 00340 568 658 5 772 551 129 626 298 27 214 144 374 825 48 380 764 192 755 589 46 091 347 18 708 694 64 800 041 10 128 939 200 595111 67 089 124 511 237 14 842 788 139 354 025 48 659 635 11 625 45560 285 090 11305 412 184 476 284 26 468 140 317 862 17 147 066 157 464 928 55 184 513 11 689 26766 873 780 15 046 056210 548 431 28 836 138 906 596 19 659 513 158 566 109 54 558 501 10 307 39164 865 892 14 057 081207 522 178 29 966

av denna undersökning, vilken verkställts av, revisionens ledamot överdirektören L. Widell, föreligger i ovanstående tablå. Redogörelse Beträffande sättet för de i tablån angivna siffrornas beräknande får " a " ™ revisionen anföra följande. Som bekant har riksstatens uppställning år 1912 undergått genomgripande förändringar, som omöjliggöra en direkt jämförelse mellan de officiellt uppgivna statsutgifterna för åren fr. o. m. 1912 och för de föregående åren. I 1907 års försvarskommittés betänkande har emellertid för åren 1882—1909 gjorts en bearbetning av de officiella siffrorna (här nedan benämnd försvarskommitténs statistik), vilken verkställts efter i det väsentliga samma huvudgrunder, som äro ledande för den nuva-

75 samtliga verkliga utgifter åren 1901—1921. 11

12 I o n

o r

Krigsrusta Samtliga ningar, försvarsneutrali• tetsförsvar utgifter 1 och likn. ) Summa

16 Samtliga verkliga utgifter, i kronor

19 Försvarsutgifter, i procent av verkliga utgifter

M e d frånräknande av

20 År.

Samtliga kol. 10 och 12

kol. 12

59 517 453 106 166 492 123 630 217423 630 217 i9 517 453 66 869 078 115 659 860 134 271320134 271320 6 869 078 69 562 154 123 944 406 140 486 250 140 486 250 9 562 154 7 568 794 105 427 77674 221 128 962 956 150 670 441 150 775 868 8 145 893 3 773 413 81 919 306 130 685 892 152 094 776 155 868 189 8 455 480 78 455 480 137 923 093 157106 751157106 751 '8 832 994 78 832 994 148 177 538 165152 980465152 980 80 467 274 155 309 642 172 609 093472 609 093 10 467 274 84 620 453 167 864 767 183 931879483 931879 54 620 453 SI 639 896 81 639 896 172 955 451 185 564 518485 564 518 55 678 417 85 678 417 182 482 124 194 481807494 481807 57 895 185 87 895 185 191 268 751 201 447 9951201 447 995 58 324 784 88 324 784 195 100 504 207 313 297i207 313 297 56 980 361 46 021 163 133 001 524 205 515 201 217 176 345J263 197 508 .4 392 416 56 047 338 170 439 754 256 898 676 280 227 636|336 274 974 12 330 943 64 755 752 207 086 695 283 389 274 319 374 432 384 130 184 )6 840 701 66 367 266 223 207 967 332 711 418 359 925 8211426 293 087 57 684 569 34 225 390 301 909 959 668 360 518 735 449 9761769 675 366 .0 944 527 2 000 000 212 944 527 626 233 069 652 701312 654 701312 59 384 764 239 384 764 698 424 621 727 260 9541727 260 954 57 489 082 237 489 082 854 528 700 884 495 604:884 495 604

kol. 9: | kol. 11:kol. 13: kol. 14 | kol. 15 kol. 16 39-6 41-7 42-8 43-3 43-4 43-o 41-7 40-7 40-8 39-9 40-4! 40G

39-o 36-6 35-4 37-5 39vo 30o 29-5 30i 24-3

48-i 49-8 495 51-5 51-4 49-9 47-7 46-6 46-o 44-o 44i 43-6 42-6 40-1 40-8 44-6 43-G 36-4 32-3 32-9 26-9

48-1 498 49-5 51-5 52-6 49-9 47" 7 46c 46-o 44-o 44-i 43G 42-G

50-5 50-7 53-9 52-4 39-2 32-5 32-9 26-9

1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 1909 1910 1911 1912 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

. •

l ) Av de i d e n n a k o l u m n för åren 1914—1919 u p p t a g n a utgifter, tillhopa 269 416 909 k r o n o r , b e l ö p a 197 339 134 h o r å l a n t f ö r s v a r e t och 72 077 775 k r o n o r å sjöförsvaret.

rande uppställningen av riksstaten. Härvid hava räkenskapernas, ej riksstaternas, siffror kommit till användning. Då det nu gällt att åstadkomma en efter enhetliga principer utarbetad statistik över statens »verkliga utgifter» under åren 1901 — 1921, hava tvenne utvägar stått till buds: den ena att omräkna statsutgifterna för åren 1910—1921 enligt de av 1907 års kommitté följda principerna, den andra att, för åren 1901—1909 med användande av försvarskommitténs statistik, omräkna och komplettera siffrorna för åren 1901—1911 till överensstämmelse med nu tillämpade grunder för riksstatens uppställning. Försvarsrevisionen har ansett sig så mycket hellre böra välja den senare metoden, som härigenom möjlighet gives att utan mera omständliga omräkningar allt framgent fullfölja de av revisionen här lämnade sifferserierna.

76 a) Samtliga De sedan år 1912 gällande riksstaternas utgiftsgrupp »verkliga utuTgifZr. gifter» visar i jämförelse med motsvarande grupp, »egentliga utgifter», i försvarskommitténs statistik följande skiljaktigheter. Utgifterna för mynt- och kontrollverken (mynt- och justeringsverket), numera räknade som verkliga utgifter, hava av försvarskommittén hänförts till »driftkostnader». Utgifterna för riksförsäkringsanstalten, försäkringsinspektionen, patent- och registreringsverket samt bankinspektionen, likaledes nu upptagna som verkliga utgifter, ingå ej i försvarskommitténs statistik. Utgifterna för räntor å statsskulden, nu upptagna brutto, hava i försvarskommitténs statistik upjfförts med nettobelopp, d. v. s. med frånräknande av riksgäldskontorets ränteinkomster. Slutligen hava driftkostnaderna för statens domäner i försvarskommitténs statistik upptagits i någon mån för låga, varigenom summan av »egentliga utgifter» blivit i motsvarande grad för hög. I föreliggande statistik hava försvarskommitténs siffror för åren 1901—1909 kompletterats och ändrats med anledning av de skiljaktig» heter, för vilka nu redogjorts. De härvid erforderliga uppgifterna hava hämtats i fråga om utgifterna för patent- och registreringsverket samt riksgäldskontorets ränteinkomster (kursvinster och inkomster genom preskription av räntekuponger inbegripna) från kapitalkonto till rikshuvudboken, beträffande försäkringsinspektionens och bankinspektionens utgifter från statsrevisorernas berättelser (härvid har i förekommande fall det uppgivna utgiftsbeloppet minskats med vad som bestritts av anslag på riksstaten eller av andra uppbördsmedel än försäkringsanstalternas resp. bankernas bidrag) samt angående driftkostnaderna för statens domäner från Statistisk årsbok 1920 tab. 226. Någon komplettering av försvarskommitténs statistik med anledning därav, att riksförsäkringsanstaltens utgifter icke ingå i densamma, har däremot ej behövt ske, då ifrågavarande utgifter före år 1912 bestredos av arbetarförsäkringsfonden och av skäl, som nedan angivas, såväl riksstatsananslagen till nämnda fond som fondens ränteinkomst i förevarande för försvarsrevisionen utarbetade statistik hänförts till verkliga Utgifter. Förutom de omräkningar av försvarskommitténs siffror, som sålunda utförts för erhållande av full överensstämmelse mellan försvarskommitténs utgiftsgrupp »egentliga utgifter» och nuvarande riksstats motsvarande grupp »verkliga utgifter», hava vissa ändringar gjorts i försvarskommitténs siffror för åren 1904, 1905 och 1907, i det att utgifterna för de under åren 1904 och 1905 med anledning av unionskrisen vidtagna beredskapsåtgärderna hänförts till de år, under vilka utgifterna

77 blivit gjorda, medan de i räkenskaperna avförts på åren 1907, 1910 och 1914. De å sistnämnda två år bokförda utgifterna hava härvid fördelats på åren 1904 och 1905 med ledning av uppgifter i statsverkspropositionen till 1909 års riksdag. Närmare upplysningar om de belopp, som tillagts resp. fråndragits siffrorna i försvarskommitténs statistik, framgå av nedanstående Beräkning av »verkliga utgifter» för åren 1901—1909. År 1901

År 1902

År 1903

År 1904

År 1905

År 1906

År 1907

År 1908

År 1909

©ntliga utgifter» bl. försvarskomlitténs statistik. 116 206 067 128 163 695 134 786 862 145 358 426 146 414 508 150 017 817 160 529 449 163 275 713 175 696 414 \llkommer: psäkringshispektionen ... ^nt- och kontrollverken [tent- och registreringsverket . ankinspektionen ysättning till arbetarförsäkringsfonden febetarförsäkringsfondens Ränteinkomster. [ksgäldskontorets ränteinkomster eredskapsutgifter

—

—

—

34 630

35 094

38 417

39 879

42 722

47 380

80 741

146 527

209 841

88 700

124 597

92 719

87 467

146 556

124 042

238 462

260 297

277 780

278 407

353 544

—

—

—

—

—

—

398 646 25 566

403 045 25 316

402 350 29031

1 400 000

1 400 000

1 400 000

1 400 000

1 400 000

1 400 000

1 400 000

1 400 000

1 400 000

365 578

444 929

510 767

578 058

656 608

743 725

844 774

971 443

1 050 791

5 404 555

3 949 874

3 407 992

3 130 568

3 285 719

4 548 162

5 208 705

6 465 741

5 322 181

—

—

—

105 427

3 773 413

—

—

—

—

Summa 123 695 403 134 362 436 140 575 759 150 973 589 155 968 346 157 194 384 168 534 486 172 730 536 184 072 189 tvgår: cillnad mellan domänernas driftkostnad enl. försvarskommittén och enl. Statistisk årsbok eredskapsutgifter Summa

89 509

197 721

100 157

87 633

102 290

121 443

140 310

—

—

—

—

—

—

3 279 216

—

—

89 509

197 721

100 157

87 633

3 381 506

121 443

140 310

terstå »verkliga utgifter» 123 630 217 134 271320 140 486 250 150 775 868 155 868 189 157106 751 165 152 980 172 609 093 183 931 879

78 För åren 1910 och 1911 hava, för åstadkommande av likformighet med de följande årens siffror, från riksstatsutgifternas totalbelopp enligt Kapitalkonto till rikshuvudboken fråndragits alla utgifter, som enligt 1912 års uppställning av riksstaten äro att räkna såsom »utgifter för kapitalökning» eller såsom driftkostnader äro direkt avräknade från statsverkets inkomster. Beträffande statens domäner, hava härvid driftkostnaderna upptagits enligt nyssberörda tabell i Statistisk årsbok. Uppgift om hur stor del av anslaget till riksdags- och revisionskostnader m. m., som belöper sig på avbetalning av statsskulden, har erhållits från Utdrag ur riksgäldskontorets huvudbok. För övriga bland riksstatsutgifterna ingående anslag hava till de i kolumnen »utgifter» i kapitalkontots tabell över statsverkets utgifter upptagna summorna lagts de i kolumnen »omföring till diverse fonder» införda belopp, vilka äro att betrakta såsom från statsverket utgivna, varemot fråndragits dels »utgiftsanslagen enskilt tillhörande uppbördsmedel», dock ej de under rubriken »för myntverket reserverade medel» redovisade, dels ock de i kolumnen »statsverkets inkomster gottgöra» för tullverket och för restitutioner samt utom huvudtitlarna uppförda beloppen, allt i överensstämmelse med förfaringssättet vid upprättandet av försvarskommitténs statistik.., Till de så erhållna utgiftsbeloppen hava, liksom för åren 1901—1909, lagts utgifterna för försäkringsinspektionen, patent- och registreringsverket samt bankinspektionen ävensom beloppet av riksgäldskontorets ränteinkomster. Att jämväl arbetarförsäkringsfondens ränteinkomster tillagts, samt att för år 1910 utgifterna för vissa beredskapsåtgärder frånräknats, har ovan antytts. Sättet för ifrågavarande beräkningars verkställande framgår av följande Beräkning av »verkliga utgifter» för åren 1910 och 1911. År 1910

År 1911

Statsregleringsfonden: statsverkets utgifter 208 845 386 23 220 588 314 02 Omföring till: riksgäldsverkets fond 18 849 738 82 19 252 190 59 arbetarförsäkringsfonden 1 400 000 1 400 000 beväringsmanskapets invalid- och pensionsfond 30 000 30 000 invalidhusfonden 60 350 60 350 Vadstena krigsmanshusfond 537 640 537 640 pensionsfonden för civila tjänstinnehavare 544 989 39 593 903 66 Eiksgäldsverkets fond: intressemedel m. m 5 856 194 62 6 105 387 08 Patent- och varumärkesavgifters m.m. fond: utgifter 424 062 82 416 751 81 Arbetarförsäkringsfonden: intressemedel och kapitalvinst 1128 867 49 1 270 141 06 Försäkringsinspektionen 48 694 88 52 438 71 Bankinspektionen 30 308 17 36 023 85 Summa

237 756 232 42 250 343140 78

79 År 1910

Ar 1911

6 013 087 76 1 115629 34 834 002 63 11 306 84 2 984773 02 21114 908 171 12 522602 52 34 000 — 4 407 674 — 2 659 532 18 494 197 |35

8 878 837 446 491 1 278 251 5 874 2 778 150 20 390 776 13 700 028

Avgår: Särskilda uppbördsmedel för utgiftsanslagen, u t o m för myntoch justeringsverket samt köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter, utgifter ... Statsve*kets inkomster gottgöra: tullverket res titutioner utom huvudtitlarna »,.. Utgifter (netto): postverket, inr. omföring till diverse fonder ... telegrafverket vattenfallsstyrelsen Statens domäners driftkostnad enligt Statistisk årsbok Anslag (netto) till statsskuldens amorterande E r s ä t t a n d e av vissa kostnader för beredskapsåtgärder Summa Återstå overkliga utgifter»

4 890 064 3 492 860 67

52 191 714 35 55 861 334 |05 185 564 518 07 194 481806 73

Till grund för beräkningarna av de verkliga utgifterna under åren 1912—1921 hava lagts de i Statistisk årsbok 1918: tab. 245 och 1921: tab. 250 offentliggjorda siffrorna samt, vad beträffar åren 1920 och 1921, motsvarande siffror enligt särskilda beräkningar för försvarsrevisionen. Ifrågavarande siffror hava erhållits på det sätt, att i den tabell över statsverkets utgifter, som meddelas i Utdrag ur rikshuvudboken (det förutvarande Kapitalkonto till rikshuvudboken, fr. o. m. årgången 1920 benämnt Budgetredovisning) slutsumman för verkliga utgifter i kolumnen »direkta utgifter» ökats med utgifterna från huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder, varefter summan minskats med beloppet »särskilda uppbördsmedeb. För åren 1912 och 1913 har därjämte den ändringen vidtagits i de officiella siffrorna, att anslaget till arbetarförsäkringsfonden överförts från »utgifter för kapitalökning» till »verkliga utgifter». I försvarsrevisionens föreliggande statistik har nämnda överföring bibehållits. Från och med år 1914 bokföres nämligen ej längre arbetarförsäkringsfonden såsom en statsverkets tillgång, utan har uppgått i pensionsförsäkringsfonden. Det förutvarande anslaget till arbetarförsäkringsfonden motsvaras också från och med nämnda år av det å sjätte huvudtiteln uppförda anslaget »till bestridande av på staten belöpande kostnad för genomförande av en allmän pensionsförsäkring» (beloppet utgjorde av det förra anslaget år 1913 2,600,000 kronor och av det senare år 1914 2,660,000 kronor). I överensstämmelse härmed har försvarsrevisionen jämväl för åren 1901—1911 bland verkliga utgifter inräknat det utom huvudtitlarna uppförda anslaget »avsättning till arbetar-

80 försäkringsfonden», liksom även arbetarförsäkringsfondens ränteinkomst, då denna från och med år 1912 är inbegripen i anslaget till arbetarförsäkringsfonden. De i Statistisk årsbok meddelade siffrorna hava emellertid icke kunnat i oförändrat skick användas för försvarsrevisionens ändamål utan hava i föreliggande statistik delvis ändrats. Sålunda hava för år 1912 de behållningar, som till ett belopp av 1,706,018 kronor på försäkringsinspektionen, patent- och registreringsverket samt bankinspektionen uppdebiterats bland »särskilda uppbördsmedel»*, likväl icke frånräknats från utgifterna, vilket däremot skett i Statistisk årsbok. Vidare hava för åren 1912 och 1913 utgifter från reservationer å vissa äldre riksstatsanslag, vilka i Statistisk årsbok i överensstämmelse med den officiella bokföringen hänförts till verkliga utgifter, här frånräknats dessa, i de fall då de till sin natur äro att anse såsom utgifter för kapitalökning eller driftkostnader. Beloppet av dessa utgifter utgör för år 1912 218,894 och för år 1913 10,720 kronor. Att de år 1914 å 1910 års anslag till ersättande av vissa kostnader för beredskapsåtgärder avförda utgifterna (21,589 kronor) överflyttats till år 1904, har förut omnämnts. Av vida större betydelse än dessa smärre jämkningar, äro de förändringar, som gjorts i siffrorna för åren 1914—1921 med anledning av förskotts väsendet och dess partiella avveckling år 1918. Även före krigsutbrottet 1914 spelade förskottsväsendet en mycket betydande roll i den svenska finansförvaltningen. I bästa fall ersattes förskotten genom anslag på riksstaten efter ett eller annat år, men mycket ofta, ej minst i fråga om militära utgifter, balanserades förskotten år efter år. Exempelvis bestredos i stor utsträckning utgifterna för kasernbyggnader, för inköp av Järvafältet o. s. v. genom förskott, som ännu vid ingången av år 1918, ett tiotal år eller mera efter det utgifterna skett, ej blivit ersatta. Redan vid slutet av år 1913 uppgingo också de å statsverkets kassafond bokförda förskotten till nära 31 miljoner kronor. Efter krigsutbrottet fick emellertid förskottsväsendet en dittills oanad tillämpning. De genom krigs förhållandena förorsakade utgifterna för neutralitetsförsvar, krigstidstillägg och krigstidshjälp till tjänstemännen m. m. bestredos nämligen i största utsträckning under förskottstitel. Kassafondens förskott hade också vid utgången av år 1917 ökats till över 294 miljoner kronor. Det är utan vidare uppenbart, att detta förskottsväsende måste utöva en synnerligen störande inverkan vid en jämförelse mellan utgifterna — vare sig de bokförda eller på riksstaten beräknade — under olika år. Så t. ex. utgöres av den väldiga summa — 907,011,398 kronor —, som i 1918 års räkenskaper avförts såsom verkliga utgifter, en mycket bety-

81 dande del, säkerligen ett par hundra miljoner av utgifter, som i verkligheten ägt rum under de föregående åren och rätteligen bort belasta de årens räkenskaper. Givetvis hade varit önskvärt, att i försvarsrevisionens statistik över statsutgifterna alla förskott överflyttats till de år, till vilka de rätteligen hänföra sig, men en sådan åtgärd — ehuru visserligen ej outförbar — hade måst medföra ett så betydligt arbete, att revisionen ansett sig böra avstå därifrån. För åren före 1914 hava därför inga andra omföringar av förskott ägt rum än den förut omnämnda överflyttningen av utgifterna för beredskapsåtgärderna åren 1904 och 1905 till nämnda års utgifter. Men även för åren 1914—1921 har revisionen måst inskränka sig till de omföringar, vilka framgå av nedanstående tablå, d. v. s. utgifter för neutralitetsskydd, krigstidstillägg och krigstidshjälp samt förstärkande av eller täckande av brist å vissa ordinarie anslag på fjärde och femte huvudtitlarna. Förutom ovan berörda' förskott hava, såsom synes av tablån, jämväl i några fall omförts utgifter å fjärde och femte huvudtitlarna (men ej å de övriga), som blivit bokförda under ett senare år än det de avse. Tablå utvisande omföring m e l l a n olika år av utgifter, bokförda i r ä k e n s k a p e r n a för åren 1 9 1 4 - 1 9 2 1 . Till år 1914. Från år 1916: anslaget IV: N: 1

.... 39,897,281: 05

V: 1: G: 1

6,106,277:Summa 46,003,558: 05

Från år 1919: 1916 års anslag IV: N: 1 17,604:95 (Från år 1914 till år 1905: anslaget till ersättande av vissa .kostnader för beredskapsåtgcärder 21,588: 65.) Till år 1915. Från år 1917: anslagen IV: N: 1, 2 V: 1: G: 1

••

46,463,861: — 9,'583J477: —

Summa 56,047,338: — Till år 1916. Från år 1917: anslaget

II: G: 3 III: D: 2 IV": O: 7 V: 3: 1 VI: 1:10 VII: 1 : 1 4 VIII: L: 3 IX: L: 18

49 870W : — 359,910:30 357,399:95 41,198:03 171,820: — 12,401:25 13,670:Summa

2041 20

1,006,749: 53 ii

82 Från år 1918: riksstatens anslag IV: N: 1, 2 V: 1: G: 1, 2 tilläggsstatens anslag IV: L: 4

46,006,253:95 18,749,498: — 1,415,192: 17 Summa 66,170,944: 12

Från år 1919: 1918 års anslag IV: N: 2 Från år 1920: 1918 års anslag IV: N: 2

90,229:02 1,994:18

Till år 1917. II: G: 3 III: D: 2 IV: M: 3 IV: N: 3, 4 IV: O: 6 V: 1: G: 3—5 V: 3: 2 VI: 1 : 1 2 , 1 3 VII: I: 17 VIII: F: 19, 26, 82, L: 3 IX: L: 18 , X: A: 11, 20, 22, 26, 27, B: 21 tilläggsstatens anslag IV: L: 5 V: 1: D: 2 V: 1: E: 8

Från år 1918: riksstatens anslag

611,081:84 48,792:49 152,531:82 48,500,000: — 5,281,661:88 14,494,186: — 3,318,813:87 1,763,422:91 1,534,145:95 1,933,040:86 405,838:08 1,538,423: 98 2,852,964:64 3,040,000: — 67,478:55

Summa 85,542,382: 87 Från år 1919: 1918 års anslag IV: M: 3

83,000: —

Till år 1918. Från år 1919: tilläggsstatens anslag IV: H: 5 V: 1: B: 1 1918 års tilläggsstats anslag IV: K: 1 V: 1: D: 1 V: 3: 2 1918 års extra tilläggsstats anslag V: 1

5,435,582:96 83,865:92 4,000,261:69 3,236,045: 99 119,264: 15 158,011: 47 Summa 13,033,032: 18

Från år 1920: tilläggsstatens anslag V: 1: F: 4 1918 års tilläggsstats anslag IV: K: 1

166,017: — 1,178,245: 54 Summa

Till år 1919. Från år 1920: tilläggsstatens anslag IV: G: 3 V: 1: C: 1 V: 1: D: 1 V: 1: E: 3 1919 års tilläggsstats anslag X: B: 5

1,344,262: 54 3,193,781:19 121,000: — 62,000: — 123,552:30 1,320: —

Summa 3,501,653: 49

83 Kran år 19211):

Till år 1920. tilläggsstatens anslag IV: 1: F: 1 IV: 2: B: 1 IV: 2: C: 1 IV: 2: C: 2

8,165,936: — 213,557: — 34,007: — 166,572: — Summa

Till år 1921. Från är 19221): tilläggsstatens.anslag IV: 1: C: 1 IV: 2: F: 1

8,580,072: — 200,000: — 881,209:-

Summa

1,081,209: —

Ehuru alltså förskotten endast i begränsad omfattning blivit överförda till de rätta åren, äro de rubbningar, räkenskapernas siffror härigenom undergått, synnerligen betydande; så har den nyss angivna utgiftssumman för år 1918, 907,011,398 kronor, minskats till 769,675,366 kronor eller med ej mindre än 137,336,032 kronor. Totala beloppet av försvarsutgifterna har i den uppgjorda statistiken b) Försvarsbeträffande åren 1901 —1909 hämtats från försvarskommitténs betan- ut9lfterkände, varvid dock dels ovan omnämnda ändringar vidtagits i siffrorna för åren 1904, 1905 och 1907, dels utgifterna för departementscheferna och departementen, vilka av försvarskommittén hänförts till »författningsutgifter», nu tillagts försvarsutgifterna, dels slutligen en mindre rättelse skett i den för sjöförsvaret år 1909 uppgivna utgiftssumman (minskniug med 3,187 kronor). Det torde böra erinras, att i försvarskommitténs siffror för åren 1901—1903 är inräknat värdet av*det in natura utgjorda rustnings- och roteringsbesväret, i den mån lindring i detsamma icke erhållits. För åren 1910 —1921 hava försvarsutgifterna beräknats på samma sätt, som ovan angivits för verkliga utgifter i allmänhet. Härvid hava emellertid beträffande åren 1916—1921 vissa anslag, som varit gemensamma för civila och militära ändamål, måst uppdelas. Sådana anslag äro femte (år 1921 fjärde) huvudtitelns anslag till krigstidstillägg och krigstidshjälp, dyrtidstillägg och tillfällig avlönings förbättring, sjunde huvudtitelns anslag på 1918 års tilläggsstat och extra tilläggsstat till gratifikationer till avhjälpande av missförhållanden i fråga om krigstidstillägg och krigstidshjälp samt, t. o. m. år 1920, tionde huvudtitelns anslag till krigstidstillägg o. s. v. till f. d. befattningshavare i statens tjänst samt till pensionsberättigade änkor och barn till sådana. För en sådan fördelning erforderliga uppgifter hava dels hämtats från statsrevisorernas berättelser, dels erhållits från vederbörande verk och pensionsEnligt stat.

/

84 Tablå över fördelningen på militära och civila ändamål av utgifterna från vissa anslag åren 1917— 1920. Civila ändamål.

Militära ändamål. 1917 års

riksstat:

anslag V: 3: i * 1918 års V3:2 X : A: 26,27

1918 års extra anslag V: i

r

5 690 49 2 937 975 86 368 879

20 871 68 380 838 01 741 478 94

26 562 17 3 318 813 87 1110 357 94

1551 57 7 893 465 03 2 349 057 71

1640 95 1 028 196 47 4 026 032 03

3192 52 8 921661 50 6 375 089 74

4 177 571 10 1199 135 25

477 604 79 1 897 099

4 655 175 89 3 096 235 09

110 098 28

43 503

1300 4 706 76

' 19137 1500

tilläggsstat:

153 602 14 86

riksstat:

anslag V: 3: i V:3:2 1919 års

357 399 95

tilläggsstat:

1918 års tilläggsstat och extra anslag V I L H : 1 0 resp. VII: 2 1919 års

42 780

tillaggsstat:

X : 1,2

o

314 619 95 riksstat:

anslag V: 3: l

1918 års anslag V: 3: l V:3:2 X:A:l,B

Summa.

20 437 39 6 206 76

tilläggsstat:

anslag V: 3: i V:3:2 V:3:4 X: A : 2 , 3

.'...

1920 års anslag V: 3: l V:3:2 V:3:3 X:A:1,2

tilläggsstat:

38 628 7 253 15 122 907 4 072 402

12 38 91 38

124 917 2 506 2 155 516 10 571251

37 05 34 61

163 545 9 759 17 278 424 14 643 653

49 43 25 99

38 332 4 884 18 570 365 6 283 908

44 93 24 18

193 954 51920 2 964 801 20 657 987

36 79 63 62

232 286 56 805 21 535 166 26 841 895

80 72 87 80

kassorna. Närmare uppgifter rörande de belopp, som från ifrågavarande anslag hänförts till försvarsutgifter, framgår av ovanstående »tablå över fördelningen på militära och civila ändamål av utgifterna från vissa anslag åren 1917—1920».l) Emellertid bör omnämnas, att det oaktat fördelningen mellan försvarsutgifter och övriga verkliga utgifter icke är absolut exakt — detta gäller samtliga åren 1901—1921 — i det att dels utgifter för »handeln» kunna förekomma från ett eller annat anslag, som blivit i sin helhet hänfört till försvars utgifter, dels uppgifterna om utgifterna för det militära pensionsväsendet ej kunna exakt uppgivas, Börande motsvarande fördelning av 1921 års anslag se sid. 85.

85 emedan å ena sidan lots- och fyrpersonalen pensioneras från flottans pensionskassa, vars statsanslag i sin helhet hänförts till försvarsutgifterna, och å andra sidan på allmänna indragningsstaten, som i sin helhet räknats tillhöra civila pensionsväsendet, kunna förekomma även vissa militära pensioner. De härigenom uppkommande felen äro dock säkerligen så gott som fullständigt betydelselösa. Försvarsutgifterna hava i försvarsrevisionens statistik fördelats i utgifter för 1) lantförsvaret, 2) sjöförsvaret, 3) det militära pensionsväsendet och 4) krigsrustningar, neutralitetsförsvar och liknande. De förstnämnda två utgiftsgrupperna hava därjämte fördelats i normala utgifter och extra utgifter. Utgifterna för det militära pensionsväsendet hava samtliga ansetts äga natur av normala utgifter. Till utgiftsgruppen 4) hava hänförts ej blott utgifterna för beredskapsåtgärder åren 1904 och 1905 samt de å staterna för åren 1916—1918 uppförda anslagen under rubrikerna »kostnader enligt § 63 regeringsformen» och »kostnader för tryggande av rikets neutralitet» utan även vissa andra utgifter på femte huvudtiteln, som stå i nära samband med de sistnämnda, nämligen för krigstjänstpremier och ersättning under mobiliseringstjänstgöring, för expeditionerna till Åland och finska fastlandet år 1918 (anslag härför finnes även på 1920 års tilläggsstat, i försvarsrevisionens statistik tillagt 1918 års utgifter) samt det å 1919 års tilläggsstat uppförda anslaget till »fortsatta åtgärder under år 1919 i anslutning till det under neutralitetsvakten bedrivna arbetet m. m.». Till ifrågavarande utgiftsgrupp .hava jämväl hänförts vissa utgifter under 1918 för minsvepning, vilka bestritts av anslaget till oförutsedda utgifter (beloppet har upptagits enligt statsrevisorernas berättelse). I detta sammanhang torde böra omnämnas, att jämväl till utgiftsgrupperna »lantförsvaret» och »sjöförsvaret» hänförts utgifter, bestridda av nyssnämnda anslag, nämligen år 1919 för lantförsvaret 145,000 och för sjöförsvaret 560,500 kronor, år 1920 för lantförsvaret 1,034,000 kronor samt år 1921 för lantförsvaret 107,259 och för sjöförsvaret 691,865 kronor (enligt statsverkspropositionerna). Anslagen på 1921 års tilläggsstat till tillfällig löneförbättring och till dyrtidstillägg äro gemensamma för departementet, lantförsvaret, sjöförsvaret och sjökarteverket. Hur utgifterna under ifrågavaraude anslagfördela sig på de nämnda föremålen, framgår av följande, på uppgifter frin vederbörande ämbetsverk grundade sammanställning: Departementet. Lantförsvaret. Sjöförsvaret. Sjökarteverket. Summa. Anslag IV: 3: 1 29,035:92 52,323:77 28,260:10 10,087:37 119,707:16 IV: 3: 2 — — 6,218:94 — 6,218:94 IV: 3: 3 228,895: 06 33,550,736: 83 16,642,412: 55 96,300: 62 50,518,345: 06

86 Utgifterna för det gemensamma försvarsdepartementet hava för år 1921 fördelats på lantförsvaret och sjöförsvaret enligt proportionen mellan kostnaderna för de förutvarande båda departementen. Även den allmänna besparings fonden är sedan år 1921 gemensam för hela försvafsväsendet; utgifterna från denna fond under år 1921 hava fördelats på försvarets båda huvudgrenar i proportion till de särskilda besparingsfondernas behållning vid 1920 års utgång. Fördelningen i »normala utgifter» och »extra utgifter» motsvarar icke riksstaternas »ordinarie stat» och »extra ordinarie stat». Till extra utgifter hava nämligen hänförts endast verkliga engångsutgifter, såsom till materielanskaffningar, byggnadsföretag o. d. Däremot har ett stort antal andra anslag på extra ordinarie stat hänförts till normala utgifter, sålunda exempelvis alla anslag till avlöning, till förstärkande av eller täckande av brist i ordinarie anslag o. s. v. Särskilt bör anmärkas, att till normala utgifter hänförts alla utgifter, bestridda av huvudtitlarnas allmänna besparingsfonder, samt (utom för år 1918) anslag för täckande av statskontorets förskott (väsentligen kommittékostnader o. d.). För år 1918 har emellertid på grund av förskottsväsendets avvecklande måst följas i viss mån andra principer än för de övriga åren, då eljest bland de normala utgifterna i viss utsträckning skulle kommit att upptagas anslag för både år 1918 och föregående år, avseende samma ändamål. I alla de fall, då på tilläggsstaten finnes uppfört anslag för året, har därför motsvarande anslag på riksstaten (eller tilläggsstaten), som avsett föregående år, räknats som extra utgift. I överensstämmelse härmed hava även anslag för täckande av förskott (för kommittéer m. m.) för detta år hänförts till extra utgifter. 2. Revisionens yttrande. Som bekant har frågan om vårt försvarsväsendes utveckling och organisation alltsedan början av 1870-talet intagit en mycket framskjuten plats inom svensk politik. Först år 1892 togs emellertid ett mera avsevärt steg framåt, i det riksdagen nämnda år beslöt en förbättrad härordning, varigenom bland annat de värnpliktigas tjänstgöringstid utsträcktes och vissa mindre organisationsförändringar genomfördes. Den sålunda beslutade härordningen ägde emellertid icke bestånd längre än till år 1901, då en ny härordning antogs, varigenom indelningsverket upphävdes, värnpliktstiden ytterligare utsträcktes samt avsevärda organisatoriska förändringar vidtogos. Denna nya härordning var icke fullständigt genomförd, då år 1914 vår nu gällande härordning och marinorganisation av statsmakterna beslutades.

87 Den starka utveckling, vari vårt försvarsväsende under de senaste decennierna befunnit sig, har givetvis haft till följd en avsevärd stegring av försvarsutgifterna. Enligt den av revisionen uppgjorda statistiken uppgingo dessa år 1901, eller det sista år 1892 års förbättrade härordning tillämpades, till sammanlagt 59.5 miljoner kronor, därav 37.0 miljoner kronor för lantförsvaret, 19.6 miljoner kronor för sjöförsvaret och 2.9 miljoner kronor för det militära pensionsväsendet. I och med antagandet av 1901 års härordning inträdde en avsevärd stegring av försvarskostnaderna. År 1902 utgjorde de tillhopa 66.9 miljoner kronor och ökades därefter år från år för att — frånsett krigsrustningar, neutralitetsförsvar och liknande — år 1914 uppgå till sammanlagt 87.0 miljoner kronor, därav 52.9 miljoner kronor för lantförsvaret, 29.5 miljoner kronor för sjöförsvaret och 4.6 miljoner kronor för det militära pensionsväsendet. Vid antagandet av 1914 års härordning beräknades, att de sammanlagda ordinarie kostnaderna för lantförsvaret skulle efter genomförd härordning komma att uppgå till 59,527,704 kronor om året. Med beräknande av i medeltal 5 miljoner kronor för extra anslag na. m., skulle hela ordinarie och extra Ordinarie årliga kostnaden för lantförsvaret alltså belöpa sig till i runt tal 64-5 miljoner kronor. Vad sjöförsvaret beträffar, ansåg sig riksdagen böra begränsa sig till att besluta endast för tidsperioden 1915—1919. Under sistnämnda år beräknades de ordinarie kostnaderna komma att uppgå till 21,720,168 kronor och de extra till 8,300,000 kronor, således tillhopa 30,020,168 kronor. De av den nya härordningen och flottplanen betingade årliga utgifterna skulle alltså belöpa sig till i runt tal sammanlagt 94.5 miljoner kronor. Härtill böra emellertid för erhållande av med revisionens statistik jämförbara siffror läggas kostnaderna för det militära pensionsväsendet med omkring 5.5 miljoner kronor. Den totala årliga kostnaden efter härordningens och marinorganisationens genomförande skulle alltså uppgå till i runt tal 100 miljoner kronor. Emellertid hava, som bekant, försvarsutgifterna icke kunnat hållas inom den år 1914 uppgjorda kostnadsramen. Av den utav revisionen uppgjorda statistiken framgår, att samtliga försvarsutgifter uppgingo till: år 1915 » 1916 » 1917 » 1918 » 1919 » 1920 » 1921

170.4 miljoner kronor 207.1 '» » 223.2 » » 301.9 » » 212.9 » » 239.4 » » 237.5 » »

88 Uti nu angivna belopp ingå emellertid avsevärda kostnader för krigsrustningar, neutralitetsförsvar och liknande — utgifter med vilka man vid uppgörandet av 1914 års försvarsorganisation givetvis icke räknade. Om man, såsom riktigt är, i detta sammanhang bortser från dessa kostnader, utgjorde försvarsutgifterna år » » » » » »

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

•

114.4 miljoner kronor 142.3 *» » 156.8 » » 267.7 » » 210.9 » » 239.4 » » 237.5 » »

Ser man åter till enbart de normala utgifterna, d. v. s. dem som äro direkt beroende av själva organisationen, beräknades år 1914 dessa komma att uppgå: för lantförsvaret efter genomförd härordning till i runt tal 59.5 miljoner kronor » sjöförsvaret vid den första femårsperiodens slut till i runt tal 21.7 » » Av den uppgjorda statistiken framgår emellertid, att de normala utgifterna uppgått till: år » » » » » »

för lantförsvaret: 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

63.9 miljoner kronor 77.5 » » 95.7 » » 144.4 » » 124.5 » » 140.3 » » 138.9 »' »

år » » » » » »

för sjöförsvaret: 1915 1916 1917 1918 1919 1920 • 1921

21.9 miljoner kronor 24.2 '» » 28.1 » » 46.1 » » 48.7 » » 55.2 » » 54.6 » »

89 I detta sammanhang torde böra erinras därom, att värnpliktsövningarna under åren 1918—1921 dels på grund av den då härjande influensaepidemien, dels till följd av beslutade inskränkningar i utbildningstiden i avvaktan på genomförandet av en ny försvarsorganisation bedrevos i avsevärt mindre omfattning än 1914 års värnpliktslag stadgar, ävensom att flottans övningar under nämnda år på grund av medelsbrist icke kunde äga rum i den utsträckning, den år 1914 godkända normalövningsplanen förutsätter. Därest så icke varit förhållandet, skulle försvarsutgifterna under dessa år givetvis hava uppgått till avsevärt högre belopp än de ovan angivna. Vad de extra utgifterna beträffar, beräknades år 1914 dessa komma att årligen uppgå: för lantförsvaret efter genomförd härordning till i runt tal 5.0 milj. kronor » sjöförsvaret (inräknat 6.4 miljoner kronor till fartygsbyggnad) vid den första femårsperiodens slut » » » » 8.3 » » Enligt vad den uppgjorda statistiken utvisar, uppgingo emellertid de extra utgifterna till: år » » » » » »

för lantförsvaret: 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

14.0 miljoner kronor 25.8 » » 14.8 » » 48.4 » » 14.8 » » 17.1 » » 19.7 » »

år » » » » » »

för sjöförsvaret: 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

9.3 miljoner kronor 10.2 » » 12.5 » » 18.7 '» » 11.6 » » 11.7 » » 10.3 » »

Härvid är emellertid att märka, att i nyssnämnda siffror äro inräknade de av 1914 års riksdag beslutade, av värnskattemedel utgående engångskostnaderna för försvarets ordnande. 2041 20

90 De normala utgifterna för det militära pensionsväsendet, vilka år 1914 beräknades efter genomförd härordning komma att belöpa sig till omkring 5.5 miljoner kronor om året, hava enligt den upprättade statistiken uppgått till: år 1915 » » » » » »

1916 1917 1918 1919 1920 1921

'

5.2 miljoner kronor 4.7 5.8 10.1 11.3 ... 15.0 14.1

» » » » » »

» » » » »

Såsom av de anförda siffrorna framgår, hava de av 1914 års försvarsorganisation föranledda utgifterna högst avsevärt överstigit dem, som vid organisationens antagande beräknades. Orsakerna härtill äro att söka dels i den omständigheten, att de till grund för 1914 års riksdagsbeslut liggande kostnadsberäkningarna visat sig i åtskilliga hänseenden ofullständiga, dels och framför allt i den till följd av världskriget inträdda våldsamma stegringen av den allmänna prisnivån. Vad kostnadsberäkningarna beträffar, framgick det sålunda redan av de för 1915 och 1916 års riksdagar framlagda budgetsförslagen, att åtskilliga ordinarie anslag borde med hänsyn till den nj'a organisationen väsentligt höjas utöver de år 1914 beräknade beloppen, ävensom att åtskilliga vid beräkningarnas uppgörande icke beaktade krav måste tillgodoses, därest den nya organisationen skulle kunna på avsett sätt genomföras. Den av nu angivna förhållanden föranledda ökningen av utgifterna har emellertid varit av underordnad betydelse i jämförelse med den kostnadsökning, som blivit en följd av den inträffade stegringen av den allmänna prisnivån. Sålunda hava de å-priser, efter vilka de ordinarie underhålls- och avlöningsanslagen år 1914 beräknades, stigit med flerdubbla beloppet. För att endast nämna några exempel uppgingo under år 1920 — det sista året i den av revisionen uppgjorda statistiken, och under vilket en viss återgång i de under närmast föregående år gällande priserna gjorde sig märkbar — kostnaderna vid armén i medeltal för mathållning till 1 krona 83 öre för man och dag i stället för 1914 beräknade 60 öre, för munderingsutrustning till 75 öre för man och dag i stället för år 1914 beräknade 33 öre, för bränsle, lyse, vatten samt renhållning och tvätt till 88 öre för man och dag i stället för år 1914 beräknade 12 öre, för sjukoch veterinärvård till 5.5 öre respektive 7.5 öre för man, respektive häst

91 och dag i stället för år 1914 beräknade 2 öre respektive 3.3 öre, för remontering till 1,862 kronor för remont i stället för år 1914 beräknade 850 kronor samt för hästlejning till 16 kronor 60 öre för häst och dag i stället för år 1914 beräknade 2 kronor å 3 kronor 50 öre. En liknande prisstegring har gjort sig gällande även på flertalet av arméns andra anslagstitlar ävensom inom marinen. Vid denna senare uppgingo sålunda i medeltal kostnaderna för kol till 166 kronor för ton i stället för 24 kronor 45 öre under de tre första kvartalen av år 1914, för landoch sjöportion till 1 krona 81 öre respektive 3 kronor 11 öre i stället för 61 öre respektive 1 krona år 1914 samt för beklädnad till 99 öre för man och dag i stället för 27 öre år 1914. Såsom en följd av dyrtiden hava jämväl den fast anställda personalens avlöningsförmåner måst väsentligt höjas. En omständighet, vilken icke oväsentligt bidragit till att höja arméns kostnader, har varit, att värnpliktskontingenten visat sig betydligt större än år 1914 beräknades. Den stegring av försvarsutgifterna, som under de senare åren ägt rum, måste emellertid for att kunna rätt bedömas ses i sammanhang med den under dessa år inträdda stegringen av statens övriga utgifter. Huru förhållandena härutinnan gestalta sig, framgår av den utav revisionen upprättade statistiken. Ser man då först på förhållandet mellan samtliga försvarsutgifter och samtliga verkliga utgifter, finner man, att de förra utgjorde av de senare: år » » » » » »

1901 1905 1910 1911 1912 1913 1914

48.1 procent 52.6 » 44.0 » 44.1 » 43.6 » 42.6 » 50.5 »

år » » » » » »

1915 1916. 1917 1918 1919 1920 1921

'.

50.7 procent 53.9 » 52.4 » 39.2 » 32.5 » 32.9 » 26.9 »

Av de anförda siffrorna framgår, att år 1901, eller det sista år 1892 års förbättrade härordning tillämpades, försvarsutgifterna belöpte sig till 48.1 procent av de verkliga utgifterna. I och med antagandet av 1901 års härordning inträdde till en början en stegring, vilken, delvis beroende på de i samband med union^upplösningen vidtagna särskilda åtgärderna, kulminerade år 1905, då procentsiffran uppgick till 52.6. Därefter ägde en kontinuerlig minskning rum till och med år 1913, då procentsiffran stannade vid 42.6. Från och med år 1914 inträdde åter en stegring, beroende på de under världskriget vidtagna åtgärderna för neutralitetens upprätthållande. Under sistnämnda år utgjorde försvarsutgifterna 50.5 procent av samtliga verkliga utgifter och stego år 1916

92 till icke mindre än. 53.9 procent. Därefter vidtager åter en minskning, vilken särskilt gör sig märkbar i och med världskrigets upphörande år 1918. Procentsiffran nedgick då till 39.2 och belöpte sig år 1921 till 26.9. Vid en jämförelse, varom här är fråga, torde det emellertid vara riktigast att bortse från sådana extra försvarsutgifter, som under vissa år påkallats av då rådande utrikespolitiska förhållanden. Undersöker man då förhållandet mellan försvarsutgifter och verkliga utgifter, med fr ånräknande i båda fallen av utgifter för krigsrustningar, neutralitetsförsvar o. d., finner man, att de förra utgjorde i procent av de senare: år » » » » » »

1901 1905 1910 1911 1912 1913 1914

48.1 procent 51.4 » 44.0 » 44.1 » 43.6 » 42.6 » 40.1 »

år » » » » » »

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

40.8 procent 44.6 » » 43.6 36.4 )» » 32.3 » 32.9 » 26.9

De anförda siffrorna giva vid handen, att försvarsutgifterna, vilka år 1905 utgjorde icke mindre än 51.4 procent av de verkliga utgifterna, därefter varit, om man bortser från krigsåren 1915—1917, i ständigt nedåtgående i förhållandena till sistnämnda utgifter. Denna nedgång framträder jämväl, om man undersöker förhållandet mellan försvarsutgifter och verkliga utgifter, med frånräknande i båda fallen av alla slag av extra utgifter för försvaret, och således begränsar sig till de med själva försvarsorganisationen direkt sammanhängande kostnaderna eller, som de i revisionens statistik benämnas, de normala utgifterna. Man finner då, att försvarsutgifterna utgjorde i procent av de verkliga utgifterna: år 1901 » 1905 » 1910 » 1911 » 1912 » 1913 » 1914

:.

39.6 procent 43.4 » 39.9 » 40.4 » 40.6 » 39.o » 36.6 »

år » » » » » »

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

:

35.4 procent 37.5 » 39.0 » 30.0 » 29.5 » 30.1 » 24.3 »

Det har' synts revisionen vara skäl att påvisa denna nedgång i försvarsutgifterna i förhållande till samtliga verkliga statsutgifter för att giva en samlad bild av den plats, som förstnämnda utgifter under senare år intagit i vår statshushållning. Som man av de anförda siffrorna finner, har nedgången varit rätt så avsevärd. Anledningen härtill torde

/

93 huvudsakligen vara att söka i den utvidgning av statens verksamhet, som under de senare åren ägt rum. Nya områden av samhällslivet hava dragits in under statens kontrollerande och reglerande verksamhet och medfört ökade utgifter för statsverket. Det under tidigare år försummade sociala reformarbetet har jämväl krävt betydande belopp. Det torde i detta sammanhang endast böra erinras om de på socialförsäkringens område vidtagna åtgärderna. Under krisåren har staten även fått vidkännas högst avsevärda av då rådande förhållanden påkallade utgifter. Dessa nu angivna och andra liknande omständigheter, för vilka här icke torde behöva närmare redogöras, hava medfört, att försvarsutgifterna icke längre intaga samma dominerande plats i vår statsreglering som tidigare. Det vore emellertid helt säkert oriktigt antaga, att den numera förefintliga relativt gynnsamma proportionen mellan försvarsutgifter och övriga statsutgifter skulle bliva beståndande, även om några reduktioner i vår nuvarande försvarsorganisation icke vidtoges. Såsom redan i det föregående omförmälts, ägde under åren 1918—1921 avsevärda inskränkningar rum i övningarna vid såväl armén som marinen. Därest så icke skett, skulle givetvis proportionen mellan försvarsutgifter och andra statsutgifter under dessa år hava ställt sig avsevärt annorlunda än vad ovan intagna procentsiffror angiva. Vidare är att märka, att ett fullföljande av 1914 års härordningsbeslut skulle medföra betydande kostnader för kasernbyggnader och materielanskaffningar m. m. Slutligen torde jämväl böra framhållas, att de år 1914 godkända planerna för flottans nybyggnad och det fasta kustförsvarets stärkande endast i begränsad omfattning kommit till utförande. Det måste därför anses sannolikt, att därest den år 1914 beslutade försvarsorganisationen skulle för framtiden upprätthållas, en avsevärd stegring åter komme att inträda såväl av försvarskostnaderna i och för sig som av dessa kostnader i proportion till övriga statsutgifter. Härvid bör dock erinras, att en nedgång i värnpliktskontingentens storlek till vad som år 1914 kunde betraktas såsom normalt måste verka i motsatt riktning. Såsom förut nämnts, bör enligt det revisionen givna direktivet en ledande synpunkt vid revisionens arbete vara att begränsa och anpassa våra försvarsanstalter efter folkets bärkraft och den fredliga kulturens behov. Med hänsyn härtill skulle det givetvis kunna ifrågasättas, huruvida icke en ingående undersökning borde verkställas beträffande vårt lands nuvarande ekonomiska ställning och huru densamma kan komma att under de närmaste åren framåt utveckla sig. Syftet med en dylik undersökning skulle vara att erhålla en fast utgångspunkt för bedömande

94 v

av vad landet kan anses hava råd att offra på försvaret. Undersökningar i sådan riktning hava senast verkställts dels av 1907 års försvarskommitté, dels av 1911 års försvarsberedningar. För bedömande av frågan, huruvida landet skulle kunna bära den ytterligare börda, som ett förverkligande av då föreliggande förslag till försvarets stärkande kunde medföra, verkställde sålunda 1907 års försvarskommitté en undersökning angående landets ekonomiska utveckling under åren 1882—1907 och den skala, i vilken nationalinkomsten därunder ökats. Med ledning av de därvid vunna resultaten sökte kommittén sluta sig till, i vilken grad nationalinkomsten jämväl i framtiden skulle komma, att tillväxa. På de hypoteser, vartill kommittén sålunda kom, byggde den sitt omdöme, om vilka utgifter för såväl militära som andra ändamål landet skulle kunna för en viss tidsperiod framåt bära. 1911 års försvarsberedningar använde sig av en annan metod. För åstadkommande av underlag för bedömande av vilka belopp som för försvarsväsendet i dess helhet kunde anses disponibla under åren 1915 —1923 uppgjorde första beredningen årliga förslagsbudgeter beträffande de civila huvudtitlarna under nämnda period. Beredningen beräknade i sådant s}rfte dels de utgifter, som under vart och ett av de i perioden ingående åren kunde komma att erfordras för civila ändamål, dels ock de belopp, vartill statens inkomster under de särskilda åren kunde komma att belöpa sig. Den del av inkomsterna, som ej togs i anspråk för nämnda förutsatta utgifter, betecknades såsom det »överskott», vilket bleve disponibelt för försvarsändamål. Ingendera av de sålunda använda metoderna kan sägas hava lämnat ett tillfredsställande resultat. Mot den av 1907 års försvarskommitté verkställda undersökningen erinrades sålunda, att kommittén icke tagit hänsyn till samtliga på frågan inverkande faktorer. De resultat, till vilka kommittén kommit, ansågos icke heller kunna utan vidare godtagas, utan funnos ytterligare utredningar erforderliga, för att omdömet om landets ekonomiska bärkraft under de närmast följande åren måtte bliva så tillförlitligt som möjligt. Jämväl den av första försvarsberedningen verkställda undersökningen ansågs otillfredsställande. Sålunda framhölls, att den av beredningen använda metoden vore, såsom beredningen jämväl själv vitsordat, ägnad att leda till ett överskattande av utgifterna, enär beredningen i regel måst åtnöja sig med att inregistrera de av vederbörande myndigheter,kommittéer m. fl. framlagda krav och kostnadsberäkningar utan hänsyn till att kraven vid en blivande prövning kunde komma att, måhända i väsentliga avseenden, nedprutas eller kanske helt och hållet undanskjutas till tiden efter periodens slut. Vidare anmärktes, att

95 den använda metoden medförde ett underskattande av inkomsterna, ett förhållande, som bestyrktes redan vid en jämförelse mellan beredningens beräkningar för år 1915 och inkomstberäkningarna i den för nämnda år uppgjorda statsverkspropositionen. Avkastningen av inkomstkällorna enligt denna översteg nämligen med åtskilliga miljoner den av beredningen beräknade avkastningen. Slutligen framhölls, att den tillämpade metoden vore ägnad att ingiva den uppfattningen, att till försvarsändamål endast skulle få användas de statsinkomster, som kunde återstå, sedan alla övriga behov blivit tillgodosedda. En dylik uppfattning vore emellertid uppenbarligen oriktig. Givet är, att varje försök att med någon större grad av tillförlitlighet beräkna vad ett land kan hava råd att under en följd av år framåt offra på sitt förs vars väsende skall möta synnerligen stora svårigheter. Vare sig man använder sig av den ena eller andra metoden har man alltid att röra sig med en hel del mer eller mindre okända faktorer, vilka förrycka resultatet och förringa dess värde. Erfarenheten angående de av första försvarsberedningen verkställda beräkningarna bestyrka detta till fullo. Av de utav beredningen uppgjorda förslagsbudgeterna har nämligen icke någon tillnärmelsevis visat sig motsvara verkligheten. Att någon överensstämmelse mellan beredningens beräkningar och de efter kristidens inträde uppgjorda budgeterna icke kunnat åvägabringas, är ju helt förklarligt, då de genom världskriget skapade nya finansiella förhållandena icke kunnat av någon förutses. Betecknande för beräkningarnas värde är däremot, att beredningens förslagsbudget för år 1915, eller det första året i den period undersökningen omfattade, så väsentligt avvek från den av riksdagen för samma år fastställda. Medan den av beredningen för nämnda år uppgjorda förslagsbudgeten balanserade på i runt tal 293.8 miljoner kronor, slutade den av riksdagen fastställda på i runt tal 384.8 miljoner kronor. Härvid är emellertid att märka, att i sistnämnda belopp ingingo 75.3 miljoner kronor värnskattemedel, vartill beredningen givetvis icke kunnat taga någon hänsyn. Frånräknas dessa, kommer man dock till ett belopp av 309.5 miljoner kronor, eller icke mindre 15.7 miljoner kronor mera än beredningen beräknat, och detta utan att de genom världskriget inträdda förhållandena övat något som helst inflytande på budgetens uppgörande. Om man således svårligen kan tillmäta beräkningar av ifrågavarande slag något större värde för bedömande av huru stora belopp, man kan anse sig hava råd att offra på försvaret, så vill revisionen dock icke bestrida nyttan därav, att man söker bereda sig en översikt över statens framtida inkomster och utgifter under en så lång period som möjligt.

96 Även om en sådan översikt enligt sakens natur omöjligen kan nå en högre grad av tillförlitlighet, kunna dess siffror dock i viss mån vara vägledande för skattepolitiken och i varje fall innebära en nl&ning att iakttaga all nödig sparsamhet särskilt beträffande sådana utgifter, som bliva ständiga och tendera att starkt tillväxa. Då revisionen haft under övervägande frågan om verkställande av en undersökning angående landets ekonomiska bärkraft vare sig enligt den av 1907 års försvarskommitté eller enligt den av första försvarsberedningen använda metoden, har det således redan från början stått för revisionen klart, att en dylik undersökning icke skulle bliva av något större värde för revisionens arbete. Men även om motsatsen skulle vara förhållandet, är revisionen av den uppfattningen, att en undersökning av ifrågavarande slag icke för närvarande låter sig verkställa. De på grund av världskriget inträdda ekonomiska förhållandena äro nämligen sådana, att man fullständigt saknar fasta utgångspunkter för en dylik undersökning. Den icke blott i vårt land utan i hela världen för närvarande rådande ekonomiska situationen måste betecknas såsom abnorm och huru utvecklingen kan komma att gestalta sig, undandrager sig åtminstone för närvarande allt säkert bedömande. De uttalanden i förevarande hänseende, som av nationalekonomer och andra göras, kunna visserligen vara av stort teoretiskt intresse, men äro uppenbarligen icke ägnade att läggas till grund för en sådan undersökning, varom här är fråga. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har revisionen ansett sig böra avstå från att verkställa någon undersökning angående landets ekonomiska bärkraft och de belopp, vi kunna anses hava råd att för framtiden offra på försvarsväsendet. Med det direktiv revisionen erhållit, nämligen att nedbringa de nuvarande kostnaderna för försvaret, torde en dylik undersökning jämväl vara av behovet mindre påkallad. Vid de tillfällen, då 1907 års försvarskommitté och första försvarsberedningen verkställde sina undersökningar, var själva utgångsläget för kommitténs och beredningens arbete motsatt det nuvarande. Det gällde då icke vidtagande av begränsningar i våra försvarsanstalter utan tvärtom genomförandet av vissa av då rådande utrikespolitiska förhållanden och landets militärpolitiska läge betingade förstärkningar av försvaret, * vilka komme att medföra avsevärt ökade kostnader. Att man under sådana omständigheter sökte, så långt möjligt var, förvissa sig om, att landet förmådde bära dessa ökade ekonomiska bördor, ligger i öppen dag. Under fortgången av sitt arbete har revisionen jämväl haft under övervägande frågan om verkställande av en undersökning angående försvarsutgifternas storlek i med Sverige jämförbara främmande stater.

97 E n dylik undersökning, vilken ur jämförelsesynpunkt givetvis kan erbjuda ett visst intresse, verkställdes redan av 1907 års försvarskommitté. Utredningen, vilken avsåg att visa försvarskostnadernas storlek i Sverige och vissa främmande länder i förhållande till dels invånarantalet och dels övriga egentliga statsutgifter, gav till resultat, att våra försvarsutgifter voro både i det ena och det andra hänseendet avsevärt högre än i övriga med Sverige jämförbara länder. Emellertid ansåg kommittén, a t t de sammanställda siffrorna icke ägde den grad av jämförbarhet, att några bestämda slutsatser därav kunde dragas. Detta berodde av åtskilliga omständigheter, såsom ofullkomligheter i de särskilda ländernas statistiska redogörelser och statsförvaltningens olika organisation i olika stater samt, vad särskilt försvarsutgifterna beträffade, bland annat därav, att för vissa stater de militära pensionsavgifterna endast delvis kunnat inbegripas i summorna å försvarskostnaden, ävensom därav att en ej ringa del av räntorna å statsskulden i vissa länder egentligen vore utgifter för försvars väsendet, enär statslånemedel i dessa stater använts ' för bestridande av försvarsutgifter. Vidare framhöll kommittén, att vid jämförelsen borde beaktas, hurusom med hänsyn till Sveriges stora utsträckning och glesa befolkning det framstode såsom helt naturligt, att kostnaden för landets försvar måste ställa sig jämförelsevis hög per invånare räknad. Härtill komme den omständigneten, att vårt klimat krävde drygare kostnad för bostäder, beklädnad och föda än i de mera sydligt belägna länderna, varjämte avlöningen för befäl och underbefäl samt dagavlöningen för de värnpliktiga i Sverige i allmänhet vore högre än i övriga länder. På grund av nu angivna omständigheter fann kommittén den verkställda jämförelsen med utländska förhållanden icke kunna tillmätas någon större betydelse. Särskilt gällde detta med hänsyn till den uppgift, som förelegat kommittén, eller en undersökning av försvarsutgifterna i förhållande till vårt lands ekonomiska bärkraft. Till den av 1907 års försvarskommitté sålunda uttalade uppfattningen kan revisionen i stort sett ansluta sig. Åven om en undersökning av försvarsutgifternas storlek i med Sverige jämförbara främmande stater skulle med någon större grad av tillförlitlighet låta sig verkställa, förefinnas dock så många olikheter mellan dessa stater och vårt eget land, att några slutsatser av större värde för den revisionen förelagda uppgiftens lösning näppeligen därav kunna dragas. Revisionen har därför redan av nu angivna skäl ställt sig tveksam angående lämpligheten av en undersökning av ifrågavarande slag. Vad som emellertid bestämt revisionen att helt och hållet avstå från tanken härpå är, att en under nu rådande förhållanden verkställd dylik undersökning enligt 2041 20

98 revisionens uppfattning skulle bliva fullständigt värdelös. Först och främst är att märka, att den för närvarande överallt aktuella frågan om rustningarnas begränsning övar ett starkt inflytande på de bestående försvarsorganisationerna. I avvaktan på vad som slutligen kan varda härutinnan bestämt, vidtagas i de flesta länder mer eller mindre provisoriska anordningar på försvarsväsendets område, vilket förhållande givetvis i hög grad försvårar alla jämförelser rörande försvarskostnaderna i de olika staterna. Härtill kommer vidare den synnerligen stora olikheten i budgeternas uppställning i de särskilda staterna, olikheter som under de gångna krigsåren blivit ännu mera framträdande än tidigare. Det torde endast behöva erinras om den oerhört stora roll som räntorna å statsskulden numera spela i de f. d. krigförande ländernas budgeter. Slutligen är att märka, att även om försvarskostnadernas storlek i de med vårt land närmast jämnförbara europeiska staterna skulle kunna utrönas — en uppgift vilken med hänsyn till budgeternas och räkenskapstitlarnas olika uppställning kräver ett synnerligen ingående och tidsödande arbete — så måste dock på grund av det olika" penningvärdet och de ständigt fluktuerande valutaförhållandena varje internationell jämförelse beträffande försvarskostnaderna anses mera än vansklig. 1 ) Med hänsyn till vad i det föregående anförts har revisionen vid fullgörandet av sitt uppdrag att söka nedbringa våra försvarsutgifter så, att de komma att stå i överensstämmelse med folkets bärkraft och den fredliga kulturens behov, ansett sig böra utgå från de kostnader 1914 års härordning och marinorganisation skulle medföra, därest desamma skulle i full utsträckning upprätthållas. Såsom förut nämnts, beräknades år 1914 den nya försvarsorganisationen komma att medföra en årlig kostnad av i runt tal 100 miljoner kronor, därav 64.5 miljoner kronor för lantförsvaret, 30 miljoner kronor för sjöförsvaret och 5.5 miljoner kronor för det militära pensionsväsendet. Enligt nuvarande penningvärde skulle givetvis den sålunda beräknade kostnadssumman bliva betydligt högre, vilket ju även framgår av den utav revisionen uppgjorda statistiken över försvarsutgifterna. För erhållande av en i möjligaste mån fast utgångspunkt för bedömandet av de med 1914 års härordning och marinorganisation förenade kostnaderna har revisionen därför ansett sig böra verkställa en omräkning av 1914 års kostnadssiffror enligt nu gällande prisnivå. Enligt denna omräkning, därvid jämväl hänsyn tagits till de i 1914 års kostnadsberäkningar förekommande ofullständigheterna, 1 ) Beträffande den undersökning rörande försvarskostnaderna i särskilda länder, som verkställts genom Nationernas förbunds försorg, tillåter sig revisionen hänvisa till vad därom anförts i den å sid. 56—69 intagna P . M.

99 skulle ett upprätthållande av 1914 års försvarsorganisation draga en årlig kostnad av i runt tal 194.4 miljoner kronor, därav 127.1 miljoner kronor för lantförsvaret (Del III Bil. 1), 59.i miljoner kronor för sjöförsvaret (Del III Bil. 2) och 8.2 miljoner kronor för det militära pensionsväsendet (Del III Bil. 9). På grund av de växlingar, de till befattningshavare och pensionärer utgående dyrtidstilläggen äro underkastade, har vid beräkningarnas uppgörande hänsyn icke ansetts böra tagas till därav föranledda utgifter i annan mån än till det i manskapets grundavlöning ingående dyrtidstillägget. Det ovan beräknade beloppet betecknar emellertid endast de direkta årliga utgifterna för 1914 års försvarsorganisation. För ett rätt bedömande av de kostnader, denna åsamkar landet, bör hänsyn även tagas till värdet av det arbete, som — under förutsättning av allmän arbetstillgång — -kan anses gå förlorat för den i vanlig mening produktiva verksamheten. Enligt den nuvarande organisationen kan — med bortseende från sön- och helgdagar — det årliga antalet tjänstgöringsdagar för officerare och underofficerare med vederlikar vid såväl armén som marinen beräknas till i runt tal 2,410,000. För arméns och marinens fast anställda manskap ävensom värnpliktiga torde — likaledes med bortseende från sön- och helgdagar — tjänstgöringsdagarnas antal kunna beräknas till i runt tal 17,785,000. Å andra sidan bör i detta sammanhang även beaktas, att manskapet under den militära tjänstgöringen även i avsevärd utsträckning ej endast erhåller en allmän och fysisk fostran utan även bibringas kunskaper och färdigheter, vilka komma dem till nytta under framtida verksamhet inom olika områden. Det synes revisionen icke behövligt att närmare påvisa, att vårt land icke kan hava råd att på förovarsväsendet årligen offra så stora belopp, som ett upprätthållande av 1914 års försvarsorganisation skulle kräva. Angelägenheten av att nedbringa försvarskostnaderna framstår med så mycket större st)a*ka, som vårt land liksom övriga länder befinner sig i en ekonomisk lågkonjunktur, vilken av allt att döma kommer att bliva rätt långvarig. De svårigheter, med vilka vårt näringsliv har att kämpa, hota att beröva staten en del av dess mest givande inkomstkällor, och det kräves uppenbarligen den största omtanke och sparsamhet av såväl staten som den enskilde för att vårt land icke skall gå ekonomiskt allt för mycket försvagat ur den pågående världskrisen. Frågan om rustningarnas begränsning är icke endast ett problem av allmän politisk innebörd utan jämväl ett ekonomiskt spörsmål av det mest eminenta slag. Också ser man, hurusom i alla länder en stark strävan gör sig gällande att så långt möjligt är nedbringa försvarsutgifterna.

100 Att man i de särskilda länderna ännu icke hunnit genomföra så stora besparingar, som deras finansiella läge kräver, har uppenbarligen sin grund i de efter världskrigets avslutande ännu icko fullt stabiliserade internationella förhållandena. Denna omständighet synes emellertid varken kunna eller böra tagas till intäkt för, att vårt land skulle upprätthålla en försvarsorganisation, som medför så stora ekonomiska bördor som den nuvarande. Med den uppfattning revisionen hyser angående försvarsfrågans ekonomiska sida är det tydligt, att det för revisionen måste framstå såsom en huvuduppgift att söka så långt möjligt är nedbringa våra försvarsutgifter. Härför erfordras en ingående och noggrann undersökning av försvarsorganisationen i alla dess olika detaljer. Genom att på förhand bestämma ett visst belopp, vilket icke får överskridas, kan det lätt inträffa, att resultatet bliver en organisation, vilkens effektivitet icke står i rimligt förhållande till de därpå nedlagda kostnaderna. På förevarande liksom på de flesta andra områden gäller det att så avväga organisationen och kostnaderna mot varandra, att man för minsta möjliga utgift erhåller den största möjliga valuta. Den ledande grundsatsen för revisionens arbete, i vad det avser försvarsproblemets ekonomiska sida, har därför varit att nedbringa de nuvarande försvarsutgifterna så långt det med hänsyn till rikets säkerhet och åtagna internationella förpliktelser över huvud taget anses möjligt och tillrådligt. D.

A l l m ä n n a e r f a r e n h e t e r från v ä r l d s k r i g e t m e d a v s e e n d e å försvarets ordnande.

Liksom alla andra samhällsinstitutioner är även försvarsväsendet underkastat utvecklingens lag. Vad som vid en viss tidpunkt befinnes vara icke blott ändamålsenligt och länfpligt utan över huvud taget det bästa möjliga, som kan åstadkommas, motsvarar efter en tids förlopp icke längre de anspråk, som måste ställas på ett välordnat och effektivt försvar. Försvarets olika huvudgrenar hava fått en annan inbördes betydelse; organisationsformerna för de särskilda truppslagen hava blivit andra; fartygstyperna hava undergått förändringar; nya krav beträffande personalens utbildning hava framträtt; teknikens framsteg på olika områden hava medfört, att andra fordringar på truppernas beväpning och utrustning måste uppställas o. s. v. Den utveckling, försvarsväsendet sålunda är underkastat, gör sig tydligen ständigt gällande. Det ligger emellertid i sakens natur, att densamma skall bliva särskilt märkbar omedelbart efter -ett krigs ut-

101 kämpande. Det är nämligen under krigets hårda påfrestningar en försvarsorganisation prövas och dess förtjänster och brister med full tydlighet framträda. Också finner man, hurusom efter varje genomkämpat k r i g de särskilda staterna söka så långt möjligt är för sina försvarsorganisationer tillgodogöra sig de under krigets lopp i olika hänseenden vunna lärdomarna. Då man nu går att verkställa en revision av vårt lands försvarsväsende, kan man icke lämna åsido de erfarenhetsrön, som gjorts under det nyss utkämpade stora världskriget. Åven om det icke nu är fråga om att utvidga försvarets omfattning utan tvärtom att begränsa detsamma, är det dock tydligt, att man för det försvar, som måste upprätthållas, bör så långt möjligt är tillgodogöra sig krigets lärdomar. Uti det revisionen givna direktivet förutsattes detta även komma att ske, i det revisionen anbefallts att taga hänsyn till bland annat de rön, som under världskriget gjorts om oändamålsenligheten i vissa delar av den nuvarande planläggningen av våra försvarsanstalter, såsom vårt befästningssystem och sammansättningen av vår örlogsflotta. Erfarenheterna i nu berörda hänseenden äro visserligen av betydelse vid lösningen av den revisionen förelagda uppgiften men icke de enda, som därvid synas böra beaktas. Jämväl i fråga om personalens utbildning samt de särskilda vapenslagens organisation, beväpning och utrustning i övrigt bör man, i den mån våra ekonomiska resurser det medgiva, taga behörig hänsyn till de lärdomar kriget härutinnan givit. Revisionen hyser nämligen den uppfattningen, att när man, såsom fallet nu är, går att vidtaga en av förhållandena påkallad reducering av våra nuvarande försvarsanstalter, man bör tillse, att det försvar, som framdeles kommer att upprätthållas, bliver ur kvalitativ synpunkt så tillfredsställande, som omständigheterna det medgiva. I enlighet med vad sålunda anförts har revisionen ansett det vara av betydelse för dess arbete att erhålla kännedom om de viktigaste under världskriget vunna erfarenheterna på det militära området- I sådant syfte hava, efter därom hos vederbörande departementschef gjorda framställningar, dels chefen för generalstaben, efter samråd med chefen för marinstaben och efter att hava inhämtat yttranden från chefen för fortifikationen, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet samt kommendanterna i Boden och Karlsborg, verkställt och till revisionen inkommit med utredning angående under världskriget vunna erfarenheter rörande det fasta försvarets betydelse såsom ett led i försvarsanordningarna, dels följande föredrag inför revisionen hållits, nämligen:

102 »De värnpliktigas utbildningstid enligt erfarenheterna från världskriget» av dåvarande överstelöjtnanten vid generalstaben, numera översten å reservstat O. M. Francke; »Erfarenheterna från världskriget beträffande infanteriregementets beväpning, utrustning, organisation och utbildning med tillämpning på våra förhållanden» av dåvarande överstelöjtnanten vid generalstaben, numera överstelöjtnanten vid Vaxholms grenadjärregemente K. A. Klingenstierna; »Kavalleriets användning och u t r u s t n i n g under världskriget; behovet av kavalleri i allmänhet; i vilken mån kan detsamma ersättas av flygvapnet?» av dåvarande översten och chefen för Smålands husarregemente, numera översten och chefen för Skånska dragonregementet N. A. D. Adlercreutz; »Översikt över artilleriets utveckling under krigsåren» av dåvarande chefen för artilleristaben, numera överstelöjtnanten vid Positionsartilleriregementet N. E. Ekelöf; »Världskriget och ingenjörtrupperna» av majoren vid fortifikationen J. S. Ericsson; »Orienterande framställning av flygvapnets betydelse och användning samt dess organisation» av dåvarande kaptenen vid generalstaben, numera majoren vid fortifikationen O. G. Sylvan; »Möjligheten för en underlägsen flotta att skydda egen kust» av kommendören vid flottan G. R. Starck; »De olika fartygstypernas betydelse för och uppgifter i sjökrigföringen» av kaptenen vid flottan A. von Bahr; »Nytillkomna hjälpvapen och skyddsmedel m. m.» av kommendörkaptenen av 1. graden vid flottan G. H. Åkermark; »Erfarenheter från världskriget rörande det fasta kustförsvaret» av kaptenen vid kustartilleriet G. A. Claus; samt »Det marina flygvapnets verksamhet och uppgifter» av kommendörkaptenen av 1. graden vid flottan T. W. M. Liibeck.

Därjämte har revisionen haft tillgång till ett av särskilda inom försvarsdepartementet tillkallade sakkunniga för sjöförsvarets ordnande (marinberedningen) den 31 oktober 1921 avgivet betänkande. Av vad revisionen genom nämnda utredning, föredrag och betänkande ävensom eljest inhämtat framgår, att de under världskriget gjorda erfarenheterna äro i många hänseenden av genomgripande art och beröra krigsväsendets alla områden. Vissa av dessa erfarenheter äro givetvis ur revisionens synpunkt av mindre intresse; andra åter — framför allt erfarenheter i fråga om beväpning, tekniska hjälpmedel, utrustning i övrigt, organisation och utbildning o. s. v. — måste däremot uppenbarligen äga betydelse vid fullgörandet av det revisionen givna uppdraget. Då det skulle föra allt för långt att här närmare redogöra för de olika krigserfarenheterna, har revisionen uppdragit åt sitt militära sekretariat att upprätta en kortfattad översikt över de viktigaste av de erfarenheter från världskriget, vilka kunna anses vara av mera direkt betydelse för revisionens arbete. Denna översikt, vilken såsom bilaga

103 linnes vidfogad revisionens betänkande (Del III Bil. 3) och till vilken revisionen tillåter sig hänvisa, är utarbetad på grundval av ovannämnda utredning, föredrag och betänkande ävensom eljest föreliggande utredningar och uppgifter m. m. rörande krigserfarenheterna. Vad i densamma anföres torde närmast vara att betrakta som ett uttryck för den militära sakkunskapens uppfattning i förevarande hänseende. I vad mån revisionen för sin. del a n s e r ' d e t vara lämpligt och möjligt att i fråga om utrustning, fartygsmateriel, tid för manskapsutbildning o. s. v. nu taga hänsyn till de gjorda uttalandena, framgår av de utav revisionen härutinnan framställda förslagen. E.

Avvägning av förhållandet mellan lantförsvaret och sjöförsvaret.

En fråga, åt vilken vid försvars väsendets ordnande tidigare ägnats synnerlig uppmärksamhet, har varit avvägningen av förhållandet mellan de olika försvarsgrenarna. Det har därvid gällt att utreda, vilken proportion lämpligen bör råda mellan länt- och sjöstridskrafter. Uti den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen med för- Andra förslag till ny härordning lämnades en redogörelse för innehållet av ett ^""JJJ,™*". utav andra försvarsberedningen utarbetat och av samtliga beredningarna redning, godkänt principbetänkande angående arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar. Ifrågavarande betänkande torde få anses hava legat till grund för den nuvarande avvägningen av förhållandet mellan våra länt- och sjöstridskrafter. Då de synpunkter,- som därvid lades på den föreliggande frågan, givetvis äro av mycket stort intresse, då det nu gäller att bedöma förhållandet mellan armén och flottan, anser sig revisionen böra i korthet redogöra för huvudinnehållet i nämnda principbetänkande. Betänkandet utgjordes av två huvudavdelningar, av vilka den första behandlade frågan om arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar i egentlig mening och den andra innefattade utredning angående de båda vapnens uppgifter vid hävdandet av Sveriges neutralitet: I den förstnämnda huvudavdelningen ställdes det ifrågavarande Arméns och spörsmålet i belysning av Sveriges militärpolitiska läge och gjordes där- ^."e^betyvid det uttalandet, att våra försvarsanstalter måste vara inriktade på aeise för möjligheten av såväl lantkrig som sjökrig samt att det närmast och g™*fegent• huvudsakligen gällde att undersöka och fastställa arméns och flottans Hg mening.

104 uppgifter och verksamhetsförmåga i ett krig, som Sverige hade att utkämpa såväl till lands som till sjöss. I fråga om arméns och flottans uppgifter gentemot fientliga landstigningsföretag kom beredningen till det resultatet, att svenska flottan icke kunde, även med den allra största ansträngning av vårt lands krafter, uppbringas till sådan styrka, att den i händelse av krig med en av de stora makterna vid Östersjön förmådde åtaga sig ansvaret att på Sveriges hela kust förhindra en invasion över havet, om denna makt satte in sin kraft på att utföra invasionen. Den begränsning, som vår flottas verkningsförmåga måste vara underkastad, vore uppenbarligen sådan, att därav måste följa allvarliga krav på armén med hänsyn till faran för större eller mindre landstigningar. Av det anförda kunde dock uppenbarligen icke dragas den slutsatsen, att Sverige för sitt försvar emot landstigningar icke vore i behov av någon flotta. Om Sverige saknade sjöförsvar, så skulle därmed faran för invasioner sjöledes och andra landstigningsföretag växa i utomordentlig grad. Vägen för en stor överskeppning över havet vore då för fienden fullt betryggad, och en fientlig transportflotta kunde icke med någon säkerhet upptäckas, när den nalkades den utsedda landstigningsplatsen. Oviss mot vilken del av kusten ett landstigningsföretag kunde komma att riktas, skulle den svenska armén under sådana förhållanden omöjligen kunna räkna på att hinna fram i tid och med tillbörlig styrka möta anfallet. Till och med våra skärgårdar bleve då för oss en allvarsam fara i stället för en avsevärd hjälp. I ett av flotta oskyddat skärgårdsområde skulle en landstigande fiende nämligen hava särskilt lätt att sätta sig fast för att sedan begagna det såsom operationsbas emot fastlandet. En krigsflotta, som betoge en fiende det trygga och obestridda åtnjutandet av dessa fördelar vid landstigningsföretag mot vårt land, vore alltså för Sverige oumbärlig. Om sålunda å ena sidan flottan icke ensam kunde utgöra ett tillfredsställande skydd emot landstigningar, utan armén måste vara beredd att i fall av behov ingripa emot sådana, men, å andra sidan, en flotta icke kunde umbäras, emedan utan flotta arméns uppgift bleve olöslig, så återstode att närmare bestämma förhållandet mellan armén och flottan i deras samverkan gentemot landstigningar. Detta kunde endast ske genom en avvägning emellan de båda vapnen på grundvalen av vartdera vapnets verkningsförmåga i berörda hänseende. I fråga om denna avvägning kom beredningen till den uppfattningen, att man, vad armén anginge, kunde utgå från en i så måtto bestämd förutsättning, att armén alltid måste räkna med uppgiften att behöva

105 ingripa mot de större eller mindre landstigningsföretag, som icke kunde förekommas eller avvisas av flottan. Arméns organisation måste alltså tillgodose dessa uppgifter. I fråga om flottan vore förutsättningen vid denna avvägning så till vida given, att under alla förhållanden en viss effektivitet mot fientliga landstigningsföretag, framför allt de till invasioner hänförliga, kunde sägas vara för flottan oumbärlig, att vidare denna effektivitet hos flottan både behövde vara och kunde göras särskilt stark inom skärgårdsområdet samt att slutligen densamma gentemot fientliga landstigningsföretag, som riktades mot öppen kust, likaledes vore mycket eftersträvansvärd, men givetvis svårare att uppnå. Det läte sig emellertid svårligen göra att genom formulering av vissa abstrakta regler bestämma flottans erforderliga styrka gentemot fientliga landstigningsförsök i förhållande till arméns erforderliga styrka för samma ändamål. Detta måste ske på konkret väg. Dels måste därvid en undersökning företagas rörande de för angivna olika ändamål lämpade olika fartygstyper, det erforderliga antalet fartyg av varje slag, den mest krigsdugliga organisationen i fråga om bemanning, utrustning o. d. samt därav föranledda kostnader, dels måste en jämförelse göras mellan å ena sidan det krafttillskott, som genom främjande i det ena eller andra avseendet av flottans verkningsförmåga skulle åstadkommas för försvarsväsendet i dess helhet, och å andra sidan till det tillskott i landets försvarskraft, som vunnes genom användning av motsvarande kostnad för armén. Innan en sådan konkret avvägning kunde ske, måste emellertid de båda vapnens uppgifter gentemot landstigningsföretag sammanställas med deras uppgifter av annan art. I fråga om armén framhöll beredningen, att krigsläget uppenbarligen kunde bliva sådant, att armén samtidigt måste ingripa mot landstigningsföretag och invasion över landgränsen. Vad flottan åter anginge, tillkomme till dess uppgifter gentemot fientliga landstigningsföretag också sådana av ren sjökrigsnatur. Då svenska flottan icke kunde tänkas vinna en styrka, som satte den i stånd att upptaga öppen strid med en fientlig stormakts flotta, bleve nämnda uppgifter för vår flotta huvudsakligen att avvärja blockad, varvid .vid örlogsblockäd skärgårdarna erbjöde den blockerade vissa fördelar. Rörande handelsblockad ansåg beredningen, att vår långa kuststräcka, dess uppdelning på olika havsområden, ävensom möjligheten för Sverige att vid handelsblockad leda en del av sin omsättning över Norge skapade goda förutsättningar för vårt land att undgå fullständig avspärrning, ehuru nian givetvis måste räkna med, att allvarliga rubbningar i landets samfärdsel och ekonomiska liv kunde bliva oundvikliga. Bered2041 20

10G ningen kom till det resultatet, att flottans uppgifter gentemot fientlig örlogs- och handelsblockad i huvudsak sammanfölle med dess uppgifter gentemot landstigningsföretag, samt att allt talade för, att den flotta, vi borde uppställa för sistnämnda ändamål, också torde kunna skäligen tillgodose flottans uppgift för blockadbrytning. I en härpå verkställd undersökning angående vinterns inverkan på och betydelse för arméns och flottans uppgifter vid landets försvar framhöll beredningen bl. a., att samtliga operationer till sjöss vintertid försvårades, att flottans uppgifter också på samma g å n g underlättades, samt att arméns uppgift att möta en invasion över landgräns vintertid framträdde med ökad styrka och betydelse. Med stöd av de sålunda utförda undersökningarna drog beredningen huvudsakligen följande sammanfattande slutsatser angående arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar i egentlig mening: Vårt lands geografiska och militärpolitiska läge vore sådant, att större fientliga angrepp kunde ske över vår landgräns och detta ej blott sommartid utan också under vintern; att i händelse av krig med en stormakt vid Östersjön fientliga landstigningsföretag mot Sveriges kuster kunde vara att befara, vilka företag, åtminstone om de skedde sommartid och riktades mot Östersjökusten, kunde antaga karaktären av stora överskeppningar, medan under vintern landstigningar, särskilt större sådana, väsentligen försvårades och i alla händelser icke kunde riktas mot de islagda delarna av kusten; att anfall över vår landgräns kunde bliva kombinerade med överskeppningar, sommartid även i stor skala, samt att under vintern "i stället kunde tänkas övergång över isen, ehuru sannolikheten härför vore. ringa och i varje fall begränsad till nordligaste Sverige. A r m é n ensam kunde möta anfall mot landgräns och över isen. Gentemot landstigningar, såväl större som mindre, krävdes samverkan mellan flottan och armén. Då svenska flottan icke kunde göras så stark, att den förmådde trygga Sveriges hela kust vare sig mot smärre landstigningar eller mot stora överskeppningar, så måste armén räkna även med uppgiften att, där ej flottan förmådde avvärja eller, förekomma sådana, möta dem till lands. I kraft av dessa sina huvuduppgifter gentemot såväl anfall till lands som överskeppningar måste armén utgöra huvudvapnet i Sveriges försvarsväsende. Arméns styrka och organisation borde bestämmas med hänsyn därtill och bliva de avgörande faktorerna i Sveriges försvarsförmåga.

107 E n k r i g s f l o t t a vore oumbärlig i Sveriges försvarsväsende, i första rummet för att möta fientliga landstigningsföretag, enär utan samverkan med en flotta vår armé icke hade utsikt att kunna avvärja dylika företag. Men en svensk flottas verkningsförmåga gentemot landstigningar kunde icke bliva annat än begränsad i händelse av krig med en fientligstormakt, och på vårt sjöförsvar kunde icke ställas större krav, än att det skulle kunna förhindra sådana företag inom skärgårdsområde samt försvåra dem å öppen kust. Betydelsen av denna flottans förnämsta uppgift vore väsentligt förminskad vintertid. Till sagda uppgift för flottan komme dess viktiga åligganden gentemot fientlig blockad; denna sida av Sveriges försvar kunde endast tillgodoses av flottan. Villkoren och sättet för svenska flottans uppträdande gentemot landstigningsföretag vore väsentligen desamma som för dess ingripande mot' blockad. Till grund för flottans organisation kunde alltså läggas dess uppgifter emot landstigningar; den flotta, som vi ur denna synpunkt funne oss böra uppsätta, borde också kunna efter måttet av våra krafter möta fientlig blockad. Det resultat i fråga om arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar i egentlig mening, som framginge ur undersökningen av vårt lands militärpolitiska läge, bestyrktes yttermera därav, att Sverige icke kunde rätt tillgodogöra sig sin försvarskraft, om ej försvarets tyngdpunkt avgjort förlades till armén. Ty för ett icke rikt land som vårt måste i ännu högre grad än för andra länder folkets levande kraft utgöra huvudtillgången för försvaret, och denna tillgång kunde endast av armén fullt utnyttjas. E n flottas styrka åter berodde väsentligen, och i vida högre grad än arméns, på död materiel, vars dyrbarhet i och för sig starkt begränsade våra möjligheter till en kraftutveckling till sjöss, och som dessutom, därest den under ett krig skulle förstöras eller decimeras, icke kunde hastigt nog ersättas. E n a v v ä g n i n g av det lämpliga förhållandet mellan arméns och flottans styrka, vilken avvägning hade att hålla sig inom ramen av vårt lands ekonomiska bärkraft och andra statsbehovs tillbörliga tillgodoseende, måste ske på grundvalen av de båda vapnens sålunda bestämda uppgifter och konstaterade verkningsförmåga. Vid denna avväghing måste följaktligen tillses, att armén i främsta rummet finge möjlighet att — efter måttet av Sveriges tillgångar — fylla sina för vår försvarsförmåga avgörande uppgifter, men likaledes, att flottan erhölle sådan effektivitet gentemot fientliga landstigningsföretag, som befunnits erforderlig.

108 Pluru högt å ena sidan arméns och å andra sidan flottans styrka kunde uppbringas, borde bero på en prövning av de båda vapnens intressen och behov sida vid sida. Det gällde därvid att jämföra den vinst i allmän försvarskraft, som kunde ernås genom vissa försvarsåtgärder till sjöss, med den, som erhölles genom motsvarande medels användning till lantförsvaret. Vid en sådan jämförelse före funnes emellertid, ur synpunkten av de båda vapnens konstaterade verkningsförmåga, en viss olikhet dem emellan. Vad armén beträffade, läte det sig uppenbarligen icke göra att skilja mellan dess båda huvuduppgifter på sådant sätt, att uppställandet av en viss arméstyrka för att kunna möta en fientlig invasion över landgränsen skulle vara viktigare än åvägabringandet av erforderlig styrka gentemot en invasion över havet eller tvärtom. Ty armén måste försvara landets självständighet mot angripare, vare sig de inträngde till lands eller överskeppades eller hotade oss på båda dessa vägar. I fråga om sjövapnet åter framträdde en given skillnad mellan flottans verkningsförmåga inom skärgårdsområde, vilken sträckte sig därhän, att den borde kunna hindra fientlig landstigning, och flottans verkningsområde på öppen kust, i vilket avseende vi aldrig av flottan kunde fordra mera, än att den måtte där kunna försvåra fientliga landstigningsföretag. Härav följde för flottans egen del, att dess effektivitet inom och intill skärgårdsområden borde ställas i främsta rummet, samt att dess effektivitet på öppen kust, om också i och för sig än så önskvärd, komme i andra rummet. Vid avvägningen mellan armén å ena sidan och flottan å den andra måste nämnda skiljaktighet mellan flottans verkningsförmåga inom skärgård och på öppen kust föranleda, att medan dess effektivitet inom skärgårdsområde tydligen borde tillgodoses jämsides med arméns, så måste däremot flottans behov, i vad anginge dess effektivitet på öppen kust, stå tillbaka för vad som vore påtagligen behövligt för arméns effektivitet vid fyllandet av dess nämnda huvuduppgifter. I enskildheter kunde avvägningen endast genomföras på så sätt, att vederbörliga förslag för tillgodoseende av å ena sidan arméns och å andra sidan flottans behov i olika avseenden framlades och, efter nyss angivna synpunkter, jämfördes med hänsyn till dessa förslags betydelse för landets försvar i dess helhet. Arméns och I betänkandets andra huvudavdelning, nämligen rörande arméns och gifter vUidP flottans uppgifter vid hävdandet av Sveriges neutralitet, behandlade hävdandet av beredningen till en början neutralitetsfrågans folkrättsliga sida och redoneutrantet. g j 0 r ( ^ e därefter för olika former av neutralitetskränkningar. De resul-

109 tat, vartill beredningen i förevarande hänseende kom, sammanfattades sålunda. Det vore huvudsakligen för fall av sjökrig, som vår neutralitet kunde komma i fara på sådant sätt, att krav på neutralitetsskydd kunde ställas på Sveriges försvarsanstalter. Armén behövde därvid kunna effektivt bevaka hotade punkter i land ävensom vid behov hastigt besätta vissa begränsade hamnområden med mindre avdelningar av infanteri och artilleri. Krigshamnarnas krigsberedskap borde vara snabbt effektiv. Flottan borde hastigt kunna utlägga mineringar samt bevaknings- och stödfartyg och borde därjämte kunna uppträda med en samlad styrka för att giva eftertryck åt det skydd mot neutralitetsbrott, som de lokala anordningarna avsåge. Slutligen borde flottan även självständigt kunna möta förgripelser mot vår neutralitet på platser, där lokala anordningar ej vore träffade. Vid bedömandet av spörsmålet, vilken militär styrka behövde utvecklas för neutralitetsskyddet för att av de krigförande bliva respekterad eller för att kunna med våld avvisa neutralitetskränkning, borde man uppenbarligen icke taga hänsyn till de fall, då krigförande makt kunde vara besluten att till varje pris begå någon handling, som i verkligheten utgjorde ett direkt, om också lokalt begränsat angrepp. Att möta sådana angrepp tillhörde nämligen uppgiften för Sveriges försvar i egentlig mening. Bedömandet borde begränsas .till de fall, då en krigförande visserligen mot oss företoge neutralitetskränkande handling — t. ex. genom att begagna svenskt område på ett sätt, som kränkte Sveriges neutralitet — men icke hade för avsikt att för sådant ändamål äventyra eller framkalla ett krig med Sverige. Med hänsyn härtill behövde vårt land för hävdandet av sin neutralitet icke gå utöver det allmänna mått av försvarsanstalter, som erfordrades för värnandet av dess självständighet. Emellertid framträdde i fråga om fördelningen mellan armén och flottan av uppgifterna vid neutralitetens värnande en relativ ökning av flottans och en relativ minskning av arméns betydelse, såväl i vad gällde de militära neutralitetsanstalternas art, som det bakom dessa anstalter stående allmänna försvarsväsendets förmåga att förebygga neutralitetskränkning. Visserligen förefunnes möjligheter för armén och flottan att samverka gentemot de allvarligaste farorna för en sådan kränkning, och kunle arméns och flottans huvudstyrkor stå bakom neutralitetsbevakning-en, men flottan hade det försteget, att den lättare än armén kunde samla hela sin styrka till en hotad punkt. Som en omständighet av vikt borde dessutom framhållas, att svenska flottan för en krigförande

110 med hänsyn till den möjligheten, att en neutralitetskränkning skulle leda till öppet krig även med Sverige, måste utgöra en faktor av mera omedelbar betydelse än armén för kriget i dess helhet. Om en krigförande stormakt över huvud taget räknade med risken att genom neutralitetskränkning tvinga Sverige in i kriget på motståndarens sida, så representerades denna risk i första hand av den förstärkning svenska flottan skulle bereda motståndarens sjöstridskrafter. • Frågan bleve slutligen, huruvida flottans särskilda betydelse för neutralitetens värnande borde föranleda en annan proportion mellan de båda vapnen än den, som med hänsyn till det egentliga självständighetsförsvaret kunde befinnas lämplig. Principiellt kunde därvid fastslås, att den flotta, Sverige kunde behöva för mötande av fientliga landstigningar eller blockad, borde kunna fylla de krav, som ställdes på svenska flottan för neutralitetens värnande. Gällde det åter flottans betydelse därutinnan, att den medförde en viss risk för krigförande makt att genom neutralitetskränkning göra Sverige till sin fiende i kriget, så kunde givetvis inga bestämda mått angivas för storleken av den risk, som kunde vara ägnad att avhålla en krigförande makt från neutralitetskränkning. I vart fall måste alltid fördelen av att öka flottan för neutralitetens värnande vägas emot faran av att i motsvarande grad minska den styrka hos armén, som prövades erforderlig för försvaret av vår självständighet. Nämnda fördel syntes icke beredningen med hänsyn till Sveriges läge i dess helhet uppväga en sådan fara. På nämnda grunder fann beredningen, att förhållandet mellan arméns och flottans betydelse för neutralitetens värnande icke borde föranleda någon ändring i den avvägning mellan armén och flottan, som skedde med hänsyn till deras uppgifter och betydelse för försvaret av Sveriges sj älvständighet. Avvägningen Såsom förut antytts, torde avvägningen av förhållandet mellan armén års^försvars- och flottan uti 1914 års försvarsorganisation hava helt och hållet vilat på den organisation, av andra försvarsberedningen ovan angivna tankegången. Ekonomiskt sett • resulterade denna avvägning däruti, att åt lantförsvaret gavs en organisation, som beräknades draga en årlig kostnad av 64.5 miljoner kronor, och åt sjöförsvaret en organisation, som förutsattes komma att medföra en årlig utgift av 30 miljoner kronor. Av hela den för försvarsväsendet beräknade årliga kostnaden — utgifterna för det militära pensionsväsendet ej medräknade — kommo således å lantförsvaret 68.2 procent och å sjöförsvaret 31,8 procent. Enligt en av revisionen efter nu gällande pris-

Ill nivå företagen omräkning av kostnaderna för 1914 års försvarsorganisation ställa sig ifrågavarande procentsiffror alltjämt oförändrade. Den i andra försvarsberedningens ovannämnda utredning angående Revisionens arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar ledande y ttrande grundtanken torde -— ehuru detta av naturliga skäl icke direkt utsädes — hava varit den fara, som vårt nära grannskap med det tsaristiska Ryssland ansågs innebära. En invasion över den med detta land gemensamma landgränsen i nordost kunde endast mötas med landstridskrafter. Dessa måste därför göras så starka, som våra förhållanden över huvud taget medgåve. Emellertid måste man även räkna med möjligheten av en invasion över havet. Då den ryska flottan var den svenska vida överlägsen, och varje tanke på att kunna uppbringa den senare till en sådan styrka, att densamma kunde på öppna havet upptaga en strid med den förra, var utesluten, ansåg man sig icke kunna uppställa större krav på vår flotta, än att densamma skulle kunna förhindra landstigningsföretag inom skärgårdsområden samt försvåra dylika företag å öppen kust. Armén måste således vara beredd att dels försvara landgränsen i nordöst, dels på stora sträckor av den långa östkusten möta en landstigande eller landstigen rysk styrka. Då Ryssland var i besittning av Åland och alltså lätt kunde spärra tillträdet till Bottniska viken, kunde flottan beräknas endast föga medverka vid försvaret av norrländska kusten. Med hänsyn till nu angivna förhållanden var det helt naturligt, att beredningen kom till det resultatet, att försvarets tyngdpunkt borde förläggas till armén. Såsom i det föregående redan framhållits, har emellertid vårt lands militärpolitiska läge efter världskrigets avslutande undergått en avsevärd förändring. De förhållanden, från vilka andra försvarsberedningen utgick, då den gjorde sina studier och avfattade sitt ovannämnda yttrande angående arméns och flottans inbördes betydelse för Sveriges försvar, äro därför icke längre för handen. Detta gäller med avseende å förhållandena såväl till lands som till sjöss. Frånsett gränsen mot Norge hava vi numera landgräns, icke såsom år 1914 med en oss i styrka överlägsen stormakt, utan med ett land, som beträffande såväl folkmängd som utsträckning är mindre än vårt eget. Genom Finlands, Estlands, Lettlands, Littauens och Polens konstituerande såsom självständiga stater har Ryssland trängts österut med tillträde endast till Finska vikens innersta, under nära nog halva året isbelagda del. Vidare är den för försvaret av vår norra kust så betydelsefulla åländska ögruppen, vilken fortfarande icke får befästas, icke längre i Rysslands ägo. Slutligen

112 hava jämväl de militära och maritima styrkeförhållandena i länderna runt Östersjön undergått en genomgripande förändring. Den tyska stormaktsarmén liksom den tyska stormaktsflottan finnes icke vidare. Beträffande Rysslands stridskrafter saknas pålitliga uppgifter, men det kan betecknas som givet, att, utöver den försvagning, som ligger i de nya, självständiga staternas bildande, de ryska stridskrafterna genom revolutionens och de därmed sammanhängande åtgärdernas upplösande inverkan förlorat mycket av sin tidigare styrka och sammanhållning. Särskilt torde flottans effektivitet genom misskötsel av fartygsmaterielen vara starkt förminskad. På grund av de sålunda ändrade förhållandena torde vår flotta numera hava avsevärt större utsikter att skydda kusten mot fientliga företag från övriga östersjömakters sida än före världskriget, dess mer som undervattensbåtarnas och minvapnets utveckling väsentligen utsträckt flottans verkningsförmåga. För armén gäller ävenledes, att en stormaktsarmé icke längre omedelbart hotar vid gränsen i nordost. Med hänsyn härtill ävensom till de nya erfarenheter, som under världskriget erhållits beträffande neutralitetsskydd och blockad, och då de slutsatser, andra försvarsberedningen drog av sin undersökning rörande avvägningen av förhållandet mellan armén och marinen, uttryckligen byggdes på de dåvarande, ovan angivna, nu icke längre existerande förhållandena samt på relationen mellan vår styrka och våra grannars, så följer därav, att dessa slutsatser i och för sig icke vidare kunna vara på samma sätt grundade eller vägledande som tidigare. Den erfarenhet, som sedan vunnits, har även på ett oväntat men därför icke mindre obestridligt sätt ådagalagt, huru vansklig över huvud taget en avvägning mellan armé och flotta, med framåt sig sträckande verkningar, måste anses vara. Givet är dock, att om en sådan avvägning med grundad giltighet är svår att åstadkomma under vad som kan betecknas såsom stabiliserade förhållanden, så bliver den än mera vansklig, för att ej säga omöjlig, då det gäller en politisk övergångsperiod med helt flytande och ovissa lägen. Ytterligare fog för sig torde detta betraktelsesätt erhålla, när, som nu är fallet, en svåröverskådlig, helt ny faktor av den betydelse, Nationernas förbund måste anses vara, tillkommit. Uppenbart är nämligen, att därest Nationernas förbund kommer att utvecklas till vad därmed avses, detta kommer att inverka på avvägningen mellan armé och flotta. Vårt militärpolitiska läge skulle därmed i mångt och mycket ytterligare förändras. I vissa fall skulle skyldighet för oss inträda att med våra stridskrafter deltaga i militära sanktioner. Utsattes vi för angrepp, hade vi

113 i vissa fall att påräkna understöd — i första hand sannolikt till sjöss — av övriga förbundsmedlemmar. Vidare skulle vi icke äga.helt obeskuren frihet att själva bestämma, huru avvägningen av förhållandet mellan länt- och sjöstridskrafter skulle göras, ty enligt förbundsakten skola planerna för de nationella rustningarnas begränsning utarbetas genom förbundets försorg, innan de föreläggas de särskilda regeringarna för prövning och avgörande. Jämväl härutinnan föreligger alltså ett ovisshetsmoment av betydelsefull art och omfattning. Enligt revisionens mening synas ovan angivna omständigheter böra leda till den slutsatsen, att man nu bör avstå från att gissningsvis försöka fastställa vissa styrkefördelningsformler mellan här och flotta, utan i stället gå in för att, med bibehållande och, i den mån tillfälle gives, med förstärkning av den försvarseffektivitet, som landets bärkraft tillåter, till avvägningsproblemet intaga en avvaktande hållning, med öppen möjlighet att också därutinnan anpassa sig efter den förskjutning i läget, som efter hand kan komma att uppstå. E t t sådant förfarande synes vara så mycket mera motiverat, som det ju nu icke, såsom år 1914, är fråga om att utöka våra försvarskrafter utan i stället söka begränsa de därmed förenade kostnaderna, så långt hänsynen till vår nationella säkerhet gör det tillrådligt. • Förestående synpunkter torde icke heller hava varit regeringen främmande vid försvarsrevisionens tillsättande. Visserligen uttalades i de för revisionen givna direktiven, att en ledande synpunkt vid revisionsarbetet måste tydligen bliva, att de förslag till militära försvarsanstalter, som kunde framgå ur detsamma, innebure ett genomtänkt helt, med bästa möjliga avvägning av förhållandet mellan länt- och sjöstridskrafter samt mellan personalens organisation och materielens anskaffande och underhåll. Men samtidigt hänvisades revisionen till att under arbetets gång vederbörlig hänsyn skulle tagas till händelsernas utveckling i de ännu icke pacificerade delarna av vår världsdel och till stabiliseringen i övrigt av det nya statssystemet. Vidare förusattes, att vid Nationernas förbund det skulle under utredningens gång visa sig, huruvida ett internationellt avrustningsprogram komme till stånd, innan utredningen avslutades, samt att det måste bliva en huvuduppgift för revisionen att söka komma till klarhet om vissa internationella förutsättningars innebörd, innan den ginge till utformandet av sina slutliga förslag. Då revisionen nu framlägger resultatet av sin utredning, är den fullt medveten om, att vissa av de sålunda angivna förutsättningarna icke föreligga. Såsom förut nämnts, har revisionen emellertid icke ansett sig kunna för sitt förslags utarbetande avvakta den tidpunkt, då det 2041 20

114 exempelvis med bestämdhet kan sägas, att stabilisering inträtt i ' d e t nya statssystemet" eller att den internationella gestaltningen av den militära avvecklingen kan säkert skönjas. Det nuvarande provisoriet i vårt försvarsväsende behöver nämligen ur olika synpunkter snarast möjligt, så långt ske kan, utbytas mot mera definitiva bestämmelser. Det har därför framstått för revisionen såsom nödvändigt att utan dröjsmål söka utarbeta dylika bestämmelser, möjliga att omedelbart efter besluten sätta i verkställighet. Men därav har, som nyss framhållits, följt, att revisionen nödgas avstå från att närmare inlåta sig på avvägningsproblemet. E n fråga, som därvid självgivet framställer sig till besvarande är, vilken grad av slutgiltighet, som de av revisionen uppgjorda organisationsförslagen kunna anses äga. Vid bedömandet härav har revisionen funnit följande synpunkter böra tillerkännas avgörande betydelse. Vad då först armén beträffar, synes revisionens förslag på det sättet böra vara definitivt, att det måste utmynna i en såsom ett självständigt helt uppbyggd och avslutad, fullständig organisation. Härordningens omfattning bestämmes därvid av hänsyn till det förbättrade militärpolitiska läget, dock med öppen blick för, att i detta avseende relativt snabba omkastningar kunna ske. Ty även om den nu förestående arméreformen icke kan taga sikte på mera än kanske det närmaste decenniet, så kommer densamma likväl att sträcka sina verkningar avsevärt längre fram i tiden. En härordning träder nämligen först då i full kraft, när alla de årsklasser värnpliktiga, som vid mobilisering måste inkallas, blivit utbildade i enlighet med vad härordningen förutsätter. Skulle därför framdeles en försämring i vårt militärpolitiska läge göra en förstärkning av armén nödvändig, kan inom härordningens ram en sådan endast efter hand inträda. Det är därför önskvärt att nu icke uppskjuta härordningens antagande utöver det strängt nödvändiga. Häremot skulle möjligen kunna invändas, att såväl England som Nordamerikas förenta stater under världskriget visat, att det är möjligt att på kort tid uppsätta en armé. Frånsett den omständigheten att dessa båda länder på grund av sina stora resurser icke äro jämförbara med oss, torde till bemötande av en sådan invändning böra framhållas, dels att ett motsvarande organisatoriskt jättearbete knappast kunnat utvecklas under fredstid, även om en viss krigsfara för vederbörande stat då icke ansåges utesluten, dels att ifrågavarande båda stater på grund av pin geografiska belägenhet icke vore under detta organisationsarbete till sina områden hotade och alltså icke under tiden behövde skydda sig till lands mot en infallande fiende. Liknande förhållanden äro för oss vid krig

115 eller krigsfara näppeligen tänkbara. Skall hos oss armén i dylika situationer kunna utnyttja den levande försvarskraften, måste befintligheten av en på gällande härorganisation grundad mobiliseringsplan förutsättas. I enlighet med denna uppfattning och med aktgivande i övrigt på de anvisningar, utredninguppdraget innehåller, framlägger revisionen alltså sitt förslag beträffande armén såsom en, måhända till sitt bestånd tids. begränsad, men för de närmaste åren definitiv härordningsreform. Motsvarande förhållande kan icke sägas gälla flottans personal, som till större del än vid armén utgöres av i tjänst varande stammanskap, och vars värnpliktiga till övervägande antal utgöras av sjöfarande, vilkas allmänna sjömannautbildning åtminstone alltid är till finnandes, oberoende av den militära tjänstgöringens längd eller fördelning. Vad åter angår fartygsmaterielen, som för flottan är den avgörande faktorn, råder ett i visst avseende med armén analogt förhållande. Det kräves tid för att bygga ett fartyg, och det torde icke finnas stora utsikter att vid en påkommande förändring i vårt militärpolitiska läge, som skulle göra en ökning av flottan nödvändig, kunna hastigt åstadkomma några avsevärdare förstärkningar. Under sådana förhållanden synes det nödvändigt att även för marinens vidkommande åvägabringa en möjligen tidsbegränsad men dock för den närmaste tiden giltig organisation, inriktad jämväl på vidmakthållande av den nuvarande fartygsmaterielen enligt vissa grunder. Flottans storlek, sammansättning och verksamhetsplan måste givetvis vara beroende * på de uppgifter, som med sannolikhet kunna anses föreligga för henne att lösa. Dessa uppgifter åter sammanhänga med den utveckling, de marina stridskrafterna erhållit eller erhålla hos de makter, med vilka för oss till krigsfall ledande konflikter kunna tänkas uppkomma eller mellan vilka våra farvatten berörande konflikter kunna tänkas uppstå. För närvarande känna vi i allt väsentligt, över vilka sjöstridskrafter tänkbara motståndare förfoga. I vilken mån dessa maktresurser kunna inom en närmare liggande tid undergå förändringar, därom är det emellertid icke möjligt att nu göra några säkra förutsägelser. Under sådana förhållanden har revisionen ansett sig böra avstå från att nu utforma någon flottplan i egentlig mening med därtill hörande nybyggnad sprogram. Då vår krigsmateriel till sjöss för närvarande är, om också icke i allo modern, så dock jämförelsevis så omfattande, att någon utökning av densamma enligt revisionens åsikt icke synes vara förenlig med vare sig det nuvarande oundgängliga behovet eller med landets ekonomiska bärkraft, har revisionen beträffande denna materiel funnit sig böra för en kort, fixerad tid begränsa sitt förslag till en på vår nuva-

ll v 6 rande fartygsmateriel gTundad anordning. Förslaget förutsätter alltså, att vår marin under nämnda tid, bestämd till fem år, skulle, vad angår flottplan och fartygsbyggnadsprogram, intaga den uppmärksamme iakttagarens roll. Härunder bör dock enligt revisionens mening torpedfartygen inom den av revisionen förutsatta kustflottan vidmakthållas genom ersättningsbyggnad i viss utsträckning. Dessutom bör under tiden vår nuvarande sjökrigsmateriel, i den mån så prövas oundgängligen nödvändigt och våra statsfinansiella förhållanden sådant medgiva, förses med av' krigets erfarenheter framkallad eller senare uppfunnen mera modern utrustning. Det är från denna utgångspunkt, som revisionens förslag angående flottan utarbetats. Revisionen har funnit sig så mycket hellre kunna följa denna väg, som vår nuvarande flottstyrka ostridigt har större utsikter än tidigare att under ganska lång tid framåt kunna lyckligt lösa de uppgifter, som vår marin, även sådan den skisserades i 1914 års flottbyggnadsprogram, enligt andra försvarsberedningens avvägningsteori under dåvarande styrkelägen hade sig anvisade. Enligt revisionens förslag stållandet vid slutet av den nämnda perioden sålunda obundet att antingen, därest förhållandena därtill föranleda, antaga ett till det dåvarande läget anpassat flottbyggnadsprogram eller, om den militärpolitiska utvecklingen under tiden gått i fredligt betryggande riktning, fullfölja strävandena efter lättnad i militärbördorna. Den ovan angivna dispositionen av våra olika hjälpmedel synes också närmast anpassa sig till den föreliggande allmänna situationen. Den avstår, så långt möjligt är, från särskilt kostnadskrävande åtgärder, men tar sikte på, att folkkraften blir ur försvarssynpunkt gjord så effektiv, som förhållandena medgiva. 4 Under arbetet på denna lösning har revisionen underkastat den nuvarande försvarsorganisationen en ingående granskning och därvid på varje punkt undersökt möjligheten att verkställa indragningar och besparingar. Därvid har revisionen icke sökt att ensidigt nedpressa kostnaderna vare sig för den ena eller den andra försvarsgrenen utan städse sökt bedöma framställda förslag om indragningar och besparingar med hänsyn till deras betydelse för landets försvar i *dess helhet. Det resultat, till vilket revisionen härvid kommit, tillgodoser marinen, i något bättre proportion än som skedde år 1914. Av hela den för för svars väsendet beräknade årliga kostnaden — utgifterna för det militära pensionsväsendet oräknade — skulle således komma på lantförsvaret 65.4 procent och på sjöförsvaret 34.6 procent. Den förskjutning till sjöförsvarets förmån, som dessa procentsiffror innebära, är dock delvis beroende av den ut-

117 ökning av marinens flygväsende, revisionen med hänsyn till krigserfarenheterna funnit sig böra föreslå. I enlighet med vad sålunda anförts, förutsätter revisionen, att ett mera slutgiltigt, teoretiskt utfört avvägande mellan arméns och flottans stridskrafter bör anstå, till dess förhållandena på ett helt annat sätt, än nu är fallet, därför kunna bliva vägledande, därest icke under alla omständigheter det kan befinnas lämpligt att låta de ömsesidiga styrkeförhållandena periodiskt framgå ur de omdömen om läget i dess helhet, som de tvivelsutan ständigt växlande situationerna föranleda.

.

LANTFÖRSVARET

k

121 I. Allmänna synpunkter rörande härens krigsorganisation. Uti varje härordning är den avsedda krigsorganisationen bestämmande för behovet vid mobilisering av personal och materiel. Krigsorganisationen angiver även, vilka enheter vid mobilisering skola uppsättas, och huru dessa enheter skola indelas i lägre och högre truppförband m. m. Organisationen i fred bör vara så avpassad, att nyssnämnda behov av personal m. m. bliver tillgodosett, samt att vid mobilisering de olika truppförbanden o. s. -v. kunna organiseras säkert,, smidigt och med erforderlig snabbhet. Det torde med hänsyn härtill vara uppenbart, att krigsorganisationen är den viktigaste utgångspunkten vid utarbetande av en härordning. För bedömande av det förslag rörande lantförsvarets ordnande, som revisionen i det följande kommer att framlägga, vore vid sådant förhållande en redogörelse för den av revisionen förutsatta krigsorganisationen värdefull. Emellertid kan en sådan redogörelse av lätt insedda skäl icke här lämnas, utan får revisionen härutinnan hänvisa till vad därom i särskild skrivelse anföres. Revisionen inskränker sig till att här framhålla vissa allmänna synpunkter, vilka enligt dess mening böra vara vägledande i fråga om krigsorganisationens omfattning och beskaffenhet. Vad då först beträffar storleken av de trupper m. m., vilka omedelbart vid mobilisering böra kunna uppsättas1), håller revisionen — i enlighet med vad i det föregående under »Allmänna utgångspunkter» anförts — före, att den inträdda förbättringen i vårt militärpolitiska läge medgiver avsevärda inskränkningar i den jämlikt 1914 års härordning avsedda krigsorganisationen, utan att rikets säkerhet därigenom äventyras. Den truppstyrka, som kan anses vara behövlig, bör emellertid fortfarande som hittills vara i stånd att omedelbart efter mobilisering gå en i landet infallande fiende till mötes. Man måste nämligen alltjämt räkna med, att om det trots allt kommer till krig, krigshandlingarna genast från början komma att utmärkas av snabbhet och hänsjmslöshet. Detta är oskiljaktigt från krigets natur. De trupper, som omedelbart vid mobilisering uppsättas, böra därför hava en god krigsberedskap. Detta innebär *) I detta s a m m a n h a n g avses icke omedelbart vid mobilisering uppsatta depåtrupper e. 2041 20 ' 16.

122 i huvudsak — förutom att själva mobiliseringen skall kunna försiggå snabbt och säkert — att de mobiliserade trupperna genast skola vara operations- och stridsdugliga. Utbildningen måste alltså vara så väl tillgodosedd, att detta möjliggöres. Vidare måste organisation och utrustning vara tidsenliga och således, så långt görligt är, stå i överensstämmelse med de krav, som erfarenheterna från världskriget uppställa. Slutligen måste den för ifrågavarande trupper erforderliga krigsmaterielen vid mobilisering stå till förfogande. E n fråga av grundläggande betydelse är, huruvida man bör räkna med att före ett krigsutbrott erhålla en så lång frist för komplettering av truppernas utbildning och utrustning, att man vid freds organisationens uppgörande kan taga hänsyn därtill. Enligt revisionens uppfattning måste denna fråga besvaras nekande. Någon garanti för, att nian framdeles erhåller en sådan tidsfrist, föreligger icke. Om man likväl antager, att en sådan frist erhålles, är det dock ovisst, om densamma kommer att utnyttjas i ovan angivet syfte. Sålunda är det ingalunda säkert, att faran för ett krigsutbrott står så klar för nationen, att man anser sig böra träffa med hänsyn härtill erforderliga mått och steg. Men även om nationen skulle förstå faran, är det dock mycket möjligt, att man i det längsta skulle draga sig för att vidtaga särskilda åtgärder för försvarets stärkande för att icke verka utmanande och därigenom kanske lägga hinder i vägen för konfliktens fredliga lösning. För övrigt är att märka, att den erforderliga förstärkningen av försvårskraften hos en värnpliktsarmé med bristfällig fredsutbildning icke kan med säkerhet medhinnas under loppet av en frist om ett fåtal månader. Härför kräves vida längre tid. För att få en sådan armé operations- och stridsduglig måste nämligen samtliga de årsklasser, vilka vid mobilisering skola ingå i fälthären, inkallas för utbildningens fullständigande. Denna inkallelse torde näppeligen kunna äga rum med alla årsklasserna samtidigt, ty dels vore en sådan åtgärd liktydig med en mobilisering och således ägnad att i högsta grad öka krigsfaran, dels kan man taga för visst, att tillgången på instruktörer icke skulle medgiva ett utbildningsarbete med allt detta manskap samtidigt, dels är det slutligen icke sannolikt, att nationen, om krig icke utbrutit, skulle besluta sig för en sådan åtgärd som denna, vilken skulle åsamka landet synnerligen stora kostnader och djupt ingripa på alla samhällslivets områden. Någon säkerhet för att på en till äventyrs till buds stående frist hinna anskaffa nödig krigsmateriel och komplettera utrustningen i övrigt föreligger i regel icke, särskilt som de politiska förhållandena kunna vara sådana, att man härutinnan bliver hänvisad till vad som kan erhållas inom eget land.

123 Av huvudsakligen nu angivna skäl håller revisionen före, att en försvarsorganisation, som bygger på det antagandet, att en viss frist för komplettering av de mobiliserade förbandens utbildning och utrustning alltid eller med sannolikhet kan påräknas före ett krigsutbrott, icke är av den beskaffenhet, att den kan ur synpunkten av rikets säkerhet godtagas. Även om revisionen hyser den uppfattningen, att avsevärda inskränkningar kunna göras i fråga om de omedelbart vid mobilisering uppsatta trupperna, så vill revisionen dock därmed icke hava sagt, att det icke under loppet av ett krig därutöver kan komma att ställas stora anspråk på våra lantstridskrafter. I vissa fall torde det till och med kunna inträffa, att vi för dessa anspråks tillgodoseende måste kunna till det yttersta utnyttja folkets hela kraft. Den därvid behövliga utökningen av krigsorganisationen synes kunna företagas under krigets lopp under förutsättning, dels att de först mobiliserade försvarskrafterna äro i stånd att skaffa rådrum för utbildning, utrustning och organisation av de behövliga nyformationerna, dels att fredsorganisationen skapar betingelser för, att nämnda formationer i tid kunna färdigbildas. Vid avvägandet av krigsorganisationen ävensom ordnandet av organisationen i fred bör alltså erforderlighänsyn tagas till nu angivna synpunkter. Den ovan uttalade uppfattningen angående de krav, som böra ställas å våra lantstridskrafters styrka och organisation, har utgjort utgångspunkten för det förslag till ny härordning, som av revisionen framlägges. Denna uppfattning torde kunna sammanfattas sålunda: 1. De trupper, som omedelbart vid mobilisering erfordras uppsatta, kunna till numerären avsevärt understiga de styrkor, varmed man räknade enligt 1914 års härordning. Ifrågavarande trupper böra vara tidsenligt organiserade och utrustade samt genast vid mobilisering operationsoch stridsdugliga; någon kompletterande utbildnings- eller utrustningsperiod skall således efter verkställd mobilisering icke vara behövlig. 2. Utöver nyssnämnda trupper skola under loppet av ett krig ytterligare stridskrafter kunna uppsättas; vid behov bör folkets hela kraft, direkt eller indirekt, kunna tagas i anspråk för försvaret. 3. Härens organisation i fred bör, i den mån statsfinanserna och andra på frågan inverkande omständigheter det medgiva, så ordnas, att ovan angivna krav på organisationen i krig bliva på ett så tillfredsställande sätt som möjligt tillgodosedda.

124 I I . Olika härordniiigssystem. Som naturligt är, utgör ett lands härordning en produkt av en mångfald var för sig mer eller mindre kraftigt inverkande faktorer, såsom landets geografiska och militärpolitiska läge, dess ekonomiska och inrikespolitiska förhållanden, härordningens historiska utveckling o. s. v. Det är under sådana förhållanden uppenbart, att man icke kan uppställa ett allmängiltigt ideal för en härordning, likasom ock att större eller mindre skiljaktigheter skola förefinnas mellan de olika staternas arméorganisationer. Vid världskrigets utbrott företedde också de europeiska härordningarna en mycket brokig bild. Med hänsyn till det förhållande, vari armén på fredsfot står till den mobiliserade hären, kan man emellertid skilja mellan tre olika huvudtyper, nämligen: yrkessystemet, vid vilket den i fredstid bestående armén ensam bildar den mobiliserade hären, milissystemet, vid vilket ingen i fred året om bestående armé finnes, utan fältharen utgöres av först vid mobilisering organiserade truppförband, samt kader systemet, vid vilket den i fredstid ständigt bestående hären jämte vid mobilisering inkallat manskap bildar fälthären. Av dessa olika huvudtyper representera således yrkes- och milissystemen varandras motsatser, under det att kadersystemet intager en mellanställning mellan dessa båda system. Emellertid påträffar man i verkligheten sällan om ens någonsin de olika systemen fullt konsekvent genomförda, utan ingå vanligen i varje härordning delar av flera system. Detta är sålunda fallet med såväl vår nuvarande härordning som det hos oss tidigare tillämpade stamsystemet. Det är alltså i regel endast i stort sett som en härordning kan hänföras till någon av nämnda tre hu vudtyper. Då revisionen med de i det föregående angivna allmänna utgångspunkterna för sitt arbete gått att utarbeta förslag till en efter inträdda ändrade förhållanden lämpad ny arméorganisation, har den första fråga, som framställt sig till besvarande, varit, huruvida denna bör uppbyggas på samma allmänna grunder som vår nuvarande härordning, eller huruvida man tilläventyrs bör övergå till något annat härordningssystem.

125 A. r

Yrkessystemet.

Vad först yrkess} stemet beträffar, har detta fått sitt namn därav, Allmän a t t vid detsamma personalen i regel gjort krigstjänsten till sitt yrke, k a r a k t e n s l om icke för hela livet, så dock för en längre tid. Systemet har mycket gamla anor, men erhöll i nyare tid sin egentliga utveckling under senare delen av 1600-talet och förra hälften av 1700-talet. Den allmänna värnplikten, vilken i äldre tider tillämpats, hade vid denna tid mer eller mindre råkat i glömska, och de långvariga krig, som då utkämpades, fördes ofta för ändamål, för vilka folken kände sig helt och hållet främmande (jfr de s. k. kabinettskrigen). För att vid behov hastigt kunna föra i fält den för krigets genomförande erforderliga styrkan, anskaffades och organiserades därför denna redan i fred och erhöll sålunda karaktären av en ständigt till buds stående yrkesarmé. Givet är, att yrkessystemet är förenat med såväl fördelar som olägenheter. Bland systemets fördelar torde de förnämsta vara, att det medgiver en synnerligen god utbildning av personalen och en mycket hastig mobilisering. Vidare kan enligt detta system freds- och krigsorganisationerna göras nära fullständigt lika, vilket uppenbarligen är ägnat att giva styrka och fasthet åt det hela. Såsom en speciell fördel torde slutligen böra framhållas, att en yrkesarmé kan i vissa fall, exempelvis vid kolonialkrig och deltagande i internationell krigisk aktion, användas mera hänsynslöst än en av värnpliktiga bestående armé. Vad olägenheterna beträffar, torde den mest framträdande bristen vara, att yrkessystemet icke vid behov medgiver utvecklandet av folkets hela försvarskraft samt att, om erforderliga reserver saknas, fälthärens styrka kommer vid mobilisering till och med att bliva något nedsatt, enär alltid en viss del av manskapet måste kvarlämnas till besättningar i fästningar, i depåer o. s. v. Vidare ställer sig ifrågavarande system i ekonomiskt hänseende mycket ofördelaktigt. Yrkessoldaten kräver hög lön och är dyr att underhålla. E t t uppsättande av en mera betydande yrkesarmé kräver därför mycket stora kostnader och att på denna väg åstadkomma den krigsstyrka, som i det moderna kriget visat sig erforderlig, är av finansiella skäl uteslutet. Härtill kommer, att resultatet av den frivilliga rekryteringen, vilken i hög grad är beroende av konjunkturerna på den allmänna arbetsmarknaden, städse är mer eller mindre ovisst. Även om de ekonomiska förmånerna på grund av rådande konjunkturer avsevärt höjas, kan rekryteringen ändock slå fel. Ett fullt säkerställande av denna kräver därför med nödvändighet rätt till tvångsuttagning i den ena eller andra formen. Slutligen torde icke böra förbises, att värdet av utbildningen kan komma

126 att förringas genom det mindre goda soldatmaterial, varmed man undersvåra rekryteringsperioder är nödsakad att åtminstone delvis räkna. Om än yrkessystemet sålunda erbjuder vissa fördelar, hava dock de med detsamma förbundna olägenheterna ansetts vara så betydande, att man så småningom nästan undantagslöst frångått detsamma. I de länder, där systemet under senare tider tillämpats, har det icke heller förekommit i sin ursprungliga renhet, utan hava jämkningar i detsamma vidtagits, framför allt i syfte att på det ena eller andra sättet tillgodose kravet på nödiga krigsreserver. Den enda europeiska stat, vars härordning vid världskrigets utbrott var grundad på yrkessystemet, var England, vilket land på grund av sitt insulära läge, sin starka flotta och sina ekonomiska förhållanden erbjöd särskilt gynnsamma betingelser för detta system. Vid nämnda tidpunkt utgjordes den engelska armén av reguljära armén, arméreserven, specialreserven och territorialarmén, vartill kom en till numerären rätt så betydlig kolonialkår. Tjänstgöringstiden i reguljära armén utgjorde vanligen 7 år. Efter utgången av denna tid överfördes manskapet till arméreserven, där detsamma var skyldigt att kvarstå i regel under 5 år. I specialreserven, vilken liksom territorialarmén utgjorde en särskild på frivillig värvning grundad organisation, var tjänstetiden bestämd till 6 år och utbildningstiden till 6 månader. Territorial arméns manskap hade en tjänstetid av 4 år och högst obetydlig utbildning. Hela arméns krigsstyrka beräknades vid tiden för krigsutbrottet uppgå till sammanlagt omkring 730,000 man. Redan under krigets tidigaste skede framträdde med skärpa bristerna i det engelska härordningssystemet. Sålunda visade sig krigsstyrkan icke på långt när tillfyllest, och den korta utbildning, som kommit de icke reguljära trupperna till del, medgav icke deras omedelbara användning^ Trots den nationella hänförelsen och trots de oerhörda belopp, som anslogos för rekrytering och avlöning, var det icke möjligt att på frivillighetens väg fylla manskapsbehovet. England blev därför under krigets fortgång nödsakat att tillgripa den allmänna värnplikten. Denna systemförändring, liksom över huvud taget den engelska arméns storartade utveckling under världskriget, möjliggjordes emellertid av de säregna förhållanden, varunder kriget av England utkämpades. En liknande systemförändring torde näppeligen vara utförbar i ett land, vars område vid ett krigsutbrott direkt utsattes för fientligt anfall. Som bekant hava på grund av bestämmelserna i vederbörliga fredstraktater de förutvarande centralmakternas arméer numera organiserats på grundvalen av yrkessystemet.

127 Under den på senare tiden i försvarsfrågan förda allmänna diskus- Revisionens sionen har ofta framhållits, att då det nu gäller att med hänsyn till y ttrande folkets bärkraft och den fredliga kulturens behov ordna vårt försvar, man borde helt och hållet övergiva den grund, varpå vår härordningför närvarande är byggd, nämligen den allmänna värnplikten, och i stället övergå till det rena yrkessystemet. Revisionen anser sig därför böra något närmare yttra sig rörande möjligheten och lämpligheten av att vidtaga en sådan systemförändring. Såsom i det föregående (sid. 121) framhållits, måste vi omedelbart vid mobilisering kunna uppsätta operations- och stridsdugliga trupper, vilka äro i stånd att gå en i landet infallande fiende tillmötes. Det torde ligga i sakens natur, att för en sådan uppgifts fyllande fordras en armé av en rätt så avsevärd styrka. Även om, såsom förut nämnts, revisionen håller före, att vi av ekonomiska skäl måste och på grund av inträdda förändringar i vårt militärpolitiska läge jämväl kunna åtnöjas med en mindre krigsstyrka än den, med vilken hittills räknats, så torde det dock vara uppenbart, att vi med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna icke kunna redan i fredstid uppsätta och underhålla en armé av den styrka, fältarmén bör hava. Skall det över huvud taget vara möjligt att uppbygga vår nya härordning på grundvalen av yrkessystemet, måste därför enligt revisionens uppfattning den i fredstid bestående armén begränsas till en i jämförelse med krigsbehovet relativt liten styrka samt särskilda reserver tillskapas för fältarméns uppbringande till den styrka, som för fyllandet av dess uppgift anses oundgängligen erforderlig. Inom revisionen har jämväl ett förslag att lösa frågan i nu angiven riktning varit föremål för överläggningar. Enligt detta förslag skulle den i fredstid bestående armén uppgå till 15,000 meniga jämte erforderlig befälspersonal m. fl. Allt manskap skulle anskaffas på frivillighetens väg. I händelse av felslagen rekrytering skulle dock. tvångsuttagning i den ena eller andra formen kunna tillgripas. Anställningstiden för de meniga skulle utgöra två år; halva antalet meniga skulle alltså årligen avgå ur tjänsten. För fredsstyrkans uppbringande till erforderlig krigsstyrka skulle en särskild arméreserv organiseras, i vilken allt uttjänt manskap skulle vara skyldigt att inträda och kvarstå under en tid av 15 år. Under tjänstetiden i reserven skulle vederbörande vara skyldiga att fullgöra två repetitionsövningar vardera om 30 dagar. Genom en dylik härorganisation skulle landets befolkning befrias från den personliga börda, som den allmänna värnplikten innebure.

128 Med avseende å det sålunda framställda förslaget, vilket av revisionen gjorts till föremål för en ingående undersökning, får revisionen till en början framhålla, att enligt verkställda beräkningar skulle med en på förenämnda grunder uppb}'g;gd härordning vid inträffande mobilisering komma att stå till förfogande omkring 92,000 man, däri inräknad den i tjänstgöring varande rekrytklassen om 7,500 man. Då emellertid nämnda klass icke med säkerhet kan antagas vara utbildad, då mobilisering inträffar, bör man i detta, liksom i andra fall, då det gäller att beräkna mobiliseringsstyrkan, bortse från rekrytklassen. Den disponibla manskapsstyrkan sjunker alltså till omkring 85,000 man. Vidare är att märka, att en del av detta manskap •— särskilt det äldre — vid mobiliseringen icke befinner sig i fältdugligt skick utan måste ingå i depåerna. Den till omedelbart förfogande stående krigsstyrkan kommer alltså att än ytterligare nedgå. Med kännedom om de krav, det moderna kriget ställer med avseende å manskapstillgången, torde det vara uppenbart, att även om manskapet är aldrig så väl utbildat, en så ringa krigsstyrka, som den ovan angivna, icke är tillräcklig för att ens under en kortare tid verksamt hejda en i landet infallande fiende, särskilt då man betänker, att den disponibla krigsstyrkan ingalunda kommer att representera fälthärens numerär. Ur militär synpunkt är det visserligen i hög grad önskvärt, att de vid mobilisering organiserade förbanden i största möjliga utsträckning komma att ingå i den för de avgörande rörliga operationerna avsedda fälthären. Emellertid måste en hel del mer eller mindre sekundära krav med nödvändighet tillgodoses. Sålunda måste exempelvis alltid avdelas fästningsbesättningar, etapptrupper, trupper för gräns- och kustbevakning samt för visst lokalskydd m. m. i hemorten, depåer ävensom personal för vissa verk och inrättningar i hemorten o. s. v. Även om dessa sekundära krav nedpressades betydligt under vad som ur militär synpunkt kan vara tillrådligt, skulle dock för deras tillgodoseende komma att erfordras en proportionsvis högst avsevärd del av den enligt den ifrågasatta organisationen vid mobilisering disponibla manskapsstyrkan. Därvid skulle man icke kunna undgå, att i många fall avdela fullt fältdugligt och väl utbildat manskap för uppgifter, för vilka i en värnpliktsarmé kan disponeras manskap, som är mindre fältdugligt eller mindre väl utbildat. För de sekundära uppgifterna skulle alltså komma att tagas i anspråk icke blott en oproportionerligt stor del av manskapstillgången utan jämväl överkvalificerad personal i avsevärd omfattning. Däremot skulle för fälthären, vilken dock är det huvudsakliga, jämförelsevis föga bliva över av det redan i och för sig

•

129 otillräckliga vid mobilisering disponibla manskapet. Härtill kommer, att efter verkställd mobilisering några ytterligare reserver icke finnas. . Nya formationer skulle nämligen icke kunna organiseras, förr än värnpliktiga inkallats och vid depåerna erhållit erforderlig utbildning. Härför åtgår emellertid en avsevärd tid, och innan de nya trupperna hunne bliva färdiga, skulle våra fåtaliga stridskrafter sannolikt hava sammansmält till en helt betydelselös faktor och vårt öde, i vad på oss själva ankomme, vara beseglat. Det torde jämväl böra framhållas, att inkallandet av värnpliktiga vid mobilisering till depåerna kräver — förutom anskaffande redan i fred av erforderlig beklädnad, beväpning och övrig utrustning — att för deras utbildning erforderligt befäl finnes disponibelt. Enligt det i det föregående omnämnda förslaget till härordningsfrågans lösning genom uppsättande av en yrkesarmé om 15,000 meniga skall emellertid befäls- och reservpersonalen inskränkas till vad som vid mobilisering oundgängligen erfordras för organiserandet av det fast och det f. d. fast anställda manskapet. Förslaget utesluter alltså möjligheten att vid mobilisering för utbildning inkalla värnpliktiga till depåerna. Av vad ovan anförts torde framgå, att en på förenämnda grunder b}Tggd härordning ur synpunkten av rikets försvar icke kan anses godtagbar. Men jämväl i andra hänseenden skulle densamma vara förenad med åtskilliga brister och olägenheter. Revisionen anser sig här endast böra framhålla, att rekryteringen enligt dess uppfattning skulle stöta på hart när oövervinnerliga svårigheter, och torde till belysande härav få anföras följande. För upprätthållande av den fast anställda manskapsstyrkan enligt 1914 års försvarsorganisation beräknades en årlig rekrytkontingent för hären och marinen av tillhopa 3,300 man. Före utbildningsåret 1920 —1921 visade det sig emellertid icke möjligt att anskaffa detta rekrytantal. Trots undan för undan vidtagna förbättringar av det fast anställda manskapets avlöningsförmåner blev resultatet synnerligen otillfredsställande, och i stort sett slog rekryteringen fullständigt fel. Under år 1920 började dock depressionen på den civila arbetsmarknaden göra sig gällande, vilket hade till följd, att en förbättring av rekryteringen inträdde. Rekrytkontingenten, vilken under utbildningsåret 1919—1920 utgjort endast 1,952 man, därav för marinen 542 man, uppgick sålunda under utbildningsåret 1920—1921 till 4,372 man, därav 1,269 man för marinen. Denna siffra torde till och med hava kunnat något ökas, därest man icke med hänsyn till framtida tjänstgörings- och befordringsförhållanden på vissa håll ansett sig böra något begränsa antalet anvärvda. Frånsett den senaste tiden, under vilken på grund av den 2041 20

130 svåra ekonomiska depressionen och den därmed sammanhängande stora arbetslösheten rekryteringsförhållandena ställt sig osedvanligt gynnsamma, har alltså manskapsrekryteringen för den nuvarande härordningen lämnat ett synnerligen otillfredsställande resultat, och sannolikt är, att detta resultat blivit ännu sämre, därest det gällt att anskaffa sairima manskapsstyrka för en yrkesarmé. Det är nämligen att märka, att de allmänna betingelserna för rekryteringen av en yrkesarmé äro betydligt ogynnsammare än då fråga är om en värnpliktsarmé. Sålunda påverkas rekryteringen av de fast anställda inom den senare givetvis i gynnsam riktning av den omständigheten, att den, som tager fast anställning, i alla händelser hade blivit inkallad till värnpliktstjänstgöring, under att den, som avstår från att taga värvning inom en yrkesarmé, undgår varje slag* av militärtjänstgöring i fred. Vidare är det tydligt, att befordringsutsikterna och därmed jämväl möjligheterna att erhålla sin framtida utkomst på den militära banan för det anvärvda manskapet inom en yrkesarmé måste ställa sig avsevärt sämre än inom en värnpliktsarmé. Slutligen torde jämväl böra framhållas, att skyldigheten att efter avskedet från yrkesarmén under en lång följd av år kvarstå i reserven för att vid k r i g omedelbart stå till förfogande, medan den manliga befolkningen i övrigt kanske icke alls och i varje fall först i ett sent skede komme att föras mot fienden, givetvis är ägnad att ställa yrkesarméns rekryteringsfråga i ett sämre läge än värnpliktsarméns. En omständighet, som i vårt land länge bidragit till att försvåra manskapsrekryteringen, är den på många håll rådande motviljan mot militärtjänsten över huvud taget, och i samma riktning har även den tidvis kraftigt bedrivna antimilitära propagandan otvivelaktigt verkat. Även om man må hoppas, att nämnda motvilja och propaganda skall komma att avtaga, så torde man dock icke kunna undgå att räkna med, att berörda företeelser alltjämt komma att göra sig gällande. Enligt revisionens uppfattning skulle desamma sannolikt erhålla en bättre jordmån inom en yrkesarmé än inom en värnpliktsarmé. Såsom ovan nämnts, skulle i den ifrågasatta, på yrkessystemet grundade härordningen erfordras en årlig rekrytkontingent på icke mindre än 7,500 man. Med stöd av vår hittillsvarande erfarenhet och övriga på frågans bedömande inverkande omständigheter håller revisionen före, att även om — något som torde få anses ofrånkomligt — avlöningen sättes avsevärt högre än för närvarande är fallet, det torde få anses fullständigt uteslutet att på frivillighetens väg årligen anskaffa ett så stort rekrytantal. För organisationens upprätthållande skulle det då bliva nödvändigt att, såsom i förslaget jämväl förutsatts, i den ena.

131 eller andra formen tillgripa tvångsuttagning, en anordning vilken, med hänsyn till den avsevärda omfattning uttagningen skulle komma att få, uppenbarligen skulle medföra högst betänkliga olägenheter fjch giva anledning till ett allmänt och nog så välgrundat missnöje. Emellertid är det icke endast manskapsrekryteringen, som skulle vara svår att lösa, jämväl anskaffandet av det för organisationen erforderliga antalet reservofficerare skulle säkerligen vara förenat med avsevärda svårigheter. Då ingen värnplikt funnes för studenter och likställda — den kategori, ur vilken reservofficersrekryteringen för närvarande äger rum — skulle givetvis tillströmningen av reservofficersaspiranter i hög grad minskas. För erhållandet av det behövliga antalet, reservofficerare skulle det därför bliva nödvändigt att bereda dessa avsevärt ökade ekonomiska förmåner. Icke heller ur ekonomisk synpunkt torde den ifrågasatta härordningen få anses godtagbar. Enligt en av revisionen verkställd överslagsberäkning skulle den årliga kostnaden komma att uppgå till omkring 91 miljoner kronor. Härvid hava, såsom förut framhållits, icke medräknats några som helst utgifter för anskaffande av erforderligt reservbefäl för utbildning av vid mobilisering till depåerna eventuellt inkallade värnpliktiga, utgifter, vilka säkerligen skulle komma att uppgå till betydande årliga belopp. Av förenämnda 91 miljoner kronor utgöra icke mindre än 30.8 miljoner kronor lön och underhåll för enbart det meniga manskapet. Med hänsyn till möjligheten att över huvud taget kunna på frivillighetens väg årligen anskaffa det erforderliga rekrytantalet har härvid förutsatts, att den meniges årslön, vilken för närvarande utgår med 750 kronor, bestämmes till 1,500 kronor, ett belopp, vilket i betraktande av dels de ytterligt små befordringsutsikterna, dels skyldigheten att under 15 år efter avskedstagandet vara underkastad krigstjänstgöringsskyldighet icke torde få anses vara för högt tilltaget. I samband härmed har en mindre ökning av underbefälets och underofficerarnas nuvarande löneförmåner ansetts ofrånkomlig. Även om man i motsats till revisionen skulle anse, att kostnaderna för den föreslagna organisationen skulle genom manskapslönernas nedbringande kunna väsentligt minskas, är det dock enligt revisionens uppfattning otvivelaktigt, att kostnaderna komma att ställa sig oproportionerligt höga i förhållande till organisationens effektivitet och övriga militära värde, sant att en flerfaldigt starkare militärorganisation erhålles, om motsvarande kostnader nedläggas på en härordning enligt värnpliktssystemet. Av huvudsakligen ovan angivna skäl har revisionen kommit till den uppfattningen, att förenämnda förslag icke är ägnat att läggas till grund

•

132 för en ny härordning. Detsamma torde emellertid gälla om yrkessystemet över huvud taget. De med varje på detta system uppbyggd härordning förenade stora kostnaderna, ävensom svårigheten — för att icke säga omöjligheten — att inom systemets ram tillskapa erforderliga reserver för fredsarméns uppbringande till erforderlig krigsstyrka synas revisionen vara tillräckliga skäl för att helt avstå från tanken på att lösa vår härordningsfråga på grundvalen av detta system. Men även ur en annan synpunkt sett torde man komma till samma resultat. Om det redan i allmänhet kan sägas, att det bör åligga varje medborgare i ett land att efter måttet av sina krafter deltaga i landets försvar mot en inkräktande fiende, så torde detta i alldeles särskild grad kunna sägas om ett land som vårt, där den allmänna värnplikten varit av ålder erkänd och under de sistförflutna hundra åren jämväl tillämpad. Att nu fritaga landets befolkning från denna allmänt medborgerliga skyldighet och överlåta omsorgen om rikets försvar åt en legohär, synes revisionen strida icke blott mot den historiska utvecklingen utan jämväl mot den demokratiska uppfattning, som numera på alla områden av samhällslivet gör sig gällande.

B.

Milissystemet.

Aiimän Enligt milissystemet rekryteras armén — utom viss mindre del av rakterisiik. k g ^ i ^ — genom allmän värnplikt. De värnpliktiga inkallas endast under en del av året till övningar, nämligen dels till en kortare rekrytskola, i regel med något växlande dagantal för de olika truppslagen, dels till repetitions-(reservtiupp-)övningar, i vilka helst ett betydande antal årsklasser deltaga. Under de tider av året, då värnpliktiga icke äro inkallade, finnes, med undantag för eventuellt pågående skolor för befälsutbildning, icke någon trupp under vapen. Befälet utgöres till en mindre del — i främsta rummet instruktörspersonalen — av yrkesmilitärer samt i övrigt av värnpliktiga, vilka vanligen äro skyldiga att underkasta sig längre tjänstgöring än värnpliktiga i allmänhet. Såsom förberedelse för den militära utbildningen äro i vissa fall skjut- och gymnastikövningar m. m. obligatoriska i skolorna; likaledes kunna för skjutfärdighetens vidmakthållande vissa årliga skjutövningar vara föreskrivna under värnpliktstiden eller del därav efter genomgången rekrytskola. Ur militär synpunkt erbjuder milissystemet fördelen av att medgiva utvecklandet av folkets hela försvarskraft, vad antalet soldater ' beträffar. Då inkallelsen vid krigstillfälle utan större svårigheter kan,

•

133 därest organisationen är lämpligt ordnad, begränsas till vad förhandenvarande förhållanden kräva, kan även denna försvarskraft på ett smidigt och elastiskt sätt utnyttjas. Vidare torde böra framhållas, att repetitionsövningarna, i vilka ett stort antal årsklasser deltaga, möjliggöra övningar i större förband, varigenom befälet erhåller tillfälle att föra sådana under fältmässiga förhållanden. Slutligen har milissystemet den stora fördelen att vara en jämförelsevis billig form för en försvarsorganisation. Den största brist, som vidlåder milissystemet, är den mindre goda kvalitet hären enligt detta system erhåller. Under den korta rekrytskolan är det sålunda icke möjligt att vare sig bibringa de värnpliktiga tillräckliga för kriget erforderliga kunskaper och färdigheter eller att hos dem ingjuta en disciplin, som står sig under krigets hårda påfrestningar. Visserligen motvägas dessa med den korta rekrytskolan förenade olägenheter i någon mån av de talrika repetitionsövningarna, men med hänsyn till de stora fordringar, som det moderna kriget ställer å den enskilde mannen i ledet, bliver utbildningsresultatet dock i hög grad bristfälligt. Detta återverkar givetvis i sin ordning på befälets duglighet och rutin. Det ligger nämligen i öppen dag, att ett verkligt dugligt och sina uppgifter fullt vuxet befäl icke kan erhållas vid tjänstgöring med otillräckligt utbildad trupp, och detta så mycket mindre, om befälets stora flertal, som fallet är inom milissystemet, endast har en bristfällig utbildning att bygga på. På grund av milishärens låga kvalitet och med hänsyn därtill att användbar trupp under större delen av året icke är inkallad, kan krigsberedskapen genom milissystemet endast i ringa mån tillgodoses. Som av det anförda framgår, är det icke möjligt att med en på milissystemet grundad härordning omedelbart vid mobilisering uppställa fullt krigsdugliga trupper, utan är milishären i starkt behov av'att före dess insättande mot fienden erhålla en respittid för avhjälpande av åtminstone de största bristerna i utbildningshänseende och för inre konsolidering i övrigt. Med hänsyn till de brister i militärt hänseende, som vidlåda milissystemet, har detsamma endast i ringa utsträckning kommit till användning. Inom Europa är det egentligen endast Schweiz och Norge, som byggt sina härordningar på detta system. Sin mest typiska tillämpning har detsamma erhållit i förstnämnda land. Såsom ovan framhållits, har milissystemet den stora fördelen av att Kevisionen vara en jämförelsevis billig form för en försvarsorganisation. Med hänsyn yttrande.

134 till den revisionen förelagda uppgiften att söka så långt möjligt är nedbringa försvarskostnaderna ligger det därför mycket nära till hands att tänka sig den nya härordningen uppbyggd på grundvalen av detta system. Den ekonomiska synpunkten kan dock icke vara den uteslutande bestämmande. Frågan gäller nämligen icke enbart att ordna försvaret så billigt som möjligt utan även att tillse, att detsamma organiseras på ett sådant sätt, att det skänker ökad nationell trygghet och sålunda motsvarar de därpå nedlagda kostnaderna. För erhållande av klarhet om huru härmed förhåller sig, har revisionen låtit utarbeta en kortfattad redogörelse för den schweiziska härordningen, vilken ofta framhålles såsom det mönster, efter vilket det svenska försvaret nu bör ordnas. Av denna redogörelse, vilken finnes vidfogad revisionens betänkande (Del III Bil. 4), framgår bland annat följande. Den sammanlagda tjänstgöringstiden för värnpliktiga i allmänhet växlar emellan 171 och 207 dagar. Vid infanteriet utgör tjänstgöringstiden 176 dagar, fördelade i rekrytskola om 65 dagar under 20. levnadsåret, 7 repetitionsövningar om 11 dagar under 20.—32. levnadsåren, en lantvärnsövning om 11 dagar under 33.—40. levnadsåren, en landstormsövning om högst 3 dagar under 41.—48. levnadsåren samt »vapeninspektioner» om tillhopa 20 dagar, fördelade å hela värnpliktstiden. Vid övriga truppslag är tjänstgöringen ordnad på liknande sätt. Varje värnpliktigär dessutom skyldig att årligen till och med uppnådda 40 år skjuta omkring 30 skarpa skott med vissa fastställda fordringar. Underlåtenhet att fullgöra denna skjutplikt medför skyldighet att deltaga i en särskild skjutkurs om 3 dagar. Med undantag av ett mindre antal fast anställd instruktörspersonal utgöres allt befäl av värnpliktiga. För befälsutbildning uttages därför årligen ett betydande antal värnpliktiga med avsevärt ökad tjänstgöringsskyldighet. Såsom en förberedelse för värnpliktstjänstgöringen lägges i skolorna stor vikt vid ungdomens fysiska fostran, och utgå för sådant ändamål särskilda statsanslag. Det militära utbildningsarbetet bedrives inom den schweiziska armén med synnerligen stor intensitet, truppens anda och villighet äro de bästa. Detta oaktat är, enligt revisionen tillhandahållna studierapporter, utbildningsresultatet på grund av den korta tjänstgöringstiden otillfredsställande. Den enskilda utbildningen är sålunda ofullständig och huvudsakligen av formell art; befälets utbildning är — särskilt vad fältmässigheten beträffar — bristfällig, likaså truppförbandens. Den schweiziska armén kan, likaledes enligt nämnda rapporter, icke bliva operationsduglig förr än en avsevärd tid efter mobiliseringen. Detta har också till fullo

135 bestyrkts av erfarenheterna från den genom världskrigets utbrott framkallade mobiliseringen. Redan av vad sålunda anförts rörande det schweiziska milissystemet torde framgå, att detta system icke ägnar sig såsom grundval för vår nya härordning. Enligt vad förut (sid. 121) framhållits, måste nämligen vårt försvar så ordnas, att vi kunna omedelbart vid inträffande mobilisering uppsätta en fältarmé, som är i stånd att med utsikt till framgång upptaga strid med en i landet inträngande fiende. För att kunna fylla denna uppgift måste fälthären icke blott hava en viss styrka utan jämväl vara i besittning av en sådan utbildning, att den utan dröjsmål kan insättas mot fienden. Såsom nyss påvisats, brister emellertid milissystemet i sistnämnda avseende. Med den korta tid, som enligt detta system är anslagen för de värnpliktigas första utbildning-, är det nämligen icke möjligt att omedelbart vid mobilisering uppställa fullt utbildade och manöverdugliga trupper, och det stora antalet repetitionsövningar kan icke ändra detta förhållande. Med hänsyn till dessa milissystemets militära svagheter synes det revisionen icke tillrådligt att lägga detta system till grund för den nya härordningen. Jämväl ur en annan synpunkt sett finner revisionen sig icke kunna förorda en övergång till milissystemet. Jämför man de olika värnpliktssystemen med varandra med hänsyn till de personliga bördor, de pålägga befolkningen, kan det visserligen förefalla, som om milissystemet på grund av den korta första tjänstgöringen skulle vara att obetingat föredraga. Tager man emellertid i betraktande, att detta system med nödvändighet kräver ett mycket stort antal repetitionsövningar och andra inkallelser, ställer sig saken helt visst annorlunda. Om man exempelvis jämför den schweiziske infanteristens värnpliktstjänstgöringsskyldighet med vad som för infanteriets till linjetjänst uttagna manskap föreslås i det av revisionen utarbetade förslaget, lider det knappast något tvivel om, att från de värnpliktigas sida sett sistnämnda anordning är att föredraga. Även om tjänstgöringstiden enligt denna är något längre, måste det nämligen för de värnpliktiga och särskilt för dem, som äro familjeförsörjare, innebära en bestämd fördel att få fullgöra värnpliktstjänstgöringen med ett jämförelsevis litet antal inkallelser och få avsluta densamma ju tidigare desto hellre. C.

Kadersystemet.

Liksom milissystemet grundar sig jämväl kadersystemet på allmän Aiimän värnplikt. I motsats till vad förhållandet är vid det förra, har emeller- karakteri3t tid vid det- senare första tjänstgöringen en sådan längd — i regel minst

136 2 år, i vissa fall ända upp till 4 å 5 år — att värnpliktigt manskap, vanligen minst två årsklasser, året om är inkallat till vapentjänst. Den i fredstid sålunda bestående hären utgör den ram eller kader, som i sig upptager det vid mobilisering uppbådade manskapet; därav systemets namn. Efter första tjänstgöringens slut förekomma repetitionsövningar, vilkas antal dock i regel är begränsat till 2 eller högst 3, ävensom en eller annan reservtruppövning. För den i fredstid bestående hären liksom ock till en del för den mobiliserade krigsstyrkan erfordras en betydande tillgång på aktivt befäl, som gjort krigstjänsten till sitt levnadsyrke, och kan givetvis detta befäl genom den ständiga tjänstgöringen vid trupp förvärva stor rutin och uppnå en hög utbildningsståndpunkt. Därjämte kräves ett avsevärt antal frivilligt och värnpliktigt reservbefäl. På grund av den långa tjänstgöringstiden för de värnpliktiga möta i regel icke några större svårigheter för rekrytering och utbildning av dessa båda reservbefälskategorier. Kadersystemet medgiver liksom milissystemet en snabb mobilisering och ett elastiskt användande av stridskrafterna. Däremot erbjuder det den stora fördelen framför det senare, att de mobiliserade trupperna äro fullt krigsdugliga och därför kunna omedelbart fullt effektivt utnyttjas, Av lätt insedda skäl kan med kadersystemet även mycket stora krav på krigsberedskap tillgodoses. Ur ekonomisk synpunkt ställer sig detta system förhållandevis billigare än yrkessystemet men däremot givetvis dyrare än milissystemet. Av ekonomiska skäl har det också i allmänhet icke varit möjligt att med kadersystemet låta hela den vapenföra befolkningen genomgå den långa fredstjänstgöringen. I Tyskland torde sålunda under tiden närmast före världskrigets utbrott årligen inemot 100,000 värnpliktiga hava överförts till den s. k. ersättningsreserven. Flertalet av dessa värnpliktiga erhöll icke någon som helst militär utbildning i fredstid. Endast visst för varje år särskilt bestämt antal inkallades för fullgörande av tre övningar om respektive 10, 6 och 4 veckor samt utbildades därvid utan vapen i bageri- och sjukvårdstjänst m. m. Inom de flesta andra på kadersystemet grundade arméorganisationer funnos liknande kategorier värnpliktiga. Det enda land, som ansett sig hava råd att fullständigt utbilda hela den vapenföra befolkningen, är Frankrike. På grund härav och till följd av den längre första tjänstgöringen -— i Frankrike 3 år, i Tyskland i regel 2 år — hade Frankrike, trots sin lägre befolkningssiffra, vid världskrigets utbrott en fredsarmé av ungefär lika stor styrka som Tyskland. Såsom av det anförda framgår, erbjuder kadersystemet högst avsevärda militära fördelar framför de båda andra systemen. Detta har även gjort, att ifrågavarande system i mer eller mindre modifierad form före världs-

137 kriget var infört i de flesta europeiska stater, liksom det ock utgjort en förebild för ett flertal utomeuropeiska härordningar. Med hänsyn till de avsevärda militära fördelar ett fullt genomfört kadersystem erbjuder framför såväl yrkessystemet som milissystemet — de värnpliktiga erhålla en i alla hänseenden tillfredsställande utbildning o<ch kunna därför vid inträffande mobilisering omedelbart ingå i fälthären; reservbefälsfrågan löses utan större svårigheter och krigsberedskapen kan tillgodoses på ett helt annat sätt än som med yrkes- och milissystemen är möjligt — är det uppenbart, att därest vår härordningsfråga skulle lösas ur enbart militär synpunkt, en övergång till det rena kadersystemet vore att förorda. Då det emellertid nu gäller icke blott .att nedbringa v å r a försvarskostnader utan även att så långt möjligt är lätta de personliga bördor värnplikten medför, men en dylik övergång med hänsvn till den därav följande utsträckningen av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga skulle verka i alldeles motsatt riktning, måste givetvis varje tanke härpå få anses utesluten. D.

Revisionens yttrande.

Stamsystemet.

En mellanform mellan de föregående systemen utgör det i vårt land Aiimän tidigare tillämpade stamsystemet eller, som det hos oss plägade be- k a r a k t e n s t l k nämnas, systemet »stam och beväring». Enligt detta finnes i fredstid en stående yrkesarmé, varjämte de värnpliktiga i fred underkastas kortare övningar för att vid mobilisering inkallas i och för fredsstyrkans uppbringande till krigsstyrka. Några speciella militära fördelar framför de förut omförmälda systemen erbjuder stamsystemet icke. Däremot är det förenat med avsevärda olägenheter. Den stående hären är sålunda dyrbar i fråga om såväl anskaffning som underhåll. Vidare lider de värnpliktigas utbildning av milissystemets brister, och denna svaghet motväges endast i ringa mån av stamtruppens högre krigsduglighet. Slutligen lämna truppförbanden på grund av sin heterogena sammansättning mycket övrigt att önska i fråga om stadga och sammanhållning. för världskrigets utbrott torde stamsystem i dess v Vid tidpunkten rena form icke hava någonstädes tillämpats. Av vad ovan anförts framgår, att stamsystemet är förenat med Revisionens såväl yrkessystemets som milissystemets olägenheter utan att erbjuda yttranclenågra egentliga militära fördelar framför dessa båda system. Kostnaderna för stamstyrkans anskaffande och underhåll äro avsevärda och de värnpliktigas utbildning allt för bristfällig för att en någorlunda krigsduglig 304120

IS

138 fälthär skall kunna uppsättas. Då en på detta system grundad försvarsorganisation följaktligen skulle komma att ställa sig allt för dyrbar i förhållande till dess militära värde, är det tydligt, att revisionen för sin del icke anser sig kunna tillstyrka en återgång till förevarande sj^stem. E.

Den svenska härordningen.

Aiimän Såsom i den historiska översikten närmare framhållits, vilade den raktenatik. 8 v e n s k a härordningen i långa tider på indelningsverket, vilket till sin allmänna karaktär var ett rent yrkessystem. Indelningsverket visade sig emellertid aldrig tillfyllest ens för fredsbehovets tillgodoseende, utan funnos städse vid sidan av det indelta manskapet värvade trupper. I krigstid, dä behovet av reserver framträdde, tillgrepos särskilda rekryteringsmetoder, kända under olika benämningar, såsom extra rotering, vargering o. s. v. Samtliga dessa olika rekryteringssätt voro i själva verket icke något annat än ren tvångsutskrivning. I och med införandet år 1812 av den allmänna beväringsinrättningen blev en ny grund lagd för den svenska härordningen. Från att förut hava varit byggd på enbart yrkessystemet blev densamma nu grundad jämväl på allmän värnplikt. Det nya härordningss} r stem, som härigenom skapades, var det förut omförmälda systemet »stam och beväring». Stammen, som utgjordes av dels indelta, dels värvade trupper, var härens kärna, under det att beväringen, de värnpliktiga, voro avsedda att uppbringa den stående-hären till erforderlig krigsstyrka samt att utgöra nödig reserv för fälthären. De värnpliktigas utbildningstid var emellertid, trots efter hand vidtagna utökningar, allt för kort, för att de skulle kunna bibringas någon nämnvärd krigsduglighet. Oaktat de upprepade försök, som under senare delen av 1800-talet gjordes att åstadkomma en efter inträdda ändrade förhållanden lämpad härordning, bibehölls systemet »stam och beväring» ända till år 1901, då beslut fattades om antagande av en i princip på kadersystemet byggd arméorganisation. Sålunda avskaffades indelningsverket, och ökades utbildningstiden för de värnpliktiga. Från att sedan år 1892 hava utgjort sammanlagt 90 dagar, bestämdes densamma då för infanteriet, positionsoch fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen till 240 dagar samt för kavalleriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna till 365 dagar. Den sålunda bestämda tjänstgöringstiden uppdelades därjämte på en grundläggande första tjänstgöring (rekrytskola) och visst antal — högst tre — repetitionsövningar. Trots denna avsevärda utökning av tjänstgöringstiden ansågs dock värnpliktsutbildningen i regel icke bliva nöjaktig. För att motverka denna brist beslöts, att vid

139 såväl infanteriet som framför allt specialtruppslagen skulle anställas ett icke oväsentligt antal värvat menigt manskap —• volontärer — utöver vad som för underbefälsgradernas rekrytering var erforderligt. Den nya härordningen kom därför att innehålla ett starkt inslag av det gamla systemet »stam och beväring», ehuru huvudvikten, i motsats till vad förut varit förhållandet, nu lagts på de värnpliktiga. Genom 1914 års härordning skedde ett ytterligare närmande till kadersystemet. Sålunda ökades vid infanteriet den sammanlagda utbildningstiden för de värnpliktiga från 240 till 340 dagar, varigenom möjlighet bereddes dels att meddela jämväl infanteriet erforderlig vinterutbildning, dels att upprätthålla en mera tillfredsställande krigsberedskap. Vidare infördes vid samtliga truppslag en övning för äldre årsklasser i beväringen — reservtruppövning — om 15—25 dagar samt för landstormen tillhörande värnpliktiga en övning om 5 dagar. För underlättande av utbildningen av värnpliktigt reservbefäl och vissa kategorier specialmanskap föreskrevs slutligen, att vissa värnpliktskategorier — »studenter och likställda» vid samtliga truppslag samt »underbefäl eller fackmän» vid infanteriet, träng- och intendenturtrupperna — skulle undergå längre utbildning än övriga värnpliktiga. De sålunda vidtagna utökningarna av värnpliktstjänstgöringen ävensom vissa förändringar i truppförbandens organisation inneburo givetvis ur militär synpunkt avsevärda förbättringar. Förändringarna i den gamla härordningen voro dock icke så stora, att den nya kunde hänföras till kadersystemet i egentlig mening. Det förutvarande antalet meniga volontärbeställningar har på grund därav i 1914 års härordning måst i icke ringa omfattning bibehållas. Av den granskning, revisionen i det föregående underkastat de tre Revisionens huvudtyperna av härordningssystem har framgått, att intet av dessa yttmnde. lämpar sig att i oförändrad form läggas till grund för den blivande nya härordningen. Ej heller har revisionen ansett sig kunna förorda en återgång till det hos oss" tidigare tillämpade systemet »stam och beväring». Vid sådant förhållande torde ingen annan utväg återstå än att bygga på de grunder, varpå vår nuvarande härordning vilar. Enligt revisionens uppfattning är detta jämväl den ur olika synpunkter bästa lösningen. Den nuvarande härordningen utgör en produkt av en lång historisk utveckling och kan med avseende å de grundläggande principerna sägas vara ett uttryck för vad erfarenheten visat vara för våra förhållanden lämpligast. 'Det torde jämväl ligga i sakens natur, att man vid utformandet av den nya härordningen icke bör utan tvingande skäl slå in på nya banor utan i stället söka så långt möjligt är bygga på den historiskt givna grunden.

140 III.

Värnplikten.

A . A r s k o n t i n g e n t e n i n s k r i v n a v ä r n p l i k t i g a o c h dess f ö r d e l n i n g på hären och marinen. ÅrskontinDå det gäller att uppgöra ett på allmän värnplikt grundat härord1 s/i-ivn^ värn- ningsförslag, är det givetvis av synnerlig vikt, att man äger kännedom pliktiga, om den årliga värnpliktskontingentens storlek. Denna är nämligen av grundläggande betydelse såväl för krigs- och fredsorganisationernas lämpliga avvägande som för ett riktigt bedömande av de med en härordning förenade kostnaderna. Uti 1914 års härordningsproposition beräknades med stöd av värnpliktsstatistiken för åren 1905 — 1911 den årliga kontingenten inskrivna värnpliktiga — efter avdrag av sådana, som före inträdet i värnpliktsåldern vunnit fast anställning vid krigsmakten — under de närmaste åren komma att uppgå till 35,400 man, därav 30,600 vapenföra och 4,800 icke vapenföra. Av denna beräknades i medeltal 4,600 man, nämligen 3,600 vapenföra och 1,000 icke vapenföra, tilldelas marinen och återstående 30,800 man, därav 27,000 vapenföra och 3,800 icke vapenföra, tilldelas hären. På grundvalen av dessa beräkningar, vilka av riksdagen lämnades utan erinran, är alltså den nuvarande härordningen uppbyggd. Emellertid har erfarenheten jävat de sålunda gjorda beräkningarna, i det arskontingenten inskrivna värnpliktiga blivit avsevärt större, än man år 1914 antog komma att bliva fallet. Antalet vid inskrivningsförrättningarna inskrivna värnpliktiga uppgick sålunda: år 1915 till 43,539 därav 38,787 vapenföra och 4,752 icke vapenföra » 1916 » 44,938 » 39,727 » » 5,211 » ' » » 1917 » 42,996 . » 38,071 » » 4,925 » » 1918 » 45,874 » 40,855 > » 5,019 1919 » 43,922 » 39,004 » » 4,918 1920 » 50,711 » 45,928 » » 4,783 1921 » 53,120 » 47,457 » » 5,663 1922 » 49,988 » 44,488 » » 5,500

Denna oväntade ökning av den årliga värnpliktskontingenten kan icke förklaras därav, att de efter år 1914 i värnpliktsåldern inträdande årsklasserna varit osedvanligt stora. Av statistiken framgår nämligen, att dessa årsklasser icke varit avsevärt större än de tidigare. Med all sannolikhet är det de under världskriget rådande förhållandena, som här

141 spelat den största rollen. Under krigsåren avstannade sålunda emigrationen nästan helt och hållet, och återinflyttningen till riket var större ä n förut. Att denna senare omständighet i icke ringa mån inverkat, framgår därav, att antalet inskrivna överåriga, vilket tidigare så gott som regelbundet utgjort 2,000 man årligen, efter år 1914 väsentligt överstigit detta antal. En annan orsak till värnpliktskontingentens ökn i n g torde ligga i det stora antalet vakanser bland det fast anställda manskapet. Medan år 1914 beräknades, att årligen i runt tal 3,300 m a n skulle före inskrivningen taga fast anställning vid krigsmakten, har, som tidigare omnämnts, antalet i verkligheten anvärvda intill utbildningsåret 1920—1921 väsentligen understigit nämnda antal. Värnpliktskontingenten har på detta sätt erhållit ett opåräknat tillskott. Slutligen torde det under år 1919 utfärdade nya besiktningsreglementet, enligt vilket fordringarna med avseende å de värnpliktigas kroppsbeskaffenhet blivit nedsatta, hava bidragit till den osedvanligt starka ökningen av 1920 och 1921 års värnplikfskontingenter. Vare sig orsakerna till den efter år 1914 inträdda ökningen av värnpliktskontingenten äro att söka i nu angivna omständigheter eller i andra förhållanden, torde det emellertid vara klart, att då det nu gäller att beräkna värnpliktskontingentens storlek under de närmast kommande åi-en, man icke kan utgå vare sig från 1914 års beräkningar eller från de sistförflutna årens siffror. Såsom utgångspunkt har revisionen i stället tagit årsklassernas 1923—1930 beräknade medelstorlek vid början av fjärde året före inskrivningen, alltså en tidpunkt, före vilken utvandring i större utsträckning kan förutsättas icke hava ägt rum, och före vilken fast anställning vid krigsmakten icke heller vunnits. Vidare har förutsatts, att varje årsklass under de fyra åren närmast före inskrivningsåret på grund av emigration minskats med i medeltal 2,000 man. Slutligen har antagits, att av varje årsklass i genomsnitt 3,000 man (officers- och reservofficersaspiranter icke medräknade) före inskrivningen vunnit fast anställning vid krigsmakten. 1 ) I enlighet härmed och med stöd av tillgängliga statistiska uppgifter har arskontingenten inskrivna värnpliktiga för åren 1923—1930 beräknats komma att uppgå till i medeltal 43,900 man, därav 38,800 vapenföra och 5,100 icke vapenföra. l ) Uti 1914 års härordningsproposition beräknades årligen i r u n t tal 3,300 m a n t a g a fast anställning. Då sammanlagda antalet fast anställt manskap vid armén och marinen enligt 1914 års härordning och marinorganisation utgör (14,008 + 5 , 2 8 8 = ) 19,296, men enligt revisionens förslag endast u p p g å r till (7,677 + 4 , 3 4 7 = ) 12,024, är det ovannämnda avdraget om 3,000 m a n förhållandevis avsevärt högre än det år 1914 beräknade. Eevisionen h a r emellertid a n s e t t sig böra räkna med sistnämnda antal.

142 Detta antal bör emellertid fördelas på hären och marinen. Marinens årskontingent beräknas, som av det följande (Del II, sid. 216 o. f. samt 237 o. f.) framgår, till sammanlagt 3,773 inskrivna värnpliktiga. Armens årligen inskrivna värnpliktskontingent bliver alltså 40,127 man. I vilken proportion icke vapenfört manskap bör ingå i nämnda siffror, har av revisionen icke gjorts till föremål för utredning, enär enligt dess förslag de värnpliktiga vid inskrivning ej komma att särskiljas i vapenföra och icke vapenföra. ÅrskontinBland de värnpliktiga intaga som bekant ynglingar, vilka avlagt genten in- studentexamen eller förvärvat viss annan högre allmänbildning, en särikrivna stu-

.

.°

° .

denter och ställning i så måtto, att de för fyllandet vid mobilisering av vissa behkstuiida. f£jg_ m ^ befattningar äro underkastade en avsevärt längre utbildningstid än övriga värnpliktiga. Uti 1914 års härordningsproposition beräknades den inskrivna årskontingenten av ifrågavarande värnpliktiga — studenter och likställda — till 1,250 man, därav 1,025 vapenföra och 225 icke vapenföra. Av de vapenföra beräknades omkring 250 anmäla sig för utbildning till officerare vid armén och marinen samt omkring 100 tillhöra kategorien blivande läkare m. fl., för vilka vissa särbestämmelser i avseende å värnpliktens fullgörande föreslogos. För den särskilda befälsutbildningen skulle då återstå omkring 675, därav 625 borde tilldelas hären och 50 marinen. Av de icke vapenföra beräknades 20 tillhöra kategorien blivande läkare m. fl. Någon uppdelning av de icke vapenföra på hären och marinen gjordes icke. Vid beräknandet av arskontingenten inskrivna studenter och likställda för de närmaste åren har revisionen utgått från tillgängliga statistiska uppgifter för åren 1918—1920. Revisionen har därvid kommit till det resultatet, att den årliga kontingenten skulle uppgå till i medeltal 1,408 man, därav 1,266 vapenföra och 142 icke vapenföra. Av de vapenföra beräknas 125 och av de icke vapenföra 13, alltså tillhopa 138, tillhöra kategorien blivande läkare m. fl. Beträffande årskontingentens fördelning på hären och marinen har revisionen uti sina beräkningar förutsatt, dels att 169 studenter anmäla sig för utbildning till officerare på stat, därav 131 vid hären och 38 vid marinen, dels att av de blivande läkarna 130 erfordras för armén och 8 för marinen. Efter frånräknandet av dessa båda kategorier skulle för annan utbildning återstå 995 man. Av dessa har revisionen ansett 106 böra tilldelas marinen.

143 För överskådlighetens skull har revisionen ansett sig böra i nedanstående tablå sammanfatta vad ovan anförts rörande beräkningen av årskontingentens inskrivna värnpliktiga och dess fördelning på hären och marinen. Värnpliktskategorier.

Studenter

och

Hären.

Marinen.

Summa.

131 130 995

38 8 106

169 138 1 101

Tillhopa

38 871

3 621

42 492

Summa

3 773

43 900

likställda.

1. Officersaspiranter , 2. Blivande läkare m. fi 3. För annan utbildning avsedda i „ Övriga värnpliktiga

B.

||

1408 U p p d e l n i n g a v h ä r e n s v ä r n p l i k t s k o n t i n g e n t å för l i n j e t j ä n s t avsedda och ersättningsreserv.

Såsom i det föregående under avdelningen DAUmänna synpunkter rörande härens krigsorganisation» framhållits, har revisionen vid fullgörandet av sitt uppdrag utgått från, att dels vid inträffande mobilisering en operations- och stridsduglig här av tillräcklig storlek — d. v. s. en här, som är i stånd att omedelbart upptaga strid med fienden — skall kunna organiseras, dels att under krigets fortgång folkets hela försvarskraft skall, därest så erfordras, kunna tagas i anspråk. För att detta skall kunna ske, måste, enligt vad förut påvisats, försvarsorganisationen med nödvändighet grundas på allmän värnplikt. Å andra sidan har revisionen i enlighet med sitt uppdrag att tillse, att försvarskostnaderna nedbringas till vad som kan anses vara förenligt med folkets ekonomiska bärkraft och den fredliga kulturens behov. Med hänsyn till den synnerligen stora inverkan värnpliktstjänstgöringen enligt 1914 års härordning har för de årliga försvarsutgifterna, är det emellertid tydligt, att därest ett sådant nedbringande över huvud taget skall kunna ske, värnpliktstjänstgöringen måste på ett eller annat sätt omläggas. Den första fråga, som under sådana förhållanden framställer sig till besvarande, är därför: Huru skall med de av revisionen ovan angivna utgångspunkterna den allmänna värnplikten i fredstid ordnas? Enligt vad förut nämnts, har revisionen beräknat arskontingenten inskrivna värnpliktiga under åren 1923—1930 till i. medeltal 43,900

144 man. Av dessa skulle hären erhålla 40,127 man. Under förutsättning att de i gällande värnpliktslag stadgade tjänstgöringstiderna allt fortfarande komme att tillämpas, skulle enligt verkställd beräkning antalet tjänstgöringsdagar för hären tilldelade värnpliktiga uppgå till i runt tal 12,775,000. Enligt vad revisionen inhämtat, kan statens direkta utgifter för de värnpliktigas avlöning, underhåll och beklädnad m. m. för närvarande vid armén beräknas till 2 kronor 2 öre per man och dag. Med nyss angivna antal tjänstgöringsdagar skulle alltså de årliga direkta kostnaderna för härens värnpliktiga belöpa sig till icke mindre än i runt tal 25,805,500 kronor. Härtill komma så de av de värnpliktigas antal indirekt beroende utgifterna, såsom för avlönande av erforderligt antal befäl, för ammunition, för övningarnas bedrivande i föreskriven omfattning o. s. v., allt kostnader vilka svårligen kunna såsom de direkta utgifterna uppdelas med visst belopp per man och dag, men som dock äro högst avsevärda. Redan av vad sålunda anförts torde framgå, att därest någon i varje fall mera påtaglig besparing i lantförsvarets nuvarande utgifter skall kunna åstadkommas, det är ofrånkomligen nödvändigt att avsevärt nedbringa tjänstgöringsdagarnas antal. Den utväg, som därvid ligger närmast till hands, är uppenbarligen att vidtaga en allmän nedsättning av den i gällande värnpliktslag nu stadgade utbildningstiden. Som förut nämnts, utgör denna x ) — frånsett vissa specialkategorier — vid infanteriet 340 dagar, vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna 365 dagar samt vid trängen och intendenturtrupperna 240 dagar. Tydligt är, att därest avsevärdare besparingar skola på denna väg erhållas, man icke kan förutsätta längre utbildningstid i fred än ungefär den, som'under det rådande provisoriet blivit för årsklasserna 1920 —1922 fastställd, eller vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna 165 dagar samt för övriga truppslag 225 dagar. Det gäller då att tillse, huruvida denna tid är tillräcklig för utbildning av fullt fältdugliga trupper. För denna frågas bedömande torde man icke hava andra fasta hållpunkter än dels erfarenheterna av värnpliktsutbildningen i vårt eget land, dels de under världskriget i förevarande hänseende vunna erfarenheterna ävensom den tid, vilken inom utländska arméer anses erforderlig för de värnpliktigas utbildning i fred. Vad då först erfarenheterna av värnpliktsutbildningen i vårt eget land angår, framhölls redan vid genomförandet av 1901 års härordning av de militära myndigheterna, att enligt dittills vunna erfarenheter en sammanlagd övningstid av minst omkring ett år vore erforderlig för att T

) Reservtruppövning och landstormsövning ej medräknade.

145 iiv de värnpliktiga dana fullt dugliga fältsoldater. Denna sin uppfattning hava myndigheterna sedermera alltjämt vidhållit och jämväl sett i huvudsak genomförd i 1914 års härordning. Av de upplysningar, som revisionen inhämtat, rörande de kunskaper och färdigheter, vilka anses nödvändiga att bibringa de värnpliktiga, ävensom beträffande utbildningstidens användning, framgår ock, att en så långt gående nedsättning av övningstiden, som den ovan angivna, icke är möjlig att vidtaga utan att uppgiva det föresätta målet, nämligen uppställandet vid mobilisering av en fullt operations- och stridsduglig fälthär. Erfarenheterna från världskriget synas gå i samma riktning. Enligt den i Del III Bil. 3 lämnade redogörelsen för de under världskriget vunna erfarenheterna rörande utbildningstidens längd kommo såväl centralmakterna som de allierade till den uppfattningen, att under kriget nyuppsatta truppförband borde erhålla minst 10 månaders utbildning, innan de insattes i striden. De militära sakkunniga anse denna tid motsvara en »första tjänstgöring» i fred av minst 12 å 13 månader. I fråga om de värnpliktigas tjänstgöringsskyldighet i fred inom utländska arméer anser sig revisionen först böra lämna några uppgifter om förhållandena vid tiden för världskrigets utbrott. I Norge, vars härordning är grundad på milissystemet, utgjorde den sammanlagda övningstiden vid infanteriet, positionsartilleriet och för sjukbärare 144 dagar, vid kavalleriet 198 dagar, vid fältartilleriet 188 dagar, vid bergsartilleriet 158 dagar, vid fästnings- (kust-) artilleriet 168 dagar och vid trängen 90—114 dagar. I Danmark, vars härorganisation närmast torde böra hänföras till milissystemet, voro utbildningstiderna för de värnpliktiga även i hög grad växlande. Den sammanlagda övningstiden utgjorde sålunda vid infanteriet i regel 221 samt för vissa kategorier 296 dagar, vid kavalleriet för en mindre del 250 samt för återstoden 590 dagar, vid fältartilleriet minst 319 och högst 450 dagar, vid fästningsartilleriet minst 230 och högst 410 dagar, vid ingenjörtrupperna minst 235 och högst 435 dagar, vid trängen minst 350 och högst 450 dagar. För icke vapenföra växlade tjänstgöringstiden i allmänhet mellan 200—365 dagar. I Holland utgjorde första tjänstgöringstiden vid infanteriet, fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna 8 Va månader, vid pansarfortartilleriet 15 månader samt för de beridna truppslagen 24 månader. Härtill kom ett antal repetitionsövningar av i regel 4—6 veckors varriktighet. 2041 20

146 I Tyskland utgjorde linjens utbildningstid 2 år, utom vid kavalleriet och ridande artilleriet, där den var 3 år. Linjens reserv kunde inkallas till 2 repetitionsövningar, vardera om högst 8 veckor, samt lantvärnets första uppbåd likaledes till 2 repetitionsövningar, vardera om 8—14 dagar. I Ryssland var linjens utbildningstid i regel fastställd till 3—4 år. Linjens reserv kunde inkallas till 2 repetitionsövningar, vardera om högst 6 veckor, samt lantvärnets första uppbåd likaledes till 2 övningar, vardera om högst 6 veckor. I Österrike-Ung em utgjorde linjens utbildningstid 3 år. Linjens reserv kunde inkallas till 3 repetitionsövningar, vardera om högst 4 veckor. Lantvärnet, som hade en med linjen sidoordnad ställning, hade 2 års utbildning, och lantvärnets reserv kunde inkallas till 5 repetitionsövningar, var och en om 4 (i Ungern 5) veckor. I Frankrike var linjens utbildning fastställd till 3 år. Linjens reserv kunde inkallas till 2 repetitionsövningar, av vilka den första pågick i 23 och den andra i 17 dagar. Lantvärnet hade en repetitionsövning om 9 dagar samt dess reserv ett obestämt antal dylika om sammanlagt högst 7 dagar. I Schweiz,- vars härordning, som förut nämnts, är grundad på milissystemet, utgjorde den sammanlagda utbildningstiden vid infanteriet och ingenjörtrupperna 176 dagar, vid kavalleriet 201 dagar samt vid fältartilleriet 207 dagar. I Belgien var linjens utbildningstid vid infanteriet, fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna 15, vid fältartilleriet 21 samt vid kavalleriet och det ridande artilleriet 24 månader. Linjens reserv inkallades till tre repetitionsövningar om 4—8 veckor. I Italien var linjens utbildningstid 2—3 år. Linjens reserv och lantvärnet kunde när som helst inkallas till repetitionsövningar, vilka plägade hava en längd av 18—30 dagar. I Spanien var linjens utbildningstid 2 till 3 år. I Rumänien var linjens utbildningstid ävenledes 2 till 3 år, vartill dock kommo repetitionsövningar. I Bulgarien var linjens utbildningstid dels 2, dels 3 år. Linjensreserv kunde årligen (under 18 år) inkallas till repetitionsövningar av 2—4 veckors varaktighet. Landstormens 1. uppbåd hade en årlig övning under 7 dagar, dess 2. uppbåd under 3 dagar. I Grekland var linjens utbildningstid 2 år, repetitionsövningar oräknade.

147 Av det anförda framgår, att intet av de angivna länderna med undantag av dem, vilkas härordningar äro byggda på milissystemet, vid tidpunkten för världskrigets utbrott ansåg sig kunna åtnöjas med en så kort utbildningstid för sina värnpliktiga som Sverige. Det sätt, varpå man nu efter krigets avslutande inom utländska arméer ordnar värnpliktstjänstgöringen, är emellertid uppenbarligen av större intresse att känna. Revisionen anser sig därför böra i korthet angiva vad som härutinnan kommit till dess kännedom intill den 1 september 1922. Frånsett Tyskland, Österrike, Ungern och Bulgarien, vilka genom fredsluten tvungits att avstå från den allmänna värnplikten och övergå till yrkessystemet, står inom flertalet övriga europeiska länder liksom hos oss frågan angående härväsendets organisation på dagordningen. I åtskilliga länder, där man av statsfinansiella skäl sett sig nödsakad att nedbringa försvarskostnaderna, har man dock nöjt sig med att vidtaga endast provisoriska anordningar, men i övrigt ställt sig avvaktande, till synes i förväntan på att en stabilisering av de ännu rådande osäkra internationella förhållandena skall inträda. De enda länder i Europa, som revisionen" veterligt efter världskriget definitivt ordnat sina värnpliktsförhållanden äro Danmark, Holland och Frankrike. I Danmark tillsattes i början av år 1919 en parlamentarisk kommission för försvarets ordnande. Denna avgav sitt betänkande den 3 maj 1922. Då majoritet för något visst förslag icke kunnat erhållas, framlade vart och ett av de fyra olika politiska partierna särskilt förslag. »Venstres» och det konservativa folkpartiets förslag vilade på allmän värnplikt. Den radikala vänsterns förslag innebar avskaffande av obligatorisk militärtjänstgöring; det erforderliga manskapet förutsattes kunna erhållas på frivillighetens väg vid årligen anordnade, våra inskrivningsförrättningar närmast motsvarande s. k. sessioner. Socialdemokraterna slutligen föreslogo omedelbar avrustning. Den till hären årligen uttagna manskapsstyrkan skulle utgöra: enligt »venstres» förslag omkring 6,700 man » konservativa folkpartiets förslag... » 10,000 » » radikala vänsterns förslag » 3,000 » Den minskning, utbildningsstyrkan på grund av inträffande avgång undergår, förutsattes bliva kompenserad genom motsvarande ökning av antalet uttagna. Den föreslagna sammanlagda utbildningstiden vid infanteriet, kavalleriet och fältartilleriet framgår av nedanstående tabell.

148 Konservativa folkpartiet.

Venstre.

Radikala vänstern.

Därav Därav Därav Antal dagar. för rep.- Antal dagar. för rep.- Antal dagar. för rep.övningar. övningar. övningar. Infanteriet:

flertalet , 206 vissa kategorier 296 l>, 571 2 ) Kavalleriet: flertalet 481 vissa kategorier 556 4) Fältartilleriet: flertalet 257 vissa kategorier 436 5). 608°)

56 56 56 56 42 28

221 296 3), 586 2) 475 550*) 254 435 5 ), 605 7)

56 56 50 50 39 25

150 515 a) 285 585*) 213 578 8)

28 28 40 40 28 28

*) F ö r visst a n t a l m a n , m o t s v a r a n d e o m k r i n g 26 % av s t y r k a n . ) » 8 % av s t y r k a n . ) » visst a n t a l m a n , m o t s v a r a n d e o m k r i n g 2ö % av s t y r k a n . «) » » » » » .» 10 % » 5 ) » » » » » » 17.5 % » » c ) » » » » » » 8 % » » 7 ) » » » » » » 6.5 % » » 8 ) » a » » » » 11.0 % » »

2 s

Värnpliktiga, vilka befunnes vara olämpliga för utbildning vid vederbörligt truppslag, men som kunde användas i träng- eller handräckningstjänst, skulle jämlikt »venstres» och konservativa folkpartiets förslag användas i sådan tjänst. Tjänstgöringstiden för dylikt manskap skulle utgöra 200 dagar, räknat från och med inryckningsdagen. Konservativa folkpartiets förslag förutsatte, att de värnpliktiga, som vid inskrivningen icke uttoges till hären eller marinen, tilldelades landstormen. För detta manskap föreslogs en övning om 2 månader. Vid härordningsfrågans behandling i folketinget sommaren 1922 antogs med 3 rösters majoritet ett av »venstre» och konservativa folkpartiet framlagt kompromissförslag, vilket sedermera även godkändes av landstinget med 40 röster mot 25. Enligt den sålunda antagna härordningen överensstämma utbildningstiderna för de värnpliktiga med några smärre ändringar med »venstres» förslag. Den årligen uttagna kontingenten utgör omkring 7,350 man. Av de värnpliktiga, som vid inskrivning icke tilldelas hären eller marinen, uttagas årligen 1,500 man till 2 månaders utbildning vid landstormen. I Holland antogo generalstaterna i december 1921 en ny värnpliktslag. Enligt denna omfattar första tjänstgöringen vid de icke beridna vapenslagen 5 Vs månader, vid fältartilleriet 12 månader samt vid kavalleriet och flygtrupperna 18 månader. Härtill komma två repetitionsövningar om tillhopa 40 dagar. Värnpliktig, vilken vid första tjänstgöringens slut befinnes icke hava tillgodogjort sig utbildningen, kan kvarhållas för fortsatt tjänstgöring.

149 Under åren 1919 och 1920 framlades i Frankrike flera förslag till härordningsfrågans lösning, men intet vann deputeradekammarens bifall. Ar 1921 framlade regeringen ett nytt förslag i ämnet, enligt vilket förslag förste tjänstgöringen omfattade 18 månader, vartill kommo repetitionsövningar om tillhopa 2 månader. Detta förslag biträddes i huvudsak av försvarskommissionen (commission de 1'armée), vars medlemmar till stor del utgjordes av ledamöter av deputeradekammaren. Socialdemokratiska reservanter påyrkade dock en första tjänstgöring av endast 8—10 månader jämte repetitionsövningar, beträffande vilkas antal och längd närmare uppgifter icke föreligga. I juni 1922 antog deputeradekammaren med 400 röster mot 202 med vissa smärre jämkningar regeringens förslag. Första tjänstgöringen har enligt detta ' beslut en varaktighet av 18°månader. Repetitionsövningarnas sammanlagda längd är 8 veckor, vartill kunna komma särskilda övningar för landstormen. Stor vikt lägges vid ungdomens fysiska fostran och förberedande militärutbildning. Beträffande de länder, vilka ännu icke definitivt ordnat sitt härväsende, torde böra nämnas, att i Norge tillkallats en parlamentarisk s. fc försvarskommission med uppdrag ätt utarbeta förslag till ny härordning. Uti ett i december 1921 avgivet betänkande redogör kommissionen för sin principiella ställning i försvarsfrågan, och har majoriteten kommit till den uppfattningen, att den. med hänsyn till landets säkerhet utåt samt till den inre ordningens upprätthållande icke vågar förorda avrustning. Rustningarna böra emellertid inskränkas till det minimum, som är förenligt med nationell säkerhet och internationella förpliktelser. I valet mellan värnplikts armé eller yrkesarmé förordar majoriteten den förra. Försvarskommissionens socialdemokratiska medlemmar föreslå en fujiständig avveckling av försvaret till lands, till vatten och i luften. Några uppgifter om, huru långt arbetet i övrigt inom kommissionen fortskridit, föreligga icke. Under provisorietiden hava i stort sett inga andra ändringar i värnpliktstjänstgöringstidens längd vidtagits, än att vissa repetitionsövningar blivit inställda. I Finland tillsattes i februari 1919 i samband med antagandet av en provisorisk värnpliktslag en av huvudsakligen civila representanter för de olika politiska partierna bestående kommitté för utarbetande av definitiva förslag till försvarsväsendets ordnande. I december år 1920 avgav kommittén sitt betänkande. Majoriteten föreslog därvid en första tjäLstgöring om 12 å 18 månader jämte repetitionsövningar under sammanlagt 63 dagar. En reservant ansåg första tjänstgöringstiden böra bestämmas till 9 å 12 månader, medan en annan reservant inskränkte sig till att påyrka, att härordningen grundades på milissystemet. På grund-

150 valen av den verkställda utredningen har sedermera regeringen^ förelagt riksdagen ett förslag, vilket i stort sett förutsätter samma utbildningstider, som kommittémajoriteten förordat. Vid ..utskottsbehandlingen under hösten 1921 anslöt sig emellertid endast en minoritet till regeringsförslaget, under det att majoriteten uttalade sig för en första tjänstgöringstid av 9 månader för infanteriet samt 12 a 15 månader för special truppslagen. Riksdagen anslöt sig emellertid vid 1922 års vårsession i allt väsentligt till regerings förslaget, men då riksdagens beslut icke erhöll tillräckligt stor majoritet, förklarades härordningsfrågan vilande till nästa, på nyval grundade riksdag. Enligt den ovannämnda provisoriska värnpliktslagen omfattar första tjänstgöringen 18 månader, men denna tid har för de åren 1920 och 1921 inryckande värnpliktiga minskats till ett år. I Belgien är värnpliktstjänstgöringen för närvarande endast provisoriskt ordnad. Första tjänstgöringen är bestämd till 10 månader för infanteriet 12 månader för artilleriet och ingenjörtrupperna och 13 månader för kavalleriet. Dessutom inkallas de värnpliktiga till en repetitionsövning Den sålunda bestämda övningstiden har tillkommit o m 4 _ 8 veckor. genom en kompromiss efter det att från socialdemokratiskt håll påyrkats en första tjänstgöring om 6 månader. I mars 1920 tillsattes en kommission av militärer och parlamentariker för utarbetande av förslag till härordningsfrågans slutgiltiga lösning. Denna kommission har enhälligt uttalat, att alla arbetsföra medborgare böra medverka till landets försvar och att militärutbildningen bör taga sin början under det 20. levnadsåret. Kommissionens förslag omfattar en första tjänstgöring om 12 — 15 månader samt repetitionsövningar i sammanlagt 1 — 3 månader. Socialdemokraterna hava föreslagit 6 månaders första tjänstgöring, 2 repetitionsövningar om vardera 15 dagar samt 2 mobiliseringsövningar om vardera 6 dagar. Regeringens förslag rörande arméns organisation väntas bliva framlagt för parlamentet hösten 1922. I juli 1922 väckte regeringen förslag angående införande av obligatorisk fysisk fostran och förberedande militärutbildning. Detta förslag är ännu icke slutbehandlat. Åven i Italien ligger härordningsfrågan under utredning. När förslag kan väntas bliva framlagt, är icke bekant. I april 1921 antogs emellertid en provisorisk värnpliktslag, enligt vilken första tjänstgöringen vid infanteriet utgör 8 månader, vartill komma en eller flera repetitionsövningar. På grun4 av de osäkra politiska förhållandena har dock den gamla värnpliktslagen tills vidare tillämpats. E n parlamentarisk kommission tillsattes efter kriget för försvarsfrågans definitiva lösning. Dess förslag väntas framläggas tidigast hösten 1922. Regeringen väntas före-

151 shå en första tjänstgöring om 18 månader ävensom obligatorisk fysisk fostran samt förberedande militärutbildning för ungdomen. I Polen gälla för närvarande provisoriska värnpliktsbestämmelser, eniligt vilka första tjänstgöringstiden är 2 år. Angående repetitionsövningar föreligga icke uppgifter. Enligt ett av regeringen i januari 1922 framlagt förslag till definitiv värnpliktslag är första tjänstgöringen 2 år; repetitionsövningarna hava en sammanlagd längd av 14 veckor. I Litauen torde tills vidare de gamla ryska värnpliktsbestämmelserna gälla. I Lettland föreligger ett förslag till härordning, enligt vilket första tjänstgöringen omfattar 2 år samt repetitionsövningarna äro 3, vardera om högst 5 veckor. I december 1921 bestämdes i Fstla?id den första tjänstgöringstiden till 18 månader. Angående repetitionsövningar föreligga icke uppgifter. Slutligen torde böra omnämnas, att den ryska sovjetrepublikens härordning, beträffande vilken endast knapphändiga uppgifter föreligga, är g r u n d a d på^ allmän värnplikt. Endast »det arbetande folket» är skyldigt -att i krig tjänstgöra vid fronten. De uppgifter, som föreligga angående första tjänstgöringstidens längd variera mellan 1 till 3 år. Beträffande repetitionsövningar är intet bekant. Av den lämnade redogörelsen framgår, att i de angivna utländska staterna de .värnpliktigas tjänstgöringsförhållanden efter världskrigets avslutande, med undantag för Danmark, Holland och Frankrike, endast provisoriskt ordnats. De tjänstgöringstider, som under provisorierna tilllämpas, understiga i regel något de tider, som voro bestämda vid tidpunkten för världskrigets utbrott. Trots i regel rådande finansiella svårigheter har man dock i de flesta fall stannat vid en sammanlagd utbildningstid, som överstiger och i flera fall väsentligt överstiger ett år. Detta förhållande torde utgöra ett tydligt vittnesbörd om, vilka åsikter man i utlandet har beträffande tjänstgöringstidens längd, därest man vill vara i stånd att omedelbart vid mobilisering uppsätta fullt operations- och stridsdugliga trupper. Detta vittnesbörd torde icke jävas av de förhållanden, som råda i Norge och Schweiz, inom vilka länder milissystemet sedan gammalt; tillämpats. Vad Schweiz beträffar, torde det böra framhållas, att infanteriet därstädes redan nu har längre sammanlagd utbildningstid än hos oss under provisorietiden, ävensom att man nu är betänkt på att •öka^ densamma (Del III Bil. 4). Icke heller torde den korta tjänstgöringstid — sammanlagt omkring 205 dagar — som i Holland bestamts för infanteriet, innebära, att man i detta land anser, att ett fullt fältdugligt infanteri kan utbildas på nämnda tid.

152 E n på de hos oss under provisorietiden tillämpade utbildningstiderna byggd härordning kan alltså enligt revisionens uppfattning icke ur synpunkten av rikets försvar anses godtagbar. Men icke nog härmed; den skulle jämväl-i förhållande till sitt militära värde komma att ställa sig mycket dyrbar. Inom revisionen har med anledning av därom framställt yrkande verkställts utredning i förevarande hänseende. I enlighet med av förslagsställaren angivna direktiv har därvid förutsatts, att inkallelsen av de värnpliktiga skulle vid samtliga truppslag äga rum i två ungefär lika stora omgångar, nämligen en vårgrupp och en höstgrupp, att i den nuvarande fredsorganisationen vidtoges bland annat den ändringen, att fördelningsinfanteriregementena sammansloges två och två och alltså minskades från 24 till 12 samt att vid beräkningen av stater o. s. v. i möjligaste mån tillämpades samma grunder som för det av revisionen uppgjorda förslaget. En i enlighet härmed verkställd kostnadsberäkning giver vid handen, att den ifrågasatta härordningen skulle draga en årlig utgift av i runt tal 85.8 miljoner kronor, ett belopp som i förhållande till dess effektivitet måste, betecknas såsom oproportionerligt högt. Om således en allmän, för nödiga besparingars vinnande tillräckligt långt gående nedsättning av utbildningstiden £ör de värnpliktiga icke kan tillrådas, återstår, såvitt revisionen kunnat finna, icke någon annan utväg för kostnadernas nedbringande än att uppdela de värnpliktiga i två olika kategorier samt giva den ena en sådan fredsutbildning, att vid inträffande mobilisering krigsdugliga formationer i erforderlig omfattning kunna omedelbart organiseras, men beträffande den andra åtnöjas med endast en helt kort grundläggande utbildning i fred, så att den blir skickad att vid mobilisering ingå i depåerna för att efter kompletterande utbildning kunna dels ersätta avgången vid fälthären y dels vid behov tagas i anspråk för uppsättande av nya formationer. E n dylik uppdelning av de värnpliktiga i för linjetjänst avsedda samt ersättningsreserv med olika utbildningstider i fred innebär visserligen en avvikelse från det sätt, varpå värnplikten hittills hos oss tillämpats, men är i och för sig icke någon nyhet. Som vid redogörelsen för kadersystemet angivits, tillämpades före världskriget en liknande anordning i flera europeiska stater, vilka icke ansågo sig hava råd att i fredstid giva samtliga värnpliktiga en fullständig utbildning. Sålunda var detta fallet i Tyskland, Österrike-Ungern, Italien, Ryssland och Rumänien, inom vilka länder dock endast en del av de värnpliktiga, som tilldelades ersättningsreserven (motsvarande kategori), i fred torde hava erhållit någon utbildning. I vissa länder, såsom Danmark, Holland och Belgien, befriades en del av årsklassen helt och hållet från värnpliktstjänstgöring. Den i

153 Holland nyligen antagna härordningen bygger härvidlag på den i detta land före världskriget tillämpade principen. Att gå så långt att i fredstid icke giva ersättningsreserven någon som helst utbildning, kan revisionen icke tillstyrka. Därigenom skulle möjligheten att i krig vid behov taga ut hela folkets försvarskraft om icke helt och hållet gå förlorad, så dock i hög grad minskas. E n dylik anordning, vilken ju i sak innebure ett avsteg från den allmänna värnpliktens idé, skulle dessutom nödvändiggöra en väsentlig ökning av antalet för linjetjänst uttagna värnpliktiga dels för tillgodoseendet av ersättningsbehovet under krigets första skede, dels för fyllande av sådana befattningar och tjänster inom de vid krigsutbrottet organiserade formationerna, som icke med nödvändighet kräva fullständig militärutbildning, utan där en kortare grundläggande sådan kan anses vara tillfyllest. Slutligen är att märka, att ersättningsreserven — och särskilt det mindre vapenföra manskapet — måste i viss utsträckning under fredstid kunna tagas i anspråk för handräckningsgöromål. Skulle ersättningsreserven icke erhålla någon som helst tjänstgöringsskyldighet i fred, måste ifrågavarande göromål förrättas antingen av civil personal eller ock av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Den förra utvägen torde emellertid ställa sig mycket dyrbar, och vad den aenare beträffar, skulle den hava till följd, att därest icke utbildningen skulle bliva därav lidande, man tydligen måste öka antingen utbildningstidens längd eller ock antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Givet är, att den av revisionen sålunda föreslagna anordningen icke medgiver uppsättandet vid mobilisering av lika stor krigsstyrka som med nuvarande härordning är möjligt. Detta kan ju visserligen under vissa förutsättningar innebära en olägenhet, men å andra sidan synes, såsom förut framhållits, en så väsentlig förbättring i vårt militärpolitiska läge hava efter världskrigets avslutande inträtt, att man icke längre med nödvändighet måste uppställa samma fordringar i förevarande hänseende, som tidigare varit förhållandet.

C.

G r u n d e r för u t t a g n i n g a v v ä r n p l i k t i g a till l i n j e t j ä n s t .

I det föregående har revisionen föreslagit en uppdelning av de värnpliktiga i två särskilda grupper, av vilka den ena avses att utbildas för tjänst i linjen och den andra att utgöra ersättningsreserv. Revisionen övergår nu till att redogöra för de grunder, efter vilka uttagningen till linjetjänst bör ske. 2041 20

154 Uti gällande värnpliktslag skiljes mellan två olika kategorier värnpliktiga nämligen dels studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda, dels övriga värnpliktiga. Uti det följande kommer revisionen att behandla dessa kategorier var för sig, därvid revisionen dock av skäl, som nedan närmare angivas, kommer att uppdela den senare kategorien i dels sådana värnpliktiga, som tillhöra inskrivningsområde å fastlandet, dels sådana, som tillhöra Gottlands inskrivningsområde. studenter ittJtånd

Enligt 1901 års värnpliktslag var tjänstgöringstiden lika för alla vapenslag eller tjänst tilldelade värnpliktiga. Den omständigheten, att en värnpliktig besatt på ett eller annat sätt kvalificerad högre allmänbildning, medförde icke någon vare sig förlängning eller avkortning av tjänstgöringstiden. Genom 1914 års härordning vidtogs härutinnan en genomgripande förändring. För att försvaret måtte i största möjliga hänseende draga nytta av värnpliktiga med högre allmänbildning, ålades dessa en väsentligt längre utbildningstid än övriga värnpliktiga. Medan utbildningstiden för hären tilldelade värnpliktiga i allmänhet bestämdes för vapenföra till högst 365 dagar och för icke vapenföra till 240 dagar, blevo däremot värnpliktiga, vilka avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk, eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som enligt vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara, skyldiga att under fredstid för sin utbildning tjänstgöra, om de äro vapenföra, i 485 dagar och, om de äro icke vapenföra, i 365 dagar. Den sålunda stadgade längre utbildningstiden avser att bibringa de vapenföra kompetens för tjänstgöring såsom plutonchefer eller i motsvarande befattningar samt göra de icke vapenföra användbara för vissa särskilda tjänster, exempelvis adjutants- och sjukhusunderofficersbefattningar vid etappväsendets sjukvårdsformationer, vissa intendentsbefattningar, expeditionsbiträden o. s. v. Den år 1914 sålunda genomförda anordningen att taga värnpliktiga med högre allmänbildning i anspråk för särskilda befattningar inom organisationen anser revisionen böra alltjämt bibehållas. Erfarenheten från de gångna åren har oförtydbart givit vid handen, att ifrågavarande värnpliktiga äro av mycket stor betydelse för härorganisationen dels på grund av den tillgång på värnpliktigt befäl, som därigenom erhålles och som svårligen kan på annat sätt beredas, dels på grund av de specialkunskaper, som vissa bland dem, t. ex. läkare, veterinärer, ingenjörer m. fl. besitta. Vad befälsutbildningen angår, är det visserligen sant, att icke alla studenter och likställda lämpa sig lika väl för sådan uteamma

155 bildning, men i stort sett har resultatet varit gott och till fullo motsvarat förväntningarna. Det har också visat sig, att på en och samma tid kan med ifrågavarande värnpliktiga nås ett högst avsevärt bättre utbildningsresultat än med övriga värnpliktiga. Jämväl ur synpunkten av försvarskostnadernas nedbringande synes det revisionen nödvändigt att bibehålla den särskilda studentorganisationen. Det ligger nämligen i öppen dag, att därest det för krigsorganisationen erforderliga befälet icke kan på nu angivet sätt erhållas, andra åtgärder härför måste vidtagas, såsom ökandet av det aktiva befälet, utöver vad som för fredsorganisationens upprätthållande är oundgängligen erforderligt, anställandet av större antal reservstats- och annat reservbefäl, inrättandet av ytterligare lakar- och veterinärbeställningar o. s. v., allt åtgärder, vilka äro ägnade att medföra högst avsevärda kostnader. Slutligen torde böra framhållas, att ett slopande av studentorganisationen skulle medföra synnerligen stora svårigheter för rekrytering i fredstid av det antal reservofficerare, som enligt den av revisionen tilltänkta krigsorganisationen är oundgängligen erforderligt. Då revisionen alltså håller före, att den nuvarande studentorganisationen bör bibehållas och såsom ett väsentligt led ingå i den nya härordningen, följer därav, att samtliga till krigstjänst dugliga studenter och likställda, såväl vapenföra som icke vapenföra, böra uttagas för utbildning till tjänst i linjen. Såsom förut nämnts, har revisionen beräknat den årligen vid hären inskrivna kontingenten studenter och likställda till i medeltal 1,256 man (officersaspiranter medräknade). Enligt vad i det föregående omnämnts, har arskontingenten inskrivna, övriga hären tilldelade värnpliktiga — studenter och likställda undantagna — värnpliktiga ••

i

i

i

„

..,,

.

j i i i o o

orri

av revisionen beräknats komma att uppgå till i medeltal ÖÖ,Ö71 man. Av dessa beräknas 300 man falla på Gottlands inskrivningsområde. Den på fastlandet inskrivna arskontingenten skulle alltså utgöra 38,571 man. Då det gäller att bestämma, huru stor del av denna värnpliktskontingent, som bör uttagas för utbildning till linjetjänst, har man uppenbarligen att utgå från storleken av den krigsstyrka, som vid inträffande mobilisering skall omedelbart kunna uppsättas. Revisionen har därför givetvis haft att bilda sig en uppfattning uti ifrågavarande hänseende, och har revisionen därvid kommit till visst resultat, för vilket dock av naturliga skäl här icke kan närmare redogöras. Huvudsynpunkten vid bestämmandet av det antal värnpliktiga, vilka årligen skola uttagas för den längre utbildningen, har varit att säkerställa mobiliseringsbehovet enligt den av revisionen förutsatta krigsorganisationen. Härvid

pa fastlandet

156 har man emellertid jämväl att beakta det förhållandet, att icke alla värnpliktiga, som ingå i de mobiliserade förbanden, med nödvändighet äro i behov av fullständig militärutbildning, utan att åtskilliga befattningar, särskilt inom etappväsendet, kunna nödtorftigt ombesörjas av värnpliktiga med kortare utbildning. För att i möjligaste mån nedbringa antalet av dem, som uttagas till linjetjänst, och därmed jämväl de årliga kostnaderna, torde nian därför böra räkna med, att även till ersättningsreserven hörande värnpliktiga i lämplig utsträckning vid mobilisering tagas i anspråk för sådan tjänst, som icke oundgängligen kräver fullständig militärutbildning. Vidare torde värnpliktigt manskap med längre utbildning icke med nödvändighet böra ingå i depåerna i större utsträckning än som erfordras för ersättande av avgången vid linjeförbanden, intill dess ersättningsreservens manskap hinner bliva därför något så när användbart. Vid beräknandet av den för längre tjänst årligen erforderliga kontingenten måste slutligen hänsyn givetvis tagas dels till den avgång bland de värnpliktiga, som äger rum efter inskrivningen, dels därtill att icke alltför gamla årsklasser tagas i anspråk för uppsättandet av de omedelbart mobiliserade trupperna. Med tillämpning av ovan angivna grunder har revisionen beräknat, att 14,075 man eller 36.5 procent av det beräknade, på fastlandet årligen inskrivna antalet värnpliktiga (studenter och likställda undantagna) böra uttagas för utbildning till linjetjänst. Ifrågavarande antal är beräknat med iakttagande av den allra största sparsamhet. Någon minskning av detsamma kan följaktligen icke vidtagas, därest den av revisionen förutsatta krigsorganisationen skall kunna upprätthållas. Enligt för närvarande gällande bestämmelser fördelas arskontingenten värnpliktiga på de olika truppslagen i stort sett sålunda, att vart och ett av de olika specialtruppslagen erhålla ett visst i vederbörlig generalorder bestämt antal samt infanteriet samtliga återstående. Detta senare truppslags årskontingent värnpliktiga har därigenom kommit att växla år från år, beroende på den inskrivna årsklassens storlek. Detta förhållande, vilket för närvarande icke torde kunna undvikas, är emellertid ur infanteriets synpunkt långt ifrån fördelaktigt, enär växlingen i antalet värnpliktiga under olika år ofta i hög grad menligt inverkar på tjänstgöringens stabilitet. För undvikande av denna olägenhet, vilken givetvis gör sig mera kännbar, ju mindre värnpliktskontingenten är, håller revisionen före, att den årliga uttagningen av värnpliktiga för den längre tjänstgöringen icke bör sättas i något procentuellt förhållande till vederbörliga årsklassers storlek utan bestämmas till ovan angivna av revisionen beräknade minimisiffra eller 14,075 man. Därigenom kom-

157 mer såväl infanteriet som specialtruppslagen att vid inskrivningen årlig e n erhålla sin vissa till siffran bestämda värnpliktskontingent. Det bliver sålunda för samtliga truppslag möjligt att städse ordna tjänstgöringen på det sätt, som är mest ägnat att främja utbildningens likformighet och effektivitet. Att endast värnpliktiga med fullgod kroppskonstitution och således för linjetjänst fullt skickade böra uttagas för utbildning till sådan tjänst, torde ligga i sakens natur. Härav följer bl. a., att samtliga sådana värnpliktiga, vilka enligt nu gällande bestämmelser hänföras till någondera av kategorierna »vapenföra endast i viss vapentjänst» och »icke vapenföra», böra ingå i ersättningsreserven. Då det vidare är av vikt att i möjligaste mån lätta värnpliktsbördan för dem, som med hänsyn till sina familjeförhållanden äro därav i särskilt behov, torde till ersättningsreserven jämväl böra hänföras alla sådana värnpliktiga, vilka inför vederbörande inskrivningsmyndigheter visa, att den längre tjänstgöringens fullgörande skulle bereda av deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende nära anhöriga avsevärda svårigheter. Bland de efter avskiljandet av nyssnämnda kategorier återstående värnpliktiga bör därefter uttagningen av det för utbildning till tjänst vid linjen erforderliga antalet eller 14,075 man äga rum. Det återstår då att avgöra, huru denna uttagning bör på lämpligaste sätt anordnas. Som bekant är redan nu tjänstgöringstidens längd olika vid olika truppslag och tjänster. Medan den enligt gällande värnpliktslag vid träng- och intendenturtrupperna utgör endast 240 dagar, uppgår den vid övriga specialtruppslag till 365 dagar samt vid infanteriet för den stora huvudmassan till 340 dagar och för underbefäl och fackmän till 400 dagar. Skillnaden mellan den kortaste och längsta tjänstgöringstiden utgör således icke mindre än 160 dagar. Fördelningen av de värnpliktiga å de olika truppslagen och tjänsterna verkställes av vederbörande inskrivningsmyndigheter, i regel inskrivningsnämnden. Vid denna fördelning skall visserligen hänsyn tagas till de värnpliktigas önskningar ävensom till deras lämplighet för det ena eller andra truppslaget, tjänsten eller befattningen, men sakligt sett är det inskrivningsmyndigheterna, som ensamma avgöra, vilka värnpliktiga, som skola hava en längre tjänstgöring, och vilka som skola slippa undan med en kortare. Med hänsyn till vad sålunda redan för närvarande är förhållandet, skulle det måhända ligga närmast till hands att låta vederbörande inskrivningsmyndigheter bestämma, vilka värnpliktiga, som skola uttagas för utbildning till tjänstgöring vid linjen. Ehuru revisionen icke betvivlar nämnda myndigheters vare sig vilja eller förmåga att verkställa

158 uttagningen efter fullt objektiva grunder, har revisionen dock icke ansett sig böra förorda en dylik anordning. Såsom förut framhållits och längre fram närmare utvecklas, kommer utbildningstiden för dem, som uttagas till linjetjänst, att högst väsentligt överstiga utbildningstiden för ersättningsreserven. Man har därför med all säkerhet att förvänta, att de värnpliktiga skola i mycket stor utsträckning inrikta sina strävanden på att om möjligt bliva tilldelade ersättningsreserven. Därest nu avgörandet lades helt och hållet i inskrivningsmyndigheternas händer, skulle säkerligen för dessa betydande svårigheter uppstå. Även om, såsom man ju måste förutsätta, myndigheterna sökte efter bästa förstånd och samvete träffa sina avgöranden, skulle dessa dock helt visst i mycket stor utsträckning göras till föremål för kritik av såväl de värnpliktiga som deras anhöriga. Denna kritik skulle, huru obefogad den än vore, enligt revisionens uppfattning så småningom skapa ett allmänt utbrett missnöje, vilket skulle icke blott undergräva förtroendet till inskrivningsmvndigheternas objektivitet utan jämväl gå ut över försvaret i dess helhet. Om det således icke bör överlåtas åt inskrivningsmyndigheterna att avgöra, vilka värnpliktiga, som skola uttagas för utbildning till linjetjänst, så synes ingen annan utväg, återstå än att verkställa uttagningen genom lottning. Visserligen torde mot lottningsprincipens användning i förevarande fall åtskilliga anmärkningar kunna framställas, såsom att densamma innebär en fullständig nyhet för våra förhållanden, att den icke skipar reell rättvisa mot de värnpliktiga utan endast giver ett formellt oantastligt utslag o. s. v., men revisionen har icke kunnat tillmäta dessa anmärkningar någon avgörande betydelse. Revisionen anser sig endast böra framhålla, att även om ifrågavarande princip hittills icke hos oss kommit till användning vid uttagning av värnpliktiga till olika truppslag och tjänster, denna omständighet icke i och för sig kan eller bör utgöra något hinder för dess tillämpning, därest annan mera lämplig uttagningsmetod icke kan påvisas. I åtskilliga länder, där endast en del av den värnpliktiga arskontingenten uttagits till linjetjänst (motsvarande tjänst), såsom i Danmark, Holland, Tyskland, Österrike, Ungern, Ryssland och Rumänien, har lottningssystemet tillämpats, utan att några olägenheter därav försports. Likaledes har i ett flertal främmande arméer detta system kommit till användning vid uttagning av värnpliktiga för fortsatt längre tjänstgöring m. m. Att reell rättvisa icke kan genom lottning skipas, är ju uppenbarligen riktigt, men därest, såsom förut nämnts, från lottningen undantagas samtliga värnpliktiga, vilka på grund av sin kroppskonstitution icke lämpa sig för linjetjänst

159 eller till följd av familjeskäl icke böra avses för sådan tjänst, liksom ock värnpliktiga, vilka tilläventyrs frivilligt anmäla sig för utbildning till linjetjänst, torde rättvisesynpunkten i stort sett bliva lika väl tillgodosedd, därest uttagningen sker genom lottning, som om den skulle verkställas av inskrivningsmyndigheterna själva. I enlighet med vad sålunda anförts, har revisionen tänkt sig uttagningen av det för utbildning till tjänst vid linjen erforderliga antalet värnpliktiga anordnad på huvudsakligen följande sätt. Inskrivningsnämnden verkställer såsom hittills inskrivningen av de värnpliktiga, varvid varje värnpliktig genom lottning tilldelas ett nummer, som i regel bliver bestämmande för den ordning, i vilken han, enligt vad nedan sägs, av inskrivningsrevisionen kan komma att uttagas till tjänst vid linjen. Inskrivningsnämnden bestämmer vidare med ledning av den vid förrättningen företagna läkarundersökningen m. m. och efter prövning av vederbörandes därom gjorda framställningar, vilka värnpliktiga skola på grund av bristande duglighet för linjetjänst eller personliga förhållanden hänföras till ersättningsreserven. Nämnden åligger även, där sådant icke anses böra tillkomma inskrivningsrevisionen, att bestämma, vilka olika truppslag eller tjänster de värnpliktiga skola tilldelas. Denna tilldelning bör, såsom för närvarande är fallet, ske med beaktande av de värnpliktigas i förevarande hänseende framställda önskningar och efter prövning av deras lämplighet för det ena eller andra truppslaget eller tjänsten. Samtliga handlingar översändas därefter till inskrivningsrevisionen. Efter det inskrivningsförrättningarna inom samtliga till inskrivningsområdet hörande rullföringsområden blivit*avslutade, sammanträder inskrivningsrevisionen dels för verkställande av tilldelning av värnpliktiga till visst truppslag eller viss tjänst, i den mån sådan tilldelning icke redan blivit av inskrivningsnämnden verkställd, dels för slutlig uttagning av det för utbildning till linjetjänst erforderliga antalet värnpliktiga. Genom uttagningens ordnande på nu angivet sätt synas revisionen tillräckligt starka garantier föreligga för uppnåendet av ett i möjligaste mån rättvist och gott resultat. Huru inskrivnings- och uttagningsproceduren bör i sina detaljer ordnas, torde, då det har sin plats i inskrivningsförordningen, böra ankomma på Kungl. Maj:t att närmare bestämma. För Gottlands inskrivningsområde tillhörande värnpliktiga synes övriga värnpliktstjänstgöringen icke böra ordnas efter samma grunder som för p^Gotua värnpliktiga ä fastlandet. Då Gottland till följd av sitt insulära läge icke alltid kan påräkna att vid inträffande mobilisering erhålla för försvaret erforderliga truppkontingenter från fastlandet, kommer ön att för sitt

160 försvar vara huvudsakligen hänvisad till sin egen värnpliktiga manskapstillgång. Denna tillgång är emellertid ringa. Den årligen inskrivna styrkan har av revisionen beräknats uppgå till i medeltal 300 man. Därest en uppdelning av denna lilla kontingent skulle ske efter samma grunder, som föreslagits beträffande värnpliktiga på fastlandet, skulle det antal värnpliktiga, som vid mobilisering vore i besittning av tillräcklig utbilduing, icke bliva på långt när tillfyllest. Med hänsyn härtill synes det nödvändigt^ att å Gottland samtliga värnpliktiga uttagas för längre utbildning. I gengäld torde, så vitt möjligt är, tjänstgöringstiden böra sättas något lägre än för de värnpliktiga, vilka å fastlandet uttagas för utbildning till tjänst vid linjen. På grund av årskontingentens ringa storlek torde det, såsom i det följande kominer att närmare påvisas, bliva nödvändigt att, liksom för närvarande är förhållandet, beordra visst antal värnpliktiga från fastlandet att fullgöra sin fredstjänstgöring på Gottland. Sammanfattning.

Sammanfattas vad i det föregående anförts, skulle alltså för linjetjänst årligen uttagas följande antal värnpliktiga, nämligen: studenter och likställda övriga värnpliktiga på fastlandet » » » Gottland

1,256 man 14,075 » - 300 » eller tillhopa 15,631 man

Då härens årligen inskrivna värnpliktskontingent beräknats till 40,127 man, skulle alltså ersättningsreserven komma ätt omfatta 24,496 man.

D.

A v g å n g e n b l a n d de i n s k r i v n a v ä r n p l i k t i g a s a m t d e s s a s u p p d e l n i n g p å h ä r e n s o l i k a truppslag.

Innan revisionen övergår till att närmare redogöra för, huru enligt dess uppfattning värnpliktstjänstgöringen bör ordnas, torde det vara lämpligt att här i ett sammanhang lämna en redogörelse för dels avgången bland de inskrivna värnpliktiga, dels deras fördelning på härens olika truppslag, tvenne frågor som äro av grundläggande betydelse för såväl krigs- som fredsorganisationens ordnande. Avgången Under tiden mellan inskrivningen och utträdet ur värnpliktsåldern wand de undergår varje årsklass värnpliktiga en småningom skeende minskning värnpliktiga, till följd av dödsfall, utvandring, inträdd oduglighet till krigs- eller vapen-

161 tjänst m. m. Då denna avgång är rätt så avsevärd, måste givetvis hänsyn tagas till densamma vid beräknandet av det sannolika antalet värnpliktiga, vilka inställa sig till fredstjänstgöring samt vid mobilisering. Vad då först de för utbildning till tjänst vid linjen uttagna angår, nn iinjetjänst synas de vid uppgörandet av 1914 års härordningsförslag följda beräk- lltta s na ningsgrunderna i fråga om avgången bland vapenföra värnpliktiga i huvudsak kunna följas. Enligt vad erfarenheten givit vid handen hava nämligen dessa beräkningsgrunder visat sig i stort sett tillförlitliga. Med hänsyn till den av revisionen tilltänkta organisationen torde emellertid vissa jämkningar vara erforderliga. Enligt 1914 års härordning ägde inryckningen till första tjänstgöringen i allmänhet rum på hösten samma år som inskrivningen verkställts. I motsats härtill kommer det stora flertalet värnpliktiga enligt revisionens förslag att påbörja nämnda tjänstgöring först på våren året efter inskrivningen. Vid sådant förhållande måste man givetvis beträffande huvudmassan värnpliktiga nu räkna med en större avgång mellan inskrivningen och inställelsen till första tjänstgöringen, än vad förutsattes i 1914 års härordningsproposition. Enligt denna beräknades ifrågavarande avgång uppgå vid höstinryckningen under inskrivningsåret till 6 procent vid infanteriet och trängen och 4 procent vid övriga truppslag samt vid vårinryckning under året närmast efter inskrivningen till 8 procent för de truppslag, beträffande vilka erfarenhet i före varande hänseende förelåg. Då någon anledning att frångå sistnämnda beräkningsgrund icke förefinnes, torde således avgången mellan inskrivningen och inställelsen till första tjänstgöringen böra för det stora flertalet värnpliktiga beräknas till 8 procent av den inskrivna styrkan. Avgången bland de vapenföra under första tjänstgöringen beräknades i 1914 års härordningsproposition vid samtliga truppslag till 15 procent av antalet tillstädeskomna. I dessa 15 procent ingingo bland andra dels sådana värnpliktiga, som under tjänstgöringstiden hemförlovades, dels värnpliktiga, som under samma tid överfördes till kategorien icke vapenföra. Ehuru erfarenheten visat, att denna avgångsprocent varit riktigt beräknad, håller revisionen dock före, att för de till Iinjetjänst uttagna värnpliktiga motsvarande siffra kan något sänkas. Enligt vad förut framhållits, böra till denna kategori icke hänföras sådana värnpliktiga, vilka visa, att den längre tjänstgöringens fullgörande skulle bereda av deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende nära anhöriga avsevärda svårigheter. Hemförlovning från påbörjad tjänstgöring på grund av familjeskäl torde därför komma att äga rum i väsentligt mindre 2041 20

162 omfattning än hittills. Då vidare ifrågavarande kategori torde komma att utgöra ett urval av de i fysiskt hänseende bäst utrustade värnpliktiga, har man jämväl att förvänta en väsentligt mindre kassationsprocent än för närvarande. Med hänsyn till nu angivna omständigheter synes avgången under första tjänstgöringen icke behöva beräknas högre än till 10 procent av de tillstädeskomna. Av dem som sålunda avgå, beräknas halva antalet komma att hemförlovas och den återstående hälften komma att på grund av bristfälligheter i fysiskt hänseende överföras till ersättningsreserven. De grunder, efter vilka avgången bland de till linjetjänst inskrivna värnpliktiga bör beräknas, framgå närmare av nedanstående tabell. Beräknad avgångsprocent.

Tid för avgången.

Mellan

inskrivning och inställelse första tjänstgöring:

till

Inställelsen äger r u m : a) sommaren inskrivningsåret b) h ö s t e n » c) v å r e n efter » Under första

tjänstgöringen

Under repetitionsövning i omedelbar anslutning till avslutad första tjänstgöring Under annan Under särskild

repetitionsövning vinterrekrytskola

Under vartdera av 2—16 åren, u t ö v e r den avgång, som äger r u m under tj änstgöring

sättningseserven.

Anteckningar.

*) I 1914 års härordningsproposition angavs icke beräkningsgrunden för avgång vid inställelse på sommaren inskrivningsåret. 2,5 i))™\den 2 ) Av antalet tillstädeskomna. 3 g Ina styr- ) S a m m a avgångsprocent b e r ä k n a d e s i 1914 å r s h ä r o r d n i n g s p r o p o s i t i o n . kan 4 ) I 1914 års härordningsproposition 10 2) beräknades avgången undervärdera ay 2. och 3. repetitionsövning0,7 8) 3) arna till 2 %• Nu föreliggande statistik utvisar, att avgången under M V) »annanrepetitionsövning» kan sättas till 1,5 %. 5 ) F ö r e k o m m e r enligt revisionens för2 2)5) slag endast vid infanteriet, t r ä n g och i n t e n d e n t u r t r u p p e r n a . 6 ) I 1914 års h ä r o r d n i n g b e r ä k n a d e s 6 2 ) denna avgång t. o. m . 1 1 . året till 2 % samt u n d e r v a r t och e t t av 12.—15. åren till 3 %. N u föreliggande statistik visar, a t t avgången för v a r t d e r a av 12.—16åren k a n sättas till 2 %.

Vad ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga angår, komma dessa, enligt vad längre fram anföres, att i regel inrycka till tjänstgöring i olika omgångar under inskrivningsåret och" det närmast därpå följande. Samma anordning tillämpas för närvarande beträffande icke vapenföra värnpliktiga. Uti 1914 års härordningsproposition beräknades avgången mellan inskrivningen och inkallelsen till tjänstgöring för icke vapenföra till i medeltal 4 procent av den inskrivna styrkan. Då denna beräk-

163 ningsgrund visat sig tillförlitlig, synes den kunna följas även vid beräknandet av motsvarande avgång för ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga. Då tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga enligt revisionens förslag är avsedd att bliva helt kort — 2 å 3 månader — torde avgången under tjänstgöringen komma att bliva av jämförelsevis ringa omfattning. Revisionen har därför ansett sig böra räkna med en avg å n g av endast 5 procent. I övrigt torde avgången bland ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga böra beräknas efter samma grunder som för de till linjetjänst uttagna. Såsom förut nämnts, har arskontingenten inskrivna studenter och Årskontinlikställda beräknats till 1,256 man, därav 131 officersaspiranter, 130 ^ J J 8 fö?" blivande läkare m. fl. samt 995' för annan utbildning avsedda. de oiika Vad officersaspiranterna angår, är deras antal givetvis beroende på, tru PP sla s« n a) Studenter huru många nya officerare årligen anses böra anställas för att hålla officers- och likställda. kåren fulltalig. Såsom i annat (sid. 331) sammanhang närmare omförmäles, har revisionen beräknat, att för sådant ändamål erfordras, att något över 90 kadetter årligen utexamineras från krigsskolan. Med hänsyn till den avgång, som, enligt vad erfarenheten visat, äger rum mellan anställningen såsom officersaspirant och avläggandet av officersexamen, har revisionen beräknat det årligen antagna antalet officersaspiranter till 131. Dessa beräknas komma att fördelas på de olika truppslagen ungefärligen sålunda: infanteriet 79 kavalleriet 11 artilleriet 25 ingenjörtrupperna 11 trängtrupperna 5 Summa 131 Den av revisionen såsom blivande läkare m. fl. betecknade kategorien omfattar läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer. Av ifrågavarande värnpliktiga tilldelas visserligen formellt veterinärerna kavalleriet och de övriga infanteriet, men deras tjänstgöring är icke ordnad på samma sätt som för övriga studenter och likställda, utan gälla i fråga om deras utbildning särskilda bestämmelser. Med stöd av värnpliktsstatistiken för åren 1918—1920 har revisionen beräknat, att denna kategori i medeltal årligen kommer att fördela sig sålunda:

164 läkare tandläkare apotekare veterinärer

93 17 8 12 Summa 130

De för annan utbildning avsedda värnpliktiga har revisionen beräknat komma att fördelas på de olika truppslagen på följande sätt: infanteriet 565 kavalleriet 16 artilleriet 175 x) ingenjörtrupperna 45 trängtrupperna 128 2) intendenturtrupperna 30 flygtrupperna 21 olika truppslag i intendenturbefattning 15 3 ) Summa 995 I sistnämnda antal ingå de olika truppslagens reservofficersaspiranter. Som i annat sammanhang (sid. 573) närmare omförmäles, har revisionen beräknat det antal kadetter, som årligen bör utexamineras från krigsskolans båda reservofficerskurser, till sammanlagt 127, varjämte reservofficersexamen årligen beräknas avläggas vid flygtrupperna av 10 man. Med hänsyn härtill har det årligen antagna antalet reservofficersaspiranter beräknats till 169 man. Till frågan, huru dessa böra fördelas på de olika truppslagen, återkommer revisionen längre fram i annat sammanhang. b) övriga Enligt vad som förut nämnts, har revisionen beräknat årskontinvävnpiiktiga, g e n t e n vid hären inskrivna Övriga värnpliktiga till 38,871 man, varav '"fastlandet. 300 man beräknas tillhöra Gottlands inskrivningsområde. För fastlandet skulle alltså återstå 38,571 man. Dessa förutsättas i enlighet med vad i det föregående anförts, uppdelade på två kategorier, nämligen för linjetjänst avsedda med längre och å ersättningsreserven med kortare utbildningstid. Såsom i det föregående vidare anförts, har revisionen ansett, att till linjetjänst böra oberoende av växlingarna i årsklassernas storlek årligen uttagas 14,075 man. Huru dessa böra fördelas på de olika truppslagen, bestämmes i första hand av mobiliseringsbehovet. Enligt den krigsorganisation, revisionen tänkt sig, skulle fördelningen ske sålunda: ') Därav 20 för teknisk tjänst. ) Därav 81 i sjukvårdstjänst. ) Fördelning på olika truppslag växlande.

s s

165 infanteriet kavalleriet artilleriet ingenjörtrupperna trängtrupperna intendenturtrupperna flygtrupperna

9,910 455 1,740 890 710 240 130 Summa 14,075 -7 V

Efter frånräknande av förenämnda för linjetjänst uttagna 14,075 man skulle alltså den ersättningsreserven årligen tilldelade värnpliktskontingenten uppgå till (38,571 — 14,075 = ) 24,496 man. Såsom i annat sammanhang- närmare omförmäles, äro o*e vid trupp förbanden förekommande handräckningsgöromålen avsedda att huvudsakligen fullgöras av detta manskap. Härtill måste följaktligen h ä n s y n ' t a g a s vid detsammas fördelning på de olika truppslagen. Fördelningen av det manskap, som icke erfordras för handräckningstjänst, bestämmes främst av med krigsorganisationen sammanhängande förhållanden. Enligt revisionens beräkningar avses följande fördelning: infanteriet kavalleriet artilleriet ingenjörtrupperna trängtrupperna intendenturtrupperna flygtrupperna

17,401 1,050 2,595 1,410 1,240 600 200 Summa 24,496

Såsom förut årligen inskrivas

nämnts, beräknas inom Gottlands inskrivningsområde c) övriga i medeltal 300 man, vilka samtliga uttagas för linje- värnpliktiga,

.

o

o

• J

tillhörande

tjänst. Denna kontingent har revisionen ansett böra fördelas med 250 man Gottlands på Gottlands infanteriregemente och med 50 man på Gottlands artillerikår. insklivnings TI

n

i

i

• r

'

i n

n

-\

T

r

i

.bor att Gottlands infanteriregemente skall uppnå erforderlig fredsstyrka, uttag'es enligt nuvarande härordning från fastlandet årligen visst antal värnpliktiga för utbildning vid nämnda regemente. En sådan anordning erfordras även enligt den av revisionen föreslagna härordningen, och har den årligen härför uttagna kontingenten beräknats till 150 man. Som längre fram i annat sammanhang närmare omförmäles, förutsätter revisionen även, att ett mindre antal till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga beordras till trupp förbanden å Gottland för fullgörande av handräckningstjänst.

område.

166 E.

Värnpliktstid och uppbådsindelning.

Nuvarande Enligt gällande värnpliktslag är varje svensk man värnpliktig från Bstämmeiser. o c h m e d d e t k a i e T m e r å r , under vilket han fyller 20 år, till och med det, under vilket han fyller 42 år. Antalet årsklasser värnpliktiga utgör alltså 23. Värnplikten fullgöres i beväringen och landstormen. Beväringen delas i första och andra uppbådet. Tjänstetiden i beväringen är 15 år, därav 11 år i första och 4 år i andra uppbådet. Under den tid, värnpliktig icke tillhör beväringen, tillhör han landstormen. Tjänstetiden i landstormen är således i regel 8 år. Beträffande förutsättningarna och ordningen för de värnpliktigas inställelse till krigstjänstgöring gälla följande bestämmelser. Då rikets försvar det kräver, eller när så erfordras till stillande av uppror, må Konungen efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller de större eller mindre delar därav, som finnas behövliga. Utom rikets gränser må ifrågavarande uppbåd vid hären användas endast till rikets försvar och efter det att statsrådet blivit hört samt riksdagskallelse utfärdats. Därest i anseende till krig eller för avvärjande av befarat eller börjat angrepp det för rikets försvar finnes nödigt, att beväringens andra uppbåd eller någon del därav i skilda orter eller vid olika .truppslag av hären eller vid marinen inkallas, må Konungen förordna därom, sedan han hört statsrådet och, så vida riksdagen ej är samlad eller inom 30 dagar skall sammanträda, låtit utfärda riksdagskallelse. Vad sålunda stadgats angående ordningen för andra uppbådets inkallande har dock icke tillämpning i fråga om delar därav, vilka tillhöra Gottlands inskrivningsområde, eller som äro avsedda att utgöra besättningar i rikets fästningar, utan gäller i avseende å sådana delar av andra uppbådet vad som föreskrivits i fråga om första uppbådet. Utan riksdagens medgivande må andra uppbådet vid hären icke användas utom rikets gränser. Sedan beslut fattats att för rikets försvar till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del därav, må Konungen i den ordning, som är föreskriven för inkallande av beväringens andra uppbåd, för hemortens försvar till tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller mindre delar därav, som finnas behövliga. Sedan beväringens första uppbåd eller del därav inkallats för rikets försvar eller under annan tjänstgöring tagits i anspråk för dylikt ändamål, må Konungen även, efter statsrådets hörande, inkalla till tjänstgöring sådana delar av landstormen, som erfordras till skydd för mobilisering- av beväringens första

167 uppbåd eller till skydd för särskilt hotade platser. Landstormsavdelning, som sålunda inkallats, må likväl ej hållas samlad längre än högst 15 dagar, såvida ej krig före samma tids utgång utbrutit. Landstormen må icke föras utom eget och närmast tillgränsande inskrivningsområden, dock att till landstormen hörande värnpliktig, som erhållit sin utbildning vid marinen, må även utom sagda inskrivningsområden användas för det lokala kustförsvaret. Vad först själva uppbådsindelningen angår, finner revisionen icke Revisionens anledning att därutinnan föreslå någon ändring. Värnplikten bör allt- y sa fortfarande som hittills fullgöras dels i beväringen, dels i landstormen. Enligt nuvarande bestämmelser sker inryckningen till första tjänstgöringen i regel på hösten samma år, som inskrivningen ägt rum, d. v. s. under första värnpliktsåret. Som längre fram närmare omförmäles, har emellertid revisionen kommit till den uppfattningen, att första tjänstgöringen bör, där icke särskilda förhållanden påkalla en annan anordning, taga sin början på våren i stället för på hösten. Då det emellertid icke torde vara möjligt att avsluta inskrivningsförrättningarna så tidigt, att tjänstgöringen kan börja på våren samma år, inskrivningen äger rum, måste tjänstgöringens påbörjande i regel uppskjutas till våren under andra värnpliktsåret. Härav följer, att därest de nuvarande bestämmelserna rörande värnpliktstid och uppbådsindelning bibehållas oförändrade, antalet vid mobilisering omedelbart disponibla årsklasser värnpliktiga i beväringen kommer att minskas med en årsklass. Då detta givetvis ur mobiliseringssynpunkt innebär en betydande olägenhet, har revisionen haft att tagfa under övervägande, huru denna olägenhet lämpligen bör undanröjas. Den utväg, som härvid ligger närmast till hands, är uppenbarligen att utsträcka värnpliktstiden med ett år och därigenom erhålla ersättning för den årsklass, som på grund av den föreslagna omläggningen av tiden för tjänstgöringens påbörjande skulle gå förlorad. Detta kan ske genom att låta värnplikten antingen inträda ett år tidigare eller ock sluta ett år senare än för närvarande är fallet. Ur de värnpliktigas synpunkt är givetvis det förra sättet att föredraga, då det ju alltid måste innebära en bestämd fördel att få fullgöra värnpliktstjänstgöringen så tidigt som möjligt. Emellertid anser sig revisionen icke kunna tillstyrka en dylik anordning. Då värnpliktsåldern i samband med antagandet av 1914 års härordning sänktes från 21 år till 20 år, skedde detta under den uttryckliga förutsättningen, att tjänstgöringen för det stora flertalet toge sin början först på hösten under första värnpliktsåret. Visserligen hade ursprungligen ifrågasatts, att en mindre grupp värnpliktiga skulle

168 inträda i tjänstgöring redan på våren, men med hänsyn till de risker, ett så tidigt påbörjande av militärtjänsten kunde medföra för de värnpliktigas hälsa, ansågs detta icke tillrådligt, utan beslöts, att ifrågavarande grupp skulle börja tjänstgöringen först på våren under- andra värnpliktsåret. Därest värnplikten nu skulle inträda redan under det år, då vederbörande fyllde 19 år, och tjänstgöringen börja på våren påföljande år, skulle detta alltså innebära genomförandet av en anordning, vilken man år 1914 icke fann tillrådlig ens för en mindre del värnpliktiga, vilka dock vore avsedda att uttagas med alldeles särskilt beaktande av att de vore i stånd att uthärda de med den militära tjänstgöringen förenade ansträngningarna. Att låta värnplikten upphöra ett år senare, än för närvarande är fallet, d. v. s. först med det år, varunder vederbörande uppnå 43 års ålder, anser sig revisionen icke heller kunna tillstyrka. Det torde böra erinras om, att värnpliktsåldern så sent som år 1914 utsträcktes från 40 till 42 år. Vid sådant förhållande och då man nu går att vidtaga en lättnad av de personliga bördor, värnplikten innebär, synes det revisionen icke böra ifrågakomma att nu ytterligare utsträcka värnpliktsåldern. Om således enligt revisionens uppfattning värnpliktstiden bör förbliva oförändrad, torde för undvikande av förenämnda olägenhet ingen annan utväg återstå än att på bekostnad av landstormen öka antalet årsklasser i beväringen med en årsklass, och bör denna hänföras till första uppbådet. I överensstämmelse härmed torde tjänstetiden i beväringen böra bestämmas till 16 år, därav 12 år i första och 4 år i andra uppbådet. Tjänstetiden i landstormen kommer således att i regel bliva 7 år. Visserligen kommer detta att medföra en rubbning av de nuvarande planerna för landstormens mobilisering och användning, men då med revisionens härordningsförslag en omarbetning av dessa planer i alla händelser måste ske, torde olägenheten härav icke böra tillmätas någon större betydelse. Uti de för närvarande gällande bestämmelserna rörande förutsättningarna och ordningen för de olika värnpliktsuppbådens inkallelse till krigstjänstgöring har revisionen icke någon ändring att föreslå. F. U t b i l d n i n g s t i d e n . 1. För Iinjetjänst uttagna värnpliktiga.

,

Allmänna synpunkter.

utbildningstidens längd.

Såsom i det föregående framhållits, har syftet med den av revisionen före8iagna uppdelningen av de värnpliktiga i för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv varit att inom en efter landets ekonomiska bärkraft an-

169 passad kostnadsram bereda möjlighet för att vid inträffande mobilisering kunna omedelbart uppställa fullt krigsdugliga trupper i den omfattning, som erfordras för att med utsikt till framgång kunna upptaga strid med en i landet infallande fiende. Skall detta syftemål kunna uppnås, måste tydligen utbildningstiden för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga givas en sådan omfattning, att det bliver möjligt att under densamma bibringa de värnpliktiga de kunskaper och färdigheter, som erfordras för att de vid inträffande mobilisering skola kunna omedelbart och utan kompletterande utbildning insättas i krigsförbanden. A andra sidan måste dock givetvis tillses, att utbildningstiden icke i något fall tillmätes längre, än som för uppnående av ett tillfredsställande utbildningsresultat kan anses vara oundgängligen erforderligt. I betraktande av såväl under världskriget som tidigare vunna erfarenheter torde det få anses uteslutet att med de under provisoriet tilllämpade utbildningstiderna dana fältdugliga soldater. Frågan blir då, vilken utbildningstid som kan anses vara härför tillfyllest. Om man härvid utgår från vad i annat sammanhang (sid. 145) anförts rörande de under världskriget vunna erfarenheterna beträffande den för utbildning av nya truppförband erforderliga tiden, skulle man enligt militära sakkunnigas utsago komma till en första tjänstgöring av minst 12 å 13 månader. Härtill borde så läggas den tid, som erfordrades dels för särskild vinterutbildning, dels för nödigt antal repetitionsövningar. Med den militära uppfattningen såsom utgångspunkt skulle man alltså komma till en sammanlagd fredsutbildning av omkring 15 å 16 månder, d. v. s. en tid väsentligt överstigande den i nu gällande värnpliktslag stadgade sammanlagda utbildningstiden. Efter världskriget hade nämligen kravet på omsorgsfull utbildning betydligt skärpts, dels på grund därav, att vid de flesta truppslag tillkommit en hel del nya tekniska hjälpmedel, dels tillföljd därav, att fordran på samverkan i striden mellan såväl de olika infanteritruppförbanden (grupper, halvtroppar, plutoner, kompanier o. s. v.) som olika truppslag, särskilt infanteriet och artilleriet, väsentligt ökats. För en utsträckning av utbildningstiden talade även den omständigheten, att en väl utbildad trupp, enligt vad krigserfarenheten visat, lede avsevärt mindre förluster än en bristfälligt utbildad trupp. Ur såväl humanitär synpunkt som med hänsyn till nödvändigheten för ett folkfattigt land att spara på sin manskapstillgång vore det därför av vikt, att utbildningen gjordes tillräckligt grundlig och omfattande. Att en" dylik utsträckning av utbildningstiden kan ur militär synpunkt vara önskvärd, finner revisionen visserligen förklarligt, men å andra sidan är det tydligt, att revisionen, med de allmänna utgångspunkter, 2 0 4 1 20

170 den uppställt för sitt arbete, nämligen att i möjligaste mån nedbringa försvarskostnaderna och lätta på de personliga bördor, värnpliktstjänstgöringen innebär, icke för sin del kan tillstyrka några åtgärder i sådan riktning. Att. för de värnpliktigas första tjänstgöring anslå en så lång tid som 12 å 13 månader torde också få anses innebära krav, som det enligt revisionens uppfattning icke är möjligt för landet att tillmötesgå. Utan uppgivande av det föresätta målet att vid inträffande mobiliseringkunna uppställa krigsdugliga trupper, torde man — särskilt då linjemanskapet i allt väsentligt befrias från handräckningsgöromål och alltså får ägna sig mera uteslutande åt utbildningsarbetet — kunna åtnöjas med en icke oväsentligt kortare första utbildningstid. Att trupperna i så fall icke bliva lika goda, som om de haft den längre, av den militära sakkunskapen påfordrade utbildningstiden, torde vara tydligt, men i varje • fall böra de kunna bringas till en sådan utbildningsståndpunkt, att de erfarenheter, som de krigförande vid flera tillfällen gjorde, då de i striden insatte på kort tid utbildade trupper, icke behöva komma att upprepas. E t t stöd för denna sin uppfattning har revisionen funnit i de inskränkningar av utbildningstiden, som på sina håll efter kriget vidtagits inom vissa europeiska stater. Det torde i detta sammanhang- dessutom böra framhållas, att med de finansiella förhållanden, som nu råda i världen, vårt land lika litet som andra länder är i stånd att tillmötesgå de krav, som den militära sakkunskapen i förevarande hänseende framställer. Om revisionen alltså å ena sidan måste anse de under provisorietiden tillämpade utbildningstiderna otillräckliga och å andra sidan icke kan taga erfarenheterna från världskriget till utgångspunkt vid övningstidens bestämmande, så måste man tydligen bestämma sig för en medelväg mellan dessa båda ytterligheter. Med beaktande av alla på frågan inverkande omständigheter, även de ökade krav, som krigserfarenheten uppställer på utbildningen, har revisionen kommit till den uppfattningen, att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga böra erhålla en utbildning ungefärligen likvärdig med den, som 1914 års härordning avsäg att giva. Härmed är emellertid icke sagt, att de i nämnda härordning fastställda utbildningstiderna allt fortfarande böra bibehållas. Det samband, som äger rum mellan övningstidens längd och det utbildningsresultat, man vill uppnå, är nämligen icke så att förstå, att antalet övningsdagar i och för sig skulle vara avgörande för utbildningens resultat. Detta är givetvis även i väsentlig mån beroende av, huru effektivt den fastställda övningstiden kan utnyttjas. Utbildningens effektivitet åter är* en produkt av ett flertal olika faktorer, såsom utbildningens organisation och den årstid, till vilken den förlägges, omfattningen av förekommande hand-

171 räckningsgöromål, tillgången på befäl och dess pedagogiska förmåga, tillgången på för övningarnas bedrivande erforderlig ammunition och annan materiel, lokala förhållanden m. m. Det är under sådana omständigheter uppenbart, att därest man, som revisionen, vill söka nedbringa övningstidens längd till den minsta möjliga, man samtidigt måste sörja för, att utbildningen göres så effektiv, som förhållandena över huvud taget medgiva. Bland de olika faktorer, vilka öva inverkan på utbildningens effek- Åtgärde tivitet, torde en av de viktigaste vara, årstiden för övningarnas bedrivande, atbiwni Som bekant var hos oss före år 1914 utbildningstiden för den stora ettokth huvudmassan värnpliktiga förlagd till sommarhalvåret. De värnpliktiga inryckte till första tjänstgöringen i medio av april året efter inskrivningen och utryckte efter att hava fullgjort nämnda tjänstgöring och en repetitionsövning under förra hälften av oktober samma år. I samband med övningstidens utsträckning för tillgodoseendet av bland annat behovet av särskild vinterutbildning vidtogs emellertid genom 1914 års härordning den ändringen, att den huvudsakliga delen av övningstiden förlades till vinterhalvåret med inryckning till första tjänstgöringen omkring den 1 november samma år, inskrivningen ägt rum, samt utryckning för det stora flertalet värnpliktiga under förra hälften av juli månad påföljande år. Den sålunda vidtagna omläggningen från vårinryckning till höstinryckning motiverades huvudsakligen därmed, att anordnandet av en fristående vinterutbildning vore förenad med betydande olägenheter. Sålunda skulle den medföra en förnyad inkallelse till tjänstgöring några månader efter den första repetitionsövningens slut. Vidare komme vinterutbildningens bedrivande såsom en fristående övning att kräva längre tid än eljest för organisation och utrustning samt för de värnpliktiga medföra den risk, som vore förknippad med att börja vinterutbildningen utan omedelbart föregående härdning och träning. E n uppdelning av rekrytutbildningen på tvenne tjänstgöringsomgångar innebure därjämte olägenheten av ett avbrott i den planmässiga, gradvis skeende stegringen av utbildningen och medgåve icke samma fysiska härdning och träning samt utveckling av krigsmannaegenskaperna som en sammanhängande rekrytskola. Slutligen kunde de med den dittillsvarande rekrytskolan förenade olägenheterna i avseende på skjututbildningen, utbildningens grundlighet, truppförbandsutbildningen samt utbildningen i en del andra för det dåvarande väl knappt tillgodosedda övningsgrenar icke heller genom denna anordning av rekrytutbildningen hävas. Genom att låta rekrytutbildningen börja på hösten undvekes samtliga förenämnda

172 ölägenheter, och det militära utbildningsåret finge sin naturliga avslutning i övningar med större truppförband under repetitionsövningsperioden. Visserligen komme den första rekrytutbildningen att försiggå under en årstid, som därför icke vore lika gynnsam som • våren och försommaren, men olägenheterna därav syntes icke vara allt för stora och mot vägdes av den ur andra synpunkter önskvärda utsträckta utbildningstiden. Till stöd för utbildningens förläggande huvudsakligen till vinterhalvåret anfördes jämväl, att en dylik anordning vore ur nationalekonomisk och social synpunkt att föredraga framfor den s. k. sommarlinjen. Som bekant voro meningarna angående lämpligheten av vårinryckningens utbytande mot höstinryckning mycket delade, och förslaget härom rönte stark kritik såväl inom riksdagen som utom densamma. Sålunda framhölls, att det låge i sakens natur, att sommarhalvåret vore den för uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat gynnsammaste årstiden. All militär utbildning avsåge att bibringa de färdigheter och insikter, som erfordrades för uppträdande i fält; det vore krigets fordringar, som under densamma oavlåtligen måste hållas i sikte. I överensstämmelse med denna ledande grundsats måste utbildningen så mycket som möjligt äga rum ute i det fria. Med våra klimatiska förhållanden ledde detta med nödvändighet därtill, att hela utbildningen, med undantag endast för den särskilda vinterutbildningen, borde, så långt sig göra läte, förläggas till de månader, då dagarna vore långa, ljusa och varma, vägarna torra och terrängen framkomlig, icke till dem, då dagarna vore flera timmar kortare, ljuset knappare, luften kyligare, vägarna uppblötta och markerna vattendränkta. Genom utbildningens förläggande huvudsakligen till vinterhalvåret skulle den grundläggande enskilda utbildningen komma att i hög grad försvåras. Visserligen vore ett par av de övningsgrenar, som inginge i denna utbildning, av den art, att de delvis kunde bedrivas inomhus, men beträffande flertalet övningsgrenar, vilka upptoge den ojämförligt största delen av tiden, såsom exercis i sluten och spridd ordning- samt skjutning jämte avståndsbedömning och eldstrid ävensom fälttjänst, gällde däremot, att de måste förehavas ute på fältet; i den mån de klimatiska förhållandena tvingade att delvis förlägga dem till kasernernas salar och korridorer, förlorade de sin rätta karaktär av verklig praktisk förberedelse för krigets värv. Givet vore emellertid, att stora svårigheter och olägenheter måste möta, om gevärsgrepp skulle inläras under pinande blåst och med stelfrusna fingrar, skjutning under regn eller snöglopp, marscher och vändningar samt knästående eller liggande färdigställningar och krypande förflyttningar företagas på lerig eller sumpig mark o. s. v. Icke nog med att rekryternas hälsa komme att onödigtvis vedervågas; den effektiva övningstiden skulle därjämte

173 genom de många nödtvungna avbrotten väsentligen förkortas, arbetsintresset slappas och utbildningsresultatet försämras. Vad utbildningen i lägre och högre förband beträffade, skulle denna genom övergången från sommarlinjen till vinterlinjen komma att äga rum på våren och försommaren i stället för under hög- och sensommaren. Då i stort sett varken höskörd eller sädesskörd vid denna tid försiggått, och den odlade marken följaktligen icke i allmänhet finge beträdas i så stor utsträckning, som för ändamålet vore behövligt, komme jämväl ifrågavarande övningars effektivitet att väsentligt minskas. Vad slutligen den särskilda vinterutbildningen anginge, skilde sig visserligen denna i vissa hänseenden avsevärt från sommarutbildningen, men i stort sett innebnre den ingenting annat än ett tillämpande på vinterförhållanden av vad som under sommarutbildningen inlärts. Därav följde, att man för vinnande av en naturlig och pedagogiskt riktig utvecklingsgång borde ställa sommarutbildningen och vinterutbildningen i det förhållandet till varandra, att den förra vore fullständigt avslutad, innan den senare började. Om så skedde, bleve de tillämpningar, varav vinterutbildningen till stor del bestode, bättre uppfattade och inövade samt de uppnådda färdigheterna mera omfattande och fastare rotade, svårare att glömma och lättare att i minnet återkalla. Att, såsom vid höstinryckning måste bliva fallet, inskjuta den särskilda vinterutbildningen mellan två avdelningar av den allmänna rekrytskolan, innebure en desorganisation av utbildningen i dess helhet och komme därför att avsevärt försämra utbildningsresultatet. Revisionen anser icke nödigt att i vidare mån än som nu skett redogöra för alla de olika skäl, som år 1914 framfördes till stöd för utbildningstidens förläggning på det ena eller andra sättet. För revisionen står det nämligen fullkomligt klart, att därest man vill uppnå ett visst bestämt utbildningsresultat, detta kan vinnas på väsentligt kortare tid, om utbildningen förlägges till den blidare delen av året, än om den skall till sin huvudsakliga del försiggå under vintern. Att på en och samma tid ett bättre resultat ernås med vårinryckning än höstinryckning har icke heller, revisionen veterligt, blivit från något håll bestritt. Vid sådant förhållande och då det, enligt vad förut nämnts, för revisionen framstår såsom en angelägenhet av största vikt, att utbildningstiden icke tillmätes längre, än som är av förhållandena oundgängligen påkallat, har revisionen vid utarbetandet av sitt förslag utgått från, att utbildningen bör, där icke särskilda omständigheter påkalla en annan anordning, till sin huvudsakliga del förläggas till sommarhalvåret. För tillgodoseende av behovet av vinterutbildning måste alltså vid behov särskilda anordningar vidtagas.

174 E n annan omständighet, som utövar ett avsevärt' inflytande på utbildningens effektivitet, är omfattningen av de vid truppförbanden förekommande handräckningsgöromålen. Enligt nuvarande organisation äro dessa göromål i främsta rummet avsedda att ombesörjas av icke vapenföra värnpliktiga. Då emellertid dessas antal är otillräckligt i förhållande till handräckningsgöromålens omfattning, måste jämväl vapenföra värnpliktiga, till stort förfång för deras utbildning, i avsevärd utsträckning tagas i anspråk för handräckningstjänst. En dylik för utbildningens effektivitet högst menlig anordning bör givetvis i möjligaste mån undvikas. Vid fastställandet av utbildningstiden för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga har revisionen därför förutsatt, att dessa i regel icke komma att tagas i anspråk för andra handräckningsgöromål än sådana, som dagligen förekomma inom kompani (skvadron, batteri, o. s. v.), eller som eljest äro av den natur, att de böra ingå i deras militära utbildning, exempelvis egentlig vakttjänst ävensom vissa delar av vårdtjänsten. Den övriga handräckningstjänsten förutsattes komma att ombesörjas av de till ersättningsreserven hörande värnpliktiga och i främsta rummet likasom hittills av icke vapenfört manskap. Av helt naturliga skäl lärer det dock icke kunna undvikas att för vissa huvudsakligen tillfälliga behov av handräckning i mindre utsträckning även taga i anspråk till linjetjänst uttagna värnpliktiga. I de beräkningar, som revisionen låtit verkställa angående användningen av den utbildningstid, som av revisionen föreslås för olika truppslag (Del III Bil. 5), har sålunda för tillfällig handräckning ävensom för tjänstledighet, sjukdom m. m. d. reserverats sammanlagt 10 procent av övningstiden. I detta sammanhang anser sig revisionen böra framhålla angelägenheten för att icke säga nödvändigheten av att handräckningsgöromålen vid armén i görligaste mån nedbringas. Såsom förhållandena för närvarande gestalta sig, går en oproportionerligt stor del av utbildningstiden åt för ombesörjande av handräckningsgöromål av olika slag. Redan uti sitt den 4 maj 1920 avgivna betänkande rörande ändrad utbildningstid för värnpliktiga av 1920 års klass hade revisionen tillfälle att uttala sig i förevarande ämne med anledning därav, att chefen för generalstaben uti ett i ämnet infordrat yttrande ifrågasatt anställande av civil arbetskraft för ombesörjande av sådana vid truppförbanden förefallande göromål, som borttoge tid från själva utbildningen. Revisionen framhöll därvid, att även om den icke kunde tillstyrka anlitandet av civil arbetskraft i den utsträckning, som erfordrades för att de vapenföra skulle kunna helt befrias från handräckningsgöromål, så ville revisionen dock icke ställa sig avvisande mot varje tanke på användande av dylik ar-

175 betskraft. Redan nu funnes vid truppförbanden civil personal anställd. Sålunda ombesörjdes matlagning och tvätt i regel av kvinnlig personal, och för värme-, vatten- och avloppsledningarnas skötsel funnes särskilda maskinister och eldare anställda. Det ville förefalla revisionen, som om alla i samband med matlagning och tvätt samt kasernetablissemangens uppvärmning och renhållning stående göromål skulle, i den mån de icke medhunnes av de icke vapenföra, kunna utan olägenhet ombesörjas av civil arbetskraft. Då därigenom otvivelaktigt mycken för det egentliga utbildningsarbetet välbehövlig tid skulle kunna inbesparas för de vapenföra, ansåge revisionen lämpligt, att denna fråga gjordes till föremål för närmare utredning. Uti ett den 14 oktober 1920 avgivet yttrande över en av chefen för tredje arméfördelningen gjord framställning angående ändring av grunderna för läkarbesiktningen vid värnpliktigas inskrivning i syfte att genom minskad kassation av inskrivningsskyldiga öka antalet icke vapenföra värnpliktiga, framhöll revisionen vidare angelägenheten av, att handräckningsgöromålen vid armén i största möjliga mån begränsades. Av vad revisionen i förevarande hänseende erfarit, ville det nämligen förefalla, som om vid en del truppförband värnpliktiga tagits i anspråk för handräckningstjänst i allt för stor omfattning. Det syntes jämväl kunna ifrågasättas, huruvida icke sådana bestämmelser i gällande förvaltningsreglementen, vilkas tillämpning påkallade handräckningspersonal i större utsträckning, borde underkastas en av numera rådande förhållanden påkallad revision. Vad i förenämnda yttranden anförts, anser sig revisionen böra här ytterligare understryka. Särskilt torde böra framhållas nödvändigheten av, att förvaltningen vid truppförbanden, vilken för närvarande kräver en mycket stor personal av såväl fast anställda som värnpliktiga, i görligaste mån förenklas. Enligt revisionens bestämda uppfattning är den nuvarande förvaltningsorganisationen allt för invecklad och tungrodd, och det lider icke något som helst tvivel, att avsevärda besparingar kunna på detta område göras. Vid utarbetandet av sitt förslag har också revisionen städse haft sin uppmärksamhet riktad härpå. Med den omfattande arbetsuppgift, som blivit revisionen förelagd, har det dock icke varit för densamma möjligt att ägna detta särskilda spörsmål en så ingående prövning, som skulle erfordras för framläggande av ett förslag i ämnet. Revisionen förutsätter emellertid, att därest dess förslag till ny härordning varder av statsmakterna antaget, frågan om förenkling av förvaltningen vid arméns truppförband omedelbart göres till föremål för en noggrann och allsidig utredning, varvid den inom olika personalgrupper förefintliga sakkunskapen på förvaltningsområdet torde böra utnyttjas.

176 Revisionen har givetvis även utgått från, att vid truppförbanden behovet av . handräckning genom lämpliga åtgärder i möjligaste mån inskränkés, samt att handräckningstjänstén organiseras med förutseende och omtanke, allt i syfte att i största möjliga omfattning kunna befria det till linjetjänst uttagna manskapet från handräckningsgöromål. Med hänsyn härtill torde det mången gång vara lämpligt, att regements- (kår-) chef uppdrager åt viss officer, helst regementsofficer, att närmast under honom ordna och ansvara för handräckningstjänstén. Ävenledes torde det vara av vikt, att högre chefer vid inspektioner m. m. ägna vederbörlig uppmärksamhet åt denna fråga. Vid bestämmandet av utbildningstidens längd för de olika truppslagen har revisionen slutligen förutsatt, att alla åtgärder i övrigt, som kunna vara ägnade att höja utbildningens effektivitet, också varda vidtagna. Utbildningsprogrammen böra sålunda icke upptaga annat än sådant, som är av betydelse för soldatens uppträdande i fält. Av särskild vikt synes vara, att utbildningen äger rum efter pedagogiskt riktiga grunder, samt att befäl och underbefäl i erforderlig mån dels erhålla undervisning och handledning angående de ur pedagogisk synpunkt lämpligaste metoderna för utbildningens bedrivande, dels sättas i tillfälle att förbereda sig för övningarna. I sådant syfte böra klara och bestämda anvisningar givas angående utbildningsmål och utbildningstidens användning under olika perioder o. s. v. ävensom angående de utbildningsmetoder, som lämpligen böra komma till användning. Givet är dock, att dessa anvisningar icke böra vara så detaljerade, att vederbörande truppbefälhavares handlingsfrihet därigenom på obehörigt sätt inskränkes. Slutligen torde en lämpligt avvägd specialisering och centralisering av utbildningen i flera fäll vara ägnad att medföra snabba och goda utbildningsresultat. Genom vidtagande av ovannämnda åtgärder för höjande av utbildningens effektivitet, nämligen utbildningens förläggande huvudsakligen till sommarhalvåret, de värnpliktigas befrielse i görligaste mån från förekommande handräckningsgöromål samt en med hänsyn till de ändrade tjänstgöringsförhållandena ändamålsenlig omläggning av planer och metoder för utbildningen, håller revisionen före, att det skall bliva möjligt att i vissa fall minska de i 1914 års härordning fastställda utbildningstiderna och dock erhålla i stort sett samma utbildningsresultat, som med dessa tider avsågs. utbildningsSom bekant är utbildningstiden för närvarande i regel uppdelad dels tX deiningP" * e n första tjänstgöring, dels ock i ett visst efter varje truppslags behov

177 anpassat antal repetitionsövningar. Enligt gällande utbildningsinstruktion är första tjänstgöringens ändamål att hos den värnpliktige grundlägga och utveckla en fast disciplin, att uppfostra honom till goda krigsmannaegenskaper i övrigt och till fysisk uthållighet samt att bibringa honom de kunskaper och färdigheter, som krävas, för att han enskilt och i truppförband skall kunna förrätta honom i fält under olika förhållanden (marsch, förläggning, manöver och strid) och i fred åliggande tjänst. Repetitionsövningarna åter avse att — jämte det att de personliga militära kunskaperna och färdigheterna uppfriskas — bibringa regemente och däri ingående truppförband och staber erforderlig färdighet i lösningen av uti fält under olika förhållanden förekommande uppgifter. Därjämte böra övningar i högre förband äga rum. Uti vad sålunda för närvarande gäller i fråga om utbildningstidens uppdelning och allmänna användning förutsätter revisionen icke någon ändring. Såsom förut nämnts, har revisionen utgått från, att utbildningen bör, där icke särskilda förhållanden påkalla en annan anordning, till sin

a) Första ^ ns< "

i

gormgcn.

I

I

T

i

i

p

i

-n

huvudsakliga del förläggas till sommarhalvåret. I överensstämmelse härmed bör första tjänstgöringen i regel taga sin början på våren och därefter fortgå över sommaren fram på hösten. Enligt revisionens uppfattning bör det — frånsett vissa specialvapen samt underbefäl och fackmän vid infanteriet — vara möjligt att under denna tid bibringa de värnpliktiga de kunskaper och färdigheter, som erfordras, för att de på ett någorlunda nöjaktigt sätt skola kunna fylla sina uppgifter under ett sommarfälttåg. Då man emellertid även måste räkna med möjligheten av ett vinterfälttåg, kan man uppenbarligen icke inskränka sig till att giva de värnpliktiga en efter enbart sommarförhållanden anpassad utbildning. I ett land som vårt, vars nordliga hälft under omkring halva året är täckt av snö, långa tider under sträng köld, är det en ofrånkomlig nödvändighet, att de värnpliktiga äga vana och förmåga att övervinna med den norrländska vintern förenade klimatiska svårigheter samt att uppträda på skidor vid förflyttningar utanför vägarna och på stridsfältet ävensom kännedom om de särskilda förfaringssätt under marsch, förläggning och strid, som nödvändiggöras av vinterförhållanden. Vill man därför, att de värnpliktiga skola vara i stånd att jämväl under ett vinterfälttåg på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter, så måste man givetvis också sörja för, att de redan i fred erhålla den härför erforderliga utbildningen. Enligt vad längre fram kommer att närmare påvisas, måste vid vissa specialvapen tiden för första tjänstgöringen tillmätas så lång, att den kommer att sträcka sig in på högvintern. För dessa vapenslag till204120

178 delade värnpliktiga kommer alltså vinterutbildningen att ingå såsom ett avslutande led i den allmänna rekrytskolan. Vid de truppslag åter, där den allmänna rekrytutbildningen — sommarrekrytskolan — anses kunna slutföras på hösten, måste däremot i och för bibringande av nödig vinterutbildning en särskild inkallelse av de värnpliktiga äga rum under högvintern. Då den utbildning, som därunder kommer att meddelas, huvudsakligen avser att bibringa de enskilda värnpliktiga de särskilda kunskaper och färdigheter, som erfordras för deras uppträdande i fält under vinterförhållanden, och alltså till sin allmänna natur utgör en fortsatt rekrytutbildning, bör densamma inräknas i första tjänstgöringen och betecknas såsom vinterrekrytskola. Att, såsom understundom ifrågasatts, tillgodose behovet av särskild vinterutbildning genom att till vintern förlägga en av de vanliga höstrepetitionsövningarna, är principiellt oriktigt, då dessa övningars ändamål är ett helt annat än som med vinterutbildningen avses, och skulle dessutom icke medföra någon som helst tidsbesparing, enär i dylikt fall antalet repetitionsövningar måste ökas utöver vad som eljest är oundgängligen erforderligt. Detta utesluter givetvis icke, att för bedrivande av övningar i högre förband under vinter förhåll anden repetitionsövning understundom anordnas under vintern i stället för på hösten. Liksom enligt 1914 års härordning var fallet, förutsätter jämväl revisionen, att den särskilda vinterutbildningen i erforderlig utsträckning förlägges till sådana delar av landet, där verklig snövinter råder. Sådana platser äro — förutom Norrland — Dalarna, Värmland och det småländska höglandet. Enligt vad revisionen förvissat sig om, kunna i de inom dessa områden belägna kaserner och militära etablissemang inkvartering beredas för åtminstone samtliga fastlandsinfanteriregementens vinterrekrytskolekontingenter. Uti 1914 års härordning förutsattes, att första tjänstgöringen i vissa fall fullgjordes i två omgångar sålunda, att en del, av de värnpliktiga inryckte på .våren och de återstående på hösten. Syftet med denna anordning, vilken förekom dels vid de i Boden samt Karlskrona och Vaxholms fästningar förlagda truppförbanden ävensom vid Gottlands infanteriregemente, dels vid intendenturtrupperna, avsåg att tillgodose, vad de förra angår, kravet på erforderlig krigsberedskap och, vad de senare beträffar, behovet av att året om hava tillgång på för intendenturförrådens skötsel erforderlig personal. Med hänsyn till den begränsade uttagningen av för linjetjänst avsedda värnpliktiga kan en dylik uppdelning i omgångar icke vidare äga rum. De särskilda grupperna skulle nämligen bliva allt för fåtaliga såväl med hänsyn till krigsberedskapen som för uppnåendet av ett tillfredsställande utbildningsresultat.

179 Vid sådant förhållande synes det icke vara möjligt att vare sig i fråga om Karlskrona och Vaxholms fästningar eller beträffande Gottland på ifrågavarande sätt tillgodose kravet på krigsberedskap i den utsträckning, som ur militär synpunkt är i och för sig önskvärd. Med avseende å Bodens fästning kunna dock särskilda åtgärder icke undvikas, och har revisionen därför, på sätt längre fram kommer att närmare påvisas, sökt sörja för, att krigsberedskapen kan någorlunda nöjaktigt upprätthållas. Vad intendenturtrupperna beträffar, synes deras behov av personal kunna tillgodoses av de till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga. För garnisonstjänstens i huvudstaden bestridande torde däremot, som längre fram omförmäles, vid Svea och Göta livgarden en uppdelning av de värnpliktiga i omgångar böra äga rum. I enlighet med riksdagens vid antagandet av 1914 ars härordning gjorda uttalande har för täckande av erforderliga delar av året de värnpliktiga i en del fall under första "tjänstgöringen hemförlovats visst antal dagar, vilka icke inräknats i tjänstgöringstiden. I vilken omfattningdylik hemförlovning enligt 1914 års härordning förekommit, framgår av nedanstående sammanställning A n t a l Ii e m f ö r l o v n i n g s d a g a r (enligt vapenövningstabellen). Utbildningsår.

1915-1916 1916—1917 1917—1918 1918-1919 1919—1920 1920-1921

Studenter ocb likställda.

11-afi 15-29 15-29 14—28 16-25 15—30

Infante- Kavalleriet. riet.

10-19 10—21

— — — 18 14

Artilleriet.

18-25 23 23 23 15—23 14

UnderIntenIngenjör- Trängbefäl ocb denturtrupper- truppertrup per- fackmän na. na. vid il a. trängen.

18 16 16

15-18 15-18 14

— — — 10-6 14

6-13 8— 9 9-25 9—25 10—16 14

För erhållande av en lämplig förläggning av utbildningstiden har revisionen måst räkna med, att dylik bemförlovning av de värnpliktiga under första tjänstgöringen (tjänstgöring i en följd) allt fortfarande kommer att äga rum. Även om anordningen i fråga, vilken, såsom av tabellen framgår, under provisorietiden tillämpats i än ytterligare utsträckning, icke skulle behövas för vissa tidsperioders täckande, synes den dock böra vidtagas i de värnpliktigas eget intresse. De utbildningstider, som av revisionen föreslås, äro nämligen beräknade med hänsyn till vad som anses vara ett minimum för uppnåendet av ett tillfredsställande utbildningsresultat. Under sådana förhållanden är det tydligt,

180 att därest icke en viss tid för hemförlovning bestämmes, de värnpliktiga icke kunna påräkna att i samma utsträckning som hittills erhålla tjänstledighet för deltagande i skördearbete eller för besökande av sina hem under de större helgerna. Ur utbildningssynpunkt torde inläggandet av ett lämpligt antal hemförlovningsdagar icke behöva medföra någon olägenhet. Då det i vissa fall (t. ex. för värnpliktiga, som icke hava anförvanter att besöka) möjligen kan inträffa, att här avsedd hemförlovning ur de värnpliktigas egen synpunkt skulle falla sig oläglig, torde det böra medgivas de värnpliktiga, som sådant önska, att efter därom hos vederbörande militärmyndighet gjord framställning kvarstanna i tjänstgöring intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken de inkallats. b) BepetiVad repetitionsövnmgarna beträffar, hava dessa, såsom av utbildningsivningarna. instruktionerna framgår, en tvåfaldig uppgift, nämligen dels att i den mån så erfordras uppfriska de värnpliktigas under första tjänstgöringen förvärvade kunskaper och färdigheter, dels och framför allt att möjliggöra övningar i starkare och mot förhållandena vid mobilisering i möjligaste mån svarande förband. Repetitionsövningarna utgöra så att säga slutstenen i den militära utbildningen och erbjuda de enda tillfällen för arméns befäl och staber att erhålla erforderlig övning i förandet av trupp i större förband under fältmässiga förhållanden, ävensom för anordnandet av fullt effektiva övningar i samverkan mellan olika truppslag'. Med hänsyn härtill måste ifrågavarande övningar givetvis ur militär synpunkt tillmätas en myoket stor betydelse. Det torde icke heller kunna bestridas, att ju kortare den första tjänstgöringen är, och ju mindre de militära kunskaperna och färdigheterna på grund därav kunna under denna tjänstgöring befästas, desto större bliver behovet av repetitionsövningar i och för sig. I de länder, vilkas härordningar bygga på milissystemet, har man också sökt kompensera de med den korta första tjänstgöringen förenade olägenheterna genom ett flertal repetitionsövningar. I betraktande av nu angivna förhållanden har revisionen vid uppgörandet av sitt förslag givetvis utgått från, att repetitionsövningar skola, fortfarande såsom hittills, årligen äga rum vid samtliga truppslag. Att såsom understundom ifrågasatts anordna dylika övningar endast vart annat år skulle i hög grad nedsätta såväl befälets tjänsteförmåga som arméns krigsduglighet över huvud taget. Vid bestämmandet av det antal årsklasser, som samtidigt böra inkallas till repetitionsövningar, har man givetvis att utgå från den manskapsnumerär, som erfordras för åstadkommande av en organisation,

•

som i möjligaste mån överensstämmer med den fältmässiga organisationen. Enligt 1914 års härordning deltaga i repetitionsövningarna vid infanteriet tre och vid specialvapnen i regel två årsklasser. Med detta antal har nyssnämnda synpunkt kunnat någorlunda nöjaktigt tillgodoses. P å grund av den utav revisionen föreslagna uppdelningen av de värnpliktiga i för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv kommer emellertid den fullt utbildade arskontingenten att avsevärt minskas och i följd härav nyssnämnda antal årsklasser att giva en betydligt mindre manskapsnumerär än hittills. Härigenom komma svårigheter att uppstå för övningarnas bedrivande med något så när fältmässigt organiserade förband. Med hänsyn härtill har det visat sig vara oundgängligen nödvändigt att öka antalet under repetitionsövningarna i tjänst varande årsklasser med en vid fältartilleriet, faltingenjör- och fälttelegraftrupperna samt trängen i sjukvårdstjänst. Vid övriga truppslag är ur militär synpunkt en ökning av ifrågavarande antal årsklasser i flera fall även önskvärd. Revisionen håller dock före, att en sådan ökning icke med nödvändighet behöver äga rum, och kan därför icke förorda någon åtgärd i sådan riktning. Visserligen kommer den ringa manskapstillgången att, särskilt vid infanteriet, vålla en del olägenheter, men det synes revisionen dock icke uteslutet, att man genom en klok organisation skall även med en minskad numerär kunna anordna erforderliga övningar under jämförelsevis fältmässiga förhållanden. Sålunda torde kompanier under repetitionsövningarna kunna organiseras på ett mindre antal plutoner o. s. v. än i fält, plutonerna o. s. v. därvid i möjligaste mån fältmässigt organiserade. På detta sätt torde ett något så när nöjaktigt antal kompanier och bataljoner kunna åstadkommas och de olika befälhavarna och staberna få tillfälle till jämförelsevis god övning. Enligt revisionens förslag förutsattes — utom vid kavalleriet, där höstinryckning är avsedd att bibehållas — att rekrytklassen inrycker till första tjänstgöring (sommarrekrytskola) på våren med utryckning tidigast på hösten. Den kommer alltså att befinna sig i tjänst den tid, då repetitionsövningarna pläga avhållas. Vid denna tidpunkt bör emellertid dess utbildning hava fortskridit så långt, att densamma utan allt för stora olägenheter bör kunna deltaga i nämnda övningar. På grund härav kan den ovan för fältartilleriet m. fl. trupplag angivna ökningen av antalet i tjänst varande årsklasser äga rum utan någon ökning av antalet till repetitionsövningarna särskilt inkallade årsklasser. Av samma skäl kommer enligt revisionens förslag, vad infanteriet beträffar, sistnämnda antal att minskas med en årsklass.

182 Då syftet med repetitionsövningarna bland annat är att uppfriska de värnpliktigas under första tjänstgöringen förvärvade kunskaper och färdigheter, skulle det givetvis ur militär synpunkt vara en fördel, om övningarna fördelades någorlunda jämnt på de årsklasser, som beräknas komma att tagas i anspråk vid mobilisering. Då emellertid en dylik anordning skulle för flertalet värnpliktiga ställa sig synnerligen oläglig, hava repetitionsövningarna enligt gällande värnpliktslag i regel förlagts till andra, tredje och fjärde värnpliktsåren. Endast för vissa trängen och intendenturtrupperna tilldelade värnpliktskategorier må den sista repetitionsövningen uppskjutas till femte året. För beredande av nödigövning åt de äldre årsklasserna infördes år 1914 en särskild s. k. reservtruppövning. Denna äger rum vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och intendenturtrupperna under nionde eller tionde värnpliktsåret samt vid rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna under femte eller sjätte värnpliktsåret. Såsom i det följande(sid. 231) närmare omförmäles, upptager revisionens förslag icke några reservtrupp övningar. Härigenom kommer givetvis frågan angående repetitionsövningarnas förläggning i ett annat läge än hittills. Under förutsättning att dessa övningar förlades i huvudsaklig överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet, skulle em avsevärd tid hava förflutit, sedan de vid mobilisering inkallade äldre årsklasserna fullgjorde sin sista repetitionsövning. Man måste därför utgå från, att dessa i mycket stor utsträckning glömt bort sina militära kunskaper och färdigheter. Då med hänsyn till den begränsade årskontingenten av till linjetjänst uttagna värnpliktiga ett jämförelsevis stort antal årsklasser måste tagas i anspråk vid mobilisering, skulle nämnda olägenhet komma att göra sig särskilt märkbar och i hög grad nedsätta de mobiliserade förbandens krigsduglighet. Vill man därför utan att öka utbildningstidens längd undvika en dylik högst betänklig svaghet i organisationen, finnes enligt revisionens uppfattning ingen annan utväg- än att, trots de därmed för de värnpliktiga förenade olägenheterna, förlägga vid de truppslag, som hava mera än en repetitionsövning, den sista och vid de truppslag, som hava endast en dylik övning, denna till ett senare år än för närvarande är fallet. Vilket år, som lämpligen bör väljas, bliver givetvis närmast beroende av det antal årsklasser, som vid varje truppslag beräknas komma att vid mobiliseringomedelbart tagas i anspråk för mera krävande ändamål. Med hänsyn till den minskning årsklasserna för varje år undergå, kommer ifrågavarande anordning tydligen att hava till följd, att den under repetitions-

183 övningarna disponibla styrkan bliver något mindre än eljest, men denna olägenhet torde i viss mån uppvägas av fördelen av att under repetitionsövningarna delvis hava inkallade värnpliktiga, som stå på ungefärligen samma utbildningsståndpunkt som den vid mobilisering inkallade truppen. Vad repetitionsövningarnas längd beträffar, utgör denna enligt gällande värnpliktslag 30 dagar vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna, 35 dagar vid fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna samt 42 dagar vid kavalleriet samt fält- och positionsartilleriet. Oaktat det nuvarande dagantalet ingalunda kan i och'för sig anses vara för drygt tilltaget, har revisionen dock, för att i görligaste mån kunna tillgodose den grundläggande och viktiga första tjänstgöringen, sett sig nödsakad att för de flesta truppslag föreslå en avkortning av det för repetitionsövningarna i gällande värnpliktslag stadgade dagantalet. De härav följande olägenheterna torde emellertid kunna, om icke helt och hållet så dock i väsentlig mån, undvikas genom en klok och ändamålsenlig planläggning av övningarna under två eller flera år i följd, så att plan för övningarna under repetitionsövning bör uppgöras med hänsyn till övningarnas natur under närmast föregående och närmast följande repetitionsövning. E n viss tidsbesparing torde också kunna ske genom att något inskränka de under repetitionsövningarna förekommande skjutningarna. Vad särskilt artilleriet beträffar, förutsätter revisionen, att skarpskjutningarna huvudsakligen komma att äga rum under första tjänstgöringen. I överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet, torde repetitionsövningarna jämväl framdeles böra förläggas till hösten såsom varande den för dessa övningar lämpligaste årstiden. Med hänsyn till den under oktober månad ofta rådande otjänliga väderleken synas emellertid övningarna icke böra sträcka sig alltför långt in på denna månad. Uti de diagram, vilka längre fram återgivas för att åskådliggöra, huru revisionen tänkt sig utbildningstidens ungefärliga förläggning, har därför såsom dagen för utryckningen från repetitionsövningarna angivits den 5 oktober, d. v. s. den med hänsyn till stadgandena i § 27 mom. 1 F . värnpliktslagen samt repetitionsövningarnas vid infanteriet föreslagna längd, 25 dagar, tidigast möjliga utryckningsdagen. Enligt vad redan förut antytts, bör givetvis hinder icke föreligga för att, där så finnes lämpligt, tid efter annan förlägga repetitionsövning till vintern. I detta sammanhang anser sig revisionen lämpligen böra yttra sig Fysisk angående två särskilda spörsmål, vilka ofta pläga ställas i ett visst sam- f°SSJJJLiet band med frågan rörande värnpliktstjänstgöringens längd. Revisionen skytteväsendet.

184 avser härvid dels frågan om ungdomens fysiska fostran, dels frågan om det frivilliga skytteväsendets ställning till försvarsorganisationen. Vad då först frågan om ungdomens fysiska fostran beträffar, har under de senaste åren åt denna ägnats mycket stor uppmärksamhet i ett flertal främmande länder och delvis även i vårt eget land. Man torde kunna säga, att det för närvarande går genom hela världen en stark rörelse för folkhälsans bevarande genom en sådan fostran. I det föregående har revisionen jämväl haft anledning omnämna, hurusom man i vissa länder, exempelvis Schweiz* och Frankrike, ansett ungdomens fysiska fostran böra ingå såsom ett led i eller en förberedelse för dess militära utbildning. I flera andra länder är också frågan om den fysiska fostrans betydelse i och för den militära utbildningen mer eller mindre aktuell. Att den fysiska fostran, i vad den manliga ungdomen angår, är ur militär synpunkt av mycket stor betydelse, torde ligga i öppen dag. Sålunda kan man först och främst räkna med, att antalet av dem, som vid inskrivnings förrättningarna på grund av kroppslig svaghet förklaras vara' till krigstjänst oförmögna, skall komma att väsentligt minskas. Vidare får man ett mera kraftigt och härdat soldatmaterial, för vilket en del av den i den militära utbildningen ingående fysiska träningen är undangjord, när värnpliktstjänstgöringen tager sin början. Ån vidare torde kunna förväntas, att de äldre årsklasserna skola bättre än för närvarande är förhållandet bibehålla sin spänstighet och kroppsliga vigör. Slutligen torde jämväl böra framhållas, att därest i den fysiska fostran före inträdet i värnpliktsåldern inläggas vissa för det militära utbildningsarbetet betydelsefulla övningar, såsom gymnastik, marsch- och skjutövningar, skidlöpning o. s. v., detta givetvis är ägnat att i väsentlig mån underlätta nämnda arbete och bidraga till uppnåendet a.v goda utbildningsresultat. Om än frågan angående ungdomens fysiska fostran alltså måste tillmätas en nog så stor betydelse, så är det dock uppenbart, att densamma spänner över ett avsevärt större område än det rent militära. Den är, som det med rätta blivit sagt, en nationell angelägenhet, som kan bliva hela folket en källa till hälsa, kraft och storhet. Det är under sådana förhållanden tydligt, att revisionen icke ansett sig kunna närmare ingå på denna fråga och än mindre därutinnan framställa något positivt förslag. Revisionen vill endast framhålla, att en rationell och ändamålsenlig lösning av densamma är icke minst ur försvarssynpunkt synnerligen önskvärd. Vad härefter det frivilliga skytteväsendet angår, leder detta som bekant sitt ursprung från den på 1860-talet starkt blomstrande skarpskytte• /

185 rörelsen. Ifrågavarande rörelse, vilken närmast var att betrakta som ett uttryck för de starka nationella strömningar, som då genomgingo Europa, erhöll emellertid icke den betydelse, dess upphovsmän tänkt sig, nämligen att bliva en betydelsefull länk i fäderneslandets försvar. Efter att under senare delen av 1860-talet hava nått en avsevärd omfattning — under åren 1864—1867 räknade skarpskytterörelsen omkring 60,000 man under sina fanor — gick emellertid rörelsen av flera skäl, i främsta rummet väl på grund av frånvaron av en fast och enhetlig organisation, allt mer och mer tillbaka, och vid slutet av 1880-talet syntes densamma vara på väg att helt och hållet upphöra. Vid nämnda tidpunkt funnos sålunda endast omkring 100 skarpskytteföreningar med ett 10,000-tal medlemmar och av dem de flesta blott på papperet. Det till skarpskytterörelsen utgående statsanslaget, vilket på slutet av 1860-talet utgått med det för den tiden betydande beloppet av 125,000 riksdaler, belöpte sig till endast 30,000 kronor, och man synes icke hava varit främmande för tanken att helt och hållet indraga anslaget. Emellertid hade under årens lopp en strävan att omlägga skarpskytteföreningarnas verksamhet allt mer och mer gjort sig gällande. Denna omläggning- åsyftade att avskaffa dittills förekommande exercis- och fälttjänstövningar samt i stället inrikta verksamheten uteslutande på höjandet av skjutskickligheten. Denna strävan ävensom insikten om nödvändigheten av att skapa en för hela skytterörelsen gemensam centralledning ledde dels till bildandet år 1889 av centralstyrelsen för Sveriges frivilliga skytteföreningar, dels till att Kungl. Maj:t under år 1893 på styrelsens förslag utfärdade vissa bestämmelser, däri riktlinjerna för skytteväsendets allmänna organisation och verksamhet uppdrogos. Sålunda erkändes centralstyrelsen som mellanhand mellan Kungl. Maj:t och skytteföreningarna, och dessa senare sammanfördes till skytteförbund, omfattande viss provins, visst län eller inskrivningsområde. Vidare gavs åt skjutövningarna en verklig innebörd, i det att desamma anpassades efter krigets krav. Slutligen sattes såsom villkor för erhållande av statsbidrag, att man under året skulle hava lossat ett visst antal skott i reglementerade skjutställningar, samt att man skulle vara i eller under värnpliktsåldern och i förra fallet antingen vara inskriven som värnpliktig eller hava erhållit uppskov med inskrivning. På grundvalen av förenämnda bestämmelser har det frivilliga skytteväsendets utveckling sedermera oavbrutet fortgått. Till belysande av denna utveckling samt av rörelsens nuvarande omfattning torde nedanstående inom skytteförbundens överstyrelse upprättade statistik få anföras. 2011 20

186 T a b l å utvisande den frivilliga skytterörelsens utveckling åren 1893—1921. Aktiva medlemmar.

%

Antal År.

1893 1903 1908 1913 1914 1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921

skytteI värnplikts- Överföre- Under åriga åldern ning- värnocb ar. plikts- I l . o c b I land- frikalåldern. 2. upp- stor- lade. bådet. men.

Summa.

577 2,899 9,841 4,181 4,304 21,225 1,769 37,067 44,228 6,802 15,118 103,215 2,282 57,041 51,002 9,887 11,768 129,698 2,306 83,334 67,890 12,579 10,205 174,008 2,412 88,155 83,013 41,636 13,045 225,849 2,434 75,872 94,856 17,977 11,104 199,809 2,381 68,244 87,840 14,800 9,437 180,321 2,331 62,919 79,926 12,684 8,320 163,849 2,349 57,864 75,594 12,547 8,181 154,186 2,251 50,064 65,313 11,326 7,652 134,355 2,127 45,050 67,593 10,914 7,100 130,657 2,130 47,072 70,284 11,067 6,961 135,381

i ocb % AnAntal under i värn- slagsvärn- plikts- berät- lossade skott. plikts- åltigade. åldern. dern.

Statsanslag.

Kronor. 79,72 85,35 90,92 94,13 94,35 94,44 94,7 6 94,92 94,69 94,30 94,56 94,85

60,000 6,022 1,400,000 61,418 8,451,465 400,000 46,94 95,043 11,954,996 750,000 46,12 146,178 15,903,334 925,000 — 55,19 188,214 20,598,434 975,500 56,47 165,245 16,671,277 1,080,000 56,92 146,482 15,214,188 1,125,000 57,13 134,113 13,886,007 1,130,500 57,16 124,267 13,258,022 1,364,800 57,04 104,556 11,339,415 1,626,000 60,08 103,586 10,571,485 1,626,000 61,56 111,905|11,579,275 1,472,000 66,0

49,44

Anmärkningar: Åren 1903 —1913 rönte skytterörelsen stark inverkan av boerkriget ocli försvarsfrågans läge i landet. År 1914 tillströmmade c:a 40,000 landstormsmän, vilka dock nära nog lika hastigt lämnade leden, då krigsfaran minskades. Under åren 1915—1917 ökades svårigbeterna år för år att erbålla ammunition, som även var mycket dyr. Omladdning av mauserpatroner kostade 13 å- 15 öre per skott ocb samtidigt böjdes priset på gevär från 40 till 100, nu 125 kronor, och på andra skytteeffekter. I och med världskrigets slut år 1918 inträdde en viss avmattning inom skytterörelseii. Åren 1919—1921 led skytteintresset hårt av den allmänna depressionen. Ammunitionen är fortfarande mycket dyr, omladdning kostar 11 —13 öre per skott.

Av den uppgjorda statistiken framgår, att den frivilliga skytterörelsen alltsedan sin omorganisation i början av 1890-talet utvecklats synnerligen kraftigt. Medan antalet skytteföreningar och till dem anslutna aktiva medlemmar år 1893 utgjorde endast 577 respektive 21,225, uppgingo föreningarnas och de aktiva medlemmarnas antal år 1921 till icke mindre än 2,130 respektive 135,384. Denna kraftiga utveckling kommer jämväl till uttryck i antalet ä skjutbanorna lossade protokollförda skott, i det att detta ökats från 1.4 miljoner år 1893 till

187 inemot 11.6 miljoner år 1921. I samband med skytterörelsens utveckling har jämväl det anslag, varmed staten understödjer det frivilliga skytteväsendet, år från år ökats. Från att år 1893 hava utgått med endast 60,000 kronor 4 utgjorde detsamma under år 1921 icke mindre än 1,472,000 kronor. Av de sistnämnda år i skytteföreningarna inskrivna aktiva medlemmarna befunno sig icke mindre än 128,423 eller 94.85 procent av hela antalet i och under värnpliktsåldern. Att den frivilliga skytterörelsen med den omfattning, den numera erhållit, ur försvarssynpunkt måste tillmätas ett mycket stort värde, torde icke kunna bestridas. Genom densamma beredes de värnpliktiga tillfälle att såväl före påbörjandet av den militära tjänstgöringen förvärva sig skjutskicklighet som efter dennas fullgörande på ett effektivt sätt underhålla densamma. Med hänsyn härtill har revisionen ansett det vara synnerligen önskvärt, att denna rörelse på det ena eller andra sättet inramas i själva försvarsorganisationen. Den utväg, som härvid ligger närmast till hands, är att bevilja de värnpliktiga, vilka såsom medlemmar av skytteföreningarna förvärvat sig viss skjutskicklighet, en däremot svarande avkortning av tjänstgöringstiden. 1 överensstämmelse härmed finner revisionen sig böra föreslå, att i värnpliktslagen införes stadgande därom, att värnpliktig, som, på sätt Konungen närmare bestämmer, visar sig vara i besittning av viss skjutskicklighet, skall äga, därest han så önskar, åtnjuta dels 10 dagars avkortning ay den eljest föreskrivna utbildningstiden, dels ock befrielse från den landstormsövning om 15 dagar, vilken, enligt vad längre fram närmare omförmäles, av revisionen föreslås träda i stället för den nuvarande landstormsövningen om 5 dagar. Den föreslagna avkprtningen av utbildningstiden torde, där Konungen oj för särskilda fall annorlunda förordnar, böra äga rum vid början av tj änstgöringen. Därest den frivilliga skytterörelsen skall kunna upprätthållas, kräves med nödvändighet, att den allt fortfarande kommer i åtnjutande av statsunderstöd. Med hänsyn till nödvändigheten av att i möjligaste mån begränsa försvarskostnaderna, håller emellertid revisionen före, att anslaget till det frivilliga skytteväsendets befrämjande, vilket under de senare åren utgått med ett i förhållande till antalet anslagsberättigade skyttar växlande belopp, måste väsentligt nedsättas. Revisionen finner sig för sin del böra föreslå, att anslaget bestämmes till omkring hälften av det belopp, varmed detsamma under åren 1919—1921 utgått eller till 750,000 kronor. Enligt vad revisionen inhämtat, torde med detta anslag verksamheten kunna nöjaktigt upprätthållas. Då den frivilliga skytterörelsen

188 enligt revisionens förslag kommer att utgöra en integrerande del av försvarsorganisationen, synes anslaget till densamma böra å riksstaten uppföras såsom ett ordinarie anslag och icke såsom hittills utgå endast å extra stat.

Efter att i det föregående hava angivit de allmänna principer, efter vilka tjänstgöringen för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga enligt revisionens uppfattning bör ordnas, övergår revisionen nu till frågan om utbildningstidens längd och fördelning vid de olika truppslagen. För översiktens skull torde därvid först böra behandlas utbildningstiden för de värnpliktiga i allmänhet samt därefter i ett sammanhang utbildningstiden för studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda. Beträffande det sätt, varpå den av revisionen för de olika truppslagen föreslagna utbildningstiden är tänkt att komma till användning, tillåter sig revisionen hänvisa till en vid betänkandet fogad »P. M. angående utbildning av det till linjetjänst uttagna värnpliktiga manskapet» (Del III Bil. '5). Ifrågavarande P. M. innehåller dels vissa allmänna synpunkter rörande utbildningens bedrivande, dels beträffande vissa utbildningskategorier en kortfattad redogörelse för vad utbildningen bör omfatta samt för övningstidens ungefärliga fördelning på olika utbildningsgrenar m. m. Värnpliktiga i allmänhet. 1

Infanteriet. Enligt 1914 års värnpliktslag är utbildningstiden för flertalet fotNuvarande folket tilldelade vapenföra värnpliktiga bestämd till sammanlagt 340 meiser" dagar, fördelade, på sätt Konungen förordnar, i en första tjänstgöring om 250 dagar, som tager sin början under första värnpliktsåret, samt en repetitionsövning om 30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde värnpliktsåren. Av hela antalet fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas högst 14 procent för utbildning till underbefäl och fackmän. För dessa utgör utbildningstiden 400 dagar, fördelade, på sätt Konungen förordnar, i en första tjänstgöring om 310 dagar, som tager sin början under första värnpliktsåret, och en repetitionsövning om 30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde värnpliktsåren. Nedanstående diagram angiver den ungefärliga förläggningen av den sålunda stadgade utbildningstiden. 1 ) *) Tiderna för in- ocb u t r y c k n i n g enligt gällande värnpliktslag äro här likasom i följande diagram hämtade från den för utbildningsåret 1918—1919 ursprungligen fastställda vapenövningstabellen.

189 2

1. året: ! , 2. året. 3. aret. !

4. året. I

tjänstgöring : — ^ — — — — —

/n

Första

250 dagar (310 » ) '

Und.-befäl o. fackmän n

/7

% Eep.-övn. 10/io 30

»

.»

Rep .-övn. Rep. övn. 1

—|

30 » 340 dagar (400 » )

Från förenämnda allmänna stadganden rörande utbildningstidens längd och fördelning förekomma avvikelser: dels beträffande värnpliktiga, vilka till ett antal av 600 uttagas för utbildning till spanare (skidlöpare) vid Norrbottens regemente från annat regementes inskrivningsområde, dels beträffande värnpliktiga, vilka till ett antal av 500 man från fastlandet uttagas för utbildning vid Gottlands infanteriregemente för att detta skall uppnå erforderlig fredsstyrka, dels ock beträffande värnpliktiga, vilka tilldelas de för kustfästningarnas försvar avsedda Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen. Av ifrågavarande värnpliktiga må de båda förstnämnda kategorierna, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring samt en, två eller tre repetitionsövningar i en följd med början under första eller andra året. Inryckningen har plägat äga rum för de till Norrbottens regemente uttagna omkring den 14 april andra året och för de till Gottlands infanteriregemente uttagna omkring den 10 februari likaledes andra året. Vad den sistnämnda kategorien värnpliktiga angår, må dessa, ävenledes på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med början under första eller andra året. För att nödig säkerhetsbesättning året om må finnas å kustfästningarna uppdelas de värnpliktiga i två omgångar, av vilka den ena — höstgruppen — inrycker omkring den 1 november första året och den andra — vårgruppen — omkring den 1 maj andra året. Beträffande tiden för anordnande av repetitionsövningar gäller, att sådan övning icke må, där ej Konungen finner nödigt att för särskilda fall annorlunda förordna, äga rum vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län förlagda fotfolksregementena under tiden från och med den 11 juli till och med den 31

t

190 ». . augusti, samt vid övriga fotfolksregementen under tiden från och med den 11 juli till och med den 9 september. Revisionens Såsom av det anförda framgår, utgöres infanteriets värnpliktiga för yttrande. n a r v a r a i l d e a v två särskilda grupper med olika utbildningstider, nämligen dels flertalet värnpliktiga, dels underbefäl eller fackmän. För översiktens skull torde i det följande dessa båda grupper böra var för sig behandlas. Flertalet Vad då först flertalet värnpliktiga angår, är, som ovan nämnts. värnpliktiga. första tjänstgöringen för dessa i gällande värnpliktslag bestämd till 250 dagar, och äger inryckningen rum omkring clen 1 november samt utryckningen någon dag under förra hälften av juli månad påföljande år. Av denna tid äro omkring sex veckor beräknade för särskild vinterutbildning. Frånräknas denna tid, återstå för den allmänna rekrytutbildningen omkring 210 dagar eller sju månader, d. v. s. 60 dagar mera än enligt 1901 års härordning var för denna utbildning anslagen. Då den år 1914 vidtagna utsträckningen av utbildningstiden i främsta rummet föranleddes av övergången från sommarlinjen till vinterlinjen för att kunna på det sätt, som då ansågs lämpligast, tillgodose behovet av särskild vinterutbildning, håller revisionen före, att därest man i enlighet med vad förut anförts, nu återgår till vårinryckning och de till linjetjänst uttagna värnpliktiga dessutom i erforderlig omfattning befrias från de utbildningsarbetet hittills synnerligen hindrande handräckningsgöromålen, den för den allmänna rekrytutbildning nu anslagna tiden bör, utan att utbildningsresultatet därigenom försämras, kunna nedbringas till den före antagandet av 1914 års härordning gällande eller 150 dagar. Enligt 1901 års härordning fullgjordes första repetitionsövningen i omedelbar anslutning till första tjänstgöringen. I sak torde så jämväl framdeles böra bliva förhållandet.' Då det emellertid med den av revisionen föreslagna anordningen med en särskilt fristående vinterrekrytskola synes formellt mindre tilltalande att inlägga en repetitionsövning, innan ännu all rekrytutbildning blivit avslutad, synes det revisionen lämpligast att ett mot första repetitionsövningen svarande dagantal eller 25 dagar inräknas i sommarrekrytskolan. Denna bör alltså enligt revisionens förslag omfatta (150 + 2 5 = ) 175 dagar. Med hänsyn till vad erfarenheten hittills givit vid handen, torde för den särskilda viuterutbildningen, därest densamma skall någorlunda motsvara sitt ändamål, icke kunna avses mindre än omkring tre veckor.

191 Häri är då icke inräknad den tid, som åtgår för de värnpliktigas t r a n s porter till och från de platser, där övningarna skola äga rum. På grund härav och då viss tid jämväl måste beräknas för kontingenternas utrustning å vederbörliga förläggningsorter och för återlämning av persedlar m. m. efter återkomsten från övningarna, har revisionen kommit till det resultatet, att vinterrekrytskolan bör bestämmas till 30 dagar. I enlighet med vad sålunda anförts, torde tiden för första tjänstgöringen böra bestämmas till (175 -f 3 0 = ) 205 dagar. Vad repetitionsövningarna beträffar, kommer såsom nyss omförmälts med den av revisionen föreslagna förläggningen av första tjänstgöringen rekrytklassen att befinna sig i tjänst under den tid, repetitionsövningarna pågå. Vid sådant förhållande och då enligt vad i det föregående framhållits, revisionen utgått från att man vid infanteriet måste under repetitionsövningarna kunna disponera tre årsklasser, måste alltså ytterligare två årsklasser inkallas. Antalet repetitionsövningar bör alltså bestämmas till två. Visserligen kommer med detta antal den manskapsnumerär, varöver man vid repetitionsövningarna har att förfoga, att bliva avsevärt mindre än hittills, men genom vidtagande av förut (sid. 181) omförmälda anordningar ävensom genom att under tiden för repetitionsövningarna hava inkallade så många av ersättningsreservens värnpliktiga, att dels de till linjetjänst uttagna kunna helt befrias från all handräckning, dels ett antal av ersättningsreserven kan i vissa mindre krävande befattningar användas i de för Övningarna organiserande förbanden, torde det dock, enligt revisionens uppfattning, bliva möjligt att på någorlunda tillfredsställande sätt ordna ifrågavarande övningar. Av skäl, "som i det föregående anförts, finner sig revisionen böra föreslå, att antalet dagar för varje repetitionsövning bestämmes till 25 eller samma dagantal, som under provisorietiden varit för infanteriet föreskrivet. Då det ur utbildningssynpunkt torde vara fördelaktigt, att den första repetitionsövningen fullgöres, medan det under rekrytutbildningen inlärda ännu är i friskt minne, synes densamma böra äga rum under tredje värnpiiktsåret. I enlighet med vad under »Allmänna synpunkter)) anförts, bör däremot den andra repetitionsövningen förläggas så sent, att de äldre årsklasser, som vid mobilisering beräknas komma att omedelbart ingå i fältförbanden, icke under allt för lång tid varit i avsaknad av övning. I överensstämmelse härmed och med hänsyn jämväl tagen till att icke allt för lång tid bör förflyta mellan de båda repetitionsövningarna, synes den andra och sista repetitionsövningen lämpligen böra förläggas till åttonde värnpliktsåret.

192 Uti de för närvarande gällande, med hänsyn till jordbrukets och skördearbetets krav tillkomna bestämmelserna rörande tiden för repetitionsövningarnas avhållande i olika delar av landet finner revisionen icke anledning föreslå någon ändring. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för flertalet infanteriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 255 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 205 dagar, som tager sin början under andra året och uppdelas i en sommar- och en vinterrekrytskola, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av åttonde året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. 2. firet. I—

81 /3 —!

Sommarrekrytskola1) '

Vinterrekrytw /« skola l6/a

/io i

°/e Rep.-övn. Vio

3. aret. 8.. Iret. I

—

Rep.-övn. ! 1

—\ 175 dagar (( 30 30 '\ 25

. »

! 25 255 dagar

*) Ilemförlovning i 12 dagar.

Från ovannämnda allmänna bestämmelser angående utbildningstidens längd och fördelning torde i vissa fall avvikelser böra ske. Såsom förut'(sid. 160) nämnts, skola enligt revisionens förslag samtliga på Gottland inskrivna värnpliktiga uttagas till linjetjänst. De ökade personliga bördor, som därigenom påläggas denna landsändas värnpliktiga, synas revisionen böra kompenseras genom en något kortare utbildningstid. Med hänsyn därtill att Gottlands trupper näppeligen torde komina att uppträda under svårare vinterförhållanden, synes kompensationen lämpligen böra beredas på det sättet, att Gottlands infanteriregemente tilldelade värnpliktiga befrias från undergående av särskild vinterutbildning. I överensstämmelse härmed bör första tjänstgöringen för dessa bestämmas till 175 dagar. I övrigt torde tjänstgöringen vid detta truppförband böra ordnas på samma sätt som vid infanteriet i allmänhet. Då Gottlands infanteriregemente beräknas från eget inskrivningsområde årligen erhålla endast 250 inskrivna värnpliktiga, bliver det nödvändigt, att för regementets uppbringande till erforderlig fredsstyrka fortfarande såsom hittills årligen a fastlandet uttaga visst antal värn-

193 pliktiga för fullgörande av värnpliktstjänstgöring vid nämnda regemente. Enligt verkställda beräkningar skulle för dylik tjänstgöring vid inskrivningen behöva uttagas minst 150 man. Regementets inskrivna värnpliktskontingent kommer alltså att uppgå till 400 man mot omkring 450 man vid infanteriregementena i allmänhet. Då Gottlands infanteriregemente icke förfogar över några ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga, är det tydligt, att med ett så ringa antal värnpliktiga åtskilliga svårigheter komma att uppstå för såväl den inre tjänstens ordnande som utbildningsarbetets bedrivande. För att i görligaste mån undanröja dessa svårigheter torde det bliva nödvändigt att från fastlandet beordra ett mindre antal ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga att fullgöra dem åliggande tjänstgöring vid Gottlands infanteriregemente. I enlighet med det i värnpliktslagen lämnade medgivandet hava de för utbildningen vid Gottlands infanteriregemente från fastlandet uttagna värnpliktiga hittills åtnjutit förmånen av att få fullgöra hela värnpliktstjänstgöringen i en följd. Med den av revisionen föreslagna organisationen bliver detta icke vidare möjligt, enär i sådant fall regementets manskapsstyrka under repetitionsövningarna skulle bliva alltför ringa. I stället torde ifrågavarande värnpliktiga, i likhet med regementets övriga värnpliktiga, böra befrias från den särskilda vinterutbildningen. 1 och för tillgodoseende av krigsberedskapen i Bodens fästning, ävensom för att vid mobilisering vid de olika regementena hava tillgång på i skidlöpartjänst särskilt utbildad personal torde, fortfarande såsom hittills, visst antal värnpliktiga årligen böra uttagas från hela riket i och för tjänstgöring vid Norrbottens regemente Med hänsyn till det begränsade antalet till linjetjänst uttagna värnpliktiga har revisionen funnit sig nödsakad stanna vid ett antal av 400 man. För uppnående av bästa möjliga utbildningsresultat s}mas ifrågavarande värnpliktiga, i överensstämmelse med vad hittills varit förhållandet, bora fullgöra all dem åliggande tjänstgöring i en följd, och torde i så fall tjänstgöringen böra taga sin början i mitten eller slutet av juni minad första året. Då emellertid en viss frihet bör finnas att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till rådande förhållanden lämpligaste sättet, torde i värnpliktslagen endast böra stadgas, att ifrågavarande värnpliktiga må, .på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring samt första eller båda repetitionsövningarna i en följd med början under första året. Huru revisionen tänkt sig förläggandet av tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga, framgår närmare av nedanstående diagram. : o i i 20

194 2G

,c 1

1. året. Iövningar1) 2. uret. !

Första tjänstgöring och två repetitions-

/3 I

i) Hcmförlovning i 22 dagar.

I och för upprätthållande av garnisonstjänsten i huvudstaden finnes enligt nuvarande organisation vid Svea och Göta livgarden ett betydligt större antal volontärbeställningar än vid övriga infanteriregementen. Sålunda upptaga staterna för vartdera av dessa båda regementen 12 vicekorpraler och 300 meniga volontärer mera än staten för ett vanligt linjeinfanteriregemente. Såsom längre fram närmare omförmäles. kommer revisionen att i och för kostnadernas nedbringande föreslå en väsentlig minskning av antalet volontärer vid ifrågavarande båda regementen. Då emellertid garnisonstjänsten måste, om än till i möjligaste mån begränsad omfattning, upprätthållas, och detta icke skulle med den av revisionen föreslagna organisationen kunna ske utan att i hög grad menligt inverka på utbildningsarbetet inom de under vinterhalvåret pågående underbefälsm. fl. skolor, som kunna komma att förläggas till huvudstaden, torde dessa båda regementen i och för garnisonstjänstens ombesörjande böra tilldelas ett något större antal värnpliktiga än övriga infanteriregementen. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att inom landet i dess helhet uttagas sammanlagt 360 värnpliktiga för att vid Svea och Göta livgarden fullgöra sin värnpliktstjänstgöring. Ifrågavarande värnpliktiga förutsättas inrycka till tjänstgöring i början av augusti första värnpliktsåret och fullgöra densamma i en följd. Då emellertid även här en viss frihet bör finnas att ordna tjänstgöringen på det med hänsyn till rådande förhållanden lämpligaste sättet, torde värnpliktslagens bestämmelser härutinnan böra avfattas på enahanda sätt som ovan föreslagits beträffande de för särskild utbildning vid Norrbottens regemente uttagna värnpliktiga. Nedanstående diagram utvisar närmare den ungefärliga förläggningen av tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga. n

1. året. ! repetitionsövningar1)

le

2. året. i 1

/8 i

/s >

Första tjänstgöring och två »

'I i255 ~'J

dagar

) Hemförlovning i 22 dagar.

underbefäl Enligt vad ovan nämts, uttagas för närvarande av hela antalet foten fackman. f 0 ]k e t tilldelade vapenföra värnpliktiga högst 14 procent för utbildning

195 till underbefäl eller fackmän. Ifrågavarande uttagning avser att beträffande värnpliktigt manskap fylla infanteriets mobiliseringsbehov av följande personkategorier, nämligen underbefäl, kulsprutemanskap, signalister (belysningsmän), kommissarier och • sjukvårdsmän. Såsom längre fram närmare omförmäles, har revisionen funnit sig böra föreslå en av erfarenheterna från världskriget betingad omorganisation av vårt infanteri. Med hänsyn härtill har från militärt håll gjorts gällande, att en ökad uttagning av värnpliktiga för utbildning till underbefäl och fackmän vore oundgängligen erforderlig. Av såväl kostnadsskäl som med hänsyn till de värnpliktiga har revisionen icke ansett sig kunna framställa något förslag i sådan riktning. Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har nämligen revisionen kommit till det resultatet, att de mest oundgängliga behoven torde med den nuvarande uttagningsprocenten kunna någorlunda nöjaktigt tillgodoses. Beträffande sättet för uttagningen av ifrågavarande värnpliktiga föreslog Kungl. Maj:t i 1914 års härordningsproposition, att uttagningen skulle ske i sammanhang med inskrivningen samt verkställas av inskrivningsnämnden, eventuellt inskrivningsrevisionen. Såsom motiv härför anfördes, att hänsyn på så sätt bleve tagen till de värnpliktigas berättigade intressen och att de värnpliktiga omedelbart finge veta, till vilken tjänstgöring de inskreves. Riksdagen ansåg emellertid den sålunda föreslagna anordningen icke tillfredsställande. Det låge nämligen i sakens natur, att ett gott urval av de till befälsämnen lämpligaste kunde ske endast genom de militära myndigheterna och att urvalet kunde göras, först sedan de värpliktiga efter någon tids tjänstgöring i rekrytskolan lagt i dagen sin större eller mindre fallenhet för befälsuppgiften. Skedde uttagningen redan vid inskrivningen, komme den att leda icke blott till ett ur militär synpunkt sämre resultat utan jämväl därtill, att med hänsyn till blivande kassationer ett onödigt stort antal måste uttagas till olägenhet för de värnpliktiga själva och till kostnad för statsverket. På grund härav och då de värnpliktigas intresse i förevarande hänseende syntes bliva behörigen tillgodosett genom bibehållande av den utav Kungl. Maj: t föreslagna bestämmelsen, att för ifrågavarande utbildning vid fotfolket icke finge uttagas sådana värnpliktiga, som visade, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda dem eller av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter, ansåge riksdagen, att ifrågavarande uttagning borde äga rum först efter det att de värnpliktiga någon tid, förslagsvis 6 veckor, varit i tjänstgöring och verkställas av inskrivningsrevisionen på förslag av vederbörande militära myndigheter.

196 I enlighet med riksdagens sålunda fattade beslut verkställes uttagningen av underbefäl och fackmän först omkring sju veckor efter de värnpliktigas inställelse till första tjänstgöringen. Den relativt långa tid, som därigenom kommer att förflyta mellan inställelsen och uttagningen, har emellertid visat sig medföra bestämda olägenheter för utbildningsarbetets rationella ordnande. Sålunda kan utbildningsorganisationen icke stabiliseras, förr än uttagningen ägt rum, och efter denna måste i regel ombyte av befäl ske för de underbefäl och fackmän, som sammanföras i särskilda utbildningsavdelningar. Då ifrågavarande olägenheter, givetvis framträda starkare, ju kortare utbildningstiden är, har revisionen haft under övervägande, huruvida icke uttagning av underbefäl och fackmän borde, i enlighet med vad i 1914 års härordnings] imposition föreslogs, äga rum redan i samband med inskrivningen. Då man emellertid därigenom skulle gå miste om de fördelar, den nuvarande anordningen obestridligen innebär, har revisionen icke ansett sig böra framställa något förslag härutinnan, och detta så mycket mindre som en uttagning redan vid inskrivningen med nödvändighet förutsätter en med hänsyn till avgången under den långa tid, som kommer att förflyta mellan ' inskrivningen och inställelsen, avsevärd höjning av uttagningsprocenten. Det är likväl givetvis önskvärt, att i möjligaste mån undanröja ovan angivna, med den nuvarande sena uttagningen förenade olägenheter. En betydligt tidigare uttagning än hittills synes ock kunna verkställas. Då emellertid uttagningen, som lätt inses, kan slutgiltigt ordnas först efter inställelsen av de frivilliga skyttar, vilka — enligt vad i det föregående (sid. 187) föreslagits - förutsättas inrycka till tjänstgöring 10 dagar senare än övriga värnpliktiga, torde densamma kunna verkställas av inskrivningsrevisionen tidigast i slutet av tredje veckan. Visserligen torde resultatet av en så snart skeende uttagning kanske icke alltid bliva fullt lika gott som för närvarande, men detta synes komma att mer än uppvägas därav, att utbildningen av de värnpliktiga, organiserade på de avdelningar, som efter uttagningen avses att bildas, kan börja så mycket tidigare. Fördelen härav är ur utbildningssynpunkt så mycket större, som viss specialutbildning — t. ex. signal- och tung kulsprutetjänst — snarast möjligt bör påbörjas för de till underbefäl eller fackmän uttagna. Vad utbildningstiden beträffar, utgör denna för närvarande sammanlagt 400 dagar, fördelade å en första tjänstgöring om 310 dagar och tre repetitionsövningar om 30 dagar. Av första tjänstgöringen äro, liksom för övriga infanteriet tilldelade värnpliktiga, omkring sex veckor beräknade för den särskilda vinterutbildningen. Frånräknas denna tid

197 återstå för den allmänna utbildningen samt underbefäls- och fackmannautbildningen omkring 270 dagar. Vid bestämmandet av första tjänstgöringens längd för underbefäl och fackmän, har man givetvis att utgå från den tid, som föreslagits för övriga värnpliktiga eller 205 dagar, fördelade å en sommarrekrytskola om 175 dagar med början på våren och avslutning på hösten samt 30 dagar vinterrekrytskola med inryckning i början av februari påföljande år. Den för den särskilda underbefäls- och fackmannautbildningen ytterligare erforderliga tiden måste under sådana förhållanden förläggas till tiden mellan sommarrekrytskolans avslutande och vinterrekrytskolans början. Med hänsyn till omfattningen av de kunskaper och färdigheter, som skola inhämtas, och i betraktande av den ur utbildningssynpunkt mindre lämpliga årstiden har revisionen kommit till det resultatet, att för ifrågavarande utbildning erfordras en tid av minst 37a månader. 1 enlighet härmed torde första tjänstgöringen för underbefäl och fackmän böra bestämmas till 101 2 månader eller 315 dagar. Liksom infanteriets övriga värnpliktiga böra jämväl underbefäl och fackmän fullgöra två repetitionsövningar om 25 dagar. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för underbefäl och fackmän vid infanteriet bestämmes till sammanlagt 365 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 315 dagar, som tager sin början under andra året, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av åttonde året. I överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande flertalet värnpliktiga vid Gottlands infanteriregemente, torde jämväl de, som vid nämnda regemente uttagas för utbildning till underbefäl och fackmän, bora befrias från fullgörande av vinterrekrytskola. Den ungefärliga tidsindelningen av den för underbefäl och fackmän sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. 31 /3 —j

2. året. göring1)

/s

Första tjänst9

/o Rep.-övn. 5/io

| l[ai5 dagar (

Rep.-övn. 8. året. I

|*MMM|

!

»

365 dagar ') Hemförlovning *i 33 dagar; för de värnpliktiga, vilka tillhöra Gottlands infanteriregemente sker utryckning 30 dagar tidigare.

198 Kavalleriet. Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för rytteriet Nuvarande tilldelade vapenföra värnpliktiga tillhopa 365 dagar, fördelade på sätt meiser" Konungen närmare förordnar, i en första tjänstgöring om 281 dagar, som tager sin början under första värnpliktsåret, och en repetitionsövning om 42 dagar under vartdera av andra och tredje värnpliktsåren. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda stadgade utbildningstiden framgår av nedanstående diagram. tyll

i 1. året. I

— tjänstgöring J)

S1

/e Rep.-övn. ls /io

2. året. i

Första 281 dagar 42

»>

! 42

»»

Rep.-övn. 3. året. i

365 dagar Hcmförlovning i 18 dagar.

Med avseende å värnpliktiga, som för utbildning vid Norrbottens kavallerikår uttagits från annat än Norrbottens regementes inskrivningsområde, är stadgat, att dessa må, på sätt Konungen finner gott forordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring samt repetitionsövningar i en följd. Då Norrbottens kavallerikår ännu icke blivit uppsatt, har emellertid ifrågavarande bestämmelse icke trätt i tillämpning. Revisionens Vad första tjänstgöringen beträffar, torde denna, i motsats till vad yt ran e. g Q m f ö r e s i å s beträffande övriga truppslag, vid kavalleriet fortfarande som hittills böra taga sin början på hösten under första året. Med inryckning först på våren under andra året skulle det nämligen icke bliva möjligt att bibringa de värnpliktiga tillräcklig utbildning i tjänst till häst, för att de under repetitionsövningarna skulle kunna ingå i skvadronerna. Vid kavalleriet framträda de med höstimyckning förenade olägenheterna även i mindre grad än vid övriga truppslag, enär utbildningen i ridning — kavalleriets viktigaste övningsgren — till en början huvudsakligen äger rum inomhus. Erfarenheterna hava även visat, att den särskilda vinterutbildningen vid kavalleriet kan med höstinryckning ganska väl tillgodoses. Då man i samband med antagandet av 1901 års härordning fastställde första tjänstgöringen för kavalleriets värnpliktiga till 281 dagar, utgick man från, att denna tid skulle vara tillräcklig för danandet av en i fält fullt användbar ryttare. Enligt vad erfarenheten från de gångna åren givit vid handen, har detta emellertid icke varit möjligt, utan har

199 utbildningsresultatet i åtskilliga hänseenden lämnat mycket övrigt att önska. Vid sådant förhållande och med hänsyn till de ökade fordringar, som numera på grund av erfarenheterna från världskriget måste ställas på kavalleriets utbildning, särskilt i tjänsten till fots och i vissa tekniska hjälpmedel, har revisionen icke ansett sig böra föreslå annan ändringav den nu bestämda tiden för första tjänstgöringen än att densamma avrundas till' 280 dagar. Då den vid detta truppslag särskilt fordrande handräckningstjänsten kan i allt väsentligt fullgöras av värnpliktiga ur ersättningsreserven och den för de till linjetjänst uttagna föreskrivna utbildningstiden alltså kan helt ägnas åt utbildningsarbete, torde med förenämnda tid ett tillfredsställande resultat kunna ernås. I likhet med vad i 1914 års härordning förutsattes, torde vinterutbildningen vid kavalleriet böra vid samtliga regementen tillgodoses genom övningar i regementenas förläggningsorter samt därutöver genom eventuell förflyttning av vissa skolor till lämpliga platser i Norrland. Vad repetitionsövningarna beträffar, torde, under förutsättning av fulltaliga kadrar och viss tilldelning av värnpliktiga tillhörande ersättningsreserven, två årsklasser giva en för övningarnas bedrivande någorlunda tillfredsställande numerär. Antalet repetitionsövningar torde därför fortfarande såsom hittills böra bestämmas till två. I överensstämmelse med vad under provisorietiden varit fallet, synes dagantalet för varje repetitionsövning böra bestämmas till 35 dagar. Av skäl, som i det föregående anförts, bör den första repetitionsövningen förläggas till det andra året och den andra repetitionsövningen till sjätte året. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för kavalleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring-, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöringom 280 dagar, som tager sin början under första året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar före utgången av sjätte året. 2 ) Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. 28

/io

tjänstgöring1) 2. året. i 6. året. I

-

/s 3 % Rep.-öyn.5,10 ;— 1 i—1

Första

) j !J 35 » i 35 » 350 dagar

}) Hemförlovning i 14 dagar. ) De värnpliktiga, vilka, enligt vad i det följande (sid. 399) omförmäles, u t t a g a s för särskild tjänstgöring vid ridskolan, förutsättas i regel fullgöra hela tjänstgöringen i en följd. 2

200 Artilleriet. Enligt 1914 års värnpliktslag är utbildningstiden för artilleriet tillNuvarande delade vapenföra värnpliktiga sammanlagt 365 dagar. Denna tjänstmeiser' göring fullgöres, på sätt Konungen närmare förordnar, vid fält- och positionsartilleriet med en första tjänstgöring om 281 dagar, som tager sin början under första året, och en repetitionsövning om 42 dagar under vartdera av andra och tredje åren, samt vid fästningsartilleriet med en första tjänstgöring om 295 dagar, som tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsövning om 35 dagar under vartdera av tredje och fjärde åren. Fästningsartilleriet tilldelade värnpliktiga må dock, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med början under första eller andra året. För erhållande av nödig säkerhetsbesättning året om å Bodens fästning pläga de värnpliktiga vid Bodens artilleriregemente uppdelas i två omgångar, av vilka den ena — vårgruppen — inrycker till första tjänstgöringen på våren och den andra — höstgruppen — på hösten första året. Vid Karlsborgs artillerikår förekommer endast höstinryckning. Den ungefärliga tidsindelningen av övningstiden framgår av nedanstående diagram. Fält- och positionsartilleriet. OO '

".'10

Första

1. året. tjänstgöring x)

% Rep.-övn. 1 2 / i o

2. året. 3. året. 1— !-

Rep.-övn. i -1I-

-I

42 365 dagar

J

) Hemförlovning i 23 dagar.

Fästningsartilleriet. z/

1. året.

6 FÖ

rsta tjänstgöring (vårinryckning) 20

/io . Första

»»/, 2. året.

tjänstgöring (höatinryckning)

295 dagar

/s

3. året. iI 4. året. :

/o Rep.-övn. 12/io \mmmmmmmmm\ Rep.-övn. 1 • '. |

35 -I

»

35 » 365 dagar

201 Som i det följande (sid. 407) närmare omförmäles, föreslår revisionen, Revisionens att den nuvarande benämningen positionsartilleri icke vidare skall an- y t t r a n d e vändas. Enligt revisionens förslag kommer därför artilleriet att utgöras endast av fältartilleri och fästningsartilleri. Till det senare hänföres blott Bodens artilleriregemente. Fältartilleriet kommer alltså att omfatta samtliga övriga av revisionen föreslagna artilleritruppförband. Vad då först fältartilleriets värnpliktiga beträffar, har erfarenheten givit vid handen, att därest dessa skola hinna bibringas den utbildning, som erfordras för att de vid mobilisering skola omedelbart kunna ingå i krigsförbanden, någon minskning av det för första tjänstgöringen nu bestämda dagantalet icke är möjlig att vidtaga. Med hänsyn till de i vissa avseenden ökade krav på utbildning, som krigserfarenheterna uppställa, skulle fastmera ur militär synpunkt en utökning av nämnda dagantal vara synnerligen önskvärd. På grund av de därmed förenade kostnaderna och den ökade bördan för de värnpliktiga har revisionen emellertid icke ansett sig kunna föreslå någon utsträckning av tiden för första tjänstgöringen, utan torde denna böra bestämmas till samma tid som nu, dock liksom vid kavalleriet avjämnad till 280 dagar. Genom att låta tjänstgöringen taga sin början på våren i stället för såsom nu på hösten torde utbildningsförhållandena komma att ställa sig avsevärt gynnsammare än för närvarande är förhållandet och följaktligen icke blott ett bättre utan även i stort sett fullt tillfredsställande resultat kunna erhållas. I fråga om vinterutbildningen vid fältartilleriet gäller vad därutinnan yttrats beträffande kavalleriet. För erhållande av en någorlunda tillfredsställande manskapsnumerär under repetitionsövningarna måste i »dessa deltaga minst tre årsklasser värnpliktiga. Då med den av revisionen föreslagna förläggningen av första tjänstgöringen rekrytklassen vid tiden för repetitionsövningarna kan förutsättas vara något så när användbar under dessa övningar, behöver således endast två ytterligare årsklasser inkallas. Antalet repetitionsövningar torde därför fortfarande såsom hittills böra bestämmas till två. I överensstämmelse med vad under provisorietiden varit förhållandet, synes varje repetitionsövning böra omfatta 35 dagar. Av skäl, som förut anförts, bör första repetitionsövningen äga rum samma år som första tjänstgöringen slutar, d. v. s. under tredje året, och den andra och sista repetitionsövningen under sjätte året. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för fältartilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt 2041 20

202 Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början under andra året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar före utgången av sjätte året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. n

U -i

2 året. göring1) 3. året. ;

/2 ' I

6. året.

Första tjänst/8 Rep.-övn. 5/io 1 Rep.-övn. ^^•""^™'

1.280 dagar

- | | 35 —

»

35 » 350 dagar

v

) Hemförlovning i 16 dagar.

Då den föreslagna utbildningstiden icke är längre än som oundgängligen erfordras för uppnående av ett tillfredsställande utbildningsresultat, har revisionen icke ansett sig kunna, på sätt som skett beträffande de till Gottlands infanteriregemente uttagna värnpliktiga, föreslå någon avkortning av övningstiden för de värnpliktiga vid Gottlands artillerikår. Visserligen komma dessa därigenom i viss mån i en ogynnsammare ställning än de värnpliktiga, som utbildas vid Gottlands infanteriregemente, men dels kan detta icke undvikas, dels torde det i praktiken icke få någon större betydelse, då den årliga kontingenten beräknas till endast 50 man. I likhet med vad för närvarande är fallet, förutsattes icke någon förstärkning av kårens värnpliktskontingent med å fastlandet för linjetjänst uttagna värnpliktiga. Däremot torde, enligt vad förut (sid. 165) om förmälts, .kåren böra från fastlandet erhålla en mindre kontingent värnpliktiga, tillhörande ersättningsreserven. Vad fästningsartilleriets värnpliktiga angår, torde, därest ett tillfredsställande utbildningsresultat skall kunna uppnås, den sammanlagda utbildningstiden icke kunna sättas lägre än för fältartilleriet eller till 350 dagar. Däremot synes denna tid böra uppdelas på ett annat sätt. I och för tillgodoseendet av Bodens fästnings • artilleristiska krigsberedskap hava, såsom ovan nämnts, de värnpliktiga vid Bodens artilleriregemente hittills plägat uppdelas i två omgångar, varav den ena inryckt till första tjänstgöring på våren och den andra på hösten. Därigenom har fästningen under hela året haft tillgång på någorlunda utbildad artilleritrupp. Enligt den av revisionen föreslagna organisationen är emellertid värnpliktskontingenten allt för ringa — endast 240

203 man — för att en uppdelning på tjänstgöringsomgångar skall kunna ske. För att i möjligaste mån säkerställa krigsberedskapen torde vid sådant förhållande ingen annan utväg finnas än att på bekostnad av repetitionsövningarna utsträcka tiden för första tjänstgöringen. Revisionen finner sig i överensstämmelse härmed böra föreslå, att tiden för första tjänstgöringen bestämmes till 320 dagar, med början på våren under andra åre.t. Om 16 hemförlovningsdagar beräknas, bliver den uppstående luckan omkring en månad. Under denna tid, liksom ock under den tid, som förflyter, innan rekryterna bliva något så näranvändbara, bliver krigsberedskapen visserligen mycket svag, men denna svaghet torde i praktiken kunna undanröjas genom att kvarhålla den äldre årsklassen i tjänst, därest de politiska förhållandena skulle sådant påkalla. Med hänsyn till den utsträckta tiden för första tjänstgöringen medgiver den sammanlagda utbildningstiden anordnandet av endast en repetitionsövning om 30 dagar. Genom att under repetitionsövningen taga i anspråk jämväl rekrytklassen, vilken vid nämnda tidpunkt torde vara någorlunda användbar, synes en för övningarnas bedrivande någorlunda tillfredsställande manskapsnumerär kunna erhållas. Då endast en repetitionsövning finnes, måste denna med hänsyn till de vid mobilisering inkallade äldre årsklassernas användbarhet tydligen förläggas till en senare tidpunkt, än som eljest är fallet med första repetitionsövningen. A andra sidan är det givetvis av vikt, att övningen fullgöres, medan de under första tjänstgöringen inhämtade kunskaperna och färdigheterna ännu äro i något så när friskt minne. Revisionen har därför kommit till det resultatet, att repetitionsövningen lämpligen bör fullgöras under femte året. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för fästningsartilleriet i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 320 dagar, som tager sin början under andra året, samt med en repetitionsövning om 30 dagar före utgången av femte året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram.

204 11

/i -I

2. året. I— göring1) 3. året. I

14 Första tjänst-

,s i

(320 dagar ~!J

— 4

/o Rep.-övn. 6/io !

5. året. i

j 30

»

350 dagar 1

i Hemförlovning i 16 dagar.

ingenjörEnligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden för ingenjörnippeina. trupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga tillhopa 365 dagar. Denna bestäm-6 tjänstgöring fullgöres, på sätt Konungen närmare förordnar, . meiser. och fälttelegraftrupperna med en första tjänstgöv id fältingenjörring om 295 dagar, som tager sin början under första året och en repetitionsövning om 35 dagar under vartdera av andra och tredje åren, samt vid fästningsingenjörtrupperna med en första tjänstgöring om likaledes 295 dagar, som tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsövning om ävenledes 35 dagar under vartdera av tredje och fjärde åren. Liksom fallet är vid fästningsartilleriet, må även fästningsingenjörtrupperna tilldelade värnpliktiga, på sätt Konungen finner gott förordna, fullgöra dem åliggande första tjänstgöring och första repetitionsövning i en följd med början under första eller andra året. För beredande av nödig säkerhetsbesättning åt Bodens fästning pläga ifrågavarande värnpliktiga vid Bodens ingenjörkår uppdelas i två omgångar, av vilka den ena — höstgruppen — inrycker till första tjänstgöring på hösten första året och den andra — vårgruppen — på våren andra året. Vid Svea och Göta ingenjörkårers fästningsingenjörkompanier förekommer endast höstinryckning. Nedanstående diagram angiva den ungefärliga tidsindelningen av övningstiden: Fältingenjör- och fälttelegraftrupperna. 29

/io

1. året. I-

1295 dagar tjänstgöring1)

2. året. 3. året. I— 1

Första

) Hemförlovning i 16 dagar.

/o Rep.-övn. 12/io i :'—* Rep.-övn. ;

' 35

»

1 35 » 365 dagar

205 Fästningsingenjörtrnpperna. 2

1. året. I-

/n

tjänstgöring (höstinryckning)

Första 295 dagar

2. året. " Första tjänstgöring (vårinryckning] 3

/o Rep.-övn. 12/io

3. uret. 4. året.

--

'

—

—

Rep.-övn. .^—=^-.

»

35 „ 365 dagar

Såsom av det anförda framgår, äro ingenjörtrupperna tilldelade Revisionen värnpliktiga för närvarande uppdelade på tre särskilda tjänster, nämligen y fältingenjörtjänst, fästningsingenjörtjänst och fälttelegraftjänst. Av de till sistnämnda tjänst uttagna utbildas visst antal i radio-, flyg- och ballongtjänst. Då den av revisionen föreslagna organisationen innebär bland annat uppsättandet av ett särskilt flygvapen, bör givetvis någon utbildning i flygtjänst icke vidare förekomma vid ingenjörvapnet. Då vidare utbildningen i radiotjänst måste för uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat ordnas något annorlunda än utbildningen i fälttelegraftjänst, synas de för den förra tjänsten avsedda värnpliktiga redan vid inskrivningen böra avskiljas i en särskild grupp och tilldelas ingenjörtrupperna i radiotjänst. I enlighet härmed böra ingenjörtruppernas värnpliktiga vid inskrivningen uppdelas å fyra särskilda tjänster, nämligen fältingenjörtjänst, fästningsingenjörtjänst, fälttelegraftjänst och radiotjänst. Med hänsyn till de vid ingenjörvapnet förekommande många olika utbildningsgrenarna och de stora krav, som icke minst på grund av erfarenheterna från världskriget måste ställas på detta vapens prestationsförmåga, torde utbildningstiden vid detta truppslag icke kunna sättas lägre än vid kavalleriet och artilleriet. Densamma torde alltså böra bestämmas till sammanlagt 350 dagar. För uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat inom ramen för den sålunda bestämda tiden, torde emellertid första tjänstgöringen vid samtliga tjänstegrenar böra taga sin början på våren under andra-året. Vad härefter de olika tjänsterna angår, synes utbildningstiden för de till fältingenjör-, fästningsingenjör- och fälttelegraf tjänst uttagna värnpliktiga böra uppdelas på samma sätt som vid kavalleriet och fältartilleriet. Första tjänstgöringen bör således omfatta 280 dagar och repetitionsövningarnas antal bestämmas till två, vardera om 35 dagar. Liksom vid sistnämnda båda truppslag torde den första repetitionsöv-

206 ningen böra förläggas till tredje året och den andra repetitionsövningen till sjätte året. För ernållande av tillräcklig manskapsnumerär under repetitionsövningarna måste jämväl här rekrytklassen under dessa övningar tagas i anspråk. Genom tjänstgöringens ordnande på nu angivet sätt bliver det icke möjligt att i samma utsträckning som hittills tillgodose krigsberedskapen i Bodens fästning. Värnpliktskontingents storlek medgiver emellertid icke lämpligen en uppdelning på omgångar, och den för fästningsartilleriet föreslagna anordningen med en utsträckt första tjänstgöring och endast en repetitionsövning kan icke tillgripas, enär därigenom endast två årsklasser skulle bliva disponibla under repetitionsövningarna. Vill man därför tillgodose utbildningen måste krigsberedskapssynpunkten träda i bakgrunden. Vådan härav är dock i förevarande fall avsevärt mindre, än då frågan är om den artilleristiska krigsberedskapen. Vad de till radiotjänst uttagna värnpliktiga beträffar, måste med hänsyn till utbildningens karaktär första tjänstgöringen för dem tillmätas längre än för övriga värnpliktiga. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att denna tjänstgöring bestämmes till 315 dagar. Återstående 35 dagar böra avses för en repetitionsövning, vilken icke lämpligen torde böra förläggas senare än till fjärde året. Utbildningen av de till radiotjänst uttagna förutsattes äga rum vid Fälttelegrafkåren. I fråga om vinterutbildning vid ingenjörtrupperna gäller vad därom yttrats beträffande kavalleriet och artilleriet. I enlighet med vad sålunda anförts finner revisionen 13ig böra föreslå, att utbildningstiden för ingenjörtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 350 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: i fältingenjör-, fästningsingenjör- och fälttelegraf tjänst med en första tjänstgöring om 280 dagar, som tager sin början under andra året, samt med två repetitionsövningar om 35 dagar före utgången av sjätte året, samt i radiotjänst med en första tjänstgöring om 315 dagar, som tager sin början under andra året, samt en repetitionsövning om 35 dagar före utgången av fjärde året. Nedanstående diagram angiva den imgeiärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden.

207 Fältingenjör-, fälttelegraf- och fästningsingenjörtjänst. A.

S a m t l i g a k å r e r utom Bodens ingenjörkår. 17

2.

/4

Första tjänst-

året. 1

S

% Rep.-övn. 5 /io

göring ) fa

280 dagar 35

o aret. Rep.-övn. 6. året,

x

»

35 „ 350 dagar

) Hemförlovning i 16 dagar. B. %

Bodens ingenjörkår. Första tjänst-

2. året. göring 1 )

/2

It Rep.-övn. 5 /io

3- året,

280 dagar 35

»

Rep.-övn. 6. året.

35 • 350 dagar l

) Hemförlovning i 16 dagar.

Radiotjänst. 17

/4

Första tjänst-

2. året. göring 1 ; 3. året.

315 dagar '-', 3 3

4. v året.

% Rep.-övn. 5 /io 35

»

350 dagar v

) Hemförlovning i 16 dagar.

Enligt 1914 års värnpliktslag utgör utbildningstiden för trängen till- Trängdelade vapenföra värnpliktiga sammanlagt 240 dagar. Denna tjänst- trupperna. göring fullgöres, på sätt Konungen närmare förordnar, Nuvarande vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbär artjänst med en första meiser. tjänstgöring om 150 dagar, som tager sin början under första eller andra året, och tre repetitionsövningar, var och en om 30 dagar, före utgången av fjärde eller femte året, vid trängen i ege7itlig sjukvårdstjänst med en första tjänstgöring om 180 dagar, som tager sin början under första året, och en repetitionsövning om 30 dagar under vartdera av andra och fjärde åren. För utbildning till underbefäl eller fackmän skola av trängen i egentlig trängtjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas högst 14

208 procent samt av trängen i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade vapenföra Arärnpliktiga högst 10 procent. För de sålunda uttagna är utbildningstiden bestämd till sammanlagt 365 dagar, fördelade i en första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under första eller andra året, och tre repetitionsövningar, var och en om 30 dagar, före utgången av fjärde eller femte året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda stadgade övningstiden framgår av nedanstående diagram. Egentlig trängtjänst och n

li

sjukbärartjänst. 9

Första tjänstgöring

o Rep.-övn. 10 i<>

2. året.

. . . . V Y . ill50 dagar Underbefäl och fackmän 1 ) I 30 » Rep.-övn. c i Rep.-övn. i 60 dagar Rep.-övn. ———

4. året.

30 240 dagar 365 » )

M Hemförlovning i 25 dagar. Egentlig

sjukvårdstjänst.

io

Första

1. året. tjänstgöring 2. året.

'isU 1 Underbefäl 1

fa Rep.-övn. 10 io i

- | J 30

Rep.-övn. i 60 dagar

3. året. i • 4. året.

180 dagar

—j

•— Rep.-övn. —.

30 240 dagar (365 »

v

) Hemförlovning i 9 danar.

Revisionens Såsom av det anförda framgår, äro trängens värnpliktiga för härvarande yttrande. uppdelade på tre särskilda tjänster, nämligen egentlig trängtjänst, sjukbärartjänst och egentlig sjukvårdstjänst. Vad de trängen i egentlig trängtjänst tilldelade värnpliktiga angår, utbildas dessa för att vid mobilisering ingå dels i de egentliga träugformationerna, t. ex. förplägnadskolonner, bilkolonner, kolonnkadrar och trängstaber, dels i vissa sjukvårdsformationer såsom kuskar, ordonnanser m. m. Med hänsyn därtill att tjänstgöringen för de såsom bilförare, (bilmeka-

209 niker) avsedda värnpliktiga måste för uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat ordnas på annat sätt än för de övriga, torde de förra redan vid inskrivningen böra avskiljas i en särskild grupp samt tilldelas trängen i biltjänst. E n " dylik anordning synes så mycket hellre böra vidtagas, som densamma är ägnad att ur inkallelsesynpunkt medföra vissa fördelar såväl i fred som vid mobilisering. Vidare torde benämningen »egentlig trängtjänst)), vilken kvarstår från den tid då värnpliktiga tilldelades trängen n förvaltningstjänst)) (de nuvarande intendenturtrupperna), lämpligen böra ändras till benämningen »trängtjänst)). Den nuvarande anordningen att redan vid inskrivningen uttaga vissa värnpliktiga till sjukbärartjänst och andra till egentlig sjukvårdstjänst synes icke vidare böra bibehållas. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att därigenom de för vardera utbildningsgrenen lämpligaste icke alltid kunnat erhållas. Genom den avsedda minskningen av den trängen i linjetjänst tilldelade kontingentens styrka kommer särskiljandet vid inskrivningen mellan sjukbärartjänst och egentlig sjukvårdstjänst att ytterligare försvåras. Uppdelningen av de värnpliktiga på de båda tjänsterna bör därför ske efter tjänstgöringens början genom militärbefälet i samråd med vederbörande läkare. Därigenom bliver det även möjligt att, om någon visar sig olämplig för den ena utbildningsgrenen, överföra honom till den andra. Jämväl i fråga om uttagningen av underbefäl och fackmän beredes möjlighet till ett bättre urval än för närvarande är förhållandet. Sammanförandet av ifrågavarande värnpliktiga till en gemensam grupp förutsätter givetvis ett likformigt ordnande av värnpliktstjänstgöringen med avseende å såväl första tjänstgöring som repetitionsövningar, oavsett den uppdelning i olika utbildningsgrupper, som kan ifrågakomma. E n sådan likformighet torde jämväl medföra en bestämd fördel. Till följd därav att inryckning till första tjänstgöringen vid infanteriet förlägges till våren, måste nämligen värnpliktiga, tilldelade trängen i egentlig sjukvårdstjänst, för erhållande av tillfälle till sjukhusutbildning påbörja första tjänstgöringen på våren, i likhet med vad som för sjukbärare är lämpligt. Beträffande första tjänstgöringens och repetitionsövningarnas längd torde för dessa båda kategorier ävenledes överensstämmelse böra råda. Ifrågavarande värnpliktiga torde alltså vid inskrivningen böra sammanföras i en gemensam grupp samt tilldelas trängen i »sjukvårdstjänst». I enlighet med vad sålunda anförts, böra trängens eller — såsom detta truppslag hädanefter riktigare torde böra benämnas — trängtruppernas värnpliktiga vid inskrivningen uppdelas på tre särskilda tjänster, nämligen trängtjänst, biltjänst och sjukvårdstjänst. 2041 20

210 Flertalet Såsom ovan nämnts, utgör enligt gällande värnpliktslag utbildningsvävnpiiktiga. ^ e n f5 r flertalet trängtrupperna tilldelade värnpliktiga sammanlagt 240 dagar. Med hänsyn till den vid truppslaget förekommande utbildningens art och omfattning torde emellertid en så lång utbildning icke vara med nödvändighet erforderlig, utan håller revisionen före, att genom vidtagande av förut omförmälda anordningar för höjande av utbildningens effektivitet de erforderliga kunskaperna och färdigheterna böra kunna inhämtas på kortare tid. Efter övervägande av alla på frågan inverkande omständigheter har revisionen kommit till det resultatet, att utbildningstiden bör kunna nedsättas till sammanlagt 210 dagar. Beträffande denna tids uppdelning på första tjänstgöring och repetitionsövningar ställa sig förhållandena olika vid de "särskilda tjänsterna. Vad de till trängtjänst uttagna värnpliktiga angår, torde första tjänstgöringen för dessa böra ordnas efter-samma principer som vid infanteriet och följaktligen uppdelas på en sommarrekrytskola med början på våren andra året och en särskild vinterrekrytskola under tredje året. För sommarrekiytskolan synes böra beräknas en tid av 155 dagar och för vinterrekrytskolan 30 dagar. Första tjänstgöringen skulle alltså komina att omfatta 185 dagar. Återstående 25 dagar böra fullgöras såsom repetitionsövning, och torde denna, i likhet med vad som föreslagits beträffande fästningsartilleriet, böra förläggas till femte året. För erhållande av en större övningsstyrka under repetitionsövningarna skulle visserligen ytterligare en sådan övning vara synnerligen önskvärd, men genom att taga den vid tiden för repetitionsövningens avhållande i tjänst ännu varande rekrytklassen ävensom manskap tillhörande ersättningsreserven i anspråk bliver det dock möjligt att vid varje trängkår organisera en reducerad trängstab och en reducerad förplägnadskolonn. För övningarnas bedrivande synes- detta vara tillfyllest. Jämväl för de till bilfjänst uttagna värnpliktiga torde utbildningstiden böra uppdelas på en första tjänstgöring om 185 dagar och en repetitionsövning om 25 dagar. Med hänsyn till behovet av att under så stor del av året som möjligt hava tillgång på bilförare böra ifrågavarande värnpliktiga för första tjänstgöringens fullgörande uppdelas på två omgångar, av vilka den ena inrycker till tjänstgöring på hösten första året och den andra på våren andra året. Efter omkring två månaders utbildning vid vederbörande trängkår förutsättas de värnpliktiga i viss utsträckning tilldelas de olika truppförbanden, dels för fortsatt utbildning, dels för tillgodoseende av dessas behov av bilförare. Vad repetitionsövningen beträffar, kommer denna med den föreslagna tjänst-

211 göringsanordningen att till tiden sammanfalla med sista delen av vårgruppens första tjänstgöring. Under repetitionsövningen kommer således en och en halv årsklass att vara disponibel, vilket ur övningssynpunkt torde få anses vara någorlunda tillfredsställande. I likhet med vad som föreslagits beträffande de till trängtjänst uttagna, bör repetitionsövningen förläggas till femte året. Vad slutligen beträffar de till sjukvårdstjänst uttagna värnpliktiga, måste med hänsyn till nödvändigheten av att under repetitionsövningen kunna disponera en tillräckligt stor manskapsstyrka utbildningstiden för dessa uppdelas på en första tjänstgöring och två repetitionsövningar. Då var och en av. dessa senare 'bör omfatta 25 dagar, återstå för första tjänstgöringen 160 dagar. Med hänsyn därtill att ifrågavarande värnpliktiga böra, i likhet med de till trängtjänst uttagna, meddelas särskild vinterutbildning, måste även i före varande fall första tjänstgöringen uppdelas på en sommarrekrytskola med början på våren andra året och en särskild vinterrekrytskola under tredje året. Då för den senare böra avses 30 dagar, kommer alltså den förra att omfatta 130 dagar. I överensstämmelse med vad *som föreslagits för de till trängtjänst uttagna, bör även för nu ifrågavarande värnpliktiga den första tjänstgöringen förläggas så, att dess sista del till tiden sammanfaller med repetitipnsövningarna. Under dessa komma således tre årsklasser att befinna sig i tjänstgöring. Därigenom ävensom genom att taga i anspråk manskap tillhörande ersättningsreserven möjliggöres att under ifrågavarande övningar uppsätta ett halvt sjukvårdskompani, vilket är det minsta som ur övningssynpunkt erfordras. Av enahanda skäl, som anförts beträffande infanteriet, bör den första repetitionsövningen förläggas till tredje året och den andra repetitionsövningen till åttonde året. I enlighet med vad sålunda anförts, får revisionen föreslå, att utbildningstiden för flertalet trängtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 210 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: i trängtjänst med en första tjänstgöring om 185 dagar, som tager sin början under andra året och uppdelas i en sommar- och en vinterrekrytskola, samt med en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av femte året, _ i biltjänst med en första tjänstgöring om 185 dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av femte året, samt i sjukvårdstjänst med en första tjänstgöring om 160 dagar, som tager sin början under andra året och uppdelas i en sommar- och en

212 vinterrekrytskola, samt två repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av åttonde året. Nedanstående diagram angiva den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden. Trängtjänst. Sommarrekrytskola 1 ) 1155 dagar

2. året. VinterrekrytVi l2 skola 15 3

—I

3. året.

I 3 0 »»

1 — 6

fo Rep. övn. 6 /io 25

6. året.

»

210 dagar x

) Hemförlovning i 12 dagar.

Biltjänst.

/io

Första

1. året. tjänstgöring 1 ) (höstgruppen) 2. året.

i

G

%

/n

ll85 dagar

Första tjänstgöring 1 ) (vårgruppen) °/o Rep.-övn. 5,'io 25

5. året. |-

»

210 dagar x

) llemförlovning i 25 dagar.

Sjukvårdstjänst. 15

,'5

Sommarrckrytskola 1 )

/io

'130 dagar

2. året. Vinterrekryta skola 15 /s

e

, 25

3. året. Rep.-övn. -I 1

8. året.

• 30 »

/a Rep.-övn. 5 /io

»

25 » 210 dagar

) Hemförlovning i 12 dagar.

Underbefäl och fackm ackmån.

Såsom ovan nämnts, uttagas för närvarande av trängtrupperna i trängtjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga högst 14 procent samt av trängtrupperna i sjukbärartjänst och i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga högst 10 procent i och för utbildning till underbefäl eller fackmän, och är utbildningstiden för de sålunda uttagna bestämd avsevärt längre än för övriga värnpliktiga. Ifrågavarande anordning, vilken avser att tillgodose det vid mobilisering förefintliga behovet av underbefäl och fackmän, måste enligt den av revisionen föreslagna organisationen alltjämt bibehållas.

egentlig

213 Vid trängtrupperna i egentlig trängtjänst har för närvarande uttagits, förutom underbefäl, endast en kategori fackmän, nämligen kommissarier. För handhavandet av de tunga kulsprutor, vilka enligt vad krigserfarenheten givit vid handen måste i fält tilldelas vissa trängformationer till skydd mot fientliga flygangrepp, bör emellertid hädanefter jämväl särskilt kulsprutemanskap utbildas. Vidare böra till fackmän jämväl hänföras värnpliktiga, som avses till signalister. Dessa hava hittills utbildats bland flertalet värnpliktiga, men har den för dessa anslagna tiden visat sig väl knapp, oaktat kraven på trängtruppernas signalmanskap kunna i vissa hänseenden sättas lägre än på de övriga truppslagens (intendenturtrupperna undantagna). Efter den av revisionen vidtagna avkortningen av tjänstgöringstiden för flertalet värnpliktiga är det emellertid icke möjligt att bland dessa utbilda några signalister, utan måste dessa hänföras till fackmannagruppen. Till denna böra allt fortfarande även räknas kommissarier. Visserligen har revisionen ansett sig kunna vid infanteriet hänföra dessa till flertalet värnpliktiga, men vid trängtrupperna är detta med hänsyn till den korta utbildningstiden icke möjligt. I enlighet med vad sålunda anförts, torde vid trängtrupperna i trängtjänst böra utbildas följande kategorier underbefäl och fackmän, nämligen underbefäl, kulsprutemanskap, signalister och kommissarier. Bland trängtrupperna i biltjänst tilldelade värnpliktiga torde uttagning endast böra ske för utbildning av underbefäl. Vid trängtrupperna i sjukbärartjänst och egentlig sjukvårdstjänst har någon uttagning av fackmän hittills icke ägt rum, utan hava samtliga uttagna utbildats till underbefäl. I överensstämmelse härmed torde vid trängtrupperna i sjukvårdstjänst icke heller någon utbildning av fackmän böra äga rum utan samtliga uttagna utbildas till underbefäl (grupp- och patrullförare vid sjukvårdskompani, sjukvårdskorpraler, översjukvaktare m. fl.). Vad uttagningsprocenten beträffar, torde denna böra bestämmas efter samma grunder som hittills. Visserligen skulle med hänsyn till de två nja kategorier fackmän, som äro avsedda att utbildas bland de till trängtjinst uttagna, en ökning av den nuvarande procenten vara ur militär synpunkt önskvärd, men med hänsyn till härmed förenade kostnader och ökade bördor för de värnpliktiga har revisionen icke ansett sig kunna framställa något förslag härom. Vid trängtrupperna i trängtjänst ävensom i biltjänst torde alltså uttagningsprocenten böra bestämmas till 14 procent och vid trängtrupperna i sjukvårdstjänst till 10 procent. Beträffande sättet för uttagningen gäller vad härom under infanteriet auförts jämväl i fråga om trängen.

214 Såsom ovan nämnts, utgör enligt gällande värnpliktslag den sammanlagda utbildningstiden vid trängen för flertalet värnpliktiga 240 dagar och för underbefäl och fackmän 365 dagar. Skillnaden i utbildningstiden uppgår således till 125 dagar eller i runt tal fyra månader. Med hänsyn till de särskilda fordringar, som måste uppställas å de för underbefäls- och fackmannautbildning uttagna värnpliktiga, torde det icke vara möjligt att vidtaga någon avsevärdare minskning av den för denna utbildning särskilt anslagna tiden. Vid sådant förhållande och då för flertalet värnpliktiga föreslagits en sammanlagd utbildningstid av 210 dagar, har revisionen ansett, att övningstiden för underbefäl och fackmän bör bestämmas till sammanlagt 325 dagar. Vad utbildningstidens uppdelning på första tjänstgöring och repetitionsövningar beträffar, torde denna böra ske efter samma grunder, som tillämpats i fråga om övriga värnpliktiga. Den för underbefäl och fackmän föreslagna ytterligare utbildningstiden av 115 dagar bör således vid var och en av de tre särskilda tjänsterna hänföras till första tjänstgöringen. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för underbefäl och fackmän vid trängtrupperna bestämmes till sammanlagt 325 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras: i trängtjänst med en första tjänstgöring om 300 dagar, som tager sin början under andra året, samt med en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av femte året, i biltjänst med en första tjänstgöring om 300 dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av femte året, samt i sjukvårdstjänst med en första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under andra året, samt med två repetitionsövningar om 25 dagar före utgången av åttonde året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. Trängtjänst. 20

/4 j

2. året. I—

Första tjänstgöring1") '

"/• !

3. året.

j| '300 dagar •

5. året. I

/o Rep.-övn. 5/io 1 — :

|j 1 25

»

325 dagar l

) Hemförlovning i 28 dagar.

215 Biltjänst.

/io

Första

1. året. I-

tjänstgöring (höstgruppen)J) 2. året. |"

300 dagar

Första tjänstgöring (vår3. året. t«

jruppen)1)

,9 Rep.-övn. 5/io 1 — I

5 . året. I-

25 »» 325 dagar

!

) Hemförlovning i 25 dagar.

/s

Sjukvårdstjänst. Första tjänstgöring1) 275 dagar

2. året. °/o Rep.-övn. 5/io -I

3. året.

»

Rep.-övn. S. året. I-

-I 25 325 dagar

x

) Hemförlovning i 28 dagar.

Enligt 1914 års värnpliktslag är utbildningstiden för intendenturtrupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga bestämd till sammanlagt 240 dagar. Denna tjänstgöring fullgöres, på sätt Konungen närmare förordnar, med en första tjänstgöring om 210 dagar, som tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsövning om 30 dagar under fjärde året. För utbildning till underbefäl eller fackmän skola av intendenturtrupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga uttagas högst 14 procent. För de sålunda uttagna är utbildningstiden bestämd till sammanlagt 365 dagar, fördelade i en första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under första eller andra året, och tre repetitionsövningar, var och •en om 30 dagar, före utgången av fjärde eller femte året. Intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga uppdelas i två grupper, av vilka den ena inrycker till första tjänstgöring på hösten första året och den andra på våren andra året. Den ungefärliga tidsindelningen av övningstiden framgår av nedanstående diagram.

Intendenturtrupperna. Nuvarande bestämmelser.

216 Höstgruppen. 29

/io

Första

1. året, tjänstgöring

28 V S Rep.-övn. 3 1 / 8

/Ö

!

2. året.

i Underbefäl

4. året. I 5. året. I

•

210 dagar

I

IJ

o Rep.-övn. 10 /io 1 —

1. . . . |

„

240 dagar (365 » >

Vårgruppen. 30

1i 1

2. året. ! 3 . året. ! . . . . befäl

Rep.-övn. Vs I. . . . |

! 210 dagar ;

4. året. I — —

/n Under-

5. året. I

27 Första tjänstgöring

—

/o Rep.-övn. I 1. . . .1

/io !

»

1 240 dagar (365 » )

Revisionens . Vad först beträffar utbildningstiden för flertalet intendenturtrupyttrande p e r n a tilldelade värnpliktiga, är denna för närvarande densamma som v&äpiiktiga. v i d trängen eller sammanlagt 240 dagar. Då revisionen i det föregående ansett utbildningstiden vid trängtrupperna kunna nedsättas till 210 dagar, borde således, därest den nuvarande likställigheten mellan de båda truppslagen skulle bibehållas, utbildningstiden jämväl för intendenturtrupperna fastställas till 210 dagar. Med hänsyn till den vid dessa truppslag förekommande utbildningens art och omfattning håller emellertid revisionen före, att tjänstgöringstiden bör kunna sättas något kortare ^ än vid trängtrupperna. I enlighet härmed torde utbildningstiden vid intendenturtrupperna böra fastställas till sammanlagt 180 dagar. Beträffande denna tids uppdelning på första tjänstgöring och repetitionsövningar har man att utgå från, att för erhållande av erforderlig övningsstyrka under repetitionsövningarna minst två årsklasser då måste befinna sig i tjänstgöring. Genom att förlägga första tjänstgöringen så, att dess senare del till tiden sammanfaller med repetitionsövningarna,, bliver emellertid rekrytklassen under, dessa disponibel, vadan blott en årsklass ytterligare behöver inkallas. Endast en repetitionsövning synes således erforderlig, och bör denna i enlighet med vad som föreslagits för infanteriet och trängen omfatta 25 dagar. För första tjänstgöringen återstå alltså 155 dagar. Då det är nödvändigt, att de värnpliktiga

217 erhålla någon utbildning i, huru intendenturtjänsten bedrives under vinterförhållanden, och den minsta tid, som härför kan avses, utgör 30 dagar, återstå alltså för sommarrekrytskolan 125 dagar, vilken tid torde få anses vara för ändamålet tillfyllest. För att året om hava värnpliktiga disponibla för tjänsten vid intendenturförråden hava, som ovan nämnts, de värnpliktiga för första tjänstgöringens fullgörande hittills uppdelats i två grupper, den ena med höstinryckning och den andra med vårinryckning. Med den av revisionen föreslagna organisationen bliver emellertid värnpliktskontingenten för liten för att medgiva en d}dik uppdelning, och detta så mycket mera, som till följd av den minskade utbildningstiden för årets täckande skulle erfordras tre omgångar. Vid sådant förhållande och då för förrådstjänstens ombesörjande torde kunna tagas i anspråk ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga, böra samtliga nu ifrågavarande värnpliktiga fullgöra första tjänstgöringen på en gång med början på våren andra året. Repetitionsövningen torde, i överensstämmelse med vad som föreslagits för fästningsartilleriet, böra förläggas till femte året. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för flertalet intendenturtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till 'sammanlagt 180 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 155 dagar, som tager sin början under andra året och uppdelas i en sommar- och en vinterrekrytskola, samt med en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av femte året. Nedanstående diagram angiver närmare den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden. 2

2. året. I 3. året. I

Sommarrekrytskola1)

/io - 1125 dagar

Vinterrekryt»«/» skola 19/3 1 — I

5. året. i 1

% [

) lleinförlovning i 12 dagar.

ij 30 » %> Rep.-övn. 5/io 1 I

-I _25__^ 180 dagar

I likhet med vad för närvarande är förhållandet, måste även enligt underbefäl den av revisionen föreslagna organisationen för mobiliseringsbehovets och fackmäl Mlande viss uttagning av värnpliktiga till underbefäl och fackmän ske. Vid tillämpandet av nuvarande bestämmelser har hittills icke någon fackmannautbildning ägt rum, utan hava samtliga uttagna utbildats till 2041 2 0

218 underbefäl. Härutinnan ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Vad uttagningsprocenten beträffar, torde denna allt fortfarande böra bestämmas till 14 procent. Beträffande sättet för uttagningen gäller vad därom under infanteriet anförts. Vad utbildningstidens längd angår, är denna för närvarande i runt tal fyra månader längre för underbefäl och fackmän än för flertalet värnpliktiga. Då någon minskning av denna för underbefäls- och fackmannautbildningen särskilt anslagna tiden icke torde kunna vidtagas, kommer alltså utbildningstiden för underbefäl vid intendenturtrupperna att utgöra 300 dagar. De 120 dagar, varmed utbildningstiden överstiger den för övriga värnpliktiga stadgade, böra i sin helhet hänföras till första tjänstgöringen. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för underbefäl och fackmän vid intendenturtrupperna bestämmes till sammanlagt 300 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 275 dagar, som tager sin början under andra året, samt med en repetitionsövning om 25 dagar före utgången av femte året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. 81

/fl 1

2. året. i 3. året. i

göring1) '

19 Första tjänst(275 dagar

/3 1 9

5. året. I

'•

/o Rep.-övn. 5/io '^•""•H

»

300 dagar x

) Hemförlovning i 26 dagar.

Beträffande utbildningens ordnande i övrigt gäller i tillämpliga delar vad därom anförts beträffande underbefäl och fackmän vid trängtrupperna. FlygEnligt 1914 års härordning omhänderhaves arméns flygväsende av trupperna. Fälttelegrafkåren, vid vilken ett särskilt flygkompani är organiserat. De W bertäm-de värnpliktiga, som avses för flygtjänst, tilldelas följaktligen fälttelegrafmeiser. trupperna och hava således en sammanlagd utbildningstid av 365 dagar, fördelade å en första tjänstgöring om 295 dagar med början under första året och två repetitionsövningar om 35 dagar, den ena under andra året och den andra under tredje året.

219 Utbildningen har hittills omfattat dels allmän soldatutbildning, avseende bibringandet av erforderlig disciplin samt de allmänna kunskaper och färdigheter, som den menige mannen i fält måste besitta, dels skjutning med karbin i och för tryggandet av flygformationer, som på marken utsättas för fientliga anfall, dels utbildning till mekaniker och stationsmanskap vid flygformation. Någon utbildning av värnpliktiga till flygförare har ej ägt rum. Däremot pläga dessa ofta såsom mekaniker få medfölja vid luftfärder. Såsom längre fram (sid. 280) närmare omförmäles, föreslår revisionen, att Revisionens det nuvarande flygkompaniet avskiljes från Fälttelegrafkåren och att arméns y t t r a n d e flygväsende organiseras som ett självständigt vapen, benämnt flygtrupperna. Dessa böra således redan vid inskrivningen tilldelas det antal värnpliktiga, som erfordras. Utom den utbildning, som, enligt vad ovan nämnts, hittills meddelats, bör av de flygtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga visst antal utbildas med kulspruta, dels för eldgivning under luftfärd, dels för skyddandet av flygformationer på marken mot fientliga flygare. Vidare bör visst antal utbildas i radiotjänst. Slutligen bör jämväl visst antal erhålla en grundläggande utbildning såsom flygplanförare, huvudsakligen för att vid krig efter en kompletterande specialutbildning kunna tagas i anspråk i nämnda egenskap. Med hänsyn till de sålunda ökade utbildningskraven är det tydligt, att någon minskning av den nuvarande utbildningstiden icke kan vidtagas. Denna torde därför allt fortfarande böra bestämmas till sammanlagt 365 dagar. På grund av utbildningens omfattning och beskaffenhet torde utbildningstiden vid flygtrupperna böra uppdelas i huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits för ingenjörtrupperna i radiotjänst tilldelade värnpliktiga. Första tjänstgöringen, vilken med hänsyn till den 15 dagar längre sammanlagda utbildningstiden bör omfatta 330 dagar, bör alltså taga sin början på våren under andra året och åtföljas av en repetitionsövning om 35 dagar under fjärde året. Ur synpunkten av att de värnpliktiga icke må allt för snart glömma bort de under första • tjänstgöringen inhämtade kunskaperna och färdigheterna skulle visserligen två repetitionsövningar varit önskvärda, men då detta i så fall skulle ske på bekostnad av den grundläggande första tjänstgöringen, har revisionen icke ansett sig böra förorda en dylik anordning, och detta så mycket mindre som rekrytklassen jämte en till repetitionsövning inkallad årsklass beräknas lämna fullt nöjaktig tillgång på värnpliktiga för uppsättande av de flygformationer, som erfordras vid större fälttjänst-

220 övningar under tiden för repetitionsövningarna vid andra truppslag. Man torde till och med kunna räkna med, att de luftstridskrafter, vilka behöva för dylikt ändamål organiseras, stundom kunna erhållas, även om enbart rekrytklassen står till förfogande. Med hänsyn härtill möter icke hinder att tid efter annan förlägga repetitionsövningarna till vintern, vilket ur utbildningssynpunkt är önskvärt. I regel torde desamma dock liksom vid övriga truppslag böra äga rum under hösten. I enlighet med vad sålunda anförts, tinner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för flygtrupperna i linjetjänst tilldelade värnpliktiga bestämmes till sammanlagt 365 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om 330 dagar, som tager sin början under andra året, samt med en repetitionsövning om 35 dagar före utgången av fjärde året. Nedanstående diagram angiver närmare den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden. 14

2. året. !

Första tjänstgöring 1 )

/4 i

330 dagar 3. året. i"^^^^^^™^"™""^^!

IJ 3

4. året. i

% Rep.-övn.2) 5/io 1 I

1 35

»

3 6 5 dagar 1 2

) Hemförlovning i 16 dagar. ) F ö r värnpliktiga, som utbildats till

flygplanförare,

förlägges repetitionsövningen vanligen till vintern.

Studenter och likställda.

Nuvarande bestämmelser.

Enligt 1914 års värnpliktslag äro studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra: de vapenföra i sammanlagt 485 dagar, fördelade, på sätt Konungen "närmare förordnar, i en första tjänstgöring om minst 400 dagar, som tager sin början under första året, och en repetitionsövning under vartdera av andra och tredje åren, samt t de icke vapenföra i 365 dagar i en följd med början under första eller andra året. Vad de vapenföra angår, avser utbildningen att bibringa dessa sådana kunskaper och färdigheter, att de vid mobilisering kunna tjänstgöra : vid infanteriet såsom plutonchefer, vid kavalleriet såsom troppchefs ställföreträdare (undantagsvis såsom troppchefer),

221 vid artilleriet och ingenjörtrupperna såsom troppchefer eller i motsvarande befattningar, 2 ) vid trängen såsom avdelningschefer eller i motsvarande befattningar vid trängformationerna eller vid sjukvårdsformationerna såsom adjutanter, sjukhusunderofficerare, läkarbiträden o. s. v.; samt vid intendenturtrupperna såsom plutonchefer vid förplägnads- (etappintendentur-) kompanier. Vad de icke vapenföra beträffar, utbildas dessa till följande befattningar (tjänster), nämligen: adjutanter vid sjukvårdsformationer, sjukhusunderofficerare och läkarbiträden, teknisk tjänst vid artilleriet, vissa intendenturbefattningar samt expeditionsbiträden. Studenter och likställda börja i allmänhet sin tjänstgöring samma år, de avlagt student- eller motsvarande examen, om de under året fylla minst 18 år. Tjänstgöringen tager sin början för de vapenföra ävensom för flertalet icke vapenföra i slutet av juni månad, d. v. s. kort efter studentexaminas avslutande. Nedanstående diagram angiva den ungefärliga tidsindelningen av utbildningstiden för det stora flertalet vapenföra studenter och likställda. Infanteriet, trängen och intendenturtrupperna. Första tjänstVa

1. året.

göring »)

1425 dagar dagji

/g Rep.-övn. 10 /io

2. året. I«

-i

30 Rep.-övn. året.

30 4 8 5 dagar i

) llemförlovning i 14 dagar.

Kavalleriet. Första tjänst1. året. Igöring J )

/s 3 % Rep.-övn. 12 /io

1.401 dagar

ij 42 »

2. året. I" Rep.-övn. 3 . året. I-

1 _42

>L_

485 dagar x

) Hemförlovning i 16 dagar.

) Av de ingenjörtrupperna i fälttelegraf tjänst tilldelade studenter och likställda, vilka utbildats vid flygkompaniet, h a r visst antal u n d e r g å t t utbildning (eller förberedande sådan) till fältfbgare. Övriga hava utbildats till chefmekaniker m. m. vid flygformation.

222 Ltartilleriet och posmonsartilleriet. 20

Första tjänsti

•• i\ gormg*)

2. året. i

so- i) •• 12/ sl '/8 Rep.-ovn. 1J /io

:

!

3. året.

o

:

1. året. I

•

1 Rep.-övn. ; i

•

1» ^401 dagar /

ij 42

»

1 _42_ » 4 8 5 dagar

J

) Hemförlovning i 28 dagar

Fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna. 26

1. året. ! 2. året. I

:

c

Första tjänst-

i göring x) '

/o Rep.-övn. 12 /io 1 Rep.-övn. 1 ^ " H

3. året. I

>415 dagar ij 35

»>

I

»

4 8 5 dagar x

) Hemförlovning i 21 dagar.

Fältingenjör- och fälttelegraftrupperna. 26/

1. året. I

• göring : )

2. året. I

6 Första tjänst-

! - /9 Rep.-övn. 1 2 - 1 4 /io i i

1415 dagar

6 8

if 35 »

Rep.-övn.

3 . året. I

! — I

!

»

485 dagar J

) Hemförlovning i 21 resp. 2 3 dagar.

Bland studenter och likställda intaga blivande läkare, veterinärer, tandläkare och apotekare m. fl. en särskild ställning. För dessa värnpliktiga är nämligen tjänstgöringen icke såsom för de övriga uppdelad i första tjänstgöring och repetitionsövningar, utan skall densamma, med rätt till avbrott under viss tid för studiekurs fullföljande, fullgöras med dels militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring, därvid den värpliktige må åtnjuta, om han är vapenför, högst 45 och, om han är icke vapenför, högst 60 dagar minskning av den för studenter och likställda bestämda tjänstgöringstiden. Har den värnpliktige icke före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt vederbörliga studieprov, har han att fullgöra den studenter och likställda annars åliggande tjänstgöring.

223 Tjänstgöringen är för ifrågavarande nedanstående tabeller utvisa:

värnpliktiga

ordnad på sätt

Vapenföra. Militärutbildning.

Läkare Veterinärer Tandläkare och a p o t e k a r e . .

Facktj änstgöring. Fackutbildning.

1. årets antal dagar.

2. årets antal dagar.

Antal dagar.

108 108 108

95 87

90 60

Första antal dagar.

Andra antal dagar.

30 30 322

117 155

Summa dagar.

440J) 440l) 440J)

J ) För den, som påbörjar fackutbildning tidigare än tinder fjärde året eller för vilken fackutbildningen icke tager sin början senast under sjunde året, förlanges facktjänstgöringen med 15 dagar.

Icke vapenföra. Militärutbildning Fackunder första utbildning. året. Antal dagar. Antal dagar. Läkare Veterinärer Tandläkare och apotekare

108 108 108

90 60

Facktjänstgöring. Första antal dagar.

Andra antal dagar.

30 30

77 107

197 Summa dagar.

305 J ) 305 x ) 305x)

J

) För den, som påbörjar fackutbildningen tidigare än under fjärde året eller för vilken fackutbildningen icke tager sin början senast under sjunde året, förläuges facktjänstgöringen med 60 dagar.

Enligt vad i det föregående (sid. 142) redan framhållits, har revisionen Revisionens kommit till den uppfattningen, att den nuvarande studentorganisationen yttrande. bör bibehållas och såsom ett väsentligt led ingå i den nya härordningen. I överensstämmelse härmed har revisionen även funnit sig böra föreslå, att samtliga studenter och likställda, vapenföra såväl som icke vapenföra, uttagas för utbildning till linjetjänst. Den omständigheten, att hittillsvarande icke vapenföra uttagas till dylik tjänst, innebär givetvis icke, att de komma att användas i stridande befattningar, utan förutsätter revisionen, att de fortfarande komma att tagas i ansnjak för huvudsakligen samma befattningar, som enligt nuvarande härordning. Vad utbildningstidens längd beträffar, utgör denna, såsom ovan nämnts, enligt gällande värnpliktslag sammanlagt 485 dagar för de vapenföra. Från militärt håll har även gjorts gällande, att den sålunda bestämda tiden är den minsta, som erfordras, för att de värnpliktiga skola

224 kunna nöjaktigt utbildas för de befattningar, för vilka de avses. Ehuru revisionen icke vill bestrida, att en så lång utbildningstid kan vara ur militär synpunkt fullt motiverad, hyser revisionen dock den bestämda uppfattningen, att en avsevärd nedsättning av övningstiden måste i förevarande fall vidtagas. Då det gäller att bestämma utbildningstidens längd för studenter och likställda, kan man nämligen icke taga hänsyn endast till de rent militära kraven, utan måste jämväl i hög grad beakta de värnpliktigas egna intressen. Ser man saken ur denna synpunkt, är det uppenbart, att den nuvarande långa utbildningstiden är, särskilt för dem, som bedriva eller hava för avsikt att bedriva studier vid universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter — och detta utgör givetvis det stora flertalet — högst betungande. Under första tjänstgöringen gå sålunda två lästerminer helt och hållet till spillo, och på grund av de båda repetitionsövningarnas avslutande först inemot mitten av oktober månad ytterligare två halva lästerminer. För de värnpliktiga innebär detta givetvis de allvarligaste olägenheter med hänsyn till deras såväl studier som ekonomi. Också har från deras sida vid upprepade tillfällen framhållits, att icke blott en avkortning av tjänstgöringstiden utan jämväl en ändrad förläggning av densamma är av behovet i hög grad påkallad. Att det ur allmänkulturell synpunkt jämväl är önskvärt, att utbildningstiden i förevarande fall icke tillmätes allt för lång, ligger i öppen dag och torde icke behöva närmare utvecklas. Om revisionen alltså håller före, att en nedsättning av den nuvarande utbildningstiden bör äga rum, är det dock tydligt, att en* viss tvekan kan göra sig gällande i fråga om, huru långt man härutinnan bör gå. Under sina överläggningar har emellertid revisionen kommit till det resultatet, att utbildningstiden bör för samtliga studenter och likställda, vapenföra såväl som icke vapenföra, bestämmes till saramanlagt 365 dagar, eller samma dagantal som av försvarsberedningarna på sin tid föreslogs för utbildning av värnpliktiga truppförare. Att resultatet av en sålunda bestämd tjänstgöringstid icke kan bliva detsamma som med den hittillsvarande väsentligt längre tiden, ligger i sakens natur. Vid infanteriet torde sålunda endast ett proportionsvis mindre antal än enligt 1914 års härordning bliva någorlunda användbara som plutonchefer (i motsvarande befattningar) under enklare förhållanden, medan man kanske för flertalet torde få nöja sig med utbildning till ställföreträdare för pluton chef. Vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna synes man däremot få helt och hållet avstå från utbildning till troppchefer (motsvarande befattningar, vid kavalleriet troppchefs ställföreträdare) och inskränka sig till att giva vederbörande en sådan utbildning, att de omedelbart vid mobilisering bliva användbara för vissa under-

225 officers- och underbefälsbefattningar, varjämte vid artilleriet årligen ett mindre antal synes böra utbildas i mättjänst. Vid träng- och intendenturtrupperna torde motsvarande förhållanden som vid infanteriet inträda, ehuru vid dessa truppslag det relativa antalet av dem, som kunna tillägna sig plutonchefs- eller motsvarande utbildning kan förutsättas bliva större än vid infanteriet. Vid flygtrupperna slutligen torde utbildningen böra hava samma syfte som hittills, dock att utbildning till stationsunderofficerare vid flygformation ävensom — för dem, som äro i besittning av erforderliga kvalifikationer — till flygingenjörer och ritare synes böra äga rum. För utbildning av det icke vapenföra manskapet till sjukhusunderofficerare, läkarbiträden m. fl. befattningar torde den föreslagna tjänstgöringstiden få anses tillfyllest. Av vad sålunda anförts framgår, att studenter och likställda i flera fall endast kunna erhålla underbefälsutbildning. Visserligen kan det ifrågasättas, huruvida man över huvud taget bör utbilda dessa värnpliktiga till underbefäl, men med hänsyn till såväl det förefintliga behovet av dylikt befäl som framför allt önskvärdheten av att vid inträffande mobilisering hava tillgång på personal, som efter en jämförelsevis kort kompletterande utbildning kan göras användbar såsom pluton- och troppchefer (motsvarande befattningar), har revisionen icke tvekat att förorda en dylik anordning. Vad * härefter angår utbildningstidens fördelning på första tjänstgöring och repetitionsövningar, ävensom förläggning i övrigt, torde härvid böra ordnas så, att dels bästa möjliga utbildningsresultat erhålles, dels att de värnpliktiga vållas minsta möjliga avbräck i sina studier. I enlighet härmed finner revisionen sig böra föreslå, att endast en repetitionsövning avhålles. Därigenom vinnes ökad tid för den grundläggande första tjänstgöringen, och ur de värnpliktigas synpunkt är det givetvis en fördel att behöva fullgöra blott en dylik övning. Av såväl militära skäl som med hänsyn till de värnpliktigas studier torde repetitionsövningen icke böra fullgöras samma år, första tjänstgöringen avslutas, utan först något år senare. Då inryckningen till första tjänstgöringen förutsattes, såsom för närvarande är fallet, äga rum under juni månad första året, torde repetitionsövningen lämpligen böra förläggas till tredje eller fjärde året och då givetvis samtidigt med repetitionsövningarna för övriga värnpliktiga utom vid flygtrupperna, där det ur utbildningssynpunkt kan befinnas önskvärt, att repetitionsövningen för visst .manskap understundom förlägges till vintern. Efter frånräknande av det för rej)etitionsövningen erforderliga dagantalet — utgörande, enligt vad i det föregående omförmälts, 25 dagar vid infanteriet, trängen och intenden2 0 4 1 20

226 turtrupperna, 30 dagar vid fästningsartilleriet och 35 dagar vid övriga truppslag — återstå för första tjänstgöringen 340 dagar vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna, 335 dagar vid fästningsartilleriet och 330 dagar vid övriga truppslag. I fråga om sättet för första tjänstgöringens fullgörande torde man endast hava att välja mellan två olika alternativ nämligen antingen tjänstgöringens fullgörande i en följd — sammanhängande linje — eller och tjänstgöringens uppdelande på två perioder, av vilka den ena förlägges till sommarmånaderna under första året och den andra till andra året med början på nyåret — delad linje. Med hänsyn därtill att enligtdet förra alternativet två hela lästerminer skulle gå förlorade, men enligt det senare endast något över en lästermin, skulle det kunna förefalla, som om den delade linjen ur de värnpliktigas synpunkt vore avgjort att föredraga. Emellertid har erfarenheten från provisorietiden givit vid handen, att detta ingalunda är fallet. Sålunda visade det sig, att det stora flertalet värnpliktiga av 1920 års klass, vilka i viss utsträckning hade valfrihet härutinnan, önskade fullgöra hela första tjänstgöringen i en följd. Vid sådant förhållande och då den sammanhängande linjen ur militär synpunkt i regel är att föredraga, finner revisionen sig böra förorda denna utom i vad angår värnpliktiga tilldelade ingenjörtrupperna i fält- och fästningsingenjörtjänst. För dessa måste nämligen den delade linjen väljas, enär tjänstgöring såsom befäl under de,för dessa tjänster särskilt viktiga praktiska tillämpningsövningarna eljest icke skulle kunna komma till stånd i erforderlig omfattning. Då de flesta av de ifrågavarande båda tjänster tilldelade värnpliktiga framdeles såsom hittills torde hava för avsikt att söka inträde vid högre teknisk läroanstalt, kommer den delade linjen icke att för dessa medföra någon olägenhet. Höstuppehållet torde nämligen med fördel kunna användas dels för ofta förekommande komplettering av i studentexamen erhållna betyg, dels för erhållande av erforderlig verkstadspraktik. Såsom förut nämnts, torde vid artilleriet ett mindre antal av ifrågavarande värnpliktiga böra utbildas i mättjänst. De för sådant ändamål uttagna synas efter avslutad vinterutbildning lämpligen böra hemförlovas för att ånyo inkallas på försommaren för bibringande av den speciella utbildningen i mättjänst, bl. a. vid artilleriets skjutskola. Med hänsyn till det ringa antal, varom här är fråga, torde man i regel kunna räkna med, att ifrågavarande kommendering låter sig ordna på frivillighetens väg. Utbildningen av studenter och likställda förutsattes liksom hittills äga rum truppslagsvis i en eller flera för ändamålet särskilt sammandragna skolor, kompanier o. s. v.

227 I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att utbildningstiden för studenter och likställda bestämmes till sammanlagt 365 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring om minst 330 dagar, som tager sin början under första året och antingen fortgår i en följd eller uppdelas på första och andra året, samt med Qn repetitionsövning före utgången av fjärde året. Den ungefärliga tidsindelningen av den sålunda föreslagna utbildningstiden framgår närmare av nedanstående diagram. Infanteriet, trängen och intendenturtrupperna. a6

/6

Första tjänst-

1. året. göring 1 )

(QiO dagar

/6

2. året.

• 9

4. året. i-

o Rep.-övn. 5 /io \ |

25 365 dagar

v

) HemförloTning i 20 dagar.

Kavalleriet, artilleriet samt ingenjörtruppcrna i fälttelegraf- och radiotjänst. 26

/o ;

:

1. året. i

göring 1 )

12 Första tjänst|

/o 2 )

2. året.

[33O dagar*)

— 8

4. året. ;

•

-|J

% 8 ) Rop.-övn. 6 /io i I

1 35

»

&

)

3 6 5 dagar !

) Hemförlovning i 20 dagar. ) För fästningsartilleriet 17 /«.

) »

..

V».

) » » 335 dagar. 5 ) » » 30 » Anm. För det manskap, som avses att utbildas i mättjänst vid artilleriet, avbrytes första tjänstgöringen efter avslutandet av den särskilda vinterutbildningen, och äger hem förlovning rum till försommaren. Utryckning sker före tiden för repetitionsövningen.

Ingenjörtrupperna i fältingenjör- och fästningsingenjörtjänst. 21

1. Iret. i Vi 2. iret. i

Första tjänstgöring* 5 /G första omgången /io | — — • - — — — — ^ — |

Första tjänstgöring: andra omgången 1 )

'Va

(330 dagar i 225J

: 30

4. iret.

—— x

11 Rep.-övn. 8 /i o -I

'-

1 35

»

365 dagar ) Hemförlovning i 15 dagar.

228 Flygtrupperna. 26

/G 1

1. året- I göring 1 )

2. året, i

12 Första tjänst-

[330 dagar

/o

i S0

;8 Rep.-övn.2)6/io i^^~™^!

4. året, I

I _35

»_

365 dagar J

) Hemförlovning i 20 dagar. ) Repetitionsövningen förlägges eventuellt för vissa värnpliktiga till vintern.

2 Vad blivande läkare, veterinärer, tandläkare och apotekare m- fl. beträffar, torde värnpliktstjänstgöringen för dessa böra ordnas efter samma principer som hittills och följaktligen uppdelas på militärutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring. Med hänsyn till den väsentligt nedsatta utbildningstiden torde något avdrag å facktjänstgöringen, motsvarande nu under vissa förutsättningar medgivna 45, respektive 60 dagar, icke vidare kunna medgivas. Beträffande tjänstgöringens uppdelning på de olika utbildningsperioderna förutsattes ingen annan ändring än den, som betingas av den minskade sammanlagda utbildningstiden. I enlighet med vad sålunda anförts, torde tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga böra ordnas på sätt nedanstående tabell utvisar. Militärutbildning 1. året Läkare , Veterinärer Tandläkare och apotekare

80 1052) 60

.

2. året 90 60

FackFack- Summa j utbild- tjänstdagar ning göring v)

75 60 42

120 140 263

365 365 365

*) Fullgöres enligt generalfältläkareus bestämmande i anslutning till fackutbildning eller senare i en eller flera omgångar. a ) Dagantalet betingat av kravet på ridutbildning.

2. Till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga. Enligt vad i det föregående (sid. 152) framhållits, har revisionen vid framställandet av sitt förslag om de värnpliktigas uppdelning i för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv utgått från, att ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga under fred icke skola erhålla en fullständig utbildning utan endast en helt kort grundläggande sådan. I överensstämmelse härmed har revisionen vid uppgörandet av sitt förslag förutsatt,

229 att ifrågavarande värnpliktiga vid inträffande mobilisering i allmänhet komma att ingå i depåerna för att efter en kompletterande utbildning användas dels för ersättande av den under krigets lopp vid fälthären skeende avgången, dels för uppsättande i händelse av behov av nya formationer. För sådana befattningar och tjänster, vilka icke oundgängligen kräva fullständig militärutbildning, torde det dock vara nödvändigt att redan omedelbart vid mobilisering taga en del av ersättningsreserven i anspråk. Med hänsyn till ersättningsreservens ingående vid mobilisering i depåerna synes utbildningen av de densamma tilldelade värnpliktiga böra inskränkas till en grundläggande allmän militär utbildning i syfte att skapa erforderlig disciplin samt övriga nödiga förutsättningar för en fortsatt fullständig utbildning vid mobilisering. I främsta rummet torde utbildningen böra omfatta exercis samt skjutning med eldhandvapen ävensom övningar i marsch och gymnastik. Vid intendenturtrupperna synes huvudvikten böra läggas på slakteri-, bageri- och magasinstjänst samt vid flygtrupperna på stationstjänst och för dem, som därtill äro lämpliga, på tjänst i flygverkstäderna eller tjänst såsom bil- och motorförare m. m. Med hänsyn till den ovan angivna omedelbara användningen vid mobilisering av ersättningsreserven för vissa befattningar och tjänster torde erforderligt antal värnpliktiga böra erhålla härför nödig utbildning. Sålunda bör vid samtliga truppslag viss utbildning äga rum av kuskar, hästskötare och kockar, vid infanteriet m. fl. truppslag av sjukbärare, vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna av stationsmanskap i vissa strålkastar- och- telegrafformationer samt vid fästningsingenjörtrupperna i befästningsarbeten. Tjänstgöringstiden för ersättningsreserven bör avvägas icke endast med hänsyn till utbildningens ovan angivna omfattning utan även med hänsyn till handräckningstjänstens krav. Enligt vad i det föregående (sid. 174) framhållits, utgår revisionen nämligen från, att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga för höjande av utbildningens effektivitet i största möjliga utsträckning befrias från dylik tjänst, samt att denna huvudsakligen ombesörjes av ersättningsreserven. Ur principiell synpunkt vore det visserligen önskvärt, att handräckningsgöromålen kunde bestridas av ersättningsreservens icke vapenföra manskap. Därigenom skulle dess vapenföra manskap kunna helt ägna sig åt utbildningsarbetet samt tjänstgöringstiden för detsamma följaktligen kunna begränsas till, vad det ovan angivna utbildningsmålet oundgängligen kräver. Då emellertid tillgodoseendet av detta önskemål skulle medföra, att tjänstgöringstiden för ersättningsreservens icke vapenföra manskap måste till-

230 mätas avsevärt längre än för det vapenföra manskapet — en anordning vilken ur principiell synpunkt icke kan försvaras — har revisionen kommit till den uppfattningen, att tjänstgöringstiden för ersättningsreserven inom ett och samma truppslag bör vara lika för alla. Härav följer som lätt torde inses, att icke blott de hittillsvarande icke vapenföra utan jämväl övriga ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga måste tagas i anspråk för handräckningstjänstens upprätthållande. I främsta rummet bör dock givetvis den förra kategorien härför avses samt därnäst alla sådana, som på grund av bristande anlag eller av andra skäl mindre väl lämpa sig för militär utbildning. Med beaktande av ovan angivna synpunkter har revisionen kommit till det resultatet, att en utbildningstid av 63 dagar vid infanteriet och trängtrupperna samt 90 dagar vid övriga truppslag torde få anses vara tillfyllest. Då denna tid givetvis är för kort för att medgiva någon uppdelning på första tjänstgöring och repetitionsövningar, bör all tjänstgöring fullgöras i en följd med början under första eller andra året. Då handräckningstjänsténs upprätthållande kräver, att personal finnes inne under hela året, måste ersättningsreservens värnpliktiga i och för tjänstgöringens fullgörande uppdelas på omgångar. För årets täckande erfordras alltså vid infanteriet och trängtrupperna 6 omgångar och vid övriga truppslag 4 omgångar. I och för uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat torde emellertid i de flesta fall de särskilda omgångarna icke böra göras lika stora, utan synes till höst- och vinteromgångarna icke böra inkallas flera värnpliktiga, än som för handräckningstjänstens ombesörjande finnes erforderligt. Visserligen måste kravet på militär utbildning för dessa omgångar i huvudsak uppgivas, men å andra sidan kunna så många flera inkallas till vår- och sommaromgångarna, varigenom utbildningsmöjligheterna för dessa väsentligt ökas. Genom en dylik anordning bliver det jämväl möjligt att förlägga den egentliga utbildningen av ersättningsreserven till de tider på året, som med hänsyn till de vid truppförbanden rådande tjänstgöringsförhållandena äro härför mest lämpliga. För att icke dessa upprepade inkallelser må verka allt för slitande på det befäl, som skall handhava utbildningen, torde böra ordnas så, att befälet i lämplig och möjlig utsträckning i tur och ordning beordras tjänstgöra vid de olika omgångarna. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga skola vara skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra vid infanteriet och trängtrupperna i sammanlagt 63 dagar och vid övriga truppslag i sammanlagt 90 dagar; skolande denna tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar, fullgöras under första eller andra eller under första och andra året.

231 3. Reservtruppövning och landstormsövning. Enligt gällande värnpliktslag äro hären tilldelade vapenföra värn- Reservtmpppliktiö-a. med undantag av studenter och likställda, som utbildas till ovnin sN u v 8.1*3 ii dG

•

läkare, veterinärer, tandläkare och apotekare, skyldiga att, på sätt bestämmelser. Konungen närmare förordnar, deltaga i reservtruppövning: vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna, trängen och intendenturtrupperna i högst 15 dagar under nionde eller tionde året, samt vid rytteriet, fältartilleriet, positionsartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna i högst 25 dagar under femte eller sjätte året. Ifrågavarande övningar hava tillkommit för att hos de äldre års- Revisionens klasserna i beväringen uppfriska och befästa de kunskaper och färdig- y ttrande heter, som inhämtats under den grundläggande första tjänstgöringen. Såsom i det föregående om förmälts, har emellertid revisionen sökt tillgodose denna synpunkt genom att vid de truppslag och tjänster, där mera än en repetitionsövning skall äga rum, föreslå den sista övningens förläggande till ett senare år än hittills, nämligen vid infanteriet och trängtrupperna i sjukvårdstjänst till åttonde året samt vid kavalleriet, fältartilleriet och ingenjörtrupperna i fältingenjör-, fälttelegraf- och fästningsingenjörtjänst till sjätte året. Jämväl i de fall, där endast en repetitionsövning förekommer, såsom vid fästningsartilleriet, ingenjörtrupperna i radiotjänst, trängtrupperna i trängtjänst och biltjänst samt flygtrupperna, har revisionen av samma skäl förlagt nämnda övning så sent omständigheterna i övrigt det medgiva. Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till de med anordnandet av särskilda reservtruppövningar förenade kostnaderna ävensom de värnpliktigas intressen har revisionen icke ansett sig böra i sitt förslag upptaga några särskilda reservtruppövningar. Enligt gällande värnpliktslag äro landstormen tillhörande värnplik- Landstormsovnin tiga skvldiffa att, på sätt Konungen närmare förordnar, under fredstid so

«/

o

/ jr

o

'

Nuvarande

för sin utbildning deltaga i en landstormsövning om fem dagar. bestämmelser. Landstormsövning äger i regel rum under tiden från och med den 1 maj till och med den 31 augusti, där så prövas lämpligt i omgångar inom samma landstormsområde. Årligen äro avsedda att inkallas värnpliktiga från omkring en fjärdedel av varje arméfördelnings landstormsområden. Inom landstormsområde med särskilt stor tillgång på värnpliktiga må dock enligt arméfördelningschefs beprövande inkallelserna

232 fördelas på två eller flera år. I regel inkallas de fyra yngsta årsklasserna samtidigt. Under landstormsövningarna organiseras truppen vanligen såsom infanteri i kompanier o. s. v. Därjämte uppsättas i vissa fall kulspruteavdelningar, spanings-(velociped-)avdelningar, sjukvårds- och förplägnadsformationer m. m. Enligt utfärdade bestämmelser avse landstormsövningarna: organisation och utrustning av landstormen under förhållanden, vilka, så mycket utbildningshänsyn medgiva, ansluta sig till förloppet vid mobilisering; uppfriskande och bibringande av de formella färdigheter och kunskaper, som äro en förutsättning för landstormens uppträdande i fältmässiga förband vid anfall och försvar; samt utförande av tillämpningsövningar, där så lämpligen kan ske anordnade med hänsyn till de särskilda landstormsavdelningarnas krigsuppgifter enligt plan. Med hänsyn till de betydelsefulla uppgifter, som vid mobilisering tillkomma landstormen, synes det revisionen uppenbart, att man icke kan, utan att i allt för hög grad nedsätta dess användbarhet, lämna densamma utan varje som helst övning. Ehuru det givetvis är en fördel, att landstormsmännen och framför allt de bland dem, som äro avsedda till befäl, åtminstone en gång under tjänstetiden erhålla någon kännedom om de uppgifter, som vid inträffande mobilisering komma att påläggas dem, och de nuvarande landstormsövningarna följaktligen ur inkallelse- och raobiliseringssynpunkt äro av ett visst värde, så torde det å andra sidan dock vara tydligt, att utbytet av dessa kortvariga övningar ur utbildningssynpunkt skall vara synnerligen ringa. Vill man därför uppnå ett utbildningsresultat av verldigt värde, så synes antingen dagantalet för de nuvarande landstormsövningarna böra ökas eller ock upprepade sådana övningar böra avhållas. Då emellertid av såväl kostnadsskäl som med hänsyn till de därmed förenade olägenheterna för de värnpliktiga ingendera av dessa båda utvägar torde kunna tillgripas, har revisionen kommit till den uppfattningen, att det ur militär synpunkt är bättre att giva ett mindretal av landstormen en någorlunda nöjaktig utbildning än alla en otillfredsställande sådan. En grundbetingelse för landstormens användbarhet är, att det för densamma avsedda befälet, vilket uttages ur landstormsmännens egna led, är någorlunda förtroget med sina åligganden. För närvarande lämna emellertid förhållandena härutinnan rc^cket övrigt att önska. Den

233 enida utbildning, som kommer landstormsbefälet till del utöver femdagarsövningen är den, som meddelas inom de frivilliga landstormsföreningarna. Intresset för dessa är visserligen på sina håll mycket stort, men tydligt är, att då det gäller en för försvaret så viktig sak som skapandet av ett sina uppgifter någorlunda vuxet landstormsbefäl, man icke kan uteslutande bygga på en frivillig rörelse, vilken, även om den komme att av staten i viss mån understödjas, för sitt fortbestånd och sin utveckling är beroende av en hel del omständigheter av mångskiftande natur. Vill man därför nå målet, så torde enda utvägen vara att införa lagstadgade övningar för de till befäl uttagna eller därför lämpliga landstormsmännen. E n annan kategori landstormsmän, som måste anses vara i särskilt behov av övning, äro de, som avses för vissa speciella tjänster och befattningar, såsom kulsprutemanskap, kommissarier och sjukvårdspersonal. Enligt revisionens uppfattning torde endast förenämnda båda personalgrupper, nämligen befäl och specialmanskap, böra deltaga i landstormsövning, under det att samtliga övriga därifrån befrias. För att övningen skall kunna fylla sitt ändamål, är det emellertid tydligt, att densamma måste vara av längre varaktighet än för närvarande är förhållandet. Sålunda måste personalen någorlunda grundligt undervisas angående sina skyldigheter vid själ va, mobiliseringen (vid inmönstring, * utrustning och organisation i övrigt m. m.) ävensom vid lösandet av de särskilda landstormsavdelningarnas planlagda första krigsuppgift. Vidare bör någon tid anslås för att uppfriska vederbörandes allmänna militära kunskaper och färdigheter. Slutligen torde några dagar böra avses för anordnandet av erforderliga tillämpningsövningar. Med hänsyn till vad sålunda bör under, övningen genomgås, torde densamma icke kunna bestämmas till kortare tid än 15 dagar. Beträffande det antal man, som bör inkallas till landstormsövning, hava verkställda beräkningar givit vid handen, att detta icke bör understiga 20 procent av hela antalet landstormsmän. Detta motsvarar en årlig kontingent av något över 5,000 man. Vad uttagningen beträffar, torde denna böra verkställas av inskrivningsrevisionen på förslag av inskrivningsbefälhavaren. I främsta rummet böra uttagas de landstormsmän, som tillhöra årsklass och landstormsområde, för vilka landstormsövning under året skall ifrågakomma, och som enligt vederbörliga planer äro avsedda att tagas i anspråk såsom befäl vid landstormen eller att där användas i specialbefattning. I övrigt torde böra uttagas sådana landstormsmän, vilka på grund av föregående militärtjänstgöring eller på grund av den kännedom, man eljest har om dem, kunna anses vara lämpliga såsom befäl eller i spe2041 20

234 cialbefattning. Därest, såsom väl i regel torde bliva fallet, flera årsklasser samtidigt skola inkallas inom ett och samma landstormsområde, böra förenämnda 20 procent uttagas av varje årsklass. Ur såväl militär som de värnpliktigas egen synpunkt är det givetvis av vikt, att landstormsövningen icke äger rum allt för lång tid efter inträdet i landstormen. Lämpligt torde vara att härutinnan förfara enligt samma grunder som hittills. Vad tiden på året för övningens avhållande beträffar, bör denna så avpassas, att dels utbildningen bliver så givande som möjligt, dels erforderligt befäl utan större olägenhet kan ställas till förfogande. Under skördetiden böra landstormsövningar icke anordnas. Genom landstormsövningens omläggning på nu angivet sätt torde icke endast de militära kraven bliva bättre än hittills tillgodosedda, utan jämväl avsevärda besparingar kunna göras. Under förutsättning av den nuvarande 5-dagarsövningens bibehållande skulle enligt verkställda beräkningar årliga antalet tjänstgöringsdagar för landstormen uppgå till omkring 184,000. Enligt revisionens förslag kommer tjänstgöringsdagarnas antal att uppgå till endast omkring 89,300. Då statens direkta utgifter för en landstormsmän för närvarande torde kunna beräknas till 2 kronor 52 öre om dagen, uppstår alltså en årlig besparing av i runt tal 238,650 kronor.

G.

De värnpliktigas avlöning.

Nuvarande Enligt för närvarande gällande bestämmelser åtnjuta de värnpliktiga oestämmei- un^eY f r e dstjänstgöring, förutom underhåll och beklädnad in natura, även viss kontant ersättning. Denna ersättning utgår dels i form av penningbidrag, dels i form av penningtillskott. Vad penningbidraget beträffar, utgår detta till samtliga värnpliktiga under all slags tjänstgöring, och utgör detsamma under första tjänstgöring och repetitionsövning 50 öre om dagen samt under reservtruppövning och landstormsövning 1 krona om dagen. Penningtillskott åter utgår endast till sådana beväringen tillhörande värnpliktiga, som tjänstgöra såsom underbefäl. Under tiden för sådan tjänstgöring äga de åtnjuta — utöver penningbidraget — 25 öre om dagen utom under tredje repetitionsövningen vid fotfolket, då penningtillskottet utgår med 50 öre om dagen till dem, som tjänstgöra såsom underbefäl och uttagits enligt § 26 mom. 2 värnpliktslagen.

235 Med hänsyn till den av revisionen föreslagna omläggningen av värn- Revisionens pliktstjänstgöringen torde vissa jämkningar i ovannämnda bestämmelser *ttrandeangående de värnpliktigas avlöning böra vidtagas. Liksom för närvarande bör penningbidrag allt fortfarande utgå till samtliga värnpliktiga under såväl första tjänstgöring och repetitionsövniagar som landstormsövning. Beträffande penningbidragets storlek håller revisionen däremot före, att en bestämd skillnad bör göras mellan å ena sidan de till linjestjänst uttagna värnpliktiga och å andra sidan de till ersättningsreserven uttagna. Såväl med hänsyn till den avsevärt längre tjänstgöring, som pålägges den förra kategorien i jämförelse med den senare, som i betraktande av att en längre tjänstgöring givetvis alltid medför ett större avbräck i vederbörandes borgerliga förvärvsmöjligheter än en kortare, synes det nämligen revisionen vara med såväl rättvisa som billighet överensstämmande, att penningbidraget sättes väsentligt högre för] dem, som uttagas till linjetjänst, än för dem, som tilldelas ersättningsreserven. Med avseende å de belopp, varmed penningbidrag till de båda olika kategorierna bör utgå, tillåter sig revisionen erinra därom, att detta enligt 1901 års härordning utgick med 20 öre om dagen under den första tjänstgöringen (rekrytskolan) ävensom under den tid, värnpliktig fullgjorde hela den honom åliggande tjänstgöring i en följd, samt med 50 öre om dagen under annan tjänstgöring. I samband med den år 1914 beslutade utsträckningen av värnpliktstjänstgöringen höjdes detsamma till sitt nuvarande belopp eller 50 öre om dagen under all tjänstgöring i linjen. Då nu tjänstgöringstiden för de till ersättningsreserven uttagna värnpliktiga nedsättes vid infanteriet och trängtrupperna till omkring en femtedel och vid övriga truppslag till omkring en fjärdedel av den år 1914 bestämda, synes det revisionen befogat, att en reduktion av penningbidraget till dessa värnpliktiga äger rum. På grund härav finner revisionen sig böra föreslå, att penningbidraget till e r s ä t t n i n g s r e s e r v e n t i l l h ö r a n d e v ä r n p l i k t i g a , vilka komma att få fullgöra all tjänstgöring i en följd, bestämmes till 25 öre om dagen, ett belopp som, jämväl om hänsyn tages till penningvärdets fall, torde få anses vara tillräckligt. Med utgångspunkt härifrån torde penningbidraget för de t i l l l i n j e t j ä n s t u t t a g n a v ä r n p l i k t i g a , vilka komma att få en omkring fyra gånger så lång tjänstgöringstid som de till ersättningsreserven uttagna, och för vilka nämnda tid därtill uppdelas på olika tidsperioder, skäligen böra bestämmas till 50 öre om dagen under den första tjänstgöringen (sommarrekrytskola) ävensom under den tid, vederbörande fullgör honom åliggande tjänstgöring i en följd, samt med 75 öre om dagen under annan tjänst-

236 göring (vinterrekrytskola, repetitionsövning). För sådana till linjetjänst uttagna värnpliktiga, vilka efter tjänstgöringens början komma att överföras till ersättningsreserven, bör dock penningbidraget för den tid, som ej överstiger 90 dagar, utgå med endast 25 öre om dagen. Till alla i landstormsövning deltagande värnpliktiga torde fortfarande såsom hittills böra utgå ett penningbidrag av 1 krona om dagen. Vad penningtillskottet angår, infördes denna avlöningsform i samband med antagandet av 1901 års härordning såsom en kompensation åt de värnpliktiga, vilka erhöllo en längre sammanlagd tjänstgöringstid än den för infanteriet fastställda. Penningtillskottet, vilket bestämdes till 20 öre om dagen, utgick sålunda endast till värnpliktiga vid kavalleriet, fältartilleriet, fältingenjör- och" fälttelegraftrupperna samt flottan för den tid, som översteg 240 dagar. I samband med antagandet av 1914 års härordning blevo emellertid bestämmelserna angående penningtillskottet ändrade till sin nuvarande lydelse. Riksdagen ansåg nämligen, att då genom tjänstgöringstidens utsträckning för fotfolket tilldelade värnpliktiga skillnaden i övningstidens längd mellan de olika vapenslagen icke komme att bliva så framträdande, som tidigare varit fallet, anledning icke vidare syntes förefinnas att tilldela ett särskilt penningtillskott utöver penningbidraget åt andra värnpliktiga än sådana, som i och för utbildning till och fullgörande av mera kvalificerade befattningar finge underkasta sig en längre tjänstgöring än övriga samma truppslag tilldelade värnpliktiga. Enligt revisionens förslag komma av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga dels underbefäl och fackmän vid infanteriet samt träng- och intenturtrupperna, dels ock studenter och likställda att erhålla en längre tjänstgöringstid än övriga samma truppslag tilldelade värnpliktiga. 1 ) Ett upprätthållande av den nuvarande principen för penningtillskottets utbetalande skulle alltså innebära, att dylikt tillskott skulle utgå till förenämnda kategorier värnpliktiga under den tid, de tjänstgöra såsom underbefäl, d. v. s. under repetitionsövningarna. Emellertid är att märka, att den av revisionen för ifrågavarande kategorier värnpliktiga föreslagna sammanlagda tjänstgöringstiden i vissa fall understiger och i andra fall endast helt obetydligt överstiger den för andra värnpliktskategorier föreslagna utbildningstiden. - Medan den sålunda för underbefäl och fackmän vid träng- och intendenturtrupperna utgör 325, respektive 300 dagar, uppgår utbildningstiden vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna till 350 dagar. För underbefäl och fackmän vid infanteriet liksom ock för studenter och likställda kommer tjänstgöringstiden att utgöra 365 x

) Vid flygtrupperna hava till linjetjänst uttagna värnpliktiga lika lång tjänstgöringstid som studenter och likställda.

237 dagar eller endast 15 dagar mera än vid nyssnämnda specialvapen. Då de till underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga ävensom studenter och likställda alltså icke komma att bliva i tjänstgöringsavseende sämre ställda än åtskilliga andra kategorier värnpliktiga — i vissa fall tvärtom bättre — synes revisionen någon anledning icke vidare föreligga att till dessa utbetala något särskilt penningtillskott. Vid sådant förhållande och med hänsyn jämväl tagen till den föreslagna höjningen av penningbidraget har revisionen kommit till den uppfattningen, att penningtillskott hädanefter icke bör till någon värnpliktskategori utgå. H. S p e c i a l m o t i v e r i n g till f ö r e s l a g n a ä n d r i n g a r i v ä r n p l i k t s l a g e n . I enlighet med de i det föregående angivna grunderna för värnpliktens ordnande har revisionen utarbetat förslag till erforderliga ändringar i nu gällande värnpliktslag. 1 ) Då dessa ändringar hänföra sig till ett flertal av lagens paragrafer, har revisionen emellertid ansett lämpligast, att en, formellt sett, helt ny värnpliktslag (Del II sid. 299 o. f.) antages. Den gamla lagens uppställning och terminologi hava dock i största möjliga utsträckning bibehållits. Likaledes har revisionen lämnat de delar av nuvarande lag, vilka icke direkt beröras av revisionens förslag, i såväl formellt som sakligt hänseende oförändrade. Revisionen övergår nu till att närmare redogöra för det uppgjorda lagförslagets särskilda §§.

Kap. I.

Allmänna bestämmelser.

§§ 1 och 2. Dessa §§ äro oförändrade. § 3. Mom. 1. Beträffande grunderna *för den i detta moment vidtagna ändringen hänvisas till vad därom i det föregående (sid. 167) anförts. Mom. 2. Detta moment är oförändrat. §§ 4 och 5. Dessa §§ äro oförändrade. *) Värnplikten berörande frågor, i vad avser marinen, återfinnas ningen »Sjöförsvaret».

i Del II under avdel

§6. Mom. 1. Enligt nuvarande bestämmelser äga vissa värnpliktiga rätt att bliva inskrivna före inträdet i värnpliktsåldern. Dylik rätt tillkommer dels sådana ynglingar, som äro villiga att för bättre utbildnings vinnande — underbefäl eller fackmän, plutonchef eller motsvarande befattning — fullgöra längre tjänstgöring (mom. 1 och 3) eller att för utbildning vid Norrbottens regemente uttagas från annat regementes inskrivningsområde (mom. 1), dels sådana ynglingar, som på grund av åtnjuten skolundervisning, vilken tagit sig uttryck i avlagda kunskapsprov — studenter och likställda — äro skyldiga att undergå längre utbildning (mom. 2). Den sålunda medgivna rätten till tidigare inskrivning har tillkommit såsom ett vederlag för den större uppoffring, som ifrågavarande ynglingar genom längre tjänstgöring eller i annat hänseende bliva underkastade. Med hänsyn till den förmån för den enskilde, som ett tidigare fullgörande av värnplikten otvivelaktigt innebär, torde intet vara att erinra mot den princip, som i förenämnda bestämmelser kommit till uttryck, nämligen att rätten till inskrivning såsom underårig skall vara förknippad med skyldighet till längre tjänstgöring. Då emellertid enligt revisionens förslag samtliga till linjetjänst uttagna värnpliktiga äro skyldiga att underkasta^ sig en väsentligt längre tjänstgöring, än de, som uttagas till ersättningsreserven, har det synts revisionen följdriktigt, att rätten till inskrivning före inträdet i värnpliktsåldern utsträckes till alla sådana ynglingar, som frivilligt anmäla sig för uttagning till linjetjänst. Enligt nuvarande bestämmelser äga studenter och likställda anmäla sig till inskrivning såsom underåriga redan det år, då de fylla aderton eller nitton år, men övriga värnpliktiga först det år, de fylla nitton år. Då det alltjämt synes önskvärt att bereda studenter och likställda tillfälle att snarast möjligt efter avlagda examina få fullgöra sin värnplikt, och då vidare tjänstgöringstiden för dessa enligt revisionens förslag icke kommer att bliva längre än för åtskilliga andra till linjetjänst uttagna värnpliktiga, har revisionen ansett, att rätten till inskrivning såsom underårig bör för samtliga ifrågavarande värnpliktiga inträda redan det år, då de fylla aderton eller nitton år. För att bliva inskriven såsom underårig fordras för närvarande med visst undantag, att vederbörande är vapenför. Då emellertid, enligt vad ovan nämnts, anmälan till linjetjänst satts såsom villkor för inskrivning som underårig, och jämväl icke vapenföra i vissa fall (studenter och likställda, vissa å sjömanshus inskrivna värnpliktiga ävensom värnpliktiga

239 tillhörande Gottlands inskrivningsområde) avses att uttagas till sådan tjänst, har uttrycket »vapenför» ansetts böra utbytas mot uttrycket »duglig till krigstjänst». Till förekommande av att rätten till inskrivning såsom underårig utnyttjas för vinnande av kortare tjänstgöring har det slutligen ansetts erforderligt att i momentet införa ett stadgande rörande tjänstgöringsförhållandena för sådana ynglingar, som visserligen vid inskrivningen såsom underåriga icke kunna hänföras till gruppen studenter och likställda, men som kunna förutses komma att vid inträdet i värnpliktsåldern fylla härför stadgade fordringar. Mom. 2. Detta moment har med viss formell jämkning samma lydelse som nuvarande mom. 4. Mom. 3. Detta moment är av samma lydelse som nuvarande mom. 5.

§ 7. Enligt revisionens förslag komma de till krigstjänst dugliga värnpliktiga att vid inskrivningen uttagas antingen till linjetjänst eller till ersättningsreserven. Därjämte sker, i likhet med vad för närvarande är fallet, tilldelning till visst truppslag av hären eller viss tjänst vid marinen. Bestämmelserna härom hava ansetts böra inflyta i förevarande §, En följd av revisionens förslag om de värnpliktigas uppdelning i för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv är, att de nuvarande uttrycken »vapenför» och »icke vapenför» böra ur lagen utgå. Med hänsyn härtill har uttrycket »befattning», såsom avseende endast icke vapenföra, icke ansetts böra vidare användas. §§ 8 - 1 0 . Dessa §§ äro oförändrade.

Kap. II.

Om de värnpliktigas inskrivning och redovisning. §§ U - 1 3 .

Dessa §§ äro oförändrade. .§ 14. Mom. 1. Detta moment är oförändrat. Mom. 2. Då inskrivningsboken bör innehålla allt, vad den värnpliktige beträffande sin värnplikt behöver veta och ej endast, vad som

240 kan vara av vikt att styrka, samt dessutom bör lämna en hel del för militärbefälet värdefulla upplysningar, såsom angående den värnpliktiges användbarhet m. m., har en härav påkallad jämkning i momentets nuvarande lydelse ansetts böra vidtagas. Mom. 3. Detta moment är oförändrat. § 15Denna § är oförändrad. Kap. III.

Om uppskov med inskrivning eller tjänstgöring, sa ock om frikallelse efter inskriYiiing.

§ 16. Mom. 1—5. Dessa moment äro oförändrade. Mom. 6. De i detta moment givna bestämmelserna om vissa eftergifter för återinvandrare i fråga om värnpliktstjänstgöringen, tillkommo genom lag den 11 juni 1909, varvid jämväl föreskrevs, att de skulle äga tillämpning endast till och med 1914 års inskrivningsförrättningar. Tiden för bestämmelsens giltighet har sedermera utsträckts och utgår för närvarande först med inskrivningsförrättningarna år 1925. Då enligt revisionens uppfattning någon anledning icke föreligger att vidare bibehålla begränsningen med avseende å ifrågavarande bestämmelsers giltighet, har sista stycket i detta moment ansetts böra ur lagen utgå.

§ iv. Mom. 1. Detta moment avser i sin nuvarande lydelse beviljande vid inskrivningen av uppskov med den i § 27 föreskrivna första tjänstgöringen. Bestämmelser rörande uppskov med tjänstgöring av kortare varaktighet — repetitionsövning, reservtruppövning och landstormsövning — återfinnas däremot i mom. 3. I överensstämmelse härmed har förevarande moment ansetts böra ' givas en sådan lydelse, att det endast får avseende å första tjänstgöring eller tjänstgöring i en följd för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst. I övrigt hava endast i momentets första och sista stycke vissa jämkningar blivit gjorda i syfte att fullständiga och förtydliga dess föreskrifter. Mom. 2. Under det att föreskrifterna i mom. 1 åsyfta uppskovs beviljande med viss tjänstgöring av anledning, som förefinnes vid inskrivningen, har detta moment avseende endast å sådan uppskovsanledning, som yppas efter det vederbörlig inskrivning för året avslutats.

241 Då detta med hänsyn till den av revisionen föreslagna inskrivnings- och uttagningsproceduren synes böra i lagen klart angivas, har revisionen ansett uttrycket »inskrivningsförrättningen» böra utbytas mot »inskrivningen för året». övriga i momentet vidtagna ändringar äro betingade av skäl, som ovan under mom. 1 anförts. Mom. 3. De i detta moment vidtagna ändringarna sammanhänga med vad ovan under mom. 1 anförts beträffande uppskov med tjänstgöring av längre varaktighet. Mom. 4. Detta moment är oförändrat. Mom. 5. Den i detta moment föreslagna ändringen har tillkommit efter därom av sakkunniga rörande officerskårens vid flottan rekrytering och utbildning m. m. uti deras betänkande IV framställt förslag. Ändringen är en följd av det nya utbildningssystemet för reservofficersaspiranter vid flottan. Mom. 6 och 7. Dessa moment äro oförändrade. Kap. IV.

Om inskrivningsnämnd och inskrivningsrevision. § 18.

Denna § är oförändrad. § 19Den förändrade värnpliktsorganisation, som revisionen föreslagit, medför dels en icke oväsentlig omläggning av förfaringssättet vid inskrivningen, dels vissa jämkningar i avseende å de åligganden och befogenheter, som för närvarande tillkomma vederbörliga inskrivningsmyndigheter. I förstnämnda hänseende har revisionen redan i det föregående (sid. 159) angivit de grundlinjer, efter vilka inskrivningen enligt revisionens uppfattning bör ordnas, ävensom framhållit, att de närmare bestämmelserna härför böra såsom hittills få sin plats i inskrivningsförordningen. Vad inskrivningsmyndigheternas åligganden och befogenheter beträffar, böra dessa, likasom för närvarande, i sina huvuddrag angivas i värnpliktslagen. Mom. 1.- Uti detta moment hava, i överensstämmelse med vad nu är fallet, inskrivningsnämnds åligganden sammanförts i ett antal punkter. Vissa av dessa hava angivits på enahanda sätt som för närvarande; i andra hava vissa förändringar vidtagits; några sakna motsvarighet i gällande lag. 2041 20

k

242 P u n k t a). Till grund för såväl inskrivningen som uttagningen till linjetjänst och ersättningsreserv måste givetvis ligga en prövning av de värnpliktigas duglighet till krigstjänst och lämplighet för olika slags utbildning. Såsom första punkt har därför införts ett särskilt stadgande angående sådan prövning. P u n k t e r n a b) och c). Dessa båda punkter, som avse inskrivningen i egentlig mening, hava samma lydelse som punkt c) respektive punkt a) i gällande lag. P u n k t e r n a d) och e). I dessa båda punkter lämnas föreskrifter rörande den befattning med uttagning av värnpliktiga till linjetjänst och ersättningsreserv, som synes böra tillkomma inskrivningsnämnd. Första delen av punkt d) motsvarar v sista delen av punkt d) i gällande lag. Punkt e) har avseende dels å den uttagning till linjetjänst och ersättningsreserv, som enligt lagförslaget skall ske utan lottdragning, nämligen uttagning enligt § 24 mom. 1 a), b), c) och d) samt mom. 2 a) och b), dels å den förberedande uttagning i övrigt, som kan och bör åläggas inskrivningsnämnd. P u n k t e r n a f) och g). Båda dessa punkter avse tilldelning av värnpliktiga till olika truppslag och tjänster, ävensom uttagning för särskild utbildning av ett visst truppslag tilldelade värnpliktiga. Första delen av punkt d) i gällande värnpliktslag återfinnes med vissa formella jämkningar i punkt f). Sålunda har bland annat ordet »fotfolket» utbytts mot »infanteriet» samt »trängen» mot den numera riktigare benämningen »trängtrupperna». Vidare har inskrivningsnämnden ålagts att efterfråga, vilka av de värnpliktiga önska uttagas för särskild utbildning vid vissa infanteriregementen. Punkten g) ersätter punkten e) i gällande lag. Likasom nu är förhållandet måste även enligt revisionens förslag i vissa fall inskrivningsnämnden, i andra fall inskrivningsrevisionen besluta angående tilldelning till olika truppslag och tjänster ävensom beträffande uttagning för särskild utbildning. 1 denna punkt har även föreskrivits, att inskrivningsnämnd skall för samtliga värnpliktiga, som ej blivit genom dess försorg tilldelade visst truppslag eller viss tjänst, göra anteckningar angående deras lämplighet för olika truppslag och tjänster. Sådana anteckningar torde vara nödvändiga för inskrivningsrevisionen vid dess arbete. Då den anteckning av vissa värnpliktiga såsom ersättare vid vissa trirfpslag och tjänster, som enligt punkt e) i nu gällande lag skall äga rum, icke erfordras vid det av revisionen förutsatta förfaringssättet vid inskrivningen, har bestämmelsen härom ansetts böra ur lagen utgå. P u n k t h). Denna punkt har samma'lydelse som punkt b) i gällande lag med ett tillägg av innehåll, att det i vissa fall kan tillkomma

t

243 inskrivningsrevision att pröva och besluta angående uppskov med tjänstgöring. Så bliver förhållandet med värnpliktiga, som av revisionen uttagas till Iinjetjänst. P u n k t i). Det har ansetts böra i lagen föreskrivas, att åt den värnpliktige i varje fall skall lämnas meddelande angående inskrivningsnämndens beslut. Den nuvarande bestämmelsen i punkt f) har därför i denna punkt erhållit en något ändrad lydelse. Mom. 2. Detta moment är oförändrat. Mom. 3. Enligt revisionens förslag skall bland värnpliktiga i allmänhet årligen uttagas ett bestämt antal till linjetjänst. Denna uttagning torde i regel komma att avslutas redan vid inskrivningsrevisionens första sammanträde efter verkställda inskrivningsförrättningar. Till följd härav måste den befogenhet rörande inskrivning av värnpliktiga, som enligt förevarande moments första stycke för närvarande tillkommer inskrivnings-(sjörullförings-)befälhavare, begränsas till tiden mellan inskrivningsnämndens sammanträden och' inskrivningsrevisionens första därpå följande sammanträde. Av enahanda skäl har giltigheten av sjörullföringsbefälhavares beslut rörande inskrivning måst begränsas till att avse endast sådana värnpliktiga, som enligt § 24 i varje fall skola uttagas till linjetjänst. Mom. 4. Av skäl, som ovan vid mom. 3 anförts, hava enahanda ändringar vidtagits i detta moment. Därjämte hava reservofficersaspiranter ansetts böra upptagas bland den i detta moment uppräknade fast anställda personalen. §§ 20 och 21. Dessa §§ äro oförändrade. § 22. De uti förevarande § vidtagna ändringarna hava betingats av huvudsakligen enahanda skäl, som de under § 19 anförda. Beträffande punkt h), som motsvarar punkt e) i gällande lag, har nuvarande föreskrift, att till underbefäl eller fackmän icke böra uttagas sådana värnpliktiga, som visa, att tjänstgöringens fullgörande skulle bereda dem eller av deras arbete beroende nära anhöriga väsentliga svårigheter eller olägenheter, ansetts böra utgå, då, enligt vad nedan under § 24 anföres, värnpliktiga, vilka kunna åberopa familjeskäl till stöd för en kortare tjänstgöring, komma att uttagas till ersättningsreserven. Beträffande den i punkt i) intagna bestämmelsen hänvisas till vad därom i det föregående (sid. 233) redan blivit anfört. § 23. Denna § är oförändrad.

•

244 Kap. V.

Om de värnpliktigas fördelning och tjänstgöringsskyldighet i beväringen.

§ 24. I denna § hava de allmänna föreskrifterna angående uttagning till linjetjänst och ersättningsreserv ansetts böra få sin plats. Mom. 1 och 2. Beträffande de i dessa båda moment intagna bestämmelserna hänvisas till vad därom i det föregående, huvudsakligen i kapitlet »Grunder för uttagning av värnpliktiga till linjetjänst», anförts. Beträffande bestämmelsen i mom. 2 b) torde böra framhållas, att denna bereder möjlighet att i stor utsträckning bereda sådana värnpliktiga, som därav äro i behov, en väsentlig lindring i avseende å värnpliktstjänstgöringen. Enligt gällande lag finnes icke en sådan möjlighet. Åt bestämmelsen har givits en sådan avfattning, att den å ena sidan fullt tillgodoser därmed avsett ändamål men å andra sidan icke lämnar rum för eventuella missbruk. Mom. 3. Den i mom. 2 b) givna bestämmelsen, att till ersättningsreserven skola uttagas värnpliktiga, som visa, att deras uttagning till linjetjänst skulle bereda av deras arbete för sitt uppehälle väsentligen beroende nära anhöriga avsevärda svårigheter, hänför sig givetvis till förhållandena vid tiden för uttagningen. Emellertid bör tydligen även till linjetjänst uttagen värnpliktig, vilken efter inskrivningsförrättningarnas avslutande kommit i en sådan situation, erhålla den lindring i värnpliktstjänstgöringen, som ett hänförande till ersättningsreserven innebär. Revisionen har därför i förevarande moment intagit en bestämmelse därom, att därest för värnpliktig, vilken uttagits till linjetjänst, inträtt sådant förhållande, som i mom. 2 b) omförmäles, han må, enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, överföras till ersättningsreserven. Då emellertid den till linjetjänst uttagna kontingenten måste till antalet upprätthållas, torde i samband härmed böra stadgas, att i stället för sådan till ersättningsreserven överförd värnpliktig, må, likaledes enligt de närmare föreskrifter Konungen meddelar, Ull linjetjänst överföras värnpliktig, vilken enligt bestämmelserna i mom. 2 c) uttagits till ersättningsreserven. Mom. 4. Då vissa värnpliktskategorier, enligt vad i mom. 1 föreskrives, i varje fall skola uttagas till linjetjänst, synes ett stadgande erforderligt, att värnpliktig, som av en eller annan anledning blivit vid inskrivningen uttagen till ersättningsreserven, men för vilken före tjänstgöringens påbörjande inträtt sådant förhållande, att han vid uttagningen

245 bort hänföras till någon av nyssnämnda kategorier, även skall vara skyldig att fullgöra tjänstgöring enligt för dessa gällande bestämmelser. Mom. 5. Detta moment har med vissa jämkningar, avsedda att förtydliga detsamma, enahanda lydelse som nuvarande § 24. § 25. Denna § är, med undantag för en formell jämkning i moment 3, oförändrad. § 26. Mom. 1. Förutom vissa formella jämkningar har i förevarande moment icke vidtagits annan ändring, än att bland de i momentet angivna särskilda truppslagen jämväl införts flygtrupperna. Mom. 2 och 3. Beträffande de i dessa moment vidtagna ändringar hänvisas till vad därom i det föregående (sid. 196 och 212) anförts. § 27. Beträffande de i denna § vidtagna ändringarna hänvisas till vad därom i det föregående under avdelningen »Utbildningstiden» anförts. Därutöver torde här endast följande behöva framhållas. Bestämmelsen i mom. 1 C, som motsvarar nuvarande mom. 1 B, har erhållit en sådan lydelse, att värnpliktig, som först efter inskrivningen men före tjänstgöringens påbörjande avlagt studentexamen eller blivit i värnpliktshänseende likställd med student, skall fullgöra den för studenter och med dem likställda föreskrivna tjänstgöring. I mom. 1 D, som motsvarar mom. 1 C i gällande lag, har till följd av de i § 6 vidtagna ändringarna sista meningen i sistnämnda moment ej längre ansetts erforderlig. I mom. 1 E, motsvarande mom. 1 D i gällande lag, har — i överensstämmelse med den sedan flera år följda tillämpningen — jämväl apotekare ansetts böra särskilt omnämnas. Mom. 1 G har med viss formell jämkning samma lydelse som mom. 1 F i gällande lag. Genom stadgandet i mom. 2 B har möjlighet beretts att överföra en jämlikt bestämmelserna i § 24 mom. 1 d) eller e) till linjetjänst uttagen värnpliktig till ersättningsreserven. Revisionen anser sig dock böra framhålla, att sådan överföring ej torde behöva företagas i någon större utsträckning, därest uttagningen till linjetjänst i samband med inskriv-

24'6

ningen sker med erforderligt beaktande av de värnpliktigas fysiska beskaffenhet och lämplighet för sådan tjänst. Vid bestämmandet av sålunda överförd värnpliktigs tjänstgöringsförhållanden hava enahanda grunder tillämpats, som för närvarande gälla vid vapenför värnpliktigs överföring till icke vapenför. I mom. 3 A återfinnes det av revisionen föreslagna stadgandet om avkortning av tjänstgöringstiden för värnpliktig, som visar sig vara i besittning av viss skjutskicklighet. I mom. 3 B och D hava införts nu gällande bestämmelser av tillfällig natur rörande hemförlovning av värnpliktiga samt åtgärder vid utbruten farsot eller andra utomordentliga förhållanden. I mom. 3 C har hänvisning gjorts till lagen den 21 maj 1920 angående värnpliktiga, vilka hysa samvetsbetänkligheter mot värnpliktstjänstgöring. Beträffande den i mom. 3 E intagna bestämmelsen hänvisas till vad därom längre fram under avdelningen »Sjöförsvaret» (Del II sid. 219—220) närmare omförmäles. Bestämmelserna i mom. 3 F och G hava, med undantag för en formell jämkning i punkt G, enahanda lydelse som nuvarande mom. 4. Mom. 3 H. Enligt för närvarande gällande bestämmelser äger värnpliktig rätt att såsom fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, han på grund av sjukdom varit förhindrad deltaga i utbildningen. Följden härav är, att en del värnpliktiga, vilka under tjänstgöringen tillbringat en längre tid å sjukhus, avsluta sin värnpliktstjänstgöring utan att hava på avsett sätt kunnat tillgodogöra sig utbildningen. Med hänsyn till de olägenheter, som detta ur militär synpunkt givetvis innebär, hava vederbörande myndigheter vid upprepade tillfällen framhållit angelägenheten av, att ifrågavarande rätt måtte på lämpligt sätt begränsas. Såsom belysande för förhållandena i förevarande hänseende meddelade arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse redan uti en till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1913 i ämnet avlåten skrivelse, att ett avsevärt antal med veneriska sjukdomar behäftade värnpliktiga fullgjort nästan hela tiden för repetitionsövningarna genom att vårdas å sjukhus. Uti skrivelse till Kungl. Maj:t den 11 februari 1921 gjorde sjukvårdsstyrelsen förnyad framställning i ämnet; och har denna framställning jämte vederbörande militärmyndigheters däröver avgivna yttranden genom remiss den 22 juni 1921 överlämnats till revisionen för att tagas i övervägande vid fullgörande av dess uppdrag. Att en värnpliktig, vilken träffas av olycksfall i tjänsten eller under densamma ådrager sig sjukdom, vartill tjänsten skäligen kan anses hava

247 bidragit, bör såsom fullgjord tjänstgöring få tillgodoräkna sig den tid, varunder han på grund av olycksfallet eller sjukdomen varit förhindrad deltaga i utbildningsarbetet, synes revisionen vara med såväl rättvisa som billighet överensstämmande. Beträffande sådana fall torde därför någon ändring i nu gällande bestämmelser icke böra vidtagas. Annorlunda ställer sig däremot förhållandet med avseende å värnpliktiga, vilka drabbas av olycksfall utom tjänsten eller ådraga sig ^sjukdom, vartill tjänstgöringen icke kan antagas hava varit orsak. Även här kunna givetvis fall förekomma, där billigheten kräver, att sjukdomstiden fårräknas vederbörande tillgodo såsom fullgjord tjänstgöring, men i andra fall åter, såsom vid olycksfall, vilka förorsakats av grovt vållande, eller vid veneriska sjukdomar, vilka ju nästan undantagslöst äro självförvållade, synes ingen anledning föreligga att medgiva vederbörande en sådan förmån. På grund härav och då det, särskilt med den av revisionen föreslagna organisationen, är av synnerlig vikt, att de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i största möjliga utsträckning tillgodogöra sig utbildningen, har revisionen ansett, att i värnpliktslagen bör införas ett stadgande av innehåll, att Konungen skall äga förordna, huruvida och i vad mån värnpliktig, som på grund av sjukdom eller skada, till vilken tjänstgöringen ej kan antagas hava varit orsak, icke kunnat tillgodogöra sig utbildningen, må såsom fullgjord tjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, varunder han på grund av sjukdomen eller skadan icke kunnat deltaga i utbildningen. § 28—32. Dessa §§ äro oförändrade. § 33. Mom. 1. Uti punkt a) har införts föreskrift därom, att verkställd uttagning (överföring) till linjetjänst och ersättningsreserv gäller under värnpliktigs hela tjänstetid i beväringen. Mom. 2 och 3. Dessa moment äro oförändrade. § 34. Mom. 1. Detta moment har tillkommit för att reglera, till vilken värnpliktsgrupp härens och marinens fast anställda personal skall vid avgång från sin anställning hänföras. Att sådan värnpliktig härvid skall överföras till, linjetjänst, därest han ej på grund av sin kroppsbeskaffenhet eller av annat skäl är för sådan tjänst olämplig, torde få anses självfallet.

248 Mom. 2. Detta moment har samma lydelse som mom. 1 i gällande lag med ett tillägg, varigenom momentets giltighet begränsas till sådan f. d. fast anställd personal, som enligt bestämmelserna i mom. 1 blivit överförd till linjetjänst. Mom. 3. Detta moment innehåller bestämmelser angående rätt för fast anställd personal att vid avgång få tillgodoräkna sig sådan anställning såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring samt ersätter mom. 2 i gällande lag. Sistberörda moment lämnar dels vissa principiella stadganden i förevarande hänseende, nämligen att vid fast anställning under minst tre år all värnpliktstjänstgöring i beväringen utom reservtruppövning skall anses fullgjord, och att en tvåårig sådan anställning befriar vederbörande endast från den s. k. första tjänstgöringen, dels vissa föreskrifter för några särskilt angivna fall. Vad de principiella stadgandena beträffar, hava dessa ansetts böra ändras. Genom att uppställa stora fordringar i avseende å anställningstid för rätt till befrielse från värnpliktstjänstgöring är det visserligen möjligt, att tillgången på väl kvalificerat befäl ökas, men å andra sidan är att befara, att volontärrekryteringen över huvud taget därigenom försvåras. Riktigast torde därför vara att till grund för ett stadgande i förevarande hänseende lägga vissa minimifordringar i avseende å personalens utbildning, för att den skall kunna anses användbar i underbefälsbefattningar vid mobilisering. Revisionen har härvid kommit till det resultatet, att ifrågavarande personal bör, oberoende av anställningstidens längd, deltaga med vederbörlig åldersklass i den sista repetitionsövning, som denna har att fullgöra, samt att i övrigt en tvåårig anställning, d. v. s. i allmänhet avslutad korprals-(konstapels-)utbildning, kan anses för ändamålet tillräcklig och därför bör medföra rätt till befrielse från all annan i § 27 föreskriven värnpliktstjänstgöring. I överensstämmelse härmed har momentets lydelse avfattats. Vad åter angår de i nuvarande mom. 2 för vissa särskilda fall givna föreskrifterna, synas dessa, likasom specialbestämmelser i allmänhet, böra hava sin plats i inskrivningsförordningen och icke i lagen. Revisionen har därför ansett, att ifrågavarande föreskrifter böra ur lagen utgå. I samband härmed har åt momentets sista stycke givits en något ändrad avfattning. Mom. 4. Detta moment har, med undantag för en ändrad hänvisning, samma lydelse som mom. 3 i gällande lag. Mom. 5. Detta moment har samma lydelse som mom. 4 i gällande lag.

249 Kap. VI.

Om de värnpliktigas underhåll och förmåner i beväringen. § 35.

Mom. 1. Detta moment är oförändat. Mom. 2. Beträffande den i förevarande moment vidtagna ändringen hänvisas till vad därutinnan i det föregående (sid. 235) redan anförts. Mom. 3. Detta moment är oförändrat. Kap. VII.

Om landstormen. § 36.

Mom. 1. Beträffande de i förevarande moment vidtagna ändringarna hänvisas till vad därom i det föregående (sid. 232) redan blivit anfört. Mom. 2—4. Dessa moment äro oförändrade. §§ 37—39. Dessa §§ äro oförändrade. § 40. Mom. 1. Då erfarenheten givit vid handen, att de för uteblivande från inskrivningsförrättning utan anmält laga förfall för närvarande stadgade bötesbeloppen — 10 respektive 40 kronor — äro allt för låga för att verka avskräckande på den, som avsiktligt utebliver från förrättningen, har revisionen ansett bötesbeloppen böra höjas till 25 respektive 100 kronor. Mom. 2. Detta moment är oförändrat. §41. Av skäl, som nyss anförts, har revisionen ansett de i förevarande § för underlåten mönstrings- och anmälningsskyldighet för närvarande stadgade bötesbelopp om 5 kronor böra höjas till 10 kronor.

§§ 4 2 - 4 4 . I dessa §§ hava icke några ändringar vidtagits. 2041 20

250 Kap. IX.

Om åtgärder med anledning av förseelser mot denna lag, så ock om användning av böter. § .45.

I mom. 2 har »kronofogde» ersatts med »landsfiskal». denna § lämnats oförändrad.

I övrigt har

§ 46. Denna § är oförändrad.

Kap. X.

Särskilda bestämmelser. §§ 4 7 - 5 0 .

Dessa §§ äro oförändrade.

Bestämmelser om lagens ikraftträdande. §§ 5 1 - 5 7 . Grunderna för de i dessa §§ innefattade bestämmelser, i den mån de erfordra någon förklaring, angivas längre fram (sid. 637) i annat sammanhang.

251 IV.

Fredsorganisationen. A.

Krigsstyrelsen.

1. Försvarsdepartementet. Som bekant hava jämlikt den av 1919 års lagtima riksdag beslutade ändrade departementsindelningen de förutvarande lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen från och med den 1 juli 1920 sammanslagits till ett gemensamt departement, försvarsdepartementet. Detta omfattar tre särskilda avdelningar, nämligen: försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli, lantförsvarets kommandoexpedition och sj öförsvarets kommandoexpedition. Innan revisionen ingår på frågan om vidtagande av eventuella ändringar i organisationen av dessa avdelningar, anser sig revisionen böra i korthet beröra frågan om Försvarsdepartementets verksamhetsområde.

Enligt gällande stadga angående fördelning av ärenden mellan NUvarande statsdepartementen omfattar försvarsdepartementets verksamhetsområde organisation, ärenden rörande: försvarsväsendet till lands och sjöss med därtill hörande personal och materiel; vården om de till försvaret upplåtna fastigheter och byggnader ävensom av förråd samt andra anstalter och inrättningar för försvarets behov; undervisningsväsendet samt sjukvårds- och veterinärväsendet vid försvaret; det militära pensions väsendet; välgörenhetsinrättningar för den till försvaret hörande personalen; frivilliga sammanslutningar för tillgodoseende av försvarsbehov; samt sjökarteväsendet. Med avseende å de grupper av ärenden, som sålunda äro hänförda Revisionens under försvarsdepartementet, har revisionen haft under övervägande, yttrande. huruvida icke ärenden angående sjökarteväsendet lämpligen borde av-

252 skiljas från nämnda departements handläggning. Sjökarteverkets huvuduppgift är nämligen att genom mätningar och undersökningar inhämta noggrann kännedom om riket omgivande farvatten och med stöd av vunna mätningsresultat utarbeta och utgiva geodetiskt grundade sjökort. Därjämte har verket att ombesörja utarbetandet av de för marinens behov särskilt erforderliga kartor m. m. Även om sistnämnda behov varit den egentliga anledningen till verkets upprättande, låter det sig emellertid icke bestrida, att detsamma numera i främsta rummet har att tjäna handelssjöfartens intressen. Då sjökarteverket således i förhållande till försvaret intager i huvudsak samma ställning som rikets allmänna kartverk, vilket lyder under jordbruksdepartementet, kunde det ligga nära till hands att hänföra sjökarteväsendet till handelsdepartementet, vilket har att handlägga ärenden rörande handelssjöfarten i allmänhet. Ett ytterligare skäl för en dylik åtgärd vore, att försvarsbudgeten icke lämppligen bör belastas med utgifter för ett verk, vars uppgift är av huvudsakligen civil natur. Skäl kunna emellertid även anföras för sjökarteverkets behållande under försvarsdepartementet. Uti den till 1920 års riksdag avlåtna propositionen angående ändrad organisation av statsdepartementen framhölls sålunda, att sjökarteverkets organisation för närvarande vore sådan, att verket för utförande av sina arbeten vore i väsentlig mån .beroende av tillgång på personal från flottan samt att enahanda anordning alltjämt syntes böra bibehållas, då de för sjökarteverkets sjömätningsarbeten erforderliga nautiska kunskaperna företrädesvis vore att finna hos flottans personal. Detta förhållande syntes böra föranleda, att sjökarteverket, innan eventuella ändringar i samband med pågående utredning rörande nautisk-meteorologiska byrån eller eljest funnes böra vidtagas i dess arbetsuppgifter, komme att tillhöra försvarsdepartementet. Denna Kungl. Maj:ts uppfattning blev jämväl av riksdagen godkänd. Sedan omförmälda utredning angående nautisk-meteorologiska byrån slutförts, beslöts vid 1921 års riksdag, att nämnda byrå icke vidare skulle såsom sådan bibehållas, ävensom att vissa av dess arbetsuppgifter skulle överflyttas till sjökarteverket. Någon överflyttning av sjökarteverket från försvarsdepartementet till handelsdepartementet blev emellertid då icke ifrågasatt. Åven flottan är å sin sida beroende av sjökarteverket, då nämligen såväl officerare som underofficerare genom återkommande sjömätningstjänstgöring lättare kunna underhålla och förkovra sin färdighet i kustnavigering och kännedom om kustfarvattnen, ett förhållande som är särskilt'viktigt, då flottans övningar av ekonomiska skäl måste givas en begränsad omfattning.

253 Med hänsyn till den av statsmakterna sålunda helt nyligen intagna ståndpunkten har revisionen icke ansett sig böra upptaga frågan om sjökarteväsendets avskiljande från försvarsdepartementets verksamhetsområde till förnyad omprövning. Försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli.

Enligt den från och med den 1 juli 1920 gällande organisationen Nuvarande äro inom försvarsdepartementets avdelning av Kungl. Maj:ts kansli an- or e anIsation ställda 1 statssekreterare, 1 expeditionschef, 6 kansliråd, 6 förste kanslisekreterare, 1 registrator, 6 andre kanslisekreterare,

1 kontorsskrivare, kvinnlig, 2 kanslibiträden, kvinnliga, 3 kontorsbiträden, kvinnliga, 1 förste expeditionsvakt, 2 expeditionsvakter samt amanuenser i mån av behov.

För ärendenas handläggning är kansliet organiserat på två avdelningar och fem byråer, var och en med följande personal, nämligen: statssekreterarens avdelning (för riksdagsärenden) med statssekreteraren såsom chef samt 1 kansliråd, 1 förste kanslisekreterare och 1 andre kanslisekreterare såsom biträden, expeditionschefens avdelning (för personalärenden) med expeditionschefen såsom chef och 1 förste kanslisekreterare såsom biträde, första byrån (för regeringsrätts mål och värnplikts ärenden) med 1 kansliråd såsom chef samt 1 förste kanslisekreterare och 1 andre kanslisekreterare såsom biträden, andra byrån (för ärenden rörande avlöning och rekrytering m. m.) med 1 kansliråd såsom chef samt 1 förste och 1 andre kanslisekreterare såsom biträden, tredje byrån (för ärenden rörande arméns materiel, intendentur och sjukvård m. m.) med 1 kansliråd såsom chef samt 1 förste kanslisekreterare och 1 andre kanslisekreterare såsom biträden, fjärde byrån (för ärenden rörande arméns mark, byggnader och övningar m. m.) med 1 kansliråd såsom chef samt 1 andre kanslisekreterare såsom biträde, samt femte byrån (för ärenden rörande marinens mark, byggnader, materiel, intendentur, övningar och sjukvård m. m.) med 1 kansliråd såsom chef samt 1 förste kanslisekreterare och 1 andre kansli sekreterare såsom biträden. Den övriga personalen är gemensam för kansliavdelningen i dess helhet.

254 Revisionens Givet är, att revisionen vid utarbetandet av sitt förslag till ny häryttrande. o r d n i n g jämväl haft under övervägande möjligheten av att minska kansliavdelningens nuvarande personal. I och med den utveckling av försvarsväsendet, som under de senare åren och särskilt efter antagandet av 1914 års försvarsorganisation ägt rum, har nämligen en avsevärd förstärkning av kansliets arbetskrafter vidtagits. Det ligger därför nära till hands att antaga, att de avsevärda begränsningar av våra försvarsanstalter, revisionen föreslår, skola medföra en minskning i personalbehovet å kansliavdelningen. Enligt revisionens uppfattning torde detta nog också komma att bliva fallet, sedan den nya försvarsorganisationen blivit till fullo genomförd. Dessförinnan synas emellertid svårligen några personalindragningar kunna göras. Det är nämligen att märka, att varje genomförande av en ny försvarsorganisation, vare sig denna avser en utökning eller en begränsning av de bestående försvarsanstalterna, städse medför ett ökat arbete för vederbörande förvaltningsmyndigheter. Man måste därför räkna med, att den nuvarande personalen åtminstone under övergångstiden kommer att hava full sysselsättning. På grund av vad sålunda anförts och då det i varje fall icke är möjligt att för närvarande med någon som helst tillförlitlighet bedöma kansliavdelningens personalbehov efter den nya försvarsorganisationens genomförande, har revisionen icke ansett sig böra framställa något förslag om minskning av den nuvarande personalen. Lantförsvarets kommandoexpedition.

Nuvarande Lantförsvarets kommandoexpedition, vilken har att handlägga komorganisation. m andomål rörande armén, består för närvarande av: 1 chef, 1 souschef, regementsofficer ur generalstaben, 3 kompaniofficerare ur generalstaben, 1 registrator, inkommenderade officerare å aktiv stat och pensionsstat i mån av behov, samt 1 förste expeditionsvakt. Till kommandoexpeditionens personal plägar jämväl hänföras departementschefens adjutant, vartill beordras en kompaniofficer ur generalstaben. Såsom biträden vid expeditionsarbetet inom kommandoexpeditionen beordras erforderligt antal underofficerare eller underbefäl — vanligen furirer — ur de i Stockholm förlagda truppförbanden. Förutom nu nämnda personal tjänstgör även i kommandoexpeditionen i och för sin utbildning ett visst antal aspiranter vid generalstaben.

255 För ärendenas handläggning är kommandoexpeditionen för närvarande organiserad å sju särskilda detaljer, nämligen registratorsdetaljen, rulldetaljen, mobiliseringsdetaljen, vapenövningsdetaljen, personaldetaljen, värnpliktsdetaljen och bokdetaljen. Registratorsdetaljen förestås av registratorn, vilken är pensionerad officer och för sitt uppdrag åtnjuter visst arvode från departementets stat. Rulldetaljen förestås av den såsom statsrådets adjutant beordrade generalstabsofficeren och är till dennes biträde under största delen av året inbeordrad en kompaniofficer å aktiv stat. Mobiliserings- och vapenövningsdetaljerna förestås vardera av en kompaniofficer ur generalstaben. Personaldetaljen förestås av en inkommenderad kompaniofficer å aktiv stat, och har denne till sitt biträde jämväl en inbeordrad kompaniofficer å aktiv stat. Värnpliktsdetaljen åter förestås av en pensionerad officer, vilken för sitt uppdrag åtnjuter visst dagarvode från ordinarie avlöningsanslaget. Bokdetaljen slutligen förestås även av en pensionerad officer med enahanda arvode som chefen för värnpliktsdetaljen. Såsom av det anförda framgår, äro två av de i kommandoexpeditionen tjänstgörande tre kompaniofficerarna ur generalstaben placerade såsom chefer för mobiliserings- och vapenövningsdetaljerna. Den återstående, vilken tidigare varit avsedd såsom chef för bokdetaljen, är numera ställd till chefens förfogande för att biträda denne vid utredningar, som icke äro att hänföra till någon viss detalj. Det arbete, som påvilar kommandoexpeditionen, är av mycket om- Revisionens fattande natur, och någon i varje fall mera betydande lättnad härutinnan yttrandetorde den av revisionen föreslagna nya arméorganisationen icke komma att medföra. Revisionen har därför icke ansett sig kunna föreslå någon direkt minskning av expeditionens nuvarande personal. I och för nödiga besparingars vinnande torde däremot vissa ändringar med avseende å personalbehovets tillgodoseende böra vidtagas. Såsom chef för expeditionen har enligt gällande bestämmelser tidigare tjänstgjort en av de båda å generalstabens stat uppförda överstarna. Då det emellertid länge framstått såsom ett önskemål, att chefen för kommandoexpeditionen genom anställning under några år såsom regementsofficer vid truppförband, helst även såsom regementschef, förvärvat ingående praktisk erfarenhet om tjänstgöringsförhållandena vid arméns truppförband — en synpunkt som icke på sätt önskligt var kunde tillgodoses med den begränsning, som gällde i fråga om personvalet —

256 beslöts vid 1920 års riksdag, att för beredande av ökad möjlighet till urval vid besättande av ifrågavarande chefsbefattning å departementets stat uppföra arvode åt chefen för kommandoexpeditionen med enahanda belopp, som utgår till expeditionschefen i departementets kansliavdelning. Såsom en följd härav borde den för bemälde chef avsedda överstebeställningen vid generalstaben indragas. Då detta emellertid icke kunde ske, förr än den dåvarande innehavaren av beställningen i fråga avginge, borde tillsvidare å staten för densamma uppförda avlöningsförmåner besparas statsverket. Uti den sålunda beslutade anordningen finner revisionen sig ej böra föreslå någon ändring. I överensstämmelse härmed bör emellertid å staten för generalstaben icke upptagas någon för chefen för lantförsvarets kommandoexpedition avsedd beställning. Med hänsyn till den stora arbetsbörda, som påvilar chefen, torde det vara nödvändigt att fortfarande såsom biträde åt honom beräkna 1 kompaniofficer ur generalstaben. Som souschef torde fortfarande såsom hittills böra beordras 1 regementsofficer ur generalstaben. Med avseende å mobiliserings- och vapenövningsdetaljerna ävensom registrators-, värnplikts- och bokdetaljerna finner revisionen sig icke böra föreslå någon ändring. För de båda förstnämnda detaljerna böra således avses 2 kompaniofficerare ur generalstaben och för de tre senare detaljerna 3 pensionerade officerare. I likhet med vad fallet för närvarande är beträffande registratorn, torde arvoden med skäliga belopp böra å departementets stat upptagas för cheferna för värnplikts- och bokdetaljerna. Såsom ovan nämnts, är för närvarande en kompaniofficer ur generalstaben Jbeordrad att tjänstgöra såsom adjutant åt departementschefen. Hans huvudsakliga sysselsättning är emellertid att förestå kommandoexpeditionens rulldetalj. Enligt revisionens uppfattning äro de göromål, som åligga ifrågavarande befattningshavare, av den natur, att det icke kan anses motiverat att för deras ombesörjande taga i anspråk en så högt kvalificerad arbetskraft som en generalstabsofficer. Vad adjutantsgöromålen beträffar, bestå dessa huvudsakligen uti att förmedla personliga sammanträffanden med departementschefen, att tillhandagå med upplysningars inhämtande och mindre utredningars verkställande samt att vara departementschefen följaktig under förekommande tjänsteresor. För ifrågavarande ändamål torde emellertid, lika litet som i övriga statsdepartement, någon särskild person behöva beräknas. Därest departementschefen under förekommande resor behöver vara åtföljd av någon

257 officer, kan sådan lämpligen erhållas från kommandoexpeditionen. Vad arbetet å rulldetaljen angår, består detta huvudsakligen i att föra och årligen till trycket befordra arméns rulla. Detta arbete synes revisionen lämpligen kunna överlämnas åt 1 pensionerad officer mot åtnjutande av skäligt arvode från departementets stat. I den mån biträde erfordras, torde sådant böra lämnas av de i expeditionen inkommenderade officerarna. Vad slutligen personal detalj en angår, synes jämväl denna böra förestås av 1 pensionerad officer mot åtnjutande av skäligt arvode från departementets stat. Då arbetet å denna detalj är rätt så omfattande, torde ständigt biträde erfordras. Härför bör avses någon av de å expeditionen inkommenderade officerarna. För bestridande av de å kommandoexpeditionen förekommande göromålen är förenämnda officerspersonal icke tillräcklig. Förutom det biträde, som kan lämnas av aspiranterna vid generalstaben under deras tjänstgöring å expeditionen, bliver det därför framdeles såsom hittills nödvändigt att förstärka arbetskrafterna genom inkommendering av kompaniofficerare ur arméns truppförband. Behovet av dylika inbeordrade officerare är givetvis växlande under olika tider av året. Det minsta antal, som man torde kunna räkna med, är 2 kompaniofficerare under hela året. Vid upprättandet av vederbörliga truppförbands stater bör hänsyn tagas till dessa kommenderingar. 1 ) Då antalet underofficerare och underbefäl vid truppförbanden enligt revisionens uppfattning icke bör beräknas större, än som för utbildningsarbetets rationella bedrivande är oundgängligen nödigt, bör någon kommendering av underofficerare eller underbefäl såsom skrivbiträden å kommandoexpeditionen icke vidare ifrågakomma. Att för ändamålet upptaga särskilda beställningar å departementets stat, synes icke heller lämpligt med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna. Enligt revisionens uppfattning torde behovet av skrivbiträden lämpligen och på för statsverket billigaste sätt kunna tillgodoses genom anställande mot skäligt arvode av 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare. För expeditionsvaktsgör omålens ombesörjande torde fortfarande såsom hittills erfordras endast en person. Att under sådana förhållanden upptaga denne å staten som förste expeditions vakt, synes revisionen icke vara ur organisatorisk synpunkt motiverat. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att den nuvarande förste expeditionsvaktsbeställningen vid innehavarens avgång ändras till en expeditionsvaktsbeställning. *) Eevisionen har — även i de fall, då detta i det följande icke särskilt framhålles — städse tagit vederbörlig hänsyn till bortkommenderingar från resp. truppförband o. s. v. 2 0 4 1 20

258 I enlighet med vad sålunda anförts bör kommandoexpeditionens personal bestå av: 1 chef, regementsofficer, med arvode å departementets stat, 1 souschef, regementsofficer ur generalstaben, 3 kompaniofficerare ur generalstaben, 5 pensionerade officerare såsom chefer för registrators-, värnplikts-, bok-, personal- och rulldetaljerna, samtliga med arvoden å departementets stat, 2 kompaniofficerare å aktiv stat, beordrade ur truppförbanden, 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare med arvoden å departementets stat, och 1 expeditionsvakt med lön å departementets stat. Sjöförsvarets kommandoexpedition.

Beträffande sjöförsvarets kommandoexpedition kommer revisionen att yttra sig i sammanhang med frågan om sjöförsvarets framtida organisation. 2.

Arméförvaltningen.

Nuvarande Arméförvaltningen, vilken enligt gällande instruktion har att under organisation. K UI1 gl # Maj:t i tekniskt och ekonomiskt avseende utöva högsta uppsikten över och ledningen av försvarsverket till lands, utgöres av fyra särskilda departement och en styrelse, nämligen: artilleridepartementet för ärenden angående arméns vapen, ammunition, artilleri- och målskjutningsmateriel, skjuttekniska anordningar å artilleriets skjutfält, driften av artilleriets fabriker ,och tyganstalter med för densamma erforderliga maskinella och andra anordningar in. m.; fortifikationsdepartementet för ärenden angående arméns kasernetablissemang och övriga byggnader, övningsplatser med övningsfält, skjutbanor och andra markområden, lantbefästningar, ingenjörmateriel, inkvartering i de under departementets vård ställda b}^ggnader m. m., allt i den mån särskilda bestämmelser ej föranleda undantag; intendentsdepartementet för ärenden angående arméns förplägnad, intendenturmateriel, remonteringsväsende m. m.; sjukvårdsstyrelsen för ärenden angående arméns sjukvårds- och veterinärväsende; samt } civila departementet för ärenden angående arméns avlöning samt kassa-, räkenskaps- och medelsredovisningsväsende m. m. Artilleridepartementet står under chefskap av generalfälttygmästaren, och handläggas departementets göromål på två byråer, nämligen en

259 militärbyrå med fälttygmästaren som chef och en civilbyrå med ett krigsråd som chef. Fortifikationsdepartementet står under chefskap av chefen för fortifikationen. G öromålen handläggas på fyra byråer, nämligen tre militära byråer under chefskap av regementsofficerare ur fortifikationen och en civilbyrå med samma chef som artilleridepartementets civilbyrå. Intendentsdepartementet står under chefskap av generalintendenten. Göromålen handläggas på tre byråer, nämligen två militära byråer under chefskap av regementsofficerare ur intendenturkåren och en civilbyrå m e d . e t t krigsråd som chef. Sjukvårdsstyrelsen står under chefskap av generalfältläkaren, och äro göromålen uppdelade på två byråer, nämligen en fältläkarbyrå med överfältläkaren som chef och en fältveterinärbyrå med överfältveterinären som chef. Civila departementet slutligen står under chefskap av generalkrigskommissarien. Göromålen å departementet handläggas enligt instruktionen å två byråer, nämligen en kanslibyrå och en kameralbyrå, var-, dera under chefskap av ett krigsråd. Under de senaste åren hava å extra stat beviljats anslag till en tredje byrå, revisionsbyrån. Till departementet höra ett revisionskontor, ett boksluts- och kassakontor ävensom den för arméförvaltningen gemensamme ombudsmannen. Arméförvaltningens personal utgöres av dels å ämbetsverkets stat uppförd civil och civilmilitär personal, dels viss å andra stater uppförd militär och civilmilitär personal. Den å arméförvaltningens stat uppförda personalen utgöres av: Civil

personal:

1 generalkrigskommissarie, 4 krigsråd, 13 tjänstemän i 15. lönegraden (sekreterare och kamrerare, sekreterare, krigskassör, revisionskommissarier, kamrerare samt ombudsman), 16 tjänstemän i 13. lönegraden (bokhållare, notarier, registrator samt revisorer), 1 domäntjänsteman, * 5 kvinnliga kontorsskrivare, 8 kvinnliga kanslibiträden, 13 kvinnliga kontorsbiträden, 1 förste expeditionsvakt, och 6 expeditions vakter.

260 Civilmilitär personal (å sjukvårdsstyrelsen): 1 general fältläkare, 1 överfältläkare, 1 överfältveterinär, 1 byråassistent, regementsläkare, 1 byråassistent, regementsveterinär, 1 assistent, bataljonsläkare, och 1 förrådsvaktmästare. Den å andra stater uppförda, till arméförvaltningen hörande militära och civilmilitära personalen utgöres av: å artilleridepartementet: generalfälttygmästaren, fälttygmästaren, 6 artilleristabsofficerare och 7 departementsskrivare; å fortifikationsdepartementet: chefen för fortifikationen, regementsofficerare, officerare och underofficerare vid fortifikationen efter behov; å intendentsdepartementet: generalintendenten, 2 regementsofficerare, officerare och underofficerare vid intendenturkåren efter behov; samt å sjukvårdsstyrelsen: 1 officer vid intendenturkåren och 1 förvaltare vid intendenturkåren. Med anledning av den under de senare åren inträdda ökningen av göromålen inom arméförvaltningen har från och med år 1920 en förstärkning av den civila personalen visat sig nödvändig. På grund därav att fråga uppstått om en omorganisation av ämbetsverket, har emellertid den ytterligare erforderliga personalen icke uppförts å ordinarie stat. Ifrågavarande extra personal utgöres av: 1 byråchef, 1 kvinnlig kontorsskrivare, 3 sekreterare, 1 kvinnligt kanslibiträde och 1 notarie, 1 expeditions vakt. isionena Tydligt är, att arméförvaltningens organisation och personalbehov trande. B ^ j n ä r a s a m D a i i d med försvarsorganisationen i dess helhet. Ju mera omfattande denna är, desto större krav ställas givetvis på den centrala förvaltningsmyndigheten. Det är under sådana förhållanden tydligt, att då man nu går att vidtaga en begränsning av våra försvarsanstalter, revisionen jämväl haft under övervägande, huruvida icke vissa härav betingade, till besparingar ledande ändringar i arméförvaltningens organisation skulle kunna genomföras. Emellertid hava särskilda, närmast på grund av den vid 1919 års riksdag beslutade sammanslagningen av lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen till ett gemensamt försvarsdepartement tillkallade sakkunniga uti ett den 23 november 1921 avgivet betänkande framlagt

261 förslag om organiserande av ett för försvaret i dess helhet, såväl armén som marinen, gemensamt centralt ämbetsverk, benämnt försvarsförvaltningen; och är detta förslag för närvarande utställt till myndigheternas yttrande. Med hänsyn till det läge, vari frågan om den centrala förvaltningens ordnande således befinner sig, har revisionen icke ansett sig böra närmare ingå på frågan rörande arméförvaltningens organisation, och detta så mycket mindre som denna icke med nödvändighet behöver lösas i samband med frågan om själva försvarsorganisationen. Enligt revisionens uppfattning torde det ock vara lämpligast att uppskjuta förvaltningsfrågans slutliga avgörande, till dess statsmakterna fattat definitivt beslut rörande försvarsväsendets allmänna organisation och omfattning. Först därefter torde det vara möjligt att fullt överblicka, huru den centrala förvaltningen lämpligen bör ordnas och vilka besparingar på området, som äro möjliga att genomföra. Uti sina beräkningar av kostnaderna för den av revisionen föreslagna härordningen har revisionen emellertid ansett sig kunna utgå från, att en besparing, motsvarande kostnaderna för den för närvarande å extra stat uppförda personalen, bör kunna göras. Om revisionen alltså icke ansett sig böra ingå på frågan om arméförvaltningens framtida organisation, så torde dock vissa med revisionens förslag till arméorganisation direkt sammanhängande ändringar i ämbetsverkets nuvarande * stat böra vidtagas. Dessa hänföra sig samtliga till den å sjukvårdsstyrelsen anställda personalen. Enligt vad längre fram (sid. 501) närmare omförmäles, föreslår revisionen sålunda, att den å sjukvårdsstyrelsen för närvarande anställde assistenten utbytes mot en generalstabsofficer. Såsom följd härav bör den för nämnde assistent avsedda bataljonsläkarbeställningen utgå ur staten för arméförvaltningen. A sjukvårdsstyrelsen tjänstgör såsom ovan nämnts 1 officer vid intendenturkåren och 1 förvaltare vid intendenturkåren. Då de göromål, som åligga ifrågavarande befattningshavare, icke äro av beskaffenhet att med ^ nödvändighet behöva ombesörjas av personal å aktiv stat, finner revisionen sig i och för nödiga besparingars vinnande böra föreslå, att de ersättas av 1 pensionerad officer såsom redogörare och 1 pensionerad underofficer såsom förrådsförvaltare. För dessa båda böra följaktligen å arméförvaltningens stat beräknas arvoden med skäliga belopp. Vad beträffar den i arméförvaltningen tjänstgörande, men å dess stat ej uppförda militära och civilmilitära personalen, torde vissa ändringar böra vidtagas. Härtill återkommer emellertid revisionen längre fram i annat sammanhang.

262 B.

H ö g r e truppförband o c h fästningar.

Enligt nu gällande organisation äro arméns trupper organiserade å sex arméfördelningar, Bodens trupper samt Gottlands trupper. Med hänsyn till denna organisation är landet i militäradministrativt hänseende indelat i: dels följande sex särskilda arméfördelningsområden, nämligen: F ö r s t a a r m é f ö r d e l n i n g s o m r å d e t : omfattande Skåne, Halland och Blekinge samt Kronobergs län med undantag av dess östra del; A n d r a a r m é f ö r d e l n i n g s o m r å d e t , omfattande Jönköpings och Kalmar län, östra delen av Kronobergs län samt Östergötland; T r e d j e a r m é f ö r d e l n i n g s o m r å d e t : omfattande Västergötland, Dalsland och Bohuslän; F j ä r d e a r m é f ö r d e l n i n g s o m r å d e t , omfattande Stockholms stad och län, Södermanland och Närke samt en mindre del av Värmland; F e m t e a r m é f ö r d e l n i n g s o m r å d e t , omfattande Uppsala län, Västmanland, Värmland och Dalarna; samt S j ä t t e a r m é f ö r d e l n i n g s o m r å d e t , omfattande Gästrikland, Hälsingland, Medelpad, Härjedalen, Ångermanland och Jämtland samt Västerbottens och Norrbottens län; dels ock ett särskilt militärområde, omfattande endast ön Gottland — Gottlands militärområde. För Bodens trupper finnes — utöver fästningens försvarsområde intet särskilt territoriellt område. Vad arméför'delningarnas sammansättning beträffar, ingår i varje fördelning städse 4 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente, 1 artilleriregemente och 1 trängkår. Förutom dessa truppförband ingå i fred jämväl vissa andra truppförband i arméfördelningarna, nämligen: Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, avsedda att vid mobilisering utgöra infanteribesättningar i Karlskrona och Vaxholms kustfästningar; Skånska husar- och dragonregementena, avsedda att jämte en ridande division ur Vendes artilleriregemente vid mobilisering bilda en självständig kavallerifördelning; Positionsartilleriregementet och Karlsborgs artillerikår, avsedda att vid mobilisering uppsätta fälthärens tunga artilleri formationer; Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren utom ett till Boden förlagt detachement, avsedda att vid mobilisering uppsätta för fältharen, kustfästningarna m. m. erforderliga ingenjörformationer; samt

263 första, andra och fjärde intendenturkompanierna, avsedda att vid mobilisering uppsätta för fälthären m. m. erforderliga intendenturformationer. I överensstämmelse härmed skola de sex arméfördelningarna enligt 1914 års härordning i fred bestå av följande truppförband, nämligen: Första arméfördelningen (fördelningsexpeditionen i Hälsingborg): Karlskrona grenadjärregemente förlagt i Karlskrona; Kronobergs regemente » 5 Växjö; Hallands regemente D 3 Halmstad; Norra skånska infanteriregementet p » Kristianstad; Södra » » D » Lund; Skånska husarregementet, förlagt med fem skvadroner i Hälsingborg och tre skvadroner i Landskrona; Skånska dragonregementet förlagt i Ystad; Kronprinsens husarregemente D » Malmö; Vendes artilleriregemente » »Kristianstad; Göta. ingenjörkårs fästningsingenjörkompani » » -Karlskrona; Skånska trängkåren förlagd» Hässleholm. Andra arméfördelningen (fördelningsexpeditionen i Linköping): Första livgrenadjärregementet förlagt i Linköping; Andra » » » » Jönköpings regemente » » Jönköping; Kalmar » » » Eksjö;Smålands husarregemente » » » ; Smålands artilleriregemente » » Jönköping; Östgöta trängkår förlagd» Linköping. Tredje arméfördelningen (fördelningsexpeditionen i Skövde): Skaraborgs regemente förlagt i Skövde; Älvsborgs regemente » » Borås; Västgöta regemente » » Vänersborg; Bohusläns regemente » » Uddevalla; Livregementets husarer förlagda» Skövde; Göta artilleriregemente förlagt » Göteborg; Karlsborgs artillerikår förlagd » Karlsborg; Göta ingenjörkår, utom fästningsingenjörkomp. ... » » » ; Göta trängkår » » Skövde; Andra intendenturkompaniet förlagt » Karlsborg.

264 Fjärde arméfördelningen (fördelningsexpeditionen i Stockholm): Svea livgarde förlagt i Stockholm; Göta livgarde » » » ; Livregementets grenadjärer » » Örebro; Södermanlands regemente » » Strängnäs; Vaxholms grenadjärregemente » » Vaxholms fästning; Livgardet till häst » » Stockholm; Svea artilleriregemente » » » ; Positionsartilleriregementet » » » ; Svea ingenjörkår, förlagd med fästningsingenjörkompaniet till Vaxholms fästning och med övriga kompanier till Järvafältet invid Stockholm; Fälttelegrafkåren, utom dess detachement i Boden, förlagd med flygkompaniet till Malmslätt och med övriga kompanier för närvarande förlagda dels å Marieberg invid Stockholm, dels provisoriskt å Järvafältet, men avsedda att flyttas till nytt etablissemang å nämnda övningsfält; Svea trängkår förlagd i Örebro; Första intendenturkompaniet förlagt » Stockholm. Femte arméfördelningen (fördelningsexpeditionen i Stockholm): Upplands infanteriregemente förlagt i Uppsala; Västmanlands regemente. » » Västerås; Dalregementet » » Falun; Värmlands regemente » »Karlstad; Livregementets dragoner förlagda » Stockholm; Upplands artilleriregemente förlagt » Uppsala; Västmanlands trängkår förlagd » Sala. Sjätte arméfördelningen (fördelningsexpeditionen i Östersund): Hälsinge regemente förlagt i Gävle; Jämtlands fältjägarregemente » » Östersund; Västerbottens regemente » '» Umeå; Västernorrlands regemente » » Sollefteå; Norrlands dragonregemente » „ » Umeå; Norrlands artilleriregemente, till sin huvuddel förlagt till Östersund och med en division till Boden; Norrlands ingenjörkår, avsedd att förläggas till Östersund, men för närvarande i avvaktan på kasernetablissemangs uppförande uppdelad på Svea och Göta ingenjörkårer, Norrlands trängkår förlagd i Sollefteå;

265 Fjärde intendenturkompaniet, avsett att förläggas till Östersund, men i avvaktan på uppförande av förplägnadsanstalten därstädes för närvarande förlagt i Sollefteå. Vad Bodens trupper beträffar, skola dessa enligt 1914 års härordning utgöras av följande till fästningen förlagda truppförband, nämligen: Norrbottens regemente; Norrbottens kavallerikår; Bodens artilleriregemente; Fälttelegrafkårens detachement i Boden; Bodens ingenjörkår och Tredje intendenturkompaniet. Av dessa truppförband är emellertid Norrbottens kavallerikår ännu icke uppsatt. Slutligen utgöras Gottlands trupper av: Gottlands infanteriregemente Gottlands artillerikår

förlagt i Visby; förlagd» »

De till lantförsvaret hörande fästningarna utgöras för närvarande av dels Bodens och Karlsborgs fästningar, dels ock Ting städepositionen d Gottland. 1.

Fästningarna.

Innan revisionen ingår på frågan om arméns organisation i högre förband, torde det vara lämpligt, att revisionen först angiver sin uppfattning angående de till lantförsvaret hörande fästningarna. Av den vid revisionens betänkande fogade översikten över vissa erfarenheter från världskriget (Del III Bil. 3) framgår, att landfästningar allt fortfarande måste anses vara av mycket stort värde för ett lands försvar. De uppgifter, dessa hava att fylla, nämligen att trygga mobilisering och uppmarsch, spärra tillträde till vissa landsdelar, trygga förråd samt stödja och underlätta de rörliga stridskrafternas operationer, kvarstå alltjämt och kunna icke på grund av erfarenheterna från kriget sägas hava undergått någon förändring. I vad mån åter en viss fästning är av behovet påkallad, och huru densamma bör vara anordnad, för att den skall kunna fylla sin uppgift, är däremot givetvis en fråga, som måste bedömas med hänsyn till förhållandena i det särskilda fallet. Med den allmänna utgångspunkt, som revisionen uppställt för sitt arbete, nämligen att söka så långt möjligt är nedbringa våra nuvarande 2041 20

266 försvarsutgifter, är det tydligt, att revisionen icke ansett sig kunna ingå på någon undersökning angående eventuellt föreliggande behov av nya fästningsanläggningar, utan har revisionen i stället måst begränsa sig till att undersöka, i vad mån våra nuvarande landfästningar allt fortfarande kunna anses vara av behovet påkallade. Vad då först Bodens fästning beträffar, utgick man vid fästningens anläggning från, att dess huvuduppgifter skulle vara att vid en fientlig invasion över norra landgränsen spärra tillträdet till de nordliga landsdelarna, att trygga våra egna stridskrafters uppmarsch och koncentrering i Norrbotten samt att utgöra en stödjepunkt för dessas rörliga operationer därstädes. Då dessa uppgifter allt fortfarande kvarstå oförändrade, är det tydligt, att fästningen alltjämt måste bibehållas. Vid uppgörandet av sitt förslag har revisionen alltså haft att utgå från, att särskilda trupper fortfarande såsom hittills böra avses för fästningens försvar. Med avseende å Karlsborg ligga förhållandena annorlunda. Denna fästning anlades på en tid, då man anslöt sig till den sedan länge övergivna s. k. centralförsvarsprincipen. Med hänsyn till de krigsfall, vilka kunna tänkas såsom sannolika, torde också Karlsborg numera sakna varje betydelse såsom fästning. I överensstämmelse härmed har Karlsborg allt mer och mer övergått från att vara en fästning i egentlig bemärkelse till att bliva en plats för en del av arméns centrala förråd och anstalter samt förläggningsort för vissa, för fästningens försvar icke direkt avsedda truppförband. De befästningsanläggningar, som finnas vid Karlsborg, äro icke heller av den beskaffenhet, att de kunna anses motsvara nutida fordringar, utan skulle för deras försättande i tidsenligt skick krävas avsevärda kostnader. Med hänsyn till nu angivna omständigheter har revisionen kommit till den uppfattningen, att Karlsborg icke vidare bör bibehållas såsom fästning utan i stället helt och hållet övergå till att vara en central förrådsplats och förläggningsort för vissa truppförband. Några för Karlsborgs försvar särskilt avsedda trupper erfordras således icke. Vad Ting städepositionen beträffar, är denna avsedd att utgöra en replipunkt för Gottlands försvar. Då ön jämväl framdeles torde för sitt försvar till lands bliva hänvisad huvudsakligen till egna stridskrafter, synes positionen vid Tingstäde, om än icke av något större fortifikatoriskt värde, allt fortfarande böra bibehållas, och detta så mycket mera, som några nämnvärda utgifter icke äro därmed förenade. Av vad sålunda anförts framgår, att särskilda truppförband fortfarande som hittills måste avses för Bodens fästning och Gottland.

267 2. Högre förband och antalet truppförband. En grundbetingelse för en god och ändamålsenlig fredsorganisation organiserande måste givetvis vara, att denna i möjligaste mån bygger på förhållandena, särskilt sådana de vid inträffande mobilisering komma att gestalta sig. Freds- militärområde organisationen måste därför vara så lagd, att den skapar bästa möjliga ^^and förutsättningar för försvaret av landets olika delar. Med nuvarande organisation kan detta emellertid knappast sägas vara fallet, vad försvaret av vår nordöstra landgräns angår. Såsom organisationen för närvarande är lagd, torde vid inträffande mobilisering gränsförsvarets ledning, innan högre befälhavare kommit tillstädes, sannolikt komma att uppdragas antingen åt kommendanten i Bodens fästning eller ock åt chefen för sjätte arméfördelningen. Ingendera av dessa utvägar är emellertid tillfredsställande. Att pålägga kommendanten i Boden ansvaret för gränsförsvaret, måste anses principiellt oriktigt. Då dennes huvuduppgift är att ansvara för fästningens försvar, måste hans verksamhet koncentreras på denna uppgift. Genom att pålägga kommendanten jämväl ledningen av det tidiga gränsförsvaret kan han lätt komma att dragas från sin huvuduppgift, och fästningens försvar kan därigenom äventyras. Enligt nuvarande organisation disponerar kommendanten dessutom icke över några särskilda trupper för gränsförsvaret, utan skulle han bliva nödsakad att härför använda trupper ur fästningens krigsbesättning, en utväg som givetvis måste betecknas såsom synnerligen riskabel. Att anförtro gränsförsvarets ledning åt chefen för den nordligaste arméfördelningen, kan icke heller vara annat än olämpligt. Med arméfördelningsexpeditionen förlagd till Östersund befinner sig arméfördelningschefen allt för långt borta från det nordöstra gränsområdet, och att i fred förlägga fördelningsexpeditionen till någon ort i Norrbotten eller Västerbotten är näppeligen utförbart, enär arméfördelningschefen därigenom skulle komma allt för långt bort från arméfördelningens huvuddel. Härtill kommer vidare, att chefen for denna arméfördelning på grund av arméfördelningsområdets stora geografiska utsträckning — nära två tredjedelar av hela riket — och strategiska läge vid inträffande mobilisering har en hel del andra sjmnerligen maktpåliggande uppgifter att fylla. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har revisionen kommit till den uppfattningen, att för det nordöstra gränsförsvarets behöriga tillgodoseende de norra delarna av nuvarande sjätte arméfördelningsområdet, eller i huvudsak Norrbottens och Västerbottens län, böra avskiljas från nämnda område och bilda ett särskilt militärområde, lämpligen benämnt

268 Norrbottens militärområde. Till detta område böra hänföras dels de truppförband, som erfordras för det tidiga gränsförsvaret, dels ock de för Bodens fästning avsedda trupp förbanden. Vad då först angår de för det tidiga gränsförsvaret erforderliga trupperna, böra dessa utgöras av infanteri, kavalleri och fältartilleri. Härutöver erfordras jämväl vissa andra formationer; dessa förutsättas emellertid komma att vid mobilisering organiseras av Bodens 1 m. fl. trupper. Det for gränsförsvaret erforderliga infanteriet synes revisionen kunna i huvudsak begränsas till ett regemente, och bör härför avses det till Umeå förlagda Västerbottens regemente. Med avseende å kavalleri torde böra erinras därom, att Kungl. Maj:t uti den till 1914 års senare riksdag avlåtna propositionen angående ny härordning föreslog, att en skvadron, detacherad ur Skånska husarregementet, skulle förläggas till Boden och ingå i dess garnison. Detta förslag vann dock icke riksdagens bifall, utan beslöt riksdagen i stället, att en särskild kavallerikår om två skvadroner — Norrbottens kavallerikår —- skulle uppsättas och förläggas till Boden. Med hänsyn till den förestående försvarsrevisionen har emellertid detta beslut icke kommit till utförande i vidare mån, än att kasernetablissemang för kavallerikåren blivit i Boden uppfört. Då det nu gäller att bestämma, huru stor kavalleristyrka, som bör för Norrbottens militärområde avses, har revisionen kommit till den uppfattningen, att en skvadron bör vara tillfyllest, och bör denna skvadron förläggas till det för Norrbottens kavallerikår avsedda kasernetablissemanget i Boden. I likhet med vad i 1914 års härordningsproposition föreslogs, torde ifrågavarande skvadron böra detacheras ur annat kavalleritruppförband. Då det emellertid ur flera sjmpunkter skulle vara olämpligt att taga densamma ur något av de i landets södra delar förlagda regementena, finner revisionen sig böra föreslå, att den detacheras ur det till Umeå förlagda Norrlands dragonregemente. Det för gränsförsvaret erforderliga fältartilleriet, vilket för närvarande utgöres av en till Boden förlagd division ur Norrlands artilleriregemente, synes revisionen kunna begränsas till två batterier. Med> hänsyn till bland annat önskvärdheten av att på ett tillfredsställande sätt kunna ordna ett eventuellt behövligt passagesystem vid ifrågavarande batterier, torde dessa icke böra detacheras ur annat regemente utan i stället organiseras såsom en självständig kår, lämpligen benämnd Norrbottens artillerikår. Då genom denna kårs uppsättande Norrlands artilleriregementes detachement i Boden kan indragas — något som från sjätte arméfördel-

269 ningens synpunkt måste anses som en stor fordel — kan den nya kåren förläggas i nämnda detachements nuvarande kasernetablissemang. Vad härefter de för Bodens fästning avsedda trupp förban den angår, har revisionen utgått från, att dessa under fredstid fortfarande böra utgöras av Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt ett intendenturkompani. Däremot torde det nuvarande detachementet ur Fälttelegraf kåren böra indragas och Bodens ingenjörkår i stället utökas med däremot svarande organisation. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att en dylik anordning är att föredraga framfor den nuvarande. Med hänsyn till det sätt, varpå revisionen ansett Norrbottens behov av kavalleri böra tillgodoses, kan den år 1914 beslutade Norrbottens kavallerikår indragas. I enlighet med vad sålunda anförts, böra till Norrbottens militärområde hänföras: dels följande för det tidiga gränsförsvaret avsedda truppförband, nämligen: Västerbottens regemente, en skvadron ur'Norrlands dragonregemente samt Norrbottens artillerikår; dels ock Bodens trupper, bestående a\7: Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt ett intendenturkompani. De truppförband på fastlandet, vilka icke komma att tillhöra Norr- Annéfordoibottens militärområde, böra fortfarande såsom hittills organiseras på armé- ängarnas fördelningar. I överensstämmelse med vad för närvarande är fallet sättningen antal bör i varje arméfördelning städse ingå infanteri, kavalleri, fältartilleri och träng. Som förut nämnts, utgöres fördelningsinfanteriet enligt nuvarande organisation av 4 regementen. Detta antal torde alltjämt böra bibehållas. Under världskriget infördes visserligen inom flera av de krigförande arméerna en indelning på endast tre regementen, men detta synes hava varit en nödfallsåtgärd, huvudsakligen framkallad av den rådande manskapsbristen. I vissa fall torde jämväl ifrågavarande s. k. tredelning hava vidtagits för erhållande av ett ökat antal operativa enheter (divisioner). Med hänsyn till den med en dylik indelning förenade stora olägenheten, att infanteriet, det viktigaste truppslaget, bliver allt

270 för svagt i förhållande till övriga i fördelningen ingående förband — en olägenhet som särskilt skulle göra sig starkt gällande i ett land som vårt med dess skogsrika och småbrutna terräng — torde emellertid arméfördelningsinfanteriets organisation på tre regementen icke böra ifrågasättas. Med avseende å det för varje arméfördelning erforderliga kavalleriet och fältartilleriet har revisionen icke någon ändring att föreslå. I varje arméfördelning böra alltså fortfarande som hittills ingå 1 kavalleriregemente och 1 fältartilleriregemente. Vad slutligen trängtrupperna beträffar, ingår för närvarande i varje arméfördelning en särskild trängkår. Med hänsyn till den understundom uttalade uppfattningen, att avsevärda besparingar skulle kunna vinnas genom trängens upplösning såsom särskilt truppslag och inorganiserande i övriga truppslag, har revisionen ansett sig böra verkställa en ingående undersökning i förevarande hänseende. Revisionen har därvid tänkt sig två olika alternativ. Enligt det ena skulle trängen upphöra såsom självständigt truppslag, och de erforderliga trängformationerna uppsättas av vissa infanteri-, kavalleri-, och artilleritruppförband, vilkas organisationer med hänsyn härtill borde undergå därav påkallad utökning. Enligt det andra alternativet skulle trängen visserligen bibehållas såsom självständigt truppslag, men de särskilda kårerna i och för förvaltningskostnadernas nedbringande förläggas tillsammans med vissa andra truppförband. Av den verkställda utredningen har emellertid framgått, att de besparingar i de årliga kostnaderna, som enligt vartdera alternativet skulle uppstå eller omkring 300,000 kronor respektive 200,000 kronor, icke kunna anses uppväga de synnerligen stora ölägenheter i militärt avseende, som skulle vara förenade med en dylik anordning. Vid sådant förhållande och då dessutom ett genomförande av såväl det förra som det senare alternativet skulle medföra högst avsevärda engångskostnader för de nuvarande mobiliseringsförrådens förf a t t n i n g till de nya förläggningsorterna m. m. — enligt verkställda beräkningar uppgående till omkring 3 miljoner respektive 5 miljoner kronor — har revisionen icke ansett sig kunna tillstyrka vidtagande av någon åtgärd av ovan angiven innebörd. I varje arméfördelning torde därför fortfarande såsom hittills böra ingå en särskild trängkår. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, böra de i varje arméfördelning städse ingående truppförbanden likasom för närvarande utgöras av 4 infanteriregementen, 1 kavalleriregemente, 1 fältartilleriregemente och 1 trängkår.

271 Såsom ovan nämnts, räknar armén för närvarande sex särskilda arméfördelningar. Under förutsättning att detta antal allt fortfarande bibehålles, skulle alltså för arméfördelningarna erfordras samma antal ordinarie truppförband som nu, d. v. s. 24 infanterigementen, 6 kavalleriregementen, 6 artilleriregementen och 6 trängkårer. Härtill skulle så komma dels de för Norrbottens militärområde avsedda truppförbanden, dels ock enligt vad nedan sägs de truppförband, som erfordras för kustfästningarna, det självständiga kavalleriet och artilleriet, ingenjör- och intendenturtrupperna ävensom för Gottland. Då, enligt vad längre fram närmare omförmäles, — med undantag för det självständiga kavalleriet — någon reduktion av det nuvarande för sistnämnda ändamål avsedda antalet truppförband icke kan göras, skulle följden alltså bliva, att — med bortseende från kavalleriet — truppförbandens antal icke blott bleve detsamma som för närvarande utan till och med behövde ökas med 1 infanteriregemente och 1 artillerikår. Med den allmänna utgångspunkt revisionen uppställt för sitt arbete, nämligen att söka, så långt möjligt är, nedbringa våra försvarskostnader, torde emellertid en dylik anordning få anses fullständigt utesluten. Skall någon mera betydande minskning av försvarsutgifterna kunna göras, måste enligt revisionens mening tvärtom en avsevärd reducering ske av det nuvarande antalet truppförband. Det enda rationella sätt, varpå en sådan reducering sjmes kunna genomföras utan uppgivandet av kravet på ett i möjligaste mån betryggande försvar, torde vara att minska arméfördelningarnas antal från sex till fyra. Genom att föreslå upprättandet av ett särskilt militärområde för övre Norrland har revisionen sökt tillgodose behovet av särskilda stridskrafter för det nordligaste gränsförsvaret. Med hänsyn till den avsevärt minskade arskontingenten värnpliktiga, vilka enligt revisionens förslag skola uttagas för erhållande av fullständig militärutbildning, torde en reducering av antalet truppförband jämväl ur rent militär synpunkt vara motiverad. Med bibehållandet av det nuvarande antalet arméfördelningar skulle nämligen på de särskilda infanteriregementena komma ett så relativt litet antal värnpliktiga, att avsevärda svårigheter för utbildningens rationella bedrivande därigenom otvivelaktigt skulle komma att uppstå. Då, enligt vad sålunda anförts, arméfördelningarnas antal bör bestämmas till fyra, komma alltså att för dessa erfordras 16 infanteriregementen, 4 kavalleriregementen, 4 fältartilleriregementen och 4 trängkårer. Utöver ovan angivna trupper böra likasom för närvarande enligt fredsorganisationen i vederbörliga arméfördelningar ingå för kustfäst-

272 ningarna erforderliga truppförband, vissa kavalleri- och artilleriförband ävensom ingenjör- och intendenturtrupper. Med avseende härå får revisionen anföra följande. Enligt nuvarande organisation äro två av arméns infanteritruppförband, nämligen Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, avsedda att vid inträffande mobilisering ingå som infanteribesättning i Karlskrona respektive Vaxholms kust fästning ar. Då, enligt vad längre fram i samband med frågan angående kustartilleriets organisation närmare omförmäles, ifrågavarande båda kustfästningar allt fortfarande böra bibehållas, och infanteri oundgängligen bör ingå i deras krigsbesättningar, måste detta behov på det ena eller andra sättet tillgodoses. Härvid erbjuda sig endast två utvägar, nämligen att antingen vid mobiliseringavdela det erforderliga infanteriet ur arméfördelningarna eller ock såsom hittills redan i fred organisera särskilda truppförband för ändamålet. Då med den av revisionen föreslagna reduceringen av antalet arméfördelningar det i dessa ingående infanteriet emellertid är det minsta möjliga, för att fälthären skall kunna uppbringas till erforderlig styrka, kan den förra utvägen icke tillgripas. Vid sådant förhållande återstår endast att såsom för närvarande är fallet beräkna 2 särskilda infanteriregementen för ifrågavarande ändamål. Till frågan, vilka regementen som böra härför avses, återkommer revisionen längre fram i annat sammanhang. Förutom det i arméfördelningarna ingående ordinarie kavalleriet finnas enligt nuvarande organisation två större kavalleriregementen om åtta (f. n. tio) skvadroner, nämligen Skånska husar- och Skånska dragonregementena. Ifrågavarande båda regementen äro, såsom förut nämnts, avsedda att jämte en division ridande artilleri ur Vendes artilleriregemente vid mobilisering bilda en självständig kavallerifördelning. Vid de tidigare tillfällen, då frågan om försvarets omorganisation stått på dagordningen, hava meningarna angående kavallerifördelningen varit mycket delade. Redan det särskilda utskott, som vid 1901 års riksdag behandlade härordningsfrågan, ansåg sålunda, att ifrågavarande båda kavalleriregementen borde utan allt för stor olägenhet kunna organiseras på fem skvadroner i stället för tio, varigenom för armén i dess helhet skulle vid mobilisering komma att finnas en kavalleribrigad om två femskvadronsregementen. Detta utskottets förslag, som motiverades, därmed, att det med hänsyn till de stora kostnader, som försvarets ombildning krävde, vore nödigt att göra mera avsevärda besparingar i de delar av härordningen, där detta med minsta olägenhet läte sig göra, blev emellertid icke av riksdagen bifallet.

273 Jämväl i samband med antagandet av vår nuvarande härordning bragtes frågan om kavallerifördelriingens vara eller icke vara under diskussion. Uti en av det liberala partiet avgiven motion föreslogs sålunda, att Skånska husarregementet skulle minskas från tio till fem skvadroner och Skånska dragonregementet från tio till åtta skvadroner. Ifrågavarande kavalleri skulle alltså komma att utgöras av en brigad, vilken dock i vissa fall kunde förstärkas med en bataljon. Vidare föreslogs uti en av det socialdemokratiska partiet avgiven motion, att nu berörda kavalleri skulle helt och hållet indragas. Ifrågavarande båda motioner föranledde emellertid ingen annan åtgärd, än att riksdagen beslöt, att antalet skvadroner vid vartdera regementet skulle nedbringas från tio till åtta, en organisationsändring vilken dock ännu icke blivit genomförd. Då nu revisionen gått att utarbeta sitt förslag till ny härordning, är det tydligt, att revisionen funnit sig böra ingående pröva, huruvida icke de båda stora skånska kavalleriregementena skulle kunna helt och hållet indragas. Revisionen har därvid kommit till det resultatet, att detta visserligen icke låter sig helt och hållet göra, men att en högst avsevärd reduktion av desamma dock bör vidtagas. Av erfarenheterna från kriget framgår väl, att kavalleriet allt fortfarande utgör ett mycket viktigt truppslag, men å andra sidan torde det icke kunna bestridas, att dess betydelse i jämförelse med infanteriet och artilleriet icke står i rimlig proportion till de stora kostnader, detsamma drager. Då det nu gäller att nedbringa forsvarskostnaderna och samtidigt sörja för att försvarsorganisationen i dess helhet i möjligaste mån bringas i överensstämmelse med de fordringar, det moderna kriget uppställer, synes det självständiga kavalleriet därför erbjuda ett område, där indragningar och besparingar utan ett allt för starkt försvagande av organisationen lättast torde kunna vidtagas. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att Skånska husar- och Skånska dragonregementena sammanslås till ett å fem skvadroner organiserat regemente — lämpligen benämnt Skånska kavalleriregementet. Att helt och hållet slopa dessa båda regementen synes nämligen icke möjligt, då något kavalleri utöver det i arméfördelningarna ingående måste finnas icke endast med hänsyn till det vid mobilisering förefintliga behovet av kavalleri,' utan jämväl för att kavalleriet skall vara i stånd att utan allt för stora ölägenheter, på sätt längre fram (sid. 555) närmare omförmäles, under fred förse generalstaben m. fl. staber och formationer ävensom infanteriet med erforderligt antal hästar. Då enligt revisionens förslag någon självständig kavallerifördelning icke kommer att vid mobilisering bildas, förefinnes givetvis icke längre 2041 20

274 någon anledning att bibehålla den för kavallerifördelningen nu avsedda ridande divisionen vid Vendes artilleriregemente. Förutom det ordinarie artilleriet ingå för närvarande i arméfördelningarna Positionsartilleriregementet och Karlsborgs artilleri kår. De artilleriformationer, som av dessa truppförband vid mobilisering uppsättas, erfordras allt fortfarande enligt den av revisionen förutsatta krigsorganisationen. För att säkerställa behovet av artilleri till den högre ledningens disposition håller emellertid revisionen före, att Karlsborgs artilleribör utökas med ett antal lätta fältbatterier och till följd härav organiseras såsom ett regemente. På grund härav och då de nuvarande förläggningslokalerna, enligt vad arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse meddelat, äro ur hygienisk synpunkt sjmnerligen otillfredsställande, torde det nya regementet böra förläggas till Smålands artilleriregementes nuvarande kasernetablissemang i Jönköping, vilket etablissemang genom sistnämnda regementes indragning kommer att bliva för ändamålet disponibelt. Med hänsyn till den sålunda föreslagna förläggningen torde det nya regementet lämpligen böra benämnas Smålands artilleriregemente. Då, såsom förut nämnts, benämningen positionsartilleri enligt revisionens förslag icke vidare kommer att användas, torde såsom en följd härav det nuvarande namnet Positionsartilleriregementet böra utbytas mot förslagsvis Stockholms artilleriregemente. Enligt vad vid behandlingen av frågan rörande artilleriets organisation närmare omförmäles, förutsattes luftvärnsartilleriets .organisation komma att huvudsakligen förläggas till detta regemente. Med hänsyn till det vid mobilisering förefintliga behovet av ingenjörformationer torde någon minskning av det år 1914 beslutade antalet ingenjörkårer icke böra göras. Förutom av Bodens ingenjörkår, vilken, enligt vad förut nämnts, ingår i Bodens trupper, böra ingenjörtrupperna alltså utgöras av Svea och Göta ingenjörkårer, Fälttelegraf kåren samt Norrlands ingenjörkår. Vad Svea och Göta ingenjörkårer beträffar, är för närvarande vid vardera av dessa organiserat ett särskilt fästningsingenjörkompani, avsett för Vaxholms respektive Karlskrona kustfastningar, Ifrågavarande båda kompanier äro icke förlagda tillsammans med vederbörande kårer i Stockholm respektive Karlsborg, utan i egna kasernetablissemang, Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani å Vaxön i Stockholms skärgård och Göta ingenjörkårs fästningsingenjörkompani i eget kasernetablissemang i Karlskrona. Enligt den av revisionen föreslagna organisationen måste båda dessa kompanier allt fortfarande bibehållas. För vinnande av erforderliga besparingar finner revisionen sig emellertid böra föreMå,

275 att det till Vaxön nu förlagda fästningsingenjörkompaniet ur Svea ingenjörkår förlägges tillsammans med kåren i övrigt i dess nyuppförda kasernetablissemang invid Järvafältet, varest på grund av den minskning av antalet fältingenjörkompanier, revisionen föreslår, erforderligt utrymme bliver tillgängligt. Denna anordning förutsätter dock, att tillfälle beredes fästningsingenjörkompaniet att under fred bedriva erforderliga övningar inom Vaxholms fästning. På grund av det jämförelsevis ringa avståndet mellan förläggningsplatsen och fästningen torde detta icke heller möta några större svårigheter. Vad Göta ingenjörkårs fästningsingenjörskompani beträffar, ifrågasätter revisionen icke annan ändring, än att detsamma förlägges i Karlskrona grenadjärregementes nuvarande kasernetablissemang, varest, såsom längre fram (sid. 284 o. f.) omförmäles, erforderligt utrymme kan åt detsamma beredas. Med avseende å Fälttelegrafkåren har i det föregående (sid. 269) redan omförmälts, att dess nuvarande detachement i Boden bör indragas. Vidare bliver på grund av den av revisionen i det följande föreslagna organisationen av flygväsendet såsom ett självständigt vapen det vid kåren nu befintliga fiygkompaniet obehövligt. Slutligen torde kåren böra erhålla annan förläggning än den nuvarande. Sedan åtskilliga år tillbaka har Fälttelegrafkåren varit förlagd till Marieberg invid Stockholm. Med anledning av den utökning kåren erhöll genom 1914 års härordning ävensom det synnerligen bristfälliga skick, "vari de nuvarande förläggningslokalerna befinna sig, beslöt 1916 års riksdag, . att nytt kasernetablissemang för kåren skulle uppföras å Järvafältet, samt beviljade för ändamålet ett anslag av 1,998,000 kronor, ett belopp som på grund av den sedermera under krisåren inträdda prisstegringen av arméförvaltningen år 1920 beräknades kräva ett tillskott av icke mindre än 3,197,000 kronor. På grund av den sålunda avsevärt ökade byggnadskostnaden ävensom med hänsyn till den förestående revisionen av försvarsväsendet har emellertid Kungl. Maj:t den 11 april 1919 förordnat, att med fortsättandet av arbetena för uppförande av ifrågavarande kasernetablissemang skall tillsvidare anstå. Endast vissa grundläggningsarbeten hava hittills blivit utförda. Av det beviljade anslaget återstå oanvända 1,714,500 kronor. Med hänsyn till att det nuvarande etablissemanget å Marieberg är icke endast alldeles otillräckligt utan jämväl behäftat med synnerligen stora bristfälligheter i åtskilliga hänseenden, är det enligt revisionens uppfattning nödvändigt att bereda Fälttelegrafkåren en annan förläggning. På grund av de med uppförandet av nytt kasernetablissemang förenade avsevärda kostnaderna har emellertid revisionen ansett sig böra undersöka,

276 huruvida icke kåren skulle kunna förläggas till annat redan befintligt kasernetablissemaug, och har revisionen kommit till det resultatet, att kåren lämpligen torde böra förläggas till det för de båda livgrenadjärregementena nyuppförda kasernetablissemanget i Linköping, varest till följd av den utav revisionen föreslagna organisationen av infanteriet erforderligt utrymme utan större svårighet kan beredas. Vid uppgörandet av sitt förslag har revisionen därför utgått från, att Fälttelegrafkåren kommer att dit förläggas. Det torde emellertid böra framhållas, att därest det vid närmare prövning skulle finnas lämpligare att förlägga kåren till något annat enligt revisionens förslag, ledigblivet kasernetablissemang, revisionen för sin del icke har något att däremot erinra. Vad slutligen Norrlands ingenjörkär beträffar, har, såsom förut nämnts, denna kår ännu icke hunnit uppsättas på grund därav, att det kasernetablissemang, vartill av 1915 års riksdag beviljats ett anslag av 1,884,000 kronor — ett belopp som år 1920 beräknades behöva ökas med 3,014,000 kronor — ännu icke blivit för densamma uppfört. Att en särskild ingenjörkår förlägges till Norrland, anser revisionen emellertid nödvändigt, därest fältmgenjörtrupperna skola bliva vuxna de krav, som snö- och terrängförhållandena i Norrland samt de norrländska älvarna i krig komma att ställa på dessa trupper. Något särskilt kasern-' etablissemang för kåren torde dock icke behöva uppföras, utan synes densamma kunna förläggas i Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissemaug, varest på grund av den ändrade organisation, revisionen föreslår, nödigt utrymme för personalens förläggning torde kunna beredas. Vid sådant förhållande och då de för kåren erforderliga förrådsbyggnaderna redan i huvudsak äro uppförda, komma de med kårens uppsättande förenade byggnadsarbetena att bliva jämförelsevis obetydliga. Vad intendenturtrupperna angår, har revisionen redan i det föregående framhållit, att det till Boden för närvarande förlagda tredje intendenturkompaniet bör bibehållas och likasom nu ingå i Bodens trupper. Med hänsyn till såväl fredstjänstens behöriga ombesörjande vid de centrala intendenturförråden (förplägnadsanstalterna) som svårigheten att först vid inträffande mobilisering uppsätta de talrika intendenturformationer, som erfordras, torde någon förändring med avseende å de övriga intendenturkompaniernas antal eller förläggning icke kunna vidtagas. Revisionen finner sig alltså böra föreslå, att, förutom intendenturkompaniet i Boden, ytterligare tre dylika kompanier skola finnas, samt att dessa skola vara förlagda i Stockholm, Karlsborg och Östersund. I motsats till vad år 1914 avsågs, men ännu icke kommit till utförande, torde däremot någon särskild kasern för intendenturkompaniet i Östersund icke

277 behöva uppföras. Genom den organisation av Norrlands artilleriregemente, som revisionen i det följande föreslår, torde nämligen för kompaniets personal erforderligt förläggningsutrymme kunna beredas i nämnda regementes kasernetablissemang. Visserligen kräver en dylik anordning utförandet av en del smärre byggnadsarbeten inom etablissemanget, men de därav föranledda kostnaderna komma att väsentligt understiga dem, som skulle bliva en följd av en särskild kasernbyggnads uppförande. Enligt nuvarande arméorganisation omhänderhaves arméns flygvä- Flygsende av Fälttelegrafkåren, vid vilken ett särskilt flygkompani är för t r a p p e " ändamålet organiserat. Sedan åtskilliga år tillbaka är detta kompani förlagt .till Malmslätt, varest för detsamma erforderliga förläggningslokaler, hangarer, förråds- och fabrikslokaler m. m. blivit med anlitande av tillgängliga medel uppförda. På grund av den starka utveckling, flygväsendet under världskriget undergått, och den stora betydelse flygvapnet numera måste tillmätas, har emellertid den nuvarande år 1914 beslutade organisationen visat sig alldeles för snäv och. jämväl i övrigt olämplig. Under de senare åren hava oékså vederbörande myndigheter vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten av att på ett helt annat sätt än för närvarande är fallet tillgodose flygvapnet såväl i fråga om organisation som materiel. Frågan härom har jämväl varit föremål för åtskilliga utredningar, bl. a, genom särskilda under år 1917 tillkallade sakkunniga, vilka uti ett den 14 mars 1918 avgivit betänkande, vilket blivit till revisionen överlämnat för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag, föreslagit uppsättandet av ett särskilt från fortifikationen fullt fristående flygvapen. I likhet med förenämnda sakkunniga har även revisionen under sina överläggningar i förevarande ämne kommit till den uppfattningen, att därest flygvapnet skall kunna på ett tillfredsställande sätt fylla sina uppgifter i krig, detsamma måste icke blott väsentligt utökas utan jämväl frigöras från sitt nuvarande samband med Fälttelegrafkåren och organiseras såsom ett självständigt vapenslag. Under sina överläggningar rörande den för flygvapnet lämpligaste organisationen har revisionen ansett sig böra undersöka, huruvida icke i och för nedbringande av såväl de årliga kostnaderna som de av flygvapnets utökning föranledda engångskostnaderna ett för armén och marinen gemensamt flygväsende lämpligen borde organiseras. Av de ingående utredningar, som i förevarande hänseende blivit verkställda, har emellertid framgått, att de uppgifter, som tillkomma å ena sidan

278 arméns flygvapen och å andra sidan marinens, äro av den skiljaktiga natur, att den för ettdera vapnet avsedda flygmaterielen endast i mycket ringa utsträckning kan ersätta den för det andra avsedda. Då vid sådant förhållande i ett för armén och marinen gemensamt flygvapen med nödvändighet måste ingå flygplan av samtliga de typer och till ungefär samma antal som i ett för vartdera vapnet självständigt flygvapen, skulle således några nämnvärda besparingar i engångskostnaderna för flygmaterielens anskaffande icke uppstå. Vad utbildningen beträffar, har utredningen givit vid handen, att endast den första flygutbildningen och skjututbildningen kunna tänkas vara gemensamma för armén och marinen, men att dessa vapens t i l lämpningsövningar däremot äro av så olika art, att varje gemensamhet härutinnan måste anses utesluten. En centralisering av första flygutbildningen och skjututbildning-en skulle emellertid icke leda till några egentliga besparingar vare sig i fråga om materiel eller personal. Därest exempelvis första flygutbildningen centraliserades till arméns flygskolor, måste sålunda antalet skolflygplan ökas i samma proportion som elevantalet. Likaledes måste lärarkrafter och övrig personal samt hangarutrymme ökas i samma proportion. Chefen för denna utbildning kunde visserligen vara gemensam, men då i varje fall en särskild chef måste beordras för marinens tillämpningsövningar, uppstode icke heller härutinnan någon besparing. Härtill komme, att om marinens flygskola förlades till marinens flygstationer, dessas hangarutrymme kunde utnyttjas för uppställande av skolmaterielen. Detta hangarutrymme vore nämligen i varje fall nödvändigt för tillämpningsövningarna. En förläggning av marinens flygskola till arméns flygplats skulle sålunda innebära ökade kostnader för hangarer, enär antalet hangarer vid marinen ej kunde minskas i motsvarande mån. Ett försök att nedbringa kostnaderna genom att lägga arméns första flygutbildning till marinen vore på liknande grunder ävenledes omöjligt. Beträffande skjututbildningen gällde i huvudsak detsamma, som ovan sagts rörande den första flygutbildningen. Skjutning från luften kunde i fredstid ej verkställas över vilken terräng som helst på grund av därmed förenade risker utan måste praktiskt taget alltid ske mot en större vattenyta. Vid marinen kunde sådan skjutning med fördel ske i havsbandet. Att förlägga arméns skjututbiidning till marinen, vore emellertid av utbildnings- och organisatoriska skäl icke möjligt, vartill komme att flygfält saknades vid marinens flygstationer. Vad flygspanarutbildningen beträffade, vore denna vid armén och marinen av så olika natur, att någon gemensamhet härutinnan icke kunde ifrågasättas. Vid all övrig utbildning, såsom mekaniker-, verkstads-,

279 fotografi- och radioutbildning, gällde, att densamma skedde i samband med övningarna i luften och till stor del med användande av flygplanen och deras utrustning som undervisningsmateriel, varför, när tillämpningsövningarna ej kunde sammanslås, intet fog funnes för någon sammanslagning av övrig utbildning. Av vad sålunda anförts framginge, att någon besparing ej kunde ernås genom en sammanslagning av arméns och marinens flygväsende i avseende på själva kårerna och deras utbildning. Slutligen har av utredningen framgått, att någon lämplig förläggningsplats för ett för armén och marinen gemensamt flygvapen icke står att erhålla. För bedrivande av skjutövningar i luften kräves nämligen, att dessa äga rum över ett stort och fritt vatten, "sådant som det Vättern för närvarande erbjuder för arméns flygvapen och öppna havet för marinens. Någon annan för detta ändamål lämplig plats än Vättern står emellertid enligt verkställda undersökningar icke till buds inne i landet, och att förlägga marinens flygväsende tillsammans med arméns på ett så långt avstånd från havet torde icke kunna anses tillrådligt, lika litet som att förlägga arméns flygväsende tillsammans med marinens någonstädes vid kusten. Med hänsyn till vad den verkställda utredningen sålunda givit vid handen, har revisionen ansett sig böra för närvarande avstå från tanken på en sammanslagning av arméns och marinens flygväsende i vad beträffar flygformationerna, deras personal och dennas utbildning. Om alltså arméns och marinens flygväsende böra tillsvidare organiseras fristående från varandra, så torde dock intet hinder möta att redan nu göra den ekonomiska och tekniska överledningen och därmed även nytillverkningen för båda gemensam. En dylik anordning synes revisionen vara betingad av bland annat nödvändigheten av att i möjligaste mån erhålla enhetlighet och planmässighet i avseende å flygmaterielens konstruktion och anskaffning. Organiserandet av en dylik gemensam överfe Ining* skulle givetvis underlättas, därest den förut omförmälda sammanslagningen av armé- och marinförvaltningarna komme till stånd. Men, även om så icke skulle bliva fallet, torde dock hinder icke finnas för att även med den nuvarande organisationen av den centrala förvaltningen vidtaga en sådan anordning. Den för de båda flygvapnen gemensamma ekonomiska och tekniska överledningen synes nämligen utan någon större olägenhet kunna anordnas såsom en särskild avdelning eller byrå antingen i arméförvaltningen eller marinförvaltningen, där den i så fall skulle få samma ställning som departementen i arméförvaltningen eller avdelningarna i marinförvaltningen. Ifrågavarande

280 avdelning eller byrå bör sålunda omhänderhava för flygväsendet anslagna medel, följa med teknikens utveckling och ansvara för all nytillverkning, nykonstruktioner m. m. samt utfärda bestämmelser för och övervaka flygmaterielens skötsel och vård. Likasom departementscheferna i arméförvaltningen och avdelningscheferna i marinförvaltningen bör jämväl chefen för flygavdelningen eller flygbyrån hava möjlighet att genom inspektioner förvissa sig om flygmaterielens tillstånd, närvara vid försök och övningar m. ra. Likaledes bör den å avdelningen tjänstgörande personalen, bland vilken såväl arméns som marinens flygväsende bör vara representerad, genom att tid efter annan kommenderas till praktisk tjänst beredas tillfälle att underhålla förvärvad yrkesskicklighet. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att arméns flygväsende utbrytes ur Fälttelegrafkåren och bildar ett självständigt truppslag, benämnt flygtrupperna, och organiseras såsom en särskild kår, Flygkåren. Likasom det nuvarande flygkompaniet torde jämväl Flygkåren böra förläggas till Malmslätt. Då det nuvarande flygetablissemanget därstädes icke är tillräckligt för den n}^a kåren, måste detta visserligen icke oväsentligt utökas, men genom att för ändamålet taga i anspråk för de båda livgrenadjärregementena nu avsedda byggnader därstädes, vilka enligt revisionens förslag bliva för sådan användning disponibla, kan man avsevärt nedbringa kostnaderna för erforderliga nybyggnader. Det är av vikt, att våra flygare förskaffa sig en ingående kännedom om vårt land och särskilt om de i Norrland under såväl sommar som vinter rådande säregna förhållandena. Det skulle därför hava varit önskvärt att i första hand till Norrland förlägga ett detachement av Flygkåren. På grund av de därmed förenade kostnaderna har emellertid revisionen icke ansett sig kunna föreslå en dylik anordning. Revisionen förutsätter dock, att Flygkårens övningar i erforderlig omfattning under olika tider av året förläggas även till ifrågavarande landsände. Gottlands trupper.

Med avseende å de för Gottlands försvar avsedda trupp för b an den ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Gottlands infanteriregemente ävensom Gottlands artillerikår böra alltså bibehållas.

sammanE n sammanfattning av vad i det föregående anförts giver vid handen, fattning. a ^ armén enligt revisionens förslag- bör i fred bestå av det antal trupp. förband, nedanstående tablå utvisar.

281 Infan- KavalArtilleriterilerirege- regemen- menrege- , . ten, ten. mcnten. 1 karer. Norrbottens militärområde: a) Det tidiga gränsförsvaret... b) Bodens trupper I de lyra arméfördelningarna ingående ordinarie truppförband Kustf ästningsinf anteriet Skånska kavalleriregementet Stockholms artilleriregemente ... Smålands artilleriregemente Ingenjörtrupperna | ! Intendenturtrupperna i Flygtrupperna I 1 Gottlands trupper i Svimma

In

n

.f ' , iiör-

Inten-

1, Träng. ö dentur- Flyg- ;

kårer.

•

kårer, kompanier.

kår. ;

j

I jämförelse med det enligt 1914 års härordning fastställda antalet truppförband innebär revisionens förslag, att infanteriet, vilket för närvarande räknar 28 regementen, minskas med 7 regementen, att kavalleriet, vilket enligt härordningen, skall bestå av 6 fördelningskavalleriregementen, 2 större regementen för det självständiga kavalleriet samt 1 kavallerikår, minskas med 2 fördelningskavalleriregementen ävensom kavallerikåren, varjämte de båda större regementena sammanslås till 1 regemente om fem skvadroner, att artilleriet, som för närvarande består av 6 fördelningsartilleriregementen, 1 positionsartilleriregemente, 1 fästningsartilleriregemente och 2 artillerikårer, minskas med 2 fältartilleriregementen ävensom 1 ridande division men utökas med 1 artillerikår, varjämte 1 artillerikår utökas till 1 regemente, att antalet ingenjörkårer och intendenturkompanier bliver detsamma som för närvarande, att antalet trängkårer minskas från 6 till 4, samt att en självständig flygkår uppsattes. •

Efter att sålunda hava angivit de förändringar med avseende å arméns organisation i högre förband och antalet truppförband, som böra vidtagas, övergår revisionen till att närmare yttra sig angående den indragning av vissa truppförband, som bliver en följd av revisionens förslag. 2041 20

/

282 3. Indragning av vissa truppförband. Såsom av det föregående framgår, innebär revisionens förslag, att samtidigt som ett nytt militärområde i övre Norrland uppsattes antalet arméfördelningar minskas från sex till fyra. Detta revisionens förslagkommer givetvis att medföra en omläggning av landets militäradministrativa indelning. Huru den nya indelningen i arméfördelningsområden lämpligen bör göras och vilka truppförband, som böra hänföras till de olika arméfördelningarna, är emellertid en fråga, på vilken revisionen icke ansett sig böra närmare ingå, enär densamma dels kräver en mycket ingående specialundersökning rörande åtskilliga på densamma inverkande omständigheter, dels ock måste i stort sett bedömas och avgöras efter rent militära sjmpunkter. Revisionen anser sig här endast böra framhålla, att enligt de undersökningar i förevarande hänseende, som blivit inom revisionen verkställda och som förutsatt, att de fyra arméfördelningsstaberna komina att förläggas till Hälsingborg, Skövde, Stockholm och Östersund, några större svårigheter icke torde möta för erhållande av en lämplig indelning. Beträffande vilka truppförband, som böra indragas, anser sig däremot revisionen böra framställa vissa bestämda förslag. Det torde emellertid böra framhållas, att revisionen icke vill betrakta dessa förslag såsom bindande i den bemärkelsen, att icke ändringar i desamma skulle kunna göras. Skulle det sålunda vid en mera ingående undersökning, än den revisionen kunnat verkställa, visa sig, att den erforderliga indragningen kan utan kostnadsökning verkställas på ett ur militär synpunkt mera tillfredsställande sätt, än det revisionen föreslår, har revisionen för sin del icke något att däremot erinra. Det torde jämväl böra framhållas, att med hänsyn till det ideella värde, som särskilt de äldre truppförbandens traditioner representera, en indragning, där sådant^ kan anses påkallat, synes böra genomföras på det sättet, att vederbörande truppförband sammanslås med annat till ett nytt truppförband, vilket sålunda kommer att i sig upptaga och vårda båda de gamla förbandens traditioner. Allmänna Vid övervägandet av, vilka truppförband som böra indragas, bör ynpunkter. i^ngyn tagas till en mångfald olika omständigheter. Sålunda måste först och främst beaktas förläggningsorternas större eller mindre lämplighet ur mobiliseringssynpunkt. I detta hänseende gäller det sålunda att tillse, att de olika truppförbanden erhålla en sådan förläggning, att deras mobilisering kan försiggå med erforderlig snabbhet och säkerhet. Önsk-

I

283 värt är alltså, att de värnpliktiga samt utskrivna hästar och fordon hava möjligast korta väg till vederbörliga förläggningsorter samt att dessa äga goda kommunikationer. Likaledes böra förläggningsorterna vara i möjligaste mån tryggade för företag från fiendens sida. Härvid är att märka, att på grund av flygväsendets starka utveckling ett undandraget läge numera icke innebär fullt samma säkerhet som förut. Givet är dock, att ett oskyddat läge vid kust innebär ojämförligt mycket större risk i förevarande hänseende än en förläggning inne i landet. Med känsyn härtill bör om möjligt truppband icke förläggas till oskyddade orter vid kusten. Kan detta av det ena eller andra skälet icke undvikas, bör det dock ordnas så, att förläggningsorten icke tillika är truppförbandets mobiliseringsort. 1 samband med bedömandet av förläggningsorterna ur mobiliseringssynpunkt bör hänsyn jämväl tagas till deras belägenhet dels ur synpunkten av att erhålla — särskilt under tiden närmast före och efter mobiliseringen — skydd för landgränser och kuster, viktigare dommunikationsleder m. m. ävensom nödiga besättningar å fästningar, kels ock ur synpunkten av att erhålla en lämplig indelning i arméfördelningsområden samt att efter mobiliseringens avslutande snabbt kunna förena och i olika riktningar transportera de i arméfördelningarna ingående trupp förbanden. För den föreliggande frågans allsidiga bedömande måste hänsyn vidare tagas till de olika förläggningsorternas beskaffenhet ur utbildningssynpunkt, t. ex. övningsfältens, skjutbanornas och skjutfältens lämplighet och deras avstånd från kasernerna samt den närgränsande terrängens större eller mindre användbarhet för mera omfattande övningar ävensom till de olika kasernernas beskaffenhet ur förläggningssynpunkt, utrymme, hygieniska förhållanden o. s. v. Att beakta är därvid det behov av handräckning, som förefinnes på olika förläggningsorter och vilket varierar rätt så avsevärt. Tydligt är nämligen, att ju mindre omfattande handräckningsgöromålen äro, desto mera tid bliver det övrig för den egentliga utbildningen. Vidare bör beaktas de värnpliktigas intresse av att få fullgöra sin värnplikt så nära hemorten som möjligt. Ur denna synpunkt är det alltså, likasom i mobiliseringsavseende, en fördel, om truppförbanden äro någorlunda jämnt fördelade över landet efter befolkningstätheten. En annan omständighet, till vilken behörig hänsyn jämväl bör tagas, äro de lokala intressen, som äro förknippade med vederbörande trupp förbands förläggning. Som bekant hava nämligen åtskilliga städer gjort avsevärda ekonomiska uppoffringar för att få regementen eller kårer till sig förlagda, och därest nu i sådana fall vederbörande

284 truppförband indrages, skulle detta, särskilt för ett mindre samhälle, kunna medföra vittgående konsekvenser. En synpunkt, som för revisionen givetvis måste spela en mycket betydelsefull roll vid den föreliggande frågans bedömande, är den ekonomiska. Som bekant äro ännu icke kasernetablissemang- färdigställda för samtliga truppförband. Vid sådant förhållande är det tydligen synnerligen önskvärt, att den erforderliga indragningen av truppförband kan verkställas på det sättet, att några ytterligare kostnader för kasernbyggnader icke behöva ifrågakomma. A7idare måste hänsyn tagas till de med vissa städer träffade överenskommelser angående truppförbands förläggande till dessa. För den händelse staten genom ett dylikt truppförbauds indragning skulle bliva skyldig att till staden utgiva vederlag, bör indragningen om möjligt undvikas. Då det nu gällt att bestämma, vilka truppförband som böra föreslås till indragning, har revisionen sökt att i möjligaste mån taga hänsyn till och mot varandra avväga ovan angivna synpunkter och önskemål. Revisionen har därvid kommit till den uppfattningen, att de i nuvarande sjätte arméfördelningen ingående truppförbanden böra ur såväl mobiliserings- som krigsberedskapssynpunkt lämnas i stort sett orubbade. Indragningen måste därför huvudsakligen göras bland de i mellersta och sydliga delen av landet förlagda truppförbanden. Bland dessa är det emellertid en hel del truppförband, som av det ena eller andra skälet enligt revisionens mening icke kunna ifrågasättas till indragning. Det antal truppförband, mellan vilka valet kommit att stå, har därför blivit jämförelsevis begränsat. De truppförband av infanteriet, vilka med hänsyn till ovan angivna allmänna synpunkter enligt revisionens uppfattning närmast synas böra ifrågasättas till indragning, äro Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen. Såsom redan i det föregående framhållits, intaga dessa båda regementen en särställning gentemot övriga infanteritrupp förband, i det att de äro avsedda att vid mobilisering ingå i Karlskrona respektive Vaxholms kustfästningars krigsbesättningar. Båda regementena tillkommo vid den år 1901 beslutade utökningen av armén och uppbringades genom 1914 års härordning till samma styrka som övriga infanteriregementen. Då det nu gäller att minska antalet infanteritruppförband, ligger det därför mycket nära till hands att i första rummet ifrågasätta dessa båda regementen till indragning. Såsom i det föregående framhållits, böra enligt revisionens förslag allt fortfarande två särskilda infanteriregementen avses för kustfäst-

285 ningarna. Ehuru revisionen icke vill bestrida, att det ur såväl säkerhets- som utbildningssynpunkt innebär en fördel att hava dessa regementen redan i fred förlagda till kustfästningarna, synes detta emellertid icke vara med nödvändighet påkallat. Enligt revisionens uppfattning bör jämväl den anordningen kunna tillgripas, att för kustfästningarna avses andra från desamma icke alltför långt förlagda infanteriregementen. Under förutsättning av de båda grenadjärregementenas indragningliar revisionen sålunda tänkt sig, att för Vaxholms fästning skulle avses ett av de i Stockholm förlagda regementena, närmast Göta livgarde, och för Karlskrona fästning Kronobergs regemente. Att märka är, att även om de båda grenadjärregementena bibehölles, en viss försvagning av krigsberedskapen givetvis skulle uppstå. Enligt revisionens förslag komma nämligen de värnpliktiga att befinna sig i tjänstgöring väsentligt kortare tid av året än 1914 års härordning förutsatte. Vidare har värnpliktskontingenten undergått en sådan minskning, att en uppdelning av densamma på omgångar, i enlighet med vad nuvarande härordning avser, icke vidare kan äga rum. Slutligen har den fast anställda befäls- och manskapspersonalen avsevärt minskats. Det ytterligare steg, som skulle tagas genom att låta förenämnda, på något avstånd från kustfästningarna förlagda båda truppförband vid mobilisering ingå i fästningarnas krigsbesättning, synes icke avsevärt förändra krigsberedskapen/ Såvitt revisionen kunnat finna, bör denna i stort sett bliva tillgodosedd med den av revisionen ovan angivna anordningen. Vid fara för krig finnes ju alltid möjlighet att genom särskilda åtgärder tillgodose det nödvändigaste behovet av krigsbesättning, och vid inträffande mobilisering kan Göta livgarde snabbt transporteras till Vaxholm. För Kronobergs regemente kommer det visserligen att draga längre tid, innan detsamma hinner anlända till sin bestämmelseort, men genom vidtagande av särskilda åtgärder kan denna olägenhet i väsentlig mån minskas. Nu kan visserligen ^ invändas, att sistnämnda båda regementen äro mindre vuxna sina uppgifter än do båda grenadjärregementena, vilka äro i tillfälle att redan i fred sätta sig in i de särskilda förhållanden, som råda vid försvaret av kustfästningarna, samarbeta med marinen och förvärva kännedom om ^ de lokala förhållandena i de olika försvarspositionerna o. s. v. Revisionen förbiser icke detta förhållande, men håller före, att de härmed förbundna olägenheterna kunna i avsevärd mån undanröjas därigenom, att de för kustfästningarna avsedda regementena redan i fred beredas tillfälle till övningar under vederbörande kommendanters ledning och under erforderlig samverkan med fästningarnas olika försvarsmedel.

286 Dessa övningar torde böra utgöras av dels befälsövningar {fältövningar, krigsspel o. dyl.), dels övningar med trupp. Eventuellt torde även repetitionsövningarna tid efter annan böra förläggas till kustfästningarna, Med hänsyn till vad sålunda anförts håller revisionen före, att ur krigsberedskapssynpunkt hinder icke möter för en indragning av Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen. Emellertid bör en dylik åtgärd givetvis icke vidtagas enbart av detta skäl. Vad som i främsta rummet talar för dessa båda regementens indragning, synes revisionen vara de vid dem rådande dåliga utbildningsförhållandena. Sålunda äro vid båda regementena övningsfälten belägna på långt avstånd från kasernetablissemangen (vid Karlskrona grenadjärregemente 3 kilometer och vid Vaxholms grenadjärregemente 4 kilometer). Vid det förstnämnda regementet är dessutom avståndet till handexercisfältet omkring 1 kilometer, och äro regementets skjutbaneförhållanden så bristfälliga, att skarp skjutningarna i stor utsträckning måste förläggas till det i närheten av Ronneby belägna Bredåkrafältet. Vid förflyttningar till och från övningsplatserna måste ävenledes i icke ringa utsträckning användas sjötransport, vilket förorsakar avsevärda årliga kostnader samt tidsförlust i utbildningsarbetet. Särskilt gäller detta beträffande Vaxholms grenadjärregemente, vilket har sitt kasernetablissemang å Rindö men sitt övningsfält å Värmdö. De förhållanden, varunder dessa regementens utbildning äger rum, medföra även, att densamma lätt bliver ensidig och mindre lämpad för det rörliga krigets krav. Sådana lägen kunna dock inträffa, att dessa regementen måste tagas i anspråk för uppgifter, för vilkas f}dlande kräves lika allsidig infanteristisk utbildning som för infanteriet i övrigt. Av huvudsakligen nu angivna skäl har revisionen kommit till den uppfattningen, att Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen böra indragas. De truppförband, som härefter närmast böra komma i fråga till indragning, anser revisionen vara Södra skånska infanteriregementet samt ettdera av de till Linköping förlagda Första och Andra livgrenadjärregementena. Beträffande samtliga dessa regementen gäller, att de ännu icke fått sina kasernetablissemang färdigställda. Vid det förstnämnda regementet hava arbetena å det nya kasernetablissemanget icke fortskridit längre, än att vissa grundläggningsarbeten blivit utförda, varjämte ett kasernhus uppförts under tak. Samtliga övriga byggnadsarbeten skola jämlikt riksdagens beslut anstå tills vidare i avvaktan på den förestående omorganisationen av armén. Enligt vad arméns kasernjyyggnadsnämnd tidigare meddelat, skulle kasernetablissemangets färdigställande enligt plan medföra en kostnad av flera miljoner kronor. Vad de båda livgrenadjär-

t

287 regementenas kasernetablissemang beträffar, äro dessa av skäl, som nyss nämnts, endast delvis utbyggda. Med hänsyn till den skånska värnpliktskontingentens storlek har inom revisionen en viss tvekan gjort sig gällande ifråga om Södra skånska infanteriregementets indragning. Enligt nuvarande organisation lämnar Skåne värnpliktiga icke endast till samtliga i Skåne förlagda truppförband, d. v. s. Norra och Södra skånska infanteriregementena, Kronprinsens husarregemente, de båda stora skånska kavalleriregementena, Vendes artilleriregemente och Skånska trängkåren, utan dessutom delvis till Karlskrona grenadjärregemente samt Kronobergs och Hallands regementen. Då nu, enligt vad i det föregående framhållits, de båda större kavalleriregementena komma att sammanslås till ett femskvadronsregemente samt Karlskrona grenadjärregemente att försvinna, så kommer, därest även Södra skånska infanteriregementet indrages, följden att bliva, att större delen av Skånes värnpliktiga får fullgöra sin värnpliktstjänstgöring vid utom provinsen förlagda truppförband, något som från deras synpunkt sett givetvis innebär vissa olägenheter. Med hänsyn härtill har revisionen, som anser ett fullföljande av kasernbyggnadsarbetena i Lund vara av kostnadsskäl uteslutet, undersökt, huruvida icke Södra skånska infanteriregementet skulle kunna förläggas till Skånska dragonregementets nuvarande kasernetablissemang i Ystad, vilket på grund av revisionens förslag om nämnda regementes sammanslagning med Skånska husarregementet skulle bliva för ändamålet disponibelt. Av den verkställda undersökningen har emellertid framgått, att Ystad på grund av sitt läge invid öppen kust och sina otillfredsställande ut, bildningsförhållanden icke är ur militär synpunkt lämplig såsom förläggningsort för ett infanteriregemente, ävensom att kasernetablissemangets iordningställande för ett sådant skulle draga en kostnad av i runt tal 195,000 kronor. Vid sådant förhållande och då ett bibehållande av Södra skånska infanteriregementet enligt den verkställda undersökningen skulle nödvändiggöra indragning av antingen Jönköpings eller Kalmar regemente, vilka båda truppförband äro förlagda till fullt moderna under de senare åren uppförda kasernetablissemang och hava ur alla synpunkter mycket goda utbildningsförhållanden, har revisionen icke ansett sig kunna tillmäta ovannämnda skäl för Södra skånska infanteriregementets bibehållande någon avgörande betydelse, och detta så mycket mindre som de i Skåne och södra Sverige rådande goda kommunikationerna torde i avsevärd mån minska de olägenheter för de värnpliktiga, som kunna vara förenade med värnpliktstjänstgöringens fullgörande utom provinsen.

288 Indragningen av såväl Södra skånska infanteriregementet som ettdera av de båda livgrenadjärregementena torde lämpligen böra ske på det sättet, att det förra sammanslås med Norra skånska infanteriregementet till ett nytt regemente, benämnt Skånska infanteriregementet och förlagt i Kristianstad, och de båda senare sammanslås till ett nytt regemente, benämnt Ostgöta livgrenadjärregemente och förlagt till Linköping. Till indragning- skulle därefter återstå ytterligare tre infanterireo-ementen. Med ledning av de i det föregående angivna allmänna synpunkter och med beaktande av i varje särskilt fall föreliggande omständigheter har revisionen härutinnan kommit till det resultatet, att revisionen finner sig böra till indragning föreslå Hälsinge regemente i Gävle, Bohusläns regemente i Uddevalla och Västmanlands regemente i Västerås. Kavalleriet.

Enligt nuvarande organisation utgöres fördelningskavalleriet av följande sex regementen, nämligen Livgardet till häst och Livregementets dragoner, båda förlagda i Stockholm, Livregementets husarer, förlagda i Skövde, Smålands husarregemente, förlagt i Eksjö, Kronprinsens husarregemente, förlagt i Malmö, och Norrlands dragonregemente, förlagt i Umeå. Enligt revisionens förslag skola två av dessa regementen indragas. Då det nu gäller att bestämma, vilka regementen, som skola indragas, är det tydligt, att hänsyn härvid måste tagas till den blivande indelningen i arméfördelningsområden. Indragningen bör nämligen ordnas så, att var och en av de fyra arméfördelningarna om möjligt får sitt kavalleriregemente förlagt inom sitt område. Därest denna synpunkt skall kunna behörigen beaktas, finnes enligt revisionens uppfattning ingen annan utväg än att dels sammanslå de båda till Stockholm förlagda regementena Livgardet till häst och Livregementets dragoner, dels indraga Smålands husarregemente eller Kronprinsens husarregemente. Beträffande förläggningen av det genom sammanslagningen uppkomna nya kavalleritruppförbandet i Stockholm, vilket lämpligen torde böra benämnas Livregementet till häst, är att märka, att såväl Livgardet till häst som Livregementets dragoner för närvarande äro förlagda å Ladugårdsgärde, det förra invid Sturevägen och det senare invid Djurgårdsbrunnsviken. Medan Livgardet till häst har ett jämförelsevis nytt och i gott stånd varande kasernetablissemang, är däremot Livregementets dragoners kasernetablissemang i flera hänseenden synnerligen bristfälligt och torde, därest detsamma skulle någon längre tid bibehållas, komma att kräva rätt så avsevärda reparationskostnader. Den

289 nuvarande förläggningen har också avsetts att vara endast provisorisk i avvaktan på uppförande av nytt kasernetablissemang å Järvafältet. Med hänsyn till vad sålunda anförts, och då det område, varöver ifrågavarande regemente nu disponerar, tillhör den del av Ladugårdsgärde, som i första hand torde komma att exploateras för byggnadsändamål, finner revisionen sig böra föreslå, att det nya regementet förlägges till Livgardets till häst nuvarande kasernetablissemang. Vad härefter valet mellan Smålands och Kronprinsens husarregementen angår, tala enligt revisionens uppfattning såväl förläggningssom utbildningsförhållanden avgjort för bibehållande av det förra truppförbandet. På grund härav och med hänsyn jämväl tagen till detta regementes äldre traditioner finner revisionen sig böra föreslå indragning av Kronprinsens husarregemente. Skånska kavalleriregementet, som enligt revisionens förslag skall bildas genom sammanslagning av Skånska husar- och dragonregementena, torde böra förläggas till Hälsingborg i Skånska husarregementets därvarande jämförelsevis nya kasernetablissemang. En dylik anordning torde vara så mycket mera påkallad, som staten enligt med Hälsingborgs stad träffad överenskommelse iklätt sig skyldighet att hava ett kavalleritruppförband förlagt till staden. Då Norrbottens kavallerikår ännu icke blivit uppsatt, torde revisionens förslag om dess indragning icke föranleda något vidare yttrande. Enligt nuvarande härordning utgöres fördelningsartilleriet av följande Artilleriet sex regementen, nämligen Svea artilleriregemente, förlagt i Stockholm, Göta artilleriregemente, förlagt i Göteborg, Vendes artilleriregemente, förlagt i Kristianstad, Norrlands artilleriregemente, förlagt i Östersund, Upplands artilleriregemente, förlagt i Uppsala, och Smålands artilleriregemente, förlagt i Jönköping. Likasom beträffande fördelningskavalleriet måste jämväl förläggningen av fördelningsartilleriet ordnas så, att var och en av de fyra arméfördelningarna om möjligt får sitt artilleriregemente förlagt inom sitt område-. Med hänsyn härtill torde i södra Sverige böra indragas Smålands artilleriregemente, vars namn och kasernetablissemang dock, enligt vad i det föregående omförmälts, böra övertagas av den till ett regemente utökade Karlsborgs artillerikår. Det ytterligare regemente, som skall indragas, bör enligt revisionens uppfattning utgöras av Svea artilleriregemente eller Upplands artilleriregemente. För det förra regementets indragning talar, att dess kasernetablissemang är gammalt och bristfälligt samt beläget å den del av Ladugårdsgärde, som i första 2041 20

.

290 hand torde behöva tagas i anspråk för bvggnadsändamål, ävensom att det ur mobiliseringssynpunkt är mindre lämpligt att hava två artilleriregementen — förutom detta jämväl Stockholms artilleriregemente — förlagda i huvudstaden. Mot indragningen åter talar huvudsakligen den omständigheten, att ifrågavarande regemente är det äldsta av våra nuvarande artilleritruppförband. Vad Upplands artilleriregemente beträffar, är detta ett av arméns yngsta truppförband, i det att detsamma uppsattes först på grund av 1892 års härordningsbeslut genom utbrytning ur Svea artilleriregemente. Regementet förfogar över ett jämförelsevis nytt och i gott stånd varande kasern etablissemang, beläget i omedelbar närhet av Upplands infanteriregementes kaseruetablissemang. Då de sakliga skälen alltså tala avgjort för indragning av Svea artilleriregemente, men å andra sidan behörig hänsyn jämväl torde böra tagas till regementets traditioner, har revisionen ansett den bästa lösningen vara, att Upplands artilleriregemente åter uppgår i Svea artilleriregemente, och att detta förlägges i det förras kasernetablissemang invid Uppsala. Trängen.

Vad slutligen trängen angår, utgöras dess kårer enligt nuvarande organisation av Svea trängkår, förlagd i Örebro, Göta trängkår, förlagd i Skövde, Norrlands trängkår, förlagd i Sollefteå, Skånska trängkåren, förlagd i Hässleholm, Västmanlands trängkår, förlagd i Sala, och Östgöta trängkår, förlagd i Linköping. Vid övervägandet av vilka av dessa kårer, som böra indragas, har revisionen stannat vid att till indragning föreslå Västmanlands och Östgöta trängkårer. 4. Sammanfattning. En sammanfattning av vad revisionen i det föregående anfört giver alltså vid handen, att armén enligt revisionens förslag bör i fred bestå av följande truppförband, nämligen: Infanteriet : Svea livgarde Göta livgarde Livregementets grenadjärer Östgöta livgrenadjärregemente Västgöta regemente Upplands regemente 1 ) Skaraborgs regemente Södermanlands regemente Kronobergs regemente

förlagt i Stockholm; ))

J>

» » )) » )) » »

)) Örebro; » Linköping; » Vänersborg; T) Uppsala; » Skövde; » Strängnäs; » Växjö;

))

*) P å g r u n d av Upplands ar/iJZertregementes indragning torde Upplands t'n/rt»i/mregemente böra återfå sitt gamla n a m n eller Upplands regemente.

291 Jönköpings regemente Dalregementet Älvsborgs regemente.... Hallands regemente Norrbottens regemente Västerbottens regemente Kalmar regemente Värmlands regemente Jämtlands fältjägarregemente Skånska infanteriregementet ...• Gottlands infanteriregemente Västernorrlands regemente

,

förlagt i Jönköping; » » Falun; » »Borås; » » Halmstad; » » Boden; » » Umeå; » » Eksjö; » »Karlstad; » » Östersund; » » Kristianstad; » »Visby; » » Sollefteå.

Kavalleriet: Livregementet till häst Livregementets husarer Smålands husarregemente Skånska kavalleriregementet Norrlands dragonregemente

%

.

*

förlagt i Stockholm; förlagda» Skövde; förlagt » Eksjö; » » Hälsingborg; » » Umeå.

Artilleriet: Svea artilleriregemente Göta artilleriregemente Vendes artilleriregemente Norrlands artilleriregemente Gottlands artillerikår Bodens artilleriregemente Stockholms artilleriregemente Smålands artilleriregemente Norrbottens artillerikår

•.

förlagt i Uppsala; » » Göteborg; » » Kristianstad; » » Östersund; förlagd » Visby; förlagt » Boden; » » Stockholm; » » Jönköping; » » Boden.

Ingenjörtrupperna: Svea ingenjörkår Göta ingenjörkår Fälttelegrafkåren Bodens ingenjörkår Norrlands ingenjörkår

förlagd i Stockholm; » » Karlsborg 1 ); » » Linköping; » »Boden; » » Östersund. Trängtrupperna:

Svea trängkår Göta trängkår

,

Fästningsingenjörkompaniet förlagt till Karlskrona.

förlagd i Örebro; » » Skövde;

292 Norrlands trängkår Skånska trängkåren

förlagd i Sollefteå; » » Hässleholm.

Intendenturtrupperna: Första intendenturkompaniet Andra intendenturkompaniet Tredje intendenturkompaniet Fjärde intendenturkompaniet

förlagt i Stockholm; » » Karlsborg; » »Boden; » » Östersund.

Flyg trupp erna: *

förlagd å Malmslätt.

Flygkåren

C. H ö g r e s t a b e r o c h i n s p e k t i o n e r na. in. 1. Arméfördelningschefer och arméfördelningsstaber. Nuvarande Såsom förut nämnts, äro arméns å fastlandet förlagda truppförband, organisation. me( q u n ( } a n t a g a v de för försvaret av Bodens fästning avsedda, för närvarande indelade i sex arméfördelningar, var och en med sitt särskilda arméfördelningsområde. Chefskapet över arméfördelningen utövas av arméfördelningschefen, vilken är generalsperson med lön från staten, för generalitetet. Arméfördelningschefen har, såvida icke annorlunda är stadgat, ständig befälsrätt över arméfördelningens truppförband samt värnplikts- och landstormsområdesbefäl. Han är ansvarig för arméfördelningens krigsduglighet, tjänstbarhet i övrigt och förvaltning, dock med de inskränkningar i avseende på fästningsinfanteriet samt ingenjör-, träng- och intendenturtrupperna, som äro särskilt stadgade. Arméfördelningschefen är jämväl ansvarig för arméfördelningens och dess truppförbands utbildning i överensstämmelse med gällande föreskrifter och har att i sådant syfte inspektera arméfördelningens truppförband av alla truppslag i avseende på den praktiska och teoretiska utbildningen i alla de tjänstens delar, i vilka de äro honom underställda. Bland arméfördelningschefs åligganden torde slutligen böra nämnas, att han skall hålla sig noga underrättad om det tillstånd, vari de till arméfördelningen hörande truppförbanden såväl till personal och hästar som materiel befinna sig, ävensom om tillståndet vid arméfördelningsområdets fästningar och andra lantförsvaret tillhörande inrättningar samt övervaka såväl hälso- och sjukvården inom arméfördelningens truppförband och formationer som efterlevnaden av för veterinärvården givna föreskrifter. Arméfördelningschef har till sitt förfogande en stab, arméfördelningsstaben, vilken består av följande personal, nämligen:

293 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare å aktiv stat ur arméfördelningens truppförband, • 1 fortifikationsofficer, kapten ur fortifikationen, 1 fördelningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 expeditionsintendent, kapten ur intendenturkåren, 1 fördelningsläkare, fältläkare vid fältläkarkåren, samt 1 fördelningsveterinär, fältveterinär vid fältveterinärkåren. Inom arméfördelningsstaben tjänstgöra jämväl underofficerare, nämligen: 1 underofficer ur arméfördelningens truppförband såsom biträde vid expeditionsarbetet inom staben, 1 underofficer ur fortifikationen såsom biträde åt fortifikationsofficern samt 1 underofficer ur intendenturkåren såsom biträde åt fördelningsintendenten. Då enligt vad' förut nämnts, antalet arméfördelningar enligt revisionens förslag kommer att minskas till fyra, böra två av de för arméfördelningschefer avsedda sex generalsbeställningarna indragas. Med avseende å arméfördelningsstabens sammansättning har revisionen haft under övervägande, huruvida icke en begränsning av den nuvarande personalen skulle kunna ske genom att indraga generalstabsofficern och den ena av de båda adjutanterna. Vad generalstabsofficern beträffar, är detta emellertid icke möjligt, enär denne, vilken närmast har att inom arméfördelningsstaben handlägga mobiliseringsärendena, alltjämt erfordras för ifrågavarande uppdrag. Någon minskning av adjutanternas antal torde icke heller kunna vidtagas, därest arbetet inom staben skall kunna på behörigt sätt upprätthållas. Vid sådant förhållande och då de övriga befattningshavarne, vilka hava att inom staben företräda och vara målsmän var och en för sin särskilda tjänstegren, samtliga äro erforderliga, har revisionen icke funnit sig böra föreslå någon förändring i arméfördelningsstabernas nuvarande sammansättning, i vad officerare med vederlikar angår. Vad adjutanterna beträffar, beordras dessa, såsom ovan nämnts, ur arméfördelningens truppförband, och plägar kommenderingen hava en varaktighet av två å tre år. Med hänsyn till de olägenheter, som ifrågavarande bortkommenderingar givetvis innebära för de truppförband, som därav drabbas, har revisionen haft under övervägande, huruvida icke särskilda beställningar å stat borde inrättas för arméfördelningsstabernas

294 adjutanter. I betraktande av de svårigheter med avseende å adjutanternas återgång till sina respektive truppförband, som därigenom skulle kunna uppstå, har emellertid revisionen ansett sig böra avstå från tanken på en dylik anordning. Vid beräkningen av antalet beställningar vid truppförbanden bör hänsyn givetvis tagas till ifrågavarande kommenderingar. I fråga om underofficerspersonalen håller revisionen däremot före, att den nuvarande anordningen att beordra underofficerare å aktiv stat såsom biträden inom arméfördelningsstaberna icke vidare bör bibehållas. De göromål, som åligga ifrågavarande underofficerare, äro nämligen enligt revisionens uppfattning av den natur, att de med lika stor fördel kunna ombesörjas av pensionerade underofficerare. För nödiga besparingars vinnande finner revisionen sig därför böra föreslå, att inom varje arméfördelningsstab anställas mot skäliga arvoden 3 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare, den ene i stabsexpeditionen, den andre åt fortifikationsofficern och den tredje åt fördelningsintendenten. 2. Brigadckefer och brigadstaber. Nuvarande Enligt nuvarande organisation är det till arméfördelningen hörande organisation, infanteriet indelat i två infanteribrigader, vardera om två regementen. Varje infanteribrigad står under befäl av en brigadchef. Några för brigadcheferna avsedda beställningar å stat finnas emellertid icke, utan äro tolv regementschefer vid infanteriet förordnade att jämte egna beställningar upprätthålla brigadchefsbeställningarna. Till brigadchef utgår ett årligt arvode om 600 kronor från staten för generalitetet. Brigadchef står omedelbart under befäl av arméfördelningschefen och är med de inskränkningar, som följa av för befattningen givna särskilda bestämmelser, ansvarig för brigadens utbildning och krigsduglighet. I sådant syfte skall han övervaka, att gällande föreskrifter för utbildning och övningar följas, samt att erforderlig enhet i utbildning förefinnes mellan brigadens båda regementen. Under sammanlagt högst en månad årligen må brigadchef beordras till sådan tjänstgöring utom eget regementes förläggningsort, vari regementet eller del därav icke deltager. Vid varje infanteribrigad finnes till brigadchefens biträde en brigadstab, bestående av en brigadkvartermästare och en brigadadjutant, båda beordrade ur något av arméfördelningens truppförband. Till sådan tjänstgöring utom eget truppförbands förläggningsort, vari truppförbandet eller del därav icke deltager, må ifrågavarande befattningshavare beordras under en tid av sammanlagt högst två månader om året.

295 Redan vid införandet av den nuvarande brigadchefsinstitutionen i Revisionen sammanhang med antagandet av 1914 års härordning framhölls från yttrand«militärt håll nödvändigheten av, att särskilda beställningar å stat inrättades för de tolv brigadcheferna. Den omständigheten, att brigadcheferna vid mobilisering måste lämna sina regementen och dessa anförtros åt tillförordnade chefer, komme att medföra betänkliga rubbningar nedåt i befalsinstans'erna och vore icke ägnad att förläna organisationen önskvärd stadga och fasthet. Den, som i fält skulle föra brigad, behövde i fred utbilda sig själv och sin stab för uppgiften samt äga det inflytande på utbildningen inom brigadens regementen, att dessa i fält motsvarade hans fordringar. Likaledes måste de, vilka i brigadchefernas ställe skulle föra deras regementen, få tillfälle att utbilda sig därtill under fredsförhållanden. Med anledning av de med den nuvarande brigadchefsinstitutionen sålunda förenade olägenheterna har under revisionens arbete från militärt håll framhållits angelägenheten av att inrätta särskilda beställningar å stat för brigadchefer. Av kostnadsskäl har emellertid därvid ifrågasatts, att endast en brigadchef per arméfördelning skulle tillsättas, och att arméfördelningens infanteri i samband därmed skulle i fred organiseras på en infanteribrigad. Någon anledning befara, att brigadchefen icke skulle i fred erhålla full sysselsättning, förelåge icke. Honom skulle nämligen åligga att under arméfördelningschefen övervaka och inspektera utbildningen av befäl och trupp vid arméfördelningens infanteriregementen. Vidare borde åt honom lämpligen uppdragas handläggningen av vissa inskrivnings- och landstormsärenden. Slutligen syntes han även böra biträda arméfördelningschefen i fråga om planläggande och ledande av fält- och fälttjänstövningar m. m. Genom inrättandet av ifrågavarande brigadchefsbeställningar skulle således icke blott de med den nuvarande anordningen förenade betänkliga rubbningarna i befälsinstanserna vid mobilisering komma att avsevärt begränsas, utan jämväl arméfördelningscheferna beredas en välbehövlig lättnad i sin för närvarande stora arbetsbörda. Att det sätt, varpå brigadchefsfrågan för närvarande är ordnad, icke är ur militär synpunkt tillfredsställande, låter sig icke bestrida, och revisionen är även av den uppfattningen, att avsevärda militära fördelar skulle vinnas genom den ifrågasatta organisationen. Då revisionen emellertid icke ansett sig kunna biträda det framställda förslaget, har orsaken härtill huvudsakligen varit av ekonomisk art. Det har nämligen synts revisionen icke vara med dess uppgift förenligt, att då man nu går att vidtaga en begränsning av våra försvarskostnader, föreslå en

296 utökning av dessa kostnader på en punkt, där det icke kan anses vara av krigserfarenheterna oundgängligen påkallat, och där man år 1914, då det gällde en utökning av försvarsorganisationen, ansåg saken tillsvidare lämpligen kunna ordnas på sätt nu är fallet. Med avseende å frågans ekonomiska sida torde böra framhållas, att kostnaderna icke komma att begränsas till enbart de med brigadehefsbeställningarna förenade avlöningsförmånerna. Brigadchefen måste nämligen, därest han tillsättes på stat, året om hava till sitt biträde en kompaniofficer såsom brigadkvartermästare eller adjutant, vartill hänsyn måste tagas vid beräkningen av antalet beställningar vid truppförbanden. E t t ytterligare skäl för revisionen att icke vidtaga någon ändring i nuvarande organisation har varit, att brigadchefsfrågan icke synes stå i det omedelbara sammanhang med den revisionen förelagda uppgiften, att den icke skulle kunna framdeles, därest förhållandena sådant oundgänglig-en påkalla, lösas fristående för sig. Revisionen anser sig blott böra framhålla, att för den händelse särskilda brigadchefsbeställningar å stat framdeles anses böra inrättas, detta endast bör ske under förutsättning, att härav föranledda kostnader kompenseras genom motsvarande besparingar på andra områden av personalorganisationen. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen utgått från, att den nuvarande brigadchefsinstitutionen tills vidare bibehålies. Till följd av den föreslagna minskningen av antalet arméfördelningar till fyra bör tydligen antalet infanteri brigader minskas till åtta. Huruvida de för kustfästningarna närmast avsedda Göta livgarde och Kronobergs regemente i fred böra ingå i brigadförband eller — liksom för närvarande Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen — vara fristående, torde b ö r a ' a v g ö r a s med hänsyn till vad ur Anlitar synpunkt kan finnas lämpligast. Revisionen förutsätter likväl, att denna fråga löses Npå ett sådant sätt, att antalet brigader icke ökas, och att en eller två brigader således eventuellt komma att utgöras av tre infanteriregementen. 3. Militärbefälet i Norrbotten. Enligt vad i det föregående (sid. 267) omförmälts, har revisionen funnit sig böra föreslå, att för det nordöstra gränsförsvarets tillgodoseende ett särskilt militärområde, Norrbottens militärområde, organiseras, och har därvid förutsatts, att till nämnda område hänföras dels de truppförband (Västerbottens regemente, en skvadron ur Norrlands dragonregemente samt Norrbottens artillerikår), som erfordras för det tidiga gränsförsvaret, dels ock de för Bodens fästning avsedda truppförbanden

297 (Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Bodens ingenjörkår samt ett intendenturkompani). För detta militärområde erfordras en särskild militärbefälhavare jämte viss stabspersonal. Militärbefälhavaren torde böra vara generalsperson med lön från staten för generalitetet. Med hänsyn till därmed förenade kostnader bör stabspersonalen inskränkas till vad som för fredstjänstens behöriga skötande måste anses vara oundgängligen nödvändigt. I enlighet härmed torde ifrågavarande personal böra utgöras av: 1 stabschef, regementsofficer ur generalstaben, 1 generalstabsofficer, kapten ur generalstaben, samt 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren. Därjämte torde inom militärbefälet mot skäliga arvoden böra anställas 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare, den ene i stabsexpeditionen, den andre i stabsintendenturen. Då revisionen utgått från, att fortifikationsbefälhavaren respektive fästningsläkaren och fästningsveterinären i Boden vid behov böra kunna biträda vid ärendenas handläggning inom militärbefälet, har revisionen icke ansett det vara oundgängligen nödvändigt att för staben beräkna särskild personal ur fortifikationen samt ur fältläkar- och fältveterinärkårerna. Vad militärbefälhavarens tjänstgöringsort beträffar, kunde det måhända ligga närmast till hands att härtill välja Boden. Detta skulle emellertid säkerligen komma att medföra krav på uppförande av bostäder och expeditionslokaler för militärbefälets personal. För undvikande av härmed förenade kostnader och då det jämväl kan vara förenat med vissa olägenheter att i Boden placera såväl militärbefälhavaren som kommendanten, finner revisionen sig böra föreslå, att Luleå bliver tjänstgöringsort för militärbefälhavaren. Det torde böra framhållas, att revisionen icke förbisett, att vid tillsättandet av militärbefälhavare vissa svårigheter kunna uppstå med hänsyn till nämnde befälhavares tjänsteställning i förhållande till kommendanten i Boden. Enligt revisionens uppfattning torde emellertid dessa svårigheter genom lämpliga åtgärder lätt nog kunna övervinnas. 4. Kommendantskapet i Boden. Såsom förut nämnts, äro för försvaret av Bodens fästning avsedda Nuvarande särskilda truppförband, vilka tillsammans bilda Bodens trupper. Befälet organiss över dessa föres av kommendanten i Boden. Denne, vilken tyder omedel2041 20

298 bart under Konungen, har såsom befälhavare över Bodens trupper att i tillämpliga delar iakttaga vad för arméfördelningschef är stadgat. Vidare skall han ställa sig till efterrättelse den för honom utfärdade instruktionen samt övriga för Boden och Bodens trupper givna särskilda bestämmelser. Såsom kommendant har han att i övrigt i tillämpliga delar iakttaga vad i tjänstgöringsreglementet för armén är föreskrivet för kommendant i fästning. Kommendanten är uppförd med fast lön å staten för kommendantskåpen och innehar i regel generalmajors tjänsteställning. Enligt 1914 års härordning avsågs för kommendanten en överstebeställning, men genom den från och med innevarande år ikraftträdda löneregleringen har han — likasom militärbefälhavaren på Gottland och'inspektören för kavalleriet — hänförts till en lönegrad, som ligger mellan den för generaler och överstar avsedda. • Till sitt biträde har kommendanten en särskild stab, bestående av: 1 stabschef, kompaniofficer ur generalstaben, 2 adjutanter, kompaniofficerare, beordrade ur Bodens trupper, 1 artilleribefälhavare, chefen för Bodens artilleriregemente, 1 fortifikationsbefälhavare, regementsofficer ur fortifikationen, 1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 adjutant hos fästningsintendenten, löjtnant ur intendenturkåren, 1 förvaltare, uppbördsman vid fästningsmagasinet, 1 garnisonspastor, j 1 fästningsläkare, ,,. p.. , fi , , , i ". r.. T ° , vi samtliga uppförda a staten tor kommendant1 regementsläkare, -, to r r c 2 bataljonsläkare, ^ 1 fästningsveterinär, 1 fästningspoliskommissarie, uppförd å den för polispersonalen i Boden och å Karlsborg gemensamma staten. Av den å staten för kommendantskapen uppförda stabspersonalen har fästningsläkaren, liksom de övriga läkarna, att bestrida läkarvården vid Bodens garnison och garnisonssjukhus samt fästnings veterinären att omhänderhava veterinärvården vid Bodens garnison. Samtliga åtnjuta fast lön å staten för kommendantskapen, fästningsläkaren såsom regementsläkare och fästningsveterinären såsom regementsveterinär. Garnisonspastorn uppbär däremot endast arvode.' Såsom biträde vid expeditionsarbetet tjänstgöra dels 1 ur Bodens trupper beordrad underofficer, dels 1 sergeant ur intendenturkåren. Revisionens Som av det föregående framgår, kominer den nuvarande kommenyttrande. dants beställningen att allt fortfarande erfordras. Någon ändring med

299 avseende å kommendantens ställning och uppgifter har revisionen icke att föreslå i annan mån, än som följer därav, att enligt revisionens förslag kommendanten kommer att underställas militärbefälhavaren i Norrbotten och icke såsom för närvarande lyda direkt under Konungen. Såsom havande generalmajors tjänsteställning torde han böra uppföras å staten för generalitetet. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är kommendanten skyldig att avgå med pension vid samma ålder som överstar, d. v. s. vid uppnådda 60 levnadsår. Med hänsyn till den ändrade löneställning han numera intager, och då några särskilda skäl för bibehållande av en så tidig pensionsålder som den nu gällande icke torde kunna andragas, finner revisionen sig böra föreslå, att pensionsåldern för kommendanten hädanefter bestämmes till 65 år. Vad den militära stabspersonalen angår, erfordras allt fortfarande stabschefen, fortifikationsbefälhavaren och de båda adjutanterna. Vid beräknandet av antalet beställningar å vederbörande stater bör givetvis hänsyn tagas till ifrågavarande placeringar och kommenderingar. Att chefen för det till fästningen förlagda artilleriregementet bör ingå i kommendantsstaben, torde vara självfallet. Enligt vad längre fram (sid. 462) närmare omförmäles, föreslår revisionen upprättandet av en för hela fästningens garnison gemensam fästningsintendentur. Denna, vilken bör ingå i kommendantsstaben, kommer •att bestå av: 1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 adjutant, löjtnant ur intendenturkåren, # 3 kaptener ur intendenturkåren såsom chefer för underhålls-, utrustnings- och kassaavdelningarna samt 2 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare. Vad den civilmilitära och civila stabspersonalen angår, finner revisionen icke anledning att däri föreslå någon ändring. Av skäl, som förut anförts i fråga om arméfördelningsstaberna, finner revisionen sig böra föreslå, att den till staben såsom expeditionsbiträde ur truppförbanden beordrade underofficeren ersattes av 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode. 5. Militärbefälet på Gottland. Såsom förut nämnts, utgör Gottland ett särskilt militärområde och Nuvarande bilda de därstädes förlagda truppförbanden —• Gottlands infanterirege- organisation mente och Gottlands artillerikår — tillsammans Gottlands trupper.

300 Chefskapet över Gottlands trupper utövas av militärbefälhavaren på Gottland, uppförd å staten för militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente. Militärbefälhavaren, vilken liksom kommendanten i Boden, plägar tilldelas generalmajors tjänsteställning, har att i tillämpliga delar iakttaga, vad för arméfördelningschef är föreskrivet. När ej annorlunda är stadgat, har han regementschefs makt och myndighet över Gottlands infanteriregemente. Sedan flera år tillbaka utövas emellertid chefskapet över nämnda regemente av överstelöjtnanten därstädes. Militärbefälhavaren har till sitt biträde en.stab, bestående av: 1 stabschef, kompaniofficer ur generalstaben, med tjänstgöring endast vissa tider av året, 2 adjutanter, kompaniofficerare, beordrade ur Gottlands trupper, 1 fortifikationsofficer, kompaniofficer ur fortifikationen, 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 stabsläkare, regementsläkare, 2 bataljonsläkare, 1 stabs veterinär, bataljonsveterinär, och 1 regementspastor. Läkarna, veterinären och regementspastorn äro gemensamma för militärbefälet och Gottlands trupper. Liksom i arméfördelningsstaberna har fortifikationsofficern till sitt biträde 1 underofficer ur fortifikationen. Revisionens Då, enligt vad förut framhållits, Gottland jämväl framdeles är avsett yttrande. a ^ j ^ ] ^ Qfå s a r s kilt. militärområde, erfordras allt fortfarande den för militär"befälhavaren avsedda beställningen. I likhet med kommendanten i Boden torde militärbefälhavaren böra uppföras å staten för generalitetet. Med avseende å stabschefen och de båda adjutanterna har revisionen icke någon ändring att föreslå. Hänsyn till ifrågavarande placering och kommenderingar bör alltså tagas vid beräknandet av antalet beställningar å vederbörliga formationers stater. Vad fortifikationsofficeren angår, synas de göromål, som åligga denne, icke vara av den beskaffenhet och omfattning, att för deras ombesörjande bör avses en officer å aktiv stat. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att ifrågavarande officer ersattes av 1 pensionerad fortifikationsoflicer med skäligt arvode. Såsom längre fram (sid. 465) närmare omförmäles, har revisionen funnit sig böra föreslå organiserandet av en gemensam intendentur jämväl för Gottlands trupper. Denna, vilken bör ingå i militärbefälhavarens stab, kommer att bestå av:

301 1 stabsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, 1 adjutant, kapten ur intendenturkåren, 1 förvaltare ur intendenturkåren, förrådsförvaltare vid intendenturförrådet å Tingstäde, samt 1 förvaltningsofficer, pensionerad officer. Vad den civilmilitära och civila stabspersonalen angår, torde ingen annan ändring böra vidtagas, än att på skäl, som längre fram (sid. 500) i annat sammanhang anföras, läkarpersonalen minskas med 1 bataljonsläkare. I likhet med vad som föreslagits i fråga om arméfördelningsstaberna, torde den till fortifikationsofficerens biträde beordrade underofficeren ur fortifikationen böra utbytas mot 1 pensionerad underofficer. 6.

Infanteriinspektionen.

Med hänsyn till behovet av arméchefer i krig samt för erhållande Nuvarande av en särskild målsman i fredstid för härens huvudtruppslag, beslöts i or e' amsatlon samband med 1914 års härordning inrättandet av en ny generalsbeställning, avsedd för en inspektör för infanteriet. Beställningen tillsattes från och med år 1915. Inspektörens för infanteriet huvudsakliga uppgift i fred är att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt tillståndet inom infanteriet, vaka över att dess särskilda behov behörigen tillgodoses samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning om, vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. Vidare skall han inspektera infanteriregementenas praktiska och teoretiska utbildning i tjänstens alla delar samt vaka över, att gällande bestämmelser för truppslagets övningar, undervisningen vid dess skolor och utbildningskurser m. m. följas, och att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes regementena emellan. Inspektören har befäl och överinseende över infanteriskjutskolan och skall i denna egenskap med uppmärksamhet följa undervisningen vid densamma samt vidtaga eller föreslå de åtgärder, som kunna främja skolans ändamålsenliga utveckling. Slutligen har han att, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall, leda högre befälsövningar. Till sitt biträde har inspektören för infanteriet en stab, bestående av 1 regementsofficer ur generalstaben såsom stabschef och 1 ur infanteritruppförbanden beordrad kompaniofficer å aktiv stat såsom adjutant. Ifrågavarande inspektörsbefattning synes ^revisionen allt fortfarande Revisionens böra bibehållas. Med hänsyn till omfattningen av det arbete, som på- >'ttrandevilar stabspersonalen, torde en utökning av densamma med ytterligare 1 adjutant ävensom med 1 pensionerad underofficer såsom expeditions-

302 underofficer vara erforderlig. Stabspersonalen torde därför böra bestå av 1 regementsofficer ur generalstaben såsom stabschef och 2 kompaniofficerare ur infanteriet såsom adjutanter samt 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Vid beräkningen av antalet officerare å vederbörliga stater bör hänsyn givetvis tagas till ifrågavarande placeringar. 7.

Militärläroverksinspektionen.

Nuvarande Förutom den för inspektören för infanteriet avsedda generalsbeställorganisation. n j n g e n beslöts i samband med 1914. års härordning inrättandet av ytterligare en ny generalsbeställning, avsedd för en inspektör för militärläroverken m. m. Syftet härmed var att tillgodose det förefintliga behovet av arméchefer i krig ävensom av en särskild målsman i fredstid för officersutbildningen m. m. Den nya beställningen tillsattes från och med år 1917. Inspektören för militärläroverken m. m. har befäl och överinseende över krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan samt krigsskolan. I sådant avseende åligger det honom att med uppmärksamhet följa den teoretiska och praktiska undervisningen samt tid efter annan inspektera praktiska tillämpningsövningar samt fält- och fälttjänstövningar vid militärläroverkens samtliga kurser, att vidtaga eller föreslå de åtgärder, som kunna främja läroverkens ändamålsenliga utveckling eller eljest kunna finnas vara av behovet påkallade samt att i övrigt handhava ifrågavarande skolors angelägenheter på sätt i den för honom utfärdade instruktionen närmare angives. Vidare har inspektören att vara överbefälhavare för och att inspektera taktiska utbildningskurser, därest sådana anordnas för armén i dess helhet eller för två eller flera arméfördelningar, ävensom att enligt Kungl. Maj:ts bestämmande leda högre befälsövningar. Slutligen har han jämväl att, enligt Kungl. Maj:ts bestämmande i varje särskilt fall, inspektera krigsförberedelserna å landfästningarna. Till sitt biträde har inspektören för militärläroverken en stab, bestående av 1 regementsofficer vid generalstaben såsom stabschef och 1 ur arméns truppförband beordrad kompaniofficer å aktiv stat såsom adjutant. Revisionens Såsom ovan framhållits, motiverades tillsättandet av inspektörerna yttrande, ffe j n f a n t e r i e t respektive -militärläroverken m. m. vid antagandet av 1914 års härordning bland annat med behovet av arméchefer i krig. Då den av revisionen förutsatta krigsorganisationen kommer att erhålla väsentligt mindre omfattning än, den nuvarande, bliver enligt dess förslag

303 behovet av arméchefer i krig mindre än enligt nu gällande organisation. Med hänsyn till nämnda behovs tillgodoseende torde därför en av de båda inspektörerna kunna indragas, vilket av besparingsskäl är önskvärt. Då enligt revisionens uppfattning inspektörens för infanteriet verksamhet i fred är av den betydelse, att ett indragande av den för honom avsedda generalsbeställningen icke kan ifrågasättas, återstår att taga under övervägande, huruvida enligt den av revisionen föreslagna organisationen en särskild generalsbeställning för inspektören för militärläroverken kan anses erforderlig. Såvitt revisionen kunnat finna, är detta icke fallet. A ena sidan kommer inspektörens nuvarande åliggande rörande inspekterandet av krigsförberedelserna å landfästningarna att bortfalla, enär Karlsborg såsom fästning nedlägges, och inspekterandet av Bodens fästning givetvis bör komma på militärbefälhavarens i Norrbotten lott, och å andra sidan torde militärläroverkens inspekterande m. m. utan alltför stora olägenheter kunna uppdragas åt andra generalspersoner, varvid man förlagsvis kan tänka sig, att chefen för generalstaben är inspektör för krigshögskolan, inspektören för artilleriet för artilleri- och ingenjörhögskolan samt inspektören för infanteriet för krigsskolan. Av huvudsakligen ovan angivna skäl finner revisionen sig böra föreslå, att den nuvarande militärläroverksinspektionen indrages. 8.

Kavalleriinspektionen.

Före antagandet av 1914 års härordning fanns icke någon särskild Nuvarande för inspektören för kavalleriet avsedd beställning å stat. Tidigare hade organisation för densamma funnits en särskild generalsbeställning,* men denna blev i samband med antagandet av 1892 års förbättrade härordning indragen. För en inspektör för kavalleriet, vartill enligt riksdagens uttalande borde forordnas en av kavalleriets regementschefer, upptogs å generalitetsstaten endast ett mindre arvode. Genom 1914 års härordning uppfördes emellertid å generalitetsstaten en särskild, för inspektören för kavalleriet avsedd överstebeställning. Genom den från och med innevarande år ikraftträdda löneregleringen har emellertid, såsom förut nämnts, ifrågavarande beställning hänförts till en lönegrad, som ligger mellan de för generaler och överstar avsedda. Inspektören för kavalleriet, vilken liksom kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland plägar tilldelas generalmajors tjänsteställning, har i fråga om kavalleriets utbildning motsvarande uppgift och åligganden som inspektören för infanteriet. . Han skall sålunda ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt tillståndet inom kavalleriet, vaka över att

304 dess särskilda behov behörigen tillgodoses samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning om, vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. I sådant syfte skall han inspektera kavalleriregementenas praktiska och teoretiska utbildning i tjänstens alla delar, varvid han företrädesvis skall ägna sin uppmärksamhet åt den speciella truppslagsutbildningen, särskilt remontdressyren och utbildningen i ridning, utöva tills}m över hästarnas vård och tillstånd samt vaka över, att gällande bestämmelser för truppslagets övningar, undervisningen vid dess skolor och utbildningskurser m. m. följas, och att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes regementena emellan. Inspektören för kavalleriet har vidare överinseende över ridskolan. Slutligen lyder under honom remonteringsstyrelsen. Till sitt biträde har inspektören för kavalleriet en stab, bestående av 1 regementsofficer ur generalstaben såsom stabschef och 2 ur kavalleritrupp förbanden beordrade kompaniofficerare å aktiv stat såsom adjutanter. Revisionens Då en särskild målsman för kavalleriet allt fortfarande måste anses yttrande, erforderlig, torde den för kavalleriinspektören avsedda beställningen böra bibehållas. Enligt för närvarande gällande bestämmelser är inspektören för kavalleriet, likasom kommendanten i Boden, skyldig att avgå med pension vid uppnådda 60 levnadsår. Av enahanda skäl, som i det föregående anförts beträffande sistnämnda befattningshavare, finner revisionen sig böra föreslå, att pensionsåldern för inspektören hädanefter bestämmes till 65 år. Såsom stabschef torde fortfarande såsom hittills böra placeras 1 regementsofficer ur generalstaben. Med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av kavalleriet synes däremot endast 1 adjutant vara behövlig. Då denne såsom hittills bör beordras ur kavalleriets truppförband, bör vid beräknandet av antalet kompaniofficersbeställningar vid kavalleriet hänsyn tagas till ifrågavarande kommendering. Såsom biträde vid inom inspektionen förekommande skrivarbeten torde såsom expeditionsunderofficer böra mot skäligt arvode anställas 1 pensionerad underofficer. 9. Generalstaben. Nuvarande organisation.

Enligt gällande instruktion har generalstaben till uppgift: ^ bidraga till vidmakthållande och utveckling av den krigsvetenskapliga bildningen inom armén; att utbilda sina officerare för deras särskilda sysselsättning under krig;

305 att inhämta, granska och sammanställa underrättelser rörande militärväsendet i utlandet, särskilt grannländerna, samt därigenom, så vitt möjligt, anskaffa tillförlitligt och fullständigt material angående de militära förhållandena därstädes; att uppgöra planer för arméns mobilisering, uppmarsch och koncentrering på olika krigsskådeplatser med alla därmed sammanhängande arbeten; att skriva fäderneslandets krigshistoria och vårda dess krigshistoriska arkiv; att utföra undersökning och beskrivning i militärtopografiskt hänseende av fäderneslandet samt att hava den befattning med rikets allmänna kartverk, varom i särskilda författningar stadgas; att avlämna nödig personal till lantförsvarets kommandoexpedition för beredande och handläggning av därstädes förekommande mål; att likaledes avlämna nödig personal såsom biträde åt vissa bland arméns högre befälhavare; samt att utbilda lärare i en del av de rent militära ämnena vid arméns högre undervisningsanstalter. Generalstaben utgör i organisatoriskt hänseende en särskild kår och består av följande fast anställd personal nämligen: A.

Militärpersonal: 1 chef, generalsperson, med lön å staten för generalitetet, 2 överstar, 4 överstelöjtnanter, -, c , ,.. „ . . r.. , . , 7 ; '' > med last lon a staten tor generalstaben. 19 & 13 majorer, 34 kaptener, 1 redogörare, kapten ur intendenturkåren. B. Civilmilitär personal: 1 bibliotekarie,7 ) , j ° i . i r0 i, } med. arvoden a staten ior generalstaben. ö 6 a k tu an er, C. Civil personal: 1 professor, med fast lön å staten för general1 krigsarkivarie, 1 förste expeditionsvakt, - staben. 3 expeditionsvakter,

Generalstabens officerare tjänstgöra i fredstid dels vid huvudstationen i Stockholm, dels i vissa befattningar utom densamma. Verksamheten vid huvudstationen är fördelad på en chefsexpedition och sju avdelningar, nämligen centralavdelningen, organisationsavdel2041 20

306 ningen, utrikesavdelningen, kommunikationsavdelningen, tekniska avdelningen, krigshistoriska avdelningen och topografiska avdelningen. Varje avdelning står under uppsikt och ledning av en regementsofficer såsom avdelningschef. Topografiska avdelningen är, vad vidkommer de allmänna kartarbetena, genom avdelningschefen såsom kartverkschef enligt instruktionen för rikets allmänna kartverk underställd j ordbruksdepartementet. De generalstabsofficerare, vilka tjänstgöra utom huvudstationen, äro: I officer såsom adjutant hos chefen för försvarsdepartementet, 5 officerare, därvid en i egenskap av chef och en såsom souschef i lantförsvarets kommandoexpedition, I I officerare såsom stabschefer, nämligen en vid varje arméfördelningsstab, en vid infanteriinspektionen, en vid militärläroverksinspektionen, en vid kavalleriinspektionen, en vid kommendantskapet i Boden samt vid förefallande behov en vid militärbefälet på Gottland, 6 officerare såsom generalstabsofficerare vid arméfördelningsstaberna,, en vid varje stab, samt i regel 1 officer såsom chef för järnvägsstyrelsens militärbyrå, vilken har att inom styrelsen handlägga militära transportärenden och utgör en förbindelselänk mellan generalstabens kommunikationsavdelning och den civila järnvägsförvaltningen. Förutom den fast anställda personalen tjänstgöra vid generalstaben dels aspiranter, dels ock annan från truppförbanden inkommenderad personal. Att såsom aspiranter tjänstgöra vid generalstaben beordras från arméns regementen och kårer högst 24 subalternofficerare, som gjort sig kompetenta till sådan anställning. Tjänstgöringstiden utgör för närvarande 2 Va år. Vad den inkommenderade personalen beträffar, är denna avsedd för tjänstgöring dels som militärassistenter vid kommunikationsverken, dels såsom biträden vid topografiska avdelningen, dels såsom tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å de övriga avdelningarna, dels ock såsom biträden vid expeditionsarbetet inom staben. Såsom militärassistenter äro i regel inkommenderade 10 officerare å aktiv stat. Av dessa tjänstgöra 1 i generalpoststyrelsen, 1 i telegrafstyrelsen, 7 vid statens järnvägar, därav 2 vid järnvägsstyrelsens militärbyrå och 5 vid de olika distriktsförvaltningarna, samt 1 vid enskilda järnvägarna. Kommenderingen omfattar i regel minst 3 år. Utöver militärassistenterna beordras för närvarande i och för tjänstgöring vid järnvägarna 6 officerare (i regel subalternofficerare) ur arméns truppförband. Ifrågavarande kommendering, vilken pågår under två år, har till syfte dels att skaffa tillgång på järnvägsutbildade officerare (bland annat

307 för mobiliseringsbehovets tillgodoseende), dels att utgöra en förberedelse för tjänstgöring såsom militärassistent vid järnvägarna. I och för tjänstgöring vid topografiska avdelningen inbeordras från truppförbanden erforderligt antal officerare och underofficerare. Under normala^ förhållanden omfattar denna kommendering 4 officerare och 2 underofficerare på aktiv stat, 3 officerare i reserven och 1 underofficer å reservstat. Kommenderingen avser en tid av minst ett år. Dessutom inbeordras dels under tiden från och med den 15 januari intill regementsövningarnas början 5 å 6 officerare och underofficerare å aktiv stat i och för genomgående av den s. k. utbildningskursen, dels ock under tiden från och med den 1 maj till fältarbetenas slut eller till regementsövningarnas början 10 officerare och underofficerare å aktiv stat i och för förstärkning av arbetskrafterna under rekognosceringar o. s. v. Slutligen inbeordras under en tid av minst ett år 1 officer å aktiv stat till tjänstgöring vid generalstaben med placering # å den s. k. militärgeografiska detaljen. Den såsom tillfällig förstärkning av arbetskrafterna å övriga avdelningar inbeordrade personalen växlar efter behovet. Såsom biträden vid expeditionsarbetet äro slutligen till tjänstgöring vid generalstaben i regel beordrade 2 furirer (event, underofficerare) samt tidvis ytterligare underbefäl ur de i huvudstaden förlagda truppförbandens aktiva personal. Ifrågavarande kommenderingar pläga pågå under flera år. Med _ avseende å generalstabens uppgift och ställning inom försvars- Revisionens organisationen har revisionen icke någon ändring 'att föreslå, yttrande. Enligt 1914 års härordning skulle vid generalstaben finnas 2 överstar, 4 överstelöjtnanter, 13 majorer, 23 kaptener av 1. klassen, 7 kaptener av 2. klassen och 6 löjtnanter av 1. klassen, således tillhopa 55 fast anställda officerare. Ifrågavarande organisation var från och med år 1919 fullt genomförd. Emellertid visade det sig icke möjligt att besätta löjtnantsbeställningarna, enär de för anställning vid' generalstaben kompetenta officerarna innehade en så hög levnadsålder, att de i regel dessförinnan hunnit befordras till kaptener vid sina truppförband. Med anledning härav beslöt 1919 års riksdag efter därom av Kungl. Maj:t gjord framställning, att de 6 löjtnantsbeställningarna skulle utbytas mot 4 kaptensbeställningar av 2. klassen. Att icke 6 nya kaptensbeställningar tillkommo, berodde därpå, att den genom 1914 års härordning fastställda kostnadsramen icke ansågs böra överskridas. På grund av den sålunda vidtagna numera helt genomförda organisationsändringen räknar generalstaben 2 officersbeställningar mindre än som vid den nya härordningens antagande ansågs oundgängligen erforderligt.

308 För bedömande av generalstabens framtida behov av fast anställda officerare har revisionen sökt bilda sig en uppfattning om, huruvida och i vad mån den av revisionen föreslagna arméorganisationen kan förväntas medföra en minskning uti det generalstaben för närvarande åliggande arbetet. Revisionen har därvid kommit till det resultat, att någon i varje fall mera påtaglig arbetsminskning icke är att påräkna. De uppgifter, generalstaben har att- fullfölja äro nämligen av den natur, att de i stort sett icke komma att röna någon påverkan av de inskränkningar i övrigt av våra nuvarande försvarsanstalter, som revisionen föreslår. Vad då först den för huvudstationen erforderliga personalen beträffar, synes för c h e f s e x p e d i t i o n e n böra beräknas 1 kompaniofficer (adjutant hos chefen för generalstaben). För c e n t r a l a v d e l n i n g e n , vilken har att handlägga ärenden rörande arméns uppmarsch och koncentrering, dock icke i fråga om transporter, ävensom visysa organisations- och mobiliseringsärenden m. m., torde den erforderliga personalen icke kunna beräknas lägre än till 1 regementsofficer såsom avdelningschef samt 4 kompaniofficerare. O r g a n i s a t i o n s a v d e l n i n g e n , vilken har att behandla ärenden rörande värnplikt, arméns organisation i fred och krig samt mobilisering m. m., torde vara den mest arbetstyngda av generalstabens avdelningar. Med hänsyn härtill synes avdelningens personal icke kunna sättas lägre än till 1 regementsofficer såsom avdelningschef och 6 kompaniofficerare. För u t r i k e s a v d e l n i n g e n , vilken har att inhämta och samla underrättelser rörande militärväsendet i främmande länder, torde erfordras 1 regementsofficer såsom avdelningschef och 2 kompaniofficerare. För k o m m u n i k a t i o n s a v d e l n i n g e n , vilken har att följa utvecklingen av landets och grannstaternas kommunikationsväsende^ samt att utarbeta transportplaner för arméns uppmarsch och koncentrering, torde böra beräknas 1 regementsofficer såsom avdelningschef och 3 kompaniofficerare. Personalbehovet vid t e k n i s k a a v d e l n i n g e n , vilken har att handlägga vissa tekniska ärenden av beskaffenhet att- ej falla inom annan avdelnings verksamhetsområde, torde kunna begränsas till 1 regementsofficer såsom avdelningschef och 2 kompaniofficerare. För k r i g s h i s t o r i s k a a v d e l n i n g e n , som har att skriva fäderneslandets krigshistoria och vårda krigsarkivet, torde böra beräknas 1 regementsofficer såsom avdelningschef och 1 kompaniofficer. Vad slutligen t o p o g r a f i s k a a v d e l n i n g e n angår, har denna att ombesörja landets militära kartläggning. Såsom förut nämnts, är avdelningen, i vad angår de allmänna kartarbetena, i organisatoriskt hänseende nära sammankopplad med rikets allmänna kartverk.. Enligt in-

309 struktion för detta skall vid topografiska avdelningen i och för kartarbetenas utförande av generalstabens personal vara anställda, förutom 1 regementsofficer såsom avdelningschef och kartverkschef, ytterligare 1 regementsofficer ävensom 3 kompaniofficerare. Då frågan angående kartverkets organisation faller utanför den revisionen förelagda uppgiften, har revisionen icke ansett sig kunna ingå på spörsmålet rörande det nuvarande sambandet mellan kartverket och den topografiska avdelningen utan vid sina personalberäkningar utgått från, att tillsvidare, intill dess den på dagordningen stående frågan om kartverkets framtida organisation funnit sin lösning, samma antal general stabsofficerare som hittills erfordras för topografiska avdelningen. Beträffande härefter den för t j ä n s t g ö r i n g u t o m h u v u d s t a t i o n e n e r f o r d e r l i g a o f f i c e r s p e r s o n a l e n böra, enligt vad i det föregående framhållits, beräknas 1 regementsofficer och 3 kompaniofficerare för lantförsvarets kommandoexpedition, 4 regementsofficerare och 4 kompaniofficerare för arméfördelningsstaberna, 1 regementsofficer och 1 kompaniofficer för Norrbottens militärbefäl, 1 kompaniofficer såsom stabschef vid kommendantskapet i Boden samt 1 regementsofficer för vardera av infanteriinspektionen och kavalleriinspektionen. Förutom nu nämnda personal erfordras såsom hittills 1 kompaniofficer såsom chef för järnvägsstyrelsens militärbyrå. Såsom stabschef vid militärbefälet på Gottland torde fortfarande såsom hittills vid behov böra tjänstgöra en av de å huvudstationen placerade kompaniofficerarna. Av skäl, som längre fram (sid. 501) närmare omförmäles, bör dessutom å generalstabens stat uppföras 1 kompaniofficer, avsedd att handlägga vissa ärenden inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. En s a m m a n f a t t n i n g av vad sålunda anförts giver vid handen, att vid generalstaben skulle — förutom chefen, vilken såsom hittills bör vara generalsperson med lön å staten för generalitetet — finnas följande fast anställda officerare, nämligen: för chefsexpeditionen » centralavdelningen » organisationsavdelningen » utrikesavdelningen » kommunikationsavdelningen » tekniska avdelningen » krigshistoriska avdelningen » topografiska avdelningen • » lantförsvarets kommandoexpedition.

Begementsofficerare.

Kompani officerare

.—-

1 4 6

1 1 1 1 1 1 2 1

3 2 1 3 3

för arméfördelningsstaberna » militärbefälet i Norrbotten » kommendantskapet i Boden » infanteriinspektionen » kavalleriinspektionen » arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse » järnvägsstyrelsens militärbyrå Summa

Regementsofficerare,

Kompaniofficerare.

4 1 — 1 1 — — 16 "

4 1 1 — 1 1 33

Av de nuvarande å staten upptagna 19 regementsofficersbeställningarna böra alltså 3 beställningar indragas, och torde detta böra vara den ena av de båda överstebeställningarna (hittillsvarande chefen för lantförsvarets kommandoexpedition) 'samt två majorsbeställningar. Det nuvarande antalet kompaniofficerare kommer som synes att minskas med 1; antalet kompaniofficerare understiger således med tre det antal, som enligt 1914 års härordningsbeslut skulle finnas. Samtliga kompaniofficerare böra å staten uppföras såsom kaptener. Generalstabens fast anställda officerspersonal bör alltså utgöras av 1 överste, 4 överstelöjtnanter, 11 majorer och 33 kaptener. Såsom ovan nämnts, tjänstgör för närvarande 1 kapten vid intendenturkåren såsom redogörare vid generalstaben. Enligt revisionens uppfattning äro de med ifrågavarande befattning förenade göromålen icke av beskaffenhet att för dess ombesörjande kräves en officer å aktiv stat. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att såsom redogörare anställes mot skäligt arvode 1 pensionerad officer. Med avseende å generalstabens civilmilitära och civila personal har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad bibliotekarie- och aktuariebefattningarna angår, böra dessa, såsom jämväl nu är avsett, besättas med pensionerade officerare. E t t inbeordrande av fältdugliga aktiva officerare från truppförbanden för att tjänstgöra å dessa befattningar — en anordning vilken understundom tillämpats — bör icke vidare ifrågakomma. Vad aspiranterna angår, torde någon minskning av deras antal icke böra vidtagas. Det nuvarande antalet eller 24 kommer nämligen att alltjämt erfordras dels för befrämjande av ett gott urval vid befordran till generalstabsofficer, dels med hänsyn till arbetets behöriga gång inom såväl generalstaben som lantförsvarets kommandoexpedition. Genom att bibehålla det nuvarande antalet kan jämväl det förefintliga behovet av officerare, lämpade att vid mobilisering tjänstgöra i vissa befattningar i

311 högre kvarter och staber, med mindre svårigheter tillgodoses. Av aspiranterna beräknas förslagsvis 16 tillhöra infanteriet, 3 kavalleriet, 4 artilleriet och 1 fortifikationen. Vid beräknandet av antalet beställningar, vid trupp förband en bör hänsyn givetvis tagas till ifrågavarande kommenderingar. Likasom hittills erfordras jämväl framdeles inkommendering av officerare från truppförbanden. Med avseende å de för besättande av militärassistentbefattningarna vid kommunikationsverken erforderliga kommenderingarna har revisionen haft under övervägande, huruvida icke en begränsning skulle kunna vidtagas i så måtto, att de båda militärassistentbefattningarna vid generalpoststyrelsen och telegrafstyrelsen besattes med pensionerade officerare, ävensom att å järnvägsstyrelsens militärbyrå placerades endast en militärassistent. Häremot har emellertid framhållits, att det arbete, som militärassistenterna hava att fullgöra, med all sannolikhet icke kommer att minskas till följd av den utav revisionen föreslagna arméorganisationen, ävensom att det ur mobiliseringssynpunkt är av vikt, att ifrågavarande befattningar beklädas med officerare å aktiv stat. Då dessa skäl för den nuvarande anordningens bibehållande icke torde kunna jävas, har revisionen funnit sig böra avstå från att föreslå någon ändring med avseende å militärassistenternas antal och sättet för dessa befattningars besättande. Antalet aktiva officerare, vilka inbeordras för tjänstgöring såsom militärassistenter, torde alltså fortfarande böra beräknas till 10. Beträffande den kommendering till järnvägarna, som äger rum i och för tillgodoseende av behovet av järnvägsutbildade officerare m. m., har revisionen icke någon ändring att föreslå. För kommenderingar av detta slag böra alltså beräknas 6 aktiva officerare. Såsom förut nämnts, beordras för närvarande ett avsevärt antal aktiva officerare och underofficerare till tjänstgöring vid topografiska avdelningen. Enligt revisionens uppfattning skulle det vara synnerligen önskvärt, därest dessa för truppförbanden högst olägliga kommenderingar kunde, om icke helt upphöra, så dock väsentligen begränsas. Då detta emellertid icke torde vara möjligt, så länge samarbetet mellan topografiska avdelningen och allmänna kartverket är organiserat på sätt nu är förhållandet, har revisionen, som, enligt vad förut nämnts, icke ansett sig kunna ingå på frågan, huru detta samarbete framdeles bör ordnas, vid sina personalberäkningar utgått från, att kommenderingar till tjänstgöring vid topografiska avdelningen måste äga rum i huvudsakligen samma utsträckning som hittills. I vilken omfattning officerare i övrigt behöva beordras från truppförbanden i och för mer eller mindre tillfällig förstärkning av general-

•

312 stabens ordinarie arbetskrafter, är givetvis svårt att säga, enär behovet av dylika kommenderingar växlar med hänsyn till göromålens mängd och beskaffenhet. Med ledning av de senare årens erfarenheter har emellertid revisionen kommit till det resultatet, att för ifrågavarande kommenderingar böra beräknas minst 4 kompaniofficerare året om. Till samtliga nu omförmälda kommenderingar bör hänsyn tagas vid beräknandet av antalet beställningar vid truppförbanden. Av enahanda skäl, som beträffande arméfördelningsstaberna anförts, bör någon kommendering av underofficerare eller underbefäl från truppförbanden for att inom generalstaben biträda vid expeditionsarbetet icke vidare ifrågakomma. I stället torde för ändamålet böra mot skäligt arvode anställas 2 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare. I detta sammanhang anser sig revisionen böra till behandling upptaga frågan angående inrättande av särskilda beställningar å stat för militärattachéer. För närvarande finnas militärattachéer ständigt anställda i Kristiania—Köpenhamn, Berlin, Paris och Warschau. De för militärattachén i sistnämnda stad disponerade löneförmåner hava emellertid förut avsetts för militärattaché i Petrograd. Från medel under fjärde huvudtiteln hava avlönats militärattachéer jämväl i London—Bryssel, Washington och Hälsingfors. Slutligen finnas militärattachéer, som i sådan egenskap ej uppbära avlöning, anställda i Wien och Rom. Till militärattachéer förordnas officerare å aktiv stat, och äga dessa under sin tjänstgöring uppbära — förutom de särskilda arvoden, som med hänsyn till vederbörandes grad och tjänstgöringsort kunna varda av Kungl. Maj:t bestämda — samtliga de med deras militära beställningar förenade avlöningsförmåner. Då antalet officerare vid truppförbanden icke är beräknat större, än som erfordras för utbildningsarbetets bedrivande samt för nödiga kommenderingar till staber och militära utbildningsanstalter, är det tydligt, att beordrandet av officerare å aktiv stat till militärattachéer skall innebära avsevärda olägenheter för de truppförband, som därav drabbas. Särskilt framträda dessa olägenheter, då militärattachéerna uttagas inom den relativt fåtaliga regementsofficersgraden, en anordning som av internationella hänsyn ansetts alltmera böra tillämpas. Det har därför länge varit ett önskemål, att särskilda beställningar ä stat måtte inrättas för militärattachéerna. Uti det betänkande, som låg till grund för 1921 års riksdagsbeslut rörande Sveriges representation i utlandet, framhölls

313 även önskvärdheten av, att å fjärde huvudtiteln medel anvisades till löner åt ett antal officerare med regementsofficers grad, vilka löner skulle avses för militär- och marinattachéer. Med hänsyn till de med nuvarande anordning förenade olägenheterna håller även revisionen före, att särskilda beställningar å stat för officerare, vilka beordras tjänstgöra såsom militärattachéer, böra inrättas. På grund av den ställning, militärattachéerna intaga, och i betraktande av vad som numera torde få anses vara regel beträffande andra staters militärattachéer, böra ifrågavarande nya beställningar vara regementsofficersbeställningar. Vad antalet dylika för militärattachéer avsedda beställningar angår, tillåter sig revisionen erinra därom, att enligt den av Kungl. Maj:t till 1921 års riksdag avlåtna propositionen angående Sveriges representation i utlandet avsågs, att militärattachéer ständigt skulle vara anställda i Berlin, Paris, London^ Kristiania—Köpenhamn, Hälsingfors, Bern och Warschau, militärattachén i sistnämnda stad avsedd att framdeles tjänstgöra även i Rysslands huvudstad. I sådant syfte föreslogs, att i stället för det dittills i riksstaten uppförda ordinarie bestämda anslaget till militär- och marinattachéer om 28,000 kronor måtte under samma rubrik i riksstaten för år 1922 uppföras ett ordinarie förslagsanslag, högst, 128,000 kronor. Detta Kungl. Maj:ts förslag blev emellertid icke av riksdagen bifallet. Riksdagen ansåg nämligen, att man under nuvarande omständigheter icke kunde med tillräcklig grad av sannolikhet beräkna behovet av militär- och marinattachéer för en så lång tid framåt, som borde förutsättas, när det gällde fastställandet av ett ordinarie anslag till att täcka avlöningskostnaderna för en viss personalgrupp i dess helhet. Fastmer vore riksdagen av den åsikten, att om så prövades oundgängligen nödvändigt, vid sidan av det ordinarie anslaget, vars belopp med hänsyn till inträdd prisstegring syntes böra något höjas, tillsvidare erforderliga belopp beviljades å tilläggsstat. I enlighet härmed beslöt riksdagen, att det nuvarande anslaget skulle från och med år 1922 i riksstaten uppföras med 40,000 kronor. I överensstämmelse med den av riksdagen sålunda uttalade uppfattningen håller revisionen före, att då det nu gäller att uppföra särskilda för militärattachéer avsedda beställningar å stat, man icke bör utgå vare sig från det nuvarande antalet militärattachéer eller från det av Kungl. Maj: t i förenämnda proposition föreslagna, utan i stället begränsa sig till ett antal, som under alla omständigheter måste anses vara ett minimum. I enlighet härmed finner revisionen sig böra före2041 20

314 slå, att för militärattachéer beräknas 4 regementsofficersbeställningar, därav 1 överstelöjtnantsbeställning och 3 majorsbeställningar. Med hänsyn till det nära samband, som förefinnes mellan generalstabens utrikesavdelning och militärattachéerna, torde de för dessa avsedda beställningarna lämpligen böra uppföras å staten för generalstaben. 10. Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet samt artilleristaben. * A staten för generalitetet finnes för närvarande uppförd en generals' beställning för inspektören för artilleriet, tillika generalfälttygmästare. Denne biträdes i sin verksamhet av artilleristaben, för vilken särskild stat finnes fastställd. Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet har i sin egenskap av inspektör i fråga om artilleriet motsvarande uppgifter som inspektörerna för infanteriet och kavalleriet. Han skall sålunda ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt artilleriets utveckling, så inom som utom landet, vaka över att truppslagets särskilda behov behörigen tillgodoses samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning om vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. Vidare skall han inspektera artilleriregementenas praktiska och teoretiska utbildning i tjänstens alla delar, varvid han företrädesvis skall ^ ägna ^ sin uppmärksamhet åt den speciella truppslagsutbildningen, särskilt skjutförmågan, samt dessutom vid fält- och positionsartilleriet remontdressyren och utbildningen i ridning, utöva tillsyn över hästarnas vård och tillstånd samt vaka över, att gällande bestämmelser för truppslagets övningar, undervisningen vid dess skolor och utbildningskurser m. m. följas och att erforderlig enhet i utbildning förefinnes regementena emellan. Slutligen har han befäl och överinseende över artilleriets skjutskolor. Såsom generalfälttygmästare åligger det inspektören för artilleriet att agna oavlåtlig uppmärksamhet åt förbättringen av eldvapnen samt därtill hörande ammunition och materiel samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning om försöks anställande eller själv ordna sådana. Vidare skall han förelägga Konungen till prövning och fastställelse förslag till nya eller förändrade vapenkonstruktioner m. m. Slutligen skall han övervaka verksamheten vid artilleriets fabriker och tyganstalter samt hava uppsikten över tillverkningen i riket av vapen, ammunition och artillerimateriel för arméns behov. Generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet är, enligt vad förut omförmälts, jämväl chef för arméförvaltningens artilleridepartement.

315 Såsom ovan nämnts, biträdes generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet i sin verksamhet av artilleristaben. Enligt bestämmelserna i kungl. brevet den 4 maj 1807 angående upprättandet av en artilleristab åligger det sålunda artilleristabsofficerarna: att under generalfälttygmästarens order och närmaste tillsyn följa artillerivetenskapens framsteg, att efter den föreskrift och fördelning generalfälttygmästaren meddelar genomläsa alla inom och utom riket utkommande skrifter rörande artilleriet och därom avgiva behöriga rapporter, att efter generalfälttygmästarens order och instruktion uppgöra plan för de försök, som prövas nödiga att anställa, dirigera verkställigheten och författa nödiga ritningar och förslag till alla vid artilleriet förekommande inrättningar, samt att i övrigt biträda vid generalfälttygmästarämbetet i där förefallande göromål. Artilleristabens ordinarie personal utgöres enligt den för staben fastställda staten av 1 chef, 9 artilleristabsofficerare, 1 infanteriofficer och 1 expeditionsvakt, Endast chefen och expeditionsvakten äro å staten uppförda med fast lön, den förre såsom major. Den övriga personalen utgöres av ur truppförbanden kommenderade officerare. Under tjänstgöringen vid staben uppbära dessa arvoden med i staten bestämda belopp. I den mån förstärkning av den ordinarie stabspersonalen påkallas, kommenderas officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid staben. Artilleristabsofficerarnas tjänstgöring ordnas av generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet. Under tjänstgöringsåret 1919—1920 voro artilleristabsofficerarna placerade till tjänstgöring enligt nedan lämnade uppgifter, vilka även angiva det antal, ur artilleriets truppförband kommenderade officerare, som nämnda tjänstgöringsår togos i anspråk för artilleristabsarbete. Artilleriiiispektionen:

Inspektörens för artilleriet expedition: artilleristabschefen, föreståndare för expeditionen, och 1 artilleristabsofficer (adjutant); artilleristabens statistiska avdelning för inhämtande och sammanställande av statistiska uppgifter angående artilleriet samt beredning av frågor rörande utbildning och organisation, det senare dock blott i den mån de ej komma under utrustnings avdelningens behandling: 1 artilleristabsofficer, som under stabschefens ledning förestår avdelningen, och 2 kommenderade officerare; samt

316 artilleristabens utrustningsavdelning för handläggning av ärenden rörande artilleriets fältutrustning ävensom organisationsfrågor angående artilleriets försättande på krigsfot: 2 artilleristabsofficerare, varav den äldste under stabschefens ledning förestår avdelningen. Av de å artilleriinspektionen placerade stabsofficerarna beordras en att tillika vara redogörare för de enligt den för staben fastställda staten anslagna medel. Artilleridepartementets militärbyrå:

Första expeditionsavdelningen för handläggning av ärenden angående handvapen och dess ammunition: 1 artilleristabsofficer, infanteriofficeren vid artilleristaben samt 1 kommenderad officer; andra expeditionsavdelningen för handläggning- av ärenden angående artillerimaterielen ävensom till generalfältt}>gmästarens expedition hörande ärenden rörande personalen vid artilleriets fabriker och tyganstalter: 1 artilleristabsofficer och 1 kommenderad officer; konstruktionsavdelningen: 2 artilleristabsofficerare och 2 kommenderade officerare; samt avdelningen för ärenden angående industriens krigsorganisation:1) 1 artilleristabsofficer. Revisionens Vad först beträffar den för generalfälttygmästaren och inspektören ran e. ^ ^n ^ d d a generalsbeställningen, är denna givetvis alltjämt y ar er et avse erforderlig, och har revisionen icke någon ändring att föreslå med avseende å de uppgifter och befogenheter, som tillkomma ifrågavarande befattningshavare. Vad härefter artilleristaben angår, utgöres, såsom ovan nämnts, den ordinarie officerspersonalen av, förutom chefen, 9 artilleristabsofficerare och 1 infanteriofficer. Emellertid har det sedan en följd av år tillbaka visat sig, att denna personal icke är tillräcklig för ett behörigt ombesörjande av artilleristabsgöromålen. Följden härav har varit, att de ordinarie arbetskrafterna måst år efter år förstärkas genom kommenderingar av officerare ur truppförbanden till tjänstgöring vid staben. Under tjänstgöringsåret 1919—1920 utgjorde sålunda, som nyss angivits, antalet inkommenderade officerare icke mindre än 6. Tydligt är, att ifrågavarande ständigt återkommande årslånga kommenderingar skola med hänsyn till såväl utbildningsarbetets bedrivande som den inre tjänstens upprätthål*) Denna avdelning har tillkommit på grund av de under kriget vunna erfarenheterna angående nödvändigheten av att redan i fred vidtaga erforderliga åtgärder för industriens övergång från fredstillverkning till krigstillverkning.

317 lande vara synnerligen olägliga för de truppförband, som därav drabbas. Jämväl ur artilleristabens synpunkt är en dylik anordning otillfredsställande, enär dels svårigheter ofta möta att erhålla tillräckligt kvalificerad personal, dels arbetets kontinuitet givetvis bliver lidande på de ständiga personalombytena. Då de inkommenderade officerarna under sin tjänstgöring vid staben enligt gällande bestämmelser äga uppbära särskilt dagtraktamente, ställer sig anordningen även för statsverket onödigt dyrbar. Med hänsyn till nu angivna omständigheter håller revisionen före, att artilleristabens personal bör beräknas med hänsyn till vad som for normala förhållanden kan anses vara erforderligt. Såsom längre fram (sid. 356) närmare omförmäles, har revisionen funnit sig böra föreslå, att artilleriets skjutskola erhåller en särskild målsman i överstes tjänsteställning, ävensom att denne skall till sitt biträde hava en officer i kaptens, tjänsteställning. Med hänsyn därtill att artilleriskjutskolan icke har samma fasta organisation som övriga militära utbildningsanstalter utan pågår endast under en helt kort tid av året, har revisionen ansett, att ifrågavarande båda befattningshavare lämpligen böra hänföras till artilleristabens personal. Såsom den till tjänsteställningen främste bland artilleristabsofficerarna bör därvid översten tillika tjänstgöra såsom chef för artilleristaben. I denna egenskap torde dock hans huvudsakliga åligganden komma att inskränkas till personalfrågor, såsom kommenderingar, placering till tjänstgöring, tjänstgöring vid trupp o. s. v. Med avseende å de särskilda avdelningar, vara artilleristabsofficerarne böra placeras till tjänstgöring, har revisionen icke någon ändring att föreslå, Enligt vad krigserfarenheterna visat (Del III Bil. 3), äro vissa förberedelser för industriens krigsorganisation oundgängligen nödvändiga, för att industrien under ett tillräckligt tidigt stadium av ett krig skall kunna framställa erforderlig materiel. Genom dylika förberedelser vinnes även den ur fredsekonomisk synpunkt stora fördelen, att de i fred erforderliga mobiliseringslagren kunna minskas, varvid minskningen givetvis kan göras större, i samma mån som förberedelsernas effektivitet ökas. Revisionen håller därför före, att den under kriget inom artilleridepartementets militärbyrå tillkomna avdelningen för industriens krigsorganisation bör bibehållas och i erforderlig mån utvecklas. Det arbete, som påvilar denna avdelning, är huvudsakligen av teknisk-administrativ natur. Det rent tekniska arbete, som är förbundet med ifrågavarande förberedelser, utföres huvudsakligen inom konstruktionsavdelningen. Samarbetet mellan

318 de båda avdelningarna torde närmast böra ledas av chefen för avdelningen för industriens krigsorganisation. På grund av det arbete och ansvar, som vilar på cheferna för ifrågavarande båda avdelningar, har ifrågasatts att för dem avse majorsbeställningar. Av besparingsskäl torde emellertid endast chefen för avdelningen för industriens krigsorganisation böra upptagas såsom major. Såsom chef för konstruktionsavdelningen bör således allt framgent beräknas en kapten. Den för de särskilda avdelningarna erforderliga officerspersonalen har revisionen beräknat på sätt nedanstående tabell närmare utvisar Majorer. Artilleriinspektionen Inspektörens för artilleriet expedition: 1 stabschef 1 actjutant

Löjtnanter.

—

: 1

Statistiska avdelningen: 1 avdelningschef 1 arbetsofficer 4 Utrustningsavdelningen: 1 avdelningschef 1 arbetsofficer Artilleridepartemenlets

Kaptener.

1 1

—

1 1

militärbyrå:

Konstruktionsavdelningen: 1 avdelningschef 3 arbetsofficerare

—

Första expeditionsavdelningen: 1 avdelningschef 1 arbetsofficer

1 1

1 1

A n d r a expeditionsavdelningen: 1 avdelningschef 1 arbetsofficer

—

Avdelningen för industriens krigsorganisation: 1 avdelningschef 1 arbetsofficer

1 1

— 1

Summa

6 Med hänsyn till de krav, som måste uppställas på artilleristabsofficerarna, bör såsom villkor för anställning vid staben fordras dels att hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre artillerikurs och därvid förklarats lämplig för dylik anställning, dels att hava fullgjort erforderlig aspirant- eller provtjänstgöring vid artilleristaben. Då erfarenheten givit vid handen, att en tjänstetid av minst 5 år såsom artilleri-

319 stabsofficer erfordras, för att erfarenhet och rutin skola kunna helt tillgodogöras, torde av den ovan angivna personalen 3 löjtnanter böra beräknas tjänstgöra såsom aspiranter och följaktligen icke hänföras till artilleristabsofficerare utan i stället tagas i beräkning vid bestämmandet av antalet officerare vid trupp förbanden. 1 enlighet med vad sålunda anförts torde antalet artilleri stabs officerare böra bestämmas till sammanlagt 15, därav 1 överste, 2 majorer, 9 kaptener och 3 löjtnanter. Då denna personal kommer att under åtskilliga år hava all sin tjänstgöring förlagd till artilleristaben, torde densamma böra uppföras med fast lön å stabens stat. Likasom hittills torde allt fortfarande 1 infanteriofficer med erforderlig kompetens böra beordras till tjänstgöring å artilleridepartementets militärbyrås första expeditionsavdelning. Vid beräknandet av antalet vid infanteritruppförbanden erforderliga officerare bör hänsyn tagas till ifrågavarande kommendering. Det av revisionen ovan angivna antalet artilleristabsofficerare är beräknat med hänsyn till det föreliggande behovet av kvalificerade arbetskrafter för artilleriinspektionen och artilleridepartementets militärbyrå. Emellertid förekommer inom artilleriinspektionen en hel del göromål av mera expeditionell natur, såsom kommenderings- m. fl. frågor, vilka icke lämpligen böra till förfång för det mera kvalificerade arbetet ombesörjas av artilleristabsofficerarna. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att för dylika ärendens handläggning anställes å artilleriinspektionen såsom expeditionsofficer och biträdande adjutant 1 pensionerad officer med skäligt arvode å artilleristabens stat. Såsom biträde vid expeditionsarbetet inom artilleriinspektionen tjänstgör för närvarande 1 ur Svea artilleriregemente beordrad underofficer på aktiv stat. I överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om motsvarande biträden inom arméfördelningsstaberna och generalstaben, torde ifrågavarande befattningshavare böra utbytas mot 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode å artilleristabens stat. Slutligen torde fortfarande som hittills vid artilleristaben böra finnas 1 expeditionsvakt med lön å stabens stat. 1 detta sammanhang anser sig revisionen lämpligen böra till behandling upptaga frågan rörande personalbehovet å den tekniska revisionen inom artilleridepartementet. Enligt den för arméförvaltningen gällande instruktionen har den tekniska revisionen, vilken äger rum å vart och ett av artilleri-, forti-

320 fikations- och intendentsdepartementen samt å sjukvårdsstyrelsen, till uppgift att granska, huruvida penningmedlen blivit med omtanke och på ett med hänsyn till statens intresse ändamålsenligt sätt använda, samt huruvida erlagda pris stå i överensstämmelse med varans beskaffenhet och gällande marknadsläge, kontrollera persedelvården samt handhavandet av materiel och förnödenheter, övervaka att upphandlad eller försåld materiel m. m. blivit vederbörligen uppdebiterad eller avförd i materiel- (persedel-) redogörelse, jämföra de särskilda förvaltningsmyndigheternas hushållning i olika detaljer samt föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingar eller till avhjälpande av befintliga missförhållanden. Vad nu den tekniska revisionen inom artilleridepartementet beträffar, har denna tidigare utförts å militärbyråns båda expeditionsavdelningar under ledning av till densamma beordrade artilleristabsofficerare med biträde av departementsskrivare. Emellertid har erfarenheten givit vid handen, dels att det erfordras relativt lång tid för en person att sätta sig in i alla till revisionsarbetet hörande detaljer, vadan det mött stora svårigheter att ernå erforderlig kontinuitet däri, då ombyte av till expeditionsavdelningarna beordrade artilleristabsofficerare med hänsyn till deras utbildning måste ske relativt ofta, dels att det är omöjligt för expeditionsavdelningarnas personal att medhinna alla de åtgärder, som erfordras för en omsorgsfull teknisk revision. Med anledning härav har alltsedan år 1916 den tekniska revisionen varit avskild från övriga ärenden och ledningen av densamma uppdragen åt 1 inkommenderad officer ur artilleritrupp förbanden. Denne har till sitt biträde haft 2 av de 'å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppförda 7 departementsskrivarna. Då det ur ekonomisk synpunkt givetvis är av mycket stor betydelse, att den tekniska revisionen utföres med all den omsorg förhållandena påkalla, håller revisionen före, att den för närvarande provisoriskt vidtagna anordningen att uppdraga ledningen av ifrågavarande revisionsarbete åt en särskild officer, som uteslutande har att ägna sig åt denna uppgift, bör jämväl för framtiden tillämpas. I enlighet med vad arméförvaltningen tidigare ifrågasatt, torde för ändamålet böra avses 1 pensionerad officer, vilken härför bör åtnjuta skäligt arvode från staten för artilleriets fabriker och tyganstalter. Av de båda departementsskrivare, som för närvarande tjänstgöra å tekniska revisionen, synes den ene utan någon olägenhet för arbetets behöriga gång kunna utbytas mot 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode, ävenledes från staten för artilleriets fabriker och tyganstalter.

321 11.

Chefen för fortifikationen samt fortifikationsstaben.

Av de å staten för generalitetet upptagna generalsbeställningarna är Nuvarande en avsedd för chefen för fortifikationen. Denne biträdes i sin verksam- or & amsatlon het av en särskild stab, fortifikationsstaben. Chefen för fortifikationen har såsom truppslagschef i huvudsak enahanda ställning gentemot ingenjörtrupperna som arméfördelningschef i förhållande till denne underlydande truppförband och skall sålunda inspektera nämnda trupper i avseende å praktisk och teoretisk tjänst och därvid övervaka, att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes de olika kårerna emellan. Över fortifikationens officers-, underofficers-, civilmilitära och reservpersonal har han därjämte i sagda egenskap såväl arméfördelningschefs som regementschefs makt och myndighet, Vidare skall han ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt fortifikations- ock ingenjörtruppväsendets utveckling, vaka över, att dess särskilda behov vederbörligen tillgodoses, samt för detta ändamål göra erforderliga framställningar. Slutligen åligger det honom att såsom inspektör över land- och kustfästningar med avseende å dessa utarbeta erforderliga nybyggnads- och förändringsarbeten. Chefen för fortifikationen är, såsom förut nämnts, tillika chef för arméförvaltningens fortifikationsdepartement, Fortifikationsstabens uppgift är enligt den för densamma gällande instruktionen: att bidraga till utvecklingen av det militära ingenjör väsendet i vad angår armén och det fasta försvaret; att utbilda aspiranter och officerare vid staben för deras särskilda sysselsättning under krig; att handlägga ärenden rörande ingenjörteknisk krigsförberedelse, fortifikationens och ingenjörtruppernas mobilisering, organisation, utbildning och utrustning, rikets fästningar och kustpositioner, arméns kaserner och mötesplatser samt personalens inom fortifikationen tjänstgöring och övriga angelägenheter; att samla, granska och ordna underrättelser rörande det militära ingenjörväsendet i utlandet, särskilt i grannländerna; att omhänderhava och vårda fortifikationens arkiv och bibliotek; samt att sköta chefens för fortifikationen expedition. Fortifikationsstaben består av fortifikationsstabsofficerare till ett antal av högst 8 regementsofficerare och 14 kaptener. Dessa förordnas bland de å fortifikationens gemensamma stat uppförda officerarna. 2041 20

r

322 Fortifikationsstabsofficerarna tjänstgöra dels vid fortifikationens huvudstation i Stockholm, dels i vissa befattningar utom densamma. Verksamheten vid huvudstationen är fördelad mellan en expedition och tre avdelningar, nämligen: c h e f e n s för f o r t i f i k a t i o n e n e x p e d i t i o n , som är direkt underställd chefen för staben, och till vilken expedition även räknas fortifikationens arkiv och bibliotek, a v d e l n i n g e n för t r u p p ä r e n d e n , uppdelad på två sektioner, en för frågor rörande personal, organisation och utbildning m. m. samt en för frågor rörande utrustning m. m., b e f ä s t n i n g s av d e l n i n g e n , vars chef tillika i regel är chef för marinförvaltningens fortifikationsavdelning, samt kasernavdelningen. Vid huvudstationen placeras i fredstid av stabsofficerarna 5 regementsofficerare såsom avdelnings- och sektionschefer och 7 kaptener, därav en såsom adjutant vid chefens för fortifikationen expedition och de övriga fördelade på de olika avdelningarna. Den till tjänsteställningen främste avdelningschefen är tillika chef för fortifikationsstaben. Avdelningscheferna äro tillika byråchefer och föredragande i arméförvaltningens fortifikationsdepartement, en var för ärenden, som beröra hans avdelning. Vid huvudstationen tjänstgöra, förutom stabsofficerare, jämväl andra fortifikationsofficerare till erforderligt antal. Av fortifikationsstabens övriga officerare tjänstgöra 3 regementsofficerare såsom fortifikationsbefälhavare vid kommendantskapet i Boden samt i Vaxholms och Karlskrona fästningar samt 7 kaptener såsom fortifikationsofficerare, en vid varje arméfördelningsstab och en vid militärbefälet på Gottland. Såsom aspiranter vid fortifikationsstaben beordras för ett år i sänder subalternofficerare vid fortifikationen, vilka hava genomgått artilleri- och ingenjörhögskolans högre fortifikationskurs och därvid förklarats lämpliga för dylik anställning. Med avseende å chefens för fortifikationen ställning och uppgifter har revisionen icke någon ändring att föreslå. Den för honom avsedda generalsbeställningen bör således alltjämt bibehållas. I fråga om huvudstationen torde en mindre organisationsändring böra vidtagas. Erfarenheten har nämligen givit vid handen, att behov föreligger av en centralisering av det viktiga, ingenjörväsendets utveckling omfattande statistiska arbetet. Revisionen finner sig därför böra

323 föreslå, att under avdelningen för truppärenden organiseras en särskild sektion för statistiska ärenden. Vad antalet fortifikationsstabsofficerare beträffar, torde detta med hänsyn till den av revisionen i det följande föreslagna organisationen av fortifikationen böra minskas med 1 regementsofficer och 3 kaptener samt alltså utgöras av högst 7 regementsofficerare och 11 kaptener. Av dessa förutsättas 4 regementsofficerare och 7 kaptener komma att placeras vid fortifikationens huvudstation och 3 regementsofficerare och 4 kaptener utom densamma. Antalet aspiranter torde böra bestämmas till 7. Av dessa beräknas 5 komina att placeras vid huvudstationen för att dels biträda med arbetet därstädes, dels tjänstgöra såsom repetitörer vid artilleri- och ingenjörhögskolan samt 2 utom huvudstationen, nämligen en vid var och en av ingenjörstaberna i Boden och Vaxholm. Till frågan om den för fortifikationens huvudstation, ingenjörstaberna och arméfördelningsstaberna i övrigt erforderliga personalen återkommer revisionen längre fram (sid. 441) i annat sammanhang. 12.

Chefen för intendenturkåren samt intendenturstaben.

A staten för generalitet finnes för närvarande uppförd en generals- Nuvarande beställning för generalintendenten. Denne har till sitt biträde en särskild organi^tion. stab, intendenturstaben. Generalintendenten är chef för intendenturkåren och inspektör för intendenturtrupperna samt, såsom förut nämnts, tillika chef för arméförvaltningens intendentsdepartement. Såsom chef för intendenturkåren har generalintendenten regementschefs makt och myndighet över nämnda kår jämte dess reservpersonal. I förhållande till personalen vid arméns centrala mtendenturförråd har han arméfördelningschefs befogenhet. Enligt den för intendenturkåren fastställda instruktionen åligger det generalintendenten att med uppmärksamhet följa intendenturväsendets utveckling inom och utom landet samt i mån av befogenhet anbefalla de åtgärder, som han i egenskap av målsman för alla till intendenturväsendet hörande angelägenheter finner behövliga, ävensom göra de framställningar, som i detta hänseende kunna erfordras. Vidare åligger det honom att själv eller genom underlydande personal inspektera den teoretiska och praktiska utbildningen vid intendenturtrupperna och därvid tillse, att nödig enhet förefinnes i utbildningen.

324 Intendenturstabens uppgift är enligt den för intendenturkåren gällande instruktionen att följa intendenturväsendets utveckling inom eget och främmande land, uppgöra för intendenturen nödiga planer samt handlägga frågor rörande intendenturens mobiliseringsarbete vid armén i dess helhet, i den mån detta icke sker genom arméförvaltningens intendentsdepartement, utarbeta förslag till erforderliga reglementen, instruktioner och läroböcker för intendenturpersonalens och intendenturtruppernas utbildning och tjänstgöring samt handlägga alla hithörande ärenden m. m. I intendenturstaben ingår intendenturkårens chefsexpedition, och till densamma är den s. k. militärförvaltningskursen förlagd. Intendenturstabens personal skall enligt gällande instruktion utgöras av 1 chef samt officerare och underofficerare i mån av behov, beordrade ur de å intendenturkårens gemensamma stat uppförda beställningshavarna. En av officerarna forordnas såsom intendent (redogörare) vid staben. evisionens Med avseende å generalintendentens ställning och uppgifter har yttrande, revisionen icke någon ändring att föreslå, Den för honom avsedda generalsbeställningen är alltså fortfarande erforderlig. Icke heller i fråga om intendenturstabens ställning och uppgifter ifrågasätter revisionen någon ändring. Vad intendenturstabens personalbehov beträffar, beräknades detta enligt 1914 års härordning till 1 regementsofficer, 4 kaptener, 2 löjtnanter, 1 sergeant och 1 expeditionsvakt. Utöver nämnda personal har emellertid alltsedan år 1915 ytterligare 1 regementsofficer, ursprungligen avsedd för arméförvaltningens intendentsdepartement, varit placerad vid staben och därstädes tjänstgjort såsom chefens ställföreträdare samt handlagt ärenden rörande intendenturtrupperna, deras mobilisering-, utbildning, övningar m. m. Ehuru den av revisionen föreslagna härorganisationen "icke torde komma att medföra någon i varje fall mera betydande lättnad av intendenturstabens arbetsbörda, håller revisionen dock före, att sistnämnda regementsofficer icke är oundgängligen erforderlig. Någon minskning av antalet kaptener och löjtnanter torde däremot icke kunna vidtagas. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som åligga den vid staben tjänstgörande sergeanten, synes det icke nödvändigt att härför, avse en underofficer å aktiv stat, Revisionen finner sig därför böra föreslå, att ifrågavarande sergeantsbeställning utbytes mot en för 1 pensionerad underofficer avsedd arvodestjänst. Expeditionsvaktbeställningfen är givetvis allt fortfarande erforderlig.

325 I enlighet med vad sålunda anförts, torde intendenturstabens personal böra beräknas sålunda: 1 regementsofficer, chef, 4 kaptener, 2 löjtnanter, 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, och 1 expeditionsvakt. 13.

Inspektören för trängen.

Genom 1914 års härordning blev trängens officers- och underoffi- Nuvarande cerspersonal sammanslagen till en kår, under chefskap av en överste, or s anisation vilken tillika skall utöva den gemensamma högsta ledningen och inspektionen av trängtrupperna. Ifrågavarande överste, vilken är uppförd å den för officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen gemensamma staten, benämnes inspektör för trängen. Enligt gällande instruktion åligger det inspektören för trängen att ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt trängens utveckling, såväl inom som utom landet, och vaka över att truppslagets särskilda behov bchörigen tillgodoses samt för detta ändamål hos Konungen göra framställning om vad han anser kunna främja truppslagets utveckling. I sådant syfte skall han inspektera trängkårernas praktiska och teoretiska utbildning i tjänstens alla delar, varvid han företrädesvis skall ägna uppmärksamhet åt den speciella truppslägsutbildningen, särskilt utbildningen i körning, ridning, automobiltjänst och sjukvårdstjänst, samt vaka över, att gällande bestämmelser för truppslagets övningar, undervisningen vid dess skolor och utbildningskurser m. m. följas, och att erforderlig enhet i utbildningen förefinnes kårerna emellan. Inspektören för trängen har över officerare och underofficerare med vederlikar samt förrådsvaktmästare vid eller i trängen eller dess reserv samt över officerare och underofficerare på reservstat vid trängen såväl arméfördelningschefs *som regementschefs makt och myndighet i vad beträffar antagning, befordran, transport, kommendering till skolor och utbildningskurser samt avsked, ävensom, enligt särskilda bestämmelser, placering. Enligt 1914 års härordning beräknades såsom adjutant åt inspektören för trängen 1 kapten. På grund av omfattningen av de i tränginspektionen förekommande göromålen har emellertid sedan flera år ytterligare 1 kapten varit beordrad att tjänstgöra därstädes. Såsom expeditionsunderofficer tjänstgör 1 fanjunkare vid trängen.

326 Revisionens yttrande. ^ ^

Med avseende å inspektörens för trängen ställning och uppgifte.i j c ke någon ändring att föreslå. Med hänsyn till vad erfarenheten hittills givit vid handen rörande göromålens å tränginspektionen omfattning, torde någon minskning av den därstädes nu tjänstgörande personalen icke kunna vidtagas. Såsom adjutanter böra följaktligen beräknas 2 kaptener. Däremot torde den i expeditionen tjänstgörande fanjunkaren böra utbytas mot 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Vid beräknandet av antalet vid trängen erforderliga kaptensbeställningar bör hänsyn givetvis tagas till ifrågavarande kommenderingar. r evisionen

14. Kommendantskapen i Stockholm och å Karlsborg. Nuvarande Förutom det i det föregående redan avhandlade kommendantskapet organisation, j Boden finnas för närvarande vid armén ytterligare två kommendantskap, nämligen i Stockholm och å Karlsborg. Kommendantskapet i Stockholm utgöres av 1 kommendant jämte adjutant. Till kommendant förordnas i regel en överste i reserven. Såsom adjutant beordras en kompaniofficer ur något av de i huvudstaden förlagda truppförbanden. Vid kommendantskapet är anställd 1 vaktmästare. Såväl kommendanten som vaktmästaren åtnjuta arvoden från staten för kommendantskapen. Kommendanten lyder omedelbart under chefen för fjärde arméfördelningen i dennes egenskap av överkommendant för Stockholms garnison. Hans huvudsakliga åligganden äro att ordna och övervaka den allmänna garnisonstjänsten i huvudstaden. Kommendantskapet å Karlsborg utgöres av 1 kommendant, 1 adjutant, kompaniofficer ur tredje arméfördelningens truppförband, 1 fortifikationsbefälhavare, kompaniofficer ur fortifikationen, 1 fästningsintendent, regementsofficer ur intendenturkåren, tillika chef för arméns intendenturförråd å Karlsborg, » 1 garnisonspastor, 1 regementsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus, 1 bataljonsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus samt 1 bataljonsveterinär för Karlsborgs garnison. Till kommendant förordnas i regel en från aktiv stat avgående överste, vilken i samband med förordnandet plägar tilldelas generalmajors tjänsteställning. Såsom kommendant åtnjuter han endast visst arvode. Garnisonspastorn, vilken tillika är kyrkoherde i Karlsborgs

327 församling, uppbär ävenledes arvode från staten för kommendantskapen. De båda läkarna ävensom veterinären äro däremot uppförda med fast lön å nämnda stat, Kommendanten lyder omedelbart under chefen för tredje arméfördelningen samt har att ställa sig till efterrättelse vad i tjänstgöringsreglementet är föreskrivet för kommendant i fästning-. Vad först kommendantskapet i Stockholm beträffar, håller revisionen Revisionens före, att då huvudstaden, icke är någon befästad plats, och de uppgifter, y ttrande som för närvarande påvila kommendanten, icke äro av den omfattning och art, att de kunna motivera kommendantskapets bibehållande, detta bör helt indragas. Ordnandet och övervakandet av den allmänna garnisonstjänsten i Stockholm, i den mån denna tjänst anses ounde-änglip-en erforderlig, torde utan några som helst svårigheter kunna anförtros antingen åt vederbörande arméfördelningchef eller åt någon av cheferna för de i huvudstaden förlagda truppförbanden. Enligt revisionens förslag skall Karlsborg icke längre bibehållas som fästning. Dess garnison kommer att avsevärt reduceras, dels genom artilleri k årens föreslagna förflyttning från Karlsborg, dels genom den minskning, som revisionen förutsätter för Göta ingenjörkår. Vid sådant förhållande torde inga vägande skäl föreligga för bibehållande av kommendantskapet å Karlsborg. Revisionen föreslår därför, att även detta kommendentskap helt indrages.

D.

U n d e r v i s n i n g s a n s t a l t e r o c h u t b i l d n i n g s k u r s e r ni. ni. 1. Krigsskolan.

Krigsskolan, vilken är förlagd till Karlbergs slott i Stockholm, har till ä n d a m å l :

a) att meddela till densamma kommenderade officersaspiranter den militära utbildning, som är bestämd för erhållande av lägsta officersgraden på stat i armén; b) att meddela de reservofficersaspiranter, som äro kommenderade till de å krigsskolan anordnade reservofficerskurser, den militära utbildning, som erfordras för att erhålla lägsta officersgraden i regementes eller kårs reserv. Skolan har sålunda två utbildningskurser, nämligen officerskursen och reservofficerskursen.

Nuvarande organisation

328 Officerskursen varar omkring 14 månader. Ny kurs börjar under senare delen av varje år på dag, som bestämmes i kommandoväg samt avslutas med officersexamen. Eleverna, vilka benämnas kadetter, beordras i kommandoväg efter förslag av vederbörande regements- och kårchefer. Vad reserv officerskursen angår, anordnas varje år två d}dika kurser, vardera av omkring fyra månaders längd, med början den ena i januari (vinterkursen) och den andra i maj månad (sommarkursen) på dag, som bestämmes i kommandoväg. Varje kurs avslutas med reservofficersexamen. Eleverna i reservofficerskurserna, vilka jämväl benämnas kadetter, beordras i kommandoväg efter förslag av vederbörande regements- och kårchefer. Krigsskolan står- under befäl och överinseende av inspektören för militärläroverken. Dess personal utgöres enligt den för skolan fastställda staten av: Stab: 1 chef, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, 1 slottspastor, 1 bataljonsläkare, 1 intendent samt 1 fanjunkare, förvaltare samt tillika väbel och uppsyningsman över kungsgårdens byggnader, j^ark och utägor. Officerskursens kompanibefäl: 1 kompanichef, kapten ur infanteriet, 5 kadettofficérare, därav 4 ur infanteriet och 1 ur kavalleriet, samt 1 fanjunkare. Officerskursens lärare: 1 förste och 1 andre lärare i krigskonst, 1 förste och 1 andre lärare i vapenlära och artilleriexercisreglemente, 1 förste och 1 andre lärare i krigsbyggnadskonst, 1 förste och 1 andre lärare i topografi, 1 lärare i gymnastik och vapenforing, 1 lärare i krigslagar, tjänstgörings- och infanteriexercisreglemente, 1 lärare i stats- och samhällslära, 1 lärare i militär förvaltning,

329 1 lärare i militär sundhets- och förbandslära, 1 lärare i ridning, hästkännedom och kavalleriexercisreglemente samt biträdande lärare (beräknade till ett antal av 9). Reservofficerskursens kompanibefäl: 1 kompanichef, kapten ur infanteriet, och 4 kadettofficerare, därav minst 2 ur infanteriet. Betjäning: 1 sjukvårdssoldat och 1 spel samt förslagsvis 3 förmän, 1 maskinist, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 tändare och uppsyningsman över ledningarna, 18 gårdskarlar, 1 baderska och 1 städerska med i allmänhet hel årstjänst samt 7 gårdskarlar för en tid av' 240 dagar av året, Härtill komina förslagsvis 4 gårdskarlar under tiden för reservofficerskurserna. Av skolans personal äro chefen, vilken skall vara av regementsofficers grad, bataljonsläkaren och de båda fanjunkarna uppförda med fast lön å skolans stat. Intendenten uppbär lön från intendenturkårens stat. För den övriga personalen är å skolans stat endast upptagna vissa för de särskilda uppdragen beräknade arvoden. Veterinärvården vid skolan omhänderhaves såsom tjänsteåliggande av bataljonsveterinären vid Positionsartilleriregementet. Den i krigsskolans stat upptagna personalen är beräknad med hänsyn till det elevantal, som före antagandet av 1914 års härordning ansågs vara det normala, nämligen högst 125 i officerskursen och 30 i vardera av de båda reservofficerskurserna. Vid framläggandet av 1914 års härordningsproposition föreslogs icke någon ändring i skolans stat men framhölls, att en ökning av denna bleve erforderlig på grund därav, att den lxya härordningen förutsatte en ökning av elevantalet i såväl officers- som reservofficerskursen. I enlighet härmed framlade chefen för krigsskolan år 1915 ett förslag rörande utökning av skolans såväl förvaltnings- och lärarpersonal som betjäning, uppgjort under förutsättning att elevantalet enligt den nya härordningen komme att uppgå till 150 i officerskursen och 150 i vardera av de båda reservofficerskurserna. Detta förslag blev jämväl av Kungl. Maj:t i allt väsentligt godtaget och i 1916 års statsverksproposition förelagt riksdagen till prövning. Emellertid ansåg riksdagen, att med hänsyn till det av 1915 års riksdag fattade beslutet om krigsskolans framtida förläggande till Järvafältet, och innan ännu fullständig övergång skett till den nya härordningen, någon ändring icke borde vidtagas i krigsskolans stat, utan att kostnader, 2041 20

330 vilka vore en direkt följd av det ökade elevantalet, borde tillsvidare anvisas å extra stat. I överensstämmelse härmed anvisades för år 1917 ett extra anslag om 36,000 kronor. Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 2 september 1916 blev omkring hälften av detta anslag disjDonerat för anställande vid krigsskolan av ytterligare följande personal, nämligen: för officerskursen: 2 kadettofficerare, 8 biträdande lärare, 1 logementsuppassarförman, 1 logementsuppassare och 1 maskinist och mässdräng, samt för vardera reservofficerskur sen: 3 kadettofficerare, 1 förste och 1 andre lärare, 3 biträdande lärare, 1 kompaniadjutant, 1 logementsupppassarförman och 1 logementsuppassare. Återstoden av anslaget skulle användas för bestridande av omkostnaderna vid skolan. I och för anställandet av 1 köksföreståndare och furageuppbördsman samt 1 bataljonsadjutant, tillika vapenunderofficer och biträde åt intendenten, samt för beredande av ökad avlöning åt betjäningen m. m. höjdes förenämnda extra anslag av 1918 års riksdag till 59,650 kronor. På grund av den under senare åren inträdda starka minskningen av elevantalet i såväl officers- som reservofficerskursen har emellertid en avsevärd reducering ;av den extra personalen kunnat äga rum. Då emellertid betjäningens avlöning ävensom omkostnaderna väsentligt stegrats, har det extra anslaget icke kunnat i avsevärd mån nedsättas, utan utgår det för närvarande med 55,000 kronor. Revisionens Med avseende å krigsskolans uppgift och allmänna organisation har yttrande. r e visionen icke funnit sig böra föreslå någon ändring. Utbildningskurserna vid skolan böra alltså bliva desamma som för närvarande, nämligen en officerskurs på omkring 14 månader och två reservofficerskurser, en vinterkurs och en sommarkurs, vardera på omkring 4 månader. Såsom förut nämnts, är krigsskolan enligt beslut av 1915 års riksdag avsedd att framdeles förläggas till Järvafältet. Med hänsyn till de med en dylik förflyttning förenade avsevärda kostnaderna håller emellertid revisionen före, att skolan allt fortfarande bör kvarbliva å Karlberg. Vid sådant förhållande torde någon anledning icke föreligga att såsom hittills hava en del av skolans personal uppförd på ordinarie stat och en del på extra stat, utan torde all den för skolan erforderliga personalen böra beräknas å den ordinarie staten. Vid bedömandet av skolans personalbehov har man givetvis att utgå från antalet elever i de olika kurserna. Såsom förut nämnts, beräknades i chefens för krigsskolan år 1915 framlagda organisations-

331 förslag elevantalet i officerskursen komma att uppgå till 150. Det torde emellertid böra framhållas, att denna siffra närmast hänförde sig till åren för övergången till den nya härordningen med dess betydligt utökade officerskader, samt att densamma efter härordningens genomförande komme att ställa sig väsentligt lägre. Med hänsyn till den reducering av den aktiva officerspersonalen, revisionen föreslår, är det sålunda tydligt, att därest den normala avgången bland nämnda personal framdeles kunde beräknas bliva densamma som hittills, en högst avsevärd nedsättning av förenämnda elevantal borde kunna ske. På grund av den utökning av reservstatsorganisationen, som revisionen föreslår, måste man emellertid, därest reservstaten skall kunna hållas fulltalig, räkna med en större omsättning än hittills av den aktiva officerspersonalen. Den utredning, revisionen i förevarande hänseende låtit verkställa, har givit vid handen, att antalet elever i krigsskolans officerskurs icke torde böra beräknas lägre än till i medeltal något över 90. Vad antalet elever i reservofficerskurserna beträffar, bör detta, såsom längre fram (sid. 573) i annat sammanhang omförmäles, beräknas till 127, därav omkring hälften i vinterkursen och omkring hälften i sommarkursen. Med det sålunda beräknade elevantalet såsom utgångspunkt får revisionen med avseende å den för krigsskolan framdeles erforderliga förvaltnings-, befäls- och lärarpersonalen anföra följande. Vad först staben beträffar, bör chefen såsom hittills vara överstelöjtnant samt uppföras med fast lön å skolans stat. Såsom adjutant beordras för närvarande en kompaniofficer ur truppförbanden. Då adjutanten under hela året, med undantag av tiden för repetitionsövningarna, är fullt upptagen av sin befattning vid krigsskolan, är det tydligt, att ifrågavarande kommendering innebär en bestämd olägenhet för det truppförband, som härav drabbas. Med hänsyn härtill och då enligt revisionens uppfattning antalet officerare vid truppförbanden icke bör beräknas större än som för fredstjänstens därstädes behöriga ombesörjande och för vissa mera tillfälliga kommenderingar är oundgängligen erforderligt, håller revisionen före, att adjutanten, vilken tilllika torde böra tjänstgöra såsom bibliotekarie och vapenofficer, bör såsom kapten uppföras med fast lön å krigsskolans stat. Med avseende å slottspastorn och bataljonsläkaren, vilken senare tillika är lärare i militär hälsolära, har revisionen icke någon ändringätt föreslå. Ifrågavarande befattningshavare böra således den förre med arvode och den senare med fast lön uppföras å skolans stat. Såsom intendent beordras för närvarande en aktiv officer ur intendenturkåren. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som om-

332 besörjas av ifrågavarande befattningshavare, torde det emellertid icke vara erforderligt att å denna tjänst placera en officer å aktiv stat, utan håller revisionen före, att densamma bör kunna mot skäligt arvode upprätthållas av 1 intendenturutbildad pensionerad officer. Av skäl, som längre fram (sid. 513) i annat sammanhang omförmäles, torde veterinärvården vid krigsskolan böra ombesörjas av bataljonsveterinären vid Svea ingenjörkår. Slutligen erfordras för staben följande tre befattningshavare, nämligen 1 förvaltare, tillika väbel samt uppsyningsman över kungsgården, 1 bataljonsadjutant, tillika biträde åt intendenten, samt 1 köksföreståndare. Samtliga ifrågavarande befattningshavare torde böra utgöras av pensionerade underofficerare med skäliga arvoden å skolans stat. Vad härefter officerskursens kompanibefäl beträffar, torde detta böra utgöras av: 1 kompanichef, tillika lärare i krigslagar, tjänstgöringsreglemente samt reglementen för infanteriet, 4 kadettofficerare ur infanteriet, tillika lärare i reglementen for infanteriet m. m., 1 kadettofficer ur kavalleriet, tillika lärare i ridning, hästkännedom och reglementen för kavalleriet m. m., samt 1 fanjunkare, kompaniadjutant. Då såväl kompanichefen som samtliga kadettofficerare, vilka för närvarande beordras från truppförbanden, äro med undantag av tiden för repetitionsövningarna, fullt upptagna av sin tjänst vid krigsskolan, torde de, i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande adjutanten, böra uppföras med fast lön å skolans stat. För kompanichefen bör härvid beräknas kaptens lön. Vad kadettofficerarna angår, hava dessa hittills vid tillträdandet av sina befattningar i allmänhet varit löjtnanter, men under de tre år, deras förordnande plägat vara, i regel vunnit befordran till kaptener. Då någon ändring härutinnan icke synes böra vidtagas, torde kadettofficerarna å staten böra upptagas såsom kaptener eller löjtnanter. I sina kostnadsberäkningar har revisionen utgått från, att i medeltal två äro kaptener (ryttmästare) och tre löjtnanter. I motsats till vad för närvarande är förhållandet, torde kompaniadjutantsbefattningen böra uppdragas åt 1 pensionerad underofficer mot skäligt arvode. Med behörigt beaktande av såväl läroplan som elevernas uppdelning i lämpliga läroavdelningar har revisionen beräknat officerskursens lärarpersonal sålunda:

333 1 förste, 1 andre och 1 biträdande lärare i krigskonst, 1 förste, 1 andre och 1 biträdande lärare i vapenlära, vapenvård och reglementen för artilleriet, 1 förste, 1 andre och 1 biträdande lärare i krigsbyggnadskonst och reglementen för ingenjörtrupperna, 1 förste, 1 andre och 1 biträdande lärare i topografi, 1 förste, 1 andre och 1 biträdande lärare i militärförvaltning, 1 lärare och 1 biträdande lärare i gymnastik och vapenföring samt idrott, 1 lärare och 1 biträdande lärare i stats- och samhällslära, 1 biträdande lärare i militär hälsolära, 1 biträdande lärare i krigslagar och tjänstgöringsreglemente, 1 biträdande lärare i hästkännedom samt 1 biträdande lärare i reglementen för träng- och sjukvårdstrupperna. Antalet lärare skulle således uppgå till 23, därav 5 förste lärare, 5 andre- lärare, 2 lärare och 11 biträdande lärare. Därjämte förutsattes, som förut nämnts, att viss å staben eller bland kompanibefälet uppförd personal har viss undervisningsskyldighet. Det torde böra framhållas, att det ovan beräknade antalet biträdande lärare medgiver, att inga särskilda sådana lärare behöva beräknas vid reservofficerskurserna. Enligt nuvarande organisation beordras samtliga lärare (biträdande lärare) i de militära ämnena från truppförband, staber eller andra formationer. I de fall, där lärarbefattningen tager vederbörandes tid helt och hållet i anspråk, innebär denna anordning givetvis en avsevärd olägenhet för respektive truppförband, staber o. s. v. Revisionen håller därför före, att samtliga sådana lärare, vilka året om, med undantag av tiden för repetitionsövningarna, äro fullt upptagna av sin lärarbefattning, böra, i överensstämmelse med vad som föreslagits beträffande adjutanten, kompanichefen och kadettofficerarna, uppföras med fast lön å skolans stat. Detta är fallet med förste och andre lärarna i krigskonst, förste läraren i vapenlära m. m., förste och andre lärarna i topografi samt läraren i gymnastik m. m. Av enahanda skäl, som anförts beträffande kadettofficerarna, torde ifrågavarande 6 lärare böra å staten upptagas såsom kaptener eller löjtnanter. I sina kostnadsberäkningar har revisionen utgått från, att i medeltal fyra äro kaptener och två löjtnanter. Samtliga övriga militära lärare torde kunna förutsättas bestrida sina befattningar vid sidan av sina ordinarie tjänster. Vad officerskursens betjäning m. fl. beträffar, är att märka, att denna är avsedd icke endast för själva krigsskolan utan jämväl för Karlbergs slott och kungsgård, vilka alltsedan skolans upprättande varit åt denna

334 upplåtna. Visserligen är det till kungsgården hörande lantbruket utarrenderat, men uppsikten och skötseln av själva slottet, kungsgårdens byggnader och den ganska vidsträckta parken ombesörjes av skolans betjäningspersonal. Ehuru revisionen hyst en viss tvekan rörande lämpligheten av att bibehålla det sålunda bestående sambandet mellan krigsskolan samt slottet och kungsgården, har revisionen dock icke ansett sig böra härutinnan föreslå någon ändring. Vid sådant förhållande har revisionen beräknat den erforderliga betjäningspersonalen sålunda: 4 förmän, därav 1 rättare, 1 stall förman, 1 logementsvaktmästare och 1 slottsvaktmästare, 1 maskinist, tillika badmästare, 1 skogvaktare, tillika postbud, 1 hovslagare, tillika uppsyningsman över belysningen, 21 gårdskarlar med hel årstjänst, därav7 6 stallkarlar, 5 logementsuppassare, 6 karlar för kungsgården, 1 gymnastikvaktmästare, tillika biträde åt vapenunderofficeren, 1 dagvakt, 1 mässbiträde och 1 renhållningsbiträde, 3 slottsuppassare, 1 baderska, 1 hushållerska, 1 städerska, 1 sjuksköterska, 1 sköterskebiträde, 2 kokerskor, 3 köksbiträden och 1 köks kärl. Förutom nu angiven personal erfordras jämväl visst antal matsalsoch mässuppasserskor. Dessa böra emellertid fortfarande såsom hittills avlönas av eleverna själva. Det förutsattes, att 1 sjukvårdsbeställningsman och 1 spel beordras till tjänstgöring vid krigsskolan. Som av det följande framgår, har hänsyn härtill tagits vid beräknandet av staten för Svea livgarde. Såsom ovan nämnts, böra två särskilda reservofficerskurser, nämligen en vinterkurs och en sommarkurs, fortfarande anordnas vid krigsskolan. Den för varje särskild reservofficerskurs ytterligare erforderliga personalen har revisionen beräknat sålunda: Kompanibefäl: 1 kompanichef, tillika lärare i reglementen för infanteriet m. m.,

335 4 kadettofficerare, tillika biträdande lärare i reglementen för infanteriet m. m. samt i krigskonst och topografi och 1 kompaniadjutant, tillika vapenunderofficer, pensionerad underofficer. Lärare: 1 lärare i krigskonst och topografi. Betjäning: 2 gårdskarlar för en tid av fyra månader samt 2 köksbiträden, ävenledes för en tid av fyra månader. 2.

Krigshögskolan.

Krigshögskolan, vilken är förlagd till Stockholm, har till ändamål Nuvarande att lämna officerare tillfälle att förvärva ökade insikter i krigsveten- orgamsatlon skaperna och i sådana allmänbildande ämnen, som äro av vikt för officerskallet, ävensom att förbereda officerare för anställning vid generalstaben. Lärokurserna omfatta två arbetsår, vartdera omkring nio månader. Ny kurs börjar under senare delen av varje år. Läroämnena äro dels tvångsämnen, dels valfria ämnen. Undervisningen vid skolan äger rum i form av föreläsningar samt därpå grundade tillämpningsövningar. Högskolans elever äro dels ordinarie, som åtnjuta fullständig undervisning, dels extra, som endast åhöra föreläsningarna i ett eller flera ämnen. Antalet ordinarie elever utgör högst 25 i varje lärokurs. För att vinna inträde såsom ordinarie elev fordras att hava avlagt godkänd inträdesexamen, vartill ansökan får ingivas av subalternofficer, vilken såsom sådan deltagit i minst tre års vapenövningar. Extra elever antagas till det antal, utrymmet medgiver. Krigshögskolan står under befäl och överinseende av inspektören för militärläroverken m. ra. Dess ständiga personal utgöres av: 1 chef, 2 adjutanter, av vilka en tillika redogörare, lärare i tvångsämnena krigshistoria, strategi, sjökrigsvetenskap, taktik, härordningslära, generalstabstjänst, militärförvaltning, vapenlära, krigsbyggnadskonst och militärgeografi samt i de valfria ämnena (levande språk) ävensom i ridning, vilket är tvångsämne för elev vid infanteriet, fästningsartilleriet och intendenturkåren, repetitörer, 1 förste expeditionsvakt,

336 1 expeditionsvakt och 1 maskinist. Av skolans lärarpersonal utgöres det stora flertalet av officerare. Endast lärarbefattnin garna i franska och tyska språken inneha vas av civila personer. Såsom militära lärare beordras i regel officerare vid generalstaben eller vid i Stockholm förlagda truppförband, staber och formationer, och hava de att förena lärarsysslan med sina ordinarie tj änstebefättningar. Av högskolans personal åtnjuta endast chefen — överstelöjtnant — och de båda vaktmästarna ävensom maskinisten fulla avlöningsförmåner å högskolans stat, maskinisten dock endast i form av arvode. Adjutanten, lärarna och repetitörerna, vilka samtliga beordras från generalstaben eller truppförbanden, åtnjuta däremot från skolans stat endast vissa mindre för deras särskilda uppdrag beräknade arvoden. Revisionons Såsom ovan nämnts, omfattar lärokursen vid krigshögskolan for yttrande. n ä r v a r a n c l e två arbetsår. Sedan länge har det emellertid av krigsundervisningskommissionen framhållits, att den sålunda anslagna tiden vore allt för kort, för att eleverna därunder skulle kunna med erforderlig grundlighet tillägna sig det kunskapsmått, högskolan enligt dess nuvarande program avsåge att skänka dem. Vidare har det önskemålet framställts, att åt de viktiga tillämpningsövningarna skulle kunna givas en ökad omfattning samt att vissa nya •ämnen, såsom internationell rätt, statsrätt och nationalekonomi, måtte upptagas på undervisningsprogrammet. Slutligen har gjorts gällande, att en utökning av lärotiden vore erforderlig med hänsyn till de ökade krav på undervisningen, som särskilt den under världskriget högt utvecklade luftkrigföringen och militärtekniken uppställa. Av huvudsakligen nu angivna skäl borde lärokursen utsträckas till att omfatta tre arbetsår. Åtskilliga förslag i sådan riktning hava jämväl av vederbörande högskolechefer utarbetats. Att åtskilliga beaktansvärda fördelar skulle vinnas genom krigshögskolekursens utsträckande till tre år, torde icke kunna bestridas. De fördjupade och vidgade kunskaper, högskolan därigenom skulle kunna bibringa sina elever, komme att kraftigt bidraga till att höja den krigsvetenskapliga bildningen inom officerskåren, en omständighet, som särskilt för ett land med en liten och relativt svagt utbildad armé givetvis måste anses vara av mycket stor betydelse. A andra sidan är emellertid att märka, att en dylik utökning av krigshögskolekursen icke kan ske utan avsevärda kostnader. Sålunda komme de såsom elever vid högskolan ur truppförbanden kommenderade officerarna att ökas, vilket med hän-

337 syn till nödvändigheten av att behörigen tillgodose truppförbandens befälsbehov skulle nödvändiggöra inrättandet därstädes av motsvarande antal nya officersbeställningar. Vidare skulle tydligen en viss utökning av högskolans lärarpersonal bliva erforderlig. Slutligen måste man jämväl räkna med en icke oväsentlig höjning av skolans omkostnadsstat. Enligt en av revisionen gjord överslagsberäkning torde de av krigshögskolekursens utsträckning till tre år föranledda kostnaderna komma att uppgå till omkring 140,000 kronor om året. Med hänsyn till de sålunda angivna avsevärda kostnaderna har revisionen funnit sig icke kunna tillstyrka någon utsträckning av den nu föreskrivna tiden för kursen vid krigshögskolan. Såsom ovan nämnts, beräknas för närvarande antalet ordinarie elever till 25 i varje lärokurs. Revisionen anser, att man, såväl med hänsyn till önskvärdheten av att största möjliga antal av arméns officerare beredes tillfälle att förvärva sig de ytterligare militära kunskaper, krigshögskolan avser att bibringa, som i betraktande av den på grund av reservstatens utökning starkare omsättningen av de aktiva officerarna, bör räkna med, att elevantalet icke minskas i samma proportion, som antalet officersbeställningar å aktiv stat kommer att minskas enligt revisionens förslag. Med hänsyn härtill utgår revisionen från, att antalet ordinarie elever i varje lärokurs är 22; av dessa beräknas i medeltal 17 tillhöra infanteriet, 2 kavalleriet och 3 artilleriet. Med avseende å den för högskolan erforderliga personalen har revisionen icke någon ändring att föreslå beträffande chefen. Denne torde alltså fortfarande böra uppföras med överstelöjtnants avlöningsförmåner på skolans stat. Däremot synas i fråga om adjutantsbefattningarna vissa ändringar böra vidtagas. Enligt nuvarande organisation innehavas dessa befattningar av ur truppförbanden beordrade aktiva officerare. Denna anordning medför givetvis icke blott olägenheter för de truppförband, som drabbas av ifrågavarande kommenderingar, utan även onödigt stora kostnader för statsverket. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att endast den ene av de båda adjutanterna skall vara aktiv officer, och att för honom, .vilken bör vara kapten, uppföres lön å krigshögskolans stat. För den andra adjutantsbefattningen, med vilken redogörarskapet torde böra förenas, bör däremot avses 1 pensionerad officer med skäligt arvode från skolans stat. Enligt vad förut nämnts, äro de militära lärarbefattningarna för närvarande att betrakta såsom bisysslor, i det innehavarna av desamma hava att i vanlig ordning upprätthålla sina ordinarie beställningar. Denna anordning har emellertid, i vad angår lärarna i de större och viktigare 2041 20

338 ämnena, visat sig vara förenad med synnerligen stora olägenheter. Sålunda inkräktar läraruppdraget givetvis rätt så avsevärt på vederbörandes ordinarie tjänst. Ur krigshögskolans synpunkt medför den dubbla tjänstgöringen, att dessa lärare ofta icke kunna nedlägga tillräckligt med tid på utarbetande av föreläsningar m. m.; icke heller få de tillfälle att genom självstudium i önskvärd mån utvidga och fördjupa sina kunskaper i vederbörliga ämnen. Att undervisningen vid högskolan skall bliva lidande härav, torde ligga i öppen dag. Revisionen håller därför före, att lärarna i de ämnen, vilka kunna förutsättas taga vederbörandes hela tid i anspråk, böra beredas tillfälle att helt och odelat ägna sig åt sin läraruppgift. Enligt vad revisionen inhämtat, måste detta anses vara förhållandet* med ämnena krigshistoria, strategi och taktik.. För vart och ett av dessa tre ämnen — ämnet strategi dock lämpligen utökat med ämnet härordningslära — bör alltså anställas en lärare med undervisningen vid högskolan såsom enda uppgift. Ifrågavarande tre lärare, vilka förutsättas vara majorer eller kaptener, böra, i likhet med vad som föreslagits i fråga om vissa lärare vid krigsskolan, uppföras med fast lön å krigshögskolans stat. För att icke särskilda kostnader må uppstå genom dessa befattningars besättande med majorer, torde böra stadgas, att i högskolans stat beräknat lärarvode icke utgår till lärare, som å högskolans stat åtnjuter majors »lön med större belopp än att lönen jämte erforderlig del av lärararvodet tillsammans uppgår till det belopp, han skulle åtnjutit, därest han fortfarande varit kapten. Vad lärarna i de övriga militära ämnena angår, ifrågasätter revisionen icke någon ändring i nuvarande förhållanden. Läraruppdraget bör alltså fortfarande betraktas såsom en bisyssla till den ordinarie tjänsten. Såsom lärare förutsättas i regel beordrade officerare vid i huvudstaden förlagda staber, truppförband och formationer, nämligen i ämnet sjökrigsvetenskap en officer vid flottan, i ämnet generalstabstjänst en officer vid generalstaben, i ämnet militärförvaltning en officer vid intendenturkåren, i ämnet vapenlära en officer vid artilleriet, i ämnet krigsbyggnadskonst en officer vid fortifikationen och i ämnet militärgeografi en officer vid generalstaben. Såsom lärare i ridning förutsättas såsom hittills två officerare vid kavalleriet. Med avseende å lärarbefattningarna i de valfria ämnena, nämligen levande språk, saknar revisionen anledning att föreslå någon ändring. För dessa befattningar torde alltså i regel böra avses civila personer. Hinder torde dock icke böra möta att, såsom för närvarande är förhållandet, låta för uppdraget lämpliga officerare tjänstgöra såsom lärare i ryska språket.

339 Repetitörer torde såsom hittills böra anställas i erforderligt antal. Vad slutligen betjäningspersonalen angår, håller revisionen före, att expeditionsvaktsgöromålen vid krigshögskolan med dess i jämförelse med andra läroanstalter fåtaliga lärar- och elevpersonal icke äro av den omfattning, att ett oundgängligt behov av två expeditionsvakter föreligger. Enligt revisionens uppfattning böra dessa göromål utan svårighet kunna ombesörjas av en person. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att den nuvarande förste expeditionsvaktsbeställningen indrages och att å staten uppföres endast 1 expeditionsvakt. Beträffande maskinisten ifrågasattes icke någon ändring. 3.

Artilleri- och ingenjörhögskolan.

Artilleri- och ingenjörhögskolan, vilken liksom krigshögskolan är Nuvarande förlagd till Stockholm, har till ändamål att meddela artilleriets och forti- Ol-ga™sation fikationens subalternofficerare ökade insikter i de ämnen, vilkas kännedom erfordras för dessa truppslags ändamålsenliga användande, ävensom att utbilda ett visst antal subalternofficerare av infanteriet och kavalleriet för vapen- och skjutteknikens handhavande inom dessa truppslag. Undervisningen vid skolan är fördelad på två linjer nämligen artillerilinjen och fortifikationslinjen. Vardera linjen består av en allmän kurs och en högre kurs. De allmänna kurserna äro ettåriga och börjar ny kurs varje år. De högre kurserna äro däremot tvååriga och påbörjas ny kurs varje jämnt år. De allmänna kurserna avse att meddela de kunskaper, som, utöver vad eleverna förut inhämtat, anses erforderliga för tjänsten i allmänhet vid artilleriet och fortifikationen. De högre kurserna åter avse meddelandet av de ytterligare kunskaper, som anses erforderliga: vid artilleriet för bestridande av vissa inom vapenslaget förekommande särskilda befattningar eller för fullgörandet av särskilda tekniska kunskaper krävande uppdrag samt vid fortifikationen för anställning vid fortifikationsstaben. De båda artillerikurserna tillsammans avse "dessutom att förbereda ett visst antal subalternofficerare av infanteriet och kavalleriet för anställning vid infanteriskjutskolan, inom artilleristaben m. m. Högskolans elever äro, liksom vid krigshögskolan, dels ordinarie, som åtnjuta fullständig undervisning antingen i samtliga eller endast i vissa angivna ämnen, dels extra, som endast åhöra föreläsningarna i ett eller flera ämnen. * Antalet ordinarie elever är icke bestämt. Inspektören för militärläroverken avgiver varje år förslag å det antal, som bör kommenderas

340 till de allmänna kurserna. Det normala antalet beräknas vara 20 officerare av artilleriet och 10 officerare ur fortifikationen» Kommendering till de högre kurserna sker efter ansökan, och beräknas elevantalet under normala förhållanden uppgå till 15 artilleriofficerare och 8 fortifikationsofficerare. För erhållande av kommendering till högskolan äro vissa fordringar uppställda. I den mån utrymmen och övriga förhållanden medgiva, kunna även officerare vid marinen vinna inträde såsom ordinarie elever. Till extra elev må chefen för högskolan* antaga officer, mot vilkens ansökan icke gjorts någon erinran. Artilleri- och ingenjörhögskolan står under befäl och överinseende av inspektören för militärläroverken. Dess ständiga personal utgöres av: 1 chef, 1 adjutant, tillika bibliotekarie, 1 redogörare, 1 lärare i artilleri och tillämpad mekanik vid högre artillerikursen, 1 lärare- i artilleri vid allmänna artillerikursen med undervisningsskyldighet jämväl vid högre fortifikationskursen, 1 lärare i befästningskonst vid högre och allmänna fortifikationskurserna, 1 lärare i förbindelselära och tillämpad mekanik vid högre fortifikationskursen med undervisningsskyldighet jämväl i befästningskonst med förbindelselära vid allmänna artillerikursen, 1 lärare i krigskonst vid högre artilleri- och fortifikationskurserna, 1 lärare i krigskonst vid allmänna artilleri- och fortifikationskurserna, 1 lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri, 1 lärare i matematik, 1 lärare i fysik, 1 lärare i kemi, biträdande lärare (för närvarande 2), repetitörer till erforderligt antal (för närvarande 4), 1 förste expeditionsvakt, 1 expeditionsvakt och 1 maskinist. Av förenämnda personal åtnjuta blott chefen — major — och de båda expeditionsvakterna ävensom maskinisten fulla avlöningsförmåner från högskolans stat, den sistnämnde dock endast i form av arvode. Samtliga övriga befattningshavare, med» undantag av redogöraren, som är en pensionerad officer, och lärarna i matematik, fysik och kemi, vilka äro civila personer, beordras bland aktiva officerare vid artilleriet, forti-

341 fikationen och generalstaben och åtnjuta från högskolans stat endast vissa för de särskilda uppdragen beräknade arvoden. Med avseende å artilleri- och ingenjörhögskolans uppgift och all- Revisionens manna organisation har revisionen icke någon ändring att föreslå. Visser- yttiaD ligen skulle beträffande de allmänna kurserna en återgång till den före år 1904 gällande organisationen, enligt vilken dessa kurser voro tvååriga, medföra avsevärda fördelar för undervisningen, men med hänsyn till de ökade kostnader, som därav skulle bliva en följd, har revisionen icke ansett sig böra föreslå en dylik anordning. Som förut nämnts, beräknas det ordinarie elevantalet för närvarande uppgå till sammanlagt 30 i de allmänna kurserna och 23 i de högre kurserna. Med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av antalet officersbeställningar vid såväl artilleriet som fortifikationen kommer elevantalet i såväl de allmänna som de högre kurserna att understiga det för närvarande normala. Någon inverkan på den för skolan erforderliga lärarpersonalen synes denna minskning dock icke komma att utöva. Vad högskolans befäls- och betjäningspersonal beträffar, finner däremot revisionen vissa ändringar böra vidtagas. Då ifrågavarande skola intager en med krigshögskolan fullt jämförlig ställning, och någon större skillnad med avseende å elevantalet mellan de båda skolorna icke föreligger, synes det sålunda vara med rättvisa och billighet förenat, att chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan i avlöningshänseende likställes med chefen för krigshögskolan och följaktligen å staten uppföres med överstelöjtnants avlöningsförmåner. Vidare torde, i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga om adjutanterna vid krigsskolan och krigshögskolan, jämväl adjutanten vid artilleri- och ingenjörhögskolan böra med kaptens lön uppföras å högskolans stat. Slutligen synes, i likhet med vad som föreslagits beträffande krigshögskolan, den nuvarande förste expeditions vaktbeställningen kunna indragas. Jämväl med avseende å den militära lärarpersonalen finner revisionen vissa organisationsförändringar böra genomföras. Av skäl, som anförts vid behandlingen av frågan rörande krigshögskolans lärarpersonal, torde sålunda jämväl vid artilleri- och ingenjörhögskolan lärarna i de större och viktigare ämnena, nämligen de båda lärarna i artilleri samt lärarna i befästningskonst och i förbindelselära, böra beredas tillfälle att helt och odelat ägna sig åt sin läraruppgift. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att för dessa ämnen uppföras sammanlagt 4 lärare, kaptener, med lön å högskolans stat.

342 Den övriga militära lärarpersonalen torde däremot fortfarande såsom hittills böra fullgöra läraruppdraget vid sidan av den ordinarie tjänsten. Enligt revisionens uppfattning bör denna personal utgöras av 2 lärare i krigskonst, den ene officer ur generalstaben och den andre officer ur artilleriet, 1 lärare i byggnadskonst och beskrivande geometri, officer ur fortifikationen, 1 biträdande lärare i krigskonst, officer ur generalstaben, 1 biträdande lärare i förbindelselära, avsedd för undervisning i telegraftjänst, officer ur fortifikationen, och 4 repetitörer, därav 2 officerare ur artilleriet och 2 officerare ur fortifikationen. Ifrågavarande lärare ävensom repetitörerna ur fortifikationen förutsättas hava sin ordinarie tjänstgöring förlagd till huvudstaden; repetitörerna ur artilleriet förutsättas däremot beordrade ur vederbörande truppförband, varför hänsyn härtill bör tagas vid statens beräknande. Beträffande högskolans övriga personal ifrågasätter revisionen icke » någon ändring. 4.

Ridskolan.

Nuvarande Ridskolan, vilken är förlagd å Strömsholms slott i Västmanland, u-ganisation. ^ a r t j|] U ppgift att åt de vid kavalleriet inträdande officerare bereda ändamålsenlig och omfattande undervisning i ridning, krigsvetenskap, veterinärlära, hovbeslag, vapenföring och gymnastik samt att meddela den ytterligare utbildning, som kan krävas för anställning såsom lärare vid skolan. Därjämte skall, i den mån det kan ske utan tillbakasättande av skolans ovan angivna ändamål, undervisning i nämnda ämnen lämnas åt officerare vid generalstaben samt för utbildande av lärare i ridning och remontdressyr vid artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen åt officerare vid dessa truppslag. Veterinär, tillhörande fältveterinärkåren, kan även beordras till skolan för genomgående av vissa utav dess övningsgrenar. Lärokursen börjar varje år på hösten och fortgår omkring 10 månader. Såsom elever beordras fänrikar (underlöjtnanter) av kavalleriet, som icke genomgått ridskolan, samt officerare av generalstaben, artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen ävensom veterinärer, tillhörande fältveterinärkåren. I och för fortsatt utbildning kunna därtill villiga och lämpliga officerare ånyo kommenderas till skolan för att genomgå ytterligare en lärokurs. Antalet elever bestämmes för varje år, i sammanhang med deras beordrande, av Kungl. Maj:t. Ridskolan står under överinseende av inspektören för kavalleriet. Dess ständiga personal utgöres av:

343 1 chef, 1 läkare, 1 bataljonsveterinä/, med skyldighet att jämte sin tjänst bestrida veterinärvården vid Utnäslöts remontdepå, 1 redogörare, 1 förvaltare, 1 förste lärare i ridning, 2 andre lärare i ridning, 1 lärare i krigsvetenskap, 1 maskinist, 1 hovslagarunderbefäl samt nödigt antal stallbetjänte (f. n. 10). Till chef förordnas en officer av kavalleriet. Denne avstår sina å vederbörande regementes stat uppförda avlöningsförmåner och uppbär i stället från ridskolans stat arvode, motsvarande majors avlöning. xVv den övriga personalen åtnjuta bataljonsveterinären, redogöraren, förvaltaren och maskinisten samtliga sina avlöningsförmåner från ridskolans stat, de båda sistnämnda dock endast i form av arvode." För den återstående personalen äro i staten blott upptagna vissa för de särskilda uppdragen beräknade arvoden (för hovslagarunderbefälet dagtraktamente). Med avseende å ridskolans uppgift och allmänna organisation har Revisionens revisionen icke någon ändring att föreslå. Med hänsyn till den av revi- y ^ r a n e sionen föreslagna organisationen av de beridna vapenslagen torde det årliga elevantalet vid ridskolan böra beräknas till 16, därav omkring 11 från kavalleriet (för båda kurserna tillsammans), 3 från artilleriet samt 1 från vardera av fortifikationen och trängen. Vad chefen beträffar, torde denne fortfarande såsom hittills böra åtnjuta majors avlöningsförmåner. Någon anledning att såsom för närvarande sker låta dessa utgå i form av arvode synes revisionen däremot icke förefinnas. Revisionen föreslår därför, att chefen för ridskolan, i likhet med vad förhållandet redan nu är beträffande cheferna för krigsskolan, krigshögskolan samt artilleri- och ingenjörhögskolan, uppföres med fast lön å skolans stat. Såsom förut nämnts, utgöres ridskolans lärarpersonal enligt nu gällande stat av 1 förste och 2 andre lärare i ridning samt 1 lärare i krigsvetenskap. Den sistnämnde tjänstgör tillika såsom adjutant åt chefen samt i regel jämväl såsom lärare i gymnastik och vapenföring. Någon minskning av denna lärarpersonal anser revisionen icke kunna vidtagas. Då ifrågavarande personal under hela året — med undantag

344 av tiden mellan lärokurserna — tjänstgör uteslutande vid ridskolan, torde densamma, i överensstämmelse med vad av revisionen föreslagits beträffande vissa lärare vid de övriga undervisningsanstalterna, böra uppföras med fast lön å ridskolans stat. Därvid förutsattes förste läraren i ridning samt den ene andre läraren i samma ämne vara ryttmästare samt den återstående andre läraren i ridning och läraren i krigsvetenskap m. m. vara löjtnanter. Beträffande ridskolans övriga personal har revisionen icke någon ändring att föreslå. Enligt vad i det följande (sid. 399) omförmäles, förutsätter revisionen, att visst antal kavalleriet tilldelade och till linjetjänst uttagna värnpliktiga disponeras av ridskolan för hästvård m. m. 5. Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet. Nuvarande Skjutskolan för infanteriet och kavalleriet eller såsom den i allmänhet .rganisation. D e n ä m m e s infanteriskjutskolan, vilken är förlagd å Rosersbergs slott och kungsgård i Uppland, har till ändamål: a) att åt yngre subalternofficerare, kompanichefer och majorer, företrädesvis ur infanteriet och kavalleriet, meddela undervisning i skjutning med eldhandvapen och kulsprutor samt därmed sammanhängande utbildningsgrenar; b) att stå till chefens för försvarsdepartementet, arméförvaltningens och inspektörens för infanteriet förfogande för utredande av frågor, som röra skjutning med eldhandvapen och kulsprutor samt utföra erforderliga försök; samt c) att utgöra en sakkunnig institution rörande frågor, som ligga inom området för skjutning med eldhandvapen och kulsprutor. Undervisningen vid skolan är fördelad på tre ordinarie kurser, nämligen en kurs för yngre subalternofficerare, en kurs för kompanichefer och en kurs för majorer. Kurserna anordnas årligen under tiden april —augusti i tvenne omgångar om 60 dagar för yngre subalternofficerare och 30 dagar under nämnda omgångars senare hälft för kompanichefer och majorer. v Såsom elever i de särskilda kurserna skola enligt skolans organisation och stat årligen beordras: högst 80 yngre subalternofficerare med minst 2 tjänsteår såsom officerare, företrädesvis ur infanteriet och kavalleriet, högst 30 kompanichefer ur infanteriet samt högst 8 yngre majorer ur infanteriet.

345 På grund av bristande utrymme har emellertid det sålunda angivna elevantalet i,kurserna för yngre subalternofficerare och för kompanichefer icke kunnat uppnås. Infanteriskjutskolan står under befäl och överinseende av inspektören för infanteriet. Dess personal utgöres enligt den för skolan fastställda staten av: 1 chef, 1 adjutant, 3 förste lärare, 5 andre lärare, 5 repetitörer, 1 läkare,

1 redogörare, 1 förvaltare, • 1 väbel, 1 gevärshantverkare och 1 köksföreståndare, tillika expeditionsbiträde.

Av ifrågavarande personal äro endast chefen, adjutanten, förvaltaren och väbeln i tjänstgöring vid skolan året om. Den övriga personalen tjänstgör blott under den tid, kurser vid skolan pågå. Till chef utses en officer ur infanteriet. Denne avstår från samtliga sina i vederbörligt regementes stat uppförda avlöningsförmåner och uppbär i stället från skjutskolans stat arvode, motsvarande överstelöjtnants lön. Förvaltaren och väbeln åtnjuta avlöning i form av arvoden från skjutskolans stat. För hela den övriga personalen äro endast beräknade vissa arvoden och dagtraktamenten för den tid, tjänstgöringen pågår. Utöver de ovannämnda ordinarie kurserna hava under de senare åren vid skjutskolan anordnats jämväl vissa extra kurser, för vilka särskilda medel av riksdagen anvisats. Sålunda har efter den nya härordningens antagande varje år anordnats en särskild kulsprutekurs, vilken, från att till en början hava avsett endast subalternofficerare, sedermera utvidgats till att omfatta jämväl kompanichefer och majorer. Vidare hava s. k. vinterkurser ägt ruin i övre Norrland för inhämtande av erfarenheter om de säregna vinterförhållandenas i denna landsdel inflytande på skjututbildningen m. m. Slutligen torde böra nämnas, att särskilda kurser för utbildning av underofficerare i skjutning och eldstrid varit avsedda att anordnas vid skjutskolan. På grund av bristande förläggningsutrymme å Rosersberg hava dock dessa kurser måst förläggas till volontäretablissemanget å Karlsborg. Som bekant har frågan om infanteriskjutskolans omorganisation och förläggning sedan länge stått på dagordningen. Senast har denna fråga varit föremål för behandling av särskilda inom lantförsvarsdepartementet år 1917 tillkallade sakkunniga. Uti sitt den 9 februari 1918 i ämnet avgivna betänkande föreslogo ifrågavarande sakkunniga dels inrättandet 2041 20

346 av vissa nya kurser, dels en utökning av elevantalet. Vidare skulle en förstärkning ske av skolans såväl lärar- som förvaltningspersonal. Slutligen föreslogo de sakkunniga, att skjutskolan jämväl för framtiden borde vara förlagd till Rosersberg. Revisionens I enlighet med vad förenämnda sakkunniga i sitt betänkande föreyttrande. giagi*^ anser jämväl revisionen, att infanteriskjutskolans uppgift bör vara att meddela undervisning i skjutning och eldstrid med eldhandvapen och för fältbruk avsedda lätta och tunga kulsprutor. För bibringandet av en riktig uppfattning angående samverkan i striden mellan infanteriets olika vapen skulle det otvivelaktigt vara en fördel, därest skolan även finge sig anförtrodd officerspersonalens utbildning i handhavandet av infanteriets särskilda stridsmedel, såsom granatkastare, infanterikanoner, handgranater, gevärsgranater, rök- och lysmedel m. m. Då emellertid förläggningsförhållandena vid skjutskolan för närvarande icke medgiva anordnandet av allt för många kurser därstädes, torde tillsvidare, intill dess förläggnings frågan blivit slutgiltigt ordnad, skjutskolan icke böra taga någon direkt befattning "med utbildningen i infanteriets särskilda stridsmedel. I huvudsaklig överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet bör skjutskolan jämväl framdeles utgöra en central undervisningsanstalt för arméns befäl samt en till krigsstyrelsens förfogande stående försöksanstalt och sakkunnig institution. Beträffande de kurser, som årligen böra vid skjutskolan anordnas, ansluter sig revisionen i huvudsak till det av förenämnda sakkunniga framlagda förslaget. I enlighet härmed böra följande olika slag av kurser årligen äga rum, nämligen: a) kurs för subalternofficerare, anordnad såsom hittills i två om: gångar; b) kurs för majorer (överstelöjtnanter) och kaptener (ryttmästare), ävenledes såsom hittills uppdelad i två omgångar; c) kurs för sergeanter; samt d) kulsprutekurs för kompaniofficerare (subalternofficerare och yngre kaptener eller ryttmästare). Vad kursernas varaktighet beträffar, pågår, såsom ovan nämnts, subalternofficerskursen för närvarande under 60 dagar. Då erfarenheten givit vid handen, att denna tid är för kort, för att eleverna skola kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodogöra sig undervisningen, torde ifrågavarande kurs böra i enlighet med de sakkunnigas förslag utsträckas till att omfatta 70 dagar. Kursen för majorer och kaptener torde såsom hittills böra hava en varaktighet av 30 dagar. De extra underofficers-

347 kurser, som hittills ägt rum, hava haft en varaktighet av 30 dagar. Då emellertid denna tid visat sig vara för kort för att bibringa eleverna tillräckliga färdigheter och kunskaper i de övningsgrenar, utbildningen omfattar, torde åt sergeantkursen böra givas en varaktighet av 40 dagar. De extra kulsprutekurserna för kompaniofficerare hava under de senaste åren haft en varaktighet av omkring 40 dagar, vilken tid visat sig vara erforderlig för dylika kurser. Med avseende å tiden för kursernas anordnande torde samtliga kurser, med undantag av kulsprutekursen, böra förläggas till sommaren före repetitionsövningarnas påbörjande. Vid sådant förhållande bör subalternofficerskursens första omgång taga sin början omkring den 1 april. Om exempelvis denna dag tages till inryckningsdag skulle utryckningsdagen för samma omgång bliva den 11 juni. Med omkring en veckas uppehåll för lokalernas rengöring, iordningställande av materiel och andra förberedelser skulle inryckningsdagen för andra omgången bliva den 19 juni och utryckningsdagen den 29 augusti. I överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet, torde majors- och kaptenskursens båda omgångar lämpligen böra förläggas till de sista 30 dagarna av subalternofficerskursens motsvarande omgångar. I ovan angivna exempel skulle inryckningsdagarna alltså bliva den 11 maj respektive den 29 juli. Sergeantkursen anser revisionen lämpligen böra till tiden sammanfalla med förra delen av subalternofficerskursens andra omgång. Inryckningsdagen skulle således i omförmälda exempel bliva den 19 juni och utryckningsdagen den 30 juli. För sommarkurserna erforderlig övningstrupp av värnpliktiga torde enligt den av revisionen föreslagna organisationen endast kunna disponeras under senare delen av den andra kursen för subalternofficerare. Dessförinnan finnes icke någon utbildad infanteritrupp av värnpliktiga. För tillgodoseende av behovet av övningstrupp under första subalternofficerskursen och förra delen av den andra torde därför ingen annan utväg stå öppen än att för ändamålet taga i anspråk manskap ur de för volontärernas utbildning mer eller mindre centralt anordnade rekrytskolorna. Vad kulsprutekursen angår, synes denna, i motsats till vad förenämnda sakkunniga för sin del föreslagit, böra förläggas till hösten efter repetitionsövningarnas avslutande, förslagsvis till tiden den 15 oktober —25 november. På grund av den utav revisionen föreslagna utökningen av de tunga kulspruteorganisationerna måste nämligen ifrågavarande kurs erhålla en sådan omfattning, att den svårligen kan på grund av såväl förläggnings- som skjutfältsförhållandena anordnas under sommaren vid sidan av övriga kurser. Härtill kommer, att en bortkommendering under

348 sommaren från truppförbanden av ett så stort antal befäl, varom här är fråga, givetvis skulle med hänsyn till det då förefintliga stora behovet av för de värnpliktigas utbildning erforderligt befäl, medföra avsevärda ölägenheter. Såsom övningstrupp torde böra beordras värnpliktiga av infanteriet, tillhörande kategorien underbefäl och fackmän. Därest så skulle finnas lämpligt, torde jämväl fast anställt manskap ur infanteriet kunna i viss utsträckning för ändamålet disponeras. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att vid skjutskolan saknas för närvarande varje möjlighet att bereda övningstruppen tillfredsställande inkvartering. Hittills har därför denna måst förläggas i bivack. Det ligger emellertid i öppen dag, att en dylik anordning icke kan tillgripas på senhösten under den tid, kulsprutekursen pågår. Revisionen har därför vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att erforderliga åtgärder vidtagas för beredande av inkvartering åt övningstruppen. Vad antalet elever i de särskilda kurserna beträffar, torde detta med hänsyn till den av revisionen föreslagna trupp förbandsorganisationen böra beräknas sålunda: Sub alternofficer skur sen: från infanteriet: 2 officerare ur varje regememente eller (2 x 21 = ) 42 officerare från kavalleriet 1 officer ur varje regemente eller ( 1 x 5 ) 5 » från artilleriet, ingenjörtrupperna och trängen: 1 officer från varje regemente och kår vartannat år eller (1 x 1 6 : 2 = ) 8 )) tillhopa 55 officerare Majors- och kaptenskursen: från infanteriet: 1 major från vart annat regemente och 1 kapten från varje regemente, således 10 å 11 majorer och 21 kaptener från kavalleriet 1 å 2 majorer och 3 ryttmästare tillhopa 12 majorer och 24 kaptener ' (ryttmästare) Sergeantkursen: från infanteriet: 1 sergeant från varje regemente eller 21 sergeanter från kavalleriet: 1 sergeant från vartannat regemente eller 2 a 3 » tillhopa 2 3 å 2 4 sergeanter

349 Kulsprutekursen: från infanteriet: 1,5 officer från varje regemente eller 31 å 32 officerare från kavalleriet, artilleriet,ingenjörtrupperna och trängen: 1 officer från vart annat regemente och kår eller 11 » •

tillhopa 42 å 43 officerare För att vederbörande regementschefer vid infanteriet och kavalleriet må komma i tillfälle att taga närmare kännedom om vid skjutskolan rådande utbildnings- och andra förhållanden, torde, utöver ovan beräknade elevantal, årligen tillsammans 6 regementschefer ur nämnda båda truppslag böra beordras att under en tid av högst 10 dagar följa utbildningen vid skolan. Vad den för skolan erforderliga befäls- och förvaltningspersonalen angår, bör denna enligt revisonens uppfattning utgöras av: 1 chef, överstelöjtnant, 1 adjutant, tillika redogörare och bibliotekarie, 1 biträdande adj-utant, 1 läkare, 1 förvaltare, 1 väbel, 1 köksföreståndare, tillika biträde åt väbeln, och 1 gevärshantverkare. Såsom förut nämnts, åtnjuter chefen för närvarande endast arvode, motsvarande överstelöjtnants lön och dagavlöning. Då någon anledning icke förefinnes att bibehålla denna anordning, torde chefen, i likhet med cheferna för övriga undervisningsanstalter, böra uppföras med fast lön å skolans stat. Adjutanten, vilken liksom hittills kommer att hava sin tjänstgöring förlagd till skolan året om med undantag av tiden för repetitionsövningarna, bör, av skäl som tidigare anförts, uppföras med löjtnants lön å skolans stat. Då det redan under nuvarande förhållanden visat sig nödvändigt att under tiden för kurserna beordra en extra adjutant till skolan och adjutantsgöromålen i och med tillkomsten av de nya kurserna givetvis komma att ökas, har revisionen ansett lämpligt, att jämväl en biträdande adjutant uppföres å skolans stat. Ifrågavarande befattningshavare, vilken bör utgöras av en ur trupp förbanden beordrad subalternofficer, erfordras emellertid blott under tiden för sommarkurserna samt några

350 dagar före och efter deras avslutande. Å staten torde därför för honom endast böra beräknas dagtraktamente under högst 160 dagar. För läkaren, vilken är avsedd att tjänstgöra vid skolan endast under den tid kurserna pågå, torde å staten böra beräknas dagtraktamente i högst 200 dagar. • Befattningarna såsom förvaltare, väbel och köksföreståndare, tillika biträde åt väbeln, böra, såsom fallet redan nu är med de båda förstnämnda, besättas med pensionerade underofficerare, för vilka skäliga arvoden böra beräknas å skolans stat. Såsom gevärshantverkare torde böra beordras en gevärshantverkarfurir av 2. klassen (jfr sid. 392). För ifrågavarande befattningshavare, vilken erfordras endast under den tid kurserna vid skolan pågå, bör å staten beräknas dagtraktamente i högst 200 dagar. Under den tid, kurserna pågå, kommer ett visst antal hästar att finnas vid skjutskolan. Någon särskild veterinär torde dock icke behöva anställas, utan synes det böra överlämnas åt skolans chef att träffa avtal med legimiterad veterinär att mot lämplig ersättning upprätthålla veterinärvården. Vad lärarpersonalen, angår, utgöres denna enligt nuvarande stat av 3 förste lärare, 5 andre lärare och 5 repetitörer. Från och med år 1922 hava emellertid ytterligare 2 repetitörer ansetts erforderliga. För sommarkurserna torde denna lärarpersonal vara tillräcklig, utom under den tid, då den nytillkomna sergeantkursen pågår. Under denna tid kräves en förstärkning av lärarpersonalen med 2 andre lärare och 2 repetitörer. För den nya till hösten förlagda kulsprutekursen böra beräknas 3 förste lärare, 3 andre lärare och 3 repetitörer. Enligt nuvarande organisation tjänstgör lärarpersonalen vid skjutskolan endast under den tid, kurser därstädes pågå. Emellertid har det sedan lång tid tillbaka varit ett önskemal, att förste lärarna, vilka handhava undervisningen i de tre huvudämnena skolskjutning, fältmässig skjutning och teknik, måtte bliva tjänstgörande vid skolan året om. Förslag i sådan riktning har jämväl framställts av samtliga de sakkunniga, vilka haft skjutskolans organisation under omprövning. Jämväl revisionen anser sig böra förorda en dylik anordning. Av vad förut anförts rörande tiden för de olika kursernas förläggning framgår, att förste lärarna äro, med undantag av tiden för repetitionsövningarna, fullt sysselsatta vid kurserna från början av april till slutet av november. Den av kurserna icke upptagna mellantiden kommer således att uppgå till Omkring fyra månader. Av denna tid kommer emellertid en avsevärd del att tagas i anspråk dels för fullgörandet av vissa efterarbeten efter kur-

351 sernas avslutande, dels för nödiga litteraturstudier m. m. såsom förberedelse för undervisningen i de nya kurser, som börja på våren. Vidare kunna ifrågavarande lärare under mellantiden tagas i anspråk för de olika slag av försök med eldhandvapen, som tid efter annan måste anordnas, men för vilka särskild personal icke nu finnes disponibel. Slutligen synes det jämväl önskvärt att under hela året hava dessa lärare till förfogande såsom sakkunniga i alla sådana frågor, som falla under skjutskolans verksamhetsområde. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att ifrågavarande tre förste lärare, vilka förutsättas vara kaptener, uppföras med fast lön å skjutskolans stat. Samtliga andre lärare (kaptener) och repetitörer (subalternofficerare) böra däremot såsom hittills beordras ur truppförbanden och under tjänstgöringen vid skjutskolan åtnjuta liksom nu vissa arvoden jämte dagtraktamente. För subalternofficers- samt majors- och kaptenskursernas 5 andre lärare och 7 repetitörer bör dagtraktamente beräknas under högst 160 dagar samt för sergeantkursens 2 andre lärare och 2 repetitörer ävensom för kulsprutekursens 3 andre lärare och 3 repetitörer under högst 50 dagar. Vid beräknandet av antalet officersbeställningar vid truppförbanden bör hänsyn givetvis tagas till ifrågavarande kommenderingar. Såsom förut nämnts, är infanteriskjutskolan för närvarande förlagd till Rosersbergs. slott i Uppland, där erforderliga lokaler jämte ett mindre område av Rosersbergs kungsgård äro ställda till skolans förfogande. Då emellertid såväl inkvarteringsutrymmet som det till skjutskolan upplåtna markområdet visat sig otillräckligt, för att skolan skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullfölja sin uppgift, har sedan länge utredning pågått rörande lämpligaste sättet för ordnandet av skolans jramtida förläggning. Uti ett den 21 januari 1910 avgivet betänkande föreslogo sålunda under år 1908 för ändamålet tillkallade sakkunniga såsom förläggningsort det i Vallentuna socken av Stockholms län belägna Lindö gods eller, om denna plats av ekonomiska eller andra skäl ej skulle kunna ifrågakomma, Södermanlands regementes invid Malmköping belägna övningsfält Malma hed. Vare sig den ena eller andra platsen valdes, måste ett helt nytt skjutskoleetablissemang uppföras. Sedan Kungl. Maj:t under år 1913 uppdragit åt nya sakkunniga att verkställa förnyad utredning i frågan, avgåvo dessa den 30 maj 1914 betänkande i ämnet samt föreslogo därvid Rosersberg som förläggningsplats för skjutskolan, under förutsättning att Hans Maj:t Konungen kunde befinnas villig att avstå sin dispositionsrätt över slottet och kungsgården. Skulle nämnda förutsättning icke vara för handen eller Rosersberg av annan anledning

352 icke anses böra ifrågakomma, föreslogo de sakkunniga som förläggningsplats Lindö. Slutligen hava, såsom förut nämnts, jämväl 1917 års sakkunniga uti sitt den 9 februari 1918 avgivna betänkande föreslagit, att skjutskolan för framtiden definitivt förlades till Rosersberg. För att detta skulle kunna ske, erfordrades emellertid, dels att lantförsvaret helt och hållet övertoge Rosersbergs slott och kungsgård, dels att vissa, enskilda personer tillhöriga markområden förvärvades i och för utökning av skjutskolans övningsfält, dels ock att åtskilliga nybyggnads- och reparationsarbeten verkställdes. Därest av en eller annan anledning Rosersberg icke skulle anses böra ifrågakomma, föreslogo de sakkunniga, att skjutskolan förlades till artilleriets skjutfält vid Remmene i Västergötland. Av de handlingar i ärendet, som blivit till revisionen överlämnade, framgår, att samtliga i ärendet hörda myndigheter givit ett bestämt företräde åt Rosersbergsalternativet såsom det ur såväl militär som ekonomisk synpunkt fördelaktigaste. Jämväl revisionen vill det förefalla, som om detta alternativ skulle vara det bästa av de under utredningen framkomna. Då emellertid möjligheten av att på annat sätt lösa den föreliggande frågan måhända icke är utesluten — något som revisionen dock icke varit i tillfälle att närmare undersöka — och då i varje fall en ytterligare ekononomisk utredning med anledning av de under senaste åren inträdda ändrade prisförhållannena synes erforderlig, har revisionen icke ansett sig böra göra något bestämt uttalande rörande skjutskolans framtida förläggning. Revisionen anser sig endast böra framhålla, att då* den av revisionen föreslagna sergeantkursen icke kan utan vidtagande av vissa nybyggnads- och ändringsarbeten förläggas till Rosersberg, densamma torde, intill dess förläggningsfrågan erhållit sin lösning, lämpligen böra förläggas till Stockholm, där erforderlig inkvartering kan beredas och Järvafältet erbjuder lämplig terräng för skjutövningarnas bedrivande. 6.

Artilleriskjutskolorna.

Nuvarande Artilleriskjutskolorna äro av två slag, nämligen fältartilleriets skjutorganisation. 8 k 0 l a samt fästnings- och positionsartilleriets skjutskola. Ifrågavarande skolors ändamål är: att hos artilleriets officerare utveckla och befästa klara och riktiga begrepp om artillerieldens ledning och verkan i allmänhet samt meddela nämnda officerare erforderlig färdighet i skarpskjutning med pjäser och i därmed sammanhängande övningsgrenar; att utbilda till artilleriets underofficersskola beordrade furirer i tjänst som pjäsbefälhavare (avdelningschefer); samt

353 att genom framställande av förslag och utförande av försök främja artillerivapnets utveckling i allmänhet. I motsats till vad förhållandet är beträffande de övriga militära undervisningsanstalterna hava artilleriskjutskolorna icke någon fast bestående organisation. Visserligen finnes för dem, likasom för andra skolor en stat fastställd, men denna har mera karaktären av en anslagsberäkning än en stat i egentlig bemärkelse. Skolorna sammandragas varje år, och deras närmare organisation liksom ock antalet elever bestämmes genom särskilda av Kungl. Maj:t utfärdade generalorder. De beräknas i staten pågå under en tid av 6 veckor. Fältartilleriets skjutskola sammandrages å Skillingaryd. Enligt staten består densamma av stab, elever, ett instruktionsbatteri, en spaningsoch förbindelseavdelning samt under viss kortare tid två kompletteringsbatterier. Staben utgöres av 1 chef, 1 andre lärare, 1 adjutant, 1 målkapten, 2 mållöjtnanter, 1 läkare, 1 veterinär, 3 malunderofficerare och 1 köksföreståndare. Såsom elever äro i staten beräknade att kommenderas 1 överstelöjtnant, 5 majorer, 12 kaptener och 12 löjtnanter. Fästnings- och positionsartilleriets skjutskola plägar sammandragas å Marma skjutfält eller å Karlsborg. Enligt staten består densamma av stab, elever, ett instruktionsbatteri samt en spanings- och förbindelseavdelning. Staben utgöres av 1 chef, 1 andre lärare, 1 adjutant, 1 målkapten, 1 mållöjtnant, 1 läkare, 2 målunderofficerare och 1 köksföreståndare. Eleverna beräknas vara 1 major, 4 kaptener och 3 löjtnanter. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att största delen av skjutskolornas stabs- och elevpersonal plägar under vintern sammandragas under. 14 dagar för bildande av den i artilleriets särskilda vinterutbildning ingående artilleriets vinterskjutsko la. Denna skola är strängt taget en fortsättning av artilleriskjutskolorna, ehuru därmed förenade kostnader bestridas av vinterövningsanslaget. Den nuvarande organisationen med särskilda skjutskolor för fält- Revisionens artilleriet samt fästnings- och positionsartilleriet grundar sig på den tidigare yttranderådande uppfattningen, att ifrågavarande vapen icke blott hade skilda upp-. gifter utan även kommo till användning var för sig oberoende av varandra. Under världskriget hava emellertid skapats helt nya och ändrade förfaringssätt för artilleriets användning. Sålunda infördes, när stridsförhållandena det betingade, s. k. blandade artillerigrupper samt näroch fjärrstridsgrupper, sammansatta av batterier av olika pjässlag. För att ändamålet med dessa grupper skall kunna ernås måste givetvis 2041 20

'

354 vederbörande eld- och gruppledare fullt behärska de olika pjässlagens egenskaper och verkan. Ofta inträffar nämligen, att då en dylik grupp insattes i strid, elden vid ett batteri måste ledas — om än tillfälligtvis, så dock för en viktig uppgifts lösande — från ett annat batteris eldlednings- eller observationsplatser. Ofta ledes artilleriets eld på grundval av eldobservationer från flygplan och ballong. Därest artilleriets officerare skola vara i stånd att lösa dem tillkommande uppgifter, erfordras därför, att de samtliga äga kunskap om och färdighet i användningen av både kanoner och haubitser, såväl lätta som tunga pjäser. Under sådana förhållanden är det tydligt, att den nuvarande anordningen med en särskild skjutskola för fältartilleriet och en särskild skjutskola för fästnings- och' positionsartilleriet icke längre kan anses vara ändamålsenlig. I stället böra dessa båda skolor sammanslås till en enda för hela artilleriet gemensam skjutskola. En dylik organisation har också alltsedan år 1918 varit försöksvis tillämpad, och hava de därvid vunna erfarenheterna tillfullo ådagalagt lämpligheten av den vidtagna anordningen. Genom sammanslagningen erhålla artilleriofficerarna en mera allsidig kännedom om materielen och dess handhavande, varigenom ett bättre utnyttjande av vapnet i krig möjliggöres. Dessutom ökas officerskårens homogenitet, vilket har sin stora betydelse i fred, då därigenom befordrings- och kommenderingsfrågor i hög grad underlättas. Såsom ovan nämnts, hava artilleriskjutskolorna för närvarande icke någon fast organisation utan sammansättas beträffande såväl chef, lärare och övrig ' stabspersonal som den skjutande truppen av årligen genom särskild generalorder tillfälligt beordrad personal. Den skjutande truppen tages i huvudsak från truppförbandens underbefälskolor, och har detta förfaringssätt befunnits ändamålsenligt. Däremot har frånvaron av en permanent chef och fast lärarpersonal visat sig medföra avsevärda ölägenheter med hänsyn till fyllandet av skolans uppgifter. Dessa äro av två olika slag, nämligen dels att utbilda eldledare för batterier och ledare av skjutning i större förband (gruppledare), dels att praktiskt pröva och utexperimentera tillvägagångssätten och reglerna för skjutförfarandet. Möjligheten att dana goda eld- och gruppledare är uppenbarligen i hög grad beroende på tillgången av skicklig och erfaren lärarpersonal. Med det nuvarande systemet att beordra chefer och lärare tillfälligtvis ur truppförbanden, låt vara för 2 a 3 år i följd, kan emellertid en dylik personal icke erhållas. Det första året blir i regel ett läroår, vilket inverkar menligt på utbildningen av eld- och gruppledare samt medför, att dyrbar ammunition bortskjutes utan att fullt tillgodogöras. Det torde i detta sammanhang böra omnämnas, att värdet av vid en skjutskola

355 förbrukad ammunition plägar uppgå till omkring 300,000 kronor. Att skapa förbättrade skjutförfaringssätt är med nuvarande organisation icke heller möjligt. Efter skjutskolans avslutande återgå chef och lärare till sina ordinarie befattningar, vilka taga deras arbetstid så i anspråk, att någon bearbetning av det vid skolan samlade materialet icke' kan av dem åstadkommas. Denna brist i organisationen är så mycket mera framträdande, som under världskriget en mångfald nya skjutförfaringssätt tillkommit, för vilkas användning metoder måste utarbetas och praktiskt prövas. Med hänsyn till nu angivna förhållanden skulle det givetvis ur militär synpunkt vara synnerligen önskvärt, därest såväl chefen som lärarna bleve uppförda å skjutskolans stat och följaktligen kunde ägna hela sin tid åt skolan samt skjututbildningen och därmed sammanhängande frågor. En dylik anordning är sålunda genomförd vid norska artilleriets skjutskola. För denna, som är uppdelad å en underavdelning för fältartilleriet och en underavdelning för fästningsartilleriet, finnas å stat uppförda 5 officerare såsom chefer och lärare, därav 2 regementsofficerare. Att gå så långt torde emellertid icke vara erforderligt. Enligt revisionens uppfattning synas ^de med hittillsvarande organisation förenade olägenheterna kunna i huvudsak undanröjas, därest skjutskolan erhåller en särskild målsman, vilken har att närmast under inspektören för artilleriet ansvara för skjututbildningen i dess helhet. Ifrågavarande befattningshavare, vilken sålunda i första hand bör tjänstgöra ^ som chef för artilleriets skjutskola ävensom för den i artilleriets särskilda vinterutbildning ingående vinterskjutskolan, bör under mellantiderna samla och bearbeta såväl vid skjutskolan som vid regementena vunna skjuterfarenheter samt följa utvecklingen inom och utom landet på skjutteknikens område, så att erfarenheter och utveckling på bästa sätt komma vapnet tillgodo. Han blir härigenom närmast under inspektören för artilleriet ansvarig målsman för i samband med artilleriets skjutningar stående frågor och bör därför även biträda denne vid inspektionen av truppförbandens skjutningar. Med hänsyn till den erfarenhet och ^ kunskap en dylik befattning kräver, torde endast en person, som varit i tillfälle att vid flera skjutskolor samla erfarenheter, vara lämplig för densamma. Vid sådant förhållande och då under hans befäl komma att ställas regementsofficerare såsom lärare och elever, torde han böra hava överstes tjänsteställning. På grund av de omfattande uppgifter, som komma att påvila skolchefen, bör denne till sitt ständiga förfogande hava en officer i kaptens

+

356 tjänsteställning. Denne har att biträda chefen med utredningar och beräkningar för skjuttekniska frågor, som kräva statistiskt underlag, att följa skjutteknikens utveckling utomlands, att utarbeta skjutstatistik samt att bestrida lämpliga delar av den teoretiska undervisningen vid skjutskolan. Den för skjutskolan avsedda fast anställda personalen bör således utgöras av 1 överste och 1 kapten. Med hänsyn till arten av ifrågavarande befattningshavares verksamhet torde desamma, såsom redan i det föregående (sid. 317) omförmälts, lämpligen böra uppföras på staten för artilleristaben. v Vad skjutskolans organisation i övrigt beträffar, torde densamma fortfarande såsom hittills böra organiseras på stab, kurser och instruktionsdivision. Samtlig personal, med undantag av chefen och hans biträde, förutsattes beordrad ur artilleritruppförbanden. Liksom hittills torde skolans organisation i övrigt årligen böra bestämmas av Kungl. Maj: t. Vid uppgörandet av sina kostnadsberäkningar har emellertid revisionen utgått från, att skolan kommer att organiseras på följande sätt: Den för staben erforderliga personalen förutsattes komma att bestå av: } ° j e f l ö T 61 ?f e u c i \ ständigt tjänstgörande. D J 1 adjutant at cheten, kapten j ° 2 lärare, överstelöjtnanter, 2 adjutanter åt lärarna, löjtnanter, 1 redogörare, intendenturofficer eller artillerikapten, 1 läkare och 1 veterinär. Kurserna förutsättas bliva tre, nämligen: en kurs för gruppledare, avseende att uppöva den förmåga, som av divisionschef fordras för planläggande och ledande av skjutningar i batteri samt för tjänstgöring såsom divisions- eventuellt regementsbefälhavare under skarpskjutningar, en kurs för eldledare, avseende att uppöva den förmåga, som av batterichef erfordras för lösande av i fält förekommande skjutuppgifter, och en kurs i artillerimättjänst, avseende att i samband med skjutningar bibringa kännedom om mätmaterielens användning beträffande målspaning och eldreglering. Till kursen för gruppledare beräknas komma att beordras 6 regementsofficerare, därav 2 överstelöjtnanter och 4 majorer, till kursen för

357 eldledare 19 kaptener och till artillerimätkursen 7 kaptener eller löjtnanter samt 3 sergeanter. Instruktionsdivisionen förutsattes komma att omfatta: divisionsstab, bestående av 1 divisionschef, major, 1 divisionsadjutant, tillika chef för handräckningsavdelningen, löjtnant, samt 1 expeditionsunderofficer, sergeant; två övningsbatterier med 2 batterichefer, kaptener, 4 troppchefer, löjtnanter, 2 batteriadjtitanter, sergeanter, och 2 parkunderofficerare m. m., sergeanter; en förbindelseavdelning med 1 signalofficer, kapten eller löjtnant, och 4 underofficerare, sergeanter; en artillerimätavdelning med 1 officer, kapten eller löjtnant, och 1 underofficer, styckjunkare eller sergeant, samt 1 tyghantverkare; en målavdelning med 1 chef, kapten, 2 målofficerare, löjtnanter, och 4 målunderofficerare, sergeanter; en handräckningsavdelning under befäl av divisionsadjutanten samt med ytterligare följande personal, nämligen 1 väbel, tillika ammunitionsunderofficer, styckjunkare, 1 köksföreståndare, styckjunkare, 1 stallunderofficer, tillika furageunderofficer, sergeant, och 1 tyghantverkare, smed; samt under en beräknad tid av 8 dagar två kompletteringsbatterier med 2 batterichefer, kaptener, 4 troppchefer, löjtnanter, 2 batteriadjutanter, styckjunkare, och 2 parkunderofficerare, sergeanter. Likasom hittills torde vid behov särskilda batterier, signalformationer, granatkastarsektioner m. m. ur artilleriets truppförband ävensom erforderlig flyg- och ballongtrupp böra under viss kortare tid ställas till skjutskolans förfogande. Såsom förut nämnts, har den tid, under vilken artilleriets skjutskola, vinterskjutskolan oräknad, varit sammandragen, hittills uppgått till 6 veckor. Med hänsyn till de under världskriget tillkomna nya skjutförfaringssätten torde emellertid denna tid vara för kort. Revisionen har därför i sina kostnadsberäkningar utgått från, att skjutskolan kommer att pågå under en tid av 7 veckor. 7. (jyinnastislia centralinstitutet. Gymnastiska centralinstitutet tillhör icke de militära undervisningsanstalterna utan utgör en under ecklesiastikdepartementet lydande civil utbildningsanstalt. Då emellertid bland institutets uppgifter ingår att utbilda för armén erforderliga instruktörer i gymnastik och vapenföring,

358 anser sig revisionen i detta sammanhang böra angiva, huru enligt revisionens uppfattning detta militära syfte lämpligen bör tillgodoses. Vid institutet anordnas för närvarande tre särskilda årskurser, nämligen en instruktörskurs, en gymnastiklärarkurs och en sjukgymnastikkurs. Av dessa kurser har den förstnämnda en varaktighet av omkring 7 månader och vardera av de båda senare av omkring 8 månader. Genomgåendet av instraktörskursen utgör förutsättning för deltagandet i gymnastiklärarkursen och genomgåendet av dessa båda kurser villkor för deltagande i sjukgymnastiska kursen. För genomgående av instruktörs- och gymnastiklärarkurserna beordras årligen visst antal officerare från arméns truppförband. Dessa uppbära under kommenderingen rese- och traktamentsersättning enligt gällande avlöningsreglemente för armén. Officer, som genomgått gymnastiklärarkursen, kan efter ansökan på egen bekostnad få genomgå den sjukgymnastiska kursen. Tydligt är, att ifrågavarande långvariga bortkommenderingar medföra icke blott avsevärda kostnader för statsverket utan jämväl stora olägenheter med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande vid vederbörande truppförband. Det måste under sådana förhållanden framstå såsom ett ur försvarssynpunkt viktigt önskemål, att kommenderingarna från armén inskränkas till vad som kan anses vara oundgängligen erforderligt. Ett steg i sådan riktning synes vara att begränsa ifrågavarande kommenderingar till att omfatta endast ett läroår. Med hänsyn till de förkunskaper i såväl gymnastik som vapenföring, officerarna besitta, vill det nämligen förefalla, som om det för instruktörskap i dessa ämnen erforderliga kunskapsmåttet mycket väl skulle kunna inhämtas på en tid av omkring 10 månader. Då emellertid en dylik anordning förutsätter en omläggning av undervisningen vid institutet, har revisionen icke ansett sig kunna göra något närmare uttalande härutinnan. Vid beräknandet av vederbörande truppförbandsstater har emellertid revisionen utgått från, att kommenderingarna komma att omfatta endast ett undervisningsår. Det antal subalternofficerare, vilka enligt den av revisionen föreslagna arméorganisationen årligen behöva beordras till genomgående av gymnastiska centralinstitutet, har revisionen beräknat till 16 från infanteriet, 2 från kavalleriet, 4 från artilleriet samt 1 å 2 från vardera av fortifikationen och trängen. Vid beräknandet av antalet erforderliga officersbeställningar vid truppförbanden bör hänsyn givetvis tagas till ifrågavarande kommenderingar.

359 8. Särskilda utbildningskurser. I det föregående har revisionen redogjort för, huru de fasta undervisningsanstalterna enligt- revisionens uppfattning böra organiseras. Utöver den undervisning, som vid dessa anstalter meddelas, torde det emellertid bliva nödvändigt att, liksom hittills i vissa fall ägt rum, anordna särskilda utbildningskurser för meddelande åt erforderligt antal av arméns officerare av nödig specialutbildning i vissa hänseenden. Då vid beräknandet av antalet officerare vid truppförbanden hänsyn måste tagas till kommenderingarna till ifrågavarande kurser, anser sig revisionen böra något närmare redogöra för, i vilken omfattning sådana enligt revisionens mening böra anordnas. Enligt gällande bestämmelser skall vid varje truppförband finnas Kurs för utanställd en särskild vapenofficer i och för handhavande av uppsikten vapen-gocn över vapenvården. Till vapenofficer förordnas lämplig kapten (ryttmäs- besiktningstare) eller löjtnant. Förordnandet avser en tid av tre år och kan för- officerarfcnyas en gång för en tid av högst två år. Vidare finnas i och för besiktning och kontroll av tillverkningen av eldhandvapen och ammunition vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori och ammunitionsfabriken anställda särskilda besiktningsofficerare, i regel beordrade ur artilleriet. I och för utbildning av vapen- och besiktningsofficerare hava sedan åtskilliga år tillbaka särskilda kurser varit anordnade. Kursernas såväl antal som varaktighet ävensom elevantalet i desamma har varit rätt så växlande. Enligt for närvarande gällande bestämmelser skola varje utbildningsår anordnas två kurser för utbildning av vapenofficerare. Vardera kursen pågår under tre månader vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori och under en vecka vid ammunitionsfabrikens avdelning å Karlsborg. Till varje kurs beordras såsom elever 9 kaptener eller subalternofficerare. För de officerare, som skola utbildas till besiktningsofficerare, förlänges kursen med två månader. Antalet elever i besiktningsofficerskurserna bestämmes med hänsyn till förhandenvarande behov. Jämväl för framtiden torde kurser av ifrågavarande slag böra anordnas. Med avseende å kursernas antal och varaktighet har revisionen icke någon ändring att föreslå. För utbildning av vapenofficerare torde alltså varje utbildningsår böra sammandragas två kurser av samma varaktighet som för närvarande. Då enligt revisionens förslag huvuddelen av de värnpliktiga komma att fullgöra sin tjänstgöring under sommarhalvåret och befälsbehovet vid truppförbanden då givetvis är

/

360 störst, torde kurserna böra anordnas under vinterhalvåret, förslagsvis sålunda, att den ena kursen äger rum under tiden den 7 oktober—den 9 januari och den andra under tiden den 2 januari—den 8 april. Därvid förutsattes, att den första kursen under den ticf i början av januari, då de båda kurserna förskjuta varandra, för viss undervisnings bedrivande förflyttats till ammunitions fabriken. Såsom elever böra i regel beordras subalternofficerare. Det sammanlagda elevantalet i båda kurserna har revisionen beräknat till 7 officerare ur infanteriet, 2 å 3 ur artilleriet samt 1 å 2 ur vardera av kavalleriet, fortifikationen och trängen. Av de officerare, som genomgå vapenofficerskurserna, torde årligen i medeltal 1 officer böra beordras att genomgå utbildning till besiktningsofficer. Kurs för utEnligt gällande bestämmelser utbildas arméns manskap i bland . biljnAllgbi annat signalering. För att bibringa de officerare, vilka skola omhänderoeise-)tjänst. hava och leda denna utbildning, erforderliga kunskaper på området, har sedan år 1908 åtskilliga s. k. signalkurser varit anordnade. Efter det särskilda sakkunniga uti ett den 20 april 1918 avgivet betänkande framlagt förslag i ämnet, anbefalldes genom generalorder den 5 december 1919, att en kurs för utbildning i förbindelsetjänst för officerare vid infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen skulle försöksvis anordnas under utbildningsåret 1919—1920. Kursens ändamål var att bibringa eleverna förmåga att leda utbildningen i signal- och därmed samhörig tjänst ävensom att så långt förhållandena medgåve, göra dem förtrogna med förbindelsetjänsten i övrigt. Med hänsyn härtill meddelades undervisning i följande ämnen, nämligen förbindelselära, morsering och telefon.ering samt kännedom om signal- och belysningsmaterielen (truppsignal tjänst), radio- och jordtelegrafi samt om övriga medel för förbindelses upprätthållande (flygare, brevduvor, hundar m. m.), allt i den mån så befanns lämpligt och möjligt. Kursen pågick under en tid av 4 månader. Såsom elever voro beordrade sammanlagt 41 kompaniofficerare. Av vederbörande myndighet gjordes sedermera framställning om anordnande av en liknande kurs under år 1921, omfattande dock endast en tid av 3 månader. Denna framställning blev emellertid av kostnadsskäl icke av Kungl. Maj:t bifallen. I stället anordnades under nämnda år endast en mindre omfattande kurs under en månad i samband med vissa försök rörande organisation och utrustning av infanteriets signalorgan. Till denna kurs beordrades 1 officer ur varje infanteriregemente. År 1922 anordnades en liknande kurs. Såsom elever beordrades till

361 densamma 1 subalternofficer ur varje infanteri-, kavalleri- och artilleriregemente (kår) samt 1 subalternofficer ur trängen. Därjämte voro 4 officerare ur fortifikationen beordrade att följa utbildningen. På grund av kostnadsskäl pågick även denna kurs endast en månad i stället för föreslagna 3 månader. På grund av den stora roll, signaltjänsten — och därvid icke minst radiotjänsten — spelar i det moderna kriget, är det givetvis av största betydelse, att de officerare, vilka skola omhänderhava utbildningen i denna tjänstegren, äro fullt förtrogna med densamma. Revisionen håller därför före, att en kurs för utbildning av officerare ur infanteriet, kavalleriet, artilleriet och trängen i signal- (förbindelse-) tjänst årligen bör äga rum och organiseras i huvudsaklig överensstämmelse med förenämnda, under' utbildningsåret 1919—1920 försöksvis anordnade kurs. Kursens varaktighet torde dock, i enlighet med såväl signalsakkunnigas förslag som sedermera gjorda framställningar, kunna .begränsas till omkring 3 månader, och synes densamma med hänsyn till »truppförbandens befälsbehov böra förläggas till vinterhalvåret. Kursen torde lämpligen böra förläggas till Fälttelegraf kåren. Därigenom kan samverkan mellan fälttelegraf och trupp signalorgan befrämjas. För vinnande av erfarenhet om signalväsendets ordnande under norrländska vinterförhållanden torde kursen under några veckor böra förläggas till Bodens ingenjörkår. Såsom elever torde böra beordras subalternofficerare eller yngre kaptener (ryttmästare) till ett antal av omkring 20 i varje kurs, nämligen 10 å 11 ur infanteriet, 2 å 3 ur kavalleriet, 4 å 5 ur artilleriet och 2 ur trängen. Som chef för kursen bör beordras 1 major eller överstelöjtnant ur infanteriet eller fortifikationen, som adjutant och redogörare 1 subalternofficer ur infanteriet samt som lärare 2 kaptener ur infanteriet, 1 kapten ur artilleriet och 1 kapten ur fortifikationen. Med hänsyn till de under världskriget vunna erfarenheterna måste Kurs för utbildning i infanteriet utrustas med vissa särskilda hjälpstridsvapen, såsom granat- infanteriets kastare, infanterikanoner, handgranater, gevärsgranater m. m., och böra särskilda de värnpliktiga i erforderlig omfattning erhålla utbildning i handhavan- stridsmedel. det av dessa stridsmedel. Det är under sådana förhållanden givetvis av vikt, att de officerare och underofficerare, vilka skola omhänderhava och leda denna utbildning, äro i besittning av en ingående kännedom om ifrågavarande materiel ävensom om dess såväl tekniska som taktiska användning. Med hänsyn härtill anordnades år 1922 under en månad Stockholm en kurs för utbildning: vissa av ifrågavarande stridsmedel. 2041 20

362 Såsom, elever i denna kurs beordrades ur varje infanteriregemente 1 kapten eller subalternofficer. Enligt revisionens uppfattning synes årligen en liknande kurs böra anordnas. Såsom förut nämnts, skulle det erbjuda vissa bestämda fördelar, därest denna kunde förläggas till infanteriskjutskolan. Då emellertid förläggningsförhållandena därstädes icke medgiva detta, torde kursen tillsvidare, intill dess skjutskolans förläggningsfråga blivit definitivt ordnad, lämpligen böra förläggas till Stockholm. Med hänsyn till undervisningens omfattning torde densamma böra erhålla en varaktighet av omkring 40 dagar. Ur trupptjänstens synpunkt synes kursen böra anordnas finder vinterhalvåret, förslagsvis under tiden den 15 oktober— den 25 november. I fråga om övningstrupp gäller vad därom anförts beträffande kulsprutekursen vid infanteriskjutskolan. Såsom elever böra beordras subalternofficerare eller yngre kaptener samt sergeanter. Vad antalet beträffar, har detta av revisionen beräknats till 1 officer och 1 sergeant från varje infanteriregemente vartannat år. Varje kurs skulle således komma att räkna 10 å 11 officerare, respektive sergeanter. Dessutom torde en elevplats böra beräknas för en subalternofficer eller yngre kapten ur ingenjörtrupperna. Såsom chef torde böra beordras 1 major eller överstelöjtnant ur infanteriet och såsom lärare 2 kaptener (därav den ene tillika adjutant och redogörare) ur infanteriet och 1 kapten ur artilleriet. Med hänsyn till det nära samband, som enligt revisionens uppfattning förefinnes mellan ifrågavarande kurs och kurserna vid infanteriskjutskolan, torde chefen för nämnda skola böra hava inspektionsrätt över densamma. Pionjärkurs.

Erfarenheterna från världskriget hava jämväl givit vid handen nödvändigheten av, att erforderligt antal av infanteriets och kavalleriets befäl och manskap erhåller en mera ingående utbildning i pionjärtjänst samt i planläggning, ledning och utförande av befästnings-, förbindelse-, lägeroch förstöringsarbeten, än som kan komma flertalet till del. I syfte att vid ifrågavarande båda truppslag erhålla officerare samt vid infanteriet jämväl underofficerare, vilka dels äro i besittning av den särskilda utbildning i förevarande tjänstegren, som sålunda visat sig vara nödvändig, dels äro fullt kompetenta att leda hithörande utbildning vid truppförbanden, torde särskilda utbildningskurser böra anordnas. Ar 1920 anordnades i sådant syfte under 5 veckor en till Stockholm förlagd pionjärkurs med officerare och underofficerare ur infanteriet såsom elever. År 1922 förlades en liknande kurs under 6 veckor till Malmen med elever — kompaniofficerare — huvudsakligen ur infanteriet och kavalleriet.

363 Enligt revisionens uppfattning bör en pionjärkurs för officerare och underofficerare vid infanteriet och officerare vid kavalleriet i regel anordnas varje år samt givas en varaktighet av omkring 70 dagar. Kursen torde böra äga rum under sommaren, förslagsvis under tiden den 15 juni—slutet av augusti samt förläggas till Stockholm, där erforderlig övningstrupp ur infanteriet och ingenjörtrupperna utan svårighet bör kunna ställas till förfogande. I och för praktiska övningars bedrivande torde det dock vara önskvärt, att kursen under någon kortare tid förlägges till ingenjörtruppernas övningsplats på Laxön i Uppland. Eleverna, vilka böra utgöras av subalternofficerare eller yngre kaptener samt sergeanter, torde enligt revisionens uppfattning kunna för varje kurs begränsas till 18, nämligen 8 officerare och 8 sergeanter ur infanteriet samt 2 officerare ur kavalleriet. Såsom chef torde böra beordras 1 major eller överstelöjtnant ur infanteriet eller fortifikationen samt såsom lärare 1 kapten ur infanteriet och 1 kapten ur ingenjörtrupperna. En av lärarna beräknas jämväl tjänstgöra såsom adjutant och redogörare. Med hänsyn till de särskilda förhållanden, varunder pionjärtjänsten fullgöres vintertid, torde det bliva erforderligt att tid efter annan anordna extra vinterkurser. Dessa kurser synas lämpligen böra förläggas till Boden eller Östersund och torde behöva pågå under en tid av 5 å 6 veckor. Som bekant, hava under världskriget giftiga gaser såsom stridsmedel kommit till användning i mycket stor utsträckning. Då man har att räkna med, att detta stridsmedel jämväl för framtiden kommer att användas, är det uppenbarligen en tvingande nödvändighet, att utbildning vid armén äger rum dels rörande sättet att skydda sig for fientliga gasanfall (gasskyddstjänst), dels ock angående det sätt^ varpå gasanfall bör förberedas och utföras (gasanfallstjänst). I syfte att erhålla erforderligt antal officerare med de specialkunskaper, som krävas för att med nödig sakkunskap kunna i fält vid vissa truppförband och högre kvarter företräda gastjänsten och i fred vid truppförbanden leda hithörande utbildning, finner revisionen sig i överensstämmelse med vad som uti ett den 31 december 1920 av tillkallade sakkunniga avgivet betänkande angående viss teknisk officersutbildning inom armén föreslagits, böra förorda, att en särskild utbildningskurs i gastjänst årligen anordnas för officerare ur samtliga truppslag med undantag av intendentur- och flygtrupperna. Ifrågavarande kurs, vilken icke torde behöva pågå mera än under 14 dagar, synes lämpligen böra förläggas till Stockholm, där tillgång

K

gas

364 på kompetenta civila lärare ävensom på laboratorier m. ra. kan påräknas. Ur undervisningssynpunkt torde visserligen kursen kunna hållas under vilken årstid som helst, men ur militär synpunkt är det önskvärt, att den förlägges till vintern, då officerarna vid de flesta truppförband med minsta olägenhet kunna bortkommenderas från sina truppförband. Såsom elever böra beordras subalternofficerare eller yngre kaptener till ett antal av omkring 21 i varje kurs, nämligen 10 å 11 ur infanteriet, 2 å 3 ur kavalleriet, 4 a 5 ur artilleriet samt 1 å 2 ur vardera av fortifikationen och trängen. Såsom chef torde böra beordras 1 major eller överstelöjtnant. Förutom chefsskapet synes denne jämväl kunna omhänderhava undervisningen i vad rör gastjänsten ur taktisk och rent militär utbildningssynpunkt. För den gastekniska undervisningen torde civil lärare behöva anlitas. Kurs för Enligt gällande bestämmelser skall vid varje truppförband finnas av kasern- e n kasernofficer såsom föredragande inför vederbörande chef av ärenofncerare. den angående kasernvården och såsom tillsyningsman över densamma. Till kasernofficer förordnas lämplig officer vid truppförbandet, helst någon av regementsofficerarna. Kasernvården vid ett truppförband omfattar underhållet och vården av dels till truppförbandet överlämnade byggnader med deras fasta inredning, markområden med tillhörande skogar, planteringar, vägar, broar, stängsel o. d., ridbanor, skjutbaneanläggningar m. m., dels till truppförbandet överlämnade inventarier och redskap för eldsläckning och yttre renhållning, tillbehör till ångpannor och centraluppvärmningsapparater m. m., verktyg och redskap för byggnads- och maskinreparationer m. ra., dels ock de för gemensamt bruk av två eller flera truppförband avsedda byggnader, övningsfält och anläggningar. Med hänsyn till de stora värden, arméns kasernetablissemang och övriga byggnader representera och de stora kostnader, deras underhåll kräver, är det givetvis av mycket stor betydelse, att truppförbandens kasernofficerare för att rätt kunna fylla sin uppgift äro i besittning av tillräcklig erfarenhet och kännedom om alla till en rätt kasernvård hörande förhållanden. Detta är emellertid för närvarande endast undantagsvis fallet. Man kan ju också svårligen begära, att en officer, som aldrig sysslat med byggnadsfrågor, skall kunna på ett fullt tillfredsställande sätt omhänderhava vården och tillsynen av ett kasernetablissemang med dess mångahanda anordningar och maskinella anläggningar. På grund av de olägenheter i ekonomiskt hänseende, som den bristande tekniska utbildningen av arméns kasernofficerare medfört,,

365 har sedan t åtskilliga år tillbaka framförts tanken på att anordna särskilda utbildningskurser för dessa. Förslag av sådan innebörd har jämväl framställts uti förenämnda den 31 december 1920 avgivna betänkande angående viss teknisk officersutbildning inom armén. Revisionen finner för sin del en dylik anordning välbetänkt, förvissad som den är, att de kostnader dessa utbildningskurser komma att medföra, mer än väl skola återvinnas i form av besparingar på de för kasernetablissemangens och övriga byggnaders och anläggningars underhåll anslagna medel. Revisionen anser sig således böra tillstyrka, att en särskild utbildningskurs anordnas i syfte att bibringa, de officerare, som äro eller avses bliva kasernofficerare vid arméns truppförband — med undantag dock för ingenjörkårerna —: den praktiska och teoretiska utbildning, som erfordras för utövande av kasernvården och därmed sammanhängande förrättningar. Kursen, vilken torde böra pågå under en tid av omkring 6 veckor, lärer icke behöva anordnas varje år, utan synes det tillräckligt, om en kurs avhålles vart annat år. Med hänsyn till tjänsten vid truppförbanden ävensom ur undervisningssynpunkt torde ifrågavarande kurser böra äga rum på hösten efter repetitionsövningarnas avslutande. Kurserna böra lämpligen förläggas till Stockholm, där tillgång städse kan beräknas forefinnas på såväl undervisningslokaler som for den praktiska undervisningen lämpade byggnadsplatser med pågående arbeten. Såsom elever torde böra beordras kompaniofficerare, majorer eller överstelöjtnanter till ett antal i varje kurs av omkring 17, nämligen 10 ur infanteriet, 1 å 2 ur kavalleriet, 4 ur artilleriet och 1 å 2 ur trängen. Såsom chef, tillika lärare, bör förordnas 1 regementsofficer ur fortifikationen och såsom lärare 1 kapten ur samma truppslag. Utöver de ovannämnda särskilda utbildningskurserna böra, i enlig- Vissa andra het med vad redan nu är förhållandet, anordnas vissa andra dylika u ^ ^ ~ kurser. För att fylla mobiliseringsbehovet av ballongspanare böra sålunda årligen 4 officerare, i regel subalternofficerare, därav förslagsvis 1 ur infanteriet, 1 ur kavalleriet och 2 ur artilleriet, beordras till undergående av särskild utbildning vid Fälttelegrafkåren. Tiden för denna utbildning beräknas till omkring 3 månader, därav de två böra förläggas till sommaren och den återstående till vintern. Av enahanda skäl bör jämväl årligen ett visst antal subalternofficerare beordras till flygvapnet i och för utbildning till flygplanförare och flygspanare.

366 Till uttagningsskola för flygplanförare torde årligen böra beordras 14 subalternofficerare. Denna skola beräknas pågå i 6 veckor och torde lämpligen böra taga sin början omkring den 1 februari. För fortsatt utbildning till och med repetitionsövningarna nästpåfoljande år beräknas 9 elever uttagas, förslagsvis 5 ur infanteriet, 1 ur kavalleriet, 2 ur artilleriet och 1 ur fortifikationen eller trängen. Härtill bör komma viss ytterligare tjänstgöring, vilken för flertalet i form av en repetitionskommendering i allmänhet förlägges under tredje eller fjärde året till tiden från mitten av januari till slutet av mars. Beträffande flygspanarna torde det årliga elevantalet böra beräknas till 12 subalternofficerare, därav förslagsvis 8 ur infanteriet, 1 ur kavalleriet och 3 ur artilleriet. Utbildningen synes lämpligen böra taga sin början omkring den 1 mars och pågå till och med repetitionsövningarna samma år. Därjämte bör tillkomma en repetitionskommendering, förlagd under andra eller tredje året till tiden omkring den 1 februari—den 14 april. I och för rekrytering av intendenturkårens officerare böra vidare såsom intendentsaspiranter årligen kommenderas 11 subalternofficerare. Av dessa förutsättas 7 tillhöra infanteriet, 1 kavalleriet, 2 artilleriet och 1 fortifikationen eller trängen. Tjänstgöringen såsom intendentsaspirant beräknas såsom för närvarande pågå under två år. Slutligen böra i och för rekrytering av intendenturkårens förvaltargrad årligen såsom förvaltar aspiranter kommenderas 7 underofficerare. Det förutsattes härvid, att under loppet av två år 10 beordras av infanteriet, 1 ur kavalleriet, 1 ur artilleriet, 1 ur fortifikationen och 1 ur trängen. Jämväl för förvaltaraspiranterna beräknas liksom nu en utbildningstid av två år. Utöver ovan angivna utbildningskurser m. m. förekomma givetvis även andra, t. ex. kurser för utbildning i motortjänst, utbildningskurser i artillerimättjänst, kurser för utbildning av kontrollofficerare m. fl. Sådana kurser torde emellertid icke hava den regelbundet återkommande karaktär, som de i det föregående angivna. Någon närmare redogörelse för, huru de tänkas anordnade, synes icke här vara erforderlig. Det torde böra framhållas, att regements- och kårchefer m. fl. i erforderlig utsträckning synas böra beordras att under kortare tid följa undervisningen vid vissa av de i det föregående omförmälda särskilda utbildningskurserna.

367 E.

L ä g r e truppförband

1. Allmänna synpunkter. Efter att i det föregående (sid. 267) hava redogiort för arméns sammansättning i högre förband övergår revisionen nu till att angiva, huru enligt dess uppfattning de särskilda regementena och kårerna böra organiseras. Innan därvid de olika truppslagen avhandlas, anser sig revisionen emellertid böra i korthet redogöra för de allmänna principer, vilka vid de särskilda staternas beräknande blivit av revisionen följda. Då det sätt, varpå manskapsutbildningen ordnas, är av grundläggande betydelse för fredsorganisationens utformande, har revisionen vid behandlingen av de särskilda truppslagen först ansett sig böra redogöra för, huru denna utbildning förutsattes ordnad för de olika manskapskategorierna: till linjetjänst uttagna värnpliktiga, studenter och likställda, officers- och reservofficersaspiranter, ersättningsreserv ävensom fast anställt manskap. Då de militära myndigheterna inom den givna ramen givetvis böra äga full frihet i fråga om utbildningens ordnande på ändamålsenligaste sätt, har revisionen härvid icke ansett sig böra ingå på några närmare detaljer utan begränsat sig till att i stora drag angiva, huru enligt revisionens uppfattning utbildningen lämpligen bör organiseras. Vidare har revisionen icke funnit sig böra ingå på frågan angående utbildningen av vissa specialkategorier värnpliktiga och fast anställda, t. ex. kommissarier, visst sjukvårdsmanskap, beställningsmän m. fl., enär detta skulle -föra allt för långt, Vid beräknandet av befälsbehovet har dock vederbörlig hänsyn tagits jämväl till ifrågavarande kategoriers utbildning. Med den sålunda förutsatta utbildningsorganisationen såsom utgångspunkt har därefter den erforderliga fredskadern beräknats. Härvid hava följande allmänna principer ansetts böra tillämpas. I och för kostnadernas nedbringande har revisionen sökt att i möjligaste mån begränsa den aktiva personalen. I vederbörliga stater har därför dylik personal icke uppförts i större omfattning än som för fredstjänstens behöriga upprätthållande ansetts oundgängligen erforderlig, och har revisionen härvid i regel utgått från befälsbehovet under tiden för första tjänstgöringen. Det under repetitionsövningarna liksom framför allt vid mobilisering inträdande ökade behovet av befäl har i enlighet härmed förutsatts komma att fyllas med reservpersonal, f. d. fast anställt samt värnpliktigt befäl m. fl.

:•

368 Enligt nuvarande organisation är aktiv personal beräknad för upprätthållande av vissa befattningar, vilka enligt revisionens uppfattning icke äro av den natur, att för deras bestridande oundgängligen erfordras personal å aktiv stat. Revisionen har därför ansett sig böra undersöka möjligheten av att för dylika befattningar använda sig av pensionerad personal och därvid kommit till det resultatet, att detta jämväl i viss utsträckning låter sig utan olägenhet genomföra. Revisionen har sålunda funnit sig böra föreslå anställande vid trujDpförbanden mot skäliga arvoden av pensionerad personal för tjänstgöring såsom förvaltningsofficerare, vapenunderofficerare, expeditionsunderofficerare, uppbördsmän o. s. v. Genom en dylik anordning, vilken dock givetvis icke kan drivas allt för långt, enär dels tillgången på lämplig personal är begränsad, dels tillgången på vid mobilisering disponibla och fullt fältdugliga officerare och underofficerare ej får reduceras alltför mycket, kunna icke blott avsevärda besparingar göras, utan kan jämväl möjlighet beredas en hel del officerare och underofficerare att efter avskedstagandet erhålla lämplig sysselsättning. Såväl med hänsyn till befattningarnas behöriga ombesörjande som för erhållande av nödig omsättning bland ifrågavarande arvodister böra dessa givetvis icke få kvarstå i tjänst allt för länge. Var åldersgränsen lämpligen, bör dragas, kan visserligen vara föremål för delade meningar, men enligt revisionens uppfattning torde vederbörande i regel icke böra få kvarstå i tjänst mera än tio år efter avgången från aktiv stat. Att märka är, att ifrågavarande arvodesbefattningar icke böra förbehållas officerare och underofficerare vid truppslaget i fråga, utan böra de stå öppna för en var, som visar sig innehava för deras behöriga ombesörjande erforderliga kvalifikationer. Vid beräknande av truppförbandens (respektive truppslagens) stater har revisionen i regel först beräknat det föreliggande behovet, av befäl och underbefäl, därefter behovet av meniga volontärer och slutligen behovet aA^ beställningsmän av olika kategorier. Vad behovet av befäl och underbefäl angår, har revisionen vanligen först beräknat den befälspersonal, som under första tjänstgöringen erfordras för den regements- eller kårvis anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap. Den befälspersonal, som därutöver under nämnda tid erfordras för sådana skolor för manskapsutbildningen, som icke äga rum regements- eller kårvis, d. v. s. äro gemensamma för två eller flera truppförband, har revisionen i allmänhet inräknat i det tillägg för utom regemente eller kår beordrad personal, som, enligt vad nedan sägs, bör göras i vederbörande stater.

%

369 Därefter har revisionen beräknat det erforderliga antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m.fl. Till denna grupp hava sålunda bland andra hänförts regements- och kårchefer samt övriga regementsofficerare, regementskvartermästare, regements- och bataljonsadjutanter, vapenofficerare och vapenunderofficerare, väblar, köksföreståndare och vissa uppbördsmän samt underbefäl för kök, matsalar och handräckningsmanskap. Vid beräknadet av denna personal har revisionen utgått från det under hela året förefintliga ständiga behoATet. Vidare har revisionen beräknat i staterna erforderligt tillägg för utom regemente eller kår beordrad personal, nämligen: dels sådan personal, som, i enlighet med vad som nyss anförts, tjänstgör vid utom respektive regementen och kårer sammandragna gemensamma skolor m. m. för manskapsutbildning; dels sådan personal, som bortkommenderats av annan anledning, t. ex. för tjänstgöring i lantförsvarets kommandoexpedition, de olika truppslagsinspektionerna, generalstaben, arméfördelningsstaberna, arméförvaltningen, såsom lärare eller elever vid de militära utbildningsanstalterna och Add regelbundet återkommande särskilda utbildningskurser, såsom aspiranter vid generalstaben, artilleristaben och intendenturkåren, för utbildning till flygplanförare, flygspanare, ballongspanare o. s. v. Vid beräknandet av ifrågavarande tillägg till staterna har revisionen ansett sig böra i regel utgå från medelbehovet under \Tår och sommar, d. v. s. de tider på året, då befälsbehovet vid truppförbanden på grund av det sätt, varpå värpliktstjänstgöringen av revisionen föreslagits ordnad, vanligen är störst. För att emellertid i fråga om detta tillägg komma till så låga siffror som möjligt, har revisionen, som av det föregående torde framgå, strävat efter att förlägga skolor och kurser för befälsutbildning till höst och vinter i den utsträckning, detta visat sig vara möjligt och lämpligt. Utöver den befälspersonal, som beräknats på ovan angivet sätt, har revisionen ansett nödigt att räkna med en ATiss reserv för tjänstens behöriga upprätthållande under tjänstledighet, sjukdom, bortkomm'endering pä grund av tillfälliga uppdrag o. s. v. Visserligen bör befälets tjänstledighet (semester) i regel förläggas till sådan tid på året, då detsamma kan utan större olägenhet undvaras och visserligen bör under tjänstledighet, liksom ock vid inträffade sjukdomsfall, vederbörandes tjänst i allmänhet upprätthållas av närmast underlydande, men med hänsyn därtill, att staterna i och för kostnadernas nedbringande blivit mycket snävt beräknade, måste en viss personalreserv anses vara oundgängligen erforderlig. Revisionen har därför funnit sig böra vid samtliga truppslag räkna med 2041 20

370 en personalreserv av 5 procent för officerare och underofficerare samt 2,5 procent för underbefäl. Med avseende å befälets uppdelning i olika tjänstegrader har revisionen sökt i möjligaste mån bibehålla samma proportion mellan de olika graderna som i nuvarande härordning. Vad härefter antalet meniga volontärer angår, har revisionen i allmänhet sökt att begränsa detta, till vad som kan anses vara för underbefälets rekrytering 1 ) erforderligt. Därvid har revisionen utgått från en medelanställningstid för det fast anställda manskapet av omkring 3V» år. Liksom enligt nuvarande härordning har dock vid specialtruppslagen antalet meniga volontärer ansetts böra sättas proportionsvis något högre än Add infanteriet. Antalet meniga — däribland inräknade vicekorpraler vid infanteriet, ingenjörtrupperna och trängen — utgör sålunda av sammanlagda antalet underbefäl och meniga (beställningsmän och musikmanskap icke medräknade): •

vid ett normalinfanteriregemente » ett kavalleriregemente )) ett fördelningsartilleriregemente )) ingenjörtrupperna )) trängtrupperna

Enligt re visionens förslag,

Enligt 1914 års härordning.

50.0% 78.6 )) 58.3 » 75.3 )) 52.6 D

54.4% 80.6 » 64.0 » 75.4 » 56.6 ))

Beträffande slutligen antalet beställningsmän av olika kategorier — sjukvårdsmanskap, hovslagarmanskap, gevärshantverkarmanskap och hantverksmanskap — har detta av revisionen beräknats med hänsyn till vad som för fredstjänstens behöriga upprätthållande måste anses oundgängligen erforderligt. Några mera avsevärda personalbesparingar hava på detta område givetvis icke kunnat genomföras. I samband med beräknandet av den för ingenjörtrupperna och intendenturtrupperna erforderliga fast anställda personalen hava stater för fortifikationen respektive intendenturkåren lämpligen ansetts böra uppgöras. Härvid hava ovan angiVna allmänna beräkningsgrunder i tillämpliga delar blivit av revisionen följda. Det torde slutligen böra framhållas, att i den följande redogörelsen för de olika truppslagens organisation icke beröras följande personalkategorier, nämligen läkare, veterinärer, regementspastorer, musik- och x ) Underbefäl inom de olika kategorierna utsträckning genom vanliga meniga volontärer.

beställningsmän rekryteras även i icke ringa

371 reservpersonal. För dessa olika personalgrupper, liksom ock för arméns behov av hästar, kommer revisionen att längre fram lämna särskilda redogörelser. 2.

Infanteriet.

Enligt nuvarande härordning är infanteriregementet i fred organiserat å regementsstab, tre bataljoner om fyra kompanier samt ett' kulsprutekompani. Från denna normalorganisation avviker Gottlands infanteriregemente i så måtto, att en av de tre bataljonerna är organiserad å bataljonsstab, två infanterikompanier, ett trängkompani och en velocipedavdelning. Under repetitionsövningarna organiseras vid de särskilda regementena jämväl en signal- och belysningsavdelning. För utbildnings- och försöksändamål hava de senare åren under de värnpliktigas första tjänstgöring tillfälligt organiserats vissa förband, såsom pionjär- (tekniska) kompanier, signalkompanier, kompanier med lätta kulsprutor, kompanier med särskilda stridsmedel (granatkastare ra. m.). Enligt normalorganisationen utgöres infanteriregementets fast anställda personal — lakar-, ecklesiastik- och musikperson al ej medräknad — av följande olika personalkategorier, nämligen: Officerare: 1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 3 majorer, 15 kaptener, 23 löjtnanter och 10 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare: 13 fanjunkare och 26 sergeanter. Manskap: a) Underbefäl och meniga: 14 furirer av 1. klassen, 29 furirer av 2. klassen, 44 korpraler,

44 vicekorpraler och 60 volontärer. b) Beställningsmän: 2 sjukvårdsfurirer av 2. klassen, 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdsvicekorpraler, 2 sjukvårdssoldater, 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen, 1 gevärshantverkarkorpral, • 1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat och 1 hovslagarvicekorpral. Civilmilitär personal: 1 gevärshantverkare och 1 förrådsvaktmästare.

Från den sålunda fastställda normalorganisationen förekomma följande avvikelser, nämligen:

372 vid Svea livgarde, som har dels 1 sergeant mindre med hänsyn till att landsstormsförråd vid regementet saknas, dels ytterligare 12 vicekorpraler och 300 meniga A^olontärer i och för garnisonstjänstens i huvudstaden upprätthållande, vid Göta livgarde, som likaledes för nyssnämnda ändamål har ytterligare 12 vicekorpraler och 300 meniga Arolontärer, vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, Adlka likaledes aA^ skäl, som OAran nämnts, hav-a 1 sergeant mindre, vid Norrbottens regemente, som med hänsyn till den And regementet förlagda skidlöparkontingenten har ytterligare 4 kaptener, 1 löjtnant och 2 fanjunkare, samt vid Gottlands infanteriregemente, som har dels 1 sergeant mindre med hänsyn till att särskilt landstormsförråd vid regementet icke finnes, dels ock ytterligare 110 meniga A^olontärer i och för säkerhetstjänstens å Gottland upprätthållande. Översten är uppförd å staten för militärbefälet på Gottland; befälet över regementet föres i regel av ÖATerstelöjtnanten. Med hänsyn därthT att vissa skiljaktigheter göra sig gällande beträffande organisationen av å ena sidan de å fastlandet förlagda infanteriregementena och å andra sidan Gottlands infanteriregemente, torde det för överskådlighetens skull vara lämpligast att till behandling upptaga först frågan om fastlandsregementenas organisation samt därefter särskilt för sig frågan om Gottlands infanteriregementes organisation. Fastlaiiclsregementena.

Aiimän Som av kapitlet »Högre truppförband och fästningar» framgår, organisation. k o m m a enligt revisionens förslag följande regementen att indragas nämligen: Karlskrona grenadjärregemente, Hälsinge regemente, Bohusläns regemente, Västmanlands regemente och 'Vaxholms grenadjärregemente. Göta livgarde avses för Vaxholms fästning i stället för Vaxholms grenadjärregemente samt Kronobergs regemente för Karlskrona fästning i stället för Karlskrona grenadjärregemente. Vidare komma Första och Andra livgrenadjärregementena att sammanslås till ett regemente, benämnt Ostgöta livgrenadjärregemente samt Norra och Södra skånska infanteriregementena till ett regemente, benämnt Skånska infanteriregementet. utbildningensEnligt vad i det föregående (sid. 165) omförmälts, har revisionen beorganise- räknat arskontingenten vid infanteriet i dess helhet å fastlandet inskrivna r ti n cl G .

^^

och till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till sammanlagt 9,910 man. Efter avdrag av de för garnisonstjänsten i Stockholm, för skid-

373 löpartjänst vid Norrbottens regemente samt för tjänstgöring vid Gottlands infanteriregemente avsedda värnpliktiga, återstå 9,000 man. -Då denna styrka förutsattes lika fördelad på de 20 å fastlandet förlagda regementena, komma alltså på varje regemente 450 man inskrivna. Av dessa beräknas emellertid 8 procent avgå före inställelsen till. första tjänstgöringen. 1 ) Den vid tjänstgöringens början tillstädeskomna styrkan bliver alltså omkring 414 inan. I fråga om utbildningens ordnande under den del av sommarrekrytskolan, som infaller före repetitionsövningarna, har revisionen utgått från, att huvuddelen av de värnpliktiga fortfarande som hittills utbildas vid de ATanliga kompanierna, i det följande benämnda gevärskompanier. I överenstämmelse med vad krigets erfarenheter givit vid handen, förutsättas i dessa kompaniers beväpning ingå — förutom gevär, bajonett, handgranater m. m. — jämväl kulsprutegevär. De övriga värnpliktiga avses för utbildning till kulsprutemanskap (för tunga kulsprutor), signalister, belysningsmän, kommissarier, sjukvårdsmän m. fl. enligt 1914 års härordning förefintliga utbildningskategorier ävensom jämlikt krigserfarenheterna till pionjärer samt granatkastar-(infanterikanon-)manskap. 2 ) Enligt 1914 års härordning tillhörde allt värnpliktigt kulsprutemanskap samt alla värnpliktiga signalister, belysningsmän, kommissarier och sjukvårdsmän gruppen underbefäl och fackmän. Återstoden av denna grupp tillhörande värnpliktiga utbildades till underbefäl för gevärskompanierna. Med den av reA^isionen föreslagna uppdelningen av de värnpliktiga å för linjetjänst avsedda samt ersättningsreserv kan emellertid nämnda anordning icke vidare bibehållas. Å ena sidan kommer, nämligen behovet av signalister och i all synnerhet kulsprutemanskap att väsentligt ökas, och å andra sidan kräves, att ett visst antal av de för pionjär- och granatkastartjäust avsedda värnpliktiga uttages bland gruppen underbefäl och fackmän. Med hänsyn till nu angivna omständigheter och då den moderna infanteriorganisationen kräver en relativt större tillgång på underbefäl än organisationen av år 1914, måste grunderna för nämnda grupps uppdelning på olika utbildningskategorier omläggas. Först och främst torae sålunda kommissarier och sjukvårdsmän hädanefter icke böra hänföras till underbefäl och fackmän utan uttagas bland övriga A^ärnpliktiga. Visserligen kommer därigenom utbildningen av dessa båda kategorier icke att bliva lika väl tillgodosedd som för närvarande, men olägenheten härav synes dock vara mindre än att till förmån för kom1

) Jfr diagrammet å sid. 1Ö2. ) Vad i detta kapitel säges rörande granatkastare, granatkastarmanskap o. s. v. gäller även infanterikanoner, infanterikanonmanskap o. s. v. 2

374 missarier. och sjukvårdsmän inskränka antalet underbefäl och fackmän av.övriga kategorier. Med hänsyn till det ökade behovet av signalister och kulsprutemanskap bliver det vidare nödvändigt att härför utbilda även ett jämförelseAds betydande antal bland flertalet värnpliktiga. Slutligen måste, i enlighet med vad nyss omnämnts, det för pionjär- och granatkastartjänst avsedda manskapet uttagas dels bland underbefäl och fackmän dels bland övriga värnpliktiga. I överensstämmelse härmed finner revisionen sig böra föreslå, att de till underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga uppdelas på följande fem olika utbildningskategorier, nämligen underbefäl vid gevärskompanier, kulsprutemanskap, signalister, pionjärer och granatkastarmanskap, samt att inom var och en av de fyra sistnämnda kategorierna utbildning jämväl äger rum av värnpliktiga i allmänhet. Det antal värnpliktiga — såväl underbefäl och fackmän som värnpliktiga — som bör tilldelas de olika utbildningskategorierna, förutsattes komma att avvägas med hänsyn till vad mobiliseringsbehovet kräver. I överensstämmelse med vad sålunda anförts i fråga om de värnpliktigas uppdelning på olika utbildningskategorier, har revisionen vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att utbildningen av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga utom studenter och likställda under sommarrekrytskolan organiseras å följande sex utbildningsenheter, nämligen 3 gevärskompanier, 1 kompani värnpliktiga underbefäl, avsedda för gevärskompanier, samt 2 kompanier, till vilka utbildningen av kulsprutemanskap, signalister, pionjärer och granatkastarmanskap förlägges. Därest sådant ur utbildningssynpunkt skulle finnas lämpligt, torde hinder icke böra möta att för någon av kategorierna signalister, pionjärer och granatkastare centralisera utbildningen t. ex. till ett regemente per arméfördelning. Någon minskning av det ovan för regementet föreslagna antalet kompanier kan dock icke ske till följd av en dylik centralisering. Utbildningen aA^ kommissarier, sjukvårdsmän m. fl. förutsattes äga rum antingen regementsvis eller ock i särskilda för flera regementen gemensamt anordnade skolor. Av de till underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga har gevärskompaniernas underbefäl för uppnåendet av bästa möjliga utbildningsresultat ansetts böra sammanföras till ett särskilt underbefälskompani. Övriga till gruppen underbefäl och fackmän hörande kategorier förutsättas däremot komma att utbildas vid respektive kompanier tillsammans med övriga värnpliktiga.

375 Till frågan om utbildningens organisation under repetitionsövningarna, vilken berör samtliga värnpliktskategorier äA^ensom det fast anställda manskapet, återkommer revisionen längre fram i annat sammanhang. Under tiden mellan repetitionsövningarna och vinter rekrytskolan komma — frånsett de värnpliktiga, som särskilt uttagas för garnisonstjänst i huvudstaden samt för skidlöpartjänst vid Norrbottens regemente — endast gruppen underbefäl och- fackmän tillhörande värnpliktiga att befinna sig i tjänstgöring. Med hänsyn till det på varje utbildningskategori fallande antalet synes utbildningen i allmänhet böra anordnas gemensamt för flera regementen. Vad slutligen utbildningen under vinterrekrytskolan beträffar, förutsattes denna komma att organiseras på samma sätt som under sommarrekrytskolan, dock med de- ändringar, som av förhållandena påkallas eller eljest finnas vara lämpliga. Såsom förut nämnts, skola i och för garnisonstjänstens i huvudstaden upprätthållande årligen vid inskrivningarna uttagas tillhopa 360 man, därav ena hälften tilldelas Svea livgarde och den andra hälften Göta livgarde. Ifrågavarande värnpliktiga skola fullgöra en första tjänstgöring om 205 dagar och i omedelbar anslutning därtill en eller två repetitionsövningar. Därest båda repetitionsÖAmingarna fullgöras i följd med första tjänstgöringen, avses tjänstgöringen äga rum på det sätt, det å sid. 194 intagna diagrammet utvisar. Ifrågavarande styrka förutsattes komma att Add vardera regementet organiseras å två särskilda kompanier, vilka alltså under den angivna tiden tillkomma utöver de utbildningsenheter, för vilka i det föregående redogjorts. En liknande anordning erfordras ATid Norrbottens regemente. Enligt vad förut nämnts, skola för utbildning i skidlöpartjänst vid detta regemente årligen vid inskrivningarna uttagas sammanlagt 400 man, vilka komma att , fullgöra sin tjänstgöring efter samma grunder som de för garnisonstjänsten i huvudstaden uttagna. Under samma förutsättning, som nyss anförts beträffande denna senare kategori, avses tjänstgöringen fullgöras jämlikt det å sid. 194 intagna diagrammet. IfrågaA^arande värnpliktiga förutsättas komma att organiseras å fyra särskilda kompanier, vilka alltså under den angivna tiden tillkomma utöver de övriga utbildningsenheterna. Såsom i det föregående redan omnämnts, beräknas infanteriets årliga kontingent av studenter och likställda komma att uppgå till 565 man. Därav förutsättas omkring 111 taga anställning som reservofficersaspiranter. Före inställelsen till första tjänstgöringen 1 ) beräknas avgå 2.5 procent. l

) Jfr diagrammet å sid. 227.

»

376 Antalet tillstädeskomna bliver alltså omkring 550. Samtidigt med studenter och likställda komma officersaspiranterna, Adlka för infanteriet i dess helhet beräknas till 79, att påbörja sin tjänstgöring. Beträffande utbildningens organisation för ifrågavarande värnpliktiga har revisionen utgått från, att studenter och likställda organiseras å gevärs- och kulsprutekompanier, förlagda till infanteriregementskaserner, samt att officersaspiranterna organiseras på ett särskilt kompani. Efter första tjänstgöringens slut vid midsommartiden kvarstanna officers- och reservofficersaspiranterna i tjänstgöring, de senare dock endast till och med repetitionsövningen samma år. Under tiden före repetitionsövningarna kunna officers- och reservofficersaspiranterna antingen fortsätta sin utbildning i skolor eller ock återgå till vederbörliga regementen för att tjänstgöra såsom underbetäl vid trupp. Vid uppgörandet av sitt förslag har emellertid revisionen utgått från, att den förra anordningen vidtages. I enlighet härmed förutsattes, att under nämnda tid två särskilda kompanier äro organiserade, ett för officersaspiranter och ett för reservofficersaspiranter. Såsom förut nämnts, måste i och för handräckningstjänstens upprätthållande de till ersättningsreserven hörande värnpliktiga inkallas i sex särskilda omgångar. Av dessa omgångar förutsättas de till vintern förlagda komma att omfatta endast det antal värnpliktiga, som för handräckningstjänstens ombesörjande finnes oundgängligen erforderligt. Någon särskild organisation för dessa omgångars vidkommande synes därför icke nödig. Annorlunda ställer sig däremot förhållandet beträffande de till våren, sommaren och hösten förlagda omgångarna. Dessa komma att omfatta huvuddelen av ersättningsreservens manskap, och den större delen av tjänstetiden är avsedd för bibringandet av en grundläggande militär utbildning. Då denna giATetvis icke kan meddelas tillsammans med de till linjetjänst uttagna värnpliktiga, måste de till dessa omgångar hörande värnpliktiga sammanföras till särskilda utbildningsenheter. Vid uppgörandet av sitt förslag har revisionen därför förutsatt, att under tiden från början av april till början av december ett (på hösten event. två) särskilt kompani är organiserat för utbildning av de till ersättningsreserven hörande värnpliktiga. Det torde i detta sammanhang böra nämnas, att reAdsionen i syfte att icke i staterna behöva beräkna särskilt befäl för ersättningsreserven undersökt möjligheten av att koncentrera dennas utbildning till huvudsakligen en omgång, förlagd till tiden omedelbart efter repetitions-

377 övningarnas avslutande. För utbildningen skulle i så fall anlitas samma befäl som för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Emellertid har en dylik anordning av flera skäl icke visat sig ändamålsenlig. Av underbefälet äro sålunda vid nämnda tidpunkt de flesta upptagna av sina skolor och av officerare och underofficerare är ett icke ringa antal beordrat till skolor, utbildningskurser och befälsövningar. Vidare är att märka, att därest befälet över huvud taget skall kunna beredas någon semesterledighet, denna i regel torde bliva förlagd till tiden efter repctitionsövningarnas avslutande. Utbildningens förläggande till ifrågavarande tid skulle därför komma att medföra otillräcklig tillgång på samt täta ombyten av befälspersonal, vilket givetvis ej kan vara ägnat att främja ett gott utbildningsresultat, och detta så mycket mindre som oktober och november månader ur utbildningssynpunkt måste anses vara synnerligen olämpliga. Även med hänsyn till utbildningen av det till linjetjänst uttagna manskapet skulle en dylik anordning vara mindre lämplig. Därest antalet under sommarrekrytskolan inkallade värnpliktiga av ersättningsreserven begränsades till vad det ständiga handräckningsbehovet krävde, skulle nämligen vid inträffande behov av tillfällig handräckning ersättningsreserv icke finnas att tillgå. För fyllande av sådant behov skulle mån alltså vara hänvisad uteslutande till det för linjetjänst uttagna manskapet. Att dettas utbildning därav skulle bliva väsentligt lidande, torde ligga i öppen dag. Av huvudsakligen nu angivna skäl har revisionen funnit sig böra stanna vid, att ersättningsreservens utbildning organiseras på sätt ovan föreslagits. Det särskilda befäl, som på grund härav måste beräknas, är, såsom längre fram omnämnes, rätt så fåtaligt. Med hänsyn till det vid mobilisering föreliggande stora behovet aA^ aktiv personal är det jämväl ur denna synpunkt synnerligen välbehövligt. Enligt 1914 års härordning är det fast anställda manskapets utbildning i allmänhet ordnad sålunda: under första anställningsåret: rekryt- och vicekorpralskola; under andra anställningsåret: korpralskola samt under tredje anställningsåret: furirskola. Samtliga ifrågavarande skolor anordnas regementsvis. Eleverna i korpral- och furirskolorna tjänstgöra i regel samtidigt såsom instruktörer under beväringsrekrytskolan. För det äldre underbefälet finnes en för hela infanteriet gemensam underofficersskola med en varaktighet av omkring 10 månader. Genomgående av denna skola utgör kompetensvillkor för befordran till underofficer. 2041 20

378 Vid uppgörandet av sitt förslag har revisionen utgått från, att samtliga förenämnda skolor allt fortfarande bibehållas. På grund av de föreslagna organisationsändringarna måste de dock anordnas något annorlunda än hittills. Vad då först rekryt- och vicekorpralskolan angår, förutsattes denna fortfarande som hittills taga sin början den 1 november. Då enligt 1914 års härordning de värnpliktiga vid denna tidpunkt inryckte till sin första tjänstgöring, kunde alltså volontärrekryterna utbildas vid sina stamkompanier tillsammans eller jämsides med de värnpliktiga. Även om man föredrog att utbilda volontärrekryterna för sig i särskilda bataljonsvis- eller för regementet i dess helhet anordnade avdelningar, kunde dock samöAmingar med värnpliktiga i kompani- eller bataljonsförband städse äga rum. Med den av revisionen föreslagna organisationen ställa sig förhållandena härutinnan annorlunda. Under vintern äro nämligen i regel endast värnpliktiga underbefäl och fackmän i tjänstgöring, och de omkring den 1 april inryckande värnpliktiga uppnå först mot sommarens slut en sådan utbildningsståndpunkt, att samövning med volontärrekryterna kan äga rum. Därest rekryt- och vicekorpralskolan fortfarande som hittills anordnas regementsvis, finnes således praktiskt taget ingen trupp att tillgåför samövning. Med hänsyn därtill att den årliga volontärrekrytkontingenten är så liten — med en anställningstid av i medeltal B1/* år skulle kontingenten vid flertalet regementen uppgå till endast 42 man — att med densamma skulle på sin höjd kunna bedrivas övningar i pluton, är det tydligt, att nämnda förhållande skulle verka i hög grad menligt på utbildningsresultatet. Att märka är vidare, att ehuru den 1 november formellt utgör inryckningsdag för volontärrekryterna, rekryteringen hittills i verkligheten pågått viss tid därefter och avslutats i allmänhet omkring den 1 februari. Rekryterna inträda sålunda i tjänstgöring icke på en gång utan successivt och befinna sig därför oftast på olika utbildningsståndpunkt. Att under sådana förhållanden utbildningen regementsvis. skall vara svår att ordna, torde ligga i öppen dag. Slutligen bör jämväl framhållas, att därest utbildningen ordnas på nämnda sätt, volontärrekryterna kunna, trots ersättningsreserven, komma att tagas i anspråk för vakt- och handräckningstjänst i större utsträckning än som för deras utbildning är nyttigt. Ehuru en regementsATis anordnad utbildning av A^olontärrekryterna ur principiell synpunkt vore riktigare — regements- (bataljons- och kompani-)chef har ju att svara för underlydande personals utbildning och bör då också hava att leda, övervaka och inspektera densamma —

379 kan dock av nyss anförda skäl en sådan anordning icke förordas. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att rekryt- och vicekorpralskolan anordnas gemensamt för flera regementen antingen arméfördelningsvis eller på annat sätt, som kan finnas lämpligt. Genom en dylik centralisering' kan icke blott tillfredsställande övningsstyrka erhållas, utan även åt utbildningen givas erforderlig kontinuitet och planmässighet. Vidare kommer urvalet av lämpligt utbildningsbefäl att i vissa fall underlättas på samma gång som behovet av utbildningsbefäl något minskas. Slutligen kunna de rekryter, som antagas efter den 1 november, lättare sammanföras i för utbildningens bedrivande lämpligt stora utbildningsavdelningar, och faran för att utbildningsarbetet skall störas av vaktoch handräckningstjänst undanröjes. Det torde under sådana förhållanden vara uppenbart, att utbildningen skall leda till ett väsentligt bättre resultat, än om den ägde rum vid vederbörliga regementen. Liksom för närvarande bör rekryt- och vicekorpralskolan pågå till repetitionsövningarnas början. Före skolans avslutande avlägges vicekorpralsexamen aA^ dem, som kunnat tillgodogöra sig utbildningen. Dessa befordras till vicekorpraler och deltaga såsom sådana i repetitionsövningarna vid vederbörliga regementen. I detta sammanhang anser sig revisionen böra framhålla, att då försvaret icke kan vara betjänt av att sådana volontärer, vilka på grund av bristande kunskaper eller annan anledning icke kunna befordras till vicekorpraler eller korpraler, kvarstå i tjänst, dessa böra entledigas, från sin anställning vid krigsmakten, och torde i sådant syfte erforderliga ändringar böra vidtagas i vederbörliga anställningskontrakt. Vad nu sagts bör gälla icke blott infanteriet utan jämväl övriga truppslag, där icke särskilda förhållanden påkalla undantag därifrån. Vad korpralskolan angår, måste jämväl denna enligt 1914 års härordning anordnas regementsvis, enär eleverna erfordrades såsom instruktörer under beväringsrekrytskolan. Av huvudsakligen samma skäl, sofci anförts beträffande rekryt- och vicekorpralskolan, torde emellertid även korpralskolan hädanefter böra anordnas gemensamt för flera regementen enligt samma grunder som förstnämnda skola. De gemensamma korpralskolorna böra taga sin början så snart som möjligt efter repetitionsövningarnas avslutande, således i medio eller under senare hälften av oktober månad. Ehuru det ur utbildningssynpunkt skulle vara önskvärt, att även dessa skolor kunde pågå till början av repetitionsövningarna påföljande år, är detta emellertid icke möjligt med hänsyn därtill, att eleverna erfordras såsom instruktörer under sommarrekrytskolorna vid vederbörliga regementen. Korpralskolorna måste

380 därför avslutas de sista dagarna i mars, då korpralsexamen av eleverna avlägges. Ehuru den tid, skolorna sålunda komma att pågå, eller omkring 5 månader, kan i jämförelse med den tid, som för närvarande är för dem anslagen, förefalla väl kort, torde den dock vara tillräcklig för uppnåendet av ett tillfredsställande utbildningsresultat. Genom skolornas centralisering vinnes nämligen den stora fördelen, att utbildningen kan pågå mera ostörd än hittills och därför jämväl bedrivas med större planmässighet än under nuvarande förhållanden är möjligt. Om skolorna förläggas till samma platser som rekryt- och vicekorpralskolorna, kunna dessutom eleverna i dessa i lämplig utsträckning tjänstgöra som övningstrupp Add instruktörsutbildning' m. ra. För de Arolontärer, vilka icke avlagt ATicekorpralsexamen, torde tillfälle härtill böra beredas under första delen av korpralskolan. Under instruktörstjänstgöringen vid somrnarrekrytskolan böra vederbörande befälhavare givetvis noga övervaka korpralerna och på allt sätt främja deras utbildning. I fråga om furirskolan gälla samma synpunkter som beträffande korpralskolan, och torde densamma därför böra ordnas efter samma grunder som sistnämnda skola. Att märka är dock, att furireleverna erfordras såsom underbefäl redan under de värnpliktigas vinterrekrytskola. Under tiden för denna måste de följaktligen tjänstgöra vid respektive regementen. .Liksom fallet är med de värnpliktiga, måste gi\ r etvis även en del av det fast anställda manskapet utbildas till kulsprutemanskap, signalister, pionjärer, granatkastarmanskap m. fl. specialbefattningar. Med den av revisionen föreslagna anordningen av såväl rekryt- och vicekorpralskolan som korpral- och furirskolorna torde denna specialutbildning kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas. Vad slutligen underofficersskolan beträffar, bör denna anordnas efter torna grunder som hittills. Revisionen förutsätter alltså, att denna skola är gemensam för hela infanteriet, samt att den har en varaktighet av omkring 10 månader. Liksom korpral- och furirskolorna bör densamma taga sin början i medio eller under senare delen av oktober månad. Liksom hittills bör genomgåendet av ifrågavarande skola utgöra kompetensAdllkor för erhållande a\T befordran till underofficer. För underlättandet av manskapsrekryteringen samt underbefälets civilanställning torde dock till skolan böra beordras flera elever än som för underofficersrekryteringen erfordras. Från varje regemente torde därför böra beordras så många elever, som med hänsyn till tjänstens behöriga upprätthållande och omständigheterna i övrigt är möjligt.

381 Vid bestämmandet a\- utbildningsorganisationen under repetitionsövningarna har man givetvis att utgå från manskapstillgången. De till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet beräknas under nämnda övningar komma att uppgå till omkring 1,000 man per regemente. Då antalet studenter och likställda, officersaspiranter och fast anställt manskap torde kunna beräknas till omkring 175 man, kommer — med bortseende från den i tjänstgöring varande omgången av ersättningsreserven — infanteriregementets manskapsstyrka under repetitionsövningarna att uppgå till omkring 1,175 man. Denna i jämförelse med vad för närvarande är förhållandet ringa styrka har revisionen förutsatt komma att i stort sett organiseras sålunda (jfr å sid. 180 anförda synpunkter): tre bataljoner, var och en om tre gevärskompanier, uppsättas; för varje bataljon uppsattes ett svagt kulsprutekompani eller .ock för regementet i dess helhet ett kulsprutekompani, så organiserat, att varje bataljon under övningarna kan erhålla sitt kulspruteförband, samt för regementet i dess helhet organiseras ett kompani, vid vilket uppsättas signal-, granatkastar- och pionjär förband. Som uti den vid betänkandet fogade översikten över vissa erfaren- Militära brevheter från världskriget (Del III Bil. 3) framhålles, hade man under kriget ^veväsendet. stor nytta av brevduvor. Icke minst i svensk terräng; torde sådana kunna lämna goda tjänster. Revisionen har därför under anslaget för truppförbandens övningar (Del III Bil. 6 sid. 80) ansett sig böra upptaga viss kostnad för det militära brevduveväsendet. Revisionen utgår från, att de duvslag, med ATilka därvid räknas,*i regel upprättas Add lämpligt belägna infanterietablissemang samt omhänderhavas av resp. regementens signalformationer. Någon särskild personal för detta ändamål behöver icke beräknas. Efter* att sålunda hava redogjort för utbildningens organiserande, Fredskader, övergår nu revisionen till frågan angående fastlandsregementenas fredsstater. I överensstämmelse med vad som förut (sid. 367) anförts, har revisionen vid beräknandet av dessa utgått från det under sommarrekrytskolan för flertalet värnpliktiga föreliggande behovet aA^ befäl m. m. Under nämnda skola organiseras vid varje infanteriregemente sex kompanier för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet. För utbildningen vid dessa kompanier beräknas erfordras följande befälspersonal, nämligen: 6 kaptener, 13 subalternofficerare, 6 fanjunkare,

7 sergeanter, 23 furirer och 20 korpraler.

382 Vidare är vid varje regemente under sommarrekrytskolan organiserat ett kompani för ersättningsreservens utbildning. För detta kompani erfordras: 1 kapten, 2 sergeanter, 2 subalternofficerare, 6 furirer och 1 fanjunkare, 5 korpraler. Utöver den ovan beräknade personalen erfordras Add Svea och Göta livgarden jämväl befäl för de vid vartdera av dessa båda regementen i och för garnisonstjänstens i Stockholm upprätthållande organiserade två kompanierna. Den för ifrågaA^arande ändamål Add ATartdera regementet A7tteriigare tillkommande befälspersonalen utgöres av: 2 kaptener, 2 sergeanter, 4 subalternofficerare, 12 furirer och 2 fanjunkare, 8 korpraler. Jämväl vid Norrbottens regemente erfordras särskilt befäl utöver det ovan beräknade, nämligen för de fyra vid regementet organiserade skidlöparkompanierna. Detta befäl kan erhållas antingen genom uppförande å_ regementets stat av det erforderliga antalet beställningar eller genom tillfälliga kommenderingar från övriga infanteriregementen eller ock genom anlitande av dessa båda utvägar samtidigt. Till förmån för den förstnämnda utvägen talar den omständigheten, att den aktiva befälskadern vid ifrågaArarande regemente ur mobiliseringssynpunkt med nödvändighet måste vara större än vid övriga infanteriregementen. För ett anlitande av den andra utvägen kan emellertid åberopas dels de, enligt vad erfarenheten givit Add handen, synnerligen stora svårigheter, som möta för rekryteringen Add detta regemente, dels önskvärdheten av att en del officerare, underofficerare och underbefäl vid de olika infanteriregementena erhålla grundlig kännedom om de i ö\Tre Norrland under vintern rådande säregna förhållandena. Med hänsyn till nu angivna omständigheter har revisionen fnnnit sig böra förorda ett anlitande av båda utvägarna och att alltså ifrågavarande särskilda befälsbehov, liksom för närvarande är fallet, fylles dels genom uppförande av vissa beställningar å regementets stat, dels genom kommenderingar från infanteriet i övrigt. 1 överensstämmelse med vad sålunda anförts, torde å regementets stat böra uppföras — utöver förut beräknad personal — cheferna för de fyra kompanierna jämte kompaniadjutanter (varav 2 sergeanter) ävensom en för den inre tjänsten avsedd korpral per kompani eller tillhopa: 4 kaptener, 2 sergeanter och 2 fanjunkare, . 4 korpraler.

383 Den övriga för utbildningen vid skidlöparkompanicrna erforderliga befälspersonalen beordras från infanteriet i övrigt. Då behovet SLV regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. är i stort sett detsamma vid samtliga regementen, anser sig revisionen först böra redogöra för, huru normalorganisationen i förevarande hänseende ställer sig, samt. därefter för de avvikelser från denna organisation, som vid vissa regementen kunna finnas erforderliga. Vad då först normalorganisationen beträffar, erfordras vid varje regemente förutom chefen ATisst antal regementsofficerare. Enligt nuvarande organisation äro dessa fyra, nämligen 1 överstelöjtnant och 3 majorer. Med hänsyn därtill att antalet utbildningsenheter under sommarrekrytskolan enligt revisionens förslag vid flertalet regementen kommer att inskränkas till 7 kompanier — vid de regementen, till vilka student-, officersaspirant-, reserATofficersaspirant-, volontärrekryt- m. fl. skolor komina att förläggas, bliver antalet givetvis stöne — skulle 2 regementsofficerare i många fall vara nog, därest det endast vore fråga om utbildningsarbetets ledande och övervakande. Emellertid förekommer utöver den rena trupptjänsten vid varje regemente en hel del göromål, som äro av beskaffenhet att böra handhavas av regementsofficerare. Liksom för närvarande är fallet, måste sålunda regementsofficerare handlägga och inför regementschefen föredraga mobiliserings-, värnplikts- och landstormsärenden ävensom ärenden rörande kasernetablissemangets vård och underhåll. Vidare böra rekryteringsärenden lämpligen under regementschefen handhavas av regementsofficer, liksom åt sådan jämväl bör uppdragas att tjänstgöra såsom kassakontrollant. Slutligen måste regementschefen ofta nog kunna disponera en regementsofficer för planläggning och ledning av befälsutbildningen (officers- och underofficersövningar, krigsspel m. ra.). Med hänsyn till nu angivna förhållanden torde i och för fredstjänstens upprätthållande erfordras minst 3 regementsofficerare eller en mindre än enligt 1914 års härordning. Jänrväl ur mobiliseringssynpunkt kan detta antal icke underskridas. IfrågaA^arande regementsofficerare böra utgöras av 1 överstelöjtnant och 2 majorer. Till biträde åt regementschefen erfordras fortfarande som hittills 1 kapten, regementskvartermästare. Denne har att förestå regementsexpeditionens truppavdelning och inför regementschefen föredraga alla ärenden, vilka icke falla under annans föredragning. Såsom biträden åt de tre regementsofficerarna erfordras liksom för närvarande för var och en av dem en adjutanturpersonal, bestående av 1 subalternofficer och 1 underofficer (sergeant). IfrågaA^arande personal är avsedd: 0

384 att i fråga om trupptjänsten och vad därmed sammanhänger tjänstgöra officerarna såsom adjutanter (regementsadjutanter) och underofficerarna såsom expeditionsunderofficerare (bataljonsadjutanter), att biträda vederbörande regementsofficerare vid deras handläggning av mobiliserings-, värnplikts-, landstorms-, kasernvårds- och rekryteringsärenden, samt att, i den mån övriga göromål det medgiva, tjänstgöra i regementsexpeditionens truppavdelning såsom biträden åt regementskvartermäs tåren. Enligt gällande vapenvårdsreglemente skall regementschef till biträde vid uppsikten över vapenATården vid regementet förordna en vapenofficer och en vapenunderofficer. Ifrågavarande personal är visserligen enligt nämnda reglemente skyldig att tjänstgöra Add trupp, i den mån regementschefen prövar lämpligen kunna ske utan att dess åligganden i fråga om vapenvården därigenom åsidosattes, men i regel har såväl vapenofficern som vapenunderofficern ägnat sig uteslutande åt ATapenvårdstjänsten. Enligt revisionens uppfattning synes det emellertid icke vara nödvändigt att beräkna särskild aktiv personal för ifrågavarande befattningar, utan torde saken lämpligen kunna ordnas på det sättet, att någon av de tre regementsadjutanterna förordnas att tillika tjänstgöra såsom vapenofficer samt att såsom biträde åt denne anställes 1 pensionerad underofficer i egenskap av vapenunderofficer. Såsom ovan nämnts, är regementsofficerarnas adjutanturpersonal aATsedd att, i den mån deras övriga göromål det medgiva, tjänstgöra i regementsexpeditionens truppavdelning. Det biträde, regementskvartermästaren på detta sätt kan erhålla, blir emellertid givetvis endast av mera tillfällig natur. Regementskvartermästaren måste därför fortfarande som hittills hava till sitt förfogande en å avdelningen ständigt tjänstgörande expeditionsunderofficer. Med hänsyn till beskaffenheten av de göromål, som äro förenade med ifrågavarande befattning, synes emellertid för densamma icke, såsom för närvarande är fallet, böra avses någon . underofficer på aktiv stat, utan torde befattningen utan någon som helst olägenhet kunna upprätthållas av 1 pensionerad underofficer. Enligt reATisionens förslag skola fortfarande som hittills värnpliktsoch landstormsärenden handläggas av en regementsofficer jämte dennes adjutanturpersonal. Då emellertid såväl regementsofficeren som nämnda personal hava att ombesörja en hel del andra göromål, och ifrågavarande ärendenj enligt vad erfarenheten givit vid handen, kräva ett omfattande arbete — ett arbete som med det av revisionen föreslagna sättet för värnpliktstjänstgöringens ordnande och till följd av inskrivningsområdenas

385 ökade storlek kommer att än ytterligare ökas — torde det vara nödvändigt att jämväl å regementsexpeditionens avdelning för värnplikts- och landstormsärenden anställa en särskild expeditionsunderofficer. Jämväl för denna befattning torde böra avses 1 pensionerad underofficer. Med hänsyn till den mångfald olika göromål, som påvila regementsintendenterna vid infanteriet, hava vederbörande myndigheter vid upprepade tillfällen framhållit nödvändigheten av att lätta ifrågavarande befattningshavares arbetsbörda. Bland de olika utvägar, som därvid ifrågasatts, har den mest uppmärksammade varit anställandet av särskilda regementskassörer. Genom en dylik anordning skulle regementsintendenterna befrias från de göromål, som för närvarande taga deras mesta tid i anspråk, och i stället kunna helt och odelat ägna sig åt sin egentliga uppgift, nämligen intendentur- och förplägnadstjänsten Add truppförbanden. Då emellertid inrättandet av särskilda regementskassörsbefattningar å stat med hänsyn till därmed förenade avsevärda kostnader icke synes kunna ifrågasättas, men en lättnad av regementsintendenternas arbetsbörda torde få anses ofrånkomlig, finner revisionen sig böra såsom en lämplig lösning av den föreliggande frågan föreslå, att vid varje regemente anställes- mot skäligt arvode 1 pensionerad officer såsom biträde åt regementsintendenten. Huruvida åt ifrågavarande officer, vilken lämpligen torde benämnas förvaltningsofficer, bör uppdragas att självständigt handhava någon viss del av regementsintendentens åligganden, exempelvis kassaärendena, torde böra göras till föremål för särskild utredning. Till regementsintendentens biträde beordras för närvarande i regel 2 underofficerare å aktiv stat. Genom tillkomsten av förenämnda förvaltningsofficer torde emellertid hädanefter endast 1 underofficer — sergeant — böra avses för ifrågavarande tjänstgöring. För befattningen såsom väbel, tillika uppsyningsman över manskapsmäss och marketenteri samt uppbördsman för bränsle och lyse, bör fortfarande som hittills avses 1 fanjunkare. Såsom köksföreståndare erfordras liksom för närvarande 1 underofficer (sergeant). Till dennes biträde böra avses 2 furirer, därav den ene för köket och den andre för matsalen. Vidare kräves fortfarande som hittills 1 sergeant såsom sjukvårdsunderofficer och 1 sergeant såsom biträde åt förråds förvaltaren. Slutligen erfordras såsom handräckningsunderbefäl minst 2 korpraler. För överskådlighetens skull lämnas här nedan en sammanställning av den, enligt vad ovan anförts och föreslagits, i och för förvaltningen m. m. enligt normalorganisationen erforderliga personalen. 2041 20

386 A. Personal å aktiv stat. Underofficerare.

Officerare.

Underbefäl.

O:

c» <

CD H ta CD

<CD

-1 CA r+CD

O CO

o'

•8

CD

etCD

^ sr

CD Hi

&•

P P P

1 * O"

P

£.

03 CD CD

p P ö

. P

W o

B-

•3

CD

P

fr

•

p

CD P

P

CD •i

CD H

?

ii

EL CD

P

1 1

Övriga regementsofficerare

_

1 3

Begementsadjutanter

3 Förvaltningsunderofficer 1 1 1 1

1 Förrådsunderofficer

2 \

Summa

, 2

2 B. Pensionerad personal. Officer.

B e f a t t n i n g .

Underofficerar*

Förvaltningsofficér Expeditionsunderofficer i regementsexpeditionens truppavdelning — Expeditionsunderofficer i avdelningen för värnplikts- och landstormsärenden Vapenunderofficer Summa

Från den sålunda föreslagna normalorganisationen torde vissa avvikelser böra göras vid Svea och Göta livgarden, Kronobergs samt Norrbottens regementen. Vid Svea livgarde erfordras sålunda icke någon särskild expeditionsunderofficer i avdelningen för värnplikts- och landstormsärenden. Då sekundchefen för detta regemente icke är inskrivningsbefälhavare, inskränka sig nämligen värnpliktsärendena i regel till sådana, som avse till regementet inkallade värnpliktiga, och landstormsärenden bortfalla helt och hållet.

387 Sekundchefen for Göta livgarde är befälhavare för Stockholms inskrivningsområde, vilket till folkmängden är väsentligt större än övriga inskrivningsområden. Från området uttagas sålunda för närvarande värnpliktiga till icke mindre än tre infanteriregementen ävensom en avsevärd styrka till specialvapnen. Följden härav är, att handläggningen av värnplikts- och landstormsärenden vid detta regemente för närvarande kräver långt mera arbete än vid övriga infanteriregementen. Det är revisionens uppfattning, att arbetsbördan inom nämnda område fortfarande bliver väsentligt större än inom övriga inskrivningsområden. Med hänsyn härtill torde det vara nödvändigt att förstärka den personal, som har att handlägga ifrågavarande ärenden. Det lämpligaste och för statsverket billigaste sättet härför synes vara att mot skäligt arvode anställa 1 pensionerad officer som ständigt biträde inom regementsexpeditionens avdelning för värnplikts- och landstormsärenden. För regementet bör dessutom utöver den enligt normalorganisationen erforderliga personalen beräknas ytterligare 1 subalternofficer i och för bestridande av befattningen såsom adjutant hos kommendanten i Vaxholms fästning. På samma sätt bör vid Kronobergs regemente beräknas ytterligare 1 subalternofficer såsom adjutant hos befälhavande amiralen i Karlskrona. I och för de fyra skidlöparkompaniernas utbildning erfordras vid Norrbottens regemente ytterligare 1 regementsofficer, major, med 1 subalternofficer såsom adjutant. Ifrågavarande personal är dessutom ur mobiliseringssynpunkt oundgängligen erforderlig. Vidare kräves ytterligare 1 subalternofficer såsom adjutant hos kommendanten i Boden. På grund av den utav revisionen föreslagna centraliseringen av förvaltningen vid truppförbanden i Boden erfordras däremot icke någon särskild förvaltningsofficer vid regementet. De tillägg för utom regemente beordrad personal, vilka, enligt vad i det föregående (sid. 369) framhållits, måste göras, äro upptagna i nedanstående tabeller. Hänsyn har därvid tagits jämväl till Gottlands infanteriregementes andel i ifrågavarande kommenderingar. En sammanfattning av vad ovan anförts rörande fastlandsregementenas befälsbehov giver vid handen, att enligt normalorganisationen vid varje regemente erfordras det antal befäl å aktiv stat, som nedanstående tabell utvisar. Därvid har då medtagits jämväl den reserv av personal, som enligt vad under avdelningen »Allmänna synpunkter» framhållits, måste anses erforderlig.

388 Underofficerare.

Ulhcerare.

Underbefäl.

o-< O: <

CD H CO CD

H Cfi

O:

Fl E. o

p

H

CD

P P P

o co Pi o"

CD

P

2 P <-i

P

p p' p Pr P t-t

2 CO CD H Oq

P

p

P

o

i-i CD

P

1-5

CD l-J

CD

c+-

Personal, tjänstgörande vid kompani inom 1

2 0-4

7 1 3i

Ib 3 10'9

7 1 I-a |

9 7 3-6

29 2 10-9

25 2

2-4

ll-i

28-9

19-5

41-9

28-5

0-i

0-6

1-4

0-5

l-o

l-o

0-7

2-5

11-7

30-3

9-7

20-5

42-9 < 29-2

o

42 Utom regementet beordrad personal Summa 5 % (2-5 %) i reserv Summa

1-5

30 Av de 30 subalternofficerarna torde 21 böra upptagas som löjtnanter och 9 som underlöjtnanter och fänrikar samt av de 42 furirerna 14 såsom furirer av 1. klassen och 28 som furirer av 2. klassen. En sammanfattning av det beräknade befälsbehovet Add Svea livgarde giver följande resultat. Officerare. <

w

0= < CD

CD C/i c-tCD

H w

CK

CD

et-"

B»

p

o'

CD

M CD

P P P

Personal, tjänstgörande vid kompani inom Utom regementet beordrad personal Summa

CD

9 1 3-i

i

1 j 2-4 13-i 0-7

—

5 % (2'5 %) i reserv Summa

P

2 0-4

0-i

O

CO

§ El P

CD

CD

p

Underofficerare

Under- i befäl.

CO CD N Oq CD P

wo !

P

P_ P vt p H CD

P

CD

H CD H

H

H H

!

P

1 CB

'

19 i 9 3 S i 10-9 ; i-»

11 7 3-5

41 2 10-9

33 2 1-5

32-9

11-2

21-5

53-9

36-5

1-6

0-6

1-3

55-2

37-4

i

2-5

13-8

34-5

11-8

22-6

i

!

389 Av de 35 subalternofficerarna torde 25 böra å staten uppföras såsom löjtnanter och 10 såsom underlöjtnanter och fänrikar och av de 54 furirerna 18 såsom furirer av 1. klassen och 36 såsom furirer av 2. klassen. Vid Göta livgarde blir befälsbehovet detsamma som för Svea livgarde med tillägg av ytterligare 1 subalternofficer, vilken bör å staten uppföras såsom löjtnant. Vid Kronobergs regemente blir befälsbehovet detsamma som enligt normalorganisationen med tillägg av 1 subalternofficer, vilken bör å staten uppföras såsom löjtnant. Slutligen erfordras vid Norrbottens regemente sammanlagt det antal fast anställt befäl, som nedanstående tabell utvisar. Underofficerare.

Officerare.

Underbefäl.

O:

<

O: CD >S Ul CD

CD >-i in rfCD

å

W o' i-i

CD

]

—

—

3 0-4

Summa

1 Föreslagen stat

CD SL

-. rr p CD fi >-l CD P

p p' P Pf P •i CD

CO CD l-i

P

ctq CD P

fi"

P

CD

o '-t i-i

Si. CD

CD

1 Personal, tjänstgörande vid kompani inom regementet Regementsofficerare m. fl Utom regementet beordrad personal ...

Summa

P

;-*

P P P c*-

—

CD

CD

et-

5 % (2-5 %) i reserv

o co

P

9 1

3-i

15 5 10-9

3-4

15-1

30-9

l l - a l 21-5

0-2

O-s

1-5

0-6

11 1

1-2

11 29 2 7 3-5 | 10-9

29 2

1-5

41-9

32-5

Pi 1 l-o

0-8

15-9

32-4

11-8

22-G

42-9

33-3

34 Av de 33 subalternofficerarna torde 23 böra å staten uppföras såsom löjtnanter och 10 såsom underlöjtnanter och fänrikar samt av de 42 furirerna 14 såsom furirer av 1. klassen och 28 såsom furirer av 2. klassen. Vad härefter -antalet vicekorpraler och meniga volontärer beträffar, måste detta med hänsyn till rekryteringen stå i visst förhållande till antalet furirer och korpraler. Enligt 1914 års härordning utgör detta vid flertalet regementen tillhopa 87, därav 43 furirer och 44 korpraler. Antalet vicekorpraler och meniga uppgår till sammanlagt 104, därav 44 vicekorpraler och 60 meniga. Av hela antalet underbefäl och

390 meniga utgöra alltså furirer och korpraler 45,5 procent samt vicekorpraler och meniga 54,5 procent. Enligt revisionens förslag skola enligt normalorganisationen vid varje regemente finnas. 42 furirer och 30 korpraler, alltså tillhopa 72. Under förutsättning att den nuvarande proportionen mellan å ena sidan furirer och korpraler och å andra sidan vicekorpraler och meniga skulle bibehållas, borde alltså vid varje regemente finnas sammanlagt 86 vicekorpraler och meniga. I syfte att åvägabringa nödiga besparingar har emellertid revisionen ansett sig böra undersöka, huruvida man icke skulle kunna åtnöjas med ett mindre antal. Denna undersökning har även givit vid handen, att sammanlagda antalet vicekorpraler och meniga bör kunna nedsättas till 72 eller till samma antal som sammanlagda antalet furirer och korpraler. Då antalet vicekorpraler bör, liksom för närvarande är fallet, vara detsamma som antalet korpraler, böra alltså i vederbörande stater uppföras 30 vicekorpraler. Antalet meniga volontärer kommer således att utgöra 42. Under förutsättning av en anställningstid av i genomsnitt 3W2 år torde detta antal vara tillfyllest för rekryteringens säkerställande. Såsom förut nämnts, finnas enligt 1914 års härordning i och för garnisons tjänstens i huvudstaden upprätthållande vid vartdera av Svea och Göta livgarden 12 vicekorpraler och 300 meniga volontärer mera än enligt normalorganisationen. Då enligt revisionens förslag garnisonstjänsten är avsedd att hädanefter upprätthållas med värnpliktigt manskap, behöver alltså vid beräknandet av det vid regementena erforderliga antalet vicekorpraler och meniga någon hänsyn icke tagas till garnisonstjänstens krav, utan har man att även här utgå från det sammanlagda antalet furirer och korpraler, som skola \Tid vartdera regementet finnas. Enligt vad ovan nämnts, har detta av revisionen beräknats till sammanlagt 92, därav 54 furirer och 38 korpraler. Med dessa siffror som utgångspunkt och med tillämpning i övrigt av samma beräkningsgrund, som följts i fråga om normalorganisationen, böra alltså vid vartdera regementet finnas 38 vicekorpraler och 54 meniga. Enligt 1914 års härordning är antalet underbefäl och meniga vid Norrbottens regemente detsamma som vid flertalet övriga infanteriregementen. Med revisionens förslag kommer detta emellertid icke att bliva fallet. Medan sammanlagda antalet furirer och korpraler enligt normalorganisationen utgör 72, har detsamma vid Norrbottens regemente på grund av de särskilda skidlöparkompanierna beräknats till 76, därav 42 furirer och 34 korpraler. Med tillämpning av förut angivna beräkningsgrunder bör alltså antalet Adcekorpraler bestämmas till 34 och antalet meniga volontärer till 48.

391 En sammanfattning av vad ovan anförts angående underbefälet och manskapet vid de olika fastlandsregementena giver alltså vid handen, att Arid dessa bör finnas det antal, som nedanstående tabell utvisar.

Vid vartdera av Svea och. Göta livgarden ... Vid Norrbottens regemente

Furirer av 1. klass.

Furirer av 2. klass.

14 18 14

28 36 28

KorpraViceler. korpraler.

30 38 34

30 38 34

Volontärer.

42 54 48

Av tabellen framgår, att befordringsförhållandena särskilt för korpraler komma att ställa sig mycket gynnsamma. Man kan således hava skäl förvänta, att den föreslagna organisationen skall väsentligt bidraga till rekryteringens underlättande. Vad slutligen beställningsmännen angår, erfordras samma kategorier som hittills, alltså sjukvårds-, hovslagar- och gevärshantverkarmanskap. Enligt 1914 års härordning skall vid varje regemente finnas följande sjukvårdsmanskap, nämligen: 2 sjukvårdsfurirer av 2. klassen, 2 sjukvårdsvicekorpraler och 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdssoldater. Denna personal är enligt revisionens organisationsförslag alltjämt erforderlig. Av rekryteringskäl torde dock, i överensstämmelse med vad de senaste årens riksdagar provisoriskt medgivit, den ena av de båda furirerna böra upptagas som furir av 1. klassen. Såsom i det föregående framhållits, bör fortfarande som hittills 1 sjukvårdssoldat tjänstgöra vid krigsskolan å Karlberg. Denne har plägat beordras ur Svea livgarde. Då detta givetvis innebär en olägenhet för regementet, torde en särskild beställning för ifrågavarande sjukvårdssoldat böra tillkomma vid Svea livgarde. Vad hovslagarmanskapet beträffar, bör, i enlighet med vad för närvarande är fallet, för varje regemente beräknas 1 hovslagarvicekorpral. Enligt 1914 års härordning finnes vid varje regemente följande gevärshantverkarmanskap, nämligen: 1 gevärshantverkarfurir aA^ 2. 1 gevärshantverkarvicekorpral och klassen, 1 gevärshantverkarsoldat. 1 gevärshantverkarkorpral, Någon minskning av denna personal anser sig revisionen icke kunna föreslå. Tvärtom skulle det kunna ifrågasättas, huruvida icke på grund

392 av det ökade antalet kulsprutor och tillkomsten av en del nya vapen såsom lätta kulsprutor och granatkastare en viss ökning borde ske. Då det emellertid icke för närvarande kan bedömas, huruvida en sådan personalökning är oundgängligen erforderlig, har reAdsionen icke ansett sig böra framställa något förslag härutinnan. Utöver förenämnda personal bör vid Svea livgarde tillkomma ytterligare 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen, avsedd att tjänstgöra vid skjutskolan för infanteriet och kavalleriet i stället for den gevärshantverkare, som för närvarande beordras dit under kurserna. Vid varje regemente erfordras av civilmilitär personal bl. a. rande 1 gevärshantverkare och 1 förrådsvaktmästare.

fortfa-

Gottlands Infanteriregemente. Såsom förut nämnts, skola enligt revisionens förslag på Gottland samtliga krigstjänstdugliga värnpliktiga uttagas till linjetjänst. För studenter och likställda är utbildningstiden densamma som för motsvarande kategori på fastlandet, men för övriga värnpliktiga 30 dagar kortare på grund därav, att vinterrekrytskola icke förekommer. Den årligen inskrivna, Gottlands infanteriregemente tilldelade kontingenten värnpliktiga har beräknats uppgå till 250 man. I och för regementets uppbringande till erforderlig övningsstyrka komma därjämte vid inskrivningarna å fastlandet i och för tjänstgöring vid regementet att uttagas 150 man. Hela den vid regementet inskrivna styrkan kommer alltså att uppgå till 400 man. Av dessa beräknas 8 procent avgå före inställelsen till första tjänstgöringen. Den vid utbildningens början tillstädeskommande styrkan utgör alltså 368 man eller 46 man mindre än vid fastlandsregementena. Att märka är, att denna styrka icke utgör något urval av de i fysiskt hänseende bäst utrustade utan i sig innesluter jämväl värnpliktiga av hittillsvarande kategorien icke vapenföra. I och för handräckningstjänst förutsattes året om ett mindre antal värnpliktiga av ersättningsreserven komma att från fastlandet beordras tjänstgöra vid regementet. utbildningens Under första tjänstgöringen förutsättas de värnpliktiga i allmänhet organiserande. k o m m a a t t organiseras å sex kompanier efter i huvudsak samma grunder som vid fastlandsregementena. Efter repetitionsövningarnas avslutande organiseras utbildningen för underbefäl och fackmän efter enahanda grunder som vid fastlandsregementena. Detta manskap utbildas alltså eventuellt delvis vid å fastlandet sammandragna gemensamma skolor.

393 Då de vid regementet tjänstgörande, ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga äro jämförelsevis få och någon särskild militärutbildning för dem icke avses, erfordras för deras Aridkommande icke någon särskild organisation, utan förutsättas de komma att förläggas tillsammans med övriga kompanier. Beträffande utbildningen av studenter och likställda äATensom officersoch reservofficersaspiranter gäller vad därom anförts i fråga om fastlandsregementena. Vad utbildningen av det fast anställda manskapet angår, torde jämväl denna böra i huvudsak ordnas på samma sätt som vid fastlandsregementena. Endast i fråga om rekryt- och vicekorpral skolan torde undantag böra göras. Enligt nuvarande härordning är i och för tillgodoseendet av behoA^et av säkerhetsbesättning å Gottland antalet meniga volontärer bestämt till 170 eller 110 mera än vid fastlandsregementena i allmänhet. Under förutsättning att detta behov skulle med den av revisionen föreslagna organisationen tillgodoses i samma grad som hittills, skulle givetvis det nuvarande volontärantalet behöva ökas. Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna kan detta emellertid icke tillstyrkas. Tvärtom håller revisionen före, att man bör kunna i väsentlig mån minska på kravet på säkerhetsbesättning. I överensstämmelse härmed och för vinnande av nödiga besparingar torde det nuvarande antalet meniga volontärer böra nedbringas till det ur mobiliseringssynpunkt lägsta möjliga eller 120. Med denna styrka kan åtminstone någon utbildad trupp året om vara disponibel. Ifrågavarande volontärer förutsättas komma att organiseras på två kompanier, och bör utbildningen givetvis vara förlagd till dessa och således icke anordnas i anslutning till å fastlandet sammandragna volontärrekrytskolor. I den mån förhållandena medgiA^a, bör fast anställd personal i lämplig utsträckning under vintern beordras till tjänstgöring vid fastlandsregementena i och för deltagande i därstädes pågående A-interrekiytskolor. Beträffande organisationen under repetitionsövningarna gäller i tilllämpliga delar vad som därom anförts i fråga om fastlandsregementena. Med utgångspunkt från vad sålunda anförts torde det för manskaps- Fredskader. utbildningen vid regementet erforderliga befälet böra beräknas sålunda. För de under första tjänstgöringen för flertalet värnpliktiga organiserade sex kompanierna erfordras samma antal befäl, som beräknats för motsvarande kompanier vid fastlandsregementena, eller 6 kaptener, 7 sergeanter, 13 subalternofficerare, 23 furirer och 6 fanjunkare, 20 korpraler. 204120

394 Vidare bör för de båda volontärkompanierna beräknas följande befälspersonal, nämligen: 2 kaptener, 3 sergeanter, 4 subalternofficerare, 12 furirer och 2 fanjunkare, 4 korpraler. Vad regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. angår, är behovet i huvudsak detsamma som vid flertalet fastlandsregementen. Följande jämkningar äro dock erforderliga. Liksom för närvarande är fallet, förutsattes regementschefen tillika vara militärbefälhavare på Gottland. Enligt vad förut nämnts, bör han som sådan uppföras å staten för generalitetet. Då överstelöjtnanten ständigt är förordnad som t. f. chef för regementet, måste han ersättas av en regementsofficer. Utöver de regementsofficerare, som enligt normalorganisationen skola finnas, bör därför tillkomma ytterligare 1 major. Denne är jämväl ur mobiliseringssynpunkt nödvändig på grund av de stora krav, som vid inträffande mobilisering ställas på ifrågavarande regemente. Vidare kräves utöver den enligt normalorganisationen erforderliga personalen dels 1 subalternofficer i och för tjänstgöring såsom adjutant hos militärbefälhaA^aren, dels ock ytterligare 1 korpral såsom handräckningsunderbefäl. Denne senare erfordras på den grund, att man vid ifrågavarande regemente icke kan, såsom vid fastlandsregementena är förutsatt, i A'iss utsträckning såsom handräckningsunderbefäl taga i anspråk underbefälet Add det för ersättningsreservens utbildning organiserade kompaniet. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, bör antalet regementsofficerare, förA^altningspersonal m. fl. å aktiv stat beräknas sålunda: 1 överstelöjtnant, 1 fanjunkare, 3 majorer, 7 sergeanter, 1 kapten, 2 furirer och 4 subalternofficerare, 3 korpraler. Utöver denna personal tillkommer liksom vid fastlandsregementena viss mot arvode anställd pensionerad personal, nämligen 1 förvaltningsofficer, 2 expeditionsunderofficerare och 1 vapenunderofficer. Av dessa bör emellertid på grund av den centralisering av förvaltningen för Gottlands trupper, reAdsionen längre fram föreslår, förvaltningsofficeren uppföras å staten för militärbefälet. För utom regementet beordrad personal (jfr sid. 369) måste slutligen till den förut beräknade befälskadern göras det tillägg, som framgår av efterföljande tabell.

395 En sammanfattning" av vad ovan anförts giver vid handen, att med inräknande av erforderlig reserv (sid. 369) vid regementet kräves det antal befäl å aktiv stat, som nedanstående tabell utvisar. Underofficerare.

Office rare. O: •4 o

K

i-S

£. o' H

a.

3"

O

v o B o

o cc p? É o ^ o ^ H JP p o

p

P

o

=) 5 i>r p >-<

a P o

Underbefäl.

*

o

H

2.

ST

o

B

<-i

•3

Personal, tjänstgörande vid kompani inom rege1 2'6

17 4 8-8

8 1 0-7

10 7 2-3

3b 2 4-6

3 0-2

3"2

11-G

29-s

9-7

19-3

41-6

27-5

.—

0-2

0"6

1-5

0-5

lo

l-o

0-7

— 1

Utom regementet beordrad p e r s o n a l . Summa 0%

(2"5 %) tillägg Summa

Föreslagen stat

—

0-5

3-4

12-2

31-8

10-2

20-3

42-6

28-2

| 42

29 Av de 31 subalternofficerarna böra 22 å staten upptagas såsom löjtnanter och 9 såsom underlöjtnanter och fänrikar samt av de 42 furirerna 14 såsom furirer av 1. klassen och 28 såsom furirer av 2. klassen. Såsom i det föregående redan framhållits, bör antalet meniga volontärer bestämmas till 120. Vad antalet vicekorpraler beträffar, bör detta i enlighet med den vid fastlandsrégementena följda principen sättas lika med antalet korpraler, alltså till 29. De olika kategorierna beställningsmän böra beräknas efter samma grunder som vid flertalet fastlandsregementen. Liksom för närvarande är fallet, bör vid regementet av civilmilitär personal allt fortfarande bl. a. finnas dels 1 gevärshantverkare, dels ock 1 förrådsvaktmästare. S a in in u ii T ti 11 n i n g.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande infanteriets organisation, har revisionen uppgjort de förslag till personalstater för de olika regementena, som nedanstående tablå utvisar.

396 Infai Underofficerare

Officerare.

M

(utom musik underofficerare).

a

Underbefäl.

F u r irer.

r*

to

P

p

H o p

•J>

a

OD •

Livregementets grenadjärer 15 regementen = Livregementets grenadj ärer Svea livgarde Göta livgarde Kronobergs regemente Norrbottens regemente Gottlands infanteriregemente Summa

Nuvarande lon

150 12 12 10 12 10

300 22 22 20 22 20

210 18 18 14 14 14

420 36 36 28 28 28

450 38 38 30 34 29

450 38 38 30 34 29

15 1 1 l 1

15 1 1 1 1 1

30 2 2 2 3 3

180 14 14 12 16 12

315 25 26 22 23 22

454 i 192 [i 216

3.

Kavalleriet.

135 10 10 9 10 9

426 || 302 604 ! 649 i 6

Enligt nuvarande organisation är vart och ett av de sex fördel' ningskavalleriregementena, nämligen Livgardet till häst, Livregementets dragoner, Livregementets husarer, Smålands husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente, i fred organiserat å regementsstab samt fem skvadroner. Under vissa tider av året hava genom utbrytning från skvadronerna bildats dels en särskild kulsprutetropp om två kulsprutor, dels ock en särskild signalavdelning. Vartdera av Skånska husar- och dragonregementena åter är avsett att organisares å regementsstab samt två bataljoner om fyra skvadroner. I avvaktan på uppsättande av Norrbottens kavallerikår, vilken skall bestå av kårstab och två skvadroner, har emellertid tillsvidare varje bataljon varit organiserad å fem skvadroner. Jämväl vid dessa båda regementen hava genom utbrytning från skvadronerna under vissa tider av året bildats en särskild kulsprutetropp och två särskilda signalavdelningar. Den fast anställda personalen — läkare-, veterinär-, ecklesiastik-

i

397 riet. k

a

Civilmilitär personal.

p.

Arvoden åt pensionerade i

B e s t

i l l n i n g s m

Sjukvå rdsmanskap.

Hovslagarmanskap.

ä n. Förrådsocli hantv.staten.

i

•

o

CD

Vicekorpraler.

Furirer. o

to pr p

CD

o Ä" p

c

Vicekorpraler.

o" B V

Ge värsh antverkarmanskap. W o

i-l

pr

•1

»a

>i

SL

to

to •i

•

H O P CO co

5.

TO"

p

p

-c?

pr

a

B ^

P

•i (B

s.

£

bj

0 o

C O-

o

O

H B) i-l O

o

ro H CD H P H co

i-i

S- o.

'

(B

630 54 54 42 48 120

15 1 ! 1 1 1 1

15 i i l l l

30 2 2 2 2 2

.30 2 2 2 2 2

30 3 2 2 2 2

15 1 1 1 1 1

15 2 1 1 1 1

15 1 1 1 1 1

15 1 1 1 1 • 1

15 1 1 1 1 1

15 1 1 1 1 1

15 1 1 1 1 1

15 1 2 1

— —

45 2 3 3 3 3 |

21 i

2a

och musikpersonal ej medräknad — skall enligt organisationen göras av: vid vart och ett av de sex för delning skav a lleriregementena: Officerare: 1 överste och chef, 1 överstelöjtnant eller major, 7 ryttmästare, 13 löjtnanter och 5 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare: 6 fanjunkare och 10 sergeanter. Manskap: a) Underbefäl och meniga: 5 furirer av 1. klassen, 20 furirer av 2. klassen, 30 korpraler och 228 volontärer.

b) Beställningsmän: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdsryttare, 1 hovslagarfurir av 1. klassen, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 4 hovslagarkorpraler, 5 hovslagarryttare och 1 hantverkskorpral. Civilmilitär personal: 1 gevärshantverkare.

ut-

398 vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena: Officerare: 1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 11 ryttmästare, 21 löjtnanter och 9 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare: 9 fanjunkare och 16 sergeanter.

Civilmilitär personal:

Manskap: a) Underbefäl Och meniga: 8 furirer av 1. klassen, 32 furirer av 2. klassen, 48 korpraler och 414 volontärer.

vid Norrbottens Officerare: 1 överstelöjtnant och chef, 2 ryttmästare, 6 löjtnanter och 3 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare: 3 fanjunkare och 4 sergeanter.

Revisionens yttrande. Allmän organisation.

b) Beställningsmän: 1 sjukvårdsfurir av 1. klassen, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 3 sjukvårdskorpraler, 3 sjukvårdsryttare, 1 hovslagarfurir av 1. klassen, 2 hovslagarfurirer av 2. klassen, 6 hovslagarkorpraler, 7 hovslagarryttare och 1 hantverkskorpral.

2 gevärshantverkare.

kavallerikål Manskap: a) Underbefäl och meniga: 3 furirer av 1. klassen, 8 furirer av 2. klassen, 12 korpraler och 92 volontärer. b) Beställningemän: 7! 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1 sjukvårdsryttare, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkorpral, 2 hovslagarryttare och 1 gevärshantverkarkorpral.

Enligt vad i kapitlet »Högre truppförband och fästningar» framhållits, har revisionen funnit sig böra föreslå, dels att Kronprinsens husarregemente indrages, dels att Livgardet till häst och Livregementets dragoner sammanslås till ett till Stockholm förlagt regemente, benämnt Livregementet till häst, dels att de för kavallerifördelningen avsedda Skånska husar- och dragonregementena sammanslås till ett till Hälsingborg förlagt regemente, benämnt Skånska kavalleriregementet. Då detta regemente är avsett att utgöra en ersättning för kavallerifördelningen, och

399 enär det vid mobilisering måste tagas i anspråk för uppsättande av vissa . specialformationer, har revisionen ansett, att det i fred måste organiseras på fem skvadroner. Vidare har revisionen ansett, att den år 1914 beslutade Norrbottens kavallerikår icke bör uppsättas. För tillgodoseende av behovet av kavalleri inom det nya Norrbottens militärområde bör i stället detacheras en skvadron från Norrlands dragonregemente, vilket med hänsyn härtill bör erhålla en skvadron mera än flertalet av övriga kavalleriregementen. Enligt revisionens förslag kommer kavalleriet att bestå av fem regementen, av vilka Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente vardera hava en skvadron mera än övriga regementen. Såsom ovan nämnts, är fördelningskavalleriregementet för närvarande organiserat å fem skvadroner. Med hänsyn såväl till den mindre omfattningen av den utav revisionen förutsatta krigsorganisationen som till nödvändigheten av att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna håller emellertid revisionen före, att antalet skvadroner per regemente bör minskas med en. Då det vidare visat sig medföra avsevärda olägenheter att icke hava det tunga kulspruteförbandet och signalisterna organiserade såsom fullt självständiga enheter samt det på grund av erfarenheterna från kriget torde vara nödvändigt att vid kavalleriet meddela utbildning jämväl i pionjär-, pansarbil- och annan teknisk tjänst, synes utbildningen i nu nämnda specialgrenar lämpligen böra förläggas till en därför uteslutande avsedd skvadron. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att kavalleriregementet organiseras på fyra skvadroner, därav tre vanliga skvadroner och en teknisk skvadron. I enlighet med vad ovan anförts, bör vid vardera av Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente t tillkomma en vanlig skvadron. Vid de vanliga skvadronerna förutsattes manskapet fortfarande som hittills komma att beväpnas med sabel och karbin. Med hänsyn till de under kriget vunna erfarenheterna måste emellertid hädanefter jämväl kulsprutegevär ingå i de Aranliga skvadronernas beväpning. Enligt vad förut (sid. 165) nämnts, har revisionen beräknat årskon- utbildningens tingenten vid kavalleriet inskrivna och till linjetjänst uttagna värnpliktiga °\g^QQ' i allmänhet till sammanlagt 455 man eller 80 man per fyra-skvadronsregemente och 100 man för fem-skvadronsregementet samt därutöver 15 man, avsedda för särskild utbildning vid ridskolan såsom hästskötare. Före inställelsen till första tjänstgöringen 1 ) beräknas avgången till 4 procent. Antalet tillstädeskomna bliver alltså 76 a 77 man vid fyraskvadronsregemente och 96 man vid fem-skvadronsregemente. Då ut*) Jfr diagrammet å sid. 199.

400 bildningen enligt revisionens uppfattning allt fortfarande bör förläggas till de olika skvadronerna, kommer således på varje skvadron 18 a 19 A^ärnpliktiga. Dessa förutsättas komma att under första tjänstgöringen sammanföras till en särskild övningsavdelning eller tropp. Vad studenter och likställda ävensom officers- och reservofficersaspiranter beträffar, beräknas dessa komma att för kavalleriet i dess helhet uppgå till 27 man per år, därav 11 officers- och 5 reservofficersaspiranter. Före inryckningen till första tjänstgöringen x) beräknas avgången till 2,5 procent. Antalet vid inryckningen tillstädeskomna bliver alltså 26 a 27 man. Samtliga ifrågavarande värnpliktiga förutsättas komina att organiseras på en särskild, för hela kavalleriet gemensam avdelning. Efter första tjänstgöringens aATslutande i början av juni påföljande år torde officers- och reservofficersaspiranter böra återgå till respektive regementen. A ena sidan äro de nämligen alltför fåtaliga för att lämpligen fortfarande vara sammandragna såsom en särskild avdelning, och å andra sidan är det givetvis för aspiranterna en fördel att efter den genomgångna underbefälsutbildningen få tjänstgöra vid trupp. Då kavalleriet beräknas få sitt mobiliseringsbehov av manskap fyllt av f. d. fast anställda och av till linjetjänst uttagna A^ärnpliktiga, förefinnes ur mobiliseringssynpunkt sett intet behov av att meddela kavalleriet tilldelade värnpliktiga av ersättningsreserven någon militär utbildning. Någon egentlig sådan förutsattes därför icke, utan komma ifrågavarande värnpliktiga, vilka avses att inkallas i fyra omgångar, att så gott som uteslutande tagas i anspråk för handräckningstjänst. Vid sådant förhållande har revisionen vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att de ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga, som tilldelas kavalleriet, i främsta rummet böra utgöras av sådan, som enligt nuvarande bestämmelser äro att hänföra till kategorien icke vapenföra. Enligt nuvarande härordning sker utbildningen av det fast anställda manskapet huvudsakligen på A^ederbörande regemente, därvid rekryt- och korpralskolorna vanligen ordnas skvadronsvis och furirskolan i regel gemensamt för regementet i dess helhet. Att på sätt i fråga om infanteriet föreslagits jämväl vid kavalleriet mer eller mindre centralisera det fast anställda manskapets utbildning, torde av flera skäl icke låta sig göra. En dylik anordning skulle sålunda kräva, att för utbildningen erforderliga hästar måste tagas från respektive truppförband till de centralt anordnade skolorna, något som givetvis skulle medföra avsevärda transportkostnader. Härtill kommer, x

) Jfr diagrammet å sid. 221.

401 att vederbörande skvadronschefer i sådant fall icke skulle kunna ansvara för hästmaterialets utbildning och tillstånd. Vidare är att märka, att underbefälseleverna, likasom underbefälet, måste i viss utsträckning tagas i anspråk för skA^adronernas remontdressyr. En bortkommendering av manskapet till centralt anordnade skolor skulle därför hava till följd, att särskilda åtgärder måste vidtagas för remontdressyrens tillgodoseende. Sålunda skulle det bliva nödvändigt att antingen vid regementena anställa särskilda remontryttare eller ock att inrätta särskilda för flera regementen gemensamma dressyranstalter. Att märka är även, att remontridniiigen utgör ett synnerligen gott utbildningsmedel för underbefälsskoleeleverna. Slutligen torde jämväl böra framhållas, att det nuvarande systemet med utbildningens förläggande till vederbörande regemente under en lång följd av år tillämpats och befunnits vara för kavalleriets behov lämpligt och ändamålsenligt. Av huvudsakligen nu angivna skäl har revisionen kommit till det resultatet, att utbildningen av det fast anställda manskapet fortfarande som hittills bör äga rum i regementsvis anordnade skolor. Sålunda förutsattes, att vid varje skvadron anordnas dels volontärrekrytskola, organiserad som en särskild övningsavdelning eller tropp, dels ock korpralskola, vars elever i Ariss utsträckning tagas i anspråk jämväl för remontdressyren, ävensom att remontutbildningen direkt ledes av vederbörande skA^adronschef. Furirskolan förutsattes, som hittills i regel varit fallet, komma att organiseras gemensam för regementet i dess helhet. Liksom vid infanteriet är jämväl vid kavalleriet underofficersskolan för närvarande gemensam för hela truppslaget. Den tager sin början strax efter repetitionsövningarna och fortgår till början av repetitionsövningarna påföljande år, alltså omkring tio månader. Då denna anordning visat sig i allo tillfredsställande, har revisionen utgått från, att underofficersskolan alltjämt kommer att vara organiserad på samma sätt som hittills. I fråga om beordrandet av elever till skolan gäller vad därom beträffande infanteriet anförts. Vad slutligen organisationen under repetitionsövningarna angår, förutsättas de vanliga skvadronerna vara formerade på tre troppar. Vid den tekniska skvadronen organiseras erforderliga kulsprute-, signal- och pionjär-(pansarbil-)förband. Med hänsyn till vad ovan anförts rörande utbildningsorganisationen Fredskader och med det under första tjänstgöringen för de värnpliktiga förefintliga befälsbehovet såsom utgångspunkt torde befälspersonalen för den rege204120

402 mentsvis anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas på sätt nedan angives. . För var och en av de vanliga skvadronerna, vilka enligt A^ad förut nämnts komma att vara organiserade å två troppar jämte korpralskola, böra beräknas: 1 ryttmästare, 1 sergeant, 2 subalternofficerare, 4 furirer och 1 fanjunkare, 3 korpraler. Vid den tekniska skvadronen, där utbildningen förutsattes komma att organiseras på särskilda avdelningar för kulsprute-, signal- och pionjär-(pansarbil-)tjänsten ävensom på korpralskola, erfordras något större befälspersonal, nämligen: 1 ryttmästare, 2 sergeanter, 3 subalternofficerare, 6 furirer och 1 fanjunkare, 3 korpraler. För den för regementet gemensamma furirskolan beräknas såsom befäl 1 subalternofficer, 1 sergeant och 1 furir samt såsom elever — utöver obefofdrade meniga — 2 korpraler per skvadron. Något särskilt befäl för ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga behöver icke beräknas. För skvadroner och furir skola komma alltså vid varje regemente utom Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente att erfordras tillhopa: 4 ryttmästare, 6 sergeanter, 10 subalternofficerare, 19 furirer och 4 fanjunkare, 20 korpraler. Vid Skånska kavalleriregementet erfordras för skvadroner och furirskola tillhopa: 5 ryttmästare, 7 sergeanter, 12 subalternofficerare, 23 furirer och 5 fanjunkare, 23 korpraler. Vad Norrlands dragonregemente beträffar, erfordras för dess till Umeå förlagda fyra skvadroner samma befälspersonal som för vart och ett av de övriga fyra-skvadronsregementena. För den till Boden förlagda skvadronen måste däremot på grund av den självständiga förläggningen beräknas en något starkare befälskader än eljest för en vanlig skvadron. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att för denna skvadron upptages följande befälspersonal, nämligen:

403 1 ryttmästare, 1 sergeant, 3 subalternofficerare, 5 furirer och 1 fanjunkare, 6 korpraler. Vad härefter behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. angår, erfordras, förutom regementschefen, liksom hittills 1 regementsofficer per regemente. Denne är avsedd att vid förefallande behov tjänstgöra som regementschefens ställföreträdare, att biträda vid ledandet av viss utbildning, särskilt befälsutbildningen, att handlägga och inför regementschefen föredraga mobiliserings- och rekryteringsärenden samt att tjänstgöra såsom kasernofficer, dagmajor och eventuellt såsom kassakontrollant. Jämväl ur mobiliseringssynpunkt är ifrågavarande regementsofficer nödvändig. För kavalleriet i dess helhet skulle alltså, förutom regementscheferna, erfordras 5 regementsofficerare. Av dessa synas 3 böra upptagas som överstelöjtnanter och 2 som majorer. Därest chefen för ridskolan — vilken enligt revisionens förslag såsom major är uppförd å ridskolans stat — medräknas, kommer på så sätt antalet överstelöjtnanter, i likhet med vad för närvarande är förhållandet vid fördelningskavalleriet, bliva lika med antalet majorer. Såsom biträde åt regementschefen erfordras 1 ryttmästare, regementskvartermästare, med enahanda åliggande som motsvarande befattningshavare vid infanteriet, och såsom adjutant åt regementsofficern 1 subalternofficer. Denne senare förutsattes tillika tjänstgöra såsom vapenofficer och, i den mån förhållandena det medgiva, även såsom biträde och ställföreträdare åt regementskvartermästaren. 1 likhet med vad som föreslagits i fråga om infanteriet, torde såsom biträde åt regementsintendenten böra anställas 1 pensionerad officer i egenskap av förvaltningsofficer, såsom biträde i regementsexpeditionen 1 pensionerad underofficer i egenskap av expeditionsunderofficer och såsom vapenunderofficer likaledes 1 pensionerad underofficer. Vidare torde jämväl 1 pensionerad underofficer böra anställas för handhavande av befattningen såsom furageuppbördsman tillika uppbördsman för bränsle och lyse. För befattningarna såsom väbel tillika kasernunderofficer, köksföreståndare och hovslagarunderofficer torde- böra avses underofficerare å aktiv stat, för väbelsbefattningen 1 fanjunkare och för vardera av de båda andra befattningarna 1 sergeant. Slutligen erfordras följande underbefäl av manskapet, nämligen: 3 furirer, därav en för köket, en för matsalen och en såsom biträde åt förrådsförvaltaren, samt 3 korpraler, därav en såsom biträde åt furageunderofficern och två såsom 'handräckningsunderbefäl. Sammanlagda antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. per regemente kommer alltså att utgöras av:

404 dels följande personal å aktiv stat, nämligen: 1 överste, . 1 fanjunkare, 1 överstelöjtnant eller major, 2 sergeanter, 4 ryttmästare, 3 furirer och 1 subalternofficer, 3 korpraler. dels följande personal å pensionsstat, nämligen: 1 förvaltningsofficer, 1 vapenunderofficer och 1 expeditionsunderofficer, 1 furageunderofficer. Det tillägg för utom regementet beordrad personal, vilket, enligt vad i det föregående (sid. 369) framhållits, måste göras, är upptaget i nedanstående tabell. En sammanfattning av vad ovan anförts rörande kavalleriets befälsbehoA^ giver vid handen, att vid varje regemente erfordras det antal befäl å aktiv stat, som nedanstående tabell utvisar. Därvid har då inberäknats den reserv, som, enligt vad förut (sid. 369) anförts, måste anses erforderlig. Underofficerare.

Offic erare.

O:

< CD

CD

Z< °* ^H m a zr CD

p O:

(K

N P

p'

•

. 5 c*a 1.

CD

H

CD

O

P*

a a

—

Summa

1 Summa Föreslagen stat

Norrlands

I-! •O

CD H

CD

W o H P

H

! 19 3 3

20 3

—

6 2 1

17-7 5

23-4

0-31

0-89

5-3

0-4 5

0-6

0e

6'41

18-64

5-3

9-45

25-6

3 S

4 1

—

G'75

6-i

— 1 1

fi

CD

CD

10 1

2. Skånska kavalleriregementet. Bland personal tjänstgörande vid skvadron (skola) inom regementet tillkommer Föreslagen stat

*l

a

p

4 1 Ii

5 % (2-B %) reserv

CO CD H

oq CD P

Pr

Fyra-skvadronsregemente.

Personal, tjänstgörande vid skvadron (skola; inom regementet. Regementsofficerare m. fl Utom regementet beordrad personal

3.

p p

i-j

Underbefäl.

0-4

dragonregemente.

Bland personal tjänstgörande vid skvadron (skola) inom regementet tillkommer Föreslagen stat *) Vid 3 regementen överstelöjtnant, vid 2 maj

405 Av de 18 (20) [21] subalternofficerarna torde å staten 13 (14) [15] böra uppföras såsom löjtnanter och 5 (6) [6] såsom underlöjtnanter och fänrikar samt av de 25 (29) [30] furirerna 5 (6) [6] såsom furirer av 1. klassen och 20 (23) [24] såsom furirer av 2. klassen. Antalet meniga volontärer måste vid kavalleriet sättas förhållandevis högre än vid infanteriet dels på grund av truppslagets natur, dels till följd av frånvaron aAT en särskild vicekorpralsgrad. Enligt nuvarande härordning utgör antalet volontärer vid varje fördelningskavalleriregemente "228 eller i medeltal 45,6 per skvadron. Då detta antal synes väl avvägt, finner revisionen sig böra föreslå, att för varje skA^adron beräknas 45 meniga volontärer. Antalet meniga volontärer kommer alltså att uppgå vid vart och ett av de tre fyra-skvadronsregementena till 180 och vid A^artdera Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente till 225. Vad slutligen beställningsmännen angår, torde med hänsyn tili det minskade antalet skvadroner det för ATarje fyra-skvadronsregemente nu bestämda antalet sjukvårdsmanskap kunna minskas med 1 korpral och antalet hovslagarmanskap med 1 furir och 1 menig. Då det vidare visat sig önskvärt att i stället för den nuvarande, för kulsprutematerielen avsedde hänt verkskorpralen erhålla en gevärshantverk arkorpral, och behovet härav efter tilldelande av kulsprutegevär åt kavalleriet kommer att göra sig i än högre grad gällande, torde ett dylikt utbyte lämpligen böra ske. Antalet vid varje fyra-skvadronsregemente erforderliga beställningsmän torde alltså böra beräknas sålunda: Sjukvårdsmanskap: 1 sjukvårdsfurir av »2. klassen, 1 sjukvårdskorpral och 2 sjukvårdsryttare.

Hovslagarmanskap : 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 4 hovslagarkorpraler och 4 hovslagarryttare.

Gevärshantverkarmanskap: 1 gevärshantA 7 erkarkorpral. Vid vartdera Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente erfordras samma personal samt därutöver för den femte skvadronen 1 sjukvårdsryttare, 1 hovslagarkorpral och 1 hovslagarryttare. Enligt nuvarande härordning är å staten för Svea artilleriregemente uppförd 1 hovslagarfurir aAr 2. klassen, avsedd för tjänstgöring vid generalstabens stall. Denne hovslagarfurir erfordras fortfarande och synes, då Svea artilleriregemente enligt revisionens förslag skall förflyttas från huvudstaden, lämpligen böra uppföras i staten för Livregementet till häst.

406 Kavai Underofficerare

Officerare.

(utom musi underofncerare). j

d

O:

<

o

»

P

CD

<<<

g

O-

o

B P D

CD H

3 p: • P H (D

CD

B P.

tg p

B

a>

CD

BB O:

Ni

p

a>

P j>r SO •i

p p rt-

•

a>

P P

P H 9

CD •1

O O

d*

Smålands busarregemente = Livregementets husarer... Skånska kavalleriregementet .. Norrlands dragonregemente

1 1 1 1 1

Summa personal

5 Livregementet till bäst

«

1 1 1 1 i -

7 7 7 8 8

13 13 13 14 15

5 b 5 6 6

5 5 5 6 6

10 11 10 11 11

.VJ

Liksom för närvarande är fallet bör av civilmilitär personal vid varje regemente bl. a. allt fortfarande finnas 1 gevärshantverkare. é

sammanfattning,

1 enlighet med vad sålunda anförts rörande kavalleriets organisation, j ^ . r evisionen uppgjort de förslag till personalstater för de olika regementena, som ovanstående tablå utvisar. 4.

Artilleriet.

Enligt 1914 års härordning är artilleriet av tre olika slag, nämligen: fältartilleriet, bestående av Svea, Göta, Vandes, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen samt Gottlands artillerikår, positionsarlilleriet, bestående av Positionsartilleriregementet, samt fästningsartilleriet, bestående ay Bodens artilleriregemente och Karlsborgs artillerikår. Denna •indelning, vilken hänför sig till tidigare rådande uppfattning angående artilleriets uppgifter och användning, är emellertid numera icke längre riktig. Från att ursprungligen hava varit avsett för ställningskriget har sålunda positionsartilleriet utvecklats till ett tungt fältartilleri, avsett för direkt samverkan med fälthären. De väsentligt ökade fordringar med avseende å rörlighet och manöverduglighet, som med an-

407 riet.

M a n s k a p .

B e s t ä l l n i n g s m ä n . Underbefäl.

Sjukvårdsmanskap.

< o

Furirer.

W

te

o V

E

p

•

i

p: i-t CD H

M

l-i

CD

g

OTQ"

Q

p

CD

•i p

B_

CD

5 5 5 6 6

20 20 20 23 24

24 24 24 27 30

180 180 180 225 225

121)

1 1 1 i i o

o

B 0 PCD

pa O <D

O

.o

P H

CD >-i P

?

< 2

l-<

?

Förrådsocb bantv.staten. p

•ö H P

CD p

Arvoden åt pensionerade

it

W o

W o

o

CD

P

Hovslagarmanskap.

M

B

Gevärsbantv.manskap.

Civilmilitär personal.

*

® •i S. p-

CD

IV ^ p T

-

•i CD

\ 1 1

2 2 2 3 3

2 1 1 1 1

4 4 4 5 5

4 4 4 5 5

1 1 1 1 1

i 1 1 1 1

1 1 1 1 1

3 3 3 3 3

ledning härav måste ställas å positionsartilleriet, hava också medfört, att detsamma alltsedan år 1914 beträffande de värnpliktigas utbildningstid varit fullt jämnställt med fältartilleriet. Under sådana förhållanden synes något skäl icke vidare förefinnas för bibehållande av benämningen positionsartilleri, utan torde det sålunda betecknade artilleriet hädanefter böra hänföras till fältartilleriet. 1 överensstämmelse härmed torde, såsom redan förut (sid. 274) framhållits, det nuvarande Positionsartilleriregementet hädanefter lämpligen böra benämnas Stockholms artilleriregemente. Enligt revisionens förslag förutsattes, att Karlsborgs artillerikår omorganiseras för uppsättande av vissa tunga och lätta fältartilleriformationer samt under namn av Smålands artilleriregemente förlägges till Jönköping. Det sålunda nyorganiserade regementet bör givetvis hänföras till fältartilleriet. Fästningsartilleriet bör fortfarande såsom hittills upptagas som ett särskilt slag av artilleri. Då Karlsborg enligt revisionens förslag icke skall bibehållas såsom fästning, erfordras emellertid icke mera något fästningsartilleri för denna ort. I överensstämmelse med vad sålunda anförts bör artilleriet utgöras av endast två olika huvud slag, nämligen fältartilleri och fästningsartilleri. Av de tio olika artilleritruppförband, som enligt revisionens organisationsförslag komma att finnas, böra hänföras:

408 till fältartilleriet de fyra fördelningsartilleriregementena — nämligen Svea, Göta, Vendes och Norrlands artilleriregementen — Smålands artilleriregemente, Gottlands artillerikår, Stockholms artilleriregemente och Norrbottens artillerikår samt till fästningsartilleriet Bodens artilleriregemente. Revisionen övergår nu till att angiva, huru förenämnda olika truppförband enligt dess uppfattning böra organiseras. Fältartilleriet. FördelningsVad först fördelningsartilleriregementena angår, äro dessa — med regementen v i s s a undantag för Vendes och Norrlands artilleriregementen — för närNuvarande varande organiserade å organisation. regementsstab, tre fältkanondivisioner, bestående av divisionsstab och tre (vid den ena divisionen endast två) batterier om fyra 7,5 cm. kanoner, samt en fälthaubitsdivision, bestående av divisionsstab och tre batterier om fyra 10,5 cm. haubitser. Antalet batterier per regemente utgör således i regel 11 och pjäsantalet 44, därav 32 kanoner och 12 haubitser. Vid Vendes artilleriregemente tillkommer en ridande division om två fältkanonbatterier, avsedd att vid mobilisering ingå i kavalleri fördelningen. Av Norrlands artilleriregemente är en division förlagd till Boden. Denna division, vilken icke ingår i Bodens -trupper utan är avsedd för det tidiga gränsförsvaret, består av två fältkanonbatterier och ett fälthaubitsbatteri. Av de tre övriga till Östersund förlagda divisionerna bestå de två av vardera tre fältkanonbatterier och den återstående av ett fältkanon-, ett fälthaubits- och ett bergsbatteri. För sistnämnda batteri erforderliga bergskanoner äro under tillverkning och förväntas bliva färdiga under innevarande år. I avvaktan härpå sker utbildningen vid batteriet med vanliga fältkanoner eller fälthaubitser. Den fast anställda personalen — lakar-, veterinär-, ecklesiastik- och musikpersonal ej medräknad — utgöres enligt normalorganisationen av: Officerare: 1 överste och chef, 2 överstelöjtnanter, 3 majorer, 18 kaptener, 20 löjtnanter och 10 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare: 15 styckjunkare och 30 sergeanter.

409 b)

Manskap: a) Underbefäl och meniga:

18 furirer av 1. klassen, 37 furirer av 2. klassen, 44 konstaplar och 176 volontärer.

Beställningsmän:

2 sjuk vår dsfurirer av 2. klassen, 3 sjukvårdskonstaplar, 3 sjukvårdsartillerister, 1 hantverksfurir av 2 klassen, 2 hantverkskonstaplar, 3 hantverksartillerister, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 ) 5 hovslagarkonstaplar och 5 hovslagarartillerister.

Utöver förenämnda personal tillkomma: vid Vendes

artilleriregemente.

1 major, 2 kaptener, 3 löjtnanter, 1 underlöjtnant, 2 styckjunkare, 6 sergeanter, 3 furirer av 1. klassen, 7 furirer av 2. klassen, 8 konstaplar, 32 volontärer, 1 sjukvårdsartillerist, 1 hantverksartillerist, 1 hovslagarfurir av 2. klassen och 1 hovslagarartillerist.

vid Norrlands

artilleriregemente,

2 kaptener, 1 löjtnant, 1 underlöjtnant, 1 styckjunkare, 2 sergeanter, 2 furirer av 1. klassen, 3 furirer av 2. klassen, 4 konstaplar, 16 volontärer, 1 sjukvårdsartillerist, 1 hantverksartillerist och 1 hovslagarartillerist.

Såsom i kapitlet »Högre truppförband och fästningar» omförmälts, R °*J°J^ nB yttrande. komma enligt revisionens förslag fördelningsartilleriregementena att bliva Allmänfyra, nämligen Svea, Göta, Vendes och Norrlands artilleriregementen. organisation. Att märka är, att Svea artilleriregemente förutsattes komma att förläggas till Uppsala, att den nuvarande ridande divisionen vid Vendes artilleriregemente indrages samt att Norrlands artilleriregemente i sin helhet är avsett att förläggas till Östersund. Enligt nuvarande organisation utgöres fördelningsartilleriregementenas beväpning av lätta fältkanoner och lätta haubitser. Emellertid hava erfarenheterna från kriget givit vid handen, att vid sidan av dessa pjäser jämväl 15 cm. haubitser böra enligt den ständiga indelningen i fält ingå i arméfördelningarna. Av krigserfarenheten har även framgått, att ett väl avvägt samarbete mellan ifrågavarande olika slag av pjäser är av största betydelse för stridens utgång, samt att förutsätt') Vid Svea artilleriregemente tillkommer 1 hovslagarfurir av 2. klassen, avsedd för ombesörjande av hovslagargöromålen vid generalstabens stalletablissemang. 2041 20

m

410 ningen för åstadkommandet av ett dylikt samarbete är, att artilleriets alla officerare äga en noggrann kännedom om samtliga pjässlagens egenskaper och verkan. Med den nuvarande organisationen av 15 cm.materielen å ett särskilt truppförband är det visserligen möjligt att vid större fälttjänst övningar ävensom vid artilleriskjutskolan åstadkomma samövningar mellan det lätta fältartilleriet och nämnda materiel, men de på detta sätt anordnade samövningarna äro icke på långt när tillräckliga för uppnåendet av ett tillfredsställande resultat. För att detta skall bliva möjligt, böra enligt revisionens uppfattning 15 cm. haubitser redan i fred vara inorganiserade i fördelningsartilleriregementena. Då en utökning av 15 cm. materielen med hänsyn till därmed förenade avseA^ärda kostnader icke torde kunna ifrågasättas, bliver det alltså nödvändigt att för ifrågaA^arande ändamål disponera erforderligt antal av de 15 cm. haubitser, vilka hittills omhänderhafts av Positionsartilleriregementet. Såsom ovan nämnts, utgör antalet batterier per fältartilleriregemente för närvarande 11 (vid Vendes artilleriregemente 13 och vid Norrlands artilleriregemente 12). Med hänsyn till den minskade värnpliktskontingenten måste givetvis en reducering av detta batteriantal äga rum. Enligt revisionens uppfattning synes regementet böra utom under tiden för repetitionsövningarna organiseras å sex batterier. I regel torde dessa batterier böra utgöras av 3 fältkanonbatterier, 2 lätta fälthaubitsbatterier och 1 15 cm. haubitsbatteri. Därest mobiliseringsförhållandena sådant kräva, bör hinder dock icke möta att vissa år öka fältkanonbatteriernas antal på haubitsbatteriernas bekostnad. Vid Norrlands artilleriregemente förutsättas de under tillverkning varande bergskanonerna komma att ingå i de ovan beräknade sex batterierna. Under repetitionsövningarna förutsättas regementena komma att organiseras å 9 batterier. För att giva största möjliga antal divisioner tillfälle till övning torde dessa batterier böra organiseras å fyra divisioner, därav tre om 2 batterier och en om 3 batterier. Manskapsstyrkan medgiver dock i regel icke, att ett så stort antal batterier organiseras med mera än två pjäser. För utbildning i fältstarka förband förutsattes därför tillfällig sammanslagning av två eller flera batterier. Därjämte torde i regel A7id varje regemente böra organiseras vissa luftvärnsformationer. Då utbildningen av den härför erforderliga personalen enligt revisionens förslag är avsedd att förläggas till Stockholms artilleriregemente, hava dessa formationer icke någon motsvarighet under den övriga delen av året.

#

411 Enligt vad i det föregående (sid. 165) omförmälts, har revisionen utbildningens beräknat arskontingenten vid artilleriet i dess helhet inskrivna och till rande. linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till sammanlagt 1,790 man. Av nedanstående tabell framgår, huru denna styrka tankes fördelad på de olika förbanden, ävensom vilket antal man, som beräknas inställa sig vid inryckning till första tjänstgöring: Antal inskrivna.

Svea artilleriregemente Göta » Vendes » Norrlands » Smålands » Gottlands artillerikår Bodens artilleriregmente Stockholms » Norbottens artillerikår Summa

Antal vid inryckning till första tjänstgöring tillstädeskomna.*)

240 240 240 240 250 50 240 210 80

221 221 221 221 230 46 221 193 74

1,790

1,648

Anteckningar.

*) Mellan inskrivningen och inställelsen till första tjänstgöring räknas med en avgång av 8 %.

Av tabellen framgår, att vid varje fördelningsartillerigemente den vid inryckning till första tjänstgöring 1 ) tillstädeskomna styrkan beräknas utgöra 22.1 man. Denna styrka fördelas under första tjänstgöringen — med undantag för den tid repetitionsövningarna pågå — å förut omförmälda sex batterier, vid ATilka utbildningen av de olika utbildningskategorierna (kuskar, riktare, signalister m. fl.) äger rum och vilka förutsättas komma att organiseras på ett med hänsyn till utbildningens ändamålsenliga bedrivande lämpligt avvägt sätt. Vad studenter och likställda ävensom officers- och reservofficersaspiranter beträffar, beräknas dessa komma att för artilleriet i dess helhet uppgå till 200 man per år, därav 25 officers- och 20 reserA^officersaspiranter. Före inställelsen till första tjänstgöringen 2 ) beräknas 2.5 procent avgå. Antalet tillstädeskomna bhVer alltså omkring 195. Av de inskrivna beräknas 20 tilldelas artilleriet i teknisk tjänst. Dessa förutsättas komma att fortfarande såsom hittills fullgöra sin tjänstgöring vid arméförvaltningens artilleridepartement samt detsamma underlydande fabriker och tyganstalter. Utbildningen av de övriga — undantagandes dem som tilldelats Bodens artilleriregemente — torde däremot böra äga rum i sär*) Jfr diagrammet å sid. 202. ) Jfr diagrammet å sid. 222.

412 skilda för hela artilleriet gemensamma skolor. Efter första tjänstgöringens avslutande förutsättas officers- och reservofficersaspiranterna återgå till vederbörande truppförband. Liksom vid kavalleriet avses ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga komma att inkallas i fyra omgångar. Av dessa äro tre huvudsakligen avsedda för handräckningstjänst och böra därför icke göras större, än som för denna tjänsts fullgörande är oundgängligen erforderligt. Den fjärde omgången, för vilken en väsentlig del av tjänstgörinstiden beräknas kunna tagas i anspråk för militär utbildning, kommer att omfatta huvuddelen av arskontingenten. För att icke särskilt befäl för ersättningsreservens utbildning skall behöAra beräknas, tankes denna omgång förlagd till sista delen av första tjänstgöringen samt till tiden mellan utryckningen från och inryckningen till nämnda tjänstgöring. Under första tjänstgöringens sista del frigöres nämligen en del befäl på grund av de omorganiseringar inom batterierna, som i och för vinterövningars utförande måste vidtagas, och under den nämnda mellantiden finnes erforderligt befäl till förfogande liksom ock hästar för ridoch körutbildningen. Vad utbildningen av det fast anställda manskapet angår, gäller vad därom beträffande kavalleriet anförts. Rekryt-, konstapel- och furirskolor böra alltså fortfarande som hittills anordnas regementsvis och underofficersskolan ävenledes som hittills gemensamt för artilleriet i dess helhet. Huvuddelen av konstapelskolorna förutsattes komma att under sommaren beordras till artilleriets skjutskola för att därstädes tjänstgöra såsom trupp vid instruktionsbatterierna. Under första tjänstgöringen torde vissa kontingenter såväl fast anställt manskap som värnpliktiga böra viss tid beordras till Stockholms artilleriregemente för att därstädes erhålla utbildning i luftvärnsmaterielens handhavande och användning. Fredskader.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts rörande fördelningsartilleriregementenas allmänna organisation och utbildningens ordnande, torde befälspersonalen för den regementsvis anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas sålunda: 6 kaptener, 11 sergeanter, 14 subalternofficerare, 31 furirer och 6 styckjunkare, 34 konstaplar, elever i furirskolan däri inbegripna. Vad härefter angår behovet av regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl., torde antalet regementsofficerare — frånsett regementschefen —

413 böra bestämmas till 4. Därest fråga endast vore om ledande och övervakande av utbildningen under första tjänstgöringen skulle visserligen 2 å 3 vara nog, men då, enligt vad under infanteriet framhållits, en hel del andra göromål än trupptjänst måste fullgöras av regementsofficerarna, har revisionen icke ansett sig kunna sätta deras antal lägre än till 4, vilket jämväl ur mobiliseringssynpunkt är erforderligt. Av regementsofficerarna förutsättas tre året om vara i trupptjänst såsom divisionschefer, under det att den fjärde står till regementschefens förfogande för handläggning av mobiliserings- m. fl. ärenden, tjänstgör såsom kasernofficer samt disponeras för ledning och planläggning av viss befälsutbildning m. m. Endast under repetitionsövningarna samt vid särskilda tillfällen förutsattes denne senare komma att föra befäl över division. De fyra regementsofficerarna torde böra utgöras av 1 överstelöjtnant och 3 majorer. Till regementschefens biträde erfordras 1 kapten, regementskvartermästare, med enahanda åligganden som motsvarande befattningshavare vid infanteriet. Några särskilda adjutanter åt de tre ordinarie divisionscheferna torde däremot icke vara erforderliga, utan synas tre av de vid batterierna tjänstgörande subalternofficerarna kunna beordras att jämväl tjänstgöra såsom divisionsadjutanter. Då dessa officerare icke kunna — såsom vid infanteriet i viss utsträckning regementsadjutanterna — påräknas få någon tid övrig för tjänstgöring i regementsexpeditionens truppavdelning såsom biträde åt regementskvartermästaren, och då icke heller några underofficerare vid divisionsstaber eller batterier finnas disponibla för sådan tjänstgöring, måste särskild personal för ändamålet beräknas. Denna särskilda personal synes icke kunna sättas lägre än till 1 subalternofficer, regementsadjutant, och 1 styckjunkare samt 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Vid artilleriet är befattningen såsom vapenofficer förenad med chefskapet för regementets tygverkstäder. Då denna senare verksamhet icke kan förenas med annan tjänstgöring, bör vid varje regemente beräknas 1 kapten såsom vapenofficer. Befattningen såsom vapenunderofficer bör likasom vid infanteriet uppdragas åt 1 pensionerad underofficer. I likhet med vad som föreslagits beträffande infanteriet torde såsom biträde åt regementsintendenten böra avses dels 1 pensionerad officer såsom förvaltningsofficer, dels ock 1 sergeant å aktiv stat. Denne senare förutsattes komma att tjänstgöra jämväl såsom biträde åt den regementsofficer, som handlägger mobiliseringsärendena. I likhet med vad som föreslagits vid kavalleriet, torde såsom furageuppbördsman, tillika

414 uppbördsman för bränsle och iyse, böra avses 1 pensionerad underofficer. Denne synes därjämte böra tjänstgöra såsom förrådsunderofficer vid vissa fältförråd. För befattningarna såsom väbel, tillika kasernunderofficer, köksföreståndare samt hovslagarunderofficer böra avses underofficerare å aktiv stat: för väbelsbefattningen 1 styckjunkare och för var och en av de tre övriga befattningarna 1 sergeant, övriga vid regementet förefintliga fältförråd förutsättas handhavas av de å batterierna placerade sergeanterna. Vid Vendes artilleriregemente bör på grund av den delade förläggningen, vilken nödvändiggör utspisning inom två skilda etablissemang, beräknas ytterligare 1 sergeant såsom köksföreståndare. Slutligen erfordras följande underbefäl av manskapet, nämligen: 2 furirer, därav en för köket och en för matsalen (vid Vendes artilleriregemente av ovan anfört skäl 4 furirer), samt 2 konstaplar som handräckningsunderbefäl. Sammanlagda antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. per regemente kommer alltså att utgöras av: dels följande personal å aktiv stat, nämligen: 1 överste, 1 överstelöjtnant, 3 majorer, 2 kaptener, 1 subalternofficer, 2 styckjunkare,

3 sergeanter (vid Vendes artilleriregemente 4), 2 furirer (vid Vendes artilleriregemente 4) och 2 konstaplar,

dels följande personal å pensionsstat,

nämligen:

1 förvaltningsofficer, 1 expeditionsunderofficer, 1 vapenunderofficer och 1 furageuppbördsman. Det tillägg för utom regementet beordrad personal, vilket, enligt vad i det föregående (sid. 369) framhållits, måste göras, är upptaget i nedanstående tabell. E n sammanfattning av vad sålunda anförts rörande fördelningsartilleriregementenas befälsbehov giver vid handen att vid varje regemente kommer — med inräknande av nödig reserv (sid. 369) — att erfordras den aktiva befälspersonal, som nedanstående tabell närmare utvisar.

415 Underofficerare.

Officerare.

O:

<

W P

STO: *-•

<

O p

w etO

Ä fi'

w CD H

era

fi

W c

fi w

o"

v

i-i

r+

CD H

CD

CD

6 2 2-5

14 1 IO"?

6 2

11 3 1-9

31 2

Summa

10-5

25-7

15-9

36-9

0-5

1-3

0-4

0-8

0-9

0-9

Summa

8-4

16-7

37-8

36-9

s

s

17 H W ct-

Personal tjänstgörande vid b a t t e r i (skola) inom regementet Regementsofficerare m. fl Utom regementet beordrad personal

P

CD H

5 % (2-5 %) i reserv

Anm.

Mj p

p w P £" et- T

a>

Föreslagen stat

o cp

Underbefäl.

P

g

CD

fi

pr p H CD

CD P

B

H CD

ctP •TÖ

PH

CD

34 2

3-9

37 Vid Vendes artilleriregemente tillkomma 1 sergeant och 2 furirer.

Av de ovan beräknade 27 subalternofficerarna torde 18 böra upptagas såsom löjtnanter och 9 såsom underlöjtnanter och fänrikar. Av det beräknade antalet furirer — enligt normalorganisationen 38 och vid Vendes artilleriregemente 40 — böra uppföras: i staterna för Svea, Göta och Norrlands artilleriregementen 13 såsom furirer av 1. klassen och 25 såsom furirer av 2. klassen, samt i staten för Vendes artilleriregemente 14 såsom furirer av 1. klassen och 26 såsom furirer av 2. klassen. Av enahanda skäl som vid kavalleriet måste jämväl vid artilleriet antalet meniga volontärer sättas proportionsvis högre än vid infanteriet. Enligt nuvarande härordning utgör volontärantalet enligt normalorganisationen 176 samt vid Vendes artilleriregemente 208 och vid Norrlands artilleriregemente 192. På grund av den utav revisionen föreslagna ändrade organisationen kan emellertid en väsentlig reduktion av dessa siffror äga rum. Enligt verkställda beräkningar torde antalet meniga volontärer böra bestämmas till 105. Vad slutligen beställningsmännen angår, torde med hänsyn såväl till den minskade fredsstyrkan som den ändrade organisationen vissa mindre jämkningar kunna vidtagas. Den nuvarande normalorganisationen torde' sålunda kunna minskas med följande personal, nämligen sjukvårdsmanskapet med 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen och 1 sjukvårdskonstapel, hantverksmanskapet med 1 hantverksartillerist och hovslagarmanskapet

416 med 2 hovslagarkonstaplar och 1 hoATslagarartillerist. Antalet beställningsmän per regemente torde alltså böra beräknas sålunda: Sjukvårdsmanskap:

Hantverksmanskap:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar och 3 sjukvårdsartillerister.

1 hantverks furir av 2. klassen, 2 hantverkskonstaplar och 2 hantverksartillerister.

Hovslagarmanskap: 1 hovslagarfurir aAr 2. klassen, 3 hoA^slagarkonstaplar och 4 hoA^slagarartillerister. Smålands artilleriregemente. Revisionens vttrande.

Gottlands artillerikår. Nuvarande organisation.

Som förut (sid. 274) omförmälts, föreslår revisionen, att Karlsborgs artillerikår, utökad med ett antal lätta batterier, under namn av Smålands artilleriregemente förlägges till det eljest ledigblivna artillerietablissemanget i Jönköping. Enligt 1914 års härordning skulle Karlsborgs artillerikår organiseras å kårstab samt fyra fästningsartillerikompanier. Sedan det emellertid under krigsåren befunnits nödigt att utöka det tunga fältartilleriet, har en omorganisation av kåren skett, och består densamma för närvarande av kårstab samt två batterier om fyra 10 cm. kanoner och två batterier om två 21 cm. haubitser. Dessutom finnas vissa fortpjäser. Nyssnämnda fyra batterier äro fortfarande erforderliga. Antalet vid Smålands artilleriregemente uppsatta lätta batterier torde av kostnadsskäl böra begränsas till två. Batteriernas antal vid regementet bliver — utom under repetitionsövningarna, då nämnda antal givetvis utökas — alltså sex eller samma antal som vid ett fördelningsartilleriregemente. Vad som ovan anförts rörande utbildningens organiserande och fredskader vid ett fördelningsartilleriregemente, gäller i allt väsentligt även de förhållanden, som bliva rådande vid Smålands artilleriregemente, för vilket revisionen därför föreslår samma fredskader som vid fördelningsartilleriregementet är det normala. Vad härefter Gottlands artillerikår beträffar, är denna för närvarande organiserad å kårstab samt två fältkanonbatterier, ett fälthaubitsbatteri och ett tungt 15 cm. haubitsbatteri. Den fast anställda personalen — musikpersonalen ej medräknad — utgöres av: Officerare: 1 överstelöjtnant och chef, 6 kaptener,

10 löjtnanter och 4 underlöjtnanter och fänrikar.

417 Underofficerare: 4 styckjunkare och 9 sergeanter. Manskap: a) Underbefäl och meniga: 7 furirer av 1. klassen, 15 furirer av 2. klassen, 22 konstaplar och 88 volontärer.

b) Beställn ingstnän: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar, 2 sjukvårdsartillerister, .1 hantverksfurir av 2. klassen, 1 hantverkskonstapel, 2 hantverksartillerister, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist.

Med hänsyn till den minskade värnpliktskontingenten ävensom nöd- Revisionens vändigheten att åstadkomma erforderliga besparingar torde i kårens nu- y" rande Varande organisation böra Addtagas den förändringen, att det ena fält- organisation, kanonbatteriet ävensom det tunga haubitsbatteriet indragas. Kåren bör följaktligen organiseras å kårstab samt 1 fältkanonbatteri och 1 fälthaubitsbatteri. Denna organisation förutsattes komma att bibehållas jämväl under repetitionsövningarna. Såsom förut (sid. 160) nämnts, skall å Gottland någon uppdelning utbildningens av de värnpliktiga i för linjetjänst avsedda och ersättningsreserv ej äga 0\s.™tT rum, utan komma samtliga värnpliktiga att uttagas till linjetjänst. Av den årligen inskrivna kontingenten beräknas Gottlands artillerikår komma att tilldelas 50 man, varav 46 man beräknas inställa sig till första tjänstgöring. 1 ) Då denna styrka är alltför liten för att handräckningstjänsten vid kåren skall med densamma kunna behörigen upprätthållas, måste för detta ändamål från fastlandet erforderligt antal ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga beordras till tjänstgöring vid kåren. För sådan tjänstgöring torde böra beräknas en årlig kontingent av 100 man. Med avseende å sättet för utbildningens organiserande för de olika värnpliktskategorierna, officers- och reservofficersaspiranter samt det fast anställda manskapet gäller i tillämpliga delar, vad därom anförts i fråga om fördelningsartilleriregementena. Mod utgångspunkt från vad sålunda anförts torde befälspersonalen Fredskader. för den vid kåren anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas sålunda: 2 kaptener, 5 subalternofficerare, 2 styckjunkare, 4 sergeanter, l

11 furirer och 13 konstaplar, elever däri inbegripna.

furirskolan

) Jfr tabellen å sid. 411 och diagrammet å sid. 202.

2 0 4 1 20

418 Vad antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. beträffar, torde detta böra beräknas sålunda: 1 överstelöjtnant, kårchef, 2 kaptener, därav den ene såsom regementskvartermästare och den andre såsom vapenofficer, tillika chef för tygverkstäderna i Visby, 2 subalternofficerare, den ene såsom kåradjutant samt mobiliseringsoch kasernofficer samt den andre såsom adjutant hos militärbefälhavaren på Gottland, 1 styckjunkare, väbel, kasernunderofficer samt uppbördsman för furage, bränsle och lyse, 3 sergeanter, därav en såsom biträde i kårexpeditionens aA^delning för truppärenden ävensom åt mobiliseringsofficeren, en såsom köksföreståndare och en såsom hovslagarunderofficer, 2 furirer, därav en för köket och en för matsalen, samt 1 konstapel såsom handräckningsunderbefäl. Utöver nämnda personal böra anställas 2 pensionerade underofficerare, den ene för tjänstgöring såsom expeditionsunderofficer i kårexpeditionen och den andre för upprätthållande av befattningen såsom vapenunderofficer. Det tillägg för utom kåren beordrad personal, vilket måste göras (se sid. 369), är upptaget i nedanstående tabell. En sammanfattning av vad sålunda anförts rörande kårens befälsbehov giver vid handen, att — med inberäknande av nödig reserv (sid. 369) — vid densamma erfordras den aktiva befälspersonal, som nedanstående tabell närmare utvisar. Underofficerare.

Officerare.

CD

t»

1?

fi CD

Styckjunkare.

p et-

K>

Subalternofficerare.

w fi 4

CD H

a=< CD P

fi

Underbefäl.

w fi

o

H CD

rtP

hi

!

13 co

CD"

i* 1

Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom kåren : Regementsofficerare m. fl ' Utom kåren beordrad personal Summa 5 % (2-5 %) i reserv

Föreslagen stat

11 2 l-«

13 1

14-6

0-4

0-4

0-3

8-1

14-3 ! ! 14

2 2 1-8

5 2

2 1

o 0-9 7-9

0-3

0-6

0i

5-6

12-c

: Summa

5 |l —

o

419 Av de 13 subalternofficerarna torde å staten 9 böra uppföras såsom löjtnanter och 4 såsom underlöjtnanter och fänrikar samt av de 15 furirerna 5 såsom furirer av 1. klassen och 10 såsom furirer av 2. klassen. Enligt vad av tabellen framgår, skulle egentligen beräknas 3 styckjunkare och 8 sergeanter. För att emellertid proportionen mellan dessa båda grader icke skall bliva alltför ogynnsam, har revisionen ansett, att i staten böra uppföras 4 styckjunkare och 7 sergeanter. xVntalet meniga volontärer, \dlket enligt nuvarande härordning utgör 88, torde med den av revisionen föreslagna organisationen kunna nedsättas till 71. Vad slutligen beställningsmännen angår, torde av enahanda skäl, som anförts i fråga om fördelningsartilleriregementena, 1 .sjukvårdskonstapel och 1 sjukvårdsartillerist ävensom 1 hantverksartillerist kunna indragas. Antalet beställningsmän bör alltså beräknas sålunda: Sjukvårdsmanskap: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskonstapel och 1 sjiikATårdsartillerist.

Hantverksmanskap: 1 hantverksfurir av 2. klassen 1 hantverkskonstapel och 1 hantverksartillerist.

Hovslagarmanskap: 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist. Enligt nuvarande organisation är Positionsartilleriregementet organi- Stockholms serat å regementsstab och tre divisioner. Varje division består av divi- artuierisionsstab och två batterier om fyra 15 cm. haubitser. Antalet batterier r ® semen e*i

Nuvarande

utgör således 6 och pjäsantalet 24. Vid mobilisering uppsätter rege- organisation. mentet ytterligare visst antal batterier. Regementets fast anställda personal — lakar-, veterinär- och musikpersonal'frånräknad — utgöres av: Officerare: 1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 2 majorer, 10 kaptener, 12 löjtnanter och 6 underlöjtnanter och fänrikar.

Underofficerare: 12 styckjunkare och 24 sergeanter. Manskap: a) Underbefäl och meniga: 10 furirer av 1. klassen, 20 furirer av 2. klassen, 24 konstaplar och 96 volontärer.

420 b)

Beställningsmän:

1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar, 2 sjukvårdsartillerister, 1 hantverksfurir av 2. klassen, Eevisionens yttrande. Allmän organisation.

1 hantverkskonstapel, 2 hantverksartillerister, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 2 hovslagarkonstaplar och 3 hovslagarartillerister.

Enligt vad i det föregående framhållits, har reAdsionen funnit sig böra föreslå, att till varje fördelningsartilleriregemente överföres Adss 15 cm. materiel. SåA^äl på grund av denna ö Återflyttning som till följd av A^ärnpliktskontingentens minskning måste giA^etvis den tunga artilleriorganisationen vid Stockholms arlilleriregemente undergå en häremot svarande minskning, och har revisionen kommit till den uppfattningen, att ifrågavarande organisation utom under tiden för repetitionsövningarna bör begränsas till en division om två batterier. Enligt 1914 års härordning ingår icke något särskilt luftvärnsartilleri i arméorganisationen. Emellertid hava, såsom i förut omförmälda, i revisionens betänkande Del III ingående Bil. 3 framhålles, erfarenheterna från kriget givit vid handen, att med den starka utveckling flygväsendet erhållit dylikt artilleri måste anses oundgängligen erforderligt. Mot anskaffandet av särskilt luftvärnsartilleri skulle måhända den invändningen kunna göras, att fientliga luftstridskrafter böra avvisas icke medelst dylikt artilleri utan med egna luftstridskrafter. Att så även i främsta rummet kommer att försökas, ligger i sakens natur, men detta utesluter icke behovet aAT ett särskilt luftvärnsartilleri. Det är nämligen att märka, att även om obestritt hemivälde i luften innehaves, det icke är möjligt att helt och hållet hindra fientliga flygplan att passera egna linjer och gränser. För ett land som vårt, vilket av ekonomiska skäl icke är i stånd att uppsätta tillräckligt starka luftstridskrafter för att i ett krig städse kunna tillförsäkra sig herraväldet i luften, erhåller därför luftvärnsartilleriet en alldeles särskild betydelse. Om man således enligt revisionens uppfattning icke kan undvara sådant artilleri, är det dock å andra sidan tydligt, att man av kostnadshänsyn är nödsakad att begränsa sig till vad som kan anses vara av förhållandena oundgängligen påkallat. Uti ett den 14 mars 1921 aA^gwet betänkande, vilket blivit till revisionen överlämnat för att tagas under övervägande vid fullgörandet av dess uppdrag, hava de s. k. flygsakkunniga framlagt ett av kostnadsberäkningar åtföljt förslag till ordnande av denna del av luftförsvaret. Då de sakkunniga, som naturligt är, vid uppgörandet av sitt förslag haft att utgå från nuvarande härordning, är det emellertid tydligt, att det resultat, vartill de kommit, icke är tillämpligt på den av revisionen

421 föreslagna arméorganisationen, även om detsamma i flera avseenden kan tjäna som god vägledning. De kostnadssummor, till vilka de sakkunniga i sitt förslag kommit, äro dessutom ^så avsevärda, att frågans lösning efter de av dem angivna riktlinjer torde få anses fullständigt utesluten. Under sådana förhållanden och då organisationen delvis är beroende av materielen, beträffande vilken försök ännu pågå, har det icke varit revisionen möjligt att på grundvalen av förenämnda betänkande bilda sig någon bestämd uppfattning angående den utsträckning, i vilken luftvärnsartilleri bör anskaffas och huru detsamma lämpligast bör organiseras. Det synes revisionen därför nödigt, att sedan de' pågående materielförsöken avslutats, frågan i dess helhet göres till föremål för förnyad utredning. Om alltså den föreliggande frågan icke nu kan slutgiltigt lösas, så synes det revisionen dock med hänsyn till luftvärnsartilleriets stora betydelse vara av vikt, att detta Arapen redan nu beredes åtminstone någon plats inom den nya arméorganisationen. Att man härvid icke bör vidtaga några åtgärder, som äro ägnade att föregripa frågans slutliga ordnande, utan begränsa sig till vad som under alla omständigheter måste anses vara ofrånkomligt, torde emellertid ligga i sakens natur. I anslutning till vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att vid Stockholms artilleriregemente organiseras vid sidan om den tunga haubitsdiAdsonen en division luftvärnsartilleri om tre batterier, vart och ett om fyra pjäser. Samtliga dessa batterier torde böra vara motoriserade. Förutom de luftvärnsformationer, som ifrågavarande regemente beräknas mobilisera, förutsättas jämväl övriga artilleritruppförband i regel komma att mobilisera vissa luftvärnsförband. Såsom redan i det föregående antytts, bör utbildningen av det för dessa senare förband avsedda manskapet, i vad avser luftvärnsmaterielens handhavande, förläggas huvudsakligen till Stockholms artilleriregemente, vilket alltså kommer att bliva en utbildningscentral för allt luftvärnsartilleri. Denna anordning påkallas av flera skäl. Sålunda är själva utbildningen av den speciella natur, att densamma måste centraliseras, därest ett fullt tillfredsställande resultat skall kunna uppnås. Genom att förlägga all utbildning till Stockholms artilleriregemente torde jämväl den under andra förhållanden mycket svårlösta skjutfältsfrågan kunna ordnas på det sättet, att lämplig plats för skarpskjutningar, eventuellt gemensam med marinen, beredes inom Stockholms skärgårdsområde. Slutligen torde en centralisering av utbildningen även ur ekonomisk synpunkt ställa sig fördelaktigare, än om densamma uppdelas på de jolika truppförbanden. Den omständigheten, att den egentliga luftvärnsutbildningen är förlagd enbart

422 till ifrågavarande regemente, utesluter giA^etvis icke, att Arid övriga artilleriförband i och för samövningar med andra trupper under repetitionsövningarna organiseras särskilda^ luftvärns förband medelst vid nämnda regemente utbildad personal. Den personal, som vid mobilisering erfordras för luftvärnsartilleriet, såväl det fasta som det rörliga, förutsattes komma att ställas till förfogande av de olika artilleriförband, som mobilisera särskilda luftvärnsformationer. Emellertid är det icke uteslutet, att en bliATande utredning av luftvärns frågan kan komma att giva vid handen, att personalbehovet, särskilt i fråga om befäl, bliver så stort, att det icke kan tillgodoses med den tillgång, som enligt revisionens förslag kan vara att vid mobilisering påräkna. E n viss kaderökning kan därför måhända framdeles vara erforderlig. Revisionen håller emellertid före, att denna endast kan -bliva helt obetydlig. För att om möjligt undvika en kaderökning synes det revisionen önskvärt, om man — åtminstone i fråga om det fasta luftvärnsartilleriet — i lämplig utsträckning kunde såsom eldledare använda sig av därför utbildade studenter och likställda ävensom av officerare i reserven. Likaledes torde det icke vara uteslutet att för det fasta hem orts försvaret i viss utsträckning erhålla eldledare genom utbildning av frivillig, för ändamålet lämplig personal (ingenjörer m. fl., eventuellt aA^ landstormen). Vid en kommande utredning av luftvärnsfrågan synes möjligheten av att anlita dessa utvägar böra göras till föremål för närmare prövning. I enlighet med vad sålunda anförts bör Stockholms artilleriregemente utom under tiden för repetitionsövningarna organiseras å regementsstab samt två divisioner, därav en tung artilleridivision om två 15 cm. haubitsbatterier och en luftvärnsdivision om tre batterier rörliga luftvärnspjäser. utbildningens Som av tabellen å sid. 411 framgår, beräknas den inskrivna års°rande80" kontingenten av till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet ti\\ 210 man, AraraA^ 193 komma att inställa sig vid inryckning till första tjänstgöring. 1 ) Beträffande utbildningens ordnande för ifrågavarande manskap, ävensom för studenter och likställda, officers- och reservofficersaspiranter, ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga samt fast anställt manskap gäller i huvudsak A^ad därom anförts rörande fördelningsartilleriet. Huru utbildningen närmare bör ordnas vid luftvärnsdivisionen, är dock svårt att l

) Jfr diagrammet å sid. 202. *

423 säga, innan materielfrågan blivit slutgiltigt löst och nödig erfarenhet vunnits. Dessförinnan torde det icke heller vara möjligt att definitivt bestämma vare sig storleken av de kontingenter, som från artilleriet i övrigt skola beordras för utbildning med luftvärnspjäser, eller den tid, som erfordras för dessa kontingenters utbildning. Med utgångspunkt från vad sålunda anförts torde befälspersonalen Fredakader. för den vid regementet anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas sålunda: Arid de t v å h a u b i t s b a t t e r i e r n a ; 2 kaptener, 5 subalternofficerare, 2 styckjunkare, 5 sergeanter, 12 furirer och 12 konstaplar.

vid de t r e l u f t v ä r n s b a t t e r i e r n a : 3 kaptener, 7 subalternofficerare, 3 styckjunkare, 5 sergeanter, 14 furirer och 12 konstaplar.

Beräkningen av den för haubitsbatterierna erforderliga personalen är verkställd efter huvndsakligen samma grunder, som tillämpats i fråga om fördelningsartilleriet. Några fullt fasta utgångspunkter för beräkningen av den för luftvärnsbatterierna erforderliga personalen finnas av förut anförda skäl visserligen icke, men verkställda undersökningar hav"a dock givit vid handen, att befälspersonalen icke kan sättas lägre än ovan angivits. Att märka är, att därest luftvärnsbatterierna icke komma att, såsom revisionen förutsatt, bliva motoriserade, antalet underbefäl måste i någon mån ökas. Vad antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. beträffar, bör detta beräknas efter samma grunder som vid fördelningsartilleriregementena, dock med den skillnaden, att antalet majorer torde kunna minskas från 3 till 2, ävensom att någon särskild kaptensbeställning för vapenofficeren icke synes erforderlig. Det tillägg för utom regementet beordrad personal, vilket måste göras, är upptaget i nedanstående tabell. En sammanfattning av vaå sålunda anförts giver vid handen, att — med inberäknande aA^ nödig reserv (sid. 369) — Add regementet erfordras den aktiva befälspersonal nedanstående tabell utvisar.

424 O:

<!CD

<

CD H iO CD

H 05

CD

fi p

cS. o' H

o co B>o-

p

rtCD

B CD

O 05 CD P . y CD

^ St

^s

f fi

Personal, tjänstgörande vid batteri (skolat inom regementet Regementsofficerare m. fl Summa

—

— 2

5 1

—

— !

— 1

—

5 % (2'5 %) i r e s e r v . . Summa Föreslagen stat

Underbefäl.

fi

Sergean

O:

Underofficerare.

ätyckjun

Officerare.

P

CD

?

! •

C >-i

26 2

—

22-3

14-5

31-3

1-9

7-9

5 2

fi Dt <"•" P

i

P

i

^

10 3 IT,

12 1 9-3

W o

•

24 2 i

33 26

—

0-4

l-i

0-4

0-7

0-,«

0-71

8-3

23-4

7-4

15-2

32-i

26-7!

27 Av de 23 subalternofficerarna torde i staten 15 böra upptagas såsom löjtnanter och 8 såsom underlöjtnanter och fänrikar samt aAr de 32 furirerna 11 såsom furirer av 1. klassen och 21 såsom furirer av 2. klassen. Antalet meniga volontärer torde böra upptagas till 83, varigenom erhålles ungefärligen samma proportion mellan antalet meniga och sammanlagda antalet underbefäl som vid fördelningsartilleriregementena. Vad slutligen beställningsmännen angår, torde en minskning av sjukvårdsmanskapet med 1 sjukA^årdskonstapel kunna Aridtagas. Dessutom synes med anledning aA7 att vid regementet komma att finnas färre stamhästar än för närvarande 1 hovslagarkonstapel och 2 hovslagarartillerister kunna indragas. Slutligen bör på grund av luftvärnsbatteriernas motorisering tillkomma 1 hantverkskonstapel. I enlighet härmed bör antalet beställningsmän beräknas sålunda: Sjukvårdsmanskap: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskonstapel och 2 sjukvårdsartillerister.

Hantverksmanskap : 1 hantverks furir av 2. klassen, 2 hantverkskonstaplar' och 2 hantverksartillerister.

Hovslagarmanskap: 1 hoA slagarfurir av 2. klassen, 1 hoA'slagarkonstapel och 1 hovslag-arartillerist. 7

425 Enligt vad i kapitlet »Högre truppförband och fästningar» framhål- Norrbottens lits skall Norrbottens artillerikår tillhöra Norrbottens militärområde och a r t l l l e r i k a r f ö r l ä g g a s till B o d e n .

organisation:

Vid uppgörande av sitt förslag till organisation av kåren har revisionen av kostnadsskäl sökt inskränka denna till vad som kan anses vara oundgängligen erforderligt. I överensstämmelse härmed torde kårens fredsorganisation böra begränsas till kårstab och två fältbatterier. Enligt vad av tabellen å sid. 411 framgår, beräknas den inskrivna utbildningens arskontingenten av till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till 80 01r|ndT" man, A^arav 74 antagas komma att inställa sig vid inryckningen till första tjänstgöringen 1 ). Beträffande utbildningen av detta manskap, liksom ock av studenter och likställda, officers- och reservofficersaspiranter, ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga samt fast anställt manskap, gäller i tilllämpliga delar vad därom anförts i fråga om fördelningsartilleriet. Med utgångspunkt från vad sålunda anförts, torde befälspersonalen Fredskader. för den vid kåren anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas sålunda: 2 kaptener, 4 subalternofficerare, 2 styckjunkare,

4 sergeanter, 10 furirer och 10 konstaplar, eleA^er i inbegripna.

furirskolan

Det vid kåren erforderliga antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. har av revisionen beräknats sålunda: 1 major, kårchef, 1 kapten, regementskvartermästare, mobiliserings- och signalofficer, 1 sergeant, köksföreståndare, 2 furirer, därav den ene för köket och den andre för matsalen, 1 pensionerad underofficer, expeditionsunderofficer i kårexpeditionen och vapenunderofficer, samt 1 pensionerad underofficer, väbel, kasernunderofficer samt uppbördsman för furage, bränsle och lyse. Någon särskild vapenofficer erfordras icke, enär tygmästaren vid Bodens tygstation är chef för ty g verkstäderna och den rena vapenofficerstjänsten förutsattes kunna ombesörjas vid sidan av andra göromål av annan därtill särskilt beordrad officer. På grund av det jämförelsel

) Jfr diagrammet å sid 202.

2041 20

426 vis ringa hästantalet har icke heller någon särskild hoA^slagarunderofficer upptagits. I motsats till vad fallet är vid samtliga öAuriga truppförband, har revisionen ansett väbelsbefattningen kunna ombesörjas av en pensionerad underofficer. Anordningen är Addtagen av besparingsskäl. En förutsättning för densamma är dock, att vid förefallande behov lämpligt biträde åt väbeln beordras ur den till samma kasernetablissemang förlagda skvadronen ur Norrlands dragonregemente. Det tillägg för utom kåren beordrad personal, som måste göras, är upptaget i nedanstående tabell. E n sammanfattning av vad sålunda anförts rörande kårens befälsbehov giver vid handen, att — med inräknande av nödig reserv (sid. 369) — vid densamma erfordras den aktiva befälspersonal, som nedanstående tabell närmare utvisar. Underofficerare.

Officerare.

w

O

Underbefäl.

~

CO

?cr p CD -i -i CD B

Personal, tjänstgörande vid batteri (skola) inom kåren Regementsofficerare m. fl Utom kåren beordrad personal Summa 5 % (2-5 %) i reserv Summa Föreslagen stat

4 2-9

4 1 0-6

10 2 1-4

5-6

13-4

0-2

0-8

0-1

0-3

0-3

0-3

4-2

7-2

2-i

5'9

13-7

10-3

10 Av de 7 subalternofficerna torde å staten 5 böra uppföras såsom löjtnanter och 2 såsom underlöjtnanter eller fänrikar samt av de 14 furirerna 5 såsom furirer av 1. klassen och 9 såsom furirer av 2. klassen. Antalet meniga volontärer torde kunna begränsas till 20. Vad beställningsmännen angår, synas dessa böra beräknas sålunda: Sjukvårdsmanskap: 1 sjukvårdskonstapel och 1 sjukvårdsartillerist.

Hovslagarmanskap: 1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist.

427 Då den personal, som kommer att stå till förfogande å tygverkstäderna, beräknas bliva tillfyllest även för tillgodoseende av kårens krav på utförande av arbete, har revisionen icke ansett nödigt att å kårens stat upptaga något särskilt hantverksmanskap. Fästmiigsartilleriet. Såsom förut (sid. 408) nämnts, bör enligt revisionens förslag till Nuvarande fästningsartilleriet endast hänföras Bodens artilleriregemente. Enligt nuvarande härordning är ifrågavarande regemente organiserat å regementsstab och två bataljoner. Varje bataljon består ay bataljonsstab och fyra fästningsartillerikompanier. Förutom fortpjäser finnas jämväl vissa rörliga formationer av 8 cm. äldre kanoner, 15 cm. haubitser m. fl. pjäser. Regementets fast anställda personal utgöres av: Officerare: 1 överste och chef, 1 överstelöjtnant, 3 majorer, 16 kaptener, 17 löjnanter och 8 underlöjtnanter och fänrikar. TT .^^..^<>fl„„«„««. underofficerare: , . 16 styckjunkare och 32 sergeanter. Manskap: a) Underbefäl och meniga: 14 furirer av 1. klassen,

26 furirer av 2. klassen. 32 konstaplar, 136 volontärer. _. _ , „ . b ) Beställningsman: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar, 3 siukvårdsartillerister, , ,J , , „ . ~ ,, 1 hantverksfunr av 2. klassen, 2 hantverkskonstaplar, 3 hantverksartillerister, 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkonstapel och 1 hovslagarartillerist.

På grund av den minskning, värnpliktskontingenten enligt revisio- Revisionens nens förslag kommer att undergå, är det givetvis icke möjligt att bibe- y r a n hålla det nuvarande antalet kompanier. Revisionen finner sig därför böra organ™atJOI1; föreslå, att dessa minskas med två, och att regementet alltså organiseras å regementsstab samt tre bataljoner om A^ardera två fästningsartillerikompanier. Två bataljoner avses därvid för den fasta och en för den rörliga bestyckningen. Den sålunda föreslagna organisationen förutsattes komma att bibehållas jämväl under repetitionsövningarna, dock att även forten erhålla bemanning, något som tidvis kan finnas lämpligt jämväl under första tjänstgöringen. Beträffande organiserandet av särskilda luftvärnsavdelningar gäller i huvudsak vad därom anförts beträffande övriga artilleritruppförband.

428 utbildningens Som av tabellen å sid. 411 framgår, beräknas den inskrivna års" S r kontingenten av till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till 240 man, varav 221 komma att inställa sig vid inryckning till första tjänstgöring. 1 ) Utbildningen av dessa värnpliktiga torde böra ordnas efter samma grunder som vid fördelningsartilleriet. Studenter och likställda förutsättas komma att erhålla sin utbildning vid regementet, under det att officers- och reservofficersaspiranter ingå i den för artilleriet i desshelhet gemensamma aspirantskolan. Vad ersättningsreservens värnpliktiga beträffar, torde samtliga fyra omgångarna böra göras ungefär lika stora, och varje omgång vid sidan av handräckningstjänsten meddelas militär utbildning. Att, såsom vid fördelningsartilleriet är tänkt, koncentrera militärutbildningen huvudsakligen till en enda av de olika omgångarna skulle nämligen medföra väsentligt större krav på befäl än vid den nu föreslagna anordningen. Det är nämligen att märka, att med den av revisionen föreslagna uppdelningen av tjänstgöringen vid fästningsartilleriet uppehållet mellan ut- och inryckningarna till första tjänstgöringen är betydligt kortare än vid fördelningsartilleriregementena, ävensom att de befälsbesparande anordningar, som vid dessa förutsättas kunna genomföras under sista delen av första tjänstgöringen, icke kunna i samma omfattning vidtagas vid Bodens artilleriregemente. Utbildningen av det fast anställda manskapet förutsattes komma att ordnas på huvudsakligen samma sätt som vid fördelningsartilleriet. Fredskader.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts rörande regementets allmänna organisation och'utbildningens ordnande, torde befälspersonalen för den vid regementet anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas sålunda: 6 kaptener, 12 sergeanter, 15 subalternofficerare, 31 furirer och 6 styckjunkare, 28 konstaplar. Av denna personal äro 1 subalternofficer och 2 furirer avsedda för utbildning av ersättningsreserven tillhörande värnpliktiga. Vad antalet regementsofficerare och förvaltningspersonal m. fl. beträffar, torde detta böra beräknas efter samma grunder som vid fördelningsartilleriregementena, dock med iakttagande av, att någon kaptensbeställning för vapenofficer icke erfordras, enär tygmästaren vid Bodens tygstation är chef för tygverkstäderna och den Jfr diagrammet å sid. 204.

429 rena A^apenofficers tjänsten synes kunna ombesörjas aAr regementsadjutanten, samt att ytterligare 1 subalternofficer, avsedd att tjänstgöra såsom adjutant hos kommendanten i fästningen, bör tillkomma. Utöver den aktiva personalen böra, liksom vid fördelningsartilleriregementena, anställas 3 pensionerade underofficerare, en såsom expedition sunderofficer i regementsexpeditionens truppavdelning, en såsom Arapenunderofficer samt en såsom furageuppbördsman m. m. På grund av den utav revisionen föreslagna gemensamma fästningsintendenturen erfordras däremot icke någon särskild förvaltningsofficer. Det tillägg för utom regementet beordrad personal, vilket enligt vad förut (sid. 369) nämnts måste göras, är upptaget i nedanstående tabell. En sammanfattning av vad sålunda anförts giver Add handen, att — med inräknande av reserv (sid. 369) vid regementet erfordras den aktiva befälspersonal, som framgår av efterföljande tabell. Underofficerare.

umcerare.

<

CD ti CB

c»-

0?O=

fil c¥ CD

fe! 1 W

9 o" H CD H

o

QQ

"-5

B

•5 et-

hl s?

fS CD

CD

CD

hi

a

B

•5o B Pf SS H

w o

CD

'JO. CD SS

fi'

B

CD

etCD •i

nstaplar

0=

Underbefäl.

CD

Personal, tjänstgörande vid kompanier (batteri, skola) inom regementet

i

Utom regementet beordrad personal ....:....

— 1 —

Summa

15 2 12-2

'1

9-2

29-2

—

b % (2'5 %^ reserv Summa Föreslagen stat

—

6 3 1 — ! 2-2

G o /O

12 3 ! 2 17

\ 31 ! 2 ! 3-9 36-9

28 2 — 30

0-9

0-8

—

0-5

1-5

0-4

0-9

9-7

30-7

8-4

17-9 ! 37-s ! 30-8

:

31 Av de 31 subalternofficerarna torde i staten 21 böra upptagas såsom löjtnanter och 10 såsom underlöjtnanter och fänrikar samt av de 38 furirerna 13 såsom furirer av 1. klassen och 25 såsom furirer av 2. klassen. Enligt verkställda beräkningar torde antalet meniga volontärer — enligt nuvarande härordning 136 — kunna nedsättas till 105. A7ad slutligen beställningsmännen angår, torde till följd av den minskade fredsstyrkan i nuvarande organisation böra göras den ändringen,

430 Artill Underofficerarj

Officerare.

'

(utom nnisl underofflj cerare). j

d B

O:

p.

< CK

' ai

a fit

CD c* P H

M

g

C:

SO

•d

o

IS

ö

CD

Q

P

P SI P rf9 Ji

en

1 2 1 1

Vendes artilleriregemente

Stockholms artilleriregemente Norrbottens artillerikår Summa personal

att 1 hantverksartillerist beräknas sålunda:

indrages.

Sjukvårdsmanskap: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskonstaplar och 3 sjukvårdsartillerister.

i—'

p : O:

5. a S» P Ct >i

ctO

pr . Pr B ri

is

B P

O

1 1

1 2 1 1 1 1 1

—

1 •».

-

o

18 36 18 18 9 21 15 5

9 18 9 9 4 10 8 2

8 16 8 8 4 8 7 2

1 3

3 2 1

11 22 11 11 6 10 8 4

3 6 3 o

—

Antalet beställningsmän bör alltså Hantverksmanskap: 1 hantverks furir av 2. klassen, 2 hantverkskonstaplar och 2 hantverksartillerister.

Hovslag arm anskap: 1 hovslagarfurir av 2. klassen, 1 hovslagarkonstapel och 1 liOATslagarartillerist. Sammanfattning.

I enlighet med vad sålunda anförts rörande artilleriets organisation, har revisionen uppgjort de förslag till personalstater för de olika artilleritruppförbanden, som ovanstående tablå utvisar.

!

431 M

•

a

n

s

k

a

Arvoden åt pensionerade

p.

!

j

B e s t ä 1 1 n i n g s m ä n. •

Underbei ill.

P

*f B

'

25 50 26 25 10 25 21 9

37 74 37 37 14 31 27 10

105 210 105 105 71 105 83 20

—

2 4 2 2 1 2 1 1

3 6 3 3 1 3 2 1

1 2 1 1 1 1 1

5.

1 2 ] 1 1

H to

«5' B

I

!

4 8 4 4 1 1 1 1

8 |

1 1!

1 i

1 -

5 K, ", ' CD

P_

3 6 3 3

0 Hantverl LSmanskap.

1 2 1 1 1 1 1

Konstaplar.

CD

Konstaplar.

K

13 26 14 13 5 13 11 5

Furirer 2. kl.

CO CD

Konstaplar.

Pr 9

Furirer 2. kl.

r

olontärer.

to

Konstaplar.

Furirer.

Hovslagarmanskap.

Sjukvår c smanskap.

«d

o 53 o

CD

O

»o

CD >i B hl CD

K

CD

a

B >i

ct

CD

iB

2 4 2 2 1 2 2

—; — 8

2 4 2 2 1 2 2

1 2 1 1

— —

3 6 3 3 2 Q O

o

—

—

2 !

25 Ingenjörtrupperna och fortifikationen.

Till ingenjörvapnet, sådant detsamma blivit genom 1914 års härordning sammansatt, räknas dels fortifikationen, omfattande officerare och underofficerare samt erforderlig civilmilitär och civil personal under chefskap av en officer av generalitetet, dels ingenjörtrupperna, omfattande personalen, av manskapsgrad, likaledes stående under fortifikationsgeneralens chefskap. Med bortseende från lakar-, veterinär-, ecklesiastik- och musikpersonalen, ingår i fortifikationen följande å en gemensam stat uppförda personal, nämligen: Officerare: 3 överstar, 4 överstelöjtnanter, 10 majorer, 58 kaptener, 66 löjtnanter och 32 underlöjtnanter och fänrikar. Underofficerare: 49 fanjunkare och 98 sergeanter.

Civilmilitär personal: 11 fortifikationskassörer, 5 departementsskrivare, 5 gevärshantverkare, 6 tygverkmästare, 27 tyghantverkare och 5 förrådsvaktmästare. Civil personal: 1 vaktmästare.

432 Ifrågavarande personal placeras till tjänstgöring dels vid ingenjörtrupperna, dels vid fortifikationens huvudstation samt vissa staber. För överskådlighetens skull torde i det följande först böra redogöras för ingenjörtruppernas organisation och personalbehov samt därefter för den fortifikationspersonal i övrigt, som enligt den av revisionen föreslagna arméorganisationen är erforderlig. Ingenjörtrupperna. Nuvarande Enligt 1914 års härordning skola ingenjörtrupperna organiseras å »rganisation. fem s ä r skilda kårer, nämligen Svea och Göta ingenjörkårer, Fälttelegrafkåren samt Bodens och Norrlands ingenjörkårer. Vardera av Svea och Göta ingenjörkårer skall enligt härordningen organiseras å kårstab samt fyra fältingenjörkompanier, ett fästningsmgeujörkompani (avsett för Vaxholms respektive Karlskrona kust fästningar), ett park-(brokolonn-)kompani och ett tyg-(belysnings- och minor-) kompani. Enligt härordningen skola ifrågavarande två kårer hava följande manskapspersonal, nämligen: Svea ingenjörkår: 6 furirer av 1. klassen, 11 furirer av 2. klassen, 18 korpraler, 18 vicekorpraler, 95 volontärer, 1 hantverksfurir av 1. klassen. 2 hantverksfurirer av 2. klasseu, 6 hantverkskorpraler, 7 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkarkorpral, 2 gevärshantverkarvicekorpraler, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårdsvicekorpraler, 2 sjukvårdssoldater, 1 hovslagarvicekorpral och 1 hovslagarsoldat.

Göta ingenjörkår: 6 furirer av 1. klassen, 10 furirer av 2. klassen, 17 korpraler, 17 vicekorpraler, 85 volontärer, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klasseu, 6 hantverkskorpraler, 7 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkarkorpral, 1 gevärshantverkarvicekorpral, 2 gevärshan tverkarsoldater, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 2 sjukvårdskorpraler, 2 sjukvårds vicekorpraler, 2 sjukvårdssoldater, 1 hovslagarvicekorpral och 1 hovslagarsoldat.

På grund av lokala förhållanden ävensom talrika vakanser hava vid vardera av Svea och Göta ingenjörkårer hittills uppsatts endast tre fältingenjörkompanier.

433 På grund därav att kasernetablissemang för Norrlands ingenjörkår ännu icke uppförts, har denna kår icke kunnat organiseras, utan är det för kåren- avsedda manskapet tillsvidare uppdelat på Svea och Göta ingenjörkårer. I och för handhavande av kårens till Östersund redan förflyttade materiel — de större förrådsbyggnaderna hava nämligen kommit till utförande — har dock en mindre kontingent sedan år 1920 varit förlagd till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissemang i Östersund. Fälttelegrafkåren, vilken är avsedd för armén i dess helhet, är organiserad å kårstab samt två fälttelegrafkompanier, ett radiokompani, ett ballongkompani, ett flygkompani, ett parkkompani och ett tygkompani. Därjämte tillkommer ett detachement i Boden. Kårens fast anställda manskapspersonal utgöres av: 10 furirer av 1. klassen, 18 furirer av 2. klassen, 24 korpraler, 25 vicekorpraler, 125 volontärer, 2 hantverksfurirer av 1. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klassen, 11 hantverkskorpraler, 16 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkskorpral,

1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, \ 2 sjukvårdsvicekorpraler, 1 sjukvårdssoldat, 1 hovslagarkorpral, 1 hovslagarvicekorpral och 1 hovslagarsoldat.

Bodens ingenjörkår, vilken är avsedd för Bodens fästning, skall enligt härordningen organiseras å kårstab samt fyra fästningsingenjörkompanier och ett tyg-(minor-, belysnings- och park-)kompani. Kårens fast anställda manskapspersonal utgöres av: 3 furirer av 1. klassen, 6 furirer av 2. klassen, 10 korpraler, 9 vicekorpraler, 60 volontärer, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klassen, 5 hantverkskorpraler,

6 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkarkorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 sjukvårdskorpral, 1 sjukvårdsvicekorpral, 1 sjukvårdssoldat och 1 hovslagarvicekorpral.

Organisationen är ännu icke helt genomförd. Av samma skäl, som anförts i fråga om Svea och Göta ingenjörkårer, hava sålunda hittills endast två fästningsingenjörkompanier kunnat organiseras. Norrlands ingenjörkår skall enligt härordningen organiseras på kompanier på enahanda sätt som Svea och Göta ingenjörkårer, dock att något fästningsingenjörkompani icke uppsattes. 2041 20

434 Kårens fast anställda manskap spersonal är bestämd sålunda: 5 furirer av 1. klassen, 10 furirer av 2. klassen, 16 korpraler, 16 vicekorpraler, 75 volontärer, 1 hantverksfurir av 1. klassen, 1 hantverksfurir av 2. klassen, 4 hantverkskorpraler, 5 hantverksvicekorpraler, 1 gevärshantverkarkorpral, Revisionens yttrande. Allmän organisation.

1 gevärshantverkarvicekorpral, 1 gevärshantverkarsoldat, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 2 sjukvårdsvicekorpraler, 1 sjukvårdssoldat, 1 hovslagarkorpral, 1 hovslagarvicekorpral och 2 hovslagarsoldater.

Såsom i det föregående (sid. 274) framhållits, böra enligt revisionens uppfattning samtliga de enligt 1914 års härordning beslutade kårerna bibehållas. Däremot torde på grund av den minskade organisationen m. fl. skäl vissa ändringar böra vidtagas i de särskilda kårernas organisation. Vid Svea ingenjörkår bör sålunda antalet fältingenjörkompanier minskas från fyra till två. Då värnpliktskontingens storlek icke medgiver, att utbildning i belysningstjänst, såsom enligt 1914 års härordning förutsattes, bedrives vid såväl Svea som Göta och Norrlands ingenjörkårer, bör denna utbildning centraliseras, och finner revisionen sig böra föreslå, att densamma förlägges till Svea ingenjör-kår. För detta ändamål bör vid denna kår organiseras ett särskilt belysningskompani. Såsom förut (sid. 275) omförmälts, förutsattes fästningsingenjörkompaniet bliva förlagt tillsammans med övriga kompanier i kårens kasernetablissemang å Järvafältet. Vid Göta ingenjörkår torde antalet fältingenjörkompanier minskas från fyra till ett. Såsom tidigare (sid. 275) omförmälts, förutsattes fästningsingenjörkompaniet bliva förlagt i Karlskrona grenadjärregementes nuvarande kasernetablissemang. Enligt vad förut (sid. 276) omförmälts, utgår revisionen från, att Fälttelegraf kåren förlägges till det nyuppförda grenadjäretablissemanget i Linköping. Vad kårens organisation beträffar, kommer till följd av revisionens förslag om uppsättandet av självständiga flygtrupper det nuvarande flygkompaniet att försvinna. I och för tillgodoseendet av det på grund av erfarenheterna från kriget och den tekniska utvecklingen starkt ökade behovet av radioformationer vid mobilisering bör däremot tillkomma ytterligare ett radiokompani, närmast avsett för fyllande av truppernas behov av mindre radiostationer. I fråga om ballongväsendet hava 1917 års flygsakkunniga uti ett den 31 oktober 1918 avgivet betänkande föreslagit, att det nuvarande ballongkompaniet utbrytes ur Fälttele-

435 grafkåren och utvidgas till en särskild ballongkår om fyra kompanier, vilken skulle tillgodose icke endast arméns utan jämväl marinens behov av ballongtrupper. Med hänsyn till de med en dylik organisation förenade avsevärda kostnaderna kan emellertid detta förslag icke av revisionen förordas, utan håller revisionen före, att ballongväsendet allt fortfarande bör tillhöra Fälttelegrafkåren och såsom hittills organiseras på ett kompani, vars styrka dock torde böra något ökas. Slutligen förutsattes, som i det föregående (sid. 269) angivits, att Fälttelegraf kårens detachement i Boden överflyttas till Bodens ingenjörkår. Beträffande organisationen av Bodens ingenjörkär torde den ändringen böra vidtagas, att dels antalet fästningsingenjör kompanier minskas från fyra till två, dels att ett fälttelegraf- och ballongkompani nyuppsättes i stället för Fälttelegrafkårens nuvarande detachement i Boden. Såsom tidigare (sid. 276) omförmälts, föreslår revisionen, att Norrlands ingenjörkår förlägges till Jämtlands fält jagar regementes etablissemang. Uti kårens organisation torde den ändringen böra vidtagas, att, förutom park- och tygkompanier, endast ett. fältingenjörkompani" uppsattes. I enlighet med vad sålunda anförts, böra de olika iugenjörkårerna organiseras sålunda: Svea ingenjörkår å kårstab samt två fältingenjörkompanier, ett park(brokolonn-)kompani, ett tyg-(minör-)kompani, ett "belysningskompani och ett fästningsingenjörkompani, Göta ingenjörkår å kårstab samt ett fältingenjörkompani, ett park(brokolonn-)kompani, ett tyg-(minör-)kompani och'ett fästningsingenjörkompani, Fälttelegraf kåren å kårstab samt två fälttelegraf kompanier, två radiokompanier, ett ballongkompani, ett parkkompani och ett tygkompani, Bodens ingenjörkår å kårstab. samt två fästningsingsingenjörkompanier, ett tyg-(minör-, belysnings- och park-)kompani samt ett fälttelegraf- och ballongkompani, samt Norrlands ingenjörkår å kårstab samt ett fältingenjörkompani, ett park-(brokolonn-)kompani och ett tyg-(minör-)kompani. Enligt den av revisionen sålunda föreslagna organisationen komma alltså ingenjörtrupperna att räkna tillhopa 24 kompanier eller 9 kompanier mindre än enligt 1914 års härordning 1 ). Enligt verkställda beräkningar kommer den vid ingenjörtrupperna utbiidninge inskrivna årkontingenten av till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet 01ganiyer ) Vid denna jämförelse h a r Fälttelegrafkårens kompani.

detachement i Boden b e t r a k t a t s såsom

436 att uppgå till sammanlagt 890 man. Denna kontingent förutsattes fördelad på de olika kårerna på sätt, som framgår av nedanstående tablå. I denna angives även det antal man, som beräknas inställa sig vid inryckning till första tjänstgöring 1 ). Inskrivna

Svea ingenjörkår Göta ingenjörkår Fälttelegrafkåren Bodens ingenjörkår Norrlands ingenjörkår Summa

Fältingenjörtjänst.

Fästningsingenjörtjänst.

200 130

40 40

Fälttelegraftjänst.

i Antal vid j inryckning I till första tjänstgöring tillstädeskomna2). ,

Radiotjänst.

Summa.

221 156 184 138 120 819

. 120

155 30 —

45 — —

240 170 200 150 130

130 460

värnpliktiga.

Antalet vid ingenjörtrupperna årligen inskrivna studenter och likställda har av revisionen beräknats till 45 man, varav 11 reservofficersaspiranter. Då avgången mellan inskrivningen och inryckningen till första tjänstgöring y ) beräknas till 2.5 procent, bliver antalet tillstädeskomna 44. Därtill komma 11 officersaspiranter. Utbildningen har av revisionen förutsatts komma att ordnas sålunda. Samtliga Svea, Göta, Bodens och Norrlands ingenjörkårer i fältingenjör- och fästningsingenjörtjänst tilldelade studenter och reservofficersaspiranter sammandragas till en gemensam skola, vilken lämpligen förlägges till Göta ingenjörkår. Vid denna skola utbildas jämväl samtliga officersaspiranter. Under höstuppehållet i studenternas utbildning kvarstanna officers- och reservofficersaspiranterna vid skolan. För studenter och reservofficersaspiranter, tilldelade Fälttelegrafkåren i fälttelegraf- och radiotjänst samt Bodens ingenjörkår i fälttelegraftjänst, sker utbildningen i en vid Fälttelegrafkåren anordnad gemensam skola. Vad ersättningsreservens värnpliktiga beträffar, förutsättas dessa komma att inkallas till tjänstgöring i fyra omgångar. För vinnande av bästa möjliga utbildningsresultat torde den militära utbildningen böra i huvudsak koncentreras till de båda till våren och sommaren förlagda omgångarna. Till höst- och vinteromgångarna böra alltså icke inkallas *) Jfr diagrammet å sid. 207. 2 ) Mellan inskrivningen och inställelsen till första tjänstgöring räknas med en avgång a v 8 %. 8 ) Jfr diagrammet å sid. 222.

437 flera värnpliktiga, än som erfordras för handräckningstjänstens behöriga upprätthållande. För uppnåendet av ett gott utbildningsresultat vore det givetvis önskvärt, därest utbildningen av det fast anställda manskapet kunde ske i för de olika kårerna gemensamma skolor. A andra sidan måste emellertid hänsyn tagas till, att kårerna städse hava behov av fast anställt manskap i viss utsträckning för ombesörjande av hästvård, arbete i verkstäder m. m. Med behörigt beaktande av dessa båda synpunkter har revisionen kommit till den uppfattningen, att utbildningen av det fast anställda manskapet lämpligen bör ordnas på sätt nedan angives. Liksom vid övriga truppslag taga rekrytskolorna sin början omkring den 1 november och fortgå till repetitionsövningarnas början påföljande år. Med hänsyn därtill att kårerna icke kunna undvara det för parkoch hantverkstjänst avsedda manskapet, måste detta manskaps utbildning äga rum kårvis. Däremot bör allt manskap, som avses för belysningstjänst — dylik tjänst förekommer enligt revisionens förslag endast vid Svea och Bodens ingenjörkårer — sammandragas till en gemensam skola vid Svea ingenjörkår. Likaledes torde utbildningen av samtliga för fältingenjör- och fästningsingenjörtjänst avsedda rekryter böra äga rum i en gemensam skola, vilken lämpligen torde böra förläggas till Göta ingenjörkår. Slutligen bör utbildningen av det för fästningstelegraf- och ballongtjänst avsedda manskapet vid Bodens ingenjörkår förläggas till Fälttelegrafkåren gemensamt med denna kårs eget manskap. Med den sålunda föreslagna anordningen komma vid de olika kårerna att anordnas följande stamrekrytskolor, nämligen: vid Svea ingenjörkår: park- och hantverksskola samt belysningsskola, vid Göta ingenjörkår: park- och hantverksskola samt fältingenjöroch fästningsingenjörskola, vid Fälttelegrafkåren: park- och hantverksskola, fälttelegraf skola, radioskola och ballongskola, samt vid vardera av Bodens och Norrlands ingenjörkårer: park- och hantverksskola. Vid de kårer, där två eller flera skolor komma att anordnas, torde utbildningen böra i lämplig och möjlig utsträckning ledas gemensamt. Vad korpralskolorna angår, förutsättas dessa komma att pågå från mitten av oktober till slutet av maj. Under tiden därefter intill repetitionsövningarna erhålla eleverna fortsatt utbildning under tjänstgöring såsom underbefäl vid trupp. I allmänhet böra skolorna ordnas kårvis. För manskap ur Svea, Göta och Norrlands ingenjörkårer torde dock fält- och fästningsingenjörkorpralskolan böra bliva gemensam samt, för

438 att eleverna må erhålla nödig vinterutbildning, förläggas till Norrlands ingenjörkår. Likaledes förutsattes en för hela truppslaget gemensam minörkorpralskola komma att anordnas vid Göta ingenjörkår. Furirskolorna förutsättas komma att pågå från mitten av oktober till tiden för inryckningen till första tjänstgöringen för de till linjetjänst uttagna värnpliktiga. Därefter erhålla eleverna under tjänstgöring såsom underbefäl vid trupp fortsatt utbildning intill tiden för repetitionsövningarnas början. Endast två furirskolor förutsättas komma att anordnas, den ena vid Fälttelegrafkåren och avsedd för denna kårs eget manskap ävensom för telegraf- och ballongmanskap ur Bodens ingenjörkår samt den andra vid Svea ingenjörkår och omfattande truppslagets samtliga övriga furirelever. Vad slutligen underofficersskolan angår, bör denna såsom hittills vara gemensam för samtliga ingenjörtrupper samt ordnas efter samma grunder som vid infanteriet. Skolan förutsattes komma att förläggas till Svea ingenjörkår. Under repetitionsövningarna torde den ovan föreslagna organisationen på kompanier inom kårerna böra bibehållas. För övningarnas bedrivande organiseras inom kårerna i största möjliga utsträckning fältmässiga formationer, såsom fält- och fästningsingenjörkompanier, krigsbrokolonner, belysnings-, fälttelegraf-, radio- och ballongavdelningar m. fl. Fredskader.

I enlighet med vad ovan anförts rörande kårernas allmänna organisation och utbildningens ordnande, torde befälspersonalen för den vid kårerna anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap böra beräknas på sätt nedanstående tabell närmare utvisar. Officerare.

Underofficerare.

Underbefä

1 I

Kaptener.

Subaltern- Fanjunofficerare. kare.

Sergeanter.

Furirer.

Korpraler.

Vicekorpraler.'

Svea ingenjörkår Göta ingenjörkår Fälttelegraf kåren Bodens ingenjörkår Norrlands ingenjörkår ...

6 6 7 4 4

10 11 14 7 7

6 4 7 4 3

12 11 15 7 6

16 13 25 11 10

15 11 19 10 9

14 10 19 10 9

Summa

62 Beträffande de sålunda gjorda beräkningarna torde böra framhållas, att officerare och underofficerare redovisats kårvis, men förutsättas fort-

439 farande såsom hittills komma att uppföras å en för hela truppslaget gemensam stat. Vidare är att märka, att vid beräkningen av underbefälet hänsyn tagits icke endast till det vid kårerna förefintliga ordinarie behovet utan jämväl till såväl bortkommenderingar utom kårerna som erforderlig reserv (2,5 procent, se sid. 370). Det torde böra nämnas, att något särskilt befäl för ersättningsreservens utbildning icke behövt beräknas. Vad antalet regementsofficerare, förvaltningspersonal m. fl. angår, torde detta för var och en av Svea och Bodens ingenjörkårer böra beräknas sålunda: 1 regementsofficer, kårchef, 1 regementsofficer, bl. a.kasern-, mobiliserings- ocb rekryteringsofficer, 1 kapten, regementskvartermästare, 1 subalternofficer, vapenofficer, tillika tjänstgörande vid tygkompaniet, 1 fanjunkare, väbel, tillika kasernunderofficer, 3 sergeanter, därav den ene såsom bataljonsadjutant ftch expeditionsunderofficer i kårexpeditionen, den andre såsom köksföreståndare och den tredje såsom hovslagar underofficer samt uppbördsman för furage, bränsle och lyse, 1 furir, avsedd för köket, 2 korpraler, därav en för matsalen och en för förrådet, samt 2 vicekorpraler såsom handräckningsunderbefäl. Någon särskild underofficer för befattningen såsom vapenunderofficer har revisionen icke ansett erforderlig, utan torde denna befattning kunna upprätthållas av en å kompanierna placerad underofficer vid sidan av tjänsten därstädes. Såsom biträde åt regementsintendenten torde vid såväl Svea och Norrlands ingenjörkårer som Fälttelegraf kåren böra anställas 1 pensionerad officer i egenskap av förvaltningsofficer. På grund av den föreslagna centrala intendenturförvaltningen å Karlsborg och i Boden erfordras icke någon dylik befattningshavare vid Göta och Bodens ingenjörkårer. Vad Fälttelegrafkåren och Norrlands ingenjörkår beträffar, äro dessa, såsom förut nämnts, avsedda att förläggas tillsammans med Ostgöta livgrenadjärregemente respektive Jämtlands fältjägarregemente. Med anledning härav torde vid var och en av dessa kårer kunna indragas köksföreståndare, väbel, köksfurir och matsalskorpral. Vid Göta och Norrlands ingenjörkårer synes därjämte den å staten beräknade regementsofficerens göromål kunna bestridas av den övriga stabspersonalen, varför ifrågavarande regementsofficer kan indragas. Handräckningsunderbefälet vid sistnämnda kår torde kunna inskränkas till 1 vicekorpral.

440 En sammanfattning av vad sålunda anförts rörande befälsbehovet vid de olika kårerna giver vid handen, att för dessa bör beräknas den befälspersonal nedanstående tabell närmare angiver. Underofficerare.

Officerare.

• o 2 2 fi

Tillhopa

fi\m

Ct-

CD £ L

CD

? $

fi rt> fl

6 1

7 E? fi

Svea ingenjörkår. 1. Kompanier och skolor 2. Regementsofficerare m. fl.

W

g =5. c B pr

CD

ja

p

Underbefäl.

OO

o

W oi-i

i-i

crq CD p

g_

i CD

H

H P CD 4

<< S" CD

pr o hi

"O

?

s

10 1

6 1

12 3

16 1

15 2

14 2

>-i

(5

•

Göta

ingenjörkår. 1

6 1

11 1

4 1

11 3

13 1

11 2

10 2

7 1

14 1

_7

15 2

19 .1

19 2

4 1

7 1

' 4 1

7 3

11 1

10 2

10 2

4 1

7 1

6 2

9 1

Tillhopa

9 1 10

Summa

2. Regementsofficerare m. fl. Tillhopa Fälttelegraf kåren. 1. Kompanier och skolor 2. Regementsofficerare m. fl. Tillhopa Bodens ingenjörkår. 1. Kompanier och skolor 2. Regementsofficerare m. fl. Tillhopa Norrlands ingenjörkår. 1. Kompanier och skolor 2. Regementsofficerare m. fl.

Liksom för närvarande är fallet, torde officerare och underofficerare böra uppföras å en för fortifikationen i dess helhet gemensam stat samt underbefälet å särskilda stater för de olika kårerna. Vad antalet meniga volontärer ävensom beställningsmän angår, har revisionen för nödiga besparingars vinnande sökt i möjligaste mån begränsa detsamma. Det av revisionen för de olika kårerna beräknade antalet framgår närmare av nedanstående tabell. I denna har jämväl

441 angivits, huru enligt revisionens uppfattning det förutnämnda för kårerna beräknade antalet furirer lämpligen bör uppdelas på löneklasser. Underbefäl. Furirer

^

o h-1

te

pr p"

pr p"

•ji

oo

** *J <s <! o^ o o

CD

pr

o p CD

Hovslagarmanskap.

Sjukvårdsmanskap.

D- t

n

P:

P

>-i p_

M

O

pr

o

cf5'

o

CD

CD

-1

•3 CTq

I-.

o

H

CD

O CD

pr o

£ P,

CD •-i

<1 B o

CD

fi (S' p

cT

CD Hl

Hantverksmanskap. Furirer.

<!

P

p

f

pr

<

<j

W o o er H. o

Gevärshantv.manskap.

i-i

r-1

£°

pr p

pr

O

pr o

CD

•-i

CTq'

fi

P

H

CD"

P CO 73

CD

* 1 * Svea ingenjörkar .... Göta ingeirjörkår Fälttelegraf kåren .... Bodens ingenjörkår.. Norrlands ingenjörkår Summa

6 11 5 9 8 17 4j 8

16 88 12 66 21 111 12 66

1 1 1 2

2 1 2 1

—

—

1 1 1 1

6 10 10 51

27 51 72 71 382

4i

17 13 20 12

1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 1 1

1 1 2 1

o O

—

1 1 1 1

o

2 6 2 6 4 12 2 6

6 15 11 36

—

1 1 1 1

—

1 1 1

2 5

6 Vid de olika kårerna erfordras slutligen bl. a. följande civilmilitär personal, vilken emellertid liksom officerare och underofficerare bör uppföras å den för fortifikationen gemensamma staten. Fortifikationskassörer. Svea ingenjörkår Göta ingenjörkår Fälttelegraf kåren Bodens ingenjörkår Norrlands ingenjörkår Summa

FörrådsGevärsTygTygvakthantverkhantverkare. mästare. verkare . mästare.

1 1 1 1 1

1 1 1 1 1

1 2 2 1 1

5 5 5 5 4

1 1 1 1 1

5 Fortifikationen.

Förutom den för ingenjörtrupperna erforderliga personalen kräves jämväl viss personal dels för fortifikationens huvudstation, dels för ingenjörstaberna i fästningarna, dels för arméfördelningsstaberna och dels för militärbefälhavarens å Gottland stab. Såsom i det föregående (sid. 322) redan framhållits, är verksamheten Portiflkatio nens vid fortifikationens huvudstation för närvarande fördelad å dels chefens för

huvudstation

2041 20

442 fortifikationen expedition och dels å tre avdelningar, nämligen avdelningen för truppärenden, vilken är uppdelad på en organisationssektion och en utrustningssektion, befästningsavdelningen och kasernavdelningen. För huvudstationen är enligt 1914 års härordning beräknad den personal nedanstående tabell närmare angiver. Civilmilitär personal.

Officerare. Reg:tsofficerare. Chefens för fortifikationen dition Truppavdelningen, chef organisationssektionen utrustningssektionen Befästnings avdelningen a) Kasernavdelningen

g

Civil personal.

Subal- Departe- FortifikaExpeditionstern offi- mentsi cerare. skrivare. kassörer. tionsvakt. 1

tener.

expe2») 1 1 1 1 1

\

13 3)

i

1 8')

}

^ 2 1

2 1 ) Samtliga fortifikationsstabsofficerare. 2 ) Därav 1 adjutant, fortifikationsstabsofficer, och 1 bibliotekarie. 3 ) Därav 3 lärare # vid artilleri- och ingenjörhögskolan, 1 lärare vid krigshögskolan och 2 lärare vid krigsskolan. Återstående 6 antagas vara fortifikationsstabsofficerare. 4 ) Därav 1 militärassistent i telegrafstyrelsen och 2 repetitörer vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Återstående 5 antagas vara aspiranter vid fortifikationsstaben. 5 ) Personalen avsedd att tjänstgöra jämväl å marinförvaltningens fortifikationsavdelning. Summa

ö1)

x

Med avseende å organisationen av fortifikationens huvudstation har revisionen redan i ett föregående sammanhang (sid. 322) haft tillfälle att yttra sig. Revisionen har därvid kommit till det resultatet, att under avdelningen för truppärenden bör organiseras en särskild sektion för statistiska ärenden. Beträffande den för huvudstationen erforderliga personalen har revisionen ansett denna böra beräknas sålunda. För chefens för fortifikationen expedition torde böra avses 1 kapten såsom adjutant, 1 fortifikationskassör såsom kassaförvaltare vid fortifikationens kassaförvaltning samt 1 expeditionsvakt. Däremot synas de göromål, vilka åligga den för bibliotekariebefattningen för närvarande avsedde kaptenen ävensom den å expeditionen tjänstgörande departementsskrivaren icke vara av beskaffenhet att därför bör beräknas personal å aktiv stat. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att ifrågavarande båda befattningshavare utbytas kaptenen mot 1 pensionerad officer såsom bibliotekarie och departementsskrivaren mot 1 pensionerad

y

443 underofficer såsom expeditionsunderofficer. Den ene av de båda fortifikationskassörer, som enligt 1914 års härordning beräknas för fortifikationens huvudstation har, sedan härordningen börjat genomföras, först varit placerad å Hemsö och sedermera å Älvsborgs fästning. Enligt revisionens uppfattning kan denne fortifikationskassör indragas. Såsom chef för truppavdelningen bör fortfarande såsom hittills avses 1 regementsofficer. Vad de särskilda sektionerna beträffar, torde för organisationssektionen böra beräknas 1 regementsofficer samt 2 kaptener, för utrustningssektionen 3 kaptener och för statistiska sektionen 1 kapten. Visserligen har revisionen hyst någon tvekan, huruvida man icke skulle kunna åtnöjas med en kapten såsom chef för organisationssektionen, men med hänsyn till att ifrågavarande befattningshavare har att bland annat utarbeta utbildningsföreskrifter m. m., varför erfordras icke blott erfarenhet och moget omdöme utan jämväl viss tids tjänstgöring vid trupp såsom regementsofficer, har revisionen icke ansett sig kunna framställa förslag härom. Den å truppavdelningen för närvarande placerade departementsskrivaren vilken har att tekniskt granska ingenjörkårernas räkenskaper och göra vissa statistiska sammanställningar torde utan olägenhet kunna utbytas mot 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Vad befästningsavdelningen angår, torde göromålen å densamma under normala förhållanden icke vara av större omfattning än att de böra kunna ombesörjas av 1 regementsofficer med biträde av dels 1 pensionerad officer, dels ock 1 departementsskrivare. Denne senare skall hava att förestå befästningsarkivet, utföra vissa ritningar samt tjänstgöra såsom aktuarie. « För kasernavdelningen torde böra beräknas 1 regementsofficer såsom chef, 2 kaptener samt 2 pensionerade underofficerare, den ene såsom expeditionsunderofficer och den andre såsom biträde vid upprättande av ritningar å avdelningens tekniska revision. Slutligen torde såsom biträden å chefsexpeditionen samt trupp- och befästningsavdelningarna böra beräknas tillhopa 5 såsom aspiranter vid fortifikationsstaben tjänstgörande subalternofficerare. Av dessa förutsättas två tillika tjänstgöra såsom repetitörer vid artilleri- och ingenjörhögskolan. Enligt vad sålunda anförts, erfordras alltså för huvudstationen följande personal:

444 Civilmilitär personal.

Officerare.

Reg:tsSubal- Fortifika-1 ,. office- Kaptener. 1 ternoffitions,Dep:ts.r -,kassör. „ i skrivare, rare. cerare.

Civil personval.! Expeditions- | vakt. i

Chefens för fortifikationen tion Truppavdelningen: chef organisationssektionen utrustningssektionen ... statistiska sektionen Befästningsavdelningen Kasern avdelningen

expedi1

!'

i

,

1 1

;

41)

92)

1 1

Summa

1 5 1 53)

*) Samtliga förutsättas vara fortifikationsofficerare. ) Därav förutsättas 7 vara fortifikationsstabsofficerare. ) Aspiranter vid fortifikationsstaben.

3 Anm.

Därjämte tillkomma 2 pensionerade officerare och 4 pensionerade underofficerare, för vilka skäliga arvoden böra beräknas i den för fortifikationen gemensamma staten.

ingenjörEnligt nuvarande härordning är för ingenjörstaberna i fästningarna astningarna. beräknad den personal nedanstående tabell utvisar: Officerare.

Underofficerare.

| Reg:tsSubaloffice- Kaptener. ternoffirare. cerare. Karlsborg .. Boden Vaxholm ... Karlskrona Älvsborg ...

1 1 1

— Summa

3\)

1 1

— —

1 1 1

—

') Fortifikationsstabsofficerare. *) Aspiranter vid fortifikationsstaben. 3 ) Av föregående sida framgår, att fortikationskassör fästning.

3 )

FortifikationsSergean- kassörer. ter.

Fanjunkare. 1 1 1 1 1 5

N N

1 3 3 2 1

1 1 1 1

-3)

!

tidvis varit placerad å Älvsborgs

Då enligt revisionens förslag Karlsborg icke skall bibehållas såsom fästning, erfordras icke vidare någon särskild ingenjörstab därstädes. Eventuellt förekommande ingenjörstabsgöromål torde böra bestridas genom chefens för Gröta ingenjörkår försorg. Beträffande den för övriga ingenjörstaber beräknade, personalen har revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att dels den för Karlskrona avsedda subaltern officeren synes kunna indragas, dels att 2 fanjunkare

445 och 1 sergeant torde i och för kostnadernas nedbringande böra utbytas mot 3 pensionerade underofficerare med skäliga arvoden från fortifikationens stat. Huru underofficerarna, de å aktiv stat såväl som de pensionerade, skola placeras å de olika staberna, bör överlämnas åt chefen för fortifikationen att bestämma. Arbetets omfattning å de särskilda fästningarna under olika perioder liksom ock personliga lämplighetssynpunkter göra det nämligen önskvärt, att vederbörande härutinnan äger en viss rörelsefrihet. Den för ingenjörstaberna i fästningarna erforderliga personalen bör alltså beräknas sålunda:

Reg:tsofficerare. Boden Älvsborg Summa

Officerare.

Underofficerare.

I Sub alKaptener, ternoffi1 cerare.

Fanjunkare.

1 1 1 —

1 . —

1 1

—

31)

2 FortifikationsSergean- kassörer. ter.

1 , f

1 1 1

22) i

3 2 . 8 *) Fortifikationsstabsofficerare. 2 ) Aspiranter vid fortifikationsstaben. Anm. Därjämte tillkomma 3 pensionerade underofficerare såsom expeditionsunderofficerare. ArméEnligt nuvarande organisation tjänstgör i varje arméfördelningsstab dels 1 kapten, fortifikationsstabsofficer, såsom fortifikationsofficer och fördelningsstaberna. dels 1 fanjunkare såsom biträde åt denne. Uti den sålunda gällande organisationen har revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att, såsom redan förut i annat sammanhang (sid. 294) framhållits, fanjunkaren bör utbytas mot 1 pensionerad underofficer med skäligt arvode från staten för arméfördelningsstaber m. m. Då enligt revisionens förslag arméfördelningsstabernas antal minskas till fyra, böra alltså för desamma beräknas 4 kaptener.

Liksom vid arméfördelningsstaberna tjänstgör för närvarande jämväl Miiitärbef&i havarens å i militärbefälhavarens å Gottland stab 1 kapten, fortifikationsstabsofficer, Gottland stab. såsom fortifikationsofficer samt 1 fanjunkare såsom biträde åt denne. Som i det föregående (sid. 300) angivits, har revisionen funnit sig böra föreslå, att såsom fortifikationsofficer anställes 1 pensionerad officer mot skäligt arvode från staten för militärbefälet på Gottland, samt att såsom biträde åt denne anställes 1 pensionerad underofficer, likaledes med skäligt arvode från samma stat.

446 För militärbefälet å Gottland bör alltså icke vidare beräknas någon fortifikationspersonal å aktiv stat. Tillägg för Till den i det föregående beräknade officers- och underofficersutom fortifikationen be- personalen bör, liksom vid övriga truppslag, göras erforderligt tillägg för ordrade. utom fortifikationen beordrad personal. Enligt verkställda beräkningar Personalbör detta tillägg utgöras av 2 kaptener, 21 subalternofficerare och 2 reserv.

sergeanter. ' Häri är då icke inräknad till skolor för utbildning av värnpliktiga och fast anställt manskap kommenderad personal. Den härför erforderliga befälspersonalen ingår nämligen i det för kårerna beräknade befälet. Vidare bör liksom vid övriga truppslag för officerare och underofficerare beräknas en personalreserv av 5 procent. Sammanfattning.

I enlighet med vad i det föregående anförts rörande behovet av officerare och underofficerare samt civilmilitär personal vid ingenjörtrupperna samt fortifikationen i övrigt, skulle alltså å den för fortifikationen gemensamma staten uppföras — förutom erforderlig lakar-, veterinär-, ecklesiastik- och musikpersonal — den personal, som nedanstående tabell närmare angiver. Underofficerare.

Officerare.

W

N

ts fi

CD

CD IL

v

o 2 <s a

fi

B

<? St

O D>

P

CD hl

r*

CT

C3

CD

CD

fi

<=d p

g" a pr

p hl CD

Civilmilitär personal. o

UJ

CD 1-1

crq CD p

d CD hl

hl

ö ty

CD 03 *Ö

aa p

CD 1-1

p

PT?- rf H P 1*

If p a 2=1 P •' o OJ

fc-

<

Bi?

CD

hj p : ö •-* S ^ 2

Ol

CD

|

hl CD

?

'

hl CD

CD ^ hi a o

k! 9 15 •* !

<! P

pr*i

38 CD h - . Cn ' " ' l_ '-h-( fi in

iii 0

<! c

s- S p E

p 01 CO

rf •

in

Ingenjörtrupperna Fortifikationens huvudstation Ingenjörstaber i fästningarna Arméfördelningsstaber Utom fortifikationen kommenderade

8 4 3

32 9 2 4 2

21 Tillhopa

i 49

0-75; 2-4

Personalreserv (5 %) Summa Föreslagen stat

54 5 2

4-i

1-45

3-7

5 1 3

5 1

15-75 51-4 86-i 30-4 5 77-7 15

72 I och för erhållande av en nöjaktig proportion mellan dels antalet kaptener och subalternofficerare, dels antalet fanjunkare och sergeanter,

447 har revisionen ansett sig böra vidtaga den jämkning av beställningarna i dessa grader, som av tabellen framgår. Av de 15 regementsofficerarna torde i staten 3 böra upptagas såsom överstar, 4 såsom överstelöjtnanter och 8 såsom majorer. Av de 88 subalternofficerarna torde 59 böra i staten uppföras såsom löjtnanter och 29 såsom underlöjtnanter och fänrikar. Förutom ovannämnda aktiva personal bör å den för fortifikationen gemensamma staten, i enlighet med vad förut anförts, beräknas arvoden åt följande personal å pensionsstat, nämligen: 1 förvaltningsofficer vid Svea ingenjörkår, 1 förvaltningsofficer vid Fälttelegrafkåren, 1 förvaltningsofficer vid Norrfands ingenjörkår, 1 officer såsom bibliotekarie vid fortifikationens huvudstation, 1 officer såsom expeditionsofficer å huvudståtionens befästningsavdelning, 4 expeditionsunderofficerare vid huvudstationen samt 3 expeditionsunderofficerare vid ingenjörstaberna i fästningarna. I enlighet med vad sålunda anförts har revisionen uppgjort nedanstående Förslag till Perscmalstat för officerare och underofficerare med vederlikar vid fortifikationen.

Officerare: 3 överstar, 4 överstelöjtnanter, 8 majorer, 49 kaptener, 59 löjtnanter och 29 underlöjtnanter och fänrikar.

Civilmilitär personal: 9 fortifikationskassörer, 1 departementsskrivare. 5 gevärshantverkare, 7 tygverkmästare, 24 tyghantverkare och 5 förrådsvaktmästare,

Underofficerare: Civil personal: 36 fanjunkare och 1 expeditionsvakt. 72 sergeanter. Pensionerad personal: 3 förvaltningsofficerare, 1 bibliotekarie, 1 expeditionsofficer och 7 expeditionsunderofficerare. Beträffande personalstaterna för de särskilda ingenjörkårerna tilllåter sig revisionen hänvisa till den å sid. 440 intagna tabellen.

448 6. Nuvarande

Enligt 1914 års härordning består trängen av sex särskilda kårer, ' en för varje arméfördelning, nämligen Svea, Göta och Norrlands trängkårer, Skånska träugkåren samt Västmanlands och Ostgöta trängkårer. Varje trängkår är i fred organiserad å kårstab samt två trängkompanier och ett sjukvårdskompani. Den fast anställda personalen vid trängen — frånsett lakar-, veterinär-, ecklesiastik- och musikpersonal — skall enligt den ännu icke fullt genomförda organisationen utgöras av: dels följande å en för vapnet i dess helhet gemensam stat uppförd personal, nämligen: Officerare: 1 överste och inspektör, 3 överstelöjtnanter, 3 majorer, 26 kaptener, 36 löjtnanter och 12 underlöjtnanter och fänrikar.

dels ock vid, var och en nämligen Underbefäl och meniga: 4 furirer av 1. klassen, 8 furirer av 2. klassen, 14 korpraler, 13 vicekorpraler och 21 volontärer. Revisionens yttrande. Allmän organisation.

Trängtrupperna.

Underofficerare: 25 fanjunkare och 61 sergeanter. Ciyilmilitär personal: 18 hantverkare och 6' förrådsvaktmästare.

av de sex kårerna

följande

personal,

Beställningsmän: 1 hovslagarkorpral och 1 hovslagarvicekorpral.

Enligt vad i det föregående (sid. 290) omnämnts, bör med hänsyn till den av revisionen föreslagna reduceringen av antalet arméfördelningar Västmanlands och Ostgöta trängkårer indragas. Antalet trängkårer kommer alltså att bliva fyra. I dessa kårers organisation torde därjämte vissa ändringar böra vidtagas. Såsom förut (sid. 209) nämnts, äro trängtruppernas till linjetjänst uttagna värnpliktiga avsedda att uppdelas i tre särskilda tjänster, nämligen trängtjänst, biltjänst och sjukvårdstjänst. Av såväl krigserfarenheterna som vår egen erfarenhet angående utbildningen av bilförare vid trängen har framgått, att därest ifrågavarande utbildning skall giva ett fullt tillfredsställande resultat, de till biltjänst uttagna värnpliktiga icke böra såsom för närvarande ingå i trängkompanierna utan i stället utbildas vid sär-

449 skilda bilkompanier. På grund av det begränsade antalet värnpliktiga kunna givetvis dylika kompanier icke uppsättas vid varje trängkår, utan torde man få begränsa sig till endast två för trängen i dess helhet avsedda bilkompanier, vilket antal åtminstone tillsvidare jämväl får anses vara tillfyllest. Med hänsyn till förläggnings utrymme och möjligheten att under utbildningen kunna ekonomiskt utnyttja bilmaterielen ävensom för erhållande av lämplig terräng för tillämpningsövningarna synes av dessa båda kompanier det ena böra förläggas till Svea trängkår i Örebro och det andra till Norrlands trängkår i Sollefteå. På grund av den sålunda föreslagna utbrytningen av bilmanskapet från trängmanskapet' ävensom till följd av den i förhållande till vad nuvarande härordning förutsätter minskade värnpliktskontingenten med fullständig utbildning kunna de för trängtjänst uttagna värnpliktiga vid varje kår sammanföras till ett trängkompani i stället för att såsom nu övas å två dylika kompanier. Liksom för närvarande erfordras alltjämt vid varje trängkår ett särskilt sjukvårdskompani, vid vilket utbildningen av de till sjukvårdstjänst uttagna värnpliktiga äger rum. I enlighet med vad sålunda anförts, finner revisionen sig böra föreslå, att varje trängkår organiseras å kårstab samt ett trängkompani och ett sjukvårdskompani, ävensom att vid vardera av Svea och Norrlands trängkårer dessutom tillkommer ett bilkompani. Såsom förut (sid. 165) nämnts, har revisionen beräknat årskontin- utbildningens genten vid trängtrupperna inskrivna och till linjetjänst uttagna värnpliktiga organisei allmänhet till sammanlagt 710 man, därav 320 i trängtjänst, 260 i sjukvårdstjänst och 130 i biltjänst. Denna kontingent förutsattes bliva så fördelad på vederbörande trängkårer, att varje kår erhåller en kontingent om 80 man i trängtjänst och 65 man i sjukvårdstjänst, varjämte vid vardera av Svea och Norrlands trängkårer tillkomma 65 man i biltjänst. Före inställelsen till första tjänstgöringen 1 ) räknas med en avgång av 8 procent utom i fråga om höstgruppen för det i biltjänst inskrivna manskapet. För nämnda grupp beräknas avgången till 4 procent. Antalet vid första tjänstgöringen tillstädeskomna uppgår alltså vid trängkompani till 73 å 74 man, vid sjukvårdskompani till 59 å 60 man samt vid bilkompani för höstgruppen till 30 å 31 man och för vårgruppen till 29 a 30 man. För de till trängtjänst uttagna förutsattes utbildningen under såväl sommar- som vinterrekrytskolan äga rum vid vederbörligt trängkompani. l

) Jfr diagrammet å sid. 212.

2041 20

•

450 Under tiden mellan repetitionsövningarna (sommarrekrytskolan) och vinterrekrytskolan kvarstanna de till underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga i tjänstgöring, och sker deras utbildning allt fortfarande å vederbörande kår. Vad de till sjukvårdstjänst uttagna värnpliktiga beträffar, förutsättas alla till en början komma att erhålla minst 30 dagars militärutbildning vid vederbörande kår. Därefter avses omkring en tredjedel för sjukhusutbildning ävensom för fortsatt militärutbildning tjänstgöra vid truppförband utom trängtrupperna intill tiden för repetitionsövningarna. Återstående två tredjedelar erhålla vid den egna kåren dels nyssnämnda utbildning, dels ock — i den mån de därför uttagas — utbildning såsom sjukbärare. Under repetitionsövningarna sammandrages åter allt manskap vid kåren, likasom ock under vinterrekrytskolan. Under tiden mellan repetitionsövningarna och nämnda skola befinna sig de till underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga fortfarande i tjänstgöring. För dessa förutsattes utbildningen ordnad sålunda, att den militära underbefälsutbildningen, vilken är längre för sjukbärarmanskapet än för det egentliga sjukvårdsmanskapet, äger rum gemensamt för truppslaget vid en enda kår, under det att sjukhusutbildningen, vilken är längre för det egentliga sjukvårdsmanskapet än för sjukbärarmanskapet, äger rum dels vid vederbörliga trängkårer, dels för visst antal vid andra truppförband. De till biltjänst uttagna värnpliktiga, vilka, enligt vad förut nämnts, äro avsedda att uppdelas i en höstgrupp och en vårgrupp, förutsättas komma att till en början erhålla minst 3 månaders utbildning vid vederbörande bilkompanier. Den fortsatta utbildningen äger därefter rum dels vid dessa kompanier, dels ock för visst antal vid andra truppförband, där behov av bilförare förefinnes. De till underbefäl och fackmän uttagna förutsättas erhålla hela sin utbildning vid respektive trängkårer. Vad studenter och likställda ävensom officers- och reservofficersaspiranter beträffar, beräknas dessa för trängen i dess helhet uppgå till omkring 133 man, varav 5 officers- och 6 reservofficersaspiranter. Före inställelsen till första tjänstgöringen 1 ) antagas 2.5 procent komma att avgå. Antalet tillstädeskomna bliver alltså 129 å 130 man. Utbildningen av detta manskap torde böra äga rum i ett för hela trängen gemensamt, till någon av trängkårerna förlagt kompani. Visst antal av de studenter, som utbildas i bil-, resp. sjukvårdstjänst, synes dock tidvis böra tjänstgöra vid bilkompani, resp. vid militära eller civila sjukhus eller vid medicinska laboratorier, och under första tjänstgöringens sista utbildx

) Jfr diagrammet å sid. 227.

451 ningsperiod (sex veckor) bör utbildningen — utom för officers- och reservofficersaspiranter — ordnas kårvis. Efter första tjänstgöringens avslutande till repetitionsövningen bör utbildningen för nämnda aspiranter fortfarande bedrivas i den för hela trängen gemensamma skolan. Ersättningsreserven tilldelade värnpliktiga i de olika tjänsterna inkallas i lämpligt antal omgångar. För uppbringande av manskapsstyrkan under repetitionsövningarna till erforderlig styrka bör en av dessa omgångar förläggas så, att densamma till sin senare del sammanfaller med nämnda övningar. För denna omgång, till vilken böra inkallas så många värnpliktiga som möjligt av de olika tjänsterna, beräknas en väsentlig del av tjänstgöringstiden kunna avses för militär utbildning. Till de (ivriga omgångarna böra däremot icke inkallas flera värnpliktiga än som oundgängligen erfordras för handräckningsgöromålens behöriga ombesörjande. Någon egentlig militärutbildning torde därför knappast kunna förutsättas för dessa omgångar. Vad slutligen utbildningen av det fast anställda manskapet angår, torde denna av enahanda skäl, som anförts beträffande kavalleriet, böra ske vid vederbörande kårer. I fråga om sjukvårdsmanskapet är dock att märka, att såväl rekryter som korpral- och furirskoleelever förutsättas erhålla erforderlig sjukhusutbildning vid militära och civila sjukvårdsinrättningar. Liksom vid övriga truppslag bör underofficersskolan vara gemensam för trängen i dess helhet samt pågå från tiden strax efter repetitionsövningarnas avslutande till början av samma övningar påföljande år. Under repetitionsövningarna torde den ovan föreslagna organisationen på kompanier inom kårerna böra bibehållas. I och för övningarnas bedrivande förutsättas kompanierna komma att i största möjliga utsträckning organisera fältmässigt indelade formationer, såsom förplägnadskolonner, sjukvårdskompanier, fältsjukhus, bilkolonner o. s. v. Enligt vad i ett föregående sammanhang (sid. 326) framhållits, bör Fredskad den nuvarande tränginspektionen bibehållas, och bör densamma bestå av 1 överste och inspektör samt till dennes biträde dels 2 kaptener och dels 1 pensionerad underofficer såsom expeditionsunderofficer. Befälsbehovet för den kärvis anordnade utbildningen av värnpliktiga och fast anställt manskap torde böra beräknas på sätt nedanstående tabell utvisar. -tr i Subalternlvaptener. „„ r jolncerare.

vid varje trängkompani » » sjukvårdskompani . » vartdera bilkompaniet ...

1 1 1

3 2 1

Fanjunkare.

1 1 1

Sergeanter.

3 2 • 1

Furirer.

4 3 2

Korpraler.

4 4 3

452 Vad regementsofficerare, förvaltningspersonal m. m. beträffar, torde för varje kår böra beräknas: 1 regementsofficer, kårchef, -, i , ( avsedda för befattningarna såsom regements-, f ,, ' rn kvartermästare, samt mobiliserings-, kasern-, tyffö 1 subalternolncer , ' ' Jb rn ' { och vapenomcer, -, r • i i avsedda för befattningarna såsom väbel, köksföreö 1 taniunkare ,=, j -, i i ^ • ^ o -, 0 . , ståndare, tyg-, kasern-, hovslagar- och sjukvards° c \ förrådsunderofficer samt bataljonsadjutant, samt 1 furir för köket och matsalen. Något särskilt handräckningsunderbefäl torde icke behöva beräknas, utan förutsattes sådant kunna beordras ur kompanierna. Liksom vid övriga truppslag torde jämväl vid trängtrupperna böra vid varje kår anställas dels 1 pensionerad officer såsom förvaltningsofficer, dels ock 2 pensionerade underofficerare, den ene såsom uppbördsman för furage, bränsle och lyse m. m. och den andre såsom vapenunderofficer m. m. Det tillägg för utom kårerna beordrad personal, vilket, enligt vad i det föregående (sid. 369) framhållits, måste göras, framgår av nedanstående tabell. En sammanfattning av vad ovan anförts giver vid handen, att vid trängen i dess . helhet skulle erfordras den aktiva befälspersonal, efterföljande tabell närmare utvisar. Underofficerare.

Officerare.

Överste.

Tränginspektioneii "Regementsofncerarem.fi Personal, tjänstgörande vid kompani (skola) inom kårerna Utom "kårerna beordrad personal

1 Summa

1 ÖversteSubalFanlöjtnan- Kap- tern- junter eller tener. •offi käre. cerare. majorer.

5 % reserv Summa Föreslagen stat

1 1

4 4

Underbefäl.

Serge- Furianter. rer.

Korp- i ralei'.

2 4

10 3

22 7

10 1 !

22 4

32 16

38 : i

1-7

0-8

1-9

34-7

15-8

39-9

38 |

38 1

x ) Då underbefälet redovisas kårvis, bliver antalet per kår så ringa, att beräknandet av 2'5 % reserv icke utövar något inflytande på staterna.

453 Av de 4 regementsofficerarna 1 ) torde 2 böra vara överstelöjtnanter och 2 majorer.' Av de 35 subalternofficerarna torde 27 böra i staten uppföras såsom löjtnanter och 8 såsom underlöjtnanter och fänrikar. Enligt vad av tabellen framgår, skulle egentligen beräknas 16 fanjunkare och 40 sergeanter. Då emellertid proportionen mellan fanjunkare och sergeanter bör vid trängtrupperna vara ungefär densamma som vid övriga truppslag, finner revisionen sig böra föreslå, att de 56 underofficersbeställningarna i staten uppdelas å 19 fanjunkarbeställningar och 37 sergeantsbeställningar. Liksom för närvarande är fallet, torde officerare och underofficerare med vederlikar böra uppföras å en för trängen i dess helhet gemensam stat, under det att underbefäl och manskap upptagas å de särskilda kårernas stater. I enlighet härmed torde å den gemensamma staten böra uppföras: dels följande antal officerare och underofficerare, nämligen: 1 överste och inspektör, 2 överstelöjtnanter, 2 majorer, 20 kaptener,

27 löjtnanter, 8 underlöjtnanter och fänrikar, 19 fanjunkare och 37 sergeanter;*

' dels ock arvoden åt följande personal å pensionsstat, nämligen: 4 förvaltningsofficerare, 1 expeditionsunderofficer i tränginspektionen, 4 uppbördsmän för furage, bränsle och lyse m. m. samt 4 vapenunderofficerare m. m. \ ad underbefälet angår, har detta enligt ovan beräknats till 52 furirer och 38 korpraler. Av dessa komma å vardera av Svea och Norrlands trängkårer, vilka organiserats å tre kompanier, 14 furirer och 11 korpraler, samt å var och en av de tre övriga kårerna, vilka organiserats å två kompanier, 12 furirer och 8 korpraler. Av furirerna torde vid samtliga kårer 4 böra i staterna uppföras såsom furirer av 1. klassen och de övriga såsom furirer av 2. klassen. I enlighet härmed kommer underbefälet att utgöras av: l

) Översten är h ä r ej inräknad.

454 vid vardera av Svea och Norrlands trängkårer:

vid var och en av övriga tvä kårer:

4 furirer av 1. klassen, 10 furirer av 2. klassen och 11 korpraler.

4 furirer av 1. klassen, 8 furirer av 2. klassen och 8 korpraler.

Vad härefter antalet vicekorpraler och meniga volontärer angår, utgör detta enligt nuvarande härordning vid varje kår 13 vicekorpraler och 21 volontärer. På grund av den utav revisionen föreslagna organisationen torde detta antal kunna nedsättas till: vid vardera av Svea och Norrlands trängkårer: 11 vicekorpraler och 17 volontärer.

•

sammanfattning.,

vid var och en av övriga två kårer: 9 vicekorpraler och 13 volontärer.

Med avseende å beställningsmännen torde någon ändring i nuvarande antal per kår icke kunna vidtagas. För varje kår böra alltså fortfarande beräknas 1 hovslagarkorpral och 1 hovslagarvicekorpral. Beträffande slutligen hantverks- och förrådspersonalen utgöres denna enligt nuvarande organisation av 18 hantverkare, 3 för varje kår, uppförda å den för trängen gemensamma staten, samt av 6 förrådsvaktmästare, en för varje kår, för närvarande till större delen upptagna å de särskilda kårernas stater men avsedda att överföras till den gemensamma staten. Uti grunderna för denna personals beräkning ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Antalet hantverkare bör alltså bestämmas till 12 och antalet förrådsvaktmästare till 4. I enlighet med vad sålunda anförts rörande trängtruppernas orgai t i o n , har revisionen uppgjort de förslag till personalstater dels för n sa officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen, dels för de särskilda trängkårerna, som nedanstående tablå utvisar.

-

455 Trängen och trängtrupperna. Underofficerare

Officerare.

< ro

t*

» &

a o

O

O:

ro

B P

a

ro p

0 p 0

ro

"*

•i

ro P: c: 3 =-;

Si P

S 5.

>< -

o o

p D 0 pr

?p

a Q

Furirer.

W

pr

to

•i

fl <l

E

P

ct-

•

i-.

pr p

p

p ^rangens gemensamma stat ve a trängkår ... röta. t r ä n g k å r [orrlands träng-

2 20 27

— — — — — —

—

2 20 27

19 H

o

o

•a

•a

2 5"

•i

p

&i

ro 4

*H

CO

—

37 B

PT rlj

ro

P §f* o: gP-

et<1 • 1

pr

o

B o ro H p

ro

J

Underofficerare: 79 förvaltare, 16 sergeanter.

ro •i

o 5> o

ro

•i

H

>-(

Q

?

4 4

10 8

11 8

11 9

17 13

1 1

1 1

— —

— — — — — —

—

— — —

—

—

3G

7. Intendenturtrupperna och intendenturkåren. Enligt nuvarande organisation utgöres intendenturkårens fast anställda personal — frånsett den å staten för generalitetet uppförde generalintendenten — av följande kategorier, nämligen: Officerare: 3 överstar, 5 överstelöjtnanter, 8 majorer, 88 kaptener och 12 löjtnanter.

0 0 P-

m

ro

•<

kånska trängkåren.. Summa

Förrådsoch Hovslagar- hantverkso staten. manskap. o<p W p

OO

P D

Arvoden åt pensionerade

Beställningsmän.

Underbefäl.

CL

OD

< ro H

(utom musikunderoffl-

cl

O:

Civilmilitär personal.

M a n s k a P.

Manskap: 10 furirer av 1. klassen och 15 furirer av 2. klassen. Civilmilitär personal: -, . . , . 2 departementsskrivare.

0 Civil

Phonal: 1 expeditionsvakt.

Ifrågavarande personal är placerad till tjänstgöring dels vid intendenturtrupperna, dels vid arméns centralstyrelse, staber, regementen och kårer, intendenturförråd, förplägnadsanstalter o. s. v. För överskådlighetens skull torde i det följande först böra redogöras för intendenturtruppernas organisation och befälsbehov samt därefter för den intendenturpersonal i övrigt, som enligt den av revisionen föreslagna arméorganisationen är erforderlig.

456 Intendenturtrupperna. Nuvarande Före antagandet av 1914 års härordning funnos icke några särorganisation,. gj^^a intendenturtrupper. De värnpliktiga, vilka enligt gällande planer voro avsedda att vid. mobilisering ingå i intendenturformationer, inskrevos vid trängen i förvaltningstjänst och utbildades dels vid de till de centrala intendenturförråden i Stockholm, Karlsborg och Boden förlagda fasta intendenturskolorna, dels vid en till Västernorrlands regemente tillfälligt sammandragen intendenturskola. Genom 1914 års härordning blevo emellertid självständiga intendenturtrupper om tillhopa fyra kompanier organiserade. Härordningsbeslutet innebar sålunda, att de förutvarande intendenturskolorna skulle förändras till fast organiserade kompanier, att den för dessa avsedda aktiva personalen i dess helhet skulle uppföras å intendenturkårens stat, samt att de värnpliktiga skulle direkt inskrivas vid intendenturtrupperna. Med avseende å kompaniernas förläggning vidtogs ingen annan ändring än att kompaniet i Sollefteå skulle förläggas till Östersund, sedan den tillämnade förplägnadsanstalten därstädes blivit färdigställd. I enlighet härmed utgöras intendentrupperna för närvarande av fyra kompanier, nämligen: Första kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet i Stockholm, Andra kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet å Karlsborg, Tredje kompaniet, förlagt till centrala intendenturförrådet i Boden och Fjärde kompaniet, för närvarande förlagt å Sollefteå läger, men avsett att förläggas till förplägnadsanstalten i Östersund. Den för intendenturkompanierna avsedda, å intendenturkårens stat uppförda personalen är enligt härordniugsbeslutet beräknad till: 4 kaptener, kompanichefer, 4 sergeanter och 3 löjtnanter, 25 furirer. 4 förvaltare, . Revisionens yttrande. Allmän organisation.

Enligt vad av kapitlet »Högre truppförband och fästningar)) framgår, komma enligt revisionens förslag intendenturtrupperna allt fortfarande att bestå av fyra kompanier, förlagda till Stockholm, Karlsborg, Boden och Östersund, varvid kompaniet i sistnämnda stad förlägges till NorrÖÖ< lands artilleriregementes kasernetablissemang. 1

utbildningens Såsom förut (sid. 165) nämnts, har revisionen beräknat arskontingenten serande v ^ intendenturtrupperna inskrivna och till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet till sammanlagt 240 man, vilka avses att fördelas med omkring 42 man å kompaniet i Boden och med omkring 66 man å vart och ett

457 av de övriga kompanierna. Före inställelsen till första tjänstgöringen 1 ) beräknas 8 procent avgå. Antalet tillstädeskomna bliver alltså vid kompaniet i Boden 38 å 39 man och vid vart och ett av de övriga kompanierna 60 man. Under såväl sommarrekrytskolan som vinterrekrytskolan äger all utbildning rum vid vederbörligt kompani. Under tiden mellan repetitionsövningarna och vinterrekrytskolan kvarstanna de till underbefäl och fackmän uttagna värnpliktiga i tjänstgöring för undergående av dem åliggande särskild utbildning. Denna förutsattes äga rum i två särskilda för ändamålet sammandragna skolor, en för bagare och slaktare samt en för övriga underbefälselever. Dessa skolor torde böra förläggas till skilda kompanier, förslagsvis till kompanierna i Karlsborg och Östersund. Antalet årligen inskrivna studenter och likställda ävensom reservofficersaspiranter — några officersaspiranter finnas icke vid intendenturtrupperna — beräknas uppgå till sammanlagt 30 man, därav 4 reservofficersaspiranter. Avgången före inställelsen till första tjänstgöring 2 ) antages uppgå till 2.5 procent. Utbildningen bör äga rum i en för hela truppslaget gemensam skola, förlagd till intendenturkompaniet i Stockholm. Efter studenternas utryckning från första tjänstgöringen kvarstanna reservofficersaspiranterna vid skolan intill repetitionsövningarnas början i och för fortsatt utbildning. För upprätthållande av verksamheten vid de centrala intendenturförråden (förplägnadsanstalterna) samt för handräckningstjänst vid intendenturkompanierna måste värnpliktiga av ersättningsreserven året om befinna sig i tjänstgöring. Inkallelsen synes böra äga rum i fyra ungefär lika stora omgångar. Vad slutligen det fast anställda manskapet angår, rekryteras detta vid intendenturtrupperna endast av sådant underbefäl eller f. d. underbefäl vid övriga truppslag, som redan erhållit furirs- eller högre utbildning. Några rekryt-, korpral- och furirskolor förekomma således icke. Däremot måste det på hösten nyanställda underbefälet bibringas erforderlig intendenturutbildning. Denna utbildning, vilken äger rum under tiden mellan repetitionsövningarnas slut ocb sommarrekrytskolans början, torde lämpligen böra förläggas till intendenturkompaniet i Stockholm. Likasom för närvarande, är fallet, bör underofficersskolan vara gemensam för infanteriet och intendenturtrupperna. Beträffande denna skolas anordnande gäller därför vad under infanteriet anförts. *) Jfr diagrammet å sid. 217. 2 ) Jfr diagrammet å sid. 221. 2041 20

458 Under repetitionsövningarna förutsättas samtliga värnpliktiga likasom ock det fast anställda manskapet tjänstgöra vid sina respektive kompanier. Fredskader.

Enligt vad erfarenheten givit vid handen, är den enligt nuvarande organisation för intendenturtrupperna beräknade befälspersonalen av 4 kaptener, 3 löjtnanter, 4 förvaltare, 4 sergeanter och 25 furirer alldeles otillräcklig. För att tillfredsställande kunna ombesörja utbildningen hava sålunda de för Norrbottens kavallerikår och Norrlands ingenjörkår avsedda intendenter och förvaltare, vilka ännu icke tagits i anspråk för nämnda truppförband, disponerats för utbildningsarbetet vid intendenturtrupperna, varjämte årligen minst 6 underofficerare och 3 underbefäl förutom sjukvårdssoldater och spel beordrats från andra truppslag. Med hänsyn till. den av revisionen föreslagna minskade utbildningstiden för de värnpliktiga torde emellertid hela denna personal icke framdeles vara oundgängligen erforderlig, utan torde en viss begränsning av densamma kunna ske. För den ordinarie tjänsten vid intendenturkompanierna erfordras sålunda vid varje kompani 1 kapten såsom kompanichef samt 1 löjtnant. Vidare kräves 1 förvaltare för upprätthållande av befattningarna såsom kompaniadjutant, förrådsförvaltare, uppbördsman för bränsle och lyse samt väbel. Då ifrågavarande befattningshavare på grund av den stora förrådsuppbörden — förutom vanligt kompaniförråd även ett mobiliseringsförråd av ungefär samma storlek som ett kavalleriregementes — icke är i stånd att ensam behörigen ombesörja såväl förrådstjänsten som kompaniadjutantssysslan, måste han hava någon till sitt biträde och bör härför avses 1 furir. Slutligen erfordras för trupputbildningen 2 sergeanter och 4 furirer. Av de båda sergeanterna är den ena avsedd för utbildningen av den personal, som vid mobilisering skall ingå i förplägnads- och etappintendenturkompaniernas magasinsplutoner m. fl. formationer, och den andre för den personal, som utbildas till bagare och slaktare och vid mobilisering ingår i nämnda kompaniers bageriplutoner och slakterikadrar. Med hänsyn därtill, att fredsstyrkan vid intendenturkompaniet i Boden är något mindre än vid övriga kompanier, torde man dock därstädes kunna nöja sig med endast 1 sergeant. Den för tjänsten vid intendenturkompanierna erforderliga personalen bör alltså utgöras av 4 kaptener, 4 löjtnanter, 4 förvaltare, 7 sergeanter och 20 furirer. I och för utbildning av studenter och likställda samt reservofficersaspiranter har hittills särskild personal måst beordras. Sålunda har såsom ledare kommenderats en regementsintendent, vilkens befattning under hela den över ett år varande kommenderingen upprätthållits på förord-

459 nande av en intendentsaspirant eller annan officer. Övrigt befäl har beordrats från andra truppslag. Då med hänsyn till de av revisionen följda grunderna för personalberäkningen vid de olika truppslagen, denna anordning icke vidare kan tillämpas, måste särskilt befäl för studentavdelningen beräknas. Detta befäl bör utgöras av 1 löjtnant, 1 sergeant och 2 furirer. Utöver den sålunda beräknade personalen böra för intendenturtrupperna i deras helhet tillkomma 5 furirer, vilka för erhållande av erforderlig intendenturutbildning eller underofficersutbildning icke äro disponibla för utbildningsarbetet vid kompanierna. En sammanfattning av vad sålunda anförts, giver alltså vid handen, att för intendenturtrupperna bör beräknas följande befälspersonal, nämligen: 4 kaptener, 5 löjtnanter, 4 förvaltare,

8 sergeanter och 27 furirer.

Denna personal bör såsom hittills uppföras på intendenturkårens stat. Intendenturkåren. 1

Enligt gällande instruktion är intendenturkårens uppgift att förse armén med utbildad personal för upprätthållande i såväl fred som krig av de olika intendenturbefattningarna 'samt att tillgodose intendenturtrupperna med erforderligt befäl. De intendenturbefattningar, som personal av intendenturkåren för närvarande har att upprätthålla, utgöras av — förutom befälsposterna vid intendenturtrupperna, för vilka i det föregående redan redogjorts — dels vissa befattningar i centralstyrelsen (arméförvaltningen och intendenturstaben), i arméfördelnings- och motsvarande staber samt i arméns centrala intendenturförråd m. fl., dels ock regementsintendents- och förrådsförvaltarbefattningarna vid arméns truppförband m. fl. Med hänsyn till de med förvaltningen förenade stora kostnaderna har revisionen låtit sig angeläget vara att söka i möjligaste mån nedbringa desamma. I sådant syfte har revisionen verkställt en undersökning av å ena sidan arbetets art och omfattning för olika befattnings* havare samt å andra sidan befattningarnas vikt och betydelse vid mobilisering. Revisionen har därvid kommit till den uppfattningen, att vissa i det följande närmare angivna intendenturbefattningar äro av den art, att de böra mot skäligt arvode kunna bestridas av pensionerad personal. Vidare har revisionen undersökt möjligheten av att förenkla förvalt-

460 ningsapparaten utan att förvaltningsarbetet i fred eller förhållandena vid mobilisering och i krig därav bliva lidande. Revisionen har därvid funnit, att någon inskränkning av förvaltningspersonalen icke torde kunna göras inom centralstyrelsen, vid arméfördelningsstaber eller vid de truppförband, som vid mobilisering ingå i arméfördelningsförband. Däremot torde en icke obetj^dlig minskning av denna personal kunna företagas inom Bodens fästning samt å Gottland under förutsättning, att förvaltningen inom fästningen och å Gottland centraliseras och utövas — även vad truppförbanden beträffar — av en kommendanten, respektive militärbeiälhavaren, underställd fästningsintendentur, respektive intendentur å Gottland. Efter att sålunda hava angivit de för revisionens arbete på förevarande område följda principerna, övergår revisionen nu till att närmare redogöra för de olika intendenturbefattningar, som enligt den av revisionen föreslagna arméorganisationen äro erforderliga. Inom centralstyrelsen tjänstgör för närvarande intendenturpersonal dels i intendenturstaben, dels i arméförvaltningens intendentsdepartement, dels ock i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Beträffande den å intendenturstaben erforderliga personalen har revisionen i det föregående (sid. 324) redan yttrat sig. Enligt revisionens uppfattning bör denna utgöras av 1 regementsofficer, 4 kaptener, 2 löjtnanter, 1 expeditionsunderofficer, pensionerad underofficer, och 1 expeditionsvakt. Såsom förut nämnts, är arméförvaltningens intendentsdepartement uppdelat på tre byråer, nämligen två militära byråer och en civilbyrå, Under det att göromålen å den senare omhänderhavas uteslutande av å arméförvaltningens stat uppförd personal, handläggas åter ärendena å de båda militärbjrråerna, utrustningsbyrån och underhållsbyrån, av personal ur intendenturkåren. För detta ändamål äro enligt nuvarande organisation beräknade 4 regementsofficerare, därav två såsom byråchefer och två såsom deras närmaste män och ställföreträdare samt ledare av departementets tekniska revision, 4 kaptener, 4 löjtnanter och 2 departementsskrivare, de båda sistnämnda avsedda för den tekniska revisionen. Å denna tjänstgöra dessutom 4 pensionerade underofficerare, vilka härför uppbära vissa mindre arvoden. På grund av omfattningen av de arbeten, som påvila departementets ifrågavarande båda byråer, torde någon minskning av den för dem nu beräknade personalen icke kunna vidtagas, särskilt då man tager i betraktande de nytillkomna uppgifterna rörande industriens krigsbered-

461 skåp och mobilisering. Däremot synes det enligt revisionens uppfattning icke vara med nödvändighet påkallat att på båda byråerna avse regementsofficerare såsom byråchefernas närmaste män. Revisionen finner det tillfyllest, om för utrustningsbyrån utöver byråchefen beräknas en regementsofficer, vilken, förutom de i gällande instruktioner angivna uppgifterna, har att handlägga de nyssnämnda synnerligen betydelsefulla och omfattande ärendena rörande industriens krigsberedskap och mobilisering, i vad de beröra intendenturen. Däremot torde den för underhållsbyrån nu avsedde andre regementsofficeren böra i personalberäkningarna upptagas som kapten, varjämte 2 löjtnantsbeställningar torde kunna utbytas mot 2 för pensionerade officerare avsedda arvodestjänster. För tjänstgöring å intendentsdepartementet böra alltså beräknas 3 regementsofficerare, 5 kaptener, 2 löjtnanter, 2 departementsskrivare samt 2 pensionerade officerare och 4 expeditionsunderofficerare, pensionerade underofficerare. Vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse tjänstgöra för närvarande dels 1 kapten såsom sjukvårdsintendent och dels 1 förvaltare såsom förrådsförvaltare vid styrelsens sjukvårdsförråd. Intendenten har att biträda styrelsen vid upphandlingar av olika slag, utöva kontroll över sjukvårdsmaterielförrådet samt ombesörja vissa sekreterargöromål å styrelsen. Såsom redan i det föregående (sid. 261) omnämnts, har revisionen funnit sig böra föreslå, att ifrågavarande båda befattningshavare utbytas: kaptenen mot 1 pensionerad officer såsom redogörare och förvaltaren mot 1 pensionerad underofficer såsom förrådsförvaltare, samt att för dem erforderliga arvoden uppföras å arméförvaltningens stat. Vid sådant förhållande bör någon för sjukvårdsstyrelsen avsedd intendenturpersonal icke vidare beräknas. En sammanfattning av vad sålunda anförts giver vid handen, att för centralstyrelsen bör beräknas följande personal, nämligen: 4 regementsofficerare, 2 departementsskrivare och 9 kaptener, 1 expeditionsvakt. 4 löjtnanter, Dessutom böra å intendenturkårens stat upptagas skäliga arvoden åt 2 pensionerade officerare för tjänstgöring å intendentsdepartementet och 5 pensionerade underofficerare för tjänstgöring den ene i intendenturstaben och de övriga å intendentsdepartementets tekniska revision.

*

Enligt nuvarande organisation tjänstgöra inom varje arméfördel- Fördelnings ningsstab 1 regementsofficer såsom fördelningsintendent, 1 kapten såsom '"u-emT

462 expeditionsintendent och 1 sergeant såsom expeditionsbiträde. För ifrågavarande ändamål äro alltså beräknade tillhopa 6 regementsofficerare, 6 kaptener och 6 sergeanter. Med hänsyn till det omfattande arbete, som påvilar fördelningsintendenturerna, torde någon minskning av den för dessa nu avsedda personalen icke kunna vidtagas. Enligt vad förut (sid. 294) framhållits, torde dock i och för nödiga besparingars vinnande de i staberna tjänstgörande sergeanterna böra utbytas mot pensionerade underofficerare, och har revisionen föreslagit, att för dessa avsedda skäliga arvoden uppföras å staten för arméfördelnings- m. fl. staber. Då enligt revisionens förslag arméfördelningsstabernas antal kommer att bliva fyra, böra alltså för dessa beräknas 4 regementsofficerare och 4 kaptener. intendenEnligt vad förut (sid. 297) angivits, bör intendenturpersonalen i milimmtärbefäi- tärbefälhavarens i Norrbottens stab utgöras av 1 stabsintendent, vilken havarens i med hänsyn till göromål och tjänsteställning bör vara regementsofficer, samt 1 pensionerad underofficer i egenskap av expeditionsunderofficer. stab. För den senare bör skäligt arvode uppföras å staten för militärbefälet. FästningsIntendenturpersonalen vid kommendantskapet i Boden utgöres enligt C "i"Boden! " nuvarande organisation av 1 regementsofficer som fästningsiutendent, 1 löjtnant som adjutant, 1 förvaltare som uppbördsman vid fästningsmagasinet och 1 sergeant som expeditionsbiträde. För vart och ett av de truppförband, som äro förlagda eller avsedda att förläggas till fästningen, nämligen Norrbottens regemente, Norrbottens kavallerikår, Norrlands artilleriregementes detachement, Bodens artilleriregemente och Bodens ingenjörkår, äro beräknade 1 kapten som regementsintenclent och 1 förvaltare som förråds förvaltare. Ovan angiven personal uppgår således till 1 regementsofficer, 5 kaptener, 1 löjtnant, 6 förvaltare och 1 sergeant. Såsom förut nämnts, har revisionen kommit till den uppfattningen, att denna betydande personal bör kunna avsevärt minskas genom inrättandet av en central fästningsintendentur med uppgift att ombesörja såväl de förval tningsgöromål, vilka för närvarande handläggas vid kommendantskapet, som de, vilka handläggas vid intendenturförrådet och truppförbanden. Organiserandet av en dylik fästningsintendentur, som har att svara för förvaltningen även vid truppförbanden, innebär visserligen ett avsteg från nu gällande förvaltningsprinciper, enligt vilka regeln entsintendenten är föredragande och regementschefen beslutande i samtliga egentliga intendenturärenden och båda tillsammans ansvariga för

463 det fattade beslutet, men å andra sidan göra sig också helt andra synpunkter gällande vid en fästnings truppförband än vid truppförband, som vid mobilisering ingå i fälthären. Vid de senare måste även de lägre befälhavarna tillerkännas ett stort mått av självständighet i fråga om förvaltningsärendenas behandling, så att deras initiativ och självverksamhet under krigets växlande förhållanden icke bindas därav. Helt annorlunda ställa sig förhållandena inom en fästning. Där måste i stället de lägre befälhavarnas förvaltningsbefogenhet väsentligen inskränkas. Något större mått av självständighet kan icke ifrågakomma, utan hela förvaltningen, måste koncentreras hos kommendanten, som i detalj ingriper och reglerar tjänsten. Då nu förhållandena i krig komma att gestalta sig sålunda, synes det jämväl önskvärt, att förvaltningen redan i fred organiseras på liknande sätt. Beträffande sättet för förvaltningsärendenas avgörande inom fästningsintendenturen torde en decentralisation böra genomföras. Sålunda synas i allmänhet endast ärenden, som direkt sammanhänga med truppernas krigsberedskap och fältduglighet, d. v. s. ärenden angående utrustning, övningar o. d., böra avgöras av kommendanten på fästningsintendentens föredragning, sedan vederbörande regements- och kårchefer i erforderliga fall lämnats tillfälle att yttra sig. För den händelse de olika truppförbanden få sig tilldelade särskilda övningsanslag, torde dock dessa berörande ärenden böra avgöras av truppförbandschefen på föredragning av särskilt förordnad officer vid truppförbandet. Sådana ärenden däremot, som icke hava direkt med truppernas fältduglighet att skaffa, såsom ärenden angående mathållning, furagering, kasernutredning, eldning, belysning, tvätt och renhållning m. m., torde böra avgöras av fästningsintendenten efter samråd med vederbörande truppförbandschef. Äro dessa båda av olika meningar, hänskjutes ärendet till kommendantens avgörande. Att i detalj angiva, huru den centrala fästningsintendenturen bör ordnas, torde böra tillkomma vederbörande myndigheter. I stort sett synes densamma emellertid böra organiseras på följande sätt. Såsom chef för fästningsintendenturen placeras 1 regementsofficer av intendenturkåren. Arbetet inom intendenturen uppdelas på tre särskilda avdelningar, nämligen en kassaförvaltning för kassaärenden, en utrustningsavdelning för ärenden rörande munderingsutrustning, kasernutredning o. d. samt en underhållsavdelning för ärenden angående mathållning och furagering, eldning, belysning och tvätt m. m. Som avdelningschefer böra placeras 3 kaptener. Därjämte torde 1 löjtnant vara erforderlig som adjutant. Denne skulle tillika hava att biträda chefen med ärenden rörande mobilisering och krigsförberedelse. Såsom biträden

464 inom fästningsintendenturen har revisionen beräknat komma att erfordras 2 pensionerade underofficerare, och böra för dessa skäliga arvoden uppföras å kommendantskapets stat. Den av revisionen sålunda föreslagna centraliseringen av intendenturförvaltningen i Boden minskar givetvis icke på antalet av de för förråd och truppförband erforderliga förvaltarbeställningarna. Såsom uppbördsman kräves fortfarande 1 förvaltare vid fästningsmagasinet; såsom förråds förvaltare erfordras därjämte vid vart och ett av Norrbottens regemente, Bodens artilleriregemente, Norrbottens artillerikår och Bodens ingenjörkår 1 förvaltare. Sammanlagda antalet förvaltare kommer således att bliva 5 eller 1 mindre än enligt nuvarande organisation. Den för fästningsintendenturen i Boden föreslagna intendenturpersonalen å aktiv stat kommer alltså att utgöras av: 1 regementsofficer, 3 kaptener,

1 löjtnant och 5 förvaltare.

Intendenturförrådet i Boden lyder för närvarande direkt under arméförvaltningens intendentsdepartement. Förrådet består av två magasinsavdelningar, en för proviant och en för furage, samt en bageri- och en slakteriavdelning. Vid detsamma äro — förutom civila verkmästare — placerade 1 regementsofficer såsom förrådschef, 1 kapten såsom förrådsintendent, 2 förvaltare såsom uppbördsmän och 1 sergeant såsom expeditionsbiträde. Förrådet synes allt framgent böra bibehålla sin lydnadsställning direkt under intendentsdepartementet; det bör således icke ingå i Bodens fästningsintendentur. Beträffande förrådets organisation ifrågasätter revisionen icke någon ändring. I fråga om den vid förrådet placerade personalen torde kaptenen kunna indragas, enär kassaärendena förutsättas överflyttade till fästningsintendenturen. I övrigt synes samma personal som hittills vara erforderlig. intendenEnligt nuvarande organisation utgöres den å Gottland placerade Gottland intendenturpersonalen av: 1 regementsofficer som stabsintendent vid militärbefälet, 2 kaptener som regementsintendenter vid Gottlands infanteriregemente och Gottlands artillerikår samt 3 förvaltare, därav två såsom förrådsförvaltare vid trupp förban den och en som förrådsförvaltare vid intendenturförrådet å Tingstäde. Såsom biträden åt stabsintendenten och de båda regementsintendenterna tjänstgöra tre underofficerare vid truppförbanden.

465 Enligt revisionens uppfattning torde även å Gottland en central intendenturförvaltning kunna med fordel organiseras. Denna synes böra erhålla följande sammansättning: 1 regementsofficer såsom stabsintendent, 1 kapten såsom biträdande intendent samt 2 förvaltare såsom förrådsförvaltare, den ene vid truppförbanden och den andre vid intendenturförrådet å Tingstäde. Utöver denna personal torde å staten för militärbefälet böra beräknas 1 pensionerad officer för biträde i intendenturens kassaförvaltning (motsvarande den vid flertalet truppförband såsom biträde åt regementsintendenten föreslagne förvaltningsofficeren). För ombesörjande av intendenturtjänsten vid truppförbanden äro Regementsför närvarande vid varje regemente och kår placerade 1 kapten och 1 denturerna. förvaltare ur intendenturkåren såsom regementsintendent, respektive förrådsförvaltare. Med bortseende från de i Boden och på Gottland förlagda truppförbanden, beträffande vilka revisionen, såsom redan omförmälts, föreslagit en centralisering av förvaltningen, finner revisionen icke anledning föreslå någon ändring i de sålunda för närvarande bestående förhållandena. För varje truppförband med nyss angivna undantag torde alltså fortfarande böra beräknas 1 kapten såsom regementsintendent och 1 förvaltare såsom förråds förvaltare. Vid Norrlands ingenjörkår, vilken enligt revisionens förslag är avsedd att förläggas till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissemang, torde dock intendenturgöromålen kunna ombesörjas av regementsintendenten vid nämnda regemente. Däremot kommer allt fortfarande en särskild förrådsförvaltare vid kåren att vara erforderlig. Dennas förråd äro nämligen icke blott belägna på ganska långt avstånd från kasernetablissemanget utan jämväl synnerligen omfattande. Det är därför icke möjligt för en och samma person att omhänderhava förrådsvården vid såväl infanteriregementet som ingenjörkåren. För upprätthållande av redogörarbefattningarna vid generalstaben, krigsskolan och garnisonssjukhuset i Stockholm äro för närvarande beräknade 3 kaptener. Enligt revisionens mening äro emellertid de med ifrågavarande befattningar förenade göromål icke av den natur, att de med nödvändighet behöva ombesörjas av officerare å aktiv stat. Revi- • sionen finner sig därför böra föreslå, att samtliga dessa befattningshavare utb}d;as mot pensionerade officerare, samt att för dessa avsedda skäliga arvoden beräknas å staterna för generalstaben, krigsskolan och garnisonssjukhuset i Stockholm. I enlighet med vad sålunda anförts, torde den för arméns truppförband erforderliga intendenturpersonalen böra beräknas sålunda: 2041 20

a

466 För samtliga infanteriregementen med undantag av Norrbottens regemente och Gottlands infanteriregemente 19 kaptener och 19 förvaltare För samtliga kavalleriregementen 5 )) i> 5 i> För samtliga artilleritruppförband med undantag av Bodens artilleriregemente samt Gottlands och Norrbottens artillerikårer 6 D » 6 i För ingenjörtruf>perna med undantag av Norrlands och Bodens ingenjörkårer 3 ):> )) D 3 För Norrlands ingenjörkår — )) )) 1 » D För samtliga trängkårer 4 )) 4 J För flygkåren 1 )) D D 1 eller tillhopa 38 kaptener och 39 förvaltare. Arméns Yör närvarande finnas större centrala intendenturförråd i Stocktendentm- holm, Karlsborg och Boden, varjämte mindre förplägnadsanstalter äro fonåd m. m. uppförda i Östersund och Hässleholm. Till de centrala anstalterna kan även hänföras arméns i Stockholm belägna centrala beklädnadsverkstad. Enligt revisionens uppfattning böra samtliga ifrågavarande centrala anstalter allt fortfarande bibehållas. Beträffande den för intendenturförrådet i Boden erforderliga personalen har revisionen i det föregående yttrat sig. Med avseende å personalbehovet vid övriga anstalter får revisionen anföra följande. Intendenturförrådet i Stockholm består av en förrådsavdelning, en magasinsavdelning, en sadelmakeriavdelning och en bageriavdelning. Som avdelningsföreståndare tjänstgöra förvaltare ur intendenturkåren utom vid bageriavdelningen, där en från mathållningsanslaget avlönad civil verkmästare är anställd. Enligt 1914 års härordningsbeslut är intendenturförrådet avsett att utvidgas med ett havremagasin. Med hänsyn till den förestående revisionen av försvarsväsendet hava emellertid arbetena å uppförandet av ifrågavarande magasin tillsvidare uppskjutits. För ombesörjande av uppbördsmannatjänsten vid magasinet är å intendenturkårens stat beräknad 1 förvaltare. Den övriga personalen vid intendenturförrådet utgöres av 1 regementsofficer, chef, 1 kapten, förrådsintendent, 1 löjtnant, adjutant, samt 1 sergeant, biträde vid förrådskontrollen m. m., vartill komma civila förmän, hantverkare och förrådsarbetare, avlönade från yederbörliga underhållsanslag. Arbetsfördelningen mellan den ledande personalen är så ordnad, att chefen utövar den allmänna ledningen och uppsikten över verksamheten vid förrådets olika avdelningar, leder och ordnar materiel-

467 och persedelupphandlingarna, handlägger ärendena rörande krigsberedskapen samt övervakar utbildningsarbetet vid det till förrådet förlagda intendenturkompaniet, över vilket han har regementschefs makt och befogenhet. Förrådsintendenten är arbetschef och besiktningsman vid förrådet samt har att svara för förrådskontrollen och förestå förrådets kassaförvaltning. Adjutanten biträder chef och förrådsintendent med deras arbeten samt är därjämte kassakontrollant. Med avseende å ifrågavarande intendenturförråds omfattning har revisionen ingen annan ändring att föreslå, än att med uppförandet av det planerade havremagasinet torde med hänsyn till de därmed förenade avsevärda kostnaderna böra tillsvidare anstå. Någon för detsamma avsedd förvaltare bör följaktligen icke nu beräknas. Den för förrådet i övrigt beräknade personalen är däremot allt fortfarande erforderlig. För besparings vinnande synes dock adjutantsbefattningen böra kunna uppdragas åt 1 pensionerad officer mot skäligt arvode å intendenturkårens stat. I enlighet härmed torde den för ifrågavarande intendenturförråd erforderliga personalen å aktiv stat böra utgöras av 1 regementsofficer, 1 kapten, 3 förvaltare och 1 sergeant. Intendenturförrådet å Karlsborg består av en förrådsavdelning, en magasinsavdelning, en bageriavdelning och en furageavdelning, utgöres av 1 regementsofficer som förrådschef (tjänstgör även såsom fästningsintendent), 1 kapten som förrådsintendent, 1 löjtnant som adjutant, 3 förvaltare som uppbördsmän och 1 sergeant som expeditionsbiträde. Beträffande förrådets organisation ifrågasätter revisionen ingen ändring. I fråga om den vid förrådet placerade personalen torde löjtnanten för vinnande av besparing böra ersättas av 1 pensionerad officer med erforderligt arvode. Vad förplägnadsanstalten i Östersund beträffar, är denna avsedd för att dels främja förplägnadshushållningen i fred inom sjätte arméfördelningen, dels minska svårigheterna att i Norrland underhålla en armé i fält. Anstalten skall enligt den av 1916 års riksdag godkända byggnadsplanen omfatta ett bageri och ett havremagasin, varförutom vid densamma är avsett att uppföras en kasernbyggnad för det för närvarande till Sollefteå förlagda intendenturkompaniet. Med häns}m till den under krisåren inträdda prisstegringen ävensom till den förestående revisionen av försvarsväsendet har emellertid endast havremagasinet kommit till utförande. Den för anstalten beräknade intendenturpersonalen utgöres av 1 kapten, förrådsintendent, 1 förvaltare, uppbördsman, och 1 sergeant, expeditionsbiträde. Ehuru revisionen icke förbiser vikten av att ifrågavarande förplägnadsanstalt, särskilt med hänsyn till krigsberedskapens tillgodoseende,

468 varder utbyggd enligt den av 1916 års riksdag godkända planen, håller revisionen dock före, att därmed bör av statsfinansiella skäl tillsvidare anstå. Anstalten kommer således att tillsvidare endast bestå av havremagasinet. För ombesörjande av uppbördsmannatjänsten vid detta bör beräknas 1 förvaltare. Likasom förplägnadsanstalten i Östersund är jämväl förplägnadsanstalten i Hässleholm avsedd att omfatta dels ett bageri, dels ock ett havremagasin. Av samma skäl, som nyss nämnts, har emellertid endast havremagasinet kommit till utförande. Enligt revisionens uppfattning bör anstalten åtminstone tillsvidare begränsas härtill. För densamma torde därför, såsom för närvarande är fallet, endast böra beräknas 1 förvaltare. Arméns centrala beklädnadsverkstad, vilken upprättats jämlikt beslutet av 1918 års riksdag, har till uppgift att tillverka för armén erforderliga uniformspersedlar. A verkstaden sker för närvarande även tillverkning av dylika persedlar för statens järnvägar samt post- och telegrafverken. Den vid verkstaden tjänstgörande intendenturpersonalen utgöres av 1 kapten, chef, vilken förutom ordinarie lön uppbär ett arvode av 1,500 kronor, 1 kapten, föreståndare för expeditionen och kassaförvaltningen, samt 1 förvaltare, uppbördsman. Personalen i övrigt är civil, och bestrides dess avlöning från ordinarie munderingsanslaget. Med avseende å den för ifrågavarande verkstad erforderliga personalen torde ingen annan ändring böra vidtagas, än att den såsom föreståndare för expeditionen och kassaförvaltningen avsedde kaptenen synes kunna utbytas mot 1 pensionerad officer med skäligt arvode från munderingsanslaget. Då det är aA" synnerlig vikt, att lämplig person anställes såsom chef för verkstaden, torde till denne fortfarande såsom hittills böra utgå ett arvode av 1,500 kronor om året. Den för verkstaden erforderliga personalen å aktiv stat bör alltså utgöras av 1 kapten och 1 förvaltare. En sammanfattning av vad ovan anförts giver alltså vid handen, att för arméns centrala intendenturförråd m. fl. — utom det i Boden belägna — erfordras följande intendenturpersonal å aktiv stat, nämligen: 2 regementsofficerare, 3 kaptener,

9 förvaltare och 2 sergeanter.

Därjämte böra å intendenturkårens stat beräknas skäliga arvoden åt 2 pensionerade officerare såsom adjutanter vid intendenturförråden i Stockholm och å Karlsborg. Liksom vid övriga truppslag bör jämväl beträffande intendenturkåren en viss personalreserv beräknas (se sid. 369). Våd regementsinten-

469 dents- och förrådsförvaltarbefattningarna vid truppförbanden angår, torde dessa vid inträffande förfall för ordinarie innehavare på grund av tillfällig kommendering, semester eller sjukdom kunna upprätthållas genom förordnande av officer, respektive underofficer på stat vid vederbörligt regemente eller genom intendents- och förvaltaraspiranter. Någon personalreserv för detta ändamål synes därför icke erforderlig. För övrig officers- och underofficerspersonal torde däremot böra beräknas en reserv av 5 procent, vilket utgör 2 officerare och 2 underofficerare. Av dessa böra å staten de förra upptagas som kaptener och de senare såsom sergeanter, Sammanfattning'.

1 enlighet med vad sålunda anförts, har revisionen uppgjort det förslag till personalstat för intendenturkåren, som nedanstående tablå utvisar. I n t e n d e i i t u r t r upperna

och intendenturkåren. Underofficerare

Officerare.

Furirer.

<O: o < ro 1 r»p

i 03

C:

ro &

£. o'

0 £ o>1

•i

ro • 1

ro 3 ro H

1 ro

C:

<P _ P

>-i ro

Sergeanter.

C:

Civilmilitär

Arvoden

(utom nmsik- Manskap. och civil åt pensio imderoffipersonal. nerade cerare).

ö

ro

-3 P -t

to

a B ro a

fr p" in

. t»

pr

CO CO

X "0

c

o' a

o—> 0oro

<t p

ro

ro Eb

•t (0 •t

pr

— ro •i

o 35 oro •i

P

*i ro

P -i

? Intendenturtrupperna Centralstyrelsen Fördelningsintendenturerna Intendenturen vid militilrbefälhavaröns i Norrbotten stab... Fästningsintendenturen i Boden Intendenturförrådet i I3oden Intendenturen å Gottland Regements- och kårintondenturerna Arméns centrala intendenturförråd 1 ) m. m Personalreserv Föreslagen stat

4 4

4 9 4

n 4

1 1 1 1

3 1 1

—

. 1 38

2 5

3 i— 7

13 2

5 2 2

—

i 2! 2

-

- 1 2 61

14 | 13

o

5 Utom intendenturförrådet i Koden.

Såsom av tablån framgår, har revisionen föreslagit, att de 14 regementsofficerarna skola utgöras av 2 överstar, 5 överstelöjtnanter och 7

470 majorer. Liksom hittills kommer intendenturkårens furirer att rekryteras från övriga truppslags underbefäl, vilka genomgått furirskola och i regel redan vunnit befordran till furir. För att trygga intendenturtruppernas rekrytering är, enligt vad erfarenheten visat, den nuvarande proportionen icke lämpligt avvägd. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att av de 27 furirerna 14 å staten upptagas såsom furirer av 1. klassen och 13 såsom furirer av 2. klassen. Såsom förut nämnts, bör å intendenturkårens stat beräknas arvoden åt dels 4 pensionerade officerare för tjänstgöring i intendentsdepartementet samt såsom adjutanter vid intendenturförråden i Stockholm och å Karlsborg, dels åt 5 pensionerade underofficerare sås.om expeditionsunderofficerare i intendenturstaben och å intendentsdepartementets tekniska revision. 8. Flygtrupperna. Nuvarande Enligt vad i det föregående (sid. 275) redan omförmälts, finnas för organisation, närvarande icke några särskilda flygtrupper, utan omhänderhaves flygväsendet av Fälttelegrafkåren, vid vilken ett särskilt flygkompani är för ändamålet organiserat. Till tjänstgöring vid detta kompani beordras erforderlig fast anställd personal från nämnda kår. Det normala behovet har varit 1 kapten, 3 subalternofficerare, 2 fanjunkare, 3 sergeanter och 20 manskap, därav 7 å 8 underbefäl, ävensom vissa beställningsmän in. fl. (gevärshantverkarbeställningsmän, tyghantverkare och verkmästare). Det årliga antalet i fälttelegraftjänst inskrivna och för flygtjänst avsedda vapenföra värnpliktiga har under de senaste åren uppgått till 100. Härtill har kommit visst antal icke vapenföra, arskontingenten vapenföra studenter och likställda har de senaste åren utgjort K) å 12. För utbildning till flygplanförare och flygspanare beordras årligen från arméns olika truppförband erforderligt antal officerare, bland vilka sedermera viss lärarpersonal in. fl. uttagas. Revisionens Såsom i det föregående (sid. 280) redan framhållits, har revisionen yttrande, funnit sig böra föreslå, att arméns flygväsende utbrytes ur Fälttelegraforganfsation kåren samt bildar ett självständigt truppslag, benämnt flygtrupperna, ävensom att dessa trupper organiseras å en till Malmslätt förlagd kår, Flygkåren. Då samtliga skjutövningar icke kunna därstädes bedrivas, förutsättas dessa i viss utsträckning komma att förläggas till Hästholmen invid Vättern, varest vissa anordningar måste för ändamålet vidtagas. Vidare utgår revisionen från, att en tillfällig flygstation anordnas å

471 Ljimgbyhed i Skåne, ävensom att en del övningar komma att förläggas till Boden. Med hänsyn till arten och omfattningen av den vid flygkåren förekommande utbildningen förutsattes denna komma att organiseras på kårstab samt fyra kompanier, nämligen: första kompaniet, till vilket förlägges flyg- och vissa skjutskolor; andra kompaniet, till vilket förlägges jagar- och högre skjutskola; tredje kompaniet, vid vilket flygspanarnas utbildning m. m. äger rum; samt fjärde kompaniet, under vilket flyg verkstäderna sortera och vid vilket tyg- och hantverkspersonal utbildas. Vad den för flygkåren erforderliga aktiva officerspersonalen beträffar, är att märka, att då utbildning enbart vid flygtrupperna icke kan giva officerarna det allmänna militära underlag, som erfordras, för att de i såväl fred som krig skola på ett tillfredsställande sätt kunna fylla de stora fordringar, som måste ställas på dem, flygkårens officerare böra, i likhet med vad för närvarande är fallet vid intendenturkåren, rekryteras från arméns övriga olika truppslag. En dylik anordning är så mycket mera nödvändig, som flygvapnets officerare i allmänhet icke kunna förutsättas tillhöra fiygtrupperna under hela sin tjänstetid. Med åren inträder nämligen i regel förr eller senare minskad lämplighet såsom flygare. Efter viss tids förlopp torde därför flygkårens subalternofficerare vanligen böra återgå till respektive truppslag. Vad kårens kaptener beträffar, behöver på dem visserligen icke ställas kravet pä, att de skola fylla måttet såsom fältflygare, då deras huvuduppgift icke är att deltaga i förekommande flygningar utan att under kårchefen planlägga, leda och övervaka utbildningen samt tjänsten i övrigt, men med hänsyn till befordran m. m. torde jämväl beträffande dem en återgång till vederbörliga truppslag ofta komma att erfordras. I överensstämmelse härmed har revisionen vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att ett slags passagesystem måste tillämpas beträffande flygkårens aktiva befälspersonal. Huru detta system bör närmare utformas, torde emellertid böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma. Fygkårens underofficerare åter förutsättas i regel komma att rekryteras bland kårens underbefäl och kvarstå i sina beställningar under hela sin tjänstetid. Underofficerarnas tjänstgöring är nämligen av den art, att något passagesystem för dem icke erfordras. Då de icke erhållit sin militära utbildning vid annat truppslag, skulle ett sådant system också svårligen beträffande dem kunna tillämpas. Liksom beträffande arméns övriga truppslag bör jämväl vid flygkåren icke beräknas större antal aktiv personal än som för fredstjänstens

472 behöriga upprätthållande är oundgängligen erforderligt. Den ytterligare personal, som kräves för mobiliseringsbehovets tillgodoseende, bör följaktligen anskaffas på annat sätt. I fråga om mindre kvalificerad personal kan behovet givetvis fyllas genom värnpliktiga. Beträffande flygplanförare och flygspanare är detta emellertid icke möjligt —- i varje fall icke i någon större utsträckning — såframt man icke ålägger flygkårens värnpliktiga en flerårig tjänstgöring, något som givetvis måste anses uteslutet. Men väven om man så gjorde, skulle behovet dock icke kunna på denna väg fyllas, enär ett stort antal flygplanförare och så gott som alla flygspanare hava en sådan verksamhet i fält, att de för att kunna fylla sin uppgift måste hava officers rutin och taktiska skolning. Vid sådant förhållande ligger det givetvis närmast till hands att tänka sig mobiliseringsbehovet av flygplanförare och flygspanare fyllt med officerare i reserven. Då emellertid av skäl, som nedan sägs, detta endast kan ske i viss begränsad omfattning, torde för det återstående behovets fyllande ingen annan utväg återstå än att för ändamålet taga aktiva officerare i anspråk. Att med hänsyn härtill öka flygkårens stat utöver vad fredstjänsten kräver, synes revisionen dock icke lämpligt, utan har revisionen, såsom i ett föregående sammanhang (sid. 365) redan omförmälts, utgått från, att erforderligt antal subalternofficerare årligen beordras ur arméns övriga truppslag till tjänstgöring vid flygkåren i och för utbildning till dels flygplanförare, dels flygspanare. Efter avslutad utbildning återgå dessa officerare till respektive regementen och kårer, och beräknas de under ett visst antal år kunna omedelbart vid mobilisering tagas i anspråk i vederbörlig befattning vid flygkåren. Med hänsyn till flygvapnets säregna karaktär är det icke möjligt att tillgodose dess mobiliseringsbehov av flygplanförare och flygspanare med reservpersonal efter samma grunder som vid arméns övriga truppslag. Att pensionerad reservpersonal icke kan för ändamålet tagas i anspråk, torde sålunda vara uppenbart. Men icke heller den för övriga truppslag förutsatta reservstatsorganisationJen eller anordningen med i reserven utnämnd personal lämpar sig för erhållande av flygplanförare och flygspanare. Ifrågavarande organisationer förutsätta nämligen båda en mångårig tjänstetid i reserven och därunder jämförelsevis korta och sällan återkommande inkallelser till övning. Därest en dylik anordning skulle tillämpas med avseende å flygvapnets reservpersonal, skulle följden bliva, att personalens tjänstbarhet ganska snart komme att minskas, så att den icke omedelbart vid mobilisering skulle kunna tagas i anspråk i förenämnda befattningar. Reservpersonalsfrågan måste därför vid flygvapnet lösas på annat sätt än vid armén i övrigt. Huru detta lämpligen

473 bör ske, framgår av vad längre fram anföres beträffande utbildningen vid flygvapnet. De reservofficerare, som sålunda erhållas, beräknas under ett visst antal år efter utbildningen omedelbart vid mobilisering kunna användas såsom flygplanförare, undantagsvis såsom flygspanare. Av dem, som icke omedelbart kunna finna sådan användning, torde de härför lämpliga — i regel de yngre — vid mobilisering böra tilldelas flygkårens depå för att efter en uppfriskande utbildning kunna på angivet sätt tagas i anspråk. De övriga förutsättas komma att användas såsom stationsbefäl m. m. vid flygformationer och flygdepåer m. m. Då flygkårens reservofficerare icke kunna på den av revisionen förutsatta utbildningstiden bliva så kvalificerade, att samtliga flygplanförare och flygspanare vid de mobiliserade flygformationerna kunna utgöras av denna kategori, måste det återstående behovet på sätt ovan nämnts fyllas av aktiva officerare. Att öka utbildningstiden så, att aktiva officerare icke alls skulle behöva för ändamålet tagas i anspråk, låter sig icke göra, enär ökningen skulle bliva så betydande, att det näppeligen skulle bliva möjligt — i varje fall icke utan oproportionerligt stora kostnader — att rekrytera reservpersonalen. Vad antalet reservofficerare vid flygkåren beträffar, har revisionen utgått från, att årligen 12 sådana officerare komma att vid kåren utexamineras. Detta antal är beräknat dels med hänsyn till- mobiliseringsbehovet och möjligheten av att vid mobilisering kunna vid flygkåren hava användning för de äldre reservofficerarna i andra befattningar än såsom flygplanförare och flygspanare, dels med hänsyn till rekryteringsmöjligheterna, i den mån dessa på grundvalen av hittills vunna erfarenheter angående uttagning för liknande utbildning låta sig bedöma. Såsom förut (sid. 125) nämnts, har revisionen beräknat årskontin- utbildningens gen ten vid flygtrupperna inskrivna och till linjetjänst uttagna värnpliktiga "JJJjJJ*" i allmänhet till 130 man. Med en beräknad avgång av 8 procent mellan uttagningen och inryckningen till första tjänstgöringen l) skulle således antalet vid nämnda tjänstgöring tillstädeskomna uppgå till 120 man. Dessa förutsättas komma att uppdelas i följande särskilda utbildningskategorier, nämligen flygmekaniker, omfattande det stora flertalet värnpliktiga, flygare, kulsprutemanskap, radiomekaniker, fotografitekniker samt hantverksmanskap m. fl. Till flygare, vartill endast sådana, som frivilligt anmäla sig, böra uttagas, beräknas blott ett mindre antal komma att utbildas. Med hänsyn till den begränsade tid, som står till för') Jfr diagrammet å sid. 220. 2041 20

474 fogande, är det dock tydligt, att dessa värnpliktiga icke kunna uppnå en sådan färdighet, att de omedelbart vid mobilisering kunna tagas i anspråk såsom flygplanförare. De avses därför vid mobilisering komma att ingå i flygkårens depå i och för ytterligare utbildning. Då all utbildning är avsedd att äga rum vid de olika kompanierna, förutsättas de värnpliktiga komma att uppdelas å dessa. För dem, som utbildas till flygplanförare, torde repetitionsövningen i regel böra förläggas till vintern. Vad studenter och likställda beträffar, har revisionen, såsom tidigare (sid. 164) nämnts, utgått från en årskontingent inskrivna av 21 man. Före inställelsen till första tjänstgöringen ] ) beräknas avgå 2.5 procent. Antalet tillstädeskomna bliver alltså 20 man. Dessa förutsättas komma att uppdelas på följande särskilda utbildningskategorier, nämligen flygare, mekaniker (chefmekaniker vid flygformation), stationsbefäl (stationsunderofficerare vid flygformation), flygingenjörer m. fl. De som utbildas till flygare torde endast undantagsvis uppnå en sådan färdighet, att de omedelbart vid mobilisering kunna tagas i anspråk såsom flygplanförare. Den kompletterande depåutbildning, som erfordras, kan dock givetvis göras kortare än för de till linjetjänst i allmänhet uttagna. Flertalet studenter förutsättas komma att utbildas huvudsakligen vid första kompaniet. För vissa av dem torde repetitionsövningen böra förläggas • till vintern. För tillgodoseende av det ovan omförmälda behovet av reservofficerare kräves anställandet av visst antal reservofficersaspiranter. Dessa förutsättas komma att uttagas bland kategorien studenter och likställda; antalet årligen uttagna beräknas till 12. Efter det dessa senare i medio av juni månad avslutat första tjänstgöringen, kvarstanna reservofficersaspiranterna i tjänst samt genomgå dels under tiden intill början av oktober vid andra kompaniet jagar- och högre skjutskola, dels ock, under tiden därefter och intill årets slut en särskild vid kåren anordnad reservofficerskurs. De som därvid avlägga godkänd examen utnämnas under påföljande år till fänrikar i flygkårens reserv. Såsom sådana inkallas de därefter till ytterligare tjänstgöring antingen samma år under tiden från mitten av juni till slutet av repetitionsövningarna eller ock det därpåföljande under tiden från mitten av januari till slutet av mars. Denna ytterligare tjänstgöring, vilken för flertalet äger rum vid första kompaniet, avser fortsatt flygutbildning samt för visst antal därjämte tjänstgöring såsom lärare vid flygskola m. m. I motsats till vad fallet är beträffande arméns övriga i reserven utnämnda officerare, avses flygkårens x

) Jfr diagrammet å sid. 228.

475 reservofficerare därefter icke komma att i fred inkallas till någon ytterligare tjänstgöring. Flygkåren tilldelade värnpliktiga av ersättningsreserven förutsättas •komma att inkallas i fyra ungefär lika stora omgångar och fördelas huvudsakligen på första och fjärde kompanierna. Av dessa värnpliktiga avses viss del komma att tagas i anspråk uteslutande för handräckningstjänst. De återstående förutsättas erhålla utbildning i verkstadstjänst safnt till stations- och parkmanskap m. m. För officerare, som ur arméns olika truppslag beordras till flygkären för utbildning till flygplanförare, torde utbildningen komma att ordnas sålunda. TiHuttagningsflygskola, vilken tager sin början omkring den 1 februari och pågår under sex veckor, beräknas årligen beordras 14 subalternofficerare, vilka under nämnda skola prövas ej blott med avseende å allmän lämplighet för flygtjänst utan även beträffande sina tekniska anlag. Av dessa uttagas 9 elever för fortsatt utbildning. Dessa genomgå till slutet av februari påföljande år dels vid första kompaniet flygskoia och skjutskola, dels vid fjärde kompaniet (flygverkstäderna) praktisk utbildning i motorlära, fiygmaterielens kännedom m. m. Därefter vidtager under sex veckor en till Norrland förlagd vinterflygskola. Efter dennas avslutande fortsattes utbildningen till och med repetitionsövningarna samma år antingen vid andra kompaniets jagar- och högre skjutskola eller vid tredje kompaniets flygspanarskola eller vid fjärde kompaniet (flygverkstäderna). Slutligen tillkommer en repetitionskommendering, vilken i allmänhet äger rum vid flygskola vid första kompaniet under tredje eller fjärde året från mitten av januari till slutet av mars. Under denna kommendering avses visst antal officerare tagas i anspråk såsom flyglärare. Vid sidan av flygutbildningen utbildas i mån av behov ett mindre antal officerare till tygofficerare. Beträffande officerare, som ur arméns olika truppslag beordras till flygkåren för utbildning till flygspanare, har revisionen beräknat det årligen ' erforderliga antalet till 12 subalternofficerare. Utbildningen förlägges till tredje kompaniet och tager sin början omkring den 1 mars samt pågår till och med repetitionsövningen samma år. Därefter genomgå eleverna under andra eller tredje året från början av februari till mitten av april särskild vinterskola, vilken under större delen av denna tid förlägges till Norrland. I flygspanarutbildningen förutsattes ingå jämväl utbildning i radiotelegrafering samt i luftskjutning med rörlig kulspruta, ävensom artillerieldobservation m. m. Vad slutligen utbildningen av flygkårens fast anställda manskap beträffar, torde denna i lämplig och möjlig utsträckning böra äga rum i

476 samband med utbildningen av förut omförmälda utbildningskategorier. I vissa fall torde densamma böra anordnas kompanivis, i andra fall åter gemensamt för kåren i dess helhet. Fredskader. Med hänsyn till vad ovan anförts angående flygkårens allmänna Fiyghåren. organisation samt utbildningens ordnande, har revisionen beräknat den för kompanierna erforderliga militärpersonalen sålunda: 4 kaptener, 8 furirer, 12 subalternofficerare, 7 korpraler, 4 fanjunkare, 6 vicekorpraler och 7 sergeanter, 48 meniga volontärer. Av den sålunda beräknade personalen torde samtliga subalternofficerare böra å flygkårens stat uppforas såsom löjtnanter. Innan dessa förvärvat kompetens för transport till flygkåren samt vunnit den önskvärda militära erfarenheten och rutinen, torde de nämligen antingen redan hava blivit befordrade till löjtnanter vid vederbörliga truppslag eller ock uppnått den tjänsteålder, då sådan befordran enligt normala förhållanden bör äga rum. Av de beräknade 8 furirerna torde 3 böra i staten upptagas som furirer av 1. klassen och 5 såsom furirer av 2. klassen. Vad kårstaben beträffar, bör kårchefen givetvis vara regementsofficer. Med avseende å hans tjänsteställning har revisionen utgått från, att han vid sin utnämning i regel är major. För undvikande av allt för ofta förekommande ombyten på chefsposten bör emellertid chefen kunna inom flygkåren vinna befordran till överstelöjtnant. Med hänsyn härtill torde han å flygkårens stat böra uppföras såsom överstelöjtnant eller major. Den för kårstaben ytterligare erforderliga personalen har revisionen beräknat sålunda: 1 kapten, regementskvartermästare samt mobiliseringsofficer m. ni., 1 löjtnant, regementsadjutant och vapenofficer, 1 fanjunkare, väbel och vapenunderofficer, 1 sergeant, köks föreståndare, samt 2 pensionerade underofficerare, därav den ene såsom bataljonsadjutant och den andre såsom kasern- och kassaunderofficer. Då några bortkommenderingar från flygkåren i regel icke torde ifrågakomma, behöver något tillägg för bortkommenderad personal icke beräknas. På grund av personalens fåtalighet röna respektive personalkategorier icke heller något inflytande av den reserv — 5 procent för officerare och underofficerare och 2.5 procent för manskap — varmed vid övriga truppslag räknats.

477 En sammanfattning av vad sålunda anförts giver alltså vid handen, att vid flygkåren erfordras — frånsett beställningsmännen — den aktiva militärpersonal nedanstående tablå närmare utvisar. Underofficerare

Officerare

\

H

g

ET

!

0$

jj. a

a

s

hl

P

K *i

£ SJ-

'

—

4 Kårstab

' 1

f»

1 1 il

—

4 5

Arad härefter antalet beställningsmän beräknats sålunda: Sjukvårdsmanskap: 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen och 1 sjukvårdskorpral. Gevärshantverkarmanskap: 1 gevärshantverkarfurir av 2. kl. 1 gevärshantverkarkorpral, 2 gevärshantverkarvicekorpraler, 2 gevärshantverkarsoldater.

pr -• 9 H in p

<

12 Kompanierna

po T m CO p .

— ^5 '

<;

CD

Cl"

Tillhopa

r5

O:

8.|

o

Vicek

Ka

Övers elle ' 9

3 ST '

Underbefäl och manskap

< 2.

•i 95

•o

S g

CD

ST *-s

—

—

48 —

48:

angår, har detta av revisionen

Hantverksmanskap: 2 hantverksfurirer av 1. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klassen, 3 hantverkskorpraler, 3 hantverksvicekorpraler och 6 hantverkssoldater.

Den jämförelsevis talrika gevärshantverkar- och hantverkspersonalen är givetvis beroende på den omfattande och mångskiftande materiel, varöver flygkåren förfogar. Förutom den ovan nämnda militärpersonalen erfordras vid flygkåren jämväl viss civilmilitär och civil personal. Denna har av revisionen beräknats sålunda: 1 verkmästare av 2. klassen, 2 flygingenjörer, 5 tyghantverkare, 1 flygfotograf, 1 tygförvaltare av 1. klassen, 1 förrådsvaktmästare samt 3 expeditionsunderofficerare (bok1 gevärshantverkare, hållare). 2 verkmästare av 1. klassen,

478 Av förenämnda personal äro de båda flygingenjörerna avsedda för ledningen av flygverkstäderna samt utövandet av erforderlig kontroll över flygmaterielen. Flygfotografen åter kräves i ocb för omhänderhavandet av utbildningen i den numera synnerligen viktiga flygfotograferingen. Den övriga personalen är avsedd för ffvgkårens verkstäder och förråd. / Med undantag av de tre expeditionsunderofficerarna torde samtlig frågavarande personal böra uppföras med fast lön å flygkårens stat. Såsom expeditionsunderofficerare torde däremot lämpligen kunna mot skäliga arvoden anställas pensionerade underofficerare. F<>>- den Såsom i ett föregående sammanhang (sid. 279) framhållits, har revivaUningenav- s i ° n e n y id uppgörandet av sitt organisationsförslag utgått från, att sedd personal, arméns och marinens flygväsende skola i ekonomiskt och tekniskt avseende ställas under en gemensam central ledning, förlagd till en särskild avdelning eller byrå inom arméförvaltningen eller marinförvaltt ningen. Såsom chef för denna avdelning eller byrå samt tillika chef och inspektör över såväl arméns som marinens flygväsende bör avses en regementsofficer i överstes eller kommendörs tjänsteställning. Till sitt biträde bör chefen och inspektören för flygvapnet givetvis hava en stab, vari såväl arméns som marinens flygväsende är representerat. Enligt verkställda beräkningar torde denna personal, i vad armén angår, böra utgöras av:

2 kaptener, 1 löjtnant,

1 departementsskrivare samt 1 flygingenjör.

För ombesörjande av förekommande slutligen 1 expeditionsvakt. sammanfatt-

vaktmästargöromål erfordras

A v den ovan för arméns flygväsende beräknade personalen torde, i likhet med vad för närvarande är förhållandet beträffande fortifikationen och trängen, officerare och underofficerare ävensom civilmilitär och civil personal böra upptagas på en särskild stat för flygvapnet samt underbefäl och manskap på en särskild stat för flygkåren. I överensstämmelse härmed har revisionen uppgjort nedanstående \

479 Förslag till Personalstat för

Officerare: 1 överste eller kommendör, 1 överstelöjtnant eller major, 7 kaptener och 14 löjtnanter. Underofficerare: 5 fanjunkare och 8 sergeanter. Civilmilitär personal: 1 departementsskrivare, 1 tygförvaltare av 1. klassen, 1 gevärshantverkare,

flygvapnet.

2 verkmästare av 1. klassen, 1 verkmästare av 2. klassen, 5 tyghantverkare och 1 förrådsvaktmästare. Civil personal: 3 flygingenjörer, 1 flygfotograf och 1 expeditionsvakt. Pensionerad personal: 1 bataljonsadjutant, 1 kasern- och kassaunderofficer och 3 expeditionsunderofficerare.

Förslag till Personalstat för Flygkåren.

3 furirer av 1. klassen, 5 furirer av 2. klassen, 7 korpraler, 6 vicekorpraler, 48 volontärer, 1 sjukvårdsfurir av 2. klassen, 1 sjukvårdskorpral, 1 gevärshantverkarfurir av 2. klassen,

1 gevärshantverkarkorpral, 2 gevärshantverkarvicekorpraler, 2 gevärshantverkarsoldater, 2 hantverksfurirer av 1. klassen, 2 hantverksfurirer av 2. klassen, 3 hantverkskorpraler, 3 hantverksvicekorpraler och 6 hantverkssoldater.

480 F.

Armémusikeii.

Nuvarande Enligt den av 1905 års riksdag antagna, ännu gällande organisaorganisation. ^ j o n e n a v armémusiken, skola vid de olika trupp förbanden finnas särskilda beställningar för musikpersonal till det antal, nedan intagna tablå utvisar. MusikMusiksergeanter fanjunRege-' kare ments-j eller trum- j musikav slaira-; av ; styckre. 1. klas-12. klasj unkasen, j sen. re. !

Truppsla<

Infanteriet. Vid vartdera av Svea och Göta' livgarden | Vid vartdera av Karlskrona och: Vaxholms grenadj ärregementen: Vid vart och ett av de 24 övriga infanteriregementena j

4 Kavalleriet. Vid vart och ett av de 6 fördel-i ningskavalleriregementena Vid vartdera av Skånska husar-; och dragonregementena I

1 1

Artilleriet. Vid vart och ett av Svea, Göta, Norrlands. Upplands och Små-! lands artilleriregementen Vid Vendes artilleriregemente... Vid Boden-Karlsborgs artilleriregemente Vid Positionsartilleriregenientet Vid Gottlands artillerikår \

1 1 2 1 —

Ingenjörtrupperna. Vid vardera av Svea och Göta ingenjörkårer i Vid Bodens ingenjörkår Vid Fälttelegrafkåren

1 1 —

2I 1 1

Trängen. Vid var och en av de 6 trängkårerna i

Trumslagare eller hornblåsare (trumpetare).

—

1 .

481 Sammanlagda antalet musikbeställningar vid armén skall alltså utgöra 1,261. Organisationen är emellertid icke ännu fullt genomförd vid Skånska husarregementet samt vid Svea och Smålands artilleriregementen. Med avseende å avlöningsförmåner äro musikfanjunkare (musikstyckjunkare) likställda med fanjunkare (styckjunkare) — i vissa fall med förvaltare — samt regementstrumslagare och musiksergeanter med sergeanter. Musikpersonalen av manskaps grad åtnjuter, jämte underhåll in natura, samma avlöningsförmåner, som tillkomma fast anställt manskap av motsvarande grader. Till gratifikationer åt musikelever äro anslagna vid vartdera av Svea och Göta livgarden 600 kronor samt vid vart och ett av de övriga infanteriregementena 300 kronor. Den årliga kostnaden för armémusiken enligt 1905 års organisation beräknades år 1914 komma att uppgå till 1,406,491 kronor 83 öre. Som bekant har frågan om en omorganisation av armémusiken allt ^."JJJ J™ sedan år 1914 stått på dagordningen, och hava åtskilliga förslag i sådan kens omorgariktning blivit utarbetade. Revisionen anser sig här böra i korthet redo- nisation. göra för dessa förslags innebörd. Redan i 1914 års härordningsproposition framhölls önskvärdheten 1914 års härordningsav att i någon mån kunna inskränka kostnaderna för armémusiken. De proposition! olika utvägar, som därvid kunde tänkas, vore dels att till största delen tillgodose behovet av signalblåsare medelst s. k. reservspel, d. v. s. värnpliktiga, som upplärts att blåsa förekommande signaler, dels att indraga musikkårerna vid ett eller flera av specialtruppslagen, dels ock att minska de stora musikkårernas numerär. Ingen av dessa utvägar kunde dock förordas. Vad användningen av värnpliktiga såsom reservspel beträffade, hade erfarenheten givit vid handen, att i allmänhet endast sådana värnpliktiga, som haft förkunskaper i hornblåsning eller annan musikteknisk utbildning, kunnat utbildas till något så när användbara signalblåsare. Tillgången å dylika värnpliktiga hade dock varit tämligen begränsad. Övriga till reservspel utbildade värnpliktigas prestationer i såväl musikaliskt som militärt hänseende hade lämnat mycket övrigt att önska. En indragning av vissa mindre musikkårer vore ej heller tillrådlig, då jämväl dessa kårer försåge de mobiliserade formationerna med erforderligt antal signalblåsare och rapportförare samt, trots sin ur musikalisk synpunkt svaga numerär, i likhet med övriga musikkårer hade till uppgift att vara sina respektive truppförband till vederkvickelse såväl under fredstjänsten som i fält. Vad slutligen anginge en minskning av perso2041 80

Öl

482 nålen vid de stora musikkårerna, möttes denna av invändningar förnämligast ur musikalisk synpunkt. För utförande av harmonimusik hade dessa musikkårer i nuvarande skick en något så när fullständig stämbesättning. Deras personal kunde dock icke anses så rikligt tilltagen, att den egentligen tålde vid någon inskränkning. Förutom sin militärmusikaliska uppgift hade dessutom de större musikkårerna en ingalunda oviktig betydelse med avseende å musiklivet i allmänhet i landet. Då ingen av de sålunda angivna utvägarna att minska kostnaderna för armémusiken kunde förordas, återstode att pröva, huruvida det icke vore möjligt att på ett mera effektivt sätt, än vad då vore fallet, för den militära tjänsten tillgodogöra sig de respektive trupp förbandens musikpersonal och därmed indirekt minska utgifterna för armémusiken såsom sådan. Utöver den militära tjänstgöring (såsom rapportkarl eller rapportryttare), vartill musikpersonalen under rekrytskolans senare period och under repetitionsövningarna toges i anspråk, syntes denna personal under den övriga delen av året kunna användas även för viss annan rent militär tjänstgöring. Hit hörde tjänstgöring såsom dagbefäl, såsom biträdande lärare eller instruktörer i vissa ämnen, såsom uppbördsmän, skrivbiträde o. s. v., varigenom den knappa befälstillgången skulle kunna under vissa delar av året i någon mån minskas. I och för en tillfredsställande rekrytering av musikpersonalen borde slutligen vid varje trupplörband visst antal beställningar på stat uppföras för musikelever. Dessa beställningar borde erhållas genom att i motsvarande mån minska antalet i staterna då upptagna beställningar. I anslutning till vad sålunda anförts, föreslog Kungl. Maj:t i fråga om armémusikens organisation, att musikpersonalen bleve ständigt tjänstgörande jämväl vid de 22 infanteriregementen, där så för det dåvarande icke vore förhållandet, att musikpersonalen vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen uppbringades till samma antal som vid flertalet övriga infanteriregementen, att den föreslagna nya ingenjörkåren i Norrland erhölle musikpersonal till lika antal, med Svea och Göta ingenjörkårer, samt att vid de särskilda trupp förbanden visst antal musikmanskapsbeställningar utbyttes mot beställningar för musikelever. vid 1914 års Bland de många med anledning av härordningsförslaget inom riksdas väckta dagen väckta motionerna åsyftade tre genomgripande förändringar i motioner, armémusikens organisation.

3en

483 Sålunda föreslogs i två likalydande motioner, nämligen nr 69 inom första kammaren av herr S. H. Kvarnzelius m. fl. och nr 178 inom andra kammaren av herr K. Staaff m. fl., att i stället för de nuvarande musikkårerna skulle uppsättas sex arméfördelningsmusikkårer, en mindre musikkår för Gottlands trupper, en mindre musikkår för Bodens trupper samt två mindre musikskolor, en för kavalleriet och trängen samt en för artilleriet och fortifikationen. En var av arméfördelningsmusikkårerna borde förläggas till ett infanteriregemente samt givas en sådan storlek och sammansättning, att mindre avdelningar kunde från densamma detacheras att vid vissa tillfällen tjänstgöra vid olika truppförband inom fördelningen. Dessutom borde den vid särskilda tillfällen konsertera vid respektive truppförband. För att de även skulle kunna bliva stråkorkestrar, borde var och en av dessa kårer bestå av 46 man. För fälttjänsten erforderliga signalblåsare vid respektive truppförband skulle utbildas vid eller genom personal från de olika musikkårerna. Den tredje motionen, nr 176 inom andra kammaren av herr F. W. Thorsson, anslöt sig i huvudsak till nyssberörda förslag. Några musikskolor för specialtruppslagen ansågos dock icke erforderliga, utan föreslogs, att arméns musik endast skulle bestå av sex arméfördelningsmusikkårer samt en musikkår för Gottlands och en för Bodens trupper. För utbildning av värnpliktiga signalblåsare skulle ur varje arméfördelnings musikkår på särskilda tider kommenderas en musikunderofficer, furir eller korpral till vart och ett av de truppförband inom respektive arméfördelningar, som icke vore förlagda å musikkårens förläggningsort. Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av Eiksdagens rikets försvarsväsende anförde riksdagen, att den vid övervägande av ^'Jeptemle de framställda förslagen beträffande armémusikens organisation funnit wu. de av motionärerna framhållna synpunkterna värda beaktande. Det ville synas, som om avsevärda besparingar beträffande armémusiken kunde göras utan att nedsätta försvarsväsendets effektivitet. A andra sidan förelåge vid samtliga truppförband ett stadigvarande behov av viss musikpersonal, vilket icke syntes kunna fyllas av värnpliktig personal. Förbises finge icke heller, att militärmusiken hade en ej ringa kulturell uppgift att fylla. En viss varsamhet syntes emellertid böra iakttagas vid lösningen av frågan om armémusikens organisation. Vid nu angivna förhållanden hade riksdagen icke ansett sig kunna bifalla något av de föreliggande förslagen till musikens omorganisation. Riksdagen hade dock ansett, att kostnaderna för musiken borde, utan åsidosättande av

484 berättigade intressen, kunna nedbringas med minst en tredjedel av det för år 1914 för musiken utgående beloppet. I anslutning till vad sålunda anförts, anhöll riksdagen, att Kungl. Maj:t måtte låta utarbeta och, om möjligt, för 1915 års riksdag framlägga förslag till sådan omorganisation av arméns musik, att kostnaderna för densamma komme att uppgå till högst två tredjedelar av statsverkets dåvarande utgifter för densamma. i9i4 års sakMed anledning av riksdagens sålunda gjorda uttalande uppdrog UnD siag S f01 dåvarande chefen för lantförsvarsdepartementet, jämlikt den 17 september 1914 erhållit bemyndigande, åt sakkunniga att inom departementet biträda med verkställande av den utav riksdagen begärda utredningen. Med skrivelse den 14 december s. å. avlämnade de sakkunniga betänkande och förslag i ämnet. Uti nämnda betänkande framhöllo de sakkunniga, att en omorganisation av musiken inom den av riksdagen angivna kostnadsramen icke syntes kunna genomföras utan en indragning av en del av musikkårerna i deras helhet. Denna indragning borde rikta sig mot de specialvapnens truppförband tillhörande musikkårerna. Då flertalet av dessa truppförband vore förlagda till sådana garnisonsorter, dit även truppförband av infanteriet vore förlagda, syntes dessa specialtruppförbands behov av musik kunna utan olägenhet fyllas av respektive infanteriregementens musikkårer. Vid de truppförband av specialvapnen åter, vilka vore förlagda å platser, där inga infanteriregementen funnes, borde däremot särskilda musikkårer bibehållas. I överensstämmelse härmed föreslogo de sakkunniga, att vid armén skulle finnas dels 28 större musikkårer, en vid vart och ett av infanteriets truppförband, och dels 7 mindre musikkårer, en vid vart och ett av följande till specialvapnen hörande truppförband, nämligen Skånska husarregementet, Skånska dragonregementet, Kronprinsens husarregemente, Göta artilleriregemente, Göta ingenjörkår, Skånska trängkåren och Västmanlands trängkår. Dessa musikkårer skulle tillgodose respektive garnisonsorters behov av militärmusik och således, förutom det egna truppförbandets, jämväl det eller de övriga å samma garnisonsort eventuellt förlagda trupp förbandens behov därutinnan. Vid övriga truppförband av specialvapnen skulle signalblåsningen ombesörjas uteslutande av värnpliktigt spel, vilkas undervisning skulle handhavas av instruktörer från de fast anställda musikkårerna. Beträffande musikkårernas storlek föreslogo de sakkunniga en normalbesättning för de större kårerna av 24 man och för de mindre kårerna

485 av 12 man. Vissa undantag härifrån vore dock nödvändiga. Sålunda borde på grund av den stora betydelsen hos Svea och Göta livgardens musikkårer dessas numerär bestämmas till 37 man, under det att Första och Andra livgrenadjärregementenas musikkårers numerär kunde minskas till 22 man. Då instruktörer måste sändas från de tre kavalleritruppförbanden, som avsåges att bibehålla musikkårer, till kavalleriets övriga truppförband, borde slutligen dessa tre truppförbands musikkårers numerär bestämmas till 14 man. Enligt de sakkunnigas förslag skulle musikpersonalens numerär komma att utgöra 784 man mot 1,261 enligt 1905 års organisation. De årliga kostnaderna för armémusiken beräknades efter genomförd organisation komma att uppgå till 929,116 kronor 50 öre, vilken summa med 8,544 kronor 72 öre understege två tredjedelar av årskostnaderna för 1914. Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden av vederbörande Yttrande myndigheter. Av dessa ställde det övervägande flertalet sig bestämt Sakkunnigas avvisande mot förslaget, under framhållande av att dess genomförande förslag. skulle icke blott i hög grad försvåra utförandet av god harmonimusik Tillkallande vid truppförbanden utan, vad betänkligare vore, i avsevärd mån nedsätta c kunniga. försvarsväsendets effektivitet. Förslaget att vid flertalet truppförband av specialvapnen indraga de nuvarande musikkårerna och överlämna signalblåsningen åt värnpliktiga spel vore ur militär synpunkt oantagligt. Frånsett harmonimusikens stora betydelse att vara respektive truppförband till förströelse och vederkvickelse, före funnes nämligen vid varje truppförband såväl under fredstjänsten som i fält ett oavvisligt behov av fullt utbildade signalblåsare. Att under den relativt korta tid, beväringsrekrytskolan påginge, utbilda en i fält användbar signalist, vore emellertid icke möjligt. Särskilt gällde detta beträffande signalisterna vid de beridna vapenslagen. Vid dessa måste behovet av signalblåsare oundgängligen tillgodoses genom fast anställd musikpersonal. Vid ärendets anmälan inför Kungl. Maj:t den 19 februari 1915 framhöll dåvarande^ chefen för lantförsvarsdepartementet, att då även han hyste den uppfattningen, att de sakkunnigas förslag att indraga musikkårerna vid vissa truppförband icke kunde ur militär synpunkt godtagas, han icke kunde tillstyrka, att förslaget i dess dåvarande skick lades till grund för en framställning i ämnet till riksdagen. Innan så skedde, borde detsamma omarbetas i sådan riktning, att det vid varje truppförband förefintliga behovet av viss fast anställd musikpersonal bleve behörigen tillgodosett. Då de sakkunniga enligt det dem givna uppdraget

486 varit bundna av riksdagens uttalande, att kostnaderna för armémusiken efter genomförd organisation finge uppgå till högst två tredjedelar av statsverkets dåvarande utgifter för densamma, men det efter den verkställda utredningen finge anses ännu mera ovisst än förut, huruvida en ur militär synpunkt tillfredsställande organisation av musiken kunde inom den sålunda angivna kostnadsramen erhållas, syntes det böra medgivas vederbörande att vid den blivande omarbetningen av förslaget alternativt föreslå en höjning av kostnadssumman, i den mån detta funnes oundgängligen erforderligt, för att icke försvarsväsendets effektivitet måtte nedsättas eller andra oavvisliga intressen undanskjutas. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, uppdrogs åt särskilda sakkunniga att inom lantförsvarsdepartementet biträda med utarbetande av förslag till omorganisation av arméns musik i den riktning departementschefen angivit. i9i5 års Med skrivelse den 19 januari 1916 överlämnade dessa sakkunniga föiUsi1aligaS betänkande och förslag rörande omorganisation av härens musik. Under framhållande av att armémusikens organisation, sådan den dittills varit fastslagen, icke kunde sägas hava haft ett verkligt sammanhang med härordningen i övrigt, i det hänsyn i främsta rummet tagits till ekonomiska och vissa musiktekniska förhållanden, men först i andra rummet och i ringa utsträckning till mobiliseringsbehovet och musikens användning i krig, samt att detta armémusikens organisatoriska sammanhang med härordningen ännu mindre kommit till uttryck i 1914 års sakkunnigas förslag, förklarade de sakkunniga, att de fattat sitt uppdrag sålunda, att de funnit sig böra i första hand framlägga förslag rörande armémusikens organisation, sådan den syntes dem böra uppdragas utan nedsättning av försvars väsendets effektivitet eller undanskjutande av andra oavvisliga intressen och med iakttagande av all därmed förenlig möjlig kostnadsbesparing. I andra hand hade de ansett sig böra lämna den utredning, som de funnit erforderlig, om kostnaderna för armémusikens organisation skulle nedbringas i enlighet med det av riksdagen i sådant hänseende framställda önskemålet. 1 överensstämmelse med det sålunda uppgjorda arbetsprogrammet framlade de sakkunniga förslag till omorganisation av arméns musik av huvudsakligen följande innebörd. Vid varje truppförband borde finnas särskilda musikkårer, bestående av erforderligt antal underofficerare och fast anställt manskap. Musikkårerna borde vara av fyra olika typer, nämligen:

Sa

487 Typ I, bestående av 33 man, därav 8 underofficerare och 25 manskap, med 1 musiklöjtnant såsom musikledare — avsedd för de särskilda infanteriregem entena; Typ II, bestående av 13 man, därav 4 underofficerare och 9 manskap — avsedd för de sex fördelningskavalleriregementena, Bodens artilleriregemente och Positionsartilleriregementet samt Svea, Göta och Norrlands ingenj örkårer; Typ III, bestående av 21 man, därav 6 underofficerare och 15 manskap — avsedd för Skånska husar- och dragonregementena och de sex fältartilleriregementena; samt Typ IV, bestående av 7 man, därav 2 underofficerare och 5 manskap — avsedd för Norrbottens kavallerikår, Gottlands och Karlsborgs artillerikårer, Fälttelegrafkåren och Bodens ingenjörkår samt de sex trängkårerna. För tillgodoseende av behovet i fält av signalgivare föreslogo de sakkunniga, bland annat, att vid härens samtliga truppförband erforderligt antal värnpliktiga uttoges till signalgivare med den utbildningstid, som för fackmän vid infanteriet vore i värnpliktslagen stadgad, dock med tjänstgöringsomgångarna så ordnade, att efter första tjänstgöringen följde tre repetitionsövningar, jämnt fördelade på hela tiden för kvarståendet i linjen, samt att fast anställt musikmanskap skulle vara skyldigt att vid avskedstagandet ingå i regementets (kårens) reserv och där kvarstå den tid, de såsom värnpliktiga tillhörde första uppbådet, ävensom att, oavsett anställningens längd, fullgöra tre repetitionsövningar, fördelade enligt samma grunder som för de till signalgivare uttagna värnpliktiga. För underlättande av musikpersonalens rekrytering föreslogo de sakkunniga, att för varje truppförbands musikkår beräknades ett särskilt elevanslag, uppgående till 750 kronor v i d ' T y p 1, 310 kronor vid Typ II, 445 kronor vid Typ III och 270 kronor vid Typ IV, eller för hela armén till 30,940 kronor. För dessa anslag beräknades kunna uppsättas en elevstyrka vid de olika kårtyperna av i medeltal respektive 10, 4, 6 och 3. Den sammanlagda årliga kostnaden för den sålunda föreslagna organisationen beräknades till 1,575,370 kronor 70 öre. Detta belopp vore det minimum, som icke kunde underskridas, utan att försvarsväsendets effektivitet nedsattes, eller andra oavvisliga intressen undanskötes. De sakkunniga lämnade därefter en utredning angående erforderliga reduceringar i det uppgjorda förslaget för kostnadernas nedbringande till

I

488 närmast möjliga överensstämmelse med det av 1914 års riksdag uttalade önskemålet. Efter att hava ingående redogjort för den ordning, i vilken reduceringen borde vidtagas, ävensom för de därmed förenade olägenheterna, kommo de sakkunniga till det resultatet, att i dylikt fall härens musikkårer borde givas den sammansättning, som framgår av nedanstående sammanställning. Underofficerare. Truppslag.

Typ I A (för samtliga infanteriregementen) Typ II A (för samtliga kavalleri- och fältartilleriregementen ävensom för

Manskap. Summa spel.

Fan- Serge- Serge- Furi- Furirer Korp-! Volon(styck)- anter 1 anter rer jun- av 1. av 2. av 1. av 2. raler. j tärer. kare klass. ] klass. klass. klass.

7 Typ IV A (för Norrbottens kavallerikår, Gottlands och Karlsborgs artillerikårer,Positionsartilleriregementet, samt för ingenjör trupperna ochträng1

De sammanlagda årliga kostnaderna för denna organisation beräknades av de sakkunniga till 912,694 kronor 25 öre. Reservation De sakkunnigas förenämnda förslag var icke enhälligt, i det två mot 1915 års ledamöter i vissa punkter voro av skiljaktig menirm;. I likhet med masakkunmgas

förslag,

. .

r

J

°

^

i

i

i

i

joriteten vore reservanterna övertygade om, att varje truppförband hade behov av fast anställd musikpersonal. Däremot kunde reservanterna icke ansluta sig till den av majoriteten föreslagna organisationen. Majoriteten hade velat tilldela militärmusiken två i det närmaste likvärdiga uppgifter, nämligen signalgivning och utförande av harmonimusik, och på grund härav ansett en ur militär synpunkt knappast mer än försvarlig organisation kräva ett årligt kostnadsminimum, som med omkring 200,000 kronor överstege kostnaderna för militärmusiken under år 1914. Enligt reservanternas uppfattning bestode militärmusikens huvuduppgift avgjort i signalgivningen, under det att harmonimusiken lika avgjort komme i andra planet. För militärmusikens organisation borde därför tillgodoseendet av signalgivningens krav vara bestämmande. Emellertid hade majoriteten i allt för ringa grad tagit värnpliktigt spel i anspråk såsom signalgivare vid specialtruppslagen, och när det gällt att fast-

489 ställa behovet av signalgivare vid infanteriet och framför allt kavalleriet, hade densamma gått för långt. Genom att minska detta behov och genom att i större utsträckning än majoriteten tänkt sig, taga värnpliktigt spel i anspråk för signalgivningen kunde man nöja sig med ett antal fast anställd musikpersonal, som vore avsevärt lägre än det majoriteten föreslagit. Den av majoriteten verkställda utredningen angående eventuella reduceringar i det framlagda förslaget kunde icke heller av reservanterna godtagas. Den väsentligaste invändningen vore, att alla musikofficerare slopats och musikunderofficerarnas antal över hövan inskränkts. Därigenom bleve be fordringsutsikterna för manskapet ytterst små och en god rekrytering komme således att förhindras. För reservanterna framstode det som en angelägen sak att, på samma gång kostnaderna i görligaste mån begränsades till det av riksdagen angivna beloppet och organisationen i sina huvuddrag löstes med hänsyn till personalens huvuduppgift, signalgivningen, dock åt den fast anställda musikpersonalen bereddes sådana möjligheter till en ekonomiskt tryggad existens, att verkliga musikaliska förmågor funne med sin fördel förenligt att slå in på den militära banan och där kvarstannade. Detta mål kunde emellertid icke nås, med mindre än att man fasthölle vid musiklöjtnantsinstitutionen vid infanteriet, att antalet underofficersbeställningar sattes relativt högt i förhållande till manskapsbeställningarna samt att inom underofficersbeställningarna fanjunkarna bleve så rikligt företrädda, att i regel ingen, som en gång nått lägsta underofficersgraden, behövde avgå med lägre pension än fanjunkares. De nu angivna önskemålen kunde emellertid icke vinnas utan en ökning av kostnaderna, vilket i så fall måste uppvägas av kostnadsminskning på annat håll. Denna syntes lämpligen kunna ernås därigenom, att staten begagnade sig av den praxis, som redan utbildat sig vid hären, att musikpersonalen av vederbörande truppförbandschef permitterades för att under vissa kortare tider taga civila engagement. Under dylik tvångspermission, vilken föreslogs böra omfatta två månader om året, borde musikofficerare och musikunderofficerare åtnjuta halv dagavlöning och övriga förmåner orubbade samt musikmanskap erhålla lön och beklädnad eller ersättning därför. På så sätt komme såväl staten som i allmänhet även musikpersonalen att beredas fördelar, den senare därigenom att de civila engagementen i regel betalade sig väl. Med beaktande av nu angivna synpunkter samt under en del andra förutsättningar, såsom borttagande av särskilda rekryteringskostnader för 2041 20

490 musikpersonalen och godkännande av majoritetens förslag i fråga om musikelevinstitutionen, föreslogo reservanterna, att arméns musikkårer organiserades på sätt följande sammanställning utvisar. m

Typ.

Typ I (för samtliga infanteriregementen) Typ II (för Skånska husar- och dragonregementena, de sex fältartilleriregementena och Bodens artilleriregemente) Typ III (för de sex fördelningskavalleriregementena, Norrbottens kavallerikår, Gottlands och Karlsborge artillerikårer, Positionsartilleriregementet, ingenjörtrupperna och trängkårerna.)

Underofficerare.

Manskap.

Fan- Serge- Serge- Furi- FuriKor(styck-) anter anter rer rer jun- av 1. av 2. av 1. av 2. ler. kare. klass. klass. klass. klass.

Sum- j ma Vicekor- Volon- spel. pra- tärer. ler.

• 1

—

—

—

7 Vid varje infanteriregemente borde dessutom finnas som musikledare en musiklöjtnant med löjtnants tjänsteställning och löjtnants av 1. klassen löneförmåner. Slutligen borde för främjande av enhetlighet och kontinuitet i de särskilda musikkårernas ledning samt för erhållande av en central, sakkunnig myndighet för beredande eller i vissa fall avgörande av frågor rörande armémusiken, för hären i dess helhet inrättas en med kaptens av 1. klassen löneförmåner förenad musikinspektörsbefattning. Det av reservanterna framlagda organisationsförslaget beräknades medföra en årlig kostnad av 976,699 kronor 70 öre eller omkring 39,000 kronor mera än den av riksdagen angivna. Skulle kostnaderna kunna nedpressas till det av riksdagen angivna beloppet, måste antingen en utsträckning av musikpersonalens årliga permittering tillgripas eller också inskränkningar med avseende å beställningarna vidtagas. Intetdera av dessa alternativ kunde dock tillstyrkas. uttalande Över de sakkunnigas förslag inhämtades yttranden av vederböaiSfmTsiken rande myndigheter, vilka därvid samtliga tillstyrkte bifall till den av i 19-20 års majoriteten förordade organisationen. Då emellertid denna med hänsyn proposition, t*** riksdagens i ämnet gjorda uttalande ansågs ogenomförbar, och å andra sidan myndigheterna förklarat såväl det av sakkunnigemajoriteten utarbetade reducerade förslaget som det av reservanterna framställda

491 vara ur militär synpunkt oantagliga, ansågs frågan böra bliva föremål för ny utredning, innan densamma kunde underställas riksdagens prövning. Uti 1920 års statsverksproposition anmäldes också för riksdagen, att en sådan utredning igångsatts och att därunder framkommit ett uppslag att lösa den svävande organisationsfrågan på det sättet, att armémusiken skulle vid sidan av sin militära verksamhet få sig ålagd vissa rent musikkulturella uppgifter. Riktlinjer för en på sådana grunder byggd organisation hade jämväl utarbetats. Med hänsyn till det ändrade läge, vari frågan om vårt försvarsväsende kommit, ansåge departementschefen det emellertid icke lämpligt att fullfölja arbetet efter de sålunda uppgjorda riktlinjerna. Frågan om armémusikens organisation syntes nämligen böra upptagas till behandling och avgörande i samband med den påbörjade allmänna försvarsrevisionen. Med den utgångspunkt revisionen uppställt för sitt arbete, nämligen Revisionens att söka så långt möjligt är nedbringa kostnaderna för vårt försvars- y ttrande väsende, är det tydligt, att den första fråga, som framställer sig till besvarande är, huruvida armémusiken över huvud taget bör bibehållas. För denna frågas besvarande kräves givetvis, att man för sig klargör, dels vilka uppgifter som tillkomma militärmusiken, dels ock huruvida dessa uppgifter äro av beskaffenhet att med nödvändighet kräva bibehållandet av fast anställd musikpersonal. Militärmusikens huvuduppgifter i såväl fred som krig äro av två skilda slag, nämligen dels att ombesörja den vid truppförbanden förekommande signalgivningen på signalhorn, trumpet och trumma, dels att utföra harmonimusik. Av dessa båda huvuduppgifter är enligt revisionens uppfattning signalgivningen den ur militär synpunkt utan jämförelse viktigaste, medan harmonimusiken avgjort måste ställas i andra planet. Denna revisionens uppfattning, innebär givetvis icke något underskattande av harmonimusikens militära betydelse. Såsom ett upplivande och omväxlande moment under förläggning och såsom ett eggande och framdrivande medel under marsch och strid har harmonimusiken otvivelaktigt en icke ringa uppgift att fylla, men denna uppgift synes revisionen dock icke vara av den betydelse, att den vid bedömandet av frågan om militärmusikens bibehållande bör få spela någon avgörande roll. Den härvid bestämmande faktorn måste vara det rent militära kravet på signalgivningens tillgodoseende. Av de i den föreliggande frågan verkställda utredningarna anser revisionen otvivelaktigt framgå, att därest den icke blott i fred utan framför allt i fält betydelsefulla signalgivningen skall kunna behörigen

492 tillgodoses, man icke kan åtnöjas med enbart värnpliktiga spel. Erfarenheten har nämligen oförtydbart givit vid handen, att de värnpliktiga, som uttagas för ifrågavarande tjänst, endast undantagsvis hinna inhämta tillräckligt grundliga färdigheter, för att de skola kunna bestå under de prövande och egenartade förhållanden, under vilka signalgivning i fält måste äga rum och vissa med deras tjänst sammanhängande militära uppdrag i krig utföras. De värnpliktiga behöva därför otvivelaktigt stöd av ett visst antal fast anställda eller f. d. fast anställda spel, vilka kunna användas för särskilt krävande uppgifter. Behovet härav föreligger vid samtliga truppslag, med undantag av flygtrupperna, och i alldeles särskild grad vid de beridna vapenslagen. Om alltså i och för säkerställandet av signalgivningen i fält samt den härför oundgängliga tillgången på musikpersonal fast anställd och i vissa rent militära färdigheter fullt utbildad musikpersonal i viss utsträckning måste finnas vid varje truppförband, är det emellertid å andra sidan tydligt, att då det gäller att bestämma antalet av denna personal, man av kostnadshänsyn bör begränsa sig till det minsta möjliga. Revisionen har därför verkställt undersökningar i sådant syfte samt därvid kommit till det resultat, att behovet av fast anställd musikpersonal bör kunna nödtorftigt tillgodoses inom ramen av det organisationsförslag, som framställts av de båda reservanterna bland 1915 års sakkunniga. Vid sådant förhållande och då det jämväl med en så begränsad musikpersonal, som reservanterna förorda, bliver möjligt att till trupp förbandens förströelse och vederkvickelse under den i mångt och mycket enformiga och vid vissa tillfällen synnerligen ansträngande militärtjänsten utföra harmonimusik, har revisionen ansett det av nämnda reservanter framställda förslaget böra läggas till grund för armémusikens organisation. Såsom förut nämnts, hava reservanterna uppgjort förslag till tre olika typer av musikkårer, nämligen Typ I om 21 man jämte 1 musiklöjtnant såsom ledare, Typ II om 12 man och Typ III om 7 man. Av de sålunda föreslagna typerna torde Typ I, vilken av reservanterna avsetts för samtliga infanteriregementen, såväl med hänsyn till den av revisionen föreslagna begränsade organisationen som ur kostnadssynpunkt icke böra tillämpas mera än vid Svea och Göta livgarden, vilka truppförbands särställning gör det önskvärt, att verkligt god harmonimusik kan utföras. A staten för Svea livgarde torde därutöver böra upptagas 1 musik volontär, avsedd att tjänstgöra vid krigsskolan å Karlberg. Vid infanteriet i övrigt, likasom ock vid samtliga kavalleri- och artilleriregementen, torde däremot musikkårerna böra organiseras i överensstämmelse

493 med Typ II. För Gottlands artillerikår samt ingenjör- och trängkårerna synas däremot musikkårerna böra organiseras i enlighet med Typ III. För Norrbottens artillerikår, vilken är avsevärt mindre än någon annan av arméns kårer, torde någon särskild musikkår icke vara erforderlig, utan synes kårens behov av harmonimusik kunna tillgodoses genom musikkårernas vid övriga i Boden förlagda truppförbands försorg. De av artillerikårens värnpliktiga, vilka avses till reservspel, torde kunna utbildas härtill vid Bodens artilleriregemente. Icke heller* för Flygkåren, vilken i fält näppeligen har behov av signalgivning, synes någon musikk å r vara erforderlig. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, och med godtagande — med visst nedan angivet undantag — av den utav reservanterna föreslagna uppdelningen av personalen på olika tjänstegrader, böra alltså musikkårerna vid armén erhålla följande sammansättning, nämligen: 1. Vid i n f a n t e r i e t . a.) vid vartdera av Svea och Göta livgarden: 1 musiklöjtnant, 3 musikkorpraler, 1 musikfanjunkare, 4 musikvicekorpraler och 4 musiksergeanter, 6 musikvolontärer, 1 musikfurir av 1. klassen, samt därutöver vid Svea livgarde 2 musikfurirer av 2. klassen, ytterligare 1 musikvolontär. b) vid vart och ett av övriga 19 infanteriregementen: 1 mtisikfanjunkare, 2 musikfurirer av 2. klassen, 3 inusiksergeanter, 2 musikkorpraler och 1 musikfurir av 1. klassen, ' 3 musikvolontärer. 2. Vid k a v a l l e r i e t : vid vart och ett av de fem kavalleriregementena enahanda sammansättning, som ovan under 1 b) angivits. 3. Vid a r t i l l e r i e t . a) vid vart och ett av de f}^ra fördelningsartilleriregementena samt Smålands, Bodens och Stockholms artilleriregementen enahanda sammansättning, som ovan under 1 b) angivits; samt b) vid Gottlands artillerikår: 1 musikfanjunkare, 2 musikkonstaplar och 1 musikfurir av 1. klassen, 2 musikvolontärer. 1 musikfurir av 2. klassen,

494 4. Vid i n g e n j ö r t r u p p e r n a . Enligt vad ovan sagts, skulle musiken vid de olika ingenjör kårerna i organiseras enligt Typ. Ill, d. v. s. på enahanda sätt, som ovan under 3 b) angivits. Då kårernas antal är 5, skulle alltså å den för fortifikationens officerare och underofficerare gemensamma staten uppföras 5 musikfanjunkarbeställningar. Såväl ur befordringssynpunkt som av kostnadsskäl torde emellertid 3 av dessa beställningar böra upptagas såsom sergeantsbestäliningar. 5.

Vid t r ä n g t r u p p e r n a .

Jämväl vid de fyra trängkårerna skulle musiken organiseras enligt vad ovan under 3 b) angivits och följaktligen å den för officerare och underofficerare med vederlikar vid trängen gemensamma staten uppföras 4 musikfanjunkare. Av skäl, som nyss nämnts, torde emellertid i stället böra å staten upptagas 2 musikfanjunkare och 2 musiksergeanter. I enlighet med den sålunda föreslagna organisationen skulle vid armén komma att finnas sammanlagt 487 musikbeställningar, fördelade på olika tjänstegrader på sätt nedanstående sammanställning utvisar. I denna är för jämförelses skull jämväl angivet antalet musikbeställningar av olika grader enligt nuvarande organisation. Underofficerare

Officerare.

Nuvarande organisation Föreslagen organisation Minskning eller

ökning

-

Manskap

Summa musikpersoFauFurirer Furirer Korpra- Viceler Volon- nal. l t y ek-) Sergeav korpraav anter. (Kontärer. junkare. 1. klass. 2. klass. staplar). ler. 1

2 1

392 106

145 76

155 88

158 8

— 10

-286

+ 43

- 6 9

— 67

— 150

+ 2

363 i 1,261 126 i| 487 — 237

— 774

Med den relativt svaga styrka,' musikkårerna enligt revisionens förslag komma att erhålla, ligger det givetvis stor vikt uppå, att rekryteringen av volontärgraden sker med särskild omsorg. Såsom förut nämnts, utgå i sådant syfte för närvarande till samtliga infanteriregementen vissa mindre belopp för anställande av musikelever. Härigenom är tillfälle berett att före anställningen såsom musikvolontär ingående pröva, huruvida vederbörande besitter nödiga anlag och övriga förutsättningar för musiktjänsten. Några dylika elevanslag utgå däremot icke till specialvapnens truppförband. Bristen härå har jämväl medfört den olägen-

495 heten, att för ett flertal år kommit att anställas personer, som efter någon kortare tids tjänstgöring visat sig sakna nödiga förutsättningar för musiktjänsten. För undanröjande av denna brist i organisationen och befrämjande av en god rekrytering även vid specialvapnens truppförband finner revisionen sig, i överensstämmelse med vad 1915 års sakkunniga, såväl majoriteten som reservanterna förordat, böra föreslå, att särskilda musikelevanslag tilldelas jämväl dessa truppförband. Enligt vad förut nämnts uppgå elevanslagen för närvarande till 600 kronor vid Svea och Göta livgarden och till 300 kronor vid vart och ett av övriga infanteriregementen. Med hänsyn till den av revisionen föreslagna organisationen ävensom penningvärdets fall finner revisionen sig böra föreslå, att elevanslagen bestämmas för truppförband med musikkårer, organiserade enligt Typ I till 500 kronor, enligt Tyrj II till 400 kronor och enligt Typ III till 300 kronor eller för hela armén till 19,000 kronor. För dessa anslag beräknas kunna uppsättas en elevstyrka av i medeltal respektive 5, 4 och 3. I överensstämmelse med vad av vederbörande myndigheter tidigare föreslagits, torde musikelev böra åtnjuta portion in natura. Såsom jämväl ägnat att befordra musikkårernas rekrytering anser sig revisionen, i överensstämmelse med vad såväl 1914 års samt 1915 års sakkunniga föreslagit, böra tillstyrka, att åt regements-(kår-)chef medgives rätt att, då särskilda omständigheter därtill föranleda och därest vederbörande är fältduglig, låta musikfurir av 1. eller 2. klassen under viss, vid medgivandets lämnande angiven tid kvarstå i tjänst utöver den i allmänhet för manskap stadgade åldersgränsen. Genom lämnandet av sådant anstånd, vilket dock icke torde böra överstiga sammanlagt tre år, möjliggöres att kunna till musiksergeant befordra musikfurir, vilken eljest skulle, innan tillfälle därtill yppades, falla för åldersgränsen. Enligt vad i det föregående omnämnts, föreslogo 1915 års sakkunniga, majoriteten såväl som reservanterna, dels att till signalgivare uttagna värnpliktiga skulle erhålla lika lång utbildningstid som fackmän vid infanteriet, dels ock att f. d. fast anställt musikmanskap skulle vara skyldiga att, oavsett anställningstidens längd, fullgöra tre repetitionsövningar. Intetdera av dessa båda förslag anser sig revisionen kunna tillstyrka. Det förstnämnda förslagets genomförande skulle nämligen nödvändiggöra en ökning av den utav revisionen förordade uttagningsprocenten av underbefäl och fackmän, vilket revisionen icke anser böra ifrågakomma, och vad det senare förslaget beträffar, skulle dess genomförande enligt revisionens uppfattning komma att i hög grad menligt inverka på musikpersonalens rekrytering.

496 Att på sätt reservanterna bland 1915 års sakkunniga föreslagit i och för kostnadernas nedbringande årligen under två månader tvångspermittera musikpersonalen, anser sig revisionen icke heller kunna förorda. E n dylik anordning måste nämligen ur organisatorisk synpunkt anses synnerligen olämplig och skulle givetvis avsevärt minska möjligheterna att genom musik bereda de under större delen av året inneliggande värnpliktskontingenterna den förströelse, som för vidmakthållande av truppens arbetslust är önskvärd. Vad slutligen angår den av reservanterna föreslagna musikinspektörsbefattningen, vill revisionen visserligen icke bestrida, att inrättandet av en dylik befattning skulle medföra vissa fördelar, men med hänsyn till därmed förenade kostnader finner revisionen sig icke kunna tillstyrka det härutinnan framställda förslaget. Skulle en inspektion av arméns olika musikkårer visa sig oundgängligen nödvändig, torde en sådan med avsevärt mindre kostnader kunna anordnas på det sättet, att lämplig musikledare av Kungl. Maj:t förordnas att, vare sig periodvis eller blott där så i särskilda fall anses behövligt, företaga erforderliga inspektioner. Såsom av det anförda framgår, har revisionen ansett sig böra vidtaga högst avsevärda inskränkningar i den nuvarande organisationen av armémusiken. Mot revisionens förslag torde helt visst komma att riktas enahanda anmärkning, som tidigare framställts mot varje förslag om vidtagande av besparingar på förevarande område, nämligen att vid organisationens uppgörande hänsyn icke tagits till den militära harmonimusikens allmänt musikkulturella uppgifter. Revisionen vill gärna medgiva, att så icke varit fallet, men enligt revisionens uppfattning varken kan eller bör denna synpunkt få vara bestämmande. Det ligger nämligen i sakens natur, att då det nu gäller att, med bibehållande av en i görligaste mån effektiv försvarsorganisation, så långt möjligt är nedbringa våra försvarskostnader, man i främsta rummet måste inrikta sig på sådana områden av organisationen, som ur ren försvarssynpunkt måste anses vara av underordnad betydelse. Enligt revisionens uppfattning representerar armémusiken just ett sådant område, där besparingar lättare än annorstädes kunna vidtagas. Det är under sådana förhållanden tydligt, att även om armémusikens allmänt musikkulturella uppgifter äro nog så obestridliga, man icke kan låta hänsynen till dessa bliva bestämmande för organisationsfrågans lösning, och detta så mycket mindre, som staten har andra utvägar att tillgripa . för höjande av musiklivet i landet.

497 G.

Civilmilitära s a m t c i v i l a k å r e r o c h stater. 1. Fältläkarkåren.

Fältläkarkåren utgöres enligt gällande organisation av på aktiv stat Nuvarande anställd personal samt av personal anställd på reservstat och i kårens 01gar reserv. Den på aktiv stat anställda personalen utgöres av: 1 generalfältläkare, 1 överfältläkare, 6 fältläkare, 49 regementsläkare,

55 bataljonsläkare samt 44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

Av ifrågavarande personal är generalfältläkaren, vilken innehar generalmajors tjänsteställning, chef för fältläkarkåren med dess reservpersonal, samt tillika chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse. Överfältläkaren, vilken har överstelöjtnants tjänsteställning, är generalfältläkarens närmaste man och chef för sjukvårdsstyrelsens fältläkarbyrå. Han förestår därjämte avdelningen för sjukvårdsärenden i generalfältläkarens expedition. Fältläkarna, vilka jämväl hava överstelöjtnants tjänsteställning, tjänstgöra såsom fördelningsläkare i vederbörande arméfördelningsstaber. Deras uppgift är att utöva inseende över arméfördelningsområdets militära sjukvårdsväsende med dess personal och materiel. Av regementsläkarna, vilka hava majors tjänsteställning, och bataljonsläkarna, vilka hava kaptens tjänsteställning, tjänstgör det stora flertalet vid vederbörande regementen och kårer, där de hava att ombesörja den ordinarie sjukvården. Vid i n f a n t e r i e t äro sålunda placerade tillhopa 26 regementsläkare och 26 bataljonsläkare, nämligen 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare vid varje regemente med undantag av Norrbottens regemente och Gottlands infanteriregemente. Vid dessa båda regementen finnas icke några läkare anställda, utan ombesörjes sjukvården vid det förra av de vid kommendantskapet i Boden anställda läkarna och vid det senare av läkarna vid militärbefälet på Gottland. Vid k a v a l l e r i e t äro anställda tillhopa 2 regementsläkare och 8 bataljonsläkare, nämligen vid vart och ett av de sex fördelningskavalleriregementena 1 bataljonsläkare och vid vartdera av Skånska husar- och 2 0 4 1 20

498 dragonregementena 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare. Sjukvården vid Norrbottens kavallerikår är avsedd att upprätthållas av läkarna vid kommendantskapet i Boden. För a r t i l l e r i e t äro avsedda tillhopa 7 regementsläkare och 6 bataljonsläkare, nämligen 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare vid vart och ett av de sex fältartilleriregementena och 1 regementsläkare för Positionsartilleriregementet. Vid Gottlands artillerikår ombesörjes sjukvården av läkarna vid jnilitärbefälet på Gottland, vid Bodens artilleriregemente av läkarna vid kommendantskapet i Boden och vid Karlsborgs artillerikår av läkarna vid kommendantskapet å Karlsborg. Vid f o r t i f i k a t i o n e n skola enligt organisationen finnas 2 regementsläkare och 1 bataljonsläkare. Av dessa äro den ene regementsläkaren och bataljonsläkaren avsedda för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren gemensamt och den andre regementsläkaren avsedd för Norrlands ingenjörkår. Vid Göta ingenjörkår ombesörjes sjukvården av läkarna vid kommendantskapet å Karlsborg och vid Bodens ingenjörkår av läkarna vid kommendantskapet i Boden. Vid t r ä n g e n äro anställda 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare vid varje trängkår, alltså tillhopa 6 regementsläkare och 6 bataljonsläkare. Av de återstående regements- och bataljonsläkarna äro anställda: vid a r m é f ö r v a l t n i n g e n s s j u k v å r d s s t y r e l s e 1 regementsläkare såsom byråassistent och 1 bataljonsläkare såsom assistent, vid m i l i t ä r b e f ä l e t på G o t t l a n d 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare, vid k o m m e n d a n t s k a p e t i B o d e n 2 regementsläkare för Bodens garnisonssjukhus och för bestridande av tjänsten såsom fästningsläkare vid kommendantskapet samt 2 bataljonsläkare för Bodens garnison och garnisonssjukhus, vid k o m m e n d a n t s k a p e t å K a r l s b o r g 1 regements- och 1 bataljonsläkare för Karlsborgs garnison och garnisonssjukhus, vid g a r n i s o n s s j u k h u s e t i S t o c k h o l m 1 regementsläkare såsom överläkare, tillika chefläkare, och 1 bataljonsläkare såsom överläkare, samt vid k r i g s s k o l a n 1 bataljonsläkare. Bataljonsläkarna vid fältläkarkåren utgöra en reserv för truppförbandens ordinarie läkare. I motsats till dessa hava de icke någon ständig tjänstgöring utan äro avsedda att tjänstgöra under regementsövningar vid flertalet truppförband, vid särskilda utbildningskurser och skolor o. d., under tiden för de årliga inskrivningsförrättningarna, såsom vikarier i vissa fall för ordinarie läkare m. m. samt under vakanser i ordinarie läkarbestälmingar. Tjänstgöringsskyldigheten är bestämd till

499 högst 75 dagar om året. Ifrågavarande bataljonsläkare åtnjuta, förutom en mindre lön jämte två ålderstillägg, visst dagarvode, utgående med olika belopp under tjänstgöring å egen bostadsort och under tjänstgöring utom bostadsorten. Enligt den år 1911 beslutade omorganisationen av fältläkarkåren skulle den då befintliga fältläkarstipendiatinstitutionen efter hand avvecklas. På grund av det vid armén förefintliga stora behovet av läkare har emellertid en sådan avveckling ännu icke kunnat helt genomföras. Ännu kvarstå å ordinarie stat 24 fältläkarstipendiatbeställningar. Innehavarna av dessa åtnjuta ett visst mindre arvode ävensom visst dagarvode under den till 90 dagar om året beräknade tjänstgöringen. För fältläkarkårens personal på reservstat och i kårens reserv redogöres i annat sammanhang. Den av revisionen i det föregående föreslagna minskningen av an- Revisionens talet truppförband m. m. medför givetvis en motsvarande minskning av J antalet läkare. Beträffande behovet av läkare vid de kvarstående truppförbanden o. s. v. torde visserligen till följd av den föreslagna omläggningen av värnpliktstjänstgöringen den egentliga sjukvården icke komma att taga läkarnas tid i anspråk i samma utsträckning som enligt nunuvarande organisation, men å andra sidan är att märka, att läkarpersonalens övriga rätt så omfattande göromål, såsom expeditionstjänsten och allt vad därmed sammanhänger, undervisningsskyldighet, tjänstgöring vid skolor och särskilda utbildningskurser ävensom vid de årliga inskrivningsförrättningarna, i stort sett komma att bliva desamma som hittills. På grund härav och med hänsyn till nödvändigheten av att i görligaste mån säkerställa det vid inträffande mobilisering förefintliga stora behovet av fullt kompetenta militärläkare har revisionen icke funnit sig böra föreslå indragning av läkarbeställningar i andra fall, än där detta betingas av den föreslagna indragningen av truppförband eller eljest ansetts kunna ske utan någon som helst olägenhet för såväl sjukvårdens som tjänstens i övrigt behöriga upprätthållande. I överensstämmelse med vad sålunda anförts, torde följande ändringar i den nuvarande organisationen böra vidtagas. Med anledning av arméns organiserande å fyra i stället för sex arméfördelningar kunna 2 fältläkarbeställningar indragas. Vad infanteriet angår, medför sammanslagningen av Första och Andra livgrenadjärregementena till ett regemente, sammanslagningen av Norra och Södra skånska infanteriregementena till ett regemente samt indragningen av Karlskrona grenadjärregemente, Hälsinge, Bohusläns och

/

500 Västmanlands regementen samt Vaxholms grenadjärregemente en indragning av 7 regements- och 7 bataljonsläkarbeställningar. Vid kavalleriet bör på grund av Livgardets till häst och Livregementets dragoners sammanslagning till ett fyra-skvadronsregemente den ena av de för dessa båda regementen avsedda batalj onsläkarbeställningarna indragas. Vidare böra till följd av den föreslagna sammanslagningen av Skånska husar- och dragonregementena till ett fem-skvadronsregemente av den för dessa båda regementen nu beräknade läkarpersonalen indragas 2 regementsläkare och 1 bataljonsläkare. Slutligen bör på grund av den föreslagna indragningen av Kronprinsens husarregemente 1 bataljonsläkarbeställning indragas. Beträffande artilleriet medför den av revisionen föreslagna indragningen av Upplands artilleriregemente en minskning med 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare. Karlsborgs artillerikårs omorganisation till Smålands artilleriregemente medför ingen förändring av behovet av läkare vid artilleriet. Vid den nyorganiserade Norrbottens artillerikår förutsattes sjukvården komma att omhänderhavas av de vid kommendantskapet i Boden anställda läkarna. Vad ingenjörtrupperna angår, torde för Svea ingenjörkår böra avses 1 bataljonsläkare. Vid Fälttelegrafkåren och Norrlands ingenjörkår, vilka enligt revisionens förslag äro avsedda att förläggas, den förra till Ostgöta livgrenadjärregemente och den senare till Jämtlands fältjägarregemente, synes däremot läkarvården kunna ombesörjas av de vid vartdera av dessa regementen anställda båda läkarna. För den händelse göromålens omfattning skulle så betinga, bör nödigt biträde kunna erhållas vid Fälttelegraf kåren av läkaren vid Flygkåren och vid Norrlands ingenjörkår av någon av de båda läkarna vid Norrlands artilleriregemente. Med hänsyn till vad sålunda anförts böra vid fortifikationen indragas 2 regementsläkare. På grund av den utav revisionen föreslagna indragningen av Ostgöta och Västmanlands trängkårer böra av den för trängtrupperna beräknade läkarpersonalen indragas 2 regementsläkare och 2 bataljonsläkare. För ombesörjande av läkarvården vid Flygkåren bör beräknas 1 bataljonsläkare. För upprätthållande av läkarvården vid Gottlands trupper, d. v. s. Gottlands infanteriregemente och Gottlands artillerikår, finnas, såsom ovan nämnts, för närvarande vid militärbefälet på Gottland anställda 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare. Då de dessa läkare åliggande göromålen enligt revisionens mening icke äro av större omfattning, än att de utan någon som helst olägenhet torde kunna ombesörjas av 1

501 regementsläkare och 1 bataljonsläkare, finner revisionen sig böra föreslå, att den ena av de nuvarande båda batalj onsläkarbeställningarna indrages. Enligt vad förut nämnts, finnas för närvarande vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse anställd 1 regementsläkare såsom byråassistent och 1 bataljonsläkare som assistent. Från sjukvårdsstyrelsens sida har emellertid framhållits, att en hel del av de göromål, som ombesörjas av ifrågavarande båda läkare, äro av den beskaffenhet, att de med väsentligt större fördel skulle kunna handläggas av en för ändamålet lämplig officer. Vid sådant förhållande och då det jämväl för styrelsens arbete i övrigt vore synnerligen önskvärt att hava ständig tillgång till den rent militära sakkunskapen, har styrelsen funnit sig böra föreslå, att den nuvarande bataljonsläkaren utbytes mot en högskoleutbildad officer. Då den sålunda ifrågasatta anordningen icke är ägnad att medföra några ökade kostnader för statsverket, har revisionen icke något att mot densamma erinra. Med hänsyn till de kvalifikationer, som böra ställas på ifrågavarande officer, torde han lämpligen böra uppföras såsom kapten å generalstabens stat. I den mån tjänstgöringsförhållandena i sjukvårdsstyrelsen det medgiva, synes ifrågavarande officer böra beordras till tjänstgöring vid generalstabens huvudstation. Vid garnisonssjukhuset i Stockholm äro, som förut nämnts, anställda 1 regementsläkare, tillika chefläkare, samt 1 bataljonsläkare. Av dessa båda läkare är den förre överläkare vid sjukhusets kirurgiska avdelning och den sehare överläkare vid sjukhusets medicinska avdelning. För båda utgå, förutom ordinarie lön, jämväl arvoden om 1,170 kronor. Vid upprepade tillfällen har emellertid av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse framhållits önskvärdheten av en sådan organisationsändring, att möjlighet bereddes att, liksom fallet vore vid de på mer än en avdelning uppdelade civila sjukvårdsinrättningarna, såsom chefläkare förordna den överläkare, som anses för uppdraget lämpligast. Sjukvårdsstjo-elsen föresloge därför, att båda överläkarna, vilka i fråga om arbetsuppgifter och ansvar vore fullt likställda, måtte å staten upptagas såsom regementsläkare, och att ett särskilt arvode å staten beräknades för den, som förordnades såsom chefläkare. Då revisionen finner den sålunda föreslagna anordningen ur organisatorisk synpunkt riktig, anser revisionen sig böra tillstyrka densamma. Den nuvarande bataljonsläkarbeställningen bör alltså utbytas mot 1 regementsläkarbeställning. I samband härmed böra de nuvarande arvodena bortfalla och i stället å staten beräknas särskilt arvode åt den av de båda överläkarna, som förordnas såsom chefläkare. Såsom ovan anförts finnas vid kommendantskapet å Karlsborg för närvarande 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare för Karlsborgs garni-

502 son och garnisonssjukhus. Ehuru revisionen ovan föreslagit, att kommendantskapet å Karlsborg skulle indragas samt Karlsborgs artillerikår omorganiseras till Smålands artilleriregemente och förläggas till Jönköping, skulle dock å Karlsborg kvarligga Göta ingenjörkår, intendenturkompaniet, Karlsborgs tygstation samt ammunitionsfabriken. För sålunda å Karlsborg fortfarande förlagda truppförband, anstalter m. m. fordras givetvis tillgång till läkare och sjukhus. Det minsta antalet läkare, som för ändamålet erfordras, torde vara 2. Revisionen får därför föreslå, att garnisonssjukhuset i Karlsborg måtte bibehållas och för detsamma avses 1 regements- och 1 bataljonsläkare med skyldighet för dessa att därjämte bestrida sjukvården vid å Karlsborg förlagda truppförband, anstalter m. m. Vad bataljonsläkarna vid fältläkarkåren beträffar, skulle det visserligen kunna ifrågasättas, huruvida icke deras antal skulle på grund av den föreslagna minskade arméorganisationen kunna något reduceras. Med hänsyn till det förefintliga stora behovet av läkare i och för fullgörande av tillfälliga kommenderingar, särskilt till inskrivningsförrättningar m. m. — ett behov som med nuvarande organisation visat sig synnerligen svårt att tillgodose — har emellertid revisionen icke ansett sig böra framställa något förslag i förevarande hänseende. Slutligen bör i överensstämmelse med 1911 års riksdagsbeslut fältlakar stipendiatinstitutionen helt och hållet avvecklas. I enlighet med vad sålunda anförts, bör fältläkarkårens enligt 1914 års härordning på aktiv stat anställda personal å ena sidan minskas med 2 fältläkare, 14 regementsläkare och 16 bataljonsläkare samt å andra sidan ökas med 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare., Enligt revisionens förslag kommer alltså fältläkarkårens aktiva personal att utgöras av: 1 general fältläkare, 1 överfältläkare, 4 fältläkare, 36 regementsläkare,

40 bataljonsläkare och 44 bataljonsläkare vid fältläkarkåren.

I detta sammanhang anser sig revisionen lämpligen böra yttra sig angående vissa spörsmål rörande läkarvården vid armén. Uti en till revisionen den 21 mars 1922 avlåten skrivelse har nämligen arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse härutinnan anfört bland annat följande. 1. Enligt gällande instruktioner, mobiliseringsplaner o. s. v. till— komme, det läkare att i krigstid omhänderhava befälet å flertalet sjukvårdsformationer samt i vissa fall över smärre trängformationer. Enligt

503 samstämmig erfarenhet från Balkan- och världskrigen komme läkarna i krigstid — på grund av officersbrist och till ernående av ändamålsenligaste resultat av krigssjukvården — nödgas övertaga samtliga chefsposter å sjukvårdsformationerna. Det vore därför nödvändigt, att läkarna i fredstid bibringades insikter och färdigheter för dylikt värv och icke endast av medicinskt-fackvetenskaplig natur. Ifrågavarande utbildning vore avsedd att lämnas de värnpliktiga medicine studerande under deras tjänstgöring. Den långa rent militära tjänstgöringen för dessa värnpliktiga — första och andra årets militärutbildning — avsåge nämligen i första hand utbildning till truppförare för sjukvårdstrupp och måste därför till större del, än nu vore fallet, förläggas till trängen, som för övrigt redan besutte erfarenhet att på kort tid utbilda truppförare. En målmedveten utbildning i angivet syfte, d. v. s. fullt utnyttjande av de värnpliktigas militära tjänstgöring, måste statsmakterna kunna fordra, men dylik förelåge för närvarande icke. 2. Vad ovan nämnts utgjorde en oundgänglig förutsättning, för att arméns läkare skulle erhålla fullt utbyte av utbildningsmöjligheterna under deras tjänstgöring som militärläkare. Dessa utbildningsmöjligheter utgjordes av dels deltagande i såväl truppförbandens som arméfördelningarnas, truppslagsinspektörernas och generalstabens övningar av olika slag, dels deltagande i taktiska övningar för militärläkare. Erfarenheten hade visat, att möjligheterna till deltagande i de förstnämnda övningarna icke tillräckligt utnyttjades. Förslaget till ny härordning syntes därför böra innehålla föreskrifter, som säkerställde utnyttjandet för militärläkarna av dessa övningar, i den mån läkarnas enskilda verksamhet därigenom icke träddes för nära. 3. För åstadkommande av bästa möjliga sjukvård och lämpligaste utnyttjande av de tillgängliga fåtaliga läkarkrafter, som stode armén till buds, framför allt för att förekomma onödig förlust av övningstid, onödig tidsspillan för befäl och läkare och onödiga kommenderingar utom förläggningsorten av dessa senare, borde högre myndigheter — militära och medicinska — äga större inflytande, respektive kontroll över truppförbandens hälso- och sjukvård, exempelvis beträffande sättet för sjukvisitationernas anordnande, kommenderingar till fält- och fälttjänstövningar, jourtjänst, tjänstledighet, läkarnas disponering vid epidemier inom förläggningsorten m. m. För närvarande vore dessa angelägenheter i fredstid i anmärkningsvärd utsträckning lagda i trupp förbandschefernas händer. I detta avseende borde allmänna anvisningar, vilka icke krävde beslut av Kungl. Maj:t, utfärdas av sjukvårdsstyrelsen, närmare och så vitt möjligt enhetliga bestämmelser av arméfördelnings-

504 chefen. Ett uttalande i denna riktning av försvarsrevisionen vore lika mycket från sjukvårdssynpunkt som från synpunkten av fältläkarkårens tillfredsställande rekrytering synnerligen önskvärt. 4. En betydande roll för arméns sjukvård spelade vidare spörsmålet om rekryteringen och utbildningen av den läkarna biträdande fast anställda sjukvårdspersonalen vid de stridande truppförbanden. Denna personal utvaldes för närvarande ur de övriga fast anställda volontärernas led av övningsbefälet, formellt visserligen med läkarnas medverkan, men det kunde icke gärna förväntas, att urvalet under sådana förhållanden skulle utfalla till sjukvårdsintressets fromma. Det sätt, varpå utbildningen för närvarande vore ordnad, vore icke heller tillfredsställande, enär densamma vore splittrad på ett allt för stort antal sjukvårds skolor. Det kunde icke heller från utbildnings- och krigsberedskapssynpunkt vara lämpligt, att högsta ansvaret för denna del av arméns sjukvård, såsom nu i verkligheten vore fallet, vore fördelat mellan arméfördelningschefer, truppslagsinspektörer, generalfältläkare och sjukvårdsstyrelse, utan borde ansvaret för utbildningen koncentreras till så få myndigheter som möjligt, helst högst tvenne, en militär och en medicinsk, mellan vilka ett intimt och ingående samarbete då kunde anordnas. För närvarande bruste sjukvårdsorganisationen härutinnan, och det vore för armén av största betydelse att förenkla och nedbringa antalet för sjukvårdsarbetet ansvarande högre myndigheter. Enligt sjukvårdsstyrelsens uppfattning, vilken i den ingivna skrivelsen närmare utvecklades, borde sjukvårdarna värvas direkt för sjukvårdstjänst och då antingen utan ändrade förhållanden i övrigt eller ock så, att rekryteringen formellt överlätes åt det organ, som redan nu utbildade en väsentlig del av härens sjukvårdspersonal, d. v. s. till trängen. 5. Utöver en tillfredsställande utbildning och rekrytering av sjukvårdspersonalen måste emellertid för ernåendet av ett tillfredsställande resultat även samarbetet med den stridande personalen tillgodoses. En nödvändig förutsättning härför vore bland annat kännedom hos officersoch underofficerspersonalen om åtminstone grundelementen i hygien. Under nuvarande förhållanden vore undervisningen häruti av mycket bristfällig art, vilket gjorde, att läkarna vid sitt hälsovårdande arbete å trupp förbanden ej hos befälet hade det stöd, som de borde kunna påräkna, och förutan vilket detta arbete ej kunde leda till det resultat, som eftersträvades. Ty förebyggandet av sjukdomar vore dock ett mycket viktigt medel för att kunna på bästa möjliga sätt utnyttja värnpliktstjänstgöringen, och ju kortare denna vore, av desto större vikt vore det, att varje dag användes. Uti ett till Kungl. Maj:t ingivet förslag till instruktion för soldatutbildningen

505 vid vanliga infanterikompanier föreskreves undervisning i kroppens, utrustningens och förläggningens vård. Denna undervisning, vid vilken sjukvårdsstyrelsen lade synnerligen stor vikt, skulle delvis bestridas och övervakas av befälet. Detta kunde emellertid icke ske, för såvitt icke fred shygienens axiom blivit grundligt inlärda av befälet. Av ej mindre vikt vore, att truppofficeren och underofficeren erhölle en sådan vidgad inblick i trupp- och fälthygienen med de stora fordringar, som numera, i synnerhet efter världskrigets erfarenheter att döma, ställdes på densamma, att de kunde skänka militärläkaren ett nödvändigt stöd vid utförandet av allt, som i fält måste vidtagas för truppens hälsa. Det vore därför nödvändigt att bereda utrymme åt ökad undervisning i hygien vid underofficersskolorna och krigsskolan samt att vid krigshögskolan införa undervisning i freds- och fälthygien. Då enligt revisionens uppfattning de av sjukvårdsstyrelsen ifrågasatta åtgärderna icke stå i något omedelbart samband med själva härorganisationen utan fastmera falla inom ramen för de detaljbestämmelser, som det tillkommer Kungl. Maj:t att utfärda, har revisionen icke ansett sig böra ingå på en närmare granskning av desamma. Revisionen finner sig endast böra framhålla angelägenheten av att vid utfärdandet av de bestämmelser, som kunna bliva en följd av den nya härordningen, de av sjukvårdsstyrelsen framställda önskemålen vinna det beaktande, varav de vid en närmare ingående prövning kunna anses vara förtjänta. 2. Garnisonssjukhusen och arméns sjuksköterskekår. Förutom de vid truppförbanden befintliga sjukvårdsinrättningarna Garnisonssjukhusen. finnas för närvarande vid armén tre särskilda garnisonssjukhus, näm- Nuvarande organisation ligen: garnisonssjukhuset i Stockholm, med uppgift dels att mottaga och vårda sådana sjuka från de i Stockholm eller dess närhet förlagda eller dit kommenderade truppförband, militära skolor eller utbildningskurser, tillhörande armén, ävensom i mån av utrymmen från marinen, vilka ej lämpligen kunna behandlas vid eget truppförband, dels att vara en utbildningsanstalt för militärläkare och annan sjukvårdspersonal vid armén; garnisonssjukhuset ä Karlsborg, avsett för sjuka bland den militära och civila personal, som i kronans tjänst eller arbete är förlagd på fästningens område, samt garnisonssjukhuset i Boden, med uppgift att från de i Boden förlagda eller dit kommenderade truppförband, militära skolor och utbild2 0 4 1 20

506 ningskurser ävensom från de till Bodens fästning hörande formationer, anstalter, verk och inrättningar mottaga och vårda personal, som är i behov av sjukhusvård. För vart och ett av garnisonssjukhusen finnes en särskild stat fastställd, upptagande den för sjukhusets drift erforderliga förvaltningsoch sjukvårdspersonalen. Mellan staten för garnisonssjukhuset i Stockholm och staterna för de båda andra sjukhusen föreligger dock den skillnaden, att medan den förra upptager samtliga vid sjukhuset tjänstgörande läkare, de senare icke upptaga någon som helst läkarpersonal utan är denna uppförd å staten för kommendantskapen. De för år 1922 för garnisonssjukhusen fastställda staterna sluta å följande belopp, nämligen: för garnisonssjukhuset i Stockholm » garnisonssjukhuset å Karlsborg » garnisonssjukhuset i Boden Eevisionens

kronor 131,078: — » 6,350: — » 17,830: —

Med avseende å garnisonssjukhusens uppgifter och allmänna organisation har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad den And garnisonssjukhusen anställda förvaltnings- och sjukvårdspersonalen beträffar, är denna givetvis beräknad med hänsyn till den omfattning, vari sjukhusen enligt nuvarande arméorganisation pläga vara belagda. I den mån den av revisionen föreslagna organisationen kommer att medföra en minskad beläggning inom garnisonssjukhusen, böra alltså vissa indragningar och besparingar i sjukhusens nuvarande stater kunna göras. Då det emellertid icke nu kan med någon som helst säkerhet avgöras, huruvida eller i vad mån en sådan minskning kommer att inträda, har revisionen ansett sig icke kunna ingå i någon prövning av garnisonssjukhusens personalbehov, utan i sina beräkningar av kostnaderna för den av revisionen föreslagna härordningen för garnisonssjukhusen upptagit samma förvaltnings- och sjukvårdspersonal som för närvarande. Såsom i det föregående redan omnämnts, bör dock dels vid garnisonssjukhuset i- Stockholm den ändringen vidtagas, att den för den ene överläkaren avsedda bataljonsläkarbeställningen förändras till en regementsläkarbeställning, ävensom att såsom sjukhusintendent anställes 1 pensionerad officer i stället för såsom nu en intendenturofficer å aktiv stat, dels å staten för garnisonssjukhuset i Karlsborg uppföras 1 regements- och 1 bataljonsläkarbeställning i stället för å staten för det hittillsvarande kommendantskapet därstädes.

507 För främjande av ett gott samarbete redan i fredstid mellan arméns Arméns sjukskötersjukvårdsväsende och de frivilliga sjukvårds föreningarna samt för åstad- skekår. kommande av bättre sjukvård bland värnpliktiga och fast anställda be- Nuvarande slöts redan år 1907 att vid vissa truppförband anställa sjuksköterskor 01 g anisation från svenska Röda Korset. Med anledning av de goda resultat för sjukvården, som därigenom vunnos, ökades efter hand antalet sjuksköterskor, och från och med år 1917 erhöll denna gren av den militära sjukvården en fastare organisation, i det att sjuksköterskornas anställning och tjänstgöring ordnades efter mera stadigvarande former genom upprättande av en för armén avsedd särskild sjuksköterskekår. Den för arméns sjuksköterskekår fastställda staten upptager 44 ordinarie sjuksköterskor. Nämnda antal är beräknat efter principen, att varje infanteriregemente i regel erhåller en sköterska, vissa av dem — speciellt de norrländska — två, varje artilleriregemente och en del trängkårer likaledes en sköterska. För kavalleriregementena har däremot i allmänhet någon sköterska icke ansetts nödvändig. Förutom de ordinarie sköterskorna är å staten uppfört visst belopp för anställande vid behov av extra sjuksköterskor. Beträffande de ordinarie sjuksköterskornas anställniug och tjänstgöring gäller, att arméfördelningschef (likställd chef) skall årligen till arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse avgiva förslag till anställande av sjuksköterskor vid truppförbanden (militärsjukhusen) för påföljande år. Sedan styrelsen meddelat, till vilket antal och enligt vilken fördelning sköterskor må för året anställas, sker anställandet av arméfördelningschefen efter samråd med svenska Röda Korset eller, där detta undantagsvis ej kan ställa sköterskor till förfogande, med annan likställd sjukvårdsorganisation. Beträffande sjuksköterskor, tjänstgörande vid truppförband inom samma förläggningsort, äger arméfördelningschefen vidtaga de tillfälliga jämkningar rörande deras placering m. m., vilka kunna finnas lämpliga med hänsyn till olika behov vid truppförbanden, föranledda av större sjuklighet, semester, tjänstledighet m. m. Det i staten uppförda beloppet för anställande av extra sjuksköterskor disponeras av arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse i och för anställande av extra sköterskor, dels såsom vikarier för de ordinarie sköterskorna under semester och sjukdom, dels ock för att stå till förfogande vid tillfällen, då sjukligheten kräver ökad sjukvårdspersonal, eller vid större förläggning av trupp till ett annat truppförbands etablissemang m. m. Med avseende å arméns sjuksköterskekårs allmänna organisation Revisionens har revisionen icke någon ändring att föreslå. På grund av den utav yttrande.

508 revisionen föreslagna sammanslagningen av Första och Andra livgrenadjärregementena, av Norra och Södra skånska infanteriregementena och av Skånska husar- och dragonregementena samt indragningen av Karlskrona grenadjärregemente, Hälsinge, Bohusläns och Västmanlands regementen, Vaxholms grenadjärregemente samt Västmanlands och Östgöta trängkårer torde av de för dessa regementen och kårer beräknade ordinarie sköterskorna 10 kunna indragas. För Livregementets dragoner, som enligt revisionens förslag skall sammanslås med Livgardet till häst, samt för Kronprinsens husarregemente, vilket revisionen föreslår till indragning, äro sjuksköterskor för närvarande icke beräknade. Med hänsyn därtill att Svea artilleriregemente, för vilket någon sköterska icke är beräknad, enligt revisionens förslag är avsett att förläggas till det genom Upplands artilleriregementes indragning ledigblivna kasern etablissemanget invid Uppsala, torde däremot den för sistnämnda regemente för närvarande beräknade sköterskan fortfarande böra bibehållas. Omorganisationen av Karlsborgs artillerikår till Smålands artilleriregemente nödvändiggör bibehållande av den för sistnämnda regemente för närvarande beräknade sjuksköterskan. För Norrlands trängkår och Skånska trängkåren äro sjuksköterskor erforderliga, men för dessa trängkårer avsedda beställningar saknas. Denna brist bör enligt revisionens mening avhjälpas. Antalet ordinarie sköterskor bör alltså minskas med (10 — 2=) 8 och sålunda bestämmas till 36. 3. Fält veterinär kår en. Enligt gällande organisation utgöres fältveterinärkåren likasom fältläkarkåren av dels på aktiv stat anställd personal, dels personal, anställd på reservstat och i kårens reserv. Den på aktiv stat anställda personalen, vilken likasom reservpersonalen lyder under generalfältläkaren, utgöres av: 1 över fältveterinär, 6 fält veterinärer,

11 regementsveterinärer och 27 bataljonsveterinärer.

Av ifrågavarande personal är överfältveterinären, vilken innehar överstelöjtnants tjänsteställning, chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelses fältveterinärbyrå samt förestår avdelningen för fältveterinärärenden i generalfältläkarens expedition. Överfältveterinären åligger dessutom att genom inspektioner övervaka veterinärvården inom armén ävensom att utöva överbefälet vid militärveterinära utbildningskurser. Fältveterinärerna, vilka hava majors tjänsteställning, tjänstgöra såsom fördelningsveterinärer i vederbörande arméfördelningsstaber och hava

509 såsom sådana att under arméfördelningscheferna utöva inseendet över veterinärvården vid arméfördelningens truppförband. Jämte sin tjänst såsom fördelnings veterinär hava fältveterinärerna jämväl att bestrida veterinärvården vid de till samma plats som arméfördelningsstaberna förlagda truppförbanden, nämligen:* fältveterinären vid första arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Skånska husarregementet, fältveterinären vid andra arméfördelningen veterinärvården vid Östgöta trängkår ävensom vid Första och Andra livgrenadjärregementena, fältveterinären vid tredje arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Livregementets husarer, fältveterinären vid fjärde arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Livgardet till häst, fält veterinären vid femte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Livregementets dragoner, samt fält veterinären vid sjätte arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Norrlands artilleriregemente. Begementsveterinärerna, vilka hava kaptens tjänsteställning, och bataljonsveterinärerna, av vilka de äldre hava kaptens och de yngre löjtnants tjänsteställning, äro enligt organisationen placerade sålunda: vid a r m é f ö r v a l t n i n g e n s

sjukvårdsstyrelses

fältveterinärbyrå:

1 regementsveterinär såsom byråassistent; vid k a v a l l e r i e t : 1 bataljons veterinär vid Livgardet till häst, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Svea livgarde; 1 bataljonsveterinär vid Livregementets dragoner, 1 bataljons veterinär vid Livregementets husarer, 1 regementsveterinär och 1 bataljons veterinär vid Smålands husarregemente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Kalmar regemente, 2 bataljonsveterinärer vid Skånska husarregementet, 1 regementsveterinär och 2 bataljonsveterinärer vid Skånska dragonregementet, 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Kronprinsens husarregemente, samt * 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Norrlands dragonregemente, med skyldighet för bataljons veterinären att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Västerbottens regemente;

»

510 vid a r t i l l e r i e t : 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Svea artilleriregemente, med skyldighet för bataljons veterinären att jämte egen tjänst bestrida veterinär vården vid Göta livgarde, 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Göta artilleriregemente, 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Vendes artilleriregemente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Norra skånska infanteriregementet, 1 batalj onsveterinär vid Norrlands artilleriregemente, 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Upplands artilleriregemente, med skyldighet för bataljons veterinären att jämte egen tjänst bestrida veterinär vården vid Upplands infanteriregemente, 1 regementsveterinär och 1 bataljonsveterinär vid Smålands artilleriregemente, med skyldighet för bataljonsveterinären att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Jönköpings regemente, samt 1 bataljonsveterinär vid Positionsartilleriregementet, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid krigsskolan å Karlberg; vid f o r t i f i k a t i o n e n : 1 bataljonsveterinär för Svea ingenjörkår och Fälttelegraf kåren samt 1 bataljonsveterinär för Norrlands ingenjörkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Jämtlands fältjägarregemente, vid t r ä n g e n : 1 bataljonsveterinär för Svea trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Livregementets grenadjärer, 1 bataljonsveterinär för Göta trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinär vården vid Skaraborgs regemente, 1 bataljonsveterinär för Norrlands trängkår, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid Västernorrlands regemente, 1 bataljons veterinär för Skånska trängkåren, samt 1 bataljonsveterinär för Västmanlands trängkår; för G o t t l a n d s t r u p p e r : 1 bataljonsveterinär, uppförd å staten för militärbefälet å Gottland;

\

511 för g a r n i s o n e n å K a r l s b o r g : 1 bataljonsveterinär, uppförd å staten för kommendantskapet; för B o d e n s t r u p p e r : 1 regementsveterinär för Bodens garnison samt för bestridande av tjänsten såsom fästningsveterinär vid kommendantskapet därstädes, uppförd å staten för kommendantskapet; samt vid r i d s k o l a n å S t r ö m s h o l m : 1 bataljonsveterinär, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinär vård en vid Utnäslöts remontdepå. Såsom av det anförda framgår, äro ordinarie veterinärer vid truppförband, stab o. s. v. skyldiga att jämte egen befattning bestrida veterinärvården vid till samma ort förlagt infanteritruppförband. Av arméns 28 infanteriregementen äro emellertid 13 regementen förlagda till platser, där beridet truppförband icke finnes. Vid dessa regementen nämligen Västgöta regemente, Karlskrona grenadjärregemente, Södermanlands och Kronobergs regementen, Dalregementet, Hälsinge, Älvsborgs, Hallands, Bohusläns, Västmanlands och Värmlands regementen, Södra skånska infanteriregementet samt Vaxholms grenadjärregemente, ombesörjes veterinär vården av civil veterinär mot åtnjutande av visst arvode. För ändamålet är under avlöningsanslaget beräknat ett belopp av 5,000 kronor. För fältveterinärkårens personal på reservstat och i kårens reserv redogöres i annat sammanhang. Liksom i fråga om läkarpersonalen medför den av revisionen före- Revisionens slagna indragningen av vissa truppförband en motsvarande minskning av antalet militärveterinärer. Beträffande behovet av veterinärer i övrigt kommer visserligen minskningen av antalet såväl stamhästar som lejda hästar (ackordhästar) att medföra en minskning av veterinärernas arbete med hästsjukvården, men å andra sidan gäller här, likasom i fråga om läkarpersonalen, dels att veterinärernas åligganden beträffande veterinärvården i övrigt komma att i stort sett kräva samma tid som hittills, dels ock att mobiliseringsbehovet av fullt kompetenta militärveterinärer måste i görligaste mån säkerställas. Likasom då fråga var om fältläkarkåren, har revisionen därför icke funnit sig böra föreslå indragning av veterinärbeställningar i andra fall, än där detta betingas av den föreslagna indragningen av truppförband eller eljest ansetts kunna ske utan någon som helst olägenhet för såväl hästsjukvårdens som tjänstens i övrigt behöriga upprätthållande.

512 I överensstämmelse härmed torde följande ändringar i den nuvarande organisationen böra vidtagas. På grund av minskningen av antalet arméfördelningar från sex till fyra böra 2 fältveterinärbeställningar indragas. De, som härvid böra ifrågakomma, äro de för nuvarande andra och femte arméfördelningarna avsedda, vilkas innehavare tillika hava att fullgöra den förre bataljonsveterinärs åliggande vid Östgöta trängkår, vilken enligt revisionens förslag är avsedd att indragas, och den senare regementsveterinärs åliggande vid Livregementets dragoner, vilket regemente enligt revisionens förslag är avsett att sammanslås med Livgardet till häst. De återstående 4 fältveterinärerna förutsättas, i huvudsaklig överensstämmelse med vad för närvarande är förhållandet, komma att bestrida: fält veterinären vid södra (första) arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Skånska kavalleriregementet, fältveterinären vid västra (tredje) arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Livregementets husarer, fältveterinären vid östra (fjärde) arméfördelningen veterinärvården vid Stockholms artilleriregemente, samt fältveterinären vid norra (sjätte) arméfördelningen regementsveterinärs åligganden vid Norrlands artilleriregemente. På grund av den utav revisionen föreslagna nya organisationen av kavalleriet kan vid detta truppslag en minskning av antalet veterinärbeställningar äga rum. Enligt revisionens uppfattning komma dessutom veterinärgöromålen vid de olika regementena icke att få större omfattning, än att de i regel böra kunna handhavas av en veterinär. I Överensstämmelse härmed finner revisionen sig böra föreslå, att vid vart och ett av de fem kavalleriregementena anställes endast en veterinär, vilken vid Livregementet till häst, Smålands husarregemente och Norrlands dragonregemente bör vara regementsveterinär, men vid Livregementets husarer och Skånska kavalleriregementet, där, enligt vad ovan nämnts, vederbörande fältveterinärer förutsättas bestrida regementsveterinärs åligganden, bör vara bataljonsveterinär. Antalet veterinärer vid kavalleriet, vilket — frånsett fältveterinärerna — för närvarande utgör 4 regementsveterinärer och 10 bataljons veterinärer, bör alltså enligt revisionens organisationsförslag minskas med 1 regementsveterinär och 8 bataljons veterinärer. I fråga om artilleriet torde Karlsborgs artillerikårs omorganisation, enligt revisionens ovan framställda förslag, till Smålands artilleriregemente kräva, att de för nuvarande Smålands artilleriregemente avsedda veterinärbeställningarna bibehållas. Däremot torde genom den ovan före-

513 slagna anordningen att låta fältveterinären vid fjärde arméfördelningen bestrida veterinärvården vid Stockholms artilleriregemente natron särskild veterinär för detta regemente icke vara erforderlig. Vid sådant förhållande ocb på grund av indragningen av Upplands artilleriregemente kommer antalet militärveterinärer vid artilleriet att minskas med 1 regementsveterinär och 2 bataljonsveterinärer. Vad ingenjörtrupperna beträffar, kommer genom Fälttelegrafkårens förläggning till Linköping Svea ingenjörkår att ensam förfoga över den för dessa båda kårer nu avsedde bataljonsveterinären. Då dennes göromål således komma att avsevärt minskas, synes det revisionen lämpligt att åt honom uppdrages att jämte egen tjänst bestrida veterinärvården vid krigsskolan å Karlberg, vilket för närvarande åligger den vid Positionsartilleriregementet anställde bataljons veterinären. För Fälttelegrafkåren bör beräknas 1 bataljonsveterinär. Denne torde tillika böra handhava veterinärvården vid Ostgöta iivgrenadjärregemente. Den ovan föreslagna indragningen av kommendantskapet å Karlsborg nödvändiggör uppförandet å fortifikationens stat av en för Göta ingenjörkår avsedd bataljonsveterinärbeställning. Vad slutligen Norrlands ingenjörkår angår, skall enligt nuvarande organisation vid denna finnas 1 bataljons veterinär, med skyldighet att jämte egen tjänst bestrida veterinär vår den vid Jämtlands fältjägarregemente. Enligt revisionens uppfattning torde ifrågavarande bataljonsveterinärbeställning kunna indragas och veterinärvården vid ingenjörkåren och infanteriregementet, vilka komma att vara förlagda till ett och samma etablissemang, ombesörjas av den vid Norrlands artilleriregemente anställde bataljonsveterinären. I enlighet med vad sålunda anförts, bör för ingenjörtrupperna antalet bataljoneveterinärer ökas från 2 till 3. På grund av indragningen av Västmanlands trängkår bör 1 bataljonsveterinärbeställning indragas. I och med den ovan föreslagna indragningen av kommendantskapet å Karlsborg utgår den å staten för detsamma upptagne bataljonsveterinären. I enlighet med vad sålunda anförts, bör alltså fältveterinärkårens nuvarande aktiva personal minskas med tillhopa 2 fältveterinärer, 2 regementsveterinärer och 11 bataljonsveterinärer. Vad veterinär vården vid infanteriet beträffar, förutsätter revisionen, att denna kommer att handhavas enligt samma grunder som hittills och alltså bestrides vid de regementen, som äro förlagda å platser, där beridet truppförband finnes, av veterinärerna vid detta och vid övriga regementen av civila veterinärer. 2041 20

514 Då några andra ändringar i den nuvarande organisationen icke torde böra vidtagas, kommer fältveterinärkårens på aktiv stat anställda personal enligt revisionens förslag alltså att utgöras av: 1 överfältveterinär, 4 fält veterinärer,

9 regementsveterinärer och 16 bataljonsveterinärer.

Uti sin förutnämnda, till försvarsrevisionen ingivna skrivelse av den 21 mars 1922 har arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse jämväl framhållit vissa önskemål beträffande militärveterinärernas taktiska utbildning samt därvid anfört följande. För att militärveterinärernas vetenskapliga utbildning måtte kunna fullt utnyttjas under krig, vore det ett oeftergivligt villkor, att tillfälle bereddes dem att under fred sätta sig in i, huru denna deras utbildning skulle kunna tillgodogöras under de förhållanden, som vore rådande under krig. Härtill behövdes det emellertid dels teoretisk utbildning, dels övning. För på stat anställda militärveterinärer vore, sedan de fullgjort sin värnplikt, tillfälle till sådan utbildning berett endast genom en omkring två veckor omfattande taktisk del av bataljons veterinärkursen, såvida ej medel till särskilda kurser för varje gång beviljades. För i reserven anställda torde endast undantagsvis möjlighet kunna beredas att deltaga i nämnda kurs taktiska del; för dem stode således, utan särskilda anslag, ingen taktisk utbildning till buds utöver den, som meddelades under värnpliktstjänstgöringen. Det vore emellertid nödvändigt, att möjlighet bereddes samtliga militärveterinärer ej blott att erhålla en taktisk utbildning, motsvarande den som meddelades i bataljonsveterinärkursen, utan även att de sedermera kunde bibehålla och forkovra denna utbildning. I annat fall torde de ej kunna fylla de stora krav, som ställdes på dem i krig. Avsättande av medel årligen för dylika kurser, så att de med viss periodicitet kunde anordnas och därigenom bättre planeras, vore därför ett starkt framträdande behov. Men jämte taktiska kurser vore ock taktiska tillämpningsövningar nödvändiga, för att militärveterinärerna skulle i krig kunna fylla sitt värv. För att en tillfredsställande veterinärvård skulle kunna etableras, vore det oundgängligt, att veterinärerna vore väl förtrogna med tjänsten bakom fronten och i etappområdet, med etappformationernas funktion och förbindelsevägarna bakåt. Under fälttjänstövningarna toges huvudsakligen hänsyn till övningar med fronttrupper, varigenom de i regel ej bleve så givande för veterinärväsendet som önskvärt vore. Det vore således endast genom deltagande i officérsövningar och fältövningar av olika slag, som

515 arméns veterinärer skulle kunna erhålla den nödvändiga övningen i tilllämpning av vad de vid taktiska kurserna inhämtat, men hittills hade endast undantagsvis ett sådant deltagande ifrågakommit. Veterinärvården under krig vore alltför viktig och för stora ekonomiska värden stode då på spel, för att dylika tillfällen till utbildning finge försummas. Bestämmelser borde därför finnas, som säkerställde militärveterinärernas deltagande i' truppförbandens, arméfördelningarnas, generalstabens och av truppslagsinspektörerna ledda fältövningar. Då de av sjukvårdsstyrelsen ifrågasatta åtgärderna icke stå i något omedelbart samband med den av revisionen föreslagna nya härordningen, har revisionen icke ansett sig böra närmare ingå på dessa frågor, utan torde det böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att härutinnan meddela de bestämmelser, som efter en mera ingående prövning kunna finnas erforderliga. 4. Artilleriets fabriker och tyganstalter. Artilleriets fabriker och tyganstalter utgöras av: Nuvarande ammunitionsfabriken, vars verksamhet är fördelad på två avdel- organisation. ningar, förlagda den ena till Marieberg i Stockholm och den andra till Karlsborg, Karl Gustafs stads gevärsfaktori i Eskilstuna och Åkers krutbruk i Södermanland; tygstationerna i Stockholm, Karlsborg och Boden; samt tygverkstäderna vid Göta, Vendes, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen samt vid Gottlands artillerikår. I organisatoriskt hänseende intaga fabrikerna och tygstationerna en fristående ställning, under det att däremot tygverkstäderna äro direkt anslutna till vederbörande artilleritruppförband. Den för fabrikerna och tyganstalterna avsedda fast anställda personalen är uppförd å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter och skall efter genomförd härordning utgöras av: 1 fälttygmästare, 3 styresmän, 1 tygmästare av 1. klassen, 2 tygmästare av 2. klassen, 4 tyg- eller fabriksingenjörer, 7 departementsskrivare, 11 tyg- eller fabriksförvaltare 1. klassen, 1 öververkmästare.

7 tygförvaltare av 2. klassen, 18 besiktningsrustmästare och tygverkmästare, 6 verkmästare av 1. klassen, 2 verkmästare av 2. klassen, 9 tyg- eller fabriksskrivare, av 44 tyghantverkare och 7 fortmaskinister.

\

516 Ifrågavarande personal placeras till tjänstgöring dels vid artilleriets överstyrelse, dels vid de särskilda fabrikerna och tyganstalterna. Vid artilleriets överstyrelse tjänstgöra fälttygmästaren och de 7 departementsskrivarna. Fälttygmästaren, vilken tillika är chef för arméförvaltningens artilleridepartements militärbyrå, lyder omedelbart under generalfälttygmästaren. Han bar regementschefs makt och myndighet såväl över personalen å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter samt därstädes tjänstgörande annan militär och civilmilitär personal som över artilleriets kontrollpersonal vid enskilda verkstäder. Vidare har han under artilleridepartementet och generalfälttygmästaren inseende över såväl tillverkningen vid artilleriets fabriker och tyganstalter som tillverkningen för arméns behov vid enskilda verkstäder av vapen, övrig artillerimateriel samt ammunition. Slutligen förestår han den militära expedition, som utanför arméförvaltningen är för generalfälttygmästaren erforderlig. 'Av departementsskrivarna tjänstgöra 1 å artilleridepartementets civilb}rrå och 6 å samma departements militärbyrå, därav 2 å konstruktionsavdelningen, 1 å vardera av de två expeditionsavdelningarna samt 2 å tekniska revisionen. För ammunitions fabriken äro avsedda 1 styresman, 1 fabriksingenjör, 2 fabriksförvaltare av 1. klassen, 1 öververkmäslare, 5 verkmästare av 1. klassen och 2 fabriksskrivare. För Karl Gustafs stads gevärsfaktori äro avsedda 1 styresman, 1 fabri ksingenjör, 2 fabriksförvaltare av 1. klassen, 4 besiktningsrustmästare och 2 fabriksskrivare. o

För Åkers krutbruk äro avsedda 1 styresman, 1 fabriksingenjör, 1 fabriksförvaltare av 1. klassen, 1 verkmästare av 1. klassen och 2 verkmästare av 2. klassen. För tygstationen i Stockholm äro avsedda 1 tygmästare av 2. klasseu, 1 tygförvaltare av 1. klassen, 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 besiktuingsrustmästare, 1 tygverkmästare, 1 tygskrivare och 9 tyghantverkare. För tygstationen a Karlsborg, vilken tillika utgör centralförråd för hela artilleriet, äro avsedda 1 tygmästare av 1. klassen, 1 tygingenjör, 4 tygförvaltare av 1. klassen, 1 besiktningsrustmästare, 3 tygverkmästare, 3 tygskrivare och 4 tyghantverkare. För tygstationen i Boden äro avsedda 1 tygmästare av 2. klassen, 1 tygförvaltare av 1. klassen, 1 besiktningsrustmästare, 1 tygverkmästare, 1 tygskrivare, 6 tyghantverkare och 6 fortmaskinister. Personalen vid tygverkstäderna är avsedd att utgöras av:

517 vid vartdera av Göta och Upplands artilleriregementen 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 tygverkmästare och 4 tyghantverkare; vid vartdera av Vendes och Norrlands artilleriregementen 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 besiktningsrustmästare och 4 tyghantverkare; vid Smålands artilleriregemente 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 tygverkmästare och 5 tyghantverkare; samt vid Gottlands artillerikår 1 tygförvaltare av 2. klassen, 1 besiktningsrustmästare, 4 tyghantverkare och 1 fortmaskinist. Enligt gällande bestämmelser äger generalfälttygmästaren rätt att vid behov vidtaga erforderliga omplaceringar av personalen. Med avseende å fabrikernas och tygstationernas allmänna organisa- Revisionens tion har revisionen icke någon ändring att föreslå. Revisionen förutsätter yttniru1ealltså, att fabrikerna bliva desamma som hittills, samt att i förvaltningshänseende självständiga tygstationer finnas i Stockholm, Karlsborg och Boden. Vad tygverkstäderna beträffar, böra jämväl dessa bibehållas vid sitt nuvarande antal. Genom att förlägga Svea artilleriregemente, vilket för närvarande på grund av sin förläggning i Stockholm icke har någon särskild tygverkstad utan för sina reparationsarbeten använder sig av tj^gstationen därstädes, till det genom Upplands artilleriregementes indragning ledigblivna kasernetablissemanget invid Uppsala måste nämligen den till sistnämnda regemente nu anslutna tygverkstaden bibehållas. Till truppförbandet direkt anslutna tygverkstäder komma alltså att finnas vid Svea, Göta, Vendes, Norrlands och Smålands artilleriregementen ävensom vid Gottlands artillerikår. Vad ammunitionsfabriken beträffar, är denna, såsom ovan nämnts, för närvarande uppdelad på två avdelningar, nämligen en å Karlsborg och en vid Marieberg invid Stockholm. Med hänsyn därtill att sistnämnda plats icke ansågs i händelse av krig vara fullt betryggande, beslöts i samband med antagandet av 1914 års härordning, att Mariebergsavdelningen skulle förflyttas till Karlsborg och sammanslås med därvarande avdelning. Detta beslut har emellertid icke kommit till utförande. Av i ärendet företagna utredningar har nämligen framgått, dels att de lokaler inom fästningen, som avsetts att tagas i anspråk för den nya avdelningen, icke kunna för ändamålet användas, dels att plats för erforderliga nybyggnader knappast kan inom fästningens område erhållas, dels ock att betydande svårigheter möta att å en plats med ett så isolerat läge som Karlsborg icke blott anskaffa den för fabrikens drift erforderliga arbetarpersonalen utan jämväl att bereda densamma nödiga bostäder. Med anledning härav och då i varje fall den nuvarande ammu-

518 nitionsfabrikens tillverkningskapacitet vore alltför ringa för säkerställandet av ammunitionstillgången under krig, hava vederbörande myndigheter ansett, att i stället för att förflytta Mariebergsavdelningen till Karlsborg en helt ny ammunitions fabrik med väsentligt utökad tillverkningskapacitet borde uppföras, och har såsom lämplig plats för denna föreslagits Jönköping. Proposition av denna innebörd framlades även av Kungl. Maj:t vid 1917 års riksdag, men blev densamma icke av riksdagen bifallen. Med hänsyn till de synnerligen stora kostnader uppförandet av en ny ammunitionsfabrik skulle medföra, har revisionen funnit en dylik åtgärd åtminstone för närvarande helt utesluten. Vid sådant förhållande och då av skäl, som förut nämnts, en förflyttning av Mariebergsavdelningen till Karlsborg icke torde kunna förordas, har revisionen utgått från, att ammunitionsfabriken allt fortfarande kommer att vara uppdelad på sina nuvarande två avdelningar. Ett ytterligare skäl för att bibehålla Mariebergsavdelningen är, att sedan en del av fabriksbyggnaderna därstädes under år 1920 härjats av eld, desamma sedermera blivit för betydande kostnader återställda i förbättrat skick. Vad härefter den för fabrikerna och tyganstalterna erforderliga personalen angår, har revisionen icke någon ändring att föreslå med avseende å följande personalkategorier, nämligen fälttygmästare, styresmän, tygmästare av 1. och 2. klassen, tyg- och fabriksingenjörer, öververkmästare, besiktningsrustmästare och tygverkmästare, verkmästare av 1. och 2. klassen samt fortmaskinister. Antalet dylika beställningshavare bör alltså bliva detsamma som för närvarande. Beträffande övriga personalgrupper får revisionen anföra följande. Enligt vad i det föregående (sid. 320) redan omförmälts, har revisionen funnit sig böra föreslå, att den ene av de båda å artilleridepartementets tekniska revision placerade departementsskrivarna utbytes mot 1 pensionerad underofficer. I och för nödiga besparingars vinnande har revisionen undersökt, huruvida icke ett sådant utbyte skulle kunna äga rum beträffande övriga departementsskrivare, och har revisionen därvid kommit till det resultat, att så jämväl bör ske utom i fråga om den ene av de å militärbyråns konstruktionsavdelning placerade departementsskrivarna. Denne befattningshavare, vilken är föreståndare för ritkontoret och tilllika själv utför vissa ritningar samt är uppbördsman för kontrollinstrument, torde allt fortfarande böra vara uppförd å aktiv stat. Vad de övriga departementsskrivarnes göromål beträffar, äro dessa, enligt vad revisionen inhämtat, av den jämförelsevis enkla beskaffenhet, att de böra utan någon som helst olägenhet kunna utföras av pensionerade under-

519 officerare. Av de nuvarande 7 departementsskrivarna böra således 5 utbytas mot pensionerade underofficerare med skäliga arvoden. Såsom ovan nämnts, äro för tygstationen i Stockholm avsedda 1 tygförvaltare av 1. klassen och 1 tygförvaltare av 2. klassen. Enligt vad erfarenheten givit vid handen, är det emellertid icke möjligt att med endast två tygförvaltare upprätthålla en rationell vård av tygstationens fyra olika förråd samt dessutom kassaförvaltningen, utan hava två av de för Karlsborgs tygstation avsedda tygförvaltarna tidvis måst till förfång för förrådsvården därstädes beordras att tjänstgöra i Stockholm. Då en dylik anordning, varigenom ständig fara föreligger, att den dyrbara materielen skall genom bristande omvårdnad taga skada, icke vidare torde böra tillämpas, finner revisionen sig böra föreslå, att ytterligare två för Stockholms tygstation avsedda tygförvaltare uppföras å staten. Av dessa torde den ene böra vara av 1. klassen och den andre av 2. klassen. På grund härav och då någon indragning av det för fabrikerna och tyganstalterna i övrigt erforderliga antalet tygförvaltare icke torde kunna vidtagas, böra å staten uppföras sammanlagt 12 tyg- eller fabriksförvaltare av 1. klassen och 8 tygförvaltare av 2. klassen. De nuvarande 9 tyg- eller fabriksskrivarna äro samtliga avsedda för fabrikerna och tygstationerna. Emellertid har det visat sig, att behov föreligger av tygskrivare jämväl vid de sex tygverkstäderna, ävensom att den vid Stockholms tygstation anställde tygskrivaren icke kan medhinna det arbete, som påvilar honom. Med anledning härav har revisionen haft under övervägande, huvuvida icke ytterligare 7 tygskrivare borde å staten uppföras. Med hänsyn till de därmed förenade kostnaderna har emellertid revisionen icke ansett sig kunna framställa förslag härom, utan torde det förefintliga behovet i stället kunna tillgodoses genom anställande mot skäligt arvode av för uppdraget lämpliga pensionerade underofficerare. Slutligen torde en ökning av antalet tyghantverkare vara erforderlig. Med det nuvarande antalet saknas vid vissa verkstäder nödiga föregångsmän i arbetet, och vid gevärsförråden å Karlsborg och i Tingstäde måste materielvården överlåtas åt extra arbetare. En dylik anordning kan uppenbarligen icke vara lämplig. Enligt verkställd undersökning erfordras för ett rationellt ordnande av verkstadsdriften 8 tyghantverkare vid vardera av tygstationerna i Stockholm och å Karlsborg, 9 vid tygstationen i Boden och 4 vid var och en av de sex tygverkstäderna, eller tillhopa 49 tyghantverkare, d. v. s. 5 mera än nuvarande stat upptager.

520 Förutom den för fabrikerna och • tyganstalterna avsedda fast anställda' personalen tjänstgör därstädes även visst antal officerare och underofficerare ur truppförbanden. Sålunda beordras för närvarande: ur artilleriet 4 kompaniofficerare såsom kontrollofficerare, 4 kompaniofficerare såsom besiktningsofficerare, 3 kompaniofficerare såsom arbetsofficerare, 4 underofficerare såsom kontroll- och besiktningsbiträden och 1 underofficer såsom skottställningsunderofficer vid gevärsfaktoriet i Eskilstuna, samt ur infanteriet 1 kompaniofficer såsom tygofficer i Stockholm och 1 kompaniofficer såsom skottstäliningsofficer vid gevärsfaktoriet i Eskilstuna. Ifrågavarande personal är alltjämt erforderlig. För kostnadernas nedbringande torde dock två av de fyra kontroll- och besiktningsbiträdena ävensom skottställningsunderofficern böra utbytas mot pensionerade underofficerare med skäliga arvoden. Den övriga personalen torde fortfarande såsom hittills böra beordras ur truppförbanden, och har vid beräknandet av antalet beställningar vid dessa hänsyn tagits till dessa kommenderingar. Det torde slutligen böra erinras om, att i det föregående (sid. 00) föreslagits, att å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppföres arvode för 1 pensionerad officer såsom ledare för arbetet å artilleridepartementets tekniska revision. I enlighet med vad sålunda anförts, bör å staten för artilleriets fabriker och tyganstalter uppföras följande personal, nämligen: Ordinarie

befattningshavare: 1 fälttygmästare, 8 tygförvaltare av 2. klassen, 3 styresmän, 18 besiktningsrustmästare eller tyg1 tygmästare av 1. klassen, . verkmästare, 2 tygmästare av 2. klassen, 6 verkmästare av 1. klassen, 4 tyg- eller fabriksingenjörer, 2 verkmästare av 2. klassen, 2 departementsskrivare, 9 tyg- eller fabriksskrivare, 12 tyg- eller fabriks förvaltare av 49 tyghantverkare och 1. klassen, 7 fortmaskinister. 1 öververkmästare, Personal på pensionsstat: 1 officer såsom ledare för artilleridepartementets tekniska revision, 1 expeditionsunderofficer » y> » » 1 expeditionsunderofficer » » civilbyrå, 3 expeditionsunderofficerare » » militärbyrå,

521 7 expeditionsunderofficerare vid artilleriets tygverkstäder och Stockholms tygstation, 2 kontroll- och besiktningsunderofficerare samt 1 skottställningsunderofficer vid Karl Gustafs stads gevärsfaktori. 5.

Ecklesiastikstaten.

För den andliga vårdens ombesörjande skola enligt 1914 års här- Nuvarande ordning vid armén finnas anställda 46 regementspastorer, 2 garnisons- 01gai1 pastorer och 1 slottspastor. Av regementspastorerna äro 26 avsedda för infanteriet, nämligen 1 regementspastor vid varje infanteriregemente med undantag av Norrbottens regemente samt Gottlands infanteriregemente. Vid det förra ombesörjes själavården av garnisonspastorn i Boden och vid det senare av regementspastorn vid militärbefälet på Gottland, Vid kavalleriet äro anställda 8 regementspastorer, nämligen en vid vart och ett av de sex fördelningskavalleriregementena och en vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena. För Norrbottens kavallerikår, vilken skall förläggas till Boden, är någon särskild regementspastor ej avsedd. Vid artilleriet finnas 6 regementspastorer, nämligen en vid vart och ett av Svea, Göta, Vendes, Norrlands, Upplands och Smålands artilleriregementen. Vid Gottlands artillerikår ombesörjes själavården av regementspastorn vid militärbefälet på Gottland samt vid Bodens artilleriregemente och Karlsborgs artillerikår av vederbörande garnisonspastor. Positionsartilleriregementet har icke heller någon särskild regementspastor. För ombesörjande av regementspastorsgöromålen vid detta regemente har Kungl. Maj:t plägat för varje år utanordna ett mindre arvodesbelopp. Nid fortifikationen skola finnas 3 regementspastorer, nämligen en.för Svea ingenjörkår, en för Fälttelegrafkåren och en för Norrlands ingenjörkår. Vid Göta och Bodens ingenjörkårer ombesörjes själavården av vederbörande garnisonspastor. Vid trängen skola enligt organisationen finnas endast 2 regementspastorer, den ene avsedd för Skånska trängkåren och den andre för Västmanlands trängkår. Vid Svea, Göta, Norrlands och Östgöta trängkårer skall den andliga vården ombesörjas av regementspastorerna vid de infanteriregementen, som äro förlagda i respektive Örebro, Skövde, Östersund och Linköping. Denna nya organisation är emellertid ännu icke helt genomförd. 2041 20

522 Vid militärbefälet a Gottland är anställd 1 regementspastor, avsedd för Gottlands trupper. Av de båda garnisonspastorerna är den ene avsedd för Karlsborgs garnison och den andre för Bodens garnison. Slutligen är slottspastorn avsedd för krigsskolan a Karlberg. De prästerliga befattningshavarna åtnjuta icke fasta avlöningsförmåner vid armén utan endast vissa mindre arvoden. Att märka är, att garnisonspastorn å Karlsborg i denna sin egenskap jämväl är kyrkoherde i Karlsborgs församling. Kostnaderna för regementspastorsinstitutionen enligt 1914 års härordning belöpa sig till följande belopp, nämligen: 46 regementspastorer å 1,170 kronor 1 garnisonspastor å Karlsborg 1 garnisonspastor i Boden 1 slottspastor å Karlberg

53,820 kronor 3,000 » 4,200 » 1,170 )) Summa 62,190 kronor

Härtill böra emellertid läggas av Kungl. Maj:t beslutade arvoden åt prästerliga biträden vid Skånska husarregementets avdelning i Landskrona, Positionsartilleriregementet, Göta och Östgöta trängkårer samt intendenturkompaniet i Stockholm, utgörande tillhopa 1,850 kronor. Hela kostnaden för pastoralvården inom armén utgör således 64,040 kronor. Förslag tin Allt sedan antagandet av 1901 års härordning har frågan om en omorganisa• .• . . . - i n ••ni? n tion av rege- omorganisation av regementspastorsmsitutionen vid liera tillfällen vant mentspastors- föremål för utredning. På grund av framställningar i ämnet från 1903 års kyrkomöte och ombud för den år 1906 församlade nionde allmänna svenska prästkonferensen uppdrogs år 1907 åt särskilda sakkunniga att inom lantförsvarsdepartementet verkställa utredning och utarbeta förslag i fråga om regementspastorsinstitutionens omorganisation. De sålunda tillkallade sakkunniga avgåvo påföljande år förslag till bestämmelser för den andliga vårdens organisation inom armén, vilket förslag sedermera efter inhämtande av vederbörande myndigheters yttrande blev av de sakkunniga översett och omarbetat. Ifrågavarande förslag, enligt vilket den andliga vården vid krigsmakten skulle handhavas av dels fast anställda regementsoch reservpastorer och dels av bland de värnpliktiga uttagna militärdiakoner, föranledde emellertid icke till någon åtgärd. Med anledning av en utav 1915 års kyrkomöte gjord framställning, att Kungl. Maj:t måtte med särskild hänsyn till de förhållanden, som

523 inträtt genom 1914 års härordningsbeslut, vidtaga de åtgärder, som erfordrades för en snar lösning av frågan om regementspastorsinstitutionens omorganisation och därmed sammanhängande spörsmål, uppdrogs åt särskild sakkunnig att inom lantförsvarsdepartementet biträda med uppgörande av riktlinjerna för den av kyrkomötet antydda organisationen, och avgav den sakkunnige i februari 1916 ett av honom uppgjort förslag till frågans lösning. Icke heller detta förslag föranledde till någon särskild åtgärd. Förslaget har dock legat till grund för en den 7 april 1916 utfärdad kungörelse angående militärpastorers skyldigheter. Uti skrivelse den 5 juni 1918 (nr 281) anhöll emellertid riksdagen med anledning av två särskilda inom första kammaren i ämnet väckta motioner, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning av frågan om förbättrad andlig och sedlig vård för den värnpliktiga ungdomen samt för riksdagen framlägga det förslag, vartill utredningen kunde föranleda. Sedan med anledning härav särskilda sakkunniga den 28 juni 1918 tillkallats för verkställande av den begärda utredningen, överlämnade de sakkunniga den 24 maj 1921 betänkande och förslag rörande den andliga vården vid krigsmakten. Enligt nämnda förslag, vilket ännu är beroende på Kungl. Maj:ts prövning, skulle för handhavande av den andliga vården, vilken vore dels religiös dels kulturell, finnas särskilda militärpastorer på stat och i reserv. I vissa fall skulle dock den kulturella vården anförtros åt särskilda ledare. Militärpastorerna på stat skulle indelas i en högre och en lägre arvodesklass, varav de, som tillhörde den senare, skulle vid sidan av sin tjänst få innehava bisysslor. Militärpastorer av lägre arvodesklass skulle finnas å alla orter, där blott ett truppförband vore förlagt. På förläggningsplats med två eller flera truppförband skulle däremot finnas militärpastor av högre arvodesklass, gemensam för samtliga truppförband. I Stockholm och Karlskrona skulle dock flera militärpastorer anställas. Sammanlagt skulle vid armén finnas 20 militärpastorer av den högre klassen och 16 av den lägre. Militärpastorsbefattningarna skulle icke såsom nu uteslutande förbehållas statskyrkans.präster utan stå öppna även för lekmän, som visade sig för uppdraget lämpliga. Militärpastor skulle förordnas på 5 år i sänder. Efter uppnådda 50 år skulle han inträda i reserven, där anställning på särskild ansökan jämväl skulle kunna vinnas. För att vara militärpastorerna behjälpliga vid den andliga vårdens handhavande skulle särskilda biträden uttagas bland de värnpliktiga, av vilka en del skulle särskilt utbildas för ändamålet, andra åter endast hjälpa till vid sidan av sin militära tjänst.

524 För erhållande av en enhetlig ledning av den militära andliga vården föreslå de sakkunniga inrättandet av en för hela landet gemensam centralorganisation, militärkonsistorium. Detta skulle bestå av ärkebiskopen såsom ordförande, en fältprost, en inspektör för den kulturella vården samt fyra av Kungl. Maj:t för en tid av fem år förordade ledamöter. Endast fältprosten och inspektören för den kulturella vården, vilka skulle stå i spetsen för var sin gren av den andliga verksamheten vid krigsmakten, skulle uteslutande ägna sig åt sina respektive uppgifter. Militärkonsistorium förutsattes skola sammanträda blott var tredje månad. Den årliga kostnaden för den föreslagna organisationen har av de sakkunniga beräknats till i runt tal 250,000 kronor. En av de sakkunniga har varit av en från de övriga skiljaktig mening och framlagt särskilt förslag. Enligt detta skulle huvudvikten läggas på det kulturella arbetet. Den religiösa vården åter skulle överlämnas åt de religiösa samfundens frivilliga initiativ och intresse samt staten endast hava att taga emot de regementspastorer och soldatmissionärer, som dessa samfund föresloge. Urvalet skulle dock ske av en särskild nämnd, religionsvårdsnämnden. Samfunden skulle själva avlöna av dem anskaffade regementspastorer. Den egentliga andliga vården (fälthögskolan) skulle ingå som ett led t det allmänna folkbildningsarbetet och stå under ledning av skolöverstyrelsen. Den direkta ledningen vid trupp förbanden skulle handhavas av på stat anställda fälthögskolelektorer samt av bildningskommittéer och regementskollegier. Att ur vissa synpunkter sett en omorganisation av den nuvarande regementspastorsinstitutionen kan vara önskvärd, vill revisionen för sin del icke ^ bestrida. Emellertid är revisionen av den uppfattningen, att den föreliggande frågan icke. står i det nära samband med arméorganisationen i övrigt, att den med nödvändighet nu påkallar sin lösning. Vid sådant förhållande och då revisionen i varje fall icke ansett sig kunna intaga någon ståndpunkt till det av'1918" års sakkunniga framlagda förslaget, vilket som naturligt är helt och hållet bygger på den nuvarande härordningen, har revisionen kommit till den uppfattningen, att med förevarande frågas lösning lämpligen bör tillsvidare anstå. De stora kostnader, som skulle föranledas av en omorganisation i den av de sakkunniga föreslagna riktningen, hava än ytterligare styrkt revisionen i denna dess uppfattning. Om revisionen alltså vid uppgörandet av sitt förslag utgått från, att den nuvarande organisationen av regementspastorsinstitutionen tillsvidare

r

525 bibehålies — givetvis med de förändringar, som äro en direkt följd av den utav revisionen föreslagna indragningen av vissa truppförband — har revisionen dock funnit sig böra föreslå, att regementspastorsbefattningarna vid Fälttelegrafkåren och Norrlands ingenjörkår indragas. Till följd av dessa båda kårers förläggning till Östgöta livgrenadjärregemente respektive Jämtlands fältjägarregemente synes nämligen en sådan indragning utan olägenhet kunna ske. A Karlsborg erfordras fortfarande en garnisonspastor för de därstädes enligt revisionens förslag förlagda truppförbanden m. m. (Göta ingenjörkår, intendenturkompaniet, tygstationen, ammunitionsfabriken). Då kommendantskapet å Karlsborg av revisionen föreslås till indragning, torde garnisonspastorsbeställningen lämpligen böra uppföras ä den för fortifikationen gemensamma staten. Vid Flygkåren förekommande regementspastorsgöromål förutsättas komma att omhänderhavas av regementspastorn vid ()stgöta livgrenadjärregemente. , I överensstämmelse med vad sålunda anförts böra vid armén indragas tillhopa 14 regementspastorsbeställningar. Enligt den av revisionen föreslagna organisationen kommer således ecklesiastikstaten vid armén att bestå av 32 regementspastorer, 2 garnisonspastorer och 1 slottspastor. 6.

Polispersonalen.

Vid såväl Bodens som Karlsborgs fästning finnes särskild fästnings- Nuvarande polis anställd. Dess huvudsakliga åligganden äro att hindra främlingar or s amsatlori och andra obehöriga personer att erhålla kännedom om fästningsanläggningar och försvarsanordningar samt att biträda den civila ordningsmakten vid tillsynen över, att utlänning icke i strid mot givna föreskrifter uppehåller sig inom fästningarnas skyddsområden. Polispersonalen i Boden åligger därjämte att i allt, som har samband med befästningarna och övriga försvarsanstalter i Boden, övervaka ordningen och säkerheten inom dess skyddsområde ävensom att söka förhindra skadegörelse och åverkan å kronans därinom befintliga egendom. Fästningspolisen utgöres enligt den för polispersonalen i Boden och Karlsborg gemensamma staten av följande personal, nämligen: i Boden:

a Karlsborg:

1 poliskommissarie, 5 överkonstaplar, 18 konstaplar och 6 extra konstaplar.

1 överkonstapel och 2 konstaplar.

526 Med avseende å tjänsteställningen är poliskommissarie underlöjtnants vederlike samt de övriga sergeants vederlikar. Polispersonalen lyder under vederbörande kommendant och står under närmaste befäl av vederbörande kommendantsadjutant. Då enligt revisionens förslag Bodens fästning är avsedd att allt fortfarande bibehållas, kommer den för ifrågavarande fästning: avsedda polispersonalen att alltjämt vara erforderlig. Vid sådant förhållande och då det nuvarande antalet polismän, enligt vad erfarenheten givit vid handen, icke är större än som för en effektiv bevakning inom fästningens vidsträckta skyddsområde måste anses oundgängligen erforderligt, har revisionen icke någon ändring att föreslå beträffande polispersonalen i Boden. Enligt vad i det föregående (sid. 266) omförmälts, skall enligt revisionens uppfattning Karlsborg icke vidare bibehållas såsom fästning utan inskränkas till att vara en för armén i dess helhet avsedd central förrådsplats ävensom förläggningsort för vissa truppförband. I den mån förråd och verkstäder äro belägna inom den gamla kärnfästningens område, böra dessa visserligen kunna skyddas och bevakas av de därstädes förlagda truppförbanden, men för bevakningen av utanför kärnfästningens område belägna förråd och anstalter torde allt fortfarande en särskild polispersonal vara erforderlig. En sådan torde även alltjämt vara behövlig såsom biträde åt den civila ordningsmakten vid upprätthållande av allmän ordning och säkerhet. Revisionen anser därför, att en särskild polispersonal för Karlsborg, även efter fästningens nedläggande som sådan, bör finnas. Med hänsyn därtill att någon särskild bevakning av de hittillsvarande befästningsanläggningarna å Vaberget icke vidare erfordras, torde dock den ena av de båda konstapelsbeställningarna kunna indragas. H.

J ä m f ö r e l s e m e l l a n b e h o v e t a v fast a n s t ä l l d p e r s o n a l e n l i g t 1914 års h ä r o r d n i n g och e n l i g t r e v i s i o n e n s förslag.

Till belysande av behovet av fast anställd personal enligt den av revisionen föreslagna organisationen i förhållande till personalbehovet enligt 1914 års härordning har revisionen upprättat efterföljande »Sammandrag över föreslagna personalstater)). Av detta sammandrag framgår, att den fast anställda personalen kommer att avsevärt reduceras. Vad officerarna angår, kommer deras antal att minskas med 749 eller från 2,657 till 1,908. Denna minskning, vilken motsvarar 28.2 procent, fördelar sig på de olika graderna sålunda:

527 Generalspersoner: Överstar: Överstelöjtnanter: Majorer: Kaptener (ryttmästare): Löjtnanter: Underlöjtnanter och fänrikar:

nn 15 minskas med 2 till » 52 » » 10 » > 70 » » 16 » » 153 » » 51 » » 852 » » 263 » » 1,056 » » 273 » » 459 » » 134 »

13 42 54 102 589 783 325

» » » » » >

19.2 % 22.9 % 33.3 % 30.9 % 25.9 % 29.2 %

I fråga om underofficerarna är minskningen ännu mera framträdande. Deras antal, vilket enligt nuvarande organisation utgör 1,972 — musikunderofficerare icke medräknade ••— kommer sålunda att minskas med icke mindre än 807 eller till 1,165. Minskningen, vilken motsvarar 40.9 procent, fördelar sig på de olika graderna sålunda: Fan-(styck-)junkare, förvaltare: nu 710 minskas med 285 till 425 eller med 40.2 % Sergeanter: » 1,262 » » 522 » 740 » » 41.4 %

Jämväl underbefäl och meniga förete en avsevärd minskning. Deras sammanlagda antal, vilket enligt nuvarande organisation utgör 12,299 — beställningsmän och musikmanskap ej medräknade — kommer sålunda att enligt revisionens förslag nedgå till 6,698. Minskningen belöper sig alltså till 5,601, motsvarande 45.5 procent, och fördelar sig på de olika graderna sålunda: Furirer av 1. klass: nu 656 minskas med 167 till 489 eller med Furirer av 2. klass: » 1,429 » » 422 » 1,007 » » Korpraler (konstaplar): » 2,059 » » 897 » 1,162 » » Vicekorpraler (vicekonstaplar): » 1,419 » » 653 » 766 » » Volontärer: » 6,736 » » 3,462 » 3,274 » »

25.6 % 29.5 % 43.6 % 45.3 % 51.4 %

Vad beställningsmännen angår, komma dessa jämväl att minskas, ehuru minskningen av organisatoriska skäl icke bliver så betydande som för ovan angivna personalgrupper. Antalet beställningsmän, vilket enligt nuvarande organisation uppgår till 888, kommer sålunda enligt revisionens förslag att minskas med 250 till 638 eller med 28.2 procent. Den personalgrupp, som får vidkännas den största minskningen, är musikpersonalen. Dennas antal, vilken enligt den nuvarande organisationen utgör 1,261, kommer enligt revisionens förslag att minskas med 774 till 487 eller med icke mindre än 61.4 procent. Minskningen fördelar sig på de olika graderna sålunda: Fan-(styek-)junkare: Sergeanter: Furirer: Korpraler (konstaplar): Vicekorpraler (vicekonstaplar): Meniga

nu » » » » »

48 minskas med 10 till 38 eller- med 286 » 106 » » 392 26 » 119 » » 145 67 » 88 » » 155 150 » 8 » » 158 237 » 126 » » 363

20.8 % 73 % 18 % 43.2 % 94.9 % 65.3 %

528 Sammandrag över fq Underofficerare

Officerare.

(utom musikunderofficerare).

w

It

B

/.

= •o

Qe

< < ra 0!

Furirer. Pr

Fredsorganisation. Högre staber m. m. Föreslagen organ isation. Lantförsvarets' kommandoexpedition... Arméförval t ningen 13 Generalitetet Arméfördelningsstaber o. militärbefäl Kommendantskapet i Boden Generalstaben j ä m t e militärattachéer 1 Fältläkarkåren: g;irnisonss,jukkusen i Stockholm och 3 Karlsborg

ra o pr®

o pr 0 o

ra ! -t

5 14 33

5 14 33 4 13 34

Infanteriet.

Föreslagen organisation. 1914 års härordning ....

Kavalleriet.

Föreslagen organisation. 1914 års liärordning ....

2 37 7 66;

Summa personal

o 7\

%

l

1 22 2 —i I—i20! 21 44 260 — 27 28i 84424

-

—

13 Summa personal 13 2 1914 års härordning, summa personal 15 2 Undervis| Föreslagen organisation j — ; — ningsverk. \ 1914 ars härordning . !

Artilleriet. Föreslagen organisation. Artilleristaben Fabriker och tyganstalter Truppförband '

P

w #

= = ra 3

O

Underbefäl

a3

4 3

-

35 5 454 192 991 216 645 280|| 1 .488 366 68 27 142 27 261 126 57

426' 642 302 724| 1.09U 392 52 79 9i; 153

604 649 649 2,5 812. 1,232 1.256 3,1 1071 129 192' 288;

193 lOO;

191! 267'

132 III

—

71 8 211 83;

140,

8|

1;

67 68

15 7 328

9, 24 97.

143 171

267;i

193 100 399 150

267;

8 17 26156

350 61| 462 132i

1914 års härordning, summa personal;

(Föreslagen orga- \ Ingenjörtrupperna ) nisation ......... och fortifikationen, \l914 års härord-\

8 49

108 27

72;

4 10 58

66;

85;

20 26

27 36

60 81

19 251

6ll|

56 86

38; 84:

64;

t ning Trängen.

,

Föreslagen organisation 1914 års härordning

! '

J Föreslagen orgaIntendenturtrupperna J nisation o. intendenturkåren. \1914 års härord-

!

I ning 116 79 88 12' 16 95 15 — ä Flygtrupperna. Föreslagen organisation - i U 7; 14; 23 8 13 5 7 Summa summarum personal: Föreslagen organisation 54402 589 783 325 1,908 425 740 1,165 489 1.007 1.162; 766 3.4 1914 års härordning 70153 852 1,056 459 2,657 710 1,262 1,972 656 1.429 2,059j 1,419 5.5 i Minskning 16 51 263 273 134 749 285! 522 807 167 422 897 653 2,1* \Ökning Fälttyg-mas tare.

S t y r e s m a n 1. klass.

) 3 s t y r e s m ä n och 2 t y g m ä s t a r e 2. klass. — 4 ) E v e n t u e l l t i sta]

529 ha personalstater. •

.

.

•

_

.

_

—

;

M a n s k a p (utom m u s i k m a n s k a p ) . B e s t ä l l n i n g s Summa underbefäl och volontärer.

Hovslagarmanskap.

Sjukvårdsmanskap. furirer.

'#3

co

g 8

pr

ct- -O P *t

o o Pr* o pr a o

03 9 "Ö p

p 09

% o D

H H P ra

h

H

m 0 3 B

ra H to

sr

ja

O O

PS O

m P T3 P •i

ro

B ° ra w H N te

P •O

pr

9 H Hl P ra H

Hantverksmans kap.

ra

ra o

H

ra 0 o- >d 3 B o *• P M. fi' 3 a o 9 •a 9^

Summa beställningsmän.

Furirer.

0H_

ra o a W

c: ra

män.

Gevärshantverkarmanskap.

o pr a o

1 P

0!

H

P

H

p

03 CO

P

8 "i •d P

P

d ra 3_ B fi' Bp

Pr

Vf

9 ID 03

o ra

pr o t>r

P

il

B

O

O)

Hl

•o P. HS 8 ••* •Ö P

ra

8P

co

ra 0 B. B 9 B

3 P

ra ra er <&'B9 n> Cu •j

tB ' 3

SK

ra

-

21 28

21 21 85 28 28 112

5 1

5 1

5 19

169 224 22 6 12 19 49 19

22 37

22 50 46 102

24 51

24 51

2,319

69 11

38 84

4 10

i

5 12

60 26

190 360

4 6

4 6

90 3,194 21 21 56 LKJ 6,082 5 90 1,253 88 2,817 2 9

42 56

1,362

1,362

—

42 56

21 28

43 56

21 22 28 28

—

211 280 43 8 95

—

64 275 84 364; 34 65

77 160

15 38 73 61 134i

38 73 61 134

55 114 94 2081

6 10

-

73 68 52 120 !

89 126 18 8 12

1 144 6

12;

25 48

74 6,698 21 39 68 36 12,299 2 85 107 t62 5,601 39 46

260 14 ne 369 30 17 26 \109 16

48 6E

46 80 34

16 16

28 n i 34 12E

7 16 6 2C

33 57

—

24•

14 57 127 418 218 638 41 28 155 627 261 888 24 \2t 20£ 42 250 273

50 140 23 89 23g 28 9 39 9£ t

32 34

28 33

30 39

e

ljE

ommendör ur flottan. — ) I stället för en överste eventuellt 1 kommendör ur flottan. 2041 20

530 S a m m a n d r a g över fi M u s i k p e r s o n a l . Underofficerare.

Underbefäl.

fi

Furirer.

m 03 Qt

§•! ä gpr

fi 9 fi

rt-

Fredsorganisation.

pr g

CI>

8 8

OO

3 CC B 0 0. a

H en;

° 8

ra ra P 3

ra H<

Högre Btaber m. m. Föreslagen organisation. Lantförsvarets kommandoexpedition

sJ

?8 30 p

js.

Hl

C.

o ps 3 O pr

ffl

ra

S- »c

B

p1

£8

8 P Hl *E. £. £ 3

pr

st

° K'

p

ra

p

»

P

o Ui

B 3

cfcj'

F

i £ ' HJ ® as » o' •

o

ra "7

—

—

42 44 8 115 70 108 108 110 326 278 25 15 5 10 10 12 18 12 42 36

185 604 40 78

-

Arméfördelningsstaber och militärbefäl Fältläkarkåren; gamisonssjiikhusen i Stockholm och Summa personal 1914 års härordning, Undervisningsverk.

summa personal

Föreslagen organisation 2

Kavalleriet.

Föreslagen organisation 1914 års härordning

Artilleriet. Föreslagen

21 65 86 28 274 302 5 15 20 8 36 44

i

9,

i

organisation. 3,

r

Summa personal 1914 års härordning,

summa personal

Ingenjörtrupperna och | Föreslagen organisation fortifikationen. \ 1914 års härordning Trängen. Föreslagen organisation

—

8 8

2 3 2

3 11 2 12

6 14 4 12

5 4

5 3 4 6

10 7 8 6

17 7 12

20 17 16 24

10 10 8 12

30 27 24 36

2, 3, 21 1,

Intendenturtrupperna och f Föreslagen organisation... intendenturkåren. \ 1914 års härordning Flygtrupperna.

Föreslagen organisation

, Summa summarum personal: Föreslagen organisation

38 106 144 48 392 440 10 286 296

8 215 126 341 10, 76 88 145 155 158 458 363 821 19, 69 67 150 1243 237 \ 480 } 8 ,

| Minskning 43 2 \Ökning .... ') Civila tjänstemän i försvarsdepartementet och arméförvaltningen äro icke här medtagna; icke heller viss 19 konstaplar och 6 extra konstaplar. Karlsborgs polispersonal är här medräknad. — 3) Garnisonspastor. ) 1 förvaltare 1. klass, 1 öververkmästare,'8 tygförvaltare 2. klass, 18 besiktningsrustmästare eller tygverkmästare, 6 verkmäs 8 9 kassörer, 1 departementsskrivare, 7 tygverkmästare och 24 tyghantverkare. — ) Därav 1 garnisonspastor. — j Hantverl klass och 1 verkmästare 2. klass. — %i) 3 flygingenjörer och 1 flygfotograf.

ma personalstater (forts). C i v i 1 m i l i t ä r

Fältläkarkåren.

<ra

ra a TO p ra SL 3 ra oB

TI

H

p:

g

3 SK

sr

cr

p

Ss ?T P

?

t? o' SK H pr g p

— p: rf TT p. 9 H(

SK

p

Hl

fr

Si" p H <S

O:

<ra

SK ?

31 CH

Fäl tveterinärkåren. od p

W

P

Hl

ra

v

5 Hf

co c B B

SK

<ra ro

p

ro ro 3

ra 3'

Öv r i g p e r s o n a l .

W 9

ro ro B

EL

o

ra B 03

< ro ro

h

B' p: H

P-'

< ro er

B>

ra ra •j

3 B B t

6 4

5'

a.

P:

5 1

Hl

o:

P-

<

O:

<

<

1 03 ct-

o

P

3 3

HJ

8i rP B

il

GG

ra O:

fi

~ B ro 3 03 B O P B

pr

H

V ' P

^~x

•O

ro

o' B

•d

g.

3 2. 1

03 O

3 SL

M H

ra ra x •

o'

ro CL

c*

O

5' p •d

P pr

B

CB H

Ö3

m

—

o

ro i-i

1 O:

pr 9

"3

< ra

2.

o ro < 2

B p:

1 Civil personal. J)

p e r s o n a l .

1 2

—

)32

11 37

1 6

1 7

1 1 6

1 )1 1

)2

—

16 H

1 1

1 1

2 2

*)1 1

2 2

42 56

80 108

19 26

19 26

5 10

15 34

5 8

5 8

118 20

19 26 :

: _

1 ' 1

1 1

19 26

38 52

5 8

5 10

21 28 3 4

2 10

5 14

21 28

5 10

3 5

2 1

°)118 5

- —

1 1

1 3

3 2

3 2

)2 3

1 1

3 4

4 6

4 6

4 5

4 5

6 6 7

—

8 12

— —

5 5

5 5

;41 49

51 59

55 64

4 6

)12 18

16 24

28 41

)2 2

2 2

2 2

1 1

)10

215 218

279 301

435 502

35 49

2 5

Q

u

1 2

1 2 1 1 19) 4

16 15

t

59 71

i i i

-

i i

4 6

36 49

40 55

44 44

126 156 30

1 1

9 11

16 27

30 45

32 43

32 40

4 O

—

}

n

sonal i arvodesbefattningar vid u n d e r v i s n i n g s v e r k och t r u p p f ö r b a n d m. fl. — 2) 1 poliskommissarie, 6 ö v e r k o n s t a p l a r , or, 1 krigsarkivarie. — 5 ) S l o t t s p a s t o r . — 6) 4 tyg- eller fabriksingenjörer, 2 d e p a r t e m e n t s s k r i v a r e , 12 tyg- eller fabriksklass, 2 v e r k m ä s t a r e 2. k l a s s , 9 tyg- eller fabriksskrivare, 49 t y g h a n t v e r k a r e , 7 fortmaskinister. — 7) 9 fortifikations10 ) D e p a r t e m e n t s s k r i v a r e . — u ) 1 d e p a r t e m e n t s s k r i v a r e , 1 tygförvaltare 1. k l a s s , 5 t y g h a n t v e r k a r e och 2 v e r k m ä s t a r e 1.

532 Ser man på den militära personalen i dess helhet, d. v. s. officerare, underofficerare samt underbefäl och manskap tillsammans (beställningsmän och musikpersonal medräknade), kommer dennas antal, vilket enligt nuvarande organisation utgör 19,077, att enligt revisionens förslag minskas med 8,181 till 10,896 eller med 42.8 procent. Vad den civilmilitära personalen beträffar, kan minskningen av organisatoriska skäl icke bliva så avsevärd. Av det uppgjorda sammandraget framgår, att nuvarande 502 civilmilitära beställningar komma att minskas med 67 till 435 eller med 13.3 procent. Minskningen fördelar sig på de olika personalgrupperna sålunda: Fältläkarkåren: Fältveterinärkåren: Övrig civilmilitär personal:

nit 156 minskas med 30 till 126 eller med 19.2 % » 45 » » 15 » 30 » » 33.3 % » 301 » » 22 » 279 » » 7.3 %

Slutligen kommer antalet av den i sammandraget upptagna civila personalen att minskas från 71 till 59 eller med 12, motsvarande 17 procent. Nedanstående tabell innehåller en sammanfattning av behovet av fast anställd personal vid armén enligt 1914 års härordning och enligt det av revisionen uppgjorda förslaget. Antal bes fällningar. Revjsionens 1914 års förslag. härordning. Militär personal: Officerare, utom musikofficerare Underofficerare, utom musikunderofficerare.. Underbefäl och meniga 1 ) Beställningsmän

Minskning antal.

%

2,657 1,972 12,299 888 1,261

1,908 1,165 6,698 638 487

749 807 5,601 250 774

28.2 40.9 45.5 28.2 61.4 1

19,077

10,896

8,181

42.8 Civilmilitär personal

13.3 Civil personal 2 )

19,650

11,390

8,260

42 Summa

') Utom beställningsmän och musikmanskap. 2 ) Här avses endast den å omstående tabell angivna.

I. H ä r e n s h ä s t a r o c h r e m o n t e r i n g s v ä s e n d e t . 1. Härens hästar. Det enligt gällande organisation vid armén förekommande hästmaterialet utgöres av: egna tjänstehästar, avsedda endast för vissa officerare, stamhästar, avsedda för truppförbanden ävensom för vissa officerare med vederlikar, samt v

533 lejda hästar, avsedda dels för stamhästnumerärens förstärkande under vissa övningar, dels för utförande av transporter m. m. Vid uppgörandet av sitt organisationsförslag har revisionen utgått från, att arméns hästmaterial allt fortfarande kommer att hänföras till ifrågavarande tre särskilda kategorier. Egna tjänst ehästar.

Enligt 1915 års riksdagsbeslut angående hästhållniugen för officerare Nuvarande vid armén skola vissa officerare vara beridna å två hästar, andra åter o r s a n i s a t i o n endast å en häst. Såsom allmän regel gäller, att om officer är beriden å två hästar, skall den ene vara egen tjänstehäst och den andre stamhäst .samt, om vederbörande är beriden endast å en häst, denne skall vara en stamhäst. Från denna regel göras dock vissa undantag. I överensstämmelse härmed åligger det nedan angivna personal att hålla en egen tjänstehäst, nämligen: chefen för generalstaben, inspektörerna för infanteriet och militärläroverken, de sex arméfördelningscheferna, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, inspektören för kavalleriet och inspektören för trängen tillhopa samtliga officerare vid generalstaben » kommendanterna i Stockholm, Boden och Karlsborg » cheferna för krigshögskolan, krigsskolan och ridskolan » chefen för remonteringsstyrelsen )) samtliga regementschefer vid infanteriet (militärbefälhavaren å Gottland inberäknad) » samtliga officerare vid kavalleriet utom fänrikar )) samtliga regements- och kårchefer vid artilleriet utom chefen för Karlsborgs artillerikår » fälttygmästaren » eller tillhopa

13 hästar 53 » 3

»

3 1

» »

28 243

» »

9 1

» »

354 hästar.

Anskaffningen av egna tjänstehästar, vilka skola godkännas av vissa myndigheter, åligger vederbörande officerare själva. Såsom ersättning härför äga dessa åtnjuta ett årligt lönetillägg av 250 kronor. Staten anskaffar och underhåller den för tjänstehästarna erforderliga munde-

534 ringen samt tillhandahåller in natura stallrum, furage, vatten, ljus, veterinärvård och skoning för dylika hästar samt ombesörjer deras skötsel. Egen tjänstehäst får icke av ägaren avyttras, med mindre vederbörande myndighet, som har att godkänna densamma, lämnat sitt medgivande till försäljningen. Förenämnda organisation är ännu icke helt genomförd. Revisionens Med avseende å de för närvarande gällande allmänna grunderna för yttrande, officerares beridenhet har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vid sådant förhållande torde antalet egna tjänstehästar enligt den av revisionen föreslagna arméorganisationen böra beräknas sålunda: chefen för generalstaben, inspektören för infanteriet, de fyra arméfördelningscheferna, militärbefälhavaren i Norrbotten, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, militärbefälhavaren å Gottland, kommendanten i Boden, inspektören för kavalleriet och inspektören för trängen tillhopa 13 hästar. chefen för lantförsvarets kommandoexpedition, vilken enligt beslut av 1920 års riksdag skall vara beriden liksom generalstabsofficer » 1 » samtliga officerare vid generalstaben med undantag av militärattachéerna )> 49 » chefen för artilleristaben » 1 » chefen för krigshögskolan » 1 » chefen för krigsskolan ävensom kadettofficeren ur kavalleriet vid samma skola )) 2 » chefen för ridskolan ävensom de fyra därstädes anställda lärarna » 5 » samtliga regementschefer vid infanteriet (militärbefälhavaren å Gottland ej medräknad) » 20 )) samtliga officerare vid kavalleriet utom fänrikar » 125 » samtliga regementschefer vid artilleriet » 7 )) eller tillhopa 224 hästar eller 130 egna tjänstehästar mindre än enligt nuvarande härordning. Såsom av förestående beräkning framgår, har revisionen icke upptagit några egna tjänstehästar för chefen för remonteringsstyrelsen, chefen för Gottlands artillerikår och fälttygmästaren. Vad den förstnämnde beträffar, föreligger icke behov vare sig i fred eller vid mobili-

535 sering, att denne är beriden, och vad de båda senare angår, böra dessa, i likhet med övriga överstelöjtnanter vid artilleriet ävensom kårchefernä vid fortifikationen och trängen, vara beridna endast å en häst och följaktligen en stamhäst. Uti de för närvarande gällande bestämmelserna angående gottgörelse åt vederbörande officerare för hållande av egna tjänstehästar ävensom beträffande statens skyldighet att anskaffa mundering åt dylika hästar samt svara för deras underhåll m. m. ifrågasätter revisionen icke någon ändring. Stamhästar.

Enligt 1914 års härordning samt 1915 års riksdagsbeslut angående Nuvarande hästhållningen för officerare vid armén skall vid armén efter genomförd härordning finnas det antal stamhästar, som nedan angives. För generalitetet och arméför delningsstab erna äro avsedda: 1 häst för var och en av chefen för generalstaben, inspektörerna för infanteriet och militärläroverken, de sex arméfördelningscheferna, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen och inspektören för kavalleriet tillhopa 12 hästar. 1 häst för var och en av fjorton adjutanter, nämligen en hos vardera av inspektörerna för infanteriet och militärläroverken och två i varje arméfördelningsstab » 14 )) en reservgrupp om 5 hästar för var och en av de sex arméfördelningsstaberna, avsedda för därstädes tjänstgörande fältläkare, fortifikationsofficer, fördelningsintendent och expeditionsintendent ävensom för tillgodoseende av tillfälligt behov av två hästar för adjutanter i staben » 30 » eller tillhopa 56 hästar. För generalstaben, vars officerare, enligt vad förut nämnts, äro beridna på var sin egen tjänstehäst, är avsedd en gemensam grupp av 41 stamhästar. Av dessa äro 17 ständigt fördelade på arméfördelnings- m. fl. staber för att göra där placerade generalstabsofficerare beridna å två hästar. Återstående 24 hästar tillhöra huvudstationen i Stockholm. Vid artilleristaben skall finnas 1 stamhäst avsedd för chefen för staben.

536 För kommendantskapen äro avsedda 4 stamhästar, därav en häst för kommendanten i Boden och en häst för var och en av adjutanterna hos kommendanterna i Stockholm, Karlsborg och Bo.den. Vid undervisningsverken skola finnas 6 stamhästar, nämligen en häst för var och en av cheferna för krigshögskolan, artilleri- och ingenjörhögskolan, ridskolan, infanteriskjutskolan och krigsskolan samt en häst för adjutanten vid krigsskolan. Vad härefter arméns särskilda truppslag angår, skola vid infanteriet finnas 28 stamhästar vid varje regemente. Härav äro avsedda en häst för var och en av översten, överstelöjtnanten, de tre majorerna, regementskvartermästaren och fyra regementsadjutanter. Dessa 10 hästar bilda den s. k. stabsgruppen. Av återstående 18 hästar, den s. k. kompanichefsgruppen, äro 12 hästar avsedda för kompanicheferna och 6 hästar för kulsprutekompaniet. Då infanteriet räknar 28 regementen, utgör stamhästantalet vid infanteriet i dess helhet 784, därav 280 för stabsgruppen och 504 för kompanichefsgruppen. Vid kavalleriet skola enligt härordningen finnas: vid vart och ett av de sex mindre fördelningskavalleriregementena 651 stamhästar, därav 620 för truppen och 31 för officerare och vederlikar, nämligen en häst för varje officer utom för fänrikar, vilka skola hava två hästar, samt en häst för vardera av regements- och bataljonsveterinärerna; alltså ( 6 x 6 5 1 = ) tillhopa 3,906 hästar vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena 1,152 stamhästar, därav 1,100 för truppen och 52 för officerare och vederlikar; alltså (2 X 1,152=) » 2,304 hästar vid Norrbottens kavallerikår 13 stamhästar för officerarne och 240 för truppen; alltså » 253 » eller tillhopa 6,463 hästar vid artilleriet skola finnas följande antal stamhästar, nämligen: vid vart och ett av Svea, Göta, Upplands och Smålands artilleriregementen 446 hästar, därav 1 för chefen, 5 för regementsofficerarna och 440 för batterierna; alltså ( 4 x 4 4 6 = ) tillhopa 1,784 hästar vid Vendes artilleriregemente 1 häst för chefen, 6 för regementsofficerarna och 536 för batterierna; alltså » 543 »

537 vid Norrlands artilleriregemente 1 häst för chefen, 5 för regementsofficerarna och 480 för batterierna; alltså tillhopa 486 hästar vid Gottlands artillerikår 1 häst för chefen och 85 för batterierna; alltså » 86 » vid Bodens artilleriregemente 4 hästar för överstelöjtnanter och majorer, 6 för fortbefälhavare och 60 för kompanierna; alltså » 70 )> vid Positionsartilleriregementet 1 häst för chefen, 3 för regementsofficerarna och 180 för batterierna; alltså » 184 » vid Karlsborgs artillerikår 1 häst för chefen och 61 för kompanierna; alltså » 62 )) eller tillhopa 3,215 hästar Vid fortifikationen och ingenjörtrupperna skola finnas sammanlagt 231 stamhästar. Av dessa äro avsedda: 1 häst för var och en av fortifikationens 17 regementsofficerare samt 19 hästar för sådan stabspersonal av kaptens grad, som anses böra göras beriden; alltså tillhopa 36 hästar för Svea ingenjörkår , » 40 » » Göta » » 40 » » Fälttelegrafkåren » 60 » » Bodens ingenjörkår » 15 » » Norrlands ingenjörkår » 40 » eller tillhopa 231 hästar Slutligen skola vid trängen finnas sammanlagt 331 stamhästar, därav 1 häst för inspektören för trängen och 55 hästar för var och en av de sex trängkårerna. En sammanfattning av vad sålunda anförts giver vid handen, att vid armén skall efter genomförd härordning finnas följande antal stamhästar, nämligen: vid generalitetet, generalstaben m. fl. staber generalitetet och arméfördelningsstaber 56 generalstaben 41 artilleristaben 1 kommendantskapen 4 undervisningsverken 6 tillhopa 108 hästar 2041 20

"

538 vid infanteriet » kavalleriet » artilleriet » fortifikationen och ingenjörtrupperna » trängen

tillhopa » » » ))

784 hästar 6,463 » 3,215 » 231 » 331 ' »

eller tillhopa 11,132 hästar Det torde böra framhållas, att organisationen, sådan den i det föregående angivits, ännu icke blivit helt genomförd. Revisionens Enligt det av revisionen uppgjorda organisationsförslaget bör antalet yttrande, stamhästar vid armén beräknas på sätt nedan angives. För chefen för lantförsvarets kommandoexpedition, vilken skall vara beriden å två hästar, bör beräknas 1 häst. För generalitetet, arméfördelningsstaberna och tränginspektionen böra avses: 1 häst för var och en av chefen för generalstaben, inspektören för infanteriet, de fyra arméfordelningscheferna, militärbefälhavaren i Norrbotten, generalfälttygmästaren och inspektören för artilleriet, chefen för fortifikationen, militärbefälhavaren på Gottland, kommendanten i Boden, inspektören för kavalleriet och inspektören för trängen ....: tillhopa 13 hästar 1 häst för var och en av tolv adjutanter, nämligen två hos inspektören för infanteriet, två i varje arméfördelningsstab samt två i tränginspektionen » 12 » 1 häst för var och en av de fyra fältveterinärerna » 4 » en reservgrupp om 4 hästar för var och en av de fyra arméfördelningsstaberna, avsedda för därstädes tjänstgörande fältläkare, fortifikationsofficer, fördelningsintendent och expeditionsintendent ävensom för tillgodoseende av tillfälligt behov av två hästar för adjutanter i staben » 16 » eller tillhopa 45 hästar För generalstaben bör avses en gemensam grupp av 36 stamhästar. Av dessa böra 14 avses för följande utom huvudstationen placerade officerare, nämligen stabscheferna vid infanteriinspektionen, kavalleriinspektionen, de fyra arméfördelningsstaberna, militärbefälet i Norrbotten, kommendantskapet i Boden och militärbefälet på Gottland ävensom generalstabsofficerarna vid de fyra arméfördelningsstaberna och militärbefälet i

539 Norrbotten. Återstående 22 hästar, eller 2 mindre än för närvarande, äro såsom hittills avsedda såsom en för huvudstationens officerare gemensam reservgrupp. För artilleristaben bör beräknas 1 häst för var och en av chefen och de fjorton artilleristabsofficerarna, alltså tillhopa 15 hästar. g ' För kommendantskapet i Boden bör beräknas 1 häst för den ur infanteriet kommenderade adjutanten vid kommendantskapet. För fälttygmästaren, vilken, såsom förut nämnts, bör vara beriden liksom övriga överstelöjtnanter vid artilleriet, bör avses 1 häst. För undervisningsverken torde böra beräknas 1 häst för chefen för krigshögskolan, 1 häst för chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan, 1 häst för chefen för ridskolan, 4 hästar för lärare och adjutant vid ridskolan, 1 häst för chefen för infanteriskjutskolan, 1 häst för chefen för krigsskolan, 1 häst för adjutanten vid krigsskolan och 1 häst för kadettofficeren ur kavalleriet vid krigsskolan, alltså tillhopa 11 stamhästar. Vad härefter infanteriet angår, torde antalet stamhästar böra beräknas på sätt nedanstående tabell utvisar. Stabsgruppen. Livregementets grenadjärer: Regementschef och 3 regementsofficerare Regementskvartermästare och 3 regementsadjutanter Signalofficer Kompanichefer Kulsprutekompaniet

Kompanichefsgruppen.

•

4 4 1 7 6

.— — Tillhopa

16 regementen lika med Livregementets grenadjärer

224 Svea livgarde: Samma antal h ä s t a r som vid Livregementets grenadjärer samt därutöver hästar för ytterligare 2 kompanichefer

16 16

Göta livgarde = Svea livgarde Norrbottens regemente: Samma antal hästar som vid Livregementets grenadjärer samt därutöver hästar för ytterligare 1 regementsofficer j ä m t e adjutant och 4 kompanichefer Gottlands infanteriregemente: Samma antal hästar som vid Livregementets grenadjärer med den skill-i nåden, att häst icke beräknas för regementschefen (militärbefälhavaren)' men i stället häst för ytterligare 1 kompanichef Studentkompanierna fofficers- och reservofficersaspiranter)

15 30 10

V olontärskolorna. Summa

169 512

540 . Vid infanteriet komma således att finnas 512 stamhästar eller (784 — 5 1 2 = ) 272 hästar mindre än enligt nuvarande organisation. För studentkompanier och volontärskolor, vilka äro organiserade även under tiden för första tjänstgöringen för värnpliktiga i allmänhet, hava särskilda stamhästar måst beräknas. För de övriga skolor åter, som äro sammandragna under tiden mellan repetitionsövningarna och vinterövningarna, hava däremot icke" några särskilda stamhästar upptagits, enär dessa skolors hästbehov torde kunna fyllas med regementenas ordinarie stamhästar. För granatkastarförbanden hava icke heller några särskilda stamhästar beräknats. Under förra delen av första tjänstgöringen torde nämligen draghästar från kulsprutekompaniet kunna i erforderlig utsträckning disponeras, och under senare delen av samma tjänstgöring ävensom under repetitionsövningarna bör behovet tillgodoses genom lejda hästar. Vad härefter kavalleriet angår, har revisionen enligt verkställda detaljberäkningar kommit till det resultatet, att för varje skvadron böra avses tillhopa 130 stamhästar. Vid vart • och ett av tre fördelningskavalleriregementen om fyra skvadroner böra alltså finnas tillhopa 520 hästar. Av nämnda antal äro 489 avsedda för truppen och 31 för officerare och vederlikar, nämligen en häst för varje officer utom för fänrikar, vilka liksom för närvarande böra vara beridna å två hästar, samt en häst för den vid regementet anställde veterinären. Vid Skånska kavalleriregementet och Norrlands dragonregemente, vilka äro avsedda att organiseras å fem skadroner, böra enligt samma beräkningsgrund finnas 650 hästar, därav vid Skånska kavalleriregementet 615 för truppen och 35 för officerare med vederlikar samt vid Norrlands dragonregemente 614 för truppen och 36 för officerare med vederlikar. Vid kavalleriet böra således finnas tillhopa [(3 x 520) + (2 x 650) =]. 2,860 stamhästar eller (6,463 — 2,860 = ) 3,603 hästar mindre än enligt nuvarande organisation. Vad artilleriet beträffar, äro för närvarande vid fältartilleriet beräknade 40 hästar per batteri. På grund av den utav revisionen föreslagna omorganisationen av fältartilleriregementena från 11 batterier till 6 batterier och den i samband därmed vidtagna ökningen av batteriernas manskapsstyrka med omkring 10 man är det emellertid nödvändigt att något öka hästantalet vid varje batteri. . Med anledning härav och med hänsyn till mobiliseringsbehovets tillgodoseende har revisionen ansett hästantalet per fältbatteri icke kunna sättas lägre än till 50. I denna

541 siffra ingå då emellertid jämväl de för officerare och vederlikar erforderliga hästarna. I enlighet med den sålunda angivna beräkningsgrunden böra vid vart och ett av de å sex batterier organiserade Svea, Göta, Vendes och Norrlands artilleriregementen finnas (6 x 50 = ) 300 hästar. Vid Gottlands artillerikår, vilken är avsedd att organiseras å två fältbatterier, skulle enligt ovan angivna beräkningsgrund erfordras 100 hästar. Då emellertid stallutrymme finnes endast för 95 hästar, och då varje nybyggnadsarbete bör, där icke förhållandena göra sådant oundgängligen nödvändigt, undvikas, torde antalet hästar vid kåren böra bestämmas till nyssnämnda antal eller 95 hästar. Vid Bodens artilleriregemente, vilket är avsett att organiseras å sex fästnings artillerikompanier bör beräknas samma hästantal som för närvarande eller 70 hästar. Vid Stockholms artilleriregemente äro för närvarande beräknade 30 hästar per batteri. Av samma skäl som ovan anförts beträffande fältartilleriet torde emellertid nämnda antal böra ökas till 48. Då regementet enligt revisionens förslag är avsett att organiseras å två tunga haubitsbatterier och tre luftvärnsbatterier, men de sistnämnda batterierna förutsättas vara motoriserade, bör således hästantalet bestämmas till (2 x 48 =) 96. Vid Smålands artilleriregemente, vilket är avsett att organiseras å fyra tunga och två lätta fältbatterier, kunna kraven på ridutbildning vid de tunga batterierna sättas något lägre än vid det lätta fältartilleriet. Med hänsyn härtill torde ett antal av 33 hästar per tungt batteri vara tillfyllest. Vid de lätta batterierna torde böra räknas med 50 hästar per batteri. Hästantalet vid regementet bör alltså bestämmas till (4 x 33 -f 2 x 5 0 = ) 232. Man torde böra räkna med, att åtminstone vissa av regementets batterier framdeles komma att motoriseras, vilket skulle medföra ett minskat behov av stamhästar. Då denna motoriseringsfråga för närvarande icke är fullt utredd, har revisionen emellertid ansett sig böra beräkna antalet stamhästar med hänsyn till anspända batterier. Vid Norrbottens artillerikår, vilken är avsedd att organiseras å två fältbatterier, skulle jämlikt förut angivna beräkningsgrunder erfordras 100 hästar. Då emellertid manskapsstyrkan vid dessa batterier är mindre än vid fördelningsartilleriregementenas batterier och då mobiliseringsbehovet av stamhästar ävenledes är relativt taget något mindre än vid nämnda regementen, torde hästantalet utan allt för stora ölägenheter kunna begränsas till 80.

542 I enlighet med vad sålunda anförts, böra alltså, vid artilleriet finnas tillhopa [(4 x 300) + 95 + 70 + 96 + 232 + 80 =)] 1,773 stamhästar eller (3,215 — 1,773=) 1,442 hästar mindre än enligt nuvarande organisation. Vad fortifikationen och ingenjörtrupp)erna beträffar, torde till följd av den utav revisionen föreslagna organisationen någon nämnvärd reduktion av det nuvarande stamhästantalet icke kunna vidtagas. Enligt de tjänstgörings- och utbildningsförhållanden revisionen tänkt sig och med hänsyn jämväl tagen till vederbörande stabspersonal har revisionen beräknat antalet hästar vid de olika kårerna sålunda: vid Svea ingenjörkår -» Göta » » Fälttelegrafkåren » Bodens ingenjörkår » Norrlands »

59 hästar 50 » 50 » 23 » 36 » tillhopa 218 hästar

eller (231 — 2 1 8 = ) 13 stamhästar mindre än enligt nuvarande organisation. Enligt den av revisionen för trängtrupperna föreslagna organisationen äro de olika trängkårerna avsedda att organiseras på 1 trängkompani och 1 sjukvårdskompani. Vid vardera av Svea och Norrlands trängkårer tillkommer dessutom 1 bilkompani. Med hänsyn härtill och under förutsättning, att det för studentkompaniet erforderliga antalet ridhästar lämnas från kavalleriet, bör det för trängkårerna och deras gemensamma skolor erforderliga antalet stamhästar beräknas sålunda: vid var och en av två trängkårer, organiserade å 1 trängkompani och 1 sjukvårdskompani 44 hästar, alltså (2 x 44 =) 88 hästar » vardera av två trängkårer, organiserade å 1 trängkompani, 1 sjukvårdskompani och 1 bilkompani, 46 hästar, alltså (2 x 4 6 = ) 92 > tillhopa 180 hästar eller (331 — 1 8 0 = ) 151 stamhästar mindre än enligt nuvarande organisation. Vid intendenturtrupperna finnas enligt nuvarande organisation icke några stamhästar. Emellertid har erfarenheten givit vid handen, att cheferna för intendenturkompanierna måste vara beridna, därest de skola

543 vara i stånd att på ett tillfredsställande sätt leda utbildningen. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att 1 häst beräknas för var och en av cheferna för de fyra intendenturkompanierna. Vid intendenturtrupperna böra alltså finnas tillhopa 4 stamhästar. Slutligen erfordras jämväl vid flygtrupperna ett antal stamhästar dels för att vid vissa övningar kunna göra officerare m. fl. beridna, dels för ekonomikörslor o. d. Antalet torde böra bestämmas till 8 hästar. En sammanfattning av vad sålunda anförts giver alltså vid handen, att vid armén efter den nya härordningens genomförande bör finnas följande antal stamhästar, nämligen: vid lantförsvarets kommandoexpedition, generalitetet, generalstaben m. fl. staber och undervisningsverken: lantförsvarets kommandoexpedition 1 generalitetet, arméfördelningsstaberna och tränginspektionen 45 generalstaben 36 artilleristaben 15 kommendantskapet i Boden, 1 fälttygmästaren 1 undervisningsverken 11 tillhopa 110 hästar vid infanteriet » 512 » » kavalleriet » 2,860 » » artilleriet » 1,773 » fortifikationen och ingenjörtrupperna )> 218 » » 180 )> » trängtrupperna » 4 » » intendenturtrupperna » flygtrupperna •_ J_ ).) tillhopa 5,665 hästar eller (11,132 — 5,665=) härordning.

5,467 stamhästar mindre än enligt nuvarande Lejda hästar.

Det för trupp förban den avsedda antalet stamhästar är icke under Nuvarande alla perioder av året tillräckligt för övningarnas bedrivande utan måste 01ga tidvis förstärkas med lejda hästar. Enligt gällande organisation är hästlejning avsedd att förekomma vid samtliga truppslag. Vid infanteriet sker hästlejning för kulspruteformationerna. Enligt vad förut nämnts, disponerar varje kulsprutekompani över 6 stamhästar. Uti

544 härordningen har emellertid beräknats, att därutöver erfordras under senare delen av rekrytskolan och början av repetitionsövningarna 3 samt under återstoden av nämnda övningar ytterligare 23 lejda hästar. I enlighet härmed har för varje infanteriregemente beräknats följande antal hästlejningsdagar, nämligen: 3 hästar i 120 dagar = 360 lejningsdagar 23 » )) 23 » = 529 » eller tillhopa 889 lejningsdagar För de 28 infanteriregementena uppgår alltså det beräknade antalet hästlejningsdagar till (28 x 889 = ) 24,892. Vid kavalleriet har likaledes ett antal lejda hästar för kulsprutetjänsten ansetts erforderligt. Enligt härordningen hava beräknats 350 hästlejningsdagar vid varje regemente och således för kavalleriet i dess helhet till (8 x 350 = ) 2,800. Artilleriets behov av lejda hästar hava i härordningen beräknats sålunda: 66 fält- och 1 bergsbatteri å fastlandet å 42 hästar i 42 dagar 118,188 2 ridande fältbatterier å fastlandet å 72 hästar i 42 dagar 6,048 Gottlands artillerikår a 100 hästar i 42 dagar 4,200 6 positionsbatterier å fastlandet a 52 hästar i 42 dagar 13,104 Bodens artilleriregemente a 40 hästar i 35 dagar 1,400 Karlsborgs artillerikår a 40 hästar i 35 dagar 1,400 Summa lejningsdagar 144,340 Härtill komma för artilleri- och ingenjörhögskolan 444 dagar och för övningsmarscher, fältartilleriets samt fästnings- och positionsartilleriets skjutskolor tillhopa 3,968 dagar. Hela antalet hästlejningsdagar vid artilleriet uppgår således till sammanlagt (144,340 + 444 + 3,968 = ) 148,752. Vid ingenjör trupp erna är behovet av hästlejning i härordningen beräknat sålunda: vid Svea ingenjörkår » Göta » » Fälttelegrafkåren » Bodens ingenjörkår D Norrlands ))

7,959 hästlejningsdagar 7,959 » 16,284 » 3,806 » 11,655 » eller tillhopa 47,663 hästlejningsdagar.

545 Därutöver har beräknats hästlejning för övningsmarscher och skolor under 2,989 dagar. Sammanlagda antalet hästlejningsdagar för ingenjörtrupperna utgör således enligt härordningen (47,663 + 2,989 =) 50,652. Vid trängen är antalet erforderliga hästlejningsdagar beräknat till 4,000 för var och en av de sex trängkårerna; alltså för trängen i dess helhet till (6 x 4,000 =) 24,000. Vid intendenturtrupperna, vilka icke hava några stamhästar, erfordras jämväl hästlejning i viss utsträckning. För vinter- och tillämpningsövningar hava beräknats: vid intendenturkompaniet i Stockholm 800 hästlejningsdagar )) ))

)>

ä Karlsborg i Boden i Sollefteå

600 350 600

»

tillhopa 2,350 hästlejningsdagar Då emellertid ett. visst behov av lejda hästar föreligger även under utbildningen i övrigt, har det för intendenturtrupperna erforderliga antalet hästlejningsdagar beräknats till sammanlagt 2,500. Slutligen har för lejning av hästar under större fälttjänstövningar m. m. i härordningen för intendentsdepartementet beräknats 7,000 hästlejningsdagar. Sammanlagda antcdet hästlejningsdagar enligt nuvarande organisation utgör således: vid infanteriet 24,892 dagar » kavalleriet 2,800 » » artilleriet 148,752 » » ingenjörtrupperna 50,652 » » trängen 24,000 » )) intendenturtrupperna 2,500 » för intendentsdepartementet 7,000 » Summa 260,596 dagar Hästlej ningen sker, på sätt särskilt är stadgat, medelst kontrakt genom vederbörande trupp förbands försorg. I syfte att nedbringa kostnaderna för hästlej ningen hava under de senare åren pågått försök att utbyta lejda hästar mot inköpta sådana. Truppförbanden hava sålunda bemyndigats att med anlitande av de för hästlej ningen anslagna medel — i vissa fall särskilt anvisade medel — inköpa 6—8-åriga, för tjänsten vid truppslaget lämpliga hästar. Ifråga2041 20

546 varande s. k. ackordhästar skola under den tid, då de icke behövas för fullgörande av hästlejningsdagar, utackorderas till fodervärdar. Häst, för vilkens utackordering hinder möter, skall försäljas. Revisionens yttrande.

Vad först infanteriet angår, erfordras vid detta truppslag fortfarande såsom hittills viss hästlejning för kulsprutekompanierna under såväl första tjänstgöringen som repetitionsövningarna. Därutöver tillkommer hästlejning för de granatkastar- och pionjärformationer m. m., som enligt revisionens förslag skola vid de särskilda regementena organiseras. Slutligen måste med hänsyn därtill att stamhästar beräknats endast för 7 (vid Gottlands infanteriregemente 8) kompanichefer, ridhästar lejas för cheferna för de ytterligare kompanier, som organiseras under repetitionsövningarna. Vid beräkningen av antalet hästlejningsdagar har hänsyn hittills icke tagits till, att en hel del hästar under lejningstiden drabbas av halta, sjukdomar o. s. v. En följd härav är, att övningarna icke alltid kunna bedrivas i den omfattning, som avses. För undvikande av härmed förenade ölägenheter torde det vara nödvändigt att vid såväl infanteriet som övriga truppslag räkna med en viss reserv hästlejningsdagar. Med ledning av härutinnan inom arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse upprättad statistik synes denna reserv böra bestämmas till 10 procent av det i övrigt beräknade antalet hästlejningsdagar. Med ovan angivna utgångspunkter har revisionen beräknat, att behovet av hästlejning vid ett fastlandsinfanteriregemente i medeltal kommer att utgöra, vad nedanstående tabell utvisar. Antal 1 )

Summa - -. liiistlejningshästar. ' dagar, i dagar.

Ö v n i n g s p e r i o d e r .

Sommarrekrytskola (del därav, som icke till tiden sammanfaller med repetitionsövning) ' Vinterrekrytskola Repetitionsövning ;

6 6 33

10 procent »reserv Summa j

1,056'"')

l J Det angivna antalet liästar och dagar utgör ett medeltal av det beräknade behovet. I praktiken kommer givetvis med hänsyn till rådande utbildningsförbållanden m. m. uppdelningen av bästlcjningsdagarrja på liästar ocb dagar att förete avvikelser såväl de olika regementena emellan som för ett och samma regemente under olika år. 2 ) Därest under första tjänstgöringen viss utbildning icke äger rum regementsvis utan i stället ordnas mer eller mindre centraliserad (jfr sid. 00\ erliålles den för sådan utbildning erfordertiga hästlejningen genom att i motsvarande måu minska hästlejningen vid regementena.

547 Behovet för de 20 fastlandsregementena utgör således (20 x 1,056 = ) 21,120 hästlejningsdagar. Yid Gottlands infanteriregemente förefinnes intet behov av hästlejning för vinterrekrytskola. Under repetitionsövning minskas dessutom hästlejningsbehovet med en ridhäst för en kompanichef. 1 övrigt gälla samma beräkningsgrunder som för ett fastlandsregemente. Antalet hästlejningsdagar bliver alltså 880 och med 10 procent reserv följaktligen 968. Slutligen erfordras hästlejning för studentkompanierna. Behovet beräknas utgöra omkring 2,000 hästlejningsdagar, erforderlig reserv däri inberäknad. x Vid infanteriet i dess helhet erfordras alltså följande antal hästlejningsdagar, nämligen : för de 20 fastlandsregementena » Gottlands infanteriregemente » studentkompanierna

21,120 lejningsdagar 968 » 2,000 » tillhopa 24,088 lejningsdagar

eller (24,892 — 24,088 = ) 804 lejningsdagar mindre än enligt nuvarande organisation. Ehuru revisionen vid uppgörandet av sina beräkningar iakttagit den strängaste begränsning, är alltså trots det minskade antalet regementen antalet lejningsdagar vid infanteriet ungefär detsamma som enligt nuvarande organisation. Detta är givetvis en följd av den enligt revisionens förslag nytillkommande tekniska materielen (granatkastare, pionjärmateriel, ökat antal kulsprutor m. m.), vilken kräver hästtransport. Enligt revisionens förslag kommer vid kavalleriet all kulsprutetjänst att förläggas till de särskilda vid regementena organiserade tekniska skvadronerna. Då dessa skvadroners stamhästar kunna erhålla för kulsprutetjänsten erforderlig dressyr, torde någon hästlejning icke vidare behövas vid ifrågavarande truppslag. På grund av den utav revisionen föreslagna nya organisationen torde det enligt 1914 års härordning för artilleriet beräknade antalet hästlejningsdagar kunna väsentligt nedbringas. Med hänsyn till de vid artilleriet rådande utbildningsförhållandena synes hästlejning böra beräknas på sätt nedanstående tabell utvisar.

548 Antal hästlejningsdagar (inberäknat 10 % reserv).

ra ra

ra * B

o

B

B

5- 0 'i

ra

H Vt ra ry

B g

P

v -

0 Studenter, officers- och reservofficers-

£ ra

Norrbottens art.-kår.

"• Q ! A ra H 3 2 ra c2: i IT? g" ! at? ^

B W

Bodens art.-regem.

r <

Gottlands art.-kår.

H

i

Smålands art.-regem.

£

Norrlands art.-regem.

9 Första tjänstgöring. ! ! i 1 a) Skarpskjut1 1) 1) 2) ningsperiod på i) n 731 731! 731 731: - ! - 1 616 — sommaren 731| 6)| 7) 8)1 9) 4) 3) b) Vinterövnings- , 8)1 8) 624 1,488 768j 480; 960 480 •period 1,5361 1.536: 1,536 11) 12) 11) 11)1 13) 14)1 18) 16) t ml 11,661 11.661 12,519 2,706 1,260 6,342 3,108 Repetitionsövning ...i 11,661) 11,661 1 Yintcrovningar för i . . — — — underhefälsskolor 1 — , i Artilleri- och ingen1 jörh bgskolan — i —! — — —1 —! — — Reserv för försök

— 3,000 —

2)

3' 4)

6)

5 3 h ä s t a r i 14 dagar 44 » »14 » 64 » » 24 » 26 » » 2 4 » 6 K

,,

» 2.1

»,

32 h ä s t a r 7) » 20 8) .1 40 9) » 20 10) 100 11

i 24 dagar. » 2 4 » . » 24 » . » 24 » . u 30

»

.

Pt a

2.w I 0

en

m ra C-. m •

pr ra

B

Bl

B

—

12,4(

— 1 7)

6,(1

—

6,000

éé

444 —

Summa ; 13,928! 13,928 13,928 13,016 14,738 3,474J 1,740 7,918 3,588' 6)

ifi

| ?

72,5'

!

0 ra H ^

O: i"!

10)

_ ! _ j _ |

j

d in Ci PT ra

— 1,498

1.4J

3,000 6,000 4441,498

97.2(

! 1 )

353 h ä s t a r i 30 dagar, 119 h ä s t a r 12) )> 3 75 » »30 » , 141 1 3 ) » 24 83 » » 30 » t 14) » 45 » » 25 » , 15 1 6 ) » 38 200 » » 30 » 16 » 22 > 97 » » 30 " 1 17) » . » 30 200 »

i 9 dagar. »9 » » 9 » » 9 » • i. 9 .i 9

»

•

»

.

För artilleriet i dess helhet böra alltså beräknas 97,200 hästlejningsdagar eller (148,752 — 9 7 , 2 0 0 = ) 51,552 dagar mindre än enligt 1914 års organisation. Vad ing enpr trupp erna beträffar, ställer sig på grund av organisation och utbildningsförhållanden hästlejningsbehovet olika vid de särskilda kårerna. För var och en av dessa torde hästlejning böra beräknas på sätt nedanstående tabell utvisar. AntalJ) v n i n g s p e r i o d e r.

hästar.

Svea ingenjörkår. 180 280

Första tjänstgöring "Repetitionsövning tillhopa

Summa hästlejningsdagar. dagar.

20 15

3,600 4,200 7,800

x ) Liksom vid infanteriet utgör det angivna antalet hästar och dagar ett medeltal av det beräknade behovet.

549 Antal x ) Ö v n i n g s p e r i o d e r. hästar.

dagar.

158 190

20 15

Summa hästlejningsdagar.

Göta ingenjörkår. i Första tjänstgöring Repetitionsövning..,

3,160 2,850 6,010

tillhopa Fälttelegrafkåren.

i

115 275

I Första tjänstgöring Repetitionsövning...

60 15

6,900 4,125 11,025

tillhopa Bodens ingenjörkår. : Första tjänstgöring i Repetitionsövning...

20 20

130 110

2,600 2,200 4,800

tillhopa Norrlands ingenjörkår. Första tjänstgöring i Repetitionsövning...

20 20

180 150

3,600 3,000

tillhopa

—

6,600

Samma

—

36,235

v ) Liksom vid infanteriet utgör det angivna antalet hästar och dagar ett medeltal av det beräknade behovet. e

Till förenämnda för de särskilda kårerna beräknade hästlejningsdagar, vari ingår erforderlig reserv, böra läggas 3,000 lejningsdagar för övningsmarscher och skolor. För ingenjörtrupperna böra således beräknas sammanlagt (36,235 + 3,000 = ) 39,235 lejningsdagar eller (50,652 — 39,235 = ) 11,417 dagar mindre än enligt nuvarande organisation. Vad trängtrupperna, beträffar, torde för var och en av de fyra kårerna hästlejning böra beräknas på sätt nedanstående tabell utvisar. Antal; Ö v n i n g s p e r i o d.

Somniarrekrgtskola (del därav, som icke till tiden sammanfaller med repetitionsövning) Vinterrckrgtskola Repetitionsövning Summa

hästar.

dagar.

32 18 85

45 14 19

Summa hästlejningsdagar.

1,410 252 1.615 3,307

) Liksom vid infanteriet och ingenjörtrupperna utgör det angivna antalet hästar och dagar ett medeltal av det beräknade behovet.

550 Till det för de särskilda kårerna sålunda beräknade antalet hästlejningsdagar, vari erforderlig reserv ingår, böra läggas 810 (18 hästar i 45 dagar) hästlejningsdagar för stndentkompaniets övningar. För trängtrupperna i deras helhet erfordras således sammanlagt [(4 x 3,307) + 8 1 0 = ] 14,038 hästlejningsdagar eller (24,000 14,038 =) 9,962 dagar mindre än enligt nuvarande härordning. För intendenturtrupperna torde hästlejning böra beräknas enligt samma grunder som hittills, d. v. s. sammanlagt 2,500 lejningsdagar. Vad slutligen flygtrupperna angår, föreligger för dessa icke något behov av hästlejning. Ej heller anser revisionen behövligt att beräkna några särskilda hästlejningsdagar för intendentsdepartementet, då kostnaderna för hästlejning under större fälttjänstövningar m. m. böra bestridas från ordinarie fälttjänstövningsanslaget. • Sammanfattas vad ovan anförts, erfordras alltså enligt revisionens förslag följande antal hästlejningsdagar vid armén, nämligen: vid infanteriet 24,088 lejningsdagar » artilleriet : 97,200 3D » ingeiijörtrupperna 39,235 » » trängtrupperna 14,038 » » intendenturtrupperna 2,500 >> tillhopa 177,061 lejningsdagar «

eller (260,596 - - 177,061 =) 83,535 dagar mindre än enligt nuvarande härordning. Vid antagandet av den nuvarande härordningen beräknades kostnaderna för hästlejningen till 2 å 4 kronor för häst och dag. Under krisåren steg emellertid kostnaden år från år och utgjorde år 1920 i medeltal 16 kronor 60 öre för häst och dag. Sedermera har visserligen en avsevärd nedgång av lejningskostnaden inträtt, men enligt vad revisionen inhämtat, måste man allt fortfarande räkna med en väsentligt högre lejningskostnad än år 1914. Då det givetvis är av vikt att söka i möjligaste mån nedbringa kostnaderna för hästlejningen, anhöll revisionen i skrivelse till chefen för försvarsdepartementet den 15 mars 1921, att de jämlikt kungl. brev den 19 december 1919 tillkallade sakkunniga för följande av försök med utb)^te av lejda hästar mot inköpta måtte verkställa utredning, angående i vilken utsträckning hästlejningen borde ersättas av ackordhästar. Med anledning härav hava nämnda sakkunniga i ett den 14 juni 1921 avgivet vttrande anfört, att av hittills anställda försök otvivelaktigt fram-

551 gått, att avsevärda besparingar stode att vinna genom en väl avvägd tillämpning av systemet med utbyte av lejda hästar mot inköpta, men att försökstiden dock varit allt för kort, för att de sakkunniga skulle kunna göra något säkert uttalande om den utsträckning systemet borde och kunde givas. De sakkunniga hade därför ansett lämpligt att vid utredningen räkna med följande tre olika alternativ: Alternativ I. Utbyte av lejda hästar mot inköpta förutsattes endast skola göras i den utsträckning, som kunde ske med användande av det antal ackordhästar, som approximativt beräknades komma att — om disponibla medel för ändamålet utnyttjades — tillhöra armén vid 1923 års ingång eller 2,176 hästar. Alternativ II. Antalet ackordhästar vid armén förutsattes uppbringat till 3,044 eller det högsta antal, som med hänsyn till rådande utackorderingsmöjligheter och förhållandena i övrigt enligt hittills vunnen erfarenhet syntes kunna ifrågasättas. Alternativ III. I detta alternativ, som innebure en viss utvidgningav det nästföregående, hade utan hänsyn till utackorderingsmöjligheterna antagits, att verklig hästlejning skulle tillgripas endast under de perioder, som på grund av det ringa dagantalet under inga förhållanden lämpade sig för ackordsystemet, men att i övrigt samtliga hästlejningsdagar skulle utgöras medelst ackordhästar. Dessas antal beräknades till 4,755. Då en stor del av de nuvarande ackordhästarna vore relativt gamla och av samma ålder borde särskilda medel under de närmaste 4 å 5 åren från och med år 1923 beräknas för häststammens förnyande till lämplig ålder. Under förutsättning att antalet hästlejningsdagar enligt då föreliggande preliminära beräkningar komme att uppgå till sammanlagt 213,269 och lejningspriset till i medeltal 10 kronor för häst och dag, beräknade de sakkunniga, att de årliga kostnaderna för arméns hästlejning — vilka utan användning av ackordsystemet alltså skulle uppgå till 2,132,690 kronor — enligt förenämnda tre olika alternativ skulle ställa sig sålunda: a) under de närmaste 4 å 5 åren från och med år 1923 enligt alternativ 1 1,287,610 kronor » alternativ II 1,100,870 » )) alternativ III 655,390 » b) under tiden därefter enligt alternativ I » alternativ II » alternativ III

1,135,610 kronor 948,870 » 503,390 »

552 För hästantalets uppbringande till det i alternativen II och III förutsatta erfordrades särskild medelsanvisning, och beräknades denna engångskostnad uppgå enligt alternativ II till 868,000 kronor och enligt alternativ III till 2,579,000 kronor. Av de olika alternativen hade, yttra de sakkunniga, alternativ III huvudsakligen teoretiskt intresse, enär utackorderingsrnöjligheterna näppeligen medgåve dess praktiska genomförande. Av de båda övriga alternativen utgjorde alternativ I egentligen blott och bart en uträkning av det resultat, som skulle kunna nås med det antal ackordhästar, som beräknades finnas vid utgången av år 1922 under det att alternativ II räknade med den vidare utformning av systemet, som de sakkunniga för närvarande funne rimlig och önskvärd. Därav följde, att alternativ I med dess mindre hästantal erbjöde en större säkerhet att räkna med än alternativ II, men icke förty ansågo de sakkunniga sig böra förorda detta, dock icke utan en viss tvekan beträffande artilleriet, för vilket truppslag med hänsyn till det relativt stora hästantalet måhända klokheten skulle bjuda att i alternativ II räkna med samma hästantal som i alternativ I. Då av den utav de sakkunniga verkställda utredningen framgår, att avsevärda besparingar stå att vinna genom utbyte av lejda hästar mot inköpta, är det tydligt, att revisionen för sin del finner sig böra förorda en sådan åtgärd. I vilken omfattning ett dylikt utbyte bör äga rum, kan visserligen vara föremål för delade meningar, men såvitt revisionen kunnat finna, torde hinder icke komma att möta för genomförande av det utav de sakkunniga uppgjorda alternativ II. Vid beräknandet av kostnaderna för hästlejningen enligt den nya härordningen torde man därför böra utgå från en tillämpning av ackordsystemet enligt grunderna för nämnda alternativ. Såsom ovan nämnts, har revisionen beräknat det enligt den föreslagna organisationen erforderliga antalet hästlejningsdagar till 177,061. Enligt vad revisionen inhämtat, torde det lägsta lejningspris, med vilket man för närvarande kan räkna, utgöra 4 kronor för häst och dag. Under förutsättning att ackordsystemet icke tillämpades, skulle således den årliga kostnaden för hästlejning uppgå till icke mindre än 708,244 kronor. Därest åter ackordsystemet genomföres enligt de grunder, som förutsättas i förenämnda alternativ II, kan emellertid enligt verkställda beräkningar detta belopp minskas till i runt tal 355,200 kronor. Vid uppgörandet av sina beräkningar hava, såsom ovan nämnts, de sakkunniga utgått från, att vissa engångskostnader bleve erforderliga för uppbringande av antalet ackordhästar till det i alternativet förutsatta,

553 var förutom särskilda medel under de närmaste 4 a 5 åren från och med år 1923 erfordrades för den nuvarande ackordhäststammens förnyande till lämplig ålder. Med avseende härå är emellertid att märka, att med den av revisionen föreslagna avsevärda reduktionen av antalet stamhästar ett stort överskott på dylika hästar kommer att vid den nya organisationens genomförande uppstå. Enligt verkställda beräkningar kan antalet stamhästar vid armén den 1 juli 1924 antagas uppgå till 8,595. Då antalet stamhästar enligt den nya organisationen utgör endast 5,665, skulle således dé övertaliga hästarna komma att uppgå till icke mindre än 2,930. Dessa hästar böra, i den utsträckning de därför finnas lämpliga, överföras till kategorien ackordhästar. Under förutsättning att så sker, erfordras icke några engångskostnader för ett övergående till ackordsystemet enligt det av revisionen förordade alternativet. Då vidare, enligt vad revisionen inhämtat, den nuvarande ackordhäststammen på grund av det inträffade prisfallet å hästar kunnat med anlitande av tillgängliga medel förnyas till lämplig ålder, behöva icke heller för detta ändamål nåsra särskilda medel beräknas. •&

2.

BemonteringSTäsendet. Remonteringsgrun der.

Såsom förut nämnts, skola efter genomförande av 1914 års här- Nuvarande ordning vid armén finnas följande antal stamhästar, nämligen: organisation. vid generalitetet, generalstaben ni. fl. staber » infanteriet 280 hästar för stabsgruppen och 504 hästar för kompanichefsgruppen, tillhopa )> kavalleriet )> artilleriet )) fortifikationen och ingenjörtrupperna fJ> trängen

108 hästar 784 6,463 3,215 231 331

)) » » » »

eller tillhopa 11,132 hästar För erforderlig omsättning av stamhästmaterialet inköpes årligen visst antal remonter. Detta beräknades tidigare till 9 procent av det vid samtliga truppslag befintliga stamhästantalet. Sedan genom 1914 års härordning infanteriet erhållit visst antal stamhästar samt nya grunder angående hästhållningen för arméns officerare antagits av 1915 års riksdag, har emellertid renionteringen verkställts efter nya av 1917 års riksdag närmare bestämda grunder. Enligt dessa skall renionteringen ske sålunda: 1. Generalitets- och generalstabsgruppen ävensom infanteriets stabsgrupp remonteras genom överflyttning varje år av 48 8-åriga stam2041 20

554 hästar från kavalleriet. I och för omsättning av kompanichefsgruppens hästar erhåller infanteriet årligen från kavalleriet högst 168 för detta vapenslag icke vidare användbara hästar. 2. Kavalleriet erhåller årligen 10 procent remontering å [6,463 — (4 x 48) = ] 6,271 stamhästar samt dessutom 48 remonter såsom ersättningför de 48 8-åriga stamhästar, som överföras till staber och infanteriet. 3. Artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna samt trängen beräkna remontering efter en kassation av 9 procent av det befintliga stamhästantal et. 4. Årligen beräknas 50 stamhästar komma att av officerare uttagas till egna tjänstehästar. Då vederbörande truppförband förutsättas hava under vissa år dragit nytta av dessa hästar, anses de medföra en årlig remonteringskontingent av endast 36 hästar. I överensstämmelse med nu angivna grunder skall enligt 1914 års härordning det årligen erforderliga remontantalet beräknas sålunda: kavalleriet: 10 % av 6,271 stamhästar = 627 remonter + 48 remonter = 675 remonter artilleriet, fortifikationen och ingenjörtrupperna samt trängen: 9 % av (3,215 + 231 + 331 ==) 3,777 stamhästar = )) 340 ersättning för till egna tjänstehästar uttagna stamhästar )> 36 Summa 1,051 remonter På grund av den under kristiden inträdda avsevärda stegringen av hästpriserna har emellertid renionteringen vid kavalleriet tillsvidare beräknats efter en kassation av endast 9 procent. Revisionens Enligt vad i det föregående anförts komma enligt revisionens föryttrande. s } a g antalet stamhästar att väsentligt understiga det enligt nuvarande härordning erforderliga. Det skulle utgöra: vid generalitetet, generalstaben m. fl. staber 110 hästar )» infanteriet 169 hästar för stabsgruppen och 343 hästar för kompanichefsgruppen, tillhopa 512 )> kavalleriet 2,860 » artilleriet 1,773 » fortifikationen och ingenjörtrupperna 218 5 trängtrupperna 180 » » intendenturtrupperna 4 » » flygkåren • 8 » eller tillhopa 5.665 hästar

000 Vad renionteringen av det sålunda beräknade antalet stamhästar beträffar, torde denna böra ske efter samma allmänna grunder, som enligt nuvarande härordning skola tillämpas. Revisionen finner sig därför i fråga om renionteringen icke böra föreslå andra ändringar än sådana, som äro en direkt följd av det minskade stamhästantalet. För generalstabsgruppen och infanteriet bör alltså, fortfarande som hittills, icke beräknas någon särskild remontering. Detta torde icke heller höra ske beträffande int end enturtr upp ernås och flygtruppernas stamhästar, på vilka synas böra ställas samma fordringar som på hästar tillhörande infanteriets kompanichefsgrupp. Generalstabsgruppens 110 hästar ävensom infanteriets till stabsgruppen hänförliga 169 hästar, till— hopa 279 hästar, böra ornsättas genom överflyttning av 8-åriga stamhästar från beridet truppslag. Då överflyttad häst beräknas hava en tjänstetid av i medeltal 8 år, erfordras alltså en årlig överflyttning av (279: 8 = ) 35 hästar. För närvarande tagas samtliga ifrågavarande hästar från kavalleriet. Med hänsyn till den reduktion detta vapenslag enligt revisionens förslag kommer att undergå, torde det emellertid icke vara för detsamma möjligt att årligen avlämna ett så stort antal stamhästar som det nyss angivna. Enligt verkställda beräkningar torde högst 30 hästar årligen kunna avlämnas. Återstående 5 hästar böra därför överflyttas från de övriga beridna truppslagen: artilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna. Vad de till infanteriets kompanichefsgrupp hörande hästarna ävensom intendenturtruppernas och flygkårens hästar beträffar, böra dessa såsom hittills utgöras av för kavalleriet icke vidare användbara stamhästar. Då dvlika hästar beräknas för här avsedda ändamål J

kunna användas i medeltal 3 år och ifrågavarande hästantal enligt revisionens förslag omfattar tillhopa (343 + 4 + 8 = ) 355 hästar, böra således för nämnda grupps förseende med hästar från kavalleriet årligen överflvttas höo-st 119 utrangerade stamhästar. Med beaktande av att kavalleriet beräknas hava under 4 år dragit nytta av de1 30 8-åriga stamhästar, som årligen överflyttas till generalstabsgruppen och infanteriet, bör ifrågavarande vapenslag erhålla 10 % t remontering å [2,860 — (4x 3 0 ) = ] 2,740 stamhästar samt dessutom 30 remonter såsom ersättning för nyssnämnda överflyttade hästar. För kavalleriet bör alltså beräknas sammanlagt (274 + 30 = ) 304 remonter. För artilleriet, ingenjör- och trängtrupperna bör beräknas 9 % remontering å [(1,773 + 218 -f- 180) — (4 X 5) = ] 2,151 stamhästar samt dessutom 5 remonter såsom ersättning för de 8-åriga stamhästar, som årligen överflyttas till generalstabsgruppen och infanteriet. Ifrågavarande

556 tre vapenslag _ böra alltså årligen erhålla tillhopa (194 + 5 = ) 199 remonter. Med den av revisionen föreslagna organisationen torde slutligen kunna beräknas, att i medeltal 32 stamhästar årligen komma att av officerare uttagas till egna tjänstehästar. Såsom ersättning för dessa torde böra beräknas 23 remonter. I enlighet med vad sålunda anförts, kommer det antal remonter, som efter genomförandet av revisionens organisationsförslag årligen behöver tillföras armén för stamhästnumerärens upprätthållande, att utgöra: vid kavalleriet 304 remonter » artilleriet, ingenjörtrupperna och trängtrupperna 199 » ersättning för till egna tjänstehästar uttagna stamhästar 23 » tillhopa 526 remonter eller (1,051 — 526 = ) 525 remonter mindre än enligt ID 14 års härordning. Remonteringsstyrelsen.

Nuvarande Anskaffande av de för armén erforderliga remonterna ombesörjes organisation. a v ^eu i m c [ e r inspektören för kavalleriet stående remonteringsstyrelsen, vilken dessutom har att förvalta statens remontdepåer. Remonteringsstyrelsen består av chef och två ledamöter, vilka jämte fyra suppleanter på förslag av inspektören för kavalleriet förordnas av Kungl. Maj:t för viss tid, ej överstigande fem år i sänder. För redovisningen och handhavandet av styrelsens penningmedel samt såsom biträde vid expeditionsföringen finnes en särskild redogörare anställd. Av remonteringsstyrelsens personal äro endast chefen och redogöraren upptagna i den för styrelsen fastställda staten. Chefen åtnjuter arvode, motsvarande majors avlöning, och redogöraren visst mindre arvode. Ledamot och till tjänstgöring inkallad suppleant uppbär endast dagarvode jämte rese- och traktamentsersättning. Remontuppköpen, vilka i allmänhet verkställas av chefen och leda-* möterna gemensamt, äga rum på sätt, tid och plats chefen, efter samråd med ledamöterna, finner med statens fördel överensstämmande. Revisionens Med avseende å remonteringsstyrelsens uppgift och organisation har yttrande, revisionen icke någon ändring att föreslå. Revisionen anser sig endast böra framhålla, att till chef och ledamöter icke böra förordnas officerare

557 å aktiv stat utan endast officerare å reservstat eller i reserven. Såsom suppleant torde jämväl endast i undantagsfall officer å aktiv stat böra förordnas. Av suppleanterna bör en vara civil person och känd såsom framstående hästkännare. Reinontdepjierna.

Uppköpta remonter överlämnas endast i undantagsfall direkt till Nuvarande vederbörande truppförband. I regel uppställas remonterna i särskilda remontdepåer och kvarstanna därstädes: 4-åriga och äldre hästar till nästblivande remontutdelning under året och 3-åriga omkring ett år eller till tiden för påföljande års remontutdelning. Vid armén finnas för närvarande fem olika remontdepåer, nämligen: vid Herrevadskloster i Skåne, » Björnö i Småland, » Gudhem i Västergötland, )) Utnäslöt i Västmanland och å Frösön i Jämtland. Med anledning av den under provisorietiden vidtagna minskningen av remontantalet har emellertid Kungl. Maj: t den 28 januari 1921 förordnat, att Björnö remontdepå skall indragas från och med den 1 oktober 1924. Varje remontdepå förestås av en chef, vartill i regel utses en officer i beridet truppförbands reserv. Depåns övriga personal utgöres av veterinär samt erforderligt antal fodermarskar, hästskötare och körkarlar. För bestridande av kostnaderna för remontdepåernas personal beräknas under ordinarie avlöningsanslaget erforderligt belopp, för vars användande Kungl. Maj:t varje år fastställer en stat, upptagande antalet funktionärer vid de särskilda depåerna och till dem utgående ersättningsbelopp. På grund av det enligt revisionens förslag minskade antalet remon- Revisionens ter torde endast tre remontdepåer vara erforderliga, och synas dessa böra yttrande. vara förlagda till Herrevadskloster, Utnäslöt och Frösön. Förutom Björnö bör alltså även remontdepån vid Gudhem indragas. Beträffande remontdepåernas organisation i övrigt har revisionen icke någon ändring att föreslå.

)

558 J.

Reservpersonaleii.

Såsom förut (sid. 367) framhållits, har revisionen vid uppgörandet av sina förslag till fredsstater i och för kostnadernas nedbringande funnit sig böra begränsa det aktiva befälet till vad som för fredstjänstens behöriga ombesörjande ansetts vara oundgängligen erforderligt. Det är vid sådant förhållande uppenbart, att detta befäl icke kommer att på långt när vara tillräckligt för fyllande av det vid mobilisering förefintliga befälsbehovet. Liksom för närvarande är fallet, måste därför detta behov till stor del fyllas av reservpersonal. Härvid är av största vikt, icke blott att den för mobiliseringsbehovets fyllande erforderliga reservpersonalen kan anskaffas, utan även att den i kvalitativt hänseende mot• svarar de fordringar, som måste ställas å densamma. Enligt nuvarande härordning är mobiliseringsbehovet av befäl avsett att fyllas dels av personal.å reservstat, dels av personal i arméns reserver, dels av värnpliktigt befäl. Samma utvägar måste enligt revisionens uppfattning allt fortfarande anlitas för tillgodoseende av mobiliseringsbehovet vid den av revisionen förutsatta krigsorganisationen. Då revisionen redan i det föregående yttrat sig rörande det värnpliktiga befälet (studenter och likställda samt för underbefälsutbildning uttagna värnpliktiga), har revisionen nu endast att behandla reservstats- och reservbefälsin stitutionerna. 1. Personal ä reservstat. Nuvarande rganisation.

Enligt nuvarande härordning skola vid armén finnas: ^e\s e n reservstat för officerare och underofficerare, omfattande följande beställningar, nämligen: 2 generalsbeställningar, 7 överstebeställningar, därav 2 av högre och 5 av lägre löneklass, 29 majorsbeställningar, 114 kompaniofficersbeställningar, därav 24 av högsta, 42 av mellersta och 48 av lägsta löneklass, samt 120 underofficersbeställningar, därav 55 av högre och 65 av lägre löneklass; dels en reservstat för fältläkarkåren med följande beställningar, nämligen: 2 fältläkarbeställningar, 12 regementsläkarbeställningår och 6 bataljonsläkarbeställningar ;

559 dels ock en resemstat för fältveterinärkären, omfattande 1 fältveterinärbeställning, 4 regementsveterinärbeställningar och 2 bataljonsveterinärbeställningar. Reservstaten för officerare och underofficerare ävensom reservstaten för fältläkarkåren äro båda fullt uppsatta. Däremot har uppsättningen av reservstaten för fältveterinärkåren ännu icke påbörjats. För övergång till reservstat fordras, förutom full tjänstduglighet: för underofficerare 8 tjänsteår såsom aktiv underofficer och 32 levnadsår, för kompaniofficerare 10 tjänsteår såsom aktiv officer och 32 levnadsår, för bataljonsläkare och bataljonsveterinär 10 tjänsteår såsom militärläkare respektive militärveterinär och 43 levnadsår, för regementsläkare och regements veterinärer 15 tjänsteår såsom militärläkare respektive militärveterinär och 48 levnadsår, samt för överstar, överstelöjtnanter och kaptener vid övergång till närmast högre tjänstegrad å reservstat lämplighet för den högre beställningen. Å reservstat äger befordran icke rum i vidare mån, än att löjtnant kan enligt vissa grunder befordras till kapten (ryttmästare) och sergeant till fanjunkare (styckjunkare, förvaltare). Personal å reservstat är tjänstgöringsskyldig i krig, och då värnpliktiga eljest inkallas till rikets försvar, ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld, samt dessutom i fred: generalmajor, överste och major i högst 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden; kompaniofficer efter fyllda 43 och underofficer efter fyllda 42 år i högst 50 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden; kompaniofficer efter fyllda 37 och intill fyllda 43 år, underofficer intill 42 år samt läkare och veterinär efter uppnådda 48 år i högst 50 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden; samt kompaniofficer intill fyllda 37 år samt läkare och veterinär intill fyllda 48 år i högst 100 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden. Personal å reservstat är skyldig att avgå frän reservstat dels på grund av otjänstbarhet efter samma grunder som personal på aktiv stat, dels efter uppnående av den ålder, som berättigar motsvarande personal på aktiv stat till avgång med fyllnadspension. Efter övergången till pensionsstat äro vederbörande t skyldiga att kvarstå i arméns reserver

560 under samma tider, som gälla för motsvarande personal på aktiv stat efter avgång med pension från densamma. Reservstatspersonalens tillkommande avlönings- och pensionsförmåner framgå av nedanstående sammanställning. Beställnings havare.

Generalsperson j Överste i högre löneklassen j Överste i lägre löneklassen, fältläkare | Major, regementsläkare, fältveterinär Kompaniofficer i liögsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år) bataljonsläkare, regementsveterinär Kompaniofficer i mellersta löneklassen (övergång efter fyllda 37 år 1 ), j bataljonsveterinär 2 ) Kompaniofficer i lägsta löneklassen 3 ) -. : j | Underofficer i högre löneklassen (övergång efter fyllda 42 år 4 | Underofficer i lägre löneklassen ) i

Lön kronor.

Pension kronor.

5,400 4,500 4,200 3.100

4.500 3.800 3.500 2,700

2,100

1,800

1.650 1,200 1,000 800

1.300 900 850 650

) Åtnjuter ett avlöningstillägg om 300 kronor vid uppnådd 43 ars ålder.

2)

,.

,,

„

,.

300.

».

»

»

»

och vtterligare ett å 300 kronor vid uppnådd 43 års ålder. 4 ) Åtnjuter ett avlöningstillägg om 150 kronor vid uppnådd 42 års ålder. 300

Anm. 1.

Anm. 2. Anm. 3.

Revisionens yttrande.

37 Avlöning under tjänstgöring, såsom dagavlöning, dagtraktamente och annan tillfällig avlöning tillkommer personal å reservstat enligt för personalen å aktiv stat gällande föreskrifter ävensom rese- och traktamentsersättning för resor till och från tjänstgöringsort. I avgift för egen pensionering erlägger personal å reservstat årligen 3 procent av kassa- och fyllnadspensionernas sammanlagda belopp. Personal å reservstat är tillsvidare skyldig att kvarstå såsom delägare i arméns änkeoch pupillkassa med den änkepensionsrätt, den vid övergången till reservstat innehar, och på de villkor, som reglementet för denna kassa stadgar: "och skall för sådan delägare utgå statsbidrag till samma Velopp, som närmast före övergången.

För att trupp förbanden vid mobilisering skola erhålla tillräcklig fasthet fordras, att en viss, icke alltför liten del av reservbefälet genom aktiv tjänst förvärvat fullständig befälsvana och tillförlitligt militärt omdöme. Särskilt gäller detta i fråga om kompani- (skvadrons-, batterio. s. v.) och högre chefer. Då det förefintliga behovet av ett dylikt kvalificerat och i övrigt fullt fältdugligt reservbefäl endast i ringa utsträckning kan fyllas med i arméns reserver kvarstående pensionerad personal, måste detsamma fortfarande såsom hittills huvudsakligen tillgodoses genom en reservstat, till vilken officerare och underofficerare efter viss tids aktiv tjänst erhålla tillfälle att övergå, och inom vilken de genom viss tjänstgöringsskyldighet i fred vidmakthålla sin militära duglighet. För sjuk- och veterinärvårdstj än stens behöriga upprätthållande i såväl

561 fred som krig erfordras jämväl allt fortfarande särskilda reservstater för fältläkar- och fältveterinärkårerna. Vad då först antalet beställningar å reservstaten för officerare och underofficerare beträffar, beräknades i 1914 års härordningsförslag, att om ökningen av officerare och underofficerare pa aktiv stat inskränktes till det i förslaget upptagna, reservstaten borde omfatta tillhopa 504 officerare och 370 underofficerare, motsvarande omkring 19 procent av antalet officerare respektive underofficerare (musikunderofficerarne ej medräknade) å aktiv stat. Förenämnda siffror voro emellertid endast approximativa och angåvo ingalunda hela det behov, som vid reservorganisationens fullständiga genomförande uppstode. Att öka reservstaten utöver det angivna antalet officerare och underofficerare ansågs dock icke möjligt med hänsyn till de sannolika svårigheterna att rekrytera densamma, utan syntes det fastmera antagligt, att det skulle visa sig allt annat än lätt att ernå det såsom erforderligt betecknade antalet. På grund av svårigheten att bestämt angiva reservstatens storlek och i betraktande av den långa tid — minst 10 a 12 år — som under alla förhållanden erfordrades för dess uppsättning, och då dessutom erfarenheten rörande möjligheten att rekrytera en reservstat av större omfattning vore ringa eller ingen, ansågs det därför ändamålsenligast, att tillsvidare begränsa planen för reservstatens uppsättande till en viss kortare' tidsperiod. I enlighet härmed föreslogs, att r e s e r v s t a t e n s f ö r s t a u p p s ä t t a n d e skulle ske under femårsperioden 1916—1920 och vid periodens slut omfatta sammanlagt 152 officersbeställningar och 120 underofficersbeställningar, motsvarande 5.7 respektive 6.1 procent av sammanlagda antalet officerare respektive underofficerare å aktiv stat. Detta förslag blev jämväl av riksdagen bifallet. Då det nu gäller att bestämma antalet officerare och underofficerare å reservstat, har man liksom år 1914 att utgå dels från det enligt revisionens förslag förefintliga mobiliseringsbehovet, dels ock från möjligheten att rekrytera reservstaten. Vad det förra beträffar, kan revisionen tydligen icke här ingå på några detaljer utan anser sig endast böra framhålla, att i samma mån som det aktiva befälet inskränkes, till vad som för fredstjänstens upprätthållande är oundgängligen erforderligt, i samma mån ställas ökade krav på reservbefälet. Med avseende å rekryteringsmöjligheterna har man närmast att stödja sig på erfarenheterna rörande den nuvarande reservstatens uppsättande. Det har sålunda visat sig, att officersbeställningarna före den nu rådande depressionstidens inträde med lätthet kunnat besättas. Under de sista åren har däremot rekryteringen gått trögare.. Sålunda har antalet sökande minskats, och det har även 2041 20

562 inträffat, att reservstatsofficerarne sökt vinna återinträde på aktiv stat. Orsakerna till den försvårade rekryteringen torde vara att söka dels i de under depressionstiden minskade utsikterna för reservstatspersonalen att skaffa sig civil sysselsättning, dels i den proportionsvis försämrade löneställning, vari reservstatsbefälet kommit efter de under senare åren vidtagna löneförbättringarna för den å aktiv stat uppförda befälspersonalen. Bland kompaniofficerarna uppstående vakanser hava dock kunnat besättas, däremot icke på senaste tiden uppkomna vakanser i regementsofficersgraden. Med stöd av vunnen erfarenhet torde man alltså beträffande officerare kunna antaga, att under normala förhållanden ett avsevärt större antal officersbeställningar än det nuvarande skulle kunnat rekiyteras. Under förutsättning av samma proportion mellan löner för aktiva officerare och reservstatsofficerare, som avsågs år 1914 — någon ändring av denna till reservstatens fördel kan av ekonomiska skäl icke ifrågasättas — torde det, av erfarenheterna hittills att döma, dock icke vara tillrådligt att beräkna ett så stort antal reservstatsofficerare, som i 1914 års härordning förutsattes, eller omkring 19 procent av antalet officerare å aktiv stat, utan synes försiktigheten bjuda, att man håller sig något därunder. I fråga om underofficersbeställningarna hava rekryteringsförhållandena ställt sig helt annorlunda. Redan före lågkonjunkturens inträde visade det sig i många fall icke möjligt att få dessa beställningar besatta, och under de sista åren hava svårigheterna härutinnan blivit ännu större. I maj 1921 stodo sålunda av de 120 beställningarna icke mindre än 27 vakanta. Det torde därför även här vara tillrådligast att för framtiden räkna med ett något lägre procentantal underofficerare än för närvarande. Enligt nuvarande organisation är reservstaten för officerare och underofficerare gemensam för hela hären, och är det överlämnat åt Kungl. Maj:t att efter sig företeende behov och övriga inverkande omständigheter fördela de för reservstaten avsedda lönerna på de olika truppslagen och intendenturkåren, därvid dock bör iakttagas, att minst tre femtedelar av beställningarna i var och en av grupperna regementsofficerare, kompaniofficerare och underofficerare om möjligt avses för infanteriet. Denna anordning finner revisionen emellertid icke tillfredsställande, enär densamma kan medföra, dels att infanteriet erhåller för många beställningar i förhållande till övriga truppslag, dels att tilldelningen dessa senare emellan icke alltid bliver den ur organisatorisk synpunkt lämpligaste. Revisionen håller därför före, att det, åtminstone vad officerare beträffar, bör uttryckligen fastslås, huru många beställningar av varje särskild grad, som böra avses för vart och ett av de olika truppslagen. Med avseende å underofficerarna, vilkas antal av

563 rekryteringsskäl måste sättas jämförelsevis lågt, torde det vara tillräckligt att bestämma, huru många som böra avses för infanteriet, vid vilket truppslag det största behovet föreligger. Med nu angivna utgångspunkter har revisionen beräknat det enligt dess organisationsförslag erforderliga antalet officerare och underofficerare å reservstat på sätt nedanstående tabell närmare utvisar. 0 f f i c e r a r e. Trnppslag.

Kompani Generalspersoner. Överstar. Majorer. officerare.

Generalitetet . ^. Infanteriet Kavalleriet Artilleriet Ingenjörtrujiperna .. Trängtrupperna Intendenturkåren

2 2

1 1 Summa

4 Summa officerare.

Underofficerare 1 ).

168 17 38 17 5 15

2 200 19 45 20 7 19

38 4 11 5 3 4

30 2

l1

.

*) Fördelningen å de olika truppslagen är icke bindande i vidare mån, än att infanteriet skall,erhålla minst 38 underofficerare.

Reservstaten skulle således komma att omfatta tillhopa 312 officerare och 65 underofficerare, motsvarande 16.4 respektive 5.6 procent av sammanlagda antalet officerare respektive underofficerare å aktiv stat. Ur mobiliseringssynpunkt skulle det visserligen varit önskvärt, att antalet kunnat sättas något högre, men med hänsyn till svårigheten att utan avsevärd kostnadsökning rekrytera en större reservstat, har revisionen icke ansett sig kunna gå längre än ovan*föreslagits. I jämförelse med det nuvarande, för reservstatens f ö r s t a u p p s ä t t a n d e avsedda antalet officers- och underofficersbeställningar innebär revisionens förslag: en ökning med 17 majorsbeställningar och 146 kompaniofficersbeställningar samt en minskning av 3 överstebeställningar och 55 underofficersbeställningar. 1 ) # *) I jämförelse med det antal officerare och underofficerare på reservstat, som år 1914 beräknades erforderligt efter reservstatsorganisationens fullständiga genomförande, innebär revisionens förslag.en minskning med 2 generalspersoner, 16 överstar, 49 majorer, 125 kompaniofficerare' och 305 underofficerare.

564 Vad antalet beställningar å fältläkarkårens och fältveterinärkårens reservstater beträffar, måste jämväl detta bestämmas med hänsyn till mobiliseringsbehov och rekryteringsmöjligheter. Härtill kommer jämväl en annan synpunkt, nämligen behovet av läkare och veterinärer i och för fredstjänstens behöriga upprätthållande. Vid beräknandet av antalet läkare och veterinärer å aktiv stat har-nämligen förutsatts, att vid de tillfällen, då lakar- och veterinärvårdens behöriga upprätthållande sådant erfordrar, såsom under repetitionsövningar och inskrivningsförrättningar, • vid särskilt sammandragna skolor och utbildningskurser o. s. v., erforderligt biträde skall kunna erhållas av läkare och veterinärer å reservstat eller i reserven. Med hänsyn till nu angivna förhållanden har revisionen beräknat det enligt dess organisationsförslag erforderliga antalet beställningar å fältläkarkårens och fältveterinärkårens reservstater sålunda: Fältläkarkårens reservstat. 2 fältläkare och 8 regementsläkare. Fältveterinärkårens

reservstat.

1 fältveterinär och 1 regementsveterinär. I jämförelse med antalet beställningar enligt nuvarande organisation innebär detta revisionens förslag: med avseende å fältläkarkårens reservstat en minskning med 4 regementsläkarbeställningar och 6 bataljonsläkarbeställningar samt beträffande fältveterinärkårens reservstat en minskning med 3 regementsveterinärbeställningar och 2 bataljons veterinärbeställningar. Såsom ovan nämnts, fordras för närvarande för övergång till reservstat för kompaniofficerare och underofficerare dels en levnadsålder av 32 år, dels ock visst antal tjänsteår, nämligen 10 år för kompaniofficerare och 8 år för underofficerare. Ifrågavarande bestämmelser hava tillkommit såsom en garanti för, att de, som övergå till reservstaten, äro i besittning av erforderlig befälsvana och tjänsterutin. Tydligt är ock, att en dylik garanti för reservstatens besättande med fullt kvalificerad personal allt fortfarande bör finnas. Då det emellertid i många fall kan vara en stor fördel för dem, som ämna inträda å reservstat, att få göra detta vid en så tidig ålder som möjligt, torde i och för rekryteringens underlättande en något tidigare övergång till reservstaten böra medgivas. I överensstämmelse härmed finner revisionen sig böra föreslå, att den nuvarande

565 bestämmelsen om viss minimilevnadsålder för kompaniofficerare och underofficerare för vinnande av inträde å reservstat borttages, samt att det för övergången erforderliga antalet tjänsteår för båda kategorierna nedsättes till 7 år. Då utnämning till officer i allmänhet äger rum vid omkring 22 års ålder och till underofficer vid omkring 25 å 26 års ålder, skulle alltså den tidigaste levnadsåldern för inträde å reservstat vanligen bliva för officer 29 år och för underofficer 32 å 33 år. Visserligen torde i regel den, som övergår till reservstaten först efter 10 respektive 8 års tjänst äga större och mera befäst rutin än den, som övergår redan efter 7 tjänstår, men å andra sidan synes dock fordran på sistnämnda antal tjänstår innebära tillräcklig garanti för reservstatens besättande med för sina uppgifter fullt kvalificerade personer. Vidare är att märka, att övergången till reservstat framgent såsom hittills förutsattes komina att ske ungefärligen likformigt inom de åldersklasser, som därtill kunna ifrågakomma. Även om inträde å reservstat hädanefter skulle komma att äga rum något oftare i de yngre åren, synes man därför allt fortfarande kunna räkna med, att ett så stort antal äldre officerare och underofficerare komma att övergå till reservstat, att man har säkerhet för att kunna disponera över tillräckligt antal reservstatsbefäl med fullt tillfredsställande tjänsteni tin. Enligt nuvarande organisation äro reservstatens överste-, kompaniofficers- och underofficersbeställningar uppdelade på olika löneklasser, beroende på vederbörandes levnadsålder vid tiden för övergången från aktiv stat till reservstat. Denna uppdelning på löneklasser, vilken tillkommit dels i och för avlöningsbeloppens lämpliga avvägande, dels för befordrandet av en likformig övergång till reservstaten inom de olika åldersklasserna, är gjord så, att av sammanlagda antalet beställningar i de olika graderna hänförts: av överstarna 28.6 procent till den högre löneklassen (avsedd för äldre överstar) och 71.4 procent till den lägre löneklassen (avsedd för yngre överstar och till överstar å reservstat befordrade överstelöjtnanter); av kompaniofficerare 21.1 procent till högsta löneklassen (övergång efter fyllda 43 år), 36.8 procent till mellersta löneklassen (övergång efter fyllda 37 år) och 42.1 procent till lägsta löneklassen (övergång efter fyllda 32 år); samt av underofficerare 45.8 procent till högre löneklassen (övergång efter fyllda 42 år) och 54.2 procent till lägre löneklassen (övergång efter fyllda 32 år). Såsom längre fram närmare omförmäles, har revisionen icke ansett sig kunna ingå på frågan angående reservstatspersonalens löneför-

566 maner utan ansett denna böra göras till föremål för särskild utredning. Under förutsättning att det nuvarande lönesystemet skulle' komma att bibehållas, har emellertid revisionen icke någon ändring att föreslå med avseende å det nu fastställda antalet löneklasser inom överste-, kompaniofficers- och underofficersgraderna. Däremot synas i sådant fall vissa andra jämkningar vara erforderliga. Sålunda torde på grund av den utav revisionen föreslagna tidigare åldern för övergång till reservstat den ändringen med avseende å löneklasserna för kompaniofficerare böra vidtagas, att till lägsta löneklassen hänföras de, som vid övergången icke fyllt 35 år, till mellersta löneklassen de, som övergå efter fyllda 35 år men ännu icke fyllt 42 år, och till högsta löneklassen de, som övergå efter fyllda 42 år. I överensstämmelse härmed och med bibehållande i huvudsak av den nuvarande proportionen mellan antalet beställningar i de olika löneklasserna för såväl kompaniofficerare som underofficerare torde alltså de av revisionen föreslagna 4 överstebeställningarna, 260 kompaniofficersbeställningarna och 65 underofficersbeställningarna böra fördelas å de olika löneklasserna på sätt nedanstående tabell närmare utvisar.

Truppslag.

Högre Lägre löne- löneklas- klassen. sen.

w

1 .'•

1 1

1 1

1 Infanteriet Kavalleriet .. Artilleriet

0 B B p

Högsta Mel- Lägsta löne- lersta löneklas- löne- klassen. klassen sen.

Summa

a B B 9

Högre Lägre löne- löneklas- klassen. sen.

w 0

B B 9

1 3

61 6 14 6 2 6

71 7 16 8 2 6

168 ; 17 38 17 5 15

18 2 Z 5 2 1 2

20 .2 6 3 2 2

38 4 11 5 3 4

36 4 8

o O

Intendenturkåren

Underofficerare. 1 )

Kompanio fficerare.

Överstar.

l

) Fördelningen å de olika truppslagen endast förslagsvis utom i fråga om infanteriet.

Med avseende å nu gällande bestämmelser om befordran å reservstat finner revisionen icke anledning föreslå annan ändring, än att jämväl kapten (ryttmästare) å reservstat, vilken därtill finnes lämplig, bör kunna befordras till major å reservstat. Möjligheten av att vinna dylik befordran kan nämligen mången gång verka som en lockelse att övergå till reservstaten och är dessutom även ägnad att bidraga till att kompaniofficerarna nedlägga ökat arbete på upprätthållandet av sina militära kunskaper och färdigheter.

567 Utan att därom framställa något uttryckligt förslag vill revisionen framhålla, att det synes, som om möjligheten till befordran till högre beställning å fältläkarkårens och fältveterinärkårens reservstater även skulle vara ägnad att verka i fördelaktig riktning. Beträffande reservstatspersonalens tjänstgöringsskyldighet i fred gäller för närvarande, dels att tjänstgöringen icke är bunden vid vissa övningar eller bestämda år, dels att tjänstgöringsskyldigheten för kompaniofficerare och underofficerare ävensom för läkare och veterinärer minskas med tilltagande ålder. Mot den förra principen, vilken avser att bereda reservstatspersonalen tillfälle till en allsidig utbildning och verkligt effektiv tjänstgöring, torde ingen befogad erinran kunna göras, varför densamma allt fortfarande bör bibehållas. Däremot synes den senare grundsatsen icke vidare böra tillämpas. Med avseende å dem, vilka vid en mera framskriden ålder övergått till reservstat och som följaktligen besitta grundlig rutin och erfarenhet, torde visserligen ur tjänstbarhetssynpunkt intet vara att erinra mot en med åren inträdande minskning i tjänstgöringsskyldigheten, men för dem, som tidigt lämnat den aktiva tjänsten, medför ifrågavarande anordning, att tillfällena till utbildning minskas just under de år, då faran av att deras militära duglighet och tjänstevana avtaga är som störst. Ifrågavarande princip synes jämväl ägnad att premiera en sen övergång till reservstaten, något som ur militär synpunkt icke är önskvärt. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att tjänstgöringsskyldigheten, oberoende av ålder, sättes lika för all såväl militär som civilmilitär reservstatspersonal. Vad tjänstgöringstidens längd beträffar, bör denna givetvis i första hand bestämmas med hänsyn till de militära kraven. Å andra sidan måste dock även tillses, att den icke göres så omfattande, att den lägger några större hinder i vägen för reservstatspersonalens civila verksamhet. Med behörigt beaktande av dessa båda synpunkter har revisionen kommit till det resultat, att tjänstgöringsskyldigheten lämpligen bör bestämmas till 45 dagar under loppet av varje 2-årsperiod av tjänstetiden. I j ä m förelse med den nuvarande tjänstgöringsskyldigheten innebär detta icke någon ändring för generalspersoner, överstar och majorer, men däremot för övriga personalkategorier någon minskning för dem, som tillhöra de lägre löneklasserna, och någon ökning för dem, som tillhöra de högre. Den sålunda föreslagna tjänstgöringsskyldigheten kan måhända förefalla väl kort. Med hänsyn till möjligheten att kunna rekrytera en så stor reservstat, som den av revisionen föreslagna, har revisionen emellertid icke ansett sig böra föreslå ett högre dagantal. För vidmakthållande av reservstatspersonalens tjänstbarhet torde den angivna tiden

568 få anses vara tillräcklig, under förutsättning att tjänstgöringen ordnas på ett för personalens utbildning omtänksamt sätt. Angelägenheten av att så sker torde böra särskilt framhållas, enär det vill förefalla, som om under de senare åren åtskilligt brustit härutinnan. Såsom förut nämnts, bör tjänstgöringen icke vara bunden vid repetitionsövningarna, men i regel torde detta dock bliva förhållandet. 1 så fall kommer att av tjänstgöringsskyldigheten under perioden att återstå en tid av 10 — 20 dagar. Denna tid bör i möjlig och lämplig omfattning tagas i anspråk för särskild, eventuellt mer eller mindre centraliserad befälsutbildning (t. ex. arméfördelningsvis). Om möjligt bör reservstatspersonalen även beordras till skjutskolor, vinterövningar m. m. Genom att på så sätt ordna tjänstgöringen på ett ändamålsenligt och planmässigt sätt torde jämväl reservstatspersonalens intresse för vidmakthållande av dess militära kunskaper och färdigheter komma att i hög grad ökas. Uti de för närvarande gällande bestämmelserna angående avgång från reservstat har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad slutligen reservstatspersonalens avlönings- och pensionsförmåner angår, är att märka, att då beslut år 1914 fattades om den nuvarande reservstatens upprättande, blevo personalens löner och pensioner satta i viss relation till de åt personalen å aktiv stat utgående löner och pensioner. Sedermera har emellertid först en tillfällig löne- och pensionsförbättring och därefter vid 1921 års riksdag en mera definitiv lönereglering genomförts för den aktiva personalen, under det att reservstatspersonalen — med bortseende från det till alla statstjänare utgående dyrtidstillägget — icke kommit i åtnjutande av någon som helst förbättring av sina år 1914 bestämda löne- och pensionsförmåner. Anledningen till att så icke skett har varit den uppkomna frågan om en genomgripande revision av vårt försvarsväsende. Då det vid revisionen kunde visa sig erforderligt att utöka icke blott reservstfttspersonalens antal utan även dess ordinarie tjänstgöringsskyldighet, syntes det nämligen vara av vikt att icke genom fastställandet av viss löne- och pensionsförbättring för det nuvarande reservstatsbefälet föregripa, vad som framdeles kunde komma att i förevarande hänseende stadgas. Av vad i det föregående anförts framgår, att revisionen visserligen funnit sig böra föreslå en väsentlig utökning av antalet officerare å reservstat, men däremot ansett, att den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten bör i huvudsak bliva densamma som för närvarande. Vid sådant förhållande kan det förefalla, som om någon anledning icke förefinnes att frångå den år 1914 fastställda relationen mellan reservstatsbefälets och det aktiva befälets löne- och pensionsförmåner. Då, som ovan nämnts,

569 denna relation genom den vidtagna löneregleringen för den aktiva personalen blivit ändrad till reservstatspersonalens nackdel, skulle det därför kunna ifrågasättas, huruvida icke ett återställande av densamma nu borde ske genom erforderlig omreglering av sistnämnda personals avlönings- och pensionsförmåner. Då emellertid revisionen håller före, att frågan om reservstatspersonalens avlöning och pensionering bör i dess helhet göras till föremål för särskild utredning — en utredning som revisionen med hänsyn till den begränsade tid, som stått till dess förfogande icke ansett sig kunna verkställa —• har revisionen icke ansett sig böra framställa något förslag i förevarande hänseende. Revisionen anser sig endast böra framhålla angelägenheten av, att en löne- och pensionsreglering för reservstatspersonalen snarast möjligt kommer till stånd. Vikten härav är så mycket större, som en dylik reglering utgör en nödvändig förutsättning, för att det över huvud taget skall bliva möjligt att rekrytera den av revisionen föreslagna reservstaten. Revisionen förutsätter, att vid ovannämnda utredning jämväl tages under övervägande, huruvida och i vad mån en lönereglering bör komma till stånd även för den nuvarande reservstatspersonalen. Då revisionen icke ansett sig kunna framlägga förslag i nu angivet hänseende, har revisionen vid sina beräkningar av kostnaderna för den nya 'reservstaten funnit sig nödsakad att utgå från den nuvarande löneoch pensionsstaten. 2. Personal i arméns reserver. Enligt för närvarande gällande bestämmelser utgöras arméns reserver av befäl av: generalitetets reservbefäl, arméfördelningarnas, Bodens truppers samt Gottlands militärområdes reservbefäl; regementenas och kårernas reservbefäl; samt cle civilmilitära kårernas —• fältläkarkårens och fältveterinärkårens — reservpersonal. Dessa olika personalgrupper torde i det följande böra var för sig behandlas. Generalitetets reservbefäl.

Generalitetets reservbefäl utgöres av officerare av generalitetet, vilka Nuvarande avgått från beställning på stat med rätt till fyllnadspension. Till gene- organisation ralitetets reserv räknas även generalfältläkare efter erhållet avsked med rätt till fyllnadspension. 2011 20

570 Ifrågavarande officerare äro skyldiga att kvarstå i reserven intill f}dlda 70 år, om de blivit pensionsberättigade vid 65 år, men i annat fall intill fjdlda 65 år, och åligger det dem att tjänstgöra i krig, och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld. Under tjänstgöring äger ifrågavarande reservpersonal uppbära avlöning, motsvarande skillnaden mellan å ena sidan den lön, vederbörande omedelbart före avgången från aktiv tjänst enligt avlöningsreglementet den 29 juni 1921 ägde uppbära, respektive skulle ägt uppbära, om nämnda reglemente då varit gällande, och å andra sidan den sammanlagda pensionsförmån, han vid tjänstgöringstillfället är berättigad åtnjuta. Revisionens Med avseende å vad sålunda är stadgat beträffande generalitetets yttrande, reservbefäl har revisionen icke någon ändring att föreslå. Revisionen anser sig endast böra erinra därom, att pensionsåldern för kommendanten i Boden och inspektören för kavalleriet i det föregående föreslagits höjd från 60 år till 65 år. Arméfördelningarnas, Bodens truppers samt Gottlands militärområdes reservbefäl.

Nuvarande Ifrågavarande reservbefäl utgöres av officerare, vilka avgått från organisation, beställning å stat med rätt till fyllnadspension och som varit chefer för regementen eller kårer eller som eljest innehava samma eller högre tjänstegrad än cheferna för vederbörande regementen eller kårer. De, som innehava tjänstegrad såsom officerare ur generalitetet, medräknas dock icke. Till förevarande reserver hörande officerare äro skyldiga att kvarstå intill fyllda 65 år och hava samma tjänstgöringsskyldighet som generalitetets reservbefäl. Beträffande ersättning under fred gälla enahanda bestämmelser som i fråga om sistnämnda reservbefäl. Revisionens Med avseende å de för ifrågavarande reservbefäl sålunda gällande yttrande- bestämmelser har revisionen icke heller någon ändring att .föreslå. Då Bodens trupper enligt revisionens förslag äro avsedda att ingå i det nya Norrbottens militärområde, för vilket ett särskilt reservbefäl bör, liksom för Gottlands militärområde, organiseras, kommer emellertid Bodens truppers reservbefäl att såsom självständig organisation försvinna.

571 Regementenas och kårernas reservbefäl. 1 )

Den viktigaste gruppen av arméns reservbefäl utgöres av regementenas och kårernas reservbefäl. Dessa bestå av officerare, underofficerare och underbefäl av manskapet. I det följande torde dessa tre kategorier böra behandlas var och en för sig. Vad då först officerspersonalen beträffar, utgöres denna av tre sär- officerare, skilda kategorier, nämligen: Nuvarande a) officerare, vilka med rätt till fyllnadspension avgått från beställ- orsa"i3ation ning på stat, så framt de icke, enligt vad förut nämnts, äro att räkna till arméfördelningarnas o. s. v. reservbefäl; b) officerare, som vid eller efter avgång från beställning på stat utan rätt till fyllnadspension på ansökan vunnit inträde i regementes (kårs) reserv; samt c) officerare, vilka inom regementes (kårs) reserv vunnit sin första officersanställning. För var och en av dessa olika kategorier gälla särskilda bestämmelser i fråga om tid för kvarstående i reserven, tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner. Beträffande de under a) omförmälda officerarna — de pensionsavgångna, — gäller sålunda, att de, i likhet med arméfördelningarnas reservbefäl, äro skyldiga att kvarstå i reserven intill fyllda 65 år samt att tjänstgöra i krig, och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets, försvar, ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap eller för utbildning av beväringens andra uppbåd eller landstormen kan bliva anbefalld. Under tjänstgöring äga ifrågavarande officerare uppbära avlöning efter samma grunder som generalitetets och arméfördelningarnas reservbefäl. De under b) omnämnda officerarna — de förtidsavgångna — hava samma tjänstgöringsskyldighet som de pensionsavgångna samt äro dessutom skyldiga att fullgöra en repetitionsövning minst vart tredje år intill utgången av det kalenderår, då de uppnå 40 års ålder. Repetitionsövning skall fullgöras första gången senast tredje året efter det, då vederbörande såsom på aktiv stat anställd sista gången deltog i regementsövning. Under färd i och tjänstgöring med trupp åtnjuta ifrågavarande officerare lön samt, där sådant utgår, jämväl dagtraktamente. Avlöningen J ) Vad i det följande sägs gäller i tillämpliga delar även generalstaben, fortifikationen, trängen och. intendenturkåren.

572 utgår per tjänstgöringsdag med 1 305 av den lön, för år räknat, som enligt gällande avlöningsreglemente tillkommer beställningshav are å aktiv stat av motsvarande tjänstegrad i lägsta lönéklassen inom den ortsgrupp, dit förläggningsorten för det truppförband, vid vilket vederbörande tjänstgör, blivit hänförd. Därest vederbörande fullgjort stadgad tjänstgöring, äger han efter uppnådda 55 år uppbära en årlig pension av 300 kronor, med skyldighet att kvarstå i reserven intill fyllda 65 år. Vad slutligen angår de under c) omförmälda officerarna — de i reserven utnämnda — utgöra dessa den talrikaste och med hänsyn till mobiliseringsbehovets fyllande viktigaste gruppen. För officersutnämning fordras att hava genomgått föreskriven reservofficersaspirantutbildning och avlagt reservofficersexamen. Rekryteringen av reservofficersaspiranterna sker bland vapenföra studenter och likställda. Inryckningen till tjänstgöring äger vanligen rum i slutet av juni månad samma år som inskrivningen. Utbildningen omfattar: rekryt- och underbefälsutbildning intill repetitionsövningen andra utbildningsåret, tjänstgöring vid eget truppförband såsom underbefäl under repetitionsövning andra utbildningsåret, reservofficerskurs under omkring fyra månader (vinterkurs eller sommarkurs efter vederbörandes önskan) under tredje utbildningsåret, samt tjänstgöring såsom underbefäl vid eget truppförband under repetitionsövning tredje utbildningsåret. Hela utbildningstiden uppgår till sammanlagt omkring 605 dagar eller 120 dagar mera än den för vapenföra studenter och likställda stadgade utbildningstiden av 485 dagar. I reserven utnämnda officerare hava samma tjänstgöringsskyldighet som de förtidsavgångna, dock med den skillnaden, att den första repetitionsövningen skall fullgöras redan året efter det, då vederbörande vunnit officersanställning. Avlönings- och pensionsförmåner äro jämväl desamma för båda kategorierna. I reserven utnämnd officer erhåller dessutom vid sin första utnämning ekiperingshjälp. Denna skall enligt vederbörlig reservbefälsförordning utgå med 500 kronor, men har för åren 1921 och 1922 ävensom för tiden den 1 januari—den 30 juni 1923 höjts till 1,000 kronor. Revisionens Såsom ovan nämnts, utgöra de i reserven utnämnda officerarna icke yttrande, D i 0 tt den talrikaste utan jämväl den för mobiliseringsbehovets fyllande

573 viktigaste gruppen bland reservofficerspersonalen. Det torde därför vara lämpligast att först upptaga denna grupp till behandling. Den första fråga, som därvid framställer sig till besvarande, är, huru stort antal officerare av ifrågavarande kategori, som behöva anställas. Svaret härpå är givetvis beroende av den krigsorganisation, man tänker sig. Enligt 1914 års härordning beräknades årligen komma att från krigsskolan utexamineras omkring 300 reservofficersaspiranter. Då, enligt vad förut framhållits, revisionen vid uppgörandet av sitt förslag icke ansett sig behöva räkna med, att vid inträffande mobilisering lika stor krigsstyrka som för närvarande skall' omedelbart kunna uppsättas, följer därav, att för mobiliseringsbehovets tillgodoseende enligt den av revisionen förutsatta krigsorganisationen antalet från krigsskolan årligen utexaminerade reservofficersaspiranter bör kunna sättas icke oväsentligt lägre än år 1914 beräknades. Revisionen har kommit till det resultatet, att för mobiliseringsbehovets säkerställande årligen bör vid de olika truppslagen anställas minst följande antal reservofficerare, nämligen: vid infanteriet » kavalleriet » artilleriet » ingenjörtrupperna

91 4 16 8

vid trängen 5 » intendenturtrupperna 3 » flygtrupperna 1.0 eller tillhopa 137

Rekryteringen av reservofficersaspiranter torde fortfarande såsom hittills böra ske bland värnpliktiga studenter och likställda. Med hänsyn till den avgång, som av skilda anledningar städse äger rum under aspiranttiden, ävensom för möjliggörande av en viss gallring före kommenderingen till krigsskolan torde antalet årligen antagna reservofficersaspiranter vid de olika truppslagen böra beräknas sålunda: vid infanteriet )) kavalleriet » artilleriet » ingenjörtrupperna

111 5 20 11

vid trängen 6 » intendenturtrupperna 4 » flygtrupperna 12 eller tillhopa 169

Vad reservofficersaspiranternas utbildning beträffar, anser revisionen denna för närvarande vara i stort sett väl avvägd och icke giva anledning till någon erinran av principiell innebörd. Då emellertid erfarenheten givit vid handen, att fullgörandet av den efter utexaminerandet från krigsskolan under tredje utbildningsåret infallande repetitionsövningen för många medför avsevärda ölägenheter med hänsyn till ord-

574 nandet av studier Och civil verksamhet, finner revisionen sig böra föreslå, att nämnda repetitionsövning må av den, som så önskar, utbytas mot annan däremot svarande tjänstgöring under året. I fråga om utbildningen av flygtruppernas reservofficersaspiranter hava, såsom i ett föregående sammanhang (sid. 474) redan framhållits, särskilda anordningar ansetts erforderliga. Såsom förut nämnts, äro reservofficerarna för närvarande skyldiga att i fredstid fullgöra minst en repetitionsövning vart tredje år intill utgången av det kalenderår, varunder de uppnå 40 års ålder. Den sålunda stadgade tjänstgöringsskyldigheten, vilken tillkommit för att vidmakthålla reservofficerarnas kunskaper och tjänsterutin, är givetvis allt för ringa, för att dessa i regel skola vara fullt vuxna de krav, som i krig komma att ställas på dem. För att öka deras användbarhet skulle det därför vara synnerligen önskvärt, om den föreskrivna tjänstgöringsskyldigheten kunde ökas. Emellertid kan man härvid icke gå alltför långt, enär detta skulle medföra såväl svårigheter för rekryteringen som ökade kostnader för statsverket. Efter övervägande av samtliga på frågan inverkande Omständigheter har revisionen kommit till det resultatet, att tjänstgöringsskyldigheten bör, oberoende av truppslag, bestämmas till 45 dagar under varje treårsperiod. Med hänsyn till den av revisionen föreslagna avkortningen av repetitionsövningarnas längd innebär detta för infanteriets m. fl. truppslag reservofficerare en ökning med 15 dagar och för kavalleriets m. fl. truppslag reservofficerare en ökning, med 10 dagar. Någon ofördelaktig inverkan på rekryteringen torde denna ökning icke komma att utöva, liksom densamma icke heller är ägnad att ådraga statsverket några nämnvärda kostnader. Ur militär synpunkt måste den däremot tillmätas stort värde, enär därigenom ökad möjlighet beredes att liksom i fråga om reservstatsbefälet dels utbyta repetitionsövning mot annan övning, t. ex. vinterövning, skjutskolekurs m. m., dels anordna särskild befälsutbildning för reservofficerarna. Den nuvarande bestämmelsen om tjänstgöringsskyldighetens upphörande med utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 40 års ålder, hänför sig till de före år 1914 rådande förhållandena, då värnplikten upphörde med det 40:de levnadsåret. Sedan värnpliktstiden genom 1914 års värnpliktslag utsträckts till och med det 42:dra levnadsåret, torde motsvarande ändring böra vidtagas med avseende å tiden för reservofficerarnas tjänstgöringsskyldighet. Revisionen anser sig i detta sammanhang böra framhålla angelägenheten av, att reservofficerarnas tjänstgöring för framtiden ordnas på ett mera rationellt och planmässigt sätt än som hittills ofta nog synes hava

575 varit förhållandet. Enligl; revisionens uppfattning skulle därigenom icke blott deras användbarhet vid mobilisering utan även deras intresse för tjänsten och vad därmed sammanhänger avsevärt befrämjas. Vad ovan anförts rörande tjänstgöringsskyldigheten avser icke flygvapnets reservofficerare. För dessa kan tjänstgöringen icke ordnas på samma sätt. För deras del skulle erfordras vida längre och oftare återkommande repetitionsövningar, och dock skulle de i regel efter jämförelsevis få år icke kunna omedelbart vid mobilisering tagas i anspråk för mera krävande befattningar. Med hänsyn härtill och då dessa reservofficerare icke utan särskild utbildning äro användbara vid andra truppslag, föreslås för dem endast en enda övning av omkring 75—110 dagar (jfr sid. 474). Såsom ovan nämnts, beräknades enligt 1914 års härordning omkring 300 reservofficersaspiranter årligen komma att utexamineras från krigsskolan. Med hänsyn till den relativt ringa skillnaden mellan den för vapenföra studenter och likställda stadgade utbildningstiden och den för utnämning till reservofficer erforderliga eller endast omkring 120 dagar ansågos goda utsikter forefinnas för nämnda aspirantantals uppnående. Erfarenheten har emellertid jävat dessa förväntningar. Antalet från de vid krigsskolan samt under krigsåren jämväl utom densamma anordnade reservofficerskurserna utexaminerade kadetterna utgjorde sålunda: år » » »

1915. 1916 1917 1918

296 283 252 118

år 1919 » 1-920 B 1921 D 1922

83 60 41 49

Av de anförda siffrorna framgår, att en synnerligen stark minskning av tillströmningen till reservofficersbanan under de senare åren inträtt. Den förnämsta orsaken härtill torde vara, att de med reservofficersanställningen förenade förmånerna anses allt för ringa för att kompensera den därför erforderliga längre utbildningstiden. Då revisionen icke ansett sig kunna föreslå någon avkortning av den för utnämning till reservofficer nu stadgade utbildningstiden, kommer denna att fortfarande som hittills uppgå till omkring 605 (för flygtruppernas reservofficersaspiranter omkring 540) dagar. Enligt den av revisionen föreslagna organisationen kommer emellertid utbildningstiden för studenter och likställda, bland vilka rekryteringen av reservofficersaspiranterna fortfarande bör ske, att utgöra endast 365 dagar. Skillnaden mellan de båda kategoriernas utbildningstider bliver alltså omkring 240 (175) dagar i stället för hittillsvarande 120 dagar. Med hänsyn härtill

"

576 torde man hava att emotse betydligt större svårigheter att rekrytera reservofficerarna än hittills varit förhållandet. För upprätthållandet av den utav revisionen förutsatta krigsorganisationen är det emellertid av synnerlig vikt, att det beräknade antalet reservofficerare erhålles. Det torde därför vara oavvisligen nödvändigt att vidtaga för rekryteringens säkerställande erforderliga åtgärder. Såvitt revisionen kunnat finna, måste dessa bestå i en förbättring av de med reservofficersanställningen förenade ekonomiska förmånerna. Det gäller då att undersöka, i vad mån detta kan vara möjligt att genomföra. Enligt 1901 års härordning åtnjöto såväl officers- som reservofficersaspiranter samma avlöning som fast anställda meniga. För sådant ändamål funnos i vederbörliga truppförbandsstater uppförda särskilda för ifrågavarande aspiranter avsedda volontärbeställningar. Genom 1914 års härordning blevo emellertid dessa volontärbeställningar indragna samt officers- och reservofficersaspiranterna under utbildningstiden likställda med värnpliktiga studenter. I enlighet härmed åtnjuta de under aspiranttiden icke andra förmåner än dessa senare. På grund av det under de senare åren starkt minskade tilloppet till såväl officers- som reservofficersbanan har vid upprepade tillfällen från vederbörande myndigheters sida framhållits önskvärdheten av, att officers- och reservofficersaspiranter måtte åter. erhålla samma avlöning som det fast anställda manskapet, samt att fördenskull särskilda för dem avsedda volontärbeställningar måtte ånyo upptagas i vederbörliga truppförbandsstater. E n dylik anordning kan emellertid revisionen, åtminstone såvitt officersaspiranterna angår, icke tillstyrka. För dessa utgör aspiranttjänstgöringen en utbildning för deras blivande levnadsyrke, och det måste vid sådant förhållande anses principiellt oriktigt att bereda dem, som utbilda sig för officersyrket, en särställning framför alla dem, som utbilda sig för andra grenar av statstjänsten. Annorlunda ställer det sig givetvis beträffande reservofficersaspiranterna. För dessa är reservofficersanställningen avsedd endast såsom en bisyssla till deras ordinarie levnadskall. Det skulle därför enligt revisionens uppfattning icke möta något principiellt hinder att för dem inrätta särskilda volontärbeställningar. Då emellertid reservofficersaspiranterna äro avsedda att uttagas bland och utbildas tillsammans med studenter och likställda, synes det revisionen följdriktigast, att de jämväl med avseende å ekonomiska, förmåner likställas med dessa. För den tid åter, varmed deras aspiranttjänstgöring överstiger den för studenter och likställda stadgade utbildningstiden eller omkring 240 (175) dagar, torde däremot särskild ersättning, utöver den för värnpliktiga bestämda, böra utgå. Denna er-

577 sättning synes revisionen lämpligen böra bestämmas till skillnaden mellan menig volontärs kontanta avlöningsförmåner och det dem såsom värnpliktiga enligt revisionens förslag tillkommande penningbidraget. Enligt nu gällande lönereglering skulle detta utgöra 1 krona 30 öre om dagen eller för 240 (175) dagar tillhopa 312 kronor (respektive 227 kronor 50 öre). Detta avlöningstillägg torde, därest icke i något fall särskilda förhållanden sådant påkalla, icke böra utbetalas under pågående tjänstgöring, utan först efter det all aspirantutbildning blivit i behörig ordning avslutad. Såsom bidrag till anskaffande av föreskrivna ekiperingspersedlar har alltsedan år 1898 till den ny utnämn de reservofficeren utbetalats ekiperingshjälp med 500 kronor. Även om man bortser från den under kristiden inträffade starka prisstegringen, torde det vara uppenbart, att detta för omkring 25 år sedan fastställda belopp numera måste anses alldeles otillräckligt. Enligt vad revisionen inhämtat, kunna kostnaderna för anskaffande' av endast de allra nödvändigaste till officersekipering hörande effekterna för närvarande beräknas uppgå till minst 1,150 a 1,250 kronor. Då man emellertid torde hava att emotse en sänkning av nu gällande priser, håller revisionen före, att ekiperingshjalpen skäligen bör kunna bestämmas till 1,000 kronor eller det belopp, varmed densamma enligt riksdagens medgivande för närvarande och intill den 1 juli 1923 utgår. Uti de för närvarande gällande bestämmelserna rörande reservofficerarnas avlöningsförmåner under dem åliggande författningsenlig tjänstgöring har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad slutligen pensionen beträffar, bestämdes denna år 1898 till sitt nuvarande belopp eller 300 kronor om året efter uppnådd 55 års ålder. Med hänsyn till penningvärdets sedan dess inträdda fall torde, oavsett förhållandena under krisåren, en höjning av pensionsbeloppet vara erforderlig. Enligt revisionens uppfattning synes pensionen skäligen böra bestämmas till 500 kronor. Uti pensionsåldern torde någon ändring icke böra vidtagas. Även om pensionen höjes till det angivna beloppet, torde densamma dock vara alltför ringa för att utöva någon större inverkan på rekryteringen av reservofficerskåren. För de ynglingar, vilka reflektera på att taga anställning såsom reservofficerare, spelar helt visst utsikten att vid 55 års ålder erhålla en pension av 500 kronor en mycket underordnad roll, och detsamma torde jämväl vara fallet med de reservofficerare, som i mycket stor utsträckning taga avsked, innan de fullgjort den för pensions erhållande stadgade tjänstgöringsskyldigheten. Helt annorlunda 2041 20

578 skulle enligt revisionens uppfattning förhållandena härutinnan ställa sig, därest pensioneringen ordnades på ett sådant sätt, att den ekonomiska fördelen därav för vederbörande framstode mera påtaglig än för närvarande är fallet. Detta synes revisionen lämpligen kunna ske genom att låta dem, som sådant önskar, omedelbart efter fullgörandet av den för pensions erhållande stadgade tjänstgöringen utbekomma pensionens kapitaliserade värde. Efter en räntefot av 5 procent utgör detta värde vid 42 års ålder 3,460 kronor. Enligt revisionens mening lider det icke något tvivel om, att utsikten att vid nyssnämnda ålder på en gång erhålla ett så pass avsevärt belopp skall i långt högre grad än den vid 55 års ålder utfallande pensionen befordra rekryteringen och verka avhållande på reservofficerarna att i förtid avgå ur tjänsten. Ur statsfinansiell synpunkt är det uppenbart likgiltigt, huruvida vederbörande föredrager det ena eller det andra sättet för pensionens utbetalande. Ett ytterligare medel att stimulera rekryteringen och kvarhålla reservofficerarna i tjänsten synes revisionen vara att låta pensionen verka såsom ett slags livförsäkring under tiden före uppnåendet av 42 ars ålder. Sålunda torde, därest reservofficer, vilken i vederbörlig ordning fullgjort honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, avlider, innan han uppnår nämnda ålder, till hans efterlevande anhöriga eller annan rättsinnehavare böra utbetalas pensionens kapitaliserade värde. Beräknat efter 5 procent skulle det sålunda utfallande beloppet utgöra vid uppnådda 22 års ålder 895 kronor, vid 25 års ålder 1,075 kronor, vid 30 års ålder 1,535 kronor, vid 35 års ålder 2,055 kronor och vid 40 års ålder 2,735 kronor. Visserligen kommer statsverket att härigenom åsamkas något ökade utgifter, men med hänsyn till den ringa dödligheten bland ifrågavarande personal bliva dessa så obetydliga, att de ur statsekonomisk synpunkt icke spela någon roll. Genom vidtagande av ovan angivna förbättringar i reservofficerarnas avlönings- och pensionsförmåner torde man kunna förvänta, att den för närvarande bland studenter och likställda rådande obenägenheten att taga anställning såsom reservofficer skall i någon mån komma att minskas. Med den erfaranhet man numera har om de stora svårigheter, som möta för erhållande av tillräckligt antal reservofficerare, torde det emellertid få anses ovisst, att man enbart därigenom skulle kunna säkerställa det av revisionen beräknade mobiliseringsbehovet av sådana officerare. Revisionen har därför ansett sig böra tillse, huruvida icke något ytterligare bör åtgöras för rekryteringens säkerställande. Som allmänt torde vara bekant, utgöres den vid våra universitet, högskolor och andra läroanstalter studerande ungdomen i mycket stor

579 utsträckning av mindre bemedlade eller obemedlade ynglingar, vilka för sina studiers fullföljande äro delvis eiler helt och hållet hänvisade till lånevägen. Av helt naturliga skäl är det för de flesta bland dessa ynglingar förenat med stora svårigheter att erhålla nödiga studielån," och som bekant, har staten helt nyligen funnit sig böra upplägga en särskild lånefond för obemedlade studerande. Det stora antalet ansökningar om erhållande av lån ur nämnda fond giver -tydligt vid handen, huru stort behovet av studielån i verkligheten är. Revisionen håller därför före, att ett beviljande av studielån på gynnsamma villkor åt ynglingar, som taga anställning såsom reservofficerare, skulle i hög grad öka tillloppet av reservofficersaspiranter. Något utarbetat förslag i förevarande hänseende har revisionen icke ansett sig böra framlägga, utan torde frågan böra göras till föremål for närmare utredning i 'samband med den omarbetning av gällande reservbefälsförordning, som med anledning av revisionens övriga förslag rörande reservbefälets tjänstgörings-, avlönings- och pensionsförhållanden måste äga rum. Revisionen anser sig här endast böra i största korthet angiva, huru densamma tänkt sig saken ordnad. Till varje reservofficersaspirant, som efter avlagd réservofficersexamen visar sig vara i behov av lån för idkande av studier vid universitet, högskola eller annan utbildningsanstalt, utlämnar staten mot billig ränta lån till belopp av förslagsvis högst 5,000 kronor. Under de första 4 a 5 åren, då vederbörande ännu icke kan beräknas hava några inkomster, löper lånet räntefritt. Därefter vidtager förräntning och amortering. Denna senare bör så ordnas, att lånet är till fullo inbetalt, då vederbörande uppnår 42 års ålder. Såsom amortering bör låntagaren, därest han så önskar, få tillgodoräkna sig det vid nämnda tidpunkt utfallande kapitaliserade värdet av den honom tillförsäkrade pensionen. Avlider låntagaren, innan lånet är till fullo inbetalt, äger staten innehålla det vid dödsfallet eljest utfallande kapitaliserade värdet av pensionen, eller så stor del därav, som svarar mot skuldens belopp. Avgår vederbörande ur tjänsten före uppnådda 42 år eller underlåter han att i behörig ordning fullgöra honom åliggande tjänstgöringsskyldighet, förfaller lånet till omedelbar inbetalning. Med hänsyn till de synnerligen stora fördelar ett beviljande av studielån enligt ovan angivna grunder innebär, synes man vara berättigad antaga, icke blott att rekryteringen av reservofficerarna skall bliva fullt säkerställd, utan även att dessa skola i långt mindre utsträckning än för närvarande är förhållandet i förtid avgå från tjänsten. Osannolikt är icke, att tillströmningen av aspiranter kommer att bliva större, än

580 som erfordras för fyllandet av det ovan beräknade årliga behovet av reservofficerare. Skulle så bliva fallet, beredes möjlighet till urval av dem, som äga den största fallenheten för militärtjänst. Den föreslagna anordningen kan således även komma att bidraga till ett höjande av reservofficerarnas allmänna militära duglighet. Vad ovan sagts angående pension och studielån gäller icke beträffande flygvapnets reservofficerare. Då dessa hava icke blott kortare utbildningstid utan även väsentligt kortare tjänstgöring, vilken senare dessutom är koncentrerad till en enda period, föreligger givetvis icke samma anledning att bevilja förenämnda förmåner åt dessa som åt övriga reservofficerare. Att icke bevilja flygvapnets reservofficerare någon som helst särskild ekonomisk förmån, synes dock obilligt. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att till varje sådan officer utbetalas efter avslutad tjänstgöring ett belopp av 1,000 kronor. Beträffande de för pensionsavgångna officerare gällande bestämmelserna har revisionen icke någon ändring att föreslå. Vad slutligen angår kategorien förtidsavgångna officerare, har denna hittills varit rätt så fåtalig och därför icke spelat någon större roll för mobiliseringsbehovets fyllande. Efter den utökning av reservstaten, revisionen föreslagit, torde dess betydelse komma att ytterligare minskas, då de från aktiv stat i förtid avgående officerarna i stället för att ingå i reserven väl i regel komma att söka inträde å reservstat. Enligt för närvarande gällande bestämmelser äro de förtidsavgångna officerarna i fråga om tjänstgöringsskyldighet, avlönings- och pensionsförmåner likställda med de i reserven utnämnda, dock att ekiperingshjälp icke utgår. Härutinnan anser revisionen icke någon ändring böra vidtagas. Tjänstgöringsskyldigheten bör alltså även för dessa officerare bestämmas till 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, \arunder vederbörande uppnår 42 års ålder. Likaledes bör pensionen höjas från nuvarande 300 kronor till 500 kronor. Någon anledning att för' denna kategoris vidkommande medgiva utbetalandet i förtid av pensionens kapitaliserade värde anser revisionen däremot icke föreligga. Likasom officerspersonalen utgöras jämväl underofficerarna i reserven av tre särskilda kategorier, nämligen pensionsavgångna, förtidsavgångna Nuvarande och i reserven utnämnda. orgacisation. Vad de pensionsavgångna underofficerarna angår, gälla med avseende å tjänstgöringsskyldighet, ersättning under tjänstgöring samt avgång enahanda bestämmelser som för motsvarande kategori officerare. Underofficerare.

581 Detsamma är jämväl förhållandet beträffande de förtidsavgångna underofficerarna, dock letl den skillnad att den efter 55 års ålder utgående pensionen endast utgör 200 kronor. Vad slutligen beträffar de i reserven utnämnda underofficerarna, utgöras dessa av sådana furirer, som fullgjort för befordran till underofficer stadgade villkor och som vid avgång från beställning å stat göra framställning om inträde i reserven såsom underofficer. I fråga om tjänstgöringsskyldighet, avlönings- och pensionsförmåner gälla enahanda bestämmelser som för i reserven utnämnda officerare, dock med den skillnad, att ekiperingshjälpen utgör endast 300 krcnor, vilket belopp för åren 1921 och 1922 samt förra halvåret 1923 av riksdagen höjts till 600 kronor, och pensionen 200 kronor. I regementenas och kårernas reserver få årligen anställas högst 90 underofficerare, vilka genom tjänstgöring därstädes kunna i sådan egenskap bliva pensionsberättigade. Av förenämnda tre olika grupper underofficerare utgöra de i reserven Revisionens utnämnda, likasom motsvarande kategori officerare, den för mobiliserings- yttrandebehovets fyllande viktigaste. Det är därför angeläget, icke blott att rekryteringen i möjligaste mån säkerställes, utan även att vederbörande icke i förtid avgå ur tjänsten. Vad som förut sagts rörande de i reserven utnämnda officerarna äger i huvudsak tillämpning jämväl beträffande ifrågavarande underofficerare. Vad tjänstgöringsskyldigheten beträffar, torde denna likasom för motsvarande kategori ofri cerare böra bestämmas till 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder. Vidare bör med hänsyn till penningvärdets fall ekiperingshjälpen höjas till 600 kronor och pensionen till 350 kronor. Vad som föreslagits för i reserven utnämnda officerare i fråga om utbetalande av pensionens kapitaliserade värde vid uppnådda 42 års ålder ävensom i händelse av dödsfall torde böra gälla jämväl för ifrågavarande u nd er ofti cerare. Efter en räntefot av 5 procent skulle detta värde utgöra i jämnt krontal: vid uppnådda 25 års ålder 752 kronor, vid 30 års ålder 1,074 kronor, vid 35 års ålder 1,438 kronor, vid 40 års ålder 1,914 kronor och vid 42 års ålder 2,422 kronor. . Revisionen har haft under övervägande, huruvida icke jämväl i reserven utnämnda underofficerare borde, i överensstämmelse med vad som föreslagits för motsvarande kategori officerare, erhålla till äventyrs erforderliga lån för bedrivande av studier eller utbildning i någon viss yrkesgren. Revisionen har emellertid icke ansett sig böra härom fram. *

582 ställa något förslag. Såsom strax kommer att påvisas, är det antal underofficerare, som enligt revisionens förslag årligen bör i reserven anställas, avsevärt mindre än antalet officerare. För säkerställande av rekryteringen föreligger därför icke samma behov av en dylik anordning, som då fråga är om officerare. Vidare hava de flesta furirer, som söka anställning såsom underofficerare i reserven, en så lång tjänstetid såsom fast anställda, att de äro berättigade att uppbära, avskedspremier till icke oväsentligt belopp. Slutligen torde böra framhållas, att möjlighet redan finnes för därav förtjänta furirer av första klassen att för bedrivande av studier, som avse förvärvande av kompetens fik fortsatt militär utbildning eller äro ägnade att bibringa ökade insikter ^i för det praktiska livet nyttiga kunskapsgrenar, erhålla stipendier från det å riksstaten uppförda anslaget till studiestipendier. Med avseende å de för pensionsavgångna underofficerare gällande bestämmelserna har revisionen icke någon ändring att föreslå, Vad slutligen de förtidsavgångna underofficerarna angår, utgöras dessa av två särskilda kategorier, nämligen dels sådana, som avgått från underofficersbeställning på stat, och dels sådana, som avgått från furirsbeställning å stat efter att hava blivit befordrade till sergeanter i regemente eller kår. Den förra kategorien har hittills icke varit av någon vidare betydelse, och jämväl för framtiden torde den komina att spela en mycket ringa roll för mobiliseringsbehovets fyllande. Däremot har den andra kategorien varit av större vikt, varför man allt fortfarande synes böra räkna med densamma. Uti de för ifrågavarande underofficerare nu gällande bestämmelser torde böra vidtagas ändringar, motsvarande dem som av revisionen föreslagits beträffande förtidsavgångna officerare. Tjänstgöringsskyldigheten bör alltså bestämmas till 45 dagar under loppet av varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det kalenderår, varunder vederbörande uppnår 42 års ålder. Därjämte bör med hänsyn till penningvärdets fall pensionen höjas från 200 kronor till 350 kronor. Såsom förut nämnts, må för närvarande högst 90 underofficerare — förtidsavgångna och i reserven utnämnda — årligen anställas i reserven. Med den av revisionen föreslagna avsevärda reduceringen av antalet underofficerare å såväl aktiv stat som reservstat torde det, därest mobiliseringsbehovet skall kunna någorlunda nöjaktigt tillgodoses, icke vara möjligt att nedbringa förenämnda siffra. I motsats till vad för närvarande är förhållandet, bör emellertid varje särskilt truppslag av den angivna arskontingenten erhålla ett visst bestämt antal. Enligt verkställda beräkningar bör fördelningen ske sålunda:

583 infanteriet kavalleriet artilleriet

48 7 13

ingenjörtrupperna trängtrupperna intendenturtrupperna

5 5 2

Summa 80 Därest antalet i reserven anställda underofficerare något år icke skulle uppgå till det sålunda såsom erforderligt beräknade antalet, torde en motsvarande ökning få vidtagas ett kommande år. Några större svårigheter att rekrytera reservunderofficerarna hava hittills icke visat sig. Möjligt är, att förhållandena härutinnan komma att ändra sig med hänsyn till den av revisionen föreslagna minskningen av antalet furirs- och underofficersbeställningar å aktiv stat. Emellertid håller revisionen före, att de förbättrade avlönings- och pensionsförmånerna skola verka därhän, att det beräknade årliga antalet kan erhållas. Att märka är ock, att utsikten för underbefäl att vid avskedstagandet vinna inträde såsom underofficer i reserven bliver större enligt den av revisionen föreslagna organisationen än enligt den nuvarande härordningen. Underbefälspersonalen av manskapet i reserven utgöres av: Underbefäl mandels underbefäl (furirer, korpraler o. s. v.), vilka vid eller efter av- avskapet. gång från beställning på stat på ansökan vunnit inträde i regementes Nuvarande (kårs) reserv, organisation. dels ock värnpliktiga, som efter att hava genomgått underbefälseller reservunderbefälsutbildning och i senare fallet därefter fullgjort minst en repetitionsövning på ansökan befordrats till underbefälsbeställning i regementes (kårs) reserv. Ifrågavarande personal är skyldig att tjänstgöra i krig, och då värnpliktiga eljest inkallas för rikets försvar, ävensom vid sådan övning, som till utrönande av härens krigsberedskap kan bliva anbefalld. Den är ock pliktig fullgöra de övningar, som enligt värnpliktslagen åligga densamma. Underbefäl av manskapet i reserven åtnjuter under tjänstgöring, förutom underhåll in natura och avlöning enligt bestämmelserna i värnpliktslagen, jämväl dagavlöning till belopp av 1 krona 20 öre för furir, 90 öre för korpral (konstapel) och 60 öre för vicekorpral (vicekonstapel). Förevarande personal må kvarstå i reserven intill utgången av det kalenderår, varunder en ålder av 32 år uppnås. Enligt nuvarande organisation är mobiliseringsbehovet av under- Revisionens befäl avsett att fyllas dels av underbefäl i reserven, dels av värnpliktigt >'ttrande-

584 underbefäl, som icke vunnit inträde i reserven. Av dessa båda kategorier är den senare den utan jämförelse viktigaste, medan den förra är av rätt så underordnad betydelse. Att så skall vara förhållandet, ligger i sakens natur. Underbefälet i reserven utgöres nämligen endast av sådana f. d. fast anställda och värnpliktiga, som frivilligt söka anställning i reserven. Det är emellertid tydligt, att så länge icke några särskilda förmåner vare sig i ekonomiskt eller annat hänseende erbjudas, benägenheten att taga dylik anställning icke skall vara synnerligen stor. Också har rekryteringen av underbefälet i reserven i allmänhet givit ett mycket klent resultat. Det värnpliktiga underbefälet omfattar därför det stora flertalet f. d. fast anställda underbefäl och därjämte alla sådana värnpliktiga, vilka jämlikt värnpliktslagens bestämmelser blivit uttagna och utbildade till underbefäl. Med hänsyn till önskvärdheten av att vid mobilisering kunna disponera över ett talrikt och väl kvalificerat underbefäl har revisionen haft under övervägande dels möjligheten av att förbättra rekryteringen av underbefälet i reserven, dels ock lämpligheten av att för detta befäl infora en viss regelbundet återkommande tjänstgöringsskyldighet i fred. Det är emellertid tydligt, att vare sig det gäller att upphjälpa rekryteringen eller att öka tjänstgöringsskyldigheten, det kommer att för statsverket medföra rätt så avsevärda utgifter. Vid sådant förhållande och då en ökad tillströmning till reserven icke i och för sig betyder en ökad tillgång vid mobilisering — såsom värnpliktiga äro vederbörande alltid disponibla — har revisionen funnit sig böra avstå från framläggandet av något förslag i nyssberörda hänseende. Revisionen förutsätter alltså, att de nuvarande bestämmelserna om underbefälet i reserven bliva i huvudsak oförändrade. Endast i ett hänseende finner revisionen sig böra föreslå en ändring. Den nuvarande bestämmelsen om avgång ur reserven vid uppnådda 32 års ålder hänför sig till tidigare gällande stadgande om de värnpliktigas kvarstående i beväringen intill utgången av det år, varunder de uppnådde nämnda ålder. Då enligt revisionens förslag de värnpliktiga komina att tillhöra beväringen till och med det år, varunder de uppnå 35 års ålder, torde jämväl denna ålder böra bestämmas för nu ifrågavarande personals kvarstående i reserven. FäitiäkarLiksom regementenas reserver omfattar jämväl fältläkarkårens och fäitveterinär- fältveterinärkårens reserver tre olika personalkategorier, nämligen penkårens sionsavgångna, förtidsavgångna och i reserven utnämnda. personal. Vacl sistnämnda kategori beträffar, sker anställning i reserven dels Nuvarande såsom fältläkarstipendiat respektive fältveterinärstipendiat, dels såsom organisation.

585 bataljonsläkare respektive bataljons veterinär. Förslag må ingivas till inträde i reserven: , såsom fältläkarstipendiat för vapenför värnpliktig, som vid hären fullgjort all den i § 27 mom. 1 värnpliktslagen föreskrivna tjänstgöring, avlagt medicine kandidatexamen samt avslutat den kliniska tjänstgöringen vid serafimerlasarettets medicinska och kirurgiska avdelningar; såsom fältveterinärstipendiat för värnpliktig, som uppfyllt de för motsvarande anställning vid fältveterinärkåren stadgade villkor; såsom bataljonsläkare för legitimerad läkare, som innehar eller innehaft anställning såsom fältläkarstipendiat, samt för värnpliktig legitimerad läkare, mot vilkens utnämning icke någon grundad anmärkning kan göras; samt såsom bataljonsveterinär för legitimerad veterinär, som innehar eller innehaft anställning såsom fältveterinärstipendiat. För var och en av de olika personalkategorierna gälla i fråga om tjänstgöringsskyldighet samt avlönings- och pensionsförmåner i huvudsak enahanda bestämmelser som för motsvarande kategorier officerare i regementes reserv. Med hänsyn till det vid mobilisering uppstående stora behovet av Revisionens läkare och veterinärer måste man givetvis allt fortfarande räkna med en >'ttrandeviss tillgång å dylik personal i reserven. Härvid kommer av naturliga skäl den till kategorierna pensionsavgångna och förtids avgångna hörande personalen alltid att spela en jämförelsevis underordnad roll. De pensionerade läkarna och veterinärena måste ju förutsättas vara i stor utsträckning icke fältdugliga och, vad de förtidsavgångna beträffar, kunna dessa icke beräknas komma att uppgå till mera än ett mycket ringa fåtal. Huvudvikten måste därför, liksom i fråga om officerare och underofficerare, läggas på kategorien i reserven utnämnda läkare och veterinärer. De för närvarande gällande bestämmelserna rörande utnämning till fältläkarstipendiat respektive fältveterinärstipendiat i reserven hänföra sig till tidigare tillämpade organisationsformer för fältläkarkåren respektive fältveterinärkåren. Sedan emellertid i samband med den år 1911 företagna omorganisationen av fältläkarkåren beslutits, att samtliga fältläkarstipendiatbeställningar å aktiv stat skola indragas, och vid omorganisationen av fältveterinärkåren år 1918 enahanda beslut fattats rörande fältveterinärstipendiatbeställningarna å aktiv stat, synes revisionen någon anledning icke vidare föreligga att bibehålla fältläkarstipendiat- och fältveterinärs tipendiatbeställningar i reserven, och detta så mycket mindre som 2041 20

'

586 de uppgifter, för vilka stipendiaterna i främsta rummet avsetts, numera fullgöras av värnpliktiga läkare och veterinärer under deras facktjänstgöring. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att stipendiatbefattningarna i reserven indragas, och att utnämning i reserven hädanefter endast skall ske till bataljonsläkare respektive bataljonsveterinär. För utnämning torde böra fordras, att vederbörande är legitimerad läkare respektive veterinär samt fullgjort all den i § 27 mom. 1 värnpliktslagen föreskrivna tjänstgöring samt därunder ådagalagt lämplighet för anställning såsom militärläkare respektive militärveterinär. Att bestämt angiva, huru många läkare och veterinärer, som årligen böra utnämnas i reserven, är förenat med stora svårigheter. A ena sidan är nämligen mobiliseringsbehovet mycket stort, och å andra sidan har erfarenheten givit vid handen, att benägenheten att taga anställning i reserven är mycket ringa. Vid uppgörandet av sina kostnadsberäkningar har revisionen emellertid ansett sig böra utgå från, att årligen minst 4 läkare och 2 veterinärer söka och erhålla anställning i reserven. Vad tjänstgöringsskyldigheten angår, synes denna fortfarande såsom hittills böra ordnas efter enahanda grunder som för officerare i regementes reserv. I enlighet härmed torde den ordinarie tjänstgöringsskyldigheten i fred för såväl i reserven utnämnda som förtidsavgångna läkare och veterinärer böra för varje treårsperiod av tjänstetiden intill utgången av det år, vederbörande uppnår 42 års ålder, bestämmas till 45 dagar. Att binda läkarnas och veterinärernas tjänstgöring vid repetitionsövningarna, synes revisionen icke lämpligt, utan torde det böra få ankomma på general fältläkaren att inkalla vederbörande till tjänstgöring å de tider, då det för såväl deras egen utbildning som för sjuk- och veterinärvårdens upprätthållande kan finnas vara lämpligast. Vad av revisionen föreslagits i fråga om avlönings- och pensionsförmåner för officerare i reserven bör i tillämpliga delar gälla även beträffande läkare och veterinärer. 3. Kårens npPgift och Q m orgamsation.

. ,

Täg- och vatten byggnadskåren.

I detta sammanhang anser sig revisionen lämpligen böra yttra sig ä o c j 1 vattenbyggnadskåren, vilken visserligen icke i organisato&

,

.,,. J o ö .

„

'

-,

•,

•-[•,-.

,

,,

,

-

n s k t hänseende tillhör lantförsvaret, men dock militärt sett utgör en officersreserv till fortifikationen. Enligt gällande bestämmelser lyder väg- och vattenbyggnadskåren under kommunikationsdepartementet och står i ett mycket nära samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Dess ändamål är att tillhandagå

587 nämnda styrelse i den befattning med allmänna arbeten, som enligt gällande instruktion tillkommer densamma. I händelse av behov kunna kårens officerare under krig kommenderas till ingenjörtjänstgöring vid armén. Ehuru kårens egentliga uppgift är av rent civil natur, är densamma dock organiserad på militärt sätt. Kåren består sålunda av en överste såsom chef samt ett visst icke närmare bestämt antal överstelöjtnanter, majorer, kaptener och löjtnanter. För vinnande, av inträde i kåren såsom löjtnant fordras, dels att hava genomgått den fyraåriga lärokursen i fackskolan för väg- och vattenbyggnadskonst vid tekniska högskolan och därifrån erhållit fullständigt avgångsbetyg, ävensom att efter slutad kurs vid tekniska högskolan hava tjänstgjort minst tre år vid något allmänt arbete eller undersökningsförrättning och därunder ådagalagt egenskaper, som fordras för ledning av större arbetsföretag, dels ock viss militärutbildning. Denna utbildning kan ske antingen efter den s. k. aspirantlinjen eller den s. k. reservofficerslinjen. Aspirantlinjen omfattar en särskild teoretisk och praktisk kurs av 7 Va månaders längd, tillagd den vanliga värnpliktsutbildningen och i regel förlagd till tiden efter avslutandet av studierna vid tekniska högskolan. Reservofficerslinjen åter omfattar rekryt- och underbefälsskola om tillhopa omkring 16 månader samt därefter en reservofficerskurs om 4 månader, hela utbildningen i regel förlagd till tiden före inträdet i tekniska högskolan. Någon skyldighet för väg- och vattenbyggnadsofficerarna att fullgöra militärtjänstgöring i fred finnes icke föreskriven. Som ovan nämnts, är väg- och vattenbyggnad skåren ställd i ett mycket nära samband med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Detta samband består däri, att enligt gällande bestämmelser styrelsens chef skall vara överste och chef för kåren samt styrelsens byråchefer överstelöjtnanter i kåren. Dessa bestämmelser leda i praktiken därhän, att icke endast nu nämnda beställningar utan jämväl beställningarna såsom byråingenjörer i styrelsen samt såsom distriktschefer och distriktsingenjörer i väg- och vattenbyggnadsdistrikten komma att förbehållas väg- och vattenbyggnadsofficerare. Under de senare åren har frågan om en omorganisation av väg- Förslag och vattenbyggnadskåren stått på dagordningen. Uppslaget härtill gavs i °™ *k™nS> en vid 1914 års senare riksdag inom andra kammaren väckt motion, n:r 191, tion. däri hemställdes, att riksdagen i samband med härens organisation måtte för sin del besluta en omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren i syfte att denna organiserades såsom en reserv åt fortifikationen i huvud-

588 saklig överensstämmelse med en av dåvarande överstelöjtnanten E. C. Erikson till tredje försvarsberedningen i ärendet avgiven_ promemoria. Behovet av en sådan reserv vore nämligen mycket stort i betraktande av den mångfald uppgifter av ingenjörteknisk natur, som i fält förelåge, särskilt i sammanhang med åtgärderna för förbindelseväsendets upprätthållande och utveckling. För dessa uppgifters lösande hade väg- och vattenbyggnadskårens officerare visserligen de tekniska, men ej i tillräckligt hög grad de militära förutsättningarna. E n omorganisation av nämnda kår i syfte att höja dess krigsberedskap och militära användbarhet syntes därför vara en fråga av sådan vikt, att den borde behandlas i samband med frågan om härorganisationen i dess helhet. Uti sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av rikets försvarsväsende anmälde riksdagen, att den, i likhet med motionären, funnit det vara av vikt, att väg- och vattenbyggnadskårens militära användbarhet ökades och att en omorganisation av densamma i sådant syfte borde äga rum. Då emellertid frågan icke förelegat i tillräckligt utrett skick, för att ett beslut angående de för ändamålet erforderliga åtgärderna då skulle kunna fattas, hade riksdagen funnit sig böra anhålla, att Kungl. Maj:t måtte taga under övervägande, huruvida väg- och vattenbyggnadskåren lämpligen borde omorganiseras i syfte att höja dess militära användbarhet och göra den till en vid krigstillfälle duglig officersreserv till fortifikationen. Sedan med anledning härav särskilda sakkunniga tillkallats för verkställande av utredning rörande omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren i det av riksdagen angivna syftet, avgåvo nämnda sakkunniga den 31 december 1915 yttrande och förslag i ämnet. Ifrågavarande förslag omfattade i stort sett följande: ökad militärutbildning för vinnande av inträde i kåren samt viss fortsatt militärtjänstgöring i fred för kårens officerare; fastställande av åldersgränser för avgång från innehavande beställning inom de olika officersgrupperna och införande av fältduglighetsvillkor för vissa befordringar; inrättande av en reserv, till vilken överåriga och för omedelbar krigstjänst icke förfogbara överflyttades från innehavande beställningar; samt bibehållande av sambandet med väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i så måtto, att styrelsens chef och byråchefer ävensom cheferna för de olika väg- och vattenbyggnadsdistrikten borde vara officerare i väg- och vattenbyggnadskåren. På grund av de sakkunnigas förslag utarbetades och framlades för 1917 års riksdag proposition, nr 149, angående omorganisation av väg-

589 och vattenbyggnadskåren samt äskades för sådant ändamål uppförande å riksstaten under fjärde huvudtiteln av ett nytt ordinarie anslag å 36,000 kronor. Med anledning därav att förslaget avsåg ett bibehållande av sambandet mellan kåren samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen med underlydande förvaltningar yrkades emellertid uti en inom andra kammaren avgiven motion, nr 395, avslag å Kungl. Maj:ts proposition. Enligt motionärens uppfattning syntes nämligen väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation icke kunna bliva tillfredsställande med mindre densamma fullständigt skildes från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Uti skrivelse den 18 juni 1917 angående regleringen av utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel anmälde riksdagen under punkten 18, att vederbörande utskott i anledning av förevarande motion infordrat yttranden från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt chefen för vägoch vattenbyggnad skåren. Dessa yttranden hade emellertid inkommit till utskottet först i slutet på maj månad. På grund härav och med hänsyn till den mångfald ärenden, som särskilt under senare delen av riksdagstiden förelegat till behandling, hade det icke varit möjligt att ägna den föreliggande frågan den ingående behandling, som erfordrades. Riksdagen hade därför funnit den av *Kungl. Maj:t gjorda framställningen angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren icke för det dåvarande böra av riksdagen bifallas. Med anledning av riksdagens sålunda fattade beslut och för att erhålla ytterligare utredning beträffande de uti förenämnda motion framhållna synpunkterna beslöt Kungl. Maj:t att inhämta yttranden från en del i ärendet förut icke hörda civila myndigheter såsom tekniska högskolan, järnvägs- och vattenfallsstyrelserna, svenska teknologföreningen m. fl. Samtliga myndigheter avstyrkte på anförda skäl bibehållandet av sambandet mellan väg- och vattenbyggnadskåren samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Svenska teknologföreningens avdelning för vägoch vattenbyggnadskonst hemställde för sin del bland annat, dels att väg- och vattenbyggnadskåren måtte organiseras skild från väg- o4ch vattenbyggnadsstyrelsen, eventuellt i anslutning till fortifikationen, dels att den föreslagna, i hög grad betungande militära utbildningen för vinnande av inträde i kåren måtte avsevärt minskas och i stället omfatta förslagsvis reservofficersexamen samt en kortare kurs efter- avslutade studier vid tekniska högskolan. Uti statverkspropositionen till 1918 års riksdag anmäldes, att förnyad proposition angående omorganisation av väg- och vattenbyggnadskåren vore avsedd att avlåtas till riksdagen, och beräknades därför tillsvidare under fjärde huvudtiteln för ändamålet ett ordinarie anslag av

590 36,000 kronor. Någon dylik proposition blev emellertid icke avlåten, varför något anslag för ändamålet icke heller beviljades. Vid 1919 års riksdag hemställdes uti en inom andra kammaren avgiven motion, nr 281, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida icke väg- och vattenbyggnadskåren skulle kunna indragas samt handhavandet av kårens militära uppgifter ävensom kårens officerare i lämplig omfattning överflyttas till fortifikationen. Med anledning av motionen beslöt andra kammaren för sin del attt i skrivelse till Kungl. Maj:t begära utredning, huruvida icke väg- och vattenbyggnadskåren borde genom upphörandet av sambandet mellan kåren och väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sin nuvarande organisationsform upphöra. Första kammaren biträdde emellertid icke detta beslut. Sambandet mellan kåren och styrelsen ansågs nämligen icke böra avgöras annat än i sammanhang med frågan om kårens organisation i dess helhet, vilken fråga borde hänskjutas till den allmänna försvarsrevision, som vore att förvänta. Revisionens De uppgifter, som under krig påvila fortifikationen och ingenjöryttrande, trupperna, äro av synnerligen mångskiftande natur. Att redan i fred uppsätta alla med hänsyn härtill erforderliga formationer, låter sig emellertid av ekonomiska skäl icke göra. Sålunda har revisionen för att nämna ett exempel icke ansett sig kunna föreslå kadermässigt organiserade järnvägstrupper, ehuruväl det torde ligga i öppen dag, att hären i fält under många lägen icke kan utan synnerligen allvarliga olägenheter undvara dylika trupper i den ena eller andra formen. Uppgifter av förevarande slag liksom ock en mångfald andra med förbindelseväsendets uppehållande och utökande sammanhängande arbeten under krig måste därför med nödvändighet överlämnas åt ingenjörformationer av mera tillfällig natur än våra fåtaliga linjeingenjörtrupper. För ledandet av alla dylika formationer, som under ett krig kunna behöva uppsättas, räcka erriellertid fortifikationens egna officerare icke till, och icke heller besitta de alltid den härför nödiga Jekniska erfarenheten. Det är under sådana förhållanden tydligt, att väg- och vattenbyggnadskåren, vilken i sig innesluter en stor fond av ingenjörteknisk sakkunskap och erfarenhet, skall utgöra en synnerligen välbehövlig officersreserv till fortifikationen. Vid uppgörandet av sitt förslag till organisation av fortifikationen har revisionen också ansett sig böra räkna med ungefär den nuvarande tillgången av vid mobilisering disponibla väg- och vattenbyggnadsofficerare. För att väg- och vattenbyggnadsofficerarna skola kunna på ett tillfredsställande sätt fylla alla de olika uppgifter, som under krig komma

591 att påläggas dem, är det emellertid icke nog med endast teknisk sakkunskap och erfarenhet; det fordras jämväl en viss militär utbildning. De förhållanden, varunder ingenjörtrupperna uppträda i fält, göra det sålunda nödvändigt, att vederbörande är i stånd att föra ett ofta nog rätt så självständigt befäl. Vidare kräves, att han i viss mån äger ett taktiskt skolat omdöme. De tekniska arbeten, som utföras i fält, äro nämligen ofta endast medel för uppnåendet av taktiska syften. Tekniken måste därför vanligen mer eller mindre träda i taktikens tjänst, och vid utövandet av sin till synes rent tekniska verksamhet måste följaktligen väg- och vattenbyggnadsofficern, liksom ingenjörtruppbefälet i övrigt, ställa sig taktikens krav till efterrättelse. Slutligen är det jämväl av betydelse, att åtminstone de äldre officerarna äga förmåga att förrätta viss tjänst av mera stabsartad natur. Ätt väg- och vattenbyggnadskårens nuvarande,militära utbildning och organisation icke tillfredsställa de krav, som ur militär synpunkt måste ställas på densamma, torde icke med fog kunna bestridas, likasom ej heller att det förut omförmälda, för 1917 års riksdag framlagda förslaget till omorganisation var ägnat att avhjälpa de nuvarande bristerna. Att revisionen det oaktat icke ansett sig kunna framställa förslag i antydd riktning, beror därpå, att frågan om väg- och vattenbyggnadskårens omorganisation blivit, såsom av den förut lämnade redogörelsen framgår, ställd i samband med frågan om upplösande av det för närvarande bestående sambandet mellan kåren samt väg- och vattenbyggnadsstyrelsen. Denna fråga är emellertid av den omtvistade och invecklade beskaffenhet, att det icke synts revisionen möjligt att på den begränsade tid, som kunnat ägnas åt dess behandling, intaga en bestämd ståndpunkt beträffande densamma.

K.

D e n fast a n s t ä l l d a p e r s o n a l e n s r e k r y t e r i n g .

Såsom i det föregående framhållits, har revisionen vid uppgörandet av sitt organisationsförslag icke ansett sig böra å aktiv stat uppföra större personal, än som för fredstjänstens behöriga upprätthållande är oundgängligen erforderligt. Det är vid sådant förhållande givetvis av synnerlig vikt, att den föreslagna fredskadern också hålles fulltalig. Revisionen anser sig därför böra undersöka, huruvida och i vad mån detta kan beräknas bliva fallet, eller huruvida tilläventyrs särskilda åtgärder i sådant syfte böra vidtagas.

592 1.

Officerare.

Enligt revisionens förslag kommer armén att räkna sammanlagt 1,908 officerare å aktiv stat och 312 officerare å reservstat. För att kunna rekrytera båda dessa olika officerskategorier har revisionen, såsom i det föregående (sid. 331) omförmälts, beräknat, att från krigsskolans officerskurs måste årligen utexamineras något över 90 kadetter. Frågan är då, huruvida utsikt förefinnes att uppnå detta antal. Av de senare årens erfarenheter att döma skulle det kunna förefalla, som om utsikten härtill icke skulle vara särskilt stor. Såsom förut (sid. 330) nämnts, beräknades i ett av chefen för krigsskolan år 1915 avgivet förslag till omorganisation av krigsskolan, att för rekrytering av officerskåren behövde under tiden för övergången till den nya härordningen årligen utexamineras 150 kadetter. Emellertid har detta antal endast ett år kunnat uppnås. Antalet från krigsskolans officerskurs utexaminerade kadetter utgjorde sålunda: år » » » » » )) »

1915 1916 1917 1918 1919 1920 1921 1922

113 116 156 112 78 39 42 71

Såsom av de anförda siffrorna framgår, har tillströmningen till officersbanan under de senaste åren högst avsevärt avtagit. Följden härav har också blivit, att antalet vakanser inom officerskåren alltmera ökats. I mitten av mars år 1922 voro sålunda av i vederbörliga stater upptagna 1,056 löjtnantsbeställningar 60 vakanta och av 459 underlöjtnantsoch fänriksbeställningar icke mindre än 262. Vid vissa truppförband stod så gott som hela underlöjtnants- och fänriksgraden vakant. Vari orsakerna till denna oväntat starka minskning i tilloppet till officersbanan äro att söka, är givetvis icke möjligt att med full säkerhet avgöra. Enligt revisionens uppfattning torde den förnämsta orsaken vara att söka i de under krigsåren rådande förhållandena. Den långa dyrtid, under vilken officerarna likasom övriga statsanställda fingo draga sig fram på otillräckliga löner, ävensom de väsentligt ökade krav, tjänstgöringen under krigsåren ställde på befälet, torde sålunda otvivelaktigt hava medfört, att officersbanan kommit att framstå i mindre lockande dager än förut. Möjligheten att på civila verksamhetsområden

593 vinna väsentligt ökade inkomster föranledde även en hel del officerare a t t söka utträde ur armén. Denna strävan har säkerligen i sin ordning verkat återhållande på ynglingar, som haft för avsikt att välja officersyrket, ävensom bidragit till den före statens hjälpande ingripande inom vida kretsar allmänt rådande uppfattningen om detta yrkes ekonomiska ohållbarhet. E n annan måhända icke mindre kraftigt bidragande orsak till rekryteringssvårigheterna torde ligga i den känsla av osäkerhet rörande försvarets framtid, som råder icke blott bland den nuvarande officerskåren utan även inom de eljest officerskåren rekryterande delarna av vårt folk. Även om andra omständigheter .än de nu nämnda bidragit till det minskade tilloppet till officersbanan, håller revisionen dock före, att dessa hava varit huvudorsakerna. Därav följer ock, att sedan officerskåren såväl som den övriga militärpersonalen genom under de senaste åren genomförda löneregleringar fått sin ekonomiska ställning i hög grad förbättrad, samt en ny, för framtiden mera bestående försvarsorganisation blivit av statsmakterna beslutad, man bör kunna förvänta, att tillströmningen till officersbanan åter skall bliva fullt normal. Revisionen har därför icke ansett de under senaste åren rådande rekryteringssvårigheterna böra föranleda några speciella åtgärder i syfte» att åstadkomma ett bättre resultat. Givet är dock, att därest nämnda svårigheter allt framgent komma att göra sig gällande, man får vara beredd på att vidtaga nödiga mått och steg föi> missförhållandets undanröjande. Om revisionen alltså håller före, att för framtiden en i stort sett tillfredsställande rekrytering av officerskåren skall kunna ske, så torde dock svårigheter härutinnan alltid komma att göra sig gällande i fråga om de i övre Norrland, enkannerligen i Boden, förlagda truppförbanden. Redan före genomförandet av 1914 års härordning visade det sig sålunda vara så gott som uteslutet att vid dessa truppförband erhålla nödigt antal officersaspiranter. I syfte att råda bot på dessa svårigheter framlades år 1913 av inom lantförsvarsdepartementet särskilt tillkallade sakkunniga förslag om införande av passagesystem vid ifrågavarande truppförband. Förslaget vann emellertid icke de militära myndigheternas understöd och har icke heller föranlett någon åtgärd. Under sina överläggningar angående vidtagande av åtgärder för officersrekiyteringens säkerställande har revisionen jämväl varit inne på frågan om införande av ett efter förhållandena lämpat passagesystem, men därvid funnit denna fråga Vara av allt för komplicerad natur, för att revisionen skulle vara i tillfälle att ägna densamma den ingående behandling, som vore nödvändig för framställande av något förslag i ämnet. Det synes emellertid revisionen, som om officersrekryteringen vid Norrbottens rege2041 20

;

mente, Bodens artilleriregemente och Norrbottens artillerikår — vid övriga i Boden förlagda truppförband äger redan en slags passage rum, i det såväl officerare som underofficerare placeras till tjänstgöring därstädes under vissa år — skulle kunna säkerställas, därest dels officerare vid dessa regementen tillförsäkras rätt att, därest de så önska, efter vissa år erhålla transport till sydligare förlagda truppförband, dels berättigas att på ett lämpligt avvägt sätt för befordran tillgodoräkna sig ett ökat antal tjänstår. Sistnämnda förmån synes även böra tillkomma officerare, vilka beordras till tjänstgöring vid ifrågavarande truppförband. Huru denna sak närmare bör ordnas, likasom ock huruvida en dylik anordning kan befinnas erforderlig jämväl vid andra till övre Norrland förlagda truppförband, torde böra göras till föremål för särskild utredning. I sammanhang därmed torde jämväl böra tagas under omprövning lämpligheten av att bereda officerare och underofficerare vid de i övre Norrland förlagda truppförbanden förmånen av att jämte sina familjer en gång om året på statens bekostnad företaga resa till landets sydligare delar, en anordning vilken säkerligen i sin mån jämväl skulle kraftigt bidraga till rekryteringens säkerställande. •

2. Underbefäls befordran till offieer och reservofflcer. I detta sammanhang anser sig revisionen böra yttra sig angående det av särskilda sakkunniga den 24 januari 1920 avgivna betänkande och förslag angående personals i underbefäls ställning vid armén befordran vid yngre år till officer och reservofficer, vilket betänkande under fortgången av revisionens arbete blivit till densamma överlämnat för att tagas under övervägande vid fullgörandet av det revisionen meddelade uppdraget. Nuvarande Enligt gällande bestämmelser fordras för att erhålla beställning som rtäofflceers- °fficer på aktiv stat a t t n a v a såsom officersaspirant genomgått föreskriven årens rekry- utbildning samt därefter vid krigsskolan avlagt godkänd officersexamen. tering. J?ÖT att bliva antagen till officersaspirant fordras, förutom viss kroppsbeskaffenhet och ålder samt lämplighet för officersanställning, att hava avlagt studentexamen på real- eller latingymnasiet. Utbildningen till officer omfattar: a) s o l d a t u t b i l d n i n g under tjänstgöring såsom vapenför student från senare delen av juni till slutet av repetitionsövningarna första utbildningsåret; b) f o r t s a t t s o l d a t u t b i l d n i n g och u t b i l d n i n g t i l l u n d e r b e f ä l i särskilda truppslagsvis anordnade skolor (övningsavdelningar), vilka

595 taga sin början första utbildningsåret efter ovannämnda repetitionsövningars slut och pågå till våren eller sommaren andra utbildningsåret; c) t j ä n s t g ö r i n g s å s o m u n d e r b e f ä l vid eget truppförband under andra utbildningsåret: för officersapiranter vid samtliga truppslag utom infanteriet från slutet av ovan under b) nämnd utbildning till slutet av repetitionsövningarna och för officersaspiranter vid infanteriet dels under senare delen av de värnpliktigas första tjänstgöring, då ett uppehåll i den under b) nämnda tjänstgöringen äger rum, dels under repetitionsövningarna; d) o f f i c e r s k u r s vid k r i g s s k o l a n , vilken tager sin början andra utbildningsåret efter repetitionsövningarnas slut och pågår till slutet av tredje utbildningsåret, samt e) t j ä n s t g ö r i n g s å s o m u n d e r b e f ä l vid eget truppförband under repetitionsövningarna tredje utbildningsåret, då ett uppehåll i krigsskolans officerskurs (vapenövningsuppehållet) äger rum. Konstituering till fänrik plägar äga rum på hösten under tredje utbildningsåret. Officersbeställning vinnes alltså omkring 2 Va år efter avlagd studentexamen. Enligt gällande bestämmelser kan officersbeställning nås även på en annan väg än den ovan angivna. I vederbörligt tjänstgöringsreglemente stadgas nämligen, att till fänrik kan även föreslås den, som i 6 år varit i tjänstgöring såsom underofficer, därav minst 2 år såsom fanjunkare (styckjunkare, förvaltare), samt ådagalagt framstående duglighet och såväl i som utom tjänsten utmärkt sig genom ett hedrande uppförande. ^ Ifrågavarande stadgande har emellertid, såvitt revisionen har sig bekant, icke under de senaste decennierna tillämpats. För att vinna anställning såsom reservofficer fordras, såsom i det föregående (sid. 572) redan omförmälts, att hava fullgjort den för vapenföra studenter och likställda föreskrivna tjänstgöring ävensom att hava vid krigsskolan avlagt godkänd reservofficersexamen. Utnämningen till fänrik äger rum på hösten under tredje utbildningsåret. I samband med den till 1914 års senare riksdag avlåtna proposi- Riksdagen tionen med förslag till ny härordning framställdes i åtskilliga inom riks- skrivelse dagens kamrar avgivna motioner yrkande om vidtagande av ändringar i tembe1/ m gällande bestämmelser rörande officerskårens rekrytering och utbildning. Sålunda framhöllo vissa motionärer, att möjlighet till officersbefordran borde öppnas för manskap, som under sin militärtjänst ådagalagt särdeles framstående militära egenskaper. Då det emellertid vore oklokt att sänka den allmänna kunskaps- och bildningsnivån inom officerskåren,

596 borde utredning verkställas rörande lämpligaste sättet för anordnandet av en för ändamålet avpassad utbildning. Denna utbildning skulle meddelas vid jämförelsevis unga år och uteslutande för rekapitulanter. E n annan motionär höll före, att en omläggning av officerskårens rekrytering borde ske, så att genomgåendet av krigsskolan icke längre bleve obligatoriskt för vinnande av officersanställning. Dugliga och intresserade underofficerare borde genom en väl ordnad teoretisk undervisning uti en för ändamålet anordnad officerskurs göras kompetenta att förvärva sin officersfullmakt. Slutligen yrkade en motionär, att officerskårens rekrytering måtte så gott som uteslutande ske direkt ur cle meniga volontärernas och de värnpliktigas led. Då riksdagen fann det i förenämnda motioner framställda förslaget om beredande av ökad möjlighet för därav förtjänt underbefäl att vinna officersanställning vara beaktansvärt, anhöll riksdagen i sin skrivelse den 14 september 1914 i fråga om ordnandet av rikets försvarsväsende, att Kungl. Maj:t måtte låta verkställa utredning angående de omständigheter, under vilka personal i underbefäls ställning vid yngre år måtte kunna vinna befordran till officer och reservofficer, ävensom för riksdagen framlägga det förslag, vartill nämnda utredning kunde giva anledning. Förslag av Sedan med anledning härav särskilda sakkunniga tillkallats för att uiiade sik- m o m lantförsvarsdepartementet verkställa den av riksdagen begärda utV knnnigaav redningen, överlämnade de sakkunniga med skrivelse den 24 januari 1920 betänkande och förslag angående personals i underbefäls ställning vid armén befordran vid yngre år till officer och reservofficer. Uti nämnda betänkande hava de sakkunniga till en början framhållit den stora betydelsen för ett lands försvarskraft av en på höjdpunkten av bildning, militära egenskaper och tjänsterutin stående befälskader ävensom förklarat sig anse, att bevarandet, i vissa hänseenden även höjandet, av befälskaderns egenskaper måste bliva en av de ledande grundsatserna vid vårt försvars slutliga ordnande. I överensstämmelse med denna åskådning hade de sakkunniga såsom utgångspunkt för sitt arbete sökt bilda sig en uppfattning om, i vad mån den ställning, som de tre kategorierna av den svenska arméns befälskader, nämligen officerskåren, underofficerskåren och underbefälskåren, hitintills intagit inom försvarsorganisationens ram, kunde anses tillfredsställande, eller om ändringar i detta avseende vore önskvärda. Det resultat, till vilket de sakkunniga därvid kommit, kunde sammanfattas sålunda. Vad officerskåren beträffade, motsvarade denna, som helhet sedd, de

597 stora krav, som måste ställas på densamma såsom ledare vid den värnpliktiga ungdomens fostran såväl som vid upprätthållandet av den krigsvetenskapliga bildningen inom armén. Den hittillsvarande enhetligheten i fråga om officerskårens allmänbildning och därmeji sociala ställning måste alltjämt upprätthållas. Tillfälliga eftergifter i dessa hänseenden på grund av tillfälligtvis inträdda talrika vakanser borde icke ifrågasättas. I stället borde som mål sättas att inom vissa områden ytterligare vidga officerarnas bildning för att sålunda höja deras förmåga som lärare och uppfostrare, särskilt med hänsyn till att kunna bibringa det fast anställda manskapet högre allmänbildning. Underofficerskårens ställning inom armén hade intill den senaste tiden kunnat hävdas tack vare en god rekrytering, möjliggjord genom en god utbildning. Under senare år hade emellertid på grund av förändrade rekryteringsförhållanden och försämrad volontärutbildning vissa svårigheter att upprätthålla underofficerskårens ställning börjat uppstå. Då en nedgång i underofficerskårens hittillsvarande homogenitet, duglighet och sociala anseende skulle vara av största men för vårt försvar, borde _ kraftiga åtgärder vidtagas för att betrygga kårens framtida rekrytering. Dessa åtgärder måste inriktas på en förbättrad utbildning av dem, som _ skulle rekrytera kåren, således i sista hand av furirerna. Vad slutligen underbefälskåren anginge, vore den nuvarande manskapsrekryteringen i stort sett misslyckad. De fast anställda volontärerna förmådde i allmänhet icke ens att rekrytera underbefälskårens olika grader med tillfredsställande element. Omfattande åtgärder erfordrades för att befordra manskapsrekryteringen och höja den nuvarande underbefälskåren i fråga om duglighet och allmänt anseende. Den betydelsefullaste av dessa åtgärder vore en förbättrad utbildning för allt fast anställt manskap. Först sedan underbefälskåren ånyo nådde upp till en den gamla underofficersvolontärkåren motsvarande eller t. o. m. överträffande ställning, kunde densamma fylla sin förnämsta i»ppgift i rekryteringshänseende, nämligen att möjliggöra ett noggrant urval till underofficersbefordran. Först åter, då tillgången på underofficersaspiranter bleve så riklig, att de räckte till mer än att täcka underofficerskårens rekryteringsbehov, bleve det möjligt att, såsom ett medel att än ytterligare höja manskapsrekryteringen, bereda väg för de förnämsta krafterna till officersbanan. I enlighet med denna sin uppfattning om de nuvarande officers-, underofficers- och underbefälskårernas ställning inom försvarsorganisationen hade de sakkunniga utarbetat sitt förslag till lösning av den dem förelagda uppgiften. Detta förslag innebure i stort sett följande.

*

598 Under den första treåriga volontäranställningsperioden borde vid vederbörliga truppförband utöver den vanliga soldat- och underbefälsutbildningen anordnas särskild undervisning i vissa allmänbildande ämnen. Denna undervisning skulle hava till ändamål att föra fram de elever, som komme i åtnjutande av densamma, till den ståndpunkt i fråga om allmänbildning, som i huvudsak motsvarade lärjungarnas i allmänt läroverk efter genomgåendet av tredje klassen. Såsom villkor för deltagande i ifrågavarande särskilda undervisning skulle fordras avlagd vicekorpralsexamen. Då den särskilda undervisningen av flera skäl borde omhänderhavas av officerare, men dessa icke alltid kunde antagas hava härför erforderliga förutsättningar, borde särskilda pedagogiska kurser anordnas, vilkas genomgående skulle vara obligatorisk för alla officerare. Såsom ett led i manskapets fortsatta utbildning borde vidare inrättas en för samtliga truppslag gemensam 2-årig underofficersskola med uppgift att bibringa fast anställt underbefäl de kunskaper och färdigheter, som erfordrades för underofficerare. I fråga om måttet av den allmänbildning, som skulle bibringas eleverna, skulle skolans ändamål vara att meddela dem av eleverna, som tillika med underbefälsutbildningen vid vederbörligt truppförband åtnjutit »särskild undervisning», för realskoleexamen erforderliga kunskaper samt dem av eleverna som ej' åtnjutit »särskild undervisning» sådana kunskaper i vissa ämnen, att de motsvarade vad som i dessa ämnen erfordrades för realskoleexamen. Underofficersskolan skulle utgöra en fast läroanstalt samt förläggas till huvudstaden eller dess omedelbara närhet. Slutligen borde vid krigsskolan å Karlberg och såsom en särskild avdelning av densamma inrättas ett 3-årigt militärgymnasium för underbefäl, som i fråga om allmänbildniug nått realskoleexamens ståndpunkt eller som med godkända betyg genomgått första, andra eller tredje ringen i högre allmänt läroverk. Gymnasiets ändamål skulle vara att meddela fast anställt underbefäl, som sökte uppnå anställning som officer eller reservofficer, de kunskaper, som erfordrades för studentexamen. Elev, som vid militärgymnasium avlagt studentexamen, skulle därefter kunna vinna inträde i krigsskolan för avläggande i vederbörlig ordning av officers- eller reservofficersexamen. Den årliga kostnaden för den föreslagna organisationen beräknades av de sakkunniga komma att uppgå till i runt tal 295,000 kronor. Häri vore då icke inberäknad den kostnad, som bleve en följd därav, att antalet furirer av 2. klassen vid arméns regementen och kårer måste ökas med ett militärgymnasieeleverna motsvarande antal. Förslagets genomförande krävde jämväl vissa engångskostnader för uppförande av bygg-

599, nåder jämte inredning m. m. för underofficersskolan och militärgymnasiet, men hade de sakkunniga icke funnit skäl att ingå på uppskattandet av dessa kostnader. Över de sakkunnigas förslag hava yttranden avgivits av chefen för Yttranden generalstaben, samtliga truppslagsinspektörer och arméfördelningschefer, gaJJSniSiai kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland ävensom av förslag. arméförvaltningen och skolöverstyrelsen. Därjämte har Svenska underofficersförbundet inkommit med en skrivelse i ämnet. Uti sina yttranden hava myndigheterna i allmänhet anslutit sig till de sakkunnigas uppfattning rörande vikten av en förbättrad utbildning för det fast anställda manskapet och underbefälet, men däremot ställt sig avvisande mot förslaget om inrättande av ett särskilt militärgymnasium. Mot själva principen att bereda yngre underbefäl möjlighet att vinna befordran till officer eller reservofficer vore visserligen intet att i och för sig erinra, men därest detta skulle ske på det av de sakkunniga angivna sättet, skulle följden sannolikt bliva, att officerskårens allmänna ' kompetens komme att sänkas och dess nuvarande enhetlighet att gå förlorad. Enligt flertalet myndigheters mening borde i stället studiestipendier tilldelas underbefäl, som önskade avlägga studentexamen för att sedermera vinna inträde vid krigsskolan. Svenska underofficersförbundet har för sin del förklarat sig livligt tillstyrka de sakkunnigas förslag, i vad detsamma avsåge inrättandet av en gemensam 2-årig underofficersskola. Däremot kunde förbundet icke biträda förslaget beträffande yngre underbefäls befordran till officer och reservofficer. Den föreslagna officersutbildningen komme nämligen sannolikt att anlitas huvudsakligen av ynglingar, som på grund av bristande begåvning, ringa flit eller andra orsaker nödgats avbryta sina studier i läroverken, och det kunde ifrågasättas, huruvida en rekrytering av detta slag kunde vara ägnad att fördelaktigt inverka på officerskårens tjänsteduglighet och auktoritet. Dessa ynglingar komme tvivelsutan att redan från början anse sig själva och även utifrån, betraktas som officersaspiranter samt separera sig från övriga underbefälselever. Man kunde därför befara, att detta förhållande komme att giva upphov till kastanda och slitningar inom manskaps- och underbefälsgraderna. De förmågor, som efter genomgåendet av den 2-åriga underofficersskolan komme att erhålla fortsatt utbildning för befordran till officer, skulle dessutom utgöra ett mycket ringa antal. Detta fåtal kunde icke hava någon avgörande inverkan i förmånlig riktning på volontärrekryteringen men väl bidraga till att sänka underofficerskårens allmänna nivå, i det

600 att denua kår årligen komme att gå miste om de allra bästa förmågorna bland underbefälet. I det allmänna medvetandet skulle sannolikt den uppfattningen vinna insteg, att underofficerskåren utgjordes av personer, som väl haft möjligheten öppen men icke ägt förmåga eller betingelser i övrigt att bliva officerare. Revisionens I likhet med de sakkunniga ävensom de i ärendet hörda myndigyttrande. } i e t e rna håller jämväl revisionen före, att en förbättrad utbildning för det fast anställda manskapet är av synnerlig vikt för manskapsrekryteringen inom armén. Ur denna synpunkt synes förslaget om införande av särskild undervisning i allmänbildande ämnen för manskapet ävensom inrättandet av en 2-årig underofficersskola vara värt beaktande. De sakkunnigas förslag om inrättande av ett särskilt militärgymnasium för beredande av möjlighet för fast anställt manskap att avlägga studentexamen finner revisionen sig icke kunna biträda. Frånsett de avsevärda utgifter den föreslagna anordningen skulle medföra, är det nämligen att befara, att densamma skulle, såsom underofficersförbundet framhållit, i åtskilliga hänseenden medföra mindre fördelaktiga verkningar. Revisionen håller därför före, att därest studentexamen över huvud taget skall i förevarande fall erfordras för vinnande av inträde i krigsskolans . officerskurs, det synes ur alla synpunkter lämpligare att genom beviljande av studiestipendier till därav förtjänta underbefäl förhjälpa dem att i vanlig ordning avlägga sådan examen. Den av de sakkunniga förebragta utredningen och det därpå grundade förslaget synas revisionen alltså icke vara av beskaffenhet att böra läggas till grund för en lösning av frågan om beredande av möjlighet för fast anställt underbefäl att vid yngre år-vinna befordran till officer eller reservofficer, utan torde för detta måls vinnande en annan väg än den av de sakkunniga föreslagna böra beträdas. Huru saken lämpligen bör ordnas, har. visserligen varit föremål för en del överläggningar inom revisionen, men med. hänsyn till frågans invecklade beskaffenhet och då densamma icke står i ett så omedelbart samband med den revisionen förelagda uppgiften att utarbeta förslag till en ny försvarsorganisation, att den med nödvändighet nu bör bringas till avgörande, har revisionen icke ansett sig kunna närmare ingå på ämnet och därutinnan framställa något förslag. Revisionen, som håller före, att åtskilliga fördelar för försvaret stå att vinna, därest möjlighet till officersbefordran beredes icke blott för fast anställt underbefäl utan jämväl för därav förtjänta underofficerare, förutsätter emellertid, att hela denna fråga snarast möjligt

601 göres till föremål för förnyad utredning och att därpå grundat förslag i sinom tid framlägges för riksdagen. I detta sammanhang torde böra omnämnas, att styrelsen för Svenska underofficers förbundet uti en till revisionen ingiven skrivelse av den 29 november 1922 gjort framställning om förbättrande av underofficerarnas tjänsteställning m. m. I sådant syfte har styrelsen i huvudsak föreslagit: att underofficerarna skulle, i stället för att som nu vore fallet subordinera under samtliga officerare, uppflyttas till en med vissa av de lägre officersgraderna sidoordnad ställning; att i samband härmed den nuvarande benämningen underofficerare skulle borttagas och ifrågavarande befattningshavare i stället benämnas: vid armén och kustartilleriet administrationsofficerare och vid flottan däcksoffi cerare ; att administrationsofficerarne vid armén skulle indelas i tre grader, nämligen a s s i s t e n t e r (sergeanter med fullmakt) med underlöjtnants tjänsteställning, ö v e r a s s i s t e n t e r (fanjunkare och likställda) med löjtnants tjänsteställning och vid uppnådd pensionsålder eventuellt kaptens tjänsteställning samt s t a b s a s s i s t e n t e r (underofficerare, vilka redan nu på grund av väl meriterad militär tjänstgöring vunnit underlöjtnants tjänsteställning eller framdeles komme att bestrida däremot svarande befattningar, ävensom förvaltare vid intendenturkåren) med löjtnants tjänsteställning samt sedermera vid 50 års ålder kaptens tjänsteställning; att däcksofficerarne vid flottan skulle indelas i fyra grader, nämligen d ä c k s o f f i c e r a r e av 4. g r a d e n (underofficerare av 3. graden med fullmakt) med tjänsteställning näst efter fänrik, d ä c k s officer a r e av 3. g r a d e n (underofficerare av 2. graden) med underlöjtnants tjänsteställning, d ä c k s o f f i c e r a r e av 2. g r a d e n (flaggunderofficerare) med löjt*nants tjänsteställning och vid uppnådd pensionsålder eventuellt kaptens tjänsteställning samt d ä c k s o f f i c e r a r e av 1. g r a d e n (flaggunderofficerare till det antal, som erfordras för fyllande av mera krävande befattningar inom däcksofficerstjänsten) med löjtnants tjänsteställning och sedermera vid 50 års ålder kaptens tjänsteställning; att administrationsofficerarne vid kustartilleriet skulle, liksom vid flottan, indelas i fyra grader samt upp flyttningen ske efter enahanda grunder som vid armén utom beträffande tillsättandet av 1. graden (stabsassistent), till vilken grad uppflyttning skulle ske efter samma bestämmelser som för tillsättande av däcksofficerare av 1. graden vid 2041 20

602 flottan. För underofficerare av 3. graden, förslagsvis benämnda u n d e r a s s i s t e n t e r , skulle uppflyttningen ske efter enahanda bestämmelser som för däcksofficerare av 4. graden vid flottan. Underofficerare vid minoch maskinavdelningarna skulle överflyttas i tjänsteställning efter samma grunder som vid flottan; att. underofficerare å reservstat och i reserven skulle uppflyttas i tjänsteställning efter enahanda grunder, som ovan föreslagits för underofficerare å aktiv stat; samt att i och för erhållande av ett väl kvalificerat underbefäl och därmed jämväl en god rekrytering av de hittillsvarande underofficerskårerna det borde tagas under övervägande, huruvida icke ett system skulle kunna utformas, vilket kunde direkt ur de värnpliktigas led dana det erforderliga underbefälet. Med hänsyn till den sena tidpunkt förenämnda förslag blivit för revisionen framställt, har det icke varit för revisionen möjligt att ägna detsamma en så ingående behandling, som skulle erfordras för att därom bilda sig någon bestämd uppfattning. Revisionen finner sig därför böra inskränka sig till att hemställa, att Svenska underofficersförbundets förevarande framställning upptages till närmare prövning i samband med den av revisionen ovan förutsatta förnyade utredningen angående möjlighet till officersbefordran för underofficerare och fäst anställt manskap samt att därvid de av underofficersförbundet framhållna synpunkterna vinna det beaktande, varav de kunna finnas vara förtjänta. 3. Underofficerare. Enligt det av revisionen uppgjorda organisationsförslaget komma att vid armén finnas 1,165 underofficerare å aktiv stat och 65 underofficerare å reservstat. Underofficerskåren rekryteras ur furirsgraden av det fast anställda underbefälet. Någon svårighet att fylla uppstående vakanser har hittills icke yppat sig och torde ej heller för framtiden komma att möta. Vid sådant förhållande saknar revisionen givetvis anledning att föreslå några särskilda åtgärder för att hålla underofficersgraderna fulltaliga. Om några åtgärder i nyss angivet syfte således icke kunna anses erforderliga, så är det emellertid å andra sidan t};rdligen av stor vikt, att rekryteringen av underofficerskåren bliver den bästa möjliga. Härutinnan torde förhållandena för närvarande icke. vara fullt tillfredsställande. Såsom i det föregående omförmälts, hava de för avgivande av förslag angående underbefäls befordran till officer och reservofficer uti sitt i

603 ämnet avgivna betänkande framhållit, att vissa svårigheter att upprätthålla underofficerskårens hittillsvarande ställning inom arméorganisationen börjat uppstå på grund av förändrade rekryteringsförhållanden och försämrad volontärutbildning, samt att kraftiga åtgärder borde vidtagas för att betrygga kårens framtida rekrytering. I samma riktning har jämväl underofficerskåren vid upprepade tillfällen uttalat sig. Vid en av styrelsen för Svenska underofficersförbundet föranstaltad utredning rörande lämpliga åtgärder för erhållande av en förbättrad underbefäls- och underoffice.rsrekrytering hava sålunda samtliga de olika underofficerskårer, som yttrat sig i ämnet, med styrka framhållit, att den ojämförligt viktigaste frågan för den svenska underofficerskårens fortbestående vore en grundlig utbildning icke endast i militärt avseende utan kanske i ännu högre grad i allmänbildande syfte. Även revisionen håller för sin del före, att en god och i möjligaste mån omfattande utbildning utgör det bästa medlet att befrämja underofficerskårens såväl allmänna ställning som rekrytering. Vid uppgörandet av sitt förslag har revisionen jämväl utgått från, att de enligt 1914 års härordningsbeslut — i syfte att höja underbefälets allmänbildning och därigenom även förbättra imderofficerskårens rekrytering — för de särskilda truppslagen inrättade gemensamma underofficersskolorna allt fortfarande skola bibehållas. Om dessa skolor hittills icke i allo motsvarat de å desamma ställda förhoppningarna, torde anledningen härtill huvudsakligen vara att söka i de under krisåren rådande förhållandena. Skulle det emellertid efter den nya organisationens ikraftträdande visa sig, att ytterligare åtgärder behöva vidtagas för åstadkommande av en förbättrad underofficersutbildning, torde frågan härom böra göras till föremål för särskild utredning. Att redan nu, innan man sett, huru den nya arméorganisationen kommer att i förevarande hänseende verka, framlägga förslag om inrättande av - ytterligare skolor eller utbildningskurser för att förbättra underofficerskårens rekrytering, anser revisionen icke lämp-. ligt. Det torde jämväl böra framhållas, att den nya löneregleringen för militärpersonalen med all sannolikhet kommer att väsentligt bidraga till undanröjande av de svårigheter, som under de senare åren mött fölen fullgod underofficersrekrytering. 4. Underbefäl och meniga. Enligt det av revisionen uppgjorda organisationsförslaget kommer antalet fast anställt underbefäl och meniga (beställningsmän och musikmanskap inräknade) att uppgå till 7,677 man. Under förutsättning av

604 en medelanställningstid av 3 ! 2 år, kommer alltså den årligen erforderliga rekrytkontingenten att uppgå till i runt tal 2,193 man. Med hänsyn därtill att behovet av underbefäl icke beräknats större än som för fredstjänstens behöriga ombesörjande är oundgängligen erforderligt, är det givetvis av en för hela försvarsorganisationen grundläggande betydelse, att den av revisionen föreslagna underbefälskadern hålles fulltalig. Som bekant har alltsedan den nuvarande volontärinstitutionen i samband med 1901 års härordning infördes det varit förenat med mycket stora svårigheter att rekrytera det fast anställda manskapet. Redan före antagandet av 1914 års härordning gjorde sig dessa svårigheter starkt gällande. Under tiden därefter utvecklade sig emellertid förhållandena i sådan riktning, att man med fog kunde beteckna situationen såsom fullständigt ohållbar. Den 1 november 1920 voro sålunda av de enligt härordningen befintliga 13,187 manskapsbeställningarna (beställningsmän men icke musikmanskap medräknade) endast 5,553 besatta. Antalet vakanser vid de olika truppslagen utgjorde: vid infanteriet » kavalleriet » artilleriet » ingenjörtrupperna » trängen » intendenturtrupperna

66.8 procent 41.5 » 56.7 » 57.5 » .1 _. 44.0 » 44.0 » eller för armén i dess helhet 57.9 procent.

Såsom naturligt är, växlade vakanssiffrorna n ^ c k e t inom de olika truppslagen. Medan exempelvis vid infanteriet antalet vakanser vid Norrbottens regemente uppgick till omkring 85 procent och vid Södermanlands regemente till omkring 75 procent, stannade det vid andra truppförband (Första och Andra livgrenadjärregementena, Älvsborgs regemente) vid omkring 50 procent. Det torde böra framhållas, att vakanserna huvudsakligen förefunnos bland korpraler, vicekorpraler och meniga, under det att furirsgraden i allmänhet kunde hållas något så när fulltalig. Det var emellertid icke endast i kvantitativt hänseende manskapsreloyteringen slog fullständigt fel. I samma mån som rekryteringssvårigheterna ökades, sågo trupp förbandscheferna sig nödsakade att sänka sina fordringar på volontärmaterialets kvalitet för att icke behöva stå inför utsikten av så stora vakanser, att tjänstens behöriga upprätthållande därigenom skulle äventyras. Detta allmänt kända förhållande bestyrkes bland annat därav, att ett mycket stort antal av de antagna volontärerna icke kunde befordras eller användas såsom beställningsmän.

605 I syfte att råda bot på de rådande rekryteringssvårigheterna hava under de gångna åren åtskilliga förslag blivit framställda, och en hel del åtgärder hava också blivit vidtagna. Att här närmare redogöra for dessa förslag och åtgärder skulle givetvis föra allt för långt och torde icke heller vara erforderligt. Revisionen inskränker sig därför till att i korthet angiva vad som enligt dess uppfattning kan vara att åtgöra för åstadkommande av en i såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende tillfredsställande manskapsrekrytering. Grundförutsättningen för att ett på frivilligt åtagande uteslutande grundat rekryteringssätt skall bliva fullt effektivt måste uppenbarligen vara, att anställningen medför minst lika goda ekonomiska förmåner som de, vilka erbjudas på den civila arbetsmarknaden. Även om det med fog kan sägas, att det tidigare brustit åtskilligt härutinnan, så är detta emellertid numera icke längre förhållandet. De löneförmåner, som enligt nu gällande bestämmelser tillkomma det fast anställda manskapet, torde nämligen fullt ut uppväga dem, som erbjudas på det civila området. Under den nu rådande allmänna ekonomiska depressionen har också, såsom i ett föregående sammanhang (sid. 129) framhållits, manskapsrekryteringen högst väsentligt förbättrats, och man torde hava grundad anledning antaga, att denna förbättring även skall bliva för framtiden beståndande. Föreligger alltså icke någon anledning att nu närmare ingå på frågan om det fast anställda manskapets avlöningsförmåner, anser sig revisionen dock böra framhålla angelägenheten av en klok och förtänksam lönepolitik på förevarande område. Då de löneförmåner, som erbjudas på den civila arbetsmarknaden, på grund av konjunkturernas växlingar i hög grad fluktuera, under det att manskapsavlöningarna av flera skäl måste hållas så konstanta som möjligt, komma alltid svårigheter att möta för upprätthållande av nödigt jämviktsläge mellan de civila och de militära lönerna. Särskilt framträda dessa svårigheter i tider av uppåtgående konjunkturer, då konkurrensen med handel, industri och andra näringar om den tillgängliga arbetskraften gör sig starkt gällande. Uti manskapets avlöning ingå även naturaförmåner, och då dessa vanligen icke uppskattas till sitt fulla värde, bliver jämförelsen med de .civila arbetsförtjänsterna missvisande. Då härtill kommer, att militärtjänsten av mången betraktas såsom mindre tilltalande, blir följden den, att uti tider med goda arbetskonjunkturer armén kommer efter i konkurrensen. Det måste under sådana förhållanden givetvis ligga synnerlig vikt uppå, att staten i tid sörjer för, att de militära lönerna i möjligaste mån bringas i överenstämmelse med dem, som erbjudas på den civila arbetsmarknaden.

\

Om efter rådande förhållanden väl avpassade löneförmåner måsteanses utgöra grundvillkoret för en* god manskapsrekrytering, så utesluter detta dock icke behovet av andra åtgärder för rekryteringens befrämjande. Om nästan varje yrke gäller, att benägenheten att välja detsamma är beroende icke blott av de förmåner, som till en början erbjudas, utan även på de möjligheter, som för framtiden ställas i utsikt. Volontärinstitutionen har emellertid icke mycket att härutinnan bjuda på. Blott ett fåtal av dem, som taga volontäranställning, kunna räkna med att vinna underofficersbefordran, och den undervisning i allmänbildande, icke militära ämnen, som ingår i den nuvarande underbefälsutbildningen, synes icke, såsom tidigare varit fallet, uppskattas såsom någon betydelsefullare förberedelse för civil verksamhet. Möjlighet att genom statens försorg efter slutad militärtjänst vinna civil anställning finnes endast i relativt liten och skäligen betydelselös omfattning. Nu angivna förhållanden medföra, att flertalet av dem, som taga volontäranställning, göra det icke i tanke att därvid välja ett yrke, som tillförsäkrar dem en tryggad framtida existens, utan huvudsakligast för att i brist på annat skaffa sig ett tillfälligt levebröd, sålunda i regel en nödfallsutväg, som tillgripes, då inga andra arbetsmöjligheter stå till buds. Tydligt är, att rekryteringen ' härav måste röna ett mindre gynnsamt inflytande, liksom även att de på detta sätt anvärvda volontärernas intresse för sin uppgift härav mången gång ofördelaktigt påverkas. Av samma skäl är det ock mycket svårt att förmå dem, som en gång tagit volontäranställning, att någon längre tid kvarstå i tjänst. Detta förhållande är icke minst betydelsefullt. Ty endast genom långvarig tjänst kan den erfarenhet, rutin och befälsvana förvärvas, som utgör förutsättningen för en duglig underbefälskår. Vad ovan anförts leder osökt tanken in på att söka förbättra det fast anställda manskapets utsikter till framtida försörjning. De utvägar, vilka härvid närmast ligga till hands, och som väl också torde vara de enda möjliga, äro dels att meddela manskapet en så grundlig och omfattande utbildning, att det efter avgången från militärtjänsten kan hava utsikt att erhålla goda och lämpliga platser, dels ock att åvägabringa en ordnad och lämpligt avvägd civilanställning för det uttjänta manskapet. Vad manskapets utbildning* beträffar, är det tydligt, att denna i första hand måste ordnas med hänsyn till de rent militära kraven. Detta utesluter emellertid icke, att man — och detta icke minst ur rekryteringssynpunkt — bör sträva efter att, så långt tiden och omständigheterna i övrigt det medgiva, söka bibringa manskapet erforderliga kunskaper jämväl på andra, för det civila livet betydelsefulla om-

607 råden. Vid rekryt- (vicekorpral-), korpral- och furirskolor kunna dock — enligt revisionens förslag likasom tillförene — åt de icke militära ämnena i regel endast lämnas jämförelsevis ringa plats å undervisningsprogrammen. Annorlunda ställa sig däremot förhållandena beträffande underofficersskolorna. Dessa skolor hava tillkommit icke endast för att förbättra underbefälets militära duglighet utan jämväl och i främsta rummet för att höja dess allmänbildning. För att" dessa skolor skola få någon större betydelse för manskapsrekryteringen, är det emellertid möjligt, att de behöva organiseras på annat sätt än hittills. För närvarande pågå de under en tid av omkring 10 månader, och vid utarbetandet av sitt förslag har reyisionen icke funnit sig böra föreslå någon ändring härutinnan. Det torde dock böra tagas under allvarligt övervägande, huruvida icke denna tid behöver väsentligt utökas. Uti förenämnda, den 24 januari 1920 avgivna betänkande angående underbefäls befordran till officer eller reservofficer har sålunda föreslagits införandet av en 2-årig underofficersskola, och har detta förslag från skilda håll vitsordats såsom ett steg i rätt riktning och ägnat att öva en mycket god inverkan på manskapsrekryteringen. I detta sammanhang torde jämväl böra omnämnas ett av chefen för generalstaben i januari 1921 framställt förslag angående anordnande försöksvis av en tvåårig »underofficerselevskola» vid infanteriet. Detta förslag torde närmast hava varit föranlett av de rådande svårigheterna med avseende å rekryteringen av underbefäl och underofficerare. Såsom elever i denna skola avsågos vid 16—17 års ålder antagna volontärer; undervisningen skulle huvudsakligen omfatta vissa allmänbildande ämnen (modersmålet, engelska eller tyska språken, historia, geografi, räkning och geometri, naturkunnighet/välskrivning, bokhålleri, kassaväsende, maskinskrivning och varukännedom); den militära utbildningen skulle förläggas företrädesvis till juni —augusti månader. Med hänsyn till omfattningen av den revisionen förelagda uppgiften har revisionen emellertid icke ansett sig kunna ingå i någon närmare prövning av ovannämnda båda förslag, men revisionen anser sig dock böra framhålla, att revisionen för sin del icke har någon erinran av principiell innebörd att mot desamma framställa. Inom ett flertal utländska arméer är underbefälsrekryteringen huvudsakligen grundad på utsikten till fördelaktig civilanställning efter avslutad militärtjänst, och har detta visat sig vara ett verksamt medel att påverka rekryteringen. Även hos oss hava vid upprepade tillfällen förslag framställts om införande av en ordnad civilanställning för det uttjänta manskapet. Först i samband med 1914 års härordningsförslag blev emellertid frågan föremål för närmare prövning. Uti en till

608 1914 års senare riksdag i ämnet avlåten proposition framhölls sålunda önskvärdheten av, att staten sökte för volontär, som med goda vitsord avslutat militärtjänst av minst 5 års varaktighet, underlätta förvärvandet av fast anställning i statens civila tjänst, om han därtill befunnes duglig. För detta ändamål borde volontär under sista anställningsåret å stat erhålla en viss kortare tids, högst 3 månaders, ledighet från den militära tjänsten för fullgörande av erforderlig övnings- och provtjänstgöring vid vederbörligt civilt verk å tid, då ledighet kunde beviljas utan avsevärd olägenhet för militärtjänsten. Efter det volontären vunnit anställning vid verket, och han på 3ådan grund avgått från sin befattning vid krigsmakten, borde honom tilldelas ett med hänsyn till förhållandena i varje särskilt fall lämpat understöd, avsett att befordra hans utkomst, intill dess han erhållit ständig tjänstgöring vid verket. I mån av lägenhet och lämplighet skulle detta understöd även utgå in natura, i form av bostad och portion i vederbörlig kasern, mot skyldighet för dem, som därav begagnade sig, att vid ledighet från den civila tjänstgöringen förrätta visst arbete, tillhörande den militära tjänsten. För handhavandet av den allmänna förmedlingsverksamhet, som från statens sida syntes erforderlig för volontärers förhjälpande till civila anställningar, borde under lantförsvarsdepartementet inrättas en särskild rekryterings- och civilanställningsbyrå, bestående av en civil ordförande och verkställande ledamot, vilken jämte en sekreterare eller notarie skulle handhava de löpande göromålen, samt två militära ledamöter, en för armén och en för marinen. Kungl. Maj:ts förevarande förslag vann emellertid endast delvis riksdagens bifall. Sålunda ansåg sig riksdagen icke kunna tillstyrka inrättandet av den föreslagna rekryterings- och civilanställningsbyrån utan höll före, att intill dess en välbehövlig och allsidig utredning av rekryteringsspörsmålet kommit till stånd, anställandet av det uttjänta manskapet i statens civila tjänst åtminstone tillsvidare borde kunna ske med anlitande av den offentliga arbetsförmedlingen. Beträffande civilanställningen i övrigt ansåg riksdagen visserligen, att det borde vara en statens skyldighet mot det uttjänta manskapet lika mycket som ett statens intresse att för detsamma underlätta erhållandet av annan statstjänst, men hyste å andra sidan den uppfattningen, att det uttjänta manskapet vid sökandet av civilanställning i statens tjänst icke borde tillerkännas en förträdesrätt framför icke militära sökande, som skulle innebära en orättvisa eller obillighet mot de senare. De föreslagna åtgärderna för underlättande av fast anställning i statens civila tjänst för manskap, som med goda vitsord avslutat militärtjänst av minst 5

609 års varaktighet, syntes däremot riksdagen ändamålsenliga och kunde betraktas som ett slags avskedspremie för välförhållande i tjänsten. I överensstämmelse med sin sålunda uttalade uppfattning medgav riksdagen, att till underlättande för volontärer, som efter rekapitulation tjänat minst 5 år, att erhålla civilanställning i statens verk finge utgå understöd i enlighet med i propositionen avgivna grunder och de särskilda bestämmelser, som av Kungl. Maj:t meddelades, samt anvisade för ifrågavarande ändamål å extra stat för år 1915 ett förslagsanslag av 20,000 kronor. Anslag med enahanda belopp hava sedermera för varje år beviljats. De för underlättandet av det fast anställda manskapets civilanställning sålunda vidtagna åtgärderna — beträffande vilka närmare bestämmelser äro meddelade i särskilda kungörelser den 19 februari 1915, med ändringar den 13 juni 1919, samt den 1 december 1916 angående beredande av anställning i postverket och vid statens järnvägar för viss personal vid armén — hava emellertid, enligt vad erfarenheten givit vid handen, blivit skäligen betydelselösa. Det uttjänta underbefälet har nämligen visat sig obenäget att begagna sig av de utvägar, som i förevarande fall erbjudas. Anledningen härtill torde vara, att de meddelade bestämmelserna icke tillerkänna den föregående militärtjänsten något som helst inflytande beträffande möjligheten att vid civilanställning bereda tillräckliga fördelar utan endast avse att underlätta övergången från den militära till den civila tjänsten. Den civilanställningssökande, som i sitt förra yrke redan nått fram till befälsställning och en jämförelsevis god avlöning, måste sålunda börja sin nya verksamhet i den lägsta befattningen inom vederbörlig personalgrupp och därvid jämnställas med vanligen mycket yngre och mera oerfarna civila aspiranter utan möjlighet att hastigare komma framåt än dessa. Detta förhållande måste givetvis förefalla vederbörande mindre tilltalande och lätteligen bibringa dem den uppfattningen, att de genom militärtjänsten komma i efterhand i fråga om möjligheterna att i civil verksamhet vinna sin framtida utkomst. Enligt revisionens uppfattning torde det också ligga i sakens natur, att grundförutsättningen, för att civilanställningen över huvud taget skall bliva av någon större betydelse för manskapsrekryteringen, måste vara, dels att viss tids tjänstgöring vid krigsmakten skall medföra viss företrädesrätt till civilanställning i statstjänst, dels att den militära tjänstetiden skall åtminstone delvis få tillgodoräknas vid tjänstårsberäkning uti den nya anställningen. På denna förutsättning är jämväl det betänkande och förslag angående beredande av civilanställning åt uttjänt manskap vid armén och 2041 20

610 marinen utarbetat, som den 31 december 1918 avgivits av särskilda för ändamålet tillkallade sakkunniga och som blivit till revisionen överlämnat för att tagas under övervägande vid fullgörandet av det revisionen meddelade uppdraget. Uti nämnda betänkande hava de sakkunniga verkställt en ingående utredning angående det enligt 1914 års försvarsorganisation förefintliga årliga behovet av och förfogbar tillgång på befattningar för civilanställning. Enligt denna utredning ställa sig förhållandena härutinnan på sätt nedanstående tabell utvisar. Årlig tillgång av befattningar. Årligt behov av befattningar.

Civilanställningsgrupp.

Vid koncessioInom nerade statsför0. s. v. valtningen. företag.

Summa.

Brist att fylla genom förmedlingsorganisationen.

Manskap med minst 3 (vid flottan 3 Vs) Manskap med minst 5 års anställning Manskap med minst 7 (för karlskrivna skeppsgossar 6) års anställning Summa

2,620 290

1,121

1,789

1,228

1,887

3,115

|

|

Sin uppfattning angående möjligheterna för civilanställningens ordnande hava de sakkunniga sammanfattat sålunda: Antalet för civilanställning direkt påräkneliga befattningar inom statens verk samt koncessionerade o. s. v. företag (t. ex. enskilda järnvägar) motsvarade icke det föreliggande behovet, utan vore man för dettas täckande i stor utsträckning hänvisad till en genom statens förmedling ordnad samverkan med övriga kommunala och enskilda företag. Då vidare de för omedelbar anställning förfogbara befattningarna i flertalet fall icke till ställning och förmåner motsvarade de krav, som såväl ur civilanställningens egen som de civilanställningssökandes intressesynpunkt kunde framställas, komme en längre eller kortare väntetid enligt nu gällande föreskrifter för civila befattningars tillsättande m. m. i regel att inträda, innan efter vederbörandes lämplighet och förtjänst avpassad och för framtiden betryggande ställning och utkomst kunde påräknas. Till avhjälpande av de sålunda föreliggande bristerna i civilanställningsmöjligheterna borde särskilda åtgärder vidtagas. Dessa särskilda åtgärder, vilka av de sakkunniga närmare preciserats och utformats, avsåge höjande av det^ uttjänta manskapets förutsättningar och kompetens för civilanstälbmg, reglerande av uppkommande väntetid vid övergången från militäranställ-

611 ning till civilanställning, tillgodoräknande av don militära tjänstetiden efter vunnen befattning i civil anställning, samt anordnande av särskilda orgam för eivilanställningsmöjligheternas tillvaratagande och förmedling av crvilanställninp;. Med hänsyn till omfattningen av den revisionen förelagda uppgiften har revisionen icke ansett sig kunna ingå i någon närmare prövning av det uitav förenämnda sakkunniga uppgjorda förslaget, och detta så mycket mindire som civilanställnings frågan torde kunna lösas fristående för sig utan samband med den nya försvarsorganisationen. Revisionen anser sig eendast böra som sin mening framhålla, att ett beredande av civilanstäillning åt uttjänt manskap i den omfattning, de sakkunniga tänkt sig, lmed all säkerhet kommer att möta synnerligen stora svårigheter, icke blott med hänsyn till det jämförelsevis ringa antal platser, som stå till fförfogande, utan jämväl och icke minst på grund av det motstånd, som från civila arbetssökandes sida kommer att resas mot en dylik anordnimg. Enligt revisionens uppfattning torde därför klokheten bjuda, att rman på förevarande område framgår med en viss försiktighet och åtmimstone till en början inskränker sig till att söka bereda civilanställning åt sådant underbefäl, som med goda vitsord avslutat militärtjänst av rminst fem års varaktighet. Huruvida civilanställning i denna mera inskrränkta omfattning låter sig utan svårighet genomföra, anser sig revisionem icke kunna bedöma, men därest så kunde ske, skulle det helt visst kraftigt bidraga till en i såväl kvantitativt som kvalitativt hänseencde förbättrad manskapsrekrytering. •Genom att, på sätt i det föregående framhållits, anpassa det fast anstäillda manskapets löneförmåner efter dem, som erbjudas på den civila arbetsmarknaden, ävensom förbättra dess utsikter till framtida försörjming, torde man kunna förvänta, att de med manskapsrekryteringen hittillls förenade svårigheterna skola kunna övervinnas, och att det åtmimstone under normala tider skall bliva möjligt att hålla manskapskadeirn fulltalig. Emellertid är det tydligt, att någon säkerhet härför icke föreligger. »Sålunda kan det i tider av starkt uppåtgående konjunktturer lätt inträffa, att staten i konkurrensen med handel, industri och andra näringar kommer att ligga under, och att det antal volontärer;, som erfordras för organisationens upprätthållande, icke kan på frivilllighetens väg anskaffas. Vill man därför — såsom revisionen vid uppgöramdet av sitt förslag förutsatt — att den nya försvarsorganisationen, om ;än till omfattningen reducerad, dock skall bliva fullt effektiv och icke, såsom i mångt och mycket är fallet med vår nuvarande härordning,, bliva en organisation endast på papperet, så torde ingen annan

v

utväg stå öppen än att införa lagstadgad rätt att bland de i tjänst varande värnpliktiga i och för fortsatt tjänstgöring såsom underbefäl uttaga det antal, som för organisationens upprätthållande finnes oundgängligen •erforderligt. Vid upprepade tillfällen hava förslag om införande av rätt till dylik tvångsuttagning av värnpliktiga — s. k. .garantilag — blivit framställda. För att här endast hålla sig till de under senare åren framkomna, torde sålunda böra omnämnas, hurusom fjärde försvarsberedningen i ändamål att säkerställa truppförbandens behov av instruktörer, för den händelse volontärrekryteringen något år skulle slå fel, föreslog, att därest vid ett truppförband så stor brist på instruktörer något år skulle uppstå, att antalet understege 80 procent av det å stat upptagna antalet underbefäl av manskapet, skulle av den i tjänst varande värnpliktskontingenten uttagas erforderligt antal värnpliktiga instruktörer för tjänstgöring vid nästa rekrytskola. Vidare torde böra erinras därom, att särskilda inom lantförsvarsdepartementet tillkallade sakkunniga uti ett den 28 februari 1917 avgivit betänkande angående åtgärder för främjande av mauskapsrekryteringen vid armén efter en ingående utredning i ämnet såsom sin mening uttalade, att då rekrytering enbart på frivillighetens väg icke vore ägnad att säkerställa arméns behov vare sig i kvantitativt eller kvalitativt hänseende, borde med detta rekryterings sätt förenas rätten till uttagning bland de värnpliktiga. I överensstämmelse härmed föreslogo de sakkunniga, att manskapsrekryteringen vid armén borde grundas på följande två huvudprinciper, nämligen frivilligt åtagande som egentligt rekryteringssätt och tillämpat i så stor utsträckning, som rådande förhållanden möjliggjorde, samt lagstadgad ratt till uttagning bland i första tjänstgöring varande värnpliktiga av det antal, som icke på frivillighetens väg kunde erhållas. Enligt revisionens uppfattning lider det icke något som helst tvivel, att den av sistnämnda sakkunniga angivna vägen är den enda, varpå full garanti för organisationens upprätthållande kan ernås. Under sina överläggningar har revisionen också haft under övervägande att för manskapsrekryteringens säkerställande föreslå antagandet av en garantilag i den ena eller andra formen. Emellertid har revisionen ansett sig icke nu böra framställa förslag härom. Med hänsyn därtill att antalet volontärer enligt revisionens organisationsförslag kommer att väsentligt minskas samt lönerna för det fast anställda manskapet numera blivit avsevärt förbättrade, torde nämligen tidpunkten för antagandet av en dylik lag icke vara den lämpligaste, utan synes man böra avvakta, huru rekryteringsförhållandena efter den nya härordningens ikraftträdande

613 komma att gestalta sig. Skulle det emellertid då visa sig, att det för organisationens upprätthållande erforderliga antalet volontärer icke kan på frivillighetens väg erhållas, återstår enligt revisionens uppfattning ingen annan utväg än att införa lagstadgad rätt till tvångsuttagning av värnpliktiga i den omfattning, som för berörda ändamål kan finnas vara av behovet påkallad. I samband med frågan om vidtagande av åtgärder för främjande av manskapsrekryteringen vid armén har revisionen jämväl till behandling förehaft frågan om införande av jordavlöning för fast anställt manskap. Uti en till Kungl. Maj:t ingiven skrift av den 7 februari 1917, vilken sedermera blivit till revisionen överlämnad för att tagas under övervägande vid fullgörandet av det revisionen meddelade uppdraget, har nämligen Jordbrukarnes riksförbund anhållit, att — med beaktande av vissa, av numera framlidne kaptenen C. R:son Ehrenborg uti en skrivelsen bifogad promemoria angivna synpunkter — undersökning måtte verkställas för utrönande av möjligheten att genom jordavlöning åt soldater tillförsäkra armén och landstormen erforderligt antal fast anställt underbefäl. De av kaptenen Ehrenborg i nämnda promemoria framhållna synpunkterna, vilka han sedermera lämnats tillfälle att inför revisionen närmare utveckla, torde i korthet kunna sammanfattas sålunda. För armén erforderligt underbefäl av manskapet skulle anställas mot kontrakt för en tid av 20 år, och mot en tjänstgöringsskyldighet av omkring 100 dagar om året under de första tio åren samt under tiden därefter vid alla förekommande övningar med hemortens landstorm. Såsom ersättning skulle vederbörande erhålla — förutom viss dagavlöning under förekommande tjänstgöring — besittningsrätt till en av staten upplåten, väl bebyggd jordbrukslägenhet Såsom normaltyp för en sådan lägenhet förutsattes omkring 10 tunnland åker samt omkring 50 tunnland skogs-, ängs- och betesmark. Efter kontraktstidens slut skulle torpet med full äganderätt överlämnas till innehavaren. Den för ändamålet erforderliga jorden skulle i främsta rummet anskaffas genom inköp av i enskild ägo befintliga markområden. Med hänsyn till det behjärtansvärda syftet utginge emellertid förslagsställaren från, att jordägare och större godsägare skulle i stor utsträckning till billigt pris och ofta till skänks åt staten överlåta å utmarkerna till sina egendomar belägna jordområden, vilka saknade ekonomisk betydelse för ägarna. I andra *hand skulle för ändamålet tagas i anspråk den i statens och kyrkans ägo befintliga jorden. Först om dessa nu angivna utvägar visade sig oframkomliga, skulle expropriationsförfarande tillgripas. Det

614 erforderliga antalet lägenheter beräknades till omkring 20,000, och då kostnaden för varje lägenhet kunde beräknas till 10,000 kronor, därav 4,300 kronor för marken och 5,700 kronor för de erforderliga byggnaderna, skulle engångskostnaderna uppgå till omkring 200 miljoner kronor eller fördelade på 20 år till 10 miljoner kronor om året. Med avseende å det sålunda framställda förslaget vill revisionen till en början erinra därom, att enligt det av revisionen uppgjorda organisationsförslaget behovet av underbefäl för de värnpliktigas utbildning är avsevärt större under sommarhalvåret än under vinterhalvåret. Tydligt är, att en dylik förläggning av värnpliktstjänstgöringen skall utgöra ett synnerligen allvarsamt hinder för införande av ett jordavlönat underbefäl. Dettas tjänstgöring vid vederbörande truppförband komme nämligen att infalla under just den tid av året, då vederbörandes hemmavaro kräves för jordens skötsel. Då avkastningen av ett så litet jordbruk, som det här är fråga om, givetvis icke förmår bära några utgifter for lejd arbetskraft, skulle en nödvändig följd av ett dylikt lönesystems t i l lämpning bliva, att staten måste, till förebyggande av jordbrukens vanskötsel och ekonomisk misär för vederbörandes familjer, betala det inkommenderade underbefälet jämväl en så hög kontant dagavlöning, att det sattes i stånd att under sin bortavaro leja för jordbrukets skötsel erforderlig arbetskraft. Denna med systemet förbundna svårighet har jämväl förslagsställaren insett och därför utgått från, att för varje underbefälstjänst skulle avses 3 a 4 man, vilka skulle tura om med tjänstgöringen samt vara varandra behjälpliga med lönetorpens skötsel. Frånsett det synnerligen dyrbara uti att hava varje behövlig underbefälstjänst besatt med 3 å 4 befattningshavare, är det emellertid uppenbart, att en dylik anordning, vilken skulle verka i hög grad desorganiserande på utbildningsarbetet vid truppförbanden, icke är ägnad att förebygga nyssnämnda med systemet förbundna olägenheter. Vad anskaffandet av den för lönetorpen erforderliga jorden beträffar, så torde, enligt revisionens uppfattning, föga kunna byggas på förhoppningen, att sådan skulle erhållas till skänks. Erfarenheten hitintills i fråga om statens jordinköp tala icke' ens för jords erhållande till billigt pris. Enstaka undantag kunde naturligtvis inträffa, men i regel komme dessa nog att avse jord, vars beskaffenhet och belägenhet, icke ens efter ett dyrbart bebyggande, skulle innebära någon lockelse för unga män att taga densamma i bruk. Då statens egna för styckning lämpade egendomar icke skulle räcka synnerligen långt, måste man utgå från, att det stora flertalet erforderliga jordlägenheter måste inköpas av enskilda. Det torde emellertid ligga i öppen dag, att därest staten på

615 detta sätt skulle år efter år inköpa flera tus*en tunnland jord, en betydande, stegring av priset skulle inträd;!,. Tillgången å för ifrågavarande ändamål lämpliga jordar är nämligen ganska begränsad. Sålunda finnas i landet endast omkring 3,000 egendomar med över 100 hektar åker och omkring 30,000 egendomar med en areal mellan 20 och 100 hektar. Inom en icke alltför avlägsen tidrymd skulle säkerligen brist på för inköp lämpad jord uppstå. Det är nämligen att märka, att jordinköpen icke komme att begränsas till ett visst, en gång för alla bestämt antal utan måste, med hänsyn därtill att vederbörande innehavare efter kontraktstidens utgång skulle bliva ägare av sina lägenheter, ständigt fortgå år efter år. Den väldiga stegring av jord värdet, som skulle bliva en följd av dessa statens oavbrutna jordinköp, och som icke motsvarades av någon höjning av jordbrukets räntabilitet, skulle för jordbruksnäringen och dess idkare innebära en mycket stor fara. För att i någon mån belysa, vilka kostnader en tillämpning av ifrågavarande avlöningssystem med den av revisionen föreslagna organisationen skulle medföra, vill revisionen anföra följande. Enligt det av revisionen uppgjorda organisationsförslaget kommer — med bortseende från vicekorpraler och meniga — att vid armén finnas sammanlagt 3,180 furirs- och korpralsbeställningar (beställningsmän och musikmanskap av sådan grad medräknade). Då för varje beställnings behöriga upprätthållande måste, på grund av den till 100 dagar begränsade tjänstgöringstiden, beräknas minst 3 man, skulle alltså det för organisationens upprätthållande erforderliga antalet jordavlönade underbefäl uppgå till 9,540 man. För dessa skulle således lika många lönetorp behöva anskaffas. Med nu gällande priser torde kostnaderna för inköp av en jordlägenhet av den i förslaget förutsatta storleken samt för uppförande av nödiga åbyggnader icke kunna sättas lägre än till omkring 15,000 kronor. Enbart engångskostnaden för systemets genomförande skulle alltså uppgå till icke mindre än i runt tal 143,1 miljoner kronor. Härvid har då icke räknats med den stegring av markpriset, som, enligt vad ovan anförts, skullö bliva en följd av en så omfattande jordupphandling från statens sida. Om för systemets fullständiga genomförande beräknas en tid av 20 år, skulle alltså statens årliga utgift enbart för lönetorpens anskaffande uppgå till i runt tal 7,15 imiljoner kronor. Då vederbörande efter kontraktstidens slut skulle bliva ägare till sina torp, skulle alltså för all framtid årligen behöva inköpas nya lönetorp för en sammanlagd kostnad av minst nyssnämnda belopp.

616 Vad ovan anförts synes revisionen vara tillräckligt för att visa, att det av kaptenen Ehrenborg framställda och av Jordbrukarnes riksförbund förordade förslaget är — frånsett dess militära olägenheter — ur såväl praktisk som ekonomisk synpunkt fullständigt ogenomförbart.

Ii. L a n t f ö r s v a r e t s k o s t n a d e r . 1. Årliga kostnader. Vid beräknandet av de årliga kostnaderna för den av revisionen föreslagna organisationen av lantförsvaret har revisionen utgått från den nuvarande uppställningen av fjärde huvudtiteln. Med hänsyn därtill att åtskilliga av de i riksstaten för närvarande upptagna extra anslagen avse utgifter, som stå i lika nära samband med den bestående organisationen som utgifter, vilka bestridas från de ordinarie anslagen, har emellertid den i riksstaten nu förekommande uppdelningen av anslagen i ordinarie anslag och extra anslag icke ansetts böra följas, utan har revisionen, likasom i den uppgjorda beräkningen av de årliga kostnaderna för 1914 års härordning (Del III Bil. 1), funnit sig böra uppdela kostnaderna å dels normala utgifter, dels extra utgifter. Till den förra gruppen hava således hänförts samtliga med organisationen direkt sammanhängande, ständigt återkommande utgifter, oavsett om de för närvarande bestridas av ordinarie eller extra anslag. Till den senare gruppen åter hava hänförts dels rena engångskostnader, såsom för byggnadsföretag, materielanskaffningar m. m., dels ock sådana utgifter, vilka visserligen äro ständigt återkommande men likväl icke stå i något egentligt samband med försvarsorganisationen, såsom anslagen till det frivilliga sjukvårdsväsendet i krig, soldathems verksamhet o. s. v. Vid uppgörandet av sina beräkningar har revisionen i fråga om avlöningar utgått från den av 1921 års riksdag beslutade löneregleringen för arméns personal. Med hänsyn till de växlingar, dyrtidstillägget är underkastat, har revisionen icke ansett sig böra medräkna härav föranledda utgifter. Beträffande underhålls- och övningsanslag har revisionen utgått från nuvarande prisförhållanden. Härav följer, att därest det sedan en tid tillbaka pågående prisfallet skulle fortsätta, nämnda anslag böra undergå en däremot svarande minskning. Resultatet av den uppgjorda beräkningen föreligger i en vid revisionens betänkande fogad bilaga (Del III Bil. 6), däri jämväl angivas de grunder, efter vilka de olika anslagen blivit beräknade. Av nämnda bilaga, till vilken revisionen tillåter sig hänvisa, framgår, att lantförsvarets

617 årliga kostnader, efter genomförande av den av revisionen föreslagna härordningen, skulle belöpa sig till i avrundat tal 73,738,000 kronor. Då, enligt vad i det föregående redan omförmälts, de årliga kostnaderna för 1914 års härordning, fullt genomförd, av revisionen beräknats till i avrundat tal 127,119,000 kronor (Del III Bil. 1), skulle alltså den enligt revisionens organisationsförslag uppkommande årliga besparingen utgöra i avrundat tal 53,381,000 kronor, motsvarande i det närmaste 42 procent av kostnaderna för 1914 års här organisation. Revisionen anhåller nu att få i korthet redogöra för de av revisionens förslag betingade ändringarna i i vederbörliga anslag, beräknade under förutsättning av att 1914 års härordning vore fullt genomförd. Anslaget till departementschefen har, som naturligt är, icke undergått någon förändring. Det har alltså- upptagits till sitt nuvarande belopp, eller 24,000 kronor. Anslaget till departementet, för närvarande 303,500 kronor, har ökats med 33,936 kronor till 337,436 kronor. Ökningen är föranledd därav, att särskilda arvoden å departementets stat beräknats åt 7 pensionerade officerare och 4 pensionerade underofficerare, vilka äro avsedda att ersätta viss i kommandoexpeditionerna för närvarande tjänstgörande personal å aktiv stat vid armén och marinen. Anslaget till arméförvaltningen — enligt 1914 års härordning beräknat till 558,674 kronor — har minskats med 1,728 kronor. Minskningen är föranledd därav, att lön för 1 bataljonsläkare å sjukvårdsstyrelsen utgått ur staten, under det att å densamma arvoden upptagits för 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer, avsedda att ersätta å sjukvårdsstyrelsen för närvarande tjänstgörande personal å aktiv stat. Anslaget till förstärkning, av arbetskrafterna i arméförvaltningen har uteslutits ur staten, enär revisionen ansett, att efter den nya härordningens genomförande en besparing, motsvarande kostnaderna för den å extra stat uppförda personalen, bör kunna göras i kostnaderna för den centrala förvaltningen. . Anslaget till avlöning åt personal vid staber och truppförband — enligt 1914 års organisation beräknat till 41,733,000 kronor — har minskats med 13,965,000 kronor till 27,768,000 kronor. Minskningen är i huvudsak föranledd av den utav revisionen föreslagna reduceringen av den aktiva personalen. Beträffande de under förevarande anslag upptagna särskilda posterna får revisionen anföra följande. 2041 20

78 Normala

618 1. Staten för generalitetet — enligt 1914 års organisation slutande å 337,560 kronor — har av revisionen uppdelats på två särskilda stater, nämligen en s t a t för g e n e r a l i t e t och en s t a t för a r m é f ö r d e l n i n g s s t a b e r , m i l i t ä r b e f ä l och i n s p e k t i o n e r . Den förra, vilken slutar på 215,700 kronor, upptager endast vederbörande generalspersoner jämte arvoden för såsom brigadchefer förordnade regementschefer vid infanteriet. Till denna stat äro kommendanten i Boden och militärbefälhavaren på Gottland överflyttade. Till den senare, vilken slutar på 141,918 kronor, hava överförts dels fältläkare och fältveterinärer från generalitetets stat, dels regementsläkare m. fl., nu upptagna under rubriken »I. Militärbefälet» å den för militärbefälet på Gottland samt Gottlands infanteriregemente gemensamma staten, varjämte nyuppförts arvoden åt 2 pensionerade officerare och 17 pensionerade underofficerare, avsedda att ersätta i arméfördelningsstaber, militärbefäl och inspektioner för närvarande tjänstgörande officerare och underofficerare å aktiv stat. 2. S t a t e n för g e n e r a l s t a b e n — enligt 1914 års organisation slutande å 517,892 kronor — har ökats med 23,268 kronor till 541,160 kronor. Ökningen är föranledd därav, att å staten uppförts dels 4 för militärattachéer avsedda officersbeställningar, dels ock arvode åt 1 pensionerad officer, redogörare, och 2 pensionerade underofficerare, avsedda att ersätta i generalstaben för närvarande tjänstgörande personal å aktiv stat. Staten har vidare minskats med 2 majorsbeställningar och 1 kaptensbeställning. 3. S t a t e n för a r t i l l e r i s t a b e n — enligt 1914 års organisation slutade å 19,488 kronor — har ökats med 111,024 kronor till 130,512 kronor. Ökningen är föranledd, dels därav att artilleristabsofficerarna, vilkas antal utökats, uppförts med lön å staten, dels därav, att å denna beräknats arvoden för 1 pensionerad officer och 1 pensionerad underofficer, båda avsedda att ersätta i staben för närvarande tjänstgörande personal å aktiv stat. 4. S t a t e n för k o m m e n d a n t s k a p e n — enligt 1914 års organisation slutande å 101,062 kronor — har minskats med 43,702 kronor till 57,360 kronor. Ändringen i statens slutsumma är betingad därav, att dels kommendantskapen i Stockholm och Karlsborg strukits, dels arvoden beräknats för viss pensionerad personal, avsedd att tjänstgöra i fästningsintendenturen i Boden. I samband härmed har den för kommendantskapet å Karlsborg avsedda läkarpersonalen överflyttats till staten för garnisonssjukhuset å Karlsborg samt den för samma kommendantskap avsedde bataljonsveterinären och garnisonspastorn överflyttats till staten för fortifikationen, varjämte arvodet för organisten vid kommendant-

619 skåpet å Karlsborg överförts till förteckningen över i stat icke uppförda arvoden. Slutligen har statens benämning ändrats till stat för kommendantskapet i Boden. 5 och 6. S t a t e r n a för r u l l f ö r i n g s b e f ä l h a v a r e m e d b i t r ä d e n och för b a t a l j o n s l ä k a r e vid f ä l t l ä k a r k å r e n äro upptagna med samma belopp som enligt 1914 års organisation eller med respektive 458,670 kronor och 151,650 kronor. 7. S t a t e n för r e m o n t e r i n g s s t y r e l s e n — enligt 1914 års organisation slutande å 12,210 kronor — har ökats med 990 kronor till 13,200 kronor. Ökningen är föranledd av ändrad beräkningsgrund för redogörarens arvode. 8. S t a t e n för k r i g s h ö g s k o l a n — enligt 1914 års organisation slutande å 41,253 kronor — har ökats med 29,868 kronor till 71,121 kronor. Ökningen är föranledd därav, att dels 3 av lärarna ävensom den ene adjutanten upptagits med lön å skolans stat, dels arvode beräknats för 1 pensionerad officer, avsedd att ersätta den andre vid skolan för närvarande tjänstgörande adjutanten. 9. S t a t e n för a r t i l l e r i - o c h i n g e n j ö r h ö g s k o l a n — enligt 1914 års organisation slutande å 43,888 kronor — har ökats med 36,810 kronor till 80,698 kronor. Ökningen är föranledd därav, att chefen upptagits såsom överstelöjtnant i stället för major samt att 4 av lärarna ävensom adjutanten uppförts med lön å skolans stat.. 10. S t a t e n för r i d s k o l a n — enligt 1914 års organisation slutande å 45,061 kronor — har ökats med 20,748 kronor till 65,809 kronor. Ökningen är föranledd därav, att lärarpersonalen uppförts med lön å skolans stat. 1 1 . S t a t e n för s k j u t s k o l a n för i n f a n t e r i e t och k a v a l l e r i e t — enligt 1914 års organisation slutande å 81,390 kronor — har ökats med 37,95(6 kronor till 119,346 kronor. Ökningen är föranledd, dels därav att förste lärarna ävensom adjutanten uppförts med lön å skolans stat, dels därav att de hittills med extra anslag bestridda kulsprute- och sergeantkurserna hänförts till de ordinarie kurserna. 1.2. S t a t e n för a r t i l l e r i e t s s k j u t s k o l a — enligt 1914 års organisation slutande å 29,160 kronor — har minskats med 5,600 kronor till 23,560 kronor. Minskningen är föranledd av sammanslagningen av fältarttilleriets samt fästnings- och positionsartilleriets skjutskola till en för artilleriet i dess helhet gemensam skjutskola. 13. S t a t e n för k r i g s s k o l a n — enligt 1914 års organisation slutande å 130,129 kronor - - har ökats med 68,180 kronor till 198,309 kronor. Andringen i statens slutsumma är betingad av åtskilliga orga-

620 nisationsändringar, av vilka den viktigaste är, att lön å staten beräknats för kompanichef, kadettofficerare och visst antal lärare. 14. S t a t e r n a för i n f a n t e r i e t — enligt 1914 års organisation slutande å tillhopa 20,804,190 kronor 50 öre — hava minskats med 8,323,218 kronor till 12,480,972 kronor 50 öre. Minskningen är beroende dels på indragningen av sju infanteriregementen, dels ock på den föreslagna reduceringen av den fast anställda personalen. 15. S t a t e r n a för k a v a l l e r i e t — enligt 1914 års organisation slutande å 4,990,611 kronor — hava minskats med 2,524,224 kronor till 2,466,387 kronor. Minskningen beror dels på indragningen av Norrbottens kavallerikår och två fördelningskavalleriregementen samt reduceringen av det skånska kavalleriet, dels ock på minskning av den fast anställda personalen vid övriga regementen. , 16. S t a t e r n a för a r t i l l e r i e t — enligt 1914 års organisation slutande å tillhopa 7,642,332 kronor — hava minskats med 2,559,177 kronor till 5,083,155 kronor. Minskningen är föranledd dels av indragningen av ett fältartilleriregemente, dels av den föreslagna reduceringen av den fast anställda personalen. 17. S t a t e r n a för f o r t i f i k a t i o n e n och i n g e n j ö r t r u p p e r n a — enligt 1914 års organisation slutande å 2,753,364 kronor — hava minskats med 433,047 kronor till 2,320,317 kronor. Minskningen är föranledd av den föreslagna reduceringen av den fast anställda personalen. 18. S t a t e r n a för t r ä n g e n och t r ä n g t r u p p e r n a — enligt 1914 års organisation slutande å 1,412,832 kronor — hava minskats med 454,956 kronor till 957,876 kronor. Minskningen beror dels på indragningen av två trängkårer, dels på den föreslagna reduceringen av den fast anställda personalen. 19. S t a t e n för i n t e n d e n t u r k å r e n — enligt 1914 års organisation slutande å .1,281,547 kronor — har på grund av den föreslagna personalreduceringen minskats med 254,297 kronor till 1,027,250 kronor. 20. S t a t e n för f l y g v a p n e t och f l y g k å r e n har enligt revisionens förslag till organisation av flygväsendet beräknats till 373,680 kronor. Till denna stat hava överförts dels vissa officerare, underofficerare, underbefäl och beställningsmän m. fl. från fortifikationens och ingenjörtruppernas stater, dels flygingenjörer och flygfotograf från förteckningen över i stat icke uppförda arvoden. 21. S t a t e r n a för g a r n i s o n s s j u k h u s e n samt a r m é n s s j u k s k ö t e r s k e k å r — enligt 1914 års organisation slutande å tillhopa 224,918 kronor — hava ökats med 7,836 kronor till 232,754 kronor. Ökningen t e ror dels därpå, att den för en överläkare vid garnisonssjukhuset i Stock-

621 holm avsedda bataljonsläkartjänsten förändrats till en regementsläkartjänst, ävensom att å staten för nämnda sjukhus beräknats arvode för 1 pensionerad officer, avsedd att ersätta den såsom indentent vid sjukhuset för närvarande placerade intendenturofficern å aktiv stat, dels ock därpå att 1 regements- och 1 bataljonsläkare överförts från staten för kommendantskapen till garnisonssjukhuset å Karlsborg. Därjämte hava de ordinarie sjuksköterskorna vid arméns sjuksköterskekår minskats med åtta. 22. Staten för p o l i s p e r s o n a l e n i B o d e n och å K a r l s b o r g — enligt 1914 års organisation slutande å 124,878 kronor — har på grund av föreslagen personalreducering minskats med 3,474 kronor till 121,404 kronor. 23. Posten till k a l l o r t s t i l l ä g g har på grund av den föreslagna reduceringen av den fast anställda personalen minskats med 21,600 kronor eller från 80,000 kronor till 58,400 kronor. 24. Posten till a r v o d e n för u p p r ä t t h å l l a n d e av v e t e r i n ä r v å r d e n vid v i s s a i n f a n t e r i t r u p p f ö r b a n d har, på grund av den föreslagna indragningen av vissa truppförband, minskats med 1,500 kronor eller från 5,000 kronor till 3,500 kronor. 25. Posten till s ä r s k i l d e r s ä t t n i n g åt s e r g e a n t e r , k o m m e n d e r a d e s å s o m b i t r ä d e n t i l l r e g e m e n t s i n t e n d e n t e r har minskats med 2,950 kronor eller från 10,950 kronor till 8,000 kronor. 26. Posten till h y r e s b i d r a g har på grund av det minskade antalet furirer minskats med 13,500 kronor eller från 45,000 kronor till 31,500 kronor. 27. Posten till a n s t ä l l n i n g s p e n n i n g a r — enligt 1914 års organisation beräknad till 116,650 kronor — har på grund av det reducerade antalet volontärer minskats med 56,650 kronor till 60,000 kronor. 28. Posten till k o s t n a d e r för m u s i k e l e v e r — enligt 1914 års organisation beräknad till 9,000 kronor har ökats med 7,400 kronor till 16,400 kronor. Ökningen beror därpå, att den av revisionen föreslagna organisationen av armémusiken förutsätter anställandet av musikelever icke blott vid infanteriet utan jämväl vid specialvapnen. 29. Posten till g o t t g ö r e l s e för e g n a t j ä n s t e h ä s t a r — enligt 1914 års organisation beräknad till 88,500 kronor — har på grund av hästantalets reducering minskats med 32,500 kronor till 56,000 kronor. 30. Posten till v i s s a a r v o d e n — enligt 1914 års organisation beräknad till 862,000 kronor — har minskats med 170,000 kronor till 692,000 kronor. Minskningen är beroende på, att arvoden till köksföreståndare, kokerskor, furageuppbördsmän, maskinister och eldare vid de

622 indragna truppförbanden bortfallit, att arvoden till flygingenjörer m. fl. uppförts å staten för flygvapnet och flygkåren samt att remontdepåerna vid Björnö och Gudhem indragits. 31. Posten till o f ö r u t s e d d a u t g i f t e r har minskats med 2,000 kronor eller från 12,000 kronor till 10,000 kronor. Anslaget till inkvarteringens ordnande i Stockholm har upptagits med samma belopp som enligt 1914 års organisation eller 21,450 kronor. Anslaget till rekryteringskostnader — enligt 1914 års organisation beräknat till 584,000 kronor — har på grund av minskningen av fast anställt manskap minskats med 257,000 kronor till 327,000 kronor. Anslaget till arméns reservstater — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,040,000 kronor — har ökats med 471,700 kronor till 1,511,700 kronor. Ökningen är föranledd av den föreslagna utökningen av reservstatspersonalen. Anslaget till arméns personal över stat — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,405,700 kronor — har på grund av reservpersonalens minskning nedbragts med 557,300 kronor till 848,400 kronor. Anslaget till rese- och traktamentspenningar — enligt 1914 års organisation beräknat till 490,000 kronor — har på grund av det minskade antalet officerare och underofficerare minskats med 147,000 kronor till 343,000 kronor. Anslaget till rese- och traktamentskostnader m. m. för hästuttagningsnämndernas ordförande har upptagits med samma belopp som enligt 1914 års organisation eller med 100,000 kronor. Anslaget till flyttningsersättning — enligt 1914 års organisation beräknat till 230,000 kronor — har på grund av det minskade antalet officerare och underofficerare minskats med 69,000 kronor till 161,000 kronor. » ' . Anslaget till resestipendier har upptagits med samma belopp som enligt 1914 års organisation eller med 31,500 kronor. Anslaget till penningbidrag — enligt 1914 års organisation beräknat till 6,830,000 kronor — har på grund av tjänstgöringsdagarnas minskning från 12,775,000 till 5,618,000 nedsatts med 4,101,000 kronor till 2,729,000 kronor. Anslaget till understöd åt vissa värnpliktigas familjer — enligt 1914 års organisation beräknat till 486,000 kronor — har minskats med 376,000 kronor till 110,000 kronor. Anledningen till denna avsevärda minskning är, att enligt revisionens förslag familjeförsörjare icke skola uttagas till linjetjänst utan hänföras till ersättningsreserven, för vilken tjänstgöringstiden ju är betydligt kortare.

623 Anslaget till inskrivnings-, mönstrings- och färdkostnader m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,209,000 kronor — har på grund av de till ersättningsreserven hörande värnpliktigas färre resor minskats med 209,000 kronor till 1,000,000 kronor. Anslaget till undervisnings- och gymnastihnatenel' samt undervisningsanstalter och utbildningskurser — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,007,000 kronor — har minskats med 157,200 kronor till 849,800 kronor. Att minskningen å detta anslag icke blivit än större beror huvudsakligen på de nya utbildningskurser, som enligt revisionens förslag skola tillkomma, nämligen kurs i signal-(förbindelse-)tjänst, kurs i infanteriets särskilda stridsmedel, pionjärkurs, kurs i gastjänst samt kurs för utbildning av kasernofficerare. Anslaget till studiestipendier har med hänsyn till det minskade antalet underofficerare och furirer minskats med 9,700 kronor eller från 32,200 kronor till 22,500 kronor. Anslaget till understöd åt föreningar och till skrifters utgivande har upptagits med samma belopp som för närvarande eller med 24,000 kronor. Anslaget till det frivilliga skytteväsendets befrämjande — enligt 1914 års härordning inräknat bland de extra ordinarie utgifterna — har uppförts som ordinarie anslag och upptagits med 750,000 kronor. Anslaget till skrivmaterialier, expenser, bränsle och lyse — enligt 1914 års organisation beräknat till 521,000 kronor — har med hänsyn till den reducerade organisationen ansetts kunna nedsättas med 52,100 kronor till 468,900 kronor. Anslaget till skrivmaterialier m. m. vid trupp förbanden — enligt 1914 års organisation beräknat till 391,800 kronor — har med hänsyn till minskat antal truppförband och minskat antal enheter vid trupp förbanden — nedsatts med 141,800 kronor till 250,000 kronor. Anslaget till tryckningskostnader — enligt 1914 års organisation beräknat till 400,000 kronor — har med hänsyn till arméns minskning ansetts kunna nedsättas med 120,000 kronor till 280,000 kronor. Anslaget till vissa arbeten a mobilisering sv erket har upptagits med samma belopp som för närvarande eller med 35,000 kronor. Anslaget till mathållning — enligt 1914 års organisation beräknat till 14,309 r 600 kronor — har'på grund av det minskade antalet tjänstgöringsdagar nedsatts med 7,525,800 kronor till 6,783,800 kronor. Anslaget till munderingsutrustning — enligt 1914 års organisation beräknat till 9,619,500 kronor — har till följd av det minskade antalet såväl manskaps- som hästtjänstgöringsdagar minskats med 5,027,100 kronor till 4,592,400 kronor.

624 Anslaget till kasernutredning, intendentur fordon m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 2,728,900 kronor —• har på grund av minskningen av antalet tjänstgöringsdagar samt ändringar i organisationen minskats med 1,335,000 kronor till 1,393,900 kronor. Anslaget till bränsle, lyse, renhållning och tvätt vid truppförbanden — enligt 1914 års organisation beräknat till 4,957,500 kronor — har dels på grund av indragningen av vissa truppförband, dels på grund av det till följd av värnpliktstjänstgöringens omläggning minskade antalet eldningsdagar samt det reducerade antalet såväl manskaps- som hästtjänstgöringsdagar minskats med 2,510,100 kronor till 2,447,400 kronor. Anslaget till remontering — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,141,200 kronor — har på grund av minskat remontantal nedsatts med 574,500 kronor till 566,700 kronor. Anslaget till furagering — enligt 1914 års organisation beräknat till 6,031,300 kronor — har med anledning av det minskade antalet hästtjänstgöringsdagar nedsatts med 2,890,700 kronor till 3,140,600 kronor. De båda anslagen till premiering av lastautomobiler 1 ) och till drift och underhåll av motorfordon — enligt 1914 års organisation beräknade till 60,000 kronor respektive 288,000 kronor — hava sammanförts till ett anslag för anskaffning, underhåll och drift av motorfordon och har detta anslag beräknats till 275,000 kronor. Anslaget till truppförbandens övningar — enligt 1914 års organisation beräknat till 2,646,200 kronor — har minskats med 1,416,800 kronor till 1,229,400 kronor. Minskningen är föranledd av minskat antal hästlejningsdagar och övergång i viss utsträckning till ackordssystemet ävensom av föreslagna ändringar i utbildningen och organisationen i övrigt. Anslaget till flygövningar — enligt 1914 års organisation beräknat till 770,700 kronor — h a / ö k a t s med 194,100 kronor till 964,800 kronor. Ökningen är föranledd av den föreslagna organisationen av flygväsendet. Anslaget till fält- och fälitjänstövningar — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,226,000 kronor — har på grund av de föreslagna organisationsändringarna ansetts kunna minskas med 520,000 kronor till 706,000 kronor. Anslaget till förhyrande av sjötransportmateriel för Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen — enligt 1914 års organisation beräknat till 80,000 kronor — har med hänsyn till den föreslagna indragningen av dessa båda regementen uteslutits ur staten. I stället har ett belopp av 30,000 kronor, avsett för övningar med infanteri i Karlskrona och Vaxholms fästningar, uppförts under anslaget till truppförbandens övningar. *) De senaste åren b e n ä m n t »Inköp av lastautomobiler och traktorer».

625 Anslaget till sjuk- och veterinärvård — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,128,000 kronor — har på grund av minskat antal såväl manskaps- som hästtjänstgöringsdagar minskats med 513,300 kronor till 614,700 kronor. 1 sjukvårdsanslaget har inräknats det till arméns bakteriologiska laboratorium för närvarande utgående anslaget om 8,000 kronor. Anslaget till vapen och ammunition m. m. — enligt 1914 års organisation beräknat till 8,488,000 kronor — har minskats med 3,045,000 kronor till 5,443,000 kronor. Minskuingen är föranledd av den ändrade organisationen samt uppdelningen av de värnpliktiga i två olika kategorier, varav den ena, ersättningsreserven, förutsattes komma att endast i ringa utsträckning bedriva skjutningar. Anslaget till byggnader, övningsfält och skjutbanor — enligt 1914 års organisation beräknat till 4,075,000 kronor — har med hänsyn till in 7 dragning av vissa truppförband samt kasernetablissemangens under vissa delar av året minskade beläggning ansetts kunna nedsättas med 875,000 kronor till 3,200,000 kronor. Anslaget till ingenjör materiel utom flygmateriel har upptagits med samma belopp som enligt 1914 års organisation beräknats eller med 173,200 kronor. Anslaget till flygmateriel — enligt 1914 års organisation beräknat till 640,200 kronor — har på grund av flygväsendets förändrade organisation ökats med 489,300 kronor till 1,129,500 kronor. Anslaget till extra utgifter — enligt 1914 års organisation beräknat till 1,200,000 kronor — har med hänsyn till organisationens minskningansetts kunna nedsättas till 615,000 kronor. Anslaget till kommittéer och utredningar genom sakkunniga — enligt 1914 års organisation beräknat till 300,000 kronor — har med hänsyn till inskränkningen av kommittéväsendet ansetts kunna minskas med en tredjedel eller till 200,000 kronor. Anslaget t\\\ 'semester åt vid lantförsvaret anställda arbetare — enligt 1914 års organisation beräknat till 100,000 kronor — har på grund av minskad vapen- och ammunitionstillverkning m. m. ansetts kunna minskas med ^ 25,000 kronor till 75,000 kronor. Ifrågavarande anslag synes revisionen framdeles böra inräknas under vederbörliga driftsanslag. Vid antagandet av 1914 års härordning beräknades för extra utgifter och för sådana höjningar i de ordinarie utgifterna, vilka i enstaka mindre betydande fall kunde befinnas erforderliga vid lösning av vissa frågor, vilka ej stode i nödvändigt sammanhang med härordningen, ett 2041 20

7Q

Extra

utgifter

626 belopp av 5,000,000 kronor årligen. Detta belopp upptogs i beräkningarna av lantförsvarets årliga kostnader såsom extra ordinarie anslag. Detta belopp utgjorde 8.4 procent av de till 59,527,000 kronor beräknade ordinarie kostnaderna för 1914 års härordning. Med hänsyn till nu gällande prisnivå böra de extra ordinarie kostnaderna nu beräknas till 8.4 procent av de efter dagens pris omräknade kostnaderna för 1914 års härordning eller till i runt tal 9,900,000 kronor. För extra ordinarie utgifter har revisionen, med hänsyn till att särskilda medel beräknas för anskaffning av vissa engångskostnader, beräknat 2,000,000 kronor. Det torde i detta sammanhang böra framhållas, att den förhöjning av dag- och tjänstgöringstraktamenten, som för närvarande utgår vid extra förrättningar, inräknats i respektive anslag, varför det nu utgående anslaget till förhöjning av dagtraktamenten kunnat uteslutas ur staten. 2. - Engångskostnader. Likasom 1914 års härordning kräver jämväl den av revisionen föreslagna organisationen för sitt genomförande vissa engångskostnader. Dessa kostnader avse dels verkställande'av vissa, av revisionens förslag om ändrad förläggning av en del truppförband betingade byggnadsarbeten, dels anslraffning av åtskillig, enligt vad krigserfarenheterna givit vid handen, oundgängligen erforderlig materiel av olika slag. Byggnadsår!) eten.

Enligt revisionens förslag erfordras byggnadsarbeten för följande ändamål: 1. Fälttelegrafkårens förläggning till infanterikasernetablissemanget i Linköping. 2. Ordnandet av Östgöta livgrenadjärregementes förläggning i sistnämnda etablissemang. 3. Flygkårens förläggning till Malmslätt m. m. 4. Norrlands ingenjörkårs förläggning till Jämtlands fältjägarregeméntes kasernetablissemang i Östersund. 5. Ordnandet av Jämtlands fältjägarregementes förläggning. 6. Uppförande av barackbyggnad m. m. för infanteriskjutskolan å Rosersberg. Beträffande samtliga ifrågavarande byggnadsarbeten har utredning verkställts av särskilda till revisionens förfogande ställda sakkunniga, vilka

627 efter å ort och ställe företagna besök upprättat erforderliga ritningar jämte kostnadsberäkningar. Dessa senare äro approximativa och hänföra sig till de under sistlidne sommar gällande arbets- och materialpriser. Det torde böra omnämnas, att den verkställda utredningen givit vid handen, att fjärde intendenturkompaniets förläggning till Norrlands artilleriregementes kasernetablissemang kan ordnas utan några särskilda kostnader. Det under uppförande varande infanterikasernetablissemanget i Lin- Fälttelegraf förköping är avsett för Första och Andra livgrenadjärregementena. På kårens läggning. grund av den under krisåren inträdda prisstegringen ävensom med hänsyn till den förestående försvarsrevisionen utbygges emellertid etablissemanget icke i den omfattning, organisationen kräver, utan måste regementena allt fortfarande i viss utsträckning använda sina hittillsvarande förläggningslokaler å Malmslätt. Genom de båda infanteriregementenas sammanslagning till ett regemente, Östgöta livgrenadjärregemente, bliva de för ettdera av dessa regementen avsedda lokalerna disponibla för Fälttelegrafkåren. Vid den i ärendet företagna utredningen har det därvid visat sig, att med hänsyn till de lokala förhållandena härför bör tagas i anspråk den del av etablissemanget, som är avsett för Första livgrenadjärregementet. I de för förläggning avsedda lokalerna kan erforderligt utrymme beredas för kårens sju kompanier, studentavdelningen m. m. Då i och för nödiga besparingars vinnande Östgöta livgrenadjärregementes matinrättning bör användas jämväl av Fälttelegraf kår en, kan den ena ekonomibyggnaden lämpligen tagas i anspråk såsom verkstadsbyggnad. På grund av de skiljaktigheter, som föreligga mellan kårens organisation och organisationen av ett infanteriregemente, måste dock vissa nybyggnader verkställas. Kostnaderna för de av Fälttelegrafkårens förläggning till Linköping erforderliga byggnadsarbetena hava beräknats sålunda: 1.

Nybyggnader: Ridhus kronor 50,000: — Vinterstall för 18 hästar, inrymmande jämväl sjukstall » 45,000: — Skosmedja » 25,000: — Autoniobilgarage (240 kvm), inrymmande jämväl automobilverkstad (86 kvm.) ... » 50,000: — Ballonghall » 60,000: — Vätgasverk » 100,000: - k r o n o r 330.000:

-

628 2. 3. 4.

Flyttning av en förrådsbyggnad från Frösunda till Linköping kronor 40,000: Inredning av ekonomibyggnaden till förråd och verkstäder » 60,000 Administrations- och oförutsedda utgifter » 30,000 Summa kronor 460,000:

Östgöta livgrenadjärregementes förläggning.

Enligt vad ovan nämnts, förutsattes Östgöta livgrenadjärregemente komma att förläggas i den del av infanterikasernetablissemanget, som är avsedd för Andra livgrenadjärregementet. Då förläggningsutrymme finnes endast för åtta kompanier, måste under regementsövningarna utrymme beredas för ytterligare fyra kompanier. Detta torde lämpligen kunna ske på det sättet, att två kompanier förläggas i exercishuset och återstående två kompanier i en från Malmslätt till Linköping flyttad lägerhydda. Då vidare de vid etablissemanget förefintliga bostadslägenheterna för underofficerare äro otillräckliga, måste ett bostadshus för underofficerare, inrymmande 7 lägenheter om tillhopa 22 eldstäder, uppföras. Kostnaderna för ordnandet av regementets förläggning hava beräknats sålunda: 1. Flyttning av en lägerhydda från Malmslätt till Linköping ' kronor 15,000 2. Uppförande av bostadshus för underofficerare » 90,000 S. Byråkostnader och oförutsedda utgifter » 5,0( Summa kronor 110,000:

Flygkårens förläggning.

Enligt revisionens förslag skall Flygkåren förläggas till Malmslätt. Då kåren, vilken kommer att räkna fyra kompanier, bör vara förlagd i närheten av sina verkstäder och hangarer, torde dess etablissemang böra förläggas till den del av slätten, som nu disponeras av flygkompaniet och varest permanent kokinrättning, expeditionsbyggnad m. m. redan finnas uppförda. En splittring av manskaps förläggningen med en del i flygkompaniets nuvarande barack och återstoden i infanterilägret kan ur utbildnings- och övningssynpunkt icke tillrådas. Om således manskap icke kommer att förläggas till infanterilägret, så böra dock därvarande byggnader i möjlig och lämplig utsträckning tagas i anspråk såsom förrådslokaler m. m. Vid uppgörandet av sitt förslag har revisionen förutsatt, att kårens skjutskolor m. m. tidvis under såväl sommar som vinter komma att förläggas till Hästholmen invid Vättern. Erforderliga anordningar för truppens förläggning samt materielens uppställning måste därför vidtagas därstädes.

629 För erhållande av nödig kännedom om de norrländska vinterförhållandena komma vissa övningar vintertid att förläggas till Boden. Då inkvartering därunder torde fmnna erhållas i Bodens ingenjörkårs kasernetablissemang, kunna de i Boden erforderliga anordningarna inskränkas till hangarer, benzinlagringsanläggning m. m. Slutligen förutsattes, att en tillfällig flygstation anordnas å Ljungbyhed i Skåne. Med anledning härav torde de därstädes befintliga, enskilt bolag tillhörande hangarbyggnaderna böra av statsverket inlösas. Kostnaderna för ordnandet av Flygkårens förläggning å Malmslätt hava beräknats sålunda: 1.

2.

3. 4. 5. 6. 7.

8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15.

Flyttning av tre manskapsbaracker från Hultsfred till Malm slätt, omboning och inredning av desamma med värmeledning kronor 135,000: — Anordnande av underofficersbostäder genom vinterboning och ominredning av två officersbyggnader o c n e n underofficersmäss inom infanterilägret » 60,000: — Gymnastikhus » 60 000: Vakt- och arrestbyggnad, innehållande dagunderofficersrum, väbelexpedition, vaktlokal, 1 förvaringsarrest och 6 arrester » 60,000: — Vinterstall för 8 hästar » 25,000: — Brandstation med vattentorn, ledningar och pumpstation » 40,000: — Skolbyggnad, innehållande lektionsrum för officerare och manskap, radiostation och laboratorium, med användande av materialier från Första livgren adjärregementets persedel förråd å Malmslätt » • 65,000: — Fullbordande av den med arbetslöshetsmedel under uppförande varande verkstadsbyggnaden » 30,000: — Hangarer för flygplan » 180,000: — Förråd för söndertagna flygplan, anordnade i fyra lägerhyddor å infänterilägret » 40,000: — Reparationshangar, uppvärmbar, för 2 flygplan » 60,000: — Monteringshall med 30 x 60 m. golvyta » 90,000: — Benzinlagringsanläggning... » « 15,000: — Avträden och stängsel » 50,000: — Oförutsedda utgifter samt byråkostnader » 60,000: — Summa kronor 970,000

630 För anordningarna vid Hästholmen hava beräknats följande kostnader 1. 2. 3. 4. 5. 6.

Hangarer för flygplan kronor 54,000: — Flyttning av en manskapsbarack * » 20,000: — Barack för officerare och lektionsrum )> 30,000: — Mathall med kök, uppföres med användande av materialier från motsvarande byggnader å infanterilägret å Malmslätt » 20,000: — Benzinlagringsanläggning » 15,000: — Oförutsedda utgifter samt byråkostnader » 8,000: — Summa kronor 147,000

Kostnaderna för erforderliga anordningar i Boden hava beräknats sålunda: 1. Hangarer för flygplan kronor 6 0 , 0 0 0 : 2. Expeditionsbyggnad, innehållande expeditionslokal, dagofncersrum, omklädningsrum, lektionsrum och vaktlokal » 45,000: — 3. Benzinlagringsanläggning » 15,000: — 4. Planering av flygfältet i Boden. ...'. » 25,000: — 5. Oförutsedda utgifter samt byråkostnader » 7,000: — Summa kronor 152,000 — Slutligen hava för inlösen av hangarerna å Ljungbyhed beräknats ett belopp av 50,000 kronor. Den sammanlagda kostnaden för ordnandet av Flygkårens förläggning skulle alltså utgöra: För arbetena å Malmslätt kronor 970,000: — » » vid Hästholmen » 147,000: — » » i Boden » 152,000: — » hangarerna å Ljungbyhed » 50,000: — eller tillhopa kronor 1,319,000 Norrlands För undvikande av de med uppförande av särskilt kasernetablisseingenjörkårs m a n p ; för Norrlands ingenjörkår förenade avsevärda kostnaderna föreslår revisionen, att kåren förlägges till Jämtlands fältjägarregementes kasernetablissemang. För kårens räkning förutsattes tagas i anspråk en kasernflygel, ävensom en regementets enskilda, lägerkassa tillhörig byggnad, det s. k. Lugnet, vilken skulle för ändamålet av statsverket inlösas. I dessa båda byggnader kunna inrymmas ingenjörkårens expedition, dess tre

631 kompanier, bostäder för 7 gifta och 5 ogifta underofficerare ävensom erforderliga lektionslokaler. För tillgodoseende av vissa behov måste en del nybyggnadsarbeten verkställas. Följande'lokaler inom etablissemanget avses för gemensamt bruk av båda truppförbanden, nämligen officersmäss och officersarrest, expedition för kassaförvaltningen, krigsrättsrum, kokinrättning och proviantbod, bad- och tvättinrättning, mässbyggnad för underofficerare och manskap, exercis- och gymnastikhus, sjukpaviljong, intendenturverkstäder och avträdesbyggnader. , Kostnaderna för ordnandet av ingenjörkårens förläggning hava beräknats sålunda: 1. 2.

Inredning av kårexpeditioner kronor 5,000: — Inlösen jämte ombyggnad och reparation av »Lugnet» » 20,000: — Ridhus » 60,000: — Vinterstall för 37 hästar » 75,000: — Sommarstall för 40 hästar » 20,000: — Vapen- och ammunitionsförråd (även för sprängämnen) » 10,000: — Verkstadsbyggnad för tygverkstäderna » 100,000: — Skosmedja och sjukstall » 40,000: — Avträde och gödselstad » 7,000: — Vaktbyggnad vid kårens etablissemang » 30,000: — Förrådsbyggnad å övningsplatsen i Lit » 10,000: — Stallbyggnad » » » » » 10,000: — Vatten- och avloppsledningar » 50,000: — Elektriska ledningar » 25,000: — Ritningar, kontroll och oförutsedda utgifter » 38,000: —

3. 4. 5. 6. 7. 8. 9. 10. 11. 12. 13. 14. 15.

Summa kronor 500,000: — Genom att, på sätt ovan nämnts, taga en kasern flygelbyggnad i Jämtlands anspråk för Norrlands ingenjörkår, komma vid Jämtlands fältiäirarreffe- fältJäe'a1'x

•

o • i

.

j.L

.o

o..

i

o., T .

'.

ö

T

regementes

mente vissa svårigheter att uppstå for manskapets förläggning under förläggning. repetitionsövningarna. För regementets eget manskap skulle visserligen erforderligt förläggningsutrjunme kunna beredas genom att för ändamålet använda regementets båda exercishus. E n dylik förläggning bleve dock synnerligen otillfredsställande. Vid sådant förhållande och då dessutom enligt den av revisionen föreslagna organisationen möjlighet bör finnas att till regementet förlägga studentkompanier, skolor för fast anställt

632 manskap o. s. v., torde det vara nödvändigt att bereda ökat förläggningsutrymme. Revisionen finner sig därför böra föreslå, att för sådant ändamål uppföra en barack för 250 man. Kostnaderna härför hava beräknats till 100,000 kronor. Såsom revisionen i det föregående (sid. 348) framhållit, saknas för Barackbyggnad ni. m. vid närvarande varje möjlighet att vid infanteriskjutskolan å Rosersberg beinfanteriskjutskolan. reda tillfredsställande inkvartering åt till skolan beordrad övningstrupp. Då det 'med den av revisionen föreslagna organisationon, enligt vilket kurserna vid skjutskolan komma att börja tidigt på våren och pågå till slutet av november månad, icke bliver möjligt att såsom hittills förlägga övningstruppen i bivack, måste erforderligt inkvarteringsutrymme på ena eller andra sättet beredas. I samband därmed torde vissa andra oundgängligen nödvändiga arbeten böra verkställas, vilka i avvaktan på slutförandet av revisionens uppdrag fått tillsvidare anstå. Enligt den verkställda utredningen torde följande byggnadsarbeten böra vid skjutskolan vidtagas: 1.

Nybyggnadsarbeten: Barack för 250 man kronor 100,000: — Sommarstall för 35 hästar » 18,000:— kronor 118 000:

2.

Ändringsarbeten: Anordnande av tvättrum i det s. k. gamla värdshuset Övertagande av dispositionsrätten till 5 rum i samma byggnad samt verkställande av vissa förändringsarbeten därstädes Vissa ändringsarbeten i kök, skafferi och sjukavdelning i samma byggnad Inredande av diskrum i matsalsbaracken

»

2,600: —

»

16,600: —

»

14,000: —

»

1,500: —

» 3 4

700:

Summa kronor 152,700: —

633 Sammanfattas vad i det föregående anförts, skulle alltså för verkställande av de utav den nya försvarsorganisationen betingade byggnadsarbetena erfordras följande belopp: 1.

Fälttelegrafkårens förläggning Ostgöta livgrenadjärregementes förläggning Flygkårens förläggning Norrlands ingenjörskårs förläggning Jämtlands fältjägarregementes förläggning Vissa arbeten vid infanteriskjutskolan *

kronor

460,000 110,000 1,319,000 500,000 100,000 152,700

eller tillhopa kronor 2,641,700: För bestridande av dessa kostnader behöva några särskilda medel icke av riksdagen äskas, utan torde härför böra tagas i anspråk vissa av riksdagen redan beviljade och anvisade medel för åtskilliga byggnadsföretag, vilka med hänsyn till den förestående försvarsrevisionen eller av annan anledning ännu icke kommit till utförande, och som enligt den av revisionen föreslagna organisationen komma att bliva obehövliga. Med anledning av revisionens därom framställda begäran har arméförvaltningens fortifikationsdepartement med skrivelse den 4 mars 1922 överlämnat uppgifter angående storleken av de tillsvidare reserverade belopp, vilka avse sådana under departementets förvaltning stående byggnadsföretag, som icke kommit till utförande. Ifrågavarande uppgifter äro sammanställda i nedanstående tablå. Reserverade medel.

B y g g n a d s f ö r e t a g . Ökat stallutrymme vid infanteriet: Vinter- och sommarstallar vid Norrbottens regemente ... Under officersbyggnad vid Gottlands infanteriregemente Kasernetablissemang för 5 skvadroner av Skånska husarregementet : ) Okat stallutrymme vid kavalleriet: Stall lör Skånska husarregementet Förråd for andra fordon än v interfordon: Skånska husarregementet Ökat stallutrymme vid artilleriet: Stallar för Karlsb o r g s artillerikår

Nya byggnader för Bodens artilleriregemente: sern och en befälsbyggnad

Ka-

Anm ärkningar.

46,000 13,500 173.500 118,400

Anstår, enär uppdrag om dessa arbetens utförande icko erhållits. ^ Anstår, tills regementets förlägg[ ningsfråga blivit avgjord.

9,500 /Anstår på grund av Kungl. Maj:ts 54,920 (vi \beslut den 4 april 1917. Anstår på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 21 februari 1919. Det reserverade beloppet utgör behållning å anslaget. Hur stor del av denna summa, som kan 217,201 89 komma att behöva tagas i anspråk för den under uppförande varande södra officersbyggnaden, kan ej uppgivas.

') Uti fortifikationsdepartementets skrivelse hava angivits 6 73,5 00 kronor. Därav hava emellertid enligt beslut vid 192 2 års riksdag för annat ändamål disponerats 500,000 kronor. 204120

80 Sammanställning.

634 Reserverade medel.

B y g g n a d s f ö r e t a g . Nya byggnader för Norrlands artilleriregemente i Östersund: Sjukpaviljong, exercislvus, ridhus,

113,000 Nybyggnad för Svea ingenjörkårs

fästningsingenjör18,000 ...

1,714,500

Nya byggnader för Bodens ingenjörkar: Kasern, ridhus och förrådsbyggnad ... .

227,485

Nytt kasernetablissemang

Nytt kasernetablissemang Förplägnadsanstalt

för Fälttelegrafkåren

för Norrlands ingenjörkår

i Boden: Havremagasin

1,439,500 200,000 238,000

Förplägnadsanstalt

i Östersund: Kasern och bageri

87,800 162,700

Uppförande av skidförråd: Andra och fjärde arméfördelningarnas förråd samt förråd för 203,500 Ordnande av vinterförläggning: Exercishus vid Västernorrlands regemente Torkrum vid vissa kasernetablissemang: Anordningar, som kräva särskilda till- eller nybyggnader, ävensom sådana, som skulle äga rum i för inkvartering av underofficerare avsedda Summa kronor

53,000

Anmärkningar.

f An står på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 16 juli 1919. (Anstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 14 mars 1919. lAnstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 11 april 1919. [Anstår på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 16 maj 1919. Det 07 j reserverade beloppet utgör bel hållning å anslaget. [Anstår på grund av Kungl. Maj:ts i beslut den 21 mars 1919. (Anstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 24 januari 1919. (Anstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 21 mars 1919. JAnstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 4 april 1919. (Anstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 11 april 1919. fAnstår, enär begärda merkost< nåder icke av Kungl. Maj:t anvisats. /Anstår på grund av Kungl. Maj:ts \ beslut den 11 april 1919.

(Anstår på grund av Kungl. Maj:ts beslut den 16 juli 1919. Det 616,461 .",6 | reserverade beloppet utgör be5,706,968 96 | hållningen å anslaget.

Av de i ovannämnda tablå omförmälda byggnadsföretag komma vissa att bliva obehövliga på grund av den utav revisionen föreslagna nya organisationen, under det att andra icke alls eller endast i ringa mån därav beröras. Beträffande dessa senare anser sig revisionen icke här böra yttra sig, utan torde frågan om dessa byggnadsföretags fullföljande böra göras till föremål för särskild omprövning. De byggnadsföretag åter, som genom revisionens förslag bliva obehövliga eller som direkt ingå i detsamma, äro följande: 1. 2. 3. 4.

Kasernetablissemang för 5 skvadroner av Skånska husarregementet kronor Ökat stallutrymme vid kavalleriet » Ökat stallutrymme vid artilleriet » Nybyggnad för Svea ingenjörkårs fästningsingenjörkompani »

173,500 118,400 54,920 64 18,000: —

635 5. 6. 7. 8. 9.

N y t t kasernetablissemang för Fälttelegrafkåren kronor 1,714,500: — Nytt kasernetsblissemang för Norrlands mgenjörkår » 1,439,500: — Förplägnadsanstalt i Hässleholm » 238,000: — Förplägnadsanstalt i Östersund » 87,800: — Havremagasin i Stockholm » 162,700: — Summa kronor 4,007,320 64

A v ifrågavarande belopp torde böra tagas i anspråk vad som erfordras för bestridande av kostnaderna för de av revisionen i det föregående föreslagna byggnadsföretagen. Materielaiiskaffniiig.

För den materielanskaffning, som jenligt revisionens förslag är avsedd att äga rum, redogöres i särskild skrivelse. Kostnaderna för denna anskaffning hava av revisionen beräknats till sammanlagt 36,000,000 kronor. Av statsfinansiella skäl torde detta belopp böra fördelas till utgående under en period av tio år. Under förutsättning av beloppets lika fördelning på varje år, skulle alltså för varje i perioden ingående år erfordras ett anslag av 3,600,000 kronor.

M. ö v e r g å n g e n till d e n n y a h ä r o r d n i n g e n . 1. Allmänna synpunkter. Den av revisionen föreslagna nya härordningen innebär i många avseenden genomgripande förändringar. Övergången till densamma torde därför i flera fall bliva förenad med avsevärda svårigheter. Med hänsyn härtill måste en alldeles särskild uppmärksamhet ägnas åt frågan, huru övergången till den nya härordningen skall på lämpligaste sättet ordnas. Då de härför erforderliga bestämmelserna komma att bliva icke blott mycket omfattande utan jämväl i åtskilliga hänseenden rätt så detaljerade, anser sig revisionen med hänsyn till den begränsade tid, som står till dess förfo>gande, icke kunna framlägga något fullt utarbetat förslag i förevarande hänseende utan inskränker sig till att angiva de allmänna principer, efter vilka övergången enligt revisionens uppfattning lämpligen bör ske. De för övergången erforderliga närmare bestämmelserna torde, såsom tidigare i liknande fall skett, böra utfärdas av Kungl. Maj:t. Vid behandlingen av frågan om övergångens ordnande torde böra skiljas mellan å ena sidan v ä r n p l i k t e n och å andra sidan o r g a n i s a t i o -

636 n e n i egentlig mening. Mellan dessa råder dock givetvis ett mycket nära samband. Sålunda är den tidpunkt, då den nya värnpliktslagen kan börja tillämpas, beroende av, huruvida organisationen medgiver de värnpliktigas utbildning på avsett sätt, och genomförandet av den nya organisationen är å sin sida beroende av den nya värnpliktsanordningens genomförande. Innan revisionen närmare ingår på värnplikten och organisationen, torde därför först böra klargöras, vid vilken tidpunkt den n}~a härordningen i stort sett bör träda i kraft. Med hänsyn till de avsevärt lägre kostnader, den av revisionen föreslagna härordningen medför i jämförelse med den nuvarande arméorganisationen, är det ur statsfinansiell synpunkt givetvis i hög grad önskvärt, att övergången sker så snabbt som möjligt. Detta är jämväl att eftersträva ur synpunkten av att snarast komma ut ur provisorietidens förhållanden. Vid uppgörandet av sitt övergångsförslag har revisionen utgått från, att den n}^a värnpliktslagen skulle kunna träda i kraft från och med år 1924. Dessförinnan måste ny inskrivningsförordning utarbetas och av Kungl. Maj:t fastställas. Då arbetet härmed kommer att kräva mycken tid, torde det böra igångsättas omedelbart efter det rikscjagens beslut i härordningsfrågan fallit. Den första årsklass värnpliktiga, som kan inskrivas enligt de nya bestämmelserna, är alltså 1924 års klass. Frånsett vissa specialkategorier, till vilka hänsyn i detta sammanhang icke behöver tagas, inrycker enligt revisionens förslag det till linjetjänst uttagna manskapet till första tjänstgöring vid kavalleriet på hösten under inskrivningsåret och vid övriga truppslag på våren följande år. För att den nya värnpliktslagen skall kunna tillämpas år 1924, måste alltså den nya truppförbandsorganisationen (arméfördelningar, regementen, kårer o. s. v.) vara i allt väsentligt genomförd senast vid de tidpunkter, dä linjemanskapet av 1924 års klass inrycker till första tjänstgöring. Med hänsyn till de under provisorietiden rådande utbildningsförhållandena för de värnpliktiga måste emellertid den nuvarande truppförbandsorganisationen i stort sett bibehållas till slutet av utbildningsåret 1923 —1924. Övergången till den nya organisationen torde därför icke kunna taga sin början i någon större omfattning förr än efter avslutandet av 1924 års repetitionsövningar. Den tid, som står till förfogande för omorganisationens genomförande, bliver således vid kavalleriet mycket knapp; vid övriga truppslag ställa sig däremot förhållandena mera gynnsamma. Under förutsättning att alla för övergången erforderliga åtgärder i god tid planläggas, torde emellertid några större svårigheter för dess genomförande på ovan angivna tidpunkter icke komma att möta.

\

637 I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen i det följande utgått från, att den nya värnpliktslagen skulle träda i kraft den 1 januari 1924, samt att den nya truppförbandsorganisationen skulle vara genomförd senast vid inryckningen till första tjänstgöringen av de till linjetjänst uttagna värnpliktiga i allmänhet av 1924 års klass. Skulle emellertid med hänsyn därtill, att revisionens betänkande framlägges senare än ursprungligen beräknats, statsmakterna icke hinna fatta beslut i frågan så tidigt, att den nya värnpliktslagen kan träda i kraft på tid, som ovan nämnts, kommer övergången till den nya organisationen givetvis att undergå en motsvarande förskjutning. 2.

Värnplikten.

Såsom ovan nämnts, förutsätter revisionen, att den nya värnpliktslagen träder i kraft den 1 januari 1924. Från och med denna dag böra således icke blott 1914 års värnpliktslag utan även de under provisorietiden utfärdade lagarna om ändrad utbildningstid för de värnpliktiga upphöra att gälla, givetvis dock med de undantag, som nödvändiggöras av övergången till den nya värnpliktslagen. Revisionen utgår härvid från, att utbildningstiden för 1923 års klass bliver densamma som för de tre närmast föregående årsklasserna. Beträffande de principer, efter vilka övergången till de nya värnplikt sförhållandena bör ske, får revisionen anföra följande. Enligt revisionens förslag kominer tjänstetiden i beväringens första uppbåd att ökas med ett år och tjänstetiden i landstormen att minskas med ett år. Då några skäl att uppskjuta den sålunda ändrade uppbådsindelningen icke föreligga, torde densamma böra träda i kraft redan från och med år 1924. For vinnande av önskvärd reda och ordning i tjänstgöringsförhållande torde bestämmelserna i den nya lagen böra tillämpas på samtliga värnpliktiga, vilka bort inskrivas före år 1924, men icke då blivit inskrivna, vare sig detta berott på f vederbörlig ordning beviljat uppskov eller på uteblivande utan laga förfall. Beträffande värnpliktiga, vilka blivit inskrivna före år 1924, torde såsom allmän regel böra gälla, att dessa skola vara sk}ddiga att — oavsett beviljat uppskov eller förfallolöst uteblivande — fullgöra sin värnpliktstjänstgöring enligt de under provisorietiden gällande bestämmelserna. Från denna allmänna regel torde dock undantag böra göras i nedan angivna avseende.

>

638 Enligt revisionens förslag är den sista repetitionsövningen i allmänhet förlagd till ett senare år än enligt nu gällande bestämmelser. Därest det med ifrågavarande repetitionsövning avsedda ändamålet icke skall förfelas, måste under vissa övergångsår vid ett flertal truppslag ytterligare en årsklass inkallas till fullgörande av sådan övning. Behovet härav gör sig så mycket mera gällande, som de enligt den nya ordningen till linjetjänst utbildade årsklasserna hava en jämförelsevis ringa styrka. Härvid torde närmast böra tagas i anspråk årsklasserna 1920—1923 samt, där särskilda skäl icke föreligga, i första hand de yngsta bland dessa. Någon befogad erinran mot en dylik anordning torde så mycket mindre kunna göras, som ifrågavarande repetitionsövning är avsedd att träda i stället för den reservtruppövning, som dessa årsklasser allt fortfarande äro skyldiga att jämlikt bestämmelserna i 1914 års värnpliktslag fullgöra. Även med inräknande av denna repetitionsövning bliver den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande årsklasser i allmänhet väsentligt kortare än för såväl värnpliktiga, tillhörande närmast äldre årsklasser, som för värnpliktiga, uttagna till linjetjänst enligt den nya lagen. Vid faltingenjör-, fälttelegraf- och fästningsingenjörtrupperna komma repetitionsövningarna enligt revisionens förslag att hava en längd av 35 dagar i stället för under provisorietiden stadgade 30 dagar. Med anledning härav bör under övergångstiden från och med 1925 vid nämnda trupper repetitionsövningen för provisoriets årsklasser ökas med 5 dagar. Av vad i det föregående anförts framgår, att någon överföring av årsklass till landstormen icke är avsedd att äga rum under år 19 24^ Vid sådant förhållande och då värnpliktstjänstgöringen enligt den nya ordningen i stort sett tager sin början först under år 1925, torde de av revisionen föreslagna bestämmelserna angående landstormsövning icke lämpligen böra träda i tillämpning förr än från och med år 1925. För den nya lagens ikraftträdande kommer givetvis att erfordras en hel del närmare föreskrifter, såsom rörande beräkning av tjänstetiden i beväringen för vissa värnpliktsgrupper, tjänstgöringsförhållandena för värnpliktiga läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer o. s. v. Dylika föreskrifter torde det -böra ankomma på Kungl. Maj:t att utfärda. I enlighet med vad sålunda anförts, har revisionen utarbetat förslag till bestämmelser om den. nya värnpliktslagens ikraftträdande. Dessa bestämmelser återfinnas under §§ 51—57 i det av revisionen uppgjorda förslaget till ny värnpliktslag (Del II sid. 334). Någon närmare motivering till de olika paragraferna synes icke vara erforderlig. Vad § 56 angår, torde endast böra framhållas, att det däri intagna stadgandet överensstämmer

639 med vad som föreskrivits i lagen den 14 j u n i 1918 om ändrad lydelse av vissa paragrafer i värnpliktslagen den 17 september 1914. 3.

Organisationen.

Såsom i det föregående framhållits, u t g å r revisionen från, att den Allmänna nya indelningen i arméfördelningar, regementen, kårer o. s. v. genom- 8 y n P unkter föres under hösten och vintern 1924—1925. Det härför erforderliga egentliga omorganisationsarbetet torde med all säkerhet bliva mycket omfattande och maktpåliggande. De närmare bestämmelser, enligt vilka detta arbete skall utföras, äro i allmänhet av den natur, att det bör ankomma på Kungl. Maj:t att efter vederbörande militärmyndigheters hörande därom besluta. Beträffande det sätt, varpå de av revisionens förslag betingade personalindragningarna böra genomföras, är däremot riksdagens medverkan erforderlig. Eevisionen anser sig därför kunna inskränka sig till att i det följande behandla detta och i samband därmed stående spörsmål. • Det antal beställningar, som enligt revisionens förslag, skall indragas, är, såsom av det å sid. 528 intagna sammandraget framgår, högst betydande. Givet är, att denna indragning kommer att försätta en hel del av arméns nuvarande fast anställda personal i ett mycket ogynnsamt läge. Sålunda komma befordringsutsikterna att stängas och därmed även möjligheten att på den militära banan uppnå förbättrade existensvillkor. För mången komma säkerligen jämväl svårigheter att möta för brytande av nya levnadsbanor o. s. v. På grund av nu angivna omständigheter är det givetvis av synnerlig vikt, att sådana former för övergången väljas, att personalen icke bliver därav allt för mycket lidande. Med hänsyn till det med den nya organisationen åsyftade nedbringandet av försvarskostnaderna är det emellertid ur statens synpunkt av icke mindre vikt, att denna" snarast möjligt genomföres. Denna motsats mellan å ena sidan personalens intresse och berättigade fordringar och å andra sidan det allmännas krav bidrager i hög grad till att försvåra den föreliggande frågans lösning. Med avseende å den vid armén för närvarande anställda personalen kan man i stort sett skilja mellan två olika huvudgrupper, nämligen sådan personal, som är anställd medelst k o n t r a k t e l l e r f ö r o r d n a n d e , och sådan personal, som innehar f u l l m a k t e l l e r k o n s t i t u t o r i a l på sina beställningar. Vad den förra gruppen angår, utgöras de kontraktsan ställda av arméns manskap ävensom av viss annan personal i arvodesbefattningar

640 (maskinister, eldare m. fl.). Denna personal har endast undantagsvis inriktat sig på en längre tjänstetid; när kontraktet utgår, är vederbörande, därest så påfordras, skyldig att lämna tjänsten. Gentemot den personal av ifrågavarande kategori, som på grund av indragningen bliver övertalig, torde staten i regel icke hava större skyldigheter än gentemot avgående manskap över huvud taget. Någon anledning att för denna personals vidkommande föreslå särskilda åtgärder för övergångens underlättande synes därför icke föreligga. De nya staterna kunna snabbt genomföras, i den mån kontrakten — för rekryter 2 a 3-åriga, för rekapitulanter i regel 1-åriga — utlöpa. För erhållande av nödig kontinuitet i underbefälets utbildning, befordran och avgång m. m. sjmes det under övergångstiden böra vara medgivet att, oberoende av vakansförhållandena, årligen antaga det enligt den nya organisationen normalt erforderliga rekrytantalet. Beträffande sådana befattningar, som innehavas endast på förordnande, kan den nya organisationen givetvis omedelbart genomföras genom återkallande i erforderliga fall av de givna förordnandena. Annorlunda ställa sig förhållandena med avseende å den personalgrupp, som innehar fullmakt eller konstitutorial på sina beställningar. Till denna grupp höra officerare och underofficerare ävensom civilmilitär och en del civil personal. Dessa hava valt den militära banan såsom levnadsyrke, och de kunna icke utan vidare avskedas. Då den ojämförligt största delen av denna personalgrupp utgöres av officerare och underofficerare, vill revisionen närmast upptaga till behandling frågan om, huru övergången med avseende å dessa lämpligen bör ordnas. utredning YÖY att tjäna såsom underlag för nyssnämnda frågas bedömande har gångsförnåi- revisionen låtit upprätta nedanstående landen för officerare och underofficerare.

641 T a I) o 1 1 utvisaande övergångsförhållandena för officerare och underofficerare Tid arméns olika truppslag. Personal på

P e r s o n a l på aktiv stat. co p

S S 2 £"> E e v i s i o n e n s fi fi: förslag inne5 f? fi b ä r <* p fit-

9 6 ~

fii

fi

H

således:

1 —' ^ o;: P CD S i 3= <i T

S^Ö

gCfCj

Minskning.

Ökning.

Arvoden åt pensionerad personal enligt revisionens förslag.

reservstat.

i> R e v i s i o n e n s §2 2.5 o a p förslag inne-

ta r

3u<? P

^ PCD h P ~ P

Ö N 00

L.. )—'05 CO **w3 t+^o

M^P

vV^ ^

bär

således:

Bm

r^ 2Ln BD Ct

aq <! V

Anmärkningar.

jUnderOffi offlcerare. cerare

Minsk- Ökning. ning.

18 Infanteeriet. Officerrare t o m muasikoff.). jrstar jrstelöjtitnanter orer >tener, tnanter.' lerlöjtnaanter 'anrikar) 1 )

27 20 28: 22(1) 84! 45 fl) 424274(14) 645 468, 14)

7 6 39 150 177

j 65i

—

192i

21 11 78 381

0) 127

20 Under offificerare m musikkund.-off.).

336, 724 i

ijunkaree ;eanterr

216 426

120 298

} 510

)21 65

7 209

\

sikunder o-officer are. ijunkaree ;eanter.r

28 274

137 Kavallderiet. Officeterare. rstar r s t e l ö j t ; t n a n t e r .... orer tmästanre jtnanterr , derlöjtntianter fänrikarr)

66 126

5 3 3(1) 39(2) 73(5)

)52

8 B

6 )6

16 Underofofficerare )m m u s i n k u n d . - o f f . ) njunkarore rgeanterr isikundeier njunkaro-e rgeantenr Kl

57! 96!

) Därest icke annorlunda anmärkes, angives i denna lumn summa personal enligt 1914 års härordning. ) Utöver summa personal enligt av revisionen föreslagna stater, upptages i denna kolumn den personal, varmed de olika graderna inom resp. truppslag beräknas komma att i vissa fall bidraga vid det första tillsättandet av jämlikt revisionens förslag nytillkommande beställningar (jfr sid 644). Ifrågavarande personal angives inom parentes denna kolumn.

(53

officerare.

) Angående de grun der, efter vilka av gången beräknas, se sid. 644. ') Såsom förefintliga d. 3 0 / 8 1924 äro här uppförda samma an tal beställningar inom resp.truppslaL och grader, som var tillsatt i mars 1922 s

3(5

}«

) Enl. 1914 års härordning 2 8 0 ; antal vakanser alltså 215. 81

642 Personal på aktiv stat. CO >rj

co p

Revisionens förslag innebär således:

O c: fi R p

CD

— P» ~P

Ö

5 CD

O po

en

2 c

*<W p i.

Personal på

Minski-j p: P: C CD D •—• p j ning.

hri

Revisionens > förslag inne< b ä r s å l e d e s : S^P

J^

P 2 3 op 'aq ^ i P CD H P

CD

P

P H

Arvoden åt pensionerad personal enligt revisionens förslag.

Anm ärkningår.

2 er

H-

Ökning.

CO

reservstat.

•+> p

S£^

P

Minskning.

CD

UnderOffiofficerare. cerare

Ökning.

Artilleriet11). ') Därest vakanser förefunnits, hade is inträtt en minsknin med 88. ) Härtill komma musikoflicerare. 8 ) Chefen för ridskola icke medräknad.

Officerare. Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter (fänrikar)

11 19 122

24(1) 151 96(4) 171! 149(6) 2

) 55!

9 Underofficerare (utom musikund.-off.).

<•

Styckjunkare Sergeanter

132! 267

61 132

71 135

1 189

11 Musikunderofficerare.

}:

Styckjunkare Sergeanter

Fortifikationen. Officerare. Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter (fänrikar)

3 ... 10 58 " ) 52 |

) 18

3 4 8 51(2 62 (3) 29

le

) 10

)11 5

Underofficerare (utom musikund.-off.) Fanjunkare Sergeanter

4 1 (5) 76(4)

Musikunderofficerare. Fanjunkare Sergeanter

3 111

-

i

) Enl. 1914 års hä: ordning 5 1 ; såledf 1 surnunimcrär. 10 ) Om surnummerii ej funnits, had minskningen blivi 24. u ) Personal vid fabr ker o. tyganstaltf icke medräknad. 12 ) Enl. 1914 års h ä J ordning 8 4 ; antaij vakanser alltså 29) 15 ) Därest vakanser ff förefunnits, hade t st. inträtt en minskj ning med 15. u ) Enl. 1914 års häd ordning 6 6 ; anta| vakanser alltså 1<I ) E n l . 1914 åi s härordning 3 2 ; a n t a vakanser alltså 141 16 ) Därest vakanser ej förefunnits, hade j st. inträtt en minsWj ning med 4 l ö j j nanter o. 3 under» löjtnanter(fänrikar| 17 ) Det förutsattes, aw 3 övertaliga kaptensbeställningar I icke indragits.

643 Personal på

P e r s o n a l p å aktiv stat. CO

«

2 » fi— P> n ~P

co

p

Revisionens gcrq p f ö r s l a g i n n e bär således: fi H 9 co <—• HjCO _i

CO

2 • £ Minskp H 9-

« 3 r

<

e(J<3 - ° P° »~ p

ning.

co hr! P

H

- " P>

M

Ökning

O P P crq

^

" T CD

reservstat.

Revisionens förslag innebär således:

P m

^ H P= P CD P2 0=! <! >

Minskning.

Ökning.

Arvoden åt pensionerad personal enligt revisionens förslag.

Anmärkningar.

UnderOffiofficerare. cerare 12

Trrängen.

") Enl. 1914 års här ordning 1 2 ; således 4 surnumerärer. 19 ) Om surnumeräror ej funnits, hade minskningen blivit2. 20 ) Det förutsattes, att 8 fanjunkar- och 4 sergeantbeställningar, vilka f. n. äro övertaliga, icke bidragits. ai ) För intendenturkåren 4 officerare och 5 underofficerare. Den därutöver angivna personalen är föreslagen för generalstaben, inspektioner, undervisningsverk, artilleriets tygstater m.in.

Offficcrare. Överste cverstellöjtnanter Majorer.Kaptene^r Löjtnantter Underlöjj tnanter ffänrikkar)

...

l 3 3 17 )29 36 18

)16

1 2 2 20 28 (1") 19

)8

Underrofficerare u t o m miusikund.-off.) °)33 »)65

Fanjunkkare Sergeanuter Mus ikun i

derofficerare.

Fanjunkiare Sergeanuter

10 Intendeenturkåren.

Summa föreslagna här avsedda arvodister ä r : Officerare 55 Underofficerare 174

Offficerare. Overstarr Överstel löjtnanter... Majorer.Kaptenesr Löjtnantter

l

)lt

Underrofficerare. Förvaltaare Ser geanhter

,

r

)55

Härtill komma de officerare och underofficerare, som företinnas enligt nu gällande organisation

Såsom av tabellen närmare framgår, angiver densamma för de olika tjänstegraderna inom respektive truppslag: dels den personal, som enligt nuvarande organisation den 1 juli 1924 beräknas finnas på aktiv stat och reservstat; dels den personal, som enligt revisionens förslag skall finnas på aktiv stat och reservstat;

644 dels avgången bland förefintlig personal under tioårsperioden den 1 juli 1924—30 juni 1934; dels ock det av revisionen föreslagna antalet arvodesbefattningar för pensionerade officerare och underofficerare. Beträffande den förefintliga aktiva personalen räknas i tabellen med det antal beställningar, som fastställts i 1914 års härordning, dock att i fråga om subalternofficerare avdrag gjorts för det den 1 juli 1924 sannolika antalet vakanser samt att beträffande trängen de övertaliga kaptens- och underofficersbeställningarna förutsatts icke hava vid nämnda tidpunkt indragits. I tabellen hava icke medtagits generalitet, generalstab, militärbefäl, kommendantskap, chefer för undervisningsverk samt militär personal vid artilleriets fabriker och tyganstalter, enär de övergångsförhållanden, som råda för dithörande personal, icke torde komma att utöva något inflytande på den föreliggande frågans bedömande. Såsom förefintlig personal på reservstat har i tabellen uppförts det antal beställningar, som var tillsatt den .1 mars 1922. Det har alltså icke räknats med, att de då befintliga vakanserna blivit fyllda. Vad den av revisionen föreslagna personalen angår, förefinnas nytillkomna beställningar för militärattachéer, vissa adjutanter ocr; lärare vid undervisningsverken, kompanibefälet vid krigsskolans officerskurs samt flygvapnets officerare och underofficerare. Vid dessa beställningars första tillsättande måste personalen givetvis uttagas bland arméns officerare och underofficerare. Med hänsyn till det sätt,' varpå denna uttagning med någorlunda sannolikhet kan beräknas komma att äga rum, äro dessa beställningar i tabellen inräknade vid resp. truppslag och tjänstegrader.*) Den nu förefintliga personalens avgång under tioårsperioden den 1 juli 1924—den 30 juni 1934 är beräknad med hänsyn till förhållanden den 1 mars 1922. De angivna siffrorna avse endast sådan avgång, som äger rum på grund av uppnådd pensionsålder; med avgång till följd av dödsfall, avskedstagande före pensionsåldar m. m. har således icke räknats; icke heller med avgång, som inträffar på grund av befordran till högre tjänstegrad. Med avseende å den i tabellen angivna, av revisionen föreslagna pensionerade personalen i arvodesbefattning ar torde böra framhållas, att densamma förutsattes bekläda befattningar även utom det egna truppslaget. Hinder bör alltså icke möta att t. ex. förordna en pensionerad kavalleriunderofficer i arvodesbefattning vid infanteriet och tvärtom. J ) Då det nu svårligen kan bedömas, från vilka truppslag de båda regementsofficerarna vid flygvapnet komma att utväljas, liava dessa officerare icke i tabellen medräknats. Av flygvapnets sergeanter förutsättas 4 bliva tillsatta genom befordran av furirer.

645 Såsom lätt inses, kan den uppgjorda tabellen på flera punkter lämna endast ungefärliga siffror. Som underlag- för den föreliggande frågans bedömande torde dessa dock få anses vara tillfyllest. Av tabellen framgår, att i fråga om den aktiva personalen indragningarna vanligen äro proportionsvis minst för regementsofficerare, beträffande vilka indragningar i vissa fall icke alls ifrågasättas, och störst för underofficerare. På grund av det stora antal vakanser bland subalternofficerare, som enligt nuvarande stater beräknas förefinnas den 1 juli 1924 vid infanteriet, artilleriet och fortifikationen, kommer, som tabellen utvisar, det då förefintliga antalet underlöjtnanter och fänrikar (vid fortifikationen även motsvarande antal löjtnanter) vid dessa truppslag att icke oväsentligt understiga det av revisionen föreslagna antalet beställningar, vilket således för nämnda grader innebär en ökning av det förefintliga antalet. Av tabellen framgår även, att indragningarna komma att drabba de olika truppslagen mycket olika. I stort sett har kavalleriet relativt taget fått vidkännas de största indragningarna och fortifikationen de minsta. Genom att jämföra å ena sidan det antal beställningar, varmed minskning skall ske, samt å andra sidan den avgång, som äger rum under den i tabellen angivna tioårsperioden, finner man, att därest indragningarna skulle äga rum endast i mån av avgång bland den förefintliga personalen, det i de flesta fall och särskilt för de större personalgrupperna skulle taga en avsevärd tid, innan den nya organisationen bleve fullt genomförd. Föv vissa kategorier — kavalleriets kompaniofficerare, musikunderofficerare vid infanteriet, artilleriet och fortifikationen samt underofficerare i övrigt vid kavalleriet och trängen — skulle en på så sätt skeende avveckling sannolikt komma att kräva åtminstone ett tiotal år. I fråga om personal på reservstat föreligger, som tabellen utvisar, i allmänhet en ökning för officerare samt en minskning för underofficerare. Av den ovan lämnade redogörelsen framgår, att det relativa antal beställningar, som skall indragas, är ganska växlande. I vissa fall hava . °

.

°

.

P

.

indragningarna en ringa omfattning; i andra fall åter — och i regel — är förhållandet det motsatta. Beträffande sättet för indragningarnas verkställande torde det emellertid vara nödvändigt att, utan hänsynstagande till de skiljaktigheter, som kunna förefinnas i fråga om indragningarnas omfattning, för samtliga personalkategorier tillämpa fullt enhetliga principer. Ett motsatt förfarande skulle nämligen lätteligen leda till osäkerhet och oreda samt än ytterligare försvåra det redan i och för sig- komplicerade övergångsproblemet.

sattet för 'e gen

ovei M

ordnande.

646 Med avseende å det sätt, varpå indragningarna i fråga om officerare och underofficerare på aktiv stat lämpligen böra utföras, torde man i huvudsak vara hänvisad till ettdera av nedan i stora drag angivna alternativ, nämligen: Alternativ I. Från och med den tidpunkt, då den nya härordningen träder i kraft, upphör inom de olika graderna all befordran, till dess att personalen genom avgång vid uppnådd åldersgräns o. s. v. nedgått till det i de nya staterna bestämda antalet. Alternativ II. Från och med den tidpunkt, då den nya härordningen träder i kraft, äger befordran rum endast i begränsad omfattning — t. ex. två befordringar vid tre inträffade avgångar — till dess personalen nedgått till det i de nya staterna bestämda antalet. Alternativ III. Vid den tidpunkt, då den nya härordningen träder i kraft, tillsättas samtliga i de nya staterna upptagna beställningar. Den personal, som icke kan beredas plats å de nya staterna, överföres till övergångsstat utan möjlighet till annan befordran än i armén. Vad alternativ /beträffar, ställer sig detta ur statsfinansiell synpunkt fördelaktigt, enär de med indragningarna avsedda besparingarna vinnas så tidigt som över huvud taget är möjligt. Ur andra synpunkter är det däremot förenat med högst avsevärda olägenheter. Som av det tidigare anförda framgår, skulle nämligen enligt detta alternativ en mycket lång tid — i vissa fall ända till tio år eller mera — erfordras, innan personalen nedbringats till det i de nya staterna angivna antalet. Under denna tid skulle med all sannolikhet^ praktiskt taget ingen rekrytering nedifrån av officers- och underofficerskårerna äga rum. När i sinom tid en sådan rekrytering åter kunde börja, skulle, som lätt inses, stora luckor i åldersföljden komma att uppstå. Detta skulle åter hava till följd, att befordringsförhållandena för lång tid framåt bleve mycket ojämna, något som i sin ordning säkerligen skulle lägga hinder i vägen för en regelbunden, jämnt fortlöpande rekrytering. För individerna slutligen skulle en dylik övergångsanordning verka i hög grad orättvis, i det att ett stort antal officerare och underofficerare — de särskilt förtjänta lika väl som de mindre framstående — skulle helt avstängas från utsikten till befordran och därmed även från möjligheten att för sig och sina familjer uppnå bättre existensvillkor. Med hänsyn till nu angivna omständigheter anser sig revisionen icke kunna tillstyrka, att indragningarna äga rum i enlighet med de till grund för ifrågavarande alternativ liggande principerna. Alternativ II innebär ur statsfinansiell synpunkt den olägenheten, att indragningarnas verkställande kommer att kräva en mycket lång tid, i vissa fall ända till ett tjugutal år eller mera. Som utan vidare torde

647 inses, skulle under hela denna tid en jämn och regelbunden rekrytering av officers- och underofficerskårerna, möta synnerligen stora svårigheter. Vidare skulle en allmän osäkerhet med hänsyn till befordringsförhållanden och framtidsutsikter ständigt göra sig gällande, och vid inträffande avgångar skulle troligen ofta slitningar och svårigheter uppstå. Åven detta alternativ synes därför vara behäftat med så betydande olägenheter, att detsamma, liksom alternativ \, bör lämnas helt ur räkningen. Av de olika alternativen återstår då endast alternativ III. Ur statsfinansiell synpunkt ställer sig detta nästan lika gynnsamt som alternativ I. För den å de nya staterna uppförda personalen kommer redan från början de för den nya organisationen någorlunda normala befordringsförhållandena att råda, vilket i sin ordning bland annat torde medföra, att officers- och under officerskårernas rekrytering kan äga rum med bibehållande av en i det stora hela jämn kontinuitet. En ömtålig punkt hos detta alternativ är den gallringsprocedur, som måste företagas vid de nya staternas besättande. Ehuru denna procedur säkerligen kommer att bliva förenad med betydande svårigheter, torde dessa dock kunna övervinnas. E n allvarligare erinran är, att det tvångsvisa överförande av officerare och underofficerare på övergångsstat, som enligt detta alternativ i vissa fall i stor utsträckning måste äga rum, kan sägas vara hårt och orättvist mot individerna. Häremot torde emellertid kunna anföras, att de föreslagna indragningarna, vilket alternativ som än väljes, ur den därav berörda personalens synpunkt alltid torde komma att te sig såsom mer eller mindre hårdhänta. Detta är oundvikligt. Vid ett vägande av de tre alternativen mot varandra har revisionen kommit till den bestämda uppfattningen, att ifrågavarande alternativ innebär den ur personalens egen synpunkt mest tillfredsställande lösningen. Den ovan omnämnda gallringsproceduren kan visserligen förefalla rätt så brysk, men i själva verket torde det vara till personalens fördel, att densamma göres med en gång, genom ett så att säga raskt operativt ingrepp, ty endast på sådant sätt kunna redan från början ordnade och fasta förhållanden inträda. Andra till buds stående utvägar komma enligt revisionens mening att ofelbart leda till ett långvarigt osäkerhetstillstånd för personalen med därav följande ständigt missnöje och. olust för tjänsten. Revisionen har så mycket mindre anledning att tillmäta ifrågavarande erinran någon avgörande betydelse, som enligt dess uppfattning den på övergångsstat överförda personalens ekonomiska intressen böra tillgodoses på ett så tillfredsställande sätt, som över huvud taget torde vara möjligt. Med hänsyn till vad sålunda anförts, har revisionen kommit till den uppfattningen, att indragningarna böra utföras i överens-

648 stämmelse med de till grund för alternativ III liggande principerna. Revisionen finner sig alltså böra föreslå, att samtliga de i de nya staterna upptagna beställningarna tillsättas vid den tidpunkt, då den nya härordningen träder i kraft, samt att den personal, som icke kan beredas plats å de nya staterna överföres till övergångsstat. Såsom i det föregående framhållits, anser sig revisionen icke böra framlägga något förslag beträffande det närmare reglerandet av de erforderliga indragningarna, utan torde frågan härom böra göras till föremål för särskild utredning. Vissa synpunkter av principiell natur torde dock böra beröras. Vid den uppdelning av den nuvarande personalen, som vid den nya organisationens ikraftträdande enligt revisionens förslag kommer att äga rum, bör givetvis tillses, att försvarets intresse bliver fullt tillgodosett. I överensstämmelse härmed torde till övergångsstat i första hand böra överföras officerare och underofficerare, vilkas tjänstbarhet av en eller annan anledning är mindre god. I den mån förhållandena medgiva, synes dock hänsyn även böra tagas till personalens egna önskemål. Av icke ringa vikt är, att de, som överföras, någorlunda jämnt fördelas inom hela åldersskalan; i motsatt fall skulle nämligen, som lätt inses, ojämnheter i fråga om ålder uppstå, vilka ojämnheter komme att medföra en ogynnsam inverkan på framtida befordrings- och rekryteringsförhållanden. På grund av det vid flera truppslag för närvarande förefintliga betydande antalet vakanser i underlöjtnantsgraden kommer, som förut påpekats, revisionens förslag att i flera fall innebära en ökning av det antal underlöjtnanter (vid fortifikationen även av antalet löjtnanter), som beräknas förefinnas den 1 juli 1924. Inom de övriga kompaniofficersgraderna inträder däremot i allmänhet en betydande minskning. Vid sådant förhållande synes det icke lämpligt att utan vidare överföra det överskjutande antalet kaptener och löjtnanter på Övergångsstat, utan synes man böra äga frihet att i de nya staterna placera å underlöjtnantsbeställningar löjtnanter samt å löjtnantsbeställningar kaptener. De sålunda placerade officerarna böra givetvis bibehålla med innehavande grad förenade förmåner. Genom ett dylikt tillvägagångssätt kan man i flera fall i väsentlig mån mildra den hårdhet, varmed indragningarna eljest skulle drabba personalen i kaptens- och löjtnantsgraderna. Därest en dylik anordning icke vidtages, kommer vid den nya härordningens ikraftträdande ett betydande antal vakanser att förefinnas i den yngsta officersgraden. Följden härav skulle bliva ett onormalt stort rekryteringsbehov, vilket komme att motverka den önskvärda jämna åldersfördelningen. Vid truppslag, där någon ökning i fråga om underlöjtnanter och fänrikar

649 icjke inträder, och vid vilka ifrågavarande tillvägagångssätt alltså icke k a n tillämpas, torde det antal subalternofficerare, som överföres på övergångsstat, i vissa fall möjligen kunna något minskas genom transport tiill annat truppslag. I de fall, då ett truppförband indrages eller då två truppförband sammanslås, bör givetvis den därav berörda personalen i erforderlig utsträckning beredas tillfälle att vinna transport till annat tirupp förband. Beträffande underofficerare ställa sig förhållandena vida ogynnsamnnare, enär man för deras vidkommande icke kan räkna med förefintlighteten av vakanser i staterna för gällande härordning. Att genom likmande åtgärder, som de vilka nyss för kompaniofficerare angivits, åstadkomma en lindring i fråga om indragningarna, låter sig här icke göra. I likhet med vad fallet städse är vid omorganisationer av civila v e r k och inrättningar, bör givetvis den till övergångsstat överförda personalen bibehållas vid sina genom fullmakt eller konstitutorial tillförsiäkrade löneförmåner. Med avseende härå är emellertid att märka, att dlen under år 1921 för militärpersonalen beslutade löneregleringen icke äir definitiv utan av provisorisk natur. Med hänsyn till den förestående rtevisionen av försvarsväsendet hava nämligen statsmakterna begränsat siig till att fastställa de nya lönerna för ett år i sänder. Någon juridisk nätt för den till övergångsstat överförda personalen att bliva bibehållen vfid de enligt 1921 års lönereglering fastställda lönerna torde följaktligen iccke föreligga, utan står det statsmakterna fritt att vid fattandet av besllut om den nya löneregleringens fortsatta tillämpning begränsa detta tiill att avse endast den enligt den nya försvarsorganisationen erforderliiga personalen. För den till övergångsstat överförda personalen skulle i så fall tillämpas det tidigare gällande lönesystemet — i det följande b>enämnt 1914 års lönesystem — eventuellt med tillägg av den under åir 1921 utgående tillfälliga löneförbättringen. Revisionen anser sig emelleertid böra framhålla, att tungt vägande skäl kunna anföras för tillämpaandet av det nya lönesystemet jämväl å den till övergångsstat över-» foörda personalen. Såsom allmän regel gäller, att personal å övergångsstat är underkcastad full tjänstgöringsskyldighet. Då de av revisionen föreslagna nya poersonalstaterna emellertid äro beräknade med hänsyn till vad som för firedstjänstens behöriga upprätthållande ansetts erforderligt, föreligger uir organisationens synpunkt icke någon anledning att utkräva full tjänstg ö r i n g av den till övergångsstat överförda personalen. Endast i ett poar avseenden torde undantag härifrån böra göras. Enligt revisionens on'ganisationsforslag skola vissa arvodesbefattningar bestridas av pensiionerade officerare och underofficerare. Så länge personal å övergångsL'041 20

650 stat finnes tillgänglig, synes det emellertid både ändamålsenligt och riktigt, att sådan personal — i främsta rummet kaptener (ryttmästare) ocb fanjunkare (styckjunkare, förvaltare) — tages i anspråk för upprätthållande av ifrågavarande befattningar. Den personal, som på detta sätt kommer att få full tjänstgöring, bör givetvis bibehållas vid sina vid övergången innehavande avlöningsförmåner. Genom en dylik anordning kunna de av revisionen för dessa befattningar beräknade arvodena inbesparas och kostnaderna för övergången till den nya organisationen följaktligen icke oväsentligt nedbringas. Under den första övergångstiden med dess vittomfattande organisationsarbete torde ytterligare en del personal å övergångsstat kunna behöva tagas i anspråk såväl vid trupputbildningen som för utförande av arbete vid expeditioner och staber. Den personal å övergångsstat, som, på sätt ovan nämnts, kan beredas full sysselsättning inom den nya organisationen, utgör emellertid ett relativt fåtal. För det stora flertalet kan under fred sådan sysselsättning icke beredas. Däremot kommer denna personal givetvis att utgöra en mycket värdefull tillgång vid inträffande mobilisering. Med hänsyn till nu angivna omständigheter har revisionen kommit till den uppfattningen, att tjänstgöringsskyldigheten i fred för den personal å övergångsstat, som icke kan beredas full sysselsättning inom den nya organisationen, bör begränsas till vad som erfordras för att hos densamma vidmakthålla sådan rutin och sådana kunskaper, att den omedelbart vid mobilisering må kunna tagas i anspråk inom fältformationerna. I överensstämmelse härmed torde tjänstgöringsskyldigheten lämpligen böra bestämmas på samma sätt som av revisionen föreslås för reservstatspersonalen eller till 45 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden intill uppnådd pensionsålder. Att helt och hållet avstå från varje tjänstgöringsskyldighet, finner revisionen sig icke kunna tillstyrka. Förefinnes icke någon sådan, kominer vederbörandes militära användbarhet att efter ett jämförelsevis kort antal år gå mer eller mindre förlorad, något som ur försvarssynpunkt givetvis skulle medföra avsevärda olägenheter. Då revisionen i det föregående yttrat sig angående överförandet av personal å övergångsstat, har revisionen förutsatt, att denna överföring äger rum tvångsvis. Det kan emellertid även tänkas, att övergången i viss utsträckning ordnas på frivillighetens väg. Inom de nuvarande officers- och underofficerskårerna torde åtskilliga finnas, vilka "skulle anse det vara med sin fördel förenligt att övergå till övergångsstat antingen på den grund, att de hava utsikt att genom civil verksamhet förskaffa sig sin utkomst eller eljest befinna sig i sådana ekonomiska omständigheter, att den militära lönen icke är av av-

651 i

görande betydelse för deras ekonomi. Med hänsyn härtill synes det kunna ifrågasättas, huruvida icke övergången lämpligen skulle kunna ordnas på det sättet, att de, som frivilligt överginge på övergångsstat, skulle få vidkännas visst avdrag å den lön, de vid avgången från den aktiva tjänsten innehade, och i stället erhölle en viss begränsad tjänstgöringsskyldighet i fred, exempelvis den ovan föreslagna om 45 dagar under loppet av varje tvåårsperiod av tjänstetiden, under det att de, som tvångsvis överfördes å övergångsstat, väl skulle bibehållas vid innehavande lön men i stället vara underkastade full tjänstgöringsskyldighet i den mån sådan av staten påkallades. Huruvida och i vilken omfattning ett d}dikt sätt för övergångens ordnande bör tillgripas, torde böra göras till föremål för närmare omprövning i samband med den utredning av övergångsfrågan, som, enligt vad ovan nämnts, bör äga rum. Vare sig övergången kommer att ordnas på det ena eller andra sättet, torde det uppenbarligen för den enskilde vara förenat med större fördel att Övergå till övergångsstat än till reservstat. Man torde därför icke kunna räkna med, att officerare och underofficerare skola i någon nämnvärd omfattning i samband med de nya aktiva staternas tillsättande söka inträde å reservstat. Först sedan de nya staterna blivit genomförda, torde reservstatsbeställningarna komma att besättas. Under den nya härordningens första tid torde med all sannolikhet övergång till reservstat endast undantagsvis komma att äga rum. Den verkställda överflyttningen till övergångsstat kommer nämligen av lätt insedda skäl att till en tid motverka övergång på reservstat. I stället för den av revisionen beräknade reservstatspersonalen har man emellertid under övergångsperioden att disponera över personalen på övergångsstat, vilken under åtskilliga år framåt kommer att utgöra en betydande befälstillgång. Så länge en dylik tillgång förefinnes, torde det antal reservstatsbeställningar, som revisionen föreslår för de olika truppslagens resp. löneklasser böra minskas med det förefintliga antalet motsvarande personal å övergångsstat. Härigenom kommer ett icke oväsentligt antal reservstatslöner att under övergångsåren inbesparas. Vid vilken tidpunkt de av revisionen föreslagna reservstatsbeställningarna kunna i vederbörlig ordning tillsättas, är icke möjligt att med någon nämnvärd grad av sannolikhet nu beräkna. I de fall, då enligt revisionens förslag antalet beställningar på reservstat kommer att minskas, bör det överskjutande antalet givetvis avvecklas först i samband med personalens avgång från reservstat vid uppnående av stadgad levnadsålder. Vad indragningen av civilmilitära och civila beställningar angår, torde denna i allt väsentligt böra ske efter samma principer, som ovan angivits i fråga om officerare och underofficerare.

652 Kostnaderna föi-

övergången.

Med hänsyn till det stora antal beställningshavare, som komma att överföras å övergångsstat, är det tydligt, att vilket system, som än väljes för övergångens ordnande, densamma kommer att draga avsevärda kostnader. Ehuru revisionen, såsom förut nämnts, icke framlägger något utarbetat förslag i ämnet, har revisionen dock ansett sig böra uppgöra en på olika alternativ grundad beräkning av dessa kostnader.

Officerare och Under förutsättning att övergången ordnas i enlighet med ovan anunderofficegivna principer har revisionen beräknat, att vid den nya härordningens rare med vederlikar. ikraftträdande — här förutsatt att äga rum den 1 juli 1924 — det i

nedanstående tabell angivna antalet officerare och underofficerare med vederlikar kommer att överföras till övergångsstat. ___ P 9

P

i—i

a'

2". o

< EL

2 -

CD*

CD

H.

P

9 H_

Oj' el-

CD

P>

2 F

CD' ct-

H p: P cr<5 CD

P

23 2

g. fi

w Anmärkningar

B 9

H

Officerare. Gener alspersoii Överstar • Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter

r-t-

£p

7 3 6 3 39 3 150 27 J )50 53 25

1 8 2 1 s 55 ) ~ 3 2 )8 ) 3

J-

1 1 9 8 8

1 22

2 x) Minskningen u t g ö r : 11 18 Härifrån a v g å : 47 263 Vakanta underlöjtnants119 Återstod 33 2

Underofficerare. Fanjunkare Sergeanter

120 30 298 44

71 135

8 14 22 28

6 Civilmilitär personal.

261 530

Härifrån Vakanta

Musikunderofficerare. Musikfanjunkare Musiksergcauter

18 3.

) Minskningen

)5 3 209 21

avgå: underlöjtnantsÅterstod

38,

8 5 )8

utgör:

10 3 284 ) A n t a l e t k a p t e n s b e s t ä l l n i n g a r m i n s k a s m e d 7, rnen i stället t i l l k o m m a 10 v a k a n t a löjtnants- och 11 v a k a n t a underlöjtnantsbeställningar.

Fältläkare Regementsläkare Bataljonsläkare Fältveterinär Regementsveterinär Bataljonsveterinärer Gevärshantverkare Förrå ds vaktmästare

2 4 ) Minskningen u t g ö r 7, varifrån dock 13 avgå 2 n y t i l l k o m n a m u s i k l ö j t n a n t e r . 15 2 5 ) Minskningen u t g ö r 10, varifrån dock 2 avgå 2 n y t i l l k o m n a musikfanjunkare. 11 — 11 8 Anm. Som av tabellen framgår räknas icke med placering av övertaliga kaptener å överg å n g s s t a t (jfr sid. 648). Därest så sker minskas tydligen antalet kaptener å dylik stat, u n d e r d e t att motsvarande ökning äger rum i fråga om antalet löjtnanter å indragningsstat.

Härtill kommer viss tyg- och hantverkspersonal m. fl. Men hänsyn till denna personals fåtalighet har revisionen ansett sig kunna vid nedanstående kostnadsberäkningar bortse från densamma.

653 På grund av det sätt, varpå den till övergångsstat överförda personalens tjänstgöringsskyldighet och avlöningsförmåner kunna komina att ordnas, har revisionen verkställt sina kostnadsberäkningar enligt följande tre olika alternativ. Alternativ A.

Enligt detta alternativ förutsattes personalen vara tjänstgöringsskyldig i 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Avlöningen förutsattes utgå enligt det år 1914 gällande lönesystemet, eventuellt komplett e r a t med tillfällig löneförbättring enligt de före den nuvarande löneregleringens genomförande tillämpade grunderna, Kostnaderna enligt detta alternativ hava av revisionen beräknats såluinda:

Antal

Alternativ A: I.

Alternativ A: II.

1914 års löner

1914 års löner j ä m t e tillfällig löneförbättring Ortsgrupp xV

a kr.

Kronor

å kr.

Kronor

Officerare. Generalsperson O ve rstar Överstelöjtnanter Maj.orer K apdener Löjtnanter Underlöjtnanter

j | .

2 11 18 47 263 119 33

11755 23 510 9 09099 990 6 925 — 124 650 6 425 — 301 975 i)4 860— 1 278 180 i)2 655— 315 945 69 795 2115

261 530

2 483 !)1850

648 063 980 500

3183 2 610—

830 763 1 383 300

10 284

2 483 !)1850

24 830 525 400

3183 2 610 —

31830 741 240

2 13 15 2 2 11 11

6 925 6 425 5 260 6 425 5 260 4 260 2 060 1343

13 850 83 525 78 900 12 850 10 520 46 860 22 660 10 744

8 025 7175 — 6110 — 7175 — '6110 — 4 960 — 2 910 — 2 068 —

16 050 93 275 91650 14 350 12 220 54 560 31911 16 544

26 510 13 255 113 190 10 290 — 144 450 8 025 — 7175 — 337 225 5 672 50 1 491 86750 415 905 3 495 — 77 550 2 350

Underofficerare. Fanjunkare Sergeanter

Musikiiiiderofflcerare. Musiikfanjunkare Musiksergeanter .

Civilmilitär personal. Fältläkare R eg ementsläkare Bataljonsläkare F ä l t veterinär R eg ementsveterinär B a t a l j onsveterinärer G evärshantverkare Förrådsvaktmästare Säger kronor !) Beräknad medellön.

4 672 747;—

— 5 924 390150

654 Till de sålunda beräknade kostnaderna böra emellertid å ena sidan läggas de ökade kostnader, som uppstå därigenom, att vissa underlöjtnantsbeställningar upprätthållas av personal i högre löneklass, å andra sidan fråndragas dels skillnaden mellan kostnaderna för reservstatsbeställningarna enligt revisionens förslag och de beställningar, som beräknas förefinnas den 1 juli 1924, dels ock kostnaderna för inbesparade arvoden för pensionerad personal. Förstnämnda kostnader kunna beräknas sålunda: Vid infanteriet upprätthållas 127 underlöjtnantsbeställningar av löjtnanter samt vid artilleriet 14 underlöjtnantsbeställningar av löjtnanter. Kostnaderna härför utgöra [(127 + 14) x (4,488 — 2,988)=] kronor 211,500: — Härifrån avgår skillnaden mellan kostnaderna för å ena sidan 10 vakanta löjtnantsbeställningar och 11 vakanta underlöjtnantsbeställningar samt å andra sidan 7 övertaliga kaptener vid fortifikationen. Detta belopp utgör [(10 x 4,488) + (11X 2,988) —(7x6,948) = ) » 29,112: — Återstår kronor 182,388: —Reservstaterna ökas enligt revisionens förslag med sammanlagt 17 majorer, 147 kompaniofficerare, 1 fältläkare, 5 regementsläkare, 1 fältveterinär och 1 regementsveterinär men minskas med 2 överstar och 22 underofficerare. Kostnadsökningen uppgår till 368,970 kronor. Antalet enligt revisionens förslag nytillkommande arvodesbefattningar uppgår till 55, avsedda för pensionerade officerare, och 174, avsedda för pensionerade underofficerare. Som förut nämnts, bör för deras bestridande tagas i anspråk personal å övergångsstat, i första hand kaptener (ryttmästare) och fanjunkare (styckjunkare, förvaltare). Härigenom inbesparas kostnaderna för nämnda arvodesbefattningar, beräknade till 564,300 kronor. Då de officerare och underofficerare å övergångsstat, som med full tjänstgöringsskyldighet förordnas upprätthålla arvodesbefattningarna, givetvis böra avlönas enligt samma grunder som personalen å aktiv stat, tillkomma kostnader för lönefyllnad, vilka för alternativ A: I beräknas till 361,400 kronor samt för alternativ A: II till 194,900 kronor. De totala kostnaderna för övergångsstaten enligt förevarande alternativskulle alltså uppgå:

655 a) med 1914 års löner oförändrade till (4,672,747 + 182,388 — 368,970— 564,300 + 361,400=) 4,283,265 kronor, och b) med 1914 års löner jämte tillfällig löneförbättring till i jämnt krontal (5,924,390 + 182,388 — 368,970 — 564,300 + 194,900=) 5,368,408 kronor. Alternativ B.

Enligt detta alternativ förutsattes, liksom i alternativ A, personalen vara tjänstgöringsskyldig i 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Däremot förutsattes avlöningen utgå enligt nu gällande lönesystem. Den vid övergången innehavande lönen, beräknad efter A-ort, bibehålles. Efter visst antal tjänsteår sker uppflyttning en löneklass, därvid löjtnant, underlöjtnant och sergeant kan komma att befordras till respektive kapten (ryttmästare), löjtnant och fanjunkare (styckjunkare, förvaltare). Kostnaderna enligt detta alternativ hava av revisionen beräknats sålunda. Antal

a kr.

Kronor

2 11 18 47 263 119 33

15 240 11580 — 9 060 — 8160 — 6 060 — 3 840 — 2 520

30 480 127 380 163 080 383 520 1 593 780 456 960 83160

261 530

3 300 2 760

861 300 1 462 800

Musikf anjiiukare Musiksergeanter

10 284

• 3 300 2 760

33 000 783 840

Civilmilitär personal. Fältläkare Regementsläkare Bataljonsläkare Fältveterinär Regementsveterinär Bataljonsveterinärer Gevärshantverkare Förrådsvaktmästare

2 13 15 2 2 11 11

9 060 8100 — 6 300 — 8100 — 6 300 — 5 520 — 3 450 — 2 580 —

18120 105 300 94 500 16 200 12 600 60 720 37 950 20 640

—

6 345 330

Officerare. Generalsperson Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter. Underlöjtnanter

.'

Underofficerare. Fanjunkare Sergeanter

' Mnsikunderofflcerare.

Sä »-er kronor

-

656 Likasom i alternativ A bör det sålunda beräknade beloppet å ena sidan ökas dels med förut beräknade 182,388 kronor för vissa underlöjtnantsbeställningars upprätthållande av personal i högre löneklass, dels med 153,300 kronor för lönefyllnad åt de officerare och underofficerare, vilka tagas i anspråk för upprätthållande av arvodesbefattningar, och å andra sidan minskas dels med den förut beräknade kostnadsökningen för reservstaten eller 368,970 kronor, dels ock med kostnaderna för inbesparade arvoden eller 564,300 kronor. De totala kostnaderna för övergångsstaten enligt för ev ar ande alternativ skulle alltså uppgå till (6,345,330 + 182,388 + 153,300 — 368,970 — 564,300=) 5,727,748 kronor. Alternativ C.

Uti detta alternativ förutsattes överflyttningen till övergångsstat ske dels frivilligt, dels — i den mån den frivilliga övergången icke vinner tillräcklig anslutning — genom tvång. För dem, som frivilligt övergå, förutsattes tjänstgöringsskyldigheten bliva densamma som i de båda föregående alternativen eller 45 dagar under varje tvåårsperiod av tjänstetiden. Övriga skulle vara underkastade full tjänstgöringsskyldighet, vilken skulle uttagas i mån av behov, dock minst 45 dagar under varje tvåårsperiod. Avlöningen förutsattes utgå enligt nu gällande lönesystem. De, som övergå frivilligt, åtnjuta förslagsvis halv lön, vilken vid uppnådd pensionsålder bibehålles som pension. De övriga åtnjuta lön enligt samma grunder, som förutsattes i alternativ B. Då de äro inkallade till tjänstgöring, uppbära de dock avlöning efter den ortsgrupp, vederbörlig tjänstgöringsort tillhör. Av den personal, som icke får plats på de nya staterna, förutsattes omkring 1U frivilligt övergå till övergångsstat under det att återstående 3 A antagas bliva med tvång till densamma överflyttade. Kostnaderna enligt detta alternativ hava av revisionen beräknats sålunda:

657 Tvångsvis' överförda Antal

å kr.

Frivillig övergång

Summa

Kronor

Antal

å kr.

Kronor

Antal

Kronor

15 240 30 480 11 580: 104 220 9 060 117 780 8160; 285 600 6 060 1193 820 341 760 3 840 2520; — 60 480

2 5 12 66 30 9

7 620 5 790 4 530 4 080 3 030 1920 1260

11580 22 650 48 960 199 980 57 600 11340

30 480 11 115 800 18 140 430 47 334 560 263 1 393 800 119 399 360 33 71820

196 398

3 300i 2 760'

646 800 1 098 480

65 132

1650 1380

107 250 182 160

261 754 050 530 1 280 640

3 300; 2 760!

26 400 587 880

2 71

1650 1380

3 300 97 980

10 284

29 700 685 860

9 060r 8 100 6 300 8 100; 6 300; 5 520:

18120 81000 69 300 16 200 12 600 44160 27 600 15 480

2 13 15 2 2 11 11

18 120 93 150 81900 16 2U0 12 600 52 440 32 775 18 060

Officerare. Generalsperson ... Överstar Överstelöjtnanter Majorer Kaptener Löjtnanter Underlöjtnanter

2 9 13 35 197 |

Underofficerare. Fanjunkare. Sergeanter ,

Musikunderofficerare, Musikfanjunkare Musiksergeanter

Civilmilitär personal. Fältläkare Regementsläkare Bataljonsläkare Fältveterinärer Regementsveterinär... Bataljonsveterinärer .. Gevärsliantverkare .... Förrådsvaktmästare .. Säger kronor

2 10 11 2 2

3 m2 580!

4 778 160

4 530 4 050 3150 4 050 3150 2 760 1725 1290

12150 12 600 8 280 5175 2 580 783 585:—

5 561 745

Den sålunda beräknade slutsumman bör i detta likasom föregående alternativ å ena sidan höjas dels med 182,388 kronor för vissa underlöjtnantsbeställningars upprätthållande av personal i högre löneklass, dels med 147,000 kronor för lönefyllnad åt de officerare och underofficerare, vilka tagas i anspråk för upprätthållande av arvodesbefattningar, och å andra sidan minskas dels med 368,970 kronor, utgörande den beräknade kostnadsökningen för reservstaten, dels ock med kostnaderna för inbesparade arvoden eller 564,300 kronor. De totala kostnaderna för övergångsstaten enligt förevarande alternativ skulle alltså uppgå till (5,561,745 + 182,388 + 147,000 — 368,970 — 564,300=) 4,957,863 kronor. Enligt revisionens förslag kommer manskapsstyrkan med följande antal beställningar, nämligen: 2041 20

att minskas Manskap 83

658 167 furirer av 1. klass 422 )) » 2. » 897 korpraler (konstaplar)

'

.653 vicekorpraler (vicekonstaplar) 3,462 volontärer.

Under förutsättning att revisionens förslag till ny härordning antages 1923, torde kontrakten för samtliga övertaliga underbefäl, av vilka flertalet är rekapitulanter, utlöpa hösten första övergångsåret. Antages hösten 1923 och hösten 1924 det antal volontärer, som normalt erfordras för den nya organisationen, minskas under året 1923—1924 den manskapsstyrka, som skall finnas enligt 1914 års organisation med skillnaden emellan den normala rekrytkontingenten enligt nämnda organisation och den av revisionen föreslagna organisationen eller med omkring 1,000 man 1 ). Under första övergångsåret (1924—1925) inträder däremot en ökning av den föreslagna manskapsstyrkan med samma antal. Den i förra fallet uppstående minskningen av lönekostnaderna, beräknade till ( 7 5 0 x 1 , 0 0 0 = ) 750,000 kronor, uppväger jämnt kostnadsökningen i det senare, varför någon vidare hänsyn härtill icke tages. Under andra övergångsåret beräknas den övertaliga manskapspersonalen avgå.

SammanSammanfattas vad i det föregående anförts, skulle alltså kostnaderna fattning. fö r övergångsstaten för officerare och underofficerare med vederlikar enligt de olika alternativen uppgå till följande belopp i avrundade tal: Alternativ A:I kronor 4,283,000: — Alternativ A:II . » 5,368,000: — Alternativ 13 » 5,727,000: — Alternativ C » 5,561,000: — De sålunda beräknade kostnaderna avse första övergångsåret. 1 den mån den å övergångsstat uppförda personalen avgår på grund av uppnådd pensionsålder, komma dessa kostnader givetvis att år från år minskas. Då revisionen ansett det vara av intresse att se, huru dessa kostnader ställa sig under de närmaste åren framåt, har revisionen låtit verkställa en beräkning av kostnaderna för den övertaliga personalen under de tio första övergångsåren (Del III Bil. 7). Enligt denna beräkning skulle kostnaderna för officerare och underofficerare med vederlikar enligt de olika alternativen uppgå till nedanstående, i jämna 1,000tal kronor angivna belopp. x ) Härvid har hänsyn tagits till den av Kungl. Maj:t under 1922 beslutade reduceringen av det fast anställda manskapet med 25 % vid infanteriet och 20 % vid övriga truppslag,

659 Alternativ A: I

Alternativ A: II

Alternativ

Vid början av 1. övergångsåret, (1924—1925) 4 283 000 3 986 000 » » »2. » 3 689 000 » » » 3. » 3 392 000 »4. » 8 136 000 2 880 000 »6. » 2 624 000 » » 2 340 000 » 8. » 2 088 000 »> 9. » 1 836 000 » » » 10. » 1 584 000 » slutet » 10. »

5 368 000 5 017 000 4 666 000 4 315 000 4 008 000 3 701 000 3 394 000 3 047 000 2 732 000 2 417 000 2 102 000

5 727 000 5 366 000 5 005 000 4 644 000 4 323 000 4 002 000 3 681 000 3 332 000 2 995 000 2 668 000 2 341 000

B

Alternativ C

4 957 000 4 633 000 4 309 000 3 985 000 3 713 000 3 441 000 3 169 000 2 866 000 2 595 000 2 324 000 2 053 000

Till ovanstående kostnader komma för alternativ B och C successivt kostnaderna för personalens uppflyttning en löneklass. De i det föregående verkställda beräkningarna avse den särskilda avlöningskostnad, som skulle tillkomma under övergångsåren. A andra sidan är emellertid att märka, att innan den nya härordningen bliver fullt genomförd, de årliga kostnaderna i flera avseenden komma att understiga de av revisionen för fullt genomförd organisation beräknade. Detta gäller särskilt beträffande kostnaderna för flygvapnet, vars utökning beräknats sträcka sig över ett flertal år. De beräknade kostnaderna för övergångsstaten torde därför genom denna kostnadsminskning bliva, om icke helt och hållet, så dock i väsentlig mån kompenserade. 4. Särskilda kostnader för övertaliga byggnader och materiel. Till följd av de indragningar m. m. av truppförband, som revisionen i det /föregående föreslagit, komma nedan angivna kasernetablissemang icke längre att erfordras för förläggning av truppförband vid hären, nämligen infanterietablissemangen i Karlskrona, Gävle, Uddevalla, Västerås och Oscar Fredriksborg; kavallerietablissemangen i Landskrona, Ystad och Malmö samt ett sådant etablissemang i Stockholm; ett artillerietablissemang i Stockholm samt Karlsborgs artillerikårs etablissemang; Fälttelegrafkårens etablissemang i Stockholm samt fästningsingenjörkompaniets etablissemang å Vaxön; trängetablissemangen i Sala och Linköping. Såsom under avdelningen DSjöförsvaret» (Del II sid. 125 och 146) närmare omförmäles, förutsätter revisionen emellertid, att infanterietablissemangen i Karlskrona och å Oscar Fredriksborg komma att över-

660 tagas av marinen. Framhållas bör även, att något eller några av de övriga etablissemangen eventuellt kunna befinnas lämpliga att tidvis tagas i anspråk för förläggning av särskilda utbildningsavdelningar, såsom skolor för volontär- och underbefälsutbildning m. m. Intill dess beslut fattats om ifrågavarande etablissemangs framtida användning måste man emellertid räkna med, att desamma erhålla nödtorftigt underhåll. Den vid indragna truppförband förefintliga materielen är i allt väsentligt fortfarande erforderlig för härens behov framför allt med hänsyn till ersättningsreservens utrustande under loppet av ett krig. Beträffande beredandet av förrådsutrymme för ifrågavarande materiel synes huvudparten av intendenturmaterielen samt sjuk- och veterinärmaterielen utan vidare kunna överflyttas och fördelas på icke indragna truppförband. Den till dessa materielgrupper hörande fordonsmaterielen torde dock på grund av bristande utrymme icke mer än till en ringa del kunna fördelas på sådana truppförband. Icke heller finnes plats härför vid de centrala intendenturförråden. Vid sådant förhållande torde denna materiel böra tillsvidare förvaras vid de indragna förbandens etablissemang. Vad ovan sagts om intendenturmaterielen m. m. gäller i tillämpliga delar även för handvapen m. m., dock att den materiel, som icke får plats vid de kvarvarande truppförbanden, torde böra överflyttas till de centrala artilleriförråden. Artilleriets materiel (kanoner, haubitser, ammunitionsvagnar m. m.), som till följd av revisionens förslag bliver övertalig, kan av utrymmesskäl icke fördelas på de kvarblivande artilleriförbanden. För denna materiels förvaring måste därför de för närvarande använda förrådslokalerna fortfarande tagas i anspråk. Med hänsyn till vad som sålunda anförts, har revisionen för här avsedda ändamål ansett sig böra tillsvidare räkna med nedan angivna årliga kostnader. Kostnaden för byggnadsunderhållet antages uppgå till hälften av ordinarie underhållsanslaget och bör alltså beräknas sålunda: tre infanterietablissemang (Gävle, Uddevalla, Västerås) kronor 57,750: — fyra kavallerietablissemang (Stockholm, Landskrona, Ystad, Malmö) , )> 77,000: — två artillerietablissemang (Stockholm, Karlsborg) » 43,275: — fälttelegrafkårens etablissemang i Stockholm samt ingenjörsetablissemanget å Vaxön )) 19,250: — två trängetablissemang (Sala, Linköping) » 19,250: — tillhopa kronor 216,525: —

661 För tillsyn av byggnader och materiel beräknas i regel behöva vid varje etablissemang anställas 1 underofficer (på övergångsstat) samt 1 — för artillerietablissemang 2 — förrådsarbetare. I enlighet härmed beräknas kostnaden till sammanlagt 44,300 kronor. Kostnaden för materielvård m. m. beräknas uppgå till 19,175 kronor. Den sammanlagda årliga kostnaden skulle alltså utgöra: för byggnadsunderhåll » tillsyn av byggnader och materiel )) materielvård m. m.

kronor 216,525 » 44,300 » 19,175 Summa kronor 280,000

Fortsättning från omslagets andra sida. ocli n u v a r a n d e o r g a n i s a t i o n i Sverige j ä m t e k o r t ö v e r s i k t av d e s s o r g a n i s a t i o n i vissa f r ä m m a n d e l ä n d e r s a m t i i n t e r n a t i o n e l l t h ä n s e e n d e . Av S. W i c k s e l l . B e c k m a n . 118 s. F i . 51. F l o t t a n s s k o l s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e 4 a n g å e n d e u n d e r v i s n i n g s p l a n för s k o l o r och k u r s e r v i d s j ö m a n s k å r e n . T u l l b e r g . ' x j , 146 s. 2 b i l . F ö . 52. Tull- och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r o c h b e t ä n k a n d e n . 16. D e n s v e n s k a j ä r n h a n t e r i n g e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d h ä n s y n t i l l å r e n 1890—1913. Av S. K. S t o c k m a n . M a r c u s , iv, 102 s. F i . 53. T u l l - och t r a k t a t k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r och b e t ä n k a n d e n . 17. D e n s v e n s k a g l a s i n d u s t r i e n s u t v e c k l i n g m e d s ä r s k i l d h ä n s y n till d e s s s t ä l l n i n g å r e n n ä r m a s t före v ä r l d s k r i g e t . Av B . Ohlin. M a r c u s , iv, 101 s. F i . 54. F ö r s l a g om u p p r ä t t a n d e av e t t u n d e r K u n g l . Arméför-

valtningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek. V. P e t t e r s o n . 1G2 s. F ö . 55. B o k f ö r i n g e n vid f ö r s v a r s f ö r v a l t n i n g e n . T i l l ä g g till b e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e o r g a n i s a t i o n av d e n c e n t r a l a f ö r s v a r s f ö r v a l t n i n g e n . P a l m q u i s t . (5), 76 s. F ö . 56. K. S o c i a l s t y r e l s e n s u t l å t a n d e m e d förslag till lag angående hyresregleringens avveckling m. m. Norstedt. 42 s. J u . 57. U t r e d n i n g och förslag r ö r a n d e förskaffande av lik för d e n för l ä k a r e u t b i l d n i n g e n n ö d v ä n d i g a a n a t o m i s k a u n d e r v i s n i n g e n . Av I . B r o m a n . L u n d , B e r l i n g . 63 s. E . 58. U t l å t a n d e ö v e r förslag t i l l o m o r g a n i s a t i o n av p o l i s v ä s e n d e t i r i k e t . B e c k m a n . 20 s. S. 59. S o c i a l f ö r s ä k r i n g s k o m m i t t é n 3. B e t ä n k a n d e och förslag a n g å e n d e offentlig a r b e t s f ö r m e d l i n g och s t a t s b i d r a g till a r b e t s l ö s h e t s k a s s o r . N o r s t e d t . 114 s. S.

1923 1. B e t ä n k a n d e m e d förslag a n g å e n d e m a g i s t r a t e r n a s bef r i a n d e i v i s s t a v s e e n d e från a n s v a r för k r o n o u p p b ö r d e n m . n i . N o r s t e d t . 57 s. F i . 2. F ö r s l a g t i l l lag o m l ö s d r i v a r e s b e h a n d l i n g in. fl. förf a t t n i n g a r . Del 5 av fatt i g v å r d s l a g s t i f t n i n g s k o m m i t t é n s b e t ä n k a n d e n . P a l m q u i s t . x j , 423 s. S. 3. S p a n n m å l s m a r k n a d s s a k k u n n i g a s b e t ä n k a n d e . N o r s t e d t . 41 s. J o . 4. B e t ä n k a n d e m e d förslag t i l l lag om f ö r s a m l i n g s s t y r e l s e s a m t till b e s t ä m m e l s e r o m f o l k s k o l e ä r e n d e n a s överflyttning f r å n d e n k y r k l i g a t i l l d e n b o r g e r l i g a komm u n e n m . m . P a l m q u i s t . v j , 304 s. E . 5. S k o l k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e 5. Organisatoriska och e k o n o m i s k a u t r e d n i n g a r . N o r s t e d t . 236 s. E . 6. U t r e d n i n g a n g å e n d e vissa s p ö r s m å l r ö r a n d e s t ä d e r n a s d o m s t o l s v ä s e n . Av N . H e r l i t z . N o r s t e d t . 164 s. J u . 7. S t a t e n s s t ä l l n i n g till j ä r n v ä g a r n a i olika f r ä m m a n d e l ä n d e r . Av A. L i l i e n b e r g . T u l l b e r g . 411 s. K. 8. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r a n g å e n d e r e f e r e n d u m i f r ä m m a n d e l ä n d e r 4. F o l k o m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t i N o r d a m e r i k a s f ö r e n t a s t a t e r . Av H. Tings t e n . T u l l b e r g , i v. 400 s. J u . 0. F ö r s l a g t i l l strafflag, a l l m ä n n a d e l e n , s a m t förslag t i l l lag a n g å e n d e v i l l k o r l i g f r i g i v n i n g j ä m t e m o t i v . M a r c u s . xiij, 534 s. J u .

10. F o l k o m r ö s t n i n g s k o m m i t t é n s u t r e d n i n g a r a n g å e n d e referendum i främmande länder 3. F o l k o m r ö s t n i n g s i n s t i t u t e t i d e n s c h w e i z i s k a d e m o k r a t i e n , d e s s föruts ä t t n i n g a r , f o r m e r och f u n k t i o n e r . Av A. B r u s e w i t z . T u l l b e r g . 381 s. J u . 11. U t r e d n i n g ' r ö r a n d e o m b y g g n a d av S t r ö m s h o l m s k a n a l s a m t u t s t r ä c k n i n g av k a n a l e n från S m e d j e b a c k e n t i l l L u d v i k a . M e d d e l a n d e från K u n g l . K a n a l k o m m i s s i o n e n . N r 5. H i e g g s t r ö m . 133 s. 2 k a r t . K. 12. B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g a n g å e n d e d e t e c k l e s i a s t i k a a r r e n d e v ä s e n d e t . B e c k m a n , x i j , 239 s. E . 13. V ä g k o m m i s s i o n e n s b e t ä n k a n d e n . 4. F ö r s l a g t i l l lag om e n s k i l d a v ä g a r m . m . M a r c u s . 147 s. K. 14. B e t ä n k a n d e m e d f ö r s l a g t i l l a v t a l r ö r a n d e S t o c k h o l m s b a n g å r d s f r å g a . B e c k m a n . 46 s. 10 k a r t . K . 15—17. F ö r s v a r s r e v i s i o n e n s b e t ä n k a n d e 3. B e t ä n k a n d e och f ö r s l a g r ö r a n d e r e v i s i o n av S v e r i g e s f ö r s v a r s v ä s e n d e . Del 1. I n l e d a n d e a v d e l n i n g . L a n t f ö r s v a r e t . v i i j , C61 s. Del 2. Sjöförsvaret. S a m m a n f a t t n i n g av r e v i s i o n e n s förslag. S ä r s k i l d a y t t r a n d e n , i j , 741 8. Del 3. Bilagor, i j , 468 s. B e c k m a n . F ö . '

Anm. Om särskild t r y c k o r t ej a n g i v e s , ä r t r y c k o r t e n S t o c k h o l m . B o k s t ä v e r n a m e d fetstil u t g ö r a b e g y n n e l s e b o k stäverna till d e t d e p a r t e m e n t , u n d e r v i l k e t u t r e d n i n g e n a v g i v i t s , t. ex. E . = e c k l e s i a s t i k d e p a r t e m e n t e t , J o . = j o r d b r u k s departementet. E n l i g t k u n g ö r e l s e n d e n 3 febr. 1922 a n g . s t a t e n s offentliga u t r e d n i n g a r s y t t r e a n o r d n i n g ( n r 98) u t g i v a s u t r e d n i n g a r n a i o m s l a g m e d e n h e t l i g färg för varje d e p a r t e m e n t .

Statens offentliga utredningar 1922—1923 Systematisk

förteckning

Siffrorna inom klämmer beteckna utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.

Allmän lagstiftning. Rättskipning. Fångvård. Utkast till lag om visst tryggande av byggnadsborgenärers fordringar m. m. [26] 1920 års krigslagstiftningskommittés betänkande. [34] Förslag till lag om tvångsuppfostrah. [461 Förslag till lag ang. hyresregleringens avveckling. [56] Utredning rör. städernas domstolsväsen. [1923:6] Förslag till strafflag, allmänna delen, samt till lag ang villkorlig frigivning. [1923: 9] Statsförfattning. Allmän statsförvaltning. Några iakttagelser från 1921 års riksdagsmannaval. [1] Statisliksakkunnigas betänkande. [15] Bilaga till d:o. [50] Kommunikationsverkens lönekommitté 4. [44] Folkomröstningskommitténs utredningar 3. Folkomröstningsinstitutet i den schweiziska demokratien. [1923:10] 4. Folkomröstningsinstitutet i Nordamerikas förenta stater. [1923: 8;

Betänkande med förslag ang. arrendators rätt till ersättning för elektrisk anläggning. [19] Kolonisationskommitténs betänkande 1922. [22] Bilaga till d:o. [32] Förslag till författningar angående handel med och imjport av utsädesfrö ävensom till omorganisation av frökontivollverksamheten m. m. [25] Redogörelse för de ecklesiastika boställena. 5. Yärmla.nils län. [27] Odlingsorganisationens verksamhet. [45] Jordkommissionens betänkanden. 4. Om bildande av nya jordbruk. [47] 5. Bedog. för resultatet av vissa enqméter i jordfrågan. [48] Spannmålsmarknadssakknnnigas betänkande. [1923: 3] Betänkande ang. det ecklesiastika arrendeväsendet. [1923: 13] Vattenväsen.

Skogsbruk.

Bergsbruk.

Industri.

Kom ni unalförvalt ning. Om röstsammanräkning vid kommunala val. [21]

Klimatets inverkan på byggnader vid västkusten.

Statens ocli kommunernas fiiiansväsen. Betänkande och förslag ang. utbildningskurser inom tullverket. [23] Åtgärder mot godsanhopning i tullpackhus m. m. [30] Tull- o. traktatkommitténs utredningar och betänkanden. 11. Pappersindustriens produktionsförhållanden. [36] 12. Margarinindustriens utveckling. [40] 13. Den svenska kautschukindustrieus utveckling. [38] 14. Huvuddragen av det svenska jordbrukets utveckling. [41] 15. Översikt av jordbrukets utveckling i vissa främmande länder. [42] 16. Den svenska järnhanteringens utveckling. [521 17. Den svenska glasindustriens utveckling. [53] Förslag till förordning ang. tillverkning och beskattning av maltdrycker m. m. [37] Magistraternas befriande 'frän ansvar för kronouppbörden m. m. [1923:1] Politi. Betänkande och förslag rörande brandskyddsföreskrifter och ordnandet av brandväsendet inom riket. 7. 128] Förslag till omorganisation av polisväsendet. [49] Utlåtande över förslag till omorganisation av polisväsendet. [58] Förslag till lag om lösdrivares behandling. [1923: 2]

Koin ni un i ka t ions väsen. Järnvägsstyrelsens skrivelser till Kungl. Maj:t den 28 april och 5 maj 1922. [3] Utredning rörande den s. k. Nyköpings kanal. [24] Förslag till förordning om motorfordon. [39] Statens ställning till jaruviA'arna i trimmande l.unh-i [1923:7] Utredning rörande Strömsholms kanal. [1923:11] Vägkommissioneiis betänkanden. 4. [1923:13] Förslag till avtal rör. Stockholms bangårdsfråga. [1923, 14]

Socialpolitik. Byggnadsarbetarsakkimnigas betänkande 2. [2] Förslag till reviderad lag om arbetstidens begränsning m. ni. [33] Socialförsäkringskommittén 3. [59] 11 ii Iso- och sjukvård. Förslag till allmän sjukhusstadga. [43] Allmänt näringsväsen. Patentlagstiftningskommitténs bet. 7. Förslag till lag om rätt till tidnings eller tidskrifts titel m. m. [9] Statsmakterna och bränsleanskaffningen under krigsåren [14] Mellanbandssakkunniges betänkande. [20] Fast egendom. Jordbruk med binäringar. Betänkande rörande fiskerinäringens främjande. [7] Om lappskattelandsinstitutet. [10] Förslag till vissa ändringar i bestämmelserna rörande jakt och fågelskydd. 2. [16] Det svenska lantbrukets produktionskostnader. 1. Bokföringsåret 1919—1920. [18]

[4]

Handel och sjöfart.

Bank-, kredit- och pcnningviiseii. 1921 års fastighetskreditsakkunniga.

Betänkande 1.

[35]

Försäkriiigsväscn. Kyrkoväsen. I iidcrvisningsväsen. Andlig odling i övrigt. Betänkande med förslag till förändrad kyrklig indelning och organisation i Skåne. [5] Utredning ang. statsunderstöd för idrottens främjande. [8] Betänkande med förslag till lag ang. kulturminnesvård. 1. Historik etc. samt bilagor. [11] 2. Förslag och motiv. [12] Högskolornas löneregleringskommittés bet. 2. Fackhögskolor och övriga vetenskapliga anstalter. [13] Betänkande och förslag rörande det akademiska befordriiigsväsendet. [17] Supplement nr 1 till" Sveriges familjenamn. [31] Förslag rör. förskaffande av lik för den anatomiska undervisningen. [07] Betänkande med förslag till lag om församlingsstvn 1stm. m. [1923: 4] Skolkommissionens betänkande 5. Organisatoriska och ekonomiska utredningar. [1923: 5] Försvarsviisen. Tillägg till bet. betr. förrådsverksamheten vid marinen. [6] Flottans skolsakkunnigas' betänkande 3 angående skolreglemente för flottan. [29] 4 angående undervisningsplan för skolor och kurser vid sjömänskären. [51]' • Förslag om upprättande av ett under K. Arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse lydande statsapotek. [54] Bokföringen vid försvarsförvaltniugeu. [53] Försvarsrevisionen sbetänkande 3. Del 1. inledande avdelning. Lantförsvaret. [1923 :15! Del 2. Sjöförsvaret. Sammanfattning av revisionens förslag. Särskilda yttranden. [1923:10] Del 3. Bilagor. [1923:17] Utrikes ärenden.

S t o c k h o l m , K. L. B e c k m a n s TJoktr., 1923. 2041 20

Internationell r ä t t .