('med förslag till förord\xad ning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr MO) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvårderingsinstruktion)',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 1

Nr 71

Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen med förslag till förord­ ning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr MO) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvårderingsinstruktion); given Stockholms slott den 17 februari 1956.

Kungl. Maj :t vill härmed, under åberopande av bilagda utdrag av stats­ rådsprotokollet över finansärenden för denna dag, föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogat förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av skogsmark och växan­ de skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion).

GUSTAF ADOLF

G. E. Sträng

Propositionens huvudsakliga innehåll

År 1951 antogs en ny skogsvärderingsinstruktion, vilken skall tillämpas från och med 1957 års allmänna fastighetstaxering. Redan vid 1952 års fas­ tighetstaxering verkställdes emellertid en provtaxering enligt den nya in­ struktionen i två beredningsdistrikt inom varje län jämsides med den offi­ ciella taxeringen, som skedde enligt den äldre metoden. En jämförande un­ dersökning av utfallet av värderingen enligt de olika instruktionerna i des­ sa kommuner har utförts av särskilda sakkunniga. På grundval av de sakkunnigas utredning föreslås i propositionen vissa ändringar i den nya skogsvärderingsinstruktionen. Sålunda föreslås bl. a. att den till grund för värdesättningen liggande prisperioden, som enligt gäl­ lande bestämmelser skall vara de närmaste fem kalenderåren innan taxe­ ringen påbörjas, skall skjutas ett år bakåt i tiden. Därjämte föreslås i syfte att erhålla garantier mot högre taxeringsvärden än som svarar mot de verk­ liga avkastningsvärdena att från det speciella toppkonjunkturåret 1951 skall bortses samt att bruttopriserna under de fyra övriga åren skall reduceras med 20 procent. 1

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1956. 1 saml. Nr 71

2 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Förslag

till

förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440) med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)

Härigenom förordnas, att avdelning A, avdelning B punkt 5 c), punkt 6 b) och punkt 11, avdelning D punkterna 1 och 2 samt avdelning E av förord­ ningen den 1 juni 1951 med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion)1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

A. Allmänna värderingsgrunder

Skogsmark med — ---------där be­ Skogsmark med------------- där be­ drivas. drivas. Skogens avkastning------------- sko­ Skogens avkastning------------- sko­ gen hänförts. gen hänförts. Eftersom det ej kan förutses vilka Eftersom det ej kan förutses vilka priser virket vid avverkningen kom­ priser virket vid avverkningen kom­ mer att betinga, göras för beräkning mer att betinga, göras för beräkning av det framtida utbytet i penningar av det framtida utbytet i penningar vissa antaganden beträffande priser­ vissa antaganden beträffande priser­ na. Priserna å rotstående skog av na. Priserna å rotstående skog av olika slag bestämmas sålunda för olika slag bestämmas sålunda för olika avsättningslägen inom olika avsättningslägen inom särskilda prisområden. Till särskilda prisområden. Till grund för prissättningen läggas me­ grund för prissättningen läggas me­ deltalen av gällande medelhöstpriser deltalen av gällande medelhöstpriser under de närmaste fem kalenderåren under den period om fem kalender­ innan taxeringen påbörjas (priser år, som utgår med tredje kalender­ enligt femårsregeln). Den vid taxe- året före taxeringsåret (priser enligt ringstillfället sålunda antagna pris­ femårsregeln). Den vid taxeringstillnivån förutsättes bliva bestående och fället sålunda antagna prisnivån för­ gällande för framtida avverkningar. utsättes bliva bestående och gällande för framtida avverkningar. Om det--------— att utröna. Om det------------ att utröna. För taxeringen--------------följande För taxeringen------------- - följande sätt. sätt. Uppskattning sker — — — för Uppskattning sker — — — för skogsbruket. skogsbruket. Särskilda värden------------- det av­ Särskilda värden-------------det av­ verkas. verkas. I viss--------— av kalmark. I viss------------ av kalmark. Att särskilda------------- 10 § kom­ Att särskilda------------- 10 § kom­ munalskattelagen. munalskattelagen.

1 Senaste lydelse av avdelning E se 1954: 49.

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956 3

B. Bestämmelser rörande uppskattningen

5. Virkesförrådets upp­ 5. Virkesförrådets upp­ skattning. skattning. c) Därest det beträffande viss c) Därest det beträffande viss barrskog ej finnes anledning antaga barrskog ej finnes anledning antaga att sammansättningen av den medel- att sammansättningen av den medelgrova och den klena skogen avsevärt grova och den klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenva- avviker från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog nor­ rande förekomst av grov skog nor­ mala, må en mera summarisk upp­ mala, må en mera summarisk upp­ delning av virkesförrådet ske, därvid delning av virkesförrådet ske, därvid angives allenast, med en noggrann­ angives allenast, med en noggrann­ het av minst tiotal procent, det i vir­ het av minst tiotal procent, det i vir­ kesförrådet ingående förrådet av grov kesförrådet ingående förrådet av grov barrskog samt, då bestämmelserna i barrskog samt, då tall och gran vid punkt 11 tillämpas, med en nog­ prissättningen behandlas såsom skil­ grannhet av minst tjugufemtal pro­ da grupper enligt bestämmelserna i cent, förekomsten av gran. En efter punkt 11, med en noggrannhet av omständigheterna lämpad summa­ minst tjugufemtal procent, före­ risk uppdelning av virkesförrådet komsten av gran. En efter omstän­ må ske jämväl beträffande lövskog, digheterna lämpad summarisk upp­ om ej ett i huvudsak riktigt taxe- delning av virkesförrådet må ske ringsresultat därigenom äventyras. jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventyras. Sådan summarisk — — — för Sådan summarisk — — — för handen. handen. 6. Skogskubikmeterpris. 6. Skogskubikmeterpris. b) En skogskubikmeter — — — b) En skogskubikmeter — — — det avverkas. det avverkas. Prisberäkningen skall--------— av Prisberäkningen skall-------------av skogskubikmeterpriserna. skogskubikmeterpriserna. Ett typträd skall representera hela Ett typträd skall representera hela den trädslagsklass det avser och får den trädslagsklass det avser och får sålunda anses vara sammansatt av de sålunda anses vara sammansatt av trädslag, som ingå i trädslagsklassen, de trädslag, som ingå i trädslagsklas­ i ungefär samma proportion som des­ sen, i ungefär samma proportion som sa förekomma inom prisområdet. Det dessa förekomma inom prisområdet. kan emellertid vid taxeringen vanli­ Det kan emellertid vid taxeringen gen anses tillfyllest att låta träd av vanligen anses tillfyllest att låta träd ett eller flera inom trädslagsklassen av ett eller flera inom trädslagsklas­ förhärskande trädslag företräda träd­ sen förhärskande trädslag företräda slagsklassen i dess helhet. Att sär­ trädslagsklassen i dess helhet. Att skilda typträd dock stundom skola särskilda typträd dock stundom sko­ finnas för olika grupper av en träd­ la finnas för olika grupper av en slagsklass och i regel för tall och för trädslagsklass framgår av punkt 11. gran, framgår av punkt 11. 11. Förfarandet vid pris­ 11. Förfarandet vid pris­ variationer inom en träd­ variationer inom en trä dslagsklass. s 1 a g s k l a s s. Uppdelningen på de tre trädslags- Uppdelningen på de Ire trädslags-

4 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

klasserna barrskog, ordinär lövskog klasserna barrskog, ordinär lövskog och ädel lövskog betingas främst och ädel lövskog betingas främst därav att för var och en av dem kun­ därav att för var och en av dem kun­ na antagas i huvudsak lika tillväxt­ na antagas i huvudsak lika tillväxt­ förhållanden och ensartad avverk­ förhållanden och ensartad avverk­ ningsordning, varav följer att för ningsordning, varav följer att för varje sådan klass skola gälla gemen­ varje sådan klass skola gälla gemen­ samma skogsvärdefaktorer. I det fö­ samma skogsvärdefaktorer. I det fö­ regående har antagits att även ge­ regående har antagits att även ge­ mensamma skogskubikmeterpriser mensamma skogskubikmeterpriser bestämmas för varje trädslagsklass, bestämmas för varje trädslagsklass, och att till följd därav typträden i och att till följd därav typträden i princip skola anses vara samman­ princip skola anses vara sammansat­ satta av förekommande olika träd­ ta av förekommande olika trädslag slag inom varje trädslagsklass. Emel­ inom varje trädslagsklass. Emeller­ lertid är det beträffande barrskog tid förekommer det, att inom viss normalt, beträffande ädel lövskog trädslagsklass priserna för olika vanligt och beträffande ordinär löv­ trädslag så variera att gemensamma skog möjligt, att inom trädslagsklas- skogskubikmeterpriser skulle fram­ sen priserna för olika trädslag så va­ stå såsom olämpliga. I dylika fall riera att gemensamma skogskubik­ skola de olika trädslagen gruppvis meterpriser skulle framstå såsom eller vart för sig i avseende å upp­ olämpliga. I dylika fall skola de oli­ skattning av virkesförråd och be­ ka trädslagen gruppvis eller vart för stämmande av skogskubikmeterpri­ sig i avseende å uppskattning av ser behandlas såsom om de utgjorde virkesförråd och bestämmande av en hel trädslagsklass. I fråga om för­ skogskubikmeterpriser behandlas så­ farandet vid prissättningen kan åt­ som om de utgjorde en hel trädslags­ skillnad mellan de olika trädslagen klass. I fråga om förfarandet vid göras redan vid den antagna aptering, prissättningen kan åtskillnad mellan varom statens skogsforskningsinsti­ de olika trädslagen göras redan vid tut i samråd med skogsstyrelsen den antagna aptering, varom statens meddelar föreskrifter, eller först vid skogsforskningsinstitut i samråd den uppdelning på sortiment som med skogsstyrelsen meddelar före­ verkställes vid taxeringen. Beträffan­ skrifter, eller först vid den uppdel­ de trädslag, för vilka sålunda sär­ ning på sortiment som verkställes skild prissättning skall ske, anknytes vid taxeringen. Beträffande trädslag, denna till typträd av vederbörlig för vilka sålunda särskild prissätt­ grovlek inom ifrågavarande träd­ ning skall ske, anknytes denna till slag. För den eller de prisrelationer, typträd av vederbörlig grovlek inom som framkomma genom jämförelse ifrågavarande trädslag. För den eller mellan skogskubikmeterpriserna å de prisrelationer, som framkomma typ träden inom varje trädslag eller genom jämförelse mellan skogsku­ grupp av trädslag, uppsökas i veder­ bikmeterpriserna å typträden inom börlig tabell de beträffande trädslags­ varje trädslag eller grupp av trädslag, klassen i sin helhet gällande skogsuppsökas i vederbörlig tabell de be­ värdefaktorerna, och uppskattningen träffande trädslagsklassen i sin hel­ av skogsvärdet sker med ledning av het gällande skogsvärdefaktorerna, dessa och de fastställda skogskubik­ och uppskattningen av skogsvärdet meterpriserna för trädslaget eller sker med ledning av dessa och de gruppen av trädslag. Markvärdet be­ fastställda skogskubikmeterpriserna stämmes däremot alltid på sätt i för trädslaget eller gruppen av träd­ punkt 10 sägs.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Inom trädslagsklassen barrskog Behandlas inom trädslagsklassen skola regelmässigt tall och gran be­ barrskog tall och gran såsom skilda handlas såsom skilda grupper med grupper skall iakttagas att, där and­ iakttagande att, där andra slag av ra slag av barrträd förekomma, de barrträd förekomma, de efter om­ efter omständigheterna sammanfö­ ständigheterna sammanföras med ras med ettdera av dessa trädslag. ettdera av dessa trädslag. Därest in­ Därest inom visst trädslag — på om visst trädslag — på grund av grund av växlande stamform och växlande stamform och grenighet grenighet m. m. hos träden — sko­ m. m. hos träden — skogen i avseen­ gen i avseende å kvalitet och använd­ de å kvalitet och användbarhet till barhet till gagnvirke företer sådana gagnvirke företer sådana olikheter olikheter att skilda prissättnings­ att skilda prissättningsgrunder fin­ grunder finnas böra tillämpas, kan nas böra tillämpas, kan en uppdel­ en uppdelning av detta trädslag ske ning av detta trädslag ske på skilda på skilda grupper. grupper.

D. Anvisningar som före allmän fastighetstaxering meddelas av statens skogsforskningsinstitut

1. Före allmän fastighetstaxering 1. Före allmän fastighetstaxering skall statens skogsforskningsinstitut skall statens skogsforskningsinstitut efter samråd med skogsstyrelsen se­ efter samråd med skogsstyrelsen se­ nast den 1 juni året näst före taxe­ nast den 1 maj året näst före taxe­ ringsåret fastställa för den följande ringsåret fastställa för den följande taxeringsperioden gällande centrala taxeringsperioden gällande centrala skogstaxeringsanvisningar. I dessa skogstaxeringsanvisningar. I dessa anvisningar skola bestämmas de om­ anvisningar skola bestämmas de om­ råden som skola för de vanligast fö­ råden som skola för de vanligast fö­ rekommande trädslagen vara apte- rekommande trädslagen vara apteringsområden, under iakttagande att ringsområden, under iakttagande att varje apteringsområde skall vara ett varje apteringsområde skall vara ett sådant större område där, enligt vad sådant större område där, enligt vad riksskogstaxeringarna utvisa, skogen riksskogstaxeringarna utvisa, skogen har i huvudsak ensartad karaktär i har i huvudsak ensartad karaktär i avseende å trädens stamform, bark­ avseende å trädens stamform, barktjockleken hos träden samt trädens tjockleken hos träden samt trädens kvalitet. kvalitet. Tillika skall------------ såsom gagn­ Tillika skall------------ såsom gagn­ virke. virke. I de------------ från typträden. T de------- — från typträden. 2. Statens skogsforskningsinstitut 2. Statens skogsforskningsinstitut skall vidare, på grundval av riks­ skall vidare, på grundval av riks­ skogstaxeringarna, senast den 15 skogstaxeringarna, senasl den 1 au­ september året näst före taxerings­ gusti året näst före taxeringsåret till året till varje länsstyrelse avlämna varje länsstyrelse avlämna uppgifter uppgifter för länet eller i skogligt av­ för länet eller i skogligl avseende lik­ seende likartade delar av länet om artade delar av länet om den unge­ den ungefärliga arealen av skogs­ färliga arealen av skogsmark och av mark och av övrig mark, skogsmar­ övrig mark, skogsmarkens genom­ kens genomsnittliga godhetsgrad samt snittliga godhetsgrad samt virkesför-

6 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

virkesförrådets genomsnittliga stor­ rådets genomsnittliga storlek och för­ lek och fördelning på trädslagsklas- delning på trädslagsklasser och för­ ser och förrådsgrupper samt, i före­ rådsgrupper samt, i förekommande kommande fall, trädslag. fall, trädslag.

E. Uppgifter och förslag som före allmän fastighetstaxering avgivas av skogsstyrelsen

Skogsstyrelsen skall före allmän Skogsstyrelsen skall före allmän fastighetstaxering efter samråd med fastighetstaxering efter samråd med domänstyrelsen och statens skogs- domänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut senast den 15 sep­ forskningsinstitut senast den 1 maj tember året näst före taxeringsåret året näst före taxeringsåret till varje till varje länsstyrelse för varje del av länsstyrelse för varje del av veder­ vederbörande län börande län dels avlämna uppgifter rörande dels avlämna uppgifter rörande bruttohöstpriser för olika sortiment bruttohöstpriser för olika sortiment av olika trädslag samt under B. i av olika trädslag samt under B. i punkt 6 c) avsedda kostnader under punkt 6 c) avsedda kostnader under de år, vilkas förhållanden skola lig­ de år, vilkas förhållanden skola lig­ ga till grund för taxeringen, ga till grund för taxeringen, dels avgiva förslag om vilka träd­ dels avgiva förslag om vilka träd­ slag skola i avseende å uppskattning slag skola i avseende å uppskattning av virkesförråd och bestämmande av av virkesförråd och bestämmande av skogskubikmeterpriser behandlas så­ skogskubikmeterpriser behandlas så­ som särskild grupp inom en träd- som särskild grupp inom en trädslagsklass samt vilka skogskubikme­ slagsklass samt vilka skogskubikme­ terpriser som skola tillämpas för terpriser som skola tillämpas för ifrågakommande typträd i vanligen ifrågakommande typträd i vanligen förekommande fall för olika apte- förekommande fall för olika apterings- och prisförutsättningar. rings- och prisförutsättningar. I den------------ och förslag. I den------- - — och förslag.

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling. I avseende å 1957 års allmänna fastighetstaxering skall iakttagas att till grund för prissättningen skola läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under kalenderåren 1950 samt 1952—1954, därvid bruttopriserna dock skola reduceras med 20 procent, samt att sådana i skogsvärderingsinstruktionen använda uttryck som femårsregel, femårsmedeltal o. likn. skola an­ ses hava den innebörd, som följer av vad nyss sagts angående de år vilka skola ligga till grund för prissättningen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 7

Utdrag av protokollet över finansärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 17 februari 1956.

Närvarande: Statsministern E rlander , ministern för utrikes ärendena U ndén , statsråden

Z etterberg , T orsten N ilsson , S träng , E ricsson , A ndersson , N orup , H edlund , P ersson , H jälmar N ilson , L indell , N ordenstam , L indström ,

L ange , L indholm .

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler che­ fen för finansdepartementet, statsrådet Sträng, fråga om fastighetstaxering av skogsmark och växande skog samt anför därvid följande.

Inledning

Allmän fastighetstaxering skall enligt 12 § kommunalskattelagen ske vart femte år. Senaste allmänna fastighetstaxeringen skulle egentligen ha ägt rum år 1950, men blev genom skilda beslut uppskjuten två år och företogs därför först år 1952. Eftersom nämnda uppskovsbeslut icke avsåg komman­ de taxeringar, skulle ny allmän fastighetstaxering ha ägt rum år 1955, men även den taxeringen blev uppskjuten i två år. I samband med det senaste uppskovsbeslutet föreskrevs (SFS nr 46/1954), att nästa allmänna fastig­ hetstaxering skall äga rum år 1957 och därefter vart femte år. Därigenom hade en återgång ägt rum till den i kommunalskattelagen föreskrivna ord­ ningen med allmän omtaxering av fastigheterna vart femte år. Då förberedelsearbetet för den allmänna fastighetstaxering, som sålunda skall äga rum nästa år, skall påbörjas inom kort, måste innevarande års riksdag taga ställning till frågan om vissa ändringar av gällande bestämmel­ ser om värdering av skogsmark och därå växande skog. En ny metod för taxering av skogsfastigheter utarbetades av doinänstyrelsen år 1941. Sedan denna metod blivit föremål för överarbetning i finans­ departementets skatteberedning förelädes 1944 års riksdag förslag i ämnet (prop. nr 240/1944). Riksdagen uttalade sig därvid i princip för att den nya metoden skulle genomföras men ansåg att därmed borde anstå till den när­ mast efter 1945 års allmänna fastighetstaxering följande allmänna fastig­ hetstaxeringen. År 1947 tillkallade dåvarande chefen för finansdepartemen­ tet särskilda sakkunniga med uppdrag att verkställa en överarbetning av det till 1944 års riksdag framlagda förslaget. På grundval av ett av nämnda

8 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

sakkunniga (1947 års skogstaxeringssakkunniga) år 1949 avgivet betänkan­ de (SOU 1949:60) framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 39 till 1951 års riksdag förslag till nya regler för taxering av skogsmark och växande skog. Sedan riksdagens kamrar vid behandlingen av förevarande fråga stannat i olika beslut, avgav bevillningsutskottet i memorial nr 55 ett sammanjämkningsförslag, vilket antogs av riksdagen. Innebörden av riksdagens beslut var att den gamla värderingsmetoden skulle tillämpas vid 1952 års allmänna fastighetstaxering och den nya metoden vid därpå följande allmänna fastig­ hetstaxeringar. Därmed fastslog alltså riksdagen att sistnämnda metod skulle bli den för framtiden gällande. För den gamla värderingsmetoden, som i princip tillämpats vid allmänna fastighetstaxeringar sedan år 1922, fastställda uppskattningsgrunder åter­ finnes i skogsvärderingsinstruktionen den 1 juni 1951, nr 437. Uppskattningsgrunderna för den nya metoden har upptagits i skogsvärderingsin­ struktionen den 1 juni 1951, nr 440. Sistnämnda författning skall tillämpas första gången vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. Den nya metoden i det skick den fastställdes av 1951 års riksdag blev allt­ så antagen att tillämpas från och med den allmänna fastighetstaxering, som skulle komma att följa på 1952 års. Emellertid ansågs det lämpligt att an­ vända tiden intill nästföljande allmänna fastighetstaxering för ytterligare undersökningar av metodens lämpligaste utformning i skilda hänseenden. Sålunda framhöll 1951 års bevillningsutskott i sitt nyssnämnda memorial nr 55 önskvärdheten av att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering jämsi­ des med en värdeberäkning enligt den gamla metoden verkställdes en upp­ skattning av erforderliga primärfaktorer för tillämpning av den nya meto­ den, så att därefter genom en bearbetning av det därvid erhållna materialet utfallet i praktiken av den nya metoden kunde ytterligare bedömas. I anled­ ning härav föreskrev Kungl. Maj:t i cirkulär den 29 juni 1951 till länssty­ relserna i samtliga län, att i två beredningsdistrikt inom varje län skulle — samtidigt med att värderingen av skogsmark, och växande skog företogs för den allmänna fastighetstaxeringen år 1952 enligt de äldre, för denna taxering ännu gällande bestämmelserna — av vederbörande beredningsnämnder verkställas en uppskattning av virkesförrådet m. m. å ifrågakommande fastigheter enligt den nya värderingsmetoden. Resultatet av denna uppskattning skulle antecknas i en särskild för ändamålet fastställd längd. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 31 oktober 1952 tillkallade dåva­ rande departementschefen två sakkunniga, nämligen professorn vid statens skogsforskningsinstitut A. E. Hagberg och direktören i Sveriges skogsägare­ föreningars riksförbund G. F. N. Olhammar med uppdrag att — på grund­ val av den uppskattning av virkesförrådet in. m. som verkställts i enlighet med vad därom föreskrivits i det nyssnämnda cirkuläret — företaga en un­ dersökning om hur en med tillämpning av den nya metoden verkställd skogstaxering skulle för i cirkuläret avsedda beredningsdistrikt ha utfallit i jäm­ förelse med den taxering, som verkställdes enligt den gamla metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 9

Med skrivelse den 18 oktober 1955 har de sakkunniga avgivit utredning i ämnet. över de sakkunnigas utredning har, efter remiss, yttranden avgivits av kammarrätten, riksskattenämnden, statens skogsforskningsinstitut, skogshögskolans lärarråd — som överlämnat ett av rektorn vid skolan professor Thorsten Streyffert avgivet yttrande — domänstyrelsen, skogsstyrelsen (med överlämnande av yttranden från ett antal skogsvårdsstyrelser), lantbruksstyrelsen, samtliga länsstyrelser (med, i vissa fall, överlämnande av yttran­ den från av vederbörande länsstyrelse anlitad skogssakkunnig m. fl.), stiftsnämnden i Lund, Svenska landstingsförbundet, Svenska skogsvårdsföreningen, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges skogsägareförbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges länsskogvaktareförbund, Sve­ riges lantbruksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk. Vidare torde få omnämnas, att vissa organisationer beretts tillfälle att av­ giva yttrande över betänkandet utan att de begagnat sig därav, nämligen bl. a. Svenska landskommunernas förbund och Svenska stadsförbundet.

De olika värderingsmetoderna

Det utmärkande för de alltifrån början av 1920-talet tillämpade bestäm­ melserna om värdering av skog är att avsikten varit att fastställa ett avkastningsvärde å egendomen, d. v. s. ett värde som baseras direkt på den för framtiden beräkneliga avkastningen av skogen. I detta avseende har skogsvärderingen skilt sig från värdering av all annan fastighet, vilken avsett att komma fram till allmänna saluvärdet vid den för taxeringen aktuella tid­ punkten. Enligt den gamla metoden sker fastställande av avkastningsvärdet å mark och därå växande skog så, att man uppskattar värdet av den årliga virkesavkastningen från marken vid normal skogstillgång, varefter detta värde kapitaliseras efter viss procentsats. Räntefoten var vid 1952 års taxering fast­ ställd till fem procent. Det antal årsavkastningar, varmed man enligt den fastställda procentsatsen skall räkna vid kapitaliseringen, fördelas därvid å skogsmarken och den därå växande skogen så, att av sammanlagda värdet ungefär 18 procent kommer att belöpa å marken och återstoden å skogen (med en räntefot av fem procent belöper 3,5 årsavkastningar å marken och 16,5 årsavkastningar å den växande skogen). Det i enlighet härmed fast­ ställda värdet för marken anses utgöra markens taxeringsvärde. Det erhåll­ na värdet för skogen däremot anses användbart som omedelbart uttryck för skogsvärdet endast om den beräknade normala värdeavkastningen är just den som kan genast och uthålligt uttagas, d. v. s. om den å fastigheten be­ fintliga skogstillgången är normal, vilket ultryckes med att relativa skogstillgången är 1,0. Avviker skogen beträffande virkesförrådet, som skall sär­ skilt uppskattas och angivas, eller beträffande virkesförrådets sammansätt­ ning med avseende på åldrar och trädslag samt grövre och klenare dimen­

10 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

sioner från det tillstånd, som anses motsvara normal skogstillgång, jämkas skogsvärdet uppåt eller nedåt genom multiplikation med ett tal, som ger ut­ tryck för relativa skogstillgången i det särskilda fallet, alltså med t. ex. 0,9, 0,8 etc., om skogstillgången värdemässigt är mindre än normal, och med 1,1, 1,2 etc., om skogstillgången är större än normal. Relativa skogstillgång­ en erhålles genom två räkneoperationer. Först ställes det verkliga virkesför­ rådet i relation till det virkesförråd, som skulle funnits, om skogen varit »normal», vilket förråd finns för olika boniteter och omloppstider angivet i en för taxeringen av Kungl. Maj :t fastställd tabell, den s. k. normalförrådstabellen, varefter det sålunda erhållna talet, »relativa virkesförrådet», jäm­ kas med hänsyn till förekommande avvikelser från normaltillståndet i fråga om skogens sammansättning beträffande åldersklasser, trädslag etc. Årsavkastningens värde för en viss fastighet bestämmes av fyra faktorer: skogsmarksareal, bonitet, rotvärde och allmänna kostnader för skogsbruket. Boniteten uttrycker markens årliga virkesavkastningsförmåga, angiven i kbm per har. Rotvärdet avser värdet av normala virkesavkastningen, ut­ tryckt i nettopris per kbm å rot och fastställt för varje fastighet på grund­ val av genomsnittliga priser och avverkningskostnader för olika sortiment under viss före taxeringens början förfluten period. Vid 1952 års taxering lades till grund för värderingen nettopriserna under åren 1945—1949. Brut­ topriserna reducerades dock med 20 procent på grund av antagna onor­ mala prisförhållanden. De allmänna kostnaderna avser kostnader för sko­ gens vård, förvaltning in. m. och skall generellt beräknas till viss del av det efter boniteten och rotvärdet beräknade värdet å årliga virkesavkast­ ningen per har. Vid 1952 års taxering utgjorde detta avdrag i allmänhet 33 procent. I vissa särskilda fall kunde förhöjt avdrag ifrågakomma. Även den nya metoden för taxering av skogsfastighet avser att fastställa avkastningsvärdet. Man utgår emellertid från det genomsnittsskogsbruk, som genom statistisk bearbetning av riksskogstaxeringens material visats faktiskt föreligga. Riket indelas med hänsyn till klimatiska förhållanden i tillväxtområden och marken inom varje sådant område med hänsyn till sin produktionsför­ måga i godhetsklasser. Genom att hänföra varje skogsfastighet till viss godhetsklass för visst tillväxtområde kan samtliga fastigheter i riket inde­ las i grupper etter fastigheternas naturliga betingelser för skogsproduktion. I stället för den gamla metodens normalskog är det enligt nya metoden genomsnittsskogen som värderas. Detta sker genom beräkning av årlig värde­ avkastning och kapitalisering av denna på samma sätt som vid normalsko­ gens värdering enligt gamla metoden. Avdraget för allmänna kostnader sker också liksom förut med viss del av värdet. Värdet av genomsnittsskogen, beräknat genom kapitalisering av avkast­ ningen, innefattar såväl skogsmarks- som skogsvärdet. Markvärdet upptages till belopp motsvarande värdet av 0-årig skog, vilket beräknas genom diskon­ tering till nuvärden av de belopp som antages i framtiden inflyta vid den­

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 11

na skogs avverkning. Skogsmarksvärdet kommer då att utgöra en från sö­ der (korta diskonteringstider) till norr (långa diskonteringstider) avtagan­ de andel av det totala värdet och ej som hittills en fix andel (18 procent) av detta värde. Skogsvärdet för genomsnittsskogen utgör skillnaden mellan det totala värdet och sålunda beräknat skogsmarksvärde. Skogsvärdet fördelas också på olika grovleksklasser (förrådsgrupper), be­ stående t. ex. för barrskogen av träd under 15 cm, 15—25 cm samt 25 cm och däröver vid brösthöjd. För varje grovleksklass sker värdeberäkningen genom diskontering till nuvärden av de belopp, som beräknas i framtiden utfalla vid avverkning av träd härrörande just från den grovleksklassen. Därigenom får man en möjlighet att direkt värdera skog som till sin sam­ mansättning avviker från genomsnittsskogen. Om t. ex. de olika barrskogsgrupperna åsättes enhetsvärdena 1, 2 och 3 är barrskogens värde i genom­ snittsskogen lika med 1 -(- 2 -|- 3. Den justering som erfordras med hänsyn till förekommande över- resp. undervikt för någon grupp — i förhållande till genomsnittsskogen — blir automatiskt gjord i och med att virkesförrå­ det fördelas på de olika grupperna. Själva värderingen vid tillämpning av den nya metoden tillgår på följan­ de sätt. Arealen skogsmark, markens bonitet och totalförrådet fastställes. Vid boniteringen användes, som redan antytts, i stället för bonitet uttrycket god­ hetsklass (A, B, etc.) men eljest sker fastställandet av nämnda faktorer på samma sätt enligt båda metoderna. De gamla bonitetstalen kan för övrigt lätt översättas till de nya godhetsklasserna. Virkesförrådet uppskattas (i kbm per har) och fördelas i särskilda grup­ per, därvid viss hänsyn tages till om hushållningsplan eller eljest mera de­ taljerade uppgifter om förrådet finnes eller ej. I det senare — ojämförligt oftast förekommande — fallet, då alltså en bedömning måste göras av nämn­ derna, skall virkesförrådet fördelas i barrskog och lövskog, varefter för barr­ skogen skall angivas (i tiotal procent) till hur stor del denna utgöres av grovskog, d. v. s. träd om 25 cm vid brösthöjd och däröver, ävensom (i 25tal procent) hur stor del av barrskogen, som utgöres av gran. I sydligaste Sverige, där s. k. ädel lövskog (företrädesvis bok, ek, alm, ask, avenbok, lind och lönn) förekommer i avsevärdare omfattning, måste dessutom vissa sär­ skilda uppgifter lämnas om sådan skog. Sedan dessa uppgifter uppskattats kan värdena (i kronor per har beträf­ fande marken och i kronor per kbm beträffande skogen) hämtas direkt ur en tabell (s. k. hjälptabell), som upprättas för varje län. Någon bedömning eller beräkning av det slag, som vid tillämpning av den gamla metoden är erforderlig för omvandling av relativa virkesförrådet till relativa skogstillgången, behövs alltså icke vid användning av nya metoden. Nämndernas verksamhet vid taxering enligt denna inskränker sig till en bedömning av primärmaterialet för värderingen.

12 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

Ett exempel på en tabell av nyss angivet slag — som alltså är avsedd att användas vid det förut beskrivna värderingsförfarandet — kan hämtas ur propositionen nr 39/1951 angående 1952 års fastighetstaxering (s. 167— 168). Tabellen, kallad hjälptabell nr 1, torde få fogas till detta statsrådspro­ tokoll såsom bihang I. Då tillförlitliga uppgifter om virkesförrådet å den fastighet, som skall taxeras, kan hämtas ur hushållningsplan eller andra uppskattningshandlingar, är det avsett att en noggrannare värdering skall äga rum. Förfarandet härvid demonstreras närmare av en i nämnda proposition (s. 169) intagen tabell, betecknad hjälptabell nr 2, vilken torde få biläggas här som bihang 11.

De sakkunnigas utredning

Sammanfattning av de sakkunnigas utredning. De sakkunniga framhåller, att det principiellt inte förelåg någon egentlig olikhet mellan värderingsme­ toderna, eftersom båda avsåg att fastställa avkastningsvärdet vid uthålligt skogsbruk. Dessa borde därför vid riktig tillämpning i stort sett ge samma värden. Detta hade också av utredningen visats vara fallet för konstruerade fastigheter med normalförråd, där skillnaden i summavärden inte översteg sju procent. Av de sakkunniga utarbetad tabell, utvisande dessa jämförande beräkningar, torde få fogas till detta statsrådsprotokoll såsom bihang III. Den egentliga skillnaden låg, uttalar de sakkunniga, i uppdelningen av totalvärdet i markvärde och skogsvärde. I detta avseende hade den gamla metodens schablonmässiga uppdelning medfört, att fastigheter med virkesförråd, vilka alltför mycket avvek från normalskogen, kunde bli avsevärt feltaxerade. Av de sakkunniga utarbetade tabeller, utvisande skillnaderna i markvärde, skogsvärde och totalvärde enligt de båda metoderna, torde få fogas härvid såsom bihang IV. Hur metoderna slog ut vid praktisk tillämpning borde alltså, framhåller de sakkunniga vidare, vara beroende av hur man med de olika metoderna lyckades anpassa värdena, då skogarna avvek från det normala. Vad angår utfallet av den företagna provtaxeringen uppger de sakkunniga till en början, att den stora differensen mellan resultaten av de båda meto­ derna för »Arjeplog II» hade speciella orsaker. Taxeringsvärdena där avsåg endast fem fastigheter — därav tre kronoparker med överloppsmarker och två allmänningar — som ansetts böra redovisas separat, då de eljest skulle ha förryckt resultatet för hela kommunen. Anledningen till att dessa fastig­ heter åsatts så låga värden vid 1952 års fastighetstaxering syntes vara dels att beredningsnämnden godtagit 1,3 såsom högsta jämkningsfaktor trots de­ klarerad grovskogsprocent av 40—50 procent, dels medgivit avdrag för kvali­ tet med tio procent och dels icke iakttagit den förhöjning som den deklare­ rade låga lövskogsförekomsten hade bort medföra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 13

Den genomsnittliga nivån å de värden, som erhållits med tillämpning av den nya metoden visade emellertid enligt de sakkunnigas åsikt inte någon anmärkningsvärd förskjutning i jämförelse med taxeringsnivån enligt den gamla metoden. Skillnaden höll sig i allmänhet inom tio procent. Den nya metoden visade i regel högre värden beroende på att korrigering för från nor­ malskogen avvikande lövskogsförekomst ej verkställts i tillräcklig omfattning vid tillämpningen av den gamla metoden. Vissa brister i anvisningarna i fråga om vissa jämkningsfaktorer hade därjämte kunnat konstateras. Dessa faktorer hade synbarligen medfört undervärdering av fastigheter med låg grovskogsprocent och någon övervärdering för sådana med hög grovskogsprocent. På grund av det anförda kunde skillnaden i genomsnittstalen försto­ ras, om fastigheterna genomgående bedömts ligga exempelvis med mycket låga grovskogsprocenter. Så var t. ex. fallet med Hova socken i Skaraborgs län, där grovskogsprocenten i nära hälften av antalet fastigheter satts så lågt som tio procent eller lägre. Skillnaden mellan metoderna framträdde här med -j- 30,0 procent beroende på att för låga jämkningsfaktorer anvisats. Samma förhållande gällde för Spekeröds socken inom Göteborgs och Bohus län. Skillnaden mellan taxeringsutfallet för denna socken utgjorde + 23,5 procent. Även för Annerstads kommun i Kronobergs län hade flertalet fas­ tigheter bedömts ha låg grovskogsprocent, varför skillnaden mellan värdena här uppgick till -f 22,1 procent. En påtaglig svaghet i den gamla metoden var enligt de sakkunniga, att även om tillfredsställande anvisningar för jämkningsfaktorns bestämmande fanns utformade, denna metod ändock kunde medföra en slentrianmässig tillämp­ ning. Detta hade visat sig vara fallet beträffande både provtaxerade och andra kommuner, där något egentligt försök att variera jämkningsfaktorn inte gjorts. Enligt de sakkunnigas mening skulle den nya metoden i detta avseende mera tvinga fram ett ställningstagande, enär den utslagsgivande grovskogsprocenten måste angivas i taxeringslängden. Om alla fastigheter i en kommun skulle bedömas ha en enhetlig grovskogsprocent, skulle detta framstå som anmärkningsvärt. En dylik felbedömning skulle i många fall av skogsägaren kunna direkt påvisas. Visserligen kunde nivån kring vilken grovskogsprocenten varierades, i allt fall då den nya metoden skulle tilläm­ pas första gången bli felaktig, vilket visat sig vara fallet i vissa provtaxe­ rade kommuner. Uppenbara avsteg från sannolika medeltal skulle dock framträda även vid en ytlig granskning. I detta sammanhang kan nämnas att de sakkunniga gjort vissa särskilda utredningar angående de olika metodernas möjlighet att avväga värdet för varje enskild fastighet. Därvid har summavärdet av skogsmark och växande skog för varje fastighet för sig enligt den nya metoden satts i procent av mot­ svarande värde enligt den gamla metoden. Fastigheterna har sedan fördelats i klasser med hänsyn till denna relation mellan värdena. Med utgångspunkt från 100 procent, d. v. s. full överensstämmelse, och eu klassvidd av tio procent betecknar procenttalen 90—105 mittklassen. Vid stigande klasser

14 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

har den nya metoden givit högre värden och vid sjunkande klasser lägre vär­ den. Den av de sakkunniga först gjorda undersökningen avser Arjeplogs soc­ ken. I denna socken har vid taxeringen redovisats 187 fastigheter med nor­ mal lövskogsförekomst (10—20 procent) och jämkningsfaktor 1,4. Av des­ sa har 37 inte medtagits vid jämförelsen, övriga fastigheter fördelar sig på följande sätt.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95 96—105 106—115 116-125 126-135 136—145 146 155 S:a

Antal fastigheter 6 16 39 52 18 12 7 150

De sakkunniga framhåller att — även om man tillsåg att tillämpad faktor överensstämde med anvisad faktor och gav den anvisade faktorn riktigt värde i fråga om grovskogsprocent och lövskogsprocent och därför i detta fall schablonmässigt höjde gamla metodens värde med 15 procent — resul­ tatet likväl blev att endast 39 -j- 52 fastigheter skulle ligga mellan värdena 106—125 procent (då blivande mittklasser). Nära 40 procent av antalet fas­ tigheter skulle sålunda ligga utanför en variation uppåt och nedåt av ca tio procent. Den nya metoden spred värdena förutom med hänsyn till grov­ skogsprocent och lövskogsprocent även med hänsyn till sortimentens in­ bördes värderelation för olika avsättningslägen samt markvärdets olika an­ del vid skilda boniteter. Härjämte inverkade i någon mån granskogsprocenten. Det dominerande inflytandet utgjorde dock avsättningsläget. Beträffande områden där avsättningsläget spelar mindre roll, framträder inte samma spridning i värdena. Detta exemplifieras med de 238 fastigheter (varav 62 ej medtagits vid jämförelsen), som redovisats i Sävars socken i Västerbottens län med jämkningsfaktor 0,9 och lövskogsprocent 0. De 176 fastigheterna fördelar sig i värdespridning enligt följande.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

76-85 86-95 96-105 106-115 116—125 126—135 136-145 146—155 S:a

Antal fastigheter .. 1 3 20 84 53 13 1 1 176

Även för dessa gav, framhåller de sakkunniga, den nya metoden ca 15 procent högre värden. Om värdenivån försköts med detta procenttal, skulle 84 -f 53 fastigheter ligga mellan värdena 106—125 (då blivande mittklasser). 39 fastigheter eller 22 procent låg således utanför en variation uppåt och nedåt av ca tio procent. För Torps kommun i Västernorrlands län hade, uppger de sakkunniga vidare, anvisningarna väl följts med avseende å grovskogsprocent. Däremot hade varierande lövskogsförekomst inte fått påverka taxeringen. Om här

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 15

valdes fastigheter med normal lövskogsförekomst, inverkade dock inte detta förhållande. 203 fastigheter (varav tre inte medtagits vid jämförelsen) fanns redovisade vid grovskogsfaktor 0,80. Resterande 200 fastigheter fördelade sig i värdeförhållande enligt följande sammanställning.

Nya metodens värde i % av gamla metodens

86-95 96—105 106-115 116-125 126-135 136-145 146—155 156-165 S:a

Antal fastigheter .. 5 38 53 51 29 20 3 1 200

Spridningen var alltså stor. Om som klassmitt valdes 106—125, skulle 48 procent av fastigheterna ligga utanför dessa klasser, inom vilka värdena va­ rierade med ± ca tio procent. Av intresse var enligt de sakkunniga att i ett dylikt fall studera hur myc­ ket varierande granskogsprocent kunde ha inverkat på spridningen. Fastig­ heterna hade därför grupperats med hänsyn till angiven sådan procent. En­ dast tre olika grupper av granskogsprocent hade tillämpats, nämligen 25, 50 och 75 procent.

Gran- Antal fastigheter skogs- ------------------------------------------------------------------

Spridningen i materialet fanns synbarligen i nästan lika hög grad även sedan inflytande av varierande granskogsförekomst eliminerats. Inom Laxå kommun i Örebro län har redovisats 69 fastigheter med låg lövskogsförekomst och med grovskogsfaktor 0,75. Sedan fem uteslutits för­ delar sig resterande 64 på följande sätt.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

86-95 96—105 106—115 116-125 126-135 S:a

Även här låg värdena enligt nya metoden ca 15 procent högre, samman­ hängande med den låga lövskogsförekomst, vartill ej tillräcklig hänsyn ta­ gits vid tillämpning av den gamla metoden. En företagen justering av nivån medförde att 18 -f- 18 fastigheter låg inom då uppkommande mittklasser

16 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

106—125, men 28 fastigheter eller mer än 40 procent låg utanför denna va­ riation. För att mera exakt bedöma vad en justering av materialet med hänsyn till vad den nya metoden skulle visa för spridning i förhållande till den gamla metoden, rätt tillämpad enligt anvisningarna, borde, framhåller de sakkunniga, en dylik justering ske för varje enskild fastighet för sig. Sådan justering hade också verkställts för de 64 fastigheter, som redovisats i den nyss återgivna tablån. Efter dylik individuell omräkning av gamla metodens värden framträdde följande variation.

Nya metodens värde i % av för varje fastighet justerade värden enligt anvisningar till gamla metoden

81—90 91—100 101- no 111—120 121-130 Sa

Härav framgick att 29 fastigheter låg utanför klasserna 91—110 procent; alltså nära nog samma antal som vid den mera approximativa justeringen. I anslutning härtill omnämner de sakkunniga att, vid en rätt tillämpning av anvisningarna, totalvärdet enligt nya metoden endast blev 3,4 procent högre än värdet enligt gamla metoden. I södra Sverige blev spridningen i värden betydligt mindre, beroende på att några större skillnader i avsättningsläge inte där existerade. Valde man dessutom en kommun med mycket liten variation i fråga om bonitetsgrader, visade värdena enligt de båda metoderna avsevärt mindre spridning. Exem­ pel härpå var Åseda kommun (Kronobergs län). Här befintliga 108 fastig­ heter, som redovisats med grovskogsfaktor 0,95 och låg lövskogsförekomst, fördelade sig enligt följande.

Nya metodens värde i % av den gamla metodens

96-105 106—115 116-125 126-135 Sta

Nya metoden visade 10 å 15 procent högre värde på grund av den låga lövskogsförekomsten. Sammanfattningsvis uttalar de sakkunniga om de nu angivna jämförel­ serna att därav framgick, att de båda metoderna sinsemellan uppvisade stor skillnad i resultatet av värderingen för enskilda fastigheter, då avsättnings­ läge och bonitet avvek starkt från medeltalet. Den gamla metodens jämkningsfaktor tog ingen hänsyn till avsättningsläget, och den del av totalvär­ det, som representerades av markvärdet i denna metod, var alltför schablonartat beräknad. Den nya metoden gav här otvivelaktigt en bättre differenti­ ering av värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess hittills­ varande utformning kunde göra.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 17

Av de sakkunniga framförda förslag. Det nyss återgivna innefattar en sam­ manfattning av resultatet av den av de sakkunniga gjorda jämförelsen mel­ lan de båda värderingsmetoderna. Undersökningen har även föranlett de sakkunniga att framställa vissa erinringar i detaljhänseende mot den nya metoden. Av vad de sakkunniga i sistnämnda avseende anfört torde följan­ de få här återges. Särskilda värden beträffande tall och gran. Den för taxering enligt nya metoden gällande skogsvärderingsinstruktionen förut­ sätter att värderingen i allmänhet skall grundas på priser, som fastställes för varje trädslagsklass som en enhet, d. v. s. att »gemensamma skogsku­ bikmeterpriser skall bestämmas för varje trädslagsklass». Emellertid inne­ håller skogsvärderingsinstruktionen även bestämmelser om undantag här­ ifrån och sägs häir (avdeln. B p. 11) bl. a. att det beträffande barrskog — som ju bildar en trädslagsklass — är normalt att inom trädslagsklassen pri­ serna för olika trädslag så varierar att gemensamma skogskubikmeterpriser skulle framstå som olämpliga och att i dylika fall de olika trädslagen grupp­ vis eller vart för sig i avseende å bl. a. bestämmande av skogskubikmeterpriser skall behandlas som om de utgjorde en hel trädslagsklass. Vidare sägs att inom denna trädslagsklass tall och gran regelmässigt skall behandlas som skilda grupper. De sakkunniga framhåller nu, att den nya metodens isärhållande av vär­ dena med avseende å fördelningen av tall och gran närmast framträdde som en något onödigt långt driven värdedifferentiering, i allt fall vid de pris­ förhållanden mellan dessa trädslag som gällde vid 1952 års fastighetstaxe­ ring. Av en av de sakkunniga gjord analys (s. 45 i utredningen) framgick, att det fick anses tillfredsställande för taxeringen om man genomgående höll sig till värdeförhållanden som karakteriserats av genomsnittlig bland­ ning av tall och gran. Då här var fråga om avkastningsvärden, borde beräk­ ningarna avse bestående prisförhållanden, gällande framtida avverkningar. De för vissa valda år rådande speciella värdeförhållandena mellan tall och gran, vilka skulle bestämma värdenivån och avpassas i viss mån efter en ef­ tersträvad sådan nivå, var säkerligen mera sällan representativa även på längre sikt. Vid 1952 års taxering enligt den gamla metoden hade man också kommit till den slutsatsen, att man borde bilda en gemensam sortimentsklass av sulfit- och sulfatved. Priset för en sådan klass hade bestämts med hänsyn till genomsnittlig blandning av tall och gran. Även om, anför de sakkunniga vidare, det från vissa synpunkter — aptering av typträden samt olika prisrelationer — kunde synas olämpligt att på ett tidigt stadium av beräkningarna, då underlaget för hjälptabellerna fram­ ställdes, arbeta ihop kubikmeterpriserna för tall och gran, framträdde det som ett önskemål att framlägga så enkla hjälptabeller som möjligt, enär dessa skulle direkt användas av nämnderna. Detta gällde framför allt hjälptabell nr 1, som skulle användas vid en mera summarisk uppskattning. Vär­ deringen av fastigheterna skedde till alldeles ojämförligt största delen med hjälp av denna tabell. Av de 12 666 fastigheterna, som omfattades av prov-

2 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 sand. Nr 71

18 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

taxeringarna, var 12 385 värderade på grundval av nämnda tabell. Om man framlade endast ett värde, avpassat med hänsyn till genomsnittlig samman­ sättning av tall och gran, skulle antalet kolumner i tabellen reduceras från nuvarande nio till fem. Innebörden av den ifrågasatta åtgärden var, att man vid taxeringen uteslöt bedömningen av granskogsprocent. Då denna bedöm­ ning torde tillhöra en av de lättaste, skulle vinsten till huvudsaklig del ligga på det tekniska planet. Enligt de sakkunnigas mening var åtgärden dock att rekommendera. Slopa n de av hjälptabell nr 2. Efter sin lydelse utgår skogsvärderingsinstruktionen (avdeln. B p. 5) från att den mera minutiösa värde­ ring som förutsättes i hjälptabell nr 2 är den normala. Det i hjälptabell nr 1 avsedda förfarandet omtalas i instruktionen som ett undantagsstadgande. Härom sägs (avdeln. B p. 5 c), att därest det beträffande viss barrskog ej finns anledning antaga att sammansättningen av den medelgrova och den klena skogen avsevärt avviker från den vid förhandenvarande förekomst av grov skog normala, en mera summarisk uppdelning av virkesförrådet må ske, därvid allenast angives med en noggrannhet av minst tiotal procent det i virkesförrådet ingående förrådet av grov barrskog samt, då skilda priser skall åsättas virke av tall och gran (se det förut sagda), med en noggrannhet av minst tjugufemtal procent förekomsten av gran. Vidare stadgas att en efter omständigheterna lämpad summarisk uppdelning av virkesförrådet må ske jämväl beträffande lövskog, om ej ett i huvudsak riktigt taxeringsresultat därigenom äventyras, samt att sådan summarisk uppskattning dock ej må ske, där tillfredsställande uppgifter föir en fullständig uppskattning är för handen. En eftersträvansvärd ytterligare förenkling var, framhåller de sakkun­ niga angående dessa bestämmelser, om hjälptabell nr 2 kunde utgå. Av un­ dersökningen framgick som redan nämnts att denna tabell användes i liten utsträckning. Det syntes vara mycket betungande att i länsanvisningarna nödgas medtaga tabellverk, vilka endast kom att utnyttjas till en liten bråk­ del av deras erforderliga omfattning. För att täcka alla kombinationer av ingångsvärden — prisområden, godhetsgrader och omkostnadsklasser — blev tabellverket av betydande omfattning. Förekomsten av skogshushållningsplaner, motiverande tabell nr 2, var störst inom Norrbottens och Väs­ terbottens län. Inom övriga län fanns sådana planer i regel för allmänna skogar och bolagsskogar, men för de till antalet övervägande bondeskogar­ na saknades sådana i allmänhet. Anledningen till att enligt gällande värderingsinstruktion summarisk upp­ skattning ej fick ske, där tillfredsställande uppgifter för en fullständig upp­ skattning var för handen, var enligt de sakkunniga att, då fullständiga upp­ gifter fanns, fastigheter i dylikt fall inte borde åsättas de högre värden, som kunde uppstå genom att värderingen vid summarisk taxering innehar en viss schablonisering av vissa tillgängliga primära uppgifter. För att belysa vad en dylik schablonisering innebar hade de sakkunniga värderat vissa större fastigheter med tillämpning av båda hjälptabellema. Dessa beräkningar vi­

Kungl. Maj.ts proposition nr It år 1956 19

sade, att värdena i allmänhet skilde sig från varandra med endast några få procentenheter. Skillnaden översteg blott i ett fall tio procent. Detta resultat hade ernåtts, trots att vid redovisning av värden enligt hjälptabell nr 1 avrundning skett till närmaste tiotal procent i fråga om grovskogsprocenten. För att få närmare överensstämmelse mellan värdena kunde övervägas att medge att grovskogsprocenten, grundad på direkt uppskattning, fick angi­ vas på en procentenhet när och skogsvärden, svarande mot dessa procenttal, interpolerades i tabell nr 1, som redovisade dylika värden för varje tiotal procentenheter.

De sakkunnigas förslag till förenkling av den nya metoden kan samman­ fattas med följande. Hjälptabell nr 1 utarbetas att gälla den genomsnittliga sammansättning av tall och gran för skilda tillväxtområden och godhetsgrader, som ligger till grund för bestämning av den s. k. markvärdefaktorn. Hjälptabell nr 2 utarbetas men finner tillämpning endast i de län eller länsområden, där så angives i de lokala skogstaxeringsanvisningarna.

I detta sammanhang torde vidare böra omnämnas att de sakkunniga an­ givit vissa justeringar och kompletteringar som måste vidtagas i den gamla metoden, därest man uppställde kravet att denna metod skulle även i fråga om de enskilda fastigheternas taxering lämna ett mot den nya metoden sva­ rande resultat. Innebörden av uttalandena i denna del är bl. a. att markvär­ dets andel och därmed även skogsvärdets andel i totala antalet årsavkast­ ningar måste varieras med områden — i stort sett motsvarande tillväxtom­ rådena enligt nya metoden — och inom dessa med fördelning på bonitetsklasser. Vidare bör utarbetas noggrannare jämkningsfaktorer som jämväl inkluderar varierande lövskogsförekomst eller också bör två serier av jämk­ ningsfaktorer användas, en för barrskogens grovskogsprocent och en för lövskogsförekomsten. För ädel lövskog bör framläggas en ny normalförrådsserie och särskilda jämkningsfaktorer utformas för grovskogsprocenter inom denna trädslagsklass.

De sakkunniga har även till behandling upptagit frågan om vilken tids­ period som skall läggas till grund för beräkning av brutto p riser och omkostnader. I skogsvärderingsinstruktionen anges (avdeln. A tredje stycket) att till grund för prissättningen skall läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under de närmaste fem kalenderåren, innan taxeringen påbörjas. De sakkunniga framhåller att, då det visat sig inte vara möjligt att ha er­ forderliga uppgifter angående direkta avverknings- och transportkostnader för nästföregående år tillgängliga ens vid taxeringens påbörjande -— egent­ ligen borde man ha dem tillgängliga åtminstone åtta månader tidigare för att klargöra den kommande taxeringens sannolika nivå — det uppenbarligen inte var genomförbart att få fram prisunderlaget enligt gällande femårsregel.

20 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

De sakkunniga föreslår därför att prisnivån för sk jutes ett år bakåt och att bestämmelsen härom i instruktionen får följande lydelse: »Till grund för prissättning läggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under fem ka­ lenderår närmast det, som föregår taxeringens påbörjande.» De sakkunniga tillägger, att en sådan prisperiod tillämpades vid 1952 års taxering, varvid dock samtidigt angavs att vid värdeberäkningen bruttopri­ serna skulle reduceras med 20 procent.

Remissyttrandena

Flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i fråga om utredningens resultat finner i likhet med de sakkunniga att detta visar, att någon större skillnad inte föreligger mellan de båda värderingsmetoderna vad beträffar taxeringsnivån, men att den nya metoden ger en bättre differentiering av värdena mellan de enskilda fastigheterna. I flera yttranden framhålles att den nya metoden är teoretiskt överlägsen den gamla. I några yttranden an­ ses dock utredningen ge vid handen att den nya metoden beträffande löv­ skogen medför ett mindre tillfredsställande resultat. En mellanställning in­ tar vissa remissinstanser som finner att utredningen inte lämnar något otve­ tydigt svar på frågan om vilken av metoderna som är den bättre. Slutligen må tilläggas att i åtskilliga yttranden upptagits frågan om en återgång till den gamla metoden. Från remissyttrandena torde följande få här återges. Statens skogsforskningsinstitut framhåller bl. a., att den nya metoden vi­ sade större variation i de enskilda fastigheternas värden än den gamla, när avsättningsläge och bonitet var relativt starkt differentierade. Detta berodde på att den gamla metoden ej påverkades så starkt av dessa faktorer, i det att vid bedömning av jämkningsfaktorerna hänsyn inte togs till avsättningsläget, varjämte den del av totalvärdet, som representerades av markvärdet i den gamla metoden, var alltför schablonmässigt beräknad. Den nya metoden gav här otvivelaktigt en bättre differentiering av värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess nuvarande utformning kunde göra. Institutet tillägger, att det förhållandet att betydande förändringar i den gamla metoden erfordrades för att denna skulle lämna mot den nya svarande resultat, åskådliggjorde de brister, som enligt institutets mening vidlådde den gamla metoden i dess nuvarande tillämpning, även om man accepterade dess principiella uppläggning. Riksskattenämnden yttrar. Jämförelsen har icke utmynnat i något uttalande från utredningsmännen om vilken av metoderna som enligt deras mening bör tillämpas vid 1957 års allmänna fastighetstaxering. De resultat, som framlagts i utredningen, visa emellertid, att den äldre metoden måste kompletteras i viktiga hänseenden —■ bl. a. i fråga om sättet för fastställande av markvärdet samt beträffande reglerna för jämkning av skogsvärdet med hänsyn till den relativa skogstillgången — om tillfredsställande resultat skall kunna erhållas. Å andra sidan

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 21

torde kunna konstateras, att utredningen icke visat att den nya metoden skulle giva felaktiga taxeringsresultat. Utredningen har sålunda bl. a. givit vid handen, att den med hänsyn till grovskogsförekomst och lövskogsinblandning bestämda jämkningsfaktorn vid användning av den gamla meto­ den tillämpats på ett mindre tillfredsställande sätt. Vid tillämpning av nya metoden försvinner en sådan felkälla, enär därvid full hänsyn till skogens sammansättning automatiskt blir tagen. Domänstyrelsen uttalar, att den nya metoden enligt styrelsens uppfattning otvivelaktigt var en på skogsvetenskapliga grunder upprättad och väl genom­ arbetad taxeringsmetod. Från teoretiska och vetenskapliga synpunkter var den nya metoden obestridligt överlägsen den gamla. Den nya metoden möj­ liggjorde beräkningsmässigt sett fint utmejslade resultat och en långt driven differentiering av värdena. Alltsedan den första gången framlades år 1941 torde den i hög grad ha bidragit till att fördjupa insikterna på skogstaxeringsområdet. Därjämte hade denna metod obestridligen vid skilda tidpunk­ ter åstadkommit ständiga förbättringar i den gamla metoden. Emellertid an­ såg sig styrelsen alltjämt böra vidhålla vad styrelsen i sitt yttrande över 1947 års skogstaxeringssakkunnigas betänkande invänt mot den nya metoden. Sålunda kände sig styrelsen fortfarande ej övertygad om att den nya meto­ den kunde på ett tillfredsställande sätt avväga värdena för olika fastigheter i de fall, då det aktuella skogstillståndet mera väsentligt avvek från den nor­ maliserade genomsnitlsskogen. Metoden syntes vidare vara mindre lämp­ lig för skogar med onormal sammansättning, såsom vissa norrländska sko­ gar, där metoden förutsatte en större avkastning än som var möjlig att under överskådlig tid uttaga. Styrelsen fann vidare ovisst hur den nya metoden kom att verka för mindre goda avsättningslägen inom sistnämnda landsde­ lar. Även om man tillämpade en låg prisrelation och eu låg prisnivå befarade styrelsen, att taxeringsvärdena för sådana avsättningslägen kom att bli för höga genom att hela tillväxten inte kunde uttagas genom avverkningar. Två frågor ansåg styrelsen fortfarande vara oklara och i behov av utredning ge­ nom statens skogsforskningsinstitut. Den ena gällde beräkningen av de inoch utväxande förråden och den andra tillväxtens samband med virkesför­ rådets storlek.

Å andra sidan framhålles i yttranden från vissa skogsvårdsstyrelser en av den nya metodens förtjänster vara, att den säkrare leder till en riktig taxering av fastigheter, varå skogstillståndet ej är normalt. Skogsvårdsstyrelsen i Uppsala län yttrar sålunda, att resultatet av prov­ taxeringen talade för att den nya metoden rätt använd säkrare ledde till en riktig taxering av fastigheter med onormalt skogsbestånd. Skogsvårdsstyrelsen i Jämtlands län förklarar sig, efter att ha berört möj­ ligheten av en återgång till den äldre metoden, bestämt avstyrka en sådan åtgärd, då utredningen klart visat, att den nya metoden, även om den var mer tidskrävande än den äldre, gav rättvisare taxeringsvärden. Detta var framför allt fallet i fråga om fastigheter, där förhållandena väsentligen avvek från normalskogens sammansättning både i fråga om trädslagssammansättning och virkesförrådets storlek.

22 Kungi. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Även skogsvårdsstyrelsen i Norrbottens län synes dela denna uppfattning. Styrelsen framhåller, att av de sakkunnigas jämförande undersökningar med all tydlighet framgick den nya metodens teoretiska överlägsenhet. Sär­ skilt frappant påvisades svagheten i den äldre metodens schablonmässiga fördelning av det totala värdet på skogsmarksvärde och skogsvärde. De låga skogsmarksvärdena i dåliga avsättningslägen och svaga boniteter, som av de sakkunniga framräknats enligt den nya metoden, fann styrelsen skäliga och väl överensstämma med vad styrelsen erfarenhetsmässigt och enligt and­ ra grunder kommit till. Jämväl skogsvårdsstgrelserna i Östergötlands och Blekinge län säger sig finna att utredningen gjort troligt att en tillämpning av den nya metoden kan medföra ett riktigare resultat. I ett av länsstyrelsen i Kronobergs län åberopat yttrande av länsjägmästaren i länet framhålles att den nya metoden otvivelaktigt gav — om den rätt tillämpades — möjligheter till en variationsrikare, känsligare och därigenom mera utslagsgivande taxering än den äldre. Provtaxeringarna inom länet syn­ tes tyda på att möjligheter förelåg för ett riktigt handhavande av metoden. Sådan den av de sakkunniga nu utformats och förenklats, utgjorde den en förbättring av taxeringsförfarandet, även om erfarenheten syntes tala för att den ställde sig mera tidsödande. Med hänsyn till den ringa skillnaden i taxeringsnivån enligt de olika metoderna, kunde skenbart saknas anledning över­ gå till en ny metod. Det var emellertid den större spännvidden i den nya me­ toden, som gav den dess stora fördelar. Länsstyrelsen i Kalmar län yttrar, att den mest påtagliga principiella skillnaden mellan de båda metoderna kom till synes vid beräkning av mark­ värde. Medan enligt den gamla metoden skogsmarkens värde bestämdes rent schablonmässigt, kom markvärdets andel av totalvärdet enligt den nya me­ toden att bli beroende av sådana i detta sammanhang viktiga faktorer som markens godhetsgrad och för skogsproduktion mer eller mindre gynnsamma klimatiska förhållanden. Den nya metodens sätt för bestämning av mark­ värde resulterade enligt länsstyrelsens mening i värden, som måste anses riktigare avvägda än de markvärden, som framkom genom den gamla meto­ dens alltför schablonartade beräkning. Länsstyrelsen anför vidare. En av de viktigaste förutsättningarna för att ett enligt den gamla metoden beräknat skogsvärde skall bliva riktigt är, att förhållandet mellan relativa vir­ kesförrådet och relativa skogstillgången (jämkningsfaktorn) blir rätt avvägt. Utredningen har påvisat, att jämkningsfaktorn vid 1952 års fastighetstaxe­ ring i många fall icke blivit rätt bestämd, till följd av att tillräcklig hän­ syn icke tagits till förekomsten av grov skog eller av lövskog. Vidare utövar enligt den gamla metoden avsättningsläget icke någon som helst inverkan vid bestämmande av jämkningsfaktorn. Den nya metoden däremot inbjuder till och medgiver hänsynstagande i större utsträckning än vad fallet är med den gamla till grovskogsprocent, lövskogsprocent och sortimentens inbör­ des värderelation för olika avsättningslägen. En följd härav synes enligt ut­ redningen bliva, att större spridning av de totala värdena erhålles. Det torde därför vara befogat att draga den slutsatsen, att den nya metoden medför

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 23

icke blott en riktigare beräkning av värdet av skogsmark och växande skog utan även en bättre avvägning av taxeringsvärdena olika fastigheter emellan än den gamla metoden, sådan den utformats till 1952 års fastighetstaxering. Med de två sist återgivna yttrandena likartade uttalanden göres av länssty­ relserna i Uppsala, Hallands och Jämtlands län. I det av professor Thorsten Streyffert på uppdrag av skogshögskolans lä­ rarråd avgivna yttrandet har till behandling upptagits frågan om den bris­ tande överensstämmelsen mellan de båda metoderna. I yttrandet erinras om att de smärre skillnader, som erhållits vid värderingen av konstruerade fas­ tigheter, av de sakkunniga förklarats till en del bero på att den nya meto­ dens godhetsgrader innebar en grövre klassindelning än bonitetsindelningen enligt den gamla. Därefter anföres att det emellertid också var uppenbart, att de båda me­ toderna även av andra skäl ej kunde ge exakt samma resultat för en viss konstruerad fastighet, även om denna för underlättande av jämförelse kon­ struerats på sätt i utredningen skett. Förutsättningarna beträffande beståndsutvecklingen och därav beroende virkesavkastning var nämligen ej desamma enligt den gamla och den nya metoden. Enligt den gamla me­ toden bedömdes avkastningen per år och hektar på grundval av boniteten, vilken reducerades på visst sätt, varefter den erhållna avkastningen förde­ lades på sortiment efter vissa grunder. Enligt den nya metoden var avkast­ ningen bestämd av den beståndsutveckling, som ägde rum i den s. k. genomsnittsskogen, omkonstruerad för viss omloppstid. Värderingen av denna av­ kastning skedde genom att man kände skogsavkastningens fördelning på diameterklasser, och dessa prissattes med utgångspunkt från 20- och 30-cmträden, som apterades. Även om man utgick från samma virkesförråd och samma grovskogsprocent samt i övrigt samma förutsättningar för värde­ ringen kunde man därför ej erhålla identiskt samma värden. Det var med hänsyn till dessa skillnader i det tekniska förfarandet snarast anmärknings­ värt, att man ej erhållit större skillnader vid värderingen av de konstruerade fastigheterna enligt de båda metoderna. Lantbruksstyrelsen yttrar, att den stora skillnad som nu rådde mellan saluvärden och taxeringsvärden för skogsmark och skog — varierande från 100 procent och uppåt, i extremfall upp till 1 000 procent — hade visat sig vara till stort hinder i lantbruksnämndernas verksamhet dels genom att den verkade förvirrande på prisbildningen beträffande salubjudna fastigheter och dels därför att den inbjöd till osund spekulation i fastighetsaffärer, vil­ ket ofta gick ut över den jordbrukande befolkningen. Det skulle från denna synpunkt vara lyckligt om taxeringsmetoden kunde anpassas och avvägas så att rimlig anknytning fanns mellan taxeringsvärden och saluvärden. De sakkunnigas utredning gav en god överblick över i vad mån resultaten av de båda metoderna överensstämde eller divergerade. Den nya metoden ha­ de tillkommit i avsikt att åstadkomma större följsamhet till verkliga värdet, vilket även styrelsen ansåg önskvärt. Den innehöll även vissa teoretiska möj­ ligheter till anpassning i stort som den gamla saknade. De sakkunniga hade

24 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

framhållit att den nya metoden gav större möjligheter till följsamhet efter de enskilda fastigheternas värdeförhållanden än den gamla i 1952 års utform­ ning. Måhända förhöll det sig så, men därom visste man alltjämt intet efter­ som några jämförelser med verkliga, detaljerat utredda avkastningsvärden inte förelåg. Den omständigheten att metoderna visade stora divergenser i vissa avseenden, särskilt beträffande markvärdena och i övrigt för enstaka fas­ tigheter, innebar inte med nödvändighet att den ena metoden var riktigare än den andra. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län säger sig finna att den föreliggan­ de utredningen inte gav något entydigt svar på frågan om den nya metoden var att föredraga framför den gamla. Länsstyrelsen i Örebro län framhåller att ej mycket var att invända mot riktigheten av de nya principerna för värdering av skogsmark och växande skog. Försäljningspriserna på skogsegendomar med stor tillgång på grövre och a\ verkningsbar skog översteg med mycket betydande belopp åsatta taxe­ ringsvärden. En värderingsmetod, som syftade till bättre differentiering i dessa hänseenden, måste därför från rättvisesynpunkt vara eftersträvans­ värd. Av föreliggande utredning var emellertid svårt att bilda sig en upp­ fattning rörande den nya metodens verkningar i det enskilda fallet. Därefter anföres. Med tillämpning av den nya metoden vill det synas, som om större skogs­ egendomar med tillgång till fullständiga indelningshandlingar komma att ur taxeringssynpunkt bliva sämre ställda än mindre egendomar, där dylika handlingar saknas. Likaså synes fara föreligga, att fastigheter med stort virkeskapital kunna bliva alltför högt taxerade, vilket på lång sikt kan medföra en fara för skogsvården genom att vederbörande skogsägare ur skattesynpunkt frestas att för starkt minska skogskapitalet. Det förtjänar framhållas, att den nya metoden synes giva en relativt riktig differentiering mellan större skogsegendomar med fullständiga indelnings­ handlingar och skulle sålunda vara mycket värdefull, om aktuella taxeringshandlingar och indelningsplaner funnes för alla fastigheter. Det kan därför ifrågasättas, om ej på lång sikt dylika enklare uppskattningar skulle kunna utarbetas genom skogsvårdsstyrelsernas försorg. Dessa uppskattningar skulle vara värdefulla även vid inkomsttaxeringen (värdeminskningsavdrag och vinst vid fastighetsförsäljningar), varjämte de i hög grad vore ägnade att gagna skogsvårdsarbetet. Först då tillgång till dylika uppgifter om samtliga skogar inom ett län föreligger, synes en fullt rättvis och differentierad taxe­ ring kunna ske.

Sveriges skogsägareförbund säger sig beklaga, att utredningsmännen inte mera ingående sökt analysera orsakerna till de stora differenserna mellan metoderna vid värdebestämning av enskilda fastigheter. De försök, som härutinnan gjorts, var enligt förbundets mening alltför intetsägande för att någ­ ra mera vittgående slutsatser skulle kunna dragas därav. När därför utred­ ningsmännen uttalade, att den nya metoden gav en bättre differentiering på värdet fastigheterna emellan än den gamla metoden i dess nuvarande utform­ ning var detta ett påstående, som saknade täckning. Snarare torde motsat­ sen vara fallet. Av de tre primärfaktorer — bonitet, rotvärde och relativ skogs-

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 25

tillgång — varpå gamla metoden grundades, kunde de två förstnämnda i hög grad differentieras och bringas att ansluta sig till de lokala förhållandena för varje enskild fastighet, vilket inte var möjligt med motsvarande faktorer i den nya metoden. Efter varje fastighetstaxering verkställd undersökning av taxeringsutfallet hade också visat att nämnda faktorer i regel blivit väl av­ vägda. Vad relativa skogstillgången beträffade syntes dess bestämning suc­ cessivt förbättrats. Den gamla metoden hade därför möjligheter till mera långtgående differentieringar än den nya metoden med dess fastlåsta grupp­ indelningar och tabellverk. Det skulle ha varit av väsentligt intresse, om man vid föreliggande jäm­ förelser mellan de båda metoderna även sökt utreda, vilken av dem som lämnade det riktigaste resultatet. Beträffande den nya metoden hade endast i enstaka fall sådana beräkningar utförts. Även om man av dem inte vågade dra några allmängiltiga slutsatser, pekade de mot att den nya metoden inga­ lunda var teoretiskt invändningsfri utan kunde ge mycket ojämna resultat för i första hand fastigheter, som företedde större avvikelser från den s. k. normaliserade genomsnittsskogen. Vad den nya metodens markvärden beträffade kunde det ifrågasättas, om beräkningen var grundad på rätta premisser, då man utgick från den nor­ maliserade genomsnittsskogen. Den faktiska skogen representerade inte ett statiskt tillstånd utan befann sig i utveckling. Genomsnittsskogens till­ stånd betecknades i de flesta landsändar som »onormalt». Härtill kom att beräkningarna synbarligen lämnade markvärden, som inte sällan starkt av­ vek från den allmänna uppfattningen om skogsmarkens värde i olika delar av landet. Självfallet borde inte värdet variera så, att det ena gången låg väsentligt under och andra gången åter inte obetydligt över vad som ansågs skäligt. Det syntes därför förbundet lämpligare, att skogsmarken taxerades efter s. k. enhetsvärden, härledda ur mera normgivande skogstillstånd än de, som riksskogstaxeringen redovisade. Den s. k. jämkningsfaktorn för korrigering av relativa virkesförrådet, som beräknats på grundval av den nya metoden och som anvisats till 1952 ars allmänna fastighetstaxering, hade som av utredningen framgick uppenbart varit felaktig. Anvisningarna härvidlag torde i sin mån ha bidragit till feluppskattning av relativa skogstillgången. Det torde för övrigt kunna ifrågasättas, om jämkningsfaktorn varit så väl avvägd, då den framför allt tog hänsyn till grovskogsförekomsten, som i vissa fall visat sig mycket svår att uppskatta även för tränade och väl orienterade skogsmän. Bättre syntes då vara att, såsom tidigare skett, utgå från skogens åldersfördelning. Att utforma en jämkningsfaktor, grundad på skogens ålder, torde inte heller erbjuda några svårigheter. Förbundet anför vidare att skogsmarken från det allmännas synpunkt borde ge stor absolut avkastning, som i möjligaste mån säkrade en jämn och god sysselsättning för skogsbrukets arbetare och tillräckligt med råvara för skogsindustrierna. För att nå ett sådant mål fordrades dock ett bättre skogs­ bestånd med en genomsnittligt högre bestockning av skogsmarkerna. De av-

26 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

verkningsberäkningar, som låg till grund för den nya metoden, torde emel­ lertid väsentligt avvika från nämnda allmänna målsättning. I dessa beräk­ ningar utgick man från den normaliserade genomsnittsskogen och räknade med att avverkningen var lika med dennas tillväxt. Det fortsatta beräkningsförfarandet innebar, att genomsnittsskogens tillstånd, även beträffande till­ växt, applicerades på alla andra skogstillstånd. Uppenbart medförde detta, att skogsägare som sökte inrikta sin politik i enlighet med de nyss antydda riktlinjerna blev relativt hårdare beskattade än de som nedbringade virkeskapitalet och bedrev skogsbruk mera kortsiktigt med bl. a. låga virkesförråd. En annan och högre norm måste ovillkorligen ställas som utgångspunkt för de beräkningar, som konstituerade den nya metoden, om denna inte skulle motverka en påbörjad intensifiering av skogsvården. Även i flera andra yttranden göres erinringar mot det förhållandet att vär­ debestämningen enligt den nya metoden skall ske med ledning av trädens dimensioner. I sådan riktning uttalar sig bl. a. skogsvårdsstyrelserna i Söder­ manlands och Malmöhus län, länsstyrelserna i Kristianstads, Malmöhus och Örebro län samt Svenska skogsvårdsföreningen. Svenska skogsvårdsf öreningen yttrar sålunda bl. a. Att uppskatta den grova skogens relativa förekomst på en fastighet, så som skulle ske enligt nya metoden, måste vålla stora svårigheter även för skickliga och tränade skogsmän. Detta är en väsentlig fråga vid bedömning av den ena eller andra metodens fördelar. Är det lättare för en taxeringsförrättare att fördela skogens kubikmassa i grovskog och klenare skog än i gammal och ung skog? För den praktiskt arbetande skogsmannen svnes det självfallet att det senare alternativet bör ge säkrare resultat. Att tänka sig en hel skog i dimensioner har mycket litet med praktisk skogsvård att göra. Det grundläggande för skogsskötseln av i dag är behandlingen av de olika be­ stånden, som representera skilda åldersklasser, varvid man hugger vissa kubikmassor i de olika åldersklasserna. Det blir härvid aldrig tal om att man tai ut vissa bestämda dimensioner i dessa och den tid då huggningarna bedrevs efter dimension är dessbättre förbi. Det som bör ge bästa utslaget ifråga^ om en skogs avkastningsförmåga är kännedomen om förråden i ”de olika åldersklasserna. Relativa skogstillgången bör därför med god tillförlit­ lighet kunna fastställas med hänsyn till massaåldern, en metod som med gott resultat prövats tidigare. Skog svårds styr elsen i Kristianstads län uttalar, att av utredningen (s. 67— 68) framgick att grovskogsprocenten i vissa, kontrollerbara fall inte tillnär­ melsevis kunnat rätt uppskattas. Länsstyrelsen i Kristianstads län, som i sitt yttrande refererar det nyss återgivna uttalandet, framhåller att, ehuru länsstyrelsen inte ville tro att de anförda svårigheterna var så betydande att inte en någorlunda riktig uppskattning av grovskogsprocenten kunde åstad­ kommas, det anförda likväl var ägnat att inge viss betänksamhet. I

I några yttranden har särskilt uppmärksammats taxeringsutfallet enligt den nya metoden i fråga om lövskog. Skogs vårdss tyr elsen i Kristianstads län påpekar, att enligt anvisningarna redovisades virkesförråd för ädel lövskog med tillämpning av samma grov-

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71 år 1956 27

skogsgräns som för barrskogen. Prisvariationerna för olika grovlek på stock av bok och ek var emellertid mycket större än för barrträdsstock. Klenstock av de ädla lövträden var sålunda ett i prishänseende mycket svagt sortiment. Grovskogsgränsen borde enligt styrelsens mening sättas högre för ädel löv­ skog. Beträffande virke av ädel lövskog måste man, framför allt då det gällde bok, konstatera att stora avsättningssvårigheter förelåg. Den prisstatistik, som låg till grund för de vid taxeringen tillämpade priserna, utvisade vilka priser som uppnåtts vid försäljning, men sade ej tillräckligt om avsätt­ ningssvårigheterna. Enligt styrelsens mening borde därför priserna reduce­ ras med hänsyn till eventuella avsättningssvårigheter under den period pris­ sättningen avsåg. Av utredningens analys av taxeringsutfallet i fråga om lövskogsfastigheter framgick att skogsvärdefaktorerna hade utarbetats att motsvara 110-årig omloppstid för den ädla lövskogen. Styrelsen ansåg att detta ^r en alltför låg omloppstid. I danskt skogsbruk räknade man med 150 år för ek och 120 år för bok, trots att man där hade från produktionssynpunkt gynnsammare förhållanden än inom det sydsvenska lövskogsområdet. I utredningen hade framhållits att de båda taxeringsmetoderna borde vid riktig tillämpning ge samma värden. Styrelsen kunde inte finna att detta var fallet beträffande ädel lövskog. Sålunda redovisades i utredningen en se­ parattaxering av 41 fastigheter inom Riseberga socken, där värdet för ädel lövskog uppvisade en ökning av 30,2 procent. Även skogsvårdsstyrelsen i Malmöhus län anmärker i sitt yttrande på att den officiella statistiken, som lades till grund för fastighetstaxeringens prisserier, inte tog någon hänsyn till de avsättningssvårigheter, som ofta före­ låg, särskilt för bokskogen. Styrelsen anför vidare att det redan hårt beskattade skogsbruket skulle komma att vidkännas ytterligare belastning enbart genom tillämpning av nya grunder för bedömande av taxeringsunderlaget ingav betänkligheter inte minst beträffande den ädla lövskogsdriften. Motsättningen mellan värdena för den ädla lövskogen och granskogen accentuerades ytterligare av att kva­ liteten i den förra var långt mera skiftande än i den senare. Fastigheter med samma grovskogsprocent kunde därför bli felaktigt värderade om ej hänsyn togs till dessa förhållanden vid tillämpningen av den nya metoden. Länsstyrelsen i Kristianstads län erinrar om att skogsvårdsstyrelsen i lä­ net i sitt yttrande påvisat, att lövskogen vid tillämpning av den nya taxeringsmetoden kom alt åsältas alltför högt värde. Länsstyrelsen, som förkla­ rade sig dela skogsvårdsstyrelsens farhågor i detta avseende, ville under­ stryka att den ädla lövskogen i synnerhet på ett tidigt stadium av bestån­ dens utveckling krävde så stora kostnader, att de mycket sent inträdande in­ komsterna vid skogens avverkning medförde förhållandevis låga avkast­ ningsvärden å fastigheterna under skogens tidigare utvecklingsstadier. En­ ligt länsstyrelsens bedömande visade utredningen inte att den nya taxeringsmetoden tillräckligt beaktat dessa förhållanden. Länsstyrelsen ansåg det

28 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

beklagligi om alltför höga taxeringsvärden skulle bidraga till ett tillbakatiängande av den ädla lövskogen, som för de sydliga länen innebar väsent­ liga värden såväl från allmänna och estetiska synpunkter som med hänsyn till det skogliga önskemålet att genom växling av barr- och lövträdsvegetation bevara de bättre skogsmarkernas växtkraft. En justering av metoden för taxering av den ädla lövskogen i de av skogsvårdsstyrelsen angivna hänseen­ dena skulle däremot kunna leda till ett rättvisare avvägande av taxeringsnivån för de ifrågakomna fastigheterna. Det i utredningen redovisade resultatet av taxeringen av övriga skogstyper ansåg länsstyrelsen godtagbart. Länsstyrelsen i Malmöhus län anför. Utredningen visar att den nya metoden för södra Sveriges vidkommande ger högre värden än enligt gamla metoden. Höjningen är särskilt markant beträffande markvärdena. I och för sig är ett dylikt taxeringsutfall säkerli­ gen riktigt, då det just beträffande skogsmarksvärdena i vårt lands sydligaste delar får anses ha varit taxeringsmässigt svårförklarligt att skogsmarksvärdena legat så avsevärt lägre än för intilliggande markområden som icke taxerats som skogsmark. Detta omdöme åsyftar dock icke fastigheter med övervägande ungskog, som lämnar ringa eller ingen omedelbar avkastning; beträffande dessa gäller i stället att en väsentlig skärpning av markvärdena icke alls är påkallad. Även beträffande fastigheter med enbart ädel lövskog kan den nya meto­ den — som ju förutsätter viss barrskogsinblandning — med hänsyn till gallande låga bokskogspriser väntas ge för höga markvärden, särskilt i fråga om de rena bokskogarna eftersom metoden presumerar att ett visst minimimslag av ek med dess högre värden alltid tinnes. Länsstyrelsen vill i detta sammanhang upprepa sina i sitt utlåtande den 29 mars i950 över 1947 års skogstaxeringssakkunnigas betänkande uttalade farhågor för att den nva metoden kan leda till en successiv minskning av de skånska lövskogarnas bestand, vilket med hänsyn till dessa skogars skönhetsvärden och ur för­ sörj ningssynpunkt vore en olycklig utveckling. ,.fYldare må framhållas, att den nya metoden med dess svfte att uppnå mera differentierade värden fastigheterna emellan dock lämnar alltför små möjhgheter att beakta kvalitetens betydelse inom lövskogarna, där mycket stora skillnader i kvalitet och värden finnas. Genom det gamla förfaringssättet med tämligen obeskuren tillämpning av jämkningsfaktorn hade nämnderna med sin kännedom om de olika lövskogarnas beskaffenhet bättre möjlig­ heter att rätt avväga fastigheternas inbördes värden än de nya bestämmel­ serna med centralt utfärdade apteringsföreskrifter torde ge utrymme åt. De uppskattningsfaktorer — bonitet, virkesförråd in. fl — som bilda grunden till de framräknade värdena synas vara lika svårbestämbara enligt båda me­ toderna. Enligt den nya metoden tillkommer den mycket svårbemästrade be­ dömningen av dimensionsfördelningen. Länsstyrelsen befarar därför att den nya metoden i praktiken icke kommer att — som förväntats — visa sig vara en garanti för att större rättvisa för de enskilda fastigheterna inbördes verk­ ligen uppnås.

I stort sett samma synpunkter anföres av stiftsnämnden i Lund. Å andra sidan yttrar Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, att taxe­ ringen av lövskogsfastigheter syntes kunna ske avsevärt säkrare enligt den nya metoden. Den gamla metodens anvisningar härom syntes vara bristfäl­

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 29

liga. Enligt riksförbundets mening borde dock den gamla metoden härvidlag kunna kompletteras.

I ett antal yttranden framhålles som en nackdel med den nya metoden att den är avsevärt mer arbetskrävande och fordrar en större insats i bered­ nings- och fastighetstaxeringsnämnderna av skogssakkunniga än den gam­ la metoden. Å andra sidan yttrar en jägmästare, som av länsstyrelsen i Kro­ nobergs län varit förordnad att vid 1952 års allmänna fastighetstaxering företaga provtaxering enligt den nya metoden, att enligt hans uppfattning någon större skillnad i fråga om tidsåtgången vid tillämpningen av den nya metoden inte förelåg jämfört med den gamla metoden. Fastställandet av pri­ märfaktorerna behövde inte ta längre tid, och de ytterligare räkneoperatio­ ner, som erfordrades för att få fram de slutliga värdena, föreföll ganska lik­ värdiga för de båda metoderna.

Ehuru utredningen inte syftat till att klarlägga huruvida den ena eller andra metoden bör tillämpas vid fastighetstaxering, har i flera yttranden ifrågasatts eller framställts yrkanden om en återgång till den gamla meto­ den. Utöver i det föregående återgivna synpunkter, som i vissa yttranden ansetts tala för att den gamla metoden är att föredraga, har i huvudsak föl­ jande skäl anförts för en återgång till denna metod. I flera yttranden framhålles att den nya metoden är invecklad och svår­ förståelig. Den anses innebära så många nya detaljerade tekniska bedö­ manden att någon egentlig medverkan från beskattningsnämndernas sida inte blev möjlig. Yttranden av sådan innebörd har avgivits av bl. a. lantbruksstyrelsen, några länsstyrelser, någon skogsvårdsstyrelse, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Sveriges Uinsskogvaktareförbund och Sveriges lantbruksförbund. Länsstyrelsen i Skaraborgs län, som dock inte yrkar på en återgång till den gamla metoden, framhåller att, även om den nya metoden i väsentliga hänseenden byggde på den gamla metoden, var­ igenom inlärandet av den nya underlättades, man måste utgå ifrån, att det tog sin tid innan de i beskattningsnämnderna arbetande skogssakkunniga blev förtrogna med de nya bestämmelsernas terminologi. Det framstod där­ för såsom synnerligen angeläget att i den mån de nya och gamla bestäm­ melserna i huvudsak sammanföll detta också kom till uttryck i själva be­ greppen, så att dessa anknöt till invanda sadana. Länsstyrelsen yttrar härom vidare. Vad länsstyrelsen här åsyftar torde framgå exempelvis beträffande be­ greppen bonitet enligt gamla metoden och godhetsklass enligt den nya. Det äldre begreppet bonitet torde efter en lång följd av år ha utkristalliserats till att avse en bestämning, som i allmänhet icke ger rum för någon tvekan. Det synes då lämpligt att söka inpassa detta begrepp i den nya metoden, vilket förefaller så mycket naturligare som enligt den nya skogsvärderingsinstruktionen vid bedömande av godhetsgraden de vid tidigare taxeringar fastställ­ da siffror för bonitet kunde tjäna till ledning. Av departementschefens utta­ lande å s. 122 i proposition nr 39/1951 framgår också, att den nya meto­ dens genomförande icke behövde betyda slopande av de nuvarande bom-

30 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

tetstalen. Avsikten vore nämligen att det skulle utarbetas en nyckel, som angåve förhållandet mellan förslagets godhetsklasser och de tidigare fastighetstaxeringsboniteterna. I länsanvisningarna torde nämnda förhållande komma att direkt angivas. De sakkunniga hade tänkt sig att en sådan nyc­ kel i första hand skulle erfordras vid övergången till den nya metoden. Vi­ sade sig behov av nyckeln föreligga även för liden därefter vore det ju emel­ lertid ingenting som hindrade att den behölles även i länsanvisningarna för senare fastighetstaxeringar. Detta uttalande av departementschefen ger läns­ styrelsen anledning framhålla, att taxeringsarbetet otvivelaktigt skulle förenklas, om det vore möjligt att utan omgång av särskilda anvisningar direkt i hjälptabellen anknyta till det gamla invanda begreppet bonitet. Även om länsstyrelsen är medveten om att svårigheter kunna möta, synes det länssty­ relsen önskvärt att frågan i allt fall överväges.

Länsstyrelsen i Hallands lön framhåller att, då den nya metoden syntes både svårbegriplig och svåröverskådlig, man skulle kunna tänka sig en uppställning av denna i enlighet med den gamla metoden under förutsätt­ ning att den nya metodens teoretiska underlag kom till användning vid ut­ arbetande av erforderliga hjälptabeller. Länsstyrelsen i Örebro län, Svenska skogsvårdsföreningen och Norrlands skogsvårdsförbund säger sig finna det vara en svaghet i den nya metoden att den förutsatte att en stor del av anvisningarna för taxeringen fastställ­ des centralt. Då härigenom lokal erfarenhet och kännedom om skogsförhål- Iandena inte kom att utnyttjas, förelåg risk för att primärmaterialet skulle bli alltför schabloniserat. I

I några yttranden uttalas att så länge underlaget för taxeringen, vilket oftast var beroende på en uppskattning, var så bristfälligt, måste det anses fullt tillfredsställande med en mer schabloniserad metod än den nya. Do­ mänstyrelsen yttrar sålunda, att en utmärkt taxeringsmetod inte kunde er­ sätta bristfälligheten hos ett svagt grundmaterial. Styrelsen höll därför före, att de högt ställda krav, som den nya metoden uppfyllde, för närvarande inte kunde eller borde ställas på en taxeringsmetod. En enklare metod var enligt styrelsens uppfattning tillfyllest. — Skogsvårdsstyrelsen i Koppar­ bergs län framhåller, att i länet saknades hushållningsplaner för ca 45 pro­ cent av skogsarealen och ca 99 procent av antalet taxeringsobjekt. I de fall där planer upprättats var dessas värde med hänsyn till tidpunkten för upp­ rättandet mycket varierande. Även om det kunde vara så, att en felutjäm­ ning skedde, om man vid okuläruppskattning delade upp bedömningen på ett flertal faktorer, kunde detta inte vara fallet, då större eller mindre delar av objektet var okända. Under sådana förhållanden kunde det inte bli fråga om att skjuta kravet på individuell differentiering av objekten i förgrunden utan man fick nöja sig med relativt försiktiga avvikelser på ömse sidor om ett mer eller mindre noggrant beräknat medeltal. — Liknande synpunkter anföres av Sveriges länsskogvaktareförbund. Skogsvårdsstyrelsen i Östergötlands län, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund och Riksförbundet landsbygdens folk, som åberopar det av sist­ nämnda riksförbund avgivna yttrandet, har gjort uttalanden av innebörd, att

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 31

den större noggrannhet i värderingen, som den nya metoden medgav, tor­ de komma att bli mer illusorisk än verklig, eftersom skogen i allmänhet var förenad med jordbruk som förvärvskälla. Taxeringens totala resultat blev därför i hög grad beroende av hur värderingen av denna del av fastigheten, som taxerades efter grov schablon, utfördes. Vidare har i ett flertal yttranden uttalats att tillräckliga skäl inte finns att frångå den gamla beprövade metoden, som efter vissa kompletteringar och justeringar kan antas komma att lämna ett med den nya metoden lik­ värdigt resultat. Yttranden av sådan innebörd har avgivits av domänstyrel­ sen, lantbruks styrelsen, tre skogsvårdsstyrelser, sju länsstyrelser och stiftsnämnden i Lund. Slutligen anses i vissa yttranden visst samband föreligga mellan frågan om den kommunala fastighetsbeskattningen och valet av värderingsmetod. Länsstyrelsen i Stockholms län anför sålunda. En alldeles särskild anledning att ånyo överväga, huruvida en övergång till en ny värderingsmetod är tillrådlig, synes ligga däri att statsmakterna år 1953 — således efter det att den senaste prövningen av värderingsmeto­ derna ägde rum -— avskaffat fastighetsskatten och uttalat sig för en suc­ cessiv avveckling av det i fastighetsskattens ställe införda systemet med garantibelopp. Avskaffas detta system blir betydelsen av fastigheternas taxe­ ringsvärden ur offentligrättslig synpunkt inskränkt till beräkningen av skogsvårdsavgifterna, förmögenhetsbeskattningen samt arvs- och gåvoskat­ terna. Mot bakgrunden av dessa förhållanden synes — i synnerhet under nu rådande ansträngda statsfinansiella läge — knappast tillräckliga skäl före­ ligga att omlägga taxeringssystemet på ett sätt som skulle draga dyra kost­ nader utan någon egentlig vinning. Liknande uttalanden har gjorts av domänstyrelsen, skogsstyrelsen, läns­ styrelsen i Blekinge län, Norrlands skogsvårdsförbund, Sveriges skogsägare­ förbund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund, Riksförbundet lands­ bygdens folk och Sveriges lantbruksförbund.

De sakkunnigas förslag till förenkling av hjälptabell nr 1 har tillstyrkts eller lämnats utan erinran i det övervägande antalet yttran­ den. Därvid har dock i några yttranden ifrågasatts vissa modifikationer i förslaget. Kammarrätten yttrar att, då varje förenkling av den nya metoden, som ej påverkade slutresultatet, var önskvärd, kammarrätten intet hade att erinra mot de sakkunnigas förslag. Emellertid fann kammarrätten angeläget fram­ hålla, att ett användande av skilda skogskubikmeterpriser för barrskog kun­ de bli erforderligt vid annan prisutveckling än den nuvarande med ringa prisskillnad mellan virke av tall och av gran. Utformningen av hjälptabell nr 1 __ liksom även av hjälptabell nr 2 om denna tabell kom att bibehållas — borde därför i detta hänseende omprövas vid varje allmän fastighetstaxe­ ring. Skogsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen i Värmlands län uttalar, att beslut om bibehållande av granskogsprocenten i hjälptabell nr 1 borde kunna träf­

32 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

fas av länsstyrelse i län, där avsättningsförhållandena var mindre tillfreds­ ställande och rotvärdet för sulfitved, relativt sett, regelmässigt var betyd­ ligt högre än för sulfatved. Skogs vårdsstyrelsen i Norrbottens län framhåller, att av utredningen vis­ serligen framgick, att det saknade större betydelse att hålla isär värdena med avseende å tall och gran, när fråga var om högre rotvärden och lägre omkostnader. Annorlunda syntes emellertid vara förhållandet i lägen med mycket låga rotvärden och höga omkostnader. Enligt utredningen uppgick skillnaden mellan jämkningsfaktorerna vid ingen och 100 procent granskogsförekomst till inte mindre än 37—39 procent. Med hänsyn härtill syn­ tes det skogsvårds styrelsen vara ett påtagligt intresse av att hjälptabell nr 1 utarbetades med skilda värden för tall och gran. Även om hjälptabellen härigenom skulle öka i omfång, kunde detta näppeligen försvåra det tekniska arbetet. Liknande synpunkter anföres av länsstyrelsen i Norrbottens län.

Förslaget om slopande av hjälptabell nr 2 lämnas utan erin­ ran av flertalet remissorgan. Avstyrkande yttranden har avgivits av kammar­ rätten, domänstyrelsen, skogsvårdsstyrelserna i Uppsala och Norrbottens län samt länsstyrelserna i nämnda län. Riksskattenämnden intar en tveksam hållning. Kammarrätten , som inte anser sig kunna tillstyrka ändringsförslaget, framhåller att under den nya metodens utarbetande det från skilda håll ha­ de ansetts som synnerligen värdefullt att allt flera skogsägare lät upprätta skogsuppskattningshandlingar av något slag som kunde läggas till grund för taxering. Kammarrätten yttrar vidare. Vid uppskattning av skogsmarksareal, godhetsgrad och virkesförråd sko­ la enligt skogsvärderingsinstruktionen uppgifter i skogsuppskattningshand­ lingar i första hand följas. Skulle hjälptabell nr 2 användas endast i begrän­ sad omfattning i vissa län, innebure det enligt kammarrättens mening ett missgynnande av skogsägare med skogsuppskattningshandlingar i län, där endast hjälptabell nr 1 kommer till användning. För sistnämnda skogsägare skulle visserligen skogsuppskattningshandlingar tjäna till viss vägledning vid taxering men ej på sätt som avsetts vid utformning av instruktionen. Dessutom torde det kunna antagas, att strävandena att vidga intresset för upprättande av sådana uppskattningshandlingar icke skulle få önskat resul­ tat, om skogsägarna ej överallt kunde draga nytta av dessa handlingars innehåll i taxeringshänseende. Någon inskränkning i möjligheten att få taxeringen fastställd med ledning av skogsuppskattningshandlingarna har ej funnits enligt den gamla metoden, varför en ändring i föreslaget avseende torde innebära en tillbakagång vid jämförelse mellan metoderna. För det praktiska taxeringsarbetet i beskattningsnämnderna torde ett av­ skaffande av hjälptabell nr 2 för flertalet taxeringsdistrikt ej medföra någon större arbetsbesparing. Förberedelsearbetet för taxering skulle däremot in­ skränkas något men ej i så stor utsträckning, då det huvudsakliga arbetet med hjälptabell nr 2 ändock måste utföras. Härvid förtjänar påpekas, att vissa uppgifter i hjälptabell nr 2 utgöra underlag vid upprättande av hjälp­ tabell nr 1.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 33

Riksskattenämnden anför bl. a., att det kunde ifrågasättas om inte en skogsägare, som hade tillfredsställande hushållningsplan, borde kunna på­ fordra att däri förekommande uppgifter om hans skog mera direkt lades till grund för taxeringen än som kunde ske om hjälptabell nr 1 användes. Liknande synpunkter anföres av domänstyrelsen och länsstyrelsen i Upp­ sala län. Länsstyrelsen i Norrbottens län yttrar. Av de sakkunnigas uttalande angående förekomsten av skogshushållningsplaner får man den uppfattningen, att sådana planer inom detta län vore vanliga ej blott för allmänna skogar och bolagsskogar utan även för bondeskogar. Till undvikande av missförstånd kan länsstyrelsen meddela, att sådana planer visserligen funnits för flertalet hemman inom länets lapp­ mark, men att planerna äro så gamla, att ur dessa endast kan hämtas upp­ gifter om skogsmarksareal och bonitet men däremot icke om virkesförråd, grovskogsprocent och skogens fördelning på olika trädslag. I fråga om hjälptabell nr 2 vill länsstyrelsen emellertid redan nu klart deklarera, att denna tabell, som ju är avsedd att tillämpas i sådana fall, då tillförlitliga skogshushållningsplaner finnas, för detta läns vidkommande blir alldeles nödvändig. En betydande del av länets skogar ingå nämligen

i kronoparker och sockenallmänningar och för dessa finnas hushållnings-

planer upprättade.

Vad de sakkunniga anfört och föreslagit i fråga om den tidsperiod som skall ligga till grund för prissättningen har ej mött erinringar.

Departementschefen

Det utmärkande för värderingen av skogsmark och därå växande skog vid fastighetstaxering är som förut angivits att den avser att fastställa ett avkastningsvärde och inte, isom värderingen av all annan fastighet, allmän­ na saluvärdet. Båda de förut diskuterade metoderna för värderingen går ut på att bestämma på beräkneliga framtida avkastningar grundade avkast­ ningsvärden. I detta avseende överensstämmer alltså metoderna. Även i andra avseenden råder stor likhet mellan metoderna. Över huvud taget är det betydligt lättare att ange likheterna i dem än att beskriva hur de avviker från varandra. Att uppskattningen skall ske enligt gamla metoden till det värde fas­ tigheten kan anses äga vid ett efter rationella grunder bedrivet skogsbruk och enligt nya metoden till det värde den kan anses äga vid uthålligt skogs­ bruk (se 9 § 2 st. kommunalskattelagen i de olika lydelserna) är mera av formell än reell betydelse. Vilket skogsbruk som bedrives tar sig främst uttryck i det virkesförråd, som hålles på marken. I detta avseende utgår den gamla metoden från den s. k. normalskogen, under det att den nya metoden presumerar att »det ut­ hålliga skogsbruket» skall bedrivas så att de nuvarande förråden, sådana de befunnits vid riksskogstaxeringen, bibehålies oförändrade för all fram-

3 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 71

34 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

tid. Eftersom normalskogens förrådssiffror vid utarbetande av bestämmel­ serna för 1952 års fastighetstaxering ganska nära anpassades till de uppgif­ ter som vid riksskogstaxeringen erhållits för den verkligen förefintliga sko­ gen, den s. k. genomsnittsskogen, är skillnaden numera rätt obetydlig. Till grund för värderingen ligger med andra ord i realiteten vid båda metoderna de uppgifter å virkesförråd, tillväxt in. m„ som framkommit vid riksskogs­ taxeringen, d. v. s. vid uppskattning av den skog som verkligen finns i vårt land. Hur liten skillnaden mellan metoderna i principiellt avseende är fram­ går av de sakkunnigas utredning med jämförelse mellan utfallet för konstru­ erade fastigheter med normalt virkesförråd (bihang III). Skillnaden är i flertalet fall endast ett par procent, därvid taxering enligt nya metoden inte alltid medfört högre värden än taxering enligt gamla metoden utan i några fall även givit lägre värden. 1 själva verket inskränker sig skillnaden mellan metoderna numera till en olikhet i det rent tekniska förfarandet för framräknandet av värdet. Skill­ naden mellan metoderna kan uttryckas så, att medan den nya metoden över­ lämnar åt nämnderna att bara bedöma virkesförrådet och andra faktiska förhållanden, den gamla metoden överlämnade åt nämnderna att verkställa även en viss bedömning av hur dessa uppskattade faktiska data skulle på­ verka värdena. Den nya metoden är, kan man säga, den gamla påbyggd med vissa i en tabell inlagda värden, som uträknas med hänsyn till trädslagssainmansättning, grovleksfördelning och prisförutsättningar. Dessa värden motsvarar närmast den gamla metodens jämkningsfaktorer för om­ vandling av det relativa virkesförrådet till den relativa skogstillgången. Nästan alla remissinstanser har berört frågan om vilken metod för skogsvärderingen som skall tillämpas vid nästa allmänna fastighetstaxering, och flera av dem har därvid som sin mening uttalat att företräde bör ges åt den gamla metoden. I anledning därav får jag erinra om att riksdagen genom sitt efter sammanjämkning fattade beslut år 1951 antog den nya metoden för tillämpning vid den nu förestående och därefter kommande taxeringar. Ett förslag om frångående av detta beslut skulle enligt min mening vara motiverat endast om nya skäl tillkommit, som med tillräcklig styrka talade mot den nya metodens utförande i det praktiska taxeringsarbetet. Ett sådant skäl skulle naturligtvis ha varit, om den genomförda provtaxeringen enligt den nya metoden visat att denna gav ett sämre resultat än den gamla eller var förenad med större tillämpningssvårigheter. Något belägg för att så skulle vara fallet har emellertid inte framkommit. Tvärtom tyder de sakkunnigas utredningar på att nya metoden ger ett bättre och säkrare resultat i vad avser avvägningen av taxeringsvärdena de särskilda fastigheterna emellan. Inte heller ger vad som anförts av de sakkunniga eller i remissyttrandena vid handen, att slcogstaxering enligt nya metoden skulle vara särskilt svår att praktiskt genomföra eller kräva nämnvärt mera tid än en taxering med tilllämpning av den gamla metoden. Från något håll har tvärtom uttalats att den nya metoden, som är teoretiskt uppenbart överlägsen den gamla, inte är svårare att tillämpa än den gamla metoden.

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 35

Under hänvisning till det nyss sagda tar jag som min mening uttala att anledning saknas att riva upp 1951 års riksdags beslut rörande ny skogstaxeringsmetod att gälla för framtiden.

Vad angår de sakkunnigas förslag att tillämpa gemensamt skogskubik­ meterpris för tall och gran vill jag erinra om att de priser, som egentligen skulle läggas till grund för värderingen, är de, som kan beräknas råda i framtiden. Att priserna för en viss förfluten tid lägges till grund för värde­ ringen beror enbart därpå att dessa priser kan beräknas ge en prognos för framtiden. I den mån en viss föreliggande tendens till förskjutning av förut rådande prisförhållanden kan beräknas bli bestående, bör man därför inte känna sig alltför bunden av de priser som gällt under en viss förfluten tids­ period. Förutsättningarna att bedöma vart utvecklingen i fråga om priserna på olika sortiment av tall och gran tenderar torde bli betydligt bättre, då för taxeringen erforderliga prisuppgifter för den tidsperiod, som skall läggas till grund för värderingen, föreligger. Jag anser också att man utan olägen­ het kan vänta med att fatta definitiv ställning till frågan tills dessa prisupp­ gifter hunnit införskaffas. Redan med nuvarande lydelse av avdeln. B p. 11 i skogsvärderingsinstruktionen torde' det inte vara uteslutet att använda gemensamma kubikmeterpriser för tall och gran. För att undanröja all tve­ kan härom förordar jag emellertid en viss omformulering av stadgandet i fråga. Regelmässigt skall alltså gemensamt skogskubikmeterpris för tall och gran komma till användning, men undantag härifrån skall gälla då så i särskilda fall finnes påkallat. Det torde få ankomma på skogsstyrelsen, do­ mänstyrelsen och statens skogsforskningsinstitut, vilka enligt avdeln. E i instruktionen har att avgiva förslag om bl. a. tillämpliga skogskubikmeter­ priser, att med ledning av tillgängliga prisuppgifter taga ställning till hu­ ruvida skild prisberäkning bör ske för tall och gran eller ej.

Till de sakkunnigas förslag att slopa den s. k. hjälptabell nr 2 ställer jag mig mera tveksam. Givetvis är det önskvärt att taxeringsarbetet förenklas, men häremot anmäler sig intresset av att värderingen bör bli så exakt som möjligt och att inte onödiga schabloner införes i värderingssystemet, som enligt sakens natur ändock måste verka med så många schabloner. Man kan också ställa frågan om inte den förenkling som skulle följa av att alla fas­ tigheter taxerades efter hjälptabell nr 1 skulle bli mera skenbar än verklig. För utarbetande av hjälptabell nr 1 torde så gott som alla för hjälptabell nr 2 erforderliga uppgifter få införskaffas och att i de fall då man känner virkesförråden inom de särskilda trädslagsklasserna och förrådsgruppcrna — endast då skall ju denna hjälptabell användas — beräkna särskilda vär­ den på dessa förråd efter i hjälptabell nr 2 angivna kubikmeterpriser kan inte nämnvärt försvåra taxeringen. Förslaget att slopa hjälptabell nr 2, varemot också uttalats betänkligheter i några remissyttranden, anser jag mig därför inte böra biträda.

Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956 37

I avseende å den avsevärda nedpressning av värdenivån som sålunda kom att ske vid 1952 års taxering vill jag nämna följande. 1947 års skogstaxeringssakkunniga, vilka verkställt omarbetning av det till 1944 års riksdag framlagda förslaget till nya skogstaxeringsbestämmelser, föreslog beträffande prisnivån dels »speciella» regler avsedda att tilläm­ pas vid den då närmast förestående allmänna fastighetstaxeringen, som an­ togs skola äga rum år 1951, och dels »allmänna» bestämmelser, avsedda att tillämpas vid därefter följande taxeringar, då förhållandena beräknades bli mera normala. De senare hade intagits i de sakkunnigas förslag till ny skogsvärderingsinstruktion och de »speciella» reglerna i särskilda övergångsbe­ stämmelser till denna. I de föreslagna »allmänna» bestämmelserna föreskrevs, att höstpriserna under den närmast före taxeringen förflutna femårsperioden skulle ligga till grund för taxeringen, men att det skulle finnas en spärr mot för kraftiga värdestegringar, så konstruerad att taxeringsvärdena på skog vid varje till­ fälle inte kom att stiga mer än priserna på konsumtionsvaror i allmänhet (levnadskostnadsindex). De »speciella» reglerna för den närmast föreståen­ de taxeringen, vilka av de sakkunniga utarbetats på grund av de säregna förhållanden, som ansågs gälla vid denna taxering, innebar att prisnivån skulle grundas på de under avverkningssäsongen 1944—1945 gällande nor­ malpriserna på virke, därvid dock de i enlighet härmed uträknade netto­ värdena skulle reduceras med 20 procent. I propositionen till 1951 års riksdag (nr 39) frångicks 1947 års skogstaxeringssakkunnigas förslag i fråga om prisnivån såtillvida att däri före­ slogs att redan 1952 års taxering skulle grundas på den närmast före taxe­ ringens påbörjande liggande femårsperioden, därvid dock bruttopriserna skulle reduceras med 25 procent. Att de sakkunniga föreslagit »allmänna» regler för bestämmande av pris­ nivån trots att dessa inte skulle tillämpas vid den då förestående taxering­ en var föranlett av en önskan att i största möjliga utsträckning binda taxe­ ringarna vid generella, automatiskt verkande regler, som inte skulle behöva göras till föremål för särskilt beslut av Kungl. Maj:t och riksdagen före varje allmän fastighetstaxering. Härom framhöll dåvarande departementschefen, att han i princip var ense med de sakkunniga om fördelarna med en sådan anordning, men att han ifrågasatte om det inte var bättre att tills vidare låta anstå med diskussionen om de närmare regler som erfordrades för en sådan generell fastlåsning av prisnivån, då man ingenting visste om de ekonomis­ ka förhållandena vid tiden för den fastighetstaxering, som kom närmast efter 1952 års. Han förordade därför att reglerna om eu särskild spärr mot för stor prisstegring in. in. skulle slopas och begränsade sig till att diskutera de bestämmelser, som skulle tillämpas vid 1952 års taxering. Beträffande sistnämnda bestämmelser erinrade departementschefen om att taxeringen av skog under förarbetena till 1945 års fastighetstaxering an­ setts böra ske med hänsyn till virkespriserna under den närmast före taxe­ ringen liggande tioårsperioden (fastän denna just vid 1945 års taxering för­

38 Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956

skjutits bakåt i tiden till 1932—1941 i syfle att undvika en del av verkning­ arna utav de av kriget föranledda prishöjningarna), men att 1947 års skogstaxerings-sakkunniga övergått till att basera taxeringen på priserna under den närmast före taxeringen liggande femårsperioden, därför att dessa pri­ ser ansetts ge en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på olika sortiment som kunde väntas råda i framtiden. Sistnämnda förslag an­ såg sig departementschefen i princip kunna godtaga, när det gällde den pris­ nivå som skulle tillämpas vid 1952 års taxering. Visserligen erhölls i van­ liga fall genom tillämpning av en tioårsperiod säkerligen ett bättre uttryck för de av tillfälliga konjunkturväxlingar opåverkade virkespriser, som man ville nå, men på grund av de senaste årens onormala ekonomiska förhållan­ den gällde detta inte i avseende å 1952 års taxering. Om man ändå för att undgå verkningarna av en rådande onormal konjunktur måste vidtaga sär­ skilda åtgärder för att reducera de priser, som medeltalsberäkning för viss tidsperiod gav, syntes det i vart fall vara bäst att i botten lägga en så aktuell prisserie som möjligt. Vidare erinrade departementschefen, som alltså inte accepterade förslaget att lägga 1944—1945 års normalpriser till grund för fastighetstaxeringen, att de sakkunniga inte ansett ens dessa relativt låga priser kunna tillämpas utan en viss reduktion och framhöll att behovet av en sådan reduktion själv­ fallet gjorde sig starkare gällande om man utgick från det betydligt högre femårsmedelpriset. För reduktionen kunde väljas två vägar, antingen ett procentuellt avdrag på bruttopriserna eller ett sådant avdrag på nettopriser­ na, d. v. s. bruttopriserna minskade med avverknings- och transportkostna­ derna. De sakkunniga, som föreslagit reduktion med 20 procent å nettopriser­ na, hade framhållit att detta förslag kunde antagas innebära ett visst miss­ gynnande av fastigheter i sämre avsättningslägen, enär en framtida sänk­ ning av bruttopriserna inte kunde beräknas bli åtföljd av en motsvarande kostnadssänkning, varför en kommande konjunkturnedgång skulle komma att medföra en relativt större krympning av de på grund av avsättningsläget låga rotvärdena än av de höga. Med det väsentligt högre avdrag som erford­ rades om femårsmedelpriset lades som grund skulle detta förhållande komma att göra sig mycket starkare gällande och departementschefen an­ såg sig därför böra förorda den andra vägen, d. v. s. att avdraget gjordes från bruttopriserna. Vad angick storleken av den reduktion som sålunda borde göras från brut­ topriserna förordade departementschefen ett avdrag av 25 procent. Trots denna relativt starka reduktion beräknades taxeringsvärdena — efter den värdenedpressande inverkan, som en samtidigt föreslagen höjning av ränte­ foten från fyra till fem procent beräknades få -— komma att stiga med belopp, som för sju provtaxerade kommuner i olika delar av landet (därvid bortses från en kommun på Gotland, där förslaget beräknades medföra viss sänkning av värdena) motsvarade en genomsnittlig höjning av taxe­ ringsvärdena med 84 procent. För de särskilda kommunerna varierade emel­ lertid höjningen betydligt, nämligen från lägst 13 procent för Hille kommun i Gävleborgs län till högst 146 procent för Ukna kommun i Kalmar län.

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956 39

Departementschefen framhöll slutligen, att han ansåg 25 procents reduk­ tion av bruttopriserna vara den högsta som av rent tekniska skäl kunde för­ ordas. Medgavs högre reduktion skulle nämligen för fastigheter i dåliga avsättningslägen avdraget kunna täcka hela marginalen mellan bruttopriserna och omkostnaderna, d. v. s. konsumera hela nettopriset. Resultatet skulle då kunna bli att en skogsfastighet som vid taxeringstillfället ansågs ha ett inte obetydligt värde likväl inte skulle kunna åsättas något taxeringsvärde. Även med det av departementschefen föreslagna avdraget å 25 procent torde man riskera att fall inträffade, där taxeringsvärdet å skogen och skogsmar­ ken kom att bli oproportionerligt lågt. Ett avdrag å 20 procent av bruttopri­ serna hade med hänsyn härtill varit att föredraga och hade måhända räckt för reduktion av värdet till en nivå, som kunde anses sannolik för framti­ den. Med hänsyn till angelägenheten av att höjningen i taxeringsnivån vid nya metodens genomförande inte på något håll skulle bli så stor att den för vederbörande tedde sig orimlig, hade emellertid departementschefen ansett sig böra förorda det högre avdraget. Bevillningsutskottet vid 1951 års riksdag (bet. nr 31) accepterade för­ slaget om en reduktion med 25 procent av bruttopriserna men föreslog i anledning av framställda motioner att prisperioden skulle skjutas ett år till­ baka så att den kom att omfatta åren 1945—1949. Utskottet förklarade att det delade departementschefens mening att det var en fördel att skogstaxeringen grundades på en så aktuell prisnivå som möjligt men att det måste medge vad i motionerna anförts om att svårigheter kunde tänkas uppstå att i tid erhålla uppgifter för beräkning av höstnettopriserna 1950, eftersom material härför knappast kunde erhållas förrän drivningssäsongen 1950—1951 var till ända. I varje fall skulle den prisstatistik, som enligt meddelade före­ skrifter fördes av länsstyrelserna, inte kunna användas för ändamålet, då denna enligt samma föreskrifter inte skulle föreligga i färdigt skick förrän ett år efter drivningssäsongens utgång. Detta innebar således att 1950 års höstpriser inte behövde föreligga tillgängliga förrän den 1 juli 1952. Som skäl för sitt beslut att tillstyrka motionerna om prisperiodens tillbakaskjli­ tande åberopade utskottet även att det i viss mån var ovisst hur 1950—1951 års drivningssäsongs kraftiga stegring av bruttopriserna på virke kom att påverka taxeringsvärdena. Förslaget om 25 procents reduktion av bruttopriserna ansåg sig utskottet kunna godtaga, ehuru utskottet var medvetet om att denna reduktion genom den angivna ändringen av prisperioden kun­ de komma att — åtminstone i vissa fall — verka väl kraftigt. Bevillningsutskottet föreslog sålunda, att till grund för värderingen vid 1952 års allmänna fastighetstaxering skulle läggas bruttopriserna för åren 1945—1949 mcd 25 procents reduktion. Bestämmelserna härom intogs i över­ gångsbestämmelserna till den föreslagna skogsvärderingsinstruktionen. I författningstexten bibehölls alltså bestämmelsen om att till grund för pris­ sättningen skulle låggas medeltalen av gällande medelhöstpriser under de närmaste fem kalenderåren innan taxeringen påbörjades. Sedan propositionsförslaget fallit genom att riksdagens kamrar fattat olika

40 Kungl. Maj. ts proposition nr 71 år 1956

beslut i frågan och återremiss för sammanjämkning av kamrarnas beslut i anledning därav skett till bevillningsutskottet, föreslog detta, såvitt nu är i fråga, att 1952 ars taxering fortfarande skulle ske enligt den gamla meto­ den och att därvid skulle tillämpas bruttopriserna under perioden 1945__ 1949 reducerade med allenast 20 procent. Detta blev riksdagens beslut. Den faktiska innebörden härav har blivit, så långt tillgängligt statistiskt ma­ terial utvisar, en höjning av taxeringsvärdena i förhållande till 1945 års värden med ca 70 procent, därvid skogsmarksvärdena stigit med ca 45 pro­ cent och skogsvärdena med ca 75 procent. Såväl markvärdena som skogsvärdena steg högst i Jönköpings län, nämligen med respektive 88 procent och 147 procent, och lägst i Jämtlands län, nämligen med respektive 14 och 30 procent. Det framgår av det förut sagda, att situationen 1951 var i viss mån likar­ tad den nu föreliggande. Virkespriserna hade då, som nu, stigit kraftigt un­ der de närmast föregående åren och man kunde förutse att en omtaxering av skogsfastighelerna skulle medföra avsevärt höjda taxeringsvärden. Läget inför 1957 års fastighetstaxering är dock från annan synpunkt olikt det som förelåg inför 1952 års taxering. 1951 kunde man konstatera hela tiden stigande priser. Men det var svårt att bedöma den förestående utveck­ lingen, nämligen om en fortsatt prisstegring skulle ske eller om prisfall kunde komma att inträda. Detta manade till försiktighet och föranledde den reduktion av bruttopriserna med 20 procent som nyss omnämnts. Efter­ åt kan konstateras att man erhöll en för låg värdenivå, en omständighet som självtallet nu i sin mån medverkar till att taxeringsvärdena kommer att stiga. I år är läget såtillvida annorlunda att, sedan en avsevärd prisstegring ägt rum under den nu aktuella femårsperioden, numera en viss prisstabilitet synes ha inträtt. Yissa tendenser till prissänkningar har emellertid även konstaterats; detta gäller beträffande sågtimmer. Att fastlåsa taxeringsvär­ dena vid en prisnivå, som företer vissa om än svaga och begränsade tecken till nedgång inger betänkligheter. Dessa nya taxeringsvärden skall dock gälla ända fram till 1962. Jag vill tillägga att vissa inom finansdepartementet gjorda överslagsberäkningar visar, att — om skogsvärderingsinstruktionens värderingsregler skulle utan modifikationer tillämpas — detta skulle re­ sultera i en höjning av taxeringsvärdena på skog och skogsmark med om­ kring 200—250 procent. Efter övervägande av dessa synpunkter har jag kommit fram till att sär­ skilda åtgärder för att hålla taxeringsvärdena på skog nere bör vidtagas även vid den nu förestående allmänna fastighetstaxeringen. Vid ett par tidigare taxeringar har värdenivån påverkats genom att den till grund för taxeringen liggande prisperioden flyttats ett eller ett par år till­ baka. Den utvägen är knappast framkomlig nu, eftersom de högsta priserna inte representeras av de senaste åren utan av år 1951, då konjunkturen nåd­ de sin kulmen. I stället synes man nu böra överväga att låta nämnda år utgå ur prisperioden. De priser, som nåddes då, låg högt över dem, som rådde både

Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år W56 41

åren 1950 och 1952, och allting tyder på att de berodde på exceptionella för­ hållanden, som inte har med en normal konjunkturutveckling att göra. Jag vill därför i första hand förorda, att 1951 års priser inte skall medtagas vid prisberäkningen. En annan tidigare prövad väg skulle vara att utsträcka prisperioden till exempelvis tio år. De skäl som föranledde 1947 års skogstaxeringssakkunniga att för sin del föreslå övergång från en sådan prisperiod — nämligen att priserna under den närmast före taxeringen liggande femårsperioden ansågs ge en bättre prognos rörande den relation mellan priserna på olika sortiment, som kunde förväntas råda i framtiden — förefaller mig dock med ännu större skärpa tala mot en återgång till en tioårsperiod nu. De priser, som rådde före 1950, ligger på en helt annan nivå än de nuvarande och de som kan väntas bli gällande under den närmaste framtiden, och det kan antagas att de i lika hög grad är missvisande i avseende å det inbördes förhållandet mellan sortimentspriserna. Förut har jag avvisat tanken på att skjuta prisperioden bakåt i tiden för ernående av en lägre värdenivå. De sakkunnigas förslag att, pa grund av svårigheten att hinna till taxeringen införskaffa erforderliga uppgifter om avverkningskostnader, flytta prisperioden ett år tillbaka, är emellertid be­ tingat av andra och bärande skäl. Jag vill erinra om att redan under riks­ dagsbehandlingen av de bestämmelser, som skulle gälla vid 1952 års taxe­ ring, en sådan ändring ansågs påkallad. Givetvis är det av vikt att en så aktuell prisnivå som möjligt får ligga till grund för värderingen, men de praktiska skäl som talar för de sakkunnigas förslag är här avgörande. En tillämpning av priserna under åren 1950—1954 kommer — även om man eliminerar det i denna femårsperiod ingående toppkonjunkturåret 1951 __ att resultera i avsevärt höjda taxeringsvärden. Sistnämnda omständig­ het är i och för sig inte något bärande skäl för en ytterligare nedpressning av värdenivån; en, som man efteråt kan konstatera, påtagligt för låg vär­ denivå 1952 motiverar inte en medvetet för låg värdenivå för framtiden. Men man kan med fog ställa frågan om inte av andra skäl det är motive­ rat med en mera försiktig anpassning av taxeringsvärdena uppåt. De kvar­ stående fyra åren i nyssnämnda femårsperiod är otvivelaktigt även de att beteckna som markerade högkonjunkturår. Då de värden, som åsätts vid 1957 års allmänna fastighetstaxering, blir gällande i fem år, bjuder försik­ tigheten att man sänker värdenivån ytterligare och då lämpligen genom en reduktion av brultopriserna. Skäl kan anföras för att stanna vid en bruttoprisreduktion av tio procent. Jag anser mig emellertid böra förorda att även vid denna taxering, liksom vid 1952 års, en reduktion göres med 20 procent. Sker detta, måste å andra sidan anses helt uppenbart att fullgod garanti mot för höga värden erhålles. Jag vill alltså förorda, att till grund för prissättningen vid 1957 års allmän­ na fastighetstaxering lägges medeltalen av gällande medelhöstpriser under åren 1950, 1952, 1953 och 1954, d. v. s. de priser som gällt under avverk-

42 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

ningssäsongerna 1950/51, 1952/53, 1953/54 och 1954/55, sedan bruttopriser­ na reducerats med 20 procent. Enligt inom finansdepartementet verkställda beräkningar, som av olika skäl dock är ganska approximativa, kommer skogsmarks- och skogsvärdena med en dylik prissättning att stiga i norra Sverige med ca 85 procent och i södra Sverige med ca 70 procent.

Vissa remissmyndigheter, särskilt skogsvårdsstyrelserna och länsstyrel­ serna i de sydligaste länen, har framställt vissa anmärkningar mot värde­ ringen av lövskog enligt den nya metoden. I anledning därav vilt jag fram­ hålla, att dessa anmärkningar — i den mån de kan visa sig befogade — torde kunna i huvudsak tillgodoses genom jämkningar i de anvisningar om aptering in. m., som jämlikt avdeln. D—F i skogsvärderingsinstruktionen skall utfärdas av myndigheterna före taxeringsarbetets påbörjande. Ifråga­ varande anmärkningar föranleder alltså inte några författningsändringar av beskaffenhet att kräva riksdagens medverkan.

I detta sammanhang får jag vidare erinra om att 1955 års riksdag vid dess vårsession på grundval av proposition nr 160 antagit vissa ändringar i taxeringsförordningen. Innebörden av riksdagens beslut är, såvitt här är i fråga, att arbetet med fastighetstaxeringen skall börja tidigare än vad förut varit iallet. Detta fordrar även att förberedelsearbetet för allmän fastighetstaxe­ ring skall ske på ett tidigare stadium än tidigare. I propositionen förutsattes sålunda att det s. k. Stockholmsmötet, som till befordrande av enhetlighet och jämnhet vid allmän fastighetstaxering enligt Kungl. Maj :ts förordnande brukat avhållas i slutet av september eller början av oktober året näst före taxeringsåret, i fortsättningen skall förläggas till maj månad. På grund här­ av bör vissa ändringar nu vidtagas i skogsvärderingsinstruktionen angående den tid, inom vilken statens skogsforskningsinstitut har att fastställa cen­ trala skogstaxeringsanvisningar samt till länsstyrelserna avlämna arealupp­ gifter m. in. och skogsstyrelsen att till länsstyrelserna lämna uppgifter om virkespriser m. m.

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom finansdepartementet upprättats förslag till förordning om ändring av förordningen den 1 juni 1951 (nr 440/ med instruktion för värdering av skogsmark och växande skog vid taxering av fastighet (skogsvärderingsinstruktion). Föredragande departementschefen hemställer, att förenämnda författningsförslag måtte genom proposition föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till denna av statsrådets övriga ledamöter bi­ trädda hemställan förordnar Hans Maj :t Konungen, att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar. Ur protokollet: Sven Brodén

Kungl. Mcij.ts proposition nr 71 år 1956 43

Bihang I

Hjälp tabell nr 1 för beräkning av skogsvärde per kbm för barrskog och lövskog samt av markvärde per har

Avsedd att användas där summarisk uppskattning av virkesförrådet äger rum Tillväxtområde: III Prisområde: N N. (Avsättning till bilväg) Län: N. N. Omkostnadsavdrag: 33 %

Markens Barrskog Lövskog Markvärde i kronor godhets­ Skogsvärde per kbm i kronor vid angiven Skogsvärde vid angiven klass Grov kubikmasseprocent gran per kbm i godhetsklass skog

25 % 50 % 75 % 100 % (ren kronor % 0 % (ren tallskog) granskog)

Omkostnads klass 1 (Släpkörning till bilväg, normal terräng) B 0 4: 25 4: 28 4:31 4:33 4:35 2: 97 B, 115

10 4:50 4:51 4:52 4:51 4:50

20 4:74 4:74 4:73 4:71 4:65 B, 92

30 5:00 4: 98 4:92 4:87 4:80

40 5: 25 5:21 5:13 5:05 4:95

50 5:49 5:45 5: 34 5:24 5:09

60 5:74 5:67 5: 55 5:43 5:24

70 5:99 5:91 5:76 5:60 5:39

c 0 3:85 3: 93 3: 96 4: 02 4:09 2:97 C 69

10 4:10 4: 16 4:19 4: 23 4: 24

20 4:36 4: 40 4:40 4: 41 4:38

30 4:63 4: 63 4:62 4:61 4:55

40 4: 89 4:88 4:83 4:80 4: 71

50 5:15 5:13 5: 06 4:98 4:88

60 5: 40 5: 36 5:27 5:18 5:04

70 5:66 5:61 5: 49 5:37 5:21

0 3:35 3: 42 3:50 3: 57 3:63 2:97 D 29

D

10 3: 62 3: 68 3: 72 3: 77 3:78

20 3:89 3:93 3: 85 3:96 3:96

30 4: 16 4: 17 4: 17 4:16 4:13

40 4: 43 4:42 4:40 4: 37 4:31

50 4:70 4: 68 4: 62 4:58 4: 47

60 4:97 4:92 4: 86 4: 77 4:65

70 5: 22 5:18 5:09 4: 98 4: 93

Omkostnadsklass 2 (Tre vändors väg, 2—3 kilometer till bilväg, normal terräng)

B 0 3:90 3: 95 3: 99 4:02 4:07 2: 64 B[ 110 10 4:15 4: 19 4: 20 4:21 4: 23 20 4: 41 4:40 4: 39 4:38 4:35 B, 88

30 4: 65 4: 62 4:61 4:56 4:50

40 4:91 4: 88 4:83 4:74 4:65

50 5:16 5:13 5: 03 4:92 4:80

60 5: 40 5:34 5: 22 5: 10 4:94

70 5: 66 5:38 5:43 5: 28 5:09

c 0 3: 54 3: 63 3:68 3: 74 3: 80 2:64 C 65 10 3:80 3: 86 3: 89 3: 93 3: 95 20 4:05 4: 10 4: 11 4: 12 4: 11

30 4:31 4: 34 4: 32 4:31 4:28

40 4:56 4:58 4:53 4:50 4: 43

50 4: 83 4:80 4:75 4:70 4: 59

60 5: 09 5: 04 4: 97 4:88 4:76

70 5: 34 5: 28 5:18 5:07 4: 92

0 3:09 3: 17 3: £4 3:32 3:38 2:64 D 26

D

10 3:35 3: 42 3: 47 3:51 3:54

20 3: 63 3: 68 3:71 3: 72 3: 73

30 3: 87 3:90 3: 90 3: 89 3: 87

40 4: 14 4: 16 4: 13 4: 12 4: 05

50 4: 4! 4:39 4:35 4: 30 4:21

60 4: 67 4: 64 4:58 4:51 4:39

70 4:91 4:90 4:80 4:71 4:55

46 Kungl. Maj.ts proposition nr 71 år 1956

Bihang II

Jämförande beräkningar enligt nya metoden (hjälptabell 1) samt gamla metoden för konstru­ erade fastigheter omfattande 100 har skogsmark med virkesförråd motsvarande normalförråd samt grovskogsprocent motsvarande jämkningsfaktor 1,0, d. v. s. relativ skogstillgång 1,0

Till- Bonitet Rot- m5/hai Barrskogens Löv- Nya metoden Gamla metoden Skillväxt- (godhets­ värde vid skogs- a b nåd i om- grad) kr rel. 7o s:a rade (om- vir- grov- gran- Mark- Skogs- S:a Mark- Skogs- S:a värde kost- kes- skogs- skogs- värde värde värde värde värde värde a—b Län nads- förråd % % kr kr kr kr kr kr

klass) 1,0

I

Nb 1,50 (Cl 3,00 (7) 66 22 50 15 150 6 224 6 374 1000 5 000 6 000 + 6

Vb 1,75 (C) 3,25(10) 74 23 50 15 160 7122 7 282 1300 6 300 7600 - 4 Jtl 2,25 (B) 5,no (7) 87 26 50 15 530 14 837 15 367 2 600

12 500 15100 + 2 Jtl 1,75 (C) 1,00 (9) 74 23 50 15 200 8 597 8 797 1600 7 800 9 400 - 6 Jtl l,5o (C; 2,00(17) 66 21 50 15 20 3 344 3 364 600 3 000 3 600 - 7

II Nb 1,75 (C) 595 (6) 74 23 50 15 400 12 648 13 048 2100 10 200 12 300 + 6 Vb 1,75 (C) 5,50 (4) 74 23 50 15 440 12 946 13 386 2 300 10 600 12 900 + 4 Vnr 2,50 (B) 4,00 (5) 85 28 50 15 580 12 898 13 478 2 30n 11100 13 400 + 1 Vnr 2,50 (B) 5,75 (6) 85 28 50 15 1000 18 451 19 451 3 400 15 900 19 300 + 1 Gvl 2,50 (B) 7,00 (2) 85 28 50 15 1300 22 251 23 551 4100 19 300 23 400 + 1

III Gvl 3,75 (B,) 8,00 (2) 103 37 50 20 4 400 36 905 41305 7 000 33 200 40 200 + 3 Kpb 3,25 (B2) 7,50 (2) 97 33 50 20 3100 31385 34 485 5 700 27 000 32 700 + 5 Kpb 2,5<J (C) 7,00 (2) 85 28 50 20 1600 22 270 23 870 4100 19 300 23 400 + 2

IV Vrm 3,75 (C2) 8,00 (4) 100 37 50 20 4 600 37 220 41820 7000 33 200 40 200 + 4 Vrm 3,75 (C2) 6,00 (8) 100 37 75 20 3100 27 920 31 020 5 300 24 900 30 200 + 3 Ör 4,00 (C,) 9,00 (2) 102 39 50 20 6 100 42910 4 * 010 8 400 39 800 48 200 + 2 Vstm 4,00 (C,) 8,90 (3) 102 39 50 20 5 300 39 622 44 922 7 500 35 400 42 990 + 5 Ups 3,75 (C2) 9,00 (2) 100 37 50 20 4 800 41800 46 600 7 900 37 300 45 200 + 3 Sth 3,75 (C2) 9,00 (-4) 100 37 50 20 4 500 41 440 45910 7 900 37 300 45 200 + 2 Sdm 4,00 (C,) 9,50 (2) 94 39 50 20 6 400 42 027 48 427 8 930 42000 50 900 - 5 Gtl 3,00 (D,) 7,50 (2) 90 31 25 10 1900 28 944 30 844 5300 24 900 30 200 + 2

V ög 4,00 (C,) 9,00 (2) 94 39 50 20 7 300 41862 49162 8 400 39 800 48 200 + 2 Skb 4,00 (C,) 19,00 (5) 94 39 50 20 8 000 46 502 54 502 9 400 44 200 53 600 + 2 Äbg 4,00 (C,) 8,50 (:,) 94 39 50 20 6 600 39 590 46 190 8 000 37 600 45 600 + 1 Jkp 5,00 (B,) 9,50 (4) 107 4K 50 20 10 700 55 420 69 120 H 100 52 500 63 600 + 4 Krb 5,00 (B2) 9.00 (3) 107 46 50 20 9 800 52 59* 62 398 10 500 49 900 60 300 + 3 Kim 4,00 (C,) 9,50 (3) 94 39 50 20 7 800 43*30 51630 8 900 42 000 50 900 + 1 Gbg 4,00 (C,) 8,00 (3) 94 39 50 20 6 200 37 684 43 884 7 500 35 400 42 900 + 2

VI Hl 5,00 (C2) 8,00 (3) 107 46 75 20 12 500 45099 57599 9 400 44 200 53 600 + 7 Bl 5,00 (C2) 9,00 (1) 107 4^ 75 20 13 700 51046 64 746 10 500 49 800 60 300 + 7 Krs 5,50 (C,) 8,50 (1) 113 48 100 20 13 400 50 202 63 602 10 900 51 700 62 600 + 2 Mim 6,50 (B2) b,50 (4) 121 | 53 75 20 17 700 60 076 77 776 12 900 61100 74 000 + 5

Kungl. Maj:ts proposition nr 71 år 1956 49

Till- Lön Kommun Areal Me- Värden i 1000-tal a—b „

---- JO

växt- hektar tod kronor b om­ råde Mark- Skogs- S:a Mark- Skogs- S:a värde värde värde värde värde värde

a 134,5 276,7 411,2 Krs 900 + 26,1 - 12,1 - 2,5 b 106,7 314,9 421,6 a 57,3 63,6 120,9 Krs 441 + 13,9 - 27,9 - 12,7 b oÖ,o 88,2 138,5 a 159,6 324,3 483,9 b 116,5 336,2 452,7 a 2 128,5 5 125,7 7 254,2 S:a 13044 + 35,4 + 6,5 + 13,6 b 1 572,3 4 812,4 6 384,7

Markvärde, skogsvärde och totalvärde för samtliga fastigheter inom skilda kommuner enligt de olika taxeringsmetoderna. Nya metoden (a). Gamla metoden (b). Skillnaden uttryckt i relativa tal

Till­ Län Kommun Areal Me­ Värden i 1 000-tal a—b „ växt- hektar tod kronor "b" * om­ råde Mark­ Skogs­ S:a Mark­ Skogs­ Sta värde värde värde värde värde värde

Lövskogsfastigheter utan ädel lövskog

b 116,7 208,1 324,8 a 56.1 38,3 94,4 Krs Tollarp .. . 430 + 5,6 - 38,0 - 17,8 b 53.1 61,8 114,9 a 35,1 8,3 43.4 Mim N:a Rörum 502 + 42,7 - 53,4 + 2,4 b 24,6 17,8 42.4 a 242,9 179.7 422.6 S:a 2 057 + 21,0 - 39,7 - 15,2 b 200,8 297.8 498.6

Ädel-lövskogsfastigheter med eller utan barrskog

„

a

QJ A

84.0 182,6 266,6

VI Hl Eldsberga . 725 + 29,0 + 5,4 + 11,9

b 65.1 173,2 238,3 a 293,4 808.3 1101,7

Hl Kinnared . 1991 + 37,2 + 0,4 + 8,2

b 213,9 804;7 1018,6 a 153,3 564,5 717.8

Bl Edestad ... 1116 + 30,1 + 5,1 + 9,6

b 117,8 537,0 654.8 a 401,3 1 207,4 1 608,7

Bl Backaryd . 2 746 + 33,8 + 6,0 + 11,8

b 299,9 1139,1 1 439,0 a 222,9 421,8 644,7

Krs Riseberga . 1551 + 24,0 + 0,8 + 7,8

b 179,7 418,5 598,2

a 442,6 961,2 1 403,8 C 7 Krs Tollarp .. . 3199 + + b,7 + 5,4

b 431,3 901,2 1332,5 a 859,6 1 426,8 2 286,4

Mim N:a Rörum 5 370 4- 25,5 + 4,1 + 11,2

b 685,1 1 370,2 2 055,3

a 2 457,1 5 572,6 8 029,7 90 Q S:a 16 698 + <60,0 + A Q + 9,4

b 1 992,8 5 343,9 7 336,7

Delade fastigheter med separat redovisning av ädel lövskog 93,2 460.7 553,9

Krs Riseberga 668 - 4,6 + 40,6 + 30,2

97,7 327.7 425,4

4 Bihang till riksdagens protokoll 1956. 1 samt. Nr 71